Prop. 1984/85:226

Prop.
!984/85:226

Regeringens proposition

i 984/85: 226

om ändring i rennäriiig.siage)i (1971:437);

beslulad den 23 maj 1985.

Regeringen föreslär riksdagen all anli! det förslag som
har tiigits upp i bifogade uidrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens viignar

OLOF PALME

SVANTE LUNDKVIST

Propositionens huvudsakliga innehåll

Koncessionsrenskölsel är en särskild form av renskötsel
som bedrivs i Kalix och Torne älvdalar. Koncession kan meddelas den som är
rensköl-selberätiigad (koncessionshavare). Ägare eller brukare av jordbruksfaslighel
kan fä inneha renar (skölesrenar) som värdas av koncessionshavaren.

1 propositionen läggs fram förslag till ändringar i
rennäringslagen (1971:437). Ändringarna syftar bl.a. lill alt stärka
koncessionshavamas ekonomiska ställning och deras ställning i övrigl i
förhållande till ägare av skötesrenar. Rälien atl inneha skölesrenar begränsas
av regionalpolitiska skäl.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

Lagförslaget i denna proposiiion har granskats av
lagrådel. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s.
5), lagrådets yttrande (s, 46) och föredragande statsrådets ställningslagande
till lagrådets synpunkier (s. 50),

För atl få skälen till lagförslagen hell klara för sig
måsle läsaren ta del av alla tre texterna.

I Riksdagen 1984/85. I .saml. Nr 226

Prop.
1984.85: 226

Förslag till

Lag om ändring i rennaringslagen (1971:437)

Härigenom
föreski'ivs au 85, skall ha nedau angivna lydelse.

Nuvarande Ivdelsc

Si'-, och 88 §§ rennäringsiagen (197!; 437)

Föreslagen lyddse

85

s

Den
som äi' rensköiselberättigiid kan fä lillsländ (koncession) ali dii-va
lensköisel i Nort'Dottens län nedanför lappmarksgränsen inom omräde där
rensköisel av ålder förekommer under hela ärel. Koncession kan innefatta
rätl att mottaga skölesrenar från ägare dier brukare av Jordbruksfastighet
inom koncessionsområdet.

Den som iir rensköiselberälligad kan få Ullslånd
(koncession) all driva rensköisel i Norrbollens län nedanför lappmarksgränsen
inom område där rensköisel av ålder förekommer under hela firei. Koncession
innefattar rätt för koncessionshavaren att driva renskölseln även med
skötesrenar som lUlliör.

1. den som äger eller brukarJoid-

hruksfastighet, vilken hell eller del

vis är belägen inom koncessions-

området, om han är bosatt på fas

tigheten eller inom området.

2. den som lidigare har haft

koncession inom områdel, om han

är bosatt där och inle har övergått

till annal huvudsakligt förvärvsar

bete,

3. efterlevande make eller efter

levande underårigt barn lill konces

sionshavare eller till sådan under 2

angiven förutvarande koncessions

havare som vid tidpunkten Jör

dödsfaUet ägde skölesrenar, om

den efterlevande är bosatl inom

koncessionsområdet.

Koncession
får lämnas endasi om fortsatt rensköisel inom omrädet är till gagn för
ortsbefolkningen och endast om den som söker koncession kan antagas komma all
driva renskölseln på ett ändamålsenligl sätt.

Koncession fär lämnas endasl om forlsall rensköisel inom
omrädet är till övervägande nylla för orten och endast om den som söker
koncession kan antagas komma atl driva renskötseln på etl ändamålsenligt säll.

Koncession meddelas för viss lid, högst 10 år.

86
§

För
renskötseln inom konces-sionsomräde skall finnas sameby. Medlem i sådan sameby
är koncessionshavaren, dennes make och hemmavarande barn,
renskötsel-berättigad som biträder konces-

För
renskölseln inom koncessionsområde skall flnnas sameby. Medlem i sådan sameby
är koncessionshavare, dennes make och hemmavarande barn,
renskötsel-berättigad som biträder konces-

Nuvarande
lyddse

.sionshavaren i renskölseln och iigare av skölesrenar inom
koncessionsområdet.

Beslämmelsema om sameby och dess Rirvallning gäller i
lillämpliga delar i fråga om sameby för koncessionsrenskölsel.

Sköiesrcnägarc anses därvid som rensköiande medlem. Koncessionshavaren
leder under styrelsens inseende renskölseln inom

bvn.

Föreslagen
lydelse

sionshavare i lensköiseln och som inte har annat
kuviidsakUgi för-värvsiirhew samt iigare av skölesrenar inom
koncessionso.mråde;.

Besiämm.elserna om sameby och dess förvallning gälier i
lillämpliga delai' i fråga om sameby för koncessionsrenskölsel med följande
avvikelser:

1. Ägare av skötesrenar anses

som rensköiande medlem.

2.
Rensköiande
medlem har i frågor som avses i 59 S 2 cn röst för varje påbörjai tjugotal
renar .som enligl gällande reniängd innehas av honom.

3.
Koncessionshavaren
eller, om del finns Jlera. minst en av dem skall vara ledamoi av styrelsen.
Koncessionshavare leder renskötseln inom byn och anställer den arbetskraft
som kan behövas för renskölseln.

1 beslul
varigenom koncession beviljas skall anges

1.
koncessionsområdet,

2.
flyttningsvägs
sträckning,

3.
del
högsia anlal renar som/år hållas inom koncessionsområdet.

4.
om och till
vilket anlal koncessionshavaren får mottaga skölesrenar, j

5.
i vad mån
koncessionshavaren har rätl att anlägga stängsel, uppföra byggnader och taga
virke inom koncessionsområdel, j

6.
de villkor i
övrigt under vilka renskölseln får bedrivas.

I beslut varigenom koncession beviljas skall anges

1,
koncessionsområdel,

2,
flyttningsvägs
sträckning,

3,
del
högsia anlal renar som varje koncessionshavare får hålla inom området och det
högsta anlal skötesrenar som han får ta emoi.

4. i vad mån koncessionshavare

har rätl atl anlägga stängsel, uppfö

ra byggnader och taga virke inom

koncessionsområdel,

5, de villkor i övrigl under vilka

renskölseln fär bedrivas.

För samma hushåll får hos koncessionshavare finnas högst
trettio skölesrenar i vinierhjord.

1, Denna lag iräder i krafl den 1 januari 1986,

2. En ägare av skötesrenar som vid lagens ikraftträdande
äger eller

brukar jordbmksfastighet inom ett koncessionsområde men som inte är

bosatt på fastigheten eller inom områdel får ulan hinder av bestämmelsen i

85 § första slycket 1 Ha skötesrenar i koncessionshavarens vård intill den

Prop. 1984/85:226 4

lidpunkl som lanlbruksuiimiiden bestämmer. Motsvarande
gäller när ägare av skölesrenar vid liigens ikrauiriidande har fler skölesrenar
i koncessious-liavares vård äii som anges i 88 S andra slyckel.

3.
Lanibruksniimnden fåv medge renskiiiselberiiiiigad, som vid lagens
ikrafiiriidiinde vid sidan av annai huvudsaklig! förvärvsiubeie biiiäder
koneessioiisliavaie i leusköiseln, i"ii!t iiii säsom medlem i samebyn
under en övergångstid h.i kviir i'eiuir i byn.

Prop. 1984/85:226

Utdrag

JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanlräde 1985-04-1!

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, (.ich sialsråden 1. Carlsson, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peierson, Andersson, Boström, Bodslröm,
Göransson, Dahl, R. Carisson, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Leijon

Lagrådsremiss
med förslag till ändring i rennäringslagen (1971:437)

1
Inledning

Den
6 september 1982 tillkallades en särskild utredare' för all göra en översyn av
beslämmelsema om koncessionsrenskötseln. Uiredaren överlämnade i mars 1984
beiänkandei (DsJo 1984:2) Koncessionsrenskötseln. Betänkandet har
remissbehandlais. Till proiokollei i detta ärende bör fogas dels en sammanfatining
av beiänkandei som bilaga I, dels del lagförslag som läggs fram i betänkandet
som bilaga 2, dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanslällning
av remissyttrandena som bilaga 3.

2
Allmän motivering

2.1
Allmänna utgångspunkter

Koncessionsrenskötsel
är en särskild form av renskötsel som bedrivs inom vissa områden nedanför
lappmarksgränsen i Kalix och Torne älvdalar. Den regleras genom bestämmelser i
85-89§§ rennäringslagen (1971; 437). Koncessionsrenskötseln skiljer sig i
väsentliga avseenden från den vanliga formen av renskötsel som bedrivs i andra
delar av Nortland. En skillnad är att koncessionsrenskötsel får bedrivas inom
de angivna områdena nedanför lappmarksgränsen under hela årel medan den vanliga

' Numera hovrättslagmannen Olof Köhl.

Prop.
1984/85:226 6

renskölseln av hänsyn till jordbrukel fäi' bedrivas
nedanför denna gräns endasl vintertid. En annan skillnad är an markägarna
(sköiesrenägarna) har en siarkare sliillning i koncessionsbyama än i vanliga
samebyar. Ul-miirkande för koncessionsrenskötseln är också att del krävs
särskilt lillsländ (koncession) av lantbruksnämnden för all få bedriva
renskölsei. Koncessionerna är lidsbegränsiide och omprövas efler viss lid.
högsl 10 är. Koncession får lämnas endasi om forlsall rensköisel inom ell
område är flll gagn föroilsbefolkniiigen.

För renskölseln inom koncessionsomrädena flnns nio
samebyar som utnyttjar elt område om ca 14100 km". Inom områdena flnns
f.n. drygl 16000 renar. Av dessa ägs omkring 4 500 av 24 koncessionshavare,
som. skall vara samer. 1 detta antal ingår de renar som iigs av
koncessionsha-vares make och hemmavarande barn saml rensköiselberälligad som
biträder koncessionshavaren i renskölseln, Alersloden, de s, k, skölesrenarna,
vars skötsel mol ersättning has om hand av koncessionshavarna. lillhör ägare
eller brukare av jordbruksfasligheler inom koncessionsområdena.

Medlem i en koncessionssameby är koncessionshavaren,
dennes make och hemmavarande barn, rensköiselberättigad som biträder
koncessionshavaren i renskötseln och ägare av skölesrenar inom
koncessionsområdel, Koncessionshavaren leder under inseende av samebyns
slyrelse renskölseln inom byn.

Frågan om koncession prövas av lantbmksnämnden i
Nortbottens län som fastställer de villkor under vilka renskötseln får
bedrivas.

Reglerna om koncessionsrenskötsel infördes första gången i
1928 års renbeteslag. Därmed löstes en gammal stridsfråga. Tidigare hade
renskötsel i Nortbottens län nedanför lappmarksgränsen inte varit tillåten
under sommartid. Trots förbudet hölls emellertid renar sed vanemässigt under
hela årel i vissa socknar nedanför lappmarksgränsen. Sedan försök att avskaffa
denna rensköisel misslyckats valde siatsmakterna att i 1928 års renbeteslag
anvisa lagliga former för denna renskötsel. Renskötseln legaliserades
härigenom i huvudsak till förmån för den bofasta befolkningen för vilken renen
var oumbärlig dels som dragdjur när djup snö omöjliggjorde köming med häst,
dels som tillskott till den enskilda hushållningen. För de rensköiande samerna
medförde det en avsevärd merinkomsl atl få sköta de bofastas renar,

Fömtsättningarna för koncessionsrenskötseln har med tiden
ändrats. Den bofasta befolkningen har inte längre behov av att hålla renen som
dragdjur. Inte heller är behovet av renen som tillskott till den enskilda
hushållningen lika framträdande. Från samisk sida har anförts atl koncessionshavamas
ställning numera är mycket svag i förhållande till skötesren-ägamas. Antalet
tvister mellan koncessionshavare och skötesrenägare har ökat sedan rennäringslagen
trädde i kraft den 1 juli 1971, Det finns enligt samernas företrädare ingen
anledning att fortsätta en koncessionsrenskötsel som inte gagnar samiska
intressen. De anser därför att markerna bör fä

Prop.
1984/85:226 7

anviindas av angränsande vanliga samebyar for
vinleri-.eie. Från rnarkägar-häll hai' anförts au fördelarna av
koncessiousrenskölselr. inie uppviiger dess negativa inverkan på jordbruket och
skogsbmkel,

Mol denna bakgrund har uiredaren på regeringens uppdiag
prövai bl. a. frågan om, koncessionsrenskölselns fortbestånd och därvid funnil
all del i", n. inte flnns anledning all avveckla den. Samiliga
remissinslanser som har yilral sig i frågan ulom Svenska samernas
riksföi"bund (SSP,) och Same .Älnam delar uiredarens insliillning. Enligt
SSR och Same Alnam bör koncessionsrenskötseln avvecklas pä sikt och markerna i
slällei ulnylljas av de vanliga samebyarna som. vinlerioelesmarker i enlighet
med dessa samebyars scdvanerält.

För egen dei vill jag anföra följande.
Koncessionsrenskötseln bedrivs huvudsakligen inom uipräglade glesbygdsområden i
Nomboiien. där de regionalpoliliska problemen är särskili slora. Möjlighelen
lill alternativ sysselsättning är slarki begränsad. Ingei annal län har en så
ogynnsam sysselsätlningssilualion som Nomboitcn. Enligl länssiyrelsen i Norrbotiens
län ger koncessionsrenskötseln arbetstillfällen som moisvarar omkring 45
årsarbelen. Till detta kommer vissa arbetstillfällen vid en skinnfabrik och
vid renslakterier. Direkt ger renskötseln koncessionshavarna sysselsättning och
inkomster. Den ger ocksä etl vikligl tillskoll till många smä lantbruksförelag,
som drivs i kombination med flera andra verksamheter såsom skogsbmk,
bärodling, slöjd och pälsdjursföretag. Genom de slakluttag som skötesrenägarna
gör för egen del och genom försäljning av slaktrenar får markägarna ett
tillskott till sin försörjning. Vad jag nu har redovisal är enligl min mening
moliv nog för all t, v, behålla möjlighelema att bedriva koncessionsrenskötsel
i Nortbotten, Det finns emellertid anledning atl göra vissa mindre
förändringar i lagstiftningen i syfle bl, a, alt siärka koncessionshavamas
ställning. Till dessa frågor återkommer jag i del följande. Först vill jag
emellertid yllerligare någol kommeniera den kriiik som har framförts mol systemet
med koncessionsrenskölsel.

Från konkurterande markanvändningsinlressen, främst
jordbmk och skogsbmk, har vid flera tillfallen anförts att fördelarna av
koncessionsrenskötseln inle uppväger de nackdelar som åsamkas övriga näringar
i omrädei. De slora insatser som giorts för jordbmk och bärodlingar inom vissa
delar av koncessionsområdet liksom den fortgående ulvecklingen inom skogsbrukel
sägs ha medfört alt motsättningarna mellan koncessionsrenskötseln och dessa
näringar ökat. Motsättningarna har blivil så stora all krav rests pä ell
totalförbud mot renskötsel inom vissa delar av Kalix kommun.

De oliigenheter det här är fråga om kan emellertid
motverkas. Ett exempel på detta är alt lantbmksnämnden med stöd av
rennäringslagen har förbjudit renskötsel inom vissa känsliga områden. Så fär
t,ex, enligt nu gällande koncessioner renar hållas endast vintertid i omrädei
söder om jämvägen Boden - Kamngi. Ell annat exempel på särskilda åtgärder är

Proc, J984/85:226 8

dei
slatliga stöd som kan lämnas for uppförande av stängsel rum bärodlingar som
riskerar au bli ulsalla för renskiidor. Del flnns alkså goda möjligheier för
lantbruksnämnden ;iU föreskriva sådana villkor som ger lilliäcklic gariinii för
-all andra markanvändr.ingsiniressen ime skal! drabbas av olägenheler av
koncessionsrensicötseln.

