Prop. 1984/85:31

Regeringens proposition

1984/85:31

om ändring i lagen (1982:1052) om församlingar
och kyrkliga samfälligheter, m.m.;

beslutad den 18 oktober 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BO HOLMBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås ändringar i lagen (1982:1052) om
församlingar och kyrkliga samfälligheter samt vissa följdändringar i ett par
andra lagar. Förslagen syftar till att göra det möjligt för regeringen att
delegera alla typer av beslut som har samband med samfällighetsbildning till
myndighet som regeringen bestämmer. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1
januari 1985.

1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr31

Prop.
1984/85:31

Prop.
1984/85:31

1 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga

samfälligheter

Härigenoin
föreskrivs att I kap. 4. 8 och 10 SS. 2 kap. 31 och 32 SS samt 5 kap. I S lagen
(1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfiilligheter skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
Ivdelsi

Föreslagen
lydelse

I kap.

4S

Om två
eller flera församlingar bildar ett pastorat skall de. om regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer inte besliiiar annat, utgöra en
kyrklig samfällighet som har hand om de angelägenheter som enligt lag eller
annan författning

Om två eller flera församlingar bildar ett pastorat skall
de, om regeringen inte bestämmer AV\r\M. utgöra en kyrklig sanifållighet som
har hand om de angelägenheter som enligt lag eller annan författning ankommer pa
pastoratet.

ankommer på pastoratet.

En sådan sanifållighet
lår även ha hand om andra ekonomiska lörsamlings-angeliigenlieter. om
regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer beslutar det. Ett sådant
beslut får meddelas endast om församlingarna har samtyckt tiU det eUer åtgärden
år påkallad av ett allmänt behov.

Församlingar får åven i övrigt bilda en kyrklig sanifållighet
för en eller flera ekonomiska församlingsangelägenheter, om regeringen eller mvndighet
som regeringen bestämmer beslutar det. För etl sådant beslut gäller de
förutsättningar som anges i andra stycket.

8 S

1
församlingar med över 500 röstberättigade invånare skall beslutanderätten
utövas av kyrkofullmäktige. Detta skall dock inte gälla församlingar som
ingår i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Om regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer beslutar det. skall det inte heller gälla en försaniling
som ingär i annan kyrklig samfällighet än

I församlingar med över 500 röstberättigade invånare
skall beslutanderätten utövas av kyrkofullmäktige. Detta skall dock inte
gälla församlingar som ingår i Göteborgs kyrkliga samfällighet. Om regeringen
beslutar det. skall det inte heller gälla en församling som ingår i annan kyrklig
samfällighet än som avses i 4 S första stycket.

som avses i 4 S första stycket.

Om antalet röstberättigade invånare i en församling med
kyrkofullmäktige har gått ned till 500 eller därunder, skall beslutanderätten
fortfarande utövas av kyrkofullmäktige. Fullmäktige får dock besluta att
församlingens beslutanderatt skall utövas på kyrkoståinma.

En församling med 500 röstberättigade invånare eller
därunder får uppdra beslutanderätten åt kyrkofullmäktige. Förslag om att upphäva
ett sådant beslut får inte väckas i kyrkofullmäktige förrån tre år har förttutit
sedan ledamöterna i fullmäktige började sin tjänstgöring.

Beslut om att införa eller avskaffa kyrkofullmäktige skall
tillåmpas fr,in och med året efter det år då val i hela riket av kyrkotullmåktige
förrattas nästa gång. Lånsstyrelsen och domkapitlet skall genast underrättas om
beslutet.

Prop. 1984/85:31 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 §

1 samband med beslut om att bilda I
samband med beslut om att bilda

en kyrklig samfällighet får regering- en kyrklig samfällighet
får regering

en bestämma att beslutanderätten i &r\ eller den myndighet som regering-

samfälligheten skall utövas av indel- en bestämmer förordna att beslutan-

ningsdelegerade till dess indelnings- deråtten i samfälligheten skall ut-

ändringen träder i kraft. Om sådana övas av indelningsdelegerade till

delegerade finns bestämmelser i la- dess indelningsändringen träder i

gen (1972:229) om kyrkliga indel- kraft. Om sådana delegerade finns

ningsdelegerade. bestämmelser i lagen (1972:229) om

kyrkliga indelningsdelegerade.

2 kap.

