Prop. 1984/85:22

Prop.
1984/85:22

Regeringens proposition

1984/85:22

om
viss följdlagstiftning till lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare samt om vissa bestämmelser rörande beräkning av pensionsgrundande
inkomst, m.m.;

beslutad
den 4 oktober 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

STEN
ANDERSSON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Den
1 januari 1985 träder en lag med nya bestämmelser om uppbörd av arbetsgivaravgifter
i kraft. I propositionen läggs fram förslag till de följdändringar i vissa
lagar som föranleds av denna lag.

I
propositionen läggs också fram förslag i några andra frågor. Förslagen i dessa
delar innebär i korthet följande.

Sambandet
mellan de regler som gäller för taxeringsarbetet och reglerna för beräkning av pensionsgmndande
inkomst förstärks. Detta sker genom att reglema för besluts-, besvärs- och
underrättelseförfarandet blir i stort sett gemensamma och genom att ett
omprövningsförfarande, motsvarande det som gäller för taxeringsnämnd, införs
hos lokal skattemyndighet vid beräkning av pensionsgrundande inkomst.
Besvärsreglerna för fastställande av underlag för egenavgifter knyts an till
dem som gäller pensionsgmndande inkomst.

I
bestämmelsema om beräkning av pensionspoäng föreslås vissa lagtekniska
justeringar.

Genom
förslagen uppnås en förenkling av handläggningen hos den lokala skattemyndigheten,
minskad ärendetillströmning hos de allmänna förvalt-ningsdomstolama, större
klarhet och därmed ökad rättssäkerhet för den enskilde.

De
nya bestämmelserna skaU gäUa fr.o.m. den 1 januari 1985.

1
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 22

Prop. 1984/85:22 2

1
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Härigenom
föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar' skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

18
§2 Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam L när åtgärd som avser
endast måls beredande vidtages,

2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som
begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i ärende enUgt utlänningslagen
(1980:376) som begärts med stöd av 57 § samma lag,

3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning,
felskrivning eller annat uppenbart förbiseende,

4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett
körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om vägran tills vidare att
godkänna ett utländskt körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör
meddelas,

5. vid annat beslut som inte innefattar slutUgt
avgörande av mål.

Om
det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt,
är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar
prövning av målet i sak.

Vad
som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av

1. mål om utdömande av vite,

2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för
skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen
(1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision
eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna
kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623),

3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen
(1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga och 8 § lagen (1981:1243)
om vård av missbrukare i vissa fall,

4. mål enligt uppbörds- och folk- 4.
mål enligt uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna med un-
bokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares an- dantag av
mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, svårighet
för arbetstagares skatt och

mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,

5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap.
15 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152),

6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst
2 500 kr.,

7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i
vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening,

8. mål om rättshjälp genom offentiigt biträde i ett
ärende hos en annan myndighet,

1 Lagen
omtryckt 1981:1323.

2 Senaste
lydelse 1982:1089.

Prop. 1984/85:22 3

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

9. mål
enUgt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något

körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om det är

uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas

eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,

10. mål
i vUket saken är uppenbar.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985.

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade

skattefordringar
m. m.

Härigenom
föreskrivs att 1 och 3 §§ lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§' Förmånsrätt
enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran på

1. skatt och avgift, som anges i 1 § första stycket
uppbördslagen (1953:272), samt skatt enUgt lagen (1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter, lagen (1958:295) om sjömansskatt, kupongskattelagen
(1970:624) och lagen (1983:219) om tillfällig vinstskatt,

2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enUgt lagen (1928:376) om skatt
på lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild varuskatt, lagen (1957:262) om aUmän
energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt,
stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,
lagen (1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor,
lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på
videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen
(1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om
särskild avgift för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt,
lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:404) om stämpelskatt
vid inskrivningsmyndigheter, lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier samt lagen
(1984:410) om avgift på bekämpningsmedel,

4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601) samt
lagen (1976:339) om saluvagnsskatt,

5. tull och särskUd avgift enligt 39 § tullagen
(1973:670) samt avgift enligt lagen (1968:361) om avgift vid införsel av vissa
bakverk,

6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område,

•
Senaste lydelse 1984:602.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område och
lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel,

1.
avgift som uppbärs med tilllämpning av lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.

7. avgift som uppbärs med tilllämpning av lagen
(1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift
som utgår vid försummelse att redovisa eller betala fordringen och ej heller
skatte- eller avgiftstillägg och förseningsavgift.

Fordran
på slutlig skatt enligt uppbördslagen (1953:272) och fordran på slutlig avgift
enligt författning, som anges i 1 § 7 denna lag, har förmånsrätt endast om den
tidrymd till vilken skatten eller avgiften är att hänföra har gått till ända
innan beslutet om egendomsavträde meddelades.

Fordran
på slutlig skatt enUgt uppbördslagen (1953:272) har förmånsrätt endast om den
tidrymd tiU vilken skatten är att hänföra har gått tUl ända innan beslutet om
konkurs meddelas. Fordran på avgift enligt 1 § 7 har förmånsrätt i den mån
avgiften belöper på lön eller annan ersättning som har utgetts före beslutet om
konkurs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter som avser
år 1984 eller tidigare år.

3 Förslag till

Lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte-

och avgiftsprocessen

Härigenom
föreskrivs att 1 § bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte-och
avgiftsprocessen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

1§'

Denna lag är tUlämplig vid revision eller annan
granskning för fastställande av skatt, tull eller avgift enligt lagen
(1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
uppbördslagen (1953:272), taxeringslagen (1956:623), lagen (1958:295) om
sjömansskatt, lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen

Föreslagen
lydelse

Denna lag är tillämplig vid revision eller annan
granskning för fastställande av skatt, tull eller avgift enligt lagen
(1908:128 s. 1) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
uppbördslagen (1953:272), taxeringslagen (1956:623), lagen (1958:295) om
sjömansskatt, stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1968:430) om

2 Senaste lydelse 1982:197. 1 Senaste lydelse 1984:171.

Prop. 1984/85:22

Nuvarande
lydelse

om
allmän försäkring, m. m., stämpelskattelagen (1964:308), lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, kupongskattelagen (1970:624), vägtrafikskattelagen (1973:601),
förordningen (1973:602) om särskild vägtrafikskatt, tullagen (1973:670) och lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Föreslagen
lydelse

mervärdeskatt,
kupongskattelagen (1970:624), vägtrafikskattelagen (1973:601), förordningen
(1973:602) om särskild vägtrafikskatt, tullagen (1973:670), lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter och lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller dock
fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter som avser år 1984 eller tidigare år.

4
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1978:880) om betalningssäkring för

skatter,
tullar och avgifter

Härigenom föreskrivs att 2
§ lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 §»

Betalningssäkring
får användas i fråga om fordran på

1. skatt, tull eller avgift som avses i 1 § första stycket lagen
(1971:1072) om förmånsberättigade skattefodringar m. m.,

2. skatt enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

3. skatte- eller avgiftstillägg eller förseningsavgift,

4. ränta eller avgift som utgår i samband med uppbörd eller indrivning av
fordran enligt 1, 2 eller 3,

5. skattebelopp jämte restavgift
eller ränta som företrädare för juridisk person är skyldig att betala enligt
77 a § uppbördslagen (1953:272), 48 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, 17
§ 1 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt e//er5 kap. 17 § lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter.

5. skatte- eller
avgiftsbelopp jämte restavgift eller ränta som företrädare för juridisk person
är skyldig att betala enligt 77 a § uppbördslagen (1953:272), 48 a § lagen
(1968:430) om mervärdeskatt, 17 § 1 mom. lagen (1958:295) om
sjömansskatt, 5 kap. 17 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter eller 21 § lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare. Betalningssäkring får användas också i fråga
om sådan fordran på utländsk skatt, tull eller avgift, för vilken
säkerställande av betalning får ske här i riket enligt överensskommelse mellan
Sverige och främmande stat.

I
Senaste lydelse 1984:172.

Prop. 1984/85:22

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985. Lagen skaU också tiUämpas på avgiftsbelopp
jämte restavgift som företrädare för juridisk person är skyldig att betala
enligt 30 a § lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter.

5
Förslag till

Lag
om ändring i skatteregisterlagen (1980:343)

Härigenom
föreskrivs att 1,3 och7 §§ skatteregisterlagen (1980:343)' skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§

För
de ändamål som anges i denna paragraf skall med hjälp av automatisk
databehandling föras ett centralt skatteregister för hela riket och ett
regionalt skatteregister för varje län.

Registren
skall användas vid beskattning för

1. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter beträffande
fysiska och juridiska personer,

2. planering, samordning och uppföljning av revisions- och annan kontrollverksamhet,

3. inkomst- och förmögenhetstaxering samt bestämmande av pensionsgmndande
inkomst,

4. bestämmande och uppbörd 4. bestämmande och uppbörd
av skatt enligt uppbördslagen av skatt enligt uppbördslagen (1953:272) och
lagen (1968:430) om (1953:272) och lagen (1968:430) om mervärdeskatt. mervärdeskatt
samt avgift enligt

lagen (1982:423) om allmän
löneavgift och lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.
Det centrala skatteregistret skall också användas för utredningar i kronofogdemyndigheternas
exekutiva verksamhet och för riksskatteverkets tillsyn enligt lagen (1974:174)
om identitetsbeteckning för juridiska personer m.fl.

