med förslag till lag om internationell järnvägstrafik m.m.
1984-10-18 · 477 sidor, varav 285 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,9 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: 285 av 477 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1984/85:33, med förslag till lag om internationell järnvägstrafik m.m.
Dokumentets text
Prop.
1984/85:33
Regeringens proposition
1984/85:33
med
förslag till lag om internationeU järnvägstrafik m. m.;
beslutad
den 18 oktober 1984.
Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
STEN
WICKBOM
Propositionens
huvudsakliga innehåll
Internationell
järnvägsbefordran regleras i tre internationella överenskommelser, 1970 års
fördrag om godsbefordran med järnväg (CIM), 1970 års fördrag om befordran med
järnväg av resande och resgods (CIV) samt 1966 års konvention om järnvägs
ansvarighet i fall resande dödas eller skadas (den s. k. tilläggskonventionen
till CIV). Ett trettiotal stater, däribland Sverige, har tiUträtt samtliga
dessa fördrag. CIV och CIM har införlivats med svensk rätt genom lagen
(1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa
internationella järnvägsfördrag m.m. och kungörelsen (1974:748) om
internationell järnvägstransport. TiUäggskonventionens regler har till sina
huvuddelar införlivats genom lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet vid
befordran av resande. Regleringen i 1976 års lag har förts över tUl det
förslag till en ny järnvägstrafiklag som f. n. behandlas av riksdagen (prop.
1983/84: i 17).
År
1980 slöts ett nytt fördrag om internationell järnvägstrafik (Conven-tion
relative aux transports intemationaux ferroviaires, COTIF). Genom detta fördrag
bildas en ny organisation, Mellanstatliga organisationen för internationell
järnvägstrafik (FOrganisation intergouvemementale pour les transports
intemationaux ferroviaires, OTIF), med säte i Bern. COTIF träder i kraft den 1
maj 1985. Det nya fördraget skall ersätta de tre nyssnämnda fördragen.
TiU COTIF hör ett protokoll om privilegier och immunitet för OTIF samt
två bilagor, bihang A med enhetliga rättsregler för avtal om internationell
jämvägsbefordran av resande och resgods (CIV) och bihang B med enhetliga
rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM). TiU
CIM hör fyra underbilagor med reglementen om internationell 1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
33
Prop. 1984/85:33 2
järnvägsbefordran
av farligt gods (RID), av privatvagnar (RIP), av containrar (RICo) och av
expressgods (RIEx).
I
propositionen föreslås att Sverige skall tillträda 1980 års fördrag. Vidare
läggs fram förslag till en ny lag om internationell järnvägstrafik. Genom denna
lag införlivas de delar av COTIF som innehåller materieUa bestämmelser med
svensk rätt. Detta sker genom föreskrifter om att bihang A och bihang B skall
tiUämpas som svensk lag. Undantag görs för reglementet om internationell
jämvägsbefordran av farligt gods (RID). Avsikten är att RID skall införlivas
med svensk rätt genom förordning. Den föreslagna lagen innehåller dessutom
regler om verkställighet av utländska domar.
Ändringar
i det nya fördraget kan i vissa hänseenden beslutas av två särskilda utskott
inom OTIF, revisionsutskottet och fackutskottet för befordran av farligt gods.
Ändringar som har beslutats av något av dessa utskott blir bindande för alla
stater som är medlemmar i OTIF, om inte minst en tredjedel av dessa stater inom
viss tid har anmält till organisationens sekretariat (centralbyrån) att de
inte godtar ändringen. I propositionen behandlas de konstitutioneUa problem
som uppstår till följd av detta ändringsförfarande.
Den
föreslagna nya lagen ersätter 1974 års lag och 1974 års kungörelse.
I
anslutning till förslaget till lag om internationell jämvägstrafik föreslås
vissa ändringar i bl. a. den jämvägstrafiklag som f. n. behandlas av riksdagen.
Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den I maj 1985.
De
flesta lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet.
Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 150),
lagrådets yttrande (s. 268) och föredragande statsrådets ställningstagande
till lagrådets synpunkter samt skälen för de lagförslag som inte har granskats
av lagrådet (s. 278).
Den
som vUI ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre
delarna.
Prop.
1984/85:33 3
1
Förslag till
Lag
om internationell järnvägstrafik
Härigenom
föreskrivs följande.
1
§ Denna lag tillämpas på sådan
internationell järnvägsbefordran som avses i det i bilagan intagna fördraget
den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF).
2
§ I fråga om sådan
internationell järnvägsbefordran av resande som avses i bihang A tUl fördraget
gäller bihanget i dess franska lydelse som svensk lag. Beträffande
ansvarigheten för skada vid befordran av resande gäller dock 1 och 2 kap.
jämvägstrafiklagen (1984:000) i stället för motsvarande bestämmelser i bihang
A.
3
§ I fråga om sådan
internationell järnvägsbefordran av gods som avses i bihang B till fördraget
gäller bihanget, med undantag av bestämmelserna i bilaga I (RID), i dess
franska lydelse som svensk lag.
4
§ En utländsk dom som gmndas på
fördraget får verkställas i Sverige, om domen
1.
har meddelats av en domstol som
är behörig enligt fördraget,
2.
har vunnit laga kraft,
3.
får verkställas enligt reglerna
i det land där den har meddelats och
4.
har förklarats verkställbar
efter ansökan enligt 5 §.
En
föriikning i tvist angående en befordran som omfattas av fördraget Ukställs med
en sådan dom som avses i första stycket, om förlikningen har träffats inför en
domstol som är behörig enligt fördraget. Detsamma gäller en skiljedom som har
meddelats enligt fördraget och som gäller ett trafik-företag eUer en trafikant.
Första
och andra styckena gäller inte i fråga om ett åläggande för käranden att,
förutom rättegångskostnader, betala skadestånd på grund av att hans talan har ogillats.
5 §
Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.
Vid ansökningen skaU fogas
1.
exekutionstiteln i original
eller i avskrift som har bestyrkts av en behörig myndighet,
2.
förklaring av en behörig
myndighet i den stat där exekutionstiteln har upprättats att den avser tvist
angående befordran som omfattas av fördraget och att den får verkstäUas i den
nämnda staten samt, i fråga om domstols dom, att den har vunnit laga kraft.
Hovrätten
får förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som behövs för
hovrättens prövning av saken. Om det finns anledning till det, får hovrätten
kräva att de handlingar som har fogats till ansökningen skall förses med bevis
om utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utställt av en svensk beskickning
eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där
exekutionstiteln har upprättats.
Om
en handling i ärendet inte är avfattad på svenska, danska eller norska, skall
handlingen åtföljas av en bestyrkt översättning till svenska. Hovrätten får
medge undantag från kravet på översättning.
Prop. 1984/85:33 4
6 §
En ansökan om verkställighet får inte bifallas utan att motparten har
beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen.
Om
ansökningen bifalls, får verkställighet äga rum som för en svensk domstols
lagakraftägande dom, om inte högsta domstolen förordnar annat efter besvär över
hovrättens beslut.
Den
sak som har avgjorts genom en sådan dom som avses i 4 § första stycket 1 eller
genom en sådan förlikning eller skiljedom som avses i 4 § andra stycket får
inte prövas på nytt.
7
§ Om ett sådant
skiljeförfarande som avses i fördraget inleds, avbryts preskription med den
verkan som anges i 7 § preskriptionslagen (1981:130).
8
§ Om ett utländskt
trafikföretag har en fordran mot ett trafikföretag i Sverige på gmnd av en
befordran som omfattas av fördraget, får fordringen beläggas med kvarstad eller
utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat till vilken
det utländska företaget hör.
9
§ Om en utländsk järnväg äger
mllande materiel som finns i Sverige, får materielen beläggas med kvarstad
eller utmätas endast på gmnd av ett avgörande av en domstol i den stat till
vilken den utländska järnvägen hör. Detsamma gäller i fråga om andra föremål
som tillhör en utländsk järnväg och är avsedda att användas vid befordran,
såsom containrar, lastredskap och presenningar.
En
privatvagn, vars registrerade innehavare inte har hemvist i Sverige, får
beläggas med kvarstad eller utmätas endast på gmnd av ett avgörande av en
domstol i den stat där innehavaren har sitt hemvist. Detsamma gäller i fråga om
föremål i vagnen som är avsedda att användas vid befordran och som tillhör
innehavaren.
10
§ Kan parterna i fall som avses i bihang A artikel 48 § 2 eller i bihang B
artikel 52 § 2 inte enas om en viss sakkunnig, skall tingsrätten i den ort där
godset eller resgodset finns efter ansökan förordna sakkunnig.
Denna
lag träder i kraft den 1 maj 1985. Genom lagen upphävs
1.
lagen (1974:744) om
verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag
m. m.,
2.
kungörelsen (1974:748) om
internationell järnvägstransport.
1
fråga om en dom eller fordran som grundas pä något av de fördrag som avses i de
upphävda författningarna eller i övergångsföreskrifterna till den upphävda
lagen tillämpas dock äldre bestämmelser.
Prop. 1984/85:33 5
Bilaga
Fördrag om
internationell järnvägstrafik
(COTIF)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1984/85:33
(Översättning)
opaginerad Kontrollera mot PDF
CONVENTION
RELATIVE AUX
TRANSPORTS IN-
TERNATIONAUX
FERROVIARIES
(COTIF)
Les
parties contractantes. réunies en ap-plication de Tarticle 69, § 1 de la
Convention Internationale concernant le transport des marchandises par chemins
de fer (CIM) et de Farticle 64, § 1 de la Convention Internationale concernant
le transport des voyageurs et des bagages par chemins de fer (CIV) du 7 février
1970 ainsi qu'en application de Tarti-cle 27 de la Convention additionnelle å
la CIV relative ä la responsabilité du chemin de fer pour la mört et les
blessures de voyageurs du 26 février 1966,
-
convaincues de FutUité d'une
organisation Internationale,
-
reconnaissant la nécessité
d'adapter les dispositions du droit des transports aux be-soins économiques et
techniques,
sont
convenues de ce qui suit:
F Ö RDRAG
OM
INTERNATIONELL J Ä RNV Ä GSTRAFIK (COTIF)
De
fördragsslutande parterna, som har samlats i enlighet med artikel 69 § 1 i det
internationella fördraget den 7 febmari 1970 om godsbefordran med järnväg
(CIM), artikel 64 § 1 i det internationella fördraget samma dag om befordran
med järnväg av resande och resgods (CIV) och artikel 27 i tilläggskonventionen
den 26 febmari 1966 till CIV om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller
skadas.
som
är övertygade om nyttan av en internationell organisation,
som
erkänner nödvändigheten av att anpassa de transporträttsliga bestämmelserna till
de ekonomiska och tekniska behoven,
har
kommit överens om följande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
TITRE PREMIER GÉNÉRALITÉS
Artide
premier
Organisation
intergouvemementale
§
1. Les Parties å la présente Convention constituent, en tant qu'Etats membres,
FOr-ganisation intergouvemementale pour les transports intemationaux
ferroviaires (OTIF), ci-aprés appelée «rOrganisation ».
Le
siége de FOrganisation est fixé å Beme.
§
2. L'Organisation a la personnalité juri-dique. Elle a notamment la capacité de
con-tracter, d'acquérir et d'aliéner des biens im-mobiliers et mobUiers ainsi
que d'ester en justice.
L'Organisation,
les membres de son per-sonnel, les experts auxquels elle fait appel et les
representants des Etats membres jouis-sent des priviléges et immunités
nécessaires pour rempUr leur mission, dans les conditions définies au Protocole
annexé ä la Convention dont U fait partie intégrante.
Les
relations entré FOrganisation et FEtat du siége sont réglées dans un accord de
siége.
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel
I
Mellanstatlig
organisation
§
1. Parterna i detta fördrag bildar i egenskap av medlemsstater Mellanstatliga
organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF), i det följande
benämnd "organisationen".
Organisationen
har sitt säte i Bern.
§ 2.
Organisationen är juridisk person. Den kan bland annat sluta avtal, förvärva
och avyttra fast och lös egendom och föra talan i rättegång.
Organisationen,
dess anställda, sakkunniga som den anlitar och medlemsstaternas företrädare
åtnjuter, när detta är nödvändigt för att de skall kunna fullgöra sina uppdrag,
privilegier och immunitet i enlighet med vad som föreskrivs i det protokoU som
har fogats till fördraget och som utgör en integrerande del av detta.
Förhållandet
mellan organisationen och den stat i vilken den har sitt säte regleras genom en
särskild överenskommelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 3. Les
langues de travail de FOrganisation sont le fran9ais et Fallemand.
§ 3. Organisationens arbetsspråk är franska och tyska.
Artide 2
But de V Organisation
§ 1. L'Organisation a essentiellement pour but d'établir
un régime de droit uniforme ap-plicable aux transports des voyageurs, des
bagages et des marchandises en trafic International direct entré les Etats
membres, em-pmntant des lignes ferroviaires, ainsi que de faciUter Fexécution
et le développement de ce régime.
§ 2. Le régime de droit prévu au § 1 peut également étre
appliqué aux transports inter-nationaux directs empmntant, en sus des lignes
ferroviaires, des lignes sur les voies terrestres et maritimes et les voies
d"eau in-térieures.
Artikel 2 Organisationens ändamål
§ 1. Organisationen har främst till ändamål att upprätta
en enhetlig rättsordning för befordran av resande, resgods och gods i genomgående
internationell trafik mellan medlemsstaterna som utförs på järnvägslinjer samt
att underlätta genomförandet och utvecklingen av denna rättsordning.
§ 2. Den rättsordning som avses i § 1 kan tillämpas också
på genomgående internationell befordran som utförs, förutom på järnvägslinjer,
på andra linjer till lands, linjer till sjöss eller linjer på inre vattenvägar.
Artide
3
Régles uniformes CIV et CIM
§ 1. Les transports en trafic International direct sont
soumis:
-
aux «Régles
uniformes concernant le contrat de transport International ferroviaire des
voyageurs et des bagages (CIV)», for-mant FAppendice A å la Convention;
-
aux «Régles
uniformes concernant le contrat de transport International ferroviaire des
marchandises (CIM)», formant FAppendice B ä la Convention.
§ 2. Les
lignes visées ä 1'article 2, sur les-quelles s'effectuent ces transports, sont
in-scrites sur deux listes; liste des lignes CIV et liste des lignes CIM.
§ 3. Les
entreprises dont relévent les lignes visées å 1'article 2, § 2, inscrites sur
ces listes, ont les mémes droits et obligations que ceux qui découlent pour les
chemins de fer des Régles uniformes CIV et CIM, sous réserve des dérogations
résultant des conditions d'exploitation propres ä chaque mode de transport et
publiées dans les mémes formes que les tarifs.
Toutefois,
les régles de responsabilité ne peuvent faire Fobjet de dérogations.
§ 4. Les
Régles uniformes CIV et CIM, y compris leurs Annexes, font partie intégrante de
la Convention.
Artikel
3
Enhetliga rättsregler CIV och CIM
§ 1. På genomgående internationell befordran tillämpas
-
"Enhetliga
rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och
resgods (CIV)", vilka utgör Bihang A till fördraget;
-
"Enhetliga
rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM)",
vilka utgör Bihang B till fördraget.
§ 2. De linjer som avses i artikel 2 och används för sådan
befordran anges i två listor, listan för CIV-linjer och listan för CIM-linjer.
§ 3. Ett
företag som trafikerar sådana linjer som avses i artikel 2 § 2 och som är
upptagna på dessa listor har samma rättigheter och skyldigheter som enligt de
enhetliga rättsreglerna CIV och CIM gäller för järnväg, dock med de avvikelser
som föranleds av förhållanden som är säregna för befordrings-sättet i fråga och
som har offentliggjorts på samma sätt som tarifferna.
Avvikelser får dock inte göras från reglerna om
ansvarighet.
§ 4. De
enhetliga rättsreglerna CIV och CIM utgör med tillhörande bilagor en integrerande
del av fördraget.
Artide
4
Definition de la notion « Convention »
Dans les textes ci-aprés, Fexpression »Convention » couvre
la Convention propre-ment dite, le Protocole vise å 1'article premier, § 2,
alinéa 2 et les Appendices A et B, y compris leurs Annexes, vises å Farticle 3,
§§ 1 et 4.
Artikel
4
Begreppet "fördrag"
I det följande förstås med uttrycket "fördrag"
själva fördraget, det protokoll som avses i artikel 1 § 2 andra stycket samt de
bihang A och B som anges i artikel 3 §§ 1 och 4, inbegripet bilagorna till
dessa bihang.
TITRE II
STRUCTURE
ET FONCTIONNEMENT
Artide 5 Organes
Le fonctionnement de FOrganisation est assuré par les
organes ci-aprés:
-
Assemblée
générale,
-
Comité
administratif,
-
Commission de
revision,
-
Commission
d'experts pour le transport des marchandises dangereuses,
-
Office central
des transports intemationaux ferroviaires (OCTI).
AVDELNING
II
UPPBYGGNAD
OCH VERKSAMHET
Artikel 5 Organ
Organisationens verksamhet utövas genom följande organ:
generalförsamlingen administrativa kommittén revisionsutskottet fackutskottet
för befordran av farligt gods
centralbyrån för internationell järnvägstrafik (OCTI)
Artide 6 Assemblée générale
§ 1. L'Assemblée générale se compose des representants des
Etats membres.
§ 2. L'Assemblée générale
a)
établit son
réglement intérieur;
b)
détermine la
composition du Comité administratif conformément å Farticle 7, § 1;
c)
émet des
directives concernant 1'acti-vité du Comité administratif et de FOffice
central;
d) fixe, par période quinquennale, le mon-
tant maximal que peuvent atteindre les dé-
penses annuelles de FOrganisation ou émet
des directives relatives ä la limitation de ces
dépenses;
e) décide, conformément ä Farticle 19,
§ 2, sur les propositions tendant ä modifier la
Convention;
f) décide sur les demandes d'adhésion qui
lui sont soumises en vertu de Farticle 23, § 2;
g) décide sur les autres questions inscrites
ä 1'ordre du jour conformément au § 3.
§ 3. L'Office central convoque FAssem-blée générale une
fois tous les cinq ans ou å la demande d'un tiers des Etats membres, ainsi
Artikel 6 Generalförsamlingen
§ I. Generalförsamlingen
består av medlemsstaternas företrädare.
§ 2. Generalförsamlingen
a)
fastställer sin
egen arbetsordning;
b)
beslutar om
sammansättningen av administrativa kommittén enligt artikel 7 § 1;
c)
utfärdar
riktlinjer för administrativa kommitténs och centralbyråns verksamhet;
d) fastställer för perioder på fem år det
belopp till vilket organisationens årliga ut
gifter högst får uppgå eller utfärdar riktlinjer
för begränsning av utgifterna;
e) beslutar enligt artikel 19 § 2 angående
förslag till ändring av fördraget;
O beslutar angående sådana framställningar om anslutning
som har hänskjutits till generalförsamlingen enligt artikel 23 § 2;
g) beslutar i andra frågor som tagits upp på dagordningen
enligt § 3.
§ 3. Centralbyrån skall sammankalla generalförsamlingen
vart femte år eller när en tredjedel av medlemsstaterna begär det samt
opaginerad Kontrollera mot PDF
que
dans les cas prévus aux artides 19, § 2 et 23, § 2 et adresse aux Etats membres
le pro-jet de Fordre du jour, au plus tärd trois mois avant 1'ouverture de la session.
§ 4.
A FAssemblée générale, le quorum est atteint lorsque la majorité des Etats
membres y sont représentés.
Un
Etat membre peut se faire représenter par un autre Etat membre; toutefois, un
Etat ne peut représenter plus de deux autres Etats.
§ 5.
Les décisions de FAssemblée générale sont prises ä la majorité des Etats
membres représentés lors du vote.
Toutefois,
pour FappUcation du § 2 d) et du § 2 e), dans ce dernier cas lorsqu'il s'agit
des propositions de modification de la Convention proprement dite et du
Protocole, la majorité requise est celle des deux tiers.
§ 6.
En accord avec la majorité des Etats membres, FOffice central invite aussi des
Etats non membres ä participer, avec voix consultative, aux sessions de
FAssemblée générale.
En
accord avec la majorité des Etats membres, FOffice central invite å participer,
avec voix consultative, aux sessions de FAssemblée générale, des organisations
interna-tionales ayant compétence en matiére de transport ou s'occupant de
problémes in-scrits ä Fordre du jour.
§
7. Avant les sessions de FAssemblée générale et suivant les directives du
Comité administratif, la Commission de revision est convoquée pour procéder ä
Fexamen préli-minaire des propositions visées ä Farticle 19, §2.
i
de fall som anges i artiklarna 19 § 2 och 23 § 2; den skall tillställa
medlemsstaterna förslag till dagordning senast tre månader före mötets böijan.
§
4. Generalförsamlingen är beslutsmässig när majoriteten av medlemsstaterna är
företrädda.
En
medlemsstat får låta en annan medlemsstat företräda sig; en stat får dock inte
företräda mer än två andra stater.
§
5. Generalförsamlingen fattar sina beslut med enkel majoritet bland de
medlemsstater som är företrädda vid omröstningen.
För
beslut enligt § 2 d) och för sådant beslut enligt § 2 e) som gäller förslag
till ändring i själva fördraget eller i protokollet krävs dock två tredjedels
majoritet.
§
6. Efter samtycke av en majoritet av medlemsstaterna inbjuder centralbyrån även
stater som inte är medlemmar att utan rösträtt delta i generalförsamlingens
möten.
Efter
samtycke av en majoritet av med-lemsstatema inbjuder centralbyrån internationella
organisationer som har behörighet i transportfrågor eller befattar sig med
frågor som står på dagordningen att utan rösträtt delta i generalförsamlingens
möten.
§
7. Före generalförsamlingens möten skall revisionsutskottet inkallas enligt
administrativa kommitténs anvisningar för att utföra en förberedande prövning
av de förslag
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 7
Comité
administratif
§
1. Le Comité administratif se compose des representants de onze Etats membres.
La Confédération suisse
dispose d'un siége permanent et assume la présidence du Comité. Les autres
Etats sont nommés pour cinq ans. La composition du Comité est dé-terminée pour
chaque période quinquennale, en tenant compt notamment d'une équitable
répartition géographique. Aucun Etat membre ne peut faire partie du Comité
pen-dant plus de deux périodes consécutives.
Artikel 7
Administrativa
kommittén
§
1. Administrativa kommittén består av företrädare för elva medlemsstater.
Schweiziska Edsförbundet
är ständig medlem av kommittén och innehar ordförandeskapet. De övriga
staterna utses för en tid av fem år. Kommitténs sammansättning bestäms för
vaije femårsperiod, varvid hänsyn särskilt skall tas till en skälig geografisk
fördelning. En medlemsstat får inte tillhöra kommittén under mer än två
perioder i följd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Si
une vacance se produit, le Comité dé-signe un autre Etat membre pour le reste
de la période.
Chaque
Etat membre faisant partie du Comité désigne un délégué; il peut également
designer un délégué suppleant.
§
2. Le Comité
a)
établit son réglement
intérieur;
b)
conclut Faccord de siége;
c)
établit le réglement concernant
Forgani-sation, le fonctionnement et le statut du per-sonnel de FOffice
central;
d) nomme,
en tenant compte de la compé
tence des candidats et d'une équitable répar
tition géographique, le .directeur general, le
vice-directeur general, les conseillers et les
conseillers-adjoints de FOffice central; celui-
ci informe en temps utile les Etats membres
de toute vacance relative a ces postes; le
Gouvernement suisse présente des candida-
tures pour les postes de directeur general et
de vice-directeur general;
e) controle
Facitvité de FOffice central
tant sur le plan administratif que sur le plan
financier;
O
veille ä la bonne application, par FOffice central, de la Convention ainsi que
des décisions prises par les autres organes; il préco-nise, s'il y a lieu, les
mesures propres ä faciUter FappUcation de la Convention et de ces décisions;
g)
donne des avis motivés sur les questions qui peuvent intéresser Factivité de
FOffice central et qui lui sont soumises par un Etat membre ou par le
directeur general de FOffice central;
h)
approuve le programme de travail an-nuel de FOffice central;
i)
approuve le budget annuel de FOrganisation, le rapport de gestion et les
comptes annuels;
j)
communique aux Etats membres le rapport de gestion, le relevé des comptes annuels
ainsi que ses décisions et recommanda-tions;
k)
établit et communique aux Etats membres, en vue de FAssemblée générale chargée
de déterminer sa composition, au plus tärd deux mois avant Fouverture de la
session, un rapport sur son activité, ainsi que des proposiuons relatives ä son
renouvelle-ment.
Om
en stat lämnar sin plats i kommittén, skall kommittén utse en annan medlemsstat
att inneha platsen för återstoden av perioden.
Varje
medlemsstat som tillhör kommittén skall utse en företrädare och får även utse
en ersättare för denne.
§
2. Kommittén
a)
fastställer sin egen
arbetsordning;
b) ingår överenskommelsen om organisationens säte;
c) ger föreskrifter om centralbyråns organisation och
verksamhet samt om dess personals rättsliga ställning;
d) utnämner, med
beaktande av de sö
kandes kompetens och en skälig geografisk
fördelning, centralbyråns generaldirektör,
vice generaldirektör, råd och biträdande råd;
centralbyrån underrättar vid lämplig tidpunkt
medlemsstaterna när någon av dessa befatt
ningar blir lediga; den schweiziska regeringen
avger förslag till tillsättning av befattningarna
som generaldirektör och vice generaldirek
tör;
e) övervakar
centralbyråns administrativa
och finansiella förvaltning;
O
övervakar att centralbyrån tillämpar fördraget och de beslut som fattas av
övriga organ på ett riktigt sätt samt anvisar i förekommande fall åtgärder som
är ägnade att underlätta tillämpningen av fördraget och dessa beslut;
g)
avger utlåtanden i frågor som kan beröra centralbyråns verksamhet och som
underställs kommittén av en medlemsstat eller av centralbyråns generaldirektör;
h)
godkänner centralbyråns årliga arbetsprogram;
i)
godkänner organisationens årliga budget, förvaltningsberättelsen och
årsredovisningen;
j)
sänder medlemsstaterna förvaltningsberättelsen och årsredovisningen samt sina
beslut och anvisningar;
k)
upprättar en verksamhetsberättelse och ett förslag till ny sammansättning av
kommittén samt sänder medlemsstaterna dessa senast två månader innan det möte
öppnas vid vilket generalförsamlingen skall bestämma om kommitténs
sammansättning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 3. S'U
n'en décide pas autrement, le Comité se rénuit au siége de FOrganisation.
Il tient deux sessions chaque année; il se réunit, en
outre, soit sur décision du president, soit lorsque quatre de ses membres en
font la demande.
Les
procés-verbaux des sessions sont envoyés ä tous les Etats membres.
§ 3. Om
den inte beslutar annat, skall kommittén sammanträda där organisationen har
sitt säte.
Kommittén
skall hålla två möten årligen och skall dessutom sammanträda när dess ordförande
beslutar det eller när fyra av dess medlemmar begär det.
Protokollen från förhandlingarna tillställs samtliga
medlemsstater.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 8 Commissions
§ 1. La Commission de revision et la Commission d'experts
pour le transport des marchandises dangereuses, ci-aprés appelée « Commission
d'experts », se composent des representants des Etats membres.
Le directeur general de FOffice central ou son
representant participe aux sessions avec voix consultative.
§ 2. La Commission de revision
a)
décide,
conformément ä Farticle 19, § 3, sur les propositions tendant ä modifier la
Convention;
b)
examine,
conformément ä Farticle 6, § 7, les propositions soumises å FAssemblée
générale.
La Commission d'experts
décide, conformément ä Farticle 19, § 4, sur les
propositions tendant å modifier la Convention.
§ 3. L'Office central convoque les Commissions soit de sa
propre initiative, soit ä la demande de cinq Etats membres ainsi que dans le
cas prévu ä Farticle 6, § 7 et adresse le projet d'ordre du jour aux Etats
membres au plus tärd deux mois avant Fouverture de la session.
§ 4. A la Commission de revision, le quorum est atteint
lorsque la majorité des Etats membres y sont représentés; å la Commission
d'experts, le quomm est atteint lors-qu'un tiers des Etats membres y sont représentés.
Un Etat membre peut se faire représenter par un autre Etat
membre; toutefois, un Etat ne peut représenter plus de deux autres Etats.
§ 5. Chaque Etat membre représenté a droit ä une voix; le
vote a lieu ä main levée ou, sur demande, par appel nominal.
Artikd 8 Utskott
§ 1. Revisionsutskottet och fackutskottet för befordran av
farligt gods, i det följande benämnt "fackutskottet", består av medlemsstaternas
företrädare.
Centralbyråns generaldirektör eller en företrädare för
honom deltar i sammanträdena men har inte rösträtt.
§ 2. Revisionsutskottet
a)
beslutar enligt
artikel 19 § 3 angående förslag tUl ändring av fördraget;
b)
prövar enligt
artikel 6 § 7 förslag som har förelagts generalförsamlingen.
Fackutskottet
beslutar enligt artikel 19 § 4 angående förslag till
ändring av fördraget.
§ 3. Centralbyrån skaU sammankalla utskotten antingen på
eget initiativ eller på begäran av fem medlemsstater samt i det fall som avses
i artikel 6 § 7. Därvid skall byrån tillställa medlemsstaterna förslag till
dagordning senast två månader före mötets början.
§ 4. Revisionsutskottet är beslutsmässigt när majoriteten
av medlemsstaterna är företrädda. Fackutskottet är beslutsmässigt när en
tredjedel av medlemsstaterna är företrädda.
En medlemsstat får låta en annan medlemsstat företräda
sig; en stat får dock inte företräda mer än två andra stater.
§ 5. Varje företrädd medlemsstat har en röst. Omröstning
äger rum genom handupp-räckning eller, om detta begärs, efter upprop.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Une proposition est adoptée si le nombre de voix positives
est:
a)
au moins egal
au tiers du nombre des Etats membres représentés lors du vote,
b)
supérieur au
nombre des voix negatives.
§ 6. En accord avec la majorité des Etats membres, FOffice
central invite ä participer, avec voix consultative, aux sessions des
Commissions, des Etats non membres et des organisations internationales ayant
compétence en matiére de transport ou s'occupant de problémes inscrits ä
Fordre du jour. Dans les mémes conditions, des experts indépen-dants peuvent
étre invités aux sessions de la Commissions d'experts.
§ 7. Les Commissions élisent pour chaque session un
president et un ou deux vice-prési-dents.
§ 8. Les délibérations ont lieu dans les langues de
travail. Les exposés faits en séance dans Fune des langues de travail sont
traduits en substance dans Fautre; les propositions et les décisions sont
traduites intégralement.
§ 9. Les procés-verbaux résument les délibérations. Les
propositions et les décisions sont reproduites intégralement. En ce qui conceme
les décisions, le texte fran9ais fait foi.
Les procés-verbaux sont distribués aux Etats membres.
§ 10. Les Commissions peuvent designer des groupes de
travail chargés de traiter des questions déterminées.
§ 11. Les Commissions peuvent se doter d'un réglement
intérieur.
Ett förslag är antaget om antalet ja-röster
a)
utgör minst en
tredjedel av antalet medlemsstater som är företrädda vid omröstningen,
b)
överstiger
antalet nej-röster.
§ 6. Efter samtycke av en majoritet av medlemsstaterna
inbjuder centralbyrån stater som inte är medlemmar och internationella
organisationer som har behörighet i transportfrågor eller befattar sig med
frågor som står på dagordningen att utan rösträtt delta i utskottens möten.
Under samma förutsättningar kan oberoende experter inbjudas til!
fackutskottets möten.
§ 7. Utskotten väljer för varje möte en ordförande och en
eller två vice ordförande.
§ 8. Förhandlingarna förs på arbetsspråken. De anföranden
som vid sammanträdena hålls på det ena arbetsspråket översätts tUl sitt
huvudinnehåU tUl det andra. Förslag och beslut översätts fullständigt.
§ 9. En sammanfattning av förhandlingarna tas upp i
protokollet. I detta återges förslag och beslut fullständigt. I fråga om besluten
gäller den franska texten.
ProtokoUet skall tUlställas medlemssta-tema.
§ 10. Utskotten kan tillsätta arbetsgrupper för att
behandla särskilda frågor.
§11. Utskotten kan utarbeta en egen arbetsordning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 9 Office central
§ 1. L'Office central des transports inter-nationaux
ferroviaires assume le secrétariat de FOrganisation.
§ 2. L'Office central notamment:
a)
exécute les
tåches qui lui sont confiées par les autres organes de FOrganisation;
b)
instruit les
propositions de modification de la Convention en ayant recours, le cas échéani,
ä Fassistance d'experts;
c)
convoque les
Commissions;
d) adresse, en temps opportun, aux Etats
membres les documents nécessaires aux ses
sions des divers organes;
Artikel 9 Centralbyrån
§ 1. Centralbyrån för internationeU järnvägstrafik är
organisationens sekretariat.
§ 2. Det åligger centralbyrån särskilt att:
a)
utföra de
uppdrag som organisationens övriga organ ger den;
b)
förbereda
behandlingen av förslag till ändring av fördraget, varvid den i förekommande
faU får anlita experter;
c)
sammankalla
utskotten;
d) i rätt tid tillstäUa medlemsstatema de
handlingar som behövs för de olika organens
möten;
opaginerad Kontrollera mot PDF
e) tient a jour et publie les listes des lignes prévues ä
Farticle 3, § 2;
O refoit les Communications faites par les Etats membres
et par les entreprises de transport et les notifie, s'U y a lieu, aux autres
Etats membres et entreprises de transport;
g) tient ä jour et publie un fichier de juris-pmdence;
h) publie un bulletin périodique;
i) représenté FOrganisation auprés d'autres organisations
internationales com-pétentes pour des questions ayant trait aux objectifs vises
par FOrganisation;
j) élabore le projet de budget annuel de FOrganisation et
le soumet pour approbation au Comité administratif;
k) gére les finances de FOrganisation dans le cadre du
budget approuve;
1) tente, ä la demande d'un Etat membre ou d'une
entreprise de transport, en prétant ses bons offices, de regler les différends
entré lesdits Etats ou entreprises nés de Finterpré-tation ou de FappUcation de
la Convention;
m) émet, ä la demande des parties en cause - Etats
membres, entreprises de transport ou usagers - un avis sur les différends nés
de Finterprétation ou de FappUcation de la Convention;
n) coUabore au réglement de litiges par voie d'arbitrage,
conformément au titre III;
o) faciUte, entré les entreprises de transport, les
relations financiéres consécutives au trafic International, ainsi que le
recouvre-ment des créances impayées.
§ 3. Le bulletin périodique contient les renseignements
nécessaires å FappUcation de la Convention, ainsi que des études, juge-ments et
informations importantes pour Finterprétation, FappUcation et Févolution du
droit de transport ferroviaire; il est publié dans les langues de travail.
e) fortlöpande föra och ge offentlighet åt
de listor över Unjer som anges i artikel 3 § 2;
f) ta emot meddelanden från medlems
stater och trafikföretag och i förekommande
fall bringa meddelandena till övriga medlems
staters och trafikföretags kännedom;
g) fortlöpande föra och ge offentlighet åt
en förteckning över rättsliga avgöranden;
h) ge ut en periodisk tidskrift;
i) företräda organisationen hos andra internationella
organisationer som har behörighet i frågor som har samband med organisationens
syften;
j) utarbeta förslag ull organisationens årliga budget och
lägga fram det för administrativa kommittén för fastställande;
k) förvalta organisationens medel inom ramen för den
fastställda budgeten;
1) på begäran av en medlemsstat eller ett trafikföretag
försöka att genom att erbjuda sina tjänster bilägga tvister mellan berörda
stater eller företag i fråga om tolkningen eller tiUämpningen av fördraget;
m) på begäran av berörda parter - medlemsstater,
trafikföretag eller trafikanter -avge utlåtande i tvister om tolkningen eUer
tillämpningen av fördraget;
n) medverka till att tvister avgörs genom skiljeförfarande
enligt avdelning III;
o) underlätta regleringen av sådana ekonomiska
mellanhavanden för trafikföretagen som är en följd av den internationella
trafiken och indrivningen av utestående fordringar dem emellan.
§ 3. Den periodiska tidskriften skall innehålla
meddelanden som är nödvändiga för fördragets tiUämpning samt uppsatser, domstolsavgöranden
och upplysningar som har betydelse för tolkningen, tiUämpningen och
utvecklingen av rättsreglerna om järnvägsbefordran. Tidskriften utges på
arbetsspråken.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 10 Listes des lignes
§ I. Les
Etats membres adressent ä FOffice central leurs Communications concernant
Finscription ou la radiation de lignes sur les listes prévues å Farticle 3, §
2.
Les lignes visées å Farticle 2, § 2, dans la mesure oii
elles relient des Etats membres, ne sont inscrites qu'apres accord de ces
Artikel 10 Listor över linjer
§ 1.
Medlemsstaterna skall lämna centralbyrån meddelande om införing eller
strykning av linjer i de listor som anges i artikel 3 § 2.
I den mån linjer som avses i artikel 2 § 2 förbinder
medlemsstater, förs de in i listan endast om de berörda staterna är eniga här-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Etats; pour la radiation d'une telle ligne, la
communication d'un seul de ces Etats suffit.
L'Office central notifie Finscription ou la radiation
d'une ligne å tous les Etats membres.
§ 2. Une ligne est soumise ä la Convention ä Fexpiration
d'un mois ä compter de la date de la notification de son inscription.
§ 3. Une
ligne cesse d'étre soumise ä la Convention å Fexpiration d'un mois ä compter de
la date de la notification de sa radiation, sauf en ce qui concerne les transports
en cours, qui doivent étre achevés.
om. För strykning av en sådan linje är meddelande från en
av dessa stater tillräckligt.
Centralbyrån skall underrätta samtliga medlemsstater om
införing eller strykning av en linje.
§ 2. En linje är underkastad fördraget när en månad har
gått från den dag då centralbyrån meddelade att linjen har förts in.
§ 3. Fördraget skall inte längre tillämpas på en viss
linje när en månad har gått från den dag då centralbyrån meddelade att linjen
har strukits, utom vad gäller en påbörjad befordran som måste avslutas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 11 Finances
§ 1. Le montant des dépenses de FOrganisation est arrété,
pour chaque exercice, par le Comité administratif, sur proposition de FOffice
central.
Les dépenses de FOrganisation sont sup-portées par les
Etats membres proportionnel-lement å la longueur des lignes inscrites. Toutefois,
les lignes sur les voies maritimes et voies d'eau intérieures ne sont comptées
que pour la moitié de leurs longueurs; pour les autres lignes exploitées dans
des conditions particuliéres, la contribution peut étre réduite de moitié au
maximum par accord entré le Gouvernement intéressé et FOffice central, sous
réserve de Fapprobation du Comité administratif.
§ 2. Lors de Fenvoi aux Etats membres du rapport de
gestion et du relevé des comptes annuels, FOffice central les invite ä verser
leur part contributive aux dépenses de Fexer-cice écoulé, dans le plus bref
délai possible et au plus tärd le 31 décembre de Fannée de Fenvoi.
Apres cette date, les sommes dues portent intérét å raison
de cinq pour cent Fan.
Si, deux ans apres cette date, un Etat membre n'a pas payé
sa part contributive, son droit de vote est suspendu jusqu'å ce qu'il ait
satisfait ä Fobligation de paiement.
A Fexpiration d'un délai supplémentaire de deux ans,
FAssemblée générale examine si Fattitude de cet Etat doit étre considérée comme
une dénonciation tacite de la Convention, en en fixant, le cas échéant, la
date d'effet.
Artikd II Finanser
§ 1. Beloppen för organisationens utgifter beslutas för
vaije räkenskapsår av administrativa kommittén på förslag av centralbyrån.
För organisationens utgifter svarar medlemsstaterna i
förhållande till längden av de linjer som är införda i listorna. I fråga om
linjer till sjöss eller på inre vattenvägar räknas dock endast halva längden.
För övriga linjer som drivs under särskilda förhållanden kan bidraget reduceras
med högst hälften genom överenskommelse mellan den berörda regeringen och
centralbyrån, under förutsättning att överenskommelsen godkänns av administrativa
kommittén.
§ 2. När centralbyrån sänder förvaltningsberättelsen och
årsredovisningen till medlemsstaterna skall byrån samtidigt "uppmana dem
att snarast, dock senast den 31 december det år då dessa handlingar översänds,
betala sina bidrag till det gångna räkenskapsårets utgifter.
Efter nämnda dag utgår ränta med fem procent årligen på obetalda
belopp.
Om en medlemsstat inte har betalat sitt bidrag inom två år
från nämnda dag, är staten utan rösträtt till dess den har fullgjort sin
betalningsskyldighet.
Efter utgången av en ytterligare frist på två år prövar
generalförsamlingen frågan om statens beteende bör betraktas som en tyst uppsägning
av fördraget, varvid församlingen i förekommande fall skall bestämma den tidpunkt
vid vilken uppsägningen skall träda i kraft.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§
3. Les contributions échues restent dues dans les cas de dénonciation vises au
§ 2 et å Farticle 25 ainsi que dans les cas de suspension du droit de vote.
§
4. Les montants non recouvrés doivent, autant que possible, étre couverts par
des crédits de FOrganisation; Us peuvent étre ré-partis sur quatre exercices.
Tout reliquat du deficit est porté sur un compte special au débit des autres
Etats membres, dans la mesure oti ils étaient parties ä la Convention pendant
la période de non-paiement; le report est effectué proportionnellement ä la longueur
de leurs lignes inscrites au jour de Fouverture du compte special.
§
5. L'Etat qui a dénoncé la Convention peut devenir å nouveau Etat membre par
ad-hésion, sous réserve qu'il ait payé les sommes dont il est débiteur.
§
6. L'Organisation per9oit une rémunéra-tion pour couvrir les frais particuliers
résultant des activités prévues ä Farticle 9, § 2, 1) än); dans les cas prévus
ä Farticle 9, § 2, l)et m), cette rémunération est fixée par le Comité
administratif, sur proposition de FOffice central; dans le cas prévu ä Farticle
9, § 2, n), Farticle 15, § 2 est applicable.
§
7. La concordance des écritures et piéces comptables est vérifée par le Gouvernement
suisse qui présente un rapport au Comité administratif
§
3. Betalningsskyldigheten för förfallna bidrag kvarstår även i fall av
uppsägning enligt § 2 eller artikel 25 och i fall då rösträtten inte får
utövas.
§
4. De belopp som inte har betalats skall om möjligt täckas med organisationens
medel. Täckningen får fördelas på fyra räkenskapsår. Kvarstående brist
bokförs på ett särskilt konto som en skuld för övriga medlemsstater i den
utsträckning dessa var anslutna till fördraget under den tid då betalningen
försummades. Betalningsskyldigheten fördelas i förhållande till längden av de
linjer som för berörda stater var införda i listorna vid den tidpunkt då det
särskilda kontot upprättades.
§
5. En stat som har sagt upp fördraget kan genom anslutning till detta på nytt
bli medlemsstat, fömtsatt att staten har betalat de belopp som den är skyldig.
§
6. Organisationen uppbär ersättning för att täcka de särskilda kostnader som är
förenade med de verksamheter som avses i artikel 9 § 2, l)-n). I de fall som
avses i artikel 9 §2,1) och m) bestäms ersättningen av administrativa
kommittén på förslag av centralbyrån. 1 det fall som avses i artikel 9 § 2, n)
tillämpas artikel 15 § 2.
§
7. Överensstämmelsen mellan räkenskaper och verifikationerna granskas av den
schweiziska regeringen, som avger en granskningsrapport till administrativa kommittén.
opaginerad Kontrollera mot PDF
TITRE III ARBITRAGE
Artide
12 Compétence
§
1. Les litiges entré Etats membres, nés de Finterprétation ou de FappUcation de
la Convention ainsi que les litiges entré Etats membres et FOrganisation, nés
de Finterprétation ou de FappUcation du Protocole sur les priviléges et
immunités peuvent, ä la demande d'une des parties, étre soumis ä un tribunal
arbitral. Les parties déterminent li-brement la composition du tribunal
arbitral et la procédure arbitrale.
§
2. Les litiges
a)
entré entreprises de transport,
b)
entré entreprises de transport
et usagers,
AVDELNING III SKILJEDOM
Artikd
12 Behörighet
§
1. Tvister mellan medlemsstater om fördragets tolkning eller tUlämpning samt
tvister meUan medlemsstater och organisationen om tolkningen eller
tillämpningen av protokollet om privilegier och immunitet kan på begäran av
endera parten underställas en skiljenämnd. Parterna bestämmer fritt skiljenämndens
sammansättning och förfarandet inför nämnden.
§
2. Tvister
a)
mellan trafikföretag,
b)
mellan trafikföretag och
trafikanter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
c)
entré usagers,
nés
de FappUcation des Régles uniformes CIV et des Régles uniformes CIM, s'ils
n'ont pas été régles å Famiable ou soumis ä la décision des tribunaux
ordinaires, peuvent, par accord entré les parties intéressées, étre soumis ä
un tribunal arbitral. Les artides 13 ä 16 s'appliquent pour la composition du
tribunal arbitral et la procédure arbitrale.
§ 3.
Chaque Etat peut, au moment oii il signe la Convention ou dépose son instrument
de ratification, d'acceptation, d'appro-bation ou d'adhésion, se reserver le
droit de ne pas appliquer tout ou partie des dispositions du § 1 et du § 2.
§
4. Chaque Etat ayant fait une réserve en application du § 3 peut y renoncer, ä
tout moment, en informant le Gouvernement dé-positaire. La renonciation ä la
réserve produit ses effets un mois apres la date ä laquelle le Gouvernement
dépositaire en donne con-naissance aux Etats.
c)
mellan trafikanter,
om
tiUämpningen av de enhetliga rättsreglerna CIV och de enhetliga rättsreglerna
CIM kan, om de inte görs upp i godo eller anhäng-iggörs vid allmän domstol,
genom överenskommelse mellan de berörda parterna underställas en skiljenämnd.
Artiklarna 13-16 till-lämpas på skiljenämndens sammansättning och förfarandet
inför nämnden.
§
3. När en stat undertecknar fördraget eller deponerar sitt instmment angående
ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning, får staten förbehålla
sig rätten att helt eller delvis inte tillämpa bestämmelserna i §§ 1 och 2.
§
4. En stat som har gjort förbehåll enligt § 3 kan när som helst återkalla detta
genom meddelande till depositarieregeringen. Återkallelse av förbehåll får
verkan en månad efter den dag då depositarieregeringen har lämnat staterna
meddelande om återkallelsen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
13 Compromis. Greffe
Les
parties concluent un compromis spéci-fiant en particulier:
a)
Fobjet du différend;
b)
la composition du tribunal et
les délais convenus pour la nomination du ou des ar-bitres;
c)
le lieu convenu comme siége du
tribunal.
Le
compromis doit étre communique ä FOffice central qui assume les fonctions de
greffe.
Artikd 13
Skiljeavtal.
Sekretariat
Partema
sluter ett skiljeavtal, i vilket särskilt anges:
a)
tvisteföremålet;
b)
skiljenämndens sammansättning
och den tid inom vUken skiljeman eller skiljemän skall utses;
c)
den plats där skiljenämnden
skall anses ha sitt säte.
Skiljeavtalet
skall översändas till centralbyrån, som fullgör sekretariatsuppgifterna åt
skiljenämnden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
14 Arbitres
§
1. Une liste d'arbitres est établie et tenue ä jour par FOffice central. Chaque
Etat membre peut faire inscrire sur la liste d'ar-bitres deux de ses
ressortissants spécialistes du droit International des transports.
§
2. Le tribunal arbitral se compose d'un, de trois ou de cinq arbitres,
conformément au compromis.
Les
arbitres sont choisis parmi les per-sonnes figurant sur la liste visée au § 1.
Toutefois, si le compromis prévoit cinq arbitres.
Artikel 14 Skiljemän
§
1. Centralbyrån skall upprätta en förteckning över skiljemän och hålla den
aktuell. Varje medlemsstat får låta föra in i förteckningen två av sina
medborgare som är sakkunniga i fråga om internationell transporträtt.
§
2. En skiljenämnd består allt efter skiljeavtalet av en, tre eller fem
skiljemän.
Skiljemännen
väljs bland de personer som finns upptagna i den förteckning som avses i § I. Om enligt skiljeavtalet fem skiljemän
opaginerad Kontrollera mot PDF
chacune
des parties peut choisir un arbitre en dehors de la liste.
Si le compromis prévoit un arbitre unique, celui-ci est
choisi d'un commun accord par les parties.
Si le
compromis prévoit trois ou cinq arbitres, chacune des parties choisit un ou
deux arbitres, selon le cas; ceux-ci désignent d'un commun accord le troisiéme
ou le cinquiéme arbitre, qui préside le tribunal arbitral.
En cas de désaccord entré les parties sur la désignation
de Farbitre unique ou entré les arbitres choisis sur celle du troisiéme ou du
cinquiéme arbitre, cette désignation est faite par le directeur general de
FOffice central.
§ 3. L'arbitre unique, le troisiéme ou le cinquiéme arbitre
doit étre d'une nationalité autre que celle des parties, å moins que celles-ci
ne soient de méme nationalité.
L'intervention
au litige d'une tierce partie demeure sans effet sur la composition du tribunal
arbitral.
skall utses, får dock vardera parlen välja en skiljeman
som inte är upptagen i förteckningen.
Om skiljenämnden enligt skiljeavtalet skall bestå av en
enda skiljeman, utses denne genom överenskommelse mellan parterna.
Om
skiljenämnden enligt skiljeavtalet skall bestå av tre eller fem skiljemän,
utser vardera parten en resp. två skiljemän. Dessa utser gemensamt den tredje
eller femte skiljemannen, som skall vara ordförande i nämnden.
Om parterna inte kan enas om valet av den som ensam skall
vara skiljeman eller om de av parterna utsedda skiljemännen inte kan enas om
valet av den tredje eller femte skiljemannen, utses denne av centralbyråns
generaldirektör.
§ 3. En ensam skiljeman och den tredje eller femte
skiljemannen skall vara av annan nationalitet än parterna, såvida inte dessa är
av samma nationalitet.
En tredje parts inträde i tvisten inverkar inte på
skiljenämndens sammansättning.
Artide 15 Procédure. Frais
§ 1. Le tribunal arbitral décide de la procédure ä suivre
en tenant compte notamment des dispositions ci-aprés:
a)
il instruit et
juge les causes d'aprés les elements fournis par les parties, sans étre lié,
lorsqu'il est appelé å dire le droit, par les interpretations de celles-ci;
b)
il ne peut
accorder plus ou autre chose que ce qui est demande dans les conclusions du
demandeur, ni moins que ce que le défen-deur a reconnu comme étant du;
c)
la sentence
arbitrale, dument motivée, est rédigée par le tribunal arbitral et notifiée aux
parties par FOffice central;
d) sauf
disposition contraire de droit im-
pératif du lieu ou siége le tribunal arbitral, et
sous réserve d'accord contraire des parties,
la sentence arbitrale est définitive.
§ 2. Les honoraires des arbitres sont fixés par le
directeur general de FOffice central.
La
sentence arbitrale fixe les frais et dé-pens et décide de leur répartition
entré les parties, ainsi que de celle des honoraires des arbitres. 2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
33
Artikd 15 Förfarande. Kostnader
§ I Skiljenämnden beslutar vilket förfarande som skall
följas, varvid särskilt följande föreskrifter beaktas:
a)
nämnden utreder
och bedömer tvistefrågan på grundval av det material som parterna har
förebringat men är inte bunden av parternas tolkning när den skall avgöra rättsfrågor;
b)
den får inte
tillerkänna käranden mera eller annat än vad denne slutligen har yrkat och inte
mindre än vad svaranden har med-gett;
c)
skiljedomen
avfattas med tillhörande domskäl av skiljenämnden och delges parterna av
centralbyrån;
d) om inte annat följer av tvingande rätts
regler i den stat där skiljenämnden har sitt
säte eller av överenskommelse mellan par
terna, får talan inte föras mot skiljedomen.
§ 2 Skiljemännens arvoden fastställs av centralbyråns
generaldirektör.
I skiljedomen skall anges kostnaderna för förfarandet samt
hur dessa och arvodena till skiljemännen skall fördelas mellan parterna.
Prop.
1984/85:33
Artide 16
Prescription. Force exécutoire
§ I. La
mise en oeuvre de la procédure arbitrale a, quant å Finterruption de la prescription,
le méme effet que celui prévu par le droit materiel applicable pour
Fintroduction de Faction devant le juge ordinarie.
§ 2. La sentence du tribunal arbitral envers des
entreprises de transport ou des usagers acquiert force exécutoire dans cha-cun
des Etats membres apres Faccomplisse-ment des formalités prescrites dans FEtat
oii Fexécution doit avoir lieu. La revision du fond de Faffaire n'est pas
admise.
18
Artikd 16
Preskription. Verkställighet
§ I Att skiljeförfarande inleds har i fråga om avbrytande
av preskription samma verkan som enligt tillämplig materiell rätt följer av
att talan väcks vid allmän domstol.
§ 2 En skiljedom mot trafikföretag och trafikanter är
verkställbar i varje medlemsstat, så snart de formföreskrifter har uppfyllts
som gäller i den stat där verkställigheten skall äga rum. Ny prövning av själva
saken är inte tillåten.
TITRE IV DISPOSITIONS DIVERSES
Artide 17
Recouvrement des créances impayées entré
des
entreprises de transport
§ 1 Les bordereaux de créances, nées de transports soumis
aux Régles uniformes et restées impayées, peuvent étre adressés par Fentreprise
de transport créanciére ä FOffice central pour en faciUter le recouvrement; å
cet effet, il met Fentreprise de transport débi-trice en demeure de regler la
somme due ou de fournir les motifs de son refus de payer.
§ 2 Si FOffice central estime que les motifs du refus sont
suffisamment fondés, il propose aux parties de se pourvoir soit devant le juge
compétent, soit devant le tribunal arbitral conformément ä Farticle 12, § 2.
§ 3 Si FOffice central estime que la totalité ou une
partie de la somme est réellement due, il peut, apres avoir éventuellement
consuité un expert, déclarer que Fentreprise de transport débitrice est tenue
de verser å FOffice central tout ou partie de la créance; la somme ainsi versée
doit rester consignée jusqu'ä la décision définitive sur le fond par le juge
compétent ou par le tribunal arbitral.
§ 4 Si Fentreprise ne verse pas, dans la quinzaine, la
somme déterminée par FOffice central, celui-ci adresse une nouvelle mise en
demeure, avec indication des conséquences du refus.
§ 5 Si cette nouvelle mise en demeure reste infmctueuse
pendant deux mois, FOffice central adresse ä FEtat membre dont re-
AVDELNING IV
ÖVRIGA BESTÄMMELSER
Artikd 17
Reglering mellan trafikförelag av utestående
fordringar
§ 1 För att underlätta indrivningen av obetalda
fordringar med anledning av sådana befordringar för vilka de enhetliga
rättsreglerna är tillämpliga, kan ett trafikföretag som har en sådan fordran
anmäla denna hos centralbyrån, varefter centralbyrån anmodar det trafikföretag
mot vilket kravet riktas att omgående betala det fordrade beloppet eller att
ange skälen för sin vägran att betala.
§ 2 Om centralbyrån anser att skälen för betalningsvägran
är tillräckliga, föreslår den parterna att vända sig till behörig domstol eller
till skiljenämnd enligt artikel 12 § 2.
§ 3 Om centralbyrån anser att betalningsskyldighet
föreligger för hela eller en del av det fordrade beloppet, kan byrån, i förekommande
fall efter att ha inhämtat utlåtande av en sakkunnig, förklara att det
betalningsskyldiga trafikföretaget skall betala hela eller en del av detta
till byrån. Det sålunda inbetalda beloppet skall hållas nedsatt till dess att
själva saken har slutligt avgjorts av behörig domstol eller av skiljenämnd.
§ 4 Om inte företaget inom två veckor betalar in det
belopp som centralbyrån har bestämt, skall byrån utfärda en förnyad anmodan
med angivande av följderna av utebliven betalning.
§ 5 Om den nya anmodan inte har lett till betalning inom
två månader, skall centralbyrån hos den medlemsstat under vilken fö-
opaginerad Kontrollera mot PDF
leve
Fentreprise un avis motivé Finvitant ä prendre des mesures et notamment å
exa-miner s'il doit maintenir sur la listé des lignes celles de cette
entreprise.
§ 6 Si
FEtat membre déclare que, malgré le non-paiement, il maintient Finscription des
lignes de cette entreprise ou s"il laisse sans réponse pendant six
semaines la communication de 1'Office central, il est réputé, de plein droit,
garantir le réglement de toutes les créances résultant des transports soumis
aux Régles uniformes.
retaget
hör göra en motiverad hemställan om åtgärder och särskilt om prövning av frågan
om företagets linjer alltjämt bör vara införda i listorna.
§ 6 Om
medlemsstaten förklarar att den, trots den uteblivna betalningen, vidhåller att
företagets linjer skall vara införda i listorna eller lämnar centralbyråns
hemställan obesvarad i sex veckor, anses staten därigenom ha ställt garanti
för betalningen av alla skulder med anledning av befordran som är underkastad
de enhetliga rättsreglerna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
18
Jugemenls. Saisies. Cautions
§ I Lorsque les jugements prononcés en vertu des
dispositions de la Convention, con-tradictoirement ou par défaut, par le juge
compétent, sont devenus exécutoires d'aprés les lois appliquées par ce juge,
ils acquiérent force exécutoire dans chacun des autres Etats membres apres
Faccomplissement des formalités prescrites dans FEtat oij Fexécution doit
avoir lieu. La revision du fond de Faffaire n'est pas admise.
Cette disposition ne s'applique ni aux jugements qui ne sont
exécutoires que provisoire-ment, ni aux condamnations ä des dom-mages-intéréts
qui seraient prononcées, en sus des dépens, contre un demandeur en raison du
rejet de sa demande.
L'alinéa premier s'applique également aux transactions
judiciaires.
§ 2 Les créances nées d'un transport soumis aux Régles
uniformes, au profit d'une entreprise de transport sur une autre entreprise de
transport qui ne reléve pas du méme Etat membre, ne peuvent étre saisies qu'en
vertu d'unjugement rendu parFautoritéjudi-ciaire de FEtat membre dont reléve
Fentreprise titulaire des créances ä saisir.
§ 3 Le materiel roulant du chemin de fer, ainsi que les
objets de toute nature servant au transport et lui appartenant, tels que
conte-neurs, agrés de chargement et båches, ne peuvent étre saisis, sur un
territoire autre que celui de FEtat membre dont reléve le chemin de fer
propriétaire, qu'en vertu d'un juge-ment rendu par Fautorité judiciaire de cet
Etat.
Artikel
18
Domar. Kvarstad och utmätning. Ställande
av
säkerhet
§ I Domar som har meddelats enligt detta fördrag av en
behörig domstol efter parternas hörande eller i anledning av ena partens
ute-varo och som får verkställas enligt den lag som tillämpas av domstolen är
verkställbara i alla andra medlemsstater, så snart de formföreskrifter har
uppfyllts som gäller i den stat där verkställigheten skall äga rum. Ny prövning
av själva saken är inte tUlåten.
Denna bestämmelse är inte tUlämplig vare sig på domar som
får verkställas endast interimistiskt eller på sådana föreskrifter i domar
som ålägger käranden att, förutom rättegångskostnaderna, betala skadestånd med
anledning av att hans talan har ogillats.
Första stycket är tillämpligt också på förlikning som har
träffats inför domstol.
§ 2 Om ett trafikföretag med anledning av en befordran,
som är underkastad de enhetliga rättsreglerna, har fått en fordran mot ett
annat trafikföretag och företagen inte hör under samma medlemsstat, får
fordringen beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett
avgörande av en judiciell myndighet i den stat under vUken det företag hör
vars fordran åtgärden avser.
§ 3 En järnvägs rullande materiel och alla andra föremål
som används vid befordran och tiUhör järnvägen, såsom containrar, lastredskap
och presenningar, får beläggas med kvarstad eller utmätas inom en annan medlemsstat
än den under vilken järnvägen hör endast på gmnd av en dom av en judiciell
myndighet i den sistnämnda staten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Les wagons de particuliers ainsi que les objets de toute
nature servant au transport qu'ils contiennent, appartenant au propriétaire du
wagon, ne peuvent étre saisis, sur un territoire autre que celui de FEtat du
domicile du propriétaire, qu'en vertu d'un jugement rendu par Fautorité
judiciaire de cet Etat.
§ 4 La caution ä fournir pour assurer le paiement des
dépens ne peut étre exigée ä Foccasion des actions judiciaires fondées sur la
Convention.
Privatvagnar
och däri befintliga föremål, som används vid befordran och tillhör vagnens
innehavare, får beläggas med kvarstad eller utmätas inom en annan stat än den
där innehavaren har sitt hemvist endast på gmnd av ett avgörande av en
judiciell myndighet i den sistnämnda staten.
§ 4 Vid
talan som grundas på fördraget får inte fordras att säkerhet ställs för
betalning av rättegångskostnader.
opaginerad Kontrollera mot PDF
TITRE V
MODIFICATION
DE LA CONVENCION
Artide 19 Compétence
§ I Les Etats membres adressent leurs propositions de
modification de la Convention ä FOffice central qui les porte immédia-tement å
la connaissance des Etats membres.
§ 2 L'Assemblée générale décide sur les propositions de
modification relatives aux dispositions de la Convention non prévues aux §§ 3
et 4.
L'inscription d'une proposition de modification ä Fordre
du jour d'une session de FAssemblée générale doit recueillir Faccord d'un
tiers des Etats membres.
Saisie
d'une proposition de modification, FAssemblée générale peut décider, ä la majorité
prévue ä Farticle 6, § 5, qu'une telle proposition présente un caractére
d'étroite connexité avec une ou plusieurs dispositions dont la modification
entré dans la compétence de la Commission de revision conformément au § 3.
Dans ce cas, FAssemblée générale est habilitée ä décider également sur la
modification de cette ou de ces dispositions.
§ 3 Sous réserve des décisions de FAssemblée générale
prises selon le § 2, alinéa 3, la Commission de revision décide sur les propositions
de modification relatives aux dispositions énumérées ci-aprés:
a) Régles uniformes CIV:
-
Artide premier,
§ 3; artide 4, § 2; artides 5 (sauf § 2), 6, 9 ä 14, 15 (sauf § 6), 16 ä 21,
22, § 3; artides 23 ä 25, 37, 43 (sauf §§ 2 et4),48, 49, 56ä58, 61;
-
les montants
exprimés en unités de compte aux artides 30, 31, 38, 40 et 41, lorsque la
modification vise ä une majoration de ces montants;
AVDELNING
V
Ä NDRING AV F Ö RDRAGET
Artikd 19 Behörighet
§ I Medlemsstaterna översänder sina förslag till ändring
av fördraget till centralbyrån, som genast skall underrätta medlemsstaterna om
förslagen.
§ 2 Generalförsamlingen beslutar i fråga om
ändringsförslag som rör de fördragsbestämmelser som inte anges i §§ 3 och 4.
Ett ändringsförslag förs upp på dagordningen för ett möte
med generalförsamlingen endast om minst en tredjedel av medlemsstaterna
samtycker till detta. -
När generalförsamlingen behandlar ett ändringsförslag, kan
den med den majoritet som anges i artikel 6 § 5 förklara att förslaget har en
nära anknytning till en bestämmelse eller flera bestämmelser som
revisionsutskottet enligt § 3 är behörigt att ändra. I ett sådant fall får
generalförsamlingen besluta om ändring också av denna bestämmelse eller dessa
bestämmelser.
§ 3 Utom i de fall då generalförsamlingen har avgett en
förklaring enligt § 2 tredje stycket beslutar revisionsutskottet i fråga om
ändringsförslag som rör följande bestämmelser:
a) de enhetliga rättsreglerna CIV:
-
artiklarna I §
3, artikel 4 § 2, artikel 5 (utom§ 2), 6, 9-14, 15 (utom § 6), 16-21,22 § 3,
artiklarna 23-25, 37, 43 (utom §§ 2 och 4), 48,49, 56-58 och 61, samt
-
de belopp som
uttrycks i beräkningsenheter i artiklarna 30, 31, 38, 40 och 41, när ändringen
avser en höjning av dessa belopp;
opaginerad Kontrollera mot PDF
b) Régles uniformes CIM:
-
Artide premier,
§ 2; artide 3, §§ 2 å 5; artides 4, 5, 6 (sauf § 3), 7, 8. 11 ä 13, 14 (sauf §
7), 15 ä 17, 19 (sauf § 4), 20 (sauf § 3), 21 ä 24, 25 (sauf § 3). 26 (sauf §
2), 27, 28, §§ 3 et 6; artides 29, 30 (sauf § 3), 31, 32 (sauf § 3), 33 (sauf §
5), 34, 38, 39, 41, 45, 46, 47 (sauf § 3), 48 (dans la mesure ou il ne s'agit
que de procéder ä une adaptation au droit de transport International maritime),
52, 53, 59 å 61, 64,65;
-
le montant
exprimé en unités de compte å Farticle 40, lorsque la modification vise ä une
majoration de ce montant;
-
Réglement
concernant le transport International ferroviaire des wagons de particuliers
(RIP), Annexell;
-
Réglement
concernant le transport International ferroviaire des conteneurs (RICo),
Annexe III;
-
Réglement
concernant le transport International ferroviaire des colis express (RIEx),
Annexe IV.
§ 4 La Commission d'experts décide sur les propositions de
modification relatives aux dispositions du Réglement concernant le transport
International ferroviaire des marchandises dangereuses (RID), Annexe I aux
Régles uniformes CIM.
b) de enhetliga rättsreglerna CIM:
-
artikel I § 2,
artikd 3 §§ 2-5, artiklarna 4, 5, 6 (utom 8 3), 7,8,11- 13, 14 (utom § 7),
15-17, 19 (utom § 4), 20 (utom § 3), 21-24, 25 (utom § 3), 26 (utom § 2), 27,
28 §§ 3 och 6, artiklarna 29, 30 (utom § 3), 31, 32 (utom § 3), 33 (utom § 5),
34, 38, 39, 41, 45, 46, 47 (utom § 3), 48 (i den mån det enbart är fråga om en
anpassning till internationell sjötransporträtt), 52, 53, 59-61, 64 och 65,
-
det belopp som
uttrycks i beräkningsenheter i artikel 40 när ändringen avser en höjning av
beloppet,
-
reglementet om
internationell järnvägsbefordran av privatvagnar (RIP), bilaga II;
-
reglementet om
internationell järnvägsbefordran av containrar (RICo), bilaga III;
-
reglementet om
internationell järnvägsbefordran av expressgods (RIEx), bilaga IV.
§ 4 Fackutskottet beslutar i fråga om förslag till
ändring som rör bestämmelserna i reglementet om internationell järnvägsbefordran
av farligt gods (RID), bilaga 1 till de enhetliga rättsreglerna CIM.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
20
Décisions de V Assemblée générale
§ I Les modifications décidées par FAssemblée générale
sont consignées dans un protocole signé par les representants des Etats
membres. Ce protocole est soumis ä ratification, acceptation ou approbation;
les instruments de ratification, d'acceptation ou d'approbation sont déposés le
plus töt possible auprés du Gouvernement dépositaire.
§ 2
Lorsque le protocole aura été ratifié, accepté ou approuve par plus des deux
tiers des Etats membres, Fentrée en vigueur des décisions a lieu ä Fexpiration
du délai fixé par FAssemblée générale.
§ 3
L'application des Régles uniformes CIV et CIM est suspendue des Fentrée en
vigueur des décisions, pour le trafic avec et entré les Etats membres qui
n'auront pas en-core déposé leur instmment de ratification, d'acceptation ou
d'approbation un mois avant la date prévue pour cette entrée en
Artikd
20
Beslut av generalförsamlingen
§ I Ändringar som har beslutats av generalförsamlingen
tas upp i ett protokoll, som undertecknas av medlemsstaternas företrädare.
Protokollet skall ratificeras, godtas eller godkännas. Instrument om
ratifikation, godtagande eller godkännande deponeras snarast möjligt hos
depositarieregeringen.
§ 2 När protokollet har ratificerats, godtagits eller
godkänts av mer än två tredjedelar av medlemsstaterna, träder besluten i kraft
vid utgången av den frist som generalförsamlingen bestämmer.
§ 3 Vid
den tidpunkt då besluten träder i kraft upphör de enhetliga rättsreglerna CIV
och CIM att gälla för trafik med och mellan de medlemsstater som inte har
deponerat instmment om ratifikation, godtagande eller godkännande senast en månad
före ikraftträdandet. Centralbyrån meddelar medlemssta-
opaginerad Kontrollera mot PDF
vigueur. L'Office central notifie aux Etats membres cette
suspension; celle-ci prend fin å Fexpiration d'un mois ä compter de la date de
la notification par FOffice central de la ratification, 1'acceptation ou
Fapprobation desdites décisions par les Etats en cause.
Cette suspension n'a pas d"effet pour les Etats
membres qui ont communique ä FOffice central qu'ils appliquent, sans avoir déposé
leur instrument de ratification, d'accep-tation ou d'approbation, les
modifications décidées par FAssemblée générale.
terna
denna inskränkning i fördragets giltighet. Inskränkningen upphör när en månad
har gått från den dag då centralbyrån har meddelat övriga medlemsstater att besluten
har ratificerats, godtagits eller godkänts av de ifrågavarande staterna.
En sådan inskränkning i fördragets giltighet uppkommer
inte för de medlemsstater som, utan att ha deponerat instmment om ratifikation,
godtagande eller godkännande, har meddelat centralbyrån att de tillämpar de
ändringar som har beslutats av generalförsamlingen.
Artide
21
Décisions des Commissions
§ 1 Les modifications décidées par les Commissions sont
notifiées par FOffice central aux Etats membres.
§ 2 Ces décisions entrent en vigueur pour tous les Etats
membres le premier jour du douziéme mois suivant celui au cours duquel FOffice
central les a notifiées aux Etats membres, sauf objection d'un tiers des Etats
membres formulée dans les quatre mois ä compter de la date de la notification.
Toutefois, si un Etat membre formule des objections contre
une décision de la Commission de revision dans le délai de quatre mois et
qu'il dénonce la Convention au plus tärd deux mois avant la date prévue pour
Fentrée en vigueur de cette décision, celle-ci n'entre en vigueur qu'au moment
oii la dénonciation par FEtat intéressé prend effet.
Artikd
21
Beslut av utskotten
§ 1 Centralbyrån underrättar medlemsstaterna om de
ändringar som har beslutats av utskotten.
§ 2 Ett sådant beslut träder i kraft för samtliga
medlemsstater första dagen i tolfte månaden efter den månad under vilken centralbyrån
har underrättat medlemsstaterna om beslutet, om inte minst en tredjedel av
medlemsstaterna har gjort invändning mot beslutet inom fyra månader från dagen
för underrättelsen.
Om en medlemsstat har gjort invändning mot
revisionsutskottets beslut inom fyramå-nadersfristen och sagt upp fördraget
senast två månader före den tidpunkt då beslutet skulle träda i kraft, träder
beslutet i kraft först vid den tidpunkt då den berörda statens uppsägning får
verkan.
TITRE VI DISPOSITIONS FINALES
Artide 22
Signature. ratification, acceptation, approbation de la
Convention
§ 1 La Convention demeure ouverte å Beme, auprés du
Gouvernement suisse, jus-qu'au 31 décembre 1980, å la signature des Etats qui
ont été invités ä la huitiéme Confé-rence de revision ordinarie des Conventions
CIM et CIV.
§ 2 La Convention est soumise ä ratification, acceptation
ou approbation; les instruments de ratification, d'acceptation ou
d'ap-probation sont déposés auprés du Gouvernement suisse, gouvernement
dépositaire.
AVDELNING VI SLUTBESTÄMMELSER
Artikd 22
Undertecknande, ratificering. godtagande
eller godkännande avfördraget.
§ 1 Fram till den 31 december 1980 är fördraget öppet för
undertecknande hos den schweiziska regeringen i Bern av de stater som har
inbjudits till den åttonde ordinarie konferensen för revision av fördragen CIM
och CIV.
§ 2 Fördraget skall ratificeras, godtas eller godkännas.
Instmment om ratifikation, godtagande eller godkännande deponeras hos den
schweiziska regeringen, som är deposi-tarie.
Prop. 1984/85:33
Artide 23
Adhésion a la Convention
§ I Les Etats qui. invités ä'la huitiéme Conférence de
revision ordinaire des Conventions CIM et CIV, n'ont pas signé la Convention
dans le délai prévu å Farticle 22, § 1, peuvent cependant notifier leur
adhésion ä la Convention avant sa mise en vigueur. L'in-stmment d'adhésion est
déposé auprés du Gouvernement dépositaire.
§ 2 Tout Etat qui désire adhérer å la Convention apres sa
mise en vigueur adresse au Gouvernement dépositarie une demande et une note sur
la situation de ses entreprises de transport ferroviaire au regard des
transports intemationaux. Le Gouvernement dépositaire les communique aux Etats
membres et ä FOffice central.
La demande est admise de plein droit six mois apres la
communication ci-dessus, sauf opposition formulée auprés du Gouvernement
dépositaire par cinq Etats membres. Le Gouvernement dépositaire en avise FEtat
demandeur ainsi que les Etats membres et FOffice central. Le nouvel Etat
membre se con-forme sans délai aux dispositions de Farticle 10.
En cas d'opposition, le Gouvernement dépositaire soumet
la demande d'adhésion ä FAssemblée générale qui en décide.
Apres le dépöt de Finstmment d'adhésion, celle-ci prend
effet le premier jour du deuxi-éme mois suivant celui au cours duquel FOffice
central a notifie aux Etats membres la liste des lignes du nouvel Etat membre.
§ 3 Toute adhésion å la Convention ne peut concerner que
la Convention et ses modifications alors en vigueur.
Artide 24
Mise en vigueur de la Convention
§ 1. Lorsque les instruments de ratification,
d'acceptation, d'approbation ou d'adhé-sion ont été déposés par quinze Etats,
le Gouvernement dépositaire se met en rapport avec les Gouvernements intéressés
en vue de convenir de Fentrée en vigueur de la Convention.
§ 2. L'entrée en vigueur de la Convention entraine
Fabrogation des Conventions internationales concernant le transport par chemins
de fer des marchandises (CIM) et des voyageurs et des bagages (CIV) du 7
février
23 Artikel 23 Anslutning till fördraget
§ I De stater som har inbjudits till den åttonde
ordinarie konferensen för revision av fördragen CIM och CIV men som inte har
undertecknat fördraget inom den frist som anges i artikel 22 § 1 kan emellertid
anmäla sin anslutning till fördraget innan detta har trätt i kraft. Instrument
om anslutning skall deponeras hos depositarien.
§ 2 En stat som önskar ansluta sig till fördraget sedan
detta har trätt i kraft skall hos depositarien göra framställning om detta och
lämna en redogörelse för sina järnvägstrafik-företags förhållanden med avseende
på internationell befordran. Depositarien skall sända framställningen och
redogörelsen till medlemsstaterna och centralbyrån.
Om inte invändning har gjorts hos depositarien av fem
medlemsstater, anses framställningen bifallen när sex månader har gått från
det att de nämnda handlingarna översändes. Depositarien skall meddela detta
till den stat som har gjort framställningen samt till medlemsstaterna och
centralbyrån. Den nya medlemsstaten skall snarast uppfylla bestämmelserna i
artikel 10.
I händelse av invändning skall depositarien hänskjuta
framställningen till generalförsamlingen, som beslutar i frågan.
Sedan ett instrument om anslutning har deponerats, får
anslutningen verkan den första dagen i andra månaden efter den under vilken
centralbyrån har tillställt medlemsstaterna listan över den nya medlemsstatens
linjer.
§ 3 En sådan anslutning till fördraget kan endast avse
fördraget med de ändringar som är i kraft vid anslutningen.
Artikel 24
Ikraftträdandet av fördraget
§ I. Närinsirument
om ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning har deponerats av
femton stater, skall depositarien sätta sig i förbindelse med de berörda regeringarna
i syfte att nå en överenskommelse om att sätta fördraget i kraft.
§ 2. Fördragets ikraftträdande innebär att de
internationella fördragen den 7 februari 1970 om godsbefordran med järnväg
(CIM) och om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV) samt
tilläggskonventionen
1970 ainsi
que de la Convention additionnelle å la CIV relative ä la responsabilité du chemin
de fer pour la mört et les blessures de voyageurs du 26 février 1966.
den 26 februari
1966 till CIV om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas upphör
att gälla.
Artide
25
Dénonciation de la Convention
Tout Etat membre qui désire dénoncer la Convention en
avise le Gouvernement dépositaire. La dénonciation prend effet le 31 décembre
de Fannée suivante.
Artikel
25
Uppsägning avfördraget
En medlemsstat som önskar säga upp fördraget skall
meddela detta till depositarien. Uppsägningen träder i kraft den 31 december
påföljande år.
Artide 26
Fonctions du Gouvernement dépositaire
Le Gouvernement dépositaire avise les Etats invités ä la
huitiéme Conférence de revision ordinaire des Conventions CIM et CIV, les
autres Etats ayant adhéré ä la Convention, ainsi que FOffice central:
a)
des signatures
de la Convention, du dépöt des instmments de ratification, d'accep-tation,
d'approbation ou d'adhésion et des notifications de dénonciation;
b)
de la date ä
laquelle la Convention entré en vigueur en application de Farticle 24;
c)
de dépöt des
instrument de ratification, d'acceptation ou d'approbation des proto-coles
vises å Farticle 20.
Artikel 26 Depositariens uppgifter
Depositarien underrättar de stater som har inbjudits till
den åttonde ordinarie konferensen för revision av fördragen CIM och CIV, andra
stater som har anslutit sig till fördraget samt centralbyrån:
a)
om
undertecknande av fördraget, om deponering av instrument om ratifikation,
godtagande, godkännande eller anslutning och om meddelande om uppsägning;
b)
om dag då
fördraget träder i kraft enligt artikel 24;
c)
om deponering
av instrument om ratifikation, godtagande eller godkännande rörande de
protokoll som avses i artikel 20.
Artide
27
Réserves å la Convention
Des réserves å la Convention ne sont ad-mises que si elles
sont prévues par celle-ci.
Artikd
27
Förbehåll mot fördraget
Förbehåll mot fördraget är tillåtna endast i de fall som
anges i fördraget.
Artide 28
Textes de la Convention
La Convention est conclue et signée en langue fran9aise.
Au texte fran9ais sont jointes des traduc-tions
officielles en langues allemande, ang-laise, arabe, italienne et néeriandaise.
Seul le texte fran9ais fait foi.
En foi de quoi, les soussignés dflment au-torisés par
leurs Gouvernements respectifs, ont signé la présente Convention.
Artikd 28 Fördragstexter
Fördraget har slutits och undertecknats på franska
språket.
Till den franska texten har fogats officiella
översättningar till tyska, engelska, arabiska, italienska och nederländska
språken.
Endast den franska texten har vitsord.
Till bekräftelse härav har undertecknade, av sina regeringar
vederbörligen befullmäkti-gade ombud undertecknat detta fördrag.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1984/85:33 25
Fait
å Berne, le neuf mai mil neuf cent Sotn skedde i Bern den nionde maj 1980 i
quatre-vingt, en un seul
exemplaire original ett enda originalexemplar på franska språket,
en langue frangaise, qui
reste déposé dans les vilket exemplar skall förvaras i Schweiziska
Archives de la
Confédération suisse. Une co- Edsförbundets arkiv. En med detta exemplar
pie certifiée conforme en
sera remise ä cha- överensstämmande, bestyrkt kopia skall
cun des Etats metnbres. överlämnas till varje medlemsstat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Protocole
sur les priviléges et immunités de FOrganisation
intergouvemementale pour les transports intemationaux ferroviaires (OTIF)
Artide premier
§ 1. Dans le cadre de ses activités officielles,
FOrganisation bénéficie de Fimmu-nité de juridiction et d'exécution sauf:
a)
dans la mesure
oii FOrganisation aurait expressément renoncé ä une telle immunité dans un cas
particulier;
b)
en cas d'action
civile en dommages-in-téréts, intentée par un tiers, relative å un accident
causé par un vehicule automoteur ou tout autre moyen de transport appartenant ä
FOrganisation ou circulant pour son compte ou en cas d"infraction ä la
réglemen-tation de la circulation intéressant le moyen de transport précité;
c)
en cas de
demande reconventionelle di-rectement liée ä une procédure entamée ä titre
principal par FOrganisation;
d) en cas de saisie, ordonnée par décision
judiciaire sur les traitements, salaires et
autres émoluments dus par FOrganisation å
un membre de son personnd.