SSR
anser somjag nyss nämnde att de marker som används för konces-sionsrenskiiiseln
vid en avveckling skal) få användas som vinterbetesmarker av angränsande
vanliga samebyar. Jag vill förs: påpeka all de vanliga samebyarnas rätl att
bedriva rensköisel nedanför iappmarksgrän-sen är begränsad till att avse
vinlerbete inom de irakier där rensköisel av ålder bedrivs vissa tider av året.
Någon exakt gräns för sedvanerättsområdena kan inle anges. Del förhållandel
atl ett sedvaneräilsområde ligger inom ett koncessionsomiäde innebär emellertid
inle att de vanliga byarnas räu till sedvanerättsbeie vintertid upphävs.
Områdena får i siiillei utnyttjas gemensamt av koncessionssamebyn och den
vanliga samebyn. För att trygga de vanliga samebyarnas behov av och rätt till
vinterbetesmark har lantbruksnämnden i vissa fall som villkor för koncession
föreskrivit atl vissa områden vintertid skall utnyttjas med ensamrätt av de
vanliga samebyarna. Det gäller två områden inom Muonio sameby närmast
lappmarksgränsen och ett mindre område inom Ängeså sameby vid lappmarksgränsen.

En
avveckling av koncessionsrenskötseln innebär sålunda inte atl nya
vinterbetesmarker ställs till de vanliga samebyamas förfogande, utan endast
att vissa områden inom koncessionssamebyama i fortsättningen kan utnyttjas utan
konkurrens från koncessionsrenskötseln. En avveckling av koncessionsrenskötseln
skulle leda lill en minskad sysselsättning ulan att medföra några mera
betydande positiva effekter för de vanliga samebyarna.

Sammanfattningsvis
anserjag att koncessionsrenskötseln bör behållas i sin nuvarande form med
hänsyn till dess väsenfliga sysselsättningseffekter och andra positiva effekler
från regionalpolitisk synpunki. Enligt vad jag har redovisal kan eventuella
olägenheter av koncessionsrenskötseln motverkas. Det finns emellertid enligt
min mening anledning att i vissa hänseenden modernisera reglerna för
koncessionsrenskötseln. Bl, a, bör koncessionshavamas ställning stärkas, lag
ämnar i det följande föreslå ändringar i rennäringslagen i detta syfte.

2.2
Grunder för koncessionsprövningen

Mitt
förslag: Koncession får lämnas endast om fortsatt renskötsel är till
övervägande nytta för orten.

Utredarens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Prop.
1984/85:226 9

Kemissiostansenia: Remissinslanserna är överiag posiliva.
Same Älnam anser dock ati renskölseln ko.mmer all få vika vid en avvägning
mellan olika intressen. Svenska lanvarbeiarelörbundei belönar au del vid
konces-sionsprövningen bör las hänsyn lill den loiala sysselsättniiigseffeklen.

Skiilen för mitt förslag: Enligt 85 § andra siycke!
rsnniiriugslagen får koncession lämnas endast om fonsall rensköisel inom elt
omriide är lill gagn för ortsbefolkningen.

Ell gi-undläggande krav för att fortsatt rensköisel skall
få bedrivas bör liksom nu vara att renskötseln är lili nylla för orten direkt
eller indirekl. Framför alll bör hänsyn las till strävandena all av
regionalpoliliska skäl främja sysselsättningen inom koncessionsomrädena och på
sä säll medverka lill all siärka underiagel för nödvändig service i dessa
glesbygder. Lantbmksnämnden bör således göra en bedömning av hur mänga koncessionshavare
som kan få en godlagbar sysselsättning och inkomst av renskölseln inom ell
område och i vilken omfattning rätten all äga skölesrenar ger den som bedriver
främsl jordbruk, skogsbruk eller irädgårdsnäring inom områdel ett lillskotl
lill försörjningen.

Vid koncessionsprövningen bör även motstående intressen
beaklas. En sakligt underbyggd avvägning bör göras mellan fördelarna av
renskölseln och med renskölseln evenluelll förenade olägenheler för motstående
intressen: Är de motstående intressena, såväl enskilda som allmänna, av störte
styrka, bör renskölseln få vika. Renskötseln har främsl i kommunerna närmasl
kusten inneburit vissa olägenheler för jordbmkel och skogsbmkel, som är de
areella huvudnäringarna inom omrädei, öm renskölseln medför alltför stora
olägenheter för dessa näringar, bör fortsatt koncession vägras.

Vid avvägningen mellan olika iniressen bör lantbmksnämnden
beakta de möjligheter som finns atl molverka olägenheler för andra näringar
genom särskilda föreskrifier om hur renskölseln skall bedrivas. Så sker redan
nu genom alt det som villkor för koncession föreskrivs att renarna under vissa
lider av årel inle får hållas på områden där risken för skador är slor. Det är
även angelägel att hänsyn tas lill de vanliga samebyarnas sedvanerätl till bete
nedanför lappmarksgränsen. Även en ändring av gränsen för koncessionsområdel
eller en begränsning av renantalel kan komma i fråga. Kommunen bör alltid ges
tillfälle atl yttra sig och kommunens åsikt bör tillmätas slor vikt vid
intresseavvägningen.

2.3 Rätten att äga skötesrenar

Mitt förslag: Av regionalpoliliska skäl skall rätten all
inneha skötesrenar förbehållas den som äger eller bmkar jordbmksfastighet inom
koncessionsområdet och som är bosatl inom området eller eljest på

Prop.
1984/85:226 10

fasiigheien. Lantbruksnämnden skal) eniellertid kunna
medge de markägare som f. n. har renar i byarna räll att låta renarna vårdas
a\' koncessionshavare under en övei"gängsperiod även om bosäUningskra-vel
inie är uppfyllt.

Utredarens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitl
förslag.

Remissinstanserna: Remissinstansema är överlag posiliva.
Länsstyrelsen i Norrbotiens län och Intresseföreningen för
koncessionssamebyarna i NoiTbollens län anser dock att den föresliigna
besiämmelsen kan fä icke avsedda effekter genom, atl en fastighets tomtplats
och dess övriga mark kan vara belägen i olika samebyar. Intresseföreningen anser
atl iigare av jordbruksfaslighel inom koncessionsområdena och som är bosatt
inom Norrbottens län bör få äga skölesrenar medan Same Älnam anser all
bosladsbandet bör kopplas till ell krav om förvärvsmässigi brukande av
jordbmksfaslighei.

Skälen för mitt förslag: Enligl 85 § rennäringslagen är
rätlen för koncessionshavare att motta skötesrenar begränsad tili atl avse
renar som ägs av personer som äger eller bmkar jordbruksfaslighel inom
koncessionsområdel. Enligl 88§ lagen skall i beslul varigenom koncession
beviljas bl.a. anges om och lill vilkel antal koncessionshavaren får ta emot
skölesrenar. 1 de koncessionsbeslut som gäller f. n. har för alla
koncessionshavare utom en föreskrivils skyldighel atl la emoi skötesrenar lill
ett visst angivei antal. Det ankommer på koncessionssamebyarna atl
"oesiämma vilka ägare eller brukare av jordbmksfastigheler som kan komma i
fråga som skötesrenägare och till vilket antal var och en får inneha renar.

Enligt 1928 års renbeteslag uppställdes som villkor för
rätlen atl få ha renar i vård hos koncessionshavaren inte bara att vederbörande
ägde eller bmkade jordbmksfastighet inom. koncessionsområdet utan också att han
var bosatt där, del s. k. bosladsbandet.

Den pågående utflyttningen från områdena har medförl alt
åtskilliga skötesrenägare, som f. n. har renar i byarna, har lämnat
koncessionsområdena och har sin huvudsakliga försörjning ordnad på andra håll
i landet. Den samlade positiva effekten för bygden av renskötsel är i sådana
fall mindre än om en där bosatt och verksam person hade varit innehavare av
skötesrenama. Möjligheten att lämna skötesrenar i koncessionshavares vård bör
mot denna bakgrund förbehållas dem som bor i områdena. Det är enligt min mening
ortsbefolkningen som behöver skötesrenama som etl tillskott till sin
försörjning. Bestämmelsen i 85 § rennäringslagen bör ändras i enlighet härmed.

Koncessionsområdena följer ofta naturiiga gränslinjer som
sjöar och älvar. Detta kan fa till följd att en registerfastighets mark kan
komma att

Prop.
l984,/85:226 !!

iifiisa inom olika koncessionsoniräden. Liigtexlen bör
därför utformas sä, ati möjlighelen atl inneha skölesrenar bör föi-behällas den
som äger eiler bi"ukar jordbruksfastighet inom koncessionsområdel och som
år bosatt inom omrädet eller eljesi på fastigheten, Niir en fasiighei liggei'
inom flera koncessionsområden kan således ägaien elier brukaren ges möjlighet
all ha renar i någon a-.' samebyarna om han är bosatl pä jordbruksfastigheten.

Jag är ime beredd alt fö.reslä nägon ytierligare
utvidgning av möjligiieten all äga skölesrenar. Della skulle inskränka
möjlighelema all uppfylla säväl del regionalpoliliska syftet som st.-ävandena
au förbättra koncessionshavamas ekonomiska ställning.

Mitl förslag innebär atl ägare eller brukare av
jordbmksfaslighet som äger skölesrenar och som inle uppfyller bosäilningskravel
vid den ändrade lagens ikraftträdande inle längre får ha skötesrenar i
koncessionshavares vård. Lantbruksnämnden bör emellerlid fä befogenhel alt
medge sädan ägare av skötesrenar räll atl låta renarna vårdas av
koncessionshavare under en övergångsperiod. Denna tid bör vara så läng all
anpassningen till den ändrade lagen inte behöver medföra någon ekonomisk
uppoffring för ägaren av skötesrenarna.

2.4 Koncessionshavamas ekonomiska ställning

Mitt förslag: Koncessionshavamas ekonomiska ställning bör
stärkas genom alt deras renantal ökas. En sådan ökning blir möjlig om det antal
renar som ägare eller brukare av jordbruksfastighet fär lämna i koncessionshavares
vård begränsas till högst 30 renar i vinterhjorden för varje hushåll.
Lantbmksnämnden skall fastställa en viss tid efter vilken ägare av skölesrenar
inle längre får ha övertaliga renar i koncessionshavares vård.

Utredarens förslag: Överensstämmer i sak med mitl.

Remissinstanserna: Remissinstansema godtar i allmänhel
förslagel. Lanlbmksslyrelsen anser all antalet skötesrenar bör begränsas lill
20 djur i vinterhjorden. Intresseföreningen för koncessionssamebyarna i Nortbottens
län anser dock atl en begräsning lill 20 renar per hushåll försvårar samebyarnas
förutsättningar atl erhålla elt gott ekonomiskt utfall.

Skälen för mitt förslag: De 24 koncessionshavarna har ft
n. räll all hålla sammanlagi 4850 egna renar medan del högsia anlalel
skölesrenar är 11 850 djur. Skötesrenägarnas antal uppgår till mellan 800 och
900 personer. Koncessionshavarna har rätt till ersäitning för vården av
skötesrenarna. Formellt fastställs ersällningen lill koncessionshavarna
årligen av bystämman. I prakliken går det ofta till så att koncessionssamebyns
styrelse

Prop. 1984/85: 226 12

och koncessionshavarna dessförinnan kommer öveiens om
ers<inningen enligl avialsriiilsliga gmndei. Ersättningen beräknas pä olika
säll i olika byar. 1 en de! byar betalar koncessionshavaren s.k. sköleslega
även för sina egna renar men uppbär dä också ersäuning av samebyn för värden av
dessa. I andra byar erläggs ingen sköleslega för egna renar men då ulgår heller
ingen vårdarlön för dessa. I övrigt är det vanligl all del flnns någon form av
grundlön och däruiöver viss ersäuning för det anla! dagsverken sorn Ulförs. I
vissa fall ägs skotrar och annan ulrusining av sam.ebyii, i andi"a fall av
koncessionshavaren. AU bedöma huruvida ersättningen för värden av skötesrenama
är lillräckligl hög är sviirl. Från samiskt håli görs dock gällande atl koncessionshavarna
i flera fall har svårt att försiirja sig på de låga ersättningar de får för
värden av skölesrenarna och pä de renar de själva äger.

Enligl min mening bör de regler som gäller för
koncessionssamebyn och dess fön'allning ha lill huvudsakligt syfle att ge
koncessionshavarna en godlagbar sysselsättning och inkomsi och all förbättra
effektiviteten i renskötseln. Ett sådanl syfle kan giveivis inte nås med
användning av en enda metod.

En åtgärd som enligt min mening kan vidtas för atl
förbättra koncessionshavamas ekonomiska situation är att de får möjlighet atl
öka sill renantal. Vid koncessionsprövningen bör således lantbruksnämnden, när
den gör den sedvanliga fördelningen av byns renantal mellan ägare eller bmkare
av jordbmksfastighet och koncessionshavarna, i första hand tillgodose
koncessionshavamas önskemål om ett utökat renantal, Renanlalet uppgår dock i de
flesta koncessionsområdena till vad belestillgängen tål, varför någon ökning av
det totala renanlalet i de flesta fall inle är möjUg,

Enligt 1928 års renbeteslag flck markägarna inneha högst
20 renar för varje hushåll, års- och Qolårskalvar inte inräknade. Slopandet av
denna begränsningsregel i 1971 års lag har medverkai lill mänga av de problem
som flnns inom koncessionsrenskötseln i dag.

Enligt min mening bör ägare eller bmkare av
jordbmksfastighet i fortsättningen inte tillåtas att ha fler än 30 renar per
hushåll i koncessionshavares vård. Detta förslag innebär atl
koncessionshavamas möjlighel att utöka sitl renantal avsevärt förbättras, liksom
att möjligheterna vidgas atl bevilja koncession till fler samer. Även flera
ägare och brukare av jordbmksfastigheler kan då lättare bli medlemmar i
samebyn.

Ägare av skötesrenar kan vid den ändrade lagens
ikraftträdande komma att ha fler renar i koncessionshavares vård än som är
tillåtet. Det bör ankomma på lantbruksnämnden att fastställa en viss tid efter
vilken ägaren inte längre får ha övertaliga renar i koncessionshavares vård.

Renarna räknas så gotl som undantagslöst under senhösten
och förvintern, dvs. efter slaktperioden. De renar som därvid sparas till
nästkommande år utgör renägarens produklionshjord - den s.k. vinterhjorden —
och avstäms därvid att gälla vid årsskiftet, dvs. som etl ingående renanlal

Prop. 1984..'S5: 226 13

föl' del nya ärei. Deua renaniai. som sedermera fastställs
på byns ordinaiie årssiämma ock fönecknas i cn s. k. renlängd och som ocksä
används vid renägarens taxeriiig, beräkningar i samband med kalaslrofskada elc
inkluderar de kiilvai' som ännu inte fyll* elt är. jag anser all del hiigsta
lillåtna anlalel sköiesienar som. varje hushåll fär lämna i koncessionshavares
v;ird bör avse antaiei djur i vinterhjorden. En begränsning till 20 djui' i
vinierujordeii inklusive årskalvar, som lantbruksslyrelsen föreslagil, skulle
enligi min mening leda iill alllför siora begränsningar för ägarna av
skölesrenar och iivemyra såväl iigarnas imresse för fonsall rensköisel som
deras ekonomiska utläl! av det. Jag anser därför au del högsta antalel renar
som ägare eller brukare av jordbruksfastighel fär lämna i koncessionshavares
vård bör fastslälles lill 30 djur i vinlerhjorden inklusive kalvar oavsell
deras ålder,

Koncessionshavarens möjligheier atl skaffa sig fiera renar
beror givetvis på hans ekonomiska ställning. Enligt rennäringskungörelsen
(1971:438) finns goda möjligheter all fä ekonomiskl slöd (rendriftsstöd) för
att underlätta finansiering bl. a. av förvärv av renar. Dels kan garanii
lämnas för län som las upp för förvärv av renar, dels kan bidrag lämnas lill
kosinader för förvärv av renar. Frågor om stöd prövas av lantbmksnämnden.

Koncessionssamebyamas storlek och renanlal varierar
kraftigt. Så fär t. ex. i Mestos sameby hållas tolall 700 renar och i Muonio
sameby 4200 renar. Lantbruksnämndens avsikt är all Meslos och Tärendö samebyar
skall slås samman. Betesområdena för dessa båda byar är redan nu gemensamma
och skölesrenarna skall skolas gemensaml.