3§
Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges

1. skatt enligt uppbördslagen (1953:272) och
sjömansskatt,

2. mervärdeskatt, annan indirekt skatt eller avgift
för vilken riksskatteverket är beskattningsmyndighet och vägtrafikskatt,

3. arbetsgivaravgift, 3. arbetsgivaravgift och allmän

löneavgift,

4. skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgift,

5. ränta och avgift som utgår i samband med uppbörd
eller indrivning av skatt eller avgift enligt 1-4.

Med
skatt enligt uppbördslagen avses, förutom skatt och avgift enligt 1 § nämnda
lag, även annan avgift och ränta som utgår enligt bestämmelserna i lagen.

1
Lagen omtryckt 1983:143.

Prop. 1984/85:22 7

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

If För fysisk och
juridisk person får, utöver de uppgifter som anges i 5 och 6 §§, det centrala
skatteregistret innehålla följande uppgifter.

1. Sådana uppgifter om ägarförhållandena i fåmansföretag som avses i 25 §
8) taxeringslagen (1956:623).

2. Uppgifter angående avslutad revision, verkställt taxerings- eller mervärdeskattebesök
eller annat sammanträffande enligt 31 § 2 mom. tredje stycket taxeringslagen
eller 26 a § lagen (1968:430) om mervärdeskatt. För varje sådan åtgärd får
anges tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets beslut om beloppsmässiga
ändringar av skatt eUer underlag för skatt med anledning av åtgärden samt
uppgift huruvida bokföringsskyldighet har fullgjorts.

3. Uppgift
om registrering av skyl- 3. Uppgift om registrering av skyl

dighet att betala skatt, uppgifter som dighet att betala skatt, uppgifter
som

behövs för att bestämma skatt enligt behövs för att bestämma skatt enligt

uppbördslagen (1953:272) och lagen uppbördslagen (1953:272) och lagen

om mervärdeskatt samt uppgifter om mervärdeskatt eller avgift enligt

om redovisning, inbetalning och lagen (1982:423) om allmän löneav-

återbetalning av sådana skatter. gift och lagen (1984:668) om upp

börd av socialavgifter från arbetsgi

vare samt uppgifter om redovisning,

inbetalning och återbetalning av

sådana skatter eller avgifter.

4. Uppgift
om maskinellt framställt förslag till sådant beslut som enligt lag

eller förordning skall antecknas i skattelängd.

5. Uppgift om beslut om anstånd med avgivande av deklaration och med betalning
av skatt, dock ej skälen för besluten, samt uppgift om att laga förfall
föreligger för underlåtenhet att fullgöra deklarationsskyldighet.

6. Administrativa och tekniska uppgifter som behövs för beskattningen.

7. Uppgifter som skall lämnas i självdeklaration i sammanställningarna
för statlig och kommunal inkomstskatt samt i förmögenhetsredovisningen om skattepliktig
förmögenhet.

8. Uppgift om beslut om beskattning, dock ej skälen för beslutet, samt uppgift
om utmätning enligt 68 § 6 mom. uppbördslagen.

9. Uppgift om att fordran mot personen registrerats hos kronofogdemyndighet,
uppgift om indrivningsresultat, uppgift om beslut om ackord, likvidation eller
konkurs samt uppgift om betalningsinställelse.

10. Uppgift
om antal anställda och de anställdas personnummer.

11. Uppgift
om telefonnummer samt särskild adress för skattsedelsförsän

delse.

12. Uppgift
från kontrolluppgift 12. Uppgift från kontrolluppgift en-

enligt 37 § 1-3, 3 b-3 f och 4 tax- Ugt 37 § i mom. 1-3, 3 b-3 f, 4 och 8

eringslagen. taxeringslagen samt från sådan sär

skild uppgift som avses i 3 § lagen

(1959:551) om beräkning av pen

sionsgrundande inkomst enligt lagen

(1962:381) om allmän försäkring.

2
Senaste lydelse 1984:358.

Prop. 1984/85:22 8

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

13. Uppgift
om beteckning, taxeringsvärde, del värde och beskattningsna

tur för fastighet som ägs eller innehas av personen, andelens storlek om

fastigheten har flera ägare samt sådan uppgift om fastigheten som behövs för

bedömning huruvida inkomst av fastigheten skall beräknas med tillämpning

av 24 § 2 mom. kommunalskattelagen (1928:370) och uppgift om intäkt som

har beräknats med tillämpning av nämnda lagrum.

14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående
revision samt beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift om
tid för planerat taxerings- eller mervärdeskattebesök eller annat
sammanträffande enligt 31 § 2 mom. tredje stycket taxeringslagen eller 26 a §
lagen om mervärdeskatt.

15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om
personen är näringsidkare.

16. Uppgift om bruttointäkt av tjänst och dennas
fördelning på olika kategorier av tjänst samt summan av avdrag från intäkten
och dennas fördelning på kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats å
ena sidan och övriga kostnader å andra sidan.

17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet.

18. Uppgift angående varulager, resultat av bmttovinstberäkning,
annan beräkning av relationstal eller liknande, nettointäkt eller underskott av
förvärvskälla med angivande av den del därav som belöper på delägare, skönsmässig
beräkning, belopp som under beskattningsåret har stått till förfogande för
levnadskostnader, vamuttag, totala bilkostnader samt privat andel därav,
bilförmån, bostadsförmån eller annan sådan förmån, avsättning till fond,
investeringsreserv eller liknande, insättning på skogskonto eller liknande,
nedskrivning av fordringar samt av- och nedskrivning med högsta möjliga belopp,
dock endast uppgift om att här angivet förhållande föreligger och om belopp,
procenttal eller årtal.

19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av
fordon samt om fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell.

20. Uppgift för beräkrung av skattereduktion för
fackföreningsavgift.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985.

6
Förslag tUl

Lag
om ändring i lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m.

Härigenom
föreskrivs att 3§ lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m.
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3§

En
fordran preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då den förföll
till betalning, om inte annat följer av andra stycket.

Har
en fordran fastställts tiU sitt Har en fordran faststäUts tUl sitt

belopp belopp

1.
sedan den förfallit tiU betalning 1. sedan den förfallit tUl betalning

eller eller

Prop. 1984/85:22 9

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

2.
sedan föreskriven tid för av- 2. sedan föreskriven tid för av

lämnande av deklaration eller annan lämnande av deklaration eller annan

redovisning för fordringen gått ut, redovisning för fordringen gått ut,

räknas
preskriptionstiden i fråga räknas preskriptionstiden i fråga

om sådan del av fordringen som om sådan del av fordringen som

dessförinnan inte har varit indriv- dessförinnan inte har varit indriv-

ningsbar från utgången av det kålen- ningsbar från
utgången av det kalen

derår då fastställelsen ägde rum. derår då fastställelsen ägde rum.

Punkt 2 gäller dock inte i fråga om en Punkt 2 gäller dock
inte i fråga om en

fordran som har påförts enligt upp- fordran som har påförts enligt upp

bördslagen (1953:272) eller lagen bördslagen
(1953:272).

(1959:552) om uppbörd av vissa

avgifter enligt lagen (1981:691) om

socialavgifter.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller dock
fortfarande i fråga om fordringar som påförts enligt lagen (1959:552) om
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter.

7
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och allmän
löneavgift i Norrbottens län

Härigenom
föreskrivs att 6 § lagen (1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och
allmän löneavgift i Norrbottens län skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

6§

Nedsättning
av arbetsgivaravgifter enligt denna lag skall i första hand avse folkpensionsavgiften
och därefter barnomsorgsavgiften.

Nedsättning
av egenavgifter skall i första hand avse folkpensionsavgiften och därefter i
angiven ordning barnomsorgsavgiften, sjukförsäkringsavgiften,
delpensionsavgiften, arbetsskadeavgiften och tilläggspensionsavgiften.

I
fråga om förfarandet för nedsatt- I fråga om förfarandet för nedsätt-

ningen
av arbetsgivaravgifter gäller ningen av arbetsgivaravgifter gäUer bestämmelserna
i lagen (1959:552) bestämmelserna i lagen (1984:668) om uppbörd av vissa
avgifter enligt om uppbörd av socialavgifter från lagen (1981:691) om
socialavgifter. arbetsgivare.

I
fråga om förfarandet för nedsättningen av egenavgifter gäller bestämmelserna i
uppbördslagen (1953:272).

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser gäller dock
fortfarande i fråga om arbetsgivaravgifter som avser år 1984 eller tidigare år.

1*
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 22

Prop.
1984/85:22 10

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt

Härigenom föreskrivs att 10 § lagen (1983:1086) om
vinstdelningsskatt skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

Bestämmelserna i taxeringslagen (1956:623) om taxering för
inkomst och förmögenhet skall gälla i fråga om bestämmande av
vinstdelningsunderlaget. Bestämmelserna om särskilda avgifter i nämnda lag
skall dock inte tillämpas. Ändras taxeringen till statlig inkomstskatt genom
dom av länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten skall domstolen även besluta
om den ändring av vinstdelningsunderlaget som föranleds härav.

