Prop. 1984/85:212

Prop.
1984/85:212

Regeringens proposition 1984/85:212

om ändring i luftfartslagen (1957: 297), m. m.;

beslutad den 30 maj 1985.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar SVANTE LUNDKVIST

CURT BOSTRÖM

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås ändringar i luftfartslagen (1957:
297). Ändringarna innebär till stora delar en språklig och redaktionell
överarbetning av lagen. Därutöver tas också upp vissa frågor av saklig
innebörd. En av dessa är regleringen av vad som skall gälla beträffande
lufivärdighet m. m. vid internationell uthyrning av luftfartyg. En annan fråga
berör lagens tillämpning på luftfartyg som är registrerade hos en internationell
organisation. Grundläggande bestämmelser om erhållande och ålerkallelse av
luft-fartscertifikat och elevtillstånd föreslås bli upptagna i lag.
Återkallelse skall alltid ske för certifikatets eller tillståndets återstående
giltighetstid. Prövningen av frågor om återkallelse av certifikat och
elevtillstånd och om varning flyttas över från luftfartsverket till länsrätt.
Det allmännas talan i dessa mål skall föras av luftfartsverket.

Lagförslagen i denna proposition har granskats av
lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s.
72). lagrådets yttrande (s. 179) och föredragande statsrådets
ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 191).

För att få skälen lill lagförslagen helt klara för sig
måste läsaren ta del av alla tre texterna.

1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 212

Prop.
1984/85:212

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297)

Härigenom föreskrivs i fråga om luftfartslagen (1957:
297)'

dds att 2 kap. 6, 7 och 13§§, 6 kap. 10§ och 13 kap.
7-13§§ skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 6 kap. 10 § skall utgå,

dels att nuvarande 1 kap. 5§ skall betecknas I kap. 8S och
ha nedan angivna lydelse.

dels att nuvarande 3 kap. 10a§ skall betecknas 3 kap. 11 §
och ha nedan angivna lydelse,

dels att 1 kap. 1-4S§. 2 kap. 1, 3-5, 9-12 och 14-16§§, 3
kap. 1-i0S§,4kap. t-9§S. 5 kap. 1-4 och 5-11 §S, 6 kap. 1-9 och 11-16§§.7 kap..
8 kap. 1-4 och 5-9§§, 9-12 kap., 13 kap. 1-6 §§, 14 kap. I-4S§ samt 15 kap.,
rubrikerna till första och andra avdelningen, rubrikerna till 2-7,9-11 samt 13
och 14 kap., rubrikerna närmast före 2 kap. I, 12 och 16 S§, 6 kap. 4 och 9 S§
samt 9 kap. 3, 12, 17, 31 och 37 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap.
5-7 §§, 2 kap. lla§, 4 kap. 10-28§§, 5 kap. 4a§, 8 kap. 4a och 4b§§ och 14 kap.
5§ samt närmast före 6 kap. 8 och 11 §§ samt 13 kap. 1 och 6§§ nya rubriker av
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

FÖRSTA AVDELNINGEN

Om civil luftfart Civil luftfart

1 KAP. Inledande bestämmelser

1§

Luftfart må här i riket äga rum Luftfart får i Sverige äga rum

allenast tned de inskränkningar och bara på de villkor, som följer av

//«(/er de villkor, som/Ö//Ö av den- denna lag, av bestämmelser som

na lag och med stöd därav medde- har meddelats med stöd av denna

lade föreskrifter eller som eljest lag eller av andra lagar eller för

stadgas i lag eller författning. ordningar.

2§

Luftfart rnå ej äga rum med and- Luftfart/år äga rum med svenska

ra luftfartyg än sådana som hava luftfartyg. Med
luftfartyg som har svensk nationalitet eller nationali- nationalitet i en
annan stat får luft-

' Lagen omtryckt 1979:643.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

tet i främmande stal. med vilken slutits överenskommelse
om rätt till luftfart inom svenskt område.

När särskilda skäl äro därtill, äger regeringen eller,
ejtcr regeringens bemyndigande, luftfartsverket medgiva att luftfart må äga
rum ulan hinder av vad I första stycket sägs. så ock bestämma villkoren
därför.

Förestagen lydelse

Jarl äga rum endast om del tuu-träffats avtal med den
andra staten om rätt till luftfart inom svenskt område.

Om del
finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
medge all luftfart äger rum även med andra luftfartyg och bestämma pä vilka
villkor detla får ske.

Luftfart m å ej inom svenskt omr å de ä ga rum i ö verljudsfart.

När synnerliga skäl föreligga, äger regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, tufljäris-verkel medgiva luftfart ulan hinder
av vad som sägs i första siycket så ock bestämma villkoren därför.

Luftfartyg jår inte inom svenskt område framföras med
överljudsfart.

Om det
finns synnerliga skäl../i;;-regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer medge undantag från förbudet. I samband därmed får anges på vilka
villkor tuft-järlenfår äga rum.

Regeringen
äger att av militära skäl eller av hänsyn lill allmän ordning och säkerhet
inskränka eller förbjuda luftfart inom viss del av riket. Efter regeringens
bemyndigande mä ock luftfartsverket av hänsyn till allmän ordning och säkerhet
inskränka eller för högst två veckor förbjuda luftfart inom visst område.

Under utomordentliga förhållanden eller då eljest hänsyn
till allmän säkerhet kräver del äger regeringen tillfälligt inskränka eller
förbjuda luftfart inom hela riket.

Regeringen eUer den myndighet regeringen bestämmer får av
militära skäl föreskriva inskränkningar av eller förbud mol luftfart inom viss
del av riket. Sådana föreskrifter får också meddelas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer, om det behövs av hänsyn till allmän ordning
och säkerhet eller till natur- eller miljövård. Föreskrifter omförbud som
meddelas av annan myndighet än regeringen får avse högst två veckor.

Under utomordentliga förhållanden eller när del i övrigt
krävs av hänsyn till allmän säkerhet/år regeringen lillfälligt föreskriva
inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom hela riket.

Denna lag
skatt, där ej annat följer av vad i lagen är stadgat, med avseende å svenskt
luftfartyg lända till efterrättelse jämväl vid luftfart utom riket, såvitt det
är förenligt med lag i främmande stat som efter överenskommelse eller eljest
är tillämplig.

När inte
annat följer av denna lag skall den gälla för svenska luftfartyg även vid
luftfart utom riket, om detla är förenligt med den främmande lag som är
tillämplig.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i 9 kap. äro, ändå all tuftfartygel icke är
av svensk nationalitet, lillämpliga jämväl vid luftfart utom riket, i den mån
det följer av överenskommelse med främmande stal eller eljest av allmänna
rättsgrundsatser.

Om atomskada gälla särskilda bestämmelser.

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 9 kap. gäller också vid luftfart utom riket
med utländska luftfartyg, i den mån det följer av avlal med andra stater eller
av allmänna rättsgrundsatser.

5§ De beslämmelser i denna lag som gäller i fråga om
luftfartyg som är registrerade i en annan stat skall på motsvarande sätl
tillämpas i fråga om luftfartyg som är registrerade hos en inicrnaiionell
organisation.

6ii Regeringen får föreskriva all sådana bestämmelser i
denna lag och med slöd av denna tag utfärdade föreskrifter som avser skydd för
liv, persontig säkerhet eller hälsa saml trafik skall, om detta är förenligt
med lagen i registreringsslalen, lill-lämpas på utländska tuftfariyg som
innehas med nyttjanderätt av svenska brukare.

7§ Regeringen får beträffande svenska tuftfariyg som
innehas med nyiijanderäii av utländska brukare föreskriva undantag från sådana
bestämmelser i denna lag och med stöd av denna lag utfärdade föreskrifter som
avser skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa samt trafik.

8§ Om atomskador gäller särskilda bestämmelser.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

2 KAP.

Om registrering av luftfartyg, Registrering,
dess nationalitet och märkning märkning

Registrering Registreringen

Över luftfartyg skall hos luftfartsverket föras register
(luftfar-tygsregister).

Om
inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa internationella förhållanden
beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgal.

nationalitet och

Luftfartsverkei för register över luftfartyg (1 ii f t f a
r 1 y g s r e g i s-ter).

Om
inskrivning av rätt till luftfartyg och om vissa internationella förhållanden
beträffande rätt till luftfartyg finns del särskilda beslämmelser.

Ej må
luftfartyg, som är registrerat i främmande stat, registreras här i riket, med
mindre det avföres ur den främmande statens register.

Ett
luftfartyg, som är registrerat i en främmande stat, får inte registreras /
Sverige, om del inte avregistreras i den främmande staten.

Luftfartyg
må icke registreras med mindre det har luftvärdighetsbevis och, i den
utsträckning regeringen eller efter regeringens bemyndigande luftfartsverket
föreskriver, miljövärdighetsbevis. Bevis skall ha utfärdats eller godkänts här
i riket.

Ett
luftfartyg/år registreras bara om det har luftvärdighetsbevis. Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att luftfartyg för
registrering också skall ha miljövärdighetsbevis.

Luftvärdighets-
och miljövärdighetsbevis skall vara utfärdade eller godkända i Sverige.

Ansökan
om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren och innehålla
för registreringen nödiga upplysningar rörandefartyget, ägaren och dennes förvärv
av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av utredning till styrkande av an
sökanden är ägare av fartyget och att i övrigt de i 2—4 §§ upptagna villkoren
äro uppfyllda, så ock av handling som utmärker när, var och av vem fartyget är
byggt.

Ansökan
om registrering av ett luftfartyg skall göras av ägaren. TUl ansökningen, som
skall vara skriftlig, skall fogas de upplysningar och den utredning som behövs
för registreringen.

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Luftfartyg,
som är intecknat, må ej på grund av ägarens begäran eller annan i 8§ avsedd
omständighet iiyföras iw registret, med mindre i ärendet företes bevis från
inskrivningsdomaren, att inteckningshandlingen uppvisals för honom saml att
inteckningshavaren samtyckt lill åtgärden, men i registret skull göras
anmärkning om vad i ärendet förekommit.

Av
föres luftfartyg ur registret eller sker i registret anmärkning som i första
stycket sägs, skall inskrivningsdomaren ofördröjligen under-rällas därom.

Om ett
luftfartyg är intecknat./«; del avregistreras endast om inteckningshavaren har
medgett det.

Innehaves
luftfartyg på grund av köp utan an äganderätten övergått å innehavaren, skola i
registret antecknas innehavarens namn och den rim som tillkommer honom. Del
åligger dem som slutit avtalet all ofördröjligen göra anmälan därom till
luftfartsverket.

Upplåter
någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst två veckor tUl
annan jör alt av denne nyttjas för egen räkning, skall på begäran av upplälaren
eller innehavaren i registret göras anteckning om upplåtelsen.

Om någon
innehar ell registrerat luftfartyg på grund av kreditköp med förbehåll om
återtaganderätt, skall innehavet antecknas i luflfar-tygsregistret. De som
träffar avtal om ett sådant köp skall genast anmäla det till luftfartsverket.

Om någon Innehar ell registrerat luftfartyg med
nyiijanderäii för obestämd tid eller för bestämd tid om minst två veckor, skall
anteckning om innehavet göras i luftfartygsregistret om ägaren eller innehavaren
begär del.

Har å
utrikes on luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i svensk ägo och
äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren uppfyllda, må fartyget,
/ enlighet med bestämmelser som regeringen meddelar, för viss tid antecknas i
ett särskilt bihang till luftfartygsregistret.

Om ett
luftfartyg har byggts utomlands för svensk räkning eller om ett luftfartyg som
finns utomlands har övergått till en svensk ägare, får fartyget för viss tid
antecknas i ett bihang till luftfartygsregistret, om förulsäitningarna i 2
och 3§§ är uppfyllda.

II a§ Luftfartsverkei för en förteckning över de utländska
luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare (br ukarf örte
ckning).

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Nationalitet

Nationaliteten

Sedan luftfartyg införts i luftfartygsregistret, äger det
svensk nationalitet.

0/71
införandel i registret skall luftfartsverket utfärda bevis (nationalitets- och
registreringsbevis).

Luftfartyg
som är införda i luftfartygsregistret har svensk nationalitet.

Luftfartsverket
utfärdar bevis om registreringen (nationalitets- och registreringsbevis).

Luftfartyg,
som antecknats i bi-hanget till luftfartygsregistret, äger svensk nationalitet
så länge anteckningen gäller.

Om
anteckningen i bihanget skall lufifarisverket utfärda interimistiskt
nationalitets- och registreringsbevis.

Luftfartyg
som har antecknats i bihanget till luftfartygsregistret har svensk nationalitet
så länge anteckningen gäller.

Luftfartsverket
utfärdar bevis om anteckningen i bihanget (interimistiskt nationalitets- och
registreringsbevis).

Svenskt luftfartyg skall, när det nyttjas lill luftfart,
hava svenskt nationalitets- och registreringsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luft-fan inom svenskt
område hava motsvarande bevis från främmande stal, med vilken slutits överenskommelse
om rätt till sådan luftfan.

Nyttjas luftfartyg jämtlki medgivande som avses i 1 kap.
2§ andra stycket, gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverkei föreskriver.

Ett svenskt luftfartyg skall ha svenskt nationalitets- och
registreringsbevis när det används vid luft-fan.

Ett utländskt luftfartyg skall ha motsvarande bevis från
registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används på grund av medgivande enligl 1 kap.
2 8 andra stycket, gäller de bestämmelser som meddelas av regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer.

Luftfartyg,
som införts i luftfartygsregistret eller antecknats i bihanget. skall märkas
i enlighet med .v//7 nationalitets- och registreringsbeteckning. Märkena skola
föras så länge fartyget kvarstår i registret eller bihanget.

Luftfartyg
som är införda i luftfartygsregistret eller antecknade i bihanget skall vara
märkta med sina nationalitets- och registreringsbeteckningar.

/Nuvarande
lydelse

Luftfartyg, som är registrerat i friimmiinde stal med
vilken slutils överenskommelse om räll till luft-1(111 inom svenskt områile.
skall vid sådan luftfart vara märkt i enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

Nyiijas luftfartyg jämliki medgivande som avses i I kap.
2 S andra siycket. gäller \ad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande.
Itiflfurtsverket föreskriver.

Föreslagen
lydelse

Utländska luftfartyg skall vara märkta i enlighet med
föreskrifterna i registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används på grund av medgivande enligl 1 kap.
2S andra stycket, gäller de beslämmelser som meddelas av regeringen eller den
myndighet regeringen he-slämmer.

3 KAP.

Om luftvärdighet och miljövär- Luftvärdighet

dighet dighet

och miljövär-

Luftfartyg
skall, när del nytljas lill liiflfarl. vara luflvärdigi och mil-jövärdigl.

Ej må luftfartyg anses luftvär-digt. med mindre det är så
konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet samt äger sådana
Hyg-egenskaper. att säkerhetens krav äro tillgodosedda.

Ej må luftfartyg anses miljövär-digt med mindre det är
konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet så att luftfartygei ej vållar
skada genom buller, luftförorening eller likartad störning. Närmare föreskrifter
för tillämpningen av detla stycke meddelas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av luftfartsverkei.

Luftfartyg skall vara lufivärdiga och miljövärdiga när de
används vid luftfart.

Ell
luftfartyg anses luftvärdigt, om det är konstruerat, byggt, utrustat och
hållet i stånd på ett sådant sätt samt har sådana flygegenskaper att
säkerhetens krav är uppfyllda.

Ett luftfartyg anses miljövärdigt, om det är konstruerat,
byggt, utrustat och hållel i stånd på en sådanl sätt att del inte orsakar
skada genom buller eller luftförorening eller genom annan liknande störning.

Luftfartyg
skall undergå besiktning enligl vad regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, luftfartsverkei föreskriver, så ock i övrigt med avseende å
luftvärdigheten vara underkastat tillsyn av luftfartsverket.

Besiktning och lillsyn må enligl vad regeringen bestämmer
av luftfartsverket uppdragas åt särskild sakkunnig dier myndighet inom eller
utom riket.

Luftfartyg skall beträffande luftvärdigheten stå under
tillsyn av luftfartsverket. Detsamma gäller tillbehör och reservdelar till
luftfartyg och annan sådan ulruslning för fartyg och ombordvarande som har
betydelse för säkerheten.

Om
regeringen föreskriver del, får luftfartsverket uppdra åt särskild sakkunnig
an sköta besiktning och tillsyn.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Sedan luftfartyg vid besiktning etter annorledes funnits
vara luft-värdigt, skatt luftfartsverket utfärda bevis därom
(luftvärdig-hetsbevis). Beviset må utfärdas för viss tid och begränsas lill alt
avse lufifäri av viss art eller inom visst område. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger föreskriva, all i beviset eller
därvid fogad handling skall angivas vad vid farlygets nyttjande skatt
iakttagas för an del skall anses luftvärdigt.

Luftvärdighetsbevis må förnyas, om fartyget finnes vara
luftvärdigt enligt de krav som gälla då förnyelsen skall ske. Luftfartsverket
äger åt sakkunnig eller myndighet som avses i 2 § andra stycket uppdraga att
förnya luftvärdighetsbevis.

När ell luftfartyg har visals vara luftvärdigt, utfärdar
luftfartsverket ('// bevis om detla (luftvärdighet sbe vis). Beviset kan
begränsas lill att avse viss tid, i'/.y5 luftfart eller luftfart inom visst
område.

En luftvärdighetsbevis kan förnyas, om luftfartyget är
luftvärdigt enligt de krav som gäUer när förnyelsen skall ske.

Om
regeringen föreskriver det, får luftfartsverket uppdra åt särskild sakkunnig
att utfärda och förnya luftvärdighetsbevis.

Svenskt luftfartyg skaU, när del nyttjas lill luftfart,
hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt luftvärdighetsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid liiflfarl inom svenskt
område hava luftvärdighetsbevis som i första stycket sägs eller i främmande stat
utfärdat eller godkänt bevis som enligl överenskommelse med den stålen skall
erkännas här i riket.

Luftfartsverket må enligl vad regeringen bestämmer
medgiva, att luftfartyg må nyttjas lill luftfart ulan hinder av vad I första
och andra styckena sägs.

När ett svenskt luftfartyg används vid luftfart, skall
det ha ett svenskt luftvärdighetsbevis eller ett utländskt sådant bevis som har
godkänts av lufifarisverket.

Vid hififart inom svenskt område skall utländska
luftfartyg ha sådana luftvärdighetsbevis som anges i första stycket eller
bevis som har utfärdats eller godkänts i en annan stat och som skall erkännas
här i riket enligl avlal med den staten.

Om
regeringen föreskriver det. kan luftfartsverket medge att ett luftfartygyir;/-
användas vid luftfart, även om viltkoren i denna paragraf inie är uppfyllda.

Där
luftfartyg, för vilket tuftvär-digheisbevis utfärdats här i riket, icke
undergår föreskriven besiktning eller med avseende å fartyget eller dess
ulruslning vidtages ändring som må antagas hava betydel-

Om ett svenskt luftfartyg inte underhålls på föreskrivet
sätt. om föreskrivna ändringar ej utförs, om ändringar som kan antas ha betydelse
för luftvärdigheten görs i fartyget etter i dess utrustning etter om

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

se för luftvärdigheten, vare beviset, om ej
luftjärlsverkel bestämmer annat, ogiltigt intill dess fartyget förklarats
luftvärdigt. Samma tag vare. där fartyget eller dess utrustning lidit skada
som uppenbarligen är av betydelse för luftvärdigheten och skadan icke avhjälpts
I den ordning lufifarisverket bestämmer.

Förekommer eljest omständighet som 'nå antagas hava
betydelse för luftvärdigheten, äger luftfartsverket förklara beviset ogiltigt
intill dess fartyget förklarats luftvärdigt.

Är luftvärdighetsbevis ogiltigt, skall del på anmaning
ofördröjligen avlämnas till luftfartsverket.

Föreslagen lydelse

av luftjärlsverkel föreskriven besiktning etter kontroll
ej utförs, blir luftvärdigheisbeviset ogiltigt ;/// dess fartyget förklaras
luftvärdigt. Delsamma gäller, om fartyget eller utrustningen har skadats på ett
sätt som uppenbarligen har betydelse för luftvärdigheten. Luftfartsverket kan
dock medge undanlag från dessa beslämmelser.

Om det inträffar andra omständigheter som kan antas ha betydelse
för luftvärdigheten, kan luftfartsverket besluta att tufivärdigheis-hevisel är
ogiltigt tiU dess tuftfartygel förklaras luftvärdigt.

Ett ogiltigt luftvärdighetsbevis skall efter anmaning
genast avlämnas lill luftfartsverket.

Vad i 3
och 5§§ är stadgat om svenskt luflvärdighetsbevis skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luftvärdighetsbevis samt
förnyelse och ogiltighet av sådant godkännande.

Bestämmelserna
i 3 och 5 8§ gäller på motsvarande sätt i fråga om godkännande av utländskt
luftvärdighetsbevis och om förnyelse och ogiltighet av en sådant godkännande.

Ägare
av luftfartyg som nyttjas till luftfart eller, om annan i ägarens ställe
brukar fartyget, denne skall vaka över fartygets luftvärdighet samt. i
enlighet med bestämmelser som meddelas av luftfartsverkei. så snart ske kan
till verket anmäla omständighet av betydelse för luftvärdigheten, så ock i
övrigt lämna för tillsynen nödiga upplysningar.

Den som
äger ell luftfartyg som används vid luftfart eller, om fartyget inte används
av ägaren, den som brukar del i hans ställe skall se titt att fartyget är
luftvärdigt. Ägaren eller brukaren skall därvid lill luftfartsverket snarast
anmäla sådant som har betydelse för luftvärdigheten och även i övrigt lämna de
upplysningar som behövs för tillsynen.

Luftfartsverkei
så ock den som erhållit uppdrag varom i 2 § andra siycket sägs äger tillträde
till luftfartyg för verkställande av förrättning etUigt delta kapitel och må
därvid påkalla erforderlig medverkan av fartygets ägare eller, om annan i
ägarens ställe brukar fartyget, denne samt av dess befälhava-

Vld en
förrättning enligt detta kapitel skall förrätiningsmannen lämnas tillträde till
luftfartyget. Fartygets ägare eller brukare liksom dess befälhavare och besättning
skaU medverka i den utsträckning som behövs. Förrättningen skall utföras så,
att minsta möjliga olägenhet uppstår.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

re och besättning. Förrättningen skall så utföras, att
såvitt möjhgt fartygets trafikförhållanden icke rubbas och i övrigi större
olägenhet ej förorsakas än som är oundvikligt.

Föreslagen lydelse

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger, för prövning av
luftfartygs flygegenskaper eller eljest av särskild anledning, medgiva att
luftfartyg må nyttjas till luftfart ulan hinder av vad förut i detta kapitel
är stadgat.

Om det
behövs för att pröva ett luftfartygs flygegenskaper eller av andra särskilda
skäl. får regeringen etter den myndighet regeringen bestämmer medge att
fartyget används vid luftfart, även om villkoren i detta kapitel inte är
upp-fy'llda.

För
rätt att bygga luftfartyg eller å sådant fartyg utföra underhålls-,
reparations- och ändringsarbeten må regeringen, där hänsyn till säkerheten
kräver det, föreskriva alt tillstånd erfordras av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av lufifarisverket. Vad nu sagts skatt äga
motsvarande tillämpning beträffande tillbehör och reservdelar lill luftfartyg.

10 a § Bestämmelserna i 2-9 88 om luftvärdighet och
luftvärdighetsbevis gälla i tillämpliga delar även miljövärdighet och
miljövärdighetsbevis.

Om det
kräws as- säkerhetsskäl, får regeringen föreskriva alt det behövs tillstånd
för att bygga luftfartyg och tillverka tillbehör och reservdelar titt dem och
för alt utföra underhålls-, reparations- och ändringsarbeten på fartyg,
tillbehör och reservdelar. Frågan om tillstånd prövas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.

11§ Bestämmelserna i 2-9 88 om luftvärdighet och
luftvärdighetsbevis gäller i tillämpliga delar också i fråga om miljövärdighet
och miljövärdighetsbevis.

Om luftfartygs bemanning

Luftfartygs
bemanning, luftfarts-certifikat m.m.

Luftfartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.

Närmare föreskrifter om bemanningen meddelas av
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

Fartygels ägare eller, om annan i ägarens ställe brukar
farly g el. denne skall sörja för att fartyget är be-hörigen bemannat.

Föreslagen lydelse

Ett luftfartygs ägare eller, om fartyget inte används av
ägaren, den som brukar det i ägarens ställe skall se till att fartyget är
bemannat på föreskrivet sätt.

Luftfartygs
bemanning skall vara underkastad lillsyn av luftfartsverket.

Luftfartsverket
må enligt vad regeringen bestämmer uppdraga åt särskild sakkunnig eller
myndighet inom eller utom riket att biträda vid tillsynen.

Luftfartsverket har tillsyn över bemanningen.

Om regeringen föreskriver del, får luftfartsverket uppdra
ål särskild sakkunnig att biträda vid till-svnen.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei meddelar jöreskrifter
om de villkor som. beträffande medborgarskap, ålder, skicklighet, lämplighet
och i övrigi. skola gälla för behörighet ati tjänstgöra å luftfartyg.

Endast den som har ell t ufl -fartscertifikat. som är
utfärdat eller godkänt i Sverige, är behörig alt tjänstgöra som förare, navigatör
eller flygmaskinist på ett luftfartyg.

Behörig
enhgt första stycket är också den som har ett luftfartscerti-fikai. som är
utfärdat eller godkänt i en annan stal. om ell sådanl certifikat enligt avtal
med den stålen ska'l erkännas i Sverige. För ijänsi-göring på svenska
luftfartyg i internationell trafik krävs dock ett sådanl certifikat som anges
i första stycket.

Luftfartsverket får bestämma att ett luftfariscertifikat.
som i en annan stat har utfärdats för en svensk medborgare, inte gäller för
luftfart inom svenskt område.

För den
som uppfyller fastställda villkor för behörighet att vara förare å luftfartyg
eller därå förråtia annan tjänst som regeringen bestämmer utfärdar
luftfartsverkei bevis därom (tuftfartscertifi-kat). Certifikatel skall utfärdas
för viss tid. Del må begränsas till all avse viss typ av luftfartyg eller till
luftfart av viss art eller inom visst område.

Luflfartscertifikat utfärdas eller godkänns av
luftfartsverket för viss lid. Utfärdandet eller godkännandet kan begränsas tUl
all gälla under vissa förulsäUningar.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Luflfartscertifikat må förnyas, om innehavaren finnes
uppfyJtu de villkor som gälla då förnyelsen skall ske.

Föreslagen lydelse

Den som å luftfartyg förrättar tjänst som avses i 4§ skall
hava svenskt eller av luftfartsverkei godkänt utländskt luflfartscertifikat etter
i främmande stal utfärdat eller godkänt certifikat som enligt överenskommelse
med den staten skatt erkännas här I riket. I internationell luftfart skall dock
den som förrättar sådan tjänst å svenskt fartyg hava svenskt eller av
luftfartsverket godkänt utländskt certifikat.

När
skäl äro därtill, äger luftfartsverkei bestämma att certifikat. som för svensk
medborgare utfärdals i främmande stat, ej må godtagas för luftfart inom
svenskt område.

Luftfartsverket må enligt vad regeringen bestämmer
meddela tillstånd att tjänstgöra å luftfartyg utan hinder av vad i första
stycket första punkten sägs.

Den som
vill genomgå utbildning för luftfart scen ifikai skall ha e t e v-liltsi ånd.

Elevtillstånd
utfärdas av luftfartsverket. Tillståndet gäller för viss tid. Det kan
begränsas lill all gälla under vissa förutsättningar.

Elevtillstånd
får endast ges till den som med hänsyn lill sin ålder, sitt hätsotillslånd.
sina fysiska och psykiska förhållanden och sina personliga förhållanden i
övrigt kan anses lämplig all inneha certifikat. Vid prövningen skall beaktas om
sökanden är känd för nykterhet och ordentlighet och om del kan antas all han
kommer all visa det ansvar och omdöme som krävs av en certi-fikalsinnehavare.

För den som inte har eleviilt-slånd men som ändå kan anses
uppfylla de krav som anges i tredje stycket får tuflfarlsverket medge undanlag
från kravel på sådanl lillstånd.

Svenskt tuflfarlscertifikat må av luftfartsverket återkallas
för viss tid. titts vidare eller för dess återstående giltighetslid. om
innehavaren begår förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om
han eljest icke uppfyJIer de villkor som gälla för tjänsten.

Förekommer anledning antaga all förhållande som avses i
första stycket är för handen, må luftfartsverkei omedelbart sälta certifikatel
ur kraft inlill dess frågan om återkallelse prövats.

När
certifikat blivit återkallat etter san ur kraft, skall del ofördröjligen
avlämnas lill tuflfarlsverket.

För alt ell luftfariscertifikat skall utfärdas eller
utökas krävs att sökanden har gällande elevliltstånd. att han fortfarande
uppfyller de krav som anges i 5 § tredje stycket och att han uppfyller jör
certifikat jåststätlda krav i fråga om ålder, kunskaper, erfarenhet och
skicktig-hel.

Elevtillstånd
krävs inie. om tiift-furtsverkel har medgett undantag enhgt 5 § fiärde stycket
eller om det i annat fall Jinns särskilda skäl.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Vad i 4
och 6 §§ är stadgat om svenskt luftjartsceriijikal skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luflfartscertifikat saml
förnyelse och ålerkallelse av sådant godkännande.

Elevtillstånd
och luflfartscertifikat får inte utfärdas under sådan tid som har fastställts
enligl 14 § första stycket.

Om
skyldighet fiir innehavare av luftfariscertifikat all anmäla omständighet av
betydelse för hans behörighet saml all underkasta sig undersökningar och prov
bestämmer regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

Etevlittslånd
etter tuftfärtscerlifi-kal kan förnyas, om innehavaren vid tiden för utgången
av etcviill-sländeis eller certifikatets gittighei fortfarande uppfyller de
krav med avseende på en tillstånds- eller cer-lifikalsinnehavares personliga
förhållanden som följer av 5 etter 6 .

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket äger, för utbildningsändamål eller eljest av särskild
anledning, medgiva att luftfartyg må nyttjas lill luftfart utan hinder av vad
förut i detta kapitel är stadgat.

Ett luftfartscerlifikat skall återkallas

1. om innehavaren i sin tjänstgö

ring har varil så påverkad av alko-

holhaliiga drycker eller andra me

del att han inte har kunnat utföra

sina uppgifter på ett betiyggande

sätl,

2. om innehavaren i sin tjänstgö

ring har gjort sig skyldig till grov

oaktsamhet eller har visal uppen

bar likgiltighet för andra männi

skors liv etter egendom,

3. om innehavaren genom att

upprepade gånger överträda de be

stämmelser som gäller för luftfar

ten i väsentlig mån har visat bris

tande vilja eller förmåga all rätta

sig efter bestämmelserna,

4.
om
innehavaren har grovt åsidosatt sina förpliktelser i något annat avseende som
har väsentlig betydelse för flygsäkerheten,

5.
om
innehavaren på grund av ell onyktert levnadssätt eller andra personliga
förhållanden inte längre kan anses lämplig att inneha luft-järlscerlifikat,

6. om innehavarens förutsätt

ningar att fullgöra den tjänstgöring

som certifikatel avser har minskat

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

s. 13 Kontrollera mot PDF

så väsentligt genom sjukdom eller skada eller av någon
annan sådan orsak att han av flygsäkerhetsskäl inte längre bör inneha
certifikat.

7.
om
innehavaren annars inte uppfy'ller fastställda krav i fråga om kunskaper,
erfarenhet och skicklighet.

8.
om
innehavaren inte längre uppfyJIer de krav i fråga om fy'sisk och p.sykisk
lämplighet som gäller jör utfärdande av devlillslånd.

9.
om
innehavaren inte rättar sig efter ett föreläggande alt genomgå kontroll av att
han kan förrätta den tjänst som certifikatel avser eller ett föreläggande all
lämna intyg angående sin fysiska eller psykiska lämplighet som
cenifikatsinneha-vare.

Beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inie annat
förordnas.

10 §

I fall som avses i 9§ första stycket 5 —9 får certifikatel
i stället jör att återkallas begränsas till all gälla under vissa
förutsättningar. Ett sådant beslut gäller omedelbart.

11 §

Till grund för ålerkallelse på grund av brottslig gärning
skall beträffande frågan om brott företig-ger låggas lagakraftvunnen dom eller
åklagares beslut enligt 20 kap. 7§ rättegångsbalken etter motsvarande
bestämmelse i en annan författning att underlåta åtal för brottet.

12 §

Om del förekommer sannolika skäl alt ett luftfariscertifikat
kommer alt återkallas eller begränsas, skall det försältas ur kraft i avvaktan
på slutligt avgörande i frågan. Ell beslut om försättande ur kraft gäller
omedelbart.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13 § Bestämmelserna i 9—12 §§ gäller också i fråga om
elevtillstånd.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 §

Om en ansökan angående luftfariscertifikat eller
etevlittslånd inte kan bifallas på grund av sökandens personliga förhåltanden
eller om ell luftfariscertifikat etter en elevliltstånd återkallas med stöd av
9 § första stycket 1-5. skatt en tid fastställas som skaU förflyta innan
tuflfarlscertifikat eller etevlittslånd får utfärdas. Tiden skall bestämmas
lill två år vid återkallelse enligl 9 § första stycket 1 eller 2 och lill ett
år i övriga falt. Om del finns synnerliga skäl, kan bestämmas kortare tid. dock
lägst ett år vid återkallelse enligt 9 § förslå stycket 1 eller 2 och tre
månader i övriga fall. Vid återkallelse räknas tiden från det behörigheten
fråntogs innehavaren av cerlijikalel eller elev-liUsi andel.

En tid som har fastställts enligt första stycket får.
sedan beslutet om fastställande av tiden har vioi-nil laga kraft, sättas ned om
nya omständigheter inträffar eller framkommer och det finns synnerliga skäl
för nedsättning. Det får dock ej bestämmas kortare tid än som anges i första
stycket tredje meningen.

15 §

1 sådana fall som avses i 9 § förslå stycket 3-5 skall
innehavaren meddelas var n i n g i stället för att certifikatel eller
deviUlsiåndel återkallas etter begränsas, om varning av särskilda skäl kan
anses vara en tillräcklig åtgärd.

Om del inte finns tillräckliga skäl för varning, skall
luftfartsverket erinra innehavaren om de krav som gäller för certifikat etter
eteviiti-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

stånd (erinran). Ett sådanl beslut får inte överklagas.

16 § En luftfartscerlifikat skall omhändertas, om
Innehavaren i sin tjänstgöring

1. har visal tydliga tecken på på

verkan av atkoholhaltiga drycker

eller andra medel, eller

2. har gjort sig skyldig till grov

oaklsamhet eller har visat uppen

bar likgiltighet för andra männi

skors tiv etter egendom.

En certifikat får också omhändertas, om innehavaren på
grund av .sjukdom etter skada etter av någon annan sådan orsak inte kan
fullgöra tjänsten på ett irafiksäkert sått.

Certifikatel gäller inte när det år omhändertaget.

17§ Om ett luftfartscerlifikat eller ett elevlillslånd har
varit försalt ur kraft enligl 12 § etter ett certifikat har varil omhändertaget
enligt 16 § under minst så lång tid som skulle ha bestämls enligt 14 § första
stycket, får ålerkallelse av certifikatel eller tiltståndet underlåtas.

18 §

Innehavare av luftfartscerlifikat är skyldiga alt genomgå
undersökningar och prov, som anordnas av den myndighet regeringen bestämmer.
De är också skyldiga all an-mäta sådana omständigheter som kan antas ha
betydelse för behörigheten.

Om regeringen föreskriver det, får myndigheten uppdra åt
annan all genomföra proven.

19§

Bestämmelserna i 6—12 och 14 — 18§§ skatt tillämpas också
ifråga om godkännande av utländska luftfartscerlifikat.

2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 212

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse

Godkännandet får inte avse längre tid än del utländska
certifikatets giltighetstid.

20 §

Om det behövs av hånsyn lill flygsäkerheten, får
luftfartsverkei besluta att innehavaren av ell luftfariscertifikat inie får
fullgöra vissa uppgifter vid luftfart, om han inte har ell gällande bevis om
att han uppfyller särskilda vUlkor (behörig h e i s b e vis).

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
föreskriva all andra medlemmar av besättningen på ett luftfartyg än de som
anges i 3 § skall ha gällande behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
fastställer de krav sökanden av ell behörighetsbevis skall uppfylla i de
avseenden som anges i 5 och 6§§.

Bestämmelserna i 7—12 och 14— 18 §§ skall också tillämpas
i fråga om behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
meddelar föreskrifter angående godtagande i Sverige av utländska behörighetsbevis.
Vad som föreskrivs i 18 § om skyldighet alt genomgå undersökningar och prov
gäller även innehavare av sådana bevis.

21 §

Luftfartsverket prövar, med de

undantag som anges i 22 §, frågor om luflfartscertifikat
och elevlUt-stånd.

Om luftfartsverket finner anledning anta att någon på
grund av ett onyktert levnadssätt inte bör ha certifikat, får verket höra
socialnämnden.

22 §

Länsrätten prövar

1. frågor om återkallelse av luftfart se eriiftkat och
elevtdlstånd saml frågor om varning.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

2. frågor om nedsättning av tid som bestämls av länsrätten
enligt 14 § första stycket.

Frågor om omhändertagande av certifikat prövas av de
myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen får också uppdra ål annan all
pröva sådana frågor.

Frågor huruvida certifikat skall försätlas ur kraft prövas
av länsrätten, om certifikatel har omhändertagits enligl 16 § förslå siycket
eller om i annat fall fråga om återkallelse av certifikatel är anhängig vid
länsrätten.

23 §

Mål som awses i 22 § första stycket anhängiggörs genom
ansökan.

24 §

I mål om luflfartscertifikat och elevtillstånd får rätten
förelägga den enskilda parlen att lämna

1. läkarintyg och andra intyg an

gående sin fysiska och psykiska

lämplighet,

2.
bevis om
att han har avlagt certifikalprov,

3.
bevis om
all han har genom-gåil certifikalkoniroll.

En sådant föreläggande får överklagas endast i samband med
ell överklagande av det beslut varigenom målet avgörs.

Rätten får, under den förutsättning som anges i 21 §
andra siycket, höra socialnämnden.

25 §

Om rätten I ett mål om återkallelse av
luflfarlscertifikat eller elevtillstånd beslutar att återkallelse inte skall
ske, får rätten meddela särskilda vUlkor för certifikatel eller besluta all ny
personutredning skall göras vid en senare tidpunkt.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

26 §

I mål om luflfartscertifikat och devtittstånd som prövas
av länsrätten förs del allmännas talan av luftfartsverket.

27 §

Bestämmelserna i21—26§§ skall

tillämpas också ifråga om behörig-hetsbe\'is och om
godkännande av utländska tuftfärtscertifikal.

28 §

Regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall
medge undantag från kravel på luftfartscerli-fikal i 3§ etter, av
tilbildningsskäl eller annan särskild anledning, från föreskrivna krav på
luftfartygs bemanning.

5
KAP.

Om luftfartygs befälhavare och om tjänsten ombord

Å svenskt luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart,
finnas befälhavare.

Befälhavaren äger högsta myndighet ombord.

Befälhavare på luftfartyg och tjänsten ombord

En svenskt luftfartyg skall ha befälhavare när det
används vid luftfart.

Befälhavaren har den högsta myndigheten ombord.

Befälhavaren skall vaka över fartygets luftvärdighet
ävensom tillse att fartyget är behörigen utrustat, bemannat och lastat samt att
luftfärd jämväl i övrigt förberedes och genomföres i enlighet med gällande
bestämmelser.

Vad i 3 kap. 7§ stadgas om skyldighet att anmäla
omständighet av betydelse för luftvärdigheten och i övrigt lämna för tillsynen
nödiga upplysningar äger motsvarande tUlämpning beträffande befälha-

Befälhavaren skall övervaka att luftfartyget är
luftvärdigt. Han skatt se titt alt del är utrustat, bemannat och lastat på
föreskrivet sätl. Vidare skall han se till alt luftfärden förbereds och
genomförs i enlighet med gällande bestämmelser.

Befälhavaren har samma skyldighet att göra anmälan och
lämna upplysningar som ägaren har enligt 3 kap. 7§.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Del åligger befälhavaren all hava uppsikt över fänygei och
dess hesällning saml passagerare och gods.

När så
prövas nödigt, må befälhavaren tillfälligt ålägga medlem av besättningen att
utföra annat arbete än del för vilket han anställts. Passagerare skall
noggrant iakttaga vad befälhavaren /(>;r.?Anv£7- / fråga om ordningen
ombord.

Befälhavaren må vägra att taga ombord och äger landsätta
medlem av besättningen, passagerare och gods, när omständigheterna kräva det.

Befälhavaren får bestämma all medlemmar av besättningen
tillfälligt skaU arbeta med annat än det som deras anställning avser, om det
är nödvändigt. Passagerarna skall rätta sig efter vad befälhavaren bestämmer
om ordningen ombord.

Befälhavaren/år
sätta i land eller vägra att ta ombord besättningsmedlemmar, passagerare och
gods. när omständigheterna kräver det.

När del påkallas av hänsyn lill luftfartygets säkerhet
eller säkerheten/or ombordvarande person eller egendom eller för
upprätthållande av lydnaden och ordningen ombord, äger befälhavaren bruka del
våld och vidtaga de åtgärder / övrigt som kunna anses försvarliga med hänsyn
titt omständigheterna.

I fall som avses i första stycket skall medlem av
besättningen ulan särskild anmaning lämna befälhavaren del bistånd han
behöver. Efter anmaning av befälhavaren äger även passagerare lämna sådanl bistånd.

Om det titt förebyggande av all liiftfariygeis säkerhet
eller säkerheten för person eller egendom ombord äventyras är nödvändigt all

Om någon genom sin uppträdande utgör en omedelbar fara
för luftfartygels säkerhet eller för säkerheten ombord, får befälhavaren
vidta de åtgärder mol denne som behövs för all avvärja faran.

För all genomföra dessa åtgärder får bejälhavaren inte
använda strängare medel än förhållandena kräver.

Befälhavaren bör i första hand försöka tala den som skapat
faran lill rätta genom upplysningar och anmaningar. Våld får tillgripas endast
när andra medel inte hjälper. Om våld tillgrips, skatt den lindrigaste form
användas som kan förväntas leda titt det avsedda resultatet. Våld får inie
brukas längre än som är absolut nödvändigt.

Medlemmar av besättningen skatt i fall som avses i första
stycket lämna befälhavaren den hjälp han behöver. Passagerare får efter anmaning
av befälhavaren lämna sådan hjälp. Om en åtgärd med hänsyn lill den
föreliggande faran mås-le vidtas omedelbart, får besättningsmän och
passagerare själva genomföra den utan anmaning av befälhavaren.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

åtgärd som avses i första siycket vidtages utan dröjsmål,
äger medlem av besättningen och passagerare vidtaga åtgärden utan anmaning av
befälhavaren.

Föreslagen lydelse

Besättningsmän och passagerare som lämnar hjälp eller
annars vidtar åtgärd eldigt fjärde siycket har samma rätt som befälhavaren att
bruka våld.

4a § Har någon i fall som avses i 4§ gjort större våld än
i varje fall är medgivet, skall han ändå inte dömas lill ansvar, om
omständigheterna var sådana att han svårligen kunde besitt na sig. Om
gärningen anses brottslig, får dömas lill lindrigare straffan vad som annars
är föreskrivet.

Förövas å fartyget svårare brott, skall befälhavaren
såvitt möjligt vidtaga för utredning i saken nödiga åtgärder, som ej utan våda
kunna uppskjutas.

Befälhavaren skall, så långt omständigheterna medgiva,
sörja för alt den brottslige icke avviker och äger för sådant ändamål laga honom
iförvar. Bestämmelserna i 4 8 andra stycket äga motsvarande tillämpning. Den brottslige
får ej utan eget samtycke hållas i jörvar längre än till dess han kan överlämnas
//// svensk polisman eller, utom riket, till behörig utländsk myndighet eller
till svensk konsul.

Föremål
som kan antagas äga betydelse för utredning om brottet får befälhavaren taga i
förvar. Befälhavaren skall tUlhandahålla polisman eller myndighet som avses i
andra stycket de upplysningar och de föremål / hans besittning som kunna vara
av betydelse för utredning om brottet.

Om något svårare brott begås ombord, skall befälhavaren om
möjligt vidta de åtgärder som behövs för utredningen och som inte kan
uppskjutas.

Befälhavaren skall om möjligt se till alt gärningsmannen
inte avviker och får omhänderta honom för att hindra del. 1 sådanl fall gäller
bestämmelserna i 4 8. Gärningsmannen får inte utan sin medgivande vara
omhändertagen längre än till dess han kan överlämnas till en behörig svensk
eller utländsk myndighet.

Befälhavaren får ta i förvar sådana föremål som kan ha
betydelse för utredningen. Han skall //// den myndighet som avses i andra
stycket ge de upplysningar och överlämna de föremål som kan ha betydelse för
utredningen.

Befälhavaren
skall lillse att föreskrivna fartygshandlingar finnas ombord och föras i
enlighet med givna bestämmelser.

En
befälhavare på ett utländskt luftfartyg, som enligt lagen i den stat som har
lillsyn över fartygels luftvärdighet har sådan behörighet som anges i3-5§§, har
samma behörighet inom svenskt område.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Råkar
fartyget i nöd, vare befälhavaren pliktig att göra allt som står i hans makt
för att rädda ombordvarande samt bevara fartyg och gods. Måste fartyget
övergivas, skall befälhavaren såvitt möjligt sörja för att fartygshandlingarna
bringas i säkerhet.

Om ett
luftfartyg råkar i nöd, skall befälhavaren göra allt vad han kan för att rädda
ombordvarande, fartyg och gods. Måste fartyget överges, skall han om möjligt se
till att fartygshandlingarna tas om hand.

Inträffar
vid fartygets nyttjande olyckshändelse, som medför alt någon avlider eller får
allvarlig kroppsskada eller all betydande skada uppslår å fartyget eller egendom
som icke befordras därmed, skall befälhavaren ofördröjligen sörja för alt
luftfartsverket underrättas om händelsen och snarast möjligt avgiva rapport
till verket. Samma tag vare, när altvarlig fara för sådan händelse förelegat
eller något inträffat som tyder på väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Är
befälhavaren ur stånd att upp-fyJIa vad sålunda föreskrivits, skall det
fullgöras av fartygets ägare eller, om annan i ägarens slätte brukade
fartyget, av denne.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger begränsa
underrättelseplikten ävensom utsträcka den till alt åvila jämväl medlem av
besättningen, så ock föreskriva all underrättelse skall givas även annan än
luftfartsverket.

Inträffar
det en olyckshändelse vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan att
någon avlider, all någon blir allvarligt skadad, att farly get får betydande
skada eller all egendom som inte transporteras med fartyget får betydande
skada, skall befälhavaren rapportera det inträffade. Han skaU också
rapportera, när det har funnits någon allvarlig fara för all en sådan otycka
skulle inträffa eller när något har hänt som tyder pä ett väsentligt fel hos
fartyget eller markorganisationen.

Om befälhavaren inte kan fullgöra dessa skyldigheter,
skall fartygets ägare eller brukare göra det.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
begränsa underrättelseskyldigheten och får besluta an den skall gälla också för
medlemmar av besättningen.

Envar
som gör tjänst ombord skall noggrant efterkomma förmans order angående
tjänsten, vederbörligen tillgodose ombordvarandes säkerhet och bästa, sorgfälligt
vårda fartyg och gods samt i övrigt med omsorg och nit fullgöra sina
åligganden.

Den som
tjänstgör ombord skall sköta sina arbetsuppgifter omsorgsfullt och följa sin
förmans order angående tjänsten.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ej må
någon göra tjänst ombord, därest han på grund av påverkan av starka drycker
eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller till följd av sjukdom
eller uitrölt-ning eller av annan sådan orsak icke kan på betryggande sätt
fullgöra vad honom åligger.

Den får
inte tjänstgöra ombord som på grund av sjukdom, utirött-ning, påverkan av
atkoholhaltiga drycker eller andra medel eller av andra sådana skäl inte kan
fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt.

Regeringen
bestämmer, i vad mån föreskrifterna i detta kapitel skola tillämpas i fråga om
utländskt luftfartyg vid luftfart inom svenskt område.

Regeringen/å//öré'.?/:niY7 i vilken utsträckning
föreskrifterna i detta kapitel, utöver vad som följer av 6§, skall tillämpas i
fråga om utländska luftfartyg vid luftfart inom svenskt område.

Om
flygplatser och markorganisationen i övrigt

Flygplatser
och markorganisationen i övrigt

Allmänna bestämmelser

Flygplats så ock annan anläggning för luftfarten skall
uppfylla säkerhetens krav.

Närmare
bestämmelser om inrättande saml om underhåll och drift av sådan anläggning och
om tillsyn därå meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
av luftfartsverket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket äger bestämma huruvida och under vilka förutsättningar, utan
intrång i enskild rätt, sjö eller annat område må nyttjas för luftfartygs
tandning och uppstigning utan att hava särskilt inrättats för ändamålet.

Flygplatser och andra anläggningar för luftfarten skall
uppfylla säkerhetens krav.

Befattningshavare, som fullgör säkerhels- och
ordningstjänst vid en allmän flygplats eder vid godkänd enskild flygplats, får
från flygplatsområdet avvisa den som stör ordningen eller uppför sig så att
han äventyrar luftfartens säkerhet.

I fråga om användande för start och landning av områden,
som inte har inrättats för sådana ändamål, gäller de föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Den myndighet som i enlighet med vad regeringen bestämmer
utövar tillsyn över allmänna flygplatser och utrustningen där skall ges
tillträde lill anläggningen för alt utöva tillsynen.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Regeringen
äger förordna om inrättande av tiiflled ävensom bestämma annat område, inom
vilket lufttrafiken skall vara underkastad särskild reglering.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om flygvägar
och om luftrum, beträffande vilka särskild reglering skall finnas för lufttrafiken.

Den myndigliet som i enhghet med vad regeringen bestämmer
utövar lillsyn över anläggningar, vilka skatt underlätta lufttrafiken i sådana
områden som avses i första stycket, skall ges tillträde titt anläggningen för
att utöva tillsynen.

TUl
tiyggande och underlättande av luftfarten anordnas flygsäker-helstjänsl.

Flygtrafiktjänst skull finnas för att trygga och
underlätta luftfarten.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om
fiyglrafikljänsten.

Om
regeringen bestämmer det, får den myndighet som svarar för flygtrafiktjänsten
uppdra åt annan att ombesörja sådan tjänst.

Om tillstånd i vissa fall

För inrättande och drift av fiyg-plais till allmänt bruk
(allmän flygplats) erfordras tillstånd av regeringen, såvida annan än staten
skatt utöva driften.

Regeringen äger föreskriva, att allmän flygplats med
hänsyn till dess art, trafikens ringa omfattning eller korlvarighet eller andra
särskilda omständigheter må inrättas eller drivas ulan lillstånd varom i
första stycket sägs.

Tillstånd
till allmänna flygplatser

Flygplatser för allmänt bruk (alt-m ännaflygptatse r) får
inte inrättas eller drivas ulan tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer.

Tillstånd
att inrätta eller driva allmän flygplats må meddelas allenast där hinder icke
möter av hänsyn till det allmänna.

Tillstånd
får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till del allmänna. Vid
prövningen skall hänsyn, förutom till annat, las till

Nuvarande
hdelse

Föreslagen
lydelse

markförhållandena, till störningar som kan uppkomma för
omgivningen och lill totalförsvaret. Vidare skall hänsyn las till sökandens
tekniska och ekonomiska förulsäUningar att driva flygplatsen.

Vid
meddelande av tillstånd skota bestämmas de villkor som finnas erforderliga.
Regeringen må för-ordni tuflfarlsverket att i särskUda avseenden bestämma
viltkoren.

Tillståndel må begränsas till viss lid och lösningsrätt
förbehållas kronan.

När
tillstånd meddelas, får villkor föreskrivas för tillståndet. Om tillståndet
meddelas av regeringen, får sådana villkor föreskrivas av den myndighet
regeringen bestämmer.

Tillståndet får tidsbegränsas. Räll till inlösen kan
förbehållas staten.

Åsidosätter
innehavare av tillstånd i väsentlig mån för verksamheten gällande
föreskrifter eller måste det antagas all han är oförmögen att behörigen
fullgöra sina förpliktelser med avseende å anläggningen och dess drift, må
regeringen återkalla tillståndet.

Om en
tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter föreskrifterna för verksamheten,
får regeringen återkalla tillståndet. Detsamma gäller, om det måste antas att
tillståndshavaren inte kan fullgöra sina förpliktelser i fråga om anläggningen
och dess drift.

Om
tillståndet har meddelats av annan myndighet än regeringen får också denna
myndighet återkalla tillståndet.

Regeringen äger bestämma, alt för inrättande och drift av
annan anläggning för luftfarten än allmän flygplats erfordras tillstånd av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Villkoren bestämmas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Andra
tillstånd

Regeringen får föreskriva att del krävs tillstånd för att
inrätta och driva även andra anläggningar för luftfarten än allmänna
flygplatser. Frågor om tillstånd och om villkoren för delta prövas av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Om godk ä nnande

Godkännande

Allmän flygplats så ock annan anläggning för luftfarten
som regeringen bestämmer skall, innan den läges i bruk. godkännas i den ordning
regeringen förordnar. Vid godkännandet skola knytas erforderliga viltkor.

Där fastställda villkor i väsentlig mån åsidosättas eller
anläggningen eljest, till följd av ändrade bestämmelser eller annan
omständighet, icke uppfyller de krav som gälla för sådan anläggning, ankommer
på den myndighet som meddelat godkännandet all återkalla det.

Förekommer omständighet som kan medföra att kraven för
godkännande ej längre äro uppfyllda, åhg-ger del anläggningens Innehavare all
så snart ske kan göra anmälan därom till luftfartsverkei. Är omständigheten av
beskaffenhet att medföra fara vid anläggningens begagnande, skall innehavaren,
utan att avvakta vederbörande myndighels beslut, vidtaga de åtgärder som
påkallas för att hindra att anläggningen eller den del därav, varom fråga är,
vidare användes.

Allmänna flygplatser får inte tas i bruk innan de har
godkänts av den myndighet regeringen bestämmer. Regeringen får föreskriva alt
detsamma skall gälla i fråga om andra anläggningar för luftfarten. I samband
med godkännandet skatt fust-slällas de villkor som behövs.

Om villkoren åsidosätts i väsentlig mån, skatt
godkännandet återkallas av den myndighet som har meddelat del. Detla gäller
också, om anläggningen annars inte uppfyller de krav som gäller för sådana
anläggningar.

Anläggningens innehavare skall anmäla om något inträffar
som medför att kraven för godkännande inte längre är uppfyllda. Om del krävs av
säkerhetsskäl, skall han se till all anläggningen inte används.

Anläggningar till hinder för luftfarten

118

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger meddela
bestämmelser som, utan att avsevärt men tillskyndas ägare av mark eller
innehavare av särskild rätt därtill, äro ägnade alt förebygga att märken,
belysningsanläggningar eller andra inrättningar så anordnas, att trafiksäkerheten
utsattes för fara. Regeringen äger föreskriva vilka åtgärder som må vidtagas,
därest sådana bestämmelser överträdas.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får beträffande märken, belysning och
andra anordningar meddela föreskrifter som syftar till att förebygga fara för
trafiksäkerheten. Föreskrifterna får dock inte innebära något avsevärt men för
markägarna eller dem som har särskild rätt lill marken.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
föreskriva åtgärder, som kan vidtas när föreskrifter enligt första stycket
åsidosätts.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei äger föreskriva vilka
flygplatser som må nyttjas för internationell eller inrikes lufifäri eller
eljest för olika slag av luftfart.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva vilka flygplatser
som/år användas vid olika slag av luftfart.

För
begagnande av allmän flygplats eller annan anläggning för luftfarten, som är
upplåten lill allmänt bruk, må avgift uppbäras enligl grunder som bestämmas
av regeringen.

Sådan avgift må, när den är förfallen till betalning,
uttagas genom utmätning utan föregående dom eller utslag.

Regeringen
får meddela föreskrifter om avgifter för användning av allmänna flygplatser
eller andra allmänna anläggningar eller tjänster för luftfarten.

Beslut angående avgifi som är förfallen lill betalning/år
verkställas enligt utsökningsbalken.

Allmän
flygplats så ock annan anläggning för luftfarten, som är upplåten lill allmänt
bruk, skall på enahanda villkor som för svenska luftfartyg i internationell
fart vara öppen för utländska luftfartyg i motsvarande fan, såvida de äro
hemmahörande i stat med vilken slutits överenskommelse om sådan förmån.

Allmänna
flygplatser och andra allmänna anläggningar för luftfarten skall på samma
villkor som för svenska luftfartyg i internationell Iraflk vara öppna för
utländska luftfartyg i sådan trafik, om dessa är registrerade i en stat som
har träffat överenskommelse med Sverige om denna förmån.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger fastställa villkor
för behörig-hel att inom markorganisationen eller eljest, annorstädes än å luftfartyg,
förrätta tjänst varav trafiksäkerheten är beroende, så ock meddela
bestämmelser om certifikat för sådan tjänst.

Tjänstgöring som flygledare i flygtrafikledningsljänst,
flygtekniker eller flygklarerare får fullgöras bara av den som har gällande
certifikat. Certifikatel skaU vara utfärdat eller godkänt i Sverige. Ifråga
om certijikat gäller bestämmelserna 14 kap. 4—19 och 2l-28§§.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
föreskriva att andra som fullgör tjänst inom markorganisationen eller annan
tjänst av betydelse för säkerheten än som avses i 4 kap. skall ha
behörighetsbevis. Bestämmelserna i 4 kap. 20§ tredje och fiärde

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

styckena gäller i fräga om behörighetsbevis.

Regeringen
etter den myndighet regeringen bestämmer får beträffande arbele som utförs
inom vissa angivna organisationer medge undantag från kravet på certifikat.

Vad i 5
kap. 10 8 stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om trafikledare
och flygmekaniker, så ock den somförrällar annan tjänst som regeringen med
hänsyn till trafiksäkerheten bestämmer.

Bestämmelsen
i 5 kap. 10 8 gäller också flygledare i flygtrafikledningstjänst, flygtekniker
och flygklarerare samt, i den mån regeringen föreskriver del, annan personal
inom markorganisationen med tjänstgöring som är av betydelse för säkerheten.

Om tillstånd samhet

7 KAP.

till luftfartsverk- Tillstånd till
luftfartsverksamhet

Luftfart i regelhunden iraflk (linjefart) i förvärvssyfte
må ej utövas här i riket utan tillstånd av regeringen.

För annan luftfart i förvärvssyfte inom riket erfordras
tillstånd av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av
luftfartsverket. Regeringen må dock bestämma, att sådan luftfart med hänsyn
till dess art eller ringa omfattning må utövas utan tillstånd.

Regeringen äger föreskriva, att tillstånd av
luftfartsverkei erfordras för luftfart som avser utbildning, för flyguppvisning
eller flygtävling samt för annan luftfartsverksamhet av särskild art, ändå att
verksamheten icke äger rum i förvärvssyfte.

Luftfart i förvärvssyfte får inte utövas här i riket utan
tillstånd av regeringen etter den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen får dock föreskriva att annan luftfart i
förvärvs.syfte än luftfart i regelbunden Iraflk (linjefart) får utövas utan
tillstånd, om del är lämpligt med hänsyn lill luftfartens art eller
omfattning.

Regeringen/år föreskriva all det krävs lillstånd för an
driva skola med utbildning för certifikat och för att utöva luftfart som avser
utbildning, även om verksamheten inte äger rum i förvärvssyfte. Detsamma
gäller i fråga om flyguppvisningar, flygtävlingar och annan
luftfartsverksamhet av särskild art. Frågor om sådana lillstånd prövas av den
myndighet regeringen bestämmer. Om regeringen bestämmer del, får myndigheten
uppdra ål annan att göra prövningen.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Tillstånd
må meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn lill det allmänna.

Tillstånd/år
beviljas bara om det inie möter hinder av hänsyn till del allmänna.

Vid
prövning av ansökan om tillstånd skall de tekniska och ekonomiska
förutsättningarna för trafiken beaktas.

Såvitt angår befordran av passagerare eller gods allenast
från ort titt annan inom riket eller annan inrikes fart. må tillstånd meddelas
endast svenska staten, svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk
medborgare eller svenskt dödsbo, svenskt aktiebolag, vars akliebrev äro ställda
till viss man, ävensom svenskt handelsbolag, vari ej finnes utländsk bolagsman,
samt förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning här i
riket, såframt styrelsens samtliga medlemmar äro svenska medborgare.
Tillstånd må dock icke meddelas aktiebolag, med mindre dess aktier till ell
kapitalvärde och en röstvärde av minst två tredjedelar tillkomma den, åt
vilken tillstånd enligt denna paragraf må meddelas; är denne svenski aktiebolag,
skall det svenska infiytande t däri vara säkerställt i samma omfattning som i
det tillståndssökande bota get.

.Äro de sålunda uppställda förutsättningarna ej längre
för handen, vare tillståndet förfallet, där icke rättelse sker inom tid, som
bestämmes av den myndighet vUken meddelat tillståndet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket äger medgiva undantag från vad i denna paragraf stadgas, när
särskilda skäl äro därtill.

Tillstånd till tuftfari i inrikes trafik får ges endast
lill

1. svenska staten,

2. svenska kntnmuner eller lands

tingskommuner,

3. svenska medborgare eller

diidsbon,

4.
svenska
handelsbolag, som inte har någon utländsk bolagsman.

5.
svenska
föreningar, samfund eller stiflelser. som inte har någon utländsk medborgare i
styrelsen,

6.
svenska
aktiebolag, om aktierna i bolaget är ställda till viss man och titt en
kaphalvärde och ett röstvärde av minst två tredjedelar ägs av någon som kan få
tillstånd enligt denna paragraf.

Om ägaren till ett aktiebolag som ansöker om tillstånd
enligl denna paragraf är ett annat aktiebolag, skall vad som sägs i första
stycket 6 också gälla del bolaget.

Tillstånd till luftfart med svenskt luftfartyg i
förvärvs.syfie mellan Sverige och utlandet som inte är linjefart får ges endast
lill den som uppfyller kraven enligt första och andra styckena.

Ell tillstånd förfaller, om kraven i första och andra
styckena inte längre är uppfyJIda och rättelse inte sker inom den tid som
bestäms av den myndighet som har meddelat tillståndet.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
medge undantag från denna paragraf, om det Jinns särskilda skäl.

Nuvarande
Ivdelse

Förestagen
lydelse

Vid
meddelande av tillstånd skola bestämmas de villkor som finnas erforderliga.
Ankommer del på regeringen att giva liltslåndel, må regeringen förordna
luflfarisverkel all i särskilda avseenden heslämma villkoren.

Tillståndet
må begränsas till viss tid och lösningsrätt förbehållas kronan.

När
lillstånd meddelas, får villkor föreskrivas för liltslåndel. Om liltslåndel
meddelas av regeringen, får sådana villkor föreskrivas av den myndighet
regeringen bestämmer.

Tillståndet får tidsbegränsas. Rätt titt inlösen kan
förbehållas staten.

En
utlänning etter ett utländskt förelag, som driver verksamhet i Sverige med stöd
av ell lillstånd enligt denna lag, skall ha en här bosatt föreståndare, som är
ansvarig för verksamheten.

Åsidosätter
innehavare av tillstånd i väsentlig mån för verksamheten gällande
föreskrifter eller måste del antagas alt han är oförmögen att behörigen upprätthålla
verksamheten, må den myndighet som meddelat tillståndet återkalla del.

Om en
lillslåndshavare i väsentlig mån åsidosätter föreskrifterna för verksamheten,
kan den som har meddelat tillståndel återkalla delta. Tillståndet kan också
återkallas, om del måste antas all innehavaren inte kan upprätthålla verksamheten.

Har
regeringen genom överenskommelse med främmande stat medgivit luftfart inom
svenskt område, vare, där regeringen så bestämmer, särskilt tillstånd enligt
detla kapitel ej behövligt. Regeringen må i sådant fall förordna luftfartsverket
att meddela de närmare bestämmelser som finnas erforderliga.

Om
regeringen genom ett avtal med en främmande stat etter en internationell
organisation medger alt luftfart får äga rum inom svenskt ontråde, kan
regeringen besluta all något tillstånd inte krävs enligt detta kapitel.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva de viltkor
för luftfarten som behövs.

I fråga om den verksamhet som utlänning eller en utländskt
företag driver i Sverige med stöd av ett avlal gäller bestämmelsen i 4§ tredje
stycket.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfansverkel må föreskriva, under
vilka förutsättningar luftfartyg etter tillbehör eller reservdelar till luftfartyg
må

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får, om det behövs med hänsyn
lUtflygsäkerheten eller annars titt luftfarten inom riket, föreskriva att del
krävs lill-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

upplåtas till annan för att av denne nyttjas för egen
räkning.

Föreslagen lydelse

stånd för upplåtelse av luftfartyg till brukare. Detsamma
gäller ifråga om upplåtelse av tillbehör eller reservdelar till luftfartyg.

8 KAP. Vissa bestämmelser för lufttrafiken

l§

Angående vad vid luftfärd skall Regeringen eller den myndighet

regeringen
bestämmer meddelar föreskrifter om vad som skall iakttas vid luftfärder för
att olyckor och olägenheter skall undvikas.

iakttagas för att undvika sammanstötning eller annan
olyckshändelse och för att i övrigi förebygga skada eller olägenhet förordnar
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, tuflfarlsverket äger bestämma flygvägar
som luftfartyg har att följa vid färd inom svenskt område samt meddela särskilda
föreskrifter beträffande färd över rikets gräns, såsom angående var gränsen må
passeras och vilken flygplats som skall brukas vid luftfartygs avgång eller
ankomst.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om flygvägar
som luftfartyg skall följa inom svenskt område. Vidare får föreskrifter meddelas
om flygningar över rikels gränser.

När allmän ordning och säkerhet kräver det, må luftfartyg
anmanas att landa. Anmaningen skall ofördröjligen efterkommas. Har annan
anvisning ej givils, skall fartyget landa på närmaste allmänna flygplats inom
riket, å vilken tandning är möjlig. Inkommer luftfartyg i område, där luftfart
enligt 1 kap. 3 8 är förbjuden, skall det omedelbart lämna området och anmälan
om vad som inträffat göras på snabbaste sätl. Fartyget skall, om annan
anvisning ej givits, så snart ske kan landa såsom nyss sagts.

Eftersattes vad sålunda är stadgat, må fartygets färd
hindras med

När del krävs av hänsyn lill allmän ordning och säkerhet,
får ett luftfartyg anmanas att landa. Fartyget skall då landa på den plats som
anvisas. Om ingen anvisning lämnas, skall landningen ske på närmaste allmänna
eller godkända enskilda flygplats inom riket som är lämplig.

Ett luftfartyg, som utan tillstånd kommer in i ett sådant
område som avses i 1 kap. 3§, skall omedelbart lämna området. Det inträffade
skatt snarast anmälas. Om ingen annan anvisning lämnas, skall fartyget snarast
nwjiigi landa enligl vad som sägs i första stycket.

Om fartyget bryter mot bestämmelserna i första och andra
stycke-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande
lydelse

erforderliga medel.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar besiäinmer vem
som äger utöva befogenhet varom i första eller andra stycket sägs saml meddelar
närmare föreskrifter om tillämpningen i övrigt av vad där stadgas.

Föreslagen lydelse

na, får den forlsaiia färden hindras.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer
föreskriver vem som får besluta om åtgärder enligt denna paragraf och får meddela
ytleriigare föreskrifter / de avseenden som avses i paragrafen.

Krigsmateriel
må icke man medgivande av regeringen eller den regeringen bemyndigar
befordras med luftfartyg. Vad i denna lag skall förslås med krigsmateriel bestämmer
regeringen.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger alt av
hänsyn till allmän ordning och säkerhet/ör/y'«-da befordran med luftfartyg av
annat gods än krigsmateriel eller meddela närmare bestämmelser om sådan
befordran.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ock
bestämma, huruvida och under vilka villkor fo-lografiapparai må medföras och
brukas å luftfartyg inom svenskt område.

Krigsmateriel/år/rt/e transporteras med luftfartyg ulan
tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Om det krävs av hänsyn till allmän ordning och
säkerhet,/år regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förbjuda
transporter med luftfartyg av annat gods än krigsmateriel.

3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

4a§

Fotografering får inte utan tillstånd av överbefälhavaren
ske från luftfartyg i linjefart inom sådana restriktionsområden som bestämts av
regeringen enligl 1 kap. 3 § första stycket första meningen.

Från andra luftfartyg får fotografering inte i något fall
ske ulan tillstånd. Frågan om tillstånd prövas beträffande fotografering för
karlläggning av regeringen och i övriga faU av överbefälhavaren.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller inte fotografering
för statens lantmäteriverk.

4b§

Kameror får utan tillstånd medföras inom riket på sådana
luftfar-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tyg som anges i 4a§ första stycket och på luftfartyg som
används vid fotografering för statens lantmäteriverk.

Kameror får medföras på andra luftfartyg bara om tillstånd
har meddelats till fotografering eller om de förvaras så att de inte kan
användas under flygningen. Befälhavaren skall se till att dessa föreskrifter
iakttas.

5 8

Såvitt
ej i denna lag eller eljest förordnas annat, besiämmer regeringen eller, efter
regeringens he-mvndigande. luftfartsverket vilka fartygshandlingar som skola
flnnas Jör luftfartyg, huruvida de skola medföras ombord samt huru de skola
upprättas, föras och förvaras.

I den mån
annat inte särskilt föreskrivs i denna lag, meddelar regeringen eller den
myndighet regeringen besiämmer föreskrifter om fartygshandlingar.

Ej må
någon förvägras all laga del av innehållet i fartygshandlingar, såvitt hans
rätt är beroende där-

Om någon för att kunna la till vara sin rätt behöver ta
del av innehållet i en fartygshandling, skall han få del.

I det
allmännas verksamhet gäller i stället bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen
och sekretesslagen (1980: 100).

Angående
skyldighet för den som förrättar tjänst å luftfartyg att medföra
luflfartscertifikat eller annan handling förordnar regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om skyldighet
för dem som tjänstgör ombord på luftfartyg att medföra luflfartscertifikat och
andra handlingar.

Luftjärlsverkel
må, där så prövas nödigt, visitera luftfartyg samt granska fartygshandlingarna
och de handlingar som skola medföras av dem som förrätta tjänst å fartyget.

Om det
behövs, får luftfartsverket visitera luftfartyg och granska
fartygshandlingarna och de andra handlingar som skaU finnas ombord.

Om vad
vid luftfärd skall iakttagas i hälsovårds-, pass-, tull- och

Det
finns särskilda bestämmelser om vad som skall iakttas vid luft-

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

andra sådana hänseenden stadgas särskilt.

Föreslagen lydelse

färder i fråga om hälsovård, pass och tull och i andra
liknande avseenden.

Om
befordran med luftfartyg

Lufttransporter

Bestämmelsernas tillämpningsområde

Vad i
detta kapitel stadgas gäller befordran med luftfartyg av passagerare, resgods
eller gods, vilken utföres- mol vederlag etter av luft-irafikföretag
verkslätles vedertags-fritt-

I detla kapitel förstås med Warszasvakonventionen den i
Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade och genom del i Haag den 28
september 1955 avslutade protokollet reviderade konventionen om inlernaiiondt
luftbefordran saml med Guadalajarakonven-lionen den i Guadalajara den 18
september 1961 undertecknade konventionen om internationell luftbefordran som
ulföres av annan än den avtalsslulande fraktföraren.

Detta
kapitel gäller transporter med luftfartyg av passagerare, resgods eller gods
som utförs av lufttrafikföretag. Kapitlet gäller också om sådana transporter
utförs av andra mol ersättning.

Bestämmelserna
i delta kapitel äga icke tillämpning å postbefordran.

Vad i 3-9
88 stadgas om beford-ringshandlingar skatt icke gälla i fråga om befordran, som
utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av luftfartsverksamhet.

Detta kapitel gäller inte Iransporter av post.

Bestämmelserna i 3-988 gäller inte i fräga om transporter
som utförs under osedvanliga förhållanden och som inte utgör normal luftfartsverksamhet.

Befordringshandlingar

Transporthandlingar

Vid befordran av passagerare För passagerartransporter skall

skall utfärdas biljett, innehåUande: biljetter utfärdas.
En biljett skall innehålla

a) uppgift å avgångsort och be- a) uppgift om avgångs- och be-

stämmelseort; stämmdseorten.

Nuvarande
lydelse

b) där avgångsorten och bestäm

melseorten äro belägna i samma

stat och en eller flera mellanland

ningar avses skola äga rum i annan

stal, uppgift å platsen för minst en

sådan mellanlandning; saml

c) meddelande att befordringen

kan vara underkastad Warszawa

konventionen eller lag av motsva

rande innehåll och att konven

tionen eller lagen i regel begränsar

fraktförarens ansvarighet i fråga

om skada på person liksom då res

gods förkommer, minskas eller ska

das.

Biljetlen skall, där ej annat styrkes. gälla såsom bevis
om he-jördringsavlalets slutande och om villkoren för befordringen.

Är biljett ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll
eller har den förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och vara
underkastat bestämmelserna i della kapitel. Har passageraren med fraktförarens
samtycke gått ombord å luftfartyg utan att biljett utfärdals eller innehåller
biljetlen icke meddelande som avses i första stycket under c), äger
fraktföraren dock icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas
/ 22 8.

Föreslagen
lydelse

b) uppgift, när avgångs- och be

stämmelseorten ligger i samma stal

och en eller flera mellanlandningar

skall ske i en annan stat, om platsen

för minst en sådan mellanlandning,

c) ett meddelande om. att

Warszawakonventionen eller en lag

med motsvarande bestämmelser

kan gälla för transporten och att

konventionen eller lagen i regel be

gränsar fraktförarens ansvar för

personskador och för skador ge

nom all resgods kommer bon,

minskas eller skadas.

Om inte annat styrks, gäller biljetlen som bevis om an
ell transportavtal har träffats och om villkoren för transporten.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detla
kapitel skall tillämpas, även om någon bil-jetl inte har utfärdats, om en utfärdad
biljett inte har föreskrivet Innehåll etter om biljetten har kommit bort. Om
passageraren med fraktförarens samtycke har gått ombord på luftfartyget utan
att någon biljett har utfärdats eller om en utfärdad biljett saknar en
meddelande enligl första stycket c), får fraktföraren dock inie åberopa
ansvarsbegränsningen enligl 22 8.

Vid
befordran av inskrivet resgods skall utfärdas resgodsbevis. Har beviset ej
fogats vid biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 8 första stycket eller
intagits i sådan biljett. skall det innehålla:

a)
uppgift å
avgångsort och bestämmelseort;

b)
där
avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en eller flera
mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat, uppgift å platsen för minst
en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen

kan vara underkastad Warszawa-

För transporter av inskrivet resgods skall resgodsbevis
utfärdas. Ett resgodsbevis, som inte har fogats lUl etter tagils in i en
biljett som uppfyller kraven i 3 8 första stycket, skall innehålla

a)
uppgift
om avgångs- och bestämmelseorten.

b)
uppgift, när
avgångs- och bestämmelseorten ligger i samma stal och en eller flera
mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för minst en sådan
mellanlandning,

c) ett meddelande otn att

Warszawakonventionen eller en lag

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

konventionen eller lag av motsvarande innehåll och att
konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet då resgods
förkommer, minskas eller skadas.

Resgodshevisei skall, där ej annat styrkes. gälla såsom
bevis om resgodsels inskrivning och om villkoren för befordringen.

Är
resgodsbevis ej utfärdat, har del ej föreskrivet innehåll eller har del förkomtnit,
skall befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestämmelserna i
detla kapitel. Har fraktföraren mottagit resgodset i sin vård utan att
resgodsbevis utfärdats eller innehåller, i falt då beviset icke fogats vid
eller intagits i biljett som uppfyller föreskrifterna i 3 § första stycket
under c), beviset ej meddelande som avses i första stycket under c) av förevarande
paragraf, äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begränsning av
ansvarigheten som stadgas i 22§ andra stycket.

Föreslagen lydelse

med motsvarande beslämmelser kan gälla för transporten och
att konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvar för skador
genom all resgods kommer bon, minskas eller skadas.

Om inte annat styrks, gäller resgodsbeviset som bevis om
all resgodset har skrivits in och om villkoren för transporten.

Transportavtalet
skall gälla och bestämmelserna i detla kapitel skall tillämpas, även om något
resgodsbevis inte har utfärdals, om ett utfärdat bevis inte har föreskrivet
innehåll eller om beviset har kommit bort. Om fraktföraren har tagit emot
resgodset i sin vård utan att något resgodsbevis har utfärdats får fraktföraren
dock inte åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 § andra stycket. Detsamma
gäller om ett utfärdat bevis, som inte har fogats till eller tagits in i en
biljett som uppfyller kraven i 3§ första stycket c), saknar meddelande enligt
första stycket c).

Vid
befordran av gods äger fraktföraren fordra, att avsändaren upprättar och
avlämnar en befordrings-handting, betecknad flygfraktsedel. Avsändaren äger
fordra, alt sådan handting mottages av fraktföraren.

Är
flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den
förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och, med det undanlag som följer
av 9§, vara underkastat bestämmelserna i detta kapitel.

För
godstransporter kan fraktföraren kräva alt avsändaren upprättar och lämnar en
flygfraktsedel. Avsändaren/år kräva all fraktföraren tar emot en sådan
handling.

Transportavtalet skall gälla och bestämmelserna i detla
kapitel med del undantag som följer av 9§ skatt tillämpas, även om någon flygfraktsedel
inte har utfärdats, om en utfärdad fraktsedel inte har föreskrivet innehåll
eller om fraktsedeln har kommit bort.

Flygfraktsedeln
skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och avlämnas tillsammans
med godset. Del första exemplaret skall förses med beteckningen "för
fraktföraren" och undertecknas av

Flygfraktsedeln
skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och lämnas tillsammans
med godset. Exemplar 1 förses med beteckningen "för fraktföraren"
och undertecknas av avsändaren. Ex-

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

avsändaren. Del andra exemplaret skall betecknas "för
mottagaren"; det undertecknas av avsändaren och fraktföraren samt åtföljer
godset. Del tredje exemplaret undertecknas av fraktföraren och åier-ställes
av honom till avsändaren efter godsels mottagande.

Fraktförarens underskrift skall tecknas Innan godset läges
ombord å lufifariyget: den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift
kan vara tiyckt eller ersättas med stämpel.

Har frakljöraren på avsändarens begäran upprättat
flygfraklsedeln, anses han, där ej annat styrkes, hava handlat för avsändarens
räkning.

Föreslagen lydelse

emplar 2 förses med beteckningen "för
mottagaren", undertecknas av avsändaren och fraktföraren och följer med
godset. Exemplar 3 undertecknas av fraktföraren och lämnas till avsändaren när
fraktföraren har tagit emot godset. Fraktföraren skall skriva under fraktsedlarna
innan godset las ombord.

Avsändarens underskrift kan vara tryckt. Såväl
fraktförarens som avsändarens underskrift kan ersättas med en stämpel.

Om inie annat visas, anses fraktföraren handla för
avsändarens räkning, om han på dennes begäran upprättar flygfraktsedeln.

Avser
befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren begär det,
upprätta särskilda flygfraktsedlar.

När
transporten avser flera kolli, skall särskilda flygfraktsedlar upprättas, om
frakt föraren begär det.

Flygfraktsedeln skall innehålla;

a)
uppgift
å avgångsort och bestämmelseort;

b)
där
avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en eller flera
mellanlandningar avses skola äga rum i annan stal. uppgift å platsen för minst
en sådan mellanlandning; samt

c)
meddelande att
befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen eller lag av motsvarande
innehåll och att konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens
ansvarighet då gods förkommer, minskas eller skadas.

Flygfraktsedeln skall innehålla

a)
uppgift
om avgångs- och bestämmelseorten,

b)
uppgift, när
avgångs- och bestämmelseorten ligger i samma stat och en eller flera
mellanlandningar skall ske i en annan stat, om platsen för minst en sådan
mellanlandning,

c) ett meddelande om att

Warszawakonventionen eller en lag

med motsvarande beslämmelser

kan gälla för transporten och att

konventionen eller lagen i regel be

gränsar fraktförarens ansvar för

skador genom att gods kommer

bort, minskas eller skadas.

Har gods
med fraktförarens samtycke tagits ombord å luftfartyg utan att flygfraktsedel
utfärdats eller innehåUer fraktsedeln icke med-

Om gods
har tagits ombord på ett luftfartyg med fraktförarens samtycke ulan att någon
flygfraktsedel har utfärdats eller om en utfärdad

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

delande som avses i 88 under c), äger fraktföraren icke
åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 8 andra stycket.

Föreslagen lydelse

fraktsedel saknar meddelande enligt 8 8 c), får
fraktföraren inte åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 8 andra stycket.

Avsändaren
svarar för skada som fraktföraren eller annan, iförhållande till vilken
fraktföraren är ansvarig, lider till följd av all uppgifter rörande godset,
vilka avsändaren upptagit i fiygfraktsedeln, ej hava föreskrivet innehåll
eller eljest äro oriktiga eller ofullständiga.

Om
avsändaren i fiygfraktsedeln har lämnat uppgifter i fråga om godset som är
oriktiga eller ofullständiga, svarar han för de skador som detta medför för
fraktföraren eller någon som denne har ansvaret mot.

Fiygfraktsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom
bevis om avtalets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordringen.

Vad i flygfraktsedeln uppgives angående godsets vikt,
mått, förpackning och stycketal skall, där ej annat styrkes, äga vitsord.
Annan uppgift i fiygfraktsedeln om godsets myckenhet eller rymd saml uppgift i
densamma om godsets tillstånd äga däremot ej vitsord mot fraktföraren, med
mindre han i avsändarens närvaro undersökt uppgiften och tecknat intyg därom å
flygfraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd.

Om inte annat styrks, gäller fiygfraktsedeln som bevis om
an ett avtal har träffats, om all godset har tagits emot och om villkoren för
transporten.

Flygfraktsedelns uppgifter om godsets vikt, mått och
förpackning och om antalet kolli gäller, om inte annat visas. Andra uppgifter i
fraktsedeln om godsets mängd eller volym eller om godsets tillstånd gäller
mot fraktföraren bara om han på flygfraktsedeln intygar, att han har
kontrollerat uppgifterna i avsändarens närvaro, eller om uppgifterna avser
godsets synliga tillstånd.

Rätt att förfoga över godset och godsets utlämnande

Mol uppfyllande av sina förpliktelser på grund av
befordringsavtalet äger avsändaren, där det kan ske utan skada för
fraktföraren eller annan avsändare, förfoga över godset genom att återtaga det
å avgångs- eller bestämmelseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan,
låta på bestämmelseorten eller under resan utlämna det till annan än den i
flygfraktsedeln an-

Rätt att förfoga över godset m.m.

12§

Om avsändaren uppfyller sina förpliktelser enligt
transportavtalet, kan han återta godset på avgångs- eller bestämmelseflygplatsen
eller stoppa det vid landning under resan. Detla gäller dock inte, om åtgärden
medför skada för fraktföraren eller någon annan avsändare.

Under samma förutsättningar kan avsändaren bestämma att
god-

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

givne mottagaren eller begära dess återsändande till
avgångsflygplatsen. Avsändaren skall dock gälda kostnad som uppkommer därav.
Kan avsändarens order ej verkställas, skall fraktföraren omedelbart underrätta
honom därom.

Utför fraktföraren avsändarens order utan att det till
denne avlämnade exemplaret av flygfraklsedeln företes, är fraktföraren
ansvarig för skada, som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraklsedeln,
fraktföraren obetaget all söka sitt åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, då mottagarens rätt inträder
efter vad i 13 8 stadgas. Vägrar mollagaren att mottaga fraktsedeln eller
godset eller är han icke att träffa, går rätten att förfoga över godset åter
till avsändaren.

Föreslagen lydelse

set under resan etter på bestämmelseorten skall lämnas ut
lUI någon annan än den som är angiven som mottagare på flygfraktsedeln eller
begära att del skickas tillbaka lill avgångsflygplatsen.

Avsändaren skaU ersätta de extra kostnader som uppkommer
genom en åtgärd enligt denna paragraf

Om avsändarens order inte kan verkställas, skall
fraktföraren omedelbart underrätta denne.

Om fraktföraren verkställer avsändarens order utan att
dennes exemplar av flygfraktsedeln visas upp, ansvarar fraktföraren för de
skador som därigenom uppslår för fraktsedelns rätte innehavare. Den ersättning
som fraktföraren måste utge kan han kräva åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, när mottagaren får rätt att
förfoga över godset enligt bestämmelserna i 13 §. Om mottagaren vägrar att ta
emot flygfraktsedeln eller godset eller om han inte är anträffbar, får
avsändaren åter rätt att förfoga över godset.

A'år
godset framkommit ull bestämmelseorten, äger mottagaren, där ej annat
föranledes av vad i 12 § stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln och
godset, därest han gäldar vad denne äger fordra och / övrigt fullgör de
befordringsvillkor som angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart
godset framkommit, underrätta mottagaren därom.

Om inte
annat följer av 12 §, har mottagaren räll att av fraktföraren få ut
flygfraktsedeln och godset när detla har kommit fram till bestämmelseorten.
Detta gäller dock endast om han betalar vad fraktföraren har rätt att fordra
och uppfyller flygfraklsedelns villkor för transporten.

Om inte något annat har avtalats, skall fraktföraren
genast underrätta mottagaren när godset har kommit fram.

Vidgår
fraktföraren att godset förkomma eller har det ej framkommit senast inom sju
dagar efter det godset bort anlända, äger motta-

Om
godset inte har kommU fram inom sju dagar efter den dag då det borde ha anlänt,
kan mottagaren göra sina rättigheter enligt Irans-

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

garen mol fraktföraren göra gällande de rättigheter som
härflyla ur befordringsavtalet.

Föreslagen lydelse

porla via let gällande mot fraktföraren. Detsamma gäller
om fraktföraren erkänner att godset har kommit bort.

Förbehåll,
som innefattar avvikelse från bestämmelserna i 72, 13 eller 14 §, skall ej
gälla, med mindre det intagits i flygfraktsedeln.

Förbehåll
som avviker från bestämmelserna i 12-I4§§ gäller bara om de är intagna i
flygfraklsedeln.

Avsändaren
är pliktig att lämna de upplysningar och att vid flygfraklsedeln foga de
handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter må
kunna fullgöras före godsets avlämnande till mottagaren. Tillskyndas fraktföraren
skada tid följd av att sådan upplysning eller handling saknas eller är oriktig
eller ofullständig, är avsändaren pliktig alt ersätta skadan, utan så är alt
fel eller försummelse ligger fraktföraren eller hans folk Iih last.

Fraktföraren är icke pliktig att undersöka, om dessa
upplysningar och handlingar äro riktiga e//er fullständiga.

Avsändaren
skall lämna de upplysningar och tUt flygfraktsedeln foga de handlingar som
behövs för att skyldigheter enligt tull-, accis-och ordningsföreskrifter skall
kunna fullgöras innan godset avlämnas till mottagaren. Avsändaren skaU ersätta
de skador som uppstår för fraktföraren på grund av att sådana upplysningar
eller handlingar saknas eller är oriktiga eller ofullständiga. Detta gäller
dock inte om fraktföraren, någon av dennes anställda eller någon som denne har
anlitat har gjort sig skyldig till fet eller försummelser.

Fraktföraren är inte skyldig att undersöka om upplysningarna
och handlingarna är riktiga och fullständiga.

Fraktförarens
ansvarighet

Såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas är
fraktföraren ansvarig för personskada, vilken drabbar passagerare till följd
av händelse som inträffar ombord å luftfartyget eller i samband med att han går
ombord å fartyget eller lämnar detta. Skadeståndet skall bestämmas enligl de
i strafflagen stadgade grunderna.

178

Fraktförarens
ansvar

Fraktföraren ansvarar för sådana personskador som drabbar
passagerare till följd av händelser som inträffar ombord på luftfartyget eller
i samband med att passageraren går ombord på eller lämnar fartyget.
Skadeståndet bestäms enligt skadeståndslagen (1972:207).

Förkommer,
minskas eller skadas inskrivet resgods eller gods till

Fraktföraren
ansvarar för skador genom att inskrivet resgods eller

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

följd av händelse som inträffar medan det är i
fraktförarens vård vare sig på flygplats, ombord å luftfartyg eller, vid
landning utanför flygplats, varhelst godset befinner sig, är fraktföraren, med
nedan stadgade undanlag, ansvarig därför.

Har på grund av befordringsavtalet vid lastning,
avlämnande eller omlastning befordran verkställts till lands eller sjöledes
utanför flygplats, skall dock, där ej fraktföraren visar annat, skada som
drabbat resgodset eller godset anses härröra av händelse som inträffat under
den i första styckd avsedda tiden.

Föreslagen lydelse

gods kommer bort, minskas eller skadas medan godset är i
fraktförarens vård på en flygplats, ombord på ett luftfartyg eller, vid
landning utanför en flygplats, var godset än finns.

Om en transport vid lastning, avlämnande eder omlastning
utförs till lands eller sjöledes utanför en flygplats och transporten sker på
grund av transportavtalet, skall skador på resgodset eller godset anses ha
uppkommit titt följd av en händelse under lufitransporien om inte annat visas.

För
skada till följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskrivet
resgods eller gods är fraktföraren ansvarig, där ej nedan annorlunda stadgas.

Fraktföraren
ansvarar för skador till följd av dröjsmål vid transporter med luftfartyg av
passagerare, inskrivet resgods eller gods.

Fraktföraren
är fri från ansvarighet, där han visar att han och hans folk vidtagit alla
nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att det varit omöjligt för dem
att vidtaga åtgärderna.

Fraktföraren
ansvarar inte för uppkomna skador, om han visar att han, hans anställda och de
som han har anlitat har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika skadorna
eller att det har varit omöjligt för dem att vidtaga åtgärderna.

Visar
fraktföraren att den som lidit skadan medverkat därtill genom eget vållande,
gäller 6 kap. I 8 skadeståndslagen (1972:207).

Om
fraktföraren visar att den skadelidande har medverkat liU skadan genom eget
vållande, gäller 6 kap. 18 skadeståndslagen (1972:207).

Vid
befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet för envar av dem
begränsad till sextontusen-sexhundra särskilda dragningsrätter; och må förty,
där ersättningen skall utgå i form av ränta, dennas kapitaliserade värde icke
överskri-

Vid
passagerartransporter är fraktförarens ansvar för varje passagerare begränsat
till 16600 särskilda dragningsrätter. När ersättningen skall utgå som
livränta, får det kapitaliserade värdet inte överstiga denna gräns. Om
transporten

- Senaste lydelse 1985: 133.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

da sagda gräns. Utföres befordringen av svenskt
lufltrafikföretag skaU gränsen för ansvarigheten dock vara etihundratusen
särskilda dragningsrätter. Företaget skall i biljetten eller i sina
standardvillkor för befordran ulfästa sig att tillämpa denna gräns/ör
ansvarigheten. I fråga om befordran som endast delvis utföres av svenskt
lufttrafik-företag skall vad nu sagts om användning av det högre begränsningsbeloppet
och om skyldighet att utfösta sig att tillämpa detta belopp gälla endast i
fråga om den del av befordringen som utföres av sådanl företag. Avtal må
träffas om högre gräns för ansvarigheten än som föreskrives /detta stycke.

Beträffande inskrivet resgods eller gods är fraktförarens
ansvarighet begränsad till sjutton särskilda dragningsrätter för kilogram. Har
passageraren eller avsändaren vid godsets överlämnande till fraktföraren
särskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och giddit
föreskriven lilläggs-avgifi, gäller det uppgivna beloppet såsom gräns för
fraktförarens ansvarighet, där han ej visar att passagerarens eller
avsändarens intresse är lägre. Har av inskrivet resgods eller gods viss del
eller något av dess innehåll förkommii, minskats, skadats eller fördröjts,
skall vid bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den
sammanlagda vikten av del eller de kolli, om vilka fråga är, tagas i
beräkning; dock att, om förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet
påverkar värdet av andra koili som omfattas av samma resgodsbevis eller
flygfraklsedel, den sam-manlagda vikten jämväl av dessa kolli skall lagas I
beräkning.

I fråga om föremål, som passageraren behåller i sin vård,
är ansvarigheten begränsad till Irehund-ralrettiotvå särskilda dragningsrätter
för envar passagerare.

Föreslagen lydelse

utförs av ett svenskt lufttrafikföretag, år gränsen för
ansvaret i stället 100000 särskilda dragningsrätter. Företaget skall i
biljetlen eller i sina standardvillkor för transporter ut-fästa sig att
tillämpa denna gräns. Vid en transport som bara delvis utförs av ett svenskt
företag gäller reglerna om del senare begränsningsbeloppet och om utfästelse
att tillämpa detta bara i fråga om den del av transporten som det svenska
företagel utför. Avtal kan träffas om högre gränser för ansvaret än de som
gäller enligt detta stycke.

Fraktförarens ansvar för inskrivet resgods eller gods är begränsat
till 17 särskilda dragningsrätter per kilo. Om passageraren eller avsändaren
när godset överlämnas till fraktföraren särskilt anger det intresse som är
knutet till transporten och betalar fastställda tiltäggsav-gifier, gäller det
då uppgivna beloppet som gräns för fraktförarens ansvar. Detla gäller dock
inte, om fraktföraren visar att intresset är lägre än detta belopp. Om bara en
del av del inskrivna resgodset eller godset kommer bort, minskas, skadas eller
fördröjs, räknas endast den sammanlagda vikten av berörda kolli, när gränsen
för fraktförarens ansvar skall bestämmas. Om värdet av även andra kolli som omfattas
av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel påverkas, skall dock även dessa
kolli medräknas.

Ansvaret för sådana föremål som passagerarna behåller i
sin vård är begränsat till 332 särskilda dragningsrätter för varje
passagerare.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

Skyldighet alt gödda rättegångskostnad må åläggas
frakljöraren ulan hinder av an de i denna paragraf stadgade gränserna för
ansvarigheten därigenom överskridas. Vad nu sagts skall dock icke gälla, där
fraktföraren inom sex månader från den händelse av vilken skadan härrör etter
före del talan väckts skriftligen erbjudit den skadelidande ersättning som
frånsett rättegångskostnaden ej understiger vad som uldömes.

Med utnycket "särskilda dragningsrätter" avses
I denna lag de av Internationella valutafonden använda särskilda
dragningsrätterna. Föres talan om ersättning, skall omräkning från särskilda
dragningsrätter till svenskt mynt ske efter kursen den dag dom meddelas.
Därvid skall kronans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod, som
Internationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina
transaktioner.

Föreslagen lydelse

Fraktföraren kan åläggas alt utge ersättning för
rättegångskostnader, även om gränserna för hans ansvar därigenom överskrids.
Della gäller dock inte, om han skriftligen har erbjudit den skadelidande
minst lika mycket i ersättning som det utdömda beloppet frånsett rättegångskostnaderna.
Erbjudandet skall ha lämnats inom sex månader från den händelse som medförde
skadan eller innan talan har väckts, om detla har skett senare.

Med "särskilda dragningsrätter" avses de
särskilda dragningsrätter som används av Internationella valutafonden. När
talan förs om ersättning, skall omräkning till svenskt mynt ske efter kursen
den dag domen meddelas. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den
beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin
verksamhet och sina transaktioner.

Förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens
ansvarighet eller besiämmer lägre gräns därför än i 22 8 sägs, är ogiltigt.

Vid
befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämpning å
förbehåll, avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av godsets egen
beskaffenhet eller fel i godset.

Förbehåll,
som inskränker fraktförarens ansvar eller som anger lägre gränser för ansvaret
än 22 8, är ogiltiga.

Detta
gäller dock inte vid transport av gods, om förbehållet avser förlust,
minskning eller skada som beror på det transporterade godsets egen
beskaffenhet eller på fel i godset.

De gränser
för ansvarigheten som stadgas i 22 § skola ej äga tillämpning, där det visas att
fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat skadan uppsålligen
eller ock, med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma, under grovt åsidosättande
av tillbörlig aktsamhet och hänsyn.

Gränserna
för ansvar enligt 22 8 gäller inte om det visas att fraktföraren, någon av
hans anställda ef ler någon som han har anlitat i tjänsten har orsakat skadan
uppsålligen eller genom all, med insikt om att skador sannolikt skulle uppstå,
grovt åsidosätta den aktsamhet och hänsyn som kan krävas.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

Föres
talan mot någon av fraktförarens folk på den grund att han vållat skada genom
fel eller försummelse i tjänsten av ringare grad än i 24 8 sägs, må vad han
och fraktföraren kunna förpliktas att sammanlagt utgiva i ersättning icke
överskrida den gräns för ansvarigheten som fraktföraren äger åberopa.

Om jämkning / vissa fall av skadeersättning stadgas i 10
kap. 3 8.

Om talan
förs mot någon av fraktförarens anställda eller någon som fraktföraren har
anlitat för alt han har vållat skador genom lindrigare fel eller försummelse i
tjänsten än som avses i 24 8,/år den sammanlagda ersättning som han och fraktföraren
kan åläggas att utge inte överskrida de gränser som fraktföraren kan åberopa.

Beslämmelser om jämkning av skadeersättning/inws i 10 kap.
3 8.

Mottages inskrivet resgods eller gods ulan anmärkning,
skall godset, där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse
med befordrings-handlingen.

Om skada eller minskning skall anmärkning göras hos
fraktföraren omedelbart efter upptäckten och senast, beträffande resgods, inom
sju dagar saml, beträffande gods, inom fiorton dagar från mottagandet. Vid
dröjsmål skall anmärkning framställas inom tjuguen dagar från den dag, då
resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på
befordringshandling-en eller eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra
stycket sägs.

När inte annat visas, anses inskrivet resgods och gods
som tas emot iitan anmärkning vara oskadat och i överensstämmelse med
transporthandlingen.

Skador och minskningar skall anmärkas hos fraktföraren
omedelbart efter upptäckten. Anmärkningen skall alltid göras senast sju dagar
från mottagandet, när del gäller resgods, och senast fiorton dagar från
mottagandet i fråga om gods. Dröjsmål skall anmärkas inom 21 dagar från den dag
då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på transporthandlingen
eller i en särskild skrift, som skall avsändas inom den tid som anges i andra
stycket.

Har ej
anmärkning enligt 268 framställts inom tid som där sägs, är rätten till talan
mot fraktföraren föriorad, utan så är att han förfarit svikligen.

Om inte
en anmärkning enligt 268 har framställts ; tid, är rätten till talan mot
fraktföraren förlorad. Detta gäller dock inte, om fraktföraren har handlat
svikligt.

Talan om
ansvarighet enligt detta kapitel skall föras vid rätten i den ort, där fraktföraren
har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller

Talan om
ansvar enligt detta kapitel skall väckas vid domstolen i den ort där

fraktföraren har sitt hemvist.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

det kontor finnes, genom vars medverkan avtalet slutits,
eller ock på bestämmelseorten.

Talan må icke föras annat än vid svensk domstol eller
domstol i annan till Warszawakonventionen ansluten stal, med mindre enligt
avtalet avgångsorten eller bestämmelseorten är belägen i stat som ej biträtt
konventionen.

Föreslagen lydelse

fraktförarens huvudkontoryi«rt5, eller

det kontor som har medverkat vid avtalets tillkomst finns.

Talan får också väckas vid domstolen i bestämmelseorten.

Talan/år väckas bara vid svenska domstolar eller vid
domstolar i andra stater som är anslutna till Warszawakonventionen. Detta gäller
dock inte, om enligt avtalet avgångsorten eller bestämmelseorten ligger i en
stal som inte har biträtt konventionen.

Väckes
ej talan om ansvarighet inom två år från luftfartygets ankomst till
bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat anlända eller då
befordringen avbröts, är rätten till talan förlorad.

Rätten
titt talan om ansvar är förlorad, om inte talan väcks inom två år från
luftfartygets ankomst till bestämmelseorten, från den dag det skulle ha
ankommit eller från den dag transporten avbröts.

Skall
befordran, som enligl vad därom avtalals är att anse såsom en enhet, utföras av
flera fraktförare var efter annan, är envar av dem, sedan han mottagit passageraren,
del inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den del av befordringen,
vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må
avsändarenyå/w-väl hålla sig till den förste fraktföraren och den som äger
utfå godset lill den siste, ändå alt förlusten, minskningen, skadan eller
dröjsmålet inträffat medan godset var i annan fraktförares vård. Äro två
fraktförare ansvariga efter vad nu sagts, skola de svara en för båda och båda
för en.

Har det avtalats att en transport som i olika delar skall
utföras av fiera fraktförare efter varandra skall anses som en enhet, ansvarar
varje fraktförare för sin del av transporten sedan han har tagit emot det som
skall transponeras.

När transporten avser inskrivet resgods eller gods, får
avsändaren hålla sig till den förste fraktföraren, även om förlusten,
minskningen, skadan eller dröjsmålet har inträffat medan godset var i en annan
fraktförares vård. Den som har rätt att få ul godset kan hålla sig lill den
siste. Om två fraktförare på grund av detta är ansvariga, svarar de solidariskt.

318

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Befordran som utföres av annan än den avtalsslutande
fraktföraren

1 fråga om bejördran som helt eller delvis utföres av
annan än den som genom befordringsavtalet åtagit sig befordringen (den
avtalsslutande fraktföraren) äga 32-36 88 tillämpning, om det ej visas att befordringen
utförts utan den avtals-slutande fraktförarens bemyndigande. Bestämmelserna i
33, 35 och 36 88 tillämpas dock endast i fråga om den del av befordringen som
utföres av annan än den avtalsslulande fraktföraren.

Förestagen lydelse

Transporter som utförs av någon annan än den
avtalsslutande fraktföraren

1 fråga om en transport som helt eller delvis utförs av
någon annan än den avtalsslutande fraktföraren gäller 32-3688, om det inte
visas att transporten har utförts utan bemyndigande från denne. Bestämmelserna
i 33, 35 och 36 88 gäller dock bara i fråga om de delar av transporten som
utförs av den andre.

Både den
avtalsslutande fraktföraren och den som utför befordringen anses vid
tillämpning av detla kapitel som fraktförare, den förre i fråga om heta
befordringen och den senare i fråga om den del av befordringen som han utför.

Den
avtalsslulande fraktföraren anses som fraktförare för hela transporten. Den som
utför transporten anses som fraktförare i fråga om den del av transporten som
han utför.

Vid
tillämpning av bestämmelserna om fraktförarens ansvarighet jämställas vardera
fraktföraren och hans folk med den andre fraktförarens folk. Detta medför dock
icke att ansvarigheten för den som utför befordringen i den avtalsslulande
fraktförarens ställe överskrider de i 22 § angivna gränserna.

Har den avtalsslutande fraktföraren åtagit sig längre
gående förpliktelser än som följer av detta kapitel eller har passagerare
eller avsändare enligl 22 § andra stycket sär-skili uppgivit del intresse som
är förbundet med befordringen, är den som utför befordringen i den avtalsslutande
fraktförarens ställe icke ulan eget godkännande bunden härav.

Vid
tillämpningen av bestämmelserna om fraktförarens ansvar jämställs vardera
fraktföraren, hans anställda och de som han har anlitat med den andre
fraktförarens anställda och dem som denne har anlitat. Delta medför dock inte
att ansvaret för den som utför transporten i den avtalsslutande fraktförarens
ställe överstiger gränserna i 22 8.

Om den
avtalsslutande fraktföraren har åtagit sig förpliktelser utöver
bestämmelserna i detta kapitel är den som utför transporten i hans ställe inte
bunden av detta utan sin eget godkännande. Detsamma gäller, om en passagerare
eller en avsändare i enlighet med 22 § andra stycket särskilt har angett del
intresse som är knutet till transporten.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Anvisning
eller anmärkning, som enligt bestämmelse i detta kapitel tillställes den ene
fraktföraren, äger verkan även mot den andre. Sådan order som avses i 12 8 äger
dock verkan endast om den till-ställes den avtalsslulande fraktföraren.

Anvisningar
eller anmärkningar som enligt detta kapitel tillställs den ene fraktföraren
gäller också mol den andre. En order en/Zg/ 12 8 gäller dock /jorrt om den ges
till den avtalsslutande fraktföraren.

Vad de
båda fraktförarna och deras folk kunna förpliktas att sammanlagt utgiva i
ersättning må icke överskrida det högsta ersättningsbelopp som någon av
fraktförarna kan åläggas att utgiva. Varje skadeståndsskyldig är ansvarig
endast iniUI den gräns som är nllämplig för honom.

Den sammanlagda
ersättning som de båda fraktförarna, deras anställda och de som frakt förarna
har anlitat kan åläggas att utge får inte överstiga det högsta belopp som gäUer
för någon av fraktförarna. Varje skadeståndsskyldig ansvarar bara upp till den
gräns som gäller för honom.

Talan
om ansvarighet får, vare sig den riktas mot båda fraktförarna eller en av dem,
föras vid domstol som enligt 28 8 är behörig vid talan mot någon afraktförarna.

Talan
mot endera av eller båda fraktförama får föras vid en domstol som enligt 28 §
är behörig vid talan mot någon av dem.

Sammansatt
befordran

37 8

Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och
delvis med annat befordrlngsmedd, gälla bestämmelserna i detta kapitel allenast
beträffande luftbefordringen.

Villkor, som avser befordringen med annat befordrlngsmedd,
må intagas i luftbefordringshandling-

Sammansatta
transporter

När en transport skall utföras delvis med luftfartyg och
delvis med något annat transportmedel, gäller bestämmelserna i detta kapitel
bara lufttransporten.

Villkor
för den andra delen av transporten får tas in i lufttransporthandlingen.

Göres i
befordringsavtal eller eljest innan skada timat, med avvikelse från vad i
detta kapitel stadgas, förbehåll om tillämplig lag eller om domstols
behörighet, är förbehållet utan verkan.

Förbehåll
om tillämplig lag eller om domstols behörighet som avviker från bestämmelserna
i delta kapitel är ogiltiga, om de görs innan någon skada har inträffat.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

Skiljeavtal i fråga om befordran UV gods, vilket träffats
innan skada timat, gäller utan hinder av bestämmelsen i första stycket, om
skilje-mannaförfarandet skall äga rum inom en i 28 § avsedd domstols domvärjo
och tvistefrågan, i den mån Warszawakonventionen och Guadalajarakonvenlionen
äro tilllämpliga därpå, skall prövas enligt konventionernas beslämmelser.

