Prop. 1984/85:225

Prop. 1984/85:225
Regeringens
proposition

1984/85:225

om statsförvaltningens användning av ADB m. m.;

beslutad den 6juni 1985.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i
bifogade uidrag av regeringsprotokoll för de åtgärder och ändamål som framgår
av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

BO HOLMBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen behandlas ett antal frågor som rör den slatliga
förvaltningens användning av ADB och utnyttjandet av den nya informationstekniken.
Förslagen överensstämmer med riktlinjerna i regeringens skrivelse 1984/85:202
om den offentliga sektorns förnyelse.

Propositionen innehåller förslag i syfte att dels öka
effektiviteten i myndigheterna, dels öka servicen till medborgarna genom
användning av ADB.

Vidare föreslås ändringar av vissa regler så att besluten
om ADB-användningen flyttas närmare användaren - den sakansvariga myndigheten.

Dessutom behandlas personalutveckling och behovel av
utbildning inom ADB-området.

Vissa strukturfrågor behandlas också. Dalamaskincentralen
för administrativ databehandling (DAFA) föreslås ombildas till ett statligt
ägt aktiebolag. Därmed förbättras möjligheterna för DAFA att bredda sin
verksamhet och atl inleda elt samarbete med t.ex. Statskonsult AB. Vidare föreslås
att en myndighet inrättas med uppgift alt svara för huvudmannaskapet för det
statliga person- och adressregistret (SPAR).

1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 225

CIVILDEPARTEMENTET

Utdrag

PROTOKOLL

vid regeringssammantriide

1985-06-06

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden
Lundkvist, Feldt. Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, .Andersson,
Boström, Bodslröm. Göransson. Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om statsförvaltningens användning av ADB m.m.

1 Inledning

Användningen av datorer i statsförvaltningen har ökat
kraftigt under senare år. Ökningen har varit generell men till störte delen avsell
ordbehandlingsmaskiner och mikrodatorer för kontorsbruk. Inom vissa delar av
statsförvaltningen pågår dessutom en utveckling där konstruktionsarbete och
processtyrning av verksamhelen sker med hjälp av daiorer.

Den snabba utvecklingen speglar krav på högre
produktivitet och effektivitet samt förbättrad service lill allmänheten,
kommuner, företag och organisationer. De analyser som gjorts visar emellertid
att den tilltagande datoranvändningen endast delvis lett till avsedda mål.
Detta framgår bl.a. av riksrevisionsverkeis rapport (RRV dnr 1983:617)
Persondatorer och skrivautomater - användning i statsförvaltningen. Motsvarande
problem har konstaterats vid införande av annan ny teknik. Orsaker kan bl. a.
vara fördröjning vid omläggning av arbetsrutiner och arbetsorganisation saml
eftersläpning i personalutbildning.

Etl viktigt drag i den ökade datoranvändningen är att den
nu omfattar praktiskt taget alla myndigheter. Av särskild vikt är också att
användningen av ADB sprids till allt flera delar av offentlig förvaltning. En
annan faktor är att datasystem i allt högre grad byggs samman lill integrerade datasyslem.
Förutsättningarna för att bygga samman lokala system med centrala har ökat.

För att förbättra effektiviteten och produktiviteten
behövs enligt min mening omfattande och systematiska insalser för att utveckla
datoranvändningen inom den slatliga förvallningen. Del är angeläget att detta
sker i nära kontakt med utvecklingen av verksamheterna. Även de krav som reses
på bättre service från myndigheterna gentemot allmänhet, företag

l'rop. 1984/85:225 }

och organisaiioner förutsätier ati slor vikt läggs vid atl
successivi förbällra den statliga ADB-användningen.

Del är sannolikt att en önskvärd utveckling inte kommer
till slånd utan au det finns en sammanhållen politik för statsförvaltningens
användning av .'MDB. En sädan politik måste byggas upp under en följd av år och
successivt anpassas till myckel snabbt ändrade förutsättningar för verksamhelen.
Idag är kunnande och utvecklingsansvar centraliserat till ett fålal myndigheter.
Meningen är att myndigheterna själva skall få ett större ansvar för .ADB-utvecklingen.
DeUa måste ske i takt med att ansvar och kunnande byggs upp i myndigheiema.

För siaiens del finns skäl alt samlal uppmärksamma vissa
effekter av en snabb datorisering. Del gäller bl.a. eflekterna på integriteten
och datasäkerheten. Cenirala personal- och arbeimiljöpolitiska mål kan också
komma all påverkas. Mot denna bakgrund krävs vid sidan av de grundläggande
insatser som görs av myndigheterna själva insalser från statsmakterna för att
åstadkomma den önskade ulvecklingen. Det gäller bl.a. följande frågor:

Finansieringen av datoranskaffning och av investeringar i
programvara har stark anknytning till budgetprocessens utformning och
användningen av det särskilda reservationsanslaget för datoranskaffningar. 1
det följande diskuteras bl.a. lämpligheten av nuvarande finansieringsformer.

Central system- och programutveckling är nödvändig och
önskvärd i vissa fall. Det kan gälla system som är gemensamma för hela statsförvaltningen.
Men det kan också finnas skäl att göra gemensamma insatser i mera avgränsade
sammanhang. En inriktning bör vara att finna former som möjliggör en förbättrad
utveckling och upphandling.

Upphandlingen av datorer och system bör leda till lägre kosinader
och effektivitet genom centrala insatser - i dag svarar statskontoret för
sådana uppgifter. Sådana centrala insatser kommer att krävas även i framtiden,
men statskontorets roll bör klargöras närmare. Frågor om statskontorets roll,
arbetsfördelningen mellan skilda statliga produktionsorgan på ADB-området och
de statliga verksamhetsformerna i ADB-branschen bör tas upp då organisalionen
av den statliga ADB-produktionen behandlas. Här erfordras rikllinjer för att
åstadkomma en rationell organisation som svarar mot framtida krav.

För att nå effektivitet i statlig ADB-verksamhel är det
viktigt att informationen hos olika myndigheter utnyttjas effektivt inom
förvaltningen i dess helhel. 1 detta sammanhang bör uppmärksammas att det fmns
dels centrala integritets- och offentlighetsproblem, dels kravet på god service
gentemot allmänheten, organisationer och företag.

De personalpolitiska frågoma spelar en viktig roll.
Särskilt bör enligt min mening de anslälldas behov av inflylande över ADB-utvecklingen
beaktas. På det personalpolitiska området måste också beaktas det personaiför-

I'rop.
1984/85:225 4

sörjningsproblem som den explosionsartade utvecklingen :iv
ADB-användningen medförl på hela arbetsmarknaden. Jag har nyligen lämnat
förslag lili regeringen avseende den statliga personalpolitiken (prop. 1984./85:219).
Enligt min mening bör även behovet av insatser av utbildning inom ADB-området
uppmärksammas. Del är också väsentligt att beakla de arbelsmiljöproblem som kan
uppstå vid användning av datateknik. Under senare tid har specielll
arbetsmiljön kring bildskärmarna diskuterats. Statsrådet Ingvar Carisson
kommer senare i dag alt i prop. 1984/ 85: 220 om datapolitiken redovisa olika insalser
som regeringen gör för all öka kunskaperna om bildskärmarnas miij()effekier. Dessulom
bör uppmärksammas alt den ökade ,AD[3-användningen leti till nya säkerhetsproblem
i Slallig förvaltning. Jag anser att denna fråga bör föranleda förnyade
överväganden.

Slutligen är del angeläget atl redovisa lämpliga former
för uppföljning och ulvärdering av ADB-verksamheten.

1 det följande kommerjag att redovisa mina synpunkter på
det fortsatta arbetets inriktning och lämna vissa förslag till ändringar i
hittillsvarande politik för den statliga förvaltningens ADB-användning. Jag
kommer också att redovisa vissa av de åtgärder jag lidigare vidtagit. Endast
några av de förslag somjag behandlar kräver formelll riksdagens
ställningstagande. Jag har emellertid ansett det önskvärt att redovisa bakgmnden
till min syn på de frågor som riksdagen skall behandla. Min ambition är att
mera utförligt beskriva lämpliga utvecklingslinjer för statsförvaltningens ADB-användning.
Därvid tillgodoses också - på mitt område - riksdagens önskan om ett samlat
program för det datapolitiska omrädet.

2 Statlig databehandling 2.1 Bakgrund

Frågan om ADB i statsförvaltningen har tidigare redovisats
för riksdagen i olika sammanhang, bl a i prop. 1978/79: 121 om användningen av
ADB i statsförvaltningen (FiU .34, rskr 3.39) samt prop. 1981/82: 123 om
samordnad datapolitik (FiU 34, rskr 317). Med utgångspunkt i dessa propositioner
har riksdagen fastställt vissa principer och riktlinjer för i första hand
utveckling och drift av ADB-system i statsförvaltningen.

Den tidigare riksdagsbehandlingen får sålunda i flera
avseenden alltjämt anses vara styrande. Av riksdagens beslut framgår sålunda
att det råder betydande enighet i fråga om vissa av de utgångspunkter och
huvudlinjer som redovisas i propositionen. Dit hör den gmndläggande
utgångspunkten att ADB är ett viktigt hjälpmedel i myndigheternas verksamhet,
varvid användningen av ADB förotsätts bidra lill alt tillgängliga resurser
utnyttjas effektivare eller att verksamheten i andra avseenden förbättras.

Prop.
1984,/S5:225 5

2.1.1' Nuvarnnde regler m.m. ftir dalordrifi. syslcmutverklmg
och upphandling

Drill av Slörre statliga .ADB-syslem kan ske dels i niyndiKheierniis
egen regi. dels 1 uppdragsform vid en servicebyrå.

. '\DB~kostiiaderna för den civila statsför\altnin.gen (exkl
affärsverken och universitelsdaiacentralerna) uppgick budgelåret 1983/84 lill
ca 1 115 milj. kr. Myndigheternas avgifter lill servicebyråer uppgick under
samma lid lill ca 135 milj. kr., dvs. tili ca 12% av de lotala .ADB-kostnaderna.
.Av dessa avgifter gick ca 116 milj. kr. lill slatliga servicebyråer och ca 19
milj. kr. lill övriga.

Inom statsförvaltningen finns fiera datacentraler, bl. a. DAF.A,
universi-tetsdataceniralerna och försvarets datacentral, som erbjuder datordrifl-tjänster
i form av uppdragsfinansierad verksamhet lill övriga myndigheler.

.Arbelet med alt utveckla och införa ADB-syslem för adminisiraliva
ändamål i slalsförvaliningen sker i olika former. Som huvudregel gäller att mvndigheterna
själva har hand om systemutvecklingen som en del av ansvaret för sin
verksamhet. Civila myndigheter bör dock enligt förordningen (1975:567) om
rationaliseringsverksamhet inom den civila statsförvaltningen vid utveckling
av ADB-syslem (omtryckt 1981:478, ändrad senasl 1982: 273) så tidigt som
möjligt samråda med statskontoret i frågor som är av störte omfattning eller av
principiell betydelse. Rationaliseringsförordningen föreskriver vidare atl en myndighel
i syfle alt begränsa kosinaderna vid införande eller förändring av ADB-ruliner
i första hand skall använda de färdiga program för ADB-system eller delar av ADB-syslem
som finns på marknaden om dessa i nmlig grad tillgodoser myndighetens behov.
Enligt förordningen (1981:266) om investeringar i statliga ADB-syslem skall
vissa ADB-system i den civila statsförvaltningen förutom affärsverken särskilt
prövas av regeringen vid flera tillfällen under utvecklingsarbetets gång. Den
särskilda prövningen gäller stora eller på annat sätt viktiga invesleringar i ADB-system.
För försvaret gäller att överbefälhavaren leder och samordnar
informationssystemutvecklingen inom försvarsmakten. Regeringen beslutade våren
1982 att försvarets rationaliseringsinstituts rapport Struktur 90 skall ligga till
grund för utveckling av datasystem inom försvarsdepartementels verksamhelsområde.

Anskaffning av ADB-utrustning samordnas av statskontoret.
Myndigheterna lämnar sina anslagsframställningar vad gäller ADB till slatskonlorel.
Statskontoret gör en bedömning och lämnar en samlad anslagsframställning till
regeringen.

Beslut om upphandling av ADB-utrustning fauas av
statskontoret enligt den beslutsordning som fastställdes år 1982.
Upphandlingsbeslut skall underställas regeringen då utrustningens köpvärde
överstiger 2 milj. kr. Själva upphandlingen görs vanligen av statskontoret, men
kan i vissa fall delegeras till användarmyndigheten. Finansieringen av ADB-utrustningen
sker via reservationsanslaget B2

Prop. 1984/85:225 6

Anskaffning av ADB-utrtistning som disponeras av slalskontoret.
Myndigheterna betalar avgifter lii! slatskonlorel för atl läcka investeringskostnaderna.

Denna samordnade anskaffning av .ADn-iitriislning var
länge det huvudsakliga inslrumeniel för statsmakternas slyrning av den
statliga .ADB-användningen. Frågan har vid skilda tillfällen resis om man
borde ha kvar den eller ej. Statsmakterna har vid prövningen av frågan (prop. 197S,'79:
121, FiU 34, rskr 339, resp prop. 1981/82: 100 bil. 11. FiU 34. rskr 317)
ansett att den samordnade anskaffningen i sina grunddrag bör behållas. Motiven
har därvid främst varit de fördelar som en samlad upphandling av ADB-ulrustning
ger, dels i form av slöd för myndigheterna i lekniska frågor m m. dels
ekonomiskt för slatsverket genom all stålen härigenoir. får en stark ställning
som köpare. Till delta kommer, att del samordnade anskaffningsförfarandet
tvingar myndigheterna att noggrant pröva och redovisa behovel av ökad ADB-kapacilei,
vilkel fått ökad betydelse i nuvarande statsflnansiella situation.

Enklare ADB-utrustning, bl a persondatorer och
skrivautomater, får anskaffas av myndigheterna själva. Denna utrustning
finansieras vanligen direkt av myndigheterna. I fråga om persondatorer och
skrivautomater gäller att anskaffningen företrädesvis skall ske genom avrop
från centrala avropsavtal som statskontoret ingått med olika leverantörer.