31 S

Om beslutanderätten i en kyrklig Om beslutanderätten i en kyrklig

samfällighet skall utövas av kyrko- samfällighet skall
utövas av kyrko

fullmäktige, bestämmer regeringen fullmäktige,/fliMM//er regeringen e/-

antalet ledamöter i fullmäktige. ler den myndighet som regeringen

bestämmer antalet ledamöter i fullmäktige. Om kyrklig samfällighets
indelning i valkretsar och om fastställandet av det antal ledamöter i
fullmäktige som skall utses i varje församling finns bestämmelser i lagen
(1972:704) om kyrkofullmäktigval.

32 §

För ledamöterna i samfällighets kyrkofullmäktige skall
utses suppleanter. Fullmäktige bestämmer det antal suppleanter som skall ligga
till grund för tillämpningen av bestämmelserna i 43 § lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval
om utseende av suppleanter. Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst
hälften, av det antal platser som varje parti får i samfälligheten eller, om
regeringen enligt 4 § andra stycket lagen om kyrkofullmäktigval har beslutat
att valbarheten skall vara inskränkt till valkrets, i varje valkrets. Om det
därvid uppkommer ett brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal.
Länsstyrelsen skall genast underrättas om fullmäktiges beslut.

När kyrkofullmäktige skall utses När kyrkofullmäktige skall utses

första gången, fattas beslut enligt första gången, fattas
beslut enligt

första stycket av regeringen, om re- första stycket av regeringen eller den

gen>j,j('n inte med stöd av 1 kap. 10 S myndighet som regeringen besiäm-

har bestämt att beslutanderätten i mer. om inte beslutanderätten i sam-

samfälligheten skall utövas av indel- fälligheten med stöd a\ förordnande

ningsdelegerade. enligl 1 kap. 10 § skall utövas
av

indelningsdelegerade.

5 kap. 1 S Kyrkorådet är församlingens styrelse.

Två eller flera församlingar får ha ett gemensamt kyrkoråd
eller, om de särskilda kyrkoråden behålls, utse ett gemensamt kyrkoråd för en
eller flera angelägenheter. Även om församlingarna ingår i eller utgör en
kyrklig samfällighet. får de utse ett gemensamt kyrkoråd för angelägenheter som
handhas av församlingarna.

Ingår en församling i en kyrklig Ingår en församling i en kyrklig

Nuvarande
lydelse

samfällighet för alla ekonomiska församlingsangelägenheter,
får regeringen besluta att kyrkoråd inle skall finnas i församlingen, om
församlingen begär det.

Föreslagen
lydelse

samfällighet för alla ekonomiska församlingsangelägenheter,
får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer besluta att kyrkoråd
inte skall finnas i församlingen, om församlingen begär det.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Prop.
1984/85:31 5

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval

Härigenom föreskrivs att 4 och 4 a §§ lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4f Vid
val av fullmäktige i församling skall varje församling utgöra en valkrets.

Vid val av fullmäktige i kyrklig Vid val av fullmäktige i
kyrklig

samfällighet skall varje i samfällig- samfällighet skall varje i samfällig

heten ingående församling eller så- heten ingående församling eller så

dan grupp av församlingar som har dan grupp av församlingar som har

bestämts enligt 4 a § tredje stycket bestämts enligt 4 a § tredje stycket

utgöra en valkrets. Regeringen får utgöra en valkrets. Regeringen eller

förordna att valbarheten skall vara den myndighet som regeringen be-

inskränkt till valkretsen. stämmer får förordna att valbarhe-

ten skall vara inskränkt till valkretsen.

4a§

1 varje församling i en kyrklig samfällighet skall väljas
en ledamot i samfällighetens fullmäktige. Av det återstående antalet ledamöter
skall i varje församling väljas en ledamot för varje gång som antalet
röstberättigade i församlingen är jämnt delbart med det tal som erhålls, när
antalet röstberättigade i samfälligheten delas med det återstående antalet
ledamöter i samfällighetens fullmäktige. Om det antal ledamöter som skall utses
enligt dessa regler inte uppgår till det antal som har bestämts för samfälligheten,
skall för att detta antal skall kunna uppnås de församlingar i vilka antalet
röstberättigade mest överskjuter de tal som är bestämmande för fullmäktiges
antal inom församlingarna vara berättigade att var för sig i ordning efter
överskottens storlek välja ytterligare en ledamot. Ar överskottstalen lika för
två eller flera församlingar, avgörs företrädet genom lottning.