Föreslagen lydelse

Ell skiljeavtal i fräga om godstransport gäller dock
ut/lid, om skil-jemannaförfarandet skall äga rum inom en behörig domstols
domkrets och om tvisten, i den mån Warszawakonventionen och Guadalajarakonvenlionen
är lilllämp-liga, skall prövas enligt konventionernas beslämmelser.

1 fråga
om befordringshandling som utfärdats utom riket eller som avser internationell
befordran skall i 3 8 första stycket under c), 48 första stycket under c) eller
8 8 under c) stadgad fordran å meddelande anses uppfylld, när handlingen
innehåller uppgift om att befordringen kan vara underkastad
Warszawakonventionen och att denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet
i de fall, som angivas i det lagrum varom fråga är.

Är vid
internationell luftbefordran den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten
belägen i stat som icke biträtt Warszawakonventionen, äger fraktföraren, ändå
all befordringshandlingen icke innehåller meddelande som avses i första
siycket, åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som stadgas /22 8.

I fråga
om transporthandlingar som utfärdas utom riket eller som gäller internationella
transporter är kravel på meddelande enligt 3 8 första stycket c), 4 8 första
stycket c) eller 8 8 c) uppfyJIt, om handlingen innehåller uppgifter om att
Warszawakonventionen kan gälla för transporten och att denna konvention i
regel begränsar fraktförarens ansvar i de fall som anges i den av dessa
bestämmelser som är tillämplig.

Om den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten vid en
internationell lufttransport ligger i en stat som inte liar biträtt Warszawakonventionen,/år
fraktföraren åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22 8, även om
transporthandlingen inte innehåller något meddelande som nämns i första
stycket.

Såvitt
angår inrikes luftbefordran, vid vilken mellanlandning utom riket ej avses
skola äga rum, äger regeringen meddela bestämmelser, avvikande från vad 13, 4,
8 och 9§§ stadgas angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel.

Biljetter och resgodsbevis behövs inte vid inrikes
lufttransporter, om luftfartygei inte skall mellanlanda utom riket.

Vid
sådana liifllransporler får begränsningen av fraktförarens ansvar enligt 22 S
åberopas även om biljeller, resgodsbevis eller fiyg-fraktsedlar Inte är
utfärdade dte: OI71 de saknar meddelande om '■- gränsningen. An
meddelande uni begränsningen skall finnas i sian-dardviltkoren för
passagerartransporter följer av 22 § första styc

4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Har stat. då den biträdde den i Warszawa den 12 oklober
1929 as- slutade konventionen om inlerna-tionell luftbefordran, avgivit förklaring
som avses i tilläggsprotokollet lill samma konvention, skola bestämmelserna i
detta kapitel ej äga tillämpning å internationell luftbefordran, som utföres
omedelbart av den stulen eller av territorium för vars utländska angelägenheter
den staten svarar.

Såframt en till den reviderade konventionen ansluten stat
förklarat. att konventionen icke skall gälla luftbefordran, som utföres för
dess mililära myndigheter ombord å tuftfariyg vilka äro registrerade i den
staten och vilkas hela lastförmåga reserverats av dessa myndigheter eller för
deras räkning, skola bestämmelserna i detta kapitel ej heller äga tillämpning å
sådan befordran.

Bestämmelserna
i detta kapitel gäller inte i fråga om sådana internationella lufttransporier
som utförs direkt av en viss siat om denna stat, när den tillträdde den konvention
som undertecknades i Warszawa den 12 oktober 1929, lämnade en sådan förklaring
som avses i till-läggsprotokollet till konventionen. Detsamma gäller om
transporten utförs direkt av ell territorium för vars utländska angelägenheter
en sådan stal svarar.

Under förutsättning alt en stal som har liltirält
Warszawakonventionen har förklarat att konventionen inie skall gälla i fråga
om en lufttransport som utförs för den statens mililära myndigheter med ett
luftfartyg som är registrerat i den staten, om fartygets hela lastförmåga har
reserverats av dessa myndigheter eller för deras räkning, gäller inte
bestämmelserna i detta kapitel beträffande en sådan lufttransport.

10 KAP.

Om ansvarighet för skada i följd Ansvaret för skador
genom luft

ar luftfart fart

Om
ansvarighet för skada, som / följd av luftfartygs begagnande i luftfart
tillfogas person eller egendom som icke befordras med Jåriy-get. stadgas i
lagen angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

Bestämmelser
om ansvaret för skador, som genom luftfart tillfogas personer eller egendom som
inte transporteras med luftfartyget, finns i lagen (1922:382) angående
ansvarighet för skada i följd av luftfart.

För
ansvarighet för skada som avses i I 8 skall, där regeringen så förordnar,
finnas: försäkring eller motsvarande sal,crhet som regeringen bestämmer.

Om
regeringen föreskriver det, skall del finnas trafikförsäkring för unsvar enligl
1 8. Försäkringen kan ersättas av någon motsvarande säkerhet som regeringen
bestämmer.

Prop. 1984/85:212 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 8

Är någon, vilken forräiiar tjänst Om
någon som tjänstgör på luft-

å luftfartyg, pliktig au ersäila ska- farlyg
är ersätiningsskytdig för ska

da som i följd av luftfart uppkommit da
genom luftfart som har uppkom-

genom hans fel eller försummelse i mit
genom hans fel eller försum-

tjänsten. äger rätten att. med hän- melse
i tjänsten, får rätten jämka

syn lill felets eller försummelsens ersättningen
med hänsyn till felets

lindriga beskaffenhet, skadans eller
försummelsens beskaffenhet,

storlek eller omständigheterna i öv- skadans
storlek eller omsländighe-

rigl. nedsätta ersällningen efter vad terna
i övrigt. Detsamma gäller i

som prövas skäligt. Vad sålunda fråga
om andra med tjänsl som har

stadgats skall äga motsvarande /)(W(:/t'/.vc'/()r
trafiksäkerheten.

tillämpning beträffande den som I
fråga om skadeståndsansvaret

inom markorganisationen eller et- för
arbetstagare gäller 4 kap. 1 8

jest. annorstädes än å tuftfariyg. skadeståndslagen
(1972: 207).

förränar tjänst varav trafiksäkerhe

ten är beroende. 1 fråga om skade

ståndsansvaret för den som är ar

betstagare gäller dock 4 kap. I 8

skadeståndslagen (1972:207).

11 KAP.

Om flygräddningstjänst och Flygräddningstjänst, bärgning

bärgning samt om undersökning och undersökning av luftfarts-

av luftfartsolyckor olyckor

Flygräddningstjänst

Föreskrifter angående åtgärder. Föreskrifter
angående åtgärder,

då luftfartyg är saknat, förolyckat då luftfartyg är
saknat, förolyckat

eller nödställt eller fara hotar eller nödställt eller fara hotar

lufttrafiken (flygräddnings-
lufttrafiken (flygräddnings-

tjänst), meddelas av regeringen tjänst), meddelas av
regeringen

eller, efter regeringens bemyndi- eller den myndighet regeringen be-

gande. av luftfartsverket. stämmer. Om regeringen föreskri-

ver det. får myndigheten överlåta

ål annan att leda fiygräddnings-

ijänsten.

Regeringen må ålägga ägare el- Ett
lufifariygs ägare eller inneha-

ler innehavare av luftfartyg saml vare och de som
tjänstgör på luft-dem som göra tjänsl å sådanl far- fartyg eller vid fiygplatser
eller ryg eller vid fiygplals eller annan andra anläggningar för luftfarten
anläggning för luftfarten skyldighet är skyldiga att della i flygrädd-ail
medverka i flygräddningstjäns- ningstjänsten. Regeringen medde-ten, så ock
meddela bestämmelser lar bestämmelser om ersättning av om ersättning av
allmänna medel aMmänna medel för deltagandet. I för sådan medverkan. I fråga
om fråga om ersättning vid personska-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

ersättning vid personskada gäller lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd och lagen (1977: 266) om statlig ersättning vid
ideell skada.

Föreslagen lydelse

or gäller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977: 266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Den som
bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg etter ombordvarande gods eller
något, som hört till sådant farlyg eller gods, så ock envar som medverkar vid
bärgningen har rätt an, vare sig bärgningen ägt rum lill sjöss, på land eller
i luften, få bärgarlön / enlighet med de grunder, som jämlikt 225 — 227 88
sjölagen gälla vid bärgning av fartyg och gods. TiU andel i lön som skall utgå
för bärgningen vare ock den berättigad, vilken under den nöd som föranlett
bärgningen räddat människor från fartyget eller medverkat vid deras räddning.
Har någon eljest för bevarande av luftfartyg eller gods vidkänts särskilda
kostnader, som varil oundgängliga för bevarandet av fartyget eller godset,
varde ock dessa honom ersatta.

Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller
bevarats, häfte ägaren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.

Rätt till bärgarlön skaU icke tillkomma den som medverkat
vid bärgningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare,
ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning
beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.

Den som bärgar ett luftfartyg som har förolyckats eller
befinner sig i nöd och alla som medverkar vid bärgningen har rätt //// bärgarlön.
Detsamma gäller vid bärgning av gods ombord på ett sådanl fartyg eller av
något som hör lill fartyget eller godset. I fråga om bärgarlönen tillämpas
bestämmelserna i 225-227 88 sjölagen (1891:35 s.l). Den som i en sådan
nödsituation räddar människor från fartyget eller medverkar vid deras räddning
har också rätt titt en del av bärgarlönen. De särskilda kostnader som någon I
övrigi har haft för bevarandet av ett luftfartyg eller av gods skall också
ersättas, om kostnaderna har varit nödvändiga.

Om gods eller något som hör till gods har bärgats eller
bevarats, svarar ägaren inte personligen ulan endast med del som har bärgats
eller bevarats.

Den som deltar i en bärgning trots ell uttryckligt och
befogal förbud av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare har inte rätt
till bärgarlön. Detsamma gäller i fråga om ersättning för kostnader för bevarande
av fartyg och gods.

Borgenär,
som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader som avses (2 8,
njute i fartyget eller godset luftpanträtt med för-

Den som
har en fordran på bärgarlön eller ersättning för kostnader enligt 2 8 har
luftpanträit i fartyget eller godset med förmånsrätt enligl

Nuvarande lydelse

månsrätl enligt 4 8 förmånsrättslagen (1970:979). såjraml
bärgarlönen eller ersättningen hänför sig titt åtgärder vilka slutförts här i
riket.

I
första siycket avsedda fordringar skola, var i förhållande t dl fordringens
belopp, njuta lika räll om de härröra av samma händelse: eljest skall yngre
fordran äga företräde framför äldre.

Utan
borgenärens samtycke må icke. innan betalning för dennes fordran guldits eller
säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna del ställe, där åtgärderna
för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren tagas i besinning.

Föreslagen lydelse

4 8 / förmånsrättslagen (1970:979), om bärgarlönen eller
ersättningen avser åtgärder som har avslutats i Sverige.

En yngre fordran har företräde framför en äldre.
Fordringar som har uppkommit på grund av samma händelse har lika rätt lill
betalning.

För all ett luftfartyg skatt få lämna den plats, där
åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, etter ägaren skall la
godset i besittning, krävs all borgenärerna medger del. Della gäller dock inte,
om borgenärerna har fått betalt för sina fordringar etter säkerhet har ställts.

Luftpanträit
omfattar ej ersättning, som pä grund av försäkring eller eljest utgår för
skada på liift-Järtygel eller godset.

Lufipanträtien
omfattar inte den ersättning för skador på luftfartyg eller gods som utgår på
grund av försäkring eller av andra skäl.

Försäljes
luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den ordning som
för försäljning av Utmätt sådan egendom är stadgad, upphöre luftpanträtten i
fartyget eller godset, /nen borgenären äge få del i köpeskillingen enligt vad
därom är särskilt stadgat.

Lossas
gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemol-lagares
förfogande, upphöre luft-panträtten i godset. Utlämnas godset utan borgenärens
tillstånd, vare den som mottager godset med kunskap om fordringen ansvarig för
denna, dock icke utöver det värde godset hade vid lossningen.

Säljs
luftfartyget eller godset exekutivt, upphör lufipanträtien sedan försäljningen
har vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts. Borgenärerna har räll titt
betalning ur köpeskillingen enligt bestämmelserna i utsökningsbalken.

Lufipanträtten i godset upphör, om del genom lossning
ställs till avsändarens eller mottagarens förfogande. Om godset lämnas ul utan
borgenärens lillstånd, svarar den som tar emot godset för fordringen, om han
kände titt denna. Han svarar dock inte för mera än det värde som godset hade
vid lossningen.

Lufipaniräii
i luftfartyg, som är registrerat här i riket, upphöre efter tre månader från
det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av far-

Luflpanlrälten
i ett luftfartyg, som är registrerat / Sverige, upphör efter tre månader från
den dag åtgärderna för bärgningen eller be-

Nuvarande
lydelse

tyget avslutades, såvida icke inom nämnda lid borgenärens
anspråk på panträtt blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken
för luftfartyg saml dessutom överenskommelse träffats om panträttens belopp
eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

Är farlygel registrerat i främmande stal, som biträtt den
i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande iniernalio-nellt
erkännande av räll till I ufl fartyg, vare tag som i första siycket sägs. med
iakttagande av all anmälan skall ske hos den myndighet som för
inskrivningsboken för fartyget.

I falt då fartyget icke är registrerat eller då det är
registrerat i annan främmande stat än i andra stycket sägs. upphöre
luftpanträtten ijåriy-gel efter ett år från del åtgärderna för bärgningen eller
bevarandet avslutades, såframt ej inom nämnda tid överenskommelse träffats om
panträttens belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.

Föreslagen
lydelse

varandet av fartyget avslutades. Detla gäller dock Inte.
om borgenärens anspråk pä panträtt inom samma lid har anmälts till
inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg och
dessutom överenskommelse har träffats om panträttens belopp eiier talan om
panträtten har väckts i laga ordning.

Bestämmelserna i första stycket gäller också om farlygel
iir registrerat i en annan stat som har bl-trält Genévekonveiitionen. Borgenurens
anspråk på panträtt skall i sådanl fall anmälas hos den myndighet som för
inskrivningsboken för fartyget.

Om fartyget inte är registrerat eller om det är
registrerat i en annan främmande stat än som anges i andra stycket, upphör
luftpanträtlen efter ett år från den dag åtgärderna för bärgningen eller
bevarandet «\-farlygel avslutades. Della gäller dock Inte, om inom samma tid
överenskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten
har väckts i laga ordning.

Undersökning av luftfartsolyckor

Inträffar vid lufljänygs nyttjande olyckshändelse, som
medför att någon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande
skada uppstår å fartyget eller egendom som icke befordras därmed, skall
undersökning verkställas angående olyckshändelsen och dess orsaker samt
uppkomna skador.

När allvariig fara för sådan olyckshändelse förelegal
eller något inträffat som tyder på väsentligt fel hos fartyget eller
markorganisationen, skall ock undersökning äga rum.

Inträffar det en olycka vid användningen av ett
luftfartyg och medför olyckan alt någon avlider, att någon blir allvarligt
skadad, att fartyget får betydande skador, alt egendom som inte transporteras
med fartyget får betydande skador eller att fartyget år oåtkomligt. skall del
göras en undersökning om olyckan, dess orsaker och de uppkomna skadorna.

Delsamma
gäller, om del har funnits någon allvarlig fara för an en sådan olycka skutte
inträffa, om något har hänt som tyder pä ett väsentligt fel hos luftfartyget
eller markorganisationen eller om eti

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

farlyg har försvunnit under flygning och inte har kunnat
återfinnas.

Undersökning
varom i 7 8 .vå;!,'.v skall verkställas av den myndighet regeringen bestämmer.

Vid undersökningen skall erforderlig operativ, teknisk
och juridisk sakkunskap vara företrädd.

En
undersökning enligl 7 8 skall géiras av den myndighet som regeringen
föreskriver. Om regeringen föreskriver del, får myndigheten överlåta ål annan
alt göra undersökningen.

Nödvändig
operativ, teknisk och juridisk sakkunskap skall vara företrädd vid undersökningen.

få säll
regeringen förordnar skall den myndighet som undersöker olyckan underrätta dem
saken kan angå saml bereda dem tillfälle att anföra vad de akta nödigt lill
bevakande av sin rätt. De äga, såvitt det kan ske utan men för utredningen, närvara
vid undersökning å olycksplatsen samt eljest vid utredningsarbetet.

Den
myndighet som undersöker olyckan skall underrätta dem som kan vara berörda och
bereda dem tillfälle alt yiira sig. De har räll all närvara vid undersökningen
på olycksplatsen och vid utredningsarbetet / övrigi. om del kan ske utan men
för utredningen.

Undersökning
skall utföras i samråd med polismyndighet eller åklagare, som i saken leder
förundersökning jämlikt 23 kap. rättegångsbalken.

1 avvaktan
pä att undersökningen inledes har luftfartsverket all samråd med potismyndighei
etter på annat lämpligt sätt företaga de ätgärder för säkerställande av utredningen,
som finnas nödiga och icke ulan våda kunna uppskjutas.

Undersökningen
skall ske i samråd med den som enligl 23 kap. rättegångsbalken leder
förundersökning av det inträffade.

I avvaktan på att undersökningen inleds skatt
luftfartsverket vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa utredningen
och som Inte kan uppskjutas.

Den
myndighet som undersöker olyckan må hålla förhör med envar som antages kunna
lämna upplysning av betydelse för utredningen samt granska föremål som kan antagas
äga sådan betydelse.

Den
myndighet som undersöker olyckan får hålla förhör med den som antas kunna ge
upplysningar av betydelse för utredningen. Myndigheten får också granska de
föremål som kan antas vara av sådan betydelse.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Såframt undersökningen finnes eljest icke kunna beluirigen
fiiltföl-jas. må myndigheten påkalla utredning genom potismyndighei. Vid sådan
utredning skall vad i 23 kap. rättegångsbalken är stadgat gälla i tillämpliga
delar: tvångsmedel som avses i 24-28 kap. rättegångsbalken må dock användas
allenast i den mån anledning förekommer all brott som hör under allmänt åtal
förövats.

Finner den myndighet som undersöker olyckan nödigt att
vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller all föreläggande meddelas någon
att såsom bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, må myndigheten
göra framställning därom hos den allmänna underrätt. inom vars område händelsen
timat eller den vistas som skall höras eller åtgärden eljest angår. Rätten
skall anställa förhör eller meddela föreläggande, därest laga hinder ej möter.
Angående åtgärd som nu sagts skall i lillämpliga delar gälla vad som är stadgat
om bevisupptagning / rättegång utom huvudförhandling.

Föreslagen lydelse

Myndigheten får begära all polismyndigheten biträder vid
utredningen, om undersökningen inie kan fullföljas på annat sätl. Bestämmelserna
i 23 kap. rättegångsbalken gäller i fråga om en sådan utredning. Tvångsmedel
enligt 24-28 kap. rättegångsbalken får dock användas l>ara om del finns
anledning alt anta alt del har begåtts ett brott som lyder under allmänt åtal.

Myndigheten kan begära att vittnen eller sakkunniga hörs
vid domstol eller att någon föreläggs att tillhandahålla handlingar eller
föremål som bevis. En sådan begäran skall göras hos den tingsrätt, inom vars
område olyckan har skett eller den person som berörs av begäran vistas. Om
något laga hinder inte möter, skall rätten hålla förhör eller meddela
föreläggande. Därvid gäller bestämmelserna om bevisupptagning utom
huvudförhandling.

Anträffas
luftfartyg eller gods, som befordrats med luftfartyg, eller något, som hör till
sådanl fartyg eller gods, och förekommer anledning antaga att luftfartsolycka
timat, må vad som anträffats icke avlägsnas eller rubbas utan tillstånd av
polismyndighet eller den myndighet som undersöker olyckan, med mindre det sker
för att rädda människoliv eller eljest synnerliga skäl äro därtUl.

Har någon tillvaratagit egendom som avses i första
stycket, skall anmälan därom ofördröjligen göras hos myndighet som avses i
första stycket. Myndigheten äger omhändertaga egendomen när det finnes påkallat.

Om det finns anledning att anta att en luftfartsolycka har
inträffat, får luftfartyget, del gods som har transporterats med fartyget och
del som hör till fartyget eller godset inte rubbas utan tillstånd av
polis-tnyndigheten eller den myndighet som undersöker olyckan. Detta gäller
dock inte, om del sker för att rädda människoliv eller om det i övrigt finns
synneriiga skäl.

Den som har tillvaratagit egendom som avses i första
stycket skall genast anmäla det till polismyndigheten eller den myndighet som
undersöker olyckan. Om del behövs, får myndigheten omhänderta egendomen.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

12 KAP. Särskilda bestämmelser

Förekommer,
då luftfärd skall anträdas, anledning antaga att luftfartyg icke är
luftvärdigt eller behörigen bemannat eller all eljest för sådan färd i denna
lag eller med stöd därav fastställda villkor ej äro uppfyllda, må luftfärden
förbjudas och farlygel hindras att avgå. Beslut härom meddelas av
tufifans-verket eller av den som erhållit verkels bemyndigande därtill. I sistnämnda
fatt skall beslutet omedelbart underställas verkets prövning.

Om del
då en luftfärd skall påbörjas kan anlas att del luftfartyg. med vitkel färden
skatt ske. inie uppfyJIer de villkor som anges i denna lag eller som har
fästsiätlts med slöd av tagen eller annars all för luftfärden fastställda
villkor inte är uppfyllda, får tuflfarlsverket eller den som verket utser
besluta all luftfärden inte får äga rum och hindra luflfarlygels avgång. Om
någon annan än tufijärtsverket har meddelat bestulet, skall bestulet genast
anmälas till verket och prövas av detta.

Innehavaren
av allmän flygplats må hindra luftfartyg att lämna flygplatsen innan avgifter,
som enligt 6 kap. 13 8 skola utgå med anledning av fartygets senaste ankomst,
uppehåll och avgång, blivit guldna eller säkerhet ställts.

Regeringen
äger förordna, att vad i första siycket sägs ej skall gälla internationell fart
som regeringen bestämmer.

Innehavaren
av en allmän flygplats får hindra ett luftfartygs avgång, om de avgifter
enligl 6 kap. 13 8 som avser fartygets senaste ankomst, uppehåll och avgång
inte har betalats och säkerhet inie har ställts.

Regeringen
får föreskriva att första stycket inte skall gälla ifråga om viss
internationell luftfart.

Angående
frihet från kvarstad för vissa luftfartyg är särskilt stadgal.

I lagen
(1939:6) om frihet från kvarstad för vissa luftfartyg finns bestämmelser om att
kvarstad inte får läggas på vissa luftfartyg.

Regeringen
förordnar efter vilka grunder avgifter och övriga kostnader för förrättningar
enligt denna lag skola bestämmas.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter
och övriga kostnader för förrättningar enligt denna lag.

' Senaste lydelse 1981:811.

Nuvarande
lydelse

Sådan kostnad må, när den är förfallen till betalning,
uttagas genom utmätning ulan föregående dom eller utslag.

Föreslagen
lydelse

Beslut angående kostnad som är förfallen till betalning/år
verkställas enligl utsökningsbalken.

Om
innehav och nyttjande av radioanläggning och radiomottag-lungsapparai å
luftfartyg eller inom markorganisationen stadgas särskilt.

Det finns
särskilda bestämmelser om innehav och användning av radioanläggningar ombord
på luftfartyg och inom markorganisationen.

Ansvarsbestämmelser

Ansvarsbestämmelser
m.m.

Överträder
någon förbud enligt I kap. 2a§ etter villkor vid medgivande enligt delta
lagrum eller förbud eller föreskrift som regeringen meddelat med stöd av 1 kap.
3§, dömes till fängelse i högst ivå år eller, om brottet är ringa, till dagsböter.

Överträdelse avförbud eller föreskrift som eljest
meddelats med stöd av I kap. 3§ straffes med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader.

Till
fängelse i högst två år döms den som vid tjänstgöring ombord på ell luftfartyg
är så påverkad av atkoholhaltiga drycker eller andra medel au han inte kan
fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt. Delsamma gäller i fråga om den
som utövar tjänsl som anges i 6 kap. 16 §.

Om brottet är ringa, döms till böter.

Lämnar någon oriktig uppgift vid ansökan om htftfartygs
införande i luftfariygsregistrel eller antecknande i bihanget till registret
eller vid annan ansökan eller anmälan enligl 2 kap., straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

Framför någon luftfartyg, som är märkt med oriklig
nationalitels-och registreringsbeteckning eller eljest saknar i denna lag eller
med stöd därav föreskrivna märken, dömes till fängelse I högst två år eller, om
brottet är ringa, tiU dagsböter.

Till böter eller fängelse I högst sex månader döms den som

1.
bryter
mot 1 kap. 2a§ första stycket eller mot villkor som har meddelats enligl 1 kap.
2a§ andra stycket,

2.
bryter
mot förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 kap. 3 §,

3.
lämnar
oriktiga uppgifter vid ansökan eller anmälan enligl 2 kap.,

4.
framför
luftfartyg som ej är märkt enligl 2 kap. 16 § eller enligt föreskrifter som har
meddelats med stöd därav.

s. 10 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

5.
bryter
mol 3 kap. I§ första stycket etter 4 kap. I eller 3 §,

6.
vid
tjänstgöring ombord på luftfartyg vägrar alt följa befälhavarens order.

7.
bryter
mol 5 kap. 7§, 6 kap. 4 § eller föreskrijier som har meddelats med stöd av 6
kap. 8§.

8.
upplåter
etter driver en anläggning i strid med 6 kap. 9§ första siycket.

9. bryter mol 6 kap. 15 § första

stycket.

10. inövar tuftfari utan tillstånd
enligt 7 kap..

11. vid utövande av luftfart åsidosätter
de villkor som har meddelats med Slöd av 7 kap. 4 § Jörsta stycket eller 6 §
första stycket,

12. bryter mol trafikföreskrifter som
har meddelats med slöd av 8 kap. 1 eller 2 §,

13. underlåter att landa enligt vad som
sägs i 8 kap. 3 §,

14. bryter mol 8 kap. 4 §,

15. använder eti luftfartyg vid

tuftfari utan föreskriven försäkring

eller säkerhet enligl 10 kap. 2 §.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Nyttjas
luftfartyg utan lov tiU luftfart, ehuru det saknar luftvärdighetsbevis eller
miljövärdighetsbevis eller eljest icke är luftvärdigt eller miljövärdigt
enligt vad i 3 kap. sägs, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Samma lag vare, om luftfartyg utan lov nytljas till
luftfart ehuru det icke är bemannat enligl vad i 4 kap. sägs.

Till böter döms den som

1. uppsålligen lämnar orikliga

uppgifter i ett ärende, som rör inne

hav av certifikat etter behörighets

bevis eller frågan om annan behö

righet, eller vid prov, kontroller el

ler annan tillsyn över behörigheten,

2. bryter
mol föreskrifter som har

meddelats med slöd av 4 kap. 20§

första och andra styckena eller 6

kap. 15 § andra stycket första me

ningen,

3. bryter mot 8 kap. 4a§ eller

mot 4 b§ första stycket eller andra

stycket första meningen,

4. utför passagerartransporter

ulan att det i biljetter eller stan

dardvillkor finns föreskrivna utfäs

telser enligt vad som anges i 9 kap.

22 § första stycket, eller

5. bryter mol 11 kap. 13 §.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

TiU böter döms också den som i andra faU än som anges i 1
och 2 §§ försummar någon skyldighet enligt 1-6 dier 8 kap.

Den som
å luftfartyg förränar tjänsl varom 14 kap. 4§ sägs ulan all hava erforderligt
tuftfärtscertifikal, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.
Till samma straff dömes den som utan alt hava erforderligt certifikat förrättar
tjänst som avses i 6 kap. 15 §.

Om en
gärning har skett av ringa oaktsamhet, skall den Inte föranleda ansvar enligl
denna tag.

Sätter sig någon som gör tjänst å luftfartyg upp mol
befälhavaren och vägrar honom lydnad, dömes lill dagsböter eller fängelse i
högst ett år.

Till
samma straff dömes befälhavare som försummar att, när luftfartyg är i nöd,
göra vad på honom ankommer enligt 5 kap. 7§.

För gärning som är belagd med straff enligt brottsbalken
skall inte dömas till ansvar enligt denna lag.

Den som i fråga om sådanl utländskt luftfartyg, som avses
i 1 kap. 6§, utom riket har begått gärning som är belagd med straff enligl
denna lag eller med stöd därav utfärdade föreskrifter döms, om han befinner sig
i Sverige, enligt svensk lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 etter 3 §
brottsbalken inte är tillämplig. Åtal får väckas utan förordnande enligt 2
kap. 5 § andra stycket samma balk.

Den som
vid förande av luftfartyg eller utövning av annan tjänst ombord eller vid
utövning av tjänst som avses i 6 kap. 16 § varil så påverkad av starka drycker
eller andra stimulerande eller bedövande ämnen som i 5 kap. 10 § sägs, dömes
till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, lill dagsböter, dock
ej under tjugufem.

Om ägaren eller någon som är i hans ställe uppsålligen
begår eller medverkar till en sådan gärning som anges 12 § 1 eller 2, kan
luftfartyget förklaras förverkat, om del behövs för att förebygga brott eller
om del i övrigi finns särskilda skäl. Detla gäller dock inte, om förverkande
är uppenbart oskäligt. Om fartyget inte finns i behåU, kan värdet förklaras
förverkat.

Första siycket gäller inte mol den som i god tro har
förvärvat luft-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

fartyget eller någon särskild rätt till del.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i
fråga om sådant gods som avses i 8 kap. 4 § första och andra styckena, om dess
ägare eller någon som är i ägarens slätte begår eller medverkar till en sådan
gärning som anges i2§ 14.

lagens

Vissa bestämmelser om tillämpning

1 fråga om luftfartyg som icke hava förare ombord eller
som framdrivas annorledes än med motor eller eljest äro av särskild beskaffenhet
äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket att,
där hinder ej möter av hänsyn till trafiksäkerheten eller del allmänna, medgiva
undantag från vad 12-8 kap. stadgas, så ock meddela de särskilda föreskrifter
som finnas erforderliga.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket äger ock meddela föreskrifter om sådana för rörelse i luften
inrättade föremål, som icke äro att hänföra till luftfartyg.

Lagens
tillämpning, bemyndiganden och definitioner

I fråga om luftfartyg som inte har någon förare ombord
eller inie är motordrivna eller som i övrigt är av särskild beskaffenhet får
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva eller i enskilda
fall medge undanlag från bestämmelserna 12—8 kap. saml i övrigt meddela de
särskilda föreskrifter som behövs. Undanlag och föreskrifter får inte
utformas, så all de strider mol säkerhetens eller det allmännas intresse.

I fråga
om sådana föremål som är inrättade för rörelse i luften men som inte är att
anse som luftfartyg gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.

Talan
mot sådant luftfartsverkets beslut / sårskilt fall enligt denna lag eller med
stöd därav meddelade föreskrifter, som rör certifikat eller
behörighetsbevis/ör personal inom luftfarten, medgivande att utan certifikat
göra tjänst å luftfartyg, registrering av luftfartyg eller förbud mot
luftfartygs avgång, föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot annat heslut av luftfartsverket enligt denna lag
föres talan hos

Luftfartsverkets
beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med slöd av
lagen överklagas i frågor, som rör certifikat, elevtillstånd, behörighetsbevis,
tillslånd att tjänstgöra på luftfartyg utan certifikat, registrering av
luftfartyg eller förbud för luftfartyg all avgå, hos kammarrätten och i övriga
frågor hos regeringen.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

regeringen genom besvär.

Beslut,
som avses i denna paragraf. skaU omedelbart lända lill efterrättelse, om ej
annorlunda förordnas.

Föreslagen lydelse

Beslut som avses i denna paragraf gcdler omedelbart, om
inte annat förordnas.

Närmare
föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, av tuflfarlsverket.

1 den
mån del behövs får regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer, i de
avseenden som behandlas i denna lag, meddela ytleriigare föreskrifter som
gäller skydd för liv. personlig säkerhet eller hälsa etter trafik.

Förvaltningsuppgift som ansluter lill föreskrifterna får.
om regeringen föreskriver del. av myndighet som avses i första siycket överlämnas
åt annan, även om uppgiften innefattar myndighetsutövning.

Regeringen
må bestämma, att vad i denna lag sägs om luftfartsverket skall i ett eller
flera hänseenden i stället gälla annan myndighet som regeringen förordnar.

Är
Sverige i krig eller krigsfara får regeringen, i den utsträckning rådande
förhållanden påkallar det, föreskriva etter i enskilda faU medge undantag från
bestämmelserna i denna lag. från föreskrifter som har meddelats med stöd av
denna lag och från andra lagar och författningar som avser luftfarten. Regeringen
får därvid meddela de föreskrifter som behövs.

Delsamma gäller, om del råder sådana utomordentliga
förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som Sverige har
befunnit sig i.

Om regeringen i andra fall än då Sverige är i krig har
meddelat föreskrifter enligt denna paragraf, skall föreskrifterna underställas
riksdagens prövning inom en månad efter utfärdandet. Om någon sådan
un-derslidlning inte sker eller om föreskrifterna inte godkänns av riksdagen
inom två månader från underställningen, upphör föreskrifterna att gälla.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

63 Föreslagen lydelse

5 8

Vid tillämpningen av denna tag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av logen avses

med C h i cagoko n veni i o-nenden konvention angående internationell
civil tuftfari som avslutades i Chicago den 7 december 1944,

med G
en é ve kon ve n tio-

nen den konvention rörande internationellt erkännande av
rätt till luftfartyg som avslutades i Geneve den 19 juni 1948,

med Wars
za h ■ a k o n v e n-

I tonen den konvention om internationell luftbefordran som
undertecknades i Warszasva den 12 oktober 1929 och reviderades genom det i
Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet och

med Guadalajarakonvenlionen den konvention om internationell
luftbefordran som utförs av annan ån den avtalsslutande fraktföraren, som
undertecknades i Guadalajara den 18 september 1961.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Om
militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

Militär
luftfart och annan luftfart för statsändamål

I fråga
om luftfart med svenska militära luftfartyg saml om miUiära flygplatser och
annan militär markorganisation meddelas, i de ämnen i vilka beträffande civU
luftfart stadganden äro givna i denna lag, bestämmelser av regeringen eller den
regeringen bemyndigar.

Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 § ävensom II kap. 2 § första och tredje styckena
samt 13 § är stadgat med avseende å civil luftfart skatt dock gälla jämväl
ifatt som avses i första stvckel.

Bestämmelserna i 6 kap. 15 §, 9 kap., 10 kap. 3§ samt II kap. 2§ första och tredje styckena
och 13 § gäller även i fräga om luftfart med svenska militära luftfartyg och
ifråga om den mililära markorganisationen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
meddelar i övrigt föreskrifter för den militära luftfarten och
markorganisationen i de ämnen som anges i första avdelningen och som inte
gäller förhållandet mellan enskilda eller annars måste meddelas i lag.

Beträffande luftfart med svenska luftfartyg, som utan att
vara militära nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift,
gäller vad i denna lag. tned undantag av 11 kap. 3-6§§, är stadgat om civU
tuftfari.

Regeringen
eller den regeringen bemyndigar äger ifråga om luftfartyg som avses i första
stycket medgiva ytterligare undantag från vad som enligt denna lag gäller om
civil luftfart, dock icke såvitt angår de i 1 § andra stycket angivna lagrummen,
så ock meddela de särskilda föreskrifter som finnas erforderliga.

Bestämmelserna
i denna lag utom 8 kap. 4 a och 4 b §§ och 11 kap. 3-6 §§ gäller även i fråga
om luftfart med svenska luftfartyg, som utan att vara mililära används endast
för statsändamål och inte för affärsdrift.

För sådana tufffartyg får regeringen eller den myndighet
regeringen besiämmer föreskriva eller i enskUda fall medge ytteriigare undanlag
från bestämmelserna i 1-8 kap. samt i övrigi meddela de särskilda föreskrifter
som behövs.

Huruvida
och på vilka villkor främmande militära luftfartyg eller andra främmande
luftfartyg, som nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift,
må vinna tillträde till svenskt område, bestämmer regeringen eller den regeringen
bemyndigar.

Regeringen
eller den myndighet regeringen besiämmer meddelar föreskrifter i fråga om
tUliräde till svenski område för utländska militära luftfartyg och andra
utländska luftfartyg som används endast för statsändamål och inie för affärsdrift.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 65

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Beslut
om antagande till utbildning för luflfartscertifikat. som har meddelats före
ikraftträdandet, skall vid tillämpningen av de nya bestämmelserna anses som
ett enligt dessa utfärdat elevtillstånd.

Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som har ersatts genom
bestämmelse i denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

5 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 212

Prop.
1984/85: 212 66

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för
skada i följd av luftfart

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1922: 382) angående
ansvarighet för skada i följd av luftfart

dels att 4 8 skall ha nedan angivna lydelse.

dels att i
lagen skall införas en ny paragraf. 3 a 8, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 3a§

När ell luftfartyg innehas på grund av kreditköp med
förbehåll om återtaganderätt, är köparen ansvarig enligl denna lag.

När ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt, är
nytljanderältsha-varen i stället för ägaren ansvarig, om

1. ägaren och nyttjanderättsha-

varen har träffat avtal om att an

svaret skall vila på nyltjanderälts-

havaren,

2. nytljanderätlen avser en be

stämd tid om minst en år,

3. nyltjanderättshavaren
enligt

avtalet har rätt att skaffa förare el

ler befälhavare eller att använda

fartyget för luftfart i förvärvssyfte,

och

4. anteckning om nytljanderätlen

har gjorts i luftfartygsregislret.

Innehar
någon luftfartyg med nyttjanderätt, och ingick i upplåtelsen tillika
befogenhet alt anställa förare eller befälhavare å luftfartygei, vare sådan
brukare lika med luftfartygets ägare ansvarig för skada, som i följd av
luftfartygets begagnande i luftfart inträffar; och må ägaren söka sitt åter av
brukaren. Lag samma vare, därest brukaren ej innehar luftfartygei med sådan
befogenhet, som nyss sagts, men likväl anlitar annan förare eller befälhavare
än den av ägaren anställde, saml skada in-

När ett
luftfartyg innehas med nyttjanderätt men 3a§ andra stycket inte är tilllämplig,
är nytl-janderättshavaren solidariskt med ägaren ansvarig enligt denna lag, om
han

1. enhgt nytljanderättsavlalet

har rätt att skaffa förare eller befäl

havare, eller

2. trots att han saknar sådan rätt

använder sig av en annan förare

eller befälhavare än den som

ägaren har anställt och skador in

träffar vid ett sådant tillfälle.

Den ersättning ägaren kan ha

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

s. 68 Kontrollera mot PDF

träffar under denne förares eller gett ul i ett sådant
fall som avses i

befälhavares handhavande av luft- första stycket får han kräva åter av

fartyget. nyltjanderättshavaren.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

Prop.
1984/85:212 68

3
Förslag till

Lag om ändring i lagen
(1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

dels
att i 24, 39, 43, 46 och 50 88 ordet "luftfartsstyrelsen" skall bytas
ut mot "luftfartsverket" och att i 53 8 ordet "Konungen"
skall bytas ut mot "regeringen".

dels
att 7 8 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

78
Inteckning i luftfartyg må icke beviljas, med mindre den som medgivit inteckningen
är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.

Är
ansökan om inteckning ej Är ansökan om inteckning ej

grundad pä medgivande av den som grundad på medgivande av den som

enligt vad luftfartygsregistret utvi- enligl vad luftfartygsregislret utvi

sar byggt fartyget, skall i ärendet sar byggt fartyget, skall i ärendet

styrkas att från honom äganderät- styrkas att från honom äganderät

ten övergått till den som medgivit ten övergått till den som medgivit

inteckningen. Har fartyget tidigare inteckningen. Har fartyget tidigare

varit registrerat i främmande stat, varit registrerat i en främmande stal

skall dock, såframt ej eljest laga eller hos en internationell organisa-

hinder möter, inteckning beviljas, tion, skall dock, såframt ej eljest

där den som medgivit inteckningen laga hinder möter, inteckning bevil-

blivil vid fartygets införande i det jas, där den som medgivit inteck-

svenska registret upptagen såsom ningen blivit vid fartygets införande

ägare eller ock härleder sin rätt från i det svenska registret upptagen sä

den däri först införde ägaren. som ägare eller ock härleder sin rätt

från
den däri först införde ägaren.

Har
fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygsregistret
och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela den tiden
upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från den som vid
början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökningen, ändå att annan
upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej eljest laga hinder möter.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 69

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar

Härigenom föreskrivs att 14 och 1888 lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

148- Länsrätt prövar

1.
mål enligt
skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna i den
utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,

2.
mål enligt
socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om
vård av unga, lagen (1981: 1243) om vård av missbrukare i vissa fall,
utlänningslagen (1980:376), smittskyddslagen (1968:231), lagen (1970:375) om
utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för verkställighet av
beslut om värd eller behandling och körkortslagen (1977:477) i den utsträckning
som är föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 6 kap. 21 8 och 21 kap.
föräldrabalken,

3.
mål som avses i
24 8 lagen (1984: 3) om kärnteknisk verksamhet,

4.
mål som avses i
6 8 första stycket lagen (1985:206) om viten.

Länsrätten i Östergötlands län prövar mål enligl
luftfartslagen (1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i den lagen.

188' Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1.
när åtgärd som avser
endast måls beredande vidtages,

2.
vid sådant
förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådanl
förhör i ärende enligt utlänningslagen (1980:376) som begärts med stöd av 57 8
samma lag,

3.
vid beslut som
avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart
förbiseende,

4.
vid beslut om
återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortslillsfånd eller trakiorkort
eller om vägran tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är
uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas,

5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om
försättande ur kraft av ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis,
när det är uppenbart att ett sådanl beslut bör meddelas,

5. vid annat beslut som inte inne- 6. vid annat beslut som inte inne

fattar slutligt avgörande av mål. fattar slutligt avgörande av mål.

Om del inte är påkallat av särskild anledning att målet
prövas av fullsut-len rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid
beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

' Lagen omtryckt 1981: 1323. - Senaste Ivdelse 1985:212, ■'
Senaste lydelse 1984:868.

s. 70 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 70

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2.
mål enligl
bevissäkringslagen (1975:1027) för skalle- och avgiftsprocessen, enligt lagen
(1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning
enligl fastighetslaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från
taxeringsrevision, skalterevision eller annan granskning och om befrielse från
skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

3.
mål om
omedelbart omhändertagande enligt 6 8 lagen (1980:621) med särskilda
bestämmelserom värd av unga och 8 8 lagen (1981: 1243) om värd av missbrukare i
vissa fall.

4.
mål enligt
uppbörds- och folkbokföringsförfaltningarna med undantag av mål om
arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligl lagen (1984:
668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

5.
mål om
uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 8 faslighets-taxeringslagen
(1979: 1152),

6.
mål som avser
ändring av taxerad inkomst med högst 2500 kr..

7.
mål enligl
skatte- och taxeringsförfaltningarna i vilket beslutet överensstämmer med
parternas samstämmiga mening,

8.
mål om
rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9.
mål enligt
körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något körkortsingripande inte
skall ske eller att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett körkort,
körkortstillstånd eller trakiorkort skall återkallas eller att ell utländskt
körkort inte skall godkännas,

10. mål enligt tuftfarlslagen, om bestulet innebär an
varning meddelas eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd
eller behörighetsbevis skatt återkallas,

10. mål i vilket saken är uppen- //. mål i vilket saken är uppen

bar, bar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 71

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958:205) om förverkande av
alkoholhaltiga

drycker m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 8 lagen (1958:205) om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

IS' Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel,
vilka påträffas hos den som gör sig skyldig lill gärning som avses i 21 kap.
13 eller 14 8 brottsbalken och därvid är berusad, sä alt del framgår av hans
åtbörder eller lal, skola vara förverkade, om ej särskilda skäl äro däremot.

Samma lag vare, om sådana Samma lag vare, om sådana

drycker eller berusningsmedel på- drycker eller
berusningsmedel på

träffas hos den som brutit mot 4 8 träffas hos den som brutit mol 4 8

lagen om straff för vissa trafikbrott, lagen (1951:649) om straff för vissa

13 kap. 6 8 luftfartslagen eller 325 8 trafikbrott, 13 kap. / 8 luftfarisla-

sjölagen eller hos någon som med- gen (1957:297) eller 325 8 sjölagen

följt vid tillfället, såframt berus- (1891:35 s. 1) eller hos någon som

ningsmedlen må antagas hava varit medföljt vid tillfället, såframt be-

avsedda även för den som begått rusningmedlen må antagas hava va-

gärningen, rit avsedda även för den som begått

gärningen.

Medför någon i strid mot gällande bestämmelser
spritdrycker, vin eller starköl vid offentlig tillställning, skola de ock vara
förverkade som i första stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987.

Senaste lydelse 1977:297.

s. 72 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 72

Utdrag KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-01-24

Närvarande: statsrådet 1. Carlsson, ordförande, och
statsråden Feldt, Sigurdsen. Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,
Andersson. Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson. Hellström,
Thunborg

Föredragande: statsrådet Boström

Lagrådsremiss med förslag till ändringar i luftfartslagen
(1957:297), m. m.

1 Inledning

I luftfartslagen (1957:297, omtryckt 1979:643, ändrad
senast 1981:811) finns allmänna grundläggande bestämmelser i fräga om rätt att
utöva luftfart inom svenski område, registrering av luftfartyg, luftvärdighet
och miljövärdighet m. m. Tillämpningsföreskrifter till luftfartslagen finns i
luftfartskungörelsen (1961:558, ändrad senast 1984: 130).

Regeringen tillkallade år 1979 en särskild utredare med
uppdrag att se över luftfartsförtattningarna. Utredaren' avlämnade i oktober
1981 belänkandet Ds K 1981:12-13 Reviderad luftfartslagstiftning.

En sammanfattning av innehållet i betänkandet och de av
utredningen framlagda lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 1 och 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en inom kommunikationsdepartementet upprättad
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 3.

2 Allmän motivering

2.1 Gällande ordning i huvuddrag

2.1.1 Förfaliningur

Den civila luftfarten i Sverige regleras i luftfartslagen
(LL, 1957:297) och i luftfartskungörelsen (LK, 1961: 558).

' Lagmannen Jan Johnsson.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 73

Luflfärislagen

1 / kap. meddelas vissa grundläggande bestämmelser i fräga
om rätten att utöva luftfart inom svenskt område. Sådan luftfart får i princip
endast äga rum med svenska luftfartyg eller med luftfartyg frän främmande
stater med vilka Sverige har träffat överenskommelse om rätt till luftfart inom
svenskt område. Regeringen har möjlighet att bl. a. av militära skäl inskränka
eller förbjuda luftfart inom en viss del av landet eller, under utomordentliga
förhållanden, i hela landet.

1 2 kap. finns bestämmelser om registrering, nationalitet
och märkning. Registrering sker i luftfartygsregistret som förs av
luftfartsverket. Den är en förutsättning för att luftfartyget skall få användas
vid luftfart. Ytterligare regler om registrering finns i kungörelsen
(1955:635) med närmare bestämmelser om luftfartygsregislret m. m. Ett
luftfartyg som har förts in i registret äger svensk nationalitet. Om införandet
i registret utfärdas nationalitets- och registreringsbevis. Luftfartyget skall
vidare märkas i enlighet med sin nationalitets- och registreringsbeteckning. Om
det är registrerat i främmande stat skall det vid luftfart inom svenskt område
vara märkt i enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

I 3 kap. finns bestämmelser om luftvärdighet och
miljövärdighet. Bestämmelserna går tillbaka på den s. k. Chicagokonventionen
från år 1944. Huvudregeln är att luftfartyget när del nyttjas till luftfart
skall vara luftvärdigt och miljövärdigt. Ansvaret härför åvilar ägaren eller,
om någon brukar luftfartyget i ägarens ställe, brukaren. Luftvärdigheten och
miljövärdigheten står under lillsyn av luftfartsverket. Verket utfärdar efter
besiktning luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis. Svenskt luftfartyg skall,
när det används i luftfart, ha svenskt och/eller av luftfartsverket godkänt
utländskt luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis.

I 4 och 5 kap. finns bestämmelser om luftfartygs bemanning
och om befälhavare och tjänsten ombord. Bl. a. upptas här allmänna bestämmelser
om luftfariscertifikat. Sådant utfärdas av luftfartsverket för den som uppfyller
fastställda villkor för behörighet att vara förare pä ett luftfartyg eller att
förrätta vissa andra tjänster. I luftfartslagen finns endast rambestämmelser
om certifikat bl. a. när del gäller förutsättningarna för återkallelse.
Luftfartsverket får besluta om sådan återkallelse om innehavaren begär
förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om han annars inte
uppfyller de villkor som gäller för tjänsten. De närmare förutsättningarna för
erhållande, förnyelse och återkallelse av certifikat finns i luftfartskungörelsen.

Luftfartyg skall när det används vid luftfart ha en
befälhavare. Denne skall ha tillsyn över luftvärdigheten, bemanningen m. m. När
det påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet eller säkerheten för
ombordvarande person eller egendom eller för upprätthållande av lydnaden och
ordningen ombord får befälhavaren bruka det våld och vidta de åtgärder i övrigi
som kan anses försvarliga med hänsyn lill omständigheterna. Om del begås ett

s. 74 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 74

svårare brott ombord på luftfartyget skall befälhavaren
såvitt möjligt vidta de utredningsåtgärder som inte utan skada kan uppskjutas.
Den brottslige får också tas i förvar.

Om det inträffar en olyckshändelse som medför att någon
avlider eller får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada uppstår för
luftfartyget eller på egendom skall befälhavaren ofördröjligen sörja för att
luftfartsverket underrättas om händelsen.

I 6 kap. finns bestämmelser om flygplatser och om
markorganisationen i övrigt. Flygplatser och andra anläggningar skall uppfylla
säkerhetens krav. För inrättande och drift av flygplats till allmänt bruk
(allmän flygplats) krävs tillstånd av regeringen om någon annan än staten skall
utöva driften. Allmän flygplats och annan anläggning för luftfarten skall
godkännas av luftfartsverket innan den tas i bruk. Regeringen och luftfartsverkei
fär föreskriva vilka flygplatser som fär nyttjas för internationell eller
inrikes lufifäri eller annars för olika slag av luftfart.

I 7 kap. finns regler om tillstånd lUI
luftfartsverksamhet. Luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i förvärvssyfte
får inte utövas i Sverige ulan tillstånd av regeringen. För annan luftfart i
förvärvssyfte i Sverige kan tillstånd meddelas av regeringen eller av
luftfartsverket. Tillstånd får såvitt gäller befordran av passagerare eller
gods inom riket eller annan inrikes fart meddelas endast svenska staten, svensk
kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller svenskt dödsbo samt
juridiska personer med visst kvalificerat svenskt ägarinflytande.

I 8 kap. finns vissa bestämmelser om lufttrafiken. Regeringen
eller luftfartsverket får bestämma flygvägar som luftfartyg skall följa vid
färd i Sverige. Beslämmelser finns också om landningsskyldighet och om förbud
mol befordran av krigsmateriel eller annat gods saml om fartygshandlingar.

I 9 kap. finns bestämmelser om befordran med luftfartyg av
passagerare, respektive gods. Regler finns om biljetter, resgodsbevis,
fraktsedlar samt om rätlen att förfoga över godset och om dess utlämning samt
om fraktförarens ansvarighet.

10 kap. reglerar ansvarigheten vid skada i följd av
luftfart.

I // kap. finns bestämmelser om fly gräddningstjänst och
bärgning samt om undersökning av luftfartsolyckor. Regeringen eller
luftfartsverket meddelar bestämmelser om flygräddningstjänst. Den som
medverkar vid bärgning av ett förolyckat eller nödställt fartyg har rätt till
bärgarlön enligt bestämmelser härom i sjölagen. För fordran pä bärgarlön har
han luflpanl-rätt i luftfartyget eller godset med förmånsrätt enligt
förmänsrällslagen. Om del vid luftfartygs nyttjande inträffar en olyckshändelse,
som medför att någon avlider eller får allvarlig kroppsskada eller all det
uppstår betydande skada på fartyget eller på egendom som befordras med det,
skall det göras en undersökning angående olyckshändelsen och dess orsaker och
om uppkomna skador. Undersökningen skall göras av den myndighet som

s. 75 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 75

regeringen besiämmer och vid undersökningen skall
erforderlig operativ, teknisk och juridisk sakkunskap vara företrädd.

I 12 kap. finns bestämmelser om rätt för luftfartsverket
att förbjuda luftfärd med luftfartyg som inie är luftvärdiga eller då lagens
villkor inte är uppfyllda eller föreskrivna avgifter inte har eriagts. I
kapitlet finns också regler om grunderna för beräkning av avgifterna.

I 13 kap. finns ansvarsbestämmelser och i 14 kap. vissa
beslämmelser om lagens tillämpning bl. a. om talan mot luftfartsverkels beslut.

1 15 kap. slutligen finns vissa bestämmelser om militär
luftfart och annan luftfart för statsändamål.

2.1.2 Internaliondla konventioner och överenskommelser

Utformningen av den svenska luftfarlslagstiftningen är i
stor utsträckning beroende av de internationella åtaganden som Sverige har
gjort genom tillträde lill olika konventioner på lufträltens område.
Föregångaren till luftfartslagen, den s.k. luftfartsförordningen (1922:383),
hade delvis som grund den konvention angående reglering av internationell
luftfart som avslutades i Paris år 1919. Sverige anslöt sig till denna
konvention är 1927. Utvecklingen av luftfarten pågick därefter i så hög takt
all Pariskonventionen snart blev mindre tidsenlig. Arbetet med en revision av
bestämmelserna avslutades år 1944 i och med tillkomsten av bl. a. den ännu i
dag mest betydelsefulla konventionen inom luftfarten, dvs. konventionen angående
internationell civil luftfart, den s.k. luftfartskonveniionen eller
Chicagokonventionen. Samtidigt tillkom transiiöverenskommelsen angående
internationella luftfartslinjer och överenskommelsen angående internationell
lufttrafik.

Chicagokonventionen m.fl.

Chicagokonvenlionen, Convention on International Civil
Aviation. undertecknades den 7 december 1944. Den ratificerades av Sverige i
september 1946 (SÖ 1946 nr 2). Ca 150 stater har anslutit sig lill
konventionen.

Konventionen består av fyra avdelningar. Den första av dem
innehåller 42 artiklar uppdelade på sex kapitel. Här finns regler om
konventionens allmänna principer och tillämpning, bestämmelser om staters
suveränitet och territorium och regler om flygningar över andra
fördragsslutande staters territorium. Vidare meddelas bestämmelser om
luftfartygs nationalitet och registrering och om åtgärder som bör vidtas för
att underlätta luftfarten. Villkor som måste uppfyllas i fråga om luftfartyg -
både vad gäller fartygen och dess besättning - finns angivna här. Den första
avdelningen innehåller slutligen bestämmelserom bl.a. internationella normer.

Konventionens andra avdelning reglerar inrättandet av
Internationella civila luftfartsorganisationen, ICAO (International Civil
Aviation Organization). ICAO, som skall bestå av en församling, ett råd och de
övriga

s. 76 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85: 212 76

organ som kan behövas, har till uppgift att "utveckla
principerna och tekniken för internationell luftfart" och "befrämja
planering och utveckling av internationell lufttrafik". Numera är ICAO
knutet till Förenta Nationerna som ett av dess fackorgan.

Den tredje avdelningen i konventionen behandlar den
internationella lufttrafiken. Här finns regler om bl. a. flygplatser och annan
markorganisation.

Konventionens Qärde avdelning slutligen innehåller bestämmelser
om andra avtal rörande luftfart, om krig och undantagstillstånd och om ratifikationer.
Den avslutas med vissa definitioner.

Enligt Chicagokonventionen har ICAO att fastställa normer
och rekommendationer för att säkerställa största möjliga likformighet i fråga
om författningar m.m. hos medlemsstaterna. ICAO utfärdar sådana normer och
rekommendationer (Standards and Recommended Practices) i form av bihang (annex)
till Chicagokonventionen. Hittills har följande 18 annex tillkommit:

1: Personnel Licensing — luflfartscertifikat

2: Rules of the Air - trafikregler

3: Meteorological Service for International Air Navigation
— meteorologi

4: Aeronautical Charts - flygkartor

5: Units of Measurement to be used in Air and Ground
Operations — måttenheter

6: Operation of Aircraft - International Commercial Air
Transport, International General Aviation - användande av luftfartyg i
internationell trafik

7: Aircraft Nationality and Regislration Marks —
nationalitets- och registreringsbeteckningar

8: Airworthiness of Aircraft - luftvärdighet

9: Facilitation - underlättande av luftfart

10: Aeronautical Telecommunications - teletjänst

11: Air Traffic Services - flygtrafikledning
(flygkontrolltjänst, flyginformationstjänst och alarmeringsljänst)

12: Search and Rescue -
flygräddningstjänst

13: Aircraft Accident Investigation -
undersökning av luftfartsolyckor

14: Aerodromes - flygplatser

15: Aeronautical Information Services -
informationstjänst

16: Environmental Protection, Del I: Aircraft Noise -
flygplansbuller. Del II: Aircraft
Engine - Emissionsutsläpp från flygplansmotorer

s. 77 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 77

17: Security - Safeguarding International Civil Aviation
against Acts of Unlawful Interference - säkerhetsbestämmelser

18: The Safe Transport of Dangerous Goods by Air -
flygtransport av fariigt gods

Annexen gäller för alla medlemsstater som inte har
underrättat ICAO om att vederbörande stat inte kan tillämpa de fastställda
normerna och rekommendationerna.

Samtidigt med Chicagokonvenlionen undertecknades
transiiöverenskommelsen (International Air Services Transit Agreement) och
lufttrafiköverenskommelsen (Inlernational Air Transport Agreement). De godkändes
av Sverige i november 1945 (SÖ 1945 nr 3 och 4). Dessa överenskommelser
innehåller bestämmelser om medlemsstaternas rättigheter i förhållande till
varandra i fräga om internationell linjefart,

Genévekonventionen

Frågan om internationellt erkännande av rätt till
luftfartyg blev tidigt föremål för uppmärksamhet. Arbetet med att utarbeta en
överenskommelse på detta område påbörjades redan år 1925. Det slutfördes av
ICAO i juni 1948, då en konvention, den s.k. inskrivningskonventionen eller
Genévekonventionen, undertecknades i Geneve. Denna konvention tillträddes av
Sverige år 1955 (SÖ 1955 nr 36). Ca 45 stater har anslutit sig lill den.

Genévekonventionen innehåller i huvudsak s.k.
kollisionsnormer. I konventionen regleras främst frågan om vilka rätligheter i
ett luftfartyg som konventionssiaterna skall erkänna. Dessa är äganderätt,
optionsrätt, nyttjanderätt på minst sex månader och hypolek eller liknande
rättigheter till säkerhet för en fordran. Varje sådan rättighet skall erkännas
om den har tillkommit enligt lagen i den stat där fartyget var registrerat när
rättigheten tillkom och om rättigheten har skrivits in i en inskrivningsbok i
den stat där fartyget är registrerat. De rättigheter som erkänns har bästa rätt
i luftfartyget efter de s.k. luftpanträtterna. De lufipanlrätler som erkänns
enligt konventionen är panträtt för fordran på bärgarlön och för extraordinära kostnader
vid bevarandet av fartyget. I konventionen finns vidare bestämmelser om
exekutiv försäljning av luftfartyg och om möjligheten att förändra ett
luftfartygs nationalitet om fartyget besväras av inskrivna rättigheter.

Warszawakonventionen, HaagprolokoUel,
Londonöverenskommelsen och Guadalajarakonvenlionen

Redan år 1929 avslutades i Warszawa konventionen rörande
fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om internationell
luftbefordran. Warszawakonventionen. Sverige tillträdde denna ijuni 1937 (SÖ
1937 nr 19). Ca 115 stater har anslutit sig till konventionen.

Konventionen gäller internationella lufttransporter som
utförs av ett

s. 78 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 78

lufttrafikföretag eller som mot ersättning utförs av någon
annan. 1 konventionen regleras frågan om fraktförarens ansvar för skador pä
passagerare, resgods och gods. Vidare finns bestämmelser om olika
transporthandlingar och om avsändarens förfoganderätt över godset. Konventionen
innehåller också forumbestämmelser och regler om sammansatta transporter.

Många års arbete med revidering av Warszawakonventionen
slutfördes i och med en konferens i Haag i september 1955. Där undertecknades
det s. k. Haagprotokollet, vilket innehåller ändringar av vissa bestämmelser i
Warszawakonventionen, främst reglerna om fraktförarens ansvar. Sverige
tillträdde Haagproiokollet år 1960 (SÖ 1963 nr 40). Till protokollet har ca 100
stater anslutit sig.

Konventionen har härefter ytteriigare reviderats dels vid
en konferens i Guatemala City år 1971, dels genom fyra protokoll från en
konferens som hölls i Montreal år 1975, Varken Guatemalaprolokollel eller
Monlrealpro-tokollen har vunnit tillräcklig anslutning för att träda i kraft.
Sverige har inte tillträtt dessa protokoll.

Frågan om ändrade belopp för fraktförarens ansvar har
varit föremål för särskilda överläggningar mellan vissa länder, företrädesvis
västeuropeiska. Dessa träffade år 1974 en överenskommelse om en provisorisk
höjning av ansvarsbeloppen för flygföretagen i respektive land. Sverige medverkade
i denna överenskommelse, den s.k. Londonöverenskommelsen (se prop. 1975/76:54).

I Warszawakonventionen och Haagprotokollet finns inga
regler om ansvarets fördelning när en transport helt eller delvis utförs av
någon annan fraktförare än den som har träffat transportavtalet. För att möta
behovet av en reglering av dessa frågor tillkom den s. k.
Guadalajarakonvenlionen. Denna ulgör ett tillägg lill Warszawakonventionen och
Haagproiokollet. Den innehåller bestämmelser om internationell luftbefordran
som utförs av annan än den avtalsslutande fraktföraren. Sverige ratificerade
konventionen i december 1966 (SÖ 1967 nr 39). Ca 60 stater har anslutit sig
till den.

Andra konventioner och överenskommelser

1 maj 1933 avslutades i Rom konventionen rörande
fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å
luftfartyg. Denna konvention, den s.k. Romkonventionen, behandlar bl.a.
förutsättningarna för att luftfartyg skall kunna beläggas med kvarstad. Sverige
har tillträtt denna konvention (SÖ 1938 nr 14). Ca 25 stater har anslutit sig
till den.

Konventionen om brott och vissa andra handlingar begångna
ombord på luftfartyg, den s. k. Tokiokonventionen, undertecknades i september
1963. Sverige tillträdde konventionen i december 1966 (SÖ 1967 nr 40). Till
denna konvention har ca 105 stater anslutit sig. Den är tillämplig på
straffbelagda handlingar men också på andra handlingar som kan äventyra ett
luftfartygs säkerhet eller säkerheten ombord m. m. Den avser dock i

s. 79 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 79

princip inte politiska brott. En förutsättning för att
konventionen skall vara tillämplig är alt handlingen begås ombord pä ett
luftfartyg som är registrerat i en fördragsslutande stat. Konventionens
jurisdikiionsbestämmelser innebär att registreringsstaten har jurisdiktionsrätt
över de handlingar som begås ombord och att medlemsstaterna har skyldighet att
se lill att de kan utöva den rätlen. Konventionen medför dock ingen
inskränkning i staternas räll att utöva jurisdiktion med slöd av nationell
lag. I konventionen finns bestämmelser om vilka befogenheter befälhavaren och
de övriga besättningsmedlemmarna har när någon ombord begår brott. Slutligen
innehåller konventionen vissa regler om de fördragssluiande staternas
skyldigheter vid flygplanskapningar.

Flygplanskapningarna kom under slutet av 1960-talet att
bli ett allt större problem. På en diplomatisk konferens i Haag antogs i
december 1970 en konvention för bekämpande av olaga besittningstagande av
luftfartyg, den s.k. Haagkonventionen. Sverige ratificerade konventionen i maj
1971 (SÖ

1971 nr 17). Ca 110 stater har anslutit sig till den.
Genom konventionen

förbinder sig konventionsstaterna att belägga kapningsbrott med stränga

straff. Vidare finns regler bl. a. om konventionens tillämpningsområde, om

ålalsräil och domsrätt samt om utlämning för kapningsbrott.

Intresset av att upprätthålla luftfartens säkerhet ligger
bakom ytterligare en konvention, nämligen den i Montreal i september 1971
undertecknade konventionen för bekämpande av brott mot den civila luftfartens
säkerhet, den s. k. Monlrealkonventionen. Denna ratificerades av Sverige ijuni
1973 (SÖ 1973 nr 48). Till konventionen har ca 105 stater anslutit sig. Konventionen
behandlar saboiagebroti. De stater som tillträder konventionen förbinder sig
därigenom att belägga sådana brott med stränga straff. Konventionen innehåller
i övrigi regler som i stor utsträckning överensstämmer med Haagkonvenlionen.

Sverige ratificerade ijuli 1957 (SÖ 1959 nr 75) den
multilaterala överenskommelsen om kommersiella rättigheter i icke regelbunden
luftfart i Europa. Överenskommelsen innebär alt de fördragssluiande staterna
tillförsäkras ytterligare rättigheter för kommersiella luftfartyg i icke
regelbunden internationell trafik utöver de rättigheter som följer av
Chicagokonventionen. Överenskommelsen är öppen för undertecknande av de stater
som är medlemmar av ECAC, Europeiska civila luftfartskonferensen. Den är
tillämplig på civila luftfartyg som är registrerade i en medlemsstat och som
brukas av medborgare i en fördragsslutande stal under förutsättning att detla
sker med de nationella myndigheiernas godkännande. Luftfartygen försäkras
tillträde till de fördragsslutande staternas territorier vid vissa angivna
former av transporter eller flygningar.

Slutligen skall här nämnas den internationella
överenskommelse om proceduren för fastställande av tariffer för regelbunden
luftfart som undertecknades i Paris ijuli 1967. Sverige anslöt sig till
överenskommelsen år

1972 (SÖ 1973 nr 86). Även denna överenskommelse är
öppen för under-

s. 80 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 80

tecknande av alla medlemsstater i ECAC. Den reglerar
ingående förfarandet vid fastställande av tariffer för den internationella
linjefarten.

2.2 Flyglagutredningens förslag

Flyglagutredningen har i första hand haft i uppdrag att
göra en språklig och redaktionell överarbetning av luftfartsförfattningarna.
Samtidigt har utredningen haft att behandla olika frågor som har aktualiserats
i framställningar till regeringen från luftfartsverket. Bland dessa frågor
ingår uthyrning (leasing) av luftfartyg, sanktioner mot innehavare av
luftfartscerlifikat och kontroll av flygpriser m.m. samt vissa
registreringsfrågor och frågan om forum i lufträttsmål.

När det gäller den redaktionella översynen föreslår
utredningen att den nuvarande kapitelindelningen av luftfartslagen skall
behållas. En del justeringar föreslås i vissa kapitel och i några fall
förordas en överflyttning av bestämmelser från luflfartskungörelsen lill
luftfartslagen eller från lagen till en ny luftfartsförordning. Vid den
språkliga översynen har utredningen haft som mål alt så långt som möjligt
förenkla författningsspråket genom att närma det till normal sakprosa.

Utredningens förslag till sakliga ändringar i
lagstiftningen avser bl. a. registreringsfrågor och frågor om erhållande och
återkallelse av luftfartscerlifikat. I sistnämnda hänseende föreslår
utredningen ändringar när det gäller återkallelsegrunderna och när det gäller
prövningsförfarandet. Vidare föresläs en ny straffbestämmelse som lar sikte på
den som i luftfart på grund av avtal bryter mot villkor för trafiken.
Utredningen föreslår också nya bestämmelser om ansvaret för tredjemansskador,
dvs. skador som drabbar person eller egendom som inte transporteras med
luftfartyg. Slutligen föreslår utredningen nya regler om forum i lufträttsmål.

2.3 Remissyttrandena m. m.

Utredningens förslag när det gäller den språkliga och
redaktionella översynen har mottagits övervägande positivt. När det gäller de
sakliga ändringsförslagen har det under remissbehandlingen framkommit en hel
del synpunkter och förslag som avviker från vad utredningen har föreslagit. För
egen del anser jag att utredningens förslag i dessa delar är sädana att de kan
ligga till grund för lagstiftning nu. Jag kan liksom remissinstanserna godta
mycket av vad utredningen har föreslagit men har på några punkter stannat för
en annan lösning.

Innan jag går in på de olika förslagen vill jag
inledningsvis beröra ett par frågor av mer principiell betydelse.

I luftfartslagen finns åtskilliga bemyndiganden för
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket att meddela
närmare beslämmelser i olika ämnen. Utredningen har i sina förslag valt att
vid utform-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 81

ningen av bemyndigandena använda termen "regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer". Luftfartsverket och
lufifartsinspekiionen har under remissbehandlingen gjort gällande att
luftfartsverket uör anges redan i lagtexten i sådana fall när det är helt
klart att det rör sig om luftfartsfrågor som inte rimligen kan handläggas av
någon annan myndighet än luftfartsverket.

För egen del finner jag att det av utredningen valda
uttryckssättet är att föredra främst med hänsyn lill att lagen också innehåller
bemyndiganden som tar sikte på andra myndigheter än luftfartsverkei.

1 lagen föreskrivs i flera olika sammanhang att en
myndighet eller annan skall utföra viss uppgift "efter samråd med"
eller "i samråd med" andra myndigheter. Lufifartsinspekiionen och
överbefälhavaren har påpekat att skillnad bör göras mellan innebörden av de
båda uttrycken. "1 samråd" har ansetts innebära att de samrådande
måste nå fram till en enig syn i frågan medan "efter samråd" har
ansetts innebära att den andra partens uppfattning skall inhämtas och vägas in
i ärendets fortsatta beredning ulan att vara tvingande.

Enligt min mening åsyftas i de bemyndiganden det här
gäller generellt att beslutanderätten formellt skall tillkomma den myndighet
till vilken bemyndigandet ges. Jag har mot denna bakgrund valt alt generellt
använda terminologin "efter samråd med".

I det följande redogör jag för mina förslag och skälen
till dem i den ordning frågorna har tagits upp i utredningens betänkande.

2.4 Rätten till luftfart

Mitt förslag: Endast språkliga justeringar görs i de
inledande bestäm-inelserna i 1 kap. LL (1-5 8§). Några definitioner av
begreppen luftfartyg och luftfärd görs inte.

Utredningens förslag (avsnitt 3.1) överensstämmer i
princip med mitl förslag.

Remissinstanserna har endast mindre detaljsynpunkter på
utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: De grundläggande bestämmelserna
om rätt att utöva luftfart inom svenskt område finns i 1 kap. 1-5 88 LL.
Kompletterande bestämmelser finns i 1-5 88 LK. Redan vid luftfartslagens
tillkomst diskuterades frågan om definitioner av begreppen luftfartyg och
luftfärd skulle tas in i 1 kap. (prop. 1957:69 s. 45-46). Då ansågs emellertid
att några sådana definitioner inte borde göras. Utredningen har också avstått
frän att föreslå sådana. Jag delar utredningens uppfattning. 6 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
212

s. 82 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212

2.5 Internationell uthyrning av luftfartyg

Mitt förslag: 1 1 kap. LL förs in en ny bestämmelse om att
de bestämmelser som gäller för svenska luftfartyg också skall kunna tillämpas
på utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare (6 8),
Enligt en annan ny bestämmelse kan ett svenskt luftfartyg som innehas med
nyttjanderätt av en utländsk brukare i vissa avseenden anses ha samma
nationalitet som brukaren (7 8). Förslaget innebär också att utländska
luftfartyg såvitt gäller brott mot luftfartsförfattningarna i straffrättsligt
hänseende skall kunna betraktas som svenska (13 kap. 5 8 andra stycket).

Utredningens förslag (avsnitt 3.2) överensstämmer i
princip med mitt förslag.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har någon erinran
mot utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt Chicagokonventionens
artikel 12 förbinder sig konventionsstaterna att tillse att varje luftfartyg
som färdas inom deras respektive territorium och varje luftfartyg som är
försett med deras nationalitetsmärken iakttar gällande trafikbeslämmelser och
att låta åtala dem som bryter mot tillämpliga bestämmelser.

En huvudregel i den svenska lagstiftningen rörande
luftfart är att lagstiftningen gäller för svenska luftfartyg även vid luftfart
utom riket om detla inte strider mot den främmande lag som är tillämplig (I
kap. 4 8 LL, 166 8 LK). Ett luftfartyg som ägs av ett utländskt rättssubjekt
och som hyrs av ett svenski företag har emellertid utländsk nationalitet, och
de svenska luftfartsmyndigheterna har i princip inte någon tillsyn över sådana
fartygs luftvärdighet m. m.

Inom ICAO har man sedan länge arbetat med frågor om
uthyrning av luftfartyg över nationsgränserna. Vid ett församlingsmöte med ICAO
i oktober 1980 godkändes ett tillägg till Chicagokonvenlionen om överföring
från registreringsstaten till brukarens stat av vissa funktioner och förpliktelser
vid uthyrning av luftfartyg. Tillägget har tagits in som en artikel 83 bis i
Chicagokonventionen. Artikeln behandlar det fall då ett luftfartyg som är registrerat
i en fördragsslutande stat används av en brukare som driver näringsverksamhet
med huvudkontor i en annan fördragsslutande stat eller av en brukare som är
stadigvarande bosatt i en sådan stat. Mellan dessa stater kan då träffas en
överenskommelse, varigenom registreringsstaten överför till den andra staten
vissa av sina förpliktelser. Dessa avser, förutom skyldigheterna enligt artikel
12 i konventionen, radioutrustning (artikel 30), luftvärdighetsbevis (artikel
31) och luflfartscertifikat (artikel 32 a).

s. 83 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 83

Sverige har ännu inte ratificerat tillägget. Artikeln
träder i kraft när den har ratificerats av 98 stater.

Luftfartsverket har i en skrivelse till regeringen i
november 1980 hemställt att Sverige ratificerar tillägget. Enligt
luftfartsverkets mening kan de principer som tilläggsarlikein uttrycker
tillämpas av intresserade stater redan före ett eventuellt ikraftträdande.
Dessa stater har dä möjlighet att förenkla rutinerna vid internationell
uthyrning av luftfartyg.

Tilläggsartikeln i engelsk version och svensk översättning
bör fogas till protokollet som bilaga 4.

Utredningen föreslår de ändringar i svensk lagstiftning
som krävs för alt Sverige skall kunna tillämpa de principer som kommer till
uttryck i artikel 83 bis. Ändringarna går ul på att luftfartyg som innehas med
nyttjanderätt av svensk brukare i vissa avseenden skall kunna likställas med
svenska luftfartyg samt all svenska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av
utländska brukare i vissa avseenden skall anses ha samma nationalitet som
brukaren. De nya bestämmelserna föreslås upptagna i två nya paragrafer, 1 kap.
6 och 7 88 LL.

För egen del vill jag till en början peka på att Sverige i
ICAO har arbetat för en lösning av frågan om ansvarigheten för bl. a.
luftvärdigheten i det fall då ett utländskt luftfartyg brukas i annat land, och
i det arbetet har Sverige anslutit sig till de principer som kommer lill
uttryck i den nya artikeln, 83 bis. Ett förslag bör med hänsyn härtill
föreläggas riksdagen att Sverige ratificerar artikeln. För att en ratificering
skall kunna ske måste den svenska lagstiftningen anpassas till artikelns
principer.

Som luftfartsverket och utredningen har påpekat bör en ny
lagstiftning kunna tillämpas redan före ett eventuellt ikraftträdande av
artikeln. Lagändringen kan enligt min mening ske på i princip del sätt som
utredningen föreslär, dvs. sä alt de beslämmelser som gäller för svenska
luftfartyg i vissa hänseenden skall kunna göras tillämpliga för ifrågavarande
utländska luftfartyg och utländska bestämmelser kunna tillämpas på vissa
svenska fartyg.

Enligt utredningens förslag skall det i 1 kap. 68 andra
stycket tas in en bestämmelse om att ett utländskt luftfartyg som sålunda har
likställts med svenskt luftfartyg vid tillämpningen av 2 kap. brottsbalken
(BrB) skall anses som svenskt.

Beträffande förslaget till en utvidgning av den svenska
domsrätten anmärker utredningen att utvidgningen bör begränsas till
luftfartens område, och utredningens förslag lill lydelse av 1 kap. 68 andra
stycket LL innebär att den svenska domsrälten utsträcks till alt omfatta alla
brott i anslutning lill användningen av ett luftfartyg. En bestämmelse rörande
domsrätten bör emellertid enligt min mening uttryckligen ta sikte endast på
brott mot luftfartsförfatlningarna. Endast en sådan begränsad utvidgning är
också nödvändig för att Sverige skall kunna ta ansvar för tillsynen av
luftvärdigheten och för andra förpliktelser som avses i artikel 83 bis.

s. 84 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 84

Beträffande den närmare utformningen av I kap. 6 8 återkommer
jag i specialmoiiveringen.

Bestämmelser om tillämpligheten av svensk strafftag finns
i 2 kap. BrB, 1 2 8 tas upp huvudreglerna om den svenska kompetensen i fråga om
brott, som begåtts utom riket. För sådant skall sålunda dömas efter svensk lag
och vid svensk domstol om brottet har begåtts av svensk medborgare eller av
utlänning med hemvist i Sverige, av utlänning ulan hemvist i Sverige som efter
brottet har blivit svensk medborgare eller fått hemvist här eller som är dansk,
finsk, isländsk eller norsk medborgare och finns här eller av annan utlänning
som finns här i riket och del på brottet kan följa fängelse i mer än sex
månader. Generellt gäller att gärningsmannen inte får dömas om gärningen är
siraffti på gärningsorten eller om den har begåtts inom område som inte tillhör
någon stat och enligt svensk lag svårare straffan böter inte kan följa på
gärningen. Påföljden får inte vara strängare än det svåraste straffet som är
stadgat för brottet enligl lagen på gärningsorlen.

För brott som har begåtts utom riket döms enligl 3 8 även
i vissa andra fall. bl. a. om brottet har förövats på svenskt fartyg eller
luftfartyg, eller om det annars har begåtts i tjänsten av befälhavaren, eller
av någon som tillhörde besättningen pä sådant fartyg samt om brottet är kapning
av luftfartyg, luflfartssabolage eller folkrätlsbroti eller försök till kapning
av luftfartyg eller luftfartssabotage.

Åtal för brott, som har begåtts inom riket på utländskt
fartyg eller luftfartyg av utlänning som var befälhavare eller tillhörde
besättningen på fartyget eller annars medföljde fartyget mot sådan utlänning
eller mot utländskt intresse, får inte väckas utan att förordnande om det har
meddelats av regeringen eller av riksåklagaren (RÄ). Ätal för brott som har
förövats utom riket fär väckas endast efter förordnande av regeringen eller RÅ.
Ulan sådant förordnande får dock åtal väckas om brottet har förövats bl. a. pä
svenski fartyg eller luftfartyg eller i tjänsten av befälhavaren eller någon
som tillhörde besättningen på sådant fartyg (2 kap. 5 8 BrB. KBr (1972: 818)
lill riksåklagaren om väckande av åtal i vissa fall).

Beträffande utländska luftfartyg som hyrs av svenska
brukare torde den brottslighet det här gäller i de allra flesta fall begås av
svenska medborgare, i allt fall om besättningen på luftfartyget är svensk. Vid
brott utomlands mot de bestämmelser som enligl 1 kap. 6 8 LL skall tillämpas på
fartyget kan då normalt dömas efter svensk lag redan med slöd av 2 kap. 2 8 I
BrB.

Om den brottslige är utländsk medborgare kan också dömas
efter svensk lag om brottet förövats mot Sverige (2 kap. 3 83 BrB). De nu
aktuella gärningarna torde dock inte generellt anses vara sådana brott. En
möjlighet måste därför skapas för lagföring enligl svensk lag vid svensk
domstol i dessa fall. Detta kan i linje med vad utredningen föreslär ske genom
en utvidgning av de jurisdiktionsregler som gäller enligl 2 kap. BrB. En
bestämmelse härom bör utformas i enlighet med de principer som tidigare har
valts vid specialstraffrättslig reglering inom ämnet (se bl. a. 14 8 lagen

s. 85 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 85

(1966:314) om kontinenlalsockeln och 5 8 lagen (1982:963)
om rymdverksamhet). Bestämmelsen bör las in i anslutning till
straffbestämmelserna i 13 kap, LL.

Med utredningens förslag till bemyndigande i I kap. 7 8 LL
avses bl. a. enligt vad utredningen anför att öppna möjlighet att förordna om
speciella regler angående åtalsrätten för brott som begås på sädana luftfartyg
som hyrs av utländska brukare. Om emellertid beträffande något svenskt luftfartyg
med stöd av 1 kap, 7 8 LL har uteslutits tillämpningen av de svenska
luftfartsbestämmelserna kan det med avseende pä det luftfartygei inte bli
aktuellt med åtal mol någon för brott mot dessa regler. Några särskilda regler
för åtalsrällen i dessa fall blir därför inte nödvändiga. Del får förutsättas
att det land med vilket överenskommelse i de avseenden som avses i artikel 83
bis har träffats enligt sin nationella lagstiftning kan beivra brott när det
gäller sädana luftfartyg även om de har begåtts i Sverige.

Jag återkommer i specialmotiveringen till milt förslag
beträffande I kap, 7 8 LL.

2.6 Registrering i Sverige, svenskt ägarinflytande

Mitt förslag: De nuvarande förutsättningarna för
registrering i Sverige behålls i sak oförändrade. Att ett luftfartyg ägs av ett
företag eller en förening med reellt utländskt inflytande som inte kan fä
tillstånd lill luftfart i förvärvssyfte kommer således liksom f.n. inte alt
utgöra hinder för registrering av luftfartyget (2 kap. 2 8 LL).

Utredningens förslag (avsnitt 4.2): Luftfartyg som kan
antas vara avsett för luftfart i förvärvssyfte fär registreras bara om det ägs
av någon som kan få tillstånd till sådan luftfart.

Remissinstanserna: Luftfartsverket och
lufifartsinspekiionen anser alt de nuvarande bestämmelserna bör behållas. De
instanser som uttalar sig om förslaget har detaljartade synpunkter.

Skälen för mitt förslag: Ell luftfartyg fär registreras i
Sverige bara om det ägs av svenska staten, svensk kommun eller landstingskommun
eller av ett dödsbo, bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som har
svensk nationalitet. Registrering i Sverige kan ske av ett luftfartyg som ägs
av ett svenskt aktiebolag även om bolaget domineras av utländska ägare eller
ett handelsbolag som har en eller flera utländska bolagsmän. Ett krav pä kvalificerat
svenskt inflytande finns däremot när det gäller nationaliteten på den som söker
lillstånd till luftfart i förvärvssyfte (7 kap. 3 8 LL). Luftfartsverket
hemställde år 1980 att registreringsreglerna skulle änd-

s. 86 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 86

ras så att det för registrering av ett luftfartyg som ägs
av ett bolag, en förening e.d. skulle krävas kvalificerat svenskt inflytande
över luftfartyget. Enligt luftfartsverket kunde del synas opraktiskt och
vilseledande att i förekommande fall först medge svensk registrering av
luftfartyg som ägs av svenska företag med dominerande utländska intressen och
därefter vägra drifttillsländ.

Enligt utredningens förslag skall sådana luftfartyg som
kan anlas vara avsedda för luftfart i förvärvssyfte få registreras bara om de
ägs av någon som kan få tillstånd till luftfart.

Remissinstansernas uppfattning har varit delad.
Luftfartsverket, som alltså hemställt om en lagändring i linje med utredningens
förslag, uppger nu att förutsättningarna för verkets hemställan har förändrats.
Utvecklingen av leasing som en finansieringsform har förändrat bilden. På
grund därav föreslår luftfartsverket all den gällande bestämmelsen behålls.
Luftfartsinspektionen biträder det förslaget.

Swedair påpekar att det f. n. är vanligt förekommande att
en operatör hyr flygplan från en ägare utan operativt tillstånd och Swedair
frågar sig om detta med utredningens förslag kommer att bli möjligt.

För egen del gör jag följande bedömning. Den ökade
förekomsten av uthyrningsverksamhet och leasing inom luftfarten har inneburit
ett minskat samband mellan registrering och tillståndsgivning när det gäller
luftfart i förvärvssyfte. Utredningens förslag innebär all delta samband
stärks.

Ett genomförande av utredningens förslag skulle innebära
att den som själv inte kan fä tillstånd till luftfart i förvärvssyfte inte
heller kan få sitt luftfartyg registrerat på sig även om hans avsikt är att
hyra ut luftfartyget till någon som kan fä sådant tillstånd. 1 allt fall skulle
det härför behövas ett särskilt beslut om dispens. Ell sådant förfarande verkar
omständligt och del bör inte föreskrivas om inte starka skäl talar för det. Ett
sådant skäl är enligt utredningen att det i de fall då lillstånd till
luftfartsverksamhet inte kan meddelas för sökanden är en fördel om denne får
besked därom redan vid ansökan om registrering. Att märka är emellertid att
delta besked inte kan avse tillståndsfrågan i dess helhet. Underlag för den
prövningen finns ju inte vid registreringen. Enligt min mening talar det mesta
för att registrerings- och tillståndsfrågorna hålls åtskilda. 1 linje med vad
luftfartsinspektionen uttalat kan till undvikande av eventuella missförstånd
beträffande registreringsbeslutets innebörd sökanden i samband med registreringen
upplysas om att tillståndsfrågan inte har prövats och om innebörden av den
prövningen.

Jag kan alltså inte ansluta mig till utredningens förslag
i denna del. Den nuvarande bestämmelsen i 2 kap. 2 8 LL bör därför enligl min
mening kvarstå i den lydelse bestämmelsen har i dag. Vid sådant förhållande
behöver jag inte gå in pä den av utredningen föreslagna laglekniska lösningen.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 87

2.7 Icke-nationell registrering

Mitt förslag: 1 luftfartslagen tas in en ny paragraf
enligt vilken de bestämmelser i lagen som gäller i fråga om luftfartyg som är
registrerade i en annan stal på motsvarande sätt skall tillämpas i fråga om
luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation (1 kap. 5 8
LL).

Utredningens förslag (avsnitt 4.4) överensstämmer i sak
med mitl förslag.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör särskilt
utredningens förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Ett luftfartyg skall enligt
Chicagokonventionen (art. 17) ha den stats nationalitet, i vilken det är
registrerat. Det kan inte registreras i mer än en stat men registreringen kan
överföras från en stat till en annan. Alla luftfartyg i internationell trafik
skall vara försedda med nationalitets- och registreringsbeteckningar. Den
svenska lagstiftningen utgår från att alla registrerade luftfartyg är nationellt
registrerade. Luftfart här i landet får som jag tidigare nämnt äga rum endast
med luftfartyg som har svensk nationalitet eller nationalitet i en sådan
främmande stat som pä grund av en överenskommelse har rätt lill luftfart inom
svenskt område (I kap. 2 8LL).

Enligt artikel 77 i Chicagokonventionen utgör
konventionens bestämmelser om nationalitet och registrering inte hinder mot
alt tvä eller flera fördragsslutande stater bildar gemensamma
lufttrafikorganisationer eller internationella lufltrafikföretag eller kommer
överens om lufttrafik i pool på vilken sträcka eller inom vilket område som
helst. Sådana organisationer eller trafikföretag eller lufttrafik skall vara
underkastade alla bestämmelser i konventionen.

I en resolution 1967 om nationalitet hos och
registreringen av luftfartyg som används i sådana internationella
lufttrafikförelag som avses i Chicagokonventionen artikel 77 har ICAO
fastställt hur konventionens bestämmelser skall tillämpas på de luftfartyg som
inte är registrerade pä nationell basis. Sådan registrering kan vara
"joint regislration", dvs. registrering enligt vilken de stater som
bildar ett internationellt lufttrafikföretag skall upprätta ett annat register
än det nationella för registrering av de farlyg som irafikföretagel använder.
Registreringsmyndigheier i detta fall är myndigheter i dessa stater. En annan
form av registrering enligl artikel 77 är "internaiional
registration", enligt vilket system luftfartyg som ställs till en
internationell organisafions förfogande skall kunna registreras hos den
internationella organisationen som då blir registreringsmyndighet. De luftfartyg
som blir föremål för gemensam eller icke-nationell registrering skall få en
allmän beteckning ("common mark") som bestäms av ICAO.

s. 88 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 88

Enligt 1 kap. 2 8 andra siycket LL finns möjlighet att i
viss utsträckning ge ett luftfartyg som är registrerat pä icke-nationell basis
tillstånd till luftfart i Sverige. En anpassning av lagstiftningen till
ICAO-resolulionen kräver enligt utredningen att de beslämmelser som reglerar
vad som gäller för luftfartyg som är registrerade i en annan stat kan tillämpas
också pä luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation.
Utredningen föreslår införande av en bestämmelse. 1 kap. 5 8, enligt vilken de
beslämmelser i luftfartslagen som gäller i fråga om luftfartyg som är registrerade
i en annan stat skall tillämpas också i fråga om luftfartyg som är registrerade
hos en internationell organisation. Enligt utredningen behövs inte några ändringar
i den svenska lagstiftningen på grund av resolutionens bestämmelserom
"joint regislration" eftersom de luftfartyg som det där är fråga om
är registrerade i en annan stat.

Jag delar utredningens uppfattning att det i den svenska
lagstiftningen bör tas direkt hänsyn till förekomsten av icke-nationell
registrering ehligt ICAO-resolulionen. Delta kan som utredningen föreslår ske
genom att icke-nationelll registrerade luftfartyg vid tillämpningen av lagens
bestämmelser likställs med luftfartyg som är registrerade i en annan stat. För
att markera att den internationella organisationen vid en sådan tillämpning
skall jämställas med främmande stat bör paragrafen, 1 kap. 5 8, få en något
annorlunda avfatlning än vad utredningen föreslår. Någon lagändring är som
utredningen påpekar inte nödvändig för en tillämpning av reglerna om
"joint registration".

2.8 Luftvärdighet och miljövärdighet

Mitt förslag: Ingen saklig ändring föreslås beträffande
vad som nu gäller om luftvärdighet och miljövärdighet enligt 3 kap. LL. Liksom
hittills skall sålunda ägaren till ett luftfartyg svara för att hans luftfartyg
är luftvärdigt och miljövärdigt när del används vid luftfart, och luftvärdigheten
och miljövärdigheten skall stå under tillsyn av luftfartsverket. I kapitlet
görs redaktionella ändringar. Vidare förordas att luftvärdig-helsbevis skall
kunna utfärdas inte endast för viss tid utan också tills vidare.

Utredningens förslag (avsnitt 5) överensstämmer i stort
med mitt förslag.

Remissinstanserna godtar i allmänhet utredningens förslag.
Luftfartsverket och luftfartsinspektionen föreslår vissa redaktionella
justeringar.

Skälen för mitt förslag: I 3 kap. LL finns bestämmelser om
luftfartygs luftvärdighet och miljövärdighet. Reglerna om luftvärdighet går
tillbaka på annex 8 till Chicagokonventionen medan reglerna om miljövärdighet
går

s. 89 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 89

tillbaka på annex 16 del I som behandlar flygplansbuller.
Bestämmelser om luftvärdighet och miljövärdighet finns också i 19-28 88 LK.

Ägaren av ett luftfartyg svarar för alt luftfartyget är
luftvärdigt och miljövärdigt när det används vid luftfart. Om någon brukar ett
luftfartyg i ägarens ställe är det dock brukaren som har ansvaret för
luftvärdigheten och miljövärdigheten.

Utredningen diskuterar frågan huruvida den som hyr ett luftfartyg
under längre tid skall betraktas som ägare i fråga om ansvaret för ett
luftfartygs skötsel och dess skick när det används vid luftfart. Önskemål härom
har framförts lill utredningen. Utredningen pekar på att brukaren redan nu har
ett ansvar för att luftfartyget är luftvärdigt när det brukas vid luftfart, och
någon anledning all föreslå ändringar föreligger enligt utredningen inte. Jag
delar utredningens uppfattning.

Ett luftfartyg skall undergå besiktning enligl vad
regeringen eller luftfartsverket bestämmer och skall beträffande
luftvärdigheten i övrigt vara underkastat tillsyn av luftfartsverket (3 kap. 2
8 första stycket LL).

Besiktning och tillsyn av luftvärdigheten kan enligt 3
kap. 2 8 andra siycket uppdras ät särskild sakkunnig eller myndighet inom eller
utom riket. Utredningen föreslär att delegeringsmöjligheten skall utökas lill
att också avse tillbehör och reservdelar till luftfartyg och annan sådan utrustning
för luftfartygen och de ombordvarande som har betydelse för säkerheten. Därtill
föresläs med anledning av önskemål från luftfartsverkei att luftfartsverkei
skall kunna uppdra ål andra att utfärda de föreskrifter som kan behövas i fråga
om besiktningarna och tillsynen.

Jag har ingen erinran mot den föreslagna utvidgningen när
det gäller tillsynen över reservdelar m. m.

Det föreslagna bemyndigandet för sakkunniga att utfärda
föreskrifter rqrande besiktningar och tillsyn blir, om föreskrifterna tar sikte
på olika krav som därvid skall ställas beträffande bl.a. luftvärdighet m.m.,
enligt min mening att bedöma som en sådan delegering av normgivning som enligt
regeringsformen inte är möjlig till andra än kommuner eller förvaltningsmyndigheter.
Bemyndigandet bör därför begränsas till att avse endast själva besiktningen och
tillsynen.

1 likhet med utredningen förordar jag all ett
luftvärdighetsbevis bör kunna utfärdas tills vidare och inte som f. n. endast
för viss tid. Jag avser att senare föreslå en bestämmelse härom i
luftfartsförordningen.

Utredningen föreslår bl. a. att den som äger ett
luftfartyg eller den som brukar fartyget i ägarens ställe skall övervaka att
fartyget är luftvärdigt (7 8). 1 förhållande till gällande rätt innebär
formuleringen att det föreskrivna ansvaret inte formellt anknyts till att
luftfartyget används vid luftfart. Ett sådant ansvar är enligt
lufifartsinspekiionen inte rimligt och paragrafen bör enligt inspektionen
kompletteras med den begränsning i delta avseende den nu har. Jag delar
inspektionens uppfattning (jfr prop. 1957: 69 s. 67).

Till vissa detaljfrågor återkommer jag i
specialmoiiveringen.

s. 90 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 90

2.9 Bemanning, luftfartscertifikat

2.9.1 Förfätiningsteknisk utformning

Mitt förslag: De grundläggande bestämmelserna om
återkallelse av certifikat tas in i luftfartslagen. Förslaget innebär i förhållande
lill vad som gäller nu att ett flertal av de bestämmelser som nu finns i
luftfartskungörelsen fär sin motsvarighet i lag (4 kap. LL).

Utredningens förslag (avsnitt 6.2) överensstämmer med mill
förslag.

Remissinstanserna tillstyrker i allmänhet utredningens
förslag.

Skälen för mitt förslag: 1 4 kap. LL finns beslämmelser om
luftfartygs bemanning och om luftfartscertifikat. Bestämmelserna om certifikat
i 3-9 88 är allmänt hållna. Den närmare regleringen av bl. a. förutsättningarna
för erhållande, förnyelse och återkallelse av certifikat finns i luftfartskungörelsen.

Utredningen diskuterar frågan om inte förutsättningarna
för erhållande och återkallelse av certifikat bör regleras i lag i större
utsträckning än vad som är fallet i dag. En jämförelse görs med
körkortslagstiftningen. Körkortslagen (1977:477) anlogs sedan riksdagen år
1976 uttalat att del är väsentligt att de för den enskilde och från
rättssäkerhets- och trafiksäkerhetssynpunkl mest betydelsefulla bestämmelserna
tas in i en lag. Riksdagens uttalanden kan enligl utredningen sägas gälla
också för motsvarande frågor på lufträttens område. De grundläggande
bestämmelserna om erhållande och återkallelse av certifikat är. anför
utredningen, betydelsefulla för den enskilde, och starka rättssäkerhetsskäl
talar för att dessa bestämmelser tas in i en lag.

Under remissbehandlingen har tuftfarisinspektionen pekat
på att förändringen från ett fätal, mycket övergripande lagregler med
detaljreglering i författning av lägre dignitet till en utomordentligt
detaljerad lagtext inte kan undgå att skapa risker för förbiseenden och hårda
bindningar för framtiden. Sveriges advokatsamfund säger sig dela utredningens
uppfattning att de grundläggande bestämmelserna om erhållande och återkallelse
av certifikat är så betydelsefulla att de bör tas in i lag.

För egen del delar jag utredningens uppfattning att
huvuddelen av bestämmelserna om luftfartscertifikat bör tas in i lag. Jag
återkommer i det följande till den närmare avgränsningen mellan vad som bör tas
in i lagen och vad som kan tas in i en luftfartsförordning.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212

2.9.2 Villkoren för erhållande av certifikat m. m.

Mitt förslag: Förutsättningarna för erhållande av
certifikat lämnas i princip oförändrade (4 kap. 6 8 LL). Luftfartsverket får
delegera sin examensrätt till exempelvis flygskola (4 kap. 18 8 andra siycket
LL). För antagande till utbildning för erhållande av luftfartscertifikat skall
i princip gälla att det för sökanden har utfärdats ett s. k. elevtillstånd. En
bestämmelse härom och regler om erhållande av tillstånd las in i luftfartslagen.
Reglerna ansluter till vad som gäller för erhållande av certifikat (4 kap. 5 8
LL). En möjlighet införs lill undantag från kravel på elevtillstånd i vissa
fall.

Utredningens förslag (avsnitt 6.3) överensstämmer i
princip med mitt förslag utom såvitt gäller möjligheten till undantag från
kravet på elevtillstånd.

Remissinstanserna accepterar utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligl 32 8 LK får
luftfartscertifikat utfärdas eller förnyas för den som gjort sig känd för
nykterhet och ordenllighet saml med hänsyn till sina personliga förhållanden i
övrigt får anses lämplig alt inneha certifikat och som uppfyller de villkor i
fråga om ålder, kunskaper, erfarenhet och skicklighet samt fysisk och psykisk
lämplighet som luftfartsverket föreskriver. Villkor i fråga om fysisk och
psykisk lämplighet skall bestämmas i samråd med socialstyrelsen.

Detaljerade beslämmelser om de olika krav som skall
uppfyllas finns i Bestämmelser för civil luftfart - certifikatbestämmelser
(BCL-C). Luftfartsverket utfärdar certifikat för dem som uppfyller de
fastställda villkoren. Alla certifikat är tidsbegränsade och giltighetstiden
varierar med typen av certifikat och med innehavarens ålder. Till grund för dessa
bestämmelser ligger de krav på regelbundet återkommande medicinska
undersökningar som finns i annex 1 till Chicagokonventionen.

Sökandens lämplighet som certifikatinnehavare prövas av
luftfartsverket redan i samband med antagandet av förare och andra lill
utbildning. Beslut om antagning till utbildning kallas i dagligt tal
devgodkännande.

Enligt utredningen har det inte framförts någon kritik mol
de krav som i dag ställs på den som söker certifikat. Utredningen föreslär inte
heller några ändringar i dessa hänseenden.

Remissinstanserna har i princip godtagit ståndpunkten att
förutsättningarna för erhållande av certifikat skall lämnas i princip
oförändrade. Också jag delar den uppfattningen.

s. 92 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 92

Certifikalprov

Luftfartsverket har hemställt, att verket får rätt att
delegera genomförandet av det prov som görs med sökanden av ett certifikat för
att kontrollera dennes kunskaper, det s. k. ccriifikaiprovet. Enligt
luftfartsverket kan det i verket inte finnas personal med kompetens att genomföra
prov och kontroller på alla typer av luftfartyg. Det är därför nödvändigt att
delegera examensrätten, och avsikten är att l.ex. flygskolor skall ges den
rätten. Verket skulle då övergå till att kontrollera skolornas undervisning som
helhet utan att gå in pä varje elevs prestation (systemkonlroll).

Utredningen menar att den föreslagna delegeringen kan
förväntas medföra stora förenklingar, och utredningen tillstyrker därför
förslaget. Av hänsyn till bl. a. trafiksäkerheten är det dock enligt utredningen
väsentligt att en sådan möjlighet utnyttjas med försiktighet.
Författningsmässigt föreslås den nya ordningen komma lill uttryck dels i ett
bemyndigande i luftfartslagen (4 kap. 18 8 andra stycket), dels i en paragraf i
en ny luftfartsförordning, vari det föreskrivs att luftfartsverket får anordna
prov med sökanden för att utröna dennes kunskaper, erfarenhet och skicklighet
och alt verket får uppdra åt andra all genomföra provet. (33 8).

Kammarrätten i Jönköping har i anslutning till förslaget
om delegering av examensrätten ifrågasatt om inte förslaget motiverar
införandet av sanktionsbestämmelser mot flygskola som exempelvis ställer
alltför låga krav för att godkänna sina elever. 1 övrigt har förslaget inte
kommenterats under remissbehandlingen.

För egen del ser jag liksom utredningen stora fördelar i
en möjlighet till delegering av verkets examensrätt till exempelvis flygskolor.
En förutsättning är naturligtvis att verket innan sådan delegation sker
försäkrar sig om att proven anordnas pä ett sådant sätt all flygsäkerheten inte
äventyras. Med anledning av kammarrättens remissvar vill jag understryka att
luftfartsverket naturligtvis måste genomföra sädana kontroller av examensverksamheten
alt man omedelbart kan frånta en skola dess examensrätt om kvaliteten på proven
ger anledning befara att flygsäkerheten riskeras. Befogenhet för
luftfartsverket att besluta om en sådan indragning följer av det föreslagna
bemyndigandet för verket att uppdra åt andra att genomföra proven.

Bestämmelser i de nu angivna hänseendena kan som
utredningen föreslår tas in dels i ett bemyndigande i luftfartslagen, dels i
en ny luftfartsförordning. Beträffande den närmare utformningen av en
bestämmelse i lagen om certifikalprov återkommer jag i specialmotiveringen (4
kap. 18 8).

Elevtillstånd

Luftfartsverket har framfört önskemål om att begreppet
elevgodkännande skrivs in i författning. Utredningen förordar också aU så
sker, men föreslår att man i stället för termen elevgodkännande använder termen
elevtillstånd. Enligt utredningens förslag skall elevtillstånd ges bara till
den

s. 93 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 93

som med hänsyn till sin ålder och sina personliga
förhållanden kan anses lämplig att inneha certifikat. Vid prövningen skall
beaktas om sökanden är känd för nykterhet och ordentlighet och om det kan antas
att han kommer all visa del ansvar och omdöme som krävs av en
certifikatinnehavare. Vid prövningen av de medicinska förhållandena skall
sökandens fysiska och psykiska lämplighet beaktas. Innehav av ett giltigt
elevtillstånd skall vara en förutsättning för att luftfartscertifikat skall
utfärdas. Elevtillståndet skall gälla under viss tid och fär förnyas om
sökanden vid tiden för ansökan om sådan förnyelse uppfyller kraven.

Utredningen föreslår att luftfartsverkei ges möjlighet att
från socialnämnd inhämta upplysningar angående en sökandes eller
certifikatinneha-vares nykterhetsförhållanden. En bestämmelse härom föreslås
upplagen i 4 kap. 21 8 andra stycket LL.

Lufifartsinspekiionen anser att utredningens förslag inte
tillräckligt tydligt ger vid handen att elevtillstånd skall vara obligatoriskt
för var och en som påbörjar flygutbildning. Inspektionen menar vidare alt
elevtillståndet i vissa fall inte fyller någon funktion och det därför måste
finnas möjlighet lill avsteg frän den stelbenta huvudregeln om obligatoriskt
elevtillstånd. Luftfartsverkei bör därför fä medge undanlag från kravet på
elevtillstånd, och en bestämmelse därom bör införas i lagen. Inspektionen
ifrågasätter vidare det av utredningen föreslagna kravel på svenski medborgarskap
för att få elevtillstånd. Inspektionen lar också upp frågan om undantag från
kravel pä elevtillstånd då en innehavare av utländskt certifikat begär att få
detta utbytt mot ett svenskt. Här går det enligt inspektionen inte att
upprätthålla kravet pä elevlillslånd.

För egen del konstaterar jag att s. k. elevgodkännande f.
n. är obligatoriskt för den som vill genomgå utbildning för certifikat. Vid
sådanl förhållande är del naturligt att de grundläggande reglerna om sådant
godkännande liksom de grundläggande reglerna i övrigt om erhållande av
luftfartscertifikat tas in i lag. I enlighet med vad utredningen har
föreslagit bör godkännandet i lagen betecknas elevtillstånd.

Jag kan i huvudsak ansluta mig lill utredningens förslag
beträffande elevtillstånd. Som luftfartsinspektionen påpekar kan
elevtillståndet fungera som ett förhandsbesked till eleverna rörande deras
möjligheler att få certifikat, och dyrbar utbildning som inte leder lill
certifikat kan därigenom förhindras. Det bör, som luftfartsinspektionen och
överbefälhavaren anfört, finnas möjlighet till undantag från kravel pä
elevtillstånd. Luftfartsverket bör fä medge sådant undantag när ett krav på
tillstånd inte har någon funktion alt fylla. Förutsättningarna bör anges i
lagen. Beträffande motiven för mina förslag i den nu aktuella delen i övrigt
hänvisar jag till specialmotiveringen (4 kap. 5 8).

s. 94 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85: 212 94

2.9.3 Cerlifikalens giltighetslid, förnyelse

Mitt förslag: Liksom hittills skall luftfartscertifikat
utfärdas för viss lid. Det skall också i enlighet med vad som gäller f. n.
kunna förnyas efter prövning av sökandens fysiska och psykiska lämplighet.
Beslämmelser i nu angivna hänseenden tas in i luftfartslagen (4 kap. 4 och 8
88).

Utredningens förslag (avsnitt 6.4) överensstämmer med mitt
förslag.

Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i
frågan om giltighetstiden och om förnyelse accepterar med ett undantag
utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Ett flygcertifikal har en
begränsad giltighetstid som varierar beroende pä såväl innehavarens ålder som
vilken typ av certifikat det är frågan om. Närmare bestämmelser i detta
avseende finns i BCL-C. När giltighetstiden för ett certifikat har gått ut kan
innehavaren ansöka om förnyelse. Han kan då ha skyldighet att ge in ett nytt
lämplighelsintyg, och han skall genomgå en ny undersökning angående sin fysiska
och psykiska lämplighet. Dessutom skall han visa att han fyller kraven på
erfarenhet och flygträning. För att certifikat skall förnyas krävs att
innehavaren uppfyller de villkor som gäller vid ansökningen om förnyelse.