ADB-utrustning inom försvarssektorn fmansieras direkt över
resp materiel- eller myndighetsanslag. Undantag gäller för flygtekniska
försöksanstalten (FFA) som omfattas av det generella civila anslaget
Anskaffning av ADB-utrustning. Enligt föreskrifter från överbefälhavaren har FMV
ansvaret för att samordna anskaffning av ADB-utrustning inom försvarsmakten.
Upphandlingsansvaret är emellertid uppdelat mellan FMV och statskontoret i så
måtto att FMV svarar för upphandling av utrustning för operativa och taktiska
ledningssystem och statskontoret för övrig ADB-utmstning. Härigenom tillvaratas
möjligheterna till samverkan i upphandlingen mellan de civila och militära
sektorerna i statsförvaltningen. Även för försvarssektom gäller, att
upphandlingsbeslut skall underställas regeringen då utrustningens köpvärde
överstiger 2 milj kr.

Enligt de riktlinjer som gäller för upphandling bör användarmyndighe-temas
ansvar och medverkan i upphandlingsarbetet öka. Statskontoret har därför fått
möjligheter att i olika fall delegera upphandlingar till myndigheterna. Vid delegering
skall hänsyn tas till anskaffningens karaktär, beloppens slorlek samt
myndighetemas kunnande och förutsättningar i övrigl. I de fall
upphandlingsbeslut delegeras skall myndighetema tillämpa statskontorets
standard för avtal och, i den utsträckning statskontoret bedömer lämpligt, ge
statskontoret tillfälle att granska beslutsunderiagei.

Under budgetåren 1982/83 och 1983/84 har ett 15-tal
anskaffningar delegerats. I några fall har själva upphandlingen gjorts av
statskontoret, varefter myndigheterna getts ansvaret för den fortsatta
anskaffningen i form av avrop inom vissa ramar.

Prop.
1984/85:225

En annan modell för delegering genomförs f n. av siaiskonioret
och \'äcvtrkei. En noggrann analys av informationsbehov'?,! på cenirai, regional
och lokal nivå har genomförts och lagts till grund för aii beskriva det iramtida
behovci av datorkiafi på sanuliga nivåer inom vägverket. Upp-luindiingcn förutsätts
kunna läi;gas till yrund för en omfattande delegering av löpande utru.siningsanskaffningar
eftersom den baserats på långtgående standardisering av vägverkets .ADB-utrustning.

Ytteriigare en form av delegering är do tidigare nämnda
centrala avropsavtal statskontoret ingått beträffande persondatorer och
skrivautomater. Genom avtalen kan myndigheterna på ett enkell sätt köpa ulrusining
pä goda villkor direkt från vissa leverantörer.

2.1.2 Centrala stödfunktioner

.Även om myndigheterna har huvudansvar för sin .ADB-verksamhet
krävs cenirala insatser i olika former för en effekliv .ADB-användning i
statsförvaltningen. Somjag tidigare redovisat har olika regler utformats för
att tillgodose statsmakternas behov av planering, styrning och samordning m. m.
av den statliga ADB-verksamheten. Andra insatser görs också centralt för atl
ge vägledning till myndigheterna i melod- och teknikfrågor, öka myndigheternas .ADB-kompelens
samt bistå myndigheterna vid utveckling och drifl av ADB-system.

Statskontoret har centrala myndighetsuppgifter på ADB-området
vad avser planering och styrning av verksamheten saml en allmänt vägledande och
stödjande funktion beträffande metoder för systemutveckling och drift m. m. DAFA
svarar i egenskap av servicebyrå för en belydande del av den slalliga ADB-driften
och bistår även i övrigt myndigheterna som konsult i samband med bl.a.
systemutveckling och införande av smådatorer. Statens institut för
personalutveckling (SIPU) anordnar utbildning inom bl a ADB-området för den
statliga seklorn. Slutligen erbjuder Statskonsult AB konsulttjänster till
myndigheterna inom olika områden säsom systemutveckling, programmering,
smådatorer, utbildning.

2.2 Nya förutsättningar

Jag har i det föregående redogjort för dagens förhållanden
inom ett antal områden. Inledningsvis nämnde jag att området för
informationsbehandling är i ständig utveckling. Detta innebär bl.a. au dagens
regelsystem för statsförvaltningens användning av ADB till vissa delar blivil
otidsenligt då detta i första hand tagit sikte på regleringen av de slora
centrala datasystemen. De nuvarande reglerna har också tillkommit under en
lång tidsperiod vilket medfört att de inte fungerar på etl helt ändamålsenligt
sätt. Dessa omständigheter i kombination med målsätlningen alt ändra
arbetssättet så att användaren mer sätts i centrum gör att jag anser att tiden
nu är mogen för en förändring av gällande regler.

Prop.
1984/85: 225 8

Jag vill emellertid framhålla att del varken är möjliiii
eller önskvärt atl en sådan förändring görs med ambitionen alt vid eti och samma
tillfälle lösa problemen för all framtid. Mina förslag här skall ailiså ses som
en inledning på en successiv förändringsprocess för den statliga förvaltningen.

2.2.1 Decentraliserad svslcm- och daiaknijistruklur

Min bedömning:

.Ansvaret för upphandlingen av datorutrusining delegeras i
ökad omfattning titl myndigheterna inom ramen för reservationsanslaget B2
Anskaffning av ADB-ulrustning under trettonde huvudtiteln.

Beloppsgränsen för de upphandlingsärenden som skall
underställas regeringens prövning höjs från 2 milj. kr. till 5 milj. kr.

Skälen för min bedömning:

Utvecklingen inom mikrodalorområdel har lell till ökade
möjligheter alt använda småskalig och decenlraliserad dalateknik inom
statsförvaltningen. Det finns ett stort intresse från myndighelernas sida att
utnyttja den nya tekniken. Kosinaderna för anskaffning av datorutrustning är
förhållandevis låga. Dessutom förväntas atl tekniken skall ge möjligheter lill
en effekliv utveckling av ADB-system som bättre uppfyller användarnas krav och
önskemål.

Elt första steg på vägen mot att prova den nya lekniken
har för många myndigheler varit att anskaffa persondatorer eller skrivautomater
för användning i lokalt avgränsade tillämpningar. Tillgänglig teknik medger emellenid
nu även uppbyggnad av mer komplexa system avsedda för flera tillämpningar
samtidigt och som baseras på mikrodatorteknik.

Ett omfattande arbete för att utreda förutsättningarna
härför pågår inom statsförvaltningen.

Det är särskilt tre projekt som kan komma att få stor
betydelse. För den civila förvaltningen bedriver statskontoret eU arbete med s.
k. basdatorer som är avsedda för generella småskaliga tillämpningar.
Basdatorerna är datorer som uppfyller vissa gemensamma grundkrav. De har något
störte kapacitet än persondatorerna och förväntas därmed kunna utnyttjas i
störte utsträckning för administrativa funklioner. Jag återkommer till basdatorerna.

Inom försvarets område genomförs f n. projektet Siruktur
90 som innebär en övergång från en centraliserad system- och datakraftslruktur
till en decentraliserad. Dessa båda arbeten har stora likheter och gmndar sig
på delvis gemensamma utgångspunkter.

Del tredje projektet jag särskilt vill nämna är statens löne-
och pensionsverks (SPV), arbete med att utveckla för- och eftersystem till SLÖR
- det s.k. PIR - projektet. Genom del arbele kommer myndighetema aU ha
möjlighet att utnyttja materialet i SLÖR för sin interna personaladministra-

Prop.
1984/85:225 9

tion. Detta innebär samtidigt en praktisk delegering till
myndigheterna vad avser lönehanieringcn.

Slatskonioret har i början av år 1985, efter nästan ett års
ariu-le med kravspecifikation och utvärdering, ingått avropsavtal med fyra leveranlörer
om s.k. basdatorer. Dessa daiorer är avsedda a;t användas som etl stöd för den
administrativa verksamheten inom främst ekonomi- ocb personaladministration,
samt som terminalanslutning till andra datorsystem.

En viklig bakgrund för arbetet med basdatorer år det
faktum att den lekniska utvecklingen medfört atl det finns cn mångfald maskin-
och programvaror med vars hjälp man kan införa datorstöd för olika avgränsade
funktioner inom ett kontor såsom texthantering, kalkylenng och ekonomiadministration.
Införande av datorstöd för enskilda funkuoner kan dock medföra att dessa datoriseras
utan att de sinsemellan samordnas. Detta kan innebära slora problem och
kostnader genom att man i efterhand tvingas lägga ned elt stort arbete för att
anpassa de enskilda rutinerna så atl funklionerna hanleras på ett effektivi
sätt. EU syfte med arbetet med basdatorerna är alt myndigheterna skall få lillgång
till ett sammanhållel och effektivt datorstöd i sin administration.

Basdatorer, såväl program- som maskinutmslning. avses åtminslone
tills vidare finansieras över det centrala reservationsanslaget Anskaffning av ADB-uimstning.
Därvid gäller samma regler som för annan generell ADB-utmstning. Del krävs
alltså beslul av statskontoret eller vid större anskaffningar regeringen för
att en upphandling skall kunna ske. Enligt min mening finns här emellertid fömtsättningar
att pröva alt delegera själva upphandlingen till användarmyndigheterna. En
sådan delegering innebär att myndigheten själv svarar för val av ulrustning,
kontakt med leverantörerna samt beställning av utrustning. Avropsavtalen
innebär atl statliga myndigheter som avser anskaffa system anpassade för
basdatorerna i första hand kommer att hänvisas till att välja bland dessa.

Statskontoret får en viktig roll vad gäller vägledning och
upplysning till myndigheterna beträffande anskaffning, införande och
utnyttjande av basdatorer. I uppgiften ingår även att i samarbete med andra
organ svara för att myndigheterna kan få tillgång till utbildning,
programmerings- eller systemeringsassistans m.m. för basdatorerna. Statskontoret
skall även stimulera framtagning av bl.a. tillämpningsprogramvara genom att
svara för en sammanhållen behovsinventering och genom att ställa krav i samband
med utveckling av ny teknik. Jag återkommer till detta senare när jag behandlar
frågan om teknikupphandling inom dataområdet.

Arbetet med basdatorerna kan, på det säu somjag har
redovisat utgöra en gmnd för ett enhetligt daiorbaserat stöd för att utveckla
verksamheten inom den civila statliga förvaltningen. Statskontoret bör verka
för att upphandlingen av persondatorer och basdatorer får den inriktning somjag
nu angett. Vad jag nu anfört innebär således att jag tills vidare förordar all
det

Prop. 1984,85:225 10

centraiu reservationsanslagel ocli statskontorets nuvarande
roll med upphandling av diUorutrustning i stort beliålls. Jag vill i detta sammanhang
erinra om alt jug i prop. I9S4/85: lOt.i bii. 15 s. 29 aviserade atistatskontorei
skall i"; rikiiiii.iei för prio.riiering av .ADB-uliustning. Jag kommer
inom kort an redovisa förslag lill sådana riktiinjer för regeringen. Dock bör,
som etl led i dclegoringssirävandcna och i avvakian på fortsatta överväganden
om finansiering av investeringar i adminislraiiv utveckling och .ADB, be-ioppsgränsen
för olika ärenden som skall underslällas regeringens prövning kunna h()jas
från nuvarande 2 milj.kr. Jag gör bedömningen au om beioppsgränsen sätts vid 5 m.ilj.
kr. sker en önskvärd minskning av anlalet ärenden som måste avgöras av
regeringen. Samtidigt bör rörelsefriheten för myndigheterna kunna öka genom en
ytterligare delegering från stalskontorei.

2.2.2 Särskilda frägor rörande högskolesektorn

Inom högskolesekiorn saknas för närvarande en samlad
planering av ADB-användningen, både för sektorn i dess helhet och för enskilda högskoleenheler.

Centralt är ansvaret uppdelat på fiera myndigheter. Detta
gäller t.ex. beträffande planering, finansiering och upphandling av datomtmstning.
Datorutrustning för högre utbildning och forskning finansieras och/eller
upphandlas idag genom en rad olika myndigheter; universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ), utmslningsnämnden för universitet och högskolor, forskningsrådsnämnden,
statskontoret, regionala datorcentraler samt högskoleenheler. Den spliurade
finansieringen, med delvis olika villkor för medelsanvändningen, leder bl.a. till
svårigheter att jämföra kostnaderna vid olika finatisieringsalternativ och att
uppnå samordningsfördelar.

Bl.a. mot denna bakgmnd har regeringen i maj 1984 givit
UHÄ i uppdrag att i samråd med statskontoret utarbeta en samlad ADB-strategi
för högskolan.

Enligt direktiven bör en utgångspunkt för arbetet vara att
ge högskoleenhelerna ell huvudsansvar för flertalet dalafrågor, vilkel innebär
alt centrala bestämmelser och detaljreglering bör undvikas där så är möjligt
och lämpligl. Datafrågorna bör således i ökad utsträckning handläggas på samma
sätt som andra frågor där högskoleenhelerna själva har att fatta beslut inom av
regeringen och riksdagen givna ramar. Samtidigt måste behoven av samverkan
mellan högskoleenhelema liksom vikten av regional och nationell samplanering
beaktas. Dessa behov torde variera mellan olika tilllämpningar. Sådana områden
bör identifieras och erforderliga reglerande eller avreglerande åtgärder
föreslås.

Arbetet beräknas vara slutfört senast i samband med
anslagsframställningen för budgelåret 1986/87. I avvaktan på en samlad ADB-strategi
för högskolan bör, enligt min mening, förändringar inom högskolesektorn anstå. Naturiiglvis
är det på sikt önskvärt om anskaffning av ADB-utrust-

Prop. 1984/85:225 !1

ning som används huvudsakligen lill cenirala
administrativa system inom högskolan i slort kan följa de reeler som gäller lör
den civila slalsförvaliningen i övrigl. I denna fråga harjag samråti med
chefen för uibildningsdepariementel.

2.2.3 Teknikupphandling inom duiaområdct

Min bedömning:

Särskilda medel skall avsättas för teknikupphandling av
generell pro-cramvara för basdatorerna.

Skälen för min bedömning:

Med teknikupphandling avses en anskaffningsprocess som
syftar till att utveckla en produkt som f. n. inte finns på marknaden och som i
hög grad baseras på specifika krav från beställaren.

Teknikupphandling inom dataområdet har i olika sammanhang
bedömts som etl verksami medel för atl tillgodose användarnas behov av produkter,
såväl hårdvara som programvara saml kombinationer av dessa. Teknikupphandling
är även ett medel för alt åstadkomma industriella utvecklingsprojekt med
inriktning på speciella krav. Relativt få teknikupphandlingar har emellertid hitlills
genomförts på dataområdet med den offentliga sektom som beställare.