§ 2. Les avoirs et biens de FOrganisation, quel que soit
le lieu oii ils se trouvent, bénéfi-cient de Fimmunité ä Fégard de toute forme
de réquisition, confiscation, séquestre et autre forme de saisie ou de
contrainte, sauf dans la mesure oii le nécessitent temporaire-ment la
prévention des accidents mettant en cause des véhicules automoteurs appartenant
ä FOrganisation ou circulant pour le compte de celle-ci et les enquétes
auxquelles peuvent donner lieu les dits accidents.
Toutefois, si une expropriation est néces-saire å des fins
d'utilité publique, toutes dispositions appropriées doivent étre prises afin
d'empécher qu'elle ne constitue un obstade ä Fexercice des activités de
FOrganisation et une indemnité préalable, prompte et adé-quate doit étre
versée.
Protokoll
om privilegier och immunitet för Mellanstatliga
organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF)
Artikel I
§ I. Inom
ramen för sin officiella verksamhet skall Organisationen åtnjuta immunitet mot
rättsligt förfarande och verkställighet, utom:
a)
i den
utsträckning Organisation i ett särskilt fall har uttryckligen avstått från
sin immunitet;
b)
i fråga om
skadeståndstalan i tvistemål, som har väckts av tredje man till följd av en
olycka som har orsakats av ett motorfordon eller ett annat transportmedel som
tillhör Organisationen eller har framförts för dess räkning, eller i fråga om
trafikbrott som har begåtts med ett sådant transportmedel;
c)
såvitt gäller
ett kvittningsyrkande som framställs i direkt samband med ett sådant förfarande
som har inletts av Organisationen för prövning av huvudfordringen;
d) i händelse av utmätning eller kvarstad,
enligt beslut av judiciell myndighet, av lön
eller någon annan ersättning som Organisa
tionen är skyldig en anställd.
§ 2. Organisationens egendom och tillgångar skall, var de
än finns, åtnjuta immunitet mot vaije slag av beslag, konfiskation,
tvångsförvaltning eller annan form av utmätning eller tvångsåtgärd, utom i den
utsträckning detta tillfälligt kan vara nödvändigt för att förhindra eller
utreda olyckor med motorfordon som tillhör Organisationen eller framförs för
dess räkning.
Om expropriation är nödvändig för allmänna ändamål, skall
dock lämpliga åtgärder vidtas för att förhindra att den utgör ett hinder för
Organisationen att utöva sin verksamhet, och skälig ersättning skall utan
dröjsmål betalas ut i förskott.
§ 3. Chaque Etat membre exonére des im-pöts directs
FOrganisation, ses. biens et re-venus, pour Fexercice de ses activités officielles.
Lorsque des achats ou services d'un montant important qui sont strictement
nécessaires pour Fexercice des activités officielles de FOrganisation sont
effectués ou uti-lisés par FOrganisation el lorsque le prix de ces achats ou
services comprend des taxes ou droits, des dispositions appropriées sont prises
par les Etats membres, chaque fois qu"il est possible, en vue de
Fexonération des taxes ou droits de cette nature ou en vue du remboursement de
leur montant.
Aucune exonération n'est accordée en ce qui concerne les
impöts et taxes qui ne constituent que la simple rémunération de services
rendus.
Les produits importés ou exportés par FOrganisation et
strictement nécessaires pour Fexercice de ses activités officielles, sont
exonérés de tous droits et taxes per9us å Fimportation ou ä Fexportation.
Aucune exonération n'est accordée, au titre de cet artide,
en ce qui concerne les achats et importations de biens ou la fourni-ture de
services destinés aux besoins propres des membres du personnd de FOrganisation.
§ 4. Les biens acquis ou importés conformément au § 3 ne
peuvent étre vendus ni cédés, ni utilisés autrement qu'aux conditions fixées
par les Etats membres qui ont accordé les exonérations.
§ 5. Les activités officielles de FOrganisation visées
par le present Protocole sont les activités répondant aux buts définis å
Farticle 2 de la Convention.
Artide 2
§ I. L'Organisation
peut recevoir et dé-tenir tous fonds, devises, numéraires ou valeurs mobiliéres;
elle peut en disposer libre-ment pour tous usages prévus par la Convention et
avoir des comptes en n'importe quelle monnaie dans la mesure nécessaire pour
faire face å ses engagements.
§ 2. Pour ses Communications officielles et le transfert
de tous ses documents, FOrganisation bénéficie d'un traitement non moins
favorable que celui accordé par chaque Etat membre aux autres organisations
internationales comparables.
§ 3. Varje medlemsstat skall befria Organisationen samt
dess egendom och intäkter från direkta skatter inom ramen för dess officiella
verksamhet. När Organisationen köper sådana varor eller anlitar sådana tjänster
till betydande belopp som är helt nödvändiga för dess officiella verksamhet och
när skatter eller avgifter ingår i priset, skall medlemsstaterna vidta
lämpliga åtgärder, då så är möjligt, för att befria Organisationen från sådana
skatter eller avgifter eller till Organisationen återbetala motsvarande belopp.
Befrielse skall inte medges från skatter och avgifter som
endast utgör ersättning för tillhandahållna tjänster.
Varor som importeras eller exporteras av Organisationen
och är helt nödvändiga för dess officiella verksamhet skall vara befriade från
alla tullar och avgifter som tas ut vid import eller export.
Befrielse enligt denna artikel skall inte medges för köp
och import av varor samt tillhandahållande av tjänster som är avsedda för
personligt bruk av Orgariisationens personal.
§ 4. De varor som har förvärvats eller importerats i
enlighet med § 3 får inte säljas, överlåtas eller användas på andra villkor än
de som har fastställts av de medlemsstater som medgett befrielsen.
§ 5. Med Organisationens officiella verksamhet förstås i
detta protokoll den verksamhet som svarar mot de ändamål som anges i artikel 2
i fördraget.
Artikel 2
§ I. Organisationen får ta emot och inneha vatje slag av
medel, valutor, kontanter och annan lös egendom; den får fritt disponera över
sådan egendom för alla de ändamål som anges i fördraget samt ha konton i vilken
valuta som helst i den omfattning som krävs för att den skall kunna fullgöra
sina åtaganden.
§ 2. För sina officiella meddelanden och överföring av
alla sina handlingar skall Organisationen av varje medlemsstat ges en minst
lika förmånlig behandling som den staten ger andra jämförbara internationella
organisationer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 3
Les representants des Etats membres jouissent, dans
Fexercice de leurs fonctions et pour la durée de leurs voyages de service, des
priviléges et immunités suivants sur le territoire de chaque Etat membre:
a)
immunité de
juridiction, méme apres la fin de leur mission, pour les actes. y compris leurs
paroles et écrits, accomplis par eux dans Fexercice de leurs fonctions; cette
immunité ne joue cependant pas en cas de dommages résultant d'un accident
causé par un vehicule automoteur ou tout autre moyen de transport appartenant å
un representant d'un Etat ou conduit par lui ou en cas d'infraction å la
réglementation de la circulation intéressant le moyen de transport précité;
b)
immunité d'arrestation
et de détention préventive, sauf en cas de flagrant délit;
c)
immunité de
saisie de leurs bagages per-sonnels, sauf en cas de flagrant délit;
d) inviolabilité de tous leurs papiers et do
cuments officiels;
e) exemption pour eux-mémes et pour
leurs conjoints de toute mesure limitant Fen
trée et de toutes formalités d'enregistrement
des étrangers;
f) mémes facilités en ce qui concerne les
réglementations monétaires ou de change que
celles accordées aux representants de Gou
vernements étrangers en mission officielle
temporaire.
Artide 4
Les membres du personnd de FOrganisation jouissent, dans
Fexercice de leurs fonctions, des priviléges et immunités suivants sur le
territoire de chaque Etat membre:
a) immunité de juridiction pour les actes, y compris leurs
paroles et écrits, accomplis dans Fexercice de leurs fonctions et dans les
limites de leurs attributions, méme apres qu'ils ont cessé d'étre au service de
FOrganisation; cette immunité ne joue cependant pas en cas de dommages
résultant d'un accident causé par un vehicule automoteur ou tout autre moyen de
transport appartenant ä un membre du personnel de FOrganisation ou conduit par
lui ou en cas d'infraction ä la réglementation de la circulation intéressant le
moyen de transport précité;
Artikel 3
Medlemsstaternas företrädare skall när de fullgör sina
uppgifter och under sina tjänsteresor åtnjuta privilegier och immunitet enligt
följande inom varje medlemsstats område:
a) immunitet mot rättsligt förfarande så
vitt avser gärningar, däri inbegripet skriftliga
och muntliga uttalanden, som de har begått
vid fullgörandet av sina uppdrag och detta
även sedan deras uppdrag har slutförts; den-
' na immunitet skall dock inte gälla vid skada till följd
av en olycka som har orsakats av ett motorfordon eller något annat transportmedel
som tillhör eller har framförts av en företrädare för en medlemsstat och inte
heller vid trafikbrott som har begåtts med ett sådant transportmedel;
b)
immunitet mot
anhållande och häktning, utom då de anträffas på bar gärning med brott;
c)
immunitet mot
beslag av personligt bagage, utom om de anträffas på bar gärning med brott;
d) okränkbarhet för alla handlingar och
dokument som rör deras uppdrag;
e) undantag för sig själva och deras make
eller maka från invandringsrestriktioner och
anmälningsplikt för utlänningar;
f) samma lättnader med avseende på va
luta- och växlingsrestriktioner som medges
företrädare för en utländsk regering på ett
tillfälligt officiellt uppdrag.
Artikel 4
Organisationens anställda skall när de fullgör sina uppgifter
åtnjuta privilegier och immunitet enligt följande inom varje medlemsstats
område:
a) immunitet mot rättsligt förfarande såvitt avser
gärningar, däri inbegripet skriftliga och muntliga uttalanden, som de har
begått vid fullgörandet av sina uppgifter i tjänsten, och detta även efter det
att anställningen vid organisationen har upphört; denna immunitet skall dock
inte gäUa vid skada till följd av en olycka som har orsakats av ett motorfordon
eller något annat transportmedel som tillhör eller har framförts av någon av
organisationens anställda och inte heller vid trafikbrott som har begåtts med
ett sådant transportme-dd;
opaginerad Kontrollera mot PDF
b)
inviolabilité
de tous leurs papiers et documents officiels;
c)
mémes
exceptions aux disjjositions limitant Fimmigration et réglant Fenregistre-ment
des étrangers que celles généralement reconnues aux membres du personnel des organisations
internationales; les membres de leur famille faisant partie de leur ménage
jouissent des mémes facilités;
d) exonération
de Fimpöt national sur le
revenu, sous réserve de Fintroduction, au
profit de FOrganisation, d'une imposition in-
terne des traitements, salaires et autres émo
luments versés par FOrganisation; cepen
dant, les Etats membres ont la possibilité de
tenir compte de ces traitements, salaires et
émoluments pour le calcul du montant de
Fimpöt ä percevoir sur les revenus d'autres
sources; les Etats membres ne sont pas tenus
d'appliquer cette exonération fiscale aux in-
demnités et pensions de retraite et rentes de
survie versées par FOrganisation aux andens
membres de son personnel ou ä leurs ayants
droit;
e) en
ce qui concerne les réglementations
de change, mémes priviléges que ceux géné
ralement reconnus aux membres du person
nel des organisations internationales;
O en période de crise Internationale, mémes facilités de
rapatriement pour eux et les membres de leur famille faisant partie de leur
ménage que celles généralement reconnues aux membres du personnel des organisations
internationales.
b)
okränkbarhet
för alla handlingar och dokument som rör deras tjänst;
c)
sanima undantag
från bestämmelser om invandringsrestriktioner och anmälningsplikt för
utlänningar som vanligen medges internationella organisationers anställda;
familjemedlemmar som ingår i hushållet åtnjuter samma lättnader;
d) befrielse från nationell inkomstskatt,
med förbehåll för införande av intern beskatt
ning till Organisationen, av löner och arvo
den som betalas av Organisationen; med
lemsstaterna har dock rätt att ta hänsyn till
dessa löner och arvoden när det skattebelopp
som tas ut på inkomster från andra källor
skall beräknas; medlemsstaterna är inte skyl
diga att tillämpa denna skattebefrielse på
pensioner och livräntor som Organisationen
betalar till sina tidigare anställda eller dessas
förmånstagare;
e) såvitt avser växling av valuta, samma
privilegier som vanligen medges internatio
nella organisationers personal;
f) samma lättnader såvitt avser dem själva
och familjemedlemmar som tillhör deras hus
håll för repatriering vid internationella kriser
som vanligen medges anställda vid internatio
nella organisationer.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
5
Les experts auxquels FOrganisation fait appel, lorsqu'ils
exercent des fonctions auprés de FOrganisation ou accomplissent des missions
pour cette derniére, jouissent des priviléges et immunités suivants, dans la
mesure oö ceux-ci leur sont nécessaires pour Fexercice de leurs fonctions, y
compris du-rant les voyages effectués dans Fexercice de ces fonctions ou au
cours de ces missions:
a)
immunité de juridiction pour les actes, y compris leurs paroles et écrits,
accomplis par eux dans Fexercice de leurs fonctions; cette immunité ne joue
cependant pas en cas de dommages résultant d'un accident causé par un vehicule
automoteur ou tout autre moyen de transport appartenant å un expert ou conduit
par lui ou en cas d'infraction ä la régle-
Artikel
5
Sakkunniga, som Organisationen anlitar, skall när de utför
uppgifter hos Organisationen eller fullgör uppdrag för denna åtnjuta följande
privilegier och immuniteter i den utsträckning som det är nödvändigt för att
de skall kunna fullgöra sina uppgifter, och detta även under resor som företas
under fullgörandet av sådana uppgifter eller utförandet av sådana uppdrag:
a)
immunitet mot rättsligt förfarande såvitt avser gärningar, däri inbegripet
muntliga och skriftliga uttalanden, som de har begått vid fullgörandet av sina
uppgifter eller uppdrag; denna immunitet skall dock inte gälla vid skada till
följd av en olycka som har orsakats av ett motorfordon eller något annat transportmedel
som tillhör en sakkunnig eller har
opaginerad Kontrollera mot PDF
mentation de la circulation intéressant le moyen de
transport précité; les experts con-tinuent de bénéficier de cette immunité méme
apres la cessation de leurs fonctions auprés de FOrganisation;
b)
inviolabilité
de tous leurs papiers et documents officiels;
c)
facilités de
change nécessaires au transfert de leur rémunération;
d) mémes facilités. en ce qui concerne les
bagages personnels, que celles accordées aux
agents des Gouvernements étrangers en mis
sion officielle temporaire.
Artide 6
§ I. Les
priviléges et immunités prévus par ce Protocole sont institués uniquement afin
d'assurer, en toutes circonstances, le libre fonctionnement de FOrganisation et
la compléte indépendance des personnes auxquelles ils sont accordés. Les
autorités com-pétentes lévent toute immunité dans tous les cas oti son maintien
est susceptible d'en-traver Faction de la justice et oii elle peut étre levée
sans porter atteinte ä la realisation de Fobjectif pour lequel elle a été
accordée.
§ 2. Les autorités compétentes selon le § I sont:
-
les Etats
membres, pour leurs representants,
-
le Comité
administratif pour le directeur general,
-
le directeur
general pour les autres membres du personnel ainsi que pour les experts
auxquels FOrganisaiton fait appel.
Artide 7
§ I. Aucune
des dispositions de ce Protocole ne peut mettre en cause le droit que posséde
chaque Etat membre de prendre toutes les précautions utiles dans Fintérét de sa
sécurité publique.
§ 2. L'Organisation coopére en tout temps avec les
autorités compétentes des Etats membres en vue de faciliter une bonne administration
de la justice, d'assurer le respect des lois et réglements des Etats membres
concernés et d'empécher tout abus auquel pourraient donner lieu les priviléges
et immunités prévus dans ce Protocole.
framförts av honom och inte heller vid trafikbrott som
har begåtts med ett sådant transportmedel; de sakkunniga skall åtnjuta denna
immunitet även efter det att de har upphört att utföra uppgifter för
Organisationens räkning;
b)
okränkbarhet
för alla handlingar och dokument som rör deras uppdrag;
c)
de lättnader
från växlingsrestriktioner som erfordras för överföring av deras arvoden;
d) samma lättnader i fråga om deras per
sonliga resgods som medges företrädare för
en utländsk regering på ett tillfälligt officiellt
uppdrag.
Artikel 6
§ I. De
privilegier och den immunitet som anges i detta protokoll har tillkommit uteslutande
i syfte att säkerställa att Organisationens verksamhet under alla förhållanden
skall kunna bedrivas utan hinder och att de personer som åtnjuter dessa
privilegier och denna immunitet skall vara helt oberoende. De behöriga
myndigheterna skall häva varje immunitet i alla de fall då den kan hindra
rättvisans behöriga gång och då den kan hävas utan att det därigenom uppkommer
hinder mot att de ändamål uppnås för vilka den har beviljats.
§ 2. Behöriga myndigheter enligt § 1 är:
—
medlemsstaterna,
såvitt avser deras företrädare,
—
administrativa
kommittén, såvitt avser generaldirektören,
—
generaldirektören,
såvitt avser övriga anställda samt de sakkunniga som Organisationen anlitar.
Artikel 7
§ 1. Ingen bestämmelse i detta protokoll inskränker en
medlemsstats rätt att vidta alla åtgärder som är nödvändiga med hänsyn till
statens säkerhet.
§ 2. Organisationen skall alltid samarbeta med behöriga
myndigheter i medlemsstaterna för att underlätta rättsskipning, för att säkerställa
att lagar och förordningar i de berörda medlemsstaterna iakttas och för att
hindra missbruk av de privilegier och den immunitet som anges i detta
protokoll.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
8
Aucun Etat membre n'est tenu d'accorder les priviléges et
immunités mentionnés dans ce Protocole
-
ä Farticle 3, ä
Fexception de la lettre d),
-
ä Farticle 4, ä
Fexception des lettres a), b) eld),
-
ä Farticle 5, å
Fexception des lettres a) et b)
ä ses propres ressortissants ou aux personnes qui ont
leur résidence permanente dans cet Etat.
Artide 9
L'Organisation peut condure avec un ou plusieurs Etats
membres des accords com-plémentaires en vue de FappUcation des dispositions de
ce Protocole en ce qui concerne cet Etat membre ou ces Etats membres, ainsi que
d'autres accords en vue d'assurer le bon fonctionnement de FOrganisation.
Artikel
8
En medlemsstat är inte skyldig att medge de privilegier
och den immunitet som avses i detta protokoll
-
i artikel 3,
med undantag av d),
-
i artikel 4,
med undantag av a), b) och d),
-
i artikel 5.
med undantag av a) och b)
till sina egna medborgare eller till personer som har sitt
hemvist i den staten.
Artikel 9
Organisationen får sluta tilläggsavtal med en eUer flera
medlemsstater beträffande till-lämpningen av bestämmelserna i detta protokoll
såvitt avser denna medlemsstat eller dessa medlemsstater ävensom andra avtal
för att säkerställa att Organisationens verksamhet bedrivs på ett effektivt
sätt.
opaginerad Kontrollera mot PDF
APPENDICE
A
A LA
CONVENTION RELATIVE AUX TRANSPORTS IN-TERNATIONAUX FERROVIAIRES (COTIF) DU 9
MAI 1980
BIHANG A
TILL
FÖRDRAGET DEN 9 MAJ 1980 OM INTERNATIONELL JÄRNVÄGSTRAFIK (COTIF)
opaginerad Kontrollera mot PDF
RÉGLES
UNIFORMES CONCERNANT LE CONTRAT DE TRANSPORT INTERNATIONAL FERROVIAIRE
DES VOYAGEURS ET DES BAGAGES (CIV)
TITRE PREMIER GÉNÉRALITÉS
Artide premier Champ d'application
§ 1. Sous réserve des exceptions prévues aux artides 2, 3
et 33, les Régles uniformes s'appliquent ä tous les transports de voyageurs et
de bagages effectués avec des titres de transport intemationaux établis pour un
parcours empmntant les territoires d'au moins deux Etats et comprenant
exdusive-ment des lignes inscrites sur la liste prévue aux artides 3 et 10 de
la Convention.
Les Régles uniformes s'appliquent également, en ce qui
concerne la responsabilité du chemin de fer en cas de mört et de blessures de
voyageurs, aux convoyeurs des envois effectués conformément aux Régles
uniformes concernant le contrat de transport International ferroviaire des
marchandises (CIM).
§ 2. Les tarifs intemationaux fixent les relations pour
lesqudles des titres de transport intemationaux sont délivrés.
§ 3. Dans les Régles uniformes, le terme «gare» couvre:
les gares ferroviaires, les ports des services de navigation et tous autres
établissements des entreprises de transport, ouverts au public pour Fexécution
du contrat de transport.
ENHETLIGA
RÄTTSREGLER FÖR AVTAL OM INTERNATIONELL JÄRNVÄGSBEFORDRAN AV RESANDE OCH
RESGODS (CIV)
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikd I Tillämpningsområde
§ I. Med
förbehåll för de undantag som anges i artiklarna 2, 3 och 33 är de enhetliga
rättsreglerna tillämpliga på all befordran av resande och resgods som sker med
internationella befordringshandlingar som har utfärdats för en sträcka som
berör minst två staters områden och som uteslutande omfattar linjer som är
upptagna på den lista som avses i artiklarna 3 och 10 i fördraget.
Såvitt gäller järnvägens ansvarighet i fall då resande
dödas eller skadas är de enhetliga rättsreglerna också tillämpliga på personer
som åtföljer sändningar som befordras enligt de enhetliga rättsreglerna för
avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM).
§ 2. De förbindelser för vilka internationella
befordringshandlingar utfärdas anges i de internationella tarifferna.
§ 3. I de enhetliga rättsreglerna omfattar uttrycket
"station" järnvägsstationer, sjöfartslinjers hamnar och alla andra
inrättningar som trafikföretagen har öppnat för allmänheten i syfte att
fullgöra befordringsavtal.
Artide
2
Exceptions du champ d'application
§ 1. Les transports dont la gare de départ el la gare de
destination sont situées sur le territoire d'un méme Etat et qui n'empmn-tent
le territoire d'un autre Etat qu'en transit ne sont pas soumis aux Régles
uniformes:
a)
si les lignes
par lesqudles s'effectue le transit sont exdusivement exploitées par un chemin
de fer de FEtat de départ ou
b)
si les Etats ou
les chemins de fer intéressés sont convenus de ne pas considérer ces
transports comme intemationaux.
§ 2. Les transports entré gares de deux Etats limitrophes
et les transports entré gares de deux Etats en transit par le territoire d'un
troisiéme Etat, si les lignes par lesquelles s'effectue le transport sont
exdusivement exploitées par un chemin de fer de Fun de ces trois Etats et que
les lois et réglements d'au-cun de ces Etats ne s'y opposent, sont soumis au
régime du trafic intérieur applicable å ce chemin de fer.
Artikd
2
Undanlag från tillämpningsområdet
§ I. När
avrese- och bestämmelsestationerna för en befordran ligger på en och samma
stats område och en annan stats område berörs endast av genomfart, är de
enhetliga rättsreglerna inte tillämpliga på befordringen
a)
om
genomfartslinjen trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i avresestaten,
eller
b)
om de berörda
staterna eller järnvägarna har enats om att inte betrakta befordringen som
internationell.
§ 2. När en befordran sker mellan stationer i två
grannstater eller mellan stationer i två stater i genomfart över en tredje
stats område, och de linjer på vilka befordringen utförs uteslutande trafikeras
av en järnväg med säte i någon av dessa tre stater, tillämpas de föreskrifter
som gäller för denna järnvägs inrikes trafik, om hinder mot detta inte möter på
grund av lag eller annan författning i någon av staterna.
Artide
3
Réserve concernant la responsabilité en cas
de mört
et de blessures de voyageurs
§ 1. Chaque Etat peut, au moment oii il signe la
Convention ou dépose son instrument de ratification, d'acceptation,
d'appro-bation ou d'adhésion, se reserver le droit de ne pas appliquer aux
voyageurs victimes d'accidents survenus sur son territoire Fen-semble des
dispositions relatives ä la responsabilité du chemin de fer en cas de mört et
de blessures de voyageurs, lorsque ceux-ci sont ses ressortissants ou des
personnes ayant leur résidence habitudle dans cet Etat.
§ 2.
Chaque Etat ayant fait la réserve ci-dessus peut y renoncer ä tout moment en
informant le Gouvernement dépositaire. La renonciation å la réserve produit ses
effets un mois apres la date ä laquelle le Gouvernement suisse en donne
connaissance aux Etats.
Artikel
3
Förbehåll rörande ansvarigheten ifall då resande dödas
eller skadas
§ I. En stat får, när den undertecknar fördraget eller
deponerar instrument om ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning,
förbehålla sig rätten att, såvitt gäller skador i följd av olyckor inom den
statens område, inte tillämpa samtliga de bestämmelser som reglerar järnvägens
ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas, om den resande är medborgare
i den staten eller har hemvist där.
§ 2. En stat som har gjort förbehåll enligt § 1 får när
som helst återta förbehållet genom meddelande till depositarien. Förbehållet
upphör att gälla en månad från den dag då schweiziska regeringen har
underrättat medlemsstaterna om återtagandet.
Artide 4
Obligation de transporter
§ 1. Le chemin de fer est tenu d'effectuer, aux conditions
des Régles uniformes, tout transport de voyageurs et de bagages, pourvu que:
3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 33
Artikel 4 Befordringsskyldighet
§ I. Järnvägen är skyldig att befordra resande och
resgods i enlighet med de enhetliga rättsreglerna, under förutsättning att
opaginerad Kontrollera mot PDF
a)
le voyageur se
conforme aux Régles uniformes, aux dispositions complémentaires et aux tarifs
intemationaux ;
b)
le transport
soit possible avec le personnel et les moyens de transport normaux per-mettant
de satisfaire les besoins regaliers du trafic;
c)
le transport ne
soit pas empéché par des circonstances que le chemin de fer ne peut pas éviter
et auxquelles il ne dépend pas de lui de remédier.
§ 2. Lorsque Fautorité compétente a décide que le service
sera supprimé ou suspendu en totalité ou en partie, ces mesures doivent étre
portées sans délai å la connaissance du public et des chemins de fer; ceux-ci
en informent les chemins de fer des autres Etats en vue de leur publication.
§ 3. Toute infraction commise par le chemin de fer å cet
artide peut donner lieu ä une action en reparation du dommage causé.
a)
den resande
rättar sig efter de enhetliga rättsreglerna, tilläggsbestämmelserna och de
internationella tarifferna;
b)
befordringen
kan genomföras med den personal och de normala transportmedel som svarar mot
trafikens vanliga behov;
c)
befordringen
inte hindras till följd av förhållanden som järnvägen inte kan undgå och som
det inte ankommer på den att avhjälpa.
§ 2. Om en behörig myndighet har föreskrivit att trafiken
varaktigt eller tillfälligt skall inställas eller inskränkas, skall allmänheten
och järnvägarna genast underrättas om detta. Järnvägarna skall underrätta
järnvä-gama i de andra staterna, som i sin tur skall offentliggöra
föreskriften.
§ 3. Om en järnväg åsidosätter någon bestämmelse i denna
artikel, kan järnvägen förpliktas att ersätta den skada som uppkommer
härigenom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
5
Tarifs. Accords particuliers
§ 1. Les tarifs internafionaux doivent con-tenir toutes
les conditions spéciales appli-cables au transport, notamment les elements
nécessaires au calcul du prix de transport et des frais accessoires et, le cas
échéant, les conditions de conversion des monnaies.
Les conditions des tarifs intemationaux ne peuvent déroger
aux Régles uniformes que si celles-ci le prévoient expressément.
§ 2. Les tarifs intemationaux doivent étre appliqués ä
tous aux mémes conditions.
§ 3. Les chemins de fer peuvent condure des accords
particuliers comportant des ré-ductions de prix ou d'autres avantages, dans la
mesure ou des conditions comparables sont consenties aux voyageurs qui se trouvent
dans des situations comparables.
Des réductions de prix ou d'autres avantages peuvent étre
accordés pour le service du chemin de fer, pour le service des administrations
publiques ou pour des ceuvres de bienfaisance, d'éducation et d'instmction.
La publication des mesures prises en vertu du premier et
du deuxiéme alinéa n'est pas obligatoire.
Artikel
5
Tariffer. Särskilda överenskommelser
§ I. I de internationella tarifferna skall tas upp alla de
särskilda villkor som skall tillämpas på befordringen och särskilt de
uppgifter som behövs för beräkning av befordringsav-giften och tilläggsavgifter
samt, i förekommande fall, villkoren för omräkning till annan valuta.
Villkoren i de internationella tarifferna får avvika från
de enhetliga rättsreglerna endast när dessa uttryckligen medger det.
§ 2. De internationella tarifferna skall tillämpas
gentemot alla på lika villkor.
§ 3. Järnvägarna får träffa särskilda överenskommelser
som medför prisnedsättningar eller andra förmåner, i den mån jämförbara
kategorier av resande erbjuds likvärdiga villkor.
Prisnedsättningar eller andra förmåner får medges för
järnvägsförvaltningen och den offentliga förvaltningen, för välgörande ändamål
och för uppfostrings- eller utbildningsändamål.
Ätgärder som har vidtagits med stöd av första eller andra
stycket behöver inte offentliggöras.
S 4. La publication des tarifs intemationaux n"est
obligatoire que dans les Etats dont les chemins de fer participent å ces tarifs
comme réseau de départ ou de destination. Ces tarifs et leurs modifications
entrent en vigueur å la date indiquée lors de leur publication. Les
majorations de prix et autres dispositions qui auraient pour effet de rendre
plus rigoureuses les conditions de transport prévues par ces tarifs entrent en
vigueur au plus töt six jours apres leur publication.
Les modifications apportées aux prix de transport et frais
accessoires prévus dans les tarifs intemationaux pour tenir compte des
fluctuations de change ainsi que les rectifica-tions d'erreurs manifestes
entrent en vigueur le lendemain de leur publication.
§ 5. Dans chaque gare ouverte au trafic International, le
voyageur peut prendre connaissance des tarifs intemationaux ou de leurs
extraits indiquant les prix des billets intemationaux qui y sont en vente et
les taxes correspondantes pour les bagages.
§ 4. En internationell tariff behöver offentliggöras
endast i de stater vilkas järnvägar deltar i tariffen som avrese- eller bestämmelsejärnväg.
En tariff och ändringar i denna träder i kraft den dag som anges vid offentliggörandet.
Prishöjningar och andra ändringar som innebär en skärpning av
befordringsvill-koren i tariffen träder dock i kraft tidigast sex dagar efter
det att de har offentliggjorts.
Om ändrade växelkurser medför att be-fordringsavgifter
eller tilläggsavgifter i en internationell tariff måste ändras eller om rättelse
av ett uppenbart fel i tariffen påkallas, träder ändringen eller rättelsen i
kraft dagen efter den dag då den har offentliggjorts.
§ 5. På varje station som är upplåten för internationell
trafik skall den resande kunna ta del av internationella tariffer eller utdrag
ur dessa som anger avgifterna för de internationella biljetter som säljs där
och motsvarande avgifter för inskrivet resgods.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
6
Unilé de compte. Cours de conversion ou
d'acceptution
des monnaies
§ I. L'unité
de compte prévue par les Régles uniformes est le Droit de tirage special tel
que défini par le Fonds Monétaire International.
La valeur,
en Droit de tirage special, de la monnaie nationale d'un Etat membre du Fonds
Monétaire International est calculée selon la méthode d'évaluation appliquée
par le Fonds Monétaire International pour ses propres operations et
transactions.
§ 2. La
valeur, en Droit de tirage special, de la monnaie nationale d'un Etat non
membre du Fonds Monétaire International est calculée de la fa9on déterminée per
cet Etat.
Ce calcul
doit exprimer en monnaie nationale une valeur reelle aussi proche que possible
de celle qui résuUerait de FappUcation du§ 1.
§ 3. Pour
un Etat non membre du Fonds Monétaire International, dont la législation ne
permet pas d'appliquer le § I ou le § 2, Funité de compte prévue par les Régles
uniformes est considérée comme étant égale å trois francs or.
Artikel
6
Beräkningsenhet. Valutakurser vid omräkning eller
växling
§ I. Med
beräkningsenheter avses i de enhetliga rättsreglerna särskilda dragningsrätter
såsom de definieras av Internationella valutafonden.
Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i särskilda
dragningsrätter skall, för en stat som är medlem av Internationella valutafonden,
bestämmas enligt den beräkningsmetod som valutafonden tillämpar för sin verksamhet
och sina transaktioner.
§ 2. Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i
särskilda dragningsrätter skall, för en stat som inte är medlem av
Internationella valutafonden, beräknas på det sätt som bestäms av den staten.
Denna
beräkning skall ge ett realvärde i nationellt mynt som så nära som möjligt överensstämmer
med vad som skulle ha följt av en tillämpning av § I.
§ 3. För en stat som inte är medlem av Internationella
valutafonden och vars lag inte medger att § I eller § 2 tillämpas, anses den
beräkningsenhet som anges i de enhetliga rättsreglerna motsvara tre guldfrancs.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Le franc or est défini par 10/31 de gramme d'or au titre
de 0,900.
La conversion du franc or doit exprimer en monnaie
nationale une valeur reelle aussi proche que possible de celle qui résulterait
de FappUcation du § I.
§ 4. Les Etats, dans les trois mois qui suivent la mise en
vigueur de la Convention et chaque fois qu'un changement se produit dans leur
méthode de calcul ou dans la valeur de leur monnaie nationale par rapport ä Funité
de compte, communiquent ä FOffice central leur méthode de calcul conformément
au § 2 ou les resultats de la conversion conformément au § 3.
L'Office central notifie ces informations aux Etats.
§ 5. Le chemin de fer doit publier les cours auxquels:
a)
il effectué la
conversion des sommes exprimées en unités monétaires étrangéres, payables en
monnaie du pays (cours de conversion) ;
b)
il accepte en
paiement des monnaies étrangéres (cours d'acceptation).
En guldfranc motsvarar 10/31 gram guld av 0,900 finhet.
Omräkningen av guldfrancs skall ge ett realvärde i
nationellt mynt som så nära som möjligt överensstämmer med vad som skulle ha
följt av en tillämpning av § I.
§ 4. Inom tre månader från det att fördraget har trätt i
kraft och varje gång som beräkningsmetoden ändras eller värdet av en stats
mynt uttryckt i beräkningsenheten ändras, skall den berörda staten underrätta
centralbyrån om den beräkningsmetod enligt § 2 som staten tillämpar resp.
resultatet av omräkningen enligt § 3.
Centralbyrån skall delge staterna dessa upplysningar.
§ 5. Järnvägen skall offentliggöra de kurser till vilka
a)
den omräknar
belopp som är uttryckta i utländskt mynt, när de skall betalas i landets mynt
(omräkningskurs);
b)
den tar emot
betalning i utländskt mynt (mottagningskurs).
Artide 7
Dispositions complémentaires
§ 1. Deux ou plusieurs Etats ou deux ou plusieurs chemins
de fer peuvent établir des dispositions complémentaires pour Fexécution des
Régles uniformes. Elles ne peuvent déroger aux Régles uniformes que si
celles-ci le prévoient expressément.
§ 2. Les dispositions complémentaires sont mises en
vigueur et publiées dans les formes prévues par les lois et réglements de
chaque Etat. Les dispositions complémentaires et leur mise en vigueur sont
communi-quées ä FOffice central.
Artikel 7 Tilläggsbestämmelser
§ 1. Två eller flera stater eller två eller flera
järnvägar får utfärda tilläggsbestämmelser för tillämpningen av de enhetliga
rättsreglerna. En tilläggsbestämmelse får avvika från de enhetliga
rättsreglerna endast om det är uttryckligen medgivet i dessa.
§ 2. Tilläggsbestämmelserna sätts i kraft och
offentliggörs i den ordning som föreskrivs i lag eller annan författning i
varje stat. Centralbyrån skall underrättas om tilläggsbestämmelsernas innehåll
och ikraftträdande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 8 Droit national
§ 1. A défaut de sfipulations dans les Régles uniformes,
les dispositions complémentaires et les tarifs intemationaux, le droit national
est applicable.
§ 2. On entend par droit national le droit de FEtat oii
Fayant droit fait valoir ses droits, y compris les régles relatives aux
conflits de lois.
Artikd 8 Nationell rätt
§ 1. Om bestämmelser saknas i de enhetliga rättsreglerna,
tilläggsbestämmelserna och de internationella tarifferna, är nationell rätt
tillämplig.
§ 2. Med nationell rätt förstås rättsordningen - däri
inbegripet dess lagvalsregler -i den stat där den berättigade gör sitt anspråk
gällande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 3. Pour
FappUcation des dispositions relatives å la responsabilité du chemin de fer en
cas de mört et de blessures de voyageurs, le droit national est celui de FEtat
sur le territoire duquel Faccident survenu au voyageur s'est produit. y
compris les régles relatives aux conflits de lois.
§ 3. Vid tillämpningen av bestämmelserna om järnvägens
ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas gäller som nationell rätt
rättsordningen - däri inbegripet dess lagvalsregler - i den stat på vars
område den resande tillfogades skada.
opaginerad Kontrollera mot PDF
TITRE II
CONTRAT
DE TRANSPORT
Chapitre I
Transport
de voyageurs
Artide 9
Horaires et utilisation des trains
§ I. Le
chemin de fer doit porter de ma-niére appropriée Fhoraire des trains å la connaissance
du public.
§ 2. Les horaires ou les tarifs doivent indi-quer les
restrictions dans Futilisation de cer-tains trains ou de certaines classes de
voi-ture.
AVDELNING II BEFORDRINGSAVTALET
Kapitel I
Befordran
av resande
Artikel 9
Tidtabeller och tillträde till tåg
§ I. Järnvägen
skall pä lämpligt sätt tillkännage tågtidtabellerna för allmänheten.
§ 2. I tidtabellerna eller tarifferna skall anges de
inskränkningar som kan gälla för användningen av vissa tåg eller vissa vagnsklasser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
10
Exclusion du transport. Admission sous con-
dition
§ 1. Sont exclues du transport ou peuvent en étre exclues
en cours de route:
a)
les personnes
en état d'ivresse, celles qui se conduisent d'une maniére inconve-nante ou qui
n'observent pas les prescrip-tions en vigueur dans chaque Etat; ces personnes
n'ont droit au remboursement ni du prix de leur billet, ni du prix
qu"elles ont payé pour le transport de leurs bagages;
b)
les personnes
qui, en raison d'une mala-die ou pour d'autres causes, paraitraient de-voir
incommoder leurs voisins, å moins qu'un compartiment entier n'ait été réserve
pour elles ou ne puisse étre mis ä leur disposition contre paiement.
Toutefois, les personnes tombées målades en cours de route doivent étre
transportées au moins jusqu'ä la premiére gare oii il est possible de leur donner
les soins nécessaires; le prix du voyage leur est remboursé conformément ä Farticle
25, apres déduction de la part afférente au parcours effectué; le cas échéant,
il en est de méme en ce qui concerne le transport des bagages.
Artikd
10
Förlust av rätt till befordran. Befordran på
vissa villkor.
§ 1. Följande personer befordras inte eller kan avvisas
under befordringen:
a)
bemsade
personer och personer som uppför sig anstötligt eller som inte iakttar de
bestämmelser som gäller i varje stat; sådana personer har varken rätt att få
tillbaka biljettavgiften eller den avgift de kan ha betalat för
resgodsbefordran;
b)
personer som på
grund av sjukdom eller av någon annan anledning kan antas komma att förorsaka
obehag för medresande, om inte en hel kupé har reserverats för dem eller kan
ställas till deras förfogande mot betalning. Personer som har insjuknat under
resan skall emellertid befordras åtminstone till den närmaste station där det
är möjligt att ge dem den vård de behöver: befordringsavgiften betalas
tillbaka enligt artikel 25 med avdrag för vad som belöper på den tillryggalagda
sträckan; i förekommande fall gäller detsamma för resgodsbefordran.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 2. Le
transport des personnes atteintes de maladies contagieuses est regi par les Conventions
et réglements intemationaux ou, ä défaut, par les lois et réglements de chaque
Etat.
§ 2. För
befordran av personer som lider av smittsam sjukdom gäller internationella
fördrag och reglementen eller, när sådana saknas, interna bestämmelser i den
berörda staten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide II Billets
§ 1. Les billets délivrés pour un transport intemational
doivent porter le sigle CIV. A titre transitoire, le signe est admis.
§ 2. Les tarifs intemationaux ou les accords entré
chemins de fer déterminent la forme et le contenu des billets ainsi que la
langue et les caractéres dans lesquds ils doivent étre imprimés et remplis.
§ 3. Sauf exception prévue par les tarifs intemationaux,
les billets doivent comporter:
a)
les gares de
départ et de destination;
b)
Fitinéraire; si
Femploi de différents iti-néraires ou moyens de transport est permis, cette facuité
doit étre mentionnée;
c)
la catégorie de
train et la dasse de voi-ture;
d) le prix du transport;
e) le premier jour de validité;
O la durée de validité.
§ 4. Les carnets de coupons délivrés sur la base d'un
tarif International constituent un billet unique au sens des Régles uniformes.
§ 5. Sauf exception prévue par les tarifs intemationaux,
le billet est cessible s'U n'est pas nominatif et si le voyage n'a pas
com-mencé.
§ 6. Le voyageur doit s'assurer, ä la reception du
billet, que celui-ci a été établi selon ses indications.
§ 7. La durée de validité des billets et les arréts en
cours de route sont régles par les tarifs intemationaux.
Artikd II Biljetter
§ 1. Biljetter som utfärdas för internationell befordran
skall vara märkta med förkortningen CIV. Övergångsbevis får tecknet
användas.
§ 2. I de internationella tarifferna eller genom
överenskommelser mellan järnvägar bestäms biljetternas form och innehåll samt
det språk och de skrivtecken som skall användas när biljetterna trycks och
fylls i.
§ 3. Om inte annat anges i de internationella tarifferna,
skall biljetterna innehålla uppgift om:
a)
avresestationen
och bestämmelsestationen;
b)
befordringsvägen;
om olika vägar eller färdmedel får väljas, skall detta anges;
c)
tågslag och
vagnsklass;
d) befordringsavgiften;
e) första giltighetsdagen;
O giltighetstiden.
§ 4. Biljetthäften som utfärdas enligt en internationell
tariff anses vid tillämpning av de enhetliga rättsreglerna som en enda biljett.
§ 5. Om inte annat anges i de internationella tarifferna,
får en biljett överlåtas, om den inte är utställd på en namngiven person och
resan inte har börjat.
§ 6. När den resande tar emot biljetten, skall han
förvissa sig om att den stämmer överens med de uppgifter som han har lämnat.
§ 7. Om biljettens giltighetstid och om uppehåll under
resan gäller bestämmelser i de internationella tarifferna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
12
Droit au transport. Voyageur sans billet va-
lable
§ I. Des
le commencement du voyage, le voyageur doit étre muni d'un billet valable; U
doit le conserver pendant tout le cours du
Artikd
12
Rätt till befordran. Resande som inte har
giltig
biljett.
§ 1. Den resande skall från resans början vara försedd med
en giltig biljett, som han skall bevara under hela resan. På begäran
opaginerad Kontrollera mot PDF
voyage et, s'il en est requis, le presenter ä tout agent
du chemin de fer chargé du controle et le rendre å la fm du voyage. Les tarifs
intemationaux peuvent prévoir des exceptions.
§ 2. Les billets ayant subi une modification illicite ne
sont pas valables et sont retirés par les agents du chemin de fer chargés du
controle.
§ 3. Le voyageur qui ne peut presenter un billet valable
doit payer, outre le prix du transport, une surtaxe calculée conformément aux
prescriptions applicables par le chemin de fer qui exige le paiement de la
surtaxe.
§ 4. Le voyageur qui refuse le paiement immédiat du prix
du transport ou de la surtaxe peut étre exclu du transport. Le voyageur exclu
ne peut exiger que ses bagages soient mis ä sa disposition å une gare autre que
la gare de destination.
skall biljetten visas upp för och vid resans slut
överlämnas till järnvägstjänsteman som utför biljettkontroll. I de
internationella tarifferna kan undantag medges från vad som nu har sagts.
§ 2. En biljett som har ändrats obehörigen är ogiltig och
skall tas om hand av den järnvägstjänsteman som utför biljettkontroll.
§ 3. En resande som inte kan visa upp en giltig biljett
skall förutom befordringsavgiften betala ett tillägg, som beräknas enligt
tillämpliga föreskrifter för den järnväg som kräver betalningen av tillägget.
§ 4. En resande som vägrar att genast betala
befordringsavgiften eller tillägget förlorar rätten till befordran. Om den
resande föriorar rätten till befordran, kan han inte kräva att hans resgods
ställs till hans förfogande på någon annan station än bestämmelsestationen.
Artide 13
Réduction de prix pour les enfants
§ I. Jusqu'ä
Fäge de cinq ans révolus, les enfants pour lesquels il n'est pas réclamé une
place distincte sont transportés gratuitement et sans billet.
§ 2. Les
enfants ägés de plus de cinq ans jusqu'å dix ans révolus et les enfants plus
jeunes pour lesquels une place distincte est rédamée sont transportés å des
prix réduits. Ceux-ci ne peuvent excéder la moitié des prix per9us pour les
billets d'adultes, sauf en ce qui concerne les supplements per9us pour
Futilisation de certains trains ou de certaines voitures, sans préjudice de
Farrondissement des sommes effectué conformément aux prescriptions applicables
par le chemin de fer émetteur du billet.
Cette réduction n'est pas obligatoirement applicable aux
prix des billets qui en com-portent déjå une autre par rapport au prix normal
du billet simple.
§ 3. Toutefois, les tarifs intemationaux peuvent prévoir
des limites d'äge différentes de celles des §§ I et 2, dans la mesure oii ces
limites ne sont inférieures ni å quatre ans révolus, en ce qui concerne la
gratuité de transport visée au § 1, ni ä dix ans révolus dans le cas
d'application des prix réduits vises au § 2.
Artikd 13 Prisnedsättning för barn
§ 1. Barn under fem år befordras utan avgift och biljett,
om inte en särskild plats begärs för barnet.
§ 2. Barn mellan fem och tio år samt barn under fem år,
för vilka en särskild plats begärs, befordras till nedsatt avgift. Denna avgift
fär inte överstiga hälften av avgiften för vuxna, utom när det är fråga om
tilläggsavgift för färd med vissa tåg eUer i vissa vagnar och om sådan
avmndning av belopp som sker enligt tillämpliga föreskrifter för den järnväg
som utfärdar biljetten.
Denna prisnedsättning behöver inte tiUämpas på
biljettavgifter som redan är nedsatta i förhållande till den ordinarie avgiften
för enkel biljett.
§ 3. I de internationella tarifferna får dock föreskrivas
andra åldersgränser än de som anges i §§ 1 och 2, i den mån maximiåldern inte
sätts lägre än fyra år för avgtftsfri befordran enligt § I och tio år för
nedsättning enligt §2.
Artide 14 Occupation des places
§ I. L"occupation,
Fattribution et la reservation des places dans les trains sont réglées par les
prescriptions applicables par le chemin de fer.
§ 2. Dans
les conditions fixées par les tarifs intemationaux, le voyageur peut utiliser
une place d'une dasse supérieure ou un train d'une catégorie de prix supérieure
å celles mentionnées sur le billet ou faire modifier Fitinéraire.
Artikel 14 Rätt till plats
§1.1 fråga om markering, anvisning och förbeställning av
platser i tåg gäller de föreskrifter som tillämpas av den berörda järnvägen.
§ 2. På de villkor som fastställs i de internationella
tarifferna får en resande utnyttja plats i en högre vagnsklass eller i tåg i en
högre prisklass än som anges i biljetten eller låta ändra färdvägen.
Artide
15
Inlroduction de colis å main et d'animaux
dans
les voitures
§ 1. Le voyageur peut prendre gratuitement avec lui dans
les voitures des objets faciles ä porter (colis ä main).
Chaque voyageur ne dispose pour ses colis ä main que de
Fespace situé au-dessus et en dessous de la place qu'il occupe, ou d'un autre
espace correspondant lorsque les voitures sont d'un type special, notamment
lors-qu'elles comportent une soute ä bagages.
§ 2. Ne peuvent étre introduits dans les voitures:
a)
les matiéres et
objets exclus du transport comme bagages en vertu de Farticle 18e), sauf
exception prévue par les dispositions complémentaires ou les tarifs;
b)
les objets de
nature å gener ou a incommoder les voyageurs ou å causer un dommage;
c)
les objets que
les prescriptions des douanes ou d'autres autorités administratives ne
permettent pas d'introduire dans les voitures;
d) les animaux vivants, sauf exception
prévue par les dispositions complémentaires
ou les tarifs.
§ 3. Les tarifs intemationaux peuvent prévoir å quelles
conditions les objets introduits dans les voitures en contravention aux §§ 1 et
2 b) sont néanmoins transportés comme colis ä main ou comme bagages.
§ 4. Le chemin de fer a le droit de s'as-surer, en
présence du voyageur, de la nature des objets introduits dans les voitures, en
cas de présomption grave de contravention au § 2 a), b) et d). S'n n'est pas
possible d'iden-
Artikd
15
Rätt all medföra handresgods och djur i personvagnar
§ 1. Den resande får i en personvagn avgiftsfritt ta med
sig föremål som lätt kan bäras (handresgods).
För sitt handresgods får den resande bara ta i anspråk
utrymmet ovanför och under sin sittplats, eller annat motsvarande utrymme i
vagnar av särskild typ, t. ex. vagnar som är försedda med bagagemm.
§ 2. Det är förbjudet att i en personvagn ta med:
a)
ämnen eller
föremål som enligt artikel 18 inte får befordras som inskrivet resgods, om inte
undantag medges i tilläggsbestämmelser eller tariffer,
b)
föremål som kan
medföra obehag eller besvär för de resande eller kan orsaka skada,
c)
föremål som
enligt föreskrift av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter inte
får medföras i personvagn,
d) levande djur, om inte undantag medges
i tilläggsbestämmelser eller tariffer.
§ 3. I de internationella tarifferna kan föreskrivas på
vilka villkor föremål som har medförts i en personvagn i strid med § 1 eller §
2 b) ändå befordras som handresgods eller som inskrivet resgods.
§ 4. Vid grundad misstanke om överträdelse av § 2 a), b)
eller d) får järnvägen i den resandes närvaro förvissa sig om beskaffenheten
av föremål som har medförts i personvagnen. Om det inte kan fastställas vilken
opaginerad Kontrollera mot PDF
tifier le voyageur qui a pris avec lui les objets soumis ä
vérification, le chemin de fer effectué celle-ci en présence de deux témoins
étrangers au chemin de fer.
§ 5. La surveillance des objets et des animaux que le
voyageur prend avec lui dans la voiture lui incombe, sauf quand il ne peut
Fexercer du fait qu'il se trouve dans une voiture du type special vise au § 1.
§ 6. Le voyageur est responsable de tout dommage causé par
les objets ou les animaux qu'il prend avec lui dans la voiture, ä moins qu'il
ne prouve que le dommage a été causé par une faute du chemin de fer, par une
faute d'un tiers ou par des circonstances que le voyageur ne pouvait pas éviter
et aux conséquences desqueUes il ne pouvait pas obvier.
Cette disposition n'affecte pas la responsabilité qui
peut incomber au chemin de fer en vertu de Fartide 26.
resande
som har medfört det föremål som skall undersökas, får järnvägen utföra undersökningen
i närvaro av två vittnen som inte är knutna till järnvägen.
S 5. Det åligger den resande att ha uppsikt över föremål
och djur som han medför i en personvagn utom när han år ur stånd att utöva
sådan uppsikt till följd av att han färdas i en vagn av sådan särskild typ som
avses i § 1.
§ 6. Den
resande är ansvarig för skada som orsakas av föremål eller djur som han medför
i en personvagn, om han inte visar att skadan beror på fel eller försummelse
från järnvägens eller tredje mans sida eller på någon omständighet som den
resande inte kunde undgå eller förebygga följderna av.
Denna bestämmelse inverkar inte på järnvägens ansvarighet
enligt artikel 26.
Artide
16
Correspondance manquée. Suppression de
trains
§ I. Lorsque par suite du retard d'un train la
correspondance avec un autre train est manquée ou lorsqu'un train est supprimé
sur tout ou partie de son parcours et que le voyageur veut continuer son
voyage, le chemin de fer doit acheminer le voyageur avec ses colis å main et
ses bagages, dans la mesure du possible et sans aucune surtaxe, par un train se
dirigeant vers la méme gare de destination, par la méme ligne ou par une autre
ligne relevant des chemins de fer participant å Fitinéraire de transport
primitif, de fa9on ä permettre au voyageur d'arriver ä destination avec le
moindre retard.
§ 2. Le chemin de fer doit, s'il y a lieu, certifier sur
le bUlet que la correspondance a été manquée ou le train supprimé, prolonger la
validité du billet dans la mesure nécessaire et le rendre valable pour le
nouvel itinéraire, pour une dasse supérieure ou pour un train d'une catégorie
de prix supérieure. Toutefois, les tarifs ou les horaires peuvent exclure
Futilisation de certains trains.
Artikel
16
Utebliven tåganslutning. Tåginslällelse
§ 1. Om anslutning till ett annat tåg inte har kommit till
stånd på grund av att ett tåg har försenats eller har ställts in på hela eller
del av dess färdsträcka, skall järnvägen, om den resande vill fortsätta resan,
i den mån detta är möjligt befordra honom samt hans handresgods och inskrivna
resgods vidare utan tilläggsavgift. Befordringen skall ske med ett annat tåg,
som går mot samma bestämmelsestation på samma linje eller på en annan linje
som trafikeras av någon av de järnvägar som deltar i trafiken på den urspmngliga
befordringsvägen och som gör det möjligt för den resande att nå sitt resmål med
minsta försening.
§ 2. Järnvägen skall i förekommande fall anteckna den
uteblivna anslutningen eller tåginställelsen på biljetten, förlänga biljettens
giltighetstid om det behövs och göra den gU-tig för den nya resvägen, för en
högre vagnsklass eller för tåg i en högre prisklass. I tariff eller tidtabell
kan dock anges att vissa tåg inte får användas.
Chapitre II Transport
de bagages
Artide 17 Objets admis
§ I. Sont admis au transport comme bagages les objets
affectés ä des buts de voyage contenus dans des malles, paniers, valises, sacs
de voyage et autres emballages de ce genre, ainsi que les emballages eux-mémes.
§ 2. Les tarifs intemationaux peuvent ad-mettre sous
certaines conditions, comme bagages, des animaux et des objets non vises au §
I, notamment des véhicules automobiles accompagnés remis au transport avec ou
sans remorque.
§ 3. Les tarifs ou les horaires peuvent exclure ou
limiter le transport de bagages dans certains trains ou certaines catégories de
trains.
Kapitel II
Befordran av inskrivet resgods
Artikd 17
Föremål som befordras
§ I. Som
inskrivet resgods befordras föremål, som är avsedda för reseändamål och som
förvaras i koffert, korg, väska, färdsäck eller någon annan sådan förpackning,
samt själva förpackningen.
§ 2. I de internationella tarifferna kan under särskilda
villkor medges befordran som inskrivet resgods av djur och av föremål som inte
avses under § 1, såsom av motorfordon med eller utan släpvagn som är åtföljda
av förare.
§ 3. 1 tarifferna eller tidtabellerna kan anges undantag
eller inskränkning i fråga om befordran av inskrivet resgods med vissa tåg
eller tågslag.
Artide 18 Objets exclus Sont exclus du transport comme
bagages:
a)
les objets dont
le transport est interdit, ne föt-ce que sur Fun des territoires ä par-courir
par les bagages;
b)
les objets dont
le transport est réserve ä Fadministration des postes, ne fut-ce que sur Fun de
territoires å parcourir par les bagages;
c)
les
marchandises destinées au com-merce;
d) les objets encombrants ou d'une masse
excessive;
e) les matiéres et objets dangereux, no
tamment les armes chargées, les matiéres et
objets explosibles ou inflammables, les ma
tiéres comburantes, toxiques, radioactives
ou corrosives ainsi que les matiéres répug-
nantes ou infectieuses; les tarifs intematio
naux peuvent admettre sous condition,
comme bagages, certains de ces matiéres et
objets.
Artikd 18
Föremål som inle befordras
Som inskrivet resgods befordras inte:
a)
föremål vars
befordran är förbjuden, även om detta är fallet endast inom ett av de områden
genom vilka befordringen skulle ha ägt rum;
b)
föremål vars
befordran är förbehållen postverket, även om detta är fallet endast inom ett av
de områden genom vilka befordringen skulle ha ägt rum:
c)
handelsvaror;
d) föremål som är skrymmande eller har
hög vikt;
e) farliga
ämnen eller föremål, såsom lad
dade skjutvapen, explosiva eller lättantändli-
ga ämnen eller föremål, självantändliga, gif
tiga, radioaktiva eller frätande ämnen, samt
ämnen som är vämjeliga eller smittofarliga; i
de internationella tarifferna kan befordran
som inskrivet resgods av vissa av de nämnda
ämnena och föremålen medges på särskilda
villkor.
Artide
19
Enregistrement et transport des bagages
§ I. L'enregistrement des bagages n'a lieu que sur la
presentation des billets valables au
Artikd
19
Inskrivning av resgods och befordran av detta
§ 1. Inskrivning av resgods sker endast mot företeende av
en biljett som gäller minst
opaginerad Kontrollera mot PDF
moins
jusqu'ä la destination des bagages et pour Fitinéraire mentionné sur les
billets.
Si
le billet est valable pour plusieurs itiné-raires, ou si le lieu de destination
est desservi par plusieurs gares, le voyageur doit indiquer exactement
Fitinéraire ä suivre ou la gare pour laquelle Fenregistrement doit avoir lieu.
Le chemin de fer ne répond pas des conséquences de Finobservation de cette
disposition par le voyageur.
§
2. Si les tarifs le prévoient, le voyageur peut, pendant la durée de validité
du billet, faire enregistrer des bagages pour le parcours total ou pour des
fractions quelconques dece parcours.
§ 3.
Les tarifs déterminent si et dans quelles conditions des bagages peuvent étre
admis au transport sans presentation de billets ou pour un itinéraire autre
que celui mentionné sur le billet présente. Lorsque les tarifs prévoient que
des bagages peuvent étre admis au transport sans presentation de billets, les
dispositions des Régles uniformes fixant les droits et obligations du voyageur
relatifs ä ses bagages s'appliquent par analo-gie ä Fexpéditeur de bagages.
§ 4.
Le prix du transport des bagages doit étre payé lors de Fenregistrement.
§ 5.
Pour le surplus, les formalités d'enre-gistrement des bagages sont déterminées
par les prescriptions en vigeur ä la gare chargée de Fenregistrement.
§ 6.
Le voyageur peut indiquer, conformément aux prescriptions en vigueur ä la gare
chargée de Fenregistrement, le train par lequel ses bagages doivent étre
expédiés. Si le voyageur n'use pas de cette facuité, Fache-minement a lieu par
le premier train appro-prié.
Si
les bagages doivent étre transbordés dans une gare de correspondance, le transport
doit avoir lieu par le premier train assu-rant le transport régulier de
bagages.
L'acheminement
des bagages ne peut avoir lieu dans les conditions indiquées ci-dessus que si
les formalités exigées au départ ou en cours de route par les douanes ou
d'autres autorités administratives ne s'y opposent pas.
till
resgodsets bestämmelsestation och endast för den väg som anges på biljetten.
Om
biljetten gäller för flera vägar eller om flera stationer kan komma i fräga på
bestämmelseorten, skall den resande noggrant ange befordringsvägen eller den
station till vilken resgodset skall inskrivas. Järnvägen svarar inte för
följderna av att den resande inte iakttar denna föreskrift.
§
2. Om det medges i tarifferna, får den resande under biljettens giltighetstid
låta inskriva resgods antingen för hela sträckan eller för vilken del som
helst av sträckan.
§
3. I tarifferna anges om och på vilka villkor som resgods tas emot till
befordran utan att biljett företes eller för någon annan sträcka än som anges
i den företedda biljetten. Om det i tarifferna medges att resgods tas emot till
befordran utan att biljett företes, har vad som föreskrivs i de enhetliga
rättsreglerna om de resandes rättigheter och skyldigheter i fråga om resgodset
motsvarande tillämpning på avsändaren av resgodset.
§
4. Resgodsavgiften skall erläggas vid inskrivningen.
§ 5.
I övrigt tUlämpas vid inskrivningen av resgods de bestämmelser som gäller på
den station där inskrivningen äger rum.
§
6. Den resande får, i enlighet med de bestämmelser som gäller på den station
där inskrivningen äger rum, ange med vilket tåg hans resgods skall sändas. Om
han inte utnyttjar denna rätt, befordras resgodset med första lämpliga tåg.
Om
resgodset måste lastas om vid en anslutningsstation, skall befordringen
fortsätta med nästa resgodsförande tåg.
Vad
som har sagts ovan om befordran av resgods är tillämpligt endast om hinder inte
möter med hänsyn till de åtgärder som tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter
kräver före eller under befordringen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 20
Bulletin de bagages
§ 1. Lors de Fenregistrement des bagages, il est délivré
un bulletin au voyageur.
§ 2. Les bulletins de bagages délivrés pour un transport
International doivent porter le sigle CIV. A titre transitoire, le signe (t est
admis.
§ 3. Les tarif intemationaux ou les accords entré chemins
de fer déterminent la forme et le contenu des bulletins de bagages, ainsi que
la langue et les caractéres dans lesquels ils doivent étre imprimés el
remplis.
§ 4. Sauf exception prévue par les tarifs intemationaux,
les bulletins doivent comporter:
a)
les gares de
départ et de destination;
b)
Fitinéraire;
c)
le jour de la
remise et le train par lequel les bagages doivent étre expédiés;
d) le nombre des voyageurs;
e) le nombre et la masse des colis;
f) le prix du transport et les autres frais.
§ 5. Le voyageur doit s'assurer, ä la reception du
bulletin de bagages, que celui-ci a été établi selon ses indications.
Artikel 20 Resgodsbevis
§ 1. När resgods skrivs in, skall etl resgodsbevis lämnas
till den resande.
§ 2. Ett resgodsbevis som utfärdas för internationell
befordran skall vara märkt med förkortningen CIV. Övergångsvis får tecknet (t
användas.
§ 3. I de internationella tarifferna eller genom
överenskommelser mellan järnvägar bestäms resgodsbevisens form och innehåll
saml det språk och de skrivtecken som skall användas när bevisen trycks och
fylls i.
§ 4. Om inte annat anges i de internationella tarifferna,
skall ett resgodsbevis innehålla uppgift om:
a)
inlämningsstationen
och bestämmelsestationen;
b)
befordringsvägen;
c)
inlämningsdagen
och det tåg med vilket resgodset skall befordras;
d) antal resande;
e) antal kollin och deras vikt;
f) resgodsavgiften och andra kostnader.
§ 5. När den resande tar emot resgodsbeviset, skall han
förvissa sig om att det stämmer överens med de uppgifter som han har lämnat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
21
Etat. conditionnement. emballage et mar-
quage des bagages
§ I. Les
colis dont Felat ou le conditionnement est défectueux ou Femballage
insuffi-sant ou qui presenten! des signes manifestes d'avaries peuvent étre
refusés par le chemin de fer. Si néanmoins celui-ci les accepte, ii peut
apporter une mention appropriée sur le bulletin de bagages. L'acceptation par
le voyageur du bulletin de bagages portant une telle mention est considérée
comme preuve que le voyageur a reconnu Fexactitude de cette mention.
§ 2. Le voyageur doit indiquer sur chaque colis, en un
endroit bien visible, dans des conditions de fixité suffisantes, d'une maniére
Claire et de fagon indélébile ne permet-tant aucune confusion:
a)
son nom et son
adresse,
b)
la gare et le
pays de destination.
Artikel
21
Resgodsets tillstånd, beskaffenhet, förpackning och
märkning
§ 1. Järnvägen kan vägra att ta emot resgods, vars
tillstånd eller beskaffenhet är otillfredsställande eller som är otillräckligt
förpackat eller visar tydliga tecken på att vara skadat. Om järnvägen ändå tar
emot resgodset, får järnvägen anteckna förhållandet på resgodsbeviset. Om en
resande tar emot ett resgodsbevis med en sådan anteckning, anses detta som
bevis för att han har erkänt anteckningens riktighet.
§ 2. Den resande skall pä varje kolli på väl synlig plats
ange följande uppgifter på ett sätt som är tillräckligt hållbart, som är
tydligt och outplånligt och som utesluter varje förväxling:
a)
sitt namn och
sin adress,
b)
bestämmdsestalionen
och bestämmel-sdandet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Les indications périmées
doivent étre ren-dues illisibles ou enlevées par le.voyageur.
Le chemin de fer peut
refuser les colis ne portant pas les indications prescrites.
Den resande skall göra
oläslig eller avlägsna en märkning som inte längre är aktuell.
Järnvägen kan vägra att la
emot kollin som saknar föreskriven märkning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 22
Responsabilité
du voyageur. Vérification.
Surtaxe
§ I. Le
voyageur est responsable de toutes les conséquences de Finobservation des
artides 17, 18 el 21, § 2.
§
2. Le chemin de fer a le droit, en cas de présomption grave de contravention,
de véri-fier si le contenu des bagages répond aux prescriptions lorsque les
lois et réglements de FEtat ou la vérification doit avoir lieu ne Finterdisent
pas. Le voyageur doit étre invite ä assister ä la vérification. S'il ne se
présente pas ou s'il ne peut étre atteint, la vérification doit se faire en
présence de deux témoins étrangers au chemin de fer.
§
3. Si une infraction est constatée, le voyageur doit payer les frais
occasionnés par la vérification.
En
cas d'infraction aux artides 17 et 18, le chemin de fer peut percevoir une
surtaxe fixée par les tarifs intemationaux, sans préjudice du paiment de la
différence du prix de transport et d'une indemnité pour le dommage éventud.
Artikel
22
Resandens
ansvarighet. Undersökning. Titl-läggsavgifler
§
I. Den resande är ansvarig för alla följder av att
bestämmelserna i artiklarna 17 och 18 samt artikel 21 § 2 inte har iakttagils.
§ 2.
Järnvägen får undersöka om resgodsets innehåll är i överensstämmelse med vad
som har föreskrivits, om del finns grundad anledning alt misstänka en
överträdelse och undersökningen inte är förbjuden enligl bestämmelserna i den
stal där undersökningen avses äga rum. Den resande skall anmodas att närvara
vid undersökningen. Om han inle infinner sig eller inte kan nås, skall undersökningen
göras i närvaro av två vittnen som inte är knutna till järnvägen.
§ 3.
Om det visar sig att gällande föreskrifter har överträtts, är den resande
skyldig att betala kostnaderna för undersökningen.
Vid överträdelse av
artiklarna 17 och 18 får jämvägen ta ul en tilläggsavgift som bestäms i de
internationella tarifferna, utan att detta inverkar på järnvägens rätt till
betalning av vad som fattas av den befordringsavgift som rätteligen skulle ha
utgått eller på rätten till ersättning för eventuell skada.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
23 Livraison
§ I. La livraison des
bagages a lieu contre remise du bulletin de bagages el, le cas échéant, contre
paiement des frais qui grév-ent Fenvoi. Le chemin de fer a le droit, sans y
étre tenu, de vérifier si le détenteur du bulletin a qualité pour prendre
livraison.
§ 2. Sont assimilés å la
livraison au détenteur du bulletin, lorsqu'ils sont effectués conformément
aux prescriptions en vigueur å la gare chargée de la livraison:
a)
la remise des bagages aux
autorités de douane ou d'octroi dans leurs locaux d"expé-dition ou dans
leurs entrepöts, lorsque ceux-ci ne se trouvent pas sous la garde du chemin de
fer;
b)
le fait de confier des animaux
vivants å un tiers.
Artikel
23 Utlämning
§
1. Inskrivet resgods lämnas ul mot alt resgodsbevisel lämnas tillbaka och att,
i förekommande fall, den avgift som belöper på sändningen betalas. Järnvägen
är berättigad men inte skyldig att pröva, om innehavaren av resgodsbeviset har
rätt att få ut resgodset.
§ 2.
Med utlämning till resgodsbevisets innehavare jämställs överlämnande i
enlighet med de föreskrifter som gäller på den station där utlämning skall ske
a) av resgodset till en myndighet som har hand om
frågor om tullar eller andra införselavgifter i en sädan tjänste- eller
lagerlokal som används av myndigheten och som inte står under järnvägens
uppsikt;
b) av levande djur till tredje man för förvaring.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 3. Le détenteur du bulletin peut de-mander au service de
livraison de la gare de destination la livraison des bagages aussitöt que s'est
écoulé, apres Farrivée du train par lequel les bagages devaient étre
transportés, le temps nécessaire pour la mise å disposition ainsi que, le cas
échéani, pour Faccomplissement des formalités exigées par les douanes ou
d'auires autorités administratives.
§ 4. A défaut de remise du bulletin, le chemin de fer
n'esl tenu de livrer les bagages qu'ä celui qui justifie de son droit; si cette
justification semble insuffisante, le chemin de fer peut exiger une caution.
§ 5. Les bagages sont livrés ä la gare pour laquelle ils
ont été enregistrés. Toutefois, ä la demande du détenteur du bulletin faite en
temps utile, si les circonstances le permettent el si les prescriptions des
douanes ou d'autres autorités administratives ne s'y opposent pas, les bagages
peuvent étre restitués ä la gare de départ ou livrés å une gare inter-médiaire
contre remise du bulletin de bagages et, en outre, si les tarifs Fexigent,
contre presentation du billet.
§ 6. Le détenteur du bulletin auquel les bagages ne sont
pas livrés conformément au § 3 peut exiger la constatation, sur le bulletin, du
jour et de Fheure auxquels il a demande la livraison.
§ 7. S'il en est requis par Fayant droit, le chemin de fer
doit procéder en sa présence ä la vérification des bagages, en vue de
con-stater un dommage allégué. L'ayant droit peut refuser la reception des
bagages, si le chemin de fer ne donne pas suite å sa demande.
§ 8. Pour le surplus, la livraison des bagages est
effectuée conformément aux pre-scripUons en vigueur ä la gare chargée de la livraison.
§ 3. När del tåg med vilket resgodset borde ha befordrats
har kommit fram, kan innehavaren av resgodsbeviset begära att resgodset lämnas
ut på bestämmdseslationens utlämningsställe, så snart den tid har gått som
behövs för all resgodset skall kunna hållas tillgängligt och, i förekommande
fall, behandlas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter.
§ 4. Om inte resgodsbeviset lämnas tillbaka, behöver
järnvägen inte lämna ut resgodset till någon annan än den som bevisar att han
har rätt till godset. Om bevisningen förefaller otillräcklig, får järnvägen
fordra alt säkerhet ställs.
§ 5. Resgodset skall lämnas ut på den station till vilken
det har skrivits in. Om innehavaren av resgodsbeviset i god tid begär det, om
förhållandena medger det och om inte tullmyndigheters eller andra förvaltningsmyndigheters
föreskrifter lägger hinder i vägen, får resgodset lämnas tillbaka på inlämningsstationen
eller lämnas ul på en station under vägen mot att resgodsbeviset lämnas
tillbaka och alt, om detta föreskrivs i tarifferna, biljetlen visas upp.
§ 6. Om innehavaren av resgodsbeviset inte har fått
resgodset utlämnat till sig enligl § 3, har han rätt att på resgodsbeviset få
tecknat intyg om den dag och det klockslag då han begärde utlämning.
§ 7. Järnvägen är skyldig att på begäran av den
berättigade i hans närvaro undersöka resgodset för att fastställa om en
påstådd skada föreligger. Den berättigade får vägra att la emot resgodset, om
järnvägen inte efterkommer hans begäran.
§ 8. I övrigt sker utlämningen av resgodset enligt de
bestämmelser som gäller på utläm-ningsstationen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Chapitre III
Dispositions
communes au transport de voyageurs et de bagages
Artide 24
Accomplissement des formalités administratives
Le voyageur doit se conformer aux prescriptions des
douanes ou d'autres autorités administratives, tant en ce qui concerne sa
Kapitel
III
Gemensamma
bestämmelser för befordran av
resande
och befordran av inskrivet resgods
Artikel 24
Fullgörande av förvaltningsmyndigheters föreskrifter
Den resande är skyldig att följa de föreskrifter som
meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter såväl i frå-
opaginerad Kontrollera mot PDF
personne
el les animaux qu'il prend avec lui que la visile de ses colis ä main et
bagages. II
doit assister å cette
visite, sauf exception prévue par les lois et réglements de chaque Etat. Le
chemin de fer n'esl pas responsable, ä Fégard du voyageur, du dommage résultant
du fait que le voyageur ne tient pas compte de ces obligations.
ga om hans
person och de djur han har med sig som i fråga om undersökning av hans
handresgods och inskrivna resgods. Han skall närvara vid en sådan undersökning,
om inte undantag medges i de tillämpliga nationella bestämmelserna. Järnvägen
är inle ansvarig gentemot den resande för skada som uppkommer till följd av
all den resande inte fullgör dessa skyldigheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
25
Remboursement. restitution et paiement supplémentaire
§ I. Le prix de transport est remboursé en totalité ou en
partie, lorsque:
a)
le billet n'a pas
été utilisé ou Fa été partieUement;
b)
par suite du
manque de place, le billet a été utilisé dans une dasse ou un train d'une
catégorie de prix inférieure å celles mentionnées sur le billet;
c)
les bagages ont
été retirés ä la gare de départ ou livrés ä une gare intermédiaire.
§ 2. Les tarifs intemationaux fixent les piéces et
attestations ä produire ä Fappui de la demande de remboursement, les montants ä
rembourser, ainsi que les taxes ä en dé-duire.
Dans des cas déterminés, ces tarifs peuvent exclure le remboursement
du prix de transport ou le subordonner ä certaines conditions.
§ 3. Toute demande de remboursement fondée sur les
paragraphes précédents et Farticle 10, § 1, b) est irrecevable si elle n'a pas
été présentée au chemin de fer dans les six mois. Le délai commence å courir,
pour les billets, du jour suivant Fexpiration de leur validité el, pour les
bulletins de bagages, du jour de leur emission.
§ 4. En cas d'application irréguliére d'un tarif ou
d'erreur dans le calcul ou la percep-tion du prix de transport et d'autres
frais, le trop-per9U n'est reslilué par le chemin de fer ou le moins-per9u
versé ä celui-ci que si la différence excéde I unité de compte par billet ou
par bulletin de bagages.
§ 5. Pour le calcul du trop-per9u ou du moins-per9u, il
convient d'appliquer le cours du change officiel du jour ou le prix de trans-
Artikd
25
Återbetalning och tilläggsbetalning
§ 1. Befordringsavgiften skall betalas tillbaka helt
eller delvis, om
a)
biljetten inle
har utnyttjats eller bara har utnyttjats delvis;
b)
biljetten på
grund av platsbrist har utnyttjats i en lägre vagnsklass eller för ett tåg i
en lägre prisklass än vad som anges i biljetten;
c)
inskrivet
resgods har lagils tillbaka på inlämningsstationen eller lämnats ut på en
station under vägen.
§ 2. I de internationella tarifferna bestäms vilka
handlingar och intyg som skall företes till stöd för en begäran om
återbetalning, vilka belopp som skall betalas tillbaka och de avgifter som
skall dras av.
För särskilt angivna fall kan i tarifferna föreskrivas att
befordringsavgiften inte skall betalas tillbaka eller betalas tillbaka endast
på vissa villkor.
§ 3.
Rätlen till återbetalning enligt §§ 1 och 2 eller enligt artikel 10 § 1 b) går
förlorad, om krav inte har framställts hos järnvägen inom sex månader. Denna
frist räknas, i fråga om biljetter, från dagen efter den dag då biljettens
giltighetstid gick ut och, i fråga om resgodsbevis, från den dag då beviset
utfärdades.
§ 4. Om en tariff har tillämpats oriktigt eller något fel
har gjorts när en befordringsavgift eller något annat belopp har beräknats
eller uppburits, skall järnvägen inte betala tillbaka vad som har betalats för
mycket eller kräva vad som har betalats för litet, om skillnaden inte
överstiger en beräkningsenhet för varje biljett eller resgodsbevis.
§ 5. När ett belopp för återbetalning eller
tilläggsbelalning beräknas, bör den officiella växelkurs tillämpas som gällde
den dag då
opaginerad Kontrollera mot PDF
port a été per9U. Si le paiement en est effectué dans une
monnaie autre que la monnaie de perception, le cours applicable est celui du
jour oii ce paiement a lieu.
§ 6. Dans tous les cas non prévus par cet artide et ä
défaut d'accords entré les chemins de fer, les prescriptions en vigueur dans
FEtat de départ sont applicables.
befordringsavgiften togs ut. Om beloppet betalas i något
annat myntslag än det i vilket avgiften togs ut, tillämpas kursen för den dag
då betalningen sker.
§ 6. I de fall som inte avses i denna artikel och inte
omfattas av nägon överenskommelse mellan järnvägarna tillämpas avresestatens
bestämmelser.
opaginerad Kontrollera mot PDF
TITRE III RESPONSABILITÉ
Chapitre I
Responsabilité du chemin de fer en cas de mört
et de
blessures de voyageurs
Artide 26
Fondemeni de la responsabilité
§ 1. Le chemin de fer est responsable du dommage résultant
de la mört, des blessures ou de toute autre atteinte ä Fintégrité physi-que ou
mentale d'un voyageur causées par un accident en relation avec Fexploitation
ferroviaire survenu pendant que le voyageur sé-journe dans les véhicules,
qu"il y entré ou qui'il en sort.
Le chemin de fer est, en outre, responsable du dommage
résultant de la perte totale ou partidle ou de Favarie des objets que le voyageur
victime d'un tel accident avait, soit sur lui, soit avec lui comme colis å
main, y compris les animaux.
§ 2. Le chemin de fer est déchargé de cette
responsabilité:
a)
si Faccident a
été causé par des circonstances extérieures å Fexploitation que le chemin de
fer, en dépit de la diligence requise d'aprés les particularités de Fespéce, ne
pouvait pas éviter et aux conséquences desqueUes il ne pouvait pas obvier;
b)
en tout ou en
partie, dans la mesure oö Faccident est dö ä une faute du voyageur ou ä un
comportement de celui-ci qui n'est pas conforme å la conduite normale des voyageurs;
c)
si Faccident
est dö au comportement d'un fiers que le chemin de fer, en dépit de la
diligence requise d'aprés les particularités de Fespéce, ne pouvait pas éviter
et aux conséquences duquel il ne pouvait pas obvier; si la responsabilité du
chemin de fer n'est pas ex-clue de ce fait, il répond pour le tout dans les
Umites des Régles uniformes et sans préju-
AVDELNING III ANSVARIGHET
Kapitel I
Järnvägens
ansvarighet i fall då resande dödas
eller skadas
Artikel 2b
Förutsättningarna för ansvarighet
§ I. Järnvägen är ansvarig för skada som uppkommer till
följd av att resande dödas eller tillfogas kroppsskada eller annars utsätts
för kroppsligt eller själsligt men genom en olyckshändelse-som har samband med
järnvägsdriften och som inträffar medan den resande uppehåller sig i ett
järnvägsfordon eller stiger på eller av ett sådant fordon.
Järnvägen är dessutom ansvarig för fullständig eller
partiell förlust av eller skada på ett föremål som en resande som skadas genom
en sådan olyckshändelse bar på sig eller hade med sig som handresgods, däri inbegripet
djur.
§ 2. Järnvägen är fri från denna ansvarighet,
a)
om
olyckshändelsen har orsakats av omständigheter som inte kan hänföras till
själva järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga
följderna av, även om den hade iakttagit den omsorg som förhållandena hade
påkallat;
b)
helt eller
delvis, i den utsträckning som olyckshändelsen beror på fel eller försummelse
av den resande eller på ett beteende av denne som avviker från resandes normala
beteende;
c)
om
olyckshändelsen beror på ett sådant beteende av tredje man som järnvägen inte
hade kunnat undgå eller förebygga följdema av, även om den hade iakttagit den
omsorg som förhållandena hade påkallat; är enligt vad som nu har sagts
ansvarighet för järnvägen inte utesluten, svarar järnvägen för hela skadan
inom de gränser som anges i de enhet-
opaginerad Kontrollera mot PDF
dice de
son recours éventud contre le tiers.