Enligt utredningens mening skulle systemet med de
administrativa sanktionerna bli klarare och mera enhetligt om ett utfärdat
certifikat gällde under obegränsad tid så länge det inte var återkallat. Med
hänsyn till att det är tveksamt om en sådan ordning är förenlig med
Chicagokonventionen och till att ett stort antal återkallelseförfaranden skulle
behöva inledas mot sådana certifikatinnehavare som annars låter sina certifikat
förfalla har utredningen stannat för alt certifikaten även i fortsättningen bör
ha en begränsad giltighetstid.

De säkerhetsskäl som motiverar en ingående prövning av
sökandens lämplighet som certifikatinnehavare gör sig enligt utredningen
gällande med samma styrka när det gäller frågan om förnyelse av certifikat.

Lufifartsinspekiionen har under remissbehandlingen
understrukit att cerlifikalens begränsade giltighetstid inte utgör något hinder
för förenklingar i certifikathanteringen. Allmänflygföreningen anser däremot
alt certifikaten inte behöver begränsas till viss tid. Certifikatets
giltighetstid bör enligt föreningen i stället kopplas lill läkarintyget.

Jag delar utredningens uppfattning.

I fråga om den närmare utformningen av reglerna återkommer
jag i specialmotiveringen (4 kap. 4 och 8 8§),

s. 95 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 95

2.9.4 Återkallelsegrunderna

Mitt förslag: Grunderna för återkallelse anges i
luftfartslagen. Bl. a. skall ett certifikat kunna återkallas om innehavaren
eller sökanden underiäter att efterkomma föreläggande om certifikalkoniroll
eller inte längre uppfyller de krav som gäller för certifikatel. För övrigi
ansluter förslaget nära till vad som f. n. gäller enligt luftfartskungörelsen
(4 kap. 98 LL).

Utredningens förslag (avsnitt 6.5) överensstämmer i
princip med milt förslag.

Remissinstanserna accepterar i allmänhet utredningens
förslag. Vissa alternativa förslag och avvikande synpunkter framförs dock.

Skälen för mitt förslag: Ett certifikat kan enligt 4 kap.
6 8 LL återkallas om innehavaren begår någon förseelse i tjänsten eller av
betydelse för denna eller om han annars inte uppfyller de villkor som gäller
för tjänsten.

Närmare bestämmelser om återkallelse av ett certifikat
finns i 38 8 LK. Bland återkallelsegrunderna anges berusning i tjänsten, visad
uppenbar likgiltighet för andra, upprepade förseelser mot gällande
bestämmelser, grovt åsidosättande av säkerhetsföreskrifter, onyktert
levnadssätt och medicinska skäl. Del finns inte någon allmän äterkallelsegrund
beträffande den som inte uppfyller kraven för utfärdande av certifikat. Ett
certifikat får inte återkallas på grund av en straffbar gärning förrän ett
lagakraftvunnet avgörande finns om inte den misstänkte oavsett utgången i
ansvarsfrågan får anses olämplig att utöva den verksamhet certifikatel gäller.
Luftfartsverket kan i stället meddela ett interimistiskt beslut om
certifikatets sättande ur kraft.

Enligt utredningen har de materiella reglerna om
luftfartslagstiftningens

sanktionssystem inte kritiserats mera ingående.
Utredningen har dock funnit att reglerna bör kompletteras i några hänseenden
för att det skall bli möjligt all ingripa i de fall då detta är nödvändigt från
säkerhetssynpunkt. En certifikatinnehavares underiätenhet att efterkomma
föreläggande om certifikalkoniroll föreslås sålunda kunna leda till att
certifikatel återkallas.

Vidare föreslås att återkallelsegrunderna kompletteras med
en generell bestämmelse om att certifikatel skall återkallas om innehavaren
inte längre uppfyller de krav i fräga om fysisk och psykisk lämplighet som
gäller för utfärdande av elevtillstånd.

Slutligen föreslär utredningen att återkallelse på grund
av brott skall kunna ske endast om lagakraftvunnen dom om brottet föreligger.

Lufifartsinspekiionen föreslår inrättande av ytteriigare
en äterkallelsegrund som tar sikte på att innehavaren inte uppfyller
fastställda krav i fräga om kunskaper, erfarenhet och skicklighet. Kammarrätten
i Jönköping och Sveriges advokatsamfund har redaktionella synpunkter på den av
utred-

s. 96 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 96

ningen föreslagna uppräkningen av ålerkallelsegrunder.
Svensk piloiför-ening tar avstånd från ivångsmässiga psykologiska tester och
kontroller avseende yrkesutövande piloters funktionsförmåga.

För egen det kan jag i stort acceptera den uppläggning av
återkallelsegrunderna som utredningen har föreslagit. Jag förordar dock delvis
på grund av påpekanden under remissbehandlingen vissa justeringar i utredningens
förslag. De närmare motiven för mina förslag återkommer jag till i
specialmotiveringen (4 kap. 9 8).

2.9.5 Tiden för återkallelse. m.m.

Mitt förslag: En återkallelse av luftfartscertifikat sker
alllid för certifikatets återstående giltighetstid. Vid återkallelse på grund
av missköt-samhet fastställs en tid som mäste förflyta innan nytt certifikat
fär utfärdas. Någon särskild beteckning för den tiden införs inte (4 kap. 7. 9
och 14 88 LL).

Utredningens förslag (avsnitt 6.6) överensstämmer i sak
med mitl förslag. Den lid som skall förflyta innan nytt certifikat efter
ålerkallelse får utfärdas betecknas spärrtid.

Remissinstanserna har i allmänhet inte någon erinran mot
utredningens förslag. Ett par instanser vänder sig mot användningen av
beteckningen spärrlid.

Skälen för mitt förslag: Återkallelse kan f. n. ske för
viss lid, tills vidare eller för den återstående giltighetstiden.

Enligt 39 8 LK kan en certifikatinnehavare, vars
certifikat har blivit återkallat för den återstående giltighetstiden av annat
än medicinska skäl, inte fä ett nytt certifikat förrän efter en viss bestämd
lid. Denna tid varierar beroende på grunden för återkallelsen.

Om återkallelsen beror på att innehavaren har varit
berusad i tjänsten eller visat grov oaktsamhet eller uppenbar likgiltighet för
andra människors liv eller egendom får ett nytt certifikat inte utfärdas
förrän två år efter återkallelsen. I övriga fall är tiden ett år. Om det finns
synnerliga skäl till det får tiderna bestämmas till ett är respektive tre
månader.

Utredningen har övervägt om det finns behov av olika
former av ålerkallelse eller om det skulle räcka med en. Denna skulle i så
fall närmast ha karaktären av återkallelse tills vidare.

Enligt utredningens mening är del av säkerhetsskäl
väsentligt att man får tillfälle att noga pröva lämpligheten hos den person,
vars certifikat tidigare har återkallats när denne ånyo önskar få ett
certifikat. Att redan i samband med återkallelsen slå fast att innehavaren är
lämplig att ha ett certifikat

s. 97 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 97

efter en viss bestämd tid kan enligt utredningen vara
vanskligt, och den prövningen bör därför göras först när denna tid har
förtlutit.

Utredningen pekar vidare på att återkallelse av ett
certifikat för viss lid mera har karaktären av en straffrättslig sanktion än av
en administrativ åtgärd, betingad av trafiksäkerhetsskäl.

Utredningen föreslär med hänvisning lill det anförda att
möjligheten att återkalla ell certifikat för viss tid skall upphävas.

De två andra formerna för ålerkallelse, återkallelse tills
vidare och återkallelse för den återstående giltighetstiden, bör enligt
utredningens mening slås samman till en enda, benämnd återkallelse. Denna
åtgärd kan då. anför utredningen, varieras med hänsyn till grunden för
beslutet. Om återkallelsen grundas på medicinska skäl bör ett nytt certifikat
kunna utfärdas när del medicinska hindret har upphört om de övriga förutsättningarna
för att få ell certifikat är uppfyllda. I dessa fall bör del inte i samband med
återkallelsen bestämmas någon viss tid som måste förflyta mellan återkallelsen
och utfärdandel.

Om återkallelsen däremot grundar sig på att innehavaren
har begått en brottslig gärning eller att han pä grund av ett onyktert
levnadssätt eller andra personliga förhållanden bedöms som olämplig kan man
enligt utredningen redan vid beslutet om återkallelse konstalera att en viss
tid kommer att behöva förflyta innan frågan om lämpligheten kan avgöras igen.
Innehavaren bör i dessa fall tillåtas att söka ett nytt certifikat först sedan
en viss bestämd tid har förflutit.

Utredningen föreslår att den tid som måste förflyta mellan
återkallelsen och utfärdandet av ett nytt certifikat kallas spärrtid, samt att
den nuvarande ett- och tvåårsgränsen behålls.

Enligt utredningen bör spärrtid bestämmas inte bara vid
ålerkallelser. Så bpr ske också om en ansökan om elevtillstånd eller en ansökan
om förnyelse inte kan bifallas på grund av sökandens personliga förhållanden.

Slutligen föreslår utredningen en möjlighet att sätta ned
spärrtiden om några nya omständigheter inträffar eller kommer fram efter det
lagakraft-vunna avgörandet. Det skall dock finnas synnerliga skäl för en
nedsättning. Spärrtiden skall inte få sättas ned så myckel att minimitiderna
underskrids.

Utredningens förslag om återkallelsetid och spärrtid har
föranlett synpunkter från flera remissinstanser. Kammarrätten i Jönköping
anser att det kan synas inkonsekvenl att införa skilda syslem beträffande
spärrtid och återkallelse när det gäller så närliggande områden som körkorts-
och luftfartslagstiftningen. Kammarrätten pekar dock på att återkallelse för
viss lid mera har karaktär av en straffrättslig sanktion än av administrativ
åtgärd och att säkerhetsskälen torde ha haft en större betydelse i samband med
återkallelse av luftfartscertifikat än vid återkallelse av körkort. Kammarrätten
avstyrker förslaget att införa termen spärrtid. Ordet är enligt kammarrätten
snarast missvisande; det är inte fräga om en spärrtid av 7 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr
212

s. 98 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 98

samma slag som den som förekommer i
körkortslagsliftningen. Enligt kammarrätten bör man välja termen "lägsta
väntetid" eller avstå frän någon särskild beteckning. Också länsrätten i
Östergötlands län föreslår på liknande skäl termen "väntetid" som
beteckning på det som utredningen benämner "spärrtid".

För egen del delar jag, liksom de remissinstanser som har
uttalat sig i frågan, utredningens uppfattning att ålerkallelse alltid bör ske
för den återstående giltighetstiden. Jag ansluter mig också till uppfattningen
att man vid återkallelse vid misskötsamhet bör sätta ut en tid inom vilken nytt
elevtillstånd eller luflfartscertifikat inte får utfärdas. Jag kan också acceptera
den ordning för fastställande av sådan tid som utredningen har föreslagit-Jag
delar kammarrättens och länsrättens uppfattning att termen spärrtid, som här
har en annan innebörd än i körkortslagstiftningen, inte bör användas i detta
sammanhang. Enligl min mening saknas anledning att ge den tid som avses en
särskild beteckning.

2.9.6 Varning och erinran

Mitt förslag: För de fall då en äterkallelsegrund
föreligger på grund av misskötsamhet skall i stället för återkallelse kunna
meddelas varning. En förutsättning härför är att varning av särskilda skäl kan
anses vara en tillräcklig åtgärd. Ett beslut om varning fär överklagas. Om det
inte finns tillräckliga skäl för återkallelse eller varning skall innehavaren
av luftfartsverket erinras om de krav som gäller. Ett sådanl beslut får inte
överklagas (4 kap. 15 8 LL).

Utredningens förslag (avsnitt 6.7) överensstämmer i
princip med mitt förslag.

Remissinstanserna har inte någon erinran mot utredningens
förslag. Svensk pilotförening berör frågor kring registrering av varning
respektive erinran samt om förhållandel mellan erinran, varning och
återkallelse.

Skälen för mitt förslag: Förutom återkallelse av
certifikat finns ytteriigare en administrativ sanktion mot en
certifikatinnehavare, nämligen varning. Luftfartsverket kan sålunda enligt 41 8
LK meddela varning om innehavaren har visat sig mindre lämplig för den tjänst
som certifikatel avser men det inte finns tillräckliga skäl för att återkalla
certifikatel.

Enligt utredningens mening bör varning användas då en äterkallelsegrund
i och för sig föreligger men del framstår som tillräckligt med en mindre
långtgående åtgärd. För att markera att varning är en allvarlig åtgärd bör -
menar utredningen - en förutsättning för meddelande av en sådan vara att en
viss angiven äterkallelsegrund är för handen. Detta

s. 99 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 99

innebär en skillnad mot vad som gäller i dag. eftersom det
nu räcker med att det föreligger någon omständighet som är ägnad all minska
tilltron lill certifikatinnehavarens lämplighet. Utredningen föreslår vidare
att beslut om varning skall kunna överklagas; det nuvarande fullföljdsförbudel
föresläs upphävt.

Då en företagen utredning utvisar att det visserligen
saknas tillräckliga skäl för en ålerkallelse eller en varning men att del finns
anledning att göra certifikatinnehavaren uppmärksam på de krav som ställs pä
honom skall han. enligt vad utredningen föreslår, i likhet med vad som nu
gäller kunna erinras om dessa krav. Ett sådant beslut föreslås få beteckningen
erinran; det bör enligt utredningen inte kunna överklagas.

Lufifartsinspekiionen har uttalat att del av utredningen
föreslagna ingripandel mot en certifikatinnehavare i form av erinran kommer
att få det resultatet all antalet varningar reduceras utan alt
flygsäkerhetseffekten förloras eller minskas. Genom att beslut om erinran får
ankomma på luftfartsverket kommer enligt inspektionen belastningen på
domstolarna och den enskilde att reduceras. Den föreslagna formen av ingripande
välkomnas därför av inspektionen. Enligt inspektionen bör erinran kunna
meddelas också mot innehavare av elevtillstånd.

Utredningens förslag om varning och erinran har i övrigi
inte föranlett några särskilda uttalanden under remissbehandlingen.

Jag ansluter mig i princip lill utredningens förslag.
Beslut om erinran bör också kunna meddelas innehavare av elevtillstånd.
Beträffande lagtekniska frågor återkommer jag i specialmotiveringen (4 kap. 15
8).

1 fräga om vilken myndighet som skall fatta beslut i dessa
frågor återkommer jag i det följande (avsnitt 2.9.8).

2.9.7 Försättande ur kraft och omhändertagande

Mitt förslag: Ett luftfartscertifikat kan försältas ur
kraft i avvaktan på ett slutligt avgörande i återkallelsefrågan. Beslut härom
skall kunna meddelas vid samtliga ålerkallelsegrunder. Ingen begränsning införs
i tiden för beslutets giltighetstid. De nuvarande möjligheterna att omhänderta
ett certifikat behålls i princip oförändrade (4 kap. 12, 16 och 1788).

Utredningens förslag (avsnitt 6.8) överensstämmer i stort
med mitt förslag. Beslut om försättande ur kraft skall dock kunna meddelas
endast då återkallelse övervägs på grund av certifikatinnehavarens personliga
förhållanden. För del fall dä återkallelse aktualiseras på grund av brottslig
gärning föreslås en begränsad giltighet för beslut om försättande ur kraft.

Remissinstanserna har med vissa detaljanmärkningar
accepterat utredningens förslag.

s. 100 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 100

Skälen för mitt förslag: Ett certifikat kan försällas ur
kraft intill dess frågan om återkallelse har prövats om del finns anledning att
anta alt innehavaren har begått en förseelse i eller av betydelse för tjänsten
eller om han i övrigi inte uppfyller de villkor som gäller för tjänsten (4 kap.
6 8 LL).

Om en certifikatinnehavare l.ex. har varit så påverkad av
alkohol eller andra medel all han inte har kunnat fullgöra sin tjänst på ett
betryggande sätt kan certifikatel omhändertas (42 8 LK). Detsamma gäller om
certifikatinnehavaren har visal grov oaktsamhet eller uppenbar likgiltighet
för andra människors liv eller egendom eller om han på grund av sjukdom e.d.
har förlorat förmågan att fullgöra sin tjänst utan fara för trafiksäkerheten.
Utredningen pekar på att när något inträffar som kan leda lill en ålerkallelse
av ett certifikat så kan ett beslut i återkallelsefrågan aldrig ges omgående.
Viss lid förflyter sålunda alltid tills ärendet blir slutligt prövat. Enligt
utredningen bör det därför som hittills vid vissa ålerkallelsegrunder finnas
möjlighet att meddela någon form av interimistiskt beslut.

Utredningen föreslår inte någon ändrad terminologi. Termen
"försättande ur kraft" föreslås sålunda vara kvar.

Utredningen anser vidare all de nuvarande reglerna om vid
vilka ålerkallelsegrunder som försättande ur kraft skall kunna komma i fråga
bör behållas. De nya grunder för återkallelse som utredningen föreslår är
enligt utredningen inte av den karaktären att de bör kunna medföra möjligheter
till beslut om försättande ur kraft.

Eftersom ett slutligt beslut om återkallelse på grund av
brott enligt utredningens förslag inte skall få meddelas förrän det har
avgjorts om brott föreligger kan ett certifikat vara försall ur kraft i
avvaktan på brottmålsdomen längre än den - enligt utredningens terminologi -
s. k. spärrtiden som skall bestämmas vid den slutliga återkallelsen. För att
förhindra delta bör enligt utredningen giltighetstiden för sådana
interimistiska återkallelsebeslut, som grundar sig på misstankar om brott,
begränsas enligt det som gäller för ordinarie spärrtid.

Om ett certifikat har varit försatt ur kraft under så lång
tid alt tidsfristerna angående spärrtid har iakttagils bör det enligl
utredningen också finnas en möjlighet att, när frågan om återkallelse slutligen
avgörs, bestämma att något ytterligare certifikalingripande inte skall ske.
Möjligheten att omhänderta ett certifikat bör enligt utredningen kvarstå.
Kammarrätten i Jönköping föreslår att ett luftfartscertifikat skall kunna
sättas ur kraft också vid den äterkallelsegrund som utredningen har tagit upp i
4 kap. 9 8 7, nämligen om innehavaren inte längre uppfyller de krav på fysisk
och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av elevtillstånd. Enligt
kammarrätten saknas anledning alt göra skillnad mellan den situationen och 4
kap. 9 8 6 som avser minskade förutsättningar att fullgöra den tjänstgöring som
certifikatel avser. Det behövs enligt kammarrätten interimistiska åtgärder
innan utredningen har blivit färdig. Kammarrätten har också erinringar mot den
av utredningen föreslagna regeln om begränsning

s. 101 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 101

av beslutels giltighetstid dä det grundas pä misstanke om
brott. Även länsrälten i Östergötlands län har synpunkter på giltighetstiden av
ett beslut om denna tid.

För egen del ansluter jag mig till utredningens
uppfattning att det behövs någon form av interimistiskt beslut om återkallelse
av certifikat i avvaktan på alt frågan prövas slutligt. Institutet försättande
ur kraft motsvaras inom körkortslagstiftningen av återkallelse tills vidare
enligt 19 8 körkortslagen. Enligl min mening skulle det i och för sig ligga
nära lill hands att använda samma terminologi i luftfartslagen som i
körkortslagen. Utredningen har emellertid stannat för att inte föreslå någon
ändring i detta avseende. Uttrycket är inarbetat inom luftfartslagstiftningen
och jag anser mig därför kunna ansluta mig till utredningen i den frågan.

När det sedan gäller frågan om i vilka situationer
försättande ur kraft skall ske anser jag att bestämmelserna på motsvarande sätt
som i körkortslagstiftningen bör vara sådana alt interimistiskt beslut skall
kunna meddelas i samtliga de fall då det pä sannolika skäl kan antas att
certifikatel skall återkallas. Jag återkommer närmare till dessa frågor vid
behandlingen av förfarandereglerna.

Jag kan inte dela utredningens uppfattning att en
begränsning i tiden för försättande ur kraft mäste göras i de fall då den
ifrågasatta återkallelsen grundas pä brottslig gärning. Intresset av att den
som kan ha gjort sig skyldig till sådan gärning inte betros med certifikat i
avvaktan på slutligt beslut i återkallelsefrågan får enligt min mening la över
de intressen som utredningen anför till stöd för sitt förslag. Mot en
bestämmelse av den art som utredningen föreslagit lalar också de oklarheter
rörande innebörden av bestämmelsen som under remissbehandlingen har berörts av
kammarrätten i Jönköping. Om länsrälten innan återkallelsefrågan slutligt
avgörs finner att sannolika skäl för återkallelse inte längre föreligger kan
länsrätten upphäva beslutet. Någon särskild bestämmelse härom behövs enligt
min mening inte.

2.9.8 Förfarandet vid certifikalåterkallelse m. m.

Mitt förslag: Prövningen av de administrativa sanktionerna
mot innehavare av luftfartscertifikat och elevtillstånd, återkallelse och
varning överflyttas från luftfartsverket lill domstol och prövas i första
instans av länsrätten i Östergötlands län. Domstolsprövning skall ske även dä
återkallelsen grundas på medicinska skäl. Luftfartsverket fär dock i sädana
fall besluta om s.k. operativa begränsningar i certifikatel. Beslut om erinran
meddelas av luftfartsverket.

Frågan om förnyelse av ett certifikat upptas av
luftfartsverket. Verkets beslut överklagas hos kammarrätten.

s. 102 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85: 212 102

Utredningens förslag (avsnitt 6.9): 1 princip överflyttas
de administrativa sanktionerna till domstol. När det gäller återkallelse på
grund av medicinska skäl avgörs de av luftfartsverket. Luftfartsverket skall
meddela beslut om förnyelse. Om verket överväger alt vägra förnyelse får frågan
hänskjutas lill länsrätt.

Remissinstanserna: Under remissbehandlingen har flera
remissinstanser haft synpunkter på utredningens förslag. Utfallet har varit
blandat.

Skälen för mitt förslag: Luftfartsverket har överinseendet
över flygsäkerheten för den civila luftfarten. Ärendena handläggs hos verket
av luftfarts-inspektionen. Chefen för luftfartsinspektionen avgör bl. a. frågor
om fastställande av säkerhetsnormer för den civila luftfarten och frågor om
lillsyn över efterlevnaden av dessa normer.

Luftfartsverket fastställer de närmare villkoren för
erhållande av certifikat och behörighetsbevis, prövar om de fastställda
villkoren är uppfyllda, meddelar bestämmelser om utbildningen för certifikat
och prövar frågan om antagning till utbildningen. Om sökanden uppfyller alla
fastställda krav utfärdas ett certifikat eller behörighetsbevis av
luftfartsverkei.

Genom sina flygtrafikledningsorgan, som har skyldighet att
anmäla händelser som innebär avvikelser från de gällande bestämmelserna, fär
verket fortlöpande kännedom om även de mindre olyckorna och olyckstillbuden.
Verket utreder sedan saken och fattar beslut om administrativa sanktioner samt
anmäler vissa överträdelser till polisen eller åklagaren.

Beslut om återkallelse - och om försättande ur kraft och
varning -meddelas av luftfartsverket.

Beslut om omhändertagande av certifikat meddelas av
åklagaren, polisen eller chefen för en allmän flygplats. Ett sådant beslut
skall omgående underställas luftfartsverket, som har att pröva om certifikatel
skall återkallas, försättas ur kraft eller återlämnas till innehavaren.

Luftfartsverkels beslut om ålerkallelse av certifikat och
om försättande av certifikat ur kraft kan överklagas av certifikatinnehavaren.
Beslut om varning kan inte överklagas. Talan mot besluten förs hos kammarrätten
i Jönköping. Över kammarrättens avgörande kan certifikatinnehavaren besvära
sig hos regeringsrätten. Luftfartsverket har däremot inte talerätt för de fall
då kammarrätten t. ex. upphäver ett beslut om återkallelse.

Allmänt om förfarandet

Utredningen redogör i sitt betänkande (s. 86-88) för den
kritik som i olika sammanhang har riktats mol förfarandet vid beslut om
administrativa sanktioner. Bl. a. har justitiekanslern (JK) är 1975 gett
uttryck för uppfattningen att sanktionssystemet inte är ändamålsenligt. Enligt
JK finns del anledning överväga om det är lämpligt att behålla den rådande
ordningen med luftfartsinspektionen som ansvarig för såväl en stor del av de
gällande

s. 103 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 103

bestämmelserna som övervakningen av dem och beivrandet av
förseelser, inklusive indragning m.m. av certifikat.

Enligt utredningen kan kritiken mot att
luftfartsinspektionen innehar många roller sägas ha visst fog för sig från
rättssäkerhetssynpunkt. Redan det faktum att verket har alla de tidigare nämnda
funktionerna är enligt utredningen tillräckligt för att tvekan om systemets
lämplighet skall uppstå.

Utredningen har också förståelse för den kritik som
luftfartsverket fört fram mot att verket inte alltid får tillfälle att utveckla
sina synpunkter när högre rätt skall pröva ett beslut om t. ex. återkallelse av
certifikat och mot att verket inte har lalerätt mot kammarrättens domar.

De
olägenheter i det nuvarande förfarandet som har lett till kritiken kan man
enligl utredningen komma till rätta med om beslutanderätten i vissa frågor om
certifikat förs över till en domstol.

Utredningen
erinrar i sammanhanget om att frågor om bl. a. återkallelse av körkort tidigare
handlades av länsstyrelsen och att de - bl. a. pä grund av kritik av samma slag
som den nu aktuella — fördes över till länsrätt när denna domstol tillskapades.
Som motiv till ändringen angavs att frågor om återkallelse av körkort utan
tvekan var av sådan beskaffenhet att de borde prövas av domstol och att det var
en naturlig följd av den beslutade omorganisationen av länsförvaltningen all
sådana frågor hänfördes lill länsrättens kompetensområde.

Utredningen menar att om del slutliga avgörandet i fräga
om administrativa sanktioner gentemot certifikatinnehavare vilar på en domstol
i stället för på den myndighet som utfärdar föreskrifter och utreder brott mot
dessa föreskrifter sä kan rättssäkerhetskraven anses bli bättre tillgodosedda.

Utredningen
föreslår med hänsyn till det nu sagda alt beslutanderätten i frågor om
administrativa sanktioner - ålerkallelse av certifikat, varning etc. - i
princip överförs från luftfartsverket tUt domstol.

I fråga om
vilka ärenden som skall avgöras av domstol och vilka som även i fortsättningen
skall ankomma på luftfartsverket förefaller det enligl utredningen rimligt att
gränsdragningen görs på ett sådant sätt att domstolen inte får fler mål än som
föranleds av syftet med de föreslagna ändringarna; de kunskaper och den
erfarenhet som finns hos luftfartsverket i de frågor det här rör sig om bör
också tas till vara genom att verket fär behålla en del av beslutanderätten.

Förslaget om överförande till domstol av de administrativa
sanktionerna har i princip accepterats av de remissinstanser som yttrat sig i
frågan.

Enligt min mening finns det otvivelaktigt hos
luftfartsinspektionen kunskaper och erfarenheter som måste utnyttjas vid
prövningen av frågor om administrativa sanktioner mot certifikatinnehavare som
av olika skäl inte längre bör betros med certifikat. Samtidigt är del
naturligtvis från rättssäkerhetssynpunkt önskvärt alt frågor av denna art, som
för den enskilde kan ha väl sä stor betydelse som körkortsinnehav, slutligen
prövas av

s. 104 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 104

organ som är fristående från den myndighet som har
tillsynen över flygverksamheten i övrigi. Erfarenheterna från den ordning som
gäller för körkortsmålen är goda, och jag delar därför liksom de flesta
remissinstanser som uttalat sig i frågan utredningens uppfattning att
prövningen i princip bör överflyttas frän luftfartsverket lill domstol.

Förfarandet vid återkallelse på medicinska grunder m.m.

Vid de diskussioner som utredningen har fört med
luftfartsinspektionen i fråga om de administrativa sanktionerna har från
inspektionens sida framförts att beslutanderätten vid ålerkallelser på
medicinska - fysiska och psykiska — grunder inte bör överföras till domstol.
Inspektionen har pekat på att utredningsmaterialet i dessa ärenden ofta är
mycket omfattande och att avgörandena är komplicerade och inte sällan utgörs av
kompromisser och lösningar i det enskilda fallet.

Inspektionen har också för utredningen poängterat att den
kritik som har riktats mol förfarandet vid de administrativa sanktionerna inte
har gällt ålerkallelser av medicinska skäl. Luftfartsverket anlitar vid
behandlingen av frågor om en certifikatinnehavares fysiska och psykiska
lämplighet högt kvalificerad medicinsk/psykiatrisk expertis, som utses av
socialstyrelsen. Verkets flygöverläkare, som har ingående kännedom om de
flygoperativa betingelserna, deltar i behandlingen. Avgörandet träffas av
chefen för luftfartsinspektionen efter föredragning, då såväl flygöverläkaren
som juridiskt och tekniskl-operativl sakkunniga personer är närvarande. Vid
föredragningen sker ofta ingående diskussioner. Enligt lufifartsinspekiionen
skulle en sådan handläggning te sig näst inlill orimlig i en domstol. Muntliga
domstolsförhandlingar med alla experterna närvarande är inte alltid möjliga,
särskilt med tanke på att besluten ofta behöver fattas med ett minimum av
tidsutdräkt. Alternativet lill en muntlig förhandling är att en utförlig
dokumentation presenteras i ett för domstolen acceptabelt skick. Om detta
skulle behöva göras i alla de fall när en återkallelse aktualiseras av
medicinska skäl skulle systemet enligt de översiktliga beräkningar som har
gjorts av lufifartsinspekiionen bli mycket resurskrävande.

Utredningen delar luftfartsverkets bedömning; att låta
inspektionen i varje enskilt fall överlämna hela del komplicerade underlaget
för bedömningen lill en domstol med begäran att domstolen skall fatta själva
beslutet skulle leda till ett opraktiskt och resurskrävande förfarande. Något
påtagligt behov från rättssäkerhetssynpunkt av en överflyttning av prövningen
lill domstol torde enligt utredningen inte heller föreligga i dessa fall, och
utredningen förordar därför att frågor om certiflkatäterkallelse på medicinska
grunder ligger kvar hos luftfartsverket medan övriga ålerkallelsefrä-gor bör
prövas av domstol.

Förslagen har föranlett ett flertal synpunkter under
remissbehandlingen.

Domstolsverket avstyrker förslaget. Om det skall vara
någon mening med all flytta över prövningen av certifikalåterkallelse på
domstol måste

s. 105 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 105

delta enligl domstolsverket gälla även sådana
ålerkallelser som sker på medicinska grunder. Från de synpunkter som
domstolsverket har alt bevaka finns det emellertid inte skäl att ta i anspråk
de hårt arbelsbelastade länsrätternas resurser med dessa mål. Enligt
domstolsverkets mening finns det inte skäl alt flytta överprövningen av andra
ålerkallelsefrågor eller frågor om varning till länsrätt eftersom målen blir sä
fä.

Lufifartsinspekiionen menar att om man av principiella
skäl accepterar utgångspunkten att certifikalåterkallelse och varning inte bör
beslutas av luftfartsverket sä är utredningens förslag i huvudsak lämpligt
utformat. Särskilt viktigt är enligl lufifartsinspekiionen alt beslutanderätten
i medicinska certifikatärenden ligger kvar pä luftfartsverket.

Kammarrätten
i Jönköping anser inte att de skäl som anförts för att återkallelse på
medicinska grunder alltjämt skall beslutas av luftfartsverket är övertygande.
Eftersom en mycket stor andel av ärendena rörande certifikatåtgärder med det
föreslagna systemet alltjämt skulle komma att avgöras av luftfartsverket skulle
enligt kammarrätten den förordade principiella ändringen i systemet inte få
något mera märkbart genomslag. Kammarrätten har vid flera tillfällen kunnat
iaktta att de mål, i vilka åtgärder har motiverats av medicinska skäl, har
varil från rättssäkerhetssynpunkt ömtåliga. Länsrätten i Östergötlands län har
samma mening som kammarrätlen och hävdar all starka rättssäkerhetsskäl talar
för att också återkallelse på medicinska grunder skall beslutas av länsrätt
och inte av luftfartsverket. Också Sveriges advokatsamfund pekar på att
utredningen i mål om återkallelse av medicinska skäl inrymmer viktiga
rättssäkerhetsfrågor.

Hetikoplerföreiagens riksförbund är också kritiskt till
förslaget när det gäller återkallelse på medicinska grunder. KSAK, som
accepterar de praktiska skälen för en ordning där luftfartsverket har kvar
beslutanderätten i dessa frågor, menar att rättssäkerheten för den enskilde
inte är helt tillfredsställande vid detta förfarande. Enligt KSAK bör
bestämmelserna kompletteras med regler om förhandsbesked.

Också SAS/LIN förordar att prövningen av återkallelse av
medicinska skäl överförs till domstol.

Enligt min mening är det, med de principiella
utgångspunkter som över huvud taget motiverar en överflyttning, svårt att
generellt undanta sådana ålerkallelser som sker på medicinsk grund. En relativt
stor remissopinion har också gett uttryck för uppfattningen att sådana
ålerkallelser, liksom de övriga, bör prövas av domstol. Utredningens förslag
alt de också i fortsättningen skall prövas av luftfartsverket har lagts fram
med hänsyn till de invändningar, främst av praktisk art, som
lufifartsinspekiionen under hand har fört fram till utredningen. Dessa
invändningar har onekligen mycket goda skäl för sig. Vad som förefaller
särskilt olyckligt är om en ny ordning skulle försvåra eller omöjliggöra de
kompromisser och lösningar i de enskilda fallen som f. n. ofta görs efter en
behandling hos luftfartsinspektionen med anlitande av kvalificerad medicinsk
och psykiatrisk expertis.

s. 106 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 106

Resultatet blir ofta s. k. operativa begränsningar i
tidigare utfärdade certifikat. Sådana begränsningar kan avse att en på
flygplanstypen väl influgen säkerhelsflygare skall följa med vid alla eller
vissa flygningar eller alt passagerare inte får tas med vid flygningarna.
Beslut om begränsningar av denna art meddelas f. n. med slöd av föreskrifter i
BCL-C och 32 och 37 88 LK. Enligt utredningens förslag skulle beslutet kunna grundas
på en föreslagen bestämmelse (4 kap. 108) enligt vilken återkallelse fär
begränsas till att avse bara en del av behörigheten.

Enligt min mening kan det från rättssäkerhetssynpunkt inte
anses oacceptabelt all luftfartsverket också i fortsättningen får möjlighet
all besluta om operativa begränsningar i utfärdade certifikat. En sådan ordning
förefaller naturlig bl. a. med hänsyn till att motsvarande begränsningar kan
bestämmas av luftfartsverket i samband med certifikatets utfärdande (4 kap. 5 8
fjärde stycket LL i mitt förslag). Om emellertid en fullständig återkallelse av
medicinska skäl aktualiseras, är det enligt min mening bäst förenligt med de
principer som ligger bakom den nya ordningen att avgörandet sker i domstol.

Jag återkommer i specialmotiveringen till de lagtekniska
lösningar som krävs för milt förslag (4 kap. 10 8).

Bland återkallelsegrunderna har jag i 4 kap. 98 7 tagit
upp den allmänna grunden alt innehavaren av certifikat eller elevtillstånd inte
uppfyller fastställda krav i fråga om kunskaper, erfarenhet och skicklighet.
Förslaget är som jag tidigare nämnt tillkommet efter påpekande av
luftfartsinspektionen. I det sammanhanget har inspektionen förordat att rätten
att fatta beslut om återkallelse på denna grund bör tillerkännas luftfartsverket.
Del skulle enligl inspektionen sakna varje mening att hänskjuta
återkallelse-beslutet till annan instans än luftfartsverkei; det är här inte
fråga om sanklionsålgärd utan om en kompetensbedömning.

Enligl min mening saknas anledning att bedöma denna fråga
på annat sätt än frågan om beslutanderätten vid ifrågasatt återkallelse på
medicinska grunder. Leder certifikatkontrollen enligt luftfartsverkets mening
till att certifikat bör återkallas helt bör frågan därför hänskjutas lill
länsrälten för avgörande.

Förnyelse

Utredningen påpekar att ett beslut om vägrad förnyelse
frän certifikatinnehavarens synpunkt i det närmaste kan likställas med ett
beslut om återkallelse. Av rättssäkerhetsskäl bör därför enligt utredningens
mening den myndighet som har att fatta beslut i fråga om återkallelse också
avgöra frågor om förnyelse. Frågan om vem som skall vara behörig att besluta
när det blir aktuellt att vägra förnyelse bör alltså enligt utredningen lösas
på i princip samma sätt som när det gäller återkallelse.

En ansökan om förnyelse bör enligt utredningen alltid
behandlas av luftfartsverket till en början. I de flesta fall kommer verket att
förnya certifikatel sedan man har&jort den nödvändiga utredningen.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 107

Om emellertid luftfartsverket kommer fram till att
ansökningen om förnyelse av någon icke-medicinsk grund bör avslås eller alt den
bör bifallas bara pä vissa villkor uppstår enligl utredningen en situation som
liknar återkallelsen. När det gäller vägrad förnyelse är det emellertid erfarenhetsmässigt
vanligare att den enskilde accepterar verkets synpunkter. Det kan därför,
menar utredningen, vara onödigt att generellt hänskjuta dessa fall till
domstols prövning. Den enskildes rättssäkerhetskrav kan i stället tillgodoses
genom att verket när man finner att ansökningen inte kan bifallas - antingen
inte alls eller bara lill viss del - skall ge sökanden möjlighet att påkalla
att en domstol prövar frågan. Det bör gå till på det sättet att verket meddelar
sökanden att verket har för avsikt att fatta ett beslut med ett visst angivet
innehåll men att sökanden kan begära att frågan i stället hänskjuts till
domstolen. Om en sådan begäran inte inkommer inom en viss pä förhand bestämd
lid meddelar verket sitt aviserade beslut. Om däremot sökanden hos verket ger
till känna att han påkallar domstolsprövning skall verket överlämna ärendet
till domstolen, som dä skall pröva frågan. På detta sätt blir det endast då
ärendet om förnyelse är tvisiigt som det avgörs av domstol.

I de fall dä en förnyelse ifrågasätts på medicinsk grund
föreslår utredningen att luftfartsverket skall meddela beslut i ärendet och
all beslutet skall kunna överklagas.

Under remissbehandlingen har domstolsverket uttalat att
rättssäkerhetsskäl kan tala för en lösning enligt utredningens förslag.
Förfarandet blir emellertid enligl verket krångligt och tidsödande och bör inte
genomföras.

För egen del anser jag liksom utredningen att
luftfartsverket bör vara den myndighet som prövar förnyelse i första hand. I
likhet med domstolsverket anser jag att rättssäkerheten i dessa fall är
tillräckligt tillgodosedd genom en sedvanlig besvärsmöjlighet till
kammarrätten. Den föreslagna ordningen med hänskjutande av vissa ärenden till
länsrätten bör alltså inte genomföras.

Varning och erinran

Utredningen föreslär att varning skall kunna användas som
alternativ till återkallelse vid de icke-medicinska återkallelsegrunderna och
att frågan om varning alltid skall prövas av domstol. Förslaget har inte väckt
någon erinran under remissbehandlingen. Jag ansluter mig till det. (4 kap. 22 8
första stycket 1).

Utredningen föreslår att erinran skall beslutas av
luftfartsverkei och att talan mot beslutet inte skall kunna föras. Jag ansluter
mig också till det förslaget.

Försättande ur kraft Beslut om försättande ur kraft bör
som en förberedelse för ell ålerkallel-

s. 108 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 108

seförfarande meddelas av domstol. Samtidigt bör dock
införas möjlighet för lufifartsinspekiionen att vid ifrågasatt beslut om s. k.
operativ begränsning besluta om certifikatets försättande ur kraft. Skulle en
sådan prövning leda till en ansökan hos domstol om återkallelse får domstolen
också pröva inspektionens beslut i den frågan. Jag återkommer till frågan i
specialmotiveringen (4 kap. 21-22 §8).

Omhändertagande

Jag delar utredningens bedömning när det gäller beslut om
omhändertagande. Sådana beslut bör således kunna fattas av såväl
luftfartsverket som av chefen för ett flygirafikledningsorgan.

Besvärsprövningen

Utredningen pekar på att man tidigare har betonat vikten
av att de domstolar som har att avgöra de många gånger speciella frågorna om
certifikatåtgärder får den behövliga erfarenheten av sådana frågor. Det bästa
sättet att sörja för att detta sker är att samma domstol fär avgöra ett större
antal mål. Rättssäkerheten främjas av att myndigheten har överblick över alla
frågeställningar som kan vara aktuella. Av dessa orsaker har utredningen funnit
att luftfartsverkets beslut alt på medicinska grunder återkalla eller vägra
förnyelse av ell certifikat bör kunna överklagas till länsrälten i stället för
till kammarrätten.

Vissa av luftfartsverkets övriga beslut i certifikaifrågor
har enligt utredningen emellertid stor likhet med de nu angivna. Det gäller t.
ex. beslut att inte meddela ett elevtillstånd eller al', inte utfärda ett
certifikat på grund av en nykterhetsförseelse eller av något medicinskt skäl.
Hit hör också beslut all utfärda certifikat med vissa begränsningar. Verkets
beslut i dessa ärenden bör enligt utredningen av de tidigare redovisade skälen
också kunna överklagas till länsrätten.

Enligl min mening kan de skäl som motiverar att prövningen
av frågor om återkallelse och varning överförs från luftfartsverket till
domstol inte också motivera att länsrätt blir besvärsinstans beträffande andra
certifikaifrågor som alltjämt skall prövas av luftfartsverket. Jag föreslår
därför att besvär över luftfartsverkets beslut i denna fråga alltjämt skall
föras hos kammarrätten i Jönköping (14 kap. 2 8).

Valet av domstol

När del gäller frågan vilken domstol som i första instans
skall vara behörig att handlägga målen om återkallelse och varning, om
nedsättning av "spärrtid" och om förnyelse i de fall denna prövning
ankommer på en domstol i första instans gör utredningen en jämförelse med målen
om körkortsingripanden. Certifikatprocessen bör enligl utredningen kunna utformas
pä ett sätt som är myckel likartat det som gäller vid körkortsingripande. Att
de allmänna förvaltningsdomstolarna har erfarenheter av kör-

s. 109 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 109

kortsmålen utgör dä ett starkt skäl för att även
certifikatmälen skall anförtros dem. Dessutom förhåller det sig så. påpekar
utredningen, all den överrättserfarenhel som finns i fråga om certifikatmälen
finns hos kammarrätt och regeringsrätten.

Enligl utredningen kan man emellertid utgå ifrån att de
flesta av domstolarna skulle komma att handlägga endast ett fätal
certifikatmål åriigen om dessa mål spreds ut på samtliga länsrätter och
kammarrätter, och en olikartad praxis skulle lätt kunna uppkomma. Dessa
omständigheter talar enligt utredningen för att certifikatmälen koncentreras
till en länsrätt. Den länsrätt som då kommer i fråga är den i Östergötlands
län, eftersom det måste vara en fördel med geografisk närhet till
luftfartsverkei i Norrköping. Kammarrätten i Jönköping skulle då även i fortsättningen
vara överinstans, vilket är en fördel med tanke på den erfarenhet av
certifikaifrågor som redan finns i den domstolen.

Utredningen anför att en koncentration av certifikatmälen
till en länsrätt i och för sig kan innebära en viss omgång för den enskilde
jämfört med om alla länsrätter skulle vara behöriga att handlägga sådana mål
men pekar samtidigt på att alla frågor om certifikat f. n. prövas av
luftfartsverket, och någon kritik mot denna koncentration har hittills inte
framförts.

Utredningen föreslår därför alt de certifikatmål som skall
avgöras av en domstol i första instans skall avgöras av länsrälten i
Östergötlands län.

Remissinstanserna godtar i allmänhet utredningens förslag.

Domstolsverket har inte någon erinran mot att länsrätten i
Östergötlands län blir första instans om ett överförande sker.

Länsrätten i Östergötlands län finner den föreslagna
lösningen naturlig med hänsyn dels till att luftfartsverket finns i
Östergötland, dels lill att kammarrätten i Jönköping är den kammarrätt som har
erfarenhet av certifikatmål. Del skulle enligt länsrätten uppenbarligen inte
vara en ändamålsenlig lösning att sprida de fåtaliga certifikatmälen på
samtliga länsrätter i landet. Olägenheten för certifikatinnehavaren att behöva
göra långa resor för all inställa sig hos länsrätten är inte någon ny olägenhet
med hänsyn till att målen nu kan komma upp till förhandling endast hos
luftfartsverket i Norrköping, kammarrätten i Jönköping eller eventuellt hos
regeringsrätten i Stockholm. KSAK anser emellertid att stor sannolikhet
föreligger att luftfartsverkets inflytande i ärendena blir starkt dominerande
om endast en och därtill en så närbelägen länsrätt skall vara behörig.
Personkontakterna under hand mellan myndigheten och rätten blir enligt KSAK
mycket naturiiga i della fall och medför rimligen att luftfartsmyndighetens
åsikter starkt får överhanden vid ärendets behandling. KSAK ser här vissa
risker för den enskildes rättstrygghet. Enligt klubben bör komplicerade mål kunna
komma till prövning i olika länsrätter med fullsulten rätt för att ga.ante-ra
en neutral och rättssaker bedömning.

Själv konstaterar jag att antalet certifikatåtgärder per
är med all sannolikhet kommer att undersliga 100. Om samtliga länsrätter
skulle göras

s. 110 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 110

behöriga att handlägga mål om sädana skulle varje
länsrätts praktiska erfarenhet av sådana mål bli ytterst begränsad. För den
expertis, huvudsakligen inom luftfartsverket, som måste anlitas i ärendena
uppkommer stora praktiska problem framför allt när det gäller möjligheten till
personlig inställelse. Mycket talar därför för en koncentration av målen. De
olägenheter som detta innebär för certifikalinnehavarna kan i vissa fall
mildras inom ramen för ersättningsreglerna i 15 8 förvaltningsprocesslagen
(1971: 291). Jag biträder alliså utredningens förslag i denna del. Jag föreslår
att en bestämmelse om all länsrätten i Östergötlands län skall pröva dessa mål
tas in i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

Tvåpartsförfärande

Mål om återkallelse av körkort anhängiggörs i länsrätten
genom en ansökan av det lill länsstyrelsen i varje län knutna allmänna ombudet.
I dessa mål tillämpas alltså ett tvåpartssystem. Motiven härför har varil bl.
a. angelägenheten av att skapa en ordning som bättre än den tidigare främjar en
enhetlig rättstillämpning och man har också betonat värdet i sig av den
förstärkning av rättegången som en kontradiktorisk process innebär.

De fördelar som sålunda ansetts ligga i ett
tvåpartsförfarande i körkortsmål har enligt utredningen giltighet även i fråga
om certifikatmälen. Utredningen föreslär därför att ett sådant förfarande
införs i dessa mål.

När det gäller frågan om vem som i egenskap av part skall
företräda det allmänna i certifikatmälen kan det enligt utredningen övervägas
att lägga uppgiften på det allmänna ombudet i Östergötlands län, som har att ta
till vara del allmännas intresse i körkortsmälen vid länsrätten i delta län.
Den sakkunskap i de ofta mycket besvärliga frågorna av bl. a. flygteknisk,
flygoperativ och flygmedicinsk natur som är helt nödvändig för att uppgiften
att företräda det allmänna skall kunna fullgöras på bästa sätt kan dock, menar
utredningen, inte förväntas hos det allmänna ombudet. Det finns däremot hos
luftfartsinspektionen, som dessutom genom sin befattning med utfärdande av
certifikat och med andra certifikaifrågor har den bästa insikten pä della
område. Utredningen föreslår därför att uppgiften att som part företräda det
allmänna i certifikatmälen läggs på luftfartsverkei.

Enligt kammarrätten i Jönköping bör uppdraget att
företräda det allmänna inte åläggas luftfartsverket utan en eller flera
enskilda personer utsedda av regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer.

Jag accepterar utredningens förslag att ett
tvåpartsförfarande införs vid domstol i mål om luftfariscertifikat och
elevtillstånd samt att det allmännas talan skall föras av luftfartsverket.
Tväpartsförfarandet bör dock gälla endast de mål som i första instans prövas av
länsrätt och det blir således inte aktuellt, då kammarrätlen prövar luftfartsverkels
beslut i dessa frågor.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 111

2.10 Luftfartygs befälhavare och tjänsten ombord

Mitt förslag: Bestämmelserna i 5 kap. LL om befälhavare
och tjänsten ombord behålls i sak oförändrade. Språkliga ändringar görs.

Utredningens förslag (avsnitt 7) överensstämmer i princip
med mitt förslag.

Remissinstanserna: Under remissbehandlingen har endast
vissa detaljanmärkningar gjorts mot utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt 5 kap. LL skall luftfartyg
ha befälhavare när de används vid luftfart. Befälhavaren skall ha tillsyn över
luftvärdigheten och bemanningen m. m. Del finns dock ingen skyldighet för honom
alt ha tillsyn över miljövärdigheten. Han skall vidare ha uppsikt över
fartyget, besättningen, passagerarna och godset. 1 kapitlet finns bestämmelser
om befälhavarens befogenheter i de situationer då säkerheten hotas eller då
brott begås ombord. Dessa regler går delvis tillbaka till Tokiokonvenlio-nens
bestämmelser. De svenska reglerna har dock en något mera generell räckvidd än
konventionen.

5 kap. LL innehåller också regler om befälhavarens
skyldigheter i nödsituationer och vid olyckshändelser. Slutligen finns här
bestämmelser som rör besättningen i allmänhet. Här stadgas bl. a. att den som
på grund av alkoholpäverkan e.d. inte kan sköta sin tjänst på ett betryggande
sätt inte får tjänstgöra ombord.

Ytterligare bestämmelser om befälhavaren och om tjänsten
ombord finns i 50-55 88 LK.

Utredningen
har övervägt behovet av bestämmelsen i 5 kap. 1 8 andra stycket enligt vilken
befälhavaren har den högsta myndigheten ombord. Enligt utredningen har
bestämmelsen inte någon självständig innebörd utöver vad som följer av andra
bestämmelser i 5 kap. Eftersom det inte får finnas något utrymme för tvekan om
befälhavarens ställning har utredningen dock ansett det lämpligt med en
bestämmelse därom redan inledningsvis i kapitlet.

De skyldigheter för befälhavaren som anges i 5 kap. 3 8
första stycket LL följer enligt utredningen av andra bestämmelser i kapitlet,
l.ex. 2 och 488.

I 5 kap. 4
8 LL föreskrivs all befälhavaren när det påkallas av hänsyn till luftfartygets
säkerhet eller säkerheten för ombordvarande person eller egendom eller för
upprätthållande av lydnaden och ordningen ombord får bruka det våld och vidta
de ätgärder i övrigt som kan anses försvariiga med hänsyn till
omständigheterna. I sådana fall skall medlem av besättningen utan särskild
anmaning lämna befälhavaren det bistånd han behöver. Efter anmaning av
befälhavaren får även passagerare lämna sådant bistånd.

s. 112 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 112

Bistånd får enligt 5 kap. 4 8 tredje stycket LL lämnas
utan anmaning om det är nödvändigt lill förebyggande av att luftfartygets
säkerhet eller säkerheten för person eller egendom ombord äventyras.

I förarbetena till 5 kap, 4 8 LL påpekades att reglerna om
bistånd till befälhavaren inte ger uttryck för något annat eller mer än vad som
följer av allmänna rättsgrundsatser. Del ansågs då vara av pedagogisk betydelse
att bestämmelserna upptogs i lagen. Utredningen har med hänsyn härtill funnit
det motiverat att låta dem stå kvar.

Utredningen föreslår att bestämmelserna i 5 kap. 6 8 LL om
fartygshandlingar skall upphävas och i stället las in i luftfartsförordningen.

Enligt 5 kap. 9 8 LL skall envar som tjänstgör ombord
noggrant efterkomma förmans order angående tjänsten och tillgodose de
ombordvarandes säkerhet och bästa, vårda fartyget och gods och i övrigt med
omsorg och nit fullgöra sina åligganden. Paragrafen reglerar, enligl vad som
sägs i förarbetena, tjänsteavtalet mellan luftfartygets innehavare och dem som
tjänstgör ombord, både befälhavaren och de övriga besättningsmedlemmarna. Den
innehåller regler som torde gälla i fråga om all tjänstgöring, alltså även
sådan som inte fullgörs ombord på ett luftfartyg. Paragrafen skulle enligt
utredningen kunna utgå utan att man därmed förändrade arbetstagarens
skyldigheter i något hänseende. Stadgandet är dock straff-sanktionerat och
utredningen har därför inte ansett sig böra föreslå att del skall utgå.
Paragrafen föreslås få en ändrad kortare lydelse som inte påverkar innehållet i
sak.

Utredningen föreslår också vissa ändringar i vad som
gäller enligl luftfartskungörelsen. Bl. a. föresläs bestämmelser om att
befälhavaren måste vara förare när fartyget är under flygning. Luftfartsverket
föreslås vidare få möjlighet att meddela särskilda föreskrifter om vem som är
befälhavare vid s. k. personnel flight training, dvs. vid flygningar som avser
kontroll av besättningen. I sistnämnda hänseende har Svenska försäkringsbolags
riksförbund ifrågasatt förslaget och förutsatt alt kontrollanten normalt skall
vara befälhavaren eftersom han har den största överblicken över händelseförloppet.

Vidare föreslås detaljbestämmelser i luftfartsförordningen
om rapporteringsskyldighet vid inträffad luftfartsolycka.

För egen del kan jag i allt väsentligt ansluta mig till
vad utredningen har föreslagit i nu aktuella hänseenden. Bl. a. bör sålunda
luftfartsverket i luftfartsförordningen bemyndigas meddela särskilda
föreskrifter för personnel flight training. Det förutsätts att verket därvid
beaktar den av Svenska försäkringsbolags riksförbund under remissbehandlingen
upptagna frågan rörande fördelningen av befälsansvaret i dessa situationer.

I 5 kap. finns bestämmelser om våldsanvändning och om
frihelsberö-vande som kräver särskild uppmärksamhet bl. a. med hänsyn till
regeringsformens bestämmelser om skyddet för grundläggande fri- och
rättigheter. Enligt 2 kap. 6§ regeringsformen är varje medborgare gentemot det

s. 113 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 113

allmänna skyddad mol påtvingat kroppsligt ingrepp, bl. a.
våld och frihets-berövande. Begränsningar i dessa rättigheter får endast göras
genom lag och endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett
demokratiskt samhälle. Vidare får en begränsning aldrig gå utöver vad som är
nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den och inte heller
sträcka sig så långt att den ulgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom
en av folkstyrelsens grundvalar.

Beträffande polisers och vissa andra gruppers rätt all
använda våld och göra tillfälliga omhändertaganden gäller sedan den 1 oktober
1984 nya regler som har upptagits i polislagen (1984:387) (prop. 1983/84: 111,
JuU 27, rskr 331). Den nya lagstiftningen har tillkommit bl. a. mot bakgrund av
att regeringsformen från formell synpunkt gör en lagreglering nödvändig, när en
befogenhet för polisen samtidigt utgör en begränsning i någon av de
grundläggande fri- eller rättigheterna enligt regeringsformen. Efter regeringsformens
ikraftträdande kan inte längre sedvanerätt åberopas som stöd för ingripanden
som innebär att de grundlagsfästa fri- och rättigheterna begränsas (prop.
1983/84: 111 s. 25).

I 8 8 polislagen har samlats några allmänna principer för
polisingripanden. En polisman som har att verkställa en tjänsteuppgift skall
enligt den paragrafen inom lagens ram ingripa på ett sätt som är försvarligt
med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Mäste tvång tillgripas,
skall detta ske endast i den form och i den utsträckning som behövs för att det
avsedda resultatet skall uppnäs. Paragrafen ger uttryck för de s. k.
proporlionalitets- och behovsprinciperna. Bestämmelser av liknande innebörd
finns i 8 8 lagen (1980: 578) om ordningsvakter och i 6 kap. 4 8 i del förslag
lill järnvägstrafiklag som tagits upp i prop. 1983/84:117 och som f. n. är
under riksdagens prövning.

' Enligl min mening bör en bestämmelse om befälhavares och
andras rätt att bruka våld mot den som genom sitt uppträdande utgör en fara för
trafiksäkerheten anpassas till grundlagen och andra bestämmelser av liknande
art. Jag har utformat mitt förslag till ny lydelse av 5 kap. 4 8 LL i enlighet
därmed. I lagen bör också med hänsyn till grundlagens krav tas upp den
bestämmelse, som utredningen föreslår i 55 8 andra stycket luftfartsförordningen
om befogenheter av hithörande slag för befälhavare pä utländska luftfartyg. Jag
återkommer i specialmotiveringen lill dessa frågor.

2.11 Flygplatser och markorganisationen i övrigt

Mitt förslag: Inga principiella ändringar föreslås i
luftfartslagens bestämmelser om flygplatser. Redaktionella och förtydligande
ändringar görs i övrigt i 6 kap. LL delvis på grund av utredningens förslag och
delvis på grund av önskemål och påpekanden under remissbehandlingen.

8 Riksdagen 1984/85. t saml. Nr 212

s. 114 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 114

Utredningens förslag (avsnitt 8) överensstämmer i sak med
mill förslag.

Remissinstanserna accepterar utredningens utgångspunkter
för regleringen men föreslär en del närmast redaktionella justeringar.

Skälen för mitt förslag: Regler om flygplatser finns i Chicagokonventionens
annex 14. Därjämte kan hänvisas till annex 3-5, 9-11 och 15.

Beslämmelser om flygplatser och annan markorganisation
flnns i 6 kap. LL och i 56—79 88 LK. I fräga om personalen inom
markorganisationen finns regler i 80-84 88 LK.

6 kap. LL innehåller till en början allmänna föreskrifter.
Där stadgas alt flygplatser och andra anläggningar skall fylla säkerhetens
krav. Enligt 2 8 kan regeringen bestämma om bl. a. inrättande av luftleder. I
förordningen (1978:788) om luftleder har regeringen föreskrivit att svenska
luflleder skall finnas på vissa angivna sträckor. För att trygga och underlätta
luftfarten skall det enligt 6 kap. 3 § LL finnas flygtrafiktjänst.

I 6 kap. 4-9 88 LL finns bestämmelser om tillstånd för och
godkännande av flygplatser och andra anläggningar. Man skiljer mellan
flygplatser för allmänt bruk, allmänna fiygplatser, och andra, enskilda
flygplatser. De enskilda kan, om de uppfyller vissa krav, bli godkända av
luftfartsverket. De kallas då godkända enskilda flygplatser. Den fjärde
kategorin flygplatser som nämns i författningarna är militära flygplatser,
upplåtna för dvU luftfart.

Luftfartsverket svarar enligt sin instruktion för den
civila luftfartens markorganisation och driver och förvaltar statens
flygplatser för civil luftfart. Härigenom ansvarar verket för bl. a.
planeringen av nya allmänna flygplatser.

Enligl 6 kap. 4 8 LL krävs tillstånd för inrättande och
drift av allmänna flygplatser. Förutom detta tillstånd, som ges huvudsakligen
efter luftfarts-politiska överväganden, krävs för att flygplatsen skall få tas
i bruk att den har godkänts i bl. a. tekniskt avseende.

Luftfartsverket prövar inte behovet av enskilda
flygplatser. I fräga om planeringen av dem, t. ex. deras dimensionering, har
verket huvudsakligen en rådgivande funktion.

Det finns inte något krav på tillstånd för inrättande och
drift av enskilda flygplatser. Enligt 64 8 LK skall dock den som vill inrätta
eller driva en sådan anmäla detta till luftfartsverket senast 90 dagar innan
anläggningsarbetena påbörjas eller flygplatsen tas i bruk.

För såväl allmänna som enskilda flygplatser gäller att
verket meddelar föreskrifter för inrättandet, underhållet och driften av
flygplatsen.

I en inom regeringskansliet utarbetad promemoria (Ds K
1975:10) Planering av de svenska flygplatserna lades fram förslag till en
framlida planeringsordning. Enligt promemorian behövdes en mer övergripande
planering. Med den nuvarande ordningen finns dock inte möjlighet att på ett
mera enhetligt sätt samordna och prioritera olika utbyggnadsförslag.

s. 115 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 115

Luftfartsverket har också i en skrivelse till
lufltransporlutredningen, som överlämnats till flyglagutredningen, pekat på att
vissa ändringar måste göras i 6 kap. LL för att luftfartsverket skall kunna ta
över ansvaret för flygplatsplaneringen.

Lufttransportutredningen föreslog att ansvaret för den
överordnade planeringen av det interregionala flygplatssystemet skulle åvila
staten. Övervägande skäl talade enligt lufttransportutredningen för en ändrad
planeringsordning för alla svenska flygplatser med en viss lägsta standard.
Planerings- och prövningsförfarandet föreslogs omfatta två delar. Den första
skulle vara översiktlig medan den andra skulle innefatta en trafikal och
transportekonomisk bedömning av de aktualiserade åtgärderna. Denna senare
bedömning skulle dock gälla endast åtgärder av väsentlig betydelse för
luftfarten.

Flyglagutredningen konstaterar att den framtida
utformningen av flyg-platsstrukiuren i hög grad är beroende av politiska
överväganden angående linjenätels utformning.

Utredningen
anser sig inte på grundval av lufttransportutredningens förslag kunna föreslå
någon egentlig ändring av luftfartslagens bestämmelser om flygplatser. Inte
heller har utredningen funnit det lämpligt att genomföra några förändringar i
fråga om de olika flygplatsbegreppen.

Enligt 6 kap. 5 8 LL får lillstånd att inrätta eller driva
en allmän flygplats beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det
allmänna. Utredningen föreslår ett förtydligande av detta stadgande såtillvida
att det anges att vid tillståndsprövningen skall tas hänsyn till bl. a. de
tekniska och ekonomiska förutsättningarna för att driva flygplatsen. I sak
innebär dock detta inga förändringar.

Enligt utredningen ligger det i sakens natur att man vid
prövningen av om en flygplats skall få inrättas och drivas i viss mån måste
beakta också behovet av flygplatsen. Denna prövning torde komma till stånd inom
ramen för det framtida planeringsförfarande som föreslås av
lufttransport-utredningen.

Utredningen föreslår vidare att del i 6 kap. 4 8 LL införs
en möjlighet att delegera tillståndsprövningen lill luftfartsverket. Förslaget
läggs fram mot bakgrund av det planerings- och prövningsförfarande som
lufttransportutredningen föreslagit och som luftfartsverket skall ha ansvaret
för.

Utredningen
föreslår också en ändring i de regler som rör frågor om tillstånd.
Erfarenheterna från behandlingen av ärenden enligt 64 8 LK visar enligt
utredningen all luftfartsverkets prövning ofta kommer för sent.
Anläggningsarbetena kan mänga gånger ha framskridit så långt att flygplatsen
är i stort sett färdig när verket skall ta ställning till om flygplatsen skall
få inrättas eller drivas. Det kan inte, menar utredningen, vara riktigt att
luftfartsverket blir ställt inför ett mer eller mindre fullbordat faktum. De
tider inom vilka anmälan till luftfartsverket skall ske föreslås därför justerade.

s. 116 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 116

Övriga förslag som utredningen lagt fram beträffande
flygplatser och markorganisationen är av redaktionell och formell art. Jag
återkommer i förekommande fall till dessa förslag i specialmotiveringen.

Under remissbehandlingen har överbefälhavaren uppehållit
sig vid användandet i 6 kap. 2 § LL av begreppet "luflled", Enligl
överbefälhavaren bör uttrycket ändras lill "flygväg". Anledningen
härtill är att "luftled" efter den 17 mars 1983 inte längre är helt
täckande. Inom yiläckande kontrollerat luftrum används numera begreppet
förutbestämda flygvägar. Luftleder kommer dock att finnas kvar utanför yiläckande
kontrollerat luff rum under överskådlig tid. Överbefälhavaren har också
ändringsförslag i 15 8 som lar sikte på de särskilda förhållanden som gäller
flygledare med flygtrafikledningstjänst.

Luftfartsverket anser att de förändringar som är en följd
av det pågående utvecklingsarbetet av flygtrafiktjänsten mot s. k, yiläckande
flygkontroll bör beaktas. Ändringar bör göras i första hand i 6 kap. Till en
böljan föreslår luftfartsverket liksom överbefälhavaren den terminologiska ändringen
att man i stället för termen "flygled" använder beteckningen
"flygväg". Luftfartsverket föreslår också vissa ändringar när det
gäller de bestämmelser som avser personal som tjänstgör inom luftfartens markorganisation.

Naturvårdsverket påpekar att problem förekommit med illa
vald lokalisering av enskilda flygplatser. Naturvårdsverket bör därför
informeras av luftfartsverket så fort luftfartsverket får anmälan om inrättande
av enskild flygplats.

Enligl Svenska allmänflygföreningen kan 6 kap, 2 8 utgå då
den inte fyller någon funktion. Enligt föreningen räcker del med den föreslagna
bestämmelsen i 8 kap. 2 §.

För egen del anser jag i likhel med utredningen att det
f.n. inte finns någon anledning att göra någon omfattande ändring i
luftfartslagens bestämmelser om flygplatser. De sakliga ändringar som
utredningen föreslagit anser jag mig i princip kunna acceptera. Likaså anser
jag att de ändringsförslag som framförts av överbefälhavaren och
luftfartsverket i stort sett bör genomföras. Jag återkommer i
specialmotiveringen närmare till de frågor som aktualiserats i dessa
sammanhang.

s. 117 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212

2.12 Tillstånd till luftfartsverksamhet

Mitt förslag: Tillstånd skall liksom hittills krävas för
luftfart i förvärvssyfte. Beslut i dessa frågor skall meddelas av regeringen,
som emellertid får möjlighet att delegera beslutanderätten till
luftfartsverket. Liksom hittills skall tillstånd till inrikes linjefart i
princip bara meddelas svenska företag eller företag med kvalificerade svenska
ägarförhållanden. Detsamma skall gälla för annan luftfart i förvärvssyfte
mellan Sverige och utlandet som inte är linjefart. Undantag får, om del finns
särskilda skäl, medges av regeringen eller luftfartsverket. Regeringen får
liksom hittills bestämma alt tillstånd inte skall krävas för sådan luftfart i
förvärvssyfte som omfattas av ett avtal mellan Sverige och en främmande stat.
För den verksamhet som utlänning eller utländskt företag bedriver i Sverige med
stöd av sådant avtal skall föreståndaren i Sverige vara ansvarig.

Utredningens förslag överensstämmer med mina förslag
(avsnitt 9).

Remissinstanserna kommenterar inte särskilt
utredningsförslaget i dessa delar.

Skälen för mitt förslag:

AHmänl

I 7 kap. LL behandlas frågor om tillstånd till
luftfartsverksamhet. Närmare beslämmelser i ämnet finns i 85-97 88 LK. Till
grund för reglerna ligger Chicagokonventionen, annex 6 till denna konvention
och transit-och lufttrafiköverenskommelserna.

Lagen skiljer mellan linjefart, dvs. luftfart i
regelbunden trafik, och luftfart i icke regelbunden trafik. Vidare görs
skillnad mellan luftfart i förvärvssyfte och luftfart som äger rum annat än i
förvärvssyfte.

Innebörden av bestämmelserna är alt det fordras tillstånd
till all luftfart i förvärvssyfte medan annan luftfart får utövas ulan
tillstånd.

Linjefart i förvärvssyfte fär sålunda inte utövas utan
tillslånd av regeringen (7 kap. 1 8 första stycket LL).

Frågan om
tillstånd till annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart prövas av
luftfartsverkei utom i vissa fall, då regeringen har förbehållit sig prövningen.
Regeringen kan dock bestämma att sådan luftfart får bedrivas utan tillstånd om
det är skäligt med hänsyn till luftfartens art eller omfattning (7 kap. I 8
andra stycket LL).

Även annan luftfart än sådan som sker i förvärvssyfte
kräver i vissa fall tillstånd av luftfartsverket. Detta gäller t. ex. i fråga
om jordbruksflyg och bogsering (7 kap. 1 8 tredje siycket LL och 94 8 LK).

När tillslånd krävs får det meddelas bara om hinder inte
möter av hänsyn till det allmänna (7 kap. 2 8 LL).

s. 118 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 118

Frågan om utökat bemyndigande för luftfartsverket

Luftfartsverket tog är 1976 upp frågan om
tillståndsprövningen för vissa arter av linjefart kunde delegeras till verket.
Det betonades då att ändringen föreslogs som en beredskapsåtgärd inför den
kommande utvecklingen och att avsikten inte var att beslutanderätten omedelbart
skulle överflyttas till verket. Som motivering för sin begäran anförde
luftfartsverket bl. a. all antalet ärenden rörande frågor om tillstånd till
linjetrafik troligen skulle komma att öka och att det därför var önskvärt med
en enklare handläggningsprocedur än den som normalt tillämpas vid prövning av
frågor om tillstånd till linjefart. Meningen var att beslutanderätten sedan
skulle överlämnas till luftfartsverket när tiden ansågs mogen.

Frågan överlämnades av regeringen till
lufttransportuiredningen. Luftfartsverket redogjorde inför den utredningen för
de ytleriigare erfarenheter som hade vunnits i fråga om dessa
tillståndsärenden. Enligt verkets mening fanns flera motiv till alt delegera
beslutanderätten till verket. Antalet ärenden hade ökat och en fast praxis hade
utvecklat sig. En delegering skulle överensstämma med regeringens allmänna
strävanden att decentralisera beslutsfattandet.

Enligt luftfartsverket var en från såväl praktiska som formella
synpunkter lämplig lösning att för linjefart med mindre luftfartyg, alltså
luftfartyg med en högsta tillåten flygvikt ej överstigande 5700 kg, delegera
tillståndsgivningen till verket.

Lufttransportuiredningen anmälde i februari 1979 för
chefen för kommunikationsdepartementet att utredningen utifrån sina
utgångspunkter inte hade något att erinra mot det av luftfartsverket framlagda
förslaget.

I betänkandet (SOU 1981: 12) Inrikesflyget under
1980-talet redovisade lufttransportutredningen flera olika motiv för att
beslutanderätten i tillståndsärenden skall delegeras till luftfartsverket.

Flyglagutredningen ansluter sig till
lufttransportuiredningen och föreslär att det i 7 kap. 1 8 LL införs ett
bemyndigande för regeringen att delegera tillståndsprövningen när det gäller
luftfart i förvärvssyfte såväl i regelbunden som icke regelbunden trafik.

Utredningen anser emellertid att någon bestämmelse om
delegering till luftfartsverket inte bör införas f.n. Som skäl för denna
ståndpunkt pekar utredningen på att del vid prövningen av frågor om
trafiktillstånd skall tas hänsyn bl.a. till det allmänna (7 kap. 2 8 LL) och
till de ekonomiska och tekniska förutsättningarna för trafiken (85 8 LK).
Utredningen menar -med hänvisning till att frågan om det interregionala
linjenätets utformning skall prövas först 1985/86 - att frågan om delegering
fär bedömas i samband med att definitiv ställning tas till den framtida
trafikpolitiken.

SAS/LIN förordar generellt att regeringen avgör alla
tillståndsärenden och aU en eventuell delegering tillämpas restriktivt. Alla
fillslånd som berör utrikes flygförbindelser bör enligt SAS/LIN i princip
behandlas av regeringen med tanke på den många gånger känsliga politiska
prövningen

s. 119 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 119

som måste äga rum. Bolagen kan dock se fördelar med att
tillståndsbehandlingen av l.ex. inrikes linjetrafik stannar hos
luftfartsverket. Bolagen förutsätter dock att det tillstånd som meddelas
ABA/SAS/LIN för in- och utrikes trafik också i fortsättningen kommer att ges av
regeringen och att regeringen också kommer att bestämma över
linjeförteckningen.

Utredningens förslag i denna del har i övrigt inte
särskilt kommenterats av någon remissinstans.

För egen del delar jag utredningens uppfattning att
regeringen bör bemyndigas att delegera tillståndsprövningen när det gäller
luftfart i förvärvssyfte. Närmast till hands för en sådan delegering torde
ligga den s.k. linjetaxitrafiken. 1 huvudsaklig överensstämmelse med den
uppfattning som utredningen har redovisat är jag dock inte beredd att nu uttala
mig om den närmare omfattningen av en sådan delegering. Saken får övervägas i
samband med den allmänna trafikpolitiska frågan om linjenätets framtida
utformning.

Med anledning av vad utredningen och SAS/LIN uttalat
angående faslställelse av linjeförteckningar vill jag erinra om att i den mån
luftfartsverket enligt avlal eller tillslånd har alt fastställa sådana
förteckningar skall beslutet härom ligga inom ramen för avtalet eller
tillståndet.

Jag biträder med hänvisning till det sagda utredningsförslaget
i denna del.

Cabotageirafik

I Chicagokonventionens artikel 7 behandlas den särskilda
form av luftfart som kallas cabotage. Där stadgas att en fördragsslutande stat
har rätt att vägra en annan fördragsslutande stats luftfartyg tillstånd att mot
ersättning ta ombord passagerare och gods inom sitt territorium med
destination till en annan plats inom territoriet.

Enligt 7 kap. 3 8 första stycket LL krävs för tillstånd
till inrikes fart att sökanden är en svensk juridisk eller fysisk person. Är
sökanden ett aktiebolag, ett handelsbolag eller en ekonomisk förening e. d.
finns krav pä ett kvalificerat svenskt inflytande över bolaget respektive
föreningen.

Från luftfartsverkets sida har för utredningen påpekats
alt nationalitetskravet i 7 kap. 3 8 LL tillämpas när det gäller tillstånd
till all luftfart i förvärvssyfte som inte är linjefart. I praktiken ställs
alltså samma krav på tillstånd till trafik mellan Sverige och utlandet som när
det är fråga om inrikes trafik. Denna praxis, som är mycket fast, är enligt
verket väl motiverad bl. a. med hänsyn lill 1956 års överenskommelse om kommersiella
rättigheter i icke regelbunden luftfart i Europa.

Luftfartsverket har i en skrivelse till chefen för
kommunikationsdepartementet hemställt att 7 kap. 3 8 första stycket LL ändras
så att det nuvarande kravet på svenskt inflytande för tillstånd till inrikes
trafik skall gälla även för tillstånd till luftfart i förvärvssyfte mellan
Sverige och utlandet i den mån den inte är linjefart.

s. 120 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 120

Utgångspunkten för den nyss nämnda överenskommelsen från
år 1956 är att ett luftfartyg som är registrerat t. ex. i Sverige skall brukas
antingen av en svensk medborgare eller av en svensk juridisk person. Därvid
räcker det inte med alt den juridiska personen formellt är svensk; den måste
också i realiteten domineras av svenska intressen. Del är principen om
"substantial ownership and effective control" som här har kommit till
uttryck. Utredningen erinrar om att Sverige genom att ansluta sig lill 1956 års
överenskommelse har förbundit sig alt tillse att kraven på kvalificerat svenskt
inflytande är uppfyllda i fråga om brukaren av ett svenskregis-treral
luftfartyg, som används i icke regelbunden förvärvsmässig luftfart i Europa.

Utredningen ansluter sig till luftfartsverkets
framställning och föreslär att 7 kap. 3 8 första stycket LL ändras så att
kravet på svenskt inflytande skall gälla också tillstånd lill annan luftfart i
förvärvssyfte mellan Sverige och utlandet.

Luftfartsverket anser att det av den föreslagna regeln bör
framgå att den är avsedd att tillämpas endast i fråga om luftfart med i Sverige
registrerade luftfartyg.

Jag ansluter mig i sak till utredningens förslag och
återkommer i specialmotiveringen till vissa lagtekniska frågor.

Undantag från kravel på svenskt infiytande

Enligt 7 kap. 3 § tredje stycket LL får regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket medge undantag från kraven på
svenski inflytande om det finns särskilda skäl. Någon delegering till verket
har inte skett i författning. I ett brev den 3 februari 1967 medger dock
regeringen med stöd av 7 kap. 3 8 tredje stycket LL "att annat flygföretag
än sådant som avses i första stycket samma lagrum utför befordran av
passagerare eller gods allenast från ort lill annan inom riket, när
luftfartsverkei med hänsyn till brist på lämplig svensk flygtransportlägenhet
eller eljest finner synnerliga skäl föreligga därtill". En framställning
från luftfartsverket all detta bemyndigande skulle utvidgas till att omfatta
även annan inrikes fart - l.ex. jordbruksflyg eller bogsering — lämnades i ett
beslut den 17 december 1971 ulan åtgärd av regeringen.

Det bemyndigande regeringen i brevet år 1967 har lämnat
luftfartsverket bör enligt utredningen tas in i författningstexten, lämpligen i
en regeringsförfattning, och det nuvarande bemyndigandet som endast avser
cabotageirafik bör utvidgas till att gälla all trafik enligt 7 kap. 3 8 LL.

Utredningens förslag har inte särskilt kommenterats under
remissbehandlingen.

Själv kan jag i huvudsak ansluta mig till förslaget.

Sällskapsreseflygningar I 87 8 LK finns ett bemyndigande
för luftfartsverket att pröva frågan om

s. 121 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85: 212 121

tillstånd till sällskapsreseflygningar mellan orter i
Sverige och orter i Europa, i utomeuropeiska stater med kust mot Medelhavet,
på Kanarieöarna och på Madeira. Frågor om tillstånd lill
sällskapsreseflygningar till andra orter, l.ex. i Västindien, i större delen av
Afrika, på Sri Länka och pä de amerikanska kontinenterna, prövas av regeringen.

Luftfartsverket
har hemställt att tillståndsprövningen i fråga om inler-kontinentala
sällskapsreseflygningar delegeras lill verket. Härigenom skulle verket ha att
pröva alla frågor om tillslånd såvitt gäller charterlrafik.

Sedan
länge har man ansett alt det är nödvändigt att linjefarten i viss utsträckning
skyddas mot konkurrens från sällskapsreseflygningar (prop. 1969:9 s. 5). På
grund av delta sker det alltid samråd mellan de skandinaviska länderna — som
ju har ell gemensamt intresse i SAS - innan tillstånd ges lill sällskapsreseflygningar
till en ny destination.

Utredningen
förordar i denna fråga samma slags lösning som har valls i de övriga
skandinaviska länderna. Det innebär att frågor om tillstånd till
interkontinentala sällskapsreseflygningar prövas av regeringen när tillstånd
begärs att flyga till en ny destination som inte tidigare har varit aktuell för
sädana flygningar. Det bör enligt utredningen ankomma på regeringen att göra de
nödvändiga luftfartspolitiska övervägandena innan ett nytt resmål öppnas; när
så har skett kan tillståndsprövningen överlämnas fill luftfartsverkei.

Jag
ansluter mig till utredningens överväganden i denna fråga och jag kommer senare
att föreslå regeringen alt erforderliga bestämmelser tas in i
luftfartsförordningen.

Vissa övriga frågor

Uppstigning med varmluftsballong sker ofta i förvärvssyfte
eftersom den till viss del finansieras av reklammedel. I dessa fall kräver den
enligt huvudregeln i 7 kap. 1 8 LL tillstånd. Frågan om tillstånd prövas enligt
87 8 LK av luftfartsverket.

Luftfartsverkei
har föreslagit en ändring av bestämmelserna såtillvida alt uppstigning med
bemannad varmluftsballong generellt undantas från kravet på tillstånd.

Utredningen
pekar på alt den luftfart med varmluftsballonger som sker i förvärvssyfte inte
har någon betydelse från konkurrenssynpunkt för annan luftfart, och utredningen
tillstyrker därför luftfartsverkets förslag.

För egen
del har jag ingen annan uppfattning än utredningen. Även i denna fråga kommer
jag att föreslå att erforderiiga bestämmelser las in i en ny
luftfartsförordning.

I enlighet med utredningens förslag bör bemyndigandet i 7
kap. 1 8 tredje stycket för regeringen att föreskriva tillstånd för utövande av
luftfart m. m. utvidgas till att också avse drift av skolor med utbildning för
erhållande av certifikat. I paragrafen bör också som utredningen föreslagit
medges att vederbörande myndighet uppdrar åt andra att meddela tillstånd till
luftfart

s. 122 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85: 212 122

av särskild an. Jag återkommer i specialmotiveringen till
7 kap. I 8 till den närmare utformningen av bemyndigandet.

2.13 Överträdelser av vissa villkor för trafiken

Mitt förslag: En straffbestämmelse införs som tar sikte på
överträdelser av sädana föreskrifter som meddelats i anslutning till avlal med
en främmande stal om luftfart inom svenskt område (13 kap. 28 II). Personligt straffansvar skall kunna
avkrävas särskild föreståndare för utländskt irafikföretag beträffande
företagets verksamhet i Sverige. Irga särskilda bestämmelser om
sanktionsavgifter eller vite införs.

Utredningens förslag (avsnitt 9.4) överensstämmer med mitt
förslag.

Remissinstanserna accepterar i stort sett utredningens
förslag.

Skälen för mitt förslag: Linjefarten till och från Sverige
utförs dels av bolag som har koncession, främst SAS, dels av de bolag som har
rätt att driva sådan trafik på grund av en överenskommelse mellan Sverige och
bolagets hemland. Den inrikes linjefarten är i princip förbehållen SAS och
svenska flygförelag.

Statsmakterna har sedan länge haft den uppfattningen att
det är nödvändigt med ett visst konkurrensskydd för linjetrafiken i
förhållande till chartertrafiken; SAS anses ha en skyldighet att i rimlig mån
driva trafik på de linjer som omfattas av företagets koncessioner. Ett
konkurrensskydd till förmån för SAS anses därför vara av betydelse för bolagets
möjligheter att pä försvarlig ekonomisk grundval fullgöra sina uppgifter enligt
trafiktillståndet och därigenom säkerställa en tillfredsställande och av
utlandet i möjligaste mån oberoende trafikförsörjning för de skandinaviska
länderna i internationell linjetrafik.

Såsom ett led i strävanden att göra det möjligt för SAS
att fullgöra sina uppgifter enligt trafiktillståndet har man infört regler som
innebär begränsningar i konkurrensen. Regleringen innebär att rätten till
tillträde lill den svenska marknaden är förbehållen vissa flygbolag på grund av
koncessioner eller luftfartsavtal mellan Sverige och andra länder, att
detaljerade föreskrifter finns i fråga om dessa bolags trafik när det gäller
bl. a. arten av trafik, storleken på flygplanen och tidtabeller samt att de
priser som bolagen skall hålla och de villkor som kan vara förbundna med dessa
priser fastställs av myndigheterna.

Allmänt om prisövervakningen

För att det avsedda syftet med prisregleringen skall
uppnäs är det självfallet av vikt all flygbolagen tillämpar de fastställda
priserna. De

s. 123 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 123

priser som har godkänts får naturiigtvis inte överskridas.
Men del är också ett vitalt intresse för SAS på grund av bolagets
trafikeringsplikt att de fastställda priserna inte underskrids av konkurrerande
flygbolag.

SAS har pekat på att bolaget inte som andra nationella
flygbolag får några statliga subventioner i sin verksamhet. SAS möjligheter alt
möta otillbörlig konkurrens är därför begränsade. Luftfartsmyndigheterna måste
därför enligt SAS både ha laglig möjlighet och skyldighet att tillse att
godkända priser inte underskrids och att kraftfulla åtgärder riktas mot de
flygbolag som tillämpar prisdumpning på den skandinaviska marknaden,

ICAO: s församlingsmöte antog hösten 1977 en
rekommendalion till medlemsstaterna som gick ut på att dessa stater bl. a.
skulle göra överträdelser av myndighetsgodkända tariffer straffbara med
avskräckande påföljder, se till att det fanns ett effektivt system för
undersökning av överträdelser och att nödvändiga åtgärder vidiogs mol dessa
samt stödja lATA: s prisövervakningssystem.

Inom lATA har problemet länge varit uppmärksammat. Senast
diskuterades det vid en konferens ijuni 1981, då en resolution antogs enligt
vilken lATA-bolagen bekräftade sin plikt att tillämpa de priser, villkor,
regler och provisioner som har godkänts av respektive myndighet. Enligl en
annan vid konferensen antagen resolution uppmanades alla berörda nationella
myndigheter att med skyndsamhet vidta sådana åtgärder som behövs för att
säkerställa efterlevnaden av myndighetsgodkända tariffer.

Den internationella överenskommelsen om proceduren för
fastställande av tariffer för regelbunden luftfart, den s.k.
Parisöverenskommelsen (se avsnitt 2.1.2) innehåller inga bestämmelser om del
fallet alt någon bryter mot en träffad tarifföverenskommelse.

Vid meddelande av ett svenskt tillslånd till linjefart i
förvärvssyfte bestäms villkor för trafiken (7 kap. 4 8 LL). Sådana villkor är
t. ex. priser, tidtabeller osv. Tillståndel kan återkallas om innehavaren i
väsentlig mån åsidosätter villkoren (7 kap. 5 8 LL).

Av 13 kap. 7§ andra stycket LL följer vidare att böter
eller fängelse högst sex månader kan ådömas den som utövar luftfart med
åsidosättande av sådana villkor som har meddelats med stöd av 7 kap. 4 8 LL.

När regeringen genom en överenskommelse med en främmande
stat har medgett luftfart inom svenski område krävs som jag nyss har nämnt i
allmänhet inte därutöver något regeringens tillstånd till linjefart (7 kap. 6 8
LL). Sverige har träffat ett sextiotal sådana överenskommelser och den
linjefart som har sin grund i luftfartsavtal i stället för i koncessioner är
alltså av stor omfattning. Luftfartsverket meddelar hårde närmare bestämmelserna
för trafiken och kan då fastställa tariffer för trafiken. De beslämmelser som
luftfartsverkei meddelar med stöd av 7 kap. 6 8 LL är inte förbundna med några
sanktioner.

Särskilda problem erbjuder i del nu angivna hänseendet s.
k. offline carriers, dvs. utländska flygbolag som inte bedriver någon
linjetrafik till

s. 124 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 124

eller frän Sverige men som här säljer sådana transporter
mellan Sverige och andra länder som åtminstone till någon del utförs med det
egna bolagets plan.

Bland flygbolagen i Sverige finns sedan några år tillbaka
ett organ för tariffövervakning och åtgärder i samband med överträdelser av
tarifferna. Delta organ, Compliance Committee Sweden, sorterar under en flygbolagsorganisation
som företräder såväl lATA-medlemmar som icke lATA-anslutna flygbolag.
Verksamheten har emellertid på grund av det bristfälliga legala
sanklionsunderlagel hittills haft en endast obetydlig omfattning i Sverige.

Brott mol prisregleringen

Det finns flera olika sätt, varpå ett flygbolag kan bryta
mot prisregleringen.

Den vanligaste formen för missbruk torde vara all
biljetter säljs till lägre pris än det godkända. En annan vanlig form av
överträdelse hänger samman med de provisioner som lämnas biljettförsäljare och
agenter. De tariffer som fastställs avser nämligen inte bara biljettpriserna
utan även priserna och villkoren för agentur och andra biträdande tjänster. Ett
flygbolag som lämnar extraprovisioner till agenter bryter alltså härigenom mot
lariffbestämmelserna. Dessa provisioner kan sedan stanna hos agenten. Denne kan
emellertid också lämna motsvarande rabatter till sina kunder.

De agenter som medverkar till flygbolagens överträdelser
av tariffbestämmelserna kan hållas straffrättsligt ansvariga enligt vanliga
medverkansregler om flygbolagens agerande är straffbart. Om luftfarten äger
rum på grund av koncession kan alltså agenternas beteende leda till straffrättsligt
ansvar medan så inte är fallet om luftfarten bedrivs med slöd av
luflfartsavtal. Det finns f. n. inte någon möjlighet att ingripa med administrativa
sanktioner mol agenten.

Sanktionssystemet

För att man skall få ett mer rättvist system är det enligt
utredningens mening självklart att man måste ha samma möjligheter att använda
såväl straffrättsliga som administrativa sanktioner mot dem som driver luftfart
på grund av ett luftfartsavtal som mot dem som driver sådan med stöd av
koncession.

Utredningen diskuterar möjligheten all införa ett krav på
koncession även när det finns ett luftfartsavtal som ger ett annat lands
flygbolag rätt till linjefart till och från Sverige.

Utredningen pekar emellertid på att om regeringen har
träffat ett luftfartsavtal med ett annat land så kan luftfartsverkei sedan
inte göra någon egentlig prövning, och inte heller kan tillståndet återkallas
så länge luftfartsavtalet gäller. Det finns vidare inte någon möjlighet att
införa koncessionsplikt i de redan gällande luftfartsavtalen eller all säga
upp alla dessa avtal och träffa nya som innehåller beslämmelser om sådan plikt.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 125

Utredningen förordar inte att koncessionsplikt skall
införas för de fall då ett luftfartsavtal föreligger men understryker att delta
dock inte innebär att del helt kommer att saknas möjligheter till ingripanden i
administrativ väg. Luftfartsverket kan vid kontakter med det felande bolagets
luftfartsmyndigheter ge lill känna att man frän svensk sida är missnöjd och, i
flagranta fall, att man önskar att vederbörande bolag inte längre utövar
rättigheterna all driva trafik pä Sverige enligt luftfartsavialei. Som en sista
utväg kan regeringen säga upp luftfartsavialei. Ett annat vapen som
luftfartsverket vid vissa tillfällen kanske kan använda sig av är vägran att
godkänna flygbolagets tidtabeller, tariffer m.m., vilket medför att bolaget
inte kan flyga. Del är enligt utredningen väsentligt att luftfartsverket
beaktar alla de möjligheter som finns för att en större efterlevnad av
prisregleringen skall åstadkommas.

Ett lättare sätt är enligt utredningen att införa en
ansvarsbestämmelse för den som bryter mot de villkor som luftfartsverket har
meddelat med stöd av 7 kap. 6 8 LL. Agenter och andra som säljer flygbiljetter
kan via medverkansbeslämmelserna nås av ett sådant straffrättsligt ansvar
oavsett om luftfarten sker pä grund av koncession eller med stöd av avtal.

Utredningen går härefter in på de problem en straffrätislig
sanktion innebär eftersom del enligt svensk rätt inte finns någon möjlighet att
utkräva straffrättsligt ansvar av ändra än enskilda fysiska personer.

Ett system med straffrättsligt ansvar för överträdelser av
tariffbestämmelser skulle enligt utredningen otvivelaktigt få störst effekt om
det felande flygbolaget kunde fällas till ansvar i stället för någon enskild
tjänsteman hos bolaget.

Utredningen menar emellertid att man inte skall
underskatta effekten av en straffsanktion. Straffhotet är naturligtvis en
faktor som bidrar till att den enskilde tjänstemannen avhåller sig frän all
begå några överträdelser. För bolagens del bör det ha en viss psykologisk
effekt att överträdelserna är straffsanktionerade.

Utredningen föreslår en ny straffrätislig bestämmelse om
ansvar för den som utövar luftfart med åsidosättande av villkor som har
meddelats med stöd av 7 kap. 6 8 LL(13kap. 28 II).

Enligt riksåklagaren motiverar den avhållande faktor som
ett straffhot ulgör att överträdelser av villkor enligt luflfartsavtal
kriminaliseras. Riksåklagaren tillstyrker därför utredningens förslag i den
delen.

Luftfartsverket anser att likabehandlingen inte bör
genomföras pä del sätl utredningen har föreslagit. Luftfartsverket förordar att
koncession skall krävas av flygföretag som bedriver trafik på Sverige, även om
trafiken bedrivs med stöd av luftfartsavtal. Enligt luftfartsverkets mening
bör man av flera skäl i förevarande fall inte ställa alltför höga förväntningar
på en straffsanktion. Luftfartsverket ifrågasätter också om verket, som utredningen
anför, har lagliga möjligheter alt göra så långtgående ingripanden som att
vägra godkänna tidtabeller.

s. 126 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 126

Enligl SAS/LIN medger de standardavtal som finns att
överträdelser av tarifferna, om koncessionssyslem införs, bestraffas med
återkallelse eller suspension av tillståndet enligt luftfartsavtalet. Att ge
koncession till ett främmande flygbolag skulle enligt SAS/LIN vara helt i
överensstämmelse med både gällande luftfartsavtal och lagstiftning och borde
därför rimligen inte förorsaka några negativa reaktioner i andra länder.
Bolagen är övertygade om att bara en erinran till det felande flygbolaget om
att luftfartsverket kan suspendera tillståndet eller gä in med effektiva
kontrollåtgärder skulle förmå detta att upphöra med att sälja biljetter lill
underpris.

Näringsfriheisombudsmannen ställer sig tveksam till om
utvidgade straffsanktioner mot flygbolag som över- eller underskrider
fastställda priser är del lämpligaste sättet att åstadkomma den eftersträvade
likabehandlingen. Enligt näringsfrihetsombudsmannen finns det mot bakgrunden
av utvecklingen utomlands anledning att överväga om inte tiden nu är mogen för
en liberalare inställning till priskonkurrens inom flygtrafiken även i Sverige.
1 stället för att införa skärpta straffbestämmelser vid prisavvikelser som
utredningen föreslår, anser näringsfrihetsombudsmannen att en uppmjukning av
det nuvarande sanktionssystemet bör göras sä att en normal priskonkurrens
mellan flygbolagen inte längre är otilläten. Den likabehandling av flygbolag
som utredningen sagt sig eftersträva uppnås enligl näringsfrihetsombudsmannens
uppfattning bättre genom en uppmjukning ån genom en skärpning av
sanktionssystemet.

För egen det vill jag till en början slå fast att det
enligt min mening inte i det nu föreliggande lagstiftningsärendet finns
tillräckligt underlag för en grundläggande omorientering i den syn på
målsättningen för den konkur-rensbegränsande lagreglering som vi har i dag. En
sådan omorientering har inte förutsatts i utredningens arbete, och den bör
enligt min mening inte tas upp nu.

När det gäller utformningen av den nuvarande regleringen
är den som utredningen visar och som också verifierats under remissbehandlingen
inte helt följdriktig framför allt när det gäller sanktioner mot dem som överträder
villkor för tillstånd och avtalsbestämmelser. Jag delar utredningens
principiella uppfattning att man bör sträva efter ett mer rättvist system.
Utgångspunkten för utredningens förslag är att det inte finns teoretiska eller
praktiska möjligheter att införa krav på koncession vid sidan av luftfartsavtal
som ger ett annat lands flygbolag rätt till linjefart till och från Sverige.
Luftfartsverket och SAS/LIN har under remissbehandlingen uttalat en annan
uppfattning i den frågan. SAS/LIN har särskilt pekat på att föreliggande avtal
vanligtvis har en sådan anknytning till den nationella lagstiftningen att en
koncessionsplikt med därav följande straffsanktion vid överträdelser kan
motiveras.

Jag delar luftfartsverket och SAS/LIN: s principiella
uppfattning att det inte är uteslutet att införa koncessionsplikt beträffande
den luftfart som utlänningar bedriver i Sverige på grund av avtal. Några
bärande skäl att nu

s. 127 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 127

frångå det system som sedan länge tillämpats i Sverige har
dock enligl min mening inte lagts fram. I enlighet med utredningens förslag bör
dock införas en straffbestämmelse i anslutning lill de föreskrifter som
meddelas i samband med sådana avlal. Jag återkommer närmare lill mina överväganden
i denna fråga i specialmotiveringen.

Verkställighet

Utredningen erinrar om att möjligheterna till lagföring
och verkställighet i de fall som nu avses i praktiken kan vara beskurna
eftersom det inte finns någon person i Sverige som är ansvarig för verksamheten.

Enligt lagen (1968:555) om rätt för utlänning och
ufländski förelag att idka näring här i riket skall en utomlands bosatt
utlänning, som har fått näringstillstånd här i riket, ha en i Sverige bosatt
föreståndare för verksamheten. Denne föreståndare är ansvarig för verksamheten
och skall ha fullmakt från näringsidkaren att i alla frågor som rör
verksamheten här i riket handla på dennes vägnar, motta stämning för
näringsidkaren och föra dennes talan (9 8). Vidare finns regler om utländska
företag som har tillslånd att idka näring här i riket. Dessa skall driva denna
näringsverksamhet genom en registrerad filial (168). Denna skall stå under
ledning av en verkställande direktör som är ansvarig för filialens verksamhet
och som skall ha en fullmakt med samma innehåll som i fråga om den tidigare
nämnde föreståndaren (18 8).

Genom dessa bestämmelser ges formella möjligheler till
olika former av myndighelsingripande mol de utländska personer, fysiska eller
juridiska, som driver näringsverksamhet här i riket och som gör sig skyldiga
till överträdelser av den svenska lagstiftningen. Lagen har emellertid, närmast
pä grund av uttalanden i förarbetena till den (prop. 1968:98), inte kommit att
tillämpas på den verksamhet som här drivs av utländska flygbolag, agenter m.
fl. Det finns därför i många fall inte någon representant i Sverige för dessa
utländska företag som kan näs med en straffrätislig sanktion.

Enligl utredningen kan det finnas skäl att ompröva
ställningstagandet att undanta delar av transportsektorn från lagens
tillämpningsområde. Utredningen har emellertid funnit att en sådan omprövning
- med hänsyn till alla konsekvenser detta skulle innebära i andra avseenden än
det nu aktuella - knappast faller inom ramen för utredningens utredningsuppdrag.

Utredningen föreslår att den som här i landet faktiskt
förestår verksamheten ges samma ansvar och befogenheter som en föreståndare
enligl 1968 års lag.

Riksåklagaren har inte någon erinran mot utredningens
förslag i denna del som en temporär lösning men förordar att tillämpningen av
1968 års lag inom luftfartsrättens område övervägs på nytt. SAS/LIN stöder
utredningens förslag. Den föreslagna bestämmelsen bör enligt bolagen också
omfatta de flygföretag som har försäljningskontor här men som inte bedriver
någon egen trafik på Sverige (s.k. offline-bolag).

s. 128 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 128

Frågan om att utsträcka tillämpningsområdet för 1968 års
lag till att också omfatta den verksamhet som bedrivs i Sverige av utländska
flygbolag är en relativt genomgripande lagstiftningsfråga, som utredningen
inte har kunnat gå in pä och som kräver ingående överväganden bl. a. av
associationsrättslig art. För det ändamål som är aktuellt nu krävs inte heller
den fullständiga reglering av ansvaret för verksamheten som en sådan lagstiftning
skulle innebära. Jag har ingen erinran mot den principiella lösning som
föreslås av utredningen.

Alternativa .sanktioner

Med det system som har valls inte bara i Sverige utan även
pä de flesta andra häll är det enligt utredningen nödvändigt alt söka upprätthålla
kravet att fastställda villkor i fråga om tariffer o. d. följs. Någon form av
åtgärder måste kunna vidtas gentemot den som inte tillämpar de fastställda
priserna. IATA:s sanktionssystem har en begränsad räckvidd och det är bl. a.
därför nödvändigt att myndigheterna kan ingripa effektivt. Enligt utredningen
är det ekonomiska överväganden som ligger bakom överträdelserna; de ger
möjligheter till ytterligare inkomster. Det effektivaste sättet att bemöta
överträdelserna bör därför enligt utredningen vara ett system där bolagen
drabbas av så ingripande ekonomiska sanktioner att prisöverträdelserna inte
framstår som företagsekonomiskt motiverade.

Utredningen har diskuterat olika former av ekonomiska
åtgärder mot dem som bryter mot tariffbeslämmelserna, nämligen förverkande,
sank-tionsavgifier och vite.

När det gäller förverkande har efter det att utredningen
lagt fram sitt betänkande lagstiftning ägt rum på grund av del i utredningens
betänkande omnämnda betänkandet (Ds Ju 1981: 3) Ekonomiska sanktioner vid brott
i näringsverksamhet.

Den 1 juli 1982 infördes sålunda en ny
förverkandebestämmelse, 36 kap. 3a8 BrB. Bestämmelsen innebär att inte bara det
direkta utbytet av brott utan även värdet av andra ekonomiska fördelar som kan
uppkomma i ett företag till följd av att ett brott begås inom ramen för dess
verksamhet kan förklaras förverkade. I första hand åsyftas sädana
företagsekonomiska vinster eller besparingar som har samband med den straffbara
gärningen. Ett klart orsakssammanhang måste föreligga mellan brottet och
vinslen. Om det är svårt att beräkna beloppet mer exakt får vinsten eller
besparingen uppskattas lill ett skäligt belopp.

Utredningen menar att en bestämmelse av detta slag kan
vara svår att tillämpa pä det här området. Ell problem är svårigheterna att
bestämma värdet på näringsidkarens förtjänst eller besparing. Möjligen kan problemen
bemästras genom att man kan utgå ifrån att de flygbolag som säljer resor till
priser som ligger under de myndighetsgodkända tarifferna gör detta för att skaffa
ytterligare passagerare till sina flygningar och på så vis minska antalet tomma
stolar i flygplanen. Samma avsikt ligger som regel

s. 129 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 129

bakom även den andra vanliga formen av prisöverträdelser,
lämnandet av för höga agentprovisioner. Utredningen anför i denna fråga vidare
följande.

Ett flygbolags kostnader för en flygning mellan två orter
är i stort sett desamma vare sig man flyger med ett fullsatt flygplan eller om
det finns ett antal lomma stolar i planet. Merkostnaden för att i ett flygplan,
som ändå flyger en viss sträcka, transportera ytterligare några passagerare är
alltså myckel liten. Detla innebär alt man torde kunna utgå ifrån att det för
ell flygbolag som säljer biljetter till för lågt pris uppkommer en vinst som i
stort sett motsvarar biljettpriset.

Om brottet mot tariffbestämmelserna i stället består i att
för stora agentprovisioner lämnas blir den extraintäkt bolaget får genom
brottet, dvs. biljettpriset, densamma. Flygbolaget har emellertid dä haft en
kostnad, dvs. provisionen, för att få denna intäkt. Om provisionen kommer
resenären till del såsom rabatt kan samma resonemang tillämpas som vid direkt
försäljning till för lågt pris. Det som skulle kunna förverkas är då det som
resenären betalat, dvs. biljettpriset. Om däremot provisionen stannar hos
agenten medan resenären får betala fullt eller i det närmaste fullt pris är
förutsättningarna något annorlunda. I dessa fall skulle hos flygbolaget kunna
förverkas endast biljettpriset minus provisionen. Bolagels vinst kan inte uppgå
till ett belopp som överstiger skillnaden häremellan. Emellertid skulle då
värdet av provisionen kunna förklaras förverkat hos agenten, som ju genom att
sälja resor till priser som understiger de godkända gör sig skyldig till
slrafibar medverkan vid larifföverträdelserna.

Ett argument mol en förverkanderegel som åtminstone på
detta stadium har varil avgörande för oss är att de belopp som skulle kunna
komma att förverkas är så små att de ur rent företagsekonomisk synvinkel oftast
bara har marginell betydelse. Detta problem accentueras genom att man sannolikt
får räkna med alt endast en del av tarifföverträdelserna kan upptäckas och
ledas i bevis. Under sådana förhållanden har vi inte velat tillstyrka att en
särskild förverkanderegel nu införs inom luftfartslagstiftningen, något om
annars kunde ha varit aktuellt i avbidan på genomförandet av förslagen i
betänkandet Ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet. Därmed har vi
emellertid inte tagil ställning mot tillämpningen av en framlida generell
förverkandebestämmelse. Denna fråga får bedömas om och när en sådan generell
bestämmelse införs.

Riksåklagaren menar att del finns anledning att anta att
problemen med beräknande av vinster är större när det gäller flygbolag än
beträffande de flesta andra näringsidkare. Riksåklagaren finner utredningens
argumentering att de belopp som skulle komma att förverkas är sä små att de
har endast marginell betydelse inte vara invändningsfri.

För egen del vill jag i denna del endast framhålla att den
nya förverkandebestämmelsen i brottsbalken naturligtvis också är tillämplig på
den art av beteende som det här är fråga om i den mån del är brottsligt. Jag
kan också i allt väsentligt ansluta mig till de riktlinjer för vinstberäkningen
som utredningen har dragit upp. I likhet med utredningen är jag dock tveksam
till om denna förverkandemöjlighet är tillräcklig som sanktion på det här
området. 9
RiLsdagen 1984/85. 1 samt. Nr 212

s. 130 Kontrollera mot PDF

Prop,
1984/85:212 130

Utredningen har också diskuterat användningen av
sanktionsavgifler. Enligt utredningen kan skäl anföras till stöd för en regel
om sanktionsavgifter för tarifföverträdelser och utredningen har mot den
bakgrunden övervägt förutsättningarna för och effekterna av ett sådant system
inom det här aktuella området. En betydande svårighet föreligger enligl utredningen
när det gäller att avgöra vilka beräkningsgrunder som skall användas vid
bestämmande av avgiftens storlek. Vidare finns i detta fall -liksom alltid när
det gäller att införa särlösningar för avgränsade områden — svårigheter all
konstruera ett enkelt och lätthanterligt syslem som kan fungera smidigt utan
fara för rättssäkerheten. Sammantaget har utredningen funnit att skälen mol
ett avgiftssystem överväger.

I förarbetena till den nya förverkandebestämmelsen i brottsbalken
uttalades att denna på särskilda områden skulle kunna kompletteras med regler
om sanktionsavgifter. Dåvarande chefen för justitiedepartementet lade i
propositionen fram förslag till vilka principer som bör gälla för när sådana
avgifter bör användas och hur de i så fall bör vara konstruerade för att
uppfylla rimliga krav på effektivitet och rättssäkerhet. I sammanhanget
betonades vikten av att avgiftssystem införs på nya områden först efter
noggranna överväganden av om behov föreligger och att systemen utformas pä ett
sådant sätt att anspråken på rättssäkerhet blir fullt ut tillgodosedda.
Riksdagen som anslöt sig till de föreslagna principerna slog vidare fast att
riktlinjerna för avgiftssystemet utgår frän den straffrättsliga skuldprincipen
även om avgiftsskyldighet förutsätts kunna i särskilda fall bygga på strikt
ansvar (JuU 1981/82:52 s. 8).

Beträffande den av utredningen diskuterade viiessanklionen
vill jag hänvisa lill överväganden inom justitiedepartementet beträffande
införande av en viteslag. En lagrädsremiss i frågan överlämnades under hösten
1983 men ledde inte då till lagstiftning. Efter fortsatta överväganden i frågan
överlämnar regeringen emellertid i dagarna ett förslag till riksdagen (prop.
1984/85:96).

Slutligen vill jag beträffande frågan om straffrättsliga
ingripanden mot juridiska personer hänvisa lill de förslag som under våren 1984
lagts fram av kommissionen mot ekonomisk brottslighet i betänkandet (Ds Ju
1984:5) Företagsbot. Kommissionen föreslår i det betänkandet införandet av en
ny ekonomisk sanktion, företagsbot. Sanktionen skall kunna ådömas ett företag
eller företagare när ett brott har begåtts i utövning av verksamheten. I prop.
1984/85: 32, som f. n. prövas av riksdagen, aviserar chefen för justitiedepartementet
ett förslag i ämnet under riksmötet 1984/85 (prop. s.54, se även prop. 1984/85:
100, bilaga 4 s.28). Förslaget avses bygga pä kommissionens betänkande. En
sanktion av den föreslagna arten kan naturiigtvis fä stor betydelse på det här
området.