I fråga om debitering och uppbörd I fråga om debitering och uppbörd

av skatten gäller bestämmelserna i av skatten gäller
bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272). Vidare uppbördslagen (1953:272).
Vidare tillämpas 57 § lagen (1959:552) om tillämpas J ;tap. 6 § lagen
(1981:691) uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om socialavgifter på vinstdelnings-(1981:691)
om socialavgifter på skatten. Riksförsäkringsverket får vinstdelningsskatten. Riksförsäk-
dock som förskott tillgodoföra sig 70 ringsverket får dock som förskott procent
av summan av den vinstdel-tillgodoföra sig 70 procent av sum- ningsskatt som
kan beräknas bli man av den vinstdelningsskatt som debiterad under året. Riksskattever-kan
beräknas bU debiterad under ket skall före utgången av juli månad året.
Riksskatteverket skall före lämna riksförsäkringsverket uppgift utgången av
juli månad lämna riks- om den beräknade skatten, försäkringsverket uppgift om
den beräknade skatten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vinstdelningsskatt på grund av 1985
års taxering.

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för
allmänna

pensionsfonden

Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1983:1092) med
reglemente för allmänna pensionsfonden skaU ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Riksförsäkringsverket skall varje år överföra

1.
till första
fondstyrelsens förvaltning tilläggspensionsavgifter som erläggs av staten,
kommuner och därmed jämförliga samfälligheter samt av bolag, föreningar och
stiftelser, i vilka staten, kommuner eller därmed jämförliga samfälligheter har
ett bestämmande inflytande,

2.
till andra
fondstyrelsens för- 2. till andra fondstyrelsens förvaltning
tilläggspensionsavgifter som valtning tilläggspensionsavgifter som

Nuvarande
lydelse

erläggs av andra arbetsgivare än som har nämnts under 1
och som debiterats på grundval av ett avgiftsunderlag som överstiger 225
gånger det basbelopp som gäller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Föreslagen lydelse

erläggs av andra arbetsgivare än som har nämnts under 1,
såvitt de avser månad med ett avgiftsunderlag som överstiger 20 gånger det
basbelopp som gäller enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3. till tredje fondstyrelsens
förvaltning övriga tilläggspensionsavgifter samt

4. till varje fondstyrelses
förvaltning en tredjedel av vinstskatten och av vinstdelningsskatten.

Vad som sägs i första stycket 1- 4 gäller med den
begränsning som följer av bestämmelserna i 26 och 27 §§ om fjärde
fondstyrelsens och löntagarfondstyrelsernas rätt att rekvirera medel hos
riksförsäkringsverket.

Till varje fondstyrelses förvaltning skall också hänföras
avkastningen av de medel som styrelsen förvaltar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Äldre
bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga om tilläggspensionsavgifter som
avser år 1984 eller tidigare år.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgmndande inkomst
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring' dels att 6, 8, 9 och 11 §§ skall
ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 8 a §,
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Förekommer anledning att vid beräkning av
pensionsgrundande in-komst hänföra belopp, som enligt försäkrads allmänna
självdeklaration utgör inkomst av anställning, till inkomst av annat
förvärvsarbete eller att eljest hänföra visst belopp till annat slag av inkomst
än den försäkrade uppgivit eller ock att göra avdrag, som i 4 § tredje stycket
sägs, skall, där hinder ej möter, den försäkrade beredas tillfälle att yttra
sig. Dock vare detta ej nödigt ifråga om

6§

Föreslagen
lydelse

Den lokala skattemyndigheten skall se till att utredning
görs och att den försäkrade bereds tillfälle att yttra sig när det behövs för
myndighetens beslut.

1 Lagen omtryckt 1976:1015. Senaste lydelse av lagens
rubrik 1976:1015.

Nuvarande lydelse

misskrivning eller annat uppenbart förbiseende eller då
eljest yttrande av den försäkrade uppenbarligen icke är erforderligt för
frågans bedömande.

Föreslagen
lydelse

8 §

Har belopp, som enUgt försäkrads allmänna självdeklaration
utgör inkomst av anställning, vid beräkning av pensionsgrundande inkomst hänförts
till inkomst av annat förvärvsarbete eller har eljest visst belopp hänförts
till annat slag av inkomst än den försäkrade uppgivit, skall denne underrättas
om beslutet. Likaså skall underrättelse lämnas om beslut om sådant avdrag som i
4 § tredje stycket sägs.

Om pensionsgrundande inkomst beräknats för försäkrad,
vilken icke avgivit allmän självdeklaration, skall denne underrättas om
beslutet.

Pensionsgrundande inkomst skall angivas på debetsedel å
slutlig skatt när så kan ske. I annat fall skaU särskild underrättelse om den
pensionsgrundande inkomst som bestämts sändas till den försäkrade. Sådan
underrättelse behöver dock icke sändas till försäkrad som avses i 1 kap. 3 §
andra stycket lagen (1962:381) om aUmän försäkring.

Har verkställd beräkning av pensionsgrundande inkomst
ändrats, skall underrättelse om beslutet sändas till den försäkrade.

Har belopp, som enligt försäkrads allmänna
självdeklaration utgör inkomst av anställning, vid beräkning av
pensionsgrundande inkomst hänförts till inkomst av annat förvärvsarbete eller
har eljest visst belopp hänförts till annat slag av inkomst än den försäkrade
uppgivit, skall denne underrättas om beslutet med angivande av skälen för
beslutet och möjligheten till omprövning enligt 8a§.

Pensionsgrundande inkomst skall angivas på skattsedel å
slutlig skatt när så kan ske. I annat fall skall särskild underrättelse om den
pensionsgrundande inkomst som bestämts sändas tUl den försäkrade. Sådan
underrättelse behöver dock icke sändas till försäkrad som avses i 1 kap. 3 §
andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring.

8a§

Den lokala skattemyndigheten skall ompröva sitt beslut när
den försäkrade begär det eller skäl annars föreligger. Därvid gäller bestämmelserna
i 6 §. Underrättelse om det nya beslutet skall sändas till den försäkrade med
angivande av skälen för beslutet och möjligheten till omprövning. Sådana
beslut får dock inte meddelas efter utgången av november månad under
taxeringsåret. Ett beslut får inte omprövas om den försäkrade har anfört besvär
över det

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

och särskilda skäl för prövning inte föreligger.

Underrättelser
som avses i 8 och 8 a §§ skall sändas till den försäkrade i vanligt brev.
Försändelsen får i särskilda fall rekommenderas eller delges den försäkrade.

9 §2

Underrättelse, som avses i 8 § första stycket, skall
översändas i brev. Vad nu har sagts skall gälla även underrättelse jämlikt 8 §
andra stycket till försäkrad, som för året har taxerats till statlig
inkomstskatt

Underrättelse, varom i 8 § tredje eller fjärde stycket
sägs, skall när ej annat följer av tredje stycket delgivas vederbörande, om det
ej är känt att han icke kan anträffas.

Meddelas beslut som avses i 8 § fjärde stycket före
utgången av november månad under taxeringsåret, skall underrättelse om
beslutet översändas i brev.

11 §3 Den lokala skattemyndighetens beslut enligt denna
lag får överklagas hos länsrätten genom besvär.

Den
lokala skattemyndighetens, länsrättens och kammarrättens beslut får
överklagas även av riksförsäkringsverket. Verket kan överklaga också till
förmån för en enskild part. Om riksförsäkringsverket har beslutat att inte
överklaga, får länsrätten och kammarrätten ändå förelägga verket att svara
i målet, om det föreligger skäl till det.

Den lokala skattemyndighetens, länsrättens och
kammarrättens beslut får överklagas även av riksförsäkringsverket. Verket får
även begära ändring enligt 8 a§. Verket /(är överklaga också till förmån för en
enskild part, / ett mål, där en enskild part överklagar ett beslut hos länsrätt
eller kammarrätt, bestämmer verket om verket skall vara part i målet. Om verket
har beslutat att inte vara part får rätten ändå förelägga verket att svara i
målet, om det föreligger skäl till det. Om en enskild part klagar till
kammarrätten och verket har varit part i länsrätten, är verket alltid motpart i
kammarrätten. Riksförsäkringsverket får överklaga ett avgörande av länsrätten
eller kammarrätten även om verket inte har varit part där. Om en enskild part
klagar över kammarrättens avgörande, är verket alltid motpart i regeringsrätten.

Besvärshandlingen skall, om inte annat följer av femte
stycket, ha kommit in inom två månader från den dag då klaganden fick del av
det överklagade

2 Senaste lydelse 1978:320.

3 Senaste lydelse 1982:123.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

beslutet
eller, om besvären har anförts av riksförsäkringsverket, inom två månader
från den dag då beslutet meddelades.