§ 3. Les Régles uniformes n'affectent pas la
responsabilité qui peut incomber au chemin de fer pour les cas non prévus au §
I.
§ 4. Le
chemin de fer responsable au sens de ce chapitre est celui qui, d"aprés la
liste des lignes prévue aux artides 3 et 10 de la Convention, exploite la ligne
sur laquelle Faccident s'est produit. Si d'aprés cette liste, il y a
coexploitation par deux chemins de fer. chacun d'eux est responsable.
liga
rättsreglerna men ulan inskränkning i den rätt till återkrav som järnvägen kan
ha mot tredje man.
8 3. De
enhetliga rättsreglerna inverkar inte på den ansvarighet som kan åvila järnvägen
i andra fall än de som avses i § I.
§ 4. Med
ansvarig järnväg förstås i detta kapitel den järnvåg som, enligt den lista över
linjer som avses i artiklarna 3 och 10 i själva fördraget, trafikerar den linje
på vilken olyckshändelsen inträffade. Om del enligt denna lista föreligger
samtrafik av tvåjårnvä-gar, är var och en av dessa järnvägar ansvarig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
27
Dommages-intéréts
en cas de mört
§ 1. En cas de mört du voyageur, les dommages-intéréts
comprennent:
a)
les frais
nécessaires conséculifs au décés, notamment ceux du transport du corps,
d"inhumalion el d"incinération;
b)
si la mört
n'esl pas survenue immédia-temenl, les dommages-intéréts prévus å Fartide 28.
§ 2. Si, par la mört du voyageur, des personnes envers
lesquelles il avait ou aurait eu ä Favenir une obligation alimentaire, en vertu
de la loi, sont privées de leur soutien, il y a également lieu de les
indemniser de cette perte. L'action en dommages-intéréts des personnes dont le
voyageur assumait Fenlre-tien sans y étre tenu par la loi reste soumise au droit
national.
Artikd 27
Ersättning vid dödsfall
§ I. Om
en resande dödas, skall ersättningen omfatta:
a)
de nödvändiga
kostnader som föranleds av dödsfallet, särskilt kostnaderna för transport av
kvarlevorna, begravning och eldbe-gängelse;
b)
om döden inte
har inträffat omedelbart, de ersältningsposler som anges i artikel 28.
§ 2. Om genom den resandes död någon, mot vilken den döde
var eller i framtiden skulle ha blivit underhållsskyldig enligt lag, kommer att
berövas sitt underhåll, skall ersättning också lämnas för denna förlust. I
fråga om ersättningskrav av någon som den resande har åtagit sig att underhålla
utan att vara förpliktad till det enligt lag, skall nationell rätt tillämpas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
28
Dommages-intéréts en cas de blessures
En cas de blessures ou de toute autre atteinte å
Fintégrité physique ou mentale du voyageur, les dommages-intéréts comprennent:
a)
les frais
nécessaires, notamment ceux de traitement et de transport:
b)
la reparation
du préjudice causé, soit par Fincapacité de travail totale ou partidle, soit
par Faccroissement des besoins.
Artikd
28
Ersättning
vid annan personskada
Om en resande tillfogas kroppsskada eller annars utsätts
för kroppsligt eller själsligt men, skall ersättningen täcka:
a)
nödvändiga
kostnader, särskilt kostnader för vård och transport;
b)
inkomstförlust
till följd av förlorad eller nedsatt arbetsförmåga och ökning av levnadskostnaderna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 33
Prop. 1984/85:33
Artide 29
Reparation d'autres préjudices
Le droit national détermine si et dans quelle mesure le
chemin de fer doit verser des dommages-intéréts pour des préjudices autres que
ceux prévus aux artides 27 et 28, notamment les préjudices moral et physique
(pretium doloris) et esthétique.
50
Artikel 29
Ersättning för andra skador
Enligt nationell rätt avgörs om och i vilken mån järnvägen
är skyldig att betala ersättning för andra skador än sädana som avses i artiklarna
27 och 28, särskilt för själsligt lidande, sveda och värk samt förändring av
utseendet.
Artide
30
Forme et limitation des dommages-intéréts
en cas de mört et de blessures
§ I. Les
dommages-intéréts prévus aux artides 27, § 2 et 28 b) doivent étre alloués sous
forme de capital. Toutefois, si le droit national permet Fallocalion d'une
rente, ils sont alloués sous cette forme lorsque le voyageur lésé ou les
ayants droit vises ä Fartide 27, 8 2, le demandent.
§ 2. Le montant des dommages-intéréts å allouer en vertu
du § I est détermine selon le droit national. Toutefois, pour FappUcation des
Régles uniformes, i! est fixé une limite maximale de 70000 unités de compte en
capital ou en rente annuelle correspondant ä ce capital, pour chaque voyageur,
dans le cas oö le droit national prévoit une limite maximale d'un montant
inférieur.
Artikd
30
Ersättningens form och begränsning vid dödsfall eller
annan personskada
§ I. Ersättning som avses i artiklarna 27 § 2 och i
artikel 28 b) skall utges som engångsbelopp. Ersättningen skall dock utgå som
livränta, om den nationella rätten tillåter det och den resande som har lidit
skadan eller den rättsinnehavare som avses i artikel 27 § 2 begär det.
§ 2. Storleken av den ersättning som skall utges enligt §
I bestäms enligt nationell rätt. Vid tiUämpning av de enhetliga rättsreglerna
gäller dock en begränsning av engångsbelopp eller av livränta som svarar mot
ett sådant belopp till 70000 beräkningsenheter per resande, om det i den
nationella rätten föreskrivs begränsning till ett lägre belopp.
Artide
31
Limitation des dommages-intéréts en cas de
perte
ou d'avarie d'objets
Lorsque le chemin de fer est responsable en vertu de
Farticle 26, § 1, T alinéa, il doit réparer le dommage jusqu'å concurrence de
700 unités de compte pour chaque voyageur.
Artikel 31
Begränsning av ersättningen vid förlust av
föremål
eller sakskada
Om järnvägen är ansvarig enligt artikel 26 § 1 andra
stycket, skall den ersätta den uppkomna skadan intill ett belopp om 700
beräkningsenheter per resande.
Artide
32
Imerdiction de limiter la responsabilité
Les dispositions tarifaires et celles des accords
particuliers conclus entré le chemin de fer et le voyageur, qui tendent ä
exonérer d'avance, totalement ou partieUement, le chemin de fer de sa
responsabilité en cas de morl el de blessures de voyageurs, ou qui ont pour
effet de renverser le fardeau de la preuve incombant au chemin de fer, ou qui
établissent des limites inférieures ä celles fixées aux artides 30, § 2 et 31,
sont nulles de plein droit. Toutefois, cette nullité n'entraine pas celle du
contrat de transport.
Artikel
32
Förbud mot inskränkning av ansvarigheten
Sådana bestämmelser i tarifferna eller i särskilda
överenskommelser mellan järnvägen och den resande som syftar till att i förväg
helt eller delvis befria järnvägen frän dess ansvarighet i de fall då resande
dödas eller skadas eller till att kasta om den bevisbörda som åvilar järnvägen
eller till att fastställa lägre gränser för ersättningens storlek än de som
föreskrivs i artikel 30 § 2 och artikel 31 är ogiltiga. Denna ogiltighet medför
dock inte att befordringsavtalet blir ogiltigt.
Artide 33 Transports mixtes
§ I. Sous
réserve du § 2, les dispositions relatives ä la responsabilité du chemin de fer
en cas de mört et de blessures de voyageurs ne sont pas applicables aux
dommages survenus pendant le transport sur des lignes non ferroviaires
inscrites sur la liste des lignes prévue aux artides 3 et 10 de la Convention.
§ 2. Toutefois, lorsque les véhicules ferroviaires sont
transportés par ferry-boat, les dispositions relatives ä la responsabilité du
chemin de fer en cas de mört et de blessures de voyageurs sont applicables aux
dommages vises å Farticle 26, § 1, causes par un accident en relation avec
Fexploitation ferroviaire survenu pendant que le voyageur sé-journe dans
lesdits véhicules, qu'il y entré ou qu'il en sort.
Pour FappUcation de Falinéa ci-dessus, on entend par «Etat
sur le territoire duquel Faccident survenu au voyageur s'est produit», FEtat
dont le ferry-boat bal le pavillon.
§ 3. Lorsque, par suite de circonstances exceptionnelles,
le chemin de fer se trouve dans ['obligation d'inierrompre provisoire-ment son
exploitalion et transporte ou fait transporter les voyageurs par un autre moyen
de transport, il est responsable d'aprés le droit afférent å ce moyen de
transport. Néanmoins, Farticle 18 de la Convention et les artides 8, 48 ä 53
et 55 des Régles uniformes demeurent applicables.
Artikel 33 Kombinerad befordran
§ I. Utom
i de fall som avses i § 2 är bestämmelserna om järnvägens ansvarighet i de
fall då resande dödas eller skadas inte tilllämpliga på en skada som har
uppkommit under befordran på en sådan linje som har tagits upp i den lista som
avses i artiklarna 3 och 10 i själva fördraget men som inte är en
järnvägslinje.
§ 2. Om ett järnvägsfordon befordras med färja, är dock
bestämmelserna om järn vägens ansvarighet i fall dä resande dödas eller skadas
tillämpliga på skador som avses i artikel 26 § I och som orsakas av en
olyckshändelse som har samband med järnvägsdriften och som inträffar medan den
resande uppehåller sig i järnvägsfordonet eller stiger på eller av detta
fordon.
Vid tillämpningen av första stycket förstås med "stat
på vars område den resande har skadats" den stat vars flagga fäijan för.
§ 3. Om järnvägen till följd av särskilda omständigheter
anser sig vara tvungen att tillfälligt avbryta järnvägsdriften och befordrar
eller låter befordra de resande med ett annat transportmedel, svarar järnvägen
enligt de regler som gäller för detta transportmedel. Artikel 18 i själva
fördraget och artiklarna 8, 48-53 och 55 i de enhetliga rättsreglerna skall
dock tillämpas.
Chapitre
II
Responsabilité
du chemin de fer pour les bagages
Artide 34
Responsabilité collective des chemins de fer
§ I. Le
chemin de fer qui a accepté des bagages au transport en délivrant un bulletin
de bagages est responsable de Fexécution du transport sur le parcours total
jusqu'ä la livraison.
§ 2. Chaque chemin de fer subséquent, par le fait méme de
la prise en charge des bagages, panicipe au contrat de transport et assume les
obligations qui en résultent, sans préjudice des dispositions de Farticle 51, §
3 concernant le chemin de fer de destination.
Kapitel II
Järnvägens
ansvarighet för inskrivet resgods
Artikel 34
Järnvägarnas gemensamma ansvarighet
§ I. En järnväg, som har tagit emot inskrivet resgods för
befordran och utfärdat resgodsbevis, är ansvarig för befordringen under hela
sträckan till dess att resgodset har lämnats ut.
§ 2. Genom att överta resgodset inträder varje
efterföljande järnväg i befordringsavtalet och åtar sig därmed de skyldigheter
som följer av detta. Denna bestämmelse utgör inte hinder mot tillämpning av vad
som sägs om bestämmelsejärnvägen i artikel 51 § 3.
Artide
35
Etendue de la responsabilité
§ 1. Le chemin de fer est responsable du dommage résultant
de la perte totale ou partielie et de Favarie des bagages survenues ä partir
de Facceplation au transport jusqu'ä la livraison ainsi que du retard å la
livraison.
§ 2. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabilité
si la perte, Favarie ou le retard ä la livraison a eu pour cause une faute du
voyageur, un ordre de celui-ci ne résultant pas d'une faute du chemin de fer,
un vice propre des bagages ou des circonstances que le chemin de fer ne pouvait
pas éviter et aux conséquences desqueUes il ne pouvait pas obvier.
§ 3. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabilité
lorsque la perte ou Favarie résulte des risques particuliers inhé-rents ä un
ou plusieurs des faits ci-aprés:
a)
absence ou
défectuosité de Femballage;
b)
nature spéciale
des bagages;
c)
expedition comme
bagages d'objets exclus du transport.
Artikd
35
Ansvarighetens omfattning
§ I. Järnvägen är ansvarig för skada som uppkommer till
följd av att det inskrivna resgodset helt eller delvis går förlorat eller skadas
under tiden frän det att resgodset tas emot för befordran till dess att det
lämnas ut samt för dröjsmål med utlämningen.
§ 2. Järnvägen är fri från denna ansvarighet, om
förlusten, skadan eller dröjsmålet med utlämningen beror på fel eller försummelse
av den resande, på en anvisning som den resande har lämnat och som inte har föranletts
av fel eller försummelse frän järnvägens sida, pä fel i själva resgodset eller
pä någon omständighet som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga
följderna av.
§ 3. Järnvägen är fri frän denna ansvarig-hel, om
förlusten eller skadan härrör av en sädan sårskild risk som är förbunden med
ett eller flera av följande förhållanden:
a)
frånvaro av
förpackning eller bristfällig förpackning;
b)
resgodsets
särskilda beskaffenhet;
c)
inlämning av
föremål som inte befordras som inskrivet resgods.
Artide 36
Charge de la preuve
§ 1. La preuve que la perte, Favarie ou le retard ä la
livraison, a eu pour cause un des faits prévus ä Farticle 35, § 2, incombe au
chemin de fer.
§ 2. Lorsque le chemin de fer établit que la perte ou
Favarie a pu résulter, étant donné les circonstances de fait, d'un ou de
plusieurs des risques particuliers prévus å Farticle 35, § 3, il y a
présomption qu'elle en résulte. L"ayant droit conserve toutefois le droit
de prouver que le dommage n'a pas eu pour cause, totalement ou partieUement,
Fun de ces risques.
Artikel 36 Bevisskyldighel
§ I. Det
ankommer på järnvägen att bevisa att förlusten, skadan eller dröjsmålet med
utlämningen har orsakats av något sådant förhållande som anges i artikel 35 § 2.
§ 2. Om järnvägen visar att förlusten eller skadan med
hänsyn till de föreliggande omständigheterna kan vara en följd av en eller
flera av de särskilda risker som anges i artikel 35 § 3, skall det antas att
den är en följd av denna risk eller dessa risker. Den som kräver ersättning får
dock visa att förlusten eller skadan inte alls eller inle uteslutande är en
följd av en sådan risk.
Artide 37
Présomption de perte des bagages
§ 1. L'ayant droit peut, sans avoir ä fournir d'autres
preuves, considérer un colis comme perdu quand il n'a pas été livré ou tenu ä
sa disposition dans les quatorze jours qui suivent la demande de livraison
présentée conformément ä Farticle 23, § 3.
Artikd
37
Antagande att resgods har gått förlorat
§ 1. Utan att förebringa ytterligare bevisning får den
berättigade anse ett resgodskolli som förlorat, om det inte har lämnats ut
eller hållits tillgängligt för honom inom 14 dagar från det att del begärdes
utlämnat enligt artikd 23 § 3.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 2. Si un colis réputé perdu est retrouvé au cours de
Fannée qui suit la demande de livraison, le chemin de fer doit äviser Fayant
droit, lorsque son adresse est connue ou peut étre découverte.
§ 3. Dans
les irenle jours qui suivent la reception de cet avis, Fayant droit peut exiger
que le colis lui soit livré ä Fune des gares du parcours. Dans ce cas, il doit
payer les frais afférenls au transport du colis depuis la gare de départ
jusqu"ä celle ou a lieu la livraison et restituer Findemnité re9ue,
déduction faite des frais qui auraient été compris dans cette indemnité.
Néanmoins, il conserve ses droits ä indemnité pour retard å la livraison prévus
ä Farticle 40.
§ 4. Si le colis retrouvé n'a pas été réclamé dans le
délai prévu au § 3 ou si le colis est retrouvé plus d'un an apres la demande de
livraison, le chemin de fer en dispose conformément aux lois et réglements de
FEtat dont il reléve.
§ 2. Om
ett resgodskolli som har ansetts förlorat kommer till rätta inom etl år från
det att det begärdes utlämnat, skall järnvägen underrätta den berättigade, om
dennes adress är känd eller kan utrönas.
§ 3. Inom
30 dagar från det att den berättigade har fått underrättelsen får han begära
att kollii lämnas ut till honom på en station vid befordringsvägen. 1 etl
sådant fall är han skyldig att betala kostnaderna för kollits befordran från
inlämningsslalionen till uiläm-ningsstationen och att betala tillbaka den ersättning
som han har fått med avdrag för de kostnader som kan ha räknats in i denna. Han
behåller dock rätten till ersättning för dröjsmål med utlämningen enligl
artikel 40.
§ 4. Om utlämning av ett kolli som har kommit till rätta
inte begärs inom den lid som anges i § 3 eller om ett kolli kommer till rätta
senare än etl år efter det att utlämning begärdes, får järnvägen förfoga över
kollit enUgt bestämmelserna i den stat till vilken järnvägen hör.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 38
Indemnité en cas de perte
§ I. En cas de perte totale ou partielie des bagages, le
chemin de fer doit payer, ä Fex-clusion de tous autres dommages-intéréts:
a)
si le montant
du dommage est prouvé, une indemnité égale ä ce montant sans qu'elle puisse
toutefois excéder 34 unités de compte par kilogramme manquant de masse brute ou
500 unités de compte par colis;
b)
si le montant
du dommage n"est pas prouvé, une indemnité forfaitaire de 10 unités de
compte par kilogramme manquant de masse brute ou de 150 unités de compte par
colis.
Le mode
d'indemnisalion, par kilogramme manquant ou par colis, est détermine par les
tarifs intemationaux.
§ 2. Le
chemin de fer doit rembourser, en outre, le prix de transport, les droits de
douane el les autres sommes déboursées å Foccasion du transport du colis perdu.
Artikd 38 Ersättning vid förlust
§ I. När inskrivet resgods har gått föriorat helt eller
delvis, är järnvägen inte skyldig alt betala någon annan ersättning än:
a)
om skadans
storlek är bevisad, en ersättning som motsvarar skadan, dock högst 34
beräkningsenheter per kilogram av förlusten i bruttovikt eller 500
beräkningsenheter per kolli;
b)
om skadans
storlek inte är bevisad, en ersättning med sammanlagt 10 beräkningsenheter per
kilogram av föriusten i bmttovikt eller 150 beräkningsenheter per kolli.
I de internationella tarifferna bestäms om ersättningen
skall beräknas per kilogram av viktförluslen eller per kolli.
§ 2. Järnvägen skall vidare lämna ersättning för
befordringsavgifter, tullavgifter och andra utlägg i anledning av befordringen
av det kolli som har gått förlorat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
39
Indemnité en cas d'avarie
§ I. En
cas d'avarie des bagages, le chemin de fer doit payer. ä Fexdusion de tous
Artikd
39
Ersättning vid skada
§ 1. När resgods har skadats, skall järnvägen betala etl
belopp som svarar mot minsk-
opaginerad Kontrollera mot PDF
autres
dommages-intéréts, une indemnité équivalente ä la dépréciation des bagages.
§ 2. L'indemnité ne peut excéder:
a)
si la totalité
des bagages est dépréciée par Favarie, le montant qu'elle aurait atteint en cas
de perte totale;
b)
si une partie
seulement des bagages est dépréciée par Favarie, le montant qu'elle aurait
atteint en cas de perte de la partie dépréciée.
ningen av resgodsets värde men inle ytterligare
skadestånd.
§ 2. Ersättningen får inle överstiga,
a)
om allt
resgodset har minskat i värde till följd av skadan, det belopp som skulle ha
utgått om godset hade gått förlorat;
b)
om endast en
del av resgodset har minskal i värde till följd av skadan, del belopp som
skulle ha utgått om denna del hade gått förlorad.
Artide
40
Indemnité en cas de retard å la livraison
§ I. En
cas de retard å la livraison des bagages, le chemin de fer doit payer, par
période indivisible de vingt-quatre heures ä compter de la demande de
livraison, mais avec un maximum de quatorze jours:
a)
si Fayant droit
prouve qu'un dommage, y compris une avarie, en est résulte, une indemnité
égale au montant du dommage jus-qu'ä un maximum de 0,40 unité de compte par
kilogramme de masse bmte des bagages ou de 7 unités de compte par colis, livrés
en retard;
b)
si Fayant droit
ne prouve pas qu'un dommage en est résulte, une indemnité forfaitaire de 0,07
unité de compte par kilogramme de masse brute des bagages ou de 1,40 unité de
compte par colis, livrés en retard.
Le mode d'indemnisalion, par kilogramme ou par colis, est
détermine par les tarifs internafionaux.
§ 2. En cas de perte totale des bagages, Findemnité prévue
au § 1 ne peut se cumuler avec celle de Farticle 38.
§ 3. En cas de perte partidle des bagages, Findemnité
prévue au § 1 est payée pour la partie non perdue.
§ 4. En cas d'avarie des bagages ne résultant pas du
retard ä la livraison, Findemnité prévue au § 1 se cumule, s'il y a lieu, avec
celle de Farticle 39.
§ 5. En aucun cas, le cumul de Findemnité prévue au § 1
avec celles des artides 38 et 39 ne peut donner lieu au paiement d'une indemnité
supérieure ä celle qui serait due en cas de perte totale des bagages.
Artikel
40
Ersättning vid dröjsmål med utlämningen
§ 1. Vid dröjsmål med utlämningen av inskrivet resgods
omfattar järnvägens ersättningsskyldighet för varje påbörjad 24-tim-marsperiod
räknat frän den tidpunkt då resgodset begärdes utlämnat, dock högst för 14
dagar,
a)
om den
berättigade visar att skada, varmed även förstås skada på själva resgodset,
har uppkommit genom dröjsmålet, en ersättning som motsvarar skadan, dock högst
0,40 beräkningsenheter per kilogram av bruttovikten av det för sent utlämnade resgodset
eller 7 beräkningsenheter för varje kolli som har lämnats ut för sent,
b)
om den
berättigade inte visar att skada har uppkommit genom dröjsmålet, en ersättning
på sammanlagt 0,07 beräkningsenheter per kilogram av bruttovikten av det för
sent utlämnade resgodset eller 1,40 beräkningsenheter för varje kolli som har
lämnats ut för sent.
I de internationella tarifferna bestäms om ersättningen
skall beräknas per kilogram av viktförlusten eller per kolli.
§ 2. Om resgodset har gått helt förlorat, skall ersättning
inte utgå enligt § 1 vid sidan av ersättning enligt artikel 38.
§ 3. Om resgodset har gått förlorat delvis, skall
ersättning utgå enligt § 1 bara för vad som inte har gått förlorat.
§ 4. Om skadan pä resgodset inte har orsakats av
dröjsmålet med utlämningen, kan ersättning enligt § 1 i förekommande fall utgå
vid sidan av ersättning enligt artikel 39.
§ 5. Den sammanlagda ersättningen enligt § 1 och
artiklarna 38 och 39 får inte i något fall överstiga den ersättning som skulle
ha utgått, om resgodset hade gått helt förlorat.
Artide
41
Véhicules automobiles accompagnés
§ 1. En cas de retard dans le chargement pour une cause
imputable au chemin de fer ou de retard ä la livraison d'un vehicule
auto-mobile accompagné, le chemin de fer doit payer. lorsque Fayant droit
prouve qu'un dommage en est résulte, une indemnité dont le montant ne peut
excéder le prix de transport du vehicule.
§ 2. Si Fayant droit renonce au contrat de transport, en
cas de retard dans le chargement pour une cause imputable au chemin de fer, le
prix de transport du vehicule et des voyageurs est remboursé ä Fayant droit. En
outre, celui-ci peut rédamer, lorsqu'il prouve qu"un dommage est résulte
de ce retard. une indemnité dont le montant ne peut excéder le prix de
transport du vehicule.
§ 3. En cas de perte totale ou partidle d'un vehicule,
Findemnité å payer ä Fayant droit pour le dommage prouvé est calculée d'aprés
la valeur usuelle du vehicule et ne peut excéder 4000 unités de compte. Une
remorque avec ou sans chargement est considérée comme un vehicule.
§ 4. En ce qui concerne les objets laissés dans le
vehicule, le chemin de fer n'est responsable que du dommage causé par sa
faute. L'indemnité totale å payer ne peut excéder 700 unités de compte.
En ce qui concerne les objets laissés sur le vehicule, le
chemin de fer n'est pas responsable.
§ 5. Les autres dispositions concernant la responsabilité
pour les bagages sont également applicables au transport des véhicules
automobiles accompagnés.
Artikel
41
Motorfordon med förare
§ I. Om
lastningen av ett motorfordon som åtföljs av förare blir försenad till följd av
en omständighet för vilken järnvägen svarar eller om utlämningen av fordonet
blir fördröjd, och om den berättigade visar att det inträffade har medfört
skada, skall järnvägen ersätta skadan intill det belopp som motsvarar
befordringsavgiften för fordonet.
§ 2. Om den berättigade haver befordringsavtalet pä grund
av att lastning inte sker i rätt tid till följd av en omständighet för vilken
järnvägen svarar, skall befordringsavgiften för fordonet och de resande
betalas tillbaka till honom. Visar denne att han har lidit skada genom
dröjsmålet, får han dessutom kräva ersättning intill det belopp som motsvarar
befordringsavgiften för fordonet.
§ 3. Om
ett fordon går förlorat helt eller delvis, skall ersättningen till den
berättigade för bevisad skada beräknas efter fordonets bruksvärde men får inte
överstiga 4000 beräkningsenheter. En släpvagn med eller utan last betraktas
som ett fordon.
§ 4. I fråga om föremål som har lämnats i fordonet är
järnvägen ansvarig bara för sädan skada som den har orsakat genom fel eller
försummelse. Den sammanlagda skadeersättningen skall inte överstiga 700
beräkningsenheter.
Järnvägen är inte ansvarig för föremål som har lämnats på
fordonet.
§ 5. I övrigt tillämpas bestämmelserna om ansvarigheten
för inskrivet resgods också på befordran av motorfordon som åtföljs av förare.
Chapitre
III
Dispositions
communes relatives ä la responsabilité
Artide 42
Indemnité en cas de dol ou de faute lourde
Lorsque le dommage résulte d'un dol ou d'une faute lourde
imputable au chemin de fer, les dispositions des artides 30, 31 et 38 ä 41 des
Régles uniformes ou ceUes prévues par le droit national, qui limitent les
indem-nités a un montant détermine, ne s'appli-quent pas.
Kapitel
III
Gemensamma
bestämmelser om ansvarigheten
Artikel 42
Ersättning vid uppsåt eller grov vårdslöshet
Om skadan har orsakats genom uppsåt eller grov
vårdslöshet från järnvägens sida, till-lämpas inte de bestämmelser i nationell
rätt eller i artiklarna 30, 31 och 38-41 i de enhetliga rättsreglerna vilka
begränsar ersättningen till ett visst belopp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
En cas de
faute lourde, Findemnité pour perte, avarie ou retard å la livraison des bagages
est toutefois limitée au double des maxima prévus aux artides 38 ä 41.
Vid grov
vårdslöshet är dock ersättningen för att resgodset har gått förlorat, skadats
eller lämnats ut för sent begränsad till två gånger de maximibelopp som anges i
artiklarna 38-41.
Artide
43
Inléréls de Vindemnité
§ I. L'ayant
droit peut demander des in-téréts de Findemnité, calculés å raison de cinq pour
cent Fan, ä partir du jour de la rédamation prévue å Farticle 49 ou, s'il n'y a
pas eu de rédamation, du jour de la demande en justice.
§ 2. Toutefois, pour les indemnités dues en vertu des
artides 27 et 28, les intéréts ne courent que du jour ou les faits qui ont
servi ä la détermination de leur montant se sont produits, si ce jour est
postérieur ä celui de la rédamation ou de la demande en justice.
§ 3. En ce qui concerne les bagages, les intéréts ne sont
dus que si Findemnité excéde 4 unités de compte par bulletin de bagages.
§ 4. En ce qui concerne les bagages, si Fayant droit ne
remet pas au chemin de fer, dans un délai convenable qui lui est fixé, les
piéces justificatives nécessaires pour la liqui-dation définitive de la
rédamation, les intéréts ne courent pas entré Fexpiration du délai fixé et la
remise effective des piéces.
Artikd
43
Ränta på ersättning
§ I. Den
som har rätt till ersättning får kräva ränta på ersättningsbeloppet med fem
procent per år, räknat från och med den dag dä krav framställdes enligt artikel
49 eller, om krav inte framställdes i sädan ordning, från och med den dag dä
talan väcktes vid domstol.
§ 2. På ersättning enligt artiklarna 27 och 28 utgår dock
ränta först från och med den dag då de omständigheter inträffade som lades till
gmnd för beräkning av ersättningsbeloppet, om denna dag är senare än den dag
då anspråket framställdes eller talan väcktes.
§ 3. I fråga om inskrivet resgods utgår ränta endast om
ersättningsbeloppet överstiger 4 beräkningsenheter per resgodsbevis.
§ 4. Om den som har rätt till ersättning i fråga om
inskrivet resgods inte inom en skälig frist som har fastställts för honom till
järnvägen överlämnar de handlingar som den behöver för att kunna slutföra
behandlingen av hans krav, utgår inte ränta för tiden från det att fristen går
ut till dess att handlingarna överlämnas.
Artide
44
Responsabilité en cas d'accident nudéaire
Le chemin de fer est déchargé de la responsabilité qui
lui incombe en vertu des Régles uniformes lorsque le dommage a été causé par un
accident nudéaire et qu'en application des lois et réglements d'un Etat réglant
la responsabilité dans le domaine de Fénergie nudéaire, Fexploitant d'une
installation nudéaire ou une autre personne qui lui est sub-stituée est
responsable de ce dommage.
Artide 45
Responsabilité du chemin de fer pour ses
agents
Le chemin de fer est responsable de ses agents et des
autres personnes qu'il emploie pour Fexécution du transport.
Artikel
44
Ansvarighet vid alomolycka
Järnvägen är fri från ansvarighet enligt de enhetliga
rättsreglerna, om skadan har orsakats av en atomolycka och innehavaren av en
atomanläggning eller nägon annan person i hans ställe är ansvarig för skadan
enligt en stats bestämmelser om ansvarighet pä atomenergins område.
Artikel 45
Järnvägens ansvarighet för sin personal
Järnvägen är ansvarig för sina anställda och för andra
personer som den anlitar för att utföra befordringen.
Toutefois,
si å la demande d'un voyageur, ces agents et autres personnes rendent des
services qui n'incombent pas au chemin de fer, ils sont considérés comme
agissant pour le compte du voyageur auquel ils rendent ces services.
Om emellertid någon av dessa anställda eller andra
personer på begäran av en resande utför en tjänst som det inte åligger
järnvägen att utföra, anses han handla på uppdrag av den resande åt vilken
tjänsten utförs.
Artide 46 Autres actions
Dans tous les cas ou les Régles uniformes s'appliquent,
toute action en responsabilité, å quelque titre que ce soit, ne peut étre
exercée contre le chemin de fer que dans les conditions et limitations
desdites Régles.
II en est de méme pour toute action exercée contre les agents et autres
personnes dont le chemin de fer répond en vertu de Fartide 45.
Artikel 46
Andra grunder för anspråk
1 alla de fall då de enhetliga rättsreglerna är
tillämpliga fär anspråk pä ersättning, oavsett vilken grund som åberopas, göras
gällande mot järnvägen endast under de förutsättningar och med de
begränsningar som föreskrivs i dessa rättsregler.
Vad som nu
har sagts gäller också i fråga om anspråk mot anställda och andra personer som
järnvägen svarar för enligl artikel 45.
Artide 47 Dispositions spéciales
§ 1. Sous réserve de Farticle 41, la responsabilité du
chemin de fer pour le dommage causé par le retard ou la suppression d'un train
ou par une correspondance manquée reste soumise aux lois el réglements de
FEtat ou le fait s'est produit.
§ 2. Sous réserve de Farticle 26, le chemin de fer n'esl
responsable que du dommage causé par sa faute, en ce qui concerne les objets et
les animaux dont la surveillance incombe au voyageur conformément ä Farticle 15,
§ 5 et les objets que le voyageur a sur lui.
§ 3. Les autres artides du Titre III et le Titre IV ne sont pas applicables aux cas des
§§ 1 et 2.
Artikel 47
Särskilda bestämmelser
§1.1 den mån inte annat följer av artikel 41. bestäms
järnvägens ansvarighet för skada som uppkommer genom att tåg försenas eller
ställs in eller all anslutning uteblir av lag eller annan författning i den
stal där den händelse inträffade som orsakade skadan.
§ 2. I den
män inle annat följer av artikel 26, svarar järnvägen för föremål och djur som
del enligl artikel 15 § 5 åligger den resande att ha uppsikt över samt föremål
som den resande bär pä sig endast i de fall då skadan har orsakats av fel
eller försummelse från järnvägens sida.
§ 3. Övriga artiklar i avdelningarna III och IV är inte tillämpliga på de fall som
avses i §§ I och 2.
TITRE IV
EXERCICE
DES DROITS
Artide 48
Constatation de perte partidle ou d'avarie
des
bagages
§ 1. Lorsqu'une perte partidle ou une avarie des bagages
est découverte ou présu-mée par le chemin de fer ou que Fayant droit en allégue
Fexislence, le chemin de fer doit dresser sans délai el, si possible, en
présence de Fayant droit, un procés-verbal constatani, suivant la nature du
dommage, Fétat des ba-
AVDELNING IV FRAMSTÄLLANDE AV ANSPRÅK
Artikd 48
Fastställelse av att inskrivet resgods har skadats eller
delvis gått förlorat.
§ I. Om
järnvägen upptäcker eller får anledning anta att inskrivet resgods har skadats
eller delvis gått förlorat eller om den som har rält till godset påstår all
delta är fallet, skall järnvägen genast och om möjligt i dennes närvaro
upprätta en redogörelse i vilken allt efter skadans art anges resgodsets
tillstånd och
opaginerad Kontrollera mot PDF
gages, leur masse et, autant que possible, Fimportance du
dommage, sa cause el le moment oö il s'est produit.
Une copie de ce procés-verbal doit étre remise
gratuitement å Fayant droit.
§ 2.
Lorsque Fayant droit n'accepte pas les consiataiions du procés-verbal, il peut
demander que Fétat et la masse des bagages ainsi que la cause et le montant du
dommage soient constatés par un expert nommé par les parties ou par voie
judiciaire. La procédure est soumise aux lois el réglements de FEtat oö la
constatation a lieu.
§ 3. En cas de perte de colis, Fayant droit doit, pour
faciliter les recherches du chemin de fer, donner une descriplion aussi exade
que possible des colis perdus.
vikt samt, så långt möjligt, skadans omfattning, dess
orsak och tidpunkten då den inträffade.
En avskrift av redogörelsen skall kostnadsfritt
tillställas den som har rätt till godset.
§ 2. Om
den som har rätt till godset inte godtar uppgifterna i redogörelsen, kan han
begära att resgodsets tillstånd och vikt samt skadans orsak och storlek
fastställs av en sakkunnig, som utses av parterna eller pä rättslig väg. 1
fråga om förfarandet gäller bestämmelserna i den stat där utredningen äger
rum.
§ 3. Om ett resgodskolli har gått förlorat, skall den
berättigade för alt underlätta järnvägens efterforskningar lämna en sä noggrann
beskrivning som möjligt av det förlorade kollit.
Artide 49 Rédamations
§ I. Les
rédamations relatives å la responsabilité du chemin de fer en cas de morl el
de blessures de voyageurs doivent étre adres-sées par écrit ä Fun des chemins
de fer suivants:
a)
le chemin de
fer responsable; si selon Farticle 26, § 4, deux chemins de fer sont
responsables, å Fun d'eux;
b)
le chemin de
fer de départ;
c)
le chemin de
fer de destination;
d) le chemin de fer du domicile ou de la
résidence habitudle du voyageur, pour au
tant que le siége social de ce chemin de fer est
situé sur le territoire d'un Etat membre.
§ 2. Les autres rédamations relatives au contrat de
transport doivent étre adressées par écrit au chemin de fer désigné å Farticle
5l,§§2et3.
Lors du réglement de la rédamation. le chemin de fer peut exiger
la restitution des billels ou des bulletins de bagages.
§ 3. Le droit de presenter une rédamation appartient aux
personnes qui ont le droit d'aclionner le chemin de fer en vertu de Farticle
50.
§ 4. Les billets, bulletins de bagages et autres piéces
que Fayant droit juge utile de joindre ä la rédamation doivent étre pré-sentés
soit en originaux, soit en copies, celles-ci dument légalisées si le chemin de
fer le demande.
Artikd 49 Ersättningsanspråk
§ 1. Anspråk med anledning av järnvägens ansvarighet i
fall då resande dödas eller skadas skall framställas skriftligen hos någon av
följande järnvägar:
a)
den ansvariga
järnvägen eller, om enligt artikel 26 § 4 tvä järnvägar är ansvariga, en av
dessa;
b)
avresejärnvägen;
c)
bestämmelsejärnvägen;
d) järnvägen i den resandes hemort eller
vanliga uppehållsort, i den mån järnvägen har
sitt säte inom en medlemsstat.
§ 2. Andra anspråk med anledning av ett befordringsavtal
skall framställas skriftligen hos den järnväg som anges i artikel 51 §§ 2 och
3.
Vid slutlig uppgörelse i fråga om ett anspråk får
järnvägen fordra att biljetter eller resgodsbevis lämnas tillbaka.
§ 3. Behörighet alt framställa anspråk tillkommer den som
är behörig att föra talan mot järnvägen enligt artikel 50.
§ 4. Biljetter, resgodsbevis och andra handlingar som den
som framställer anspråket önskar foga till framställningen skall företes i
original eller i avskrift som skall vara behörigen bestyrkt, om järnvägen begär
det.
Artide
50
Personnes qui peuvent aciionner le chemin
de fer
L'aclion judiciaire contre le chemin de fer appartient å
celui qui produit le billet ou le bulletin de bagages, suivant le cas, ou qui,
ä défaut, justifie de son droit d'une autre maniére.
Artikel
50
Behörighet att föra talan mot järnvägen
Talan mot järnvägen fär föras av den som företer biljett
eller resgodsbevis eller som i avsaknad av denna handling på något annat sätt
styrker sin behörighet all föra talan.
Artide
51
Chemins de fer qui peuvent étre actionnés
§ 1. L'action judiciaire fondée sur la responsabilité du
chemin de fer en cas de mört et de blessures de voyageurs ne peut étre exercée
que contre le chemin de fer responsable, au sens de Farticle 26, § 4. En cas de
coexploitation par deux chemins de fer, le demandeur a le choix entré eux.
§ 2. L'aclion judiciaire en repetition d'une somme payée
en vertu du contrat de transport peut étre exercée contre le chemin de fer qui
a per9U cette somme ou contre celui au profil duquel elle a été per9ue.
§ 3. Les autres actions judiciaires qui naissenl du
contrat de transport peuvent étre exercées contre le chemin de fer de départ,
le chemin de fer de destination ou contre celui sur lequel s'est produit le
fait généraieur de Faction.
Le chemin de fer de destination peut étre actionné, méme s'il
n'a pas re9u les bagages.
§ 4. Si le demandeur a le choix entré plusieurs chemins
de fer, son droit d'option s'éteinl dés que Faction est intentée contre Fun
d'eux.
§ 5.
L'action judiciaire peut étre exercée contre un chemin de fer autre que ceux
vises aux §§ 2 et 3, lorsqu'elle est présentée comme demande reconventionneUe
ou comme exception dans Finstance relative å une demande principale fondée sur
le méme contrat de transport.
Artide 52 Compétence
§ 1. Les actions judiciaires fondées sur la responsabilité
du chemin de fer en cas de mört et de blessures de voyageurs ne peuvent étre
intentées que devant la juridiction compétente de FEtat sur le territoire
duquel Fac-
Artikd5l
Järnvägar mot vilka talan får föras
§ I. Talan
om ersättning på grund av järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller
skadas får föras endast mot den järnväg som är ansvarig järnväg enligt artikel
26 § 4. Om två järnvägar driver trafik gemensamt, får käranden välja mellan
dem.
§ 2. Talan om återbetalning av ett belopp som har erlagts
på grund av ett befordringsavtal fär föras mot den järnväg som har tagit emot
beloppet eller mot den järnväg för vars räkning beloppet har tagits emot.
§ 3. Annan talan på grund av befordringsavtalet får föras
mot avresejärnvägen, bestämmelsejärnvägen eller den järnväg pä vars sträcka
den omständighet har inträffat som talan grundas på.
En sädan talan fär föras mot bestämmelse-järnvägen, även
om denna inte har tagit emot resgodset.
§ 4. Om käranden har rätt att välja mellan flera järnvägar,
upphör hans valrätt när talan väcks mot en av dessa.
§ 5. Som genkäromål eller kvittningsin-vändning får talan
föras mot nägon annan järnväg än de som avses i §§ 2 och 3, om talan grundas på
samma befordringsavtal som huvudyrkandet i målet.
Artikd 52 Behörig domstol
§ I. Talan
som grundas pä järnvägens ansvarighet i fall dä resande dödas eller skadas fär
föras endast vid behörig domstol i den stat på vars område den skadevällande
händelsen inträffade, om inte något annat föreskrivs i en
cident survenu au voyageur s'est produit, å moins qu'il
n'en soit décide autrement dans les accords entré Etats ou les actes de
concession.
§ 2. Les
autres actions judiciaires fondées sur les Régles uniformes ne peuvent étre intentées
que devant la juridiction compétente de FEtat dont reléve le chemin de fer actionné,
å moins qu'il n'en soit décide autrement dans les accords entré Etats ou les
actes de concession.
Lorsqu'un chemin de fer exploite des ré-seaux autonomes
dans divers Etats, chacun de ces réseaux est considéré comme un chemin de fer
distinct pour FappUcation de ce paragraphe.
mellanstatlig
överenskommelse eller i ett koncessionsbeslut.
§ 2. Annan talan som grundas på de enhetliga
rättsreglerna får föras endast vid behörig domstol i den stat dit den järnväg
hör som talan riktas mot, om inte något annat föreskrivs i en mellanstatlig
överenskommelse eller i ett koncessionsbeslut.
Om en järnväg trafikerar flera självständiga nät i skilda
stater, betraktas varje sådant nät som en järnväg för sig vid tillämpningen av
denna paragraf.
Artide
53
Extinction de faction née de la responsabilité en cas de
mört et de blessures de voyageurs
§ I. Toute
action de Fayant droit fondée sur la responsabilité du chemin de fer en cas de
mört et de blessures de voyageurs est éteinte s'il ne signale pas Faccident
survenu au voyageur, dans les trois mois ä compter de la connaissance du
dommage, å Fun des chemins de fer auxquels une rédamation peut étre présentée
selon Farticle 49, § 1.
Lorsque Fayant droit signale verbalement Faccident au
chemin de fer, celui-ci doit lui délivrer une attestation de cet avis verbal.
§ 2. Toutefois, Faction n'est pas éteinte si:
a)
dans le délai
prévu au § 1, Fayant droit a présente une rédamation auprés de Fun des chemins
de fer désignés ä Farticle 49, § I;
b)
dans le délai
prévu au § 1, le chemin de fer responsable ou si, selon Farticle 26, § 4, deux
chemins de fer sont responsables, Fun d'eux, a eu connaissance, par une autre
voie, de Faccident survenu au voyageur;
c)
Faccident
n"a pas été signale ou a été signale tardivement, ä la suite de circonstances
qui ne sont pas imputables ä Fayant droit:
d) Fayant droit prouve que Faccident a eu
pour cause une faute du chemin de fer.
Artikd 53
Förlust av rätten att framställa anspråk som grundas pä
ansvarigheten i fall då resande dödas eller skadas.
§ I. Rätten till sådan talan som grundas pä järnvägens
ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas går förlorad, om inte den som
har rätt till ersättning inom tre månader frän det han fick kännedom om skadan
lämnar meddelande om skadefallet till någon av de järnvägar hos vilka ett
anspråk kan framställas enligt artikel 49 § 1.
Om den som har rätt till ersättning lämnar meddelandet
muntligen till järnvägen, skall denna ge honom ett intyg om det muntliga
meddelandet.
§ 2. Rätten till talan går dock inte förlorad, om
a)
den som har
rätt till ersättning inom den tid som anges i § I har framställt ett anspråk
hos någon av de järnvägar som nämns i artikel 49 § 1;
b)
den ansvariga
järnvägen eller, när tvä järnvägar är ansvariga enligt artikel 26 § 4, en av
dessa, inom den tid som anges i § I, på något annat sätt har fått kännedom om
att den resande har skadats;
c)
meddelande om
skadefallet inte har lämnats eller inte har lämnats i tid till följd av
omständigheter som inte kan läggas den berättigade till last;
d) den berättigade visar att skadefallet har
orsakats av fel eller försummelse frän järnvä
gens sida.
Artide
54
Extinction de Faction née du contrat de
transport
des bagages
§ I. La
reception des bagages par Fayant droit éteint toute action contre le chemin de
fer, née du contrat de transport, en cas de perte "partidle, d'avarie ou
de retard ä la livraison.
§ 2. Toutefois, Faction n'est pas éteinte:
a) en cas de perte partidle ou d'avarie, si
1° la perte ou Favarie a été constatée avant
la reception des bagages par Fayant droit conformément ä
Farticle 48;
2° la constatation qui aurait du étre faite conformément å
Farticle 48 n"a été omise que par la faute du chemin de fer;
b) en cas de dommage non apparent dont
Fexislence est constatée apres la reception
des bagages par Fayant droit, si celui-ci
1° demande la constatation conformément å Farticle 48
immédiatement apres la découverte du dommage et au plus tärd dans les trois
jours qui suivent la reception des bagages, et
T prouve, en outre, que le dommage s'est produit entré
Facceplation au transport et la livraison;
c) en cas de retard ä la livraison, si Fayant
droit a, dans les vingt et un jours, fait valoir
ses droits auprés de Fun des chemins de fer
désignés ä Farticle 51, § 3;
d) si Fayant droit prouve que le dommage
a pour cause un dol ou une faute lourde impu
table au chemin de fer.
Artikel
54
Förlust av rätlen all framställa anspråk som grundar sig på
avtal om befordran av inskrivet resgods.
§ I. När den som har rätt till ersättning tar emot
resgodset, upphör rätten att med stöd av befordringsavtalet föra talan mot
jämvägen med anledning av att resgodset har gått förlorat delvis eller har
blivit skadat eller har lämnats ut för sent.
§ 2. Talerätten upphör dock inte
a) vid delförlust eller skada, om
1)
förlusten eller
skadan har fastställts enligt artikel 48 innan den berättigade tog emot
resgodset;
2)
fastställelse
som borde ha skett enligt artikel 48 har underlåtits enbart på grund av fel
eller försummelse från järnvägens sida;
b) vid skada som inte kan upptäckas ut
ifrån och som har fastställts först efter det att
den som har rätt till ersättning tog emot res
godset, om han
1.
begär
fastställelse enligt artikel 48 genast efter det att skadan upptäcktes och senast
tre dagar efter det att resgodset togs emot, och
2.
dessutom
bevisar att skadan har uppkommit under tiden från det att resgodset togs emot
till befordran till dess att det lämnades ut;
c) vid dröjsmål med utlämningen, om den
som har rätt till ersättning inom 21 dagar har
gjort sin rätt gällande hos någon av de järnvä
gar som anges i artikel 51 § 3;
d) om den som har rätt till ersättning visar,
att skadan har orsakats genom uppsåt eller
grov vårdslöshet från järnvägens sida.
Artide 55 Prescription de radion
§ I. Les
actions en dommages-intéréts fondées sur la responsabilité du chemin de fer en
cas de mört et de blessures de voyageurs sont prescrites :
a)
pour le
voyageur, par trois ans ä compter du lendemain de Faccident;
b)
pour les autres
ayants droit, par trois ans ä compter du lendemain du décés du voyageur, sans
que ce délai puisse toutefois dépasser cinq ans å compter du lendemain de
Faccident.
Artikel 55 Preskription av anspråk
§ I. En
skadeståndsfordran som grundas på järnvägens ansvarighet i fall då resande
dödas eller skadas är preskriberad
a)
för den resande
efter tre år, räknat från dagen efter den dag då den skadevällande händelsen
inträffade;
b)
för andra
skadelidande efter tre år, räknat från dagen efter den resandes bortgång, dock
senast efter fem år räknat från dagen efter den dag då olyckan inträffade.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 2. Les autres actions qui naissent du contrat de
transport sont prescrites par un an.
Toutefois, la prescription est de deux ans s"il
s"agit de Faction fondée :
a)
sur un dommage
ayant pour cause un dol;
b)
sur un cas de
fraude.
§ 3. La prescription prévue au § 2 court pour Faction :
a)
en indemnité
pour perte totale : du qua-torziéme jour qui suit Fexpiration du délai prévu ä
Farticle 23, § 3;
b)
en indemnité
pour perte partielle, avarie ou retard ä la livraison : du jour ou la livraison
a eu lieu;
c)
en paiement ou
en remboursement du prix de transport, de frais accessoires ou de surtaxes, ou
en rectification en cas d'applica-tion irréguliére d'un tarif ou d'erreur dans
le calcul ou la perception: du jour du paiement ou, s'il n'y a pas eu paiement,
du jour oö le paiement aurait dO étre effectué;
d) en paiement d"un supplement de droit
réclamé par les douanes ou d'autres autorités
administratives : du jour de la demande de
ces autorités;
e) dans tous les autres cas concernant le
transport des voyageurs : du jour de Fexpira
tion de la validité du billet.
Le jour indiqué comme point de départ de la prescription
n'est jamais compris dans le délai.
§ 4. En cas de rédamation adressée au chemin de fer
conformément å Farticle 49 avec les piéces justificatives nécessaires, la
prescription est suspendue jusqu'au jour oö le chemin de fer rejette la
rédamation par écrit et restitue les piéces. En cas d'accepta-tion partielle de
la rédamation, la prescription reprend son cours pour la partie de la
rédamation qui reste litigieuse. La preuve de la reception de la rédamation ou
de la réponse et celle de la restitution des piéces sont ä la charge de la
partie qui invoque ce fait.
Les rédamations ultérieures ayant le méme objet ne
suspendent pas la prescription.
§ 5. L'action prescrite ne peut plus étre exercée, méme
sous forme d'une demande reconventionneUe ou d'une exception.
§ 2. Andra fordringar på grund av befordringsavtal
preskriberas efter ett år.
Preskriptionstiden är dock två år i fråga om en fordran
som
a)
avser skada som
har orsakats uppsåtligen;
b)
grundas på
svikligt förfarande,
§ 3. Den preskriptionstid som avses i § 2 räknas i fråga om
a)
fordran på
ersättning för totalförlust: från den fjortonde dagen efter utgången av den tid
som anges i artikel 23 § 3;
b)
fordran på
ersättning för ddförlust, skada eller dröjsmål med utlämningen: från dagen
för utlämningen;
c)
fordran på
betalning eller återbetalning av befordringsavgifter, andra kostnader eller
tillägg eller fordran på gottgörelse när en tariff har tillämpats oriktigt
eller något fel har begåtts vid beräkningen eller betalningen: från dagen för
betalningen eller, om betalning inte har skett, från den dag dä betalningen
borde ha skett;
d) fordran på betalning av tilläggsbelopp
som tullmyndigheter eller andra förvaltnings
myndigheter har begärt: från den dag dä myn
digheten framställde begäran;
e) fordran som i något annat avseende gäl
ler den resandes befordranr frän den dag då
biljettens giltighetstid gick ut.
I preskriptionstiden inräknas inte den dag som anges som
begynnelsedag.
§ 4. Om krav mot järnvägen framställs i överensstämmelse
med artikel 49 och de handlingar bifogas som behövs, görs uppehåll i
preskriptionstiden till den dag då järnvägen skriftligen avslår kravet och
återställer hand-. Ungarna. Medges kravet delvis, börjar preskriptionstiden
äter att löpa för den del av kravet som alltjämt är tvistig. Skyldigheten att
bevisa att krav eller svar därpå har tagits emot eller att handlingarna har
lämnats tillbaka åvilar den part som påstår att detta har skett.
Ett förnyat krav som avser samma sak medför inte uppehåll
i preskriptionstiden.
§ 5. En preskriberad fordran får inte göras gällande ens
genom genkäromål eller yrkande om kvittning.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 6. Sous
réserve des dispositions qui pré-cédent, la suspension et Finterruption de la
prescription sont réglées par le droit national.
§ 6. Med undantag för vad som har sagts ovan gäller
nationell rätt i fråga om förlängning av preskriptionstiden och preskriptionsavbrott.
TITRE V
RAPPORTS
DES CHEMINS DE FER
ENTRÉ EUX
Artide 56
Réglement des comptes entré chemins de fer Tout chemin de
fer doit payer aux chemins de fer intéressés la part qui leur revient sur un
prix de transport qu'il a encaissé out qu"il aurait dö encaisser.
AVDELNING V
JÄRNVÄGARNAS INBÖRDES FÖRHÅLLANDEN
Artikel 56
A vräkning mellan järnvägarna
Varje järnväg år skyldig att til! de berörda järnvägarna
betala de andelar som tillkommer dem av en befordringsavgift som järnvägen
har uppburit eller borde ha uppburit.
Artide
57
Recours en cas de perte ou d'avarie
§ 1. Le
chemin de fer qui a payé une indemnité pour perte totale ou partidle ou pour
avarie de bagages, en vertu des Régles uniformes, a un droit de recours contre
les chemins de fer ayant participe au transport conformément aux dispositions
suivantes :
a)
le chemin de
fer qui a causé le dommage en est seul responsable;
b)
lorsque le
dommage a été causé par plusieurs chemins de fer, chacun d'eux répond du
dommage qu'il a causé; si la distinction est impossible, Findemnité est
répartie entré eux conformément au c);
c)
s'il ne peut
étre prouvé que le dommage a été causé par un ou plusieurs chemins de fer,
Findemnité est répartie entré tous les chemins de fer ayant participe au
transport, ä Fexception de ceux qui prouvent que le dommage n'a pas été causé
sur leurs lignes; la répartition est faite proportionnellement aux distances
kilométriques d'application des tarifs.
§ 2. Dans le cas d'insolvabilité de Fun de ces chemins de
fer, la part lui incombant et non payée par lui est répartie entré tous les
autres chemins de fer ayant participe au transport, proportionnellement aux
distances kilométriques d'application des tarifs.
Artikd
57
Rätt till återkrav vid förlust eller skada
§ 1. Om en järnväg har betalat ersättning enligt de
enhetliga rättsreglerna för att inskrivet resgods har gått förlorat helt eller
delvis eller har skadats, har järnvägen gentemot de järnvägar som har deltagit
i befordringen rätt till återkrav enligt följande bestämmelser.
a)
Den järnväg som
har orsakat skadan är ensam ansvarig för den.
b)
Om skadan har
orsakats av flera järnvägar, svarar var och en av dem för den del av skadan som
den järnvägen har orsakat. Om en sådan uppdelning inte kan göras, fördelas
ersättningsskyldigheten mellan järnvägarna enligt c).
c)
Om det inte kan
visas att skadan har orsakats av en eller flera järnvägar, fördelas
ersättningsskyldigheten mellan alla järnvägar som har deltagit i befordringen
med undantag av dem som visaratt skadan inte har orsakats på deras linjer.
Fördelningen sker i förhållande till antalet tariffkilometer.
§ 2. Om någon av järnvägarna är på obestånd, skall vad
den järnvägen inte betalar av sin andel fördelas mellan de övriga järnvägar som
har deltagit i befordringen i förhällande till antalet tariffkilometer.
Artide
58
Recours en cas de retard ä la livraison
L'article 57 est applicable en cas d'indem-nité payée pour
retard ä la livraison. Si celui-ci a été causé par plusieurs chemins de fer,
Findemnité est répartie entré ces chemins de fer proportionnellement å la durée
du retard sur leurs lignes respectives.
Artikel
58
Rätt till återkrav vid dröjsmål med utlämningen
Artikd 57 är tillämplig i fråga om ersättning som har
betalats för dröjsmål med utlämningen. Om dröjsmålet har orsakats av flera
järnvägar, skall ersättningsskyldigheten fördelas mellan dessa järnvägar i
förhållande till längden av den försening som för varje järnväg har uppkommit
pä dess sträcka.
Artide 59 Procédure de recours
S I. Le
bien-fondé du paiement effectué par le chemin de fer exer9ant Fun des recours
prévus aux artides 57 et 58 ne peut étre con-testé par le chemin de fer contre
lequel le recours est exercé, lorsque Findemnité a été fixée judiciairement et
que ce dernier chemin de fer, dument assigné, a été mis å méme d'in!ervenir au
procés. Le juge saisi de Faction principale fixe les délais impartis pour la
signification de Fassignation et pour Finter-vention.
§ 2. Le chemin de fer qui exerce son recours doit former
sa demande dans une seule et méme instance contre tous les chemins de fer avec
lesquels il n'a pas transigé, sous peine de perdre son recours contre ceux
qu'il n'aurait pas assignés.
§ 3. Le juge doit statuer par un seul et méme jugement sur
tous les recours dont il est saisi.
§ 4. Les chemins de fer actionnés ne peuvent exercer aucun
recours ultérieur.
§ 5. Des recours ne peuvent pas étre introduits dans
Finstance relative ä la demande en indemnité exercée par Fayant droit au contrat
de transport.
Artikel 59
Förfarandet i mål om återkrav
§ I. En järnväg, mot vilken återkrav riktas enligt artikel
57 eller 58, får inte bestrida det befogade i en betalning som den äterkravssö-kande
järnvägen har gjort, om ersättningsbeloppet har fastställts av domstol och den
järnväg mot vilken återkravet riktas har blivit behörigen underrättad om
stämningsansökningen och beretts tillfälle att inträda som intervenient i
målet. Domstolen i huvudmålet fastställer de frister inom vilka underrättelsen
och ansökan om intervention skall göras.
§ 2. Den järnväg som utövar sin rätt tUl återkrav skall
stämma in samtliga järnvägar med vilka den inte har gjort upp i godo i en och
samma rättegång. I annat fall förlorar den rätten till återkrav mot de
järnvägar som inte har stämts in.
§ 3. Domstolen skall meddela en enda dom i fråga om aUa
återkrav som den handlägger.
§ 4. De instämda järnvägarna har inte rätt till
ytteriigare återkrav.
§ 5. Återkrav får inte handläggas gemensamt med
skadeståndskrav som väckts på grund av befordringsavtalet.
Artide 60
Compétence pour les recours
§ 1. La juridiction du siége du chemin de fer contre
lequel le recours s'exerce est exdusivement compétente pour toutes les actions
en recours.
§ 2.
Lorsque Faction doit étre intentée contre plusieurs chemins de fer, le chemin
de fer demandeur a le droit de choisir, entré les juridictions compétentes en
vertu du § 1, celle devant laquelle il porte sa demande.
Artikel
60
Behörig domstol i mål om återkrav
§ 1.
Behörig domstol i mål om återkrav är rätten i den ort där den järnväg mot
vilken talan förs har sitt säte.
§ 2. Om käromålet avser flera järnvägar, har
kärandejärnvägen rätt att välja mellan de domstolar som är behöriga enligt § 1.
Artide
61
Accords au siijet des recours
Les chemins de fer peuvent déroger par des accords aux
dispositions de recours réci-proques de ce Titre, ä Fexception de celle de
Farticle 59, § 5.
Artikel
61
Överenskommelser i fråga om återkrav
Järnvägarna får komma överens om avvikelser frän
bestämmelserna i denna avdelning om inbördes återkrav med undantag av bestämmelsen
i artikel 59 § 5.
TITRE VI
DISPOSITIONS
EXCEPTIONNELLES
Artide 62 Dérogations
Les dispositions des Régles uniformes ne peuvent prévaloir
contre celles que certains Etats sont amenés ä prendre, dans le trafic entré
eux, en application de certains traités tels que les Traités relatifs å la
Communauté européenne du charbon et de Facier et å la Communauté économique
européenne.
AVDELNING VI UNDANTAGSBESTÄMMELSER
Artikd 62 Avvikelser
Vad som föreskrivs i de enhetliga rättsreglerna gäller
inte i den mån det strider mot de bestämmelser som vissa stater meddelar för
trafiken mellan sig vid tillämpningen av särskilda fördrag, såsom fördragen om
den Europeiska kol- och stålgemenskapen och den Europeiska ekonomiska
gemenskapen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
5 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 33
opaginerad Kontrollera mot PDF
APPENDICE B
Ä LA CONVENTION RELATIVE AUX TRANSPORTS IN-TERNATIONAUX
FERROVIAIRES (COTIF) DU 9 MAI 1980
RÉGLES UNIFORMES CONCERNANT LE CONTRAT DE
TRANSPORT INTERNATIONAL FERROVIAIRE DES MARCHANDISES (CIM)
BIHANG B
TILL FÖRDRAGET DEN 9 MAJ 1980 OM INTERNATIONELL
JÄRNVÄGSTRAFIK (COTIF)
ENHETLIGA RÄTTSREGLER
FÖR
AVTAL OM INTERNATIONELL
JÄRNVÄGSBEFORDRAN
AV GODS
(CIM)
opaginerad Kontrollera mot PDF
TITRE PREMIER GÉNÉRALITÉS
Artide premier Champ d'application
§ I. Sous réserve des exceptions prévues ä Farticle 2, les
Régles uniformes s'appliquent ä tous les envois de marchandises remis au
transport avec une lettre de voiture directe établie pour un parcours
empruntant les territoires d'au moins deux Etats et comprenant exdusivement
des lignes inscrites sur la liste prévue aux artides 3 et 10 de la Convention.
§2. Dans les Régles uniformes, le terme «gare » couvre :
les gares ferroviaires, les ports des services de navigation et tous autres
établissements des entreprises de transport, ouverts au public pour Fexécution
du contrat de transport.
AVDELNING I
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikd I
Tillämpningsområde
§1. Med förbehåll för de undantag som anges i artikel 2 är
de enhetliga rättsreglerna tillämpliga på alla godssändningar som lämnas till
befordran med en genomgående fraktsedel som har utfärdats för en sträcka som
berör minst tvä staters områden och som uteslutande omfattar linjer som är
upptagna på den lista som avses i artiklarna 3 och 10 i fördraget.
§2. I de enheUiga rättsreglerna innefattar uttrycket
"station" järnvägsstationer, sjöfartslinjers hamnar och alla andra
inrättningar som trafikföretagen har öppnat för allmänheten i syfte att
fullgöra befordringsavtal.
Artide
2
Exceptions du champ d'application
§ 1. Les envois dont la gare expéditrice et la gare
destinataire sont situées sur le territoire d'un méme Etat et qui n'empruntent
le territoire d'un autre Etat qu'en transit ne sont pas soumis aux Régles
uniformes :
Artikel
2
Undantag från tillämpningsområdet
§1. När avsändnings- och bestämmelsestationerna för en
sändning ligger på en och samma stats område och en annan stats område berörs
endast av genomfart, är de enhetliga rättsreglerna inte tillämpliga på befordringen
opaginerad Kontrollera mot PDF
a) si les lignes par lesquelles s"effectue le transit
sont exdusivement exploitées par un chemin de fer de FEtat de départ ou
bl si les
Etats ou les chemins de fer intéressés sont convenus de ne pas considérer ces
envois comme intemationaux.
§2. Les
envois entré gares de deux Etats limitrophes et les envois entré gares de deux
Etats en transit par le territoire d'un troisiéme Etat, si les lignes par
lesquelles s'effec-tue le transport sont exdusivement exploitées par un chemin
de fer de Fun de ces trois Etats. sont soumis au régime du trafic intérieur
applicable å ce chemin de fer, lorsque Fexpéditeur, en utilisant la lettre de
voiture correspondante, le revendique et que les lois et réglements
d"aucun des Etats intéressés ne s'y opposent.
a)
om
genomfartslinjen trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i
avsändnings-staten. eller
b)
om de berörda
staterna eller järnvägarna har enats om att inte betrakta befordringen som
internationell.
§ 2. När en befordran sker mellan stationer i två
grannstater eller mellan stationer i två stater i genomfart över en tredje
stats område, och de linjer på vilka befordringen utförs uteslutande
trafikeras av en järnväg med säte i nägon av dessa tre stater, tillämpas de
föreskrifter som gäller för denna järnvägs inrikes trafik, om avsändaren begär
det och använder motsvarande fraktsedel samt hinder mot detta inte möter på
grund av lag eller annan författning i någon av de berörda staterna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 3
Obligation de transporter
§ I. Le
chemin de fer est tenu d'effectuer, aux conditions des Rgles uniformes, tout
transport de marchandises par wagons com-plets, pourvu que:
a)
Fexpéditeur se
conforme aux Régles uniformes, aux dispositions complémentaires et aux tarifs;
b)
le transport
soit possible avec le personnel et les moyens de transport normaux per-mettant
de satisfaire les besoins réguliers du trafic;
c)
le transport ne
soit pas empéché par des circonstances que le chemin de fer ne peut pas éviter
et auxquelles il ne dépend pas de lui de remédier.
§2. Le
chemin de fer n'est tenu d'accepter les marchandises dont le chargement, le
transbordement ou le déchargement exigent Femploi de moyens spéciaux que si les
gares concernées disposent de ces moyens.
§3. Le
chemin de fer n'est tenu d'accepter que les marchandises dont le transport peut
étre effectué sans délai; les prescriptions en vigueur ä la gare expéditrice
déterminent les cas ou les marchandises ne remplissant pas cette condition
doivent étre prises provisoire-ment en dépöt.
§4.
Lorsque Fautorité compétente a décide que:
Artikd 3 Befordringsskyldighet
§ I. Järnvägen är skyldig att befordra sådant gods som
lämnas in som vagnslastgods i enlighet med de enhetliga rättsreglerna, under
förutsättning att
a)
avsändaren
rättar sig efter de enhetliga rättsreglerna, tilläggsbestämmelserna och
tarifferna;
b)
befordringen
kan genomföras med den personal och de normala transportmedel som svarar mot
trafikens vanliga behov;
c)
befordringen
inte hindras till följd av förhållanden som järnvägen inte kan undgå och som
det inte ankommer på den att avhjälpa.
2.
Järnvägen är
inte skyldig att ta emot gods, vars lastning, omlastning eller lossning kräver
att särskild utrustning används, om de berörda stationerna saknar sädan
utrustning.
3.
Järnvägen är
endast skyldig att ta emot gods som kan befordras utan dröjsmål. De
föreskrifter som gäller för avsändarstationen avgör i vilka fall gods som inte
uppfyller detta villkor skall tas emot för tillfällig förvaring.
§4. Om en behörig myndighet har föreskrivit att
opaginerad Kontrollera mot PDF
a)
le service sera
supprimé ou suspendu en totalité ou en partie.
b)
certains envois
seront exclus ou admis seulement sous condition,
ces mesures doivent étre portées sans délai å la
connaissance du public et des chemins de fer; ceux-ci en informent les chemins
de fer des autres Etats en vue de leur publication.
§5. Les chemins de fer peuvent, d"un commun accord,
concentrer le transport de marchandises. dans certains relations, sur des
points frontiéres et sur des pays de transit déterminés.
Ces mesures sont communiquées ä FOffice central. Elles
sont consignées par les chemins de fer sur des listes spéciales, publiées dans
la forme prévue pour les tarifs intemationaux et entrent en vigueur un mois
apres la date de la communication ä FOffice central.
§6. Toute infraction commise par le chemin de fer å cet
artide peut donner lieu å une action en reparation du dommage causé.
a)
trafiken varaktigt
eller tillfälligt skall inställas eller inskränkas.
b)
vissa
sändningar inte får befordras eller får befordras endast på vissa villkor,
skall
allmänheten och järnvägarna genast underrättas om detta. Järnvägarna skall underrättajärnvägarna
i de andra staterna, som i sin tur skall offentliggöra föreskriften.
§5. Järnvägarna får sinsemellan komma överens om att i
vissa förbindelser koncentrera godsbefordringen till bestämda
gräns-övergångspunkter och genomfartsländer.
Sädana åtgärder skall meddelas till centralbyrån. De
skall av järnvägarna tas upp i särskilda listor, offentliggöras på samma sätt
som de internationella tarifferna och träda i kraft en månad efter den dag då
centralbyrån underrättades.
§6. Om en järnväg åsidosätter någon bestämmelse i denna
artikel, kan järnvägen förpliktas ersätta den skada som uppkommer härigenom.
Artide
4
Objets exclus du transport Sont exclus du transport:
a)
les objets dont
le transport est interdit, ne fflt-ce que sur Fun des territoires å parcourir;
b)
les objets dont
le transport est réserve å Fadministration des postes, ne fut-ce que sur Fun
des territoires å parcourir;
c)
les objets qui,
par leurs dimensions, leur masse ou leur conditionnement, ne se préte-raient
pas au transport demande, en raison des installations ou du materiel, ne fut-ce
que de Fun des chemins de fer ä emprunter;
d) les matiéres et objets exclus du trans
port en vertu du Réglement concernant le
transport intemational ferroviaire des mar
chandises dangereuses (RID), Annexe I aux
Régles uniformes, sous réserve des déroga
tions prévues å Farticle 5, § 2.
Artikel
4
Föremål som inle befordras Befordran sker inte av:
a)
föremål vars
befordran är förbjuden, även om detta är fallet endast inom ett av de områden
genom vilka befordringen skulle ha ägt rum;
b)
föremål vars
befordran är förbehållen postverket, även om detta är fallet endast inom ett av
de områden genom vilka befordringen skulle ha ägt rum;
c)
föremål som på
grund av omfång, vikt eller beskaffenhet inte lämpar sig för den begärda
befordringen med hänsyn till järnvägarnas anläggningar eller utmstning, även
om detta är fallet endast i fråga om en av de järnvägar som skulle ha utfört
befordringen;
d) ämnen och föremål som enligt regle
mentet om internationell järnvägsbefordran
av farligt gods (RID), bilaga I till de enhetliga
rättsreglerna, inte får befordras, dock inte om
annat följer av artikel 5 § 2.
Artide
5
Objets admis au transport sous condition
§ I. Sont admis au transport sous condition :
a)
les matiéres et
objets admis au transport aux conditions du RID ou des accords et des clauses
tarifaires prévus au § 2;
b)
les transport
funéraires, les véhicules de chemins de fer roulant sur leurs propres roues,
les animaux vivants, les envois dont le transport présente des difficultés
particuliéres en raison de leurs dimensions, de leur masse ou de leur
conditionnement; aux conditions des dispositions complémentaires; celles-ci
peuvent déroger aux Régles uniformes.
Les animaux vivants doivent étre accompagnés d'un
convoyeur fourni par Fexpéditeur. Un convoyeur n'est toutefois pas exigé
lorsque cela est prévu dans les tarifs intemationaux ou lorsque les chemins de
fer participant au transport y ont renoncé ä la demande de Fexpéditeur; dans
ce cas, sauf convention contraire, le chemin de fer est déchargé de sa
responsabilité pour toute perte ou avarie qui résulte d'un risque que Fescorte
avait pour but d'éviter.
§ 2. Deux ou plusieurs Etats, par des accords, ou deux ou
plusieurs chemins de fer, par des clauses tarifaires, peuvent convenir des
conditions auxquelles doivent satisfaire certaines matiéres ou certains objets
exclus de transport par le RID, pour étre néanmoins admis.
Les Etats ou les chemins de fer peuvent, dans les mémes
formes, rendre moins rigo-reuses les conditions d'admission prévues par le RID.
Ces accords et clauses tarifaires doivent étre publiés et
communiqués ä FOffice central, qui les notifie aux Etats.
Artikel 5
Föremål som tas emot till befordran på vissa villkor
S 1. Befordran sker på vissa villkor i följande fall:
a)
ämnen och
föremål tas emot till befordran pä de villkor som föreskrivs i RID eller i
sådana överenskommelser eller tariffbestämmelser som avses i § 2;
b)
lik,
järnvägsfordon som rullar på egna hjul, levande djur och föremål vars befordran
är förenad med särskilda svårigheter på grund av föremålets omfång, vikt eller
beskaffenhet las emot till befordran på de villkor som anges i
tilläggsbestämmelserna; sådana villkor fär avvika från de enhetliga rättsreglerna.
Levande djur skall åtföljas av en skötare som avsändaren
ställer till förfogande. Nägon skötare behövs dock inte, när del medges i de
internationella tarifferna eller när de järnvägar som deltar i befordringen
har avstått frän kravet på skötare på avsändarens begäran. I ett sådant fall är
järnvägen, om inle annat har avtalats, fri från ansvarighet för förlust eller
skada som uppkommer till följd av den fara som skulle avvärjas genom att en
skötare följde med.
§ 2. Två eller flera stater kan genom avtal och två eller
flera järnvägar kan genom tariff-bestämmelser komma överens om vilka villkor
som vissa ämnen eller föremål måste uppfylla för att de skall tas emot tUl
befordran, trots att de enligt RID är uteslutna från befordran.
Staterna eller järnvägarna kan på samma sätt föreskriva
lindrigare villkor för att gods skall tas emot till befordran än de som anges i
RID.
Dessa avtal och tariffbestämmelser skall offentliggöras
och meddelas till centralbyrån, som skall underrätta staterna om dem.
Artide
6
Tarifs. Accords particuliers
§ 1. Le prix de transport et les frais accessoires sont
calculés conformément aux tarifs légalement en vigeur et dument publiés dans
Artikel
6
Tariffer. Särskilda överenskommelser
§ I. Frakten
och filläggsavgifterna skall beräknas enligt de tariffer som gäller och är
vederbörligen offentliggjorda i varje stat vid
opaginerad Kontrollera mot PDF
chaque Etat, valables au moment de la con-clusion du
contrat de transport, méme si le prix de transport est calculé séparément sur
différentes sections du parcours.
§ 2. Les tarifs doivent contenir toutes les conditions
spéciales applicables au transport, notamment les elements nécassaires au calcul
du prix de transport et des frais accessoires et, le cas échéant, les
conditions de conversion des monnaies.
Les conditions de tarifs ne peuvent déroger aux Régles
uniformes que si celles-ci le prévoient expressément.
§ 3. Les tarifs doivent étre appliqués ä tous aux mémes
conditions.
§ 4. Les chemins de fer peuvent condure des accords
particuliers comportant des réductions de prix ou d'autres avantages, dans la
mesure oö des conditions comparables sont consenties aux usagers qui se
trouvent dans des situations comparables.
Des réductions des prix ou d'autres avantages peuvent
étre accordés pour le service du chemin de fer, pour la service des administrations
publiques ou pour des ceuvres de bienfaisance.
La publication des mesures prises en vertu du premier et
du deuxiéme alinéa n'est pas obligatoire.
§ 5. Les tarifs intemationaux peuvent étre dédarés
obligatoirement applicables en trafic intemational, ä Fexdusion des tarifs
inté-rieurs.
L'application d'un tarif intemational peut étre
subordonnée ä sa revendication expresse dans la lettre de voiture.
§ 6. Les tarifs et les modifications de tarifs sont
considérés comme dument publiés au moment oö le chemin de fer en met tous les
détails å la disposition des usagers.
La publication des tarifs intemationaux n'est obligatoire
que dans les Etats dont les chemins de fer participient ä ces tarifs comme
réseau de départ ou de destination.
§ 7. Les majorations de prix des tarifs intemationaux et
autres dispositions qui auraient pour effet de rendre plus rigoureuses les
conditions de transport prévues par ces tarifs entrent en vigueur au plus töt
quinze jours apres leur publication, suaf dans les cas suivants:
den tidpunkt då befordringsavtalet slöts, även om frakten
beräknas sårskilt för olika delsträckor.
§ 2. 1 tarifferna skall tas upp alla de särskilda villkor
som skall tillämpas på befordringen och särskilt de uppgifter som behövs för
beräkning av frakten och tilläggsavgifter samt, i förekommande fall, villkoren
för omräkning till annan valuta.
Villkoren i tarifferna får avvika från de enhetliga
rättsreglerna endast när dessa uttryckligen medger det.
§ 3. Tarifferna skall tillämpas gentemot alla pä samma
villkor.
§ 4. Järnvägarna får träffa särskilda överenskommelser
som medför fraktnedsältning-ar eller andra förmåner, iden mån jämförbara
kategorier av transportkunder erbjuds likvärdiga villkor.
Fraktnedsättningar och andra förmåner får medges för
järnvägsförvaltningen och den offentliga förvaltningen samt för välgörande ändamål.
Åtgärder som har vidtagits med stöd av första eller andra
stycket behöver inte offentliggöras.
§ 5. De internationella tarifferna kan förklaras vara obligatoriskt
tillämpliga i interna-fionell trafik så att de nationella tarifferna inte får
tillämpas.
Tillämpningen av en internationell tariff kan göras
beroende av att det i fraktsedeln uttryckligen begärs att den skall tillämpas.
§ 6. Tarifferna och ändringar i dem anses vara
vederbörligen offentliggjorda så snart järnvägen har gjort dem tillgängliga i
sin helhet för transportkunderna.
En internationell tariff behöver offentliggöras endast i
de stater vilkas järnvägar deltar i tariffen som avgångs- eller bestämmelsejärnväg.
§ 7. Frakthöjningar och andra ändringar som innebär en
skärpning av befordringsvill-koren i tariffen träder i kraft tidigast femton
dagar efter det att de har offentliggjorts, utom i följande fall:
opaginerad Kontrollera mot PDF
a)
si un tarif
intemational prévoit Fexten-sion d'un tarif intérieur au parcours total, les
délais de publication de ce tarif intérieur sont applicables;
b)
si les
majorations des prix d'un tarif intemational sont consécutives ä un reléve-ment
general des prix des tarifs intérieurs d'un chemin de fer participant, elles
entrent en vigueur le lendemain de leur publication, ä condition que
Fadaptation des prix du tarif intemational qu'entraine ce relévement aU été
annoncée au moins quinze jours å l'a-vance; cette annonce ne peut toutefois pas
étre antériure å la date de la publication du relévement des prix des tarifs
intérieurs en cause;
c)
si les prix de
transport et frais accessoires prévus dans les tarifs intemationaux doivent
étre modifiés pour tenir compte des fluctuations de change ou si des erreurs
manifestes doivent étre rectifiées, ces modifications et rectifications
entrent en vigueur le lendemain de leur publication.
§ 8. Dans les Etats ou il n'existe pas d'obl-igation de
publier certains tarifs, ni de les appliquer ä tous les usagers aux mémes
con-diUons, les dispositions de cet artide ne font pas régle dans la mesure ou
elles comportent une telle obligation.
§ 9. Le chemin de fer ne peut percevoir, en sus du prix de
transport et des frais accessoires prévus par les tarifs, aucune somme autre
que les dépenses faites par lui. Ces dépenses doivent étre dument constatées et
décomptées ä part sur la lettre de voiture, avec toutes justifications utiles.
Quand ces justifications ont été fournies par des piéces jointes å la lettre de
voiture et si le paiement des dépenses correspondantes incombe å Fexpéditeur,
ces piéces ne sont pas livrées au destinataire avec la lettre de voiture, mais
sont remises ä Fexpéditeur avec le compte de frais mentionné ä Farticle 15, §
7.
a)
om en
internationell tariff förutsätter att en nationell tariff skall gälla för hela
beford-ringssträckan, skall den nationella tariffens frister för
offentliggörande tillämpas;
b)
om
frakthöjningar i en internationell tariff följer av en allmän höjning av priserna
i en deltagande järnvägs nationella tariffer, träder de i kraft dagen efter den
dag dä de har offenliggjorts, förutsatt att den anpassning av priserna i den
internationella tariffen som den nationella höjningen föranleder har tillkännagetts
minst femton dagar i förväg; tillkännagivandet får dock inte ske tidigare än
den dag då frakthöjningarna i den ifrågavarande nationella tariffen
offentliggjordes;
c)
om frakterna
eller tilläggsavgifterna i de internationella tarifferna skall ändras till
följd av ändrade växelkurser eller rättas på grund av ett uppenbart fel i
tariffen, träder ändringen eller rättelsen i kraft dagen efter den dag då den
har offentliggjorts.
§ 8. I de stater där det inte föreligger skyldighet att
offentliggöra vissa tariffer och inte heller skyldighet att tillämpa dem
gentemot alla transportkunder på samma villkor gäller bestämmelserna i denna
artikel inte i den män de medför en sådan skyldighet.
