om allmän fastighetstaxering uppdelad på skilda år för olika fastighetstyper m.m.
1985-05-30 · 347 sidor, varav 220 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 220 av 347 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1984/85:222, om allmän fastighetstaxering uppdelad på skilda år för olika fastighetstyper m.m.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1984/85:222
Regeringens proposition
1984/85: 222
om
allmän fa.stighetstaxcriiig uppdelad på .skilda är f()r olika fa.stig-hetstyper
m,m.;
beslutad
den 30 m;ij 1985.
Regeringen
ibicskär riksdagen au anla de förslag som har uppiagiis i bifogade uidrag av
regeringsprolokoll.
Pä
regeringens vägnar
SVANTE
LUNDKVIST
KJELL-OLOF
FELDT
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
propositionen föreslås atl den allmänna fastighetstaxeringen delas upp sä att
olika fasfighetstyper blir föremål för allmän faslighelsiaxering skilda år.
Enligi förslagel skall hyreshus-, industri-, exploaterings- och specialenheler
taxeras år 1988, småhusenheter år 1990 och lanlbruksenheter år 1992, Sedan sker
laxering vartannat är i samma ordningsföljd. Under mellanliggande år då en
fastighet inle är föremål för allmän fastighetstaxering kan liksom f. n.
särskild fastighetstaxering ske av fasligheten.
Vidare
föreslås att indelningen av taxeringsdistrikt vid den allmänna
fastighetstaxeringen anpassas till förslaget om uppdelad allmän fastighetstaxering.
Även
lidpunkter för fastighetstaxeringsnämndens och den lokala skattemyndighetens
uppgifter vid den allmänna fasflghelstaxeringen ändras i anledning av förslaget
så atl de blir desamma vid den allmänna och den särskilda fastighetstaxeringen.
Detta gäller också lidpunktema för att anföra besvär över
fastighelstaxeringsnämndens beslut om taxering.
I
propositionen föreslås vidare en behörighel för ordförande i
fastighets-taxeringsnämnd att ensam fatta beslut om laxering om avvikelse inte
sker från deklarationen eller annan uppgift som lämnats av ägaren och taxering
åsälts enligt utfärdade anvisningar för taxeringen, t.ex. om riktvärde.
Del
utställningsförfarande som ingick i förberedelsearbetet för 1981 års allmänna
fastighetstaxering föreslås bli slopat.
1 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 222
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1984/85:222 2
1 Försla<4 till
Liig om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
I-Iiirigenom fiii-eskiivs i friiga om
fasligheisla.xeiingskigcn (1979: 1152)
dds ail 19 kap. 4 § skall upphöra att gälla,
dds ati I
kiip. 7 S, 5 kap. 4 §, 16 kap. 1 och 6 §§, 17 kap. 2 §, 20 kap. 7, 11. 14,
16-18,2! ocb 22 §!i,21 kap. 3-6 och 10 §s\ 23 kap. I §, 28 kap. 5-7 §§. 29 kap.
2 § saml 31 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
Ivddst
opaginerad Kontrollera mot PDF
Allmän
faslighetstaxering skall ske vart femte år. Beslut vid allmän
faslighelsiaxering skall, om inle annat föranleds av föreskriftema i 16 kap.,
gälla från ingången av del laxeringsår dä allmän fasflghetsiaxe-ring sker till
ingången av del taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång (den
löpande taxeringsperioden).
Allmän faslighelsiaxering skall ske vartannat år enligt
följande ordning.
År 1988 och därefter vart sjätte år taxeras hyreshus-,
induslri-, exploaterings- och specialenheler.
år 1990 och därefler vart sjätte år småhusenheter samt
år 1992 och därefter vart sjätte år lanlbruksenheter.
Beslut vid allmän fastighetstaxering skall, om inte annal
föranleds av föreskrifierna i 16 kap., gälla från ingången av det taxeringsår
dä allmän fasflghetstaxering av taxeringsenheten sker till ingången av det
taxeringsår då allmän fastighetstaxering av taxeringsenheten sker nästa gång
(den löpande laxeringsperioden).
opaginerad Kontrollera mot PDF
Marknadsvärdel
skall bestämmas med hänsyn flll det genomsnittliga prisläget under andra året
före det år då allmän fastighetstaxering sker.
Marknadsvärdet
skall bestämmas med hänsyn till det genomsnittliga prisläget under andra året
före del är då allmän faslighetstaxering av taxeringsenheten sker.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1981: 1119. Senasle lydelse 1981:1119.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1984/85:222
Nuvarande Ivddsc
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 kap.
Siirskild fasligheistaxeiing skall Siiiskild lästighetsiaxering skaj!
verksi.Tllas de år då allmän faslig- \'evki\ål\-ä
vaijr år. Sådan taxering
heisiaxering inle äger rum. skull dock cj ske av laxcringsenlici
som luxcras genom allmän faslighelsiaxering sununa
år.
Vid särskild faslighelsiaxering faslslälls nästlbiegäende
åi's laxering oförändrad om ny laxering enligi 2-5 §5 inie skall ske.
6§''
opaginerad Kontrollera mot PDF
Taxering som avses i detla kapilel skall ske med hänsyn
till del allmänna prisläge och de uppskatl-ningsgrunder i övrigl som liUämpats
vid den närmasl föregående allmänna fasflghelstaxeringen.
Taxering som har åsatts enligt bestämmelserna i detta
kapilel gäller från ingången av del taxeringsår då taxeringen åsatts, lill
ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång eller
ny taxering ånyo sker till följd av bestämmelserna i detta kapitel.
Taxering
som avses i della kapilel skall ske med hänsyn till del allmänna prisläge och
de uppskali-ningsgrunder i övrigl som lillämpals vid den närmasl föregående
allmänna fastighetstaxeringen av samma slags taxeringsenhet.
Taxering som har åsatts enligt bestämmelserna i detla
kapilel gäller frän ingången av del taxeringsår då taxeringen åsatts, till
ingången av del laxeringsår då allmän faslighetstaxering av ta.xeringsenheien
sker nästa gång eller ny laxering ånyo sker ull följd av bestämmelserna i
della kapilel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Län
indelas i fasligheislaxerings-dislrikt. För hyreshusenheler får särskild
distriktsindelning ske.
Län indelas i fastighetstaxerings-distrikt för taxering av
småhus-, lantbruks-, hyreshus- och industri-enheter. I distrikt för industrien-heter
taxeras även special- och ex-ploateringsenheler.
Taxeringsenhet får utan hinder av vad som sägs i försia
stycket hänföras till annal fastigheistaxeringsdistrikt om det erfordras med
hänsyn till behovet av lokalkännedom i nämnden eller eljest för
laxeringsarbelel.
Alla taxeringsenheter, som bildas av samma fastighet,
hänförs till samma fastighetstaxeringsdislrikt.
' Senaste lydelse 1981: 1119. " Senasle lydelse 1981:
1119.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1984/85:222 4
Nuvarande lydd.sc Föreslagen lydelse
20 kap.
7 Om dei inte iir påkalla! av siirskild itnledning :ui
iirendei prövas av fullsuiten nitmiid, är fasligheis!a.\eringsiiamiid bcsluilbr
med ordföi"iinden ensam vid
1.
beslul som ej
innefatlai' pi'inntng av iirendei i sak
2.
beslul om
föi'delning av liixeringsvärde enligi 15 5
3.
beslui om
räiteisc a\' lidigare 3. beslul om rättelse av lidigare
beslut, som lill följd av skrivfel. beslul. som till följd av skrivfel, iTiknefe! eller annai sådant
förbi- räknefel eller annat sådant förbiseende
innehåller uppenbar orik- seende innehitllcr uppenbar oriktighel. lighel
4. beslut om laxering ulan avvikelse från allmän
fastighetsdekla-ration eller annan av ägaren till ledning för laxering av
fastigheten lämnad uppgift och taxeringen sker rned direkt tillämpning av
behörig myndig hels anvisning för taxeringen.
11 §
Fastighetstaxeringsnämnden Eastighetslaxeringsnämnden
skall senast den 31 Januari under skall
senast den 31 maj under taxe
taxeringsåret meddela beslul om ringsåret
meddela beslut om taxe
taxering av fastighet, som ingår i ring
av faslighel, som ingår i dis-
distriktet, iriktet.
14 §
Lokal skattemyndighet skall se- Lokal
skattemyndighet skall se-
nasl den 15 mars under laxerings- nast den 30 juni
under taxeringsåret året underrätta ägare av fastighet underrätta ägare av
fastighet om om
1. innehållet i fastighetstaxeringsnämndens beslut om
fastighetstaxering,
2.
att ägaren
senast den 10 april 2. att ägaren senast den 31
aiigus-till fastighetslaxeringsnämndens // till fastighelstaxeringsnämndens ordförande får avge skriftliga
erin- ordförande får avge skriftliga erinringar
mot beslutet, ringar mot beslutet,
3.
att ny
underrättelse kommer all sändas ut endast om ägaren har avgett erinringar mol
beslutet eller fastighetstaxeringsnämnden, utan att erinringar har avgetts,
har beslutat åsätla annan taxering än som framgår av 11 § eller annars har
frångått sådant beslut,
4.
vad som skall
iakttas av den som vill överklaga fastighelstaxeringsnämndens beslul om
fastighetstaxering,
5.
innehållet i
skiljakttg mening.
16 §
Fastighetstaxeringsnämnden Fastighetstaxeringsnämnden
skall ompröva beslut när fasflghets- skall ompröva
beslut när fastighets-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1984/85:222
Nu
varande lydelse
Föresliigen
Ivdelsc
opaginerad Kontrollera mot PDF
iigaren
avgcr eriniingar eller skäl iicarcn avger erinringar eller skål annars
föreligger. Friiga om nyit annars föreligger. Fräga om nytt beslul fär inie
piövas av nämnden beslui lar inte prövas av nämnden efler den 5 maj under
taxeringsåret. efler den 30 scpicniber under taxe-
rincsåi'et.
17
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fastighelstaxeringsnämndens
arbeie beiräffande faslighelstaxeringen skall vara avslutiu senast den 5 maj
under taxeringsåret.
Fastighelstaxeringsnämndens
arbele beiräffande läsiighelslaxering-en skall vara avslutat senasl den 30
september under taxeringsåret.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lokal skallemyndighel
skall senasl den 15 juni under taxeringsåret flll ägare av fastighet sända
underrättelse om fastighetstaxerings-niimndens avgörande enligt 16 §. Vidare
skall lokal skattemyndighet senasl samma dag sända underrättelse till
sökande som begärt fördelning av taxeringsvärdet enligt 15 §.
Lokal
skattemyndighet skall senasl den 31 oktober under taxeringsåret till ägare av
faslighet sända underrättelse om fastighelstaxeringsnämndens avgörande enligt
16 S. Vidare skall lokal skallemyndighet senasl samma dag sända underrättelse
till sökande som begärt fördelning av taxeringsvärdet enligt 15 §.
Underrättelse
skall innehålla upplysning om vad som skall iakttas av den som vill överklaga
fastighetstaxeringsnämndens beslul om faslighetstaxering samt om innehållet i
skiljakflg mening.
Underrättelse
skall sändas till Underrättelse skall sändas lill
ägare som före ulgången av
mars ägare som före ulgången av y«/imå-månad under taxeringsåret inte
er- nad under taxeringsåret inte erhållil
underrättelse enligt 14
§. Ägaren skall senast den 25 augusti under taxeringsåret anmäla att han
önskar underrättelse om innehållet i beslut om fasflghetstaxering.
hållit
underrättelse enligt 14 §. Ägaren skall senast den 25 aprU under taxeringsåret
anmäla att han önskar underrättelse om innehållet i beslut om
fastighetstaxering.
21
§
opaginerad Kontrollera mot PDF
Stomme till
fastighelslängd skall under en lid av minst 10 dagar före den 10 april hållas
tillgänglig inom kommunen på lämplig expedition. Lokal skattemyndighet skall
senast den 15 mars utfärda kungörelse härom.
Stomme till
fastighetslängd skall under en fld av minst 10 dagar före den 31 augusli hållas
tillgänglig inom kommunen på lämplig expedilion. Lokal skattemyndighet skall
senast den 30 juni utfärda kungörelse härom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Fastighétslängden skall i
bestyrkt avskrift under en tid av minst sex veckor före den 15 augusti under
taxeringsåret finnas offentligen framlagd inom kommunen i den
Fastighetslängden skall i
bestyrkt avskrift under en tid av minst sex veckor före den 15 december under
taxeringsåret finnas offentligen framlagd inom kommunen i den
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvurande
lydelse
Förcsloucn
ivddsc
opaginerad Kontrollera mot PDF
ordning
som Ibrcskrivs av regeringen eller myndieiiet som regeringen besiiimmer.
ordning
som lbi'eskrivs av regeringen elier myndighel som regeringen besiiimmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
21 kap.
Besvär av ägaie av faslighel skiill Besviii' av iigai'e av fastighet skall
ha inkommit senast den 15 scpiem- ha inkommii senas!
den 15 decem
ber under laxciingsärci. ber under laxerimisärei.
4 § ''■
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kommuns
bosväi" skall anföras före Ulgängen av oktober manad under laxeringsåret.
Kommuns
besvär skali anföras före ulgängen av januari årei efler laxerincsärel.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Taxeringsintendent
har rätl att anföra besvär inlill ulgången av november månad under
taxeringsåret. Han skall inom samma tid ange yrkanden och gmnder för
bevärsia-lan, om inte med hänsyn till ulredningens vidlyftighet eller andra
synnerliga skäl länsrätten medger anstånd.
Taxeringsintendeni
har rätl att anföra besvär inlill ulgången av maj årel efier taxeringsåret. Han
skall inom samma tid ange yrkanden och gmnder för besvärslalan, om inte med
hänsyn ull utredningens vid-lyftighel eller andra synneriiga skäl länsrätten
medger anstånd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Inkommer
besvär från ägare av fastighet efter den i 3 § angivna flden men före utgången
av november månad under taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om taxeringsintendenten
helt eller delvis biträder besvären i sak.
Inkommer
besvär frän ägare av faslighel efter den i 3 § angivna tiden men före ulgången
av maj året efter taxeringsåret, far länsrätten pröva besvären om
taxeringsintendenlen helt eller delvis biträder besvären i sak.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nämndeman
som avses i 8 § utses för tiden frän och med den 1 juli det år, då allmän
fastighetstaxering äger mm, till och med den 30 juni det år då sådan taxering
sker nästa gång.
Nämndeman
som avses i 8 § ulses för tiden från och med den 1 juli del år, då allmän
fastighetstaxering äger rum av hyreshus-, industri-, exploaterings- och
specialenheler, till och med den 30 juni det år då sådan taxering sker nästa
gång.
opaginerad Kontrollera mot PDF
' Senaste lydelse 1981:280. ' Senasle lydelse 1981:280.
Senaste lydelse 1981:280. " Senasle Ivdelse 1981:280. " Senaste
lydelse 1981: 1119.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1984,'85:222
Nuvarande Ivddsc
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Viirderingsleknisk ledamoi i länsräu föroidnas av
regeringen för lid som sägs i ibrsia slyckel. Avgår sfidan person undei' den
lid, Ibr vilken han liar blivil ulsedd, får regeringen föro.dna annan person
fbr den lid som äler-siår.
23 kap.
§ '"
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har iigare
av faslighel, som skall få underrättelse eniigl 20 kap. 18 §. inle fäll sädan
underrättelse senasl den 15 augusli under Uixeringsäret, fär ägaren anföra
besviir intill ulgängen av årel efler taxeringsåret.
Har iigare
av faslighel, som skall fä underr.iitelse enligi 20 kap. 18 §, inle fäll sädan
underrättelse senast den 15 november under taxeringsåret, får ägaien anföra
besvär inlill ulgängen av årel efler taxeringsåret.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har underrättelse som avses i 20 kap. Heller 18 § haft
felakiigl innehåll, får ägaren anföra besvär före ulgången av femle ärel efter
taxeringsåret.
28 kap.
5§"
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
särskilda fastighetstaxeringsnämnden skall senast den 15 september under
taxeringsåret ompröva beslut när fastighetsägaren avger erinringar eller skäl
annars förehgger.
Den
särskilda fastigheistaxe-ringsnämnden skall senast den 30 september under
taxeringsåret ompröva beslut när fastighetsägaren avger erinringar eller skäl
annars föreligger.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Den
särskilda fastighetstaxeringsnämndens arbete beträffande fastighetstaxeringen
skall vara avslutat senast den 15 september under taxeringsåret.
Den
särskilda fastighetstaxeringsnämndens arbete beträffande fastighetstaxeringen
skall vara avslutat senast den 30 seplember under taxeringsåret.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 § '
Den lokala skattemyndigheten skall senasl den 15 oktober
under taxeringsåret till ägare av fastighet sända underrättelse om den särskilda
fastighetstaxeringsnämndens avgörande enligt 5 §. Vidare skall den lokala
skattemyndigheten senast samma dag sända underrättelse till sökande som begärt
fördelning av taxeringsvärdet enligt 1 §.
'" Senasle lydelse 1981:1119. " Senaste lydelse
1981:1119. ' Senaste lydelse 1981:1119. ' Senaste lydelse 1981: 1119.
Den lokala skattemyndigheten skall senast den 31 oktober
under taxeringsåret till ägare av fastighet sända underrättelse om den särskilda
fastighelstaxeringsnämndens avgörande enligt 5 §. Vidare skall den lokala
skattemyndigheten senast samma dag sända underrättelse flll sökande som begärt
fördelning av taxeringsvärdet enligt 1 §.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1984/85:222
Nuvarande Ivddsc
Föreslagen lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Underriittelse skall innehälla upplysning om vad som skall
iakttas av den som \'ill överklaga fiisiighcisiaxeringsnämndeus beslul sami om
innehållel i skiljiiktig mening.
Underriittelse enligi försia siyckei skall vidai'e sändas
lill iigare som Ibre utgången av Juli manad under taxeringsåret inle har
eihållil underrättelse culigl 4 § och som senasl den 25 augusli under
laxeringsärel anmäll all han önskar underrättelse om innehållel i beslul om
lästighetsiaxering.
29 kap.
§ '
opaginerad Kontrollera mot PDF
Besvär av ägare av faslighel skall ha kommii in senast den
30 november under Uixeringsårel.
Kommuns besvär skall ha kommii in före den 15 januari
årel efter taxeringsåret.
Besvär av taxeringsintendeni skall ha kommii in senasl den
15 maj ärei efler laxeringsåret. Han skall inom samma tid ha angivit yrkanden
och gmnder för besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyftighet
eller andra synneriiga skäl länsrätten medger anstånd, dock längst intill
utgången av seplember månad samma år.
Kommer besvär från ägare in efter den i första stycket
angivna tiden men före den 15 maj året efler taxeringsåret, får länsrätten
pröva besvären om taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären :
sak.
Besviir av ägare av faslighel skall ha kommii in senasl
den 15 december under laxeringsärel.
Kommuns besvär skall ha kommit in före utgången
«i'januari årel efler taxeringsåret.
Besvär av
laxeringsiniendeni skall ha kommii införe ulgången av maj årel efter
taxeringsåret. Han skall inom samma tid ha angivit yrkanden och gmnder för
besvärstalan, om ej med hänsyn till utredningens vidlyfughet eller andra synnerliga
skäl länsrätten medger anstånd dock längst intill den 15 oklober samma år.
Kommer besvär från ägare in efter den i första stycket
angivna tiden men före utgången av maj året efter taxeringsåret, får
länsrätten pröva besvären om taxeringsintendenlen hell eller delvis biträder
besvären i sak.
Har ägare
av fastighet, som skall fa undertättelse enligt 28 kap. 7 §, inte fått sådan
underrättelse senast den 30 oktober under taxeringsåret, får ägaren anföra
besvär intill utgången av årel efter taxeringsåret.
Har ägare
av fastighet, som skall fa underrättelse enligt 28 kap. 7 §, inte fått sådan
underrättelse senast den 15 november under taxeringsåret, får ägaren anföra
besvär intill utgången av året efter taxeringsåret.
'■* Senasle lydelse 1981:1119. " Senaste
lydelse 1981:1119.
Prop.
1984/85:222 9
Har
underriittelse som avses i 28 kap. 4 eller 7 § haft felakiigl innehall, fär
ägaren anföra besviir före ingången av femle ärel efter laxeringsäi-ei.
Denna
lag träder i krafl två veckor efler den dag dä lagen enligi uppgifl pii den har
utkommit från tryckel i Svensk förlättningssamling och lillämpas första gången
vid allmän och särskild faslighelsiaxering år 1988.
Prop. 1984/85: 222 10
2
Förslag fil!
Lag
om upphävande av laj.'en (1984:362) om tid för allmän fastig-
hctstaxerinj;
Hiirigenom
föreskrivs all lagen (1984: 362) om tid för allmän faslighelsiaxering skall
upphöra all giilla Ivii veckor efler den dag dä lagen enligt uppgifl på den har
utkommil frän iryckei i Svensk föiiältningssamling.
Prop.
1984/85:222 ll
Uidrag
FlNANSDEPARTEiMENTET PROTOKOLL
vid regeiingssammaniräde 1985-05-30
Niirvarande: slalsrådel Lundkvist, ordförande, och
statsråden Feldi, Sigurdsen, Gusiiifsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson,
.Andersson, Boström, Bodslröm, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg,
Hellslröm, Thunborg, Wickbom
Föredragande: slalsrådel Feldl
Proposition om allmän fastighetstaxering upppdelad på
skilda år för olika fastighetstyper m. m.
1 Inledning
Allmän fastighetstaxering skall ske vart femte år. Den
senaste allmänna fastighetstaxeringen ägde mm år 1981. Nästa allmänna
fastighetstaxering, som alltså skulle ske år 1986, har emellertid flyttats fram
vid två tillfällen och skall ske år 1988 (prop. 1982/83: 157, SkU 50, rskr 366,
SFS 1983:450 och prop. 1983/84:193, SkU 48, rskr 361, SFS 1984: 362). De år då
allmän fastighetstaxering inte äger mm verkställs särskild fastighetstaxering.
1976 års fastighetstaxeringskommitté' (Fi 1976:05)
tillsattes år 1976 för att se över reglema för fastighetstaxeringen. Kommittén
fick år 1978 genom fllläggsdirektiv i uppgift att bl.a. överväga frågan om en
mllande fasflghetstaxering. Kommittén har tidigare överlämnat sex delbetänkanden,
(SOU 1979: 32 och 33) Fasflghetstaxering 81, (SOU 1979:81) Fastighetstaxering
91 Industribyggnader, (Ds B 1980:4) Förseningsavgift vid allmän fastighetstaxering,
(DS B 1980:5) Villabeskattning 85, (Ds B 1980:8) Besvärsregler vid allmän
faslighetstaxering, följdändringar m,m. och (Ds B 1981:5) Särskild
fastighetstaxering. Samthga utom ett, (Ds B 1980:4), har legat flll gmnd för
lagstiftning.
Kommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1984:37 och 38)
Rullande fastighetstaxering m.m. föreslagit bl.a. att det nuvarande systemet
med allmän och särskild fastighetstaxering ersätts med en mllande fastighetstaxering.
Sammanfattningen av och lagförslagen i betänkandet bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 1 resp. 2.
' Regeringsrådet Ulla Wadell, ordförande, fastighetsrådet
Bertil Hall, riksdagsledamöterna Paul Jansson, Stig Josefson och Bo Lundgren,
sliattedirektören Lars Malmberg, kommunalrådet Birgitta Nådeli samt
riksdagsledamoten Börje Stensson.
Prop.
1984/85:222 12
lietänkandet har i'emissbehandlais. En förleckning över
lemissinsian-serna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogiis iill
proiokollei som bilavu 3.
2 Föredragandens överviiganden 2.1 .Allmänna synpunkter
Fastighelsiaxeringssysiemet har sedan länge byggt pä
principen alt ny laxering av alla fasligheler i landel skall ske med vissa
intervaller, f. n. vart femle är (allmän fastighetstaxering). Under aren mellan
de allmanna fas-lighelstaxeringama sker ny laxering vid de särskilda
fasiigheisiaxering-arna. Sädan taxering sker om fastigheten fakliskl eller lill
användningen ändrals avsevärt.
Den senaste allmänna fasflghclslaxeringen skedde år 1981.
Enligi nuvarande beslämmelser skall näsla allmänna faslighelsiaxering äga rum
år 1988. De myckel omfauande förberedelser som krävs hos främsl riksskaiteverket
och lantmäleriverkel men ocksä hos flera andra myndigheter för att kunna
genomföra en allmän fastighetstaxering med nuvarande utformning måsle påbörjas
snarasl. Det är därför vikflgt atl ta ställning till om en allmän
faslighetstaxering enligt nuvarande regler skall genomföras år 1988.
Erfarenheterna av den senaste allmänna
fastighetstaxeringen visar att bl. a. skatleförvallningen utsattes för en
myckel hård arbelsbelaslning och en administraflvl mycket svårhanterlig
arbetssituation. Inför varje allmän fasflghetstaxering måste det skapas en ny
organisaflon. Beskatlningsmyndigheternas organisation är inte anpassad för en
så stor och omfattande extra arbetsuppgift som en allmän fastighetstaxering
innebär. De lokala skattemyndigheterna var vid den senaste allmänna
fastighetstaxeringen i stor utsträckning tvungna att anställa extra personal.
Även för laxeringsnämndema innebar det koncentrerade arbetet med den stora
mängden ärenden slora problem. Jag anser del därför vara mycket värdefulll att
finna en modell att fördela arbetet med den allmänna fastighetstaxeringen över
flden.
Fastighetstaxeringskommittén har i sitl slutbetänkande
föreslagit att fasflghelstaxeringen fördelas jämnare över åren på så sätt att
skilda fasfighetstyper taxeras olika år. Jag tycker liksom majoriteten av
remissinstansema att ett sådant system har många fördelar framför det
nuvarande. Ett införande av ett sådant system skulle eliminera flera av de
nackdelar som är förenade med nuvarande system.
Kommittén har i betänkandet, fömtom förslaget till
fördelning över flden av den allmänna fastighetstaxeringen, även lämnat förslag
i flera andra avseenden. Kommittén har således föreslagit att en s.k. mllande
fasflghetstaxering införs. Ett mllande fasughetstaxeringssystem enligt
kommitténs förslag bygger på tre parallella förfaranden - avstämning.
Prop.
1984/85:222 13
omiaxering och omräkning - och skulle innebiira att
fastigheternas laxe-ringsviuden båtlre än f.n. skulle följa den akluella
m;irknadsnivån. Kommillén har vidare föreslagil omfattande ändringar i bl. a.
laxcringsföriäran-del och laxeringsorganisalionen. Således skall
laxeringsiirbetei överföras frän taxeringsniimnderna lill de lokala
skallemyndighelerna.
Somjag nämnl bör de myndigheter som inom kort m:äsie börja
förberedelserna för nästa allmänna lästighetsiaxering iir 1988 fä ett besked
om och i vilken män en allmän faslighelsiaxering skal! ske deua år. Jag anser
del diiiför vara nödvändigl att nu la upp denna friiga. Även vissa andra frågor
som bör regleras redan nu kommerjag att behandla i del följande. Däremoi ärjag
inte f. n. beredd all la sliillning lill flera av de förslag som kommittén lämnal.
Hit hör bl. a. frågan om s. k. omräkning av taxeringsvärdena med index lill en
akluell marknadsvärdenivå. Denna fräga liksom en del andra kräver yllerligare
överväganden innan ställning kan las till dem. 1 dessa överviiganden ingår
också resultatet av bosiadskommitléns (Bo 1982:02) arbete och en av riksdagen
tidigare begärd allmän och fömtsättningslös översyn av fastighetstaxeringen
(SkU 1981/82:39, rskr 179),
2.2 Uppdelning av den allmänna fastighetstaxeringen på
skilda år för olika fastighetstyper
Mitt förslag: Den allmänna fastighetstaxeringen görs i tre
omgångar under en sexårig omloppstid, Faslighelsbeslåndel indelas i tre gmpper
som taxeras skilda år. År 1988 skall hyreshus-, industri-, exploaierings-och
specialenheter taxeras, år 1990 småhusenheter och år 1992 lantbruksenheter.
Vartannat år sker sedan taxering i samma ordningsföljd. Under mellanliggande år
då en fastighetstyp inte är föremål för allmän fastighetstaxering skall liksom
f.n. särskild fasflghetstaxering äga rum av den fastighelstypen.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslär i denna fråga atl
den allmänna
fastighetstaxeringen skall ersättas med en avstämning.
Denna innebär alt
varje taxeringsenhet stäms av vart åttonde år.
Fastighetsbeståndet skall
indelas i fyra gmpper som avstäms enligt följande ordning
år 1 hyreshus- och industrienheter
år 3 småhusenheter
år 5 lantbmksenheler
år 7 exploaterings- och specialenheter
osv. vartannat år i samma följd.
Kommittén föreslår som altemativ att taxering skall ske
med en sexårig omloppstid, varvid exploaterings- och specialenheter också skall
taxeras ar 1.,
Prop.
1984/85:222 14
Remissinstansernii: Remissinsl.-inserna pekar i allmänhel
pä de problem som 198! ärs allmiinna fastighetstaxering innebar for berörda
myndigheler. Flertalel remissinstanser lillslyrker aU avslämning sker van
åttonde är för varje taxciingsenuei. .Nägra förordar emellertid kortiire
intci-vall mellan avsliimningiirna. Övervägande antiUei remissinslanser
tillstyrker ali av-siiimning skci' kaiegorivis pä sätt kommittén föreslagil.
Några remissinstanser förordar en annan turordning för avslämningen. Bl.a.
föresläs ali småhus skal! avstämmas vid första tillfället sami au
exploaterings- och specialenheter skall avstämmas lillsammans med hyres- och
industrien-heter.
Skälen för mitt fiirslag: Det nuvarande sysiemel med en
allmän faslighelsiaxering vari femle år av samtliga fastigheistyper har, som
kommillén och många remissinslanser framhållit, medförl stora problem. Det har
alltid varil nödvändigl atl sätta upp en särskild organisation för de allmänna
fastighetstaxeringarna. Den ordinarie skatteadministraflonen inrymmer inie
några tjänster som är avsedda för den allmänna fastighetstaxeringen. Del är
nära 3 miljoner taxeringsärenden som skall behandlas samtidigt. Vid 1981 års
allmänna fastighetstaxering krävdes det över 2 500 fastighetslaxe-ringsnämnder
som under en kort lid skulle hantera och besluta i dessa ärenden. Därför var
det nödvändigl all rekrytera och utbilda en slor mängd tjänstemän och
nämndledamöter. Den administrativt myckel svårhanterliga arbetssituation som
bl.a. skattemyndigheterna kommer i och den hårda belaslning som de utsälls för
vid de allmänna fastighetstaxeringama är enligt min mening mycket
otillfredsställande. Genom den förhållandevis långa fldsperiod som har förflutit
mellan de allmänna fastighetstaxeringama har det normalt inte varit möjligt
atl ta i anspråk personal med erfaranhel av och kunskaper i fastighetstaxering
vilket forstärlrt utbildningsbehovet. En fördelning av fastighetstaxeringen
över flden är därför myckel angelägen. Den medför alt skatleadministralionen
får en lugnare och jämnare arbelsrytm. Genom en sådan uppdelning kan
funktionärerna koncentrera sig på någon eller några typer av taxeringsenheter.
Härigenom bör kvaliteten på arbetet kunna hållas på hög nivå.
En uppdelning av den allmänna fastighetstaxeringen på
skilda tillfällen samfldigt som man varje år har särskild fasflghetstaxering av
de fastigheter som del årel inte är föremål för allmän fastighetstaxering
öppnar också vissa möjligheter att bättre än f. n. kunna ha en fast
organisation för fastighetstaxeringen. Enligt min mening vore en sådan
utveckling mycket värdefull. En sådan organisation innebär också ökade
möjligheter att låta tjänstemän biträda taxeringsnämnderna med granskning av
deklarafloner-na. Den närmare omfattningen härav får bedömas under det kommande
förberedelsearbetet. Jag återkommer i etl senare sammanhang till dessa frågor.
Jag anser att det är mycket angelägel att den allmänna
fastighetstaxe-
Prop. 1984/85:222 15
ringen inle skjuts upp ytteriigare utan au de
siiillningstaganden sker som behövs för atl påbörja arbelel inför 1988 ärs
iästigheisuixering.
Vid 198! ärs allmänna fastighetstaxering fanns dr\-gt 2,6
miljoner skatleplikliga taxeringscnheler. Härav uigioide näslan 102000
hyreshusenheler, 68000 indusirienhcter, 4600 exploaicriiigsenheier, drygl 2,1
miljoner småhusenheter och ca 339000 taxeringsenheter med beskattningsnaturen
jordbruksfaslighel varav de flesla ulgör lantbruksenheter. Antalet taxeringsenheter
som var undanlagna frän skatteplikt uppgick lill ca 97000.
Enligt min mening bör uppdelningen av den allmänna
fasiighetsiaxeringen ske så att en så jämn fördelning av arbetsbördan uppnås
som möjligl. Kommittén har föreslagil atl hyreshus- och industrienheler laxeras
i försia omgången. Som skäl härior har anförts att den gruppen lorde vara den
minst belungande. Kommiuén har ansett det lämphgt att underiälla övergången
lill ell nyll syslem genom au inle böija med l.ex. småhus, som är den mest
arbetskrävande gmppen. Jag ansluter mig till kommitténs synpunkter.
Också andra skäl talar för att inleda förfarandel med
hyreshus och industrienheler. Som kommittén har fömtsatt är det naturligt atl
inför en allmän fastighetstaxering av en viss kategori fastigheter särskilt
överväga om del finns anledning atl vidta några förändringar av
värderingsreglerna för denna. Kommittén har lämnal förslag och synpunkter i
vissa sådana frågor. I fråga om hyreshus och industrier är det i huvudsak fråga
om mera tekniska ändringar som inte kräver något ytteriigare utredningsarbete.
De värderingsregler som skall tillämpas vid 1988 års fastighetstaxering bör i
allt väsenlligl ha beslutats före utgången av innevarande år. Eftersom
ställningstaganden rörande värderingsreglerna för småhus lämpligen bör avvakta
det resultat som bosiadskommitléns arbete leder lill och även ytteriigare
utredningsarbete kan behövas, bör taxeringen av småhus lämpligen inte ske
förrän senare än år 1988. 1 sammanhanget kan också nämnas att enhgt tillgänglig
statistik är del i försia hand för hyreshusen som marknadsvärdet har sflgit
från den nivå som låg lill gmnd för 1981 års allmänna fasflghetstaxering.
Jag ansluter mig därför Ull förslagel all börja med
hyreshus- och industri-enheter. Jag anser emellertid all en omloppslid på åtla
år är alltför lång. En kortare omloppstid bör därför väljas. Jag anser att vid
första tillfället, år 1988, taxering kan ske även av exploaterings- och
specialenheter. Arbetsbördan skulle nämligen inte öka nämnvärt. En sådan
lösning överensstämmer med kommitténs altemaflva förslag.
Som andra gmpp med taxering år 1990 bör som kommittén
föreslagil följa småhusenhetema. Jag anser det inte vara lämpligt all göra en
uppdelning av småhusenheterna så att de taxeras skilda år. Jag följer även i
detta avseende kommitténs förslag.
Kommittén har som tredje gmpp att taxeras föreslagit
lantbmksenheler. Jag delar kommitténs uppfattning. Lanbmksenheterna bör således
laxeras år 1992.
Prop.
1984/85:222 16
Jag anser att laxeringen liksom f. n. bör ske med hänsyn
lill del genomsnittliga prislägel under andra Tirei före laxeringsärel. Del
innebär all. när laxeringaiiia nu delas upp på skilda är för olika grupper av
fasfigheter, laxeringarna inle baserar sig på samma värdelidpunkl. Detla är en
effekl av förslagel som dock är nödviindig. Om man i framliden kommer all
införa cn fullslimdig rullande faslighelsiaxering eniigl kommilléns förslag med
omräkning/indcxering av laxeringsvärdena mellan de allmänna fasligheierna pä
grund av värdeförändringar blir elTekien mycket mindre.
Liksom f.n. bör särskild faslighelsiaxering äga rum de är
dä allmän faslighelsiaxering inle sker av cn fasiighelslyp.
Vad Jag nu anfört föranleder åndringar i I kap. 7 §, 5
kap, 4 § samt 16 kap. I och 6 §S fastighei.siaxeringslagen (1979:1152), FTL.
Enligi lagen (1984:362) om lid för allmän
faslighelsiaxering skall näsla allmänna fastighetstaxering äga mm år 1988. Den
särskilda lagen om tid för nästa allmänna fastighetstaxering bör därför upphöra
all gälla.
2.3 Taxeringsarbetet vid allmän fastighetstaxering m. m.
Mitt förslag: Tidsfristerna för beslut om taxering,
omprövning och taxeringsarbetets avslutande, som nu är olika för allmän och
särskild faslighetstaxering, samordnas för att lösa de problem som annars
skulle uppkomma, t.ex. vid tvekan om vilken kategori en nybildad fastighet
tillhör. Motsvarande gäller andra tidsfrister, l, ex, för besvär.
Vidare föreslås att nämndeman och värderingsteknisk
ledamot i länsrätt skall utses fr, o, m. den 1 juli det år då allmän
fastighetstaxering äger rum av hyreshusenheter t, o. m, den 30 juni del år då
sådan laxering sker nästa gång.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslär atl vid dess
molsvarighet till allmän fastighetstaxering, avstämning, den lokala
skattemyndighetens grundbeslut fattas senast den 15 maj under taxeringsåret och
att dess omprövade beslut fattas senast den 15 seplember under taxeringsåret.
Förslaget innebär en samordning med tiderna för motsvarigheten till särskild
fastighetstaxering, omtaxering.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte särskilt
kommenterat de frågor som mitt förslag behandlar.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare föreslagit att
den allmänna fastighetstaxeringen skall ske kategorivis under skilda år. Under
etl år då en viss typ av fastigheter är föremål för allmän fastighetstaxering
skall särskild fastighetstaxering äga mm för övriga typer av fastigheter.
Tidpunkterna för laxeringsnämndema vid den allmänna och den särskilda
fastighetstaxe-
Prop.
1984./85:222 17
ringen är f.n. inle samma. Vid allmän faslighelsiaxering
skall nämndens beslul vaia fållat senasl den 31 januari under taxeringsåret.
Niimnden kan emellertid ompi'övii sill beslul. Della skall dock vara gjoi'i
senasl den 5 maj Siimma är då nämndens arbete också skall \'ar;i avslulai. Vid
den särskilda fasiigheisiaxeringen skal! niimndens beslul vara fallal senasl
den 31 maj under laxeringsärel och dci omprövade beslulel vara fallat och
nämndens arbele vitra avslulai senasl den 15 september under året. I den
(öieslagna ordningen för faslighetstaxering kan den situalionen uppkomma atl en
faslighet som försi ansetts böra vara föremål för särskild faslighelsiaxering
befinns skola laxeras vid den allmänna faslighelstaxeringen i stället. Del
omvända förhållandet kan ocksä förekomma. 1 dessa fall är det nödvändigt atl
etu överlämnande lill den rälla nämnden kan ske. För della krävs all
tidpunkterna för de båda nämndernas arbeie synkroniseras. Jag föreslär all så
sker. Därvid bör lämpligen tidpunkterna för den allmänna fastighetstaxeringsnämnden
i huvudsak anknyta till tidpunkterna för den särskilda
faslighelstäxeringsnämnden. Ett annal myckel väsenlligl skäl för delta är all
taxeringsnämnden vid den allmänna faslighelstaxeringen därigenom får sin
arbetsperiod förlängd med drygt fyra månader. Detla kan ytierligare minska
arbelsbelaslningen på nämndema och höja kvaliteten på laxeringen. Vad jag nu
föreslagil medför att även andra lidpunkter vid den allmänna
fastighetstaxeringen bör flyttas framåt. Således bör tidpunkterna för lokal
skattemyndighets meddelande till ägarna om del första beslutet om taxeiing
flyttas från den 15 mars till den 30juni. Ägaren fårf. n. senast den 10 april
vid allmän fastighetstaxering och senasl den 31 augusli vid särskild
faslighelsiaxering lämna skriftliga erinringar till nämnden över det första
beslutet. Tidpunkten vid allmän fasflghetstaxering bör flyttas fram till den 3!
augusti. En sådan framflytlning av lidpunklen vid allmän fastighetstaxering
flll vad som gäller vid särskild fastighetstaxering skulle innebära all tiden
för nämndens arbete med att ompröva beslut vid allmän fastighetstaxering skulle
minska till endast 15 dagar. Denna tid är emellertid allför kort. Jag föreslår
därför att nämndens arbetsperiod förlängs till en månad och således slutar den
30 september. Samma ändring bör göras fråga om särskild fastighetstaxering.
Tidpunklema för när lokal skattemyndighet senast skall underrätta ägare om
nämndens omprövade beslut är vid allmän fastighetstaxering den 15 juni och vid
särskild fastighetstaxering den 15 oktober. Dessa tidpunkter bör också
samordnas och på grund av förlängningen av nämndens arbetsperiod flyttas framåt
ull den 3! oktober. Stomme flll fastighelslängd skall under en tid av minst 10
dagar före den 10 april hållas tillgänglig inom kommunen. Lokal skattemyndighet
skall senast den 15 mars utfärda kungörelse härom. Dessa tidpunkter bör flyttas
flll den 31 augusti resp. den 30 juni. Avskrift av fastighétslängden skall
under en tid av minst sex veckor före den 15 augusti flnnas offenthgen framlagd
inom kommunen. Jag föreslår atl datumet den 15 augusti ändras till den 15
december, 2
Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 222
Prop.
1984/85:222 18
Eniigl nuvarande besliimmelser skall besvär över allmän
fasiighetsiaxe-ringsnämnds beslul ha inkommit senast den 15 seplember under
taxerings-ärei frän ägiiren. före ulgängen av oklober från kommun och Ibre
uicången av november månad frän laxenngsiniendenl. H;ir besvär frän ägaren inkommit
fiire ulgängen av november får länsriitien pröva besviiren om iniendenien hell
eller delvis bifaller besväi'en. Tidpunkterna bör anpassas lill förslaget atl
flytta de lidigare nämnda fldpunkterna. IJe k'.ui då lämpligen i princip
anpassas lill vad som gällei' vid besvär över beslul av säiskild
faslighelsiaxeringsnämnd. EmcllerUd harjag nyss föreslagil iUi nämndens
aibeisperiod förlängs med 15 dagar. Tidpunklema för atl anföra besvär bör
därför framflyttas i molsvarande grad. Således bör ägaren få anföra besvär
senasl den 15 december, kommunen före ulgången av januari årel efler taxeringsåret
och iniendenien före utgången av maj året efler laxeringsärel. Den särskilda
besvarsmöjlighelen om intendenten tillslyrker bör flyttas lill före Ulgängen
av maj året efler taxeringsåret.
Nämndeman och värderingsteknisk ledamot i länsräli ulses
för liden fr. o. m. den I juli det år dä allmän faslighetstaxering iiger mm
till och med den 30 juni del år dä sädan laxering sker näsla gång. En
anpassning iil! den nya ordningen bör ske på sä sätt atl dessa ulses fr. o. m.
den 1 juli del är då allmän fastighetstaxering äger mm av hyreshus-, induslri-,
exploaterings-och specialenheler t. o. m. den 30 juni det år dä sådan laxering
sker näsla gång.
Vad jag nu anfört föranleder ändringar i 20 kap. 11, 14,
16-18, 21 och 22 §§, 21 kap. 3-6 och 10 §§, 28 kap. 5-7 §§ saml 29 kap. 2 §
FTL. Om ägare, som skall få underrättelse om omprövning av beslut, inte fått
sådan underrättelse senast den 15 augusti under taxeringsåret, får han anföra
besvär intill utgången av året efter taxeringsåret. Förfarande- och övriga besvärsregler
har föreslagits bli ändrade så att de blir samma vid den allmänna som vid den
särskilda fastighetstaxeringen. Så bör även ske i detta fall. Jag har
emellertid tidigare föreslagit att lokal skallemyndighets skyldighet atl sända
underrättelse om nämnds omprövade beslut skall flyttas fram till den 31 oktober
vid både allmän och särskild fastighetstaxering. På gmnd härav bör datumet dä
ägaren senast skall ha fåll underrättelse flyttas till den 15 november. 23
kap. 1 § och 31 kap. 2 § FTL bör ändras i enlighet härmed.
2.4 Beslutsförfarandet
Mitt förslag: Rätten för ordföranden att fatta beslut
ensam utvidgas till att avse även sådana fall då avvikelse inte sker från
deklaration eller annan uppgift som lämnats av ägaren av fastigheten och
taxering sker med direkt tillämpning av behörig myndighets anvisningar.
Prop.
1984,'85: 222 19
Koininiltcns
förslag: Kommittén föreslär eu heh nyll sysiem för besluisför-farandei vid
fasiighetsiaxeringen. Således skall de lokala skattemyndigheterna i stället
som f.n. fastichelslaxcringsniimnden fatta beslut om taxeringen.
Faslighelstaxeringsnämndema skall i huvudsak endasl pröva de ärenden där den
lokala skattemyndigheten ocli ägaren inle är överens.
Remissinstanserna:
Nägra remissinstanser tillslyrker att laxeringsarbelel sköis av ijänslemiin hos
lokal skallemyndighel medan andia anför all ijänsiemannaiaxering medför all den
lokalkännedom en nämnd har dä går föriorad.
Skälen
för mitt för.slag: Kommitténs förslag skall ses mot bakgrund av att
skatteförenklingskommitlén (B 1982:03) överväger en omläggning av taxeringsförfarandel
i fråga om inkomsi- och förmögenhetstaxeringen på så sätt att lokal
skallemyndighel skall ta över taxeringsarbetet från taxeringsnämnden. Jag
anser atl den av faslighetstaxeringskommiltén föreslagna omläggningen av
taxeringsarbetel har alllför nära samband med denna fråga för atl nu läggas
till gmnd för lagstiftning. Enligt min mening bör skalteförenklingskommitténs
förslag i dessa frågor avvaktas innan ställning tas till hur taxeringsarbetel vid
fastighetstaxeringen skall ske i framtiden. Jag är därför inte f. n. beredd
att ansluta mig till fastighetstaxeringskommitténs förslag.
Kommittén
har på gmnd av sitt förslag att lokal skattemyndighet skall ha hand om
taxeringen inte haft anledning att särskilt pröva frågan om en uividgning av
rätten för taxeringsnämndens ordförande atl fatta beslut ensam. Förslaget till
omläggning av taxeringsarbetel till lokal skattemyndighet innebär emellertid
att ärenden hos lokal skattemyndighet prövas av en tjänsteman som ensam fattar
beslut om taxeringen.
Eniigl
nuvarande bestämmelser finns det möjlighet för ordföranden i en
fastighetstaxeringsnämnd att ensam fatta beslut i vissa frågor. Så är fallet i
fråga om beslut som inte innefattar prövning av ärendet i sak, beslut om
fördelning av taxeringsvärde i vissa fall och beslul om rättelse av tidigare
beslul som innehåller uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, räknefel
eller annat sådanl förbiseende. Detta gäller, öm det inte är påkallat av
särskild anledning att ärendet prövas av fullsuiten nämnd. Det skulle kunna
innebära en stor minskning av taxeringsnämndernas arbetsbörda om denna
möjlighet kunde utvidgas. Ett krav för en utvidgning måste emellertid vara att
den deklarationsskyldiges berättigade krav på en noggrann och rättvis
behandling av deklaralionen kan upprätthållas. Vid in-komstta.xeringen fmns en
molsvarande beslämmelse om rätt för ordförande i inkomsttaxeringsnämnd att
fatta beslut ensam (63 § taxeringslagen [1956:623]). Behörigheten vid inkomsttaxeringen
är emellertid störte än vid fastighetstaxeringen. Således far ordföranden vid
inkomsttaxeringen ensam fatta beslut om taxering, om avvikelse inte görs från
självdeklara-
Prop.
1984/85:222 20
tion eller annan uppgift som lämnais av den skatiskyldige
till ledning föi egen uixering. Vidare får ordföranden vid inkomsUaxeringen
falla beslul om laxering med avvikelse frän sJälvdeklai"aiion eller annan
uppgifl som lämnals av den skallskyldige lill ledning för egen laxering. om
avvikelsen uppgär lill högsl 2500 kr. laxerad inkomsi.
Omsländighclerna
vid fasiighcisUixeringcn och inkomsUaxeringen är emellertid inie
helljämförbai"a. Vid inkomsttaxeringen har den skatiskyldige lämnal
vissii uppgifler i kronlal som direkl ligger lill grund för laxeringen. 1
fråga om faslighelstaxeringen har den uppgiflsskyldige i ställd lämnat
uppgifter om fastigheten, Lex. om slorlek, som sedan måsle omsättas av nämnden
eniigl vissa tabeller lill ett taxeringsvärde. Del är därför inte lika enkelt
för uppgiflslämnare atl vid fasiigheisiaxeringen avgöra på vilka grunder
nämnden fallal sitl beslul. Bl, a. i anledning härav har vid
iästig-hetstaxeringen införts mycket vittgående beslutsredovisning (20 kap. 12
§ FTL). Mot den bakgrunden anserjag atl en uividgad räll bör kunna införas för
ordföranden i en fastighetstaxeringsnämnd atl fatta beslut ensam. Den bör
ulformas så atl ordföranden fär fatta beslut ensam om inte avvikelse sker från
deklarationen eller annan uppgift som lämnats av ägaren. Detta stämmer överens
med motsvarande bestämmelse vid inkomsttaxeringen. Emellertid bör även krävas
att taxering sker med direkt tillämpning av de anvisningar för taxeringen som
utfärdats av behörig myndighet. Liknande uttryckssätt finns tidigare i FTL (23
kap. 2 §). Där sägs att besvär i särskild ordning får anföras om
förvaltningsdomstol genom lagakraftägande beslut i mål om fastighetstaxering
har frångått behörig myndighets anvisning om riktvärde för visst värdeområde
och besvären rör fastighet inom samma värdeomräde. Jag vill emellertid nämna
att, om ägaren har lämnat uppgifter som kan föranleda att etl värde som
bestämls med ledning av riktvärden skall justeras (justering för säregna
förhållanden, 7 kap. 5 § FTL), skall sädan särskild anledning anses föreligga
att taxeringen prövas av fullsutlen nämnd. Om nämnden har atl ompröva ett
fldigare fattat beslul bör i regel del omprövade beslulel fattas av fullsutlen
nämnd. Beslul bör i sådant fall fattas av ordföranden ensam endast när det
innebär en rättelse av enklare beskaffenhet t.ex. när beslutet blivit uppenbart
oriktigt pä gmnd av förbiseende eller missförstånd.
En bestämmelse med det innehåll jag nu redovisat bör
införas 20 kap. 7§FTL.
2.5 Indelningen i taxeringsdistrikt
Mitt förslag: Nuvarande syslem för indelning i
laxeringsdistrikl bibehålls bortsett från en ändring som innebär att länet
skall indelas i laxeringsdistrikl endast för det eller de slag av
taxeringsenheter som är föremål för allmän fastighetstaxering det aktuella
året. De år då hyres-
Prop.
1984/85:222 21
hus-, industri-, exploaterings- och specialenheler skall
taxer.ts skall det flnuiis möjlighet alt bilda särskilda distrikt för taxering
av hyreshusenheler.
Den nuvarande ordningen för indelning i taxeringsdislriki
av industrienheler med vallen- och värmekraflanläggningar behälls.
Kommitténs för.slag: Kommittén, som föreslår en
grundliiggande ny ordning för faslighelsiaxering, s. k. rullande laxering,
löreslfu" all lokala laxeringsdistrikl bildas för i huvudsak
småhusenheter och gemensamma dislrikl för övriga slag av taxeringsenheter.
Lokall dislrikl skall uigöras av kommun, del av kommun eller liera kommuner som
är belägna inom samma fögderi. Gemensaml dislrikl skall omfalla hela länel
eller ell eller flera fögderier inom länet.
Kommillén föreslår även atl det skall finnas etl för rikel
gemensaml faslighetsiaxeringsdisirikt ocb nämnd för industrienheler med vatten-
och värmekraftanläggningar.
Remissinstanserna: Många remissinstanser har invändningar
mol kommitténs förslag. Kritik har riktats mot förslaget alt ha kalegorinämnder.
Förslag har bl.a. framförts att det endasl skall finnas en typ av nämnder som
taxerar alla slags fastigheter inom ett visst geografiskt område inom länet. De
remissinstanser som yttral sig i fråga om dislriklsindelning av vatten-och
värmekraftanläggningar har i allmänhet ingen erinran mot förslaget.
Skälen för mitl förslag: Vid 1981 års allmänna
fastighetstaxering skulle länen delas in i fastighetstaxeringsdistrikt för
laxering av småhus-, hyreshus-, lanlbmks- och industrienheter, dvs, distrikt
för kategorinämnder. Vid de särskilda fastighetstaxeringarna skall ett distrikt
avse etl geografiskt område i länet,
Kommillén har föreslagit omfattande förändringar av
taxeringsorganisationen. Bl.a. har föreslagits att lokal skattemyndighet skall
ombesörja laxeringsarbelel och på så vis överta en slor del av
taxeringsnämndernas arbete. Nämndens arbete skulle bestå i att överpröva detta
beslut vid bl. a. överklagande av skattemyndighetens beslul och även i atl
ompröva sina egna beslut.
Kommitténs förslag utgår således från andra fömtsättningar
än de som nu föreligger i anledning av mina ställningstaganden i övrigt. De
ändringar som jag har föreslagit är partiella och av mindre omfattande natur än
de som kommiitén föreslår. Indelning i distrikt bör därför anpassas till mina
förslag i övrigt. Jag har föreslagit att den allmänna fasflghetstaxeringen
skall delas upp på en period av sex år, varvid vissa slag av taxeringsenheter
taxeras vartannat år. Varje år skall dessutom särskild fastighetstaxering äga
mm av de taxeringsenheter som det året inte är föremål för allmän
Prop.
1984/85: 222 22
faslighelsiaxering. Jag anser au man bör välja ell syslem
för dislriklsindelning diir man kan la hänsyn lill den varierande
sammansällningen av fasiighctsbeständei och de tindra särskiljande förhållanden
som råder mel-laii länen. Vidare bör disiriklsindelningen på etl smidigl säll
kunna anpassas lill skifiningarna i arbetsmängd som kan uppkomma vid de olika
allmänna fastighelslaxeiingHrna. Jag anser alt nuvarande sysiem för indelning
i disirik! ger dessa möjligheter. Jag föreslår därtbr att dessa behålls i
huvudsak. Emellertid bör beslämmelsema anpassas Ull förslaget atl allmän
faslighelsiaxering skall ske eti vissi är av visst slag av taxeringsenhet. Del
år dä laxering skal! ske av såväl liyrcshusenheter som industri-, exploaterings-
och specialenheler bör finnas en möjlighel att bilda ett särskilt
laxeringsdistrikl lör hyreshusenheler. Liksom f. n. kan induslri-, exploaterings-
och specialenheler ingå i ell gemensaml dislrikl. 1 övrigl bör nuvarande
bestämmelser om indelning i distrikt vid allmän och särskild fastighetstaxering
behållas. Vad jag nu sagt föranleder ändring i 17 kap. 2 § FTL. Som kommittén
framhållit har taxeringen av vatten- och värmekraftverken i slort gått bra.
Del förekommer emellertid eniigl kommiitén ojämnheter och skilda bedömningar
inom olika delar av landel i väsentliga frågor. Kommittén har bl. a. mot
bakgmnd härav föreslagil atl ell för rikel gemensaml distrikt skall inrättas i
fråga om denna kategori och att den skall taxeras av en för rikel gemensam
nämnd. Enligt min mening skulle visserligen en för riket gemensam nämnd kunna i
viss mån underlätta strävandena att uppnå en mer likformig taxering än vid
föregående allmänna fastighetstaxering. DeUa kan emellertid uppnås även med
nuvarande indelningsgrunder. I fråga om dessa fasflgheter gjordes inför 1981
års allmänna fastighetstaxering väsenfliga ändringar i värderingsmodellen. Jag
är övertygad om att lärdomar har vunnits av den tidigare taxeringen så att
taxeringama vid nästa tillfälle kommer att bli mer tillfredsställande. Särskilda
utbildningsinsatser kan behövas och konsulentemas arbetsmöjligheter
förbällras. Jag anser således inle skäl föreligga alt föreslå någon ändring av
beslämmelsema i detta avseende.
2.6 Utställningsförfarande
Mitt förslag: Det utslällningsförfarande som ingick i
förberedelserna för 1981 års allmänna fastighetstaxering skall slopas.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget delas i allmänhet av de
remissinstanser som yttrat sig i frågan.
Prop. 1984/85:222 23
Skälen för mitt förslag: Till 198! ärs allmännii
iäsiighelstaxering infördes en beslämmelse all de förslag lill riklvärdekarior
för lomimark och riklvärde-labelier för småhus som lagils fram av cn
arbelsgrupp skulle slällas ul för allmänheten under Ivå veckor. Della avsägs
inga som eii viktigt moment för allmänhelens medverkan i förberedelsearbelet.
Ulsiällningsförfarandel har emellertid utsatts för kriiik. Riksskiitieverkel
hade en projeklgmpp som följde upp 1981 ärs allmänna faslighetstaxering.
Piojeklgruppen anförde sammanfattningsvis atl del tillämpade
ulsiällningsförfarandel enbart kunde vara riktat flll personer med kunskap i
fastighetsvärdering och/eller faslighetstaxering, t. ex.
intresseorganisationer. Resultatet av utställningen betecknades som
otillfredssiiillande oeh man tryckte på del nödvändiga i alf ett
utställningsförtärande måste vara myckel lätlillgängligare.
Även juslilieombudsmannen har i sitl beslul 1983 S: 1
lämnal likartade uppgifter och synpunkter på utställningen.
Jag delar kommilléns uppfattning atl
ulsiällningsförfarandel kan slopas. Del var dels mycket kosinadskrävande, drygl
tre miljoner kr,, och dels lämnade allmänheten ytlerst få synpunkter. Jag anser
liksom kommittén att allmänhetens medverkan kan ske i andra former. Det kan
lämpligen ske genom informaflonsbroschyrer, överläggningar med organisationer
för olika gmpper av fastighetsägare, informaflonsmöten m.m. Det bör ankomma på
i första hand riksskatteverket att svara för att information lämnas till och
synpunkter inhämtas från allmänheten. Lagregler om detla behövs inte. Förslagel
medför att 19 kap. 4 § FTL bör upphöra all gälla.
2.7 Administrativa konsekvenser
Som jag tidigare anfört har det nuvarande systemet med
allmän fastighetstaxering vart femte år medförl en hård beslastning för de
berörda myndighetema. Kostnaderna för genomförandet har varil avsevärda. Den
totala kostnaden för 1981 års allmänna fastighetstaxering uppgick till drygt
320 milj. kr. räknat i 1983 års prisnivå. Den genomsnitlliga årliga koslnaden
uppgick därvid till 155 milj. kr.
Fastighetstaxeringskommiltén har i sitl förslag flll
mllande fasflghetstaxering beräknat de årliga kostnadema flll 77 milj. kr.
Kommittén föreslår bl. a. att all deklarationsgranskning
skall utföras av tjänstemän. Enligt kommitténs beräkningar erfordras för detta
arbete 200 handläggare vid de lokala skattemyndigheterna.
En uppdelning av den allmänna fastighetstaxeringen på
skilda flllfällen öppnar somjag tidigare nämnt vissa möjligheter att bättre än
f. n. kunna ha en fast organisation för fastighetstaxeringen. Jag har lidigare
förklarat att detta förbättrar fömtsättningama för en utvidgning av
tjänstemanna-granskningen, men är inte beredd att f n. ta närmare ställning i
dessa frågor.
Av min tidigare redogörelse framgår att mina förslag
avviker från de
Prop. 1984/85:222 24
förslag
som fasiigheislaxeringskommittén hiir presenieral i sill slutbetänkande.
Kotnmilléns kostnadsberäkningar är därför inie direkl applicerbara pä mina
förslag. Koslnadseffekierna och frågan om ijiinsiemannagransk-ning behöver
ulredas och analyseras nårmaie. Regeringen har nyligen getl riksskaileverket i
uppdrag all utreda de adminisiraliva effekterna för skal-teförvaltningen lill
följd av förslagen om förenklad s'iilvdeklaralion. Uppdragel skiill redovisas
den 15 seplember 1985. De loi-iki eflekterna av dels cll nyll syslem för
faslighclstaxcriiig och dels förenklad lönlagarbeskaii-ning bör prövas i ell
sammanhang. Jag räknar med att kunna äierkomma lill dessa frågor i samband med
budgelpropositionen 1986.
De
beiörda myndigheterna behöver emellerfld påbörja visst förberedelsearbete
dessförinnan. För riksskatteverkets del kan kostnaderna under budgetårel
1985/86 uppskattas till ca 5,5 milj. kr, avseende framför alll
förberedelsearbete av dataleknisk art. För lanlmäierimyndighcierna beräknas
kostnadema för förberedelsearbelet under samma budgetår uppgå till ca 5 milj.
kr. Regeringen kan vid behov komma att medge atl dessa myndigheters anslag
merbelaslas under budgetårel 1985/86.
3
Upprättade lagförslag
I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom flnansdepartementel upprättals
förslag till
1.
lag om ändring i
fastighetstaxeringslagen (1979: 1152),
2.
lag om upphävande av lagen (1984:362)
om tid för allmän fastighetstaxering.
Med
hänsyn till lagförslagens okomplicerade karaktär anserjag att lagrådets
yttrande över förslagen inte behöver inhämtas.
4
Författningskommentar
Förslaget
till lag om ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
/
kap.
7§
Allmän
fastighetstaxering skall ske av varje fastighet vari sjätte år i viss
turordning. År 1988 skall hyreshus-, industri-, exploaterings- och specialenheter
taxeras, år 1990 småhusenheter och år 1992 lantbmksenheter. Bestämmelser om
indelning i taxeringsenheter finns i 4 kap. 5 § FTL. Beslut som fattas vid
allmän fastighetstaxering skall gälla från ingången av det taxeringsår då
allmän fastighetstaxering sker av taxeringsenheten lill ingången av det
taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa gång av taxeringsenheten,
om inte ny taxering sker dessförinnan enligt bestämmelserna i 16 kap.
Prop.
1984/85:222 25
.A\' 16 kap. I § framgär alt siirskild
iästiglieistaxeriTig skall ske varje år. Siirskild läslighcisiaxeriug skali emellertid
inie ske av taxeringsenhet som taxeras genom allmiin faslighelsiaxering samma
år,
5 kap. 4 §
1 paragrafen anges alt marknadsvärdei skall bestämmas med
hänsyn till del genomsnittliga prislägel under andra året före del år dä
allinän fasug-heislaxering av taxeringsenheten sker.
16 kap.
1 §
Eniigl första siyckei skall särskild fastighetstaxering
verkställas varje år. Sädan laxering skall dock inle ske av taxeringsenhet som
laxeras genom allmän fastighetstaxering samma år.
6§
Försia stycket innebär att samma prisläge och övriga
uppskattnings-grunder som tillämpats vid den närmast föregående allmänna
fastighetstaxeringen av taxeringsenhet skall lillämpas vid särskild
fastighetstaxering av samma slags enhet. 1 andra slycket sägs att laxering som
åsatts vid särskild fastighetstaxering gäller från ingången av det taxeringsår
då taxeringen åsatts till ingången av del taxeringsår dä allmän
fastighetstaxering av taxeringsenheten sker nästa gång eller ny laxering av
enheten sker vid särskild faslighelsiaxering.
17 kap.
2§
Enligt första stycket skall vid allmän fastighetstaxering
län indelas i fastighetstaxeringsdislrikt. Bestämmelsen innebär att ett
distrikt kommer att omfatta viss del av länel. Genom förslagel i 1 kap. 7 § om
uppdelning av den allmänna fastighetstaxeringen på skilda år för olika slag av
fasligheter kommer vid varje allmän fastighetstaxering distriktsindelning att
ske endasl av den eller de slag av taxeringsenheter som skal) taxeras då. År
1988 skall taxering ske av fyra olika slag av taxeringsenheter. Förslaget
innebär att ett taxeringsdistrikt eniigl huvudregeln skall omfalla samiliga
dessa typer av enheter. Emellertid bereds möjlighet atl bilda särskilda
distrikt för hyreshusenheter.
19 kap. 4§
Förslaget att paragrafen skali upphöra att gälla innebär
att den utställning som ägde mm under förberedelserna till 1981 års allmänna
fasflghetstaxering inte skall äga rum i framtiden.
Prop.
1984/85:222 26
20 kap.
Kapitlet handlar om fastigliclsiaxcringsnämndernas
verksamhet m.m. vid allmän faslighetstaxering. I kapiliel finns flerii
tidpunkter angivna när vissa ålgärder senasl skal! föreläs av nämnden, lokal
skallemyndighel eller ägaren av fasiigheien, Eflersom säväl allmän som särskild
faslighelsiaxering skall äga rum samma år kan behov föreligga alt kommunicera
och överlämna ärenden mellan allmän oeh särskild faslighelsiaxeringsnämnd,
Tidpunklema för när nämnderna senasl skall ha i''iitiat beslul och ompiövai
beslut föreslås därför vara desamma. Även övriga lidpunkter bör därtbr
samordnas.
7 §
I paragrafen regleras de fall dä allmän
faslighelsiaxeringsnämnd är beslutför med ordföranden ensam. En uividgning av
denna möjlighet till ensambeslul föresläs. Således skall ordföranden, förutom i
nuvarande fall, även få fatta beslut om taxering ensam om avvikelse inle sker
från fasflg-helsdeklaration eller annan uppgifl som lämnals av ägaren till
ledning för laxering av fastigheten. Dessutom krävs att taxeringen kan ske med
direkl tillämpning av anvisningar, t, ex. om riktvärde.
11 §
Tidpunkten då allmän fastighetslaxeringsnämnd senast skall
ha fattal sitt beslut skjuls fram till den 31 maj under laxeringsåret.
14 §
Lokal skattemyndighet skall, liksom vid särskild
fastighetstaxering, senast den 30 juni under taxeringsåret underrätta ägaren
om nämndens beslul samt om att denne senasl den 31 augusti under taxeringsåret
får avge skriffliga erinringar mot beslutet.
16 och 17 §§
Den allmänna fastighetstaxeringsnämnden får inte, liksom
föreslås gälla för den särskilda fastighetstaxeringsnämnden, ompröva sitt beslut
efter den 30 september under taxeringsåret, då även nämndens arbete beträffande
taxeringen skall vara avslutat.
18 §
Även bestämmelserna i denna paragraf får samma tidpunkter
som vid den särskilda taxeringen. Således skall den lokala skattemyndigheten senast
den 31 oktober under taxeringsåret underrätta ägaren om fastighetstaxeringsnämndens
omprövade beslut. Vidare skall underrättelse sändas till ägare som före
utgången av juli månad under taxeringsåret inte erhållit underrättelse om
nämndens första beslut. Ägaren skall senast den 25 augusti under taxeringsåret
anmäla att han önskar sådan underrättelse.
Prop.
1984/85:222 ''
-I §
Sioiiimeu till fastigheisiiingd skall häll.ns lillgänglig
uiitiei' miusi 10 dagiir före tlen 3! aitgiisii. Kungiirelse om deua skal!
ulfiinl::s sen:-isi den 30Juni.
22 S
Fasiigheisliiii.iiden skal! enligi f6i'slagei finnas
offeiilliger. fraiiiiagi under eii lid av minsi sex veckor Ibre den 15 december
unde;' laxeriiigsåiet.
:■/ kap.
Kapitlet hiiudlar om besvär över beslul av allmän
iäsiighetstäxerings-nämnd. I iinledning av ali lidpunklen för taxeringsnämndens
och den lokala skaliemyndighelens göromål samt faslighetsliingdens offentliga
framläggande hur Ibrskjuiiis framåt föreslås atl även lidpunklerna då besvär
senast skal! anföras flyttas framåt. Tidpunkiei-na föreslås bli desamma som vid
besvär över beslul av särskild fasiighelslaxeringsnämmnd.
3-5 §S
.Ägarens besvär skall ha kommii in senasl den 15 december
under taxeringsåret. Kommuns besvär skall ha anförts före utgången av januari
året efter taxeringsåret och taxeringsintendenlen ha rätt all anföra besvär
före ulgången av maj äiel efler laxeringsärel.
6§
Eniigl förslagel fär länsrätten pröva ägares besvär som
kommer in efter den 15 december under taxeringsåret men före ulgången av maj
årel efter laxeringsåret, om taxeringsintendenten hell eller delvis bilräder
besvären.
10 §
I paragrafen regleras mandattiden för nämndemans och
värderingslek-nisk ledamots tjänstgöring i länsrätt. De skall ulses för liden
fr. o. m. den 1 juli del år då allmän fastighetstaxering äger rum av hyreshus-,
induslri-, exploaterings- och specialenheter, t,o.m. den 30 juni det år då
sådan taxering sker nästa gång.
23 kap. I §
Även denna paragraf anpassas lill vad som föreslås gälla
vid den särskilda fastighetstaxeringen. Således har ägare som inte fåll
underrättelse om nämndens omprövade beslut senast den 15 november under
taxeringsåret extraordinär besvärsrätt.
28 kap.
Kapiflet innehåller bestämmelser om
fastighetstaxeringsnämndens verksamhel m. m. vid särskild fastighetstaxering.
Som nämnts i kommentaren
Prop.
1984,'85: 222 28
lill 20 kap. föresläs lidpunkicrna vid allmän och
siirskild faslighetstaxering samordnas.
5 oeh 6 §S
Den särskilda fastighelslaxeriiigsnämnden skall senasl
dcii 30 september under taxeringsiirei ompröva silt lidigare beslul. Senast
samma dag skal! niimndens arbete beiräflande laxeringen vara avslutat.
S§
Tidpunkten för nar den lokala skailemyndiglielen senasl
skall undenätia iigaren om nämndens omprövade beslul flyttas frän den 15
oklober lill den 31 oklober under laxeringsärel.
29 kap.
2§
Kapitlet innehåller bestämmelser om besvär över särskild
fastighets-taxeringsnämnds beslul. Tidpunkten för när taxeringsnämnden skall ha
avslutat sitt arbete har skjutits fram från den 15 september till den 30
september (28 kap. 5 §). På grund härav flyttas även fldpunkterna för när
besvär senasl skall ha anförts fram i motsvarande grad. Således skall ägares
besvär ha kommit in senast den 15 december under taxeringsåret och kommuns
besvär före utgången av januari året efter taxeringsåret. Besvär av
taxeringsintendent skall ha kommii in före utgången av maj året efter
taxeringsåret. Även övriga tidpunkter i paragrafen flyttas fram på samma sätt.
31 kap. 2§
Enligt nuvarande bestämmelser har ägare som inte före den
30 oktober under taxeringsåret fått underrättelse om nämndens omprövade beslul
rätl att anföra besvär i särskild ordning. Skyldigheten för lokal skattemyndighet
att senast sända sådan underrättelse har flyttats fram från den 15 oktober till
den 31 oktober (28 kap. 7 §). I anledning härav flyttas datumet den 30 oktober
fram till den 15 november.
Ikraftträdandebestämmdsen
De nya beslämmelsema skall tillämpas första gången vid
allmän och särskild faslighetstaxering år 1988.
Prop. 1984/85: 222 29
5
Hemställan
Jag
hemsi.illcr att regeringen föreslär riksdagen ati anla förslagen lil!
1.
lag om ändring i
faslighelstaxeringslagen (1979: 1152),
2.
lag om upphiiviindc av lagen
(1984; 362) om lid för allmän fasiigheis-laxerinc.
6
Heshit
Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular alt genom
proposiiion föreslå riksdagen au anla de förslag som föredraganden lact iram.
Prfip.
1984.'85:222 30
Bil.-igii I
Sammanfattning av betänkandet (SOI! 1984: 37 och 38)
Rullande fastighetstaxering ni. m.
Beiiinknndei gäller i försia hand ett förslag atl ersiiiia
den allmiinna och den särskilda fasugheist:;xeringeu med en årlig
fasligheistaxeiing, s.k, rullande laxering. 1 denna sammanfattning lämnas en
korl beskrivnins; av förslagels bakgrund och huvudsakliga innehåll.
Beiänkandei är uppdelat på tre avdelningar. I den första
finns förslagel om mllande fastighetstaxering. 1 den andra avdelningen tas en
de! värderingsfrågor upp som väckls främsl i samband med 1981 års allmänna
fastiijheis-taxering men som också berör en rullande taxering. Oberoende av
valel av laxeringsform föreslås åtskilliga förändringar av värderingssystemet.
1 den sista avdelningen, intagen i del 2 av betänkandet, redovisas
författningsförslagel avseende den rullande taxeringen med specialmotivering
och bilagor.
I Rullande fastighetstaxering
Bakgrund
Det nuvarande faslighetstaxeringssystemet bygger sedan
länge på att alla fastigheter i landet skall taxeras om med vissa interv-aller.
Dessa skall nu vara fem år. De akluella taxeringsvärdena gmndas på upp lill sju
år gamla prisnivåer.
Under åren mellan de allmänna fastigheislaxeringarna
bestäms nya taxeringar för fastigheterna om deras beskaffenhel ändrats
påtagligt l.ex. genom om- eller tillbyggnad. Andra förändringar beaktas först
vid de allmänna faslighetstaxeringarna. Dessa beskaffenhetsförändringar ackumuleras
således och medför en lillkommande höjning av taxeringsvärdet vid de allmänna
fastighetstaxeringarna.
Fastighetstaxeringens syfte var från början bara atl ligga
till grund för den kommunala fastighetsbeskattningen. Faslighelstaxeringen och
de uppgifter som den ger har numera fått en allt slörre betydelse inom
skattelagstiftningen, t.ex. för villabeskattningen, förmögenhetsbeskattningen
och hyreshusavgifterna och även inom andra rättsområden såsom för
bostadsbidragen. Uppgifterna från fastighetstaxeringen används dessulom inom
olika delar av samhällsplaneringen och krav på ytteriigare användning för
planeringsändamål gör sig alltmer gällande.
Många skäl finns således för att taxeringarna skall ge
kvalitelsmässigt
Prop. 1984/85: 222 3!
lillräcklig! goda resullal. .Arbetet med laxeringarna
måsle ocksä kunna utföras i lillfredssiälkinde ordning. Hittills har säväl del
belydelsefulla förberedelsearbelet .som deii egentliga laxeringen skell undei
stor lidspress ocli lill Slor del utförts av extra personal.
Frågan om en ruliande fastighetstaxering har varit aktuell
vid åtskilliga lillfällen under senare år. 1 direkliv til! kommittén viika
avsett en rullande tiixering har bl.a. framhållits de särskilda problemen med
de stora höjningarna av taxeringsvärdena som ofta uppkommer vid de allmänna
fastigheislaxeringarna. Systemet med allmänna och särskilda fasflghetsiax-eringar
medföi avsevärda risker för sädana sprängvisa förändringar av laxeringsviirdena
vid de allmänna fastigheislaxeringarna.
Taxeringsvärdena skall normalt beslämmas så att de
moisvarar marknadsvärdena eller en procenluell andel, f.n. 75 %, av marknadsvärdena,
Den raarknadsvärdenivå som ligger till grund för värdena under hela perioden
mellan tvä allmänna fastighetstaxeringar är den som rådde före den inledande
allmänna fastighetstaxeringen. Ofta har stora prisändringar uppkommit under det
femåriga intervallet mellan två allmänna fasflghets-laxeringar vilket får stora
taxeringsvärdeförändringar som följd vid den senare laxeringen.
Taxeringsvärdena har vid vissa tillfällen ökal mycket
kraftigt. Vid 1981 års allmänna fasflghetstaxering t.ex. fördubblades i stort
sett taxeringsvärdena på småhusen och skogsbruksvärdena ökade med över 160 %.
De taxeringsvärdeändringar som sker vid de allmänna
fasflghetstaxering-ama kan vara svåra alt fömtse för fastighetsägama och kan få
avsevärda konsekvenser för dem. De medför också en del svårigheter inom andra
regelsystem t.ex. vid inkomsttaxeringen där taxeringsvärdena och andra beslut
vid fasflghetstaxeringen ofta har stor betydelse.
Enligt kommitténs mening skall en mllande
fastighetstaxering för att molsvara de krav som bör ställas från
fastighetstaxeringssynpunkt vara uiformad så att den särskilt värdemässigt ger
en successiv och smidig anpassning av fastigheternas taxering efter
förändringar dels av deras beskaffenhet, dels i marknadsvärdena. Det gäller vid
både uppåt- och nedåtgående pristrender och även vid lokala prisnedgångar såsom
vid industrinedläggningar vilket inte är möjligl eniigl dagens regler.
Taxeringsvärdena skall inte vara gmndade på - som nu kan bli fallet - upp flll
sju år gamla prisnivåer.
Från administrativ synpunkt medför det nuvarande systemet
stora problem. Det har allfld varit nödvändigt att sätta upp en stor tillfällig
organisation för de allmänna fastighetstaxeringarna. Nära 3 miljoner
taxcringsärenden skall behandlas. Vid 1981 års allmänna fasflghetstaxering
krävdes över 2 500 fastighetstaxeringsnämnder som under en kort period skulle
arbeta sig igenom alla dessa ärenden. Några tjänster finns inte i den ordinarie
skatteadministrationen för den allmänna fastighetstaxeringen. Därför måste det
tillskapas en avsevärd tillfällig administrativ apparat för att hantera den
allmänna fastighetstaxeringen främsl inom skatteförvaltningen men också inom
lantmäteriverket.
För den flllfälliga organisafionen inom
skalteförvaltningen måste en stor mängd tjänstemän och nämndledamöler
rekryteras och utbildas. Arbetet med den allmänna fasflghetstaxeringen måsle
vidare kunna samordnas med
Prop. 1984/85:222 32
och infogas i skaiieadministriiUonenens arbete i övrigl.
De: giiller alt den oidinaric arbelsuppgifien med friimst inkomsttaxeringen
skall kunna skötas samtidigt.
Från säväl skatiemyndiglieiern. som lauimiiteriel har
frarnliållits au sviiriglieterna med den allmiinna fastiglieistaxeringen för
deras del knappasl iii' överkomliga. De administrativa sväriglieleruii har
ocksä på etl negaiivt siiu pilverkat taxeringens resulaioch
taxeringsfunklionärernas miijlighet att samverka med oeh ge service ät
fastigheis.igarna.
.4 llmänna riktlinjer
Den härda belaslning och den adminislralivi myckel
svårhanterliga arbeis-siuiaiion som skatteförvaltningen kommer i vid de
allmänna fastighetstaxeringarna liksom de språngvisa förändringarna av
taxeringsvärdena i del nuvarande sysiemel har letl lill önskemålet atl fördela
arbeiei med fastighetstaxeringen jämnare över åren och förändra fastigheternas
taxeringsvärden mer konlinueriigl efler ändringar i prisnivåerna som inträffar
generelll och lokalt. Detta skulle kunna göras i etl syslem med rullande
faslighetstaxering.
Kommittén har arbetat fram etl syslem för en rullande
fastighetstaxering som uppfyller de önskemål om successiv anpassning av
taxeringarna och fördelning av arbetet med dem över åren som kan ställas från
fastigheisiax-eringssynpunki. Eftersom elt sådant system eniigl kommitténs
mening innebär en bättre ordning för fastighetstaxeringen föreslår kommittén
alt en rullande fastighetstaxering införs.
I det följande återger kommillén i korlhel de huvudsakliga
punklema i förslagel om rullande taxering. En någol mer omfattande
sammanfallning av dessa förslag och motiven för dem finns i avsnill 4.
Förslaget i korthet
Det rullande fastigheislaxeringssystem som kommiitén i
försia hand föreslår bygger i fråga om själva värderingen och taxeringen på tre
parallella förfaranden - avstämning, omtaxering och omräkning - som lillsammans
skall medföra en aktuell laxering i fråga om fastigheternas värden och
beskaffenhel. Den tekniska uppbyggnaden av förfarandena anges försi kortfattat.
Organisationen och förfarandet ändras väsenlligl vid en
rullande taxering. Den största förändringen är att lokal skattemyndighet
föreslås bli första instans vid faslighelstaxeringen. Några huvudsakliga delar
av organisalions-och förfarandeändringarna redovisas i det följande. I fråga om
den rullande laxeringen anges slutligen kort de kostnadseffekter som del rullande
sysiemel får.
Den rullande taxeringens uppbyggnad
Den rullande fastighetstaxeringen bygger på tre parallelll
löpande åriiga förfaranden nämligen avslämning. omiaxering och omräkning.
Avslämningen innebär periodiska kontroller dels av användning,
beskaffenhet och iigandeförhållande beiräffande egendomen, dels av de relativa
viirdelörhållimdena mellan likartiide fasligheler.
Varje laxeringsenhei stäms av vart åttonde är. Vid
avstiimningen besläms nya viirden, s.k. basvärden, för laxeringsenheterna efler
koniroll genom elt förenklat deklarationsförfarande av beskaffenheten och
användningen. Viirdenivån skall dä anknytas lill en aktuell värdenivä. .Även i
övrigl omprövas laxeringen i dess helhet.
För alt avsliimningama av fastighetsbeståndet skall
fördelas så jämt som möjligl över åliaårsperioden med möjlighel för de
medverkande myndigheiema au hinna med och ge god kvalitet åt arbetet och au
kunna samordna del med sin övriga verksamhet indelas faslighetsbeståndel i fyra
grupper "som avstäms enligt följande tidsordning.
D 1987 hyreshus- och industrienheter
D 1980 småhusenheter
D 1991 lantbruksenheter
□ 1993 exploaterings- och specialenheter osv.
vartannat år i samma ordningsföljd.
Hyreshus- och industrienheter är antalsmässigt en liten
gmpp. Det är därför lämpligt att börja med att avstämma den gruppen.
Omtaxering innebär en kontinuerlig justering av faktaunderlaget
för taxeringarna liksom de successiva ändringar i taxeringama som följer av det
ändrade faktaunderlaget.
Genom omtaxeringen anpassas fastigheternas taxeringar
efter de förändringar som sketl av deras användning och beskaffenhet. Även
feltaxeringar tidigare år är till skillnad mot gällande regler skäl för att
omtaxera fastigheten - dock ej retroakflvt. Omtaxering kan göras varje år. Vid
omtaxeringen omprövas hela taxeringen. Omtaxeringen överensstämmer i stort sett
med den nuvarande nytaxeringen men inga beloppsgränser eller andra spärrar
slälls upp.
Omräkning innebär en successiv anpassning av taxeringsvärdena
till en aktuell marknadsvärdenivå.
Genom en årlig omräkning anpassas fastigheiernas basvärden
successivt till ändrade fastighetspriser. Taxeringsvärdet för visst år erhålls
genom atl basvärdet multipliceras med ett index. Nya indextal för omräkningen
föreslås av lantmäteriverket och bestäms av regeringen, som regel vartannat år
då också avstämning äger mm.
Index bestäms med hänsyn till prisnivån under året mellan
den 1 juli andra 3 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 222
Prnp.
1984/85: 222 34
äre: före taxeringsåret och den 30 juni året före detla
år.
index bestiims sä att nian genom genereUa
omräkningsfaklorei beaklar de generella prisförändringarna för varje lyp av
uixe.ringsenheter, som i sin tur äi' g.mpperade efler användningen,
beskaffenheten och värdet. Vidare beaktas genom regionala omräkningsfakiorer de
regionala vaTiiitioner som kan iöi-ekomma mellan skilda prisbildningsområden som
skall vara områden med likartad prisutveckling. Indelningen i
prisbildningsomräden bestäms av regeringen efter förslag av lanimäteriverket.
Om tiucering.senhelerna efler liiiiimpning av de generella omräkitingsfakiorema
får taxeringsvärden som haiiinar mellan 0,70-0,80 av den aktuella
marknadsvärdenivåii används inga regionala omräkitingsfaklorer.
Organisationen ock förfarandel
Organisationen
De gmndläggande förändringama i den föreslagna
organisationen karakteriseras av att resurserna för fasflghetstaxeringen
omfördelas. Organisationen ändras så att antalet nämnder minskas från ca 2 500
vid allmänna och ca 400 vid särskilda fastighetstaxeringar till ca 260 vid
årlig rullande taxering. I stället skall nya resurser tillföras de lokala
skattemyndigheterna, i första hand 200 kvalificerade handläggare och viss
datautrustning.
.Av nämndema skall ca 2CK) vara lokala nämnder för
taxering av småhusenheter och återstående ca 60 gemensamma nämnder för taxering
av övriga typer av taxeringsenheter.
I de lokala nämnder som handhar småhusenhetema skall
förtroendevalda från den kommun där fastigheten ligger besluta om taxeringen. I
dessa nämnder ingår åtta förtroendevalda från varje kommun. Fyra av dem får
tjänstgöra samtidigt. Gemensamma nämnder skall finnas för lantbruksenheter och
för hyreshus- och industrienheter. De skall omfatta hela länet eller ett eller
flera fögderier inom länet. Vatten- och värmekraftanläggningar föreslås bli
taxerade hos en för riket gemensam nämnd.
Ansvarei för arbetet med taxeringen ligger liksom nu på
skatteförvaltningen. Den ändringen föreslås att ansvaret för förberedelsema i
vad de avser framtagande av prisnivåer och dylikt till gmnd för värderingen
läggs över på lantmäteriverket. Därför förs resurser för värderingsfrågor över
till lantmäteriverket som får ansvaret för att rätt värdenivå ligger till grund
för taxeringarna, dvs. i huvudsak för förberedelserna för avstämning och
arbetet med omräkningen. Det arbetet skall utföras i samråd med skogsstyrelsen,
lantbmksstyrelsen och skattemyndigheterna då det gäller index och övergripande
värderingsfrågor. Prowärdering och förslag till val av riktvärdetabeller eller
motsvarande skall göras av lantmäteriverket och en arbetsgrupp inom varje
taxeringsdistrikt bestående av ordföranden och tre-fem förtroendevalda
ledamöter av nämnden. Lantmäteriverket bör informera allmänheten om
rikflinjerna för sitt arbete.
Faktaunderlaget för taxeringen
För att taxeringama skall bli riktigare och rättvisare är
det angeläget att de uppgifter som ligger till gmnd för taxeringen blir bättre.
Uppgifterna lämnas
Prop, 1984/85:222 35
nu i iäsiiglietsdeklaraiioner vid de allmänna
fastigheistaxeringarna och i övrigl kommer uppgiflern.i i huvudsak iii från
olika myndigheler. Uppgifterna förs in i fasliglieistaxeriiigsregistret.
Uppgifter om fasligheler har sedan iäne funnils redovisade i register och
längder, l.ex. jordeböcker.
Fastighetsägarnas uppgifisskyldighet minskas eniigl
förslaget. Endasl årel före er, avstämning, dvs. vart åttonde är, skall
fasiigtietsägama lämna en förenklad deklaration, en a\siäniningsdcklaralion.
Den medför en kontroll av om de uppgifier lill ledning för laxeringen som finns
i fastighetstaxeringsregislrel är aktuella. Uppgifterna förlicks på en
avstämningsblankeli som siinds lill iigarna. Eventuelli skall ägaren även
komplettera avstämningsde-klaraiionen med efterfrågade Ulläggsuppgifier eller
med de särskilda upplysningar som han själv önskar lämna.
Faslicheisiaxeringsregisiret skall successivt äjourföras
med - till skillnad mot nu gällande ordning - alla beskaffenhets- och
användningsförändringar som den lokala skatlemyndighelen får kännedom om -
förutom genom avstämningsdeklaraiionerna och andra frivilligl avlämnade
deklarationer från ägarna - även genom en effektiviserad och något utvidgad
uppgifts-skyldighet för kommunerna, fastighetsbildniiigsmyndighetema, lanlbruksnämnderna
och skogsvårdsslyrelserna som mestadels även nu har uppgiftsskyldighet för
fastighetstaxeringen. Den ökade uppgiftsskyldigheten föreslås avse bl.a. för
kommunernas del fasligheter som slutbesikligas, för fastighetsbildningsmyndigheternas
del bebyggda och obebyggda småhusfastigheter som avstyckas, och för
lantbruksnämndernas del inventeringar i samband med nämndens försäljningar.
Taxering, omprövning, besvär
Registrering, granskning, ulredning och laxering skall
eniigl förslagel utföras av de lokala skattemyndighelerna som också fattar det
första beslutet om taxeringen, gmndbeslutet, senast den 15 maj under
taxeringsåret. De lokala skattemyndigheterna kan ompröva sina beslut fram till
den 15 september. Genom den långa lid som de lokala skattemyndigheterna får
till sitl förfogande för att utreda oklara frågor och även att ompröva sina
beslut, förutsätts att fastighetstaxeringen flll allra största delen skal!
klaras av hos dessa myndigheter.
Efter begäran av fastighetsägaren skall lokal
skattemyndighets beslul överprövas av fastighetstaxeringsnämnden. Nämnden kan
vidare ompröva sina egna beslut fram till den 15 november. Beslut om
fastighetstaxering kan liksom hittills överklagas hos länsrätt, kammarrätt och
regeringsrätten.
Övergång till rullande system
Enligt förslaget skall det rullande systemet i alla delar
träda i kraft 1987. Del innebär att hyreshus- och industrienheterna avstäms
detta år. Omiaxering kan vidare detta år förekomma för alla andra typer av
taxeringsenheter och omräkning sker av alla fastigheter. 1988 sker ingen
avstämning, alla förändrade taxeringsenheter kan omtaxeras och omräkning av
alla enheter sker med samma index som 1987. Vid 1989 års taxering skall enligt
förslaget alla småhusenheter avstämmas, andra förändrade enheter kan omtaxeras
och alla taxeringsenheter omräknas med nya indextal. Det rullande systemet
Prnp. 1984/85:222 36
forlsiiiier diirefter kontinuerligt med motsvarande inslag
under de följande åren.
För alt dei rullande systemet skall kunna slarla 1987
måsle emellerlid besked lämn-js i tid till RSV och lantmäteriverket som skall
ha hand om förberedelserna för avslämningen, Sädanl besked bör lämnas under
höslen 1984. Vidare bör tillses atl alltför omflittande reformarbeten inom
laxeringsområdel, l.ex. lil! följd av förslag frän skalieförenklingskommittén,
inle genomförs samiidigi med all den rullande laxeringen salts i gäng. Om inle
hiiider i dessa hiinseenden föreligger bör den första avslämningen som avser
hyreshus- och industrienheler och som är förhållande\äs lätthanterlig, sålunda
ske 1987. Bl.a. för att underlätta den kommande avslämningen av småhusenheterna
skulle, om resursmässiga förutsättningar föreligger, en förberedande omtaxering
enligt de av kommittén föreslagna reglerna kunna göras i fräga om hus som
felvärderats på gmnd av i första hand radonpäverkan eller mögel- och fuktskador
redan 1986. Skulle del visa sig att prisutvecklingen på fastigheter alltjämt är
liten kan skäl finnas att starta omräknincsförfarandet först 1989.
Om de fömisältningar som angells att börja den rullande
taxeringen 1987 inte föreligger, t.ex. på grund av andra stora reformer på
taxeringens område, bör det rullande systemet i stället startas 1988. Där\'id
förskjuts det föreslagna Udschemat för avstämningama med ett år. Vad som sagts
om en inledande omtaxering 1986 gäller då i stället 1987.
Kommitténs förstahandsförslag är emellertid
sammanfattningsvis att en mllande fastighetstaxering med avstämning, omtaxering
och omräkning införs. En sådan modell för ett rullande system är fördelaktigast
ur fastighetstaxeringssynpunkt. Det mllande systemet bör starta 1987, eventuellt
med en mindre omtaxeringsomgång 1986.
Kostnaderna
Kostnadsbesparingarna vid en övergång till ett rullande
system är påtagliga. Besparingarna uppkommer på olika sätt. Mest
kostnadskrävande vid fastighetstaxeringen är de moment som är gemensamma vid
allmän fastighetstaxering och avstämning, dvs. förberedelser och taxering av
alla fastigheterna, vilket i de båda systemen skall ske vart femte respektive
vart åttonde år.
Del längre intervall som är möjligt mellan avstämningama
sammanhänger med de andra momenten som föreslagits ingå i det mllande systemet,
nämligen en friare omtaxering under åren mellan avstämningama för de
fastigheter, som förändrats, och en successiv omräkning för att beakta
förändringar i prisnivån. Det föreslagna systemet medför i vart fall inte några
kvalitetsförsämringar men däremot kraftiga besparingar. Andra besparingar uppkommer
genom att man kan dela upp framförallt avslämningen under hela åtta-årsperioden
och att arbetsbelastningen därigenom kan göras jämnare över åren.
Genom att mera tid kan ägnas åt taxeringsarbetet på det
förberedande planet kan även den dyrbara domstolsprövningen minska väsentligt i
omfattning.
En svårighet vid kostnadsbedömningarna har varit att
uppskatta i vilken
Prop.
1984/85:222 37
ulsträckninc
ralionaliseringar av det nuvarande systemet skulle vara möjliga. Niigra
garantier för atl sådana skulle kunna genomföras finns inle. 1 van fall ar det
inle sannolikl alt några mer väsentliga förändringar skulle kunna genomföras
liil en allmän fastighelstaxering 1987, Om 1981 års system bibclialls
oforiindrat torde kostnadsbesparingen per år då bli ca 78 milj. kr. i
genomsnitl per år. Kommittén har dock för att inte överskatta den
genomsnittliga årliga kostnadsminskningen utgått från att även en allmän
faslighetstaxering 19S7 skulle kunna rationaliseras. Bl.a. har RSV ansett au
kostnaderna för förtroendevalda ledamöier bör kunna minskas. Jämförelserna
visar vid sådanl alternativ en tota! besparing på ca 59 milj. kr. i genomsniu
per är. Detta svarar mot en drygt 40 % kostnadsminskning.