Riksdagen anvisade till teknikupphandling inom dataområdet
för budgetåret 1982/83 lOmilj.kr. I 1983 års budgetproposition (prop. 1982/83:
100 bil. 15, FiU 33. rskr 247). anför jag bl.a. att del bör prövas om
teknikupphandling, främst inom det datatekniska området, kan utnyttjas i
betydligt störte utsträckning i den offenlliga upphandlingen än vad som är
fallet, till gagn för både beställare och leverantörer. Jag framhåller vidare
att det redan finns ett flertal organ med kunskap och kompetens i teknikupphandlings-
och datafrågor och alt dessa bör ges en central roll i elt system för ökal stöd
till teknikupphandling inom dataområdet.

1 1984 års budgetproposition (prop. 1983/84: 100, bil. 15)
framhåller jag att statskontoret och styrelsen för teknisk utveckling (STU) i
lämpliga former bör samverka i arbetet med teknikupphandling inom dataområdet.
De tidigare anvisade 10 milj. kr. bedömdes tills vidare räcka även för
budgetåret 1984/85. Riksdagen (FiU 1983/84:27, rskr 216) har godtagit vad som
anförts i propositionen. De båda verken har för teknikupphandlingsfrågor inom
dataområdet etablerat ett samarbete. I arbetet fungerar statskontorets
metodråd som referensgmpp.

Det gemensamma arbetet har hittills bl. a. gällt upphandlingav
en datoriserad arbetsplats (PROMIS 600) i ett vädertjänstsystem för regionala
kort-lidsprognoser. Vidare har teknikupphandling påbörjats av programvara för
överföring av redigerbar text mellan olika system för ord- och textbehandling.

Prop. 1984/85:225 12

Ett område som berör arbetsmiljön vid .ADB-verksamhet och
som ägnats ökad uppmiiirksamhei dei senaste årel är de fysiologiska riskerna
med bildskärmsarbetet, .lag vill erinra om att statens arbetsmiljönämnd och
stiftelsen staishälsan har inlett ett arbete m.ed at; följa iitveckjingen på
området. Detta kan vara ett område som kan lämpa sig fö; teknikupphandling.

.Allmänt sett kan sägas att utvecklingen inom
programvaruområdet inle varii iika snabb som inom maskinoinrådet. Kravel på
ökad produktions-takt vid utvecklingen av programvaror är siarkt. Det har emellertid
varil svårl all höja produkliviielen och kvaliteten inom ramen för de konventionella
metoderna för systemutveckling, Eriarenheterna under 1980-talet visar dock atl
en produktivitetsökning kan uppnäs dels genom användning av standardprogram,
dels med hjälp av nya verktyg för programutveckling. Användarna kan själva med
hjälp av dessa verktyg, via terminal eller direkl på egen persondator, ulforma
"program" och utföra egna bearbetningar.

Jag har tidigare redogjort för statskontorets arbete med
upphandling av basdatorer. Delta arbete är av stor betydelse för atl ästadkomma
en decentraliserad arbetsslruktur inom statsförvaltningen. En fömtsättning för
att detta skall lyckas är dock alt maskinvaran förses med en ändamålsenlig
programvara för gemensamma administrativa tillämpningar, l.ex. ekonomi- och
personaladministration. De kommande ansträngningama inom
teknikupphandlingsområdet bör enligt min mening koncentreras kring denna fråga.
Statskontoret och STU bör här genom sina centrala positioner ha goda
möjligheter all aklivi stimulera till utvecklingsarbete enligt gemensamma krav
för förvaltningen.

Vad gäller programvara för ekonomiadministration,
personaladministration etc bör RRV. SPV och övriga centralt ansvariga
myndigheter aktivi medverka i arbetet och ta det ansvar som ankommer på resp.
organ. Statskontoret bör samordna arbetet.

Den nära kontakten med företrädare för arbetstagarna som
kan ske inom ramen för statskontorets melodråd bedömer jag som mycket
värdefull. Enligt min mening ligger nämligen gmnden för en bra
teknikupphandling till stora delar i en aktiv medverkan från verksledningar och
personal.

För budgetåret 1985/86 har STU och statskontoret gemensamt
begäri att 15 milj. kr. skall avsättas för teknikupphandling inom dataområdet.
Av dessa avser 5 milj. kr. programvara för basdatorerna förbi. a. ärendehantering
och ekonomiadministration.

Del är enligi min bedömning angelägel au programvara
utvecklas för basdatorerna. Kostnaderna för denna utveckling och distribution
av programmen bör finansieras via avgifter från myndigheterna.

Statskontoret bör inte själv svara för utvecklandet av produktema.
Sådana arbetsuppgifier bör i stället anförtros basdatorieverantörerna eller de
särskilda konsulter och servicebyråer, t.ex. Statskonsult AB och

Prop. 1984/85:225 !3

DAFA. som arbetar med inrikining på det statiiga om.räcel.
Vissa åtgärder inom detta omräde har redan vidtagits av dessa organisationer.

Jag ålerkommer utförligare tili D.AF.A och Statskonssili ,AB
i avsnitt 2.3.

För all göra det möjligt att fä till slånd cn teknikupphandling
av programvara till basdaloierna bör 5 miij. kr. avsättas för detta iindamål.
jag avser all åierkomma till regeringen med förslag att på tilläggsbudget 1 1985,'8ö
begära att riksdagen anvisar dessa medel.

En lämplig anslagskonstruklion är enligt min mening atl
reservationsanslaget B2 .Anskaffning av ADB-utrustning ökas med 5 milj. kr. En
sårskild ram avsätts därmed inom anskalTningsanslaget för denna teknikupphandling.

2.2.4 Sårbarhet sfrågor

Min bedömning:

Slatskonlorel får elt sammanhållet ansvar för
sårbarhetsfrågorna inom den civila slalsförvaliningen.

Skälen iör min bedömning:

Regeringen bemyndigade i april 1977 chefen för försvarsdepariemenlel
att tillkalla en kommitté för alt utreda frågan om datasystemens sårbarhet och föreslä
ålgärder i syfle alt minska denna.

Sårbarhetskommittén (SÅRK) överiämnade i december 1979 silt
slutbetänkande (SOU 1979:93). "ADB och samhällets sårbarhet - överväganden
och förslag". 1 betänkandet konstaterar SÅRK bl.a. alt den utförda
kartläggningen leder fram till "den allmänna slutsatsen att sårbarheten är
oacceptabelt hög i dagens genomdaloriserade samhälle. Den fortgående
utvecklingen leder till en allt högre sårbarhet om inte motåtgärder vidtas.
Olika händelser och angrepp kan ge omfattande störningar och skador även vid
djupaste fred". Sårbarheten kan dock minskas genom information och
rådgivning på området.

Regeringen tillsatte i augusti 1981 sårbarhetsberedningen (SÅRB)
som fick till uppgift att dels utreda frågor om säkerhet och sårbarhet på
dalaområdet, dels vara eU aktivt organ när det gäller informalion och
rådgivning på området.

Beredningen har i samarbete med bl.a. Riksdataförbundet, elt
flertal statliga myndigheter, näringsliv och organisationer utarbetat en
speciell metod för sårbarhetsanalys av datoriserade informationssystem, den s.
k. SBA-metoden. En presentation av SBA-metoden har sänts ut till elt stort
antal företag, kommuner, landstingskommuner och myndigheter.

I tilläggsdirektiv (Dir 1984:29) fick SÄRB i uppgifl att invenlera
hittillsvarande arbete inom området ADB-säkerhet, analysera användbarheten av deUa
maierial samt att i samverkan med främst statskontoret föreslå förbättringar
och kompletteringar i det fall beredningen anser det vara motiverat.

Prop.
1984/85:225 14

S.År<B fick också i uppdrag att redovisa silt arbete
med SBA-metoden under år 1984 saml au i sin planering ulgå ifrån alt dess arbele
skal! avslutas underår 1985.

Beredningen har i augusli 1983 överiämnat betänkandet (Ds
Fö 1983:8) Undanförsel och förstöring av .ADB-register, i december 1983
Sårbarhets-analysmetoden och rapporterna Praktisk katastrofplanering - val av rc-servdriftaliernaliv,
Läckande daiorer - en information om ROS. Aktuella projekt i S.ARB och
Uppringda datorer, ijanuari 1985 rapporten Offentlighetsprincipen, ADB och
försvarssekretess saml i april 1985 rapporten ADB i kris och krig. Betänkandet
och rapporterna bereds f n. i regeringskansliet.

Regeringen har i febmari 1985 givit statskontoret i
uppdrag att tillsammans med riksrevisionsverket, SÅRB och rikspolisstyrelsen
undersöka vilka efiekler mer omfattande siörningar i den civila
statsförvaltningens ADB-verksamhel i fredstid kan få för myndigheterna och samhällel
i slort. Mot bakgrund av denna utredning får bedömningar göras i vad mån
särskilda åtgärder behöver vidtas.

Jag anser att SÄRB genom sitt arbete på ett aktivt sätl
bidragit till att höja medvetandet om dessa frågor. Det är väsentligt att
arbetet med atl eliminera så slor del som möjligt av samhällets sårbarhet inom
dataområdet fortsätter. Enligt min mening är sårbarhetsfrågoma dock inte
begränsade till den försvarsanknulna verksamhelen. Sårbarhetsfrågorna omfattar
flera områden som t.ex. arbetsmiljön och rättssäkerheten. Därför anser jag att
del är nödvändigt att dessa frågor bedrivas i så nära anknylning som möjligt
till övrig verksamhet inom området.

För del praktiska arbetet med sårbarhetsfrågorna inom
dataområdet fordras en samordning på central nivå. En av de myndigheter som har
en sådan samordnande funktion för statsförvaltningens gemensamma datafrågor är
statskontoret.

Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om att
ge en statskontoret uppgift att svara för del praktiska sammanhållande arbetet
med sårbarhetsfrågorna för statsförvaltningen. 1 denna fråga har jag samrått
med chefen för försvarsdepartementet.

2.2.5 Personalutveckling och utbUdning på ADB-området

Min bedömning:

Elt utbildningsprogram inom ADB-området skall utarbetas
för statsförvaltningen.

Skälen för min bedömning:

Begränsade anslag och den relativt sett allt billigare
tekniken gör datoriseringen till ett tilltalande rationaliseringsaltemaliv för
många myndigheter. Antalet anställda i statsförvaltningen som ijuni 1984 var
användare av

Prop. 1984/85:225 15

nåiion typ av ADB-utruslning eller hade arbelsuppgifler med
ADB-inslag var ca 170000 vilket motsvarar c:a 40% av totala antalet
statsanställda. Ca 60 % av dessa ADB-användare och därmed var fiärde siaisanställd
använde eller ariieiade äi- 1984 dagligen med någon lyp av .AIB-uirusining. Av
dci toiala anlalet .ADB-användare i siatsför\'aliningen har ca 25000 yrken
eller arbetsuppgifter som har direkl samband med datoriseringen, övrica .ADB-användare
har arbetsuppgifter där tekniken utgör ett atöd för berörda arbetsuppgifter.

! samband med uppläggningen av den programverksamhet som pägår
för bl.a. den ofTenlliea sektorns service och förhållande till medborgarna har
jag haft överläggningar med de statsanställdas huvudorganisationer. Dessa
överläggningar har bl.a. resulterat i vissa gemensamma bedömningar och
utgångspunkter för förändringsarbelei.

Enligt denna gemensamma syn bör myndigheterna särskilt se
över möjligheterna aU effektivisera verksamhelen och förbättra servicen genom
ett bättre utnyttjande av automatisk databehandling. Statsförvaltningen bör
vara elt föredöme genom att den nya tekniken införs och används så att den blir
till gagn både för medborgarna och de anställda. Tekniken bör ses som ett stöd
för de anställda alt snabbt och smidigt tillhandahålla de tjänster som
efterfrågas.

Personalpolitiken bör bidra till en effekliv
statsförvaltning och befrämja ett demokratiskt arbetsliv. Detla bör vara
utgångspunkten för myndighetemas vidare utveckling av sin
personaladministration.

Behovet av utveckling av de anställdas yrkeskunskaper bör
uppmärksammas. Personalulveckling kommer atl behövas särskilt i övergången
mellan en slnkt regeltillämpning och en ökad serviceorientering och i samband
med införande av ny teknik.

Jag har tidigare redogjort för behoven av
programvaruutveckling och teknikupphandling. Viktiga delar är bl.a. utveckling
av användarnära utvecklingshjälpmedel liksom former för de anställdas
deltagande i teknikupphandling.

Vidare vill jag erinra om att parterna har tillsatt en
gemensam arbetsgrupp i syfte att ge underlag för att utveckla avtal och vidta
andra åtgärder för att fördjupa inflytandet för de anslällda vid utveckling,
upphandling och införande av ny teknik (jfr prop. 1984/85:100 bil. 15 s. 16).

Samspelet mellan användning av ADB och utveckling av
organisation och personal är av stor belydelse för en effektiv ADB-användning
men också för att de anställdas yrkeskunskaper och arbetsinnehåll skall kunna
påverka ADB-införandet. I avsnittet om gemensam verksamhets- och AU/ ADB-planering
behandlas dessa frågor vidare.

När det gäller grundulbildning för de statsanställda inom ADB-områdel
ligger ansvaret på det ordinarie utbildningsväsendet. Trots alt de tidigare
redovisade siffrorna vid en första anblick kan tyckas höga är antalet ADB-utbildade
inom statsförvaltningen i förhållande till teknikutbudel för

Prop.
1984/85:225 16

iilci. 1 avvakian på att gapet meilan efteriVågan och
utbud av ADB-utbildad persona) successivt minskar måsle andra ålgärder vidtas. Ulbildningsinsaiser
måste därför göras för alt lillgodose stalsförvallningens behov av .ADB-kompelens.

1 den slalliga förvaltningen finns i dag en rad oiganisationer
- utöver de direkt berörda myndighetema - som bör medverka i en sådan kompetensutveckling,
let är främst statskontoret som arbelar med upphandling av datorutrusining och
formulering av krav på .ADB-syslem i statsförvaltningen saml rationalisering.
RRV med ansvar för det ekonomiadministrativa områdel. slalens inslitut för
personalutveckling (SIPU) som arbelar med utbildning inom bl.a. ADB-området.Statskonsult
AB som, arbetar med utveckling av .ADB-system. DAFA som svarar för driften av etl
antal slora ADB-syslem och stiftelsen Statshälsan som arbetar med arbetsmiljöfrågor.
Alla dessa organisationer bör kunna medverka till en samlad insats för att höja
ADB-kompetensen i statsförvaltningen. De som berörs av en kompetensuppbyggnad
av det slag somjag här förordat är följande; Beslutsfattare ADB-specialisier, drifipersonal
för stora ADB-system, personal som l.ex. använder och bearbetar data från olika
ADB-system samt övrig personal som i mindre utsträckning kommer i kontakt med
ADB.