Med hänsyn till de överväganden som sålunda pågår när det
gäller ingripanden mot brott i näringsverksamhet bör enligl min mening f. n.
inte införas några regler i ämnet som enbart tar sikte på brott av det nu
aktuella slaget.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 131

2.14 Vissa bestämmelser för lufttrafiken

Mitt förslag innebär i princip endast språkliga ändringar
i 8 kap. Något generellt förbud mot att medföra föremål som kan vara farliga
för flygsäkerheten genomförs inte.

Utredningens förslag (avsnitt 14) överensstämmer med milt
förslag.

Remissinstanserna kommenterar inte särskilt utredningens
förslag.

Skälen för mitt förslag: 1 8 kap. LL finns vissa
bestämmelser om lufttrafiken. De kompletteras av bestämmelser i 97- 113a 88
LK.

Åtgärder för all förhindra olyckor m. m.

1 8 kap. 1 8 LL föreskrivs att regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, luftfartsverket meddelar bestämmelser bl. a. om vad
som skall iakttas vid luftfärder för att olyckor skall undvikas. Enligt
kungörelsen (1961:563) angående trafikregler för luftfarten (ändrad 1965:202)
fastställer regeringen trafikregler i huvudsaklig överensstämmelse med de
internationella trafikreglerna, dvs. de trafikregler som har antagits av ICAO:
s råd är 1951 med senare ändringar. Trafikreglerna publiceras i Bestämmelser
för Civil Luftfart - Trafikregler (BCL-T).

Övriga paragrafer i 8 kap. LL behandlar bl.a.
landningsskyldighet, transporter av visst gods och fartygshandlingar.

Utredningen föreslår språkliga och redaktionella ändringar
i 8 kap. 1-3 88. Mina förslag har utformats i enlighet med utredningens
förslag.

Till vissa detaljfrågor återkommer jag i
specialmoiiveringen.

Transport av visst gods

I 8 kap. 4 8 LL finns regler om inskränkningar i rätten
att transportera visst gods med luftfartyg.

Enligt paragrafens första stycke fär krigsmateriel inte
transporteras med luftfartyg utan tillstånd från regeringen eller den som
regeringen bestämmer.

Vad som i luftfartslagens mening är krigsmateriel framgår
av kungörelsen (1961: 567) med närmare beslämmelser om befordran av
krigsmateriel med luftfartyg. Häri finns en uppräkning av sädana föremål som
skjutvapen, ammunition, sprängämnen, kemiska och radioaktiva stridsmedel m, m.

Enligt paragrafens andra stycke fär regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer meddela förbud mol transporter av annat gods än
krigsmateriel eller meddela närmare bestämmelser om sådan befordran.

Enligt 107 8 LK finns vidare en möjlighet för
luftfartsverket att föreskriva särskilda villkor för transport av visst gods.
Verket har också rätt att

s. 132 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 132

helt förbjuda transporter när godsets beskaffenhet
föranleder det. 1 108 8 första stycket LK hänvisas också till de särskilda
bestämmelser som finns om transporter av visst gods. Någon uttrycklig möjlighet
att föreskriva särskilda villkor vid transport av krigsmateriel föreligger
inte.

Utredningens förslag innebär i sak ingen ändring i
förhållande till vad som f.n. gäller beträffande transporter av fariigt gods
ombord på luftfartyg. Genom det föreslagna allmänna bemyndigandet i 14 kap, 3
8 kan föreliggande oklarheter beträffande villkoren för transport av
krigsmateriel enligl utredningen anses undanröjda.

Jag ansluter mig till utredningens förslag. Beträffande
det allmänna bemyndigandet i 14 kap. 3 8 LL hänvisar jag lill
specialmotiveringen.

Medförande av vapen

Enligt 107 8 andra stycket LK är del förbjudet att medföra
skjulvapen i passagerarutrymmet pä luftfartyg som används i förvärvssyfte för
passagerartransporter. Tjänstevapen är undantagna från förbudet. Något förbud
mol att medföra andra vapen än skjulvapen finns inte.

Enligt 1 8 lagen (1970:926) om särskild kontroll på
flygplats får särskild kontroll äga rum till förekommande av brott som utgör en
allvarlig fara för säkerheten vid luftfart. Vid kontrollen skall sökas efter
vapen eller andra föremål, som är ägnade att komma till användning vid sådana
brott (3 8). Om ett sådant föremål påträffas kan det ofta tas i förvar enligt
bestämmelser i rättegångsbalken. Annars skall den som medför föremålet
uppmanas att förvara det på ett visst sätt, l.ex. hos personalen eller i
bagageutrymmet. Den som inte rättar sig efter en sådan uppmaning får avvisas
från flygplatsen (4 8).

Luftfartsverket har i en skrivelse till regeringen gjort
gällande att avsaknaden av ett förbud mot att medföra andra vapen än
skjutvapen i passagerarutrymmet pä ett luftfartyg är en brist i lagstiftningen
med hänsyn till kraven på flygsäkerhet. Verket har föreslagit att förbudet i
107 8 andra stycket LK utvidgas till att omfatta även andra vapen eller
föremål, som är ägnade att komma till användning vid brott som utgör en
allvarlig fara för flygsäkerheten.

Ett skjutvapen kan enligl utredningen vara farligt även om
innehavaren inte har för avsikt att använda det vid något brott och ett förbud
att ha skjutvapen i passagerarutrymmet framstår som naturligt. Utredningen pekar
på att den nuvarande bestämmelsen är enkel och klar eftersom det som regel inte
innebär några svårigheter att avgöra vad som menas med skjutvapen.

Om andra vapen eller föremål skall förbjudas erbjuder
däremot enligt utredningen avgränsningen mellan tillåtna och förbjudna föremål
problem. Rent definitionsmässigl kan det vara svårt att avgöra vad som skall
anses vara ett vapen. Det är enligt utredningen nödvändigt att kretsen av
förbjudna föremål klart anges eftersom överträdelser av förbudet skulle vara

s. 133 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 133

straffbelagda. Ett utvidgat förbud skulle därför behöva
förses med detaljerade tillämpningsföreskrifter. Utredningen anför vidare.

Frågan arom ett sådant förbud skulle betyda ökad säkerhet.
På grund av bestämmelserna i lagen om kontroll på flygplats är risken, när
kontroll förekommer, relativt liten att det i passagerarutrymmet finns sådana
fariiga föremål som kan komma till användning vid brott. Det är tveksamt om ett
lagstadgat förbud att medföra föremålen skulle minska denna risk. Den som
önskar föra ombord ett vapen e.d. för all använda del vid brott och som inte
avhänds föremålet vid en kontroll skulle självfallet inte avhålla sig från att
ta med föremålet i passagerarutrymmet av det skälet att delta är förbjudet i
lag.

Det förefaller alltså osäkert om ett sådant förbud som det
av luftfartsverket föreslagna innebär någon vinst för flygsäkerheten. Med
hänsyn härtill och till de avgränsningssvårigheter som den av verket förordade
ändringen skulle medföra föreslår vi ingen utvidgning av del nuvarande förbudet
i 107 8 LK.

Utredningens överväganden i de avseenden som avses nu har
inte kommenterats särskilt under remissbehandlingen. Jag delar för egen del
utredningens uppfattning att ett generellt förbud mot innehav av vissa andra
farliga föremål än skjutvapen ombord på ett luftfartyg kan bli svårt att
övervaka och ge anledning till gränsdragningsproblem. Något sådant förbud bör
därför inte införas.

2.15 Lufttransporter

Mitt förslag: Redaktionella och språkliga ändringar görs i
9 kap. En bestämmelse om undantag från krav på biljett m.m. överförs från
luftfartskungörelsen till lagen.

Utredningens förslag (avsnitt 11) överensstämmer i princip
med mitt förslag utom såvitt gäller bestämmelsen om undantag från biljett m. m.

Remissinstanserna accepterar i stort utredningens förslag.

Skälen för mitt förslag: Privaträttsliga bestämmelser om
transporter med luftfartyg finns i 9 kap. LL. Delta kapitel bygger helt på
Warszawa-Haagreglerna och på Guadalajarakonvenlionen. Regler finns om
transporthandlingar, om rätten all förfoga över godset, om fraktförarens
ansvar och om sammansatta transporter. Dessutom regleras det fall då en
transport helt eller delvis utförs av någon annan fraktförare än den som har
träffat transportavtalet.

I luftfartskungörelsen finns endast en paragraf, Il3a8,
som behandlar transporter i privaträttsligt avseende.

I svensk lagstiftning finns dock även andra bestämmelser i
sådana frågor

s. 134 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 134

som regleras i 9 kap. LL. Här avses lagen (1937:73) om
befordran med luftfartyg. Denna lag upphörde att gälla i och med att den nya
lydelsen av 9 kap. LL trädde i kraft sedan Sverige hade tillträtt
Haag-protokollet. Enligl övergångsbestämmelserna (1960:69) skall dock äldre
bestämmelser fortfarande tillämpas i vissa fall, bl. a. vid transporter mellan
Sverige och en annan stat, om denna stat har biträtt den ursprungliga men inte
den reviderade Warszawakonventionen. På grund härav är 1937 års lag fortfarande
tillämplig i några fall.

Utredningen föreslår inga sakliga förändringar beträffande
9 kap. eller lagen om befordran med luftfartyg.

Inom justitiedepartementet övervägs f. n. frågan om
Sveriges tillträde till nr 3 och 4 av fyra ändringsprotokoll lill
Warszawakonventionen som antogs år 1975 vid en diplomatisk konferens i
Montreal. Ett sådanl tillträde aktualiserar ändringar i 9 kap. som inte har
berörts i det nu förevarande lagstiftningsärendet. Avsikten är enligt vad jag
har inhämtat att en departementspromemoria i ämnet skall remissbehandlas och
ligga till grund för en eventuell lagstiftning. Enligt min mening kan det inte
anses innebära några olägenheter om man i avvaktan på en sådan lagstiftning i
delta ärende endast prövar de ändringsförslag som utredningen har lagt fram.
Dessa förslag har inte föranlett några särskilda kommentarer under remissbehandlingen.
Jag ansluter mig i stort sett till förslagen.

I ett avseende vill jag emellertid föreslå en ändring.
Enligt 113a8 LK fordras inte biljetter och resgodsbevis vid inrikes
luftbefordran, under vilken mellanlandning utom riket inte avses äga rum. Vid
sådan befordran får den begränsning av fraktförarens ansvarighet som anges i 9
kap. 22 8 LL åberopas även om biljett, resgodsbevis eller flygfraktsedel inte
har utfärdals eller saknar meddelande om begränsning av fraktförarens ansvarighet.

Bestämmelsen infördes år 1980 (1980:721) och grundar sig
på bemyndigandet i 9 kap. 40 8 LL enligt vilket regeringen, såvitt angår
inrikes luftbefordran, vid vilken mellanlandning utom riket ej avses skola äga
rum, får meddela bestämmelser som avviker från vad som föreskrivs i vissa andra
paragrafer i 9 kap. angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel. Det i
luftfartskungörelsen angivna undantaget tillkom på begäran av luftfartsverket.

Enligt 9 kap. 22 § första stycket LL är ett svenskt
flygföretag skyldigt att i biljett eller standardvillkor ulfästa sig att
tillämpa den ansvarsgräns som anges i lagrummet. Införandet av 113a§ LK innebar
inte att kravet på sådan utfästelse föll bort. Fraktföraren har i stället
standardvillkor med denna utfästelse. Som sådana villkor godtas enkla villkor
som fraktföraren tillämpar generellt och som finns tillgängliga för den
passagerare som så önskar i samband med att han bokar plats eller går ombord på
luftfartyget.

Bestämmelsen om ansvarsbegränsning i 113 a 8 LK innehåller
sådana föreskrifter om enskildas ekonomiska förhållanden inbördes som enligt 8

s. 135 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 135

kap. 2 8 regeringsformen skall meddelas i lag.
Bestämmelsen bör därför överflyttas till 9 kap. LL. Bemyndigandet i 9 kap. 40 8
kan heller inte avse meddelande av sådana föreskrifter. Del har emellertid
tillkommit och utnyttjats endast i de avseenden som regleras i 113 a8 LK (jfr
prop. 1960: 34 s. 92). Om 113 a 8 LK upptas i lag kan bemyndigandet i 9 kap.
408 LL utgå. En bestämmelse motsvarande 113 a 8 LK kan då upptas i det lediga
paragrafnumrei. Bestämmelsen bör utformas huvudsakligen i enlighet med
utredningens förslag beträffande 113 a 8 LK. I andra stycket bör således i
enlighet med vad utredningen har föreslagit i förtydligande syfte tas in en
hänvisning till standardvillkoren.

Jag har
beträffande de nu behandlade frågorna samrätt med chefen för
justitiedepartementet.

2.16 Ansvaret för skador genom luftfart

Mitt förslag: Ett luftfartygs ägare skall liksom f. n. i
princip ansvara för de skador som genom luftfart drabbar tredje man. När ett
luftfartyg innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt skall
ansvaret för skador genom luftfarten åvila innehavaren. Sådant ansvar skall
under vissa villkor också kunna åvila innehavaren vid långtidsuthyrning
(leasing). I andra fall skall ansvaret kunna vara delat. Ändringar föreslås i
lagen (1922: 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

Utredningens förslag (avsnitt 12) överensstämmer med mitt
förslag.

Remissinstanserna accepterar i princip utredningens
förslag.

Skälen för mitt förslag: 1 10 kap. 1 § LL hänvisas
beträffande ansvaret för tredjemansskador, dvs. sådana skador som drabbar
personer eller egendom som inte transporteras med luftfartyget, till lagen
(1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart. Kapitlet
innehåller i övrigt bestämmelser om trafikförsäkring och om jämkning av det
skadestånd som någon kan förpliktas utge på grund av fel e. d. i tjänsten.

Enligt
1922 års lag har ett luftfartygs ägare strikt ansvar för skador som genom
luftfart drabbar personer eller egendom som inte transporteras med fartyget
(18). Lagen gäller dock inte skador på andra luftfartyg i fart eller pä
passagerare i sädana fartyg (2§ andra stycket). Den som utan lov använder någon
annans luftfartyg ansvarar i stället för ägaren för de skador som inträffar vid
ett sådant tillfälle (3 8). En brukare svarar tillsammans med ägaren om han
innehar fartyget med nyttjanderätt och det i upplåtelsen ingår rätt att
anställa förare eller befälhavare. Samma sak gäller även om han inte har denna
rätt men ändå anlitar en annan förare eller befälha-

s. 136 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 136

vare än den som ägaren har anställt och någon skada inträffar
när denne andre har hand om fartyget. Ägaren har regressrätt mot brukaren (4
§). Vid medvållande från den skadelidandes sida gäller skadeståndslagens bestämmelser.
Också beräkningen av ersättningens storlek vid personskador skall ske enligt
grunderna i skadeståndslagen (1 och 5 88).

1 10 kap. 2 8 LL föreskrivs en skyldighet att, om
regeringen sä förordnar, teckna en försäkring e.d. för ansvaret enligt 1922 års
lag. Regeringen har inte meddelat något generellt sådant förordnande.
Beträffande SAS och LIN ställs dock krav på försäkring i koncessionerna. I
fråga om all annan luftfart i förvärvssyfte än den som bedrivs av dessa båda
företag ställer luftfartsverket som krav för meddelande av driftstillstånd att
det finns en gällande försäkring. För privatflygare finns inte något krav på
försäkring. Från de företag som sysslar med s. k. leasing av luftfartyg har
framförts önskemål om att den som hyr ett luftfartyg under längre tid skall
betraktas som ägare i vissa avseenden. Vad som framför allt har åsyftats med
detla är ansvaret för tredjemansskador. Avsikten har varil att ägaren helt
skall befrias från ansvar enligl 1922 års lag.

Utredningen erinrar om att de skador som avses i 1922 års
lag nästan alltid är en direkt följd av det faktiska handhavandet av ett
luftfartyg och mycket talar enligl utredningens mening för att en ägare som
inte har något inflytande över fartyget och dess användning inte heller skall
vara ersättningsskyldig för de skador som kan uppkomma när en brukare använder
fartyget. Å andra sidan måste man emellertid, menar utredningen, beakta att
skyddet för tredje man inte får bli urholkat genom att luftfartygets ägare
befrias frän ansvar.

Huvudregeln bör enligt utredningen alltjämt vara att ett
luftfartygs ägare ansvarar för de skador som genom luftfart drabbar tredje man.
En ägare bör dock kunna befrias frän ansvar för tredjemansskador i vissa situationer.
En första förutsättning för en sådan befrielse måste enligt utredningens
mening vara alt brukaren i stället kan åläggas motsvarande ansvar. Utredningen
föreslår införandel av ett syslem enligl vilket ansvaret enligt 1922 års lag
läggs på brukaren i stället för på ägaren i de fall då brukaren innehar
luftfartyget pä grund av ett kreditköp med förbehåll om återtaganderätt. Vidare
skall enligt utredningens förslag ägaren av ett uthyrt luftfartyg befrias från
ansvar enligl 1922 års lag och detta ansvar i stället övergå på brukaren om
avtal har träffats härom, om nyttjanderättsti-den är minst ett år och om
innehavaren enligt avtalet har rätt att skaffa befälhavare eller förare eller
att använda luftfartyget i förvärvssyfte. En anmälan skall i dessa fall ha
gjorts till luftfartygsregistret. Slutligen föreslås för andra fall av
uthyrning att ägaren och innehavaren i vissa fall skall ha lika ansvar för
tredjemansskador med regressrätt för ägaren gentemot innehavaren.

Luftfartsverket anmärker i anslutning till utredningens
förslag att begreppen "brukare" och "innehavare" inte är
klara. Enligl verket bör

s. 137 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 137

begreppet innehavare avse den som på något sätt har en
begränsad sakrätt i ett luftfartyg medan begreppet brukare bör användas bara
som benämning på den som faktiskt använder ett luftfartyg.

Jag kan i
princip godta utredningens förslag. Till vissa detaljfrågor återkommer jag i
specialmoiiveringen.

2.17 Flygräddningstjänst, bärgning och undersökning av
luftfartsolyckor

Mitt förslag: Bestämmelserna om flygräddningstjänst lämnas
i princip oförändrade i avvaktan på generell lagstiftning om samhällets räddningstjänst.
Ett bemyndigande införs för regeringen att medge att statens haverikommission
överlåter åt andra att utföra undersökningar av luftfartsolyckor (11 kap. 8 8
andra stycket LL).

Utredningens förslag (avsnitt 13) innebär att begreppet
flygräddningstjänst definieras närmare. Förslaget överensstämmer i övrigt i
princip med mitt förslag.

Remissinstanserna har deialjsynpunkler pä definieringen av
begreppet flygräddningstjänst. Statens haverikommission anser alt
kommissionens rätt att delegera undersökningarna kan inskränkas till de fall då
det är fräga om att överlåta undersökningen lill annan stat än där luftfartygei
är registrerat.

Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om
flygräddningstjänst finns i Chicagokonventionens annex 12, som ligger lill
grund för den svenska regleringen av denna fråga.

1 De svenska bestämmelserna finns i 11 kap. 1 8 LLoch i
114-121 88 LK. Här finns regler bl. a. om var svensk flygräddningstjänst kan
utföras, om vem som leder denna tjänsl och om de skyldigheter som åvilar
befälhavare på andra luftfartyg än de som är föremål för flygräddningstjänsten.

Bestämmelser om ersättning av allmänna medel till den som
deltar i flygräddningstjänsten finns i kungörelsen (1961:564) om ersättning av
statsmedel för medverkan i flygräddningstjänst m. m.

Föreskrifterna i luftfartslagen och luftfartskungörelsen
om undersökning av luftfartsolyckor bygger pä bestämmelserna i
Chicagokonventionens annex 13.

En undersökning skall göras om det inträffar en olycka med
allvariiga skador som följd vid användningen av ett civilt luftfartyg.
Undersökningarna verkställs av statens haverikommission eller av
luftfartsverket. Förfarandet vid en sådan undersökning finns reglerat i lagen
och kungörelsen.

Utredningens förslag innebär till en början att innebörden
av begreppet flygräddningstjänst närmare definieras i 11 kap. 1 8 LL. Vidare
införs -med hänsyn till regeringsformens delegationsbestämmelser - ett uttryck-

s. 138 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 138

ligt bemyndigande för regeringen alt överlåta åt andra att
leda flygräddningstjänsten. Vidare föresläs ett bemyndigande för regeringen
att överlåta ät andra alt utföra en undersökning av en luftfartsolycka. Det
sistnämnda förslaget har tillkommit för att man skall kunna överlåta exempelvis
åt ett utländskt organ all leda utredningen av en luftfartsolycka i de fall då
en annan stat har utövat trafikledningstjänsten i området. Vidare blir del
möjligt att till en lämplig organisation överlåta en undersökning av olyckor
utanför den egentliga luftfarten såsom olyckor med ballonger, segelflygplan m.
m.

Förslaget innebär också alt samtliga olyckor skall utredas
av statens haverikommission. Bestämmelser härom föreslås upptagna i en ny luftfartsförordning
(122 § första stycket).

Luftfartsverket och lufifartsinspekiionen föreslär en
lydelse av 11 kap. 1 8 som närmare anknyter till beslämmelser för
flygtrafikledningsljänst (BFT). Lufifartsinspekiionen välkomnar den föreslagna
möjligheten att delegera rätten att göra undersökningar. Härigenom kan enligl
inspektionen statens haverikommissions resurser tas i anspråk för sådant som
är alt hänföra till egentlig luftfart. Stålens haverikommission har inte någon
erinran mot att luftfartsverkets nuvarande haveriutredningsverksamhet upphör.
Kommissionen anser att anledning saknas att medge delegationsrätt för kommissionen
i andra fall än då det är fråga om att överlåta undersökningen till en annan
stat där luftfartyget är registrerat.

Sedan utredningen lagt fram sina förslag har frågan om
räddningstjänst och olycksutredningar övervägts av räddningstjänstkommittén (Kn
1979:01) som i sitt slutbetänkande (SOU 1983: 77) Effektiv räddningstjänst
föreslagit bl. a. en ny lag om samhällets räddningstjänst. Förslaget berör
bl.a. flygräddningstjänsten. Bestämmelser härom finns i 21-24 88 i den
föreslagna lagen, som föreslås få följande lydelse.

Flygräddningstjänst

21
§ Med
flygräddningstjänst avses i denna lag åtgärder som staten svarar för och som
avser efterforskning, undsättning av människor eller djur eller begränsning av
skador pä egendom då ett luftfartyg saknas eller en olyckshändelse har drabbat
eller hotar lufttrafiken.

22
§
Luftfartsverket svarar för efterforskning av ett försvunnet luftfartyg. Verket
svarar också för undsättning och för begränsning av skador vid ett flyghaveri
till havs, i kustvattnen och i Vänern, Vättern och Mälaren.

Kommunen svarar för undsättning och för begränsning av
skador vid ett flyghaveri i övriga vatten, i vattenområde i hamn eller på land.

För omedelbar undsättning på eller i närheten av en
godkänd flygplats skall finnas en räddningsstyrka av den storlek och
räddningsutrustning i den omfattning som fastställs av luftfartsverket med
hänsyn till förekommande flygtrafik. För denna styrka och utrustning svarar
innehavaren av flygplatsen.

23 § Luftfartsverkei utser räddningsledare för
räddningsåtgärder som

verket svarar för.

s. 139 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 139

24 8 Om skyldighet för en befälhavare pä ett luftfartyg
och för den som tjänstgör pä en flygplats eller annan anläggning för luftfarten
all medverka i flygräddningstjänsten finns beslämmelser i luftfartslagen
(1957:297).

Kommittén föreslår vidare att den nuvarande definitionen
av flygräddningstjänsten i 11 kap. 1 8 LL utgår och ersätts med en hänvisning
till den nya lagen.

Kommitténs
förslag, som har överlämnats till försvarsdepartementet, har remissbehandlats,
och en lagrådsremiss beräknas bli avlämnad under hösten 1985. Med hänsyn
härtill bör enligt min mening f.n. inte göras någon ändring i definitionen av
begreppet flygräddningstjänst i 11 kap. 1 8 första stycket. I lagrummet bör
dock införas del av utredningen föreslagna bemyndigandet.

Förslaget
om att ansvaret för utredning av samtliga olyckor och tillbud skall överföras
till statens haverikommission överensstämmer med riksdagens principbeslut år
1982 (prop. 1982/83: 100 bil. 9, s. 127 ff. TU 28 s.40 ff). I ett nyligen
avgivet yttrande över en inom kommunikationsdepartementet uprättad promemoria
angående utredning av sjöolyckor ifrågasätter emellertid luftfartsverket den
sålunda beslutade ordningen. Den ger enligt luftfartsverkei dubbelarbete
eftersom luftfartsverket nu tvingas att komplettera och bereda
haverikommissionens utredningar för att preventiva flygsäkerhetsåtgärder skall
kunna vidtas. Luftfartsverket hemställer att överläggningar tas upp mellan
kommunikationsdepartementet, haverikommissionen och luftfartsverket för att se
över ansvarsfördelningen.

Luftfartsverkets
synpunkter är enligt min mening av den arten att de bör föranleda ytterligare
överväganden. Möjligen bör dessa samordnas med det pågående arbetet rörande
utredningen av sjöolyckor. Organisationen av flygräddningstjänsten skall enligt
mitl förslag närmare beslutas av regeringen. I samband därmed får regeringen
ta ställning till de synpunkter i frågan som numera föreligger.

Vad särskilt gäller rätten för haverikommissionen att
överiåla undersökningar till andra delar jag den mening som utredningen
framfört och som biträtts av lufifartsinspekiionen. Chicagokonventionen synes
inte lägga hinder i vägen för att undersökningarna överlåts till andra än andra
stater.

2.18 Vissa särskilda bestämmelser

Mitt förslag: Avgift skall kunna tas ut dels för den
övervakning av luftfartygs luftvärdighet som erfordras då luflvärdighetsbevis
utfärdas för att gälla tills vidare, dels för meddelande av elevtillstånd.

Utredningens förslag (avsnitt 14) överensstämmer med mill
förslag. Remissinstanserna har inte särskilt kommenterat förslaget.

s. 140 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 140

Skälen för mitt förslag: 1 12 kap. LL finns bestämmelser
om i vilka fall luftfartygs avgång kan hindras och om vem som är behörig att
meddela sådanl beslut. I kapitlet finns också hänvisningar till särskilda
bestämmelser om inskränkningar i möjligheten att lägga kvarstad på vissa
angivna fartyg. Bestämmelser härom finns i lagen (1939:6) om frihet från
kvarstad för vissa luftfartyg. Vidare finns i kapitlet hänvisningar till regler
om innehav och användning av radioanläggning på luftfartyg och inom markorganisationen.
Bestämmelser härom finns i radiolagen (1966:755) och i kungörelsen (1967:448)
om innehav och användning inom neutralt territorium av radiosändare och
mottagare på utländskt fartyg, luftfartyg och motorfordon.

Slutligen finns i 12 kap. 4 8 LL en bestämmelse om att
regeringen fastställer grunderna för bestämmandet av avgifter och övriga
kostnader för förrättningar enligt luftfartslagen. Sådana grunder har
fastställts i 136— 138 88 LK. Utredningen föreslår att möjlighet införs alt ta
ut avgift för den övervakning av luftvärdigheten som enligl utredningen
föreslås i samband med att luflvärdighetsbevis utfärdas tills vidare i stället
för all vara tidsbegränsade. Vidare föreslås alt en avgift skall tas ut för
meddelande av elevtillstånd.

Utredningens förslag har inte föranlett någon kommentar
under remissbehandlingen. Jag ansluter mig i princip till förslaget.

2.19 Ansvarsbestämmelser

Mitt förslag: Straffet för brott mot luftfartslagens
bestämmelser m. m. blir antingen fängelse i högst två år, böter eller fängelse
i högst sex månader eller enbart böter. Ett nytt straffstadgande införs
beträffande den som tjänstgör utan att ha ett föreskrivet behörighetsbevis.

Utredningens förslag (avsnitt 15) överensstämmer med mitt
förslag.

Remissinstanserna accepterar i allmänhet utredningens
förslag.

Skalen för mitt förslag: I 13 kap. LL finns
ansvarsbestämmelser beträffande vissa av lagens regler. Bestämmelserna
innehåller fyra olika straffsatser. Den högsta straffsatsen, fängelse i högst
tvä år, gäller dä någon är berusad t. ex. vid förandet av luftfartyg eller vid
ulövandet av tjänsl som trafikledare. Samma straffsats gäller om någon bryter
mot förbudet mot överljudsfart eller regeringens beslut att av militära skäl
l.ex. förbjuda luftfart samt då någon framför ett luftfartyg med felaktig
nationalitets- eller registreringsbeteckning. Om brotten är ringa skall dömas
till böter. De flesta ansvarsbestämmelserna upptar straffskalan böter eller
fängelse. I en del av bestämmelserna föreskrivs som maximum fängelse i ell år,
i andra

s. 141 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 141

fängelse i sex månader. Slutligen finns några beslämmelser
som innehåller endast böter i straffskalan. Också i luftfartskungörelsen finns
ansvarsbestämmelser. Straffet är dagsböter och i några fall penningböter.

Utredningen
anser att sanktionssystemets uppbyggnad bör vara sä enkel som möjligt. Enligt
utredningen bör siraffmaximum, fängelse två är, kunna sänkas i alla fall utom
när det gäller onykterhet vid förande av luftfartyg eller tjänstgöring som
flygledare m. m.

En
sänkning av straffsatsen bör vidare enligl utredningen ske beträffande den som
använder ett luftfartyg trots all del saknar luftvärdighetsbevis eller
miljövärdighetsbevis. Straffmaximum är f. n. ett år. Enligt utredningen bör
straffet vara endast böter.

För övrigt
föreslår utredningen beträffande brott med siraffmaximum över sex månader en
sänkning av straffsatserna till fängelse i sex månader.

Ett nytt straffstadgande föresläs beträffande den som
tjänstgör utan att ha ett föreskrivet behörighetsbevis.

Enligt
utredningens mening bör straffsatserna i en ny luftfartsförordning vara enbart
dagsböter.

Riksåklagaren
finner med hänsyn till bl. a. alt avsikten med förslaget inte är att
gärningarna i allmänhet skall bedömas mildare än vad som är fallet i dag och då
brottsbalkens beslämmelser kan bli tillämpliga beträffande vissa allvarligare
överträdelser inte anledning till erinran mot utredningens förslag.

Överåklagaren
i Malmö åklagardistriki anser dock del inte rimligt att pä detta sätt generellt
minska straffvärdheten i ett stort antal brottsliga förfaranden av varierande
typ. Förslagets konsekvenser ter sig enligl överåklagaren betänkliga från allmänprevenliv
synpunkt.

Länsåktagaren i Kalmar län menar att förslaget är
rationellt och rättssä-kert.

I övrigt har utredningens förslag beträffande
straffbestämmelserna inte särskilt kommenterats under remissbehandlingen.

För egen
del kan jag i det väsentliga ansluta mig till utredningens förslag. Beträffande
ansvarsbestämmelsen om onykterhet vid framförande av luftfartyg eller vid
tjänstgöring som trafikledare m.m. finns det enligl min mening anledning all
överväga en något annorlunda lagleknisk konstruktion än den som utredningen
föreslär. Jag återkommer närmare till mina överväganden i den delen i
specialmotiveringen. Där kommer jag också att i övrigt ta upp vissa frågor i
anslutning till straffbestämmelserna där jag har stannat för en annan lagleknisk
lösning än vad utredningen har kommit fram till.

s. 142 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 142

2.20 Tillämpningsbestämmelser, bemyndiganden, deflnitioner

Mitt förslag: 1 14 kap. LL införs regler om talan mot de
beslut som domstol och luftfartsverket har att meddela enligt lagen.
Bestämmelsernas innehåll har anpassats lill de materiella överväganden som jag
tidigare har redovisat. Möjlighet införs för luftfartsverket att överlåta åt
andra att utarbeta föreskrifter för vissa luftfartyg av särskild beskaffenhet,
exempelvis segelflygplan. Slutligen föresläs ett generellt bemyndigande för
luftfartsverket att meddela ytterligare föreskrifter beträffande tillämpningen
av lagen.

Utredningens förslag (avsnitt 16) överensstämmer i princip
med mitl förslag, utom såvitt avser de delar där utredningen föreslagit en
annan saklig lösning än den jag har stannat för.

Remissinstanserna accepterar i allmänhet utredningens
förslag.

Skälen för mitt förslag: I 14 kap. LL finns bestämmelser
om lagens tillämpning och om talan mot luftfartsverkets beslut enligt såväl
lagen som föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen. Utredningen
föreslår en sådan ändring i 14 kap. att luftfartsverket får möjlighet att
delegera utfärdandet av föreskrifter för luftfartyg av särskild beskaffenhet.
Luftfartsverket har uttryckt önskemål om sådan delegeringsmöjlighet speciellt
när det gäller drakar och segelflygplan men även i fråga om modelluftfartyg och
varmluftsballonger.

För övrigi föreslår utredningen ändrade regler om talan
mot luftfartsverkels m.fl. beslut som har samband med utredningens förslag.

I 14 kap. 3 8 föresläs upptagen ett generellt bemyndigande
för regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer att meddela ytterligare
föreskrifter i de avseenden som anges i lagen. I samma paragraf föreslås ett
bemyndigande för regeringen alt uppdra åt andra att meddela föreskrifterna.

I 14 kap. 4 8 föreslår utredningen en ny bestämmelse som
gör det möjligt för regeringen att medge undantag och meddela föreskrifter i
situationer av krig eller krigsfara e.d. 1 14 kap. 5 8 föresläs upptagna
definitioner av de olika konventioner som nämns i författningstexten.

Remissinstanserna har i allmänhet accepterat utredningens
förslag.

För egen del kan jag också i stort sett ansluta mig till
vad utredningen har föreslagit. Med hänsyn till mina förslag rörande talan mot
luftfartsverkets beslut m.m. avviker milt förslag till lydelse av 14 kap. 2 8
något frän utredningens förslag. Med hänsyn bl. a. till regeringsformens
bestämmelser om inskränkningar i möjligheterna att delegera rätten att uifärda
bestämmelser som innebär normgivning mäste emellertid enligt min mening

s. 143 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 143

reglerna utformas något annoriunda än vad utredningen har
föreslagit. Jag kommer att i specialmotiveringen till de aktuella bestämmelserna
närmare utveckla mina överväganden härvidlag.

2.21 Militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

Mitt förslag: Ett uppdrag ges lill luftfartsverket att i
samråd med överbefälhavaren undersöka de frågor som aktualiseras i samband med
militär luftfart för civila ändamål och att redovisa förslag till lösningar på
problemen.

Utredningens förslag (avsnitt 17): Inget förslag om
ändringar men en rekommendation att frågan bör övervägas pä nytt om det visar
sig all mililära luftfartyg används i stor utsträckning för annat än mililära
ändamål.

Remissinstanserna: Överbefälhavaren är nöjd med
utredningens ställningslagande. Luftfartsinspektionen anser att frågan nu bör
regleras i författning.

Skälen för mitt förslag: I luftfartslagens andra avdelning,
15 kap., behandlas frågor om militär luftfart och annan luftfart för
statsändamål. Som statliga luftfartyg anses - i enlighet med den indelning som
görs i Chicagokonvenlionen - bl.a. militär-, tull- och polisfartyg men däremot
inte sådana statliga luftfartyg som används för affärsdrift. I 15 kap. hänvisas
till de bestämmelser i luftfartslagen som gäller för luftfart med militära
luftfartyg och för annan luftfart för statsändamål. Övriga regler fastställs
av regeringen eller den myndighet som regeringen besiämmer. Regler om utländska
örlogsfartygs och militära luftfartygs tillträde till svenskt territorium
finns i lilllrädesförordningen (1982: 755).

Utredningen diskuterar de problem som uppstått i samband
med användningen av försvarels luftfartyg för civila uppdrag. Diskussionen
förs delvis med utgångspunkt i ett beslut av justitieombudsmannen (JO) den 16
december 1975 i vilket JO bl. a. diskuterade behovet av ändringar i luftfartsförfattningarna
med anledning av klagomål från två trafikflygare som gjort gällande att
flygvapnets agerande inom svensk yrkesmässig trafik pä vissa punkter var
olämpligt och lagstridigt. I ärendet gjordes frän luftfartsverket gällande att
den luftfart som bedrivs med militära luftfartyg faller under 15 kap. LL så
länge luftfarten är av militär natur men att luftfart med militära luftfartyg
för andra än militära ändamål inte bör betraktas som statlig luftfart i
luftfartslagens mening.

Riksdagen har år 1974 uttalat sig mot en lagändring av den
innebörd som luftfartsverket förordat (FöU 1974:28).

Inte heller fann JO att det kunde anses påkallat med
omedelbara ätgärder för en ändring av bestämmelserna.

s. 144 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 144

Utredningen har också stannat för att inte lägga fram
några ändringsförslag. Om det visar sig framöver att militära luftfartyg
används i stor utsträckning för annat än militära ändamål bör emellertid enligt
utredningen den frågan övervägas på nytt.

Överbefälhavaren finner att utredningens ställningslagande
möjliggör ett fortsatt rationellt utnyttjande av militära resurser där de
används enligt de principer som nu tillämpas. Luftfartsinspektionen anser
däremot att tiden nu är mogen att författningsmässigt reglera denna fråga.
Angelägenheten härav understryks enligt luftfartsinspektionen av all försvarets
iranspori-flygkapacitel har ökat. Civila transporter som genomförs med mililära
resurser skapar betydande irritation inom den civila flygbranschen.

Det material i frågan om regleringen av den militära
luftfarten för civila ändamål som utredningen redovisar är nästan tio år
gammalt. Utredningen har anfört att vissa skäl talar för lagstiftning i linje
med vad luftfartsverket förordat och som under remissbehandlingen har
förespråkats av luftfartsinspektionen. Enligt min mening rymmer frågan sä
många komplicerade problem av betydelse för myndigheter, företag och
organisationer inom bl. a. luftfarten, försvaret och räddningsväsendet att det
nu föreliggande materialet inte kan ligga till grund för något definitivt
ställningslagande från min sida. Min avsikt är därför att senare ta upp frågan
om ett uppdrag åt luftfartsverket att i samråd med överbefälhavaren närmare gå
igenom denna fräga och lägga fram de förslag som genomgången kan ge anledning
till. I avvaktan härpå bör den nuvarande ordningen i princip behållas.

2.22 Forum i lufträttsmål

Mitt förslag: Inga särskilda forumregler införs för
lufträttsmål.

Utredningens förslag: Mål om brott enligt luftfartslagen
skall prövas av de tingsrätter som är sjörättsdomstolar. För tvistemål med
lufträttslig anknytning införs inga nya forumregler.

Remissinstanserna har haft olika synpunkter. De flesta
instanser som yttrat sig i frågan avstyrker utredningens förslag eller föreslår
ändringar av annan art än de som utredningen har föreslagit.

Skälen för mitt förslag: Samtliga tingsrätter är f.n.
behöriga all i första instans handlägga mål med lufirättslig anknytning. Frågan
vilken tingsrätt som är behörig avgörs enligt de allmänna forumreglerna i 10
och 19 kap. rättegångsbalken.

Utredningen diskuterar en framställning hos regeringen av
luftfartsverket i vilken verket tar upp frågan om en begränsning av
lufträttsmålen till en domstol och en åklagarmyndighet. Enligt luftfartsverket
har målen

s. 145 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 145

blivit alltmer invecklade, särskilt de mål som rör
kollisionstillbud, där de invecklade flygtrafikledningsprocedurerna ställt
såväl domstolar som åklagare inför problem. En åklagare har därför enligt
luftfartsverket ofta en svär ställning trots den expertis som ställs lill
förfogande. Med hänsyn till verkets ställning som säkerhelsmyndighet är det
enligt verket knappast en önskvärd situation att dess säkerhetsexperter måste
uppträda som biträden till äklagare.

Utredningen menar alt det finns skäl att koncentrera de
lufträttsliga brottmålen till ett mindre antal tingsrätter. Enligt utredningens
förslag skall frågan om ansvar för brott enligt luftfartslagen och enligt de
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen prövas av de tingsrätter som
är sjörätlsdomslolar. Beträffande tvistemålen lägger utredningen inte fram något
förslag om ändrade forumregler.

Utredningens förslag har under remissbehandlingen fått ett
blandat mottagande. Förslaget lillstyrks av riksåklagaren och Kalmar
tingsrätt. Del avsts'rks av domstolsverket, Sveriges advokatsamfund och KSAK.
Stockholms tingsrätt förordar att samtliga lufträttsmål skall koncentreras
till sjörältsdomstolarna, Lufifartsinspekiionen och Sundsvalts tingsrätt menar
att Stockholms tingsrätt bör vara behörig att handlägga samtliga lufträttsmål.

För egen del delar jag den uppfattning som ftera
avstyrkande remissinstanser ger uttryck för, att det inte föreligger
tillräckligt starka skäl att begränsa tingsrätternas behörighet när det gäller
lufträttsmål. Antalet mål av den arten är så litet att de fördelar man kan
uppnå genom en specialisering till vissa domstolar uppenbariigen är
begränsade. Även med en sådan ordning torde det för åklagare och domstol vara
nödvändigt alt införskaffa särskild sakkunnigbevisning. Av naturiiga skäl måste
denna vanligtvis tas från luftfartsverket. Jag finner således inte skäl att
inrätta specialdomstolar enligt utredningens förslag.

3 Upprättade lagförslag

1 enlighet med vad jag har anfört nu har inom
kommunikationsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),

2.
lag om ändring
i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart,

3.
lagom ändring i
lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg.

4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar.

Lagförslagen under 2-4 har upprättats i samråd med chefen för justitie

departementet.

Förslagen bör fogas lill protokollet i detta ärende som
bilaga 5.

10 Riksdagen 1984/85. I samt. Nr 212

s. 146 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 146

4 Specialmotivering

4.1 Luftfartslagen (1957: 297)

/ kap.

1-288

Paragraferna överensstämmer i sak med gällande lydelse och
har endast justerats språkligt i huvudsak i enlighet med utredningens förslag.

Under förarbetena till I 8 i dess nuvarande lydelse
diskuterade lagrådet behovet av en reservation för all andra författningar
kunde innehålla beslämmelser som innebär inskränkningar eller villkor i rätten
lill luftfart. Sådana författningar var enligt lagrådet ändå fullt ut
lillämpliga i de hänseenden som regleras där. Lagrådet fann dock bl, a. med
hänsyn lill vikten av att någon tvekan inte råder på denna punkt alt en i
paragrafen inlagen reservation kunde vara motiverad i delta fall (prop. 1957:69
s.231 0. Jag har inte funnit anledning att nu inta någon annan ståndpunkt i den
frågan. Av särskilt intresse i detta fall är numera miljöskyddslagen (1969:387)
enligt vilken bl. a. kan prövas en ifrågasatt flygnings inverkan på miljön
exempelvis från bullersynpunki.

Under remissbehandlingen har luftfartsinspektionen erinrat
mot beteckningen svenska luftfartyg i 2 8 och förordat ett uttryckssätt i
linje med det

nu gällande (luftfartyg-- som hava svensk nationalitet).
Innebörden

av det nuvarande uttryckssättet är i förevarande
sammanhang att luftfartyget är registrerat här i landet enligt 2 kap. 12 eller
14 8. Enligl min mening kan uttryckssättet nu ändras enligl utredningens
förslag utan risk för att innebörden därav blir annan än f. n.

1 en ny luftfartsförordning bör liksom f.n. i
luflfartskungörelsen föreskrivas alt frågor om tillstånd prövas av
luftfartsverket.

2a8 Paragrafen har endast justerats språkligt.
Straffbestämmelser som anknyter till paragrafen föreslås i 13 kap. 2 8 1.

1 paragrafen har i huvudsak i enlighet med utredningens
förslag gjorts språkliga och redaktionella ändringar.

Enligt 3 8 LK fär luftfartsverket förordna om
restriktionsområde bl. a. där det behövs av militära skäl. Detla bemyndigande
täcks varken av nuvarande 3 8 LL eller av paragrafen i den av utredningen
föreslagna lydelsen. Bemyndigandet i paragrafen har utsträckts till att också
omfatta sådan delegering till verket (jfr prop. 1957:69 s. 50).

Bemyndigandet för regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om inskränkningar av eller
förbud mol luftfart har också utökats på så sätt att föreskrift härom får
meddelas också när det behövs av hänsyn till natur- eller miljövård (jfr 3 8
andra stycket LK).

s. 147 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 147

I luftfartsförordningen bör i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som gäller f. n. enligt luftfarlskungörelsen tas in bestämmelser om
restriktioner för luftfart m, m. Där bör också tas in en hänvisning till
förordningen (1979:969) om restriktioner för luftfart inom vissa områden.

En straffbestämmelse i anslutning till paragrafen föreslås
i 13 kap. 2 8 2.

Paragrafen har endast justerats språkligt.

5 8

Paragrafen är ny. Beträffande motiven för den nya
regleringen hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.7).

Paragrafen, som är ny, gör del möjligt alt överföra till
Sverige ansvaret för luftvärdigheten och miljövärdigheten beträffande sådana
utländska luftfartyg som på grund av nyttjanderältsavtal används av en svensk
brukare. Genom paragrafen blir det möjligt för Sverige att tillämpa de principer
om övertagande av ansvaret för ett luftfartygs lufivärdighet m.m. som lagts
fast i den nya artikel 83 bis lill Chicagokonvenlionen. Paragrafen har
utformats så att regeringen genom en generell föreskrift fär möjlighet att göra
de på grund av artikeln aktuella bestämmelserna lillämpliga beträffande de
utländska luftfartygen. Bemyndigandet avser endast föreskrifter som ligger inom
delegationsområdet enligt 8 kap. 7 8 regeringsformen. Regler om registrering av
de här aktuella luftfartygen föreslås i 2 kap. Ila8.

Sveriges advokatsamfund har i detla sammanhang pekat på
angelägenheten av en översyn av reglerna rörande inskrivning av rätt till
luftfartyg. Den frågan har behandlats dels av utredningen angående rätt lill
luftfartyg i betänkandet (SOU 1976:70) Rätt till luftfartyg, dels av
pantbrevsutredningen i betänkandet (SOU 1982:57) Pantbrev. I prop. 1984/85:54,
som nyligen har överlämnats lill riksdagen, har tagits upp frågor som behandlats
i del sistnämnda betänkandet. 1 propositionen behandlas emellertid inte frågan
om inskrivning av rätt lill luftfartyg. Chefen för justitiedepartementet uppger
där att han kommer att ta upp den i ett annat sammanhang (prop. s. 13).

Av skäl som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.5) har den erforderliga straffrättsliga regleringen lagils upp i 13
kap. (13 kap. 5 8 andra stycket).

Paragrafen avser liksom 6 8 att göra det möjligt för
Sverige att tillämpa de principer som lagts fast i artikel 83 bis. Genom
bestämmelsen blir det möjligt för Sverige alt överföra tillsynen av
luftvärdigheten m. m. över

s. 148 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 148

svenska luftfartyg som hyrs av en utländsk brukare lill
den utländska staten.

Beträffande straffrättsliga frågor hänvisar jag lill den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.5).

Paragrafen motsvarar nuvarande 5 8 (prop. 1968:25. ILU 13.
rskr 77. prop. 1970:51, ILU 28. rskr 134).

2 kap.

Som jag redogjort för i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.6) föreslås ingen ändring i 2 8. Reglerna i 13 8 bör överflyttas dels lill
luftfartsförordningen, dels till en registerförordning,

1 och 388

1 paragraferna har i huvudsaklig överensstämmelse med
utredningens förslag gjorts redaktionella justeringar. Om riksdagen antar mina
förslag till ny lufifartslagstiflning avser jag att senare föreslå regeringen
att kungörelsen (1955: 635) med närmare bestämmelser om luftfartygsregistret
m, m. ersätts av en förordning med närmare bestämmelser om luftfartygsregislret
av i huvudsak del innehåll som föreslagils av utredningen (avsnitt 4.5,
förfatiningsförslag 6). I den förordningen bör sålunda också upptas de regler
som nu finns i 6 och 7 88. Den närmare utformningen av förordningen får bl. a.
bli beroende av om registret skall vara datorbaserat.

Paragrafen fick sin nuvarande lydelse år 1972 (prop. 1972:
19. TU 9. rskr 126) då kravet på miljövärdighetsbevis fördes in. De av
utredningen föreslagna ändringarna är av redaktionell och språklig art. Under
remissbehandlingen har lufifartsinspekiionen uttalat att kravet pä
luftvärdighet och miljövärdighet för registrering bör kunna tas bort. Ett
luftfartyg får ju ändå inte brukas utan att det är luftvärdigt och
miljövärdigt, och inga krav härpå uppställs för att luftfartyget skall kunna
slå kvar i luftfartygsregistret.

För egen del har jag utgått från att kravet på
luftvärdighet och miljövärdighet som förutsättning för registrering bidrar
lill efterlevnaden av reglerna härom även om de i sig inte utgör någon garanti
för alt kravel är uppfyllt då luftfartygei används. Dessutom utgör kravet en
spärr mol att andra föremål än luftfartyg kommer in i registret. Jag föreslår
därför att denna paragraf behålls i sak oförändrad. Den harjusterats språkligt
i enlighet med utredningens förslag.

Från paragrafens nuvarande lydelse har uteslutits de
närmare föreskrifterna om ansökningens innehåll som nu upptas i paragrafen.
Dessa bestäm-

s. 149 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 149

melser är som utredningen påpekar (avsnitt 4.5) av sådan
art att de hör hemma i en regeringsföriattning. Jag avser att föreslå
beslämmelser i ämnet i den förordning om luftfartygsregislret som jag nyss
nämnt i specialmotiveringen till I 8. Samma sak gäller de beslämmelser som nu
finns upptagna i 6 och 7 88 som jag föreslår skall upphävas.

1 8 8, som enligt min mening inte bör ändras i detta
sammanhang, finns beslämmelser om när ett luftfartyg skall avregistreras,
.'vregistrering av ett luftfartyg som är intecknat får dock enligl 9 8 ske
endast om inteckningshavaren har medgett det. 1 paragrafen finns f. n. närmare
bestämmelser om förfarandet vid sådant medgivande och om underrättelse till inskrivningsdomaren,
I förslaget till 9 8 har endast tagits upp att ett luftfartyg som är intecknat
får avregistreras endast om inteckningshavaien medger det. Övriga bestämmelser
avser jag - i enlighet med vad som föreslagits av utredningen (avsnitt 4.5) -
att föreslå upptagna i en ny förordning om luftfartygsregistret.

108

I paragrafen har gjorts endast språkliga justeringar som
delvis har samband med ny lagstiftning om kreditköp.

118

Paragrafen överensstämmer i sak med den nuvarande 11 8.
Med hänsyn till regeringsformens bestämmelse om rätt för regeringen all utfärda
verkställighetsföreskrifter och lill det generella bemyndigandet som föreslås
i 14 kap. 3 8 behövs inte som f. n. här något bemyndigande för regeringen alt
meddela bestämmelser om det särskilda bihanget till luftfartygsregistret.
Bestämmelser i ämnet avser jag föreslå upptagna i den nya förordningen om
luftfartygsregislret.

Ila8

Bestämmelsen, som är ny. reglerar den s.k.
brukarförleckningen. Förslaget hänger samman med de föreslagna reglerna i 1
kap. 6 8 om övertagande av ansvaret för luftvärdigheten m. m. hos utländska
luftfartyg som hyrs av svenska brukare. Förteckningen är avsedd all göra det
möjligt för de svenska myndigheterna att ta över tillsynen. Eftersom ett
luftfartyg enligt artikel 18 i Chicagokonventionen inte kan vara registrerat i
mer än en stal kan förteckningen inte vara utformad som ett register över
luftfartyg Ulan som en förteckning över vilka juridiska eller fysiska personer,
som innehar utländska luftfartyg med nyttjanderätt. Närmare bestämmelserom
brukarförleckningen avser jag föreslå upptagna i den nya förordningen om
luftfartygsregislret.

s. 150 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85: 212 150

12och 14-1688 Paragraferna harjusterats redaktionellt. En
straffbestämmelse i anslutning lill 16 8 föreslås i 13 kap. 2 8 4.

3 kap.

Paragrafen motsvarar nuvarande 1 8 och har utformats i
huvudsak i enlighet med utredningens förslag. I tredje stycket har på grund av
påpekande av luftfarlsinspektionen använts termen hälla i stånd i stället för
den av utredningen föreslagna termen underhålla. Härigenom kommer kravet på luftfartygets
skick också att omfatta sådan modifiering som är nödvändig för att
upprätthälla luftvärdigheten.

Del nuvarande bemyndigandet i tredje stycket för
regeringen eller luftfartsverket att meddela närmare bestämmelser om
luftfartygets miljövärdighet har utgått. Motsvarande bemyndigande följer av
regeringsformen och av 14 kap. 3 8 i den av mig föreslagna lydelsen.

En straffbestämmelse i anslutning till första siycket
föreslås i 13 kap. 285.

I paragrafen regleras liksom f.n. tillsynen av ett luftfartygs
luftvärdighet. Första siycket har utformats i huvudsak i enlighet med förslag
från luftfartsinspektionen. Bl. a. har ordet besiktning inte nämnts särskilt
eftersom det har begränsad betydelse och endast ulgör ett element i
luftfartsinspektionens luftvärdighetsövervakning. Tillsynen har i enlighet med
utredningens förslag utökats till att också avse tillbehör och reservdelar
till luftfartyg och annan sådan utrustning för fartyg och ombordvarande som har
betydelse för säkerheten.

Bemyndigandet i andra stycket att anlita särskilda
sakkunniga har av skäl som jag har utvecklat i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.8) begränsats till att avse endast besiktning och tillsyn.

3 8

I enlighet med utredningens förslag har reglerna i första
stycket sista meningen om det närmare innehållet i luflvärdighetsbeviset inte
någon motsvarighet i den nya bestämmelsen eftersom de innehåller
självklarhe-ler.

På förslag av luftfartsinspektionen har bemyndigandet för
särskilda sakkunniga alt förnya luftvärdighetsbeviset utsträckts till att avse
också utfärdande av sådant bevis. Av redaktionella skäl har bestämmelsen härom
tagits upp som ell nytt tredje stycke.

Ändringarna i denna paragraf är av redaktionell art.

s. 151 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 151

5 8

Första meningen har utformats i huvudsak i enlighet med
förslag av luftfartsinspektionen. Avsikten är att understryka att
luftvärdigheisbeviset som i enlighet med vad jag anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.8) fortsättningsvis skall kunna utfärdas att gälla
tills vidare blir ogiltigt om luftfartyget inte underhålls på föreskrivet sätt.
Meningen är också att luftfartsverket skall kunna bestämma att
luftvärdigheisbeviset är giltigt om skadan avhjälps på del sätt som verket
bestämmer. Denna möjlighet har verket genom rätten i första stycket sista
meningen alt medge undantag från bestämmelserna i det stycket. I ett tredje
stycke föreskrivs f. n. att ell luftvärdighetsbevis som är ogiltigt på anmaning
ofördröjligen skall avlämnas till luftfartsverket. Den bestämmelsen har också
i fortsättningen ansetts böra upptas i lagen.

Paragrafen har ändrats redaktionellt i huvudsaklig
överensstämmelse med utredningens förslag.

Paragrafen har ändrats redaktionellt enligt utredningens
förslag. 1 enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen har det
som en förutsättning för ägarens eller brukarens skyldigheter enligl paragrafen
liksom f.n. uttryckligen förutsatts att luftfartyget används vid luftfart (se
avsnitt 2.8).

Med "förrättningsman" avses i denna
paragrafsamma personalkategori som enligt den nuvarande lydelsen har rätt till
tillträde och biträde enligt lagrummet, dvs. personal frän luftfartsverkei
eller andra sakkunniga som erhåller uppdrag all sköta besiktningar och tillsyn.
På förslag av utredningen har i sista meningen inte som f.n. uttryckligen
angetts alt luftfartygets trafikförhållanden inte bör rubbas. Någon saklig
ändring är inte avsedd.

9-1188

1 9 och 10 88 har gjorts redaktionella ändringar. 11 8
motsvarar nuvarande 10a8.

4 kap.

I paragrafen har gjorts den ändringen att bemyndigandet
för regeringen eller luftfartsverkei att meddela närmare beslämmelser om
bemanningen har tagits bort. En sådan behörighet följer av regeringsformen och
den föreslagna nya 14 kap. 3 8. Avsikten är således att ansvaret för regleringen
också fortsättningsvis skall åvila regeringen eller luftfartsverket. 1 övrigt
har gjorts redaktionella justeringar i enlighet med utredningens förslag.

En straffbestämmelse i anslutning lill paragrafen föreslås
i 13 kap. 2 85.

s. 152 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85: 212 152

Paragrafen har justerats redaktionellt. Sista stycket har
fått en kortare avfatlning än f. n. Termen särskilda sakkunniga avses inrymma
även myndighet,

3 8

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 och 5 88. Den innehåller
de grundläggande reglerna om att den som tjänstgör som förare, navigatör eller
flygmaskinist skall ha ett luftfartscertifikat som är utfärdat eller godkänt i
Sverige, Vidare regleras, i enlighet med vad som gäller f. n. (5 8). vad som
gäller beträffande behörighet för den som innehar utländskt certifikat.

En straffbestämmelse i anslutning till paragrafen föresläs
i 13 kap. 2 8 5.

1 denna paragraf har samlats vissa ytteriigare
grundläggande beslämmelser om utfärdande och godkännande av
luftfartscertifikat. Som jag har berört i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.9.3) skall ett luftfartscertifikat liksom hittills utfärdas för viss tid.
Del skall också kunna begränsas lill att gälla under vissa förutsättningar. Här
finns alltså bl. a. möjligheter att vid medicinska hinder hos certifikatsökanden
ge föreskrifter om s. k, operativa begränsningar i certifikatets giltighet.

5 8

1 denna paragraf finns de grundläggande bestämmelserna om
elevtillstånd, dvs. lillstånd att genomgå utbildning för luftfartscertifikat.
Motsvarande regler finns nu i 89 8 LK. Elevtillstånd avses vara obligatoriskt
för var och en som påbörjar flygutbildning. Detta bör som luftfartsinspektionen
påpekat framgå av lagtexten, och första siycket har utformats med hänsyn
därtill. Också i övrigt har paragrafen redaktionellt utformats något annorlunda
än vad utredningen har föreslagit. Möjlighet för luftfartsverket alt höra
socialnämnden där del finns anledning att någon på grund av onyktert
levnadssätt inte bör ha certifikat föreslås i 21 8 andra stycket.

1 ett fjärde stycke har av skäl som jag har redogjort för
i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.2) tagits upp en regel som gör det
möjligt för luftfartsverket att medge undantag från kravet på elevtillstånd.
Bestämmelsen gör det bl. a. möjligt all rekrytera flygledaraspiranter i
flygvapnet utan formellt krav pä elevtillstånd.

1 paragrafen föreskrivs i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som f.n. i sak gäller enligt 32 8 LK alt sökanden för att ett
luftfartscertifikat skall utfärdas har ett gällande elevtillstånd och alt han
uppfyller vissa fastställda krav. 1 enlighet med påpekande från
lufifartsinspekiionen har däribland inte upptagits något krav på medborgarskap.
Vidare har också

s. 153 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 153

efter påpekande frän luftfartsinspektionen efter
"utfärdas" tillagts "eller utökas".

Av andra siycket följer att elevlillslånd inte krävs dels
om luftfartsverket har medgett undantag därifrån när del gäller antagande till
utbildning för det certifikat som avses med ansökan, dels om sökanden ändå kan
anses uppfylla erforderliga krav i fråga om ålder, kunskaper, ertarenhel och
skicklighet. I sistnämnda fall avses främst det fall då innehavaren av ett
utländskt certifikat begär all få della utbytt mol ett svenski.

Enligt paragrafen får luftfartscertifikat eller elevlillslånd
inte utfärdas inom en av domstol enligt 14 8 fastställd tid efter det att
tidigare elevtillstånd eller certifikat har återkallats. Reglerna härom
kommenteras närmare i anslutning till 14 8.

Paragrafen innehåller regler om förnyelse av elevtillstånd
eller luftfartscerlifikat. Såvitt gäller luftfartscertifikat motsvarar
paragrafen nuvarande 4 kap. 4 8 andra stycket. Paragrafen har med redaktionell
ju.stering utformats enligt utredningens förslag. Av hänvisningen lill 5 8
följer alt något krav på svenski medborgarskap inte ställs vid förnyelse.

I paragrafen har samlats förutsättningarna för
återkallelse av ett luftfartscerlifikat. Genom en hänvisning i 13 8 gäller
paragrafen också återkallelse av elevtillstånd. Den har utformats i
huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits av utredningen.

Punkten 1 avser att innehavaren i sin tjänstgöring har
varil så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller andra medel att han inte har
kunnat fullgöra sina uppgifter pä ell betryggande sätt. Punkten har utformats i
nära anslutning till straffbestämmelsen i 13 kap. 1 8 och till andra
straffbestämmelser avseende onykterhet i trafik, 1 de fall ålerkallelse enligt
denna grund blir aktuell torde certifikatinnehavaren också ha ställts under
åtal enligt 13 kap. 18. Punkten motsvarar 388 LK i aktuella delar. Det har inte
ansetts nödvändigt alt i likhel med vad som är fallet i 38 8 LK sårskilt
anmärka att del onyktra beteendet skall ha ägt rum i utövningen av den tjänst
som certifikatel gäller. Detta är emellertid avsikten. I annat fall finns
möjlighet till återkallelse enligt punkten 5.

Punkten 2 motsvarar vad som f.n. föreskrivs i 38 8 LK
punkt 1. Också i de situationer då ålerkallelse enligt denna punkt aktualiseras
torde det vara aktuellt med åtal för det aktuella beteendet.

Punkten 3 motsvarar 38 8 LK punkt 2.

Punkten 4 motsvarar 38 8 LK punkt 3.

Punkten 5 motsvarar 38 8 LK punkt 4. Rörande utredningen
angående dessa ålerkallelsegrunder återkommer jag vid 21 8 i det följande.

s. 154 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 154

Punkten 6 motsvarar 38 8 LK punkt 5.

Punkten 7 har inte någon motsvarighet i gällande ordning
eller i utredningens förslag. Punkten har tillkommit pä förslag av
luftfartsinspektionen som hänvisat till att frågan om vad som skall ske om
någon vid certifikalkoniroll eller på annat sätt visar sig inte hålla måttet
annars blir oreglerad.

Punkten 8 upptar i enlighet med utredningens förslag en ny
äterkallelsegrund, nämligen att innehavaren inte längre uppfyller de krav i
fråga om fysisk och psykisk lämplighet som gäller för utfärdande av
elevtillstånd. Sveriges advokatsamfund har menat att denna äterkallelsegrund
gör den i punkt 6 upptagna grunden onödig. Enligt min mening kan man dock tänka
sig alt någon kan sakna fysisk eller psykisk lämplighet som certifikatinnehavare
utan att därför kunna anses lida av sjukdom eller skada.

Punkten 9 har inte någon motsvarighet i den nuvarande
regleringen. Den har tagils upp för att säkerställa att inte någon undandrar
sig en från säkerhetssynpunkt angelägen kontroll av hans förmåga alt förrätta
sådan tjänst som certifikatet ger honom behörighet till.

108

I enlighet med vad jag har anfört i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.9.8) har i denna paragraf tagits upp en bestämmelse om
s. k. operativa begränsningar i utfärdade certifikat. Möjligheten alt besluta
om sådana begränsningar har inskränkts till de ålerkallelsegrunder som har
tagits upp i 9 8 5-9. Begränsningen behöver sålunda inte vara medicinskt
betingad. Föreligger ålerkallelsegrunder enligt 98 1-4 skall certifikatel återkallas
i sin helhet. Beslut om begränsning enligt denna paragraf fattas av luftfartsverket
(21 8). Beslutet överklagas hos kammarrätten (14 kap. 2 8), Bestämmelsen
gäller också elevtillstånd (12 8). I frågaom länsrättens möjlighet att i ett
mål om återkallelse i stället för återkallelse besluta om motsvarande
begränsningar hänvisar jag till specialmotiveringen till 25 8.

118

Paragrafen motsvarar 38 8 andra stycket LK. I förhållande
lill vad som gäller enligt den bestämmelsen innebär paragrafen den ändringen
all det inte blir möjligt all återkalla ett certifikat pä grund av brottslig
gärning förrän ett lagakraftvunnet avgörande i fräga om brottet finns.
Paragrafen har utformats efter mönster av 18 8 körkortslagen (1977:477).

128

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 kap. 6 8 andra siycket
LL. Beträffande valet av terminologi och grunderna för beslut enligl
paragrafen hänvisar jag till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.7). Av
allmänna grundsatser följer alt beslutet om försättande ur kraft kan upphävas
om skälen för del inte längre föreligger. I paragrafen har särskilt anmärkts aU
beslut om försättande ur kraft skall gälla omedelbart.

s. 155 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 155

Beträffande förfarandet återkommer jag i
specialmotiveringen lill 21-

2288.

138

Av paragrafen följer att ett elevtillstånd skall kunna
återkallas, begränsas och försättas ur kraft på samma grunder som ett
luflfarlscertifikat.

148

1 paragrafen har i huvudsaklig överensstämmelse med
utredningens förslag tagits upp regler om att en viss lid skall fastställas inom
vilken elevtillstånd eller luftfartscerlifikat inte får utfärdas sedan en
ansökan angående certifikatel har avslagits på grund av sökandens personliga
förhållanden eller återkallats på grund av förseelser enligt 9 8 1 -5.
Paragrafen motsvarar 39 8 LK. Beträffande beteckningen på denna tid hänvisar
jag till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.5). En avslagen ansökan kan
avse utfärdande, utökning eller förnyelse av elevtillstånd eller certifikat. 1
andra stycket har särskilt markerats att tiden, om den nedsätts i efterhand,
inte får bestämmas kortare än de minimitider som gäller då den fastställs
första gången.

Beslut i nu aktuella avseenden fattas av luftfartsverket
eller, efter ålerkallelse, av länsrätten (4 kap. 22 8 första siycket 1 och 2).

15 8

Paragrafens första stycke motsvarar 41 8 LK. Beslut om
varning meddelas av länsrätten (22 8 punkt I). Det kan överklagas till kammarrätten. Varning kan
meddelas endast vid de icke medicinska ålerkallelsegrunder som anges i 98 3-5.

Föreligger inte tillräckliga skäl till varning eller
återkallelse skall luftfartsverket, som jag redogjort för i den allmänna
motiveringen, i stället kunna besluta om erinran. En bestämmelse härom har med
avvikelse från vad utredningen har föreslagit tagits upp i lagen och placerats
i ett andra stycke i denna paragraf. Det har bedömts lämpligt all samla alla
sanktioner i lagen. En bestämmelse om att beslut om erinran inte får överklagas
har tagits upp 1218 tredje siycket.

168

Paragrafen motsvarar 42 8 LK. Beslut om omhändertagande
bör i enlighet med vad jag har anfört i den allmänna motiveringen kunna
meddelas av polismyndighet och chefen för flygtrafikledningsorgan saml
äklagare. Närmare beslämmelser härom kan tas upp i en luftfartsförordning. Där
kan också i enlighet med vad som föreslås av utredningen (42 8 luftfartsförordningen)
meddelas bestämmelser om luftfartsverkets prövning av frågan huruvida ett
omhändertaget certifikat skall återlämnas eller försättas ur kraft. Något behov
av en möjlighet till omhändertagande av ett elevtillstånd föreligger inte
enligt min mening.

s. 156 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 156

178

Enligt paragrafen blir det möjligt för länsrätten att
underlåta att besluta om återkallelse i de fall då elevtillstånd eller
luflfartscertifikat har varit försatt ur kraft eller omhändertaget så länge att
tidsfristen enligl 14 8 för utfärdande av nytt certifikat eller lillstånd redan
har gått ut. Hanvisningen lill 14' första stycket innebär att prövningen vid
tillämpningen av 178 också skall avse frågan om del förelegat synnerliga skäl
att bestämma tiden till kortare tid än två respektive ett år. Om domstolen i
enlighet med denna paragraf beslutar alt ålerkallelse inte skall ske, skull
certifikatet återlämnas till innehavaren. Någon ny prövning skall alltså inte
äga rum.

188

Paragrafen, som reglerar den s. k. certifikatkontrollen.
motsvarar 4 kap. 8 8 LL. Med stöd av den paragrafen har i 37 8 LK föreskrivits
att luftfartsverket får ålägga certifikatinnehavare alt undergå
läkarundersökning eller annan sådan undersökning som erfordras för all utröna,
huruvida han uppfyller de villkor i fråga om fysisk och psykisk lämplighet som
gäller för utfärdande av certifikatet. De aktuella skyldigheterna har med
hänsyn till 2 kap. 6 8 regeringsformen föreskrivits direkt i lagen.

1 andra stycket har i enlighet med utredningens förslag
tagits upp en möjlighet för regeringen alt föreskriva att luftfartsverket får
uppdra ät andra att genomföra kontrollen. Avsikten är att t. ex. flygskola
skall kunna ges denna rätt. Beträffande motiven för en sådan delegeringsmöjlighet
hänvisar jag till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.2).

198

Paragrafen motsvarar 4 kap. 7 8 LL och 44 8 LK. 1 andra
siycket föreskrivs i enlighet med utredningens förslag att godkännande inte
får avse längre lid än det utländska certifikatets giltighetstid.

20 8

I paragrafen finns bestämmelser om s. k. behörighetsbevis.
Den motsvarar de nuvarande bestämmelserna härom i 47-49 88 LK.

21-22 88

Av dessa paragrafer följer att luftfartsverket prövar
fråga om certifikat och elevtillstånd i den mån inte prövningen enligt 22 8
ankommer på domstol.

Beträffande motiveringen till den föreslagna ordningen
hånvisas lill den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9,8).

För alt fråga om omhändertagande skall kunna prövas också
av chefen för flygirafikledningsorgan som inte ingår i luftfartsverkets
organisation har i enlighet med förslag av luftfartsverket bemyndigandet för
regeringen att bestämma vem som skall pröva dessa frågor utsträckts till all
också avse sådant bemyndigande för andra än myndigheter.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 157

Om ett certifikat har tagits om hand pä grund av sådant
beteende från certifikatinnehavarens sida som avses i 16 8 första stycket skall
länsrätten pröva om del skall försättas ur kraft eller återlämnas lill
innehavaren. Har del tagits om hand enligl 16 8 andra stycket prövar
luftfartsverket enligt huvudregeln 1218 denna fråga. Om luftfartsverket finner
skäl till beslut om s.k. operaliv begränsning av certifikatet enligl 10 8 kan
alltså verket besluta om att certifikatet skall försättas ur kraft. Samma sak
gäller om verket i dessa fall finner skäl att ansöka hos länsrätten om
återkallelse av certifikatel. Sedan en sådan ansökan anhängiggjorls ankommer
det på lånsrätten all pröva frågan om certifikatet alltjämt skall vara försalt
ur kraft eller om det skall återiämnas till innehavaren.

23-24 88

1 paragraferna har delvis efter mönster från 42 8
körkortslagen tagits upp vissa bestämmelser för rättegången i länsrätt i
certifikatmål. När det gäller utredningsbefogenheterna enligt 24 8 har rätten,
som länsrätten i Östergötlands län påpekat, sådana befogenheter redan enligt 8
8 förvaltningsprocesslagen. De har dock i linje med vad länsrätten uttalat
viss informativ betydelse genom alt de fäster uppmärksamheten på
bevisförelägganden som det ofta kan bli anledning för domstolen att besluta om,

25 8

Genom paragrafen blir det möjligt för rätten att i de fall
då återkallelse inte sker i stället besluta om begränsningar i certifikats
giltighet eller att föreskriva andra villkor för fortsalt certifikaiinnehav.
Härigenom kan uppnås att certifikatet förses med sådana operativa
begränsningar som avses i 10 8. Sådana bör dock föreskrivas i första hand då
återkallelse har aktualiserats enligt 9 8 5-9.

30 8

Utredningen har i denna paragraf föreslagit ett generellt
bemyndigande för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer alt
föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från 4 kap. Bemyndigandet, som
inte har någon motsvarighet i gällande lag. ersätter de bemyndiganden som nu
finns i 4 kap. 5 8 tredje stycket och 4 kap. 9 8 LL,

1 4 kap. 5 8 tredje stycket LL finns f.n. ett bemyndigande
för luftfartsverket att enligt vad regeringen bestämmer meddela tillstånd alt
tjänstgöra pä luftfartyg utan hinder av kravel på luflfartscertifikat.
Bemyndigandet har utnyttjats i 45 8 LK enligt vilken bestämmelse
luftfartsverket får medge den som saknar certifikat att tjänstgöra på
luftfartyg i vissa fall.

Enligt 4 kap. 9 8 får regeringen eller efter regeringens
bemyndigande luftfartsverkei för utbildningsändamål eller eljest av särskild
anledning medge alt luftfartyg fär nytljas till luftfart ulan hinder av vad
förut är föreskrivet i 4 kap.

s. 158 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 158

Bemyndigandet i 4 kap. 98 utnyttjas f. n. i 46 8 LK enligt
vilken bestämmelse medgivande enligt 4 kap. 9 8 får ges av luftfartsverkei på
villkor som verket bestämmer.

Utredningen föreslär i 45-4688 luftfartsförordningen
bestämmelser motsvarande nuvarande 45-46 88 LK.

Bemyndigandet i 30 8 har enligt mitl förslag begränsats
till att avse de ändamål som f. n. avses med 4 kap. 5 8 tredje stycket och 9 8.

5 kap.

Paragrafen motsvarar helt nuvarande 5 kap, 1 8. Med
svenskt luftfartyg avses ett luftfartyg som är registrerat i Sverige. 1 likhel
med utredningen har jag funnit skäl alt ha kvar bestämmelsen i andra stycket om
att befälhavaren har den högsta myndigheten ombord. Som utredningen påpekat
(avsnitt 7.1) saknar dock bestämmelsen självständig innebörd utöver vad som
följer av andra bestämmelser i kapitlet. Jag har inte funnit anledning att i
enlighet med luftfartsinspektionens påpekande särskilt markera i lagtexten alt
befälhavaren skall finnas ombord. Det fär enligt min mening anses uppenbart att
den språkliga justeringen av paragrafen inte innebär någon saklig ändring i
förhållande till vad som i detta avseende gäller nu.

Närmare bestämmelser om befälhavare får pä motsvarande
sätt som nu är fallet beträffande luftfartskungörelsen (508) las in i en ny
luftfartsförordning,

Ändringarna i paragrafen är av redaktionell art.

Det nuvarande första stycket i paragrafen har i enlighet
med utredningens förslag utgått. Vad som föreskrivs om befälhavarens
skyldighet att ha uppsikt över fartyget och dess besättning samt passagerare
och gods följer som utredningen påpekar av andra beslämmelser. Befogenheten för
befälhavaren alt bestämma att medlemmar av besättningen skall arbeta med annat
än det som deras anslällning avser kan synas stå mindre väl i överensstämmelse
med dagens arbelsrättslagsliftning. Från säkerhetssynpunkt är bestämmelsen
emellertid nödvändig, och jag har inte funnit anledning att i detta avseende
frångå vad som gäller f. n.

4-4a88

4 8 har som jag redogjort för i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.10) utformats så alt den har anpassats till grundlagens krav och
andra bestämmelser av liknande slag. Någon saklig ändring i förhållande till
vad som gäller f, n. är inte avsedd. Räll till våldsanvändning i de situationer
som avses i paragrafen följer inte direkt av polislagen (1984: 387), Endast
sådan

s. 159 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 ly

våldsanvändning som äger rum i samband med alt någon
lagligen berövas friheten kan i och för sig stödjas på polislagen (23 8 jämförd
med 10 8 första stycket 2). 1 4 a 8 har tagils upp regler om nödvärnsexcess som
motsvarar vad som gäller enligt brottsbalken.

5 8

Paragrafen har endast justerats språkligt. Den ger
befälhavaren en laga rätt all omhänderta den som begår svårare brott ombord på
ett luftfartyg. Vad som avses med "svårare" brott berördes inte
närmare i förarbetena till den nuvarande bestämmelsen. En utgångspunkt torde
dock vara att fräga är om brott som kan föranleda häktning. Enligl min mening
bör dock den nuvarande lagtexten i detta avseende behållas; befälhavaren kan
normalt inte förväntas ha erforderliga kunskaper alt avgöra vilka beteenden
som är av den arten att de kan föranleda häktning. Befälhavaren fär vid
omhändertagandet använda våld enligt 4 8, Sådan rätt torde i och för sig
tillkomma honom redan enligt 108 första stycket 2 polislagen (1984:387) jämförd
med 23 8,

Nuvarande 6 8 bör i enlighet med vad utredningen föreslär
överflyttas till en ny regeringsförordning.

1 en ny 6 8 har av skäl som jag redogjort för i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2,10) tagils upp regler om utländsk befälhavares
rätt att använda våld och all omhänderta den som begått brott ombord m. m.

7-888

Paragraferna har utan ändring i sak omarbetats språkligt.
Dock har bestämmelsen om lill vem rapporteringsskyldigheten skall fullgöras
utgått. Regler härom får tas upp i en ny luftfartsförordning.

En straffbestämmelse i anslutning till 7 8 föreslås i 13
kap. 2 87.

Rapporteringsskyldigheten enligt 8 8 bör i enlighet med
vad som förordas av lufifartsinspekiionen fullgöras hos luftfartsverket.
Beslämmelser härom får tas upp i luftfartsförordningen.

Paragrafen reglerar, som utredningen erinrar om,
tjänsteavtalet mellan fartygets ägare och dem som tjänstgör ombord.
Bestämmelsen är delvis straffsanktionerad (13 kap. 2 86). Utredningen, som
påpekar att paragrafen skulle kunna utgå utan all man därvid förändrar
arbetslagarens skyldigheter i något avseende, har med hänsyn därtill ansett
att bestämmelsen bör kvarstå. Jag delar utredningens uppfattning; bestämmelsen
får enligt min mening anses ha ett värde som en erinran om vikten från
säkerhetssynpunkt att anställda ombord fullgör sina åligganden i tjänsten.

s. 160 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 160

108

Paragrafen harjusterats språkligt. Utöver de ändringar som
har föreslagils av utredningen har den anpassats till liknande bestämmelser i
trafik-och järnvägslagstiftningen. Tjänstgöring under påverkan av berusningsmedel
straffbeläggs i 13 kap. 1 8. I likhel med vad som torde gälla f.n. är
tjänstgöring vid sjukdom eller utiröttning i sig inte straffbart. Jag återkommer
lill ämnet i specialmotiveringen till straffbestämmelserna i 13 kap.

118

1 förevarande paragraf ges regeringen möjlighet alt
bestämma i vilket avseende 5 kap. LL skall vara tillämpligt i fråga om
utländska luftfartyg vid luftfart inom svenski område. Bemyndigandet har.
eftersom del inte i sig avser reglerna om våldsanvändning m.m. i 4-5 88, ansetts
kunna inrymmas inom 8 kap. 7 8 regeringsformen (föreskrifter om trafik).

6 kap. Rubriken

Överbefälhavaren påpekar att de allmänna bestämmelserna i
kapitlet även berör luftrumsorganisalionen och anser att rubriken bör avspegla
detta. Jag har inte funnit någon sådan justering av rubriken nödvändig. 1
sammanhanget kan erinras om att 2 8 om inrättande av luftleder i samband med
lagens införande togs upp i 6 kap. bl. a. för att inrättandet av sådana leder
utgjorde en viktig del av anordnandet av markorganisationen i dess helhet (se
prop. 1957:69 s.92).

1 paragrafen har nuvarande andra stycket utgått. I del
lagrummet bemyndigas regeringen att meddela närmare bestämmelser om inrättande
samt om underhåll m, m. beträffande flygplatser och andra anläggningar. Bestämmelser
i delta hänseende finns f.n. i 56-67 88 LK. Motsvarande befogenhet avses i
fortsäitningen följa av regeringsformen och av del generella bemyndigandet i 14
kap. 3 8 LL.

Regler motsvarande 56-67 88 LK kan tas in i en ny
luftfarisförordning utom såvitt gäller bestämmelsen i 62 8 om rätt för
luftfartsverket och televerket till tillträde till anläggning för att utöva
tillsyn och i 63 8 LK, enligt vilken befattningshavare som har hand om
säkerhets- eller ordningstjänst på allmänna flygplatser får avvisa från
flygplatsen den som stör ordningen på flygplatsen eller som där uppträder
berusad så all det framgår av hans åtbörder eller tal eller som genom sitt
uppförande äventyrar luftfartens säkerhet, I fråga om lillirädesrälten innebär
bestämmelsen en sådan begränsning i de i 2 kap. 68 RF skyddade rättigheterna
som bör föreskrivas i lag.

Beträffande rätlen att avvisa m.m. är det frågan om sådant
påtvingat kroppsligt ingrepp, mot vilket varje medborgare åtnjuter
grundlagsskydd.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 161

Begränsning i detta skydd måste ske genom lag (jfr vad jag
nyss sagt i anslutning till reglerna om våldsanvändning och frihetsberövande i
5 kap., avsnitt 2.10).

Beslämmelser motsvarande 62 och 63 88 har med hänsyn till
vad jag har sagt nu tagils upp i två nya stycken i denna paragraf. Andra
stycket har utformats i enlighet med den bestämmelse av motsvarande innehåll
som utredningen har föreslagit i luftfartsförordningen. Av 10 och 23 88 polislagen
(1984: 387) följer att befattningshavaren har rätt att i vissa fall använda
våld.

Tredje siycket motsvarar nuvarande tredje stycket. I den
av utredningen föreslagna lydelsen har, synbarligen utan att någon saklig
ändring har åsyftats, inte tagits med vad som f.n. föreskrivs i lagrummet om
att nyttjandet av ifrågavarande område skall ske utan intrång i enskild rätt.
Föreskriften har tillkommit för att klargöra alt del inte är frågan om skapande
av någon rätt att bruka området i strid mot vad som gäller från enskild
synpunkt (prop. 1957: 69 s. 250), Enligt min mening får delta anses framgå utan
särskild anmärkning. En redaktionell ändring i utredningens förslag har dock
gjorts. Till undvikande av missförstånd talas i paragrafen inte om
"rätten" att landa osv. utan i stället om "användande för start
och landning av områden som" osv.

I paragrafen har i anslutning till pågående förändringar
av luftrummet och i enlighet med förslag av luftfartsverket och
överbefälhavaren den nuvarande beteckningen "luftled" bytts ul mot
"flygväg". Som överbefälhavaren anfört täcks därmed förutbestämda
flygvägar såväl inom som utom yiläckande kontrollerat luftrum. Med flygväg
avses "ATS-flygväg" enligl den definition som framgår av Annex II, Chicagokonventionen. Paragrafens
första stycke har i övrigi utformats i enlighet med förslag av luftfartsverket.

I andra siycket har med hänsyn lill grundlagens krav på
lagform tagits upp en bestämmelse om tillträdesrätt för tillsynsmyndigheter
lill anläggningar som anordnats inom sädana områden som avses i första
stycket. För tillträde till militära områden gäller särskilda beslämmelser.

Bemyndigandet i andra stycket har anpassats efter vad som
krävs enligt 8 kap. 7 8 regeringsformen.

Bestämmelser i de avseenden som avses i paragrafen finns
f.n. i 78 8 LK. Utredningen föreslär en ny likartad bestämmelse med vissa
ändringar bl. a. med hänsyn till att den civila och den militära
flygtrafiktjänsten har slagits samman.

Luftfartsverket har den 3 februari 1982 begärt
bemyndigande all träffa avlal rörande meteorologisk tjänsl för luftfarten saml
hemställt att 78 8 LK 11 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

s. 162 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 162

ändras enligt förslag. Regeringen medgav den 30 juni 1982
luftfartsverket, SMHl och chefen för flygvapnet alt träffa sådanl avtal och
uppgav i sitt beslut att 78 8 LK skulle komma att ses över i samband med
översynen med anledning av flyglagutredningens förslag.

Det är min avsikt att senare föreslå regeringen alt det i
en ny luftfarisförordning tas in en ny bestämmelse som motsvarar 78 8 LK men
som utformas i enlighet med vad som har föreslagils i den nyss nämnda
skrivelsen,

I paragrafen har i enlighet med förslag av
luftfartsinspektionen tagits bort nuvarande andra stycket enligl vilken
bestämmelse mindre flygplatser fär inrättas utan tillstånd. Stycket saknar
numera all praktisk betydelse.

1 paragrafen har i enlighet med vad utredningen har
föreslagit gjorts ell tillägg rörande vilka omständigheter som skall beaktas
vid prövningen av frågan om tillstånd till inrättande av eller drivandet av en
allmän flygplats. Tillägget innebär inte någon saklig ändring i förhållande
lill vad som gäller f. n. Under förarbetena lill paragrafen erinrade lagrådet
om alt den inie var avsedd att ersätta annan lag eller författning som frän
allmän synpunkt reglerar byggnads- eller annan näringsverksamhet såsom
byggnadslagen, slrandlagen. hälsovårdsstadgan eller naturskyddslagen (prop.
1957:69 S.250). Härtill kan numera erinras om den prövning som skall ske enligl
miljöskyddslagen (1969:387).

Paragrafen harjusterats med hänsyn till att tillslånd enligt
4 8 efter bemyndigande av regeringen skall kunna meddelas av luftfartsverket.
Beträffande statens lösningsrätt enligt andra stycket har jag inte funnit skäl
att reglera denna rätts närmare omfattning och innebörd (jfr prop. 1957: 69
S.98).

1 ett nytt andra stycke har rätlen att återkalla ett
lillstånd tillagts myndighet som enligt 48 har bemyndigats att meddela
tillslånd.

Enligl paragrafen får regeringen föreskriva att lillstånd
erfordras för inrättande och drift av också andra anläggningar för luftfarten
än allmänna flygplatser. Paragrafen har omarbetats språkligt. I förhållande
lill utredningens förslag har den ändringen gjorts alt det sakliga innehållet
i andra siycket har förts in i första stycket, sista meningen. I sak avses
ingen ändring i förhållande till vad som gäller nu. Paragrafen tar sålunda
sikte på olika navigationshjälpmedel samt flygplatser för enskilt bruk, som kan

s. 163 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 163

äventyra trafiksäkerheten eller vara betänkliga från
försvarssynpunkt (se prop. 1957:69 s.99).

Paragrafen har omarbetats språkligt. Någon saklig ändring
är ej avsedd, 1 andra stycket nämns f. n. ändrade bestämmelser som en anledning
att en anläggning inte längre uppfyller föreskrivna krav. Denna omständighet
avses innefattad i den mera allmänna nya lydelsen av motsvarande bestämmelser
i andra siycket, andra meningen.

Enligt 64 8 LK skall luftfartsverket när verket meddelar
föreskrifter med anledning av anmälan om att någon vill anlägga en flygplats
som inte är avsedd för allmänt bruk samråda bl. a. med företrädare för berörda
intressen. En motsvarande bestämmelse bör tas in i luftfartsförordningen. Någon
särskild föreskrift om anmälan till naturvårdsverket, som detta verk
föreslagit, torde inte behövas.

118

Enligt utredningens förslag har som ett första stycke i
paragrafen tagits upp en motsvarighet lill nuvarande 10 8 första siycket, i
vilket görs en hänvisning till bestämmelser om förbud i vissa fall mot
bebyggelse lill hinder för luftfarten i byggnadslagen (1947: 385). 1 det till
lagrådet i oklober 1983 remitterade förslaget lill ny plan- och bygglag
föreslås att byggnadslagen skall upphöra alt gälla. Den bestämmelse som
åsyftas i utredningens förslag (81 8 byggnadslagen) har ingen direkt
motsvarighet i plan- och bygglagen som avses träda i kraft den 1 januari 1986.1
den föreslagna lagen finns i stället allmänna bestämmelser varigenom
motsvarande skydd för bl. a. luftfarten kan uppnås. Någon hänvisning till dessa
bestämmelser har inte ansetts nödvändig, och det av utredningen föreslagna första
stycket i paragrafen har därför inte tagits upp i mitl förslag. 1 enlighet med
utredningens förslag har också hänvisningen lill expropriationsreglerna i nuvarande
10 8 andra stycket utgått.

Bestämmelser om anläggningar till skydd för flygsäkerheten
finns f. n. i 74-77 88 LK. I 75 och 76 88 finns bl. a, bestämmelser om
markering av mast eller kran eller liknande. Markeringen skall enligt 76 8 LK
bekostas av statsmedel, om inte skyldighet åligger annan. Utredningen har i
förslaget till luftfartsförordning tagit upp bestämmelser med i sak samma innehåll.
Luflfartsinspelrtionen har i anslutning till dessa förslag påpekat all del bör
klart anges att den som anlägger en flygplats eller inrättar ett luftrum får
betala kostnaderna för de markeringar som erfordras vid inrättandet medan den
som uppför en anläggning som utgör hinder för befintliga anläggningar och
luftrum för luftfarten får betala markeringar av denna anläggning.

Ett sådant kostnadsansvar som inspektionen föreslår kan
inte utan bemyndigande i lag åläggas den enskilde genom regeringsförordning.
Till-

s. 164 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 164

räckliga skäl att nu föreslå ell sådanl bemyndigande
föreligger enligt min mening inte, och jag avser att senare föreslå regler i
ämnet av samma innebörd som de nu gällande.

Med det i andra stycket upptagna bemyndigandet för
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att föreskriva vilka
ätgärder som får vidtas när bestämmelserna i paragrafen överträds åsyftas
främst föreläggande av vite och föreläggande vid äventyr att åtgärd företas på
den förelagdes egen bekostnad.

128 Paragrafen harjusterats språkligt. Ingen saklig
ändring är avsedd.

138

Paragrafen harjusterats språkligt. Utbytet av uttrycket
"anläggning för luftfarten som är upplåten till allmänt bruk" mot
"allmän anläggning" avses inte innefatta någon saklig förändring.
Ändringen i sista stycket hänger samman med den nya lagstiftningen inom
utsökningsråtten. Med anledning av ett påpekande från överbefälhavaren har
paragrafen utformats så att den också innefattar kostnader för
flygtrafiktjänst.

148

Pä motsvarande sätt som i 13 8 har i denna paragraf
uttrycket "anläggning för luftfarten som år upplåten till allmänt
bruk" bytts ut mot "allmän anläggning". I enlighet med förslag
av luftfartsinspektionen har de av utredningen föreslagna uttrycken
"internationell fart" och "sådan fart" bytts ut mot
"internationell trafik" och "sådan trafik".

158

Paragrafen innehåller f. n. ett allmänt bemyndigande för
regeringen eller luftfartsverkei att fastställa villkor och meddela bestämmelser
om luftfartscertifikat för vissa tjänster inom luftfarten som är av betydelse
för säkerheten. I enlighet med de allmänna principer som enligt vad jag har
utvecklat i anslutning lill 4 kap. bör gälla för fördelningen mellan lag och
regeringsförfattning av bestämmelser rörande certifikat har i stället för det
allmänna bemyndigandet förts in regler om sådana villkor. De motsvarar i stort
sett nuvarande 80-84 88 LK.

Med anledning av ett påpekande av överbefälhavaren har
kravet på särskild behörighet för trafikledare inskränkts till flygledare i
flygtrafikledningstjänst.

Luftfartsinspektionen har påtalat att det saknas uppgift
om vem som reglerar kraven på certifikat och har föreslagit en bestämmelse om
alt luftfartsverket fastställer villkor för behörighet att förrätta tjänst
varav säkerheten är beroende och meddelar bestämmelser om certifikat för sådan
tjänst. Av andra stycket jämfört med 4 kap. 4 8 framgår att luftfartsver-

s. 165 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 165

ket utfärdar och godkänner certifikatet. Någon bestämmelse
i enlighet med luftfartsinspektionens förslag har däri"ör inte ansetts
nödvändig. Inte heller behövs som lufifartsinspekiionen påpekar den av
utredningen föreslagna föreskriften om att innehavaren av ett certifikat inte
får utöva sin verksamhet om han inte har särskilt behörighetsbevis. Något krav
på såväl certifikat som behörighetsbevis erfordras inte för personal inom
markorganisationen. 1 sista stycket har med anledning av ett påpekande från
luftfartsinspektionen tagits upp en möjlighet alt i visst fall medge undanlag
från kravet på certifikat. Undantaget avser personal som tjänstgör inom organisation
som är godkänd av luftfartsverket. Det ankommer i sådana fall pä organisationen
alt svara för att personalen har erforderlig kunskap och erfarenhet. Närmare
beslämmelser härom får ges i luftfartsförordningen.

Som certifikat enligl denna paragraf kan accepteras också
utländska certifikat som godkänts i Sverige. Detta har särskilt markerats i
lagtexten.

168

Enligt bestämmelsen åligger det flygledare i
flygtrafikledningstjänst, flygtekniker och flygklarerare samt, i den mån
regeringen föreskriver det, annan personal inom markorganisationen med
tjänstgöring som är av betydelse för säkerheten att vid sin tjänstgöring
iaktta del nykterhetskrav som uppställs i 5 kap. 10 8. Av 13 kap. 1 8 första
stycket sista meningen följer alt personer i denna personalkategori också kan
göras straffrätlsligt ansvariga om de vid tjänstgöring är påverkade av alkohol
eller andra medel.

7 kap.

I första siycket ges bemyndigande för regeringen all
uppdra ål annan myndighet att pröva frågan om tillstånd till luftfart i
förvärvssyfte såväl när det gäller regelbunden luftfart (linjefart) som annan
luftfart. Motivet för denna ordning har redovisats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.12). Avsikten är som jag nämnt all bemyndigandet tills vidare inte
skall utnyttjas.

Det nya andra stycket motsvaras av andra stycket sista
meningen i nuvarande 1 8. Det innebär ett bemyndigande för regeringen att
beträffande annan luftfart i förvärvssyfte än linjefart förordna att tillstånd
ej erfordras. Ett sådant förordnande har meddelats i 88 8 LK och gäller rätt
för luftfartyg registrerade i stater som tillträtt Chicagokonventionen att
flyga och landa inom svenskt område. Undanlag har dock gjorts för sällskapsreseflygningar
mellan ort inom riket och de flesta orter utom Europa. Del är min avsikt att
senare föreslå regeringen att motsvarande bestämmelse las in i en ny
luftfarisförordning.

I tredje stycket finns ett bemyndigande för regeringen att
föreskriva tillstånd för utövande också av annan luftfart än sådan som utövas i

s. 166 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 166

förvärvssyfte. Sådana bestämmelser finns f.n. i 91-94 88
LK och avser bl. a. avancerad flyguppvisning m.m. samt annan
luftfartsverksamhet av s.k. särskild art. Till sistnämnda kategori har förts
bl. a. luftfart för be-sprutning och för annan spridning av ämnen från luften,
luftfart för geologiska undersökningar och bogsering med luftfartyg av annat
luftfartyg eller av släp. Bemyndigandet har utökats till att avse också drift
av skolor med utbildning för erhållande av certifikat. För övrigt motsvarar
stycket det nuvarande lagrummet med redaktionella ändringar. 1 en ny sista
mening har regeringen bemyndigats medge att vederbörande myndighet uppdrar åt
andra att pröva frågor om tillstånd. Bemyndigandet har däremot inte. som
utredningen föreslagit, utvidgats att också avse utfärdande av föreskrifter.
Ett sådant bemyndigande skulle enligt min mening innebära sådan delegering av
normgivning som inte är tillåten enligt regeringsformen. Det är min avsikt att
senare föreslå regeringen att föreskrifter i ämnet tas in i en ny
luftfartsförordning.

Enligt 93 8 LK skall vid anordnande av flyguppvisning
iakttas vad som föreskrivs i allmänna ordningsstadgan om lillstånd av
polismyndighet och villkor i övrigt för offentlig tillställning på allmän
plats, även om flyguppvisningen inte är all anse som offentlig tillställning
pä allmän plats. Polismyndigheten skall inhämta luftfartsverkets yttrande över
ansökan. Enligt utredningen har luftfartsverkei påtalat att flyguppvisningar
blir allt vanligare och alt polismyndigheterna numera har en betydande vana
att bedöma dessa ärenden. Yttrande från luftfartsverket bör därför enligt
verkets mening inhämtas bara när det behövs. Utredningen föreslär att bestämmelsen
om luftfartsverkets hörande ändras i enlighet härmed.

Föreskrifter som inskränker allmänhetens rätt att anordna
offentliga tillställningar utgör sådana betungande föreskrifter mellan enskilda
och det allmänna som enligl 8 kap. 3 8 regeringsformen måste meddelas genom
lag. De är delegeringsbara enligt 8 kap. 7 8 regeringsformen bl. a. om de avser
ordningen på allmän plats eller skydd för liv, personlig säkerhet eller hälsa.
Med offentlig tillställning avses enligt 9 8 allmänna ordningsstadgan bl. a.
tävling och uppvisning i sport. Sådan tillställning får enligt 12 8 inte anordnas
på allmän plats ulan tillstånd av polismyndigheten. 1218 tredje stycket
allmänna ordningsstadgan hänvisas bl. a. beträffande tävling eller uppvisning
med luftfartyg till särskilda föreskrifter. Här avses 93 8 LK. - Bemyndigandet
i tredje stycket fär anses avse delegeringsbara ämnen enligt vad jag nyss sagt.
En bestämmelse som grundas på detta bemyndigande och som ersätter 93 8 LK kan därför
tas in i en ny luftfartsförordning. I en sådan bestämmelse kan lämnas
föreskrifter om polisens hörande av luftfartsverket i enlighet med vad
utredningen har föreslagit.

I detta sammanhang vill jag peka på att högsta domstolen i
en dom den 22 november 1984 rörande brott mot luftfartslagen har prövat den
närmare avgränsningen av 7 kap. 1 8 första stycket. Särskilt har prövats
innebörden av tillståndskravet då luftfart bedrivs i förvärvssyfte. Den
tolkning högsta

s. 167 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 167

domstolen har gjort skapar enligt min mening goda
möjligheter alt med i princip oförändrad lagstiftning genom lillståndskravet
upprätthålla nödvändiga säkerhetskrav för flyglransporter som sker mol
ersättning. Jag har därför inte funnit anledning alt i della sammanhang
ytleriigare definiera innebörden av begreppet förvärvssyfte.

1 ett nytt andra stycke har tagils upp en bestämmelse om
att de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för trafiken skall beaktas vid
prövningen om tillstånd. En bestämmelse om att upplysningar i dessa hänseenden
skall lämnas i samband med ansökan om tillstånd finns f. n. i 85 8 LK.

3 8

1 enlighet med vad jag närmare har utvecklat i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.12) har paragrafen ändrats på det sättet att
det nuvarande kravel på svenskt inflytande för tillstånd till inrikes trafik
skall gälla även för tillstånd till luftfart i förvärvssyfte mellan Sverige och
utlandet i den män den inte är linjefart. Paragrafen har bl. a. med anledning
av remisspä-pekande av luftfartsverket redaktionellt utformats på ett något
annorlunda sätt än vad som har föreslagits av utredningen. I enlighet med vad
utredningen har förordat kommer jag senare att föreslå alt regeringen med stöd
av sista stycket i paragrafen bemyndigar luftfartsverket att medge undantag
från paragrafen. Bemyndigandet bör avse såväl cabotageirafik som utrikes
trafik.

Paragrafens/drj-ro stycke motsvarar nuvarande 4 8 och har
endast justerats språkligt.

Under förarbetena till nuvarande 4 8 fästes
uppmärksamheten vid frågan om verkningarna av att tillståndsinnehavarens
nationalitet ändrades. Del anmärktes alt denna fråga var alt bedöma enbart med
ledning av villkoren för tillståndet, såvida det inte gällde cabotage, varom
hänvisades till 3 8 (prop. 1957:69 s. 119). Med anledning av dessa uttalanden
kan erinras om att nationalitelsfrågan numera skall prövas enligt 3 8 också vid
annan internationell trafik i förvärvssyfte som inte är linjefart.

I tredje stycket har i enlighet med vad jag har utvecklat
i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.13) tagits upp en ny bestämmelse om att
det för verksamhet som en utlänning eller ett utländskt företag driver i
Sverige med slöd av ett tillstånd skall finnas en föreståndare i Sverige.

En straffbestämmelse i anslutning lill första stycket har
tagits upp i 13 kap. 2 8 11.

58 I paragrafen har endast gjorts språkliga justeringar.
Från luftfartsinspek-

s. 168 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 168

tionen har jag i slutskedet i arbetet med mitt i dag
framlagda lagförslag uppmärksammals på all det finns behov av en möjlighet all
försälta ett tillslånd ur kraft i avvaktan på att återkallelsefrågan prövas
samt att det också i andra avseenden krävs preciseringar och förtydliganden för
lill-lämpningen av återkallclsebestämmelserna. Jag har förståelse för behovet
av lagstiftning i dessa hänseenden. Den lar dock sikte på så viktiga frågor för
tillståndshavarna alt den enligt min mening inte bör behandlas nu ulan
sedvanlig beredning. Jag avser emellertid att återkomma till frågan.

Förslå stycket utgör en språklig bearbetning av den nu
gällande paragrafen.

1 andra stycket har tagits upp en bestämmelse motsvarande
den i 4 8 tredje stycket om ansvar för den verksamhet som en utlänning eller
ett utländskt förelag driver i Sverige.

Enligl denna paragraf är det f.n. möjligt att fordra
tillstånd lill viss verksamhet som, utan att den innebär utövande av flygning,
ansetts böra hänföras lill luftfartsverksamhet (prop. 1957:69 s.l2I).
Bemyndigandet har utnyttjats i 96 8 LK. Enligt den bestämmelsen krävs
luftfartsverkets tillstånd för sådan verksamhet som innefattar upplåtelse av
luftfartyg till annan utan alt förare ställs till förfogande eller upplåtelse
av annan flygma-leriel än luftfartyg. Ett undantag gäller dock om upplåtelsen
avser luftfartyg eller annan flygmateriel som används i den luftfart som
upplåtaren har fått tillslånd till.

Paragrafen har i enlighet med utredningens förslag tagits
upp här efter redaktionell justering, och en bestämmelse motsvarande 96 8 LK
avses bli intagen i en ny luftfartsförordning. Regleringen har tillkommit
huvudsakligen för att kravet på säkerhet skall tillgodoses men i andra hand
också för att tillgodose luftfartspolitiska intressen. Ett bemyndigande enligt
paragrafen får anses förenligt med regeringsformen (8 kap. 7 8 första stycket
1, 3 och 5). Förutsättningarna för ett bemyndigande har dock ansetts böra
preciseras i lagtexten.

8 kap.

1-288

1 paragraferna har i enlighet med utredningens förslag
gjorts ändringar av språklig och redaktionell natur.

De åt regeringen givna bemyndigandena utnyttjas f.n. i 100
och 101 88 LK. Dessa beslämmelser bör få sin motsvarighet i en ny
luftfartsförordning. Möjlighet bör dock i enlighet med vad som föreslås av
luftfartsverkei också införas att reglera lufttrafiken med hänsyn till behovet
av ett effektivt utnyttjande av luftrummet eller samordningen av civil och
militär flygverksamhet.

s. 169 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 169

Första och andra styckena har efter redaktionella
ändringar som föreslagits av luftfartsinspektionen utformats i enlighet med
utredningens förslag.

1 ett fjärde stycke har tagits in en bestämmelse, som
motsvarar det nuvarande tredje stycket. Det där givna bemyndigandet avser
sädana ingripande föreskrifter att det inte har ansetts riktigt att som
utredningen har föreslagit föra över dem till förordning.

4-4c88

Det i den gällande lydelsen av 4 8 upptagna bemyndigandet
för regeringen att bestämma vad som i luftfartslagen förslås med krigsmateriel
har utgått. Ett sådanl bemyndigande avses följa av regeringsformen och av 14
kap. 3 8. Bestämmelser i ämnet finns i kungörelsen (1961:567) med närma-"
re bestämmelser om befordran av krigsmateriel med luftfartyg. En hänvisning
till den kungörelsen får i enlighet med vad utredningen har föreslagit tas in i
en ny luftfartsförordning.

Det nuvarande bemyndigandet i 4 8 tredje stycket om
fotograferingsförbud har utgått. Med hänsyn till att beslämmelser om
folograferingsförbud torde innebära en sådan inskränkning i
informationsfriheten som skall stå i lag har de beslämmelser härom som nu finns
i 109 och 110 88 LK förts in i tre nya paragrafer i lagen, 4a, 4b och 4c 88.
Straffbestämmelser härtill finns i 13 kap. 3 8 3.

1 övrigt har endast gjorts språkliga och redaktionella
ändringar i 4 8.

5 8 I paragrafen har endast gjorts redaktionella
ändringar.

Paragrafen har ändrats språkligt och redaktionellt.

Bestämmelsen om rätt all taga del av fartygshandlingar
infördes efter mönster av dåvarande 39 8 sjölagen (prop. 1957:69 s. 131 O- En
motsvarande bestämmelse finns numera i 3008 sjölagen. Bestämmelsen i sjölagen
innehåller en begränsning i rätten att ta del av vederbörande handlingar såvitt
gäller anteckning som äger samband med sammanstötning med annat fartyg.
Begränsningen hänger samman med rättegångsreglerna för sjöförklaring (prop.
1966: 145 s, 141) och anledning saknas att införa motsvarande bestämmelser i
luftfartslagen.

1 ett nytt andra stycke har tagits upp en hänvisning till
de allmänna bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen som ju
kan innebära begränsningar i rätten att la del av allmänna handlingar.

7-988 I paragraferna har gjorts endast språkliga och
redaktionella ändringar.

s. 170 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 170

9 kap.

Som jag redogjort för i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.15) föresläs beträffande 9 kap, ej andra sakliga ändringar än att andra
siycket i 1 8 överflyttas lill 14 kap. 58 och att 113a8 LK överflyttas till
lagen.

1 prop. 1984/85: 105 som nyligen överlämnats till
riksdagen föreslår regeringen efter hemställan av chefen för
justitiedepartementet en ändring i 9 kap. 22 8. Ändringen innebär att ansvarsgränsen.
270000 kr,, höjs till 100000 särskilda dragningsrätter (SDR) vilket motsvarar
850000 kr. Det förutsätts att den lagändringen, om riksdagen antar
propositionen, beaktas vid riksdagsbehandlingen av det nu framlagda förslaget
till ändringar i 9 kap 22 8 LL.

10 kap.

] kapitlet har i huvudsaklig överensstämmelse med
utredningens förslag gjorts språkliga och redaktionella ändringar.

Rörande föreslagna ändringar beträffande ansvarighet för
tredjemansskador återkommer jag i specialmotiveringen till ändringarna i lagen
(1922: 382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

// kap.