II Värdering
Den
rullande taxeringen förutsätter inte något speciellt värdenngsförfaran-de.
Kommittén har utgått från atl nuvarande värderingsgrunder, värderingsmodeller
och värderingsmetoder i huvudsak skal! behållas. De erfarenheter som vanns vid
AFT 81 måste emellertid tas lill vara och bör leda till vissa förändringar t.ex.
beträffande värdefaktorerna storlek och standard vid värdering av småhus. I
avsnitt 11 har ett flertal värderingsfrågor som bör bli föremål för vidare
över\'ägande tagits upp och kommenterats.
Kommittén
har vidare föreslagit vissa ändringar i gmndema för taxering av grustäkter och
arrendetomter.
Bindande
föreskrifter om värderingen bör utom i särskilt angivna frågor endast utfärdas
av regeringen. Regler från RSV och andra myndigheler bör i stället normalt
lämnas som anvisningar, rekommendationer eller dylikl.
Bilaga .
Lagförslagen i betiinkandel (SOU 1984: 37 uch 38)
RulfaiKle fastichelstaxerini; m. m.
Förslag till
Lag oni ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Härigenom föreskrivs i fråga om fasflghctstaxeringslagen (1979:1152)'
deh au 16 kap. 6-9 §§, 17 kap. 18 §, 18 kap. 15 §, 20 kap.
14-23 §§ och 25-32 kap. skall upphöra att gälla,
dels att mbrikerna närmast före 16 kap. 2, 6 och 9 §§ samt
mbriken närmast före 25 kap. skall utgå,
deb att i 5 kap. 1,2 och 8 §§, 7 kap. 3,4,6 och 16 §§ samt
11 kap. 5 § ordet "taxeringsvärde" i olika böjningsformer skall bytas
ut mot "basvärde" i motsvarande form,
deisattlkap. l,3,6och7§§,5kap.4§,7kap.7§,16kap.
l-5§§,17kap. 1-4,6-8,15,17,20och25 §§, 18 kap. 1,3-12,14,22,25,29,30,32,38och
41§§,19kap.,20kap. l,2,4,6,7och9-13§§,21kap. ioch3-6§§,22kap. 2och4-7§§,23kap.
1-3 §§,24kap. 1,3,4och5§§ samt mbrikema tilll,5, 16,18 och 19 kap. och mbriken
närmast före 17 kap. skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas nya bestämmelser, 1 kap.
8-10 §§, 18 kap. 42-45 §§ och 19 kap. 8-21 §§ samt närmast före 1 kap. 1 och
7-9 §§, 18 kap. 1, 12, 22, 29 och 42 §§, 19 kap. 1, 4, 9, 15, 16, 18 och 21 §§
samt 20 kap. 1, 6, 10, 11 och 13 §§ nya mbriker av nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse
1 kap. Iniedande bestämmelser
Föreslagen lydelse
1 kap. Grundläggande bestämmelser
Allmänt om fastighetstaxering
1§
Fastighetstaxering sker årligen vid avstämning, omtaxering
och omräkning.
Vid
fastighetstaxering skall beslut fattas om fastigheternas skattepliktsförhållanden
och indelning i taxeringsenheter. Vidare skall beskatt-
Vid fastighetstaxering skall beslut fattas om
fastighetemas skattepliktsförhållanden och indelning i taxeringsenheter.
Vidare skall beskatt-
'Senaste lydelse av 11 kap. 5 § 1980:149 16 kap. 6§
1981:1119 16 kap.7 § 16 kap. 8 § 16 kap. 9 § 20 kap. 23 § "-
25
kap. 1981:1119
26
kap.
27
kap.
28
kap,
29
kap.
30
kap.
31
kap.
32
kap.
rubriken närmast före 16 kap. 2 § 1981:1119 rubriken
närmast före 16 kap. 61 1981:1119 rubriken närmast före 16 kap. 9 § 1981:1119
rubriken närmast före 25 kap. 1981:1119.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ntivar:ir:de
Ivdelse
FöresLicn
lydebe
opaginerad Kontrollera mot PDF
ningsnatur
och uixeringsvärde be-stii.nmas för varje taxeringsenhet. Tiixe.ringsvärde
skal! dock inte åsättas fastighet, som enligi 3 kap, skall undanlas från
skatteplikt.
mnf.'snatur.
husvärde oc!i taxeringsvärde bestämmas för varje taxeringsenhet. Basvärde och
layi-eringsvärde skall dock inte åsättas fasiighct, som enligt 3 kap. skall
undantas friin skatteplikt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Med taxeringsår menas i denna lag det kalenderår för
vilkel fastighetstaxering besläms.
Beslut
om fastighetstaxering skaU gälla under det taxeringsår då taxeringen skaU
åsättas i första instans.
6 §
Fastighetstaxering sktdl ske på gmndval av fastighets
användning och beskaffenhet vid taxeringsårets ingång.
7 §
Allmän fastighetstaxering skall ske vart femte år. Beslut
vid allmän fastighetstaxering skall, om inte annat föranleds av föreskrifterna
i 16 kap., gälla från ingången av det taxeringsår dä allmän fastighetstaxering
sker till ingången av det taxeringsår då allmän fastighetstaxering sker nästa
gång (den löpande taxeringsperioden) .
Fastighetstaxering skall ske på grundval av fastighets
användning, beskaffenhet och ägarförhållanden vid taxeringsårets ingång.
Avstämning
Varje fastighets taxering skaU avstämmas vart åttonde år.
Avstämning skall göras av de i 4 kap. 5 § angivna skilda
slagen av taxeringsenheter enligt följande.
a. 1987 hyreshusenheter och indu
strienheter
b. 1989 småhusenheter
c. 1991 lantbruksenheter
d. 1993 specialenheter och exploa
teringsenheter. Från och med 1995
skall avstämning ske vartannat år på
så sätt att varje enhet avstäms vari
ättonde är. Enhetema skall avstäm
mas i den ordningsföljd som nu
angetls.
Avstämningsår för en fastighet är det taxeringsår, då
fastigheten avstäms.
Senaste lydelse 1981:1119.
Prop.
1984/85:222
Nuvarande lydelse
40
Föreslagen lydelse Omtaxering
8§
Omiaxering av faslighel skall ske under år, som inte utgör
avstämningsår för fastigheten, om
1.
ny
taxeringsenhet bör bUdas eller taxeringsenhet bör ombildas
2.
tieskattningsnaturfn
bör ändras
3.
skatieplikLsförhållandena
bör ändras
4.
basvärdet
bör ändras på grund av att taxeringsenhetens beskaffenhet eller användning
förändrats
5.
taxeringsenhet
tidigare taxeringsår åsatts en felaktig taxering.
Omräkning
9§
Taxeringsvärdet
och däri ingående delvärden beräknas genom omräkning av basvärdet och däri
ingående delvärden med ett index. Omräkningen skall göras årligen enligt de
gmnder som anges i 16 kap.
10!
5 kap. Bestämmande av taxeringsvärde
Regeringen beslutar om index.
Nya
indextal skaU bestämmas vartannat år, såvida regeringen inte finner särskilda
skäl föreligga.
Ar,
då omräkning skaU ske med nya index, betecknas indexär.
S kap. Bestämmande av basvärde
opaginerad Kontrollera mot PDF
Marknadsvärdet
skall bestämmas med hänsyn till det genomsnitfliga prisläget under basåret.
Med basår avses tiden från och
4 § '
Marknadsvärdet skall bestämmas med hänsyn till det
genomsnittliga prisläget under andra årel före det år då allmän
fastighetstaxering sker.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivddsc
Föreslagen lydelse
med den 1 juli fjärde årel före avsiärn-ningsårel till och
med den 30 juni tredje årel före avsiämningsårci.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 kap. 7§
Regeringen
dier myndighel som regeringen besiämmer skall besluta om närmare föreskrifier
om indelning i värdeområden, klassindelning av värdefaktorer,
klassindelnings-gmnder, värdeserier och värdetabeller för de byggnadstyper och
ägoslag som anges i 8-15 kap. Mot sådant beslut får talan ej föras.
Regeringen
skall besluta om närmare föreskrifter om klassindelning a>' värdefaktorer,
klassindelnings-gmnder, värdeserier och värdetabeller för de byggnadstyper och
ägoslag som anges i 8-15 kap.
Regeringen
eller myndighel som regeringen besiämmer skaU besluta om indelning i
värdeområden. Mot sådant beslut får talan ej föras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
16 kap. Särskild fastighetstaxering
16 kap.
Bestämmande av taxeringsvärde
opaginerad Kontrollera mot PDF
Särskild fastighetstaxering skall verkställas de år då
allmän fastighetstaxering inte äger rum.
Vid
särskild fastighetstaxering fastställs nästföregående ärs taxering
oförändrad om ny taxering enligt 2-5 §§ inie skall ske.
Nytaxeringsgrunder
Ny
taxering av fastighet skall ske om under löpande taxeringsperiod
1. ny taxeringsenhet bör bildas
eller taxeringsenhet bör ombildas
2. taxeringsenhets beskatmingsna-tur
eller skattepliktsförhällande bör andras.
1 §
Index skall bestämmas så att det genomsnittliga
förhållandet mellan taxeringsvärdet och marknadsvärdet blir 0,75 för likartade
taxeringsenheter inom ett prisbildningsområde på sått närmare stadgas i detta
kapitel. Marknadsvärdet bestäms utifrån det genomsnittliga prisläget under
nivåä-ret. Om väsentliga förändringar av prisnivån har skett imder nivåäret
skall marknadsvärdet dock bestämmas utifrån prisläget vid nivåårets slut.
Med nivååret menas tiden från och med den 1 juli andra
året före index-året till och med den 30 juni året före indexåret.
2r
Index skall bestämmas särskilt för småhus-, hyreshus-,
industri- och lantbruksenheter. Inom varje sädan typ av taxeringsenhet kan
olika index bestämmas med hänsyn till enheternas användning, beskaffenhet,
värde och belägenhet.
'Senaste lydelse
]98]:in9.
* Senaste
lydelse
1981:1119.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 § "
Nuvarande
lydeise
Ny taxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande
taxeringsperiod taxeringsenhetens värde ökal eller minskat genom sådan förändring
i enhetens fysiska beskaffenhet att åsätt taxeringsvärde på grund av
förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000 kronor. Ny
taxering skall dock alllid ske om kosinader som har uppgått till minst en
miljon kronor har lagts ned på taxeringsenheten eller, för värde-ringsenhei med
småhus och, i förekommande faU, därtiU hörande tomtmark, om det sammanlagda
värdet av småhuset och tomtmarken på grund av förändringen bör höjas eller
sänkas med minst 100 000 kronor.
Oavsett vad som nu har sagts skall ny taxering ske om
bebyggelse skett på taxeringsenhet, som förut varit obebyggd, eller bebyggelsen
på en förut bebyggd taxeringsenhet rivits, brunmt ned eller förts bort.
Vid bedömning om ny taxering skall ske på grund av
minskning i en taxeringsenhets värde genom skogsavverkning eller annan
förändring i fråga om skogsbeståndet skall hän-
Förcslagcn lydelse
För varie laxcringsenr.ci får endas! ett index använda.,
mom vad avser lardiirulcsculici och cxploaicringscn-het. De i biis-i'ärde: för
cn iaiubruks-e.nhct ingående ddvänienn får omräknas, med olika index. Vid
luv-eringen av exploaicringsenhe: skali sådan del av markvärde', sotn avser
tomtmark för småhus, omräknas med index för sniåhusenhei. Få molsvarande säu
skall vid taxeringen av exploateringsenhet del av markvärde som avser tomtmark
för hyreshus eller för industribyggnad och övrig byggnad räknas om med
tUlämpligt index för hyreshusenhet respektive för industrienhet.
Index bestäms som regel utifrån en generell och en
regional omräkningsfaktor. Genom den generella omräk-ningsfaktorn beaktas
generella prisförändringar som för cn typ av taxeringsenheter kan vara olika
på grund av skillnader i enheternas beskaffenhet, användning och värde.
Skillnader i prisutvecklingen för en typ av taxeringsenheter mellan olika
prisbildningsområden föranleder under de förutsättningar som anges i 4 § andra
stycket bestämmande av regionala omräkningsfaktorer. Indextalet bestäms
slutligt genom att den generella omräkningsfaktorn multipliceras med en
regional omräkningsfaktor, då en sådan skaU tillämpas. Kan det antas att
marknadsvärdena förändrats utan att detta kan fastläggas med ledning av
erlagda köpeskillingar får dock i stället ett särskilt index beslämmas. Del särskilda
indextalet skall uppskattas efter vad som befinnes skäligt främst med hänsyn
tiU förväntade priser och ändringar i avkastningen.
Index skall anges med tvä decimaler.
'Senaste lydelse 1981:1119. 'Senaste lydelse 1981:1119.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nu varande iyddsc
.ryit w.v även Ul! den värdeökning som den ålersiående
skogen undergal: på grund av nllväxi under den löpande luxeringsperiodcn.
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
.Ny laxering av taxeringsenhet skall ske om under löpande
laxeringspe-riod taxeiingsenheiens värde ökat eller minskat
1.
genom
beslut om fastställelse av generalplan, stadsplan eller byggnadsplan
2.
genom
annat beslut av myndighet om beslutet innebär ändring i rätten att förfoga
över eller i övrigt använda enheten
3.
genom
att avgift till allmän va-anläggning eller allmän fjärrvärme-anläggning
(anslutning.savgift) eller ersättning för gatukostnader erlagts för enheten.
Ny taxering skall ske endasl om taxeringsenhetens
taxeringsvärde på grund av förändringen bör ändras med minst en femtedel, dock
minst 25000 kronor. Om förändringen medför en ökning eller minskning av
taxeringsvärdet med mindre än 100 000 kronor skaU ny taxering ske endast efter
framställning av taxeringsenhetens ägare.
Vid bestämmandet av en genereU omräkningsfaktor
uppskattas först det genomsnittliga förhållandetalci mellan basvärde oc.h
marknadsvärde för sådan egendom för vilken index enligt 2 § skaU bestämmas.
Omräkningsfaklorn beräknas därefter som kvoten mellan talet 0,75 och det
sålunda uppskattade förhällandeta-lei. En regional omräkningsfaktor bestäms på
motsvarande sätt för prisbildningsområde eller del av sådant omräde.
Regional omräkningsfaktor skall bestämmas för en typ av
taxeringsenheter endast om det genomsnittliga förhållandetalet mellan
basvärdena, omräknade med de generella omräk-ningsfaktörerna, och marknadsvärdena
understiger 0,70 eller överstiger 0,80.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 §«
Ny laxering av taxeringsenhet, vars värde har
beslämts under förutsättning att den används i förvärvsverksamhet av visst
slag, skall ske om verksamheten stadigvararuie helt eller i allt väsentligt
har lagts ned under den löpande taxeringsperioden.
Ny
taxering fär ske endast efter framslällning av taxeringsenhetens ägare och om
taxeringsvärdet tUl följd av värdeminskning i anledning av nedläggningen bör
sänkas med minst hälften.
För
bestämningen av regionala omräkningsfaktorer skaU riket delas in i
prisbildningsområden för småhusenheter, hyreshusenheter, industrienheter och
lantbruksenheter. Indelningen skall ske sä att fastighetsprisutvecklingen
inom ett prisbildningsområde kan förväntas bli likartad.
Beslut om indelning i prisbildningsområden meddelas av
regeringen.
Senaste lydelse 1981:1119. 'Senaste lydelse 1981:1119.
Prop. 1984/85:222 44
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Avd. 2 Föriarandei m.m. vid allmän Avd. 2 Förfarandel
m.m. vid fastig-
fastigliet.staxering'' hetstaxering
17 kap. 1 § Med skattechef avses i denna lag chefen för
länssiyreliiens skaiteavdelnini; eller, i Stockholms län, chefen för
länsstyrelsens taxcringsavdelning.
Under benämningen taxeringsintendeni inbegrips, fömiom
nämnda tjänstemän samt chef för besvärsenhel och taxeringsintendeni, även den,
åt vilken uppdragits atl i sin tjänst ulföra göromål som ankommer på
laxeringsiniendeni . Om inte annal föreskrivs, får skallechefen uppdra åt chef
för taxerings-enliet eller besvärsenhet atl fullgöra uppgift som ankommer pä
honom enligt denna lag. I Stockholms län får skattechefen även lämna sådant
uppdrag ål sin ställföreträdare.
Med chef för taxeringsenhet eller besvärsenhet jämställs
enligt denna lag chef för sektion vid sådan enhel i Stockholms, Malmöhus saml
Göleborgs och Bohus län.
Den myndighel som i första instans skall besluta om
fastighetstaxering enligt denna lag (beskattningsmyndighet) är den lokala
skattemyndigheten, om ej annat sägs i 4 §. Myndigheten verkställer taxering
av fastigheterna inom fögderiei.
Fastighetstaxeringsdislrikt
2§
Län indelas i fastighetstaxerings- I lån skaU finnas lokala fastighets-
distrikt för taxering av småhus-, länt-
taxeringsdistrikt och gemensamma bruks- , hyreshus- och industrienhe-
fastighetstaxeringsdistrikt, ler. I distrikt för industrienheter laxeras även
special- och exploateringsenheter.
Taxeringsenhet fär utan hinder av Lokalt
fastighetstaxeringsdistrikt vad som sägs i första stycket hänföras skaU utgöras
av kommun, del av tiU annal fasttghetstaxeringsdiswiki kommun eller flera
kommuner, som om det erfordras med hänsyn tiU är belägna inom samma fögderi.
Mer behovet av lokalkännedom i nämn- än tre kommuner får inte ingå i ett den
eller eljesi för taxeringsarbetel. lokaU
fastighetstaxeringsdistrikt.
Kommun eller del av kommun får ingå i två eller flera
fa.stighetstax-eringsdisiriki. I lokaU distrikt taxeras småhusenheter och
exploateringsenheter som avser endast tomtmark för småhus.
'Senaste lydelse 1981:1119.
Nuvarande
Iyddsc
Alla taxeringsenheter, .som bildas av samma faslighel.
hänförs ull samma fastighetstaxeringsdislrikt.
3 §
Fastighetstaxeringsdiiirikt för taxering av småhusenheter
omfattar kommun eller del av kommun.
Fastighetstaxeringsdistrikl för taxering av lantbruks-,
hyreshus- och industrienheter omfattar kommun, del av kommun eller flera kommuner.
Kommun eller del av kommun får ingå i två der flera
fastighelstax-eringsdislrikl.
Föreslagen Iyddsc
För övriga slag av taxeringsenheter utom dem sorn avses i
sista stycket skaU i varje län finnas gemensamma fästigheisiaxeringsdistriki
för dds hyreshus-, industri- och specialenheler, lids lantbruksenheter.
Gemensaml distrikt skall omfatta hela länet eller etl eller flera fögderier
inom länet.
Hela riket skall uigöra ett fastig-het.iia.xeringsdisirikt
för industrienheter med vatten-och värmekraftanläggningar.
FasUgh ctsiaxeringsnämn der
För varje lokalt fastighetstaxeringsdislrikt skall flnnas
en lokal fastighetstaxeringsnämnd och för varje gemensamt fastighetstaxeringsdistrikl
skall finnas en gemensam fastighetstaxeringsnämnd.
De lokala och gemensamma fastig-hetslaxeringsnämnderna
skall pröva besvär som fastighetsägaren har anfört över den lokala skattemyndighetens
taxering av hans faslighel saml de taxeringsärenden som den lokala
skattemyndigheten enligt 19 kap. 12 § överlämnal till fastighetstaxeringsnämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
För varje faslighetsiaxeringsdisirikt skall finnas en
fastighetstaxeringsnämnd, som inom distriktet verkställer laxering av de
enheter distriktet avser.
4 §
För rikel skall finnas en fastighetslaxeringsnämnd för
industrienheler med vatten-och värmekraflanläggningar
(fastighetslaxeringsnämnden för vallen- och värmekraflanläggningar). Nämnden
skaU som försia instans besluta om fastighetstaxeringen av vatten- och
värmekrafianlägg-ningarna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 §
Ordförande i fastighetstaxeringsnämnd förordnas av
länsstyrelsen senast den 15 september andra året före det år då allmän
fasstighelslax-ering äger rum.
Ordförande i fastighetstaxerings-nämnd förordnas av
länsstyrelsen för tre taxeringsår.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Länsstyreisen får förordna ytterligare en ledamot i
fastigheistax-eringsuämnd. Dändd gäller vad som sägs i första stycket.
Föreslagen
lydelse.
Liinsslyrelsen skaUförordna ytterligare en ledamoi i
fastigheistax-eringsnämnd för tre laxering.iår. Denne får eficr ordförandens besiämmande
tjänstgöra som ordförande vid sammtiiurädc med nämnden.
Regeringen förordnar för högs; två år i sänder ordförande
och ledamöter i fastighelslaxeriiigsnämnden för vatten- och
värmekraflanläggningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 §
Övriga ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd och
suppleanter för dem utses genom val. Val av ledamöter och suppleanter
förättas före ulgången av december månad andra årei före del år då allmän
fastighetstaxering äger rum.
Val av ledamöter och suppleanter i
fastighetstaxeringsnämnd förrättas av kommunfullmäktige. Ingår i fastighetstaxeringsdistrikt
mer än en kommun förrättas dock valet av landstinget, eller, om i distriktet
finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och
kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer
efter befolkningstalen.
Övriga ledamöier i fastighetstaxeringsnämnd och
suppleanter för dem utses genom vaiför en period av tre år.
Val av ledamöter och suppleanter i
fastighetstaxeringsnämnd förrättas av kommunfullmäktige.Ingår i fastighetstaxeringsdistrikt
mer än en kommun förrättas dock valet av landstinget, eller, om i
distriktet finns kommun som ej ingår i landstingskommun, av landstinget och
kommunfullmäktige med den fördelning dem emellan som länsstyrelsen bestämmer
efter befolkningstalen. / motsvarande ordning skall i samband med valet utses
i lokal fastighetstaxeringsnämnd tre och i gemensam faslighelsiaxeringsnämnd
fem av ledamöterna att på kommunens bekostnad deltaga i arbetet inom sådan
arbetsgrupp, som avses i 18 kap. 43 §. I arbetsgruppen för
fastighetslaxeringsnämnden för vatten- och värmekraftanläggningar
skaU fastighetstaxeringsnämndens samtliga ledamöter ingå. Val skall vara
proportionellt, om det begärs av minst så många ledamöter som motsvarar den
kvot, vilken erhålls om antalet närvarande ledamöter delas med det antal
personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den
avrundas till närmast högre tal. Om förfarandet vid sådant proportionellt
val finns bestämmelser i lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid
val inom landsting, kommunfullmäktige m.m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Antalet
vaid;-i ledamöter i iäslig-hctstaxeringsnämnd skall vnra minst fe.m och högst
ålia. Antalet ledamöter bestäins av den som föräiiar valet eller, om
ledamöterna skall väljas av skilda organi av länssslyrelsen.
,A.nialel valda ledamöter i lokal fastighetstaxeringsnämnd
ska!! viira åtta om fa.siigh£islaxeringsdLstriktei omfattar cn kommun. För
varje ytterligare kommun eller del av kommun scmi distriktet omfattar väljs
ytterligare åtta ledamöter. Antalet valda ledamöter i gemensam fastighetstaxeringsnämnd
skaU vara åtta. I fastighetslaxeringsnämnden för vatten-och
värmekraflanläggningar skall uiöver ordföranden ingå åtta ledamöter. För de
valda ledamöterna skall väljas lika många suppleanter. Om
suppleantema
inte väljs proportionellt, skall Nid valet även den ordning
bestämmas
i vilken de skall kallas till tjänstgöring.
Den som har varit ordförande vid ett val, skall omedelbart
underrätta
länsstyrelsen, fastighetstaxeringsnämndens ordförande och
de valda om
utgången av valet.
SärskUda
bestämmelser om konsulenter, sakkunniga, m.m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
15 §
är.
Konsulent får ej vara ledamot av fastighetstaxeringsnämnd
som han biträder.
Kommunstyrelsen
får förordna tjänsteman hos kommunen som länsstyrelsen godkänner att granska
deklarationer och andra handlingar. Godkännandet får när som helst
återkallas.
Mot länsstyrelsens beslut enligt denna paragraf får
talan ej föras.
Länstyrelsen
förordnar senasl den 15 september andra året före det år, dä allmän
faslighetstaxering äger rum, erforderligt antal personer med sakkunskap i fråga
om fastighetsvärdering (konsulenter för fastighetstaxering) art biträda
fastighetstaxeringsnämnd vid den allmänna fastighetstaxeringen.
Regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar erforderligt antal personer
med sakkunskap i fråga om fastighetsvärdering (konsulenter för fastighetstaxering)
att biträda lokal skattemyndighet och fastighetstaxeringsnämnd vid
fastighetstaxeringen. Sådant förordnande fär omfatta flera taxerings-
opaginerad Kontrollera mot PDF
17 §
Konsulent
för fastighetstaxering skall enligt skattechefens bestämmande medverka vid
förberedelsearbetet inför den allmänna fastig-
Konsulent
för fastighetstaxering skall enligt skattechefens bestämmande medverka vid
förberedelsearbetet inför avstämningama. Han
'"Senaste lydelse 1981:1111.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konsulenten
skall efler erforderlig ulredning avge skriflliga utlåtanden lill ledning vid
taxeringen. Han skall, i den omfauning nämndens ordförande finner påkallal, i
nämnden föredra ärenden i vilka han har avgivil utlåtande.
Nuvarande
lydelse
heistiLxeringen. Han skall vid laxeringen granska de
deklarationer uch andra handlingar som nämnden för sådant ändamål överiämnar
flll honom.
Föreslagen
Iyddsc
skall vid taxeringen granska de deklarationer och andra
handlingar som den lokala skutiemyKdiglwien eller nämnden för siidant ändamål
överliimnar till honom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skattechefen
får anlila sakkunnig för utredning av taxeringsfråga, som kräver särskild
sakkunskap.
Om det
behövs, får skattechefen kalla ordförande eller annan ledamot av
faslighelsiaxeringsnämnd i länel för att av denne erhålla upplysningar.
Skattechefen
får kalla .även den som av statens lantmäteriverk beordrats biträda
arbetsgrupp enligi 19 kap. 2 §, konsulent för fastighetstaxeringen i länet och
andra i fastighetsvärdering kunniga personer för att erhålla upplysningar av
dem.
Skattechefen
får kalla även i fastighetsvärdering kunniga personer för att erhålla
upplysningar av dem.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ersättning till vald ledamot och suppleant i
fastighetstaxeringsnämnd för resekostnader och andra utgifter som föranleds av
uppdraget samt arvode och andra ekonomiska förmåner betalas av kommunala och
landstingskommunala medel.
Ersättning
för deltagande i arbete inom sådan arbetsgrupp, som avses i 18 kap. 43 §,
betalas efter i första och andra styckena nämnda grunder.
Fullmäktige i kommun och landstingskommun meddelar beslut
enligt första stycket efter grunder som föreskrivs i 3 kap. 16 § kommunallagen
(1977:179).
Ersättning för deltagande i arbete inom sådan arbetsgrupp,
som avses i 19 kap. 2 §, betalas efler i första och andra styckena nämnda
gmnder.
18
kap. Allmän fastighetsdeklara- 18 kap. Förberedelser för taxering-
tion, m.m." en, m.m.
opaginerad Kontrollera mot PDF
TiU ledning vid allmän fastighetstaxering skaU ägaren
utan anmaning
1§
Uppgifter från fastighetsägare
Till ledning för taxeringen vid avstämning skall
fastighetsägaren
"Senasle lydelse 1981:1119.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Efter
anmaning är fastighetsägare skyldig att avge fastighetsdeklara-
tion.
Faslighetsdeklaration och avstäm-ningsdeklaration skall
avfattas på blankett enligt fastställt formulär.
Blanketter till fasiighetsdeklara-tioner och
avstämningsdeklaratio-ner, för vilka formulär fastställs, lillhandahålls
kostnadsfritt.
Fastighetsdeklaration skall, innehålla uppgifter om
namn, postadress och personnummer eller, för juridisk person,
organisationsnummer för fastighetens ägare, kommun och församling där
fastigheten ligger, fastighetens gatuadress eller på orten bmklig benämning
samt fastig-helens officiella beteckning.
I fastighetsdeklarationen skall vidare lämnas uppgifter
om fastighe-
Föreslagen lydelse
lämna en förenklad fiistighasdehla-rntion
(avstinnningsdckluraiion).
Den
som vid taxeringsårets ingång var ägare riU en fasiighct kan lämna
fa.mgheLsde.klaraiion rörande fastigheten.
:\iivitriiniic Ivddsc
lämna deklaration (allmän fasighcis-deklarattoii) för
varje fastighet. De.-kliiraiioii skaU dock inte lämnas för staten lillhörig
försvarsfasughei sorn enligt 3 kap. 2 § är undantagen frän skatteplikt.
Deklaration skall inte heller lämnas för fastighet för allmän -na
kommumkationsundamålsom enUgt 3 kap. 2 § är undantagen från skalteplikl eller
för byggnad på annans mark dä byggnadens värde understiger 10 000 kronor. Finns
pä sådan kominunikationsfaslighei som nyss har nämnts husbyggnad som används
för annal än kommunika-lionsändamål skall dock deklaration lämnas. Deklarationsskyldighet
gäller också för byggnad på annans mark om den används som sladigvarande
boslad eller om dess bostadsyta överstiger tio kvadratmeter.
Efter anmaning är också den som inte på grund av försia
stycket har deklaralionsskyldighel, skyldig atl avge faslighelsdeklaration.
3 §
AUmän fastighetsdeklaration skall avfattas på blankett
enligt fastställt formulär.
Blanketter till deklaralioner, för vilka formulär
fastställs, tillhandahålls kostnadsfritt.
4 §
Allmän fastighetsdeklaration skall, om annat inte sägs i 5
§, innehålla uppgifter om namn, postadress och personnummer eller, för
juridisk person, organisationsnummer för fastighetens ägare, kommun och
församling där fastigheten ligger, fastighetens gatuadress eller på orten
bruklig benämning samt fastighetens officiella beteckning.
I den allmänna fastighetsdeklarationen skall vidare
lämnas uppgifter 4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 222
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
om fasligheiens areal av olika ägoslag, användning och byggnader,
hyror och därmed jämförlig avkasl-ning av fasiigheien samt särskilda förntäncT
och förpliktelser som hör till fastigheten. I deklarationen skall även i övrigl
lämnas uppgifter om sädana förhållanden som behövs för att beslämma de
värdefaktorer som taxeringen enligt bl.a. 8-15 kap. skall gmnda sig på.
Den allmänna fastighetsdeklarationen skall också
innehålla uppgifter om sådana förhållanden beträffande fastigheten som om
fastigheten har olika ägare lill skilda delar av marken och om fastigheten
innehas med tomträtt. Vidare skall uppgift lämnas om den köpeskilling som
senast betalats för fastigheten under den tioårsperiod som närmast föregår det
år allmän fastighetstaxering äger rum.
Föreslagen
lydelse
tens areal av olika ägoslac, användning och byggnader,
h>Tor och därmed jämförlig avkaslning av fastigheten saml särskilda
förmåner och förpliktelser som hör till fastigheten, I deklaralionen skall åven
i övrigl lämnas uppgifter om sådana förhållanden som behövs för att bestämma
de värdefaktorer som taxeringen enligt bl,a, 8-15 kap. skall grunda sig på.
Fastighetsdeklarationen skall också innehålla uppgifter
om sådana förhållanden beträffande fastigheten som om fastigheten har olika
ägare till skilda delar av marken och om fastigheten innehas med tomträtt.
Vidare skall uppgift lämnas om den köpeskilling som senast betalats för
fastigheten under den tioårsperiod som närmast föregår det år då deklarationen
lämnas.
5 §
Allmän fastighets deklaration i förenklad form får där så
är lämpligt lämnas för sädan skattefri fastighet som bestäms av regeringen
eller myndighel som regeringen förordnar. Deklarationen skall innehålla uppgifter
enligt 4 § i den omfattning som föreskrivs på nyss angivet sätt.
Avstämningsdeklaration skaU innehålla uppgifler enligt 4§
i den omfattning som bestäms av regeringen eller myndighet som regeringen
förordnar.
Den lokala skattemyndigheten skall senast den 15 mars ärel
före avståmningsäret sända blankett till avstämningsdeklaration (avstämningsblankeli)
till fastighetens ägare.
6§
Fastighetsägare bör utöver uppgifter enligt 4 § lämna de
upplysningar som är av betydelse för taxering av fastigheten.
Efter anmaning är fastighetsägare skyldig att till ledning
vid fastighetens taxering lämna upplysningar också om andra förhållanden än
dem, som anges i deklarationsformuläret. Upplysningarna skall läm-
Fastighetsägare bör utöver upi> gifter enligt 4 och 5
§§ lämna de upplysningar som är av betydelse för taxering av fastigheten.
Efter anmaning är fastighetsägare skyldig att till ledning
vid fastighetens taxering lämna upplysningar också om andra förhällanden än
dem, som anges i deklarationsformuläret eller avståmningsblanketten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvurande
lydelse
nas skriftligen om annat inle har sagts i anmaningen.
Dcklaraiionsskyldig skall efler anmaning förete alla
handlingar som behövs för kontroll av egen fastig-heisdckliiration såsom
skogsbruksplan eller annan uppskattningshandling som avser skog pä
fasligheten, byggnadsritningar eller köpeavtal.
7 §
Föreskigcn
Iyddsc
Upplysningarna skal! liimnas skriftligen om annat inte
har sagts i anmaningen.
Fa.itiglietsägare skiil! efler anmaning förete alla
handlingar som behövs tUl ledning för och kontroll av taxeringen av hans
fastighet såsom skogsbruksplan eller annan upp-skallningshandling som avser
skog på fastigheten, byggnadsritningar eller köpeavtal.
Fastighetsägare
skall vidare i samband med att skogsbruksplan upprällas för hans faslighel av
annan än skogsvärdsstyrelse, till skogsvårds-styrelsen lämna i planen inlagna
uppgifler om värdefaktorer som behövs för skogsiaxeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8§
Besiktning av fastighet får företas vid förfarande enligt
19 kap. 3 § och vid taxering om fastighetstaxeringsnämndens ordförande eller
tjänsteman som biträder nämnden kommer överens med fastighetsägaren om sådan
besiktning.
9§
Allmän fastighetsdeklaration, som skaU avges ulan
anmaning, skall vara lämnad senast den 18 september året före det år dä allmän
fastighetstaxering äger rum.
Fastighetsdeklarationen med tillhörande handlingar skall
lämnas till länsstyrelse eller lokal skattemyndighet.
Besiktning av fastighet får företas vid förfarande eniigl
43 § och vid taxering om den lokala skattemyndigheten eller
fastighetstaxeringsnämndens ordförande kommer överens med fastighetsägaren om
sådan besiktning.
Fastighetsdeklaration med tillhörande handlingar skall
vara lämnad nU den lokala skattemyndigheten senast den 15 mars under taxeringsåret.
Avstämningsdeklaration skalt vara lämnad tiU lokal skattemyndighet senast den
15 aprU årel före avstämningsäret.
Fastighetsdeklaration
och avstämningsdeklaration för indusirienhet med vatten- och värmekraftanläggning
skall vid de i första stycket angivna tidpunkterna ha inkommit tiH
fastighetstaxeringsnämnden för vatten- och värmekraflanläggningar. Den nämnden
skaU vidare den 15 mars året före avstämningsäret sända ut avstämningsblankett
tiU ägarna av
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lydelse
Länsstyrd.sc får efter samråd med kommun beslämma alt det
inom kommunen skall finnas särskilt insamlingsställe för deklarationer, som
skall lämnas lil! ledning för taxering inom länet.
10
Överlåts fastighet efler det att aUmän
fa.stighetsdeklaration har lämnats men före taxeringsårets ingång, är såväl
den förutvarande som den nye ägaren skyldiga att inom tio dagar därefter göra
anmälan om överlåtelsen till fastighetstaxerings-nämndens ordförande eller till
lårus-styrelsen. Har fastigheten blivit uppdelad i samband med överlåtelsen
skall överlåtelsehandlingen företes i huvudskrifl eller bestyrkt avskrift.
Föreslagen
lyddse
värme- och vatienkraftanläggningar-na.
Lokal skattemyndighet fär efter samråd med kommun bestämma
att det inom kommunen skal! finnas särskilt insamlingsstiilie fbr
faitig-heisdckiarationer och avstämnings-dckiarationer, som skall lämnas till
ledning för taxering inom fögderiei.
Handling som getts in tiU lokal skallemyndighel i annat
fogden än del där fastigheten är belägen skall omedelbart översändas till den
lokala skattemyndighet som har att laxera fastigheten. Handlingen anses vara
inkommen i rätt tid även om den getts in till annan lokal skattemyndighet än
den som har att pröva taxeringen.
Fastighetsdeklaraaon, avstämningsdeklaration och annan
uppgift eller upplysning tiU ledning vid taxering av egen fastighet som skall
avgivas pä grund av anmaning, skall lämnas inom den tid, som anges i
anmaningen. Skyldighet föreligger dock ej att pä grund av anmaning lämna
deklaration eller uppgift på tidigare dag än handlingen skulle ha lämnats utan
anmaning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
11 §
Byggnadsnämnd skaU i behövlig omfattning, enligt närmare
föreskrifter av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, lämna den
lokala skattemyndigheten uppgifl om arten och omfattningen av den byggnadsverksamhet,
som avses med beviljade byggnadslov.
Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast
rvå veckor efter ulgången av varje kvartal och omfatta de byggnadslov som
beviljats under kvartalet.
Fastighetsägare från vilken fastighetsdeklaration,
avstämningsdeklaration eller annan uppgifl inte har inkommit inom föreskriven
eller i anmaning förelagd tid, får anmanas att lämna sädan deklaration eller uppgift.
Är
deklaration eller uppgift ej upprättad i enlighet med denna lag, fär
fastighetsägaren anmanas att avhjälpa bristen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
.Nuvarande
lyddse
Lantbruksnämnd skaU, på .sätt som föresknvs av regeringen
eller myndighet som regeringen bestämmer, lämna lokal skattemyndighet uppgifl
om sådatu beslut av nämnden som är av heryddse för fastighetstaxeringen.
Föreslagen
lydelse
Uppgifler frän annan än fastighetsägare
opaginerad Kontrollera mot PDF
12 §
BrandförsäkringsanstaU
är efter anmaning skyldig att tiU ledning vid allmän fastighetstaxering lämna
uppgift om försäkringsvärdet på byggnader, som är hos anstalten försäkrade
mol brandskada.
Kommun, fasiigheLsbildningsmyn-dighei, lantbruksnämnd och
skogs-vårdsstyrebe skaU tiU ledning för taxeringen lämna uppgifter om storleken
och beskaffenheten av taxeringsenheterna inom sina verksamhetsområden enligt
närmare föreskrifter som regeringen bestämmer.
Skogsvårdsslyrelsen skaU tdl ledning för
fastighetstaxeringen tiU den lokala skattemyndigheten lämna uppgifler ur av
styreben upprättade skogsbruksplaner och andra uppskattningshandlingar som
avser skog. Vidare skaU skogsvårdsstyrelsen till den lokala skattemyndigheten
lämna de uppgifler som avses i 7 § andra stycket.
Anmaning
och vite
opaginerad Kontrollera mot PDF
22 §
Anmaning
får utfärdas av chef för
taxeringsenhet eller lokal skatte
myndighet, fastighetstaxerings
nämnd, taxeringsintendent samt
tjänsteman eller konsulent för fastig
hetstaxering som biträder fastighets
taxeringsnämnden. Konsulent för
fastighetstaxering får dock ej an
mana någon att lämna allmän fastig
hetsdeklaration.
Anmaning får utfärdas av chef för taxeringsenhet eller
lokal skattemyndighet, fastighetstaxeringsnämnd, taxeringsintendent samt
konsulent för fastighetstaxering som biträder den lokala skattemyndigheten
eller fastighetstaxeringsnämnden. Konsulent för fastighetstaxering får dock
ej anmana någon att lämna fastighetsdeklaration.
opaginerad Kontrollera mot PDF
25§
Finner man
beträffande anmaning eller annan i denna lag avsedd handling att det är av
betydelse att erhålla bevis för att handlingen kommer
Finner man beträffande anmaning eller annan i denna lag
avsedd handling att det är av betydelse att erhålla bevis för att handlingen
kommer
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande Iyddsc
dcklaraiionsskyldig eller anr.an till hända, skall
handsingen delges iioiiom, om det ej iir kiint atl hiiii inle kan anträffas.
Föreslagen lyddse
fasugiieisägarcn eller annan till hända, skall handliniien
delges honom, om del ej är kiint ati haii inte kan anträffas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
29 FasiigheLStaxcnngsnämnden får bs.Mikiiga fastighet även
i annat fal! än som avses i 8 §, om uppgifl som betiövs föl atl taxera en
fastighet saknas ellei del finns gmndad anledning anta att uppgift som
fastighetsägare lämnal är feiaiitig eller ofullständig. Besiktning får dock
ske endast om tillförlitlig uppgift inte utan avsevärd olägenhet kan erhållas
på annat sätt och uppgiften är av väsenflig betydelse för åsätlande av en riktig
taxering. I fråga om besiktning enligt denna paragraf gäller 30-40 §§.
30 Länsrätten i det län där fastigheten är belägen
beslutar om besiktning på framställning av fastighets-taxerinesnämnden.
Besiktning, rn.m.
§''
Ucn lokala skattemyndigheten och
fiistighetstaxeringsnämnden får besiktiga fastighet även i annal fall än som
avses i 8 §, om uppgift som behövs för atl taxera en fastighet saknas eller det
finns gmndad anledning anta att uppgift som fastighetsägare lämnal är
felaktig eller ofullständig. Besiktning får dock ske endast om tillförlitlig
uppgift inte utan avsevärd olägenhel kan erhållas på annat sätt och uppgiften
är av väsentlig betydelse för åsätlande av en riktig taxering. I fråga om
besiktning enligt denna paragraf gäller 30-40 §§.
Länsrätten i det län där fastigheten är belägen beslutar
om besiktning på framställning av den lokala skattemyndigheten eller
fastighetstaxeringsnämnden .
opaginerad Kontrollera mot PDF
Mot
beslut om besiktning får talan inte föras.
opaginerad Kontrollera mot PDF
32 § "'
Har
fastighetstaxeringsnämnd gjort framställning om besiktning och behövs inte
längre åtgärden skall nämnden genast anmäla detta till länsrätten.
Har
lokal skattemyndighet eller fastighetstaxeringsnämnd gjort framställning om
besiktning och behövs inte längre åtgärden skall myndigheten eller nämnden
genast anmäla detta till länsrätten.
38
§'5
Fastighetstaxeringsnämndens
ordförande, konsulent eller tjänsteman som biträder nämnden verkställer
beslut om besiktning. Om det är påkallat får annan ledamot i nämnden närvara.
Den
lokala skattemyndigheten, fastighetstaxeringsnämndens ordförande och konsulent
som biträder myndigheten eller nåmnden verkställer beslut om besiktning. Om
det är påkallat får annan ledamot i nämnden härvara.
"Senaste lydelse 1981:280. "Senaste lydelse
1981:280. "Senaste lydelse 1981:280.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1984/85:222 .55
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
Åtgärd
som avses i 36 {! sista meningen sk.'tl! verkstiillas av kronofogdemyndighelen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
41 «;'
Den som
flll ledning vid allmän fastighelstaxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnar handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att
taxeringen blir för låg dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna allmän
fastighetsdeklaration dömes til! böter.
Den som
lilllcdning vid fastighelstaxering uppsåtligen eller av grov oaklsamhel lämnar
handhng med oriklig uppgift och därigenom föranleder fara för atl taxeringen
blir för låg dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.
Den som
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underiåler att lämna fastighetsdeklaration
som han har anmanats att lämna eller avstämningsdeklaration dömes till böter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller
andra stycket.
Särskilda
förberedelser för avstämning och omräkning
opaginerad Kontrollera mot PDF
42 §
Statens lantmäteriverket skall före utgången av tredje
året före avstämningsäret upprälla riktvärdetabeller eller utarbeta andra
hjälpmedel för att ange riktvärden.
Före
utgången av andra året före avstämningsäret skall efter provvärdering den
indelning i vårdeområden som sägs i 7 kap. 7 § andra stycket verkställas.
Statens lantmäteriverk skall inom sagda tid anvisa riktvärde-tabell eller
motsvarande för varje sådant område.
opaginerad Kontrollera mot PDF
43 §
Vid provvärdering skall statens lantmäteriverk tillsammans
med arbetsgrupp, som utsetts enligt 17 kap. 7 §, i varje
fastighetstaxeringsdistrikl pröva om en tillämpning av anvisade
riktvärdetabellér eller motsvarande hjälpmedel leder till taxeringsvärden som
svarar mot basvärdenivån eniigl 5 kap. 4§.
44 §
Statens lantmäteriverk skall före den 1 juli årel före ett
indexär lärrma
' Senaste lydelse 1981:280. "Senaste lydelse
1981:280.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1984/85:222
Nuvaran de lyddse
56
Föreslagen lydelse
förslag lill regeringen om rikeis indelning i prisbUdningsområde.n.
Före ingången av ärci före ett iiuicxår skall statens
lanlmåieriverk föreslå re.gcringei: nya index för omräkningen.
45 §
Närmare föreskrifier om förberedelsearbelet för
fasiighetsiaxeringen lämnas av regeringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
19 kap.
Förberedande åtgärder'"
19 kap.
1)8 lokala skattemyndigheternas verksamhet
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 §
Senasl den 15 december andra året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum, skall regeringen eller myndighel som regeringen
bestämmer besluta föreskrifier för förberedelsearbelet.
Senast nämnda dag lämnar riksskatteverket belråffande
småhus och tomtrruirk förslag till sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §
Senast den 1 mars året före det år då allmän fastighetstaxering äger rum lämnar
riksskatteverket beträffande övriga byggnadstyper och ägoslag förslag tiU de
föreskrifter som avses i 7 kap. 7§.
Sådana föreskrifter och förslag till föreskrifter skall
omedelbart tillställas slatens lantmäteriverk och länsstyrelserna.
Granskning
m.m.
Den lokala skattemyndigheten skaU fortlöpande granska,
bearbeta och registrera de uppgifter om fastigheterna som kommer in tiU myndigheten
och föranstalta om erforderlig komplettering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Under förberedelsearbetet skaU i varje
fastighetstaxeringsdistrikt flnnas en arbetsgrupp bestående av ledamöterna i
fastighetslaxeringsnämnden. Suppleanterna skall delta i arbetsgruppens
sammanträden i samma omfattning som vid taxeringen.
2 §
Beträffande innehållet i uppgift om fastighet som inlämnas
lill den lokala skattemyndigheten av annan ån fastighetsägaren skaU 15 §
förvaltningslagen (1971:290) tillämpas.
Den lokala skattemyndigheten skall tillse att utredning
görs och att tillfälle bereds den skattskyldige att
"Senaste lydelse 1981:1119.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Ivddsc
Föreslagen lyddse
yttra sig när de; behövs för myndighetens beslul.
3 §
Statens lantmäicriverk och arbetsgruppen skall
undersöka vilka riktvärdetabellér för småhus, som med hänsyn UU rådande
prisläge bör användas inom olika delar av fastig-heisiaxcringsdistriktet.
Förslag härom skall upprättas. Undersökningen skall även omfatta upprättande
av förslag till riklvärdekarior för tomtmark inom distriktet.
Statens lantmäteriverk och arbelsgruppen skall vidare
pröva att en tillämpiung avförslag tiU föreskrifter enligt 1 § andra stycket
leder till taxeringsvärden som svarar moi taxeringsvärdenivå enligt 5 kap. 2
§. Motsvarande prövning görs av förslag tiU riktvärdekartor för tomtmark och
riktvärdetabeller för småhus enligt försia stycket.
Den lokala skatlemyndighelen skaU ombesörja ärenden av
e.-cpedi-lioneUanåtfasUghctstiLxeringsnämn-den.
4 §
Förslag till riktvärdekartor och riktvärdetabeller
m.m. skall hällas tillgängligt för allmänheten under ti'å veckor i maj året
före taxeringsåret i lokaler som kommun skall tUlhandahålla. Regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer lämnar närmare föreskrifter om detta förfarande.
Grundbeslut
Den lokala skattemyndigheten skall senast den 15 maj
meddela grundbeslut om taxeringen av alla fastigheter i fögderiet ulom
vatten-och värmekraflanläggningar. Om taxeringen av dessa stadgas i 17 kap. 2
och 4 §§ samt 20 kap. 11 §.
I grundbeslut efter avstämning eller omtaxering skaU
redovisas dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-4 dels grundema för
beslutet enligt punkterna 5-8, nämligen
1.
fastighetens
indelning i taxeringsenheter,
2.
taxeringsenhetens
beskattiungs-natur och skattepliktsförhällande,
3.
skattepliktig
enhets basvärde och däri ingående delvärden samt värde av varje
värderingsenhel,
4.
skattepliktig
enhets taxeringsvärde efter omräkning och däri ingående omräknade
delvärden samt
Nuvarande
Ivddsc
Föreslagen
lydelse
index som har lillämpals,
5.
storleken
av sådan värdciäkior .sam .lärskili anges i 8-15 kap.,
6.
storleken
av riktvärde,
7.
storleken
av värde.ringshyra enligt 11 kap. 4 f, brutlokapiialLserings-faktor enligt 11
kap. 6 §, exploate-ringsfaktor enligt 12 kap. 6 §, bryt-ningsfakior och värdet
per kubikmeter brytvärd fyndighet enligt 12 kap. & §, utbyggd effekt,
taxeringseffekt, utnyttjandeUd, regleringsmöjlighet och heläge.nhel enligt 15
kap. 3 § och återanskaffningskostnad enligt 11 kap. 7 § och 15 kap. 7 § saml
8. säreget förhållande som har för
anlett justering av riktvärde.
1 beslul som avses i föregäende stycke skall för varje
taxeringsenhet vidare anges till vilken typkod enheten år hänförlig. I
beslutet skall också redovisas fördelning av basvärdet och taxeringsvärdet som
har skett enligt 5 kap. 8 § tredje stycket.
I beslutet skall, om sä erfordras, de ytterligare skäl redovisas,
varpå beslutet är grundat. Om ägare av fastighet har begärt att omtaxering
skall ske och beslut har fattats att omtaxering inte skall ske, skall beslutet
innehålla skälen härför.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 §
Arbetsgruppen skall senast den 15 juni året före det
år då allmän fastighetstaxering äger rum till skattechefen överlämna förslag
till riktvärde-kartor för tomtmark och riktvärdetabeller för småhus. På samma
gång skall arbetsgruppen föreslä ändringar i de förslag till föreskrifter som
avses i 1 § andra stycket.
I grundbeslut efter avstämning eller omtaxering skall
vidare anges taxeringsenhetens toiala, enskilt innehavda landareal. För
lantbruksenhet skall den anges i hektar med fyra decimaler och för övriga
enheter i kvadratmeter.
Totalarealen
för lantbruksenhet skall delas upp pä olika ägoslag. Har åkermark, betesmark,
skogsmark eller skogsimpediment delats in i flera värderingsenheter skall
arealen anges för varje sådan enhet. Avrundning av arealen för ägoslag eller
värderingsenhet skall ske till hela hektar. Areal
Nuvarande
Ivdelse
Föreslagen lyddse
so/n understiger 0,5 hektar skail inte redovisas särskilt.
Föl ionttniark sum ligger pä lant-brul:scnhei skail
arealen anges i såväl hektar som kvadratmeter.
På grundval av arbcugruppernas förslag samt de
upplysningar som i övrigt kan vinnas skall skattechefen senajtt den 1 augusti
årel före del år då allmän fastighetstaxering äger rum iill regeringen eller
myndighel som regeringen besiämmer avge yttrande över de enligt 1 § andra stycket
lämnade förslagen tiU föreskrifter.
6 §
Värdel av en enskild värderingsenhel anges i grundbeshu
efter avslämning eller omtaxering i fulla tusental kronor. Avrundrung sker så
att överskjutande belopp, som inte uppgår till fuUt tusental kronor, faller
borl.
Basvärdet och taxeringsvärdet anges i grundbeslut alltid i
fulla tiotusental kronor. Avrundning sker så att överskjutande belopp, som inte
uppgår till fulll tiotusental kronor, faller bort. För att ett avrundat
basvärde eller taxeringsvärde i överensstämmelse med 5 kap. 8 § andra stycket
skall överensstämma med summan av de däri ingående delvärdena skall det
största delvärdet minskas med ett mot avrundningen svarande belopp. Därefter
minskas på motsvarande sätt efter hand kvarvarande delvärden i slorleksföljd.
7 §
Senast den 10 september året före det år då allmän
fastighetstaxering äger rum skall regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer besluta sådana föreskrifter som avses i 7 kap. 7 §.
1 grundbeslul, som har meddelats under ett indexär då
fastigheten inte avstäms eller omtaxeras, skall i beslutet redovisas
fastighetens basvärde och däri ingående delvärden, indextal för fastigheten
samt det för aret gällande omräknade taxeringsvärdet med däri ingående
delvärden.
8§
Har fastighet under ett laxeringsår inte avstämts eller
omtaxerats och har nytt index för fastigheten inte heller beslämts för året,
skaU nästföregående års grundbeslul fastställas oförändrat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1984./S5:222 Nu varande Ivddsc
Föreslagen lyddse Omprövning
60
opaginerad Kontrollera mot PDF
9§
Den lokala skattemyndigheten skall utom I fall som anges i
10 § ompröva sitl grundbeslul om ägare av faslighel begär del eller eljesi
anledning till omprövning förekommer.
Myndigheten får ompröva beslut fler än en gång.
Ägare får begära att lokal skattemyndighet omprövar
ett beslut att införa cn uppgifl i fastighetstaxeringsregislrel som inle
påverkar laxeringen. Den lokala skattemyndigheten skall dock göra endasl en
omprövning av sådanl beslul. Över lokal .skattemyndighets beslul med anledning
av sådan begäran får talan inte föras, om fastighetsägaren inte visar att
beslutet eljest har rättslig betydelse för honom.
10 §
Omprövning fär ej göras av beslut till den del det
avser indexlal och taxeringsvärde med däri ingående delvärden. Begäran om omprövning
av taxeringsvärdet skall anses avse omprövning av basvärdet.
11 §
Begäran om omprövning skall vara skriftlig och ges
in till den lokala skatlemyndighelen. Begäran om omprövning av grundbeslut
skall ha kommii in senasl den 30 juni under taxeringsåret. Begäran om ny omprövning
skall ha kommit in inom tre veckor från del fastighetsägaren fått del av del
omprövade beslutet.
Har begäran om omprövning i rätt tid givits in till
annan lokal skattemyndighet än den som har atl pröva fastighetsägarens yrkande,
utgör det inte hinder för att taxeringen omprövas. Handlingar som på dena sätt
har
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande lyddse Föreslagen lydebe
ingivils felaktig! .sliaU oineddbarl översändas tiU den
myndigket sotn har ntt pröva yrkandel.
12 fi
Sedan den lokala skattemyndigheten omprövat ett
grundbeslul får myndigheten med eget yttrande överlämna ärendet tiU
fastighcista.xerings-nämnden för avgörande, om myndigheten på grund av
tidsbrist inte hinner avgöra ärendel eller om myndigheten arer ärendet vara så
svårbedömt att det bör avgöras av fastig-hetstwceringsnämnden.
13 §
Har lokal skattemyndighet ompröva! ett grundbeslut får
fastighetsägaren, om han viU det, överkUtga beslutet hos
fastighetstaxeringsnämnden i stället för att begära förnyad omprövning hos den
lokala skattemyndigheten. Över omprövat beslut, som den lokala
skattemyndigheten fattar efter den 15 augusti, får fastighetsägaren klaga
endast hos fastighetstaxeringsnämnden.
Överklagande tiU fastighetslaxeringsnämnden skall göras
skriftligen och skaU ha kommU in UU den lokala skattemyndigheten senast Ire
veckor efter det att fastighetsägaren fått del av del överklagade beslutet. Vad
som sägs ill § andra stycket äger motsvarande tillämpning.
Den lokala skattemyndigheten skaU överlämna handlingarna i
ett överklagat ärende till fastighetstaxeringsnämnden tillsammans med eget
yttrande.
14 §
Den lokala skattemyndigheten skall skyndsamt ompröva ett
beslut som myndighelen fattat och som överklagats i rätt tid tiU fastighetstaxeringsnämnden.
Leder prövningen till den ändring som fastighetsägaren
Prop. 1984/85:222 62
Nuviiraiidc lyddse Föreslagen lydelse
begär, förfaller överklagandet. I anna; fuU skaU
myndigheten överlämna handlingarna i ärendet tillsammans rned eget yttrande
tlU faslighets-la.vcringsnämndcn.
Besvär över lokal skattemyndighets beslut som inte har
överklagats av fastighetsägaren inom i 19 kap. 13 S andra stycket föreskriven
lid får anföras hos länsrätten av vederbörande kommun och taxeringsintendeni.
Besvär över lokal skallemyndighets beslut får vidare
anföras i den ordning som sägs i 23 kap.
Uppdelningsbeslut
15 §
Ingår i taxeringsenhet flera fastigheter eller delar av
fastigheter skall den lokala skattemyndigheten efter ansökan ange hur stor del
av basvärdet och däri ingående delvärden saml av taxeringsvärdet och däri
ingående delvärden som belöper på fastighet eller fastighetsdel. Ansökan skall
göras hos den lokala skattemyndigheten och får lämnas av ägare, ärren-dator,
tccxeringsintendent eller besvärsberättigad kommun, vilka även får begära
omprövning av ett uppdel-ningsbcslul. Den lokala skattemyndigheten skall dock
göra endast en omprövning av sådant beslul.
Underrättelse om beslut
16 §
Den lokala skattemyndigheten skaU senast den 15 maj under
taxeringsåret liU fastighetsägarna sända underrättelse om innehåUet i myndighetens
grundbeslut efter avslämning och omtaxering.
Senast
samma dag skaU myndighe-
Prop. 1984/85:222 63
Nuvarande Iyddsc Föreslagen lyddse
tet: till fiLstighctsägaraa sända undcr-räiidsc om
grundbeslul, som har meddelats under eu indexär då fastigheten inte avsiåim
eller omtaxeras ocii om uppdelning av värden enligt 15 §. Vidare skall
iinderräitdse samma dag lämnas fastighetsägare om beslut eniigl 9 § tredje
stycket om ändring i fasttghcisiaxeringsregLsrret beiräffande hans fastighet.
Om grundbeslul enligt 8 § skalt underrättelse cj lämnas.
Underrättelse om grundbeshu enligt första stycket, 9 §
tredje stycket och 15 § skall innehålla upplysning om vad som skaU iakttas av
den som viU att myndigheten skall ompröva besluiei.
Underrättelse enligt denna paragraf skaU sändas
tiUfastighetsägaren i vanligl brev. Försändelsen får i särskilda faU
rekommenderas eller delges ägaren.
17§
Den lokala skatlemyndighelen skaU fortlöpande och senasl
den 15 september under taxeringsåret tiU fastighetsägaren sända underrättelse
om innehållet i de taxeringsbeslut som fattats efter omprövning samt underrättelse
om att årendet beträffande hans fastighet har överlämnats till
faslighelstäxeringsnämnden för prövning.
1 underrättelse om omprövat beslut skall anges om
och i sä faU i vilket avseende det skiljer sig från grundbe-sluiet eller
därefter omprövat beslut. Skälen för beslutet skaU redovisas. Underrättelsen
skaU innehålla upplysning om vad som skaU iakttas av den som viU överklaga
beslutet och såvitt gäller beslui som har fattats före den 15 augusti om vad
som skaU iakttas av den som viU att myndigheten skaU ompröva beslutet.
Prop. 1984/85: 222
Nuvarande Ivddsc
!~örcslai'cn Ivddsc
64
opaginerad Kontrollera mot PDF
Loka! skattemyndighet skall också un ci-crräna
fastighetsägaren om beslut som sägs i o S tredje stycket.
Underrättelse enligt denna paragraf skaU sändas tiU
ägaren av fasiighct i rekommenderat brev. Försändelsen får i särskUda jaU
delges ägaren.
Längdföring
18 §
Den lokala skattemyndighetens grundbeslul skaU föras
in i stomme iill fastighetslängd. Beslulen skall med de ändringar som gjorts
genom den lokala skattemyndighetens omprövade beslul och genom
fastighets-taxeringsnämndens beslut föras in i fastighetslängd.
Byggnad på annans mark med värde under 10 000 kronor
skall dock ej redovisas i fastighcislängd eller stomme till sådan längd.
Annan än siaten tillhörig försvarsbyggnad som
enligt 3 kap. 2 § är undantagen frän skatteplikt, skall inte föras in i
fastighelslängd eller stomme iill sädan längd.
19 §
Stomme till fastighetslängd skall under en tid av
minst 10 dagar före den 15 juni hållas tillgänglig inom kommunen pä lämplig
expedition. Lokal skattemyndighet skaU senast den 25 maj utfärda kungörelse
här-
om.
20 §
Fastigheislängden skaU i bestyrkt avskrift under en
tid av minst fyra veckor före den 1 februari ärei efter laxeringsärel flnnas
offentligen framlagd inom kommun i den ordning som föreskrivs av regeringen
eller myndighel som regeringen bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1984/85: 222 65
.Nuvarande lyddse Föreslagen lydd. s e
Närmare föreskrifier om fiislig-hc;slär:gd och längdföring
meddelas av regeringen eller myndighe! som regeringen bestämmer.
Rättelse av beslui
21 §
Har lokal skattemyndighets eller
fastigheisiaxeriiigsnämnds beslui om laxering ej införts i fastighcislängd inom
föreskriven lid eller har laxering införts I fastighcislängd för annan
fastighet än den laxeringen avsett eller eljesi uppenbarligen felaktigt eller
har anteckning om ägare i fastighelslängd blivtt oriktig, får den lokala
skattemyndigheten besluta om rätlelse av fastighetslängden i denna del.
Har lokal skattemyndighets eller faslighelstaxeringsnämnds
beslut om taxering blivil orikiigl tiU följd av
1.
uppenbar
felräkning, eller
2.
uppenbari
felaktig överföring av belopp eller annan uppgift från fas-iighelsdeklaraiion
eller avstämningsdeklaration
fär den lokala skattemyndigheten, om ej särskilda skäl
föranleder atl länsrätten bör avgöra frågan, besluta om rättelse i denna del.
Om besvär över taxeringen har anförts hos länsrätten fär
rättelse enligt denna paragraf inte beslutas, om inie rättelsen avser oriktig
anteckning om ägare. Efler utgången avjuni månad årei efler taxeringsåret fär
rättelse enligt denna paragraf beslutas endast om anmärkning i fräga om
felaktighet av den art som denna paragraf avser dessförinnan har gjorls hos den
lokala skattemyndigheten.
Innan rättelse görs av beslut av fastighetslaxeringsnämnden
skall, 5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222
opaginerad Kontrollera mot PDF
IVop.
1984.85:222 Nuvarande. Ivddsc
66
Föreslagen lyddse
on: delin e( iir överflödigt, yttrande inhäiiua.; frän
räsiii:lici.siaxcring.s-namndcns ordförande, och. om liinder cj möter,
fusiigiielcns ägare. Yllrande av ägaren får även inhämtas innan rättelse görs
av cu bcsiui av myndigheten.
Den lokali! skauemyndigheten skali, o/n dcilii ej är
uppenbart överflödigt, Inom två veckor tillställa fasligheiens ägare
iinderräitdse om beslul ifråga om rättelse i vanligl brev .samt underrätta
skattechefen och vederbörande kommun om beslutet. Underrättelsen får i
.särskilda faU rekommenderas eller delges.
Talan mol beslut ifråga om rättelse enligt denna paragraf
förs genom besvär hos länsrätten över den laxering som avses med rältelsebeslutet.
.Närmare föreskrifter om förfarandet vid rättelse enligt
denna paragraf meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 §
Fastighetstaxeringsnämnden sammanträder på tid och plats
som bestäms av ordföranden. Denne kallar ledamöterna och underrättar
suppleanterna om sammanträderui. Finns det behov av medverkan av konsulent för
fastighetstaxering kallar ordföranden denne till sammanträde. Till det första
sammanträdet för årets taxering kallas även suppleanterna. Skattechefen och
statens lantmäteriverk skall i god tid underrättas om tid och plats för sammanträdena.
Fastighetstaxeringsnämnden sammanträder på tid och plats
som bestäms av ordföranden. Denne kallar de ledamöter som skall tjänstgöra vid
ett sammanträde. Finns det behov av medverkan av konsulent för
fastighetstaxering kallar ordföranden denne till sammanträde. Till det första
sammanträdet under den period, för vilken ledamöierna och suppleanterna är
valda, kallas även suppleanterna. Skattechefen och statens lantmäteriverk skall
i god tid undertättas om tid och plats för sammanträdena.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lyddse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om en
ledamot är förhindrad atl komma flll ett sammaniräde, skal! han i sitt ställe
kalla en suppleant enligt den ordning mellan suppleanterna som har bestämts
vid valet ssmt underrätta ordföranden.
n
Om en
ledamot är förhindrad att komma till ett sammaniräde, uU vilket han kallats för
att tjänstgöra, skal! han i sitt ställe kaila en suppleant enligt den ordning
mellan suppleanterna som har beslämts vid valei samt underrätta ordföranden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Sammanträde
med fastighetstaxe.ringsnämnd skall hållas inom stängda
dörrar.
Föredragande tjänsteman och konsulent för fastighetstaxering
samt suppleant som inte har trätt i ledamots ställe får delta i nämndens
överläggningar men ej i dess beslut.
Sakkunnig samt tjänsteman som av statens lantmäteriverk
har beordrats biträda arbelsgmpp enligt 19 kap. 2 §, får företräda inför nämnden
för att lämna upplysningar. Skattechefen eller tjänsteman, som denne har
beordrat, får nänara vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd, men har
rätt att närvara vid nämndens överläggningar endast om nämnden beslutar det.
Konsulent för fastighetstaxering får delta i nämndens
överläggningar men ej i dess beslut.
Sakkunnig samt tjänsteman vid statens lantmäteriverk som
har deltagit vid provvärdering enligt 18 kap. 43 §, får företräda inför
nämnden för att lämna upplysningar. Skattechefen eller tjänsteman, som denne
har beordrat, får närvara vid sammanträde med fastighetstaxeringsnämnd, men
har rätt att närvara vid nämndens överläggningar endast om nämnden beslutar
det.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 §
Fastighetstaxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och
minst två elter, i fastighetslaxeringsnämnd vars distrikt omfattar mer än en
kommun, minst tre andra ledamöter. Dock skall den omständigheten, att ledamot
har att avträda vid behandling av visst ärende inte utgöra hinder mot att
beslut fattas rörande detta ärende.
/ lokal fastighetstaxeringsnämnd skall ärenden avgöras av
utöver av länsstyrelsen förordnade ledamöter endast ledamöter från den kommun
där taxeringsenheten är belägen.
Fastighetstaxeringsnämnd är beslutför med ordföranden och
minst tre valda ledamöter. Dock skall den omständigheten, att ledamot har att
avträda vid behandling av visst ärende inte utgöra hinder mol att beslut
fattas rörande detta ärende.
Fler än fem ledamöter får inle tjänstgöra samiidigi i
nämnden.
"Senaste lydelse 1981:1111.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
Iyddsc
Föres
la,i;cn ly di -Lse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om dei inte är päkiiilal av särskild auiediiiiig att
iirendei prövas av fullsutlen liiimrid, ar iastighetsiaxeringsuamiid beslutför
med ordföranden ensiirn vid
1.
beslut som cj
innefattar prövning a\' ärendet i sak
2.
beslul
om. fördelning av tax- 2.
hslut om uppdelning som avses eringsvärde enligi 15
§ i 19 kap. 15 §
3.
beslul
om rälte!se av tidigare besiut, som til; följd av skri\'fe!, räknefel eller
annat sådanl förbiseende innehåller uppenbar oriktighel.
9§
Bestämmelserna i 16 kap. rättegångsbalken om omröstning
tillämpas på avgörande av fastighetstaxeringsnämnden. Ordföranden skall dock
säga sin mening först.
Skiljaktig mening hos ledamot, Skiljaktig mening hos ledamoi
föredragande tjänsteman eller kon- eller konsulent för
faslighetstaxering
sulent för fastighetstaxering skall skall avfattas skriftligen och avges
avfattas skriftligeii och avges inom inom en vecka efler sammanträ-
en vecka efter sammanträdet. det.
Ordföranden skall underrätta lokal skattemyndighet om
skiljaktig mening i den ordning som föreskrivs av regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer.
Verksamhetsperiod
10 §
Faslighetstaxeringsnämndens
första sammanträde skall äga rum senast den 5 oktober årel före taxeringsåret.
Vid sammanträdet skall ordföranden lämna noggrann redogörelse för de
föreskrifter och anvisningar angående taxeringen som berör distriktet.
Fastighetstaxeringsnämnden
får börja sitt arbete den 15 juni under taxeringsåret. Arbelet skall vara
avslutat senasl den 15 november samma är.
11 §
Fastighetstaxeringsnämnden
skall senast den 31 januari under laxeringsärel meddela beslut om taxering
av fastighet, som ingår i distriktet.
Fastighetstaxeringsnämnden skall pröva av fastighetsägare
överklagat beslut som fattats av lokal skattemyndighet och som avser årets
taxering av en fastighet som ingår i distriktet. Nämnden skaU också pröva
sådant fastighetstaxeringsärende som den lokala skatiemvr'/'-'' ''!■"
'■■
Nuvarande
lyddse
Föicslagen lyddse
över liU nämnden enUgi 19 kap.12 §. Vid prövningen .skall
vad som .sägs i 19 kup.10 § andra meningen gälla.
Fastighetslaxeringsnämnden skaU ompröva sitt beslut om
fasligheisägo-ren begär det eiler eljest anledning lill omprövrång förekommer.
Nämnden får ompröva beslut endast en gäng.
För
faslighetstaxeringsnämndens för vatten- och värmekraflanläggningar verksamhet
skall i slället för 11-13 §§ i deiia kapitel motsvarande besiäm.melser gälla
som föreskrivs för lokal skattemyndighets verksamhel i 19kap. I-10 och
15-17§§.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
fastighetstaxeringsnämnds beslut som innebär ändring av lokal
skattemyndighets beslul skall redovisas i vUkei avseende det skiljer sig
från myndighetens beslut. Detsamma gäller om nämndens beslut avser en
omprövning av ett beslui som nämnden tidigare har fattat.
Fastig heistaxeringsnämndens beslut skall
innehålla de skäl som har bestämt utgången. Skälen fär dock utelämnas helt
eller delvis om besluiei inte går klaganden emot eller det i övrigt är
uppenbart obehövligt att upplysa om skälen.
12
§"
I fastighetstaxeringsnämnds beslut skall redovisas
dels taxeringsbeslutet enligt punkterna 1-3, dels grunderna för beslutet
enligt punkterna 4-7, nämligen
1.
fastigh(dens
indelning i taxeringsenheter,
2.
taxeringsenhetens
beskattningsnatur och skattepliktsförhällande,
3.
skattepliktig
enhets taxeringsvärde och däri ingående delvärde sami värde av varje
värderingsenhet,
4.
storleken
av sådan värdefaktor som särskiU anges i 8-15 kap.,
5.
storleken
av riktvärde,
6.
storleken
av värderingshyra enligt II kap. 4 §,
bruitokapitaliserings-faktör enligt 11 kap. 6 §, exploateringsfaktor enligt 12
kap. 6 §, bryi-ningsfaktör och värdet per kubikmeter brytvärd fyndighet enligt
12 kap. 8 §, utbyggd effekt, taxeringseffekt, utnyttjandetid,
regleringsmöjlighet och belägenhet enligt 15 kap. 3 § och
återanskaffningskostnad enligt 11 kap. 7 § och 15 kap. 7 § samt
7.
säreget
förhållande som har föranlett justering av riktvärde.
I beslutet skall också redovisas den fördelning av
taxeringsvärdet som
"Senaste lydelse 1981:1119.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nu
variindi: lydelse
har sken adigt 5 kap. 8 .*' tredje stycket.
Värdel av en enskild värdcringsen-het anges i fulla
luseniui kronor. Avrundning sker så att översiigande belopp, som ime uppgår
iill fulh tuscnlal kronor, faiie.r bort. Regeringen elier myndighet som
regeringen bestämmer får föreskriva om de ytterligare avrundningsreglersom behövs.
röreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
13 S
Fastighetens ägare skaU underrättas om.
innehållet i fastighetstaxeringsnämnds beslut, om vad som skall iakttas av
den som vill överklaga beslutet och om innehållet i skiljaktig mening.
Underrättelsen ombesörjs i den ordning som
föreskrivs i 19 kap. 16 § sista Siyckei.
/ besluiei skall vidare anges taxeringsenhetens
lolala, enskill innehavda landareal. För lantbrukjsenhet skall den anges i
hektar med fyra decimaler och för övriga enheter i kvadratmeter.
Totalarealen för lantbruksenhet skall delas upp på
olika ägoslag. Har åkermark, betesmark, skogsmark eller skogsimpediment delats
in i flera värderingsenheier skall arealen anges för varje sädan enhet.
Avrundningen av arealen för ägoslag eller vårde-ringsenhei skaU ske till hela
hektar. Areal som understiger 0,5 hektar skall inte redovisas särskilt.
För
tomtmark som ligger på lantbruksenhet skall arealen anges i säväl hektar som
kvadratmeter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Talan
mot fastighetstaxeringsnämnds beslut förs genom besvär hos länsrätten.
21 kap.
IP
Talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut förs
genom besvär hos länsrätten men ges in lill den lokala skaltemyndigheten utom
då fråga är om besvär mot beslut av fastighetslaxeringsnämnden för vatten- och
värmekraftanläggningar. Mot beslut av den nämnden förs talan genom besvär hos
kammarrätten i Stockholm.
Besvär över fastighetsiaxerings-
Senaste lydelse 1981:280.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Besvär fär anföras av ägare av den fastighet beslutet rör
samt av vederbörande kommun och taxeringsintendeni.
Föreslagen
iyddsc
nämndens för värme- och vatien-kraftanlägguingar beslut
skal! ges in lill kammarrätten i Stockholm.
Besvär
över fa.stighetslaxerings-näinnds beslut får anföras av ägare av den fastighet
beslutet rör samt av vederbörande kommun och taxeringsintendeni.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 § -'
Besvär av
ägare av fastighet skal! ha inkommii senasl den 15 september under
taxeringsåret.
Besvär av
ägare av fastighet skall ha inkommii senast före ulgången av mars månad året
efter ttixeringsåret.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 § -
Kommuns besvär skall anföras före Ulgången av
oktober månad under taxeringsåret.
5 § 2
Taxeringsinteni har rätt att anföra besvär intiU
utgången av november månad under taxeringsåret. Han skall inom samma tid ange
yrkanden och gmnder för besvärstalan, om inte med hänsyn till utredningens
vidlyftighet eller andra synnerliga skäl länsrätten medger anstånd.
Kommuns besvär skall ha kommit in före ulgången av maj
månad året efter taxeringsåret.
Taxeringsiniendentens
besvär skall ha kommit in före utgången av juni månad årel efter taxeringsåret.
Han skall inom samma tid ange yrkanden och grunder för besvärstalan, om inte
med hänsyn till utredningens vidlyftighet och andra synnerliga skäl rätten
medger anstånd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6P
Inkommer
besvär från ägare av fastighet efter den i 3 § angivna tiden men före utgången
av november månad under taxeringsåret, får länsrätten pröva besvären om
taxerings-intendenten helt eller delvis biträder besvären i sak.
Inkommer
besvär från ägare av fastighet efter den i 3 § angivna tiden men före utgången
av juni månad året efter taxeringsåret, får rätten pröva besvären om
taxeringsintendenten helt eller delvis biträder besvären i sak.
22 kap.
2P
Mot länsrätts beslut i fråga, som Mot länsrätts beslut i fråga, som
avses
i 20 kap. 15 §, får talan inte avses i 19 kap. 15 §, får talan inte
föras. föras.
4 § 2'
Vid prövning av mål om allmän fastighetstaxering består
kammarrätt av tre lagfarna ledamöter samt två av de särskilda ledamöter som
avses i 5 §. Utevaro av en av de
Vid prövning av mål om fastighetstaxering består
kammarrätt av tre lagfarna ledamöter samt två av de särskilda ledamöter som
avses i 5 §. Utevaro av en av de särskilda leda-
' Senaste lydelse 1981:280. Senaste lydelse 1981:280.
"Senaste lydelse 1981:280. Senaste lydelse 1981:280. "Senaste lydelse
1981:1119.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1984/85: 222
Nuvarande lydelse Föreslagen lyddse
siirskilda ledamöierna liindrar doek möterna hindrar
doek ime au mål inte au mål avgörs orn tre av kam- avuörs om tre av
kammarrällens mamitlens ledamöter i'ir ense om ledamöter är ense om
slulel. slutet.
L!tan liinder av vad som sägs i första stycket fär
regeringen belriiffande vissa grupper av ifrågitvarande må! föreskriva, att
bestämmelsen om att särskilda ledamöier skali delt.t vid mäleiis prövning inte
skali lillämpas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Regeringen
förordnar för liögsl fem år i sänder för varje kammarrätt minsl nio, högst
tjugo i praktiska vär\' förfarna personer med god kännedom om
fastighetsförliåUan-den i allmänhet att efter kallelse inträda såsom
ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om allmän
fastighetstaxering. Av dessa personer skall i fråga om. varje kammarrätt
minst tre äga kunskap beträffande värdering av skogsmark och växande skog,
minsi ti'å beträffande värdering av vattenfallsfasiig-het, minst två
beträffande värdering av jordbmksfaslighet i övrigt och minst två beträffande
värdering av annan fastighet i övrigt. Avgår sådan person under den tid, för
vilken han har blivit utsedd, förordnar regeringen annan person i hans
ställe.
§ '
Regeringen förordnar för högsl fem år i siinder för varje
kammarrätt minsl nio, högst tjugo i praktiska värv förfarna personer med god
kännedom om fastighetsförhållanden i allmänhet att efter kallelse inträda
såsom ledamöter i kammarrätten vid handläggning av mål om fastighetstaxering.
Av dessa personer skall i fråga om varje kammarrätt minst tre äga kunskap
beträffande värdering av skogsmark och växande skog, minst två beträffande
värdering av jordbmksfastighet i övrigt och minst två beträffande värdering av
annan fastighet i övrigt. För kammarrälten / Stockholm förordnas minst tre
personer beträffande värderingen av vatten- och värmekraftanläggningar. A vgår
särskild ledamot för fastighelstaxering under den tid, för vilken han har
blivit utsedd, förordnar regeringen annan person i hans ställe. Ledamot som här
sägs skall vara myndig svensk medborgare. Han får inte vara i konkurstillstånd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
tjänstgöring,
ersättning av statsmedel enligt bestämmelser som meddelas av regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen meddelar närmare föreskrifter angående
inkallande av de särskilda ledamöterna till tjänstgöring i kammarrätt samt
angående ordnandet av kammarrätts arbete med handläggning av mål om allmän
fastighetstaxering och därmed sammanhängande frågor.
Särskild ledamot får för tid,
6F
Regeringen meddelar närmare föreskrifter angående
inkallande av de särskilda ledamötema till tjänstgöring i kammarrätt samt
angående ordnandet av kammarrätts arbete med handläggning av mål om fastighetstaxering
och därmed sammanhängande frågor, under vilken han varit inkallad till
'Senaste lydelse 1981:280. "Senasle lydelse 1981:280.
Senaste lydelse 1981:280.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Vid besvär över kammarrätts beslul i mai om allmän
faslighelsiaxering skal! besvärshandlingen ha kommit in inom två miinader ftån
den dag dä klaganden har fåll de! av beslulel.
Föresioaen lydelse
529
Vid besvär över kammarrätts beslul i mål om
faslighelsiaxering skall besvärshandlingen ha kommii in inom två månader från
den dag då klaganden har fåll de! av beslutet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
1 Har ägare av fastighet, som skall få underrättelse
enligi 20 kap. /S §, inte fått sådan underrättelse senast den 15 augusti under
laxeringsåret, får ägaren anföra besvär intill utgången av året efter taxeringsåret.
Har underrättelse som avses i 20 kap. 14 eller 18 § haft
felaktigt innehåll, får ägaren anföra besvär före utgången av femte året efter
taxeringsåret.
Kap.
§ 30
Har ägare av fastighet, som skall fä underrättelse enligt
19 kap. 16 eller 17 § eller enligt 20 kap. 13 §, inte fått sådan underrättelse
senast den 15 februari året efter taxeringsåret, får ägaren anföra besvär
intill utgången av året efter taxeringsåret.
Har underrättelse som avses i första stycket haft
felaktigt innehåll, får ägaren anföra besvär före utgången av femte året efter
taxeringsåret, dock senast det är då nytt eller förändrat basvärde har åsatts
fastigheten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 § "
Den
som enligi 21 kap. 1 § får föra talan mot fastighetstaxeringsnämnds beslut
får före utgången av femte året efter taxeringsåret anföra besvär.
Fastighetsägare får föra talan mot lokal skattemyndighets
beslut och fastighetstaxeringsnämnds beslut före utgången av femte året efter
taxeringsåret, dock senast del år dä nytl etter förändrat basvärde har åsatts
fastigheten,
1.
om fastighet
genom förbiseende inte hcU blivit taxerad,
2.
om taxering har
ägt mm av annan egendom än fastighet eller om värde har bestämts för egendom
som avses i 7 kap. 16 §,
3.
om fastighet
har upptagits såsom skattepliktig fastän den är undantagen från skatteplikt,
eller har undantagits från skattephkt, trots att så inte hade bort ske,
4.
om fastighet
eller del av fastighet har taxerats på mer än en ort eller eljest blivit
dubbeltaxerad,
5.
om
taxeringsbeslut beträffande fastigheten har blivit oriktigt på grund av
felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende,
6.
om
förvaltningsdomstol genom lagakraftägande beslut i mål om fastighetstaxering
har frångått behörig myndighets anvisning om riktvärde för visst värdeområde
och besvären rör fastighet inom samma värdeområde.
'Senaste lydelse 1981:280, ' "'Senaste lydelse
1981:1119. ''Senaste lydelse 1981:1119.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nu 1
'arni:de lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
7. om fasiigiie! pii grund av au underlaget för taxering,
av ftislighelen har varil felakiigl eller ofullsiändigi har åsatts väsenlligl
annorlunda taxering än som bort ske,
S. om eljest sädana omständigheter föreiigger, som bort
föranleda väsenfligt annorlunda taxering ocii särskilda skäl föreligger för
prövning av besvären.
Kom.mun och taxeringsintendeni fär föra lalan mot lokal
skattemyndighets och fastighetslaxerings-nämnds beslut före ulgången av femle
årel efter taxeringsåret, dock senas! del år då nyu eller förändrat basvärde
har åsatts fasligheten,
1.
om
fastighet genom förbiseende inte har blivit taxerad,
2.
om
taxeringsbeslut beträffande fastigheten har blivit oriktigt pä grund av
felräkning, misskrivning eller annat uppenbart förbiseende.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Besvär
enligt detta kapitel prövas av länsrätten. Har taxeringen prövats av
länsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Har taxeringen prövats av
kammarrätt eller regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.
Regeringsrätten
och kammarrätten får, om besvär enligt detta kapitel finnes böra upptas
till prövning, förordna att målet skall upptas och vidare handläggas av
länsrätt.
3 § 3
Besvär enhgt detta kapitel avseende annan egendom än
vatten- och värmekraftanläggning prövas av länsrätten. Har taxeringen prövats
av länsrätten, skall kammarrätt pröva målet. Avszr besvären vatten- och
värmekraftanläggning skaU de iställel för av länsrätten i första instans prövas
av kammarrätien i Siockholm. Har taxeringen prövats av kammarrätt eller
regeringsrätten, skall regeringsrätten pröva målet.
Regeringsrätten och kammarrätten får, om besvär avseende
annan egendom än vatten- och värmekraftanläggning enligt detta kapital finnes
böra upptas till prövning, förordna att målet skall upptas och vidare
handläggas av länsrätt. Regeringsrätten får i motsvarande faU förordna att mål
om vatten- och värmekraftanläggning skall upptas och vidare handläggas av
kammarrätien i Stockholm.
'Senaste lydelse 1981:280.
opaginerad Kontrollera mot PDF
■Juvorande
lydelse
Föresliigen
iydels
opaginerad Kontrollera mot PDF
i 5'
Besvärsrätt, som eniigl 21-23 kap. giiiier för ägare av
fastighet, lillkom-nier den som vid ingången av tax-eiuigsåret är ägare av
faslighet liksom den som därefter, dock senasl före .ingången av femte året
efier taxeringsåret, har blivit ägare av fas-ttgtictcii ävensom arrendalor,
vilken jämlikt avtal, ingånget efter kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot
ägare har att ansvara för skatt för fastighets garantibelopp.
Besvä.i-sräiL som enligt 21- 23 kap. giiiier för ägare av
iasiighei, tillkommer den som Nid ingången av taxeringsåret är ägare av eller
delägare i fastighet liksom den som därefter, dock före ulgången av taxeringsåret,
har blivit ägare av eller delägare i fastigheten ävensom den som vid nämnda
tidpunkter var arrendalor av fasiigheien, om han jämlikt a'»tal, ingånget efter
kommunalskattelagens ikraftträdande, gentemot ägare har att ansvara för skatt
för fastighets garantibelopp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 §
Finner
länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär rörande
allmän fastighetstaxering, att taxeringen har verkställts på orätt ort eller
har underlåtits på rätt ort, får rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga
erforderlig rättelse. Taxeringen får dock inte höjas utöver vad tidigare hcU
bestämts, om inte sådan höjning har yrkats i besvären.
Finner
länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten vid prövning av besvär rörande
fastighetstaxering, att taxeringen har verkställts på orätt ort eller har
underlåtits på rätt ort, får rätten, efter vederbörandes hörande, vidtaga
erforderlig rättelse. Taxeringen får dock inte höjas utöver vad tidigare har
bestämts, om inte sådan höjning har yrkats i besvären.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 § ''
Angående fullföljd av talan mot beslut i anledning av
besvär som har anförts i särskild ordiung, så ock i fråga, som avses i 3 §,
skall i tillämpliga delar gälla vad i denna lag i övrigt är föreskrivet
angående besvär rörande allmän fastighetstaxering.
Angående fullföljd av talan möt beslut i anledning av
besvär som har anförts i särskild ordning, så ock i fråga, som avses i 3 §,
skall i tillämpliga delar gälla vad i denna lag i övrigt är föreskrivet
angående besvär rörande fastighetstaxering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Har part anfört besvär över länsrätts eller kammarrätts
beslut i mål angående fastighetstaxering, får även motpart föra talan mot
beslutet, även om den för honom föreskrivna besvärstiden har utgått; dock
åligger det honom att inkomma med sådana besvär inom en månad från utgången av
den tid inom vilken de först anförda besvären skolat anföras.
Vad som sagts i första stycket skall äga motsvarande
tillämpning i fråga
'■'Senaste
lydelse
1981:280.
** Senaste
lydelse
1981:280.
'* Senaste lydelse
1981:280.
'* Senaste lydelse
1981:280.
Prop.
1984/85:222 76
Nuvarande lyddse Föreslagen lydelse
om besvär som har anförts eniigl 19 kap. 14 § andra
stycket. ,4terkallas eller fiiiialier eljesi den första besvärstalan, är även
den senare besvärstaian förfallen.
Denna lag träder i krafl dagen efler den, dä lagen eniigl
uppgifl på den har kommit ut från iryckei i Svensk författningssamling och
tillämpas första gången vid 19S7 års fastighetstaxering; dock iitt äldre
bestämmelser tillämpas vid fastighetstaxeringar före år 1987.
Prop.
1984/85; 222 77
Bilaga 3
Saninianställnin! hv
remis.syttraiiden över hetäiikaiidet (SOU 1984: 37 oth 38) RiiJhtnde
laslighetsia.xerir.g m. m.
1 Reinissjnstanserna
Efler remiss har yllranden över beiäpkandet avgetls av
Svea hovrätt, kammaiTätten i Siockholm, kanimarriiticri i Göleborg,
kammarriitien i Sundsvall, länsrätten i Stockholms län, länsrätten i
Öslercöiiands län, länsrätten i Väslmanlands län, domsiolsverkei,
cenirainämndeii för fas-ligheisdata (CFD), riksskatieverkel (RSV),
lanlbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, statens lantmäteriverk (LMV), slalens
vallenfallsverk, slatskonlorel, riksrevisionsverkei (RRV), siaiisiiska
centralbyrån (SCB), och länsslyrelserna i Stockholms, Uppsala. Östergöflands,
Jönköpings, Krislianslads, Malmöhus, Hallands, Göleborgs och Bohus,
Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Väslemorrlands, Jämtlands saml Västerbottens
län efler hö.-ande av den eller de lokala skattemyndigheter som resp.
länssiyrelse bestämmer. Vidare har yttranden kommii in från riksdagens
ombudsmän, bankinspektionen. Tekniska högskolan, bostadsstyrelsen, siaiens
inslitut för byggnadsforskning, slalens planverk, domänverkcl (DV), länsslyrelserna
i Gävleborgs och Norrbotiens län, Stockholms kommun, Nyköpings kommun, Umeå
kommun, Sveriges Fasflghelsrnäklarsamfund, Centralorganisationen SACÖ/SR,
Föreningen aukloriserade revisorer (FAR), Föreningen Sveriges
byggnadsinspektörer. Föreningen Sveriges fögderitjänstemän, HSB:s riksförbund
Konungariket Sveriges sladshypolekskassa. Landsorganisationen i Sverige (LO),
Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Samfundet för
faslighelsvärdering, Svensk industriförening. Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF), Svenska bygg-nadsentrepenörföreningen (SBEF), Svenska elverksföreningen.
Svenska företagares riksförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund. Svenska
kommunförbundei. Svenska kraflverksföreningen. Svenska revisorsamfundel (SRS),
Svenska riksbyggen. Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges allmänna hypoieksbank, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO),
Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC), Sveriges
fastighetsägareförbund, Sveriges hanlverks-och industriorganisation -
SHIO-Familjeföretagen, Sveriges industriförbund, Sveriges jordägareförbund,
Sveriges redovisningskonsullers förbund, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Sveriges trahusfabrikers riksförbund, Sveriges villaägareförbund.
Taxeringsnämndsordförandenas riksförbund (TÖR), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Trädgårdsnäringens riksförbund. Kammarkollegiet.
Fögderichefsförenin-gen och Ekedals koloniträdgårdsby.
Prop.
1984/85:222 78
S.ACO.'SR iiar åhei-(ip:i: ett inom. JUSEK uppi'ättai
yu.i';\iidc. LRF har åberopal etl inom Lanib!"ui:ariias skattedeleaiiiion
uppritttai luiäiiinde lill vilkel .iven overiaes Skogsiigareföreninnars
RiksiTirbiind i iilli väsenlligi anshni; si.i;, S.'\F ocii Sveriges
indusii'iförbund iti-u' iVi;ero;::i; e;i yltrande frän Näriiigsliveis
si;aUedelcgaiiou, S\'enska e!verksi"i)reniiiaen har åbero-pit dei av
Svenska kraiiverksföreniniien octi statens \'attcnta!isvei'k ge-nieiisaml
avaivna viiraiidel.
2 Remis.';instan.sf:-iias huvudsakliga instiiilning
Många remissinstanser lillstyrker alt
fasligheisiaxeringskommilténs förslag til! iullande faslighetstaxering införs.
Fördelarna med ell rullande system anses främsl vara att arbelel med
fasiighetsiaxeringen sprids över liden och medför en jämnare arbetsbelastning
för skatteförvaltningen saml att de spiängvisa förändringarna av
laxeringsvärdena undviks. De ulökade möjiigheieina till omtaxering anses
undanröja en väsenflig brisl i del nuvarande systemel. Genom all
fastighelslaxerigen kommer all inordnas i den ordinarie skalleadministraflonen
med ijänslemannagranskning anses att taxeringarna kommer att bli mer enhelliga.
Nägra inslanser påpekar att förslagel medför skallehöjningar för
faslighelsägarna. De framför all, innan en mllande faslighetstaxering införs,
en undersökning bör göras för alt klarlägga i vilka hänseenden taxeringsvärdet
har betydelse i skallesystemet. Andra remissinstanser ifrågasätter om värdena
eniigl 1981 ärs AFT kan läggas lill gmnd för en rullande fastighelstaxering. De
föreslår därför all en ny allmän fastighetstaxering eller avstämning görs innan
det nya systemet införs. Flera remissinstanser avstyrker kommitténs förslag.
Några hänvisar till den reservalion och de särskilda yttranden som lämnals mol
kommitténs förslag. Andra instanser menar, i likhet med en enhällig riksdag,
att fastighetstaxeringssysiemei bör bli föremål för en förutsättningslös
översyn av såväl de maleriella som formella reglema innan ell system med
mllande faslighetstaxering införs.