§ 9. Järnvägen får inte utöver den frakt och de
Ulläggsavgifter som anges i tarifferna ta ut någon annan ersättning än för sina
utlägg. Utläggen skall behörigen styrkas och föras upp särskilt pä fraktsedeln
med alla verifikationer som behövs. När dessa verifikationer har fogats till
fraktsedeln och det åligger avsändaren att betala utläggen, skall verifikationerna
inte lämnas ut med fraktsedeln till mottagaren utan återställas till avsändaren
med den kostnadsavräkning som avses i artikel 15 § 7.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
7
Unité de compte. Cours de conversion ou
d'acceptation
des monnaies
§ I. L'unité
de compte prévue par les Régles uniformes est le Droit de tirage special tel
que défini par le Fonds Monétaire International.
Artikel
7
Beräkningsenhet. Valutakurser vid omräkning eller
växling
§ I. Med
beräkningsenheter avses i de enhetliga rättsreglerna särskilda dragningsrätter
såsom de definieras av Internationella valutafonden.
opaginerad Kontrollera mot PDF
La valeur. en Droit de tirage special, de la monnaie
nationale d'un Etat membre du Fonds Monétaire International est calculée selon
la méthode d"évalution appliquée par le Fonds Monétaire International pour
ses propres operations et transactions.
§ 2. La valeur. en Droit de tirage special, de la monnaie
nationale d'un Etat non membre du Fonds Monétaire International est calculée de
la fason déterminée par cet Etat.
Ce calcul doit exprimer en monnaie nationale une valeur
reelle aussi proche que possible de celle qui résulterait de FappUcation du § I.
§ 3. Pour un Etat non membre du Fonds Monétaire
International, dont la législation ne permet pas d"appliquer le § I ou le
§ 2. Funité de compte prévue par les Régles uniformes est considérée comme
étant égale å trois francs or.
Le franc or est défini par 10/31 de gramme d'or au titre
de 0.900.
La conversion du franc or doit exprimer en monnaie nationale
une valeur reelle aussi proche que possible de celle qui résulterait de
FappUcation du § I.
§ 4. Les Etats, dans les trois mois qui suivent la mise
en vigueur de la Convention et chaque fois qu"un changement se produit
dans leur méthode de calcul ou dans la valeur de leur monnaie nationale par
rapport å Funité de compte, communiquent å FOffice central leur méthode de
calcul conformément au § 2 ou les resultats de la conversion conformément au §
3.
L'Office central notifie ces informations aux Etats.
§ 5. Le chemin de fer doit publier les cours auxquels:
a)
il effectué la
conversion de sommes exprimées en unités monétaires étrangéres, payables en
monnaie du pays (cours de conversion):
b)
il accepte en
paiement des monnaies étrangéres (cours d'acceptation).
Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i särskilda
dragningsrätter skall, för en stat som är medlem av Internationella valutafonden,
bestämmas enligt den beräkningsmetod som valutafonden tillämpar för sin verksamhet
och sina transaktioner.
§ 2. Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i
särskilda dragningsrätter skall, för en stat som inte är medlem av
Internationella valutafonden, beräknas på det sätt som bestäms av den staten.
Denna beräkning skall ge ett realvärde i nationellt mynt
som så nära som möjligt överensstämmer med vad som skulle ha följt av en
tillämpning av § I.
§ 3. För en stat som inte är medlem av Internationella
valutafonden och vars lag inte medger att § 1 eller § 2 tillämpas, anses den
beräkningsenhet som anges i de enhetliga rättsreglerna motsvara tre guldfrancs.
En guldfranc motsvarar 10/31 gram guld av 0,900 finhet.
Omräkningen av guldfrancs skall ge ett realvärde i
nationellt mynt som så nära som möjligt överensstämmer med vad som skulle ha
följt av en tillämpning av § I.
§ 4. Inom tre månader från det att fördraget har trätt i
kraft och varje gäng som beräkningsmetoden ändras eller värdet av en stats
mynt uttryckt i beräkningsenheten ändras, skall den berörda staten underrätta
centralbyrån om den beräkningsmetod enligt § 2 som staten tillämpar resp.
resultatet av omräkningen enligt § 3.
Centralbyrån skall delge staterna dessa upplysningar.
§ 5. Järnvägen skall offentliggöra de kurser till vilka:
a)
den omräknar
belopp som är uttryckta i utländskt mynt, när de skall betalas i landets mynt
(omräkningskurs);
b)
den tar emot
betalning i utländskt mynt (mottagningskurs).
Artide
8
Dispositions spéciales a certains transports
§ I. Pour
le transport des wagons de particuliers, des dispositions spéciales sont prévues
par le Réglement concernant le transport intemational ferroviaire des wagons
de particuliers (RIP), Annexe 11 aux Régles uniformes.
§ 2. Pour le transport des conteneurs. des dispositions
spéciales sont prévues par le Réglement concernant le transport intemational
ferroviaire des conteneurs (RICo), Annexe 111 aux Régles uniformes.
§ 3. Pour le transport des colis express, les chemins de
fer peuvent, par des clauses tarifaires, convenir de dispositions spéciales
conformes au Réglement concernant le transport intemational ferroviaire des
colis express (RIEx), Annexe IV aux
Régles uniformes.
§ 4. Deux ou plusieurs Etats, par des accords, ou deux ou
plusieurs chemins de fer, par des dispositions complémentaires ou des clauses
tarifaires, peuvent convenir de conditions dérogeant aux Régles uniformes pour
les transport concernant:
a)
les envois avec
document de transport négociable,
b)
les envois ä ne
livrer que contre remise du duplicata de la lettre de voiture,
c)
les envois de
journaux,
d) les envois destinés aux foires ou exposi
tions,
e) les envois d'agrés de chargement et de
moyens de protection contre la chaleur et le
froid pour les marchandises transportées,
O les envois effectués, sur tout ou partie du parcours,
sous le couvert de lettres de voiture ne servant pas de document de taxation
et de facturation,
g) les envois effectués sous le couvert d'un instrument
servant ä la transmission automa-tique des données.
Artikels
Särskilda hestäninwlser för vissa befordringar
§ I. Särskilda
bestämmelserom befordran av privatvagnar finns i reglementet om internationell
järnvägsbefordran för privatvagnar (RIP). bilaga II till de enhetliga rättsreglerna.
§ 2. Särskilda bestämmelser om befordran av containrar
finns i reglementet om internationell järnvägsbefordran av containrar (RICo),
bilaga III till de enhetliga rättsreglerna.
§ 3. Järnvägarna kan komma överens om särskilda
bestämmelser om befordran av expressgods genom tariffbestämmelser i enlighet
med reglementet om internationell järnvägsbefordran av expressgods (RIEx),
bilaga IV till de enhetliga rättsreglerna.
§ 4. Två eller flera stater kan i avtal och två eller
flera järnvägar kan genom tilläggsbestämmelser eller tariffbestämmelser komma
överens om villkor som avviker från de enhetliga rättsreglerna för befordran av
a)
försändelser
med transporthandlingar som får överlåtas,
b)
försändelser
som får lämnas ut endast mot att fraktsedelsdubbletten lämnas tillbaka,
c)
tidningsförsändelser,
d) försändelser som är avsedda för mässor
eller utställningar,
e) försändelser med lastningsanordningar
och anordningar för att skydda det transpor
terade godset mot värme eller kyla,
O försändelser som för hela eller en del av
befordringssträckan befordras med en fraktsedel som inte utgör underlag för
fraktberäkning och debitering.
g) försändelser med en transporthandling som utnyttjas för
automatisk dataöverföring.
Artide 9
Dispositions complémentaires
§ 1. Deux ou plusieurs Etats ou deux ou plusieurs chemins
de fer peuvent établir des dispositions complémentaires pour Fexécution des
Régles uniformes. Elles ne peuvent déroger aux Régles uniformes que si
celles-ci le prévoient expressément.
§ 2. Les dispositions complémentaires sont mises en
vigueur et publiées dans les formes prévues par les lois et réglements de
chaque Etat. Les dispositions complémentaires et leur mise en vigueur sont
communiquées å FOffice central.
Artikel 9 Tilläggsbestämmelser
§ 1. Två eller flera stater eller två eller flera
järnvägar fär utfärda tilläggsbestämmelser för tillämpningen av de enhetliga
rättsreglerna. En tilläggsbestämmelse får avvika från de enhetliga
rättsreglerna endast om det är uttryckligen medgivet i dessa.
§ 2. Tilläggsbestämmelserna sätts i kraft och
offentliggörs i den ordning som föreskrivs i lag eller annan författning i
varje stat. Centralbyrån skall underrättas om tilläggsbestämmelsernas innehåll
och ikraftträdande.
Artide 10 Droit national
§ I. A
défaut de stipulations dans les Régles uniformes, les dispositions complémentaires
et les tarifs intemationaux, le droit national est applicable.
§ 2. On entend par droit national le droit de FEtat ou
Fayant droit fait valoir ses droits, y compris les régles relatives aux
conflits de lois.
Artikd 10 Nationell rätt
§ I. Om
bestämmelser saknas i de enhetliga rättsreglerna, tilläggsbestämmelserna och
de internationella tarifferna, är nationell rätt tillämplig.
§ 2. Med nationell rätt förstås rättsordningen - däri
inbegripet dess lagvalsregler -i den stat där den berättigade gör sitt anspråk
gällande.
TITRE II
CONCLUSION
ET EXÉCUTION DU CONTRAT DE TRANSPORT
Artide 11
Conclusion du contrat de transport
§ I. Le
contrat de transport est condu dés que le chemin de fer expéditeur a accepté au
transport la marchandise accompagnée de la lettre de voiture. L'acceptation est
constatée par Fapposition sur la lettre de voiture et, le cas échéant, sur
chaque feuille complémen-taire, du timbre de la gare expéditrice ou de
Findication de la machine comptable, portant la date de FacceptaUon.
§ 2. Le traitement conforme au § 1 doit avoir lieu
immédiatement apres la remise au transport de la totalité de la marchandise faisant
Fobjet de la lettre de voiture et, dans la mesure ou les prescriptions en
vigueur å la gare expéditrice le prévoient, le paiement des frais que
Fexpéditeur prend ä sa charge ou le
AVDELNING II
INGÅENDE OCH FULLGÖRANDE AV BEFORDRINGSAVTALET
Artikd II Befordringsavtalels tillkomst
§ I. Ett
befordringsavtal är slutet så snart avsändningsjärnvägen har tagit emot godset
jämte fraktsedeln till befordran. Mottagandet erkänns genom att fraktsedeln
och, i förekommande fall, varje tilläggsblad förses med avsändningsstationens
stämpel eller maskinell kvittering med uppgift om dagen för mottagandet.
§ 2. Erkännandet enligt § I skall ske omedelbart efter
det att allt gods som fraktsedeln avser har lämnats till befordran och, i den
män det föreskrivs i de bestämmelser som gäller för avsändningsstationen,
avsändaren har betalat de belopp som belöper pä honom eller har deponerat ett
garantibelopp enligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
dépöt d'une garantie conformément ä Fartide 15,§ 7. Ledit
traitement doit avoir lieu en présence de Fexpéditeur si celui-ci le demande.
§ 3. Apres Fapposition du timbre ou de Findication de la
machine comptable, la lettre de voiture fait preuve de la conclusion et du
contenu du contract de transport.
§ 4. Toutefois, en ce qui concerne les marchandises dont
le chargement incombe ä Fexpéditeur en vertu des tarifs ou des conventions
entré celui-ci et le chemin de fer, lorsque de telles conventions sont
autorisées å la gare expéditrice, les inscriptions portées sur la lettre de
voiture relative ä la masse de la marchandise ou au nombre des colis ne font
preuve contre le chemin de fer que si ce dernier a vérifié cette masse ou ce
nombre et Fa constaté sur la lettre de voiture. Le cas échéant, ces
inscriptions peuvent étre prou-vées par d'autres moyens.
S'il est evident qu'aucun manque effectif ne correspond å
la différence de masse ou de nombre des colis par rapport aux inscriptions
portées sur la lettre de voiture, celles-ci ne font pas preuve contre le chemin
de fer. II en est notamment ainsi lorsque le
wagon est remis au destinataire avec des sceaux d'origine intacts.
§ 5. Le chemin de fer doit certifier sur le duplicata de
la lettre de voiture, par Fapposition du timbre ä date ou de Findication de la
machine comptable, la reception de la marchandise et la date de Facceplation
au transport, avant de restituer ce duplicata ä Fexpéditeur.
Ce duplicata n'a la valeur ni de la lettre de voiture
accompagnant la marchandise, ni d'un connaissement.
artikel 15
§ 7. Erkännandet skall ske i närvaro av avsändaren, om han begär det.
§ 3. När fraktsedeln har försetts med stämpel eller
maskinell kvittering, utgör den bevis om att befordringsavtalet är slutet och
om dess innehåll.
§ 4. I fråga om gods, som det åligger avsändaren att
lasta enligt tarifferna eller en överenskommelse mellan honom och järnvägen
som är tilläten pä avsändningsstationen, utgör dock de uppgifter om godsets
vikt eller antalet kollin som har antecknats i fraktsedeln bevis mot järnvägen
endast om denna har kontrollerat vikten eller antalet kollin och detta har
antecknats på fraktsedeln. I förekommande fall kan uppgifterna styrkas på
något annat sätt.
Om det är uppenbart att den skillnad som föreligger mellan
den faktiska vikten eller det faktiska antalet kollin och de uppgifter som har
antecknats i fraktsedeln inte motsvaras av någon verklig skillnad, utgör dessa
anteckningar inte något bevis mot jämvägen. Framför allt är detta fallet när
vagnen lämnas ut till mottagaren med obrutna ursprungsplombe-ringar.
§ 5. Innan fraktsedelsdubbletten lämnas tillbaka till
avsändaren, är järnvägen skyldig att genom datumstämpel eller maskinell
kvittering på fraktsedelsdubbletten intyga att godset har tagits emot och dagen
dä det togs emot till befordran.
Denna dubblett är inte likvärdig vare sig med den
fraktsedel som följer med godset eller med konossement.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 12 Lettre de voiture
§ 1. L'expéditeur doit presenter une lettre de voiture
dument remplie.
Une lettre
de voiture doit étre établie pour chaque envoi. Une méme lettre de voiture ne
peut concerner que le chargement d'un seul wagon. Les dispositions
complémentaires peuvent déroger ä ces régles.
Artikd 12 Fraktsedeln
§ 1. Avsändaren skall lämna en fraktsedel som är rätt
ifylld.
En
fraktsedel skall upprättas för varje sändning. Samma fraktsedel kan avse endast
en enda vagnslast. I tilläggsbestämmelserna får göras avvikelser från dessa
regler.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 2. Les chemins de fer fixent, pour la petite vitesse et
pour la grande vitesse, le mo-déle uniforme de lettre de voiture, qui doit
comporter un duplicata pour Fexpéditeur.
Le choix de la lettre de voiture par Fexpéditeur indique
si la marchandise est å transporter en petite ou en grande vitesse. La demande
de la grande vitesse sur une partie du parcours et de la petite vitesse sur une
autre partie n'est pas admise, sauf accord entré tous les chemins de fer
intéressés.
Pour certains trafics, notamment entré pays limitrophes,
les chemins de fer peuvent prescrire. dans les tarifs, Femploi d'une lettre de
voiture de modéle simplifié.
§ 3. La lettre de voiture doit étre imprimée dans deux ou
éventuellement trois langues, dont Fune au moins doit étre choisie parmi les
langues de travail de FOrganisation.
Les tarifs intemationaux peuvent déterminer la langue
dans laquelle doivent étre rédigées les inscriptions portées sur la lettre de
voiture par Fexpéditeur. A défaut, elles doivent Fétre dans une des langues
officielles de FEtat de départ et une traduction dans une des langues de
travail de FOrganisation doit étre jointe, ä moins que les inscriptions ne
soient rédigées dans une de ces langues.
Les inscriptions portées sur la lettre de voiture par
Fexpéditeur doivent étre rédigées en caractéres latins, sauf dérogations
prévues par les dispositions complémentaires ou les tarifs intemationaux.
§ 2. Järnvägarna skall fastställa fraktsedelsblanketter
för fraktgods och för ilgods. De skall omfatta en dubblett för avsändaren.
Genom avsändarens val av fraktsedel anges om godset skall
befordras som fraktgods eller som ilgods. En begäran om ilgods-befordran på en
del av befordringssträckan och om fraktgodsbefordran på en annan del av
sträckan är inte tillåten, om inte samtliga berörda järnvägar har medgett det.
För viss trafik, särskilt mellan grannländer, får
järnvägarna i tarifferna föreskriva att en förenklad fraktsedel skall användas.
§ 3. Fraktsedeln skall tryckas pä två eller eventuelU tre
språk, av vilka minst ett skall vara något av organisationens arbetsspråk.
I de internationella tarifferna får föreskrivas på vilket
språk avsändaren skall avfatta de uppgifter som han för in i fraktsedeln. Har
någon sådan föreskrift inte meddelats, skaU uppgifterna avfattas på ett av
avsändnings-landets officiella språk, varvid en översättning till ett av
organisationens arbetsspråk skall bifogas, om uppgifterna inte är avfattade på
något av dessa.
De uppgifter som avsändaren för in i fraktsedeln skall
skrivas med latinska bokstäver, om inte undantag härifrån medges i tilläggsbestämmelserna
eller de internationella tarifferna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 13
Teneur de la lettre de voiture
§ I. La lettre de voiture doit obligatoirement comporter:
a)
la désignation
de la gare destinataire;
b)
le nom et
Fadresse du destinataire; une seule personne physique ou autre sujet de droit
doit étre inscrit comme destinataire;
c)
la désignation
de la marchandise;
d) la masse ou, å défaut, une indication
analogue conforme aux prescriptions en vi
gueur å la gare expéditrice;
e) le nombre de colis et la description de
Femballage, pour les envois de détail et pour
les wagons complets comportant un ou plu
sieurs elements de chargement expédiés en
Artikel 13 Fraktsedelns innehåll
§ I. Fraktsedeln
skall alltid innehålla uppgift om:
a)
bestämmelsestationen;
b)
mottagarens
namn och adress; som mottagare skall anges en enda fysisk person eller ett enda
annat rättssubjekt;
c)
en beskrivning
av godset;
d) vikten eller, om denna inte anges, en
motsvarande uppgift enligt de föreskrifter
som gäller för avsändningsstationen;
e) antalet kollin och förpackningens art
(kollislag), för styckegods samt för kompletta
vagnslaster när dessa innehåller en eller flera
lastenheter som befordras i kombinerad jäm-
opaginerad Kontrollera mot PDF
trafic
fer-mer et devant étre transbordés;
O le numéro du wagon et, en outre, pour les wagons de
particuliers, la tare. pour les marchandises dont le chargement incombe ä
Fexpéditeur:
g) Fénumération détaillée des piéces re-quises par les
douanes ou d'autres autorités administratives, jointes å la lettre de voiture
ou mentionnées comme tenues å la disposition du chemin de fer dans une gare
désignée ou dans un bureau de douane ou de toute autre autorité:
h) le nom et Fadresse de Fexpéditeur: une seule personne
physique ou autre sujet de droit doit étre inscrit comme expéditeur: si les
prescriptions en vigueur ä la gare expéditrice Fexigent, Fexpéditeur doit
ajouter ä son nom et ä son adresse sa signature manuscrite. imprimée ou apposée
au moyen d"un timbre.
Les prescriptions en vigueur å la gare expéditrice
déterminent, pour Fensemble du parcours. les notions de « wagon complet » et
d'« envoi de détail ».
§ 2. La lettre de voiture doit, s'il y a lieu, contenir
toutes les autres inscriptions prévues par les Régles uniformes. Elle ne peut
comporter d"autres inscriptions que si elles sont imposées ou admises par
les lois et réglements d'un Etat, les dispositions complémentaires ou les
tarifs, et ne sont pas con-traires aux Régles uniformes.
§ 3. Toutefois, Fexpéditeur peut insérer dans Femplacement
de la lettre de voiture réserve å cet effet, mais å titre d'information pour le
destinataire. des indications qui se rapportent ä Fenvoi, sans qu'il en résulte
ni obligation, ni responsabilité pour le chemin de fer.
§ 4. II est
interdit de remplacer la lettre de voiture par d'autres documents ou d'y
joindre d'autres piéces que ceux qui sont pre-scrits ou admis par les Régles
uniformes, les dispositions complémentaires ou les tarifs.
vägs- och sjötrafik och som skall omlastas:
O vagnsnummer och för privatvagnar dessutom vagnens
egenvikt i fråga om gods som det åligger avsändaren att lasta;
g) en noggrann förteckning över sådana handlingar som
krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter och som år fogade
vid fraktsedeln eller uppges stå till järnvägens förfogande pä en angiven
station, hos en tullkammare eller hos någon annan myndighet;
h) avsändarens namn och adress; som avsändare skall anges
en enda fysisk person eller ett enda annat rättssubjekt: om det krävs enligt de
föreskrifter som gäller för avsändningsstationen. skall avsändaren till uppgiften
om namn och adress foga även sin namnteckning, handskriven, tryckt eller
stämplad.
De föreskrifter som gäller för avsändningsstationen avgör
för hela befordringssträckan om sändningen skall anses utgöra "hel vagnslast"
eller "styckegods".
§ 2. Fraktsedeln skall, i förekommande fall, dessutom
innehålla sädana uppgifter som anges i de enhetliga rättsreglerna. Andra uppgifter
får föras in endast om de är föreskrivna eller tillåtna enligt lag eller annan
författning i nägon stat. i tilläggsbestämmelserna eller i tarifferna och inte
strider mot de enhetliga rättsreglerna.
§ 3. Avsändaren får dock pä den plats i fraktsedeln som är
avsedd för upplysningar till mottagaren föra in uppgifter som rör sändningen,
utan att detta medför vare sig skyldigheter eller ansvarighet för järnvägen.
§ 4. Det är förbjudet att ersätta fraktsedeln med andra
handlingar eller att till denna foga andra dokument än sådana som är föreskrivna
eller tillåtna enligt de enhetliga rättsreglerna, tilläggsbestämmelserna eller
tarifferna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
14
Itinéraire et tarijs applicables
§ I. L'expéditeur
peut prescrire, dans la lettre de voiture, Fitinéraire ä suivre, en le
jalonnant par des points frontiéres ou par des
Artikel
14
Befordringsvägar och tillämpUga tariffer
§ I. Avsändaren
kan i fraktsedeln föreskriva befordringsvägen genom att ange
gränsövergångspunkter eller gränsstationer
opaginerad Kontrollera mot PDF
gares frontiéres et, le cas échéant, par des gares de
transit entré chemins de fer. II ne
peut prescrire que des points frontiéres et des gares frontiéres ouverts au
trafic dans la relation considérée.
§ 2. Sont assimilées å une prescription d'itinéraire:
a)
la désignation
des gares oö doivent s'ef-fectuer les formalités exigées par les douanes ou
d'autres autorités administratives, ainsi que celle des gares oö des soins
spéciaux doivent étre donnés ä la marchandise (soins ä donner aux animaux,
reglasage, etc);
b)
la désignation
des tarifs ä appliquer, si elle suffit ä déterminer les gares entré lesquelles
les tarifs revendiqués doivent étre appliqués;
c)
Findication du
paiement de tout ou partie des frais jusqu'ä X (X désignant nommé-ment le point oö se fait la soudure
des tarifs des pays limitrophes).
§ 3. Le chemin de fer ne peut, hors les cas vises ä
Farticle 3, §§ 4 et 5 et ä Farticle 33, § 1, effectuer le transport par un
itinéraire différent de celui prescrit par Fexpéditeur qu'å la double condition
:
a)
que les
formalités exigées par les douanes ou d'autres autorités administratives,
ainsi que les soins spéciaux ä donner ä la marchandise, aient toujours lieu aux
gf.res désignées par Fexpéditeurs;
b)
que les frais
et les délais de livraison ne soient pas supérieurs aux frais et aux délais
calculés selon Fitinéraire prescrit par Fexpéditeur.
La lettre a) ne s'appliqué pas aux envois de détail si un
des chemins de fer participant au transport ne peut respecter Fitinéraire
choisi par Fexpéditeur en raison des prescriptions d'itinéraire résultant de
son organisation des transports intemationaux d'envois de détail.
§ 4. Sous réserve du § 3, les frais et les délais de
livraison sont calculés selon Fitinéraire prescrit par Fexpéditeur ou, å
défaut, selon Fitinéraire que le chemin de fer a choisi.
och i förekommande fall stationer för transit mellan
järnvägar. Han får dock inte föreskriva andra gränsövergångspunkter eller
gränsstationer än sådana som är öppna för trafik i den förbindelse som det är
fråga om.
§ 2. Med föreskrifter om befordringsväg likställs
a)
uppgifter om
stationer där åtgärder som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter
skall fullgöras samt uppgifter om stationer där särskild vård skall ägnas
godset (vård av levande djur. omisning osv.);
b)
uppgifter om de
tariffer som skall tillämpas, om dessa uppgifter är tillräckliga för att
bestämma de stationer mellan vilka de begärda tarifferna skall tillämpas;
c)
anvisningar om
betalning av alla kostnader eller del av kostnaderna till X (där X är namnet på en fraktberäkningssnittpunkt mellan
grannländer).
§ 3. Bortsett frän de fall som anges i artikel 3 §§ 4 och
5 samt i artikel 33 § I får järnvägen utföra befordringen över en annan
befordringsväg än den som har föreskrivits av avsändaren endast under den
dubbla förutsättningen
a)
att de åtgärder
som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter och den
särskilda vård som skall ägnas godset alltid fullgörs på de stationer som har
angetts av avsändaren;
b)
att kostnadema
inte blir större och leveransfristerna inte blir längre än för den befordringsväg
som har föreskrivits av avsändaren.
Vad som anges under a) är inte tillämpligt på styckegods,
om någon av de järnvägar som deltar i befordringen inte kan följa den
befordringväg som har valts av avsändaren på grund av sädana bestämmelser om
befordringsväg som är föranledda av det sätt på vilket denna järnvägs
befordran av styckegods i internationell trafik är organiserad.
§ 4. Om inte annat följer av § 3, beräknas kostnaderna och
leveransfristerna efter den befordringsväg som har föreskrivits av avsändaren
eller, om nägon sådan föreskrift inte finns, efter den väg som järnvägen har
vaU.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§
5. L'expéditeur peut prescrire, dans la lettre de voiture, les tarifs ä
appliquer. Le chemin de fer doit appliquer ces tarifs si les conditions mises ä
leur application sont rem-plies.
§
6. Si les indications de Fexpéditeur ne suffisent pas ä déterminer Fitinéraire
ou les tarifs ä appliquer ou si certaines de ces indications sont incompatibles,
le chemin de fer doit choisir Fitinéraire ou les tarifs qui lui paraissent les
plus avantageux pour Fexpéditeur.
§ 7.
Le chemin de fer n'est responsable du dommage résultant du choix effectué
conformément au § 6 qu'en cas de dol ou de faute lourde.
§
8. S'il existe un tarif intemational depuis la gare expéditrice jusqu'ä la gare
destinataire et si, ä défaut d'indications suffisantes de Fexpéditeur, le
chemin de fer a appliqué ce tarif, il doit rembourser ä Fayant droit, sur sa
demande, la différence entré le prix de transport ainsi appliqué et celui
qu'aurait donné, sur le méme parcours, la soudure d'autres tarifs, lorsque
cette différence excéde 4 unités de compte par lettre de voiture.
II en est de méme si, å
défaut d'indications suffisantes de Fexpéditeur, le chemin de fer a appliqué la
soudure des tarifs alors qu'il existe un tarif intemational plus avantageux
quant au prix. toutes autres conditions étant par ailleurs identiques.
§
5. Avsändaren får i fraktsedeln föreskriva vilka tariffer som skall tillämpas.
Järnvägen är skyldig att tillämpa dessa tariffer, om villkoren för deras
tillämpning är uppfyllda.
§
6. Om avsändarens uppgifter inte är tillräckliga för att befordringsvägen
eller de tariffer som skall tillämpas skall kunna bestämmas eller om vissa av
dessa uppgifter är oförenliga, skall järnvägen välja den väg eller de tariffer
som järnvägen anser vara förmånligast för avsändaren.
§ 7.
Järnvägen är ansvarig för skada som uppstår till följd av ett val enligt § 6
endast om uppsåt eller grov vårdslöshet föreligger.
§
8. Om det finns en internationell tariff frän avsändnings- till
bestämmelsestationen och om järnvägen har tillämpat denna tariff på grund av
att avsändaren inte har lämnat tillräckliga uppgifter, är järnvägen skyldig att
pä begäran av den berättigade till denne betala tillbaka skillnaden mellan den
sålunda beräknade frakten och den frakt som skulle ha utgått för samma
befordringssträcka enligt andra tariffer, när skillnaden per fraktsedel
överstiger fyra beräkningsenheter.
Detsamma
gäller, om järnvägen i brist på tillräckliga uppgifter frän avsändaren har
ställt samman tariffer vid fraktberäkningen i stället för att tillämpa en
genomgående internationell tariff som ger lägre frakt under i övrigt lika
förutsättningar.
Artide 15 Paiement des frais
§ I. Les
frais (prix de transport, frais accessoires, droits de douane et autres frais
survenani å partir de Facceplation au transport jusqu'ä la livraison) sont
payés soit par l'expéditeur, soit par le destinataire, conformément aux
disposUions ci-dessous.
Pour
FappUcation de ces dispositions, sont considérés comme prix de transport les
droits qui, d'aprés le tarif applicable, doivent étre ajoutés aux prix
résultant des barémes ou aux prix exceptionnels lors du calcul du prix de transport.
§
2. L'expéditeur qui prend å sa charge la totalité ou une partie des frais doit
Findiquer
Artikd 15
Betalning
av kostnaderna
§
1. Kostnaderna (frakt, tilläggsavgifter, tullavgifter och andra kostnader som
uppkommer från det att godset tas emot till befordran till dess att det
lämnas ut) skall betalas av avsändaren eller mottagaren i enlighet med
följande bestämmelser.
Vid
tillämpning av dessa bestämmelser skall som frakt anses de avgifter som enligt
den tillämpliga tariffen vid fraktberäkningen skall läggas samman med
fraktsatserna enligt ordinarie tariffer eller undantagstariffer.
§
2. En avsändare som åtar sig att betala kostnaderna helt eller delvis skall
ange detta i
opaginerad Kontrollera mot PDF
dans la
lettre de voiture en utilisant Fune des
mentions suivantes: a) r «franco de port», s'il prend ä sa
charge
uniquement le prix de transport;
T «franco de port y compris ...>>, s'il prend ä sa
charge des frais en sus du prix de transport; il doit designer exactement ces
frais; les adjonctions. qui ne peuvent concerner que des frais accessoires ou
autres frais survenant å partir de Facceplation au transport jusqu'ä la
livraison, ainsi que les sommes percues par les douanes ou d'autres autorités
administratives, ne doivent pas avoir pour effet de diviser le montant total
d'une méme catégorie de frais (par exemple le montant total des droits de
douane et des autres sommes å payer ä la douane. la taxe sur la valeur ajoutée
étant considérée comme une catégorie séparée); 3" «franco de port jusqu'ä X » (X désignant nommément le point oö se fait la soudure
des tarifs des pays limitrophes), s'il prend ä sa charge le prix de transport
jus-qu'ä X;
4° « franco de port y compris ... jusqu'ä X » (X désignant nommément le point oö se fait la soudure
des tarifs des pays limitrophes), s"il prend ä sa charge des frais en sus
du prix de transport jusqu'ä X, å
Fexdusion de tous frais se rapportant au pays ou au chemin de fer subséquent;
les dispositions du 2" sont applicables par analogie;
b)
«franco de tous
frais » , s'il prend a sa charge tous les frais (prix de transport, frais
accessoires, droits de douane et autres frais);
c)
«franco
pour...», s'il prend ä sa charge une somme déterminée; sauf dispositions
contraires dans les tarifs, cette somme doit étre exprimée dans la monnaie du
pays de départ.
Les frais accessoires et autres frais qui, selon les
prescriptions en vigueur ä la gare expéditrice, doivent étre calculés pour tout
le parcours intéressé, ainsi que la taxe d'intérét ä la livraison prévue ä
Farticle 16, § 2, sont toujours payés en totalité par Fexpéditeur en cas de
paiement des frais selon a) 4°.
§ 3. Les tarifs intemationaux peuvent prescrire, en
matiére de paiement des frais, Femploi exdusif de certaines mentions indiquées
au § 2 ou Femploi d'autres mentions.
fraktsedeln
genom något av följande uttryck:
a) 1. "franko frakt", om han åtar sig att betala
endast frakten,
2.
"franko
frakt inklusive ...", om han åtar sig att betala vissa kostnader utöver
frakten; dessa kostnader skall noggrant anges; sådana tillägg, som fär avse
endast tilläggsavgifter eller andra avgifter som uppkommer från det att godset
tas emot till befordran till dess att det lämnas ut saml de belopp som tas ut
av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter, får inle medföra att del
sammanlagda belopp som belöper på ett och samma kosinadsslag (t.ex. det
sammanlagda beloppet av tullavgifter och andra avgifter som skall betalas till
tullmyndigheten; mervärdeskatt anses vara ett kostnadsslag för sig) delas upp,
3.
"franko
frakt till X"
(där X är namnet på en
fraklberäkningssnitipunkt mellan grannländer), om han åtar sig att betala
frakten till X,
4.
"franko
frakt inklusive... till X" (där X
är namnet på en
fraktberäkningssnittpunkt mellan grannländer), om han åtar sig att betala
kostnader utöver frakten till X med
undanlag av alla kostnader som hänför sig till ett efterföljande land eller en
efterföljande järnväg; bestämmelserna under 2. har motsvarande tillämpning;
b)
"franko
alla kostnader", om han åtar sig att betala alla kostnader (frakt,
tilläggsavgifter, tullavgifter och andra avgifter);
c)
"franko
...", om han åtar sig att betala ett bestämt belopp; om inte annat
föreskrivs i tarifferna, skall detla belopp anges i avsänd-ningslandets
myntslag.
Tilläggsavgifter och andra kostnader som enligt de
föreskrifter som gäller på avsändningsstationen skall beräknas för hela den
ifrågavarande sträckan saml sådana avgifter för deklaration av leveransintresse
som avses i artikel 16 § 2 skall alltid i sin helhet erläggas av avsändaren, om
betalning sker enligl a) 4.
§ 3. I fräga om betalning av kostnaderna fär i de
internationella tarifferna föreskrivas att endast vissa av de uttryck som anges
i § 2 får användas eller att andra uttryck skall användas.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 4. Les frais que Fexpéditeur n'a pas pris a sa charge
sont considérés comme mis å la charge du destinataire. Toutefois. les frais
sont toujours å la charge de Fexpéditeur lorsque le destinataire n"a pas
retiré la lettre de voiture. ni fait valoir ses droits conformément ä Farticle
28. § 4. ni modifié le contrat de transport conformément a Farticle 31.
§ 5. Les frais accessoires. tels que droits de
stationnement. de magasinage. de pesage. dont la perception résulte d"un
fait imputable au destinataire ou dune demande quil a présentée, sont toujours
payés par lui.
§ 6. Le chemin de fer expéditeur peut exiger de
Fexpéditeur 1'avance des frais lorsqu'il s"agit de marchandises qui.
d'aprés son ap-préciation. som sujettes å prompte détériora-tion ou qui. ä
cause de leur valeur minime ou de leur nature. ne lui garantissent pas suffisamment
le paiement des frais.
§ 7. Si le montant des frais que Fexpéditeur prend å sa
charge ne peut étre fixé exactement au moment de la remise au transport, ces
frais sont portés sur un bulletin d'affran-chissement, qui doit faire Fobjet
d'un réglement de compte avec Fexpéditeur au plus tärd trente jours apres
Fexpiration du délai de livraison. Le chemin de fer peut exiger ä titre de
garantie le dépöt contre regu d'une somme representant approximativement les
frais. Un compte de frais détaillé dressé d"aprés les indications du
bulletin d"affranchissement est délivré å Fexpéditeur contre restitution
du regu.
§ 8. La gare expéditrice doit spécifier, dans la lettre de
voiture et dans le duplicata. les frais pergus en port payé. sauf si les prescriptions
en vigueur ä ladite gare disposent que ces frais ne doivent étre spécifiés que
dans le duplicata. Dans le cas prévu au § 7. ces frais ne doivent étre
spécifiés ni dans la lettre de voiture. ni dans le duplicata.
§ 4. De kostnader som avsändaren inte har åtagit sig att
betala skall anses åvila mottagaren. Kostnaderna skall dock alltid åvila avsändaren,
om mottagaren inte har vare sig övertagit fraktsedeln eller gjort gällande sina
rättigheter enligt artikel 28 § 4 eller ändrat fraktavtalet enligt artikel 31.
i) 5. Tilläggsavgifter. såsom uppställnings-,
magasinerings- eller vågningsavgif-ler, vilkas debitering beror på omständigheter
för vilka mottagaren svarar eller på en begäran som mottagaren har framställt,
skall alltid betalas av denne.
§ 6. Avsändningsjärnvägen får av avsändaren fordra
förskottsbetalning av kostnaderna, när det är fråga om ett godsslag som enligt
järnvägens bedömning är utsatt för snar förstörelse eller som på grund av sitt
låga varde eller sin beskaffenhet inte ger järnvågen tillräcklig säkerhet för
kostnaderna.
S 7. Om de kostnader som avsändaren åtar sig att betala
inte kan fastställas till beloppet når godset lämnas till befordran, skall
dessa kostnader påföras den frankaturnota som skall avräknas med avsändaren
senast 30 dagar efter leveransfristens utgång. Järnvägen får som säkerhet och
mot kvitto fordra deposition av etl belopp som ungefärligen motsvarar
kostnaderna. En detaljerad kostnadsavräkning. upprättad efter uppgifterna i
franka-turnotan, skall lämnas till avsändaren mot att denne lämnar tillbaka
depositionskvittot.
§ 8. Avsändningsstationen skall ange i både fraktsedeln
och fraktsedelsdubbletten vad som har betalats som frakt, om inte det i de
föreskrifter som gäller på avsändningsstationen föreskrivs att dessa kostnader
skall anges endast i fraktsedelsdubbletten. I det fall som avses i § 7 skall de
nämnda kostnaderna inte anges i vare sig fraktsedeln eller
fraktsedelsdubbletten.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 16
Int é r é t ä la livraison
§ 1. Tout envoi peut faire Fobjet d"une dé-daration
d'intérét ä la livraison. Son montant doit étre inscrit en chiffres sur la
lettre de
Artikel 16 Leveransintresse
§ I. För varje sändning kan leveransintresse deklareras.
1 fraktsedeln skall med siffror föras in en uppgift om det belopp som
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 33
opaginerad Kontrollera mot PDF
voiture et exprimé en monnaie du pays de départ, en une
autre monnaie fixée par les tarifs ou en unité de compte.
§ 2. La taxe d'intérét ä la livraison est calculée, pour
tout le parcours intéressé, d'aprés les tarifs du chemin de fer expéditeur.
leveransintresset
uppgår till. Beloppet skall anges i avsändningslandets mynt, i något annat
mynt som anges i tarifferna eller i beräkningsenheter.
§ 2. Avgiften för deklaration av leveransintresse
beräknas för hela den ifrågavarande befordringssträckan enligt
avsändningsjärn-vägens tariffer.
Artide 17 Remboursement et déhours
§ 1. L'expéditeur peut grever la marchandise d'un
remboursement jusqu'å concurrence de sa valeur lors de Facceplation ä la gare
expéditrice. Le montant du remboursement doit étre exprimé dans la monnaie du
pays de départ; les tarifs peuvent prévoir des exceptions.
§ 2. Le chemin de fer n'est tenu de payer le remboursement
que si le montant en a été versé par le destinataire. Ce montant doit étre mis
ä disposition dans le délai de trente jours ä partir de ce versement; des
intéréts ä cinq pour cent Fan sont dus ä dater de Fexpiration de ce délai.
§ 3. Si la marchandise a été livrée, en tout ou en partie,
au destinataire sans encaisse-ment préalable du remboursement, le chemin de fer
doit payer ä Fexpéditeur le montant du dommage jusqu'ä concurrence du montant
du remboursement, sauf recours contre le destinataire.
§ 4. L"envoi contre remboursement donne lieu ä la
perception d'une taxe fixée par les tarifs; cette taxe est due méme si le
remboursement est annulé ou diminué par une modification du contrat de
transport conformément ä Farticle 30, § I.
§ 5. Les débours ne sont admis qu'en application des
prescriptions en vigueur ä la gare expéditrice.
§ 6. Le montant du remboursement et celui des débours
doivent étre inscrits en chiffres sur la lettre de voiture.
Artikd 17
Efterkrav och förskott
§ I. Avsändaren
får belägga godset med efterkrav intill dess värde vid den tidpunkt då godset
tas emot på avsändningsstationen. Ef-terkravsbeloppet skall anges i avsändningslandets
mynt; i tarifferna får dock medges undantag.
§ 2. Jämvägen är skyldig att betala ut ef-terkravsbdoppet
endast om beloppet har betalats av mottagaren. Detta belopp skall ställas
till förfogande inom 30 dagar efter det att betalningen har skett; ränta löper
med fem procent åriigen från fristens utgång.
§ 3. Om godset helt eller delvis har lämnats ut till
mottagaren utan att efterkravsbe-loppet dessförinnan har betalats, skall järnvägen
ersätta avsändaren för skadan, dock högst med efterkravets belopp. Järnvägen
har rätt att kräva av mottagaren vad den har betalat.
§ 4. Försändelse mot efterkrav berättigar till debitering
av en avgift som fastställs i tarifferna; denna avgift skall erläggas även om
efterkravet återkallas eller minskas genom en ändring i fraktavtalet i
enlighet med artikel 30 § I.
§ 5. Förskott fär medges endast med tillämpning av de
föreskrifter som gäller för avsändningsstationen.
§ 6. Efterkravets och förskottets belopp skall anges i
siffror i fraktsedeln.
Artide
18
Responsabilité pour les inscriptions portées
sur la
lettre de voiture
L'expéditeur est responsable de Fexactitude des
inscriptions portées par ses soins sur la lettre de voiture. Il supporte toutes
les conséquences résultant du fait que ces inscriptions seraient irréguliéres,
inexactes, in-complétes ou portées ailleurs qu"ä la place réservée å
chacune d'elles. Si cette place est insuffisante, une mention portée å cette
méme place par Fexpéditeur renverra å Fen-droit de la lettre de voiture oö se
trouve le complément de Finscription.
Ariikd
18
Ansvar för uppgifterna i fraktsedeln
Avsändaren är ansvarig för att de uppgifter som genom hans
försorg har förts in i fraktsedeln är riktiga. Han är ansvarig iör alla
följder av att dessa uppgifter är oriktiga, otydliga, ofullständiga eller
införda på något annat ställe än i det utrymme som är avsett för varje uppgift.
Om detta utrymme år otillräckligt, skall avsändaren där göra en hånvisning till
den plats i fraktsedeln där resten av uppgifterna finns.
Artide
19
Etat. emballage et marquage de la marchandise
§ I. Lorsque
le chemin de fer accepte au transport une marchandise présentant des signes
manifestes d'avarie, il peut exiger que Fétat de cette marchandise soit indiqué
sur la lettre de voiture.
§ 2.
Lorsque, par sa nature, la marchandise exige un emballage, Fexpéditeur doit
1'emballer de telle sorte qu'elle soit préservée de perte totale ou partielle
et d'avarie en cours de transport et qu'elle ne risque pas de porter dommage
aux personnes, au materiel ou aux autres marchandises.
L'emballage
doit, en outre, étre conforme aux prescriptions en vigueur ä la gare expéditrice.
§ 3. Si
Fexpéditeur ne s'est pas conforme aux § 2, le chemin de fer peut soit refuser
la marchandise, soit exiger que Fexpéditeur re-connaisse, sur la lettre de
voiture, Fabsence d'emballage ou Fétat défectueux de Femballage en donnant une
description exacte de celui-ci.
§ 4. L'expéditeur est responsable de toutes les
conséquences de Fabsence d'em-ballage ou de son état défectueux et doit notamment
réparer le dommage subi de ce fait par le chemin de fer. A défaut d'inscription
portée sur la lettre de voiture, la preuve de Fabsence d'emballage ou de son
état défectueux incombe au chemin de fer.
Artikd 19
Godsets tillstånd, förpackning och märkning
§ I. När
järnvägen till befordran tar emot gods som visar tydliga tecken på skada, får
järnvägen fordra att godsets tillstånd anges i fraktsedeln.
§ 2. Om godset är av sädan beskaffenhet att det behöver
förpackas, är avsändaren skyldig att förpacka godset på ett sådant sätt att det
skyddas mot att gä förlorat helt eller delvis och mot skada under befordringen
och att det inte medför risk för skada på person, materiel eller annat gods.
Förpackningen skall dessutom överensstämma med de
föreskrifter som gäller på avsändningsstationen.
§ 3. Om avsändaren inte har uppfyllt föreskrifterna i §
2, får järnvägen vägra att ta emot godset eller fordra att avsändaren i
fraktsedeln bekräftar att förpackning saknas eller är bristfällig och noggrant
anger bristfälligheten.
§ 4. Avsändaren är ansvarig för alla följder av att
förpackning saknas eller är bristfällig, och han skall särskilt ersätta den
skada som järnvägen tillfogas av denna anledning. Om fraktsedeln inte
innehåller någon uppgift härom, ankommer det på järnvägen att visa att
förpackning har saknats eller varit bristfällig.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 5. Sauf exception prévue dans les tarifs, Fexpéditeur
d'un envoi de détail doit indiquer sur chaque colis ou sur une étiquette
agréée par le chemin de fer. d'une maniére Claire et de fagon indélébile ne
permettant aucune confusion et concordant parfaitement avec les inscriptions
portées sur la lettre de voiture:
a)
le nom et
Fadresse du destinataire,
b)
la gare
destinataire.
Les indications sous a) et b) doivent aussi figurer sur
chaque. element de chargement des wagons complets expédiés en trafic fer-mer et
devant étre transbordés.
Les indications ou étiquettes périmées doivent étre
rendues illisibles ou enlevées par Fexpéditeur.
§ 6. Sauf exception prévue dans les dispositions
complémentaires ou dans les tarifs, les marchandises fragiles ou susceptibles
de s'éparpiller dans les wagons, ainsi que celles qui pourraient salir ou
détériorer les autres marchandises, sont transportées uniquement par wagons
complets, å moins qu'elles ne soient emballées ou réunies de telle sorte
qu'elles ne puissent se briser, se perdre, en salir ou en détériorer d'autres.
§ 5. Om inle tarifferna medger undantag, skall avsändaren
av en slyckegodsförsän-delse på varje kolli eller pä en etikett som har
godkänts av järnvägen på ett tydligt och outplånligt sätt som utesluter varje
förväxling och som står i fullständig överensstämmelse med uppgifterna i
fraktsedeln ange
a)
mottagarens
namn och adress,
b)
bestämmelsestationen.
De uppgifterna som avses i a) och b) skall anges även på
varje lastenhet i en sådan hel vagnslast i kombinerad järnvägs- och sjötrafik
som skall lastas om.
Avsändaren skall göra oläsliga eller avlägsna påskrifter
eller etiketter som inte längre är aktuella.
§ 6. Om inte undantag medges i tilläggsbestämmelserna
eller tarifferna, befordras gods som är bräckligt eller som lätt skulle kunna
spridas i vagnarna samt gods som skulle kunna förorena eller skada annat gods
endast som hel vagnslast, såvida godset inte är förpackat eller sammanfogat på
ett sådant sätt att det inte kan bräckas, spridas, förorena eller skada annat
gods.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
20
Remise au transport el chargement de la
marchandise
§ I. Les operations de remise au transport de la
marchandise sont régies par les prescriptions en vigueur å la gare
expéditrice.
§ 2. Le chargement incombe soit au chemin de fer, soit ä
Fexpéditeur, selon les prescriptions en vigueur å la gare expéditrice, ä moins
que les Régles uniformes ne contiennent d'autres dispositions ou que la lettre
de voiture ne mentionné une convention spéciale entré Fexpéditeur et le chemin
de fer.
Lorsque le chargement incombe ä Fexpéditeur, celui-ci
doit respecter la limite de charge. Si les lignes empruntées comportent des
limites de charge différentes, la limite la plus faible est valable pour le
parcours total Les dispositions indiquant les limites de charge ä observer sont
publiées dans les mémes formes que les tarifs. Le chemin de
Artikd
20
Inlämning och lastning av gods
§ I. Inlämning
av gods till befordran regleras av de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen.
§ 2. Lastningen åligger antingen järnvägen eller
avsändaren enligt de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen, om inte
de enhetliga rättsreglerna innehåller andra bestämmelser eller det i
fraktsedeln nämns att en särskild överenskommelse har träffats mellan
avsändaren och järnvägen.
När lastningen åligger avsändaren, skall denne iaktta
bestämmelserna för föreskriven lastgräns. Om de berörda linjerna har olika
bestämmelser i detta avseende, gäller den lägsta föreskrivna lastgränsen för
hela sträckan. Bestämmelserna om lastgränser offentliggörs i samma ordning som
tarifferna. Jämvägen skall på avsändarens begäran un-
opaginerad Kontrollera mot PDF
fer indique å Fexpéditeur, ä sa demande, la limite de
charge ä observer.
§ 3. L'expéditeur est responsable de toutes les conséquences
d'un chargement défectueux effectué par lui et doit notamment réparer le
dommage subi de ce fait par le chemin de fer. Toutefois, Farticle 15
s'appli-que au paiement des frais occasionnés par la réfection d'un chargement
défectueux. La preuve du chargement défectueux incombe au chemin de fer.
§ 4. Les marchandises doivent étre transportées en wagons
couverts, en wagons dé-couverts, en wagons découverts bächés ou en wagons
spéciaux aménagés, selon les tarifs intemationaux, ä moins que les Régles
uniformes ne contiennent d'autres dispositions ä cet égard. S'il n'y a pas de
tarifs intemationaux ou s'ils ne contiennent pas de dispositions ä ce sujet,
les prescriptions en vigueur ä la gare expéditrice sont valables pour tout le
parcours.
§ 5. L'apposition des sceaux sur les wagons est régie par
les prescriptions en vigueur åla gare expéditrice.
L'expéditeur doit inscrire sur la lettre de voiture le
nombre et la désignation des sceaux qu'il appose sur les wagons.
derrätta denne om den lastgräns som skall iakttas.
§ 3. Avsändaren är ansvarig för alla följder av en
bristfällig lastning som har utförts av honom och skall bl. a. ersätta den
skada som järnvägen tillfogas av denna anledning. Artikel 15 är emellertid
tillämplig pä betalningen av de kostnader som har förorsakats genom omlastning
till följd av bristfällig lastning. Det ankommer pä järnvägen att visa att
lastningen har varit bristfällig.
§ 4. I enlighet med vad som sägs i de internationella
tarifferna skall godset befordras i slutna vagnar, i öppna vagnar med eller
utan presenningar eller i särskilt inrättade vagnar, om inte de enhetliga
rättsreglerna innehåller andra bestämmelser i detta hänseende. Finns det inte
internationella tariffer eller innehåller dessa inte bestämmelser i detta
hänseende, tillämpas de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen för
hela sträckan.
§ 5. Försegling av vagnar med sigill regleras av de
föreskrifter som gäller på avsändningsstationen.
Avsändaren skall i fraktsedeln ange antalet och
beteckningen för de sigill som han har förseglat vagnarna med.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 21 Vérification
§ I. Le chemin de fer a toujours le droit de vérifier si
Fenvoi répond aux inscriptions portées sur la lettre de voiture par Fexpéditeur
et si les dispositions relatives au transport des marchandises admises sous
condition ont été respectées.
§ 2. S'il
s'agit de la vérification du contenu de Fenvoi, Fexpéditeur ou le destinataire
doit étre invite ä y assister, selon qu'elle a lieu å la gare expéditrice ou ä
la gare destinataire. Si Fintéressé ne se présente pas ou si la vérification a
lieu en cours de route et å défaut d'autres dispositions dans les lois et réglements
de FEtat ou la vérification a lieu, celle-ci doit se faire en présence de deux
témoins étrangers au chemin de fer. Celui-ci ne peut cependant procéder å la
vérification en cours de route que si cette operation est comman-dée par les
nécessités de Fexploitation ou par
Artikd 21 Undersökning
§ 1. Järnvägen har alltid rätt att undersöka om
försändelsen svarar mot de uppgifter som avsändaren har fört in i fraktsedeln
och om bestämmelserna rörande befordran av föremål som tas emot på vissa
villkor har iakttagits.
§ 2. Om en
undersökning skall göras av försändelsens innehåll, skall avsändaren eller
mottagaren anmodas att närvara vid undersökningen, beroende pä om
undersökningen äger rum pä avsändningsstationen eller pä bestämmelsestationen.
Om denne inte infinner sig eller undersökningen äger rum under vägen och några
andra bestämmelser inte finns i lag eller annan författning i den stal i vilken
undersökningen äger rum, skall undersökningen göras i närvaro av tvä vittnen
som inte är knutna tiU jämvägen. Jämvägen får dock företa en undersökning under
vägen en-
opaginerad Kontrollera mot PDF
les prescriptions des douanes ou d'autres autorités
administratives.
S 3. Le resultat de la vérification des inscriptions
portées sur la lettre de voiture doit étre mentionné sur celle-ci. Si la
vérification a lieu å la gare expéditrice, le resultat doit également étre
mentionné sur le duplicata de la lettre de voiture, lorsqui"il est détenu
par le chemin de fer.
Si Fenvoi ne répond pas aux inscriptions portées sur la
lettre de voiture ou si les dispositions relatives au transport des marchandises
admises sous condition n'ont pas été respectées, les frais occasionnés par la
vérification grévent la marchandise, å moins qu'ils n"aient été payés
immédiatement.
dast om
detta är nödvändigt från trafiksynpunkt eller på grund av tullmyndigheters
eller andra förvaltningsmyndigheters föreskrifter. § 3. Resultatet av
undersökningen huruvida uppgifterna i fraktsedeln är riktiga skall antecknas i
denna. När undersökningen äger rum på avsändningsstationen, skall en anteckning
göras även på fraktsedelsdubbletten, om järnvägen förfogar över denna.
För det fall att försändelsen inte svarar mot uppgifterna
i fraktsedeln eller bestämmelserna rörande befordran av gods som tas emot pä
vissa villkor inte har iakttagits, skall kostnaderna för undersökningen
påföras godset, om de inte betalas omedelbart.
Artide
22
Constatation de ki masse et du nombre des
colis
§ I. Les
prescriptions en vigueur dans chaque Etat déterminent les conditions dans
lesquelles le chemin de fer doit constater la masse de la marchandise ou le
nombre des colis, ainsi que la lare reelle des wagons.
Le chemin de fer doit menlionner sur la lettre de voiture
le resultat de ces constata-tions.
§ 2. Si un pesage opéré par le chemin de fer apres la
conclusion du contrat de transport fait apparaitre une différence, la masse
constatée par la gare expéditrice ou, ä défaut, la masse déclarée par
Fexpéditeur reste dé-terminante pour le calcul du prix de transport :
a)
si la
différence est manifestement due å la nature de la marchandise ou aux
influences atmosphériques ou
b)
si ce pesage
est effectué sur pont-ba-scule et ne fait pas apparaUre une différence
supérieure å deux pour cent de la masse constatée par la gare expéditrice ou,
å défaut, de celle déclarée par Fexpéditeur.
Artikel
22
Fastställande av kollins antal och vikt
§ 1. Järnvägens skyldighet att fastställa godsets vikt
eller kolliantalet och vagnarnas faktiska egenvikt regleras av de föreskrifter
som gäller i varje stat.
Järnvägen är skyldig att i fraktsedeln uppge vad den har
fastställt i dessa hänseenden.
§ 2. Om en vägning som järnvägen har företagit efter det
att befordringavtalet slöts visar en skillnad, skall den vikt som har fastställts
av avsändningsstationen eller, om denna station inte har fastställt vikten,
den vikt som har angetts av avsändaren vara avgörande för fraktberäkningen i
följande fall:
a)
om skillnaden
uppenbariigen beror på godsets art eller pä inflytande av väderleken eller
b)
om vägningen
har verkställts pä vagnvåg och inte utvisar större skillnad än två procent av
den vikt som har fastställts av avsändningsstationen eller, om denna station
inte har fastställt vikten, av den vikt som har angetts av avsändaren.
Artide 23 Surcharge
§ 1. Quand la surcharge d'un wagon est constatée par la
gare expéditrice ou par une gare intermédiaire, Fexcédent de charge peut étre
retiré du wagon, méme si aucune surtaxe ne doit étre pergue. Le cas échéant,
Fexpéditeur ou, en cas de modification du contrat de transport conformément å
Farticle 31, le destinataire est invite sans délai ä donner des instructions
concernant Fexcédent de charge.
§ 2. Sans préjudice du paiement des surtaxes prévues ä
Farticle 24, la surcharge est taxée, pour le parcours effectué, d'aprés le prix
de transport appliqué au chargement principal. En cas de déchargement de Fexcédent
de charge, les frais de cette operation sont pergus d'aprés les tarifs du
chemin de fer qui Feffectue.
Si Fayant droit prescrit d'expédier Fexcédent de charge å
la gare destinataire du chargement principal, ä une autre gare destinataire
ou de le renvoyer ä la gare expéditrice, il est traité comme un envoi distinct.
Artikel 23 Överlast
§ I. När
överlast pä en vagn fastställs av avsändningsstationen eller av en station under
vägen, får överlasten lossas även om någon tilläggsfrakt inte får tas ut. I
förekommande fall skall avsändaren eller, om befordringsavtalet har ändrats i
enlighet med artikel 31, mottagaren utan dröjsmål anmodas att ge anvisningar
om överlasten.
§ 2. Frakten för överlasten för den sträcka över vilken
den har befordrats beräknas efter den tariff som tillämpas för huvudlasten,
utan att järnvägen därigenom förlorar den rätt att ta ut tilläggsfrakt som kan
föreligga enligt artikel 24. Om överskjutande last lastas av, tas avgifterna
för detta arbete ut enligt de tariffer som gäller för den järnväg som utför
avlastningen.
Om den som har rätt till godset föreskriver att den
överskjutande lasten skall sändas till huvudlastens bestämmelsestation, till en
annan bestämmelsestation eller tillbaka till avsändningsstationen, skall den
behandlas som en särskild sändning.
Artide 24 Surtaxes
§ I. Sans
préjudice du paiement de la différence du prix de transport et d'une indemnité
pour dommage éventud, le chemin de fer peut percevoir:
a) une
surtaxe égale å I unité de compte
par kg de masse brute du colis entier:
1.
en cas de
désignation irréguliére, in-exacte ou incompléte des matiéres et objets exclus
du transport en vertu du RID;
2.
en cas de
désignation irréguliére, in-exacte ou incompléte des matiéres et objets admis
au transport sous condition en vertu du RID, ou d'inobservation de ses
conditions;
b) une
surtaxe égale ä 5 unités de compte
par 100 kg de masse excédant la limite de
charge, lorsque le wagon a été chargé par
Fexpéditeur;
Artikel 24 Tilläggsfrakt
§ I. Utan
inskränkning i rätten att ta ut fraktskillnad och ersättning för skada får
järnvägen ta ut tilläggsfrakt enligt följande:
a) tilläggsfrakt utgår med en beräkningsen
het per kilogram av hela kollits bruttovikt:
1. när en oriktig, otydlig eller ofullstän
dig beskrivning har lämnats av ämnen och
föremål som enligt RID är uteslutna från
befordran;
2. när en oriktig, otydlig eller ofullstän
dig beskrivning har lämnats av ämnen eller
föremål som tas emot till befordran pä de
villkor som anges i RID, eller när dessa
villkor inte har uppfyllts;
b) tilläggsfrakt utgår med fem beräknings
enheter per 100 kilogram utöver lastgränsen,
när vagnen har lastats av avsändaren;
opaginerad Kontrollera mot PDF
c) une surtaxe égale au double de la différence :
1. entré le prix de transport qui aurait du
étre pergu depuis la gare expéditrice jus-
qu'ä la gare destinataire et celui qui a été
calculé, en cas de désignation irréguliére,
inexacte ou incompléte de marchandises
non prévues sous a), ou en general en cas
de désignation pouvant faire bénéficier
Fenvoi d'un tarif plus réduit que celui qui
est effectivement applicable;
2. entré le prix de transport de la masse
déclarée et celui de la masse constatée, en
cas d'indication d"une masse inférieure ä la
masse reelle.
Lorsqu'un envoi est constitue par des marchandises taxées
å des prix différents et que la masse de chacune d"elles peut étre déterminée
sans difficulté. la surtaxe est calculée d'aprés la taxe applicable å chacune
des marchandises, si ce mode de calcul fait ressortir une surtaxe plus
réduite.
§ 2. S'il y a, pour un méme wagon, indication d'une masse
inférieure ä la masse reelle et surcharge. les surtaxes relatives ä ces deux
infractions sont per9ues cumulativement.
§ 3. Les surtaxes grévent la marchandise, quel que soit le
lieu ou ont été constatés les faits qui justifienl leur perception.
§ 4. Le montant des surtaxes et le motif de leur
perception doivent étre mentionnés sur la lettre de voiture.
§ 5. Aucune surtaxe ne peut étre pergue en cas:
a)
d'indication
inexacte de la masse. lorsque le pesage par le chemin de fer est obligatoire
d'aprés les prescriptions en vigueur å la gare expéditrice;
b)
d'indication
inexacte de la masse ou en cas de surcharge. si Fexpéditeur a demande dans la
lettre de voiture que le pesage soit fait par le chemin de fer;
c)
de surcharge
occasionnée au cours du transport par des influences atmosphériques. s'il est
prouvé que le chargement du wagon ne dépassait pas la limite de charge lors de
la remise au transport;
d) d'augmentation de la masse survenue
pendant le transport, sans qu'il y ait sur
charge, s'il est prouvé que cette augmenta-
tion est due ä des influences atmosphériques;
c) tilläggsfrakt utgår med dubbla skillnaden:
1.
mellan den
frakt som skulle ha tagits ut från avsändningsstationen till bestämmelsestationen
och den frakt som har beräknats när beskrivningen av annat gods än sådant som
avses under a) är oriktig, otydlig eller ofullständig eller annars når beskrivningen
kan leda till att frakten för försändelsen beräknas efter en billigare tariff
än den som faktiskt är tillämplig;
2.
mellan
frakterna för den uppgivna och den fastställda vikten, om en lägre vikt än den
verkliga har uppgetts.
När en sändning består av flera godsslag för vilka gäller
olika fraktsatser och vikten utan svårighet kan fastställas för vart och ett av
dem. beräknas tilläggsfrakten efter den fraktsats som är tillämplig på varje
godsslag för sig. om denna beräkning leder till en lägre tilläggsfrakt.
§ 2. Om det i fråga om samma vagn förekommer både en för
låg viktuppgift och överlast, tas tilläggsfrakt ut för båda överträdelserna.
§ 3. Tilläggsfrakterna påförs godset oavsett var de
omständigheter har fastställts som berättigar att sådana avgifter tas ut.
§ 4. Tilläggsfrakternas belopp och orsaken till att de tas
ut skall anges i fraktsedeln.
§ 5. Tilläggsfrakt får inte tas ut:
a)
om oriktig vikt
har uppgetts för gods som järnvågen är skyldig att väga enligt de föreskrifter
som gäller på avsändningsstationen:
b)
om oriklig vikt
har uppgetls eller överlastning har skett och avsändaren i fraktsedeln har begärt
alt godset vägs genom järnvägens försorg;
c)
om överlast har
uppkommit under befordringen genom värderlekens inverkan och del visas att
lasten inle översteg lastgränsen när den lämnades till befordran;
d) om vikten har ökat under transporten
utan att lastgränsen har överskridits, och del
visas att ökningen beror på väderlekens in
verkan;
opaginerad Kontrollera mot PDF
e) d'indication
inexacte de la masse sans
qu"il y ait surcharge, lorsque la différence
entré la masse inscrile sur la lettre de voiture
et celle constatée ne dépasse pas trois pour
cent de la masse déclarée;
f) de
surcharge d"un wagon. lorsque le
chemin de fer n'a ni publié. ni indiqué ä Fex
péditeur la limite de charge d"une maniére qui
lui permelte de 1'observer.
e) om
oriktig vikt har uppgetts utan att
lastgränsen har överskridits, när skillnaden
mellan den vikt som har uppgetls i fraktse
deln och den fastställda vikten inte överstiger
tre procent av den angivna vikten;
f) om
en vagn har överlastats och järnvä
gen varken har offentliggjort lastgränsen eller
upplyst avsändaren om denna så alt det har
varit möjligt för honom all iaklta den.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
25
Piéces pour les fonnalilés administratives.
Fermeture par la douane
§ I. L'expédileur
doit joindre ä la lettre de voiture les piéces nécessaires ä Faccomplissement,
avant la livraison de la marchandise, des formalités exigées par les douanes ou
d'autres autorités administratives. Ces piéces doivent concerner uniquement les
marchandises faisant Fobjet d'une méme lettre de voiture, ä moins que les
prescriptions des douanes ou d'autres autorités administratives ou les tarifs
n'en disposent autrement.
Cependant,
lorsque ces piéces ne sont pas jointes å la lettre de voiture ou si elles
doivent étre fournies par le destinataire, Fexpéditeur doit inscrire sur la
lettre de voiture la gare, le bureau de douane ou de toute autre autorité oö
les piéces respectives seront mises å la disposition du chemin de fer et oö les
formalités doivent étre remplies. Si Fexpéditeur assisle lui-méme aux
formalités exigées par les douanes ou d'autres autorités administratives ou
s'y fait représenter par un manda-taire, il suffit que ces piéces soient
présentées lors desdites formalités.
§ 2. Le chemin de fer n'est pas tenu d'exa-miner se les
piéces fournies sont suffisantes et exactes.
§ 3. L'expéditeur est responsable envers le chemin de fer
de tout dommage résultant de Fabsence, de Finsuffisance ou de Firrégu-larité de
ces piéces, sauf le cas de faute du chemin de fer.
Le chemin de fer est responsable, en cas de faute. des
conséquences de la perte. du défaut d'utilisation ou de Futilisation
irréguliére des piéces énumérées sur la lettre de voiture qui accompagnent
celle-ci, ou qui lui ont été confiées; toutefois, Findemnité éventudle ne
Artikel
25
Handlingar i anledning av administrativa fö-
reskrijter.
Tullförsegling
§ I. Avsändaren
skall till fraktsedeln foga de handlingar som behövs för att de åtgärder som
krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter skall kunna
vidtas innan godset lämnas till mottagaren. Dessa handlingar får avse endast
det gods som är upptaget på en och samma fraktsedel, om inte något annat har
föreskrivits av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter dier i
tariffer.
Om dessa handlingar inte har fogats till fraktsedeln eller
om de skall tillhandahällas av mottagaren, skall avsändaren dock i fraktsedeln
ange den station, den tullkammare eller annan myndighet där handlingarna kommer
att ställas till järnvägens förfogande och där åtgärderna skall vidtas. Om
avsändaren själv eller genom ombud är närvarande när de åtgärder vidtas som
krävs av tullmyndigheterna eller andra förvaltningsmyndigheter, är det
tillräckligt att handlingarna företes i samband därmed.
§ 2. Järnvägen är inte skyldig att undersöka om de
avlämnade handlingarna är fullständiga och riktiga.
§ 3.
Avsändaren är ansvarig gentemot järnvägen för skada som uppstår till följd av
att de ifrågavarande handlingarna saknas, är ofullständiga eller oriktiga, om
felet inte föreligger på järnvägens sida.
Om felet
föreligger på järnvägens sida, är järnvägen ansvarig för följderna av att de
handlingar som nämns i fraktsedeln och åtföljer denna eller som har
anförtrotts järnvägen går förlorade, inte kommer till användning eller
används på ett oriktigt sätt; ett
opaginerad Kontrollera mot PDF
doit jamais excéder celle prévue en cas de perte de la
marchandise.
§ 4. L'expéditeur doit se conformer aux prescriptions des
douanes ou d'autres autorités administratives au sujet de Femballage et du
bächage des marchandises. Si Fexpéditeur n'a pas emballé ou bäché les marchandises
conformément ä ces prescriptions, le chemin de fer peut y pourvoir; les frais
con-sécutifs grévent la marchandise.
§ 5. Le chemin de fer peut refuser les envois dont les
sceaux apposés par les douanes ou d'autres autorités administratives sont
en-dommagés ou défectueux.
eventuellt skadestånd fär dock aldrig överstiga vad som
skulle ha utgått, om godset hade gått förlorat.
§ 4. Avsändaren år skyldig att följa de föreskrifter som
meddelas av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter om godsets
förpackning och täckning med presenning. Om avsändaren inte har förpackat godset
eller täckt del med presenning enligt dessa föreskrifter, får järnvägen
ombesörja detta; kostnaderna i samband härmed påförs godset.
§ 5. Järnvägen fär vägra att ta emot försändelser, om de
plomberingar som har anbringats av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter
är skadade eller bristfälliga.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
26
Accomplissement des formalités
administratives
§ I. En
cours de route, les formalités exigées par les douanes ou d'autres autorités
administratives sont accomplies par le chemin de fer. Néanmoins, celui-ci peut
en confier le soin ä un mandataire.
§ 2. Dans Faccomplissement de ces formalités, le chemin
de fer répond de sa faute ou de celle de son mandataire; toutefois, Findemnité
éventuelle ne doit jamais excéder celle prévue en cas de perte de la marchandise.
§ 3. L'expéditeur. par une inscription portée sur la
lettre de voiture, ou le destinataire qui donne un ordre conformément ä
Farticle 31, peut demander:
a)
d'assister
lui-méme ä ces formalités ou de s'y faire représenter par un mandataire, pour
fournir tous renseignements et formuler toutes observations utiles;
b)
d'accomplir
lui-méme ces formalités ou de les faire accomplir par un mandataire, dans la
mesure oö les lois et réglements de FEtat oö elles doivent s'effectuer le
permettent;
c)
de procéder au
paiement des droits de douane et autres frais, lorsque lui-méme ou son
mandataire assiste aux formalités ou les accomplit, dans la mesure oö les lois
et régle-
Artikel 26
Fullgörande av förvaltningsmyndigheters föreskrifter
§ 1. När godset är under befordran, skall de åtgärder som
krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter vidtas av
järnvägen. Järnvägen får dock anförtro denna uppgift åt ett ombud.
§ 2. När dessa ätgärder vidtas, ansvarar järnvägen för de
fel som den eller dess ombud begår; ett eventuellt skadestånd får dock aldrig
överstiga vad som skulle +ia utgått, om godset hade gått förlorat.
§ 3. Avsändaren kan genom anteckning i fraktsedeln eller
mottagaren kan genom en anvisning enligt artikel 31 begära:
a)
att själv eller
genom ombud få vara närvarande när dessa ätgärder vidtas för att lämna
upplysningar och framställa lämpliga erinringar;
b)
att själv eller
genom ombud fä vidta dessa åtgärder, i den mån detta är tillätet enligt lag
eller annan författning i den stat där åtgärderna skall vidtas;
c)
att få betala
tullavgifter och andra kostnader, om han eller hans ombud är närvarande när
åtgärderna vidtas eller själv vidtar dem, i den mån betalningen är tilläten
enligt
opaginerad Kontrollera mot PDF
ments de FEtat ou elles s"effectuent permettent ce
paiement.
Ni Fexpéditeur. ni le destinataire qui a le droit de
disposition, ne leur mandataire ne peuvent prendre possession de la marchandise.
§ 4. Si Fexpéditeur a désigné. pour Faccomplissement des
formalités, une gare ou les prescriptions en vigueur ne permettent pas de les
accomplir, ou bien s'il a prescrit, pour ces formalités, tout autre mode de procéder
qui ne peut pas étre exécuté, le chemin de fer opére de la fagon qui lui parait
étre la plus favorable aux intéréts de Fayant droit et fait connaitre å
Fexpéditeur les mesures prises.
Si Fexpéditeur a utilisé dans la lettre de voiture une
mention d'affranchissement en-globant les droits de douane, le chemin de fer
peut accomplir les formalités douaniéres ä son choix soit en cours de route,
soit å la gare destinataire.
§ 5. Sous réserve de Fexception prévue au § 4, deuxiéme
alinéa, le destinataire peut accomplir les formalités douaniéres ä la gare
destinataire pourvue d'un bureau de douane, si le dédouanement ä Farrivée est
demande dans la lettre de voiture ou si, en Fabsence de cette demande, la
marchandise arrive sous régime de douane. Le destinataire peut également
accomplir ces formalités å la gare destinataire non pourvue d'un bureau de
douane, si les lois et réglements de FEtat le permettent ou s'il y a une
autorisation préalable du chemin de fer et de la douane. L"exer-cice de
Fun de ces droits implique le paiement préalable des frais grevant la marchandise.
Toutefois, le chemin de fer peut procéder conformément au
§ 4 si le destinataire n'a pas retiré la lettre de voiture dans le délai prévu
par les prescriptions en vigueur ä la gare destinataire.
lag eller annan författning i den stal där åtgärderna
skall vidtas.
Varken avsändaren eller en mottagare som har rätt att
förfoga över godset eller ett ombud för någon av dem får ta godset i besittning.
S 4. Om avsändaren har angett en station där dessa
åtgärder skall vidtas och de föreskrifter som gäller på den stationen inte
tilllåter att avsändarens anvisning följs eller om han för dessa åtgärder har
lämnat andra anvisningar som inte kan följas, skall järnvägen förfara pä det
sätt som den anser vara förmånligast för den som har rätt till godset samt
underrätta avsändaren om de vidtagna åtgärderna.
Om avsändaren i fraktsedeln har fört in en
betalningsföreskrifl som omfattar tullavgifterna, kan järnvägen efter eget val
ombesörja tullklareringen under befordringen eller på bestämmdsestalionen.
§ 5. Med undantag av det fall som anges i § 4 andra
stycket kan mottagaren ombesörja tullklareringen på en bestämmelsestation med
tullkammare, om det i fraktsedeln begärs att förtullning skall ske vid
framkomsten eller, när en sädan begäran saknas, om godset kommer dit under
tullkontroll. Mottagaren kan också ombesörja klareringen på en
bestämmelsestation utan tullkammare, om detta är tillätet enligl lag eller
annan författning i den staten eller om detta har godkänts i förväg av
järnvägen och tullmyndigheten. För alt dessa rättigheter skall få utövas, måste
de kostnader som belastar godset ha betalats dessförinnan.
Järnvägen kan dock förfara enligt § 4, om mottagaren inte
har övertagit fraktsedeln inom den frist som anges i de föreskrifter som gäller
på beslämmelsestationen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 27
Délais de livraison
§ I. Les
délais de livraison sont fixés par des accords conclus entré les chemins de fer
participant au transport ou par les tarifs internafionaux applicables depuis
la gare expédi-
Artikel 27 Leveransfrister
§ I. Leveransfristerna fastställs genom avtal mellan de
järnvägar som deltar i befordringen eller genom de internationella tariffer
som är tillämpliga från avsändnings- till be-
opaginerad Kontrollera mot PDF
trice jusqu'å la gare destinataire. Pour certains trafics
particuliers el sur certaines relations, ces délais peuvent également étre établis
sur la base des plans de transport applicables entré les chemins de fer
intéressés; dans ce cas, ils doivent étre repris dans des tarifs intemationaux
ou des conventions spéciales, qui prévoient éventuellement les dérogations aux
§§ 3 ä 9 ci-dessous.
Tous ces délais ne peuvent étre supérieurs ä ceux
résultant des paragraphes suivants.
§ 2. A défaut d'indicalion des délais de livraison prévue
au § I. el sous réserve des paragraphes
ci-aprés, les délais de livraison sont les suivants:
a) pour les wagons complets:
1° en grande vitesse :
délai d'expédition . 12 heures;
délai de transport, par fraction indivisible de 400
km ........................ 24 heures;
2° en petite vitesse:
délai d'expédilion .. 24 heures;
délai de transport, par
fraction indivisible de 300
km ........................ 24 heures;
b) pour les envois de détail:
r en grande vitesse :
délai d'expédition . 12 heures;
délai de transport, par fraction indivisible de 300
km ....................... 24 heures;
2° en petite vitesse;
délai d'expédition . 24 heures;
délai de transport, par fraction indivisible de 200
km ........................ 24 heures.
Toutes les distances se rapportent aux distances
kilométriques d'application des tarifs. § 3. Le délai de transport est calculé
sur la distance totale enlre la gare expéditrice et la gare destinataire. Le
délai d'expédition n'est compte qu'une seule fois, quel que soit le nombre des
réseaux emprunlés.
§ 4. Le chemin de fer peut fixer des délais
supplémentaires d'une durée déterminée dans les cas suivants :
a)
envois remis au
transport ou livrables en dehors des gares;
b)
envois
empruntant:
ståmmelsestationen. För viss enskild trafik och för vissa
förbindelser kan fristerna även fastställas på grundval av de
befordrings-planer som tillämpas mellan de berörda järnvägarna; i så fall
skall de tas upp också i de internationella tarifferna eller i särskilda
överenskommelser som kan föreskriva avvikelser frän §§ 3-9.
Dessa frister får inte vara längre än de fris-ler som
anges i de följande bestämmelserna.
§ 2. Saknas föreskrifter om sådana leveransfrister som
avses i § 1, gäller följande leveransfrister, om inle annat följer av vad som
sägs i de följande paragraferna:
a) för hela vagnslaster:
1. som ilgods:
expedieringsfrist .. 12 limmar;
befordringsfrist, för varje
påbörjad sträcka av 400
km ........................ 24 timmar;
2. som fraktgods:
expedieringsfrist .. 24 timmar;
befordringsfrist, för varje påbörjad sträcka av 300
km ........................ 24 timmar;
b) för styckegodssändningar:
1. som ilgods:
expedieringsfrist .. 12 timmar;
befordringsfrist, för varje
påbörjad sträcka av 300
km ........................ 24 timmar;
2. som fraktgods:
expedieringsfrisl ... 24 timmar;
befordringsfrist, för varje påbörjad sträcka av 200
km ........................ 24 timmar.
Samtliga avstånd avser tariffkilometer.
§ 3. Befordringsfristen beräknas för hela avståndet mellan
avsändningsstationen och beslämmelsestationen. Expedieringsfristen räknas endast
en gång oavsett antalet järnvägsnät som berörs.
§ 4. Järnvägen får fastställa tilläggsfrisier av viss
bestämd längd i följande fall:
a)
för sändningar
som lämnas till befordran eller lämnas ul utanför stationerna;
b)
för sändningar
som befordras
opaginerad Kontrollera mot PDF
r une ligne ou un réseau non équipé pour le traitement
rapide des envois,
2° un raccordement reliant deux lignes d'un méme réseau ou
de réseaux différents,
3° une ligne secondaire.
4° des lignes dont 1'écartement des rails est différent.
5° la mer ou les voies navigables intérieures,
6° une route s'il n'existe pas de liaison ferroviaire:
c) envois taxés ä des tarifs intérieurs spé
ciaux ou exceptionnels ä prix réduits ;
d) circonstances extraordinaires de nature
ä déterminer un développement anormal du
trafic ou des difficultés anormales pour Fex
ploitation.
§ 5. Les délais supplémentaires prévus sous § 4a) ä c)
doivent figurer dans les tarifs ou dans les prescriptions dument publiées dans
chaque Etat.
Ceux prévus sous § 4d) doivent étre publiés el ne peuvent
enlrer en vigueur avant leur publication.
§ 6. Le
délai de livraison commence ä courir ä minuit apres Facceplation au transport
de la marchandise. Toutefois, pour les envois en grande vitesse. le délai
commence ä courir vingt-quatre heures plus tärd lorsque le jour qui suit celui
de Facceplation est un dimanche ou un jour férié legal et lorsque la gare
expéditrice n'est pas ouverte, pour les envois en grande vitesse. ce dimanche
ou ce jour férié.
§ 7. Sauf faute imputable au chemin de fer. le délai de
livraison est prolongé de la durée du séjour nécessité par:
a)
la vérification
conforme aux artides 21 et 22, § I, qui fait apparaitre des différences par
rapport aux inscriptions portées sur la lettre de voiture:
b)
Faccomplissement
des formalités exigées par les douanes ou d'autres autorités administratives:
c)
la modification
du contrat de transport conformément aux artides 30 ou 31:
1. över en linje eller ett nät som inle har
utrustats för snabb behandling av sänd
ningarna,
2.