Den
lokala skattemyndighetens beslut beträffande beräkning av pensionsgrundande
inkomst, som den försäkrade har underrättats om under taxeringsåret enligt 8
§ första eller andra stycket, får överklagas genom besvär intill utgången av
februari månad året efter taxeringsåret. Detsamma gäller beslut som anges i
9 § tredje stycket och som den försäkrade har underrättats om senast under
taxeringsåret enligt 8 § fjärde stycket. Har den försäkrade inte fått någon
underrättelse under taxeringsåret, får beslutet överklagas intill utgången av
året näst efter taxeringsåret eller, om han inte under taxeringsåret har fått
en utfärdad debetsedel eller underrättelse enligt 8 § tredje stycket, inom
ett år efter det han har fått en sådan debetsedel eller underrättelse.

Besvär av
den försäkrade över den lokala skattemyndighetens beslut beträffande beräkning
av pensionsgrundande inkomst som meddelats under taxeringsåret skall ha inkommit
före utgången av februari månad året efter taxeringsåret. Inkommer den försäkrades
besvär efter denna tid men före utgången av juni månad året efter
taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om riksförsäkringsverket helt
eller delvis tillstyrker besvären i sak. Besvär av riksförsäkringsverket skall
ha inkommit före utgången av juni månad året efter taxeringsåret. Har den
försäkrade inte under taxeringsåret fått sådan underrättelse som föreskrivs i 8
§ första stycket eller 8a§, får han överklaga beslutet hos länsrätten intill
utgången av året efter taxeringsåret. Har den försäkrade inte under
taxeringsåret fått en skattsedel på slutlig skatt eller särskild underrättelse
enligt 8 § andra stycket får han anföra besvär inom ett år efter det han fått
en sådan skattsedel eller underrättelse. Den lokala skattemyndighetens,
länsrättens och kammarrättens beslut skall gälla även om beslutet har
överklagats.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Bestämmelsen
i 8 a § om november månad skall till dess regeringen förordnar annat avse
oktober månad.

Prop. 1984/85:22 15

11
Förslag till

Lag
om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom
föreskrivs att 85 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272)' skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

85
§

/ mom. Den lokala skattemyn- 1 mom. Den lokala skattemyndig-

dighetens
beslut enligt denna lag hetens beslut enligt denna lag över

överklagas hos länsrätten genom klagas hos länsrätten genom besvär,

besvär. Ifråga om beslut om fastställande av

avgiftsunderlag
för egenavgifter gäller vad som föreskrivs i 11 § lagen (1959:551) om
beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Beslut om preliminär taxering, sättet för uttagande av preliminär
skatt, debitering eller jämkning av sådan skatt, verkställande av skatteavdrag
och anstånd med inbetalning av skatt överklagas dock hos länsstyrelsen genom besvär.

De
allmänna ombuden får överklaga lokala skattemyndigheters beslut endast i fråga
om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt.

Lokala
skattemyndigheters beslut om revision enligt 78 § 1 mom. eller varigenom vite
har förelagts får inte överklagas.

Om
en besvärshandling före besvärstidens utgång inkommit till någon annan länsrätt
eller länsstyrelse än den som har att pröva besvären, skall de trots detta tas
upp till prövning. Handlingarna skall då omedelbart översändas till den
länsrätt eller länsstyrelse som skall pröva besvären.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985.

12
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs att 11 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring-' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

11
kap.

6§

För varje år, för vilket
pensionsgrundande inkomst fastställts för en

försäkrad, skall pensionspoäng
tillgodoräknas honom. I den mån den

pensionsgrundande
inkomsten härrör från inkomst av annat förvärvsarbete

får dock pensionspoäng
tillgodoräknas den försäkrade endast om tilläggs-

'
Lagen omtryckt 1972:75. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste
lydelse 1981:1156.

3 Lagen
omtryckt 1982:120.

Prop. 1984/85:22 16

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

pensionsavgift
för året till fullo erlagts inom föreskriven tid. Utan hinder av att sådan
avgiftsbetalning inte skett skall pensionspoäng tillgodoräknas den försäkrade
för de båda år som närmast föregått det då pension vid bifall till ansökningen
skulle börja utgå. Pensionspoäng skall vidare alltid tillgodoräknas för pensionsgrundande
inkomst som härrör från inkomst som avses i 3 § första stycket d).

Pensionspoäng
som i första styck- Pensionspoäng som i första styck-

et
sägs är den pensionsgmndande et sägs är den pensionsgrundande

inkomsten delad med det vid årets inkomsten delad med det vid årets

ingång gällande basbeloppet. Pen- ingång gällande basbeloppet. Pen

sionspoäng beräknas med två deci- sionspoäng beräknas med två deci

maler, maler, dock lägst till en hundradels

poäng.

Har
försäkrad under minst halva året åtnjutit halv eller två tredjedelar av hel
förtidspension enligt 13 kap. 2 §, skall han, utöver pensionspoäng enligt första
stycket tillgodoräknas, om han åtnjutit halv förtidspension, hälften och, om
han åtnjutit två tredjedelar av hel förtidspension, två tredjedelar av det
poängmedeltal som avses i andra stycket av nämnda paragraf. Vad nu sagts skaU
icke gälla om pensionen enligt 6 kap. 1 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
är samordnad med livränta. Är endast en del av pensionen samordnad med
livräntan, beaktas dock så stor del av poängmedeltalet som svarar mot
förhållandet mellan den del av pensionen, som icke är samordnad med livräntan,
och pensionen.

Har
försäkrad under olika tider av året åtnjutit hel förtidspension, två tredjedelar
av hel förtidspension eller halv förtidspension, skall vid tUlämpning av tredje
stycket den pension som utgått under den längsta tiden anses ha utgått under
hela tiden. Har pensionerna utgått under lika lång tid av året skall den för
den försäkrade gynnsammaste beräkningsgmnden tillämpas.

Oavsett
bestämmelserna i denna Oavsett bestämmelserna i denna

paragraf skall försäkrad för år, var- paragraf skall försäkrad för år, var

under han åtnjutit förtidspension under han åtnjutit förtidspension

enhgt 13 kap. 2 §, alltid tiUgodoräk- enligt 13 kap. 2 §, alltid tillgodoräk

nas lägst pensionspoäng motsvaran- nas lägst pensionspoäng motsvaran

de vad enligt nämnda paragraf skall de vad enligt nämnda paragraf skaU

antagas hava tillgodoräknats honom antagas hava tillgodoräknats honom

för samma år. för samma år. Den pensionspoäng

som tillgodoräknas får sammanlagt inte överstiga 6,50.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Utdrag

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-10-04

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström,
Göransson, Dahl, R. Carlsson, HeUström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Andersson

Proposition
om viss följdlagstiftning till lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare samt om vissa bestämmelser rörande beräkning av
pensionsgrundande inkomst, m.m.

1
Inledning

Riksdagen
antog i juni 1984 en ny lag om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (prop.
1983/84:167, SfU 28, rskr 369, SFS 1984:668). Enligt denna lag samordnas
uppbörden av arbetsgivaravgifterna med uppbörden av källskatt. I propositionen
angavs att det inte var nödvändigt att i det sammanhanget genomföra
följdändringar som enbart bestod av ändrade hänvisningar eller andra ändringar
av redaktionell karaktär. Därför föreslogs ändringar endast i fem lagar,
nämligen uppbördslagen (1953:272), lagen (1981:691) om socialavgifter, lagen
(1962:381) om aUmän försäkring, lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enUgt lagen (1962:381) om allmän försäkring samt
taxeringslagen (1956:623).

Lagen
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och nämnda följdändringar gäller
fr.o.m. den 1 januari 1985.

Det
nya uppbördssystemet kräver följdändringar i ytterligare ett antal författningar.
Socialavgiftsutredningen (S 1981:04) har i en promemoria som överlämnats tiU
socialdepartementet lämnat förslag tiU en sådan följdlagstiftning. I det
följande lämnar jag en kort redogörelse för den nya lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare samt föreslår vissa följdändringar. Förslagen
har utformats i huvudsakUg överensstämmelse med utredningens förslag.

I
detta sammanhang tar jag också upp förslag till vissa andra författnings-

Prop. 1984/85:22 18

ändringar
som riksförsäkringsverket, efter kontakter med riksskatteverket, föreslagit i
skrivelse till departementet. Förslagen gäller sambandet mellan
taxeringsarbetet och beräkningen av pensionsgrundande inkomst samt faststäUandet
av underlag för egenavgift. Vidare tar jag upp vissa frågor om beräkning av
pensionspoäng. Enligt min mening kan dessa ändringar göras utan något
remissförfarande. De nya bestämmelserna bör gälla fr.o.m. den 1 januari 1985.

2 Lagen
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Den
nya lagstiftningen innebär en samordning av uppbörden av arbetsgivaravgifterna
med det system som gäller för uppbörden av innehållen skatt enUgt uppbördslagen
(1953:272). Det nya uppbördssystemet skall administreras av de lokala
skattemyndigheterna, länsstyrelserna och riksskatteverket. Det nuvarande
systemet för debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter, som administreras
av riksförsäkringsverket, avvecklas. Riksförsäkringsverkets medverkan vid
uppbörden av arbetsgivaravgifterna kommer så småningom att upphöra. Vissa
uppgifter såsom debitering och uppbörd av avgifter från staten samt
medelsförvaltning och fördelning av influtna avgifter mellan olika
avgiftsändamål kommer dock även fortsättningsvis att åvila
riksförsäkringsverket.