Länsstyrelsen skall före maj månads utgång det år då val i
hela riket av kyrkofullmäktige skall äga rum fastställa det antal ledamöter i
fullmäktige som varje församling skall utse enligt första stycket.
Länsstyrelsens beslut får överklagas hos valprövningsnämnden genom besvär. Valprövningsnämn-dens
beslut får inte överklagas.

Regeringen får besluta att alla Regeringen eller den myndighet

eller vissa församlingar i samfällig- som regeringen
bestämmer får beslu-

heten skall föras samman fill en eller ta att alla eller vissa församlingar i

flera grupper vid tillämpningen av samfälligheten skall föras samman

första och andra styckena. Om så har till en eller flera grupper vid tillämp-

skett, skall det som sågs i första och ningen av första och andra styckena,

andra styckena om församling i stal- Om så har skett, skall det som sägs i

let avse gruppen. första och andra styckena om för-

samling i stället avse gruppen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Lagen omtryckt 1982:147. ■ Senaste lydelse
1982:1053. ' Senaste lydelse 1982:1053.

Prop.
1984/85:31 6

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade

Härigenom
föreskrivs att I S lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade skall ha nctlan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

1 §'

Föreskriver regeringen enligt 3 kap. 12 S lagen (1979:411)
om ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar
att beslutanderätten i en församling skall utövas av indelningsdelegerade
eller enligt 1 kap. 10 § lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter
att beslutanderätten i en kyrklig samfällighet skall utövas av sådana
delegerade, skall delegerade och suppleanter utses från varje församling vars
område helt eller delvis skall ingå i församlingen enligt den nya indelningen
eller som skall ingå i den kyrkliga samfälligheten.

Föreslagen
lydelse

Föreskrivs del enligt 3 kap. 12 S lagen (1979:411) om
ändring i rikets indelning i kommuner, landstingskommuner och församlingar att
beslutanderätten i en församling skall utövas av indelningsdelegerade eller
enligt 1 kap. 10 § lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter
att beslutanderätten i en kyrklig samfällighet skall utövas av sådana
delegerade, skall delegerade och suppleanter utses från varje församling vars
område helt eller delvis skall ingå i församlingen enligt den nya indelningen
eller som skall ingå i den kyrkliga samfälligheten.

Om
delegerade skall utses från mer än en församling, fastställer regeringen
antalet delegerade och suppleanter från varje församling. Är församlingarna
ense om antalet, skall detta fastställas i enlighet härmed.

Om delegerade skall utses från mer än en församling,
fastställer regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer antalet
delegerade och suppleanter från varje församling. Är församlingarna ense om
antalet, skall detta fastställas i enlighet härmed. Om delegerade skall utses
från endast en församling, beslutar kyrkofullmäktige eller kyrkostämman i
denna församling om antalet delegerade och suppleanter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Senaste lydelse 1982:1057.

Prop. 1984/85:31

Utdrag

CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssainmantriide 1984-10-18

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I.
Carlsson. Feldt. Sigurdsen,
Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson, Andersson. Boström, Bodström,
Göransson, Gradin. Dahl, R. Carlsson. Holmberg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om ä ndring i lagen (1982:1052) om f ö rsamlingar och kyrkliga samf ä lligheter, m. m.

1 Inledning

En ny lag (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter
(LFKS, ändrad senast 1984:508) trådde i kraft den I juli 1983. Den ersatte 1961
års lag om församlingsstyrelse. Liksom enligt den gamla lagen kan församlingar
bilda kyrkliga samfälligheter. På ett par punkter innehåller emellertid LFKS
nyheter i fråga om samfällighetsbildning. En kyrklig samfällighet får bildas
endast om församlingarna har samtyckt till det eller om åtgärden är påkallad av
ett allmänt behov. Det ställs inte längre upp något krav om att det allmänna
behovet skall vara betydande. Det är liksom tidigare regeringen som beslutar om
samfållighetsbildning. 1 den nya lagen har emellertid också öppnats en
möjlighet för regeringen att delegera sin beslutsbefogenhet till myndighet som
regeringen bestämmer.