I dag finns ett bra utbud av basutbildningskaraklär.
Regeringen har tagit initiativ till utveckling av en sådan utbildning, nämligen
"ADB på jobbet". Utbildningen har hitlills genomförts av SIPU vid ett
sjuttiotal myndigheter. Andra exempel är "Datalära", som utvecklats
av Riksdataförbundet och några dataleverantörer. Dessa kan sägas ha lagt gmnden
för en bred kompetensuppbyggnad för i första hand målgmppen övrig personal. Det
är viktigt att detta arbete nu fortsätter och att vi bygger på med ytteriigare
utbildningsmöjligheter.

Ett övergripande synsätt behövs samtidigt som utbildningen
måste utformas i samklang med de olika verksamheterna och det aktuella utvecklingslägel
för dessa vad gäller ADB-användning. Jag avser därför att snarast återkomma
till regeringen med förslag till uppdrag åt SIPU alt i samråd med de övriga
störte utbildningsanordnarna dvs. DAFA, statskontoret och Statskonsult AB
redovisa ett program för kompetenshöjande ålgärder för statsförvaltningen inom ADB-områdel.
Utgångspunkten för finansieringen av utbildningen skall vara att respektive
myndighet inom sina medelsramar bekostar den nödvändiga utbildningen av
myndighetens personal. Jag räknar med att ett sådant program bör kunna
föreligga under hösten 1985.

2.3 Datatjänster på uppdrag

1 många fall saknar de ADB-användande myndighetema erforderiig
kompetens och teknik för databehandling,varför sådana tjänster köps utifrån.
Leverantörer av tjänster inom ADB-området finns både inom offentlig sektor och
inom näringslivet. Bland de organisationer som återfinns inom den statlig
sektorn intar DAFA och Statskonsult AB en cenlral ställning, både när det
gäller storlek och tjänsteutbud.

Prop. 1984/85:225 1"

Som en bakgrund till förslagen om DAF.A villjag något
beröra utvecklingen av Statskonsii!! ,AB.

För au stärka Statskonsults konkurrenskraft har under är
1984 bolaget böriai siilia persondatorer tii! främsl statsi7>rvallningen.
Vidare har Statskonsult beslutat att etablera en verksamhet som tar sikte på
alt erbjuda procramvaror för i försia hand de basdatorer som upphandlats för slatsiör-valuiingeri.

En yueriigare profilering och omstmkturering av Slatskonsulikoncernen
är nu aktuell. Moliv för den kommande strukiuriöråndringeii är all göra en
större åtskillnad mellan å ena sidan .Administrativ Utveckling (AU/ADB) och å
andra sidan ledningsutveckling sä att dessa olika tjänster tydligare kan
marknadsföras och utvecklas självständigt samt att nya satsningar och
inbrytningar inom ADB-området beträffande försäljningar av programvara och
smådatorer kan genomföras ulan störningsseffekler inom andra delar av
företagsgruppen.

1 syfle aU anpassa nuvarande koncernstruktur och ledningsmönster
samt finansiering lill nya förutsättningar kommer en indelning i två separal
verkande företagsgrupper att genomföras. Den del av Siaiskonsullkoncer-nen som
har sin huvudsakliga inriktning mot AU/.ADB-konsultation, utbildning inom AU/ADB-områdel
samt distribution och försäljning av programvaror och persondatorer kommer atl
utgöra en företagsgrupp. Inom denna grupp kommer verksamheten främst inom
persondator- och programvaruområdet alt koncentreras mot den offenlliga
sektorn. Vad gäller konsultations- och utbildningssvcrksamheten skall denna
verka för att behålla den nuvarande marknadspositionen mot näringslivet samt
öka mot den offentliga förvaltningen.

Den andra delen av den nuvarande Statskonsultkoncernen,
med inriktning på ledningsutveckling, kommer all utgöra en egen företagsgmpp
under beteckningen Bohlin & Strömbergföretagen. Denna grupp riktar sin
verksamhet mot såväl näringslivel som mol den offentliga sektorn.

DAFA

Mitl förslag:

DAFA bör ombildas till aktiebolag från och med den 1 juli
1986. Det bör ankomma regeringen att vidta nödvändiga ålgärder för detta.

DAFA-utredningen:

1 1984 års budgetproposition (prop 1983/84: 100 bil 15 s.
109 FiU 27, rskr 216) framhåller jag att det finns anledning att överväga om DAFA:s
nuvarande form är den mest ändamålsenliga för den verksamhet som DAFA
bedriver. Som skäl för en översyn anges bl. a. vikten av att DAFA ges ett väldefinieral
ansvar, all DAFA drivs så effektivi som möjligt och med en avkastning pä insatt
kapital samt att förhållandet till Statskonsult AB och 2 Riksdagen 1984185. I saml. Nr
225

Prop.
1984/85:225 18

Slatskonlorel bättre preciseras. Översynen har giorts av
en särskilt tillkallad utredare (C 1984:04). Utredarens förslag överensslämmer
i huvudsak med min förslag. Utredarens förslag redovisas i rapporten "DAFA
-myndighel eller bolag? (DsC 1985: 1).

Remissinstanserna;

Ell tjugotal remissinstanser har yttrat sig över rapporlen.
Till prolokollet bör fogas en lisla över remissinslanserna, som bilaga 1. En sammanslällning
av remissyttrandena finns i DsC 1985:9, s. 1-30.

Flera remissinstanser instämmer i utredningens syn pä DAF.A.s
roU inom daiabchandlingsområdet eller lämnar den utan erinran, bl. a. datainspektionen,
näringsfrihelsombudsmannen, centrala sludieslödsnämnden, D.AFA, Statsanställdas
förbund. Svenska arbetsgivareföreningen. Svenska .Advokatsamfundet, Svenska
Revisorssamfundet och Föreningen Aukloriserade Revisorer.

Invändningar anförs, i enskildheter eller till förslaget
som helhet, av bl.a. riksskatteverket (RSV), statskontoret,
riksrevisionsverket, statens löne- och pensionsverk (SPV), data- och
offentlighetskommittén, SACO/SR, TCO-S.

Flera remissinstanser tillstyrker utredningens förslag
till ombildning av DAFA till statligt bolag, däribland datainspektionen, näringsfrihelsombudsmannen,
cenirala studiestödsnämnden, DAFA, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
Svenska Arbetsgivareföreningen, Sveriges Advokatsamfund, Svenska
Revisorssamfundet, Föreningen Aukloriserade Revisorer.

Bland de remissinstanser som avstyrker att DAFA nu ombildas
till statligt bolag fmns riksskatteverket, statskontoret, statistiska centralbyrån,
statens löne- och pensionsverk, data- och offentlighetskommittén.
Centralorganisationen SACO/SR, TCO-S, Statsanställdas förbund, Sveriges
Direktreklamförening.

Enligt RSV:s mening skulle ett upphörande av myndigheten DAFA
fa allvarliga följder för flera myndigheters möjligheter alt fullgöra sina myndighetsåligganden.
Ett noggrant studium måsle göras av hur de nu avsedda myndighetsuppgifterna i
så fall skall organiseras. En synpunkt som också framförts av andra
remissinstanser.

DAFA:s konkurrensmöjligheter och marknadsutsikter som
bolag bedöms som i huvudsak positiva av datainspektionen, DAFA och centrala
studiestödsnämnden. Mer negativa bedömningar av marknadsulsikterna görs av bl.a.
riksskatteverket, statskontoret, riksrevisionsverket, statens löne- och pensionsverk.
Centralorganisationen SACO/SR, TCO-S och Svenska Arbetsgivareföreningen.

Skälen för mitt förslag:

DAFA - som idag bedriver sin verksamhet i myndighetsform -
har enligt sin instmktion (1975:570, omtryckt 1977:1150, ändrad senasl

Prop.
1984/85:225 19

!9gl:477) till uppgift att pä uppdrag utföra adminislraiiv
databehandling och arbete med metod- och syslemutveckling i samband med sådana
uppdrag. Enligi instruktionen åligger det vidare D.AI'.A särskili att tillhan-dahulhi
databehandlingskapacitel åt statsmyndigheter som saknar egen .ADB-!inl:iggning.
utfärda anvisningar och rekommendationer av belydelse for de .ADB-system vilkas
drift föriäggs lill D.AF.A samt tillhandahålla generella .ADB-program för
sådana .ADB-tillämpningar som ofta förekommer hos myndigheterna. DAF.A får
även i övrigl lillhandahålla ijänsler med anslulning till dalordrifi.

D.AF.A skall vara ekonomiskt självbärande. Endast ett formellt
anslag på 1 OtlO kr. per är anvisas. För att lösa lillfälliga eller
säsongsmässiga likviditetsbehov samt för att tillgodose behov av
rörelsekapital disponerar D.AF.A en rörlig kredit hos riksgäldskontoret som f.n.
uppgår till 16 milj. kr. Den lotala omslutningen av DAFA:s verksamhet uppgick
under budgetåret 1983/84 till 161 milj. kr. Nettoresultatet efler avskrivningen
blev ett över-skou på 194000 kr. För budgetåret 1984/85 beräknar DAF.A en
omslutning på ca 190 milj. kr. och elt neUoresultat på ca 2 milj. kr.

DAF.A:s roll inom databehandlingsområdci

DAFA är en myndighet som sköter driflen av ADB-system för bl.a.
andra myndigheter. DAFA räknas därmed till de s. k. servicebyråerna.

Tyngdpunkten i deras verksamhel har tidigare legat på
försäljning av datortid, särskild drift och underhäll av administrativa mliner
av typ ekonomisk redovisning, löner m. m. Enligt min bedömning, som delas av
statskontoret i dess remissyttrande, kommer denna verksamhet alt få en relativt
minskande andel av den totala statliga ADB-verksamheten. Dock kommer behovet av
servicebyråtjänster att finnas kvar under överskådlig tid. DAFA kommer enligt
min mening även i framtiden ha en viktig funktion genom att många myndigheter
inte har möjlighet att själva sköta sin databehandling. Hittills har
kompetensen vad gäller utveckling av system och ADB-kunnande i stor
utsträckning varit koncentrerad till vissa cenirala myndigheter och störte
verk. Även om fömtsätiningarna nu ändras genom mer decentraliserade arbelsformer
kommer förändringen att ta tid. DAFA kommer därför även under överskådlig
framtid att ha en avgörande roll inom den statliga databehandlingen.

Däremot delar jag inte statskontorets uppfattning om
behovet av en ytteriigare genomgång av vilka myndigheters system som generellt
borde lämpa sig att drivas i egen regi och på egen anläggning. En sådan bedömning
måste göras system för system eller kund för kund för all bli meningsfull. I
det sammanhanget far faktorer som kostnad, service, effektivitet m. m. med DAFA
som leverantör vägas mot vad effekten i dessa avseenden skulle kunna bli om
driften genomfördes i kundmyndighetens egen regi. Det är dock sannolikt att konkurtensen
mellan dataserviceföretagen och nya driftformer, bl.a. användningen av små
datorer, kommer att bli allt hårdare.

Prop. 1984/85:225 20

Dci är därför viktigt för D.\i-.A ocli andra servicebyråer
att vidarcut-

,-r-\:

vec

kunderna. Försäljning av persontjiinsier (koiisulitjänster)
av olika slag, friimtagning av siandarusysiein och sysicni för drift hos
kunderna sami totaienireprenader är andra viktiga områden i servicehyråernas
verksamhet. Dei jag nu i-ipfön i>eträffande utvecklingen av seivicebyräbranschcn
är av betydelse iör DAF.A i vilken torn-, del än bedrivs.

Enligi min bedömning finns i dag vid DAF.A grunden för del
ijänsteul-bnd på dataområdet som under överskådlig tid kan komma att eftertrågas
inom statsförvaltningen.

Vad gäller T'>.AF,A:s roll i den framlida dalabehandlingen
bör särskili tvä frägor diskuteras, dds om D.AF.A bör ha myndighetsuppgifter
vid sidan av serviceuppgiflerna, dds om DAF.A med enbart serviceuppgifter skall
bedriva verksamhelen på renl affärsmässiga grunder och i konkurrens.

De myndighelsuppgifter som jag i första hand tänker på är dds
samordningsuppgifter innebärande etl ansvar för t.ex. teknisk samordning av
statens dalordrifi, datakommunikation, datorutrustning och programvaror, dds
huvudmannaskap för vissa system eller regisler av typ basregister,
informations- och faktadalabaser, t.ex. statens person- och adressregister
(SPAR).

Myndighelsuppgifter av samordningskaraktär bör enligt min
mening i första hand koncentreras till regeringens stabsorgan, i detta fall
främst statskontoret. Del är enligt min mening angeläget att de olika statliga
organen inom ADB-området renodlar sina arbetsuppgifter så att inte dub-bclarbeie
förekommer. Jag anser därför atl samordningsuppgifter inom den civila
statsförvaltningen vad avser ADB läggs till statskontoret. DAFA bör därmed inte
ha någon samordningsuppgift. DAFA:s speciella kompetens kan vid behov
utnyttjas pä annal sätl, t. ex. genom att regeringen eller ansvarig
stabsmyndighet anlitar DAFA på uppdragsbasis.

När det gäller utpräglade myndighetsuppgifter av typen
huvudmannaskap för olika system vill jag särskilt beröra frågan om SPAR.
Förutom att SPAR är ell monopolregister så har D.AFA även ett förfallningsreglerat
huvudmannaansvar för registret. En allmänt utbredd uppfattning är också att
SPAR är ett register med iniegritetskänsligl innehåll. Även om jag inte lill
fullo delar den sistnämnda uppfattningen - SPAR inrättades bl. a. just för att
få etl allmänt register med ett ur integritetssynpunkt acceptabelt innehåll -
finns det anledning att beröra SPAR närmare.