Genom
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare upphävs lagen (1959:552)
om uppbörd av vissa avgifter enUgt lagen (1981:691) om socialavgifter, AVGL.
Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om
arbetsgivaravgifter som belöper på tid före ikraftträdandet och i fråga om egenavgifter
till försäkringen för tilläggspension som avser år 1984 eller tidigare år.

3 Överväganden
och förslag

3.1 Föydändringar

3.1.1
Lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar

Enligt
14 § lagen om aUmänna förvaltningsdomstolar prövar länsrätt mål enligt skatte-,
taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna i den utsträckning som
är föreskrivet i dessa författningar. Länsrätt är vid sådan prövning enligt 17
§ samma lag domför med en lagfaren domare och tre nämndemän om inte annat
följer av 18 §. Sistnämnda paragraf innehåller bestämmelser om när länsrätt
normalt är domför med en lagfaren domare ensam. Det gäller bl.a. vid avgörande
av mål enligt uppbördsförfattningarna, med undantag av mål om arbetsgivares
ansvarighet för arbetstagares skatt.

I
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare föreskrivs i 50 § att den
lokala skattemyndighetens beslut, med vissa undantag, får överklagas

Prop. 1984/85:22 19

genom
besvär hos länsrätten. Jag anser att för länsrätten i fråga om prövningen av
mål enligt lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare bör gälla
samma ordning som i fråga om mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares
skatt enligt uppbördslagen (1953:272). Jag föreslår att 18 § lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar ändras i enUghet med vad som sagts nu.

3.1.2
Lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m.

För
statens fordran på arbetsgivaravgifter föreligger allmän förmånsrätt, dvs.
förmånsrätt vid konkurs, enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) i de fall och
med de begränsningar som föreskrivs i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m., FSL.

Det
nya systemet för uppbörd av arbetsgivaravgifter är uppbyggt på andra principer
än det nuvarande. Skyldigheten att redovisa och betala avgifter har knutits
direkt an till humvida avgiftspliktig lön eller annan ersättning har utgetts.
Den förmånsrättsregel som nu föreslås kan därför bygga på dessa förutsättningar.
Regeln innebär att staten ges förmånsrätt för sådana avgiftsbelopp som belöper
på lön eller annan ersättning som utgetts före konkursen.

De
närmare övervägandena framgår av det följande.

Enligt
1 § 7 FSL följer förmånsrätt med fordran på avgifter som uppbärs med tiUämpning
av lagen (1959:552) om uppbörd av vissa avgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter. Detta innebär att förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen
föreligger inte bara i fråga om socialavgifterna utan också för en fordran på
allmän löneavgift som skall betalas av arbetsgivare. För andra fordringar som
också omfattas av AVGL gäller däremot över huvud taget inte någon förmänsrätt
på grund av ett särskilt undantagsstadgande. Enligt detta omfattar nämligen
förmånsrätten inte restavgift och liknande avgift som utgår vid försummelse att
redovisa eller betala fordringen. Den omfattar inte heller avgiftstillägg eller
förseningsavgift.

En
närmare reglering av förmånsrätten för fordringar på arbetsgivaravgifter ges i
FSL bara beträffande fordran på slutlig avgift. 13 § FSL föreskrivs sålunda att
en sådan fordran har förmånsrätt endast om den tidrymd till vilken avgiften är
att hänföra har gått till ända innan beslutet om konkurs meddelades.

Föreskriften
om slutlig avgift gäller i praktiken kvarstående avgift och tillkommande
avgift. Förklaringen till detta är följande.

Slutlig
avgift definieras i AVGL som summan av de arbetsgivaravgifter som en
arbetsgivare påförs vid den årUga avgiftsdebiteringen för det föregående
utgiftsåret. Kvarstående avgift är det avgiftsbelopp som återstår att betala
sedan preliminär avgift avräknats från den slutliga avgiften. Tillkommande
avgift är de arbetsgivaravgifter som skall betalas enligt ett beslut om
debitering som har meddelats sedan den årliga avgiftsdebiteringen

Prop. 1984/85:22 20

har
avslutats. Vad som vid en konkurs bevakas är sålunda inte en fordran på slutlig
avgift utan på kvarstående avgift eller tillkommande avgift.

Som
nyss antytts innehåller FSL inte någon närmare reglering av förmånsrätten för
fordran på preliminära arbetsgivaravgifter. I fråga om sådan fordran gäller
endast den allmänna förutsättningen i 100 § konkurslagen (1921:225) att den -
för att kunna bevakas och vara förmånsberättigad - skall ha uppkommit innan
beslutet om konkurs meddelades. Enligt vad föredraganden uttalade i den
proposition som låg tiU gmnd för FSL (prop. 1971:142 s. 43) borde, även om
fordringen inte förfallit till betalning vid konkursutbrottet, förmånsrätt
föreligga i fråga om den del som fick anses belöpa på tiden dessförinnan.
Bestämmelserna om förmånsrätt har senare också av högsta domstolen ansetts böra
tillämpas på detta sätt (NJA 1983 s. 350).

Inom
det nya systemet för uppbörd av arbetsgivaravgifter förekommer inte preliminär
eller tillkommande avgift. Inte heller kvarstående avgift förekommer med den
innebörd som denna avgift har enhgt AVGL. Frågan när en fordran på
arbetsgivaravgifter som påförs enligt det nya systemet blir bevakningsgill och
bör ha förmånsrätt får därför bedömas med hänsyn till det nya systemets
konstruktion och bestämmelsema om arbetsgivaravgifter i lagen (1981:691) om
socialavgifter, socialavgiftslagen.

EnUgt
2 kap. 1 § socialavgiftslagen är en arbetsgivare skyldig att betala arbetsgivaravgifter
på den lön eller annan ersättning för utfört arbete som han har utgett under
året. En fordran på arbetsgivaravgifter kan sålunda enligt socialavgiftslagen
uppkomma tidigast i och med att lön eller annan avgiftsgrundande ersättning
utges. Fömtsättning för att en fordran på arbetsgivaravgifter skall kunna
bevakas och ha förmånsrätt i konkurs bör därför - om uppbördssystemets tekniska
utformning inte kräver annat - vara att arbetsgivaravgifterna belöper på lön
eller annan ersättning som arbetsgivaren utgett innan beslutet om konkurs
meddelades. Nuvarande system enligt AVGL har som förut nämnts krävt regler om
förmånsrätt som i viss utsträckning ger förmånsrätt oberoende av i vilken mån
lön eUer annan ersättning faktiskt utgetts av arbetsgivaren före konkursens
inträde. Detta gäller förmånsrätten för preliminär avgift.

Som
nyss sagts förekommer i det nya systemet inte någon preliminär avgift. Systemet
är också i övrigt så konstruerat att bestämmelsema om förmånsrätt behöver
utformas bara med tanke på fordran på arbetsgivaravgifter som belöper på lön
eller annan ersätttung som utgetts före beslutet om konkurs. Med detta följer
att 3 § FSL bör ändras så att förmånsrätt kommer att gälla i fråga om sådan
fordran.

Det
förtjänar att framhåUas att förmånsrätten inom det nya avgiftssystemet inte
kommer att begränsas på det sätt som följer med nuvarande förmånsrättsregler. EnUgt
dessa förutsätts ju för förmånsrätt när det är fråga om kvarstående eUer tUIkommande
avgift att avgifterna är att hänföra till ett utgiftsår som gått tUl ända innan
beslutet om konkurs meddelades.

Förmånsrätten för fordran på preliminär avgift kan vidare
i praktiken komma att gälla avgifter till mycket lägre belopp än som betingas
av vad som faktiskt utgetts som lön eller annan ersättning under de månader för
vilka den preliminära avgiften anses beräknad. Den nu föreslagna förmånsrättsregeln
inom det nya uppbördssystemet medför förmånsrätt för avgiftsfordringar i fråga
om alla löne- och ersättningsutbetalningar som skett före konkursens inträde.
Detta bör utan tvivel medföra en inte obetydlig effektivering av
avgiftsuppbörden.

Jag föreslår att 3 § FSL ändras i enlighet med vad nu har
sagts. Vidare krävs en ändring av 1 § 7 FSL. Nuvarande hänvisning i denna punkt
till AVGL bör sålunda ersättas med en hänvisning till lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.

3.1.3 Bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och
avgiftsprocessen

11 § anges på vilka skatter och avgifter lagen är tiUämplig
vid revision eller annan granskning. Den är bl.a. tillämplig vid fastställande
av avgift enligt AVGL. Denna lag ersätts av lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare. Förevarande paragraf föreslås ändrad i enlighet med detta.