Svea hovrätt har inle någon erinran mot förslagets
principiella ulformning. Förslagel anses tillgodose syftet eligt utredningens
direktiv atl åstadkomma en snabbare anpassning än f.n. av taxeringen till
ändrade fastighetsvärden. Vidare menar hovrätten all främst de föreslagna
organisatoriska förändringama sannolikt kommer atl medföra en effeklivare
fastighetstaxering.
Kammarrätten i Göteborg har inget att erinra mol den
principiella uppbyggnaden av det föreslagna förfarandet. Den valda metoden,
som i princip överensstämmer med den som har använls vid 1981 års allmänna
faslighetstaxering leder säkerligen till ett genomsnittligt mera korrekt resultat
än andra tänkbara metoder. Det kan dock inte uteslutas att metoden i vissa -
antagligen relativt få - fall kan medföra en oriktig taxering. Det
Prop.
I9S4/S5: 222 79
är inle otänkbar! aU del såviil inom eu värdeomräde som
inom eli pris-biidningsomi'äde finns enklaver elier liknaiide där
prisutvecklingen har varir avvikande. Det Unus inie iiikMin möjiigliel ali få
sädana omsiiuidiche-tei' beaktade niir den indviducila laxeringen skall
fasislällas. Detia äi' enligi karrimarräitens mening en allvarlig brisi.
KammaiTätten vill därför föiorua ali den föreslagna oidningen kom!)ieilei'as
med cn möjlighei ior domstol ali korrigei-a ell riktvärde. Naturiiglvis mäsie
det handla om uppcnbaia fal! av felaliiigt riktvärde, i en sädan process bör
riktvärdeiabellerna kunna frångås bara om den skatiskyldige kan vis;: atl de
inle siii.mmer för den enklav eller liknande diu hans fasiighei är belägen. En
sådan uppmjukning skulle, enligt kammarrällen, knappast innebära någon risk för
au man föriorar de slora fördelar som det föreslagna sysiemel i sig synes
innebära.
Länsräiien i Siockholms län flnner all förslagen i
betänkandet är ägnade all älminslone minska de olägenheter som finns inbyggda i
del nuvarande sysiemel. Förslagen är ocksä lekniskl genomförbara men länsrätten
avslyrker ändå all förslagen genomförs i sin helhet och i elt sammanhang.
Länsrätten framhäller atl beiänkandei inle diskulerar några allernaliva
lösningar, all förslagen ofta inle är särskili väl motiverade, atl åtskilliga
frågor alltjämt är outredda och atl förslagen följaktligen brister i fräga om
analys. En samtidig omläggning av de maleriella värderingsreglerna,
laxe-ringssystemet, proceduren och organisationen är en myckel omfattande
reform som släller utomordentliga krav på dem som skall hanlera del nya
systemet. Än värre är anser länsrätten atl förslagen avses bli genomförda under
samma lidrymd dä man kan förvänla sig en mycket genomgripande förändring av
systemet för den direkta inkomstbeskattningen. Etl samtidigt genomförande av
de båda reformema riskerar all leda lill ell fullständigt sammanbrott.
Länsrätten anser alt del i vart fall kommer att slälla omänskliga krav på
skatteförvaltningen och medföra slor förvirring hos allmänheten. Vidare menar
länsrätten atl del ulan vidare kan konstateras atl sådana lokala
skattemyndigheter som förutsätts för ell genomförande av
fastighetstaxeringskommitténs förslag inle flnns idag och inte heller lär hinna
byggas upp på etl par tre års sikt.
Länsrätten i Östergötlands län anser atl ur länsrättens
synvinkel synes förslagel med en mllande fastighetstaxering inte innebära någon
egenflig vinning. Del finns risk för atl tvärtom totalt sett över perioden en
ökad arbetsbelastning uppkommer för länsrätten och då en arbetsbelastning med
mål som flll övervägande del inte förtjänar domstolsprövning därför atl de
egentligen bara handlar om hur värderingsnormer skall tillämpas. Betraktat ur
andra synvinklar menar länsrätten emellertid att del föreslagna sysiemel kan
sägas innebära fördelar. De koslnadsmässiga fördelar som kommiitén räknal med
synes dock myckel diskutabla. Länsrätten sätter ett stort frågetecken för
kommitténs sätt att göra dessa beräkningar. Länsrättens slutsats blir därför
atl en mllande fastighetstaxering knappast kan antas komma atl medföra någon
egenllig kostnadsminskning tolall selt.
Prop.
1984/85:222 80
Mycket ivdcr i s-iillei på all en sädan laxering skulle
bli dyrare iin den som nu flllämpas. .4 andra sidan menar liiiisräilen synes
äiskilligi siä :;li vinna genom en rullande fasligheisiaxciing. som gi.ii'deii
överlägsen den giillande ordniitcen, fntinibrallt dä man lär eu fortlöpande
anpassninu tili piisnivä-förändringarns och inte den mycket ryckvisa
anpassning, som nuvarande ordning medibi' ocli all även .själva arbeiei med
laxerinsjen i"ördelas mc!'a jämnt över åren och görs till eti löpande
arbele i slällei Ibr cu arbeie skovvis.
Länsrätten i Väsimaidands län anser all eu nytt
fasiigheislaxeringssys-tem är välkoinmet under föruisättning atl dci kan
förberedas och organiseras så alt det ger ett bälire taxeringsresulial. Del
krävs också att lillriick liga personella resurser ställs lill förfogande. Som
förslage! till fastighelstaxering har utformats slälls del slora krav pä de
lokala skaltemyndighelerna, som ocksä kan räkna med nya arbelsuppifter till
följd av skatleförenklingskommitléns förväntade förslag. Länsrätten sätter
därför ifråga om inte lokala skattemyndighetens organisalion och struktur i
skatleförvallningen borl klarläggas innan de båda förslagen sätts i sjön. Del
mäsie ocksä stå klart att tillräckigl kvalificerad personal flnns all tillgå
för de nya arbetsuppgiflema.
Domstolsverket anser atl elt system med rullande
fastighelstaxering har belydande fördelar. Genom ell sådant system kan
arbetstoppar och administrativa olägenheter som de allmänna
fastigheislaxeringarna hillills har medfört undvikas i stor utsträckning. De
förslag till adminsirativa, processuella och organisaloriska lösningar som
kommiitén lägger fram har dock enligt domstolsverkets mening i vissa delar
myckel stora brister, Förslagel till ett system med rullande
fasiighetsiaxeringen kan därför genomföras bara under fömsällning alt
förfarandebestämmelserna arbetas om.
Centralnämnden för fastighetsdata anser att den föreslagna
ordningen med rullande taxering kan genomföras utan större konsekvenser för fastighetsdatasyslemet,
Rikskaiteverket menar all elt mllande system synes väl
ägnat atl komma tillrätta med del nuvarande tunggrodda och koslsamma sysiemel
för faslighetstaxering, RSV tillstyrker därför att ett mllande syslem införs i
huvudsak enligt de rikflinjer som föreslås i betänkandet. RSV förutsätter
därvid att skatteförvaltningen lillförs de resurser som erfordras för att
effeklivl kunna fullgöra arbetet med taxeringen.
Lantbruksstyrelsen har inget att erinra mol kommitténs
förslag till grundläggande utformning av en mllande fastighetstaxering med
delmomenten omiaxering, omräkning och avstämning.
Skogsstyrelsen tillstyrker faslighelstaxeringskomrnitténs
förslag i stort och anför all fördelarna med en successiv anpassning av
taxeringsvärdena flll marknadsvärdena överväger när del gäller de synpunkter
som skogsstyrelsen har att beakta. Till dessa fördelar hör jämnare
arbetsbelastning i taxeringsarbetel, större möjligheter att vidmakthålla vunnen
kompelens.
Prop,
1984/85:222 S!
biiure möiiigheler au fördjupa varderingsarbeiel vad
gj-jller siöire enheter genom minskal arbele med de mindre iäslighelerna och
minskad börda .''ör uppgiftslämnama. Till nackdelaiT.a med den föreslagna
ordningen hör enligt skogsslyrelsen risken för slumpartad uppgiflsinsamling
som kan bii följden av insamlingen av uppgifler vid besök på lästigheien i
andra syflen iin för iäsiighctsvärdering. Vidare kan deit myckel generösa
rälien lill omtaxering bli en belaslning för samhället, Reclema måsle vara
sädana att onödig byråkrati ej skapas.
Lantmäleriverkel anser atl det biide för dci allmänna och
för den enskilde är positivt au taxeringsvärdena konlinueriigl anpassas med
hänsyn til! läsiiglieternas pris- och heskaiTenhelsföritndringar. Del
föreslagna rullande fastighetstaxeringsförfarande! innebär för
lanimälerivejkets del en nödvändig uljämning av arbetsuppgifterna i liden.
Lantmäteriverket tillslyrker därför atl förslagel genomförs,
Slatens vallenfallsverk. Svenska Kraflverksföreningen och
Svenska Elverksföreningen menar atl ell nyll sysiem med rullande
faslighetstaxering enligt belänkandels förslag innebär en jämnare fördelning av
arbelet och därmed en enklare och billigare administration. Förslaget har
sammantaget sådana fördelar att detsamma i princip tillstyrks.
Statskontoret ansluter sig til! kommitténs uppfattning atl
det är angeläget med ändring av nuvarande syslem. Kommittén har emellertid
vall all lägga fram etl konkret förslag ulan all annal än antydningsvis
överväga allernaliva förslag med utgångspunki i nuvarande system. Slatskonlorel
anser all fler alternativ skulle ha redovisals och utvärderats innan slutlig
ställning kan tas till hur ett nytt system för fastighelstaxering slulligl
skall utformas. Därmed menar inte kontoret att kommitténs förslag inte är
genomförbart eller att det inle innebär en förbättring av nuvarande tungrodda
system med en stor tillfällig organisation i princip vart femte år.
Föreliggande förslag bör kunna vara utgångspunkt för en ny modell för
fastighetstaxering.
Riksrevisionsverket lillstyrker kommitténs förslag atl
ersätta den allmänna och den särskilda fastighetstaxeringen med en åriig
taxering, s.k. mllande fasflghetstaxering. Administrativa fördelar uppnår
enligt RRVs bedömning genom atl laxeringsarbelel kan dels fördelas jämnare över
åren, deis genomföras med en fast organisation. En mllande fastighelstaxering
leder till att taxeringsvärdena ändras konlinueriigl för alt motsvara aktuella
marknadsvärden. Mot bakgrund av all taxeringsvärdena används inom mänga olika
områden har taxeringsvärdenas kvalitet slor betydelse. Med hänsyn till de
problem som varit förknippade med 1981 års allmänna fastighetstaxering anser
RRV alt gällande taxeringsvärden inle kan läggas till gmnd för en rullande
fiistighelstaxering.
Länsstyrelsen i Stockholms län anser atl del nu lämnade
förslagel om mllande fasflghetstaxering är väl genomarbetat. Länsstyrelsen
tillstyrker, all det nuvarande svårhanterliga systemet med allmänna och
särskilda 6
Riksdagen 1984185. I saml. Nr 222
Prop.
1984/85:222 82
fasiiglietslaxeringar crs.=iUs a' en i-:il!ande
fasiighcisiiixering i huvudsak enligt kommitténs rikitin.ier. Vidare anser
länssiyrelsen au de nu gällande laxeringsväi"dena — som siilundii i
huvudsak åsatis vid allmänna faslighets-laxeringci! 1981 uppfyller de krav som
bör kunna ställas pä "ingängsviir-dcn" i eil nytt syslem som bygger
pä aulomalisk uppräkning av giUlande värde. Någon yilei"lit;are alimiin
fastighelstaxering bor bl.a. däiior inle genoiniöi"as innan det av
kommiuén föreslagna systemet genomföres.
Länsstyrelsen i Uppsala län delar koinmilléns uppfattning
ati man bör söka införii etl syslem som motverkar språngvisa förändringar av
taxeringsvärdena. Sysiemel bör även möjliggöra för laxeringsmyndighelerna au
med bäsla möjliga informalionsunderlag och med hjälp av ADB-leknik komma fram.
lill så längl möjligl likformiga taxeringsvärden. Kommiuén föreslåratl en
rullande fastigheisiaxering införs. Länssiyrelsen ansluter sig i princip lill
förslaget och förulsiiiler alt om delta förslag genomförs noggrann utvärdering
görs av del syslem som beslutas.
Länsstyrelsen i Östergötlands län delar i princip kommitténs
uppfattning au tiden nu är mogen alt övergå till mllande fastighelstaxering.
Ett sådant syslem skulle bl.a. innebära en fasiare och enhetligare organisation
för taxering av fastighet. Vidare anför länsstyrelsen alt detta i sin lur komer
all medföra en bättre taxering med en jämnare fördelning av taxeringsarbetel
över åren och för fastighetsägarna innebär del föreslagna systemel atl
taxeringsvärdena kontinuerligt kommer all följa prisutvecklingen på fastighetsmarknaden
och att stora förändringar av taxeringsvärdena undviks. Länsstyrelsen delar
kommitténs uppfattning att 1981 års allmänna fastighetstaxering gett ett
tillfredsställande resultat värdenivämässigl. Även om värdenivån är
tillfredsställande förekommer del felaktigheter i taxerings-underiagel. Att
genomföra en ny allmän fastighetstaxering enligt konventionell metod anse
länsstyrelsen emellertid inle realistiskt och försvarbart ur kostnadssynpunkt.
Troligen skulle inte heller någon avsevärd förbättring i underlaget
åstadkommas. Länsstyrelsen ställer sig därför positiv flll att etl system med
rullande fastighetstaxering införs men bristema i nuvarande system måste dock
försi avhjälpas. Länsstyrelsen föreslår därför att övergången sker först år
1988 för all bristerna skall hinna ålgärdas.
Länsstyrelsen i Jönköpings län avstyrker kommitténs
förslag på de gmnder som anförts i den reservalion som avlämnats av tre av
kommitténs ledamöter,
Länssiyrelsen i Kristianstads län kan inte tillstyrka det
framlagda förslagel om rullande fastighetstaxering. Länsstyrelsen delar
emellertid uppfattningen att det nuvarande systemel med allmän
fastighetstaxering vart femte år innebär orimliga påfrestningar på
skatteadministrationen. Fär atl i viss mån hindra dessa påfresiningar bör det
enligt länsstyrelsens mening övervägas om inte allmän faslighetstaxering kan
genomföras på annal säll, t. ex. kategorivis enligt den tidtabell som framlagts
i förslagel. Länsstyrelsen fömtsätter då att värderingsmodellerna efter hand
ses över i förenklande syfte.
Prop, 1984/85:222 83
Länssryrelscn i Malmöhus län är posilis' lili utredningens
förslag i dess huvuddrag. Länsstyrelsen anför vidare au den nuvarande
organisalionen inte tå! en ytteriigare aikmän fastighelsla>:eriRe. Er:
förändi-ing måsie tiil sländ för att adminislralivt kunna klara a\'
faslighelstaxeringcn i framliden. En rullande fastighe!siaxering pä dei sätl
som faslichelsiaxerinttskoinmit-tén föreslagil skulle, i dess iiuvuddrag
underlätta hanleringen av fastighetstaxeringen.
Länsstyrelsen i Hallands län avstyrker ulredningens
förslag om rullande fasiigheista.-iering och men-ar all förslaget är
ofullsiiincigt utrett och f.n. innehåller belydande brister ocli nackdelar.
Vlierligare ulredning erfordras därför. Om rullande faslighelsiaxering härvid
fortfarande anses vara elt alternativ bör denna baseras pä en yUeriigare
taxering enligt nuvarande modell.
Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län år överens med
kommillén all väsentliga förändringar är nödvändiga i det nuvarande systemet
för fastighelstaxering. Länsstyrelsen delar också kommitténs uppfallning alt
en övergång till en rullande faslighelsiaxering är en möjlig och lämplig
lösning på problem som flnns pä omrädei. Länsstyrelsen delar den uppfallning
som framförs i reservalionen och de särskilda yttrandena att 1981 års värde
inle Ulan vidare kan läggas tiil grund för etl nytl syslem med rullande
fastighetstaxering varför länsstyrelsen anser att man först måsle se över 1981
års värden så alt grunden blir så korrekt som möjligl inför del nya systemet.
Övergången flll mllande faslighetstaxering föreslås därför ske försi år 1988 sä
all rättelser av felaktigheter i 1981 års värden skall hinna göras under åren
1986 - 1987. De fasiighelsägare som anser alt taxeringsvärden pä deras
fastigheter har beräknals efter exempelvis en felaktig bostadsyta eller en för
hög slandardpoäng beredes flllfälle atl komma in med nya deklaralioner för all
få rättelse. I denna lidigarelagda omlaxe-ringsmöjlighel skall då även
innefattas byggfel, radon saml fukt- och mögelskador. Eftersom del synes mesl
angelägel atl rätla eventuella fel vid småhustaxeringen bör eniigl
länsstyrelsen denna kategori fastighetsägare ges omtaxeringsmöjligheter redan
år 1986. Rättelse av fel beiräffande övriga kategorier fasligheter bör kunna
ske år 1987. Öm man gör en sådan mindre omtaxeringsomgång kan länsstyrelsen
inte se att det flnns anledning atl motsätta sig en övergång till etl mllande
syslem.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län ansluter sig i princip till
kommitténs förslag och ser det som angeläget atl ell syslem med mllande
fasflghetstaxering genomförs.
Länsstyrelsen i Örebro län anser atl ell syslem med
mllande fastighetstaxering bör genomföras efter i huvudsak de nu föreslagna
rikflinjerna. Därvid bör alla möjligheter till förenklingar och undvikande av
gränsdragningsproblem beaktas. Vidare ifrågasätter länsstyrelsen starkt
behovet av en lidigarelagd omlaxeringsmöjlighet för rättelser gmndade på vissa
bestämda förhällanden som radonpäverkan samt fukl och mögelskador. De
Prop.
1984/85: 222 84
fal! som del kan bii friiga om all o.qitaxera a\' angivna
skiil torde vara ber;rän.saae till aniaiei och loi-de inic bli fler än au de
hinner behandlas inom det ordinarie omla>'eringsförfaraiidei. Enligt
liinssiyrelsens uppfauning kan en lidigarelagd omtaxei-ing komma an slöra
ibrbi;redeisema för öveigång till rullande laxering.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län lillslyrker i princip del
förslag till mllande faslighetstaxering m.m. son> nu lagts fram i
belänliandei. Vidare siiillcr sig länssiyrelsen myckel iveksam tii! en ny
allmän faslighelsiaxering och anser au en sådan taxering knappasl torde ge ell
sä mycket bälire fakiaunderlag atl den är moliverad. Länsstyrelsen påpekar alt
1981 års allmänna faslighelsiaxering \ar en "massvärdering" som i
slor ulslräckning byggde pä fasla värderingsmodeller. All fe! därvid kan ha
uppstått vid de olika värdefaktorernas bestämmande för enskilda enheler medför
inte alt hela AFT-8! bör underkännas som underlag för en rullande fastighetstaxering.
Eniigl länssiyrelsens beslämda uppfattning har de fel som flnns i
faktaunderlaget inle medfört atl det värdemässiga resultatet i enskilda fall
mer än mycket marginellt avviker från verkligheten.
Länsstyrelsen i Väslernorrlands län tillslyrker att del
nuvarande fastig-hetsiaxeringsförfarandet ersätts med en årlig s. k. rullande
fastighelstaxering i princip enligt kommitténs förslag.
Länsstyrelsen i Jämllands län ansluter sig i princip till
förslaget som innebär en betydligt jämnare värdenivä genom det föreslagna
omräknings-förfarandel än den nuvarande ordningen med aktualisering av
värdenivän endasl i samband med allmänna fastighetstaxeringar. Del starkaste
skälet att övergå lill etl mllande system är emellertid enligt länsstyrelsen de
administrativa problem som är förknippade med alt med femårsinlervaller bygga
upp en ny organisation med den omfattning fastighetstaxeringen har kommit att
få. Vidare påpekar länsstyrelsen att förslaget i slora delar är atl se som ett
principförslag som bygger på nuvarande regler i faslighelstaxeringslagen om
fastighetsförordningen och atl kommittén inte lämnar förslag till ändringar av
gällande värderingsregler utan i betänkandet endasl framlägger synpunkier och
rekommendationer att beaktas i kommande översynsarbele. Gällande
värderingsregler är emellertid enligt länsstyrelsen i stor utsträckning mycket
oklara, varför fömtsättningarna för hela förslaget måste anses osäkra. Såväl
taxeringsförfarandel som uppbyggnaden av organisalionen och kostnaderna härför
är i så hög grad beroende av de värderingstekniska frågoma att länsstyrelsen
fömtsätter atl dessa frågor omedelbart utreds vidare. Innan ell nytt system
las i bruk måste eniigl länsstyrelsens mening nya och ändamålsenliga
värderingsregler föreligga.
Länsstyrelsen i Västerbottens tån anser att innan övergång
sker till mllande faslighetstaxering bör utredas om vid allmän
faslighelsiaxering 1981 beslutade värden tillförlitligen kan läggas till grund
för föreslagen ny teknik.
JO tycker att den filosofi som kommitténs förslag bygger
på är riktig och
Prop.
1984/85: 222 85
fiTiinhäller atl ur de enskildas synpunkter det är
angelägel ati även sådana komponenier som \'ärderingsmeioderna i vid mening
noga övervägs i en sani!;id lösning ocli all låsningar vid i förväg uppställda
föreskrifier undviks.
Kungl. Bankinspektionen anser alt den frän sina
ulgångspunkler kan tilisivrka en övergång lill en mllande fastighelstaxering.
Vidare menar inspeklionen au dei inte ankommer på den au granska förslage! i
detalj men vil! som sitl huvudiniryck redovisa au ibrslagen är vä! avvägda och
ägnade all höja kvaliteten på värderingen.
Kungi. Tekniska högskolan anser del märkiigl all kommittén
inte på någol hål! i del rätt omfattande betänkandet anlyil den för fastighetsägarna,
särskilt villaiigarna, mest pålagliga effekten av förslagel, nämligen den
skaiieskäipning som uppkommer genom del föreslagna systemel. Skalteskärpningen
kan, menar högskolan, förhindras genom successiva förändringar i annan
lagstiftning. Incitament för sådan ändring blir dock hell naturligt mindre
eniigl del föreslagna sysiemel eflersom "chockeffek-len" mildras
genom ulportioncringen av taxeringsvärdehöjningarna. Institutionen känner sig
inle ha anledning atl ta ställning lill det rimliga i en skatieskärpning för
villaägarna men i den poliliska bedömningen av del föreliggande förslaget bör
däremoi dessa skatteeffekter beaktas.
Bostadsstyrdsen flilstyrker i princip kommitténs förslag
om en övergång till ell syslem med ruliande fastighetstaxering. De i sysiemel
ingående momenten omiaxering. omräkning och avslämning innebär eniigl styrelsens
mening all väsenlliga brisier i nuvarande syslem undanröjs. Vidare anför
slyrelsen alt även om den är för elt genomförande av kommitténs förslag i
princip kvarstår frågan om materialet frän 1981 års allmänna fastighelstaxering
är lillräckligt tillförlitligt för atl direkl kunna användas som underlag vid
övergången till ett nytt system. Bostadsstyrelsen anser del angelägel alt
ytterligare överväga frågan om behovel av omiaxering -hell eller på vissa
särskilt angivna grunder - före övergången flll elt nylt system. Inle minst av
rällssäkerhelsskäl men även med hänsyn till de skattskyldigas tilltro och
accepterande av det nya systemet torde della vara av väsentlig belydelse.
Slatens inslilul för byggnadsforskning släller sig
iveksaml till ätt förlänga intervallet mellan individuella taxeringar till
åtta år i enlighet med kommitténs förslag om avslämning. Den tidrymd som
förflyter mellan individuell prövning av fastighetens taxeringsvärden bör
enligt institutets uppfallning ej överstiga sex år. Vad beträffar behovet av
fortlöpande justeringar mellan två taxeringar kan de syflen som därmed åsyftas
enligt institutet uppnås med flexibla procenttal för schablonintäkten medan
själva taxeringsvärdena ligger fast. De nackdelar som kan anses förenliga,
främst ur fastighetsägarnas synvinkel, med förändringar av laxeringsvärdena
utan individuell prövning, skulle därvid elimineras. Det är institutets
uppfattning atl en ordning med flexibla procenttal för schablonintäkt av
faslighel bör prövas.
Prop.
1984/85:222 86
Planverkei som begränsa! sill yttrande tiii ;;u a\'se
vissa frägor som rör verkets ansvarsomriinen, d','s plan och bygglagsiifiningcn
anför atl den n\'a plan- ocii bygglagen som väntas Uiida i kraft den 1 januari
1986, kommei' att medförp. mänga nyheter som lorde inverka p;°i
faslichetsvärdena lill följd av förändringar i rätten .tU utnyttja marken.
Dessa väidei-örändrade iäkiorei' kommer enligi plauverkeis mening alt påverka
fastighetsvärdena både i höjande och sänkande riklning i betydligt mera
frekvenl omfallning än f.n. och gör det angeläget med en rulkmde laxering som
snabbi kan regislrera sådana värdeförändringar.
Domänverket tillstyrker alt fasligheisiaxeringskommilténs
förslag all en mllande fastighetstaxering införs.
Länssryrdsen i Gävleborgs län lillslyrker kommilléns
förslag och menar att ett system med mllande faslighelsiaxering skulle
undanröja m.änga av de adminisiraliva olägenhelema med ojämn arbelsbelaslning.
Del skulle vidare möjliggöra en från allmän synpunkt önskvärd succesiv
anpassning av taxeringsvärdena lill förändringarna i beskaffenhel och
marknadsprisnivå.
Länsstyrelsen i Norrbotiens län tillslyrker i stort
kommitténs förslag och menar atl förslaget til! rullande fastighetstaxering bör
medföra en jämnare arbetsbelastning vid faslighetstaxeringarna liksom en bättre
efteklivitet och kvalitet på arbetet samt ocksä en jämnare och bättre
anpassning av taxeringsvärdena till prisnivån på fastigheter.
Stockholms kommun anseratt det finns fördelar med mllande
fastighetstaxering i jämförelse med nuvarande system men menar atl de
oklarheter om förslagets kostnadsmässiga konsekvenser för kommunema liksom effekten
av etl försämrat lekmannainflytande bör utredas innan slulUg ställning kan las
till förslaget. Vidare understryks nödvändigheten av atl kommunerna
kompenseras för de merkostnader de åsamkas med ett eventuellt införande av
mllande fastighetstaxering.
Nyköpings kommun lillstyrker i princip kommitténs förslag
och framhåller all en ny allmän fastighetstaxering för småhus bör verkställas
för att erhålla säkrare framtida taxeringsvärden innan den rullande taxeringen
sätts i gång.
Umeå kommun tillstyrker en övergång flll mllande
fastighelstaxering i huvudsak enligt utredningens förslag. Dock menar kommunen
att en avstämning av samfliga fasflgheter måste ske innan systemet med
omräkning kan införas.
Sveriges Fastighetsmäklarsamfund anser att en noggrann
ulredning om AFT 8l:s effekter bör ske innan ett nytt syslem tas i bruk så att
man kan förvissa sig om att felaktigheter i det gamla systemet inte upprepas
eller automatiskt överförs flll det nya systemet.
SACOISR anser att den modell till ett system med mllande
fasflghetstaxering som kommittén föreslår synes vara väl avvägd och bör i
huvudsak
Prop.
1984,/85: 222 87
kunna godlas. EU sädanl sysiem som medför ali
arbeisuppgirieriui st. lanöl möjlig; blir jämt fördelade över ä;en äi' au
föredra.
l~öreuingcn Auktoriserade Revisorer FaR delar konimiitens principiella
utgångspunkter Ibr fT>rslagei. ait fasiicheisiaxciing \'ari fei'nie är ger
upphov till sävii! adminisiraliva probiein som vissa oöuskade effekler rent
värderingstekniskl. Eu syslem med rullande faslighelsia.';ering är däiför alt
föredra. F.'\R har därför intet att erinra moi att eti sysiem med rullande
fastighetsiaxei'ing införs i enlighei med de rikllinjer som har uppdracils i
fasiighelsia.ieringskonimilléns siutbeiänkaiide, FAR finner däremoi au de
ekonomiska effekterna för faslighelsägania av fasiicheislaxeringskoinmil-léns
förslag är dåligt belysta i beiänkandei. Innan förslagel genomförs bör inkomsi-
och förmögenhelsefi-ekterna bälire utredas och anpassning av
garantibeskallning, schablonbeskattning och förniögenhelsbeskallning övervägas.
Föreningen Sveriges Fögderiijänslemän anser all den modell
lill ell syslem med mllande faslighelsiaxering som kommillén föreslår synes
vara väl avvägt och bör i huvudsak kunna godlas, Etl sådanl system; som medför
all arbelsuppgifterna sä långl möjligt blir jäml fördelade över åren äi' all
föredra,
HSB:s Riksförbund tillslyrker att del nuvarande
faslighetstaxeringssystemet ersätls av en mllande årlig fastighetstaxering.
Del föreslagna systemet är inle hell utan invändningar men sammanlaget
förefaller dessa eniigl HSB inle vara större än nackdelarna i det nuvarande
systemet.
Konungariket Sveriges Sladshypolekskassa framhåller från
de synpunkter kassaslyrelsen har all företräda - all del är väslenlligt att
reglerna om fastighetstaxeringen ulformas så all lillfälliga förändringar i
faslighets-värdena inte tillåts slå igenom i taxeringsvärdena,
Stadshypoleksinsfltu-tionens verksamhet som långfristig långivare bygger på en
framåtsyftande krediibedömnng varför det är viktigt alt fakiorer av kortvarig
karaktär inte blir värdepåverkande,
LO tillslyrker förslaget atl övergå till en rullande
fastighetstaxering och hänvisar till de sakskäl som anges i betänkandet.
Landstingsförbundet tillslyrker den allmänna inrikiningen
i fasligheisiaxeringskommilténs förslag om rullande fastighetstaxering m, m,
Förbundel anser att uppkomna behov av alt justera taxeringsvärden med hänsyn
till mögelskador eller radonhalt behandlas innan ell system med rullande
fastighetstaxering införs. Överhuvudtaget kan ingångsvärdena i taxeringen
behöva prövas särskilt för att skall vara tillförlitliga och rättvisande,
LRF anser inte att de framlagda förslagen kan läggas flll
gmnd för lagstiftning, LRF menar att de gällande taxeringsvärdena är alllför
brislfälliga för alt kunna utgöra underlag för etl syslem med mllande
fastighetstaxering - bl, a, varierar i många fall åkervärdena och
skogsbmksvärdena starkt mellan likvärdiga jordbmksfastigheler. Den av riksdagen
begärda översynsutredningen av faslighelstaxeringen måste enligt LRF komma till
Prop.
1984/85:222 SF;
slånd, varvid också förulsäunin.!;;irna för en övei'giing
till avkasiningsvär-dering av jordbruksfastighet skal! prövas. Samma uiredninc
bör dessulom fömisältningslösi överväga fasligheistaxeringeiis framtida
belydelse inom skiiueområdel. f-örsi därefier anser LRF det möjligi all la
slållning lill nägon form av ruliande faslighelsiaxering.
Satnfundei jar fastighetsvärdering förordar all en
rullande faslighets-laxeiing införes. Samfundci fäster slor vikt vic den
kvaliietshöjnim; av åsatta väi-defakioi'er och taxeringsvärden som en rullande
faslighelsiaxering ger möjlighel till. Genom au iaslignetslaxerinaen hell
inordnas i den ordinarie skatleadminisirationcn och tjäiisiemannagranskning
införs anser samfundel all taxeringarna blir mer enhefliga. En sådan
kvalileishöjning är av värde för samtliga de områden inom vilka
laxeringsvärdena kommer till användning.
Svensk Induslriförening avslyrker del framlagda förslagel
och anför all dä någon åtgärd imnu inte vidtagils från regeringens sida med
anledning av riksdagens beslul om en förutsättningslös översyn av fastighetstaxeringen
flamstår del enligt föreningens mening som orimligl alt lägga fram etl förslag
till ett nytt förfarande för fastighetstaxeringen med ulgångspunkl i 1981 års
allmänna faslighetstaxering. Föreningen delar dock kommitténs uppfattning alt
en fastighetstaxering bör utformas så att den värdemässigt ger en succesiv och
smidig anpassning av fastigheternas taxering efter förändring av deras
beskaffenhel och marknadsvärde. Föreningen släller sig därför i och för sig
posiflv till någon form av mllande fasflghetstaxering.
Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges
Industriförbund har förståelse för atl en jämnare fördelning över tiden av
fastighetstaxeringsarbe-tel skapar bäitre förutsättningar än hittills atl
inordna detla i den ordinarie taxeringsorganisationen. Eftersom en sådan
ordning ime heller bör medföra några större komplikationer för de
skattskyldiga har de ingenting atl erinra mot atl en tidsmässig omfördelning av
fastighetstaxeringen genomförs. Kommitténs förslag till omräkningsförfarande
avsiyrks dock. 1 stället förordas ett system som endasl innefattar avsiämnng
och omiaxering. Inom ett sådant sytstem kan avstämningsperioden göras kortare
än kommittén förslagit, genom alt fastighetsbeståndet delas in i tre gmpper
och avstämning för varje gmpp görs vart sjätte år.
Svenska Byggnadsentrepenörföreningen anser att kommitténs
förslag inte bör läggas flll gmnd för en ändring av fastighetstaxeringslagen.
SBEF anför vidare att det borde vara en väsentlig uppgifl att så långt möjligt
göra fastighetstaxeringen mindre komplicerad, så atl också den enskilde fastighetsägaren
kan ha åtminslone en rimlig möjlighet att sätta sig in i regelsystemet. Detta i
synnerhet som fastighetstaxeringen är av avgörande betydelse för
fastighetsägarens beskattning i skilda hänseenden. En allvarlig brist i
kommitténs utredning är, eniigl SBEF, att effekterna av en mllande
fastighetstaxering på beskaltningen på olika områden inte alls varit föremål
för utredning.
.Förciagarförbundet livstyrkei' lasiigheisiaxeringskommitléus
;"6rs!ag octi [bi'eslår i slället au i-egeri-igeii lilisiiuer en ulredning
med uppgift all i.iiredr-; frågan cm eit fasliglieisiaxeringssysiciii som
bygger pä "auTom.alisk ?;jä'viaxeritit:" diir iäslighelerna laxeras
endasl vid nybyggnad, överlä-ieiser ge.riom köp. gpj.ndförbäa.riricar samt vid
nybeiäning utöver gällande iaxeriiigsväi'de ined fasligheler sy;;; sälverhei.
Som ingäugsvä.-de pä redan e.\!Sterande fasiiglieier kan dat;en.s
iaxeringsvärde anviindas.
Svenska Försäkringsbolags Riksjnrinuid anser atl del
system för fastig-lieislaxering som gälier sedan !98; liar i sior; sett
fungerat lillfredssiållande. Riksförbundel är positivi till all deua syslem
ulvecklas liil en rullande faslighelslaAering som nu föreshls. Ivien riksförbui'idet
menai' alt de; är elt oavvisiigl krav ali effekterna av en rullande
fastighelstaxering på fiera vikliga områden, främsl beskaliniug, belyses innan
.rullande taxering in-fiires. Fasligheisiaxeringskomm.iuén har ej haft eli
sådant uppdrag men det är vikligl alt sädana överväganden sker innan del
faslsläs vilka krav som skall slällas på fasiigheisiaxeringen och de därvid
framkommande laxeiingsvärdena.
Svenska kommunförbundet anser all del finns fördelar med
mllande fastighelstaxering i jämförelse med nuvarande system. Svenska Revisorsamfundel
inslämmer i ulredningens uppfattning alt rullande fastighetstaxering är att
föredraga framför nuvarande system.
Svenska Rikshyggen tillstyrker alt kommitténs förslag
läggs lill gmnd för lagsliftning.
Svenska sparbanksföreningen framhåller atl förslagel
medför, om det införs, skattehöjningar. Kommiitén har inle gått igenom i vilka
hänseenden taxeringsvärdet har betydelse i skatlesyslemei och samiidigi sökl
bedöma vilken verkan en årlig höjning av taxeringsvärdet skulle få. Även om
delta inte legat inom ramen för utredningens direktiv anser föreningen all en
sådan undersökning och bedömning bör göras innan slalsmakterna lar sluflig
ställning till frågan om. mllande fastighelstaxering. Vidare anför föreningen
att den i princip lillslyrkl skalteförenklingskommitténs förslag och införs
della saknas möjlighel alt inom den närmasle framtiden ta itu med den mllande
fastighetstaxeringen. Härigenom erhålls rådrum för den allsidiga och
förutsättningslösa översyn av fastighetstaxeringen som riksdagen uttalade sig
för 1982. Vid denna översyn,bör frågan om rullande faslighetstaxering göras
till föremål för yueriigare utredning.
Sveriges Advokatsamfund lillslyrker införandet av del nya
systemet redan nu, främsl med hänsyn till de fördelar mllande laxering kan
beräknas få i adminislralivt hänseende.
Sveriges Allmänna Hypoieksbank avslyrker alt nu
föreliggande förslag om rullande faslighetstaxering ulan omarbetning läggs till
gmnd för ny lagstifining. Banken menar all fastighetstaxeringens betydelse
utanför beskallningens och det offentligas övriga användningsområden berörs
myckel kortfattat i betänkandet och borde ha utvecklats ytteriigare.
Prop.
1984,'85: 222 90
Sveriges .Allmännytiiga Bosiaä.sförctag tillstyrker
föislagei med f;n rullande ärlig faslighelsiaxering.
Sveriges Bosiadsräitsföreniii.gars Centraiorganisation
tillstvrker i princip kommilléns förslag under IbrulsiiUning aii
skaiiesatserna justeras så all övergången iil! el! nyu iaxcriugssysiem i sig
inte kom.mer ali innebära någon skatiesk-iirpriing, vid er. frirviiuiaQ
infiauonsnivå,
Sveriges Fastighetsägareförbund avslyrker fö; -lagei med
särskild hänvisning lil! de brisier som flnns i försiagen om indexomräkning.
Förbundel tillstyrker dock den del av förslaget som avser regler för
omiaxering. Vidare anför förbundel alt riksdagen har beslulal alt
bestämmelserna för fastighetstaxeringen skall bli föremål för en allsidig och
förutsättningslös översyn från såviil malsriell som formell utgångspunkt.
Kommitténs förslag kan då eniigl förbundet ingå som en del i denna översyn.
SHiO-FarnilJeförctagen som begränsat sitl yttrande lill
all endasl avse reglerna för omräkning avsiyrke.' kommilléns förslag till
omräkningsförfarande.
Sveriges Jordägareförbund avstyrker alt faslighelsiaxeringskommiliéns
betänkande lägges till gmnd för lagstiftning om mllande fastighetstaxering och
anser atl först måste fasiighetsiaxeringen i sin helhel bli föremål för en
allsidig och förulsätlningslös ulredning och omprövning.
Sveriges Redovisningskonsullers Förbund anser alt en
förändrad fastighetstaxering är angelägen och att en mllande taxering är en
riktig lösning. Förbundet menar att innan deflnitiv ställning lill förslagel
kan las mäsie problemen med att fä rättvisande taxeringsvärden som gmnd vid
startandet av det nya systemet samt hur schablonbeskattningen på villor skall
ske vid successiv höjning av laxeringsvärdena utan atl skattehöjning sker
lösas.
Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund anser att en mllande
årlig faslighetstaxering medför en automalisk skattehöjning utan politiska
beslul vilket försämrar småhusägarens möjlighel atl överblicka sin framtida
ekonomi. Vidare anser förbundet det fel all enbari söka förändra
taxeringssysle-met ulan att ens redovisa vilken inverkan taxeringsvärdets
storiek avses få på skattens storlek.
Sveriges Villaägareförbund vill i och för sig inle
motsätta sig tanken pä ett system med mllande fastighetstaxering. En absolut
fömtsättning är dock att de olika delmoment som avses ingå i systemet utformas
så atl småhusägama får möjlighet till inflytande.
Taxeringsnämndsordjörandenas Riksförbund år positivt lill
ett system med rullande fastighetstaxering,
TCO instämmer helt i den principiella inriktningen av
förslaget, dvs. en övergäng till en mllande och mer lättadministrerad
fastighetstaxering.
Trädgårdsnäringens Riksförbund kan inte tillstyrka
införandet av rullande fastighetstaxering på basis av
fastighetstaxeringskommitténs nuvarande förslag. Vidare anser förbundet det
vara etl allvarligt fel i kommit-
Prop.
1984./Sr:: 222 91
léns förslag all den omräkning sorn fViresläs ske av
tiixeringsvärdeiia med index skall besluias a\' regeringen ulan aU liksdag
eliei ;ind;'a organ fär iunytande. Princii)ie!li iir detla ell beslii! o.ti beskattning soir. bör iäiias av
riksdiigen.
Kammarkollegiei har ingeiuinn au inviinua moi atl ett
system med rullande faslighelsiaxering infors efter del mönstci', som anges i
beiänkandei. Kollegiet anser emelleriid ali en allinän laxering eller
avslämning av hela fasrighelsbeståndet bör företas som inledning till det nya
sysiem.et.
Fögdericiicfsförcningen anser all en rullande
faslighelsiaxering på säll kommittén föreslagil är atl föredra och menar atl
inlörandei av ett sädanl system är ytterst angelägel. Föreningen motsätter sig
besläml all en ny alimim faslighelsiaxering genomförs.
3 Ikraftträdande
Kommitténs förslag innebär att det mllande sysiemel skall
beslå av de tre komponenterna omiaxering. omräkning och avslämning saml all den
rullande taxeringen skall börja 1987. Förslaget att övergången skall ske vid
1987 års taxering sammanhänger bl.a, med riksdagens
beslut atl nästa
allmänna faslighetstaxering skall ske della år. För all den rullande taxe
ringen skall kunna starta 1987 krävs att beslut lämnas under hösten 1984 sä
atl de myndigheter som skall förbereda den mllande taxeringen i lid skall
kunna klara av sitl förberedelsearbete samt alt starten för den mllande
taxeringen inte inträffar samtidigt med stora förändringar inom andra delar
av laxeringen.
Remissinslanserna förordar överlag atl del mllande
sysiemel skall börja försi 1988.
5 V anför:
Tidpunkten för nästa allmänna fastighetstaxering har
framflyttats lill
1988 (SFS 1984:362). Ett system med rullande
fastighelstaxering torde inle
kunna las i drifl före detta år. Förberedelsetiden hos säväl RSV, LMV som
övriga berörda myndigheler blir otillräcklig om sysiemel skulle införas
redan 1987, som kommittén föreslår i försia hand. De lidsplaner för förbe
redelsearbetet som intagits i betänkandet ger belägg för delta.
Förslaget innebär omfattande ändringar i ADB-syslemel för
fastighetstaxering, och modifTieringarna i detta skulle i tiden sammanfalla
med det systemarbete om föranleds av andra stora reformer inom skattesystemet.
RSV förutsätter därför att 1988 blir del försia år som rullande fasflghets
taxering skall tillämpas.
Länsrätten i Västmanlands län anför:
Länsrätten flilstyrker det framlagda förslaget, dock méd
de huvudsakliga ändringama atl förfarandel bör inledas med en avstämning av
småhus-
Pf-ap.
I984,.'8S:222 92
fasiigtieier. all sysiemel bör lilläm.pas försi ftim åi
i988. ;iu eu siii'ski!d inslåns ime biir inriillas i~!ch oesvitrsskrivelser
lili liu-iSräUen inic skall ges in iiii lok;;!f: sliaUeniyndigiieteii litaii
till rätten.
Länssty!:;hc!i i Göieho.rs och Bohus lär, iinibr;
Li\U';s;y:'eisen föresiäi diirför ;ill övercångeii til! en
niilande fastighels-taxciäns: sker försi är i'.'88 ior au rättelser av
felakligheier i \'t?,l ärs viii'dcn skali hinna göras under ärcri 1986—l9o7. De
fasligheisägare som anser all laxerings-.Trden pä de.''af fastigiieter liar
ber.Hknats efler exempelvis en felaktig bostadsyta eller eu for hög
slandardpoäng, beredes lilliälle au komina in med nya deklarationer för aii få
rättelse, i licuna lidigarelagda omiaxeriiigs.möjiighe: skall då även
innefaiias byggfel, radon sami fukl-och mögeisk.tdor. Eftersom det synes mesl
angeliiget att rälla evenluella fe! vid småhustaxeringen bör denna kalegori
fasiighelsägare ges omiaxe-ringsmöjliglieicr redan 1986, Rättelse av fei
beträffande övriga kaiegorier fasiighei er bör kunna ske 1987, Genom dessa
ålgärder bör taxeringsvärdetta bli mera rättvisa och likformiga och mera
lämpade för omräkningsför-farandel i del rullande sysiemel.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:
Eniigl kommilléns förslag avses en rullande
fastighetstaxering börja är 1987, Länsstyrelsen anser moi bakgrund av
erforderiigl "lorenklingsar-beie", orangisations- och
lagstiftningsarbete samt förberedelsearbete atl del inle är realistiskt atl
påbörja en rullande faslighelsiaxering förrän fldigast år 1988, Tidsschemat i
övrigl för del rullande systemet föiskjuts därmed I år framål. Länsstyrelsen
gmndar sin uppfattning på erfarenheter från RS-reformens införande och 1981 år
allmänna fasflghetstaxering då organisalions- och lagsliflningsarbetel m, m.
bedrevs parallellt med förberedelsearbelet. Detta innebar avsevärda
administrativa problem som kom atl påverka hela skatleadministralionen på ett
oacceptabelt negativt säll.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:
Beslul :ill genomföra den rullande fastighetstaxeringen
kommer knappast att kunna fattas under hösten 1984, i vart fall inle
tillräckligt lidigt för atl förberedelsearbetet skall kunna sällas igång detta
år. Med hänsyn härtill och då det dessulom flnns risk för att reformens
genomförande tidsmässigt kan kollidera med en reform om förenklad
självdeklaration är del länsstyrelsens mening att övergången flll rullande
fastighelstaxering bör ske år 1988 med en förberedande omtaxeringsomgång år
1987. Del blir då också mer tid för utvecklingsarbete och andra förberedelser
för genomförandet, och tidigare erfarenheter av reformer av
fastighetstaxeringen visar att förberedelserna kräver lång tid.
Länsstyrelsen i Väslernorrlands län anför:
Vad angår tidpunkten för övergång lill etl rullande syslem
ansluter sig länsstyrelsen till kommitténs uppfattning all övergången bör ske
så fort som möjligt och redan från början omfatta samtliga momenl eniigl förslaget.
Länsstyrelsen vill dock understryka den uppfattning som kommittén också
framfört atl en övergång till mllande fastighetstaxering inle bör ske
Prop. !984,'85:.222 93
sä au den sammanfaller n"ied exempelvis genomförandet
av den förenkk-ide löiilagarbeskatlninaen.
Li:!issr\'rdsen i Öt-thro lön. anför;
fvommiiténs förslag innebär au den rullande fasiighetsiaxeringen
skall börja 1987. Enligi lagen om. lid för allmän faslighelsiaxering (SFS
!984:362) har nästa allmänna faslighelsiaxering uppskjulils lil! l9oS. Ell
syslem. med rullande fastighetstaxering torde ej heller kunna tas i drift före
deltii är. Föreberedelseliden hos säväl iänsslyielsen som hos lokal skattemyndighet
och övriga berörda myndig.heler blir olillräcklig om sysiemel skulle införas
redan 1987, De tidsplaner fbr fbrberedelscarbeiet som intagits i betänkandet
ger belägg för dctla. Länsstyrelsen fömtsätter därt"ör atl 1988 blir del
försia år som ruliande faslighelsiaxering skall lillämpas och att tidsschemat i
övrigl för del rullande sysiemel förskjuis etl är framål.
Kommittén har övervägl en etl är lidigarelagd
omlaxeringsmöjlighel för rättelser gmndade pä vissa bestämda förhällanden som
radonpäverkan samt fukl- och mögelskador. Det kan siarki ifrågasättas om det
finns behov av sådana övergångsbestämmelser. De fall som del kan bli fråga om
att omtaxera av angivna skäl lorde vara begränsade lil! antalet. Del lorde inte
bli fler fall än atl de hinner behandlas inom del ordinarie
omlaxeringsför-farandet. Omfattande mögelskador på fasligheler torde som regel
medföra all de är så förstörda, alt de redan nu kan bli föremål för nylaxering.
Enligt länsstyrelsens uppfattning kan en lidigarelagd omtaxering komma all
slöra förberedelsena för övergång lill mllande laxering.
Fögderichefsföreningen anför:
Kommittén har föreslagit atl den rullande
fastighetstaxeringen skall påbörjas 1987 med en eventuell lidigarelagd
omtaxeringsomgång avseende rättelser gmndade pä vissa beslämda förhållanden som
radonpäverkan samt fukt- och mögelskador redan 1986. Föreningen ifrågasäller om
inle startiidpunkien är alll för optimistisk. Elt rullande syslem fömtsätter etl
inlrimmal och fungerande ADB-slöd. Erfarenheterna frän tidigare laxeringar
visar att det tar lid atl få nya dalasystem att fungera. För atl tidan för
utvecklingsarbete och andra förberedelser för genomförandel inle skall bli för
kosl vill föreningen förorda all den mllande laxeringen påbörjas först 1988 och
atl tidsschemat i övrigl för del rullande systemel förskjuts ell år framål.
TOR anför;
1 fråga om tidpunkten för reformens genomförande vill TOR
framhålla att genomförandel inte får ske samiidigi som någon annan
genomgripande reform. Således bör inte skatteförenklingskommilténs förslag SOU
1984:21) Förenklad självdeklaration införas samtidigt. En annan omständighet
som är avgörande för tidpunkten för genomförandet är att ADB-systemet kommer
att fungera samt att lillräckliga resurser slälls till förfogande härför och
till övrig verksamhet. Vidare måste tillräcklig tid ges för förberedelsearbetet
så all inte samma lidspress uppkommer som vid den senaste allmänna
fastighetstaxeringen.
Prop.
1984/85:222 94
Statens VmtcnfoUsvcrk ocli Svenska Kraflvcrk.sförcninser,
anför;
Sammanfaiiriiiigsvis konsiaieras all eii införande av den
rullande fasiighetsiaxeringen med et! mindre omiaxeriiigsomgäng dessibiiiinan
medi-or förbällringar ocli förenklingar ur krafiindusirius synpunki under
förulsäii-ninc all loieskrifierna och anvisningarna fåi' en godtagbar
utformning. De ändringar som kiiivs for laxeringsiyfaeiet med vallen- och
viirmekriifiau-läggningar är dock sä onifaliande alt en första avst.Tmning 1987
inle är realistisk. Dessa anläggningar bör i siiillei hänföras tiil en senare
avsiiim-iiingsgrupp. J-örsiaget tiil mllande faslighelsiaxering bör genomforas
med beaklande av ovan anfiirda synpunkier, däribland en lill sex är förkortad
o;Ti!oppslid för avslämning utan omräkning mellanliggande år.
Sparbank.sföreningcn a nför;
Föreningen har i princip lillslyrkl
skaileförenklingskommiiiéns förslag. Införs detta saknar statsmakterna
möjlighel att inom den närmaste framtiden ta itu med den rullande
faslighelstaxeringen, Hä.rigenom erhålls rådrum för den allsidiga och
fömtsätlningslösa översyn av faslighelstaxeringen som riksdagen uttalade sig
för 1982. Vid denna översyn bör frågan om rullande faslighetstaxering göras lil
föremål för yllerligare utredning.
SACOISR anför;
Kommittén har föreslagit att den mllande
fastighetstaxeringen införs fullt ut 1987 förutsaii atl besked om införandet
kan lämnas i lid och alt skatteförvaltningen inte blir hårl belastad av andra
reformer inom beskatiningsområdet vid denna tid. Arbetssituationen hos LSM har
sedan flera år tillbaka präglals av ständiga förändringar och reformer både vad
gäller organisation och arbetsuppgifier. Någon avmattning är knappasl att förvänta
under de närmaste åren. Införandet av rullande fastighetstaxering med tillskott
av erforderligt antal handläggare på varje LSM torde inle innebära några större
påfrestningar för organisationen i övrigt. För LSM;s del är därför
genomförandet av andra reformer knappasl nägol skäl för att skjuta upp starten
av den rullande fastighetstaxeringen. Som anförs längre fram i detla yttrande
bör möjligen övervägas ett successivt införande. Däremot är det väsentligt att
resurser flnns på cenlral nivå för syslemutveckling, programmering m, m,, så
atl inte samma situation uppkommer som vid AFT 81,
4 Faktaunderiag och faktainsamling 4.1 Allmänt
Det stora flertalet remissinslanser framhåller viklen av
en hög kvalitet på de uppgifter som ligger till grund för fastighetstaxering.
Det råder dock delade meningar bland remissinstanserna hur uppgiflerna skall
samlas in och i vilken utsträckning uppgifler frän olika myndigheter skall
ligga till gmnd för fastighetstaxeringen.
Domstolsverket ser positivt på förslaget att ansvarei för
faktaunderiag och faktainsamling i ökad utsträckning skall överföras till
berörda myndig-
Prop. 1984/85:222 95
heter. Det i'ir särkskili lillfredssiiilliinde om
iäklaunderiagei pä sä säu kan förbiiliras och fasiiglielsiigai'ens
uppgifisskyldigiie! i deklaration begränsas. En viss risk för
iniegriletsliriirikningar kan föreligga genom at! uppgifier samias in på
tiiika sålt. DomstDls\'erket anser emellertid atl uired-uingeiis förslag kan
godlas,
Karnniarräncn i Göieb<n-s anser al! er.
kvalilelsförbäiiring av underläge! för laxei-ingar är myckel angelägen och anföi'
härvid följande.
1 etl inte obelydligl anial iäsiighelsuixeringsmäl har
kammaiTätten kunnal konslalera au underkigei för taxei"ingen varit
brislfälligl. Uppgifterna i deklarationen har inic varil kompletta, Uppgiflerna
har varil molslridiga och ibland uppenbai'i felaktiga. Detta har medförl all
fastighelema blivii feliaxerade. KammaniiUen har lagl ned myckel arbele på all
fä taxerings-underlaget kompleiteral. Troligen flnns det ett visst motstånd mol
beslämmelser som ger myndighet rän au besiktiga en fastighet för att fä ell
korrekt underlag för taxeringen. Som nämnls har kammarrällen ofta skaffat in
kompletlerande uppgifler i fasiighelsiaxeringsmälen. Kammarrätten har dä, för
del mesta per lelefon, kontaktat fastighetsägaren och försökl reda ul oklarheterna
i målet. Inle sällan hardel kommii fram att faslighets-ägaren inle förställ
frågoma i deklaralionen och därför besvaral dem felakflgt. Fastighetsägaren har
tacksamt tagil emoi den informalion som han fått och munlligen förklarai sig
och slälll frägor. Dessa upplysningar har dokumenterats, ofta genom en ny
skrivelse från fastighetsägaren. Såvitt kammarrällen kan bedöma, har
fastighetsägarna i de flesta fall varil myckel positivi inställda lill
domstolens försök alt skaffa in korrekta uppgifler. Samma gensvar har
kammarrätten fått när kammarrätien hållit syn. Detla gäller även de fall då
fastighetsägaren inte begärt syn. Kammarrättens erfarenhet ger stöd för atl
anta att en faaktainsamling genom besök pä fastigheten kommer att godtas av
fastighetsägaren, om han får informalion om syftet med besöket. En sådan
information torde vara en nödvändig förutsättning för atl tillstånd till
besiktningen skall erhållas,
Slatskonlorel anser det tveksamt ur rättsäkerhelssynpunkt
med s.k. slutna syslem dvs. syslem där uppgiflsinsamling sker över huvudet på
individen. Sådana syslem förutsälter atl höga kvalitelskrav ställs på insamlad
och lagrad informalion. Del gäller således även här atl mycket höga
kvalitelskrav måste ställas på informaflon från uppgiftslämnarna. Kommittén
har dock inte närmare analyserat denna aspekl. Vi nolerar dock all kommillén
avsell alt inhämtade uppgifler skall kommuniceras med fastighetsägaren innan
de registreras.
Tekniska högskolan anför:
Kommittén framhåller med rätta den avgörande betydelse som
ett riktigt dalaunderlag har för taxeringens resullal. Man påtalar att brister
föreligger i de uppgifter som fastighetsägarna eniigl nuvarande ordning har atl
lämna och som i stor utsträckning läggs till gmnd för taxeringen. Därav dras
slutsatsen att uppgiftsinsamligen bör ske på annat sätt. Olika myndigheter -
kommun, fastighetsbildningsmyndighet, lantbruksnämnd, skogsvårdsstyrelse m,
fl, - skall åläggas atl kontinuerligt rapportera uppgifter som de
Prop.
1984./85:222 96
gesion:. olika former av myndighelsulövning förfogar över.
Della skulle eniigl kommiuén säkerställa en god kvalitet i laxeringsunderiagel.
i ansiiuning lil! ftågan om uppgiflsinsamling och kvaiiiei
för laxeringsun-derlagei vill insiiiuiionen iumiit; ftiljande synpunkter.
(i) Ingen närmare analys hiir redovisals om vilka
uppgifler som är relevanta för taxeringen. Uppgifterna skall ligga iill grund
för främs; åsäl-laride av taxeringsvärde, som i sin iur skail slä \ beslämd
lelaiion lill fasiighetciis marknads viirde. Del väsentliga kravet pA
underlagsmaterial är därtbr all de! avser dala som liar betydelse för
prisbildningen. En dei av de uppgifier som föreslås bli inrappo.nerade från
myndigheler synes !ia begränsad betydelse föi' prisbildningen och därför vara
av mindre inliessc ur taxei'ingssynpuukl.
(2) Vid sidan av uppgifternas relevans
är dei'as kvalilel (dvs. överensstämmelse med fakiiska förhållanden) av vikt.
Kommillén ulgår frän all kvalitén ökar genom myndigheisrapporieringen. Mol
bakgrund av ert"aren-lieler i liknande sammanhang kan delta ifrågasättas.
Kommittén anger själv all den rapporiskyldighet som redan i dag föreligger frän
kommuner har fullgjorts pä elt brislfälligl säll. Del är ocksä känl all
lanibmksnämn-dernas rapportering till grund för del komplellerade lagfartsbandei
fungerat mindre bra. En annan väg som borde ha prövals i syfle att förbättra
underlagets kvalitet är att ge fastighetsägarna klarare och förståeliga anvisningar
för deklarationsblanketternas ifyllande.
(3) Myndighetsrapporteringen skall
genomgående avse fastigheter som m.yndigheterna successivi kommii i beröring
med, vilkel lorde uppgå lill högsl ca 100000 per år. Frågan om insamling av
underlag för återstående minsl 2 miljoner fastigheter synes inte ha berörts i
betänkandet.
(4) Sannolikt sker en mängd förändringar,
som kan ha stor inverkan på marknadsvärdet för berörd fastighet utan att någon
myndighet blir inkopplad. Myndighetsrapportering är således inle heller i
detta avseende nägon garanti för att ett fullständigt och riktigl underlag
erhålles.
Några remissinslanser delar ulredningens förslag alt
fastighetsägarnas uppgiftsskyldighet minskas. RSV understryker alt en
gmndläggande förutsättning för atl den mllande faslighelstaxeringen skall
fungera är all faktainsamlingen kommer atl fungera på del sätt som angells i
betänkandet.
Skogsstyrelsen anför;
En metod att minska bördan för uppgiflslämnarna, som även
diskulerais i andra sammanhang, är alt oftare använda uppgifter, som i försia
hand lämnats eller samlats in för andra ändamål. Del ligger nära lill hands atl
utnyttja sådana möjligheter även i fastighetstaxeringen. Skogsstyrelsen anser
emellertid att en sådan ordning ovillkorligen måste kombineras med en tydlig
informalion till den som lämnar primäruppgiften, atl uppgiflen även kan komma
att föras in i FTR.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Länsstyrelsen ställer sig positiv till att
fastighetsägarnas uppgiftsskyldighet minskas främsl vad avser ägare lill
småhus. En förutsätlning härför är alt den rapporteringsskyldighet och
faktainsamling som angetts i betänkandet kommer att fungera. Stor vikt måste
därför fästas i denna fråga.
P.rop.
1984/85:222 97
Kamnuirräiicn i Göteborg päpekttr all den fi.ircslagnii
uppgiftsinsamling-eii genom vissa myndigheler aklualiseiar frägor om sekieicss
och om den föifaUningsreglering som behövs. Skyldighelen alt liimna forllöpande
in-forinaiion bör vara reglerad sä ali sekreiessbeslämmelse inte längre
hind-i'ar informaiionsulbviel.
Svenska försäkringsbolagens rik.sfärhund anför;
För försäkringsbolagen som iäsiigheisiigarc har arbete!
med uppgiftsliimnande lil! fastigheislaxeringarna enligi nuvarande syslem inle
i och för sig inneburil nägra svårigheler. Problemet har varii koncentralionen
av liden för uppgiftslämnandet som getl upphov lill slor arbetsanhopning uniJcr
denna lid. 1 del nya sysiemel är meningen all arbetet även för uppgiftslämnarna
skall bli mindre. Så lorde ej bli fallel för försäkringsbolagen, eftersom
deras besländ av fasligheter nästan hell beslår av sädana enheler som eniigl
förslagel skulle avstämmas vid eU och samma tillfälle, nämligen hyreshus och
industrienheler. Förslagel med förlryckning av vissa uppgifler kommer ej all
vara lill så stor hjälp när del gäller kommersiella fasligheler. Skillnaden
blir dä endasl all arbelsbelaslningen inlräftär vart åttonde år i slället för
vari femle. Del uppgiftslämnande som kan komma all krävas vid ärliga
omtaxeringar kan leda lill au detla arbele lolall kommer all öka.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län. Föreningen Sveriges
byggnadsinspektörer och Samfundet för fastighetsvärdering framhåller all
kvalilelen på underlagd för faslighelstaxeringen skulle bli högre om uppgifter
om förändringar i fastighetsbeståndet rapporteras till fastighetsregistrel av
olika myndigheter. Dock framhålls viklen av atl faslighelsägarna informeras om
och blir medvetna om atl andra myndigheler än skaltemyndigheter lämnar
uppgifter som kommer all ligga till gmnd för laxering ay fastigheterna.
Uppgifler som tillförts fasiighelsregislrel bör kommuniceras med fastighetsägaren.
TOR anser det väsenlligl all uppgift om fastighet som sänds lill ägaren inte
får anses godtagen av honom om han inte svarar. Skogsstyrelsen anser all
ändringar i fastighetstaxeringsregislrel orsakade av myndighelers rapportering
till registret inte fär föranleda omtaxering med mindre än fastighetsägaren
tillställs de nya uppgifterna för godkännande.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför;
Genom atl flera myndigheler bidrager till och blir
användare av uppgifterna i faslighetslängderna bör en åtskillnad göras mellan
enbart statistiskt användbara uppgifler och sådana som kommer att påverka eller
har påverkat laxeringsresullatet värdemässigt. Detta är särskilt vikligl vid
ulformningen av deklarations- och avslämningsblanketlerna och för
underrättel-seblanketlen innehållande fastighelstaxeringsnämndens beslut.
Många remissinslanser är kritiska lill den föreslagna
metoden för uppgiflsinsamling genom olika myndighelers försorg. Del påpekas
det betänkliga i atl en tjänsteman som inle har anknylning lill
laxeringsmyndighe-
7 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222
Prop.
1984/85: 222 98
tema, insamlar uppgifler för enbari
faslighelsiaxeriiigsmål genom cn be-sikiniiig soiV! ligger utanför hans
uppdrag.
Läiissiyrdscn i Örebro län anför;
Läiisstyrelseu är dock iveksam Ull att ijänslemiiii
ulanför skaiieförvallningen vid besiktningar av fasligheler ittförskaliar
kompleliei-aude särskilda uppgifter alt användas enbart som underiag för
laxering. En sädan ordning kan komma alt missuppfattas av fastigheisiigarna och
diirvid försvära iör annan myndighel atl erhålla erforderliga korrekta
uppgifter. De gmndliiggande uppgifterna Ibr fastighetstaxeringen måsle iiven i
fortsättningen lämnas av lasligheisäaania,
Liinsstyrdsen i Jämtlands län anför:
BeiräjTandc besikiningsskyldighelen kan del utifrån de
ullalanden niigra kommuner gjort i betänkandet antas alt motivationen frän
dessa är sä liten att någon annan form. atl inhämla dessa uppgifter bör väljas.
Risken flnns också atl uppgiftsinsamlande genom besiktning från andra
myndigheter leder Ull cn kommunikation mellan dessa och skattemyndigheten
"över huvudet" på fastighetsägaren.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:
Här föreligger en risk att tjänstemannen uppfattas som
förelrädare inle bara för den egna myndighelen ulan även för berörd lokal
skattemyndighet. Även om uppgifterna skall inhämtas öppel och efter medgivande
av fastighetsägaren är det rimligl atl anta atl denne uppfattar förfarandel som
ett misstroendevotum mot hans förmåga och vilja atl rätt redovisa den egna
fastigheten.
LRF anser det olämpligt all låla myndigheler svara för
uppgifler som inle har något direkt samband med deras ordinarie verksamhet.
Irritation kan uppstå mellan fastighetsägare och besiktningsmän, vilkel bl a
kan göra fastighetsägarna mindre benägna att påkalla besiktning. Det kan också
invändas all uppgiftslämnandet endast skulle komma att omfatta de fastigheter
som råkar bli föremål för besiktning mm. Förfarandet skulle därigenom komma
all uppfattas som ojämlikt.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anser del betänkligt ur
iniegritelssynpunkt med en skyldighet för olika myndigheter atl rapportera
förändringar på fastigheter och anför;
Uppgifter som lämnas till en myndighet för etl visst
ändamål bör inte användas av en annan myndighet för annal ändamål. I vart fall
måste förslaget om atl byggnadsnämnderna och lantmäleriet skall vidarebefordra
andra uppgifier än sådana som kommer fram i ansökan/beslut om byggnadslov
eller vid förrättning inte genomföras. All infordra uppgifler lill underlag för
beskattningen eller besvärsprocessen åligger skattemyndigheterna och inga
andra myndigheter. Länsstyrelsen vill betona viklen av atl de gmndläggande
uppgifterna för fastighetstaxeringen även i fortsättningen lämnas av
fastighetsägarna. Fler uppgifter än som verkligen behövs för
Prop.
1984/85:222 9*
au äsiiiia cn fastighet cil rikligl raxerir,g;-:varde
t-iör inie av!;rävas fasiig-l;eisägar;i;i. En iioggj'ann avviigning mäsie ske.
Sko<j:is:yrdscn auröi';
Skogsstyrelsen motsätlcr sig ej aii inaii utnyitia!'
.samfiälleis resurser pä i,iiisia siiu lör alt uppnå eu högre
ef!"ekiiviiei och precision i uppgi.ftsinsam-lingcn men vill samiidigi
peka pä nfigiii av de nackdelai' systemet kan nicdlbra. Skogsslyrelsen
fömlsälter ait fasiighelsiigaien fär la del av de iiisa.mlade uppgiflerna. om
möjiigi vid insamlingsiilirället. Konsekvensen av en sädan
"ullfäilighets-insamling" kar. bli den all en fasiighei på grundval
nv ds pä delta säU insamlade uppgillema kan komma all onuaxeras.
Grannfasiigheien, som kanske geuoir.gäli samma förändring av beskaffen-heien,
far ingei besök och därmed ingen omiaxering. Skogslyreisen vill för sin dei
inle göra nägon bedömning av vad della förhållande kan komma all belyda för
fastighsisägarnas inlresse all ulföra ålgärder som i någol skede kan medföra
besök av lex skogsvårdskonsulenten. Den föreslagna modeilen Slrider emellenid
mol kravel pä likformig behandling. Informationer inhämtade på della sätt bör
därför, enligt skogsslyrelsen, inte användas som underlag för omiaxering.
Skogsstyrelsen har emellertid inget atl invända mol all de används som
underlag vid avstämning, som ju förutsälter kommunikation med samtliga
fasiighelsägare.
Flera remissinslanser anser ime all den föreslagna meloden
för uppgiflsinsamling genom olika myndigheler och utdrag ur
fäslighelstaxeringsregis-trel för efterföljande kontroll från fastighetsägaren
kan ersätta en traditionell fastighelsdeklaralion som underlag för taxeringen.
Länsstyrelsen i Krislianstads län anför;
Länsstyrelsen delar uppfatlningen all del är av myckel stor
vikl för en fastighetstaxering atl så korrekta uppgifler som möjhgt tillföres
fastighelslaxeringsregislrel. Som huvudprincip bör dock gälla att
taxeringsvärden skall gmndas på uppgifter från fastighetsägarna. Det finns en
uppenbar risk att fastighetsägama eljesi kommer all uppfatta ijänstemännen i de
slalliga och kommunala organen som skatlemyndighetemas "föriängda
arm" med de negativa konsekvenser della kan ha för resp. organ.
Länsrätten i Väslmanlands län anför:
Faktaunderiagei har en avgörande betydelse för en rättvis
och likformig taxering. Strävan måste därför vara all få fram etl underlag som
är sä korrekt och fullständigt som möjligl. Ingen lorde känna fastigheten
bättre än fastighetsägaren. Hans uppgifler bör därför, som nu är fallel, uigöra
grunden i FTR, Vad nu sagls hindrar inle atl de myndigheter som har kunskap om
fasligheten bidrar med dessa. Fastighetsägaren bör emellertid av
rällssäkerhelsskäl alltid ges möjlighel all konlrollera de uppgifler myndigheterna
lämnar. Länsrätten anser sålunda alt som underlag för laxering av fastighet,
dvs både vid omtaxering och avslämning, bör ligga en deklaration, men att
denna bör förarbetas så långl del är möjligl för all därigenom underlätta
deklarationsskyldigheten. Deklarationen bör inte belastas med andra uppgifter
än de som har betydelse för laxeringen.
Prop.
1984/85:222 100
Länssryrdsen i Göleborgs och Bohus län anför;
Förslaget om uividgad uppgiftsskyldighei för vissa
myndigheter ligger i en linje med en förenklad deklaraiioiisblankeii för fastighetsägarna.
1 lik-hel med vad reservanlerna anfört anser länsstyi"e!sen an en
gmndliiggande princip vid silvä' inkoinsi- som fasUgheisiaxeriiig måste vai'a
all laxeringen slier efler eli underlag (deklai-aiioii) som lämnats av den
skallskyldige i'espei:iive fastighetsägaren själv. Dei är enligt länssiyrelsens
upplänning värdefulll alt uppgifler om i-asliglieien erhålles från siiväl
faslighclsägarcn som olika m.yndigheier.
Föreningen Sveriges JÖgderitjunsieinän och SACO/SR anlbr;
Oavsell omfattningen av uppgifter som kan erhållas frän
annat håll bör det fortfaiande vara så aii taxeringen i försia hand grundas på
faslighels-ägarens egna uppgifler. Dock finns ingel all erinra mol au man lar
in uppgifter i fastigheisregisiret om exempelvis slorlek och slandard mm. frän
andra än faslighelsägarna och använder dessa för alt förtrycka
deklara-tionsblanketter eller motsvarande och på sä säu underrätta
fastighetsägaren om vilka uppgifler som myndigheiema har lillgängliga.
4.2 Fastighetstaxeringsregistret
Nödvändigheten av atl fastighetsiaxeringsregistret hålls
akluelll framhålls av flera remissinstanser. Det är av synneriig vikl all alla
beskaffenhets- och användningsförändringar som kommer till lokal skattemyndighets
kännedom verkligen blir registrerade. SCB påpekar att den verksamhel som olika
myndigheler blir ålagda att bedriva verkligen följs upp. I annal fall är del
stor risk att kvaliteten på uppgiflerna varierar med myndighetens inlresse av
att lämna korrekt och fullständig information. Om inte fastighetstaxeringsregislrel
ajourförs med de beskaffenhets- och användningsförändringar som inträffar är
risken slor alt dessa inte blir registrerade förrän vid nästa
avslämningslillfälle, dvs. uppgiflerna i fastighetstaxeringsregislrel blir
åtta åi' gamla.
LMV anför:
Den av kommittén föreslagna modellen för komplettering av
registerdala genom utökad rapportering förutsätter en entydig identifiering av
varje enskild byggnad. Därför bör varje byggnad ges en sådan identitet. Därigenom
skapas ocksä fömtsättningar för atl på sikl förbättra byggnadsredovisningen
ocksä för andra ändamål än beskattning.
Skogsstyrelsen stöder kommitténs uppfattning att
uppgifterna i nuvarande fastighelstaxeringsregisler succesivt bör förbättras
och anför;
När det gäller kraven på innehållet i FTR mäste hänsyn tas
dels till de krav samhällel har dels lill fastighetsägarens möjligheter alt
tillgodose samhällets krav. Det är vikligl all innehållel i FTR är
ändamålsenligt. Skogsstyrelsen anser att del måsle flnnas balans mellan de krav
som slälls
Prup. 1984/85:222 iOI
vb iiin.tiälle! i FTR ocb dei'; precisiori med vilken
niiui kan redovisa upijgifier om exempelvis virk.esiöiTiiU och mariiens
produklionsib;'mägu.
5C/; ai!K.i';
SCB vill i samband iiteii delta betona vikten, av atl
verket ges möjiigiiei ai! Siimråd."! med bl.a. iiks:-ka!levcrkKi. (RSV) om
både innehåll och om-faioiiiiii av oeii uppgifisiiisaniiing som ibresiär. SCB
kau därvid, ulifrån di't beiiov sora fÖ!"e.li8gsr ibi'
samtiiilisDianeringen, succesivt under arbetets ■.•iir.g lämna mer
preciserade synpunkier pä vilka uppgifier som är uödvän-cig'.-'. ocii liUi'
sviirsallcniaiiven bör ulformas,
Kvaliién på uppgifterna i nuvarande FTR är lämligen
skiftande, SCB har l.ex. funnit taxeringsviiraen på icke skaUeplikiigii taxeringsenheter,
bostadsytor och hyreshus på enfieler med både småhus och hyreshus på samma
taxeringsenhet, Önsk\'äil äi' därför alt, i ell framlida system, maskinella
granskningsrutiner hindrar dylika logiska fe! från all uppträda,
Vaiiabelu ägarekalegori påtalades av SCB redan i
remissvaret lill betänkandet över 198! års allmanna faslighetstaxering vara av
undermålig kvalitet. Foitfarande i 1984 ärs FTR mäsie SCB göra särskilda
rättningar för all överhuvudlagel kunna använda uppgiflen. Rutinerna för registreringen
av denna variabel måsle därföt ses över inför kommande rullande faslighetstaxering.
Del är bara för småhusen som det för närvarande flnns
registrerat nägra av de s.k, engergiuppgiflerna, nämligen huvudsakligt
uppvärmningssätt och isolering. För energiplaneringen är del emellertid
väsentligt atl bäde dessa och andra ehergiuppgifter samlas in kontinuerligt och
registreras för såväl småhus som för hyreshus och industribyggnader. Dessutom
behövs en översyn av nuvarande svarsalternaiiv.
Icke skattepliktiga fasligheter kan ibland omfatta
avsevärda byggnadskomplex. Uppgifter om ålder, ytstoriek, energistatus elc
saknas i nuvarande FTR, Det är av stor vikt att dessa uppgifter samlas in även
för dessa byggnader, då de behövs t, ex, i energiplaneringen.
När flera fastigheter är samtaxerade kan man i nuvarande
regisler inle avgöra pä vilken faslighel resp. byggnad är belägen. För all
kunna ge mer lillförlitlig slalisiik, förbällra karlredovisningen, underlätta
ell ev. upprättande av byggnadsregister elc är del av vikl att byggnadens
fasligheislill-hörighet kommer alt registreras i elt framtida syslem.
För all underlätta jämförelser mellan FTR och
lantbmksregislret är del ell önskemål att man som värdebärande faslighet väljer
den fastighet som i verkligheten utgör bmkningscentrum, F.n. ärdet tämligen
slumpmässigt vilken fastighet som btir värdebärande.
Hyreshusens lokalyta kan idag inrymma en mängd olika
funktioner. En specifikation efter användningssätt är därför önskvärd, t.ex.
butiksyta, kontorsyla, produktionsyia, förrådsyta och övrig yta.
4.3 Uppgifter från fastighetsägare
Länsstyrelserna i Jämtlands och Malmöhus län anser all
nuvarande deklarationsförfarande bör behållas dels för att garantera den
enskilde inflylande från början av taxeringsprocessen dels för att del kan
uppkomma ojämnheter i uppgiftsmaterialet från kommuner, fastighetsbildnings-
Pr?sp.
1984/85:222 102
myndieheiei' etc. dels !"ör all det aniapligen
iö;"enk!ar komnrunikalionen mellan iSM och fasiigheis.igiireji dels för au
del eventuelli kan finnas risk au iäsiigheisiigarc inte ri-Uigl uirstä:' del
sorn släl' i den lbrtryc:i-;ia bhinkel-ten oc!i dels för all kvalilelen på de
data som flnns iii' ojämn.
Sveriges iräliu.sfahriker: rlksjörl-iuiic; menai' au i
förväg iryckia uppgifier pä dcklaralioiisblankelter, som redan flnns i
offenlliga register förenklar fastigheisägarens ai-bele. Del är onödigl atl
beg:ai'a ali småhusiigare s!'.aU mäla upp sina hus om. deila redan är gjort,
Sialskomorei och länssiyrelsen i Jämtiands län inslämmer
inie i uUed-ningens åsilu an allmänhetens uppgulslämnande skall minskas
eflersom dei visat sig besväriigi för fastiglieisägariia alt lämna de uppgiftr
som crtbidras för fastighetstaxeringen. Det är förvisso rikligl all svårigheter
förevarit all lämna efterfrågade uppgifter men detta torde älminslone kunna
förklaras med alt vissa regler varit onödigl kriingliga och all anvisningarna
varil bristfälliga. Av bi. a. rättssäkerhetsskäl måsle del vara självklart att
fasligheisiigaren utan särskild leknisk utbildning skall kunna förstå
faslighelstaxeringen i för honom akluella deiar.
Slatskonlorel menar all om ett system väljs som bygger mer
på faslig-hetsägarnas medverkan skall man på deklarationsblanketten givetvis
förtrycka de lagrade uppgifterna om fastigheten och inte gång på gång avkräva
fastighetsägarna uppgifter som redan flnns lagrade.
Länsstyrelserna i Jämllands och Malmöhus län framhåller
atl det finns en belydande risk för en kvalitelsförsämring av uppgiflerna för
fastighetstaxeringen om förtryckta deklarationsbianketier används vid
avslämnings-tillfällena. Många fastighetsägare kommer att acceptera den utsända
deklarationsblanketten utan all rapportera avvikelser.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Fastighetstaxeringskommiltén betonar på flera ställen i
sitt betänkande nödvändigheten av rättvisa, marknadsvärdeanpassade och
noggranna taxeringsvärden. Sädana krav på ell taxeringsvärde fordrar all
samtliga faktorer som päverkar en fastighets marknadsvärde beaktas. Möjligheterna
att ulöka jusleringsfakiorns säregna förhällanden bör beaklas. Länsstyrelsen
delar denna synpunki. För atl samfliga faktorer skall vara kända vid
taxeringsvärdets bestämning kan länsstyrelsen inte finna annat än att faktainsamlingen
även i ett rullande system måste grundas på uppgifter som lämnas av
fastighetsägaren utan anmaning i en fastighetsdeklaration. Länsstyrelsen kan
inte finna atl deklarationsskyldigheten skulle innebära en betungande och
besväriig arbetsuppgift för fastighetsägaren att, i normalfallet vart 8:e år,
lämna vissa uppgifter om sin fasflghet. Detta bör gälla i ännu högre grad för
ägare av induslri-, hyreshus- och lantbmksfastigheter. Den värdering av
deklaranternas syn på deklarationsblanketterna, som gjorts efter taxeringen
1981, visar att övervägande flertalel deklaranter funnit deklarationsblanketten
mycket lätt eller ganska lätt att fylla i. De svårigheter som kan ha funnits
bör kunna undanröjas genom exempelvis förenklade mätregler. Länsstyrelsen anser
därför att deklarationsskyldigheten bör bibehållas men att denna skyldighet
kan utformas olika vid om-
Prop.
1984/85: 222 103
Ui.veii.ig och avstämning. Hui' deuiia ulformning bcir ske
ledovisas närmare under .nvsnittet 9.
Länssiyrelsen i Jämllands län anför;
Om exempelvis förtryckla uppgifler vid kont;'o!l av
iigaren visar sig kunna leda lili iäg:"e taxeringsvärde än om de
kotTige!'as så kan det enligt läusstyieisens uppfattning vara nog sä frestande
all läla den "daiaskrivna" uppgiften Slä kvar. - ".Myndighelen
har ju själv skrivit det, så del är nog riktigl", kan bli en vanlig
förevändning. Vi har i nuvarande system arealuppgiften förtryckt pä
dekiaraiionsblankciien. Del har i olika sammanhang (besvär, faslighelsreglering
elc) visal sig att den förtryckta uppgiflen i alllför många fall inle
konlrollerals av ägaren fast uppgiften kan ha förekommit på ålskilliga års
deklaralioner. Om man frän kommitténs sida vill undvika "subjekiivilel vid
uppgiftslämnandet" sä bör man således ålminstone inle underlätta della
genom atl införa förtryckla uppgifter på deklarationsblanketten. Del lorde
enligi länssiyrelsens mening vara lättare att lämna felaktiga uppgifler om man
kan göra det passivt genom all låta en förtryckt felaktig uppgift stå kvar än
att aklivi ta reda pä uppgiflen i fastighetslängden och då själv skriva in en
felaktighet i den nya deklarationen. Oavsett om deklaralionen lämnas in med
förtryckla uppgifler eller inte mäsie deklaranien lika noggrant gå igenom alla
uppgifier som eflerirågas i blanketten. Om man. vilken är stor risk, (jfr o
arealuppgiften ovan) godlar den förtryckla blanketten ulan närmare kontroll är
ju deklarationen helt onödig. Givetvis kan också den förtryckta uppgiflen leda
till rättsförlust för ägaren. Vid AFT 81 ansåg ca 70% av deklaranterna att
deklarationen var mycket lätt eller ganska lätl atl fylla i (Beiänkandei sid
63). Efter förenklingar av reglerna utifrån vid AFT 81 vunna erfarenheler bör
denna andel ha ökal. Förtryckta uppgifler behövs därför inle och är i
realileien ingen förenkling.
4.4 Uppgifter från konimunerna
I betänkandet föreslås att byggnadsnämnds besiktningsman
vid slutbesiktning av byggnadslovspliktig åtgärd på småhus inventerar
småhusets beskaffenhet och rapporterar till lokala skattemyndigheten. - Flera
remissinslanser år kritiska till att byggnadsnämndernas tjänstemän skall ha
uppgifter som ligger utanför deras egenlliga uppdrag. De framhåller all
relationerna mellan fastighetsägaren och byggnadsnämnden kan försämras. Vidare
påpekas all inle alla fasligheler blir sluibesiktigade.
Statskontoret anför:
Vi är inle heller övertygade om att uppgifterna som
kommeralt registreras medför så stora förbättringar som kommittén hoppas på.
Det flnns t. ex. f. n. ingen garanti för all en fastighet kommer att
slutbesikligas. Utan sådan garanti riskeras att uppgiftema i regislrel kan bli
mycket olika beträffande två identiska fastigheter där endasl den ena
slutbesikligats och rapporterats av kommunens besiktningsman. Det kan även
ifrågasättas om det är lämpligt att kommunernas besiktningsmän skall ha även
rent fiskala uppgifter. I vart fall kan fastighetsägama komma att uppfatta dem
så.
Prup.
1984/85: 222 104
viikei cTniuelii skulle kunna minska faslighelsijgarcus
beniigenhet aii läla sluibesikiig:'! sin faslighel. Risk iinns av andi'a skäl
aii kva.iiteien på uppgif-leiiui i regisiiei kommer a'l varici'a mellan olikii
läsiigheler. \'i liinkcr d iViimsi p'å sm'åliiisen!ieic:"na.
liiformalioiicn om iiiSiigheicr som geiiomgiut i ocii Ib;' sig ■x'äi'deför!iöjande
repe.raiioner men som iule kriiver byggnadslov iioiumei' atl bygga på
fasiighcisägarnas egna uppgifler. Detta gäller iiveii sådana rastigheler som
inic geiioragått nfigra föiiindriugiir.
Flanverkc! auför:
F.n lör byggnadsnämnderna tänkbar negaliv effekt av
kommitténs förslag vil! planverkei särskili peka pu. 1 förslaget till ny plan-
och bygglag i.-amiiålis. au en av nämndens viktigaste uppgifier är dess
allmänna rådgivnings- och servicefunktion geniemot bl.a. blivande småhusägare.
Föi'-slaget, all byggndsinspeklöreraa i samband med sin besiklningsverksam-hei
även skall se på fastigheten för iäslighetstaxeringsändamål, kan komma alt
verka hämmande pä ielaiionerna mellan den byggande och bygg-nadsnäm.ndcii.
Byggnadsnämndens primära uppgifier ligger pä plan- och bygglagsiiftningens
område. Nämndens uppgifislämning lill den lokala skattemyndigheten bör därför
enligt planverket begränsas til! sådana uppgifler som framgår av handlingar
som lämnas in lill eller upprällas hos nämnden. Enligt planverkei bör den av
kommittén därvid länkta ordningen, som skulle innebära atl skattemyndighelerna
fär del av olika för fastighetstaxeringen relevanla handlingar hos
byggnadsnämnden, kunna verkställas så att fasflghelsiaxeringens iniressen
liilfredsslällande lillgodoses. Det bör betonas all även planbeslul med
rättsverkan givelvis bör delges taxeringsmyndigheterna mol bakgrund av vad som
ovan sagls om värdeförändringar kopplade flll genomförandetider m. m. Della
gäller naturligtvis framför allt markvärden för obebyggda fastigheter.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anför;
I fråga om byggnads- och lantbruksnämnds
uppgifisskyldighet enligt faslighelstaxeringslagen välkomnar länsstyrelsen
omnämnd översyn och förbällring av nuvarande mliner. Del har vid arbetet med
särskild fasflghetstaxering visat sig alt dessa är behiiftade med belydande
brisier och atl den rapportering som sker från framförallt byggnadsnämnder inle
är anpassad till taxeringsförfarandel. Det har förorsakat onödigl merarbeie
för såväl LSM som FTN (fastighetslaxeringsnämnden) och även medförl irritation
hos fastighetsägare, I etl syslem som i så hög grad bygger på en begränsad
medverkan från den enskilde är det ett absolut krav all de uppgifler som behövs
för fastighetstaxeringen och som flnns hos bl. a, här omnämnda myndigheter
verkligen kommer LSM till del på ett effekiivt och riktigl sätt. Länsstyrelsen
vill pä detta sätt betona viklen härav.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför;
Länsstyrelsen flnner det dock betänkligt atl - som del framförts
i avsnittet 5,3,3. sid, 65 - en tjänsteman, som inle har anknytning till
taxeringsmyndigheterna, införskaffar uppgifter enbart för
faslighetstaxe-ringsändamål genom en besiktning, som ligger utanför hans
uppdrag. För att få genomföra en sådan "extra" besiktning måste
tjänstemannen fä fastighetsägarens lillstånd till det och det torde vara
realistiskt att anta att
Prop, 1984/85:222 !(!5
eU s;idaiit liilsiänd inie lämnas vairför
fasliglieisiaxeringsregisirel sannolikl ifiifi kommer au tillföras m.änga
uppgifler uiöver de som konuner fram vid den Oidiuiirif lörTiilluingcii.
Päpekiis bör ocksä de lendensci som finns mom den
nuvarande bygg-niidslagsliiiiiingcn atl förenkla byggnaasknshanteringen och all
utöka den hyggnadsiovsfria sekiom.
Lä!':ssivreiscn vill ocksä framhinla atl den ibrcslagna
meloden innebär ell yliersi marginellt lillskoli iil!
faslighelslaxeringsrcgisirei. Ulredningen riikiiar med ca 50000 uppgifter, en
ama! som skall ställas i relalion lill dei iolaia anlalel laxeringsenheler i
landel. ca 2 600000, Mot della obelydliga lillskou lili
fasliglieisiaxeringsregisirel skall slällas de ingrepp i fasiigheis-iigarnas
integrilel och de risker för konflikJer, som holar i förslagel.
Föreningen Sveriges byggnadsinspektörer anför:
Föreliggande taxeringsförslag kommer dock ej alt kunna bli
elt helläc-kunde och över hela landel rättvist syslem med hänsyn flll
utformningen av den nya Plan- och Bygglagen, PBL.
Enligi den nuvarande förslagslexlen i PBL skall nämligen
skyldigheten all söka byggnadslov kunna varieras genom, kommunala beslut. Detla
kommer då säkerligen i vissa kommuner all innebära byggnadslovsbefrielse för
komplelteringsbyggnader, lillbyggnder m.m. i l.ex. områden ulanför detaljplan.
Dvs dessa byggnadsålgärder kommer dä hell ulanför det planerade
uppgiftssysiemet.
Beträffande slulbesiktningsfrågan framgär av förslaget
till PBL att obligalorisk anmälningsskyldighet föreligger för bl.a.
slutbesiktning. Dock framgär där ocksä atl byggnadsnämnden ej är skyldig all
utföra slutbesiktning om ej byggherren eller yrkesinspektionen begär detla.
Någon frivillig anmälan om slutbesiktning kommer
säkerligen ytterst få byggherrar atl inlämna lill byggnadsnämnden om följden
blir ett snabbt fastställande av slutligt taxeringsvärde och
skatlebetalningsskyldighel.
Erfarenheterna talar också för all byggnadsnämnder med
knappa resurser ej prioriterar slutbesiktningarna vilkel i praktiken innebär
alt många byggnadslovsärenden aldrig blir slulbesiklade eller åtminstone
fördiöjda 10-lalel år.
Nuvarande utformning av PBL-förslagel kommer därför i
prakliken all innebära ett belydande merarbeie för byggnadsinspektörerna om
särskilda slutbesiktningar måste utföras enbart för inhämtandet av
fasUghetslaxe-ringsuppgifterna.
Rikshyggen anför:
Del förfarande, som kommillén i kapiliel Faktaunderiag och
faktainsamling föreslår för att förbällra underiaget för laxering, leder lill
vissa informationsluckor i det fall underlaget baseras på kommunens besiktningar.
Detta beror på att kommunens slutbesiktning av byggnadslovspliktiga ärenden i
många fall sker innan byggnaden är hell färdigställd. Så t. ex. kan markarbeten
och vissa anläggningsarbeten återstå vid lidpunklen för be-siklningen.
Prop.
1984/85:222 i&6
TCO anför:
En utvidgning förslås av ko.minunei-nas skyidighei :-iti
ranportera till de ioicala skatlemyndigheierni: om byegnadsverksamlieieu. De:,
giiller bl.a. uppgifter som insamlas i samband med siutbesikininger> a''
fasLiriheiei. Värde! av en siidan uividgning begriinsas till viss de! av au
slulbesikiuing f. n. siU'an utfijrs pä friiidsiius och Oiubyggda småhus.
Nyköpings kommun anför;
Det är vikligl atl tillämpningen av 12 § innebär all varje
kommun frili fär avgöra vilken iusians inom kommur.en som skall lämna
eiforderliga uppgifter. Gätiande bestämmeise i 1 i § all byggnadsnämnd skal!
lämna vissa uppgifler är inie alltid den lämpligasle lösningen beträffande de
uppcifter som eniigl blankellen, bil. 8, skal! redovisas.
Sveriges trahusfabrikers riksförbund anför;
Dei föresläs att byggnadsnämnderna skall åläggas en ny arbetsuppgift,
nämligen atl rapportera alla förändringar till de lokala skatlemyndighelerna.
För l.ex. statligt belånade småhus borde del vara möjligt alt utnyttja
ansökningshandlingarna för slalligl bosladslån. Dessa är i regel upprättade med
stöne sakkunskap och noggranhel än vad man kan begära av småhusägaren i gemen.
4.5 Uppgifter från länsstyrelserna
Kommittén föreslår all länsslyrelserna skall åläggas att
fortlöpande förse LSM med information som kan vara av betydelse för
fasiighetsiaxeringen och som avser takter, kulturminnesmärkning och
naturreservat.
Kammarrätten i Göteborg anför;
Länsstyrelsen skall lämna uppgift bl.a. om tiikter.
Tillstånd till läkt lämnas med stöd av beslämmelser i naturvårdslagen och för
verksamhet som beslår i ulredning och tillstånd enligt naturvärdslagen gäller
sekretess enligt 8 kap. 6§ sekretesslagen (se 2!? sekrelessförordningen och
punkl 41 i bilagan lill förordningen). Denna sekreless gäller ej beslul i
ärende. Om rapporteringsskyldigheten skall omfalla annat än dei som fmns
intaget i beslul, måste skyldigheten regleras. När uppgiflen lagils in i
fastighetstaxeringsregistret, blir 9 kap. 1 § sekrelesslagen tillämplig.
4.6 Uppgifter från fastighetsbildningsmyndigheterna
I betänkandet föreslås att fastighetsbildningsmyndigheten
vid avstyckning av både bebyggda och obebyggda småhustomter inventerar beskaffenheten
hos såväl tomt som småhus och rapporterar lill LSM.