En sammanslagning av de minsta koncessionssamebyama lill
mer bärkraftiga enheler innebär att koncessionshavamas ställning slärks. De
fasla koslnadema kan ju på detta sätl slås ut på flera renar. Dessutom ökar utrymmet
för nya koncessionshavare i byarna, vilket minskar koncessionshavamas
arbetsbörda. Detta leder även till en förbättring av byns renskötsel, vilket
minskar riskema för konflikler med motstående iniressen.

Samtliga koncessioner omprövas f. n. vart tredje år vid
samma tidpunkt. I fortsättningen bör koncession kunna meddelas för längre lid
än nu. Della skulle ge koncessionshavarna slöme ekonomisk trygghel och öka deras
benägenhet atl utöka sitt renanlal. Skulle fömtsättningama för koncessionen
ändras, kan lantbmksnämnden enligt 89 § rennäringslagen föreskriva nya villkor
eller återkalla koncessionen. Jag vill i detta sammanhang poänglera atl tanken
bakom besiämmelsen om ålerkallelse av koncession är atl koncessionen endast
skall återkallas om allvarliga olägenheter för andra intressen uppkommer genom
koncessionsrenskötseln och dessa olägenheter inte kan avhjälpas genom villkor
för renskötselns bedrivande. En koncessionshavare, som inle uppenbarligen
missköter renskötseln till förfång för medlemmar eller tredje man. bör kunna
räkna med att få sin koncession förlängd. Undantag kan behöva göras om
koncessionshavaren av åldersskäl e.d. inte bör fortsätta med renskötseln eller
om renskötseln i dess helhet måste avvecklas i byn.

Prop.
1984/85: 226 14

Forhäilande! mellan koncessionsliavarna ocli
koncessionssamebyama beträffande anställning och ersättning för arbeiei bör
kunna regieras genom förhandlingai'. Della kräver dock all
koncessionssamebyamas stadga! ses över, e!"tersom det eniigi dessa
ankommer på ordinarie bystämma atl bi, a. fasisiälia värdet for dag eller timme
av del arbele som rensköiande mcdlemimar ulför för byn. Frågan om
anställningsförhällandet bör närmasl övervägas av de berörda fackliga
organisalionerna,

2.5 Medlemskap ocb rösträtt i koncessionssanieSty

Milt förslag: Medlemskapet i koncessionssameby för
rensköiselberälligad som. biträder koncessionshavaren i renskötseln bör
begränsas till au avse endasl biiräden som inte har annal huvudsakligt
förvärvsarbete. Lantbruksnämnden skall faslställa en viss tid efter vilken de
ren-sköiselberäitigade biträden som har annal huvudsakligt förvärvsarbele inte
längre får ha renar i samebyn. Rensköiande medlem bör vid röstning i
ekonomiska frågor tillerkännas en röst för varje påbörjat tjugotal renar som
enligl gällande renlängd innehas av honom.

Utredarens förslag: Medlemskapet i sameby för
renskötselberätligad som biträder koncessionshavaren i renskötseln slopas hell.
I övrigl överensstämmer utredarens förslag med mitl.

Remissinstanserna: Lantbmksstyrelsen tillstyrker
förslagel. Same Älnam. som avstyrker delsamma, påpekar att del finns
koncessionshavare som har renskölselberättigade medhjälpare.

Skalen för mitt förslag: Renskötselberätligad som biträder
koncessionshavaren i renskötseln är enligt 86 § första slyckel rennäringslagen
medlem i samebyn. Han kan i denna egenskap, liksom koncessionshavarens make och
hemmavarande bam, av samebyn medges rätt att ha egna renar.

Medlemskapet bör enligl min mening bibehållas för de
biträden som inte har något annat huvudsakligt förvärvsarbete. Ett fortsalt
medlemskap för sådana biträden som aktivt deltar i renskötseln är ägnat att
främja rekryteringen av såväl renskölselberättigade biträden som
koncessionshavare. Däremot anser jag att den tillfälliga arbetskraft som hämtas
utanför koncessionshavamas eller skötesrenägamas krets inte längre har några
intressen atl bevaka i byn. Deras rätt till medlemskap i byn bör därför slopas.
Lantbmksnämnden bör emellertid kunna medge de biträden som nu har renar i
samebyn att ha kvar dessa under en övergångsperiod, även om de inte längre får
vara medlemmar i byn.

Rennäringslagens bestämmelser om sameby och dess
förvaltning skall enligt nuvarande 86 § i tillämpliga delar gälla även i sameby
för koncessionsrenskötsel.

Pro-).
1984/85:226 I-''

Eu av huvudsyftena med 1971 ärs icnnäiingslag var all i
största .möjliga u!si:'äckninc överiåta ät samerna 'själva au bestämma cm
renskölselns organisntion oc!i om sina egna ekonomiska ar.gelågenheier. De
gamla lappbyarna omorganiserades därför til! samebyar vars organisation bvggdes
upp på principen om samverlcan mellan medlemmarna i byn liknande den som gäller
i fräga om ekonomiska föreningar. Siimebyns siy.'else tillvaratar således
medlemmarnas gemensa.mma iniressen och företriider medlemmarna genlemol
myndigheter och andra uiomslående. Medlemmarnas rätt all della i handhavandet
av samebyns angelägenheter uiiivas pä bystämma. I fråga om medlemskapet gäller
den betydelsefulla skillnaden mellan koncessionssamebyarna och övriga samebyar
att i de förra sköiesrenägarna skall anses som medlemmar av byn, vilket de inte
behöver vara i en vanlig sameby. Skillnaden sammanhänger enligt förarbetena
till lagen med all koncessionsrenskötseln bygger pä tanken att
skötes-renägarna, dvs. ägare eller bmkare av jordbmksfastigheler inom koncessionsområdet,
är villiga atl upplåta sina marker till renbelning. nägol som knappasl kan
antas bli fallel om de inle fär möjlighel atl påverka planeringen och
ledningen av byns renskötsel. För atl skötesrenägarna skall få delta i
avgörandet av ärenden som angår dem föreskrivs därför atl de i sådana frågor
skall räknas som rensköiande medlemmar.

1 fräga om rösträtt och beslut pä bystämma i en vanlig
sameby gäller enligt 59 § rennäringslagen i huvudsak följande regler. Varje
myndig medlem har en röst i frågor som rör t. ex. utseende av ordförande på
bystämma eller av revisor eller beviljande av ansvarsfrihet för styrelsen. I
övriga frågor lillkommer rösträll endasl rensköiande medlem, som därvid har en
röst för varje påbörjat hundratal renar.

Tillämpade på en koncessionssameby innebär
rennäringslagens röst-rättsregler - eftersom skötesrenägare skall anses som
rensköiande medlem - att vid utseende av ordförande o,d, koncessionshavarna
(samerna) alltid är i minoritet. I frågor av annal slag blir inflytandet pä
bystämman beroende av antalet renar som innehas å ena sidan av
koncessionshavaren och å andra sidan av sköiesrenägarna. Delta får bl, a. den
konsekvensen atl, om anlalet sameägda renar är myckel stort i förhållande till
antalet skötesrenar inom en sameby, koncessionshavarna fär del dominerande
inflytandet på bystämman i angelägenheter av delta slag. Om å andra sidan
anlalet sameägda renar är mindre eller ungefär lika slort som sammanlagda
antalet skötesrenar och antalet skötesrenägare är stort, får de senare det
avgörande inflytandet på bystämman, eftersom redan innehavet av en enda ren ger
en röst.

Enligt min mening bör koncessionshavamas ställning
stärkas. Detla bör ske genom att deras röstinflytande ställs i bättre relalion
till deras renantal än vad som är fallet med nuvarande regler.

Enligt min mening kan det dock inte komma i fråga atl
frånta skölesren-ägama deras medlemskap i byarna. En sådan åtgärd går alltför
långt och

l.'vo\i.nn-iirS:226 16

s-rider niOi de praktiska syften som ligger bakom regierna
om koneessions-renskolsei- iviarkerna i fräga uinytijas ju lill rensköisel även
på sommaren irols iiil inarksrua til: sii,illriad mol vad som g'ii!ler inom
renskötselområdel i övrig; iiil Slörsta delen ägs av enskilda och irots att
hu\'udn;irinca!'na inoR-; omrädei är jordbruk och skogsbruk. En gmndläggande
föruisiiuning föi' £.11 denna speciella forin av renskötsel skal! kuuna fungera
iir diirför aU uiarkiigariif: har möjligheier alt påverka drii'ien av
renskölseln och au de fäi' iig:i rciiar som ell lillskou lill sin försörjning.
Därigenom är de ocksä beredda iUi i viss utstriickning låla del inirång och de
skador som renskölseln ursakar jordbmkel och skogsbmkel. Til! detta kommer au
markägarna säson: renägare är skyldiga aU bidia lill kostnaderna för
renskölseln i pioporlion tili renantalel,

Somjag redan nämnt är rösträtten i ekonomiska frägor som
rör renskötseln graderad efler renanlalet. Medlemmarna har därvid en lösl för
varje påbörial hundratal renar. Jag har i avsnitt 2,4 föreslagil atl anlalel
skölesrenar skal! begriinsas tiil högst trettio per hushål!, Röstgraderingen
bör enligl min mening jusleras i ungefär molsvarande män, nämligen pä så sätl
all varje påbörjai tjugotal renar blir den schablon som ger en rösl. En sådan
rösirätisregel ger lillsammans med den nyss nämnda regeln om en begränsning av
antalet skölesrenar koncessionshavarna en slärki ställning,

2.6 Koncessionshavamas inflvtande i samebyn

Mitt förslag: För att stärka koncessionshavarens ställning
tas en bestämmelse om att han regelmässigl skall vara ledamoi av samebyns
styrelse in i lagen. Finns det flera koncessionshavare i en by skall åtminstone
en av dem vara ledamot av styrelsen. Koncessionshavaren skall leda renskötseln
inom byn och anslälla den arbetskraft som kan behövas för renskötseln.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Intresseföreningen för
koncessionssamebyarna i Norrbottens län anser att samebyn i samråd med
koncessionshavaren bör anställa tillfällig arbetskraft, medan Svenska
lantarbetareförbundet ansluter sig till utredarens förslag. Enligt förbundel
bör samebyn formellt vara arbetsgivare.

Skälen for mitt förslag: Samebyn är organiserad på etl
sätt som liknar en ekonomisk förening. Det skall flnnas en styrelse för byn som
tillvaratar medlemmamas intressen i olika avseenden.

I 48 § rennäringslagen flnns bestämmelser om de uppgifter
som åvilar styrelsen och som i tillämpliga delar gäller även för styrelserna
för konces-

Prop.
1984/85:226 17

sionssamcbyarna.
Styrelsen sfcall leda renskölseln inom byns befesom-riide, ombesörja de
gemensamma a.rbeien som behövs för byn, lillse atl medlemmarnas gemensammii
iniiessen tillvaratas utan att någon medlem, missgynnas, ta ut de medel som
mediemniarna är skyldiga att eriägga och i övrigl handha byns angelägenheler.
Styrelsen företräder också byn mot tredje man och för byns lalan inför domsio!
och andra m.yndigheier.

Till
skillnad Irän vad so.m giiller för de vanliga samebyarna har emellertid
koucessionshavama tilldelals vissa särskilda funklioner när del gäller ledningen
av renskölseln i koncessionssamebyarna. Enligl 86 § har koncessionshavaren
rät! atl Ulan siyrelsens bemyndigande leda driften av renskölseln.
Koncessionshavaren leder driflen under styrelsens inseende vilkel innebär atl
slyrelsen kan ge vissa allmänna riktlinjer och anvisningar för driflen i
framför alll sådana avseenden som päverkar byns ekonomiska ställning. Enligt
min mening skulle det dock strida mot lagstiftningens grunder om styrelsen gör
sädana ingrepp i koncessionshavarens rätt all handha den löpande renskölseln
alt denne i realiteten inte längre kan anses ha huvudansvarei för den
verksamhelen.

En
särskild tvistefråga inom vissa samebyar är vem som skall ha rätt atl anställa
den arbetskraft som kan behövas vid loppar i renskötseln. Enligt min mening bör
den uppgiften ankomma på koncessionshavaren, som alltså inom anvisade
ekonomiska ramar bör få avgöra vem som skall biträda honom i arbetet.

Bestämmelsen
om koncessionshavarens ansvar för ledningen av renskötseln bör i enlighet med
v.id som nu har sagts uttryckas tydligare i lagtexten.

Med
hänsyn till att koncessionshavarna är hell beroende av renskötseln för sin
försörjning och mol bakgmnd av del ansvar de har för rendriflen samt de
kunskaper om renskötseln som koncessionshavarna besitter bör de ha möjligheter
att påverka styrelsens beslut. För att ytteriigare stärka koncessionshavamas
ställning föreslår jag därför atl koncessionshavaren regelmässigl skall ingå
som ledamoi i byns slyrelse. I flertalet samebyar finns det mer än en
koncessionshavare. Åtminstone en av dem skall ingå som ledamot i slyrelsen.

2.7
Förutvarande koncessionshavares ställning

Mitt
förslag: Den som fldigare har haft koncession inom områdel men som av ålders-
eller hälsoskäl lämnat renskötseln bör kunna medges rätt att inneha skötesrenar
även om han inte äger eller bmkar någon jordbmksfastighet inom området. Av
regionalpolitiska skäl bör dock krävas att han är bosatt inom områdel och inle
har övergått till annat huvudsakligt förvärvsarbete. Efterlevande make eller
efterlevande underårigt barn till koncessionshavare eller lill f.d.
koncessionshavare som vid tidpunkten för dödsfallet ägde skötesrenar bör också
kunna medges rätl Riksdagen
1984/85. 1 saml. Nr 226

I

Prop.
1984/85:226 18

au inneha skölesrenar utan atl iiga eller bruka
joi'dbrukslasiighei om den efterlevande är bosall inom omiädei. Den imderäriges
Uiii ati inneha skölesi'enar iippliör när han fyller 18 är.

Utredarens förslag: Överensstiimmer med milt utom vad
avser riiii fiir efterlevande make och eflerlevande underårigt barn lill
koncessionshavare au inneha skölesrenar saml ki"avel pä bosättning inom
omrädei.

Remissinstanserna: Lantbruksslyrelsen anser alt en
förutsättning bör vaia all vederbörande bor kvar inom byn. Kammarkollegiet
anser all reniiine-havel bör reduceras lill en rimlig nivä.

Skälen för mitt förslag: Enligl gällande bestämmelser är
det endasi ägare eller brukare av jordbruksfaslighel inom elt koncessionsområde
som har möjlighel att lämna skötesrenar i koncessionshavares vård. Jag har i avsnitt
2.3 föreslagit atl denna möjlighel dessutom skall göras beroende av all ägaren
eller bmkaren är bosall inom koncessionsområdel eller eljesi pä den del av
fastighten som är belägen utanför områdel.

Från samiskt håll har föreslagils atl även fömivarande
koncessionshavare, som av ålders- eller hälsoskäl avstår från atl söka
förliingd koncession, skall få ha renar kvar i byn även om de inte äger
jordbmksfastigheler inom området.

Jag delar denna uppfattning. Av sociala skäl bör därför en
förutvarande koncessionshavare kunna få ha skötesrenar i byn även om han inte
äger eller brukar någon jordbmksfastighet där. Som en fömtsättning för della
bör gälla att han inte övergåll lill annat huvudsakligt förvärvsarbete. Del bör
alltså vara av ålders-, hälso- eller liknande skäl som han lämnal renskölseln.
Jag har i avsnill 2.3 föreslagil atl möjlighelen att inneha skötesrenar av regionalpolitiska
skäl skall förbehållas den som är bosatl inom koncessionsområdet. Enligt min
mening talar de regionalpoliliska skälen för samma krav på bosättning när del
gäller förutvarande koncessionshavare som för övriga ägare av skötesrenar.
Renantalel för en fömivarande koncessionshavare bör begränsas på samma sätt
somjag föreslagil i avsnitt 2.4 för andra ägare av skötesrenar, dvs. till
högsl 30 djur i vinterhjorden.

Den föreslagna bestämmelsen om möjlighet för fömivarande
koncessionshavare att inneha skötesrenar bör kunna medverka till atl koucessionshavama
vid tidigare ålder än nu överlämnar ledningen av koncessionsrenskötseln till
yngre samer. F. n. är flera av koncessionshavarna över 65 år.