En verksamhet som bedrivs på affärsmässiga gmnder och i
konkurrens är enligt min mening inte förenlig med etl huvudmannaskap för SPAR
och liknande personregister. DAFA bör därför inte ha några sädana myndighetsuppgifter.
Samma sak gäller för statliga informations- och faktadatabaser typ
förvaltningsdata m. fl. Huvudmannaskapet för sådana baser eller register bör i
stället åvila annan statlig myndighet än DAFA. Huvudmannen bör i sin tur
uppdra åt DAFA eller annan servicebyrå att ombesörja

Prop. 1984/85:225 21

driften och marknadsföringen av dessa system. D.AFA och andra
service-bvräer bör i princip konkurrera pä lika villkor om de.ssa ijänster. j-iiir
ansvarsfrägaii för SP.AK m.fl. centrala infciruiatioiisdatabaser bör lösas ålerkommer
jag till senaie när jag närmare behandlar den statliga informationsförmedlingen
i avsnitt 3.

Det är sålunda min uppfattning all D.AFA inle skall ha
myndighetsuppgifter av samordningskaraktär eller huvudmannaskap för sädana
register som t. ex. SPAR. D.AF.A kan därmed koncentrera sig pä den serviceinriktade
verksamhetsdelen. Denna bör enligt m.in mening inte ges någon monopolställning
inom den slatliga seklorn ulan bör bedrivas på affärsnuissiga gmnder och i
konkurrens med andra dalaservicebyräer och driflformer. 1 likhei med D.AFA-utredningen
och vissa remissinstanser anser jag att verksamheten bör bednvas enligt
företagsekonomiska grunder med lönsamhet som mäl och med krav på marknadsmässig
avkastning på insatt kapital. De invändningar som rests mot alt DAFA ombildas
till bolag gäller ofta att DAFA har myndighetsuppgifter. Med den ändrade roll
för DAF.A somjag här har förordat föreligger inte längre detla problem.

Det är dock angelägel att staten i likhei med flera stora
förelagskoncerner har tillgång lill en egen servicebyrå inom ADB-området. DeUa
moiiveras av att etl slatligt ägande ger en säkerhel så att det inom den slatliga
sektorn finns ett organ som tillgodoser de statliga verkens grundläggande
behöv av dataservice. Med den roll jag har förordat för DAFA kan detta enligt
min mening uppnås oavsett om DAFA drivs i myndighets-eller bolagsform.

D.AFArs verksamhetsform

Vad gäller frågan om vilken verksamhets- eller
associationsform som är mest ändamålsenlig för att DAFA med den affärsmässiga inrikining
och den roll i den framtida databehandlingen somjag här redogjort för harjag
övervägt myndighetsformen i förhållande lill bolagsformen.

Myndighetsformen är inte likformig utan kan utformas på
flera olika sätt. Det finns t.ex. inga rättsliga hinder för atl anpassa en
uppdragsmyndighet av DAFA:s typ till att i realiteten motsvara aflärsverksformen.

För att DAFA skall kunna ha en renodlad affärsmässig roll
och bedriva sin verksamhet i konkurrens behöver DAFA ett betydligt störte
handlingsutrymme än vad myndigheten har i dag. Det gäller främsl i fråga om möjlighel
atl samverka med andra organisationer på marknaden men även vad gäller det
ekonomiska målet och laxepolitiken, anskaffningen av datomtmstning,
kapitalförsörjningen saml löne- och anställningsvillkoren.

Nuvarande inskränkningar i DAFA:s handlingsfrihet inom
dessa områden skulle delvis kunna mildras genom att DAFA - fortfarande i
myndighetsform - ges fömtsättningar och befogenheter som överensstämmer med
eller nära ansluter till dem som gäller för affärsverken. Etl synsält som
innebär att anpassa en verksamhetsform så att denna hjälpligt elimine-

Prop. 1984/85:225 22

rar de mesl akuta nackdelarna är emellertid enligi min
mening föi" snävt. .Ambitionen måste istället vara att - förulsäitninuslöst
- välja den form som i sin grundslrukiiir ligger närmast de krav som den aktuella
verksamhelen ställer. Krävs därutöver, för atl harmonin mellan verksamhet och
form skall vara fullständig, yueriigare jusleringar fiu' dessa göras. Detta
sker dä med utgångspunkt i den grundform som ligger närmasl verksamheten.

Offc.miighci, säkerhet och koniroll

Vid i:).AF.A behandlas i dag ell antal av de centrala
datasystem som finns inom statsförvaltningen. En ändring av D.AFA:s nuvarande
verksamhetsform låter sig inte göras utan atl ett noga övervägande sketl om
vad förändringen innebär för de system som D.AFA i dag har bearbeiningsan-svarct
för. Detta har även framförts av etl antal remissinstanser.

Jag delar remissinslansemas bedömning i denna del.
Särskilt viktigt i detta sammanhang är, som bl.a. framhållits av riksskatteverket,
säkerhets-, sekretess- och konlrollfrågorna. Vid en första anblick kan del
synas som om de regisler som idag bearbetas vid DAFA är unika i så måtto att de
ställer särskilda krav i dessa avseenden. Vidare kan lätt en osäkerhetskänsla
uppstå huruvida en annan form erbjuder lillräckliga garantier för att bearbetningama
ulförs på förväntat sätt.

Jag delar dock inte de farhågor som har förts fram av
några remissinstanser i detla avseende. Och jag tänker nu i första hand på
andra register än SPAR. Alt organisationer som bedrivs i bolagsform anförtros
känsliga uppdrag är ingen nyhet eller särskilt anmärkningsvärt. Ett flertal
exempel kan hämtas både inom försvarssektorn i form av krigsmalerielbeställningar
och från den kommunala och landslingskommunala verksamheten i form av uppdrag
till Kommundala AB och andra bolag.

Det är i detta sammanhang angeläget att understryka att
huvudmannaskapet, dvs. det totala ansvaret för registrets användning,
bearbetning och innehåll, är hell oberoende av vem som utför den ADB-tekniska
driften av systemet. Detta synsätt är också en av de grundläggande
utgångspunkterna i datalagen (1973:289, omtryckt 1982:446). Huvudman för de akluella
systemen och registren är respektive kundmyndighet. Huvudmannaskapets innehåll
påverkas inte av en eventuell ändring av driftorganisationens verksamhetsform.
Genom att huvudmannen är en myndighet gäller sedvanliga regler om insyn och
kontroll.

Etl ytterligare stöd för min uppfattning är det synsätt
som legat till gmnd för 2 kap. 10 § tryckfrihetsförordningen och som i korthet
innebär att andra myndigheters eller enskilda kunders ADB-upptagningar som behandlas
vid t.ex. DAFA - i dess nuvarande form - endast som ett led i teknisk
bearbetning eller lagring för huvudmannens räkning inte är allmänna
handlingar. Vad gäller den revisionella kontrollen av verksamheten och garantiema

Prop.
1984/85:225 23

för ati denna bedrivs pä ett kon'ckt sätl anserjag atl
dessa väl tillgodoses av akliebolagslagens ansvarsregler samt genom ägarens, i
detta fall lill 100% siaien. miijlighet att påverka verksamheten p;°i
bolagsstämma och genom styrelsen som utsetts av den statliga ägaren. Till sist villjag
ävim erinra om att datalagens regler om lillsländ. lillsyn och kontroll av
personregister saml ansvar vid brott mol lagen gäller hell oberoende av om verksamhelen
hedrivs i myndighets- eller bolagsform.

Sammanfattningsvis delar jag således justitiekanslerns
uppfattning alt en förändring av D.AFAis associationsform inte kommer att
innebära någon förändring för de myndigheter som fortsätter att utnyttja D.AFA
för driften av sina personregisler. Registeransvarig i datalagens mening kommer
även i fortsättningen att vara den myndighet som besiämmer vilka personuppgifter
som skall ingå i registret. Jag instämmer således även med centrala studieslödsnämnden
och riksrevisionsverket i deras bedömningar alt en ändring av DAFA:s
associationsform inte utgör något hinder mol fortsatt drift av studiestödets
informationssystem eller system S vid DAFA.

Vid en samlad bedömning av vad jag tidigare framfört om DAFA:s
roll, affärsmässighet samt säkerhet och kontroll har jag därför - i likhei med
vissa remissmyndigheter, bland dem datainspektionen, DAFA, riksrevisionsverket,
centrala studiestödsnämnden och näringsfrihetsombudsmannen - kommit till den uppfaltningen
atl bolagsformen är mest ändamålsenlig för den verksamhel somjag föreslår att DAFA
skall bedriva. Bolagsformen är väldefmierad och särskilt avpassad för
affärsverksamhet. Samtidigt som den ger en önskvärd handlingsfrihet ställer den
striktare krav på ekonomiskt ansvar för DAFA:s styrelse och verkställande
ledning än myndighetsformen. Den ger också den flexibilitet som är nödvändig
för att DAFA skall kunna anpassa sig till den tekniska ulvecklingen och till
marknadens behov. Ett annat viktigt skäl för att ge D.AFA bolagsformen är att
denna är vanligast förekommande i servicebyråbranschen. Bolagsformen bör därior
underlätta den samverkan med andra leverantörer som jag tror på sikt är
nödvändig för DAFA och andra inom branschen för atl kunna erbjuda en så
fullständig produkt som möjligt. Dessa fördelar kombinerat med att staten som
ensam ägare lill bolagel kan styra utvecklingen av verksamheten i enlighet med
statsförvaltningens behov gör att DAFA på ett effektivt sätt kan fungera inom ADB-området.

Med hänsyn till de investeringar, som inte bara DAFA utan
även många kunder redan gjort, och till de bindningar som fmns i DAFA:s avtal
med kunder anser emellertid jag att DAFA tills vidare bör behålla drift, produktion,
underhåll och marknadsföring av SPAR. När huvudmannen för SPAR på avtalsbasis
uppdrar åt DAFA atl utföra dessa Ijänster bör ulgångspunkten vara att skälig ersäitning
utgår till huvudmannen. Vidare är det enligt min mening viktigt att insynen i
registrets användning och skötsel inte försvåras genom att DAFA givits formen
av bolag. Detta kan bäst ske genom atl avtalet mellan huvudmannen och bolaget
innehåller

Prop.
1984/85: 225 24

regler om utförlig och regelbunden riipporieiiut;. om atl
i tveksamma fall iiihiimla huvudmannens godkännande, av regislrels användning
sann om särskilda ålgiirder av bolagel för ;ilt allmitnheiens insyn i och
kontroll av registret inle skall bli mindre än vad som gäller i d:-iL;.

En >'iterligare garanti för del allmännas insyn och
kontroll av registrets skötsel ges genom datalagens regler (15- IS si;) om lillsvn
överalt aulomalisk databehandling inte medför otillbörlig imiäng i pcrsrmlig intcgritei.
Enligt dessa regler har datainspektionen rätl tili tillträde lill lokal för
automatisk databehandling, rätl att ta dei av regislerinnehållet samt i övrigt
fä tillgäng till handling sorn rör databehandlingen. Dessa regler gäller
oberoende av om databehandling sker vid myndighet eller bolag.

Dafa -.s Jramlida inrikining

Sammanfattningsvis tror jag all det finns goda
förutsättningar för D.AF.A att verka med den inriktning och i den form som jag
här geu utiryck för. d.v.s. i fri konkurtens och enligt företagsekonomiska
principer. För en långsiktig överievnad är det dock. som jag inledningsvis har
berört, nödvändigt att DAFA breddar sin nuvarande verksamhel. Jag tänker dä i
första hand på persondatorområdei. "paketförsäljning" av utvecklingsoch
drifttjänster och ökad konsultverksamhet samt att DAFA söker nya former för
samverkan med bl. a. leverantörer. 1 och med dessa åtgärder är enligt min
mening grunden lagd för etl offentligägt serviceföretag inom databranschen med
ett tjänsteutbud som väl motsvarar statsförvaltningens behov.

Nära till hands ligger naturligtvis att DAFA söker
samarbete med l.ex. Statskonsult AB. De mer tekniska frågorna kring en
samverkan eller etl eventuellt framtida samgående med Statskonsultföretagen bör
utredas. Detta kan lämpligast ske genom atl en organisationskommitté snarast
tillsätts. De viktigaste uppgifterna för denna kommiué blir att genomföra en
bolagsbildning av DAF.A samt atl närmare studera samverkansformema mellan DAFA
och Statskonsult. Vidare bör kommittén få i uppgift atl särskilt utreda konsekvensema
för DAFA:s nuvarande kunder med anledning av DAFA:s skyldighet att såsom bolag
ta ut mervärdeskau för vissa av sina tjänster.

För att det fortsatta utredningsarbetet och därmed
sammanhängande överläggningar med bl.a. de anställda. Statskonsult m.fl. skall
kunna genomföras rationellt är del emellertid enligt min mening nödvändigt aU
riksdagen redan nu tar principiell ställning för alt genomföra bolagsbildning
av DAFA. Ett sådant genomförande förutsätter aU tillgångar som DAFA nu
disponerar överförs till eU nybildat eller befintligt bolag. 1 samband därmed
far en värdering ske av dessa tillgångar med hänsyn till bl. a. reglerna i
aktiebolagslagen.

Jag förordar således att regeringen föreslår riksdagen att
godkänna riktlinjerna för att ombilda DAFA:s verksamhet till ett aktiebolag.
Regeringen

Prop.
1984/85:225 -5

får
återkomma till riksdagen under vären 1986 i den män genomförandet av bolagsbildningcn
fordrar riksdagens ställningstagande.

Beträffande
de konsekvenser ur rättslig aspekt m. m. som cn ändring av D.AFA;s
verksamhetsform kan medföra harjag samrått med chefen för justitiedepartemenlel.

3
Aktivare statlig informationsförmedling

MiU
förslag:

En
myndighet inräuas, som är administrativt knuten till statskontoret, med
uppgift att svara för huvudmannaskapet för SPAR.

Min
bedömning:

Statskontoret
ges i uppdrag au i samarbete med delegationen för vetenskaplig och teknisk
informationsförsörjning (DFI) göra en översyn av möjligheterna att bättre
utnyttja de statliga dataregister som har karaktär av informationsdatabaser.

Skälen
för mitt förslag och min bedömning:

Datoriseringen
har medfört att en ökad mängd information nu ligger i dataregister. Fler typer
av uppgifter som har mer allmänt intresse finns i särskilda s.k.
informationsdatabaser. Utvecklingen är snabb. 1 Europa fanns år 1975 ca 700
sådana databaser tillgängliga för allmänt bmk. År 1980 hade antalet stigit till
ca 2300.

För
de anställda kan tillgången till informationsdatabaser både underiätta arbetet
och öka möjligheterna till att ge bäitre service.