3.1.4 Lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter,
tullar och avgif

ter

Betalningssäkring får enligt 2 § 5 betalningssäkringslagen
användas i fråga om fordran på skattebelopp jämte restavgift eller ränta som en
företrädare för juridisk person är skyldig att betala enligt uppbördslagen,
lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1958:295) om sjömansskatt eller lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Ansvarighet för juridisk persons ställföreträdare har
sedermera också införts i AVGL (prop. 1979/80:128, SfU 16, rskr 299, SFS
1980:314). Enligt 30 a § AVGL kan sådan person göras betalningsskyldig för
arbetsgivaravgifter som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet inte inbetalats i
rätt tid och ordning. Betalningssäkringslagen kom emellertid inte att
kompletteras med en bestämmelse motsvarande den som gäller enligt de nyss
nämnda lagarna. Bestämmelse om ställföreträdares ansvarighet finns också i den
nya lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (21 §). Bestämmelserna
i 2 § 5 betalningssäkringslagen bör nu kompletteras så att den blir tillämplig
också på ställföreträdare som är ansvarig enligt lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare. Möjligheten att använda betalningssäkring bör
vidare ocksä finnas i fråga om ställföreträdare som åläggs betalningsskyldighet
enligt 30 a § AVGL så länge avgifter kan påföras med tUlämpning av AVGL.
Förevarande paragraf och en övergångsbestämmelse har utformats i enlighet
härmed.

Prop. 1984/85:22 22

3.1.5
Skatteregisterlagen (1980:343)

Skatteregisterlagen
reglerar i huvudsak registerföringen för inkomst- och förmögenhetstaxeringen,
den därmed sammanhängande uppbörden, beräkningen av pensionsgrundande inkomst
samt planeringen och samordningen av revisions- och annan kontrollverksamhet.

Enligt
1 § 4 skatteregisterlagen skall registren användas vid beskattning för bestämmande
och uppbörd av skatt enligt uppbördslagen och mervärdeskattelagen. Lagen om
uppbörd av socialavgifter frän arbetsgivare innebär att bestämmandet och
uppbörden av arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift överflyttas på riksskatteverket,
länsstyrelserna och de lokala skattemyndigheterna. Med detta följer att
registren enligt skatteregisterlagen måste kunna användas i fråga om
arbetsgivaravgifter och allmän löneavgift på samma sätt som enligt
uppbördslagen och mervärdeskattelagen. 1 § 4 skatteregisterlagen bör därför
förses med tillägg om detta genom att till de i denna punkt uppräknade lagarna
läggs lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och lagen
(1982:243) om allmän löneavgift. Här angivna förhåUanden kräver tillägg av
detta slag också i 3 § 3 och 7 § 3.

Jag
har i propositionen (1983/84:167) om nya regler för uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare, m.m. framhållit att kontrolluppgifterna kommer att utgöra
det viktigaste instrumentet i ett samordnat förfarande för kontroll av arbetsgivarnas
redovisning av arbetsgivaravgifter och av innehållen skatt. Jag har vidare
framhållit att i det centrala skatteregistret bör registreras också de
särskilda uppgifter som lämnas i fråga om anställda som inte är skattskyldiga i
Sverige men för vilka pensionsgmndande inkomst skall beräknas. Bestämmelserna i
7 § 12 skatteregisterlagen bör i enlighet härmed förses med tillägg om att
registren får innehålla sådana uppgifter.

Taxeringslagen
(1956:623) har tidigare kompletterats med en bestämmelse om skyldighet att
lämna kontrolluppgift för arbetsgivare och uppdragsgivare när skatteavdrag
gjorts enligt lagen (1982:1066) om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdragsersättningar. Bestämmelsen finns i 37 § 1 mom. 8 taxeringslagen.
Bestämmelserna om kontrolluppgifter i 7 § 12 skatteregisterlagen bör nu
kompletteras också med kontrolluppgift enligt 37 § 1 mom. 8 taxeringslagen.

Förslaget
till ändringar i skatteregisterlagen har utformats i enlighet med vad som har
sagts nu.

3.1.6
Lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m.m.

Lagen
om preskription av skattefordringar m.m. är tillämplig i fråga om preskription
av fordringar som tiUkommer det allmänna och som drivs in enligt bestämmelserna
i uppbördslagen eller tullagen (1973:670). Uppbördslagens bestämmelser om
indrivning gäller i fråga om arbetsgivaravgifter som påförs enligt AVGL. Genom
hänvisning i 28 § andra stycket lagen om

Prop. 1984/85:22 23

uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare till uppbördslagens indrivningsregler blir
ifrågavarande preskriptionsbestämmelser direkt tillämpliga också på de
arbetsgivaravgifter som skall redovisas och betalas enligt den nya ordningen.

Enligt
3 § lagen om preskription av skattefordringar m.m. gäller som huvudregel att en
fordran preskriberas fem år efter utgången av det kalenderår då den förföll
till betalning.

Om
en fordran har fastställts till sitt belopp sedan den förfallit till betalning eller
sedan föreskriven tid för avlämnande av deklaration eller annan redovisning för
fordringen gått ut, gäller dock ett annat beräkningssätt. I sådana fall
preskriberas nämligen fordringen fem år efter utgången av det kalenderår dä fastställelsen
ägde rum. En beräkning med hänsyn tiU alt fordringen fastställts till sitt
belopp sedan föreskriven tid för avlämnande av deklaration eller annan
redovisning för fordringen gått ut får emellertid inte ske när det är fråga om
en fordran som påförts enligt uppbördslagen eller AVGL.

Detta
undantag i fråga om fordringar enligt uppbördslagen och AVGL har närmast
införts för att förhindra att preskriptionstiden för kvarstående skatt och
kvarstående arbetsgivaravgifter samt tillkommande skatt och tillkommande
arbetsgivaravgifter beräknas från utgången av ett tidigare år än det år då
skatterna eller avgifterna förföll till betalning.

Det
nya systemet för redovisning och inbetalning av arbetsgivaravgifter är så
konstruerat att arbetsgivaravgifter kan komma att fastställas till sitt belopp först
sedan de förfallit till betalning eller i varje fall först sedan föreskriven
tid för avlämnande av deklaration eller annan redovisning för avgifterna gått
ut. Ett fastställt belopp kan vidare drivas in omedelbart.

När
arbetsgivaravgifter i det nya systemet fastställts till sitt belopp bör preskriptionstiden
därför - oavsett om fastställelsen skall anses ha skett sedan avgifterna
förfallit till betalning eller sedan föreskriven tid för avlämnande av
deklaration eller annan redovisning gått ut - alltid räknas från utgången av
det kalenderår då fastställelsen ägde rum.

Således
bör nu ifrågavarande undantag beträffande arbetsgivaravgifter enligt AVGL inte
bibehållas i fråga om arbetsgivaravgifter som skall redovisas enUgt det nya
uppbördssystemet. Jag föreslår att 3 § lagen om preskription av
skattefordringar m.m. ändras i enlighet med detta.

5.7.7
Lagen (1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i
Norrbottens län

I
fråga om förfarandet för nedsättningen av arbetsgivaravgifter finns i lagens 6
§ en hänvisning till AVGL. Denna lag ersätts av lagen om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare. Paragrafen bör ändras i enUghet med detta.

Prop. 1984/85:22 24

3.1.8
Lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt

Enligt
10 § andra stycket skall 51 § AVGL i princip tiUämpas på vinstdelningsskatten.
Detta innebär att riksförsäkringsverket varje år från vederbörlig inkomsttitel
i statsbudgeten får tillgodoföra sig ett belopp som motsvarar summan av det
under nästföregående år debiterade skattebeloppet minskat med summan av den
skatt som under samma år avkortats eller restituerats. Bestämmelsen i 51 § AVGL
har med viss justering överflyttats till 3 kap. socialavgiftslagen och där
tagits in i en ny 6 §. Hänvisningen i 10 § till 51 § AVGL bör i enlighet härmed
ändras till en hänvisning till 3 kap. 6 § socialavgiftslagen.

3.1.9
Lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden

I
lagens 2 § ges bestämmelser om hur riksförsäkringsverket skall fördela influtna
tilläggspensionsavgifter mellan första, andra och tredje fondstyrelserna.

Enligt
nuvarande bestämmelser skall till första fondstyrelsens förvaltning överföras
tilläggspensionsavgifter som erläggs av staten, kommuner och därmed jämförliga samfälligheter
samt av bolag, föreningar och stiftelser, i vilka staten, kommuner eller därmed
jämförliga samfälligheter har ett bestämmande inflytande. Till andra
fondstyrelsens förvaltning skall överföras tilläggspensionsavgifter som erläggs
av annan arbetsgivare än de nyssnämnda och som har ett avgiftsunderlag som
överstiger 225 gånger det basbelopp som gäller enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Till tredje fondstyrelsens förvaltning skall hänföras
tilläggspensionsavgifter som erläggs av övriga arbetsgivare samt egenavgifter.

Med
hänsyn till att de preliminära avgifterna i dag debiteras kan fördelningen
också vad den avser andra och tredje fondstyrelsernas förvaltning göras på
förhand och årets avgiftsunderlag för varje arbetsgivare användas som
fördelningsnyckel för att hänföra medlen till rätt fondstyrelse.

I
det nya systemet för uppbörd av arbetsgivaravgifter kommer underlaget för
avgifterna att bli känt först sedan uppbördsdeklarationerna för föregående
månad avlämnats och registrerats. Det är därför nödvändigt att finna en annan
nyckel för avgifternas fördelning mellan andra och tredje fondstyrelserna.

En
ny fördelningsnyckel bör kunna bygga på nuvarande nyckel med beaktande av att
fördelningen skall göras på gmndval av de månatliga redovisningarna. En strikt
matematisk omräkning av nuvarande belopp skuUe ge ett tal på 18,75 basbelopp
för månad. Detta tal bör avrundas. Jag föreslår att det tal, med vilket
basbeloppet skall multipliceras för att ange det avgiftsunderlag efter vilket
fördelningen mellan andra och tredje fondstyrelserna skall ske, bestäms till
20.