över en bana som
förenar två linjer inom samma eUer olika järnvägsnät,
3.
över en linje
som år av underordnad betydelse,
4.
över en linje
med avvikande spårvidd,
5.
över hav eller
på inre vattenvägar,
6.
på landsväg, om
någon järnvägsförbindelse inte finns;
c) för sändningar som fraktberäknas efter
lokala specialtariffer eller undantagslariffer
med nedsatta fraktsatser;
d) under osedvanliga förhållanden som
förorsakar en ovanlig ökning av trafiken eller
ovanliga driftsvårigheler.
§ 5. De tilläggsfrister som avses i § 4a)-c) skall anges i
tarifferna eller i de föreskrifter som offentliggörs i varje stat.
Sådana frister som avses i § 4d) skall offentliggöras och
fär inle träda i kraft förrän de har offentliggjorts.
§ 6. Leveransfristen börjar löpa vid midnatt efter det
att godset har tagits emot till befordran. 1 fråga om ilgodssändningar börjar
dock fristen löpa ljugofyra limmar senare, om dagen efter den dag då godset
togs emot till befordran är en söndag, en helgdag eller en dag som jämställs
med helgdag och avsändningsstationen inte är öppen för ilgodssändningar denna
söndag eller helgdag.
§ 7. Om inte något fel föreligger på järnvägens sida,
förlängs leveranstiden med den tid som behövs
a)
för en
undersökning enligt artiklarna 21 och 22 § 1, om det därvid upptäcks avvikelser
från uppgifterna i fraktsedeln;
b)
för de åtgärder
som krävs av tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter;
c)
till följd av
att befordringsavtalet ändras enligt artikel 30 eller 31;
opaginerad Kontrollera mot PDF
d) les soins spéciaux å donner å la mar
chandise;
e) le transbordement ou la réfection d'un
chargement défectueux effectué par Fexpédi
teur;
f) toute inlermption de trafic empéchanl
temporairement de commencer ou de conti
nuer le transport.
La cause et la durée de ces prolongalions doivent étre mentionnées
dans la lettre de voiture. Le cas échéant, elles peuvent étre prouvées par
d'autres moyens.
§ 8. Le délai de livraison est suspendu pour:
a)
la petite
vitesse, les dimanches et jours fériés légaux;
b)
la grande
vitesse, les dimanches et certains jours fériés légaux lorsque, dans un Etat,
les prescriptions en vigueur prévoient pour ceux-ci une suspension du délai de
livraison en trafic ferroviaire intérieur;
c)
la grande et la
petite vitesse, les samedis lorsque, dans un Etat, les prescriptions en vigueur
prévoient pour ceux-ci une suspension du délai de livraison en trafic
ferroviaire intérieur.
§ 9. Lorsque le délai de livraison doit prendre fin apres
Fheure de fermeture de la gare destinataire, Fexpiration en est reportée deux
heures apres Fheure de la prochaine ouverture de la gare.
En outre, pour les envois en grande vitesse, lorsque le
délai de livraison doit prendre fin un dimanche ou un jour férié définis au §
8 b), Fexpiration en est reportée ä Fheure correspondante du premier jour
ou-vrable suivant.
§ 10. Le délai de livraison est observé si, avant son
expiration:
a)
Farrivée de la
marchandise est notifiée et celle-ci tenue ä la disposition du destinataire,
lorsqu'il s'agit d'envois livrables en gare et faisant Fobjet d'un avis
d'arrivée;
b)
la marchandise
est tenue ä la disposition du destinataire, lorsqu'il s'agil d'envois livrables
en gare et ne faisant pas Fobjet d'un avis d'arrivée;
c)
la marchandise
est mise å la disposition du destinataire, lorsqu'il s'agit d'envois livrables
en dehors des gares.
d) för alt ombesörja särskild vård av god
set;
e) för att lasta om eller råtta till en last som
har lastats bristfälligt av avsändaren;
f) till följd av etl avbrott i driften, som
tillfälligt hindrar att befordringen börjar eller
fortsätter.
Orsaken till och omfattningen av dessa förlängningar
skall anges i fraktsedeln. 1 förekommande fall kan de styrkas på något annat
sätt.
§ 8. Leveransfrislen avbryts
a)
för fraktgods
söndagar, helgdagar och dagar som jämställs med helgdagar;
b)
för ilgods
söndagar, vissa helgdagar och dagar som jämställs med helgdagar, när del i de
bestämmelser som gäller i en stal föreskrivs all leveransfristen i inrikes
järnvägstrafik skall avbrytas dessa dagar;
c)
för ilgods och
fraktgods lördagar, när det i de bestämmelser som gäller i en stal föreskrivs
att leveransfristen skall avbrytas lördagar i inrikes järnvägstrafik.
§ 9. När leveransfristen går ut efter
be-stämmelsestalionens stängningstid, framflyttas fristens utgång till två
timmar efter del att stationen äter öppnas.
Om leveransfristen för ilgodssändningar går ut en sådan
sön- eller helgdag som avses i § 8 b), framflyttas fristens utgång till samma
klockslag nästföljande vardag.
§ 10 Leveransfrislen är iakttagen om, innan fristen har
gått ut:
a)
godsets ankomst
har meddelats och godset har ställts till mottagarens förfogande, när det
gäller en sändning som skall lämnas ut på en station och om vars ankomst
meddelande skall lämnas;
b)
godset har
ställts till mottagarens förfogande, när det gäller en sändning som skall
lämnas ut pä en station men om vars ankomst något meddelande inte behöver
lämnas;
c)
godset har
ställts till mottagarens förfogande, när del gäller en sändning som skall
lämnas ut utanför en station.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 28 Livraison
§ I. Le
chemin de fer doit remetlre la lettre de voiture et livrer la marchandise au
destinataire, ä la gare destinataire. contre déchargé el paiement des créances
du chemin de fer mises ä la charge du destinataire.
L'acceplation de la lettre de voiture oblige le
destinataire ä payer au chemin de fer le montant des créances mises å sa
charge.
§ 2. Sont assimilés å la livraison au destinataire,
lorsqu'ils sont effectués conformément aux prescriptions en vigueur ä la gare
destinataire:
a)
la remise de la
marchandise aux autorités de douane ou d'octroi dans leurs locaux d'expédition
ou dans leurs entrepöts, lorsque ceux-ci ne se trouvent pas sous la garde du
chemin de fer,
b)
Fentreposage
auprés du chemin de fer de la marchandise ou son dépöt chez un
com-missionnaire-expéditeur ou dans un enlrepöl public.
§ 3. Les prescriptions en vigueur ä la gare destinataire
ou les conventions avec le destinataire déterminent si le chemin de fer a le
droit ou Fobligation de lui remetlre la marchandise ailleurs qu'ä la gare
destinataire, soit sur embranchement particulier, soit å son domicile, soit
dans un dépöt du chemin de fer. Si celui-ci remet ou fait remettre la
marchandise sur un embranchement particulier, ä domicile ou dans un dépöt, la
livraison est réputée effectuée au moment de cette remise. Sauf convention
contraire enlre le chemin de fer et Futilisateur d'un embranchement
particulier, les operations effectuées par le chemin de fer, pour le compte et
sous la direction de cet utilisaleur, ne sont pas couvertes par le contrat de
transport.
§ 4. Apres Farrivée de la marchandise å la gare
destinataire, le destinataire peut demander au chemin de fer de lui remetlre
la lettre de voiture el de lui livrer la marchandise.
Si la perte de la marchandise est établie ou si la
marchandise n'est pas arrivée å Fexpiration du délai prévu å Farticle 39, § I,
le destinataire peut faire valoir en son propre nom.
Artikel 28 Utlämnande av gods
§ 1. Järnvägen skall på beslämmelsestationen lämna ut
fraktsedeln och godset till mollagaren mot kvitto på mottagandet och mot
betalning av de av järnvägens fordringar som har påförts mollagaren.
Mottagandet av fraktsedeln medför förpliktelse för
mottagaren att till järnvägen betala de belopp som har påförts honom.
§ 2. Om följande åtgärder vidtas enligt de föreskrifter
som gäller på bestämmelsestationen, jämställs de med utlämnande till mottagaren:
a)
godset
överlämnas till en myndighet som har hand om frågor om tullar eller andra
införselavgifter i en sådan tjänste- eller lagerlokal som används av
myndigheten och som inte står under järnvägens uppsikt,
b)
godset läggs
upp till förvaring hos järnvägen eller lämnas till en speditör eller ett
offentligt lagerhus för förvaring.
§ 3. De föreskrifter som gäller på bestämmdsestalionen
eller de avtal som ingåtts med mottagaren bestämmer om järnvägen har rätt eller
skyldighet all överiämna godset till denne på någon annan plats än på
bestämmelsestationen, antingen på ett privat anslutningsspår dier i
mottagarens bostad eller pä något av järnvägens upplag. Om järnvägen överlämnar
eller låter överlämna godset på ett enskilt anslutningsspår, hemma hos mottagaren
eller på ett upplag, anses godset utlämnat vid detta överlämnande. Om något
annat inte har överenskommits mellan järnvägen och den som utnyttjar etl
enskilt anslutningsspår, omfattar befordringsavtalet inte de åtgärder för
överlämnande som järnvägen har vidtagit för dennes räkning och under dennes
ledning.
§ 4. Sedan godset har kommit fram till
beslämmelsestationen, kan mottagaren fordra all jämvägen lämnar ut fraktsedeln
och godset till honom.
Om förlust av godset har fastställts eller om godset inte
kommit fram vid utgången av den frist som avses i artikel 39 § I, kan mottagaren
i eget namn göra sina rättigheter på
opaginerad Kontrollera mot PDF
å Fencontre du chemin de fer. les droits qui résultent
pour lui du contrat de transport.
§ 5.
L"ayant droit peut refuser Faccepta-tion de la marchandise. méme apres
reception de la lettre de voiture et paiement des frais, tant qu'il n'a pas
été procédé aux vérifi-calions qu'il a requises en vue de constater un dommage
allégué.
S 6. Pour
le surplus, la livraison de la marchandise est effectuée conformément aux
prescriptions en vigueur ä la gare destinataire.
grund av fraktavtalet gällande gentemot järnvägen.
§ 5. Den
som har rätt till godset kan vägra att la emot det. åven efter del alt han har
erhållit fraktsedeln och betalat kostnaderna, sä långe en undersökning som han
har begärt för alt fastställa en påstådd skada inte har ulförts.
§ 6. I övrigt sker utlämningen av gods enligt de
föreskrifter som gäller pä beslämmelsestationen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
29
Rectification des perceptions
§ I. En
cas d"application irréguliére d'un tarif ou d'erreur dans le calcul ou la
perception des frais, le trop-pergu n'est restitue par le chemin de fer ou le
moins-pergu versé ä celui-ci que si la différence excéde 4 unités de compte par
lettre de voiture. La restitution esi effectuée d'ofnce.
§ 2. Le paiement au chemin de fer des moins-pergus incombe
ä Fexpéditeur si la lettre de voiture n'est pas relirée. Lorsque la lettre de
voiture a été accepiée par le destinataire ou le contrat de transport modifié
conformément a Farticle 31, Fexpéditeur n'esi tenu au paiement d'un
moins-pergu que dans la mesure ou celui-ci porte sur les frais a sa charge en
vertu de la mention d"affranchisse-ment uiilisée dans la lettre de
voiture. Le complément du moins-pergu est ä la charge du destinataire.
§ 3. Les sommes dues en vertu de cet artide portent
intérét ä cinq pour cent Fan ä partir du jour de la reception de la mise en
demeure de payer ou du jour de la rédamation prévue å Farticle 53 ou, s'il n'y
a eu ni mise en demeure ni rédamation, du jour de la demande en justice.
Si Fayant droit ne remet pas au chemin de fer, dans un
délai convenable qui lui est fixé, les piéces justificatives nécessaires pour
la liquidation définitive de la rédamation, les intéréts ne courent pas enlre
Fexpiration du délai fixé el la remise effective des piéces.
Artikd
29
Rättelse av uttagna avgifter
§ 1. Om en tariff har tillämpats oriktigt eller något fd
har gjorts när någon avgift har beräknats eller uppburits, skall järnvägen inte
betala tillbaka vad som har betalats för mycket eller kräva vad som har
betalats för litet, om skillnaden inte överstiger fyra beräkningsenheter per
fraktsedel. Återbetalningen skall ske utan anfordran.
§ 2. När en avgift har uppburits med ett för litet belopp,
åligger del avsändaren att betala det felande beloppet, om fraktsedeln inte har
lösts ul frän järnvägen. När fraktsedeln har godkänts av mottagaren eller befordringsavtalet
har ändrats enligl artikel 31, är avsändaren skyldig att betala ett för litet
uttaget belopp endast i den mån detta avser kostnader som han skall betala
enligl belal-ningsföreskrifterna i fraktsedeln. Det åligger mottagaren alt betala
återstående belopp.
§ 3. De belopp som skall betalas enligt denna artikel
löper med fem procent årlig ränta från den dag då anmodan om betalning togs
emot eller krav framställdes enligt artikel 53 eller, om varken anmodan eller
krav har framställts, frän den dag då talan väcktes vid domstol.
Om den som är berättigad till återbetalning inte inom en
skälig frist som har fastställts för honom till järnvägen överlämnar de
handlingar som den behöver för att kunna slutföra behandlingen av hans krav,
utgår inte ränta för tiden från fristens utgång till dess att handlingarna har
överlämnats.
opaginerad Kontrollera mot PDF
TITRE
III
MODIFICATION
DU CONTRAT
DE
TRANSPORT
Artide 30
Modification par V expéditeur
§ I. L'expéditeur
peut, par des ordres ul-lérieurs, modifier le contrat de transport en
prescrivant:
a)
le retrait de
la marchandise å la gare expéditrice,
b)
1'arrét de la
marchandise en cours de route,
c)
Fajournement de
la livraison de la marchandise,
d) la livraison de la marchandise å une per
sonne autre que le destinataire inscrit sur la
lettre de voiture,
e) la livraison de la marchandise ä une
gare autre que la gare destinataire inscrite sur
la lettre de voiture,
f) le renvoi de la marchandise ä la gare
expéditrice,
g) Fétablissement d'un remboursement,
h) Faugmentalion, la diminution ou Fan-
nulalion d'un remboursement,
i) la mise å sa charge de frais d'un envoi non affranchi
ou Faugmentalion de ceux prix en charge conformément ä Farticle 15, § 2.
Les tarifs du chemin de fer expéditeur peuvent prévoir
que les ordres vises sous g) ä i) ne sont pas admis.
Les dispositions complémentaires ou les tarifs
intemationaux en vigueur entré les chemins de fer participant au transport
peuvent admettre des ordres non énumérés ci-dessus.
En aucun cas, les ordres ne doivent avoir pour effet de
diviser Fenvoi.
§ 2. Ces ordres doivent étre donnés å la gare expéditrice
au moyen d'une dédaration écrite conforme au modéle fixé et publié par le
chemin de fer.
Cette dédaration doit étre reproduite et signée par
Fexpéditeur sur le duplicata de la lettre de voiture, qui doit étre présente en
méme temps au chemin de fer. La gare expéditrice certifie la reception de
Fordre en ap-posanl son timbre ä date sur le duplicata, au-
DEL III
ÄNDRING I
BEFORDRINGSAVTALET
Artikel 30
Ändringar på begäran av avsändaren
§ 1. Avsändaren kan i efterhand ändra befordringsavtalet
genom att föreskriva
a)
alt godset
skall återlämnas på avsändningsstationen,
b)
att godset
skall stoppas under befordringen,
c)
alt godsets
utlämning skall uppskjutas,
d) att godset skall lämnas ut till någon an
nan än den mottagare som anges i fraktse
deln,
e) att godset skall lämnas ut på en annan
station än den bestämmelsestation som anges
i fraktsedeln,
f) att godset skall sändas tillbaka till av
sändningsstationen,
g) att efterkrav skaU påläggas,
h) att ett efterkrav skall höjas, minskas eller
återkallas,
i) att han själv skall betala avgifter för en icke betald
försändelse eller att han skall betala högre avgifter än de som han har åtagit
sig i enlighet med artikel 15 § 2.
I de tariffer som gäller för järnvägen på avsändningsorten
kan föreskrivas att föreskrifter enligt punkterna g) till i) inte är tillåtna.
I tilläggsbestämmelserna eller de internationella
tariffer som gäller mellan de järnvägar som deltar i en befordran kan tillåtas
anvisningar som inte är angivna ovan.
En anvisning får aldrig medföra att en sändning delas.
§ 2. Sådana anvisningar skall meddelas tiU
avsändningsstationen genom en skriftlig förklaring som är utformad efter en
förebild som har fastställts och offentliggjorts av järnvägen.
Förklaringen skall av avsändaren föras in och undertecknas
på fraktsedelsdubbletten, som samtidigt skall visas upp för järnvägen.
Avsändningsstationen skall bekräfta mottagandet av anvisningen genom att på
dubbletten under avsändarens förklaring anbringa
opaginerad Kontrollera mot PDF
7 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33
opaginerad Kontrollera mot PDF
dessous de la dédaration de Fexpéditeur, ä qui ce
duplicata doit alors étre reslilué.
Quand Fexpéditeur demande Faugmentalion, la diminution ou
Fannulalion d'un remboursement, il doit produire le titre qui lui a été
délivré. En cas d'augmentation ou de diminution du remboursement, ce titre
est, apres rectification, rendu å Fexpéditeur; en cas d'annulation, il n'est
pas reslilué.
Tout ordre donné sous des formes autres que celles
prescrites est nul.
§ 3. Si le chemin de fer donne suite aux ordres de
Fexpéditeur sans exiger la présen-tafion du duplicata, alors que ce dernier a
été transmis au destinataire, le chemin de fer est responsable envers celui-ci
du dommage en résultant. Toutefois, Findemnité éventuelle ne doit jamais
excéder celle prévue en cas de perte de la marchandise.
§ 4. Le droit pour Fexpéditeur, méme en possession du
duplicata de la lettre de voiture, de modifier le contrat de transport s'é-teint
dans les cas oö le destinataire:
a)
a retiré la
lettre de voiture;
b)
a accepté la
marchandise;
c)
a fait valoir
ses droits conformément ä Fartide 28, § 4;
d) est autorisé, conformément ä Farticle
31, ä donner des ordres, dés que Fenvoi est
entré dans le territoire douanier du pays de
desfination.
A partir de ce moment, le chemin de fer doit se conformer
aux ordres et aux instructions du destinataire.
sin dalumstämpel, varefter dubbletten skall återlämnas
till avsändaren.
När avsändaren begär att etl efterkrav skall höjas,
minskas eller återkallas, skall han visa upp del bevis som har överlämnats till
honom. Om efterkravet höjs eller minskas, skall beviset efter rättelse
återlämnas till avsändaren; om efterkravet återkallas, skall beviset inte
återlämnas.
En anvisning som har meddelats i någon annan form än som
har föreskrivits är ogiltig.
§ 3. Om järnvägen följer avsändarens anvisning utan att
kräva att fraktsedelsdubbletten visas upp och denna har översänts till
mottagaren, är jämvägen ansvarig gentemot denne för den skada som uppkommer
därigenom. Ett eventuellt skadestånd får dock aldrig överstiga vad som skulle
ha utgått om godset hade gått förlorat.
§ 4. Avsändarens rätt att ändra befordringsavtalet
upphör, även om han innehar fraktsedelsdubbletten, när mottagaren har
a)
övertagit
fraktsedeln;
b)
tagit emot
godset;
c)
gjort sina
rättigheter gällande enligt artikd 28 § 4;
d) blivit berättigad, enligt artikel 31, all
ändra befordringsavtalet, så snart sändningen
har kommit in på bestämmelselandets tullom
råde.
Från denna tidpunkt åligger det järnvägen att följa
mottagarens anvisningar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 31
Modification par le destinataire
§ I. Lorsque Fexpéditeur n'a pas pris ä sa charge les
frais afférents au transport dans le pays de destination, ni porté sur la lettre
de voiture Finscription »"Destinataire non autorisé å donner des ordres
ultérieurs», le destinataire peut, par des ordres ultérieurs, modifier le
contrat de transport en prescrivant:
a)
Farrél de la
marchandise en cours de route,
b)
Fajournement de
la livraison de la marchandise,
c)
la livraison de
la marchandise, dans le
Artikel
31
Ändringar
på begäran av mottagaren
§ 1. När avsändaren inte har åtagit sig att betala de
avgifter som avser befordringen i bestämmelselandet och inte heller i fraktsedeln
har fört in uppgiften "mottagaren får inte ändra befordringsavtalet",
får mottagaren senare ändra befordringsavtalet genom att föreskriva
a)
att godset
skall stoppas under befordringen,
b)
att godsets
utlämning skall uppskjutas,
c)
att godset i
bestämmelselandet skall
opaginerad Kontrollera mot PDF
pays de destination, ä une personne autre que le
destinataire inscrit sur la lettre de voiture,
d) la livraison de la marchandise, dans le
pays de destination, ä une gare autre que la
gare destinataire inscrite sur la lettre de voi
ture, sauf dispositions contraires des tarifs
intemationaux,
e) Faccomplissement des formalités exi
gées par les douanes ou d'aulres autorités
administratives conformément å Farticle 26,
§3.
Les dispositions complémentaires ou les tarifs
intemationaux en vigueur entré les chemins de fer participant au transport
peuvent admettre des ordres non énumérés ci-dessus.
En aucun cas, les ordres ne doivent avoir pour effet de
diviser Fenvoi.
Les ordres du destinataire ne sont exécutoires qu'aprés
de Fenvoi dan le territoire douanier du pays de destination.
§ 2. Ces ordres doivent étre donnés, a la gare
destinataire ou ä la gare d'entrée dans le pays de destination, au moyen d'une
dédaration écrite conforme au modéle fixé et publié par le chemin de fer.
Tout ordre donné sous des formes autres que celles
prescrites est nul.
§ 3. Le droit pour le destinataire de modifier le contrat
de transport s'éteint dans les cas oö il a:
a)
retiré la
lettre de voiture;
b)
accepté la
marchandise;
c)
fait valoir ses
droits conformément ä Farticle 28, § 4;
d) désigné conformément au § 1 c) une
personne et que celle-ci a retiré la lettre de
voiture ou fait valoir ses droits conformé
ment ä Farticle 28, § 4.
§ 4. Si le destinataire a prescrit de livrer la
marchandise ä une autre personne, celle-ci n'est pas autorisée å modifier le
contrat de transport.
lämnas ut till någon annan än den mottagare som anges i
fraktsedeln,
d) all godset i bestämmelselandel skall
lämnas ut på en annan station än den bestäm-
melsesiation som anges i fraktsedeln, om inle
annat föreskrivs i de internationella tarif
ferna,
e) all de ätgärder som krävs av tullmyn
digheterna eller andra förvaltningsmyndig
heter skall vidtas i enlighet med artikel 26 § 3.
I tilläggsbestämmelserna eller de internationella
tariffer som gäller mellan de järnvägar som deltar i en befordran kan tillåtas
anvisningar som inte är angivna ovan.
En anvisning får aldrig medföra att en sändning delas.
Mottagarens anvisning får inle verkställas förrän
försändelsen har kommit in på bestämmelselandets tullområde.
§ 2. Sådana anvisningar skall meddelas till
bestämmelsestationen eller till den station i bestämmelselandet dit godset
först kommer genom en skriftlig förklaring som är utformad efter en förebild
som har fastställts och offentliggjorts av järnvägen.
En anvisning som meddelas i någon annan form än som har
föreskrivits är ogiltig.
§ 3. Mottagarens rält att ändra fraktavtalet upphör när
han har
a)
övertagit
fraktsedeln;
b)
tagit emot
godset;
c)
gjort sina
rättigheter gällande enligt artikel 28 § 4;
d) angett en person enligt § 1 c) och denne
har övertagit fraktsedeln eller gjort gällande
sina rättigheter enligt artikel 28 § 4.
§ 4. Om mottagaren har föreskrivit att godset skall lämnas
ut till en annan person, är denne inte berättigad all ändra fraktavtalet.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
32
Exécution des ordres ultérieurs
§ 1. Le chemin de fer ne peut refuser d'exécuter les
ordres donnés conformément aux artides 30 et 31, ni en retarder Fexécution,
sauf si:
a)
elle n'est plus
possible au moment oö les ordres parviennent ä la gare qui doit les exécuter;
b)
elle est de
nature å perturber le service régulier de Fexploitation;
c)
elle est en
opposition, lorsqu'il s'agit d'un changement de la gare destinataire, avec les
lois et réglements d'un Etat, notamment avec les prescriptions des douanes ou
d'autres autorités administratives;
d) la valeur de la marchandise, lorsquMl
s'agit d'un changement de la gare destina
taire, ne couvre pas, selon Fappréciation du
chemin de fer, tous les frais dont la marchan
dise sera grevée ä Farrivée ä sa nouvelle des
tination, å moins que ces frais ne soient payés
ou que leur paiement ne soit garanti immédia
tement.
Celui qui a donné des ordres est avisé le plus töt
possible des empéchements ä leur exécution.
Si le chemin de fer n'est pas ä méme de prévoir ces
empéchements, celui qui a donné des ordres supporte toutes les conséquences
résultant du commencement de leur exécution.
§ 2. Les frais nés de Fexécution d'un ordre, å Fexception
de ceux résultant d'une faute du chemin de fer, doivent étre payés conformément
ä Farticle 15.
§ 3. Sous réserve du § 1, le chemin de fer est
responsable, en cas de faute de sa part, des conséquences de Finexécution d'un
ordre ou de son exécution défectueuse. Toutefois, Findemnité éventuelle ne doit
jamais excéder celle prévue en cas de perte de la marchandise.
Artikel 32
Utförande av anvisningar om ändring i befordringsavtalet
§ 1. Järnvägen fär inte vägra att verkställa en anvisning
som har meddelats i enlighet med artiklarna 30 och 31 eller vänta med alt
verkställa den utom i följande fall:
a)
om det inte
längre är möjligt att verkställa anvisningen när den station som skall
verkställa den får del av anvisningen;
b)
om det skulle
medföra störningar i driften att verkställa anvisningen;
c)
om verkställigheten
av en anvisning om ändring av bestämmelsestationen skulle strida mot lag eller
annan författning som gäller i en stat och då särskilt tullmyndigheters eller
andra förvaltningsmyndigheters föreskrifter;
d) om, när det gäller ändring av bestäm
melsestationen, godsets värde enligt järnvä
gens uppskattning inte täcker alla de avgifter
som kommer att belasta godset när det kom
mer fram till den nya bestämmelsestationen
och dessa avgifter inte omedelbart erläggs
eller säkerhet omedelbart ställs för dem.
Den som har gett anvisningen skall snarast möjligt
underrättas om hindret mot att verkställa den.
Om jämvägen inte kan fömtse ett sådant hinder, är den som
har gett anvisningen ansvarig för aUa följder av att hans anvisning har börjat
verkställas.
§ 2. Avgifter som uppkommer genom att en anvisning
verkställs skall, med undantag av sådana som beror på fel eller försummelse på
järnvägens sida, betalas i enlighet med artikel 15.
§ 3. Om järnvägen har gjort sig skyldig till fel eller
försummelse, är den med de undantag som följer av § I ansvarig för följderna
av att en anvisning inte har verkställts eller har verkställts felaktigt. Ett
eventueUt skadestånd får dock aldrig överstiga vad som skulle ha utgått om
godset hade gått förlorat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 33
Empéchement
au transport
§
1. En cas d'empéchement au transport, le chemin de fer décide s'il est
préférable de transporter d'office la marchandise en modi-fiant Fitinéraire ou
s'il convient, dans Fintérét de Fexpéditeur, de lui demander des instructions
en lui fournissant les informations utiles dont ie chemin de fer dispose.
Sauf faute de sa part, le
chemin de fer peut percevoir le prix de transport applicable par Fitinéraire
emprunté et dispose des délais correspondanls ä ce dernier.
§
2. Si la conlinuation du transport n'est pas possible, le chemin de fer demande
des instructions ä Fexpéditeur. Cette demande n'est pas obligatoire dans les
cas d'empéche-ments temporaires résultant des mesures prises en application de
Farticle 3, § 4.
§
3. L'expéditeur peut donner dans la lettre de voiture des instmctions pour le
cas ou un empéchement au transport se présen-terait.
Si
le chemin de fer estime que ces instructions ne peuvent étre exécutées, il en
demande de nouvelles.
§
4. L'expéditeur avisé d'un empéchement au transport peut donner ses
instruc-fions soit ä la gare expéditrice, soit a la gare oö se trouve la
marchandise. Si ces instruc-fions modifient la désignation du destinataire ou
de la gare destinataire ou sont données ä la gare ou se trouve la marchandise,
Fexpéditeur doit les inscrire sur le duplicata de la lettre de voiture et
presenter celui-ci au chemin de fer.
§
5. Si le chemin de fer donne suite aux instructions de Fexpéditeur sans exiger
la presentation du duplicata, alors que ce dernier a été transmis au
destinataire, le chemin de fer est responsable envers celui-ci du dommage en
résultant. Toutefois, Findemnité éventuelle ne doit jamais excéder celle prévue
en cas de perte de la marchandise.
§ 6. Si Fexpéditeur avisé
d'un empéchement au transport ne donne pas, dans un délai raisonnable, des
instructions exécuta-bles, le chemin de fer procéde conformément aux
prescriptions relatives aux empéche-
Artikel
33 Befordrihgshinder
§
1. Vid befordringshinder bestämmer järnvägen om del är lämpligare att den själv
väljer en annan befordringsväg för godset eller om den skall i avsändarens
intresse begära anvisningar från denne, samtidigt som avsändaren får alla de
nödvändiga upplysningar som järnvägen har tillgång till.
Om
järnvägen inte har gjort sig skyldig till fel eller försummelse, fär den
uppbära den frakt som är tillämplig för den använda befordringssträckan och
åtnjuta de leveransfrister som svarar mot denna.
§
2. Om det inte är möjligt att fortsätta befordringen, skall järnvägen begära
anvisningar av avsändaren. Detta är dock inte nödvändigt vid tillfälliga
hinder som beror pä ätgärder som har vidtagits med tillämpning av artikel 3 §
4.
§ 3.
Avsändaren kan i fraktsedeln lämna anvisningar om förfarandet i de fall dä befordringshinder
föreligger.
Om
järnvägen anser att dessa anvisningar inte kan följas, skall den begära nya
anvisningar.
§ 4.
En avsändare som har fått underrättelse om befordringshinder kan meddela sina
anvisningar antingen till avsändningssta-fionen eller till den station där
godset finns. Om dessa anvisningar innebär ändring av mottagare eller
bestämmelsestation eller meddelas till den station där godset finns, skall
avsändaren föra in dem i fraktsedels-dubbletten och visa upp denna för
järnvägen.
§
5. Om järnvägen följer avsändarens anvisningar utan att fordra att dubbletten
företes och denna har överlämnats till mottagaren, är järnvägen ansvarig
gentemot denne för skada som uppkommer därigenom. Ett eventuellt skadestånd får
dock aldrig överstiga vad som skulle ha utgått om godset hade gått förlorat.
§ 6. Om en avsändare som
har underrättats om befordringshinder inte inom rimlig tid lämnar en anvisning
som kan följas, skall jämvägen förfara i enlighet med de bestämmelser om
hinder mot utlämning av gods som
ments å la livraison en vigueur au lieu oö la marchandise
a été reienue.
Si la marchandise a été vendue, le produit de la vente,
déduction faite des frais grevant la marchandise, doit étre tenu å la
disposition de Fexpéditeur. Si le produit est inférieur å ces frais.
Fexpéditeur doit payer la différence.
§ 7. Lorsque 1'empéchement au transport cesse avant
Farrivée des instructions de Fexpéditeur, la marchandise est acheminée sur sa
destination sans attendre les instructions: Fexpéditeur est prévenu le plus töt
possible.
§ 8. Lorsque Fempéchemenl au transport intervient apres
que le destinataire a modifié le contrat de transport conformément ä Farticle
31, le chemin de fer doit aviser ce destinataire. Les §§ I, 2, 6, 7 et 9 sont
applicables par analogie.
§ 9. Sauf faute de sa part, le chemin de fer, en cas
d'empéchement au transport, peut percevoir des droits de stationnement.
§ 10. L'article 32 est applicable aux transports
effectués conformément å Farticle 33.
gäller på
den plats där godset har stoppats.
Om godset har sålts, skall försäljningsbeloppet efter
avdrag för de avgifter som har påförts godset ställas till avsändarens förfogande.
Understiger försäljningsbeloppet dessa avgifter, skall avsändaren betala
skillnaden.
§ 7. Om befordringshindrel upphör innan avsändarens
anvisningar har kommit, vidarebefordras godset till bestämmdsestalionen ulan
att anvisningarna inväntas; avsändaren skall underrättas snarast möjligt.
§ 8. Om befordringshindrel uppkommer efter det all
mottagaren har ändrat befordringsavtalet enligt artikel 31, skall jämvägen
underrätta mottagaren. Bestämmelserna i §§ 1, 2, 6, 7 och 9 har motsvarande
tillämpning.
§ 9. Vid befordringshinder fär järnvägen ta ul ersättning
för kostnaderna i samband med hindret, om inle fel eller försummelse föreligger
på järnvägens sida.
§ 10. Artikd 32 är tillämplig på befordran som sker enligl
artikel 33.
Artide 34
Empéchement a la livraison
§ I. En
cas d'empéchement å la livraison de la marchandise, la gare destinataire doit
en prévenir sans délai Fexpéditeur, par Finler-médiaire de la gare expéditrice,
pour lui demander des instructions. L'expéditeur doit étre avisé directement,
soit par écrit, soit par télégraphe, soit par léléscripleur, quand il Fa demande
dans la lettre de voiture; les frais de cet avis grévent la marchandise.
§ 2. Lorsque Fempéchemenl ä la livraison cesse avant
Farrivée des instructions de Fexpéditeur å la gare destinataire, la marchandise
est livrée au destinataire. L'expédileur doit en étre avisé sans délai par une
lettre recommandée; les frais de cet avis grévent la marchandise.
§ 3. En cas de refus de la marchandise par le
destinataire, Fexpéditeur a le droit de donner des instructions, méme s'il ne
peut produire le duplicata de la lettre de voiture.
§ 4. Par une inscription portée sur la lettre de voiture,
Fexpéditeur peut aussi demander
Artikel 34 Utlämningshinder
§ 1. Om det föreligger hinder för godsels utlämning, skall
bestämmelsestationen omedelbart underrätta avsändaren om detta genom
avsändningsstationens förmedling och begära anvisningar av honom. Avsändaren
skall underrättas direkt, skriftligen, telegrafiskt eller med telex, när han
har begärt detta i fraktsedeln; kostnaderna för underrättelsen påförs godset.
§ 2. Om hindret för utlämningen upphör innan avsändarens
anvisningar har nätt beslämmelsestationen, lämnas godset ut till mottagaren.
Avsändaren skall omedelbart underrättas om detta genom rekommenderat brev;
kostnaderna för underrättelsen påförs godset.
§ 3. Om mottagaren vägrar att ta emot godset, har
avsändaren rätt att ge anvisningar även om han inte kan visa upp fraktsedelsdubbletten.
§ 4. Genom en anteckning i fraktsedeln kan avsändaren
också begära att godset utan
que la marchandise lui soit renvoyée d'office s'il
survient un empéchement å la livraison. En dehors de ce cas, son consentemenl
exprés est nécessaire.
§ 5. A moins que les tarifs n'en disposent autrement, les
instructions de Fexpéditeur doivent étre données par Finlermédiaire de la gare
expéditrice.
§ 6. Pour tout ce qui n'est pas prévu ci-dessus, le chemin
de fer chargé de la livraison procéde conformément aux prescriptions en vigueur
au lieu de la livraison.
Si la marchandise a été vendue, le produit de la vente, déduction
faite des frais grevant la marchandise, doit étre tenu ä '.a disposition de
Fexpéditeur. Si le produit est inférieur ä ces frais, Fexpéditeur doit payer la
différence.
§ 7. Lorsque Fempéchemenl ä la livraison intervient apres
que le destinataire a modifié le contrat de transport conformément ä Farticle
31, le chemin de fer doit aviser ce destinataire, Les §§ I, 2 el 6 sont
applicables par analogie.
§ 8- L'arlicle 32 est applicable aux transports effectués
conformément ä Farticle 34.
vidare skall sändas till honom, om hinder för utlämningen
uppstår. I annat fall behövs avsändarens uttryckliga medgivande.
§ 5. Om det inte föreskrivs något annat i tarifferna,
skall avsändaren ge sina anvisningar genom avsändningsstationen.
§ 6. I den mån bestämmelser inle finns ovan, skall den
järnväg som har till uppgift att lämna ut godset handla i enlighet med de
föreskrifter som gäller på platsen för utlämnandet.
Om godset har sålts, skall försäljningsbeloppet efter
avdrag för de kostnader som har påförts godset ställas till avsändarens förfogande.
Om försäljningsbeloppel understiger dessa kostnader, skall avsändaren betala
skillnaden.
§ 7. Om utlämningshindret uppstår efter det att mottagaren
har ändrat fraktavtalet enligt artikel 31, skall järnvägen underrätta honom.
Bestämmelserna i §§1, 2 och 6 har motsvarande tillämpning.
§ 8. Artikel 32 är tillämplig på befordran som sker enligl
artikel 34.
TITRE IV RESPONSABILITÉ
Artide 35
Responsabilité
collective des chemins de fer § 1. Le chemin de fer qui a accepté la marchandise
au transport, avec la lettre de voiture, est responsable de Fexécution du
transport sur le parcours total jusqu'ä la livraison.
§ 2. Chaque chemin de fer subséquent, par le fait méme de
la prise en charge de la marchandise avec la lettre de voiture, participe au
contrat de transport, conformément aux stipulations de ce document, et assume
les obligations qui en résultent, sans préjudice des dispositions de Farticle
55, § 3 concernant le chemin de fer destinataire.
DEL IV ANSVARIGHET
Artikd 35
Järnvägarnas gemensamma ansvarighet
§ 1. Den järnväg, som har tagit emot godset till
befordran tillsammans med fraktsedeln, är ansvarig för befordringen under hela
befordringssträckan till dess att godset har lämnats ut.
§ 2. Genom att ta emot godset jämte fraktsedeln inträder
varje efterföljande järnväg i befordringsavtalet i enlighet med föreskrifterna
i fraktsedeln och åtar sig därmed de skyldigheter som följer av detta. Denna
bestämmelse utgör inte hinder mot tillämpning av vad som sägs om
bestämmelsejärnvägen i artikel 55 § 3.
Artide 36
Etendue de la responsabilité
§ 1. Le chemin de fer est responsable du dommage résultant
de la perte totale ou partielle et de Favarie de la marchandise survenues ä
partir de Facceplation au transport jusqu'å la livraison, ainsi que du dommage
résultant du dépassement du délai de livraison.
§ 2. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabUité
si la perte, Favarie ou le dépassement du délai de livraison a eu pour cause
une faute de Fayant droit, un ordre de celui-ci ne résultant pas d'une faute du
chemin de fer, un vice propre de la marchandise (détériora-tion intérieure,
déchet, etc.) ou des circonstances que le chemin de fer ne pouvait pas éviter
et aux conséquences desqueUes il ne pouvait pas obvier.
§ 3. Le chemin de fer est déchargé de cette responsabilité
lorsque la perte ou Favarie résulte des risques particuliers inhérents å un ou
plusieurs des faits ci-aprés:
a)
transport
effectué en wagon découvert en vertu des dispositions applicables ou de
conventions enlre Fexpéditeur et le chemin de fer et indiquées dans la lettre
de voiture;
b)
absence ou
défectuosité de Femballage pour les marchandises exposées par leur nature ä
des peries ou avaries quand elles ne sont pas emballées on sont mal emballées;
c)
operations de
chargement par Fexpéditeur ou de déchargement par le destinataire en vertu des
dispositions applicables ou de convenfions enlre Fexpéditeur et le chemin de
fer et indiquées dans la lettre de voiture, ou de conventions entré le
destinataire et le chemin de fer;
d) chargement défectueux lorsque ce char
gement a été effectué par Fexpéditeur en
vertu des dispositions applicables ou de con
venfions entré lui et le chemin de fer et indi
quées dans la lettre de voiture;
e) accomplissement par Fexpéditeur, le
desfinataire ou un mandataire de Fun d'eux,
des formalités exigées par les douanes ou
d'autres autorités administratives;
O nature de certaines marchandises exposées par des
causes inhérentes å cette nature méme ä la perte totale ou partielle ou ä Va-
Artikel 36 Ansvarighetens omfattning
§ I. Järnvägen är ansvarig för skada som uppkommer till
följd av att godset helt eller delvis går förlorat eller skadas under tiden
frän det all godset las emot för befordran till dess att det lämnas ut samt för
den skada som uppkommer till följd av alt leveransfristen överskrids.
§ 2. Jämvägen är fri från denna ansvarighet, om
förlusten, skadan eller överskridandet av leveransfrislen beror pä fel eller
försummelse av den skadelidande, på en anvisning av denne som inte har
föranletts av fel eller försummelse från järnvägens sida, pä fel i själva
godset (inre förstöring, avdunstning, osv.) eller på någon omständighet som
järnvägen inle hade kunnat undgå eller förebygga följderna av.
§ 3. Järnvägen är fri från denna ansvarighet, om
förlusten eller skadan härrör från en sådan särskild risk som är förbunden med
ett eller flera av följande förhållanden:
a)
att godset har
befordrats i öppen vagn enligl tillämpliga bestämmelser eller enligt en
överenskommelse mellan avsändaren och järnvägen som har tagits in i
fraktsedeln;
b)
att godset inte
är förpackat eller är bristfälligt förpackat, om godsels beskaffenhet gör det
utsatt för svinn eller skada när förpackningen är bristfällig eller saknas;
c)
att godset har
lastats av avsändaren eller lossats av mottagaren enligt tiUämpliga
bestämmelser eller enligt en överenskommelse mellan avsändaren och järnvägen
som har tagits in i fraktsedeln eller enligt överenskommelse mellan mottagaren
och järnvägen;
d) att godset har lastats på ett felaktigt sätt
och lastningen har utförts av avsändaren en
ligt tillämpliga bestämmelser eller enligt en
överenskommelse mellan denne och järnvä
gen som har tagits in i fraktsedeln;
e) alt avsändaren, mottagaren eller ett om
bud för någon av dem har vidtagit de åtgärder
som krävs av tullmyndigheterna eller av and
ra förvaltningsmyndigheter;
f) att godsets beskaffenhet gör del utsatt
för fara, att helt eller delvis gå förlorat eUer
skadas, särskilt genom bräckning, rost, inre
opaginerad Kontrollera mot PDF
varie, notamment par bris, rouille, détériora-lion
intérieure el spontanée, dessiccation, dé-perdition;
g)
désignation irréguliére, inexacte ou incompléte d"objets exclus du
Iransport ou admis sous condition, ou inobservation par Fexpéditeur des
mesures de précaution prescrites pour les objets admis sous conduion;
h) transport d'animaux vivants;
i) transport qui, en vertu des dispositions applicables ou
de conventions enlre Fexpéditeur el le chemin de fer et indiquées dans la
lettre de voiture, doit étre effectué sous es-corte, si la perte ou Favarie
résulte d'un risque que Fescorte avait pour but d'eviter.
självförstöring, uttorkning eller svinn;
g) att godset har betecknats otydligt, oriktigt eller
ofullständigt och det gäller föremål som år uteslutna frän befordran eller som
befordras endast på vissa villkor eller att avsändaren har underlåtit att
vidta de försiktighetsåtgärder som har föreskrivits för föremål som tas emot
på vissa villkor;
h) alt befordringen avser levande djur;
i) att det
är fråga om en befordran som enligl tillämpliga bestämmelser eller enligt en
överenskommelse mellan avsändaren och järnvägen som har tagits in i fraktsedeln
skall åtföljas av en tillsynsman, om förlusten eller skadan har uppkommit som
en följd av en sädan fara som skulle avvärjas genom att tillsynsmannen följde
med.
Artide 37
Charge de la preuve
§ 1. La preuve que la perte, Favarie ou le dépassement du
délai de livraison a eu pour cause un des faits prévus å Farticle 36, § 2
incombe au chemin de fer.
§ 2.
Lorsque le chemin de fer établit que la perte ou Favarie a pu résulter, étant
donné les circonstances de fait, d'un ou de plusieurs des risques particuliers
prévus ä Farticle 36, § 3, U y a présomption qu'elle en résulte. L'ayant droit
conserve toutefois le droit de prouver que le dommage n'a pas eu pour cause,
totalement ou partieUement, Fun de ces risques.
Cette
présomption n'est pas applicable dans le cas prévu ä Farticle 36, § 3 a) s'il y
a perte d'une importance anormale ou perte de colis.
Artikd 37 Bevisskyldighet
§ 1. Del ankommer på jämvägen att visa alt förlusten,
skadan eller leveransfrisiens överskridande har orsakats av något sådant
förhällande som avses i artikel 36 § 2.
§ 2. Om järnvägen visar alt förlusten eller skadan med
hänsyn till de föreliggande omständigheterna kan vara en följd av en eller
flera av de särskilda risker som anges i artikel 36 § 3, skall det antas all
förlusten eller skadan är en följd av denna risk eller dessa risker. Den som
kräver ersättning får dock visa alt förlusten eller skadan inte alls eller inte
uteslutande är en följd av en sådan risk.
Ett sådant antagande får inte göras i det fall som avses i
artikel 36 § 3 a), när det är fråga om en onormalt stor förlust eller om
förlust av hela kollin.
Artide
38
Présomption en cas de réexpédition
§ t. Lorsqu'un envoi expédié conformément aux Régles
uniformes a fait Fobjet d'une réexpédition soumise aux mémes Régles et qu'une
perte partielle ou une avarie est constatée apres cette réexpédition, il y a
présomption qu'elle s'est produite sous Vem-pire du dernier contrat de
transport, si Fenvoi
Artikel
38
Antagande vid nyinlämning
§ 1. När en försändelse som har befordrats enligt de
enhetliga rättsreglerna har nyinläm-nats enligt dessa rättsregler och en
partiell förlust eller en skada har fastställts efter nyinlämningen, skall det
antas all förlusten eller skadan har uppstått under den tid då det sista
befordringsavtalet fullgjordes, om för-
est reste sous la garde du chemin de fer et a été
réexpédié te! qu'il est arrivé å la gare de réexpédition.
§ 2. Cette
présomption est également applicable lorsque le contrat de transport
anté-rieur å la réexpédition n'était pas soumis aux Régles uniformes, si
celles-ci avaient été applicables en cas d'expédition directe entré la
premiére gare expéditrice et la derniére gare destinataiie.
sändelsen hela tiden har varit i järnvägens värd och den
har nyinlämnals sädan den kom fram liU nyinlämningsstationen.
§ 2. Ett
sådant antagande gäller ocksä när befordringsavtalet före nyinlämningen inte
omfattades av de enhetliga rättsreglerna, om dessa regler hade varit tUlämpliga
vid en genomgående befordran mellan den första avsändningsstationen och den
slutliga bestämmelsestationen.
Artide
39
Présomption de perte de la marchandise
§ 1. L'ayant droit peut, sans avoir ä fournir
d"auires preuves, considérer la man han-dise comme perdue quand elle n'a
pas été livrée au destinataire ou tenue å sa disposition dans les trente jours
qui suivent Fexpiration des délais de livraison.
§ 2. L"ayant droit, en recevant le paiement de
Findemnité pour la marchand'se perdue, peut demander par écrit ä étre avisé
sans délai dans le c:is oö la marchandise est re-trouvée au cours de Fannée qui
suit le paiement de Findemnité. Le chemin de fer donne acle par écrit de cette
demande.
§ 3. Dans les trente jours qui suivent la reception de cet
avis, Fayant droit peut exiger que la marchandise lui soit livrée ä Fune des
gares du parcours. Dans ce cas, il doit payer les frais afférents au transport
depuis la gare expéditrice jusqu'å celle oii a lieu la livraison et restituer
Findemnité re9ue, déduction faite des frais qui auraient été compris dans
cette indemnité. Néanmoins, il conserve ses droits å indemnité pour dépassement
du délai de livraison prévus aux artides 43 et 46.
§ 4. A défaut soit de la demande prévue au § 2, soit
d'instructions données dans le délai prévu au § 3, ou encore si la marchandise
est retrouvée plus d'un an apres le paiement de Findemnité, le chemin de fer en
dispose conformément aux lois et réglements de FEtat dont il reléve.
Artikd
39
Antagande att gods har gått förlorat
§ 1. Utan att förebringa ytterligare bevisning fär den
som har rätt till godset anse godset som förlorat, om det inte har lämnats ut
till mottagaren eller hållits tillgängligt för honom inom trettio dagar efter
leveransfristens utgång.
§ 2. När en skadelidande tar emot ersättning för föriorat
gods, fär han skriftligen begära all han skall underrättas omedelbart, om
godset kommer till rätta inom ett år efter del att ersättning har utbetalats.
Järnvägen skall skriftUgen bekräfta en sådan begäran.
§ 3. Inom 30 dagar efter det att den berättigade har fått
underrättelsen fär han begära att godset lämnas ut till honom på en station vid
befordringsvägen. I ett sådant fall är han skyldig att betala kostnadema för
befordringen från avsändningsstationen till utlämnings-stationen och att
betala tillbaka den ersättning som han har fått med avdrag för de kostnader som
kan ha räknats in i ersättningen. Han behäller dock rätten till ersättning för
att leveransfristen har överskridits enligt artiklarna 43 och 46.
§ 4. Om någon begäran inte framställs enligt § 2 eller
anvisningar inte ges inom den frist som anges i § 3, eUer om godset kommer fill
rätta senare än ett år efter den dag då ersättningen betalades ut, fär
järnvägen förfoga över godset enligt bestämmelserna i den stat tiU vUken
järnvägen hör.
Artide 40
Indemnité en cas de perte
§ I. En
cas de perte totale ou partielle de la marchandise, le chemin de fer doit
payer, å Fexdusion de tous autres dommages-intéréts, une indemnité calculée
d'aprés le cours ä la bourse, ä défaut d'aprés le prix courant sur le marché
el, ä défaut de Fun et de Fautre, d'aprés la valeur usuelle des marchandises
de mémes nature et qualité, aux jour el lieu ou la marchandise a été accepiée
au transport.
§ 2. L'indemnité ne peut excéder 17 unités de compte par
kilogramme manquant de masse brute, sous réserve de la limitation prévue ä
Farticle 45.
§ 3. Le chemin de fer doit restituer, en outre, le prix de
transport, les droits de douane et les autres sommes déboursées å Foccasion du
transport de la marchandise perdue.
§ 4. Lorsque le calcul de Findemnité implique la
conversion des sommes exprimées en unités monétaires étrangéres, celle-ci est
faite d'aprés le cours aux jour el lieu du paiement de Findemnité.
Artikd 40 Ersättning vid förlust
§ I. För
gods som har gått förlorat helt eller delvis skall järnvägen betala skadestånd
med ett belopp som beräknas efter börspriset eller, om börspris saknas, efter
marknadspriset, eller, om båda dessa värden saknas, efter det gängse värdet av
gods av samma slag och beskaffenhet på avsändningsorten vid den tidpunkt då
godset logs emot till befordran. Något ytteriigare skadestånd utgår inte.
§ 2. Ersättningen får inte överstiga 17 beräkningsenheter
per kilogram av förlusten i bmttovikt, med förbehåll för den begränsning som
anges i artikel 45.
§ 3. Järnvägen skall dessutom betala tillbaka
befordringsavgiften. tullavgifter och andra utlägg i i anledning av
befordringen av det gods som har gäll förlorat.
§ 4. När beräkningen av ersättningen medför omräkning av
belopp uttryckta i utländskt mynt, skall omräkningen verkställas efter den kurs
som gäller pä dagen för betalningen på den ort där ersättningen skall betalas.
Artide
41
Responsabilité en cas de déchet de route
§ I. En
ce qui concerne les marchandises qui, en raison de leur nature, subissenl généralement
un déchet de route par le seul fait du transport, le chemin de fer ne répond
que de la partie du déchet qui dépasse, quel que soit le parcours effectué, les
tolérances ci-dessous:
a) deux pour cent de la masse pour les marchandises
liquides ou remises au transport ä Fétat humide ainsi que pour les marchandises
suivantes: Bois de réglisse,
Bois de teinture räpés ou moulus, Champignons frais,
Charbons et cokes, Cornes et onglons, Crins, Cuirs,
Déchets de peaux, Ecorces,
Artikel
41
Ansvarighet för viktförlust vid transport
§1.1 fråga om gods som till följd av sin beskaffenhet
vanligen förlorar vikt pä grund av själva befordringen, ansvarar järnvägen,
oberoende av den tillryggalagda befordringssträckan, endast för den del av
viktförlusten som överstiger följande procentsatser:
a) två procent av vikten för flytande varor eller för gods
som har lämnats in till befordran i fuktigt tillstånd, liksom för följande
godsslag: lakritsrot,
färglrä. rivet eller målet, svamp, färsk, kol och koks,
horn och klövar, tagel, läder, hudavfall, bark.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Feuilles
de tabac fraiches,
Fourrures,
Fruits frais, séchés ou cuits,
Graisses,
Houblon,
Laine,
Légumes
frais,
Mastic
frais.
Os entiers
ou moulus,
Peaux,
Poissons séchés,
Racines,
Savons et huiles concretes.
Sel,
Soies de porc,
Tabac
häché,
Tendons d'animaux,
Tourbe;
b) un pour cent de la masse pour toutes les autres
marchandises séchés.
§ 2. La restriction de responsabilité prévue au § 1 ne
peut étre invoquée s'il est prouvé, étant donné les circonstances de fait, que
la perte ne résulte pas des causes qui justifienl la tolérance.
§ 3. Dans le cas oö plusieurs colis sont transportés avec
une seule lettre de voiture, le déchet de route est calculé pour chaque colis
lorsque sa masse au départ est indiquée séparément sur la lettre de voiture ou
peut étre constatée d'une autre maniére.
§ 4. En cas de perte totale de la marchandise, il n'est
fait aucune déduction résultant du déchet de route pour le calcul de Findemnité.
§ 5. Cet artide ne déroge pas aux artides 36 et 37.
tobaksblad,
färska,
pälsvaror,
frukt,
färsk, torkad eller inkokt,
fettämnen,
humle,
ull,
grönsaker,
färska,
kin, färskt,
ben, hela eller malda,
hudar,
fisk,torkad,
rötter,
tvål (såpa) och fasta oljor,
salt,
svinborst,
tobak, skuren,
djursenor,
torv.
b) en procent av viklen för alla andra torra godsslag.
§ 2. Järnvägen får inte åberopa den inskränkning i
ansvarigheten som anges i § 1, om det visas att viktförlusten med hänsyn fill
omständigheterna inte beror på de orsaker som har legat till gmnd för att en
viss viktförlust godtas.
§ 3. När flera kollin befordras enligt samma fraktsedel,
skall viktförlusten vid befordran beräknas för varje kolli för sig, om dess
vikt vid avsändningen har angetts särskilt i fraktsedeln eller kan fastställas
på något annat sätt.
§ 4. Om godset har gått helt förlorat, skall avdrag inle
göras för viktförlust vid befordran, när ersättningen skall beräknas.
§ 5. Denna artikel innebär inte någon inskränkning i
tillämpningen av artiklarna 36 och 37.
Artide 42
Indemnité en cas d'avarie
§ I. En
cas d'avarie de la marchandise, le chemin de fer doit payer, ä Fexdusion de
tous autres dommages-intéréts, une indemnité équivalente å la dépréciation de
la marchandise. Son montant est calculé en appli-quant ä la valeur de la marchandise
définie conformément ä Farticle 40, le pourcentage de dépréciation constaté au
lieu de destination.
Artikd 42 Ersättning vid skada
§ 1. När gods har skadats, skall järnvägen betala ett
belopp som svarar mot minskningen av godsels värde men inte ytterligare skadestånd.
Beloppet beräknas genom att den procentsats varmed godset har minskat i värde
på bestämmelseorten tillämpas på godsets värde bestämt på det sätt som anges i
artikel 40.
§ 2. L'indemnité ne peut excéder:
a)
si la totalité
de Fenvoi est dépréciée par Favarie, le montant qu'elle aurait atteint en cas
de perte totale;
b)
si une partie
seulement de Fenvoi est dépréciée par Favarie, le montant qu'elle aurait
atteint en cas de perte de la partie dépréciée.
§ 3. Le chemin de fer doit restituer. en outre, dans la
proportion déterminée au § 1, les frais prévus ä Farticle 40, § 3.
§ 2. Ersättningen skall dock inle överstiga
a)
om hela
försändelsen har minskal i värde till följd av skadan, det belopp som skulle
ha utgått om försändelsen hade gått helt förlorad;
b)
om endast en
del av försändelsen har minskal i värde till följd av skadan, det belopp som
skulle ha utgått om den del av försändelsen som minskat i värde hade gått förlorad.
§ 3. Järnvägen skall dessutom, efter den procentsats som
avses i § I, betala tillbaka de kostnader som anges i artikd 40, § 3.
Artide
43
Indemnité en cas de dépassement du délai de
livraison
§ 1. Si un dommage, y compris un avarie, résulte du
dépassement du délai de livraison, le chemin de fer doit payer une indemnité
qui ne peut excéder le triple du prix de transport.
§ 2. En cas de perte totale de la marchandise, Findemnité
prévue au § 1 ne peut se cumuler avec celle de Farticle 40.
§ 3. En cas de perte partielle de la marchandise, Findemnité
prévue au § 1 ne peut excéder le triple du prix de transport de la partie non
perdue de Fenvoi.
§ 4. En cas d'avarie de la marchandise ne résultant pas du
dépassement du délai de livraison, Findemnité prévue au § I se cumule, s'il y
a lieu, avec celle de Farticle 42.
§ 5. En aucun cas, le cumul de Findemnité prévue au § 1
avec celles des artides 40 et 42 ne peut donner lieu au paiement d'une indemnité
supérieure å celle qui serait due en cas de perte totale de la marchandise.
§ 6. Le chemin de fer peut prévoir, dans des tarifs
intemationaux ou des conventions spéciales, d'autres modalités d'indemnisa-tion
que celles prévues au § I lorsque, conformément å Farticle 27, § I, le délai
de livraison est établi sur la base des plans de transport.
Si, dans ce cas, les délais de livraison prévue ä
Farticle 27, § 2 sont dépassés, Fayant droit peut demander soit Findemnité
prévue
Artikd
43
Ersättning när leveransfristen överskrids
§ I. Om skada har uppstått till följd av att
leveransfrislen har överskridils, däri inbegripet skada på godset, skall
järnvägen betala skadestånd, som inte får överskrida ett belopp som motsvarar
tre gånger befordringsavgiften.
§ 2. Om godset har gått helt föriorat, skall ersättning
inle utgå enligl § I vid sidan av ersättning enligt artikel 40.
§ 3. Om godset har gått förlorat delvis, får den
ersättning som anges i § 1 inte överstiga ett belopp som motsvarar tre gånger
befordringsavgiften för den del av försändelsen som inte har gått förlorad.
§ 4. Om skadan på godset inte har orsakats av att
leveransfristen har överskridits, kan ersättning enligt § I i förekommande fall
utgå vid sidan av ersättning enligl artikel 42.
§ 5. Den sammanlagda ersättningen enligt § 1 och artiklama
40 och 42 får inte i något fall överstiga den ersättning som skulle ha utgått,
om godset hade gått helt förlorat.
§ 6. Järnvägen fär i internationella tariffer eller i
särskilda överenskommelser ange andra sätt att beräkna ersättning än som anges
i § I, när leveransfristen i enlighet med artikel 27 § I fastställs pä grundval
av beford-ringsplaner.
Om de leveransfrisler som anges i artikel 27 § 2
överskrids i detta fall, kan den skadelidande begära antingen ersättning som
före-
au § I
ci-dessus, soit celle fixée par le tarif intemational ou la convention spéciale
appliqué.
skrivs i §
1 eUer ersättning som har fastställts i den intemationeUa tariff eller den
särskilda överenskommelse som tiUämpas.
Artide
44
Indemnité en cas de dol ou de faute lourde
Lorsque la perte, Favarie ou le dépassement du délai de
livraison ou bien Finexécution ou Fexécution défectueuse de prestations
accessoires du chemin de fer prévues par les Régles uniformes ont pour cause un
dol ou une faute lourde imputable au chemin de fer, celui-ci doit complétement
indemniser Fayant droit pour le dommage prouvé.
En cas de faute lourde, Findemnité est toutefois limitée
au double des maxima prévus aux artides 25, 26, 30, 32, 33, 40, 42, 43, 45 el
46.
Artikel
44
Ersättning vid uppsåt eller grov vårdslöshet
När förlust eller skada uppstår eller leveransfrist
överskrids eller järnvägen inte fullgör de biförpliklelser som anges i de
enhetliga rättsreglerna eller fullgör dessa biförpliklelser pä ett felaktigt
sätt och detta beror på uppsåt eller grov vårdslöshet frän järnvägens sida,
skall järnvägen betala den skadelidande full ersättning för den skada som han
visas ha lidit.
Vid grov vårdslöshet begränsas ersättningen dock till två
gånger de högsta belopp som anges i artiklarna 25, 26, 30, 32, 33, 40, 42, 43, 45
och 46.
Artide
45
Limitation de Vindemnité par certains tarifs
Lorsque le chemin de fer accordé des conditions
particuliéres de transport par des tarifs spéciaux ou exceptionnels comportant
une réduction sur le prix de transport calculé d'aprés les tarifs généraux, il
peut limiter Findemnité due ä Fayant droit en cas de perte, d'avarie ou de
dépassement du délai de livraison, dans la mesure ou une telle limitation est
indiquée dans le tarif.
Lorsque ces conditions particuliéres de transport s'appliquent
seulement sur une partie du parcours, cette limitation ne peut étre invoquée
que si le fait généraieur de Findemnité s'esl produit sur celle partie.
Artikel
45
Begränsning av ersättningen enligt vissa tariffer
När järnvägen medger särskilda beford-ringsvillkor genom
special- eller undantagstariffer som innebär en nedsättning av den frakt som
följer av de allmänna tarifferna, får järnvägen begränsa den ersättning som tiUkommer
den skadelidande vid förlust, skada eller överskridande av leveransfristen i
den mån en sådan begränsning anges i tariffen.
När dessa särskilda befordringsvillkor till-lämpas endast
på en del av sträckan, får begränsningen åberopas endast om den händelse som
utgör grunden för ersättningen har inträffat på den delen.
Artide
46
Indemnité en cas d'inlérét ä la livraison
En cas de dédaration d'inlérét ä la livraison. il peut
élre demande, oulre les indem-nilés prévues aux artides 40, 42, 43 el 45, la
réparalion du dommage supplémentaire prouvé jusqu'ä concurrence du montant déclare.
Artikel
46
Ersättning vid leveransintresse
Om leveransinlresse har deklarerats, får ersättning
begäras för visad ytterligare skada utöver vad som anges i artiklarna 40, 42,
43 och 45 upp till det deklarerade beloppet.
Artide
47
Intéréts de findemnité
§ 1. L'ayant droit peut demander des intéréts de
Findemnité, calculés å raison de cinq pour cent Fan, ä partir du jour de la
rédamation prévue å Farticle 53 ou, s'il n'y a pas eu de rédamation, du jour de
la demande en justice.
§ 2. Les intéréts ne sont dus que si Findemnité excéde 4
unités de compte par lettre de voiture.
§ 3. Si Fayant droit ne remet pas au chemin de fer, dans
un délai convenable qui est fixé, les piéces justificatives nécessaires pour la
liquidation définitive de la rédamation, les intéréts ne courent pas enlre
Fexpiration du délai fixé et la remise effective des piéces.
Artikel
47
Ränta på ersättning
§ 1. Den skadelidande får kräva ränta pä
ersättningsbeloppet med fem procent per år, räknat frän och med den dag då krav
framställdes enligt artikel 53 eller, om något krav inte framställdes i sädan
ordning, frän och med den dag då talan väcktes vid domstol.
§ 2. Ränta betalas endast om ersättningsbeloppet
överstiger fyra beräkningsenheter per fraktsedel.
§ 3. Om
den skadelidande inte inom en skälig frist som har fastsiällis för honom lill
järnvägen överlämnar de handlingar som den behöver för att kunna slutföra
behandlingen av hans krav, utgår inte ränta för tiden från det att fristen går
ut lill dess att handlingarna har överlämnats.
Artide
48
Responsabilité en trafic fer-mer
§ I. Dans
les transports fer-mer empruntant les lignes visées ä Farticle 2, § 2 de la
Convention, chaque Etat peut, en demandanl que la mention utile soit portée sur
la liste des lignes soumises aux Régles uniformes, ajouter Fensemble des causes
d'exonération ci-aprés å celles prévues å Farticle 36.
Le transporteur ne peut s'en prévaloir que s'il fait la
prévue que la perte, Favarie ou le dépassement du délai de livraison est survenu
sur le parcours maritime, depuis le chargement de la marchandise ä bord du
na-vire jusqu'å son déchargement du navire.
Ces causes d'exonération sont les suivantes :
a)
actes,
négligence ou défaut du capi-taine, marin, pilote, ou des préposés du transporteur
dans la navigation ou dans Fadministration du navire;
b)
innavigabililé
du navire, å condition que le transporteur fasse la preuve que cette innavigabililé
n'est pas imputable ä un manque de diligence raisonnable de sa part å mettre le
navire en état de navigabilité ou ä lui assurer un armemenl, un équipemenl et
un approvi-
Artikd 48
Ansvarighet i kombinerad järnvägs- och .sjötrafik
§ I. Såvitt gäller befordran i kombinerad järnvägs- och
sjötrafik pä de linjer som avses i artikel 2 § 2 i själva fördraget fär varje
stal, genom att begära alt en uppgift om delta tas in i listan över linjer som
omfattas av de enhetliga rättsreglerna, till de grunder för befrielse från
ansvarighet som anges i artikel 36 lägga samtliga de grunder som anges nedan.
Fraktföraren fär åberopa dessa grunder endast om han
visar alt förlusten, skadan eller överskridandel av leveransfrislen har inträffat
på sjösträckan under tiden frän och med godsels lastning ombord pä fartyget
lill och med lossningen.
Dessa befrielsegrunder är:
a)
handling,
försummelse eller fel som befälhavaren, någon av besättningen, lotsen eller
någon annan person i fraktförarens tjänst har begått vid navigeringen eller
handhavan-det av fartyget;
b)
bristande
sjövärdighet hos fartyget, om fraktföraren visar att denna inle kan tillskrivas
brist på skälig omsorg från hans sida för att sätta fartyget i sjövärdigt skick
eller förse det med behörig bemanning, utrustning och proviant eller försätta
alla de delar av fartyget
opaginerad Kontrollera mot PDF
sionnement convenables, ou ä approprier el mettre en bon
état toutes parties du navire oö la marchandise est chargée, de fa9on qu'elles
soient aptes ä la reception, au transport et å la préservation de la
marchandise;
c) incendie, ä condition que le transpor
teur fasse la preuve qu'il n'a pas été causé
par son fait ou sa faute, par ceux du capi-
taine, marin, pilote ou de ses préposés;
d) périls, dangers ou accidents de la mer
ou autres eaux navigables;
e) sauvetage ou lentaiive de sauvetage de
vies ou de biens en mer;
f) chargement de la marchandise sur le
ponl du navire, ä condition qu'elle ait été
chargée sur le ponl avec le consentemenl de
Fexpéditeur donné dans la lettre de voiture et
qu'elle ne soit pas sur wagon.
Les causes d'exonéraiion ci-dessus ne sup-priment ni ne
diminueni en rien les obligations générales du transporteur et notamment son
obligation d'exercer une diligence raisonnable pour mettre le navire en état
de navigabilité ou pour lui assurer un armemenl, un équipement et un
approvisionnement convenables, ou pour approprier et mettre en bon état toutes
parties du navire oö la marchandise est chargée, de fa9on qu'elles soient
aptes ä la reception, au transport el ä la préservation de la marchandise.
Lorsque le transporteur fait valoir les causes d'exonération
qui précédent, il reste néanmoins responsable si Fayant droit fait la preuve
que la perte, Favarie ou le dépassement du délai de livraison est du å une
faute du transporteur, du capiiaine, marin, pilote ou de ses préposés, faute
autre que celle qui est prévue sous a).
§ 2. Lorsqu'un méme parcours maritime est desservi par
plusieurs entreprises inscrites sur la liste mentionnée aux artides 3 et 10 de
la Convention, le régime de responsabilité applicable ä ce parcours doit étre
le méme pour toutes ces entreprises.
En outre, lorsque ces entreprises ont été inscrites sur la
liste ä la demande de plusieurs Etats, Fadoption de ce régime doit au préalable
faire Fobjet d'un accord entré ces Etats.
i vilka gods lastas i lämpligt och säkert skick sä att de
lämpar sig för alt ta emot, befordra och skydda godset;
c) brand, om fraktföraren visar att den inte
har orsakals av fel eller försummelse av ho
nom, befälhavaren, nägon av besättningen;
lotsen eller någon annan person i hans tjänst,
d) fara, våda eller sjöolycka till sjöss eller i
andra farvatten;
e) räddning av eller försök till räddning av
liv eller egendom Ull sjöss;
f) lastning av godset på däck, om denna
lastning har skett enligl etl medgivande av
avsändaren i fraktsedeln och godset inte be
fordras i järnvägsvagn.
De befrielsegrunder som anges ovan varken upphäver eller
minskar fraktförarens allmänna skyldigheter och särskilt inte hans skyldighet
all visa skälig omsorg för att sätta fartyget i sjövärdigt skick, förse del med
behörig bemanning, utrustning och proviant och försätta alla de delar av
fartyget i vilka gods lastas i lämpligt och säkert skick så att de lämpar sig
för all ta emot, befordra och skydda godset.
När fraktföraren åberopar de ansvarsfri-hetsgmnder som
anges i det föregående, är han dock ansvarig om den skadelidande visar att
förlusten, skadan eller överskridandet av leveransfristen beror på någon annan
försummelse av fraktföraren, befälhavaren, någon av besättningen, lotsen eller
någon annan person i fraktförarens tjänst än som anges under a).
§ 2. När en och samma sjösträcka trafikeras av flera
företag som är upptagna i den lista som nämns i artiklarna 3 och 10 i själva
fördraget, skall för den sträckan gälla samma ansvarighetsregler för alla
företagen.
När dessa företag har lagils upp i listan pä begäran av
flera stater, skall frågan om vilka ansvarighetsregler som skall gälla
dessförinnan ha reglerats i en överenskommelse mellan dessa stater.
opaginerad Kontrollera mot PDF
§ 3. Les
mesures prises en conformité de cet artide sont communiquées å FOffice central.
Elles entrent en vigueur, au plus töt, ä Fexpiration d'un délai de trente jours
ä partir de la date de la lettre par laquelle FOffice central les notifie aux
autres Etats.
Les envois en cours de route ne sont pas affectés par
lesdiies mesures.
§ 3. Centralbyrån skall underrättas om de åtgärder som
vidtas i enlighet med denna artikel. Åtgärderna får rättsverkan tidigast 30 dagar
från dagen för den skrivelse genom vilken centralbyrån underrättar övriga
stater om åtgärderna.
Sändningar som redan är under transport berörs inle av
åtgärderna.
Artide
49
Responsabilité en cas d'accident nudéaire
Le chemin de fer est déchargé de la responsabilité qui
lui incombe en vertu des Régles uniformes lorsque le dommage a été causé par un
accident nudéaire et qu'en application des lois el réglements d'un Etat réglant
la responsabilité dans le domaine de Fénergie nudéaire, Fexploitant d'une
installation nudéaire ou une autre personne qui lui est sub-stituée est
responsable de ce dommage.
Artikd
49
Ansvarighet vid atomolycka
Järnvägen är fri från ansvarighet enligt de enhetliga
rättsreglerna, om skadan har orsakats av en alomolycka och innehavaren av en
atomanläggning eller någon annan person i hans ställe är ansvarig för skadan enligl
en stals bestämmelser om ansvarighet pä atomenergins område.
Artide
50
Responsabilité du chemin de fer pour ses
agents
Le chemin de fer est responsable de ses agents et des
autres personnes qu'il emploie pour Fexécution du transport.
Toutefois,
si å la demande d'un intéressé, ces agents el autres personnes établissent les
lettres de voiture, font des traductions ou rendent d'aulres services qui
n'incombenl pas au chemin de fer, ils sont considérés comme agissant pour le
compte de la personne ä laquelle ils rendent ces services.
Artikd
50
Järnvägens ansvarighet jör sin personal
Järnvägen är ansvarig för sina anställda och för andra
personer som den anlitar för att ulföra befordringen.
Om
emellertid någon av dessa anställda eller andra personer pä begäran utfärdar
en fraktsedel, gör en översättning eller utför nägon annan tjänst som det inle
åligger jämvägen att utföra, anses han handla på uppdrag av den person åt
vilken tjänsten utförs.
Artide 51 Autres actions
Dans tous les cas oö les Régles uniformes s'appliquent,
toute action en responsabilité, ä quelque titre que ce soit, ne peut étre
exercée contre le chemin de fer que dans les conditions el limitations
desdites Régles.
II en est de méme pour toute action exercé contre les agents et autres
personnes dont le chemin de fer répond en vertu de Farticle 50.
Artikd
51
Andra grunder för anspråk
I alla de fall då de enhetliga rättsreglerna är
tillämpliga får anspråk på ersättning, oavsett vilken grund som åberopas, göras
gällande mot järnvägen endast under de förutsättningar och med de
begränsningar som föreskrivs i dessa rättsregler.
Vad som nu har sagts gäller också i fråga om anspråk mot
anställda och andra personer som järnvägen svarar för enligl artikel 50.
opaginerad Kontrollera mot PDF
8 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 33
opaginerad Kontrollera mot PDF
TITRE V
EXERCICE
DES DROITS
Artide 52
Constatation de perte partielle ou d'avarie
§ I. Lorsqu'une
perte partielle ou une avarie est découverte ou présumée par le chemin de fer
ou que Fayant droit en allégue Fexislence, le chemin de fer doit dresser sans
délai et, si possible, en présence de Fayant droit, un procés-verbal
constatani, suivant la nature du dommage, Fétat de la marchandise, sa masse et,
autant que possible, Fimportance du dommage, sa cause et le moment oö il s'est
produit.
Une copie de ce procés-verbal doit étre remise
gratuitement å Fayant droit.
§ 2. Lorsque Fayant droit n'acceple pas les consiataiions
du procés-verbal, il peut demander que Fétat et la masse de la marchandise
ainsi que la cause el le montant du dommage soient constatés par un expert
nommé par les parties ou par voie judiciaire. La procédure est soumise aux
lois et réglements de FEtat ou la constatation a lieu.
AVDELNING V FRAMSTÄLLANDE AV ANSPRÅK
Artikd 52
Fastställelse av att gods har skadats eller
delvis
gått förlorat
§ I. Om
järnvägen upptäcker eller fär anledning anta all gods har skadats eller delvis
gått förlorat eller om den som har rått till godset påstår all detta är fallet,
skall järnvägen genast och om möjligt i dennes närvaro upprätta en redogörelse
i vilken allt efter skadans art anges godsets tillstånd och vikt saml. så
långt möjligt, skadans omfattning, dess orsak och tidpunkten då den inträffade.
En avskrift av redogörelsen skall kostnadsfritt
tillställas den som har rätt lill godset.
§ 2. Om den som har rätt lill godset inte godtar
uppgifterna i redogörelsen, kan han begära att godsets tillstånd och vikt saml
skadans orsak och storlek fastställs av en sakkunnig, som utses av parterna
eller på rättslig väg. I fråga om förfarandet gäller bestämmelserna i den stat
där utredningen äger rum.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 53 Rédamations
§ I. Les rédamations relatives au contrat de transport
doivent étre adressées par écrit au chemin de fer désigné ä Farticle 55.
§ 2. Le droit de presenter une rédamation appartient aux
personnes qui ont le droit d'actionner le chemin de fer en vertu de Farticle
54.
§ 3. L'expéditeur, pour presenter la rédamation, doit
produire le duplicata de la lettre de voiture. A défaut, il doit produire
Fautori-sation du destinataire ou apporter la preuve que celui-ci a refusé
Fenvoi.
Le destinataire, pour presenter la rédamation, doit
produire la lettre de voiture si elle lui a été remise.
§ 4. La lettre de voiture, le duplicata et les autres
piéces que Fayant droit juge utile de joindre ä la rédamation doivent étre
pré-sentés soit en originaux, soit en copies, celles-ci dument légalisées si le
chemin de fer le demande.
Artikd 53 Ersättningsanspråk
§ 1. Anspråk med anledning av etl befordringsavtal skall
framställas skriftligen hos den järnväg som anges i artikel 55.
§ 2. Behörighet att framställa anspråk tillkommer den som
är behörig alt föra talan mot järnvägen enligl artikel 54.
§ 3. När avsändaren framställer anspråk, skall han visa
upp fraklseddsdubblelten. Kan han inte det, skall han visa alt mottagaren har
lämnat sitt medgivande eller att denne har vägrat att ta emot försändelsen.
När mottagaren framställer anspråk, skall han visa upp
fraktsedeln, om den har lämnats ul till honom.
§ 4. Fraktsedeln, fraktsedelsdubbletten och andra
handlingar som den som framställer anspråk önskar foga till framställningen
skall företes i original eller i avskrift som skall vara behörigen bestyrkt, om
järnvägen begär det.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lors du
réglement de la rédamation, le chemin de fer peut exiger la presentation en
original de la lettre de voiture, dij duplicata ou du bulletin de remboursement
en vue d'y porter la constatation du réglement.
Vid
slutlig uppgörelse i fråga om ett anspråk fär järnvägen fordra alt fraktsedeln,
fraktsedelsdubblelten eller efterkravsbeviset företes i original för att förses
med påskrift om uppgörelsen.
Artide
54
Personnes qui peuvent aciionner le chemin
de fer
§ 1. L'aclion judiciaire en restitution d'une somme payée
en vertu du contrat de transport n'appariient qu'ä celui qui a effectué le
paiement.
§ 2. L'action judiciaire relative aux rem-boursemenls
prévus ä Farticle 17 n'appar-tienl qu'ä Fexpéditeur.
§ 3. Les autres actions judiciaires qui naissent du
contrat de transport appartiennent:
a) ä Fexpéditeur jusqu'au moment oö le
destinataire a:
1° retiré la lettre de voiture, 2" accepté la
marchandise, ou 3° fait valoir les droits qui lui appartiennent en vertu de
Farticle 28, § 4 ou de Farticle 31;
b) au destinataire å partir du moment oö il
a:
1° retiré la lettre de voiture, 2° accepté la marchandise,
3° fait valoir les droits qui lui appartiennent en vertu de Farticle 28, § 4,
ou
4° fait
valoir les droits qui lui appartiennent en vertu de Farticle 31; toutefois, le
droit d'exercer cette action est éteint dés que la personne désignée par le
destinataire conformément ä Farticle 31, § 1 c) a retiré la lettre de voiture,
accepté la marchandise ou fait valoir les droits qui lui appartiennent en
vertu de Farticle 28, § 4. § 4. L'expéditeur, pour exercer les actions, doit
produire la duplicata de la lettre de voiture. A défaut, pour Fexercice des
actions visées au § 3 a), il doit produire Fautorisation du destinataire ou
apporter la preuve que celui-ci a refusé Fenvoi.
La destinataire, pour exercer les actions, doit produire
la lettre de voiture si elle lui a été remise.
Artikel
54
Behörighet att föra talan mot järnväg
§ I. Talan
mot järnvägen om återbetalning av ett belopp som har betalats på grund av
befordringsavtalet får föras endast av den som har erlagt betalningen.
§ 2. Talan mot järnvägen om efterkrav enligl artikel 17
får föras endast av avsändaren.
§ 3. Annan talan mot järnvägen pä grund av
befordringsavtalet får föras av:
a) avsändaren till dess mottagaren har
1.
övertagit fraktsedeln,
2.
tagit emot
godset, eller
3.
gjort sina
rättigheter gällande enligt arfikel28§ 4 eller artikel 31;
b) mottagaren från det alt han har
1.