Fastighetsregistret
och bilregistret är exempel på sådana register som används ofta. I viss
utsträckning är dessa register också tillgängliga för en bredare krets av
användare.

De
register som har den största expansionspotentialen är sannolikt de som
innehåller löpande texter. Den främsta anledningen är att tillgången på
terminaler ökat och att lagringskostnaderna sjunkit. Satsningen på s.k. basdatorer
somjag tidigare redovisat utgör här ett viktigt inslag.

Tiden är enligt min mening mogen för att ta ställning till hur
statsförvaltningen skall kunna utnyttja databastekniken för att förbättra
servicen till medborgarna och öka effektiviteten. I dag finns det i databasform
stora informationsmängder inom olika fackområden. Jag tar här upp de möjligheter
som finns till ökad användning av dessa. Det finns emellertid också en rad
problem som måste lösas. Det gäller bl. a. val av sökteknik och val av
driftorganisation. Vidare måste också integritets- och offentlighetsfrågor
uppmärksammas. Jag vill i detta sammanhang erinra om det arbete som bedrivs
inom dala- och offentlighetskommiuén (DOK) (Ju 1984:06). 3 Riksdagen 1984185.1 saml. Nr
225

Prop.
1984/85:225 26

liöurt: lunytljandc av informationskällor inom
förvaltningen

Flera :iv de största och mest anlitade databaserna har hämtais
frän utländska producenter och tillhandahälls av de svenska informationssök-ningssysiemen
för den svenska eller nordiska marknaden. Andra databaser produceras av
svenska nnndigheler. institutioner eller företag, och har Iriimsl svenskl eller
nordiskl material. Dit hör bl. a. bibliotekssystemet LIBRIS. läkemedelsdatabascn
SWEDIS. administrerad av sociiilslyrci-scn. byggdalabasen BODIL och SCB:s
databaser. Flera myndigheter har ansvarei för informationsdaiabaser på sina
resp arbetsområden, i vissa fall i samarbete med internationella
organisationer.

De informationssystem som jag tidigare berört kan komma
alt omfalta större delen av den information som är aktuell inom en myndighet.
Som exempel pä data som kan komma att ingå i sådana system vill jag nämna
regler och föreskrifter, information om ärenden, informalion om objekt, personinformaiion,
saml statistik och sammanställningar av olika slag.

Myndigheternas regler hålls tillgängliga i en rad olika
former, som författningsserier, handböcker, lösbladspärmar m. m. Även om det
på vissa ämnesområden finns rimlig enhetlighet mellan berörda myndigheters terminologi,
regelstmktur m.m. utgör språkbruket, skilda definitioner och benämninga.- och
andra olikheter etl betydande problem för såväl handläggande personal som för
myndighetemas avnämare och kunder.

Information av detla slag kan även komma allmänheten till
godo. Statsrådet Ingvar Carlsson kommer senare i dag att ta upp betydelsen av
tillgänglighet av sådan information för vilaliseringen av demokratin i proposilionen
(prop. 1984/85:220) om datapolitiken.

1 propositionen (prop. 1983/84:119) om förenkling av
myndighetemas föreskrifter, anvisningar och råd (KU 25, rskr 245) har
justitieministern förordat en rad åtgärder för att myndighelernas föreskrifter
och övriga regler skall bli enklare och klarare och för att regelbeståndet i
samhället inte skall bli alltför omfattande.

Elt par av åtgärderna underställdes riksdagens prövning.
Återstoden var åtgärder som regeringen aviserade att den själv avsåg aU vidta.

Av intresse i detta sammanhang är att regeringen ville
ålägga varje myndighet aU fortlöpande föra en förteckning över gällande
föreskrifter, allmänna råd o. d. som myndigheten eller någon föregångare till
denna har beslulat. J samband med att förteckningarna upprättas bör myndighetema
siräva efter aU upphäva eller återkalla sådana regler som är föråldrade eller inte
längre behövs. Det diskuterades om förteckningarna borde föras med ADB redan i
ett inledande skede.

Det meddelades också att statsrådsberedningen skall
utarbeta en handbok för myndighetemas regelskrivning.

Regeringen har nu ålagt myndighetema att upprätta sådana
förteckningar före den Ijuli 1986.

jag nämner dessa åtgärder särskilt eftersom de är grundläggande
saneringsåtgärder som mäste göras innan man kan diskulera dataregister över
myndigheternas regler av olika slag.

Regeringen avseratt inom kort ändra författningssamlingsförordningen
i enlighet med SARl:s förslag.

1 en skrivelse den 16 januari 1984 lill regeringen har samarbeisorganet
för rättsväsendets informationssystem (S.ARl) föreslagit ändringar i för-fauningssamlingsförordningen
(1976:725, omtryckt 1977:952. ändrad senast 1984: 212).

S.AKI har i skrivelsen föreslagit alt särskilda
bestämmelser utfärdas för det fall att de omkring 70-talel myndigheter som får
ge ut föriätiningssam-lingar enligt nämnda förordningar bygger upp dalaregister
över sina författningssamlingar.

Förslaget har remissbehandlats. Del har godtagits av
remissinstanserna.

S.ARI, som svarar för samordningen av dataregistren i det
nuvarande rättsdaiasystemet, arbetar nu vidare med andra frågor som gäller
rättsliga informationssystem. Enligt vad jag har erfarit avser SARI att åierkomma
till regeringen i dessa frågor tidigast nästa år.

Utvecklingen mot alltmer datoriserade konlor i
statsförvaltningen kan väntas gå allt snabbare framöver, inte minst genom lillkomslen
av de basdatorer jag lidigare nämnt och den decentralisering av beslulen om ADB-investeringar
som jag berör i det följande.

Det finns som jag tidigare framhållil två motiv för atl
utnyttja den information som lagras i ADB-system. Det ena är att myndigheterna
kan göra rationaliseringsvinster och det andra är att deras service mot allmänheten
kan förbättras.

Som etl exempel på hur rationaliseringsvinster kan uppnås
kan här nämnas att en studie nyligen genomförts av möjligheterna atl
distribuera information från statens arbetsgivarverk (SAV) i form av
avtalstryck, cirkulär och snabbaktuellt via en informationsdalabas.

För den enskilde statstjänstemannen skulle tillgång till informalion
pä detta sätt betyda snabbare åtkomlighet av nya avtal m.m. och också en bättre
överblick. En undersökning som genomförts av DAFA och SAV visade atl närmare
90% av eU sjuttiotal tillfrågade myndigheter ansåg att de skulle göra
rationaliseringsvinster om de fick tillgång till SAV:s informationsmateriel
via lerminal. Speciellt framhölls att man kunde räkna med snabbare handläggning
och minskad risk för felaktiga beslut.

Jag finner denna typ av synpunkter intressanta atl pröva
vidare, t.ex. i anslutning till den AU- och ADB-planering som skall ske vid
myndigheterna. Det finns enskilda områden där distributionsform m. m. kan
prövas utan aUtför ingripande ändringar i den befintliga planeringen.

Jag vill i detta sammanhang också erinra om den
regelförenkling som pågår av det statliga tjänstepensionssystemet och somjag
redovisat i prop. 1984/85:219 om den statliga personalpolitiken.

Prop. 1984/85:225 28

När det gäller förbättringar av servicen är del vikligl
att myndigheterna bygger sina kontorsinformationssyslem så atl allmänhelens
rätt att ta del av .ADB-lagrad informalion beaklas. Jag vill här erinra om
bestämmelserna i sekrelesslagen (1980:100 ändrad senasl 1985:8). Myndighel som
i sin verksamhet använder ADB skall ordna denna med beaktande av den i tyckfrihctsförordningen
sladgade rätten alt ta del av allmänna handlingar (15 kap. 9 §). Föreskrifierna
tar sikte pä allmänhelens möjligheter att hos cn myndighet ta del av .ADB-lagrad
informalion. 1 den mån myndigheten har lerminalorienlerade dataregister skall
myndigheten enligi samma lagrum beakla det intresse som enskilda kan ha alt
själva utnyttja terminal eller annal tekniskt hjälpmedel hos myndigheten för
alt ta del av allmänna handlingar.

Åtgärder för att lösa problem med allmänna informationsdaiabaser

1 betänkandet (SOU 1980:31) Offentlighetsprincipen och ADB
tar datalagstiftningskommittén (DALK) upp frågan om s. k. aktiv
informationsförmedling. DALK konstaierar därvid att behovet av och kraven på
en aktiv informationsförmedling måste undersökas närmare innan några konkreta
åtgärder kunde föreslås. Kommittén anser sig emellertid inle kunna göra en
analys i frågan. DALK pekar däremot på några frågor som kan ha särskilt
intresse vid den fortsatta diskussionen om hur en sådan informationsförmedling
skall ordnas. DALK utgår från att ADB-tekniken skulle användas i
informationsförmedlingen och att den tekniska utvecklingen med hemterminaler, teledata
m.m. kunde få en väsentlig belydelse. DALK förordar en särskild utredning med
uppdrag att undersöka behovet av en sådan informationsverksamhet och hur den
bör utformas.

1 prop. 1981/82:37 (KU 21, rskr 163) ansluter sig
föredraganden till uppfattningen att del ur många aspekter är önskvärt att den
informationsmängd som myndighetema besitter sprids till en vidare krets, även
på eU annat säll än genom den gängse handlingsoffentligheten. Det är enligt
föredraganden uppenbart aU den tekniska utvecklingen, främst den alltmer
omfattande användningen av ADB, har förändrat fömtsättningama för atl bedriva s.
k. akliv informationsverksamhet. Han erinrar om att utvecklingen dittills
styrts, inte genom centrala, generella direktiv, utan av myndighetemas
resurser och av de behov som finns inom skilda sektorer av samhället att ta dei
av myndighetemas kunskaper och informalion. Mot den bakgrunden var
föredraganden av den uppfattningen att del inte då fanns anledning att utreda
frågan.

Den alltmer ökande datoriseringen inom statsförvaltningen
gör del nu angeläget att närmare behandla s.k. aktiv informationsförmedling, i
synnerhet som myndigheterna kan komma att relativt snabbt bygga upp kontorsinformationssystem
inom sina verksamheter med hjälp av basdatorer och annan utmstning. Flera
viktiga frågor behöver belysas. En viktig fråga gäller förhåUandet mellan störte
informationsbanker och myndighetemas dataregister.

Prop. I9S4.'85:225 29

Der, framtida behandlingen av myndigheternas informalion m.
m. berörs av DOK:s ui;'edningsuppdrag. I samband med ändringen av D,AFA:s associationsform
måste emellerlid niigra friigor lösas. D.AFA kan som jag tidigaie framhållit
inte vara huvudman för SP.AR.

Med huvudman avser jag i dctla fall eu ansvar för
registrets innehåll och användning. 1 huvudmannaskapel bör dock normalt ime
inga den mera datatekniska driften och underhållet av systemet och inte heller
försäljningen av uppgifler frän registret. Dessa funklioner bör pä avlalsbasis
överiåtas till f.)AF.A eller andra organisaiioner. Innehållel i dessa avtal bör
då tillsammans med krav på skälig ersättning för den information som blir
åtkomlig genom dalabasen utgöra ulgångspunkl då ställningstagande sker till
frågor rörande finansiering och prissättning av databasen i sin helhel.

Flera skäl talar för atl huvudmannaskapel bör läggas på en
statlig myndighel. Jag har tidigare, i samband med att jag tog upp frågan om D.AFA:s
associationsform, behandlat denna fråga utförligare. 1 detta sammanhang vill
jag främsl ånyo erinra om atl de regler för medborgerlig insyn som gäller för myndigheler
är av ulomordenlligl värde vid hantering av ett register av SPAR:s lyp.

Jag anser att det behövs en ny myndighet, om huvudmannaskapel
skall få en så tillfredsställande lösning som möjligt. Hur den framtida behandlingen
av myndighelernas informalion m. m. berörs är ett av DOK:s utredningsuppdrag.
Den lösning som jag här beskriver bör därför tillämpas övergångsvis i avvaktan
på DOK:s förslag och statsmakternas efterföljande ställningstagande. Myndighelen
bör enligt min mening vara frislående från såväl sakansvarig myndighet som drifl-
och försäljningsorganisation. Vidare bör myndighelen - en nämnd - vara så
liten som möjligt och hämta sina kansliresurser från slalskonlorel.
Myndighetens sammansättning bör däremot vara bred och innehålla ledamöter som
är verksamma inom såväl statsförvaltningen som från intresseorganisationer och
näringsliv.

Jag avser alt snarast återkomma till regeringen med
uppdrag till statskontoret att närmare studera de praktiska frågoma i samband
med myndighelens formella inrättande.

Jag har i denna fråga samrätt med chefen för justitiedepartementet.

Bland andra frågor som måste lösas för att skapa en mer
aktiv informationsförmedling återfinns frågor av mer teknisk natur såsom
standardisering av söktekniken m. m. Avsikten är att underlätta användarens
arbete både med den aktuella databasen men också förenkla kommunikation mellan
olika baser. Frågan om utbyggnader av nätverk för sådana kommunikalioner måste
därvid beaklas.

En effektiv aktiv informationsförmedling ställer krav på atl
myndighetema utnyttjar gemensam sökteknik och metoder för val och
strukturering av informalionen. Informationens kvalitet och förändringar måste
bevakas. Driftverksamhelen bör även vara enhetligt organiserad. Dessa om- 4 Riksdagen 1984185. I saml. Nr
225

Prop. l984,/85:225 30

stiindigheter talar - cniigt min mening — för att satsningar
på informationsdatabaser för aktiv informationsförmedling måste samordnas.

Jag vil! i dsaa sammanhang erinra om de tiliäigsdirektiv (fJir
1984:48) som regeringen givii ;i!i DOK. Kommittén skall enligt des:» klargöra var
gränsen gär mellan skyldigheten att lämna ut uppgifter från ADB-regisler enlig;
offentiighetsprincipen och möjligheten ai! lämna upplysningar enligt andra
författningar. Frågan är om myndigheterna skal! lillgodose önskemål om stora
uttag av uppgifter som är avsedda för renl kommersiella syften. Kommillén skall
vidare överväga reglerna för m.yndighetemas avgiftssätlning av informafionstjänsicr.
Mot bakgmnd av vad jag här anfört avser jag atl åierkommia til! regeringen med
förslag atl ge statskontoret i uppdrag att belysa behoven av störte
informationsbanker med information inom och från stnisförvaltningen och ati
lämna förslag till inrättande av nya infortnalionsbanker. Ett särskilt viktigt
underlag för beslut om skapande av nya baser är de mer långsiktiga AU/ADB-stralegier
och planer som myndigheterna snarast bör utarbeta. Jag ålerkommer till detta
senare när jag behandlar myndigheternas ADB-planering. De erfarenheter som vunnits
vid bl. a. DAFA genom förvallningsdata och RÄTTSDATA bör bl. a. belysas och utnylljas.