I enlighet med vad jag sagt i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.17) föreslås att den nuvarande definitionen av flygräddningstjänst i
första siycket skall lämnas oförändrad i avvaktan på statsmakternas
ställningstagande till räddningstjänstkommiiténs förslag. Med hänsyn till
kravet i regeringsformen beträffande reglering i lag då förvaltningsuppgift som
innefattar myndighetsutövning överlämnas till bolag, enskilda m.fl. har i
enlighet med utredningens förslag i en ny sista mening i första stycket
upptagits en bestämmelse om delegation av ledningen av flygräddningstjänsten.

1 andra siycket har gjorts redaktionella och språkliga
ändringar. Den aktuella skyldigheten för luftfartygets ägare m.fl. att delta i
räddningstjänsten har med hänsyn till 2 kap. 8 8 regeringsformen föreskrivits
direkt i lagen.

2-688

I paragraferna har gjorts språkliga och redaktionella
ändringar.

I lagrummet har i sak gjorts den ändringen att det direkt
sägs att undersökning skall ske då en luftfartsolycka medför alt luftfartyget
är oåtkomligt samt då ett luftfartyg har försvunnit. Härigenom kommer lagrummet
att innehålla samtliga de omständigheter beträffande vilka det enligl Chicagokonventionens
artikel 26 och annex 13 föreligger en internationell förpliktelse till
undersökning av en luftfartsolycka.

s. 171 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 171

Statens haverikommission har uttalat sig beträffande
innebörden av uttrycket att en olyckshändelse inträffat vid användningen av ett
luftfartyg. Uttrycket medger enligt kommissionen en mera vidsträckt tolkning
än den som finns i konventionens annex 23. Användningen av ett luftfartyg
behöver ju inte nödvändigtvis vara förknippat med att fartyget är bemannat
eller att det nyttjas med avsikt att flyga. Bl. a. kan vid förflyttning av ett
flygplan ulan samband med flygning också inträffa en olycka som skall
undersökas enligl detla lagrum. Jag har inte någon erinran mot vad haverikommissionen
sålunda har uttalat.

Undersökningar enligl denna paragraf skall f. n, göras av
statens haverikommission. En bestämmelse härom får tas in i
luftfartsförordningen. Beträffande en ifrågasatt modifiering av denna ordning
hänvisar jag till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.17). Närmare föreskrifter
om innehållet i kommissionens rapport får las in i luftfartsförordningen. Som
luftfartsinspektionen och haverikommissionen påpekat bör en sådan bestämmelse
vara mindre detaljerad än vad utredningen har föreslagit. Den bör i övrigi
anpassas till annex 13 i Chicagokonventionen på del sätt som utredningen anfört
(s. 162).

I första stycket sista meningen har förts in ett
bemyndigande för regeringen att medge myndighet att överlåta åt andra att göra
sådan undersökning som avses i 7 8. Rörande motiven lill detta förslag
hänvisar jag också lill den allmänna motiveringen.

10-1388

1 paragraferna har gjorts redaktionella och språkliga
ändringar. Befogenheterna enligt 10 och 12 88 tillkommer endast myndighet och
inte organisation till vilken undersökningen har överlåtits enligt
bemyndigandet i 8 8 första stycket andra meningen.

12 kap.

I kapitlet har gjorts redaktionella och språkliga
ändringar, i huvudsak i enlighet med utredningens förslag.

Bestämmelser om avgift för övervakning av luftvärdighet
och för meddelande av elevtillstånd bör såsom utredningen föreslagit tas in i
luftfartsförordningen.

13 kap.

Paragrafen har utformats med en självständig
gärningsbeskrivning och har inte som utredningen föreslagit anknutits till
nykterhelskravel i 5 kap. 10 §. I likhet med vad som har föreslagits
beträffande järnvägstrafiken i prop. 1983/84: 117 (6 kap. 2 8
järnvägstrafiklagen) har för de fall dä för brottet är föreskrivet bötesstraff
inte angivits något lägsta antal dagsböter.

s. 172 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 172

Punkten I motsvarar slraffbestämmelserna i nuvarande 13
kap. 1 8, Bestämmelsen avser således den som framför luftfartyg med
överljudsfart mot förbudet i 1 kap, 2a 8 eller som bryter mot villkor som
föreskrivits i samband med tillstånd att framföra lultfarlyg med överljudsfart.
Överträdelsen kan f. n, bestraffas med fängelse i högst två år eller om
brottet är ringa med dagsböter. I den nya bestämmelsen utgör alltså straffet
endast böter eller fängelse i högst sex månader. Som utredningen har anfört
synes den nuvarande straffskalan för ifrågavarande brott onödigt sträng. Någon
allmän slraffsänkning är dock i praktiken inte avsedd.

1 punkten 2 föreskrivs straffansvar för den som bryter mot
föreskrifter som med slöd av 1 kap. 3 8 har meddelats om inskränkningar eller
förbud mol luftfart inom viss del av riket. Bestämmelsen motsvarar vad som
föreskrivs i 13 kap. 1 8 första respektive andra stycket. F.n. gäller olika
slraffskalor om förbudet eller föreskrifterna har meddelats av regeringen eller
av luftfartsverket. I förstnämnda fall är straffskalan fängelse i högst tvä år
eller om brottet är ringa dagsböter. 1 del andra fallet är straffet dagsböter
eller fängelse i högst sex månader. Som utredningen har påpekat kan dessa
överträdelser om de är av allvarligare art regelmässigt utgöra brott mot 19
kap. brottsbalken. Behov av någon strängare straffskala än fängelse i högst sex
månader kan därför inte anses föreligga.

Enligt punkten 3 kan den straffas som lämnar orikliga
uppgifter vid ansökan eller anmälan enligt 2 kap. Frågan är här alltså om
uppgifter vid ansökan om ett luftfartygs registrering och eljest om
anteckningar i luftfartygsregistret samt om övriga anmälningar enligt 2 kap.
Straffbestämmelsen avser också sådan anmälan som enligt nya 2 kap. 11 a 8 skall
göras för den s.k. brukarförteckningen. Straffbestämmelsen motsvarar nuvarande
13 kap. 2 8 första siycket och straffskalan är oförändrad.

Enligt punkten 4 föreskrivs straffansvar för den som
framför luftfartyg i strid mot bestämmelserna i 2 kap. 168 om märkning. I
förhållande lill den nuvarande straffbestämmelsen i detla hänseende i 13 kap. 2
8 andra stycket innebär den nya bestämmelsen en straffsänkning. Sänkningen
torde dock inte få någon praktisk betydelse.

Enligt punkten 5 föreskrivs straffansvar för den som använder
luftfartyg som inte uppfyller föreskrifterna i 3 kap. 1 8 första stycket om
luftvärdighet och miljövärdighet eller bestämmelsen i 4 kap. I eller 3 8 om
bemanningen av luftfartyg och om innehav av luftfartscertifikat. Bestämmelsen
motsvaras nu av 13 kap. 3 8- Formellt innebär den nya bestämmelsen en slraffsänkning
från dagsböter eller fängelse i högst ett år till dagsböter eller fängelse i
högst sex månader.

Punkten 6 motsvarar nuvarande 5 8 första siycket.

Pimkten 7 motsvarar nuvarande 5 8 andra siycket samt 7 8
första stycket.

Punkten 8 motsvarar nuvarande 7 8 första stycket.

s. 173 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 173

Enligt punkten 9 straffbeläggs det att tjänstgöra som
flygledare m.m, utan gällande certifikat i enlighet med 6 kap. 15 8 första
stycket.

1 punkterna 10 och II straffbeläggs gärningar som innebär utövande av
luftfart utan vederbörligt tillstånd enligt 7 kap. eller brott mot villkor som
har föreskrivits med slöd av 7 kap, 4 8 första stycket och 6 8 första stycket.
I fråga om tolkningen av begreppet luftfart i förvärvssyfte i straffrättsligt
hänseende hänvisar jag till vad jag i specialmoiiveringen till 7 kap. 1 8 har
sagt i anslutning till en nyligen av högsta domstolen avkunnad dom.

Punkterna 12 och 13 straffbelägger brott mot
bestämmelserna i 8 kap. om föreskrifter rörande vad som skall iakttas vid
luftfärder till undvikande av olyckor och olägenheter samt om användandet av
fastställda flygvägar och om landningsskyldighet enligt 8 kap, 3 8.

Enligt punkten 14 föreskrivs straffansvar för den som utan
tillstånd transporterar krigsmateriel med luftfartyg eller i övrigt
transporterar gods mot förbud enligt 8 kap, 4 8 andra stycket.

Punkten 15 föreskriver straffansvar för den som använder
ett luftfartyg utan föreskriven försäkring eller säkerhet.

3 8

I paragrafen har samlats ett anlal förseelser som kan
föranleda böter.

1 punkten I har upptagits ett straffstadgande avseende den
som lämnar oriktiga uppgifter i ärenden som rör innehav av certifikat eller
behörighetsbevis eller frågor om annan behörighet eller vid prov, kontroller
eller annan tillsyn över behörigheten.

Motsvarande straffstadgande finns f.n. i 174 8 LK. När de
materiella bestämmelserna numera överförts till lag bör straffbestämmelserna
också upptas i lagen.

1 punkten 2 föreskrivs straffansvar för den som ombord på
ett luftfartyg eller i markorganisationen tjänstgör ulan föreskrivet
behörighetsbevis.

I punkten 3 upptas en straffbestämmelse i anslutning till
fotograferingsförbudet i 8 kap. 4a eller 4b 8.

Pimkten 4 motsvarar nuvarande 13 kap. 9 8 andra stycket.

Punkten 5 och sista stycket i paragrafen motsvarar
nuvarande 13 kap. 108,

Paragrafen motsvarar nuvarande 13 kap. 11 8.

5 8

Första stycket motsvarar nuvarande 13 kap. 12 8-

1 andra siycket har i enlighet med vad jag har utvecklat i
den allmänna motiveringen (avsnitt 2.5) tagits upp en bestämmelse om utvidgning
av den svenska jurisdiktionsrätten vid internationell uthyrning av luftfartyg.
Rö-

s. 174 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 174

rande den närmare motiveringen lill bestämmelsen hänvisar
jag till den allmänna motiveringen.

14 kap.

Paragrafen innehåller regler om undantag från vissa
beslämmelser i luftfartslagen när det gäller luftfartyg av särskild
beskaffenhet. De luftfartyg som avses är bl. a. sådana som inte har någon
förare ombord, segelflygplan, ballonger, sjöflygplan och sådana luftfartyg som
byggs för militärt bruk. Paragrafen bör också i den föreslagna lydelsen kunna
tillämpas på sådana ultralätta flygplan av enkel konstruktion och med låg vikt,
små motorer och liten rörelseenergi som enligt vad luftfartsinspektionen uppgelt
börjat förekomma på den svenska marknaden. Första meningen motsvarar nuvarande
14 kap. I 8. Utan alt det är uttryckligen angivet i lagtexten gäller
självklart den begränsningen i regeringens behörighet som följer av att vissa
föreskrifter bara får meddelas i lag. 1 utredningens förslag har här tagits upp
en delegationsbestämmelse som skulle göra det möjligt för luftfartsverket att
delegera utfärdande av föreskrifter för luftfartyg av särskild beskaffenhet.
Delegeringsmöjligheten tar särskilt sikte pä drakar och segelflygplan,
modelluftfartyg och varmluftsballonger. En delegation lill enskilda i denna
form är inte möjlig enligt regeringsformen och har därför inte tagits upp i
mitt förslag. Enligl min mening möter det inte något hinder att luftfartsverket
överlåter åt organisationer och andra att biträda med förvaltningsuppgifter i
anslutning lill övervakningen av verksamheten. Självfallet får dessa uppgifter
inte vara av den art att de innefattar myndighetsutövning.

Paragrafens sista stycke motsvarar sista stycket i dess
nuvarande lydelse.

Paragrafen innehåller regler om besvär över
luftfartsverkets beslut enligl luftfartslagen. 1 enlighet med vad som har
utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.9.8) har ändring inte gjorts
i den ordning som f. n. gäller i certifikatsärenden m. m. Besvär skall således
också i fortsättningen anföras hos kammarrätten i de fall då luftfartsverket
meddelar beslut i de i paragrafen angivna fallen. 1 övrigt förs talan hos
regeringen. 1 andra stycket har upptagits en bestämmelse motsvarande nuvarande
tredje stycket om att beslut enligt paragrafen länder till omedelbar
efterrättelse om inte annat förordnas.

Paragrafen innehåller f.n. ett bemyndigande för regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket att meddela närmare
föreskrifter rörande tillämpningen av luftfartslagen. Bestämmelsen är numera
när-

s. 175 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 175

mast att uppfatta som en erinran om den rätt att meddela
verkställighetsföreskrifter som följer av 8 kap. 13 8 regeringsformen. En
sådan bestämmelse saknar numera självständig betydelse.

Utredningen har föreslagit en ändrad lydelse av
paragrafen, 1 ell första stycke föreslås sålunda en bestämmelse enligt vilken
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar ylteriigare
föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag. Därutöver föresläs som ett
nytt andra stycke en bestämmelse enligl vilken del skall vara möjligt för den
myndighet som fått rätt att meddela föreskrifter enligl lagen att uppdra ät
andra att meddela sädana föreskrifter. Enligt utredningen skall den föreslagna
nya lydelsen av paragrafen göra det möjligt att förenkla utformningen av andra
bestämmelser i lagen eftersom regler om att särskilda tillämpningsföreskrifter
kan meddelas inte behöver ges i anslutning lill de materiella bestämmelserna,

1 milt
förslag har första stycket utformats i huvudsak i enlighet med utredningens
förslag. Bestämmelsen innefattar ell bemyndigande för regeringen jämlikt 8
kap. 7 8 regeringsformen att meddela ytterligare föreskrifter i de ämnen som
avses i lagen. Ett sådanl bemyndigande har ansetts möjligt med hänsyn till att
de föreskrifter det här gäller främst kommer att avse skydd för liv. personlig
säkerhet och hälsa. Enligt 8 kap. 11 8 regeringsformen är det möjligt alt
medge regeringen att överlåta ät en förvaltningsmyndighet att meddela
föreskrifterna. Utan att det är uttryckligen angivet i lagtexten gäller den
begränsningen i regeringens behörighet som följer av att vissa föreskrifter bara
får meddelas i lag.

Den av utredningen i ett nytt andra stycke föreslagna
bestämmelsen att vederbörande förvaltningsmyndighet äger upplåta åt annan att
meddela föreskrifterna år enligt min mening inte förenlig med regeringsformen.
Normgivningsmakt kan inte upplåtas till annan ån myndighet och kommun.
Förvaltningsuppgifter kan däremot överlåtas också till andra, 1 den mån dessa
uppgifter innebär myndighetsutövning måste det dock ske genom lag (11 kap. 6 8
regeringsformen). Bemyndigandet i andra stycket har med hänsyn härtill
inskränkts till alt avse förvaltningsuppgifter som innefattar
myndighetsutövning.

Med hänsyn
till den utformning som i mitl förslag - i likhel med utredningens förslag -
har getts olika bemyndiganden för regeringen har den nuvarande paragrafen,
enligt vilken vad som sägs i luftfartslagen om luftfartsverket efter
regeringens bestämmande skall kunna gälla också annan myndighet, upphävts.

1 en ny 4 8 har i enlighet med utredningens förslag tagits
upp en bestämmelse varigenom regeringen ges generella möjligheter att medge
undanlag och meddela föreskrifter i situationer av krig eller krigsfara e.d.
Ett bemyndigande av detta slag har stöd i 13 kap. 6 8 regeringsformen. Överbe-

s. 176 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 176

fälhavaren har föreslagit att bemyndigandet i paragrafen
skall vidgas till att omfatta även civila luftfartyg som med uppgifter i
totalförsvaret deltar i sådan övning under fred som avser förhållanden vid krig
eller krigsfara. Jag är inte beredd alt i detta sammanhang föreslå ell så långt
gående bemyndigande. Frågan bör utredas, lämpligen i samband med det utredningsarbete
som jag tidigare förordat i anslutning till 15 kap, LL (avsnitt 2,21).

I paragrafen har i enlighet med utredningens förslag
tagits upp definitioner av de olika konventioner som nämns i
förtaltningstexten.

15 kap.

1 kapitlet har i enlighet med utredningens förslag gjorts
förhållandevis omfattande redaktionella ändringar. Några förändringar i sak är
inte avsedda. I kapitlet har inte tagits upp en av överbefälhavaren föreslagen
bestämmelse om försvarsmaktens bruk av civila luftfartyg. Frågan om en sådan
bestämmelse får tas upp i det utredningsarbete som jag tidigare har förordat
(avsnitt 2.21).

Eftersom flygtrafikledningstjänsten för civil och militär
luftfart numera är integrerad har i enlighet med förslag av luftfartsverket och
luftfarlsinspektionen till de bestämmelser som skall gälla i fråga om luftfart
med militära luftfartyg lagts 6 kap. 15 8 LL.

Bemyndigandet i andra stycket har av grundlagsskäl
begränsats till att inte avse förhållanden mellan enskilda och inte heller
förhållanden som annars måste meddelas i lag.

Övergångsbestämmelser

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari
1986. Några särskilda övergångsregler har inte ansetts erforderliga annat än
beträffande reglerna om elevtillstånd och besvärsreglerna i certifikatfrågor.

När det gäller straffbestämmelserna följer av 5 8 lagen
(1964: 163) om införande av brottsbalken, som också är tillämplig inom
specialslraffräl-len, att straff skall bestämmas efter den lag som gällde när
gärning företogs. Gäller annan lag när dom meddelas, skall den lagen
tillämpas, om den leder lill frihet från straff eller till lindrigare straff.
Eftersom straffbestämmelserna i 13 kap. i den föreslagna lydelsen i allmänhet
är lindrigare än de som gäller nu blir den nya lagstiftningen i allmänhet
tillämplig också pä gärningar som har begåtts före ikraftträdandet.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 177

4.2 Lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i
följd av luftfart

Med hänsyn till alt det föreslagna ansvaret för
kreditköpare och nyttjanderättshavare torde bli mera vanligt förekommande än
ansvaret för den som brukar luftfartyg utan lov har nuvarande bestämmelse för
sistnämnda situation salts som ett sista stycke i paragrafen. I bestämmelsen
har gjorts redaktionella ändringar.

I de nya första och andra styckena har tagits upp
bestämmelser om skadeståndsansvar för brukaren av ett luftfartyg, då denne
innehar luftfartyget på grund av ett kreditköp med förbehåll om
återtaganderätt samt i vissa andra situationer. Styckena har med beaktande av
påpekanden från luftfartsverket rörande oklarheter beträffande de av
utredningen använda beteckningarna brukare och innehavare utformats något
annorlunda ån vad utredningen har föreslagit.

Paragrafen motsvarar nuvarande 4 8. I enlighet med
utredningens förslag, dock med redaktionell jämkning, har i ett nytt andra
stycke förts in en regel om regressrätt för ägaren gentemot
nyltjanderättshavaren.

4.3 Lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg

I paragrafen har gjorts ett tillägg med hänsyn till den
föreslagna möjligheten att betrakta luftfartyg som är registrerade hos en
internationell organisation som registrerade i en annan stat (se 1 kap. 5 8
LL).

4.4 Lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

14 och 18 88

I paragraferna har införts forum- och domförhetsregler för
länsrätt i avseende på de mål länsrätt skall pröva enligt luftfartslagen. I ett
nytt andra stycke i 14 8 har angetts alt länsrätten i Östergötlands län skall
pröva mål enligt luftfartslagen i den utsträckning som är föreskrivet i den
lagen.

12 Riksdagen 1984/85. 1 saml- Nr 212

s. 178 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 178

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag om ändring i luftfartslagen
(1957: 297),

2.
lag om ändring i lagen
(1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart,

3.
lag om ändring i lagen (1955:
227) om inskrivning av rätt fill luftfartyg,

4.
lag om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

s. 179 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 179

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-04-24

Närvarande: f.d. justitierådet Hult. regeringsrådet
Björne, justitierådet Gregow.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 24 januari
1985 har regeringen på hemställan av statsrådet Boström beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i luftfartslagen (1957:297),

2.
lag om ändring
i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart,

3.
lag om ändring
i lagen (1955:227) om inskrivning av räll lill luftfartyg,

4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av byråchefen Nils-Olof Berg

gren.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen

4 kap.

I 5 8 i förevarande kapitel har tagits upp beslämmelser
angående s.k. elevtillstånd. Enligt första stycket i den paragrafen krävs
sådant tillstånd för att någon skall få genomgå utbildning för erhållande av
luftfartscerlifikat. Tredje stycket innehåller bestämmelser om vad som krävs i
personligt hänseende för att elevtillstånd skall utfärdas. Där nämns ålder och
hälsotillstånd ("medicinska förhållanden"), nykterhet och ordentlighet,
ansvar och omdöme samt fysisk och psykisk lämplighet. Kraven har anknutits till
lämpligheten av att inneha luftfariscertifikat. I paragrafens fjärde stycke
anges att för den som inte har elevtillstånd men som ändå kan anses uppfylla de
fordringar som anges i tredje stycket luftfartsverket får medge undantag från
kravet på sådant tillstånd.

I 6 8 regleras förutsättningarna för utfärdande eller
utökande av luftfartscertifikat. I första stycket föreskrivs att det, för alt
luftfariscertifikat skall utfärdas eller utökas, krävs att sökanden har
gällande elevtillstånd och alt han uppfyller fastställda krav i fråga om ålder,
kunskaper, erfarenhet och skicklighet. Som framgår av lydelsen avser dessa
krav, frånsett ålder, andra förhållanden än som nämns i 5 8 tredje stycket med
avseende på elevtillstånd. Det är emellertid tydligt att om de krav som
uppställs i 5 8 tredje stycket, t. ex. i fräga om nykterhet eller ansvar och
omdöme, inte är uppfyllda dä frågan om utfärdande (eller utökande) av
luftfariscertifikat

s. 180 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85: 212 180

uppkommer, certifikat inte skall utfärdas (eller utökas).
Förslaget torde utgå från att elevtillståndet i sådant fall skall återkallas, i
följd varav en av de i 6 8 första stycket angivna förutsättningarna för
erhållande av certifikat brister. Ett sådant synsätt framstår emellertid som
mindre naturiigt. Det synes lämpligare att de krav i personligt hänseende som
avses gälla för erhållande av certifikat direkt anknyts till utfärdande (eller
utökande) av certifikat. En sådan ordning torde också underlätta tillämpningen
av t. ex. bestämmelsen i 8 8 om förnyelse av certifikat. Vad nu sagts kan ske
genom att det i 6 8 första stycket även föreskrivs alt sökanden fortfarande
skall uppfylla de krav som anges i 5 8 tredje stycket. Det kan anmärkas att
delta tillägg inte innebär krav på att sökanden före utfärdande (eller
utökande) av certifikat skall underkastas förnyad kontroll eller undersökning i
de hänseenden som avses i 5 8 tredje stycket annat än om det finns särskild
anledning därtill.

I andra siycket av 6 8 i förslaget föreskrivs, som
undanlag från första stycket, att elevtillstånd inte krävs, dvs. för utfärdande
eller utökande av luftfartscertifikat, om luftfartsverket har medgett undantag
enligt 5 8 fjärde stycket eller om övriga förutsättningar enligt första stycket
i 6 8 för utfärdande av certifikat kan anses uppfyllda. Undantaget från kravet
på elevtillstånd i det senare fallet åsyftar enligt specialmotiveringen främst
situationer då den som innehar utländskt certifikat begär att få detta utbytt
mot ett svenskt. Lydelsen av bestämmelsen i andra stycket har emellertid blivit
oklar. Lydelsen av andra stycket bör därför jämkas.

På grund av det anförda förordar lagrådet att 6 8 ges
följande lydelse:

"För att ett luftfartscertifikat skall utfärdas eller
utökas krävs att sökanden har gällande elevtillstånd, att han fortfarande
uppfyller de krav som anges i 5 8 tredje siycket och att han uppfyller för
certifikat fastställda krav i fråga om ålder, kunskaper, erfarenhet och
skicklighet.

Elevtillstånd krävs inte, om luftfartsverket har medgett
undantag enligl 5 8 fjärde stycket eller om det i annat fall finns särskilda
skäl. "

I förevarande paragraf anges vilka olika omständigheter
som skall föranleda återkallelse av luftfartscertifikat. Beslut om
återkallelse avses skola tillämpas omedelbart, om inte annat förordnas.
Föreskrift härom har tagils upp i 26 8 andra stycket i samband med bestämmelser
rörande förfarandet i mål som rör luftfartscertifikat m. m. När det gäller
begränsning av certifikat och försättande ur kraft av certifikat har
emellertid föreskrift au beslut därom gäller omedelbart tagits upp i samband
med den bestämmelse som anger förutsättningarna för åtgärden (10 och 12 88). På
motsvarande sätt bör bestämmelse om omedelbar tillämpning av beslut om
återkallelse av certifikat lämpligen tas upp i 9 8. Lagrådet förordar sålunda
att som ett nytt andra stycke 19 8 tas upp en bestämmelse av följande lydelse:
"Beslut i fräga om återkallelse gäller omedelbart, om inte annat förordnas.
" - Det

s. 181 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 181

kan påpekas att bestämmelsen även avser beslut av
kammarrätt, efter besvär, att upphäva länsrättens beslut om återkallelse. All
bestämmelsen är tillämplig även i fräga om elevtillstånd följer av 13 8.

Det föreslagna tillägget till förevarande paragraf
påkallar viss jämkning i 10. 14 och 15 88 i kapitlet.

11 8

1 9 8 anges under olika punkter vilka omständigheter som
skall föranleda återkallelse av luftfartscertifikat. 1118 har tagits upp en
särskild bestämmelse beträffande det fallet att återkallelse skall ske på
grund av brott. Där anges att till grund för återkallelse på grund av brottslig
gärning skall beträffande frågan om brott föreligger läggas lagakraftvunnen dom
eller åklagares beslut enligt vissa bestämmelser i rättegångsbalken eller
motsvarande bestämmelse i annan författning att underlåta åtal för brottet.
Den föreslagna regeln kan jämföras med 38 8 andra stycket luftfartskungörelsen,
vari nu anges att ålerkallelse av certifikat på grund av straffbelagd förseelse
inte får ske förrän frågan om straff för förseelsen blivit avgjord genom
lagakraftvunnen dom, med mindre omständigheterna är sådana all den misstänkte
oavsett utgången i ansvarsfrågan får anses olämplig alt utöva den verksamhet
certifikatel gäller och det inte kan anses betryggande att endast sälta
certifikatet ur kraft. Kravel på lagakraftägande dom i den föreslagna regeln
har i motiven framställts som en ändring i förhällande till vad som gäller f.
n.

Den i 11 8 föreslagna bestämmelsen avser endast
återkallelse pä grund av brott. Bestämmelsen kan inte anses utgöra hinder mot
återkallelse av ett certifikat medan ett förfarande från
certifikatsinnehavarens sida är föremål för prövning av domstol eller åklagare,
såvida förfarandet oavsett om det innefattar brottslig gärning uppfyller någon
av förutsättningarna i 9 8 för återkallelse. Det kan påpekas att inte någon av
de i 9 8 angivna förutsättningarna för återkallelse innebär krav på brottslig
gärning.

15 8

Denna paragraf innehåller beträffande den som innehar
luflfarlscertifikat eller elevtillstånd föreskrifter dels om varning (första
siycket) dels om erinran (andra siycket). I andra stycket anges i en andra
mening alt beslutet skall delges innehavaren. Föreskrift om delgivning synes
emellertid lämpligen kunna tas upp i verkställighetsföreskrifter. Lagrådet
förordar därför alt bestämmelsen härom får utgå ur förevarande paragraf.

Beslut om erinran avses inte få överklagas. Bestämmelse
härom har tagits upp 21 8 tredje stycket. Del synes dock lämpligare att en
sådan bestämmelse tas upp i förevarande paragraf i anslutning till föreskriften
angående erinran. Lagrådet förordar därför att till andra stycket fogas en
mening av följande lydelse: "Ett sådant beslut får inte överklagas. "

s. 182 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 182

17 8

Paragrafen innehåller bestämmelser om Underlätelse att
ingripa i fall då luftfartscertifikat eller elevtillstånd har varit försatt ur
kraft interimistiskt enligt 12 8 eller då ett certifikat har varit
omhändertaget enligt 16 8. Har sådana åtgärder varit gällande under viss minsta
tid, får återkallelse av certifikatet eller tillståndet underlåtas. Någon
uttrycklig regel om en motsvarande möjlighet att underlåta ingripande i form
av varning, när sådan skulle ha beslutats i stället för återkallelse, saknas
enligt förslaget. Det ligger emellertid i sakens natur alt även varning kan
underlåtas, om sådan skulle ha meddelats. Den tid under vilken certifikatel
eller elevtillståndet skall ha varit fråntaget innehavaren för all varning
skall kunna underlåtas fär bedömas efter vad som kan anses skäligt.

198

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser angående
godkännande av utländskt luftfartscertifikat. Enligt första stycket i
paragrafen skall ett flertal föreskrifter i kapitlet, vilka avser
luflfartscertifikat som utfärdas här i landet, också tillämpas i fråga om
godkännande av utländska certifikat. I paragrafens andra stycke anges att
godkännandet inte får avse längre tid än del utländska certifikatets
giltighetstid.

Det får anses ligga i sakens natur att ett godkännande
inte skall gå utöver certifikatets giltighetstid. Om så likväl skulle ske,
torde det inte kunna medföra all certifikatel blir giltigt här i landet, sedan
den giltighetstid som gäller enligl beslämmelser eller beslut i den utländska
staten gått till ända. Mot denna bakgrund kan bestämmelsen i andra stycket
synas onödig. I ärendet har emellertid upplysts att del från praktisk synpunkt
anses värdefullt med en uttrycklig föreskrift i saken. Med hänsyn härtill
anser lagrådet sig böra godta bestämmelsen.

20 8

Enligt sista stycket i denna paragraf meddelar regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer föreskrifter om utländska
behörighetsbevis. Avsikten är alltså att villkoren för godtagande i Sverige av
sådana behörighetsbevis skall regleras genom administrativa föreskrifter.
Hinder häremot torde inte heller föreligga annat än såvitt avser motsvarigheten
lill den bestämmelse som i fråga om innehavare av svenska luftfartscertifikat
har upptagils i 4 kap. 18 8 första stycket första ledet och som genom fjärde
stycket i nu förevarande paragraf gjorts tillämplig beträffande svenska
behörighetsbevis. Bestämmelsen innebär, att innehavare av certifikat är
skyldiga att genomgå undersökningar och prov som anordnas av den myndighet
regeringen bestämmer, och har - såsom omtalas i specialmotiveringen till 18 8
- föreskrivits i lag med hänsyn till innehållet i 2 kap. 6 § regeringsformen.
Då avsikten torde vara, att sådan skyldighet som nu avses skall kunna åläggas
även innehavare av utländskt behörighetsbevis.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 183

måste även härom meddelas föreskrift i lag (jfr 2 kap. 20
8 andra stycket 3 regeringsformen). Lagrådet förordar därför att sista stycket
i nu förevarande paragraf - med i övrigi en mindre redaktionell jämkning - ges
följande lydelse:

"Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer
meddelar föreskrifter angående godtagande i Sverige av utländska
behörighetsbevis. Vad som föreskrivs i 18 8 om skyldighet att genomgå
undersökningar och prov gäller även innehavare av sådana behörighetsbevis.
"

21 8

Om vad lagrådet förordat beträffande 15 8 andra stycket
iakttas, skall bestämmelsen i tredje stycket av förevarande paragraf - att
beslut om erinran inte får överklagas - ulgä.

22 8

1 denna paragraf meddelas vissa undantag från den 1218
upptagna huvudregeln att frågor rörande luflfartscertifikat och elevtillstånd
prövas av luftfartsverket. Enligt första stycket i förevarande paragraf skall
läns-rätlen pröva dels frågor om återkallelse av certifikat och elevtillstånd
och om varning dels frågor om nedsättning av sådan tid som bestämts av
länsrätten enligt 14 8 första siycket. I andra stycket av paragrafen ges i de
båda första meningarna föreskrifter om vem som skall pröva frågor om
omhändertagande enligt 16 8 av certifikat. I tredje meningen anges att om ett
certifikat har tagits om hand enligt 16 8 första stycket - dvs. pä grund av att
certifikatsinnehavaren i sin tjänstgöring har visal lydliga tecken pä påverkan
av alkohol e. d. eller gjort sig skyldig till grov oaktsamhet m. m. - länsrätten
prövar om certifikatet skall försätlas ur kraft eller återiämnas till
innehavaren.

Lagrådet har i och för sig inte någon erinran mot dessa
bestämmelser. De torde emellertid inte fullständigt ange de uppgifter som avses
skola åvila länsrätten. Denna torde sålunda skola pröva frågan om försättande
ur kraft av certifikat även i andra fall än som anges i andra stycket tredje
meningen, såvida fräga om återkallelse av certifikatet är anhängig vid
länsrätten. Även om detta kan anses följa av allmänna principer, synes i
klarhetens intresse lämpligt att en uttrycklig föreskrift i saken meddelas. Det
förtjänar påpekas all om länsrätten (eller överinstans) med stöd av den
föreslagna bestämmelsen i andra stycket tredje meningen har prövat frågan om
försättande ur kraft och beslutat om sådan åtgärd, en senare ansökan om
omprövning av beslutet också skall prövas av länsrätten. Någon särskild
bestämmelse härom torde dock inte vara behövlig.

På grund av det anförda förordar lagrådet att i stället
för den i andra stycket tredje meningen föreslagna föreskriften tas upp en
bestämmelse av följande lydelse, vilken lämpligen kan placeras som ett särskilt
stycke omedelbart efter första siycket: "Frågor huruvida certifikat skall
försättas

s. 184 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 184

ur kraft prövas av länsrätten, om certifikatel har
omhändertagits enligt 16 8 första stycket eller om i annat fall fråga om
återkallelse av certifikatet är anhängig vid länsrätten. "

26 och 27 88

Första stycket av 26 8 innehåller föreskrift om att beslut
i ärenden om ålerkallelse eller varning skall delges parterna. 1
överensstämmelse med vad lagrådet har föreslagit beträffande den i 15 8 andra
stycket andra meningen upptagna bestämmelsen om delgivning av beslut som avses
där förordar lagrådet, all föreskrift om delgivning av beslut angående återkallelse
av luftfartscertifikat eller elevtillstånd och angående varning i stället las
upp såsom verkställighetsföreskrifl.

Under 9 8 har lagrådet förordat att som andra stycke i den
paragrafen tas upp en bestämmelse angående omedelbar tillämplighet av beslut i
fräga om återkallelse. Om detta förslag efterföljs, skall andra stycket i 26 8
utgå.

I 27 8 i förslaget har tagits upp en föreskrift angående
underrättelse som länsrätten skall lämna i fräga om försättande ur kraft. Där
anges sålunda att, när rätten har försatt ett certifikat eller elevtillstånd ur
kraft på grund av misstanke om brott, underrättelse om beslutet genast skall
lämnas till förundersökningsledaren eller åklagaren och till den domstol där
åtal har väckts mot innehavaren. Denna föreskrift är av sådan art alt den
lämpligen kan tas upp bland verkställighetsföreskrifter. Bestämmelsen bör
därför utgå ur 27 8.

28-30 88

1 följd av att bestämmelserna i 26 och 27 88 enligt
lagrådets förslag skall utgå, bör föreskrifterna i 28-30 §8 betecknas 26-28 88.
Hänvisningen i förslagels 29 8 till bestämmelserna i 21-28 88 börda i stället
avse bestämmelserna i 21-26 88.

6 kap. 13 8

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser angående
avgifter, som skall erläggas av dem som använder allmän flygplats m. m. I andra
stycket i förslaget anges, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
föreskrivs f. n., alt avgifter som är förfallna till betalning får tas ul genom
utmätning ulan föregående dom, utslag eller beslut. Enligt 3 kap. 1 8 första
stycket 6 utsökningsbalken utgör förvaltningsmyndighets beslut exekutionstitel
under förutsättning att den enligt särskild föreskrift får verkställas. Med
hänsyn härtill behövs en bestämmelse av den innebörd som tagits upp i andra
stycket. Lydelsen bör emellertid jämkas, lämpligen enligt följande:
"Beslut angående avgift som är förfallen till betalning får verkställas
enligt utsökningsbalken."

Till bestämmelsen kan påpekas följande. Mål om indrivning
av sådan

s. 185 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 185

avgift som avses i paragrafen torde skola handläggas som
s. k. allmänt mål (1 kap. 6 8 utsökningsbalken). 1 3 kap. 23 8 utsökningsbalken
stadgas bl. a. att annan exekutionstitel i allmänt mål än vissa särskilt
angivna får verkställas innan den har vunnit laga kraft, om del är särskilt
föreskrivet, saml all exekutionstitel i allmänt mål verkställs såsom
lagakraftägande dom. Enligl 14 kap. 2 8 andra stycket i förslaget skall beslut
som avses i den paragrafen, dvs. luftfartsverkets beslut enligt luftfartslagen
eller enligl föreskrifter som har meddelats med slöd av lagen, gälla
omedelbart, om inte annat förordnas. Denna föreskrift måste anses avse även
exekutiv verkställighet av beslut som åsyftas i förevarande paragraf.

8 kap. 4a8

I förevarande paragraf har lagils upp beslämmelser
angående fotografering från luftfartyg. I första stycket anges bl. a. att
fotografering inte utan tillslånd av överbefälhavaren får ske från luftfartyg i
linjefart inom sådana restriktionsområden som bestämls enligl viss föreskrift i
lagen (första meningen) saml att detsamma gäller fotografering frän luftfartyg
som luftfartsverket i detta avseende har jämställt med fartyg i linjefart
(andra meningen).

Förbud mol fotografering torde — som framhålls i
remissprotokollet -innebära begränsning i den informationsfrihet som varje
medborgare enligt 2 kap. 1 8 första stycket 2 regeringsformen är tillförsäkrad
gentemot det allmänna (se SOU 1975: 75, Medborgerliga fri- och rättigheter,
s.296). Härav följer bl. a. att sådant förbud mäste föreskrivas i lag (2 kap. 12
8 första stycket regeringsformen). Den i förevarande paragrafs första stycke
andra meningen upptagna bestämmelsen angående folograferingsförbud får
emellertid anses innebära ett bemyndigande för luftfartsverket att meddela
föreskrifter i saken. Bestämmelsen kan därför inte godtas i den föreslagna
lydelsen. Vid ärendets föredragning har upplysts alt bestämmelsen i första hand
avses gälla luftfartyg som används för sällskapsreseflygningar
(charterflygningar) men också vissa andra typer av luftfart. En möjlighet är
alt dessa fall fär omfattas av bestämmelsen i tredje meningen av första
stycket, enligt vilken fotografering frän andra luftfartyg inte i något fall
får ske utan tillstånd. Om detta inte skulle anses lämpligt, bör det väsentliga
innehållet i förbudet las in i lagbestämmelsen. Lagrådet saknar tillräckligt
underlag för att föreslå utformningen av en sådan bestämmelse.

4c 8

1 denna paragraf anges att vad som sägs i 4 a och 4 b 88 -
dvs. angående fotografering frän luftfartyg och medförande av kameror på
luftfartyg -inte gäller i fråga om sådana luftfartyg som avses i 15 kap. 2 8. 1
sistnämnda lagrum behandlas svenska luftfartyg, som utan att vara militära
används endast för statsändamål och inte för affärsdrift. Sädana luftfartyg

s. 186 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 186

torde inte direkt omfattas av bestämmelserna i första
avdelningen (1-14 kap.) av luftfartslagen. I enlighet härmed anges i 15 kap. 2
8 i vad mån nämnda bestämmelser skall tillämpas i fråga om dessa luftfartyg.
Föreskriften i förevarande paragraf bryter mot den angivna systematiken. Med
hänsyn härtill föreslår lagrådet att paragrafen får utgå och att motsvarande
bestämmelse i stället förs in i 15 kap. 2 8 första stycket.

9 kap. 22 8

Efter att förevarande lagrådsremiss beslutats, har 9 kap.
22 8 ändrats genom lag 1985: 133 (jfr lagrådsremissen vid specialmotiveringen
till 9 kap.). Ändringen består i att den i paragrafens första stycke
föreskrivna begränsningen av fraktförarens ansvarighet vid befordran av
passagerare med svenskt luftirafikförelag till 270000 kr. ändrats lill att
gälla 100 000 särskilda dragningsrätter. Lagändringen träder i kraft den dag
regeringen bestämmer. Lagrådet förutsätter att denna ändring beaktas vid
beslutande av proposition i nu föreliggande ärende.

12 kap.

Denna paragraf innehåller bestämmelser angående avgifter
och andra kostnader för förrättningar som äger rum enligt luftfartslagen. I
andra stycket i förslaget anges att kostnader som är förfallna till betalning
får tas ut genom utmätning utan föregående dom, utslag eller beslut. Lagrådet
förordar att bestämmelsen utformas i överensstämmelse med vad lagrådet
föreslagit i fråga om 6 kap. 13 8 andra stycket. 1 enlighet härmed kan
bestämmelsen ges följande lydelse: "Beslut angående kostnad som är
förfallen lill betalning får verkställas enligt utsökningsbalken. "
Beträffande motiveringen härtill kan hänvisas till vad som anförts i fråga om
6 kap.

13
8 andra
stycket.

14
kap. 38

Paragrafen innehåller bestämmelser om delegering av
normgivnings-kompetens och förvaltningsuppgifter som innefattar
myndighetsutövning. I ett första stycke sägs att regeringen får meddela
ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i lagen och får överlåta åt
förvaltningsmyndighet att meddela sådana föreskrifter. 1 ett andra stycke anges
att myndigheten, om regeringen föreskriver det, får åt andra överlåta
förvaltningsuppgift som ansluter till lagen och som innefattar
myndighetsutövning.

Vad gäller första stycket kan konstateras att det
bemyndigande, som där lämnas regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
att utfärda föreskrifter som normalt kräver lagform, är tämligen långtgående.
Det remitterade förslaget innehåller emellertid också en rad delegationsbe-

s. 187 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 187

stämmelser som gäller särskilt angivna områden. Behovet av
en mera allmän delegationsregel synes däriör i realiteten vara litet. De
kompletterande bestämmelser som behövs kan i allt väsentligt meddelas i form
av verkställighetsföreskrifler utan särskilt bemyndigande. Del föreslagna bemyndigandet
i paragrafens första stycke bör därför kunna begränsas.

1 fråga om andra siycket synes den remitterade lagtexten
böra jämkas för alt bättre överensstämma med den åsyftade innebörden.

Mot bakgrund av del anförda föreslår lagrådet att
paragrafen ges följande lydelse:

"1 den mån det behövs får regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer, i de avseenden som behandlas i denna lag,
meddela ytterligare föreskrifter som gäller skydd för liv, personlig säkerhet
eller hälsa eller trafik.

Förvaltningsuppgift som ansluter till föreskrifterna får,
om regeringen föreskriver det, av myndighet som avses i första stycket
överlämnas åt annan, även om uppgiften innefattar myndighetsutövning. "

Denna paragraf innehåller bestämmelser om bemyndiganden
för regeringen med avseende på krigstid och andra utomordentliga förhållanden.
I första stycket föreskrivs att, om Sverige är i krig eller krigsfara,
regeringen får föreskriva eller i enskilda fall medge undanlag från
bestämmelserna i luftfartslagen, från föreskrifter som har meddelats med stöd av
samma lag och från föreskrifter i andra lagar och författningar av betydelse
för luftfarten samt att regeringen därvid får meddela de föreskrifter som
behövs. Enligl andra siycket gäller detsamma, om del råder sädana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som
Sverige har befunnit sig i. I tredje stycket har tagits upp beslämmelser om att
föreskrifter som meddelats med stöd av paragrafen skall, frånsett fall dä
Sverige är i krig, inom en månad från utfärdandet underställas riksdagens
prövning samt om verkan av att underställning inte sker eller av all riksdagen
inte inom viss tid godkänner föreskrifterna.

Paragrafen bör jämföras med 13 kap. 6 8 regeringsformen.
Enligt detla lagrum kan regeringen under sädana utomordentliga förhållanden som
nämns i förevarande paragraf med stöd av bemyndigande i lag genom förordning
meddela sådana föreskrifter i visst ämne som enligt grundlag annars skall
meddelas genom lag. I lag med sådant bemyndigande skall, enligt andra stycket i
13 kap. 6 8, noga anges under vilka förutsättningar bemyndigandet får
utnyttjas.

Bestämmelserna i tredje stycket i förevarande paragraf
synes vara avsedda att tillgodose sistnämnda krav. Särskilt med hånsyn till
all fräga är om ett förhållandevis omfattande område är det önskvärt alt
förutsättningarna för utnyttjande av bemyndigandet anges närmare än som skett
i förslaget. I detta syfte förordar lagrådet alt det i paragrafen i vart fall

s. 188 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 188

uppställs en allmän förutsättning som anger att del för
utnyttjande av bemyndigandet krävs att det föreligger ett klart uttalat behov
därav.

I enlighet
härmed och med ett par andra, mindre jämkningar kan första stycket förslagsvis
få följande lydelse: "Är Sverige i krig eller krigsfara, får regeringen, i
den utsträckning rådande förhållanden påkallar det, föreskriva eller i
enskilda fall medge undantag från bestämmelserna i denna lag, från föreskrifter
som har meddelats med slöd av denna lag och från andra lagar och författningar
som avser luftfarten. Regeringen får därvid meddela de föreskrifter som behövs.
"

15 kap. 28

I enlighet med vad lagrådet föreslagit vid 8 kap. 4 c 8
bör i första stycket

av förevarande paragraf anges all bestämmelserna i 8 kap. 4 a och 4 b 88

inte gäller i fråga om sådana luftfartyg som avses här. Inledningen av

stycket bör därför ges följande lydelse: "Bestämmelserna i denna lag utom

8 kap. 4 a och 4 b 8§ och 11 kap. 3-6 88 gäller ."

Övergångsbestämmelserna

De i 4 kap. föreslagna bestämmelserna om elevtillstånd har
f. n. en viss motsvarighet i bestämmelser i luftfartskungörelsen om antagning
till utbildning, vanligen benämnt elevgodkännande. Förslaget utgår från att om
elevgodkännande har meddelats före ikraftträdandet av lagändringarna, något
elevtillstånd enligt de nya bestämmelserna inte skall krävas. Denna avsikt har
kommit till uttryck i andra stycket av övergångsbestämmelserna, där det anges
att för sådan utbildning enligt luftfartslagen som har påbörjats före
ikraftträdandet gäller inte bestämmelserna om elevtillstånd.

Denna övergångsbestämmelse kan dock inte anses
tillräckligt reglera övergängsproblemen rörande tidigare meddelade
elevgodkännanden. Ett sådant godkännande måste t. ex. kunna återkallas.
Avsikten synes vara att äldre bestämmelser fortfarande skall tillämpas rörande
elevgodkännanden. Det kan emellertid ifrågasättas, om det inte är en lämpligare
ordning att i stället de nya bestämmelserna angående elevtillstånd blir
tillämpliga beträffande tidigare meddelade elevgodkännanden, dvs. att sådana
godkännanden skall behandlas såsom elevtillstånd meddelade enligt de nya bestämmelserna.
En sådan ordning synes inte möta några större praktiska svårigheter. Den har
också den fördelen att man inte behöver under en förhållandevis lång tid ha tvä
olika system vid sidan av varandra. Mot bakgrund härav förordar lagrådet att
andra stycket i övergångsbestämmelserna ges följande lydelse: "Beslut om
antagande till utbildning för luftfartscertifikat, som har meddelats före
ikraftträdandet, skall vid tillämpning av de nya bestämmelserna anses som ett
enligt dessa utfärdat elevtillstånd. "

s. 189 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 189

1 tredje stycket av övergångsbestämmelserna har tagits upp
en föreskrift som rör klagan över beslut i fråga om återkallelse av certifikat
som luftfartsverket har meddelat före ikraftträdandet av de nya
bestämmelserna. Enligt föreskriften skall i fråga om besvär över sådant beslut
äldre beslämmelser gälla. Föreskriften skall ses mot bakgrund av att frågor om
återkallelse av certifikat enligl förslaget skall prövas av länsrätten. Den
bakomliggande tanken synes vara att överinstansen - kammarrätten - med hänsyn
härtill skulle kunna anse sig förhindrad att i sak pröva ett av luftfartsverket
meddelat beslut i fräga om återkallelse av certifikat. Det är emellertid även
ulan särskild föreskrift tydligt att det förhållandet, att frågor rörande
återkallelse av certifikat i fortsättningen skall prövas av länsrätten, inte
inverkar på giltigheten av beslut i saken som före ikraftträdandet har
meddelats av luftfartsverket. Eftersom även den nya lydelsen av besvärsbestämmelserna
i 14 kap. 2 8 i förslaget nämner luftfartsverkets beslut i frågor som rör
certifikat, påkallar inte heller den bestämmelsen någon övergångsregel i saken.
På grund härav förordar lagrådet att nu förevarande övergångsbestämmelse får
såsom onödig utgå. Det förtjänar i samman hanget understrykas att fråga om
återkallelse av certifikat skall efter ikraftträdandet prövas enligt de nya
materiella bestämmelserna, även om frågan har väckts före ikraftträdandet eller
ansökningen annars grundas på någon omständighet som ägt rum före nämnda
tidpunkt. Motsvarande gäller andra ätgärder beträffande certifikat.

Förslaget till lag om ändring i lagen angående ansvarighet
för skada i följd av luftfart

Förevarande paragraf innehåller f. n. endast en
bestämmelse om all den som ulan lov brukar annans luftfartyg svarar i ägarens
ställe för skada som inträffat under brukandel. Förslaget innebär att i
paragrafen, som första och andra stycken, tas upp två nya bestämmelser, den ena
avseende att den som köpt luftfartyg på kredit med förbehåll om återtaganderätt
är ansvarig enligt lagen i stället för ägaren och den andra avseende att den
som innehar luftfartyg med nyttjanderätt under vissa förutsättningar är
ansvarig i stället för ägaren. Den nuvarande bestämmelsen i paragrafen har med
endast redaktionella jämkningar tagits upp som tredje stycke. 1 4 8 finns f.n.
bestämmelser, som innebär att nyttjanderättshavare under tvä alternativa
förutsättningar är solidariskt ansvarig med ägaren för inträffad skada. Denna
paragraf föreslås ändrad endast i redaktionellt hänseende; det tilläggs dock
alt paragrafen avser fall då 3 8, dvs. dess andra stycke, inte är tillämplig.

I tredje stycket av förevarande paragraf i förslaget anges
sålunda att den som utan lov använder ett luftfartyg som tillhör någon annan är
"i stället för ägaren" ansvarig för skador som inträffar vid ett
sådant tillfälle. Det är

s. 190 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 190

emellertid klart, alt den som olovligen brukar annans
luftfartyg även skall, i fall som avses i första och andra styckena i
förslaget, ansvara i stället för kreditköparen respektive nyttjanderättshavare
som avses där. Den föreslagna regleringen är därför något otydlig; jämför även
det ansvar som åvilar nyttjanderättshavare enligl 4 8. På grund härav förordar
lagrådet att de i 3 8 föreslagna bestämmelserna om kredilköpares och
nyttjanderätts-havares ansvar tas upp i en särskild paragraf, betecknad 3 a 8.
Den nuvarande bestämmelsen i 3 8 kan då lämnas i sak oförändrad.

Vad nu
sagts påkallar en mindre jämkning i ingressen till den föreslagna 4 8 första
stycket.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

s. 191 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 191

Utdrag K0N4MUN1KATI0NSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1985-05-30

Närvarande: statsrådet Lundkvist, ordförande, och
statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson.
Andersson, Boström, Bodström. Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Hellström, Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrådet Boström

Proposition om ändring i luftfartslagen (1957:297), m.m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297), m.m.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

2 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen

4 kap. 6 och 9 §§

Jag godtar - med redaktionell jämkning - lagrådels förslag
lill justeringar beträffande dessa paragrafer.

4 kap. 11 §

Jag instämmer i vad lagrådet har uttalat beträffande
innebörden av paragrafen. Jag vill emellertid peka pä att del ibland först
genom ett lagakraftvunnet avgörande m.m. i brottmål kan anses klarlagt att ell
återkallelsegrundande förfarande kan läggas certifikatsinnehavaren till last.
Paragrafen ulgör då hinder för återkallelse innan ett avgörande i saken
föreligger.

4 kap. 15 §

Jag instämmer i lagrådets uppfattning att bestämmelsen om
delgivning av beslut om erinran kan tas in i luftfartsförordningen och alt den
kan utgå ur förevarande paragraf. Jag har heller inte någon erinran mot
lagrådets förslag att bestämmelsen om fullföljdsförbud beträffande beslut om
erinran las upp i paragrafen.

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 24 januari 1985.

s. 192 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 192

4 kap. 17 §

Jag instämmer i vad lagrådet har uttalat beträffande
innebörden av paragrafen.

4 kap. 20 §

Jag godtar - med redaktionell jämkning - det av lagrådet
föreslagna tillägget lill paragrafens sista stycke.

4 kap. 22. 26 och 27 §§

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande dessa
paragrafer.

6 kap. 13 §

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande denna
paragraf.

8 kap. 4 a §

Paragrafen motsvarar vad som föreskrivs i 109 8
luflfartskungörelsen. Bestämmelserna i paragrafens första stycke, första och
andra meningarna, tar sikte på sädana restriktionsområden, för vilka det finns
särskilda bestämmelser i förordningen (1979: 969) om restriktioner för
luftfart inom vissa områden. Inom dessa områden får således fotografering inte
ske utan tillstånd av överbefälhavaren från luftfartyg i linjefart eller -
efter beslut av luftfartsverket - från andra luftfartyg. Sådana beslut har i
praktiken meddelats främst beträffande luftfartyg i chartertrafik och s. k.
linjetaxitra-fik. Jag delar lagrådets uppfattning att bestämmelserna, såvitt
avser andra luftfartyg än luftfartyg i linjefart, med hänsyn till grundlagens
krav på lagform inte bör ges den i förslaget upptagna utformningen. Att såsom
lagrådet antyder direkt i paragrafen beskriva de luftfartyg som avses är
lagtekniskt komplicerat, och den lösningen förefaller därför inte lämplig. Om
paragrafen i stället utformas så att endast luftfartyg i linjefart kommer att
omfattas av det till restriktionsområden inskränkta fotograferingsförbudet
kommer chartertrafiken och linjetaxitrafiken generellt att omfattas av del
allmänna fotograferingsförbudet enligt den föreslagna paragrafens tredje
mening. För sådan fotografering får då liksom för annan flygfotografering
inhämtas tillstånd av överbefälhavaren. Jag har efter samråd med chefen för
försvarsdepartementet funnit att en sådan ordning kan accepteras. Den från
grundlagssynpunkt ifrågasatta bestämmelsen kan således utgå.

I paragrafen bör också i övrigt göras redaktionella
jämkningar.

8 kap 4 c §

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande denna
paragraf.

12 kap. 4 §, 14 kap. 3 och 4 §§, 15 kap. 2 § iag godtar
lagrådets förslag till justeringar beträffande dessa paragrafer.

s. 193 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 193

Övergångsbestämmelserna

Lagförslaget kan behandlas av riksdagen först under hösten
1985, Den nya lagstiftningen och därtill hörande regeringsfört"aitningar
kan utfärdas först i slutet av år 1985. Med hänsyn härtill och till nödvändigt
förberedelse- och författningsarbete bl. a, hos luftfartsverket bör
ikraftträdandet bestämmas till den 1 januari 1987.

Jag godtar i övrigi lagrådels förslag till justeringar
beträffande övergångsbestämmelserna.

3 Förslaget till lag om ändring i lagen angående
ansvarighet för skada i följd av luftfart

Jag godtar vad lagrådet har föreslagit beträffande delta
lagförslag. Någon ändring i 3 8 bör inte göras i detta sammanhang.

4 Övrigt

1 lagförslagen bör, utöver de ändringar jag nyss nämnt,
göras vissa redaktionella ändringar.

En följdändring bör härutöver göras i lagen (1958: 205) om
förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. Denna ändring är av okomplicerad
beskaffenhet, och lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Jag har i denna
fråga samrått med chefen för justitiedepartementet.

5 i Ratificering av artikel 83 bis till
Chicagokonventionen

Godtas de av mig förordade lagförslagen med avseende på
överförande lill brukarslaten av vissa funktioner och förpliktelser vid
uthyrning av luftfartyg kan Sverige tillträda det i oktober 1980 godkända
tillägget, artikel 83 bis, till Chicagokonventionen. Som jag anfört i remissen
till lagrådet bör förslag härom nu föreläggas riksdagen.

6 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag har anfört nu hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att

dels anta de lill detta protokoll av lagrådet granskade
lagförslagen med vidtagna ändringar,

dels anta ett till detta protokoll inom
kommunikationsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen
(1958: 205) om förverkande av 13 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

s. 194 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 194

alkoholhaltiga drycker m. m.,

dels godkänna det i Montreal den 6 oklober 1980
undertecknade protokollet angående tillägg till konventionen den 7 december
1944 angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen).

7 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen alt anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

s. 195 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 195

Bilaga I

Sammanfattning av betänkandet Reviderad
luftfartslagstiftning (Ds K 1981:12)

En av våra huvuduppgifter har varit att göra en språklig
och redaktionell översyn av luftfarlsförfattningarna. Både luftfartslagen
(1957:297) och luftfartskungörelsen (1961:558) har omarbetats helt i språkligt
avseende. Kungörelsen (1955:635) med närmare beslämmelser om luftfartygsregistret
föreslås ersatt av en ny förordning. Denna skiljer sig både språkligt och
redaktionellt i hög grad frän den nuvarande registerkungörelsen.

Den mest
betydelsefulla av de internationella konventionerna på lufträttens område är
den s.k. Chicagokonventionen. Till denna har antagits en ny artikel, vilken
behandlar luftfartyg, som används av en brukare med huvudkontor ed. i en annan
fördragssluiande stat än registreringsstaten. Registreringsstaten kan genom ett
avtal överföra till den andra staten vissa av sina förpliktelser enligt
konventionen. Vi föreslär sädana ändringar i luftfartslagen att Sverige skall
kunna tillämpa de principer som kommer till uttryck i den nya artikeln.

En
formellt svensk men i realiteten utländsk ägare (l.ex. ett svenskt aktiebolag
med dominerande utländska intressen) kan i dag få sitt luftfartyg registrerat
i Sverige men kan enligl gällande regler inte få ett svenskt lillstånd till
luftfart i förvärvssyfte. Vi föreslär att de båda regelsystemen anpassas till
varandra genom att registrering av luftfartyg som kan antas vara avsedda för
luftfart i förvärvssyfte, dvs. främst transportflygplan, får ske bara om
fartyget ägs av någon som kan få tillstånd till luftfart.

Reglerna
om bl. a. erhållande och återkallelse av certifikat återfinns i dag
huvudsakligen i luftfartskungörelsen. Eftersom de rör förhållanden som är
väsentliga för enskilda människor bör de finnas i en författning av högre
valör. Vi föreslår all dessa regler i stället tas in i luftfartslagen.

De
administrativa sanktionerna mot certifikatinnehavare föresläs ändrade i vissa
avseenden. Två nya ålerkallelsegrunder bör införas, dels underlätenhet att
rätta sig efter ett föreläggande att lämna bl. a. läkarintyg, dels fysisk eller
psykisk olämplighet av sådan art att den utgör hinder för erhållande av
certifikat. De nuvarande tre formerna för återkallelse föreslås ersatta av en
enda, återkallelse tills vidare. Varning bör kunna tillgripas endast när del
föreligger någon äterkallelsegrund. Som komplement till varningen föreslås ett
nytt institut, erinran.

Stora
förändringar föreslås i fråga om förfarandet vid certifikatåterkal-lelser m. m.
Kritik har framförts mot det nuvarande förfarandet frän olika häll. För att
komma lill rätta med de olägenheter som den nu gällande ordningen kan sägas
medföra föreslås alt frågor om återkallelse m.m. av certifikat i princip skall
prövas av domstol. Domstolsprövningen får i sig anses ge tillfredsställande
rältssäkerhetsgarantier. Samtidigt skapas möj-

s. 196 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85: 212 196

lighet att utforma ett tvåpartssystem. Undantag frän
principen om domstolsprövning i första instans bör dock göras för de fall där
ett ingripande ifrågasätts på medicinska grunder. Beslutanderätten i dessa
ärenden bör av främst praktiska skäl även i fortsättningen ligga hos
luftfartsinspektionen, som i dessa frågor anlitar kvalificerad medicinsk
expertis. En annan lösning skulle troligen bli mycket resurskrävande. Även
frågor om varning skall enligl förslaget prövas av domstol medan beslut om
erinran bör ankomma på luftfartsverkei. Av rättssäkerhetsskäl bör frågor om
förnyelse av certifikat avgöras av samma myndighet som har att pröva frågor om
återkallelse. Beslut i ärenden om förnyelse skall enligt förslaget fattas av
luftfartsverket dels då en ansökan bör bifallas, dels dä den bör avslås av
medicinska skäl. När ansökan bör avslås av andra orsaker skall den prövas av
domstol om sökanden har påkallat domstolsprövning.

Som behörig domstol i mål om bl. a. återkallelse av
certifikat föreslås länsrätten i Östergötlands län, som också bör vara fullföljdsinsians
vid talan mot luftfartsverkets beslut i frågor som rör certifikat m. m.
Förfarandet föresläs utformat som ett tvåpartsförfarande. Uppgiften att som
part företråda del allmänna i dessa mål bör ankomma på luftfartsverket.

Det är inte ovanligt att flygbolag vid trafik mellan
Sverige och utlandet åsidosätter de villkor som gäller bl. a. i fråga om
priser. De sanktionsmöj-ligheler som i dag står till buds häremot varierar
beroende på om luftfarten drivs på grund av koncession eller med stöd av ett
luftfartsavtal. Vi föreslår en straffbestämmelse av innebörd att den som bryter
mot villkoren för trafiken skall fällas till ansvar oavsett om trafiken drivs
på grund av avtal eller koncession. För att sanktionen skall bli effektiv
föreslås en bestämmelse om att föreståndaren i Sverige skall vara ansvarig för
den verksamhet som drivs häri landet.

Frän en del häll har framförts krav på betydligt
kraftigare reaktioner. Med anledning härav har vi övervägt olika ekonomiska
sanktioner såsom förverkande, avgifter och vite. Vi har dock funnit att sådana
sanktioner som avgifter och vite knappast kan få så positiva effekter att dessa
skulle uppväga de betydande administrativa komplikationer som de skulle ge
upphov till. När det gäller förverkande kan konstateras att frågan om denna
form av ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet f. n. behandlas
inom justitiedepartementet. Vi har i avvaktan på att ställning tas till denna
fråga i ett större sammanhang inte velat föreslås någon särskild
förverkandebestämmelse för lufträttens del. Den främsta anledningen lill detta
är att de belopp som skulle kunna förklaras förverkade med stöd av en sådan
bestämmelse är förhållandevis blygsamma.

Vi föreslår nya bestämmelser om ansvaret för
tredjemansskador, dvs. skador som drabbar personer eller egendom som inte
transporteras med luftfartyg. Enligt huvudregeln skall ägaren såsom hittills
vara ansvarig för sådana skador. Vid kreditköp med förbehåll om återtaganderätt
skall dock ansvaret vila på innehavaren. Detsamma gäller vid långtidsförhyrning
om

s. 197 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 197

vissa
villkor är uppfyllda. Vid andra fall av uthyrning skall ansvaret oftast vara
delat med regressrätt för ägaren mot brukaren.

Ansvarsbestämmelserna
har förenklats. 1 luftfartslagen har straffskalorna justerats så att utrymmet
för att meddela strafföreläggande har ökat väsentligt. I luftfartsförordningen
föresläs dagsböter som enda sanktions-form.

Frågan
om alt koncentrera målen om ansvar för brott mol luftfartslagen och de
föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen har diskuterats tidigare. Vi
föreslär att de sju av landets tingsrätter som är sjörätlsdomslolar skall vara
behöriga domstolar i sådana mål. Beträffande tvistemålen föreslås inga
förändringar.

Enligt
förslaget skall - i större utsträckning än vad som i dag är fallet -regeringen
kunna delegera beslutanderätt till luftfartsverkei, som i sin tur kan uppdra åt
andra att meddela vissa beslut och utfärda olika föreskrifter.

Förslagen,
som sammantagna beräknas resultera i vissa besparingar, föresläs träda i kraft
den 1 januari 1983.

s. 198 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 198

BUaga2

Flyglagutredningens
lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Enligl riksdagens beslut' föreskrivs i fråga om
luftfartslagen (1957:297)-

dels an2 kap. 6,7 och 1388, 3 kap. 10 a8, 5 kap. 68, 6
kap. 108 och 13 kap. 7-13 88 skall upphöra att gälla,

dels all rubriken närmast före 6 kap. 10 8 skall utgå,

dels all I kap. I-5 88, 2 kap. 1-5.8-11 och 14-16 88, 3
kap. 1-10 88,4 kap. 1-988, 5 kap. 1-5 och 7-11 88, 6 kap. I-9 och 11-16 88,
7-12 kap.. 13 kap. 1-6 88, 14 kap. 1-4 88 och 15 kap. skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att rubrikerna till första och andra avdelningen
skall ha nedan angivna lydelse,

dels att rubrikerna till 2-7, 9-11, 13 och 14 kap. skall
ha nedan angivna lydelse,

dels all rubrikerna närmast före 2 kap. 1, 12 och 16 88, 6
kap. 4 8 och 9 kap. 3, 12, 17, 31 och 37 88 skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i lagen skall införas tjugosju nya paragrafer, 1
kap. 6-8 88. 2 kap. lla§, 3 kap. 118, 4 kap. 10-3088 och 14 kap. 5 8, av nedan
angivna lydelse,

dds att närmast före 6 kap. 8 och 11 §8 och 13 kap. 1, 5
och 6 88 skall införas nya rubriker av nedan angivna lydelse.

Till följd härav kommer lagen all ha följande lydelse fr.
o. m. den dag då denna lag träder i kraft.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

FÖRSTA AVDELNINGEN

Om civil luftfart Civil luftfart

IKAP. Inledande bestämmelser

Luftfart må här i riket äga rum Luftfart får i Sverige äga rum

allenast med de inskränkningar och bara
på de villkor, som anges i den-

under de villkor, som följa av denna na
lag, i föreskrifter som har med

tag och med stöd därav meddelade delals med
stöd av denna lag eller i

föreskrifter eller som eljest stadgas andra
lagar eller författningar.

i lag eller författning.

' Lagen omtryckt 1979: 643.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Luftfart
må ej äga rum med andra luftfartyg än sådana som hava svensk nationalitet eller
nationalitet i främmande stat. med vilken slutits överenskommelse om rätt till
luftfart inom svenski område.

När särskilda skäl äro därtill, äger regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket medgiva alt luftfart må äga
rum Ulan hinder av vad i första stycket sägs, sä ock bestämma villkoren
därför.

Luftfart
fär äga rum med svenska luftfartyg. Med luftfartyg som har nationalitet i en
annan stat fär luft fart äga rum endast om det har träffats avtal med den
andra staten om rätt till luftfart inom svenskt områ de.

Om det
finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
medge att luftfart får äga rum även med andra luftfartyg och föreskriva på
vilka villkor detla får ske.

Luftfart
mä ej inom svenskt område äga rum i överljudsfart.

När
synnerliga skäl föreligga, äger regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, luftfartsverket medgiva luftfart utan hinder av vad som sägs i
första stycket så ock bestämma villkoren därför.

Luftfartyg
får inte framföras med överljudsfart inom svenskt område.

Om det
finns synnerliga skäl får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
medge undantag från förbudet samt ange på vilka villkor undantaget medges.

Regeringen
äger att av militära skäl eller av hänsyn till allmän ordning och säkerhet
inskränka eller förbjuda luftfart inom viss del av riket. Efter regeringens
bemyndigande må ock luftfartsverket av hänsyn till allmän ordning och säkerhet
inskränka eller för högst två veckor förbjuda luftfart inom visst område.

Under
utomordentliga förhållanden eller då eljest hänsyn till allmän säkerhet kräver
del äger regeringen tillfälligt inskränka eller förbjuda luftfart inom hela
riket.

Regeringen
får av militära skäl föreskriva inskränkningar av eller förbud mot luftfart
inom en viss del av riket. Sädana föreskrifter fär också meddelas av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer om del behövs av hänsyn till allmän
ordning och säkerhet. Förbud som inte meddelas av regeringen får dock avse
högst två veckor.

Under
utomordentliga förhållanden eller när det i övrigt krävs av hänsyn till allmän
säkerhet får regeringen tillfälligt föreskriva inskränkningar av eller förbud
mot luftfart inom hela riket.

Denna lag
skall, där ej annat följer av vad i lagen är stadgat, med avseende å svenski
luftfartyg lända

Om inte
annat följer av denna lag skall den gälla för svenska luftfartyg även vid
luftfart utom riket om

Prop. 1984/85:212 200

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till efterrättelse jämväl vid luftfart inte delta
strider mot den främman-utom riket, såvitt del är förenligt de lag som är
tillämplig, med lag i främmande stat som efter överenskommelse eller eljest är
till-lämplig.

Bestämmelserna i 9 kap. äro, I den mån det följer av avtal med

ändå
att luftfartygei icke är av andra stater eller av allmänna rättssvensk
nationalitet, tillämpligajäm- grundsatser gäller bestämmelserna väl vid
luftfart utom riket, i den i 9 kap. också vid luftfart utom riket mån det
följer av överenskommelse med utländska luftfartyg, med främmande stal
eller eljest av allmänna rättsgrundsatser.

Om atomskada gälla särskilda be- De
beslämmelser i denna lag som

stämmelser. gäller i fråga om luftfartyg som är

registrerade i en annan stat skall också tillämpas i fräga
om luftfartyg som är registrerade hos en internationell organisation.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
förordna all bestämmelser som gäller för svenska luftfartyg också skall tilllämpas
på ell utländskt luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av en svensk brukare.

Vid tillämpning av 2 kap. brottsbalken anses ett sådanl
utländskt luftfartyg som svenskt.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
förordna att ett svenskt luftfartyg, som innehas med nyttjanderätt av en utländsk
brukare, i vissa avseenden skall anses ha samma nationalitet som brukaren.

Om atomskador gäller särskilda bestämmelser.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse 2 KAP.

201

Om
registrering av luftfartyg. Registrering, dess nationalitet och
märkning märkning

nationalitet och

Registrering

Registreringen

Över
luftfartyg skall hos luftfartsverket föras register (luftfariygsre-gister).

Om inskrivning av räll till luftfartyg samt om vissa
internationella förhållanden beträffande räll lill luftfartyg är särskilt
stadgal.

Luftfartsverkei
för register över luftfartyg (lufifanygsregister).

Om inskrivning av rätt lill luftfartyg och om vissa
internationella förhållanden beträffande räll till luftfartyg finns det
särskilda bestämmelser.

Ett
luftfartyg fär registreras i Sverige bara om det ägs av svenska staten, svensk
kommun eller landstingskommun, svensk medborgare eller av dödsbo, bolag,
förening, samfällighel eller stiftelse som har svensk nationalitet.

'Luftfartsverket får medge att ett luftfartyg får
registreras i Sverige även om nämnda krav inte är uppfyllda. Sådant medgivande
får bara lämnas om luftfartyget i regel används med utgångspunkt i Sverige.

Luftfartyg fär registreras i Sverige bara om de ägs av
svenska staten, svenska kommuner eller landstingskommuner, svenska medborgare
eller av dödsbon, bolag, föreningar, samfälligheter eller stiftelser som har
svensk nationalitet.

Luftfartyg
som kan anlas vara avsedda för luftfart i förvärvssyfte får registreras bara om
de ägs av någon som kan få tillslånd till luftfart enligt 7 kap. 3 8 första
stycket.

Luftfartsverkei
får medge att ett luftfartyg registreras i Sverige även om kraven i första och
andra styckena inte är uppfyllda. Ett sådant medgivande fär lämnas bara om
far-tygel i regel används med utgångspunkt i Sverige.

Ej må
luftfartyg, som är registrerat i främmande stat, registreras här i riket, med
mindre det avföres ur den främmande statens register.

Ett
luftfartyg, som är registrerat i en annan stat, får inte registreras i Sverige
om det inte avregislreras i den andra staten.

Luftfartyg
må icke registreras med mindre det har luftvärdighetsbevis och, i den
utsträckning regeringen eller efter regeringens bemyndigande
luftfartsverket före-

Luftfartyg
får registreras bara om de har luftvärdighetsbevis. Regeringen eller den
myndighet regeringen besiämmer fär föreskriva att de också skall ha
miljövärdighets-

Prop.
1984/85:212 202

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skriver, miljövärdighelsbevis. Be- bevis. Bevisen
skall vara utfärdade vis skall ha utfärdats eller godkänts eller godkända
i Sverige, här i riket.

Ansökan om registrering av luft- Ansökan om
registrering av ett

farlyg skall göras skriftligen av luftfartyg
skall göras av ägaren. An-ägaren och innehålla för regislre- sökningen
skall vara skriftlig och ringen nödiga upplysningar rörande innehålla de
upplysningar som be-fartygel, ägaren och dennes förvärv hövs för
registreringen, av farlygel. Ansökningen skall åi-följa.s av utredning till
styrkande av alt sökanden är ägare av fartyget och att i övrigi de i 2-4 88
upptagna villkoren äro uppfyllda, sä ock av handling som utmärker när, var och
av vem fartyget är byggt.

6 8

Registret skall för vaije luftfartyg

innehålla fartyget tillkommande nationalitets- och
registreringsbeteckning, de uppgifter som äro nödiga för att identifiera det,
upplysning angående äganderätten till fartyget och ägarens fång samt huruvida
fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luftvärdighelsbevis och
miljö', ärdighetsbevis ävensom anteckning om tiden, då fartyget införes i
registret, ändring i äganderätten registreras eller fartyget avföres ur
registret, så ock i övrigi vad regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, luftfartsverkei föreskriver.

7 8'

Sker ändring i äganderätten till

luftfartyg som införts i registret eller ändras ägarens
nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen ändring av betydelse
för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att därom ofördröjligen göra
anmälan till luftfartsverkei för införande i registret. Samma skyldighet åligger
vid ändring i äganderätten jämväl den förutvarande ägaren.

' Paragrafen upphävd genom denna lag.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Införes i registret ny ägare av intecknat luftfartyg,
åligger det luftfartsverket att ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren
därom.

Anmäles ny
ägare av luftfartyg men finnes utredningen ej vara sådan all han kan införas i
registret, skola ändock däri anmärkas hans namn. det uppgivna fånget och dagen
då anmälan skedde.

Förestagen lydelse

203

Ett luftfartyg skall föras ur registret i följande fall.

1. Om ägaren begär del,

2.
Om kraven i 2 8
inte är uppfyllda.

3.
Om det har
förolyckats eller förstörts.

4.
Om det efter en
flygning inte har hörts av på tre månader.

5.
Om det inte har
haft giltigt luftvärdighetsbevis eller miljövärdighetsbevis pä tre är.

Ägaren är
skyldig alt anmäla om något har hänt som enligl första stycket 2-4 medför att
ett luftfartyg skall avregislreras. När ett fall enligl första stycket 5
inträffar, behöver luftfartyget inte avregistreras om ägaren inom en viss lid
som bestäms av luftfartsverket visar att luftfartyget är luftvärdigt och miljövärdigt.

Ett luftfartyg skall avregislreras i följande fall.

1. Om ägaren begär del.

2.
Om kraven i 2 8
inte är uppfyllda.

3.
Om del har
förolyckats eller förstörts.

4.
Om det efter en
flygning inte har hörts av på tre månader.

5.
Om det inte har
haft något giltigt luftvärdighetsbevis eller miljövärdighetsbevis på tre år.

Ägaren är
skyldig att anmäla om något har hänt som medför alt fartyget skall
avregistreras enligt 2-4. I ett sådant fall som avses i 5 behöver fartyget
inte avregistreras om ägaren inom en viss tid, som bestäms av luftfartsverket,
visar all fartyget är luftvärdigt och miljövärdigt.

Luftfartyg,
som är intecknai, mä ej på grund av ägarens begäran eller annan i 8 8 avsedd
omständighet avföras ur registret, med mindre i ärendet företes bevis från
inskrivningsdomaren, alt inteckningshandlingen uppvisats för honom samt att
inteckningshavaren samtyckt till åtgärden, men i registret skall göras
anmärkning om vad i ärendet förekommit.

Avföres
luftfartyg ur registret eller sker i registret anmärkning som i första stycket
sägs, skall inskrivningsdomaren ofördröjligen underrättas därom.

Även om
någon omständighet enligt 8 8 första stycket föreligger, får ett luftfartyg
som är intecknai avregistreras bara om inteckningshavaren har medgett del.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

204

Innehaves luftfartyg på grund av köp utan att äganderätten
övergått å innehavaren, skola i registret antecknas innehavarens namn och den
rätt som tillkommer honom. Det åligger dem som slutit avtalet att ofördröjligen
göra anmälan därom till luftfartsverket.

Upplåter
någon luftfartyg för obestämd tid eller för en lid av minst två veckor lill
annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på begäran av upplåtaren
eller innehavaren i registret göras anteckning om upplåtelsen.

Om någon innehar ett registrerat luftfartyg på grund av
kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, skall innehavet antecknas i luftfartygsregislret.
De som träffar avtal om ett sådant köp skall genast anmäla det lill
luftfartsverket.

Om någon innehar ell registrerat luftfartyg med
nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid om minst två veckor,
skall anteckning om innehavet göras i luftfartygsregislret om ägaren eller innehavaren
begär det.

Har å
utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i svensk ägo
och äro de i 2 och 3 88 för registrering angivna villkoren uppfyllda, må
fartyget, i enlighet med beslämmelser som regeringen meddelar, för viss tid
antecknas i ett särskilt bihang till luftfartygsregislret.

När ell
luftfartyg har byggts utomlands för svensk räkning eller när ett luftfartyg
som finns utomlands har övergått till en svensk ägare, får fartyget antecknas
i ett bihang till luftfartygsregislret om förutsättningarna i 2 och 3 88 är uppfyllda.
Anteckningen skall gälla en viss tid.

Ila8

Luftfartsverket
för en förteckning över de utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt
av svenska brukare (brukarförieck-ning).

Nationalitet

Sedan luftfartyg införts i luftfartygsregistret, äger del
svensk nationalitet.

Om
införandet i registret skall luftfartsverket utfärda bevis (natio-nalitets- och
registreringsbevis).

128

Nationaliteten

Luftfartyg som är införda i luftfartygsregislret har
svensk nationalitet.

Luftfartsverket
utfärdar bevis om registreringen (nalionalitets-och registreringsbevis).

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

138-'

Där luftfartyg avförts ur registret eller anmärkning skett
enligl 9 8, skall fartygets ägare eller, i fall dä farlygel avförts ur
registret till följd av all det övergått lill utländsk ägare, den förre ägaren
ofördröjligen återställa nationalitets- och registreringsbeviset till
luftfartsverket. Har eljest ändring i förhållande, varom beviset innehåller
upplysning, införts i registret, skall fartygsägaren ofördröjligen avlämna
beviset till luftfartsverket, som antecknar ändringen å beviset eller, där sä
finnes lämpligare, utfärdar nytt bevis.

148

Luftfartyg,
som antecknats i bihanget lill luftfartygsregislret, äger svensk nationalitet
så länge anteckningen gäller.

Om
anteckningen i bihanget skall luftfartsverket utfärda interimistiskt
nationalitets- och registreringsbevis.

Luftfartyg
som har antecknats i bihanget till luftfartygsregislret har svensk nationalitet
så länge anteckningen gäller.

Luftfartsverket
utfärdar bevis om anteckningen i bihanget (interimistiskt nationalitets- och
registreringsbevis).

Svenski
luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart, hava svenskt nationalitets-
och registreringsbevis.

Utländskt
luftfartyg skall vid luftfart inom svenskt område hava motsvarande bevis från
främmande stat, med vilken slutils överenskommelse om rätt till sådan
luftfart.

Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i 1 kap.
2 8 andra stycket, gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket föreskriver.

Svenska
luftfartyg skall ha svenska nationalitets- och registreringsbevis när de
används vid luftfart.

Utländska luftfartyg skall ha motsvarande bevis frän
registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används med tillstånd enligt I kap. 2 8
andra stycket, gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet regeringen besiämmer.

168

Luftfartyg, som införts i luftfar- Luftfartyg som är införda i luft-

tygsregistret
eller antecknats i bi- fartygsregistrel eller antecknade i

Paragrafen upph ä vd
genom denna lag.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

hanget, skall märkas i enlighet med sin nationalitets- och
registreringsbeteckning. Märkena skola föras så länge fartyget kvarstår i
registret eller bihanget.

Luftfartyg,
som är registrerat i främmande stal med vilken slutits överenskommelse om rätt
till luftfart inom svenskt område, skall vid sådan luftfart vara märkt i
enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i I kap.
2 8 andra stycket, gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket föreskriver.

206

Föreslagen lydelse

bihanget skall vara märkta med sina nationalitets- och
registreringsbeteckningar.

Utländska luftfartyg skall vara märkta i enlighet med
föreskrifterna i registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används med tillslånd enligl 1 kap. 2 8
andra siycket, gäller de föreskrifter som meddelas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.

Om
luftvärdighet och miljövär- Luftvärdighet

dighet dighet

och miljövär-

Luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart, vara
luftvärdigt och miljövärdigt.

Ej må luftfartyg anses luftvärdigt, med mindre det är så'
konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet saml äger sådana flygegenskaper,
att säkerhetens krav äro tillgodosedda.

Ej mä luftfartyg anses miljövärdigt med mindre det är
konstruerat, byggi, utrustat och vidmakthållet så alt luftfartyget ej vållar
skada genom buller, luftförorening eller likartad störning. Närmare föreskrifter
för tillämpningen av detta stycke meddelas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Luftfartyg
skall vara luftvärdiga och miljövärdiga när de används vid luftfart.

För att
ett luftfartyg skall anses luftvärdigt skall det vara sä konstruerat, byggt,
utrustat och underhållet och ha sådana flygegenskaper att säkerhetens krav är
uppfyllda.

För all ett luftfartyg skall anses miljövärdigt skall del
vara konstruerat, byggt, utrustat och underhållet på ell sådant sätt att det
inte orsakar skador genom buller, luftföroreningar eller liknande störningar.

Luftfartyg
skall undergå besiktning enligt vad regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, luftfartsverket föreskriver, så ock i öv-

Luflfartyg
skall genomgå de besiktningar som föreskrivs av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer. Detsamma gäl-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

rigl med avseende å luftvärdigheten vara underkastat
tillsyn av luftfartsverket.

Besiktning och tillsyn må enligt vad regeringen bestämmer
av luftfartsverket uppdragas åt särskild sakkunnig eller myndighet inom eller
utom riket.

207

Föreslagen lydelse

ler tillbehör och reservdelar till luftfartyg och annan
sådan ulruslning för farlyg och ombordvarande som har betydelse för säkerheten.
Luftfartsverket har tillsyn över luftvärdigheten.

Om regeringen bestämmer det får luftfartsverkei uppdra åt
särskilda sakkunniga att sköta besiktningarna och tillsynen och att utfärda föreskrifter
i dessa avseenden.

Sedan
luftfartyg vid besiktning eller annorledes funnits vara luftvärdigt, skall
luftfartsverket utfärda bevis därom (luflvärdighetsbevis). Beviset må utfärdas
för viss tid och begränsas lill att avse luftfart av viss art eller inom visst
område. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger
föreskriva, att i beviset eller därvid fogad handling skall angivas vad vid
fartygets nyttjande skall iakttagas för att det skall anses luftvärdigt.

Luftvärdighetsbevis
mä förnyas, om fartyget finnes vara luftvärdigt enligl de krav som gälla då
förnyelsen skall ske. Luftfartsverket äger ät sakkunnig eller myndighet som
avses i 2 8 andra stycket uppdraga att förnya luftvärdighelsbevis.

När ett
luftfartyg har visals vara luftvärdigt utfärdar luftfartsverket ett bevis om
detta (luftvärdighelsbevis). Beviset kan begränsas lill att avse viss tid,
viss luftfart eller luftfart inom visst område.

Ett luftvärdighetsbevis kan förnyas om luftfartyget är
luftvärdigt enligl de krav som gäller när förnyelsen skall ske.
Luftfartsverket får uppdra åt särskilda sakkunniga att förnya luftvärdighetsbevis.

Svenskt luftfartyg skall, när det nyttjas till luftfart,
hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt luftvärdighetsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luftfart inom svenski
område hava luftvärdighetsbevis som i första stycket sägs eller i främmande
stat utfärdat eller godkänt bevis som enligt överenskommelse med den staten
skall erkännas här i riket.

Luftfartsverkei
må enligt vad regeringen bestämmer medgiva, alt luftfartyg må nyttjas
till luftfart

När ett
svenski luftfartyg används vid luftfart skall det ha ett svenskt
luftvärdighelsbevis eller ett utländskt sådant bevis som har godkänts av
luftfartsverket.

Vid
luftfart inom svenskt område skall utländska luftfartyg ha sådana
luftvärdighetsbevis som anges i första stycket eller bevis som har utfärdats
eller godkänts i en annan stat och som skall erkännas här i riket enligt avtal
med den staten.

Om regeringen bestämmer det kan luftfartsverket medge att
ett luftfartyg får användas vid luftfart

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

utan hinder av vad i första och andra styckena sägs.

208

Föreslagen lydelse

även om villkoren i denna paragraf inte är uppfyllda.

Där luftfartyg, för vilket luflvärdighetsbevis utfärdats
här i riket, icke undergår föreskriven besiktning eller med avseende å
fartyget eller dess utrustning vidtages ändring som må antagas hava betydelse
för luftvärdigheten, vare beviset, om ej luftfartsverket bestämmer annat,
ogiltigt inlill dess fartyget förklarats luftvärdigt. Samma lag vare, där
fartyget eller dess utrustning lidit skada som uppenbarligen är av betydelse
för luftvärdigheten och skadan icke avhjälpts i den ordning luftfartsverkei
bestämmer.

Förekommer eljest omständighet som må antagas hava
betydelse för luftvärdigheten, äger luftfartsverket förklara beviset ogiltigt
intill dess fartyget förklarats luftvärdigt.

Är luftvärdighetsbevis ogiltigt, skall det på anmaning
ofördröjligen avlämnas till luftfartsverket.

Om ett
svenskt luftfartyg inte genomgår föreskriven besiktning eller om någon
ändring, som kan antas ha betydelse för luftvärdigheten, görs i fartyget eller
i dess utrustning, blir luftvärdigheisbeviset ogiltigt till dess fartyget
förklaras luftvärdigt. Detsamma gäller om fartyget eller utrustningen har
fått skador som uppenbarligen har betydelse för luftvärdigheten. Luftfartsverket
kan dock medge undantag frän dessa bestämmelser.

Om det inträffar andra omständigheter som kan antas ha
betydelse för luftvärdigheten kan luftfartsverket förordna all luftvärdighetsbeviset
är ogiltigt lill dess fartyget förklaras luftvärdigt.

Vad i 3
och 5 88 är stadgat om svenskt luftvärdighetsbevis skall äga motsvarande
tillämpning i fräga om godkännande av utländskt luftvärdighetsbevis samt
förnyelse och ogiltighet av sådant godkännande.

Bestämmelserna
i 3 och 5 88 gäller i fråga om godkännande av utländska luftvärdighetsbevis
och om förnyelse och ogillighei av ett sådant godkännande.

Ägare av
luftfartyg som nyttjas till luftfart eller, om annan i ägarens ställe brukar
fartyget, denne skall vaka över fartygets lufivärdighet samt. i enlighet med
bestämmelser som meddelas av luftfartsverket, så snart ske kan till verket
anmäla omständighet av betydelse för luftvärdigheten, sä ock i övrigi lämna
för tillsynen nödiga upplysningar.

Den som
äger ett luftfartyg eller den som brukar fartyget i ägarens ställe skall
övervaka alt fartyget är luftvärdigt. Han skall till luftfartsverket snarast
anmäla sådanl som har betydelse för luftvärdigheten och även i övrigi lämna de
upplysningar som behövs för tillsynen.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

209

Luftfartsverket
så ock den som erhållit uppdrag varom i 2 8 andra stycket sägs äger tillträde
till luftfartyg för verkställande av förrättning enligt detta kapitel och må
därvid påkalla erforderlig medverkan av fartygets ägare eller, om annan i
ägarens ställe brukar fartyget, denne samt av dess befälhavare och besättning.
Förrättningen skall så ulföras. att såvitt möjligt fartygets trafikförhållanden
icke rubbas och i övrigt större olägenhet ej förorsakas än som är oundvikligt.

Vid en
förrättning enligt detla kapitel skall förrättningsmannen lämnas tillträde
lill luftfartygei. Fartygets ägare och brukare liksom dess befälhavare och
besättning skall medverka i den utsträckning som behövs. Förrättningen skall
utföras så att minsta möjliga olägenhet uppstår.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger, för prövning av
luftfartygs flygegenskaper eller eljest av särskild anledning, medgiva att
luftfartyg må nyttjas Ull luftfart utan hinder av vad förut i delta kapitel är
stadgat.

Om det
behövs för alt pröva ett luftfartygs flygegenskaper eller av andra särskilda
skäl, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge att
fartyget används vid luftfart även om villkoren i della kapitel inte är
uppfyllda.

För rätt
att bygga luftfartyg eller å sådant fartyg ulföra underhålls-, reparations- och
ändringsarbeten må regeringen, där hänsyn Ull sä-kterhelen kräver det,
föreskriva att tillstånd erfordras av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av luftfartsverket. Vad nu sagts skall äga motsvarande
tillämpning beträffande tillbehör och reservdelar till luftfartyg.

Om det
krävs av säkerhetsskäl får regeringen föreskriva aU det behövs lillstånd för
att bygga luftfartyg och tillverka reservdelar och tillbehör till dem och för
att utföra underhälls-, reparations- och ändringsarbeten pä fartyg,
reservdelar och tillbehör. Frågan om tillslånd prövas av regeringen eller den
myndighet regeringen besiämmer.

Bestämmelserna
i 2-9 §8 om luftvärdighet och luftvärdighetsbevis gälla i tillämpliga delar
även miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.

118

Paragrafen upphävd genom denna lag.

14 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 212

Bestämmelserna
i 2-988 om luftvärdighet och luflvärdighetsbevis gäller också i fråga om
miljövärdighet och miljövärdighetsbevis.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

110

Om luftfartygs bemanning

Luftfartygs
bemanning, fartscertifikat m. m.

luft-

Luftfartyg
skall vara bemannat på betryggande sätt.

Närmare
föreskrifter om bemanningen meddelas av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av luftfartsverket.

Fartygets
ägare eller, om annan i ägarens ställe brukar fartyget, denne skall söija för
att fartyget är behörigen bemannat.

Luftfartyg skall vara
bemannade på betryggande sätt.

Luftfartygets
ägare eller den som brukar fartyget i ägarens ställe skall se till att fartyget
är bemannat på föreskrivet sätt.

Luftfartygs bemanning
skall vara underkastad tillsyn av luftfartsverket.

Luftfartsverket må enligt
vad regeringen bestämmer uppdraga åt särskild sakkunnig eller myndighet inom
eller utom riket att biträda vid tillsynen.

Luftfartsverket har
tillsyn över bemanningen.

Verket
får uppdra åt särskilda sakkunniga att biträda vid tillsynen.

Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, luftfartsverket meddelar föreskrifter om de villkor
som, beträffande medborgarskap, ålder, skicklighet, lämplighet och i övrigt,
skola gälla för behörighet att tjänstgöra ä luftfartyg.

Bara den som har ett
gällande luftfartscertifikat får tjänstgöra som förare, navigatör eller
flygmaskinist på ett luftfartyg.

Certifikatet gäller inte
när det är omhändertaget.

För den som uppfyller
fastställda villkor för behörighet att vara förare å luftfartyg eller därå
förrätta annan tjänsl som regeringen bestämmer utfärdar luftfartsverket bevis
därom (luftfartscertifikat), Certifikatet skall utfärdas för viss tid. Det må
begränsas till att avse viss typ av luftfartyg eller till luftfart av viss art
eller inom visst område.

Luftfartscertifikatet
skall vara utfärdat eller godkänt i Sverige.

Även ett
luftfartscertifikat som är utfärdat eller godkänt i en annan stat skall
emellertid godtas om ett sådant certifikat enligt avtal med den staten skall
erkännas i Sverige. För tjänstgöring på svenska luftfartyg i internationell
fart krävs dock ett sådant certifikat som anges i första stycket.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Luftfartscertifikat må förnyas, om innehavaren finnes
uppfylla de villkor som gälla då förnyelsen skall ske.

211

Föreslagen lydelse

Luftfartsverket får bestämma att ett luftfartscertifikat
som har utfärdats för en svensk medborgare i en annan stal inte gäller för
luftfart inom svenskt område.

Den som å
luftfartyg förrättar tjänst som avses i 4 8 skall hava svenskt eller av
luftfartsverket godkänt utländskt luftfartscertifikat eller i främmande stat
utfärdat eller godkänt certifikat som enligt överenskommelse med den staten
skall erkännas här i riket.

I
internationell luftfart skall dock den som förrättar sådan tjänsl ä svenski
fartyg hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt certifikat.

När skäl äro därtill, äger luftfartsverket bestämma att
certifikat, som för svensk medborgare utfärdats i främmande stat, ej mä godtagas
för luftfart inom svenski område.

Luftfartsverket
må enligt vad regeringen bestämmer meddela tillstånd att tjänstgöra å luftfartyg
ulan hinder av vad i första stycket första punkten sägs.

Tillstånd att genomgå utbildning för luftfartscertifikat,
elevlillslånd, får ges bara till den som med hänsyn till sin ålder och sina
personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig att inneha certifikat.

Vid prövningen av de personliga förhållandena skall
beaktas om sökanden är känd för nykterhet och ordentlighet och om det kan
antas att han kommer att visa det ansvar och omdöme som krävs av en certifikatinnehavare.

Vid
prövningen av de medicinska förhållandena skall sökandens fysiska och psykiska
lämplighet beaktas.

Svenskt
luftfartscertifikat må av luftfartsverkei återkallas för viss tid, tills vidare
eller för dess återstående giltighetstid, om innehavaren begär förseelse i
tjänsten eller av betydelse för denna eller om han eljest icke uppfyller de
villkor som gälla för tjänsten.

Förekommer
anledning antaga all förhållande som avses i första stycket är för handen, må
luftfartsverket omedelbart sätta certifikatet ur kraft inlill dess frågan om
återkallelse prövats.

När
certifikat blivit återkallat eller satt ur kraft, skall det ofördröjligen
avlämnas till luftfartsverket.

För att
ett luftfartscerlifikat skall utfärdas krävs att sökanden har ett gällande
elevtillstånd och att han uppfyller fastställda krav i fråga om medborgarskap
och ålder och i fråga om kunskaper, erfarenhet och skicklighet.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

212

Vad i 4
och 6 88 är stadgat om svenskt luftfartscerlifikat skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luftfartscertifikat samt
förnyelse och återkallelse av sådanl godkännande.

Elevtillstånd och luftfartscertifikat får inte utfärdas
under den tid då spärrtid löper enligt 14 8.

Ett elevtillstånd gäller under viss lid. 1 tillståndet får
föreskrivas särskilda villkor.

Ett
luftfartscerlifikat utfärdas för viss tid. Det kan begränsas lill alt gälla
under vissa förutsättningar.

Om
skyldighet för innehavare av luftfartscertifikat att anmäla omständighet av
betydelse för hans behörighet samt att underkasta sig undersökningar och prov
bestämmer regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

Ett
elevtillstånd eller ett luftfartscerlifikat kan förnyas om innehavaren vid
tiden för ansökan om förnyelse uppfyller kraven för att ett elevtillstånd
skall meddelas. För att certifikatel skall förnyas krävs också att innehavaren
uppfyller de krav i fråga om medborgarskap, ålder, kunskaper, erfarenhet och
skicklighet som gäller för att ett certifikat skall kunna utfärdas.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger, för
utbildningsändamål eller eljest av särskild anledning, medgiva alt luftfartyg
må nyttjas lill luftfart ulan hinder av vad förut i detta kapitel är stadgat.

Ett luftfartscerlifikat skall återkallas i följande fall.

1. Om innehavaren i sin tjänstgö

ring har varit så påverkad av starka

drycker eller andra stimulerande el

ler bedövande medel att han inte

har kunnat fullgöra sina uppgifter

på ett betryggande sätt.

2.
Om innehavaren
i sin tjänstgöring har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller har visat
uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom.

3.
Om innehavaren
genom upprepade förseelser mot de bestämmelser som gäller för luftfarten i väsentlig
mån har visat bristande vilja eller förmåga att råtta sig efter bestämmelserna.

4.
Om innehavaren
grovt har åsidosatt sina förpliktelser i något annat avseende som har
väsentlig betydelse för flygsäkerheten.

5.
Om innehavaren
på grund av ett onyktert levnadssätt eller andra personliga förhållanden inte
längre

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

s. 8 Kontrollera mot PDF

kan anses lämplig alt inneha luftfartscertifikat.

6.
Om innehavarens
förutsättningar all fullgöra den tjänstgöring som certifikatet avser har
minskat så väsentligt genom sjukdom, skada eller dylikt alt han av flygsäkerhetsskäl
inte längre bör inneha cer-liflkat.

7.
Om innehavaren
inte längre uppfyller de krav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet som
gäller för utfärdande av elevtillstånd,

8. Om innehavaren inte rättar sig

efter ett föreläggande att genomgå

kontroll av alt han kan förrätta den

tjänst som certifikatet avser eller

ett föreläggande att lämna intyg an

gående sin fysiska och psykiska

lämplighet som certifikatinneha

vare.

108

Återkallelsen får begränsas till alt avse bara en del av
behörigheten.

118

Ett luftfariscertifikat fär återkallas på grund av
brottslig gärning först sedan det genom lagakraftvunnen dom har fastställts
att brott föreligger. Åklagarens beslut enligt 20 kap. 7 8 rättegångsbalken att
inte väcka talan för brottet jämställs i delta avseende med en sådan dom.

128

Ett luflfarlscertifikat skall försättas ur kraft i
avvaktan på slutligt avgörande i återkallelsefrågan om del på sannolika skäl
kan anlas att certifikatet kommer alt återkallas på någon av de grunder som
anges i 9 8 1-6. Om beslutet att försätta certifikatet ur kraft grundas pä
misstankar om brott, skall beslutets giltighetstid begränsas i enlighet med del
som gäller för spärrtid enligt 14 8.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

138

Bestämmelserna i 9-12 88 gäller också i fråga om
elevtillstånd.

148

Om en ansökan om elevtillstånd eller förnyelse av
luftfartscertifikat inte kan bifallas på grund av sökandens personliga
förhållanden eller om ell luflfartscertifikat återkallas med stöd av 98 1 -5,
skall en spärrtid bestämmas. Spärrtiden skall fastställas lill tvä år i sådana
fall som avses 19 8 1-2 och i övriga fall till ett år. Om del finns synnerliga
skäl kan spärrtiden bestämmas till kortare tid, dock lägst ett år i sådana
fall som avses 19 8 1-2 och tre månader i övriga fall.

Sedan ett heslut om spärrtid har vunnit laga kraft, får
spärrtiden sättas ned om nya omständigheter inträffar eller framkommer och
det finns synnerliga skäl för nedsättning.

15 8

I sådana fall som avses i 9 8 3-5 skall innehavaren
meddelas i'or-ning i stället för att certifikatet eller elevtillståndet
återkallas, om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig
åtgärd.

168

Ett luftfartscertifikat skall omhändertas om innehavaren
vid utövande av den tjänst som certifikatet avser

1.
har gjort sig
skyldig till grov oaklsamhet eller har visal uppenbar likgiltighet för andra
människors liv eller egendom, eller

2.
har företett
lydliga tecken på påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller
bedövande medel.

Detsamma gäller om innehavaren pä grund av sjukdom, skada
eller någon annan sådan orsak inte kan fullgöra tjänsten på ett irafiksäkert
sätt.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

178

215

Om
ett luftfartscertifikat eller ett elevtillstånd har varit försatt ur kraft
enligt 12 8 eller omhändertaget enligt 16 8 under minst så lång tid som skulle
ha bestämts som spärrtid, fär i målet om återkallelse förordnas att något
ytterligare ingripande inte skall ske.

188

Regeringen
eller den myndighet regeringen besiämmer meddelar närmare föreskrifter om
skyldighet för innehavare av luftfartscertifikat att genomgå undersökningar och
prov och att anmäla sådana omständigheter som kan antas ha betydelse för
behörigheten.

Om
regeringen föreskriver del får myndigheten uppdra åt andra att genomföra
proven.

198

Bestämmelserna
i 3 8 andra stycket, 5-12 och 14-18 88 skall tillämpas i fråga om godkännande av
ett utländskt luftfartscerlifikat och i fråga om förnyelse och återkallelse av
ett sådant godkännande.

Godkännandet
får inte avse längre tid än det utländska certifikatets giltighetstid.

208

Om del behövs av hänsyn till flygsäkerheten, får luftfartsverket
föreskriva att innehavaren av ett luftfartscertifikat inte får utöva viss
verksamhet på ett luftfartyg om han inte har ett gällande bevis om att han
uppfyller särskilda villkor (behörighetsbevis).

Luftfartsverket
får föreskriva alt andra medlemmar av besättningen pä ett luftfartyg än som
anges i 3 8 skall ha gällande behörighetsbevis.

Verket
fastställer de krav sökanden av ett behörighetsbevis skall uppfylla i de
avseenden som anges i 5 och 688.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse

216

1 fråga om behörighetsbevis gäller bestämmelserna i 3 8
andra stycket, 7-l2och 14-1888.

Luftfartsverket meddelar närmare beslämmelser om
utländska behörighetsbevis.

218

Luftfartsverkei prövar, med de undantag som anges i 22 8,
frågor om certifikat och elevtillstånd enligt denna lag och med stöd av denna
lag utfärdade författningar.

Om luftfartsverket finner anledning all anta att någon
inte bör ha certifikat på grund av ett onyktert levnadssätt får verket höra
socialnämnden.

22 §

Den länsrätt regeringen bestämmer prövar

1.
mål om varning
och mål om återkallelse av certifikat och elevtillstånd enligt 98 I-5 eller 8,

2.
mål om
nedsättning av spärrtid då det ursprungliga beslutet om spärrtid har fatlats av
länsrätten, och

3.
mål om
förnyelse av certifikat och elevtillstånd i de fall luftfartsverket har
ifrågasatt innehavarens lämplighet av annan anledning än som anges 19 8 6 eller
7 och innehavaren har begärt länsrättens prövning.

Frågor om omhändertagande enligl 16 8 prövas av de
myndigheter som regeringen bestämmer. Tas ett certifikat om hand enligt 168
första stycket, skall länsrätten enligt vad regeringen besiämmer ulan dröjsmål
pröva om det skall försätlas ur kraft eller återlämnas till innehavaren.

23 8

Mål som anges i 22 8 I och 2 anhängiggörs i länsrätten
genom ansökan. Mål enligl 22 8 3 anhängiggörs genom anmälan av
luftfartsverket.

Prop. 1984/85:212 217

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 8

1 mål om luftfariscertifikat och elevtillstånd får rätten
förelägga den enskilda parlen att lämna

1.
läkarintyg och
andra intyg angående sin fysiska och psykiska lämplighet.

2.
bevis om att
han har avlagt certifikalprov. och

3.
bevis om att
han har genomgått certifikaikontroll.

Ett sådant föreläggande får överklagas endast i samband
med talan mot del beslut varigenom målet avgörs.

Rätten får, under den förutsättning som anges 1218 andra
stycket, höra socialnämnden.

25 8

Om rätten i ett mål om återkallelse av certifikat eller
elevtillstånd beslutar att återkallelse inte skall ske, fär rätten meddela särskilda
villkor för certifikatet eller besluta att ny personutredning skall göras vid
en senare tidpunkt. Detsamma gäller om rätten i ett mål om förnyelse av
certifikat eller elevtillstånd beslutar att förnyelse skall ske.

268

Beslut i ärenden om ålerkallelse, varning och förnyelse
skall delges parterna.

Rättens beslut i mål om återkallelse av
luflfartscertifikat och elevtillstånd gäller omedelbart om inte annat
förordnas.

27 8

När rätten har försatt ett certifikat eller elevtillstånd
ur kraft på grund av misstankar om brott, skall underrättelse om beslutet
genast lämnas till förundersökningsledaren eller åklagaren och till den
domstol där åtal har väckts mot innehavaren.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

218

28 8

Det allmännas talan vid domstol i mål om
luftfartscertifikat och elevtillstånd förs av luftfartsverket.

Verket får föra talan även till den enskilda partens
förmån.

29 8

Bestämmelserna i 21-28 88 skall tillämpas också i fråga om
behörig-helsbevis och i fråga om godkännande av utländska luftfartscerlifikat
samt förnyelse och återkallelse av sådana godkännanden.

30 8

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer fär
föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från detta kapitel.

5
KAP.

Om luftfartygs befälhavare och om tjänsten ombord

Å svenskt luftfartyg skall, när del nytljas till luftfart,
finnas befälhavare.

Befälhavaren äger högsta myndighet ombord.

Befälhavare
på luftfartyg och tjänsten ombord

Svenska luftfartyg skall ha befälhavare när de används
vid luftfart.

den
högsta

Befälhavaren har myndigheten ombord.

Vad i 3 kap. 7 8 stadgas om skyldighet att anmäla
omständighet av betydelse för luftvärdigheten och i övrigi lämna för tillsynen
nödiga upplysningar äger motsvarande tillämpning beträffande befälha-

Befälhavaren
skall övervaka att fartyget är luftvärdigt. Han skall se till att del är
utrustat, bemannat och lastat på föreskrivet sätl. Vidare skall han se till all
färden förbereds och genomförs i enlighet med gällande bestämmelser.

Befälhavaren har samma skyldighet att göra anmälan och
lämna upplysningar som ägaren har enligl 3kap. 7§.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse

Det
åligger befälhavaren att hava uppsikt över fartyget och dess besättning samt
passagerare och gods.

När sä
prövas nödigt, må befälhavaren tillfälligt ålägga medlem av besättningen alt
utföra annat arbete än det för vilket han anställts. Passagerare skall
noggrant iakttaga vad befälhavaren föreskriver i fråga om ordningen ombord.

Befälhavaren
mä vägra att taga ombord och äger landsätta medlem av besättningen, passagerare
och gods, när omständigheterna kräva del.

Befälhavaren får bestämma att medlemmar av besättningen
tillfälligt skall arbeta med annat än det som deras anställning avser. Passagerarna
skall följa befälhavarens föreskrifter om ordningen ombord.

Befälhavaren får sätta i land eller vägra all ta ombord
besättningsmedlemmar, passagerare och gods. när omständigheterna kräver det.