Prop, 1984/85: 222 107
Lanimäierivcricc: anför:
LMV är negativ iil! förslaget att fäsiigheisbildningsmyndicheieii
(FBM) i samband med avstyckning av sniåhusenheier ska besiktiga
siyckningsloi-lerna och rapportera sina iakttagelser tii! lokala
skaUcrnyndigiietcn (LSM). L.MV delar nämligen inte kommitténs uppfaUning ati
FBiMs medverkan skuiic innebära en väsenllig kvaliieisförbiiuring av
uppgi.Uerna i FTR. 'i oSala anlalel möjliga rapporteringar bedöms uppgii til!
15000-18000 per är. Dä de avstyckade loinlema normalt under förrättningen är
inne i den förändnngsprocess pga byggnadsverksamhet (ny-, till- eller ombyggnad)
gör LMV den bedömningen all FEMs rapporlerade uppgifter lill 80-90% kommer att
vara inaktuella inom 1-2 år efier besikiningen. Kvalitetshöjningen blir därmed
så begränsad all den i sammanhanget är försumbar. Dessutom, är
rapportenngsskyldighelen inte väl förenlig med FBMs övriga verksamhet, som lill
väsenllig de! har karaklär av en service riklad till sakägarna.
4.7 Uppgifter frän lantbruksnämnderna
Kommittén föreslår att lantbruksnämnderna redovisar den
invenlering som sketl till grund för värderingen vid försäljning, prisprövning
och vid stödinsatser i form av statlig lånegaranti eller bidrag,
Lanlbruksstyrelsen anför:
Om den föreslagna rapporteringsskyldigheten skulle omfalla
beräknade 3000—3500 objekl per år, kommer endasl en procenl av alla jordbmksfastigheler
att beröras. Det innebär att endast älta procenl av faslighelsbeslåndel skulle
bli föremål för rapportering mellan varje avstämning, öm rena skogsfastigheler
räknas bort, kan procenttalen bli nägol högre. Av de cirka 115 000 jordbruksföretag
som finns, skulle möjligen 2000 kunna ingå, dvs. knappt tvä procent.
Rapporteringen kan därför eniigl styrelsens bedömning inle få annat än
marginell belydelse.
Styrelsen menar också all en sådan rapportering kan
inkräkta på lantbmksnämndemas ordinarie verksamhet, samtidigt som kostnaderna
för den ökar de beräknade koslnanderna med storleksordningen 2-3 Mkr per ål'.
Denna kostnad kan inte anses slå i rimlig proporflon lill nyttan av
rapporteringen. Ansvaret för faktaunderlaget till fastighetstaxeringen måste i
första han åvila fastighetsägaren.
Styrelsen anser mot bakgmnd av det anförda atl
lantbmksnämndemas rapportering inle bör göras mera omfattande än vad som nu
gäller enligt 18 kap. 11 § FTL. Reglema för den bör göras enkla och klara med
klar avgränsning av vad som skall rapporteras.
4.8 Uppgifter från skogsvårdsstyrelserna
1 betänkandet föreslås all skogsvårdsslyrelserna blir
skyldiga atl för skogstaxeringen tillhandahålla erforderliga värdefaktorer för
skogstaxeringen då skogsbmksplan upprättats.
Profi.
1984/85:222 108
Skogsslyt-dscn anför:
-■ skogssammanhang avser de mest drastiska
förändringarna värde-!r.in.=:kninr: p.g. a. brand eller stoi'a avveri:niiigar.
Det ioi'de diirför i förslå hand vai-fi. en irisugheisiigai-imresse att
deklarera sädana förändringar. .Niigon generell :'appo.''ieringsskyldighei ibr
skogsvärdskonsuienterna !0i"dc därtör inie behövas. Väideuppbygguaden
genom skogsiillväxlen octi andra iörändringar bör kunna fångas upp lillräckligt
väl vid yvstämning-arni; van åttonde år.
3kogsvårdsoi'gan!saiionen är emellertid beredd aii
medverka i uppgifls-insamiingeu på anniU säu. De uppgifier om skogslillsiändel
som kan erhållas genom ÖSl-systemet är ett underiag för l-axeringen. Dessa
uppgifter är dock begriinsai användbara i vissa avseenden. Således är
uppskattningarna av virkeförrådels storiek pä enskilda fastigheter nägol för
översiktlig för all tillgodose fasligheistaxeringeus behov.
Förutom ÖSl-maierial flnns det skogsbruksplaner att
tillgå. Kommillén konstaierar atl del redan idag föreligger möjlighet för
faslighelstaxeringen alt genom deklaralioner och skogsbruksplaner fä uppgifier
om skogen. Del gäller de planer, som är upprättade av skogsvårdsorganisalionen.
Del är beskrivningen av skogstillståndet pä fastigheten som iir av inlresse ur
faslighetstaxeringssynpunkt, Uppgifler om föreslagen avverkning och andra
ålgärder saknar inlresse i dessa sammanhang.
Kommittén har föreslagit att det i
faslighelstaxeringslagen förs in en rege! om. skyldighet för fastighetsägare
atl, i samband med upprättande av skogsbmksplan på annat sätt än genom
skogsvårdssiyrelsens försorg, lämna uppgift till skogsvårdsslyrelsen om
planens innehall i den utsträckning som krävs för faslighelstaxeringen.
Skogsstyrelsen tillstyrker atl en sådan uppgiftsskyldighei
införes men med följande reservationer. De uppgifter som skall lämnas får
inskränka sig till total skogsmarksareal, virkesförråd av barrresp. lövträd per
hektar, medelbonitet och underlag för beräkning av grovskogsprocent, således de
uppgifter som förrutom kostnadsklass erfordras för taxeringen. Vidare anser
skogsstyrelsen atl fasligheter som schablontaxeras kan undantas från
uppgiftsskyldigheten.
Rapporteringen från skogsvårdsstyrelsen till lokala
skallemyndigheten bör kunna genomföras gemensamt för alla skogsvårdssiyrelser
genom ADB-syslemel för ÖSI och skogsbruksplaner, anser skogsstyrelsen. En årlig
rapportering bör dock inte införas förrän efter nästa avslämning då
ADB-systemet täcker hela privatskogsarealen.
Skogsstyrelsen ställer sig posiflv till att man i större
ulslräckning än vid tidigare fastighetstaxeringar utnyttjar ADB, Det är
emellertid av största vikt all de lösningar som väljs är flexibla och robusta
dels för atl kunna möla nya behov dels för alt vara överskådliga även för andra
än dem som utnyttjar dem i sitt dagliga arbete, Fastighelsiaxeringssysiemet
måsle vara förståeligt för dem som berörs av det,
LRF anför:
Vad gäller uppgifter om skog har delegationen inget atl
erinra mol all fastighetsägaren skall vara skyldig att lämna uppgifl till
skogsvärdsstyrelse om innehållet i gällande skogsbruksplan. Däremot motsätter
sig delegationen bestämt de synpunkter som skogsstyrelsen framfört (sid, 75)
ang, utvidgning av det s, k, ÖSl-projektet till atl omfatta uppgifter av skogs-
Prop.
i9S4./85:222 109
piaiiekarakläi'. De kosinader som eu såd;in utvidgning
skulle medlöra är inte försvarbara ur faslighelslaxeriiigssyiipunki.
4.9 UppgifltT frän brandfiirsäkringsanstalterna
!'vOinmitlén föreslär all regleriageii om
biandförsäkringsansiullemas uppgiftsskyldighei eniigl faslighelstaxeringslagen
utgär.
Sveriges Jörsokringsbo!ngs riksjörbund anför;
Riksförbundel nolerar med tillftedsställelsc all
besiämmelsen i faslighelstaxeringslagen om brandförsiikringsanstallernas
skyldighet alt lämna uppgifl om brandförsäkringsvärde föreslås utgå.
5 Omtaxering
1 beiänkandei föresläs att omtaxeringen i slora drag skall
molsvara den nylaxering som nu skall ske vid den särskilda faslighelstaxeringen
om en faslighels beskaffenhel eller användning ändrats pä vissi säll. Flertalel
remissinstanser är positiva till all omtaxering skall kunna ske årligen för att
rätla lill feltaxeringar och då sädana förhållanden inträffat som kraftigl
påverkar faslighetens värden.
Kammarrätten i Göteborg anför:
Frågan hur arbetet med fastighetstaxeringen skall
underlättas hänger i alll väsentligt samman med möjligheterna atl sprida
laxeringsarbelel över flera år. Kommittén föreslår att uppgifter om
förändringar pä fasligheler som kommer in till skattemyndighelerna genom elt
mera effektivi uppgiftslämnande skall behandlas konlinuerbgt och få
genomslagskrafl redan i samband med årliga omtaxeringar. Den enda beloppsgräns
som slälls upp är utformad som en avrundningsregel. Alla basvärden och
taxeringsvärden skall således avrundas till jämna 10 OOO-lal kronor.
Kammarrätten har inte nägot i princip att erinra mot
förslagel men finner all vissa olösta frågor finns beiräffande taxering av
skogsmark och takter.
Kommittén anför att del vore mesl korrekt i en rullande
faslighetstaxering att ä jourföra även uppgifler i
fastighelslaxeringsregislrel om skogen. Detta anses emellertid inte vara
möjligt och denna bedömning är säkert helt korrekt. Man utgär nu frän att
tillväxt och avverkning uppväger varandra. Kommittén har inte någol annat
synsält. Enligt kommillén skall ändringar i taxeringen av skog komma att
påkallas endast om något extraordinärt inträffat. Förslaget synes dock inte
hindra att en skogsägare med framgång kan yrka att skogen skall taxeras om sä
snart uttaget överstiger tillväxten och det allmänna lorde kunna la upp frågan
om omtaxering så snart tillväxten överstiger ullagel. Del enda hindret är en
lågt satt avrundningsregel. Till skillnad från de flesta andra fastigheter
förändras ju skogsfastighelerna ständigt. Kammarrätten ifrågasätter därför om
det inte bör införas någon form av beloppsspärr för skogslaxeringens del.
Prop. 1984/85:222 110
Vidare anför kammarräucn ali liknande frägor uppkonimer
för läkierna. Genom ärligt uttag ändras cn sädan la;veringsenhcis
beskalTeiihei, vilkel skulle betyda att fastigheten skall bli föremål för omiaxering
varje äi'. -Oei fi"amgi-ir inte av motiven lill lagförslagel om detla är
avsikten elkt om dci skall finnas uugo! som hindrar eii siidan omiaxering.
Fi'ägor som hiinför sig til! omiaxering av skog och läkier
brir belysas ytierligare under det fortsatla ktgsiiftningsarbetel.
Suaskontorci anför:
.Kom.miuén har föreslagit all omiaxering skall kunna ske i
hcli annan omfai.ining än i dagens läge. Del är i och för sig posilivi all
l.ex. feliaxe-ringar därmed kommer att kunna i-älUis på etl bäilrc säll och ali
mindre ändringar på fastigheten kan komma att påverka taxeringsvärdet. Vi tror
dock all del finns risk för att kommiitén underskatlal ökningen i arbelsbelaslningen
för LSM genom de! föreslagna omtaxeringsfö.riärandei, i vart fall om man utgår
från "brådtidsbelaslningen". - Vi anser ail resursbeho-vei noga bör
analyseras sä all t. ex. handläggarresurser för itrbetsgivarkon-iroll eller
andra prioriterade områden inom LSMs verksamhetsområde inle behöver tas i
anspråk under toppbelastningsår.
LRF anför:
Eniigl förslaget skall i princip omtaxering kunna ske
varje år. Förslagel har bl.a. den fördelen att det blir lättare att rätta
feltaxeringar. Likväl anser LRF att vissa spärrar bör flnnas i fråga om
möjligheterna till omtaxering. De skäl som gjort atl särskilda villkor
uppställts för omtaxering har fortfarande giltighet. En fri omprövning av
fastighetstaxeringen skulle kunna medföra en osäkerhel om vad som gäller bl. a.
i fråga om en fastighets beskattningsnatur. Sålunda skulle t.ex. en
fastighetsägare som planerar att utföra byggnadsarbeten på ett hus som är
taxerat som jordbruksfastighet kunna hamna i en helt ny ekonomisk situation
genom att husel omtaxeras till annan fastighet ulan att någon förändring sketl
i faslighetens användning. Med hänsyn härtill anser LRF alt ändring av
beskattningsnatur endast skall få ske om en mera påtaglig förändring sketl i en
fastighets användning.
Sveriges försäkringsbolags riksförbund anför:
Omtaxering skall kunna ske åriigen vilket eniigl
riksförbundels mening är värdefulll. Förhällanden som kraftigl påverkar
fasligheiers värden bör snarast leda lill omtaxering. Riksförbundel anser det
utomordentligl viktigt att sådana sänkande effekter på fastighetsvärdena som
den nya plan- och bygglagens expropriationsersättningsregler kan komma att ge
får ett snabbt genomslag i taxeringsvärdena. Berörda myndigheter bör därför
omedelbart underrätta lokal skallemyndighet om beslul om inlösen. Del är ocksä
viktigt all kreditgivama lill berörda fastigheter får underrättelse.
Riksförbundet har i särskild skrivelse till bostadsdepartementet uttalat sin
oro över inlösenreglernas effekt på kredilmarknaden och därmed på möjligheterna
för näringslivets kapitalförsörjning.
Ett annat förhållande som kan diskuteras är i vilken
utsträckning hyres-ändringar skall ge anledning lill omtaxering. Vid sådana
kommersiella fastigheter som tillämpar s.k. omsättningshyra kan variationerna
över
tiden bli avsevärda beroende pä maiknadsmässig inverkan på
omsäilniiig- e!i.
5.! Onsta.ccriiigirsiH.v pei-iodieiltt
Kommillén föreslår all omtaxering skali gb.as varje år. Fä
remissinstanser berör frägfui.
Sliogssr\'relscn anför:
Om.taxering av eu fasiighei är en angelägenhel dels för
samhällel dels ibr fasiighelsågaren. Fastigheisägarens inlresse ligger som
regel främst i all hälla nere iaxei"ingsvärdel. eftersom del är basen för
beskattning och avgifier av skilda slag, Samhällels inlresse ligger i all
laxeringsvärdei sä väl som möjligl återspeglar fastighetens värde enligt de
regler som satts upp.
Samhället borde kunna acceptera en ganska läng tid mellan
omlaxering-arna om prisnivån för skogsfastigheler är slabil eller uppvisar
endasl smä förändringar. De slörre förändringar som kan tänkas inlräffa under
liden mellan två avstämningar är i försia hand slora avverkningar, som kan leda
Ull sänkl taxeringsvärde. En riilt för fastighetsägaren all begiira omtaxering
skyddar då denne,
Skogsslyrelsens inställning lill kommitténs förslag om all
omiaxering skall kunna ske varje år är atl det inie är nödvändigl, ur
samhällels synpunkt, med omtaxering varje år, Samhällel borde kunna nöja sig
med atl påkalla omtaxering av skogsmark endasl vid avslämningstillflillena.
5.2 Omtaxering vid värdeförändring
1 betänkandet föreslås all omtaxering skall ske om en taxeringsenhets
beskaffenhet eller användning ändrats. Inga beloppsspärrar eller andra villkor
skall gälla för taxeringen. Eflersom taxeringsvärdet skall avrundas lill fulla
10 OOO-tal kronor kommer emellertid laxeringsvärdei inte all ändras om
förändringen av fastigheten inte medför en taxeringsvärdeändring av 10000 kr.
Flertalel remissinstanser anser den föreslagna gränsen 10000 kr för låg, Nägra
förordar all värdeförändringen skall uppgå till minsl 10 procent av
taxeringsenhetens värde innan omtaxeringen.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför:
Länsstyrelsen anser att en obegränsad möjlighet till
omtaxering motverkar de förenklingsslrävanden som eljest ses som angelägna
inom laxeringsarbelel. Länsstyrelsen föreslår därför att man inför en
omlaxeringsspärr som går längre än den som ligger i föreslagna
avmndningsregler.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:
För vissa av nuvarande omtaxeringsgrunder gäller spärrar
som innebär
' att taxeringsvärdeförändringen skall vara minst 20 % av
tidigare värde och
lägst 25000 kronor. Även om utredningens förslag strävar
efter atl även
Prop. 1984/85:222 112
smä för.Tiidringar skall slä igenom vid värderingen,
boi'de en viss begriinsning av bagatellartade ärciideii kunna uppnäs genom all
i viss män behälla spän'eglerna. L.insstyrelsen (breslär diiiför all nuvarande
spärregler vid omiaxering behålls men beg.-iinsas till 10% i
laxeringsvärdeföriindring, dock liigsl 25000 kronor.
Länssiyrelsen i Göleborgs och Bohus län anför;
Sil snar! ändrade uppgifier av niigoii betydelse föris in
i fastigheisrcgisl-lel skali laxeringen påverkcis för fastigheten ifråga.
Friigan äi dä hur stor föi'ändringen bör vara för att omiaxering skall ske.
Kommillén Ibresläi' alt del iuie skall finnas nägra bcloppsspärrar i den
rullande faslighelstaxeringen. En minimispärr bör doek flnnas. .Mindre
ändringar av taxeringsvärdet kan vara besvärande för fastighetsägaren. Spärren
föresläs uiformad som en avrundningsregel som är samordnad med de
avrundningsregler som föreslås gälla vid omräkning och avstämning. Enligi
länssiyrelsens mening är ell avmndningsbelopp pä 10000 nägol fär lågt särskili
när del gäller fasligheler vars taxeringsvärden ligger över genomsnittet.
Länsstyrelsen i Örebro län anför;
Myckel små förändringar av en faslighel kan föranleda omiaxering.
Länsstyrelsen ifrågasätter del lämpliga i detla, eflersom allt för smä värdeändringar
blir besvärande för såväl fastighetsägare som myndigheter. Enligt
länsstyrelsens mening bör beloppsgränsen komplelleras med en procentregel, dvs
atl värdeförändringen dessutom skall uppgå lill viss procenl av
taxeringsenhetens värde innan omtaxering skall ske. Värdeförändringen bör
uppgå till minsl 10 procenl.
Kommittén förordar nya avrundningsregler varvid alla
basvärden och taxeringsvärden avrundas lill fulla 10000 kr. De förordade
avmndningsreg-lema förefaller i och för sig enkla och relativt prakliska atl
lillämpa. De kommer dock alt medföra vissa olyckliga konsekvenser. För
exempelvis små och lågl värderade lantbruksenheter där samtliga delvärden understiger
10000 kr, kan del mesl värdefulla ägoslaget bli avrundat lill O kr, medan
mindre värdefulla ägoslag behåller sina värden, Etl sådanl resultat kan bli
svårt för att förklara för fastighetsägaren. Länsstyrelsen ifrågasätter om
några nya avrundningsregler över huvud tagel behöver införas. Såviit är känt
har de nuvarande reglerna ej vållat problem i någol sammanhang.
Riksrevisionsverket anför;
RRV anser att en spärregel behövs för atl inle obetydliga
förändringar i fastigheters beskaffenhet skall leda lill omtaxeringar och till
betydelselösa förändringar av taxeringsvärdena. Vid utformning av spärregeln
mäste hänsyn även tas lill den noggrannhel vid fastighetsvärderingen som är
möjlig att upåpnå. Förändringar som ligger inom felmarginalen bör inte leda
till omtaxering. Mol denna bakgrund anser RRV atl den av kommiitén föreslagna
spärren vid 10000 kr sannolikl är för låg. RRV föreslår atl denna fråga
övervägs ytteriigare i samband med en kommande översyn av värderingsreglerna.
Prop.
T?84/g5:222 113
SACCiSR och Föreningen Sveriges JögderitJonsiemän unibr:
Den lbi'eslaciia g:'ä:ise:i fö!e.'aller alltför !åc. De
iuviiiiduincai' moi en proceiiigi-iiiis scm anförs torde ocksii borllälla med
den föreslagno nvrund-niiigsregcin. Belopjjsgräusen bör koiripieiter;i-s med en
Hi''-i'egeiii pii säu som beskrivs i bilaga 10 lili betänkandet.
Läiisrätien i Öslergöllands lån aufbr:
För iiii;-\-ara!ide giiiier spärrar för nylaxering vid
särskild fastighelslaxe-rin.i:. Sy:Uu härmed har varil att hålla nere anialei
nytaxeringai' för atl hii!'ä::enom begränsa arijcrsbeiasiningen för
laxeringsmy.ndiglielcrna och sauilirillskoslnaderna. Kommittén föieslår
emellertid att omiaxering skall iiga rum utan annan spärr än den som ligger i
en avrundningsregel. Läns-iäiten finner de skäl som kommiitén anfört
.""ör silt förskig i denna del i och för sig beaklansvärda. Risken
förefaller emellertid atl vara sior för att anlalel oinlaxeringar skulle öka i
jämförelse med anlalel nylaxeringar enligi gällande ordning och komma atl uppgå
lill ell betydande antal per är. Med anlalel omtaxeringar skulle också anlalel
besvär flll förvallningsdom-stolarna öka. Länsrätten anser därför att del bör
övervägas om inle en längre gående avrundningsspäm eller motsvarande bör
flnnas.
/.ÄF anför;
Vad gäller värdeförändringar genom omtaxering har LRF i
sitl remissvar över gällande regler om ny taxering framhällii atl slörre
möjligheter bör finnas atl nedsätta skogsbruksvärdel under löpande
laxeringsperiod. Som situationen nu är måsle minsl en femledel av taxeringsvärdet
på hela taxeringsenheten ha minskat för att ny taxering skall kunna ske. Detta
gör all l,ex. omfattande slormskador eller skador pga inseklsangrepp eller
försurning inte kan medföra någon minskning av skogsbruksvärdet och därmed inte
heller någon nedsätlning av skogsvårdsavgiften, LRF anser del mycket angelägel
att reglerna ändras så att varje värdeförändring av någon betydenhet skall ge
rätl till omtaxering.
Enligt LRFs uppfattning bör därför möjligheterna lill
omtaxering vidgas i förhållande till vad som nu gäller. Vissa spärrar bör dock
finnas kvar.
Skogsstyrelsen anför:
När del gäller de föreslagna reglerna för att omtaxering
skall ske finner skogsslyrelsen kommitténs förslag otydliga. Kommiitén föreslår
atl mini-mispärren bör utformas som en avrundningsregel och samordnas med de
avrundningsregler som skulle gälla vid omräkning och avstämning. Enligt dessa
skulle basvärde och taxeringsvärde avrundas till fulla 10000 kr. Det framgår
emellertid inte om gmnden för omtaxering eniigl kommittén bör vara att värdet
förändras minst 10000 kr eller om det räcker med atl man efter avmndning hamnar
i en annan tiotusenkronorsklass.
När det gäller skogsiaxeringen anser kommittén atl den
nuvarande ordningen, som bygger på atl avverkning och tillväxt väger upp
varandra över en längre tid, bör gälla även i fortsättningen. Grunden för ett
sådant synsätt är atl de allmänna taxeringarna sker med så långt tidsmellanrum
atl tillväxt och ullag verkligen tar ut varandra. Tillgången på tillräckligt
goda gmnd-data gör det normall inte meningsfulll atl göra omtaxeringar oftare
än i samband med avstämning,
8 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1984/85:222 1!4
Romuiiiién anför vidare "l-brändiing av
skogsiaxeringen ioi'de däriiir lik.soni hillills uoimali komma aii påkallas av
fasligheisiigaren om någol cxiiaordinäri inttiiffai med lians sl;og l ex
skogsbrand, sloiii kalavverk-ningiir elier dylikl."
Skogsslyrelsen ulgår ifrän ail skogsägare iniv skall
siirbebandias när det giille!' rälien till omiaxering. Det innebär au l.ex.
avverkningar, som minskar skogsbruksvärdet med mev iin lOöfti) kr skulle komma
atl beiraklas som ext!'aoi'dini>!'a. En sluuiwerkningav mindie iin en halvi
hektaikan komma au uppfylla ki-avel på viirdeiindring om fasiigheien är
måliiigi slor.
Fasiigheislaxeringskommiilén anger dock all eu annat
belopp än i O 000 kr kunde ha valts. Skogsslyrelsen anser för sin del aU
beloppet boide sättas väsentiig: högre för all undvika att var eller varannan
slulavverkning leder lill krav på omiaxering. Därior ligger del niirmare lill
hands all som gräns sälla en förändring om minst tio procenl, vilkel är
kommilléns alterniitiva förslag. Procentregeln bör dock kompletteras med elt
minsta belopp.
En konsekvens av avmndningen av basvärde och
taxeringsvärde är all summan av delvärdena skiljer sig frän del avrundade
laxeringsvärdei, Kom.mitlén föreslåi" atl man skall åstadkomma likhei
mellan delbeloppen och totalbeloppet genom atl minska del slörsia delbeloppei
sä ati summa delbelopp och totalbelopp blir lika.
Skogsstyrelsen flnner att den föreslagna modellen är
mindre lämplig, Elt skäl är alt del blir svårt för fastighetsägaren all
konlrollera om laxeringen är riktig när basvärdet avviker frän vad som framgår
av värdelabellerna, när man går in i dem med de aktuella värdena på de
värdebärande faktorerna.
På mänga mindre jordbmksfastigheler kommer man att
reducera skogs-bmksvärdel, eftersom del är del slörsta delvärdel. Ur
skogsbrukets synpunkt är del av större värde all kunna göra korrekta
sammanslällningar över delvärdena för skog än atl de olika delvärdena summerar
till det avmndade totalvärdet. Skogsslyrelsen ser ingen betydande nackdel i atl
man redovisar de enskilda delvärdena som de är och ett avrundal totalvärde, om
man bara redovisar att totalvärdet är avrundal. Del är elt enkell och
lältfatfligt redovisningssätt.
RSV anför:
I betänkandet har en ny avrundningsregel föreslagits.
Motivet är i huvudsak att förhindra smärre ändringar av basoch taxeringsvärden
vid omtaxering. Enligt RSVs uppfattning kompUcerar denna regel taxeringsarbetel.
Den medför extra arbetsmoment och ytterligare regler som blir svåra att lära ut
och få förståelse för. Avmndningen kan ge effekter som framstår som orimliga.
Det bör därför utredas ytterligare om avmndning över huvud tagel behövs. Spärr
mol smärre ändringar kan troligen införas på annat sätt. Om avmndning befinns
nödvändig bör den vara så enkel som möjligl för taxeringsarbetel. Den närmare
utformningen kan göras under förberedelsearbelet inför den försia
omräkningsomgången.
Länsrätten i Västmanlands län anför:
I fråga om avrundningsregler och belopp för minimiändring
för omtaxering är elt absolut tal bäde rättvisare och enklare att hantera än
en procentuell andel av enhetens värde. Beloppet 10000 kr får därvid anses
rimligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. I9.ii4/S5:222 H5
och vä! a''ägt. Det bör giveivis gälla lika som.
minimibelopp lör viir-deäiidring i alia tre momenleu - omtaxering, omi'äkning
och asläir.ning -i eu rullande faslighetstaxering.
LänssTvrdsen i iVlalmöhus län anför;
Der. silrsiiiida fastighelstaxeriiigen är nu fören;id med
en mängd skilda föruisäliniiigar ocli belonpsspärrai'. Tiilämpningen av dessa
kan i mänga fall -rörorsaka beskallningsmyndighelerna äiskiliig! bes\'ar,
Taxeringsvär-denij är numera sä beloppsmässig! högii all slora föränuringar
mäste ha skell pä faiighelen för all 20 %-förändringen av laxeringsvärdei skall
vara uppfyllt. Kravet på årliga, korrekta taxeringsvärden i förening med
omräk-ningsförfarandet motiverar att inga beloppsspänai eller andra villkor
skiill gälla för omtaxeringen. Kommittén föreslår dock all en viss minimispäiT
för omiaxering bör gälla främsl för atl bespara fastighetsägaren obetydliga
ändringiir av värdel som av honom kan uppfattas som pelighet, Kommiuén föreslår
en lägsla gräns tor omiaxering med 10000 kronor. Länsstyreisen finner
minimispärren och beloppets storiek befogad och rimlig . För fasligheler med
laxe.ringsvärden över 5 miljoner kronor respeklive 25 miljoner kronor tar FTFs
beslämmelser i I kap 20 § om avrundningsreglerna av laxeringsvärdei lil! jämna
10000-lals kronor respeklive lill jämna miljoner kronor över minimiregelns
funktion. För fasligheler med taxeringsvärden understigande 5 miljoner kronor
ner till i vart fall 1 miljon kronor synes minimispärten för minsta förändring
vid omiaxering med IO 000 kronor väl låg. I denna värdenivå bör minimispärren
uppgå lill högre belopp än föreslagna 10000 kronor.
SCB anför.
Kommiitén föreslår att etl av skälen lill omiaxering kan
vara ändrad beskaffenhet. Detta kan ske utan beloppsspärrar. Samlidigt påpekas
emellertid alt taxeringsvärdet inte skall ändras om förändringen motsvarar en
taxeringsvärdesändring understigande 10000 kronor. Detla fär deflnitivi inte
innebära, atl ändringar i beskaffenhel eller användning som motsvarar en
taxeringsvärdesändring understigande 10000 kronor inte registreras. Möjligen
menar kommittén, atl sädana ändringar inte benämns omtaxering, ulan i stället
räknas till ajourhållning av regislrel och kontinueriigt regislreras av LSM, 1
detta sammanhang är del även beiydelsefulll, alt s,k, icke värdegmndande
uppgifter ges samma "sialus" som övriga uppgifler. Stor vikl måste
därvid läggas på atl moiivera ell sådanl synsäll hos bäde uppgiflslämnare och
granskande personal.
5.3 Omtaxering vid feltaxering
Kommiitén föreslår att även feltaxering lidigare år är
skäl för all om-laxera fastigheten det år omtaxering begärs, dock ej med
retroaktiv verkan. Fä remissinstanser berör frågan.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför;
Del framlagda förslaget att av fastighetsägaren förment
feltaxering även grundar rätt lill omtaxering dock utan retroaktiv verkan
flnner länsstyrel-
I'Vop.
}9S4./85:222 116
sen vii; moiiveral, r'en föresliigna bestiiinmeiscn är
;;ärsk;ii befogad i bvcrläisksefalien där df:n nye iigaren kan påpeka felaktig
viirdering, i mänga fall grundad pa orikliga uppgi.fter. medveici eller
omfdveiei, a\' fön't: iasiig!'!Cisäpai'en, lUiilelsc av sädana feiakiiglieter
kan nu endiisi ske genoiVi besviir i särskild ordning över det ia.:eringsåi' dä
den iélakiiga väideringeu gjordes. Den förutvarande fasligheisii!;ai'en blir i
dessa fall pi.ri i besvärsproeessen ui.in au han kan ha nägot intresse diirav.
Länssryrdsen i Örebro län anför;
Enligi kommitténs !"örsiag skall omiaxering ske bi,
a. om taxeringsenhet tidigare laxeringsår åsatts cn felaktig taxering.
Värdeuppgifter ingär :äälv-faliei liärvid, 1 della hänseende kommer att flnnas
en spärr innebärande att värdeändringen måste uppgä til! minst 10000 kr.
Taxeringen toi-de dock omfatta mer än själva värdena. För au tveksamlieien inle
skall uppkomma om när omiaxering skall ske på grund av tidigare felaktig
taxering bör närmare anges vad som inbegrips i begreppet laxering.
Länsstyrelsen i Norrbottens län anför:
I motsats lill lidigare regler har föicslagits att
lidigare feltaxering av en faslighel skall uigöra grund för omtaxering. Del bör
i detta sammanhang skrivas in all fråga skall vara om uppenbar feltaxering för
att undvika bagatellartade rättelser.
6 Omräkning
Kommittén föreslår all en värdenivåanpassning i ell
rullande system lämpligen bör ske genom schematisk jusiering av de basvärden
som bestämts vid den senast företagna avslämningen för resp. fastighetslyp.
Värdenivåanpassningarna bör ske med lämplig periodicilel för all en successiv
anpassning av taxeringsvärdena skall göras till fastighetspriserna. Några
remissinslanser lillstyrker i princip förslagel om successiv omräkning av
taxeringsvärdena. Flera remissinslanser avstyrker förslaget och andra påpekar
den effekt av automatisk skattehöjning ulan poliliska beslut som blir följden
av det föreslagna omräkningsförfarandet.
Länsrätten i Öslergöllands län anför:
Beträffande omräkning anför kommittén att den undersökning
kommittén gjort entydigt visar atl en åriig successiv anpassning av
taxeringsvärdena kan göras till marknadsvärdeförändringar som inträffat
generelll i riket per fastighetstyp, taxeringsvärdeklass eller värdefaktor och
regionalt på gmnd av lokala förhållanden. Länsrätten saknar anledning
ifrågasätta det riktiga i denna bedömning. Med nuvarande tekniska hjälpmedel
bör omräkningen kunna göras på etl föga resurskrävande sätt och dä finns del
ingen anledning att avstå frän atl göra den.
Prop.
1984/85:222 ! i"
RSV af\ för:
i princip stödjer RSV förslaget au gcira successiv
omräkmnf: sried index sä au laxeringsvärdena anpassas liil markuadsvärdeiiivän.
Visst fog kan clock finnas fbr den kriiik som riklals rnoi au 198! ars
liixeringsväiden sk;;!,' anviindas som bas vid omräkningen. Däiföi' bör man
uireda närmare Oil! omrakningsföi'fai-andel kan göras sinidigai-e. Övergäugen till
del nya s'vslemei skulle hiirigenom bli mindre driimalisk.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
i dei nii gällande fastighelsiaxeringssysiemet gmndar sig
taxeringsvärdena nå en väidenivå som kan ligga 2-3 år eller ännu längre
lillbaka i liden. Vid den lidpunkl som taxeringsvärdet börjar gälla, den I
januari under la.xeringsåret, är del då bestämda laxeringsvärdei värdemiässigt
redan inakluelll ock kommer att sä föi-bli lills nytl taxeringsvärde
läst-ställes, som värdemässigt dä även är inakluelll osv. Länsstyrelsen finner
del därför angeläget atl taxeringsvärdena i möjligaste mån aktualiseras tili
gällande prisnivå på fastighetsmarknaden. All så inte skell lidigare torde ha
beroil på alt prakliska möjligheter saknats för all inom rimlig tid uireda
förändringar i prisnivån. De resurser lanlmäleriet numera har gör au sådana
utredningar snabbi kan effektueras och kan ske i nära anslutning till dagens
situation på fastighetsmarknaden. Länsstyrelsen tillslyrker därför
omräkningsförfarandet,
LRF anför:
En förutsättning för årlig omräkning är atl prisema för
alla fasflghels-typer och i alla områden av rikel kan fastställas med
tillräcklig grad av säkerhet,
LRF konstaierar att nuvarande prisstatistik för
jordbmksfastigheler är alllför bristfällig för atl kunna läggas till gmnd för
omräkning. Som tidigare framhållits har det vid den senasle allmänna
fastighetstaxeringen visat sig vara mycket svårt atl med hjälp av prisstatisflk
fastställa taxeringsvärdenivån för jordbmksfastigheler. Problemen blir
självfallet inie mindre när man för varje år eller vart annat år skall
faslställa prisindex. Antalet köp blir då väsentligt mindre än de som ingår i
materialet för en allmän fastighetstaxering och den tid som ges för
bearbetning och analys av prisstatistiken omfattar bara några få månader.
Skall man sedan försöka utskilja regionala prisutvecklingar blir osäkerheten
ännu större.
LRF har vid flera tidigare tillfällen framhållil att
släktköpen som utgör en stor gmpp av fastighetsförvärven bör ingå i
prisstatistiken. Dessa köp motsvarar vanligen fastigheternas avkastningsvärde
och skulle om de togs med i det statistiska underlaget bidra lill en väsentligt
säkrare bedömning av prisnivån för jordbmksfastigheler. Även om släklköpen
ingär i underiaget anser emellertid delegationen att fömlsätlningar saknas för
att med tillräcklig grad av säkerhet beräkna index för jordbruksfastigheter.
Motsvarande problem finns för andra fastighetstyper. För
industrien-heter, däri bl, a, ingår takter, synes det vara närmasl omöjhgt att
göra en tillföriitlig beräkning av prisindex.
Vad särskilt gäller lokala prisförändringar på
småhusfasflgheler vid industrinedläggning o dyl anser kommittén atl sådana
förändringar skall kunna beaktas även om någon faslighetsförsäljning inte skett
på orten.
Prop. 1984/85:222 !iS
LRF finner dei .sjäivfiillel angeliigei ali
laxerings\iii-de;ui skali kunna ned-siiiias i dess-a situationer. Del bebijver
emellenid kk-iiliiggas niirmare iiur prisbedömningen bör .göras i berörda fall,
!_,!\.F avstyrker på aniörda grunder försiagei om iulig
omriikiiir.c av laxerings vitrdena,
Sveriges Jasilgheisägarcförbund anför:
En metod med mllande lästighcisiaxering kfijvci euligi
föibuiidets upp-fal!nii\g au hänsyn måsie tas tili fler värdefakloi-er än de
som redovisas i beiänk.-?.ndet. Förbundet är viil medvelen om ati deua kan vara
sväri beroende på bnsler i del statistiska underlaget. Inriktningen pä arbeiei
med fortlöpande fastighelstaxering mäsie dock vai-a slörsia möjliga överensslämmelse
mellan den laxeiingsmåssiga och den verkliga prisföriind-ringen. Förbunden kan
inte finna au detta är möjligl med del myckel sclia-blonmassiga berakningssält
som presenterats i beiänkandei. .Med hiinsyn lill de slora lokala variationema
pä fasiigheismarknaden lorde del knappasl vara möjligt all konstruera
rällvisande indexserier. Förbundet avslyrker därför den föreslagna
indexuppräkningen av laxeringsvärdena.
SHIO-FamilJeJörciagen anför;
Eniigl organisalionens uppfallning finns inle någol skäl
alt införa en indexomräkning av taxeringsvärdena. Behovel av en indexuppräkning
i framtiden är betydligt mindre då man kan förvänta sig en belydligl lägre
inflaflonstakt än under de senaste tio åren.
När det gäller industrifastigheter flnns det särskilda
skäl all undvika en indexuppräkning eflersom de faktiska värdeförändringarna
kommer att vara beroende av faktorer som inte enkell kan beaklas vid
indexberäkningen. Fastighetsvärdet är således beroende av möjlig alternaflv
användning av lokal och inte av en allmän prisnivåförskjutning. Den faktiska
värdeförändringen på en ort varierar i många fall från induslri faslighet till
industrifastighet. Detta kan bland annal bero på relaiivi små branschmässiga
skillnader när del gäller utvecklingen på orten.
Slalens institut för byggnadsforskning anför;
Vad beträffar behovet av fortlöpande justeringar mellan
två taxeringar, kan de syften som därmed åsyftas, uppnås med flexibla
procenttal för schablonintäkten medan själva taxeringsvärdena ligger fast. De
nackdelar som kan anses vara förenliga, främst ur fastighetsägamas synvinkel,
med förändringar av taxeringsvärdena utan individuell prövning , skulle därvid
elimineras.
SAF anför:
En omräkning enligt index kan sålunda enligt vår mening
inte anses behövlig eller ens önskvärd. Härtill kommer vad särskilt angår en
stor del av näringslivels fastighetsbestånd atl underlaget för en sådan indexomräkning
kommer atl vara så bristfälligt att förfarandet ter sig föga meningsfulll. 1
de fall en omvärdering av fastighet under löpande period är angelägen är
anledningen härtill som regel inte en allmän prisnivåförskjutning utan lokalt
eller för den enskilda fastigheten ändrade betingelser. Korrige-
Prop.
1984/85: 222 11'>
ring av värdel vid sådan förändring bör ske genom
omUixering. Vi deiar .kommilléns uppfauning att ökade möjligheter bör ges Ibr
omtaxering och tillslyrker förslagel om slopade späiregler.
Sveriges trahusfabrikers riksförbund anför;
Del är väsenlligl för vaije smähusägaie an kunna
överblicka sin ekonomi även pä längre sikl. Den rullande omiäkningen bidrar
lill au öka smähusägarens ouygghel inför framliden, efiersom den medför en
aulomalisk skallehöjniiig ulan poliliska beslui. Så liinge
fastigheislaxei-ingen enban är avsedd som ett hjälpmedel föi att bestämma
skallens sloilek är del frän smähusägarens synpunki iryggiire med ett fast
taxeringsvärde och atl evenluella skattehöjningar beslutas den normala
poliliska vägen.
Förslaget med rullande omräkning av laxeringsvärdena
innehåller dock en värdefull möjlighel att jusiera laxeringsvärdei efter
regionala förändringar, Sädan jusiering borde vara möjlig även ulan all
samtliga laxerings-värden indexuppräknas varje är.
Svenska Sparbanksföreningen anför:
Kommilléns förslag innebär att det medborgerliga
inflytandet och den enskilde fastighetsägarens inflytande över fasiighetsiaxeringen
minskar. Föreningen kan med hänsyn bl. a. härtill inte godta den centrala roll
som lantmäleriverkel föreslås få för index" besiämmande. Det kan nämnas
att taxeringsvärdena föreslås höjda "automatiskt" mellan
avstämningama på grundval av index samt att dessa "automatiska"
höjningar inle skall kunna överklagas. Föreningen anser att ett medborgerligt
inflytande över fastställande av index bör övervägas. Detta skulle kunna ske
genom bildandet av en särskild nämnd, vari ingår representanter för I5I, a,
olika fastighetsägare, kredilinslitut mfl och vars uppgift skulle vara att
föreslå regeringen nytl index på gmndval av t, ex. lantmäteriverkets
bedömningar.
Trädgårdsnäringens riksförbund anför;
En allvarlig brist i kommitténs förslag är också att den
omräkning som föreslås ske av laxeringsvärdena med omräkningstal (index),
beslutas av regeringen utan att riksdag eller andra organ får inflytande. Det
leder till att fastighetsägare får sin beskattningsbara inkomst höjd genom att
viss procenl av taxeringsvärdet schablonmässigt räknas som inkomst. På samma
sätt kan förmögenhetsskatten öka trots att fastigheten inte ökat i värde, utan
kanske i vissa fall i stället försäljningsvärdet sjunkit. Principiellt är del
alltså ett beslul om beskattning som bör fattas av riksdagen.
Samfundet för fastighetsvärdering anför:
Kommitténs förslag innebär att den enskilde
fastighetsägaren i praktiken hell saknar möjlighet atl reagera mot
omräkningsförfarandet. Samfundel finner detta vara oflllfredsställande och
föreslår att någon form av medborgarinflytande tillskapas. Möjligen kan del
utställningsförfarande som förekom i samband med riktvärdekartor vid 1981 års
allmänna fastighetstaxering komma i fråga.
Pror-.
!9S4.'85:222 120
Sveriges viUaögareförbund auför:
En biii"ande lanke bakom det nya systemet är nu
åsaiia värdei'; skall ompiövas är från är, Arbelet med nivåaiipassningen skal!
i huvudsak uiibras av LM\', som har alt ularbela index for omi'äknit!g för
olika regioner, faslichelstyper, storieksklasser 01,01. Föreslagna iudexial
skal! besluias av regeringen: de kau diiriior ej överklagas. Enligi förbundels
menitig ligger här en uppenbar risk an man fär eu aulomaliskl verkande syslem.
som för den enskilde blir omöjlig! au påverka. Även i denna dci mäsie
medborgarinflylandet liigodoses. Detia kan lämpligen ske genom all del
tiilskapas någon form av samrådsföifarande angående värdenivåer m. m. på
regional nivåriksnivå mellan berörda myndigiieier och förelrädare för
småhusägarna. Formerna föi' denna medverkan kan lämpligen ulredas av beiörda
intresseorganisationer och LMV pii samma säii som föml-sälls ske för
avslämningen.
LMV anför:
Del är bra atl LMV föreslås få huvudansvarei för den
kontinuerliga värdenivåläggningen. Framtagandet av omräkningsfaktorer
fömtsätter noggranna analyser av fastighetsmarknaden särskilt med inrikining på
marknadsförändringar. LMV avser att utveckla etl samarbele med statistiska
centralbyrån (SCB) i metoduivecklingsfrågor.
Begreppel index är olämpligt atl använda i detla
sammanhang dä del antyder att det tal basvärdena skall omräknas med alltid
skulle gmndas på statistiska beräkningar. Så kommer dock inte atl vara fallel
eftersom omräkningstalen i vissa fall i slällei kommer att härledas genom andra
metoder, t.ex. marknadssimulering. LMV menar att begreppet omräkningsfaktor i
stället bör användas.
6.1 Omräkningsfaktorer
Kommitténs förslag innebär atl index utgörs av en generell
omräkningsfaktor som vid behov korrigeras genom multiplikation av en regional
omräkningsfaktor. Index skall anges med två decimaler.
Den generella omräkningsfaktorn bestäms särskilt för
småhus-, hyreshus-, industri- och lantbmksenheter. För varje sådan
fastighetstyp skall omräkningsfaktorn bestämmas så all den återger den
prisförändring som sketl mellan respeklive basår och det aktuella nivååret. Om
prisförändringen för en viss fastighetstyp är olika beroende på beskaffenhet,
användning och värde måste flera generella omräkningsfaktorer bestämmas.
För småhus-, hyreshus- och industrienheter skall samma
generella omräkningsfaktor användas för både mark- och byggnadsvärdet. För
lantbmksenhet kan olika generella omräkningsfaktorer användas för bostads-,
jorsbmks- och skogsbruksdelarna.
Den regionala omräkningsfaklorn är alltid lika för en viss
fastighetslyp inom ett prisbildningsområde. Genom den regionala
omräkningsfaktorn skall hänsyn tas till de lokala avvikelser från en
taxeringsvärdenivå på 75 % som kvarstår sedan de generella omräkningsfaklorema
använts. Endast
Prop.
1984/8:5: 222 12!
om laxeringsvärdenivän då ligger under 70% eller över 80%
skall en regioiitil korrektion göras.
För att underlätta bestämningen av regionala
o.Tiiäkningsfaklorer indelas i"ikei av regeringen pä förslag av LMV i
prisbildningsområden.
Ö\'ervägande delen av remissinstanserna är kriiiska lill
kommitténs förslag iiur omräkningsfaklorema skall beräknas. De pekar pä att
statistiken över priserna vid faslighels försäljningar är eu alltför grovt
rnäll för att beslämma värdeniväer. Statistiken kan endasl ge besked om
genomsnittliga prisnivåer och prisrörelser för stora gmpper av fasligheler. En
noggrann analys av fastighetsköpen erfordi-as också för all inle systematiska
fel skall påverka omräkningsfaklorema. Ulvecklingen för överiåtelsepriser för
lägenheter med bostadsrätt, fiämsl i fierbostadshus har inte ägnats
lillräcklig uppmärksamhet.
SiaUsUska centralbyrån anför:
Omräkning föreslås omfatta följande moment. En
taxeringsenhets basvärde räknas alltid om. till elt taxeringsvärde med hjälp
av elt index. Index ulgörs av en generell omräkningsfaktor som vid behov
korrigeras genom multiplikation av en regional omräkningsfaktor. Sådanl behov
anses föreligga endast om taxeringsvärdenivån ligger under 0,70 eller över
0,80 sedan den generella omräkningsfaktorn använts. Den generella omräkningsfaktorn
föresläs differenflerad efter fastighetstyper och för vissa faslighets-typer
även efter taxeringsvärdeklasser. Den regionala omräkningsfaktorn föreslås
däremoi endasl differentierad efler prisbildningsområden och efter
huvudgmpperna småhus-, hyreshus-, industri- resp. lantbmksenheler.
Renl allmänt kan konstateras, att det alltid är svårt alt
ange en värdeförändring för fastigheter som inte har sålts. Kommittén har
angett ett tillvägagångssätt atl mäta denna värdeförändring. Den i betänkandet
förordade meloden bygger på anlagandel att prisutvecklingen kan delas upp i tvä
inbördes oberoende komponenter. En som är specifik för fastighetstypen men
densamma för hela riket saml en som är specifik för regionen men densamma för
olika faslighelstyper inom regionen.
SCB vill i detta sammanhang bara framhålla betydelsen av
att nämnda antaganden och därigenom även den metodologiska uppläggningen verkhgen
prövas vid varje omräkningstillfälle. En noggrann analys av de köp som ligger
lill gmnd för framtagandet av omräkningsfaklorema, är ett krav för atl
omräkningarna skall få en allmänl accepterad irovärdighel. Dessutom kan man
vara tveksam till riktigheten av att bygga index "uppifrån", dvs
fastställa taxeringsvärden utifrån förhållanden på riksnivå. Ett altemativt
sätt är atl beräkna omräkningsfaklorema för olika stora områden. Räcker inte
underlaget till för atl med säkerhet beskriva den lokala värdenivån, utökas
området till dess tillräckligt antal köp ingår i underlaget.
SCB vill med anledning av ovanstående påtala betydelsen av
att omräkningsförfarandet inte regleras så i detalj i lagtexten. Härigenom
underiättas möjligheten att successivt anpassa metoden för omräkning efter
eventuellt förändrade fömtsättningar.
Prop.
1984/8.:222 122
Länssiyrelse''. i Malrnölni.s län ai\!"ör:
Länssiyrelsen vill dock i detla sammanhang betona all
värdet av de generella och regionala omeakningsfakiorerna iir i högsta grad
beroende pä uiideriageis kvaiiiei. Skulle iaxei'ingsviirdena (basvärdena)
bei'äkiias sciia-bioumässigi maii beaklande av alla de i'"akiorer som kan
liinkas påverka fasligheiens marknadsvärde medför della i sin lur att
omräkningsläktor-crna endast lär ett leoretiskl värde. 1 sä fall saknas
förulsältningar för etl omräkningsföi'fai-ande.
Länsiäitcu i Stockholms län anför;
Ivleiodiken för omräkning av laxeringsvärdena som den
föreslagils av kommillén syns vara ändamålsenlig och med tanke pä de lekniska
hjälpmedel som slår lill buds genomförbar i ett åriigl förfarande där
förändringar i prisslalisliken fastställs och index normalt vart annal år
bestäms av legeringen. Differeniieringsgraden för index är naluriigen svär all
fastställa och kommilléns förslag ger intryck av atl vara balanserat. Detta
hindrar dock inle atl förutsättningama från period till period kan förändras
och prisjämförelser kan ge vid handen att en annan differentiering syns mer
riklig. Materialet som lämnas till regeringen bör sålunda vara allsidigl
belysande.
Förslagel innebär att ett av regeringen beslulal index
kommer all gälla två år i följd, öm prisutvecklingen vid jämförelse mellan de
två akluella åren förändras påtagligt, t. ex. så att en positiv prisutveckling
förbyls i sin motsats andra året bör sådana särskilda skäl som anges i
förslagets 1 kap. 10 § faslighelstaxeringslagen föreligga vilkel innebär att
regeringen bestämmer etl nyll index. Det kan ifrågasättas om inte siadgandei
borde närmare reglera innehållet i dessa särskilda skäl.
Domänverket anför:
I bilaga 11 till betänkandet redovisas i tabellerna 5-7
taxeringen för olika produktionsområden och fastighetstyper. Tabellerna
redovisar kö-peskillingsstatislik frän 1981 och utvisar att för skogsdominerade
fastigheter är köpeskillingskoefflcienten tämligen konstant inom de olika
delama av landel. DV:s erfarenhet från senare år är atl överprisprocenlen är
klart högre i norra Sverige än i övriga delar av landel. Dessa erfarenheter
bekräftas också av bearbetningar gjorda av lantbmksstyrelsen och statistiska
cenlralbyrån på prisstatistik t. o. m. 1983.
Det anförda medför att den i betänkandet föreslagna
uppräkningen kommer att innebära större höjningar i norna Sverige än i södra.
DV ifrågasätter om en rå prisstatistik på fastigheter är
lämplig att lägga till gmnd för de i betänkandet föreslagna omräkningama.
Kritik har t.ex. riktats mot att statistiken huvudsakligen omfattar affärer med
små fastigheter som har en tendens att bli jämförelsevis dyra per arealenhet
räknat. DV anser vidare att mot bakgmnd av den skiftande prisutvecklingen i
landet borde i vart fall vid första omtaxeringstillfället enbart regionala
omräkningsfaktorer användas i stället för i belänkandet föreslagna atl i elt
första steg använda en generell och i ett andra steg en regional faktor. Del
kan ju knappast finnas anledning till att justera upp värdena i södra Sverige på
gmnd av den ovan redovisade prisutvecklingen i norra Sverige.
Prop.
1984/85:222 123
SkogssryreLscn anför;
Syftet med onuäkningen är ali åstadkomma en successiv
anpassning av la."eringsv.irdeiia lill marknadsvärdenas förändringar.
Kommillén anser all del är möjligl med hjiilp av lillgänglig leknik och
prissialislik. Omräkningen skulle kunna göras per fasiighelslyp,
laxeringsvärdcklass eller vär-defaklor och icgionall pga lokala föriiällanden.
Skijgsslyrelsen anser all det blir svåri atl ulföra en sä
deuiljerad analys. Den övcr.'ägande delen av överiåtelserna av
jordbi-uksfaslighcier sker utanför den fria marknaden i form av sliikiförvärv.
.Anialei överiålelser, som kan ligga lill grund för en siaiislisk analys av
värdeförändringen, är därför liiei. Förslagel om schablontaxering av små
fastigheter leder också lill all dessa bör särbehandlas vid analysen av
köpeskillingsstalistiken. Underlaget biir dä ännu mindre. Minst tvä evenluelll
flera ärs maierial kan därför behöva utnylljas. Värdeomrädena kan ocksä behöva
göras slora.
Svenska Sparbanksföreningen anför;
Den gererella omräkningsfaktorn för kommersiella
fastigheter är gemensam för hela landet. Detta är en genomsnittssiffra. Del är
inte sannolikt att prisulvecklingen är densamma i exempelvis Stockholm och
Trollhättan. Taxeringsvärdet blir därför för högt i Trollhättan. Skillnaden
skall dä justeras med en regional omräkningsfaktor. Denna iräder emellertid in
endast om intervallet 70%-80% under- eller överskrids. Vid beräkning om så är
fallel vägs alla typer av hyreshus samman, både bostads- och kommersiella
hyreshus, öm taxeringsvärdenivån i t.ex. Trollhättan för kommersiella
fastigheter skulle vara 95% men den lotala nivån för tillämp-Ugt
prisbildningsområde, dvs där Trollhättan ingår, är 74% kommer skillnaden
mellan Trollhättan och Siockholm aldrig atl påverka taxeringsvärdet.
Vidare medför indelningen i 10 prisbildningsområden ett
stelbent system. Hänsyn skall inte kunna tas till förhållandena inom dessa
områden. Man kan ställa frågan om prisutvecklingen verkligen är densamma i
olika delar av ett prisbildningsområde, t. ex. Siockholm, Haninge och Botkyrka,
Tekniska Högskolan anför:
De successiva anpassningarna till förändrade
marknadsvärdenivåer skall ske genom ett förfarande som benämnes omräkning. Omräkning
skall ske med hjälp av särskilda omräkningsfaktorer (indextal), som bygger på
prisstatistik, Omräkningsfaktorerna kan vara generella, regionala eller i
undantagsfall lokala. Genom kombinaflon av dessa faktorer erhålles ell slufligt
index.
Statistiska centralbyrån, SCB, har sedan länge publicerat
olika former av prisstatistik. Tekniken har successivt förfinats. Detta ger
visst underlag för konsimktion av index. Teorin för fastighetsprisindex är
emellertid mycket dåligt utvecklad och innehåller många svåriösta problem,
Detla borde leda till stor vaksamhet vid utnyttjande av den allmänna
prisstatisi-ken på sätt som föreslås. Kommittén har inte redovisal någon analys
i detta avseende, vilket gör förslaget svårbedömt.
De exempel på taxeringsvärdenivåer och omräkningar som
lämnas i betänkandet avser genomgående medelvärden för stora gmpper av fastigheter
eller regioner. Det är en allmän erfarenhet att spridningen för de
Prop. I9K4/85: 222 124
siiskiida fasligheierna kiTng dessa medelvärden är stor,
viikei också har kunnat preciseras genom lidiga.-e undersökningar inom
insiitulionen. S;v dana har genomförts belriiffande 1970 och 1975 ärs aiimänna
iäsiighels-taxerinciar och har bl,a. redovisals i
faslighelsiaxeringsuiredFiingens be-uiniiande (SOU 1973:4 s 407-444).
.Motsvarande undei'sö!inii!gar för 1981 iirs tar.ering har i brisi pä medel
inle kunnal gei-<n!ri!5ras. Dei fmus dock ingen anledning au fÖ!'moda att
spridningen är mindre än tidigaie. Den härda bindningen til! bestämda
förfaiaiiden vid denna la.xering leder näi-masi iil! den molsatta slutsatsen.
Föreko.msten av sådana spridningar i
laxeringsvärdeniväeriia har överhuvudlagel inte berörts av kommittén. Diirmed
har inte heller effekten av omräkningssyslemei för den enskilda lästigheien
kunnat belysas. Inslilutionen konslalerar således att kommitténs
exemplifleiing av iudextalens användning och förfarandets resullal pä
laxeringsvärdenivåerna enbari avser den genomsnittliga effeklen av förslaget.
Della är av intresse ur cll makroekonomiskl perspekliv, t.ex. för bedömning av
storleken pä inflytande skattemedel. Någon belysning av
fastighetsägarnas/skaltebeialarnas individuella situation eniigl del nya
sysiemel ges däremoi inle.
Svårighelerna i delta avsende sammanhänger givelvis med
att slalisliken syftar lili all ge - och endasl kan ge - besked om
genomsnittliga prisnivåer och prisrörelser för stora grupper av fastigheter.
Fasiigheisiaxeringen syflar däi-emoi till individuella uppskattningar av
fasligheiens värde lill gmnd för enskilda fastighetsägares beskattning,
Kommiitén har inle beaklal de svårigheter som ligger i denna fundamentala
skillnad mellan prissia-tislikens och fastighetstaxeringens nalur,
Sveriges Faslighetsmäklareförbund anför:
Vid omräkning måste systemet innefatta atl prisbildningsomrädena
kan göras så små atl omräkningsfaktorn blir signiflkani för den aktuella fasligheten.
Vid grovt schematiska system kan orimliga effekter uppslå för den enskilda
fastighetsägaren. Lokalt kan geografiska, hisloriska och sociala gränser ha
rnycket stor betydelse, Omräkningsfaktorn bör således i görligaste mån ta
hänsyn flll detta.
Statens institut för byggnadsforskning anför:
Emellertid förutsätter en sådan fortlöpande uppräkning av
taxeringsvärdena en tillförliflig statistik över fastighetspriser. Institutet
menar att denna fråga borde diskuteras mer ingående av kommittén. Särskilt när
det gäller uppgifterna för flerbostadshus flnns det utrymme för synpunkier.
Kommittén kommer sålunda flera gånger in på frågan om de
stagnerade prisema på småhusmarknaden. Däremot förbigår man väsentligen den
marknad, där prisutvecklingen varit av särskilt intresse under senare år,
nämligen den för lägenheter med bostadsrätt och näriiggande upplåtelseformer.
Statistiken för denna marknad är mycket mer svårtillgänglig
än för egnahem. För det försia registreras inte lån för köp av
bostadsrättsbevis som säkerhet i faslighet utan står som personliga lån.
Statistik om överiåtelsepriser, i den utsträckning den finns, är inte lika
tillförlitlig som försäljningsstatistiken för egnahem.
Slutligen påverkas priset av kontanflnsatsens storiek. Vid
köp av ett nytl småhus kan det räcka med en kontantinsats på 5 procent av
försäljningspri-
F.-op.
j9.S4/S5:222 125
se;. För äldre småhus kan Ixmianlaudeien ligga mellan 20
och 40 pioceni oe!i iör Ijostadsrätier ä.nnu högre.
Prisei pressas i iiiolsvaraude grad. !\.öp:ii'en kan då
dessulom iiilgodc-riikrsa sig cll kapiialiserai viirde av lägre
laxeringsvärdcn, med ätibijanne iiigie sehabionimäkt ocli garautiskau.
Kommiuén la;' upp uägan om slaiisiikcns liiliörlillighel
främsl i sam.-band med möjligheten au lillämpa silTior för riksgeiiomsnitlei
även för lokala delmarknader. Den iiudersökning som kommiuén därvid gioii
avse-e:ide prisui veckling 1978—8! är eniigl inslilulels uppfattning icke
lillriickiig för de slutsatser som generellt dras om enhetlig pi-isutvccklig
fbr olika typer av sinähus.
Del är inslilulels uppi''altning all en ordning med
flexibla procenllal för schablouinläki av faslighel bör prövas.
Samfundel för fastighetsvärdering anför:
Omräkning år, som lidigare framhållits, en nyhei i
taxeringsföriärandei. Del är eniigl Samfundels mening väsenlligl alt
omräkningen blir sä riklig som möjligt. Inle minsl den omständigheten atl
kommiitén föreslagit atl nägon besvärsprövning inle skall äga rum talar för
detla.
Samfundet anser atl kommillén inte tillriickligt belyst de
noggrannhetskrav som skall gälla för indextalen. De fel som uppkommer vid
skattningen av indextalen är av både systematisk och slumpmässig arl. För all
komma lill rälla med de systematiska felen fordras att förekommande köp konlrolleras
i olika avseenden. För all minska konlrollkostnaden bör därvid övervägas alt
använda sig av slickprovsleknik. De slumpmässiga felen får hanleras framföralli
genom atl undersökningsområdet väljs sä att tillräckligt antal köp flnns.
Samfundet anser det vara av väsentlig betydelse att erforderliga kontroller
görs sä atl indexialen framslår som den bästa skattning som stått alt göra.
Index skall enligt kommittén bestämmas som produkten av en
generell och en regional omräkningsfaktor. Den regionala korrektionen är länkl
att endast komma till användning inom sådana prisbildningsområden där taxeringsnivån
är lägre än 70% eller högre än 80% efter den generella korrektionen.
Motiveringen för den föreslagna ordningen är knapphändig. Samfundel anser att
uppdelningen av index på en generell och en regional del inte är motiverad.
Fler köp med riket som område leder nämligen inte nödvändigtvis till en bättre
skattning av prisutvecklingen inom ett visst område än färre köp inom detta
område. Förslaget får därför ses som en strävan att kraftigt begränsa
tillämpningen av regionala omräkningsfaktorer. Detta är emellertid att i stor
utsträckning bortse från regionala prisutvecklingsskillnader. För Samfundel
förefaller den naturliga lösningen vara all indela landel i elt antal
prisbildningsområden, olika för olika faslighelskategorier. och därefter
beräkna index för varje område. Därmed kommer regionala skillnader i
prisutveckligen till uttryck. Möjligen måste prisbildningsområdena vid delta
förfarande bli färre än vad kommittén skisserat.
I detta sammanhang vill Samfundel uttala att det
minimiantal köp om 200 som angivils som krav för indexialen bör bli föremål för
ytteriigare överväganden. Omräkningen bör ses som ett förtärande där slulsalser
om prisförändringen baseras på såväl sialisliskl underlag som kvalificerad
kännedom om fastighetsmarknaden. Framtagandet av olika indextal kan också få
sin betydelse som ett slags regionala eller lokala faslighetsprisin-dex.
Prop.
1984/85:222 126
Svenske: försäkringsbolags ril:.sförh;ind anför:
fliksföibundei vill undersiryka vikien av all del underiag
som ska!! anviindas vid avstäm.ning ocli oi'n:'äkning är liliräekligt
analyserat med avseende pä faktorer som kan pe sto.-a avvikelser i materialet.
En 5:"td;tn faktor :iti beakla är den ovan bei'örda efiekicii pä priserna
av hyreshusavgift och faslighelsskall. Effekten pä f()i"säijningspriscrna
av skat!cregle!'na Ibr olika kategorier skattskyldiga bör också uppmärksammas.
i'>liir del giiiier t. ex. hyreshus medger skaiiesiluaiiouen lör
privatpersoner en höjd prisnivå. Ortsprisslatisiiken bör rensas från siidana
köp, då den annars ger den effeklen all nivån för laxeringsvärdena för hyreshus
höjs generelll, viikei skapar en ond cirkel genom alt de på taxeringsvärdena
ullagna skaUcrna drabbar håidare för skallskyldiga med eti högre skattetryck.
Svenska Byggnadsenlreprenörföreningen anför;
Del är främst omräkningsförfarandet som kan anses ge
förslagel den egenlliga effeklen av en mllande fastighelstaxering, om därmed
förstås en successiv justering av fastigheternas taxeringsvärden. Syflel med
omräkningen är alltså all successivi anpassa taxeringsvärdena till
fastigheispri-semas förändringar. För della behövs en prisindex, som giveivis
bör ha den egenskapen alt den korrekt avspeglar prisulvecklingen pä olika
fastigheter. Som bas för beräkningarna av index används observationer av
genomförda fastighetsförsäljningar under en bestämd period. Om en fastig-hel
var en i alla avseenden homogen produkl skulle inga nämndvärda problem uppstå
med atl beräkna index. Genom alt observera värdena för etl visst antal
försäljningar skulle goda slutsatser rörande prisutvecklingen kunna dras.
Siluationen blir emellertid väsentligt mer komplicerad eftersom fastigheter är
en längt ifrån homogen produkt. Varje faslighet har en mängd egenskaper som
alla bidrar till atl skapa etl marknadsvärde. För all korrtekl kunna berstämma
den troliga prisulveckhngen för sådana fasligheler som inte sålts, vilkel är
vad omräkningsproceduren i princip syflar lill. uppstår mol denna bakgmnd
betydande komplikationer.
Del man i sådana här sammanhang brukar beteckna
kvalitetsproblemet föreligger i praktiskt taget alla indexberäkningar och beror
i alll väsentligl på att produkterna har olika egenskaper. Från producentsidan
beaktas samfliga egenskaper som skiljer två produkter frän varandra. Sell frän
konsumentsidan beaklas enbart sådana egenskaper som har ett värde för
konsumenten. Detta är en subjektiv värdering men ger lika fulll utslag i
prisbildningen på marknaden. På fastighetsmarknaden gäller naturligtvis ett
särskilt komplicerat kvalitetsproblem genom att praktiskt tagei ingen fastighet
är den andra lik och omständigheterna under vilka fasligheter säljs alltid
varierar. Kvalitetsproblemet skulle kunna lösas vid beräkningen av prisindex om
ett tillräckligt stort antal försäljningar av samtliga relevanta vamvarianter
alltid förelåg. Approximativt skulle därvid marknadens värdering av olika
vamvarianter avspegla köpamas värdering av egenskapsskillnader. En rättvisande
prisindex skulle då kunna konstmeras. Föreligger inte denna situation måste
kvalitetsskillnader elimineras på annat sätt l.ex. genom atl kvantitaflvt
bestämma vissa egenskaper hos vamvarianterna som antas vara direkl korrelerade
med köparnas värdering. Därmed skulle etl prisindex beräknas som avspeglar den
del av prisutvecklingen på de berörda produktema som inte beror av egenskapsskillnader,
dvs ungefär det som i utredningens förslag kallas generella
Prop. 1984/85:222 127
omriikningsfaklorer, Uii-edningcn har också
iippniiirksammai kvalitels-niobiemei och genom den difie;'C!ilici'ing som gjons
på oiik luislyper ocii iaxe:'ingsvärdeklasser .' viss utsträckning ocksä lagii
hänsyn iiil detla problem.
Det är dock väsenlligi fle: bakomliggande i"akiorer
som bcsiämme:' prisulvecklingen pä fastigheter än vad som beaklas i
inredningens berak-ningsmodeli. För all måla prisuiveckliiigen någorlunda
korreki skulle del vidare erfordras el! storl antal index fiir vane
bygguadslyp. Enligt SBEF kommer skaltningai'na av piisuivecklingen mot bakgrund
-av del anförda sannolikl all bli myckel osäkra. En lälivisande beräkning
skulle kunna ha äsiadkom.mils med mer avancerade beräkuingsmeloder, l.ex.
mullipe! regressionsanalys. Elt sädanl förfai-ingssäii skulle emellertid kräva
en m)'ckei omfattande adminislralion och är därför inte realistiskl.
Saminanlagel leder det anförda fram lill atl förslagel om
omräkning i sig rymmer sä slora problein och riskerar all ge icke korrekta
faslighelsvärden all förslagel inte bör läggas till grund för lagstiftning.
SBEF avslyrker s.älunda bestämt förslagel i denna del.
Sveriges Fastighetsägareförbund anför;
Förbundet anser inte att del andra syflel, en gradvis
förändring av taxeringsvärdet efter ändringar i fastighetens prisnivå, uppnås
med föreslagen indexomräkning.
När del skall faslslällas om den regionala
omräkningsfaklorn skall beaktas vägs emellertid alla försäljningar av hyreshus
inom regionen samman oberoende av om de är bostadshus eller kommersiella
fasligheter (bilaga 11, tabell 21), Ligger då denna generella
laxeringsvärdenivå för alla kategorier av hyreshus inom intervallet 70-80 %
sker det ingen regional anpassning. Antag att värdenivän skulle vara exempelvis
97 % i Kalmar för enbart kommersiella fasligheter samtidigt som den generella
nivån för hyreshus inom akluelll prisbildningsomräde, i detta fall nr 6, är 79
%, I ett sädanl fal! kommer den större skillnaden i värde för kommersiella
fastigheter mellan Stockholm och Kalmar inte att påverka taxeringsvärdet,
Detla skulle få lill följd att kommersiella fasligheter skulle få samma
indextillägg oberoende av om de i detta fall var belägna i Stockholm eller
Kalmar, Den verkliga värdeökningen är givelvis en annan i Stockholm än i
Kalmar. Indexiillägget skulle då inte avspegla den verkliga prisbilden.
Den situation som skisserats i exemplet ovan är eniigl
förbundets uppfattning myckel sannolik. För kommersiella fastigheter varierar
prisnivån förhållandevis kraftigt mellan olika orter. För fastigheter med
bosläder är prisskillnaderna däremot mindre. Del slora anlalel bostadshus gör
alt den totala regionala avvikelsen blir begränsad och ofta ryms inom
intervallet 70-80% trots att många hyreshus, kanske främsl kommersiella fastigheter,
hamnar utanför delta intervall. Taxeringsvärdena för dessa senare fasligheter
borde egentligen justeras med en regional omräkningsfaktor. Med föreslagen
metodik kommer emellertid så inte atl bli fallet.
Den mycket schablonmässiga indelningen i 10 prisbildningsområden
är ytterligare en felkälla vid indexberäkningen. Tanken bakom dessa är att
prisiilvecklingen torde vara likartad för de orter som ryms inom respektive
område. Det är emellertid inte sannolikt att marknadsvärdena förändras likartat
i i. ex. Stockholms city som i Botkyrka. Den regionala omräkningsfaktorn blir
ändå densamma i båda fallen.
Enligt förbundets mening är den föreslagna metoden för
indexberäkning
Prop. I*1S4,'85:222 128
oaccepia'oel. Dei indexlillägg som konimer all användas nioisvaias
inte av den verkliga prisiilvecklingen. Fek:!:ngheierna kan komma atl bli
avse-viirda med hiinsyu till ali omi'akningai'na sker vart annat är och fiU del di'C)er ;il!a år inellan
avsiäm.ningarna. Vid avslämningen si;:iii de ackumu-lei':idc feiakiigiieteriia
koi"rigeras. ! exemplen ovaii hai' i,'ixeri'.ig:-.väi'dena blivil Ibi'
iiöga i Kalmar ocli Botkyika inen för iäga i Stockliolm. 1 ell enda Sleg skiiii
laxeringsviirdena justeras lii! i"iitivisande nivå. Resulialel blir dä i
ruånga fal! avsevärda spi"ångvisa iirändriugar a\' iaxeringsvä!'dei.
En l's.siighe!s mariinadsviirde bestäms av en mängd olika
faktoier. För-esiagci omräkningssysicm fäiigar endasi upp etl par av dessa.
Hyreshusen-heierna deias myckel gi'ovt upp i enbart bosladshyreshus, hus med
bostäder och lokaler saml diverse kommersiella hyreshus. Dessutom är avsikten
atl fastighetens liige i rikel skal! beaktas i viss män.
Del kan däiför först konsiaieras al! redan begränsningen
av omräkningsfaktorer kommer au medföra att indexiillägget i del enskilda
fallet inle kommer atl nioisva,rb fasligheiens verkliga värdeförändring.
Dessutom tillkommer alt den närmare utformningen av beräkningsläklorer
förstärker denna effekt.
Den generella omräkningsfaklorn för exempelvis
kommersiella fastigheter är gemensa.m för hela rikel. Del äremellertid föga
troligt all prisutvecklingen för sädana fasligheter är densamma i t. ex.
Siockholm och Kalmar. Taxeringsvärdet blir därför för högl i Kalmar. Avsiklen
är att detla skall kunna jusleras med en regional omräkningsfaktor. Regional
hänsyn skall dock bara tas om inlervallel 70 % - 80 %, beräknat uiifrän de
generella omräkningsfaklorema, under- eller överskrids. Förbundel anser att ett
system med mllande fastighetstaxering förutsätter belydligl fler omräkningsfaktorer.
En absolut förutsättning för en metod med fortlöpande förändringar av
taxeringsvärdet är all de nya värdena m.otsvaras av ändringar i de verkliga
prisnivåerna. Den skattskyldige måsle ha tilltro lill indexberäkningarna
särskilt som dessa inle är överklagbara. Del får speciell betydelse i slulel
av en period när taxeringsvärdet till en stor del kommer atl bestå av en
indexdel, som fastighetsägaren inle kan påverka genom besvär eller på annat
säll. öm indextillägget och verklig värdeförändring avviker från varandra
kommer förtroendet för hela laxeringssysle-met att rubbas. Följden av detta
blir med all säkerhel ett ökal antal besvär från de skattskyldigas sida.
6.2 Periodiciteten för omräkning
Kommiitén föreslår som en huvudregel att omräkning av
basvärde till taxeringsvärde görs vartannat år så att samma taxeringsvärde får
gälla för en fastighet två år i taget om den inte omtaxeras. Några
remissinstanser tillstyrker kommitténs förslag och andra förordar att omräkning
sker först efter det att avstämning sketl för respektive fastighetstyp.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Med hänsyn till all viss kontinuitet i laxeringsvärdena är
önskvärd synes kommitténs förslag att omräkning av taxeringsvärdena görs
vartannat år med nya index, väl motiverat.
Prop. 1984/85:222 129
Kammarrätten i Göteborg anför;
.Vi basvärdet skall läknas om med index lil! eu
laxeriugsvärde redan under avslä.mningsåiet har fördelar son. ime iVamhälliis i
belänkandet. Oinräkningsialen kan mcdiöra all vissa sysieinaiiska fel i del
underliggande värderingsnialenalei riitlas till. Som exempel kau nämnas alt
ivåfamiljs-vilior, Slörre hyreshus och slörre industribyggnader sannolikl har
blivil för högt laxerade vid 198! ärs allmiinna fasiiglielslaxering. Med
särskilda omräkningstal redan vid 1981 års ailinäiina faslighelsiaxering skulle
dessa fel hl: kunnal elimineras,
Länsräiien i Örebro län anför;
Eniigl kommitténs förslag skall omiakninc ske frän och med
försia årel när mllande fastighetstaxering införs. Om kriliken mol den senasle allmänna
faslighelsiaxcimgen anses befogad, kan eniigl länssiyrelsen övei-vägas om inle
omräkningsförfarandel för viss faslighelskaiegori kan upp-skjuias lill dess
avstämning gjorts. Härigenom skulle evenluella felaktigheter inle komma alt
uppförstoras genom omräkning. Eflersom fasligheispri-serna hitintills inle
undergått några slörre förändringar efler 1981 års allmänna fastighelstaxering,
kan enbart prisulvecklingen inle motivera en indexomräkning redan från och med
övergångsåret.
Föreningen Sveriges fögderiijänslemän och SACO/SR anför:
Med hänsyn till vad som anförts i en reservation av vissa
ledamöter i kommiitén vill föreningen ta upp frågan om när
omräkningsförfarandet ska börja tillämpas. Kommittén har föreslagil atl
omräkning ska ske redan första ärel när mllande fastighetstaxering införs; Del
kan övervägas att avvakta med omräkning lill efler del år avslämning skell för
respektive fastighetslyp på sätl som berörts i avsnitt 4.5.4 i betänkandet. De
eventuella skevheier eller felaktigheter som kan ha funnils i AFT 81 kommer då
inte all uppförsloras genom indexpåverkan. En annan fördel är att systemet på
detla sålt kan införas successivt och all de påfrestningar som alltid vidlåder
en ny organisalion inle blir så stora. Om den nuvarande utvecklingen på
fastighetsmarknaden med mycket måttliga förändringar i prisnivån håller i sig
blir inte heller konsekvenserna ur beskaiiningssynpunkt särskilt stora.
Länsrätten i Väslmanlands län anför;
I elt syslem med mllande fastighelstaxering tillgodoses
genom omräkningsförfarandet ett befogat krav på en tätare och successiv
anpassning av laxeringsvärdenivän till en fortlöpande ändrad marknadsvärdenivä.
Så blir fallet oavsell om värdeförändringen består av enbart inflationseffekter
eller realprisförändringar föranledda av marknadsutvecklingen och variationerna
i tillgång och efterfrågan. Även om del med dagens tekniska hjälpmedel är
relativt enkell och billigt atl årligen bestämma nya indextal för de generella
prisförändringarna för etl visst fastighetsbestånd eller viss
fastighetskalegori generellt i riket, torde det i prakliken bli svårt att med
lillräcklig statistisk säkerhet fånga upp de regionala och lokala prisförändringarna.
Antalet fastighetsköp i en bygd med t.ex. industrinedläggelser kan därvid under
ett år vara alltför få för atl ge en entydig bild av prisläget.
9 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222
Prop. 1984/85:222 [30
Prakiis!;a skiil talar för au omräkniiig .tv laxeririgsvärdeii normali hör ske
med index för ivåårsperioder. Delta hindrar i ock för sig inie alt eu
omräkRingsförlärande sker varje är.
6.3 Särskilda iiidex
Kommittén föreslär all för fasligheler som sällan brukar
vara föremal ibr ibrsäljning, l.ex. vallen- i>cb
vi'irrneki"dfianliiggninga!' får index grundiis på annai iin prissialislik.
Samma gäller fasligheler som iule itan säljas pä grund av all inte någon eller
liten efterfrågan på dem finns. Har avses t. ex. fastigheiei' som ligger inom
krisdrabbade områden.
Flera remissinslanser lillslyrker möjliglieien att i
speciella fal! använda särskilda index men framhåller ocksä atl frågan bör
utredas ytteriigare. 1 stället för ail använda särskilda index föresläs all
omiaxe!'ing sker för all bestämma taxeringsvärde.
Kammarrällen i Göteborg anför;
Kammarrätien delar kommitténs uppfattning atl del är en
fördel all fä taxeringsvärdenas nivå successivt anpassad till ändringar i
marknadsvärdena. Del finns i och för sig inte någol att erinra mol den
föreslagna ordningen med generella och regionala omräkningsfakiorer. Områden
för olika regionala omräkningsfaktorer kommer i regel atl vara desamma som
prisbildningsområdena. Dessa områden kommer att bli förhållandevis stora,
betydligt slörre än värdcområdena. Del förefaller därför troligt att det inom
ett prisbildningsområde kan råda lokala, lill värdet ganska siora
prisvariationer som inle beaktas enligt den omräkningsmodell som kommittén
föreslagit. Del kan vara fråga om orter med industrinedläggelser eller orter
som av annan anledning inte har någon befolkningstillväxt och som inle heller
kan dra lill sig dem som ägnar sig äl friluftsliv. Som exempel kan nämnas gamla
byar i avfolkningsområden. Del vore önskvärt om man under det fortsatta
lagstiftningsarbetet kunde flnna en metod som tog hänsyn även till sådana
lokala förskjulningar i prisnivån.
Länsstyrelsen i Göleborg och Bohus län anför;
En viktig fråga är hur omräkningsindex skall beräknas.
Kommittén föreslår att index bestäms till produkten av en generell
omräkningsfaktor. som för viss fastighetstyp är densamma för hela riket, och en
regional omräkningsfaktor som beaktar lokala avvikelser från vad som är normall
för hela riket, I princip kan index differentieras ytterligare med hänsyn till
lokala förhållanden. Kommittén uttalar således som sin principiella inställning
att i den mån man med hög grad av säkerhel kan ulgä från att en viss grupp av
fasligheter haft en viss bestämd värdeutveckling bör ett särskilt index för den
aktuella gruppen bestämmas med ledning härav, Atl ell sådanl förfarande bör
tillämpas med stor försiktighet ligger enligt kommittén i sakens natur.
Kommittén redovisar två fall där ett särskilt index bör övervägas. Det ena
avser vatten- och värmekraftanläggningar. Det andra avser småhus på orter som
drabbats av industrinedläggelse eller andra fall då ett stort utbud av
fastigheter uppkommer utan att någon efterfrågan finns. Länsstyrelsen vill
framhålla vikten av att index beräknas med så stor
Prop.
19B4/85: 222 13!
noggrannliel som möjligl. Efierso.Ti index inle kan
överklagas måste del i-rsmräknas på sådanl s'ält aU det for den enskilde
fastighetsägaren framslår som uppenbart atl del motsvarar föräudringen i
väi'den!vän. Länsstyrelsen vili här peka pä dcii betydelse för
ibisaljningsvärriei som beläiiingcn har for den enskilda fasligheten. Det är
uppenban all man inic uian vidare kan beiäkna index med ulgångspunkl frän
lillgänglig försäljningssiaiislik. fslan mäslc diirför analysera de
bakomliggande j-akloreina.
Länssryrdsen t Uppsala län ■anfö':
Konimittén föreslår atl nya indexlal för omräkning ska
beslämmas av regeringen vartannat år och al! dessa indexlal ej kan öveiklagas.
Omräkningen kan ske hell maskinelll.
Länsstyrelsen är posiliv till detla förfarande. Man måste
emellertid vara myckel observant på detta indextal. Del är myckel vikligl all
försäljnings-statistiken ingående analyseras. Vid denna analys beaklas
regionala förhållanden och rikel delas in i prisbildningsområden. Någon
uppdelning av taxeringsvärdeklasser för enfamiljsvillor och rad- och kedjehus
är enligt nuvarande prisuppgifter inte motiverad. Förhållandena kan emellertid
ändras. I systemet bör därför bj'ggas in möjligheten tili ytterligare
differentiering.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför;
Med omräkningsförfarandet avses att successivi anpassa
taxeringsvärdena lill förändringar i marknadsvärdena. Kommittén föreslår atl
omräkning av laxeringsvärdena görs vartannat år, nämligen det år då avslämning
görs. Omräkning skall göras med index som bestäms med hänsyn till de
prisförändringar som skett på fastighetsmarknaden. Länsstyrelsen biträder
kommitténs uppfattning att det behövs både index för generella prisförändringar
och regionala prisförändringar. Möjlighet till differenliering av index så att
särskilt index kan bestämmas lokalt på annal sätt än med hjälp av prisstatistik
bör flnnas i extrema fall.
Statens vattenfallsverk anför:
I betänkandet diskuteras olika metoder att bestämma ell
index för vatten- och värmekraftanläggningar. Eftersom inle heller
konsumentprisindex kan återspegla den verkliga värdeulvecklingen på nämnda
anläggningar, fordras i detta avseende särskilda uiredningar. Kraflindustrin är
härvid beredd att liksom vid tidigare allmänna faslighetstaxeringar medverka.
Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation
anför:
Under vissa speciella omständigheter skall enligi
fastighetstaxerings-kommittén särskilda lokala prisindex kunna fastställas med
hänsyn till lokala förhållanden. Det är i betänkandet alltför oklart vilka krav
som skall ställas för att elt sådant index skall få användas. Del är också
nägot oklart på vems iniliativ det skall ske, och om del kommer atl finnas
nägra former för skattskyldiga eller kommuner att påyrka användandet av sådanl
särskilt index. Förfarandet är närmast tänkt att användas på orter som på
grund av t.ex. industrinedläggningar får en krafiig sänkning av faslighels-
Prop.
1-984/85:222 132
vä!'deu'd, men ändå så fä försäijiiirigar au genoinslagct
i prisslalisliken blir svagt, SlVC lillslyrker au denna .möjlighet ali ta
hänsyn till lokala forh.älian-den införs. På bostadsrältsomvädel flnns flera
fid! där förändi-jngar i den lokala arbetsmarknaden krafligl påverkat viirdei
a'.' sävä! de läsiigheler bosiadsrätis!b:'eningarna agei som lägenheteru:;. öm
eli lokali index används anser SBC all denna nedsäUning skai! g-äSia lika för
hyreshusenheler ocf! för sm?ihus. Man kan aiinars läl! i"öreställa sig all
en nedsällning endasl görs föl' småhusen, dä.rför iill siTiiihuspiiserna direkl
bör ha påverkals av förändringen på den lokala arbeismarkiutden. Anlalel
hyreshusenheler kan vara sä få att försäljningar aldrig äger rum. men del
hindrar inle att geuomsiagcl även på hyreshusenhelernas prisnivå måsle anias
vara slori.
Sunens inslitut för byggnadsforskning anför;
Som fäll dä prisutvecklingen pä olika marknader kan avvika
slarki från riksgenomsnittet kan nämnas änd.'-ade
sysselsäliningsförutsätlningar, l. ex. prisfall som följd av att förelagel pä
en orl läggs ned eller hög efterfrågan och prisstegring i expansiva orler. Ell
specielll fall är prisfall p.g.a. avslöjade kvalitativa brister i bosladshus,
exempelvis hög radonhalt eller fuktskador i form av mögel el dyl.
En alldeles speciell undersökning erbjuder
överlålelsepriserna för bostadsrätter under senare år; i de största kommunerna
flnner man som bekant här en mycket snabb prisökning.
Det går inle alt utnyttja försäljningsstatistiken för
småhus (SM/P 1984:9.2) för atl dra slutsatser om prisulvecklingen i fall som de
ovan angivna. För del första sorteras i stor utsträckning ut överlåielsepriser
som av olika skäl inte anses representativa för de hus som avses. För del andra
utgör de försäljningar som varje är fångas upp av försäljningssialisliken
endast 3-5 procent av småhusbeståndet (beroende på hur detta flnansieras).
För det tredje kan man generelll räkna med atl kraftiga
prisfall primärt utlöser ell säljmotsiånd, om ägarna hoppas pä atl orsakema
till prisfallet ålgärdas och atl prisulvecklingen vänder uppål igen, 1 varje
fall på kort sikl torde delmarknader med prisfall på småhus bli
underrepresenterade och därför vara svårfångade i försäljningssialisliken med
dess nuvarande ulformning.
Den ordning som därför bör gälla för delmarknader med
starkt avvikande prisutveckling bör därför vara omiaxering, ej nedbrytning av
försäljningssialisliken på lokal nivå, 1 de aktuella fallen det gäller kan
ofta lätt utpekas orsaker till den särskilda prisutvecklingen. Däremot kan
uppstå problem med atl fastställa hur marknadsvärdena påverkas om de berörda
delmarknaderna är små och försäljningarna få, vilket kan moiivera utnyttjande
av branschsakkunnande för komplettering av den offentliga försäljningsstatistiken.
6.4 Noggrannheten vid omräkningen, avrundning m.m.
Kommittén föreslår atl avrundning av det toiala
laxeringsvärdei för en taxeringsenhet verkställs så alt endast fulla 10000
kronor redovisas.
Frop.
1984/85:222 133
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför;
Om:'äkningeii skall ske maskinell!. Någon beloppsspärr
skall inte finnas. I stället föreslår kommillén all avrundning alllid skal! ske
lill fulla lÖO(X)-lal kronor. Enligt länssiyrelsens uppfallning böi' man undvika
ändring av laxeringsvärdena genom upp- eller nedräkning när index visar på
relativt sm.ä värdeförändringar. Kommiuén moiiverar siu val av
avrund-ningsmeiod med au omräkning i piincip skall ske vartannat är genom all
samma index skal! tillämpas tvä år i följd. Länssty.-eisen anser lör sin dei
all reglerna bör ulformas så alt del garanlerar all obelydliga ändringar i
laxeringsvärdena inte sker. Ell säll att göra detta är att stipulera alt
omräkning inie fär ske om index ligger mellan 0,95 och 1,05.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
För atl undvika alll för små förändringar av
laxeringsvärdena genom omräkningar anser länsstyrelsen alt del andra alternativ
som kommittén berört, dvs att minsl fulla lOOOO kr skall redovisas,
komplelteras med en spärregel med krav pä förändring av laxeringsvärdei med 10
procent innan omräkning sker, är all föredra.
Föreningen Sveriges fögderitjänstemän och SACOISR anför;
En fördel ur administrativ synpunkt med det nuvarande
fastighetstaxe-ringsföriärandet har onekligen varit atl man haft samma
taxeringsvärde för en fastighet under en längre tidsperiod, 1 en rullande
faslighetstaxering kommer taxeringsvärdena att ändras oftare än fömt. Även om
man kommer att kunna förtrycka taxeringsvärden på inkomsldeklarationer och
andra handlingar som tillställs de skattskyldiga fär man räkna med att
fastighetsägama i ökad utsträckning kommer atl använda felaktiga taxeringsvärden
i sina inkomst- och förmögenhetsdeklarationer. Förväxlingar av bas- och
taxeringsvärden kommer givetvis ocksä att ske. Föreningen vill mot bakgmnd
härav undersiryka vikten av atl omräkningsförfarandel begränsas sä långl
möjligt och endasl tas lill vid väsenlliga förändringar i prisnivån. 1 motsats
till kommittén anser föreningen all en 10%-spärr bör finnas.
7 Avstämning
7.1 Periodicitct och innebörd
Kommittén föreslår att avstämning sker för varje
taxeringsenhet vart åttonde år. Vid avslämningen. bestäms nya basvärden för
laxeringsenheterna efter kontroll av beskaffenhet och användning. Värdenivån
skall anknytas till ett nytt basår, av en mer aktuell värdenivå. Även i övrigt
omprövas laxeringen i dess helhet. Flertalet remissinslanser tillstyrker all
avstämning sker vart åttonde år för varje taxeringsenhet. Några förordar
kortare intervall.
Prop.
1984/85:222 134
Kainmarräiien i Göteborg anlbr;
Kammarriitien har inle någoi au erinra mol dci föreslagna
avsiämniugs-sysleniel. Det finns goda skä! för försiagei all avslämningen skail
börja med hyreshus- och indusuienheier. Dei flnns mycket som lyder på au
värderingsregierna för dessa fasligheler i många fal! leU till taxeringsvärden
som inle slår i räu förhållande iiil markn-adsvärdena.
Kommittén tar i betänkande! (s 110) upp en fiiiga om lokal
avstämning. .Avsikten synes vara alt lokal avslämning skall kunn-a iiga mm under
den period om 8 är då en fasiighei ime skall vara föremål för den normala
avslämningen. Del synes vara värdefullt atl på detta sätt kunna beakta
förhållanden som iniräffal mellan två "ordinarie" avstämningsår.
Komittén beskriver emellertid inle hur en sådan lokal avslämning skall gå lill
och a.nger inle heller de förutsättningar som skall vara uppfyllda. Den
föreslagna laglexlen upptar - såviit kammarrällen kan finna - inga
beslämmelser om lokal avslämning. Kammarrällen kan därför inle bedöma förslagel
i denna del på ett slulgilligi sätt. Frågan är dock om inle samma resullal kan
näs genom att riktvärdena ändras och kompletteras mellan avsiämnings-iiren med
hänsyn lill nya planer och miljöförändringar.
Länsrätten i Öslergöllands län anför:
Systemel för en rullande fastighetstaxering föreslås
konstrueras sä atl avstämning sker vart åttonde år, Avslämningen kommer alltså
atl molsvara den allmänna fastighetstaxeringen. Tanken är emellertid att
avslämningen skall fördelas över åren inom det totala fastighetsbeståndet
fördelal i fyra typgmpper. Detta kommar alltså i princip att innebära en allmän
fastighetstaxering vart annat år men då selekterad till en viss lypgrupp av
fasflgheter. Länsrätten anser att en sådan fördelning över åren har mycket goda
skäl för sig.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför:
Genom att fördela avslämningen över en åttaårsperiod får
de medverkande myndigheterna tillräcklig tid för förberedelsearbelet.
Arbetsbelastningen för de medverkande myndigheterna borde varje period vara så
jämn som möjligl. Mycket talar för alt de perioder då avslämningen skall göras
av småhus och lantbruksenheter kommer arbetsbelastningen att vara högre än
övriga två perioder. Erfarenheter av taxeringsarbetel får utvisa om alternativa
lösningar kan vara lämpliga. Del är dock viktigt att arbetsbelastningen under
dessa perioder i övrigt begränsas. Genomgående och resurskrävande ändnngar på t
ex. inkomstskalteområdet bör inte införas i dessa år.
Slatens inslilul för byggnadsforskning anför:
Med hänvisning till vad ovan anförts ställer sig
institutet mycket tveksamt till att förlänga intervallet mellan individuella
taxeringar, till åtta år i enlighel med kommitténs förslag om avstämning. Den
tidrymd som förflyter mellan individuell prövning av fastihetens taxeringsvärden
bör enligt institutets uppfattning ej överstiga sex år.
Prop.
1984/85: 222 135
Svenska Byggn.adscntrcprcnörjöreningen auför:
När det sen gäller avslämningen syflar denna bl.a. lil! au
fasiighets-ägarna skall lä lillfailc all mera Rllmäni konlro!iei'a och
komplettera de uppgifter om. en fastighet som flnns i
iäsligheisiaxeringsrepisirel. Vidare skal! vid avslämningen - som enligi
ib.-slagel skall ske \"-irl åtlonde är -nyii basvärde bestämmas för
fasiigheien. Deila värde ulgör i sin lur grund för Ufci omräkningsförfarande
som föreslås.