övertagit
fraktsedeln,
2.
tagit emot
godset,
3.
gjort sina
rättigheter gällande enligl arfikel 28 § 4, eller
4.
gjort sina rättigheter
gällande enligt arfikel 31, i vilket fall talerätten dock upphör så snart
nägon som har angetts av mottagaren enligt artikel 31 § 1 c) har antingen
övertagit fraktsedeln eller tagit emot godset eller gjort sina rättigheter
gällande enligt artikel 28 § 4.
§ 4. För att fä föra talan är avsändaren skyldig att visa
upp fraktsedelsdubblelten. Om han inte gör det, skall han för att fä föra talan
enligl § 3 a) visa all mottagaren har lämnat sill medgivande eller att denne
har vägrat att la emot försändelsen.
För alt få föra talan är mottagaren skyldig att visa upp
fraktsedeln, om den har lämnats till honom.
Artide
55
Chemins de fer qui peuvent étre actionnés
§ I. L'action
judiciaire en restitution d'une somme payée en vertu du contrat de transport
peut étre exercée contre le chemin de fer qui a per9u celle somme ou contre
celui au profil duquel elle a été per9ue.
§ 2. L'action judiciaire relative au remboursement prévu
ä Farticle 17 peut étre exercée uniquement contre le chemin de fer expéditeur.
§ 3. Les autres actions judiciaires qui naissenl du
contrat de transport peuvent étre exercées contre le chemin de fer expéditeur,
contre le chemin de fer destinataire ou contre celui sur lequel s'est produit
le fait généraieur de Faction.
Le chemin de fer destinataire peut étre actionné, méme
s'il n'a re9u ni la marchandise, ni la lettre de voiture.
§ 4. Si le demandeur a le choix entré plusieurs chemins
de fer, son droit d'option s'éteint dés que Faction est intentée contre Fun
d'eux.
§ 5. L'action judiciaire peut étre exercée contre un
chemin de fer autre que ceux vises aux §§ 1, 2 et 3, lorsqu'elle est présentée
comme demande reconventionneUe ou comme exception dans Finstance relative ä une
demande principale fondée sur le méme contrat de transport.
Artikd
55
Järnvägar mot vilka talan får föras
§ I. Talan
om återbetalning av ett belopp som har erlagts på grund av ett befordringsavtal
får föras mot den järnväg som har tagit emot beloppet eller mot den järnväg för
vars räkning beloppet har lagils emot.
§ 2. Talan som gäller efterkrav enligt artikel 17 får
föras uteslutande mot avsändningsjärnvägen.
§ 3. Annan talan på grund av befordringsavtalet får föras
mot avsändningsjärnvägen, bestämmelsejärnvägen eller den järnväg på vars
sträcka den omständighet har inträffat som talan grundas på.
En sådan talan får föras mot bestämmelsejärnvägen, även
om denna inte har tagit emot vare sig godset eller fraktsedeln.
§ 4. Om käranden har rätt att välja mellan flera
järnvägar, upphör hans valrätt när talan väcks mot en av dessa.
§ 5. Som genkäromål eller kvittningsin-vändning får talan
föras mot någon annan järnväg än de som avses i §§ 1,2 och 3, om talan grundas
på samma befordringsavtal som huvudyrkandet i målet.
Artide 56 Compétence
Les actions judiciaires fondées sur les Régles uniformes
ne peuvent étre intentées que devant la juridiction compétente de FEtat dont
reléve le chemin de fer actionné, ä moins qu'il n'en soit décide autrement dans
les accords entré Etats ou les actes de concession.
Lorsqu'un chemin de fer exploite des réseaux autonomes
dans divers Etats, chacun de ces réseaux est considéré comme un chemin de fer
distinct pour FappUcation de cet artide.
Artikel 56 Behörig domstol
Talan som grundas på de enhetliga rättsreglerna får föras
endast vid behörig domstol i den stat dit den järnväg hör som talan riktas mot,
om inte något annat föreskrivs i en mellanstatlig överenskommelse eller i ett
koncessionsbeslut.
Om en järnväg trafikerar flera självständiga nät i skilda
stater, betraktas varje sådant nät som en järnväg för sig vid tillämpningen av
denna artikel.
Artide
57
E.xtinction de faction contre le chemin de fer
§ 1. L'acceptalion de la marchandise par Fayant droit
éteint toute action contre le chemin de fer née du contrat de transport en cas
de perte partielle, d'avarie ou de dépassement du délai de livraison.
§ 2. Toutefois, Faction n'est pas éteinte:
a) en cas de perte partielle ou d'avarie, si
r la perte ou Favarie a été constatée
avant Facceplation de la marchandise par Fayant droit
conformément å Farticle 52;
2° la constatation qui aurait du étre faite conformément ä
Farticle 52 n'a été omise que par la faute du chemin de fer;
b) en cas de dommage non apparent dont
Fexislence est constatée apres Facceplation
de la marchandise par Fayant droit, si celui-ci
r demande la constatation conformément ä Farticle 52
immédiatement apres la découverte du dommage et au plus tärd dans les sept
jours qui suivent Facceplation de la marchandise, et
2° prouve, en oulre, que le dommage s'est produit entré
Facceplation ou transport el la livraison;
c) en cas de dépassement du délai de li
vraison, si Fayant droit a, dans les soixante
jours, fait valoir ses droits auprés de Fun des
chemins de fer vises å Farticle 55, § 3;
d) si Fayant droit prouve que le dommage
a pour cause un dol ou une faute lourde impu
table au chemin de fer.
§ 3. Si la marchandise a été réexpédiée conformément ä
Farticle 38, § 1, les actions en cas de perte partielle ou d'avarie nées de Fun
des contrats de transport antérieurs s'éteignent comme s'il s'agissait d'un
contrat unique.
Artikd 57
Förlust av rätten att framställa anspråk mot järnvägen
§ 1. När den som har rätt tUl ersättning tar emot godset,
upphör rätlen att pä gmnd av befordringsavtalet föra talan mot järnvägen med
anledning av all godset har gått förlorat delvis eller blivit skadat eller att
leveransfristen har överskridils.
§ 2. Talerälten upphör dock inte:
a) vid delförlust eller skada, om
1.
förlusten eller
skadan har fastställts enligl artikel 52 innan den berättigade log emot godset,
2.
fastställelse
som borde ha gjorts enligt artikel 52 har underlåtits enbart på grund av fel
eller försummelse från järnvägens sida;
b) vid skada som inte kan upptäckas ut
ifrån och som har fastställts först efter det att
den berättigade tog emot godset, om han
1.
begär
fastställelse enligt artikel 52 genast efter det att skadan upptäcktes och
senast sju dagar efter det att godset togs emot, och
2.
dessutom
bevisar att skadan har uppkommit under tiden från det att godset togs emot
till befordran och till dess att det lämnades ut;
c) vid överskridande av leveransfristen,
om den berättigade inom 60 dagar har gjort
sin rätt gällande hos nägon av de järnvägar
som anges i artikel 55 § 3;
d) om den berättigade visar, att skadan har
orsakats genom uppsåt eller grov vårdslöshet
från järnvägens sida.
§ 3. Om godset har nyinlämnals i enlighet med artikel 38 §
1, upphör talerätten vid delförlust eller skada med anledning av de föregående
befordringsavtalen som om det gällde ett enda befordringsavtal.
Artide 58 Prescription de faction
§ 1. L'aclion née du contrat de transport est prescrite
par un an.
Artikd 58
Preskription av anspråk
§ 1. Fordringar på grund av etl befordringsavtal
preskriberas efter ett år.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Toutefois, la prescription est de deux ans s'il s'agit de
Faction :
a)
en versement
d'un remboursement pergu du destinataire par le chemin de fer;
b)
en versement du
produit d'une vente effectuée par le chemin de fer;
c)
fondée sur un
dommage ayant pour cause un dol;
d) fondée sur un cas de fraude;
e) fondée sur Fun des contrats de trans
port antérieurs ä la réexpédition, dans le cas
prévu ä Farticle 38, § 1.
§ 2. La prescription court pour Faction:
a)
en indemnité
pour perte totale: du tren-tiéme jour qui suit Fexpiration du délai de
livraison;
b)
en indemnité
pour perte partielle, avarie ou dépassement du délai de livraison : du jour oö
la livraison a eu lieu;
c)
etl paiement ou
en restitution du prix de transport, de frais accessoires, d'autres frais ou de
surtaxes, ou en reclificafion en cas d'application irréguliére d'un tarif ou
d'er-reur dans le calcul ou la perception:
r s'il y a eu paiement: du jour du paiement;
2° s"il n'y a pas eu paiement: du jour de
Facceplation de la marchandise au transport si le paiement incombe ä
Fexpéditeur, ou du jour oö le destinataire a retiré la lettre de voiture si le
paiement lui incombe;
3° s'il s'agit de sommes affranchies å Faide d'un bulletin
d'affranchissement: du jour oö le chemin de fer remet ä Fexpéditeur le compte
de frais prévu å Farticle 15, § 7; ä défaut de cette remise, le délai pour les
créances du chemin de fer court å partir du trentiéme jour qui suit Fexpiration
du délai de livraison;
d) du chemin de fer en paiement d'une
somme payée par le destinataire aux lieu et
place de Fexpéditeur, ou vice versa, que le
chemin de fer doit restituer å Fayant droit:
du jour de la demande de restitution;
e) relative au remboursement prévu å Farticle 17: du
trentiéme jour qui suit Fexpiration du délai de livraison;
Preskriptionstiden är dock två år i fråga om en fordran
som
a)
avser betalning
av efterkrav som järnvägen har uppburit av mottagaren;
b)
avser betalning
av överskott frän en försäljning som har verkställts av järnvägen;
c)
avser skada som
har orsakats uppsåtligen;
d) grundas pä svikligt förfarande;
e) grundas på något av de befordringsavtal
som har föregått nyinlämningen enligl artikel
38 § 1.
§ 2. Preskriptionstiden räknas i fräga om
a)
fordran på
ersättning för tolalföriust: från den trettionde dagen efter utgången av
leveransfristen;
b)
fordran på
ersättning för delförlust, skada eller överskridande av leveransfristen: från
dagen för utlämningen;
c)
fordran på
betalning eller återbetalning av befordringsavgifter, extra avgifter, andra
kostnader eller tillägg eller fordran pä gottgörelse när en tariff har
tillämpats oriktigt eller något fel har begåtts vid beräkningen eller
betalningen
1. om betalning har skett: frän dagen för
betalningen,
2.
om betalning
inte har skett: frän den dag då godset logs emot lill befordran, om betalningen
åligger avsändaren, eller frän den dag dä mottagaren övertog fraktsedeln, om
han är betalningsskyldig,
3.
om det är fråga
om belopp enligl frankaturnota: från den dag då järnvägen till avsändaren
överlämnar den kostnadsavräkning som avses i artikel 15 § 7; om denna inle har
överlämnats, räknas den frist inom vilken järnvägen skall göra sin fordran
gällande från trettionde dagen efter leveransfristens utgång;
d) fordran från järnvägens sida i fråga om
betalning av ett belopp som har erlagts av
mottagaren i avsändarens ställe eller omvänt
och som jämvägen är skyldig att betala tillba
ka till den berättigade: från den dag då fram
ställning om återbetalning gjordes till järnvä
gen;
e) fordran rörande efterkrav enligt artikel
17: från trettionde dagen efter leveranstidens
utgång;
opaginerad Kontrollera mot PDF
O en versement du produit d'une vente: du jour de la
vente;
g) en paiement d'un supplement de droit réclamé par les
douanes ou d'aulres autorités administratives: du jour de la demande de ces
autorités;
h) dans tous les autres cas: du jour oö le droit peut étre
exercé.
Le jour indiqué comme point de départ de la prescription
n'est jamais compris dans le délai.
§ 3. En cas de rédamation adressée au chemin de fer
conformément ä Farticle 53 avec les piéces justificatives nécessaires, la
prescription est suspendue jusqu'au jour oii le chemin de fer rejette la
rédamation par écrit el restitue les piéces. En cas d'accepta-tion partielle de
la rédamation, la prescription reprend son cours pour la partie de la
rédamation qui reste litigieuse. La preuve de la reception de la rédamation ou
de la réponse el celle de la restitution des piéces sont å la charge de la
partie qui invoque ce fait.
Les rédamations ultérieures ayant le méme objet ne
suspendent pas la prescription.
§ 4. L'aclion prescrite ne peut plus élre exercée, méme
sous forme d'une demande reconventionneUe ou d'une exception.
§ 5. Sous réserve des dispositions qui précédent, la
suspension et Finterruption de la prescription sont réglées par le droit
national.
0 fordran på betalning av överskott från
en försäljning: från försäljningsdagen;
g) fordran pä betalning av tilläggsavgift som
tullmyndighet eller någon annan förvaltningsmyndighet har begärt: från den dag
då myndigheten framställde begäran;
h) fordran i andra fall: frän den dag dä fordringen kan
göras gällande.
1 preskriptionstiden inräknas inte den dag
som anges som begynnelsedag.
§ 3. Om krav mot järnvägen framställs i överensstämmelse
med artikel 53 och de handlingar bifogas som behövs, görs uppehåll i
preskriptionstiden till den dag då jämvägen skriftligen avslår kravet och
återställer handlingarna. Medges kravet delvis, börjar preskriptionstiden
äter all löpa för den del av kravet som alltjämt är tvistig. Skyldigheten all
bevisa att krav eller svar därpå har tagits emot eller aft handlingarna har
lämnats tillbaka åvilar den part som påstår att delta har skett.
Etl förnyat krav som avser samma sak medför inte uppehåll
i preskriptionstiden.
§ 4. En preskriberad fordran fär inte göras gällande ens
genom genkäromål eller yrkande om kvittning.
§ 5. Med undantag för vad som har sagts ovan gäller
nationell rätt i fråga om förlängning av preskriptionstiden och
preskriptions-avbrott.
TITRE VI
RAPPORTS
DES CHEMINS DE FER EN-TRE EUX
Artide 59
Réglement des comptes enlre chemins de fer § I. Tout chemin de fer qui a encaissé
soit au départ, soit ä Farrivée, les frais ou autres créances résultant du
contrat de transport, doit payer aux chemins de fer intéressés la part qui leur
revient.
Les modalités de paiement sont fixées par accords entré
chemins de fer.
§ 2. Sous
réserve de ses droits contre Fexpéditeur, le chemin de fer expéditeur est responsable
du prix de transport et des autres
AVDELNING VI JÄRNVÄGARNAS INBÖRDES FÖRHÅLLANDEN
Artikd 59
Avräkning mellan järnvägarna
§ I. Varje
järnväg som vid inlämning eller utlämning av gods har uppburit betalning för
avgifter eller andra fordringar som gmndas på befordringsavtalet är skyldig alt
till de berörda järnvägarna betala de andelar som tiUkommer dem.
Betalningssättet bestäms i överenskommelser mellan
järnvägarna.
§ 2. Med förbehåll för sina rättigheter i förhållande till
avsändaren svarar avsändningsjärnvägen för befordringsavgifter och
frais qu'il n'a pas encaissés alors que Fexpéditeur les
avait pris a sa charge conformément å Farticle 15.
§ 3. Si le chemin de fer destinataire livré la marchandise
sans recouvrer les frais ou autres créances résultant du contrat de transport,
il en est responsable envers les chemins de fer ayant participe au transport et
les autres intéressés.
§ 4. En cas de carence de paiement de Fun des chemins de
fer constatée par FOffice central ä la demande de Fun des chemins de fer
créanciers, les conséquences en sont suppor-tées par tous les autres chemins de
fer ayant participe au transport, proportionnellement å leur part dans le prix
de transport.
Le droit de recours contre le chemin de fer dont la
carence a été constatée reste réserve.
andra kostnader som den inte har tagit ut av avsändaren,
om denne enligt artikel 15 har åtagit sig att stå för dem.
§ 3. Om
bestämmelsejärnvägen lämnar ut godset utan att ta upp betalning för avgifter
eller andra fordringar som gmndas på befordringsavtalet, svarar den för dessa
gentemot de järnvägar som har deltagit i befordringen och andra berörda.
9 4. Om centralbyrån på begäran av en av de järnvägar som
har en fordran har fastställt all någon järnväg brister i betalning, skall
övriga järnvägar som har deltagit i befordringen svara för det belopp som inle
har betalats i förhållande till vars och ens andel av befordringsavgiften.
Rätten till återkrav mot den järnväg som inte har betalat
sin skuld kvarstår.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
60
Recours en cas de perte ou d'avarie
§ 1. Le chemin de fer qui a payé une indemnité pour perte
totale ou partielle ou pour avarie, en vertu des Régles uniformes, a un droit
de recours contre les chemins de fer ayant participe au transport conformément
aux dispositions suivantes:
a)
le chemin de
fer qui a causé le dommage en est seul responsable;
b)
lorsque le
dommage a été causé par plusieurs chemins de fer, chacun d'eux répond du
dommage qu'il a causé; si la distinction est impossible, Findemnité est
répartie enlre eux conformément au c);
c)
s'il ne peut
étre prouvé que le dommage a été causé par un ou plusieurs chemins de fer,
Findemnité est répartie enlre tous les chemins de fer ayant participe au
transport, ä Fexception de ceux qui prouvent que le dommage n'a pas été causé
sur leurs lignes; la répartition est faite proportionnellement aux distances
kilométriques d'applicalion des tarifs.
§ 2. Dans le cas d'insolvabililé de Fun de ces chemins de
fer, la part lui incombant et non payée par lui est répartie entré tous les
autres chemins de fer ayant participe au transport, proportionnellement aux
distances kilométriques d'application des tarifs.
Artikel
60
Rätt till återkrav vid förlust eller skada
§ 1. Om en järnväg har betalat ersättning enligt de
enhetliga rättsreglerna för att gods har gått föriorat helt eller delvis eller
för alt det har skadats, har järnvägen gentemot de järnvägar som har deltagit i
befordringen rätt till återkrav enligt följande bestämmelser:
a)
Den järnväg som
har orsakat skadan är ensam ansvarig för den.
b)
Om skadan har
orsakats av flera järnvägar, svarar var och en av dem för den del av skadan
som den järnvägen har orsakat. Om en sådan uppdelning inte kan göras, fördelas
ersättningsskyldigheten mellan järnvägarna eriligl c).
c)
Om det inte kan
visas att skadan har orsakats av en eller flera järnvägar, fördelas
ersättningsskyldigheten mellan alla järnvägar som har deltagit i befordringen
med undantag av dem som visar att skadan inte har orsakals på deras linjer.
Fördelningen sker i förhållande till antalet lariffkilometer.
§ 2. Om någon av järnvägarna är pä obestånd, skall vad
den järnvägen inle betalar av sin andel fördelas mellan de övriga järnvägar som
har deltagit i befordringen i förhållande till antalet tariffkilometer.
Artide
61
Recours en cas de dépassement du délai de
livraison
§ I. L'article 60 est applicable en cas d'in-demnité payée
pour dépassement du délai de livraison. Si celui-ci a été causé par plusieurs
chemins de fer, Findemnité est répartie entré ces chemins de fer
proportionnellement å la durée du retard sur leurs lignes respectives.
§ 2. Les délais de livraison fixés par Farticle 27 sont
partagés de la maniére suivante :
a) lorsque deux chemins de fer ont parti
cipe au transport
r le délai d'expédition est partagé par moitié;
2° le délai de transport est partagé proportionnellement
aux distances kilométriques d'application des tarifs;
b) lorsque trois chemins de fer ou plus ont
participe au transport
1° le délai d'expédition est partagé par moitié enlre le
chemin de fer expéditeur el le chemin de fer destinataire;
2° le délai de transport est partagé enlre tous les
chemins de fer:
- pour un tiers en parts égales,
- pour deux tiers proportionnellement aux
distances kilométriques d'application des
tarifs.
§ 3. Les délais supplémentaires auxquels un chemin de fer
a droit lui sont allribués.
§ 4. Le temps écoulé enlre la remise de la marchandise au
chemin de fer el le point de départ du délai d'expédition est altribué exdusivement
au chemin de fer expéditeur.
§ 5. Le partage ci-dessus n'est pris en con-sidération que
si le délai de livraison total n'a pas été observé.
Artikel
61
Rätt till återkrav när leveransfristen överskrids
§ I. Artikel 60 är tillämplig i fråga om ersättning som
har betalats för överskridande av leveransfristen. Om överskridandel har orsakats
av flera järnvägar, skall ersättningsskyldigheten fördelas mellan dessa
järnvägar i förhållande till längden av den försening som för varje järnväg har
uppkommit pä dess sträcka.
§ 2. De leveransfrisler som föreskrivs i artikel 27 skall
delas på följande sätt:
a) när två järnvägar har deltagit i beford
ringen
1. delas expedieringsfristen i lika delar,
2. delas befordringsfristen i förhållande
till antalet tariffkilometer;
b) när tre eller flera järnvägar har deltagit i
befordringen
1.
delas
expedieringsfristen i lika delar mellan avsändnings- och bestämmelsejärnvägarna,
2.
delas
befordringsfristen mellan alla järnvägarna:
- såvitt gäller en tredjedel av frislen, i lika
delar,
- såvitt gäller två tredjedelar av fristen, i
förhållande till antalet tariffkilometer.
§ 3. De tilläggsfrister som en järnväg har rätt att
tillgodoräkna sig skall tilldelas den järnvägen.
§ 4. Den tid som har förflutit mellan godsels inlämning
till befordran hos järnvägen och expedieringsfrislens början skall helt tilldelas
avsändningsjärnvägen.
§ 5. Den fördelning som har angetts ovan skall företas
endast om leveransfristen i sin helhet har överskridils.
Artide 62 Procédure de recours
§ 1. Le bien-fondé du paiement effectué par le chemin de
fer exer9ant Fun des recours prévus aux artides 60 el 61 ne peut élre con-testé
par le chemin de fer contre lequel le
Artikel
62
Förfarandet i mål om återkrav
§ I. En
järnväg, mot vilken återkrav riktas enligt artikel 60 eller 61, får inte
bestrida det befogade i en betalning som den äterkravssö-kande järnvägen har
gjort, om ersältningsbe-
recours est exercé, lorsque Findemnité a été fixée
judiciairement el que ce dernier chemin de fer, döment assigné, a été mis å
méme d'inlervenir au procés. Le juge saisi de Faction principale fixe les
délais impartis pour la signification de Fassignation et pour Finter-venlion.
§ 2. Le chemin de fer qui exerce son recours doit former
sa demande dans une seule et méme instance contre tous les chemins de fer avec
lesquels il n'a pas transigé, sous peine de perdre son recours contre ceux
qu'il n'aurail pas assignés.
§ 3. Le juge doit statuer par un seul et méme jugement sur
tous les recours dont il est saisi.
§ 4. Les chemins de fer actionnés ne peuvent exercer
aucun recours ultérieur.
§ 5. Des recours ne peuvent pas étre introduits dans
Finstance relative ä la demande en indemnité exercée par Fayant dioil au contrat
de transport.
loppet har fastställts av domstol och den järnväg mot
vilken återkravet riktas har blivit behörigen underrättad om stämningsansökningen
och beretts tillfälle att inträda som intervenient i målet. Domstolen i
huvudmålet fastställer de frister inom vilka underrättelsen och ansökan om
intervention skall göras.
§ 2. Den järnväg som utövar sin rätt till återkrav skall
stämma in samtliga järnvägar med vilka den inte har gjort upp i godo i en och
samma rättegång. I annat fall förlorar den rätten lill återkrav mot de
järnvägar som inte har stämts in.
§ 3. Domstolen skall meddela en enda dom i fråga om alla
återkrav som den handlägger.
§ 4. De instämda järnvägarna har inle rätt till
ytterligare återkrav.
§ 5. Återkrav får inte handläggas gemensamt med
skadeståndskrav som har väckts pä grund av befordringsavtalet.
Artide
63
Compétence pour les recours
§ 1. La juridiction du siége du chemin de fer contre
lequel le recours s'exerce est exdusivement compétente pour toutes les actions
en recours.
§ 2.
Lorsque Faction doit élre intentée contre plusieurs chemins de fer, le chemin
de fer demandeur a le droit de choisir, enlre les juridictions compétentes en
vertu du § I, celle devant laquelle il porte sa demande.
Artikel
63
Behörig
domstol i mål om återkrav
§ I. Behörig domstol i mål om återkrav
är rätten i den ort där den järnväg mot vilken talan förs har sitt säte.
§ 2. Om käromälet avser flera järnvägar, har
kärandejärnvägen rält att välja mellan de domstolar som är behöriga enligt § 1.
Artide
64
Accords au sujet des recours
Les chemins de fer peuvent déroger par des accords aux
dispositions de recours réci-proques de ce Titre, å Fexception de celle de
Farticle 62, § 5.
Artikel
64
Överenskommelser ifråga om återkrav
Järnvägarna får komma överens om avvikelse från
bestämmelserna i denna avdelning om inbördes återkrav med undantag av bestämmelsen
i artikel 62 § 5.
TITRE
VII
DISPOSITIONS
EXCEPTIONNELLES
Artide 65
Dérogations temporaires
§ I. Si
la situation économique et finan-ciére d'un Etat est de nature ä provoquer de
graves difficultés pour FappUcation du Titre VI, chaque Etat peut déroger aux artides 15. 17 et 30 en
décidant. pour certains trafics, que:
a) les envois au départ de cet Etat doivent
élre affranchis:
1° jusquä ses frontiéres, ou
2° au moins jusqu'å ses frontiéres ;
b) les envois ä destination de cet Etat doi
vent élre affranchis au départ:
1° au moins jusqu"ä ses frontiéres, pour autant que
FEtat de départ n'impose pas la restriction visée sous a) 1°, ou
2° au plus jusqu'å ses frontiéres ;
c) les envois en provenance ou å destina
tion de cet Etat ne peuvent étre greves d'au-
cun remboursement el que les débours ne
sont pas admis. ou que les remboursemenls
et les débours ne sont admis que dans cer
taines limites:
d) Fexpéditeur ne peut modifier le contrat
de transport en ce qui concerne le pays de
destination, Faffranchissemenl et le rem
boursement.
§ 2. Sous les mémes conditions, les Etats peuvent
autoriser les chemins de fer ä déroger aux artides 15, 17, 30 et 31 en
décidant, pour leurs trafics reciproques, que:
a)
les
dispositions concernant le paiement des frais sont spécialemeni fixées apres accord
entré les chemins de fer intéressés ; toutefois, celles-ci ne peuvent définir
de modalités non prévues å Farticle 15 ;
b)
certains ordres
ultérieurs ne sont pas admis.
§ 3. Les mesures prises conformément aux §§ I et 2 sont communiquées
ä FOffice central.
Les mesures énumérées au § 1 entrent en vigueur au plus
löt ä Fexpiration d'un délai de huit jours ä computer de la date de la lettre
par laquelle FOffice central a notifie ces mesures aux autres Elals.
AVDELNING VII UNDANTAGSBESTÄMMELSER
Artikel 65 Tillfälliga avvikelser
§ I. Om
del ekonomiska och finansiella läget i en stat medför allvarliga svårigheter
att tillämpa avdelning VI, fär
varje stal göra avvikelser frän artiklarna 15, 17 och 30 genom all för viss
trafik bestämma
a) att för försändelser från den staten kost
naderna skall vara betalda
1.
till den
statens gränser, eller
2.
minst till den
statens gränser;
b) att för försändelser till den staten kost
naderna skall vara betalda vid avsändandet
1.
minst till den
statens gränser i den mån avsändningsstaten inte föreskriver den inskränkning
som avses i a) I, eller
2.
längst till den
statens gränser;
c) att försändelser från eller till den staten
inte får beläggas med efterkrav och att för
skott inte får tillåtas, eller att efterkrav och
förskott får tillåtas endast intill vissa belopp;
d) att avsändaren inle får ändra befordringsavtalet i
fråga om bestämmelselandet, fraktbelalningen eller eflerkravel.
§ 2. Under samma förulsällningar får sla-lerna bemyndiga
järnvägarna alt göra avvikelser från artiklarna 15, 17, 30 och 31 genom all
för deras inbördes Irafik beslämma
a)
alt
bestämmelserna rörande betalning av avgifter skall fastställas särskilt efter
överenskommelse mellan de berörda järnvägarna; i bestämmelserna får dock inte
föreskrivas betalningssätt som inte nämns i artikel 15;
b)
att vissa
senare anvisningar inte är till-lålna.
§ 3. Åtgärder som har vidtagits enligt § 1 eller § 2 skall
meddelas till centralbyrån.
Åtgärder som avses i § 1 träder i kraft tidigast åtta
dagar från dagen för den skrivelse genom vilken centralbyrån har underrättat de
andra staterna om åtgärderna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Les mesures énumérées au §
2 entrent en vigueur au plus töt ä Fexpiration d'un délai de deux jours ä
computer de la date de leur publication dans les Etats intéressés.
§ 4. Les envois en cours
de route ne sont pas affeclés par ces mesures.
Ålgärder som avses i § 2
träder i kraft tidigast två dagar från dagen för deras offentliggörande i
berörda stater.
§
4. Försändelser som är under befordran berörs inte av dessa åtgärder.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide 66 Dérogations
Les
dispositions des Régles uniformes ne peuvent prévaloir contre celles que
certains Etats sont amenés ä prendre, dans le trafic entré eux, en applicafion
de certains traités tels que les Traités relatifs ä la Communauté europénne du
charbon et de Facier et ä la Communauté conomique européenne.
Artikel 66 Avvikelser
Vad
som föreskrivs i de enhetliga rättsreglerna gäller inte i den mån det strider
mot de bestämmelser som vissa stater meddelar för trafiken mellan sig vid
tillämpningen av särskilda fördrag, såsom fördragen om den Europeiska kol-
och stålgemenskapen och den Europeiska ekonomiska gemenskapen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1984/85:33 125
(Översättning)
Annexe I Bilaga 1
Réglement
concernant le transport inter- Reglemente om internationell järnvägsbe-
national
ferroviaire des marchandises fordran av farligt gods (RID)'
dangereuses (RID)
' Bilagan, som omfattar över 400 trycksidor, införlivas
inte med svensk rätt genom den föreslagna lagen om internationell
Jämvägstrafik. Den är därför utesluten här.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Réglement
concernant le transport International ferroviaire des wagons de particuliers
(RIP)
Reglemente
om internationell järnvägsbefordran av privatvagnar (RIP)
Artide premier Objet du réglement
§ 1. — Ce réglement s'applique å tous les transports de
wagons de particuliers, vides ou chargés, admis au service intemational
conformément ä Farticle 2 et remis au transport aux conditions des Régles
uniformes CIM.
§ 2. - A défaut de dispositions spéciales dans ce
réglement, les autres prescriptions des Régles uniformes sont applicables aux
transports vises au § 1.
Artikel I
Reglementets tillämpningsområde
§ I. Delta
reglemente tillämpas på befordran av lomma eller lastade privatvagnar som
enligt artikel 2 fär sättas in i internationell irafik och som har lämnats in
till befordran på de villkor som gäller enligt de enhetliga rättsreglerna CIM.
§ 2. Öm det inle finns särskilda bestämmelser i detta
reglemente, tillämpas de övriga bestämmelserna i de enhetliga rättsreglerna pä
sädan befordran som avses i § I.
Artide
2
Admission des wagons au service International
Pour étre admis au service intemational, les wagons
doivent étre immatriculés au nom d'un particulier (personne physique ou autre
sujet de droit) par un chemin de fer dont les lignes sont soumises aux Régles
uniformes et munis par ce chemin de fer de la marque dislinctivefFI.
Dans ce réglement, ce particulier, dont le nom doit étre
inscrit sur le wagon, est dé-nommé »titulaire ».
Artikel
2
Godkännande av privatvagnar för internationell trafik
För alt få användas i internationell trafik skall
privalvagnar vara registrerade i en enskilds (fysisk persons eller annat rättssubjekts)
namn av en järnväg vars linjer omfattas av de enhetliga rättsreglerna och skall
av denna järnväg ha försetts med märket fP].
Den enskilde vars namn skall anges på vagnen benämns i
delta reglemente "innehavaren".
Artide
3
Utilisation des wagons
L'expéditeur ne peut utiliser le wagon que pour le
transport des marchandises auxquelles il est approprié selon le contrat
d'im-malriculation. L'expéditeur est seul responsable des conséquences
résultant de Finobservation de cette disposition.
Artikel
3
Användning av privatvagnar
En avsändare får använda privatvagnar endast för
befordran av sådant gods som vagnen är inrättad för enligl
registreringsavtalet. Användaren är ensam ansvarig för följderna av alt denna
bestämmelse inte iakttas.
Artide 4 Appareils spéciaux
Si le wagon est muni d'appareils spéciaux (appareils
réfrigérants, bassins å eau, méca-
Artikel 4
Särskild utrustning
Om en privatvagn är försedd med särskild utrustning
(kylaggregat, vattenbehållare, ma-
opaginerad Kontrollera mot PDF
nismes,
etc), il incombe å Fexpéditeur d'en assurer ou d'en faire assurer le service.
Cette obligation passé au destinataire ä partir du moment oö il a fait valoir
ses droits conformément ä Farticle 28 ou ä Farticle 31 des Régles uniformes.
skineri,
etc.) svarar avsändaren för utrustningens skötsel. Denna skyldighet går över
på mottagaren så snart denne har gjort sina rättigheter enligl artikel 28 eller
artikel 31 i de enhefiiga rättsreglerna gällande.
Artide
5
Remise au transport
§ 1. - Le droit de remetlre un wagon au transport
appartient au titulaire.
Tout autre expéditeur d'un wagon, vide ou chargé, doit
remettre å la gare expéditrice, en méme temps que la lettre de voiture, une
autorisation émanant du titulaire, laquelle peut viser plusieurs wagons.
Cette autorisation n'est pas exigible si cet expéditeur
est le destinataire du wagon lors du transport précédent el si, avant la conclusion
du nouveau contrat de transport, la gare n'a pas re9U du titulaire, par lettre,
par télé-gramme ou par léléscripleur, Finterdiction d'expédier le ou les wagons
sans son autorisation.
§ 2. - Sauf ordre contraire du titulaire, le chemin de fer
est autorisé å renvoyer d'office ä sa gare d'atlache aux frais du titulaire,
sous le couvert d'une lettre de voiture établie au nom el ä Fadresse de ce
dernier:
-
tout wagon
arrivé vide dont le chargement n'a pas été commence dans les quinze jours
comptes de sa mise ä disposition ;
-
tout wagon
arrivé chargé qui, dans les huit jours comptes de la fm de son déchargement,
n'a pas fait Fobjet d'un nouvel envoi.
S'il n'use pas de cette facuité, le chemin de fer doit,
dés Fexpiration des délais fixés ci-dessus, aviser le titulaire de la situation
de son wagon ; dans ce cas, le renvoi d'office du wagon ne peut pas élre
effectué dans les huit jours qui suivent celui de Fenvoi de Favis au titulaire.
Ce paragraphe ne s'applique ni aux wagons se trouvant dans
le pays du réseau immatri-culateur, ni aux wagons se trouvant sur les
embranchements particuliers.
§ 3. - Le locataire dont le nom est inscrit sur le wagon
avec Fassentiment du chemin de fer immatriculateur est, en ce qui concerne
FappUcation de cet artide, subrogé de plein droit au titulaire.
Artikel
5
Inlämning för befordran
§ I. Rätten
att lämna in en privalvagn för befordran tillkommer innehavaren.
En avsändare av en tom eller lastad privalvagn skall, om
han inte är innehavare, samtidigt med fraktsedeln till avsändningsstationen
lämna ett bemyndigande frän innehavaren. Bemyndigandet får avse flera vagnar.
Ett sådant bemyndigande fordras inte, om avsändaren är den
som var mottagare av vagnen vid dess senast föregående sändning och
avsändningsstationen inte innan del nya befordringsavtalet ingicks har tagit
emot en underrättelse i brev, telegram eller telex om all innehavaren har
förbjudit att vagnen eller vagnarna avsänds utan hans bemyndigande.
§ 2. Om innehavaren inte har föreskrivit något annat, fär
järnvägen - på innehavarens bekostnad och med en fraktsedel som är utfärdad i
innehavarens namn och adresserad till denne - sända åter till hemstationen:
-
vagnar som har
ankommil tomma, om lastning inte har påbörjats inom 15 dagar efter det all
vagnen ställdes till förfogande;
-
vagnar som har
ankommit lastade och som inte har använts för en ny sändning inom åtta dagar
frän del alt lossningen avslutades.
Om järnvägen inte utnyttjar möjligheten till återsändning,
skall den vid utgången av de tidsfrister som anges ovan underrätta innehavaren
om var vagnen finns; i ett sådant fall får vagnen inte sändas äter förrän åtta
dagar har förflutit efter det all underrättelsen sändes.
Denna paragraf gäller inte vagnar som befinner sig i
registreringsjärnvägens stat eller pä ett enskilt sidospår.
§ 3. Den som har hyrt en vagn och vars namn är angivet på
vagnen med registreringsjärnvägens godkännande träder i innehavarens ställe
vid tillämpningen av denna artikel.
Artide
6
Inscriptions sur la lettre de voiture
§ 1. - Outre les inscriptions prévues dans les Régles
uniformes, Fexpéditeur doit porter sur la lettre de voiture :
a) dans Femplacement prévu pour la dé
signation de la marchandise,
— s'il s'agii d'un wagon vide, les möts
« wagon P vide »,
- s'il s'agit d'un wagon chargé, apres la
désignation de la marchandise, les mois
« chargé sur wagon P » ;
b) dans les emplacements de la lettre de
voiture réserves ä cet effet, les caractéristi-
ques du wagon.
§ 2. - Si Fexpéditeur d'un wagon vide désire obtenir une
garantie pariiculiére du délai de livraison, conformément å Farticle 14, il
doit porter, dans Femplacement de la lettre de voiture réserve ä ses
dédarations, Finscription «garantie particuliére du délai de livraison ».
Artikel
6
Uppgifter i fraktsedeln
§ 1. Förutom de uppgifter som föreskrivs i de enhetliga
rättsreglerna skall avsändaren föra in följande uppgifter i fraktsedeln:
a) på den plats som är avsedd för beskriv
ning av godset
-
beträffande
tomma vagnar, orden "tom P-vagn",
-
beträffande
lastade vagnar, efter beskrivningen av godset, orden "lastad
P-vagn",
b) på den plats som är avsedd för detta,
uppgift om vagnens särskilda kännetecken.
§ 2. Om avsändaren önskar få en särskild garanti enligt
artikel 14 för leveransfrislen, skall han på den plats i fraktsedeln som är
avsedd för avsändarens uppgifter föra in uppgiften "särskild garanti för
leveransfristen".
Artide 7
Intérét å la livraison
§ 1. - Les envois de wagons vides ne peuvent pas faire
Fobjet d'une dédaration d'in-térét ä la livraison.
§ 2. — Pour un wagon chargé, la dédaration d'intérét ä la
livraison ne produit d'effet qu'en ce qui concerne la marchandise chargée.
Artikel
7
Leveransintresse
§ I. Leveransinlresse får inle deklareras för tomma
vagnar.
§ 2. Vid befordran av lastade vagnar gäller deklarationen
om leveransintresse endast det lastade godset.
Artide
8
Remboursement et débours
§ 1. — Les wagons vides ne peuvent élre greves ni d'un
remboursement, ni de débours.
§ 2. - Les wagons chargés ne peuvent étre greves d'un
remboursement que jusqu'å concurrence de la valeur de la marchandise chargée.
Artikel
8
Efterkrav och förskott
§ 1. Tomma vagnar får inte beläggas med efterkrav eller
förskott.
§ 2. Lastade vagnar får beläggas med efterkrav till högst
det lastade godsets värde.
Artide
9
Prolongation du délai de livraison
§ I. -
Le délai de livraison est prolongé non seulement dans les cas prévus å Farticle
27, § 7 des Régles uniformes, mais également de la durée du séjour entrainée
par une avarie du wagon, å moins que le chemin de fer ne
Artikd
9
Förlängning av leveransfristen
§ I. Förutom
i de fall som avses i artikel 27 § 7 i de enhetliga rättsreglerna förlängs
leveransfristen också med den tid under vilken befordringen har avbrutits på
grund av skada pä vagnen, om inte järnvägen äransva-
opaginerad Kontrollera mot PDF
soit
responsable de cette avarie aux termes de Farticle 12.
§ 2. - Lorsque
la marchandise chargée sur le wagon avarie est transbordée dans un autre wagon,
le séjour prend fin, pour la marchandise, au moment ou, apres transbordement,
celle-ci peut étre remise en route.
rig för
skadan enligt artikel 12.
§ 2. Om godset lastas över från den skadade privatvagnen
till en annan vagn, upphör förlängningen av leveransfristen för godset så snart
det kan befordras vidare efter omlastningen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
10
Constatation d'une avarie du wagon ou de
perte
de piéces
§ 1. - Lorsqu'une avarie du wagon ou une perte de piéces
est découverte ou présumée par le chemin de fer ou que Fayant droit en allégue
Fexisterice, le chemin de fer doit dresser sans délai, conformément å Farticle
52 des Régles uniformes, un procés-verbal constatani la nature de Favarie ou de
la perte et, autant que possible, sa cause et le moment oö elle s'est produite.
Ce procés-verbal doit étre adresse sans délai au chemin
de fer immatriculateur, qui en transmet copie au titulaire. S'il s'agit d'un
wagon sur lequel le nom d'un locataire est inscrit avec Fassentiment du chemin
de fer immatriculateur, une copie du procés-verbal de constatation doit étre
adressée directement ä ce locataire.
§ 2. - Si le wagon est chargé, un procés-verbal disfinct
doit étre, le cas échéant, dressé pour la marchandise, conformément ä Farticle
52 des Régles uniformes.
Artikel
10
Fastställande av vagnskada eller förlust av vagnsdelar
§ 1. Om jämvägen upptäcker eller får anledning anta att
en vagn har skadats eller att vagndelar har gått förlorade, eller om den
berättigade påstår att detta är fallet, skall järnvägen genast upprätta en
redogörelse enligt artikel 52 i de enhetliga rättsreglerna, i vilken anges
skadans eller förlustens art samt, så långt möjligt, dess orsak och tidpunkten
då den inträffade.
Redogörelsen skall genast sändas till registreringsjärnvägen,
som skall sända en kopia till innehavaren. Om vagnen är uthyrd och hyresmannens
namn är angivet på vagnen med registreringsjärnvägens godkännande, skall en
kopia av redogörelsen sändas direkt till hyresmannen.
§ 2. Om vagnen är lastad, skall i förekommande fall
upprättas en särskild redogörelse enligt artikel 52 i de enhetliga
rättsreglerna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
11
Avarie d'un wagon empéchant la conlinuation du transport
§ 1. En cas d'avarie empéchanl la conlinuation du
transport d'un wagon expédié vide ou mettant ce wagon hors d''état de prendre
charge, la gare oö Favarie est constatée doit, sans délai, en aviser par
télégramme ou par léléscripleur, Fexpéditeur et le titulaire en indiquant, autant
que possible, la nature de Favarie.
§ 2. -
Tout wagon vide retiré de la circulation doit étre remis en état de circuler
par le chemin de fer sauf si le wagon, en raison de la gravité des avaries,
doit étre chargé sur un autre wagon.
Pour
rendre ie wagon utiiisable, le chemin de fer peut effectuer d'office des
reparations 9 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33
Artikd II
Vagnskada som hindrar vidare befordran
§ 1. Om en skada på en tom vagn hindrar att befordringen
fortsätter eller gör det omöjligt att använda vagnen för befordran av gods,
skall den station där skadan fastställs genast genom telegram eller telex
underrätta avsändaren och innehavaren om skadan samt, så långt möjligt, om
skadans art.
§ 2. Tomma vagnar som har tagits ur trafik skall av järnvägen
försättas i trafikdugligt skick, om inte skadan är så allvarligt att vagnen
måste lastas på en annan vagn.
För att göra vagnen trafikduglig får järnvägen utföra
reparationer upp fiU en kostnad
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1984/85:33
jusqu'ä
concurrence de la somme fixée par le contrat d'immatriculation.
Ces
dispositions sont applicables sans qu'il soit préjugé pour autant de la
responsabilité.
§
3. Lorsque le chemin de fer effectué des travaux de reparation conformément au
§ 2 et s'U est ä prévoir que la durée d'exécution des travaux dépassera quatre
jours, le chemin de fer demande, par télégramme ou par léléscripleur, ä
Fexpéditeur de lui faire connaitre si le contrat de transport doit étre
pour-suivi ou modifié apres Fexécution des travaux.
A
défaut d'instruction de Fexpéditeur avant la fin des travaux, le contrat de
transport est poursuivi.
§ 4.
- Si le chemin de fer n'effectue pas d'office la reparation, la gare oö Favarie
est constatée demande, sans délai et directement par télégramme ou par
léléscripleur, les instmctions de Fexpéditeur. Si Fexpéditeur n'est pas en
méme temps le titulaire, copie de cette demande est envoyée sans délai par
télégramme ou par léléscripleur au titulaire.
A
défaut d'instruction de Fexpéditeur dans un délai de huit jours apres la date
de Fenvoi du télégramme ou du message par léléscripleur, le chemin de fer est
autorisé, apres avoir, le cas échéant, mis le wagon en état de circuler, a le
renvoyer d'office ä sa gare d'at-tache avéc une lettre de voiture établie au
nom et ä Fadresse du titulaire.
Les
motifs du renvoi doivent étre inscrits sur la lettre de voiture apres les möts
« wagon P vide ».
§ 5.
— En cas d'avarie empéchant la con-tinuafion du transport d'un wagon expédié
chargé et si le déchargement est nécessaire, cet artide s'appliqué au wagon
déchargé.
Lorsque
le wagon peut étre réparé sans étre déchargé, les §§ 1, 2, 3, 6 et 7 de cet
artide sont applicables.
§
6. - Les frais de transport et autres frais survenus jusqu'å la gare oö le
wagon a été arrété, les frais d'envoi de Favis ä Fexpéditeur et au titulaire
ainsi que ceux résultant éventuellement de Fexécution des instmctions ou de
Fenvoi d'office du wagon ä sa gare d'attache grévent Fenvoi.
§
7. Le locataire dont le nom est inscrit sur le wagon avec Fassentiment du
chemin de fer
130
som
motsvarar det belopp som anges i registreringsavtalet.
Dessa
bestämmelser är tillämpliga utan att därigenom ställning tas till vem som kan
vara ansvarig för skadan.
§
3. Om järnvägen utför reparationer enligt § 2 och det kan fömtses att reparationerna
kommer att ta mer än fyra dagar, skall järnvägen genom telegram eller telex
begära att avsändaren ger järnvägen anvisning om humvida befordringsavtalet
skall fullföljas eller ändras när reparationerna har utförts.
Om
avsändaren inte har lämnat någon anvisning innan reparationerna har slutförts,
skall befordringsavtalet fullföljas.
§ 4.
Om järnvägen inte själv ombesörjer reparationerna, skall den station där skadan
faststäUdes genast genom telegram eller telex begära anvisningar från avsändaren.
Om avsändaren är någon annan än innehavaren, skaU en avskrift av järnvägens
begäran genast sändas till innehavaren genom telegram eller telex.
Om
avsändaren inte har lämnat anvisningar inom åtta dagar från det att
telegrammet eller telexet avsändes, får järnvägen - i förekommande fall efter
del att vagnen har satts i trafikdugligt skick - själv sända vagnen åter till
hemstationen med en fraktsedel som har utfärdats i innehavarens namn.
Skälen
till att vagnen sänds åter skall anges i fraktsedeln efter uppgiften "tom
P-vagn".
§
5. Om en skada hindrar att befordringen av en lastad vagn fortsätter, och om
lossning behövs, skall denna artikel tillämpas på den lossade vagnen.
Om
vagnen kan repareras utan att lossas, fillämpas §§ 1, 2, 3, 6 och 7 i denna artikel.
§
6. Fraktkostnaderna och andra kostnader som har uppkommit fram till den
station där vagnen togs ur trafik, kostnaderna för underrättelser till
avsändaren och innehavaren samt de kostnader som har uppstått på gmnd av att
jämvägen har följt anvisningar eller att vagnen har sänts tillbaka till hemstationen
belastar sändningen.
§
7. En hyresman, vars namn är angivet på vagnen med registreringsjämvägens
godkän-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1984/85:33
immatriculateur est, en ce qui concerne FappUcation de
cet artide, subrogé de plein droit au fitulaire.
131
nande, träder i innehavarens ställe vid lill-lämpningen av
bestämmelserna i denna artikd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
12
ResponsabUité du chemin de fer en cas de perte ou d'avarie
du wagon ou de ses piéces ResponsabUité du titulaire pour dommage causé par le
wagon
§ 1. - En cas de perte ou d'avarie du wagon ou de ses
piéces survenue ä partir de Facceplation au transport jusqu'å la livraison, le
chemin de fer est responsable s'ii ne prouve pas que le dommage ne résulte pas
de sa faute.
§ 2. — En cas de perte du wagon, Findemnité est limitée å
la valeur du wagon, les elements de cette valeur étant déterminés dans le
contrat d'immatriculalion.
En cas d'avarie, Findemnité est calculée suivant les
disposilions prévues au contrat d'immatriculation.
§ 3. - En cas de perte ou d'avarie d'accessoires
amovibles, le chemin de fer n'esi responsable que si ces accessoires sont
inscrits sur les deux cötés du wagon. Le chemin de fer n'assume aucune
responsabilité pour la perte ou Favarie d'agrés d'outillage amovibles.
§ 4. - A moins que Fayant droit ne prouve que les dommages
ont été causes par une faute du chemin de fer, celui-ci n'est responsable
-
des dommages
survenus aux récipients en grés, verre, terre cuite, etc, que si ces dommages
sont en corrélation avec une autre avarie du wagon dont le chemin de fer doit
répondre d'apres les dispositions qui précédent;
-
des dommages
survenus aux récipients comportant des revétements intérieurs (émail, ébonite,
etc.) que si le récipient présente des traces d'avaries extérieures dont le
chemin de fer doit répondre d'aprés les dis-posifions qui précédent.
§ 5. - Le titulaire est subrogé de plein droit ä
Fexpéditeur ou au destinataire en ce qui concerne le droit ä indemnité en cas
de perte ou d'avarie du wagon ou de ses piéces. Les rédamations administratives
ne peuvent étre adressées qu'au chemin de fer immatri-
Artikel 12
Järnvägens ansvarighet vid förlust eller skada på vagn
eller vagndelar Innehavarens ansvarighet för skador orsakade av en privatvagn
§ 1. När en vagn eller delar av en vagn har föriorats
eller skadats under tiden från del all vagnen har tagits emot för befordran
till dess alt den har lämnats ul, är järnvägen ansvarig, om den inte visar att
förlusten eller skadan inte har orsakats genom fel eller försummelse på
järnvägens sida.
§ 2. Ersättningen för förlust av en vagn är begränsad till
vagnens värde beräknat på det sätt som anges i registreringsavtalet.
Ersättningen för skada skall beräknas enligt vad som
föreskrivs i regislreringsavtalet.
§ 3. Järnvägen är ansvarig för förlust av eller skada på
lösa vagndelar endast om delarna finns angivna på vagnens båda långsidor.
Järnvägen är inte ansvarig för förlust av eller skada på lös maskinell
utmstning.
§ 4. Om inte den berättigade visar att skadan har
orsakats genom fel eller försummelse av järnvägen, är denna endast ansvarig
-
såvitt gäller
behållare av lera, glas, ter-rakotta o. dyl., om skadorna har uppkommit i
samband med andra skador på vagnen för vilka järnvägen är ansvarig enligt de
föregående bestämmelserna;
-
såvitt gäller
behållare med invändig beklädnad (emalj, ebonit etc), om själva behållaren
har spår av sådana yttre skador för vilka järnvägen är ansvarig enligt de
föregående bestämmelserna.
§ 5. Innehavaren träder i avsändarens eller mottagarens
ställe när det gäller rätten till ersättning vid förlust eller skada på vagn
eller vagndelar. Krav får framställas endast hos registreringsjärnvägen. Talan
vid domstol får väckas endast mot registreringsjämvägen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
culaleur et les actions ne peuvent étre exercées que
contre ce chemin de fer, subrogé lui-méme de plein droit au chemin de fer
responsable.
§ 6. — Les actions du chemin de fer contre le titulaire
pour dommage causé par le wagon en cours de transport sont régies par le contrat
d'immalriculation. Le chemin de fer immatriculateur est seul admis å faire
valoir les droits des autres chemins de fer vis-ä-vis du titulaire.
§ 7. - Les actions fondées sur les §§ I å 6 sont
prescrites par trois ans.
Cette prescription court
-
pour les
actions du titulaire contre le chemin de fer fondées sur les §§ 1 ä5, du jour
oö la perte ou Favarie du wagon a été constatée, compte tenu, le cas échéant,
de FappUcation de Farticle 13, § 1;
-
pour les
actions du chemin de fer contre le titulaire fondées sur le § 6, du jour ou le
dommage s'est produit.
vilken
träder i den ansvariga järnvägens ställe.
§ 6. Järnvägens talan mot innehavaren i anledning av skada
som har orsakats av en privalvagn under befordran regleras i regislreringsavtalet.
Endast registreringsjämvägen har rätt att göra andra järnvägars krav gällande
mot innehavaren.
§ 7. Talan som gmndas på §§ 1 -6 preskriberas efter tre
år.
Preskriptionstiden börjar löpa
-
i de fall då
innehavarens talan mot järnvägen gmndas på §§ 1-5, frän och med den dag då
förlusten av eller skadan på vagnen fastställdes, i förekommande fall med beaktande
av artikel 13 § I;
-
i de fall då
järnvägens talan mot innehavaren grundas på § 6, från och med den dag då
skadan uppkom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
13
Présomption de perte de wagon
§ 1. — L'ayant droit peut, sans avoir å fournir d'autres
preuves, considérer le wagon comme perdu quand il n'a pas été livré au
destinataire ou tenu ä sa disposition dans les trois mois qui suivent
Fexpiration du délai de livraison.
Ce délai est augmenté de la durée d'immo-bilisation du
wagon pour toute cause non imputable au chemin de fer ou pour avarie.
§ 2. — Si le wagon considéré comme perdu est retrouvé
apres le paiement de Findemnité, le titulaire peut exiger, dans un délai de
six mois apres Favis qu'il en aura re9U par le chemin de fer immatriculateur,
que le wagon lui soit remis, sans frais, ä la gare d'at-tache contre
restitution de Findemnité.
Artikd
13
Antagande att en privatvagn har gått förlorad
§ 1. Den berättigade får utan att förete ytterligare
bevis anse en vagn som förlorad, om den inte har lämnats ut tUl mottagaren
eller ställts till dennes förfogande inom tre månader efter leveransfristens
utgång.
Tremånadersfristen förlängs med den lid under vUken vagnen
har ställ stilla till följd av någon omständighet som inte beror på järnvägen
eUer till följd av skada.
§ 2. Om en vagn som har ansetts som förlorad kommer till
rätta efter det att ersättning har erlagts, får innehavaren, inom sex månader
frän del att han log emot en underrättelse därom från registreringsjämvägen,
begära att vagnen ställs tiU hans förfogande på hemstationen utan kostnad mot
alt ersättningen betalas tillbaka.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Artide
14
Indemnité en cas de dépassement du délai de
livraison
§ 1. ~ Si le chemin de fer est responsable d'un
dépassement du délai de livraison d'un wagon vide ou chargé, U doit payer å
Fayant
Artikel
14
Ersättning när leveransfristen överskrids
§ 1. Om järnvägen är ansvarig för att leveransfristen för
en tom eller lastad vagn har överskridits, skall järnvägen betala ersättning
opaginerad Kontrollera mot PDF
droit une indemnité forfaUaire par journée indivisible de
retard, indépendamment de Findemnité éventuellement due pour le dépassement du
délai de livraison de la marchandise chargée. Cette indemnité est fixée ä:
a)
4,50 unités de
compte pour les wagons mödernes ä bogies et pour les wagons assimilés, tels
qu'ils sont définis dans le contrat d'immatriculation,
b)
3 unités de
compte pour les autres wagons.
§ 2. — Si le dépassement du délai de livraison a pour
cause un dol ou une faute lourde imputable au chemin de fer, le montant de
Findemnité forfaitaire est porté ä 9 unités de compte par jour pour les wagons
vises en a) du § 1 et å 6,50 unités de compte par jour pour les wagons vises en
b) du méme paragraphe.
§ 3. - L'expéditeurd'un wagon vide peut demander une
garantie particuliére du délai de livraison. Il est alors per9U une taxe d'une
unité de compte par fraction indivisible de 100 km, avec minimum de 10 unités
de compte. Cette taxe est toujours payée en totalité par Fexpéditeur en cas de
paiement des frais conformément ä Farticle 15, § 2, a) 4°, des Régles
uniformes.
S'il y a dépassement du délai de livraison, le chemin de
fer doit payer une indemnité forfaitaire de 9 unités de compte par jour pour
les wagons vises en a) du § 1 et de 6,50 unités de compte par jour pour les
wagons vises en b) du méme paragraphe avec minimum de 20 unités de compte.
lill den berättigade med etl bestämt belopp för varje
påbörjat dygns försening, oavsett om ersättning för överskridande av leveransfristen
skall erläggas för gods som har lastats på vagnen. Ersättningen uppgår till
a)
4,50
beräkningsenheter för moderna boggivagnar och därmed jämställda vagnar, i
enlighet med definitionerna i regislreringsavtalet,
b)
3
beräkningsenheter för övriga vagnar.
§ 2. Om överskridandet av leveransfristen har orsakals
genom uppsåt eller grov vårdslöshet på järnvägens sida, höjs ersättningen till
9 beräkningsenheter per dygn för sådana vagnar som avses i § 1 a) och till 6,50
beräkningsenheter per dygn för sädana vagnar som avses i § 1 b).
§ 3. Avsändaren av en tom vagn fär kräva en särskild
garanti för leveransfristen. I sådant fall utgår en särskild avgift pä en
beräkningsenhet för varje påbörjad sträcka på 100 kilometer, dock minst 10
beräkningsenheter. Denna avgift skall alltid i sin helhet erläggas av
avsändaren, om frakten skall betalas i enlighet med artikel 15 § 2 a) 4 i de
enhetliga rättsreglerna.
Om leveransfristen överskrids, är järnvägen skyldig att
betala ersättning med 9 beräkningsenheter per dygn för sådana vagnar som avses
i § I a) och med 6,50 beräkningsenheter för sådana vagnar som avses i § 1 b),
dock minst 20 beräkningsenheter.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Réglement
concernant le transport International ferroviaire des conteneurs (RICo)
Reglemente
om internationell järnvägsbefordran av containrar (RICo)
opaginerad Kontrollera mot PDF
CHAPITRE PREMIER
GÉNÉRALITÉS
Artide premier Objet du réglement
§ I. -
Ce réglement s'applique aux conteneurs remis au transport aux conditions des
Régles uniformes CIM.
Ces conteneurs doivent appartenir au chemin de fer ou å
des particuliers (personnes physiques ou autres sujets de droit), et dans ce
dernier cas, étre agréés par le chemin de fer ou répondre aux normes
internationales de constmction applicables aux grands conteneurs.
§ 2. - Au sens de ce réglement, on entend par wconteneur»
un engin de transport (cadre, citerne ou autre engin analogue)
— de caractére permanent et, de ce fait,
assez résistant pour permettre un usage ré-
pété,
- spécialemeni con9u pour faciliter le
transport des marchandises, sans mpture de
charge, par un ou plusieurs modes de trans
port,
— muni de dispositifs facilitant la manuten-
tion el Farrimage,
- d'une capacité d'un m' au moins et dont
les dimensions n'excédenl pas celles qui sont
fixées dans les prescriptions des chemins de
fer. /
On 6fntend par «grands conteneurs» les conteneurs d'une
capacité supérieure ä 3 m' et d'une longueur de 6 m (20 pieds anglais) et plus.
Le terme «conteneur» couvre les accessoires et
équipements du conteneur, selon sa catégorie, å condition qu'ils soient transportés
avec celui-ci. Il ne couvre ni les véhicules, ni les accessoires et
équipements des véhicules, ni les emballages usuels.
KAPITEL I ALLMÄNT
Artikel 1
Reglementets tillämpningsområde
§ 1. Delta reglemente tillämpas på containrar som har
lämnats in till befordran enligt de enhetliga rättsreglerna CIM.
Containrar måste tillhöra en järnväg eller en enskild
(fysisk person eller annat rättssubjekt); i det senare fallet måste de
antingen vara godkända av järnvägen eller motsvara internationella
konstmktionsnormer för stor-conlainrar.
§ 2. Med "container" avses i detta reglemente
en iransportbehållare (låda, tank eller liknande föremål) som
-
är av varaktig
beskaffenhet och därför tillräckligt motståndskraftig för att kunna användas
ett flertal gånger,
-
är särskilt
konstruerad för att underlätta godsbefordran med etl eller flera transportmedel
utan avbrott för omlastning,
-
är försedd med
anordningar för att underlätta hantering och förankring,
-
har en
yttervolym på minst 1 m'' och mätt som inte överstiger dem som gäller enligt
järnvägarnas föreskrifter.
Med "storconlainer" avses en container med en
volym som överstiger 3 m' och en längd som uppgår till minst 6 meter (20 engelska
fot).
Beteckningen "container" omfattar även tillbehör
och utmstning till en container av visst slag, under fömtsättning att
tillbehören och utmstningen befordras tiUsammans med containern. Beteckningen
omfattar inte fordon, tillbehör fill fordon, utmstning till fordon eller
sedvanliga förpackningar.
Artide 2 Dispositions générales
§ 1. — Sauf dispositions contraires dans les tarifs, le
contenu d'un conteneur ne peut faire Fobjet que d'un seul contrat de transport.
§ 2. - A
défaut de dispositions spéciales dans ce réglement, les autres dispositions des
Régles uniformes sont applicables aux transports des conteneurs vides ou
chargés.
Artikel 2
Allmänna föreskrifter
§ 1. Om inle annat föreskrivs i tarifferna, får innehållet
i en och samma container inle omfattas av mer än ett befordringsavtal.
§ 2. Om del inle finns särskilda bestämmelser i detta
reglemente, tillämpas de övriga bestämmelserna i de enhetliga rättsreglerna på
befordran av lomma eller lastade containrar.
Artide
3
Transports enlevés ou livrés å domicile
Pour les conteneurs enlevés ä domicile par le chemin de
fer, le contrat de transport est conclu au domicile de Fexpéditeur. Pour les
conteneurs livrés å domicile, le contrat de transport prend fin au domicile du
destinataire.
Artikel
3
Befordran från dörr lill dörr
För containrar som hämtas av järnvägen hos avsändaren
anses befordringsavtalet träffat hos avsändaren. För containrar som lämnas
hos mottagaren anses befordringsavtalet fullgjort hos denne.
CHAPITRE
II
CONTENEURS APPARTENANT AU CHEMIN DE FER
Artide 4
Mise å disposition. Restitution. Taxes
Pour Futilisation des conteneurs, il peut étre per9u une
taxe dont le montant est fixé par les tarifs. Les tarifs fixent, en outre, les
conditions dans lesquelles des conteneurs sont mis ä disposition, le délai dans
lequel ils doivent étre restitués ainsi que les taxes qui sont per9ues lorsque
ce délai n'est pas re-specté.
KAPITEL
II
CONTAINRAR SOM TILLHÖR JÄRNVÄGEN
Artikel 4
Utlämning. Återlämning. Avgifter
För användning av containrar får tas ut en fast avgift
vars storlek anges i tarifferna. I tarifferna föreskrivs vidare på vilka
villkor containrar ställs till förfogande, inom vilken tid de måste återlämnas
och vilka avgifter som tas ut om tiden överskrids.
Artide
5
Inscriptions sur la lettre de voiture
Outre les inscriptions prévues par les Régles uniformes,
Fexpéditeur doit porter sur la lettre de voiture, dans les emplacements prévus
a cet effet, la catégorie, les marques, le numéro du conteneur, la tare en
kilogrammes et, le cas échéant, les autres caractéristiques de Fengin.
La tare des conteneurs ne doit pas com-prendre la masse
des dispositifs spéciaux intérieurs et amovibles ayant un caractére
d'emballage ou un caractére d'arrimage.
Artikel
5
Uppgifter i fraktsedeln
Fömtom de uppgifter som föreskrivs i de enhetliga
rättsreglema skall avsändaren på de platser i fraktsedeln som är avsedda för
detta föra in uppgifter om containerns art, märkning, nummer, egenvikt i
kilogram och, i förekommande fall, övriga kännetecken.
Containems egenvikt omfattar inte vikten hos sådan inre
lös specialutmstning som tjänar som förpackning eller är avsedd för förankring.
Artide
6
Manutention. Nettoyage
Les conditions dans lesquelles les operations de
chargement et de déchargement des conteneurs doivent étre effectuées sont
fixées par les tarifs. Le chargement comprend non seulement la mise en place
sur le wagon, mais encore les operations accessoires, notamment Farrimage des
conteneurs.
Le destinataire est tenu de restituer les conteneurs en
parfait état de propreté. S'il n'en est pas ainsi, le chemin de fer est en
droit d'exiger le paiement d'une taxe dont le montant est fixé par les tarifs.
Artikel
6
Hantering. Rengöring
I tarifferna regleras hur lastning och lossning av
containrar skall ske. Lastningen omfattar inte bara lastningen på
järnvägsvagnen, ulan också övriga åtgärder, säsom förankring av containern.
Mollagaren är skyldig att återställa containern
fullständigt rengjord. Om delta inte sker, har järnvägen rätt att la ut en
avgift med etl belopp som bestäms i tarifferna.
Artide 7 Réutilisation
Les conteneurs livrés chargés ne peuvent étre réutilisés
par les destinataires pour de nouveaux transports qu'avec le consentemenl du
chemin de fer destinataire.
Artikel 7 Återanvändning
Containrar som lämnas ut lastade får inte återanvändas av
mottagaren för en ny befordran utan mottagarjärnvägens medgivande.
Artide 8 Perte et avarie
§ I. — Celui qui accepte du chemin de fer un conteneur
vide ou chargé est tenu de vérifier Fétat de ce conteneur au moment ou il est
mis ä sa disposition; il est responsable de tous les dommages qui sont
constatés lors de la restitution du conteneur au chemin de fer et qui n'ont pas
été signalés lors de la mise ä disposition, ä moins qu'il ne prouve que les
dommages existaient lorsque le conteneur a été mis å disposition ou qu'ils
résultent de circonstances qu'il ne pouvait pas éviter et aux conséquences
desqueUes il ne pouvait pas obvier.
§ 2. - L'expéditeur est responsable de la perte ou de
Favarie d'un conteneur survenue pendant Fexécution du contrat de transport,
lorsque celle-ci provient de son fait ou de celui de ses préposés.
§ 3. — Lorsque le conteneur n'est pas restitue dans les
trente jours ä compter du jour qui suit celui de sa remise ä Fexpéditeur ou au
destinataire, le chemin de fer peut le considérer comme perdu et exiger le
paiement de sa valeur.
Artikd 8 Förlust och skada
§ 1. Den som tar emot en tom eller lastad container från
järnvägen är skyldig att fastställa i vilket skick containern är när den
ställs till hans förfogande; han är ansvarig för alla skador som fastställs när
containern återlämnas till järnvägen och som inte har anmärkts när den
ställdes till hans förfogande, om han inte visar att skadorna fanns när containern
ställdes till hans förfogande eller att de har orsakats av omständigheter som
han inte hade kunnat undgå eller förebygga följderna av.
§ 2. Avsändaren är ansvarig för en sådan förlust av eller
skada på en container som har uppstått medan befordringsavtalet fullgjordes,
om föriusten eller skadan har orsakats av avsändaren eller någon som avsändaren
har anlitat.
§ 3. Om containern inte har återlämnats inom 30 dagar från
den dag då den lämnades ut till avsändaren eller mottagaren, får järnvägen
anse att containern har gått förlorad och kräva ersättning för dess värde.
CHAPITRE
m
CONTENEURS APPARTENANT A DES PARTICULIERS
Artide 9 Agrément
Les conteneurs appartenant ä des particuliers peuvent
étre agréés par un chemin de fer dont les lignes sont soumises aux Régles uniformes,
s'ils satisfont, en ce qui concerne leur constmction et leurs inscriptions, aux
conditions prévues ä cet effet. Les conteneurs agréés autres que les grands
conteneurs sont munis, par le chemin de fer, de la marque distinctive[P].
KAPITEL
Hl
CONTAINRAR SOM TILLHÖR ENSKILDA
Artikd 9 Godkännande
Containrar som tillhör enskilda kan godkännas av en järnväg,
vars linjer omfattas av de enhetliga rättsreglerna, om containrarna uppfyller
föreskrifterna om konstruktion och märkning. Andra godkända containrar än
storconlainrar skall av järnvägen förses med märket [P].
Artide
10
Inscriptions sur la lettre de voiture
Outre les inscriptions prévues par les Régles uniformes,
Fexpéditeur doit porter sur la lettre de voiture, dans les emplacements réserves
å cet effet, les inscriptions suivantes:
-
la catégorie,
le numéro, la tare en kilogrammes et, le cas échéant, les autres caractéristiques
du conteneur,
-
de plus, pour
les conteneurs agréés, la marque du réseau qui a procédé ä Fagrément el, sauf
pour les grands conteneurs, la lettre «P»,
-
enfin,'pour les
conteneurs vides, comme désignation de la marchandise, Finscription « conteneur
agréé vide » ou « grand conteneur vide ».
Artikel
10
Uppgifter i fraktsedeln
Fömtom de uppgifter som föreskrivs i de enhetliga
rättsreglerna skall avsändaren på de platser i fraktsedeln som är avsedda för
detta föra in följande uppgifter:
-
containerns
art, nummer, egenvikt i kilogram och, i förekommande fall, övriga kännetecken,
-
vidare, såvitt
gäller godkända containrar, den godkännande järnvägens beteckning och, utom
beträffande storcontainrar, bokstaven "P",
-
slutligen,
såvitt gäller tomma containrar, som beteckning på godset, antingen "godkänd
tom container" eller "tom storcontainer".
Artide 11 Remboursement
Les conteneurs vides ne peuvent élre greves d'un
remboursement.
Artikd 11
Efterkrav
Tomma containrar får inte beläggas med efterkrav.
Artide 12 Appareils spéciaux
Si les conteneurs sont munis d'appareils spéciaux
(appareils réfrigérants, bassins å eau, mécanismes, etc), il incombe ä Fexpéditeur
d'en assurer ou d'en faire assurer le service. Cette obligation passé au destinataire
ä partir du moment oö il a fait valoir ses droits conformément ä Farticle 28 ou
ä Farticle 31 des Régles uniformes.
Artikd 12 Sårskild utrustning
Om en container är försedd med särskild utmstning
(kylaggregat, vattenbehållare, maskineri, etc), svarar avsändaren för
utmst-ningens skötsel. Denna skyldighet går över på mottagaren så snart denne
har gjort sina rättigheter enligt artikel 28 eller 31 i de enhetliga
rättsreglerna gällande.
Artide
13
Retour å vide ou réutilisation
Apres livraison du conteneur et sauf conventions
spéciales, le chemin de fer n'est pas obligé d'intervenir pour la remise au
transport du conteneur vide en retour ou du conteneur réutilisé ä charge.
Artikd
13
Relursändning utan last eller återanvändning
Sedan containern har lämnats ut till mottagaren, svarar
inte järnvägen för all containern sänds tom i retur eller används på nytt för
lastning, om inte detta har överenskommits särskilt.
Artide
14
Indemnité en cas de perte ou d'avarie du
conteneur
L'indemnité ä payer selon Farticle 40 des Régles uniformes
pour la perte du conteneur est calculée d'aprés la valeur du conteneur.
L'indemnilé å payer selon Farticle 42 des Régles uniformes
pour Favarie du conteneur est calculée d'aprés les frais de reparation.
Artikel
14
Ersättning vid förlust av eller skada på containern
Ersättning för förlust av en container enligt artikel 40 i
de enhetliga rättsreglerna skall beräknas efter containerns värde.
Ersättning för skada på en container enligt artikel 42 i
de enhetliga rättsreglerna skall beräknas efter kostnaden för reparation.
Artide
15
Indemnité
en cas de dépassement du délai de
livraison
En cas de dépassement du délai de livraison, le chemin de
fer peut, indépendamment des dispositions des Régles uniformes, par convention
spéciale avec le propriétaire ou le locataire du conteneur, prévoir le paiement
d'une indemnité particuliére au propriétaire ou au locataire.
Artikd
15
Ersättning
när leveransfristen överskrids
Oavsett vad som föreskrivs i de enhetliga rättsreglema får
järnvägen genom en särskild överenskommelse med containerns ägare eller
hyresman åta sig att betala särskild ersättning till denne, om leveransfristen
överskrids.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Réglement concernant le
transport International ferroviaire des colis express (RIEx)
Reglemente om
internationell järnvägsbefordran av expressgods (RIEx)
opaginerad Kontrollera mot PDF
§
I. Ne sont considérées comme colis express que des
marchandises transportées d'une maniére particuliérement rapide aux conditions
d'un tarif intemational.
Ne
peuvent étre admises comme colis express que les marchandises qui peuvent
nor-malement étre chargées dans le fourgon des trains de voyageurs. Les tarifs
intemationaux peuvent déroger ä cette régle.
§ 2.
Sont exclus du transport comme colis express les objets désignés ä Farticle 4
des Régles uniformes. Les matiéres et objets énumérés dans le RID ou ceux qui
sont vises par les accords et clauses tarifaires conclus en vertu de Farticle
5, § 2 des Régles uniformes, ne sont admis au transport comme colis express
que si ce mode de transport est expressément prévu par le RID ou par lesdits
accords ou clauses tarifaires. Les tarifs intemationaux déterminent si
d'autres marchandises peuvent également étre exclues du transport ou étre
admises sous condition.
§
3. Les colis express peuvent étre remis au transport avec un document autre que
celui qui est fixé en application de Farticle 12, § 2 des Régles uniformes. Le
modéle ä utiliser et les inscriptions qui doivent ou peuvent y étre portées
sont déterminés par les tarifs intemationaux. Ce document doit obligatoirement
comporter:
a)
la désignation des gares
expéditrice et destinataire;
b)
le nom et Fadresse de
Fexpéditeur et du destinataire;
c)
la désignation de la
marchandise;
d) le
nombre des colis et la description de
Femballage;
e) Fénumération
détaiUée des piéces re
quises par les douanes ou d'autres autorités
administratives, jointes au document de
transport.
§
4. Les colis express doivent étre trans-
§
1. Som expressgods anses endast sådant gods som enligt villkoren i en
internationell tariff skall befordras särskilt snabbt.
Som
expressgods tas endast sådant gods emot som normalt kan lastas i resgodsvagnar
i personförande tåg. I de internafionella tarif-fema får föreskrivas avvikelser
frän denna regel.
§
2. Som expressgods befordras inte sådant gods som anges i artikel 4 i de
enhetliga rättsreglerna. Ämnen och föremål som anges i RID eller som anges i
sådana överenskommelser eller tariffvillkor som har tiUkommil med stöd av
artikel 5 § 2 i de enhetliga rättsreglema får befordras som expressgods endast
om detta är uttryckligen medgivet i RID eller i de nämnda överenskommelserna
eller tariffvillkoren. I de internationella tarifferna regleras om även andra
godsslag kan uteslutas från befordran som expressgods eller tas emot för sådan
befordran endast på vissa villkor.
§ 3.
Expressgods får lämnas in till befordran med en annan transporthandling än
sådan som avses i artikel 12 § 2 i de enhetliga rättsreglerna. Den blankett
som skall användas och de uppgifter som skaU föras in eller får föras in
fastställs genom de internationella tarifferna. Transporthandlingen skall dock
innehålla:
a)
uppgifter om
avsändningsstationen och bestämmelsestationen;
b)
avsändarens och mottagarens
namn och adress;
c)
en beskrivning av godset;
d) uppgifter
om antalet kolUn och om för
packningens art;
e) en
noggrann förteckning över sådana
handlingar som krävs av tullmyndigheter el
ler andra förvaltningsmyndigheter och som är
fogade vid transporthandlingen.
§
4. Expressgods skall befordras med
opaginerad Kontrollera mot PDF
portés
par des moyens rapides dans les délais prévus aux tarifs intemationaux. Les
délais de livraison doivent, en tout cas, élre plus réduits que les délais
appliqués aux envois en grande vitesse.
§
5. Les tarifs intemationaux peuvent aussi prévoir des dérogations aux Régles
uniformes autres que celles qui sont spécifiées ci-dessus. Il ne peut
toutefois pas étre dérogé aux artides 35 ä 38, 40 ä 42, 44 et 47 ä 58 des
Régles uniformes.
§
6. Si les dispositions qui précédent el celles des tarifs intemationaux ne s'y
opposent pas, les Régles uniformes sont applicables au transport des colis
express.
snabba
transportmedel inom de frister som föreskrivs i de internationella tarifferna.
Leveransfristerna skall alltid vara kortare än de frister som gäller för
ilgodssändningar.
§
5. De internationella tarifferna får innehålla även andra avvikelser från de
enhetliga rättsreglerna än de som har angetts ovan. Avvikelser får dock inte
göras från artiklama 35-38, 40-42, 44 och 47-58 i de enhetliga rättsreglerna.
§
6. Om annat inte följer av ovanstående bestämmelser eller av de internationella
tarifferna tillämpas de enhetliga rättsreglerna på befordran av expressgods.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1984/85:33 141
2
Förslag till
Lag
om ändring i järnvägstrafiklagen (1984:000)
Härigenom
föreskrivs att 1 kap. 5 §, 2 kap. 5, 8 och 9 §§, 3 kap. I §, 4 kap. 1 § och 6
kap. 2 och 5 §§ järnvägstrafiklagen (1984:000)' skall ha nedan angivna lydelse.
1
kap. 5 § Nuvarande lydelse Den som har en fordran på ersättning enligt denna
lag eller en annan fordran på betalning på grund av befordringsavtal som avses
i lagen förlorar rätten att kräva ut sin fordran, om han inle väcker talan
inom den preskriptionstid som anges i andra eller tredje stycket.
Preskriptionstiden
är
vid
dödsfall tre år från dödsfallet, dock inte
längre
än fem år från den händelse som ledde till dödsfallet,
vid
personskada som inte har lett tre år från den händelse som orsa-
till döden kade skadan,
vid
sakskada när fordringen rör av- ett år från dagen då godset eller res-
tal om befordran av gods eller in- godset lämnades ut eller, om del
skrivet resgods inte har lämnats ut, från den dag då
det
senast skulle ha lämnats ut,
vid
sakskada i andra fall tre år från den händelse som orsa-
kade
skadan,
för
annan fordran ett år från del alt fordringen upp-
kom.
När
fordran avser sakskada och rör avtal om befordran av gods eller inskrivet
resgods eller när den avser annat än person- eller sakskada är dock
preskriptionstiden tre år, om järnvägen eller någon som järnvägen ansvarar för
enligt 4 § har orsakat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet.
Om
tiden för talan har försuttits, får fordran inte heller göras gällande på annat
sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om kvittning.
De
särskilda reglerna om preskription i denna paragraf gäller inte, om en fordran
görs gällande mot någon på gmnd av dennes brottsliga förfarande och fordringen
inte rör sådan internationell befordran som avses i 2 kap.
Föreslagen
lydelse Den som har en fordran på ersättning enligt denna lag eller en annan
fordran på betalning på gmnd av befordringsavtal som avses i lagen förlorar
rätten alt kräva ut sin fordran, om han inle väcker talan inom den preskriptionstid
som anges i andra eller tredje stycket.
'
Med "Nuvarande lydelse" förstås i det följande lydelsen enligt prop.
1983/84: 117.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Preskriptionstiden
är vid dödsfall
vid
sakskada i andra fall
för
annan fordran
Föreslagen lydelse
tre år från dödsfallet, dock inle längre än fem år från
den händelse som ledde till dödsfallet,
vid personskada som inle har lett till döden
vid sådan sakskada som avses i 2 kap. 2 §, om den
resande har avlidit till följd av den skadevällande händelsen
vid sakskada när fordringen rör avtal om befordran av
gods eller inskrivet resgods
tre är från den händelse som orsakade skadan,
tre år från dödsfallet, dock inte längre än fem år från
den skadevällande händelsen,
ett år från dagen då godset eller resgodset lämnades ut
eller, om det inte har lämnats ut, från den dag då det senast skulle ha lämnats
ut,
tre år från den händelse som orsakade skadan,
ett år från det att fordringen uppkom.
opaginerad Kontrollera mot PDF
När fordran avser sakskada och rör avtal om befordran av
gods eller inskrivet resgods eller när den avser annat än person- eller
sakskada är dock preskriptionstiden tre år, om jämvägen eUer någon som
järnvägen ansvarar för enligt 4 § har orsakat skadan uppsåtUgen eller genom
grov vårdslöshet.