1 rennäringslagens 14 § finns en bestämmelse om att rensköiande
medlems dödsbo får fortsätta den av medlemmen bedrivna renskölseln under tre
år från dödsfallet. Är en renskötselberätligad dödsbodelägare under 18

Prop. 1984/85:226 19

är,
räknas liden från del han fyller 18 år. Bestämmelseina om sameby och dess
förvaltning gälier enligl 86 s andra slyckel rennäringslagen i tillämpliga
delar sameby för koncessionsrenskölsel. En koncession all bedriva rensköisel är
emellerlid enligt 85 § personlig. Den upphör därtör atl gälla när
koncessionshavaren avlider, varför 14 § rennäringslagen inle är lill-liimplig i
fråga om sameby för koncessionsrenskölsel.

jag
förordar atl även en efterlevande make eller efierievande underärigi barn till
koncessionshavare, eller till förutvarande koncessionshavare som vid tidpunkten
för dödsfallet ägde skölesrenar, av sociala skäl skall kunna få lätt att inneha
skötesrenar även om maken eller barnel inte äger eller brukar
jordbruksfastighet inom koncessionsområdel, Enligl min mening bör del ställas
samma krav på bosättning och på begränsning av antalel skötesrenar för de
efierievande som för fömtvarande koncessionshavare, Efierievande make och
efterlevande underårigt barn till koncessionshavare, eller lill fömtvarande
koncessionshavare som vid lidpunkten för dödsfallet ägde skölesrenar, kan
således få inneha högst 30 renar i vinlerhjorden om den efterievande är bosatt
inom koncessionsområdet. Den underåriges rätt att inneha skötesrenar upphör när
han fyller 18 år.

Som
jag anfört i avsnitt 2.3 ankommer det på koncessionssamebyama alt beslämma
viika ägare eller bmkare av jordbmksfastigheler som kan komma i fråga som ägare
av skötesrenar och till vilket antal var och en får inneha renar. Den
situationen kan uppkomma, atl alla som vill inneha skölesrenar i en by inte kan
beredas plals. Har samebyn därvid atl ta ställning till ansökningar från säväl
ägare eller bmkare av jordbmksfastighet som från tidigare koncessionshavare
eller efterlevande make eller underårigt bam, bör de sociala skälen för de
senare väga lungt vid en bedömning av vilka som skall få företräde att inneha
skölesrenar.

3
Upprättat lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom jordbmksdepartementet upprättats förslag till
lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).

Förslaget
bör fogas till prolokollet i detta ärende som bilaga4.

4
Specialmotivering

85
§

Den
som är renskötselberättigad kan få tillstånd (koncession) att driva renskötsel
i Nombottens län nedanför lappmarksgränsen inom område där renskötsel av ålder
förekommer under hela året. Koncession innefattar rätt för koncessionshavaren
att driva renskötsel med egna renar och med skötesrenar som tillhör

I. den som äger eller bmkar
jordbruksfastighet inom koncessionsområdet och som är bosatt inom området
eller eljest på fastigheten.

Prop. 1984/85:226 20

2.
den som lidigare
har hafi koncession inom området där han är bosall. om han inle övergått lili
annai huvudsakligt förvärvsar'Deie,

3.
efierievande
make eiler efterievande underärigi bain till koncessionshavare eiler tii!
ui'idei 2 angiven tidigare koncessionshavaie som vid lidpunklen för dödsfallei
ägde skölesrenar. om den efierievande är bosatt inom koncessionsområdel.

Koncession fär lämnas endasl om fortsatt renskötsel inom.
områdel är til! övervägande nyiia för orten och endasi om den som söker
koncession kan antagas komma att driva renskölseln på ett ändamålsenligl sätt.

Koncession meddelas för viss tid, högsl lio är.

Första och and.ra slyckena har ändrats.

I föisia Slyckel punkl I uppslälls som villkor för
möjlighelen au få ba skölesrenar i värd hos koncessionshavaren inle bara all
vederbörande såsom f. n. skall äga eller bmka jordbruksfaslighel inom
koncessionsområdel, ulan han skall också vara bosall inom omrädet eller eljesi
på fasligheten. Ligger fastighetens mark inom två eller flera
koncessionsomräden och är ägaren eller brukaren bosatl på jordbmksfasiighelen
krävs dock inle atl den fakiiska bosättningen äger mm inom den del av
fastigheten som ligger inom del koncessionsområde där renarna skall hållas.
Ägaren eller brukaren har i sådana fall möjlighel all ansöka om medlemskap i
en av de samebyar inom vars koncessionsomräde fastigheten ligger. Skälet till
att det s. k. bosladsbandet har återinförts har redovisats i avsnitt 2.3.

I försia stycket punkt 2 ges på angivna villkor
förutvarande koncessionshavare möjlighel att ha skölesrenar oavsett om han
äger eller bmkar jordbmksfastighet inom koncessionsområdet eller inte. Moiiven
finns angivna i avsnitt 2.7.

I första slycket punkt 3 ges efierievande make eller
efierievande underärigi bam lill koncessionshavare som avlider under pågående
koncession, liksom efterlevande till lidigare koncessionshavare, möjlighet att
ha skölesrenar oavsett om andra villkor i punkl I eller 2 än bosällning inom
koncessionsområdel är uppfyllda eller ej. Med underårigt barn avses detsamma
som i 11 § punkt 3, nämligen den som är under 18 år. Möjligheten för
efierievande barn att lämna skötesrenar i koncessionhavares vård upphör när det
fyller 18 år. Som villkor för efterlevande till f.d. koncessionshavare att
kunna få äga skötesrenar krävs att den avlidne vid tidpunkten för dödsfallet
ägde skötesrenar. Motiven anges i avsnitt 2.7.

För tydlighetens skull anges i första stycket att
koncession innefattar rätt för koncessionshavaren att driva renskötsel både med
egna renar och med skötesrenar som tillhör de i punktema 1. 2 och 3 angivna
personkate-goriema.

Andra stycket ger uttryck för den avvägning mellan
renskötselintresset och motstående intressen på orten som skall ske vid
koncessionsprövningen. Uttrycket orten skall i detta sammanhang inte tas i
alltför snäv betydelse. Under begreppet inryms hela den kringliggande bygden -
koncessionsområdet. Frågan har behandlats i avsnitt 2.2.

Prop. 1984/85:226 21

86 §

För renskölseln inom koncessionsomräde ska!! finnas
sameby. Medlem i sädan sameby iir koncessionshavaren, dennes make och
hemmavarande bam, renskötselberättigad som bilräder koncessionshavaren i
renskötseln och som inie har annal huvudsakligt förvärvsarbete sami ägare av
skölesrenar inom koncessionsområdel.

Beslämmelsema om sameby och dess förvaltning gälier i
liilänipliga delar i fråga om sameby för koncessions.enskötsel med följande
avvikel;:.-:':

1. -ngare av skötesrenar anses som rensköiande
medlem.

2.
Rensköiande
medlem har i frågor som avses i 59§ 2 en röst för varje påbörjat tjugotal renar
som enligl gällande renlängd innehas av honom.

3.
Renskölseln
inom byn leds av koncessionshavaren som anställer den arbelskrafl som kan
behövas för renskölseln. Koncessionshavaren eller, om det finns flera,
åtminstone en av dem skall vara ledamoi av slyrelsen.

Båda styckena har ändrats.

Enligl första stycket i dess gällande lydelse är en
rensköiselberälligad som biträder koncessionshavaren i renskötseln medlem i
samebyn. Medlemskapet begränsas nu till alt avse endast renskötselberättigad
som biträder koncessionshavaren i renskölseln och som inte har annat
huvudsakligt förvärvsarbete. Något krav på fasi anställning hos
koncessionshavaren har dock inte ställts upp. Regeln har behandlats i avsnitt
2.5.

I andra stycket anges de avvikande bestämmelser som gäller
för koncessionssamebyarna och dess förvallning jämfört med de vanliga
samebyarna och deras förvaltning. Punkt 1 har sin motsvarighet i gällande rätl
bortsell från att ordet skötesrenägare bytts ut mot uttrycket "ägare av
skölesrenar". Punkl 2 innebär att koncessionshavamas inflytande stärks
genom att rensköiande medlem tillerkänns en röst för varje påbörjai tjugotal
renar. Koncessionshavaren får enligl punkt 3 befogenhet att anslälla arbetskraft
för skötseln av renarna. Koncessionshavaren skall till skillnad från vad som
gäller nu vara ledamot av styrelsen. Finns del flera koncessionshavare inom en
by skall ålminstone en av dem vara ledamot av styrelsen. Motiven till
ändringarna har angetts i avsnill 2.5 och 2.6.

88 §

1 beslut varigenom koncession beviljas skall anges

1.
koncessionsområdet,

2.
flyttningsvägs
sträckning,

3.
det högsta
antal egna renar respektive skötesrenar som koncessionshavaren får hålla inom
omrädet,

4.
i vad mån
koncessionshavaren har rätt att anlägga stängsel, uppföra byggnader och taga
virke inom koncessionsområdet,

5.
de villkor i
övrigt under vilka renskötseln fur bedrivas.

Ägare av skötesrenar får lämna högst trettio renar i
vinterhjorden för varje hushåll i koncessionshavares vård.

I första slycket har endast gjorts den ändringen atl nu
gällande bestämmelser i punkterna 3 och 4 har förts samman under en punkt, där
det anges

Prop. 1984/85:226 22

ai! koncessionsbesiulel, såsom regelmiissigi sker i
prakliken. skall innehålla uppgifl om del högsia anlalel egna renar resp.
skölesrenar som koncessionshavaren fär hålla inom koncessionsområdel.

Enligt andra siyckei, som är nytt, begränsas del anta!
renai' som ägare av skölesrenar fär liimna i koncessionshavares värd. ,'\niale!
begränsas lii! högsi irellio lenar i vinlerhjorden för varje hushall. I detta
antal ingär även kalvar oavsett älder. Begriinsningen gäller samfliga i 85 §
försia siyckei i -3 angivna personkaiegorier liksom för iigare eller brukare av
jordbruksfastighet som ligger inom flera koncessionsomräden. Regeln har
behandlas i avsnitt 2.4. Där framgår även vad som avses med vinlerhjorden.

Övergångsbestämmelser

1.
Denna lag
iräder i krafi den I december 1985.

2.
Bestämmelsen i
85 § andra stycket tillämpas även om ansökan om koncession har gjorts före
ikraftträdandet.

3.
En ägare av skötesrenar
som vid lagens ikraftlrädande äger eller bmkar jordbruksfastighet inom ett
koncessionsområde men som inte är bosatt inom omrädei eller eljesi på
fastigheten får inte ha skölesrenar i koncessionshavares vård efter den
tidpunkt som lantbruksnämnden bestämmer. Delsamma gäller, i fråga om
övertaliga renar, ägare av skötesrenar som vid lagens ikraftlrädande har fler
skötesrenar i koncessionshavares vård än som anges i 88 § andra stycket.

4.
Lantbmksnämnden
får bestämma den tidpunkt efter vilken renskötselberätligad som biträder
koncessionshavaren i renskötseln men som har annat huvudsakligt förvärvsarbete
inte längre får ha renar i samebyn.

Nu gällande koncessioner löper ut den 31 december 1985.
Beslut om koncession för tiden därefter meddelas av lantbruksnämnden under december
månad. Det är därför lämpligt att den nya lagen träder i kraft den I december
1985 så att den ändrade lagen kan beaktas vid prövning av koncession för tiden
efter den 1 januari 1986. Den nya bestämmelsen om grundema för koncessionsprövningen
i 85 § andra stycket skall enligl punkt 2 tillämpas även på
koncessionsansökningar som görs före ikraftträdandet.

Enligl punkt 3 kan lantbmksnämnden medge att sådana ägare
av skötesrenar som inle uppfyller det bosättningskrav som föreskrivs i 85 §
första stycket 1 eller som har flera renar än som föreskrivs i 88 § andra
stycket far ha skötesrenama kvar i koncessionshavares vård under en
övergångstid. Sådan dispens får enligt punkt 4 också ges för renar ägda av
renskötselberättigad som biträder koncessionshavaren i renskötseln men som har
annat huvudsakligt förvärvsarbete.

Prop.
1984/85:226

5 Hemställan

Jag
hemsläller au lagi'ädels yuraiide inhämtas över förslagel lill iag om ändring i
rennaringslagen (197!;437j.

6 Beslut

Regeringen
beslular i enlighel med föi'edragandens hem.siiillau.

Prop. 1984/85:226 24

Bilaga I

Sanimanfaltning av betänkandet (Ds Jo 1984:2) Koncessionsrenskötseln

Enligl utredaren finns del f.n. inte skäl all avveckla
koncessionsrenskötseln inom nägol av de nio nuvarande koncessionsomrädena.
Näringen har belydelse från regionalpolitisk synpunkt. Den bedrivs inom
glesbygder i Nortbottens län, där arbetslösheten är högre än i någon annan del
av landel. Koncessionsrenskötseln ger enligt länsstyrelsen arbetstillfällen som
motsvarar åtminstone 40 å.-sarbeten. Näringen ger koncessionsha-vama (samerna)
sysselsättning och inkomster. Den ger skölesreniigarna (markägama) etl
lillskotl till försörjningen, "kött i grytan och ibland en slant i
börsen." Näringen kan dessutom sägas vara av viss social belydelse:
ortsbefolkningen är intresserad av näringen och samlas ofia vid bl.a. slakt,
kalvmärkning och renräkning. Ölägenheterna för andra areella näringar är f. n.
förhållandevis små.

Uiredaren anser atl det finns anledning att revidera
gällande bestämmelser om koncessionsrenskötseln i två avseenden. Dels bör
koncessionshavamas ställning i byama stärkas. Dels bör regionalpolitiska
synpunkter ges störte vikt än f. n. För att stärka koncessionshavamas
ekonomiska ställning och deras ställning i övrigt i förhållande till markägama
föreslås bl. a. att markägamas renantal skall begränsas och koncessionshavamas
renantal ökas, all koncessionshavamas ansvar för renskötselns bedrivande skall
utvidgas och preciseras och att koucessionshavama obligatoriskt skall ingå som
ledamöter i samebyarnas styrelser. Av sociala skäl föreslås att en
koncessionshavare vars koncession upphör av åldersskäl eller hälsoskäl e.d.
skall ges möjlighet att ha skölesrenar i byn även om han inle äger någon
jordbmksfastighet inom området. Detsamma bör gälla för en avliden
koncessionshavares dödsbo. Av regionalpolitiska skäl föreslås bl.a. att rätten
atl inneha skötesrenar skall förbehållas sådana ägare av jordbmksfastigheler
som är bosatta inom koncessionsområdel.

Utredaren tar också upp jakt- och fiskefrågor samt frågan
hur en avveckling av koncessionsrenskötseln bör ske för den händelse del
skulle visa sig i framtiden alt koncessionsrenskötseln inom en eller flera byar
medför alltför stora olägenheter för andra näringar.

Utredarens lagförslag

F ö rslag till

Lag om ä n(jriri £ ji_j;im!i.Ci['Jii.L'LSiin-L :-t57)

H ä riaenoro f ö resirivs
att 85, 86 oc!i 88 5 renn ä riiiuslgei
(1971:437) skall f.s nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

r ö re:slagen lydelse

85 §

Den sorr. ä r rensk ö tselberiittigad kan f å tillst å nd (koncession) att driva rensk ö tsel i Norrbottens l ä n nedanf ö r lappmarks-gr" ä nsen inom omr å de d ä r rensk ö tsel av ä lder f ö rekommer under hela Sret.
Koncession kan innefatta r ä tt att mottaga sk ö tesrenar fr å n ä gare eller brukare av
jordbruksfa5tig!iet Inom koncessionsomr å det.