När det
påkallas av hänsyn lill luftfartygets säkerhet eller säkerheten för
ombordvarande person eller egendom eller för upprätthållande av lydnaden och
ordningen ombord, äger befälhavaren bruka det våld och vidtaga de ätgärder i
övrigi som kunna anses försvarliga med hänsyn till omständigheterna.

I fall som
avses i första stycket skall medlem av besättningen utan särskild anmaning
lämna befälhavaren del bistånd han behöver. Efter anmaning av befälhavaren
äger även passagerare lämna sådant bistånd.

Om det
till förebyggande av all luftfartygets säkerhet eller säkerheten för person
eller egendom ombord äventyras är nödvändigt att åtgärd som avses i första
stycket vidtages utan dröjsmål, äger medlem av besättningen och passagerare
vidtaga åtgärden utan anmaning av befälhavaren.

När det
behövs för luftfartygels säkerhet, säkerheten för personer eller egendom ombord
eller för ordningen ombord har befälhavaren rätt att använda det våld och
vidta de andra ätgärder som kan anses försvarliga.

1 sådana fall skall varje medlem av besättningen lämna
befälhavaren den hjälp som han behöver. Passagerarna har rätt att hjälpa till
om de uppmanas av befälhavaren.

Om ätgärderna av säkerhetsskäl behöver vidtas omedelbart,
har besättningsmedlemmar och passagerare samma rätt som befälhavaren har
enligt första stycket.

Förövas å
fartyget svårare brott, skall befälhavaren såvitt möjligt vidtaga för utredning
i saken nödiga åtgärder, som ej utan våda kunna uppskjutas.

Om något
svårare brott begås ombord skall befälhavaren om möjligt vidta de åtgärder som
behövs för utredningen och som inte kan uppskjutas.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Befälhavaren skall, så långt omständigheterna medgiva,
sörja för att den brottslige icke avviker och äger för sådant ändamål taga honom
i förvar. Bestämmelserna i 4 8 andra stycket äga motsvarande tillämpning. Den
brottslige får ej utan eget samtycke hållas i förvar längre än till dess han
kan överlämnas till svensk polisman eller, utom riket, till behörig utländsk
myndighet eller till svensk konsul.

Föremål
som kan antagas äga betydelse för utredning om brottet fär befälhavaren taga i
förvar. Befälhavaren skall tillhandahålla polisman eller myndighet som avses i
andra stycket de upplysningar och de föremål i hans besittning som kunna vara
av betydelse för utredning om brottet.

Befälhavaren skall om möjligt se lill alt gärningsmannen
inte avviker och får ta honom i förvar för att hindra att han avviker.
Bestämmelserna i 4 8 andra stycket skall dä tillämpas. Gärningsmannen får inte
Ulan sitt medgivande hällas i förvar längre än till dess han kan överlämnas
till en behörig svensk eller utländsk myndighet.

Befälhavaren får ta i förvar sådana föremål som kan ha
betydelse för utredningen. Han skall lill den myndighet som avses i andra
siycket ge de upplysningar och överlämna de föremål som kan ha betydelse för
utredningen.

6 8"

Befälhavaren skall tillse att föreskrivna
fartygshandlingar finnas ombord och föras i enlighet med givna bestämmelser.

Råkar
fartyget i nöd, vare befälhavaren pliktig att göra allt som står i hans makt
för att rädda ombordvarande samt bevara fartyg och gods. Mäste fartyget
övergivas, skall befälhavaren såvitt möjligt sörja för att fartygshandlingarna
bringas i säkerhet.

Om
luftfartyget råkar i nöd skall befälhavaren göra allt vad han kan för att rädda
de ombordvarande, fartyget och godset. Måste fartyget överges skall han om
möjligt se till att fartygshandlingarna tas om hand.

Inträffar
vid fartygets nyttjande olyckshändelse, som medför all någon avlider eller får
allvariig kroppsskada eller att betydande skada uppstår å fartyget eller egendom
som icke befordras därmed, skall befälhavaren ofördröjligen sörja för att
luftfartsverket underrättas om händelsen och snarast möjligt avgiva rappori
lill verket.

Inträffar
det en olyckshändelse vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan att
någon avlider, att någon blir allvarligt skadad, att fartyget fär betydande
skador eller att egendom, som inte transporteras med fartyget får betydande
skador, skall befälhavaren rapportera det inträffade i enlighet med vad
regeringen bestämmer.

Paragrafen upphävd genom denna lag.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Samma lag vare, när allvariig fara för sådan händelse
förelegat eller något inträffat som tyder på väsentligt fel hos fartyget eller
markorganisationen.

Är befälhavaren ur stånd att uppfylla vad sålunda
föreskrivits, skall det fullgöras av fartygets ägare eller, om annan i ägarens
ställe brukade fartyget, av denne.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger begränsa
underrättelseplikten ävensom utsträcka den lill att åvila jämväl medlem av
besättningen, så ock föreskriva att underrättelse skall givas även annan än
luftfartsverket.

221

Föreslagen lydelse

Han skall också rapportera om det har funnits någon
allvarlig fara för att en sådan olycka skulle inträffa eller om något har hänt
som lyder på ett väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Om befälhavaren inte kan fullgöra dessa skyldigheter
skall fartygels ägare eller brukare göra det.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
begränsa underrättelseskyldigheten och besluta alt den skall gälla också för
medlemmar av besättningen.

Envar som
gör tjänst ombord skall noggrant efterkomma förmans order angående tjänsten,
vederbörligen tillgodose ombordvarandes säkerhet och bästa, sorgfälligt vårda
fartyg och gods saml i övrigt med omsorg och nit fullgöra sina åligganden.

Den som
tjänstgör ombord skall sköta sina arbetsuppgifter omsorgsfullt och följa sin
förmans order angående tjänsten.

Ej må
någon göra tjänst ombord, därest han på grund av påverkan av starka drycker
eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller till följd av sjukdom
eller utiröttning eller av annan sådan orsak icke kan på betryggande sätt
fullgöra vad honom åligger.

En
besättningsman får inte tjänstgöra ombord om han på grund av sjukdom,
utiröttning, påverkan av starka drycker eller andra stimulerande eller
bedövande medel eller av andra skäl inte kan fullgöra sina uppgifter på ell
betryggande sätt.

Regeringen
besiämmer, i vad mån föreskrifterna i detta kapitel skola tillämpas i fräga om
utländskt luftfartyg vid luftfart inom svenskt område.

Regeringen
bestämmer i vilken utsträckning föreskrifterna i detta kapitel är tillämpliga i
fråga om utländska luftfartyg vid luftfart inom svenskt område.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse 6 KAP.

Om
flygplatser och markorganisationen i övrigt

Flygplatser
och markorganisationen i övrigt

Flygplats så ock annan anläggning för luftfarten skall
uppfylla säkerhetens krav.

Närmare
bestämmelserom inrättande saml om underhåll och drift av sådan anläggning och
om tillsyn därå meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
av luftfartsverkei.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger bestämma huruvida
och under vilka förutsättningar, utan intrång i enskild rätt, sjö eller annat
område mä nyttjas för luftfartygs landning och uppstigning utan att hava särskilt
inrättats för ändamålet.

Flygplatser och andra anläggningar för luftfarten skall
uppfylla säkerhetens krav.

1 fråga om rätten att landa på eller lyfta från områden
som inte har inrättats för sådana ändamål gäller de föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen
äger förordna om inrättande av luftled ävensom bestämma annat område, inom
vilket lufttrafiken skall vara underkastad särskild reglering.

Regeringen
kan inrätta luftleder och besluta om andra områden där särskild reglering skall
finnas för lufttrafiken.

Till
tryggande och underlättande av luftfarten anordnas flygsäker-helsljänst.

Flygtrafiktjänst
skall finnas för att trygga och underlätta luftfarten.

Regeringen
får föreskriva att en myndighet skall svara för flygtrafiktjänst. Om
regeringen bestämmer det fär myndigheten uppdra ät andra att svara för sådan
tjänst.

Om tillst å nd i vissa
fall

Frågor
om tillstånd för allmänna flygplatser

För
inrättande och drift av flygplats lill allmänt bruk (allmän flygplats)
erfordras tillstånd av rege-

Flygplatser
för allmänt bruk (allmänna fiygplatser) får inte inrättas eller drivas utan
tillstånd av rege-

Nuvarande lydelse

ringen, såvida annan än staten skall utöva driften.

Regeringen
äger föreskriva, att allmän flygplats med hänsyn till dess art, trafikens ringa
omfattning eller kortvarighet eller andra särskilda omständigheter mä inrättas
eller drivas ulan tillstånd varom i första stycket sägs.

Föreslagen lydelse

ringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall
medge undantag från kravet på tillstånd om det är skäligt med hänsyn till
flygplatsens art, trafikens omfattning eller andra särskilda omständigheter.

Tillstånd
att inrätta eller driva allmän flygplats må meddelas allenast där hinder icke
möter av hänsyn till det allmänna.

Tillstånd
fär beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna. Vid
prövningen skall beaktas bl. a. markförhållanden, störningar som kan uppkomma
för omgivningen och hänsyn lill totalförsvaret. Vidare skall hänsyn tas till
sökandens tekniska och ekonomiska förutsättningar för alt driva flygplatsen.

Vid
meddelande av tillstånd skola bestämmas de villkor som finnas erforderiiga.
Regeringen må förordna luftfartsverket att i särskilda avseenden bestämma
villkoren.

Tillståndet må begränsas till viss tid och lösningsrätt
förbehållas kronan.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva villkor för
tillståndet.

Tillståndel får tidsbegränsas. Rätt till inlösen kan
förbehållas staten.

Åsidosätter
innehavare av tillstånd i väsentlig mån för verksamheten gällande
föreskrifter eller måste det antagas att han är oförmögen att behörigen
fullgöra sina förpliktelser med avseende å anläggningen och dess drift, må
regeringen återkalla tillståndet.

Om en
tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter föreskrifterna för verksamheten
kan den som har meddelat tillståndet återkalla detta. Detsamma gäller om det
måste antas att tillståndshavaren inte kan fullgöra sina förpliktelser i fråga
om anläggningen och dess drift.

Frågor om andra tillstånd

Regeringen
äger bestämma, att för inrättande och drift av annan anläggning för luftfarten
än allmän flygplats erfordras tillstånd av rege-

Regeringen
kan bestämma alt det krävs tillstånd för inrättande och drift av även andra
anläggningar för luftfarten än allmänna flygplatser.

Nuvarande
lydelse

ringen eller, efter regeringens bemyndigande, av
luftfartsverket.

Villkoren bestämmas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av luftfartsverkei.

Föreslagen lydelse

Frågor om tillstånd prövas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva villkor för
tillståndel.

Allmän
flygplats så ock annan anläggning för luftfarten som regeringen bestämmer
skall, innan den läges i bruk, godkännas i den ordning regeringen förordnar.
Vid godkännandet skola knytas erforderliga villkor.

Förekommer
omständighet som kan medföra att kraven för godkännande ej längre äro
uppfyllda, åligger det anläggningens innehavare att så snart ske kan göra
anmälan därom till luftfartsverket. Är omständigheten av beskaffenhet att
medföra fara vid anläggningens begagnande, skall innehavaren, utan att avvakta
vederbörande myndighets beslut, vidtaga de ätgärder som påkallas för att
hindra att anläggningen eller den del därav, varom fråga är, vidare användes.

Allmänna
flygplatser får inte tas i bruk innan de har godkänts av den myndighet
regeringen bestämmer. Detsamma gäller i fräga om de andra anläggningar för
luftfarten som regeringen bestämmer. 1 samband med godkännandet skall
fastställas de villkor som behövs.

Om de
fastställda villkoren åsidosätts i väsentlig mån skall godkännandet
återkallas av den myndighet som har meddelat det. Detsamma gäller om
anläggningen inte uppfyller de krav som gäller för sådana anläggningar.

Anläggningens innehavare skall anmäla om något inträffar
som medför alt kraven för godkännande inte längre är uppfyllda. Om det krävs av
säkerhetsskäl skall han se till all anläggningen inte används.

Om luftfartshinder och expropriation''

108''

Om förbud i vissa fall mol bebyggelse till hinder för
luftfarten stadgas i byggnadslagen.

' Upphävd genom denna lag.

" Paragrafen upphävd genom denna lag.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Angående rätt att genom expropriation taga fastighet
eller särskild rätt till fastighet i anspråk för anläggning för den allmänna
samfärdselns främjande förordnas i lagen om expropriation.

Föreslagen lydelse

Om anläggningar som hindrar luftfarten

118

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket äger meddela bestämmelser som, utan att avsevärt men
tillskyndas ägare av mark eller innehavare av särskild rätt därtill, äro ägnade
att förebygga att märken, belysningsanläggningar eller andra inrättningar så
anordnas, alt trafiksäkerheten utsattes för fara. Regeringen äger föreskriva
vilka åtgärder som mä vidtagas, därest sådana bestämmelser överträdas.

Bestämmelser
om förbud i vissa fall mol bebyggelse till hinder för luftfarten finns i
byggnadslagen (1947:385).

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om märken,
belysning och andra anordningar med syfte att förebygga fara för trafiksäkerheten.
Föreskrifterna får dock inte utformas så att de medför något avsevärt men för
markägarna eller dem som har särskild rätt lill marken. Regeringen får meddela
bestämmelser om de åtgärder som kan vidtas när föreskrifterna åsidosätts.

Övriga bestämmelser

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer fär föreskriva vilka flygplatser
som får användas vid olika slag av luftfart.

128 Regeringen eller, efter regering-

ens bemyndigande, luftfartsverket äger föreskriva vilka
fiygplatser som må nytljas för internationell eller inrikes luftfart eller eljest
för olika slag av luftfart.

138

För
begagnande av allmän flygplats eller annan anläggning för luftfarten, som är
upplåten till allmänt bruk, må avgift uppbäras enligt grunder som bestämmas av
regeringen.

Sådan avgift må, när den är förfallen till betalning,
utlagas genom utmätning utan föregående dom eller utslag.

15 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

Avgifter
får tas ut av dem som använder allmänna flygplatser eller andra allmänna
anläggningar för luftfarten. Regeringen besiämmer grunderna för beräkningen av
avgifternas storlek.

Avgifter
som är förfallna till betalning får tas ut genom utmätning utan föregående
dom, utslag eller beslut.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

226

Allmän
flygplats så ock annan anläggning för luftfarten, som är upplåten till allmänt
bruk, skall på enahanda villkor som för svenska luftfartyg i internationell
fart vara öppen för utländska luftfartyg i motsvarande fart, såvida de äro
hemmahörande i stat med vilken slutits överenskommelse om sådan förmån.

Allmänna
flygplatser och andra allmänna anläggningar för luftfarten skall på samma
villkor som för svenska luftfartyg i internationell fart vara öppna för
utländska luftfartyg i sådan fart, om dessa är registrerade i en stat som har
träffat en överenskommelse med Sverige om denna förmån.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei äger fastställa villkor
för behörighet att inom markorganisationen eller eljest, annorstädes än å
luftfartyg, förrätta tjänst varav trafiksäkerheten är beroende, så ock meddela
bestämmelser om certifikat för sådan tjänst.

Tjänstgöring som flygledare, flygtekniker eller
flygklarerare får fullgöras bara av den som har gällande certifikat för sin
behörighet. Certifikatet skall vara utfärdat i Sverige.

I fråga om certifikat och innehavare av certifikat gäller
bestämmelserna i 4 kap. 4-18 och 21-30 88.

Om det behövs av hänsyn till trafiksäkerheten får
luftfartsverket föreskriva att innehavaren av ett sådant certifikat inte får
utöva viss verksamhet om han inte har ett sårskilt behörighetsbevis.

Luftfartsverket får föreskriva att andra med tjänst inom
markorganisationen eller med annan tjänst av betydelse för trafiksäkerheten ån
som avses i 4 kap. skall ha ett gällande behörighetsbevis.

Bestämmelserna i 4 kap. 20 8 tredje och fjärde styckena
samt 30 8 gäller i fråga om behörighetsbevis och innehavare av sådana bevis.

Vad i 5
kap. 10 8 stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om trafikledare och
flygmekaniker, sä ock den som förrättar annan tjänsl som regeringen med hänsyn
till trafiksäkerheten bestämmer.

Bestämmelserna
i 5 kap. 108 gäller också för flygledare och flygtekniker och för andra som
regeringen av trafiksäkerhetsskäl bestämmer.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Föreslagen lydelse

227

Om
tillstånd till luftfartsverksamhet

Tillstånd till luftfartsverksamhet

Luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i förvärvssyfte
må ej utövas här i riket ulan tillstånd av regeringen.

Regeringen äger föreskriva, alt tillstånd av
luftfartsverket erfordras för luftfart som avser utbildning, för flyguppvisning
eller flygtävling samt för annan luftfartsverksamhet av särskild art, ändå att
verksamheten icke äger rum i förvärvssyfte.

Luftfart i
förvärvssyfte får inte utövas här i riket utan tillstånd av regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer.

Regeringen
får dock förordna att annan luftfart än linjefart får utövas utan lillstånd om
del är skäligt med hänsyn till luftfartens art eller omfattning.

Regeringen får föreskriva att det krävs tillstånd för att
driva skolor med utbildning för erhållande av certifikat och för all utöva
luftfart som avser utbildning, även om verksamheten inte äger rum i förvärvssyfte.
Detsamma gäller i fråga om flyguppvisningar, flygtävlingar och annan
luftfartsverksamhet av särskild art. Frågor om sådana tillstånd prövas av den
myndighet regeringen besiämmer. Om regeringen bestämmer del, får myndigheten
uppdra åt andra att pröva frågor om tillstånd och att utfärda de föreskrifter
som behövs.

Tillstånd
mä meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn lill det allmänna.

Tillstånd
fär beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn till det allmänna.

De
tekniska och ekonomiska förutsättningarna för trafiken skall beaktas vid
prövningen.

Såvitt
angår befordran av passagerare eller gods allenast från ort till annan inom
riket eller annan inrikes fart, må tillstånd meddelas endast svenska staten,
svensk korn-

Tillstånd
lill transporter av passagerare eller gods enbart från en ort lill en annan
inom Sverige, till annan inrikes fart eller till sådan luftfart i förvärvssyfte
mellan Sve-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

mun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller
svenskt dödsbo, svenskt aktiebolag, vars aktiebrev äro ställda till viss man,
ävensom svenskt handelsbolag, vari ej finnes utländsk bolagsman, saml förening,
annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning här i riket, såframt
styrelsens samtliga medlemmar äro svenska medborgare. Tillstånd må dock icke
meddelas aktiebolag, med mindre dess aktier till ett kapitalvärde och ett
röstvärde av minst två tredjedelar tillkomma den, åt vilken lillstånd enligt
denna paragraf må meddelas; är denne svenskt aktiebolag, skall del svenska
inflytandet däri vara säkerställt i samma omfattning som i det
tillståndssökande bolaget.

Äro de sålunda uppställda förutsättningarna ej längre för
handen, vare tillståndet förfallet, där icke rättelse sker inom tid, som bestämmes
av den myndighet vilken meddelat tillståndet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket äger medgiva undantag frän vad i denna paragraf stadgas, när
särskilda skäl äro därtill.

228

Föreslagen lydelse

rige och utlandet som inte är linjefart får ges endast
till svenska staten, svenska kommuner eller landstingskommuner, svenska
medborgare eller dödsbon, svenska handelsbolag, som inte har någon utländsk
bolagsman samt lill svenska föreningar, samfälligheter eller stiftelser, som
inte har några utländska medborgare i styrelsen. För att svenska aktiebolag
skall få tillstånd krävs att aktierna är ställda till viss man och att de lill
ett kapitalvärde och ett röstvärde av minst två tredjedelar ägs av någon, som
kan få tillstånd enligt denna paragraf. Om ägaren är ett annat aktiebolag
gäller detsamma i fråga om del bolaget.

Ett tillstånd förfaller om kraven i första stycket inte
längre är uppfyllda och rättelse inte sker inom den tid som bestäms av den myndighet
som har meddelat tillståndet.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
medge undantag från denna paragraf om det finns särskilda skäl.

Vid
meddelande av tillstånd skola bestämmas de villkor som finnas erforderliga.
Ankommer det på regeringen att giva tillståndet, mä regeringen förordna
luftfartsverket att i särskilda avseenden bestämma villkoren.

Tillståndet må begränsas till viss tid och lösningsrätt
förbehållas kronan.

När
tillstånd meddelas skall de villkor bestämmas som behövs. Om regeringen prövar
tillståndsfrågan får den uppdra ål någon myndighet att besluta om villkoren.

Tillståndet får tidsbegränsas. Rätt till inlösen kan
förbehållas staten.

För den
verksamhet som en utlänning eller ett utländskt förelag driver i Sverige med
stöd av ett tillstånd är föreståndaren i Sverige ansvarig.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Åsidosätter
innehavare av tillstånd i väsentlig mån för verksamheten gällande
föreskrifter eller måste det antagas att han år oförmögen alt behörigen
upprätthälla verksamheten, mä den myndighet som meddelat tillståndet återkalla
det.

Om en
tillståndshavare i väsentlig mån åsidosätter föreskrifterna för verksamheten,
kan den som har meddelat tillståndet återkalla delta. Tillståndet kan också återkallas
om del mäste antas alt innehavaren inte kan upprätthålla verksamheten.

Har
regeringen genom överenskommelse med främmande stat medgivit luftfart inom
svenski område, vare, där regeringen så bestämmer, särskilt tillstånd enligt
delta kapitel ej behövligt. Regeringen må i sådant fall förordna luftfartsverket
alt meddela de närmare bestämmelser som finnas erforderliga.

Om
regeringen genom en överenskommelse med en främmande stal eller en
internationell organisation medger alt luftfart får äga rum inom svenskt
område, kan regeringen bestämma att något tillstånd inte krävs enligt detta
kapitel. Den myndighet regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter för
luftfarten som behövs.

För den
verksamhet som en utlänning eller ett utländskt företag driver i Sverige med
stöd av en överenskommelse är föreståndaren i Sverige ansvarig.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket mä föreskriva under
vilka förutsättningar luftfartyg eller tillbehör eller reservdelar till
luftfartyg må upplåtas till annan för att av denne nyttjas för egen räkning.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om
förutsättningarna för upplåtelse av luftfartyg till brukare. Delsamma gäller i
fräga om upplåtelser av tillbehör eller reservdelar till luftfartyg.

8 KAP.

Vissa bestämmelser för lufttrafiken

Angående
vad vid luftfärd skall iakttagas för att undvika sammanstötning eller annan
olyckshändelse och för att i övrigt förebygga skada eller olägenhet förordnar
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

Regeringen
eller den myndighet regeringen besiämmer meddelar föreskrifter om vad som
skall iakttas vid luftfärder för att olyckor och olägenheter skall undvikas.

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger bestämma fiygvägar
som luftfartyg har all följa vid färd inom svenskt område samt meddela särskilda
föreskrifter beträffande färd över rikets gräns, såsom angående var gränsen mä
passeras och vilken flygplats som skall brukas vid luftfartygs avgång eller
ankomst.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får fastställa flygvägar som
luftfartyg skall följa inom svenskt område. Vidare fär föreskrifter meddelas om
flygningar över rikets gränser.

När allmän ordning och säkerhet kräver det, må luftfartyg
anmanas alt landa. Anmaningen skall ofördröjligen efterkommas. Har annan
anvisning ej givits, skall fartyget landa på närmaste allmänna flygplats inom
riket, å vilken landning är möjlig. Inkommer luftfartyg i område, där luftfart
enligt 1 kap. 3 8 är förbjuden, skall det omedelbart lämna området och anmälan
om vad som inträffat göras på snabbaste sätt. Fartyget skall, om annan
anvisning ej givits, sä snart ske kan landa såsom nyss sagts.

Eftersattes vad sålunda är stadgat, må fartygets färd
hindras med erforderliga medel.

Regeringen
eller den regeringen bemyndigar bestämmer vem som äger utöva befogenhet varom i
första eller andra stycket sägs saml meddelar närmare föreskrifter om
tillämpningen i övrigi av vad där stadgas.

När det
krävs av hänsyn till allmän ordning och säkerhet får ett luftfartyg anmanas
att landa. Fartyget skall då landa på den plats som anvisas. Om ingen
anvisning lämnas skall landningen ske pä närmsla möjliga allmänna flygplats.

Ett
luftfartyg, som kommer in i ett sådant område som avses i I kap. 3 8, skall
omedelbart lämna området. Del inträffade skall snarast anmälas. Om ingen annan
anvisning lämnas skall fartyget snarast möjligt landa i enlighet med första
stycket.

Om
fartyget bryter mot bestämmelserna i första och andra styckena färden
fortsatta färden hindras.

Krigsmateriel
mä icke utan medgivande av regeringen eller den regeringen bemyndigar
befordras med luftfartyg. Vad i denna lag skall förstås med krigsmateriel bestämmer
regeringen.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger att av
hänsyn till allmän ordning och säkerhet förbjuda befordran med luftfartyg av
an-

Krigsmateriel
får inte transporteras med luftfartyg utan lillstånd från regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.

Om det krävs av hänsyn till allmän ordning och säkerhet
får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela förbud

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

nat gods än krigsmateriel eller meddela närmare
bestämmelser om sådan befordran.

Regeringen
eller den regeringen bemyndigar äger ock bestämma, huruvida och under vilka
villkor fotografiapparat må medföras och brukas ä luftfartyg inom svenskt
område.

231

Föreslagen lydelse

mol transporter med luftfartyg av annat gods än
krigsmateriel.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
föreskriver i vilka fall kameror får medföras och användas på luftfartyg inom
svenskt område.

Såvitt ej
i denna lag eller eljest förordnas annat, bestämmer regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, luftfartsverket vilka fartygshandlingar som skola
finnas för luftfartyg, huruvida de skola medföras ombord samt huru de skola upprättas,
föras och förvaras.

Om inget
annat föreskrivs i denna lag meddelar regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer föreskrifter om fartygshandlingar.

Ej mä
någon förvägras alt taga del av innehållet i fartygshandlingar, såvitt hans
rätt är beroende där-

Om någon
för att kunna ta till vara sin rätt behöver la del av innehållet i en
fartygshandling, skall han fä det.

Angående
skyldighet för den som förrättar tjänst å luftfartyg alt medföra
luftfartscertifikat eller annan handling förordnar regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, luftfartsverket.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om skyldighet
för dem som tjänstgör ombord på luftfartyg att medföra certifikat och andra
handlingar.

Luftfartsverket
må, där sä prövas nödigt, visitera luftfartyg saml granska fartygshandlingarna
och de handlingar som skola medföras av dem som förrätta tjänsl ä fartyget.

Om del
behövs fär luftfartsverket visitera luftfartyg och granska fartygshandlingarna
och de andra handlingar som skall finnas ombord.

Om vad vid
luftfärd skall iakttagas i hälsovårds-, pass-, tull- och andra sådana
hänseenden stadgas särskilt.

Det finns
särskilda bestämmelser om vad som skall iakttas vid luftfärder i fråga om
hälsovård, pass och tull och i andra liknande avseenden.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse 9 KAP.

''32

Om befordran med luftfartyg Lufttransporter

Bestämmelsernas tillämpningsområde

Vad i detta kapitel stadgas gäller befordran med
luftfartyg av passagerare, resgods eller gods, vilken utföres mot vederlag
eller av lufltrafikföretag verkställes vederlags-fritt.

1 detla kapitel förstås med Warsz.awakonventionen den i
Warszawa den 12 oktober 1929 undertecknade och genom det i Haag den 28
september 1955 avslutade protokollet reviderade konventionen om internationell
luftbefordran samt med Guadalajarakonvenlionen den i Guadalajara den 18
september 1961 undertecknade konventionen om internationell luftbefordran som
utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren.

Detta
kapitel gäller sädana lufttransporter av passagerare, resgods eller gods som
utförs av lufttrafik-företag. Kapitlet gäller också om transporten utförs av
någon annan mot ersättning.

Bestämmelserna
i detta kapitel äga icke tillämpning ä postbefordran.

Vad i 3—9
88 stadgas om befordringshandlingar skall icke gälla i fråga om befordran, som
utföres under osedvanliga förhållanden och faller utom normal utövning av luftfartsverksamhet.

Detta
kapitel gäller inte transporter av post.

Bestämmelserna i 3-9 8§ gäller inte i fråga om transporter
som utförs under osedvanliga förhållanden och som inte ulgör normal luftfartsverksamhet.

Befordringshandlingar

Vid befordran av passagerare skall utfärdas biljett,
innehållande:

a)
uppgift å
avgångsort och bestämmelseort;

b)
där
avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en eller flera
mellanland-

Transporthandlingar

För passagerartransporter skall biljetter utfärdas. En
biljett skall innehålla

a)
uppgifter om
avgångs- och bestämmelseorten,

b)
uppgifter om
platsen för minst en sådan mellanlandning som skall ske i en annan stat i de
fall då av-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

ningar avses skola äga rum i annan stat, uppgift å platsen
för minst en sådan mellanlandning; samt

c)
meddelande att befordringen kan vara underkastad Warszav\'a-konventionen eller
lag av motsvarande innehåll och alt konventionen eller lagen i regel
begränsar fraktförarens ansvarighet i fräga om skada på person liksom då
resgods förkommer, minskas eller skadas.

Biljetten skall, där ej annat styrkes. gälla såsom bevis
om befordringsavtalets slutande och om villkoren för befordringen.

Är biljett
ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommii, skall
befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestämmelserna i detta
kapitel. Har passageraren med fraktförarens samtycke gått ombord å luftfartyg
utan att biljett utfärdats eller innehåller biljetten icke meddelande som
avses i första stycket under c), äger fraktföraren dock icke åberopa sådan
begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 8.

233

Föreslagen lydelse

gångs- och bestämmelseorterna ligger i samma stat, och

c) ett meddelande om att Warszawakonvenlionen eller en lag
med motsvarande beslämmelser kan gälla för transporten och att konventionen
eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvar för personskador och för
skador på grund av att resgods kommer bort, minskas eller skadas.

Om inte annat styrks gäller biljetten som bevis om att
ett transportavtal har träffats och om villkoren för transporten.

Såväl transportavtalet som bestämmelserna i detla kapitel
skall tillämpas även om någon biljett inte har utfärdats, om en utfärdad
biljett inte har föreskrivet innehåll eller om biljetten har kommit bort. Om
passageraren med fraktförarens samtycke har gått ombord på luftfartyget trots
alt någon biljett inte har utfärdats eller all en utfärdad biljett saknar ell
meddelande enligt första stycket c), fär fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegränsningen
enligt 22 8.

a)
uppgift ä
avgångsort och bestämmelseort;

c)
meddelande att
befordringen kan vara underkastad Warszawakonvenlionen eller lag av motsvarande
innehåll och alt konventionen eller lagen i regel begränsar

För
transporter av inskrivet resgods skall resgodsbevis utfärdas. Ett resgodsbevis
som inte har fogats till eller tagits in i en biljett som uppfyller kraven i 3
8 första stycket skall innehålla

a)
uppgifter om
avgångs- och bestämmelseorten,

b)
uppgifter om
platsen för minst en sådan mellanlandning som skall ske i en annan stat i de
fall då avgångs- och bestämmelseorterna ligger i samma stat, och

c) ett meddelande om att

Warszawakonventionen eller en lag

med motsvarande bestämmelser

kan gälla för transporten och alt

konventionen eller lagen i regel be-

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen lydelse

fraktförarens ansvarighet dä resgods förkommer, minskas
eller skadas.

Resgodsbeviset skall, där ej annat styrkes. gälla såsom
bevis om resgodsets inskrivning och om villkoren för befordringen.

Är resgodsbevis ej utfärdat, har det ej föreskrivet
innehåll eller har det förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och
vara underkastat bestämmelserna i detla kapitel. Har fraktföraren mottagit
resgodset i sin vård utan att resgodsbevis utfärdals eller innehåller, i fall
då beviset icke fogats vid eller intagits i biljett som uppfyller föreskrifterna
i 3 8 första stycket under c), beviset ej meddelande som avses i första stycket
under c) av föntva-rande paragraf, äger fraktföraren dock icke åberopa sådan
begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 8 andra stycket.

gränsar fraktförarens ansvar för skador på grund av att
resgods kommer bort. minskas eller skadas.

Om inte annat styrks gäller resgodsbeviset som bevis om
all resgodset har skrivits in och om villkoren för transporten.

Såväl transportavtalet som bestämmelserna i delta kapitel
skall tillämpas även om något resgodsbevis inte har utfärdals. om ett utfärdat
bevis inte har föreskrivet innehåll eller om beviset har kommit bort. Om
fraktföraren har tagil emot resgodset i sin vård trots alt något resgodsbevis
inte har utfärdals fär fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegränsningen
enligt 22 8 andra siycket. Detsamma gäller om ett uifärdai bevis, som inte har
fogals lill eller tagits in i en biljett enligt första stycket, saknar
meddelande enligt första stycket c).

Vid befordran av gods äger fraktföraren fordra, att
avsändaren upprättar och avlämnar en befordringshandling, betecknad
flygfraktsedel. Avsändaren äger fordra, att sådan handling mottages av
fraktföraren.

Är
flygfraktsedel ej utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den
förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och, med det undantag som
följer av 9 8, vara underkastat bestämmelserna i della kapitel.

För godstransporter kan fraktföraren kräva att avsändaren
upprättar och lämnar en flygfraklsedel. Avsändaren får kräva att fraktföraren
lar emot en sådan handling.

Såväl transportavtalet som bestämmelserna i detta kapitel
med undantag av det som följer av 9 8 skall tillämpas även om någon flygfraktsedel
inte har utfärdats, om en utfärdad flygfraktsedel inte har föreskrivet
innehåll eller om fraktsedeln har kommit bort.

Flygfraktsedeln
skall upprättas i tre originalexemplar och lämnas tillsammans med godset.
Exemplar 1 förses med beteckningen "för fraktföraren" och
undertecknas av avsändaren. Exemplar 2 förses med beteckningen "för
mottagaren" och undertecknas av avsändaren och fraktföraren. Det följer
med

Nuvarande Ivdelse

och fraktföraren samt åtföljer godset. Det tredje
exemplaret undertecknas av fraktföraren och åier-ställes av honom lill
avsändaren efter godsets mottagande.

Fraktförarens underskrift skall tecknas innan godset tages
ombord å luftfartyget; den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift
kan vara tryckt eller ersättas med stämpel.

Har fraktföraren på avsändarens begäran upprättat
flygfraklsedeln. anses han. där ej annat styrkes. hava handlat för avsändarens
räkning.

Föreslagen lydelse

godset. Exemplar 3 undertecknas av fraktföraren och lämnas
lill avsändaren när fraktföraren har tagit emot godset. Fraktföraren skall
skriva under de olika exemplaren av fraktsedeln innan godset las ombord.

Avsändarens underskrift kan vara tryckt. Såväl
fraktförarens som avsändarens underskrift kan ersättas med en stämpel.

Om inte annat visas anses fraktföraren handla för
avsändarens räkning om han på dennes begäran upprättar flygfraktsedeln.

Avser
befordringen flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren begär det, upprätta
särskilda flygfraktsedlar.

När
transporten avser flera kolli skall särskilda flygfraklsedlar upprättas om
fraktföraren begär det.

Flygfraktsedeln skall innehålla:

a)
uppgift å
avgångsort och bestämmelseort;

b)
där
avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en eller flera
mellanlandningar avses skola äga rum i annan stat. uppgift å platsen för minst
en sådan mellanlandning: saml

c)
meddelande att
befordringen kan vara underkastad Warszawakonventionen eller lag av motsvarande
innehåll och alt konventionen eller lagen i regel begränsar fraktförarens
ansvarighet då gods förkommer, minskas eller skadas.

Flygfraktsedeln skall innehålla

a)
uppgifter om
avgångs- och bestämmelseorten,

b)
uppgifter om
platsen för minst en sådan mellanlandning som skall ske i en annan stat i de
fall då avgångs- och bestämmelseorterna ligger i samma stat, och

c) ett meddelande om att

Warszawakonventionen eller en lag

med motsvarande bestämmelser

kan gälla för transporten och att

konventionen eller lagen i regel be

gränsar fraktförarens ansvar för

skador på grund av att gods kom

mer bort, minskas eller skadas.

Har gods
med fraktförarens samtycke tagits ombord å luftfartyg utan att flygfraktsedel
utfärdats eller innehåller fraktsedeln icke meddelande som avses i 8 8 under
c), äger fraktföraren icke åberopa så-

Om gods
har tagits ombord på ett luftfartyg med fraktförarens samtycke trots att någon
flygfraktsedel inte har utfärdats eller att en utfärdad fraktsedel saknar
meddelande enligt 8 8 c) får fraktföraren inte

Nuvarande
lydelse

dan begränsning av ansvarigheten som stadgas i 22 8 andra
siycket.

Föreslagen
lydelse

åberopa ansvarsbegränsningen i 22 8 andra siycket.

Avsändaren
svarar för skada som fraktföraren eller annan, i förhållande till vilken
fraktföraren är ansvarig, lider till följd av att uppgifter rörande godset,
vilka avsändaren upptagit i flygfraktsedeln, ej hava föreskrivet innehåll
eller eljest äro oriktiga eller ofullständiga.

Om avsändaren
i flygfraklsedeln har lämnat uppgifter i fräga om godset som är oriktiga eller
ofullständiga, svarar han för de skador som detta medför för fraktföraren
eller någon som denne har ansvaret mot.

Flygfraklsedeln skall, där ej annat styrkes, gälla såsom
bevis om avtalets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordringen.

Vad i
flygfraklsedeln uppgives angående godsels vikt, mätt, förpackning och
stycketal skall, där ej annat styrkes, äga vitsord. Annan uppgift i
flygfraktsedeln om godsets myckenhet eller rymd samt uppgift i densamma om
godsets tillstånd äga däremot ej vitsord mot fraktföraren, med mindre han i
avsändarens närvaro undersökt uppgiften och tecknat intyg därom å flygfrakl
sedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga lillstånd.

Om inte annat styrks gäller flygfraktsedeln som bevis om
att ett avlal har träffats, om att godset har tagits emot och om villkoren för
transporten.

Flygfraktsedelns
uppgifter om godsets vikt, mätt och förpackning och om antalet kolli gäller om
inte annat visas. Andra uppgifter i fraktsedeln om godsets mängd eller volym
eller om godsets tillstånd gäller mot fraktföraren bara om han pä
flygfraktsedeln intygar att han har kontrollerat uppgifterna i avsändarens
närvaro eller om uppgifterna avser godsets synliga tillstånd.

Rätt
att förfoga över godset och godsets utlämnande

Rätt att förfoga över godset m. m.

Mot
uppfyllande av sina förpliktelser på grund av befordringsavtalet äger
avsändaren, där det kan ske utan skada för fraktföraren eller annan avsändare,
förfoga över godset genom att återtaga det å avgångs-eller
bestämmelseflygplatsen, stoppa det vid landning under resan, låta på
bestämmelseorten eller under resan utlämna det till annan än den i
flygfraktsedeln angivne mottagaren eller begära dess återsändande till
avgångsflygplatsen. Av-

Om
avsändaren uppfyller sina förpliktelser enligt transportavtalet och ersätter de
extra kostnader som uppkommer, kan han återta godset på avgångs- eller
bestämmelseflygplatsen eller stoppa det vid landning under resan. Detta
gäller dock inte om åtgärden medför skada för fraktföraren eller någon annan avsändare.

Under samma förutsättningar kan han under resan eller på
bestämmelseorten lämna ut godset till

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

sändaren skall dock gälda kostnad som uppkommer därav. Kan
avsändarens order ej verkställas, skall fraktföraren omedelbart underrätta
honom därom.

Utför fraktföraren avsändarens order ulan att det till
denne avlämnade exemplaret av flygfraklsedeln företes, är fraktföraren
ansvarig för skada, som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln,
fraktföraren obetaget att söka sill åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, dä mottagarens rätt inträder
efter vad i 13 8 stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller
godset eller är han icke alt träffa, går rätten att förfoga över godset åter
lill avsändaren.

237

Förestagen lydelse

någon annan ån den som är angiven som mottagare pä
flygfraklsedeln eller begära att det skickas tillbaka till avgångsflygplatsen.

Om avsändarens order inte kan verkställas skall
fraktföraren omedelbart underrätta denne.

Om fraktföraren verkställer avsändarens order trots att
dennes exemplar av flygfraktsedeln inte visas upp, ansvarar fraktföraren för
de skador som därigenom uppstår för fraktsedelns rätte innehavare. Den
ersättning som fraktföraren måste utge kan han kräva åter av avsändaren.

Avsändarens rätt till godset upphör när mottagaren får
rätt lill det enligt bestämmelserna i 13 8. Om mottagaren vägrar att la emot
flygfraklsedeln eller godset eller om han inte är anträffbar, får avsändaren
äter rätt att förfoga över godset.

När godset
framkommit till bestämmelseorten, äger mottagaren, där ej annat föranledes av
vad i 12 8 stadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln och godset, därest
han gäldar vad denne äger fordra och i övrigt fullgör de befordringsvillkor som
angivits i flygfraktsedeln.

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, sä snart
godset framkommit, underrätta mottagaren därom.

Om
bestämmelserna i 12 8 inte leder till annat har mottagaren rätt att få ut
flygfraktsedeln och godset när delta har kommit fram till bestämmelseorten. En
förutsättning för delta är dock att han betalar vad fraktföraren har rätt att fordra
och att han uppfyller flygfraktsedelns villkor för transporten.

Om inte
något annat har avtalats skall fraktföraren genast underrätta mottagaren när
godset kommer fram.

Vidgår
fraktföraren att godset förkommit eller har det ej framkommit senast inom sju
dagar efter del godset bort anlända, äger mottagaren mot fraktföraren göra
gällande de rättigheter som härflyla ur befordringsavtalet.

Om godset
inte har kommit fram inom sju dagar efter den dag dä det borde ha anlänt, kan
mottagaren göra sina rättigheter gällande mot fraktföraren enligt
transportavtalet. Detsamma gäller om fraktföraren erkänner alt godset har
kommit bort.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Förbehåll,
som innefattar avvikelse från bestämmelserna i 12, 13 eller 14 8. skall ej
gälla, med mindre del intagits i flygfraklsedeln.

Förbehåll
som avviker frän bestämmelserna i 12-14 88 gäller bara om de är intagna i
flygfraklsedeln.

Avsändaren
är pliktig alt lämna de upplysningar och att vid flygfraklsedeln foga de
handlingar, som erfordras för att tull-, accis- och ordningsföreskrifter må
kunna fullgöras före godsets avlämnande till mollagaren. Tillskyndas fraktföraren
skada till följd av att sådan upplysning eller handling saknas eller är
oriktig eller ofullständig, är avsändaren pliktig att ersätta skadan, utan sä
är att fel eller försummelse ligger fraktföraren eller hans folk till last.

Fraktföraren är icke pliktig att undersöka, om dessa
upplysningar och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Avsändaren
skall lämna de upplysningar och till flygfraklsedeln foga de handlingar som
behövs för att skyldigheter enligl tull-, accis-och ordningsföreskrifter skall
kunna fullgöras innan godset lämnas lill mottagaren. Han skall ersätta de
skador som uppstår för fraktföraren på grund av att sådana upplysningar eller
handlingar saknas eller är oriktiga eller ofullständiga. Della gäller dock inte
om fraktföraren, någon av dennes anställda eller någon som denne har anlitat
har gjort sig skyldig till fel eller försummelser.

Fraktföraren är inte skyldig att undersöka om
upplysningarna och handlingarna är rikliga och fullständiga.

Fraktförarens
ansvarighet

Fraktförarens
ansvar

löS

Såvitt ej annat följer av vad nedan stadgas är fraktföraren
ansvarig för personskada, vilken drabbar passagerare lill följd av händelse
som inträffar ombord å luftfartygei eller i samband med att han går ombord å
fartyget eller lämnar detta. Skadeståndet skall bestämmas enligt de i
strafflagen stadgade grunderna.

Förkommer, minskas eller skadas inskrivet resgods eller
gods till följd av händelse som inträffar medan det är i fraktförarens värd
vare sig pä flygplats, ombord å luftfartyg eller, vid landning utanför
flygplats, varhelst godset befinner sig, är

Fraktföraren ansvarar för skador på grund av att inskrivet
resgods eller gods kommer bort, minskas eller skadas under en lufttransport.
Lufttransporten omfattar den lid som godset är i fraktförarens vård på en
flygplats, ombord på ett luft-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

fraktföraren, med nedan stadgade undantag, ansvarig
därför.

Har pä
grund av befordringsavtalet vid lastning, avlämnande eller omlastning
befordran verkställts till lands eller sjöledes utanför flygplats, skall dock,
där ej fraktföraren visar annat, skada som drabbat resgodset eller godset
anses härröra av händelse som inträffat under den i första siycket avsedda
tiden.

239

Föreslagen lydelse

fartyg eller, vid landning utanför en flygplats, var
godset än finns.

Om en transport vid lastning, avlämnande eller omlastning
utförs till lands eller sjöledes utanför en flygplats och transporten sker pä
grund av transportavtalet skall skador pä resgodset eller godset anses ha
uppkommit till följd av en händelse under lufttransporten om inte annat visas.

För skada
till följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskrivet resgods
eller gods är fraktföraren ansvarig, där ej nedan annoriunda stadgas.

Fraktföraren
ansvarar för skador till följd av dröjsmål vid lufttransporter av passagerare,
inskrivet resgods eller gods.

Fraktföraren
är fri från ansvarighet, där han visar att han och hans folk vidtagit alla
nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att det varit omöjligt för dem
all vidtaga ål-gärderna.

Fraktföraren
ansvarar inte för uppkomna skador om han visar att han, hans anställda och de
som han har anlitat har vidtagit alla behövliga åtgärder för att undvika skadorna
eller att det har varil omöjligt för dem alt vidtaga åtgärderna.

Visar
fraktföraren alt den som lidit skadan medverkat därtill genom eget vållande,
gäller 6 kap. 1 8 skadeståndslagen (1972: 207).

Om
fraktföraren visar att den skadelidande har medverkat till skadan genom eget
vållande, gäller 6 kap. 1 8 skadeståndslagen (1972:207).

Vid
befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet för envar av dem
begränsad till sextontusen-sexhundra särskilda dragningsrätter; och mä förty,
där ersättningen skall utgå i form av ränta, dennas kapitaliserade värde icke
överskrida sagda gräns. Utföres befordringen av svenskt lufltrafikföretag
skall gränsen för ansvarigheten dock vara tvähundrasjultiolusen kronor.
Företaget skall i biljetten eller i sina standardvillkor för befordran ulfästa
sig att tillämpa denna gräns

Vid
passagerartransporter är fraktförarens ansvar för varje passagerare begränsat
till 16600 särskilda dragningsrätter. När ersättningen skall utgå som ränta
får räntans kapitaliserade värde inte överstiga denna gräns. Om transporten
utförs av ett svenskt lufttrafikföretag är gränsen för ansvaret i stället
270000 kronor. Företaget skall i biljetten eller i sina standardvillkor för
transporter ulfästa sig all tillämpa lägst denna gräns. Vid en transport som
bara delvis utförs av ett

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

för ansvarigheten. 1 fråga om befordran som endast delvis
utföres av svenskt lufttrafikföretag skall vad nu sagts om användning av det
högre begränsningsbeloppet och om skyldighet att ulfästa sig att till-lämpa
detla belopp gälla endast i fräga om den del av befordringen som utföres av
sådant företag. Avtal må träffas om högre gräns för ansvarigheten än som
föreskrives i delta stycke.

Beträffande inskrivet resgods eller gods är fraktförarens
ansvarighet begränsad till sjutton särskilda dragningsrätter för kilogram. Har
passageraren eller avsändaren vid godsets överlämnande till fraktföraren
särskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och guldit
föreskriven tilläggsavgift, gäller det uppgivna beloppet såsom gräns för
fraktförarens ansvarighet, där han ej visar att passagerarens eller
avsändarens intresse är lägre. Har av inskrivet resgods eller gods viss del
eller något av dess innehåll förkommit, minskats, skadats eller fördröjts,
skall vid bestämmandet av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den
sammanlagda viklen av det eller de kolli, om vilka fräga är, tagas i beräkning;
dock att, om föriusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet påverkar värdet
av andra kolli som omfattas av samma resgodsbevis eller flygfraktsedel, den
sammanlagda vikten jämväl av dessa kolli skall tagas i beräkning.

I fråga om föremål, som passageraren behäller i sin vård,
är ansvarigheten begränsad till trehundra-trettiotvå särskilda dragningsrätter
för envar passagerare.

Skyldighet att gälda rättegångskostnad må åläggas
fraktföraren utan hinder av att de i denna paragraf stadgade gränserna för
ansvarigheten därigenom överskridas. Vad nu sagts skall dock icke gälla.

240

Förestagen lydelse

svenskt förelag gäller reglerna om det senare
begränsningsbeloppet och om utfästelse att tillämpa detla bara i fråga om den
del av transporten som det svenska förelaget utför. Avtal kan träffas om
högre gränser för ansvaret än de som gäller enligt detta stycke.

Fraktförarens ansvar för inskrivet resgods eller gods är
begränsat till 17 särskilda dragningsrätter för varje kilogram. Om passageraren
eller avsändaren när godset överlämnas till fraktföraren särskilt anger del
intresse som är knutet till transporten och betalar fastställda
tilläggsavgifter gäller del dä uppgivna beloppet som gräns för fraktförarens
ansvar. Detta gäller dock inte om han visar att intresset är lägre än det
angivna. Om bara en del av det inskrivna resgodset eller godset kommer bort.
minskas, skadas eller fördröjs, räknas endast den sammanlagda vikten av delta
eller dessa kolli när gränsen för fraktförarens ansvar skall bestämmas. Om
värdet av även andra kolli som ingår i samma resgodsbevis eller flygfraklsedel
påverkas, skall dock även dessa kolli medräknas.

Ansvaret för sådana föremål som passagerarna behåller i
sin vård är begränsat till 332 särskilda dragningsrätter för varje
passagerare.

Fraktföraren kan åläggas att utge ersättning för
rättegångskostnader även om gränserna för hans ansvar därigenom överskrids.
Detta gäller dock inte om han skriftligen har erbjudit den skadelidande minst
lika

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

där fraktföraren inom sex månader från den händelse av
vilken skadan hårrör eller före det talan väckts skriftligen erbjudit den
skadelidande ersättning som frånsett rätte-gängskostnaden ej understiger vad
som utdömes.

Med uttrycket "särskilda dragningsrätter" avses
i denna lag de av Internationella valutafonden använda särskilda
dragningsrätterna. Föres talan om ersättning, skall omräkning från särskilda
dragningsrätter lill svenskt mynt ske efter kursen den dag dom meddelas.
Därvid skall kronans värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod, som
Internationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina
transaktioner.

241

Föreslagen lydelse

mycket i ersättning som det utdömda beloppet fiaiisett
rättegångskostnaderna. Erbjudandet skall ha lämnats inom sex månader frän den
händelse som medförde skadan eller innan talan har väckts om detta har skett
senare.

Med "särskilda dragningsrätter" avses de
särskilda dragningsrätter som används av Internationella valutafonden. När
talan förs om ersättning skall omräkning till svenski mynt ske efter kursen
den dag domen meddelas. Kronans värde skall bestämmas på det sätt som
Internationella valutafonden den dagen använder för sina transaktioner.

Förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens
ansvarig-hel eller besiämmer lägre gräns därför än i 22 8 sägs, är ogiltigt.

Vid
befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämpning å
förbehåll, avseende föriusl, minskning eller skada, som härrör av godsets egen
beskaffen-ihel eller fel i godset.

Förbehåll
som inskränker fraktförarens ansvar eller som anger lägre gränser för
ansvaret än 22 8 är ogiltiga.

Detta
gäller dock inte vid transport av gods om förbehållet avser förlust, minskning
eller skada som beror på del transporterade godsels egen beskaffenhet eller pä
fel i godset.

De gränser
för ansvarigheten som stadgas i 22 8 skola ej äga tillämpning, där det visas
att fraktföraren själv eller hans folk i tjänsten orsakat skadan uppsålligen
eller ock, med insikt att skada sannolikt skulle uppkomma, under grovt åsidosättande
av tillböriig aktsamhet och hänsyn.

Gränserna
för ansvar enligt 22 8 gäller inte om del visas att fraktföraren, någon av
hans anställda eller någon som han har anlitat i tjänsten har orsakat skadan
uppsålligen eller genom all, med insikt om att skador sannolikt skulle uppstå,
grovt åsidosätta den aktsamhet och hänsvn som kan krävas.

Föres
talan mot någon av fraktförarens folk på den grund att han vållat skada genom
fel eller försummelse i tjänsten av ringare grad än i 24 8 sägs. må vad han
och fraktföraren kunna förpliktas att samman-

16 Riksdagen 1984/85. 1 sam/. Nr 212

Om
talan förs mot någon av fraktförarens anställda eller någo . som fraktföraren
har anlitat för ut han har vållat skador genom lindrigare fel eller
försummelser i tjänsten än som avses i 24 8. får (en

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

lagt utgiva i ersättning icke överskrida den gräns för
ansvarigheten som fraktföraren äger åberopa.

Om jämkning i vissa fall av skadeersättning stadgas i 10
kap. 3 8.

242

Förestagen lydelse

sammanlagda ersättning som han och fraktföraren kan
åläggas att utge inte överskrida de gränser som fraktföraren kan åberopa.

Bestämmelser om jämkning av skadeersättning finns i 10
kap. 3 8.

Mottages inskrivet resgods eller gods utan anmärkning,
skall godset, där ej annat styrkes, anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse
med befordringshandlingen.

Om skada
eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart efter
upptäckten och senast, beträffande resgods, inom sju dagar samt, beträffande
gods, inom ijorton dagar från mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning
framställas inom tjuguen dagar från den dag, då resgodset eller godset ställdes
till mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på
befordringshandlingen eller eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra
stycket sägs.

När inte annat visas anses inskrivet resgods och gods som
tas emot utan anmärkning vara oskadat och i överensstämmelse med transporthandlingen.

Skador och minskningar skall anmärkas hos fraktföraren
omedelbart efter upptäckten. Anmärkningen skall alltid göras senast inom sju
dagar frän mottagandet, när det gäller resgods, och senast inom fjorton dagar
från mottagandet i fråga om annat gods. Dröjsmål skall anmärkas inom 21 dagar
frän den dag dä resgodset eller godset ställdes lill mottagarens förfogande.

Anmärkningar skall göras skriftligen, l.ex. genom
anteckning på transporthandlingen. Görs anmärkningen i en särskild skrift
räknas tidsfristerna från avsändandet av skriften.

Har ej anmärkning
enligt 26 8 framställts inom tid som där sägs, är rätten till talan mol
fraktföraren förlorad, ulan så är att han förfarit svikligen.

Om inte en
anmärkning enligt 26 8 har framställts i rätt tid, är rätten till talan mot
fraktföraren föriorad. Detta gäller dock inte om fraktföraren har handlat
svikligt.

Talan om
ansvarighet enligt detta kapitel skall föras vid rätten i den ort, där
fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det kontor finnes,
genom vars medverkan avtalet slutils, eller ock på bestämmelseorten.

Talan mä icke föras annat än vid svensk domstol eller
domstol i an-

Talan skall väckas vid rätlen i den ort där

fraktföraren har sitt hemvist,

fraktförarens huvudkontor finns, eller

det kontor
som medverkat vid avtalets tillkomst finns. Talan får också väckas vid rätten i
bestämmelseorten.

Talan får föras bara vid svenska domstolar eller vid
domstolar i and-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

nan till Warszawakonventionen ansluten stal, med mindre
enligl avtalet avgångsorlen eller bestämmelseorten är belägen i stal som ej
biträtt konventionen.

243

Föreslagen lydelse

ra stater som är anslutna till Warszawakonvenlionen. Detta
gäller dock inte om avgångsorten eller bestämmelseorten ligger i en stat som
inte har biträtt konventionen.

Väckes ej
talan om ansvarighet inom två år från luftfartygets ankomst lill
bestämmelseorten eller frän den dag, dä del skolat anlända eller då
befordringen avbröts, är rätlen lill talan föriorad.

Rätten
till talan är förlorad om inte talan väcks inom två år från luftfartygets
ankomst till bestämmelseorten, frän den dag del skulle ha ankommil eller från
den dag transporten avbröts.

Skall
befordran, som enligt vad därom avtalals är att anse såsom en enhet, ulföras av
flera fraktförare var efter annan, är envar av dem, sedan han mottagit
passageraren, det inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den del av
befordringen, vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändaren
jämväl hålla sig till den förste fraktföraren och den som äger utfå godset
till den siste, ändå alt förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet
inträffat medan godset var i annan fraktförares vård. Äro två fraktförare
ansvariga efter vad nu sagts, skola de svara en för båda och båda för en.

Har det
avtalats att en iransport skall anses som en enhet även om transporten skall
delas upp på flera fraktförare, ansvarar varje fraktförare för sin del av
transporten sedan han har tagit emot det som skall transporteras.

När transporten avser inskrivet resgods eller gods, får
avsändaren hålla sig till den förste fraktföraren även om förlusten,
minskningen, skadan eller dröjsmålet har inträffat medan godset var i en annan
fraktförares värd. Den som har rätt att fä ut godset kan hålla sig till den
siste. Om två fraktförare pä grund av detta är ansvariga, svarar de solidariskt.

Befordran
som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren

Transporter
som utförs av andra än den avtalsslutande fraktföraren

1 fråga om
befordran som helt eller delvis utföres av annan än den som genom
befordringsavtalet åtagit sig befordringen (den avtalsslulande fraktföraren)
äga 32-3688 tillämpning, om det ej visas att befordringen utförts ulan den
avtals-

I
fråga om en transport
som helt eller delvis utförs av någon annan än den avtalsslutande fraktföraren
gäller 32-3688 om det inte visas att transporten utförs utan bemyndigande frän
denne. Bestämmelserna i 33, 35 och 36 88 gäller dock bara i

Prop.
1984/85: 212

Nuvarande lydelse

slutande fraktförarens bemyndigande. Bestämmelserna i 33,
35 och 36 88 tillämpas dock endast i fräga om den del av befordringen som utföres
av annan än den avtalsslulande fraktföraren.

244

Föreslagen lydelse

fräga om de delar av transporten som utförs av den andre.

Både den
avtalsslulande fraktföraren och den som utför befordringen anses vid
tillämpning av detta kapitel som fraktförare, den förre i fråga om hela
befordringen och den senare i fråga om den del av befordringen som han utför.

Den
avtalsslulande fraktföraren anses som fraktförare för hela transporten. Den som
utför transporten anses som fraktförare i fråga om den del av transporten som
han utför.

Vid tillämpning av bestämmelserna om fraktförarens
ansvarighet jämställas vardera fraktföraren och hans folk med den andre
fraktförarens folk. Detta medför dock icke att ansvarigheten för den som utför
befordringen i den avtalsslutande fraktförarens ställe överskrider de i 22 8
angivna gränserna.

Har den avtalsslutande fraktföraren åtagit sig längre
gående förpliktelser än som följer av detta kapitel eller har passagerare
eller avsändare enligl 22 8 andra stycket särskilt uppgivit det intresse som
är förbundet med befordringen, är den som utför befordringen i den avtalsslutande
fraktförarens ställe icke utan eget godkännande bunden härav.

Vid
tillämpningen av bestämmelserna om fraktförarens ansvar jämställs vardera
fraktföraren, hans anställda och de som han har anlitat med den andre
fraktförarens anställda och dem som denne har anlitat. Detta medför dock inte
att ansvaret för den som utför transporten i den avtalsslutande fraktförarens
ställe överskrider gränserna i 22 8.

Om den
avtalsslulande fraktföraren har åtagit sig förpliktelser utöver
bestämmelserna i detla kapitel är den som utför transporten i hans ställe inte
bunden av detta utan sitt eget godkännande. Detsamma gäller om en passagerare
eller en avsändare i enlighet med 22 8 andra stycket särskilt har angett det
intresse som är knutet till transporten.

Anvisning
eller anmärkning, som enligl bestämmelse i detta kapitel tillställes den ene
fraktföraren, äger verkan även mot den andre. Sådan order som avses i 12 8 äger
dock verkan endast om den tillställes den avtalsslutande fraktföraren.

Anvisningar
eller anmärkningar som enligt detta kapitel tillställs den ene fraktföraren
gäller också mol den andre. En order enligt 12 8 gäller dock bara om den ges
till den avtalsslutande fraktföraren.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

245

Vad de
båda fraktförarna och deras folk kunna förpliktas att sammanlagt utgiva i
ersättning mä icke överskrida det högsta ersättningsbelopp som någon av
fraktförama kan åläggas att utgiva. Varje skadeståndsskyldig är ansvarig
endast intill den gräns som är tillämplig för honom.

Den
sammanlagda ersättning som de båda fraktförarna, deras anställda och de som
fraktförarna har anlitat kan åläggas att utge fär inte överskrida det högsta
belopp som gäller för någon av fraktförarna. Var och en ansvarar bara upp lill
den gräns som gäller för honom.

Talan om
ansvarighet fär, vare sig den riktas mot båda fraktförarna eller en av dem,
föras vid domstol som enligl 28 8 är behörig vid talan mol någon av
fraktförarna.

Talan mol
endera av eller båda fraktförama får föras vid en domstol som enligt 28 8 är
behörig vid talan mol någon av dem.

Sammansatt
befordran

37 §

Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och
delvis med annat befordringsmedel, gälla bestämmelserna i detta kapitel
allenast beträffande luftbefordringen.

Villkor, som avser befordringen med annat
befordringsmedel, må intagas i luftbefordringshandlingen.

Sammansatta
transporter

När en transport skall utföras delvis med luftfartyg och
delvis med andra transportmedel gäller bestämmelserna i detta kapitel bara
lufttransporten.

Villkor
för den andra delen av transporten får tas in i lufttransporthandlingen.

Övriga bestämmelser

38 8

Göres i
befordringsavtal eller eljest innan skada timat, med avvikelse från vad i
detta kapitel stadgas, förbehåll om tillämplig lag eller om domstols
behörighet, är förbehållet utan verkan.

Skiljeavtal i fråga om befordran av gods, vilket träffats
innan skada timat, gäller utan hinder av bestämmelsen i första stycket, om
skilje-mannaförfarandet skall äga rum inom en i 28 8 avsedd domstols domvärjo
och tvistefrågan, i den män Warszawakonventionen och Guadalajarakonvenlionen
äro tilllämpliga därpå, skall prövas enligl konventionernas bestämmelser.

Förbehåll
om tillämplig lag eller domstols behörighet som avviker frän bestämmelserna i
detta kapitel är ogiltiga om de görs innan någon skada har inträffat.

Ett skiljeavtal i fråga om godstransporter gäller dock
alltid om skiljemannaförfarandet skall äga rum inom en behörig domstols
domvärjo och om tvisten, i den mån Warszawakonventionen och Guadalajarakonvenlionen
gäller, skall prövas enligt konventionernas beslämmelser.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

I fråga om befordringshandling som utfärdats utom riket
eller som avser internationell befordran skall i 3 8 första siycket under c), 4
8 första siycket under c) eller 8 8 under c) stadgad fordran å meddelande
anses uppfylld, när handlingen innehåller uppgift om att befordringen kan vara
underkastad Warszawakonventionen och att denna i regel begränsar fraktförarens
ansvarighet i de fall, som angivas i det lagrum varom fråga är.

Är vid internationell luftbefordran den avtalade
avgångsorten eller bestämmelseorten belägen i stat som icke biträtt
Warszawakonvenlionen, äger fraktföraren, ändå att befordringshandlingen icke
innehåller meddelande som avses i första stycket, åberopa sådan begränsning
av ansvarigheten som stadgas i 22 8.

I fräga om transporthandlingar som utfärdas utom riket
eller som gäller internationella transporter är kravet på meddelande enligt 3 8
första stycket c), 4 8 första stycket c) eller 8 8 c) uppfyllt om handlingen
innehåller uppgifter om att Warszawakonventionen kan gälla för transporten och
att denna konvention i regel begränsar fraktförarens ansvar i de fall som
anges i dessa stadganden.

Om den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten vid en
internationell lufttransport ligger i en stat som inte har biträtt
Warszawa-konventionen får fraktföraren åberopa ansvarsbegränsningen enligt 22
8 även om transporthandlingen inte innehåller eU meddelande enligt första
stycket.

Såvitt
angår inrikes luftbefordran, vid vilken mellanlandning utom riket ej avses
skola äga rum, äger regeringen meddela beslämmelser, avvikande frän vad 13,4,8
och 988 stadgas angående biljett, resgodsbevis och flygfraktsedel.

Regeringen
får meddela beslämmelser som avviker från 3, 4, 8 och 9 88 för inrikes
lufttransporter där luftfartyget inte skall mellanlanda utom riket.

Har stat,
då den biträdde den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade konventionen om
internationell luftbefordran, avgivit förklaring som avses i
tilläggsprotokollet till samma konvention, skola bestämmelserna i detta
kapitel ej äga tillämpning å internationell luftbefordran, som utföres
omedelbart av den staten eller av territorium för vars ufländska angelägenheter
den staten svarar.

Såframt en till den reviderade konventionen ansluten stat
förklarat, alt konventionen icke skall gäl-

Bestämmelserna
i detla kapitel gäller inte i fråga om sådana internationella lufttransporter
som utförs direkt av en viss stat om denna stat, när den biträdde den konvention
som undertecknades i Warszawa den 12 oktober 1929, lämnade en sådan förklaring
som avses i till-läggsprolokollel lill konventionen. Detsamma gäller om
transporten utförs av ett territorium, för vars utländska angelägenheter en
sådan stat svarar.

Under förutsättning alt en stat som har biträtt
Warszawakonventionen har lämnat en förklaring om

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

la
luftbefordran, som utföres för dess militära myndigheter ombord å luftfartyg
vilka äro registrerade i den staten och vilkas hela lastförmåga reserverats av
dessa myndigheter eller för deras räkning, skola bestämmelserna i detta
kapitel ej heller äga tillämpning å sådan befordran.

det,
gäller bestämmelserna i detta kapitel inte heller i fråga om en lufttransport
som utförs för den statens militära myndigheter med eti luftfartyg som är
registrerat i den staten, om fartygets hela lastförmåga har reserverats av
dessa myndigheter eller för deras räkning.

fart

Om ansvarighet för skada i följd Ansvaret för skador
genom luft-

av luftfart ♦''>••♦

Om
ansvarighet för skada, som i följd av luftfartygs begagnande i luftfart
tillfogas person eller egendom som icke befordras med fartyget, stadgas i
lagen angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

För
ansvarighet för skada som avses i 1 8 skall, där regeringen så förordnar,
finnas försäkring eller motsvarande säkerhet som regeringen bestämmer.

Om
regeringen föreskriver det skall del finnas en trafikförsäkring för ansvaret
enligt 1 8. Försäkringen kan ersättas av någon motsvarande säkerhet som
regeringen bestämmer.

Är någon,
vilken förrättar tjänst å luftfartyg, pliktig alt ersätta skada som i följd av
luftfart uppkommit genom hans fel eller försummelse i tjänsten, äger rätten
att, med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans
storlek eller omständigheterna i övrigt, nedsätta ersättningen efter vad som
prövas skäligt. Vad sålunda stadgals skall äga motsvarande tillämpning
beträffande den som inom markorganisationen eller eljest, an-

Om någon
som tjänstgör på luftfartyg skall utge ersättning för skador genom luftfart
som har uppkommit på grund av hans fel eller försummelser i tjänsten, fär
rätten jämka ersättningen med hänsyn till felels eller försummelsens beskaffenhet,
skadans storlek eller omständigheterna i övrigt. Detsamma gäller i fräga om
andra med tjänsl som har betydelse för trafiksäkerheten.

1 fråga om skadeståndsansvaret

Nuvarande lydelse

norstädes än å luftfartyg, förrättar tjänst varav
trafiksäkerheten är beroende. 1 fråga om skadeståndsansvaret för den som är
arbetstagare gäller dock 4 kap. 1 8 skadeståndslagen (1972: 207).

Förestagen lydelse

för arbetstagare gäller 4 kap. I 8 skadeståndslagen
(1972: 207),

Om
flygräddningstjänst och bärgning samt om undersökning av luftfartsolyckor

Flygräddningstjänst,
bärgning och undersökning av luftfartsolyckor

Föreskrifter
angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat eller nödställt eller
fara hotar lufttrafiken (flygräddningstjänst) meddelas av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Regeringen mä ålägga ägare eller innehavare av luftfartyg
saml dem som göra tjänst ä sådant fartyg eller vid flygplats eller annan
anläggning för luftfarten skyldighet att medverka i flygräddningstjänsten. så
ock meddela bestämmelser om ersättning av allmänna medel för sådan medverkan.
I fråga om ersättning vid personskada gäller lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Med fiygräddningstjänst avses verksamhet för undsättning
av luftfartyg som saknas, har förolyckats eller befinner sig i nöd och annan
räddningsverksamhet när någon fara hotar lufttrafiken. Den myndighet
regeringen besiämmer leder flygräddningstjänsten. Om regeringen bestämmer del
får myndigheten överlåta åt andra att leda flygräddningstjänsten.

Regeringen kan ålägga ett luftfartygs ägare eller
innehavare och dem som tjänstgör pä luftfartyg eller vid flygplatser eller
andra anläggningar för luftfarten alt delta i flygräddningstjänsten.
Regeringen kan också meddela beslämmelser om ersättning av allmänna medel för
deltagandet. I fråga om ersättning vid personskador gäller lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid
ideell skada.

Bärgning

28 Den som bärgar förolyckat eller

nödställt
luftfartyg eller ombordvarande gods eller något, som hört

Den som bärgar ett luftfartyg som har förolyckats eller
befinner sig i nöd och alla som medverkar

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

till
sådant farlyg eller gods, så ock envar som medverkar vid bärgningen har rätt
att, vare sig bärgningen ägt rum till sjöss, på land eller i luften, få
bärgariön i enlighet med de grunder, som jämlikt 225-227 88 sjölagen gälla vid
bärgning av fartyg och gods. Till andel i lön som skall utgå för bärgningen
vare ock den berättigad, vilken under den nöd som föranlett bärgningen räddat
människor från fartyget eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljest
för bevarande av luftfartyg eller gods vidkänts särskilda kostnader, som varit
oundgängliga för bevarandet av farlygel eller godset, varde ock dessa honom
er-salta.

Har gods
eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte ägaren med det
bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.

Räll till bärgarlön skall icke tillkomma den som
medverkat vid bärgningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av
fartygets befälhavare, ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga
motsvarande tillämpning beträffande kostnader för bevarande av fartyg och
gods.

vid
bärgningen har rätt till bärgarlön. Delsamma gäller vid bärgning av gods
ombord på ett sådant fartyg eller av något som hör lill fartyget eller godset.
I fråga om bärgarlönen gäller bestämmelserna i 225-227 88 sjölagen (1891 nr 35
s. 1). Den som i en sådan nödsituation räddar människor från fartyget eller
medverkar vid deras räddning har också rätt till en del av bärgarlönen. De särskilda
kostnader som någon i övrigt har haft för bevarandet av ell luftfartyg eller
av gods, skall också ersättas om kostnaderna har varit nödvändiga.

Om gods eller något som hör till gods har bärgats eller
bevarats svarar ägaren inte personligen utan endast med det som har bärgats
eller bevarats.

Den som
deltar i en bärgning trots ett uttryckligt och befogat förbud av fartygets
befälhavare, ägare eller innehavare har inte rätt till bärgariön. Detsamma
gäller i fråga om ersättning för kostnader för bevarande av fartyg och gods.

Borgenär, som har fordran å bärgariön eller å ersättning
för kostnader som avses 12 8, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med
förmånsrätt enligt 4 8 förmånsrättslagen (1970:979), såframt bärgarlönen
eller ersättningen hänför sig till ätgärder vilka slutförts här i riket.

I första
stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordringens belopp,
njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall yngre fordran
äga företräde framför äldre.

Utan borgenärens samtycke må

Den som
har en fordran på bärgariön eller ersättning för kostnader enligt 2 8
(borgenären) har luftpanträit i fartyget eller godset med förmånsrätt enligt
4 8 förmånsrättslagen (1970:979) om bärgariönen eller ersättningen avser
åtgärder som har avslutats i Sverige.

En yngre fordran har företräde framför en äldre.
Fordringar som har uppkommit på grund av samma händelse har lika rätt till
betalning.

För att ett luftfartyg skall få läm-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

icke. innan betalning för dennes fordran guldits eller
säkerhet däri"ör blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där
åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren
tagas i besittning.

250

Föreslagen tydelst

na den plats där åtgärderna för bärgningen eller
bevarandet avslutades och för alt ägaren skall få la godset i besittning,
krävs alt borgenärerna medger detla om de inte har fått betalt för sina
fordringar eller säkerhet har ställts för betalningarna.

Luftpanträtt
omfattar ej ersättning, som på grund av försäkring eller eljest utgår för
skada på luftfartyget eller godset.

Luftpanträtlen
omfattar inte den ersättning för skador på luftfartyg eller gods som utgår på
grund av försäkring eller av andra skäl.

Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller
under konkurs i den ordning som för försäljning av utmätt sådan egendom är
stadjad. upphöre lufipanträtten i fartyget eller godset, men borgenären äge få
del i köpeskillingen enligt vad därom är särskilt stadgat.

Lossas
gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottagares
förfogande, upphöre luftpanträtlen i godset. Utlämnas godset utan borgenärens
tillslånd, vare den som mottager godset med kunskap om fordringen ansvarig för
denna, dock icke utöver del värde godset hade vid lossningen.

Luftpanträtten
upphör om luftfartyget eller gödsel säljs efter utmätning eller under konkurs
på det sätt som är föreskrivet i utsökningsbalken. Borgenärerna har dock rätt
till del i köpeskillingen i enlighet med särskilda bestämmelser.

Luftpanträtlen i godset upphör om det genom lossning
ställs till avsändarens eller mottagarens förfogande. Om godset lämnas ut
utan borgenärens tillstånd, svarar den som tar emot godset för fordringen om
han kände till denna. Han svarar dock inte för mera än det värde som godset hade
vid lossningen.

Luftpanträit
i luftfartyg, som är registrerat här i riket, upphöre efter tre månader från
del åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget avslutades, såvida
icke inom nämnda tid borgenärens anspråk på panträtt blivit anmält till inskrivningsdomaren
för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg saml dessutom
överenskommelse träffals om panträttens belopp eller talan om panträtten
väckts i laga ordning.

Är fartyget registrerat i främmande stal, som biträtt den
i Geneve

Lufipanträtten
i ett luftfartyg som är registrerat i Sverige upphör efter tre månader från den
dag åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget avslutades. Detla
gäller dock inte om borgenärens anspråk pä panträtt inom samma lid har anmälts
till inskrivningsmyndigheten för anteckning i inskrivningsboken för
luftfartyg och dessutom en överenskommelse har träffats om panträttens belopp
eller talan om panträtten har väckts i laga ordning.

Bestämmelserna i första stycket gäller också om fartyget
är regis-

Nuvarande lydelse

den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, vare lag som i första
stycket sägs, med iakttagande av att anmälan skall ske hos den myndighet som
för inskrivningsboken för fartyget.

I fall då
fartyget icke är registrerat eller då det är registrerat i annan främmande
stal än i andra stycket sägs. upphöre luftpanträtten i fartyget efter ett år
från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, såframt ej
inom nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens belopp eller talan om
panträtten väckts i laga ordning.

Föreslagen lydelse

trerat i en annan stat som har bilrätt Genévekonventionen.
Borgenärens anspråk pä panträtt skall då anmälas hos den myndighet som för inskrivningsboken
för fartyget.

Om fartyget inte är registrerat eller om det är
registrerat i en annan främmande stat än som anges i andra siycket upphör
luftpanträtten efter ett år frän den dag åtgärderna för bärgningen eller
bevarandet av fartyget avslutades. Detta gäller dock inte om inom samma tid
överenskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten
har väckts i laga ordning.

Undersökning av luftfartsolyckor

Inträffar
vid luftfartygs nyttjande olyckshändelse, som medför alt någon avlider eller
får allvarlig kroppsskada eller att betydande skada uppstår ä fartyget eller
egendom som icke befordras därmed, skall undersökning verkställas angående
olyckshändelsen och dess orsaker samt uppkomna skador.

När allvarlig fara för sådan olyckshändelse förelegat
eller något inträffat som tyder på väsentligt fel hos fartyget eller
markorganisationen, skall ock undersökning äga rum.

Inträffar
det en olyckshändelse vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan att
någon avlider, att någon blir allvarligt skadad, all fartyget får betydande
skador, att egendom som inte transporteras med fartyget får betydande skador
eller alt fartyget är oåtkomligt, skall det göras en undersökning om
olyckshändelsen, dess orsaker och de uppkomna skadorna.

Delsamma
gäller om det har funnits någon allvariig fara för all en sådan olycka skulle
inträffa, om något har hänt som lyder på ett väsentligt fel hos fartyget
eller markorganisationen, eller om ett luftfartyg har försvunnit under
flygning och inte har kunnat återfinnas.

Undersökning
varom i 78 sägs skall verkställas av den myndighet regeringen bestämmer.

En
undersökning enligl 7 8 skall göras av den myndighet som regeringen föreskriver.
Om regeringen besiämmer det får myndigheten överlåta åt andra att göra undersökningen.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Vid undersökningen skall erforderlig operativ, teknisk
och juridisk sakkunskap vara företrädd.

252

Föreslagen lydelse

Nödvändig operativ, teknisk och juridisk sakkunskap skall
vara företrädd vid undersökningen.

På sätt
regeringen förordnar skall den myndighet som undersöker olyckan underrätta dem
saken kan angå saml bereda dem tillfälle alt anföra vad de akta nödigt till
bevakande av sin rätt. De äga, såvitt del kan ske ulan men för utredningen,
närvara vid undersökning å olycksplatsen samt eljest vid utredningsarbetet.

Den
myndighet som undersöker olyckan skall underrätta dem som kan vara berörda och
bereda dem tillfälle att yttra sig. De har rätt att närvara vid undersökningen
pä olycksplatsen och vid utredningsarbetet i övrigt om så kan ske ulan men för
utredningen.

Undersökning
skall utföras i samråd med polismyndighet eller äklagare, som i saken leder förundersökning
jämlikt 23 kap. rättegångsbalken.

I avvaktan
pä att undersökningen inledes har luftfartsverket att i samråd med
polismyndighet eller på annat lämpligt sätt företaga de åtgärder för
säkerställande av utredningen, som finnas nödiga och icke utan våda kunna
uppskjutas.

Undersökningen
skall ske i samråd med den som enligt 23 kap. rättegångsbalken leder
förundersökning av det inträffade.

I avvaktan på alt undersökningen inleds skall
luftfartsverkei vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa utredningen
och som inte kan uppskjutas.

Den myndighet som undersöker olyckan må hålla förhör med
envar som antages kunna lämna upplysning av betydelse för utredningen samt
granska föremål som kan antagas äga sådan betydelse.

Såframt undersökningen finnes eljest icke kunna behörigen
fullföljas, mä myndigheten påkalla utredning genom polismyndighet. Vid sådan
utredning skall vad i 23 kap. rättegångsbalken är stadgat gälla i tillämpliga
delar; tvångsmedel som avses i 24-28 kap. rättegångsbalken må dock användas
allenast i den män anledning förekommer att brott som hör under allmänt åtal
förövats.

Den myndighet som undersöker olyckan får hålla förhör med
den som antas kunna ge upplysningar av betydelse för utredningen. Myndigheten
får också granska de föremål som kan antas vara av sådan betydelse.

Myndigheten
får begära att polismyndigheten biträder vid utredningen om undersökningen
inte kan fullföljas på annat sätt. Bestämmelserna i 23 kap. rättegångsbalken
gäller i fråga om en sådan utredning. Tvångsmedel enligl 24-28 kap.
rättegångsbalken får dock användas bara om det finns anledning att anta att
det har begåtts ett brott som lyder under allmänt åtal.

Paragrafen upphävd genom 1978; 232.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Finner den myndighet som undersöker olyckan nödigt att
vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller att föreläggande meddelas någon
att såsom bevis tillhandahälla skriftlig handling eller föremål, mä myndigheten
göra framställning därom hos den allmänna underrätt, inom vars område händelsen
timat eller den vistas som skall höras eller åtgärden eljest angår. Rätten
skall anställa förhör eller meddela föreläggande, därest laga hinder ej möter.
Angående åtgärd som nu sagts skall i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat
om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling.

253

Föreslagen lydelse

Myndigheten kan begära alt vittnen eller sakkunniga hörs
vid domstol eller att någon föreläggs att tillhandahålla handlingar eller
föremål som bevis. En sådan begäran skall göras hos den tingsrätt, inom vars
område olyckan har skett eller den person som berörs av begäran vistas. Om
något laga hinder inte möter skall rätten hålla förhör eller meddela
föreläggande. Därvid gäller bestämmelserna om bevisupptagning utom
huvudförhandling.

Anträffas
luftfartyg eller gods, som befordrats med luftfartyg, eller något, som hör till
sådanl fartyg eller gods, och förekommer anledning antaga alt luftfartsolycka
timat, må vad som anträffats icke avlägsnas eller rubbas utan tillstånd av
polismyndighet eller den myndighet som undersöker olyckan, med mindre del sker
för att rädda människoliv eller eljest synnerliga skäl äro därtill.

Har någon
tillvaratagit egendom som avses i första stycket, skall anmälan därom ofördröjligen
göras hos myndighet som avses i första stycket. Myndigheten äger omhändertaga
egendomen när det finnes påkallat.

Om det
finns anledning att anta att en luftfartsolycka har inträffat, får
luftfartyget, det gods som har transporterats med fartyget och det som hör lill
fartyget eller godset inte rubbas ulan tillstånd av polismyndigheten eller den
myndighet som undersöker olyckan. Detta gäller dock inte om åtgärden sker för
att rädda människoliv eller om det i övrigt finns synnerliga skäl.

Den som har tillvaratagit egendom som avses i första
siycket skall genast anmäla det till polismyndigheten eller den myndighet som
undersöker olyckan. Om det behövs får myndigheten omhänderta egendomen.

12 KAP.

Särskilda bestämmelser

Förekommer,
då luftfärd skall anträdas, anledning antaga att luftfartyg icke är
luftvärdigt eller behörigen bemannat eller att eljest för

Luftfartsverket
eller den som verket utser får hindra ett luftfartygs avgång om det kan antas
att sådana villkor för färden som anges

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

sådan färd i denna lag eller med stöd därav fastställda
villkor ej äro uppfyllda, må luftfärden förbjudas och fartyget hindras att
avgå. Beslut härom meddelas av luftfartsverket eller av den som erhållit verkets
bemyndigande därtill. I sistnämnda fall skall beslutet omedelbart
underställas verkets prövning.

254

Föreslagen lydelse

i denna lag eller som har fastställts med slöd av lagen
inte är uppfyllda. Om någon annan än luftfartsverkei har meddelat beslutet,
skall beslutet genast anmälas till verket och prövas av delta.

Regeringen
äger förordna, att vad i första stycket sägs ej skall gälla internationell fart
som regeringen bestämmer.

Innehavaren
av en allmän flygplats får hindra ett luftfartygs av-gäng om de avgifter
enligt 6 kap. 13 8 som avser fartygets senaste ankomst, uppehåll och avgång
inte har betalats och säkerhet inte har ställts.

Regeringen får förordna att delta inte skall gälla i fråga
om viss internationell luftfart.

Angående
frihet från kvarstad för vissa luftfartyg är särskilt stadgat.

Det finns
särskilda bestämmelser om frihet från kvarstad för vissa luftfartyg.

Regeringen
förordnar efter vilka grunder avgifter och övriga kostnader för förrättningar
enligt denna lag skola bestämmas.

Sådan
kostnad må, när den är förfallen till betalning, uttagas genom utmätning ulan
föregående dom eller utslag.

Regeringen
fastställer grunderna för bestämmande av avgifter och övriga kostnader för
förrättningar enligl denna lag.

Kostnader
som är förfallna till betalning får tas ul genom utmätning utan föregående
dom, utslag eller beslut.

Om innehav
och nyttjande av radioanläggning och radiomotlag-ningsapparal å luftfartyg
eller inom markorganisationen stadgas särskilt.

Del finns
särskilda bestämmelser om innehav och användning av radioanläggningar ombord
på luftfartyg och inom markorganisationen.

' Senaste lydelse 1981:811.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

255

s. 10 Kontrollera mot PDF

Ansvarsbestämmelser

Ansvarsbestämmelser
m. m.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Överträder
någon förbud enligt 1 kap. 2a 8 eller villkor vid medgivande enligl detla
lagrum eller förbud eller föreskrift som regeringen meddelat med stöd av 1
kap. 3 8, dömes till fängelse i högst tvä år eller, om brottet är ringa, till
dagsböter.

Överträdelse
av förbud eller föreskrift som eljest meddelats med stöd av 1 kap. 3 8
straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till
fängelse i högst två är döms den som vid tjänstgöring ombord pä luftfartyg är
sä påverkad av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande medel
som anges i 5 kap, 10 8. Detsamma gäller i fråga om dem som utövar de tjänster
som anges i 6 kap, 16 8.

Om brottet är ringa döms till böter, dock lägst tjugofem
dagsböter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lämnar
någon oriktig uppgift vid ansökan om luftfartygs införande i luftfartygsregislret
eller antecknande i bihanget till registret eller vid annan ansökan eller
anmälan enligl 2 kap., straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Framför
någon luftfartyg, som är märkt med oriktig nationalitets- och
registreringsbeteckning eller eljest saknar i denna lag eller med slöd därav
föreskrivna märken, dömes till fängelse i högst två år eller, om brottet är
ringa, till dagsböter.

Till böter
eller fängelse i högst sex månader döms den som

). bryter mol
1 kap, 2a8 första stycket eller mot villkor som har meddelats enligl 1 kap. 2a8
andra siycket,

2.
bryter mot
sådana förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd av I kap. 3 8,

3.
lämnar oriktiga
uppgifter vid ansökan eller anmälan enligl 2 kap.,

4.
framför
luftfartyg i strid med 2 kap. 16 8 eller föreskrifter som har meddelats med
stöd därav,

5.
bryter mot 3
kap. 1 8 första stycket eller 4 kap. 1 eller 3 8.

6.
vid
tjänstgöring ombord på luftfartyg vägrar att följa befälhavarens order.

7.
bryter mot 5
kap. 7 8,6 kap. 4 8 eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap. 8 8
första siycket,

8.
upplåter eller
driver en anläggning i strid med 6 kap. 9 8 första stycket.

9.
bryter mot 6
kap. 15 8 första stycket.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

256

s. 11 Kontrollera mot PDF

10. utövar luftfart utan tillstånd
enligt 7 kap.,

11. vid utövande av luftfart åsidosätter
de villkor som har meddelats med stöd av 7 kap. 4 8 första stycket eller 7
kap. 6 8 första stycket,

12. bryter mot trafikföreskrifter som
har meddelats med stöd av 8 kap. 1 eller 2 8,

13. underiäter alt landa enligl 8 kap.
3 8,

14. bryter mot 8 kap. 4 8 första, andra
eller fjärde stycket, eller

15. använder ett luftfartyg vid

luftfart utan föreskriven försäkring

eller säkerhet enligl 10 kap. 2 8.

Nyttjas
luftfartyg utan lov till luftfart, ehuru det saknar luftvärdighetsbevis eller
miljövärdighetsbevis eller eljest icke är luftvärdigt eller miljövärdigt
enligt vad i 3 kap. sägs, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Samma lag
vare, om luftfartyg utan lov nyttjas till luftfart ehuru det icke är bemannat
enligt vad i 4 kap. sägs.

Till böter döms den som

1. uppsålligen lämnar oriktiga

uppgifter i ärenden som rör innehav

av certifikat eller behörighetsbevis

eller frågor om annan behörighet el

ler vid prov, kontroller eller annan

tillsyn över behörigheten,

2. bryter
mot föreskrifter som har

meddelats med stöd av 4 kap. 20 8

första och andra styckena eller 6

kap. 15 8 tredje och fjärde styc

kena,

3. utför passagerartransporter

utan att det i biljetter eller standard

villkor finns sådana utfästelser som

anges i 9 kap. 22 8 första stycket,

eller

4. bryter mot 11 kap. 13 8.

Till böter döms också den som i andra fall än som anges i
1-2 88 försummar någon skyldighet enligl 1-6 eller 8 kap.

Den som å
luftfartyg förrättar tjänst varom i 4 kap. 4 8 sägs utan att hava erforderligt luftfartscertifikat.
dömes Ull dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes
den som utan att hava erforderiigt certifikat förrättar tjänst som avses i 6
kap. 15 8.

Om en
gärning har skett av ringa oaktsamhet eller om den är belagd med straff i
brottsbalken, skall den inte föranleda ansvar enligl denna lag.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

257

Sätter sig
någon som gör tjänst å luftfartyg upp mot befälhavaren och vägrar honom lydnad,
dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett är.

Till samma
straff dömes befälhavare som försummar alt, när luftfartyg är i nöd, göra vad
på honom ankommer enligt 5 kap. 7 8.

Om ägaren eller någon som är i hans stäile uppsålligen
begår eller medverkar lill en sådan gärning som anges i 1 8 första stycket 1
eller 2, kan luftfartyget förklaras förverkat om det behövs för att förebygga
brott eller om det i övrigt finns särskilda skäl. Delta gäller dock inte om
förverkande är uppenbart obilligt. Om fartyget inte finns i behåll kan värdet
förklaras förverkat.

Första
stycket gäller inte mot den som i god tro har förvärvat luftfartyget eller
någon särskild rätt till det.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i
fråga om sådant gods som avses i 8 kap. 4 8 första och andra styckena om dess
ägare eder någon som är i ägarens ställe begär eller medverkar till en sådan
gärning som anges 128 14.

Den som vid förande av luftfartyg eller utövning av annan
tjänst ombord eller vid utövning av tjänsl som avses i 6 kap. 16 8 varil så påverkad
av starka drycker eller andra stimulerande eller bedövande ämnen som i 5 kap.
10 8 sägs, dömes till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till
dagsböter, dock ej under tjugufem.

Behörig
domstol

Första domstol i mål om ansvar för brott enligt denna lag
och enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen är de tingsrätter
som är sjörättsdomstolar. Detta gäller även om gärningen är belagd med strängats
straff i brottsbalken.

I fråga om
domstolarnas behörighet att uppta målen gäller rättegångsbalkens regler om
laga domstol i brottmål. Om det inte finns någon sjörättsdomstol i den ort där
talan skall väckas enligt dessa regler är den närmaste sjörättsdomstolen
behörig.

78"

Inrättar eller driver någon utan erforderligt tillstånd
flygplats eller

" Paragrafen upphävd genom denna lag. 17 Riksdagen
1984/85. 1 samt. Nr 212

Prop.
1984/85:212 258

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

annan anläggning som avses i 6 kap. eller upplåter eller
driver någon sådan anläggning ulan att den är godkänd, där del kräves.
straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff dömes den som utövar luftfart utan att
hava tillslånd enligt 7 kap. eller med åsidosättande av villkor som meddelats
med stöd av 7 kap. 4 8.

8 8'-

Åsidosätter någon vid utövning av tjänst å luftfartyg
eller eljest trafikföreskrift som meddelats med stöd av 8 kap. 1 eller 2!},
eller underlåter någon att landa enligt vad i 8 kap. 3 8 sägs, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Samma lag vare, om krigsmateriel eller annat gods
befordras med luftfartyg i strid mot 8 kap. 4 8 första eller andra stycket
eller föreskrift som meddelats med stöd därav.

98'-

Nyttjas luftfartyg till luftfart ulan att enligt 10 kap. 2
8 föreskriven försäkring eller säkerhet finnes, dömes till dagsböter eller
fängelse i högst ett år.

Den som utför passagerarbefordran utan att i biljett
eller standardvillkor för befordran intaga utfästelse som föreskrives i 9
kap. 22 8 första stycket, dömes till dagsböter.

108'-

Försummar någon, i annat hänseende än förut sagts, vad
enligt 1-6 eller 8 kap. åligger honom, straffes med dagsböter.

Samma lag vare, där någon bryter mot vad i 11 kap. 13 8
sägs.

'- Paragrafen upphävd genom denna lag.

Prop. 1984/85:212 259

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

118' Straff enligt denna lag må ej ådömas. där gäringen
skett av oaktsamhet som var ringa.

12 8'-'

Till straff enligl denna lag mä ej

dömas för gärning, som är särskilt belagd med straff i
brottsbalken.

13 8'-'

Förövar ägaren av luftfartyg eller

någon som är i hans ställe uppsålligen gärning varom i 18
första stycket sägs eller medverkar därtill, må luftfartyget förklaras
förverkat till kronan, såframt del är påkallat till förebyggande av brott eller
eljest särskilda skäl föreligga och det ej är uppenbart obilligt; finnes fartyget
ej i behåll, mä i stället värdet förklaras förverkat. Vad nu sagts gälle dock
ej mol den som i god tro förvärvat farlygel eller särskild rätt därtill.

Bestämmelserna i första siycket skola i tillämpliga delar
gälla jämväl krigsmateriel och gods som avses i 8 kap. 4§ andra stycket,
såframt ägaren därav eller någon som är i hans ställe förövar gärning som i 8 8
andra stycket i detta kapitel sägs eller medverkar därtill.

14 KAP.

Vissa bestämmelser om lagens Lagens tillämpning, bemyndi-

tillämpning ganden och definitioner

I fråga om luftfartyg som icke I fråga
om luftfartyg som inte har

hava förare ombord eller som fram- någon förare ombord,
inte är modrivas annorledes än med motor el- lordrivna eller i övrigt är av
särskild ler eljest äro av särskild beskaffen- beskaffenhet får
regeringen eller

Paragrafen upphävd genom denna lag.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

het äger regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, luftfartsverket att, där hinder ej möter av hänsyn till
trafiksäkerheten eller det allmänna, medgiva undanlag från vad i 2-8 kap.
stadgas, så ock meddela de särskilda föreskrifter som finnas erforderliga.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket äger ock meddela föreskrifter om sädana för rörelse i luften
inrättade föremål, som icke äro att hänföra lill luftfartyg.

260

Föreslagen lydelse

den myndighet regeringen bestämmer meddela de särskilda
föreskrifter som behövs och föreskriva eller i enskilda fall medge undantag
frän bestämmelserna i 2-8 kap. Om regeringen bestämmer det, får myndigheten
uppdra åt andra att meddela föreskrifterna. Föreskrifter och undantag får inte
utformas sä all de strider mot trafiksäkerhetens eller det allmännas intresse.

I fråga om sädana föremål som är inrättade för rörelse i
luften men som inte är att anse som luftfartyg gäller de föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Talan mot
sådant luftfartsverkets beslut i särskilt fall enligt denna lag eller med stöd
därav meddelade föreskrifter, som rör certifikat eller behörighetsbevis för
personal inom luftfarten, medgivande att utan certifikat göra tjänst ä
luftfartyg, registrering av luftfartyg eller förbud mot luftfartygs avgång,
föres hos kammarrätten genom besvär.

Mot annat beslut av luftfartsverket enligt denna lag
föres talan hos regeringen genom besvär.

Beslut, som avses i denna paragraf, skall omedelbart
lända till efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Besvär över luftfartsverkets beslut enligt denna lag
eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen förs

i frågor
som rör elevtillstånd, certifikat, behörighetsbevis och tillstånd att
tjänstgöra pä luftfartyg ulan certifikat hos den länsrätt regeringen bestämmer,

i frågor
som rör registrering av luftfartyg eller förbud för luftfartyg att avgå hos kammarrätlen,
och

i övriga frågor hos regeringen.

Beslut som
avses i denna paragraf gäller omedelbart om inte annat förordnas.

Närmare
föreskrifter rörande till-lämpningen av denna lag meddelas av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
meddelar ytterligare föreskrifter i de avseenden som anges i denna lag.

Om
regeringen bestämmer det får myndigheten uppdra åt andra att meddela
föreskrifterna.

Regeringen
må bestämma, att vad i denna lag sägs om luftfartsverket skall i ett eller
flera hänseen-

Är Sverige
i krig eller krigsfara får regeringen föreskriva eller i enskilda fall medge
undantag från be-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

den i stället gälla annan myndighet som regeringen
förordnar.

261

Föreslagen lydelse

stämmciserna i denna lag. i föreskrifter som har
meddelats med stöd av denna lag och i andra lagar och författningar av
betydelse för luftfarten. Regeringen får därvid meddela de föreskrifter som behövs.

Detsamma
gäller om del råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av
krig eller av krigsfara som Sverige har befunnit sig i.

Om regeringen
i andra fall än då Sverige är i krig har meddelat föreskrifter enligt denna
paragraf skall föreskrifterna underställas riksdagens prövning inom en månad
efter utfärdandet. Om någon sådan underställning inte sker eller om föreskrifterna
inte godkänns av riksdagen inom två månader frän underställningen, upphör
föreskrifterna att gälla.

Vid tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen avses

med Chicagokonventionen den konvention angående
internationell civil luftfart som avslutades i Chicago den 7 december 1944,

med Genévekonventionen
den konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg som
avslutades i Geneve den 19 juni 1948,

med Warszawakonventionen den konvention om internationell
luftbefordran som undertecknades i Warszawa den 12 oktober 1929 och
reviderades genom det i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet, och

med Guadalajarakonvenlionen den konvention om
internationell luftbefordran som utförs av annan än den avtalsslutande
fraktföraren, som undertecknades i Guadalajara den 18 september 1961.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande hdelse

Föreslagen lydelse

262

ANDRA AVDELNINGEN

Om militär luftfart och annan Militär luftfart och
annan luft

luftfart för statsändamål fart för statsändamål

15 KAP.

I fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg samt
om militära flygplatser och annan militär markorganisation meddelas, i de
ämnen i vilka beträffande civil luftfart stadganden äro givna i denna lag, bestämmelser
av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 8 ävensom 11 kap. 2 8 första
och tredje styckena samt 13 8 är stadgat med avseende å civil luftfart skall
dock gälla jämväl i fall som avses i första stycket.

Bestämmelserna
i 9 kap., 10 kap. 3 8, 11 kap. 2 8 andra och tredje styckena och 13 8 gäller
även i fråga om luftfart med svenska militära luftfartyg och i fråga om den
militära markorganisationen.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
meddelar i övrigt bestämmelser för den militära luftfarten i de ämnen som
anges i den första avdelningen.

s. 1 Kontrollera mot PDF

Beträffande luftfart med svenska luftfartyg, som utan att
vara militära nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift,
gäller vad i denna lag, med undanlag av 11 kap. 3-6 88, är stadgat om civil
luftfart.

Regeringen
eller den regeringen bemyndigar äger i fråga om luftfartyg som avses i första
stycket medgiva ytterligare undantag frän vad som enligl denna lag gäller om
civil luftfart, dock icke såvitt angår de i 1 8 andra stycket angivna lagrummen,
så ock meddela de särskilda föreskrifter som flnnas erforderliga.

Bestämmelserna i denna lag utom 11 kap. 3-6 88 gäller även
i fråga om luftfart med svenska luftfartyg, som utan att vara mililära används
endast för statsändamål och inte för affärsdrift.

För sådana luftfartyg får regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter samt föreskriva och i
enskilda fall medge ytterligare undantag från bestämmelserna i denna lag.
Undantag får dock inte medges från de bestämmelser som anges i 1 8 första
stycket.

Huruvida
och på vilka villkor främmande militära luftfartyg eller andra främmande
luftfartyg, som nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift,
må vinna tillträde lill svenskt område, bestämmer regeringen eller den regeringen
bemyndigar.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar bestämmelser i fråga om
rätten till luftfart inom svenskt område för utländska militära luftfartyg och
andra utländska luftfartyg som används endast för statsändamål och inte för
affärsdrift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

Bestämmelserna i 2 kap. 2 8 andra stycket gäller inte i
fråga om luftfartyg som har registrerats i Sverige före ikraftträdandet.

För sådan utbildning enligt luftfartslagen som har
påbörjats före den nya lagens ikraftträdande gäller inte bestämmelserna om
elevtillstånd.

Äldre bestämmelser gäller i fräga om behörigheten alt
handlägga mål som avses i 13 kap. 6 8, om talan har väckts före
ikraftträdandet.

Äldre bestämmelser gäller beträffande besvär över
luftfartsverkets beslut i frågor som rör certifikat, behörighetsbevis och
tillstånd att tjänstgöra på luftfartyg ulan certifikat, om beslutet har
meddelats före ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för
skada i

följd av luftfart

Enligt
riksdagens beslut föreskrivs att 3 och 4 88 lagen (1922:382) angående
ansvarighet för skada i följd av luftfart skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Brukar
någon utan lov annans luftfartyg, svare brukaren i ägarens ställe för skada,
som därunder inträffar.

Den som
ulan lov använder ett luftfartyg som tillhör någon annan är i stället för
ägaren ansvarig för skador som inträffar vid ett sådant tillfälle.

När ett
luftfartyg innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt,
skall ägarens ansvar enligt denna lag i stället vila på brukaren.

Del som
sägs i andra stycket gäller också om ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt
och

1.
ägaren och nyltjanderättshavaren
har träffat avtal om att ansvaret skall vila på innehavaren,

2.
nytljanderätlen
avser en bestämd lid om minst ett år,

3.
innehavaren
enligt nytljande-rättsavtalel har rätt alt skaffa förare eller befälhavare
eller all använda fartyget för luftfart i förvärvssyfte, och

4.
anteckning om nytljanderätlen
har gjorts i luftfartygsregistret.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Förestagen lydelse

264

Innehar
någon luftfartyg med nyttjanderätt, och ingick i upplåtelsen tillika
befogenhet alt anställa förare eller befälhavare å luftfartyget, vare sådan
brukare lika med luftfartygets ägare ansvarig för skada, som i följd av
luftfartygels begagnande i luftfart inträffar; och må ägaren söka sitt äter av
brukaren. Lag samma vare, därest brukaren ej innehar luftfartygei med sådan
befogenhet, som nyss sagts, men likväl anlitar annan förare eller befälhavare
än den av ägaren anställde, samt skada inträffar under denne förares eller
befälhavares handhavande av luftfartygei.

När ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt men 3 8 inte
är tilllämplig, är innehavaren lika med ägaren ansvarig för skador enligt
denna lag om han

1. enligt nyttjanderättsavtalet har

rätt att skaffa förare eller befälha

vare, eller

2, trots att han saknar sådan rätt

använder sig av en annan förare el

ler befälhavare än den som ägaren

har anställt och skador inträffar vid

ett sådant tillfälle.

Den ersättning ägaren kan ha gett ut i ett sådant fall som
avses i första stycket fär han kräva åter av innehavaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt
till luftfartyg

Enligt riksdagens beslut föreskrivs i fråga om lagen
(1955:227) om inskrivning av rätt lill luftfartyg

dels att 7 8 skall ha nedan angivna lydelse.

dels
alt i 24, 39, 43, 46 och .5088 ordet "luftfartsstyrelsen" skall bytas
ut mot "luftfartsverket" och att i 53 8 ordet "Konungen"
skall bytas ut mot "regeringen".

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Inteckning
i luftfartyg mä icke beviljas, med mindre den som medgivit inteckningen är
införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.

Är ansökan
om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt vad
luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas att från
honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen. Har fartyget
tidigare varit registrerat i främmande stat, skall dock, såframt ej eljest laga
hinder möter, inteckning beviljas.

Är ansökan
om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt vad
luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas att från
honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen. Har fartyget
tidigare varit registrerat i en främmande stat eller hos en internationell
organisation, skall dock, såframt ej eljest

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

där den
som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i det svenska
registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri
först införde ägaren.

laga hinder möter, inteckning beviljas, där den som
medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i det svenska registret
upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde
ägaren.

Har fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i
luftfartygsregislret och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under
hela den liden upplagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt
frän den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökningen,
ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej eljest
laga hinder möter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983.

5 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Enligt
riksdagens beslut föreskrivs alt 14 och 1888 lagen (1971 allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha nedan angivna lydelse.

289) om

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-,

uppbörds- och folkbokföringsför-

fättningarna i den utsträckning som

är föreskrivet i dessa författningar,

2.
mål enligl
socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda beslämmelser om
vård av unga, utlänningslagen (1980:376), smiuskyddslagen (1968:231), lagen
(1970:375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för
verkställighet av beslut om vård eller behandling och körkortslagen (1977:477)
i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar saml mål enligt 21 kap, föräldrabalken,

3.
mål enligl
lagen (1980:1123) om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken.

Länsrätt prövar

1. mål enligt skatte-, taxerings-,

uppbörds- och folkbokföringsför

faltningarna i den utsträckning som

är föreskrivet i dessa författningar.

2.
mål enligt
socialtjänstlagen (1980:620), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om
vård av unga, utlänningslagen (1980:376), smiuskyddslagen (1968:231). lagen
(1970:375) om utlämning till Danmark. Finland. Island eller Norge för
verkställighet av beslut om vård eller behandling, körkortslagen (1977:477) och
liififanstagen (1957:297) i den utsträckning som är föreskrivet i dessa lagar
samt mål enligt 21 kap, föräldrabalken,

3.
mål enligl
lagen (1980: 1123) om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken.

Prop.
1984/85: 212

Nuvarande Ivdelse

Förestå gen Ivddsc

266

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast måls
beredande vidtages,

2. vid sådanl förhör med vittne
eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i
ärende enligt utlänningslagen (1980: 376) som begärts med stöd av 57 8 samma
lag,

3. vid beslut som avser endast
rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut om återkallelse tills
vidare av ett körkort, körkortstillstånd eller iraktorkorl eller om vägran
tills vidare alt godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart alt
ett sådant beslut bör meddelas.

5. vid annat heslut som inte innefattar
slutligt avgörande av mål.

Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam

1. när åtgärd som avser endast

måls beredande vidtas,

2.
vid sådant
förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan länsrätt saml vid sådanl
förhör i ärende enligt utlänningslagen (1980: 376) som begärts med slöd av 57 8
samma lag.

3.
vid beslut som
avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart
förbiseende.

4.
vid beslut om ålerkallelse
tills vidare av ett körkort, körkortslill-sländ eller trakiorkort eller om vägran
tills vidare att godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att ett
sådanl beslut bör meddelas,

5.
vid
beslut om försällande ;/r kraft av ett luflfartscertifikat, elevtillstånd,
annat certifikat etter be-hörighetsbevis, när det är uppenbart att ett sådanl
beslut bör meddelas, och

6.
vid
annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.

Om det inte är påkallat av särskild anledning all målet
prövas av fullsulten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid
beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande
av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligl bevissäkringslagen
(1975: 1027) för skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetslaxeringslagen
(1979:1152), om handlings undanlagande från taxeringsrevision, skatterevision
eller annan granskning och om befrielse frän skyldighet att lämna
kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av
1. mål om utdömande av vite.