.'*ivsiämmningsförfarandel enligt förslagel moisvarar i
huvudsak dagens allmänna faslighelsiaxering. Skillnaden hänför sig främsl iil!
att avslämningen skall ske i fyra omgångar. Della innebär au avslämning kommer
alt äga rum vart annat är. Bl.a. organisaloriska skäl talar eniigl l;om.mittéen
för denna lösning.
Eflersom SBEF av skäl som fiamförts ovan inle kan
acceptera förslaget om en årlig omräkning uppstår frågan om andra möjligheter
flnns alt lösa dels problemet med de länga intervallerna mellan de allmänna
faslighels-laxeringama, dels det därmed sammanhängande problemet med uppbyggnad
av en lillfällig taxeringsorganisation.
Enligt SBEF skulle detta kunna lösas med etl syslem där
avslämning (eller laxering) av varje taxeringsenhet sker vart fjärde år. Under
förulsätining all man indelar faslighetsbeståndel i fyra gmpper enligt
kommitténs förslag kommer dä avstämning av en fastighelsgrupp atl ske varje år.
Därmed genomförs avstämning eller taxering oftare än enligt del nuvarande
systemet, samtidigt som denipersonal inom skatleförvalningen som är sysselsatt
med fastighelstaxering Hr en jämnare arbelsbelaslning. Avstämning kan göras
med exempelvis prisnivån under tiden den 1 juli andra årel före avstämnngsåret
till de 30 juni årel före avstämningsäret som underiag. Denna lidsperiod har av
kommittén ansetts lämplig som utgångspunkt vid omräkning och borde därför
kunna användas vid etl avstäm-ningsförfarande.
Med dessa kortare intervaller mellan varje avslämning eller
laxering, vad man nu vill beleckna förfarandel, framstår det inte som befogat
atl genomföra ett omräkningsförfarande vart annal år. Därmed undviks också de
osäkerhetsfaktorer som enhgt ovan ligger i ett omräkningsförfarande,
LA/V anför;
LMV tillstyrker förslaget att LMV ska ha ett övergripande
ansvar för översynen av värderingsmodellar samt framtagande av basvärdenivåer
beträffande samfliga typer av fastigheter. En sädan lösning ger förutsättningar
för en enhetlig ambitionsnivå i värderingen.
Vid översynen av värderingsmodellerna kommer LMV i
överensstämmelse med vad som föreslås i betänkandet att i samråd med RSV, lanlbruksstyrelsen
och skogsstyrelsen lägga fram förslag til behövliga förändringar. Därvid
kommer LMV med hänsyn till kostnadsaspeklema att beakta alt
värderingsmodellerna utformas så alt behovel av egenskapsdata kommer att förbli
på i stort sett oförändrad nivå. Av del skälel torde belastningen på t ex, LSM
inte komma atl öka. LMV vill i det sammanhanget också framhålla att förslag
till förändringar i värderingsmodeller kommer att diskuteras i de
referensgrupper som i överenssämmelse med vad som sägs i betänkandet kommer att
flnnas för varje fastighetslyp.
Förslaget till avmndningsregel vid bestämmandet av
basvärde och taxeringsvärde är inle tillfredsställande. Den föreslagna regeln
skulle bl.a.
Prop. 1984/85:222 136
försvidra miijlighelerna au analysei-a olika fakioiers
värdepäverkan. LMV anser au frågan om avrundningsregelus ulformning bör ulredas
vidare. Detta bör ske som en del i iörberedelscarbeiei inför nen ['örsta
omräknings-orngiuigeu.
SACO!SR anför:
S.'\CO/SR vill peka på beiydelsen av all
väideringsmeioderna hälls intakta ftån en avstämning lill nästa. Den främsui
orsaken lill de stora problem.en vid de senaste allmänna faslighetstaxeringarna
har varil all man iindrat på i slort setl alla värdefaklorer. Hade masi vid AFf
1981 kunniu använda samma värdefaktorer som vid AFT 1975 hade alla problem som
uppkom m.ed daiaprogram och stor arbetsbelastning Iblr alla inblandade varil betydligt
mindre. Oinfallande förändringar i värdenngsmeiodiken i samband med avslänuiiug
medför således betydande merarbeie och slora risker fcir störningar.
7.2 Kaiegoriavstämning
I betänkandet föreslås all avslämningen av
faslighetsbeståndel görs i fyra omgångar under den åttaåriga omloppstiden.
För all avslämningen skall fördelas så jämnt som möjligl
över åttaårsperioden indelas faslighetsbeståndel i fyra grupper som avstäms
skilda är.
Grupperna är
-
a. hyreshus-
och industrienheter
-
b.
småhusenheter
-
c. lantbmksenheter
-
d.
exploaterings- och specialenheler
Övervägande delen av remissinslanserna lillstyrker all
avslämningen sker kategorivis på sätt kommillén föreslagit. Flera instanser
pekar på atl risken är stor för att småhusavstämningen, som berör så mänga fastigheter,
kommer all orsaka belydande arbetstoppar varför småhusavstämningen bör delas
upp i två gmpper. Några remissinslaner anför atl förfarandel fär till följd att
en faslighel, som består av olika taxeringsenheter, avstäms vid etl vart av de
fyra avstämningstillfallena.
Länsstyrelsen i Göleborgs och Bohus län anför:
Vid avslämningen fattas nya taxeringsbeslut för alla av
avslämningen berörda fastigheter. De värden som bestäms benämnds basvärden,
vilka i sin tur ligger till grund för de kommande årens omräkningar.
Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning att etl system med avstämning bör
införas och tillstyrker kommitténs förslag att uppdela densamma i olika
omgångar.
Samfundet för fastighetsvärdering anför:
Flera skäl talar eniigl Samfundets mening för atl
avslämningen skall ske kategorivis. Ett viktigt argument är naturligtvis - som
kommittén framhållit - att få en jämn arbetsbelastning på berörda myndigheter.
Även det
IVop.
1984./85:222 157
piakiiskri ai'betei med den s. k. niväaiipassningeu underlättas
on; jämförelser kar. göras över hela riket vid cn oeii sam,T>a lidpurikt.
Länssiyrelsen i Malmöhus län an.för;
Liinsslyrelseu tiiistyrkei' i princip del av kom.milic/i
IVireslagna avsläm-ningsibifarindel. Avsiiimningeu av smähusci; lo!'de dock även
i det rullands fasiighelstaxerinssyslemei bli en slor ai-betsbelastning för
skaile-myndicheien även om avsiämningsarbele! föreslages påbörjas redan ärel
före Uixeringsårel. I Malmöhus län uppgiir andelen s.måhusenheier liil 83 % av
toiala anlalel taxeringsenheter. Andelen sm;°>hus är särskilt koncentrerad
til! siorsiadsfögderierna Malmö och Helsingboig. För dessa fögderier blir
arbelsbelaslningen kiaftig de är småhusen avsiämmes. En uppdelning på tvä är
med avslämning av villor saml rad- och kedjehus ena årel och friiidshus
påföljande är ger ingen lösning pä problemet. Kommittén berör frågan endasl med
att "om del visar sig all belaslningen vid småhusavstämningen blir
alltför slor i förhållande lili övriga avstämningar får en uppdelning övervägas
senare". Länsstyrelsen anser atl möjlighelen all uppdela avslämningen av
småhusen pä ivå år redan nu bör utredas.
Domstolsverket anför;
En rullande laxering bör medföra en jämnare
arbetsbelastning bäde för beslutsmyndigheierna och för förvallningsdomslolarna.
Den bälire organisation i förberedelsearbetet som kommittén föreslår bör ocksä
kunna bidra flll atl taxeringen av småhus blir smidigare. Risken är emellerlid
stor för atl småhusavstämningen, som berör 2,3 milj fastigheter, ändå kommer
atl orsaka betydande arbetstoppar. Det bör därför undersökas om inle småhusavstämningen
kan delas upp t, ex, i fritidshus och övriga småhus,
Slatskonlorel anför:
Vi ifrågasätter dock om kommiitén inte har underskattat
arbetsbelastningen vid avstämning av småhusenheterna som ju är den i särklass
största faslighelskalegorin. Viss risk är atl avslämningen av småhusenheter kommer
all blir så arbetskrävande all den kommer atl kräva särskilda resursförstärkningar
i likhei med nuvarande syslem, Ulredningen borde därför ha prövai alternativ
all mer utjämna arbelsbelaslningen i ell rullande system.
Länsstyrelsen i Öslergöllands län anför:
Förslagel med kaiegorivis avstämning innebär eniigl
länssiyrelsens mening en administrativ bela.stning, bl, a, då olika delar av
en fastighet beslår av olika kategorier och dä en fastighet övergår från en
kalegori till en annan. Helhetsbilden av regislerfastigheten går förlorad. Om
avstämning skall utföras av LSM är del emellertid eniigl länsstyrelsens mening
nödvändigt med en uppdelnig i kategorier.
Länsstyrelsen ansluter sig trots det anförda till
kommitténs förslag med kategorivis avstämning i olika omgångar,
Arbetsbeslastningen för LSM skulle med denna utformning utjämnas under
avstämningsperioden liksom lantmäteriverkets (LMV:s) omfattande förberedelsearbete.
Däremot biträder länsstyrelsen inle kommitténs förslag om lokal avslämning. En
allmän
Prop.
1984/85:222 138
prissänkning på grund av miljöförstöring och liknande
kommer isiälle* att bealilas genom omräkning med lokalt index.
Läiissiyrdscn i Jämllands län anlbr;
.arbetsbelastningen för de olika kategorierna kan antas
kom.ma all variera avsevärt meilan länen och för Jämllands län kan del redan
nu förulses att den föreslagna fördelningen kommer att leda lill alt
arbetsbelastningen blir alltibr ojämn. Som illusiralion kau LSM;s arbetsuppgift
vid AFT 88 jämföras med arbelsuppgifien i del föreslagna rullande sysiemel vid
av-stämningsären 87 och 89. Vid AFT 88 skulle LSiM ha beredande uppgifler för -
i förhåliande lill siffror friin .*FT - 64 nämnder medan man vid 87 och 89 ärs
avstämningar skulle ha granskande uppgifler m. m. och därvid ersätta ca 5
respeklive 33 nämnde: i vårt län. Avslämningen av småhus synes således kräva
stora förstäj-kningar. Ojämnhelen från nuvarande syslem skulle alliså komma
att beslå. Man kommer uppenbariigen all få så Slor skillnad i belaslningen all
LSM:s organisation kommer att behöva förändras mellan åren ailiså
organisalionen dimensio.nerad efler fyra olika slora behov mol i nuvarande
sysiem endasl två. Kommittén för visserligen ell resonemang där man berör den
arbetstopp som småhusavstämningen kommeralt medföra. Man undviker emellertid
all la ställning lil! hur denna ojämnhet skall klaras av och hänvisar i stället
till atl en uppdelning får övervägas senare om det skulle visa sig alt
belastningen vid småhusavstämningen skulle blir för stor. Eftersom det ansetts
angeläget att utjämna arbetsbelastningen mellan åren för atl undvika de
administrativa problem som är en av anledningarna till kommitténs förslag anser
länsstyrelsen att den så centrala frågan om kategorivis eller annan fördelning
mellan åren borde ha utretts ytterligare. Del mäsia anses hell
otillfredsställande atl genomföra en omorganisation av den ifrågavarande
omfattningen med ell så påtagligt osäkert underlag. Det har exempelvis inle
utretts i vad mån olikheterna mellan länen kanske innebär att en uppdelning
kategorivis är mindre lämplig. Är det exempelvis möjligl med nägon form av
geograflsk uppdelning eller kanske det till och med är möjligl med en flexibel
modell som ger varje län möjlighet atl planera avslämningen för hela silt
faslig-hetsbestånd under en ållaårsperiod utifrån sina egna fömtsättningar? Enligt
länsstyrelsens mening finns del starka skäl för att närmare överväga denna
fråga. En kategorivis avstämning ger ocksä den olägenheten för fastighetsägarna
att samma registerfastighet kan bli föremål för avslämning vid varje
avstämningstillfälle med de problem detta kan medföra ur deklarations- och
underrättelsesynpunkl. Dä frågan är komplicerad bör den bli föremål för
ytteriigare utredning.
Fögderichefsföreningen anför;
Avstämning skall eniigl kommitténs förslag ske
fastighetskategori vis. Det praktiska förfarandet vid avstämning, när
registerfastighet med hänsyn till bestämmelserna om taxeringsenhet delats upp
i flera enheter tillhörande olika kategori, har inle närmare behandlats av
kommitén. Med hänsyn till att det för alt kunna åstadkomma en riktig taxering
måste vara belydelsfulll all få en samlad bild av hela regislerfastigheten är
del enligt föreningens uppfattning önskvärt med etl uttalande i frågan.
Prop.
19B4/S5:222 !39
LRF -anför:
Försiagei om avslämning ibr oiika t"iisiigheisiyper
skulle for en jorn-biuksftisligiiei kiinna medib;'a au avsläniniiig skali ske
vid ei; viiri av de fyra avsiämningsiiikiaiiena. Fasiigäeisinnehavet skulle
l.ex. kunna omfatta, förutom ianlb.ruksenheieu, er, takt (=indiisineni!c!i.,
en överloppsbo-siad i=sni;°!husenhei) och eu hus .som iir uthyrt tili försvaret
( = speciaien-!!et;. Variligl iir aU det finns ilimii-isione cn smähusenhc; pä
en jordbruks-läsiigliei.
.gare tili sädana tästiglteier som vid flera lillfällen
skall bii föremål för avsi-ii;nriiuc, kominer att få del svå.rt aU hälla isär
alla fasiighetslaxerings-äiidringar med nya basviiiden som skal! omräknas vid
skilda lillfällen. Vidare synes skillnader i laxeringsvärdenivän komma alt
uppslå på bosladshus och ioml beroende pä au de ,vst£ims vid skilda
tilifällen. Sä länge bosladshus och tomt på lantbruksenhet skall likabehandlas
med vanliga småhusenheter blir det svårt att upprätthålla denna likhei om
värdena inte avstäms samlidigt. Som kommer att framgå under avsnittet om
värderingsfrågor anser delegationen atl de bosladshus och tomter som ingår i
jordbruksfastighet och som inle ar avstyckade bör väi"deras på annai sätt
än vanliga småhusenheter.
Delegalionen finner del missvisande all använda
benämningen basvärde på ell värde som även under avstämningsäret skall omräknas
med index för att motsvara laxeringsvärdei. Över huvutagel anser delegationen
atl kommitténs förslag är onödigl krångligl. Det borde vara möjligl att vid
avslämningen fastställa taxeringsvärdet direkt och inte behöva göra en särskild
indexuppriikning.
7.3 Turordning för avstämning
Kommittén föreslår att avslämning av de olika fastighetsgrupperna
sker i följande ordning
-
1987 hyreshus-
och industrienheler
-
1989
småhusenheter
-
1991
lantbmksenheter
-
1983
exploaterings- och specialenheter osv. vart annat år i samma ordningsföljd.
Hyreshus- och industrienheter är antalsmässigt en liten grupp.
Det är därför lämpligt all börja avstämningsförfarandet med den gruppen. Några
få remissinstanser förordar en annan turordning för avslämningen. Förslag finns
att småhus skall avstämmas först, att exploaterings- och specialenheter skall
avstämmas tillsammans med hyres- och industrienheter eller småhusenheter.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:
Länsstyrelsen förordar ändring av säväl gmppindelning som
omloppslid enligt följande. 1987 Hyreshus- och industrienheler saml
exploaterings- och
specialenheter 1989 Småhusenheter 1991 Lantbmksenheter
Prop.
1984/85:222 140
Anlalel hyreshus-, industri-, expioaierines- och
snetialenheier är förhäl-landevis begränsai, .Au som i förslagel indela dessa i
iv;°; grupper och avsiitta !il:a lång lid för denna avslä.mning som för
smäiius- ocli lantbruksenheter in.rymmer en alltför beiydande
säkerhelsmargiiiai i lidäigåiig. För atl uppnä eii jämnare ai'bsisfövdeining
ocb cr. snabbare gcncimioppslid bör därföi' gruppindelningen ändras ocli två åi
avsäiias för avslämning av respektive grupp. En annan fördci med en omloppstid
pä endast sex är är b!, a. mindre anlal beskafteuhetsförändringar alt fånga upp
lör sävä! fasiighelsägare som myndigheler. Denna tidsrymd ankuyicr även
när.mare lill nuvarande lidsskillnad mellan allmänna fastigheistaxeringiir,
nägol som, de flesla fastighetsägare numera lorde ha vant sig vid.
Länsrätten i Västmanlands län anför:
Som kommillén har funnil är det lämpligl all läia
läsiighelskategorierna uigöra grund vid en uppdelning av avstämningama.
Avslämningen bör lämpligen ske i fyra omgångar efter huvudtyperna av
taxeringsenhet. Av de skäl som tidigare föns fram bör turordningen mellan de
olika faslighets-typerna ändras i förhällande lill kommitténs förslag så att
småhusenhetema först blir föremål för avstämning. Den andra
avslämningsomgängen bör omfatta lantbruksenheterna, den tredje hyreshus- och
industrienheterna och den fjärde övriga enheler (exploaterings- och
specialenheler).
Eftersom det nu föreligger beslul om alt allmän fastighetstaxering
näsla gång skall äga rum år 1988 (1984:362) lorde det saknas skäl alt lillämpa
ell nytt system med mllande fastighelstaxering före nyssnämnda år.
Länsrätten i Stockholms län anför;
När del vidare gäller förfarandeis detaljer framstår
uppdelningen av fastighelsbeståndel inom de fyra grupperna som tveksam med
avseende på småhus. Man borde här överväga en uppdelning av småhusen (ex,v permanenthus/fritidshus)
varvid den ena gruppen förslagsvis kunde sammanföras med exploaterings- och
specialenheter, som i sig rimligen ej motiverar en egen årsgmpp. Denna kan för
samordningens skull lägga närmasl efler den första småhusgruppen. Den inbördes
ordningen mellan gmpperna kan också diskuteras. Inleds verksamhelen med
gruppen småhus vinner berörda myndigheler fördelen av en bredare erfarenhei än
gruppen hyreshus/industri kan erbjuda.
Skogsstyrelsen anför;
Avslämningen av lantbmksenheter föreslås ske försia gången
år 1991, Skogsstyrelsen anser att det vore bättre för skogsbmkel om den kunde
föriäggas till år 1993, Detta år skall samfliga skogsfastigheler ha en högst
lio år gammal skogsbmksplan eller en enkel förleckning med likartal innehåll.
Det skulle förenkla avslämningen om delta underiag funnes lillgängligl för
alla fasligheter vid avstämningsiillfällel,
Senareläggningen av avslämningen av lantbmksenheler kan
ske antingen genom att ordningsföljden mellan dem och exploaterings- och
specialenheterna ändras eller genom två års förskjutning av hela förfarandel.
Skogsstyrelsen har inget att invända mot förslagel lill
uppdelning av avslämningen på fastighetstyper.
Prop.
1984/85:222 14!
8 Förfarandel
8.1 Fiirbereilelseruii
Inför vaije års laxering måsie vissi förbcredelscarbele
uiföi'as. Förberedelserna är olika vad gäller dels omlaxeriucen deis omräkningen
och dels a\'s!ärnningen. Kommiitén föreslär at! LIvlV överiar det uiiekta
ansvarei pa myndighetsnivå för förberedelsearbete! i vad dei avser
'/ärdeniväfrågor. 1 övrigt föresläs ansvarei ligga kvar pä skatteförvaltningen.
Den övervägande delen av de remissinslanser, som yttral sig om var ansvarei
för värdeiiivåfrågor skall ligga, förordar alt LMV åläggs della ansvar, Nägra
framhåller vikten av all skattechefen och lanlmäterie! i liinet fär inflytande
når det gäller regionala och lokala fakiorer, som bör beaklas vid faslslällande
av omräkningsfakiorer, Nägra remissinstanser är kriiiska lill förslagel att
ansvarei för arbetet med förberedelser för omräkning och avslämning skall
läggas på myndighel utanför skatleförvalningen,
Länssryrdsen i Västemorrlands län anför;
Organisatoriskt innebär förslagel en omfördelnig av
resurserna för fastighetstaxeringen och en förändring av berörda myndigheters
ansvarsområden. Kommitténs förslag att lägga över ansvaret för
förberedelsearbetet avseende framtagande av prisnivåer och dylikt lil! grund
för värderingen pä lanimäteriverket och dess regionala organ som en
myndighetsuppgift kan upplevas som atl skalleförvaltningen förlorar kontrollen
över en viktig och grundläggande del av fasiighetstaxeringsarbetet. Men eflersom
skattemyndigheterna för närvarande saknar både den värderingslekniska expertis
och organisation som krävs för uppgiften och större delen av de aktuella
uppgifterna redan nu ulförs av de nämnda expertmyndighelerna innebär förslaget
i praktiken inle någon större förändring, Sysiemel har också eniigl
länsstyrelsens mening fungerat väl vid den senaste allmänna fastighetstaxeringen
i länel. Med del samrådsförfarande, som kommittén föreslagil, bör del även
fortsätlnigsvis finnas förutsättningar för elt tillräckligt inflytande från
skatteförvalningens sida i förberedelsearbetet,
Länssryrdsen i Malmöhus län anför:
Länsstyrelsen ser posilivi på att arbetet med
förberedelserna inför omräkning och avstämning lägges på lantmäteriverket som
en myndighetsuppgift och att lantmäleriverkel också överiar det direkta
ansvarei för värdenivåfrågor,
Lantmäleriverkel anför;
Lantmäteriet bedriver en omfattande löpande verksamhet
avseende värderings- och ersällningsfrågor. Inom ramen för sin
cenlralmyndighetsfunk-tion när det gäiler frågor om fastighetsvärdering
bedriver vidare LMV utvecklingsarbete avseende bl, a, värderingsmetoder och
andra hjälpmedel som behövs för den egna organisationens och för andras
fastighetsvärderingsverksamhet. Som nyss berörts har lantmäteriet också
medverkat i
Prop.
1984/85:222 142
:ii'beiei med översyn av värdcringsmodciler ocii
vi.rcier!i\'äläggi;i:ig inlörde senaste siiliiiänna fasiigiielsiaxeringama.
LMN' bedö.mer au lanimäteriei liar den kompeiens som
behöv:-; för au utföra ibrberedeisearbeiel vid rulkuide
lasi!gii£lsia'<;:;ri:!g. LMV ii;'Ijeretl alt ansvara Ibi arbelel meij
rullande lästigiicisuixcring '-'ad avser viirde-ringsfrågov i den utsi,''äck!ug
och criiigi den aiiibiiinnsr.ivä sorn si,V.:n■ai;-icrna besiiimmer.
HiUi!!sva:-ande föi'dsluing av ansvarei ior
fiSrberedclsearbeic! fiar ime varit lämplig eftersom bei-ednkngsfunklioneriia
har \'aril skilda ''iäi; besluis-funkUonernri. Del är mol bakgrund av
hinimälericls arbetsiippgiftei' och kompetens naluriigl och ändamålsenligl alt
LiVJV. som ibiT.sIäs i beiänkandei, åläggs del dii-ekla myndighetsansvaret för
aila delar i föreberedelsear-betet vad avser översyn av värderingsmodeller ocli
viirdeniväläggning,
Lanlbruksstyrelsen anför:
Kommiitén föreslår att lantmäleriverkel skall uiarbeta
omriikningsta! i samarbete med bland annat lantbruksslyrelsen. Som redan nämnls
har slyrelsen viss ertarenhet av indexberäkning. Styrelsen har inget ali erinra
mot förslaget,
TOR anför:
TOR finner det ändamålsenlig! all låta lantmäteriverket ha
huvudansvar för förberedelsearbetet i fråga om värderingsfrågor, TOR vill
emellertid framhålla att det kan vara värdefulll att vid dctla
förberedelsearbete ta lill vara även sakkunskap som kan flnnas på annal håll,
säsom hos seriösa fasligheismäklare. I fråga om informalionen lill allmänheten
anser TOR alt det är väsentligl atl sådan sker på ett sådant sätt alt
allmänheten förslår den och känner att den genom sina synpunkter kan påverka
resultatet,
Samfundel för faslighelsvärdering anför:
Ansvarei för nivåavstämning och för utarbetande av index
vid omräkning har lagts på Statens lantmäteriverk, Arbelel är tänkt all
ulföras av lanimäteriverket i samråd med skogsslyrelsen och lantbmksstyrelsen,
1 övrigl behåller riksskatieverkel ansvaret för fastighetstaxeringen. Samfundet
anser atl övervägande skäl lalar för lantmäteriverket som expertmyndighet för
fastighetsvärdering får huvudansvar för den värderingsinriktade delen av
fastighetstaxeringen och lillslyrker därför ändringen.
Länssiyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför;
Länssiyrelsen anser i likhet med kommittén atl ansvaret
för niväanpass-ningen och framtagandet av index bör ligga på lantmäteriverket.
Den regionala och lokala kunskap om fastigheterna som finns inom länsstyrelsen
och lantmäteriet och de lokala skatlemyndighelerna måste dock tas till vara.
Länsstyrelsen vill särskilt understryka vikten av att skattechefen och det
regionala lantmäleriet får ett avgörande inflylande när del gäller den
regionala differentieringen av index. Inflytandet bör säkerställas genom att
skallechefens skyldighet atl deltaga i förberedelsearbetet samt atl lantmäleriels
informations- och föredragningsskyldighei regleras i administrativ ordning.
Prop.
1984/85:222 143
Länsstyrelsen i Örebro anlbr;
.■ansvarei för arbelet med indestaien ior oinräkning
föresläs av kommillén bli lagd på lanimiiierivcrkel som eu myndighelsuppgifi.
Beslulel om vilka indexla! som skal! användas fanas av regeringen, . ' \vsikten är alt iarilmiiieriverkel til!
riksskatieverkel överläm.nar sina förslag lill nya index och alt
riksskaueverkel. evenluelll efter ha hört länssiyrelsen, överlämnar lörslagel
lil! regeringen med siii egel ytti-ande. Vidare skall enligt kommittén även
ansvaret för arbelel med den niväanpassning som skall göras i sa.Tiband .med
avsliimningama liiggas som en myndighelsuppgift på lanlmäleriverkel,
Länssiyrelsen har ingel att erinra mol förslagen som
sådana men vill framhålla viketn av all länsstyrelsen verkligen får deliaga i
förberedelsearbelet specielll väd gäller regionala omriikningsfaklorer och
särskilda index med hänsyn lill lokala förhållanden. Dä länsstyrelsen många
gånger kan ha värdefulla synpunkter som inle aliiid sammanfaller med lantmäleriverkels
uppfattning bör föreskrivas att länsstyrelsen alllid skall höras innan riksskatieverkel
överlämnar förslagen till regeringen med sitt yllrande. Delta för all
säkerslälla all alla synpunkier blir beaktade vid den slutliga bedömningen.
Länsstyrelsen vill i detta sammanhang särskilt framhålla
vikten av att alla lokala variationer som nu förekommer inom t, ex, samma
tätort även beaktas i del nya systemet vid uppdelning i värdeområden.
Länsstyrelsen i Öslergöllands län anför;
Som kommittén anfört finner länssiyrelsen det mesl
ralionellt atl ansvaret för niväanpassningen och atl ta fram index bör ligga
på LMV under myndighetsansvar. Enligt kommiitén skulle på skattechefen ligga
det övergripande ansvaret för taxeringen, vilket bl, a, innebär alt svara för
atl beslul i nivåavstämningsfrågor föreligger i rätl tid och i föreskriven ordning.
För att kunna fullgöra detta ansvar och för alt kunna yttra sig över LMV:s
förslag till riktvärden, områdesindelningar och indexlal krävs all skattechefen
akliv deltar i förberedelsearbetet och följer LMV:s arbete, I LMV:s instruktion
eller arbetsordning bör därför skrivas in att skattechefen skall delta i
förberedelsearbetet och LMV:s informations- och före-dragningsverksamhel för
skattechefen,
LMV skall enligt förslagel besluta om indelning i
värdeområden och anvisa riktvädetabell eller molsvarande för varje värdeområde.
Det är inte lämpligt atl LMV skall fastställa underlag för laxeringen, LMV:s
insats bör inskränkas till att som expertmyndighel la fram underlag. Beslut om
indelning och riktvärdetabell bör därför enligt länsstyrelsens mening fattas
av RSV eller skattechefen/länsstyrelsen.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför;
Del synes lämpligt att RSV ges del övergripande ansvarei
för samtliga frågor, exempelvis den samordning inom riket som krävs för en
likformig och rättvis la.xering, men även förberedelserna för laxeringen liksom
ansvaret att initiera ändringar i värderingsmodellema etc. Genom nära kontakt
med LSM och länsstyrelserna har nämligen RSV de bästa fömtsättningarna att
förmedla de erfarenheter av massbeslutsärenden, exempelvis taxering, och bör
därför kunna utgöra en garanti för att förslag som väcks
Prop.
1984/85: 222 144
nos exempelvis lanimäteriverkei anjjassas sä all de gär
;iU hanlera i fas-(iglietsiaxeringsprocessen.
SACOISR anför:
Kommillén ibresiär ali linsvaret firr arbeiei med
förbci'edelser för om-riikning och avslämning ska liiggas hos laiumälenverket
(LMV). JUSEK anser emellerlid alt hela ansvarei föi laxeringsarbelel bär ligga
på skaite-förv.iltingcn. Förberedelsearbeiei bör således enligt förbundets
ctiening iidminisireras av iiSV med bisländ av expenmyndigheter på samma siitt
som sliett vid de allmänna fasiigheistaxeringarna.
Kommiuén anser atl tyngdpunklen i adminislralionen av
faslighelstaxeringen bör läggas hos LSM. Denna uppfattning delas av JUSEK.
Nägol annal realisliskl alternativ torde ime flnnas. LSM har sedan länge
erfarenhet av medverkan i olika former vid fasligheistaxeiing saml förande av
fastighelsregisler. Personalen som sysslar härmed har ofta goda kunskaper i
fasiigheisbildning och taxering. De handläggande arbetsuppgifterna i ett
rullande fasligheistaxeringssysiem faller naluriigt in i LSM:s övriga arbelsuppgifter.
Även ur servicesynpunkl är LSM den nalurliga myndigheten.
Bankinspeklionen anför:
Uppdelningen av det administrativa ansvarei synes i och
för sig rationell. Emellertid bör etl övergripande och samordnande ansvar
tillkomma någon myndighet. För denna uppgifl är riksskatieverkel självskrivet.
RSV anför:
Kommitténs förslag innebär således all LMV föreslår
regeringen vilka grunduppgifter som behövs för all fastställa Ixeringsvärdel
men därefter inte befattar sig med hur uppgifterna samlas in. RSV ansvarar för
atl skatteadministrationen klarar uppgiftsinsamlingen, för atl kommunikalion
sker med fastighetsägare m fl, för atl taxeringsvärden åsälts men däremoi inle
för hur taxeringsvärdenivån har erhållils. Regeringen förväntas la detaljerade
beslut rörande behovel av grunduppgifter, t, ex, hur bostadsyta skall beräknas,
vilka delfrågor som behövs för att bestämma husets slandard o d,
RSV anser inte att detaljbesluten skall fattas av
regeringen, RSV anser vidare all en blandad ansvarsfördelning skulle medföra
etl sämre resultat till högre kostnader än andra lösningar. Totalansvaret bör i
stället läggas aniingen pä LMV eller på RSV enligt etl av följande alternativ,
AUernativ 1
Den fastighetsvärdering som LMV redan nu utför i
affärsmässiga former ersätter fastighetstaxeringen hell och hållel.
Lanimäteriorganisalionen svarar för kontakten med fastighetsägare,
intresseorganisationer m.fl. vad beträffar gmnduppgiftemas inverkan på
fastighetens värde, terminologifrågor och övriga frågor som rör
värderingssätter. LMV svarar även för de utbildingsinsatser som behövs för att
kvalitetet på lagrad informalion blir tillfredställande. LMV levererar
taxeringsvärden och övriga uppgifter som behövs för inkomst- och
förmögenhetstaxering til skatteadministrationen. LMV måste i sådant fall
tillskapa en administration för insamling och kontroll av gmnduppgifter.
Prop.
1984/85:222 145
Alternativ 2
RSV ansvarar som hittills även för de förberedande
åtgä.mertia. Den infoi'malioR som bedom.s rimlig i eti renodlat
skatteadrninisiiaiivl förfarande, dvs del som på eli begripligt sätt kan
diskuleras mellan skaliemyndig-lieier och fastighetsägare, anger ramarna för
underiagel iill värdefaktorerna etc. LMV konstruerar inom dessa ramar
erforderiiga värderingsmodeller och anpassar dem lill i lag fasislälld
värdenivä. LMV är bäsl skickad för delta arbete. Skatteadministrationens
kostnder för insamiiiig, lagring och ajourhållning av uppgifter bär därmed
kunna sänkas väsentligt. Uppgiflernas kvalilet bör kunna bli hög. Om
regeringen av samhällsekonomiska skiil anser att ytteriigare uppgifler för
l.ex. samhällsplanering bör samilas in samlidigt, bör dessa avgränsas så atl
del klart framgår för den enskilde fastigheisägaren vilka uppgifler som
påverkar taxeringsvärdet och vilka som inle gör det. Eniigl RSVs mening bör
emellenid samordnad uppgiflsinsam.ling undvikas om del gär att lösa pä annal
sätl, eflersom det är svårt all fä bra kvalitet på uppgifler som ligger utanför
den insamlande myndiglietens ansvarsområde.
Sammanfattningsvis lillstyrker RSV all ett rullande
värderingseller taxeringssystem införs men anser att en enda myndighet skall
ha hela ansvarei mot säväl regering som allmänhel för förberedelser,
insamlingsmeiodik, uppgiftskvaliiet och taxeringsnivä. RSV förordar därvid
alternativ 2 eflersom delta ger möjligheter till förenklingar (se under
rubriken avslämning sid 4)
5Cii anför:
Kommittén föreslår, all SCB ges en viss roll i samband med
utarbetandet av indextalen. Verket skall tillhandahålla del statistiska
grundmaterial som erfordras för alt bestäma index samt göra de grundläggande
bearbetningar som behövs för all bestämma generella omräkningsfaktorer, Eniigl
den tidsplan som kommittén förestår skall SCB under augusti månad leverera
preliminär prisstatistik avseende föregående budgelår. För att denna plan skall
kunna hålla och statistiken bli tillförliflig, krävs atl inrapportering av
lagfartsuppgifter till SCB sker kontinuerligt. Det är emellertid SCBs
erfarenhet, att rapporteringen geomförs med viss eftersläping. Specielll
gäller detla under början av året, eflersom LSM uttryckligen enligt föreskrifl
inte får påbörja rättning i ny fastighetslängd förrän lidigare längd blivil
avslulad. Detla innebär, atl någon avisering av aktuellt års lagfarna förvärv
inte ske förrän lidigasl under april månad. För alt SCB på ett tillfredsställande
skall kunna uppfylla sina förpliktelser, krävas därför alt mlinema för
inrapportering av lagfartsuppgifter ses över.
Ett altemativt angreppsätt kan vara, atl ingivaren redan i
samband med ansökan om lagfart får fylla i en blankett, som direkt skickas till
ansvarig myndighet för registrering och bearbetning. Därigenom bör vissa
lidsvinster kunna uppnås.
Förslagen i betäkandet innebär att SCB, eftr bearbelning
skall överlämna statistiskt gmndmaterial till LMV, RSV, lantbruksverket och
skogsstyrelsen. Med hänsyn till den översyn som f. n. pågår inom regeringskansliet
på grundval av statistikutredningens belänkande "Framlida statlig
statistik" (SOU 1983:74) kan vissa förändringar av sekrelesslagen förväntas.
Dessa medför all SCBs medverkan i berörda delar bör beaklas i samband med den
kommande författningsregleringen.
10 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 222
IVop.
1984.''S5: 222 146
8.2 MedverLaii nv arhcrssjruppur
Kommittén föreslår au arbetsgrupper med föi'eiroenQevalda
skall flnnas ocksä i ell ruHaiide fastiglietstaxerincssyslem och au gruppernii
skall arbela med i slori sell samma uppgifier som vjd ]98! äi's AFT. LMV bor
fatta sina beslu! om riktvärden efter den provväirier.ng som LMV utför gemensaml
med arbelsgruppen. Arbelsgruppen bör förulom FTN:s ordföninde ha tre
(örtroendevalda ledamöter i de lokala dislriklen och fem i de gemensamma
distrikten.
De remissinslanser som yttral sig i frågan lillslyrker
kommilléns förslag om medverkan av arbetsgmpper vid provvärdcringen. Flertalel
av instanserna förordar dock all det nuvarande sysiemel med hela
nämiider/arbeis-grupper bibehålls vid rullande fastighelstaxering.
Länsstyrelsen i Jämllands län anför;
Eniigl kommitténs förslag skall arbetsgmpper med
förtroendevalda i likhei med AFT 81 även flnnas med i elt rullande system.
Della skall gälla alla slags fastigheter. Länsstyrelsen finner detla särskilt
angeläget då fas-ligheislaxeringsnämndernas nuvarande funkiion bl.a. atl bislå
med lokalkännedom kommer atl las borl i det föreslagna systemet. Vikten av att
arbelel organiseras pä sådanl sätl alt arbelsgruppen fär ett reelll inflytande
måste särskilt betonas i föreskrifl och liknande.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför:
Lekmannainflytandet vid taxeringen har myckel gamla anor.
Med hänsyn lill det sätt på vilken fastighetstaxeringen genomförs är jämnheten
i fastighetstaxeringen inte beroende av lekmannamedverkan. Della skulle tala
för att hela systemet skulle kunna avskaffas. Å andra sidan blir ett nytl
system bättre förankrat om lekmannainflytandet bibehålles. Med hänsyn härtill
bör nuvarande system med hela nämnder bibehållas i den mllande
fastighetstaxringen. Bland de frågor som särskilt bör bli föremål för utvärdering
är lekmannainflyiandel i del nya systemet.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:
Den allmänna fastighetstaxeringen 1981 föregicks av
provvärdering under medverkan av arbetsgmpper med förtroendevalda. Kommitténs
uppfattning är att arbetsgrupper med förtroendevalda skall finnas även i ett
system med mllande fastighetstaxering och att grupperna skall arbeta med i
stort samma arbetsuppgifter som vid 1981 års allmänna faslighelsiaxering. Med
hänsyn till arbetseffeklivitets- och kostnadsskäl vill kommittén föreslå en
annan utformning än den som för närvarande gäller. Antalet ledamöter bör
således begränsas till tre i de lokala arbetsgrupperna och till fem i de
gemensamma. Länsstyrelsen är tveksam till detta förslag. Del är angeläget att
lekmannainflytandet säkerställes, med hänsyn härtill synes det önskvärt atl
nuvarande system med hela nämnder/arbetsgmpper bibehålles även i ett system
med rullande fastighetstaxering. Detta förslag bör ses tillsammans med vad
länsstyrelsen nedan föreslår om fastighetstaxeringsnämndernas
verksamhetsområden.
Prop.
1984/85:222 147
Länsstyrelsen i Örebro län anför;
KommiUéns uppfattning är att arbelsgm[,>per bestående
av förtroendevalda skall delia i förberedelsearbeiei. För all detla arbele
skal! !;ii iil! verklig nviia för del väsentiiga förberedelsearbelet kriivs
härvid en omfattande utbildning av ledamöterna samt alt de besitter lokal
kännedom, om distrikiels olika delar. Kommilléns förskig går ul på all anialei
ledamöier i ai'belssrupperna reduceras lill eli fålal. Dä dislriklen dessuioni
kommer all omfiiita slora geografiska områden minskar avsevärl kannedomen om
lokala förhållanden inom arbelsgruppen. Risk uppslår härvid att arbelsgruppen
i likhet med vad som var fallel vid !9Si ärs allmänna faslighelsiaxering får
föriita sig på framlagda förslag. Enligi länsstyrelsen bör i vart fall samtliga
ordinarie ledaniöter i fasiigheisiaxeringsnämnden ingå i ar-belsgmppen.
Länsstyrelsen i Öslergöllands län anför;
Länssiyrelsen konslalerade i sill remissvar över
fasligheisiaxeringskommilténs betänkande Faslighelsiaxering 81 del viirdefulla
i all hela nämnden/arbetsgruppen skulle medverka i provvärderingsarbelel.
Invändning riktades dock mot atl även suppleanterna skulle ingå i arbetsgmppen
med hänsyn till alt prakliska problem skulle kunna uppstå på grund av gruppens
slorlek. Kommitténs förslag med enbari tre ledamöier i de lokala arbetsgmppema
och fem i de gemensamma får däremoi anses vara en alltför stor begränsning lill
medverkan i förberedelsearbeiei och möjlighel atl påverka den kommande
fastighetstaxeringen. Länsstyrelsen förordar därför att nuvarande system med
hela nämnden/arbeisgmppen bibehålls även vid mllande faslighetstaxering.
Med den utformning kommitténs förslag fåll kan del enligt
länsstyrelsens uppfattning ifrågasättas om nämnden överhuvudtaget skall delta
i förberedelsearbetet. Fastighetstaxeringsnämnden (FTN) får enligt förslaget
samma ställning som en besvärsinslans. Av den anledningen borde den istället
kallas besvärsnämnd. FTN får i motsats til! de nuvarande nämndema funktionen
av alt pröva besvär istället för atl åsätla taxeringsvärden. Med hänsyn härtill
saknas skäl att den helt eller delvis skall della i förberedelsearbelet.
RSV anför:
Vid fastighelstaxering förkommer en mängd
bedömningsfrågor. För atl resultatet skall bli likformigt och riktigt är del av
största vikl att provvärderingen och taxeringen sker med likartad bedömning. 1
annat fall leder det till atl vissa distrikt kan få avvikelser från
laxeringsvärdenivän. Speciellt i områden med gmppbebyggelse kan olikheter
mellan provvärdering och taxering leda till stora avvikelser från den önskade
taxeringsvärdenivån. Då LSM skall taxera som första instans är del viktigt atl
LSM också deltar i provvärderingsarbetet. Även i utbildningssyfle vore detla
bra. Arbetet skulle inle vara betungande för LSM. Det är inte nödvändigt atl LSM
har beslutanderätt under denna medverkan.
Lantbruksslyrelsen anför:
Vid förberedelsearbetet för avstämning föreslås atl
lantbruksstyrelsen skall medverka pä central nivå vid bedömningen av priser och
prisnivåer.
Prop. 1984/85: 222 14g
På regional och ioka! nivå förutsiiiis all
.antbruksniimnderna .skall medverka vid provvärdeiing m ni. Styrelsen liar
ingen erinran moi föislaget.
.IM V" anför;
Frågan om medvei'kan av förtroendevalda i
förbe.redeisearbetet är självfallet väsenllig. LMVs erfarenhei frän AFT 8! är
att okktrheier dä fö:'e!äg boii-ii!Yande de ibrtioendevaldas uppgift i
Ibrberedeisearbeiel. Inie minsl den korta lid som stod iili förfogande för
arbetet inverkade negativt pä de fönroendevaidas möjliglieter all påverka
föiberedelsearbeiei. Del är från denna synpunki en fördel all tiden för
förberedelsearbetet nu föriängs eniigl del framlagda förslagel och atl
arbclsgiupper kommer au flnnas för samtliga fastighetstyper.
8.3 Allmänhetens medverkan
I betänkandet föresläs att LMV i samarbete med länsstyrelserna
cenirall, regionall och lokall inför en avstämning av en fasiighelslyp skall
hålla överläggningar med organisationerna för olika gmpper av fastighetsägare.
Någol utslällningsförfarande av den model! som lillämpades vid 1981 ärs AFT
föreslås inte,
Remissinstanerna delar kommitténs uppfallning all någol
utslällningsförfarande i likhei med det vid 1981 års AFT inle bör förekomma, 1
övrigl tillstyrks att överiäggningar sker med olika organisationer för olika
kategorier av fastighetsägare, Synpunkier framförs också all de olika
fasligheis-organisalionerna bör få lämna synpunkter i etl lidigl skede genom
ett remissförfarande.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
Vidare föreslås att etl utställningsförfarande av den
modell som tillämpades vid AFT 81 inte skall ingå i det mllande
fastighelsiaxeringssysiemet. Länsstyrelsen ansluter sig helt lill della
siällningslagande. Del är därför särskili viktigt all den enkilde
fastighetsägarens synpunkter på ell effektivi sätt i stället inhämtas via
organisaiioner för olika grupper av fastighetsägare vid de överläggningar och
informationsmöten som kommittén föreslår. Dessulom bör på ett mer offensivt
sätt kännedom om fastighetstaxerings-bestämmelser spridas via massmedia - såväl
press som radio och TV. Detla är särskilt viktigt inför taxering av småhus och
lantbruk.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Länsstyrelsen ser med tillfredsställese att kommiitén
föreslagit atl det utslällningsförfarande som föregick den allmänna
fastighetstaxeringen 1981 inte bör ingå i det mllande
fastighetstaxeringssystemet. Kommittén föreslår i stället att regeringen
förskriver all lanimäteriverket, i samarbete med länsstyrelsema centralt,
regionalt och lokalt, inför en avstämning skall hålla överläggningar med
organisationer för olika grupper av fastighetsägare. För att ett sådant
förfarande skall vara meningsfylll krävs att man når fram till berörda gruper.
1 fråga om hyres-, industrioch jordbruks-
F.rc.rj
1984/85:222 149
fasligheler lorde del kunna lösas genom olika
branseiiorganisationer. Däi-cmoi förefaller dei praktiskt laget omojiigi aii
ilnna repi'esenialiva föieträ-dar'c föi' dei'i största gmppen, viilaägarna. Den
siörsiii organisa!ioneii lör denna grupp, Sveriges viilaägareförbuiid,
representerar cirka l\i% av samiliga småhusägare, övriga organisaiionei' bland
vii!a:igarna ulgöref; av lokala 'röi-eningar och byalag vilkas prim>ra syfle
inte tiai varil atl förelräda medlsinmania i ekonomiska frägor.
Länssiyrelsen i Göleborgs och Bohus lön anför:
Vid 1981 års allmänna faslighelsiaxering kanaliserades
inflylandel från enskilda via en av riksskatieverkel för förberedelsearbete!
tillsatt arbetsgrupp beslående av i'ep;-esentanler för olil;a grupper
fastighetsägare. Dessutom deltog enskilda i de referensgmpper som knutits lill
arbelsgruppen. Vidare informerades allmänheten genora ell
ulslällningsförfaiande. Slut-omdömet orn ulsiällningsförfarandel blev inle
posilivi. Kommittén föreslår därior inle nägon upprepning inom ramen för den
mllande fastighetstaxeringen. Kommittén föreslår i slällei mindre
informationsmöten där lanlmäleriet delger allmänheten de rikflinjer efter vilka
man arbetar och ger allmänheten möjlighet atl lämna synpunkter. Länsstyrelsen
tillslyrker kommilléns förslag men anser atl informalionen bör ulformas i
samarbete med regionala och lokala skailemyndigheler.
Länssryrdsen i Östergötlands län anför:
Kommittén har i betänkandet påpekal all resultatet av det
utställningsförfarande som genomfördes inför ATF 81 inle blivil del avsedda.
Ytterst få synpunkter till ledning för förberedelsearbetet lämnades av allmänheten.
Däremoi lämnades synpunter på taxering av enskilda objekt. Enligt
länsstyrelsens uppfattning är etl utställningsförfarande av den modell som
tillämpades vid AFT 81 inte lämpligt. För att få fram allmänhetens synpunkter
föreslår kommittén att överläggningar skall hållas med organisationer för
olika gmpper av fastigetsägare, som beslämts av regeringen, samt i form av
mindre informationsmöten. Länsstyrelsen har i remissvaret till kommitténs
betänkande Fastighetstaxering 81 betonat viklen av all alla fastighetsägare får
lika möjligheter att komma till lals. Del är angelägel all medverkan kan ske
under lika former för alla gmpper av intressenter. Länsstyrelsen anser för sin
del all förutom informationsmöten och överläggningar kan även en rätl utformad
utställning tillgodose detta krav. I LMV:s myndighetsansvar för
förberedelsearbetet bör som en naturlig del ingå atl informera allmänheten.
Länsstyrelsen finner det också ändamålsenligt atl information lämnas via
massmedia.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Utställningsförfarandet vid 1981 års allmänna
fastighetstaxering, sådant det slufligen utformades, kom inte att tillföra
förberedelsearbetet någol värde. Länsstyrelsen välkomnar därför kommitténs
förslag att avvisa ett liknande förfarande i det rullande
fastighelsiaxeringssysiemet. Länsstyrelsen anser dock att utöver
överiäggningar med organisationer för olika grupper av fastighetsägare även en
omfattande information genom massmedia bör förekomma. Denna bör utformas på så
sätt att möjlighet fmns för den enskilde fastighetsägaren atl framföra
synpunkter och förslag som han anser bör beaklas vid förberedelsearbetet.
Prop,
1984.'85:222 1.50
Lanssiyrdxeii I Kopparbergs län ar!i''ör:
Länssiyrelsen delar kommitténs uppfauning ali allmänheien
bör ha möjiigiiei au .medverka vid föi'berede!sear!'>eiei undei' biand
amiat <;\'släm-nings;°iren. Liinsslyrelsen ifriigasäiier dock, med hänsyn
lill bland annal lekniannainfiyiandet i arbeisgruppcma. om del är nödviindigt
med överiäggningar med iäsligheisiigarnas organisationer i den uiformniug som
i'b!"eslås för lanimäteriei och liinsslyrelsen. Länssiyrelsen anser i
stället ;iu nämnda oigaiiisalioner bör fä komma till lals i ett lidigaie skede
genom, nägon form av remissförfarande. På så säu undviks de diskussioner om
enskilda fasligheier, gaior, sjöar m.m. som annars erfarenhelsvis blir följden
av ulsliillningar modeli .AFT-8! och "överläggningar" enligi
föie-slagen modell.
LRF anför;
Ularbetande av index för omräkning skal! enligi förslaget
utföras av lantmäleriverkel (LMV) pä grundval av statistiska centralbyråns
statistik. LMV skall därefler sända materialet lill RSV för yttrande. Slutligen
faslslälls indexialen av regeringen. Kommittén har i detta sammanhang inte
sagl nägol om all allmänheten skall ges möjlighel all medverka. Delegationen
förutsätter att allmänheten får en ordentlig insyn i arbelet med all ta fram
prisindex. Det är särskilt vikligl med hänsyn lill atl regeringens beslut om
index inte får överklagas.
Däremoi är det tänkt all allmänheten skall beredas till
medverkan i förberedelsearbetet inför avslämningen. Kommittén föreslår alt LMV
i samarbete med länsstyrelserna centralt, regionalt och lokalt skall hälla
överläggningar med berörda fasligheisägareorganisalioner. Någon utställning av
del slag som förekom inför 1981 års fastighetstaxering bör inte genomföras.
Delegationen vill undersiryka vikten av att
fastighetsägarna har full insyn i fastighetstaxeringsarbetet och atl
organisalionerna bereds goda praktiska möjligheter alt delta i
förberedelsearbete. Del år inte bli fråga om en ensidig information från
myndigheternas sida.
LMV anför:
Beträffande allmänhetens medverkan är LMV berett att i
enlighel med kommitténs förslag utreda och medverka i lämpliga informationsinsatser.
LMV är medvetet om de svårigheter som kan flnnas när del gäller information om
förberedelsearbetet. LMV anser dock att goda fömtsättningar finns att på ett
tillfredsställande sätt informera om förberedelsearbetet med utgångspunkt från
de intentioner om hur arbetet kan läggas upp som redovisas i betänkandet.
Sveriges vdlaägareförbund anför:
Som inledningsvis nämns har förbundet det intrycket att
kommitténs förslag mer präglas av omtanke om taxeringsmyndigheternas
arbetsförhållanden än om de enskilda småhusägarnas situation. Förbundel vill
emellertid i och för sig inte motsätta sig tanken pä etl syslem med rullande
faslighelsiaxering. En absolut förutsättningar dock att de olika delmoment som
avses ingå i systemet utformas så att småhusägarna får möjligheter till
Proji-1984/85:
222 15!
iiiiiytande. Delui innebiir all
fivstiiniuiiigslbriai-aiidei för det försia skall föresis av eli
sam.'"ädsförfaraude. Samriklsiörfarande i';:}," ocksä förekom-iViii
innan uudcilagei för omräkuiug'tvrnii presenlcr-tis regeringen för besiui.
Sluligen bör — liksom vid inkomsi- ocii nuva;'ande fasiigiietstaxering —
0!uaxeriI:g. ske i fo!"jn av etl dekiaiaiionslodäi-ande. Med dessa
reser\'a-tioiici' mot komn.iuéns föislag är i"(iii'buiidei bei'etl ali aiiisluta
sig lill länken pä eil system med i'u!iande fasligheistaxeiing.
9 Taxeriiij;ar
Kommillén föreslär alt laxeringsarbelel ombesörjes av LSM.
LSM skall också bearbela och regislrera inkomna uppgifter om läsiigheler saml
genomföra gransknings- och utredningsarbelel inför gruiidbeslut och avslämning
och omtaxering. Några remissinslanser lillslyrker att taxeringsarbetel
ombesöijes av ijänslemän och nägra inslanser avstyrker och anför all
ijänslemannagranskning medför att den lokalkännedom en nämnd har dä gär förlorad.
Flenalel av remissinslanserna påpekar att tiden från del deklaration för
avslämning skall lämnas den 15 mars till grundbeslulen den 15 maj är för knappt
tilltagen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Länstyrelserna har tidigare under avsniu 5 tagit upp
frågan om fastig-helsägarna bör åläggas skyldighel au utan anmaning avlämna
fastighetsdeklaration, Eniigl länsstyrelsens mening bör denna skyldighel
föreligga under de år fastigheterna avstäms. Vid eventuell anledning till
omtaxering bör det nuvarande förfarandel vid särskild fastighetstaxering kunna
bibehållas dvs någon skyldighet för fastighetsägaren att avlämna deklaration
föreligger inte förrän efler anmaning. Del föreslagna förfarandel med avstämningsdeklaration
på sätt som det redovisats i betänkandet på sidan 137 avstyrkes. De
förändringar som inrapporterats till fastighetstaxeringsregislrel i samband
med myndighetemas faktainsamling och som skulle ge anledning till omtaxering
har redan i detla skede delgetts fastighetsägaren för eventuellt yttrande.
Länsstyrelsen ser därför ingen anledning til! nytt kommuniceringsförfarande med
fastighetsägaren i samband med en evenluell omiaxering.
Enligt den tidsplan som kommillén föreslagit för de år
omtaxering sker skall fastighetsägaren senast den I mars tillställas en
förfrågan om de i fastighetstaxeringsregistret intagna uppgiftema är rikliga.
Inkommer inte svar inom en månad får del anses som om fastighetsägaren
accepleral uppgifterna, Frilvillig fastighetsdeklaration bör inges till lokala
skattemyndigheten senast den 15 mars taxeringsåret. De föreslagna tidpunkterna
medför att omtaxeringsarbetei inte torde komma igång förrän i början av april.
Då gmndbesluten skall utsänds senasl den 15 maj och viss lid åtgår för
databehandling, framställning och expediering av beslut torde i realiteten
endast en månad kvarstå för det egenliga omtaxeringsarbetei, Molsvarande
tidsrymd idag vid särskild fastighelstaxering är 2,5 - 3 månader. Samtidigt med
arbetet med omtaxeringen skall avstämningsblanketter utsändas den 15 mars med
svar inom en månad, Avslämningsblanketlerna
Prop.
1984/85:222 152
kommer i van. fall fbi' sinähus ocli joidbruk au
r,tedib!'a ett betydande anlal ibrfrägitiugar som tidsmässigi då kommer ati
infaiia under den korta lid loka! skallemyndighel har lill föifogande för
omtaxering.
Sedan grundbesluters vid oiT>.taxei'iiig uisiini;; har
lokalo sk'riUemyndighe-len cirka 4 manade- och faslighttsl/di-ieringsnamnden
cii'l:a 6 månader för ompi'övning -av grundbeslulen.
;''',veii om Oinpvövningsfalier, kan kräva noggriin.aare ulredning lorde delta
;j!ilal vid omiaxerir.gsi''allen hii så lågt alt ålminstone en niäuad tiör
överföras från oi'nprövniugsperioQe.i'i til! den egentliga omtaxeringspsrioden.
Länsstyi'elseri vi!! i devla sammanliaiig la upp frågan om
den s. k. beskaf-fenheislidpunkten, som föresläs förbli oförändiad till ati
.gälla vid laxeringsårets itigång. Under år då avstämning s.ker stinds
avsUvmnirigbiankett ul lil! iästighetsägarna senasl den 15 mars ärei före
avslämningsärei all äierställas lil! lokala skailemyndigheteu inom en månad. På
denna avstämningsblankett kan lokala skatlemyiidigheten begära svar pä vissa
komplelterande frägor och fastigheisägiuen ges möjlighet att lämna egna synpunkter
pä värderingen av hans faslighel. Förhållandena skall dock avse vad som kan
komma alt gälla vid ingången av avstämningsäret dvs cirka 3 kvarlal efler del
att avstämningsblanketien skal! ha älersänis. med en årlig antagen
omiaxeringsfrekvens av 10% kan var I5:e fastighet komma atl förändras mellan
svar ocli beskaffenshetsiidpunkt. Härtill kommer atl lokala skattemyndighetens
arbeie med avslämningen såsom exempelvis besiktningar i början kommer atl ligga
åtskilliga månader före beskaffen-helslidpunkten. Med var I5:e faslighel mäste
därför förnyad kommunikation ske med fastigheisägaren om underlag för
beskaffenhetsförändringar inrapporteras till fastighetsregistrel. Förhållandet
är klart otillfredsställande och kommer att väcka irritation hos
fastighetsägarna och ge avsevärt merarbete för lokala skatlemyndighelen. Det är
därför angelägel att kort tidsrymd föreligger mellan tidpunkten för
återsändandet av avstämningsblanketien eller fastighetsdeklarationen och
beskaffenhetslidpunkten. Så långt länsstyrelsen kan finna skulle det inte
föreligga materiella hinder att förlägga beskaffenhetslidpunkten lill ett viss
beslämt dato före ingången av taxeringsåret. Ovan relaterande olägenheter
skulle därvid i avsevärd grad kunna elimineras. Genotn att förlägga tidpunkten
för utsändandet av avstämningsblanketter i samband med omiaxering i elt
tidigare skede än den I mars omtaxeringsårel till någon gäng under hösten före
omtaxeringsåret skulle lokal skattemyndighet ocksä fä avsevän längre tid till
förfogande än den enda månad som enligt ovan kvarstår lil detta arbele.
Länsstyrelsen finneratt frågan om ändrad
beskaffenhetstidpunkt närmare bör utredas.
Kommitténs förslag atl överföra gransknignsarbetei och
ansvaret för granskning från fastighetestaxeringsnämnderna till lokal
skattemyndighet innebär atl den lokalkännedom om fastigheterna som tidigare
funnits i fastighetstaxeringsnämnderna försvinner. Tjänstemannen hos lokal
skattemyndighet måste fatta taxeringsbeslut utan stöd från den fastighetstaxeringsnämnd.
Det är därför enligt länsstyrelsens uppfattning ytterst angeläget att lokal
skaltemyndighet tillföres resurser så att den föreslagna utredningsskyldigheten
kan beaktas. De gmndbeslut lokal skattemyndighet fattar måsle gmnda sig på
realistiska och noggranna taxeringsvärden och får inte ses som ett "första
bud" till fastighetsägaren. Så som det mllande fastighelsiaxeringssysiemet
beskrivits i betänkandet finns det enligt länsstyrelsen gmndad anledning att
anta att så blir förhållandet. Självfallet bör det åligga fastighetsägaren att
självmant framföra de motiv som kan finnas
Prop.
1984,'85: 222 153
för en justering av värdet liil l>,siighslsägarens egen
fördel. Sådana förhållanden på fastigheten som klart kau konstateras av
förbipasserande allmänhet: krafligl eftersatt yllre uiiderhåli. enkel
byggiiadskonstrukiion, brand efler det att avstämningsdeiilaraliou avlämnais
ocli liknande omsiändigheler. har vid lidigare fastiglieislaxciingiir kunnal
beaklas a' läs-ligheistaxeringsnäinnden före beslutet ocli bör eniigl
L=insslyreisen i etl rullande system i möjligaste män beiiklas ex offlcio av
laxeringsm.yndighe-tcii redan i gmndbeslutet ulan ati fastigheisägaren i eu
avstämningsdekia-raUon mäste påpeka förhållandet. Frånvaron av siöd fiän
fasiigheisiaxeringsnämnden gör ali den granskande tjänstemannen pä loka!
skallemyndighel mäste skan"a "lokalkännedom" pä egen hand
och/eller genom be-siklningar. Sädana besiklningar finner länssiyrelsen
oundgängligen mäste ske vid yrkanden fiän fasligheisiigaren om säregna
förhällanden på fasiigheien. Erfarenheismässigl lar sådana besiklningar
tillsammans med ägaren avsevärd tid.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför:
Kommittén har funnit del nalurligl all i sitl arbele knyta
an lill de lankegångar och riktlinjer som. kommit fram i fråga om andra
förhållandevis likartade områden inom laxeringen. Kommittén pekar särskilt pä
de direktiv som skatteförenklingskommitlén erhållit.
Länsstyrelsen delar deh synen alt det är nalurligl atl
inrikiningen görs mol de mera komplicerade deklaralionerna saml att förfarandel
för enkla deklarationer blir så enkell som möjligt. Länsstyrelsen tillslyrker
därför vad kommittén föreslagit om deklarationsförfarandel och granskningsarbetet,
samt alt hela granskningsarbetet förs till LSM.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:
Kommittén konstaterar att den allmänna
faslighelstaxeringen och lönta-garbeskaitningen är Ivå särskili stora områden
som inrymmer ett stort anlal tämligen enkla ärenden. Skatteförenklingskommitlén
har föreslagit ett förenklat förfarande för de enkla ärendena för att det egenfliga
granskningsarbelel skall kunna inriktas mol de mera komplicerade deklarationerna.
Länsstyrelsen delar kommitténs uppfattning all det är naturligt att dessa
tankegångar får slå igenom även inom ett system med mllande fastighetstaxering.
Kommitténs förslag går ul pä alt minska och förenkla
fastighetsägarnas skyldighet atl lämna uppgifter för fastighetstaxeringen. Den
som önskar del skall emellertid ha räll all avge deklaration eller på annal
säll lämna uppgifter för taxering av sin faslighet. Del år avstämning sker
skall deklaration lämnas. Denna skall dock vara betydligt mindre omfattande än
den som skall lämnas när fastighetsägare anmanas att avge deklaration eller gör
det på eget initiativ. Hela granskningsarbetet skall överföras lill de lokala
skattemyndigheterna. När det gäller svårare ärenden skall stöd dock erhållas
från den regionala myndigheten. Länsstyrelsen tillslyrker vad kommittén
sålunda föreslagil om deklarationsförfarandel och granskningsarbelel.
Beträffande uppgiftsskyldighetens omfattning hänvisar länsstyrelsen till vad
som anförts ovan under "Faktaunderlag för taxering".
Prop.
iy84,'85:222 154
Länsstyrelsen i Öslergöllands lan iiiiför:
Den av kouiinuiéii föreslagna oi'dt!ingeii med
.frircriklai dcklarationsfbr-Uiriinde med lioiumunicering av ny<:
ini-:ir:,r":;!ierade uppgifter ft'än andra myndigiieier siäi'eiilig:
kommillén i övereussiiimmelse ined '.'ad som kaii komma ;Ui giiiia vid eu
föreniuirig av deklaniniisibrfarandei vid inkomsi-oeh
förinögenbeistr.xei-ingeii. A-'cn ui;.pgifl som koinininunicciTis med
fas-ligiieisiigaren ocli som denne godlar, bör enligi liinssiyrelsens mening
alllid reiiirneras med uppgift om atl han lagii del av denna, för au LSM skall
veta all fasligheisiigaren iäu de! av föif.-ågan. Deua ibriäraude bör inle
uigör. nägon iiämnv.ärd beiasuiing. Kommittén gåi' dock inle in pä vilkel
föi"fanui:'ie som skal! liilåmpas om uppgiftenia inte godlas eller om
yrkande inkommer. I~.venluell lagsiifiniug bör klargöra dessa flägeställningar.
Länsstyrelsen har inget atl invända mol del förslag till
ijänslemannagranskning som kommittén läm.nai, under fö.misättning alt
lillräckliga personella i-esurser, registrerings- och lerminaluiruslningar
erliälis. Möjligheten att använcia befintlig personal och regisieruirusining i
fastighelsiaxe-ringsarbeiei är begränsad med hänsyn til! de reformer som är
akluella inom beskattnings-, uppbörds- och debileringsomrädena. Länsstyrelsen
fömlsälter all LSM. lilldelas de tekniska resurser systemel med ruliande
fastig-hetstitxering bygger pä.
Kommittén har föresiagii all faslighelsdeklaration skall
lämnas senasl den 15 mars taxeringsåret. Enligt nuva.-ande regler skalt
deklaration lämnas senast den 15 februari, vilkel är ett sedan lång lid
tillbaka väl inarbetat och känt datum. Med hänsyn till LSM:s kommande
arbetssituation med utredning, kommunicering, inhämtande av yttranden från
konsulenter, besiktningar m.m. framstår liden mellan 15 mars och 15 maj som
alltför knappt tilltagen. Länsstyrelsen kan inte finna annal än att starka skäl
talar för bibehållande av den nuvarande deklarationsiidpunkien den 15 febmari.
En invändning mol detta förslag kan vara den lidsnöd länsslyrelsemas
dalaenheter arbetar under, mellan december och febmari. Vid bibehållande av
deklaralionstidpunklen den 15 februari börenligt länsstyrelsens uppfattning
FTN:s arbetsperiod kunna avkortas lill den 15 oklober för alt ge dataenheterna
möjlighet att hinna med sina arbelsuppgifler.
När del gäller avstämningsdeklarationerna utsänds dessa
den 15 mars året före taxeringsåret och de skall återställas till
skatlemyndighetema senasl inom en månad. Atl slutgiltigt avge deklaration redan
den 15 april året före taxeringsåret, då deklarationen skall avse förhållandena
den 1 januari taxeringsåret, förefaller omöjligt. Länsstyrelsen ifrågasätter
därför om det inie borde föreligga skyldighel för fastighetsägaren atl
självmant kompletlera deklaralionen med de ändringar som skett under tiden 15
april och 31 december året före avstämningsäret.
Länsrätten i Stockholms län anför:
Även om fastighetstaxeringskommitténs förslag godlas i
övrigl bör enligt länsrättens uppfattning elt nytl förfarandesysiem inle byggas
upp förrän ställning har tagits till SKF:s kommande förslag
Under intyck av direktiven till Skalieförenklingskommittén
(SKF) har fastighetstaxeringskommitténs förslag flll förfarandet utformats med
tyngdpunkt i tjänstemannataxering hos lokala skattemyndigheten. Inte minst av
hänsyn till allmänhelens berättigade krav på att finna likartad utformning av
administrationen hos två så näraliggande företeelser som
Prop.
1984/85:222 155
taxering av inkomsi m. m. och av faslighel måste de båda
syslemen ges en likformig uppbyggnad.
De ålgärder hos lokala skaitemyndiglieien och
faslighelsägarna som komrninén föreslär i samband med den periodiski återkommande
avstam.-ningen vittnar om det merarbeie och den oöverskådlighet för fastighetsägaren
som detta förfarande innebär och del berättigade i au överväga om ime
avslänuningen borde kunna ulgå. Sålunda föreslår kommiugén atl lokala
skatlemyndighelen redan den 15 mars året före taxeringsåret sänder ut
avslämningsblanketl till fastigheisiigarna. Blanketten bör i undertecknat skick
ålerslällas tili lokala skatlemyndighelen inom en månad. Inrapporteras
därefler nya förändringar på fasligheten från kommun m.fl. före taxeringsårets
ingång får efter kommunikalion till fastigheisägaren av detta maierial ny
avstämningsblankeli tillställas denne för all i undertecknat skick återställas
till lokala skatlemyndighelen. Sen med fastigheisägarens ögon innebär den beskrivna
ordningen klara nackdelar i överskådlighel och risk för felaktig (ofullständig)
rapportering saml merarbete. Tiden den 15 april till årels slut är så lång all
rapporiuppgifter t.o.m. normall skall kunna tillkomma och kräva fömyad
deklaration. En hanlering av flera deklarationer per fastighet hos lokala
skattemyndigheten inger betänkligheter och fölr med sig belydande risk för
felakligheier.
Lokala skattemyndigheten kommer atl föribga över
sakkunniga och fömtsätts utreda tveksamma fall även med hjälp av besiktningar.
Dess kompetens och dess förmåga att därefter meddela till slora flertalet
invändningsfria gmndbeslut får därför antas vara tillfredsställande.
Emellertid kan man på goda erfarenhetsgmnder misslänka att en fördjupad
kontroll av givna datauppgifter är nödvändig i vissa fall. För att utröna l.ex.
atl deklarerad standard och inte minsl storlek hos småhus överensslämmer med
gällande regler krävs västentliga insatser även i form av besiktningar.
Länsstyrelsen i Stockholms län anför:
Kommittén föreslår att fastighetstaxeringen i allt
väsentligl skall administreras och verkställas av de lokala
skattemyndigheterna (LSM). Länsstyrelsen instämmer i att granskningen kan ske
hos LSM. Det är emellertid viktigt att vissa omständigheter beaktas innan detta
genomförs.
Skattechefen har - säsom fallet ju också är vid
inkomsttaxeringen- det övergripande ansvarei för taxeringsarbetel. med den
slora organisatoriska spUiiring som för närvarande råder inom
taxeringsorganisationen ter del sig mycket vanskligdt att överföra väsenfliga
beslutande uppgifter till LSM utan att samtidigt tillföra skattechefen
ytterligare medel atl styra arbetet inom LSM med. Lämpligast vore att avvakta
med organisatoriska förändringar titl dess resultatet av ulredningen om
skatteförvaltningens organisation och styrfunktioner (Dir 1984: 22)
föreligger.
Kommittén motiverar silt ställningstagande att överföra
granskningen till LSM med hänvisning bland annal till erfarenhetema av en
försöksverksamhet som bedrevs vid den särskilda fastighetstaxeringen 1979. De
som utförde gransningsarbetet tillhörde birädes- och assistenskarriärerna. Kvalitén
av gransningsarbetet uppges ha varit hög. Bättre kavalitét skulle inte ha
kunnat åstadskommas av fritidsgranskare.
Dessa erfarenheter stämmer inte överens med
länsstyrelsens. Det finns tyvärr skäl att hävda att försöksverksamheten har
varit i det närmaste misslyckad. Det distrikt som ingick i verksamheten måste
eftergranskas och ett stort antal besvär anföras till rättelse av taxeringsfel.
Detta har
Prof>. i9S4.'85;222 !56
redan lidigare ft-am.t-örts i lasstyrelssus yUrande över
betänkande! Säi-skiid fasiigbelslaxeriug - Ds B 1981:5.
t —
Den kvaiificerade personalresurs i friiga om
fastighcisväidering o,"!: fasiigiieisiuiidik som fordras inins huvudsakiiaen
iuoni lauuniiieiiväseiv dei, Endasl personal so.T:
mera permaiieut sysslar med daceiiS i:ori'.piicc;'a-dc
skattelagstiftning ur fasiighsisviirderingsaspeki - och soii': k; tillfiille
lii! kontinueriig vidareutbädriing - hai' möjiigiiei atl ulfora fullgott
a:'bele. Länsstyrelsen ilTagasätier d.Tribr om inle besiyrei med
fastiglieistaxeringen i väsenillgi högre gr-ad äa som föieslagiis biir överföras
ti!! personal från lanimäterivasendet,
KommiUéns förslag innebär utslaget på iandels 120 lokala
skattemyndigheter ea personalförslärkning med en handläggare eller pä vissa
stöire lokala sl-atiemyndigheler tvä handläggare. Det är uppenbart au cn
orgnni-sation av den siorleksordiiingeti måsie bli yuersl sårbar.
LRF anför;
Vad gäller taxeringsförfarandel innbär förslaget en
radikal förändring av nuvarande ordning. Förslaget bygger på att de uppgifler
som beliövs för att kunna laxera en fastighet flnns tillgängliga i
fastighetsregistrel och au registret fortlöpande förses med nya uppgifler från
myndigheter. Faslig-hetsägaren själv skall få rapporter om vad som tas in i
regislrel men skali endasl i samband med avstiimning avge en förenklad
deklaration i vilken en försäkran lämnas atl uppgiflerna är riktiga.
Delegationen har ovan framhållil alt del är olämpligt att
uividga myndighetemas uppgiftsskyldighei pä sätl kommiitén föresiagii. Eniigl
delegationens mening måste uppgiftsskyldighelen även i fortsättningen i
huvudsak ligga på fastighetsägaren. Detta betyder att det förenklade
deklarationsförfarandel som kommittén föreslagil inte är genomförbart. Detta
betyder vidare att den knappa tidsram som kommittén uppställt för
fastighetstaxering vid avstämning inte kan hållas. Även om
dektarationstidpunkten, som föreslagils lill 15 mars taxeringsåret,
tidigareläggs nägon månad med hänsyn till atl alla fastighetsägare skall lämna
en fullständig deklaration är det omöjligt att hinna med taxeringsarbetet lill
den 15 maj. Enigt delegationens uppfattning är den föreslagna tidsramen under
alla omständigheter alltför knapp vid avslämning av småhusenheter och
lantbruksenheter,
Ä5 V anför:
Enligt 18 kap 9§ faslighelstaxeringslagen (FTL) skall
faslighetsdeklaration lämnas senast den 15 mars under taxeringsåret, RSV anser
atl den tid LSM får för handläggning och beslut blir alltför kort i de fall
deklartion lämnas de sista dagarna. När faslighelsdeklaration lämnas utan
anmaning kan nämligen förutsättas all några förberedelser inte gjorts i FTR.
eftersom det då är fråga om förändringar som ej varit kända för LSM, Tiden
mellan 15 mars och 15 maj måste då räcka till för utredning, kommunicering och
hörande av konsuher.
Ingen får heller anmanas att lämna fastighelsdeklaralion
tidigare än 15 mars (18; 10), Eflersom anmaning kommer alt tillgripas endast i
komplicerade fall, dvs då underlag i FTIi inte är tillräckligt för beslul,
finns ytterligare anledning att ifrågasätta om tidpunkten 15 mars är rätt
vald. Enligt nu gällande regler skall särskild fastighetsdeklaration lämnas
senast 15 februari. RSV anser att denna tidpunkt bör hållas.
Prop.
1.984/85:222 157
Länssiyrelsen i Örebro län anföi';
Eniigl kommitiéi'! skall faslighelsdeklaration lämnas
senasl den 15 mars laxeringsä.-eL E.iligt länssiyrelsens åsikl blir den lid som
stär lili förfogande för handläggning och beslut alltför kort. 1 de fal!
deklaration lämnas utan anmaning kan nämligen förulsällas aii niigra
förberedelser ej vidtagits i fastighelslaxeringsregislrel, eflersom del lorde
vara fräga om förändringar som ej varil kända .för loka! skallemyndighel.
Tiden melkan 15 mars oeh \: maj måste i dessa fall räcka til! för utredning,
kommunicering och hörande av konsulenter.
Fastighetsägarna får heller inte anmanas alt lämna
fasiiglieisdeklaration tidigare än 15 mars. Dä anmaning tillgrips torde
underiagel i fastighelslaxeringsregislrel inte vara tillräckligt för beslul.
Del lorde fiärvid röra sig om mera komplicerade fall som behöver ulredas.
Enligt nu gällande regler skall särskild faslighcisdeklartion lämnas senasl 15
februari laxeringsärel. Länssiyrelsen anser all denna lidpunkt bör behållas.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför;
När del gäller kommunikationsskyldighetet skal! med
lillämpning av 65 § i laxeringslagen tillses atl ulredning görs och tilllällen
bereds fastighetsägaren atl yttra sig när del behövs för beslutet. Enligt
kommittén bör LSM använda de mest prakliska sätten atl kommunicera med
fastighetsägarna och menar då telefonsamtal, Telefonsamtal är i många fall det
mesl praktiska och ger kanske också ofta det bästa utbytet under fömlsätlning
atl samtalet föregås av en skriftlig förfrågan från LSM, Etl samlal initierat
från LSM skulle erfarenhetsmässigt bli omständigt exempelvis med uppringningsförsök
vid elt flertal olika tillfällen innan kontakt nås. Ofta, kanske i de flesta
fall, bör i stället LSM:s beslut kunna formuleras på sådant säll atl beslutet
gäller om inle ägaren har någol att erinra mot det. Del bör dä naturligtvis
framgå av underrättelsen om man frångått deklaralionen. Jämför därvid
kommitténs förslag om atl den förfrågan som sänds till fastigheisägaren om
ifrågasatt ändring i faslighelslaxeringsregislret anses accepterad om svar inle
inkommer från ägaren (sid 137 beläkandet),
JO anför:
Även om del naturiigtvis är bra atl arbelel med
avslämningen börjar tidigi, så kan man fråga sig om deklaralionen måste sändas
ut och lämnas in så långt i förväg? Och är inle den tid man ger
uppgiftslämnaren väl korl? (18 kap 5 och 9§§). "Samspelet" mellan
grundbeslul och avslämningsdek-larationen bör beaktas.
TOR anför:
TOR har förståelse för förslagel att låta enklare och
mindre komplicerade ärenden avgöras av tjänstemän hos de lokala
skattemyndigheterna och atl låta nämndens prövning inskränkas lill fall där en
omprövning har begärts av ägaren eller där det annars flnns särskilda skäl för
en granskning av nämnden. Det kan emellertid ifrågasättas om inle den nuvarande
ordningen är atl föredra. Just i fråga om fastighelstaxering har nämligen den
sakkunskap och den lokalkännedom som ledamöterna i nämnden besitter visat sig
vara särskilt värdefull för atl få en rättvis och likformig laxering.
Prop. 1984/85:222 !58
TOR hai' ingen erini'an mo! de föreslagna lidsfrislerna
för de lok.iia skaitemyndighcierna ocli nämnderna. Försiagei torde niiniligen
innebära eiv lugnare arbeisrytm.
iO Keslut
! belänkandet föreslås al! LSM sänder ul grundbeslul om
åi'eis laxering senasl den 15 maj, LSM kan ompröva besiui under hela
ompiövuingspc-rioden den 15 maj-den !5 september efter yrkande av
fastighetsägaren eller på egel inilialiv.
Sedan grundbeslul omprövats en gäng av LSM, kan del
överklagas hos FTN, LSM kan ocksä efler omprövning lämna över komplicerade
ärenden lil! FTN för överprövning. Sista dag all begära omprövning av
grundbeslul hos LSM är den 30 juni.
Omprövat beslul delges. Tidsfristen all begära ny
omprövning eller överprövning av PFN är tre veckor,
FTN:s verksamhetsperiod den 15 juni - den 15 november är
delvis parallell med LSM:s omprövningsperiod, FTN överprövar LSM:s beslul och
kan ompröva sitt eget beslut en gång.
Besluten skall vara utformade som hitlills och innehålla
de bestämda värdena och gmndfaktorerna. Motiveringen skall förbättras.
Flera remissinstanser är kriiiska till förslagel om FTN:s
funkiion som besvärsinstans och att LSM två gånger skall kunna ompröva sitt
grundbeslul.
Länsstyrelsen i Stockholms lån anför:
Länsstyrelsen ifrågasätter om del berättigade i att
tillskapa en fastighets-taxeringsnämnd som ny besvärsinstans dil en
fastighetsägare har alt skriftligen och formellt inge besvär. Ändringar efter
likartade linjer har diskuterats inom skalieförenklingskommittén i fräga om
inkomsttaxeringen. Del synes långt ifrån klarl humvida man inom
skalieförenklingskommittén kommer att föreslå en taxeringsnämnd som en ny,
fjärde besvärsinstans. Ändringen beträffande fastighetstaxeringsärenden bör
därför anstå till dess frågan lösls för inkomsttaxeringen. Inkomsi- och
fastighetstaxeringsärenden bör i detta avseende behandlas lika.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför;
Länstyrelsen anser att kommitténs förslag i sak innebär
tillskapande av en ny besvärsinstans. Kommittén har ju pä flera ställen i
betänkandet hänvisat tiil skatleförenklingskommitléns arbete. Målsättningen
torde ha varit att uppnå likformighet så långt möjligt med inkomsttaxeringen.
På sid 172 anges att skatteförenklingskommitlén planerar, enligt vad som
erfarits, atl föreslå all taxeringsarbetel helt och hållet uförs av LSM med
efter delegation - tjänstemän som beslutsfattare i försia omgången och omprövning
av en skattenämnd, som finns i skattemyndigheten. Skalieförenklingskommittén
föreslår att en sådan ordning genomförs vid 1988 års taxering.
Prop.
1984/85:222 1.59
iiinsäiyrclseri moisiitler sig komm.iilcns förslag om en
frislående nämnd som yUeriigare en insians i fiirvaliningsibrfarandei.
Ompi-övning av LSMs grundbeslul bör, då LSM inte heit lellei delvis) kan
bilriida ft-amställt yrkande, ske i myndigheten Ibrsiärki med en
laxeritigsnämnd. Del med niimndens medverkan fattade beslutet äi' således
fortfaiande eli myndig-heisbeslul, So.m följd häiav kan befaitnningsiiavare hos
LSM vara föredragande i nämnden, uian all avge särskili yllrande.
Liinsslyrelsen är även tveksam lili den ti;isplan soiu
ko.mmilién angivit. Fastighelslängderna skall finnas framlagda den 2 januari
påföljande år, Dalaenhelerna vid liinssiyrelserna har under tiden november l.
o. m, januari sioi' arbetsböida. Länsstyrelsen ifrågasätter däiibr om ime
lidpunklen för fasligheislaxeringens avslutning bör ändras lill den 30
seplember.
Länsrätten i Väslmanlands län anför;
Länsrätten delar komitléns uppfallning all del är
angclägel all beslut om fastighetstaxering underkastas prövning av nämnd.
Allmänheten ges härigenom insyn och inflytande i laxeringsarbelel, Samiidigi
lillvaratas de breda kunskaper nämndledamölema - särskili i
landsbygdsdislriklen -besitter. Enligt kommitténs förslag skall nämnden föras
in som en särskild instans i förvalningsförandet. Skälet härtill synes vara en
sirävan att rätta uppkomna felaktigheter sä att säga vid källan och atl
molverka att andra ärenden förs till domslol än sädana där tvist föreligger mellan
en fastighetsägare och det allmänna. Länsrätten delar i och för sig dessa
gmndvärde-ringar men sätter starki ifråga lämplighelen i all föra in
yllerligare en instans. Inom ett system liknande det som tillämpas vid
inkomsttaxering, där den fakiiska granskningen ul förs av en tjänsteman, men
där besluten formelll fattas av en nämnd - antingen av ordföranden ensam eller
i plenum - synes de eftersträvade effekterna väl kunna uppnås.
Kommiitén föreslår den ändringen i nuvarande ordning att
besvärsskrivelser skall ges in till lokala skattemyndigheten. Förslagel gäller
både de skrivelser som avser ett överklagande av lokala skattemyndighetens
beslut och de som innefattar besvär över fastighetstaxeringsnämndens beslul.
Kommillén knyter därvid an till det förslag som RDB-utredningen har lagt fram i
sin rapport Förenklad hantering av taxeringsbesvär m m. Länsrätten har i
yttrande över rapporten sagt att övervägande principiella skäl talar mot en
sådan ordning. Rätten har särskilt vänt sig mot atl domstolen beskärs
möjligheten atl pröva vidden av yrkandena i vissa besvärsskrivelser som ställs
lill den.
RDB-utredningens förslag gmndar sig bl.a. på den
uppfatlningen atl lokala skatlemyndighelen skulle kunna fånga upp och rätla ett
antal ärenden som annars skulle gå till länsrätten för avgörande. På så vis
skulle rätlelseärendena öka vid lokala skattemyndigheten medan besvären hos
länsrätten skulle minska i motsvarande mån. Enligt kommitténs förslag till
ändrad lydelse av 19 kap 21 § fastighetstaxeringslagen, skatt lokala skattemyndigheten
inte få bestuta om ändring av uppenbara fel om besvär har anförts i länsrätten,
ulom i det fallet atl rättelsen avser en oriktig anteckning om ägaren. Den
effekt som RDB-utredningen vill uppnå uteblir sålunda när det gäller besvären
över fastighetstaxering.
Till bilden hör atl en ordning med ingivande av besvär
titt lokala skattemyndigheten knappast skulle medföra nägon personalbesparing
vid länsrätterna eftersom en registrering ändock måste ske. Däremoi skulle
personalen behöva ökas vid de lokala skaitemyndighema för de nytillkomna
registreringsuppgifterna.
Prop.
1984/85; 222 160
Länsräiien i Siockholms län anför;
Koinmiticns skäl för att bibehålla nämnden har sin grund i
aU dess ledamöier deltagit i förberedelsearbetet för taxeringen och har
s'ärskilda kunskaper, soin bör las lillvai":!. Vidare beaktas
fastighetsägarens önkske-mål om alt kunna fä sin laxering prövad av en niimnd
m.ed förtroendevalda. Lokala skatleniyndighelen har enligt förslagel möjlighei
att ompröva grundbeslutet, men ej längre äii lili den 15 seplember. En sädan
omprövning bör ha gjorts, innan fasiighelsågaren kan överklaga laxeringen lill
nämnden. Denna är verksam frän den ISjuni lii! den 15 novemer. Genom att
verksamhelen hos myndighel och nämnd pä della säll avgränsats i liden finner
länsrätten ett rimligt uirymme ha gells för all i dessa inslanser nå ett
materiellt riktigt beslul ulan den tidsutdräkt som kan föranledas av besvär
till domslol. Möjligen kan ifrågasättas om. inle lokala skaliemyndighelens om.prövning
bör begränsas tii! en omgång, varefler nämnden behandlar vidare omprövning.
Skulle den upprepade omprövningen avse en felaktighet kan denna alliild rättas
av lokala skatlemyndighelen med slöd av 19 kap 21 § faslighelstaxeringslagen
enligt förslagel.
Omprövningsförfarandel i faslighelstäxeringsnämnden syftar
till alt åstadkomma en korreki taxering redan i första insians ulan all behöva
tillgripa ett långsammare och mera kostsamt domsiolsförfarande. Sä långt är del
inte svårt all ansluta sig lill tankegångama.
Förslaget har emellertid också en baksida. Kommitténs
förslag innebär att man som besvärsinslanser efler varandra anvisar två organ
med mycket närliggande sammansättning och uppbyggnad (ijänslemannaordförande
och lekmän). För de mäl som ändå går vidare lill länsrätten kan det synas som
en onödig omgång och onödig kostnad att de försi måsle omprövas av
fastighetslaxeringsnämnden. Kanske kunde olägenheterna minskas om omprövning i
fastighetstaxeringnämnden inte gjordes obligalorisk och om antalet lekmän blev
färre än i länsrätten.
Man kan också, inte minst från kostnadssynpunkt och för
bedömningen av hur många mål som kommer all gå vidare till länsrätterna, fräga
sig hur effektiv en omprövnng i fastighetslaxeringsnämnd kan bli om den skall
vara avklarad inom ett par månader.
För de fastighetsägare slutligen, som bedömer chansema att
fä gehör för sina ståndpunkter i lokala skattemyndigheten eller i
fastighetstaxerings-nämnden som obetydliga eller obefintliga, måste det framstå
som någol liknande en fullträff av krångel och byråkrati, nästan påminnande om
legal utröltningstakiik alt bli tvingade att gå åtskilliga varv i den första
instansen innan han eller hon kan få upp sin sak i länsrätten.
Fastighetstaxeringsnämndens prövning initieras enligt kommitténs
lagförslag bl, a. genom fastighetsägarens överklagande. Länsrätten finner den
nu gällande ordningen nämligen att överklagande och besvär utgör begrepp som
hänför sig till oms/o/.yprövning vara naturlig även i det av kommittén
föreslagna systemet. En femte instans måste till varje pris undvikas. Nämndens
arbete med taxeringen bör anses molsvara en integrerad del av första instansens
omprövningsförfarande, SKF överväger för inkomsttaxeringens del att föreslå
att en skattenämnd införs som etl beslutsorgan inom de lokala
skattemyndighelerna. Att fastighelstaxeringsnämndens prövning föranleds av en
talan, begränsad i liden i förhållande till delgivningen av lokala
skattemyndighetens beslut, bör ej heller innebära något hinder för ett sådant
synsätt. Kommitténs förslag inneäbr att extra ordinära besvär ej skatl kunna
anföras hos fastighetsiaxeringsnämden, ett
förhållande som ocksä lalar för ail denna ej bör uppfattas
såsora, en besvärsinslans.
Kammarrätten i Göteborg anför;
Dei förfiuaude som kommittén föiesliir medför piövniug i
fem inslanser. lokal skanemyndighel, fasiighelslaxeringsiiänind. kinsräu.
Icarn.marriitt och regeringsriiilen. .All göra fasiigheisiaxeringsnämnden til!
en besvärsinstans och skap.'i fyra sådana i.nslanser bör inte komnia ifråga
under niigra omsiändigheter. Om taxeringen skal! överklagas från lokala
skatlemyndighelen lili iäsiigiieislaxeringsnämden, behövs särskild:-*
processuella regler för fastighetslaxeringsnämndens verksamhet, Bl. ii. måsie
del flnnas bestämmelser som anger i vilken omiäitning nämnden fär överpröva
laxe-riugsbesluiel. Efiersom de! inle skal! flnnas någon moipart liil den
enskilde, kommer del all vara exira svårt all beslämma den beloppsram inom
vilken prövningen fär ske och vilka möjligheier del flnns lill kvittning.
Kammarrätien ser del föreliggande förslagel som en synnerligen olycklig hybrid
mellan en äldre ordning med övciprövning av taxeringsbeslut i
"nämndakliga" former och den numera i slon sell etableiade ordningen,
som innebär överprövning i renl domsiolsmässiga former.
Kammarrälten flnner emellertid att del finns stora
fördelar med etl förfarande som börjar hos lokala skatlemyndighelen. Övergängen
lill prövning hos faslighetaxeringsnämnden mäste dock ordnas på ell annal säll
än kommittén föreslagit.
Etl sätt är atl läla tjästemän hos lokala
skatlemyndighelen falla beslul för fastighetslaxeringsnämndens räkning saml ha
beslämmelser som anger all besluten i vissa fall i stället skall fattas under
medverkan av förtroendevalda ledamöier. Del blir då en fråga om
sammansällningen av den myndighel som fattar beslul. En och samma myndighel
uppträder i olika skepnader på samma sätl som när länsrätten en gång avgör elt
mål med ensamdomare och en annan gäng beslutar med ordförande och nämnd.
Gränsen mellan ensamavgörande och avgörande med nämnd skulle exempelvis kunna
dras så att nämnden skulle medverka, om den enskilde begär omprövning och den
enskildes uppfattning om taxeringen inle bilräds av den som äger pröva
taxeringen ensam, saml om tjänstemannen eljest finner atl nämnden bör medverka
i taxeringsbeslutet.
En annan lösning, som kan godlas övergångsvis, är alt
hålla lokala skattemyndigheten och fastighetslaxeringsnämnden åtskilda på samma
sätt som nu men ålägga lokala skattemyndigheten att hänskjuta taxeringen till
fastighetslaxeringsnämnden i de fall som skisserats ovan.
Med båda de nu angivna förfarandena når man den effeklen
all fastighetstaxeringsnämnden skatl pröva hela laxeringen oberoende av det
"besvärsyrkande" som kan ha framställts. Detta förfärande leder
också fram till endasl elt sluihgt beslut.
Kommittén föreslår den inskräkningen i den normala
besvärsräiien alt besvär till länsrätt skall få anföras endast om. erinringar
gjorts mol lokala skattemyndighetens taxeringsbeslut. Detta skulle innebära ell
hinder mol att få många förvallningsbeslul prövade av domstol genom ordinära
rättsmedel. En sådan inskränkning är främmande för den nuvarande rättsordningen
och fordrar mycket noggranna överväganden innan den införs. De möjhgheter som
skall finnas att anföra besvär i särskild ordning är inte så stora att
beståmmelsema om e o besvärsrätt tillgodoser rimliga krav på rätl till
domstolsprövning inom ett område som är så vikflgt för den enskild
11 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222
Prop. 1984/85:222 162
soni fasiigheisiaxeringen, Ka.m.marräilen avslyrker däribr
f n, varje inskränkning i riiiten al! föra Ullan mot ell luxeringsbeslui som
meddeliils av loka! skatieinyndighei eller laxermgsnämnd.
Doinsiol.svcrke'. anför:
KommiUéns förslag rörande formerna för nämndens medverkan
är ohlan. Såsom DV uppfattat förslagel synes del inie överensstämma med
processuelia grundprinciper, Kommiuén förordar, au FTN skal! flnnas som
bcsväisinsians mellan LSM och länsräu. Nar LS,M liar omprövat ell grundbeslul
skall fastighetsägaren eniigl 20 kap 11 S förslaget kunna anföra besvär lil!