1 uppdraget till statskontoret bör också ingå alt klargöra
fömtsättningarna för på att skapa en sådan slandardisering att en gemensam
sökteknik kan lillämpas för så många databaser som möjligt. Därvid bör även
organisationen av driftverksamheten tas upp. I dessa frågor bör samråd ske med
televerket och postverket som är viktiga aktörer när det gäller informationsförmedling
med hjälp av ny teknik. Statskontoret bör bedriva sitt utredningsarbete i nära
samarbete med delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsöijning
(DFI), vars uppgift är att svara för övergripande planering och samordning av
informationsförsörjning för forskning och utvecklingsarbete m. m. Ett samarbete
bör också äga mm med DAFA. Statskontoret bör vidare medverka vid uppbyggnad av
sådana informa- tion.sdatabanker som det kan bedömas vara motiverat att starta.

4 Gemensam verksamhets- och AU/ADB-planering 4.1
Översyn av nuvarande regelsystem

Regeringen uppdrog i juli 1984 ät statskontoret att uireda
och lämna förslag till en ny handläggnings- och beslutsordning för statliga ADB-investeringar.

Utgångspunkten för den nya ordningen skulle vara
fastställande av myndighets- eller verksamhetsvisa investeringsplaner för ADB-system,
ADB-planer, gmndade på AU/ADB-stralegier. Vid samma tillfälle fick
statskontoret även ett uppdrag att utforma och lämna förslag till mtiner m.m.
för myndigheternas arbete med efterstudier av ADB-investeringar. Dessa uppdrag
har avrapporterats till regeringen i febmari 1985.

Prop.
1984/85:225 31

liappoiierna har remissbehandlats. Sammandrag av rap[>orierna
och en förteckning över remissinstanserna bör fo.g.-is til! proiokollei i detta
ärende som bilagorna 2 och 3. en sammanslällning över remässva.'-en äterilnns i
DsC 1985:9 s. 31-54.

4.2 Riktlinjer för ny handläggnings- och beslutsordning

Min bedöinning:

Nuvarande regelsystem för myndigheternas investeringar i ADB-system.
ändras så atl statsmakternas beslulsunderiag i siöne utsträckning utgörs av
fleråriga planer för administrativ utveckling inom myndigheterna.

Ökad lonvikl läggs på uppföljning (s. k. efterstudier) av gjorda
ADB-investeringar. Vidare markeras skillnaden mellan invesleringar som syftar
till oförändrad eller höjd ambitions- eller koslnadsnivå och investeringar av
rationaliseringskaraktär.

Statskontorets förslag:

Statskontoret föreslår atl etl styrsystem inom
statsförvaltningen utformas i vilket investeringsbeslut och andra
ställningstaganden las på gmndval av myndighetsvisa övergrtpande och
långsiktiga planer för den administrativa utvecklingen (AU) i samband med
budgetprocessen och där resultatredovisning, genom bl.a. efterstudier, utgör
en viktig del. Statskontorets förslag överensslämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:

Samtliga remissinstanser ansluter sig till den helhetssyn
som statskontorets förslag bygger på. Även i övrigt godtas grundprinciperna
för det föreslagna styrsystemet av en stor majoritet av remissinstanserna.
Ingen remissinstans avstyrker förslaget till styrsystem som helhet. Däremot
framförs invändningar mot enskildheter i förslagen från flera remissinstanser,
och även i övrigl framförs synpunkter och kommentarer till systemels ulformning
och de förvänlade resultaten av planeringen.

Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagen i
rapporten om en treårig AU-planering, och med strategiska planer på mellan 5-10
års sikl. Några instanser har dock vissa invändningar eller alternativa
förslag.

Förslagen tillstyrks av bl.a. riksförsäkringsverket, riksskaiteverket,
universitets- och högskoleämbetet, arbetsmarknadsstyrelsen, lantmäteriverket,
länsstyrelsernas organisalionsnämnd, länsstyrelsen i Kronobergs län, TCO-S.
Överbefälhavaren anför att det kan diskuteras om inte treåriga planer är en
alltför kort tid. Försvaret har fem års tidsperspektiv i ralionali-seringsplanerna.
Arbelarskyddsstyrelsen i frågasätter dock AU-strategien med en
planeringshorisont upp till 10 år. (Se DsC 1985:9 s. 31-54).

Prop. 1984/85:225 32

liakgruiid och skälen för min bedömning:

Erfarenheter av nuvanindc ordning

De nu gällande reglema om handläggningen av ADB-frågor i slalsförvaliningen
som finns intagna i Jörordningen (1981:266) om investeringar i sifnliga ADB-system.
syflar i första hand til! atl ge regering och riksdag möjlighet att i eil tidigi
skede påverka större .ADB-investeringar och där-iTied inriktningen av ADB-användningen
i slalsförvaliningen, 1 huvudsak har detta syfle uppfyllts. Vidare har syslemutvecklingsarbelet
pä myndigheterna förbällrais och beslutsunderlagens kvalitet ökat.

Den systemutveckiingsmodell som anvisas i förordningen
tillkom främst för att man skulle kunna styra de relativt stora sysiem som
byggdes under 1970-talet. Den tekniska utvecklingen har emellertid medförl att
förordningens synsätt i vissa delar inte längre är tillämpligt.

Svårigheler föreligger att förena systemiuvecklingsmodelien
med nya metoder för l.ex. prototyputveckling och användartitvecklade
tillämpningar. Förordningen förutsätier vidare atl beslut fattas om ett system
i tagel. Den understödjer därför inte långsiktig planering eller nya sätt att
använda och integrera ADB-tekniken i verksamheten. Den ger inle heller möjlighel
till överblick över myndighetens olika ralionali.seringsinsalser. Antalet
enskilda prövningstillfällen för slörre och viktigare ADB-investeringar ökade i
och med förordningens tillkomst. 1 förordningen föreskrivs regeringsbeslut för
störte ADB-invesleringar vid tre tillfällen under utredningens gång. Dessutom
kan regeringsbeslut även bli aktuellt i samband med upphandling av utrustning.

Antalet prövningstillfällen påverkar den sammanlagda besluistiden
för varje projekt. Långa vänletider uppfattas på myndigheterna som mycket
betungande; det skapar osäkerhet och försvårar myndigheternas planering.

Del finns i dag i förordningen ett krav på atl
myndigheterna skall göra systematiska utvärderingar av investeringar i ADB-system
i form av efterstudier senast tvä år efter driftsstart. Erfarenhetsinsamling i
form av efterstudier har hitlills emellertid endast gjorts undantagsvis.
Behovet av efterstudier är dock stort. Det visas inte minst av att ett flertal
efterstudier nu pågår eller planeras inom statsförvaltningen. Inom försvarei
har efterstudier byggts in i ADB-planeringssystement.

Statsförvaltningens resurser för efterstudier av ADB-investeringar
är i dag knappa. Genomförandet av enskilda efterstudier kan därigenom kom.ma
att behöva vägas mot kravet på resurser till fortsatt utveckling. Detta talar
för att efterstudiernas ambitionsnivå bör anpassas till de krav som i varje
situation kan bedömas vara viktigast.

Investering i och drift av rationaliseringsåtgärder flnansieras
på olika sätt i statsförvaltningen. För civila myndigheter gäller t.ex. att
inköp av

1")

Prop. 5984/85:225 "

persondatorer och skrivautomater beslutas av myndigiicten
och finansieras via det egna driflsanslagei. dvs. förvaliningsanslagei. inköp
av övrig datorutrustning och programvara finansieras över de! centrala reservationsanslagel
Anskaffning av .ADB-utrustning. Myndigheterna eriägger därefier tili
statskontoret åriiga avgifter som beräknas med hjälp av statens avkaslningsränta.
en beräknad livslängd samt en viss adrninistniiionskost-nad. Övriga investeringar
i anslutning iil! ADB-invesieringarna cllei av allmän rntionaliscringskaraklär.
exempelvis programvara, utbildning och organisationsförändringar finansieras
som särskilda engångsanvisningar eller över de ordinarie driftsmedlcn.

Dagens ordning beträffande finansieringen är i vissa
avseenden inte tillfredsställande. Rationaliseringen kan medföra siora
investeringsbehov uiöver den lekniska utrustningen. Dessa kan inle täckas av
det centrala reservationsanslagel och kan därigenom norm.alt inte heller periodiseras
över investeringens ekonomiska livslängd. Ralionaliseringen riskerar pä delta
sätt att bli "ojämnl" genomförd - viktiga ålgärder t.ex. utbildning,
systemanpassning eller rekrylering får inte lillräckliga resurser.

Ett annat problem är aU rationaliseringseffekten av
genomförda investeringar inle kan särskiljas i dét generella driflsanslagei.
Del är således svärl all bedöma om enskilda investeringar i besparingssyfte
haft avsedd effekl. Rationaliseringen ger - många gånger - följaktligen inte
någon direkt besparingseffekt på myndighetsanslaget.

De nuvarande formerna för styrning av statliga ADB-investeringar
är enligt min mening inte samordnade på etl tillfredsställande sätt. Reglernas
komplexitet, detaljstyrning och uppdelningen på olika finansieringsformer
minskar siatsmakternas möjlighet till överblick och slyrning i de viktigaste
avseendena över myndigheternas ADB-användning. Vidare omfattar styrningen i
princip endast större och vikligare ADB-investeringar. DeUa innbär t.ex. att
anskaffning och användning av, bl.a. persondatorer är undantaget frän
styrningen.

Behovet av övergripande och långsiktig AU/ADB-planering,
såväl till grund för myndigheternas AU-åtgärder som till gmnd för regeringens
och riksdagens översikt och insyn, är'således stort.

Ny styrform

Skälen för att nu pröva en mer resultatorienterad styrform
för AU-åtgärder med åtföljande delegering av befogenheter till myndigheterna
är starka och stämmer överens med huvudlinjerna i regeringens skrivelse
(1984/85:202) om den offentliga sektorns förnyelse. En ny styrform ställer
emellertid nya krav på säväl myndigheterna som på regeringskansliet.

Budgetdialogen mellan departementen och myndigheterna
kring målen, inriktningen och omfattningen av den administrativa utvecklingen
med utgångspunkt i myndigheternas verksamhet måsle utvecklas och fördjupas.
Detta innebär en förändring av departementens hittillsvarande sätt att

Prop. 1984/85:225 34

arbcui ined .AlJ-frågor. Särskili vikiii;! ä;- atl betona
.ADR som eti medel för ali nä de uppstäUda mälen för verksamhelen. Till cn dei slälls
härvid nya krav på kompetens och arbetsruiiner. A andra sidun bör inte de lekniska
och ekon-;uniska överväganden göras så detaljerat som enlig! nuvarande regelsystem.
AU-verksam.heiens inriktning i ston och överensiäinmeisen med vcrksamheisuivecklingen
vid niyndigiietcrnii kommer i stället atl stå i cen i rum.

Myndighetcrmi behöver anlägga eu längic lidsperspektiv vid
planeringen av AU-åtgbvder än vad det nuvarande ettåriga anslagssystemet i försia
hand inpjuderlili. Målen för AU-arbetei inom myndigheten måste formuleras i
långsiktiga strategier och fleråriga planer och redovisas på ell sätt som möicr
regeringens och riksdagens behov av informalion. En viktig fråga är också
realiseringen av myndighetemas rationaliseringsvinster.

Vissa samordningsinsatser och olika former av stödinsatser
av expertorgan kommer även fortsättningsvis att fylla en viktig funktion. De
stödjande insatserna bör i försia hand inriklas mot metodstöd, ulformning av modeller
och anvisningar samt utbildning. 1 vissa fall kan direkt medverkan från och sam!"åd
med statskontoret vara lämplig vid utformningen av AU-strategier och AU-planer saml
i övrigl utvecklingsarbete.

Statskontoret bör ges en särskild roll för att verka för
en enhetlighet genom tillämpning, och i nödvändig utsträckning, ulformning av
standards.

Jag anser därför att åtgärder bör vidtas i riktning mol
att statsmakternas ställningstaganden tillmyndighets- eller verksamhetsvisa AU-investeringar
grundas på mer övergripande och långsiktiga AU-strategier och fleråriga AU-planer.
En utgångspunkt skall vara alt det stora flertalet myndigheter på sikt bör
upprätta strategier och planer som gmnd för sin systemutveckling och andra AU-insatser.
Ulvärdering av planerade och genomförda åtgärder genom efterstudier konimer
därvid att få en ökad betydelse. De bör ingå som en naturlig del i
myndigheternas resultatuppföljning och resultatanalys. Efterstudier utgör en
viktig del av beslutsunderlaget vid omprövningar av gällande AU-strategier och
revidering av AU-planer.

Försöksverksamhet

Statskontoret föreslår i sin rapport att en
försöksverksamhet snarast inleds med AU/ADB-planer m. m. som instrument för
statsmakternas styrning av och dialog med myndigheterna i investerings- och
utvecklingsfrågor inom området.

Jag avser således att ta initiativ till att en sådan
försöksverksamhet snarasl inleds. AU-strategier och AU-planer skall därvid
utgöra gmnd för en dialog med myndigheiema i investerings- och
utvecklingsfrågor inom området och vara instmment för statsmakternas styrning.
Försöken skall bedrivas i syfte att pröva och precisera ulformningen av det
beslutsunderlag som statsmaktema bör kräva, arbetsmtinema både vid myndighetema

Prop.
1984/85:22.> 35

och inom regeringskansliet saml formerna för utvärdert;igar
av .myndighetens verksamhel. Jag avser ocksä att äierkomma til! regeringen med
forslat; om uppdrag tiii statskontoret ali i aiishiining lill iorsöksverksaniheten
yllerligare utveckla och pröva metoder lör uiarbetaiidci av .AU-strategier och AU-plancr
saml uiarbeta vagledning för innchället i dessa.