Om tiden för talan har försuttits, får fordran inte heller
göras gällande på annat sätt, såsom genom genkäromål eller yrkande om
kvittning.
De
särskilda reglerna om preskription i denna paragraf gäller inte, om en fordran
görs gällande mot någon på gmnd av dennes brottsliga förfarande och fordringen
inte rör sådan internafioneU befordran som avses i 2 kap.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bestämmelserna i 6-13 §§ gäller endast i fråga om sådan
färd enligt internationell befordringshandling som avses i tilläggskonventionen
den 26 februari 1966 till det internationella fördraget om befordran med
järnväg av resande och resgods (internationell befordran).
2 kap. Om järnvägen vid internationeU befordran har
ådragit sig ersättningsskyldighet enligt 2 § första stycket, skall vid
tillämpningen av 4 § andra stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla
ett belopp om
Bestämmelserna i 6-13 §§ gäller endast i fråga om sådan
färd enligt internationell befordringshandling som avses i bihang A tiU
fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (intemationell befordran).
8§
Om jämvägen vid intemationell befordran har ådragit sig
ersättningsskyldighet enligt 2 § första stycket och den resande varken var
svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige, skall vid tillämpning-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop. 1984/85:33
Nuvarande lydelse
2000 francs. Med franc förstås en guldfranc med en vikt av
tio tret-tioendds gram och niohundra tusendelars finhet.
Regeringen kungör motvärdet av franc uttryckt i de av
Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna.
Omräkning från särskilda dragningsrätter tUI svenskt mynt
skall ske efter kursen den dag dä dom meddelas eller en annan dag som parterna
har kommit överens om. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den
beräkningsmetod som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin
verksamhet och sina transaktioner.
2 kap. På en fordran som avser ersättning enligt 1 §
eller 2 § första stycket utgår ränta med fem procent per år från och med den
dag då det förfarande som avses i 12 § inleddes eller, om något sådant förfarande
inte har inletts, från och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser
kostnader vid personskada, inkomstförlust eller förlust av underhåll, utgår
dock ränta först från och med den dag då järnvägen fick tillgång till den
utredning som behövs för att ersättningens belopp skall kunna bestämmas.
143
Föreslagen lydelse
en av 4 § andra stycket i stället för hälften av
basbeloppet gälla eft belopp motsvarande 700 särskilda dragningsrätter. Med
särskilda dragningsrätter förstås de av Internationella valutafonden använda
särskilda dragningsrätterna (SDR).
Omräkning av SDR tUl svenskt mynt skaU ske efter kursen
den dag då dom meddelas eller en annan dag som partema har kommit överens om.
Kronans värde skaU bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som
Internationella valutafonden den dagen tiUämpar för sin verksamhet och sina
transaktioner.
9§
På en fordran som avser ersättning enligt 1 § eller 2 §
första stycket utgår ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635), om den resande
var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige. I annat fall utgår ränta
med fem procent per år. Räntan utgår från och med den dag då det förfarande
som avses i 12 § inleddes eller, om något sådant förfarande inte har inletts,
från och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser kostnader vid personskada,
inkomstförlust eller förlust av underhåll, utgår dock ränta först från och med
den dag då de omständigheter inträffade som läggs till grund för beräkning av
ersättningens belopp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 kap. 1 §
Detta
kapitel tillämpas på sådan godsbefordran med järnväg i allmän inrikes trafik
som sker mot betalning. Har avtal träffats om sådan befordran, tillämpas
kapitlet på befordringen även när järnvägen ombesörjer denna med vägfordon.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På
godsbefordran i trafik med utlandet tiUämpas kapitlet endast om
På
godsbefordran i trafik med utlandet tillämpas kapitlet endast om
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1984/85:33
Nuvarande lydelse
annat inte följer av det internationella fördraget om
godsbefordran med järnväg (CIM).
144
Föreslagen lydelse
annat inte följer av fördraget den 9 maj 1980 om
internationell järnvägstrafik.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Detta
kapitel tillämpas på resgods som har inskrivits för befordran med järnväg i
allmän inrikes trafik. Pä befordran i trafik med utlandet tillämpas kapitlet
endast om annat inte följer av fördraget den 9 maj 1980 om internationeU järnvägstrafik.
Detta kapitel tillämpas pä resgods som har inskrivits för
befordran med järnväg i allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med utlandet
tiUämpas kapitlet endast om annat inte följer av det internationella fördraget
om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV).
Skall
befordringen utföras av två eller flera järnvägar efter varandra, gäller
kapitlet i tillämpliga delar för samtliga järnvägar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 kap.
Om någon har fört ett maskindrivet spårfordon på järnväg
eller tunnelbana och därvid har varit så påverkad av alkolholhaltiga drycker
eller annat berusningsmedel att det måste antas att han inte kunde föra
fordonet på betryggande sätt, skaU han dömas till fängelse i högst ett år
eller, om omständigheterna är mildrande, tUl böter.
Den som har fört etl sådant maskindrivet spårfordon som
avses i första stycket efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan
mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden uppgick
tiU 1,5 promille eller däröver, skall anses ha varit så påverkad under färden
som anges iförs-ta stycket.
Är det inte styrkt att den som har fört ett sådant
maskindrivet spårfordon som avses i första stycket har varit så påverkad som
anges där. men har han fört fordonet efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker
i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden
uppgick tiU 0,5 men inle 1,5 promille, skall han dömas tUl böter eller fängelse
i högst sex månader.
2§
Den som för ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller
tunnelbana efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen
i hans blod under eller efter färden uppgår tUl minst 0,4 promille döms tUl
böter eller fängelse i högst ett år.
Vad som sägs i första stycket gäller också den som vid
förande av ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana är så påverkad
av alkoholhaltiga drycker att det kan antas att han inte på betryggande sätt
kan föra fordonet. Detsamma gäller om föraren på motsvarande sätt är påverkad
av något annat medel.
Prop. 1984/85:33 145
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vad som sägs i första stycket Till straff som anges i första
gäller också den som i annat fall vid stycket
skall också dömas den som
järnväg eller tunnelbana har full- i
annat fall vid järnvåg eller tunnel-
gjort tjänst, i vilken ingår uppgifter bana
fullgör tjänst, i vilken ingår
av väsentlig betydelse för säkerhe- uppgifter
av väsentlig betydelse för
ten, och därvid har varit sä påver- säkerheten,
och därvid är så påver
kad av berusningsmedel att del kad av
alkoholhaltiga drycker eller
måste antas att han inte kunde utfö- något
annat medel att det kan antas
ra dessa uppgifter på betryggande att
han inle kan utföra dessa upp
sätt, gifter på betryggande sätt.
6 kap.5 §
Järnvägen fär undersöka innehållet i resgodskollin eller
godssändningar, om innehållet är okänt för järnvägen och det finns skäl att
misstänka att de innehåller något som kan äventyra säkerheten i jämvägsdriflen.
Kan det med fog antas att resgods innehåller något som
järnvägen har förklarat att den inte befordrar på det sätt som är i fråga eller
all innehållel i en godssändning inle motsvarar de uppgifter som avsändaren har
lämnal om det, får järnvägen undersöka resgodsets eller sändningens innehåll.
Detta gäller även om järnvägen inte har förbehållit sig det i befordringsavtalet.
Undersökningar bör företas i vittnes närvaro. Vid en
undersökning enligl andra stycket skall om möjligt den resande eller, om
undersökningen avser gods, avsändaren eller mottagaren beredas tillfälle att
närvara.
För befordran av inskrivet resgods i sådan trafik med
utlandet som avses i bihang A lUl fördraget den 9 maj 1980 om internationeU
järnvägstrafik gäller i stället vad som sägs där.
Denna lag träder i kraft den I maj 1985.
10 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33
Prop. 1984/85:33 146
3
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport
Härigenom
föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport skall ha nedan
angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
2§
Lagen skall ej tillämpas på postbefordran, begravningstransporter eller
befordran av flyttsaker.
Lagen
skall ej heller tillämpas pä Lagen skall inte heller tillämpas
sådan
befordran på väg som är un- pä sådan befordran pä väg som är
derkaslad
det internationella för- underkastad fördraget den 9 maj
draget
om godsbefordran på järn- 1980 om internationell järnvägstra-
väg
(CIM) eller som järnväg i annat fik eller som en järnväg i annat fall
fall
utför inom Sverige till fullgöran- utför inom Sverige lill fullgörande
de
av avtal om befordran av gods av avtal om befordran av gods på
på
järnväg. järnväg.
Denna
lag träder i kraft den I maj 1985.
Prop.
1984/85:33 147
4
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa
fall
Härigenom
föreskrivs alt bilagan lill lagen (1976:661) om immunilel och privilegier i
vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.
Bilaga
opaginerad Kontrollera mot PDF
Immunitet
och/eller privilegier gäller för följande
Internationella organ
Fysiska personer
Tillämplig
internationell
överenskommelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
33 Mellanstatliga organisationen för inierna-lionell
jämvägstrafik (OTIF)
Medlemsstaternas
representanter i organisationen, personer med tjänst hos organisationen och
sakkunniga utsedda av organisationen
Fördraget
den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.
Bilagan omtryckt 1979:9. Senaste lydelse 1984:432.
Prop.
1984/85:33 148
5 Förslag till
Lag om ändring i körkortslagen (1977:477)
Härigenom föreskrivs alt 16, 21 och 22 §§ körkortslagen
(1977:477)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
I6§
Ett körkort skall äierkallas Eli körkort skall älerkallas
I. om körkortshavaren har brulit I. om körkorlshavaren har brutit
mot I § andra stycket, 4 § eller mot I § andra
stycket, 4 § eller
4 a § lagen (1951:649) om straff för 4 a § lagen
(1951:649) om straff för
vissa trafikbrott, vissa trafikbrott eller 6 kap.
2 §
första eller andra stycket jämvägs
trafiklagen (1984:000).
1. om körkortshavaren har brutit 2. om
körkortshavaren har brutit
mot 5 § samma lag och överträdd- mot 5 § lagen om
straff för vissa
sen inte kan anses som ringa, trafikbrott
och överträdelsen inle
kan anses som ringa,
3.
om
körkortshavaren genom upprepade förseelser i väsentlig grad har visat bristande
vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens
eller trafiksäkerhetens intresse för förare av motordrivet fordon eller
spårvagn,
4.
om
körkorlshavaren i annat fall har brulil mol en från Irafiksäkerhets-synpunkl
väsentlig regel vid förande av ett motordrivet fordon eller en spårvagn och
överträdelsen inte kan anses som ringa,
5.
om
körkorlshavaren på grund av opälillighel i nyklerhetshänseende ej bör ha
körkort,
6.
om del med
hänsyn till brottslig gärning som körkortshavaren har gjort sig skyldig lill
kan antagas all han ej kommer all respekiera irafikreg-lerna och visa hänsyn,
omdöme och ansvar i trafiken eller om han pä grund av sina personliga
förhållanden i övrigt ej kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt
fordon,
7.
om
körkortshavarens förulsällningar för rätt att föra körkortspliktigt fordon är
sä väsentligt begränsade genom sjukdom, skada eller dylikt att han från
irafiksäkerhelssynpunkl ej vidare bör ha körkort,
8.
om
körkortshavaren ej följer föreläggande att ge in läkarintyg eller bevis om
godkänt förarprov,
9. om körkortshavaren ej följer föreläggande att förnya
körkort,
10. om körkortshavaren begär alt körkortet skall återkallas.
21 §
Om det vid prövningen av en an- Om det vid
prövningen av en an
sökan om förhandsbesked eller kör- sökan
om förhandsbesked eller kör
kortstillständ finns hinder mol all korlslillsländ
finns hinder mol all
meddela körkortslillsländ på grund meddela
körkortstillstånd på grund
av sökandens personliga förhållan- av
sökandens personliga förhällan
den eller om ett körkort eller ett den
eller om etl körkort eller etl
' Med "Nuvarande lydelse" förstås i det följande
lydelsen enligt prop. 1984/85: 21.
Prop.
1984/85:33
Nuvarande lydelse
körkortslillsländ återkallas med stöd av 16 § 1-6, skall
en spärrtid pä lägst en månad och högst tre år bestämmas. Vid brott som avses i
I § andra stycket, 4 § andra stycket eller 4a § lagen (1951:649) om straff för
vissa trafikbrott skall spärrtiden bestämmas till lägst ett år. Detsamma skall
gälla vid brott som avses i 4 § första stycket nämnda lag, om körkortshavaren
före färdens slut förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen
i hans blod uppgick till minst 1,5 promille.
149
Föreslagen lydelse
körkortstillständ återkallas med stöd av 16 § 1-6, skall
en spärrtid på lägst en månad och högst tre år bestämmas. Vid brott som avses i
1 § andra stycket, 4 § andra stycket eller 4 a § lagen (1951:649) om straff för
vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 § andra stycket järnvägstrafiklagen
(1984:000) skall spärrtiden bestämmas lill lägst etl år. Delsamma skall gälla
vid brott som avses i 4 § första stycket lagen om straff för vissa trafikbrott
eller 6 kap. 2 § första stycket jämvägstrafiklagen (1984:000) om körkortshavaren
före färdens slut har förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att
alkoholkoncentrationen i hans blod uppgick till minst 1,5 promille.
opaginerad Kontrollera mot PDF
22 §
1
stället för att körkortet återkallas skall körkortshavaren meddelas varning i
sådana fall som avses i 16 § 2-6, om varningen av särskilda skäl kan anses vara
en tillräcklig åtgärd.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Om
körkortshavaren har brulit mot 4 § första stycket lagen (1951:649) om straff
för vissa trafikbrott men inle före färdens slut hade förtärt alkoholhaltiga
drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter
färden uppgick till 0,8 promille, får varning meddelas honom i stället för
återkallelse om omständigheterna är mildrande.
Om
körkortshavaren har brutit mot 4 § första stycket lagen (1951:649) om straff
för vissa trafikbrott eller 6 kap. 2 § första stycket järnvägstrafiklagen
(1984:000) men inte före färdens slut hade förtärt alkoholhaltiga drycker i
sädan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod under eller efter färden
uppgick till 0,8 promille, får varning meddelas honom i stället för återkallelse
om omständigheterna är mildrande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.
Prop. 1984/85:33 150
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1984-05-17
Närvarande:
statsministern Palme, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Hjelm-Wallén, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Thunborg, Wickbom
Föredragande:
stalsrädel Wickbom
Lagrådsremiss
med förslag till internationell järnvägstranklag, m. m.
1
Inledning
Sedan
åtskilliga är har i Sverige förberetts en reform av järnvägsrälten. Nyligen har
i en proposition (prop. 1983/84: 117) lagts fram förslag lill en ny
jämvägstrafiklag. Propositionen behandlas f.n. av riksdagen.
Den
föreslagna nya jämvägstrafiklagen innehåller en samlad reglering av järnvägens
och andra spärföretags förhållande lill transportkunderna och lill dem som
skadas till följd av spårdriften. Sålunda regleras befordran av passagerare,
gods och inskrivet resgods. Lagen innehåller enligt förslaget också
bestämmelser om järnvägens uiomobligaioriska ansvarighet, dvs. dess ansvarighet
för skador på personer som inte är passagerare och på egendom som inte
befordras som gods eller inskrivet resgods. Slutligen ges ocksä vissa
bestämmelser om ordning och säkerhet vid järnvägstrafik samt vissa
straffbestämmelser.
Med
undantag av den reglering som rör järnvägens skadeståndsansvar vid befordran av
resande gäller järnvägstrafiklagen i huvudsak endast för inrikes
järnvägstrafik. Trafiken mellan Sverige och utlandet regleras sedan lång lid
tillbaka av internationella överenskommelser.
Den
första europeiska överenskommelsen om internationell godsbefordran med järnväg
undertecknades i Bern år 1890. Sverige anslöt sig år 1907 till detta fördrag
och har alltsedan dess deltagit i det internationella järnvägssamarbetet. I
enlighet med fördraget har häUits etl antal revisionskonferenser vid vilka nya
fördrag om godsbefordran har antagits. Det nu gällande fördraget, del
internationella fördraget den 7 februari 1970 om godsbefordran med järnväg
(CIM), trädde i kraft år 1975.
Ett
fördrag om befordran med järnväg av resande och resgods undertecknades år 1924
och trädde i kraft år 1928. Sverige anslöt sig från början lill detta fördrag.
Efter år 1924 har fördrag rörande personbefordran slutits
Prop.
1984/85:33 151
samtidigt
med fördragen rörande godsbefordran. F. n. gäller det internationella
fördraget den 7 februari 1970 om befordran med järnväg av resande och resgods
(CIV).
Frågan om järnvägens
ansvarighet för personskador som tillfogas resande regleras inle i CIV ulan i tilläggskonventionen
den 26 februari 1966 till CIV om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas
eller skadas. Tilläggskonventionen utgjorde ursprungligen ett tillägg till
1961 års CIV men har senare ändrats så att den numera bildar ett tillägg till
1970 års CIV. Sverige tillträdde tilläggskonventionen är 1976.
De
tre fördragen gäller mellan 33 stater i Europa, Främre Orienten och Nordafrika.
Redan
genom 1890 års fördrag inrättades en centralbyrå för internalio-nella
järnvägstransporter. Centralbyrån har sedan dess haft sitt säte i Bern. I 1970
års fördrag regleras centralbyråns verksamhet i särskilda bilagor till CIM och
CIV med reglementen för centralbyrån.
Vid
1980 års revisionskonferens gjordes en fullständig omarbetning av hela
regelsystemet på den internafionella järnvägsrättens område. De tre gällande
fördragen fördes samman till ett enda fördrag, Convention relative aux
transports intemationaux ferroviaires (COTIF). Själva fördraget innehåller
huvudsakligen bestämmelser av folkrällslig natur. Genom COTIF bildas en ny
organisation, Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik
(FOrganisation intergouvemementale pour les transports intemationaux
ferroviaires, OTIF). Bestämmelserna om denna organisation finns i själva
fördraget. I detta finns också bestämmelser om skiljedom och om verkställighet
av utländska domar. Till fördraget hör ett protokoll om privilegier och
immunitet för OTIF. Alla regler av renl befordringsrätlslig karaktär, däri
inbegripet de civilrätlsliga reglerna om järnvägens ansvarighet för
personskador, finns i två bihang till fördragel.
1980
års fördrag har undertecknats av samtliga de 33 stater som har tillträtt de nu
gällande järnvägsfördragen, bland dem Sverige. COTIF har hittills ratificerats
av 16 stater. I februari 1984 beslöt en diplomatisk konferens i Bern all COTIF
skall träda i kraft den I maj 1985. I enlighet med COTIF upphör 1970 års CIV,
1970 års CIM och 1966 års tilläggskonvention all gälla från den nämnda dagen.
Konventionen
med till denna hörande protokoll och bihang utom bilaga I Ull bihang B
(reglementet om internationeU järnvägsbefordran av farligt gods, RID) bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga I.
Frågan
om Sveriges tillträde till COTIF har behandlats i departementspromemorian (Ds
Ju 1983: 12) Internationell järnvägsbefordran m. m. 1980 års fördrag om
internationell järnvägstrafik (COTIF)'. I promemorian föreslås att Sverige
skall tillträda COTIF. Vidare läggs fram förslag lill den lagstiftning som
föranleds av ett svenskt tillträde.
'Promemorian
har på uppdrag av justitiedepartementet utarbetats av lagmannen Åke Weidstam.
Prop. 1984/85:33 152
Till
protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av departementspromemorian
som bilaga 2 och promemorians lagförslag som bilaga 3.
Departementspromemorian
har remissbehandlats. 'Yttranden har av-getts av hovrätten för Västra Sverige,
konsumentverket. Statens järnvägar, transporträdel, sjöfartsverket. Svenska
Handelskammarförbundet, Sveriges speditörförbund. Svenska försäkringsbolags
riksförbund, Folksam, Sjöassuradörernas förening, Axel Ax: son Johnsons
institut för sjörätt och annan iransporlrält, Sveriges grossistförbund,
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges hantverks- och
induslrior-ganisation - Familjeföretagen och Sveriges advokatsamfund. Kommerskollegium
har överlämnat yttranden av Stockholms handelskammare och Skånes
handelskammare.
En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta ärende
som bilaga 4.
I
lagstiftningsärendet har samråd skett med de ansvariga ministerierna i Danmark,
Finland och Norge.
2
Gällande ordning
Den
nuvarande internationella regleringen på järnvägsrättens område är, som redan
har nämnts, fördelad på tre fördrag:
1. 1970
års fördrag om godsbefordran med järnväg (CIM),
2.
1970 års fördrag om befordran
med järnväg av resande och resgods (CIV),
3.
1966 års tilläggskonvention
lill CIV om järnvägs ansvarighet i fall resande dödas eller skadas.
De
tre fördragen har lillträtts av följande 33 stater: Algeriet, Belgien,
Bulgarien, Danmark, Finland, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Grekland,
Irak, Iran, Irland, Italien, Jugoslavien, Libanon, Liechtenstein, Luxemburg,
Marocko, Nederländerna, Norge, Polen, Portugal, Rumänien, Schweiz, Spanien,
Storbritannien, Sverige, Syrien, Tjeckoslovakien, Tunisien, Turkiel, Tyska
Demokratiska Republiken, Ungern och Österrike.
CIV
och CIM har i huvudsakliga delar införlivats med svensk rält genom kungörelsen
(1974:748) om internationell järnvägstransport. I kungörelsen föreskrivs att
CIV och CIM skall tillämpas som svensk rätt. Vissa processrättsliga
bestämmelser har dock ätergetts i lagen (1974:744) om verkställighet av
utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m.
Tilläggskonventionens regler har till sina huvuddelar införlivats genom lagen
(1976:58) om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Bestämmelserna i
1976 års lag har efter enbart redaktionella ändringar förts över lill det
förslag lill järnvägstrafiklag som f n. behandlas av riksdagen (prop.
1983/84:117).
Prop. 1984/85:33 153
I
det följande ges en kort översikt över de nu nämnda fördragen. För en närmare
redogörelse för innehållel i CIM, CIV och lilläggskonvenlionen hänvisas till
avsnitt 1.2 i departementspromemorian (s. 7- 14).
CIM
CIM
består av själva fördraget och sju bilagor, som utgör delar av fördraget.
I
själva fördragel behandlas dess föremål och omfaltning, fraktavtalet och
järnvägens ansvarighet vid godsbefordran. Vidare innehåller fördragel
processrällsUga och organisatoriska bestämmelser. Slutligen finns vissa
traklaträttsliga bestämmelser, dvs. bestämmelser rörande tillträde till och
uppsägning av fördraget samt regler om ändring av fördraget.
1
bilagorna regleras vissa specialtransporter, nämligen transport av farligt
gods på järnväg (RID), befordran av privatvagnar (RIP), befordran av containrar
(RICo) och befordran av expressgods (RIEx). En bilaga innehåller etl
reglemente för centralbyrån för internationella järnvägstransporter (OCTI).
Slutligen finns i en bilaga regler om ett förenklat förfarande för ändring av
vissa bestämmelser och i en annan bilaga regler om skiljedom.
CIV
CIV
består av själva fördraget och tre bilagor, som utgör delar av fördraget.
I
själva fördragel regleras fördragets föremål och omfattning, befordringsavtalet
och järnvägens ansvarighet såvitt gäller inskrivet resgods. Vidare ges i
fördraget vissa processrättsliga och organisatoriska föreskrifter.
Liksom
CIM innehåller CIV vissa traktaträttsliga bestämmelser.
En
av bilagorna innehåller ett reglemente för OCTI. Vidare finns i en bilaga
regler om ett förenklat förfarande för ändring av vissa bestämmelser och i en
annan bilaga regler om skiljedom.
Tilläggskonventionen
till CIV
I
lilläggskonvenlionen regleras järnvägens ansvarighet i fall resande dödas eller
skadas. Konventionen omfattar dels personskador, dels skador på egendom som en
resande bär på sig eller har med sig som handresgods. För att en personskada
skall omfattas av tilläggskonventionen krävs, att skadan har tillfogats en
resande till följd av järnvägsdriften medan den resande uppehåller sig i ett
järnvägsfordon eller stiger på eller av etl sådant fordon. Om en resande har
tillfogats en personskada som omfattas av tilläggskonventionen, är jämvägen
ocksä ansvarig enligl konventionen för skador på sådan egendom av det slag som
nu har nämnts som tillhör denne. Däremot är tilläggskonventionen inte
tillämplig pä skada på egendom som tillhör en resande som inle samtidigt
tillfogas personskada.
Prop.
1984/85:33 154
Järnvägens ansvar enligl lilläggskonventionen är i princip
strikt, dvs. oberoende av om fel eller försummelse föreligger pä järnvägens
sida. I konventionen görs dock vissa undanlag från det strikta ansvaret. Konventionen
innehåller bestämmelser om vilka slag av personskador som är ersätlningsgilla.
Vidare finns vissa regler om begränsning av järnvägens ansvarighet för
personskador och sakskador.
Tilläggskonvenlionen innehåller också vissa
processrällsUga och traktaträttsliga bestämmelser.
3 COTIF: s uppbyggnad och huvudsakliga innehåll
1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF)
består av själva fördragel samt två bihang till detta. Bihang A innehåller
enhetliga rättsregler för avtal om internationell järnvägsbefordran av resande
och resgods (CIV). 1 bihang B finns enhetliga rättsregler för avtal om internationell
järnvägsbefordran av gods (CIM). Till bihang B hör fyra bilagor som behandlar
vissa specialtransporter. Vidare finns ett särskilt protokoll om privilegier
och immunitet.
Själva fördragel
Som tidigare har nämnts bildas genom fördragel en ny
internationell organisation, Mellanstatliga organisationen för internationell
järnvägstrafik (OTIF). Själva fördragel innehåller bestämmelser om
organisationens uppbyggnad och verksamhet. Organisationen har ett sekretariat,
centralbyrån för intemationell järnvägstrafik (OCTI).
I fördraget finns bestämmelser om skiljedom. Fördraget
innehåller också bestämmelser om reglering mellan trafikförelag av utestående
fordringar. Vidare finns bestämmelser om verkställighet av domar och om kvarstad
i och utmätning av egendom som tUlhör en järnväg.
I fördraget finns vissa traktalrältsliga bestämmelser,
dvs. föreskrifter om hur fördragel träder i kraft och hur staterna kan
tillträda och säga upp fördraget. Av stor betydelse är de bestämmelser som
reglerar förfarandet när fördraget skall ändras. Ändringar kan beslutas av en
kvalificerad majoritet av medlemsstaterna, och ändringar som har beslutats på
detla sätt blir bindande för samtliga medlemsstater.
Enhetliga rättsregler för avtal om internationell
jämvägsbefordran av resande och resgods (CIV)
CIV är tillämplig på befordran av resande och resgods som
sker med s.k. internationella befordringshandlingar för en sträcka som berör
minst två staters områden. Som förutsättning gäller vidare alt transporten
uteslutande omfattar sädana linjer som är upptagna på en lista som förs av
centralbyrån.
Prop. 1984/85:33 155
I CIV finns regler om järnvägens skyldighet att befordra
resande och resgods, beräkning av befordringsavgifter, utfärdande av biljetter,
inskrivning av resgods, utfärdande av resgodsbevis m. m.
En viktig del av CIV är de bestämmelser som reglerar
järnvägens ansvarighet när resande dödas eller skadas. Dessa bestämmelser
överensstämmer i sak med innehållet i 1966 års tilläggskonvention.
Tilläggskonventionens innehåll har redovisats i avsnitt 2.
I CIV finns föreskrifter om hur en resande kan göra
skadeståndskrav gällande mol jämvägen. Bl.a. regleras mot vilken järnväg talan
får föras och vilken domstol som är behörig att pröva en ersättningstalan.
Vidare ges vissa bestämmelser om preskription. Slutligen ges föreskrifter om
hur järnvägarnas inbördes rättsförhållanden i anledning av en befordran som
omfattas av CIV skall regleras.
Enhetliga rättsregler för avtal om internationell
järnvägsbefordran av gods (CIM)
CIM är tillämplig pä godssändningar som lämnas för
befordran med en genomgående fraktsedel som rör en sträcka som berör minst tvä
staters områden. Som förutsättning gäller vidare att sträckan uteslutande omfattar
linjer som är upptagna på en Usla som förs av centralbyrån.
Järnvägens skyldighet att befordra gods regleras ingående.
Del finns också bestämmelser om hur frakter och andra avgifter skall beräknas.
En viktig del av CIM är den som reglerar själva befordringsavtalet.
Där ges bestämmelser om befordringsavtalets tillkomst. Vidare ges ingående
föreskrifter om hur en fraktsedel skall upprättas och om vilka uppgifter som
fraktsedeln skall innehålla. Skyldigheten för avsändaren och mottagaren att
betala kostnaderna för befordringen regleras noga. I CIM finns också
bestämmelser om förpackning och märkning av gods, inlämning och lastning av
gods, järnvägens rält all undersöka godset, den frist inom vilken järnvägen är
skyldig att utföra den avtalade befordringen och utlämning av godset.
Föreskrifter ges om avsändarens och mottagarens rätt att ändra
befordringsavtalet. Bestämmelser finns också om hur järnvägen skall förfara när
hinder uppkommer mot alt fullgöra transporten på del sätt som urspmngligen har
avselts och när hinder har uppkommit mot att lämna ut godset.
I CIM regleras järnvägens ansvarighet för skada till följd
av att godset går förlorat eller skadas eller inte lämnas ut inom den
leveransfrist som gäller för befordringen. CIM innehåller bestämmelser om hur
en vamha-vare kan göra skadeståndsanspråk gällande mol järnvägen. Sålunda regleras
vem som har rätt att föra skadeståndstalan, mol vilken järnväg skadeståndstalan
fär föras och vilken domstol som är behörig all pröva en sädan
skadeståndstalan. CIM innehåller också preskriptionsbestämmelser. Slutligen
regleras de inbördes rättsförhållandena mellan flera järnvägar som deltar i en
godsbefordran.
Prop. 1984/85:33 156
Till
CIM hör fyra bilagor som innehåUer särskilda bestämmelser om speciallransporter,
nämligen: reglemente om internationell järnvägsbefordran av farligt gods, RID
(bilaga I), av privalvagnar, RIP (bilaga II), av containrar, RICO (bilaga III) och av expressgods, RIEx (bilaga IV).
Protokoll
om privilegier och immunilel för Mellanstatliga organisationen för
internationell järnvägstrafik (OTIF)
I
protokollet regleras immunitet och privilegier för själva organisationen, för
dess tjänstemän, för medlemsstaternas företrädare och för personer som utför
uppdrag ät organisationen. Denna immunitet och dessa privilegier motsvarar vad
som i allmänhet gäller för internationella organisationer av motsvarande slag.
Själva
organisationen ges i princip skydd mot rättsliga förfaranden och
verkställighetsätgärder. Organisationens egendom och tillgångar är också
skyddade mot beslag, konfiskation och vissa andra tvångsåtgärder. Medlemsstaterna
är skyldiga att ge organisationen skallefrihet inom ramen för dess officiella
verksamhet (art. I).
Företrädare
för medlemsstaterna, tjänstemännen vid OTIF och sakkunniga som OTIF anlitar
har i princip immunitet mot rättsliga förfaranden. Organisationens tjänstemän
är befriade från nationell inkomstskatt för löner och arvoden som betalas av
organisationen (art. 3—6).
4
De viktigare bestämmelserna i COTIF
4.1
Själva fördraget
Allmänna
bestämmelser (art. I —4)
Den
internationella organisation, Mellanstatliga organisationen för internationelljärnvägstrafik
(OTIF), som bildas genom fördraget har säte i Bern (art. 1 § I och 2).
Organisationens arbetsspråk är franska och tyska (art. 1 § 3). Dess främsta
ändamål är att upprätta en enhetlig rättsordning för befordran av resande,
resgods och gods i genomgående internationell järnvägstrafik samt att
underiätta genomförandet och utvecklingen av en sådan rättsordning (art. 2).
TUI
fördragel hör som tidigare har nämnts två bihang, CIV och CIM. Dessa bihang,
som utgör en integrerande del av fördraget, innehåller den egentliga materiella
regleringen av internationell järnvägsbefordran av resande, resgods och gods.
CIV och CIM kan också gälla viss trafik till lands som inle sker med järnväg
och viss trafik lill sjöss (art. 3).
Uppbyggnad
och verksamhet (art. 5-11)
Organisationens
organ är generalförsamlingen, administrativa kommittén, revisionsutskottet,
fackutskottet för befordran av farligt gods och centralbyrån för internationell
jämvägstrafik, OCTI (art. 5).
Prop.
1984/85:33 157
Generalförsamlingen består av medlemsstaternas
företrädare. Den skall bl.a. besluta om sammansättningen av den administrativa
kommittén, ge direktiv för denna kommittés och centralbyråns verksamhet,
fastställa organisationens utgifter för varje femårsperiod samt fatta beslut
med anledning av vissa förslag lill ändring av fördragel. Centralbyrån skall
sammankalla generalförsamlingen vart femte år samt dessutom under vissa
fömtsättningar på begäran av medlemsstaterna. Generalförsamlingen fattar i
regel beslut med enkel majoritet. För beslut om organisationens utgifter samt
om ändringar i fördraget krävs dock två tredjedels majoritet (art. 6).
Administrativa kommittén beslår av förelrädare för elva
medlemsstater. Schweiz är ständig medlem av kommittén och innehar
ordförandeskapet. Sammansättningen i övrigt bestäms för varje femårsperiod.
Kommitténs främsta uppgifter är att övervaka centralbyråns förvaltning och
byråns tillämpning av fördraget saml att godkänna budgeten och årsredovisningen
(art. 7).
Revisionsulskoliet och fackutskottel för befordran av
farligt gods beslår av företrädare för medlemsstaterna (art. 8).
Revisionsulskoliet är behörigt all besluta om ändringar i ett stort antal
bestämmelser i CIV (bihang A) och CIM (bihang B) saml i bilagorna II, III och IV till CIM (art. 19 § 3). Fackutskottel är behörigt
alt besluta om ändringar i reglementet om internationell järnvägsbefordran av
farligt gods (RID), som utgör bilaga I lill CIM (art. 19 §4).
Centralbyrån är organisationens sekretariat och
verkställande organ. I dess uppgifter ingår bl.a. all utföra uppdrag frän
övriga organ, förbereda behandlingen av förslag lill ändringar av fördragel,
föra listor över de järnvägslinjer som omfattas av fördragel, upprätta förslag
lill budget, förvalta organisationens medel och underlätta trafikföretagens
ekonomiska mellanhavanden (art. 9).
Det åligger medlemsstaterna alt meddela centralbyrån om
införing eller strykning i listorna över de linjer som omfattas av fördraget.
Tvä listor finns, ClV-Ustan och CIM-lislan (art. 10; jfr art. 3 § 2). Förutom
järnvägslinjer kan listorna innehålla andra linjer för trafik lill lands samt
linjer till sjöss eller pä inre vallenvägar.
Medlemsstaterna svarar för orjganisationens utgifter i
förhållande till längden av de linjer som för varje stat är införda i listorna.
En medlemsstat som inte har betalat sitt bidrag inom tvä år frän förfallodagen
förlorar automatiskt sin rösträtt till dess betalningen har fullgjorts. Den
schweiziska regeringen granskar organisationens räkenskaper (art. II).
Skiljedom (art. 12-16)
Tvister mellan medlemsstater rörande tolkningen eller
tillämpningen av fördraget eller protokollet om privilegier och immunitet kan
underställas en skiljenämnd på begäran av endera parten. Parterna bestämmer
skilje-
Prop. 1984/85:33 158
nämndens
sammansättning och förfarandet inför nämnden. Om tvist rörande tillämpningen
av CIV eller CIM uppkommer mellan två trafikföretag, mellan etl trafikförelag
och en trafikant eller mellan tvä trafikanter, kan parterna i tvisten komma
överens om att tvisten skall prövas av en skiljenämnd (art. 12). I fördraget
regleras hur skiljeavtal mellan andra än stater ingås och hur skiljemännen
utses saml skiljeförfarandet (art. 13—15).
Om
ett skiljeförfarande inleds, har delta samma verkan i fräga om avbrytande av
preskription som när talan väcks vid domstol. En skiljedom i tvist mellan
irafikföretag och trafikanter är i princip verkslällbar i varje medlemsstat
(art. 16).
Reglering
mellan trafikföretag av utestående fordringar (art. 17)
Centralbyrån
har som tidigare har nämnts till uppgift att underlätta regleringen av
irafikförelagens ekonomiska mellanhavanden (art. 17). Etl Irafikföretag som har
en fordran mot ett annat irafikföretag kan anmäla denna fordran hos
centralbyrån. Centralbyrån anmodar dä den påstådda gäldenären att betala. Om
byrån trots eventuella invändningar anser att betalningsskyldighet föreligger
och betalning inle sker inom viss tid, skall byrån hos vederbörande medlemsstat
hemställa om åtgärder och la upp frågan huruvida företagets linjer alltjämt bör
vara upptagna i listorna. Om staten vidhåller att dessa linjer skall vara kvar
i listorna, anses staten ha ställt garanti för alla Irafikförelagets skulder
med anledning av de befordringar som omfattas av CIV och CIM.
Verkställighet
av domar m. m. (art. 18)
En
dom, som har meddelats enligl fördragel av en behörig domstol och som är
verkslällbar enligl den lag som har tillämpats av domstolen, är verkslällbar
även i de andra medlemsstaterna. Detta gäller dock inle domar som fär
verkställas endast interimistiskt eller sådana föreskrifter i domar som ålägger
käranden att, förutom rättegångskostnader, betala skadestånd med anledning av
att hans talan har ogillats. Vad som nu har sagts gäller också en förlikning
som har träffats inför domstol (art. 18 § I).
Ett
trafikföretags fordran mot ett Irafikföretag i en annan stat pä grund av en
befordran som omfattas av CIV eller CIM får beläggas med kvarstad eller utmätas
endast på grund av ett avgörande av en judiciell myndighet i den stat som
gäldenären tillhör (art. 18 § 2).
Ändring
av fördraget (art. 19-21)
Förslag
av medlemsstaterna rörande ändring av fördragel skall sändas in till centralbyrån.
Generalförsamlingen är behörig att besluta i frågor som inle skall behandlas av
revisionsutskollet eller fackulskotlet för befordran av farligt gods. För alt
ett ändringsförslag skall tas upp på generalförsamlingens dagordning krävs att
minst en tredjedel av medlemsstaterna samtycker fill det (art. 19 §§ I och 2).
Prop. 1984/85:33 159
Som
tidigare har nämnts är revisionsutskottet behörigt att besluta om ändringar av
ett stort antal bestämmelser i CIV, CIM och bilagorna II, III
och IV till CIM (an. 19 § 3). Fackutskottel beslutar om
ändringar i reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods,
RID, bilaga I till CIM (art. 19 §4).
Beslut
av generalförsamlingen om ändring i fördraget skall las upp i ett protokoll.
Protokollet skall ratificeras eller på annat sätt godkännas av medlemsstaterna.
För att beslutet skall träda i kraft krävs alt det har ratificerats eller
godkänts av mer än tvä tredjedelar av medlemsstaterna. Beslutet träder därefter
i kraft vid den lidpunkt som generalförsamlingen bestämmer (art. 20).
När
ett utskott har beslutat om en ändring av fördraget, skall centralbyrån
underrätta medlemsstaterna om beslutet. Om minst en tredjedel av
medlemsstaterna har lill centralbyrån anmält invändning mol beslutet inom fyra
månader frän del alt underrättelsen lämnades, förfaller ändringsbeslutet. I
annat fall träder ändringen i kraft för samtliga medlemsstater första dagen i
tolfte månaden efter den månad under vilken centralbyrån lämnade underrättelse
om ändringen. En stat som vill undgå att bli bunden av ändringen måste säga upp
fördragel. Om en stat som har anmält invändning mot ändringen inom
fyramånadersfristen säger upp fördragel inom viss tid, träder ändringen i kraft
först när den statens uppsägning får verkan (art. 21).
Slutbestämmelser
(art. 22-28)
COTIF
skall ratificeras, godtas eller godkännas. Instrument om ratifikation,
godtagande eller godkännande skall deponeras hos den schweiziska regeringen
(art. 22).
När
femlon stater har ratificerat, godtagit eller godkänt fördragel, skall den
schweiziska regeringen sätta sig i förbindelse med de berörda regeringarna i
syfte att nå en överenskommelse om att sätta fördraget i kraft (art. 24). Sedan
detta villkor hade uppfyllts, hölls på inbjudan av den schweiziska regeringen
en diplomatisk konferens i Bern den 15-17 februari 1984. Konferensen beslöt att
fördragel skall träda i kraft den I maj 1985.
En
stat som vill säga upp fördragel skall meddela detta till depositarien. En
uppsägning träder i kraft den 31 december året efter det under vilket
uppsägningen skedde (art. 25).
Förbehåll
mot fördraget är tillåtna endast i de fall som anges i fördragel (art. 27).
Fördragel
är upprättat pä franska språket (art. 28).
Prop.
1984/85:33 160
4.2 Protokollet om immunitet och privilegier för
Mellanstatliga organisatio
nen för internationell järnvägstrafik (OTIF)
Till COTIF hör som tidigare har nämnts ett protokoll om
immunitet och privilegier för den nybildade Mellanstatliga organisationen för
internationell järnvägstrafik (OTIF). I protokollet regleras immunitet och
privilegier för själva organisationen, dess tjänstemän, medlemsstaternas
företrädare och personer som utför uppdrag ål organisationen. Detta protokoll
har behandlats i avsnitt 3.
4.3 De enhetliga rättsreglerna för avtal om
internationell järnvägsbefordran
av resande och resgods (CIV)
Tillämpningsområde (art. 1-3)
De enhetliga rättsreglema för avtal om internationell
järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV) skall i princip tillämpas pä
varje befordran av resande och resgods som utförs enligt en internationell
befordringshandling. För alt de enhetliga rättsreglerna skall vara tillämpliga
krävs vidare alt befordringen enligl befordringshandlingen berör minst två
staters områden. Slutligen måste befordringen enligt befordringshandlingen
omfatta uteslutande sädana linjer som är upptagna pä en särskild lista som förs
av centralbyrån (ClV-listan). 1 de internationella tariffer som fastställs av
järnvägarna anges för vilka förbindelser internationella befordringshandlingar
skall utfärdas (art. I).
Frän huvudregeln om när CIV skall tillämpas görs undantag
för del fallet att befordringens internationella karaktär är uttunnad genom att
avrese-och bestämmelsestationerna ligger i samma stal medan en annan stal
endast berörs av genomfart. CIV skall i så fall inte tillämpas, om genomfartslinjen
trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i avresestalen eller om de
berörda staterna eller järnvägarna har enats om att inle betrakta befordringen
som intemationell. Undanlag frän huvudregeln görs ocksä för det fallet att
befordringen sker mellan stationer i två grannstater eller mellan stationer i
tvä stater i genomfart över en tredje stats område och de linjer på vilka
befordringen utförs uteslutande trafikeras av en järnväg med säte i nägon av
dessa tre stater. I ett sådant fall tillämpas de regler som gäller för denna
järnvägs inrikes trafik, om hinder mot detta inte möter på grund av lag eller
annan författning i nägon av staterna (art. 2).
Staterna ges möjlighet alt göra undanlag frän
tillämpligheten av CIV i fräga om reglerna om järnvägens ansvarighet i fall då
resande dödas eller skadas. En medlemsstat kan sålunda förbehålla sig rätlen
att inle tillämpa samtliga dessa regler pä sina egna medborgare och utlänningar
med hemvist i den staten, när skadefallet har inträffat vid internationell
befordran inom den staten (art. 3).
Prop.
1984/85:33 161
Befordringsskyldighet
(art. 4)
Som
tidigare har nämnts kan en medlemsstat låta föra in järnvägslinjer pä en lista
som förs av centralbyrån (CIV- listan). Om en järnvägslinje har öppnais för
inlernaliondl personlrafik, är järnvägen skyldig ati befordra alla resande som
önskar befordran jämte allt resgods som de resande önskar skriva in för
befordran och all utföra befordringen i enlighet med CIV.
Befordringsskyldighelen är dock inte ovillkorlig. Som förutsättning gäller att
den resande rättar sig efter CIV, de tilläggsbestämmelser som kan ha utfärdals
lill CIV och de internationella tarifferna. Vidare föreligger
befordringsskyldighet endast om den kan genomföras med den personal och de
normala transportmedel som svarar mot del vanliga transportbehovet.
Befordringsskyldighet föreligger inte. om befordringen hindras av förhållanden
som ligger utanför järnvågens kontroll. Om järnvägen åsidosätter sin
befordringsskyldighet, blir järnvägen ersättningsskyldig för den skada som har
uppkommit härigenom (art. 4 §§ 1 och 3).
En
behörig myndighet får besluta att trafiken skall inskränkas, inställas för viss
tid eller helt läggas ned. Etl sådant beslut skall offentliggöras omedelbart.
Del åligger den berörda järnvägen all underrätta järnvägarna i de övriga
medlemsstaterna (art. 4 § 2). Försummelse att lämna en sådan underrättelse
torde kunna medföra skadeståndsskyldighet för järnvägen gentemot den som har
tillfogats skada till följd av att han i god tro har räknat med all en viss
befordran kommer att utföras.
Tariffer
och särskilda avtal (art. 5)
Uttrycket
"intemationell tariff aren beteckning på järnvägarnas standardvillkor för
internationell befordran. En tariff skall innehålla alla de särskilda villkor
som tillämpas på befordringen. Bland dessa villkor märks framför allt de
uppgifter som är nödvändiga för att befordringsavgiften och eventuella
tilläggsavgifter skall kunna beräknas. Villkoren i de internationella
tarifferna får inte avvika från de enhetliga rättsreglerna, om inte avvikelser
uttryckligen medges i CIV (art. 5 § 1).
I
princip skall de internationella tarifferna tillämpas lika gentemot envar.
Järnvägarna fär dock i särskilda avtal medge rabatter eller bevilja andra
förmåner. Därvid gäller att jämförbara kategorier av resande skall beredas
likvärdiga villkor. Dessutom fär särskilda rabatter och andra förmåner medges
för resor som har samband med järn vägsförvallningen eller offentlig förvaltning
eller tillgodoser vissa allmännyttiga ändamål.
Beräkningsenhet
(art. 6)
Inom
transporträtten är det vanligt att transportörens ersättningsskyldighet i
princip är begränsad till sitt belopp. Detta är också fallet enligt COTIF. I
COTIF anges begränsningsbeloppen i de särskilda dragningsrätter (SDR) som
används av Internationella valutafonden (art. 6 § I). Värde-förhållandel mellan SDR och nationella
valutor bestäms enligt en metod 11 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 33
Prop.
1984/85:33 162
som är baserad på en korg ("standard basket") i
vilken numera de fem viktigaste världshandelsvalutorna ingår (dollar. D-mark,
pund, yen och franska francs). Var och en av valutorna har tilldelals ett
reduklionstal som bestämmer valutans relativa betydelse i korgen. Reduktionsialen
har bestämts med hänsyn lill de olika valutornas andel i världshandeln och
deras betydelse för det internationella valulasysiemel. Denna meiod för värdering
använder Inlernaliondla valulafonden för sin verksamhei och sina Iransaktioner.
Värdet av SDR i svenska kronor beräknas dagligen av Internationella
valutafonden. Detla värde publiceras i de svenska dagstidningarna. Den 10 maj
1984 motsvarade en SDR 8 kr. 43 öre.
För stater som inte är medlemmar i Internationella
valutafonden gäller särskilda regler om beräkning av begränsningsbeloppen (art.
6 §§ 3 och 4).
Tilläggsbestämmelser och nationell rätt (art. 7 och 8)
Enligl CIV får tilläggsbestämmelser utfärdas för
tillämpningen av de enhetliga rättsreglerna. Sådana tilläggsbestämmelser får utfärdas
av tvä eller flera medlemsstater eller av två eller flera järnvägar. En
tilläggsbestämmelse fär inte avvika frän de enhetliga rättsreglerna, om inte
detta är uttryckligen medgivet i CIV (art. 7). Detta innebär att CIV kan
kompletteras genom tilläggsbestämmelser. I fråga om tilläggsbestämmelsernas
rättsliga ställning hänvisas till avsnitt 7.5.
Om en fråga inte har reglerats i CIV, i
tilläggsbestämmelserna eller i en internationell tariff, fär frågan lösas med
tillämpning av nationell rätt. Med uttrycket "nationell räll" avses i
CIV rätten i den stal där den berättigade gör sitt anspråk gällande. I fråga om
anspråk som rör järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas
gäller särskilda regler om tillämpning av nationell rält. Oavsett i vilken
stat etl anspråk på ersättning görs gällande, skall i sädana fall som nationell
rätt tillämpas rättsordningen i den stat där skadefallet inträffade (art. 8).
Den omständigheten att en viss stats rättsordning skall
tillämpas innebär inle alltid att den statens materiella rättsregler skall
tillämpas. Enligt uttryckliga föreskrifter omfattar begreppet "nationell
rält" också vederbörande stats internationellt privaträltsliga regler.
Såvitt gäller skadeståndsanspråk torde som allmän princip inom den internationella
privaträtten gälla att ersättningsanspråk med anledning av en skadegörande
handling skaU bedömas enligt lagen i den stat där den skadeorsakande händelsen
ägde rum (lex lod delicti commissi). När det gäller ersättningsanspråk som
grundas pä järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas är
endast domstolarna i den stal inom vilken den skadevällande händelsen
inträffade behöriga (art. 52 § I). Vid
domstolsprövning av ett sådant anspråk kommer således avgörandet väsentligen
att grundas på domstolslandels egna materiella regler (lex fori).
Prop. 1984/85:33 163
Allmänna
bestämmelser om befordran av resande (art. 9-14)
CIV
innehåller ett antal detaljerade bestämmelser om bl.a. tidtabeller, biljetters
utformning och innehåll, åldersgränsen för prisnedsättning för barn,
platsreservering och byte lill högre vagnsklass (art. 9, 11, 13 och 14).
Av större vikt är vissa
bestämmelser som behandlar den resandes rält till befordran och hans förlust av
denna rätt (art. 10 och 12).
Järnvägen
får sålunda under vissa förutsättningar vägra en person befordran eller avvisa
honom under befordringen. Detla gäller personer som är berusade eller uppför
sig anstötligt eller åsidosätter gällande föreskrifter. En resande som vägras
befordran av denna anledning föriorar också den rätt som en resande i allmänhet
har att återfå den erlagda befordringsavgiften om befordringen inte kommer
lill stånd. Vidare görs vissa inskränkningar i befordringsskyldighelen i fräga
om sjuka personer (art. 10).
En
resande är skyldig att under hela resan medföra en giltig biljett. Om någon
ändring obehörigen har gjorts i biljetten, är biljetlen ogiltig. En resande som
inle kan visa upp en giltig biljett är, även om han faktiskt har betalat
befordringsavgiften, skyldig att genast erlägga en ny befordringsavgift och
dessutom en tilläggsavgift. Om han inte gör detta, förlorar han rätten till
befordran (art. 12).
Handresgods
(art. 15)
En
resande fär utan särskild kostnad på resan ta med sig föremål som lätt kan
bäras (handresgods). Vissa ämnen eller föremål, t.ex. sädana som är farliga
eller kan orsaka besvär eller obehag för medresenärerna, fär dock infe medföras
som handresgods (art. 15 §§ 1 och 2). Om det finns gmndad anledning misstänka
att del bland en resandes handresgods finns något som enligt vad som nu har
sagts inte får medföras som handresgods, får järnvägen undersöka handresgodset
(art. 15 § 4).
En
resande är ansvarig för skada som orsakas av ett föremål eller djur som han har
med sig i en personvagn. Den resande är emellertid fri frän ansvarighet, om han
visar att skadan har orsakats av fel eller försummelse pä järnvägens eller
tredje mans sida. Han undgår också ansvarighet, om han visar att skadan beror
på någon omständighet som den resande inte kunde undgå eller förebygga
följderna av. Dessa bestämmelser om den resandes ansvarighet inverkar inle på
järnvägens ansvarighet enligt art. 26 i fall då resande dödas eller skadas
(art. 15 § 6).
Störningar
i trafiken (art. 16)
CIV
innehåller vissa bestämmelser om järnvägarnas skyldighet alt sörja för fortsatt
befordran av en resande som till följd av alt ett tåg har blivit försenat eller
ställts in inte kan fullfölja sin resa med de förbindelser som var avsedda att
användas. Såvitt gäller järnvägens ansvarighet i sädana fall hänvisas till
nationell rätt (art. 47 § 1).
Prop.
1984/85:33 164
Befordran av inskrivet resgods (art. 17—23)
I anslutning lill en personbefordran kan en resande få
egendom transporterad till slutstationen eller till någon annan station på sin
resväg (befordran av inskrivet resgods). Som inskrivet resgods befordras
endast föremål som är "avsedda för reseändamål" (jfr avsnitt 7.3).
Detta beror på att denna iransportform är prismässigt gynnsam för
iransportkunden och därför inle avsedd alt kunna utnyttjas för befordran av
annan egendom än sådan som det kan anses naturligt att medföra under en resa.
Som en ytterligare fömtsättning för att ett föremål skall få befordras som
inskrivet resgods gäller att del kan förvaras i koffert, korg, väska, färdsäck
eller någon annan sådan förpackning (art. 17 § 1). Inskrivning av resgods äger
rum endast om den resande visar upp en biljett som gäller minst till resgodsets
bestämmelsestation och endast för den väg som anges på biljetten (art. 19 § I).
Genom föreskrifter i de internationella tarifferna kan det
bli tillätet att som inskrivet resgods befordra ocksä föremål som den resande
inte medför för "reseändamäl". Som exempel anges i CIV motorfordon
som åtföljs av förare (art. 17 § 2). Vissa slag av egendom fär inte över huvud
taget befordras som inskrivet resgods. Dit hör handelsvaror, skrymmande eller
tunga föremål samt i regel farliga föremål (art. 18).
När järnvägen tar emot egendom av en resande för befordran
som inskrivet resgods, skall järnvägen lämna ett resgodsbevis lill den resande.
I detla skall anges bl.a. beslämmelsestationen och befordringsvägen dit. Det
åligger den resande att granska resgodsbeviset när han tar emot del och
förvissa sig om att det stämmer överens med de uppgifter som han har lämnat
(art. 20).
Järnvägen är i princip inle ansvarig för sådana skador på
inskrivet resgods som har uppkommU innan resgodset togs emot för befordran
eller som har uppkommit efter denna tidpunkt till följd av resgodsets egen
beskaffenhet eller till följd av att förpackning har saknats eller varit otillräcklig.
Pä grund av de bevisbörderegler som gäller skulle emellertid jämvägen i
praktiken ofta få svårt att skydda sig mot ersättningsanspråk i de fall som nu
har nämnts. Järnvägen har därför getts rätt att vägra att skriva in resgods
vars tillstånd eller beskaffenhet är ofillfredsställande, som är otillräckligt
förpackat eller som visar tydliga tecken på att vara skadat. Om järnvägen tar
emot resgodset trots att något sådant förhållande föreligger, kan järnvägen
skydda sig mot att bli ersältningsskyldig genom att pä förhand säkerställa
bevisning om resgodsets skick. Detta sker genom att järnvägen gör anteckning i
resgodsbeviset om de brister i fråga om resgodset som järnvägen anser
föreligga. Om en resande lar emot etl resgodsbevis med en sådan anteckning,
anses detta utgöra bevis för att han har erkänt att anteckningen är riktig
(art. 21 § 1).
Om resgods inte är märkt på ett tillfredsställande sätt,
kan delta leda lill att godset kommer bort eller blir försenat.
Skadeståndsanspråk kan i så fall
Prop. 1984/85:33 165
komma
att riktas mot järnvägen. Jämvägen har därför rätt att vägra att ta emot
resgods som saknar föreskriven märkning (art. 21 § 2).
Den
resande är ansvarig för följdema av alt han inte har iakttagit vissa bestämmelser
(art. 22 § I). Till dessa hör bestämmelserna om märkning av
resgodset, om förbud mot befordran av vissa slag av egendom som inskrivet
resgods samt om att befordran som inskrivet resgods får ske endast av föremål
som är "avsedda för reseändamål".
Järnvägen är berättigad
att undersöka inskrivet resgods, om del finns grundad anledning att misstänka
alt resgodset innehåller något som har överlämnats för resgodsbefordran i strid
med gällande föreskrifter. Denna undersökningsrätt omfattar enligl 1980 års CIV
- till skillnad frän vad som gäller enligt 1970 års CIV - också del fallet alt
misstanken begränsar sig till att resgodset innehåller något som inte är
"avsett för reseändamäl". Delta gäller dock inte, om undersökningen
är förbjuden enligt bestämmelserna i den stal där undersökningen avses äga mm
(art. 22 § 2). Om det vid en undersökning skulle visa sig alt gällande
föreskrifter har överträtls, kan den resande åläggas att betala kostnadema för
undersökningen och dämtöver en tilläggsavgift (art. 22 § 3). I fråga om
förhällandet mellan undersök-ningsrätten enligt 1980 års CIV och motsvarande
rätt enligl den föreslagna svenska järnvägstrafiklagen hänvisas till avsnitt
7.3.
Järnvägen är berättigad
att lämna ut resgodset till innehavaren av resgodsbeviset. Detla gäller även
om denne obehörigen har kommit i besittning av resgodsbeviset.
Järnvägen
är inte skyldig att pröva om innehavaren av resgodsbeviset faktiskt är
berättigad att få ut godset. För innehavaren innebär innehavet av
resgodsbeviset däremot inte någon ovillkorlig rätt att få ut resgodset,
eftersom järnvägen kan vägra utlämning under hänvisning till alt innehavaren
inte har räll till godset. Om den som begär att få ut resgodset inte lämnar
tillbaka resgodsbeviset, behöver järnvägen lämna ul resodsel till honom bara om
han bevisar alt han har rätt till godset. Skulle järnvägen finna att hans
bevisning är otillräcklig, får jämvägen som villkor för utlämning kräva att
han ställer säkerhet för resgodsets värde (art. 23 §§ 1-4).
Järnvägen är i princip inte
skyldig att lämna ut resgodset någon annanstans än pä den bestämmelsestalion
som angavs vid inskrivningen. Under vissa omständigheter skall dock jämvägen
tillmötesgå den resandes begäran alt lämna tillbaka resgodset på
inlämningsstationen eller all lämna ul del på en station under vägen (art. 23 §
5).
Innehavaren av
resgodsbeviset kan begära att fä ut resgodset pä beslämmelsestationen när det
tåg med vilket resgodset borde ha befordrats har kommit fram och järnvägen
dessutom har fått den tid på sig som behövs för att resgodset skall kunna
hållas tillgängligt för utlämning. I förekommande fall skall hänsyn las lill
den tid som behövs för behandling hos tullmyndigheter eller andra myndigheter
(art. 23 § 3). Denna reglering innebär att något dröjsmål med utlämningen inte
föreligger enligt CIV, om resgodset
Prop. 1984/85:33 166
har
befordrats med avsett tåg och detla tåg har blivit försenat. 1 delta avseende
föreligger en skillnad mellan CIV och den föreslagna jämvägstrafiklagen.
Enligt 4 kap. 9 § denna lag föreligger dröjsmål, om järnvägen inle är beredd
att lämna ut resgodset vid en tidpunkt då järnvägen skäligen borde ha hållit
det tillgängligt (jfr prop. 1983/84:117 s. 76).
Gemensamma
bestämmelser för befordran av resande och befordran av inskrivet resgods (art.
24 och 25)
1
CIV erinras om att en resande är skyldig att följa de föreskrifter som
tullmyndigheter och andra förvaltningsmyndigheter meddelar, både i fräga om
hans person och i fräga om hans handresgods och inskrivna resgods. Om inte
undantag medges i de tillämpliga nationella bestämmelserna, skall den resande
infinna sig, när undersökning av hans handresgods eller inskrivna resgods äger
mm. Jämvägen är inle ansvarig gentemot den resande för skada som uppkommer
lill följd av att han inle fullgör dessa skyldigheter (art. 24).
En
resande som har ingått ett avtal om järnvägsbefordran och betalat
befordringsavgiften har trots detta i princip räll all ulan all ange något skäl
avstå från befordringen och fä befordringsavgiften återbetald. Krav på
återbetalning måste dock framställas inom en frist pä sex månader. I fråga om
biljettavgifter börjar fristen löpa dagen efter del att biljettens giltighetstid
har gått ut, medan motsvarande frist för avgifter för befordran av inskrivet
resgods räknas frän den dag dä resgodsbeviset utfärdades. Krav på återbetalning
kan också framställas mol järnvägen, om det visar sig alt en oriktig
tarifflillämpning eller något annat misstag har föranlett all en
befordringsavgift har erlagts med för högt belopp. På motsvarande sätt kan
järnvägen kräva tilläggsbetalning, om en befordringsavgift har tagits ut med
för lågt belopp (art. 25).
Järnvägens
ansvarighet i fall dä resande dödas eller skadas (art. 26-33)
De
materiella bestämmelserna i tilläggskonvenlionen till 1970 års CIV har som
tidigare har nämnts förts över fill 1980 års CIV utan egentliga ändringar i
sak. En redogörelse för de olika bestämmelserna i 1966 års tilläggskonvenfion
finns i prop. 1975/76:7 s. 13-27. Dessa bestämmelser har införlivats med svensk
rält genom 1976 års lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande och
har därifrån förts över till det förslag lill ny järnvägstrafiklag som f. n.
behandlas av riksdagen.
Järnvägen
har strikt ansvar för skador som uppkommer lill följd av att en resande dödas
eller skadas genom en olyckshändelse som har samband med järnvägsdriften.
Ansvaret är alltså oberoende av om fel eller försummelse föreligger på
jämvägens sida. Järnvägens ansvar omfattar den tid då den resande uppehåller
sig i ett järnvägsfordon eller stiger av eller på ett sådant fordon (art. 26 §
1). Järnvägen har däremot inte generellt etl strikt ansvar för skador som
Prop.
1984/85:33 167
tillfogas
den resandes egendom. Endast om en resande har tillfogats personskada, har
järnvägen etl strikt ansvar för skada pä egendom som den resande bar på sig
eller hade med sig som handresgods (art. 26 § 1). I annat fall är järnvägen
ansvarig enligt allmänna skadeståndsregler (jfr art. 26 § 3), vilket i
allmänhet innebär att ansvarighet uppkommer endast om vårdslöshet har
förelegat på järnvägens sida.
Järnvägen
kan under vissa förulsällningar undgå ansvarighel för en skada som har haft etl
sådant samband med järnvägsdriften att den omfattas av del strikta ansvaret.
Detla är fallet, om olyckshändelsen har orsakats av omständigheter som inte
kan hänföras till själva järnvägsdriften och som järnvägen inte hade kunnat
undgå eller förebygga följderna av även om den hade iakttagit den omsorg som
förhållandena hade påkallat. Järnvägen är vidare helt eller delvis befriad frän
ansvarighel i den utsträckning som olyckshändelsen beror pä fel eller
försummelse av den resande eller pä etl beleende som avviker från resandes
normala beleende. Slutligen är järnvägen fri frän ansvarighet, om
olyckshändelsen beror pä ett sådant beteende av tredje man som jämvägen inte
hade kunnat undgå eller förebygga följderna av, även om den hade iakttagit den
omsorg som förhållandena hade påkallat (art. 26 § 2).
I
artiklarna 27 - 29 regleras vilka skadeiyper som är ersällningsgilla.
Vid
dödsfall och personskada bestäms ersättningens storiek enligt nationell rätt.
Dock gäller en begränsning av engångsbelopp eller livränta lill 70 000 SDR (ca
589 000 kr.) per resande, om det i den nationella rällen föreskrivs etl lägre
belopp (art. 30). Om järnvägen har ett slrikl ansvar för skada på egendom som
den resande bar på sig eller hade med sig som handresgods, gäller däremot
generellt en ansvarsbegränsning på 700 SDR (ca 5 900 kr.) per resande (art.
31).
1
artikel 33 görs undantag från bestämmelserna om järnvägens ansvarighel i de
fall dä skador uppkommer under befordran på en linje som omfattas av CIV men
som inte är en järnvägslinje. I tilläggskonvenlionen gäller motsvarande
undantag endast bil- och sjöfarislinjer. Enligt 1980 års CIV omfattar undantaget
varje linje för annan befordran än spårbefordran. Undanlaget är sålunda t. ex.
tillämpligt på befordran med svävare.
Järnvägarnas
ansvarighel för inskrivet resgods (art. 34-41)
Om
en resande tillfogas personskada under en järnvägsbefordran, kan ersättningsskyldighet
för skadan komma i fråga bara för den järnväg som trafikerar den linje på
vilken den skadeorsakande händelsen inträffade. Någon solidarisk ansvarighet
för personskada föreligger således inte för de järnvägar som efter varandra
utför befordringen av en resande exempelvis från Paris till Stockholm. Vid
befordran av inskrivet resgods uppkommer däremot en solidarisk ansvarighet för
samtliga järnvägar som deltar i befordringen. Den jämväg som tar emot resgodset
från den resande och därvid utfärdar resgodsbevis blir nämligen ansvarig för
hela befordringen
Prop. 1984/85:33 168
fram lill beslämmelsestationen. Genom all överta resgodset
inträder varje efterföljande järnväg i befordringsavtalet och blir därmed också
ansvarig för hela befordringen (art. 34).
Järnvägen har i princip ett strikt ansvar för skada som
uppkommer för en resande genom att hans inskrivna resgods helt eller delvis går
förlorat eller skadas under tiden för befordringen, dvs. från det all godset
har tagits emot för befordran till dess all del har lämnats ut, saml för skada
lill följd av att godset inte hålls tillgängligt för utlämning i rätt tid (art.
35 § 1).
Järnvågen är emellertid fri från ansvarighet, om någon av
de grunder som anges i CIV föreligger. Järnvägen är sålunda inte ansvarig, om
förlusten, skadan eller dröjsmålet med utlämningen beror på fel eller försummelse
av den resande, pä en anvisning som den resande har lämnal och som inle har
föranleils av fel eller försummelse på järnvägens sida eller på fel i själva resgodset.
Ansvarsfrihet föreligger vidare, om förlusten, skadan eller dröjsmålet beror på
någon omständighet som järnvägen inte hade kunnat undgå eller förebygga
följderna av (art. 35 § 2). Denna senare gmnd motsvarar den ansvarsfrihelsgrund
som gäller för skada som tillfogas en resandes person (jfr art. 26 § 2 a och
c). Om järnvägen vill undgå ansvar genom alt åberopa nägon av dessa grunder,
måste järnvägen bevisa alt förlusten, skadan eller dröjsmålet var en följd av
nägon av de omständigheter som nu har nämnts (art. 36 § I).
I fråga om förlust av eller skada pä resgods - men inte i
fråga om dröjsmål - finns ytterligare ansvarsfrihetsgrunder. Järnvägen undgår
sålunda ansvarighet om förlusten eller skadan härrör av en sädan särskild risk
som är förbunden med frånvaro av förpackning eller bristfällig förpackning,
resgodsels särskilda beskaffenhet eller inlämning av föremål som inte befordras
som inskrivet resgods (art. 35 § 3). Från bevissynpunkt är det gynnsammare för
järnvägen alt åberopa dessa ansvarsfrihetsgrunder än de tidigare nämnda.
Järnvägen måste visserligen visa att den särskilda risk som åberopas verkligen
har förelegal. Orsakssambandet mellan risken och förlusten eller skadan behöver
däremot inte styrkas. Det är sålunda tillräckligt att järnvägen visar all
omständighetema är sådana att förlusten eller skadan kan vara en följd av denna
risk. I så fall skall förlusten eller skadan antas vara en följd av risken, om
inle den skadelidande bevisar att ett sådant samband mellan risken och
förlusten eller skadan helt eller delvis saknas (art. 36 § 2).
Som tidigare har nämnts är järnvägen skyldig att pä
begäran av den resande lämna ul inskrivet resgods på bestämmelsestationen när,
efter ankomslen av det tåg med vilket resgodset borde ha befordrats, järnvägen
har fått den tid pä sig som behövs för att godset skall kunna hållas
tillgängligt (art. 23 § 3). Om järnvägen inte kan lämna ut godset inom denna
tid, har den resande räll till ersättning för den skada som det innebär för
honom att han inte i räll lid kan förfoga över sitt resgods. Om det går en
längre tid utan att järnvägen kan lämna ut resgodset, blir den resandes
Prop. 1984/85:33 169
situation så småningom jämförbar med den som skulle ha
uppställ om resgodset faktiskt hade gått föriorat. När 14 dagar har gått från
det alt ullämningsskyldigheten inträdde och den resande därefter begär utlämning,
får därför en resande vars inskrivna resgods ännu inte har hållils tillgängligt
för ufiämning begära all järnvägen skall ersätta resgodset som om detla hade
gått förlorat. Något bevis för att resgodset verkligen har gäll förlorat
behöver den resande i detta läge inte förete. Även om järnvågen skulle kunna
visa att resgodset finns i behäll, skall godset anses ha gäll förlorat, om den
resande begär det. Om järnvägen inle visar att någon ansvarsfrihelsgrund
föreligger, blir således den resande berättigad lill ersättning som för
förlust av resgodset (art. 37 § 1).
Den
omständigheten att resgodset i ersättningshänseende skall anses ha gått
föriorat innebär emellertid inte att järnvägen befrias från skyldigheten alt
fullgöra befordringsavtalet, om delta är möjligt. Skulle etl resgodskolli som
har ansetts förlorat komma lill rätta inom ett år frän del all del begärdes
ullämnal, är järnvägen skyldig alt underrätta den resande, om järnvägen känner
lill dennes adress eller kan la reda pä den. Om den resande får en sådan
underrättelse och inom 30 dagar därefter begär att få ut resgodset, är
järnvägen skyldig att ställa del lill hans förfogande pä den station på befordringssträckan
som den resande anger. Etl villkor för utlämningen är dock att den resande
betalar tillbaka vad han har fått i ersättning för förlust av resgodset. Vidare
är han skyldig att betala kostnaderna för befordringen av godset från
inlämningsstationen lill utlämnings-slationen (jfr för inrikes
järnvägsbefordran 4 kap. 10 § andra stycket och 3 kap. 27 § tredje stycket
förslaget till järnvägstrafiklag; prop. 1983/84: 117 s. 181). Genom att
resgodset inte längre skall anses som förlorat, har den resande möjlighet att i
stället för ersättning för förlust av resgodset få ersättning för dröjsmål med
utlämningen av godset. Om en resande som har underrättats om att ett
resgodskolli har kommit till rätta har låtit 30-dagarsfristen gå ut utan att
begära utlämning av resgodset, fär järnvägen förfoga över kollit i
överensstämmelse med bestämmelserna i den stal som järnvägen tillhör. Detsamma
gäller, om etl resgodskolli som har ansetts förlorat kommer till rätta mer än
ett är från det att kolUt begärdes utlämnat (art. 37 §§ 2 - 4).
Om järnvägen är ansvarig för att inskrivet resgods har
gått helt eller delvis förlorat, skall järnvägen i princip betala ersättning
för den skada som den resande har tillfogats till följd av förlusten. Järnvägen
behöver dock inte ersätta den del av skadan som överstiger 34 SDR (ca 285 kr.)
för varje kilogram av det gods som gått förlorat eller 500 SDR (ca 4200 kr.)
för varje kolli. Om den resande inte kan styrka skadans storiek, är han ändå
berättigad till en viss schablonersältning, beräknad efter 10 SDR (ca 85 kr.)
för varje förlorat kilogram eller 150 SDR (ca 1260 kr.) för varje kolli. Utöver
ersättning enligt dessa grunder skall ersättning utgå för befordringsavgifter,
tullavgifter och andra ullägg som den resande har fåll vid-
Prop. 1984/85:33 170
kännas i samband med befordringen av det resgods som har
gäll förlorat (art. 38). Det är all märka alt enligt den föreslagna
jämvägstrafiklagen (4 kap. 11 §) nägon ersättning inte utgår om den resande
inte kan visa alt han har lidit skada.
När järnvägen är ersältningsskyldig pä grund av all
resgodset har skadats under befordringen, skall ersättningen motsvara
minskningen av godsels värde. Ersättningen fär dock inte översliga vad som
skulle ha utgått om hela resgodssändningen hade gått förlorad och ersättningen
hade beräknats för förlust av hela sändningen. Om skadorna har medfört värdeminskning
på bara en del av resgodssändningen, får högre ersättning inte utgå än som
skulle ha betalats om denna del hade gäll förlorad (art. 39).
Om dröjsmål med utlämningen av resgodset har uppkommit och
någon ansvarsfrihelsgrund inte föreligger, har den resande rätt till ersättning
med etl visst belopp för varje påbörjad period om 24 timmar som dröjsmålet
varar. Dröjsmålet beräknas från den tidpunkt då den resande, efter det att
järnvägens skyldighet all lämna ul resgodset hade inträtt, begärde att
utlämning skulle ske. Ersättning utgår för den skada som den resande visar sig
ha lidit till följd av dröjsmålet. För varje 24-timmarsperiod utgår dock
ersättning med högst 0,40 SDR (ca 3 kr. 35 öre) per kg av resgodsets vikt eller
7 SDR (ca 59 kr.) för varje kolli. Ersättning utgår inte för dröjsmål utöver 14
dagar. Om den resande inte kan bevisa att han har lidit skada lill följd av
dröjsmålet, utgår ersättning med vissa, mycket låga schablonbelopp, 0,07 SDR
(ca 60 öre) per kg och dygn eller 1,40 SDR (ca 11 kr. 80 öre) per kolli och
dygn (art. 40). Enligt den föreslagna jämvägstrafiklagen utgår inle någon
schablonersättning, om skada inte kan styrkas (jfr prop. 1983/84: 117 s. 76 0.
I samband med transport av inskrivet resgods kan fysiska
skador uppkomma på befordrat gods till följd av dröjsmål. Enligl CIV skall
sådana skador ersättas i enlighet med reglerna för dröjsmälsskador (jfr art. 40
§ 4). I den föreslagna järnvägstrafiklagen har sådana skador inte hänförts till
dröjsmålsskador. Enligt den lagen skall sådana fysiska skador på inskrivet
resgods som beror pä dröjsmål och sådana fysiska skador som uppkommer av någon
annan anledning behandlas på samma sätt, nämligen som skada på godset och inte
som dröjsmälsskada (4 kap. 10 §; jfr prop. 1983/84:117 s. 209).
Om det föreligger dröjsmål med utlämningen i fråga om ett
resgodskolli och detta kolli därefter går förlorat, kan den resande tänkas
kräva ersättning både för dröjsmålet och för förlusten. I sådana fall utgår
emellertid inte ersättning för dröjsmål vid sidan av ersättning för förlust
(art. 40 § 2). Om en del av en resgodssändning har gått förlorad, kan pä
motsvarande sätt dröjsmålsersättning inte komma i fråga för den delen men
däremot för vad som inte har gått föriorat (art. 40 § 3). Om resgodset har
blivit fördröjt och dessutom skadat genom inverkan av någon annan omständighet
än dröjsmålet, kan ersättning utgå både för dröjsmålet och för transportska-
Prop. 1984/85:33 171
dan (art. 40 § 4). I de fall dä ersättning betalas både
för dröjsmål och för föriust eller iransportskada, får emellertid den
sammanlagda ersättningen inle överstiga det maximibelopp som skulle ha gällt om
hela resgodssändningen hade gått förlorad (art. 40 § 5).
Som tidigare har nämnts kan motorfordon som åtföljs av
förare befordras som inskrivet resgods. Reglerna om järnvägens ansvarighel för
inskri-vel resgods fillämpas i princip i så fall på sådana fordon. Vissa
specialregler gäller dock i dessa fall. Om lastningen av ett motorfordon som
åtföljs av förare blir försenad på grund av någon omständighet för vilken
järnvägen svarar eller om fordonet lämnas ut för sent, är den resande
berättigad lill ersättning för den skada som han visar sig ha tillfogats genom
det inträffade. Ersättningen får dock inte överstiga befordringsavgiften för
fordonet. Om det redan när fordonet skall lastas pä läget visar sig alt
lastningen blir försenad på grund av nägon omständighet som järnvägen svarar
för, kan den resande häva befordringsavtalet. Han har dä rätt all återfå både
befordringsavgiften för fordonet och befordringsavgiflerna för honom själv och
de övriga resande som omfattas av befordringsavtalet. Om han visar att
förseningen har medfört skada för honom, har han dessutom rätt till ersättning
intill ett belopp som motsvarar befordringsavgiften för fordonet. Om järnvägen
är ansvarig för förlust av ett fordon eller en del av ett fordon, skall
ersättningen bestämmas med utgångspunkt i fordonels bruksvärde. Ersättningen
får dock inle överstiga 4000 SDR (ca 33 700 kr.). En släpvagn som med eller
utan last följer med ett motorfordon betraktas som ett fordon för sig (art. 41
§§ I - 3).
När del gäller egendom som under järnvägsbefordringen har
lämnats kvar i fordonet är järnvägen ansvarig enbart för sådana skador som
beror på fel eller försummelse på järnvägens sida. Trots att det i detta fall
är ett ansvar som gmndas på vårdslöshet, är ersättningsskyldigheten begränsad.
Den sammanlagda ersättningen för egendom i ett och samma fordon får nämligen
inte överstiga 700 SDR (ca 5 900 kr.). För egendom som inte har lämnats i
fordonet utan pä detla har järnvägen enligl en ullrycklig besläm-melse inle
nägol som helsl ansvar (art. 41 § 4).
I den föreslagna jämvägstrafiklagen finns inte några
bestämmelser om befordran av motorfordon som inskrivet resgods. Fordon med en
högre vikt än 75 kg las f.n. inte emot för befordran som inskrivet resgods i
Sverige (prop. 1983/84:117 s. 209).
Ansvarsbestämmelser som gäller både befordran av resande
och befordran av resgods (art. 42—47)
Som har framgått av det föregående är järnvägens
ersättningsskyldighet enligt CIV i åtskilliga fall begränsad fill etl visst
högsta belopp. Denna begränsning gäller i princip oberoende av grunden för ersättningsskyldigheten.
Järnvägen har dock inte rätt till ansvarsbegränsning, om skadan har orsakats
genom uppsåt. Skadan skall då ersättas fullt ut. Om det föreligger
Prop. 1984/85:33 172
grov vårdslöshet på järnvägens sida. fördubblas de
maximibelopp som har angetts i det föregående för det fall all inskrivet
resgods har gått förlorat, skadats eller lämnats ul för sent. I fräga om
personskador och skador pä egendom som den resande bär på sig eller för med sig
som handbagage gäller däremol obegränsad ansvarighel vid grov vårdslöshel (art.
42). Del bör påpekas all enligt den föreslagna jämvägstrafiklagen järnvägens
ansvarighet också såvitt gäller inskrivet resgods är obegränsat vid grov
vårdslöshet (I kap. 7 §).
Den som är berättigad till skadestånd av järnvägen har
också rätt lill ränta pä ersättningen. För skadeersättningar i samband med
internationell befordran gäller en enhetlig räntesats pä fem procent. Ränta
utgår från den dag då en skriftlig framställning om ersättning gavs in till en
behörig järnväg. Om talan väcks vid domstol utan att krav dessförinnan har framställts
i administrativ ordning, löper räntan frän den dag då talan väcktes. I vissa
fall uppkommer rätt till ränta på ersättning för personskada först vid en
senare tidpunkt, nämligen när de omständigheter inträffade som läggs lill gmnd
när ersättningsbeloppet fastställs. Om den ersättning avseende inskrivet
resgods som omfattas av etl och samma resgodsbevis inte uppgår till minst fyra
SDR (ca 34 kr.), utgår inle någon ränta pä ersättningen. Skulle järnvägen anse
att regleringen av etl anspråk på ersättning som gäller inskrivet resgods
fördröjs genom att de handlingar som järnvägen behöver för att bedöma anspråket
inte företes, kan järnvägen utsätta en viss frist för den resande att överlämna
handlingarna. Om den resande inte överlämnar handlingarna före fristens utgång,
upphör räntan att utgå och böriar sedan inte utgå igen förrän handlingarna har
överlämnats (art. 43).