I samband med beslut om samfällighetsbildning behövs det i
vissa fall särskilda föreskrifter om de beslutande eller verkställande organen
i samfälligheten eller de församlingar som ingår i den. Det ankommer enligt
bestämmelser i LFKS, som jag återkommer till, på regeringen att meddela sådana
kompletterande föreskrifter. I detta hånseende öppnar den nya lagen inte någon
möjlighet för regeringen att överlåta beslutanderätten till någon annan
myndighet.

I en inom civildepartementet upprättad promemoria föreslås
vissa lagändringar för att möjliggöra en meningsfull delegering av beslut om samfällighetsbildning
så att samtliga beslut som behövs i samband med samfällighets-bildningen kan
fattas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Prop.
1984/85:31 8

Promemorian har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av
kammarkollegiet, domkapitlen i Uppsala, Skara och Lund samt Svenska kyrkans församlings-
och pastoratsförbund.

2 Gällande ordning

De grundläggande bestämmelserna om bildande av kyrkliga samfälligheter
finns i 1 kap. 4 § LFKS. För Stockholms och Göteborgs kyrkliga samfälligheter
gäller särskilda bestämmelser. Dessa finns i 1 kap. 5 S resp. 1 kap. 6 § LFKS.

1 den grundläggande paragrafen om samfällighetsbildning, 1
kap. 4 §, föreskrivs att om två eller flera församlingar bildar ett pastorat
skall de - om regeringen inte bestämmer annat - utgöra en kyrklig samfällighet
som har hand om de angelägenheter som enligt lag eller annan författning
ankommer på pastoratet, de s. k. pastoratsangelägenheterna. En sådan pasloratssamfäl-lighet
brukar kallas en obligatorisk kyrklig samfällighet. Enligl paragrafens andra
stycke får en pastoratssamfällighet även ha hand om andra ekonomiska
församlingsangelägenheter, om det beslutas av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer. Ett sådant beslut får meddelas endast om församlingarna
har samtyckt till del eller åtgärden är påkallad av ett allmänt behov. Allt
efter omfattningen av de angelägenheter som förs över på en sådan samfällighet
blir den en partiell eller en total ekonomisk samfällighet.

Enligt 1 kap. 4 § tredje stycket LFKS kan regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer besluta att församlingar även i övrigt får
bilda en kyrklig samfällighet för en eller flera ekonomiska
församlingsangelägenheter, om församlingarna har samtyckt till det eller åtgärden
år påkallad av ett allmänt behov. En sådan samfällighet kan bestå t. ex. av etl
par församlingar, som tillsammans med andra bildar ett pastorat, men som vill
sinsemellan dela kostnaderna för vissa eller alla övriga
församlingsangelägenheter av ekonomisk natur. Eftersom
pastoratsangelägenheterna i detta fall åvilar den mer omfattande pastoratssamfällighelen
blir den särskilda samfälligheten i ett sådant fall endast partiell.

Det förekommer också att samtliga församlingar i två eller
flera pastorat tillsammans bildar en kyrklig samfällighet för några eller alla
ekonomiska församlingsangelägenheter. I det senare fallet blir en sådan samfällighet
total. De däri ingående pastoraten upphör då att fungera som egna samfälligheter
för pastoratsangelägenheterna. Sådana samfällighetsbild-ningar förekommer i
flera av våra större städer.

Enligt 1 kap. 8 § första stycke LFKS kan regeringen
besluta att en församling som ingår i en annan samfällighet än ett pastoral
befrias från skyldigheten alt ha kyrkofullmäktige. Ett sådant beslut torde
kunna meddelas endast beträffande en församling som ingår i en total ekonomisk
samfällighet, eftersom avsikten med bestämmelsen är att man skall kunna undvika
dubbla kyrkofullmäktigval.

Prop.
1984/85:31 9

1 1 kap. 10 S LFKS föreskrivs att regeringen kan besluta
om att indelningsdelegerade skall finnas för en blivande samfällighet.
Beträffande totala samfälligheter skall regeringen enligl 2 kap. 31 S LFKS bestämma
antalet ledamöter i kyrkofullmäktige saml - om indelningsdelegerade inte skall
finnas - också enligl 2 kap. 32 § antalet suppleanter för fullmäktige första
gången sädana skall utses. Regeringen får också enligl 5 kap. 1 § LFKS på
begäran av en församling som ingår i en total ekonomisk sanifållighet besluta
all kyrkoråd inte skall finnas i församlingen.