Den son; ä r rensk ö tselber ä ttigad kan f å tillst å nd (koncesiion) att driva rensk ö tsel i Norrbottens l ä n nedanf ö r lappmarksgr ä nsen inom omr å de d ä r rensk ö tsel av å lder f ö rekomier under hela å ret. Koncession innefattar r ä tt f ö r koncessionshavaren att driva
rensk ö tsel med egna renar och med sk ö tesrenar som tillh ö r

1.
den som ä r bosatt inom kon-cessionsomr ä det och d ä r ä ger eller brukar jordbruksfastighet,

2. den som tidigare har haft
koncession inom omr å det och inte ö verg å tt till annat huvudsakligt f ö rv ä rvsarbete eller efterlevande make
eller under å rigt barn till avliden s ä dan koncessionshavare.

Koncession f å r l ä mnas endast om fortsatt rensk ö tsel inom omr ä det ä r till gagn f ö r ortsbefolkningen och endast om
den

Koncession f å r l ä mnas endast om fortsatt rensk ö tsel inom omr å det ä r till ö verv ä gande nytta f ö r orten cch endast om den som

Prop. I984.'85:226

Nuvarande lydelse

F ö reslaaen Ivdelse

som s ö ker koncession kan anta- s ö ker koncession kan antagas

gas ko ™ \6 att driva
rensfe ö tself » kowna att driva renskctselr\ p?.

p å ett ä ndam å lsenligt s ä tt. ett ä ndam å lsenligt satt.

Koncession
meddelas f ö r vis.'; tid, h ö gst tio Sr.

86 §

F ö r rensk ö tseln inom konces-sionsoiiir å de skall finnas sameby. Medlem i s å dan sameby ä r
koncessionshavaren, dennes make och hemmavarande barn, rensk ö tselber ä ttigad
som bitr ä der koncessionshavaren i rensk ö tseln och ä gare
av sk ö tesrenar inom koncessionsomr å det.

Best ä mmelserna om sameby och dess f ö rvaltning g ä ller
i till-l ä mpliga delar 1 fr ä ga om sameby f ö r
koncessionsrensk ö tseln. Sk ö tesrenagare anses d ä rvid som rensk ö tande medlem. Koncessionshavaren
leder under styrelsens inseende rensk ö tseln
inom byn.

F ö r rensk ö tseln inom konces-sionsomrSde skall finnas sameby.
Medlem i s å dan sameby ä r koncessionshavaren, dennes make och hemmavarande
barn och " ä gare av sk ö tesrenar inom konces-sionsomr ä det.

Best ä mmelserna om sameby och dess f ö rvaltning g ä ller
i till-l ä mpliga delar i fr å ga om sameby f ö r
koncessionsrensk ö tsel med f ö ljande avvikelser.

1.
Sk ö tesren ä gare
anses som rensk ö tande medlem.

2.
Rensk ö tande medlem har 1 fr ä gor som avses 1 59 § 2 en r ö st f ö r varje p å b ö rjat tjugotal
renar som enligt g ä llande renl ä ngd innehas av honom.

3. Koncessionshavaren eller, om det finns flera, en av dem
skall vara ledamot av styrel-sen. Han leder rensk ö tseln inom

Prop.
1984/85:226

IJiivarande lydelse

F ö resIaqen Ivdelse

byn och anst ä ller
den arbetskraft iioiii Van l;eh ö vas
f ö r ren-sk ö tseln.

Ö 8
§

1 beslut varigenom koncession 1 beslut varigenom koncession

beviljas
skall anges beviljas skall anges

1.
koncessionsomr å det.

1.
kcncessionsomr å dot.

2.
flyttv ä gs str ä ckning,

2.
flyttv ä gs str ä ckning,

3. det
h ö gsta antal renar som f å r h å llas inom koncessionsom-r ä det,

3.
det h ö gsta antal egna renar respektive
sk ö tesrenar som koncessionshavaren f å r h å lla inom omr ä det.

4. om och till vilket antal £ . i vad m å n koncessionshavaren

uppf ö ra byggnader och taga virke inom
koncessionsomr å det,

S. de villkor i ö vrigt under vilka rensk ö tseln f å r bedri-

koncessionshavaren f å r mottaga har r ä tt att anl ä gga st ä ngsel,

sk ö tesrenar.

. i vad m ä n koncessionshavaren

har r ä tt att anl ä gga st ä ngsel,

uppf ö ra
byggnader och taga

virke inom koncessionsomr å det, vas.

6. de villkor i ö vrigt under vilka rensk ö tseln f å r bedrivas.

Sk ö tesren ä gare f ä r ä ga h ö gst tjugo renar f ö r varje hush å ll, å rskalvar ej inr ä knade.

Prop. 1984/85:226

Denna lag tr ä der
i kraft den J januari 1986.

Best ä mmels'jn i 8B I andra stycket till ä mpas doci-. ä ven
on ans ö kan om koncession har gjor-ts f ö re ikrafttr ä dandet.

En sk ö tesren ä gsre som vid lagens ikrafttr ä dande ' é qer
eller brukar jordbruksfastighet inora ett koncessionsomr å de men som dl inte ä r bosatt inom omr ä det skall
g ö ra sig av med renarna inom den
tid som lantbruksn ä mnden best ä iiimer. Detsamraa g ä ller sk ö tesren ä gare som vid lagens ikrafttr ä dande ä ger
flera renar ä n som anges i 88 s andra stycket.

Prop.
1984/85:226

BUaga3

Förteckning över remissinstanserna ocli sammanställning av
remissyttrandena över betänkandet (DsJo 1984:2) Koncessionsrenskötseln

Remissinstan.serna

Efler
remiss har yttranden över beiänkandei avgetls av lanlbruksstyrelsen.
arbetsmarknadsstyrelsen, slatens naturvårdsverk, domänverket, kammarkollegiei,
länssiyrelsen i Norrbottens län, Intresseföreningen för koncessionssamebyama i
Norrbollens län, Lantbmkamas riksförbund, Same Älnam, Svenska jägareförbundet,
Svenska laniarbeiareförbundel och Svenska samernas riksförbund.

Lanlbmksslyrelsen
har bifogal yllrande från lantbmksnämnden i Norrbollens län och
arbelsmarknadsslyrelscn från länsarbelsnämnden i Norrboltens län.
Länssiyrelsen har bifogat yttranden från Kalix, Pajala, Över-ktdix och
Övertomeå kommuner. Svenska jägareförbundet har bifogal yttrande från
Norrbotiens läns jaklvårdsförening. Däruiöver har inkommit yttranden från
Muonio sameby och Saminuorra.

1
AUmänna utgångspunkter

1.1 Lantbruksstyrelsen

Lantbmksstyrelsen
anser i likhei med ulredningen och lantbmksnämnden i Norrbottens län att det f.
n. inte finns skäl att avveckla koncessionsrenskötseln inom något av de nio
nuvarande koncessionsområdena. Möjlighelen atl slå samman de minsta
koncessionsbyarna lill större och bärkraftigare enheter bör dock eftersträvas.

1.2 Arbetsmarknadsstyrelsen

I
enlighel med utredningen anser arbetsmarknadsstyrelsen att koncessionsrenskötseln
bör la finnas kvar. Den begränsade sysselsättning som näringen medför utgör
ändå en värdefull del i en region där alternativa sysselsättningsmöjligheter är
starki begränsade. Styrelsen vill vidare betona betydelsen av ett fortsatt
nära samarbete mellan berörda intressen för atl motverka att allvariiga
motsättningar uppstår mellan koncessionsrenskötseln och andra areella
näringar.

1.3 Statens
naturvårdsverk

Intressemotsättningama
meilan koncessionsrenskötseln och naturvården är begränsade.

Prop.
1984/85:226 30

Rovdjursfrågoma har i förhålliinde lill dci övrigii
rcnsköiselomiådci underordnad belydelse. Nalurvärdcns anspråk p:°i
skyddsområden hur inom koncessionsrcnsköiselouiråilet varil beei'ånsiii och
kunuiil lillgodoses i samförslånd.

Fasla anläggningar som rensiiingsel o. dyl. har varil
föi'cmål för samri"id varvid naturvfirdsinii"essei bciikiats.

.Ml slopa koncessionsrcnsköiseln och ei-sättu den med
andiii rcnsköisel-former innebär ingen fördel för naiurvårdsinlicssei.

Ur de synpunkier nalurvårdsverkel har all förelräda finns
därför ingen erinran mol all koncessionsrcnsköiseln bibehålls. De föresliigna
rcgcländ-ringama är i övrigl så långl verkei kan bedöma väl moliverade och
underbyggda.

Nalurvårdsverkel tillstyrker däiför all i beiänkandei
föreslagna ålgärder genomförs.

1.4 Domänverket

Domänverkcl finner inga bärande skäl att avveckla
koncessionsrenskötseln inom nuvarande koncessionsområden. Inom dessa områden
är arbetslösheten stor och näringen ger elt icke obelydligl lillskotl till
sysselsättningen. En förutsättning för beviljande av koncessioner är dock att
villkoren markeras lika tydligt som lidigare saml all gällande regler
ovillkorligen måsle följas för att renskölseln skall fä bedrivas.

Domänverket motsätter sig den utveckling som Svenska
samemas riksförbund framför, nämligen atl koncessionsrenskötseln avvecklas och
att markema används till vinlerbete av angränsande samebyar. Detta skulle vara
en utveckling som icke är önskvärd från skoglig synpunki.

1.5 Kammarkollegiet

Koncessionsrenskötseln skiljer sig från annan rensköisel
därigenom atl den för sitt fortbestånd är beroende av att den är lill gagn för
ortsbefolkningen, dvs. i sak för markägama inom koncessionsområdet. Någon
obe-flngad rätt flll renskötsel inom koncessionsområdena föreligger alltså inte
enligt rennäringslagen.

Utredningen visar att koncessionshavama och markägama i
huvudsak är överens om att koncessionsrenskötseln bör beslå.

1.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län

För närvarande finns inom koncessionsbyarna ca 16000 renar
vilket i stort motsvarar betesresursema inom området. 1 länets handlingsprogram
för rennäringen har antagils atl behovet av arbetskraft i näringen kan anges
till en årsarbetare per 350 renar. Koncessionsrenskötseln innebär således

Prop.
1984/85:226 31

frän
sysselsäliningssynpunkl ca 4.5 årsarbelare. .Arbelsiilinillcna är i huvudsak
lokaliserade lill den exiremit glesbygden Med hänsyn hänill är
arbeislillfällena saiskill angelägnu eftersom de bidiiir lill iill upprållhålla
ell sviktande näringsliv.

Frän
konkurrerande markanvändningsintressen har vid ett flcrial lillfaller: anföns
all fördelarna av k(incessionsrenskölseln ej uppväger de nackdelar som åsamkas
övriga nänncai' i områdel. Särskili har den negativa inverkan på jord- och
skogsbrukel fi"amhå!lils. De slora satsningar som äjoiis på jordbruk och
bärodlincar inom vissa delar av koncessionsområdel liksom den fortgående
utvecklingen inom skogsbruket har medfört att moisättningama mellan
koncessionsienskötseln och dessa näringar ökat. Motsättningarna har blivil så
slora atl krav rests på ett totalförbud mol renskötsel inom vissa delar av
områdel, bl. a. från Kalix kommun.

Enligt
länsstyrelsens uppfattning finns möjligheter atl i stor utsträckning eliminera
dessa motsättningar. För alt della skall vara möjligl måsle dock beslämmelsema
om koncessionsrenskötseln ulformas så atl beviljande myndighet har möjlighet
att styra ulvecklingen och föreskriva härför erforderliga villkor. Nuvarande
regler medger atl i samband med koncessionsprövningen villkor kan föreskrivas
som kan medverka till att överbrygga intressemotsättningama.

Koncessionsrenskötseln
bygger på ett samspel mellan skötesrenägarna, dvs. ägare eller bmkare av jordbmksfastigheler
inom koncessionssamebyn, och renskölama, dvs. koncessionsinnehavarna. Markerna
nedom lappmarksgränsen kan nyttjas för renskötsel och i gengäld far markägama
möjlighet att ha skötesrenar hos koncessionsinnehavama och möjlighet att
påverka renskötselns utformning. Ett sådant samspel är enligt länsstyrelsens
mening en grundläggande fömtsättning för koncessionsrenskötseln. Genom att
markägama har möjlighel att påverka renskölselns utformning och dra nytta av
näringen är de också beredda att i viss utsträckning tåla det intrång och de
skador som näringen förorsakar på jord- och skogsbruket. Detta torde gälla
oavsett att skötesreninnehavet ej i lika stor omfattning som tidigre har
direkt belydelse för försörjningen.

Del
nu framlagda förslaget innebär inga större principiella förändringar av
villkoren för koncessionsrenskötseln. Någon avveckling av koncessionsrenskölsel
föreslås inte och grunden för koncessionsrenskötsel skall även i framtiden vara
ett samspel mellan markägarna och koncessionsinnehavama. Länsstyrelsen anser
detta vara en riktig utgångspunkt.

1.7
Same Atnam

----- Möjligheterna
att genom de egna samebyarna ästadkomma för

bättrade förhållanden fanns och finns överhuvud taget inte, med undantag

av Muonio sameby. Där är koncessionshavamas antal relativt stort och

deras reninnehav något större än skötesrenägamas. De grava missförhål-

Prop.
19S4,/S5: 226 32

landen som i-åder för alla samer inom
koncessionsrenskölseln ii:u' enhälligl påtalals av koncessionshavarna. Dessa
kräver nu genoin sinii demokraiiski valda organ atl
koncessionsrenskötselinstiiulei avskaffas, efieisom detiii är lill men för
rennäriugsuiövandei. .Samernts är beroende av rennäriniicn som ulkomsl för sitt
uppehälle. Sköiesrenägarna har däremot andra, myckel varierande förvärvskällor,
l.ex. fasla ansiällning:-ii, egna förelag, joro-eller skogsbruk, som
huvudsaklig inkomstkälls. Deras reninnehav utgör

endast friiidsvciksamhel eller kapilalplacei-ing.

Några bärande argument för att bibehålla
koncessionsrenskötseln har inle framkommit i utredningsinalerialel. Avgörande
för att bibehålla koncessionsrensköiseln är om den är eller kan bli en samisk
näring. Riksorganisationen Same Älnam bedömer atl dessa förutsättningar saknas
ididg. Sådana förutsättningar förefaller obefintliga även med hänsyn flll de
framlagda reformförslagen. Koncessionsrenskötseln är dessulom i dagens samhälle
ett förlegat institut som inte längre fyller den funktion den avsågs för.

BeträtTande de i utredningen anförda regionalpoliliska
skälen lill att behålla koncessionsrenskötseln, är det synneriigen tvivelaktigt
om koncessionsrenskötseln kan sysselsätta så många som länsstyrelsen
uppskattar. Som exempel kan nämnas atl en koncessionshavare har flera år efter
del atl han tilldelats koncession en heltidsanställning utanför renskötseln.
Andra koncessionshavare ersätls för vården av renar med extremt låga
dagsverkesarvoden, som utbetalas för bara kortare perioder. Under mellantiderna
måste dessa koncessionshavare lita flll arbetslöshetsersättningar eller ströarbeten.
Deras eget tillåtna reninnehav är dessulom för lågt för att ensamt kunna
försörja en familj.

Riksorganisationen Same Ätnams uppfattning är att
koncessionsrenskötseln skall avvecklas och koncessionshavama saml de samer som
bedriver egen renskötsel ingå som renskötande medlemmar i angränsande fjäll-
och skogssamebyar. I de områden, där fömtsättningar finns, skall
koncessionsrenskötseln ombildas lill samisk skogsrenskötsel.

De marker som i dag används för koncessionsrenskötsel är
och skall användas som vinterbetesmarker för angränsande fjäll- och skogssamebyar
i överensstämmelse med deras sedvanerätt. Detta är en riktig lösning med hänsyn
flll krympta betesmarker för renskötseln generellt.

1.8 Svenska samernas riksförbund

Mot bakgmnd av vad som framkommit under tiden efter 1971
års rennäringslags ikraftträdande, konflnueriiga kontakter med
koncessionsinnehavama m. fl. och det material som tagils fram av
koncessionsrenskötselut-redningen får SSR konstatera att det saknas bärande
argument och grunder för att bibehålla koncessionsrenskötseln.

Prop.
1984/85:226 33

.\v Ulredningen framgår att del främ.sta skälel för att
koncessionsrensköiseln skal! fortsätta på i huvudsak niivaraiide gmnder ar
dess regionalpoliliska betydelse. Denna belydelse, kan ifrågasättas, men är
inle del hu\'udsakliga sk.1!ei till SSRs slåndpunk! aii avgörande skäl
fortfarande flnns all avveckla denna foim av renskötsel.