2. mål enligt bevissäkringslagen

(1975: 1027) för skatte- och avgifts

processen, enligt lagen (1978:880)

om betalningssäkring för skatter,

tullar och avgifter, om besiktning

enligl fastighetstaxeringslagen

(1979: 1152), om handlings undantagande från
taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från
skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623).

- Senaste lydelse 1981:282

Nuvarande
Ivdelse

Förestagen
lydelse

3.
mål jm
omhändertagande för utredning enligt 30 8 barnavärdslagen (1960:97),

4.
mål enligl
uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om
arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt,

5.
mål om
uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 8 fastighetslaxeringslagen
(1979: 1152),

6.
mål som avser
ändring av taxerad inkomst med högst I 000 kronor,

7.
mål enligt
skatte- och taxeringsförfaltningarna i vilket beslutet överensstämmer med
parternas samstämmiga mening,

8.
mål om
rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet,

9. mål
enligl körkortslagen

(1977:477), om beslutet innebär att

varning meddelas eller om det är

uppenbart att ett körkort, körkorts

tillstånd eller traktorkort skall åter

kallas eller att ett utländskt körkort

inte skall godkännas,

10. mål i vilket saken är uppen

bar.

3.
mål om
omhändertagande för utredning enligl 30 8 barnavärdslagen (1960: 97),

4.
mål enligt
uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om
arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

5.
mål om
uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 8 fastighetstaxeringslagen
(1979: 1152).

6.
mål som avser
ändring av taxerad inkomst med högst I 000 kronor.

7.
mål enligt
skatte- och taxeringsförfaltningarna i vilket beslutet överensstämmer med
parternas samstämmiga mening,

8.
mål om
rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet.

9. mål enligt körkortslagen

(1977:477), om beslutet innebär alt

varning meddelas eller om det är

uppenbart att ett körkort, körkorts-

tillstånd eller traktorkort skall åter

kallas eller alt ett utländskt körkort

inte skall godkännas,

10. mål
enligt tuftfarlslagen

(1957:297), om bestulet innebär all

varning meddelas etter om del är

uppenbart antingen all en luftfärls-

ceriijikat, devlillslånd, annat certi-

fikai eller behörighetsbevis skall

återkallas eller att en begäran om

förnyelse av cerlifikal inte skatt bi

fallas, och

11. mål i vilket saken är uppen

bar.

s. 268 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i kraft denl januari 1983.

Prop. 1984/85:212 268

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över flyglagutredningens
betänkande (Ds K 1981:12 och 13) Reviderad luftfartslagstiftning

I Remissinstanser

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgells av
riksåklagaren, domstolsverket, överbefälhavaren, luftfartsverket, chefen för
luftfartsinspektionen, statens haverikommission, statens naturvärdsverk,
näringsfrihetsombudsmannen, kammarrätten i Jönköping, Stockholms tingsrätt,
Kalmar tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, länsrätten i Östergötlands län, Sveriges
advokatsamfund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Helikopterföretagens
riksförbund och Taxiflygföretagens riksförbund. Finansbolagens förening, Kungl.
Svenska Aeroklubben (KSAK). Scandinavian Airlines System och Linjeflyg AB (SAS/LIN),
Svensk pilotförening. Svenska allmänflygföreningen, Swedair AB,
Centralorganisationen SACO/SR och Tjänstemännens centralorganisation (TCO).

Landsorganisationen i Sverige har ingett och åberopar ett
yttrande av Svenska transportarbetareförbundet.

Yttrande har också avgelts av Bromma Aeroconsulter HB (BAC).

Riksåklagaren har överlämnat yttranden frän överåklagaren
i Malmö åklagardistriki samt från länsåklagarna i Kalmar, Jämtlands och Väslernorrlands
län.

2 Remissyttrandena

2.1 Allmänna synpunkter på utredningens förslag

När det gäller den språkliga och redaktionella översynen
av lagstiftningen har utredningens förslag mottagits övervägande positivt.
Svenska försäkringsbolags riksförbund, Hetikoplerföreiagens riksförbund och Taxi-fiygförelagens
riksförbund, SAS/LIN, Svensk pilotförening. Svenska allmänflygföreningen och
Svenska transportarbetareförbundet menar att lagtexten gjorts mer överskådlig
och lättillgänglig.

Luftfartsverket och luftfartsinspektionen menar dock att
texten i vissa fall föriorat i saklighet och klarhet.

Allmänna synpunkter har också framförts rörande några
principiella frågor vid uppläggningen av lagstiftningen.

När det gäller samrådsförfarandet anser sålunda luftfartsverkei
att det i författningstexterna bör framgå vilken typ av samråd som åsyftas. Med
uttrycket "i samråd med" avses enligt verket att berörda samrådsorgan
skall vara eniga, medan uttrycket "efter samråd med" innebär att
myndig-

s. 269 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 269

heten efter inhämtande av annan myndighets yttrande
självständigt skall avgöra ärendet. Liknande synpunkter lämnas av
luftfartsinspektionen och överbefälhavaren.

När det gäller användningen i lagtexten av begreppen
brukare och innehavare anser luftfartsverket att förslaget inte är konsekvent.
Framför allt föreligger enligt luftfartsverket vissa oklarheter beträffande
föreslagen ändring i luftansvarighetslagen. Liknande synpunkter anförs av
luftfartsinspektionen.

Beträffande delegationsbesiämmelserna är det enligt
luftfartsverket för en läsare mest praktiskt om man redan av lagtexten fär
besked om till vilken myndighet en viss fräga kan ha delegerats. Liknande
synpunkter framförs av lufifartsinspekiionen.

2.2 Luftfartslagens och luftfartskungörelsens allmänna
bestämmelser

/ kap. 2§. Enligt luftfartsinspektionen är uttrycket
"svenska luftfartyg" oklart. I stället bör det slå "luftfartyg
av svensk nationalitet".

/ kap. 6§. Förslaget rörande tillämpningen av svenska
regler på utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svensk brukare
kommenteras bl, a. av Sveriges advokatsamfund. Enligl samfundet är del rikligt
att en sådan brukare inte skall ha rätt att disponera över fartyg vid panlsält-ning
men att ansvaret för att fartyget är luftvärdigt och miljövärdigt skall åvila
honom. Enligt samfundet bör vidare utformningen av panträttsinsli-tulet ske
under hänsynstagande till att svenska flygföretag ofta erhåller kredit från
utländska säljare eller kreditinrättningar. Förslaget hälsas också med
tillfredsställelse av SAS/LIN och av Svensk pilotförening. Föreningen pekar i
detta sammanhang pä behovet av en samordning av de skandinaviska
luftfartslagarna på denna punkt, eftersom förfarandet med leasing av flygplan
redan tillämpas av SAS och förmodligen i framtiden kommer att bli allt
vanligare.

1 övrigi har utredningens förslag beträffande en svensk
anslutning till

Chicagokonventionens artikel 83 bis inte mött någon erinran under remiss

behandlingen. Utöver vad som nyss sagts har inte heller särskilt kommen

terats förslaget om införande av två nya paragrafer om möjlighet för

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer alt förordna om

tillämpning av svenska beslämmelser på utländska lill Sverige inhyrda

luftfartyg eller av undantag från dessa bestämmelser beträffande svenska

luftfartyg som uthyrts lill utländska brukare.

2.3 Registrering, nationalitet och märkning

2 kap. 2 §. Beträffande förslaget om krav på svenskt ägarinflygande
över

luftfartyg för att det skall kunna registreras i Sverige avstyrker luftfansver

kel och tuftfarisinspektionen den föreslagna ändringen. De förutsättningar

s. 270 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 270

som låg till grund för luftfartsverkets framställning i
saken år 1980 är enligt luftfartsverket inte längre desamma. Utvecklingen av
leasing som en finansieringsform har enligl verket förändrat bilden.
Luftfartsinspektionen ansluter sig till luftfartsverkets uppfattning.

2 kap. 4 §. Enligl tuftfarisinspektionen torde numera kravel
på luftvär

dighet och miljövärdighet för registrering kunna tas bort. Ett luftfartyg får

ju ändå inte brukas utan att del är luftvärdigt och miljövärdigt. Inga krav på

luftvärdighet och miljövärdighet föreligger för att luftfartygei skall kunna

stå kvar i fartygsregistret. Om kravet inte längre upprätthålls skulle enligt

inspektionen hanteringen vid regislreringsproceduren i många fall under

lättas.

För övrigi har utredningens förslag när det gäller
registrering, nationalitet och märkning inte föranlett något yttrande under
remissbehandlingen.

2.4 Luftvärdighet och miljövärdighet

.? kap. 1 §. Enligt tuftfarisinspektionen bör det
nuvarande uttrycket "vidmakthålla" inte utbytas mot
"underhålla". Begreppet underhåll omfattar inte i andra sammahang
modifiering.

3 kap. 2 §. Enligt tuftfarisinspektionen har ordet
"besiktningar" en

begränsad betydelse och utgör endast ett element i luftfartsinspektionens

luftvärdighelsbevakning. Ordet bör utgå ur lagtexten.

3 kap. 3§. Enligt luftfartsinspektionen bör bemyndigandet
för luftfartsverket att uppdra ät särskilda sakkunniga att förnya
luftvärdighetsbevis också avse utfärdande av sädana bevis.

3 kap. 5§. Bestämmelsen bör enligl luftfartsinspektionen
kompletteras med hänsyn till att luftvärdighetsbevis i framtiden skall kunna
utfärdas tills vidare. Det är därvid viktigt att författningsmässigt poängtera
alt luftvärdighetsbeviset blir ogiltigt om inte underhållet skötts pä
föreskrivet sätt.

3 kap. 7§. Enligt luftfartsinspektionen bör markeras att
ägaren inte är skyldig alt övervaka att ett luftfartyg är luftvärdigt om det inte
nyttjas. Ett sådant krav är enligl inspektionen inte rimligt.

För övrigt föreslår luftfartsinspektionen en hel del
smärre ändringar beträffande de i förslaget till luftfartsförordning upptagna stadgandena
om tillsyn över luftvärdigheten, luftvärdighetsbevis och flyghandbok saml om
luftvärdigheten hos utländska luftfartyg, miljövärdighet och rätt alt tillverka
luftfartyg m.m.

2.5 Luftfartygs bemanning, luftfartscertifikat m. m.

Utredningens förslag att de grundläggande bestämmelserna
om erhållande och återkallelse av certifikat skall tas in i lag accepteras i
allmänhet av remissinstanserna. Enligl tuftfarisinspektionen kan man genom
förändringen från ett fätal mycket övergripande lagregler med detaljreglering
i

s. 271 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 271

författning med lägre dignitet till en utomordentligt
detaljerad lagtext inte undgå att det skapas risker för förbiseenden och hårda
bindningar för framtiden.

Sveriges
advokatsamfund delar utredningens uppfattning att de grundläggande
bestämmelserna om erhållande och återkallelse av certifikat är så
betydelsefulla alt de bör tas in i lag.

2.5.1 Villkoren för erhållande av certijikat m. m.

Enligt luftfartsinspektionen framgår ej av den föreslagna
4 kap. 5 8 att elevtillstånd skall vara något obligatoriskt för var och en som
påbörjar flygutbildning. Paragrafen bör enligt inspektionen inledas med ett
stadgande att varje elev skall ha lillstånd. Enligt inspektionen har vidare
elevtillståndet i vissa fall ingen funktion att fylla. Man vet nämligen att eleven
redan uppfyller säkerhetskraven genom att vederbörande har certifikat av viss
dignitet. Enligt inspektionen måste finnas möjlighet till avsteg från
huvudregeln om obligatoriskt elevtillstånd. Vidare bör enligt inspektionen
inte uppställas något krav på svenskt medborgarskap för erhållande av
elevtillstånd.

Enligt luftfartsinspektionen
bör heller inte i 4 kap. 6 8 föreskrivas ett obligatoriskt krav på
elevtillstånd för alt luftfartscertifikat skall kunna utfärdas. Inspektionen
pekar särskilt på den situationen att innehavare av ell utländskt certifikat
begär att få detta utbytt mot ett svenskt. I del läget går det ju inte att
upprätthälla kravet pä elevtillstånd. Detla krav måste alltså slopas.

Enligt
kammarrätten i Jönköping saknas anledning att ifrågasätta lämpligheten av att
vid utbildningen övergå från individkonlroll till systemkonlroll. Enligt
kammarrätten finns möjlighet att vägra förnyelse av tillstånd för skola vid lillståndstidens
utgång medan bestämmelser om indragning eller återkallelse av tillstånd under
löpande tillståndstid saknas. Det torde enligt kammarrätten ligga i sakens
natur att tillståndet kan dras in för en skola som vidtar ändring av
förhållanden som förelåg när tillståndet gavs och hade betydelse för delta. Om en
skola ställer alltför låga krav på att godkänna sina elever kan det däremot
vara diskutabelt om förutsättningar för indragning av tillståndet under löpande
tillständstid föreligger ulan stöd av en särskild bestämmelse därom.
Kammarrätten ifrågasätter om inte förslaget om en utökad examensrätt för skolor
motiverar införande av en sankiionsbestämmelse av nyss angivet slag,

2.5.2 Cerlifikalens giltighetstid och viltkoren för
förnyelse

Lufifartsinspekiionen finner det tillfredsställande all utredningen före

slagit att certifikaten även forlsättningsvis skall ha begränsad giltighetstid.

Inspektionen understryker att cerlifikalens begränsade giltighetstid inte

utgör hinder för förenklingar i den nuvarande certifikathanteringen. Också

länsrälten i Östergötlands län finner skälen för utredningens ställningsta-

s. 272 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 272

gande övertygande. Bestämmer man sig härför måste
emellertid enligt länsrätten ställas krav på att övriga bestämmelser om certifikats
giltighet utformas med hänsynstagande härtill så att ett sammanhängande syslem
erhålls. De föreslagna bestämmelserna kan enligl länsrätten inte anses uppfylla
detta krav. Enligl Svenska allmänflygföreningen bör det inte stå i lagtexten
att certifikat skall utfärdas för viss tid. Enligt föreningen bör privatflygarcertifikal
ha en obegränsad giltighetstid men giltigheten bör vara förknippad med vissa
villkor. Dessa villkor är i första hand all läkarundersökning och periodisk flygträning
med kontrollant har genomförts inom vissa tidsintervaller. Den formella delen
av förnyelse av privatflygarcertifikal saknar i dag flygsäkerhetsbetydelse
enligt föreningen. Den är däremot en ekonomisk belastning bäde för luftfartsverkei
och certifikatinnehavaren.

Domstolsverket avstyrker utredningens förslag om
förfarandet vid förnyelse av certifikat. Domstolsverket anser att förfarandet
blir så krångligt och tidsödande att det inte bör genomföras. Länsrätten i
Östergötlands län är införstådd med att länsrälten skall pröva mål om förnyelse
av certifikat och elevtillstånd i de fall dä luftfartsverket har ifrågasatt
innehavarens lämplighet och denne har begärt länsrättens prövning.

Svensk pilotförening anser att besvärstiden för prövning i
länsrätten av avslag om förnyelse skall vara fyra veckor. En stor del av den
grupp som kan beröras av dessa bestämmelser tjänstgör enligt pilotföreningen
långa perioder utomlands. Tjänstgöringsperioder pä mellan sju och tolv dagar är
inte ovanligt. Detta kan i olyckliga fall medföra att besvärstiden ytterligare
begränsas.

2.5.3 Grunderna för återkallelse av certifikat

Enligl luftfartsinspektionen bör som äterkallelsegrund
också anges en grund som rör brister beträffande "kunskaper, erfarenhet
och skicklighet". Frågan om vad som skall ske om någon vid certifikaikontroll
eller eljest inte visar sig hålla måtten i hithörande avseenden är, påpekar
inspektionen, inte reglerad. Däremot har man tagit upp frågan om återkallelse
på grund av att någon inte följt ett föreläggande att genomgå certifikatkon-troll.
Det kan enligt inspektionen inte uteslutas att ytterligare siiuaiioner kan
uppkomma som förbises nu. Enligt Sveriges advokatsamfund blir den föreslagna
bestämmelsen om ålerkallelse på grund av att innehavarens förutsättningar att
fullgöra den tjänstgöring som certifikatet avser har minskat onödig på grund av
bestämmelsen om all certifikat skall återkallas om innehavaren inte längre
uppfyller de krav i fråga om fysisk och psykisk lämplighet som gäller för
elevtillståndet. Samfundet föreslår därför att den förstnämnda grunden (punkten
6) skall utgå. Svensk pilotförening finner det fullkomligt oacceptabelt att certifikatinnehavaren
vid förnyelse och beslut om återkallelse skall kunna styrka sin psykiska
lämplighet. Pilotföreningen erinrar om att luftfartsverket är 1979 föreslog
införande av psyko-

s. 273 Kontrollera mot PDF

Prop, 1984/85:212 273

logisk lämplighetsundersökning för trafikflygarcertifikai
och att detta förslag med kraft avfärdats av företrädare för piloter och andra
grupper verksamma inom luftfarten. Föreningen motsätter sig inte psykologisk lämplighetslesl
före utfärdandet av elevtillstånd eller certifikat men tar bestämt avstånd från
varje form av ivångsmässiga psykologiska tester och kontroller avseende
yrkesutövande piloters funktionsförmåga. Svenska allinänflygföreningen kan inte
inse varför det skall vara nödvändigt att inleda ett ålerkallelseförfarande mol
de certifikatinnehavare som genomgår den obligatoriska flygtråningen eller
skaffar sig ett läkarintyg om det som ett villkor för certifikatets giltighet
kopplas regler om alt dessa förutsättningar skall vara uppfyllda.

2.5.4 Tiden för ålerkallelse och "spärrtid"

Enligt kammarrätten i Jönköping kan det när det gäller s.k.
spärrtid synas- mindre konsekvent att lagstiftaren har två skilda system på så
närliggande områden som körkorts- och luftfartslagstiftningen. Kammarrätten
tillstyrker emellertid utredningens förslag att upphäva möjligheten att
återkalla ell certifikat för viss tid. Kammarrätlen beaktar därvid främst tvä
omständigheter, nämligen dels att återkallelse för viss lid mera har karaktären
av en straffrätislig sanktion än av en administrativ åtgärd betingad av
trafiksäkerhetsskäl, dels att säkerhetsskälen torde ha än större betydelse i
samband med återkallelse av luftfartscertifikat än vid återkallelse av
körkort. Del bör vidare enligt kammarrätten antas ha haft betydelse vid valet
av åtgärdssystem i körkortslagstiftningen att det är något av en medborgerlig
rättighet att köra bil. Detsamma kan inte sägas gälla framförande av
luftfartyg. Kammarrätlen avstyrker förslaget att införa termen spärrtid. Termen
är enligt kammarrätten snarast missvisande eftersom del , leder tanken till att
spärren eller hindret är borta i och med att tiden är utgången såsom fallet är
i körkortssammanhang. Kammarrätten erinrar om att det i luftfartssammanhang
inte är fråga om en spärrtid av samma slag som i körkortslagstiftningen. Det
förefaller därför enligt kammarrätten mindre lämpligt alt begagna samma term
för två skilda saker. Enligt kammarrätten bör man antingen välja en annan term
i luftfartslagstiftningen, förslagsvis lägsta väntetid e. d. eller avstå från
någon särskild beteckning vilket kräver en viss omarbetning av de föreslagna
författningstexterna.

Även länsrälten i Östergötlands län pekar pä att termen
spärrtid här används pä annat sätt än i körkortslagstiftningen. Också
länsrätten menar alt det av rältsierminologiska skäl inte kan anses lämpligt
att använda samma term i två olika betydelser. Länsrätten föreslår i
luftfartslagen termen väntetid.

2.5.5 Grunderna för varning och erinran

Enligt luftfartsinspektionen kommer det av utredningen
föreslagna ingri- 18
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

s. 274 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85: 212 274

pandet mot en certifikatinnehavare i form av beslut om erinran
att få det resultatet att antalet varningar reduceras utan att
flygsäkerhetseffekten förioras eller minskas. Genom att beslut om erinran får
ankomma på luftfartsverket kommer såväl belastningen som byråkratin för
domstolarna och den enskilde att reduceras. Luftfartsverket välkomnar därför
den föreslagna formen av ingripande. Förslaget innebär en kodifiering av den
praxis som utbildats inom luftfartsinspektionen. Eftersom varning kan meddelas
mot innehavare av elevtillstånd vore del konsekvent om även en erinran som ju
är en betydligt mildare åtgärd kunde förekomma mot en sådan innehavare. Luftfartsinspektionen
hemställer om komplettering av de föreslagna bestämmelserna i enlighet därmed.

Svensk pilotförening frågar sig om beslut om varning eller
erinran kommer alt arkiveras och införas i någon form av register saml hur
läng tid en sådan påföljd kommer att finnas kvar i ett eventuellt register.
Föreningen frågar sig vidare om flera beslut om varning kan resultera i
indragning av cerlifikal respektive flera beslut om erinran kan resultera i
tilldelning av varning.

2.5.6 Grunderna för försättande ur kraft och
omhändertagande

Kammarrätten i Jönköping föreslår att den föreslagna
bestämmelsen i 4 kap. 12 8 görs tillämplig även vid den i punkt 719 8 samma
kapitel avsedda återkallelsegrunden. Såvitt kammarrätten kan finna avser
punkterna 6 och 7 i 98 så likartade situationer att del saknas anledning att
göra skillnad mellan dem i vad avser möjligheten att försätta certifikat ur
kraft. Enligl kammarrättens erfarenheter i körkortsmäl av närmast motsvarande
slag behövs tämligen ofta interimistiska ålerkallelser under tiden tills
erforderlig utredning blivit färdig. För den av ålderskrämpor eller psykiska
egenheter träffade torde del ofta vara svårt att medge att lämpligheten för
bilkörning eller flygning minskat. Ett beslut att försätta ett certifikat ur
kraft är enligt kammarrätlen till sin natur interimistiskt. Av allmänna
rättsgrundsatser följer att ett sådant beslut skall omprövas så snart den enskilde
begär det eller äterkallelsemyndigheten finner skäl till det. Vid sådan
prövning sker det i kammarrätten normalt en lämplighetsprövning. Enligl
kammarrätten är förslaget att giltighetstiden för vissa beslut att försätta certifikat
ur kraft skall begränsas i enlighet med vad som gäller för spärrtid något
oklart. Enligt kammarrätlen förleds man till tanken att en lämplighetsprövning
skulle ske i dessa fall på samma sätl som vid utgången av den av utredningen
föreslagna spärrtiden. En sådan innebörd är emellertid inte förenlig med
ordalagen i motiveringen. Tydligen är meningen att utgången av giltighetstiden
vid försättande ur kraft skall medföra ett omedelbart återställande av
behörigheten att flyga i motsats till utgången av spärrtiden vid ålerkallelse
som endast möjliggör en lämplighetsprövning. Man kan då lätt komma i den
situationen att någon först får sitt certifikat försalt ur kraft och därefter
återfår behörigheten att flyga sedan beslutets

s. 275 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 275

giltighetstid utgått men lill sist likväl vid den slutliga
prövningen får certifikatel återkallat. Denna situation är inte önskvärd men
kan vara svär att undvika om utgången av giltighetstiden automatiskt medför ell
återställande av behörigheten men så är inte fallet med utgången av
spärrtiden. Kammarrätten ifrågasätter om man inte skulle få en bättre ordning
om man avstod frän bestämmelserna angående utgången av giltighetstid och
ersatte dem med en erinran att försättandet ur kraft skall upphävas på talan av
den enskilde eller på beslutsmyndighetens eget initiativ om och när det kan
antas att den enskilde äter är lämplig att inneha det certifikat som försatts
ur kraft.

Under förutsättning alt reglerna innebär alt den vars certifikat
återkallats först efter den s. k. spärrtiden kan få prövat om han uppfyller
förutsättningarna för förnyelse av cerlifikal kan länsrätten i Östergötlands
län ansluta sig till förslaget att försättande ur kraft av ett certifikat skall
ges begränsad giltighetstid i enlighet med det som gäller för spärrlid. Med
hänsyn till att det ibland kan dra ut på tiden innan lagakraftägande dom
föreligger är del enligt länsrätten från den enskildes synpunkt angeläget alt
hans väntetid inte blir längre än för den som snabbt får en lagakraftägande
dom. Denne bör rimligen inte bli sämre ställd i fräga om möjligheten att få en
ansökan om certifikat prövad genom att han eller åklagaren fullföljer talan
till överrätt. Lagtexten bör emellertid i sä fall kompletteras så att det klart
framgår att meningen inte är alt certifikatel efter utgången av beslutets
giltighetstid skall återlämnas lill innehavaren. Del är enligt länsrätten klart
alt möjlighet mäste finnas att omhänderta ett certifikat och att omhändertagandet
måste få den rättsliga effekten att certifikatinnehavaren förlorar sin
behörighet som förare, navigatör eller flygmaskinist på ett luftfartyg. Av
rättssäkerhetsskäl bör emellertid ett omedelbart omhändertagande av ett certifikat
bli föremål för domstols prövning och fastställas av domstol för att behålla
sin giltighet. Så är det ordnat när det gäller körkort och så bör det
naturligtvis vara ordnat också när det gäller certifikat. Au låta
domstolsprövningen i fastställelsefallen mynna ut i ett beslut om certifikatets
försättande ur kraft ter sig i så fall som oegenilig. Certifikatet är ju redan
salt ur kraft genom omhändertagandet. Däremot finns enligt länsrätten inte
något att erinra mot uttrycket "försätta ur kraft" i sådana fall där
något omhändertagande inte har skett. Hellre än uttrycket "försätta ur
kraft" bör dock enligt länsrättens mening väljas uttrycket "återkalla
tills vidare". Fömtom att härigenom vinns att samspelet mellan omhändertagandet
och domstolens överprövningsinstitut framträder pä ett naturligt sätl erhålls
också överensstämmelse med vad som gäller i fråga om körkort.

2.5.7 Förfarandet vid certifikatåterkallelse, varning m.m.

Enligt domstolsverket kan flera principiella skäl anföras
för att frågor om återkallelse av certifikat m. m. bör prövas av domstol.
Enligt domsiolsver-

s. 276 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 276

ket är inslaget av rättskipning vid prövningen betydande.
Luftfartsverkets mänga roller, bl. a. tillsynsfunktionerna, gör att man kan
tveka inför att verket prövar frågor om återkallelse m.m. Enligt verkets
uppfattning är det en förutsättning för att det skall vara någon mening med att
flytta över prövningen av certifikatåterkallelser pä domstol alt även sädana ålerkallelser
som sker på medicinska grunder kan prövas där. Utredningens slutsats att
handläggningen när det gäller sådana frågor är ingående och komplicerad och att
det inte bör ankomma på domstol att pröva dem är enligt domstolsverket något
förvånande. Från de intressen som domstolsverket har att bevaka finns det
emellertid inte skäl alt la i anspråk de hårt arbelsbelastade länsrätternas
resurser med dessa arbetskrävande mål. Domstolsverket kan därför instämma i
utredningens uppfattning att prövningen av frågor om certifikatåterkallelse på
medicinska grunder bör ligga kvar hos luftfartsverket. Vid den bedömningen
finns det enligl domstolsverkets mening inte skäl att flytta över prövningen
av andra ålerkallelsefrågor eller frågor om varning till länsrätt eftersom
målen blir så fä.

Luftfarlsinspektionen anför att även om några verkliga risker
från rälis-säkerhetssynpunkl inte har påvisats med den nuvarande ordningen
anser man av principiella skäl att sanktionsåtgärder av typ certifikatindragning
och varning inte borde beslutas av luftfartsverket utan av domstol. Om man
accepterar denna principiella utgångspunkt anser luftfartsinspektionen att
utredningens förslag i huvudsak är lämpligt utformat. Särskilt viktigt är alt
beslutanderätten i de många medicinska certifikalärendena, vilka inte har någon
karaktär av sanktion utan är en lämplighetsprövning, ligger kvar på
luftfartsverket. En annan lösning skulle enligt inspektionen leda till
administrativt och resursmässigt orimliga konsekvenser. Att det nya systemet
kommer att medföra ökad byråkrati är dock enligl inspektionen ofrånkomligt.
Den enkla snabba beslutsgängen går förlorad. En domstolsförhandling som
dessutom sker på annan ort kommer alt bli betydligt mer arbets- och resurskrävande
än dagens smidiga ordning. Inspektionen vill framhålla att genomförandet av
förslaget kommer att leda till ett ökat resursbehov vid såväl luftfartsverket
som länsrätten. Även om antalet ärenden kommer att hålla sig kring dagens nivå,
omkring 15 per år, måste man räkna med att muntliga förhandlingar kommer till
stånd i betydande utsträckning vilket påverkar resursåtgången. Enligt luflfartsinspektionens
mening är det inte troligt att förslaget i denna del verkligen står i samklang
med regeringens direktiv att av utredningen framlagda förslag skall kunna
genomföras enligl ramen för oförändrade resurser inom del område förslaget
avser.

Kammarrätten i Jönköping finner i likhet med utredningen
att det kan göras till föremål för kritik att luftfartsinspektionen har alltför
många roller. Kammarrätten kan inte finna de skäl som anförs till stöd för
förslaget att vissa ärenden skall kvarbliva hos luftfarlsinspektionen övertygande.
Kammarrätten uttalar visserligen att luftfartsverket ofta synes upp-

s. 277 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 277

nå såväl rättvisa som praktiska beslut. Det åberopade
utredningsmaterialet är ofta omfattande och avgörandena komplicerade. Delta kan
emellertid inte gärna inverka på den principiella bedömningen och synes i vart
fall inte tala mol att avgörandena sker hos domstol. De omständigheterna alt
avgörandena träffas av chefen för luftfartsinspektionen efter föredragning, vid
vilken såväl flygöverläkaren som juridiskt och tekniskt operativt sakkunniga
personer är närvarande, samt att avgörandena ofta träffas efter ingående
diskussioner och inte sällan utgörs av kompromisser och lösningar i det enskilda
fallet föranleder viss misstanke, att ärenden möjligen någon gäng skulle
tillföras material som inte bringas lill den enskildes kännedom. Skulle en
sådan misstanke vara befogad ulgör de åberopade omständigheterna i själva
verket ell argument för att flytta avgörandena till domstol. Av utredningens
material framgår att en myckel stor andel av de nu ifrågavarande certifikalälgärderna
alltjämt skulle handläggas av luftfartsverket. Den principiella inställningen
skulle således inte få något mera märkbart inslag. Enligl kammarrätten
förefaller farhågorna överdrivna för att de av medicinska skäl föranledda
åtgärderna skulle leda till ett opraktiskt och resurskrävande förfarande vid
domstol.

Länsrätten i Östergötlands län instämmer i uppgiften att
säkerhetskraven bättre kan bli tillgodosedda om avgörandet av frågor om
administrativa sanktioner gentemot certifikatinnehavare skall vila på domstol
i stället för pä luftfartsinspektionen som utfärdar föreskrifter och utreder
brott mol dessa föreskrifter. Enligt länsrätten kan en certifikatinnehavare
rimligen inte vara sämre ställd i rättssäkerhetshånseende än en
körkortsinnehavare. Länsrätten kan emellertid inte dela utredningens mening att
något påtagligt behov från rättssäkerhetssynpunkt av en överflyttning av
prövningen lill domstol av frågan om återkallelse pä medicinska grunder inte
föreligger. Den erfarenhet som länsrätten har i fråga om återkallelse av
körkort på medicinska grunder föranleder länsrätten att i stället ge uttryck
för den uppfattningen au dessa mål är väl sä känsliga från
rättssäkerhetssynpunkt som mål om återkallelse pä grund av trafiknykterhetsbrott.
brott mot trafikreglerna m.m. Länsrätten vill därför bestämt hävda att starka
rättssäkerhetsskäl lalar för att också återkallelse på medicinska grunder
skall beslutas av länsrätten och inte av luftfartsverket. Det bör då givetvis
ankomma på länsrätten alt fatta de interimistiska beslut som kan behövas i
avvaktan pä frågans slutliga avgörande.

Sveriges advokatsamfund hälsar med tillfredsställelse
förslaget att beslutanderätten vid återkallelse av certifikat och meddelande
av varning i princip överförs till domstol. Enligl samfundet inrymmer
emellertid en ålerkallelse pä medicinska grunder också viktiga råttssäkerhetsfrägor.
För den enskilde är del viktigt alt frågan om ett certifikat skall återkallas
avgörs med största möjliga snabbhet av en instans som inte pä en och samma gång
fungerar som utredare, åklagare och domare. Den möjlighet att överklaga som stär
den enskilde till buds är enligt samfundet inte

s. 278 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 278

tillfredsställande frän rättssäkerhetssynpunkt med hänsyn
framför allt till att förfarandet dä kan bli ännu mer utdraget, vilket i och
för sig kan medföra negativa psykiska effekier för den berörde. Ett skäl som
möjligtvis skulle kunna tala mol att länsrätten som första instans handlägger återkallelse
på grund av nu berörda förhållanden skulle kunna vara att antalet ärenden av
aktuellt slag är så många att länsrättens kapacitet inte räcker till utan
betydande förstärkningar och att sådana förstärkningar inte kan komma i fråga i
nuvarande slatsfinansiella läge.

Hetikoplerföreiagens riksförbund invänder med skärpa mot
förslaget till särbehandling av återkallelse på medicinsk grund. Enhgl förbundet
förefaller det ologiskt alt undanta en viss situation och därvid behålla den
gamla rutinen. Redan den avvikelsen från vad som i övrigt skulle gälla att
antalet instanser enligl förslaget tycks bli fyra i stället för tre väcker
betänkligheter från systematisk synpunkt. Förbundet kan inte finna att de
synpunkter som redovisas såsom luftfartsinspektionens argument lill förmån för
särreglering är övertygande. De farhågor rörande den praktiska handläggningen
i domstol av dessa ärenden skulle lika väl kunna anföras mot nuvarande allmänna
rättegångsordning vid allmänna domstolar.

KSAK kan acceptera de praktiska skäl som talar för en
särreglering beträffande ålerkallelse på medicinska grunder men anför att
rättssäkerheten för den enskilde inte är helt tillfredsställande vid detla
förfarande. Möjligheten alt överklaga lill högre instans är alltför tungrodd
och hämmar den enskildes möjlighet att bevaka sin rätt. KSAK anser därför att
ett stadgande av detta slag bör kompletteras med beslämmelser om förhandsbesked
i dylika ärenden till certifikatinnehavaren så att denne har möjlighet att
framlägga ytterligare sakskäl eventuellt med hjälp av konsulterad medicinsk
expertis innan luftfartsverkets beslut fattas.

SAS/LIN anser att också återkallelse på medicinska grunder
bör prövas av länsrätt.

2.5.5 Valet av domstol

Om utredningens förslag om domstolsprövning genomförs har
domstolsverket inte något att erinra mot att målen koncentreras till
länsrätten i Östergötlands län med kammarrätten i Jönköping som fullföljdsinsians.

2.5.9 Partsställningen

Kammarrätten i Jönköping ansluter sig till tanken på ett tväpartsförhål-lande
liksom till uppfattningen att den sakkunskap och de insikter som finns inom
luftfartsinspektionen bör tas till vara i detta sammanhang. Däremot bör enligt
kammarrätten kanske uppdraget att företräda det allmänna inte åläggas
luftfartsverket som sådant utan en eller flera enskilda personer utsedda av
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Man torde enligt
kammarrätten kunna utgå ifrån att de personer som utses innehar den sakkunskap
och de insikter som borde tas till vara.

s. 279 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 279

Länsrätten i Östergötlands län finner det helt
följdriktigt att processen byggs upp kontradiktorisk! med ett allmänt ombud som
företrädare för det allmänna. För allmänna ombudet i körkortsmål vid
länsstyrelsen i Östergötlands län skulle del enligt länsrätten vara en
främmande uppgift att vara allmänt ombud också i certifikatmälen. Denna uppgift
bör enligt länsrätten i stället som utredningen föreslår ankomma på luftfartsverkei
och dä lämpligen på ett allmänt ombud i certifikatmål vid verket.
Erfarenheterna av en sådan ordning för länsstyrelsernas del i körkortsmål har enligl
länsrätten varit goda.

2.5.10 Vissa processuella frågor

Länsrätten i Östergötlands län påpekar all domstolen redan
enligt 20 8 förvaltningsprocesslagen har befogenhet att förelägga enskild part
att inge vissa intyg och bevis. Det kan därför enligt länsrätten diskuteras om
de föreslagna föreskrifterna i 24 8 som har förebild i 42 8 körkortslagen behövs.
Enligt länsrälten kan bestämmelserna dock möjligen ha viss informativ
betydelse genom att de fäster uppmärksamheten på bevisförelägganden som det
ofta kan bli anledning för domstolen att besluta om.

3 Luftfartygs befälhavare och tjänsten ombord

Luftfartsverket berör det skadeständsrättsliga ansvaret i
anslutning lill förslaget rörande befälhavare vid flygning som avser kontroll
av besättningar. En befälhavares ansvar är enligt luftfartsverket såvitt
gäller luftfartyget och tredje man mer omfattande och delvis av annat slag än
det ansvar som en kontrollant har. Ansvaret för luftfartsverkei kan i ett
sådant fall komma alt föreligga inte bara enligt skadeståndslagen utan också
enligt 10 kap. 3 8 luftfartslagen.

Enligt luftfartsinspektionen bör det i lagtexten i 5 kap.
1 8 komma till uttryck att befälhavare finns ombord vid luftfart.

Svenska försäkringsbolags riksförbund berör också
förslaget rörande befälhavare på luftfartyg vid s. k. personnel flight training.
Riksförbundet förutsätter att bestämmelsen tillämpas så alt normalt
kontrollanten är befälhavare eftersom denne under träningen drivit flygningen
och har den bästa överblicken över händelseförloppet under flygningen.
Besättning och eventuella närvarande instruktörer är de facto utlämnade åt
kontrollantens avgöranden under flygningen.

Bestämmelsen berörs också av Helikopterföretagens
riksförbund och Taxiflygföretagens riksförbund. Förbunden menar att förslaget
går i fel riktning. Det möjliggör för myndigheten att föra bort allt ansvar
frän den kontrollerande tjänstemannen. Förbunden menar att denna reglering inte
är rimlig med hänsyn till allmänna flygsäkerhetsprinciper. Det är enligt
förbunden uppenbart sä alt kontrollanten i alla de situationerna för eller

s. 280 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 280

bör föra det faktiska befälet ombord. Typiskt sett är
eleven självfallet mindre erfaren och flygningen går ju ut pä att denne skall
visa sin kompetens. Detla kan i praktiken betyda alt eleven visar gränsen för
sin kompetens. Eleven är hela tiden i en verklig beroendeställning ombord
eftersom kontrollanten skall och bör diktera uppläggningen. Enligt förbundens
mening är det därmed självfallet rimligast att kontrollanten framför eleven
bär det rättsliga ansvaret.

4 Flygplatser och markorganisationen i övrigt

Enligt överbefälhavaren bör rubriken till 6 kap.
återspegla förhållandet att de allmänna bestämmelserna även behandlar frågor om
luftrumsorganisationen.

Överbefälhavaren påpekar vidare att begreppet "luftled"
inte längre blir helt täckande efter det att riksdagens beslut om yiläckande
kontrollerat luftrum har genomförts. Förutbestämda flygvägar inom det yiläckande
kontrollområdet har samma betydelse. Luftleder kommer dock att finnas kvar
utanför yiläckande kontrollerat luftrum under överskådlig tid. Ändras begreppet
luftled till flygväg täcks det avsedda förhållandet såväl inom som utom yiläckande
kontrollerat luftrum. Förutsättningen är dock att med flygväg i detta
sammanhang skall menas "ATS-flygväg" enligl den definition som
framgår av Chicagokonventionens annex 11 kap. 1. Används begreppet flygväg i
lagtexten bör av departementschefens uttalande i propositionen framgå att del
är ATS-flygväg enligt ICAO-definilionen som avses.

Också luftfartsverkei föreslår att begreppet luflled
ersätts med del vidare begreppet flygväg, varmed avses ATS-flygväg. Förslaget
medför enligt luftfartsverket att ändringar i route-systemet kan behöva göras
oftare än vad fallet är beträffande luftlederna i dag. På grund därav skulle
en delegering av beslutanderätten om flygvägar och luftrum vara praktiskt. Med
hänsyn till den genomgång av terminologin som pågår inom luftfartsverket
föreslår verket vidare att "luftområde" konsekvent ersätts med
"luftrum".

Överbefälhavaren påpekar att luftfartsverket också tar ut s.k.
"under-vägsavgifter" dvs. ersättning som betingas av kostnader för
flygtrafiktjänst. Beträffande kostnader som ankommer på försvarsmakten i
motsvarande sammanhang finns särskilda regler. För civil luftfart synes dock
enligt ÖB lämpligt om paragrafen 6 kap. 13 8 även anger möjligheten att la ut
avgifter för flygtrafiktjänst eftersom luftfartsverkets kostnader även påverkar
försvarsmaktens kostnadsbild i fråga om flygtrafiktjänst. Enligt ÖB bör kravel
på innehav av certifikat för tjänstgöring som flygtekniker eller flygklarerare
också gälla flygledare vid utövande av flygtrafikledningsljänst.

s. 281 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 281

Luftfartsverket påpekar att för personal inom
markorganisationen krävs antingen certifikat eller behörighetsbevis. Den
föreslagna bestämmelsen om certifikat kombinerat med behörighetsbevis bör därt"ör
utgå. Enligt luftfartsverket och luftfartsinspektionen bör bestämmelserna i 5
kap. 10 8 luftfartslagen gälla också för flygklarerare och andra med tjänsl av
betydelse för säkerheten, l.ex. personal som utövar flyginformalionstjänst för
flygplats.

5 Tillstånd till luftfartsverksamhet

7 kap. 3 §. För att den föreslagna regeln i 7 kap. 3 8
inte skall missuppfattas bör det enligt luftfartsverkei framgå att den är
avsedd att tillämpas endast i fråga om luftfart med i Sverige registrerade
luftfartyg. Luftfartsverket påpekar vidare all 7 kap. 3 8 f. n. endast
reglerar cabotage och har ett annat ursprung och syfte än vad fallet blir med
den nu föreslagna regeln. Luftfartsverket anser därför att den nya regeln bör
placeras i ett nytt andra stycke.

Helikopterföretagens riksförbund och Taxiflygföretagens
riksförbund påminner om att svårigheter kan föreligga att i förväg avgöra hur
olika praktiska trafiksituationer kan bedömas i de nordiska länderna.

SASILIN förordar generellt att regeringen avgör alla
tillståndsärenden och att en eventuell delegering tillämpas restriktivt. Alla
tillstånd som berör utrikes flygförbindelser bör i princip behandlas av
regeringen med tanke på den mänga gånger känsliga politiska prövning som mäste
äga rum. SAS/LIN kan dock se fördelar med att tillståndsbehandlingen av l.ex.
inrikes linjefart stannar hos luftfartsverket som är den instans som faktiskt
företar den sakliga prövningen av tillständsärendet. SAS/LIN förutsätter dock
att de tillstånd som meddelas ABA/SAS/LIN för in- och utrikesirafik även i fortsäitningen
kommer att ges av regeringen. Eftersom linjeförteckningen är en del av
tillståndet skall regeringen också bestämma över denna. Följaktligen delar
bolagen inte utredningens uppfattning alt ändringar i ABA/SAS/LIN
linjeförteckningar bör kunna företas av luftfartsverket.

SAS/LIN anser det vidare viktigt att utvidga 7 kap. 3 8
till att omfatta även annan luftfart än linjefart mellan Sverige och utlandet.
Därmed säkras enligt bolagen att trafiken i första hand går med svenska
flygbolag. Bolagen utgår ifrån att de svenska myndigheterna i den praktiska
tillämpningen kommer att ge danska och norska flygföreiag tillstånd till
charter- och taxitrafik på reciprok basis samt alt SAS/LIN och Scanair ulan
hinder av nationaliletskraven fär driva sin charterverksamhet. Bolagen ansluter
sig lill utredningens förslag all delegera tillståndsgivningen till
luftfartsverket av chartertrafik lill de interkontinentala destinationer som
redan är klarerade av de skandinaviska regeringarna.

s. 282 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 282

6 Överträdelser av vissa villkor för trafiken

Luftfartsverket vill i motsats till utredningen förorda
att koncession ges till alla flygföretag som bedriver trafik på Sverige,
sålunda även de företag som utför trafiken med stöd av luftfartsavtal. Man får
då enligl luftfartsverket likhet inte bara i straffrättsligt avseende utan
även i vad gäller förutsättningarna för bedrivandet av själva trafiken.
Utfärdande av koncessioner kommer dock att innebära ändring av nuvarande
mångåriga praxis. Enligl luftfartsverkels mening bör man av flera skäl i
förevarande fall inte ställa alltför höga förväntningar på en straffsanktion.
Det egentliga värdet kan komma att ligga i dess preventiva effekt. Vidare kan
man skönja en utveckling i riktning mot en liberalare priskonkurrens. Således
har USA och ett antal medlemmar i den europeiska luftfartsorganisationen ECAC
nyligen ingått ett avlal om tillämpning av ett zonsystem med priser för
persontransporter över Nordatlanten. Avtalet, som trädde i kraft den I augusti
1982 och har sex månaders giltighet, går ut på att vissa referenspriser och
zoner kring dessa fastställs av parterna. Systemet innebär också alt
flygföretagen kan anpassa sina priser efter marknadsläget ulan att särskilt
ansöka om vederbörande myndigheters godkännande så länge priserna ligger inom
gränserna för zonerna. Luftfartsverket anser också det tveksamt huruvida
luftfartsverkets lagliga möjligheter att göra ingripanden innefattar
möjligheten att vägra godkänna tidtabeller, tariffer m, m.

Enligt SAS/LIN är utredningens motivering för att
genomföra en lagändring felaktig och saknar grund. Bolagen anser tvärtom att
utredningen borde ha föreslagit att ge främmande bolag koncession. I den
standardtext till luftfartsavtal som de skandinaviska myndigheterna enats om
och som återfinns i flera luftfartsavtal finns bestämmelser om att ena partens
myndigheter skall pröva om det bolag som designerats av den andra parten
uppfyller tekniska och trafikala krav för att kunna utöva irafikrältigheterna i
avtalet. Överträdelser av tarifferna skall, om koncessionssystem infördes för
främmande bolag, kunna bestraffas med återkallelse eller suspension av tillståndel
enligt luftfartsavtalet. I de fall luftfartsavtalen föreskriver alt tillstånd
skall ges finns således inga formella hinder för att utfärda koncession;
snarare kan sägas att vi uppfyller våra förpliktelser enligt avtalen. Vid valet
mellan de två lagtekniskt alternativa vägarna finns också ett annat skäl som
talar mot en lagändring. Bolagen anser att detla i luftfartsvärlden skulle
kunna uppfattas som en onödigt hård markering av Sverige beträffande "enforcement-problemet".
Andra länder med vilka Sverige slutit luftfartsavtal kan vid upptäckten av
lagändringen ifrågasätta avtalens giltighet vilket i sin tur kan leda till
ansträngda luftfartspolitiska relationer, eventuella motåtgärder eller t. o. m.
uppsägning av avtalen. Att ge koncession till ett främmande flygbolag skulle
däremot vara helt i överensstämmelse med både gällande luftfartsavtal och
lagstiftning och borde rimligen inte förorsaka några negativa reaktioner i
andra länder. Med tanke pä att

s. 283 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 283

tariffområdet är så komplicerat är de allmänna domstolarna
enligt bolagen inte särskilt lämpade att bedöma och döma i mål om
tarifföverträdelser. Hela processen med polisutredning, åtal och
domstolsförhandling är omständlig och tar dessutom läng tid att genomföra. I
praktiken förutser bolagen därför ingen större användning av straffsanktionen
men trots detta kommer den sannolikt att få en stor allmänpreventiv betydelse.
Ur S.'\S" synpunkt är det viktigt att alla flygbolag vet att de själva och
deras agenter är straffansvariga för prisöverträdelser. Bäst lämpad att ta upp
en diskussion om prisöverträdelser med flygbolagen är fackmyndigheten
luftfartsverket. Med hjälp av den administrativa sanktion som skulle stå till buds
om koncessionssyslem infördes skulle verket effektivt kunna bidra till att
förhindra prisdumpning pä den svenska marknaden. Bolagen är övertygade om att
bara en erinran lill del felande flygbolaget om alt luftfartsverket kan
suspendera tillståndet eller gå in med en effektiv kontrollåtgärd skulle förmå detla
att upphöra med att sälja biljetter till underpris.

7 Vissa bestämmelser om lufttrafiken

Enligt luftfartsverkei bör landning enligt 8 kap. 3 8
också få ske pä godkänd enskild flygplats. Landningen bör å andra sidan bara få
ske inom riket.

Liknande synpunkter framförs av luftfartsinspektionen.

8 Ansvaret för skador genom luftfart

Enligt luftfartsverket bör begreppet innehavare avse den
som på något sätt har en begränsad sakrätt i ett luftfartyg. Begreppet brukare
bör användas bara som benämning på den som faktiskt använder luftfartyg.
Innehavaren och brukaren kan vara en och samma person men det behöver enligt
luftfartsverket inte förhålla sig så.

Luftfartsverket anser vidare att utredningens resonemang
och förslag lill ny lydelse av 3 8 luftansvarighetslagen inte är alldeles klara
eller sinsemellan överensstämmande.

9 Flygräddningstjänst, bärgning och undersökning av
luftfartsolyckor

Enligt överbefälhavaren bör definitionen av flygräddningstjänst
i 11 kap. I 8 ansluta till befintlig begreppsförklaring i bestämmelser för
flygtrafikledningstjänst (BFT). Vidare, påpekar överbefälhavaren, har
regeringen i samband med flygtrafiktjänstens integration beslutat om ansvars-
och upp-

s. 284 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 284

giftsfördelning mellan luftfartsverket och försvarsmakten.
För att återspegla detta bör ordet "leder" bytas mol
"organiserar". Liknande synpunkter beträffande definieringen av flygräddningstjänsten
framförs av tuflfarlsverket och luftfarlsinspektionen.

Luftfartsinspektionen finner det positivt all statens
haverikommission föreslås få möjlighet alt delegera rätten att göra
undersökningar. Kompetenta svenska intresseorganisationer bör enligt
inspektionen i många fall kunna anlitas. På delta sätt kan kommissionens
resurser tas i anspråk för sådant som är att hänföra till egentlig luftfart
medan sådana områden som ulgör sport och hobbyverksamhet kan delegeras lill
lämplig organisation. Delta bör för kommissionens del innebära resursbesparingar
och därmed vara ekonomiskt fördelaktigt för den civila luftfarten. Dessutom är
det enligt inspektionen från flygirafiksäkerhetssynpunkt positivt att organisationerna
aktivt engageras med eget ansvar i utredningsarbetet.

Inte heller statens haverikommission har någon erinran mot
förslaget. Haverikommissionen påpekar all en förutsättning för att
undersökningsskyldighet skall föreligga enligt II kap. 7 8 luftfartslagen primärt är att
olyckshändelsen inträffat vid användningen av ett luftfartyg. Varken vid
luftfartslagens tillkomst eller i del nu föreliggande betänkandet har närmare
utvecklats vad som menas med nyttjande eller användning av ett luftfartyg.
Kommissionen utgår från att det i första hand är av intresse att utreda
olyckshändelser som inträffar i anslutning lill att luftfartyget används för
sitt ändamål, dvs. flygning samt inledande och avslutning av sådan. Delta
överensstämmer med den definition av luftfartsolycka som finns upptagen i annex
13 till Chicagokonventionen. Kommissionen är emellertid medveten om alt
uttrycket vid användningen av ett luftfartyg medger en vidsträcktare tolkning
än som kommer lill uttryck i annexets definition. Användningen av ell
luftfartyg behöver l.ex. inte vara förknippad med att fartyget är bemannat
eller att det nytljas utan avsikt att flyga. En robot som ju inte är bemannad
men enligt definitionen i annex 13 är ett luftfartyg kan ju haverera och då
orsaka sädana skador som anges i 11 kap. 78. Det sagda innebår dock inte all
kommissionen har någon erinran mot den föreslagna texten i lagrummet.
Beträffande rätten att överlåta åt andra att göra undersökningar som eljest
ankommer på kommissionen har kommissionen inte haft andra önskemål än att det
i lagen fastslås att kommissionen äger all helt eller delvis överlåta
undersökningen av haveri i Sverige till annan stat där luftfartygei är
registrerat eller där brukaren av luftfartyget har sitt hemvist. Att en sådan delegering
skall kunna ske förutsätts i annex 13 kap. 5:1. Däremot anser kommissionen att
anledning saknas att medge delegationsrätt i andra fall. Kommissionen bör ha
huvudansvaret för alla undersökningar enligt 11 kap. 7 8.

Kommissionen föreslår vidare all rapporter beträffande
inträffade olyckshändelser skall fullgöras hos haverikommissionen.

s. 285 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 285

10 Ansvarsbestämmelser

Riksåklagaren förordar all frågan om luftfartsrättens
undantagande frän tillämpningsområdet i 1968 års lag om rätt för utlänning och
utländskt företag att idka näring i riket blir föremål för nya överväganden.
Riksåklagaren har inte någon erinran mol utredningens förslag såsom en
temporär lösning av frågan.

En
konsekvens av utredningens förslag blir enligl riksåklagaren att strafföreläggandeinstilutet
kan användas i en ökad omfattning. Möjligen kan enligl riksåklagaren
beträffande vissa brott l.ex. användande av ett luftfartyg trots att det inte
är luftvärdigt eller miljövärdigt ifrågasättas om utredningens skäl för en
sänkning av straffmaximum är tillräckliga. Med hänsyn till bl. a. att avsikten
med förslaget inte är alt gärningarna i allmänhet skall bedömas mildare än vad
som är fallet i dag och då brottsbalkens bestämmelser kan bli tillämpliga
beträffande vissa allvarliga överträdelser finner riksåklagaren emellertid inte
anledning till erinran mot utredningens förslag i denna del. Den omständigheten
att preskriptionstiderna avkortas vid en sänkning av straffminimum från tvä är
kan enligt riksåklagarens mening inte åberopas som ett skäl för att behälla
nuvarande slrafflatituder vid ifrågavarande brott. Strafflatituden kan ju
bestämmas på grundval av brottets allvariighetsgrad.

11 Forum i brottmål

Enligt riksåklagaren bör starka skäl krävas för att man pä
ett visst område skall avvika från allmänna forumregler. Med hänsyn till det
relativt ringa antalet förekommande lufträttsmål och deras speciella och
alltmera komplicerade karaktär finner riksåklagaren emellertid övervägande skäl
föreligga att begränsa handläggningen av dessa mål lill ett mindre antal
tingsrätter. Utredningens förslag att de tingsrätter som är sjörättsdomstolar
även skall vara lufträttsdomstolar synes riksåklagaren välgrundat. Han
tillstyrker således förslaget i denna del.

Domstolsverket
avstyrker utredningens förslag. Enligt domstolsverket är antalet mål av lufirättslig
art så litet att inte ens de föreslagna domstolarna skulle vinna någon
nämnvärd erfarenhet av målen. Målen kan heller knappast anses vara mer
komplicerade än många andra målgrupper som tingsrätterna har att ta ställning
till.

Stockholms
tingsrätt anser att en koncentration av handläggningen är påkallad såväl när
del gäller tvistemål som brottmål. Tvistemål av luflrälts-karaktär är enligl
tingsrätten visserligen inte ofta förekommande men har har å andra sidan
omfattat för lufträllen speciella omständigheter såväl i sakfrågor som i fråga
om den juridiska bedömningen. Nu angivna förhållanden torde enligl tingsrätten
gälla även en del av brottmålen såsom

s. 286 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 286

luftfartsverket angett. Just den omständigheten att lufträttsmålen
inte är sä ofta förekommande gör att erfarenhet och förtrogenhet med dessa mål
bäst kommer alt tillvaratas om målens handläggning koncentreras till någon
eller några domstolar. 1 och för sig torde det enligt tingsrätten vara lämpligast
att tvistemålen handläggs vid endast en tingsrätt, i så fall Stockholms
tingsrätt, inom vars jurisdiklionsområde de ledande flygföretagen och försäkringsbolagen
hör hemma. 1 fråga om brottmål synes det däremot lämpligt att dessa från den
enskilde partens kostnadssynpunkt inte förs till endast en domstol. Ä andra
sidan gör också här erfarenhelssynpunklen sig gällande. Det synes med beaktande
av båda dessa synpunkter lämpligt att antalet domstolar för dessa mål inskränks
lill ett mindre antal. Tingsrätten förordar att lufträttsmålen skall handläggas
vid ett mindre antal domstolar och då vid sjörätlsdomslolar.

Kalmar tingsrätt finner utredningens förslag väl
motiverat. De fördelar som en motsvarande koncentration har inneburit i frågan
om sjömålen kan enligl tingsrätten med styrka göras gällande även i fråga om
luftmålen. Enligt tingsrätten vore del värt all närmare belysa hur i dessa mål
erforderlig sakkunskap skall kunna tillföras domstolarna. Det borde utredas
huruvida detta skall ske i form av sakkunnigbevisning eller om andra
lösningar, exempelvis genom alt en speciell sakkunnig knyts direkt till
domstolen, bör väljas.

Enligt Sundsvalls tingsrätt kan del antas att Stockholms
tingsrätt har och även i fortsättningen kommer att ha den alldeles övervägande
delen av lufträttsmålen. Del är enligt tingsrätten uppenbart att den domstolen
kommer att få betydande ertarenhel av ifrågavarande onekligen ganska särpräglade
rättsområde. 1 den mån sakkunniga anlitas kan man nog utgå ifrån att även många
av dessa personer finns i stockholmstrakten. Från de synpunkter som nu berörts lalar
därför starka skäl för att målen koncentreras till en enda domstol och att del
blir Stockholms tingsrätt. Enligl tingsrätien bör även ivisiemålen handläggas
av samma domsiol som har brottmålen.

Enligl Sveriges advokatsamfund har utredningen inte lagt
fram någon statistik som stöd för sin uppfattning att målen numera blivit så
komplicerade och invecklade att specialdomstolar är erforderliga.
Tingsrätterna i landet är enligl den erfarenhet som samfundets ledamöter vunnit
under perioden 1972-1982 i regel väl skickade att handlägga även lufträttsmål.
Den lufträltsliga lagstiftningen utgör visserligen ett särskilt rättsområde men
detta är enligt samfundet inte sä egenartat att det alltid eller ens i regel
förutsätter en särskild förtrogenhet med luftfartsförhållandena hos domstolen.
De speciella insikter och kunskaper som kan krävas torde vid behov kunna
förmedlas av åklagarna och av den tilltalades försvarare som ofta har särskild
kunskap i ämnet. Frågeställningarna skiljer sig inte sällan från dem som
uppkommer vid tillämpningen av sjölag. Samfundet avstyrker förslaget att
lufträttsliga brottmål skall handläggas hos särskilda domstolar.

s. 287 Kontrollera mot PDF

Prop.
1984/85:212 287

KSAK
anser alt de skäl utredningen framlagt inte är starka. Målen är enligt KSAK
inte speciellt komplicerade eller annoriunda än vanliga brottmål och KSAK
anser därför att såväl tvistemål som brottmål i luftfartssammanhang skall
behandlas vid vanliga tingsrätter och att specialdomstolar bör undvikas.

12
Militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

Överbefälhavaren
finner att utredningens ställningstagande möjliggör ett fortsatt rationellt
utnyttjande av mililära resurser där de används enligt de principer som nu
tillämpas. Den höga standard som råder på flygande materiel och besättningar
inom försvaret tillsammans med den kontinuerliga och flygsäkerhetsmässiga
uppföljningen borgar enligt överbefälhavaren också för att den mililära
flygverksamheten som i vissa hänseenden liknar den civila bedrivs under säkra
och lämpliga former.

Luftfartsinspektionen
anser att tiden redan nu är mogen för att författningsmässigt reglera frågan.
Angelägenheten understryks enligt luftfartsinspektionen av att försvarets
transportkapacitet har ökat och att militära åtaganden av civila transporter
skapat betydande irritation inom den civila flygbranschen.

Bilaga 4

Artikel
83 bis i Chicagokonventionen

Artide
83 bis

Tran.sfer of certain funciions and duties

(a) Nolwithstanding the provisions of Artides 12. 30. 31
and 32 (a), when an aircraft registered in a contracting State is operaled pursuant
to an agreement for the lease. charter or inlerchange of the aircraft or any
similar arrangemenl by an operator who has his principal place of business or,
if he has no such place of business, his permanent resi-dence in another contracting
State, the State of registry may, by agreement with such other State, transfer
lo it all or part of its funciions and duties as State of registry in respect
of that aircraft under Artides 12. 30, 31 and 32 ta). The State of registry shall
be relieved of responsibility in respect of the funciions and duties transferred.

(b) The transfer shall not have effect
in respect of other contracting States before either the agreement between
States in which il is embodied has been regisiered wiih Ihe Council and made public
pursuant to Artide 83 or the existence and scope of the agreement have been directly
communicated to the authorities of ihe other contracting State or States concerned
by a State party to the agreement.

Artikel
83 bis

Överföring av vissa funktioner och förpliktelser

a)
Oaktat
bestämmelserna i artiklarna 12, 30, 31 och 32 (a), då ett i en fördragsslutande
stat registrerat luftfartyg på grundval av hyres-, charter- eller ömsesidigt
bytesavtal gällande luftfartygei eller på grundval av någon liknande reglering
används av en brukare som driver näringsverksamhet med huvudkontor eller, om
verksamheten saknar huvudkontor, är stadigvarande bosatt i annan
fördragsslutande stat, kan registreringsstaten genom överenskommelse med sådan
annan stal överföra till denna samtliga eller en del av sina funktioner eller
förpliktelser såsom registreringsstat i fråga om detta luftfartyg i enlighet
med artiklarna 12, 30, 31 och 32 (a). Registreringsstaten befrias från ansvar i
fråga om de överlåtna funktionerna och förpliktelserna.

b)
Överlåtelsen
har inte verkan gentemot andra fördragsslutande stater innan antingen
överenskommelsen mellan staterna om densamma har registrerats hos rådet och
offentliggjorts i enlighet med artikel 83 eller stat som är part i
överenskommelsen direkt har meddelat myndigheterna i annan vederbörlig
fördragsslutande stat eller stater förekomsten och omfattningen av
överenskommelsen.

cj Bestämmelserna i styckena a) och b) ovan tillämpas även
på de fall som avses i artikel 77.

Prop.
1984/85:212 289

Bilaga 5

De remitterade lagförslagen

I Förslag till

Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)

Härigenom föreskrivs i fräga om luftfartslagen (1957:
297)'

dels att 2 kap. 6, 7 och 13 88. 6 kap. 108 och 13 kap,
7-13 88 skall upphöra att gälla,

dels all rubriken närmast före 6 kap. 10 8 skall utgå.

dels att nuvarande I kap. 5 8 skall betecknas 1 kap. 8 8
och ha nedan angivna lydelse,

dels att nuvarande 3 kap. I0a8 skall betecknas 3 kap, 11 8
och ha nedan angivna lydelse,

dels att 1 kap. 1-4 88. 2 kap. I, 3-5, 9-12 och 14-1688. 3
kap. 1-10 88,4 kap. 1-9 88. 5 kap. I-4 och 5-11 88, 6 kap. 1-9 och 11-16 88, 7
kap., 8 kap. 1-4 och 5-988, 9-13 kap., 14 kap. 1-488 samt 15 kap., rubrikerna
till första och andra avdelningen, rubrikerna till 2-7, 9-11 samt 13 och 14
kap., rubrikerna närmast före 2 kap. 1,12 och 16 88, 6 kap. 4 8 saml 9 kap. 3,
12, 17. 31 och 37 88 skall ha nedan angivna lydelse,

dds att i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap. 5-7
88, 2 kap. Ila8,4 kap. 10-3088, 5 kap. 4a8, 8 kap. 4a-4c88och 14 kap. 58 samt
närmast före 6 kap. 8 och 11 88 samt 13 kap. 1 och 688 nya rubriker av nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

FÖRSTA AVDELNINGEN

Om civil luftfart Civil luftfart

1 KAP. Inledande bestämmelser

Luftfart må här i riket äga rum Luftfart får i Sverige äga rum

allenast med de inskränkningar och bara på de villkor, som anges i den-

///;t/er de villkor, som/Ö//M fli'den- na lag, / bestämmelser som har

na lag och med stöd därav medde- meddelats med stöd av denna lag

lade föreskrifier eller som eljest eller / andra lagar eller förordning-

siadgas i lag eller författning. ar.

Luftfart må ej äga rum med and- Luftfart/ir5/- äga rum med svenska

ra luftfartyg än sådana som hava luftfartyg. Med luftfartyg som har

svensk nationalitet eller nationali- nationalitet i en annan stal får tiifl-

tet i främmande stat, med vilken fart äga rum endast om del har

stulits överenskommelse om rätt lill träffats avtal med den andra staten

luftfart inom svenskt område. om räll till luftfart inom svenskt

område.

19 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 212

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

När särskilda skäl äro därtill, äger regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei medgiva att luftfart ma äga
rum ///((/; hinder av vad i första stycket sägs, så ock bestämma viltkoren däiför.

290

Föreslagen lydelse

Om del finns särskilda skäl får regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer medge alt luftfart får äga rum även i andra
fall och föreskriva på vilka villkor detla får ske.

Luftfart må ej inom svenskt område äga rum i överljudsfart.

När synnerliga skäl föreligga, äger regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, lufijäris-

Luftfartyg /lår inte inom svenskt område framföras med överljudsfart.

Om del Jinns
synnerliga skäl Jår regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge undan-verkel
medgiva luftfart ulan hinder lag från förbudet. 1 samband därav vad som sägs i
första stycket så med får anges på vilka villkor lufl-

farten
får äga rum.

ock
bestämma villkoren däiför.

Regeringen
äger all av mililära skäl eller av hänsyn lill ullmän ordning och säkerhet
inskränka eller förbjuda luftfart inom viss del av riket. Efter regeringens
bemyndigande må ock lufifarisverket av hänsyn lill allmän ordning och säkerhet
inskränka etter för högst tvä veckor förbjuda lufifäri inom visst område.

Under utomordentliga förhållanden eller då eljest hänsyn
till allmän säkerhet kräver det äger regeringen tillfälligt Inskränka eller
förbjuda luftfart inom hela riket.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer får av
militära skäiyöreiA77i'fl inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom
viss del av riket. Sådana föreskrifter får också meddelas av regeringen eller
den myndighet regeringen besiämmer om del behövs av hänsyn lill allmän ordning
och säkerhet eller natur- och miljövård. Föreskrifter om förbud som meddelas
av annan myndighet än regeringen får dock avse högst två veckor.

Under utomordentliga förhållanden eller när det i övrigt
krävs av hänsyn till allmän säkerhet/År regeringen tillfälligt/öreiAr/ro
inskränkningar av eller förbud mot luftfart inom hela riket.

Denna lag
skall, där ej annat följer av vad i lagen är stadgat, med avseende å svenski
luftfartyg lända till efterrättelse jämväl vid luftfart utom riket, såvitt det
är förenligt med lag i främmande stat som efter överenskommelse eller eljest
är tillämplig.

Bestämmelserna
i 9 kap. äro. ändå alt luftfartygei icke år av

När inte annat följer av denna lag skall den gälla för
svenska luftfartyg även vid luftfart utom riket om detla är förenligt med den
främmande lag som är tillämplig.

/ den mån det följer av avtal med andra stater eller av
allmänna rätts-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

svensk nationalitet, tillämpliga jämvid vid luftfart utom
riket, i den mån det följer av överenskommelse med främmande stat eller eljest
av allmänna rättsgrundsatser.

291

Föreslagen lydelse

grundsatser gäller bestämmelserna i 9 kap. också vid
luftfart utom riket med utländska luftfartyg.

5§ Om atomskada gälla särskilda beslämmelser.

De bestämmelser i denna lag som gäller i fråga om
luftfartyg som är registrerade i en annan stat skaU på moisvcirande sätt
tillämpas i fråga om luftfartyg som är registrerade hos en internationell
organisation.

6§ Regeringen får föreskriva alt denna tag etter med slöd
av denna lag utfärdade föreskrifier. som avser skydd för liv. personlig säkerhet
eller hälsa samt trafik skall, om della är förenligt med lagen i registreringsstaten,
tillämpas på utländska tuftfariyg som innehas med nyiijanderäii av svenska
brukare.

7§ Regeringen får beträffande svenska luftfartyg som
innehas med nyttjanderåii av utländska brukare föreskriva undantag .från denna
lag etter med stöd av denna tag utfärdade föreskrifier som avser skydd för liv,
personlig säkerhet eller hälsa samt trafik.

8§ Om atomskador gäller särskilda beslämmelser.

Om registrering av luftfartyg, dess nationalitet och
märkning

Registrering

Över luftfartyg skall hos luftfartsverket föras register (luftfar-tygsregisier).

nationalitet och

Registrering, märkning

Registreringen

Luftfartsverkei för register över luftfartyg
(luftfartygsregister).

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Om inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa
internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är särskilt
stadgat.

292

Föreslagen lydelse

Om inskrivning av rätt till luftfartyg och om vissa
internationella förhållanden beträffande rätt lill luftfartyg finns det
särskilda bestämmelser.

Ej må
luftfartyg, som är registrerat i främmande stat, registreras här i riket, med
mindre del asföres ur den främmande statens register.

En
luftfartyg, som är registrerat i en främmande stal, får Inte registreras /
Sverige om del inte avregistreras i den främmande staten.

Luftfartyg
må icke registreras med mindre det har luftvärdighetsbevis och, / den
utsträckning regeringen eller efter regeringens bemyndigande luftfartsverket
föreskriver, miljövärdighetsbevis. Bevis skall ha utfärdats etter godkänts här
i riket.

En
luftfartyg/wr registreras bara om det har luftvärdighelsbevis. Regeringen
eller den myndighet regeringen besiämmer får föreskriva all luftfartyg också
skall ha miljövärdighetsbevis.

Luftvärdighets-
och miljövärdighelsbevis skall vara utfärdade eller godkända i Sverige.

Ansökan
om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren och innehålla
för registreringen nödiga upplysningar rörandefartyget, ägaren och dennes förvärv
av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av utredning till styrkande av all
sökanden är ägare av fartyget och att i övrigi de i 2—4 §§ upptagna viUkoren äro
uppfyJIda, så ock av handling som utmärker när, var och av vem fartyget är
byggt.

Ansökan
om registrering av en luftartyg skall göras av ägaren. Ansökningen skall vara
skriftlig och innehålla de upplysningar som behövs för registreringen.

Luftfartyg,
som är intecknat, må ej på grund av ägarens begäran eller annan i8§ avsedd
omständighet avföras ur registret, med mindre i ärendet företes bevis från
inskrivningsdomaren, an inteckningshandlingen uppvisats för honom samt att inteckningshavaren
samtyckt till åtgärden, men i registret skall göras anmärkning om vad i
ärendet förekommit.

Avföres luftfartyg ur registrei eller sker i registret
anmärkning som

Om ett
luftfartyg är intecknat/or det avregistreras enligt 8§ endast om inteckningshavaren
har medgett det.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

i första stycket sägs. skall inskrivningsdomaren ofördröjligen
underrättas därom.

Förestagen lydelse

293

Innehaves
luftfartyg pä grund av köp ulan att äganderätten övergått å innehavaren, skola
i registrei antecknas innehavarens namn och den räll som liltkommer honom. Del
åligger dem som slutit avtalet att ofördröjligen göra anmälan därom till luftfartsverkei.

Upplåter
någon luftfartyg för obestämd tid eller för en lid av minst två veckor till
annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på begäran av upplälaren
eller innehavaren i registret göras anteckning om upplåtelsen.

Om någon innehar ett registrerat luftfartyg på grund av
kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, skall innehavet antecknas i luftfartygsregislret.
De som träffar avlal om ell sådant köp skall genast anmäla det till luftfartsverket.

Om någon innehar ett registrerat luftfartyg med nyiijanderäii
för en obestämd tid eller för en bestämd tid om minst två veckor, skall anteckning
om innehavet göras i luftfartygsregislret om ägaren eller innehavaren begär
det.

Har å
utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i svensk ägo
och äro de i 2 och 3§§ för registrering angivna villkoren uppfy'llda, må
fartyget, / enlighet med beslämmelser som regeringen meddelar, för viss lid antecknas
i ett särskilt bihang lill luftfartygsregislret.

Otn ett
luftfartyg har byggts utomlands för svensk räkning eller om ett luftfartyg som
finns utomlands har övergått till en svensk ägare, får fartyget antecknas i
ett bihang till luftfartygsregistret om förutsättningarna i 2 och 3 §§ är
uppfyllda. Anteckningen skall gälla en viss lid.

11 a§ Luftfartsverket för en förteckning över de
utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare (brukarf
örte c kning).

Nationalitet

Nationaliteten

Sedan luftfartyg införts i luftfartygsregislret, äger det
svensk nationalitet.

Om
införandet i registrei skall luftfartsverket uifärda bevis (nationalitets- och
regislre-ringsbe vis).

Luftfartyg
som är införda i luftfartygsregislret har svensk nationalitet.

Luftfartsverket
utfärdar bevis om registreringen (nationalitets- och regi st reri ngsbe-vi s).

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Luftfartyg,
som antecknats i bihanget till luftfartygsregislret, äger svensk nationalitet
sä länge anteckningen gäller.

Om
anteckningen i bihanget skaU luftjärlsverkel uijärda interimistiskt nationaliiels-
och regislre-ringsbevis.

Luftfartyg
som har antecknats i bihanget lill luftfartygsregislret har svensk nationalitet
sä länge anteckningen gäller,

Luftjärlsverkel
utfärdar bevis om anteckningen i bihanget (interimistiskt nationalitets- och
registreringsbevis).

Svenskt luftfartyg skall, när del nytljas lill luftfart,
hava svenskt nationalitets- och registreringsbevis.

Utländskt luftfartyg skall vid luftfart inom svenskt
område hava motsvarande bevis från främmande stal, med vilken slulils överenskommelse
om räll lill sådan luftfart.

Nyttjas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i I kap.
2 8 andra stycket, gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverkei föreskriver.

Ett svenskt luftfartyg skall ha svenskt nationalitets- och
registreringsbevis när det används vid luftfart.

Ett utländskt luftfartyg skall ha motsvarande bevis från
registreringsstaten vid luftfart inom svenski område.

Om luftfartyg används med tillslånd enligt 1 kap. 2 8
andra stycket, gäller de beslämmelser som meddelas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.

Luftfartyg, som införts i luftfartygsregistret eller
antecknats i bihanget, skall märkas i enlighet med sin nalionalitets- och
registreringsbeteckning. Märkena skola föras så länge fartyget kvarstår i
registret dier bihanget.

Luftfartyg,
som år registrerat i främmande stal med vUken slutils överenskommelse om rätt
till luft-fan inom svenski område, skall vid sådan luftfart vara märkt i
enlighet med föreskrifterna i hemlandet.

Nytljas luftfartyg jämlikt medgivande som avses i t kap.
2 8 andra stycket, gäller vad regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
luftfartsverket föreskriver.

Luftfartyg som är införda i luftfartygsregislret eller
antecknade i bihanget skall vara märkta med sina nationalitets- och registreringsbeteckningar.

Utländska luftfartyg skall vara märkta i enlighet med
föreskrifterna i registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.

Om luftfartyg används med tillstånd enligt 1 kap. 2 8
andra stycket, gäller de föreskrifier som meddelas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

3 KAP.

Om luftvärdighet och miljövär- Luftvärdighet

dighet dighet

och miljövär-

Luftfartyg
skall, när det nyttjas lill luftfart, vara luftvärdigt och mil-jövärdigl.

Ej må luftfartyg anses luftvärdigt, med mindre del är så
konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet samt äger sådana flygegenskaper,
att säkerhetens krav äro tillgodosedda.

Ej må luftfartyg anses miljövärdigt med mindre det är
konstruerat, byggt, utrustat och vidmakthållet så att luftfartyget ej vållar
skada genom buller, luftförorening eller likartad störning. Närmare föreskrifter
för tillämpningen av detta stycke meddelas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av luftfartsverkei.

Luftfartyg skall vara lufivärdiga och miljövärdiga när de
används r/rf luftfart.

Ett
luftfartyg anses luftvärdigt om det är konstruerat, byggt, utrustat och hållet
i stånd på ell sådanl säll saml har sädana flygegenskaper all säkerhetens krav
är iipp-fyJIda.

Ett luftfartyg anses miljövärdigt om det är konstruerat,
byggt, utrustat och hållet i stånd på en sådanl sätt att del inie orsakar
skador genom buller eller lufiföroreningar eller genom andra liknande slörning-ar.

Luftfartyg
skall undergå besiktning enligl vad regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, luftfartsverket föreskriver, så ock i övrigi med avseende å
luftvärdigheten vara underkastat tillsyn av luftfartsverket.

Besiktning
och lillsyn må enligl vad regeringen bestämmer av luftfartsverket uppdragas ål
särskild sakkunnig etter myndighet inom eller utom riket.

Luftfartyg
skall beiräfjände luftvärdigheten Slå under tillsyn av luftfartsverket.
Detsamma gäller tillbehör ocli reservdelar lill luftfartyg och annan sådan ulruslning
för farlyg och ombordvarande som har betydelse för säkerheten.

Om regeringen föreskriver det får luftfartsverket uppdra
ål särskilda sakkunniga att sköta besiktning och lill.syn.

Sedan
luftfartyg vid besiktning eller annorledes funnits vara luftvärdigt. skall luftfartsverkei
utfärda bevis därom (luflvärdighetsbevis). Beviset må utfärdas för viss tid
och begränsas till all avse tuftfari av viss art eller inom visst område.
Regeringen etter, efter regeringens bemyndigande.

När ett
luftfartyg har visats vara luftvärdigt utfärdar luftfartsverket ell bevis om della
(luflvärdighetsbevis). Beviset kan begränsas titt att avse viss tid. viss tiiflfart
eller htflfart inom visst område.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

luftfartsverket äger föreskriva, att i beviset etter
därvid fogad handting skall angivas vad vid fartygets nyttjande skall
iakttagas för alt det skall anses luftvärdigt.

Luftvärdighelsbevis må förnyas, om fartyget finnes vara luftvärdigt
enligl de krav som gälla då förnyelsen skall ske. Luftfartsverket äger ål
sakkunnig eller myndighet som avses i 2 § andra stycket uppdraga att förnya
luftvärdighetsbevis.

296

Föreslagen lydelse

Ell luftvärdighelsbevis kan förnyas om tuftfartygel är luftvärdigt
enligl de krav som gäller när förnyelsen skall ske.

Om regeringen bestämmer det får luftfartsverkei uppdra ål
särskilda sakkunniga all uifärda och förnya luftvärdighelsbevis.

Svenski luftfartyg skall, när del nyttjas till luftfart,
hava svenskt eller av luftfartsverket godkänt utländskt luflvärdighetsbevis.

Udändski luftfartyg skall vid luftfart inom svenski
område hava luftvärdighetsbevis som i första siycket sägs eller i främmande
stat utfärdat eller godkänt bevis som enligt överenskommelse med den staten
skall erkännas här i riket.

Luftfartsverket må enligl vad regeringen bestämmer
medgiva, att luftfartyg må nyttjas titt luftfart utan hinder av vad i första
och andra styckena sägs.

När ett svenski luftfartyg används vid luftfart skall del
ha ell svenskt luftvärdighetsbevis etter ett utländskt sådanl bevis som har
godkänts av luftfartsverkei.

Vid luftfart inom svenski område skall utländska
luftfartyg ha sådana luftvärdighetsbevis som anges i första stycket eller
bevis som hor utfärdats eller godkänts i en annan stat och som skall erkännas
här i riket enligt avlal med den staten.

Om regeringen bestämmer det kan luftfartsverkei medge alt
ett luftfartyg får användas vid luftfart även om villkoren i denna paragraf
inte är uppfyjlda.

Där
luftfartyg, för vilket luftvärdighelsbevis utfärdats här i riket, icke
undergår föreskriven besiktning eller med avseende å fartyget eller dess
utrustning vidtages ändring som må antagas hava betydelse för
luftvärdigheten, vare beviset, om ej luftfartsverket bestämmer annat, ogiltigt inlill
dess fartyget förklarats luftvärdigt. Samma lag vare, där fartyget eller dess
utrustning lida skada som uppenbarligen är av betydelse för luftvärdigheten
och skadan icke avhjälpts i den ordning luftfartsverket bestämmer.

Om ett svenski
luftfartyg inte underhålls på föreskrivet sätt. om föreskrivna ändringar ej
utförs, om ändringar som kan antas ha betydelse för luftvärdigheten görs i
far-tygel eller / dess utrustning eller om av luftfartsverkei föreskrivna besiktningar
eller kontroller ej utförs, blir luflvärdighetsbeviset ogiltigt lill dess
fartyget/örA7(7r«.? luftvärdigt. Detsamma gäller om fartyget eller utrustningen
har fått skador som uppenbarligen har betydelse för luftvärdigheten.
Luftfartsverket kan dock medge undanlag från dessa bestämmelser.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Förekommer eljesl omsländighel som må aniagas hava
betydelse för luftvärdigheten, äger luftfartsverket förklara bevisei ogiltigt intiU
dess farlygel förklarats luftvärdigt.

Är luftvärdighelsbevis ogiltigt, skall det på anmaning ofördröjligen
avlämnas till luftfartsverket.

297

Föreslagen lydelse

Om det inträffar andra omständigheter som kan antas ha
betydelse för luftvärdigheten kan luftfartsverket besluta all luftvärdighetsbeviset
är ogiltigt tUl dess fartyget förklaras luftvärdigt.

Ett ogiltigt luftvärdighetsbevis skall efter anmaning
genast avlämnas lill luftfartsverket.

Vad i 3
och 5 88 är stadgat om svenskt luftvärdighetsbevis skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om godkännande av utländskt luftvärdighelsbevis saml
förnyelse och ogiltighet av sådant godkännande.

Bestämmelserna
i 3 och 5 88 gäller på motsvarande sätt i fräga om godkännande av utländskt luflvärdighetsbevis
och om förnyelse och ogillighei av ett sådant godkännande.

Ägare av
luftfartyg som nyttjas lill luftfart eller, om annan i ägarens ställe brukar
fartyget, denne skall vaka över fartygets luftvärdighet samt, i enlighet med
bestämmelser som meddelas av luftfartsverket, så snart ske kan till verket
anmäla omständighet av betydelse för luftvärdigheten, så ock i övrigt lämna för
tillsynen nödiga upplysningar.

Den som
äger ett luftfartyg som används vid luftfart eller den som brukar fartyget /
ägarens ställe skall övervaka all fartyget är luftvärdigt. Han skall lill
luftfartsverket snarast anmäla sådanl som har betydelse för luftvärdigheten
och även i övrigt lämna de upplysningar som behövs för tillsynen.

Lufifarisverket
så ock den som erhållit uppdrag varom i 2 § andra stycket sägs äger tillträde
till luftfartyg för verkställande av förrättning enligt detla kapitel och må
därvid påkalla erforderlig medverkan av fartygets ägare eder, om annan i
ägarens ställe brukar farlygel, denne saml av dess befälhavare och
besättning. Förrättningen skall så utföras, all såvitt möjligt fartygets
trafikförhållanden icke rubbas och i övrigt större olägenhet cj förorsakas än
som är oundvikligt.

Vid en
förrättning enligt delta kapitel skall förrätiningsmannen lämnas tillträde till
luftfartyget. Fartygets ägare och brukare liksom dess befälhavare och
besättning skall medverka i den utsträckning som behövs. Förrättningen skall utföras
så alt minsta möjliga olägenhet uppstår.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverkei äger. för prövning av
luftfartygs flygegenskaper eller eljesi av särskild anledning, medgiva att liifi-Jurlyg
må nylljas lill luftfart ulan hinder av vadjörui i detta kapitel är stadgat.

Om det
behövs Jör all pröva ett luftfartygs flygegenskaper eller av andra särskilda
skäl, får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge att
fartyget används vid luftfart även om villkoren i detla kapitel inte är
uppfyllda.

För räll
all bygga luftfartyg eller å sådant fartyg ulföra underhålls-, reparations- och
ändringsarbeten må legeringen, där hänsyn lill sä-kertielcn kräver del. Jöreskriva
,itl liUslånd erfordras av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
av luftjärlsverkel. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande
tillbehör och reservdelar titt luftfartyg.

10 a §

Bestämmelserna i 2-988 om luftvärdighet och
luftvärdighetsbevis gälla i lillämpliga delar även miljövärdighet och
miljövärdighetsbevis.

Om del
krävs av säkerhetsskäl får regeringen föreskriva att del behövs lillstånd för
att bygga luftfartyg och tillverka reservdelar och lillbehör lill dem och för
att utföra underhålls-, reparations- och ändringsarbeten på farlyg,
reservdelar och tillbehör. Frågan om tillstånd prövas av regeringen eller den
myndighet regeringen besiämmer.

11§ Bestämmelserna i 2-9 88 om lufivärdighet och
luftvärdighetsbevis gäller också i fråga om miljövärdighet och miljövärdighelsbevis.

Om luftfartygs bemanning

Luftfartygs
bemanning, luftfartscertifikat m.m.

Luftfartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.
Närmare föreskrifter om beman-

En
luftfartygs ägare eller den som brukar det i ägarens ställe skall se lill att
luftfartygei är bemannat på föreskrivet sätt.

ningen meddelas av regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, av luftfartsverket.

Fartygets ägare eller, om annan i ägarens ställe brukar
fartyget, denne skall sörja för all fartyget är behörigen bemannat.

Luftfartygs
bemanning skall vara underkastad tillsyn av luftfartsverket.

Luftfartsverkei
har tillsyn över bemanningen.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

Lufifarisverket må enligl vad regeringen besiämmer
uppdraga ål särskild sakkunnig eller myndighet inom etter utom riket att
biträda vid tillsynen.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luflfarisverkel
meddelar föreskrifter om de viltkor som, beträffande medborgarskap, ålder,
skicklighet, lämplighet och i övrigi. skola gälla för behörighet att tjänstgöra
å tuflfarlyg.

299

Föreslagen lydelse

Om regeringen besiämmer det Jår luftfartsverkei uppdra ål
särskilda sakkunniga all biträda vid tillsynen.

Endast den som har ett luft-fa rt see rt ifi kal. som är
utfärdat eller godkänt i Sverige, är behörig alt tjänstgöra som förare, navigatör
eller flygmaskinist på ell I ufl fa ny g.

Behörig
enligl första stycket är också den som har ett luflfartscertifikat som är uifärdai
eller godkänt i en annan stat om ett sådanl certifikat enligt avtal med den
staten skatt erkännas i Sverige. För tjänstgöring på svenska luftfartyg i
internationell trafik krävs dock ett sådanl cerlifikal som anges i första
stycket.

Luftfartsverket får bestämma att ett luftfariscenifikal
som har utfärdats för en svensk medborgare i en annan stat inte gäller för
luftfart inom svenskt område.

För den
som uppfyller fastställda villkor för behörighet an vara förare å luftfartyg
etter därå förrätta annan tjänst som regeringen bestämmer utfärdar
luftfartsverket bevis därom (I uftfa rt se ert ifi -ka 1). Certiftkaiel skall
utfärdas för viss tid. Det må begränsas lill all avse viss typ av luftfartyg
eller lill tuftfari av viss art eller inom visst område.

Luflfartscertifikat må förnyas, om innehavaren finnes uppfyJIa
de viltkor som gälla då förnyelsen skall ske.

Luftfartscerlifikat
utfärdas och godkänns av liiftfartsvcrkel. Certifikatet utfärdas för viss tid.
Det kan begränsas titt all gälla under vissa förutsättningar.

Den som
å luftfartyg förrättar tjänst som avses i 4§ skall hava svenskt eller av tuflfarlsverket
godkänt utländskt tufijärtscertifikai d-

Den som
vitt genomgå utbildning för tuftfärtscertifikal skall ha ett elevtillstånd.

Elevlillslånd utfärdas av luft-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

ter i främnmnde stal utfärdat etter godkänt certifikat som
enligl överenskommelse med den staten skall erkännas här i riket. I inlernalionell
tuftjärt skatt dock den som förränar sådan tjänsl å svenski fartyg hava svenski
eller av luftjärlsverkel godkänt utländskt cerlifikal.

När
skäl äro därtill, äger luftfartsverket heslämma all certifikat, som för svensk
medborgare utfärdats i främmande siat. cj må godtagas för tuftfari inom svenski
område.

Luftjärlsverkel må enligt vad regeringen besiämmer
meddela lillstånd alt tjänstgöra å tujijärlyg ulan hinder av vad i första
stycket första punkten sägs.

300

Föreslagen lydelse

Jarlsverkel. Tillståndet gäller för viss lid. Del kan
begränsas lill att gälla under vissa Jörutsältningar.

EIcvtUlslånd får ges till den som med hänsyn lill sin
ålder och sina persontiga och medicinska förhållanden i övrigi kan anses
lämplig all Inneha cerlifikal. Vid prövningen skall beaktas om sökanden är
känd för nykterhet och ordenllighet och om del kan antas att han kommer all
visa del ansvar och omdöme som krävs av en certifikatinnehavare. Vidare skall
beaktas sökandens fysiska och psykiska lämplighet.

För den som inte har elevtillstånd men som ändå kan anses
uppfylla de fordringar som anges i tredje siycket får luftfartsverket medge
undantag från kravel på sådant tillstånd.

Svenski
tiififarisceriifikat må av luftfartsverkei återkallas för viss tid, tills
vidare eller för dess återstående giltighetslid, om innehavaren begår
förseelse i tjänsten eller av betydelse för denna eller om han eljesl icke uppfyJler
de villkor som gälla för tjänsten.

Förekommer
anledning antaga alt förhållande som avses i Jörsta stycket är för handen, må luftfartsverkei
omedelbart sätta certifikatet ur kraft inlill dess frågan om ålerkallelse
prövats.

När certifikat
blivit återkallat eller satt ur kraft, skall del ofördröjligen avlämnas tUl
luftfartsverket.

För att en luftfartscertifikat skall utfärdas etter utökas
krävs all sökanden har ett gällande devlillslånd och all han uppfy'lter fastställda
krav i fråga om ålder, kunskaper, erfarenhet och skicklighet.

Elevliltstånd krävs inte om luftfartsverket har medgett
undantag enligl 5 § Jjärde stycket etter om övriga förutsättningar enligl
första stycket för utfärdande av certifikat kan anses uppfy'llda.

Vad i 4
och 6 §§ är stadgat om svenski tuflfarlscertifikat skatt äga motsvarande tUlämpning
i fråga om godkännande av utländskt lufl-farisceriifikal samt förnyelse och ålerkallelse
av sådant godkännande.

Elevlillslånd
och luftfartscerlift-kal får inte utfärdas under sådan tid som har Jäslställts enligl
14 § första stycket.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Om
skyldighet för innehavare av luflfarlscertifikat att anmäla omständighet av
betydelse för hans behörighet samt att underkasta sig undersökningar och prov
bestämmer regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftjärlsverkel.

Elevlillslånd
eller tufijärlsccrliji-kat kan förnyas om innehavaren vid tiden för utgången av
elevtillståndets eller certifikatets giltighet alltjämt uppfyUer de krav med
avseende på en litlslånds- eller cenijikat-innehavares personliga förhållanden
som följer av 5 och 6 §§.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Regeringen
etter, efter regeringens bemyndigande, luftjärlsverkel äger, för
utbildningsändamål etter eljesl av särskild anledning, medgiva att luftfartyg
må nylljas lill luftfart ulan hinder av vad förut i detla kapitel är sladgai.

Ett lujijärisceriifikai skall å i e r-kallas

1. om
innehavaren i sin tjänstgö

ring har varit så påverkad av atko

holhaltiga diycker etter andra me

del att han inte har kunnat ulföra

sina uppgifter på ell betryggande

sätl.

2.
om
innehavaren i sin tjänstgöring har gjort sig skyldig till grov oaktsamhet
eller har visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom,

3.
om
innehavaren genom upprepade förseelser mol de bestämmelser som gäller för
luftfarten i väsentlig mån har visat bristande vilja eller förmåga all rätta
sig efter bestämmelserna,

4.
om
innehavaren grovt har åsidosatt sina Jörplikidser i något annat avseende som
har väsentlig betydelse för flygsäkerheten,

5.
om
innehavaren på grund av ett onyktert levnadssätt eller andra personliga
förhållanden inte längre kan anses lämplig all inneha luftfartscerlifikat.

6.
om
innehavarens förutsättningar all fullgöra den tjänstgöring som cerlijikalel
avser har minskal så väsentligt genom sjukdom, skada eller dylikt alt han av
flygsäkerhetsskäl inte längre bör inneha cerlifikal.

7.
om
innehavaren annars inie uppfyJter fastslältda krav i fråga om kunskaper,
erfarenhet och skicklighet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 302

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8. om Innehavaren inte längre

uppfyller de krav i fråga om fysisk

och psykisk lämplighet som gäller

för utfärdande av elevtillstånd,

9. om Innehavaren inte rättar sig

efter ell föreläggande alt genomgå

kontroll av att han kan förrätta den

tjänsl som certifikatet avser eller

ett föreläggande att lämna intyg

angående sinfy\siska eller psykiska

lämplighet som certifikatinneha

vare.

t O t) I fält som avses i 9§ 5 —9 Jår cerlijikalel i
stället för all återkallas begränsas lill alt gälla under vissa
förutsättningar. Ett sådanl beslut gäller omedelbart.

11§ Titt grund för återkallelse på grund av brottslig
gärning skall beträffande frågan om brott föreligger läggas lagakraftvunnen
dom eller åklagarens beslut enligt 20 kap. 7 eller 7a § rättegångsbalken eller
motsvarande bestämmelse i en annan författning att underlåta åtal för brottet.

12 §

En luflfartscertifikat skall försättas ur krafi i avvakian
på stutligl avgörande i ålerkaltetsefrågan om det på sannolika skäl kan anlas
all certifikatet kommer all ålerkallas etter begränsas enligl 10 §. Ell bestal
om försättande ur kraft gäller omedelbart.

13 §

Bestämmelserna i 9-l2§§ gäller

också ifråga om elevtillstånd.

14 §

Om en ansökan angående devtittstånd eller luftfariscenifikal
inte kan bifallas på grund av sökandens personliga förhåltanden eller om en luftjänscertifikal
etter ell elev-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

303

tillslånd återkallas med stöd av 9§ 1—5, skall en lid fasisiällas
som skall förflyta innan devlillslånd etter tuftfartscenijikai får utfärdas.
Tiden skall bestämmas titt två år i sådana fall som avses i9§ 1-2 och i övriga
fall lill en år. Om det finns synnerliga skäl kan tiden bestämmas lill kortare
lid, dock lägst ett år i sådana fält som avses i 9§ 1-2 och tre månader i (ivriga
fall.

En tid som har fastställts enligl första stycket får.
sedan beslitlel om fastställande av tiden har vunnit laga kraft, sällas ned om
nya omständigheter inträffar eller framkommer och det finns synnerliga skäl
för nedsättning. Tiden får dock ej bestämmas till kortare tid än de lägsta
tider som anges iförs-ta siycket sista meningen.

15 §

I sådana fall som avses i 9§ 3-5 skall Innehavaren
meddelas varning i stället för all certifikatet eller elevtillståndet ålerkallas,
om varningen av särskilda skäl kan anses vara en tilträcklig åtgärd.

Om det inte finns tillräckliga skål för återkallelse etter
varning skall luflfarisverkel erinra innehavaren om de krav som gäller för certifikat
eller devtittstånd (erinran). Be-slutel skatt delges innehavaren.

16§ En luftfartscertifikat skall omhändertas om
innehavaren vid utövande av den tjänst som certifikatet avser

1.
har
gjort sig skyldig till grov oaktsamhet eller har visal uppenbar likgUlighei
för andra människors liv eller egendom, eller

2.
har
visat tydliga tecken på påverkan av alkoholhaltiga drycker eller andra medel.

Detsamma gäller om innehavaren på grund av sjukdom, skada
eller någon annan sådan orsak inte

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

304

kan fullgöra tjänsten på ett trafik-säkert sätl.

Certifikatel gäller inte när det är omhändertagei.

17§ Om ett luftfansceriifikai eller ell elevtillstånd har varil
försatt ur kraft enligt 12 § eller om ett certifikat har varit omhändertaget
enligt 16 § under minst så lång tid som skulle ha bestämls enligt 14 § Jörsta
stycket, får återkallelse av certifikatet eller lillsiåndet underlåtas.

18 §

Innehavare av luftjäriscertijikat är skyldiga att genomgå
undersökningar och prov som anordnas av den myndighet regeringen bestämmer
och att anmäla sådana omständigheter som kan anlas ha betydelse för
behörigheten.

Om regeringen föreskriver det får myndigheten uppdra ål
andra att genomföra proven.

19§

Bestämmelserna / 3 § andra stycket, 5-12 och 14-18§§ skall
tillämpas i fråga om godkännande av ett utländskt luftfariscenifikal och i
fråga om förnyelse och återkallelse av ell sådanl godkännande.

Godkännandet får inte avse längre tid än det utländska certifikatets
giltigheisiid.

20 §

öm det behövs av hänsyn till flygsäkerheten, får
luftfartsverket besluta att innehavaren av ett luftfariscertifikat inte får
utöva viss verksamhet på en luftfartyg om han inte har ett gällande bevis om att
han uppfyJIer särskilda villkor (behörighetsbevis).

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
föreskriva att andra medlemmar av besätt-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

305

s. 306 Kontrollera mot PDF

20 Riksdagen 1984/85. 1 sam/. Nr 212

ningen på ell lufifarivg än de som anges i 3 § skall ha
gällande behörighetsbevis.

Regeringen etter den myndighet regeringen besiämmer fäslslätler
de krav sökanden av en behörig-helshevis skall uppfyJIa i de avseenden som
anges 15 och 6§§.

Bestämmelserna i 7-12 och 14 — 18§§ skall också tillämpas
i fråga om behörighetsbevis.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
meddelar Jöreskrifter om utländska behörighetsbevis.

21 §

Luftfartsverket prövar, med de

undantag som anges i 22 §, frågor om certifikat och
elevtillstånd enligl denna lag och enligt författningar som har utfärdats med
slöd av denna lag.

Om luflfarisverkel finner anledning att anta an någon på
grund av ell onyktert levnadssätt inte bör ha cerlifikal får verkei höra socialnämnden.

Luflfartsverkels beslut enligt 15 § andra stycket får inte
överklagas.

22 §

Länsrätt prövar

1.
mål om
varning och mål om återkallelse av certifikat och elevlillslånd,

2.
mål om
nedsättning av tid som bestämls av länsrätten enligt 14 § första stycket.

Frågor om omhändertagande enligt 16 § prövas av de
myndigheter som regeringen bestämmer. Regeringen får också uppdra ål andra all
pröva sådana frågor. Om ett cerlifikal har tagits om hand enligl 16 § första siycket,
prövar länsrätten om cerlijikalel skall försätlas ur kraft eller återlämnas lill
innehavaren .

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

306
Föreslagen lydelse

23 §

Mål som anges i 22 § första stycket anhängiggörs genom
ansökan.

24 §

I mål om lujijänscenifikai och eleviillståiid Jår rätten
förelägga den enskilda parten att lämna

1. läkarintyg och andra intyg an

gående sin fysiska och psykiska

lämplighet,

2.
bevis om
all han har avlagt certifikalprov. eller

3.
bevis om
all han hor genomgått certifikalkoniroll.

Ell sådanl föreläggande får överklagas endast i samband
med ell överklagande av det beslut varigenom målet avgörs.

Rätten får, under den förutsättning som anges i 21 §
andra stycket, höra socialnämnden.

25 §

Om rätten i ett mål om återkallelse av cerlifikal eller elevlillslånd
beslutar alt ålerkallelse inte skall ske, får rätten meddela särskilda villkor
för certifikatet eller besluta att ny personutredning skall göras vid en senare
tidpunkt.

26 §

Beslut i ärenden om återkallelse etter varning skall
delges parterna.

Rättens beslut i mål om återkallelse av luftfartscerlifikat
och elevlillslånd gäller omedelbart om inte annat förordnas.

27 §

När rätten har försatt ett certifikat eller elevlillslånd
ur kraft på grund av misstanke om brott, skall underrättelse om beslutet genast
lämnas till förundersökningsledaren etter åklagaren och till den domstol där
åtal har väckts mot innehavaren.

s. 307 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212 307

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 §

1 mål om luftfartscertifikat och elevtiltstånd som prövas
av länsrälten förs det allmännas talan av tuflfarlsverket.

29 §

Bestämmelserna i 2l—28§i! skall tillämpas också ifråga om
behörig-helsbevis och i fråga om godkännande av utländska luftfariscenifikal
samt förnyelse och ålerkallelse av sådana godkännanden.

30 §

Regeringen eller den myndigliet

regeringen bestämmer får föreskriva eller i enskilda fall
medge undantag från kravet på luflfartscertifikat i 3§ eller av
utbildningsskäl etter annan särskild anledning medge alt luftfartyg används lill
luftfart ulan an föreskrivna krav på bemanning är uppfy'ltda.

5 KAP.

Om luftfartygs befälhavare och Befälhavare på luftfartyg och

om tjänsten ombord tjänsten ombord

A svenski luftfartyg skall, när det En svenski luftfartyg skall ha be-

nyiijas titt luftfart, finnas befälha- fälhavare
när det används vid luft-

vare, fart.

Befälhavaren äger högsta myn- Befälhavaren har den högsta

dighet ombord. myndigheten ombord.

Befälhavaren skall vaka över far- Befälhavaren skall övervaka att

tygets luftvärdighet ävensom tiUse fartyget är luftvärdigt. Han skall
se

att farlygel är behörigen utrustat, till att del är utrustat, bemannat

bemannat och lastat samt att luft- och lastat på föreskrivei sätt. Vi-

färd
jämväl i övrigi förberedes och dåre skall han se till att luftfärden

genomföres i enlighet med gällande förbereds och genomförs i enlighet

beslämmelser. med gällande bestämmelser.

Vad i 3 kap. 7 8 stadgas om skyl- Befälhavaren har samma skyl

dighet att anmäla omständighet av dighet att göra anmälan och lämna

betydelse för luftvärdigheten och i upplysningar som ägaren har enligt

övrigt lämna för tillsynen nödiga 3 kap. 7 8.

upplysningar äger motsvarande

s. 308 Kontrollera mot PDF

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

tUlämpning beträjjände befälhavaren.

Föreslagen lydelse

308

Del
åligger bejälhavaren all hava uppsikt över farlygel och dess hesällning saml
passagerare och gods.

När så
prövas nödigt, må befälhavaren tillfälligt ålägga medlem av besättningen att
utföra annat arbele än det /ör vUkel han anställts. Passagerare skall noggrant
iaki-taga vad befälhavaren Jöreskriver i fråga om ordningen ombord.

Befälhavaren må vägra att taga ombord och äger landsätta
medlem av besäiiningen, passagerare och gods, när omständigheterna kräva det.

Befälhavaren får hesiämma att medlemmar av besättningen
tillfälligt skall arbeia med annat än det som deras anslällning avser. Passagerarna
skall följa befälhavarens föreskrifier om ordningen ombord.

Befälhavaren /«r sälta i land eller vägra att ta ombord hesätinings-medleinmar.
passagerare och gods. när omständigheterna kräver det.

När del påkallas av hänsyn till luftfartygets säkerhet
eller säkerheten för ombordvarande person eller egendom etter för
upprätthållande av lydnaden och ordningen ombord, äger befälhavaren bruka det
våld och vidtaga de åtgärder / övrigt som kunna anses försvartiga med hänsyn lill
omständigheterna.

I fall som avses i första stycket skall medlem av besättningen
utan särskild anmaning lämna befälhavaren del bistånd han behöver. Efter anmaning
av befälhavaren äger även passagerare lämna sådant bistånd.

Om del lill förebyggande av att

Om någon genom sitt uppträdande utgör en omedelbar fara
för luftfartygets säkerhet eller för säkerheten ombord Jår befälhavaren vidta
de ätgärder mot denne som behövs Jer all ordningen skall kunna upprätthållas.

För all genomföra dessa åtgärder får hejätliavaren inte
använda strängare medel än förhållandena kräver.

Befälhavaren bör i första hand försöka tala den som skapat
faran titt rätta genom upplysningar och anmaningar. Våld får tillgripas endast
när andra medel inte hjälper. Om våld tillgrips skall den lindrigaste form
användas som kan förvarnas leda till det avsedda resultatet. Våld får inte
brukas längre än som är absolut nödvandigi.

Medlemmar av besättningen skall i fall som avses i första siycket
lämna befälhavaren den hjälp han behöver. Passagerare får efter anmaning av
befälhavaren lämna sådan hjälp. Om åtgärderna med hänsyn lill den föreliggande
faran måste vidtas omedelbart får besätt-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

luftfartygets säkerhet eller säkerheten för person eller
egendom ombord äventyras är nödvändigt an åtgärd som avses i första stycket
vidtages ulan dröjsmål, äger medlem av besäiiningen och passagerare vidtaga
åtgärden utan anmaning av befälhavaren.

309

Föreslagen lydelse

ningsmän och passagerare själva genomföra dem ulan anmaning
av befälhavaren.

Besättningsmän och passagerare som lämnar lijätp eller
annars vidtar åtgärder enligl andra stycket har samma räll som befälhavaren
att bruka våld.

4aS Har någon i fäll som avses i 4§ gjort större våld än I
varje fatt är medgivet skall han ändå inte dömas lill ansvar, om oinsländighe-lerna
var sådana an han svårligen kunde besinna sig. Om gärningen anses brottslig får
dömas lill lindrigare straff än vad som annars är föreskrivet.

Förövas å fartyget svårare brott, skall befälhavaren
såvitt möjligt vidtaga för utredning i saken nödiga åtgärder, som ej ulan våda
kunna uppskjutas.

Befälhavaren skall, så långt omständigheterna medgiva,
sörja för all den brottslige icke avviker och äger för sådanl ändamål taga honom
iförvar. Bestämmelserna /48 andra stycket äga motsvarande tillämpning. Den
brottslige fär ej utan eget samtycke hållas i förvar längre än till dess han
kan överlämnas till svensk polisman eller, utom riket, till behörig utländsk
myndighet eller till svensk konsul.

Föremål
som kan antagas äga betydelse för utredning om brottet får befälhavaren taga i
förvar. Befälhavaren skall tillhandahålla polisman etter myndighet som avses
i andra stycket de upplysningar och de föremål i hans besittning som kunna vara
av betydelse för utredning om brottet.

Om något svårare brott begås ombord skall befälhavaren om
möjligt vidla de åtgärder som behövs för inredningen och som inie kan
uppskjutas.

Befälhavaren
skall om möjligi se lill att gärningsmannen inte avviker och får omhänderta
honom för all hindra all han gör det. När någon skatt omhändertas gäller 4 8.
Gärningsmannen får inte utan sin medgivande hällas i förvar längre än till dess
han kan överiämnas till en behörig svensk eller utländsk myndighet.