Enligt
lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval (omtryckt 1982:147, ändrad senast
1982:1053) utgör vid val av fullmäktige i en kyrklig samfällighet varje
församling - eller en på sårskilt sålt efter beslut av regeringen bildad grupp
av församlingar - en valkrets. Regeringen får enligt 4 § nämnda lag förordna
att valbarheten skall vara inskränkt till valkretsen.

1 1 § första stycket lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade
(ändrad senast 1982:1057) hänvisas till att regeringen enligl 1 kap. 10 § LFKS
kan föreskriva alt beslutanderålten i en kyrklig samfällighet skall utövas av indelningsdelegerade.
Om delegerade skall utses från mer än en församling, fastställer regeringen enligl
paragrafens andra stycke antalet delegerade och suppleanter från varje
församling.

3 Allmän motivering

Mitt förslag: Möjligheterna till delegering av ärenden om samfällighetsbildning
vidgas genom ändring i bl. a. lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter
så att samtliga beslut som behövs i samband med samfällighetsbildningen får
fattas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt
förslag.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av samtliga
remissinstanser. Kammarkollegiet framför vissa synpunkter när del gäller den laglekniska
utformningen. Jag återkommer härtill i specialmotiveringen. Domkapitlet i Skara
anser all regeringen inle bör utnyttja den föreslagna delegeringsrätten, förrän
en fast praxis har utbildat sig i regeringen vid avgöranden av ärenden om samfällighetsbildning
när en församling motsätter sig samfällighetsbildningen. Domkapitlet
efterlyser också en tydligare och differentierad men hanterlig terminologi i
fråga om beteckningarna på olika samfålligheistyper, partiella och totala.

Skälen för mitt förslag: En nyhet i LFKS är, som jag
tidigare har nämnt, alt det har öppnats en möjlighet för regeringen att till
myndighet som regeringen bestämmer delegera rätten att besluta om bildande av
kyrkliga samfälligheter. Tidigare fick sådana beslut fallas endast av
regeringen. I samband med beslut om samfällighetsbildning behövs det i vissa
fall särskilda komplette-

Prop.
1984/85:31 10

rande föreskrifter om de beslutande eller verkställande
organen i samlällig-helen eller däri ingående församlingar. Sådana
kompletterande föreskriftei" ankommer det på regeringen att meddela. I
delta hänseende öppnades det alltså inte genom LFKS någon möjlighet för
regeringen att delegera sin beslulanderåtl.

Den ordning som sålunda gäller innebär att man inte vinner
särskilt mycket pä all till en underlydande myndighet delegera beslut om
bildande av totala kyrkliga samfälligheter, eftersom det i de flesta fallen ändå
blir nödvändigt för regeringen all besluta om vissa detaljer i samband med samfällighetsbildningen.
För dagen skulle del sålunda bara vara meningsfullt att delegera beslut om
bildande av partiella samfälligheter. Att regeringens delegerings-rått blev så
begränsad vid den nya lagens tillkomst torde inte ha varit avsikten.

1982 års kyrkokommitté har fåll i uppdrag all göra en
översyn av kyrkans struktur på lokalplanet. En av uppgifterna år att försöka
finna lämpliga former för att bilda ekonomiskt och befolkningsmässigt
bärkraftiga enheter, som kan utgöra underlag för en differentierad och
målinriktad verksamhet pä lokalplanet. Kommittén har lagt fram ett diskussionsbetänkande
(SOU 1983:55) Församlingen i framtiden. 1 betänkandet diskuteras olika tänkbara
modeller för en bredare samverkan på lokalplanet. 1 dessa modeller prövas
skilda varianter av samfällighetsbildningar.

Ett förslag från 1982 års kyrkokommitté kan alltså i
framtiden komma att leda till en omprövning av nuvarande möjligheter till samfällighetsbildningar.
En omfattande samfållighetsreform kan emellertid knappast genomföras förrän
tidigast i slutet av 1980-talet. En ändring av de nuvarande bestämmelserna för
att åstadkomma en ändamålsenlig delegeringsordning bör enligl min mening inte
uppskjutas i avvaktan på kyrkokommitténs slutliga förslag.

Som redan har framskymtat anser jag att den nuvarande delegeringsrätten
inte har fått en ändamålsenlig utformning. Den har blivit alltför kringskuren.
En ändrad delegeringsordning är därför enligt min mening motiverad. Jag
förordar att förslaget enligt promemorian genomförs. För att möjliggöra en
meningsfull delegering av beslut om samfällighetsbildning föreslår jag alltså
att LFKS ändras sä att samtliga beslut som behövs i samband med samfällighetsbildningar
får fattas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. En
vidgad delegeringsrätt kräver ändringar också i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval
och lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade.