Försöksverksamheten bör även gälla förbätlrade rutiner för
ålerbelalning av investeringsmedel och beaktande av rationaliseringseffekler
vid budgetenngen av myndigheterna samt eventuella försök med nya finansieringsformer.
Dessa frågor fordrar dock ytterligare beredning inom regeringskansliet. Denna
bör ske med bistånd av RRV och statskontoret. Sambandet med budgeilekniska frägor
i övrigl måsie särskili beaktas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att
regeringen nyligen givit RRV i uppdrag alt utreda möjligheterna att överföra
medel mellan budgetår för främsl förvaltningsanslag. 1 uppdraget ingår att även
studera lämpligheten av att koppla en kreditmöjlighet till anslaget.

Del inom statskontoret pågående arbetet med att mer
utförligt beskriva modellen för efterstudier utgör en viktig del av ertorderligt
metodstöd. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om vilka
organisationer som bör ges i uppdrag alt efter behov ta initiativ till och
utföra efterstudier.

I försia hand bör myndigheler som redan i dag har eller
planerar AU/ADB-strategier och -planer delta i försöken. Dessa myndigheter bör undantas
från gällande handläggningsordning. Resultatet av försöken kommer att
tillsammans med övriga överväganden kring styrningen av myndighelernas
verksamhet ligga till gmnd för vilka ytterligare ålgärder som bör vidtagas inom
delta område. Lämpliga myndigheter att delta i försöken bör alltså vara samma
myndigheter som skall ingå i den försöksverksamhet med bl.a. ökad långsikiighel
i budgetarbetet som aviseras i regeringens skrivelse (1984/85:202) till
riksdagen om den offentliga sektorns förnyelse.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för
finansdepartementet.

Somjag tidigare berört är utbildningsfrågorna av central
betydelse. Det är därför av stor vikt alt utbildningsinsatser som tar sikle på
den nya styrningen av ADB-användningen inom statsförvaltningen genomförs den
tid som försöken pågår. 1 olika utbildningssammanhang, t. ex. i ledningsutvecklingen
liksom i seminarier och utbildning som olika organ inom den statliga sfären
anordnar, bör man verka i denna riktning.

För myndigheter som inte omfattas av försöksverksamheten
gäller tills vidare förordningen om investeringar i statliga ADB-system i
nuvarande utsträckning. Frågor om avsteg från gällande systemutveckiingsmodell
prövas då i varje enskilt fall. I samband med beslut om enskilda ADB-system
enligt handläggningsordningen bör uppmärksamheten pä myndighetemas övriga
åtgärder inom AU-områdel generellt ökas. Inför ett beslut om en förstudie bör bl.a.
prövas om föreslaget system kan utvecklas isolerat eller om krav på ularbetande
av AU-strategier och AU-planer bör ställas innan beslut om genomförande av
huvudstudie tas.

Prop.
1984/85:225 36

5 Hemställan

Jai; hemställer att regeringen röresläi- riksdagen au

dds godkänna att dalamaskinccniralen för adminislraiiv d.iiabehandling
ombildas lill ett aktiebolag.

dds godkänna rikUinjerna för att cn myndighet inrärti-is
med uppyifi alt svara för huvudmannaskapet för det slatliga person- och adressvegisire!
(SPAR).

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle
alt ta del av vad jag i övrigt har anförl om statsförvaltningens användning av .AIB
m. m.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har
anfört för de ålgärder och ändamål som han har hemställt om.

rvop. 1934/85:225 37

Bilaga
I

I).4F.4-i3lredn!Kgejis betänkande (Ds C 1985:1) E>.4FA
-myndighet eller bobig?

Remissiiislap.serna

Efier
remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern, datainspektionen,
riksskatieverkel, näringsfrihelsombudsmannen, centrala siudiestödsnämnden,
statskontoret, riksrevisionsverkei, datamaskin-centralen för administrativ
dalabehandling (DAFA), statens arbetsgivarverk, statens löne- och
pensionsverk, länsstyrelsernas organisationsnämnd, Stockholms universitets
juridiska fakultet, data- och offentlighetskommittén. Centralorganisationen
SACO/SR, TCO:s statstjänstemannasektion (TCO-S). Statsanställdas förbund.
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges Advokaisamfund, Svenska
revisorssamfundet och Föreningen Auktoriserade Revisorer (gemensamt), Sveriges
Direktreklamförening.

Dessulom
har inkommit yttrande från riksarkivet. Genom länsstyrelsernas
organisationsnämnd har inkommii yttrande från länsstyrelsen i Göteborgs och
Bohus län. DAFA har till sitt yttrande fogal yttrande från personalorganisationerna
vid myndigheten. TCO-S har bifogat yttrande från Slalsljänstemannaförbundet.
Centralorganisationen S.ACO/SR har bifogat yttrande från JUSEK.

Frop. i984/85:225 38

Bilaga 2

Saminaaiattning av .statskontorets förslag i rapp{>rterna
(Dr.r 489/84-5) -'Piaaer för administrativ utveckling och ADB-auväiidning"
samt (Dnr 490/84-5) "Efterstudier av statliga .4DB-investeringar'-

Statskontoret föreslår all eti styrsystem inom
statsförvaltningen utformas i vilket investeringsbeslut och andra
ställningstaganden tas på gmndval av myndighetsvisa övergripande och längsikliga
planer för den administrativa utvecklingen (AU) i samband med budgetprocessen
och där resultatredovisning, genom bl.a. efterstudier, utgör en viktig del.

Ulredningsförslagen har karaklären av riklningsangivelse
för utvecklingen av etl styrsystem för .AU-åtgärder och har inte preciserats i
alla detaljer. Statskontoret anför att det arbete som pågåi- inom regeringskansliet
och verksledningskommittén (C; 1983:04) rörande flexibelt utnyttjande av
anslagsmedel, längre tidsperspektiv i budgetbehandlingen m.m. har direkt belydelse
också för styrning och handläggning av AU-investeringar liksom frågor rörande
finansieringsformer, förhållandet mellan regeringen och myndigheterna samt de
centrala rationaliseringsorganens framtida organisation cch uppgifler. Ställningtaganden
som kunnat utgöra fömtsättningar för statskontorets utredningarbete har
således inte förelegat i vissa centrala frågor.

Utgångspunkten för förslaget om ny handläggnings- och
beslutsordning är atl en helhetssyn skall lillämpas vid bedömning av .A.DB-\nvesieringaT.
Denna helhetssyn förutsätter atf informationssystem- och kommunikationssystemutveckling
inte avskiljs från den administrativa utvecklingen i övrigt, dvs.
organisationsutveckling och personalulveckling. Myndigheternas planering bör
avse hela AU-området och utgå från verksamhetens krav.

Förslaget innebär att AU-investeringar och därmed även ADB-investeringar
regelmässigt bör behandlas i samband med att statsmakterna tar ställning till
myndigheternas anslagsframställning, dvs. i budgetprocessen. Myndighetens
redovisning i anslagsframställningen bör utgöras av uidrag ur och sammanslällningar
av myndigheternas strategier och planer. Av särskild vikt är redovisningen av
effektbedömningar och lönsamhetsbedömningar samt målbeskrivningar. Myndighetema
skall också beskriva hur och i vilken takt eventuella rationaliseringsvinster
skall realiseras. Vidare avses myndighetema stämma av och eventuellt redovisa
uppnådda resultat vilkel förutsätter aU myndighetema gör egna utvärderingar av
sin verksamhet (löpande uppföljning, egna efterstudier vid behov). Även resultatet
av efterstudier kan redovisas i anslagsframställningen.

Myndighetema behöver i sin planering anlägga ett längre
tidsperspektiv än vad nuvarande åriiga anslagssystem ger anledning till. Investeringbeslu-

Prop. i984./85:225 39

ten Räliande .AU föresläs därför avse treåriga planer. Genomfiirda
ralionaliseringsinvesteringar bör resultera i framtida minskade resursbehov
och återverka pä driftsanslagen under ett anlal följande budgelår.

! utredningssförslaget har förutsatts att den civila
statsförvaltningens (exklusive aflarsverkens) inköp av generell .ADB-utrustning
även fortsättningsvis finansieras över det av statskontoret administrerade centrala
reservationsanslaget .Anskaffning av .ADB-utmstning. .Anskaffning av utrustning
får dock inte betraktas som en avgränsad aktivitet skild från utvecklingsarbelel
eller planeringen i övrigt.

1 utredningen framh;"tlls också regetingens och
riksdagens möjlighet att för projekt som är av särskilt intresse föreskriva
särskilda beslutstillfällen eller rcdovisningai' liksom att de centrala raiionaliseringsorganen
kan utnyttjas för samråd eller som remissinstans i samband med myndigheternas
utformning av AU-strategier och -planer eller under systemutvecklingsarbetets
gång.

En minskning åv den detaljregleringen från centralt håll
och ökning av delegering av beslut beträffande ADB-användning innebär att beslul
sprids ut i organisationen och att överordnade mål bryts ned, omformuleras och
tolkas på olika nivåer. Behovel av samordning och målformulering ökar därmed.
Kunskap om förändringarnas effekter på sikt måsie då öka för att beslutsfattare
på central nivå skall kunna bedöma om överordnade mål och långsikliga
strategiska effekter uppnåtts. Denna kunskap måste bygga på olika former av informalionsålerföring,
varav efterstudier är en.

Statskontorets förslag beträffande efterstudier syftar
till att möjliggöra en kontroll av måluppfyllelse, bl.a. lönsamhet av
genomförda ADB-investeringar. Förslaget innebär atl efterstudier av ADB-investeringar
utgör bäde ett styrmedel, som kan utnyttjas vid statsmakternas önskade styming
av ADB-användningen i statsförvaltningen, och en källa till kunskaps- och
erfarenhetsökning.

En viktig princip är att efterstudierna så långt som
möjligt integreras med myndighelemas administrativa utvecklingarbete.

Efterstudier som utförs på begäran av statsmakterna bör
utföras under ledning av en fristående organisation i samarbete med
myndigheten. Vidare kan myndigheter med ansvar för särskilda områden som
påverkas av ADB-utnyttjande initiera särskilda sludier vid behov.

Andra former för utvärderingar, bl.a. myndighetcrtias egen
uppföljning av verksamheten, revisioner m.m. har också stor betydelse för AU-arbe-tet.

Statskontoret medverkar redan i dag vid myndigheters
utformning av AU-strategier och AU-planer och bedriver metodarbele inom områdel.
Metodarbeiet syftar till att ge vägledning för myndighetemas arbete i dessa
avseenden. Statskontoret finner det angeläget att fortsatt och utökat stöd ges
inom områdel.

En styrning av AU-investeringama enligt den angivna
inriktningen krä-

Prop.
1984/85:225 40

ver även insatser för kompetensuppbyggnad såväl pä myndighetsnivå
som inom departementen. 1 oen pågående ledningsutvecklingcn inom staisför-valtningeii
och genom seminarier m.m. kan dessa behov tiiigodti.se.s.

Statskontoret
föreslår au en försöksverksamhel snarast inleds med ,AU-strategier och .AU-planer
som slyrinslrument i"ör siai;-,makiernas styrning ocii dialog med
myndigheterna i investerings- och ut veckl ingfrägor inom området. En sådan
försöksverksamhet bör omfaiin ca fem rryndighe- ler och departement. .Myndigheterna
bör vara av varierande slorlek och simktur.

Prop. i984,/8S: 225 4ä

Bilaga 3

Staiskontorets rapporter (Drtr 4y9,.'84-5) "Plaiier
för ad-rtiMStraiiv utveckling ock ADB-aHvänsdumg'' särat (Dnr 490/88-5}
"Eftersludier av statlsga ADB-itTivesteringar"

Remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över i-apporterna avgetls av
kriminalvårdsstyrelsen, datainspektionen, överbefälhavaren, försvarels rationaliserings-itistitut,
riksförsäkringsverket, vägverket, irafiksäkerhetsverket, riksskaileverket,
universitets- och högskoleämbeiei, cenirala sludieslödsnämnden.
arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen, centralnämnden för
fastighetsdata, statens lantmäteriverk, riksrevisionsverket, statistiska
centralbyrån, datamaskincentralen för administrativ databehandling (D-AFA),
statens arbetsgivarverk, statens löne- och pensionsverk, länsstyrelsernas
organisationsnämnd, samarbeisorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI),
särbarhetsberedningen (Fö 1981:02), datadelega-fionen (B 1980:03), Centralorganisationen
S.ACO/SR, TCO:s stalsljänste-mannaseklion (TCO-S).

Genom länsstyrelsernas organisationsnämnd har inkommit
yttrande från länsstyrelsen i Kronobergs län. Centralorganisationen SACO/SR har
bifogat yttrande från JUSEK.

Prop. 1984/85:225 42

InKchäll

Proposiiion......................................................................... 1

Proposiiionens
huvudsakliga innehåll .............................. ...... !

Uidrag ur regeringsprolokoll den 6jun! 1985 .................. ..... 2

1
Inledning ....................................................................... ..... 2

2
Siatiig
databehandling .................................................... ..... 4

2.1 Bakgrund ................................................................. ..... 4

2.1.1
Nuvarande
regler m.m. för datordrift, systemutveckling och upphandling 5

2.1.2
Centrala
stödfunktioner .................................. 7

2.2 Nya förutsättningar ................................................. ..... 7

2.2.1 Decentraliserad
system-och datakraftslruktur 8

2.2.2 Särskilda
frågor rörande högskolesektorn 10

2.2.3
Teknikupphandling
inom dataområdet ............ ... 11

2.2.4
Sårbarhetsfrägor
............................................ 13

2.2.5
Personalutveckling
och utbildning pä ADB-området ... 14

2.3 Datatjänster på uppdrag ........................................ 16

3
Aktivare
statlig informationsförmedling ......................... ... 25

4
Gemensam
verksamhets- och AU/ADB-planering .......... 30

4.1
Översyn av
nuvarande regelsystem ....................... 30

4.2
Rikflinjer för
ny handläggnings- och beslutsordning ....... 31

5
Hemställan ................................................................... .. 36

6
Beslut ........................................................................... 36

BUaga I DAFA-uU-edningens betänkande (Ds C 1985: 1) DAFA -

myndighet eller bolag? Remissinstanserna ........ 37

Bilaga 2 Sammanfattning av statskontorets förslag i rapportema
(dnr 489/84-5) "Planer för administrativ utveckling och ADB-användning"
samt (dnr 490/84-5) "Efterstudier av statliga

ADB-investeringar" 38

Bilaga 3 Statskontorets rapporter "Planer för
administrativ utveckling och ADB-användning" samt "Efterstudier av
statliga

ADB-invesleringar" remissinstansema ............... 41

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985