Befälhavaren får ta i förvar sådana föremål som kan ha
betydelse för utredningen. Han skall till den myndighet som avses i andra
stycket ge de upplysningar och överlämna de föremål som kan ha betydelse för
utredningen.

Befälhavaren
skall tillse an föreskrivna fartygshandlingar finnas

En
befälhavare på ell utländskt luftjartyg. som enligl tagen I den

Nuvarande
lydelse

ombord och föras I enlighet med givna bestämmelser.

Föreslagen
lydelse

stat som har lillsyn över fårtygets luftvärdighet har
sådan behörighet som anges 13-5 §§. har samma behörighet inom svenski område.

Råkar Jänyget
i nöd. vare befälhavaren pliktig all göra allt som står i hans makt för alt
rädda ombordvarande samt bevara fartyg och gods. Måste fartyget övergivas,
skall befälhavaren såvitt möjligt sörja för att fartygshandlingarna bringas i
säkerhet.

Om luftfäriygel
råkar i nöd skatt befälhavaren göra allt vad han kan för att rädda de
ombordvarande, fartyget och godset. Måste fartyget överges skall han om möjligt
se till all fartygshandlingarna tas om hand.

Inträffar vid fartygets nyttjande olyckshändelse, som
medför att någon avlider eller Jår allvariig kroppsskada eller an betydande
skada uppslår å fartyget eller egendom som icke befordras därmed. skall
befälhavaren ofördröjligen sörja Jör alt luftfartsverket underrättas om
händelsen och snarast möjligt avgiva rapport till verket. Samma lag vare. när
allvarlig Jära för sådan händelse förelegal eller något inträffat som tyder pä
väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Är befälhavaren ur stånd att upp-fyJla vad sålunda
föreskrivits, skall del fullgöras av fartygets ägare eller, om annan i ägarens
ställe brukade fartyget, av denne.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lufifarisverket
äger begränsa underrättelseplikten ävensom utsträcka den till att åvila jämväl
medlem av besättningen, så ock föreskriva att underrättelse skall givas även
annan än luftfartsverket.

Inträffar del en olyckshändelse vid användningen av en
luftfartyg och medför olyckan att någon avlider, att någon blir allvarligt skadad,
att fartyget/år betydande skador eller all egendom som inte transporteras med
fartyget får betydande skador, skall befälhavaren rapportera del inträffade.
Han skall också rapportera om del har funnits någon allvarlig fara för att en
sådan olycka skulle inträffa eller om något har hänt som tyder på ell
väsentligt fel hos fartyget eller markorganisationen.

Om befälhavaren inie kan fullgöra dessa skyldigheter
skall fartygets ägare eller brukare göra det.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
begränsa underrättelseskyldigheten och besluta att den skall gälla också för
medlemmar av besättningen.

Envar
som gör tjänst ombord skall noggrant efterkomma förmans order angående
tjänsten, ve-derbörligen tillgodose ombordvarandes säkerhet och bästa, sorgfäl-

Den som
tjänstgör ombord skall sköta sina arbetsuppgifter omsorgsfullt och följa sin
förmans order angående tjänsten.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

ligl vårda farlyg och gods samt i övrigi med omsorg och nii
fullgöra sina åligganden.

Föreslagen lydelse

311

Ej må
någon göra ijånsi ombord, däresi han på grund av påverkan av slarka drycker
eller andra stimulerande eller bedövande ämnen eller tiU följd av sjukdom
eller utiröttning eller av annan sådan orsak icke kan pä betryggande sätt
fullgöra vad honom åligger.

En
besättningsman får inte tjänstgöra ombord om han på grund av sjukdom, utiröttning,
påverkan av atkoholhaltiga diycker eller andra medel eller av andra sådana
skäl inte kan fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätl.

Regeringen
besiämmer, i vad mån föreskrifterna i delta kapitel skota tillämpas i fräga om
utländskt tuftfariyg vid luftfart inom svenskt område.

Regeringen/år./or(',v/;n\'«
/ vilken utsträckning föreskrifterna i delta kapitel, utöver vad som följer av 6§,
skatt tillämpas i fräga om inländska luftfartyg vid luftfart inom svenski
område.

Flygplatser
och markorganisationen i övrigt

Om fiygplatser och markorgani sationen i övrigt

Allmänna bestämmelser

Flygplats så ock annan anläggning för luftfarten skall
uppfylla säkerhetens krav.

Närmare beslämmelser om in-räiiande samt om underhåll och
drift av sådan anläggning och om tillsyn därå meddelas av regeringen etter,
efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfansverkel
äger heslämma huruvida och under vilka förulsäUningar, ulan intrång i enskild
rätt, sjö eller annat område må nytljas Jör lufifariygs tandning och
uppstigning ulan att hava särskilt inrättats för ändamålet.

Flygplatser och andra anläggningar för luftfarten skall
uppfylla säkerhetens krav.

Bejallningshavare
som har hand om säkerhels- och ordningstjänsten vid en allmän fiygplals eller
vid godkänd enskild fiygplals får från flygplatsområde avvisa den som stör
ordningen eller uppför sig så all han äventyrar luftfartens säkerhet.

I fråga om användande för siarl och landning av områden
som inte har inrätials för sådana ändamål gäller de föreskrifter som meddelas
av regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer.

Den myndighet som i enlighet med vad regeringen besiämmer
utövar lillsyn över allmänna flygptal-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

ser och utrustningen där skall ges tillträde lill
anläggningen för att utöva tillsynen.

Regeringen
äger förordna om inrättande av luflled ävensom heslämma annat område, inom
vilket lufttrafiken skall vara underkastad särskild reglering.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer får
inrätta flygvägar och besluta om luftrum där särskild reglering skall finnas
för lufttrafiken.

Den myndighet som i enlighet med vad regeringen hestämnier
utövar tillsyn över anläggningar för att underlätta liifiirufikcn i sådana
områden som avses i första stycket skall ges tillträde lill anläggningen för
all utöva tillsynen.

Till tiyggande
och underlättande av luftfarten anordnas flygsäker-hetstjänsl.

Flygtrafiktjänst
skall finnas för all tiygga och underlätta luftfarten.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddelar ytterligare bestämmelser om
flygtrafiktjänsten. Om regeringen bestämmer del får myndigheten uppdra åt
andra att svara för sådan tjänsl.

Om tillstånd / vissa fall

Frågor
om tillstånd för allmänna flygplatser

För inrättande och drift av fiygplals till allmänt bruk
(allmän flygplais) erfordras tillstånd av regeringen, såvida annan cm staten
skall utöva driften.

Regeringen äger föreskriva, att allmän flygplats med
hänsyn till dess art, irajikens ringa omfattning eller kortvarighet eller andra
särskilda omständigheter må inrättas eller drivas utan tillstånd varom i
första stycket sägs.

Flygplalserför
allmänt bruk (all-ni ä n n a flygptatser) får inte inrättas eller drivas ulan
tillstånd av regeringen etter den myndighet regeringen besiämmer.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Tillstånd
att inrätta etter driva allmän Jlygptats må meddelas allenast där hinder icke
möter av hänsyn till del allmänna.

Tillstånd
får beviljas bara om hinder inte möter av hänsyn lill del allmänna. Vid
prövningen skall hänsyn tas bl. a. till markförhållanden, titt störningar som
kan uppkomma för omgivningen och titt totalförsvaret. Vidare skall hänsyn las
lill sökandens tekniska och ekonomiska förutsättningar an driva flygplatsen.

Vid
meddelande av tillstånd skola bestämmas de villkor som flnnas erforderliga.
Regeringen må förordna tiiftfartsverket all i särskilda avseenden heslämma
villkoren.

Tillståndet
må begränsas lill viss lid och lösningsrätt förbehållas kronan.

När tillslånd
meddelas får villkor Jöreskrlvas Jör lillsiåndet. Om tillståndel meddelas av
regeringen får sådana villkor föreskrivas av den myndighet regeringen
bestämmer.

Tillståndet får tidsbegränsas. Rätt titt inlösen kan
förbehållas staten.

Åsidosätter
innehavare av tillslånd i väsentlig mån för verksamheten gällande
föreskrifter eller måste del antagas att han är oförmögen alt behörigen
fullgöra sina Jörplikidser med avseende å anläggningen och dess drift, må regeringen
återkalla tillståndet.

Om en tillståndshavare
i väsentlig mån åsidosätter Jöreskrifterna för verksamheten kan regeringen
återkalla tillståndet. Delsamma gäller om det måste anlas att tillslåndshavaren
inte kan fullgöra sina förpliktelser i fråga om anläggningen och dess drift.

Om tillståndel har meddelats av annan myndighet än regeringen
får också denna myndighet meddela beslut som avses i första stycket.

Regeringen äger bestämma, att för inrättande och drift av
annan anläggning för luftfarten än allmän fiygplals erfordras lillstånd av regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Villkoren bestämmas av regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, av luftfartsverket.

Frågor
om andra tillstånd

Regeringen får föreskriva att det krävs tillslånd för
inrättande och drift av även andra anläggningar för luftfarten än allmänna Jlygplat-ser.
Frågor om tillstånd och om villkoren för detta prövas av regeringen eller den
myndighet regeringen bestämmer.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

314

Allmän flygplats så ock annan anläggning för luftfarten
som rege-ring'11 bestämmer skall, innan den läges i bruk. godkännas i den ordning
regeringen förordnar. Vid godkännandet skola knytas erforderiiga villkor.

Dör fastslältda villkor i väsentlig mån åsidosättas eller
anläggningen eljest, till följd av ändrade beslämmelser eller annan omsländighel.
icke uppfyller de krav som gälla för sådan anläggning, ankommer på den
myndighet som meddelat god-kännandel all återkalla del.

Förekommer omsländighel ;:om kan medföra att kraven för
godkännande (/ längre äro uppfyllda, åligger del anläggningens innehavare all
så snart ske kan göra anmälan därom till luftfartsverkei. Är omständigheten av
beskaffenhet all medföra fara vid anläggningens begagnande, skall innehavaren,
utan all avvakta vederbörande myndighets beslu:. vidtaga de åtgärder som
påkallas för att hindra att anläggningen eller den del därav, varom fråga är.
vidare användes.

Allmänna flygplatser får inte las i bruk innan de har godkänts
av den myndighet regeringen bestämmer. Regeringen får föreskriva all delsamma
skall gälla i fråga om andra anläggningar för luftfarten. I samband med
godkännandet skall fästställas de vUlkor som behövs.

Om
villkoren åsidosätts i väsentlig mån skall godkännandet återkallas av den
myndighet som /i(jr meddelat del. Detta gäller också om anläggningen annars inie
uppfyller de krav som gäller för sådana anläggningar.

Anläggningens innehavare skall anmäla om något inträffar
som medför att kraven för godkännande inte längre är uppfyllda. Om det krävs av
säkerhetsskäl skatt han se titt att anläggningen inie används.

Om anläggningar som hindrar luftfarten

118

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger meddela beslämmelser
som, utan alt avsevärt men tillskyndas ägare av mark eller innehavare av
särskild rätt därtill, äro ägnade all förebygga all märken, belysningsanläggningar
eller andra inrättningar så anordnas, all Irafiksäker-helen ulsältes Jör fara.
Regeringen äger föreskriva vilka åtgärder som må vidtagas, därest sådana bestämmelser
överträdas.

Regeringen
eller den myndighet regeringen besiämmer får meddela föreskrifier om märken,
belysning och andra anordningar som syftar till att förebygga fara för trafiksäkerheten.
Föreskrifterna får dock inte utformas så att de medför något avsevärt men för
markägarna eller dem som har särskild räll lill marken.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
föreskriva åtgärder som kan vidtas när fö-

Nuvarande
Ivddse

Föreslagen
lydelse

reskrifler enligl första slyckel åsidosätts.

Övriga bestämmelser

128

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, tuflfarlsverket äger föreskriva vilka fiygplatser
som må nytljas för inlernalionell eller inrikes lufifäri eller eljesl för olika
slag av luftfart.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får
föreskriva vilka flygplatser som/i:5r användas r/W olika slag av luftfart.

För hegagnonde av allmän flygplats eller annan anläggning
Jör luftfarten, som är upplåten till allmänt bruk, må avgij) uppbäras enligt
grunder som bestämmas av regeringen.

Sådan avgifi
må, när den är förfallen lill betalning, uttagas genom utmätning utan föregående
dom eller utslag.

Regeringen
får meddela föreskrifter om avgifter, som las ut av dem som använder allmänna
flygplatser etter andra allmänna anläggningar och tjänster för luftfarten.

Avgifter
som är förfallna lill betalning/iår tas ul genom utmätning utan föregående
dom, utslag eller hcslui.

Allmän fiygplals
så ock annan anläggning för luftfarten, som är upplålen lill allmäni bruk,
skall på enahanda villkor som för svenska luftfartyg i internationell fart vara
öppen för utländska luftfartyg i motsvarande fån, såvida de äro hemmahörande i
stat med vilken slutits överenskommelse om sådan förmån.

Allmänna
flygplatser och andra allmänna anläggningar för luftfarten skall på samma
villkor som för svenska luftfartyg i internationell irajik vara öppna för
utländska luftfartyg i sådan iraflk, om dessa är registrerade i en stal som
har träffat överenskommelse med Sverige om denna förmån.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket äger fastställa villkor
för behörig-hel alt inom markorganisationen eller eljest, annorstädes än å luftfartyg,
förrätta tjänsl varav trafiksäkerheten är beroende, så ock meddela
bestämmelser om certifikat för sådan tjänsl.

Tjänstgöring
som flygledare flygtraflkledningstjänst, Jlygtek-niker etter flygklarerare får
fullgöras bara av den som har gällande cenijikal. Cerliflkatel skall vara utfärdat
eller godkänt i Sverige.

I fråga om cerlifikal och innehavare av cerlifikal gäller
bestämmelserna 14 kap. 4-19 och 21—30§§.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer får
föreskriva all andra med tjänst inom mark-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

316

organisationen eller med annan tjänst av betydelse för
säkerheten än som avses 14 kap. skall ha behörighetsbevis.

Bestämmelserna I 4 kap. 20 § tredje och fjärde styckena saml
30 H gäller i Jråga om behörighetsbevis och innehavare av sådana bevis.

Regeringen etter den myndighet regeringen besiämmer får
beträffande arbele som utförs inom vissa angivna organisationer medge undanlag
från kravel på cerlifikal.

168

Vad i 5
kap. 10 8 stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om trafikledare ochfiygmekani-ker,
så ock den somförrällar annan tjänsl som regeringen med hänsyn till
trafiksäkerheten besiämmer.

Bestämmelserna
i 5 kap, 10 8 gäller också flygledare i flygtrafikledningsljänst,
flygtekniker och flygklarerare samt, i den mån regeringen föreskriver det,
annan personal inom markorganisationen med tjänstgöring som är av betydelse Jör
säkerheten.

Om
tillstånd till luftfartsverksamhet

Tillstånd till luftfartsverksamhet

Luftfart i regelbunden trafik (linjefart) i förvärvssyfte
må ej utövas här i riket utan tillstånd av regeringen.

Regeringen äger föreskriva, alt tillstånd av
luftfartsverket erfordras för luftfart som avser utbildning, för flyguppvisning
eller flygtävling samt för annan luftfartsverksamhet av sårskild art, ändå att
verksamheten icke äger rum i förvärvssyfte.

Luftfart i förvärvssyfte får inte utövas här i riket utan
tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer.

Regeringen får dock föreskriva att annan luftfart i
förvärvssyfte än luftfart i regelbunden trafik (linjefart) får utövas utan
tillstånd om det är skäligt med hänsyn ;/// luftfartens art eller omfattning.

Regeringen/or föreskriva att det krävs tillstånd för att
driva skota med utbildning Jör erhållande av certifikat och för att utöva
luftfart som avser utbildning, även om verksamheten inte äger rum i förvärvssyfte.
Delsamma gäller i frå-

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

317

ga om flyguppvisningar, flygtävlingar och annan
luftfartsverksamhet av sårskild art. Frågor om sådana tillstånd prövas av den
myndighet regeringen besiämmer. Om regeringen besiämmer det, får myndigheten
uppdra ål andra an göra prövningen.

Tillstånd
må meddelas allenast där hinder icke möter av hänsyn till det allmänna.

Tillstånd///
beviljas bara om del inte möter hinder av hänsyn till del allmänna.

De
tekniska och ekonomiska förutsättningarna för trafiken skatt beaktas vid
prövningen.

Såvitt
angår befordran av passagerare eller gods allenast från ort titt annan inom
riket eller annan Inrikes fart, må lillstånd meddelas endast svenska staten,
svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller svenski
dödsbo, svenskt aktiebolag, vars akliebrev äro ställda titt viss man, ävensom svenski
handelsbolag, vari ej Jinnes utländsk bolagsman, samt förening, annat samfund,
stiftelse eller annan sådan inrättning här I riket, såframt styrelsens saml-liga
medlemmar äro svenska medborgare. Tillslånd må dock icke meddelas aktiebolag,
med mindre dess aktier till ell kapitalvärde och ett röstvärde av minst Ivå
tredjedelar tillkomma den. åt vilken lillstånd enligl denna paragraf må
meddelas: är denne svenskt aktiebolag, skall det svenska inflyt andel däri
vara säkerställt i samma omfattning som i det tillståndssökande bolaget.

Äro de sålunda uppställda förulsäitningarna ej långre för
handen.

Tillslånd
lill lujijärt i inrikes iraflk får ges endast lill t. svenska staten,

2. svenska kommuner etter lands

tingskommuner,

3. svenska medborgare eller

dödsbon.

4.
svenska
handelsbolag, som inte har någon utländsk bolagsman.

5.
svenska
föreningar, samfälligheter eller stiftelser, som inte har några utländska
medborgare i styrelsen.

6.
svenska
aktiebolag, om aktierna i bolaget, är ställda lill viss man och till ell
kapitalvärde och ell röstvärde av minst Ivå tredjedelar ägs av någon som kan få
tiltsiåndi. enligl denna paragraf.

Om ägaren lill ell aktiebolag som anséiker om lillstånd
enligt denna paragraf är en annat aktiebolag skall vad som sägs i forsla siycket
6 också gälla det bolaget.

Tillstånd titt luftfart med svenski luftfartyg i
förvärvssyfte mellan Sverige och ullandel som inie är linjefart får ges endast
titt den som uppfyJter kraven enligl första stycket 1-6.

En lillstånd förfaller om kraven i Jörsta Slyckel inte längre
är upp-

Nuvarande
lydelse

vare tillståndet föifallel. där icke rättelse sker inom
tid, som bestämmes av den myndighet vilken meddelat tillståndet.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, lufifarisverket
äger medgiva undanlag från vad i denna paragraf stadgas, när särskilda skäl äro
därtill.

Föreslagen lydelse

fyJIda och rättelse inte sker inom den lid som bestäms av
den myndighet som har meddelat tillståndet.

Regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer får
medge undanlag från denna paragraf om del finns särskilda skäl.

Vid
meddelande av lillstånd skola bestämmas de villkor som finnas erforderliga.
Ankommer del på regeringen all giva lillståndel. må regeringen förordna luftjärlsverkel
all i särskilda avseenden heslämma viltkoren.

Tillståndet må begränsas lill viss tid och lösningsrätt
förbehållas kronan.

När
tillstånd meddelas Jår villkor Jöreskrlvas för tillståndel. Om lillståndel
meddelas av regeringen får sådana villkor föreskrivas av den myndighet
regeringen bestämmer.

Tillståndet får tidsbegränsas. Räll lill inlösen kan
förbehållas sluten.

För den verksamhet som en utlänning eller ett utländskt
företag driver i Sverige med slöd av ett tillstånd är föreståndaren i Sverige
ansvarig.

Åsidosätter
innehavare av tillstånd i väsentlig män för verksamheten gällande
föreskrifter eller måste det aniagas alt han är oförmögen alt behörigen
upprätthålla verksamheten, må den myndighet som meddelat tillståndet återkalla
del.

Om en tillståndshavare
i väsentlig mån åsidosätter föreskrifterna för verksamheten, kan den som har
meddelat tillståndet återkalla detta. Tittståndet kan också återkallas om det
måste anlas att innehavaren inte kan upprätthålla verksamheten.

Har
regeringen genom överenskommelse med främmande stal medgivit luftfart inom svenski
område, vare. där regeringen så bestämmer, särskilt tittstånd enligl delta
kapitel ej behövligt. Regeringen må i sådant falt förordna lujljarlsverkel all
meddela de närmare beslämmelser som finnas erforderliga.

Om
regeringen genom ell avlal med en främmande stal eller en internationell
organisation medger all luftfart får äga rum inom svenski område, kan
regeringen besluta all något tillstånd inte krävs enligl della kapitel.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva de villkor
för tuftfärten som behövs.

För den verksamhet som utlänning eller ett utländskt
företag driver i Sverige med stöd av en av-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

319

tal är föreståndaren i Sverige ansvarig.

7 8

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket må föreskriva, under
vilka förulsäUningar luftfartyg eller tillbehör eller reservdelar till luftfartyg
må upplåtas titt annan för all av denne nytljas för egen räkning.

Regeringen
eller den myndighet regeringen besiämmer får. om det behövs med hänsyn till
flygsäkerheten eller annars lill luftfarten inom riket, föreskriva all del
krävs lillstånd fi>r upplåtelse av luftfartyg //// brukare. Detsamma gäller
i fråga om upplåtelser av tillbehör eller reservdelar lill luftfartyg.

8 KAP.

Vissa
bestämmelser för lufttrafiken

Angående
vad vid luftfärd skall iakttagas Jör att undvika sammanstötning eller annan
olyckshändelse och för att i övrigt förebygga skada eller olägenhet förordnar
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. luftfarts verkei.

Regeringen
etter den myndighet regeringen bestämmer meddelar föreskrifter om vad som skall
Iakttas vid luftfärder för all olyckor och olägenheter skatt undvikas.

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, luflfarisverkel äger bestämma flygvägar
som luftfartyg har att följa vid färd inom svenskt område saml meddela särskilda
föreskrifier beträffande fiird över rikels gräns, såsom angående var gränsen må
passeras och vilken flygplats som skall brukas vid lufifariygs avgång eller
ankomst.

Regeringen
eller den myndighet regeringen besiämmer får fastställa flygvägar som
luftfartyg skall följa inom svenskt område. Vidare får föreskrifter meddelas
om flygningar över rikels gränser.

När allmän
ordning och säkerhet kräver det. må luftfartyg anmanas all landa. Anmaningen
skall ofördröjligen efterkommas. Har annan anvisning ej givits, skall farlygel
landa på närmaste allmänna flygplats inom riket, å vilken tandning är möjlig.
Inkommer luftfartyg i område, där lujijän enligt 1 kap. 3 8 är förbjuden, skall
det omedel-

Når del
krävs av hänsyn lill allmän ordning och säkerhet får en luftfartyg anmanas att
landa. Fartyget skall då landa på den plats som anvisas. Om ingen anvisning
lämnas skall landningen ske på närmsla möjliga lämpliga allmänna etter
godkända enskilda flygplats inom riket.

En luftfartyg, som utan lillsiånd

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

bart lämna området och anmälan om vad som inträffat göras
på snabbaste säll. Fartyget skall, om annan anvisning ej givits, så snart ske
kan landa såsom nyss sagts.

Eftersäties vad sålunda är stadgat, må farly ge IS färd
hindras med erforderliga medel.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar besiämmer vem
som öger utöva befogenhet varom i första eller andra slyckel sägs sami meddelar
närmare föreskrifter om tillämpningen i övrigi av vad där stadgas.

320

Föreslagen lydelse

kommer in i ett sådanl område som avses I 1 kap. 3 8,
skall omedelbart lämna området. Del iniräfjäde skatt snarast anmälas. Om ingen
annan anvisning lämnas skall fartyget snarast möjligt landa / enlighet med
första stycket.

Om Järiygei bryter mot besiäm-mdserna i första och andra
styckena får den fortsatta färden hindras.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får Jöreskriva
vem som får besluta om åtgärder enligl denna paragraf saml i övrigi meddela ylleiJIgare
föreskrifier i de avseenden som avses i paragrafen.

Krigsmateriel må icke utan medgivande av regeringen eller
den regeringen bemyndigar befordras med luftfartyg. Vad i denna lag skall
förslås med krigsmateriel bestämmer regeringen.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger att av
hänsyn till allmän ordning och säkerhet/ör/7>-da befordran med luftfartyg av
annat gods än krigsmateriel eller meddela närmare bestämmelser om sådan
befordran.

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ock
bestämma, huruvida och under vilka viltkor fo-tografiapparai må medföras och
brukas å luftfartyg inom svenskt område.

Krigsmateriel/iär inte transponeras med luftfartyg ulan
tillstånd av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Om det krävs av hänsyn lill allmän ordning och säkerhel/år
regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer förbjuda transporter med
luftfartyg av annat gods än krigsmateriel.

4a§ Fotografering får inte ske utan tillstånd av
överbefälhavaren från luftjartyg i linjefart inom sådana restriktionsområden
som bestämls enligt 1 kap. 3 § första stycket. Detsamma gäller fotografering
från luftfartyg som luftfartsverkei i detla avseende har jämställt med fartyg
i linjefart. Från undra luftfartyg får fotografering inie ske utan fillslånd.
Frågan om tillstånd prövas i

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

321

fråga om fotografering för kartläggningsändamål av
regeringen och i övriga fall av överbefälhavaren.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller Inte den folografering
som sker för statens lanlmäleri-verk.

4b§

Kameror får medföras inom riket på sådana luftfartyg som
anges i 4 a § första stycket och på luft farly g som används vid fotografering
för statens lantmäteriverk.

Kameror får medföras på andra luftfartyg bara om tillslånd
har meddelats till fotografering eller om apparaterna förvaras så cm de inte
kan användas under flygningen.

Befälhavaren skatt se titt alt dessa krav är uppfyllda.

4c§

Vad som sägs i 4 a och 4 b§§ gäller inte ifråga om sådana
luftfartyg som avses i 15 kap. 2§.

Såvitt
ej i denna lag eller eljesl förordnas annat, bestämmer regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, luftfartsverket vilka fartygshandlingar som skola
finnas för luftfartyg, huruvida de skola medföras ombord samt huru de skola
upprättas, föras och förvaras.

Otn inget annal
föreskrivs i denna lag meddelar regeringen eller den myndighet regeringen
bestämmer föreskrifter om fartygshandlingar.

Ej må
någon förvägras att laga del av innehållet i fartygshandlingar, såvitt hans
rätt är beroende där-

Om någon för att kunna ta till vara sin räll behöver la
del av innehållet i en fartygshandling, skall han få det.

1 det
allmännas verksamhet gäller i stället bestämmelserna i iiyck-frihetsförordningen
och sekretesslagen (1980:100).

21 Riksdagen 1984/85. 1 samt. Nr 212

Prop. 1984/85: 212 322

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

Angående skyldighet för den som Regeringen etter den myndighet

Jörrållar
tjänst å luftfartyg all med- regeringen bestämmer meddelar

föra luftfartscertifikat
eller annan föreskrifter om skyldighet för dem

handling förordnar regeringen el- som tjänstgör ombord på luftfartyg

ler, efter regeringens bemyndi- att medföra cerlifikal och
andra

gande, luftfartsverket. handlingar.

Luftfartsverket må, där så prö- Om det behövs får luftfartsverket

vas nödigt, visitera luftfartyg saml visitera luftfartyg
och granska far-granska fartygshandlingarna och de tygshandlingarna och de
andra handlingar som skola medföras av handlingar som skall finnas om-dem som
förrätta tjänst å Jäny get. bord.

Om vad vid luftfärd skall Iaktta- Del finns särskilda beslämmelser

gas i hälsovårds-, pass-, tull- och om vad som skall
iakttas vid lufl-

andra sådana hänseenden stadgas färder i fråga om hälsovård, pass

särskilt. och tull och i andra liknande av-

seenden.

9 KAP.

Om befordran med luftfartyg Lufttransporter

Bestämmelsernas tillämpningsområde

Vad i detta kapitel stadgas gäller Delta kapitel gäller sådana luft-

befordran med luftfartyg av passa- transporter av
passagerare, resgods

gerare, resgods eller gods, vUken eller gods som utförs av lufttrafik-

utföres mol vederlag eller av luft- företag. Kapitlet gäller också om

trafikföretag verkslätles vederlags- transporten utförs av någon annan

fritt. mot ersättning.

I detla kapitel förslås med Warszawakonventionen den i Warszawa
den 12 oktober 1929 undertecknade och genom del i Haag den 28 september 1955
avslutade protokollet reviderade konventionen om internationell luftbefordran
saml med Guadalajarakonvenlionen den i Guadalajara den 18 september 1961
undertecknade konventionen om inlernalionell I ufl bejördran som utföres av
annan än den avtalsslulande fraktföraren.

Bestämmelserna I detla kapitel Detla kapitel gäller inte transpor-

äga icke tillämpning å postbeford- ter av post. ran.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Vad i 3-9 88 stadgas om befordringshandlingar skall icke
gälla i fråga om befordran, som utföres under osedvanliga förhållanden och
faller utom normal utövning av luftfartsverksamhet.

323

Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i 3-9 88 gäller inte i fråga om transporter
som liljors under osedvanliga förhållanden och som inie ulgör normal luftfartsverksamhet.

Befordringshandlingar

Vid befordran av passagerare skall utfärdas biljeli.
Innehållande:

a)
uppgift å
avgångsort och bestämmelseort:

b)
där
avgångsorlen och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en etter flera
mellanlandningar avses skola äga rum i annan stal. uppgift å platsen för minst
en sådan mellanlandning; saml

c) meddelande att befordringen

kan vara underkastad Warszawa

konventionen eller lag av motsva

rande innehåll och att konven

tionen eller lagen i regel begränsar

fraktförarens ansvarighet i fråga

om skada på person liksom då res-

gods förkommer, minskas eller ska

das.

Biljetten skatt, där ej annat styrkes. gälla såsom bevis
om befordringsavtalels slutande och om villkoren för befordringen.

Är biljett
ej utfärdad, har den ej föreskrivei innehåll eller har den förkommii. skatt
befordringsavtalet ändock gälla och vara underkastat bestämmelserna i delta
kapitel. Har passageraren med fraktförarens samtycke gått ombord å luftfartyg
utan all biljett utfärdats eller innehåller biljelten icke meddelande som
avses i första stycket under c), äger fraktföraren dock icke åberopa sådan
begränsning av ansvarigheten som stadgas / 22 8.

Transporthandlingar

För passagerartransporter skall biljeller utfärdas. En
biljett skatt innehålla

a) uppgifter om avgångs- och

bestämmelseort en.

b) uppgifter om platsen för minst

en sådan mellanlandning som skatt

ske i en annan stal / de full då av

gångs- och beslämmdseorierna

ligger i samma stat, och

c) ett meddelande om alt

Warszawakonvenlionen eller en lag

med motsvarande bestämmelser

kan gälla för transporten och att

konventionen eller lagen i regel be

gränsar fraktförarens ansvar för

personskador och Jör skador på

grund av all resgods kommer bort.

minskas eller skadas.

Om inte annat styrks gäller biljetten som bevis om att
ett transportavtal har iräfjäis och om villkoren för transporten.

Såväl transportavlatel som bestämmelserna i detla kapitel
skall tillämpas även om någon biljett inte har utfärdats, om en utfärdad
biljett inte har föreskrivei innehåll eller om hiljellen har kommil bort. Om
passageraren med fraktförarens samtycke har gått ombord på lujifartygei ulan
att någon biljett har utfärdats eller om en utfärdad biljett saknar ett
meddelande enligl första siycket c), får fraktföraren dock inte åberopa
ansvarsbegränsningen enligt 22 8.

Nuvarande
lydelse

Förestagen
lydelse

Vid bejördran av inskrivet resgods skall utfärdas
resgodsbevis. Har beviset ej fogals vid biljett som uppfyller föreskrifterna i
3 8 första stycket eller intagits i sådan biljett. skall del innehålla:

a)
uppgift å
avgångsorl och bestämmelseort:

b)
där
avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma stat och en eller flera
mellanlandningar avses skola äga rum I annan stat, uppgift å platsen för minst
en sådan mellanlandning; saml

c) meddelande att befordringen

kan vara underkastad Warszawa

konvenlionen eller lag av motsva

rande innehåll och att konven

tionen eller lagen i regel begränsar

fraktförarens ansvarighet då res

gods förkommer, minskas eller ska

das.

Resgodsbeviset skall, där ej annal styrkes, gälla såsom
bevis om resgodsets inskrivning och om villkoren för befordringen.

Är resgodsbevis ej utfärdat, har det ej föreskrivet
innehåll eller har det förkommit, skall befordringsavtalet ändock gälla och
vara underkastat bestämmelserna i detta kapitel. Har fraktföraren mottaga resgodset
i sin vård utan alt resgodsbevis utfärdats eller innehåller, i fall då bevisei
icke fogats vid etter intagils i biljeli som uppfy'ller föreskrifterna i 3 §
första stycket under c), beviset ej meddelande som avses i första stycket under
cj av förevarande paragraf, äger fraktföraren dock icke åberopa sådan begränsning
av ansvarigheten som siadgas i 22 § andra siycket.

För Iransporter av inskrivet resgods skall resgodsbevis
utfärdas. Ett resgodshevis som inie har fogats till eller tagits in i en biljett
som uppfyller kraven i 3 8 första stycket skall innehålla

a) uppgifter om avgångs- och

beslämmdseorlen,

b) uppgifter om platsen Jör minst

en sådan mellanlandning som skatt

ske i en annan stal i de fäll då av

gångs- och bestämmelseorterna

ligger i samma stal. och

c) ett meddelande om alt

Warszawakonvenlionen eller en lag

med motsvarande bestämmelser

kan gälla för transporten och att

konventionen eller lagen i regel be

gränsar fraktförarens ansvar för

skador på grund av all resgods

kommer bort, minskas eller skadas.

Om inte annal styrks gäller resgodsbeviset som bevis om
att resgodset har skrivits In och om villkoren för transporten.

Såväl Iransporiavtalet som bestämmelserna i della kapitel
skall tillämpas även om något resgodsbevis inte har utfärdats, om ett utfärdat
bevis inie har föreskrivei innehåll eller om beviset har kommit bort. Om
fraktföraren har tagit emot resgodset i sin vård utan att något resgodsbevis
har utfärdats får fraktföraren dock inte åberopa ansvarsbegränsningen enligl 22
§ andra stycket. Detsamma gäller om en utfärdat bevis, som inie har fogats till
eller tagits in i en biljett enligt 3 § första stycket c), saknar meddelande enligl
första stycket c).

Vid
befordran av gods äger fraktföraren fordra, att avsändaren upprättar och
avlämnar en befordringshandling, />e/c'cA,770(y flygfraklsedel. Avsändaren
äger fördra, att sådan

För
godstransporter kan fraktföraren kräva att avsändaren upprättar och lämnar en
flygfraklsedel. Avsändaren/år kräva an fraktföraren tar emot en sådan
handling.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

handting mottages av fraktjöruren. Är flygfraklsedel ej
utfärdad, har den ej föreskrivet innehåll eller har den förkommii, skall befordrings-avlalel
ändock gälla och. med del undantag sotn följer av 9§. vara underkastat
bestämmelserna i delta kapitel.

325

Föreslagen lydelse

Såväl transportavtalet som be-släinmdsernu i delta kapitel
med undanlag av del som följer av 9§ skall tillämpas även om någon flygfraklsedel
Inte har utfärdats, om en utfärdad flygfraklsedel inte har föreskrivet
innehåll eller om fraktsedeln har kommit hon.

Flygfraktsedeln skall upprättas av avsändaren i tre
originalexemplar och avlämnas tillsammans med godset. Det första exemplaret
skall förses med beteckningen "för fraktföraren" och undertecknas av
avsändaren. Del andra exemplarei skall betecknas "för mottagaren";
det undertecknas av avsändaren och fraktföraren saml åtföljer godset. Det
tredje exemplaret undertecknas av fraktföraren och åter-ställes av honom lill
avsändaren efter godsels mottagande.

Fraktförarens underskrift skatt tecknas innan godset tages
ombord å tuftfartygel; den kan ersättas med stämpel. Avsändarens underskrift
kan vara tryckt eller ersättas med stämpel.

Har fraktföraren på avsändarens begäran upprättat flygfraklsedeln.
anses han. där ej annat siyrkes, hava handlat för avsändarens räkning.

Flygfraklsedeln
skall upprättas av avsändaren i tre originalexemplar och lämnas tillsammans
med godset. Exemplar I förses med beteckningen "för fraktföraren"
och undertecknas av avsändaren. Exemplar 2 Jörses med beteckningen 'Tör
mottagaren" och undertecknas av avsändaren och fraktföraren och Jöljer
med godset. Exemplar 3 undertecknas av fraktföraren och lämnas lill avsändaren
när fraktföraren har tagil emot godset. Fraktföraren skall skriva under de
olika exemplaren av fraktsedeln innan godset las ombord.

Avsändarens underskrift kan vara tryckt. Såväl
fraktförarens som avsändarens underskrift kan ersättas med en stämpel.

Om inte annal visas anses frakljöraren handla Jör
avsändarens räkning om han på dennes begäran upprättar flygfraklsedeln.

Avser befordringen
flera kolli, skall avsändaren, där fraktföraren begär det, upprätta särskilda
flygfraktsedlar.

När
transporten avser flera kolli skall särskilda flygfraktsedlar upprättas om
fraktföraren begär det.

Flygfraktsedeln skall innehålla:

a)
uppgift å
avgångsort och bestämmelseort;

b)
där
avgångsorten och bestämmelseorten äro belägna i samma

Flygfraktsedeln skall innehålla

a) uppgifter
om avgångs- och

bestämmelseorten.

b) uppgifter
om platsen för minst

en sådan mellanlandning som skall

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

slal och en eller flera mellanlandningar avses skola äga
rum i annan stat. uppgift å platsen fin- minst en sådan mellanlandning; samt

c) meddelande att befordringen kan vara underkastad
Warszawa-konventionen eller lag av motsvarande innehåll och att konventionen
eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvarighet då gods förk(>mmcr.
minskas eller skadas.

326

Föreslagen lydelse

ske i en annan stal i de falt då a\'-gångs- och beslämmelseorlerna
ligger i samma stat. och

c) ett meddelande om att Warszawakonventionen eller en lag
med motsvarande bestämmelser kan gälla för transporten och att konventionen
eller lagen i regel begränsar fraktförarens ansvar för skador på grund av an
gods kommer hon. minskas eller skadas.

Har gods
med fraktförarens samtycke tagits ombord å luftfartyg Ulan att flygfraklsedel
utfärdats eller innehåller fraktsedeln icke meddelande som avses i 8 8 under
c). äger fraktföraren icke åberopa sådan begränsning av ansvarigheten som siadgas
i 22 8 andra stycket.

Om gods
har tagits ombord på cll luftfartyg med fraktförarens samtycke trots att någon
flygfraklsedel inte har utfärdats eller om en utfärdad fraktsedel saknar
meddelande enligl 8 8 c) får fraktföraren inte åberopa ansvarsbegränsningen i
22 8 andra stycket.

Avsändaren
svarar för skada som fraktföraren eller annan, iförhållande till vilken
fraktföraren är ansvarig, lider till följd av att uppgifter rörande godset,
vilka avsändaren upptagit i flygfraklsedeln, ej hava föreskrivet innehåll
eller eljesl äro orikliga eller ofidlständiga.

Om
avsändaren i fiygfraktsedeln har lämnat uppgifter i fråga om godset som är
orikliga eller ofullständiga, svarar hänför de skador som della medjör för
fraktföraren etter någon som denne har ansvaret mol.

Flygfraktsedeln skaU. där ej annat styrkes, gälla såsom
bevis om avtalets slutande, om mottagandet av godset och om villkoren för befordringen.

Vad i fiygfraktsedeln uppgives angående godsets vikt,
mått, förpackning och stycketal skall, där ej annat styrkes, äga vitsord.
Annan uppgift i fiygfraktsedeln om godsets myckenhet eller lymd samt uppgift i
densamma om godsets tillstånd äga däremot ej vitsord mot fraktföraren, med
mindre han i avsändarens närvaro undersökt uppgiften och tecknat intyg därom å
flyg-fraktsedeln eller ock uppgiften avser godsets synliga tillstånd.

Om inte annat styrks gäller flygfraklsedeln som bevis om
all ett avtal har träffats, om att godset har tagils emot och om villkoren för
transporten.

Flygfraklsedelns
uppgifter om godsets vikt, mått och förpackning och om antalet kolli gäller om
inte annat visas. Andra uppgifter i fraktsedeln om godsets mängd eller volym
eller om godsets tillstånd gäller mot fraktföraren bara om han på flygfraklsedeln
intygar all han har kontrollerat uppgifterna i avsändarens närvaro eller om
uppgifterna avser godsets synliga tillstånd.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

327

Rätt
att förfoga över godset och godsets utlämnande

Rätt att förfoga över godset m.m.

\Jo! iippfyJIande av sina förpliktelser p/i grund av
befordringsavtalet äger avsändaren, där det kan ske utan skada för
fraktföraren eller annan avsändare, förfoga över godset genom all återtaga del
å avgångs- eller bestämmelseflygplatsen, stoppa del vid landning under resan,
låta på beslämmdseorlen eller under resan utlämna del till annan än den i flygfraktsedeln
angivne mottagaren eller begära dess återsändande till avgångsflygplatsen.
Avsändaren skall dock gälda kostnad som uppkommer därav. Kan avsändarens order
ej verkställas, skall fraktföraren omedelbart underrätta honom därom.

Uijör fraktföraren avsändarens order ulan an del till
denne avlämnade exemplaret av flygfraklsedeln företes, rtr fraktföraren
ansvarig för skada, som därigenom tillskyndas rätte innehavaren av flygfraktsedeln,
fraktföraren obetagei all söka sill åter av avsändaren.

Avsändarens rätt upphör, då mottagarens räll inträder
efter vad i 13 8 stadgas. Vägrar mottagaren att mottaga fraktsedeln eller
godset eller är han icke att träffa, går rätlen att förjöga över godset åter
till avsändaren.

Om
avsändaren uppfyller sina förpliktelser enligt iransporiavtalet och ersätter de
extra kostnader .som uppkommer, kan han återta godset på avgångs- eller bestämmelseflygplatsen
eller stoppa det vid landning under resan. Detla gäller dock Inte om åtgärden
medför skada för fraktföraren eller någon annan avsändare.

Under samma Jörutsältningar kan han under resan eller på beslämmdseorlen
lämna ut godset till någon annan än den som är angiven som mottagare på flygfraktsedeln
etter begära all det skickas tillbaka lill avgångsflygplatsen.

Om avsändarens order inte kan verkställas skall
fraktföraren omedelbart underrätta denne.

Om
fraktföraren verkställer avsändarens order trots att dennes exemplar av
flygfraktsedeln inte visas upp. ansvarar fraktföraren för de skador som
därigenom uppstår för fraktsedelns rätte innehavare. Den ersättning som
fraktföraren måste utge kan han kräva åter av avsändaren.

Avsändarens
rätt //// godset upphör när mottagaren får räll till del enligl bestämmelserna
i 13 8. Om mottagaren vägrar alt ta emot flyg-fraktsedeln eller godset eller om
han inte är anträffbar, får avsändaren åter rätt att förjöga över godset.

När
gödsel framkommit lill beslämmdseorlen. äger mottagaren, där ej annal föranledes
av vad i 12 § siadgas, av fraktföraren utfå flygfraktsedeln och godset, däresi
han gäldar vad denne äger fordra och i övrigi fullgör de befordringsvillkor som
angivits i fiygfraktsedeln.

Om beslämmelserna
I 12 § inie leder till annat har mottagaren rent all få ul flygfraktsedeln och
godset när della har kommit fram till bestämmelseorten. Detla gäller dock
endast om han betalar vad fraktföraren har räll att fordra och uppfyUer flygfraklsedelns
villkor för transporten.

Nuvarande
lydelse

Där ej annat avtalats, skall fraktföraren, så snart godset
framkom-mil. underrätta mottagaren därom.

Föreslagen
lydelse

Om inte någoi annat har avtalats skall fraktföraren genast
underrätta mottagaren ncir godset har kommit fram.

Vidgår fraktfc>rarcn
at! godset förkommii etter har del ej framkommit senast inom sju dagar efter
det godset bort anlända, äger mottagaren mot fraktföraren göra gällande de
rättigheter som härflyla ur bejordringsavtalci.

Om
gödsel inte har kommit fram inom sju dagar efter den dag då del borde ha
anlänt, kan mottaguren göra sina rättigheter gällande mot fraktföraren eidigt
transportavtalet. Detsamma gäUer om fraktföraren erkänner all godset har
kommit bort.

Förbehåll,
som innejatlar avvikelse från bestämmelserna i 12. 13 eller 14 §. skall ej
gälla, med mindre det intagits i flygfraktsedeln.

Förbehåll
som avviker frän beslämmelserna i 12-14§§ gäller bara om de är intagna i flygfraklsedeln.

Avsändaren är pliktig att lämna de upplysningar och all
vid flygfraklsedeln foga de handlingar, som erfordras för att tull-, accis-
och ordningsföreskrifter må kunna fullgöras/ört' godsels avlämnande till
mollagaren. Tillskyndas fraktföraren skada till följd av att sådan upplysning
eller handling saknas eller är oriklig eller ofullständig, är avsändaren pliktig
att ersätta skadan, utan så är all fet eller försummelse ligger Jraklföraren
eller hans folk till last.

Fraktföraren är icke pliktig att undersöka, om dessa
upplysningar och handlingar äro riktiga eller fullständiga.

Avsändaren
skall lämna de upplysningar och //// flygfraktsedeln foga de handlingar som
behövs för alt skyldigheter enligt tull-, accis-och ordningsföreskrifter skall
kunna fullgöras innan godset avlämnas till mottagaren. Avsändaren skall
ersätta de skador som uppstår för fraktföraren på grund av alt sådana
upplysningar eller handlingar saknas eUer är orikliga eller ofullständiga. Detla
gäller dock inte om fraktföraren, någon av dennes anställda eller någon som
denne har anlitat har gjort sig skyldig till fel eller försumiy\elser.

Fraktföraren är inte skyldig att undersöka om
upplysningarna och handlingarna är riktiga och fullständiga.

Fraktförarens
ansvarighet

Såvitt ej annal Jöljer av vad nedan siadgas är
fraktföraren ansvarig för personskada, vilken drabbar passagerare till följd
av händelse

17f

Fraktförarens
ansvar

Fraktföraren ansvarar för sådana personskador so/n
drabbar passagerare lill följd av händelser som inträffar ombord på luftfarty-

Nuvarande
lydelse

som inträffar ombord å luftfartyget eller i samband med
att han går ombord å fartyget eller lämnar delta. Skadeståndet skall bestämmas
enligt de i strafflagen stadgade grunderna.

Förestagen
lydelse

get eller i samband med alt passageraren går ombord på
eller lämnar fartyget. Skadeståndet bestäms enligt skadeståndslagen
(1972:207).

Förkommer,
minskas etter skadas inskrivet resgods eller gods titt följd av händelse som
inträffar medan det är i fraktförarens vård vare sig på flygplats, ombord å
luftfartyg eller, vid landning utanför flygplats. varhelst godset befinner sig,
är fraktföraren, med nedan stadgade undantag, ansvarig därför.

Har på grund av befordringsavtalet vid lastning,
avlämnande eller omlastning befordran verkslätlls till lands eller sjöledes
utanför flygplats, skall dock, där ej fraktföraren visar annat, skada som
drabbat resgodset eller godset anses härröra av händelse som inträffat under
den i förslå slyckel avsedda tiden.

Fraktföraren
ansvarar för skador på grund av all inskrivet resgods eller gods kommer bon.
minskas eller skadas under en lufltransport. Lujflransporten omfattar den lid
som godset är i fraktförarens värd på en flygplats, ombord på en luftfartyg
eller, vid landning utanför en flygplats, var gödsel än finns.

Om en
transport vid lastning, avlämnande eller omlastning iitjörs lill lands eller sjöledes
utanför en flygplats och transporten sker på grund av transportavtalet skall
skador på resgodset eller godset anses ha uppkommit till följd av en händelse
under lufttransporten om inte annal visas.

För
skada titt följd av dröjsmål vid luftbefordran av passagerare, inskrivet
resgods eller gods är fraktföraren ansvarig, där ej nedan annorlunda siadgas.

Frakljöraren
ansvarar för skador till följd av dröjsmål vid lufttransporter av passagerare,
inskrivet resgods eller gods.

Fraktföraren
är fri från ansvarig-hel, där han visar alt han och hans folk vidtagit alla
nödiga åtgärder för att undvika skadan eller att det varit omöjligt för dem
att vidtaga åtgärderna.

Visar fraktföraren all den som lidit skadan medverkat däriiti
genom eget vållande, gäller 6 kap. I 8 skadeståndslagen (1972: 207).

Fraktföraren ansvarar inte för uppkomna skador om han
visar att han, hans anställda och de som han har anlitat har vidtagit alla
nödvändiga åtgärder för all undvika skadorna eller alt det har varit omöjligt
för dem alt vidtaga ätgärderna.

Om fraktföraren visar att den skadelidande har medverkat ////
skadan genom eget vållande, gäller 6 kap. 18 skadeståndslagen (1972:207).

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

Vid befordran av passagerare är fraktförarens ansvarighet
för envar av dem begränsad till sexlonliisen-sexhundra särskilda dragningsrätter;
och må förty, där ersättningen skall utgå / form av ränta, dennas kapitaliserade
värde icke överskrida sagda gräns. Utföres befordringen av svenskt
lufttrafikförelag skall gränsen för ansvarigheten dock vara ivåhiindrasjutliolusen
kronor. Företagel skall i biljetten eller i sina standardvillkor för befordran
ulfästa sig att tillämpa denna gräns/o/' ansvarigheten. 1 fråga om befordran
som endast delvis utföres av svenskt lufttrafikförelag skall vad nu sagts om
användning av det högre begränsningsbelonpet och om skyldighet all ulfästa sig
att tillämpa detla belopp gälla endast i fråga om den del av befordringen som utföres
av sådanl förelag. Avtal må träffas om högre gräns för ansvarigheten än som föreskrives
i detta stycke.

Beträffande inskrivet resgods etter gods är fraktförarens
ansvarighet begränsad till .sjutton särskilda dragningsrätter för kilogram.
Har passageraren eller avsändaren vid godsels överlämnande till fraktföraren
sårskilt uppgivit det intresse, som är förbundet med befordringen, och guldit
föreskriven tilläggsavgift, gäller det uppgivna beloppet såsom gräns för fraktförarens
ansvarighet, där han ej visar alt passagerarens eller avsändarens intresse
är lägre. Har av inskrivet resgods eller gods viss del eller något av dess
innehåll förkommii. minskals, skadats eller fördröjts, skall vid bestämmandet
av gränsen för fraktförarens ansvarighet endast den sammanlagda viklen av det
eller de kolli, om vilka fråga är, tagas i beräkning; dock alt, om förlusten,
minskningen, skadan eller dröjsmålet påverkar värdet av andra kolli

Vid passagerartransporter är fraktförarens ansvar för
varje passagerare begränsat lill 16 600 särskilda dragningsrätter. När ersättningen
skall utgå som ränta fär räntans kapitaliserade värde inte översliga denna
gräns. Om transporten utförs av ell svenski lufttrafikföretag är gränsen för
ansvaret i stället 270000 kronor. Företaget skall i biljetten eller i sina
standardvillkor för transporter ulfästa sig att tillämpa denna gräns. Vid en
transport som bara delvis utförs av en svenski/<?-retag gäller reglerna om
del senare begränsningsbeloppet och om ui-Jäslelse att tillämpa delta bara i
fråga om den del av transporten som det svenska företaget utför. Avlal kan
träffas om högre gränser för ansvaret än de som gäller enligl delta stycke.

Fraktförarens ansvar för inskrivet resgods eller gods är
begränsat till 17 särskilda dragningsrätter per kilo. Om passageraren eller
avsändaren när godset överlämnas till fraktföraren särskilt anger det intresse
som är knutet till transporten och betalar fastställda tilläggsavgifter gäller
det då uppgivna beloppet som gräns för fraktförarens ansvar. Detta gäller
dock inte om han visar alt intresset är lägre än del angivna. Om bara en del av
del inskrivna resgodset eller godset kommer bort, tnlnskas, skadas etter
fördröjs, räknas endast den sammanlagda vikten av delta eller dessa kolli når
gränsen för fraktförarens ansvar skall bestämmas. Om värdet av även andra kolli
som ingår i samma resgodsbevis eller flygfraktsedel påverkas, skall dock även
dessa kolli medräknas.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen Ivddse

som omfaltas av samma resgodsbevis eller flygfraklsedel,
den sammanlagda viklen jämväl av dessa kolli skall lagas i beräkning.

I fråga om föremål, som passageraren behåller i sin vård.
är ansvarigheten begränsad till irehund-ratretiiotvå särskilda dragningsrätter
för envar passagerare.

Skyldighet
alt gälda rättegångskostnad må åläggas fraktföraren utan hinder av all de i
denna paragraf sladgade gränserna för ansva-rigltelen därigenom överskridas.
Vad nu sagts skall dock icke gälla, där fraktföraren inom sex månader från den
händelse av vilken skadan härrör eller före det talan väckts skriftligen
erbjudit den skadelidande ersättning som frånsett rättegångskostnaden ej
understiger vad som Uldömes.

Med iitiryckei "särskilda dragningsrätter"
avses / denna lag de av Internationella valutafonden använda särskilda
dragningsrätterna. Föres talan om ersättning, skall omräkning från särskilda drag-ningsräiier
lill svenskt mynt ske efter kursen den dag dom meddelas. Därvid skall kronans
värde bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod, som Internationella
valutafonden sagda dag tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.

Ansvaret för sådana föremål som passagerarna behåller i
sin värd är begränsat till 332 särskilda dragningsrätter för varje
passagerare.

Fraktföraren kan åläggas all utge ersättning för rältegångskost-nader
även om gränserna för hans ansvar därigenom överskrids. Della gäller dock inie
om han skriftligen har erbjudit den skadelidande minst lika mycket i
ersättning som det utdömda beloppet frånsett rättegångskostnaderna.
Erbjudandet skall ha lämnats inom sex månader från den händelse som medförde
skadan eller innan talan har väckts om detla har sken senare.

Med "särskilda dragningsrätter" avses de
särskilda dragningsrätter som används av Internationella valutafonden. När
talan Jors om ersättning skall omräkning lill svenski mynt ske efter kursen
den dag domen meddelas. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den
beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin
verksamhet och sina transaktioner.

Förbehåll, som innefattar inskränkning i fraktförarens
ansvarighet eller bestämmer lägre gräns därför än i 22 8 sägs, är ogiltigt.

Vid
befordran av gods skall vad i första stycket stadgas ej äga tillämpning å
förbehåll, avseende förlust, minskning eller skada, som härrör av godsels egen
beskaffenhet eller fel i godset.

Förbehåll
som inskränker fraktförarens ansvar eller soin anger lägre gränser för
ansvaret än 22 8 är ogUliga.

Detla
gäller dock inte vid transport av gods om Jörbeliållet avser förlust,
minskning eller skada som beror på det transponerade godsets egen beskaffenhet
eller på fel i godset.

De
gränser för ansvarigheten som siadgas i 22 8 skola ej äga

Gränserna
för ansvar enligt 22 8 gäller inte om del visas att fraktfö-

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

tillämpning, där det visas att fraktföraren själv eller
hans folk i tjänsten orsakat skadan uppsålligen eller ock. med insikt att skada
sannolikt skulle uppkomma, under grovt åsi-dosäiiande av tillbörlig aktsamhet
och hånsyn.

332

Föreslagen lydelse

råren, någon av hans ansiällda eller någon som han har
anlitat i tjänsten/ic(r orsakat skadan uppsålligen eller genom att. med insikt
om att skador sannolikt skulle uppslå. grovt åsldosäiia den aktsamhet och
hänsyn som kan krävas.

Föres
talan mot någon av fraktförarens folk på den grund att han vållat skada genom
fel eller försummelse i tjänsten «i' ringare grad än i 24 8 sägs. må vad han
och fraktföraren kunna förpliktas att sammanlagt utgiva i ersättning icke
överskrida den gräns för ansvarigheten som fraktföraren äger åberopa.

Om jämkning / vissa Jall av skadeersättning stadgas i 10
kap, 3 8.

Om talan
förs mot någon av fraktförarens anställda eller någon som frakljöraren har
anlitat för att han har vållat skador genom lindrigare fel eller Jorsummelser i
tjänsten än som avses i 24 8.,/«r den sammanlagda ersättning som han och fraktföraren
kan åläggas all utge inte överskrida de gränser som fraktföraren kan åberopa.

Bestämmelser om jämkning av skadeersätlning_/7/i/ii i 10
kap, 3 8.

Mottages inskrivet resgods eller gods ulan anmärkning,
skall godset, där ej annal styrkes. anses avlämnat i oskadat skick och i överensstämmelse
med befordringshandlingen.

Om skada
eller minskning skall anmärkning göras hos fraktföraren omedelbart efter
upptäckten och senast, beträffande resgods, inom sju dagar saml. beträffande
gods, inom fjorton dagar frän mottagandet. Vid dröjsmål skall anmärkning
framställas inom tjuguen dagar från den dag, då resgodset eller godset ställdes
lill mottagarens förfogande.

Anmärkning skall göras genom anteckning på befordringshandlingen
eller eljest i skrift, avsänd inom tid som i andra stycket sägs.

När inte annal visas anses inskri-vel resgods och gods som
las emol utan anmärkning vara oskadat och i överensstämmelse med transporthandlingen.

Skador och minskningar skall anmärkas hos fraktföraren
omedelbart efter upptäckten. Anmärkningen skall alltid göras senast inom sju
dagar från mottagandet, när del gäller resgods, och senast inom fjorton dagar
från mottagandet / fråga om annal gods. Dröjsmål skall anmärkas inom 21 dagar
från den dag då resgodset eller godset ställdes till mottagarens förfogande.

Anmärkningar skall göras skriftligen, l.ex. genom
anteckning pä transporthandlingen. Görs anmärkningen i en särskild skrift räknas
tidsfristerna från avsändandet av skriften.

Har ej
anmärkning enligt 26 8 framställts inom tid som där sägs.

Om inte
en anmärkning enligt 26 8 har framställts / rätt lid. är rät-

Nuvarande lydelse

är rätten till talan mot fraktföraren förlorad, utan så är
an han Jörfaril svikligen.

Föreslagen lydelse

len till talan mot fraktföraren förlorad. Detta gäller
dock inte om fraktföraren har handtal svikligt.

Talan om
ansvarighet enligt detta kapitel skall föras vid rätten i den ort, där
fraktföraren har sitt hemvist, där hans huvudkontor eller det konior Jinnes.
genom vars medverkan avtalet sliniis, eller ock på bestämmelseorten.

Talan må icke föras annal än vid svensk domstol eller
domstol i annan till Warszawakonventionen ansluten stal. med mindre enligl
avtalet avgångsorten eller bestämmelseorten år belägen i stat som ej biträtt
konventionen.

Talan om ansvar enligt detta kapitel skall väckas vid
rätten i den ort där

fraktföraren har sitt hemvist,

fraktförarens huvudkontor ///i/7i, eller

det kontor
som liar medverkat vid avtalets lillkomsl jinns. Talan får också väckas vid
rätten i bestämmelseorten.

Talan /;r föras bara vid svenska domstolar eller vid
domstolar i andra stater som är anslutna till Warszawakonvenlionen. Detla gäller
dock inte om enligt avtalet avgångsorlen eller bestämmelseorten ligger i en
siat som inte har biträtt konventionen.

Väckes
ej talan om ansvarighet inom två är från luftfartygets ankomst till
bestämmelseorten eller från den dag, då det skolat anlända eller då bejördringen
avbröts, är rätlen till talan förlorad.

Rönen till
talan om ansvar är förlorad om inte talan väcks inom tvä är frän luftfartygets
ankomst till bestämmelseorten, från den dag det skulle ha ankommit eller från
den dag Iransporten avbröts.

Skall
befordran, som enligt vad därom avtalats är all anse såsom en enhet, ulföras av
flera fraktförare var efter annan, är envar av dem. sedan han mottagit passageraren,
del inskrivna resgodset eller godset, ansvarig för den del av befordringen,
vars utförande ankommer på honom.

Vid befordran av inskrivet resgods eller gods må avsändarenjö;??-väl
hålla sig till den förste fraktföraren och den som äger utfå godset till den
siste, ändå att förlusten, minskningen, skadan eller dröjsmålet inträffat
medan godset var i annan fraktförares vård. Äro två fraktförare ansvariga efier
vad nu

Har del
avtalals all en transport skatt anses som en enhet även om transporten I olika
delar skall utföras av fiera fraktförare efter varandra, ansvarar varje
fraktförare för sin del av transporten sedan han har tagit emol det som skall
transporteras.

Når transporten avser inskrivet resgods eller gods. får
avsändaren hålla sig till den förste fraktföraren även om förlusten,
minskningen, skadan eller dröjsmålet har inträffat medan godset var i en annan
fraktförares vård. Den som har rätt att få ut godset kan hålla sig lill den
siste. Om två fraktförare på grund

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

334

sagts,
skola de svara en för båda av delta är ansvariga, svarar de so-

och båda för en. tidariskl.

Befordran
som utföres av annan än den avtalsslutande fraktföraren

Transporter
som utförs av andra än den avtalsslutande fraktföraren

I fråga
om befordran som helt eller delvis utföres av annan än den som genom hefördringsavlalel
åtagit sig befordringen (den avtalsslutande fraktföraren) äga 32-36 88
tillämpning, om det ej visas att befordringen utförts utan den avials-sliiiandc
fraktförarens bemyndigande. Bestämmelserna i 33. 35 och 36 88 tillämpas dock
endast i fräga om den del av befordringen som utföres av annan än den avtalsslulande
fraktföraren.

I fråga
om en transport som helt eller delvis utförs av någon annan än den
avtalsslutande fraktföraren gcdler 32 — 36 88 om det inte visas att transporten
utförs utan bemyn-digande/viw denne. Bestämmelserna i 33. 35 och 36 88 gäller
dock bara i fråga om de delar av transporten som utförs av den andre.

Både den
avtalsslutande fraktföraren och den som utför befordringen anses vid
tillämpning av detta kapitel som fraktförare, den förre i fråga om hela befordringen
och den senare i fråga om den del av befordringen som han utför.

Den avtalsslulande
fraktföraren anses som fraktförare för hela transporten. Den som utför transporten
anses som fraktförare i fråga om den del av transporten som han utför.

Vid tillämpning av bestämmelserna om fraktförarens
ansvarighet jämställas vardera fraktföraren och hans/o/A- med den andre
fraktförarens folk. Detla medför dock icke all ansvarigheten för den som utför
befordringen i den avtalsslutande fraktförarens ställe överskrider de i 22 8
angivna gränserna.

Härden avtalsslulande fraktföraren åtagit sig längre
gående förpliktelser än som följer av detta kapitel eller har passagerare
eller avsändare enligt 22 8 andra stycket särskilt uppgivit det intresse som
är förbundet med befordringen, är den som utför befordringen i den av-

Vid tillämpningen av bestämmelserna om fraktförarens
ansvar jämställs vardera fraktföraren, hans anställda och de som han har anlitat
med den andre fraktförarens anställda och dem som denne har anlitat. Detla
medför dock inie att an-svarei för den som utför iranspor-len i den avtalsslulande
fraktförarens ställe överskrider gränserna i 22 8.

Om den avtalsslutande fraktföraren har åtagit sig
förpliktelser ui-över bestämmelserna I detta kapitel är den som utför transporten
i hans ställe inte bunden av dciia ulan ,v/;/ eget godkännande. Detsamma gäller
om en passagerare eller en avsändare / enlighet med 22 8 andra

Nuvarande
lydelse

talssluiande fraktförarens ställe icke ulan eget
godkännande bunden härav.

Föreslagen
lydelse

stycket särskilt har ängen det intresse som är knutet
till transporten.

Anvisning
eller anmärkning, som enligt besiäinmelse i della kapitel lillsiälles den ene
fraktföraren. äger verkan även mot den andre. Sådan order som avses / 12 8 äger
dock verkan endast om den lUI-siälles den avtalsslutande fraktföraren.

Anvisningar
eller anmärkningar som enligl detta kapitel liltsiälls den ene fraktföraren
gäller också mot den andre. En order enligt 12 8 gäller dock bara om den ges
till den avtalsslutande fraktföraren.

Vad de
båda fraktförama och deras folk kunna förpliktas all sammanlagt utgiva i
ersättning må icke överskrida det högsta ersättningsbelopp som någon av
fraktförarna kan åläggas all utgiva. Varje skadeslåndsskyldig är ansvarig
endast inlill den gräns som är tillämplig för honom.

Den
sammanlagda ersättning som de båda fraktförama, deras anställda och de som
fraktförarna har anlitat kan åläggas att utge Jår inte överskrida del högsta
belopp som gäller för någon av fraktförarna. Var och en ansvarar bara upp till
den gräns som gäller för honom.

Talan
om ansvarighet får. vare sig den riktas mot båda fraktförarna eller en av dem.
föras vid domstol som enligt 28 8 är behörig vid talan mot någon av
fraktförarna.

Talan mol
endera av etter båda fraktförarna fär föras vid en domstol som enligt 28 8 är
behörig vid talan mot någon av dem.

Sammansatt
befordran

Där befordran skall utföras delvis med luftfartyg och
delvis med annat befordringsmedel, gälla bestämmelserna i detta kapitel allenast
beträffande luflhefordringen.

Villkor,
som avser befordringen med annal befordringsmedel. må inlagas i luftbefordringshandlingen.

Sammansatta transporter

37 8

När en transport skall utföras delvis med luftfartyg och
delvis med andra transportmedel gäller bestämmelserna i delta kapitel bara
lufttransporten.

Villkor för den andra delen av transporten får tas in i luftirans-porlhandlingen.

Övriga bestämmelser

38 8

Göres I befordringsavial eller el- Förbehåll om tillämplig lag eller

jesl innan skada timat. med avvikel- domstols
behörighet som avviker se från vad i detta kapitel siadgas. från beslämmelserna
i detta kapitel

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

förbehåll om tillämplig lag eller om domstols behörighet,
är förbehållei ulan verkan.

Skiljeavtal
i fråga om befordran av gods. vitkel träffats innan skada limai. gäller utan
hinder av bestämmelsen i jörsta stycket, om skiljemannaförfarandet skall äga
rum inom en / 28§ avsedd domstols domvärjo och tvistefrågan, i den män Warszawakonvenlionen
och Guadalajarakonvenlionen äro till-lämpliga därpå, skall prövas enligt
konventionernas beslämmelser.

336

Föreslagen lydelse

är ogiltiga om de görs innan någon skada har inträffat.

Ett skiljeavtal i fråga om godstransporter gäller dock
alltid om skiljemannaförfarandet skall äga rum inom en behörig domstols domvärjo
och om tvisten, i den mån Warszawakonventionen och Guadalajarakonvenlionen
gäller, skall prövas enligl konventionernas bestämmelser.

1 fråga
om befordringshandling som utfärdats utom riket eller som avser Internationell
befordran skall i 3 8 första slyckel under c), 4 8 första siycket under c)
eller 8 8 under c) stadgad fordran å meddelande anses uppfyJld, när
handlingen innehåller uppgift om att befordringen kan vara underkastad
Warszawakonventionen och alt denna i regel begränsar fraktförarens ansvarighet
i de fall, som angivas i del lagrum varom fråga är.

Är vid internationell luftbefordran den avtalade
avgångsorten eller bestämmelseorten belägen i stat som icke biträtt
Warszawakonventionen, äger fraktföraren, ändå att befordringshandlingen icke
innehåller meddelande sotti avses i första stycket, åberopa sådan begränsning
av ansvarigheten som siadgas i22§.

I fräga
om transporthandlingar som utfärdas utom riket eller som gäller iniernalionella
transporter är kravel på meddelande enligl 3 8 första stycket c), 4 8 första siycket
c) eller 8 8 c) uppfyllt om handlingen innehåller uppgifter om alt
Warszawakonventionen kan gälla för transporten och all denna konvention i
regel begränsar fraktförarens ansvar i de fall som anges i dessa stadganden.

Om den avtalade avgångsorten eller bestämmelseorten vid en
internationell lufttransport ligger i en stal som inie har biträtt Warszawakonvenlionen
får fraktföraren åberopa ansvarsbegränsningen enligl 22 8 även om
transporthandlingen inte innehåller något meddelande enligt första stycket.

Såvitt
angår inrikes luftbefordran, vid vilken mellanlandning utom riket ej avses
skola äga rum. äger regeringen meddela hestäin-melser. avvikande från vad 13.
4. 8 och 9§§ stadgas angående biljett, resgodshevis och flygfraklsedel.

Biljetter och resgodsbevis behövs inte vid inrikes
lufttransporter om luftfartyget inte skall mellanlanda utom riket.

Vid
sådana lufttransporter som avses i första stycket får begränsningen av
fraktförarens ansvar enligt 22 § åberopas även om biljetter, resgodsbevis
eller flygfraklsedlar inte är utfärdade eller om de saknar

Prop. 1984/85:212

Nuvarande Ivddse

Fö restagen Ivdelse

337

meddelande om begränsningen. All meddelande om
begränsningen skall finnas i slandardvittkoren för passagerartransporter följer
av 22 § första Slyckel.

Har slal.
då den biträdde den i Warszawa den 12 oktober 1929 avslutade konvenllonen om inlernalionell
luftbefordran, avgivit förklaring som avses i tilläggsprotokollet till samma
konvention, skola bestämmelserna i detta kapitel ej äga tillämpning å inlernalionell
liiflhe-fordran. som uljörcs omedelbart av den stålen etter av lerritorium för
vars utländska angelägenheter den sunen svarar.

Såframt en titt den reviderade konventionen ansluten stal
förklarat, all konvenllonen icke skall gälla luftbefordran, som utföres för
dess mililära myndigheter ombord å luftjartyg vilka äro registrerade i den
staten och vilkas hela lastförmåga reserverats av dessa myndigheter eller för
deras räkning, skola beslämmelserna i delta kapitel ej heller äga tUlämpning å
sådan befordran.

Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte i fråga om
sådana internationella tuftlransporter som införs direkt av en viss slal om
denna stat, när den biträdde den konvention som underiecknades i Warszawa den
12 oklober 1929. lämnade en sådan förklaring som avses i lill-läggsprotokollel
till konventionen. Detsamma gäller om transporten utförs av ell territorium,
för vars utländska angelägenheter en sådan stal svarar.

Under förulsätining
all en slal som har biträtt Warszawakonvenlionen har lämnat en förklaring om
del. gäller bestämmelserna i detta kapitel inte heller ifråga om en lufttransport
som utförs för den statens militära myndigheter med ell luftfartyg som är
registrerat i den staten, om fartygets hela lastförmåga har reserverats av
dessa myndigheter eller för deras räkning.

Om
ansvarighet för skada i följd av luftfart

Ansvaret
för skador genom luftfart

Om
ansvarighet för skada, som / Jöljd av luftfartygs begagnande i luftfart
tillfogas person eller egendom som icke befordras med fartyget, stadgas i
lagen angående ansvarighet för skada i följd av luftfart.

Bestämmelser
om ansvaret för skador, som genom luftfart tillfogas personer eller egendom som
inte transporteras med luftfäriygel, finns i lagen (1922:382) angående
ansvarighet för skada i följd av luftfart.

22 Riksdagen 1984185. I saml- Nr212

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

338

För
ansvarighet för skada som avses i I 8 skall, där regeringen så förordnar,
finnas försäkring eller motsvarande säkerhet som regeringen bestämmer.

Om
regeringen jöreskriver del skall det finnas en trafikförsäkring för ansvaret
enligt 1 8. Finsäkringen kan ersättas av någon motsvarande säkerhet som
regeringen bestämmer.

Är någon,
vilken förränar ijänsl å luftfartyg, pliktig an ersätta skada som i följd av
luftfart uppkommit genom hans fel eller försummelse i tjänsten, äger rätten
att, med hänsyn till felets eller försummelsens lindriga beskaffenhet, skadans
storiek eller omständigheterna i övrigt, nedsätta ersättningen efter vad som
prövas skäligt. Vad sålunda stadgals skall äga motsvarande tillämpning
beträffande den som inom markorganisationen eller eljest, annorstädes än å
luftfartyg, förrättar tjänst varav trafiksäkerheten är beroende. I fråga om
skadeståndsansvaret för den som är arbetstagare gäller dock 4 kap. 1 8
skadeståndslagen (1972: 207).

Om någon
som tjänstgör på luftfartyg skall utge ersättning för skada i följd av
luftfart som /;(//■ uppkommit genom hans fel eller försummelse i
tjänsten, får rätten jämka ersättningen med hänsyn till felets eller
försummelsens beskaffenhet, skadans slorlek eller omständigheterna i övrigt.
Detsamma gäller i fråga om andra med tjänst som har betydelse för trafiksäkerheten,

I fråga om skadeståndsansvaret för arbetstagare gäller 4
kap. 1 8 skadeståndslagen (1972: 207).

Om fiygräddningstjänst
och bärgning samt om undersökning av luftfartsolyckor

Flygräddningstjänst,
och undersökning av olyckor

bärgning
luftfarts-

Föreskrifter angående åtgärder, då luftfartyg är saknat,
förolyckat eller nödställt eller fara hotar lufttrafiken (flygräddningstjänst),
meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av luftfartsverkei.

Regeringen må ålägga ägare eller innehavare av luftfartyg
samt

Föreskrifier
angående åtgärder, då luftfartyg är saknat, förolyckat eller nödställt eller
fara hotar lufttrafiken (flygräddningstjänst), meddelas av regeringen eller
den myndighet regeringen bestämmer. Om regeringen föreskriver del får
myndigheten överiåla ål andra att leda Jlygräddningsljäns-ten.

Ett luftfartygs ägare eller innehavare och de som
tjänstgör på lujt-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

dem som göra Ijänsi å sådanl fartyg eller vid Jlygplals
eller annan anläggning lör luftfarten skyldighet att medverka i flygräddningstjänsten,
så ock meddela bestämmelser om ersättning av allmänna medel för sådan
medverkan. I fråga om ersättning vid personskada gäller lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell
skada.

339

Föreslagen lydelse

fartyg eller vid flygplatser eller andra anläggningar för
luftfarten är skyldiga alt della i flygräddningstjänsten. Regeringen Jår också
meddela bestämmelser om ersättning av allmänna medel för deltagandet. I fråga
om ersättning vid personskador gäller lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd
och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada.

Den som bärgar/öro/vc/rt/ eller nödställt luftfartyg eller
ombordvarande gods eller något, som hön till sådant fartyg eller gods, så ock
envar som medverkar vid bärgningen har rätt att. vare sig bärgningen ägt rum lill
sjöss, på land etter i luften, få bärgarlön ;' enlighet med de grunder, som
jämlikt 225-227 88 sjölagen gälla vid bärgning av fartyg och gods. Till andel
i lön som skall utgå för bärgningen vare ock den berättigad, vilken under den
nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget eller medverkat
vid deras räddning. Har någon eljesl för bevarande av luftfartyg eller gods vidkänts
särskilda kostnader, som varil oundgängliga för bevarandet av farlygel eller
godset, varde ock dessa honom ersatta.

Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller
bevarats. häfte ägaren med del bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.

Rätt lill
bärgarlön skall icke lilt-komma den som medverkat vid bärgningsföretag trots
uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare, ägare eller
innehavare. Vad sålunda stadgals skall äga motsvarande tillämpning beträffande
kostnader för bevarande av fartyg och gods.

Den som
bärgar ett luftfartyg som har förolyckats eller bejinner sig i nöd och alla som
medverkar vid bärgningen har rätt //// bärgarlön. Detsamma gäller vid bärgning
av gods ombord på ett sådanl fartyg eller av något som hör till fartyget
eller godset. I fråga om bärgarlönen gäller bestämmelserna i 225-227 88
sjölagen (1891 nr 35 s. 1 j. Den som i en sådan nödsituation räddar människor
från fartyget eller medverkar vid deras räddning har också rätt till en del av
bärgarlönen. De särskilda kostnader som någon i övrigi har haft för bevarandet
av ett luftfartyg eller av gods skall också ersättas om kostnaderna har varil
nödvändiga.

Om gods eller något som hör till gods har bärgats eller
bevarats svarar ägaren inte personligen ulan endast med det som har härgals
eller bevarats.

Den som
deltar i en bärgning trots ett uttryckligt och befogat förbud av fartygets
befälhavare, ägare eller innehavare har inte rätt till bärgarlön. Detsamma
gäller Ifråga om ersättning för kostnader för bevarande av fartyg och gods.

Nuvarande
Ivdelse

Förestagen
lydelse

Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning
för kostnader som avses i 2 8. njule i fartyget eller godset luftpanträtt med
förmånsrätt enligt 4 8 förmånsrätlsla-gen (1970:979). såframt bärgarlönen
eller ersättningen hänför sig till ätgärder vilka slutförts här i riket.

I första slyckel avsedda fordringar skola. \'ar i
förhållande lill Jordringens belopp, iijula lika räll om de härröra av samma liänddse:
eljest skall yngre fordran äga företräde framför äldre.

Ulan h<>rgenärens
samlycke må icke. innan betalning Jor dennes fordran giildils eller säkerhet
därför blivit ställd, lufifariyget lämna del slätte, där ålgärdernu för bärgningen
etter bevarandet slutfördes, etter godset av ägaren lagas i besinning.

Den som har en fordran på bärgarlön eller ersättning för
kostnader enligt 2 8 (borgenären) har luftpanträit i farlygel eller godset med
förmånsrätt enligt 4 8 förmänsrällslagen (1970:979) om bärgarlönen eller
ersättningen avser åtgärder som har avslutats i Sverige.

En yngre fordran har Ji/reträde framjör en äldre.
Fordringar som har uppkommit på grund av samma händelse har lika räll till
betalning.

För all ell lufljartyg skatt få lämna den plats där
åtgärderna för bärgningen eller bevarandet awslii-lades och för an ägaren skall
få ta godset i besinning, krävs alt borgenärerna medger della om de inte har
fån bclalt för sina fordringar eller säkerhet har ställts för betalningarna.

Liiflpaniräit
omfattar ej ersättning, som pä grund av försäkring eller eljesl utgår /or
skada på luft-Ja ny get eller godset.

Luftpanträtlen
omfattar inte den ersättning för skador på lufijänyg eller gods som utgår på
grund av försäkring eller av andra skäl.

Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller
under konkurs / den ordning som för försäljning av ulmätt sådan egendom är
stadgad, upphöre luftpanträtten i farlygel eller godset, men borgenären äge Jå
del i köpeskillingen enligl vad därom är särskilt sladgai.

Lossas
gods. som häftar Jör fordran, till avsändares eller lastemol-lagares
förfogande, upphöre liift-panlrätien i gödsel. Ullämnas godset utan
borgenärens tillstånd, vare den som monager godset med kunskap om fordringen
ansvarig för denna, dock icke uiöver det värde godset hade vid lossningen.

Liijipanlrätlen
upphör om lujifartygei eller godset säljs efter utmätning eller under konkurs
på det sätl som är föreskrivet i utsökningsbalken. Borgenärerna har dock räll
till del i köpeskillingen / enlighet med särskilda beslämmelser.

LuJIpanträtlen I godset upphör om del genom lossning
ställs till avsändarens eller mollagarens förfogande. Om godset lämnas ut utan
borgenärens tillstånd, svarar den som tar emol godset för fordringen om han
kände lill denna. Han svarar dock inte för mera än del värde som godset hade
vid lossningen.

Nuvarande
Ivddse

Föreslagen lydelse

Luftpanträit
i luftfartyg, som är registrerat här i riket, upphöre efter tre månader från
del åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av fartyget avslutades, såvida
icke inom nämnda lid borgenärens anspråk på panträtt blivit anmält till inskrivningsdomaren
för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg samt dessutom
överenskommelse träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten
väckts i laga ordning.

Är fartyget registrerat i främmande stal. som bitrålt den
i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt
erkännande av rätt titt luftjartyg, vare lag som i första slyckel sägs. med
iakttagande av att anmälan skall ske hos den myndighet som för
inskrivningsboken för far-tygel,

Ijäll då farlygel
icke är registrerat eller då del är registrerat i annan främmande stal än i
andra stycket .s«,i,',v, upphöre luftpanträtten ijarty-gei efter ett är från
det ätgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, såframt ej inom
nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens belopp eller talan om
panträtten väckts i laga ordning.

Luftpanträtlen i ett luftfartyg som är registrerat /
Sverige upphör efter tre månader från den dag ätgärderna för bärgningen eller
bevarandet av fartyget avslutades. Detta gäller dock inte om borgenärens
anspråk pä panträtt inom samma tid har anmälts till inskrivningsmyndigheten
för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg och dessutom en
överenskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten
har väckts i laga ordning.

Bestämmelserna i första stycket gäller också om farlygel
är registrerat i en annan slal som har biträtt Genévekonventionen. Borgenärens
anspråk på panträtt skall då anmälas hos den myndighet som för
inskrivningsboken för fartyget.

Om fartyget inte är registrerat eller om det är
registrerat i en annan främmande stat än som anges i andra stycket upphör
luftpanträtten efter ett år från den dag åtgärderna för bärgningen eller
bevarandet av fartyget avslutades. Detta gäller dock inte om inom samma tid
överenskommelse har träffats om paiit-rällens belopp eller talan om panträtten
har väckts i laga ordning.

Undersökning av luftfartsolyckor

Inträffar
vid luftfartygs nyttjande olyckshändelse, som medför att någon avlider eller
får allvarlig kroppsskada eller alt betydande skada uppstår å fartyget eller
egendom som icke befordras därmed, skall undersökning verksiällas angående
olyckshändelsen och dess orsaker samt uppkomna skador.

Inträffar
det en olycka vid användningen av ett luftfartyg och medför olyckan att någon
avlider, all någon blir allvarligt skadad, all fartyget får betydande skador,
all egendom som inte transporteras med farlygel får betydande skador etter att
fartyget är oåtkomligt. skall det göras en undersökning om olyckshändelsen,
dess orsaker och de uppkomna skadorna.

Prop.
1984/85: 212

Nuvarande lydelse

När allvarlig fara för sådan olyckshändelse förelegat
eller något inträffat som lyder på väsentligt fel hos fartyget eller
markorganisationen, skatt ock undersökning äga rum.

342

Föreslagen lydelse

Delsamma gäller om del har funnits någon allvarlig fara
för an en sådan otycka skulle inträffa, om något har hänt som tyder på ell väsentligt
fel hos fartyget eller markorganisationen eUer om en luftfartyg har
försvunnit under flygning och inte har kunnat återfinnas.

Undersökning varom i 7 8 sägs skall verkställas av den
myndighet regeringen bestämmer.

Vid undersökningen skall erforderiig operativ, teknisk
och juridisk sakkunskap vara företrädd.

En
undersökning enligt 7 8 skall göras av den myndighet som regeringen
föreskriver. Om regeringen Jöreskriver det Jår myndigheten överiåla åt andra
alt göra undersökningen.

Nödvändig
operativ, teknisk och juridisk sakkunskap skall vara företrädd vid
undersökningen.

På sätt
regeringen förordnar skall den myndighet som undersöker olyckan underrätta dem
saken kan angå saml bereda dem tillfälle alt anföra vad de akta nödigt till
bevakande av sin rätt. De äga, såvitt det kan ske ulan men för utredningen,
närvara vid undersökning å olycksplatsen samt eljesl vid utredningsarbetet.

Den
myndighet som undersöker olyckan skatt underrätta dem som kan vara berörda och
bereda dem tillfälle att yttra sig. De har rätt alt närvara vid undersökningen
på olycksplatsen och vid utredningsarbetet / övrigt om så kan ske utan men för
utredningen.

Undersökning
skall utföras i samråd med polismyndighet eller åklagare, som i saken leder
förundersökning jämlikt 23 kap. rättegångsbalken.

I avvakian
på att undersökningen inledes har luftfartsverket att i samråd med
polismyndighet eller på annal lämpligt sätl företaga de åtgärder för
säkerställande av utredningen, som flnnas nödiga och icke ulan våda kunna
uppskjutas.

Undersökningen
skall ske i samråd med den som enligl 23 kap. räl-legångsbalken leder
förundersökning av del inträffade.

I avvaktan på att undersökningen inleds skall
luftfartsverket vidia de åtgärder som behövs för all säkerställa utredningen
och som inte kan uppskjutas.

Den
myndighet som undersöker olyckan må hålla förhör med envar som antages kunna
lämna upplysning av betydelse för utredningen

Den
myndighet som undersöker olyckan får hålla förhör med den som anlas kunna ge
upplysningar av betydelse för utredningen. Myn-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

saml granska föremål som kan antagas äga sådan betydelse.

Såframt undersökningen finnes eljest icke kunna behörigen
fullföljas, må myndigheten påkalla utredning genom polismyndighet. Vid sådan
utredning skall vad i 23 kap. rättegångsbalken är stadgat gälla i tillämpliga
delar; tvångsmedel som avses i 24-28 kap. rättegångsbalken må dock användas
allenast i den mån anledning förekommer att brott som hör under allmänt åtal
förövats.

Finner den myndighet som un-, dersöker olyckan nödigt att
vittne eller sakkunnig höres vid domstol eller anföreläggande meddelas någon
att .såsom bevis tillhandahålla skriftlig handling eller föremål, må
myndigheten göra framställning därom hos den allmänna underrätt, inom vars
område händelsen limai eller den vistas som skall höras eller åtgärden eljesl
angår. Rätten skall anställa förhör eller meddela föreläggande, därest laga
hinder ej möter. Angående åtgärd som nu sagts skall i tillämpliga delar gälla
vad som är stadgat om bevisupptagning / rättegång utom huvudförhandling.

.343

Föreslagen lydelse

dighetenfår också granska de föremål som kan antas vara
av sådan betydelse.

Myndigheten Jår begära att polismyndigheten biträder vid
utredningen om undersökningen inte kan fullföljas på annat sätt. Bestämmelserna
i 23 kap. rättegångsbalken gäller i fråga om en sådan utredning. Tvångsmedel
enligt 24-28 kap. rättegångsbalken/år dock användas bara om det Jinns
anledning att anta att del har begåtts ett brott som lyder under allmänt åtal.

Myndigheten kan begära all vittnen eller sakkunniga hörs
vid domstol eller all någon föreläggs att tillhandahålla handlingar eller
föremål som bevis. En sådan begäran skall göras hos den tingsrätt, inom vars
område olyckan har skett eller den person som berörs av begäran vistas. Om
något laga hinder inte möter skall rätten hålla förhör eller meddela
föreläggande. Därvid gäller bestämmelserna om bevisupptagning utom
huvudförhandling.

Anträffas
tuftfariyg eller gods, som befordrats med luftfartyg, eller någol, som hör lill
sådanl farlyg eller gods, och förekommer anledning antaga att luftfartsolycka timat,
må vad som anträfjäts icke avlägsnas eller rubbas utan tillslånd av
polismyndighet eller den myndighet som undersöker olyckan, med mindre det sker
för att rädda människoliv eller eljest synnerliga skäl äro därtill.

Har
någon tillvaratagit egendom som avses i första stycket, skall anmälan därom ofördröjligen
göras hos myndighet som avses i första

Om del
finns anledning all anta att en luftfartsolycka har iniräffat, får
luftfartyget, det gods som har transporterats med fartyget och del som hör till
fartyget eller godset inte rubbas ulan tillstånd av polismyndigheten eller den
myndighet som undersöker olyckan. Detla gäller dock inte om åtgärden sker för
alt rädda människoliv eller om det i övrigi finns synneriiga skäl.

Den som har lillvaratagit egendom som avses i första
stycket skall genast anmäla del till polismyndigheten eller den myndighet som

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

stycket. Myndigheten äger omhändertaga egendomen när det
finnes påkallat.

344

Föreslagen lydelse

undersöker olyckan. Om del behövs får myndigheten
omhänderta egendomen.

12 KAP.

Särskilda bestämmelser

Förekommer,
då luftfärd skall anträdas, anledning antaga att luftfartyg icke är luflvärdigi
eller behörigen bemaniuit etter att eljesl Jör sådan färd i denna lag eller
med stöd därav fastställda vUlkor ej äro uppfyllda, må luftfärden förbjudas och
fartyget hindras all avgå. Beslut härom meddelas av htjifans-verkel eller av
den som erhållit verkels bemyndigande därlill. I sistnämnda fall skatt beslulel
omedel-bari underställas verkets prövning.

Om det
då en luftfärd skall påbörjas kan anlas att del luftfartyg, med vilket färden
skall ske. inte uppfyller de villkor som anges i denna lag eller som har fästsiätlts
med stöd en' tagen får luflfarisverkel eller den som verkei utser besluta an
luftfärden Inie får äga rum och hindra lujijärtygels avgång. Om någon annan ån luftfansverkel
har meddelat beslulel, skall beslutet genast anmälas lill verkei och prövas av
della.

Innehavaren
av allmän flygplats må hindra luftfartyg att lämna flygplatsen innan avgifter,
som enligl 6 kap. 13 8 skola utgå med anledning av fartygets senaste ankomst,
uppehåll och avgång, blivit guldna eller säkerhet ställts.

Regeringen
äger förordna, alt vad i första stycket sägs ej skall gälla internationell fart
som regeringen bestämmer.

Innehavaren
av en allmän flygplats får hindra ett lufifariygs avgång om de avgifter eiUigt
6 kap, 13 8 som avser fartygels senaste ankomst, uppehåll och avgång inte har
betalats och säkerhet inte har ställts.

Regeringen
får föreskriva att första siycket inte skall gälla ifråga om viss
internationell Itiftjåri.

Angående
frihet frän kvarstad för vissa luftfartyg är särskilt stadgat.

Det finns
särskilda bestämmelser om frihet frän kvarstad för vissa luftfartyg.

Regeringen
förordnar efter vilka grunder avgifter och övriga kostnader för förrättningar
enligt denna lag skola bestämmas.

Regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela Jöreskrifter om avgifter
och övriga kostnader för förrättningar enligl denna lag.

- Senaste lydelse 1981:811,

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Sådan kostnad må. när den är förfallen till betalning, uttagas
genom utmätning utan föregående dom eller utslag.

345

Föreslagen lydelse

Kostnader som är förfallna till betalning får tas ut genom
utmätning utan föregående dom, utslag eller beslut.

Om
innehav och nyttjande av radioanläggning och radiomotiag-ningsapparat å
luftfartyg eller inom markorganisationen siadgas särskilt.

Del finns
särskilda bestämmelser om innehav och användning av radioanläggningar ombord
på luftfartyg och inom markorganisationen.

Ansvarsbestämmelser

Ansvarsbestämmelser
m. m.

Överträder
någon förbud enligt 1 kap. 2a§ eller villkor vid medgivande enligl detla
lagrum eller förbud eller föreskrift som regeringen meddelat med stöd av 1 kap.
3§, dömes tUt fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till dagsböter.

Överträdelse avförbud eller föreskrift som eljesl
meddelats med stöd av 1 kap. 3§ straffes med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader.

TiU
fängelse i högst två år döms den som vid tjänstgöring ombord på ett luftfartyg
är så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller andra medel att han inte kan
fullgöra sina uppgifter på ett betryggande sätt. Detsamma gäller i fråga om dem
som utövar de tjänster som anges i 6 kap. 16 §.

Om
brottet är ringa döms till böter.

Lämnar någon oriktig uppgift vid ansökan om luftfartygs
införande i lufijärtygsregistrel eller antecknande i bihanget till registret
eller vid annan ansökan eller anmälan enligl 2 kap., straffes med dagsböter
etter fängelse i högst sex månader.

Framför någon luftfartyg, som är märkt med oriktig naiionalilets-och
registreringsbeteckning eller eljest saknar i denna lag eller med slöd därav
föreskrivna märken, dömes tUl fängelse i högst två år eller, om brottet är
ringa, tid dagsböter.

23 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 212

Titt böter eller fängelse i högst sex månader döms den som

1.
bryter
mot 1 kap. 2a§ Jörsta stycket etter mol villkor som har meddelats enligt I kap.
2a§ andra stycket,

2.
bryter mol
sådana förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 kap. 3 §,

3.
lämnar
oriktiga uppgifter vid ansökan eller anmälan enligt 2 kap.,

4.
framför
luftfartyg i strid med _ kap. 16 § etter föreskrifter som har meddelats med
stöd därav,

5. bryter mot 3 kap. 1 § förslå

stycket eUer4 kap. 1 eller 3 §,

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

346

6. vid tjänstgöring ombord på

luftfartyg vägrar att följa befälha

varens order,

7.
bryter
mot 5 kap. 7.8, 6 kap. 4§ eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 6
kap. 8§,

8.
upplåter
eller driver en anläggning i strid med 6 kap. 9§ första stycket.

9.
biyter mol
6 kap. 15 § första stycket.

10. utövar luftfart utan tillslånd enligl
7 kap.,

11. vid utövande av luftfart åsidosätter
de villkor som har meddelats med stöd av 7 kap. 4§ första stycket eller 6 §
första stycket.

12. bryter mot trafikföreskrifter som
har meddelats med stöd av 8 kap. 1 eller 2 §,

13. underlåter att landa enligl 8 kap. 3§,

14. bryter mol 8 kap. 4 §,

15. använder ett luftfartyg vid

luftfart ulan föreskriven försäkring

eller säkerhet enligl 10 kap. 2 §.

Nyttjas
luftfartyg ulan lov till luflfari, ehuru del saknar luflvärdighetsbevis eller
miljövärdighetsbevis eller eljest icke är luftvärdigt eller miljövärdigt
enligt vad i 3 kap. sägs, dömes till dagsböter eller fängelse i högst ett år.

Samma tag vare, om luftfartyg utan lov nytljas till
luftfart ehuru det icke är bemannat enligt vad i 4 kap. sägs.

Till böter döms den som

1. uppsålligen lämnar orikliga

uppgifter i ett ärende som rör inne

hav av certifikat eller behörighels-

bevis eller frågan om annan behö

righet eller vid prov, kontroller eller

annan liUsyn över behörigheten,

2.
bryter
mot föreskrifier som har meddelats med slöd av 4 kap. 20§ första och andra
styckena eller 6 kap. 15 § tredje stycket,

3.
bryiermot8kap.4a§och4b§
förslå eller andra stycket,

4. utför passagerartransporter

utan att det i biljetter eller stan

dardvillkor finns sådana utfästelser

som anges i 9 kap. 22 § första

stycket, eller

5. bryter mot 11 kap. 13 §.

Till böter döms också den som i andra fall än som anges i
I —2 §§ försummar någon skyldighet enligt 1-6 eller 8 kap.

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

347

Den som
å luftfartyg förrättar tjänst varom 14 kap. 4§ sägs ulan alt hava erforderligt luflfartscertifikat,
dömes till dagsböter etter fängelse i högst sex månader. Till samma straff dömes
den som utan all hava erforderligt certijikat förrättar tjänst som avses i 6
kap. 15 §.

Om en
gärning har sken av ringa oaktsamhet skatt den inte föranleda ansvar enligl
denna lag.

Sätter sig någon som gör ijänsl å lujifartyg upp mol
befälhavaren och vägrar honom lydnad, dömes till dagsböter etter fängelse i
högst ett år..

Till
samma sirajf dömes befälhavare som J~örsummar att. när lujifartyg är I nöd.
göra vad på honom ankommer enligl 5 kap. 7§.

F<ir
gärning som är belagd med straff enligl brotlsbatken skall inte dömas lill
ansvar enligl denna lag.

Den som med avseende på sådant utländskt tuflfarlyg som
avses i 1 kap. 6§ utom riket hur begått brott enligt denna lag eller med slöd
därav utfärdade föreskrifier döms. om han befinner sig i Sverige, enligl
svensk lag även om 2 kap. 2§ eller 3§ 3-5 brottsbalken inte är lillämpliga.
Åtal får väckas utan hinder av 2 kap. 5§ andra sis'ckei samma balk.

Den som
vid förande av luftfartyg eller utövning av annan tjänst ombord eller vid
utövning av tjänsl som avses i 6 kap. 16 § varit så påverkad av starka diycker
eller andra stimulerande etter bedövande ämnen som i 5 kap. 10 § sägs. dömes liU
fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till dagsböter, dock ej
under tjugufem.

Om ägaren eller någon som är i hans ställe uppsålligen
begår eller medverkar titt en sådan gärning som anges i 2 § första stycket 1
eller 2. kan tuftfartygel förklaras förverkat om del behövs för att förebygga
brott eller om del i övrigi finns särskilda skäl. Detta gäller dock inte om
förverkande är uppenbart oskäligt. Otn fartyget inte finns i behåll kan värdet
förklaras förverkat.

Första
stycket gäller inte mot den som i god tro har förvärvat luftfartyget eller
någon särskild rätt till det.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också
ifråga om sådanl gods som avses i 8 kap. 4 § första och andra styckena om

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

348

dess ägare eller någon som är i ägarens ställe begår eller
medverkar lill en sådan gärning som anges i2§14.

14
KAP.

Vissa bestämmelser om lagens tillämpning

I fråga om luftfartyg som icke hava förare ombord eller
som framdrivas annorledes än med motor eller eljesl äro av särskild beskaffenhet
äger regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, luftfartsverket att,
där hinder ej möter av hänsyn lill trafiksäkerheten eder del allmänna, medgiva
undantag från vad i 2 — 8 kap. siadgas, så ock meddela de särskilda
föreskrifter som finnas erforderliga.

Regeringen eller, ejier regeringens bemyndigande, luflfarisverkel
äger ock meddela föreskrifter om sådana för rörelse i luften inrättade föremål,
som icke äro all hänföra tUl luftfartyg.

Lagens tillämpning, bemyndiganden och
definitioner

1 fråga om luftfartyg som inte har någon förare ombord,
inte är motordrivna eller / övrigi är av särskild beskaffenhet får regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer meddela de särskilda föreskrifter
som behövs och föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från
bestämmelserna i 2-8 kap. Föreskrifter och undanlag får inte utformas så alt de
strider mot säkerhetens eller del allmännas intresse.

Ifråga om sådana föremål som är inrättade för rörelse i
luften men som inte är all anse som luftfartyg gäller de föreskrifter som
meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen besiämmer.

Talan mol sådanl
luftfartsverkets beslut / särskilt faU enligt denna lag eller med stöd därav
meddelade föreskrifter, som rör certifikat eller behörighetsbevis för personal
inom luftfarten, medgivande all Utan certifikat göra tjänst å luftfartyg, registrering
av luftfartyg eller förbud mot luftfartygs avgång, föres hos kammarrätten genom
besvär.

Mot annal beslut av luflfarisverkel enligl denna lag
föres talan hos regeringen genom besvär.

Beslut, som avses i denna paragraf, skaU omedelbart lända
lUI efterrättelse, om ej annorlunda förordnas.

Luftfartsverkets
beslut enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av
lagen överklagas i frågor som rör devlillslånd, certifikat, behörighetsbevis,
tillstånd att tjänstgöra på luftfartyg utan certifikat, registrering av
luftfartyg eller förbud för luftfartyg att avgå hos kammarrätten och i övriga
frågor hos regeringen.

Beslut som avses i denna paragraf gäller omedelbart om
Inte annal förordnas.

Prop.
1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

349

Närmare
föreskrifter rörande tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen eller,
efter regeringens bemyndigande, av tuflfarlsverket.

Regeringen får meddela ytterhgare föreskrifter / de
avseenden som anges i denna lag. Regeringen får överlåta åt förvahtungsmyn-dighel
att meddela sådana föreskrijier.

Om
regeringen föreskriver det får myndigheten åt andra överlåta
förvaltningsuppgift som ansluter lill denna lag och som innefattar myndighetsutövning.

Regeringen
må bestämma, att vad i denna lag sägs om tuflfarlsverket skall i ett eder
flera hänseenden i stället gälla annan myndighet som regeringen förordnar.

Är
Sverige i krig eller krigsfara får regeringen föreskriva eller i enskilda faU
medge undanlag från beslämmelserna i denna lag, i föreskrifter som har medddals
med stöd av denna lag och i andra lagar och författningar av betydelse för
luftfarten. Regeringen får därvid meddela de föreskrifier som behövs.

Detsamma gäller om det råder sådana utomordentliga
förhåltanden som är föranledda av krig eller av krigsfara som Sverige har
befunnit sig i.

Om regeringen i andra fall än då Sverige är i krig har
meddelat föreskrifter enligt denna paragraf skaU föreskrifterna underställas
riksdagens prövning inom en månad efter utfärdandet. Om någon sådan underställning
inte sker eller omföreskrifterna inte godkänns av riksdagen inom två månader
från underställningen, upphör föreskrifterna att gälla.

5§

Vid tillämpningen av denna lag och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen avses

med Chicagokonventionen den konvention angående inlernalionell
civil luftfart som avslutades i Chicago den 7 december 1944,

med Ge
ne ve kon ve n t lo-

Prop. 1984/85:212

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

350

nen den konvention rörande inler-nalioneltl erkännande av
rätt titt luftfartyg som avslutades i Geneve den 19 juni 1948,

med Wa
rs zaw a k o n v e n-

I lon en den konvention om inlernalionell
luftbefordran som undertecknades i Warszawa den 12 oklober 1929 och
reviderades genom del i Haag den 28 september 1955 avslutade protokollet, och

med G u a dal aj arakonve n-lionen den konvention om inter-nationdl
tufibejördran som utförs av annan än den avtalsslulande fraktföraren, som
undertecknades i Guadalajara den 18 september 1961.

ANDRA
AVDELNINGEN

Om
militär luftfart och annan luftfart för statsändamål

Militär
luftfart och annan luftfart för statsändamål

/ fråga om tuftfari med svenska militära luftfartyg samt
om mililära fiygplatser och annan militär markorganisation meddelas, i de
ämnen i vilka beiräfjände civil luftfart stadganden äro givna i denna lag,
bestämmelser av regeringen eller den regeringen bemyndigar.

Vad i 9 kap. och 10 kap. 3 § ävensom Il kap. 2§ första
och tredje styckena saml 13 § är stadgat med avseende å dvU luftfari skall dock
gälla jämväl ifall som avses i första stycket.

Bestämmelserna i 6 kap. 15§, 9 kap., 10 kap. 3 §. 11 kap.
2 § första och tredje styckena och 13 § gäller även i fråga om luftfart med
svenska militära luftfartyg och i fråga om den militära markorganisationen.

Regeringen etter den myndighet regeringen bestämmer
meddelar i övrigi bestämmelser för den militära luftfarien i de ämnen som
anges i den första avdelningen och som inte gäller förhållandet mellan enskUda
eller annars måste meddelas i lag.

Beträffande
luftfart med svenska luftfartyg, som utan att vara militära nyttjas
uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, gäller vad i denna lag,
med undantag av 11 kap. 3-688, är stadgat om civil luftfan.

Bestämmelserna
i denna lag utom 11 kap. 3-688 gäller även i fråga om luftfart med svenska luftfartyg,
som ulan att vara militära används endast för statsändamål och inte för
affärsdrift.

Nuvarande lydelse

Regeringen eller den regeringen bemyndigar äger ifråga om
luftfartyg som avses i Jörsta slyckel medgiva ytteriigare undantag från vad
som enligl denna lag gäller om civil luftfari, dock icke såvitl angår de i 1 8
andra stycket angivna lagrummen, så ock meddela de särskilda föreskrifter som finnas
erforderliga.

Föreslagen
lydelse

För sådana luftfartyg får regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddela särskilda föreskrifter samiföreskriva och i enskUda
fall medge ylteriigare undantag från bestämmelserna i 1-8 kap. denna lag.
Undanlag fär dock inte medges från bestämmelser som anges i I första stycket.

Huruvida
och på vilka villkor Jrämmande militära luftfartyg eller andra främmande
luftfartyg, som nyttjas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift,
må vinna tillträde till svenskt område, bestämmer regeringen eller den regeringen
bemyndigar.

Regeringen
eller den myndighet regeringen besiämmer meddelar beslämmelser i fråga om
rätten till luftfart Inom svenskt område/ör utländska militära luftfartyg och
andra ulländska luftfartyg som används endast för statsändamål och Inte för
affärsdrift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

För sådan utbildning enligl luftfartslagen som har
påbörjats före lagens ikraftträdande gäller inte beslämmelserna om
elevtillstånd.

1 fräga om besvär över luftfartsverkets beslut i frågor om
återkallelse av certifikat som har meddelats före ikraftträdandet gäller äldre
bestämmelser.

Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till
föreskrift som har ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället
den nya bestämmelsen.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för
skada i

följd av luftfart

Härigenom
föreskrivs att 3 och 4 88 lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i
följd av luftfait skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Brukar någon utan lov annans luftfartyg, svare brukaren i
ägarens ställe för skada, som därunder inträffar.

Föreslagen
lydelse

När ell luftfartyg innehas på grund av kreditköp med
förbehåll om återtaganderätt, är köparen i stället för ägaren ansvarig enligl
denna lag.

När ell luftfartyg innehas med nyttjanderätt är nyltjanderättshavaren
i stället för ägaren ansvarig om

1.
ägaren
och nyltjanderättshavaren har träffat avtal om att ansvaret skall vita på nyltjanderättshavaren,

2.
nytljanderätlen
avser en bestämd tid om minst ett år,

3. nyltjanderättshavaren enligl

avtalet har rätt att skaffa förare el

ler befälhavare etter att använda

fartyget för luftfart i förvärvssyfte,

och

4. anteckning om nyttjanderätten

har gjorts i luftfartygsregislret.

Den som utan lov använder ett luftfartyg som tillhör någon
annan är i stället för ägaren ansvarig för skador som inträffar vid ett sådant
tillfälle.

Innehar
någon luftfartyg med nyttjanderätt, och ingick i upplåtelsen tillika
befogenhet att anställa förare eller befälhavare å lufljäriy-get, vare sådan
brukare lika med luftfartygets ägare ansvarig för skada, som i följd av
luftfartygets begagnande i luftfart inträffar; och må ägaren söka sitt åter av
brukaren. Lag samma vare, därest brukaren ej innehar lufifariyget med sådan
befogenhet, som nyss sagts, men likväl anlitar annan fö-

När ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt men 3§ inte
är titt-lämplig, är nyltjanderättshavaren lika med ägaren ansvarig enligl denna
lag om han

1. enligt
nyttjanderättsavlalet

har rätt att skaffa förare eller befäl

havare, eller

2. trots
att han saknar sådan rätt

använder sig av en annan förare

eller befälhavare än den som

ägaren har anställt och skador in

träffar vid ett sådant tillfälle.

rare
eller befälhavare än den av ägaren anställde, saml skada inträffar under denne
förares eller befälhavares handhavande av luft-järiygei.

Den
ersättning ägaren kan ha gett ut i ett sådanl fall som avses i första stycket
får han kräva åter av nyttjanderäiishavaren.