FTN, .Men FTN skall s:-imtidigl eniigl 19 kap 12 § förslagel vara en instans
lil! vilken LSM kan överlämna ell ärende av lidsbrisi eller pga ärendets svärighelsgrad:
AU överlämna ell redan omprövat beslul förefaller inle rimligt. Saken är ju
avgjord och avgörande: dessulom ompiövai och rättsmedlet bör vara besvär. 19
kap 12 § i förslagel rimmar för övrigl illa med vad som sägs i beiänkandei (sid
146), att den enskilde skulle kunna påkalla nämndens medverkan genom atl begära
omprövning av LSM:s beslul, Eniigl lagförslagel kan han ästadkomma prövning av
en nämnd först sedan LSM eventuellt tvä gånger har omprövat siu grundbeslul.
Formerna för nämndens medverkan bör eniigl DV iställel
övervägas från följande ulgångspunkler; Nämnden bör veika inom första instans
och anlilas i svårbedömda ärenden. Nämnden bör således normall besluta endasl i
ärenden som inte är massärenden medan sådana ärenden avgörs av Ijänslemän. Ömprövningsinslilulet
skall finnas men det finns knappasl skäl till mer än en omprövning i första
instans. Omprövningen ulförs av nämnd såvida inle tjänstemannen avser all
bifalla yrkandel hell.
En sådan ordning som DV här skissat förutsätter en närmare
integration mellan nämnderna och LSM. En behörighetsregel skulle kunna ange atl
nämndens medverkan begränsas till de taxeringar, som tjänstemannen anser
komplicerade jämför 19 kap 12 § i förslagel. Nämndens medverkan kan
naturligtvis också föreskrivas beträffande taxering av annan enhet än
småhusenhet samt i övrigt i svårbedömda ärenden.
Det behövs etl anlal ständigl arbetande nämnder i
organisationen vare sig fastighetslaxeringsnämnd utgör särskild insians eller
deltar i vissa beslul hos LSM. Eniigl DVs mening ulnylljas emellertid nämnden
bälire om den anlilas i svåra ärenden än om den anlilas som en besvärsinslans
generellt. På grund av det anförda bör kommitténs förslag om en särskild
FTN-inslans inte leda till lagstiftning.
JO anför;
Bör inte möjligheter atl överklaga lokala
skattemyndigheters beslut till fastighetstaxeringsnämnden tidsbegränsas? Utan
sådan begränsning kan nämnden hamna i den sitsen att man inte hinner pröva
besvären under sin verksamhetperiod som ju slutat 15.11. öch vad händerom
fastighetstaxeringsnämnden får in besvären efter 15-11 - besvärsliden är ju
tre veckor efter det att fastighetsägaren fick det av lokala skattemyndighetens
(LSM:s) beslut - resp. inle hunnit pröva den före del datumet; (jfr regeln i 23
kap 1§). Kommittén säger visserhgen i moiiven (avsnitt 9.7.3.5) att besvären
får lämnas över till länsrätten men författningsreglerad är situationen inte,
såvitt jag har kunnat finna.
Prop.
1984/85:222 163
Länsstyrelsen i öslergöllands län anför:
i de fali LS.M omprövar et; besiui delar länssiyrelseu
kommitténs upplänning all en individuelll tii!fvcdssl'ii!iande mtyavering
skai! famnas. För ompiövandé gruudbeslu! bor i iiini-idsalc rriaskiiiell!
franvriigna hesluisskäl kiiniiii användas iiiolsviirande dem soii'- auviuides
vid .MT 81 och som visal sig ändaiiiäisenliga. Eftersom omprovande beslul las
fi'a,m maskinellt saknas eniigi iänssiyi"c>ssns meni-sg skäl all inte
i'edovisa alla grundliom.-ponci'iiei'na i beslulel.
Möjlighel lil! omprövning av overkiagal beslul, som
iorvaliningsrätls-uiredniiigen lämnal i förslag lill uy förvaltningslag ocli
som innebär alt en onödig bcsvärsomgäng undvikes genom omprövning hos
beslulsmyndighe-len, bör enligi länssiyrelsens uppfatiiiing med förde! kunna
införas i fastighelsiaxeringssysiemet med den uppläggning länssiyrelsen
föreskdgit med myndigheisanknulen nämnd. Målsättningen bör vara räll laxering i
fiirsta insuins.
Länsstyrelsen i Väslernorrlands län anför;
Den väsentiigaste organisaloriska förändringen i övrigl
beror lokala skaliemyndighelens och fasiighelsiaxeringsnämndens medverkan.
Förslagel innebär all lokala skailemyndighelen överiar huvudparten av taxeringsarbetel
som försia instans för taxeringen i stallet för faslighelstäxeringsnämnden
eniigl nuvarande sysiem. Fasiighelsiaxeringsnämndens uppgifl vid en rullande
faslighetstaxering blir - förulom medverkan vid förberedelsearbetet - alt
behandla ärenden där lokala skallemyndigheten och fastighetsägarna inle blir
överens samt andra svårbedömda frägor. Förslagel följer i slora delar de rikflinjer
som dragils upp i syfle all förenkla löniagarbeskatiningen och får ses mol
bakgrund av de likheler som föreligger mellan fastighelstaxering och
nyssnämnda beskallningsomräde. Fasiigheisiaxeringen kännetecknas av ell slort
antal okomplicerade ärenden men innehåller också många svårare frågor. Mot
denna bakgrund anser länsstyrelsen all de föreslagna organisatoriska
förändringarna är väl motiverade.
Umeå kommun anför:
Kontoret tillslyrker att fastigheisiaxeringsnämnderna fär
karaklär av försia besvärsinslans. i slällei för som nu handlägga varje ärende.
Erfarenheterna från de senasle faslighetstaxeringarna har varil atl
ledamöierna har myckel små möjligheter all sälta sig in i varje ärende. Sedan
värdefaklorer och värdetabeller bestämls har laxeringarna i huvudsak varit en
administrativ uppgift för ordföranden.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför;
Länsstyrelsen är tveksam till den tidsplan som kommillén
skisseral, Faslighetslängder skall finnas offentligt framlagda den 2 januari
påföljande år. Förtryckt deklarationsblankett för inkomsttaxeringen med uppgifl
om bl, a, taxeringsvärde för fastighet skall enligt skalteförenklingskommitténs
förslag skickas ut till de skallskyldiga omkring den lOjanuari, Länsstyrelsernas
dataenheter har under tiden den november l.o.m, januari en slor arbetsbörda.
Det är därför inte möjligt atl få fram fastighetslängder i god
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. »9S4/S5:222 161
lid ibre ärsskifiei för au lokal skaiiemyndigiiel i siu
lur sl'vall hinna fä ul dessii lil! kommunerna. Samma synpunkier gäller
beträtTande uppgifier om äsaiLu taxeringsvärden pä förtryckta
deklaraiioiisblankeiier, som skali skicii::s ut frän d,5laenheterna, omkring
dei'! lOjanuan, Del rör sig om cirka 6 miljoner deklarationsblanketter vaniv
uppgift om laxeringsvilrdeR skali antecknas pä cirka 2 miljoner. Länsstyrelsen
iiVägar.ätier om inte tidpunkten för fastighetslaxeringsnämndens avslutning
bör ändras lill den 15 september. Säviu länsstyi-eisan kunnal bedöma finns det
inga prakliska hinder härför. Delta s!;ulle i sin tur innebära all
fasiighelsiaxeringsnämndens arbetsperiod bestäms til! 15 juli - !5 sepiemlier
och lokal skallemyndighets omprövningsperiod till 15 mars - 15 juli. Övriga
tidpunkter bör då på motsvarande sätl flyllas bakåt två månader.
1(>.1 Terminalätkomsi iill uppgifterna i
fastighctstaxcringsregistret
Kommillén anför all eti sätl atl eliminera olägenhelerna
med stora och koslsamma manuella register m. m. och en omfallande manuell
hantering kan vara att förse LSM med bildskärmslerminaler med vars hjälp man
kan nä informalion i de länsvisa fasligheislaxeringsregislren. Med moderna
terminaler och ny leknik för kommunikation skulle det ocksä vara möjligt att nå
RSVis centraldator och den egna länsdaiorn.
Remissinstanserna är posiliva till alt fasligheislaxeringsregislren
skall kunna nås med bildskärmslerminaler. De påpekar dock viklen av att LSM
tilldelas lillräckligl anlal terminaler så atl brislande lerminalålkomsl inle
blir en "flaskhals".
TCO anför:
Vad gäller arbetsuppgifterna vid de mest arbetsbelastade
myndigheterna - de lokala skattemyndigheterna - görs en schematisk uppskattning
av resursåtgången som delvis är beroende av möjligheterna att utnyttja
ADB-teknink. En noggrannare analys och uppföljning av resursbehovet måste här
göras, inte minst mol bakgmnd av de negativa erfarenheter som flnns inom
myndighetsområdet av tidigare bedömningar av ralionaliseringsmöj-Hghelerna vid
utnyttjandet av datateknik,
Fögderichefsföreningen anför:
I det rullande systemel kommer en slor del av de lokala
skatlemyndighetemas arbetsuppgifier att utföras via terminal. Myndigheterna
anvses få terminalåtkomst till fastighetstaxeringsregistret och det nuvarande
fastig-hetstaxeringsaviregistret är tänkt att utgå. Det föreslagna
förändringarna kommer otvivelaktigt att medföra betydande rationaliseringar i
fasiighetstaxeringsarbetet. Terminalåtkomsten till
fastighetstaxeringsregistret kommer ocksä att bli värdefull för den årliga
taxeringen och för myndighernas serviceverksamhet. Kommittén bedömer
terminalbehovet för det nya systemet till 150. Detta skulle innebära att de
flesta myndigheterna endast skulle tillföras en terminal för
fastighetstaxeringsarbetet. Föreningen vill starkt ifrågasätta om della kommmer
att räcka. Många myndigheter har redan idag allt för få terminaler för att
verksamheten skall kunna bedrivas
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1984/85:222 16--
p;°i eti effeklivl säii. Eftersom ordculliga
lerminalresurser är eu av grund-'föruisiiitningaiiia för aU eu rullande
faslighelstaxeringen skall kunna genomföras vill Ibreningen understryka vikten
av au tiitdelniiigen av lerminaler lill de loiiala skatieinyiKligheierna blir
generös.
.V.4C0/.S'/v' anför;
En förulsiuining för ali LSiVI ska kunna bemästra
arbetsuppgifterna på ell lillfiedssläliande siill i eu rullande
faslighetstaxering är alt myndigheiema fär lerminalålko.msi iiil
fastighelslaxeringsregislrel. Del nuva.-ande faslighelsavircgistrei kan som
kommitlcn konstaterar ime användas i del föresk-igna sysiemel. Vidare anser
JUSEK atl LSM bör fä maskinell ålkomst till och uppdatering av uppgifler i del
cenirala fastighetsregister som är under uppbyggnad. I sammanghangei bör ocksä
framhållas all lerminalålkomsl av faslighelstaxeringsuppgifter är eti länge
närt önskeiniil frän skattemyndiglieterna. exempelvis för arbete med den årliga
laxeringen, serviceverksamhet och utskrifter av laxeringsbevis. Kommillén har
beräknat lerminalbehovet lill ca 150, vilkel innebär att de flesla LSM endasl
skulle få en terminal för arbelel med rullande faslighelsiaxering. Många LSM
har redan i dag besvärande brisl pä lerminaler och JUSEK vill understryka
viklen av at! LSM tilldelas tillräckligt anlal terminaler sä atl brislande
terminalålkomsl inle blir en "flaskhals" i arbelet.
Lanlbruksstyrelsen anför;
Kommittén tar i della sammanhang också upp vissa frågor
rörande fastighelslaxeringsregislrel och ADB-utmstning för delsamma. Bland annal
föreslås att registret skall bli åtkomligt med dataterminaler. För att
lantbruksnämnderna skall kunna fullgöra bland annat den föreslagna rapporteringen
vid omtaxering och uppgiftslämnandet för prisslalisliken på etl ralionellt säll
är del nödvändigl att de också kan ta ul uppgifler från registret via
dalaterminal, Slyrelsen förulsäller alt detia beaklas vid ulformningen av
ADB-rulinerna,
Slalskontoret anför;
Utredningens förslag fömtsätter att
fastighetstaxeringsregislrel uppdateras oftare och med fler uppgifter än i
nuvarande system, Ulifrån denna fömlsätlning instämmer vi i all ett
lerminalorienlerai syslem för uppdateringen bör övervägas. Utredningen har
föreslagit en leknisk lösning som innebär att lerminalåtkomst ges lill
länsdalorerna. Utredningen har (sid 160 och sid 211) med bl, a, referens till
en annan utredning gjord av RSV beräknai följande kosinader för etl
terminalorienleral syslem (milj kr):
Inveslcring Årlig
Icostnad
Skrivminne 2 0,15
Terminaler, skrivare 5,7 ej uppgift
SUIVIMA 7,7 0,15
Enligt slatskonlorels mening har ulredningen underskattat
kosinaderna. a) Det finns en initialkostnad för att medge lerminalålkomsl lill
länsdatorerna som ej är medräknad. Länsdatorerna måste förses med nätverks-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop, 1984/85:222 166
datorei, specrell programvara och i vissa fali med mer
iniernminne för an kunna haniern:-.' cU större lerminidsiysiem.
Ii';iualkoslnaden kan antas övcisiiga K*milj kr (äi'!ig! unde!"håll c;i I
milj kr) och dessa kosinader måsle belasta kalkylen. Fä gmiid av begi'iiiiad
återsiående livslängd bor avskri\'-ningsiiden sältas iill hiVgs! 3-4 är.
b)
Uiredningen har
angell lerminaibeliovei lili 150 bildskännar rned skrivai'e.
Invesleringskoslnaderna har angetls iil! 5,7 milj kr och nägon lopiindc ärlig
kosin;-id har ej beräknais. Sialskontore! beräknar terminal-kostnaden ti!; 7,5
miij kr och ärliga kosinader for tekniskt undeiiiäll till 0,75 miij kr,
c)
Oiii sysiemel
skal! vara tillgängligt under hela kontorstiden (7 - 17) kan ett ökal behov av
drifipersonal på dataeniielerna aklualiseras, Kalky 1-miissigi bör ! - 2 milj
kr/år belasta en totalkalkyl,
di Nuvarande servicekonlrakt är inle anpassal för
lerminalbearbeining. För förhöjd servicekostnad får beräknas 2 milj/är.
e) Kommunikationskostnader i datanätet iir ej angiven,
Överslagsmässigi kan kosinaderna uppskallas till 0,5 milj kr i investering och
0,7 milj kr i äitig avgifi lill leleverkei. (Kostnadsuppskattningen grundar sig
på vissa anlaganden om hur kommunikalionsutbyggnaden sker i övriga delar av
.AFB-syslemel),
En
sammanslällning gör följande tabell
opaginerad Kontrollera mot PDF
Skivminne
Initialkostnader
Terminaler
Driflspersonal
Förhöjd servicekostnad
Datanälkostnad
SUMMA
(milj kr)
Investering
Ärlig kostnad
1
0,15
10
1,0
7..S-
0,75
-
1,0-2,0
-
2,0
0.5
0,7
20
5,6-6,6
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om fler lerminaltillämpningar läggs på länsdatorerna kan
vissa kostnader fördelas på dessa tillämpningsområden. Frän statskontorets
sida har vi enbart gjort grova kostnadsuppskattningar.
Vi vill inte avvisa förslagel lill ADB-stöd för
fasiighelssyslemet. Innan slutlig ställning tas lil! hur ADB-stödei skall
ulformas bör man dock avvakta nu pågående försök med lerminalålkomsl lill
länsdaiorn i Stockholm. Vissa tekniska problem återstår vidare all lösa vad
gäller lerminalålkomsl till länsdatorerna. Även om vi räknar med atl dessa kan
lösas kan tidsfaktorn påverka etl eventuellt beslul.
Inför ett sluthgt ställningstagande bör överiåtas på RSV
all la fram ett beslulsunderiag i frågan. Om alternativet länsdatorn inle visar
sig lämpligast kan andra tekniska alternativ övervägas.
10.2 Gemensamt utnyttjande av fastighetstaxeringsregistret
m. m.
Kommittén konstaterar att från skattemyndighetemas sida
framhållits att det uppkommit avsevärda problem vid administrationen av den
gemensamma uppgiftsinsamlingen 1981 i fråga om den allmänna fastighetstaxeringen,
folk och bostadsräkningen och den kommunala energiplaneringen. Kommittén har
inte gått närmare in på frågan om gemensam uppgiftsin-
Prop.
1984/85:222 167
s-dirding eller eu utveckling av en informalionssamoniniug
iTieri FTR som daiabas. Emellenid bör enligt kommillén en iTirbiinrinf i
auminislralivi och malerielll hänseende bl.a. genom en biiUi'e ajoiiri-Ort FTR
kunna upnäs vid en rullande laxering. En de! av de hiuilisvaraude ruiin.mässiga
sviiriglieierna vid en gemensam uppgiflsinsamling och gemensam legisler-föriu.2
b-iir också kunna minska om de lekniska hjälpmedlen fö.-biiUras, t.ex. genom
lerminaiiilkomsi iili FTR.
Crnlrabiämnden för fasti-ghelsdaui anför;
CFD delar de uppfattningar som redovisas i avsniu 9.6.4
och som kommit lill uttryck bl, a, i den diir citerade skrivelsen från
industriverket, pianveriiet, bosladssiyrelsen och SCB att
fasiigheislaxeringsregister förutom att uigöra underiag för laxering även har
en myckel belydeiseftill roll soni datakälla för samhällsplaneringen.
Därftirärdel angelägel alt innehållet i registret inle begränsas enbart lill
vad som behövs för åstadkommande av en rättvis och riktig laxering. Hänsyn
måsle ocksä las lill den nylla som and.-a samhällsintressen kan erhålla med
relativt sett begränsade insalser,
! della sammanhang har presenlation av regislerinnehållel
och formerna för lillhandahållande av informationen stor belydelse. Som redan
nämnls lillhandahäller faslighelsdalasyslemel ell urval av
laxeringsinformaiion. Delta urval är för många tillämpningar olillräckligt.
Frän flera olika intressenter har CDF underhand fåll önskemål om att
redovisningen av laxe-ringsuppgifler i fastighelsdatasyslemel bör ulvidgas lill
all omfatta all den information som lämnas i fastighétslängden.
Från skattemyndigheterna lillhandahålls uppgifter i form
av skrivna uidrag eller som magnelband. Direklåtkomsl lill regisiren via
lerminal flnns inle, Ulredningen föreslår nu all lerminalåtkomst skapas direkt
mol fastighelslaxeringsregislrel. Tekniken ska i försia hand göras lillgänglig
för LSM som elt led i ralionaliseringen av registervården och i laxeringsarbelel.
Uppenbarligen måsle en sådan utveckling medföra betydande fördelar för de
berörda organen,
Fastighelsdaiasystemet är etl basregister som
lillhandahåller grundläggande informaflon om fasligheler. Taxeringsdala ingår
som en naturiig del i della basregister, CDF menar atl lillhandahållande av
laxeringsdata lill en vidare användarkrets ska ske genom förmedling av
faslighelsdalasyslemel. För atl faslighelsdalasyslemel ska kunna fylla sin
uppgift måsle man även i fortsättningen räkna med atl etl urval av
fastighelslängdens uppgifler rulinmässigl ska föras över lill fastighelsdatasyslemel.
Om del visar sig att urvalet av taxeringsuppgifter som för
närvarande presenleras i fastighelsdaiasystemet inle svarar mol avnämnarnas
behov, kommer CDF all la inilialiv till en utökning av regislerinnehållel. Uppbyggnad
av grundläggande register med likartat informationsinnehåll som del som flnns i
fastighelsdatasyslemel vid andra myndigheter är inte ralionellt,
CDF vill peka pä den skillnad som flnns mellan
faslighelsiaxeringsregi-strel och faslighetsdatasysiemtet i fråga om gmnden för
redovisningen, Fastighelslaxeringsregislrel redovisar taxeringsenheter som
ofta, men längl ifrån alltid, överensstämmer med faslighetsbegreppei.
Taxeringsenhet kan bestå av såväl flera fastigheter som del av fastigheter
elter av lös egendom, dvs hus på ofri gmnd. Vid samiaxering sker redovisningen
av data med någon av de berörda faslighetsbeteckningarna som sökbegrepp.
Pröp.
1984/85:222 168
Pä öv.riga fasligheler hänvisas enbart till den
värdebärande enheien. De! bclydei au under en lastighetsbeieckning kan redovisas
förhäliandeu. l.ex. uppgifler om byggnader, som avser en heii annan fastigriet.
Fasiig-hetsdaiasystemet har tästighetsiridelningen som grund, itsgisirei är uppbygg!
m.ed Uommuneu som största enhel varemot !'asiig!ieisi?.xeriiig:regi-sirer
redovisas med församiitigen som grund. Dessa skilluader uödviiudig- gör all
fastigh--:Ls!.3ngdens innehiill redigeras inna;) del presenleras i
fasiig-iieisdaiasysiemel. Slidan redigering av dala som hiimias fräu iinuiii
register är svåradministrerad och riskabel ur säkerhetssynpunkt av ovan redovisade
skäl.
Iviot balgruiid av ati uppgifler ur
faslighetsdalasysteinci ulgör grunden för folkbokiliring och faslighelsiaxering
samiidigi som fasiigiisisdaiasysie-mei utnyttjar vissa uppgifier ur
fastighelslaxeringsregislrel bi. a. för beräkning av stämpelskatt, anser CDF
all del är synnerligen angeläget att dala i de båda syslemen ordnas så atl
informalionsuibytel dem. emellan kan ske sä enkel! och säkert som möjligl.
CDF har lidigare i sitl remissvar 1979-08-24 över beiänkandei
Fastighelstaxering 81 (Budgeidepartemeniel dnr 2408/79) lämnal synpunkier pä
anpassningen mellan faslighelsiaxering och fasligheisregislrering. Nämnden
anförde dä att del kan ifrågasättas om del inte vore dags all ta bon
möjligheten till samtaxering och föreslog som ell sleg på viigen all uppgifl i
fastighétslängden alllid ska redovisas pä den faslighel elier fastighetsdel där
den hör hemma. CFD vidhåller att i vart fall lokaliserade upgifter. som t. ex.
dala om byggnader, bör presenteras på den faslighel som uppgifterna hänför sig
till.
Byggnadsregister
De uppgifter om byggnader som finns i
fastighetstaxeringsregislrel har i avsaknad av bättre underlag kommit att spela
en väsentlig roll som underlag för l.ex. energigplanering och
förnyelseplanering. Etl slort arbele ligger bakom insamlandet och redovisningen
av alla dessa data. Regislret är bilvis ofullständigt och möjligen något
deformerat av det faklum att uppgiftslämnaren varil medvelen om att uppgifterna
ska användas i försia hand för beskaltningsändamäl. CDF menar all del dessulom
är en väsenllig brist atl de upplysningar som lämnas inte är knulna till
byggnader utan til! taxeringsenheter vars avgränsning kan variera från lid till
annan och inom vilka det kan förekomma flera byggnader ulan annan särskiljande
idenlilel än dett godtyckligt valt löpnummer.
CFD har under lång lid behandiai frågor om hur etl
byggnadsregister bör utformas. I etl senl skede av
fastighetstaxeringskommitténs arbete fick CDF möjlighet alt presenlera den
försöksverksamhel med ett byggnadsregister som nämnden dri.vii i drygl etl år.
Byggnadsregislret inom fastighelsdatasyslemel är ett
basregister som innehåller byggnadsidentiiet och vissa grundläggande uppgifter.
Titt dessa hör byggnadens geografiska läge i form av koordinater, dess adress
och uppgift om vem som är ägare. Redan dessa uppgifter gör det möjligl att
väsentligt förbättra fastighelsdatasyslemets redovisning av bebyggelsen på
varje fastighet. Uppgifter om del enskilda husets konstruktion, användningssätt
och standard redovisas i från faslighelsdalasystemets fristående register.
Dessa fömtsätts ftnnas upplagda eller kommer alt läggas upp för en mängd olika
tillämpningar eller beredskapsplanering. Genom förmedling av
fastighelsdaiasystemet och med hjälp av den unika identitet som i
byggnadsregislret ges till varje hus blir det möjligt att vid behov använda
information som redan finns insamlad för nya tillämpningar.
Prop.
1984/85:222 169
B\T.gniidsregistrei ska \'idarc underiätta
informalionsuibyiei mellan sia! och kommun. Uppgiflerna som kommunerna lämnar
tili imuerlag för fasiigheisiaxeringen iir hiir del bäsla exemplet. .Avsikten
iir atl skapa elt system diir kommunens byggnadsiiåmnd i dircki anslulning till
handliigg-ningen av etl byggnadslovsärendc registrerar bäde de basuppgillei'
som ska redovisas i byggnadsregisirei oeh de lippgifier som skii
vidarebefordras lill laxcringsregisii'ei och aiidia iniressenler. I
byggnadsregisiie! ges objekiel en idenlilel oeh de uppgifier so.m ska
vidarebefordras öveiförs pä .'\DB-mcdium lill läsngliclslaxeriiigsregisii'.
CFD avser all under vären 1985 redovisa eiiärenheierna
frän byggnads-registerförsökei. Erfarenheterna iiiilills har bekräftat att det
är fulll möjligl atl uiitVän byggnadsredovisningen i koordinairegistrel och
läsligheislaxe-ringsregislrei skapa ell basregisler avseende byggnader.
Försökel har ocksä bekräftat atl del finns en mindre mängd byggnader där
sambandet mellan del enskilda huset och laxeringsdata är svämtreti. Därtör
menar CDF all den modell för kompleUering av registerdata och för kommunikation
med faslighelsägarna som kommillén för fram förulsäller en entydig
ideniiflering av varje enskild byggnad. Denna idenlilel som enligt CFDs
uppfattnig ska ges av ell i faslighelsdalasyslemel ingående byggnadsregister,
måsle införas i faslighelslaxeringsregislret och bör användas vid all
kommunikation med exierna intressenter.
Länsstyrelsen I Skaraborgs län anför;
Centralnämndens för fastighetsdata (CFDs)
fastighelsregisler och inskrivningsregister innehåller många för
fastighetstaxeringen värdefulla uppgifter såsom storlek, läge, rättigheter,
planer och bestämmelser som berör fastigheten, gemensamhelsanläggningar,
lagfartsuppgifter etc. Länsstyrelsen finner del angeläget atl registrens
uppgifler på nägol sätl görs tillgängliga för skattemyndigheten vid
faslighelstaxeringen,
SCB anför;
I den tidigare nämnda skrivelsen till regeringen beskrivs
bl, a, de erfarenheler som gjordes av samordningen rnellan 1981 års allmänna
fastighetstaxering, FoB 80 och uppgiftsinsamlingen för den kommunala energiplaneringen.
Svårigheterna som uppstod med denna samordning fördröjde bl. a. bearbetningen
av FoB 80 samiidigi som kvalilen försämrades i jämförelse med tidigare folk-
och bostadsräkningar. Kommittén refererar i detla sammanhang lill RSVs
projektgrupp för ulvärdering av 1981 års AFT och till LSM, som delar
uppfaltningen att denna samordning var bäde ineffektiv och olämplig.
Kommittén framhåller emellertid det behov som, trots
nämnda svårigheter, föreligger av en samordnad informationsbas för
samhällsplanering och faslighelsvärdering. Hur en sådan samordning i framtiden
bör organiseras anser kommittén behöva utredas. Mot bakgmnd av SCBs
samordningsansvar anser SCB det som en självklarhet att verkel dellager i en
sådan utredning.
/?5 V anför;
Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering inhämtades från
fastighetsägama förutom uppgifler för taxeringen även uppgifter för folk- och
bo-
Prop. 1984/85:222 17(1
siadsi-iikningen och den kommunala energiplaneringen.
Erfarenheterna vi-s;ir all en saniofdnad uppgiflsinsamling är svär all
genomibni med goll resultat. För skallefiirvaltningens persona! är denna senare
uppgift ett irami'nunue inslag, rvian saknar kunskaper ior vidaie bedömning av
uppgifterna. RS\'' anser diirför all den framlida uppgifisinsamlingen för
annat iiudamå! än faslighelsiaxering bör ordnas på anna! säll.
Fögdrrieiiejsjoreningen anför;
Centralnäm.ndeii för fastighetsdata håller för närvarande
pä med alt bygga upp ell .DB-baserat faslighels- och inskrivningsregister i
landel. Avsiklen är al! faslighelsbildningsmyndigheler, banker och andra som i
sitt arbete har behov att uppgifter frän registren kan få direkl lillgång lill
dessa uppgifier l.ex. genom atl ansluta egen terminal eller
konlorsdalor-uimsining. Regisiren innehåller uppgifter som de lokala
skattemyndigheterna ofta liar behov av i sill dagliga arbele. Della kan gälla
uiredningar om arealer, hur fastigheter bildats, ägandeförhållanden m m. Del
skulle innebära stora raiionaliseringsvinsier om myndigheterna kunde fä
direkläi-komst till dessa regisler och inle behöva ringa eller skriva i varje
enskill fall, Eflersom frågan inle berörls av kommittén bör den eniigl
föreningens uppfallning las under övervägande.
Planverket anför;
Planverkei konslalerar all kommiitén inle närmare gäll in
pä möjligheter all i samband med fasiighetsiaxeringen samla in dala om uppvärmningssätt,
energikonsumtion och andra energivariabler, tillgänglighet för handikappade
m,fl, dala av inlresse i samhällsplaneringen eniigl del förslag som angavs i
skrivelse den 7 mars 1983 från planverkei, bosladssiyrelsen, industriverket
och SCB, Kommittén hänvisar i stället lill alt överväganden härom bör ske i
någon framlida ulredning. Planverket beklagar detla och vidhåller atl det bl,
a, av kostnadsskäl är angelägel att man vid den redovisning av uppgifler som
vart 8;e år skall ske för varje faslighel ocksä begär in vissa för
samhällsplaneringen angelägna dala. Vid den löpande omtaxeringen däremellan bör
man då kunna nöja sig med uppgifler för i försia hand rena laxeringssyften,
Sysiemel bör dä ocksä utformas sä enkell som. möjligl för att kunna tjäna just
detta syfle.
Bostadsstyrdsen anför:
1 skrivelse 1983-03-07 lill regeringen har bl. a.
bostadsstyrdsen hemställt all regeringen vidtar erforderiiga åtgärder för all
erhålla underiag för energiplaneringen och övrig samhällsplanering. Skrivelsen
har behandlats av fastighetstaxeringskommittén som anför att formerna för en
gemensam datainsamling för flera användare i framtiden synes böra utredas, förslagsvis
av CFD,
Förstaget att CFD skail utreda en framtida datainsamling
kan styrelsen instämma i. En sådan utrednng bör genomföras i nära samarbete med
andra intressenter och vara slutförd i god tid före den försia elappen i det
nya systemel.
Avslutningsvis vill styrelsen framhålla att om
fastighetstaxeringsuppgifter i en framtid skall bli aktuella som undertag för
folk- och bosladsräkning (FOB) sä medför det speciella krav på innehåltet i
fastighetstaxerings-
Prop. 1984/85:222 17!
regisiiei. Vidare bör eifareuheierna från FO.B !985 fä
påverka variabeh'al m.m. i taxeringsrcgisirei. Uppgifterna frän FOB 1985 borde
också kunna användas för alt jusiera laxenrigsregislrei sä alt bäitre
"bas\iirden" ini"ör eu övei-gäne iill eti rullande syslem
erhålls.
11 Besvär
ll.l IJesvärsrättens materiella iunchåll
Kommillén föreslår att varje års laxering skali kunna
prövas och besviir anföras ulan all några nya omsiändigheler har inträflät. Man
skall för varje aktuellt taxeringsår - men inle relroaklivi - kunna yrka
ändring av en i-eliaxering, i, ex, pä gi'und av eii felaktig bedömning av en
värdefakior som legat till gmnd för laxeringen. 1 fräga om värderingen är del
endast basvärdet och de däri ingående delväidena som går att överklaga.
Få remissinslanser har beröri frågan om besvärsrällens
maleriella innehåll. En insians lillslyrker kommitténs förslag och en förordar
all den enskilde bör kunna få alla laxeringsbeslui av lokal skallemyndighel
eller faslighelsiaxeringsnämnd prövad av länsrätt.
Länsrätten i Västmanlands län anför;
Länsrätten delar kommitténs inställning i den
grundläggande friigan om besvärsrättens maleriella innehåll. Besvärsräiien bör
således omfalta alla ändringsyrkanden som avser själva beslulel, dvs sådana
faktorer som päverkar taxeringsvärdet, men däremot bör besluisskäl som regel
inle få överklagas särskilt. Eftersom del är angeläget atl FTR innehåller
korrekta uppgifler bör, som kommittén föreslagit, ändrade faktorer kunna omprövas
av lokala skattemyndigheten.
Med hänsyn till del sätl systemet byggis upp anser
länsrätten lika med kommittén alt varje års laxering skall kunna prövas.
Länsrätten anser också atl del endasl är basvärdena och de däri ingående
delvärdena som skall kunna överklagas medan däremoi indextalen inle bör gå all
överklaga. Om det mol förmodan skulle uppkomma fel vid den maskinella uppräkningen
med de talen bör felen kunna rättas i annan ordning.
Länsrätten i Stockholms län anför:
Den rullande fastighetstaxeringen innbär all varje år är
likvärdigt med avseende på möjlighelen alt generellt ändra fastighetens
taxeringsvärde p.g.a, omständigheter i fastighetens beskaffenhet m, m.
Kommitténs förslag att varje års taxering skall kunna överprövas utan
spärregler, liknande de fn, gällande, är därför konsekvent. På samma sätl bör
det vara naturligt alt klagomål om felaktigheter i laxeringen beaktas endast
med verkan från det för klagotidpunklen aktuella taxeringsåret. Att
besvärsrättens spärrregler och omtaxeringens preciserade förutsättningar
avvecklas kunde tänkas innebära en ökning av arbetet med fastighetsfrågor i
olika instanser, I prakliken torde det förhålla sig så atl de nuvarande
reglernas utformning -även i de fall de föranlett att prövning/nytaxering ej
bort ske - ändock inneburil en analys av laxeringen som i arbelshänseende är
jämförbar med
Prop.
1984/85:222 172
maierielia ändriugsbeslui. Den enskilde faslighelsägai'ens
iniressen av be-svär/nyiaxeiing lär inle i oeh för sig påverkas av
prövnings:"ä!icns ui!"orm-niiig Administrativ! sen bör förslaget i
denna de! alllsä ej innebäi'a negaliva konsekvenser,
Kaniniarräticn i Göleborg anför:
Eniigl kamman-ätiens uppfattning bbr den enskilde kunna fä
alla lax-eiingsbeslu! av lokal skaiiemyndigiiel eller faslighelsiaxeringsnämnd
prövade av läusriiU, Om sä biir fallet, finns det inle längre behov a\' den
sväibegripliga bestämmelsen i 19kap 14 S andra siyckei och lilläggel i 24 kap
5§ andra stycket om rätt lill anslutningsbesvär när laxeringsiniendeni eller
kommun klagat i länsräli,
1 dessa friigor vill kammarrätten vidare framföra
följande.
Enligi de regler som gäller nu görs indelning i
värdeområden genom en föreskrift som skall tillämpas vid taxeringen pä samma
bindande sätt som andra föreskrifter. Kammarrätten har i ell mäl funnil all
domslol inle kan bilda nya värdeområden, även om detta vore etl säll all flnna
en bäitre laxeringsvärdenivå. I ett annal fall överväger kam.marrälten all
besluta på ett sätt som har samma verksam som en nyindelning men som formellt
inte innebär någon ändring av indelningen. Inom etl större landsbygdsområde har
länsstyrelsen lagt in ett mindre värdeområde med högre riktvärde för marken. En
statistisk bearbetning av köpeskillingarna inom detta mindre område har visat
att de anvisade riktvärdena är för höga. Om riktvärdet för mark bestäms på samma
sätt Som för omkringliggande landsbygd, kommer taxeringsvärdenivån att i
genomsnitt ligga mycket nära 75 procent av del marknadsvärde som
prisstatistiken antyder. Kammarrälten lär inle vara förhindrad alt ändra
riktvärdet för mark även om detla skulle innebära samma riktvärde för mark och
byggnad inom del mmindre omrädet som den omgivande landsbygden, dvs att del
lilla rikivärdeområdel försvinner.
Kommittén föreslår en ändrad lydelse av 7 kap 7§, Denna
ändring kan tolkas så alt indelningen i riklvärdeområden inle längre skall
anses som en föreskrifl ulan som en anvisning, öm denna lolkning är riktig,
hälsas, såsom framgått inledningsvis, ändringen med tillfredsställelse.
Indelningen kommer likväl att ha sådan gmnd att det endast undantagsvis finns
möjlighet att få den ändrad i besvärsprocessen. Öm del är så att en
områdesgräns av misstag fallit bort vid en sista justering av
indelningsbeslulet, skulle detta kunna rätias till i besvärsprocessen. Atl
besvär inte får föras över själva indelningsbeslulet borde enligt kammarrättens
uppfattning inle få medföra all beslutets materiella innehåll inte kan prövas i
mål om taxering av fastighet inom värdeområdet.
Det kan inte finnas något hinder mol en besvärsregel som
leder till att beslut om index inte kan överklagas. Det kan emellertid tänkas
fall att lokala skattemyndigheten tillämpar indexbestämmelserna på ett
felaktigt sätt, t. ex. använder index för ett enfamiljshus för att bestämma
värdet på ett tvåfamiljshus. Byggnadens klafssificering kan alltså vara tvistig.
En sädan fråga bör kunna komma under domstols prövning. Visseriigen öppnas i
19 kap 9 § sista stycket en möjlighet att pröva, om uppgiflen i registret är
riktig i den mån den påverkar indéxomräkningen, men det vore naturiigare att
låta domstol pröva indexomräkningen som sädan. De skattskyldiga torde ha svårt
att förstå den föreslagna inskränkningen i prövningsrätten.
Prop.
1984/85:222 173
11.2 llcsvärsberUtiigade
Kommittén föreslåi' all regler ini"örs om rätt för
varje delägare i samägd iiisiighci au föra lalan vid fasiigheisiaxeringen.
luiien av de rem.issinslansci som liar ytirai sig häröver
h:ir nägol att invända rnot kommitténs förslag.
Kanimarräiieii I Göteborg anför:
Kommillén föreslär en uttrycklig beslämmelse au varje
delägare i en samfäiU ägd faslighel skall ha besvärsräll. Friigan är nu ibremål
för regeringsrättens prövning, men kammarrätten flnner all en uttrycklig
beslämmelse därom bör flyta in i faslighelstaxeringslagen.
I detla sammanhang berör kominillén frågan om besvärsräll
för delägare som inte fört talan. Kammarrällen har hittills varil myckel
försiktig om, del funnils mer än en ägare/delägare som kunnal föra talan och
del gälll all ändra ell taxeringsvärde, 1. ex. sedan en faslighel överlätils,
Gmnderna för bestämmelserna i 10 § förvaltningsprocesslagen synes leda till all
besvär av en ägare/delägare kan prövas ulan alt den andre ägaren/delägaren
hörs, endasl om del är onödigl all höra den andre, Della skulle kunna vara
fallel endasl när laxeringen ej skall ändras eller del är självklarl all övriga
ägare/delägare kommer alt uppfatta utgången som gynnsam för dem. Denna
grundsyn leder också lill alt domen måste delges övriga ägare/delägare, om
domen gåll dem emot, för all deras besvärslid skall börja löpa. Om de ej fär
del av domen, finns den ordinära besvärsrätten kvar. Även om uppgifterna i
fastighetstaxeringsregislrel blir fullständiga, kommer det att finnas fall då
en delägare eller ny ägare inle fär underrättelse om lokala skattemyndighetens
beslul. Den ägare/delägare som inte fåll underrättelse i lid har nu räll till
besvär i exlraordinär ordning. I förslaget hänger den ordinära besvärsrätten
samman med att man begär omprövning. Att en ägare/delägare begär omprövning
skall vid nödvändig processgemenskap räknas även annan ägare/delägare lill
godo. Även dessa andra får alltså besvärsräll och skall underrättas om beslulel
och om möjlighelen att anföra besvär. DeUa är emellenid inte alltid
genomförbart, t. ex. i de fall då en fastighet omsatts utan att detla kommii
till lokala skattemyndighetens kännedom. 1 de fall en ägare/delägare inte fält
den underrättelse som han skall ha, finns extraordinär besvärsräll rätt. Delges
inle domen av länsrätten eller kammarrälten, löper inte den ordinarie
besvärsliden.
Länsrätten i Västmanlands län anför:
Länsrätten har ingel all tilläga ifråga om kretsen av
besvärsberältigade. Besvärsrätten dä flera personer gemensamt äger en faslighel
har vållat åtskillig huvudbry under åren. Som JO redovisar i sill beslul 1983
saknas uttryckliga lagregler om delägares rätt all agera pä andra delägares
vägnar, Kommiitén redovisar att kammarrätterna fr. o. m. 1981 års AFT har
ansett att varje delägare skall ha rätt atl föra talan vid faslighelstaxeringen
om den gemensamma egendomen oberoende av om han har fullmakt från de övriga.
Enligi vad som under hand inhämtats har regeringsrätien haft uppe frågan om
nödvändig processgemenskap i fastighetstaxeringsmål i plenum den 3 oktober i
år. Förhoppningsvis blir rättsläget därigenom klariagl.
En fråga som aktualiseras i samband härmed är om
domstolama skall
Ptop.
l«M/85:222 174
delge övriga delägare donieu om laxeringsvärdei ändrals på
talan av en d;:litgai'e. De övriga delägarna kan eniigl rätlens uppiiiiuim.c,
inle anses som parter i pi'ocessen eftersom de själva iule har aufOrl besviir.
Men de är i hcigsia grad bei-örda av ulgängen i mälei och få.- därigenom en
partslik-uandr siiilining. Med den slulsalsen iVamslär del naiurligi all
delgivning ske' med samiliga delägare. Dei bör emellertid franihfdias att
delgivning i vissi: lä!! inte går all genomföia med en rimlig arbetsinsiUs. 1
de fallen bör exlrii ordiiiär besvärsräll fö.religga.
30 anför;
Skall deliigares riili ai: överklaga enbart gälla
överklagande lil! länsrätten och inle ocksä till fastighetslaxeringsnämnden? Kr
måhända avsiklen au 24 kap I § skall lillämpas pä den situationen ex analogia?
Vad gäller egenfligen om ny ägares räit/möjligheler au
begära omprövning av resp. överklaga lokala skaliemyndighelens beslul lill
fasiigheisiaxeringsnämnden? Del verkar som om den nye ägarens besvärsräll i
o.'-dinär oidning till länsrätt blir beroende av atl den lidigare ägaren överklagat
till fastighetslaxeringsnämnden.
11.3 Instansordning
I beiänkandei föreslås all LSM fattar grundbesluten och
eventuellt omprövar dem. Beslut som omprövats av LSM skall kunna överklagas hos
FTN. För att få besvär över ett fasligheistaxeringsbeslut prövai i förvaltningsdomstol
skall ett beslut av FTN först föreligga. Extraordinära besvär över ett beslut
av LSM skall dock anföras direkt hos länsrätten.
Några remissinstanser påpekar atl instanskedjan enligt
kommitténs förslag föriängs på ett sätl som inle är rimligt.
RSV anför:
Kommittén föreslår atl fastighetslaxeringsnämnden avslutar
sin verksamhet senasl den 15 november. Detla skulle dock inte ge dataenheten
och LSM lillräcklig lid för arbetet med framställning av faslighetslängder och
förtryckning av fastighetstaxeringsuppgifter pä blankett för inkomsttaxering.
RSV anser därför att tidpunkten 15 november måste ändras till 15 oktober och att
LSMs omprövningsperiod avkortas.
Det kan konstateras att fastighetstaxeringen efter
prövning och omprövning i första instans kan komma att omprövas av ytterligare
tre instanser. Det kan ifrågasättas om detta är rimligt och också om det leder
till större rättssäkerhet med hänsyn till den långa tid som kan komma atl
förflyta intill dess taxeringen slutgiltigt fastställts.
Domstolsverket anför;
Kommitténs förslag innebär att antalet instanser ökar.
Eftersom omprövningsmöjlighet föreslås bäde i LSM och i FTN kan en taxering i
vart fall teoretiskt komma att prövas sju gånger innan den slutligt avgörs av
regeringsrätten. Enligt DVs mening är en sådan ordning inte rimlig.
Även i belysning av de processuella regler som gäller i
massärenden
Prop.
1984/85:222 175
inoiTi ;;.:id;':i iagstiiiningsomräden, sk gär komniinén
for långt i sina slrävanden au beiria tbrv;ilii'iingsdomsloiarna frän mäl. Hos
t.ex. försäkringsdomslolarna uåiier. ?.'.': försäkringskassaii skali ompröva
siu beslut en gäng innan den ensluide kar. :br;i saken vidai-e till
försiikriiigsrätlen (20 kap 10.AFL). .Har råitelsebesiui meddelats med stöd ;iv
lOas s: skal! omprövning inle si;e. ivcdan dessa föiändringar innebar en
dramatisi; nedgång av anialei besvär iiiis försäkiingsdomsiolarna. som, numera
enbari hand-iäiiger niåi av slörre bclydeuhel belopi:>smiissigl respektive
mä! som rör sväiTire bevisvärderingsfrägor.
11.4 Ordinära orii extraordinära besvär
i beiänkandei föreslås aU besvär över i..SM;s omprövade
beslul skall, om i''asiighetsägaren inle vil! ha del ompröval fler gånger av
LSM.. anföras lill FTN inom tre veckor från delgivning. Yrkande frän
täxeringsinlenden-len eller av kommun skall framställas direkl hos länsrätten.
Tidsgränsen för ordinära besvär lill länsrätten blir för fasiighelsägare 31
mars årci efter laxcringarna och för kommunen 31 maj och för
laxeringsiniendenlen 30 juni också ärel efler taxeringarna. De extraordinära
besvärsgrunderna eniigl nu gällande ordning bibehålls för faslighelsägarna.
Taxeringsiniendentens och kommunernas exiraordinära besvärsräll inskränks.
Exiraordinära besvär skal! kunna föras som nu för taxering fem år före
taxeringsåret, dock inte längre tillbaka i liden än till en laxering då
basvärde åsatts eller ändrals vid avslämning eller omiaxering.
Några remissinstanser tillslyrker kommitténs förslag.
Flera remissinslanser är kritiska till förslagel alt begränsa
laxeringsin-lendentens rätt atl anföra exiraordinära besvär, Besvärsförfarandei
be-lecknas också som både invecklat och lidspressal och förslag framförs all
besvärslidema bör ges elt förnyat övervägande.
Länsrätten i Östergötlands län anför:
Kommittén diskuterar ocksä (s 174) en förlängning av
besvärsliden i överensslämmelse med den allmänna förlängning som
skalieförenklingskommittén överväger beiräffande inkomsttaxeringen men avvisar
länken på en sädan förlängning. Häri kan länsrätten instämma. Överklagande av
fasligheistaxeringsbeslut är inle jämförbart med överklagande av
inkomst-taxeringsbeslut. För att tillräcklig stadga skall flnnas i systemel är
del enligt länsrättens mening nödvändigt att fastighetstaxeringsbeslulen vinner
laga kraft relativt snabbi och all de därefler inle annal än i undanlagsfall
gär att riva upp. För undantagsfallen måste dä finnas en rält till besvär i
särskild ordning. Länsrätten ansluter sig därför till kommitténs förslag all
del nuvarande sysiemel med exira ordinära besvär bibehålls.
Länsrätten i Västmanlands län anför:
Kommillén framhåller all ett taxeringsvärde, sedan det väl
har åsatis för ett år, ligger till grund för åtgärder inom många olika områden
och alt det därför är angeläget alt del i rimlig tid ligger fast. Länsrätten
delar den
Prop.
1984./S5: 222 176
bedömningen och anser lika med kommiitén an det nuvarande
systemel med extra ordiniir besvärsräll bör bibehållas, ! övcrenssliiiiiniclsc
med reglern;: vid inkomsttaxering bör besvrirsiTittei) liil fastigheisägaiens
nackdel begränsas till de fall dä iäsiiglie; av iiirbiseende ime har blivit
taxerad ocii d: beslulel har blivil orikiigl på giuiid av felräkning,
misskrivning eller aiiiiai uppenban foibiseendc,
1 friiga om besvarsiiderna vill läpsritiieii peka på all
konimuner i ell anta.1 mål havdiii att den för kommun gällande besvärsliden
skall gälla även vid besviir rörande fastigheter som kommunen iiger. En viss
övei'iydlighe! i lagiexien p;i den punklen kunde vara motiverad. (Jfr
regcringsr.niiens dom 1984-02-23 RÅ 84 1:6.)
Läiisriiiien hälsar sluiligen med lillfredsslällelse all
kommittén släller sig bakom, rättens förslag all syn skall kunna förrättas av
ensamdomare i de fal! Ulredningen behöver kompletteras pä niigon punkt.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför;
Förslage! att ta bort taxeringsiniendentens exiraordinära
besvärsräll saknar motivering och bör eniigl länssiyrelsens mening inle
genomföras. Samma besvärsrätt bör tillkomma alla besvärsberältigade. .Med lanke
på de felakligheier, som kan uppdagas i efterhand och som kan fä stora
konsekvenser för inkomst- och förmögenhelslaxeringen, bör taxeringsintendenlen
ha lika stora möjligheter som ägarna att anföra exiraordinära besvär, både lill
fördel och nackdel för faslighelsägarna.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför;
Vidare föreslär kommiitén ändrad lydelse av 23 kap 2 §
fastighetsiaxe-ringslagen. Paragrafen reglerar bl, a, taxeringsiniendentens möjlighel
all anföra besvär i särskild ordning. Genom den föreslagna lydelsen begränsas
det allmännas möjlighet att rätla litl elt felaktigt taxeringsvärde för
lidigare år. Detla kan ha konsekvenser för inkomsttaxeringen och den nu
föreslagna faslighetsskatien. Vid utförd granskning här i länel har framkommil
ålskilliga fall där nyuppförda byggnader inle åsatts laxeriugsvärde. Fastigheten
har i dessa fall endast påförts markvärde trots att byggnad funnils flera år
tillbaka. Länsstyrelsen anser del rimligl all taxeringsintendenlen far samma
möjlighet till extra ordinära besvär som föreslagits för fastighetsägaren.
Kammarrätten i Göteborg anför;
De extraordinära besvärsgrunderna skall inte ändras vad
gäller den enskildes rätt atl föra talan. Det kan emellertid ifrågasättas om
inte möjligheten till omtaxering bör leda till en stark begränsning av den
extraordinära besvärsrätten. De grunder som anges i 23 kap 2§ andra slyckel
punkter 1-5 avser formella fel som i princip altlid bör kunna rättas lill.
Kammartätten ifrågasätter om del är riktigt att beröva taxeringsinlenden-ten
möjlighet att åberopa grundema i punkterna 2-4. Taxeringsintendenten bör i
dessa fall kunna föra talan till förmån för ägaren och på etl aktivt sätt
medverka till att felaktigheter inte blir bestående. Kammarrätien ställer sig
däremot tveksam till om punkterna 6 och 7 kommer att ha någon större betydelse
vid sidan av bestämmelsen i punkt 8.
Punkt 6 tillkom i samband med 1981 års allmänna
fastighetstaxering och
Prop.
1984/85:222 177
a\'ser det fali all domsio! fräiicäu eii anvisal
rikiviirde. Kaniir.iirriiuen har ibresiagii aii domstol ocksä skali fii iindra
indelning i rikivärdeomi";iueu, eU beslui som till sin karaklär iir
jiimlbrbiiri med ell besiu! ali uiingä anvisade [■ikiviirden. Om
besvårsbesiiiuimelsen skall finnas kvar bör den iindras sä alt den omfaiiar
iiven fal! d;j domstol gäll ifrän iiideining i iikiviirdeoinrä-den. Del finns
emellertid andra beslul som har siimma elTeki på laxeringen i etl omräde. Om domstolen
beslular ali jusiera rikivärdei för en faslighel på grund av siiiege!
förhållande, l.ex. buller, kan denna bedömning ha betydelse även för elt antal
grannfasiigheier. Med dagens bestämmelser flnns del i detta fall mycket liiet
utrymme för exiraordiniir besvärsräll rörande en grannläslighel, Kamman'älten
föreslär dock att bcsvärsregeln i punkt 6 ulgår och att domstolens avgörande
rörande riklväi'den. indelning i värdeomräden och justering för säregna
förhiillanden beaklas vid del försia lillfälle dä övriga berörda fastigheter
kan omtaxeras.
Bestämmelsen i punkl 7 liilkom också i samband med 1981
års allmänna faslighelsiaxering och hade som syfte all möjliggöra
"eflertaxering" i de fall dä underiagel för laxeringen var felaktigt.
Man syftade dä särskilt på de uppgifler som lämnats i deklaralionen. Om
besiämmelsen i framliden inle skall få åberopas av laxeringsiniendenlen, flnns
del knappasl någon anledning au behälla besiämmelsen.
Om punktema 6 och 7 upphävs, flnns del i exirema fall
möjlighel att pröva besvären med stöd av punkl 8. Denna möjlighel bör flnnas
kvar,
LRF anför;
Vad gäller del föreslagna besvärsförfarandet är delta både
invecklal och tidspressat. En fastighetsägare som är missnöjd med LSMs
grundbeslul skall begära omprövning hos myndigheten för all få taxeringen
överprövad av fastighetslaxeringsnämnden. Vill han överklaga till länsrätten
måsle han ha begärt både omprövning och överprövning dessförinnan. Annars har
han endast extraordinär besvärsrätt. Han måste också hålla reda pä en mängd
lider som delvis sammanfaller med sommarsemester. Del föreligger eniigl
delegaiionens uppfattning en stor risk för rättsföriusier om kommilléns
förslag genomförs. Förslaget avsiyrks bestämi.
Länsrätten i Stockholms län anför;
Kommittén föreslår att del nuvarande sysiemel med extra
ordinära besvär bibehålls lills vidare. Kommittén framhäller betydelsen av all
ell taxeringsvärde, sedan det väl åsatts för elt år ligger till grund för
ålgärder inom många olika områden. Den anger som skäl för en fri prövningsrätt
alt SEK överväger en sådan ordning och den framhåller värdet av all
besvärs-reglerna iir likartade vid inkomsttaxeringen och fastighetstaxeringen.
Det kan ifrågasättas om prövningsrätten i förevarande mening har någon avgörande
betydelse för taxeringsvärdets "laga kraft". Etl bestående intryck av
besvärsfrekvensen av faslighetstaxeringsmål i Siockholms län under ell par
omgångar av allmän fastighetstaxering är atl besvären till övervägande del
kommer in i rätt tid och därmed i anslutning till handläggningen i förslr.
insians, medan frågan ännu upplevs som akluell. Undanlag föreligg.: beträffande
dem som slarvar med besvärsliden inom loppet av någon eker några månader.
Därefter anförs besvär väsentligen bara aniingen av nylill-tiädd
fastighetsägare eller p.g,a, skriverier i pressen o,d.
Omprövningsyrkanden under liden den 15 maj - den 30 juni
las er ;i 12 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 222
F'rop.
1984/85:222 178
kommilléns Ibislag upp iill behandling av lokaki
sk;iilemyndigheicn eller niimndcu. I liden diirefter skall yrkanden uppfattas
säsom extiaordiniira besviir lill liinsi-iitt och delta irois an lokiila
skaiiemyndigheien äi' veiksam iil! den 15 seplember oeh niimnden iill den 15
novembei. Förslaget i'imni:ii' illa med koiiimiiléns ambitioner dels ali till
förvaliningsdomslol skall kumma aii föras endasl sädana ärenden diir en ivisi
mellan fasiighelsägiirc och den allmänna inle desslbriniiiin irois avsevärda
insalser kunnai lösiis dels ali cn niiniiidens besiui skull lbi"ecä
piövning i Ibrvaliningsdomsiol. Moi-skiilei lör all begi"äiisa
omprövningen hos lokala skaticmyndiglielen-/niimnd lill den 30 juni
("liimplig sisla lidpunkl") väger vid en jämförelse alliför läll och
bör ges förnyat överviigande.
12 Organisation
12.1 Faslighetslaxeringsnämndcrna
Kommillén föreslär atl cirka 260
faslighelstaxeringsnämnder inrättas, varav 198 lokala nämnder för
småhusenheter, 34 gemensamma nämnder för lantbruksenheter och 27 gemensamma
nämnder för bl, a, hyreshus- och industrienheler och en för riket gemensam
nämnd för vallen och värmekraflanläggningar. De lokala nämndema skall omfatta
en, tvä eller tre kommuner eller delar därav inom ell och samma fögderi. De
gemensamma nämnderna omfattar antingen hell län eller vissa LSM inom etl län.
Den hell övervägande delen av remissinstanserna har
invändningar mot kommitténs fbrslag angående faslighelstaxeringsnämnder.
Genomgående påpekas all minskning av antalet nämnder medför att
lekmannainflytandet och lokalkännedomen i nämnden går förlorad. Kritik har
riktats mot förslagel med kalegorivisa nämnder. Förslag har i stället
framförts all del skall finnas en faslighelsiaxeringsnämnd i varje kommun eller
i varje fögderi. Synpunkter har också framförts att fastighetstaxeringsnämndens
arbetsinsats kommer att bli obetydlig vid mllande fastighetstaxering enligt
kommitténs förslag. En remissinstans förordar att antalet distrikt och nämnder
reduceras ytterligare,
RSV anför:
Fastighetstaxeringsnämndemas nya roll innebär att antalet
ärenden som behöver dras inför nämnden blir litet. Speciellt obetydlig blir
nämndens insats under år dä avstämning inte görs. Enligt RSVs mening är del
därför viktigt att finna en organisalionsform där ledamötema får samma inflytande
som idag. Det är diskutabelt om inflytandet blir bäitre i ett gemensamt kategoridistrikt
än i ett fögderidistrikt. Även en fögderinämnd kan bestå av ledamöter med
erfarenheter av olika fastighetskategorier och dessutom besitter en sådan nämnd
avsevärt bättre lokalkännedom. Lokalkännedomen är myckel viktig och bör
tillmätas större vikt än rena fackkunskaper. Sådana tillförs genom konsulenter
och sakkunniga. RSV vilt därför förorda att varje fögderi får utgöra ett
fastighetstaxeringsdistrikt. Undantag bör emellertid göras för vissa fögderier,
där antalet taxeringsenheter är mycket stort. Det bör ankomma på skattechefen
att avgöra detta.
Prop. 1984/85:222 179
i
föcderiniimnd skulle du ingå ledamöier frän varje kommun inom f<)g-dcriet
spä siiu föreslagits i 17 kap 8 S- Enligl den löreslagna lydeisen av 17:2 skal!
dock högst ire kommuner lä ingå i lokall fasiighelsiaxeiingsdi-siriki. RSV
flniier den begränsningen vara onödig. Vid sammanträde med nämnden behövei
endasi kallas ledamöier från den eiler de kommuner inom vilka de fasiigheler
som skall behandlas vid samnianiiiidel är be-liigna.
Om,
samiliga laxeringscnhcter inom ell fögderi laxerits i samma dislrikl undviks
vissa av de besvärligheler som annars uppkommer når en faslighel är uppdelad på
taxeringsenheter av olikii karaklär. Enligt kommitéförsla-gei skall karaklären
sirikt slyi"a dislrikisiillhörighelen. Exempelvis skall de frekvenl
förekommande småbruken (under 5 ha) bestående av en lantbruks- och en
smähusdel tilldelas olika distrikt. Pä samma säu kommer flygelbyggnader med
tomtmark respektive mangärdsbyggnad m. m. att prövas av olika nämnder. En sådan
ordning skulle vara mycket opraktisk.
Oavsell
vilken lyp av dislriklsindelning man väljer, anser RSV att laxeringsenheler
lillhörande samma faslighel skall behandlas av samma nämnd, RSV är således
kriliskl mol förslagel all slopa bestämmelserna härom i 17 kap 2 S FTL,
Förslagel
atl vallen- och värmekraflanläggningar skall laxeras av en för rikel gemensam
nämnd har RSV intet atl erinra mol.
Fögderichefsföreningen
anför:
Kommittén
föreslår att del på samma sätt som vid 1981 års allmänna fastighetstaxering,
skalt flnnas faslighelstaxeringsnämnder för olika faslighelskategorier.
Sålunda föreslås lokala niimnder för småhusenheter och gemensamma nämnder för
hyreshus-, industri- och specialenheter och för lantbruksenheter. Föreningen anser
att det bör vara tillräckligt med endast en typ av nämnd, som taxerar alla
slags fastigheter inom visst geograflskl omräde inom länel. En sädan
nämndorganisation fungerar redan nu med myckel bra resullal vid de särskilda
fastigheistaxeringarna. Genom en sådan organisation skapas fömlsätlningar för
en bättre lokalkännedom och bredare kompetens inom nämnderna. Vidare
underlättas laxering av registerfasligheler som delals upp i flera
taxeringsenheter med olika fasflghels-kaiegori. Behovet av kalegorinämnder vid
1981 års allmänna fastighetstaxering motiverades främsl av all nämnderna
skulle erhålla specialkompetens genom att taxera samma typ av fastigheter.
Detta behov är inte Uka slort i ett mllande system där taxeringama primärt sker
av tjänstemän. Skulle specialkompetens ändock behövas i nämnderna i vissa fall
finns konsulenter au anlita, I etl normalstori fögderi torde enligt föreningens
uppfattning knappast behövas mer än en nämnd.
SACO/SR
anför:
JUSEK
delar inte kommitténs bedömningar om organisationen av
fas-tighetstaxeringsnämnderna. Att som kommittén gjort beräkna antalet ärenden
som blir föremål för omprövning i FTN med utgångspunkt från förhållandena vid
AFT 81 kan inle vara realistiskt. Den främsta orsaken till antalet omprövningar
och besvär vid AFT 81 var givetvis de dramatiska höjningarna av
taxeringsvärdena men de berodde också i många fall på att man pga tidsbrist
inte kunde utreda ärendena på ett tillfredsställande sätt innan beslut logs.
Vid en mllande fastighetstaxering med indexuppräk-
Prnp.
1984/85: 222 !80
ningar varlannal är, som föreslagils. kommer
iivsiiininingen an innebiira myckel mäuliga förändringar, i vart fall vid en
normal prisulveckling. De evcniiielk-i meningsskiljakligheler som kau uppslå
ioi'dc niirmasl i'6r;i sig oui viirdcringsfaktO!'erna, som ju noi'm;ill inie
kommei :iii iindras (>m fasiigheien ime föriindras. Indelning i
viirdcringsonirfiden, indexiiil. elc kommer ju ime all kunna överklagas.
Möjligheleruii an kommunicera med fasiiglieisägama blir ocksä betydligt större
än vid .'\FT 81. Dci finns anledning ama au anlaiei ärenden som mäsie gä lill
omprcivning i FTN blir avscväri siörre än \'a(l kommiiléu beriiknal. Dislriklen
lorde diiifiii kunna göras Slörre iin vad kommillén föresliir.
Vidaie ifrågasätter JUSEK behovet av gemensammii nämnder
för andra fasUghctslyper än småiius. Kravel på särskild sakkunskap bland
lediimö- lerna i nämnderna måsle vara mindre än vid de allmänna
faslighelsiaxe-ringarna dä laxeringen i sin helhel sköttes som fritidsuppdrag.
Uiöver handläggarna hos LSM kommer i den föreslagna organisalionen även all
finnas särskilda experter i form av konsuller. Förbundel anser således all
endas! en lyp av nämnder ska finnas. 1 ett normalstori fogden finns knappasl
anledning all ha mer än ell dislrikl. Vad gäller förslagel all tillskapa en för
riket gemensam nämnd för vallen- och viirmekrafiverk finns ingel all erinra.
LRF anför:
Enligl förslagel skali i princip lokal skallemyndighel
(LSM) svara för faslighelstaxeringen i första instans. Fastighetslaxeringsnämnd
skali kopplas ln försi när fastighetsägaren begär överprövning av LSMs beslul.
Antalet nämnder är då ytterst begränsai. För lantbmksenheter föreslås att i
storl selt endast en nämnd skall finnas för varje län.
Delegationen har den erfarenhelen all medverkan av
laxeringsnämndsledamöler är särskilt viktig vid fastighetstaxering av
lantbmksenheter. Ledamöterna har ofta ingående kännedom om de enskilda
fastigheterna och de bidrar även i övrigl med sin sakkunskap om lantbruk mm.
Genom ledamöternas medverkan förhindras många gånger uppenbart oriktiga fastighetstaxeringar,
öm t.ex. en anvisning visar sig felaktig måste sunt förnuft fä lillgripas.
Delegationen kan därför inte godta kommitténs förslag till
nytl taxeringsförfarande. Fastighetstaxeringen måsle liksom hittills vara
förankrad i lokala taxeringsnämnder där lokalkännedom och sakkunskap finns företrädd.
TCO anför:
Kommittén föreslår en drastisk minskning av antalet
faslighelstaxeringsnämnder. 1 ett avseende menar TCO att man här gått för
långt. Det gäller minskningen av antalet kategorinämnder för lantbmket från 754
till 34. Behovet av lokalkännedom i dessa nämnder är sådanl att det är
motiverat med en nämnd i varje kommun.
Sveriges Redovisningskonsullers Förbund anför:
Vi ifrågasätter även om inte lokala nämnder istället för
gemensamma nämnder skulle handha taxeringen för mindre lantbruksenheter på
samma sätt som är tänkt för småhusenheterna. Vi syftar här på alla de små
Prop.
1984/85:222 181
lantbruk som ulgör boslad för person med huvudsaklig
inkonisi av tjänsl eller liknande och där lantbmkei endast är eu bisyssla.
Sveriges Jordägarcförbiind anlbr;
Fastigheislaxeringskoinmiuéns förslag innebär en slark
ininskning av lekniannaiiiflytaiKlel vid fasiigheisiaxeringen. Della är ur
mänga synpunkier olämpligi. Räll uinylijat kan lekmännens deluigande vara lill
slort värde för taxeringen och dessutom innebära värdefulla möjligheter att
förankra faslighelstaxeringen i allmänhetens räusmedveiande. Enlig! Sveriges
Jordägareförbunds uppfattning bör eu reform av fasiighetsiaxeringen syfta lill
ell stärkande av lekmannainflytandet i stället för eil försvagande.
Lekmannainflyiandel bör komma in redan pä förberedelsesiadiet. Genom all
faslighelsägarnas intresseorganisationer beredes tillfälle alt medverka vid
ularbetandel av anvisningarna rörande riktvärden m.m., kan l.ex. säkerhelen i
värderingen öka och anlalel överklagade taxeringar därmed minska.
Landstingsförbundet anför;
Styrelsen är dock iveksam till den myckel slarka
reduceringen av anlalel taxeringsnämnder som föreslås, eftersom det är
ofrånkomligi atl förtroendemannainflytandel därigenom minskar. Slyrelsen
lillslyrker däremoi förslagel all de gemensamma nämnderna skall ha länet som
bas och ulses av landstingen.
Lantbruksslyrelsen anför:
Anlalel taxeringsnämnder föreslås minska krftigt genom
överföring av arbelsuppgifler från nämnder till lokala skattemyndigheter.
Styrelsen anser det väsenfligt att antalet nämnder avvägs så all man inom
varje nämnd har tillgång till sådan kompetens och lokalkännedom alt
laxeringsresullatet kan bedömas med tillräcklig säkerhel.
Svenska Revisorsamfundet anför:
Enligl ulredningens förslag kommer anlalel
fastighetstaxeringsnämnder atl väsentligt minska i det nya systemet. Enligt
samfundels uppfattning är lekmannainflytandet vid fastighetstaxering av slor
betydelse för åsätiandel av riktig laxering. Samfundel föreslår därför att del
vid införandet av nytl system för fasflghetstaxering tillses atl nämnda
inflytande inle går förlorat.
Sveriges Allmänna hypoieksbank anför;
Som fömt nämnls kan den föreslagna indexeringen medföra
pålaglig risk för bestående felaktig taxering. Vidare framstår det minskade
lekmannainflytandet som en stor nackdel. En tabellmässig fastighetsvärdering
medför stelhet och risk för orättvisor, som annars kunnat korrigeras genom
orts-och sakkännedom hos en väl sammansatt lekmannanämnd, Hypoteksbanken
finner mot denna bakgmnd det vara väsentligt att lekmannainflytandet enligt
gällande ordning för fastighetstaxenng inte endasl bibehålls ulan även förstärks.
Prop.
1984/85:222 182
Länssryrdsen i Jämllands län anför;
Enligl kommitténs förslag försvinner
fastigheisiaxeringsnämnderna i sin nuvarande funkiion. Kvar blir endasl en
sorts "prövningsniimiid" och diirmed en femle inslåns i
ftistighelsiaxeringsprocessen.
Dei ki-in iirägasviiias om del är nödvändigl med
ytterligare besvärsniöj-ligheier i ärenden, som faslighelsiaxering, som av
nödvändighel lill stor del mäsie bygga på schabloner. Underiagel fbr kommilléns
siällningslagande an fränia fasiighetsiaxeringen den lokalkännedom som
niimnderna 1 de flesla fall besitter äi enligl länssiyrelsens mening alllför
brislfälligl.
Vid AFT 81 belydde, älminslone i Jämflands län, nämndernas
medverkan atl ftisiigheistaxeringen kunde genomföras med elt niigorlunda godtagbart
resullal. Del var specielll vid behandling av del iildre byggnadsbesiåndel som
nämndes lokalkännedom var värdefull, exempelvis vid bedömning av åldersklassen
2se vidare nedan) då lillräckligl underiag ofta saknades för alt enbari utifrån
deklarationens uppgifter beslämma rätl värdeår. Behandlingen av jusiering på
grund av säreget förhållande är ell annal exempel där nämnden haft ett
avgörande inflytande, .alternalivel lill nämndens lokalkännedom har mänga
gånger - som i exemplen ovan - varil besiktning. Besikiningsförfarandei har
emellertid enligl länssiyrelsens uppfallning visal sig vara alltför
tidskrävande för atl inom rimliga kostnadsramar kunna nyttjas i den omfattning
som skulle behövas om nämndens lokalkännedom skulle ersättas. Med den erfarenhei
av gällande regler, som AFT 81 gav, är därfär länsstyrelsen inle beredd att
tillstyrka förslagel i denna del.
Om värderingsreglerna i stället kan ges en enklare
utformning med klara deflnitioner, frågeställningar, blanketter etc och med
större inslag av schabloner så att lokalkännedom i stort kan undvaras har
länsstyrelsen i princip ingel att erinra mot den föreslagna ordningen. För
småhus och lantbmk bör del dock även i fortsättningen finnas en nämnd i varje
kommun.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför;
Länsstyrelsen inser att en mllande fastighetstaxering
innebär att nämnd-organisaflonen mäste förändras. Att den normala mandattiden
för de förtroendevalda i likhet med vad som gäller vid inkomsttaxeringen
ändras lill 3 år är praktiskt oeh accepteras därför. Däremoi delar
länssiyrelsen ej kommitténs förslag om olika distriktsindelningar för
småhusfastigheter och övriga fastgheter frånsett s. k. vattenfallsfastigheter
där, som kommittén föreslagit en för hela riket gemensam nämnd bör inrättas.
Mot bakgmnd av länets speciella fastighetsförhållanden bör endast lokala
fastighetstaxeringsdistrikt införas där kommun, del av kommun eller flera
kommuner utgör verksamhetsområdet. Samtliga taxeringsnämnder bör inom sitt verksamhetsområde,
enligt länsstyrelsens uppfattning behandla samtliga fastighetskategorier.
Såväl behovet av lokalkännedom hos ledamötema som erfarenheterna vid den
särskilda fastighetstaxeringen visar att denna organisationsmodell fungerar
väl. För mera komplicerade ärenden bör experthjälp i form av t. ex.
konsulenter vara tillgänglig. Länsstyrelsema bör därför ha möjlighet att själva
bestämma såväl indelningen i distrikt inom fögderierna som om eventuellt s. k.
kategorinämnder skall inrättas eller ej och då på lokal nivå.
Länsstyrelsen biträder att nämndema, vid avgörande av ett
ärende, inte
Prop. 1984/85:222 183
behöver besiä av alla nämndens ledamöter utan all del
ankommer på ordföranden all kalla de ledamöier som skall dellaga.
Läii.sstyrdsen i Skaraborgs län anför;
Enligl kommitténs förslag skall laxeringsarbele! uiföras
av lokal skaiic-mvndighet (LSM) som också fattiir bcslui om laxeringsvärdei
senasl den 15 mai laxeringsärel. Beslulen skali kunna omprövas av
skallemyndigheten fram iill den 15 september laxeringsärel. Kommittén föreslär
vidare atl LSMs beslul skall kunna överprövas av en FTN som också skall kunna
besluia i ärenden som av särskilda skäl överliimnas lill FTN av LSM. FTN kan
enligl förslagel ompröva sina besiui iil! den 15 november laxeringsärel. 1
Skaraborgs län skall enligt förslagel flnnas alla FTN för laxering av småhus,
tvä för lantbruksenheier och en för hyres- och industrienheter, Härulöver finns
i vanlig ordning besvärsinslanserna länsrätt, kammarrätt och regeringsrätt.
Ärenden som skall handläggas av FTN avses bli utredda av
LSM som ocksä skall bifoga yllrande (förslag flll taxering) i ärenden, öm FTN
följer LSMs värderingsförslag, vilkel lorde bli del vanligaste, kommer den
skatiskyldige normalt att klaga hos länsrätten. Man har i dessa fall skapat en
onödig mellaninslans som endasl fördröjer del slulliga avgörandel. Den främsta
anledningen lill förslagel att inrälla FTN är önskemålel om lekmannamedverkan.
Lokalkännedom är nödvändig och specielll viktig vid laxering av slörre
jordbruksfasligheler. Enligl utredningens förslag skall emellertid i länel
finnas endasl två FTN för taxering av jordbruksfastigheter. 1 flertalet andra
län, bland annat stora jordbmkslän, kommer atl flnnas endast en sådan FTN, Del
ligger i sakens natur att lokalkännedomen inle blir särskilt slor i dessa FTN.
Kommillén föreslår också att åtta ledamöier skall väljas
för varje kommun som ingär i ett fastighetstaxeringsdislrikt. Fler än fem
ledamöter får dock inte ijänslgöra samfldigt i nämnden. Ordföranden skall kalla
de ledamöter som skall tjänstgöra vid ett sammanträde. Det framgår dock inte
efter vilka grunder ordföranden skall utse dem som skall tjänstgöra.
Enligt förslagel avslutar FTN sitl arbete först den 15
november taxeringsåret. Dataenhetens möjlighel all påböria och ulföra eflerarbelen
inträffar då vid en lidpunkl då enhelen redan är hårt arbelslyngd med bl, a,
förtryckning av deklarationsblanketter och utskrift av slutliga debetsedlar
etc.
Länsstyrelsen kan således inle hell biträda kommitténs
förslag om FTN, Del är inle nödvändigl eller ens önskvärt att införa
yllerligare en insians i förvaliningsförfarandet vad gäller värdering av
fastigheter. Behovet av lokalkännedom vid viirdering av i synnerhet jordbruk är
slort och måste lillgodoses på etl bättre säll än vad ulredningen föreslagit.
Länsstyrelsen anser att del bör finnas minst en FTN i
varje fögderi. Nämnden bör emellertid inte vara kategoribunden utan kunna
handlägga ärenden rörande samtliga fasflghetskategorier. Länsstyrelsen anser
det också vara en felaktig metod att vid en beräkning av antalet nämnder enbart
gå efter antalet taxeringsenheter och därvid likställa smäbmk och enheter som
bara eller huvudsakligen består av skog med de jordbmk man har i de stora
jordbmkslänen. De senare är avsevärt komplicerade att taxera, Enligl uppgift i
betänkande! är granskning av lantbruk fem gånger så arbetskrävande som
granskning av småhus. Denna relation gäller kanske i fråga om de utpräglade
jordbmkslänen men knappast i skogslänen.
Prop.
19S4,''85: 222 184
El) enhel som enbär! beslår av skogsmark kräver mindre
:-irbeie än en småhusiäslighei.
Länsstyrelsen menar all dessit FTN skall biträdas av
granskningsljänsie-mitn och i slällei för LSM falla beslul om taxerings
viirdei. FTN biir hiirvid kunna avslula siu arbete den 15 september, övriga
lidpunkier bör på molsvarande sätt lidigareläggas två månader.
Länssiyrelsen I Göteborgs och Bohus län anför;
Vid 1981 ärs allmänna fastighelstaxering har lillämpals cu
sysiem med kalegorinämnder, vilkel inneburil ali olika nämnder taxerat småhus, hyreshus,
industrifastigheter respeklive lantbruk. Vid den särskilda faslighelstaxeringen
år 1982 övergick man lill geograflsk disirikisindelnig. Varje dislrikl omfallar
härvid samiliga faslighetskaiegorier inom nämndens arbetsområde, Ell distrikt
omfattar kommun, del av kommun eller flera kommuner. Sakkunnig hjälp vid
laxering av vissa besväriiga fastighetstyper sker genom konsulentmedverkan,
Della syslem har enligt länsstyrelsens mening visat sig fungera bra,
Framföralli har lokalkännedomen i nämndema tillgodosetts pä ell
lillfredsställande sätt jämförbart med det system med kalegorivisa länsdistriki
som tillämpades vid den allmänna fastighetstaxeringen är 1981. Kommilléns
förslag innebär för Göleborgs och Bohus län all del skulle flnnas två gemensamma
dislrikl ett för hyreshus- och industrifastigheter i hela länel och ett för
lantbruk.
Länsstyrelsen delar den uppfattning som reservanterna
Josefson, Lundgren och Stensson givit uttryck för. Lekmannainflytandet och
lokalkännedomen kommer att reduceras eller renlav försvinna i gemensamma
nämnder med elt hell län som verksamhetsområde.
Länsstyrelsen föreslår därför atl en geograflsk indelning
av laxeringsdi-strikien enligt ovan bibehålles även i del mllande systemet.
Della innebär att fastighetstaxeringsnämnden får kommun eller del av kommun som
verksamhetsområde. Om hela nämnden deltar i förberedelsearbetet, vilket
länsstyrelsen föreslagit, får man pä detla sätt ell siarkare lekmannainflytande
i det mllande sysiemel än del som kommittén föreslagil.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Länsstyrelsen har tidigare under avsnitt 9,2 ifrågasatt
det meningsfulla i fastighetstaxeringsnämnden-arbelsgmppens medverkan vid
förberedelsearbetet med den utformning av arbetsgruppen som kommittén
föreslagil. Fastighetstaxeringsnämndernas forisatta medverkan i
fastighetstaxeringsarbetet kommer enligl kommitténs förslag att begränsas till
att vara en besvärsinstans mellan länsstyrelsen och länsrätten. Det fmns
anledning att anta att fastighetstaxeringsnämndernas arbetsinsats kommer att
bli obetydlig. Detta synes särskilt vara fallel med de föreslagna gemensamma
fasflgheistaxeringsnämnderna för hyreshusindustri och lantbmk. Enligt
kommitténs förslag skulle i Malmöhus län kunna inrättas 2 stycken hyreshus-industrinämnder
och en lantbruksnämnd. Dessa nämnder torde endast ha ett meningsfullt arbete
vart 8:e år, då dessa fastighetstyper avstäms. Den geografiska omfattningen av
dessa nämnders verksamhetsområde gör vidare att kännedom om enskilda
fastigheter eller mindre geograflska områden helt lorde saknas inom nämnden.
Enligt länsstyrelsens uppfattning flnns i det mllande
fastighelstaxeringssystemet inget alt vinna med kategorinämnder. En för alla
fastighetstyper gemensam lokal nämnd skulle
Prop.
1984/85:222 IS5
innebära alt kouiinuiteten bibehålles och att
lokalkännedomen kvarstår. Liinsslyrelsen avslyrker diirl-ör kommilléns förslag
om gemensamma niimnder.
Länssiyrelsen i Västerbottens län iinför:
Med föreslagen ny ordning kommer LSiVI i slällei för FfN
all vara försia instans lör taxeringen. FTN iivses behandla endasl ärenden där
LSM och ftisligheisägaren inle blir överens saml eljesi svårbedömbara ärenden.
Föislaget innebär således alt Ijänslemannagranskning införes och alt nämnden
blir en insians för överprövning.
Kommittén har i bilaga 12 redovi.sa! förslag lill antal
lokala nämnder, gemensamma nämnder för hyreshus- och industrienheler samt för
lantbruksenheter. Länsstyrelsen finner med hänsyn lill föreslagen ändring i
nämndernas roll denna beräkning lör länels vidkommande som godlagbar med ell
undanlag. Del gäller anlalel nämnder för laxering av lantbmksenheler, Beräknai
antal uppges där till tvä nämnder.
1 fräga om laxeringsenheler - cirka 24 000 - ligger
Väslerbollen pä tredje plals i riket. Många av dessa enhcler är av mindre
sloriek och av förhållandevis enkel beskaffenhel med avseende pä bebyggelse och
ägoslag. Detta underlättar självfallel värderingsarbelel. Vad som däremoi kan
förorsaka svårigheler i nämndarbelel är länels geograflska ulbredning, Pä grund
av de slora avstånden - länei är arealmässigl efier Norrbollen rikels Slörsia -
kommer problem all uppslå när del gäller alt lillgodose behovel av rimlig
lokalkännedom hos nämndledamölema, Länssiyrelsen anser därför att detta talar
för att i vart fal! ytteriigare en nämnd för bedömning av lantbruksenheter
inrättas i AC län.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Kommittén föreslår atl del efter förebild från 1981 års
allmänna fastighetstaxering skall inrättas faslighélslaxeringsnämnder för
olika kaiegorier fasligheter, nämligen lokala nämnder för smähusenheler och
gemensamma nämnder för hyreshus-, induslri- och specialenheler och för
lantbruksenheter. Nämndernas antal föreslås starkt begränsade i förhållande
lill vad som gälll vid allmänna och särskilda faslighetstaxeringar. Nämndernas
roll kommer också att ändras till att bli en överprövningsinslans i förhållande
till lokal skattemyndighet, främst i ärenden där tvist föreligger mellan lokal
skattemyndighet och fastighetsägaren.
Fasligheisiaxeringsnämndernas nya roll innebär atl anlalel
ärenden som kommer all behandlas i nämnden blir fä. Specielll kommer sä all
vara fallet under år då nägon avstämning inle görs. Således kan förvänlas alt
kommunicering och utredningar kommer atl ske i en hell anniin omfattning än
tidigare, varför antalet tvister som måsle hänskjutas till faslighelstäxeringsnämnden
minskar. Även värdeförändringarna kan förväntas bli måttliga. Enligt
länsstyrelsens mening bör man därför, men också av kosu nadsskäl, söka begränsa
anlalel distrikt och nämnder yllerligare. Således bör det vara tillräckligt med
en typ av nämnder för samtliga kaiegorier av fastigheter pä samma sätl som
gäller vid de särskilda fastighetstaxeringarna. Med hänsyn till atl
taxeringsarbetel i det nya sysiemel kommer att utföras av ijänslemän är inle
heller behovet av specialkompetens inom fastighetstaxeringsnämnden lika
påtaglig nu som vid 1981 års allmänna fastighetstaxering. Skulle sädan egenskap
behövas, kan del lillföras nämn-
Prop.
1984/85:222 186
den genom konsulenter. Yueiligai'e en fördel men en lyp
;iv nämnder är alt samtliga delar av en faslighel oavsett att de tillhör olika
faslighetskaiegorier eller har olika beskaliningsnaiur blir taxerade i summa
dislrikl och således blii' föremal föi eu samlad bedömning. En avsevärt bäure
lokalkiin-nedom uppnäs vidare.
Länsstyrelsen vill således förorda ali varje fögderi fåi'
uigöia eu fasiig-lieislaxeringsdislrikl, Evenluelll kan undantag göras för de
stön'e fögderierna, där anlalel laxeringscnlieter iir stort. Del bör ankomma
på skaiie-cheien atl avgöra delta, 1 fögderiniimnd skulle inga ledamöter friin
varje kommun inom fögderiet på säll som föieslagils i 17kap 8 paragrafen,
Enligl den föreslagna lydelsen av 17 kap 2 paragrafen skall dock högsl Ire
kommuner fä ingå i lokali fastighelstaxeringsdisuikt. Länsstyrelsen anser denna
begränsning vara onödig. Vid sammaniräde med nämnden behöver endasl kallas
ledamöter frän den eller de kommuner inom vilka de fasligheler som skall
behandlas vid sammanirädei är belägna.
12.2 Lokala skatteniymiiglictcrna
Kommittén föreslär alt LSM försiärks med 200 kvaliflcerade
handläggartjänsler. Någol ökal behov av biträdespersonal beräknas inle uppslå.
Flertalel remissinstanser är kritiska till bedömningen av
den resursförstärkning pä LSM som kommittén gjort. Del framhålls att det är
osäkert atl 200 handläggare är tillräckligt och del ifrågasätts om inle
resursbehovet på bilrädessidan kommer all öka. Vidare betvivlas atl den
lönegrad F 12 för handläggartjänsierna är lillräcklig för atl kunna rekrylera
och behälla kvalificerad personal.
RSV anför:
Del är viktigt att organisationen görs så stabil som
möjligt. Inom varje LSM bör därför finnas flera handläggare med komplett
fastighetstaxerings-utbildning, för sådana arbetsuppgifier som granskning av
deklarationer, besiktningar, kontakter med andra myndigheter samt informalion
till allmänheten, Kommillén har beräknat resurstillskottet till ca 200
personår. Det är i nulägel myckel svårt att i detalj bedöma om detta lillskotl
är lillräckligt. RSV vill därför reservera sig för att genomförandet kan visa
all ytterligare resursbehov kan komma att uppstå. Framför alll är det omfattningen
av information och rådgivning till fastighetsägarna som är svår alt bedöma.
Självfallet kan resursåtgången minskas om man i framtiden förenklar
regelsystemet.
Länsrätten i Östergötlands län anför:
Övergången till en mllande fastighetstaxering skulle hell
visst utjämna fastighetstaxeringsarbetert mellan åren. Men i stället för
fritidspersonal måste i så fall de lokala skattemyndigheterna
personalförstärkas. Skall det vara någon mening med att övergå till en mllande
fastighetstaxering måste nämligen också nuvarande fritidsgranskningsordning
överges. Kommittén har uppskattat behovet av resurstillskott på hand
läggarsidan flll ca 200 personer, dvs i genomsnitt 2 personer per lokal
skattemyndighet. Länsrätten måste starkt ifrågasätta bedömningens hållbarhet.
Det kan också ifrå-
tiasiilias om inic resursbehovei pä biträdessidan likaså
skulle öka. Länsräiien kommer med den erfaieniiei liinsrälien har av
ftisiiglietsiii.Neiing och dei oiindiigi lidsödiinde siffeiarbete och
konirollarbelc som iii' förena! diiiined lill slulsalsen ali lesursbehovel
ftii-modligen i verkligheten sktille visa sig vara minsl dubbelt sä ston som
kommillén anlagil.
Läiissiyrdscn i Uppsala län anför:
Kommiuén har, uian ali ange hur anlalel bei-iiknals.
föreslagit all LSM eriiäller 200 kvaliflcerade handläggartjänsler.
Länssiyrelsen vill påtala att vid bemanningsberäkning hiinsyn bör las lill
b:°ide anlalet laxeringsenheler och enhelernas komplexitet.
.Av kommittén angivet resurstillskott förutsätier att LSM
lillförs den lerminalålkomsl till länsdalorerna som kommillén förordar.
Länssiyrelsen flnner del angelägel all LSM ges denna terminalålkomsl dels dä.
som kommittén påpekar, investeringskostnaden antas återvunnen redan efter
n.ägoi är dels dä denna terminahraflk mol länsdaiorn skulle uigöra grunden för
ett mer rationellt ulnylljande av länsdaiorn.
Länsstyrelsen vill ocksä påtala alt resursförstärkning
framledes kan komma alt behövas för handläggning av besvär över
fastighelsiaxerings-bcslul.
Länssnrdsen i Östergötlands län anför;
Kommittén flnner i sin bedömning att LSM;s nuvarande
personalresurser behöver förstärkas i en fast organisalion pä handläggarsidan
med 200 kvaliflcerade handläggare vid landets 120 lokala skallemyndigheter men
har bedömt att resursbehovet på biträdessidan kan tillgodoses med nuvarande
resurser. Med hänsyn lill LSM:s föreslagna kanslifunktion, dess ulökade arbele
med service och informalion till allmänheten och registrering ifrågasätter
länsstyrelsen om kommitténs bedömning av LSM:s resursbehov både på biträdes-
och handläggarsidan är realistisk, LSM:s organisalion och personal kan
förväntas alt belastas hårt med förtrågningar och informalion till allmänheten
inte enbart vid inledningsskedet av den rullande fastighetstaxeringen utan även
senare med hänsyn lill omloppstidens längd. Detta innebär siörningar i de
ordinarie arbetsuppgifterna och därmed risk för förseningar. För att uppnå de
förvänlade förbällringarna med ijänstemannataxering får kommitténs
bemanningsberäkning, även med hänsyn lill en modemisering av arbetsmetoderna
med utökad terminalanvändning, anses vara alltför lågt tilltagen. Hänsyn har
bl, a, inte tagits till den volymökning som antalet omtaxeringar i del nya
systemet ulan spärrar kommer att få. Enligt länsstyrelsens bedömning torde även
biträdessidan behöva förstärkas,
Handläggartjänsierna bör lönemässigt inte sättas för lågt
så att de blir genomgångstjänster, vilket medför att LSM inte får någon stabil
kompetens i fastighetstaxering. En av handläggartjänsierna bör vara
chefstjänst. Länsstyrelsen anser att kommitténs bedömning av LSM:s resursbehov
underskattats och förordar en förnyad avvägning av LSM:s personalresurser med
beaktande av vad ovan anförts.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Vad gäller resursbehovet för arbetet med den mllande
fastighetstaxeringen på lokala skattemyndigheten har kommittén
uppskattat del
Prop. 1984/85;
222 1S8
resurstiliskoU som behövs pä handläggarsidan till c;a 200
personer. Della innebiir att de små och medelslora myndigheiema konimer an
lilldelas endast en handläggare. l.okala skaiiemyndigheien kom.Tier ali ha eu
central roli vid den rullande faslighelstaxeringen. Del är därföi vikligl all
myndigheten tilldelas resurser som gör del möjligt alt genomföra taxeringen
m.ed tillfredsställande noggrannhel. .Arbetet med fasligheistaxcriugen är av
den arlen att resursbeiiovel inle i någon nämnvärd onifanning kan regieras
genom sank! ambilionsnivå, viikei däremoi är möjiigi inom andra områden. Med
alll för knapphändiga resurser för fasiighetsiaxeringen riskerar man däiför
att persona! som är avsedd för andra aibetsuppgifler fär tas i anspråk. De nya
rulinerna innebär, såvitt nu kan bedömas, inte att dagens arbelsuppgifter med
ajourhållning av fasiighelsregislrel och ati adminislrera de särskilda
faslighetstaxeringarna minskar nämnvärt. I stället lillkommer föl
bilrädespersonalen regislreringsarbete på lerminal som tidigare utförts pä
dataenheten. Det innebär atl nuvarande personal inle i nägon slö.ne
ulslräckning kan ägna sig äl nytillkomna arbelsuppgifter. För sådana
arbetsuppgifier som upplysnings- och informationsverksamhet, granskning av
deklaralioner, ulredning och bedömning av värdefaklorer, besiktning saml
kontakler med andra berörda myndigheler, mäsie därför nya resurser tillföras,
Länssiyrelsen släller sig Iveksam lill om det är möjligl all klara della med en
årsarbelskraft.
Vidare får lönegrad F 12 som kommittén kalkylerat med i
sina kosinads-beräkningar anses vara en alllför låg lönesältning för att kunna
erhålla och behålla erfarna handläggare lill de kvaliflcerade arbelsuppgifler
som del blir fråga om. Länsstyrelsen framhåller därior vikten av atl
resursbehovei blir föremål för en ingående utredning innan organisalionen för
den rullande faslighetstaxeingen slås fast.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:
Vad beträffar lokal skattemyndighet anser länsstyrelsen
även mol bakgmnd av de speciella fastighelsförhållandena, del viktigt alt det
inrättas kvalificerade handläggartjänsler i lillräcklig omfattning.
Länsstyrelsen anser det även viktigt alt lönenivån på dessa tjänster ej blir
för läg för all kunna erhålla och behålla erfarna handläggare lill de
kvalificerade arbelsuppgifter som det blir fråga om. För vårt läns vidkommande
lorde föreslagen resurstilldelning (I å 2, handläggare/fögderi) vara alltför
knappt tilltagen. Även genomförandel lorde kräva resurstilldening för de
lokala skatlemyndighelerna utöver vad kommittén föreslagit. Länsstyrelsen
grundar sin uppfattning på erfarenhelerna av genomförandel av AFT-81.
Länsstyrelsen i Väslernorrlands län anför:
Beträffande kommitténs bedömning av de lokala
skattemyndigheternas resursbehov inför de till väsentliga delar helt nya
arbetsuppgifterna vill länsstyrelsen påpeka att i nulägel har ingen av länels
lokala skattemyndigheter några resurser för dessa arbetsuppgifter på
handläggande nivå. Någon granskning av fastighetsdeklarationer har på grund av
bristande resurser inte förekommil vid vare sig den allmänna eller de särskilda
fastighetstaxeringarna. De lokala skattemyndighetemas medverkan vid
fastighetstaxeringarna har hittills inskränkt sig till att bereda fastighetstaxeringsnämndernas
beslut för registrering samt att ombesörja denna och andra göromål av
expeditionen art. Länels lokala skattemyndigheter sak-
Prop.