I Iriica om de regionalpoliliska skälen kan dei i och för
sig ifnigasälias on: koncessionsrenskötsein har den slora betydelse som den har
lillmälls av länssiyrelsen. Som exempel kan nämnas all en koncessionsinnehavare
flerii år efler de! alt han fåll koncession har ett heltidsarbete ulanför
renskölseln. Del kan dessulom ifrågasättas om många av de arbetsflllfällen SOIU
i övrigl inräknas i de årsarbeten som koncessionsrenskötseln beräknas ge
fakliskl flnns, även med beaklande av alt viss sysselsättning har karaklären av
kombinalionssysselsäiining.

Den avgörande fömtsättningen för ell bibehållande av
koncessionsrenskötseln måste i,slället vara om denna - i enlighel med vad SSR
lidigare framfört - kan anses vara eller på sikt bli en samisk näring. Såvitt
SSR kan bedöma saknas sådana fömisältningar idag och det kan dessutom ifrågasättas
om de kan tillskapas även med beaktande av de reformförslag som lämnas i
ulredningen.

Enligt SSRs uppfallning är del i stället en på sikt
riktigare lösning att avveckla koncessionsrenskötseln. Härvid skall dock
beaklas den särställ-, ning som Muonio sameby intar, som varande den enda samiska
koncessionssamebyn. SSR finner att de marker som idag används för koncessionsrenskötsel
är och skall användas som vinterbetesmarker för angränsande fjäll- och
skogssamebyar i enlighet med dessa samebyars sedvanerätt.
Koncessionsinnehavama och de samer som bedriver egen renskötsel kommer i detta
läge att erbjudas medlemskap i dessa samebyar.

Den här redovisade uppfattningen har framförts vid de
överiäggningar som varit med koncessionsinnehavarna. De övriga altemativa
lösningar som därvid framförts har annars varit att koncessionssamebyama skall
i rättsligt och annat hänseende jämställas med skogs- och fjällsamebyama.

För det fall att regering och riksdag inte i dag är beredd
att ta det steg som vid senare tilirälle ändå måste tas, nämligen att avveckla
koncessionsrenskötseln, och i stället gå på de mer begränsade reformförslag
som nu är framlagda, måste det enligl SSRs uppfattning ske med den uttryckliga
fömtsättningen att det är fråga om en övergångslösning i avvaktan på ett senare
slufligt ställningstagande.

Eftersom nu gällande koncessioner löper ut i och med 1984
års utgång kan SSR i så fall finna det lämpligl atl koncessioner fr. o. m. 1985
lämnas på 5 år med angivande att en utvärdering skall göras efter 3 år.

Som särskilda fömtsättningar och villkor för en sådan
temporär reglering skall gälla atl koncessionerna skall prövas mot bakgmnd av
att aktuella behov av vinterbetesmarker för angränsande fjäll- och skogssamebyar
först tillgodoses. I detta sammanhang skall särskilt uppmärksammas 3 Riksdagen 1984185. I samt. Nr
226

Prop.
1984/85: 226 34

alt påtiilende siänpselbyggnalioncr längs
lappniarksg!'änsen avbryls. En konsekvens av detla toide kuuua bi! an dci kan
komniii i fråga au redan fr.o.m. 1985 göra viss omreglering nv nuvarande koncessionssiimebyars
priinser och ävenså antal byar, Vidiire måsle gälla som eU siirskiU villkor att
dei redan nu las siällning liil frågan om omförande av Muonio sameby lill en
skogssameby. För del fall all lanlniäierilekniska och andra regleringar måste
genomföras föi"ut5äiier SSR att deiiii också sker.

Sammaniaeel finner SSR all del saknas iinledning aii
bibehålla de mer hobbybelonade renskölselformer som idag präglar
koncessionssamebyama. Härvid intar Muonio sameby en annan ställning. Den
rikliga lösningen både i dag och på längre sikt är all avveckla
koncessionsrenskötseln och all markerna i stället används för angränsande
fjäll- och skogssamebyar varvid koncessionsinnehavama ges medlemskap i dessa
samebyar. För det fall att regering och riksdag i dag inle skulle vara beredda
all ta detla ställningstagande måsle en förlängning av koncessionerna fr. o. m.
1985 prövas mol bakgmnd av all akluella behov av vinterbetesmarker för
angränsande fjäll- och skogssamebyar försi tillgodoses och atl koncessio-nema i
övrigt görs tidsbegränsade.

Målet måste vara att markema skall användas för en samisk
renskötsel.

1.9 Svenska lantarbetareförbundet

Förbundet delar den uppfattning som utredaren framför all
koncessionsrenskötseln bör bestå som ett väsentligt inslag i näringslivet i
Norrbotten. Givetvis kan konkurrerande intressen uppstå med andra areella
näringar men med hänsyn till de mindre goda fömtsättningar som råder för
jordburk och trädgårdsnäring i alla byar utom Kalix och Liehittäjä bör
rennäringens värde för sysselsättningen visas vederbörligt beaktande. Man bör
också beakta att koncessionshavarna är direkt beroende av renskölseln för sitt
livsuppehälle. Deras situation bör därför enligl förbundets uppfattning stärkas
gentemot markägama.

2 Grunder för koncessionsprövningen

2.1 Lantbruksstyrelsen

Förslaget att lagtexten förtydligas så att det framgår att
även motstående intressen skall beaktas vid koncessionsprövningen är enligt
lanlbmksstyrelsens mening angeläget. Förutom de i utredningen nämnda
motstående intressena och areella näringama är det enligt styrelsens, liksom
lantbmksnämndens uppfattning angeläget, att hänsyn även tas till
lappmarkssame-byamas sedvanerätl. 1 fall när tillräckUga skäl att vägra
koncession inte föreligger och när särskilda villkor beträffande renarnas
skötsel inte är tillräckliga bör ändring av gränserna för koncession kunna
komma ifråga.

Prop. 1984/85:226 35

2.4 Domänverket

Inom såväi koncessionsorniädet som reiinåringsonirädei i
övrig! i landet har renanlalet lillålils öka krafiig! under de senasle åren.
Orsaken därtill är dels skogsbrukets posiliva ålgärder för renbciesiillgåugen
och dels en följd av år med klimatiskt betingade goda fömisäilnintiar. Del är
däiför angelä-qel atl koncessionsmyndigheien i avvakian på en lillföriillig
belesinventering tillser atl renanlalet även inom koncessionsområdel
nedbringas och hålles pä en rimlig nivå. Detta mäslc anses vara eu
förutsättning för all markägarna fortsättningsvis skal! acceptera denna form av
"flllsttJndsren-sköisel".

För domänverket, som bedi-iver belydelsefull areell näring
inom koncessionsområdel är det angeläget, atl av villkoren klart framgår
skyldighelen för samebyarna atl hålla renarna borta från områden som besprutas,
gödslas eller är föremål för koncentrerade avverkningar.

2.6 Länsstyrelsen i Norrbottens län

Länsstyrelsen tillstyrker förslagel all som villkor för
koncession skall gälla atl fortsatt renskötsel är lill övervägande nytta för
orten.

2.7 Same Ätnam

Uiredarens uppfattning är att koncessionsrenskötseln skall
bibehållas av främst regionalpolitiska .skäl. Detta förenas med skärpta krav
vid tillståndsgivning genom förslag att renskötseln skall vara lill
övervägande nytta för orten. Är de till renskötseln motstående intressena av
större styrka, bör renskötseln få vika. Samtidigt föreslår utredningen att
kommunema ges större inflytande vid inlresseavvägningen och vid
flllslåndsgiv-ningen. Dessa förslag försvagar de samiska intressena.

Av månghundraårig erfarenhei vet vi att vid en sådan
inlresseavvägning kommer renskötseln förr eller senare att fa vika.
Koncessionsrenskötseln som tillkom vid ett utpräglat agrart samhällsbmk i detla
område har ju dessutom spelat ut sin roll som nödvändigt tillskott till den
jord- och markbrukande befolkningens uppehälle. Renen används inte heller
längre som dragdjur.

2.9 Svenska lantarbetareförbundet

Förbundet vill betona att koncessionsprövningen bör ta
hänsyn till den totala sysselsättningseffekten. Förhållandet i dag är tyvärr
otillfredsställande med en mycket hög arbetslöshet bland samerna även inom
koncessionsbyama. Utredaren har lämnat detta problem obeaktat i alll för hög
utsträckning. Om de areella näringarna framdeles genom regionalpolitiska

Prop. 1984/85:226 36

sutsnii'iga'"
kommer att siälia yllerligare krav på tillgånu lill mark, kan sysselsållningen
komma au bli än mer problematisk för samern.ii. Det krävs darfcir eu niycket
genomgripande analys av sitiialioncu. uäaoi som markkomrnuiieii bör ha del
övergripande .n.ijsvaret för.

3
Rätten att äga skötesrenrar

3.1
LaKtbmksstyrcSsen

Lantbruksslyrelsen
delar uppfattningen att rätten atl inneha skölesrenar Oör förbehållas den
markägare/lirukare som själv är bosatt inom onnådei.

3.4
DomiäRverket

Utredarens
förslag om bosiadsbandels ålerinförande tillstyrkes, vilket domänverket anser
vara en fömlsätlning för att koncessionshavarens rätt skall kunna stärkas och
för att renantalet skall kunna begränsas till lämplig nivå.

3.6
Länsstyrelsen i Norrbottens län

Länsstyrelsen
vill inte motsätta sig att bostadsbandet äterinförs, dvs. atl rätten att inneha
skötesrenar endast ska flilkomma de renägare som bor inom koncessionsområdet.

Länsstyrelsen
vill framhålla att en bokstavlig tillämpning av lagtexten kan få icke avsedda
effekter. Tomtplats eller mangårdsbyggnad som tillhör fastighet som har mark
inom koncessionsområdet kan vara beläget utanför koncessionsområdets gräns. Att
så blir fallet beror på att gränsdragningen mellan koncessionsområdena inte
alltid följer bygränser utan är anpassade flll naturliga gränslinjer,
exempelvis älvar, åar, sjöar. Om lagtexten utformas enligt utredningens
förslag blir innebörden för många fastighetsägare inom koncessionsområdena att
man icke uppfyller lagens krav på all äga jordbmksfastighet och vara bosatt
inom samebyn. Lagtexten bör i detta avseende justeras.

3.10
Intresseföreningen för koncessionssamebyarna i Norrbottens län

Intresseföreningen
delar i princip utredningens förslag men tillämpningen far inte vara så strikt
som den nu föreslagna skrivningen innebär. Av många skäl, bl.a. att samebyarnas
gränser följer t.ex. vattendrag, kan bosättningen bli inom ett annat
koncessionsområde än där markerna i huvudsak är belägna och renarna vårdas.

Genom
restriktioner i byggande ute i byarna har en inflyttning till centralorterna
skett och detta innebär att ägare av jordbmksfastigheler och

Prop.
l!iS4/85:226 37

rciUir aenom deilci kan bo utanför koncessionsoirirAuei,
Däiuiövcr finns iigcire av jordbruk ocb renar sora iöiuiom ati de brukar siriii
i-d.siigheler deiiiii myckel aktivt i rensköisein iuoni sinii samebyiar rnen
bor iJii-mför koiicepsioiisomrfidci. Dessii måsle h?, möjlighel iiil i
iorlsäiiniugen innelia r'enii!, ,-\v hai iedovisacte ska: bör skrivi)ini.',en
ändras så nii iigare av ir-rdbruksiasiigbeicr inou: koncessionsonirklen;',
bosiiiiii iiiiim Norrbolleiis Iäu kiin värn saniebyn:edlemmar. Äudå uppfyljes
kravel ail rensköisein ,i!' iiii gagn för orien.

.3.7 .Sann- .Mnani

.Ali åierinföra del s. k. bosladsbandet för
skölesrcuägiire saiui reslriklioner för högsia lillålna skölesinnehav lili
maximall 20 renar pei' hushåll kan skenbar! ge en förbättring för
rennäringsulövarna. Della kommer dock knappasl all fä någon effekl, eflersom
länken samiidigi är att ge ökad plats för nya skölesrenägare. Bosladsbandei för
skölesrenägare kommer heller inle ali lå nägon verkan om del inie samlidigt
kopplas lill etl krav om förvärvsmässigi brukande av jord och skog som
huvudsaklig inkomstkälla. Del kan inte vara skäligt att s.k.
"trotloarbönder" får ha rätl all inneha lenar, som inkräktar på en
näringsulövning.

3.9 Svenska lantarbetareförbundet

Förbundet vill ställa sig bakom förslaget att återinföra
kravet på bostadsband för skölesrenägare. Markägare som flyttat och har sin
huvudsakliga inkomst av annan verksamhet på annan ort bör inte få rätt att
fortsättningsvis äga renar. En skälig övergångslid för de markägare som nu
äger renar men inic har bostadsband bör kunna medges.

4 Koncessionshavamas ekonomiska stäUning

4.1 Lantbruksstyrelscn

Enligl lanlbmksstyrelsens mening är del angeläget atl vid
koncessionsprövningen i försia hand tillgodose koncessionshavamas önskemål om
ett utökat renantal. Det är också angeläget atl begränsa markägamas renantal -
inte till "Högst tjugo renar för varje hushåll, årskalvar ej
inräknade" utan till "högst tjugo renar i vinterhjorden för vatje
hushåll".

Samebyarnas renar räknas så gott som undantagslöst under
senhösten och förvintern, dvs. efter slaktperioden. De renar som därvid sparas
lill nästkommande år utgör renägarens produktionshjord - den s.k. vinterhjorden
- och avstäms därvid att gälla vid årsskiftet, dvs. som etl ingående renantal
för det nya året. Detta renantal, som sedermera fastställs på byns ordinarie
årsstämma och förtecknas i en s. k. renlängd och som också 4 Riksdagen
1984185. I saml. Nr 226

Prop.
!y84,/85:226 3S

används vid renägarens la,\crins, beräkningar i samband
med kiiliisirof-skada elc,, inkluderar de kalvar som ännu inte fyllt elt år.
Dci ar enligt lantbrukssiyielseus uppfuttning oiidsculigi och dircki
\'ilseledandc itii yn-vänds begreppel "vuxna renar, årskalvar ej
inräknade"", Deniiii beskrix'-ning hiirstammar från den tid då
samerna inie behövde deklarera bokfö-.ringsmässiEl och när del var fråga om alt
begränsa rcnanlaicl pä vissa sommarm'drker. exempelvis vid bele i Norge,

4.5 Kammarkollegiet

De föreslagna ändringama förefaller inte vara mera
längigående än att markägama rimligen inte kan ha anledning alt känna sin
siällning hotad. Risk för att markägarna i fortsättningen kanske inle vill
medverka lill forlsall koncessionsrenskölsel synes därför inle föreligga,

4.10 intresseföreningen för koncessionssamebyarna i
Norrbottens län

Förslagel att skötesrenägare far inneha högsl 20 renar per
hushåll anser intresseföreningen bli en klar försämring av samebyamas möjlighet
alt hålla ett rattonelli och riktigt renanlal som är en förutsättning för ett
gott ekonomiskt utfall på renskötseln för samebyarna och koncessionsinnehavama.
Att fastställa etl högsta totalt renantal inom samebyama lorde vara
tillräckligt och flera samebyar har på respekflve byastämmor beslutat om ett
högsta renantal för renägarna, vilkel innebär att byarna håller sitt lotala
reninnehav inom fastställd ram. Nu gällande ordning har inte inneburit att
någon ansökan om medlemskap i samebyama avslagits.

Intresseföreningen anser att nuvarande fördelning av renar
mellan koncessionsinnehavare och skötesrenägare är riktig. Eftersom koncessionsrenskötseln
till stor del är baserad på skölesrenar och samebyarnas ekonomi helt beroende
av dessa skulle en ytterligare minskning försvåra samebyarnas fömtsättningar
atl erhålla ett gott ekonomiskl utfall.