Prop. 1984/85:22 25

Jag
föreslår att paragrafen utformas i enlighet härmed. Detta innebär en viss
begränsad höjning av nuvarande beloppsgräns vid medelsfördelningen mellan andra
och tredje fondstyrelserna.

3.2
Övriga frågor

3.2.1
Inledning

Till
grund för beräkning av allmän tilläggspension fastställs en pensionsgrundande
inkomst (PGI). Detta sker hos den lokala skattemyndigheten i samband med
taxeringen.

Gmndläggande
bestämmelser om PGI finns i lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL,
särskilt 11 kap., och i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgmndande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Utöver detta finns
bestämmelser som har anknytning tiU tilläggspensioneringen i
socialavgiftslagen och i uppbördslagen (1953:272).

Riksförsäkringsverket
har i en skrivelse till socialdepartementet tagit upp vissa frågor som rör den
lokala skattemyndighetens arbete med beräkningen av PGI och taxeringen.

Riksförsäkringsverket
uppger i sin skrivelse att genomförandet av den nya taxeringsorganisationen (RS-reformen)
förändrade arbetet med beräkningen av PGI högst väsenUgt genom att det
integrerades med deklarationsgranskningen. En stor rationaliseringseffekt
uppnåddes genom att granskaren numera erhåller ett ADB-mässigt uträknat
förslag till PGI och sålunda i ett mycket stort antal fall slipper det
tidsödande manuella överförings- och summeringsarbetet.

Genom
att arbetet med PGI-beräkningen inte längre är en isolerad arbetsuppgift, utan
ingår som en del av taxeringstjänstemannens deklarationsgranskning, har
behovet av att få största möjliga samstämmighet mellan regelverk och förfarande
i fråga om taxerings- och PGI-frågor accentuerats.

Riksförsäkringsverket
anser att en samstämmighet bör eftersträvas vad gäller kommunicering och
underrättelser i samband med taxering och beräkning av PGI. Vidare bör - i Ukhet
med vad som gäller i taxeringssammanhang - en möjlighet införas för den lokala
skattemyndigheten att ompröva ett beslut om PGI. Reglerna för att överklaga
beslut beslut om taxering, om PGI och om fastställande av underlag för egenavgifter
är vidare olika utformade. Fr.o.m. den 1 april 1982 gäller att överklaganden
avseende PGI och egenavgifter skall göras hos länsrätt. Det är enUgt
riksförsäkringsverket därför angeläget att enhetliga tidsfrister införs för
överklagande av såväl taxeringsbeslut som beslut om PGI och beslut om
fastställande av underlag för egenavgifter.

Med
ledning av den PGI som fastställts beräknas pensionspoäng enhgt 11 kap. 6 § AFL.
Omvandlingen från PGI till pensionspoäng sker med hjälp

Prop. 1984/85:22 26

av
basbeloppet. Detta har nu nått en sådan storleksordning att en komplettering av
avmndningsreglerna i lagtexten i förtydligande syfte enligt
riksförsäkringsverket är önskvärd. Därigenom skulle ges ett formellt stöd för tillgodoräknande
av pensionspoäng i de fall PGI är mycket låg.

Fr.o.m.
den 1 januari 1980 kan en försäkrad som uppbär partiell förtidspension
tillgodoräknas såväl en på grundval av förvärvsinkomsten baserad pensionspoäng
som en mot pensionens storlek svarande andel av antagandepoäng enligt 13 kap. 2
§ AFL. Nägon bestämmelse om maxime-ring av pensionspoängen, motsvarande vad som
gäller för PGI, finns dock inte. Riksförsäkringsverket föreslår att en sådan
bestämmelse införs.

För
egen del finner jag det angeläget att arbetet vid de lokala skattemyndigheterna
kan bedrivas på ett rationellt sätt. Genom en ändring i de regler som styr
förfarandet vid beräkningen av PGI kan åstadkommas en överensstämmelse med de
regler som gäller vid inkomsttaxeringen. Härigenom uppnås tidsvinster genom en
enklare hantering och för den skattskyldige en större säkerhet beträffande
vilka åtgärder som han bör eller kan vidta.

Jag
anser vidare att det föreligger ett behov av en komplettering av reglerna för
beräkning av pensionspoäng på sätt riksförsäkringsverket föreslagit.

Jag
övergår härefter till att närmare behandla författningsförslagen.

3.2.2
Lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring

För
PGI-beräkningen gäUer bestämmelserna i lagen (1959:551) om beräkning av
pensionsgrundande inkomst enhgt lagen (1962:381) om aUmän försäkring, LBP.
Taxering sker i den ordning som föreskrivs i taxeringslagen (1956:623), TL. De
nu föreslagna ändringarna innebär i huvudsak en anpassning av LBP:s regler tiU TL.

6
§ Den nuvarande lydelsen är utformad efter mönster av 65 § TL i dess äldre
lydelse. Jag anser att besluts-och underrättelseförfarandet vid beräkning av PGI
bör överensstämma med det som gäller vid inkomsttaxeringen. Jag föreslår att 6
§ ändras att motsvara 65 § första stycket TL i dess nuvarande lydelse. Detta
innebär således att den försäkrade alltid bör få tillfälle att yttra sig när
detta behövs för att uppkommen fråga skall bli utredd och tillräckligt belyst.

8
§ För närvarande föreligger skyldighet för den lokala skattemyndigheten att
lämna underrättelse om beslut om avdrag för kostnader. Denna underrättelse bör
kunna utgå. En utförlig information i riksskatteverkets broschyrer räcker i
regel. När den försäkrade i deklarationen har redovisat samtUga kostnader, som
grundar avdragsyrkandet till taxeringen, måste han vara väl införstådd med
storleken av kostnaderna. I paragrafen föreskrivs vidare f.n. en
underrättelseskyldighet om PGI-beslut för försäkrad som inte

Prop.
1984/85:22 27

lämnat allmän självdeklaration. Denna underrättelse tUlgodoses
emellertid genom uppgiften på skattsedeln eller den särskilda underrättelse som
utfärdas för den som inte avgivit allmän självdeklaration. Med hänsyn till vad
jag föreslär i 8 a § om underrättelse vid omprövning anser jag vidare att
fjärde stycket bör utgå. Jag föreslår slutligen att ordet
"debetsedel" byts ut mot "skattsedel" i enlighet med den
ändring som tidigare vidtagits i uppbördslagen och TL.

8a§ Genom RS-reformen infördes i 69 § 3mom. TL ett
vidsträckt omprövningsförfarande hos taxeringsnämnden. Taxeringsnämnden har
inte bara möjlighet utan också skyldighet att under hela taxeringsperioden
ompröva beslut när skattskyldiga begär det eller skäl för omprövning annars
visar sig föreligga. Ett omprövningsförfarande gäller även hos försäkringskassorna
i socialförsäkringsärenden. Detta har medfört att antalet besvärsärenden hos
försäkringsrätterna har minskat. Jag anser att det är önskvärt att även såvitt
gäller PGI-beräkningen införs en möjlighet till omprövning motsvarande den som
gäller i taxeringssammanhang och i övrigt inom socialförsäkringsområdet.
Härigenom torde man kunna minska belastningen på de allmänna förvaltningsdomstolama.

9 § Vad avser formerna för underrättelser bör en
anpassning göras till vad som gäller enligt TL. Bestämmelsen har utformats
efter mönster av 69 § 4 mom. TL.

11 § Bestämmelserna om riksförsäkringsverkets stäUning som
part i mål hos länsrätt och kammarrätt har justerats efter förebild i 20 kap.
12 § AFL. Enligt 76 § fjärde stycket TL får länsrätten pröva skattskyldigs
besvär som inkommit efter utgången av febmari månad men före utgången av juni
månad året efter taxeringsåret, om taxeringsintendenten helt eller delvis
biträder besvären i sak. Länsrätten bör ges samma möjlighet att pröva besvär
rörande beräkning av PGI, om riksförsäkringsverket helt eller delvis
tillstyrker besvären.

I 99 § TL föreskrivs att en skattskyldig som inte har fått
föreskriven underrättelse under taxeringsåret får överklaga taxeringsnämndens
beslut intill utgången av året efter taxeringsåret, eller om han inte under taxeringsåret
fått slutskattsedel, inom ett år efter det att han fått skattsedeln. En
försäkrad bör i motsvarande situation ges möjlighet att få den lokala
skattemyndighetens beslut rörande sin PGI prövat.

Femte stycket har i enlighet med detta utformats efter
mönster av 76 och 99 §§ TL.

3.2.3 Uppbördslagen (1953:272)

Egenavgifter uppbärs som skatt enUgt uppbördslagen
(1953:272), UBL. Det är den lokala skattemyndigheten som fastställer
avgiftsunderlaget för egenavgifter, 22 § UBL. Den lokala skattemyndighetens
beslut får enligt 85 § 1 mom. UBL överklagas hos länsrätten genom besvär.
Besvärstiden är enligt

Prop. 1984/85:22 28

12
§ förvaltningslagen (1971:290) tre veckor från det att klaganden fått del av beslutet.