Jag behandlar lagändringarna i specialmotiveringen.
Ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1985.

Ytterligare kommentarer till förslaget: Min avsikt är att
senare för regeringen anmäla ett förslag till förordning som reglerar
omfattningen av delegeringen och till vilka myndigheter den bör ske. Enligt min
mening bör målet vara att i så stor utsträckning som möjligt från regeringen
till underlydande myndighe-

Prop. 1984/85:31 11

ter flytta ner beslutanderätten i ärenden om samfällighetsbildningar.
Samtidigt måste man emellertid beakta att dessa ärenden inte utgör någon
enhetlig ärendegrupp. På vilken nivå ärendena bör prövas måste därför avgöras
med hänsyn till ärendenas natur. I ärenden av enkel karaktär bör beslutanderätten
flyttas ner så att man skapar utrymme för en besvärsprövning under
regeringsnivån.

Ärenden som gäller att tillåta att en pastoratssamfällighet
övertar en eller flera ekonomiska församlingsangelägenheter från församlingarna
i pastoratet eller att två eller flera församlingar inom ett pastorat bildar
en partiell samfällighet bör enligt min mening kunna prövas på regional nivå.
Jag anser att det år lämpligt att denna prövning ankommer på domkapitlen. En
förutsättning för att domkapitlen skall fä besluta i denna grupp av samfällig-hetsbildningsärenden
är enligt min mening att samtliga berörda församlingar har samtyckt till
åtgärden.

Övriga ärenden om samfällighetsbildningar anser jag bör
prövas på central nivå. Det gäller alltså ärenden i vilka någon församling
motsätter sig samfällighetsbildning och samfällighetsbildningsårenden som rör
församlingar från flera pastoral. I dag gäller den ordningen att
kammarkollegiet på begäran av regeringen yttrar sig i samfällighetsbildningsärenden
som inte är av rutinkaraktär. Med hånsyn härtill och till kammarkollegiets
ställning som central förvaltningsmyndighet i frågor som har nära anknytning
till ärenden om samfällighetsbildningar anser jag att beslutanderätten bör
tillkomma kollegiet. Kollegiets beslut bör kunna överklagas till regeringen.
Det kan vidare övervägas att skapa en ordning som innebär en skyldighet för
kollegiet att överlämna sårskilt viktiga ärenden till regeringens prövning.

Jag har redan i detta sammanhang velat ange hur regeringen
i stort bör utnyttja den av mig föreslagna delegeringsrätten. Domkapitlet i
Skara har ställt sig tveksam till en delegerad beslutanderätt i samfällighetsbildningsärenden
där en församling motsätter sig åtgärden. Med den av mig skisserade
inriktningen av ett framtida delegeringssystem anser jag att det inte ligger
någon fara i att genomföra delegeringen. Jag vill vidare erinra om att
departementschefen i propositionen om en ny lag om församlingar och kyrkliga samfälligheter
m. m. (prop. 1982/83:19, s. 75) uttalade att samfällighetsbildning mot en
församlings vilja även i framtiden torde komma att ske endast undantagsvis.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
civildepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter.

2.
lag om ändring
i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval.

Prop.
1984/85:31 12

3. lag om ändring i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade.

Förslaget under 2 har upprättats i samråd med chefen för
justitiedepartementet.

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1982:1052) om
församlingar och kyrkliga samfälligheter

/ kap. 4§

Paragrafen innehåller regler om bildande av kyrkliga samfälligheter.
Enligt första stycket skall ett flerförsamlingspastorat utgöra en kyrklig samfällighet,
en s. k. obligatorisk pastoratssamfällighet, som har hand om de angelägenheter
som enligt lag eller annan författning ankommer på pastoratet, om regeringen
inte bestämmer annat.

I andra stycket anges förutsättningarna för att utvidga en
pastoratssamfäl-lighets befogenheter. De återstående möjligheterna att bilda
kyrkliga samfälligheter beskrivs i tredje stycket, dvs. bildandet av partiella
och totala kyrkliga samfälligheter. Med stöd av tredje stycket kan samfälligheter
bildas mellan några eller alla församlingar i ett flerförsamlingspastorat eller
mellan församlingar från flera pastorat. En samfällighetsbildning är också
möjlig mellan två eller flera pastoratssamfälligheter. Enligt andra och tredje
styckena får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer besluta om samfällighetsbildning.