1984/85:222 189
fiiir säiedes hell resurser Ibr de k\ aliflcerade
gransknings- och besiutsfunk-lioner som enligi i''örslage! skal! liiggas på
myndigheieina. En r.yrekryie-ring av liandliiggande persona! är däiför
oftärikomlig. f..okala skaiiemyndigheien i Kramiors anser att kommitténs
resu;'sbei'iikningar är alJtföi' osäkr.Ei och all en noggrannare beräkning bör
ske sii snaii .ADB-siödcl.v omfallning klarlagts. Länssiyrelsen delar denna
uppl"aiining och anser mol bakgrund av rbrhåi!aiiden:i i länet an dei av
kommiitén i"öi-csiagnri resurs-liliskotiel \'ad gäller handliiggare är för
lägi bei'äknal.
Lokala skaiiemyndigheien i Härnösand påpekar alt även
beiräffande bilrädessidan kan de! ifrägasäiias om inle en viss
resursibirsliirkning är nöd\'iindig. Enligl länssiyrelsens mening är denna
ivekan befogad i vart fali för de år då småhusenhclernn blir föremål för
avstämning. Länsstyrelsen förordar därför en fömyad bedömning av lokala
skaiiemyndigheiernas personalbehov sedan effeklerna av förändiingarna i
.A,DB-siödei och den föreslagna terminalåtkomslen lill
faslighelslaxeringsrcgisirei klarlagts när-mai'e.
Länsstyrelsen vill även understryka viklen av all bäde de
nya handläggarna och biträdespersonalen fär lillfälle lill särskild utbildning
inför de nya arbetsuppgifterna. Även om handläggare och andra rekryteras bland
personal med allmän skaileulbildning krävs en betydande kompletterande uibildning
eftersom fasiighelstaxeringsomrädei endasl behandlas översiktligt i
skalleulbildningen. Rekryleringen av ny personal måsle ocksä ske i god tid
liksom utbildningsinsatserna så att all personal är väl förberedd inför den
arbetsanhopning som kan förväntas vid inledningsskedet av den mllande
faslighelstaxeringen.
Lokala skattemyndighelerna i Sundsvall och Kramfors har
ocksä understmkit nödvändigheten av att skatlemyndighelerna förses med
bildskärmsterminaler som medger kommunikation med bäde länsdaiorn och riksskalleverkels
centraldator. Länsstyrelsen inslämmer i delta och anser all de tekniska
möjligheter som slår till buds för all ralionalisera arbelel bör ulnylljas.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför;
För LSM;s del innebär förslagel all en hell ny del i
organisalionen måste byggas upp för bl.a. ijänslemannagranskning av
deklaralioner. Oavsell vilkel system för rullande laxering som genomförs vill
länssiyrelsen slarki undersiryka kravel att organisationen bemannas på sådanl
säit all en kvalitelsmässig förbättring i förhållande lill AFT 81 kommer lill
sländ samlidigt som arbetsförhållandena för personalen blir sådana all ingångna
medbestämmandeavtal till fullo kan följas. Tjänslemannagranskning för-ulästler
också enligt länsstyrelsens mening atl värderingsreglerna förenklas.
Länsstyrelsen vill i övrigl åberopa från LSM infordral yttrande.
Lokala skattemyndigheten i Östersunds fögderi anför:
Sidan 191 "Här är del emellertid fräga om en på
ADB-leknik baserad maskinell hanlering som inle ulgör någol egentligt merarbeie
för LSM. LSM får dock etl vissi arbete med manuella komplelleringar och med
hantering av returer (adressefterforskningar m m). Sidan 193 "Vid omräkningen
kommer LSM inte att ha någon annan uppgifl än alt ansvara för all beskeden om
omräkningen sänds ut till faslighelsägarna och att företa rättelser om
omräkningen blir uppenbart felaktig."
Prop.
1984/85: 222 !90
Fiisiighetsiaxeringskommitién hai' sålunda gjori dei
myckel liin för sig vid bedömningen av resurserna. LSM i Öslcrsunds fögdei"!
- eu av Sveri-gc:s siiiisia i vad avser fasligheier (cirka 55.000
småhusläsiighcier) -konsiaieiar emellerlid ail vi fär eli belydande merarbete
genom den ökade kommuiiikaiionen med lästighcisäuaina. besvarande av frägor pä
gi'und av unde.n-iiUelser, ulsiinda lbrft'ågningsb!ankelter,
avstiimningsdeklai'aUoner eit. Man måste här belänka ;ill dei är.? helt oliku
sysieni sorn ska arhcUi IKiralldli — omtaxering. omräkning saini avslämning..
.Med kännedom om folks oförmiiga att läsa meddelande frän
myndieheiei' befarar LSM all besöks- och lelefonliekvensen hos LSM kommer all
öka betydligt även vid uisiindandet av beskeden om omräkning, LSM i Östersunds
fögderi betonar därför vikten av att en noggrann analvs och beräkning av
resursbehovei kommer Ull stånd. LSM har bittra eifarenhe-te: frän de allmänna
fastigheislaxeringarna är 1975 och 1981, En liknande situation vill vi inic
vara med om igen.
Som förslagel nu ligger kommer de år då avslämning ska ske
av faslig-hel.sgiupperna småhusenhet respektive lantbruksenhet
arbelsbelaslningen på LSM bli särskili betungande. LSM ser det som en
omöjlighet all utan förstärkning kunna klara av dessa lill synes ofrånkomliga
loppar. Särskilda medel för anställning av speciell personal, anlitande av
konsulenter mäste slällas lill LSMs förfogande under de år avslämningen sker av
småhus respektive lantbmk. Nägon omfördelning av personal inom LSM av större
omfattning synes omöjlig.
Kommittén förordar alt LSM inle binds upp för hårt genom
instruktioner e d för arbetet utan all de olika myndigheterna med hänsyn lill
sina resurser, fastighetsbestånd m.m. ges möjlighet till den individuelll mesl
lämpliga organisalionen och arbetsmetoden. Till detla instämmer LSM i
Östersunds fögderi men vill då starkt betona att del vid planeringen av vårt
arbete verkUgen kommer alt finnas lillräckliga resurser för atl på etl
godliigbart sätt klara av de nya, svåra arbetsuppgifier som den rullande
fastighetstaxeringen kommer att medföra.
Som inledningsvis anförts var en av orsakerna till
svårighelerna med AFT 81 alt LSM inte hade tillgång lill ett intrimmat
datasystem. Om den mllande fastighetstaxeringen ska påbörjas 1987 krävs att LSM
innan dess far tillgång till det nya datasystemet med tillhörande
dataterminaler under en viss inkörningsperiod. Vi vill ha ett fungerande,
inlrimmal datasyslem redan från starten av den mllande fastighetstaxeringen.
Enligl utredningen sidan 211 bör Riksskatteverket
tilldelas medel för ytterligare nägon handläggare under genomförandetiden 1987
- 1991 (vid senareläggning 1988 - 1992). LSM anser att dessa resurser och även
resurserna hos LSM måste skapas betydligt fldigare med hänsyn till atl
datasystemet m. m. ska fungera redan vid starten 1987 (1988).
SACOISR anför;
1 avsnitt 10.3.1.1 där LSM:s nuvarande organisation och
verksamhel beskrivs har angetts att fastighetsgruppen ingår i
granskningsenheten på de 109 LSM som för närvarande endast har två enheter.
Detta är emellertid inte rikligt. Fastighetsgmppen är organisatoriskt placerad
på serviceenheten. LSM:s arbetsuppgifter och organisation torde bli föremål
för omfattande förändringar under de närmaste åren. Frågan om var
fastighetstaxeringen ska hanteras får bedömas i samband med atl organisationen
i övrigt ses över.
Prop.
1984/85:222 19!
Kommittén har uppskattat i'esursbehovei hos LSiVl Ibr den
kvaliflcerade gransknings- ocii besluisfunklionen lilj 200 personal. En sädan
beräkning är giveivis vansklig al! göra. JUSEK vill inle päsiä au behovet är
lilliagei ibr lagl men anser med hänsyn lill osäkeriieien au oigaiiisaiionen
inle bör fasisiiillas fö.Tiin sysiemel varil i drifi en lid oeh man vunnii
erftuenheier. Ijndcr de iniedcinde åren mäste hållas eu hög beredskap för all
snabbi kunna siilia iu förslärkningar om de beriiknade lesurserna visar sig
vara oiillräckliga. Föibundei vili också undersiryka att här är ftfiga om
kvalifl-ceiade handliiggai-e, JUSEK är emellerlid tveksam lii! om de mindre
fögderierna, inte minst pä gmnd av dagens dåliga lönesältning, kan få sädana
ijänsler besatta med lillräckligt kvaliflcerad personal vilkel erfaren-iieien
har uivisal. Med hänsyn lill detla måsle del i vart fall under de iiiiruiasie
äi"en vara elt myckel nära samarbete med länslyrelsens expertis, såväl på
skalleavdelningen som lanlmälerienhelen på planeringsavdelningen.
Fögderichef sjöreningen anför;
Föreningen får undersiryka viklen av atl de lokala
skaltemyndighelerna tillförs ordentliga personella resurser för arbetet med den
rullande fastighetstaxeringen. Kommillén har beräknai alt del behövs ett
lillskotl av 200 handläggare medan nuvarande biträdesresurser ansetts
tillräckliga med hänsyn till de vinster som kan uppnås genom ökal ADB-slöd och
den föreslagna terminalålkomslen lill fastighelslaxeringsregislrel. Med de
knapphändiga uppgifler som redovisats är del inle möjligl all avgöra om
kommilléns resursbedömning är realistisk. Lönegrad F 12 för handläggarna som
kommittén ulgåll från i sina kalkyler får dock anses som en uppenbart för låg
lönesältning för de kvaliflcerade arbelsuppgifler del blir fråga om. Föreningen
anser del nödvändigl all resursbehovei för den mllande fastighetstaxeringen
blir föremål för en ingående utredning innan organisationen för taxeringen slås
fast.
12.3 Länsstyrelserna
Kommittén föreslår att konlaktmannafunkiionen på
länsslyrelsemas taxeringsenhet bibehålls i den fasla organisalionen för
rullande faslighetstaxering och alt ell resurstillskott till denna funktion
skapas i vart fall fram till år 1991, Arbelel på dataenheten med den rullande
faslighelstaxeringen anses böra kunna utföras med beflnlliga resurser,
Remissinstansema delar kommitténs uppfaitningatt kontaktmannafunktionen bör
bibehållas. Flera inslanser förordar därtill atl möjlighel bör flnnas att
lillföra organisalionen en biträdande kontaktman.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför;
Kommittén föreslår etl bibehållande av
kontaktmannafunktionen i den fasta organisalionen för mllande
fastighetstaxering och att resurstillskott till denna funktion skapas fram till
i vart fall 1991. Enligl länsstyrelsens uppfattning är det angelägel atl det på
länsstyrelsens skatteavdelning inrättas en fast tjänst för handläggning av de
frågor som hittills ankommit pä
Pj-op.
1984/85:222 192
konlakimanuen. Utöver del föieslagna liliskoiiei pii
handliiggarsidan med cn bilriidande konlaklmän bör länsslyrelserna tilldelas
medel iöv lilifiilliga biiriidesinsaiser under molsvarande tid fram UU 1'h9I.
Länssiyrdscn i Örebro län auför;
Kommillén har ledöiTil den nuvarande resurstilldelningen
pä liiiissiyrel-seii med en konlaklmän vara tillräcklig. Länssi>'i'elsen
ansei' dock all under (brberdelserna och övergängen lill del nvii sysiemei bör
lillskapas möjlighet alt tillföia oi"ganisationen en biirädande
koniakiman.
Länssryrdsen i Kopparbergs län anför;
Länsstyrelsens och lokal skattemyndighets arbetsuppgifter
kommer vid en ruliande faslighetstaxering alt förändras och utökas avsevärt.
Länssiyrelsen delar därför uppfattningen alt resurserna
för faslighelstaxeringen behöver förslärkas i en fast organisation.
Kopparbergs län är i fasiighetslaxeringshänseende speciellt och lorde sakna
motsvarighet i övriga landet. Som kommiitén framhåller innebär
genomfiirandeskedei en stor påfrestning på kontaktmannafunktionen.
Länsstyrelsen anser för del första, med hänsyn till
fastighetsibrhällan-dena i länel, det nödvändigl med en biirädande konlaklmän i
den fasla organisationen. Dessulom bör ell särskilt resurslillskotl lillskapas
under genomförandeskedet. Det av kommiitén föreslagna resurstillskottet på 8
helårsarbetskrafter för hela landet i detla hänseende är hell otillräckligt.
Länssiyrelsen i Malmöhus län anför:
Länsstyrelsen vill understryka nödvändighelen av all den
s. k. kontaktmannafunktionen bibehålles. I ett rullande sysiem för
faslighelsiaxering kommer denna funktion årligen behövas för adminislrering,
samordning och rådgivning. Länsstyrelsen vill också betona all i vart fall län
av Malmöhus läns storlek tilldelas resurser för en biirädande kontaktman, 1
nuvarande läge kan ersättare lili kontaktmannen, tillfälligtvis eller permanent,
sökas bland de personer pä länsstyrelsen som hafl uppdrag vid
faslighetstaxering. Denna möjlighel kominer inle atl flnnas med den organisatoriska
uppbyggnad som föreslagits i ett rullande system.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför;
Kommittén föreslår att konlaktmannafunkiionen bibehålles
och alt länsstyrelsen tilldelas årliga medel härför, Enligl länsstyrelsens
uppfattning bör en fasi ijänst i stället inrättas på länsstyrelsens
skatteavdelning.
Kommittén anser att databehandlingen vid den rullande fas
tighetstaxe-ringen normall bör kunna utföras med befintliga resurser. Den
tidsplan som kommittén föreslagil innebär atl slutfasen av
fastighetstaxeingsarbetel för dataenhetens del kommer att inlräffa under en
tidsperiod då dataenheten redan har en stor arbetsbörda med inkomsttaxeringen.
Enligl läns styrelsens uppfattning är del inte möjligl att samtidigt klara av
två så omfattande arbetsuppgifter. Tidpunkten då faslighetstaxeringsnämndens
arbete skall vara avslutat bör därför lidigareläggas åtminslone en månad.
Övriga tidpunkter bör dä också förskjutas i motsvarande mån.
Prop.
1984,/85:222 19?
12.4 Riksskatieverkel
Kommiuén anser all nägon resursförsiilrkning inle
eilbi-dras inom IISV föl' dess ADB-behandling av material vid den rulUiude
fiistigiieisiaxering-en.
RSV anför;
RSV lillslyrker i princip resursbedömningen. 1 dagens
organisalion saknas dock resurser för utveckling och underhfil! av sädana
rapporteringssystem som föresläs inrättas mellan byggnadsniimnder m.fl.
myndigheter och LSM. RSV bedömer alt cn kvalificerad handläggartjänsl behövs
för detta.
Skogsstyrelsen
I beiänkandei framhålls atl skogsslyrelsen och
skogsvårdsslyrelserna kommer att medverka inför skogsavstämningen pä samma sätl
som inför allmänna fastighetstaxeringar.
Skogsstyrelsen anför;
Skogsstyrelsen utgår ifrän all dess medverkan i
förberedelsearbetet ges i slori selt samma inriktning och omfattning som vid
AFT 81. Förhållandet all huvudansvarei flyttas från RSV till LMV påverkar inte
skogsstyrelsens medverkan på annat sätt än alt LMV spelar en mera aktiv roll
inom områden där tidigare RSV endast till mindre del engagerat sig direkt i
arbetet.
Skogsslyrelsen måsle ha en betydande del av ansvarei för
innehållel i värderingsmodellen eftersom skogsvårdsorganisationen har kompelens
och möjlighel att direkt anknyta ÖSI och skogsbmksplanernas innehåll till
värderingsmodellen.
Betänkandets redovisning av skogsvårdsorganisaiionens
medverkan och kostnaderna för detta överensstämmer med skogsslyrelsens uppfallning.
Domstolarna
Kommittén anser alt arbelet med fastighetstaxeringsmålen
hos domstolarna skall kunna rymmas inom ramen för den normala organisationen
för domstolarna och att några särskilda avdelningar eller liknande inte skall
behöva bildas för denna målgmpp.
Domstolsverket anför:
Förvaltningsdomstolamas merkostnader för handläggningen av
mäl i anledning av AFT 81 har beräknats till 52 Mkr eller 10 Mkr per år.
Kommittén beräknar, att antalet besvär vid en mllande fastighetstaxerin: inte
kommer atl bli väsenfligt större än vad som nu är fallet på gmnd av de
särskilda fastighetstaxeringarna.
DV ifrågasätter beräkningen av kostnadsbesparingarna. Man
bör inte helt bortse ifrån att taxeringsbeslut pga omräkning med nya index fr
i-13 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 222
Prop.
1984/85:222 194
säliningsvis kommer all meddelas sä ofta som vartannat är
föi' varje faslighel och ali dessa höjningar av laxeringsvärdena kan föranleda
besvär över basviirdei även om indcxriivii inle kan (iverklagas. Även med elt
omprövningsinsiiiui och en ny insians måste enligi DVs mening en nägol suiiie iillsli'ömning
av mäl lill förvaltningsdonislolarna föiulses än vad kommillén bediimer. Med
bl.a. cn vidgad ensamdomarbehörighei i kiiis-räti bör man dock, enlig! DV. inte
överbeiona de merkoslnader, som är ftirenade med en domslolspi'(ivning.
Länsrätten i Stockholms län anför;
Kominillén bedömer att arbelel inom länsriitien med
läslighelsiaxe-riiigsmäl lorde kunna klaras helt inom den ordinarie
organisalionen. Anlalel besvär vid en rullande faslighelsiaxering kommer inie
au bli väsenlligl större än vad som nu är fallel vid de särskilda
fasiighcisiaxeringarna. De är småhusavslåmning har gjorls kan en viss ökning av
målanlalet förulses men svårigheisgraden för dessa mål är å andra sidan i
genomsnitt låg. Den bild kommillén sålunda ger av en länsrätts framtida situation
syns vara väl lättsinnig på praktiskt tagel alla punkler, i allt fall för
Stockholms läns förhållanden.
För det försia är en jämförelse med de särskilda
fastighetstaxeringama ej entydig, då besvärsfrekvensen vid dessa är som störst
åren efter en allmän fastighetstaxering för att sedan successivt avta. Vidare
bör de besvär som efter upprepade omprövningar hos lokala skattemyndigheten och
nämnd ändock kommer till länsrätt ej beskrivas som genomsnittligt enkla. Slutligen
och framförallt finns det ingel sakligt skäl varför den stora mängd ärenden som
småhusen representerar och som hittills varit klart övervägande i
besvärshänseende skulle på ett avgörande sätt minska i antal hos länsrätt. Del
bör noteras att antalet s,k, enmansmål i länsrätten är lägre vid
fastighetstaxering än vid inkomsttaxering, procentuellt bara ca hälften så
stort. Om flertalet enmansmål antas bli slutligt avgjorda hos lokala
skattemyndigheten/nämnd och dämiöver ett inle obetydligt antal ivistiga mål
stannar i nämnden kommer del sannolikt ändå att vid länsrätten bli en väsentlig
och för ett givet år av småhusavslåmning ytterst exceptionell anhopning med
kanske 10.000 besvär. Så länge de materiella taxeringsreg-lema inbjuder till en
rikhaltig flora av problemställningar finns ingen anledning atl minska denna
siffra. .
Denna ärendemängd bör rimligen liksom hitfllls
förtursbehandlas av länsrätt så atl ett lagakraftvunnel beslut om fastighets
taxeringsvärde ej dröjer onödigtvis till förläng för åtgärder inom en rad
områden. Följaktligen kan förmodas att länsrätten även framgent har behov av
personalförstärkning på ett sådant tillfälligt sätt som erfarenhetsmässigt
innebär en tung administrativ börda och som varit elt av huvudskälen varför
förslaget om rullande fastighetstaxering har initierats. På denna gmnd
föreligger sålunda ett skäl att, som länsrätten tidigare framhållit i detta
yttrande, ompröva värdet av avstämningsförfarandet och åtminstone fördela taxeringen
av småhus på minst två tidsperioder. I annat fall kan länsrätten ej godta
kommitténs inledningsvis angivna bedömning om den ordinarie or-ganisaflonens
förmåga att klara fastighetstaxeringsmålen. Dessa synpunkter äger säkerligen
sin giltighet, proportionellt sett, för flertalet av rikets länsrätter.
Prop. 1984/85:222 195
Länsräiien
I Öslergöllands län anför:
Kommillcii
bedömer (s 207) atl anialei besvär vid en rullande (ästigliets-taxcring ime
kommei' ;ill bli väsenlligl större än vad som nu ar fallet vid de särskilda
fastigheislaxeringarna. Den bedömningen kan liinsiäiicii inic instiimma i.
.-Xven om som länsrätten föreslär omräkningsbeslulcn inle blir överklagbara
mäste de vidare möjligheterna till omtaxering leda iill en bctvdande ökning av
del årliga anlalel besvär över fasiigheislaxeringsbe-slui. Länsrätten mollar för
närviuaude omkring 300 läsiighelslaxeringsbe-svär om ärel. Med en mera ftekveni
omiaxering lorde man fä lov all räkna med älminslone en fördubbling av della
anlal. Det är dock ulomordenlligl svårt alt Slälla någon prognos i delta
hänseende. När det sedan gäller avstämningsbeslulen lorde de särskili vad
gäller småhus och jordbmksfastigheler komnia att föranleda ell belydande anlal
besvär som dä kommer all drabba länsrätterna 1989 och 1991. Den anhopning av
besvär som då kan beräknas uppkomma samlar sig kring ivä år och kan om del vill
sig illa för länsrätterna komma all bli av samma volym som besvärsvolymen vid
1981 ärs allmänna fastighetstaxering. Kommittén gör anlagandel (s 207) all
arbelel med fasiigheisiaxeringen torde kunna klaras av helt inom den ordinarie
oiganisationen och utan att särskilda resurser avdelas för dem. Det är möjligl
alt kommillén skulle kunna bli sannspådd. Förulsällningen är dock i sä fall all
en oidning för meningsfull omprövning inrättas hos fastighetstaxeringsnämnderna
sä att till länsrätterna bara överklagas sådana mål som behöver en mera
kvaliflcerad och gmndlig överprövning. Målsättningen atl länsrätterna bara
skall behöva ta hand om verkligt ivistiga frågor kan emellertid bli mycket
svår alt förverkliga. Erfarenheten lär alt just vid fastighetstaxeringar
oerhört många överklagar inte därför atl de anser att
fastighetslaxeringsnämnden tillämpat reglerna på elt felaktigt sätt eller
eljesi kommit till etl felaktigt resultat utan helt enkelt bara därför alt de
anser att det åsatta värdel blivit för högt vare sig nu detta berott på atl
reglerna för fastighetstaxeringen är fel utformade eller den prisstatistik som
riktvärden o d bygger på är missvisande.
13
Kostnader
Kommittén
har beräknat att den genomsnittliga årliga kostnaden vid införandet av ett
mllande syslem kommer att minska från 155 Mkr vid ett oförändrat system för AFT
år 1987 och från 136 Mkr vid en på visst sätt rationaliserad AFT år 1987 tiil
77 Mkr eller med 78 Mkr resp. 59 Mkr. Minskningen fördelar sig vid rationaliserad
AFT på följande sätt: Skattemyndigheterna 23 Mkr, kommunema 16, Mkr
expertmyndighelerna 7 Mkr och domstolarna 13 Mkr.
Flera
remissinstanser betonar osäkerheten i beräkningarna. Några instanser påpekar
att beräkningen av kostnadema för deras medverkan gjorts innan kommitténs
förslag fått en definitiv utformning och att kostnader för vissa
arbetsuppgifier och funktioner därför inle har bedömts.
Prop.
1984./85: 222 196
Riksrcvision:verkel anföi";
RRV saknar underlag för alt göra invändningar mot kommitténs
kostnadsberäkningar, RRV vil! iindii peka pä del förhållandel all dei inom
skaiie!"örval!nineen saknas kosinadsredovisning som bygger pä
lidrappor-lering, Siiledes måsle beräknade kostnader lör skaiieförvallningen
bedömas som. mycket osiikra. Även i fråga om övriga berörda myndigheler finns
skäl att undersiryka osiikerheien i kostnadsberäkningarna.
Statskontoret anför;
Uli-edningen har gjort en lönsamlieiskalkyl som visar all
en rullande laxering medför minskade kostnader i inlervallel 50-75 milj kr/år.
Kalkyl-meiodikeii avviker dock från den av slalskontoret rekommenderade modellen.
Exempelvis las ingen hiinsyn lill tidsfaktorns belydelse för värdering av
investeringar och besparingar. Vissa kostnadsposter såsom utbildning, lokaler
m, fl, påverkar ej kalkylen. Bristerna i den formella kalkyltekniken gör atl
redovisade lönsamheissiffror måsle las med stor försiktighet.
Utredningen har uppskallal - eller låtit uppskatta —
resursbehov och kostnaderna för den mllande taxeringen. Ibland saknas en redovisning
av hur man uppskallal kosinaderna. Del gäller särskili LSMs behov av 200
årsarbelskrafter. Dels saknas utredning om hur man kommit fram till anlalet
årsarbetskrafler, dels synes kostnaderna för dessa enbart uppta lönekoslnaderna
(125000 kr per årsarbetskraft) utan hänsyn till adminislra-tionspälägg. Detta
kan överslagsmässigi beräknas flll ca 40 %, vilkel skulle öka de årliga
kostnadema med 10 milj kr. Som jämförelse kan nämnas att de kostnader som
lanlbruksstyrelsen beräknai per årsarbetskraft uppgår till 320000 kr (om man
utgår från atl varje årsarbetskraft ger 1 600 timmar per år).
I kostnadsberäkningen har man hell räknal bort
domslolarnas kostnader. Visserligen slipper domstolarna den ojämnhet som AFT
innebär men alt tro atl domstolarna inte skall behöva någon som helst
resursförstärkning i samband med t. ex. småhusavstämningen förefaller
optimistiskt. Vidare bör del finnas en redovisning av hur skatteintäkterna
påverkas av ett förändrat förfarande.
Det kan i och för sig finnas andra skäl än
besparingssyftet för att genomföra en mllande fastighetstaxering. Vi anser dock
att höga kvalitelskrav bör ställas pä kalkylmalerialet för en så genomgripande
reform som mllande fastighetstaxering. Vi saknar emellertid möjlighet att inom
ramen för ett remissförfarande komplettera utredningsmaterialet.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför:
Den årliga inbesparingen om det mllande systemet införs
redovisas till 50-75 Mkr. De förslag till förbättringar av underlaget för
fastighetstaxeringen och för att underlätta den mllande taxeringen som
kommittén har framlagt har kostnadsberäknats till 10 Mkr åriigen. Då reformen i
sin helhet är ekonomiskt gynnsam delar länsstyrelsen kommitténs uppfattning att
dessa kvalitetsförbättringar bör kunna göras, samt anser länsstyrelsen
reformens genomförande angeläget.
Prop.
1984,/85: 222 197
Länsstyrdsei! i Göleborgs och Bohus län anför;
Kommittén räknar med all elt system med rullande
faslighetstaxering medför eu belydande kosUiiidsbesparing jämfört med nuvarande
sysiem. Besparingarna uppnäs ftämsi genom att arbetsbelastningen hos myndigheterna
och fastigheisiaxeringsnämnderna blir jämnare över åren. Man kan ocksä räkna
med mindre antal besvär, varigenom koslnadema för den dyrbara processen i
skaliedomsiolama reduceras avsevärt. Inbesparingen bcriiknas ligga mellan
50-70miljoner kronor per år. Den rullande fasiigheisiaxeringen har således
inle bara laxeringsmässiga fördelar. Den är dessulom billigare. .Mol denna
bakgrund framstår en övergäng till eu nytt mllande syslem som särskilt
angeläget.
Lanibrukssiyi-clsen anför;
Kosinaderna för lanlbruksverkels medverkan vid
förberedelsearbeiei har uppskallals innan kommitténs förslag fått en helt
deflnitiv ulformning. Beräkningarna är därför osäkra och kan behöva ändras,
Slyrelsen flnner dock inle någon anledning atl nu justera dem,
Förberedelsearbeiei, medverkan vid framtagandet av omräkningstal samt del av
koslnaden för att la fram prisstatistik för lantbruksfastigheter kan alliså
beräknas till 1.4 Mkr under en åttaårig omloppstid elter cirka 280000 kronor
per år. Styrelsen fömlsälter atl full ersättning för lantbruksnämndernas
merarbeie skall utgå.
Kostnaderna för lantbruksnämndernas rapportering har
beräknats till 350000 kronor per år. Denna siffra gäller rapportering i ungefär
den omfattning som avses i 18 kap 11 § FTL av uppgifter som nämnden har
tillgång till eller tar fram i sin ordinarie verksamhet. Någon ökning av
rapporteringsskyldigheten bör enligt vad som tidigare anförts inte ske,
LMV anför:
Kommitténs förslag att LMV ska ansvara för
förberedelsearbelet inför mllande fastighetstaxering medför givetvis att verket
måste tilldelas behövliga resurser, LMV har till fastighetstaxeringskommittén
på begäran redovisat en mycket översiktlig resursbedömning utifrån då givna
delvis ofullständiga fömtsältningiir. Bedömningen gmndades inle på några delaljerade
beskrivningar av arbetsuppgiflema. Därtill har LMV inle bedömi resursbehoven
för vissa av de arbetsuppgifter som kommittén slutgiltigt valt att lägga på
LMV,
Kostnader för nedanstående arbetsuppgifter eller
funktioner har således inte bedömts
•
central
arbelsgmpp med referensgmpper
•
medverkan i
andra myndigheters utbildning av personal och funktionärer
•
information
till allmänheten på lokal, regional och riksnivå
•
förberedelsearbetet
inför lokal avstämning
I den översiktliga resursbedömningen har inte heller
beaklals den ökning av allmänna myndighetsuppgifter t.ex, remissverksamhet som
lorde bli följden av LMVs nya myndighetsansvar.
Vidare vill LMV betona att det vid den översiktliga resursbedömningen
fömtsätts tillgång till utvecklade och rationella hjälpmedel. Kostnaderna för
utveckling av sådana hjälpmedel torde bli större än vad LMV lidigare bedömt.
När det gäller utveckling av ADB-system kommer LMV atl
Prop. 1984/85:222 198
samarbeia
med framibr alli RSV. I3äribr vill LMV belöna vikien av atl också RSV ges
behövliga resurser för della arbete. Vidare anser LMV all kosinaderna för
ledning och adminislralion underskaiiais liksom vissa iniiialkosinader, bl.a.
för inlern uibildning, Dessulom har kosinaderna lör klassiflcering av
värdcfaklorn speciell belagenhei underskaiiais, LMV vil! saniman!'iiiiningsvis
framhålla att del ligger i sakens nalur atl inga slutgiltiga bedömningar av
verkels resursbehov gär alt göra nu,
1
L.MVs myiidigheisansvar bör i effekliviseringssyfie inbegripas skyldighelen
all när del gäller förberdelsearbeiei samordna de olikas medverkande
m>'ndigheiernas resursbedömningar saml all se lill alt de föi' förberedelsearbelet
toialt anslagna medlen används pä ell för fastighetstaxeringen optimalt säll.
Länsrätten
i Stockholms län anfiir:
Länsrätten
flnner kostnadsberäkningarna högst översiktliga och ulgär frän alt kostnaderna
för en rullande faslighelsiaxering kommer att bli väsenlligl högre än vad
kommillén räknat med.
För
länsrätternas del har man anledning att utgå från atl anialei mål med
fasiighelsiaxeringsbesvär konimer all bli långt, längt större än del antal
bcsvärsmäl som för närvarande följer av särskilda faslighetsiaxeringar.
Länsrätterna
har i sin fasla organisation inte resurser för mer än de mål som följer av
särskilda fastighetstaxeringar. Kommittén har räknal med all kostnaderna för
AFT 81 för länsrätlsorganisationens del kan uppskattas till 40 milj. kronor.
För
samma ändamål har skatledomstolarna tilldelats extra medel med 1.5 milj.
kronor. Återstoden har bekostats genom snyltning på de förstärkningsresurser
som länsrätterna tilldelats för avarbetning av skattebalanser. Dessa resurser
kommer inom något år att i sin helhel ha fråntagits länsrät-tema.
En ordning
med mllande fastighetstaxering torde följakfligen kräva etl avsevärd
resurstillskott till domstolarna.
Om
man för länsrättens egen del beräkningsmässigt utgår från att en mllande
fastighetstaxering över en åttaårscykel leder flll hälften av det antal besvär
som föranleddes av AFT 81 skulle länsrätten behöva tillföras resurser för
omkring 11.500 mål d.v.s. i runt lal 1.500 mål om året.
Kosinaderna
för handläggningen av 1.500 mål kan grovt setl anias uppgä till omkring 800.000
kronor (löner och övriga kostnader för en rotel).
För
samtliga länsrätter skulle kostnadema under samma fömtsättningar kunna
uppskattas till omkring 3.2 miljoner och för överrätierna flll ytteriigare
någon miljon.
13.1
Begränsning av måltillströmning till domstolarna
Kommittén
riktar i betänkandet uppmärksamheten på åtgärder som kan vidtagas för att
minska måltillströmningen till domstolama och för att underlätta länsrättemas
arbete med fastighetstaxeringsmål. För mål i länsrätten där talan endast
omfattar ett yrkande om förändring av taxeringsvärdet med belopp som
understiger 10000 kr eller 20000 kr bör målet kunna avgöras av ensamdomare
alternativt av en juristdomare och en värderingsteknisk ledamot av rätten. Med
beaktande av att det är normalt för en
Prop.
1984/85:222 199
fasliglieisägaie ati allmiint yrka nedsiitlning ;iv eil
laxeringsviirde eller l.ex. yrka ändring av fasligheiens beskaliningsnaiur kan
del ime vara liimpligi med bcloppsspärrar för att minska mållillsirömningen. Eu
full-fölidsbegriinsning lili kiinimanätten bör enligl kommitténs mening
övervii-gas i mä! om de rör ringa värde, i vart fall ifriiga om dem som biir
kunna avgöras som enmuiismi°il i länsriillen. Remissinslanserna är överlag skeptiska
lill all kommitténs förslag nägot nämn\ än skulle minska mfdiillsiröm-ningen
lill donisiolarna. Domsiolsverkei anför;
DV anser att ensamdomarbehörighcien bör ulvidgas i
enlighet med kommilléns förslag. En fullföljdsbegränsning lill kammarrätt kan
ocksä övervägas och samordnas med SFKs förslag lill molsvarande förändringar.
1 övrigt bör framhållas, att del givetvis är värdefullt om
mållillströmningen lill domslolarna kan begränsas. En mera angelägen uppgifl
ur adminislraiiv synpunkt är dock atl bryla anhopningen av mål i domslolarna
vid enslaka lillfällen. DV bedömer atl en mllande fastighetstaxering bör leda
lill en sådan förbättring i domslolarnas arbelssitualion.
Länsrätten i Östergötlands län anför:
Kommittén diskulerar möjlighelema all minska länsrätternas
arbete med lästighelsiaxeringsmålen. Ett förslag är att höja taket för
enmansmål lill 10000 kr som lägsta ändringsbelopp, Ell beloppslak är emellertid
enligl länsrättens mening föga intressant i detta sammanhang. Nuvarande regler,
framför alll dä reglerna om enmansmålshandläggning när partema är ense och när
saken är uppenbar ger länsrätterna alla de möjligheter som behövs för atl mål
skall kunna handläggas som enmansmål när handläggning med nämnd framstår som
onödig. Del finns därför föga att hämta ytteriigare i E-målshänseende. Ett
beloppstak på 10000 kr eller 20000 kr skulle endasl få marginell belydelse.
Kommittén diskuterar också ett eventuellt införande av
beloppsspärr för överklagande till länsrätt men avvisar tanken härpå.
Länsrätten kan instämma häri. Det skulle stå i strid mol hittills iakttagna
gmndsatser att införa en sådan spärr. Det lordc också vara svårt all vinna
gehör för någon form av prövningstillstånd för fullföljd lill kammarrätt.
Länsrätten kan heller inte finna att tillräckligt mycket skulle stå atl vinna
med en sådan ordning. Den skulle komplicera systemel mer än förenkla del och
effeklen för kammarräitema skulle förmodligen bli myckel marginell.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Kommittén har diskuterat vissa fullföljdsbegränsningar i
besvärsrätten till överrättema. Länsstyrelsen anser dock att del saknas skäl
för sådana begränsningar i synnerhet som antalet mål som förs flll dessa
instanser sannolikt kommer att minska kraftigt.
LRF anför:
Kommittén ifrågasätter om prövningstillstånd skall införas
vid besvär flll kammarrätt och åberopar härvid förfarandet i hovrätt i fråga om
mindre tvistemål.
Prop.
1984/85:222 200
Delegalionen anser att jämRirelsen med ivislemål inle är
relevani och aii niigon fullföljdsbegränsning ime bör införas för
fasligheisiaxei'ingsmål i kammarriiu.
Kamman-älien I Göteboig anför;
KammaiTätten har förui uilalal sig mol alt det införs
några regler som beg!'iiusar den enskildes möjlighet alt få taxeringen prövad
av länsrätt. De nuvarande bestämmelserna om länsrättens sammansällning vid
prövning av mäl om fastighetstaxering bör inle ändras.
Enligi 21 kap 8§ faslighelstaxeringslagen gäller i mäl om
faslighelsiaxering all länsräu är domför med en lagfaren ledamoi och ire andra
ledamöier, varav minsl en värderingsteknisk ledamot och minsi ivå nämndemän.
Från denna beslämmelse ges vissa undanlag i 18 § lagen om allmänna
förvallningsdomslolar. Bland undantagen flnns att länsrätt är domför med en
lagfaren ledamot vid förhör med vittne eller sakkunnig pä begäran av annan
länsrätt. Samma domförhelsregel gäller bl a vid avgörande av mäl i vilkel saken
är uppenbar. Om del behövs vittnesförhör eller syn kan saken inte vara
uppenbar. Dessa mäl kan alllsä inte avgöras av en lagfaren domare. Bestämmelsen
om länsrätts domförhet vid bevisupptagning för annan länsrätt hade varil onödig
om bevisupptagningen inle skall ses som etl led i målets avgörande. Enligt de
bestämmelser som nu gäller skall länsriitt alltså vid syn ha den sammansättning
som är föreskriven för måls avgörande. Vid syn i fastighetstaxeringsmål skall
alltså värderingsleknisk ledamoi och nämndemän medverka. För att länsrätt skall
kunna förelä syn utan all ha den sammansättning som gäller enligt huvudregeln,
fordras det en lagändring. Kammarrätien flnner emellertid atl det finns starka
skäl mol en sädan ändring. Kammarrätien har hållit många syner i mål om fastighetstaxering
och har fått den beslämda uppfattningen atl del bör flnnas värderingstekniska
kunskaper inom domstolen vid en syn. Om sä inle är fallet blir synen ofta
meningslös. Dessutom bör de delta i synen som skall avgöra målel. Anteckningar
från synen kan aldrig ersätta egna iakttagelser, inte ens om anteckningarna
kompletteras med fotografier som tagils vid synen. Syn bör därför alllid ske
med fullsutlen rätl och om möjligt av de ledamöter som skall avgöra målet.
All bestämma en beloppsgräns för mål som alltid kan
avgöras av ensamdomare i länsrätt kommer inle atl betyda mycket vid sidan om
den allmänna regeln att ensamdomare får avgöra mål i vilka saken är uppenbar.
Kommittén tar också upp frågan om man kan begränsa
måltillströmningen till kammarrätterna. Övervägandena i denna del är
emellertid ofullständiga och ger små möjligheter atl bedöma effekten av en
begränsningsregel. Rent allmänt anser kammarrätten atl frågan om
prövningstillstånd och liknande frågor inte bör prövas i etl så begränsat
sammanhang som det förevarande. När det gäller tanken att med hjälp av en
regel, som anknyter till slorieken av yrkandena i kammarrätten, bör framhållas
att dessa ofta är ofullständiga och att det kan vara svårt att exakt bestämma
vilket belopp som yrkandet avser. Om en av de särskilda ledamötema skall delta
när frågan om prövningstillstånd avgörs, blir den administrativa vinsten liten.
Med tre jurister och en särskild ledamot kan nästan alla mål avgöras i sak. Vinsten
med krav pä prövningstillstånd är att besvären inte behöver kommuniceras,
vilket leder till mindre arbete för domstolamas kanslipersonal. Om det blir
aktuellt att införa prövningstillstånd för vissa mål i kammartätten, bör
prövningstillständsfrågan kunna avgöras av två juristdomare. Om
Prop. 1984/85:222 20!
ibruisiiilningarna
lör piövningslillsländ unges pä samma siill som i 22 § kigcii om räiicgängen i
ivisiemäl om mindre värden, behöver särskilda ledamöier inle medverka.
14
Författningstekniska frågor
I
betiinkandel föreslås inte någon iindnng av den principiella uppbyggnaden av
reglerna, fördelade pä faslighelslaxeringslagcn och
fasiigheistaxe-ringsfiiioidningen saml föreskrifter och anvisningar.
Föreskriflsverksam-heien bör i alli viisentligl ligga hos riksdagen eller
regeringen. Anlalel bindande föreskrifter bör nedbringas och regelsystemet
göras mer flexibelt.
Kammarrätten
i Göteborg anför:
Kammarrätien
delar kommilléns uppfallning att de regler för fastighetstaxeringen som skall
lämnas i föreskriftsform i alla delar där det är möjligt bör meddelas av
riksdagen eller regeringen. Utredningen nämner etl enda exempel på föreskrifl
som av prakliska skäl inte kan meddelas på detta säu, nämligen före skrifter om
indelning i värdeområden. Kammarrälten har i annat sammanhang ifrågasatt om
inle indelningen i värdeområden bör vara en anvisning som kan omprövas av
domstol i besvärsförfarandet, öm kammarrättens synpunkter beaktas i denna del,
finns det knappasl något uirymme för en delegaiion av rätlen atl utfärda
föreskrifier.
Riksrevisionsverket
anför:
Enligt
kommitténs uppfattning bör de regler för en mllande fastighetstaxering som
skall lämnas i föreskriftsform meddelas av riksdagen eller av regeringen. Av
praktiska skäl föresläs en särskild bestämmelse om möjlighel för regeringen
att till lantmäteriverket delegera beslutet om indelningen i värdeområden,
RRV
anser atl även i fråga om prisbildningsområden och omräkningsindex
beslutsunderiagei kan väntas bli mycket omfattande och bestå av statistiska
beräkningar utifrån fastighetsprisstatistik. Av kommitténs författningsförslag
framgår dessutom att de regler som skall gälla för beräkning av index kan
anges mycket detaljerat i författningen, RRV föreslår därför att det i
författningen införs delegeringsmöjlighet för regeringen även i fråga om beslut
om prisbildningsområden, I fråga om omräkningsindex bör beslutet redan i
författningen förläggas till myndighetsnivå.
Länsstyrelsen
i Jämtlands län anför:
Kommittén
anser att det visal sig atl en gmpp föreskrifter som RSV meddelat främst om
standardbedömning av småhus och mätning, var alltför styrande, osmidiga och
oflexibla och att detta skulle ha medfört problem med många ändringsyrkanden
etc. Kommittén menar därför med hänvisning till JO:s utlåtande över 81 års
allmänna fastighetstaxering att en översyn av värderingsmodellema bör leda till
bl. a. minskad föreskriftsreglering och minskad stelhet vid värderingen.
Allmänt sett har detta resone-
Prop.
1984/85:222 202
mang betydande giliig hel. I deiUi speciellii lall är
liinssiyi'elsen emellertid iveksam. Den cif:u'enhei vi haft av konlakler med
allmiinheien under de senaste iillniiinna ftisiighcislaxeringarna är all just
i'ii!!visekrave! är särskili slori. oftii siöiTe ån uägan om viirdeniviin. Det är
däribr vikiici alt lillämp-niugcn av beslämmelsema biir lika inom dislriklen
och mellaii olika distrikt. En noggrann samoi'dniug frän RSV ioi'dc däiför
vara nödviindig. De krav pä 1'öi'enklingar som siändigi slälls i dessa
sammanhang kan oflasl endast uppfyllas genom ati olika schabloner införs. Om
man ft'än kommilléns sida anser au dessa schablonei', som naturiiglvis ofta
blir ganska sielbenia, skall behandlas mer flexibell skulle vi läll hamna i
delaljvärde-ringar som inle är lealisiiska i cn niassbesluisprocess som
läsiigheisiaxe-ring. Länsstyrelsen vill i slällei päiala behovel av all
regeringen, förulom den samordning a\' regelsysiemel som krävs, även ger alla
de odeflnierade begrrpp som flnns i nuvai"ande bestämmelser en för såväl
allmänhel som myndighel så längl möjligl entydig deflnition.
Länsstyrelsen Ibrordiir således ell syslem där de
maleriella reglerna formuleras pä ett så klart och entydigt sätt som möjligt
oeh att RSV samoidnar lilliimpningen sä alt subjektiva lyckanden i enskilda
ärenden inle bildar underlag för beslul. Ett ofiänkomligt krav är också för atl
förenkla i möjligaste män all schabloner används även om della i och för sig
inle tilläler del "flnlir" med enskilda fasligheler som efleriysls
från vissa håll. Länsstyrelsen är därvid medveten om atl kritik på grund härav
kan komma au riktas mol "orättvisor" i beslul i enskilda ärenden.
Dessa "orättvisor" är erfarenhetsmässigt ofta till beloppen så små
atl de faller inom den i och för sig för fastighetstaxering ganska stora
"felmarginalen".
Sveriges Jordägareförbund anför;
Del för närvarande lillämpade värderingsförfarandei är
inte godtagbart och har medfört alllför mänga onödiga tvisier. Det har i
alldeles för hög grad varil inriktat på all tillgodose laxeringsmyndigheternas
iniressen. Lagstiftningen måste på ett myckel klarare säll än hittUls slå fast,
alt taxeringsmyndigheternas uppgift är all faslställa etl för varje enskild
taxeringsenhet rikligl värde med beaktande av alla de specieUa omständigheter
som JÖreligger och som i prakliken påverkar dess värde. Visserligen måsie
värderingen göras med hjälp av schablonartade anvisningar och riktvärden m. m.
men del måsle klart framgå av lagstiftningen och tränga igenom i praxis, att
alla regler och anvisningar m. m. för värderingen som ges i lag eller
myndigheters förordningar är underordnade del gmndläggande syftet att
fastställa etl för varje enskild taxeingsenhel rikligl värde. Myndigheternas
kompletterande värderingsregler, anvisningar och riktvärden har ej någon annan
funkflon än att vara hjälpmedel för att uppnå det grundläggande målet för
värderingen. Sveriges Jordägareförbund delar Fastighetstaxeringskommitténs
uppfattning, att möjligheten och skyldigheten att beakta för den enskilda
taxeringsenheten speciella förhållanden måste framhävs på ett helt annat sätt
än vad som gäller för närvarande.
15 Värderingstekniska frågor
Kommittén lämnar förslag till författningsreglering endast
i frågor som måste lösas för atl den mllande fastighetstaxeringen skall
fungera. I övrigt
Prop. 1984/85:222 203
liicger
kommittén fram synpunklei. rekommendalioner och förslag som kan beaklas i
kommande översynsarbele. Eifarenheierna ftän AFT 81 bör leda lill ViSsa
förändringar av väideringssysiemei och av tillviigagängssät-lel dä riktvärden
och riktväi"dekarlor skall tas fram. Om en rullande fasiiglielslaxering
ges den ulformning som k(>mmiiién förordar, mäsie vissa Ibiiiudringar av
värderingssyslemel genomföras tbr ail del skall bli möjligt at! i erforderlig
uisiräckniiig utnyttja .ADB vid taxeringen.
Några
remissinstanser konslalerar att de föreslagnii föiändringarna av
viirderingssyslemel medför ökade schabloniseringar vid fastiglieistaxeringen.
Synpunkter framförs all en sädan utveckling inle kan godiagas si°ival som alt
schabloniseringar av värderingsmodellema är angeliigna. Några remissinslanser
föreslär alt värderingsreglerna ses över innan en rullande fastighetstaxering
införs,
RSV
anför:
Den
föreslagna successiva övergängen lill ändrade värderingsregler medför
adminisiraliva komplikationer. Del nuvarande regelverket skall lillämpas vid
omtaxering lills avslämning gjorts. Av rättviseskäl är del också nödvändigl att
så sker. En omlaxerad faslighel skall ju värderas efter samma gmnder som övriga
fasligheter tillhörande samma kategori. Följden blir emellertid all man måste
arbeta med regelsyslem från såväl den gamla som nya ordningen samlidigt.
Exempelvis skall markvärdekar-tor och värderingsanvisningar för småhus
underhållas av skallechefen medan motsvarande handlingar för hyreshus skall
fastställas i den nya ordningen. RSV inser all delta inte kan undvikas, men
vill understryka viklen av atl man i det fortsatla utredningsarbetet söker nå
samordning så långl del är möjligt, sä atl LSMs och faslighetstaxeringsnämndens
arbele underlättas,
Beiräflande utformningen
av värderingsreglerna ansluter sig RSV till kommitténs synpunkter och förslag.
För att övergång till det nya systemel vid avsiämnng skall ske smidigt och i
slor utsträckning maskinelh, krävs alt värdefaktorerna i huvudsak är
oförändrade och alt de har samma innebörd som i del gamla systemet, Enligl RSVs
mening är emellertid en sirävan efler förenklingar och ökade schabloniseringar
av värderingsmodellema angelägen. Fastighetstaxering är ett område som lämpar
sig väl för förenklingar. Även om en grövre teknik utesluter millimeterrättvisa
så blir den slutliga effekten vid inkomsttaxeringen ändå marginell med tanke pä
vilka små belopp det rör sig om redan i utgångsläget, t, ex, garanlibeloppel
och schablonintäkten för en villafastighet.
LRF
anför:
Kommittén
framhåller att förslaget om en mllande fastighetstaxering kräver vissa
förändringar av värderingssystemet så att ADB skall kunna utnyttjas i
erforderlig utsträckning vid taxeringen.
De
förädringar av värderingssystemet som kommittén föreslår kommer att medföra att
fastighetstaxeringen blir mera schablonartad än den är i dag. Delegationen kan
inte godta en sådan utveckling så länge som taxeringsvärdena har sin nuvarande
stora ekonomiska betydelse för fastighetsägama.
Prop. 1984/85:222 204
Sk(}gssr\-rdsen auför;
Fasligheisiaxeringskommilténs förslag lili uy uppliiggning
av t;ixeringen inneftitiar eil ökai ulnytljande a\' .'VDB. bl.a. vid omiiikning
och avstiimning. Koiiiuiitién föresliir au sjiilva viirderingen. dvs
besiämmandel nv basviiidcl pä giundval a\' de enskilda värderingsläktoieina.
skulle kunna göras niiiskiiielli. Sambanden mellan läkiorernas \';irdc och
basxärdei skulle kunna beiäknas med hjiilp av niaskinelll lagrade
i'äknemöns!er.
Skogsslyrelsen molsätlcr sig inie delta förfarande men
vill undersiryka au dei samiidigi måsle finnas möjligheter för allmänhel och
andra berörda aii kunna konlrollera eller själva beräkna basviiidei med hjiilp
av värdela-bcller, som lillliiandahälles av den lokala skaiiemyndigheien.
LMV anför:
Nuvarande värderingsgruuder, värderingsmetoder och
värderingsmodeller kan i huvudsak behållas vid övergäng lill rullande
faslighelsiaxering. De erläienheier som vanns vid AFT 81 och de synpunkter som
senare framförls måste las tillvara och bör leda lill vissa förändringar. LMVs
föreslagna myndighetsansvar innebär atl verket fortlöpande ska följa fasiigheismarknaden
och specielll vara observant på marknadsförändringar. LMV tillstyrker förslagel
all lanimäteriei vid avslämningsförberedelserna ska i samarbele med andra myndigheter
och företrädare för olika grupper i samhället undersöka behovet av förändringar
i värderingsmodeller m. m. samt föreslå behövliga förändringar.
RRV anför:
Kommittén har lämnat författningsförslag endast i frågor
som måste lösas för att den rullande fastighetstaxeringen skall kunna fungera.
I övrigl har kommittén lagt fram synpunkter på värderingsreglerna som kan beaktas
i del kommande översynsarbetet.
RRV tar inte ställning till kommitténs synpunkter på
värderingsreglerna utan föreslår att värderingsreglema ses över innan en
mllande fastighetstaxering införs. Till gmnd för översynsarbetel bör ligga en
ulvärdering av värdefaktoremas värdepåverkan av det slag som lanimäteriverkei
diskuterar i sitl yttrande 1983-09—28 med synpunkter på värderingsförfarandei
m.m. vid 1981 års fastighelstaxering (bilaga 5 till betänkandet).
Vid översynen måste värderingsreglernas administrativa
effekter beaktas. Således måste kosinaderna för faktainsamling och värdering
vägas mot olika utformningar av värderingsreglema.
Statskontoret anför.
Kommittén har på sid 254 i betänkandet förordat att
lämplig metodik att beakta ett småhus standard även fortsättningsvis bör utgå
från en "indiciebevisning". De kritiserade frågorna om takmaterial,
golvmaterial, sanitel, köksinredning, badmmsinredning, tvättutmstning skall
enligt kommittén utmönstras. Kommittén har dock inte lämnal några förslag om
hur man har tänkt sig att alternativet skall se ut. Vi anser det helt növändigt
att det materiella regelverket förenklas avsevärt i jämförelse med AFT-81, Förenklingar
bör åtminstone göras på de områden som kommittén i allmänna ordalag diskuterat.
Ytterligare förenklingar bör dämtöver prövas. Vi tror
Prop.
1984/85:222 205
all ell rullande syslem kan få en konserverande inverkan
på del maleriella regelverket. Del är däiför av slor betydelse au nuvarande
krångliga regler inte införs i ell nyll syslem ulan noggrann prövning. Vi anser
dei vara niidvändigl all man gör klart hur det maleriella regelverket skall se
ut innan niiin slutligt Uii siällning lill eu nyll fasughetstaxeringssystem.
Regelverket är styrande föi hur adminislralion och organisalion skall ulformas
oeh för hur resurser och eflckler skall beräknas. Materiella regler och
organisationsförändringar bör däribr behandlas samlal.
15.1 Indelning i Uixeringsenlieter
Kommittén anför alt vad gäller reglema om indelning i
laxcrinpscnhel och beskaliningsnaiur har del slörsia inlressel riklals mot
gränsdragningen mellan jordbmksfaslighet och annan faslighel. Indelningsfrågan
har slor belydelse ur inkomsi- och förmögcnheislaxeringssynpunkl. De önskemål
om grunderna för indelningen i beskattningsnatur som kan slällas i olika
beskaitningssammanhang torde behöva prövas i annal sammanhang för all en
lämplig samordning skall kunna ske.
Kammarrälten i Göteborg anför;
Enligt 4 kap 5§ andra stycket faslighelstaxeringslagen
skall småhus, hyreshus och lomimark för sådan byggnad som ligger i anslulning
lill lantbruksenhet om minst fem hektar åkermark, betesmark eller skogsmark
ingå i lanibmksenhelen, om byggnaden eller byggnadema behövs som bostad för
ägare, arrendalor eller deras arbetskraft. En småhusenhet eller hyreshusenhel
skall i allmänhel ha beskattningsnaturen annan fastighet. Enligt 4 kap 11 §
fastighetstaxeringslagen skall emellertid småhusenheten eller hyreshusenheten
ha beskattningsnaturen jordbruksfastighet, om småhusenheten eller
hyreshusenheten är belägen i anslutning lill en lantbruksenhet med minst fem
hektar produktiv mark. Vissa andra fömlsätlningar skall också vara uppfyllda.
Dessa beslämmelser medför atl etl småhus med loml blir jordbruksfastighet, om
ägaren arrenderar minsl fem hektar produktiv mark som ligger i anslutning till
småhuset. Om småhuset ligger på en fastighet med fyra hektar produktiv mark
skall småhuset med loml brytas ut till en särskild taxei-ingsenhet,
småhusenhet, medan den produktiva marken skall bilda en särskild
taxeringsenhet, lantbmksenhet och jordbmksfastighet. öm ägaren till denna
fastighet arrenderar minst ett men mindre än fem hektar produktiv mark som
ligger i anslutning till hans faslighet, skall småhuset enligl ordalydelsen av
bestämmelserna ha beskattningsnaturen annan fastighet. Hans egen fastighet är
ju mindre än fem hektar och den amenderade marken, som skall indelas som en
lantbruksenhet, är ocksä mindre än fem hektar. Kamniarrätten har i etl mål som
rört denna fråga funnit att småhusenheten enligt gmndema för 4 kap 11 §
fastighetstaxeringslagen skall ha beskattningsnaturen jordbmksfastighet.
Med hänsyn till det anförda anser kammarrälten att 4 kap
11 § fastighets-taxeringslagen bör ändras så atl småhusenhet eller
hyreshusenhet får beskattningsnaturen jordbmksfastighet, om den ligger i
anslutning till en brukningsenhel om minst fem hektar produktiv mark.
Prop.
1984/85:222 206
Länssiyrelsen i Jämllands län anlbr;
Länssiyrelsen har i yttrande över "Faslighelsiaxering
81" även uttryckt tveksamhet till regeln au indela fastigheter med eu
areal mellan 2 och 5 ha i tvä laxeringsenheler. Regeln har, som dä befarades,
medfört adminislralivt merarbeie och krångel för läsligheisiiganiii. Dessuioni
har mänga ägare ansell sig ku"ade och drabbade av retroaktiv
liigsiifining, då ifrågavarande fasligheler pä grund av laxereringen gäll ned
beivdligi i marknadsvärde genom all fastigheten genom bcskaiiningsnaiui'en
jordbruksfaslighel i forisätiuiiigen kom att bli föremål för prisprövnng från
lantbruksnämnden i samband med prövning av Ibrvårvsiillslånd. Besliimmelserna i
della avseende böi' ses över. .Även reglerna för laxering av siora lomler - I
till 2 ha - bor ses över i della sammanhang. Möjlighet au kunna äsälUi lomtmarksvärde
upp till en areal av 5 ha bör därvid undersökas.
Sveriges Jordägarejörhund anför:
Sveriges Jordägareförbund vill med skärpa framhålla den
skillnad i värderingssituationen som föreligger för tomterna lill
småhusenheter inom en lanibruksegendom i förhållande lill tomter för
småhusenheter i allmänhet. Vid försäljning av tomter lill småhusenheter inom en
lantbruksegendom bildas enklaver av främmande fastigheter inom egendomen med därav
följande komplikationer och värdeminskning för reslfaslighelen. Om en sådan
loml äsättes samma värde som tomter till normala småhus, måste därför värdet av
lantbruksenheten sänkas för att det sammanlagda värdel av lantbmksegendomens
taxeringsenheter skall bli riktigt. Särskilda bestämmelser måste ges härom.
Överhuvudtaget måste i lagsiiftningen klarläggas, att uppdelningen i olika
taxeringsenheter inle får föranleda atl man vid värderingen bortser ifrån att
förhållandena inom en taxeringsenhet kan påverka värdet av en annan
taxeringsenhet. För undvikande av onödiga tvisier måste detta uttryckligen
framgå av reglerna för faslighetstaxering-
LRF anför;
Beiräffande bostadshus och tomter på jordbmksfastighet
gällde vid 1981 års fastighetstaxering att värdel skulle bestämmas på samma
sätl och till samma värden som för vanliga småhusenheter. Man frångick då den
generella reducering av bostadsbyggnads- och markvärdena som gjordes pä
jordbmksfastighet vid 1975 års fastighetstaxering och som motsvarade 20 procentenheter
för första husel och tomten samt 40 procentenheter för varje ytterligare hus
och tomt.
De nya reglema har medfört atl bostadshusen och tomtema på
jordbmksfastighet blivit felaktigt taxerade. Den som förvärvar en jordbmksfaslighet
har ingen möjlighet att välja bostad. Bostaden ingår som en nödvändig
beståndsdel i förvärvel av hela fastigheten och man kan inte betrakta bostaden
på samma sätt som en vanlig villa. Jordbmksbostaden ser ul som den gör och är
ofta för stor för ägarens behov. Normalt kan man alltså inte ange vilket pris
som erlagts för en jordbmksbostad. Jordbruksbostaden bör därför värderas efter
andra gmnder än en vanUg villa.
Särskilt tomtvärdena har visat sig felaktigt åsatta vid
1981 års fastighetstaxering. Enligt kommitténs förslag skall de tomter som
enligt besked av lantmätaren inte får avstyckas nedsättas efter samma principer
som för de
Prop. 1984/85:222 207
tillkommande bosladshusen pä en laxeringsenliei, Deila
skulle med lillämpning av 1981 års regler innebära au viirdei på dessa lonilcr
skall tas upp lill 50 procenl av normvåi-del. Delegationen anSer ail dei är
principiell! felaktigt att äsälla lomivärdc sä länge som lominiarken är
odelbart förenad med sjiilv.i jordbruksfastigheten. Marken kau i dessa fall
inie avstyckas och saknar självsiändigl värde. Med hänsyn härtill bör
tomtmarken egentligen endasl värderas lil! sill råmarksviirde. Enligi
delegationens uppfallning bör värdel pä jordbrukslomter i vart fall inte
överstiga 50 procen! av noi"mvädet för villaiomler. Det kan lilliiggas all
bosladshus och lomi på jordbruksfaslighel med en area! undersligiinde 5 hektar
numera Uixeras som småhusfaslighel, va.ribr de s,k, bosladsjordbmkcn i
förevarande hiinssende behandlas som småhusläsligheier.
Vad särskili gäller lomier lill s. k, överloppshus saknar
fastigheisägaren i regel både intresse och möjlighet au avstirka dessa tomler.
Husen hör naluriigl ihop med jordbmksfasiighelen och hyrs ul lill personer som
liar anknytning lil! gärden, öm tomterna avstyckas och säljs till uiomslående
skulle delta kunna få menliga effekler för driflen på gärden genom all de nya
ägarna släller krav på att kostsamma åtgärder skall vidtas för all få bort
obehaglig lukt mm.
Delegationen anser därför all överioppstomlerna bör
värderas på samma sätl som jordbrukstomlerna och all normvärden därför endasl
bör äsällas i de fall avstyckning faktiskt kommit til! stånd.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
Nuvarande regler för besiämmande av beskattningsnatur för
bostadsbyggnader på eller i anslutning till brukningscenlmm på jordbmk har
varil oklara och därmed svära att tillämpa. Dessutom har fastighetsägarens
inlresse att få byggnaden taxerad som annan fastighet resp. jordbmksfastighet
växlat beroende på vilket som varil ekonomiskl mest fördelaktigt. Del är därför
länsstyrelsens uppfattning atl liden nu är mogen atl överväga ett slopande av
begreppet beskattningsnatur och införa schablonbeskatling av enoch
tvåfamiljshusen även på jordbruken. Förutom all de nu gällande reglerna
framstår som någol otidsenlig skulle en sådan förändring leda till Slora
förenklingar för såväl faslighels- som inkomsttaxeringen. Sålunda skulle
gränsdragningsproblemen vid bestämmande av beskattningsnaturen försvinna för
fastighetstaxeringen liksom de komplicerade och tidsödande tvisterna om
bostadförmån och reparalions/ombyggnadsavdrag i inkomls-taxeringen, Jordbmk bör
således genom en sådan förändring omfallas av bestämmelserna för rörelse.
Länsstyrelsen i Väslernorrlands län anför:
Kommittén har vidare föreslagit en ändring av klassificeringsregierna
för tomtmark. Även i detta avseende kan länsstyrelsen ansluta sig lill del
framlagda förslaget. I detta sammanhang vill länsstyrelsen ta upp en fråga som
vållat vissa problem vid 1981 ärs taxering. Det finns i länel etl anlal före
detta torpfasflgheter som är bebyggda med exempelvis ett småhus och omfattar
ett äeoskifte med en total areal som understiger 2 ha. Marken till en sådan
fastighet blir enligt nuvarande regler alltid tomtmark och far på gmnd av sin
storlek ett markvärde som är högre än för andra normalstora tomter i området.
Värdeskillnaden upplevs oftast av fastighetsägaren som helt omotiverad eftersom
endasl en mindre del av fastigheten utgörs av
Prop.
1984/85:222 208
egenllig tomtmark medan alersloden är oanvänd och ofta
saknar ekonomiskl värde. Denna fråga bör enligt länsstyrelsens mening ocksä
las upp till behandling i samband med översynen av gränsdragningen mellan ägoslaget
lomimark och exploateringsnuirk.
15.2 Privaträttsliga förpliktelser
I betänkandet framhålls atl lagstiftaren lidigare avvisat
en avslående princip och i stället slrikl följl ömsesidighcisprincipen
belräftande privaträllsliga förbindelser. Kommittén är därför obenägen ell
frångående frän ömsesidighelsprincipen.
Länssryrdsen i Jämtlands län anför;
Komittén berör rätt ingående de privalrältsliga
förpliktelsernas betydelse för marknadsvärdei men är obenägen all föreslä all
man går ifrån den hitlills lilliimpade ömsesidighelsprincipen. Då del
emellertid är uppenbart all de privalrältsliga förpliktelserna i hög grad
påverkar marknadsvärdet är del angeläget att denna faktor ytteriigare utreds.
Sveriges Jordägareförbund anför:
Sveriges Jordägareförbund delar kommitténs uppfattning all
slörre hänsyn måste tas till privaträttsliga avtal: Möjligheterna till sådant
hänsynstagande måste dock vidgas i långt högre grad än vad kommittén föreslår.
Hela denna fråga måste bli föremål för en fömtsättningslös utredning och
omprövning.
Nuvarande regler för fastighetstaxeringen fastställer
marknadsvärdei som gmndläggande princip för värderingen. Underlåtenheten atl
betrakta privaträttsliga förpliktelser innebär dock, att man i praktiken
frångår denna grundläggande princip och att taxeringsvärdena därför saknar
förankring i verkligheten. Detta är omrimligt och upplevs av fastighetsägama
som stötande för rättskänslan. Att man vid värderingen tar hänsyn till de
privaträttsliga förpliktelser som faktiskt är av betydelse för fastighetens
värde, är så mycket rimligare som den reella innebörden av privaträttsliga
avtal, t. ex. avtal om jordbmksarrende, ofta bestämmes och ej sällan under
pågående avtalsperiod har fatt nytt innehåll genom lagstiftning och inte genom
parternas fria avtal. På gmnd av lagstiftningen om jordbmksarrende råder
således numera besittningsskydd för jordbruksarrendalorer och prisreglering för
arrendeavgifter. Detta har stor betydelse för prisbildningen på utarrenderade
fastigheter. Att man vid fastighetstaxeringen bortser ifrån sådana av
lagstiftningen ålagda tvingande bestämmelser, framstår såsom orimligt och orättvist.
Det framstår också såsom egendomligt vid en jämförelse med det
värderingsförfarande som gäller för hyreshusenheter, där gällande hyresavtal i
praktiken spelar en stor roll för värderingen.
15.2.1 Grusläkter och lomlarrenden
I betänkandet anförs att nyttjanderättshavare till
gmstäkt, som upplåtits före år 1960, skall jämställas med ägare, om han enligt
upplåtelseavtalet skall erlägga ett fast pris per kubikmeter (utan index).
Beträffande andra
Prop.
1984/85:222 209
erusiäkiei' kan avtal träffas om all nytnauderiiitshavåren
i sl;aiicsiiniman-hang skal! iräda i ägarens slälle. Vid lomiarienden skal!
arrendalorn jäm-stiillas med iigare. om upplålelseavialci ingåils före 1970.
eiigfaigsbelopp eller årlig fäsl ersiittning (ulan index) avtalas och de! vid
taxeiingsiilliällei äierstär minsl lio är av konlraklstiden. Även beliäffande
ionitarrenden skall iivrendaiorn i övriga fall kunna åla sig ali iriida i
iiuarens slälle i skaliesammanhang.
Flera lemissinslanser är kriiiska lill kommitténs förslag
och anser all problemet bör lösas på annai sätl. Några inslanser ansluter sig
till komm-milténs åsikl och anför att viss del av oliigenheter beträffande
taxeringsvärde pä skärgärdsfasliglieter därmed kan undanröjas.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Kommittén föreslår att vid långvariga arrendeuppläleiser
av s. k. arren-delomter bebyggda med småhus, under vissa föruisäiiningar, den
skallerällsliga äganderätten överflyttas lil arrendalorn. Skälet härtill är
all många iigare lill utarrenderade tomter på grund av höga taxeringsvärden
drabbats av en onormalt hög beskattning i förhållande till tomiernas avkaslning.
Väl medveten om detta missförhållande anser länsstyrelsen dock att del bör
lösas på annal säll än den föreslagna meloden. Koniroll av all sysiemel inle
missbmkas genom överföring mellan närstående personer skulle komplicera
taxeringsarbetet. Vidare skulle problem uppkomma vid ajourhållning av dessa
ägareuppgifler i fastighetsregistrel. Lokala skattemyndigheten erhåller ingen
avisering om förändringar i nyltjanderätterna och inle heller flnns någon
skyldighet för vare sig ägare eller arrendalor atl anmäla när rätten overlåtes
pä ny innehavare. Problemet finns redan idag beträffande byggnader pä ofri gmnd
och bör därför inle ulvidgas lill all omfatta även tomtmarken.
;?5Vanför;
1 beiänkandei har föreslagils all markvärdet i en del fall
skall bäras av ägare till byggnad på ofri gmnd i stället för av fastighetens
ägare. Mänga ägare lill utamenderade tomter har på grund av de höga
taxeringsvärdena drabbats av en onormalt hög beskaltning i förhållande flll
tomternas avkastning. Den föreslagna regeln skulle dock medföra att
kontraktsförhållandet för varje byggnad pä ofri grund mäste undersökas.
Kontraktsförhållandena är ofta oklara, RSV finner del olämpligt att i
faslighelstaxeringssammanhang utreda kontraktsförhållandet. Det bör i stället
utredas om man med en enkel schablon kan få en rättvisare fördelning av
markvärdet,
LRF anför:
Delegalionen konstaterar med besvikelse atl kommillén inle
presterat någon godtagbar lösning på frågan. Kommittén har av principiella skäl
inte velat godta atl förpliktelser av förevarande slag skall kunna leda till ne
sättning av taxeringsvärdet för fastighetsägaren med mindre än att motsi
a-rande värde skall tas upp av nyttjanderätishavaren. Kommittén har med andra
ord ansett att ömsesidighelsprincipen skall ha generell giltighet.
Delegationen ser därför kommitténs förslag som en dålig
nödlösninf lå
14 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 222
Prop.
1984/85:222 210
eu storl problem som kriiver effektiva älgärder. Problemei
har vid I98i års Uixering iVamför alli uppmiirksammais vid iäsughelstaxeriug av
arrende-lomiei' och uihyrningsslugor i områden med atirakiiv fri.idssbebyggelse
säsom i skärgårdar och fiiillrcgioiien. Taxcringsviirdena har i mångti fall
trissats upp lill nivåer som gör det omiijligl för iigai'na all behälla de
lomier och stugor som kunnal avslyckas och försäljas. Enda länkbara köp:iren år
i allmänhel nylijanderätlshavaien. Prisei påverkas av ai-rendeavgifternas Sloriek
och understiger vanligen del gällande laxeiingsviirdei.
Delegalionen anser all laxeringsväidel i de akluella
fallen skall få äsällas med ledning av eu avkasiningskalkyl och all värdel
skall kunna sällas ner under normal värdenivå ulan alt man blandar in nyitjanderiitlshavarna
i bilden. Del laxeringsväiden som nytt janderäushavarna skulle komma att svaia
för enligt ömsesidighelsprincipen är av en sädan liienhet att man boide kunna
bortse från nyttjanderäitshavama.
Även för läkliäsligheler bör del vara möjligl all lösa
frågan om privai-rällsliga förpliktelser med hjälp av en avkaslningsvärdering.
1 dessa fall kan del enligl delegaiionens uppfallning vara befogal att läia
nyitjande-räiishavaren svara för viss del av läklens värde.
Sveriges villaägareförbund anför:
Kommittén har föreslagil att för ägare till utarrenderade
fritidshusiomter den skattskyldighet som motsvarar markvärdet i vissa fall
skall överföras på arrendatorn. Även om det i sådana situationer flnns
anledning all lindra skallebelastningen för markägaren, kan förbundel inle
godlaga lösningen alt övervältra skattskyldigheten på arrendatorn.
Ekedals Koloniträdgårdsby ek för anför:
Ekedals kononiförening påminner om att mänga av landets
arrendatorer är kolonilottsinnehavare. De flesta är läg och normalinkomsttagare,
många är pensionärer och vi strävar dessutom efter all fler bamfamiljer skall
få möjlighet atl bli kolonister. De som funderar på eventuella ökade
skatiepå-lagor bör alltså tänka på att våra medlemmar har begränsade ekonomiska
resurser.
Vi anser att en sädan utökning av arrendatorernas
skyldigheter och motsvarande minskning av markägamas skyldigheler, som
faslighelslaxe-ringskommittén föreslår, är orimlig av principiella och
privatekonomiska skäl. Det skulle bl. a. innebära att en arrendalor flck större
skattskyldighet än en tomträttshavare - eftersom arrendeavgiften inte är
avdragsgill -utan att få något av tomträttshavarnas många förmåner. Ökad
skattskyldighet för kolonister/arrendatorer rimmar också illa med den mycket
försiktiga beskattningen av en annan gmpp nyttjanderättshavare, nämligen
bostadsrättshavarna. Även dessa har betydligt störte rättigheter/förmåner än
arrendatorer.
Det finns inle heller något som säger att arrendeavgiften
är låg bara för att den är fast, vilket utredarna synes utgå ifrån. Ekedals
arrende ligger sålunda fast på ca 2: 30 kr/kvm, medan kolonistema i Stockhoms
kommun bara betalar ca 1:25 kr/kvm med årlig uppräking motsvarande 60% av KPl.
Vi är också oroliga för att den nu föreslagna orättvisa skatteövervält-ringen
för äldre arrendeförhållanden, i framtiden bringas att drabba alla
arrendatorer. Dessutom ser vi en fara för missbmk på så sätt att markägaren
kan ställa krav på en fast arrendeavgift bara för att slippa fastighets-
Prop.
1984,/85:222 21!
sk;)tien. Utredningsförslaget ftirefallcr allts:"i
inie särskili vä! geiiomiiiiiki i denna del.
Sparbanksföreningen anför:
Beiräffande s.k. arrendeiomlcr föreslår kommittén an de
skall äsiillas ell värde som om lomlerna var avsiyckade ii\'en om iomlerua ej
är av-slvckningsbiira. Della medför au arrendeiomier kan äsäitas et! föv högl
laxeriugsvärde. Föreningen ansei' inle au delta kan godlas. Reglerna bör i
siiillei Ulformas så all en mer nyanserad bedömning möjliggörs. Detta skulle
också medföra atl l.ex. de speciella förhållandena som gäller den bofasta
skiirgårdsbefolkningen kan beaktas.
Länsstyrelsen i Siockholms län anför:
Nägra av de slörra ivisiefVågoma vid den allmänna
faslighelstaxeringen 1981 var alt beslämma slorlek och slandard för byggnader
på småhusfastigheter. De överväganden om ändringar av mälreglerna och
slandardklas-sificering som kommiitén redovisar bör kunna medverka lill att
tvister av della slag inte behöver uppkomma i lidigare ulslräckning.
Värderingen av skärgårdsjordbruken har medförl belydande bekymmer för
fasiighelsägare i Siockholms skärgård. 1 viss utsträckning kan man säga all
frågan haft sä slor belydelse att länsstyrelsens sedan länge aklivt bedrivna
verksamhet för en levande skärgårdsbygd äventyrats Ull sitt resullal.
Länsstyrelsen ansluter sig därför till kommilléns åsikl all aiTendetomter med
småhus skall åsättas fastighetstaxering på samma sätl som om arrendalorn vore
ägare. Viss del av olägenheter beiräffande taxeringsvärde på
skärgårdsfas-tigheter kan undanröjas med denna melod.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför;
Länsstyrelsen ifrågasatte redan i sitt remisssvar över
kommitténs betänkande Fastighetstaxering 81 om inle läkttillslåndshavare borde
jämställas med ägare eftersom det i de flesta fall är nyttjanderätishavaren som
söker läktlillslåndet. Den föreslagna konstruktionen läcker inle de
nyttjanderät-ter där avtal träffats för 1960 med möjlighel till uppräkning med
index eller därmed jämförbar förändring av det ursprungliga avtalet.
Länsstyrelsen har inget att erinra mot konstmktionen atl avtalsfrihet bör råda
om nyttjanderältshavaren i skattesammanhang skall las upp som ägare för
nyttjande-rätter avtalade efter 1960 men ifrågasätter om inte innehavaren av
alla nytijanderäiter där avtal ingåtts före 1960 bör jämställas med ägare. Förslaget
bör förtydligas för dessa fall.
På motsvarande sätt som angetls för täktupplåtelserna bör
förslagel för tomlupplåtelsema förenklas och arrendatom jämställas med ägaren
för alla upplåtelser där avtal ingåtts före 1970 och det återstår minsl 10 år
av avtalstiden.
Lantbruksstyrelsen anför:
Kommittén har ifråga om långvariga tomtarrenden mot låg
ersättning föreslagil att arrendatom under vissa fömlsätlningar skall
jämtställas med ägare. Styrelsen anser att de nuvarande reglema i detta
avseende är olämpliga och anser att ändring bör ske.
Prop.
1984/85:222 212
15.3 Taxering av bosiadsrälisfastiglictcr
Kommittén påpekar au i de fall högie pris än iioi-mali
belalis för fasligheier, föv vilka avses au bildas bosiadsi'älislbreninga!',
gär del inle au härleda det högi'e värdet lil! ivå!.'on egenslcap eller
värdefakior hos fasligbeten som kan beaklas \'id faslighelstaxeringen. Del
enda specifika i dessa fall äran liigenheterna i faslighclcii skall upplåtas
med bosiadsrätt. Della förhälkinde kan inle med de principer som lilliimpas vid
fasiigheisiaxeringen inverka på laxeringen av bosiadsriilisfasiigheier.
Kammarrätien i Göteborg anför;
Kommittén uttalar sig pä sidan 241 i betänkandet om hur
bosladsrättshus laxeras. Uttalandena lorde i oeh för sig vara gilliga även för
hyresrad-hiis. Innebörden synes vara alt radhus som ligger pä en loml inle kan
avstyckas och säljas på samma sätt som småhus pä självsländiga lomier och all
de därför äsälls etl reduceral byggnadsvärde. Enligt kammarrättens erfarenheter
är detta en felaktig beskrivning av rätislägei.
De flesta bostadsrältsradhus och hyresradhus torde ligga
på avsiyck-ningsbara tomter och äsälls fulla värden enligl riktvärdelabellen, 1
nägol mål har del under handläggningen kommii till kammarrällens kännedom att
tomten avstyckats. Del kan emellertid ifrågasättas om de tillämpade
väderingsreglema inte ger för höga värden för dessa radhus. De kan säljas
endast till den som har bostadsrätten eller hyresrätten. Taxeringen motverkar
denna boendeform och står knappast neutral i förhållande lill vanliga
bostadsrätts- eller hyreshus. Del vore önskvärt om denna fråga belystes
ytterligare under lagstiflningsarbelel.
Sveriges bostadsrättsföreningars cenlralorganisalion
anför;
När del gäller värderingsfrågor har kommillén bl. a. hafl
i uppdrag att undersöka om nuvarande melod för all fastställa taxeringsvärden
för fastigheter ägda av bostadsföreningar ger lillfredsställande resullal.
Kommittén har kommit fram till atl så är fallel och särskilt framhållil att
bostadsrätt är en privalrättslig förpliktelse från vilken skall bortses enligl
5;e kap, 3 § i faslighelstaxeringslagen. Kommittén har därvid framhållit atl
det är en genomgående princip vid fastighetstaxeringen all egendomen skall
åsättas samma värde oavsett vem som äger eller nyttjar den. Kommittén anser
sålunda att nuvarande förfarande för taxeringen är principiellt riktig. SBC har
inget att erinra mol vad kommittén anfört.
I sammanhanget skriver kommiitén att det är känt alt
priserna för flerbostadshus, för vilka det varit aktuellt att bilda
bostadsrättsföreningar, ofta legal högre än normall. Kommittén anför också att
denna tendens har minskat. Det är riktigt och del kan lilläggas att minskningen
sammanhänger med av statsmakterna vidtagna åtgärder, såsom förbud mot dubbelupplåtelse
av bostadsrätter och krav på de boendes medverkan vid omvandling till
bosiadsrätt. Dessa åtgärder som fätl prisdämpande syfte har också tillkommit på
tillskyndan av SBC. Del är också riktigt, att som Fastighetstaxeringskommittén
gör, fastslå att sådana eventuella prisvariationer inte kan påverka
taxeringsvärdena, eftersom priset inte gär alt härleda till någon egenskap
eller värdefaktor hos fastigheten som kan beaktas vid fastighetstaxering.
Prop.
1984/85:222 2n
15.4 .histering fiir såregna förhållanden
Kommillén cuilbi' all miiiligheiernii au uluyuja
jusicringsläktorerna föi' siiiegnii förhällautlen bör uiökas. Den biir ouasi
uttryckas som en procentuell aiidel av .basviirdei.
Länssiyrelsen i Jömliands län anlbr;
Kommittén föreslår vidai'e all jusiering för säreget
fbrhäliande oftare bör komma till användning. Länssiyi'elsen har i yiU'ande
över beiänkandei "Fastigheisiaxering 81" (SOU 1979:32 och 33) auseu
au man "för aU erhålla en sä rättvis laxering som miijligi ulan alllför mänga
inslag av subjektiva värderingar dels gei' begieppel marknadsvärde eu mer
besiäm.d deflnilion, dels begränsar möjligheten li!l jusiering med hänsyn lill
säregna förhällanden".
Erfarenheterna frän .AFT 8! har bekräfial de farhågor man
därvid gav uiir>'ck för. Olika FTN har behandiai värdefaktorn olika. Del har
dessulom i de flesla fall varit fräga om småjusleringar på någoi I 000-lals
kronor. Del är i och för sig förklarligi all nämnderna handlat olika, dä
deflnitionen för marknadsvärdebegrepp är sä oklar. Del kan därvid inte
uteslutas aii nämndema lålil sig påverkas av fakiorer som koslnadsmässigi kan
vara försumbara (ex vis slilna tapeter, olycklig färgsättning, någon enslaka
exklusiv detalj etc ), Del har visal sig vara en allmän uppfattning bland mäklare
att husspekulanter resonerar ganska orationellt eller jusl påverkas (medvetet
eller omedvetet) av faktorer av del exempliflerade slagel. Den osäkerhet som
genom underiagel ligger i bedömningen av del marknadsvärde som ligger till
gmnd för laxeringsvärdei moiiverar enligl länsstyrelsens mening inle det
"flnlir" med justeringar med småbelopp som förekommer i AFT
81-systemel, Jusiering för säreget förhållande kräver dessulom i de flesta
fall en större kunskap om den akluella fasiigheien hos beslulsfattaren, då
yrkanden om justering ofta visat sig bli alltför subjektiva. Denna kunskap har
i det nuvarande systemel hjälpligl klarats av i FTN, I det föreslagna systemel
kommer således besiktning att bli aktuell i slor utsträckning. Länsslyrelen
föreslår därför atl jusiering för säreget förhållande endasl företas om
marknadsvärdepåverkan överstiger 50(M)0 kronor.
15.5 Klassiflceringsregler för tomtmark
Enligt kommitténs mening bör aktuella
klassificeringsregler för tomtmark klarläggas och ges innebörden atl om mark
skall klassas som tomtmark endast på den grunden atl den är bebyggd bör del
krävas att byggnadens värde är minst 10000 kr.
Kammarrällen i Göleborg anför:
Om bebyggd mark skall klassificeras som tomtmark endast pä
den gmnden att marken är bebyggd, bör det enligl kommillén fordras atl
byggnaden är värd minst 10000 kr. Kommittén får antas avse elt basvärde om
minsl detta belopp. Kammarrätien lillstyrker atl värderingsregeln får detta
innehåll. Kammarrätten finner det också riktigt att en småhusfas-
Prop.
1984/85:222 214
lighei anses delbar endast dä den är bebyggd .med flera
sjiilvsiändiga småhus eller dä stadsplan, iiyggnadspian. loniiindeliiing eller
byggnadslov medger an lomlen bebyggs med flera sjiilvsiiindiga småhus.
Giiinsdiag-niiigen mellan lomimark och exploaieriiigsmai-k kan behöva ses över.
15.6 Småhusenheter
/5.6./ Markvärde
15.6.1.1 Storiek
Eniigl kommiiicns mening bör dei övervägas all avskaffa
klassindelningen av värdefaklorn slorlek. Värdebesiämmningen kan islället
lämpligen ske genom atl man ger riklviirdei för en normal, vanlig
genomsnillligi slor loml saml den marginella värdeförändringen i kr per m*,
Fiera remissinstanser anser all del inle finns skäl
behålla all dei nuvarande sysiemel med klassindelning av värdefaktorn slorlek,
Synpunkier framförs ocksä att del inle kan medföra några svårigheter lill en
ADB-mässig anpassning av nu gällande värderingsmodell.
Länssiyrelsen i Örebro län anför:
Kommiitén föreslår att del bör övervägas atl avskaffa
klassindelningen av värdefaktorn storiek beträffande tomtmark. 1 stället skal!
värdebestämningen ske genom att man ger riktvärdet för en normalstor tomt samt
den marginella värdeförändringen i kr per kvadratmeter.
Länsstyrelsen kan inte flnna nägon anledning atl ändra
gällade regler i detia avseende. Den noggrannhel som förfarandet ger sken av
kan inte åstadkommas vid värderingen. För atl undvika allför stora skillnader
mellan normaltomter och övriga lomier bör övervägas om inle värdeserien i
stället skall ändras.
Länsstyrelsen i Öslergöllands län anför:
Kommittén överväger om inte klassindelningen av
värdefaktorn storiek bör avskaffas. Eflersom del vid fastighetstaxeringen
föreligger uppgift om lomistoriek har indelningen i klasser inte vållat FTN
några svårigheler vid AFT 81. Skäl att ändra nuvarande syslem för värderingen
av tomtmark saknas. Länsstyrelsen anser att sysiemel med normaltomter bör
bibehållas.
Länsstyrelsen i Västerbottens län anför:
Enligt kommittén bör övervägas att avskaffa
klassindelningen av värdefaklorn "storiek". Som skäl för en sädan
ordning anges atl i flertalet fall tomtens storiek finns exakt angiven i FTR.
Genom ADB-beräkning av markvärdet bör inte den ändrade beräkningen medföra
något merarbete.
Kommittén strävar uppenbarligen efter att helt utjämna de
tröskeleffekter nuvarande klassindelningssystem medfört i en del fall. I detta
län ligger - utom när det gäller ett fåtal tomter - värdena under lOOOOO
kronor. 1 ett fatal fall har nuvarande ordning medfört att en begränsad
skillnad i storiek mellan i övrigt likvärdiga tomter vid en strikt tillämpning
av gällande regler inneburit en värdeskillnad på upp till 10000 kronor. Det bör
dock betonas
Prop. 1984/85:222 215
atl denna effekt är mycket ovanlig. Vid besiiimning av
slorieken pii en s. k. normallomt i ell värdeomr;ide har niimligen beakiats
inom vilkel intervall dei dominei-ande anialei småhuslomiei' ligger.
Klassindelning har därefter skeU med hänsyn härtill ibr lU! i möjligaste inän
undvika ii'öskelelTekicr.
.Med den gamla ordningen undviker man beloppsmikssigl
marginella förändringar av lomlviirdei vid smä arealftiriindringar ex vis pga
sammanläggningar, klyvningar och tillköp av tomtmark. Förslaget lill iindring
berör även en förhällandevis slor grupp laxeringsenheler nämligen de s k
andra-byggnaderna på jordbruksfasligheler. Därmed avses bostadsbyggnader som
inle behövs för jordbruksdriften och därför skall brytas ut och laxeras som
annan faslighel, 1 dessa fall mäsie en rimlig lomtareal beslämmas och åsättas
värde. Dei är med den föreslagna nyordningen inle osannolikt atl problem
uppkommer vid en exakt arealbesiämning av sädan lomimark. Med nuvarande ordning
- som visat sig fungera bra — besläms arealen oftast i inlervallel för
normaliomi eller under della.
Ell säll att hanlera iröskeleffeklcma kan vara atl ändra
den stegvisa skillnaden i värdesericn för lomimark. En förläggning av nuvarande
gräns för värdeförändring pä 5000 kronor från 40000 kronor lill lOOOOO kronor
bör på ell rimligl sätl lillgodose detla önskemal. Vid riktvärden pä lomimark
översiigande 100000 kronor börden slegvisa skillnaden i konsekvens härmed
jämfört med nuvarande ordning halveras till 10000 kronor. I exirema fall när
storieken med endast några tiolal kvadratmeter avviker frän normallomtens bör
reglerna ge utrymme för en jämkning av värdel till närmast lägre eller högre
lal i värdeserien.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför;
1 belänkandet ingår etl nytt förslag angående sället atl
ange riktvärden för tomtmark till småhus. Nu gällande klassindelningar föreslås
slopade. 1 slället övervägs en modell där markvärdet, bortsett frän
avmndningsre-geln, blir "bestämi på kronan" dvs med en noggrannhet
som inle finns vid värdering. Erfarenheterna från AFT-81 och de särskilda
faslighetstaxeringarna visar att nu gällande värderingsmodell varit ulmiirkl
bland annal mol bakgrunden av att tomtens värde till övervägande del styrs av
byggnadsrätten. Tomtstorleken har sålunda en mindre påverkan på markvärdet
varför föreslagen "kronvärdering", i högre grad än i dag, endast
kommer all accentuera problemet med jämförelse av kvadratmeterpriser på tomler,
dvs. jämförelser mellan ett med hjälp av taxeringsvärdet framräknal
kva-draimeterpris jämfört med etl förväntat försäljningspris eller verklig! inköpspris.
En ADB-mässig anpassning av nu gällande värderingsmodell torde inle medföra
några speciella svårigheler.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:
Kommittén anser att det bör övervägas att avskaffa
klassindelningen av denna värdefaktor. Klassindelningen i förening med de stora
stegen i värdeserien för tomtmark har i del praktiska laxeringsarbelel
förorsakat berättigad irritation bland fastighetsägama. Värdebestämningen kan
enligt kommittén i slället ske genom atl etl riktvärde ges för en normal,
vanlig och genomsnittligt stor tomt samt atl den marginella värdeförändringen
anges i kronor per kvm. Länsstyrelsen anser den föreslagna principen vara i
högsta grad rimlig. Tomtmarksvärdet bör dock liksom nu anpassas i en
värdeserie. Stegen bör dock minskas pä så sätt att stegen blir 5000 kronor upp
till 100000 kronor och 10000 kronor upp till 200000 kronor.
Prop. 1984/85:222 216
15.t!, t.2 Fasiighetsriiiisiiga förhiiHauden
Kommillén anser al! nuvarande klass 1 oeh klass 2 bör
sammanföras iill en klass. Vtuderelaliouen mellan den sanimanslugna klassen 1
oeh 2 och den iiuva;-;iudc klassen 3 bör vaia densamma Ibr h:ldc mark och
byggnad. '! iii den samni;uis!agna klassen fär föras endast uiöver de
sjiilvsiändiga iomierna, som redan uigör egna ftisiigheier - tcimicr som kiin
avsiyckas lil! cgiiii fasligheier. Kan fäsiigheisbildningsniyndigheien eller
annan lani-mäleripersoual eller liknande inic lämna eil klan besked om au
avstyckning kau sks skall loniien ime föras till den sammanslagna klassen,
Flera lemissinslanser avvisar komminéns förslag all
sammanföra klass 1 och klass 2. .Någi'a inslanser är också iveksamma lill
ftirfarandel <ii! inhämla besked ft-än iäsiighelsbildningsniyndighet eller
liknande om cn loml är avstyckiiingsbar eller ej, ,Andra instanser poänglciar
viklen av au reglerna ändras sä atl värdei'ing såsom avsiyckningsbar tomt
endasl kan komma ifråga om myndigheiema kan ge eu klart besked om alt
avstyckning är tillålen.
Länsstyrelsen i Örebro lan anför;
Kommittén har behandiai de faslighelsrätlsliga
förhållandena och påpekat all dessa otvivelaktigt påverkar värdel av säväl
toml som byggnad. Länsstyrelsen instämmer i detta och anser liksom kommillén
all del faslighelsrätlsliga förhållandet fortfarande skall utgöra en
värdefakior.
I belänkandet föreslås all klasserna 1 och 2 skall
sammanläggas saml atl till den sammanlagda klassen endasl får hänföras
självsländiga fasligheter och tomler som enligt fastighelsbildningsmyndighel
kan avslyckas till självsländiga fastigheter. Länsstyrelsen släller sig iveksam
till sisinämnda krav på avslyckningsbarhet. Vid 1981 ärs allmänna
fastighetstaxering och vid efterföljande särskilda laxeringar har i slor
ulslräckning bildals laxeringsenheler tillhörande klass 2. Del förhållandet
all det flnns en självsländig byggnad av någorlunda god beskaffenhel har
genomgående ansetts utgöra skäl för lillämpning av klass 2 vid värderingen.