4.7 Same Ätnam

Utredaren har kommit flll insikt om atl det finns fog för
påståendena att koncessionshavamas ställning har försvagats under senare år
även i annat än ekonomiskt avseende. Utredningen lämnar likväl inga förslag,
som leder till genomgripande juridiska och ekonomiska förbättringar för
koncessionshavarna och deras familjer, trots att del ytterst är på deras
renskötselrält, som koncessionsrenskötseln vilar.

Prop.
1984/85:226 39

4.9 Svenska laniarbeiareförbundel

Del IieIi övervägande
amalei av konscessionshavarna är ausluiiia iill Svenska hiniarbeiai-eförbundei
jämle yllerligare eti anial rensköiande samer, ,Antaiei rensköiande medlemmar i
föi"bundei äi' ca 60 av vilka flertalet är verksamma inom
koncessionsbyarnii,

rräi! Svensk:-i Sinmernas Riksförbund (SSK) har
fninihälliis all koncessionshavarna ofta har svårt all försörja sig på de laga
ersättningar som ulges för vård av markägamas renar. Länsstyrelsen i Norrbotten
har också uttalat den uppfatlningen att ersällningen till koncessionshavarna
skall fastställas i förhandlingar. Detla är n.aiuriiglvis logiski och hell
riktigl. 1 prakflken har det emellertid visal sig behäftat med slora problem.
Förbun-dei har sedan lång tid lillbaka haft avial med etl par samebyar. Under
senare år har del dock visal sig svårl all förnya avtalen på grund av alt
medlemmarna (koncessionshavama) också har egna renar och ibland också själva
måsle hålla sig med viss utrustning för renskölseln. Olikheterna mellan byarna har
dessulom varit stora. Koncessionshavamas medlemskap i samebyamas slyrelse gör
också att de blir både arbetsgivare och arbetstagare, eftersom avtalen sluts
med samebyn.

Förbundet delar uppfaltningen alt
kollektivavtalsförhandlingar bör vara grundläggande för de ekonomiska
fömtsätiningarna för koncessionshavama. Eftersom dessa är medlemmar i
förbundel föreligger givelvis en primär skyldighet att medverka till atl ge
även dessa medlemmar en ekonomisk och social trygghet. Förbundel är berett alt
uppfylla dessa förpliktelser. Men för att tillskapa ett
kollektivavtalsförhållande krävs etl mer renodlat
aibetsgivar-arbetslagarförhållande än vad som varil fallet i samebyarna.

Del skulle vara betydligt enklare att skapa ett mer
likartat förhållande för alla koncessionshavare, om en gemensam övergripande
organisation för samebyarna funnes. Även utan ett sådant organ kan naturiiglvis
avtal träffas, men sannolikt kommer fömtsättningarna alt bli olika med hänsyn
lill de olika former och förutsättningar för verksamheten som råder.

Om en arbetsgivarorganisation inte kan bildas, vill
förbundel framhålla alt en betydande förbättring och förstärkning för
koncessionshavarna skulle vara om samebyn som juridisk person formellt
fungerade som arbetsgivare. Detta skulle innebära att varje koncessionshavare
skulle betala en s.k. sköleslega för sina egna renar och erhålla lön för
skötseln av dessa. Samebyn skulle då vara ansvarig för att tillhandahålla den
utmstning som erfordras för renskötseln, såsom skotrar m.m. Förbundel gör den
bedöm ningen att det är nödvändigt att lösa partsförhållandena för att kunna
skapa en avlalsmässig gmnd för koncessionshavamas ekonomiska och sociala
trygghet.

Om samebyn själv skall vara avialsmotpart, blir del
emellerlid genast problem om koncessionshavaren skall ha en plats i styrelsen.
Denne blir då

Prop.
1984/85:226 40

Giid-v: aribetsgivare och ai"beisliteare och kau
därigenom komni-a i cn ohåll-bai' ställning. sä:"skill i en situniion där
paitern;; irue är överens, Arbeisui-ga.marien silter med äv'..'n i slyrelsen.
som är lirbeisgivarorganisaiion och föihaudliiigsinntpurt och kommer pä sä säti
i cn dubbelbotmad situation on-i eu konflikl skulle bii aklut-ll. Della
förhållande skulle sannolikl missgynna koiicessionähavareu gertienioi markägaien.

Pansförhåiiandcna bör därior få en klarare lösninc.. .Även
scii ur arbels-löshslsförsäkringens synpunki är dei angelägci med cn klar
defluiiioii av förhåilandel arbetstagare contra egsuförelagiire. För atl få
räti atl lillhöra Laniarbeiarnas Erkäuda .Arbetslösheiskassa rn-äste
ar'oetslaearbegreppei vara dokumenlerat.

Föi-bundei inser givelvis värdet för koncessionshiivaren
aii sitta med i samebyns ledning för all kunna piiverka driftsförhålldndena.
Med hänsyn till vad som sagts ovan är dock frågan om inie detta måste lösas på
etl sätt som mer överensstämmer med reglerna i medbesiämmandelagen genom
medinflytande från de anställda i samebyarnas slyrelser. Frågan är myckel
komplicerad men enligl förbundels mening av så slor betydelse för koncessionshavamas
siluation att den inle kan förbigås sä enkell som utredaren gör.

Förbundel vill i övrigi tillstyrka uiredarens förslag,

5 Medlemskap och rösträtt i koncessionssameby

5.1 Läntbruksstyrelsen

Den jusiering till en rösl för varje påbörjat tjugotal
renar, som utredningen föreslår för att siärka koncessionshavamas
röstinflylande, är enligl lanlbmksstyrelsens mening en lämpligl avvägd
röstfördelning.

5.7 Same Ätnam

Den föreslagna jusieringen av rösträllsreglerna kommer
endast alt få en numerär förändring. Del stora antalel skötesrenägare kommer,
om de får rösta som renskötande medlemmar, att ha full kontroll över besluten i
samebyn. Detta avhjälps inte med att en koncessionshavare garanteras plats i
samebyns styrelse. Först måste i så fall proportionema i själva renägandet
ändras så att majorileten av renarna ägs av koncessionshavare och deras
familjer. Det röstningsförfarande som nu tillämpas inom koncessionsrenskötseln
står dessutom i strid med lagstiftarens avsikt enligt nu gällande
rennäringslag. Utredningens förslag beträffande rösträtten är för-kasfligt.

Utredningen föreslår att renskölselberättigade medhjälpare
i renskötseln fråntas rätten till medlemskap i samebyn. Det påstås att sådana
medhjälpare inte längre finns. Detta är en felaktig uppgift. Fortfarande har
åtminsto-

Prop.
1984/85:226 41

ne
en koncessionshavare renskölseroerättigade medhjälpare. Ulredningens förslag
kommer -dit försvåra rekryteringen av nya koncessionshavare, Nägon ytteriigare
inskränkning i den samiska rätlen kan inte tolereras, eftersom dei hindiar
näringens utveckling.

6
Koncessionshavamas innytanrie i samebyn

6.10
Intressefiircningen fiir koncessionssamebyarna i Norrbottens län

Intresseföreningen
ifrågasäller ul.redarens förslag atl koncessionsinnehavaren skall anslälla
arbelskrafl och genom della påla sig arbelsgivaran-svarei. Nuvarande ordning
där samebyn i samråd med koncessionsinnehavaren anställer lillfällig
arbelskrafl lorde vara den ur allas synpunkt bäsla lösningen, vilkel också
berörda koncessionsinnehavare som intresseföreningen vidtalat framhållit.

6.7
Same Ätnam

Ulredningen
går inte lill botlen med frågan om beslutanderätten i koncessionssamebyarna.
Som skäl åberopas att skötesrenägarna slår för merparten av kostnaderna.
Utredningen nämner inte ett ord om de många statsbidrag, som flyter in till
dessa samebyar under samisk flagg. Inte heller nämns etl ord om de kostnader
som koncessionshavarna och deras medhjälpare uppbär. Det går inte alt mäla
reell kostnadsfördelning i proportionellt tillåtet reninnehav för samer och
skölesrenägare. då det handlar om å ena sidan en näring kontra en
hobbyverksamhet.

6.9
Svenska lantarbetareförbundet

Förbundet
delar utredarens uppfattning all koncessionshavaren i prakliken självständigt
leder själva den löpande renskölseln. Della måsle anses rikligl, eflersom del
är koncessionshavaren som besitter de verkliga kunskaperna om renskölsei. Del
kan också vara rikligl alt koncessionshavaren själv får välja den arbetskraft
som han vill ha som medhjälp i arbetet. Det bör dock formelll vara samebyn som
är arbetsgivare, bl. a. av de skäl som ovan anförts om koncessionshavarens rält
all lillhöra arbetslöshetskassan.

7
Förutvarande koncessionshavares ställning

7.1
Lantbruksstyrelsen

Lantbmksstyrelsen
lillslyrker förslagel alt en fömtvarande koncessionshavare bör av sociala skäl
få ha kvar renar (skötesrenar) i byn även om han inte äger eller brukar
jordbmksfastighet. Förutsättningen bör därvid vara

Prop.
1984/85:226 42

all han bor kvar inom byn och all han ime övergår lili
annai huvudsakligt förväi"vsarbeie. Detsamma bör ocksä gälla efterlevande
niiikri och under-äi"is:< bam lill avliden koncessionshavare.

7.5 Kammarki)llcgict

Uircdfuen föreslår en besiämuielsc av innebörd ati er.
förutvarande koncessionshavare, som slutat av äldersskäl eller liknande, liksom
även efterlevande maka och minderåriga bam, bör få ha kvar renar i byn. Ingel
sägs dock om hur många, Öuskvän loide vara att reninnehavet reduceras flll en
rimlig nivå. Av lagförslaget torde emellenid följa atl den pensionerade
och/eller hans familj skall likställas med skölesrenägare (85 S) och dänned
kommeralt kvarslå som medlem i byn (86§), men alt reninnehavet då också måste
reduceras lill högsl 20 renar för hushållet, årskalvar ej inräknade (88 §). Del
förefaller alt vara en rimlig lösning,

8
Övrigt

8.10 Intresseföreningen för koncessionssamebyama i
Norrbottens lan

En för koncessionssamebyarna viktig sak är all betesrätten
på marker som ingår i koncessionsområdet inle överföres lill angränsande skogs-
och fjällsamebyar enär detta för vissa samebyar kan innebära att renskötseln
närapå omöjliggörs.

Till sist anser intresseföreningen att lantbruksnämnden
måsle få möjlighel att ge dispens åt icke renskötselberättigad att erhålla
koncession som vårdare när samebyarna trols stora ansträngningar inte lyckas fa
någon renskötselberättigad att åta sig renvården. Detta är för koncessionssamebyama
en mycket aktuell fråga därför atl flera samebyar trols personliga kontakter
och anmälan till arbetsförmedlingen inte kunnat rekrytera någon vårdare.

Enligt intresseföreningen måste denna dispensmöjlighet
införas för att den situationen inte skall uppstå atl samebyarna trols atl alla
åtgärder vidtagits för att engagera renskölselberättigade, plötsligt inte kan
lösa vårdarefrågan.

Prop. 1984,'85:226

43 B!!a<;a 4

Det remitterade lagförslaget

Förslag till

Lag om ändring i renniiringslagen (1971:437)

Härigenoui
föreskrivs al! 85, 8(3 och S8§§ rennäi'ingslageii (1971:437) skall ha nedan
ancivna lydelse.

Nuvarande
Ivddsc

Föreslagen
lydelse

Den som är rensköiselberälligad kan få tillstånd
(koncession) att driva rensköisel i Norrbottens län nedanför hippmarksgränsen
inom område där rensköisel av ålder förekommer under hela året. Koncession
kan innefalla rätl atl moiiaga skölesrenar från ägare eller brukare av
Jordbruksfaslighel inom koncessionsområdet.

Koncession får lämnas endasl om fortsatt rensköisel inom
områdel är till gagn för ortsbefolkningen och endast om den som söker
koncession kan antagas komma atl driva renskötseln på elt ändamålsenligt sätt.

Den som är rensköiselberälligad kan få tillstånd
(koncession) alt driva rensköisel i Norrbollens län nedanför lappmarksgränsen
inom om-nide där rensköisel av iilder förekommer under hela årel. Koncession
innefattar rätiför koncessionshavaren an driva rensköisel med egna renar och
med skötesrenar som lillhör

1. den som äger eller brukar Jord

bruksfastighet inom koncessions

området och som är bosalt inom

området eller eljesi på fastigheten,

2. den som tidigare har haft kon

cession inom områdel där han är

bosalt. om han inte övergått till an

nat huvudsakligt förvärvsarbete,

3. efterlevande make eller efter

levande underårigt barn UU konces

sionshavare eller till under 2 angi

ven lidigare koncessionshavare

som vid tidpunkten för dödsfallet

ägde skötesrenar, om den efierie

vande är bosall inom koncessions

områdel.

Koncession får lämnas endasl om fortsatt rensköisel inom
områdel är lill övervägande nylla för orten och endast om den som söker
koncession kan antagas komma att driva renskötseln på etl ändamålsenligl sätt.

Koncession meddelas för viss tid, högst tio år.

86
§

För renskölseln inom koncessionsområde skall finnas
sameby.

För
renskötseln inom koncessionsområde skall finnas sameby.

Prop.
1984/85:226

.Niivaronde iyddsc

Föreslå gen ivddsc

Medlem i sådan sameby är konces-sionsh.-ivarcn. dennes make
och hemina\'arande barn, rensköiselberälligad som bilräder koncessionshavaren
i renskölseln och ägare av sköicsienar inorn koncessionsområdel.

Beslämmelsema om sameby och dess förvallning gäller i
tillämpliga delar i fräg.n om sameby för koncessionsrenskölsel. Skölesrenägare
anses därvid som renskötande medlem. Koncessionshavaren leder under styrdsens
inseende renskölseln inom bvn.

Medlem i sådan sameby är konces-sionshaviuen, dennes make
och bemmava!"andc barn. rcnskötsei-beräilig;id som bilräder koncessionshavaren
i renskölseln och som inte har annat huvudsakligt förvärvsarbete samt ägare av
sköies-lenar inom koncessionsområdet.

Bestämmelserna om sameby och dess förvallning gäller i lillämpliga
delar i fräga om sameby för koncessionsrenskölsel med följande avvikelser:

1. Ägare av skölesrenar anses

som renskötande medlem.

2.
Rensköiande
medlem har i frågor som avses i 59 §2 en röst för varje påbörjat tjugotal
renar som enligl gällande renlängd innehas av honom.

3.
Renskölseln
inom byn leds av koncessionshavaren som anslaller den arbelskraft som kan
behövas för renskölseln. Konces.sionsha-varen eller, om del finns flera, åtminstone
en av dem skall vara ledamot av styrelsen.

I
beslut varigenom koncession beviljas skall anges

1.
koncessionsområdet,

2.
flyttningsvägs
sträckning,

3.
det
högsta antal renar som får hållas inom koncessionsområdel.

4.
om och
Ull vitkel anlal koncessionshavaren får mottaga skölesrenar.

5.
i vad
mån koncessionshavaren har rätt aU anlägga stängsel, uppföra byggnader och
taga virke inom koncessionsområdet,

6.
de
villkor i övrigt under vilka renskötseln får bedrivas.

I beslut varigenom koncession beviljas skall anges

1.
koncessionsområdel,

2.
flyttningsvägs
sträckning,

3.
del högsia
antal egna renar respektive skölesrenar som koncessionshavaren får hålla inom
områdel.

4.
i vad
mån koncessionshavaren har rätt atl anlägga stängsel, uppföra byggnader och
taga virke inom koncessionsområdet,

5.
de
villkor i övrigt under vilka renskötseln får bedrivas.

Ägare
av skölesrenar får lämna högst irellio renar i vinlerhjorden för varje hushåll
i koncessionshavares vård.

Prop. 1984/85:226 15

1, Denna
lag !!'äder i krafi den I december 1985.