Underlag
för samtliga debiterade egenavgifter och allmän löneavgift enligt 2 § lagen
(1982:423) om allmän löneavgift utgörs i regel av den i självdeklaration
redovisade och vid taxeringen godkända inkomsten av annat förvärvsarbete
(inkomst av rörelse eller jordbruksfastighet).

Över
lokal skattemyndighets beslut beträffande PGI får besvär anföras hos länsrätt.
Besvärstiden regleras i 11 § LBP. Denna besvärstid varierar mellan två månader
och ett år. På slutskattsedlarna har dock angivits ett år efter taxeringsårets
utgång som besvärstid för beslut rörande såväl PGI som egenavgiften.
Riksförsäkringsverket har i sin skrivelse framhållit att det i praktiken är
ogörligt att ha oUka besvärstider och har föreslagit att 5 kap. 3 § lagen
(1981:691) om socialavgifter kompletteras på så sätt att en hänvisning görs
till bestämmelsema i 11 § LBP.

Jag
delar riksförsäkringsverkets uppfattning att besvärstiden såvitt gäller beslut
om PGI och fastställande av underlag för egenavgifterna bör vara densamma. Med
anledning av lagrådets yttrande över förslaget till lag om socialavgifter (prop.
1980/81:178 s. 93) bör dock denna reglering ske genom införandet av en
undantagsbestämmelse i 85 § 1 mom. UBL. Jag föreslår därför att paragrafen
utformas i enlighet härmed. Av 4 § lagen om allmän löneavgift framgår att
undantagsbestämmelsen också avser underlag för den allmänna löneavgiften.

3.2.4
Lagen (1962:381) om allmän försäkring

EnUgt
11 kap. 1 och 5 §§ AFL skaU PGI beräknas i den mån en försäkrads inkomst av
förvärvsarbete överstiger det vid årets ingång gällande basbeloppet med minst
100 kr. För varje år som PGI fastställts för en försäkrad skall, enligt 11 kap.
6 § AFL, pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoäng beräknas genom att PGI
delas med det vid årets ingång gällande basbeloppet och skall beräknas med två
decimaler.

De avmndningsregler
som tillämpas vid beräkningen innebär att den andra decimalen höjs om den
tredje decimalen är fem eller högre.

Basbeloppet
för år 1984 har faststäUts tiU 20 300 kr. Det har därigenom kommit att
överstiga det värde som med nuvarande avmndningsregler leder till att en PGI om
100 kr. ger pensionspoäng. Vid basbeloppet 20 300 kr. ger nämligen en PGI om
100 kr. en pensionspoäng av 0,004.

Den
försäkrade kommer i sådant faU att tillgodoräknas PGI, men inte ftensionspoäng.

PGI
och pensionspoäng Ugger till grund för förmåner inom socialförsäkringen.
Ibland anges gmnden för förmånen vara PGI och ibland pensionspoäng. Det är
inte rimligt att det skulle kunna uppstå någon skillnad mellan olika förmåner
på gmnd av det här uppmärksammade förhåUandet.

11
kap. 6 § AFL bör därför kompletteras så att det klart framgår att

Prop. 1984/85:22 29

försäkrad
som för något år fått PGI också får pensionspoäng tillgodoräknad för detta år
med minst en hundradels poäng.

Enligt
11 kap. 5 § AFL bortses vid beräkning av PGI från sådan inkomst som överstiger
7,5 gånger basbeloppet. Detta leder till att den högsta pensionspoäng som kan
tillgodoräknas enligt 11 kap. 6 § AFL är 6,50.

Det
skulle dock kunna göras gällande att den sammanlagda pensionspoängen under
vissa förhållanden skall beräknas till högre än 6,50 för förvärvsarbetande
försäkrade med partiell pension. I dessa fall kan nämligen, utöver
pensionspoäng enligt 11 kap. 6 § första stycket AFL, den försäkrade enligt
tredje stycket få tillgodoräkna sig halv eUer två tredjedelar av den
antagandepoäng som pensionen beräknats på enligt 13 kap. 2 § AFL.

Riksförsäkringsverkets
rutiner har dock utformats så att i verkUgheten aldrig någon högre poäng än
6,50 registrerats.

För
att det klart skall framgå att den högsta pensionspoäng som kan tillgodoräknas
en försäkrad är 6,50 bör 11 kap. 6 § AFL kompletteras med en maximeringsregel
för dessa fall.

4 Ikraftträdandet
m.m.

Lagen
om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare träder i kraft den 1 januari
1985 och skall tillämpas på avgifter som belöper på tid efter ikraftträdandet. AVGL
gäller dock tills vidare och så länge det behövs för att reglera de avgifter
som skall påföras och betalas enligt nuvarande system. De följdändringar som
här föreslås bör därför gälla fr.o.m. den 1 januari 1985. Äldre bestämmelser
bör dock fortfarande gälla i fråga om avgifter som avser år 1984 eller tidigare
år.

Även
övriga föreslagna författningsändringar bör träda i kraft den 1 januari 1985
och tillämpas fr.o.m. ikraftträdandet. Några särskilda övergångsbestämmelser
har inte ansetts behövas. I samband med införandet av bl.a. 69 § 3 mom. TL (SFS
1978:316) föreskrevs dock att bestämmelsen om november månad i paragrafen
skulle avse oktober månad till dess regeringen förordnar annat. Motsvarande bör
därför föreskrivas i fråga om bestämmelsen i 8 a § LBP.

5 Upprättade
lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats
förslag till

1. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

2. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar
m.m..

Prop. 1984/85:22 30

3. lag om ändring i bevissäkringslagen (1975:1027)
för skatte- och avgiftsprocessen,

4. lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter,

5. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),

6. lag om ändring i lagen (1982:188) om preskription
av skattefordringar m.m.,

7. lag om ändring i lagen (1983:1055) om nedsättning
av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län,

8. lag om ändring i lagen (1983:1086) om
vinstdelningsskatt,

9. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente
för allmänna pensionsfonden.

10. lag
om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgmndande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring,

11. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

12. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring.

Av
förslagen har det under 1 angivna upprättats i samråd med chefen för justitiedepartementet,
de under 2-6, 8 och 11 angivna upprättats i samråd med chefen för
finansdepartementet och det under 7 angivna upprättats i samråd med chefen för
industridepartementet.

De
framlagda lagförslagen är i huvudsak följdändringar av enkel beskaffenhet. I
övrigt har förslagen motsvarigheter i nuvarande lagstiftning eller innebär ett
stadfästande av nuvarande praxis. Enligt min mening behövs därför inte
lagrådets hörande.

6 HemstäUan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att antaga förslagen.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom prof)Osition
föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden lagt fram.

Prop. 1984/85:22 31

Innehåll Sid.

Propositionen.................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... 1

Lagförslag........................................................ 2

1............................................................... lag
om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom

stolar ........................................................ 2

2.
lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m 3

3.
lag om ändring i bevissäkringslagen
(1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen 4

4.
lag om ändring i lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 5

5.
lag om ändring i skatteregisterlagen
(1980:343).. ...... 6

6.
lag om ändring i lagen (1982:188) om
preskription av skattefordringar m.m 8

7.
lag om ändring i lagen (1983:1055) om
nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län............................................................. ...... 9

8.
lag om ändring i lagen (1983:1086) om
vinstdelningsskatt .... 10

9.
lagom ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för allmänna pensionsfonden 10

10. lag om ändring i lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgrundande
inkomst enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring...................................... .... 11

11. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)......... .... 15

12. lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 15

Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1984 17

1
Inledning..................................................... .... 17

2
Lagen om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare 18

3
Överväganden och förslag.............................. .... 18

3.1
Följdändringar..................................... .... 18

3.1.1
Lagen (1971:289) om allmänna förvahningsdom-stolar 18

3.1.2
Lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m 19

3.1.3
Bevissäkringslagen (1975:1027) för
skatte- och avgiftsprocessen 21

3.1.4
Lagen (1978:880) om
betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter 21

3.1.5
Skatteregisterlagen (1980:343) ....... .... 22

3.1.6
Lagen (1982:188) om preskription av
skattefordringar m.m 22

3.1.7
Lagen (1983:1055) om nedsättning av
socialavgifter och allmän löneavgift i Norrbottens län_____________________________ __ 23

3.1.8
Lagen (1983:1086) om
vinstdelningsskatt 24

Prop. 1984/85:22 32

3.1.9.
Lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna

pensionsfonden
............................ .... 24

3.2
Övriga frågor....................................... 25

3.2.1
Inledning...................................... 25

3.2.2
Lagen (1959:551) om beräkning av pensionsgmndande
inkomst enligt lagen (1962:381) om aUmän försäkring........................... ... 26

3.2.3
Uppbördslagen (1953:272)............... ... 27

3.2.4
Lagen (1962:381) om aUmän försäkring 28

4
Ikraftträdandet m.m...................................... ... 29

5
Upprättade lagförslag..................................... 29

6
Hemställan................................................... 30

7
Beslut......................................................... ... 30

Innehållsförteckning............................................ 31

mlnab/gotmb Stockholm 1984 80587