Enligt reglerna för samfällighetsbildning kan en pastoratssamfällighet
ingå i en partiell eller total ekonomisk samfällighet som också handhar
pastoratsangelägenheterna. Kammarkollegiet framhåller i sitt remissyttrande
att beslutsmyndigheten i samband med sådan samfällighetsbildning måste kunna
föreskriva att en pastoratssamfällighet i denna situation förlorar sin karaktär
av legal, partiell samfällighet. Om rätten att fatta beslut om bildande av en
kyrklig samfällighet delegeras, bör enligt kollegiet även uppgiften att besluta
om undantag enligt paragrafens första stycke omfattas av delegeringen. I
enlighet med detta påpekande införs en delegeringsrätt också i paragrafens
första stycke. Det sker genom att ordet "regeringen" byts ut mot
uttrycket "regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer".
Denna ändring tillsammans med övriga föreslagna ändringar möjliggör därmed ett
heltäckande delegeringssystem.

Domkapitlet i Skara har i sitt remissyttrande tagit upp en
terminologisk fråga om beteckningarna på olika samfällighetstyper, partiella
och totala. Dessa beteckningar har använts sedan länge. De utgör inte några
lagtekniska begrepp. Jag finner inte anledning att i detta sammanhang vidta
några särskilda åtgärder i frågan.

Prop. 1984/85:31 13

; kap. 8§

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att
beslutanderätten i församlingar och kyrkliga samfälligheter skall utövas av
kyrkofullmäktige. 1 paragrafens första stycke föreskrivs f.n. att regeringen
får besluta att en församling inte behöver ha kyrkofullmäktige, om församlingen
ingår i någon annan kyrklig samfällighet än en obligatorisk pastoratssamfällighet.
Detta undantag från kravet på kyrkofullmäktige är tillämpligt i fråga om församlingar
som ingår i totala ekonomiska samfälligheter.

För att
tillskapa ett ändamålsenligt delegeringssystem enligt vad jag har anfört i den
allmänna motiveringen byts nu ordet "regeringen" ut mot uttrycket
"regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer". Ändringen
innebår att den myndighet till vilken rätten att fatta beslut om bildande av
kyrkliga samfälligheter kan komma att delegeras också kan få besluta om
undantag från kravet att beslutanderätten skall utövas av kyrkofullmäktige.
Reglerna om kyrkostämma blir i så fall tillämpliga.

/ kap. 10 §

Enligt denna paragraf får regeringen i samband med beslut
om att bilda en kyrklig samfällighet bestämma att beslutanderätten i samfälligheten
skall utövas av indelningsdelegerade till dess indelningsändringen tråder i
kraft. Ordet "regeringen" byts också i denna paragraf ut mot
uttrycket "regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer".
Ändringen möjliggör en meningsfull framtida delegering av ärenden om samfällighetsbildning.

1 paragrafen erinras också om att det finns särskilda
bestämmelser om indelningsdelegerade i lagen (1972:229) om kyrkliga indelningsdelegerade
(ändrad senast 1982:1057). Kammarkollegiet framhåller i sitt remissyttrande att
nämnda lag i 1 § innehåller bestämmelser för bl. a. det fall att regeringen
enligt I kap. 10 § LFKS har föreskrivit att beslutanderätten i en kyrklig samfällighet
skall utövas av kyrkliga indelningsdelegerade. Kollegiet föreslår därför att
också I § lagen om kyrkliga indelningsdelegerade får en lydelse som ansluter
till övriga föreslagna ändringar. 1 likhet med kammarkollegiet anser jag att en
redaktionell justering bör göras också i lagen om kyrkliga indelningsdelegerade.
Jag återkommer härtill (5.3).

2 kap. 31 §

I paragrafens första stycke föreskrivs f.n. att regeringen
bestämmer antalet kyrkofullmäktige, om beslutanderätten i en kyrklig samfällighet
skall utövas av kyrkofullmäktige. Enligt 1 kap. 9 S är det fallet i fråga om
totala ekonomiska kyrkliga samfälligheter.