Även länsrättens och kammarrättens domar ger uttryck för en sädan bedömning. En
ändring av synsättet skulle medföra ett slort anlal ändringar och framför allt
kommer det alt bli administrativt ohanterligt om för varje sådan taxeringsenhet
behövdes inhämtas yttrande från fastighelsbildningsmyndighelen. Enligt
länsstyrelsen bör därför i stället deflnitionen ses över och ändras. När del
gäller obebyggd tomtmark bör dock krav ställas på avslyckningsbarhet. Det
kommmer atl gälla endasl ell fålal lomier inom planlagda områden.
Länsstyrelsen i Öslergöllands län anför;
Värdefaklorn fastighelsrättsliga förhållanden har vid
lillämpningen gett upphov lill problem för FTN med gränsdragningen om
avslyckningsbarhet föreligger eller inte. I remissvaret till Fastighelstaxering
81 förordade länsstyrelsen atl med fastighelsrättsliga förhållanden borde avses
om tomtmarken utgjorde självständig faslighel eller inte. Med den av kommittén
föreslagna ulformningen kommer berörda fastighetsägare alt sträva efter att
tomtmarken uteslutande klassiflceras som ej avsiyckningsbar. Detta innebär
merarbete för LSM all infordra besked från fastighelsbildningsmyndighel om
avstyckning kan ske eller inte. Förfarandet är inle tillfredsställande dä
detta både av ägaren och fasflghetsbildningsmyndigheten kan
Prop. 1984/85:222 217
upplevas som siällningslagande iill avstyckning fö.'-e dei
prövning av ansökan om avsiyckning inlamnals. Enligi iiinssiyrelseiis
bedömning iir del inte griinsdragning mellan avsiyckad oeh avsiyckningsbar som
vallar problein Ulan den mellan avsiyckningsbar och ej avsiyckningsbar.
Kommitténs l"i)rslag all sammanföra avsiyckade och avstyckningsbuin lomier
till en klass bör därför eniigl länsstyrelsen avvisas eftersom gransdragningen
mellan avstyckningsbara oeh ej avstyckningsbara lomier kommer an kvarstå.
Länsstyrelsen i Jämllands län iinibr:
Del nuvarande sysiemel med hänsynstagande lill om lomt
lill hus pä ofri grund iir avsiyckningsbar eller ej medför ofia godtyckliga
bedömningar. Länsstyrelsen anser därför all möjlighelema bör undersökas atl
indela del fastighelsrättsliga förhällandet i endasi två klasser - självsländig
toml och ej självständig tomt med en reducering a\ byggnadsvärdet för ej
självsländig loml på grund av osäkerheien all fä lomlen avsiyckad.
Länsstyrelsen i Väslernorrlands län anför;
Belräftande värdefaklorn fasiighetsrältsliga förhållanden
för småhusenheter delar länsstyrelsen uppfattningen att ett klarläggande av
deflnitionen är nödvändigl men ifrågasätter om del är erforderiigl med den
föreslagna åtgärden atl infordra ett slags förhandsbesked om att avstyckning
kan ske. Enligt länsslyrelselsens uppfallning är del tillräckligt atl fastslå
att inom detaljplanelagl omräde skall endast tomler inom byggnadskvarter och
molsvarande anses vara avslyckningsbara. Tomter som ligger inom omräde som
inte är avsett för enskilt bebyggande t ex naturreservat bör anses som icke
avstyckningsbara medan tomter i övrigl som inle ligger inom detaljplanelagl
område eller omräde som omfattas av naturreservalsbestäm-melser och dylikt bär
kunna fömtsättas vara avstyckningsbara om de är bebyggda med småhus av
någorlunda god beskaffenhet. För den sistnämnda kategorin kan alltså den
nuvarande deflnitionen bibehållas,
Kammarrällen i Göteborg anför;
Kammarrätien kan godta atl nuvarande klass 1 och 2 för
tomter förs samman till en klass samt att värderelationen till klass 3 blir 50
procent beträffande både mark och byggnad.
Det flnns också anledning alt närmare ange vad som avses
med avsiyckningsbar toml. Vid 1981 års faslighetstaxering anses en tomt vara
avsiyckningsbar, om den är bebyggd med etl småhus av någorlunda god beskaffenhel.
Denna bestämmelse torde i det stora flertalet fall leda rätl. Kammarrätten har
emellertid en misstanke om atl bedömningen blir fel i gränsområdet mellan
avstyckningsbara och icke avstyckningsbara tomter. Detta kan ha medfört atl
tomler klassiflcerats som avstyckningsbara trots att avtyckning inte kommer atl
kunna ske. Kommittén föreslår en ny gränsdragning som innebär att loml skall
anses avsiyckningsbar endasl om lantmäleripersonal lämnar klart besked om att
tomlen kan bildas. Vid 1981 års fastighetstaxering har det visat sig vara
omöjligt att få etl utlåtande om tomts avslyckningsbarhet. Den föreslagna
bestämmelsen fömtsäler att lantmäteripersonalen i intmktion eller på annat sätt
påläggs att avge sådana yttranden. Kammarrätten motsätter sig bestämt att
lantmäterimyn-
Prop.
1984/85:222 218
dighelens yttrande ska!' vara avgörande. Vltraiidci får
ime ha aiiiian karaklär än annan uti'edninc som skall ligga till grund föi'
avgiiraudei. Dei måste f. ö. flnnas fall som iir sä uppenbara ati ii:"igo!
yiirande av lanlinäieri-myndigheien inte behövs, t.ex. dii loiiiicn ligger inom
planlagt omriide och i)vei'enssiiimnier med planen.
Kammarriitien förordar au den nuvarande griinsen meilan
iivstyckiiings-bara och icke avslyckningsbara ioinier förskjuis sä ali
allmänheien liitiare kan godta bedömningen att en lomi iii' avsiyckningsbar.
Gränsen k;in lbi'Slagsvis bestämmas sä au tomien är avsiyckningsbar. dels när
detla följer av en detaljplan, dels när den bebyggd med eu småhus
(penuiinenl-hus eller fritidshus) av så god beskaffenhel att det vaiaktigi
liimpar sig som bostad och fasiigheisbildningen inle strider mot detaljplan.
Dei är dii i försia hand standarden som skall vara avgörande och inle slorieken
eller ålde.'n. Värdegränsen sätts nu i allmänhel vid 10000 kr men värdel bör
vara högre, minst det dubbla, och kombineras med ett krav p:°i viss
sian-dardklass. En regel av detta innehåll skulle leda iill all en loml i alla
de fall då del kan vara tveksamt om den är avsiyckningsbar, hänförs den till
nuvarande klass 3,
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför;
Kommillén anseratt klasserna I (självsländig loml) och 2
(avsiyckningsbar lomt) bör sammanföras till en klass då den viirdemässiga
skillnaden endast kan hänföras till kostnaden för avsiyckning. Förslaget är väl
motiverat och bör i avsevärd grad underiälla taxeringsarbetet. Värderelationerna
mellan klasserna I och 2 och den nuvarande klassen 3 bör vara densamma för både
mark och byggnad,
Sveriges Jordägareförbund anför:
Sveriges Jordägareförbund delar
Fasligheisiaxeringskommilténs uppfattning, Pil klassindelningen av lomier lill
småhusenheter föranlett problem. Liksom Kommittén vill Sveriges
Jordägareförbund understryka vikten av att reglerna ändras, så att värdering
såsom avsiyckningsbar lomt endast kan komma ifråga om myndigheterna kan ge etl
klan besked om all avstyckning är tillåten,
Förbundel kan inte dela Kommitténs uppfattning, att
avslyckningskosi-nadema är försumbara och att det därför i värdehänseende inle
skulle föreligga någon beaktansvärd skillnad mellan å ena sidan avstyckade och
å andra sidan avstyckningsbara tomter, Avslyckningskostnadema kan många gånger
vara betydande i förhällande till lomtvärdet,
15,6,1.3 Speciell belägenhet
Kommittén anser att del bör övervägas att införa fler
belägenhetsklasser än vid AFT 81. Av olika skäl, bl.a. hänsyn till
ADB-anpassning och flexibilitet, synes det då lämpligast om klasserna uttrycks
i % av riktvärdet för tomt med normal belägenhet.
Några remissinstanser är tveksamma till att antalet
belägenhetsklasser skall utvidgas. Några instanser anser att klassema inte
skall utvidgas om någon anser att belägenhetsklassiflceringen bör utredas
ytteriigare.
Prop.
1984,/85: 222 219
Länssryrdsen i Jämtlands län anför;
!3cli!ge.iheisklassiflceriugen bör ocksä uti'edas
ytterligare. KommiUéns åsikl all flei' belägeulietsklasser bör överviigas kan i
ocli lor sig vitsordas för att därigenom fånga upp de pålagliga skillnader i
marknadsväiden som fakliskl belagenhei kan medföra. Hur detla skall kunna
fungera utan fasligheisiaxeringsnämndernas lokiilkiinnedom kan ifrägiisälias.
.Att göra nägon form av invenlering i samband med att riktvärdckanan
uppriiiias iir knappasl realistiskt älminslone ime i ell liin med sä mänga
sjöar och vattendrag som Jämllands län. En första ioruisäiining för att kunna
bedöma belägenheten torde emellerlid vara att fastigheten kan lokaliseras
vilket har inneburil stora svårigheler i del nuvarande sysiemel trols FIN;s
lokai-kiinnedom. Det lär bli än väire i del föreslagna systemet. Deklaralionen
bör däiför omfalla en ulföriig "liigesbesknvning" för fastigheten —
gärna med en kartkopia eller beskrivning av belägenheien i förhållande lill
exempelvis kyrka, viigkorsning, vaitendrag eller annat tydligt kännemärke.
Länsstyrelsen i Örebro län anför:
Kommittén förordar ail, dä riklvärdekarta för lomimark
upprällas, del skall åligga den som gör indelning i värdeomräden och som
besiämmer grundema för riktvärdena all uireda och ange vilka tomler som skall
anses ha speciell belägenhet. Länsstyrelsen anser inte en sådan ordning möjlig.
En noggrann inventering av fastigheiernas belägenhet fordrar nämligen i
flerlalel fall atl man besiktigar desamma.
Kammarrätten i Göleborg anför;
Med speciell belägenhet avses enligt 12 kap 3§
faslighelstaxeringslagen tomtmarkens läge inom värdeomrädel. Vid 1981 ärs
allmänna fastighelstaxering har denna värdefaktor varit delad i
"strand" och "ej strand". Enligt kommillén bör man överväga
att införa flera belägenhelsklasser, att uttrycka klasserna i procent av
riktvärdet för normal belägenhet saml atl på riktvärdekartan ange vilka tomter
som skall anses ha en speciell belägenhet. Kammarrätten vill emellertid
ifrågasätta om inte fler belägenhelsklasser än de som nu flnns i alllför hög
grad kommer att minska möjligheterna atl ta hänsyn till vad som gäller i det
enskilda fallel. Anges del på riktvärdekartan atl en tomt har en sädan speciell
belägenhet, måste delta kunna omprövas i besvärsprocessen. En sådan egenskap
som sjöutsikl är för övrigt obeständig och beroende av vegetationsförändringar
och nybebyggelse. Det kan också diskuteras hur mycket sjö som skall kunna
iaktlas från tomten för att kravet på sjöutsikl skall vara uppfyllt.
Länsstyrelsen i Väslerboliens län anför:
När det gälier denna faktor har kommittén ansett det
lämpligt att införa flera belägenhetsklasser och att dessa uttrycks i procent
av riktvärdet för tomt med normal belägenhet. Länsstyrelsen ifrågasätter den
förstnämnda delen av förslaget.
Belägenhet vid strand föreslås sålunda indelas i inte
mindre än fem klasser nämligen
-
strandtomt
saltsjön
-
strandtomt
insjö
Prop.
1984/85:222 220
-
slraudnära -i-
.sjöutsikl
-
sjöuisikt
-
s!raiidnäi'a
Försiagei föruisäiler an den som gör indelningen i
viirdeomi-äde och som besiämmer grunderna för rikl värden skall uireda och ange
vilka lomier som skall lillhöra respeklive klass.
Länssiyrelsen anser att den föreslagnii ulökade klassiudeliiiugen
sannolik! letler lill - jämlbrt med AFT 8! - nya gränsdragnings-och
definitionsproblem. Del är ocksä iveksaml om del ur värdemässig synpunki är
inoiiverai med en sädan deialji-eglering. Tänkbara effekler av en sädan
redovisas i följande exempel.
Vid Nommjöle ca 2,5 mil söder om Umeå ligger ule vid
kusten ell atlraktivi fritidshusområde, Rikivärdei för lomt av normal storiek
(I 000-3000 kvm) och noi-mal belägenhet fastslälldes vid .AFT 81 lill 20000 kronor.
För lomt med egen strand besiiimdes värdet till 35 000 kronor.
Av kommillén föreslagen klassindelning och värderelationer
skulle ge följande effekl på loml i della område
-
slrandlomi
salisjön 20000 + I (K) % = 40000 kr
-
slrandlomi
insjö 20000 -\- 80 % = 36000 kr
-
strandnära -)-
sjöutsikl 20000 -i- 60 % = 32000 kr
-
sjöutsikl 20000 -i- 40 % = 28000 kr
-
strandnära 20000 -i- 20 % = 24000 kr
Avmndning nedål till jämna 5 resp 10000-tal kronor bör därefler ske.
Den värdemässiga effekten av jusiering för strandnära läge
resp sjöutsikt kvarstår därvid endasl för sistnämnda förhållande och är därtill
ytterst marginell.
,Aven om högre riktvärden tillämpas i andra delar av
landel kan detta inle anses motivera här föreslagen ulökning av klassindelning.
Länsstyrelsen anser att denna bör begränsas till slandloml saltsjön,
slrandlomi insjö och strandnära med eller utan sjöutsikl.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:
Enligt kommiltéförslagel övervägs införande av flera
belägenhetsklasser samtidigt som man eftersträvar förenklingar i den på sätl
och vis schablonmässiga värderingen. Ett ytteriigare införande av
belägenhelsklasser kommer enligl länsstyrelsens uppfattning enbari att leda
flll ytteriigare oönskade bedömningsdiskussioner och problem. I beiänkandei
redovisas t. ex. för belägenhetsklassen sjö 5 stycken olika belägenhetsklasser
fömtom normalvärdet. Utöver dessa tillkommer bedömningar i del fall fråga är
lom attrakflv eller mindre attraktiv strand.
Länsstyrelsen anser därför alt anlalel belägenhelsklasser
bör minimeras och att i stället, som kommittén också angivit, vid indelning av
värdeområden på kartan markera vilka tomter som skall anses ha speciell
belägenhet inom området. Därvid bör förslag till klassificering lämnas. En
sådan mer noggrann inventering av fastigheternas belägenhet medverkar dessutom,
enligt länsstyrelsens uppfattning, lill alt riktvärdeområdenas sloriek kan
ökas, något som är önskvärt med hänsyn till den många gånger begränsade
tillgången på ortspriser. Många potentiella irritationsmoment skulle därvid
även kunna undvikas.
Prop. 1984/85:222 221
Länssryrdsen i Malmöhus län amör;
Kommitlcn finner au då cn riktvardekaria för lomimark
uppriiiias bör del åligga den som gör indeiiiingen i väideomiåden och som
besiämmer grundei'n:i för likiviirdena all utreda och ange vilka lomier som
skali anses ha speciell beliigenhei inom viirdeomrädei och liimna förslag lil!
klassificering i della avseende. Lånssiyrelsen finner föislaget välgrundai och
bör i viisenilig grad underlätta del följande laxeringsarbelel. Däremoi bör
delta inic medföra ;iti väi'deområdenas storiek skall kunna ökas för ali få ett
slörre orisprisunderlag. Tvärtom bör riklvärdeområdetias storiek kunna
göi"us mindre och mera delaljerad och beakta prisbilden inom likarlade
grupphusområden. Fastighetsägare inom grupphusouiräden, som vid indelningen i
väideomrfiden inle särskiljls lil! egel värdeomi"äde, har i efterhand på
grund av bestämmelsen i FTL 7 kap7S inle haft praklisk möjlighei atl besvära
sig över liklvärdel inom "sitt" omräde,
Läns.sryrdsen i Skaraborgs län anför:
Fasiigheislaxeringskommiilén har i sill belänkande
föreslagil en klassindelning av fastigheter efter speciella belägenheier och
hur dessa belagen-heler skall påverka värderingen. Indelningen är visserligen
bara upplagen som exempel men den saknar flera vanligen förekommande
värdepäver-kande fakiorer som bl, a, buller från flygplats, störningar frän 1.
ex. induslri etc. Länsstyrelsen anser att en belägenhelskalalog, om sådan ska
upprättas, måste bli mycket långtgående.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför;
Länsstyrelsen ifrågasätter kommilléns uppfallning alt det
bör övervägas atl införa fler belägenhelsklasser med hänsyn till svårigheten
med bedömningen av belägenheten. Om trots del fler belägenhelsklasser
tillskapas bör klara definitioner krävas av belägenhetsklasserna och en verbal
beskrivning göras som anger fastighetens speciella belägenhet inom värdeområdet.
15.6.2 Byggnadsvärde 15.6.2.I Sloriek
Kommiitén anser det angeläget med förändringar säväl vad
avser klassificeringen av utrymmen som vad avser mätregler så atl värdearean
för småhus kan mätas som summan av den primära bmksarean och viss del av den
sekundära bruksärean.
Länsstyrelsen i Jämtlands län anför:
Även storleksklassificeringen mäste utredas. Här har
kommittén berört vissa länkbara förenklingar. Till dessa kan läggas behovel av
att även i bostadsytan beakta källamtrymmen i moderna hus, där isolering,
vägg-och golvbeklädnad ger karaktär av bostadsyta.
Länsstyrelsen i Örebro län anför;
Mätreglema för att bestämma storieksklassen för småhus vid
1981 års allmänna fastighetstaxering var krångliga att förstå och svåra all
lillämpa.
Prop.
1984./85: 222 222
Liinsslyrelsen iir av den upptäilniiigen all när dei
gäller hyggnadsyla. bosiadsyia och biulrymmesyia beriikningsgruiiderna skal!
anknvta till Svensk Siandai'd. eftersom bl.a. husfabrikanler m.fl. tilliimpai'
dessa regler. De uppgifier som kommer au lillloras
fastigheisiaxei'ings!'egistrei genom byggiiadsiiiimnderiia lorde även vara
bei'iiknade efter Svensk Slandard.
Länsstyreisen i Öslergöllands län anför;
Miilreglernii har vid .AFT 81 varit krångliga oeh svära
aii tillämpa. Länsstyrelsen förordar en förenkling. Del bör inle vara nägol
krav au mälreglerna är knulna lill Svensk Slandard, efiersom denna är anpassad
till nyproducerade hus. Problem uppslår vid målning av äldre hus, Liinsslyrelsen
förordar ell speciellt mätbegrepp Ibr fasiigheisiaxeringen som är anpassal for
uppmäining av både nya och gamla byggnader.
15,6.2,2 -Ålder
1 betiinkandel framförs all reglerna för bestämning av
värdeärei bör ta sikle pä husstommens ålder i slörre utsträckning än hitlills
och i nu gällande regier. Vid den bedömningen bör också vägas in fel som kan
vidlåda husel, säsom fukl- och mögelskador, byggfel och radonpäverkan,
Länssryrdsen i Jämtlands län anför;
Aldersklassiflceringen har inte utsatts för samma kriiik
som exempelvis standardfrågorna. Problemen har emellertid inte varit mindre,
Fastighetsägama har inle förstått klassens konstruktion med värdeår grundat på
nybyggnadsår och ombyggnadsår. Det har också varil svårt - ibland omöjligt på
grund av överlåtelser - att fa in uppgifter om till- och ombyggnad. Nämnderna
har också haft svårigheter atl bedöma vad som är ombyggnad resp reparation och
underhåll. Om begreppen ny-, till- och ombyggnad skall anknyta till
inkomsttaxeringens definiiion av begreppen med ytterligt svårtillämpliga regler
och vacklande rättspraxis, föreslår länsstyrelsen en total omarbetning av
värdefaklorn, kanske mer än fldigare relaterad till lånebilden än till
byggnadens fysiska beskaffenhel,
Länssryrdsen i Örebro län anför;
Kommittén föreslår att husstommens ålder i större
utsträckning än hittills skall beaktas vid bestämmande av byggnadens värdeår.
Länsstyrelsen kan konstatera atl såväl när ombyggnadskostnader ligger lill gmnd
för bestämmande av värdeår som när uppgift om ombyggnadskostnad saknas och
flyttning i ålder sker med hänsyn lill redovisade standard poäng, tar
tabellvärdet för lite hänsyn flll stommens ålder och skick. Tabellerna bör
därför utformas med beaktande härav. I anvisningar bör vidare klart anges när
flyttning i värdeår skall ske på gmnd av redovisad standard.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför:
Vid bedömning av värdeåret för en byggnad föreslår
kommiitén atl fel som kan vidlåda huset, såsom fmkl- och mögelskador, byggfel
och radonpäverkan också skall vägas in. Enligt länsstyrelsens mening skall
ovan
niimnda fei. soir: innebär ati markiiadsviirdei påverkas,
beaktas genom jusieiing lör säregel förhållande. Fiirskigei avvisas då skäl
sakniis ali ft ängä nuvarande jusleringsmöjlighe!,
15,6.2.3 Slandard
Konimittén anser iiil slandarden vid laxeringen av
sniähusenhei även forlsiittningsvis bör beaklas med ulgångspunkl fräu eu
"iiidiciebevisiiing". Frågorna i deklaraiiousblanketien om
lakmaicrial, golvmaierial, sanitel, köksinredning, badmmsinredning,
ivättulrustning, öppen spis och bastu bör utgå eller omai'beias,
Klassiflceriiigeu bör i stället ske moi bakgrund av en verbal beskrivning av
standarden. Pöiingsäitiiingen bör ftnnas kvar men endasi ha vägledande
belydelse.
Flerlalel remissinslanser insiämmei' i kommilléns
uppfaUning att standarden bör beslämmas efler en verbal beskrivning och all
ulformningen av standardfrågorna i deklarationsblanketten bör omarbelas.
Länsstyrelsen i Jämllands län anför;
Om indiciebevisningen skall behållas vid bedömning av
slandard är del nödvändigt, som kommittén ocksä föreslär, alt flera av frågorna
ulgär eller omarbelas. Del får inte förekomma odeflnierade begrepp som
"varmbonad", "enbari duschrum" och
"lorkmöjlighel". Kommitténs förslag all klassificera slandarden
utifrån en verbal beskrivning fungerade bra vid 1975 års taxering, I det
föreslagna systemet där lokalkännedomen inte finns med torde en sädan ordning
inle vara möjlig. All därvid i slällei förlila sig på besiklningar kan inte
anses realisliskl.
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför;
Kommitténs förslag till en återgång med en verbal
beskrivning av småhusens slandard flnner länsstyrelsen tillfredsställande. En
verbal beskrivning bör dock enligt länsstyrelsens mening medföra alt
fasiighelsågaren för denna bedömnings skull måsle lämna en standardbeskrivning
av sin faslighel även i de delar som inte omfattas av vissa myndigheters
faktainsamling enligt avsnittet 5.3,3, Det kan i detla sammanhang ifrågasättas
hur sådana uppgifler skall komma den granskande myndigheten tillhanda ulan
faslighelsdeklaration från fastighetsägaren.
Länsstyrelsen i Örebro län anför;
Kommittén ultalar atl siandardklassificeringen skall ske
mol bakgmnd av en verbal beskrivning, Poängsällningen bör flnnas kvar men
endasl ha vägledande belydelse. Länsstyrelsen förordar en sådan lösning, men
vill framhålla att det fordras en mera varierad och heltäckande beskrivning av
olika fall än den som fanns vid 1975 ärs allmänna faslighelsiaxering.
Länsstyrelsen i Östergötlands län anför;
Länsstyrelsen har tidigare ifrågasatt del lämpliga i att
använda ett renodlat poängberäkningssystem för atl bestämma slandardklassen.
Länsstyrelsen förordade i remissvaret till Faslighetstaxering 81 både
poängberäkning
Prop.
1984/85:222 224
och verbal beskrivning som vid 1975 års taxering. Den
verbala beskrivningen föreslogs dä som hjälpmedel för kontroll av
poängberäkningsmeio-dcn. vilkel även i dag flirefaller vara det raiionellasie
föriäi'andei. Länssiyrelsen instämmer i kommitténs uppfattning au ulformningen
av siandard-frägorna efler ulvärdering bör oniiirbcias.
Länsrätten i Stockholms län anför:
Beiräffande siandardklassiflceringcn av byggnad finner
kommittén au den nuvarande ordningen bör kvarstå, sedan vissa kritiserade
frågor utgått eller omarbciais. Kommillén finner vidare atl del viisentliga
felet 1981 varil atl poängen ensamma styrt bestämmandet av siandardklass. Om
man vid besiktning flnner all poiingsäiiningen visserligen är riklig men inle
leder till korreki siandardklass för byggnaden bör man cj hindras alt frångå
poängsiiitningen och därvid åierföra sig till en verbal beskrivning av slandarden
på säll som skedde vid 1975 års allmänna fastighetstaxering. Länsrätten
tilläler sig frågan vad kommillén i exemplet avser med ordel korreki för
Slandardklassen, om inle detta manifesteras i summa indikerade slandardpoäng?
En verbal beskrivning ger alltför lätl utrymme för godtycke. En melod med väl
valda standardpoäng rymmer sjiilvfallel ej heller den absoluta sanningen om
byggnadens värde men della beror av problemställningens svårlösta natur. Den
nuvarande ordningen har uppenbariigen den fördelen all den med sin matematiska
uppbyggand är väsentligl mera lättsmält för fastighetsägaren.
Sveriges Trahusfabrikers Riksförbund anför:
Det finns inga starkt vägande skäl till att låta skatten
på ett egel småhus bli beroende av om kökel har frysskåp och träluckor, om
badrummet har bidé och färgat kakel, om det finns bastu, om utcplatsen har
öppen spis och bassäng m.fl. ofta rent löjeväckande s.k. värdefaktorer, som
alltefter modets växlingar förekommit i fastighetstaxeringarnas blanketter.
Sådana oväsentliga detaljer har ofta letl lill atl praktiskt taget likvärdiga
hus i samma område beskattats olika.
Utrustning, ytskikt och liknande detaljer är visserligen
infogade i fastigheten, men måste på gmnd av deras begränsade livslängd och
ofta obefintliga andrahandsvärde betraktas som prival konsumlion, jämförbar med
möbler och annat personligt lösöre. Det är inle ovanligi alt en ny ägare till
ett småhus kasserar inredningar, fyller igen simbassänger osv, utan hänsyn till
all husets tidigare ägare betalat myckel pengar för att skaffa dem. Vid
nyproduktion är det av liknande anledning vanligt att fastighetsägarens tillval
av utrustning och ytskikt utöver grundstandarden ofta ligger utanför den
ordinarie kalkylen och t, ex, lämnas utan avseende vid bedömningen av
produkflonskostnaden i samband med ansökan om statligt bostadslån.
15.7 Hyreshusenheter
Enligt kommitténs mening finns anledning all överväga om
inle marknaden för mindre hyreshusenheter genom del stora antalet
försäljningar fäll en för stor genomslagskraft vid värderingen av de stora
bostadshyreshusen. En möjlighel att råda bot på ett sådant förhållande anses
vara att
Prop.
1984/85:222 225
Ulforma H-tiibellerna sä att de för stora olijeki i
samlligii labeller ger samma laxeriiigsvärdeii eller i van fali inie lika
siOi'a procenluella skillnader sorn för de sni:i objeklen. En iiniuin iindring
som kan ifrägiisäitas ar om inte de hyi-eshusenheier s(>m iill sui allia
slörsia del besläi' av lokalei' böi taxeras efler en siirskild H-tabelt.
Kaniinarrätlcii i Göleborg anför;
Kammarriiilen har prövai cll inie ringa iiiual mäl som
gälll hyreshus. Kammmarriitlen har gjort den eriärenhcteii att mänga
hyieshuscnhetcr blivit fiir högl laxererade. Deua giillei ftamför alli stora
hyreshus som innehäliei huvudsakligen lokaler. .Anledningen till överiaxeringen
lorde i försia hand vara att H-labcllema är anpassade lill smä hyreshus med
bosläder. Kamman-aiten anser därför all H-labellerna bör fä en ulformning som
tar hänsyn lill husens slorlek och beaklar skillnaden mellan hyreshus med
lägenheler och hyreshus med lokaler.
De fel som berolt pä labellernas konsimklion har
acceniuerals av all värderingshyror anvisals utan all del funnits någon
egentlig analys av hyresmarknaden för lokaler. Vidare har i ston sell samma
hyror använls för ell hell län trols att hyresmarknaden för lokaler varil helt
olika i olika delar av länet. Fel har ocksä uppkommil på del sättet att
anvisningshyrorna i några län avsell kvadratmeter primär burksarea som inle
kan fastställas för andra hyreshus än de som huvudsakligen består av bostäder.
Systemet för taxering av hyreshus bör underkastas en ny
och noggrann granskning.
Länssiyrelsen i Örebro län anför;
Kommittén föreslär att del vid taxering av hyreshusenheter
införs olika labeller för taxering av bostäder och lokaler. Länsstyrelsen är
positiv till detta förslag.
Vid 1981 års allmänna fastighetstaxering kom mindre
hyreshus med tre till fyra lägenheter att erhålla förhållandevis låga värden
jämfört med molsvarande småhus med en till två lägenheter. H-tabellerna bör
därför ändras så alt denna omotiverade skillnad undanröjs.
15.8 Industrienheter
Enligl kommittén har del visal sig att bundenheten till
produktionskostnadsmetoden särskilt för äldre industribyggnader med begränsade
användningsmöjligheter inte varit problemfri. 1 framtiden bör därför övervägas
att ge en större möjlighet att vid värderingen välja den värderingsmetod som
ger den säkraste uppskattningen av marknadsvärdet.
Kammarrätten i Göleborg anför:
Även beiräffande industrienheter har kammarrätten den
uppfattningen att en betydande feltaxering skett. Detta gäller särskilt de
mycket stora industribyggnaderna som visserligen inte kan anses
"skräddarsydda" men som har så stora likheter med en
"skräddarsydd" industribyggnad att en värdering enligt
avkastningsmetoden inte ger ett rättvisande resultat. 15 Riksdagen 1984185. 1
saml. Nr 222
Prop.
1984/85:222 226
Kammarriiiteii h;ir emelleriid inie lillriicklig
ei'farenhet för att med säkerhet kunuii ange vilka iindringar som bcir \'idias
i i'egelsysieinel. En lösning som kau iiiiikas är an ulgä frän olika
hyresnivåer beroende pä lokalernas storlek. Viirderingsreglerna bör ses över.
Länssiyrelsen i Malmöhus län anibi':
Som kommittén ocksä iioiei'al fiar liinsslyrelsen funnil
de nya värderingsreglerna, särskili avkasiningsmelodcn, goda. Talrika
besiklningar av indusuiftisiighcier i sambaud med besvärsarbeiei hai' dock
visat au ålskilliga indusirifasligheier blivil i hög grad felvärderade irots
all väidefakto-rerna varit korrekta. Taxeringen av industrifastigheter kräver
dock enligi länsstyi-clsens mening kännedom um objekici ocb/eller ati
viirdefakiom standard omarbelas. Länsstyrelsen förulsäller all
värderingsmodellema för iuduslrifasiighel ses över inför avslämningen.
Länsstyrelsen i Örebro liin anför;
Vad gäller värdering av industrifastigheter vill
länsstyrelsen framhålla alt vid laxering av lagerbyggnader del visa! sig vara
otillräckligt med Ire standardklasser. Skillnaderna i labellerna över
värderingshyror har blivil alllför stor mellan enkel och normal slandard samt
normal och högklassig slandard. Länsstyrelsen anser därför att det i vart fall
bör flnnas fem standardklasser vid bestämmande av värderingshyra för
lagerbyggnader,
Samfundel för faslighelsvärdering anför:
Emellertid vill Samfundet peka på behovel av en
utvärdering av hur de nya värderingsreglema för industrienheler utlällil.
Taxeringsnivän synes visseriigen generellt sett ha blivit lillfredsställande.
Del bör dock utredas hur ulfallet blivit för olika typer av
industrifastigheter, Samfundel har exempelvis erfarii alt enkla
industribyggnader tenderat atl bli för högl taxerade. Detta torde bl a bero på
all anlalet standardklasser för lagerlokaler varit för få.
15.9 Lantbruksenheter
15.9.1 Åkermark och betesmark
Kommiitén påpekar all fömtsätiningarna att beslämma
marknadsvärden för lantbmksenheterna förbättrats då lanlbruksnämnderna numera
ulövar en eftektiv priskontroll. Målsättningen för värdering av åkermark och
betesmark bör vara att den skall överensstämma så mycket som möjligl med den
värdering som lantbmksnämnderna gör i sin priskontrollerande verksamhet,
LänssO'rdsen i Malmöhus län anför:
Värdering av den produktiva marken på lantbmk kräver
enligl länsstyrelsens uppfattning sådan specialistkompetens som rimligtvis
inte kommer att finnas hos den granskande myndigheten. Kommitténs förslag att
värderingen bör ske utifrån den av lantbmksnämndema vedertagna klassificeringen
finner länsstyrelsen positivi och bör utredas vidare.
Prop.
1984/85:222 227
Lanlhrukssiyrdscn auför:
Viirdei'ing av lantbruksfiisligheier loiesläs ske efter i
slon sell siimma principer scmu iidigai'e.
Mrdsäiuiingeu bci]'an'<iiide viirderingen a\' äkei'-mark, betesmark och
ekonomibyggnadei' bör vaia au den ska!! överens-siiimma så myckel som möjlig;
med deii viirdering som lantbriiksiiiimn-derna göi' vid sin
priskonii'(iller:inde \'erksamhci. Kommiuén pekar ocksä pii vissa lekniska
modifieringar.
Styrelsen ansluier sig lill kommitténs iaiikegång;tr, men
vill samiidigi peka pä au vissa problem kan uppkomma vid viirdering av
bostadshus på lanlbruksfasligheler. Genom omräkniiigar mellan tvä
avståmningslillfällcn kan värdena av bosladshus pä lanlbruksenhelerna komma alt
ulvecklas pä ett annal säii än för småhus i allmiinhel.
1 del lillämpade värderingsföriäi-andei med beräkning av
de olika delvärdena var för sig, ligger en risk all summan av delarna blir högi"e
än värdet av fasiigheien skulle bli om den värderades som helhet. Vid
framtagningen av värderingsgmnderna för lanlbruksverkels värderingsmodell ingår
en viss kontroll alt delvärdenas summa inte översiiger helhelsvärdei. För atl
della värde inle skall överskridas har i lantbruksnämndernas modell bland annal
värdel av bostadshus måst reduceras nägol i förhållande till marknadsvärdet på
motsvarande småhus på annan faslighet. Det innebär atl värderingen av
bostadshus på lantbruksfaslighei bör ske med hänsyn lill all de utgör del i en
rörelse, där fastigheten har en dominerande belydelse. Värdel av bostadshus på
lantbruksenhet påverkas därför inte av speciell belägenhet som närhet till sjö
eller strand saml lomtsiorlek så som fallel är med småhus på annan faslighel.
Styrelsen anser att problem av denna typ måsle beaktas vid
utformningen av värderingsförfarandei vid fastighetstaxering.
Lanlhruksstyrelsen anför vidare:
Brister i värderingsmetodiken kan däremoi avhjälpas endast
i samband med avstiimning. Som redan omnämnts innebär de riktlinjer som gäller
för prisprövning enligt jordforvärvslagen, och som också i övrigt gälier vid
faslighelsvärdering inom lanlbmksverkel, att värdel av jordbruksfaslighel skall
beslämmas främst med hänsyn till fastighetens avkaslning.
Detta medför atl värdenivän för jordbruksfastigheter är
avkaslningsan-knulen. Jordförvärvslagens regler begränsar också köparkretsens
storiek och påverkar värdenivån så att någon, i sirikt teoretisk bemärkelse
definierad marknadsvärdenivå för jordbmksfastigheler knappasl kan särskiljas.
Enligl styrelsens mening medför inte dessa förhällanden
atl den grundläggande ulformningen av de värderingsmodeller som lillämpas vid
1981 års AFT behöver ändras. Styrelsen anser därför all nuvarande värderingsmetoder
för lantbmk i princip kan behållas tills vidare.
SCB anför:
Den definition av ägoslagsindelning som låg till gmnd för
1981 års allmänna fastighetstaxering följer den standard för
ägoslagsklassificering av mark för jordbmk och skogsbmk, som fastställts av SCB
(MIS 1981; 4). Det är för användningen av FTR för skilda ändamål därför viktigt
att denna ägoslagsindelning med deflnitioner inte ändras och att
tillämpningsanvisningar och dyl anknyter till denna standard.
Prop.
1984/85:222 228
Sveriges Jordägareförhioid anför;
För lanlbruksenhelerna mäsie man övergå till en sysiem med
avkaslningsvärdering. Beii'iifliinde de föruisiiliningar som giiller för
laxeringen ;iv lanlbruksenhelerna och siim gcir ali man bör övei"gä lill
avkasiningsviirdc-ring vill Förbundel framhålla ftiljiinde.
Marknaden
Marknaden fbr jordbruksfasligheler skiljer sig i
grundläggande avseenden frän vad som giiller för andiii slag av fasligheler.
Sålunda är tillgängen p."i jordbiuks- och skogsmark en gäng fcir alla
given. Ökad eflerfrågan kan föranleda högre priser pä miirken, men ej - säsom
i. ex, ifråga om småhus eller hyreshus - en ökad produklion av den eficriVågade
nyiiigheien och en därav följande siabilisering a\' prisnivån. Även siarkt
stegrade priser föranleder endasi marginella ökningar av utbudet av jord och
skog. För de flesla lantbrukare är det av mänga skäl ej realisliskl atl sälja
förelaget för all övergå lill annan verksamhel, även om fasiighelspriserna
skulle bli myckel höga.
En myckel ringa del av jorden och skogen i Sverige
omsattes på den öppna marknaden, enligl uppgifl åriigen endasl ca 1 % av
marken. Den enskilt ägda jorden och skogen byier till alldeles övervägande
delen ej ägare genom försäljning på öppna marknaden, ulan genom arv och gåva
eller försäljning inom familjen. Av den ringa del som omsattes på allmänna
marknaden utgöres en slor del av tUlskotisförvärv av mark för sammanläggning
med andra bmkningsenheter. Marginella efiekler gör, all köpama i sädana fall
kan betala myckel höga priser. Vid faslighelstaxeringen är däremot fråga om att
åsatta taxeringsvärden för befinfliga brukningsenheler. Förvärv av skogsmark
på öppna marknaden har ofta närmast karaktären av köp av roiposter med därav
följande orealistiskt höga priser utan förankring i de förhållanden, som måste
vara bestämmande för ett uthålligt skogsbmk på bmkningsenheter -
taxeringsenheter i allmänhet. Liknande synpunkter gäller för förvärv genom
fastighetsreglering. Speciella skatteregler och marginella effekter har gjort,
att man här kunnal betala priser som är orealistiskt höga för uthålligt
skogsbmk på hela bmkningsenheter.
Av 1971 års fasflghetstaxeringsutrednings betänkande, SÖU
1973:4, tabell 3, sid 418, framgår, att i landets sammanlagi 24 län hade sålts
endast 79 jordbruksfastigheter med en åkerareal av 31 ha och däröver. Av jordbmksfastigheler
med över IOO ha åker hade endast 7 st försålts. Av de på marknaden omsatta,
bebyggda fastighelema med en areal understigande 31 ha åker torde
förhållandevis mycket stor del av köpeskillingen kunna hänföras till på
fastigheten befinllig bostadsbyggnad med flllhörande tomt. Av de försålda
fastigheterna med en åkerareal större än 31 ha torde få fastigheter ha varit
obebyggda - vilket ju är en fömtsättning för att man skall kunna få fram ett
marknadsvärde på obebyggd åkermark. Bland de mindre fastigheterna torde däremoi
oftare förekomma att jorden och skogen avstyckas i samband med försäljningen
för att såsom med höga priser betald tillskottsmark läggas till andra,
bestående driftsenheter. Ovannämnda förhållanden gäller även för dagens
fastighetsmarknad.
Även på efterfrågesidan företer marknaden för
jordbruksfastigheter mycket speciella drag. Som köpare uppträder kommuner,
landsting och staten, kyrkan, stiftelser, aktiebolag och andra juridiska
personer, som ifråga om de ekonomiska fömtsättningama och beskattningen
konkurterar
Prop.
1984/85: 222 229
om och innehar jord och skog på lieli andra och vida
fördelaktigare villkor ■im vad som gäller för lanibmkarc i allmiinhel.
Dessa kaiegorier kan därföi' beiala belydligl högre priser iin vanliga
lambrukare. .-Även ."im dessa förvärv' absolu! seii skulle ha
förhällandevis ringa om.faniiing, har de en avgcirande belydelse för
prisbildningen pii den myckel speciella marknad som dei hiii' är fräga om. Det
är i. ex. uppenbari. alt eu bortibi! av de 500 miljoner kronor till
subvenlioneiad riinia som Domäiiverkei under senare är disponerai för inköp av
skogsmark skulle ha medfört en avsevärt lägre oeh, med hiinsyn till
skogsbrukets lönsamhel. rimligare prisnivå för skogsmarken.
Ell annal speciellt problem erbjuder del allmännas
ivångsförvärv och förvärv av jordbruksfasligheler under hol om iväng. Genom
dessa förvärv av mark som pä olika säu avses exploateras, elableras cn i
förhållande till jordbiuksfasligheier i allmänhel konsilai hög prisnivå, som
yllerligare snedvrides genom alt säljarna tvingas anskaffa
ersällningsfasligheier för alt fä uppskov med realisaiionsvinsibeskatiningen.
Fastigheiemas beskaffenhel
Jordbruksfastigheterna - lantbruksenheterna - är
sinsemellan mycket olika lill sina egenskaper. Ingen taxeringsenhet är den
andra lik. Skillnaderna i egenskaper är ej blott myckel stora utan hänför sig
även i hög grad till egenskaper och kombinationer av egenskaper som är svåra
atl syslemaliskl kvanlifiera, såsom t, ex, jordarter, arrondering, storlek,
förekomsten av bmkningshinder. klimat, läge, bebyggelse m.m. Lantbmksenheierna
skiljer sig härpå ett avgörande sätt frän t.ex. småhusen, där varialionerna är
mycket mindre och där del är lättare att systematiskt beräkna hur olika
egenskaper påverkar värdet.
Marknadsvärde, avkastningsvärde
Sammanfattningsvis kan konstaleras, att den principielll
rikliga tanken om en marknadsvärdering på grundval av köpeskillingsstaiislik
inte gått att tillämpa i praktiken vid taxeringen av lantbruksenheter.
Faktiskt förhåller det sig så, alt det inom varje
värdeområde för taxering av jordbruksfastigheter endast i undantagsfall
förelegal försäljningar på öppna marknaden av fastigheter, som lill sina
egenskaper och beiräffande värderingssituationen i övrigt liknat de
taxeringsenheter som varit föremål för taxering, TUlgången på relevant
jämförelsematerial för en marknadsvärdering av lantbruksenheter har varit hell
olillräcklig. Beiräffande någol större egendomar har nästan aldrig funnils någon
jämförbar försäljning.
Konsekvensen av atl förutsättningarna för en
marknadsvärdering av lantbmksenheter skiljer sig pä ell avgörande sätt från vad
som gäller för andra slag av fastigheter måste bli, alt laxeringen av
lantbruksenheier bör baseras på ett avkastningsvärde i stället för etl på
köpeskillingsstaiislik gmndat marknadsvärde, Åsätlande av ett avkastningsvärde
bör ej innebära några större värderingstekniska problem jämförl med nuvarande
system, Meloder för avkastningsvärdering kommer redan till användning vid
prövning av förvärvstillständ enligt Jordförvärvslagen, En avkastningsvärdering
bör ej hindra, att man vid värderingen även använder sig av köpeskillingsstatistik,
i den mån relevant sådan verkligen finnes lillgängl: Statistiken över släktförvärv
kan därvid komma till användning. De köp. l- killingar,
som betalas vid släktförväven står normalt i överensstämmelse med den
förväntade långsiktiga avkastningen och avser vanligen förvärv av hela
taxeringsenheter,
16 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 222
Prop.
1984/85:222 230
Skälen för an övei gä iill en avkastiiingsvärdering för
lanlbruksenheter iir sä myckel starkare som dei för lanibruksenhelerna iill
skillnad nioi andra fastighe!skategorier numerii gälier prisreglering bäde fcir
nyiijanderiins-uppliilelser och köpeskiiiiiigar. Dessa ganskii nyligen
genomförda ändringar i joidlbrvärvs- och aneiidelagsiiftningen liar helt
uiidanrciji förulsiiil-ningama för au förankra fasUgheistaxeringeii av
lanibnjksenlieier i prisbildningen på cn fuiigciaude fasiighclsniarknad,
Säi'skili Oi-inilig ler sig den nu lilliimpade
marknadsviirdciiugeii i vad awser Hiarrcnderadc fasligheier. Det numera
förstärkta besitiiiingsskyddet för jordbmksarrendaiorer innebär, au del i
prakliken oflasl blir omöjligl föi' fastigheisägaren au övergå från en mindre
ränlabel - prisreglerad -utaiTendering lill en me,''a lönsam drifi i egen regi.
För laxeringsenheleinas värde medför detta, all icke utarrenderade fasligheler,
där en ny ägare har handlingsfrihel att anordna driften på rationcllasl möjliga
sätl. har cU högre marknadsvärde än utarrenderade egendomar. Del bildas ett
slags marknad för icke uiarrenderade jordbmk och en annan för uiarrendeiade
jordbruk.
En övergång lill etl på objektiva gmnder beräknai
avkastningsvärde är nödvändig inte bara med hänsyn lill möjligheterna alt
åsätla ett med hänsyn till de skattskyldiga rimligl och riktigl taxeringsvärde
ulan även med hänsyn till del förtroende förlag och rätt som måste råda i ell
rättssamhälle. Det är olämpligt atl försöka uppehålla en fiktion av all
taxeringsvärdet för lantbruksenheter och däri ingående delvärden gmndas på en
tillförlitlig köpeskillingsstaiislik trols att det i verkligheten inle alls är
så. Avkastningsvärdering torde vara lättare att genomföra än marknadsvärdering.
För prisprövning vid förvärvslillstånd och i andra sammanhang tillämpas redan
metoder för avkaslningsvärdering av jord och skog.
Värdenivån
Ett ökat hänsynstagande till avkastningsförmågan innebär i
och för sig inle att man binder sig för nägon viss nivå för taxeringsvärdet.
Resultatet av värderingen styrs av vilka förutsättningar i form av räntefot m.
m. som lägges till grund för värderingen. Den eftersträvade värdenivån måste
därför preciseras.
Enligt Sveriges Jordägareförbunds uppfattning bör taxeringsvärdet
grundas på en värdenivå, som gör att överskollel vid ett lånsikiigt, ralionellt
Jord- och skogsbruk inom familjeföretagets ram efler skälig ersättning för
erforderligt arbele medger en skälig förräntning av fasligheiens värde och
erforderlig likvidttei. Dessutom måste, liksom för närvarande, gälla en rimlig
säkerhetsmarginal för att undvika konsekvenserna av felaktiga taxeringsvärden.
/J.9.2 Växande skog och skogsmark
Kommittén anför att värderingsmetoden för skog bor förbli
oförändrad. Dock bör övervägas att tillämpa olika värderingsmetodik för stora
och små fastigheter varvid en schablonvärdering för de små skogsinnehaven
skulle kunna tillämpas.
Några remissinstanser tillstyrker en modifierad metod för
taxering av fastigheter med hten skogsmarksareal och några anser en sådan metod
klart olämplig.
Prop.
1984/85:222 231
Länssiyrelsen i Malmöhus län anför;
Värdering av skog och skogsmark uigjorde forlfarande vid
1981 års allmänna faslighelsiaxering problem för fasligheisiaxcringsniimndei-na
trots förenklade regler för mindre skogsfastigheler. .Vlaimöhus län är en
Ulpriiglad åkerbyggd och den skogsmark, som finns är vanligen koncentrerad
lill ell fålal ägare, Della har inneburil att fastigheistaxe.ringsnämn-derna
inle fäll niigon rutin på värdering av skog och skogsmark utan varil i\'ungna
all anlita skogskonsulenl även för au värdera hell obelydliga arealer.
Länsstyrelsen ser därför med lillfredsslällelse au kommillén lagil upp fiägan
om. yllerligare förenklade regler (ör de mindre skogsfastighelerna.
RSV anför:
Modifierad melod för taxering av fastigheter med liten
skogsmarksareal.
RSV förordar införandel av en sädan melod. Den skulle ge
rikligare värdesältning både av mindre och slörre skogsfastigheler och
väsenlligl föienkla laxeringsarbelel beträffande de fasflgheter som skulle
taxeras med schablon. Eftersom de "små" fastigheterna är många skulle
delta ge betydligt mera tid över för laxering av "slora" fasligheter.
RSV finner det emellenid viktigt att man samordnar gränsen mellan vad som skall
anses vara "smä" respektive "stora" skogsfastigheter med
den arealgräns som finns för krav på skogsbmksplaneläggning (för närvarande 20
ha).
LRF anför:
Delegationen har inget att invända mot atl de mindre skogsfastighelerna
schablonvärderas på sätt kommiitén föreslagil. Fömtsatt atl faslighelsägarna
har möjlighel att välja ett sedvanligt värderingsförfarande bör det även kunna
diskuteras att utvidga schablonvärderingen till att omfalta åker och betesmark.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför;
Länsstyrelsen anser den föreslagna värderingsschablonen
vad gäller mindre skogsarealer, med hänsyn till länels speciella
fastighetsförhållanden, klart olämplig trots att det inilialt kan verka som om
taxeringsarbetet underiättas,
I Kopparbergs län finns många fasligheter med liten
skogsmarksareal som har ett värde av växande skog över 10000 kr. För atl
förenklingen skall få genomslagskraft bör schablonregeln göras bindande och förslagel
med altemativregeln slopas, I annat fall kommer de berörda fastighetsägarna
att begära att denna regel tillämpas för erhållande av lägsta möjliga värde.
Genom möjlighet att tillämpa en altemativregel kan två
identiskt lika fastigheter komma att erhålla olika värden vilket inte är
önskvärt. Taxeringsvärdet får enligt länsstyrelsens uppfattning ej bli
beroende av en fastighetsägares önskemål om värderingsmodell.
Prop.
1984/85:222 232
Läiissiyrdscn i Jänruands lim anför;
Den iiv kommittén föreslagna modifierade meloden för
taxering av fasiigheler med liten skogsmarksaieal si'nes illa genomiänki och
leder enligl länsstyrelsens bedömning iil) onödigl merarbeie genom den till
schablonen kopplade garaniii'egcln. Gaianiiregelns ulformning kommer sannolikl
au leda lill ali tvä värden måste beiäknas. Länssiyrelsen avstyrker ini'"öi-ande
av den föreslagna schablonregeln.
Då del giiller taxering av skog har FTN varit hell
beroende av hjiilp ft':°in skogskonsulenterna. Länssiyrelsen har för föi
ordnande av dessa konsu-ienier varil mer eller mindre hänvisad lill skogsvårdssiyrelsens
distrikts-personal, som förordnals all fullgöra uppdragel som extra uppdrag.
Denna ordning har av olika skäl visal sig vara alllför sårbar för all av länssiyrelsen
accepteras i den framlida fasiigheisiaxeringen, Länssiyrelsen föreslär därför
all skogstaxeringen utförs som tjänsleuppdrag i skogsvårdsslyrelsen.
Skogssr\Tdsen anför;
En myckel stor andel av de förelag, som har en liien areal
skogsmark, har också en liten tolal areal. Enligt 1981 års lantbmksräkning
fanns del detta är drygl 105000 företag med en skogsmarksareal mellan 0,1 och
25 hektar som också hade upp till 2 ha åker. Det toiala anlalet förelag med
skogsmark var då 359000. Det finns således stora vinster i arbetsinsais atl
göra för såväl fastighetsägare som taxeringsmyndigheterna om man kan finna en
modell för förenklad värdering av de mindre skogsfasflgheterna, som är
tillräckligt noggrann för all lillgodose kraven på rättvis och likformig
behandling.
Värderingsarbelel måste ocksä slällas i relation till den noggrannhel
man kan uppnå i värderingen. När del gäller små skogsfastigheter är skogstillståndet
ofta dåligt känl, inte bara av taxeringskonsulentema ulan allför ofta också av
fastighetsägaren. Den förlust i noggrannheten i värderingen som elt
schablonförfarande leder lill kan lill en del vara skenbar eflersom precisionen
i de uppgifter man har att tillgå vid nuvarande värderingsförfarande är
måttligt stor.
Om man kan skapa en schablon, som speglar de normala eller
genomsnittliga förhållandena i värdeområdet, ger den sannolikl en så god beskrivning
av de fakiiska förhållandena atl den kan accepteras. Kännedomen om vad som är
normala förhållanden behövs för atl uppnå en god anslutning mellan schabionvärderingen
och den ordinarie värderingen vid arealgränsen.
I många fall tillämpades redan i AFT 81 i praktiken ett
schablonförfarande för många små fastigheter i och med att fastighetsägarna
utnyttjade möjligheten att ange tillståndet på fastigheten i termer som
"lika med området i övrigt". Kommittén föreslår i betänkandet att den
schablon, som bör användas, kan utgöras av skogsbmksvärdet för skogsmark med
för värdeområdet genomsnitfliga eller normala förhållanden. Eventuellt skulle
schablonen kunna differentieras efter godhet.
Med detta förslag kan man åstadkomma en förenkling av
taxeringsförfarandet. De fastigheter, som skulle beröras av schablontaxeringen
är således alla vars skogsmarksinnehav är mindre än en viss angiven gräns.
Hänsyn tas ej till arealen åker och annan mark.
Kommittén konstaterar atl marknadsvärdet per hektar är stöme
för små än för stora fastigheter, vilket även visas av analyser av köpeskillingssta-
lisiikeu inför .'\FT 8i (se SOU 1979:33 bilaga 2). Detta moiiverar,
enligl kommiiiei!, all man tillämpar olika värderingsmeiodik ior smä och slora fasligheier,
Skogssiyrslen iiisiiimmer i detta.
Skillnaden förklaras av all fastigheisköpare uppenbarligen
är villiga att beiala betydande belopp enbart för själva mnehavei av en
läslighet som beskattas som lantbruksenhet, oav.seti dess aieal. Delta "öve.'-\'ärde"
betecknas fortsiiuningsvis grundvärde.
Skogsstyrelsen konslalerar emellerlid all den ovan beskrivna
modellen inle lar tillräcklig hänsyn lil! denna skillnad i marknadsvärdei
mellan siora och smä fasligheler. Den bör därför kompletteras.
Et! vikligl krav på en komplettering av modellen är, ali
det värde, som äsälls en läsUghet på ena sidan om arealgränseu skal! anslula lill
del värde, som äsälls en fasiighei på den andra sidan gränsen. Del får således inle
ibiekomma några nivåförändringar i arealgränsen.
Del finns i princip tvä säll aii hanlera värderingen av de
små fasligheierna. Del ena är all tilldela dem ett grundvärde, framräknal ur
den köpeskil-lingsstalislik, som utgör underlag för laxeringen. Grundvärdet
avser hela taxeringsenheien. Skogsmarken värderas därefler i enlighel med de genomsnitlliga
eller normala förhållandena inom värdeområdet, såsom föreslagils i beiänkandei.
Den andra vägen är atl viirdera vaije hekiar skog på en
liten fastighet högre än på slörre fastigheter. Hur del skulle kunna ske visar
följande resonemang, som avser en fastighet med enbart eller i stort sett
enbart skogsmark.
Varje hektar skogsmark åsatts enligl den föreslagna
schablonmodellen det för värdeområdet genomsnittliga eller normala skogsbmksvärdet.
Men det kan även beslämmas av hur stor fastighetens skogsmarksareal är. Skogsbmksvärdet
multipliceras med en faktor, som är 1,0 vid arealgränsen mellan små och slora
fastigheter och blir alll slörre ju mindre arealen är.
Följande exempel visar hur modellen skulle fungera. Om
arealgränsen är 20 hektar och skogsbmksvärdet för "normal" skogsmark
inom områdel är 5000 kr och en linjär förändring av faktorn används blir skogsbmksvärdet
per hektar följande:
skogsmarksareal
faktorns storlek
skogsbruksvärde per ha
5
2- (5,70) = 1,75
1,75 X 5000
= 8750
lö
2- (10/20)= 1,50
1,50 X 5000
= 7 500
15
2-(15/20)= 1,25
1,25 X 5000
= 6250
Del ålersiår emellertid ytterligare etl problem atl lösa,
frågan om hur hänsyn skall tas till fastigheter med liten skogsmarksareal men
med förhållandevis stor areal åker eller annan mark, lyp slättgårdar. Del är
uppenbart all enbart förekomsten av liten skogsmarksareal ej bör vara grundande
för avgörandet om schablontaxering skall tillämpas eller ej om man med den
särskilda behandlingen av fastigheter med liten skogsmarksareal även vill ta
hänsyn till grundvärdet. Arealgränsen för skogsmark bör därför kompletteras
med en regel med innebörden alt fastigheter med skogsmarks-areal underskridande
arealgränsen men med en totalareal, som överstiger en viss areal, bör undantas
från schablontaxering av skogsmarken. En alternativ lösning är att låta
fastighetens hela areal bestämma faktorns storlek.
Schablontaxeringen måste kompletteras med en möjlighet för
fastighetsägaren atl begära en "fullständig taxering" enligt samma
metoder som störte fastigheter. Denna taxering måste emellertid ansluta till
schablon-
Prop.
1984/85:222 2.-4
iiixerinceti sä alt det inte blir uppenbari liigre inxcringsvärde
om man fär cn "fiillsliindig laxevirig" än om man fär cn sehablomaxcring,
givel au man har en genomsnittlig faslighel. Möjliglieien till "ftillsiändig
taxering"" moij-vei-as av alt fastigheter som uppenbait avviker frän
normal beskaffenhel inle ska bli alliföi' myckel lidande av schablonmeloden, .\ven
här k:in mu!iinlikalO!'modelien ovan komnia iill användning. De små fastigheterna
bör också eller ftiliständig laxering ha ett högre laxeringsviirde per hekiar
skogsmark än de slörre,
Eli kvarsläende stort problem som skogsstyrelsen anser bör
uppmärksammas i detla sammanhang är de! alll stöne gapet mellan marknadsvärde
och avkastningsvärde, Lanibi'uksnämndcns prispiövuing avser all hälla nere marknadsvärdenivåii.
1 den mån lantbruksnämndens prisprövning i framliden blir avgörande för nivän
pä marknadsvärdet förlorar delta begrepp sin innebörd. Man fär då en
"marknadsvärdenivå", som är bestämd av lanlbmksstyrelsens prispolilik,
Väi-deringslekniski skulle det leda lill en möjlighet att direkt bestämma "marknadsvärdei"
genom att sälla det iika med den prisnivå som lanbruksstyrelsen acceplerar,
15.9.3 Växthus, mark för växthusodling och trädgårdsmark
Kommittén anser all värderingen av dels växthus, dels mark
som används för växthusodling, dels trädgiirdsmark bör ske enligt enhefliga
regler oavsett vilken typ av taxeringsenhet de hänförs lill, Däremoi finner kommittén
det naturligt att växlhus på lantbruk bör ingå i lantbruksenhet, medan växthus
som inte har samband med lantbruk laxeras som induslri-enhel.
Trädgårdsnäringens Riksförbund anför:
Kommillén har också (sid 266) instämt i TRF:s krav på enheflig
taxering oavsett laxeringsklassificering. Man har också instämt i TRF:s krav på
att 300 m--regeln skall utgå. Del har också angetls "all del varil lämpligl
att föreskriva atl tomtmark för övrig byggnad som utgör växthus skall värderas
enligt reglerna för åkermark, såvida inte annan markanvändning är tillåten enligl
fastställd slads- och byggnadsplan och marken därigenom får väsentligt högre
värde". TRF kan inte acceptera att en planbestämmelse skall avgöra
taxeringsvärdet på irädgårdsföretagens mark. Delta skulle innebära att trädgärdsföretagen
skulle åläggas speciella bevakningsåtgärder för att få sina markområden
klassade som jordbmksmark. Vid taxeringen måste rimligen nuvarande
användningsområde vara underlag för taxeringsvärdet. Ändras användningen från t.ex,
trädgårdsprodukflon flll tomtmark bör rimligen detta vara skäl för omtaxering.
Ännu är en hel del trädgårdsföretag lokaliserade i eller nära tätbebyggelse.
Med hänsyn flll bl a de arbetsplatser som därigenom lokaliseras nära
bostadsorten, bör det vara angeläget att trädgärdsföretagen, så lång möjligt,
kan behålla denna lokalisering. TRF far därför begära att även övriga i
bifogade skrivelse framförda synpunkter tillgodoses.
SCB anför:
Kommittén föreslår vissa ändringar av taxeringen av
växthus och mark för trädgårdsodling efter synpunkter som Trädgårdsnäringens
riksförbund framfört till RSV. Vissa växthusfastigheter föreslås dock även i
fortsätt-
Prop. 1984./85:
222 235
ningen klassificeras som indusirifasligheier. För att uppnä
samstämmighet med lanlbruksregisirel är dei ur SCBs synvinkel en fördel om samfliga
iriidnärdsförclag, oavsett storlek, är laxerade som jordbruksfaslighel.
15,10 Taxering av vatten- och värniekraftanläggningar
15.10.1 Gemensam nämnd
Kommittén föreslår all en för rikel gemensam nämnd för
vatten- och värmekraft inrätlas. Nämnden föreslås förläggas till Stockholm och
ha sitt kansli hos RSV.
Flertalet av remissinstanserna som yttrat sig i frågan
tillstyrker kommi-léns förslag. Nägra instanser förordar au laxeringen även
fortsättningsvis sker i regionala nämnder.
Kammarrätten i Siockholm anför:
Kommitténs förslag innebär alt laxeringen av kraftverksfasligheier
i fortsättningen skall handläggas av en för rikel gemensam nämnd. Della förslag
innebär ell avsteg frän den lokala anknytning i laxeringsorganisalionen som är
gängse vid såväl fasiigheisiaxeringen som vid inkomsi- och förmögenhelslaxeringen.
Kammarrätien har emellertid noterat atl taxeringen av kraftverk, som omfattar
ca I 300 taxeringsenheter, redan med nuvarande organisation sker i 24
länsnämnder. De av dessa nämnder anlilade konsulenterna, totall 10-15 personer,
är i flertalet fall bosalla utanför det län, där de är verksamma. Konsulenterna
utbildas centralt. Något större mått av lokal anknytning är alltså inte för
handen ens i den nuvarande organisationen. De tekniskt komplicerade
värderingsreglerna om kraftverkslaxering är också sä utformade atl behovel av
kännedom om lokala förhållanden inte är särskilt framträdande.
Med en cenlral nämnd, som ges en lämplig sammansättning
med säväl kvaliflcerade värderingstekniska ledamöter som representanter för ägar-och
kommunintressen, skapas garanti mot de ojämnheter och skillnader i bedömningen,
som nu kan förekomma mellan olika länsnämnder.
Med beaklande av det anförda och av de inle oväsentliga
rationaliseringsvinster, som förslagel onekligen inrymmer, tillstyrker kammarrätien
inrättandet av en central faslighelsiaxeringsnämnd för industrienheter med
vatten- och värmekraflanläggningar.
Kommittén har vidare föreslagit atl den centrala nämnden
skall förläggas lill Stockholm och att den liksom konsulentorganisationen
skall ha silt kansli hos riksskatteverket. Kammarrätten utgår från att nämnden
i övrigt skall inta en helt självsländig ställning i förhållande till verket
och anse förslaget i denna del ändamålsenligt,
Slalens VattenfaUsverk, Svenska Kraftverksföreningen och
Svenska Elverksföreningen anför:
Med tillfredsställelse noteras förslaget atl en för hela
riket gemensam fastighetstaxeringsnämnd skall inrättas för taxering av vatten-
och värmekraflanläggningar. Därvid understryks viklen av atl erforderlig
sakkunskap och nödvändiga resurser blir tillgodosedda.
Prop.
1984/85:222 236
Länsstyrelsen i Malmöhus län anför;
Med hänsyn lill de speciella viiideringsregler som gäller
för induslrifas-ugheier med vallen- och värmekrafisanläggningar och den
särskilda sakkunskap som ert'oi"di'as för Uixering av sädana enheier bör doek
dessa indusirienlieiei' sammanföras lill eli för rikel gemensamt distrikt på säll
som kommillén föreslagil.
Länsstyrelsen i Örebro lön anför;
Förslaget atl vallen- och värmekraflanläggningar skall
taxeras av cn för riket gemensam nämnd har länssiyrelsen ingel an erinia mol.
Länssiyrelsen i Norrbotiens län anför;
Kommillén föreslär en för rikel gemensam nämnd för laxering
av vaiien-och värmekraflanläggningar med placering i Siockholm. Nämnden
föresläs beslå av ordförande och 8 ledamöier som utses av regeringen.
Vid allmän faslighelsiaxering (AFT) 1981 taxerades nämnda
anläggningar av särskilda indusirinämnder i länen och med konsulenlsiöd från experler
på områdel. Delta syslem fungerade bra.
Fördelama med det nya sysiemel skulle enligl kommillén
vara aii antalet konsulenter nedbringas och all en mer likformig och ralionell
handläggning skulle uppnås.
Enligt tillgänglig statistik från AFf 81 hade länel
närmare 27% av landets totala taxeringsvärden för vattenfallsfasiigheter,
nämligen 10,5 miljarder kronor av totalt 39,5 miljader kronor för hela rikel.
För värme-kraftverken var motsvarande siffror 0,15% eller 17,5 miljoner kronor
för länet och 11,1 miljarder kronor för landel i dess helhel. Nortbottens
dominans på vattenkraftens område är alltså väl dokumenterad. De möjligheter
som finns atl i en central nämnd av ovan angivet slag kunna hävda regionala
intressen vid värderingen lorde bli högsl begränsade. Länsstyrelsen föreslår atl
värderingen av vatten och värmekraflanläggningarna sker regionall såsom vid AFT
81.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför;
Kommittén föreslår inrätlandel av en för rikel gemensam
nämnd för vatten- och värmekrafl. Denna borde förläggas till Siockholm och ha
sill kansli hos RSV. Dei kan diskuleras om en för rikel gemensam nämnd i detta
avseende är att föredra framför en särskild nämnd. En lösning skulle kunna vara
att taxeringen sker på LSM med omprövning i en för rikel gemensam nämnd. Från
organisatorisk synpunki skulle delta ha vissa fördelar.
Länssryrdsen i Östergötlands län anför:
Kommitténs förslag atl vatten- och värmekraftverken skall
taxeras i en särskild nämnd med kansli på RSV avvisas av länsstyrelsen. Med
hänsyn till vad som tidigare sagls om problemen atl skilja delar av
registerfastigheter bör deklarationerna inte lämna länel. På länen finns den
kompetens som erfordras för taxering av dessa fastighetstyper. Att centralisera
taxeringen av vattenfallen medför inte likformigare laxering, eftersom denna
Prop.
1984/85:222 237
sker efter detaljerade föreskriftei' och anvisningar. Bes\'ä."sproeessen
fiiir dessÉi fiisiigheier bör ocksä följa processen fbr andra läsligheter.
!5.10.2 Besvär
Kommittén föreslär au den gemensamma nämndens beslul skall
kunna överklagas direkl lill kammarriiiieii i Siockholm. I andra hand föreslåi'
kommiuén all besvär över kraftverksniiinndens beslui skall föi'as hos länsriillen
i Siockholm.
Kammarrälten i Stockholm anföi";
Kommittén har ocksä föreslagil aii besvär över niimndens beslul
skall foras diieki lill kammartätten i Stockholm. Förslaget i denna del bryler
mot rådande besvärsordning. Denna ordning har den fördelen för den klagande att
han har räll till domstolsprövning i två inslanser. För kammartätten innebär
det rådande systemet en avlastning genom atl majoriteten av mälen slannar i
underinstansen. Dessa fördelar med den nuvarande insiansordningen gäller nalurliglvis
även för kraftverkstaxcringen. Inrättandet av en central nämnd förutsätts
emellertid minska risken för feltaxeringar och i stort sett, som anförts ovan,
eliminera olikheter i bedömningen. En tanke bakom förslaget mäste antas vara all
nämnden skulle arbela i sådana former och få en sådan sammansättning alt den
skulle kunna sägas fylla bäde fastighetstaxeringsnämndens och länsrättens
funktioner. Mot denna bakgrund skulle behovel av två besvärsinstanser minska.
En annan fömtsättnng för att systemel skall fungera är atl besvär framdeles
enbart kommer att föras om mer väsentliga frågor,
Kammartätten vill emellertid starkt ifrågasätta om en ivåinslanspröv-ning
kan undvaras. Kammarrätten vill inte tillstyrka detta kommitténs förslag,
1 sammanhanget bör påpekas atl kammarrätten i realiteten
är slutinstans i flertalet fastighetstaxeringsmål, eftersom värderingsfrågor —
därom är tvist i del övervägande antalet mål - inte är lämpade för
regeringsrätten såsom varande prejudikatinstans,
I andra hand föreslår kommittén atl besvär över
kraftverksnämndens beslut skall föras hos länsrätten i Stockholms län, Kammartätten
har ingen invändning mot kommitténs andrahandsförslag.
Länsstyrelsen i Uppsala län anför;
Kommittén föreslår vidare atl nämndens beslul i första
hand bör överklagas direkt till kammartätten i Siockholm, 1 andra hand
föreslås alt besvär över kraftverksnämndens beslut går till länsrätten i
Stockholm, Länsstyrelsen är tveksam till kommitténs förstahandsförslag då detta
innebär att mål avseende sådana fastighetstaxeringar kommer att prövas i en
besvärsinstans mindre än övriga fastighetslaxeringsmål. Del framstår som mest
naturligt att besvär över beslut som fattats i den för riket gemensamma
nämnden skali kunna överklagas till länsrätt eller molsvarande. Länsstyrelsen
förordar därför kommitténs andrahandsförslag eller alternativt mellankommunala
skatterätten om denna kommer att finnas kvar.
Prop. 1984/85:222 238
Slutens VuitcnfaUsverii, Svensko Krufiverk.sförcniiigcn
och Svensku El-verk.sfö.reningcn iinibr:
,4ven Ibrslaget att besväi' över laxering genom denna niimnd
förs hos kammarriitien i Siockholm är iillfredssiiillande. Förslagel aii
regeringen skali fasisiälia index och andra fakiorer är välmoiiverai, efiei'som
fakiorer-na har en avgöiande betydelse för iaxei'ingsvärdena,
15.10.3 Besvärsberältigade
Kommittén föreslär all besvär över fastighelstaxeringsnämndens
för värme- och valienkrafianliiggningar beslul fär anföras av ägare av den fasiighei
beslulel rör saml av vederbörande kommun och laxeringsinlen-desit.
Kammarrätien i Siockholm anför:
Normall vilar ansvarei för fasiigheisiaxeringen inom länen
på länsslyiel-serna, i försia hand genom, skallecheferna. Kommiitén har i sitt
betänkande inle närmare diskuterat hur skallechefernas verksamhel skall ulövas
i förhållande till den centrala nämnden eller vem som skall föra del allmännas
lalan i mål om taxering av kraftanläggningar. Den föreslagna lydelsen av
besvärsreglerna i 21 kap I § ger vid handen atl besvär över den centrala
nämndens beslul skall föras av taxeringsintendenlen i del län där taxeringsenheten
är belägen. Kammarrälten ifrågasäller om inle de skäl, som anförts lill stöd för
inrättandet av en central nämnd för laxering av kraftanläggningar, också talar
för att man låter en särskild tjänsteman lex ett allmänl ombud föra det
allmännas lalan i dessa mål. Denne ijänslemän skulle även i övrigl utöva de
funktioner som annars ankommer på skattechefen. De stadganden i förslaget som
rör nämndernas samarbete med skallechefen - denne skall t ex i god tid undemältas
om tid och plats för nämnden., sammanträden och fa närvara vid dessa -
förefaller med den nuvarande taxeringsintendenlorganisationen tämligen
opraktiska, I dessa delar bör ytterligare överviiganden ske.
Länssryrdsen i Uppsala län anför:
1 detta sammanhang vill länsstyrelsen emellertid fästa
uppmärksamheten på frågan om partsförhållandet. Länsstyrelsen har inte kunnat
finna atl kommittén klarlagt vem som skall föra det allmännas talan i denna typ
av mål. Vid antagandet att den föreslagna nämnden kommer att föriäggas till riksskatteverket
är det rimligt atl tänka sig att den uppgiften ålägges en i dylika fastighetstaxeringsfiågor
erfaren taxeringsintendet vid länsstyrelsen i Stockholm altemativt
fastighetstaxeringsexperten därstädes eller allmänna ombudet vid mellankommunala
skatterätten.
15.10.4 Index
Kommittén fömtsätter att krafflndustrin strävar efter att
bestämma eltarifferna så att avkastningen hålls på en sådan nivå att
realvärdet på produkflonsapparaten bibehålls. Därför anser kommittén att det
beträffande vatten- och värmekraffinduslrin torde vara lämpligt att bestämma
index
Prop.
1984/85:222 239
fbr omräkningen så att det moisvai"ai' förändringen i
Fionsumeniprisiudex under den akluella tidsperioden.
Sunens Valienfullsverk. Svenskn Kraflverksföreningen och
Svenska Ei-verksföre ningen anför;
1 betiinkandel diskuleras olika meloder au besuimmii ett
index för vallen- och värincknifiauläggningar. Eflersom inte hellei' konsumenlpiisindex
kan ålerspegla den vci'kliga värdeulvecklingen pä niimnda anläggningar, fordras
i detta avseende siirskilda uiredningar. Krafiindusirin är härvid beredd att
liksom vid tidigare allmiinna faslighelstaxeringar medverka.
15.10.5 Värdering
Kommillén anser atl de värdefaktorer som lillämpades vid .AFT
8! bör bli föremål för viss översyn samt all även en viss översyn av
taxeringsförfarandet är påkallat.
Statens Vatlenjållsverk. Svenska Kraflverksföreningen och
Svenska Elverksföreningen anför:
I samband med ändringarna i faslighelstaxeringslagen borde
övervägas om inte kraftinduslrins produktionsanläggningar kunde ses som specialbyggnader
enligl 2 kap 2§ i denna lag och därmed inle åsättas taxeringsvärde.
Distributionsbyggnader hänförs redan nu till specialbyggnader. En sådan ändring
kräver dock ytterligare utredningar om konsekvenserna av slopade taxeringsvärden,
eflersom laxeringsvärdena används inom ell fler-lal rättsområden vid sidan av uppgiflen
alt uigöra underlag vid beskattning. Sådana utredningar bör igångsällas för atl
erhålla underlag för slällningstagande om slopande av taxeringsvärden,
I betänkandet föreslås att avslämningen för vatten- och värmekraflanläggningar
skall baseras på samma principer som tillämpats vid 1981 års allmänna
fastighetstaxering. Som påpekats i betänkandet måste dock gällande anvisningar
ändras och komplelteras i en rad avseenden. Del skall därvid bl a beaktas alt
vissa värmekraflanläggningar fåll ändrad användning fått ändrad användning.
Spännvidden mellan godhetsklasserna för vatlenkraflanläggningar skall
undersökas särskilt och preciseringar bör göras för hur de historiska kostnadema
skall bestämmas. Vidare skall del av anvisningarna framgå att markvärdet ingår
i anvisat erfarenhelslal för värmekraftanläggningar. Dessulom bör observeras de
svårigheter som föreligger beträffande bestämningen av vatlenkraftsiationernas
normalårs-produkflon. Inom krafflndustrin pågår en omfattande utredning i
frågan. Värderingen av pumpkraftverk, vindkraftverk och andra experimentanläggningar
fordrar också tidskrävande utredningar.
I förslagel har angivils atl del bör upprättas en
förteckning över värmekraftanläggningar och att denna bör vara vägledande för
vilka värmekraftanläggningar som skall taxeras av den gemensamma nämnden.
Någon form av avgränsning beträffande nämndens arbetsområde synes nödvändig
även för myckel små eller iniegrerade vattenkraftanläggningar. Kraftindustrin
bör härvid få medverka.
Prop.
1984/85:222 240
16 Förfatini ngsförslagen
Svea Hovrätt anför;
/ kap. Grundläggande hesiämmdser
Dci kan även med beaklande av vad kommiuén anförl (Del 2, s
48) ifrägasäiias om ordel "ärligen"" i I § i st inie kan
undvaras.
Utformningen av 3 § 2 st bör förtydligas sä atl del
framgår att laxeringsresullatet och dess primära gillignetslid anknyts till
taxeringsåret.
17. I st och 3 SI saint i S§ används ordet "faslighel"
i olika böjningsformer. Det bör övervägas om ime begreppel "laxeringsenhei"
skall användas i Slällei.
Orden "enligl de grunder som anges i 16 kap" i 9§
sista meningen bör överföras lill 10S I si efter ordei "index"",
eflersom de föreslagna föreskrifterna i 16 kap uteslutande avser bestämmande
av index.
Kommillén har i 1 kap 10 § 2 si föreslagil all nya indexlal
skall beslämmas vartannat år, såvida inte regeringen flnner särskilda skäl
föreligga. Emellertid har kommittén inle berört frågan i vilka fall sådana skäl
skall anses föreligga. Enligl ordalydelsen lorde regeringen kunna underiåla alt
ändra index vid såväl ökande som sjunkande prisläge. Regeringen skulle således
kunna besluta om avsleg från principen om en succesiv anpassning av laxeringsvärdena
till en aktuell marknadsnivä. Vidare skulle regeringen kunna underlåta att
ändra index för en viss lyp av laxeringsenheler även vid likartad
prisutveckling. Detta torde inle vara förenligt med reglerna i regeringsformen.
De fall som åsyftas med undanlagsregeln lorde vara de då inga eller myckel små
förändringar i prisbildningen inträffat sedan närmasl föregående indexår. Om
detta är avsikten, bör del framgå av lagtexten,
16 kap. Bestämmande av ta.xeringsvärde
Rubriken till kapiliel bör ändras, eftersom föreskriftema
uteslutande avser frågan hur index skall bestämmas. Taxeringsvärdet besläms
enligt I kap9§ genom omräkning av basvärdet med del index som framräknats,
I kapitlet ges detaljerade föreskrifter om hur index skall
beslämmas. Del kan ifrågasättas om lagtexten bör tyngas av så delaljerade
föreskrifter. Visserligen är gränsen mellan föreskrifter som kräver lagform och
sk materiella verkställighetsföreskrifter svår att dra inom det
offentligrättsliga området. Det bör emellertid övervägas om inte lagtexten kan
omarbetas på så sätt att man i några gmndläggande föreskrifter anger hur index
skall beräknas för att den angivna målsättningen skall uppnås. De mera detaljerade
föreskriftema om hur index skall beräknas bör regeringen kunna meddela som verkställighelsföreskrifler,
1 detta sammanhang vill hovrätten fästa uppmärksamheten på
vad kommittén anför i den allmänna motiveringen till dess förslag (Del I, s 50)
att indextalen skall beslutas av regeringen efter delegaiion av riksdagen. Vad
som åsyftas torde vara all regeringen med slöd av 18 kap 13 § 1 st I p
regeringsformen skall meddela föreskrifter om gällande indextal.
I 1 § 1 st första meningen bör orden "inom ett
prisbildningsområde" utgå, eftersom rikets indelning i
prisbildningsområden enligt 5 § skall ske endast för bestämningen av regionala omräkningsfaktorer.
Prop. 1984/85:222 24!
17 kap.
] 2 och 3§§ införs benämningarna "lokal"" oeh
"gem.ensam" som bestämning på iäsiighelslaxeringsdistriki och faslighetslaxeringsniimnd.
Fbr al! undvika förväxling med "lokal skaitcmyndighel" bör del
undersökas om inte aiidra beiiiimningar vore iämpiigare.
1 2§ 2 si iredje meningen är orden "elier del av
kommun" inie nödvändiga och bör däri"ör iiigä.
i 6-i I st bör oi'den "lokal och gemensam" -
eller molsva.rande infö.''as mellan orden "i"" och "faslighelsiaxeringsnämnd",
I konsekvens härmed kan pä molsvarande slälle i andra siycke! lex ordel
""sådan" användas.
Det kan anmärkas all 6 § 3 st endasl lalar om förordnande
av ordförande och ledamöier. .Av specialmotiveringen (Del 2, s 66) får anses
framgå all suppleanier skall finnas att tillgå även i ifrågavarande nämnd, Siyckei
bör diirför kompletteras med en föreskrift härom, eftersom 8 s 2 st endasl
avser suppleanter för valda ledamöier,
18 kap. Förberedelser jör taxeringen m.m.
1 5§ 2 SI används begreppel "avstämningsblankett".
Av 3S framgår atl fastighelsdeklaralion och avslämningsdeklaralion skall
avfattas på blankeli enligl faslslälll formulär. 1 6S 2 si regleras
skyldigheten för fastighetsägaren all lämna upplysningar om andra förhållanden
än dem som anges i deklarationsformuläret eller avstämningsblanketien. Det lorde
emellerlid vara lillräckligl all i laglexl använda aniingen ordel "deklaralionsformu-lärel""
eller ordet "deklarationsblanketten".
Bestämmelsen i 45 S torde inte erfordras. De föreskrifter
som åsyftas lorde regeringen vara behörig att utfärda med slöd av 8 kap 13 §
regeringsformen.
19 kap. De lokala skaltemyndigheternas verksamhel
I 4§ I st första meningen bör mellan orden
"utom" och "'vatlenoch värmekraftanläggningar" orden "indusirienhet
med" införas.
I 9§ 2 s! föreskrivs alt myndigheten får ompröva beslul
fler än en gäng. Del bör anges vilka beslul som avses; jfr lex 15 § där del
föreskrivs att sk uppdelningsbeslul får omprövas endasl en gång.
I den allmänna moliveringen uttalar kommillén bl a (Del I. s 53) ati etl yrkande om ändring av
taxeringsvärdet får uppfattas som ett yrkande avseende det däri ingående
basvärdet, eflersom man inie skall kunna klaga på indextalen och att man därför
då del gäller värderingen får inrikta sitt yrkande pä basvärdet. Uttalandet ger
inlryckel av all gälla generellt för samtliga inslanser. Det bör av laglexlen
klart framgå att sä är fallel (jfr 10 § andra meningen som synes gälla endasl
för omprövning vid lokal skallemyndighel och 20 kap 11 § 1 st sisla meningen
som läcker endasl de i stycket angivna fallen, men ej omprövning enligt andra
stycket),
1 12§ bör för tydlighetens skull, utöver förutsättningen
att den lokala skattemyndigheten omprövat ett gmndbeslut, ytteriigare anges atl
fastighetsägaren begärt ny prövning eller atl myndighelen funnil anledning
till omprövning,
I 13 § I st första meningen är såväl bisatsen "om han
vill det" som orden "i stället för atl begära förnyad omprövning hos
den lokala skattemyndigheten" onödiga och torde kunna utgå,
1 della sammanhang kan anmärkas följande. Lagtexten bör
kompletteras så atl det klart framgår om en fastighetsägare får överklaga elt grundbeslul
Prop. 1984/85:
222 242
innan loka! skattemyndighet o.Tipröva! besluiei en gäng elier
fors! sedan så ha; sketl. l9 kap 16S 3 si lyder pä ail avsiklen är den senare.
Föresicrifven i 13§ 3 s'i torde kunna ing-ä, eflersom dei
i I4§ 1 si liimnas föresl-iriftc!' sävä! om vad myndighelen inledningsvis har
an iakna sedan des.s besiui överklagats som alt myndigheten däreftei' skali
lämna över handiigarnu i ärendel tillsammans med egei yttrande lili fasiigiieisiaxe-ringsnämnder..
1 14 § 1 si försia meningen bör mellan orden
"ett" och "'beslut"' inskju-las ordel
"omprövat'", om avsiklen är an el! giundbeslui ime skall kupna över'i:lagas
föiTäii del omprövats en gäng av den lokala skatiemyndiahelen,
i 15 § sista meningen föreskrivs all den lokala skattemyndigheten
skall göra endas! en omprövning av ett sk uppdelningsbeslul.
1 16 § 3 SI föreskrivs au underriittelse om sädanl beslut
skal! innehälla upplysning om vad som skall iaktlas av den som vill att myndighelen
skall ompröva beslutet. Lagtexten lämnar inte klan besked pä frågan om beslul enligl
15 § gär att överkliiga lill faslighelsiaxeringsnämnd innan myndighelen ompröval
sitt försia beslul. Laglexlen bör omarbelas så all delta klarl framgär.
Bestämmelserna i 205 2 st och 21 § 7 si bör utgä. Föreskriftema
lorde regeringen kunna meddela med stöd av 18 kap 13 § regeringsformen.
20 kap. Sammanlräden
I 1 § tredje meningen talas om "period, för vilken ledamöier
och suppleanter är valda", 1 specialmotiveringen (Del 2, s 66) uttalas bla
att vad som sägs i t-5§§ gäller även för fastighetslaxeringsnämnden för vatten-och
värmekraflanläggningar. Eftersom regeringen enligt 17 kap 6§ 3 st skall
förordna ledamötema till denna nämnd och - som hovrätten förutsätter - även dess
suppleanter, bör bestämmelsen omarbetas, lämpligen genom tillägget "eller
förordnande" efter ordet "valda".
Den föreslagna lydelsen av 6§ 2 st omfattar inte beslutsförheien
i fastighetstaxeringsnämnden för vatten- och värmekraftanläggningar, eftersom
endasl ordet "valda" förekommer,
I 10§ första meningen bör mellan orden
"arbete" och "den" inskjutas
tex ordel "tidigast". En alternativ formulering av bestämmelsen är
"Fas
tighetstaxeringsnämnds verksamhetsperiod omfattar den 15 juni - den 15
november under taxeringsåret".
II § 2 st bör kompletteras med föreskrift om dds var
begäran om
omprövning av fastighelstaxeringsnämnds beslut skall ges in, dds inom
vilken lid detta skall ske.
Enligt 13 § skall fastighetsägare undertättas om vad han
har atl iaktta om han vill överklaga nämndens beslut. Det bör anges även vad
han har atl iaktta om han vill att nämndens beslut skall omprövas,
23 kap
I I § 2 st och 2 § torde orden "eller förändrat"
kunna utgå,
I 3 § I st andra meningen synes orden "i stället för
länsstyrelsen i första
instans" kunna utgå,
RSV anför:
I I kap 8§ föreslås atl omiaxering skall få vidtas vid
tidigare åsätt feltaxering, RSV har i princip ingel att invända mot detta. Den
ifrågasatta feltaxeringen kan dock vara under prövning i högre instans för
tidigare år.
Prop. 1984/85:222 243
Del iir då olämpligt atl omtaxering kan göras i liigre insians.
Finner högre insians att feltaxering skett rättas efterföljande är i iinnan
ordning. Skulle högre inslåns finna atl taxeringen är riklig bor liigre insians
inle kunna påverka laxeringen. Detta bör fi'amgä av laglexlen.
Enligl 17 kap 15 § sisla siyckei får talan ej föras mot liinssiyrelsens
beslul. Efier de ändringar som gjorts i försia stycket är ordet "länssiyrelsens"
ej relevani och bör ulgä.
18 kap 4§ sisla slycket; Köpeskilling eftcifrågas inie enligl
nuvarande deklarationsformulär. Sista meningen bör diiiför utgä.
1 19 kap 18 5 anges atl grundbeslulen skall in.röras i
stomme lill fastighelslängd. Syftet är all allmänheten på ell lidigl sladium
skall kunna jämfö.ra taxeringarna. Erfaienhelsmässigi är della en möljlighei
som ulnylljas i myckel liten om.faiiniiig. Allmänheten kan beredas möjlighet atl
ta del av taxeringarna via LSMs lerminal. En speciell terminalrutin kan las
fram för detla. RSV föreslår dän"ör att stommen avskaffas. 1 19 kap bör dä
18 § ändras och 19 S ulgä.
Bestämmelserna om enmansmål i FTiN (20 kap 7 §) synes ej
böra omfatta beslut om uppdelning av basvärde mm, eflersom sådana ärenden
enligt förslagel endast skall handläggas av LSM,
1 20 kap 13 § behandlas undertätielsema om FTNs beslul. Av
lagtexten framgår ej när underrättelserna senasl skall sändas till
fastighetsägarna, 1 konsekvens med motsvarande regler för undertättelse om
grundbeslut (19; 16) och ompröval beslul (19: 17) bör uppgifl härom tas in i FTL.
Enligt RSVs mening är 15 november en lämplig tidpunkt.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför:
Kommiitén föreslår ändrad lydelse av författningen som
avser förordnande av konsulenter vid faslighelstaxeringen (17 kap 15 § faslighelslaxeringslagcn).
Paragrafen har för närvarande en lydelse som säger att länsstyrelsen förordnar
erforderliga konsulenter. Enligt förslagel skall regeringen eller myndighet
som regeringen besiämmer förordna nämnda konsulenter. Länsstyrelsen anser att
paragrafens nuvarande lydelse i berört avseende kan stå kvar oförändrad, I
annat fall bör även sista slyckel i paragarafen, att länsstyrelsens beslul inle
får överklagas, ändras.
Kammarrätten i Göteborg anför:
Kammartätten vill ifrågasätta om inte den bestämmelse som
föreslagits i 1 kap 7 § kan utformas så all periodiciteten anges i laglexlen
och de första åren för avslämningen av de olika taxeringsenheterna tas in i
övergångsbestämmelserna.
Länsrätten i Stockholms län anför:
1 kap 1 § fastighetstaxeringslagen anger att
"fastighetstaxering sker årligen vid avstämning, omtaxering och
omräkning". Emellertid sker avstämning ej årligen. Stadgandet bör för
tydlighetens skull omformuleras,
1 kap 7§ faslighelstaxeringslagen redovisar den
tidsmässiga uppläggningen av avstämningsförfarandet genom att ange diverse
begynnelseårtal. En lagparagraf bör ej innehålla ett antal ärsangivelser som efierhand
blir inaktuella. Formuleringen bör vara mer allmängiltig.
I kap 8 § fastighetstaxeringslagen Punkt 5 bör avse även
det förhållandel att taxeringsenheten tidigare år felakiigl ej åsatis laxering.
Prop.
1984/85: 222 244
Länssr\'rclsen i Västerbottens län anför;
I friiga om i-örslag lill ändringar i fastigheisiaxciingsiagcn
(1979; 1152) får följande synpunkter redovisas.
1 19 kap 9§ och 20 kap 11 § föreslagen begränsning av anlalel
omprövningar i vissa fall kommer atl beröia endasi cll fätal ärenden. Del är diiriör
inte motivcnU atl iinlalsmässigt begränsa dessa.
I 21 kap 4§ anges besvärsliden för kommun. För all förebygga
feltolkning av vad som gäller för kommun, som ju även kan vara fastighets-ägare,
bör efter ordel besvär lilläggas "i de fall 3§ ej är
tillämplig"". Förslaget framförs med anledning av Kk 84 I; 6,
1 2! kap 3S har besvärsiidens utgång för fasiighelsiigare
föreslagits till den sista mars årel efter taxeringsåret. Vägande skäl för della
förslag sakniis. Den bör därför i likhei med vad som gäller besvär över inkomsl-laxenngen
begränsas till sista februari. Som delvis följd av denna synpunkt bör överviigas
om inte i 23 kap I § angiven senasle dag för undenällelse bör ändras lill
"under taxeringsåret" istället för "senasl den 15 februari årel efler
delta". Därvid uppnår man även på denna punkl samstämmighet med vad som
enl 99 § TL gäller för besvär i särskild ordning i inkomsttaxeringen.
JO anför:
Jag har redan konstaterat att lagtexten när del gäller
indexberäkningen inte tillhör de mesl lättillgängliga. .'Vven andra delar av
författningsmaterian triiffas av det omdömet, vilkel måhända inte är så
märkligt eftersom den verklighet som skall regleras är komplicerad. Men nog
borde det gå att förenkla åtskilligt inte minst när det gäller sättet att
redigera materialet. De ansträngningama bör då i första hand göras i de delar
som har intresse för en bredare allmänhet.
Och så avslutningsvis ett detaljpåpekande.
En handling skall anses ha kommii in i rätt tid "även
om den getts in till annan lokal skattemyndighet än den som har att pröva
taxeringen" - 18 kap. 9 § 4:e stycket. I specialmotiveringen sägs att
bestämmelsen flnns där bl.a. för atl fastighetsägaren inte skall drabbas av
"förseningsavgift". Eftersom kommitténs tidigare förslag om en sådan avgifi
(Ds B 1980:4) inte lett till lagsflftning, bör uttalandet innebära atl
kommittén fömtsätter (eller upprepar sitt förslag) all så skall ske. Om så
sker, så bör fråga om anstånd med avlämnande av avstämningsdeklarationen lösas
för det nya, mllande systemet.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985