2. Uesiänimelsen i 85 S andra
s!y-:;kei lillämpiis även om ansökan oii':

koncession liiir gjorls före ikrifiirädandei,

3, En ägare av skölesrenar
som vid lagens ikraftträdande äger ellei'

brukar jordbruk.slästighei inom eil koncessionsomräde men som inie är

bosatt inom omrädei eiler eljest pä f:stighe!eu får inie iia skötesrenar i

koncessionshavares vård efler den lidpunkl som lantbruksnämnden be

siämmer. Deisamiua gäller, i fräga o.m överutliga renar, ägare av sköles

renar som vid lagens ikraftträdande har fler skötesienar i kouccssionsha-

vai'es väi'd än som anges i 88 § undra stycket,

4. Lanibruksnämnden får besiämnni
den lidpunkl efier vilken reiisköi-

selberäliigad som bilräder koncessionshavaren i renskölseln men som har

annal huviidsakligl förvärvsarbele inle längre får ha renar i samebyn.

Prop. 1984/85:226 46

Uidrag

LAGR.-lDET PROTOKOLL

vid sammaniräde 1985-04-18

Närvarande; f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller,
juslilierådel Jernislen.

Enligl protokoll vid regeiingssammaniräde den 11 april
1985 har regeringen pä hemställan av statsrädel Leijon beslulal inhämla lagrädcls
yllrande övei'förslag lill lagom ändring i rennäringslagen (1971:437),

Förslagel har inför lagrädei föredragils av hovräiisassesorn
Bjarne Örn-stedt.

Förslagel föranleder följande yllrande av lagrådet:

Allmänna synpunkier

Lagrådel flnner anledning alt inledningsvis närmare beröra
innebörden av vissa av reglema om koncessionsrenskötsel, sådana de kommii till
uttryck i den gällande rennäringslagen.

Koncession atl driva rensköisel meddelas enligl 85 § viss renskötselberättigad
person. I koncessionen skall beslämmas del område inom vilkel renskötseln får
bedrivas. Koncessionen kan innebära rätt för koncessionshavaren att i sin rensköisel
omhänderha skölesrenar, tillhöriga ägare eller bmkare av jordbmksfastighet inom
koncessionsområdet. För renskölseln inom koncessionsområdet skall enligt 86 §
finnas en sameby. 1 denna ingår som medlemmar, fömtom koncessionshavaren och
hans husfolk, även ägare av de skötesrenar som koncessionshavaren tagit emot.
Lagens bestämmelser om vanliga samebyar och deras förvaltning gäller i lillämpliga
delar även beiräffande samebyar för koncessionsrenskötsel med vissa undanlag. 1
detla hänseende är här främst av intresse all enligt utlryckligl stadgande det
är koncessionshavaren som leder renskötseln under styrelsens inseende och atl
styrelsen således inte kan uppdra ledningen av renskötseln till någon annan.

Lagens bestämmelser har otvetydigt den innebörden att endasi
en person är koncessionshavare inom samma område och alt det sålunda är denne
som har ansvar gentemot myndigheter och tredje man för att koncessionsviiikoren
följs. Att lagens utformning bygger på denna fömtsättning stöds också av
förarbetena till lagen (se prop. 1971:51 s. 196 och 197).

Av remissprotokollet och betänkandet "'Koncessionsrenskötseln"
(Ds Jo 1984:2), som ligger till gmnd för det remitterade lagförslaget, framgår

Prop.
1984/85:226 47

emellertid all koncessionsrensköiseln i verliliglieleii i
viss ulslräckning bedrivs i andra former än som nyss angivils vara förulsalt i
lagen. Koncessionsrenskölsel fö!'ekommer för närvarande inom nio skilda kuncessions-oinräden
med en sameby för varje omiädc. För fem av områdena iiai' ivä eller flera koncessionshavare
anlagils. Hur ledningen av renskölseln. som ju enligl lagen är förbehållen kontjcssionshavaien.
uiövas i fall då uel flnns flera koncessionshavare framgår inle, och inle
heller hur ansvarei för att koncessionsvillkoren följs i sädanl läll gestaltar
sig för koncessionshavarna, Tili upplysning i detta hänseende kan dock näiTinas
all laiilbruks-nämnden vid koncessioner, som meddelats i decembei 1982. uppsiälli
som. allmänt villkor bl.a. all koncessionshavarna har kolleklivi ansvar för vården
av skölesrenarna och alt samebyn har skyidighei alt själv tillse att övertaligt
renanlal decimeras.

De remillerade förslagen ulgår från alt
koncessionsrenskötsel i viss ulslräckning bedrivs med flera koncessionshavare
inom samma koncessionsområde och att verksamhelen skall fortsätta även i dessa
former.

Såsom framgår av del anförda står denna praxis enligl
lagrådels mening inle i överensstämmelse med lagens uppbyggnad, Lagen synes
därför böra ändras såvitt angår de grundläggande reglema för koncessionsrensköiseln
så alt dessa anpassas lill de fakiiska förhållandena. En sädan ändring lorde
emellertid förutsätta ingående överväganden bl. a. rörande koncessionshavamas
ställning inbördes och i förhållande till sköiesrenägarna saml beträffande
samebyns uppgifter, Lagrädei saknar därför möjlighet atl själv lämna förslag lill
lagtext i denna del.

Mol den nu tecknade bakgrunden kan det remillerade förslagel
lill ändring i rennäringslagen inge vissa beiänkligheler. Den ändrade lagtexten
avser emellertid i alll väsentligt förhållanden som inte har anknytning lill
frågan om del flnns en eller flera koncessionshavare inom samma område. Lagrådel
anser sig därför från principiell synpunki inle böra motsätta sig
ändringsförslaget, I 86 § andra slyckel 3 föreslås emellertid en laglexl som
uttryckligen förulsäller att det kan flnnas flera koncessionshavare inom samma
koncessionsområde; denna ändring bör inle genomföras sä länge de grundläggande förulsällningarna
för koncessionsrenskölselns bedrivande kvarslår oförändrade i lagen.

85 §

I första slyckel i dess föreslagna nya lydelse anges bl.a.
att koncession innefatlar rätt för koncessionshavaren all driva renskötseln med
"egna renar" och med "skölesrenar" som lillhör vissa
uppräknade kategorier av ägare. I motiven anges all ändringen i denna del har gjorls
för tydlighetens skull.

Av remissprolokollel - liksom av punkl 4 i de föreslagna
övergångsbestämmelserna - framgår atl renskötselberätligad som biträder koncessionshavaren
i renskötseln, av samebyn kan ges rält alt ha egna renar.

iTop. 1984,/85:226 48

Deliiamma anges enligl pi-otokoliei gälla även i frågii orn
koncessionshavarens make och hemmavarande barn, Lagrädei förulsiiiler an
renar, som sälundji formell! iigs av annan än koncessionshavaren men a\' nägon
som kan riiknas lill hans "husfolk"", i förevarande sammanhang -
liksom vid lillämpningen av 88 S försia slyckel 3 i dess föreslagna nya lydelse
- skall beiraklas sorn "egna renar", Ell slöd fören siidan lolkning
ger besiämmelsen i 13 S andra siyckei om all "renar som. lillhör rensköiande
medlems husfolk anses i denna lag lillhöra den renskötande medlemmen",

Enligi lagrådets mening skulle vidare tankegångarna bakom
de föreslagna bestäminelserna i punklema I och 2 i försia slyckel kommii iill tvdligare
Ullryck om dessii ges förslagsvis följande änd.rade lydelse;

"I, den som äger eller brukar jordbruksfaslighel.
vilken hell eller delvis är belägen inom koncessionsområdel, om han är bosall
pä fastigheten eller inom områdel,

2. den som lidigare har hall koncession inom området, om
han är bosatt där och inte har övergåll lill annal huvudsakligt
förvärvsarbete."'

86 §

Här hänvisas lill vad lagrådet anförl under rubriken
allmänna synpunkter,

Övergångsbestämmelsema

Enligl vad som anförs i motiveringen till punklerna I och
2 löper de nuvarande koncessionerna ul den 31 december 1985 och kommer beslul
om koncessioner för flden därefler atl meddelas under december månad 1985.
Avsikten är att de nya bestämmelserna skall lillämpas vid prövning av
koncessioner för tiden från och med den I januari 1986. Under fömlsätlning atl
de nya beslämmelsema har utfärdats före december 1985 behövs vid nu angivna
förhållanden endast en ikrafllrädandcregel av innehåll all lagen iräder i kraft
den I januari 1986. Lagrådet föreslår att en sådan regel tas in i stället för
de under punklerna 1 och 2 föreslagna. Del bör tilläggas att del skulle fordras
särskilda övergångsbestämmelser för december 1985 beträffande nu gällande
koncessioner om lagen i enlighet med vad som föreslås i lagrådsremissen skulle
komma att träda i kraft redan den I december 1985.

Punkterna 3 och 4 bör från lagteknisk synpunkt utformas
som undanlag från lagens bestämmelser. Med hänsyn främst härtill förordar
lagrådet all punklerna - som enligl det föregående bör ges beteckningen 2 och 3
-erhåller följande lydelse:

"2. En ägare av skötesrenar som vid lagens
ikraftträdande äger eller brukar jordbmksfastighet inom ett koncessionsområde
men som inle är bosatt på fastigheten eller inom området får ulan hinder av
bestämmelsen i 85 § försia stycket I ha skötesrenar i koncessionshavarens vård inlill
den fldpunkt som lantbmksnämnden besiämmer. Motsvarande gäller när ägare

Prop. 1984,/85:
226 49

av skölesrenar vid lagens ikraftträdande har fler
skötesrenar i koncessions-havares värd än som anges i 88 § andra slyckel.

3. Lanibruksnämnder. får
medge rensköiselberälligad. som vid lagens ikranirädandc vid sidan av iinnat huvudsaliligt
förvärvsarbete biträder koncessionshavare i renskötseln, räit att säsom medlem
i samebyn under en övergångstid ha kvar renar i byn."

Prop.
1984/85:226 50

Uidi'ag

JORDBRU KSDEPARTEiMENTET PROTOKOLL

vid i-egcringssairimauträdc 1985-05-23

.Närvarimdc: stalsminisiern Palme, ordförande, och sialsråden
1. Carlsson, Lundkvisl, Feldl, Sigurdsen, Guslafsson, Leijoti, Hjelm-Wallén, Peiei-son,
Andersson, Bodslröm. Göransson. Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg. Hellsliöm,
Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrädel Lundkvisl

Proposition om ändrin»; i rennaringslagen (1971: 437)

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till ändring i rennäringslagen (1971:437),

Föredraganden redogör för lagrådels yltrande och anför.

Lagrådet har anfört att lagens bestämmelser olvelydigt har
den innebörden att endasl en person är koncessionshavare inom samma område och
att det sålunda är denne som har ansvaret geniemot myndigheler och tredje man
för att koncessionsvillkoren följs. Lagen synes enligt lagrådets mening böra
ändras såvitt angår de grundläggande reglema för koncessionsrenskötseln så all
dessa anpassas lill de faktiska förhållandena. En sådan ändring torde enligt
lagrådet emellertid förutsätta ingående överväganden bl.a. rörande koncessionshavamas
ställning inbördes och i förhållande till sköiesrenägarna saml beiräffande
samebyns uppgifler.

Jag vill för egen del anföra följande. Bestämmelser om
koncessionsrenskötsel infördes genom lagen (1928: 309) om de svenska lapparnas
rätt till renbete i Sverige. Den lagens beslämmelser uteslöt inle möjligheten atl
meddela tillstånd till renskötsel till fler än en renskötselberättigad inom ett
och samma område och lappby. Vid den lagens ikraftträdande meddelades också
tillstånd för flera att driva renskötsel inom samma område, bl.a. i Muonio.
Detta förhållande har sedan bestått. Vid införandet av rennäringslagen
(1971:437) avsåg man inle att i delta avseende göra någon ändring i sak i
jämförelse med lidigare gällande regler. Koncessionsrenskötsel har inom vissa
områden således drivits med fler än en koncessionshavare under hela den fld
denna form av renskötsel varil lillålen. För fem av de nio koncessionsområdena flnns
f. n. två eller flera koncessionshavare.

' Beslut om lagrådsremiss fallal vid regeringssammanträde
den 11 april 1985.

Prop. 1984/85:226 51

Nägrii olägenheler med systemei med flera koncessionshavare
hai, säviii jai; har mig bckani. inie iippkommii vare sig rörande koncessionsha-varnai;
siällning inbö.rdes eller i förhållande lili ägarna iav skölesrenar, 1 fråga oni
samebyns uppciflei' vili jag peka på följande omsiändigheler. Koncessionshavureu
eller koncessionshavarna leder rensköiscln inom byii. Därmed avses den löjiande
lensköiseln. Del ankommer emellertid enligl 9 § rennäringslagen pä ;;amebyii atl
för medlemmamas biista ombe-söija renskölseln. Del åligger särskilt samebyn alt
svara för ail renskölseln drivs pii ekonomiskt bäsla säll. Del äi' moi bakgmnd
av denna beslämmelse som samebyns styrelse har ati fatta de beslul som behövs
för aii den eller de som är koncessionshavare skall kunna leda renskölseln inom
byn. Lanibruksnämnden kan enligl 88 § första stycket punkl 6 (punkl 5 i del
remitterade förslaget) ange de villkoi under vilka renskölseln fär bedrivas.

1 nu gällande koncessioner anges bl, a, all koncessionshavarna
har kollek

tivt ansvar för vården av skölesrenarna. Jag anser mot bakgrund av vad jiig

nu anfört atl ytterligare överväganden ime är eiforderliga beiräffande flera

koncessionshavares siällning inbördes och i förhållande lill sköiesren

ägarna saml beirätTande samebyns uppgifler. Enligi min mening bör det

emellertid av lagen framgå alt fler än en koncessionshavare kan få lillslånd

all driva rensköisel inom ell koncessionsområde. Jag anser därför alt

redaktionella ändiingar för atl klargöra detta bör göras i 86 § och 88 §

första stycket punklerna 3 och 4 i del remitterade förslaget.

Den rält all ha egna renar som kan ges koncessionshavares
make och hemmavarande bam saml rensköiselberälligad som bilräder koncessionshavare
i rensköisein bör komma lill klarare utiryck genom redaktionella ändringar i 85
§ första stycket och 88 S första slyckel punklen 3,

Jag bilräder lagrådets förslag lill ulformningen av 85 § försia
slyckel punklerna I och 2 samt övergångsbestämmelserna. Dessulom bör ytterligare
några redaktionella jämkningar göras i lagförslagel.

2 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemsläller jag

atl regeringen föreslår riksdagen all anla del av lagrådel
granskade lagförslagel med vidlagna ändringar.

3 Besiut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslular atl genom proposition föreslå riksdagen atl anla del förslag som
föredraganden har lagl fram.

Prop. 1984/85:226

Innehåll

Proposiiion ...................................................................... 1

Proposilionens huvudsakliga innehåll ............................. ... 1

Lagförslag.......................................................................... ... 2

Uldi-ag av prolokoll vid regeringssammariiräde den 11
april 1985 , , , 5

1
I niedning ...................................................................... ... 5

2
Allmiin molivering
......................................................... 5

2.1 Allmänna ulgångspunkler .......................................... 5

2.2 Grunder för
koncessionsprövningen ...................... ... 8

2.3 Rälien all äga skötesrenar ...................................... ... 9

2.4 Koncessionshavamas ekonomiska ställning ............ ... II

2.5 Medlemskap och rösträll i
koncessionssameby ....... ... 14

2.6 Koncessionshavamas inflylande i
samebyn ............. 16

2.7 Fömivarande koncessionshavares
ställning ............ 17

3
Upprättat
lagförslag ..................................................... ... 19

4
Specialmotivering
.......................................................... 19

'5
Hemställan...................................................................... ... 23

6 Beslut ........................................................................... 23

Bilaga I Sammanfallning av betänkandet (Ds Jo 1984:2)

Koncessionsrenskötseln ................................... 24

Bilaga 2 Uiredarens lagförslag ...................................... 25

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna och
sammanställning av remissytlrandena över beiänkandei (Ds Jo 1984: 2)

Koncessionsrensk in ................................... ... 29

Bilaga 4 Det remitterade k; ' slaget .......................... 43

Utdrag av lagrådels protokoll den 18 april 1985 ............ 46

Uidrag av protokoll vid regeringssammanlräde den 23 maj
1985 , , ,, 50

1
Anmälan av lagrådsyllrande
......................................... 50

2
Hemställan ................................................................... 51

3
Beslut .......................................................................... 51

Norstedts Trvclieri, Stocliiiolm 1985