Även i denna paragraf införs en delegeringsrätt enligt
mitt förslag. 1 paragrafens första stycke ersatts därför ordet
""regeringen" med uttrycket "regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer".

Prop.
1984/85:31 14

2 kap. 32 §

1 paragrafen regleras suppleantsystemet i kyrkliga samfälligheter.
När kyrkofullmäktige i en samfällighet skall utses första gången, är det enligt
paragrafens andra stycke regeringen som beslutar om antalet suppleanter. Detta
gäller inte om regeringen med stöd av I kap. 10 S har bestämt att
beslutanderätten i samfälligheten skall utövas av indelningsdelegerade. I
dylikt fall är det dessa som har att besluta om suppleanter.

1 enlighet med vad jag har förordat i den allmänna
motiveringen utvidgas också i denna paragraf kretsen av beslutsfattare till
"regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer"'. Enligt
den av mig föreslagna ändringen i I kap. 10 § får inte bara regeringen utan
även den myndighet som regeringen bestämmer förordna att beslutanderätten i en
nybildad samfällighet skall utövas av indelningsdelegerade. Detta motiverar
även en redaktionell justering av paragrafens lydelse.

5 kap. 1 §

Enligt paragrafens tredje stycke får f. n. regeringen på
begäran av en församling som ingär i en total ekonomisk samfällighet besluta
att kyrkoråd inte skall finnas i församlingen. Kretsen av beslutsfattare vidgas
utöver regeringen till att också omfatta den myndighet som regeringen bestämmer
genom att uttrycket "regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer" införs i tredje stycket.

5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval

4§

Enligt 4S andra stycket skall vid val av kyrkofullmäktige
i en kyrklig samfällighet varje i samfälligheten ingående församling eller
efter regeringens beslut en eller flera grupper av församlingar utgöra en
valkrets. Enligt den nuvarande lydelsen får vidare regeringen förordna att
valbarheten skall vara inskränkt till valkretsen.

Den lämpligaste ordningen är att man redan i samband med samfällighetsbildningen
tar ställning till frågan om valbarheten skall vara inskränkt till valkretsen.
Regeringen har vid sin prövning oftast följt församlingarnas önskemål i frågan.
1 överensstämmelse med mitt förslag till en ändamålsenlig delegeringsordning
vidgas därför kretsen av beslutsfattare genom att ordet "regeringen"
ersätts med uttrycket "regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer".

Prop.
1984/85:31 15

4 a §

Enligt paragrafens tredje stycke får regeringen besluta
att alla eller vissa församlingar i en kyrklig samfällighet skall föras samman till
en eller flera grupper vid val av kyrkofullmäktige i en kyrklig samfällighet.

Kammarkollegiet anför i sitt remissyttrande att också
denna beslutanderätt bör kunna delegeras. Att sådana beslut kan fattas även
utan samband med det grundläggande beslutet om samfällighetsbildning bör enligt
kollegiets mening inte hindra en delegering. Jag delar kammarkollegiets
uppfattning att det också i denna paragraf bör öppnas en möjlighet till delegering
av sådana beslut som avses i paragrafen i samband med beslut om samfällighetsbildning,
I paragrafens tredje stycke ersätts således ordet "regeringen""
med uttrycket "'regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer"'.

5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1972:229) om
kyrkliga indelningsdelegerade

/,s-

Som jag har redovisat i specialmotiveringen till 1 kap. 10
§ LFKS finns det anledning att göra en redaktionell anpassning även i I S lagen
om kyrkliga indelningsdelegerade. I denna paragraf finns nämligen en hänvisning
till I kap. 10S LFKS. Hänvisningen är så utformad att den uttryckligen anger
regeringen som beslutsfattare. Eftersom kretsen av beslutsfattare i 1 kap. 10 S
LFKS nu föreslås vidgad till att omfatta också den myndighet som regeringen
bestämmer, måste 1 S lagen om kyrkliga indelningsdelegerade anpassas till den
föreslagna ändringen. 1 första stycket görs därför en redaktionell justering.

Enligt paragrafens andra stycke fastställer regeringen
antalet delegerade och suppleanter från varje församling, om delegerade skall
utses från mer än en församling. Även här bör en möjlighet till delegering
öppnas. 1 andra stycket införs i stället för ordet "regeringen"
uttrycket "regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer".

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta
förslagen.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har last fram.

minab/goimb
Stockholm 1984 79055