Järnvägen har som nämnts i huvudsak ett strikt ansvar vid
befordran av resande och inskrivet resgods. Frän denna huvudregel gäller vissa
undantag som har behandlats i del föregående. Dessutom gäller ett allmänt
undantag från ansvarigheten vid befordran av resande och inskrivet resgods.
Järnvägen är sålunda fri från ansvarighet för skador som har orsakats av en
atomolycka, om innehavaren av en alomanläggning är ansvarig för skadan enligt
särskild nationell lagstiftning om ansvarighet på atomenergins område (art.
44).
Eftersom järnvägens ansvarighet vid befordran av resande och
resgods är strikt, dvs. ett ansvar oberoende av vårdslöshet, är del i regel
utan betydelse om vårdslöshet har förelegat på järnvägens sida. I vissa fall är
dock järnvägen ansvarig endast om en viss skada har uppkommit till följd av
vårdslöshet på jämvägens sida. Grövre former av vårdslöshet medför dessutom att
de vanliga reglema om ansvarsbegränsning inte skall tillämpas. Frågan är i
sådana fall när vårdslöshet som inte föreligger hos järnvägens högsta ledning
skall tillräknas järnvägen. Enligl CIV är järnvägen ansvarig för sina anställda
och för de andra personer som den anlitar för all ulföra befordringen. Om en
sådan person har gjort sig skyldig till värdslös-hel, anses sålunda vårdslöshet
föreligga hos järnvägen. Järnvägen är dock
Prop.
1984/85:33 173
inte
ansvarig, om en sådan person på begäran av en resande utför en tjänst som det
inte åligger järnvägen alt utföra (art. 45).
Etl
skadeståndsanspråk som skulle ha kunnat gmndas på CIV får bara göras gällande
under de fömtsättningar och med de begränsningar som anges i CIV, även om
anspråket i del aktuella fallet grundas på andra ansvarsregler.
Skadeståndsanspråk kan visserligen gmndas pä allmänna regler om
skadeståndsansvar. Bestämmelserna i CIV om ansvarsfrihetsgrunder, reklamation,
preskription och begränsning av ersättningens storlek skall emellertid
tillämpas oavsett vilken grund som åberopas (art. 46).
Om en viss person som för
järnvägens räkning har medverkat vid befordringen genom vårdslöshet har
orsakat en skada, har den skadelidande möjlighet att rikta ersättningsanspråk
mol denne. Ett sådani anspråk kan inle gmndas på något kontraktsförhållande
mellan skadevållaren och den skadelidande. Skadeståndskravet kan därför bara
gmndas på allmänna skadeståndsregler. Det har antagits att, om en medhjälpare
har ålagts ersättningsskyldighet, skadeståndet i praktiken kommer all betalas
av järnvägen. På grund härav har det föreskrivits att de nyssnämnda fömtsättningarna
för och begränsningarna i rätten till ersättning skall gälla också i fräga om
anspråk som framställs mol järnvägens medhjälpare (art. 46 andra stycket; jfr.
prop. 1983/84: 117 s. 42 ff, 310 ff).
CIV
innehåller inte någon reglering av järnvägens ansvarighet för dröjsmål vid
personbefordran. Frågan om jämvägens ansvarighet i sådana fall avgörs enligl
lagen i den stat där den händelse som orsakade dröjsmålet inträffade (art. 47 §
I). Den föreslagna järnvägstrafiklagen innehåller inle
heller någon reglering i detta hänseende (jfr prop. 1983/84: 117 s. 49 fO. Som
tidigare har nämnts finns dock i CIV en bestämmelse (art. 41 § 1) om järnvägens
ansvarighet för en sädan försening som uppkommer när ett motorfordon åtföljs av
förare. 1980 års diplomatiska konferens beslöt emellertid att uppdra ål
centralbyrån all utreda frågan om dröjsmålsansva-rel och eventuellt föreslå en
komplettering av fördragel på denna punkt.
När
en resande skadas till följd av järnvägsdriften medan han uppehåller sig i ett
järnvägsfordon eller stiger på eller av ett sådani fordon, blir jämvägen så
gott som alltid ansvarig för skadan. Om järnvägen är ansvarig för en
personskada som tillfogas en resande, omfattar ansvarigheten också skada på
sådan egendom som den resande bär pä sig eller har med sig som handresgods
(art. 26 § 1). Om inle den resande samtidigt tillfogas personskada, är
järnvägen ansvarig för skadan pä föremål och djur som den resande är skyldig
att ha uppsikt över och för skada pä egendom som den resande bär på sig endast
om skadan har orsakals genom fel eller försummelse frän järnvägens sida. När
ansvarighel föreligger för järnvägen för en sådan skada, är de regler om
reklamation, preskription och begränsning av ersättningens storiek som finns i
CIV inte tillämpliga (art. 47).
Prop. 1984/85:33 174
Framställande
av anspråk (art. 48-55)
Om
järnvägen upptäcker eller fär anledning all anla all inskrivel resgods har
skadals eller gått förlorat eller om den resande påstår att detta är fallet,
skall järnvägen genast göra en utredning. Järnvägen skall, om möjligt i den
resandes närvaro, upprätta en redogörelse. 1 redogörelsen skall så långt det är
möjligt anges vilken skada som har uppkommit samt hur och när den har uppstått.
Järnvägen skall ulan kostnad överlämna en avskrift av redogörelsen till den
resande (art. 48 § I).
Ett
särskilt förfarande är föreskrivet för del fallet att den resande inle anser
sig kunna godta uppgifterna i redogörelsen. Han kan dä begära alt redogörelsens
riktighet i vissa delar skall prövas av en sakkunnig. Denne kan utses av
parterna, som emellertid har rält att vända sig lill domstol och fä denna alt
förordna en sakkunnig. I fråga om förfarandet tillämpas de bestämmelser som
gäller i den stat där utredningen äger rum (art. 48 § 2).
Om
etl resgodskolli har gått förlorat, skall den resande lämna en så noggrann
beskrivning som möjligt av kollit för att därigenom underlätta järnvägens
efterforskningar (art. 48 § 3).
Enligt
CIV föreligger inle nägol hinder mol att skadeståndstalan mot den ansvariga
jämvägen väcks vid domstol. Det finns emellertid en ganska utförlig reglering
av hur krav kan framställas mot järnvägen utom rätta (art. 49). Denna reglering
är särskUt betydelsefull såvitt gäller anspråk med anledning av järnvägens
ansvarighet vid personbefordran. 1 fråga om sådana anspråk är nämligen endast
domstolarna i den stat i vilken den skadevällande händelsen inträffade
behöriga. Detta kan medföra ölägenheter för en skadelidande som har hemvist i
en annan stal. Däremot finns det möjligheter att i utomprocessuell ordning
begära ersättning av den ansvariga järnvägen genom förmedling av järnvägen i
den skadelidandes hemort (art. 49 § 1).
Ett
utomprocessuellt ersättningskrav som gäller inskrivet resgods skall ges in tiU
den järnväg som skrev in resgodset, till bestämmelsejärnvägen eller till den
järnväg som trafikerar den linje där den skadeorsakande händelsen inträffade
(art. 49 § 2).
Rätten
att föra ersättningstalan vid domstol tillkommer den som visar upp biljett
eller resgodsbevis eller visar sin behörighet på nägol annat sätt (art. 50).
Bestämmelsen gäller både personskador och skador på resgods.
Talan
om ersättning i fall då en resande dödas eller skadas får föras endast mot den
järnväg som trafikerar den Unje på vilken den skadeorsakande händelsen
inträffade. Om denna linje trafikeras gemensamt av två järnvägar, fär dock
talan väckas mot vilken som helsl av dessa järnvägar. Talan om skadeersättning
med anledning av befordran av inskrivet resgods fär väckas mot någon av de
järnvägar mot vilka etl utomprocessuellt krav kan framställas enligt vad som
förut har sagts. När talan väcks mot en järnväg, bortfaller rätten tUl talan
mot de övriga. Etl ersättningskrav kan dock alltid göras gällande genom
genkäromål eller kvittningsinvändning
Prop. 1984/85:33 175
mot
en järnväg som själv för talan mol en resande, om kravet grundar sig på samma
befordringsavtal som järnvägens huvudkäromål.
Talan
om ersättning i fall då resande dödas eller skadas kan, som redan har nämnts,
väckas endast i den stat inom vilken den skadeorsakande händelsen inträffade. I
fråga om andra anspråk som grundas på CIV kan talan mot en järnväg väckas
endast i den stal som järnvägen tillhör. Det är dock möjligt att avvika från
regleringen i CIV genom en mellanstatlig överenskommelse (art. 52).
I
CIV finns bestämmelser om reklamation (art. 53 och 54). Rätten att föra talan i
fall då resande dödas eller skadas går i regel förlorad, om inte den som har
rätt lill ersättning anmäler skadefallet till någon av de järnvägar, vid
vilken etl utomprocessuellt krav får framställas, inom tre månader från det att
han fick kännedom om skadan. Anmälan behöver dock inte göras i vissa fall, t.
ex. då järnvägen har fått reda på skadan på något annat sätt eller om
skadefallet har orsakals av fel eller försummelse frän järnvägens sida (art.
53). Vid befordran av inskrivet resgods gäller som huvudregel att rätten att
begära ersättning går föriorad, om den resande tar emot resgodset från
järnvägen utan att göra någon anmärkning. Denna rätt är dock bibehållen i vissa
fall, t. ex. om minskning av eller skada på resgodset har fastställts innan
resgodset lämnas ut genom en sådan undersökning som har nämnts i det
föregående, om enda orsaken till att resgodset inte har blivU undersökt är
försummelse från järnvägens sida eller om skadan inte är uppenbar och den
resande begär undersökning inom tre dagar efter del att han log emot resgodset.
Vid dröjsmål med utlämningen behäller den resande rätten alt kräva ersättning,
om han inom 21 dagar gör gällande sin rätt hos avresejärnvägen,
bestämmelsejärnvägen eller den järnväg under vars innehav av resgodset detta
har blivit försenat. Reklamation behöver inte göras, om skadan har orsakals
genom uppsåt eller grov vårdslöshet från järnvägens sida (art. 54).
För
fordringar pä ersättning gäller tämligen korta preskriplionsfrister. Om
fordringen grundas på järnvägens ansvarighet i fall då resande skadas, är
preskriptionstiden i princip treårig. I övriga fall gäller i allmänhet en
ettårig preskriptionstid. Om fordringen avser en skada som har framkallats
uppsåtligen från järnvägens sida eller om fordringen grundas på svikligt förfarande,
är dock preskriptionstiden två år. Om en fordran preskriberas, bortfaller inte
bara rätten att göra fordringen gällande genom käromål utan också möjligheten
att göra fordringen gällande genom genkäromål eller yrkande om kvittning (art.
55).
Det
inbördes förhållandet mellan järnvägarna (art. 56-61)
1
CIV finns vissa bestämmelser om avräkning mellan järnvägarna av uppburna
befordringsavgifter (art. 56). Vidare regleras den slutliga fördelningen av
skadeståndsskyldigheten för det fall att flera järnvägar har deltagit i en
befordran under vilken en skada har uppkommit.
Prop. 1984/85:33 176
Sålunda
ges bestämmelser om återkrav (regress) mellan dessa järnvägar (art. 57-61).
Beträffande denna reglering skall endast påpekas att CIV innebär en avvikelse
från 14 kap. 5 § rättegångsbalken. I motsats till vad som gäller enligl nämnda
lagrum får sålunda ett krav som en järnväg har framställt regressvis mot en
annan järnväg inle handläggas gemensamt med del skadeståndskrav som har väckts
med anledning av befordringsavtalet (art. 59 §5).
Förhållandet
till vissa andra fördrag (art. 62)
CIV:
s bestämmelser gäller inte i den mån de strider mot de bestämmelser som vissa
stater meddelar för trafiken mellan sig vid tillämpning av särskilda fördrag,
såsom fördragen om den Europeiska kol- och stålgemenskapen och den Europeiska
ekonomiska gemenskapen (EG). Motsvarande bestämmelse finns i 1970 års CIV.
4.4
De enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av
gods (CIM)
Tillämpningsområde
(art. I och 2)
De
enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods
(CIM) skall i princip tillämpas på alla godssändningar som lämnas för befordran
med en genomgående fraktsedel för en sträcka som berör minst två staters
områden. Som fömtsättning gäller dock alt befordringen omfattar uteslutande
sådana linjer som är upptagna på en särskild Usla som förs av centralbyrån,
ClM-listan (art. 1).
Från
huvudregeln om när CIM skall tillämpas görs undanlag för det fallet all
befordringens internationella karaktär är uttunnad genom alt avsändnings- och
beslämmdsestationerna ligger i samma stal medan en annan stat endast berörs av
genomfart. CIM är dä inte tillämplig, om genomfartslinjen trafikeras
uteslutande av en järnväg med säte i avsändningsstaten eller om de berörda
staterna eller järnvägarna har enats om all inte betrakta befordringen som
internationell. Undantag från huvudregeln görs också för det fallet att
befordringen sker mellan stationer i tvä grannstater eller mellan stationer i
två stater i genomfart över en tredje stats område och de linjer på vilka
befordringen utförs trafikeras uteslutande av en järnväg med säte i nägon av
dessa tre stater. 1 ett sådani fall tillämpas de regler som gäller för denna
järnvägs inrikes trafik, om avsändaren begär del och använder motsvarande
fraktsedel saml hinder mol detta inte möter på grund av lag eller annan
författning i nägon av de berörda staterna (art. 2).
Befordringsskyldighet
(art. 3-5)
En
järnväg som har låtit föra in en linje pä den lista som förs av centralbyrån är
enligl 1970 års CIM skyldig alt la emot gods för internalio-
Prop. 1984/85:33 177
nell
befordran på linjen. Denna befordringsskyldighet begränsas i 1980 års CIM till
att avse vagnslasigods. I fråga om slyckegods har således befordringsskyldighelen
i inlernaliondl irafik avskaffais i likhel med vad som redan har skett i
åtskilliga länders inrikes trafik. Skyldigheten att ta emot vagnslastgods för
befordran gäller enligt 1980 års CIM endast i den mån befordringen kan
genomföras med den personal och de normala transportmedel som motsvarar det
vanliga transportbehovet. Avsändaren måste vidare rätta sig efter CIM,
tilläggsbestämmelserna och de internationella tarifferna. Också i flera andra
avseenden gäller inskränkningar i befordringsskyldighelen.
Befordringsskyldighet föreligger sålunda inle, om del är omöjligt för järnvägen
att utföra befordringen till följd av omständigheter som ligger helt utanför
järnvägens kontroll. I de fall då befordringsskyldighet föreligger, blir
emellertid en transportkund berättigad lill ersättning för den skada som han
lider genom alt järnvägen åsidosätter sin befordringsskyldighet (art. 3 §§ 1.
3 och 6).
Såvitt
gäller inskränkningar i trafiken (art. 3 § 4) hänvisas lill vad som anförs i
anslutning till artikel 4 § 2 i CIV.
Vissa
föremål och ämnen är helt uteslutna från befordran (art. 4), medan andra
befordras endast pä vissa villkor (art. 5). En jämväg är givelvis oförhindrad
alt ta emot gods lill befordran även om den inle är skyldig alt göra detla. Om
en järnväg har tagit emot gods för befordran trots all någon
befordringsskyldighet inte föreligger enligt CIM, torde den inle kunna fordra
att en efterföljande järnväg fortsätter befordringen.
Sådant
gods befordras inle som åtminstone i någon av de berörda staterna är uteslutet
från befordran eller som inle får befordras i strid mot postmonopol. Vidare är
sådant gods uteslutet från befordran som på grund av omfång, vikt eller
beskaffenhet inle lämpar sig för befordran på alla de sträckor som den avsedda
befordringen omfattar. Stora grupper ämnen och föremål som är uteslutna från
befordran anges i reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt
gods (RID).
Tariffer
och särskilda avtal (art. 6)
Järnvägarna
skall i sina tariffer ange alla de särskilda villkor som skall tillämpas pä en
befordran. Tarifferna skall bl. a. innehålla de uppgifter som behövs för alt
frakten och andra befordringsavgifter skall kunna beräknas. Tarifferna skall i
princip tillämpas lika mot alla iransportkunder. Järnvägarna fär dock i
särskilda avial medge fraklnedsältningar eller andra förmåner för kunden under
förutsättning att jämförbara kategorier av transportkunder erbjuds likvärdiga
villkor. Dessutom får särskilda rabatter och andra förmåner medges för
transporter som har samband med järnvägsförvaltningen eUer offentlig
förvaltning eller tUlgodoser välgörande ändamål.
Beräkningsenhet
(an. 7)
Enligl
CIM är järnvägens skadesländsskyldighei i allmänhel begränsad 12 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
33
Prop.
1984/85:33 178
till
sitt belopp. Maximibeloppet anges oftast till ett visst belopp per kilo. Dessa
belopp anges i Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter (art.
7). I delta hänseende hänvisas lill vad som sägs i anslutning till art. 6 i
CIV.
Särskilda
bestämmelser, lUläggsbeslämmdser och nationell räll (art. 8-10)
För
befordran av vissa slag av gods gäller bestämmelserna i CIM endast i den
utsträckning de inte ersätts av särskilda bestämmelser. Sådana bestämmelser
finns i fräga om privalvagnar, containrar och expressgods. De särskilda
bestämmelserna har tagits upp i de reglementen som reglerar transport av dessa
godsslag. Dessa reglementen utgör bilagorna II, III
och IV lill CIM, dvs. RIP, RICo resp. RIEx (art. 8).
Beträffande innehållet i dessa bilagor hänvisas lill avsnitt 4.5.
Enligl
CIM får utfärdas tilläggsbestämmelser för tillämpningen av de enhetliga
rättsreglerna. Sådana tiUäggsbestämmelser får utfärdas av två eller flera
medlemsstater eller av två eller flera järnvägar (art. 9). Beträffande tilläggsbestämmelserna
till CIM hänvisas lill vad som anförs i anslutning till art. 7 i CIV (avsnitt
4.3).
Om
en fråga inte har reglerats i CIM, i tUläggsbestämmelserna eller i en
internationell tariff, får frågan lösas med tillämpning av nationell rätt (art.
10). I fräga om innebörden av ullrycket "nationell rätt" hänvisas
till vad som anförs i anslutning lill art. 8 i CIV.
Befordringsavtalets
tillkomst (art. II)
Etl
avtal om internationell järnvägsbefordran av gods anses sedan lång tid tillbaka
inle vara slutet förrän avsändningsjärnvägen har tagit emot godset för
befordran och dessutom tagit emot den fraktsedel som måste avlämnas tillsammans
med godset. Den karaktär av realavtal som det internationella
godsbefordringsavtalel sålunda har enligt 1970 års CIM behålls i 1980 års CIM
(art. II § 1). Det bör påpekas all fraklavlalet enligl den
föreslagna järnvägstrafiklagen inle är ett realavtal. För avtal om godsbefordran
gäller sålunda för inrikes trafik allmänna regler om hur avtal ingås (3 kap. 2
§ jämvägstrafiklagen; jfr prop. 1983/84:117 s. 54, s. 129).
När
järnvägen har tagit emot godset och fraktsedeln, skall järnvägen enligt CIM
genom stämpling eller maskinell kvittering förse fraktsedeln med uppgift om
dagen för mottagandet. Detla ingår emellertid inle som något led i
befordringsavtalets tillkomst ulan tjänar uteslutande som bevis (art. 11 § 1).
Järnvägens
skyldighet att förse fraktsedeln med datumuppgift inträder i princip så snart
allt det gods som anges i fraktsedeln har lämnats in. Avsändaren kan emellertid
enligt befordringsavtalet vara skyldig att betala vissa kostnader. Om delta är
fallet, är järnvägen inle skyldig att kvittera mottagandel förrän dessa
kostnader har betalats. Om järnvägen förser
Prop. 1984/85:33 179
fraktsedeln
med datumuppgift ulan all avsändaren har betalat dessa kostnader, får dock den
bristande betalningen inle någon inverkan på befordringsavtalets giltighet. Om
avsändaren begär det, skall datumuppgiften anbringas på fraktsedeln i hans
närvaro (art. II § 2).
När fraktsedeln har
försetts med datumuppgift, utgör fraktsedeln ett bevis om att ett
befordringsavtal har slulits och om dess innehåll (art. 11 § 3). Del finns dock
vissa undanlag när del gäller presumtionen för alt uppgifterna i fraktsedeln är
riktiga. Presumtionen gäller bl.a. under vissa förutsättningar inle beträffande
uppgifter om vikt och kollianlal, om del åligger avsändaren alt lasta godset
(art. 11 § 4).
Med
"fraktsedel" avses det blad i fraklsedelssetel som bmkar kallas
"originalet". Delta blad behälls av järnvägen under hela
befordringen. Till avsändaren lämnas ett annat fraktsedelsblad, den s.k.
fraktsedelsdubblelten (art. 12 §§ 1 och 2). Också på fraktseddsdubbleften skaU
järnvägen genom stämpling eller maskinell kvittering bekräfta att godset har
tagits emot för befordran och ange dagen för detta. Därigenom får dubbletten
normalt samma innehåll som originalet, men dess rättsliga betydelse är inle
densamma som originalets.
Fraktsedelns
utformning och innehåll (art. 12 och 13)
Som
redan har nämnts kan ett godsbefordringsavtal enligt CIM inte komma lill stånd
utan att en fraktsedel upprättas. Del åligger avsändaren att till järnvägen
lämna en ifylld fraktsedel för varje sändning som skall befordras. I samma
fraktsedel får bara tas upp gods som utgör last i en enda vagn.
Fraktsedelns
utformning bestäms av järnvägarna. Dessa fastställer en enhetlig
fraktseddsblanketl för fraktgods och en enhetlig fraktsedelsblankett för
ilgods. Båda modellerna måste vara så utformade, all ett fraktsedelsblad kan
användas som frakisedelsdubblelt. Fraktsedlar som har utformats efter en
förenklad modeU kan användas i viss irafik, särskilt mellan grannländer, om
detta föreskrivs i de internationella tarifferna (art. 12).
1
CIM anges vissa uppgifter som fraktsedeln alltid måste innehålla (art. 13 § I). Den omständigheten att någon obligatorisk uppgift saknas i fraktsedeln
innebär dock inte ulan vidare alt något giltigt befordringsavtal inte
föreligger. Bara om fraktsedeln saknar uppgift om bestämmelsestationen, om
vilket gods befordringen avser eller om vem som är avsändare torde den kunna
anses vara så bristfällig alt den inle kan utgöra grund för etl
befordringsavtal. Skulle järnvägen ha godtagit en fraktsedel som är bristfällig
endast i något annat avseende, torde järnvägen vara skyldig all fullgöra
befordringen.
Utöver
de uppgifter som fraktsedeln alltid skall innehålla anges i vissa artiklar
uppgifter som i särskilda fall också skall föras in i fraktsedeln. Andra
uppgifter än de som anges i CIM får föras in i fraktsedeln bara om de är
föreskrivna eller tillåtna i nationell rält, tilläggsbestämmelserna eller i
Prop.
1984/85:33 180
tarifferna. Det är inte tillåtet att i stället för
fraktsedel använda någon annan transporthandling (art. 13 §§ 2 och 4).
Åtgärder i samband med alt godset avlämnas till befordran
(art. 14-17)
Det inlernaliondla järnvägsnätet är så rikt förgrenat, att
det ofta finns mer än en väg som kan användas för befordran till en viss
beslämmdsesla-tion. När olika befordringsvägar finns, har avsändaren i princip
rält alt bestämma vilken som skall användas. Valei av befordringsväg sker genom
all avsändaren i fraklseddn direkt anger t.ex. en viss gränsstation eller
lämnar vissa andra uppgifter av vilka den önskade befordringsvägen framgår
indirekt. Det kan dock inträffa all järnvägen måste välja en annan
befordringsväg än den som avsändaren har angett, t. ex. på grund av att ett
befordringshinder har uppkommit på en viss sträcka. Även när del inle är
nödvändigt av någon sådan anledning, har emellertid järnvägen rätt alt göra
avvikelser frän den angivna befordringsvägen. Järnvägen är dock skyldig att se
lill att godset befordras över stationer på vilka vissa ålgärder skall vidtas
enligl vad avsändaren har angett, t.ex. ulfordring av levande djur eller
lullbehandling. Inte heller får sådana avvikelser från en angiven
befordringsväg göras som medför ökade kostnader eller förlängd leverans-frist
(art. 14 § 3).
I princip har avsändaren bestämmanderätt också när det
gäller frågan vilken eller vilka tariffer som skall tillämpas. När avsändaren i
fraktsedeln har angett att en viss tariff skall tillämpas, är järnvägen sålunda
skyldig alt rätta sig efter detla, om förutsättningarna för tariffens
tillämpning föreligger (art. 14 § 5).
När befordringsvägen eller de tillämpliga tarifferna inle
kan bestämmas pä grundval av uppgifterna i fraktsedeln, skall järnvägen välja
den väg och de tariffer som järnvägen anser vara förmånligast för avsändaren.
Om skada uppkommer till följd av ett olämpligt val, är järnvägen dock skyldig
att ersätta skadan endast om uppsåt eller grov vårdslöshel kan läggas järnvägen
till last (art. 14 §§ 6 och 7).
När gods har överlämnats till järnvägen för befordran,
innebär själva innehavet av godset i regel en garanti för att järnvägen kommer
att få betalt för befordringen. Delta gör att järnvägen kan låta avsändaren
välja mellan all själv betala kostnaderna eller alt låta mottagaren betala
dessa. CIM innehåller utföriiga föreskrifter om hur avsändaren i fraktsedeln
kan reglera i vad mån olika kostnader skall betalas av honom eller av
mottagaren.
Avsändningsjärnvägen kan dock kräva att avsändaren betalar
alla kostnader i förskott, om den bedömer att godset är utsatt för snar
förstörelse eller att del med hänsyn till sitt låga värde eller sin
beskaffenhet inle ger tillräcklig säkerhet för kostnaderna (art. 15 §§ 1 och
6).
I samband med alt godset lämnas till befordran kan
avsändaren ocksä deklarera s.k. leveransintresse. Detta sker genom att han på
avsedd plats i fraktsedeln anger ett visst belopp (art. 16). En särskild avgift
las ut, när
Prop.
1984/85:33 181
leveransintresse
deklareras. När en sådan deklaration har avgetls, höjs den gräns för
ersättningens storlek som annars gäller för skada till följd av all sändningen
inle lämnats ul till mottagaren oförminskad, oskadad och i rätt lid med det
belopp som anges i deklarationen (art. 46).
När
godset lämnas lill befordran, kan avsändaren belägga detla med efterkrav.
Därigenom åläggs järnvägen att inle lämna ut godset till mottagaren utan att
denne betalar efterkravsbeloppel. Om järnvägen lämnar ut godset utan att
uppbära efterkravsbeloppel, blir den skyldig att ersätta avsändaren den skada
som denne lider till följd av järnvägens förfarande, dock högst med
efterkravets belopp. Om de föreskrifter som gäller för avsändningsjärnvägen
tillåter det, kan avsändaren begära att järnvägen i förskott betalar honom ett
belopp motsvarande det som skall las ut av mottagaren. Storleken av efterkrav
och förskott skall alllid anges i fraklseddn (art. 17).
Ansvar
för uppgifterna i fraktsedeln (art. 18)
De
uppgifter som avsändaren för in eller låter föra in i fraktsedeln måste vara
riktiga, tydliga och fullständiga samt införda på rätt ställe i fraktsedeln.
Avsändaren är ansvarig för alla följder av brister i dessa hänseenden. Denna ansvarighet
är strikt och kan således göras gällande av järnvägen även om avsändaren inte
har förfarit vårdslöst (art. 18). Någon skyldighet för jämvägen alt pröva om
avsändarens uppgifter uppfyller de krav som nu har nämnts föreligger inte. Om
järnvägen när den tar emot en fraktsedel inser att en uppgift som avsändaren
har lämnat i den är bristfällig, får detta dock anses medföra att ansvarighet
för skador i följd av bristfälligheten uppkommer ocksä för järnvägen.
Järnvägens
mottagande av godset (art. 19-26)
Den
omständigheten att godset är skadat när det överlämnas till järnvägen för
befordran befriar inte järnvägen från skyldighet alt befordra godset. Om godset
var skadat redan när järnvägen tog emot det, kan emellertid järnvägen lätt
komma i en besvärlig bevissitualion för det fallet alt varuha-varen senare gör
gällande alt godset var oskadat när del överlämnades lill järnvägen. Järnvägen
får därför fordra, att godsets tillstånd anges i fraktsedeln om godset då
visar lydliga tecken på skada (art. 19 § I).
För
att järnvägen skall vara skyldig att ta emot godset, måste föreskrifterna i
CIM om förpackning vara uppfyllda. Gods som är av sådan beskaffenhet att det
behöver förpackas skall av avsändaren packas på ett sådant sätt att det skyddas
mol att gä föriorat, minskas eller skadas och all godset inte medför risk för
skada på personer, järnvägsmateriel eller annat gods. Om avsändaren inte har
iakttagit förpackningsföreskriflerna, kan jämvägen vägra att ta emot godset
eller kräva att avsändaren i fraktsedeln erkänner att förpackning saknas eller
är bristfällig (art. 19 §§ 2 och 3).
Ansvaret
för skador till följd av att förpackning saknas eller är bristfällig
Prop. 1984/85:33 182
åvilar
avsändaren ensam. En fömtsättning för att avsändaren skall bli ersältningsskyldig
är dock att järnvägen visar alt förpackning har saknats eller varit bristfällig
när godset överlämnades till befordran. Någon bevisning krävs dock inle, om
avsändaren i fraktsedeln har erkänt alt förpackningen var bristfällig eller
att förpackning saknades (art. 19 § 4).
Frågan
humvida lastningen av godset skall ombesörjas av järnvägen eller av avsändaren
regleras i princip av de föreskrifter som gäller på avsändningsstationen. Om
godset lastas genom avsändarens försorg, har denne ett slrikl ansvar för alla
följder av alt lastningen sker på ett oriktigt sätt (art. 20 §§ 1-3).
Järnvägen
har rätt att när som helsl undersöka godset för att fastställa om sändningen
svarar mot uppgifterna i fraktsedeln och om de föreskrifter har följts som i
fråga om vissa godsslag måste vara uppfyllda för all godset skall få befordras
i internationell Irafik (art. 21 § I). Resultatet av undersökningen
skall antecknas i fraktsedeln. När undersökningen äger mm på
avsändningsstationen, skall resultatet också antecknas på fraktsedelsdubblelten,
om denna fortfarande är i järnvägens besittning. Om undersökningen visar att
fraktsedelsuppgifterna inte är riktiga eller att nägon föreskrift som måste
uppfyllas för all godset skall fä befordras inte har följts, har järnvägen rätt
till ersättning för sina kostnader för undersökningen (art. 21 § 3).
Bestämmelserna om järnvägens rätt att undersöka godset kan enligl sin lydelse
tillämpas också när det gäller att avgöra humvida fraktsedelns uppgifter om
godsets vikt eller antalet kollin är rikliga. Förutsättningarna för att
järnvägen skall vara skyldig att fastställa bl. a. godsets vikt och
kolliantalet regleras dock av den tillämpliga nationella rättsordningen. Även
om den vikt som järnvägen har fastställt skiljer sig frän den som avsändaren
har uppgett, skall den vikt som avsändaren har angett i vissa fall läggas till
grund för fraktberäkningen (art. 22).
Om
järnvägens kontroll av godsets vikt visar att lastgränsen för den vagn som del
är fråga om har överskridits, får järnvägen lossa överlasten och förfara med
del avlastade godset enligt särskilda regler. Om överlasten befordras, är
avsändaren givetvis skyldig att betala den frakt som motsvarar viklskillnaden
(art. 23). Han är dessutom skyldig att betala ett särskilt frakltillägg.
Fraktlillägg utgår också, när gods som enligl RID är uteslutet frän befordran
eller får befordras endast under vissa villkor har överlämnats tiU järnvägen
under oriktig, otydlig eller ofullständig beskrivning eller ulan att
föreskrivna villkor är uppfyllda (art. 24 § 1).
När
avsändaren överiämnar fraktsedeln till järnvägen, bör han samtidigt överlämna
de handlingar som behövs för den behandling av godset som under befordringen
skall äga rum hos tullmyndigheter eller andra förvaltningsmyndigheter. I stället
för att dessa handlingar överlämnas tillsammans med fraktsedeln kan de ställas
till järnvägens förfogande pä en viss station eller hos en viss myndighet, som
anges i fraktsedeln. Järnvägen är inle skyldig att kontrollera, att de
handlingar som överlämnas till den är
Prop.
1984/85:33 183
fullständiga
och riktiga. Avsändaren är ansvarig gentemot järnvägen för varje skada, t.ex.
lill följd av försening, som uppkommer pä grund av att de nämnda handlingarna
saknas, är ofullständiga eller oriktiga. Undanlag från detta ansvar gäller bara
i den mån något fel har begåtts på järnvägens sida, t.ex. när en handling har
kommit bort på grund av en järnvägsan-slällds slarv. Om en handling som har
antecknats i fraktsedeln och bifogals denna eller senare lämnats lill järnvägen
har gäll föriorad eller inte har använts sä som varit avsett, kan järnvägen bli
skyldig att ersätta den skada som detta medför. Skadesländsskyldighei inträder
dock bara när vårdslöshet ligger järnvägen lill last, och skadan ersätts inte
lill den del den överstiger det maximibelopp som skulle ha gällt om godset hade
gått föriorat (art. 25).
Järnvägen
ansvarar för alt lullbeslämmdser och andra administrativa föreskrifter uppfylls
sä länge godset är under befordran. Om järnvägen ger nägon utomstående i
uppdrag att sköta järnvägens åligganden i dessa hänseenden, blir järnvägen
ansvarig också för fel som begås av denne. Avsändaren och mottagaren har
möjlighet att i stor utsträckning själv överta ansvaret för de kontakter med
myndigheterna som befordringen kräver (art. 26).
Utlämningen
av godset (art. 27-29)
Järnvägen
är skyldig att hålla godset tillgängligt för utlämning på beslämmelsestationen
inom en viss leveransfrist. Denna frist kan bestämmas genom avtal mellan
samtliga järnvägar som deltar i befordringen eller genom internationella
tariffer eller särskilda avtal. I CIM finns emellertid utförliga föreskrifter
för hur leveransfristen skall beräknas. Dessa föreskrifter blir tillämpliga,
om leveransfrisiens längd inte har bestämts i avtal eller tariffer. I sådana
avtal eller tariffer får inte fastställas leveransfrisler som är längre än de
som anges i CIM (art. 27).
Genom
befordringsavtalet har järnvägen gentemot avsändaren åtagit sig all
transportera godset lill beslämmelsestationen för alt där lämnas ut lill
mottagaren. Genom avtalet uppkommer givelvis inte någon förpliktelse för den
som har angetts som mottagare. Om denne viU inträda i befordringsavtalet som
mottagare, får han vid den tidpunkt som för olika fall anges i CIM en
självständig rätt all göra detta. I normalfallet uppkommer denna rätt när
godset kommer till beslämmelsestationen. Mottagaren kan då kräva att jämvägen
lämnar ut fraktsedelsoriginalet och godset. Om han gör gällande sin rätt som
mottagare, måste han också fullgöra de skyldigheter som enligt
befordringsavtalet åvilar mottagaren, dvs. betala de kostnader som har påförts
honom i fraktsedeln (art. 28 § I).
Även om godset inte har kommit till
bestämmelsestationen, kan mottagaren i vissa fall inträda som part i
befordringsavtalet. Detta är fallet, om del har konstaterats att godset har
gått förlorat. Mollagaren kan då kräva skadestånd av järnvägen. Detsamma
gäller, om godset inte har ställts till mottagarens förfogande inom 30 dagar
efter det alt leveransfrislen har gått ut (jfr art. 39 § 1).
Prop. 1984/85:33 184
Hur
utlämningen av godset skall gå till anges i vissa avseenden i CIM och regleras
i övrigt av de föreskrifter som gäller för beslämmelsestationen (art. 28 § 3).
Sedan
godset har lämnats ut lill mottagaren och befordringsavtalet därmed i huvudsak
har fullgjorts, kan i förhållandet mellan vamhavaren och järnvägen återstå en
slutlig reglering av kostnaderna för befordringen. Om järnvägen pä gmnd av
något misstag har uppburit för höga fraktavgifter, skall den självmant betala
tillbaka del belopp som har betalats för mycket. På motsvarande sätt kan
järnvägen kräva fyllnadsbetalning, om fraktavgifterna av misstag har salts
till etl för lågt belopp (art. 29).
Rätten
att förfoga över godset under befordringen (art. 30-32)
När
befordringsavtalet ingås, överlämnas godset i järnvägens besittning med uppdrag
att det skall transporteras till beslämmelsestationen för utlämning till
mottagaren. Genom alt överlämna godset till järnvägen frän-händer sig
emellertid avsändaren inte alla möjligheter att förfoga över det. Avsändaren
kan sålunda i efterhand ensidigt ändra befordringsavtalet i vissa hänseenden
genom att bestämma t. ex. att godset skall lämnas ul till någon annan än den
person som i fraktsedeln anges som mottagare, all godset skall lämnas ut på
nägon annan station än den bestämmelsestalion som anges i fraktsedeln eller att
godset skall sändas tillbaka lill avsändningsstationen. En förutsättning för
all avsändaren skall ha rält att förfoga över godset under befordringen är emellertid
att han visar upp fraktsedels-dubbletten för järnvägen samtidigt som han begär
att få förfoga över godset (art. 30 §§ I och 2). På denna punkt föreligger en
skillnad mellan CIM och den föreslagna järnvägstrafiklagen. Enligt 3 kap. 12 §
i den lagen får sålunda avsändaren förfoga över godset under befordringen utan
att visa upp sitt exemplar av fraktsedeln (jfr prop. 1983/84:117 s. 58 f).
Regeln
i CIV att avsändaren kan förfoga över godset endast så länge han innehar
fraktsedelsdubbletten innebär att denna får en viss värdepapperskvalitet.
Genom att förvärva fraktsedelsdubbletten kan mottagaren skydda sig mot att
avsändaren förfogar över godset. Detla är av särskild betydelse, när
befordringen gäller gods som avsändaren har sålt till mottagaren. Om järnvägen
låter avsändaren förfoga över godset ulan att denne visar upp
fraktsedelsdubbletten, är järnvägen ansvarig mot en mottagare som innehar
dubbletten för den skada som uppkommer därigenom. Ersättningen är dock
begränsad lill vad som skulle ha utgått om järnvägen hade varit ansvarig för
alt godset hade gått förlorat under befordringen (art. 30 § 3). Delta innebär
att ersättningen i regel blir begränsad lill 17 SDR (ca 143 kr.) per kilo av
godsels bruttovikt (art. 40 § 2).
Även
om avsändaren fortfarande innehar fraktsedelsdubblelten, upphör hans rätt att
ändra befordringsavtalet när mottagaren har övertagit fraklse-ddsoriginalet,
har tagit emot godset, har begärt att få ul fraklseddsorigina-lel och godset
efter del att godset har kommit fram lill bestämmdsesta-
Prop.
1984/85:33 185
tionen
eller har utnyttjat sin rätt alt begära skadestånd för förlust eller försening
av godset. Avsändarens räll att ändra befordringsavtalet upphör också när
godset har kommit in pä bestämmdselandels tullområde och mottagaren i stället
har blivit berättigad att ändra fraklavlalet (art. 30 § 4).
Mottagaren
har räll alt ändra befordringsavtalet bara när avsändaren inte har åtagit sig
att betala den del av befordringskostnaden som belöper på befordringen i
bestämmelselandel och inle heller har angell i fraklseddn att mottagaren inte
fär ändra befordringsavtalet. Om mottagaren får ändra avtalet, kan han t. ex.
beslämma all godset skall lämnas ul till en ny mottagare. Den urspmnglige
mollagarens rätt slår kvar lill dess all han själv eller en ny mottagare träder
in i befordringsavtalet på mottagarsidan. Om den ursprunglige mottagaren har
ulnylljal sin rätt all ange en ny mottagare, får inle denne i sin tur ändra
befordringsavtalet under befordringen (art. 31).
Järnvägens
skyldighet att medverka till förfoganden över godset från avsändarens eller
mottagarens sida är inle ovillkorlig. Järnvägen får vägra att följa en
anvisning av avsändaren eller mottagaren bl. a. om delta skulle orsaka en
störning i den normala driften eller om del inle längre är möjligt alt följa
anvisningen. Om det har uppställ kostnader för järnvägen till följd av att den
har följt en anvisning om ändring i befordringsavtalet, har järnvägen räll lill
ersättning för kostnaderna. Järnvägen är ansvarig för de skador som uppkommer
till följd av att en anvisning om ändring i fraktavtalet inte har verkställts
fastän järnvägen var skyldig alt göra delta eller alt en sådan anvisning har
verkställts pä ett orikligt sätt. om vårdslöshet har förelegal på järnvägens
sida (art. 32 §§ 1 och 2). Också i delta fall är dock ersättningsskyldigheten
begränsad till vad som högst skulle ha utgått, om godset hade gått förlorat,
dvs. 17 SDR (ca 143 kr.) per kilo av godsets bmltoviki (art. 32; jfr art. 40 §
2).
Befordrings-
och utlämningshinder (art. 33 och 34)
Av
olika skäl kan del uppslå hinder mot att befordringen genomförs på det sätt som
var avsett i befordringsavtalet, t.ex. genom att en linje har blivit blockerad
till följd av en naturhändelse eller en tågolycka. Ofta kan del emellertid vara
möjligt att utföra befordringen över en annan befordringsväg än den som har
bestämts från början. Vid befordringshinder åligger det järnvägen att avgöra om
del är lämpligare att välja en annan befordringsväg eller om det ligger i
avsändarens intresse all han ges tillfälle att lämna anvisningar om hur
järnvägen skall förfara med godset. Om del inle är möjligt all fortsätta
befordringen, skall dock järnvägen utom i vissa undanlagsfall begära
anvisningar av avsändaren (art. 33 §§ 1 och 2).
Om
avsändaren lämnar anvisningar som innebär att godset skall lämnas ul lill en
annan mottagare eller på en annan bestämmelsestation än som tidigare har
angetts, får järnvägen inte följa anvisningarna utan att fraktsedelsdubbletten
visas upp. Om järnvägen i ett sådani fall följer anvisningen
Prop. 1984/85:33 186
ulan
all dubblellen föreles, blir den ansvarig för den skada som därigenom tillfogas
en mottagare som har förvärvat fraktsedelsdubblelten av avsändaren. Även i
detta fall är järnvägens ansvarighel i princip begränsad till vad som skulle ha
utgått om godset hade gäll förlorat, dvs 17 SDR (ca 143 kr.) per kilo av
godsets bruttovikt (art. 33 §§ 4 och 5; jfr art. 40 § 2).
Om
järnvägen med anledning av etl befordringshinder har begärt anvisning av
avsändaren men inte inom rimlig lid fått en anvisning som kan följas, får
järnvägen förfara med godset i enlighet med de regler som gäller på den plats
där hindret för godsets befordran uppkom. Bland de ätgärder som kan komma i
fräga är försäljning av godset (art. 33 § 6).
Om
mottagaren innan utlämningshindret uppkom har utnyttjat sin rätt att ändra
befordringsavtalet, skall anvisning begäras av honom och inte av avsändaren
(art. 33 § 8).
Fastän
godset har kommit fram till beslämmelsestationen, kan del visa sig omöjligt att
fullfölja Iransportuppdragel på det sätt som har avtalals, eftersom del inte
går att lämna ut godset till mottagaren. När etl utlämningshinder uppkommer,
t.ex. genom alt mottagaren inle kan anträffas eller genom alt han vägrar alt ta
emot godset, skall järnvägen begära anvisning av avsändaren. Skulle hindret
bestå i att mottagaren vägrar att ta emot godset, får avsändaren ge anvisningar
utan att visa upp fraktsedels-dubbletten. Om utlämningshindret upphör innan
nägon anvisning från avsändaren har nått bestämmelsestationen, skall järnvägen
lämna ul godset lill mottagaren. Kvarstår däremot utlämningshindret och kan
järnvägen inte förfara med godset i enlighet med anvisningen från avsändaren,
skall järnvägen handla i enlighet med de regler som gäller på den plats där
utlämningen skulle ske (art. 34).
Järnvägens
ansvarighet (art. 35—51)
Alla
järnvägar som deltar i en internationell godsbefordran svarar solidariskt för
befordringen i dess helhet. För avsändningsjärnvägen uppkommer ansvarigheten
genom alt den tar emot godset och fraklseddn från avsändaren. Vatje
efterföljande järnväg inträder i fraktavtalet genom att överta godset och
fraktsedeln från den föregående järnvägen och blir därmed också ansvarig för
hela befordringen (art. 35).
Regleringen
i CIM av järnvägens ansvarighel för del befordrade godset följer samma
principer som regleringen i CIV av ansvarigheten vid befordran av inskrivel
resgods. Järnvägen har sålunda i princip ett strikt ansvar för skada som
uppkommer tUl följd av att godset helt eller delvis går förlorat eller skadas
under befordringen, dvs. från del att godset har tagils emot för befordran till
dess att del har lämnats ut, och för skada lill följd av dröjsmål med
utlämningen av godset (art. 36 § 1).
Järnvägen
är emellertid fri från ansvarighel om någon av de ansvarsfri-hetsgmnder som
anges i CIM föreligger. I fråga om järnvägens skyldighet att klarlägga
skadeförloppet gäller för vissa grunder lindrigare krav än för
Prop. 1984/85:33 187
de
övriga. Ansvarsfrihetsgrunderna brukar därför delas in i tvä grupper, de
"icke privilegierade" och de "privilegierade".
De
icke privilegierade ansvarsfrihelsgmnderna enligt CIM är i princip desamma som
enligt CIV. Järnvägen är sålunda fri från ansvarighet, om skadan, förlusten
eller dröjsmålet med utlämningen beror pä fel eller försummelse av vamhavaren,
på en anvisning som varuhavaren har lämnal och som inte har föranleils av fel
eller försummelse pä järnvägens sida eller på fel i själva gödsel.
Ansvarsfrihel föreligger vidare, om skadan, förluslen eller dröjsmålei beror på
någon omständighet som järnvägen inle hade kunnat undgå eller förebygga
följderna av (art. 36 § 2). Om järnvägen vill undgå ansvar genom all åberopa
nägon av dessa grunder, måsle järnvägen bevisa all förluslen, skadan eller
dröjsmålei var en följd av någon av de omständigheter som nu har nämnts (art.
37 § I).
De
privilegierade ansvarsfrihelsgrunderna enligl CIM är sädana omständigheter som
pä något sätt ökar risken för transportskada eller gör del rimligt att risken
för skador bärs av vamhavaren. Av dessa ansvarsfrihets-grunder kan nämnas vissa
fall då en ökad risk för skador föreligger, nämligen all nödvändig förpackning
saknas, att godset är av ömtålig beskaffenhet och att gods som tas emot till
befordran endast under vissa villkor har lämnats lill befordran utan att dessa
villkor är uppfyllda. I vissa fall då del inte föreligger ökad risk för
Iransportskada har del ändå ansetts rimligt att göra undantag frän del strikta
ansvaret, t.ex. när godset har lastats av avsändaren eller lossats av
mottagaren eller när tullbehandlingen av godset har skett genom vamhavarens
försorg (art. 36 § 3).
Också
för alt undgå ansvarighel genom all åberopa en privilegierad
ansvarsfrihelsgrund måste järnvägen bevisa att den ansvarsbefriande omständigheten
verkligen har förelegat. Däremol behöver järnvågen inte styrka ett
orsakssammanhang mellan den ansvarsbefriande omständigheten och skadan. Skadan
skall sålunda i princip anses vara en följd av denna omständighet, om järnvägen
visar att skadan kan vara en följd av den. Ansvarsfrihet föreUgger dock inte,
om den som kräver ersättning visar all skadan inle är en följd av någon sädan
omständighet som utgör ansvarsfrihelsgrund (art. 37 § 2).
De
privilegierade ansvarsfrihelsgrunderna kan endast åberopas till befrielse från
ansvar för transportskada. De icke privilegierade ansvarsfrihets-grunderna får
däremol tillämpas både vid transportskada och vid skada lill följd av dröjsmål
(art. 36 §§ 2 och 3; art. 37 §§ 1 och 2).
När
etl skadefall har inträffat, ankommer det således på järnvägen alt förebringa
den utredning om skadeorsaken som krävs för att ansvarsfrihel skall kunna komma
i fråga. Däremol måste vamhavaren bevisa att etl skadefall har inträffat under
befordringen. I etl fall har införts en särskild presumtionsregel till
varuhavarens förmån. Detta gäller vid s.k. nyinlämning, dvs. när godset efter
en avslutad järnvägsbefordran transporteras vidare enligl ett nytt
befordringsavtal utan att sändningen har varit ur
Prop. 1984/85:33 188
järnvägens besittning och utan att sändningens tillstånd
har ändrats. Om godset efter en nyinlämning befinns ha minskats eller skadals,
skall minskningen eller skadan antas ha uppkommit under den befordran som har
ägt rum efter nyinlämningen. Presumtionsregeln gäller inle bara när båda
befordringarna faller under CIM ulan också när bara den senare befordringen
omfattas av CIM, under förutsättning att också en genomgående befordran frän
den ursprungliga avsändningsstationen lill den slutliga beslämmelsestationen
skulle ha omfattats av CIM (art. 38).
För att kunna få ersättning för förlust av godset måste
varuhavaren i princip bevisa all godset verkligen har gått föriorat under
befordringen. Om godset har förstörts medan järnvägen innehade det, kan
järnvägen i allmänhet utan svårighet själv konstatera detta. Med hänsyn till de
mycket stora godsmängder som järnvägarna befordrar måste det inträffa all gods
kommer på avvägar och att järnvägen inle med säkerhet kan avgöra vad som har
hänt med godset. 1 sådana fall skulle tillämpningen av de vanliga bevisreglerna
leda till mycket stora svårigheter för varuhavaren. Utan all behöva förele
någon bevisning om att godset verkligen har gäll förlorat får varuhavaren
därför anse godset som förlorat, om det inte har lämnats ut till mottagaren
eller ställts till dennes förfogande inom 30 dagar efter leveransfristens
utgång (art. 39 § 1).
Den omständigheten att vamhavaren tar emot ersättning för
gods som anses som förlorat enligt vad som nu har sagts behöver inte innebära
alt han avstår från sin rätt att fä ut godset. Vill han ha kvar denna rätt,
måste han emellertid i samband med att han tar emot ersättningen skriftligen
begära att bli underrättad, om gödsel skulle komma till rätta inom ett år från
det att ersättningen utbetalades. Om han har fått en sådan underrättelse och
han vill få godset ullämnal, måsle han kräva detta inom 30 dagar från det att
han log emot underrättelsen. Järnvägen är då skyldig att lämna ul godset på
någon station vid befordringsvägen. Som villkor för uUäm-ningen gäller att
mottagaren betalar tillbaka den del av ersättningen som hänför sig till godsets
värde. Han är vidare skyldig att betala kostnaderna för befordringen av godset
från avsändningsstationen till den station där godset lämnas ut (jfr för
inrikes järnvägsbefordan 3 kap. 27 § tredje stycket jämvägstrafiklagen och
prop. 1983/84: 117 s. 181). Genom att godset inte längre skall anses som
förlorat, har mottagaren möjlighet att i stället för ersättning för förlust få
ersättning för dröjsmål med utlämningen av godset. Om godset kommer lill rätta
mer än ett år efter del att järnvägen betalade förlustersättning för godset,
får järnvägen förfoga över det i enlighet med bestämmelsema i den stal som
järnvägen tillhör. Detsamma gäller, när vamhavaren inle skriftligen har begärt
att få underrättelse för den händelse att godset kommer till rätta eller om han
efter att ha fått en sådan underrättelse inte inom den föreskrivna fristen har
begärt all få ul godset (art. 39).
För beräkningen av den ersättning som skall utgå när
järnvägen är ansvarig för förlust av godset finns särskilda regler i CIM. Dessa
avviker
Prop.
1984/85:33 189
väsentligt från allmänna regler för beräkning av
skadestånd. Sålunda sker skadeståndsberäkningen inle med utgångspunkt i den
skada som vamhavaren har tillfogats ulan i godsels objektiva värde på
avsändningsstationen vid den tidpunkt då godset logs emot lill befordran. Vad
som är godsets värde fastställs i första hand med ledning av börsprisei. Om
godsslagei inle är noterat på nägon vambörs eller en eventuell notering inle är
tillämplig på den plats där godset togs emot lill befordran, skall i stället
godsels marknadspris läggas till gmnd för skadeslåndsberäkningen. Med marknadspriset
avses del pris som tillämpas vid regelmässig omsättning av varor av del slag
som befordringen gäller. Om det inte finns något marknadspris för godset, är
godsets värde det allmänna värdet av gods av samma slag och beskaffenhet som
del gods som ersättningen avser. Det allmänna värdet är det värde som godset har
för envar utan att därvid t. ex. det affektionsvärde som godset kan ha för den
skadelidande beaktas (art. 40 § I; jfr
3 kap. 28 § jämvägstrafiklagen och prop. 1983/84: 117 s. 182).
Metoden all grunda skadeslåndsberäkningen på godsets
objektiva värde på avsändningsorten leder regelmässigt till att skadeståndet
blir lägre än det skulle ha blivit om vanliga beräkningsregler hade tillämpats.
Bl.a. innebär metoden all ersättning inle lämnas för utebliven handelsvinst. En
ytterligare begränsning av skadeståndels storlek följer i åtskilliga fall av
att ersättningen för godsets värde inte får överstiga 17 SDR (ca 143 kr.) för
varje kilogram av förluslen i bruttovikt. Järnvägen skall dessutom betala
tillbaka befordringsavgiften, tullavgifter och andra ullägg med anledning av
befordringen som belöper pä del gods söm har gäll förlorat (art. 40).
Vissa godsslag är till sin naturliga beskaffenhet sådana,
all del regdmäs-sigl uppkommer ell vissl svinn vid transport. Till den del
svinnel vid befordran av sådant gods inte överstiger en angiven procentsats, är
järnvägen fri från ansvarighel för svinnel utan att den behöver föra någon
bevisning om orsaken lill detta. Ansvarsfrihet gäller dock inte, om varuhavaren
visar all svinnel i etl vissl fall inle beror på godsels beskaffenhet. Om
godset helt och hållet har gått förlorat, görs inte något avdrag för svinn när
ersättningen skall beräknas (art. 41).
När järnvägen är ansvarig för all godset har skadats under
befordringen, skall ersätlningen molsvara den värdeminskning som godset har
undergått. När värdeminskningen skall beräknas, skall först del värde bestämmas
som godset har i skadat skick på bestämmelseorten vid tiden för utlämningen.
Detta värde kan fastställas 1. ex. genom försäljning av del skadade gödsel.
Godsels värde i skadat skick skall sedan jämföras med det värde som godset
skulle ha haft, om del hade lämnals ul på beslämmelseorten i oskadat skick.
Därvid framgår med hur mänga procent godset har minskat i värde på grund av
skadan. Den ersällningsgilla värdeminskningen be-släms lill det belopp som
motsvarar lika mänga procent av godsels objektiva värde på avsändningsorten.
Samma procentuella del av frakt, tull och övriga utlägg i samband med
befordringen skall också ersättas (art. 42 §§ I och 3; jfr prop. 1983/84:117 s.
184).
Prop. 1984/85:33 190
1
fråga om värdefullt gods kan en bdoppsmässig begränsning av ersättningens
storlek komma i fråga. Järnvägen är nämligen inte skyldig att betala mera i
ersättning för skada på godset än som skulle ha utgått, om godset i stället
hade gått förlorat. Järnvägens ansvarighel är därför begränsad fill 17 SDR (ca
143 kr.) per kilogram av godsets bruttovikt. Om bara en del av sändningen har
minskat i värde till följd av skadan, är maximiersätt-ningen för skadan del
belopp som skulle ha betalats om den skadade delen hade gäll förlorad (art. 42
§ 2).
När
järnvägen är ansvarig för dröjsmål med utlämningen av godset, kan varuhavaren
enligl 1970 års CIM kräva viss gottgörelse, även om dröjsmålet inte har
orsakat honom någon skada. Enligt 1980 års CIM utgår däremol ersättning för
dröjsmål bara när del visas att dröjsmålei har medfört skada.
Dröjsmålsersättningen får enligt 1980 års CIM inle översliga tre gånger
befordringsavgiften (art. 43 § 1). Enligt 1970 års CIM var gränsen två gånger
befordringsavgiften. Några andra regler för hur ersätlningen för dröjsmål skall
bestämmas ges inte. Inom den angivna ramen kan således ersättning dömas ut med
tillämpning av allmänna regler om hur skadestånd skall bestämmas. Ersättning
kan utgå för t. ex. att varan under dröjsmålet har .sjunkit i pris eller att en
mottagare, som på grund av dröjsmålet inte har kunnat fullgöra en utfäst
leverans, har förlorat handelsvinst eller blivit skadeståndsskyldig (art. 43 §
1).
1
samband med godstransport kan fysiska skador uppkomma på transporterat gods pä
grund av att dröjsmål föreligger. Enligt CIM skall sådana skador ersättas
enligt dröjsmålsreglerna. Även i den föreslagna järnvägstrafiklagen har sådana
skador på godset hänförts till dröjsmålsskador (3 kap. 30 §; jfr prop.
1983/84:117 s. 65 ff, 185).
Om
dröjsmål föreligger med utlämningen av gods och godset därefter går förlorat,
utgår inle ersättning för dröjsmål vid sidan av ersättning för förlust (art. 43
§ 2; jfr prop. 1983/84:117 s. 186 O- Om en del av en godssändning har gått
förlorad, kan på motsvarande sätt dröjsmålsersätl-ning inte komma i fråga för
den delen men däremot för vad som inte har gäll förlorat (art. 43 § 3). Om
godset har blivit fördröjt och dessutom skadat genom inverkan av någon annan omständighet
än dröjsmålet, kan ersättning utgå både för dröjsmålet och för transportskadan
(art. 43 § 4). I de fall då ersättning betalas både för dröjsmål och för
förlust eller transportskada, får emellertid den sammanlagda ersättningen inle
översliga det maximibelopp som skulle ha gällt om hela godssändningen hade gäll
förlorad (art. 45 § 5).
Vid
skador i samband med godstransport är järnvägens ansvarighel sålunda begränsad
till ett visst högsta belopp. Detta gäller i princip oberoende av grunden för
ersättningsskyldigheten (art. 51). Järnvägen har dock inle räll lill
ansvarsbegränsning, om skadan har orsakats genom uppsåt på järnvägens sida. I
sädana fall omfattar järnvägens ersättningsskyldighet hela den uppkomna skadan
enligt allmänna regler om hur skadestånd skall
Prop.
1984/85:33 191
bestämmas.
Om däremol skadan har orsakals genom grov vårdslöshet på järnvägens sida, är
ersältningsskyldigheten begränsad men till ell dubbelt så högt belopp som det
maximibelopp som annars gäller enligt CIV (art. 44). Del bör påpekas att enligl
den föreslagna jämvägstrafiklagen järnvägens ansvarighet såvitt gäller gods är
obegränsad också vid grov vårdslöshet (1 kap. 7 §).
I
den mån befordringen sker enligl en normallariff, är varuhavaren tillförsäkrad
del skadeståndsskydd som följer av de bestämmelser som nu har redovisats. Om
varuhavaren anser sig kunna till någon del avstå från detta skadeslåndsskydd,
kan del finnas möjligheter för honom all göra detta i utbyte mot lägre
fraktkostnader. Järnvägarna kan nämligen i särskilda tariffer göra förbehåll
om att lägre begränsningsbelopp skall gälla för ersättning vid förlust av eller
skada på godset eller vid dröjsmål med ullämningen än som föreskrivs i CIM.
Delta är dock bara tillätet, om frakten enligl den särskilda tariffen är
nedsatt i förhållande till den frakt som följer av normaltariffen (art. 45).
Som
har nämnts i det föregående kan vamhavaren förstärka sitt skade-ståndsrätlsliga
skydd genom att i fraktsedeln ange etl vissl belopp som leveransintresse. Om
leveransintresse har deklarerats, inverkar detta inle på grunden för järnvägens
ansvarighel. När järnvägen är ansvarig, ökar däremot varuhavarens möjlighet att
få hela skadan ersatt. Förutom den del av skadan som läcks enligl de vanliga
ersättningsreglerna skall nämligen som tidigare har nämnts återstoden av skadan
ersättas upp lill del belopp som har deklarerats som leveransinlresse. När del
gäller transportskador får under "återstoden av skadan" hänföras dels
sådana subjektiva skadeståndsposter som inte beaktas när ersättning beräknas
på grundval av godsets objektiva värde, dels det godsvärde som inte är
ersällningsgilll med hänsyn lill de beloppsmässiga begränsningsreglerna. Vid
dröjsmål är "återstoden av skadan" den del av skadan som överstiger
det maximibelopp som anges i art. 43 § I, dvs. tre gånger befordringsavgiften
(art. 46).
För
beräkning av ränta pä ersättningsbelopp gäller en enhetlig räntefot om 5%. Rätt
till ränta föreligger dock bara när ersättningsbeloppet är större än 4 SDR (ca
33 kr.) per fraktsedel (art. 47).
I
den förut nämnda listan över linjer som omfattas av CIM kan också
sjöfartslinjer tas upp. Om en sjöfarislinje som finns upptagen i listan tas i
anspråk för en genomgående internationell befordran i kombinerad järnvägs- och
sjötrafik, skall de järnvägsrättsliga reglerna tillämpas på hela befordringen
och således ocksä på sjöbefordringen. En stal kan emellertid såviii gäller sina
sjöfartslinjer mildra fraklföraransvaret under sjöbefordringen genom att för
denna befordran låta också vissa sjörällsliga ansvars-frihelsgmnder gälla vid
sidan av de järnvägsrättsliga. Detla sker genom att den stal som låter föra in
en sjöfartslinje i listan därvid låter anteckna i listan all den nämnda
ansvarslindringen skall gälla. Utöver de järnvägsrättsliga ansvarsfrihetsgrunderna
kommer då järnvägen att för befordring-
Prop.
1984/85:33 192
en pä sjöfartslinjen kunna åberopa ell antal
ansvarsfrihelsgrunder som motsvarar vissa av de ansvarsfrihetsgrunder som anges
i 1924 års konvention om fastställande av vissa gemensamma regler i fråga om
konossement (de s.k. Haagreglerna), bl. a. i fräga om s.k. nautiskt fel och
brand (art. 48). I fråga om järnvägens ansvarighel för atomskada (art. 49).
järnvägens ansvarighet för sina anställda och andra medhjälpare (art. 50), möjligheterna
att göra gällande anspråk mot järnvägen på någon annan grund än CIM (art. 51 § I) och möjligheterna att rikta
ersättningsanspråk mol järnvägens medhjälpare (art. 51 § 2) gäller vid
godsbefordran samma regler som vid befordran av resande och inskrivet resgods.
I dessa hänseenden hänvisas till vad som anförs i anslutning till art. 44-46 i
CIV.
Framställande av anspråk (art. 52-58)
Om järnvägen upptäcker eller får anledning anla alt gods
har skadals eller gäll förloral eller om den som har räll lill gödsel påslår
all delta är fallet, skall järnvägen genasl göra en utredning. Bestämmelserna
om denna utredning (art. 52) överensstämmer i sak med motsvarande reglering i
CIV (art. 48).
Som förut har nämnts är samtliga järnvägar som har
deltagit i en internationell godsbefordran solidariskt ansvariga för
befordringen i dess helhet. Detta innebär emellertid inte att transportkunden
kan framställa ett ersättningskrav mot vilken som helst av de ansvariga
järnvägarna. Etl anspråk som gäller något annat än återbetalning av erlagt
belopp eller utbetalning av efterkravsbdopp måsle riktas mot
avsändningsjärnvägen, bestämmelsejärnvägen eller den järnväg på vars linje den
omständighet har inträffat som har gett upphov lill anspråkel. Ell anspråk kan
riktas mot bestämmelsejärnvägen, även om den inle har övertagit vare sig
godset eller fraktsedeln (art. 55.3). Ett ersättningskrav kan framställas
antingen vid domstol (art. 55) eller som ett krav utom rätta (art. 53).
1 likhet med CIV innehåller CIM (art. 54) en reglering av
frågan om s.k. saklegitimation, dvs. vem som är behörig all göra gällande ett
ersättningskrav mot järnvägen. Denna fräga är mera komplicerad vid
godsbefordran än vid person- och resgodsbefordran, eftersom det i ell
godsbefordringsavtal i regel finns två motparter lill jämvägen. 1 fräga om
vissa krav är det ulan vidare klart vem som är järnvägens molparl. Vid de
flesla krav på ersältning pä grund av etl befordringsavtal kan emellertid säväl
avsändaren som mottagaren komma i fräga, dock inte båda samtidigt. Avsändaren
har talerält så länge mollagaren inle har överlagii fraktseddsorigina-lel eller
lagit emot godset. Avsändarens talerält upphör också när mottagaren, efter det
att godset har kommit fram till bestämmelsestationen, har begärt att fä ul
fraktsedeln och godset. Delsamma gäller, om godset har gått förlorat eller om
mottagaren har rätt att anse godset som förloral. Avsändarens talerält upphör
slutligen, när mottagaren har ulnylljal sin räll att ändra fraktavtalet. Om
nägon av de nu nämnda omständigheterna har
Prop.
1984/85:33 193
inträffat,
har mottagaren därmed ocksä blivit behörig alt föra talan mot järnvägen. Har
han utnyttjat sin räll alt ge anvisning om all godset skall befordras lill en
ny mottagare, upphör emellertid hans rätt alt göra anspråk gällande, när den
nye mottagaren har övertagit frakiseddsoriginalet eller tagit emot godset eller
på något annat sätt har ulnylljal sina möjligheter all inträda i
befordringsavtalet. När den ursprunglige mollagarens talerätt har upphört, tillkommer
rällen all framställa anspråk den slullige mottagaren (art. 54).
När
vamhavaren avser att väcka talan mol järnvägen på grund av en internationell
godsbefordran, kan han som nämnts i regel välja mellan olika järnvägar.
Avgörande för valet torde i allmänhet vara frågan lill vilket land rättegången
frän hans synpunkt lämpligen bör förläggas. En järnväg är nämligen i princip
inte skyldig alt svara vid domstol i någon annan stal än den som jämvägen
tillhör (art. 56). När talan väcks mol en järnväg, bortfaller rätten till talan
mot de övriga (art. 55 § 4).
I
CIM finns bestämmelser om reklamation (art. 57). Dessa bestämmelser
överensstämmer i huvudsak med motsvarande reglering i CIV (art. 54). Den frist
inom vilken en skada som inte kan upptäckas utifrån skall anmälas går dock vid
godsbefordran ut sju dagar efter det att godset togs emot, mol tre dagar vid
befordran av inskrivel resgods. Vidare har en vamhavare längre lid på sig än en
resande när del gäller att framställa anspråk med anledning av att den befordrade
egendomen har lämnals ul för sent. Vid godsbefordran gäller i detta fall en
frist på 60 dagar mot 21 dagar vid befordran av inskrivet resgods.
Liksom
vid befordran av inskrivet resgods är preskriptionstiden vid godsbefordran i
regel etl år. En tvåårig preskriptionstid gäller dock. när fordringen avser ell
efterkravsbdopp som järnvägen har uppburit av mottagaren eller etl överskoll
från en försäljning av godset eller när fordringen hänför sig till en befordran
som har föregått en nyinlämning. Preskriptionstiden är likaså två år, om
fordringen avser en skada som har framkallats uppsåtligen från järnvägens sida
eller om fordringen grundas på svikligt förfarande. Om en fordran preskriberas,
bortfaller inte bara rätten att göra fordringen gällande genom käromål ulan
ocksä möjligheten att göra fordringen gällande genom genkäromål eller yrkande
om kvittning (art. 58).
Del
inbördes förhållandet mellan järnvägarna (art. 59-64)
I
CIM finns vissa bestämmelser om del inbördes förhållandet mellan flera järnvägar
som har deltagit i en genomgående godsbefordran (art. 59-64). Dessa
bestämmelser överensstämmer i huvudsak med motsvarande reglering i CIV (art.
56-61). I fråga om den slutliga ansvarigheten för dröjsmålsskada är dock
reglerna för godsbefordran något utföriigare. Detla sammanhänger med att det
vid godsbefordran inle utan vidare är klart om den tid som en viss järnväg har
använt för sin del av befordringen är för lång eller ej. På grund härav
regleras i CIM hur den totala leveransfristen 13 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
33
Prop. 1984/85:33 194
skall fördelas på de järnvägar som deltar i befordringen
(art. 61). CIM innehåller motsvarande avvikelse från 14 kap. 5 §
rättegångsbalken som CIV. Etl krav som en järnväg har framställt regressvis mol
en annan järnväg får sålunda inte handläggas gemensamt med det skadeståndskrav
som har väckts med anledning av befordringsavtalet (art. 62 § 5).
Tillfälliga avvikelser (art. 65)
Reglerna om avsändarens rätt att avgöra hur
fraktkostnaderna skall betalas, att belägga gödsel med efterkrav och att ändra
befordringsavtalet under befordringen kan i lider av ekonomisk instabilitet ge
upphov lill betydande svårigheter vid avräkningen emellan järnvägarna. Med
anledning av de särskilda förhållanden som rådde efter de båda världskrigen
gjorde järnvägarna — till en början ulan egentligt fördragsslöd - olika
inskränkningar i de rättigheter som enligt de då gällande fördragen i princip
tillkom avsändaren. Så småningom skapades fördragsenliga möjligheter att komma
lill rätta med svårigheter av delta slag.
Enligt CIM får en medlemsstat ensidigt utfärda vissa
inskränkande föreskrifter, om det ekonomiska och finansiella läget i någon
stat skulle medföra stora svårigheter att upprätthälla sedvanliga ekonomiska
förbindelser mellan järnvägar i olika stater. Sådana inskränkande föreskrifter
kan ha till syfte t.ex. att hindra att frakter erläggs i en valuta som snabbi
sjunker i värde eller i sin helhet erläggs i del egna landets valuta med
påföljd alt en knapp reserv av utländsk valuta måste las i anspråk för
betalning av en utländsk järnvägs andel av frakten. Föreskrifter kan bl. a.
meddelas om all frakten för en sändning från en viss främmande stat måste vara
betald åtminstone lill den statens gräns, att en sändning från eller lill en viss
främmande siat inte får beläggas med efterkrav och att avsändaren inle får
utnyttja sin rätt att ändra befordringsavtalet lill att omdestinera godset lill
etl annat bestämmelseland än det som urspmngligen har angetts. I stället för
att själv meddela inskränkande föreskrifter kan en stat ge sina järnvägar rätt
alt med utländska järnvägar komma överens om alt vissa avvikelser från
fördragets bestämmelser om betalningen av frakten och om förfoganderätten under
befordringen skall gälla i dessa järnvägars inbördes trafik (art. 65).
Förhällandet till vissa andra fördrag (art. 66)
Vad som har sagts i anslulning till art. 62 i CIV om
förhållandel till vissa andra fördrag gäller också i fråga om CIM (art. 66).
4.5 Bilagorna till CIM
4.5.1 Bilaga I: Reglemente om internationell
järnvägsbefordran av farligt gods (RID)
RID ulgör i förslå hand avtalsvillkor, inte
offentligrältsliga säkerhetsföreskrifter, även om del kunde uppfattas sä.
Skall RID användas som en
Prop.
1984/85:33 195
direkt tredjemansföreskrift eller kompletteras med sädana,
krävs att detla uttryckligen föreskrivs i nationell räll. Detla har gjorts i
Sverige genom 20 § förordningen (1982:923) om transport av farligt gods.
Eftersom RID är mycket omfattande (mer än 400 sidor), ges i det följande bara
en kortfattad översikt över dess uppbyggnad.
Första
avdelningen inleds med en förteckning på de åtta huvudklasser av fariigl gods
som omfattas av RID. Klassificeringen bygger främst på arten av den fara som
godset representerar. De åtta klasserna är:
1.
explosiva
ämnen,
2.
komprimerade,
kondenserade eller under tryck lösta gaser,
3.
brandfarliga
välskor,
4.
brandfarliga
fasta ämnen, självantändande ämnen och ämnen som utvecklar brandfarlig gas i
kontakt med vallen,
5.
oxiderande
ämnen samt peroxider,
6.
giftiga ämnen,
vämjeliga ämnen och ämnen med benägenhet alt orsaka infektioner,
7.
radioaktiva
ämnen,
8.
frätande ämnen.
I första avdelningen anges vidare vilka varuslag som är
helt uteslutna från befordran, vilka som befordras under fömtsätlning all de
särskilda föreskrifterna för vaije vamslag har uppfyllts saml vilka varuslag
som befordras utan särskilda villkor. Del anmärks särskilt alt undanlag från
RID:s föreskrifter kan göras genom bl.a. överenskommelser mellan två eller
flera staler. Härigenom kan varuslag, som enligt RID inle får befordras, ändå
tillåtas för befordran på särskilda villkor. Avdelningen innehåller också
hänvisningar lill föreskrifter som kan ha utfärdals av tullmyndigheter och
andra förvaltningsmyndigheter. Slutligen finns i avdelningen
om-räkningslabeller för mått-, vikt- och andra enheter saml en översikt över
innehållet i de särskilda underbilagorna till RID.
Andra avdelningen, som är den mest omfattande, innehåller
bl.a. de särskilda villkor som skall vara uppfyllda för befordran av varje ämne
eller varuslag. Villkoren kan t.ex. röra de tekniska krav som ställs på ämnet
självt eller pä förpackningar och behållare.
Den tredje avdelningen omfattar tio underbilagor. Dessa
innehåller ingående beskrivningar av bl.a. hur tekniska prov skall utföras och
vilka provresultat som måste uppnäs för all de transportvillkor som föreskrivs
i andra avdelningen skall anses uppfyllda.
RID avslutas med två alfabetiskt uppställda register över
dels de ämnen och vamslag som omfattas av RID, dels brandfarliga vätskor av
klass 3 samt deras särskilda egenskaper.
4.5.2 Bilaga II: Reglemente om internationeU järnvägsbefordran av privatvagnar (RIP) I
reglementet behandlas befordran av s.k. privatvagnar, dvs. järnvägs-
Prop.
1984/85:33 196
vagnar som tillhör andra rättssubjekt än järnvägar. Där
regleras förhållandel mellan en privatvagns registrerade innehavare och
järnvägen. Privatvagnar betraktas inte som ett transportmedel som står till
järnvägens förfogande utan som gods som har tagits emot till befordran. Detla
gäller oavsett om de är tomma eller lastade.
En privatvagn måsle registreras för att vagnen skall få
sältas in i internationell trafik (art. 2). I motsats lill vad som gäller om
järnvägens ansvarighel för gods är järnvägen i princip ansvarig för skador pä
en privalvagn endast om vårdslöshet föreligger på järnvägens sida. För all gä
fri från ansvar måste järnvägen dock bevisa all oaktsamhet inle har förelegat
(art. 12 § 1). Privalvagnens innehavare är ansvarig gentemot järnvägen i enlighet
med registreringsavtalet för skador som orsakas av vagnen (art. 12 § 6).
RIP innehåller vidare regler om begränsning av järnvägens
ansvarighet vid dröjsmål saml om höjning av ansvarsbegränsningen vid dröjsmål
när leveransfrislen har garanterats av järnvägen (art. 14).
Även om avsändaren eller mottagaren av en privatvagn är
någon annan än den registrerade innehavaren, har endast denne talerält när del
gäller anspråk på ersättning mot järnvägen. Talan får inle väckas mot nägon
annan än registreringsjämvägen (art. 12 § 5). Endast denna järnväg har talerält
såvitt gäller sina och andra järnvägars anspråk mot privatvagnens innehavare
(art. 12 § 6).
4.5.3 Bilaga III: Reglemente om internationeU
järnvägsbefordran av con
tainrar (RICo)
RICo är uppbyggt på i stort sett samma sätt som RIP. I RICo
regleras transportkundens ansvarighet gentemot järnvägen för skada på en container
som tillhör järnvägen. Det är här fråga om etl närmast strikt ansvar. Vidare
ges närmare föreskrifter om vad som skall iakttas när en container lämnas lill
befordran, om uppgifter i fraktsedeln och om skötsel av containrar. Slutligen
finns vissa regler för containrar som ägs av andra än järnvägen.
4.5.4 BUaga IV: Reglemente om internationell
järnvägsbefordran av ex
pressgods (RIEx)
Enligl reglementet får som expressgods befordras bara
sådani gods som utan särskilda åtgärder kan befordras i persontåg. I de
internationella tarifferna anges vilka godsslag som befordras som expressgods.
Farligt gods får inte befordras som expressgods, om inte detta tillåls
uttryckligen i RID eller i tarifferna. I övrigt innehåller RIEx föreskrifter om
vad transporthandlingen skall innehålla, om leveransfrister saml om tillåtna
och icke tillåtna avvikelser från CIM.
Prop.
1984/85:33 197
5
Departementspromemorians förslag
1
departementspromemorian föreslås att Sverige skall tillträda COTIF.
I
promemorian läggs fram förslag lill en lag om internationell järnvägstrafik.
Genom denna lag införlivas COTIF i erforderlig omfattning med svensk rätt.
Huvuddelen av de materiella bestämmelserna i fördragel finns i de båda
bihangen, bihang A (CIV) och bihang B (CIM) jämte fyra bilagor. Enligt
lagförslaget skall dessa båda bihang - med vissa undantag - tillämpas som
svensk lag. I dessa delar skall COTIF alltså enligl förslaget införlivas med
den svenska rättsordningen genom s.k. inkorporation. Detla innebär alt
bihangens bestämmelser kommer all gälla i Sverige i sin franska lydelse.
I fråga om bihang A görs
dock enligt promemorians förslag undantag i fråga om de regler som gäller
järnvägens ansvarighet för skador som tillfogas resande och egendom som resande
bär på sig eller har med sig som handresgods. I den utsträckning dessa regler
återges i det förslag till ny järnvägstrafiklag som f.n. behandlas av riksdagen
föreslås all den lagen skall tillämpas i stället för bihang A.
Inkorporalionen
genom den föreslagna lagen om internationell järnvägstrafik skall omfatta
bilagorna II, III och IV till bihang B
(reglementena om inlernalionell järnvägsbefordran av privalvagnar, av
conlainrar resp. av expressgods, RIP, RICo och RIEx). Bilaga I lill bihang B
(reglementet om internationell järnvägsbefordran av fariigl gods, RID) skall
däremol enligl promemorians förslag införlivas med svensk rätt genom
förordning. Även i detta fall skall införlivandet ske genom inkorporation.
Själva fördraget
innehåller som redan har nämnts vissa bestämmelser om Mellanstatliga
organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF). Där regleras sålunda
organisationens uppbyggnad och verksamhet. Vidare innehåller fördragel vissa bestämmelser
som endast rör medlemsstaternas inbördes förhållanden. Enligt promemorian
föranleder dessa bestämmelser inle nägon svensk författningsreglering. I
fördragel finns emellertid ocksä vissa processrättsliga regler, framför allt
bestämmelser om verkställighet av domar. I promemorian föreslås all dessa
beslämmdser införiivas med svensk rält genom transformation i den föreslagna
lagen om internationell järnvägstrafik.
6
Sammanfattning av remissyttrandena
Remissinstanserna
har tillstyrkt att Sverige skall tillträda COTIF eller har inte haft något att
erinra mot ett svenskt tillträde.
De
flesta remissinstanserna har avstått från att beröra promemorians förslag att i
huvudsak införiiva COTIF med svensk räll genom inkorporation. De
remissinstanser som har yttrat sig i denna fråga, hovrätten för
Prop.
1984/85:33 198
Västra
Sverige, konsumentverket och Sveriges advokatsamfund, har emellertid tillstyrkt
förslaget i denna del. Hovrätten har framhållit all införiivningslekniken i
första ögonblicket ter sig förvirrande, eftersom vissa undantag har gjorts, bl.
a. i fråga om befordran av resande. Hovrätten har dock ansett den valda
lösningen mest lämplig.
Under
remissbehandlingen har dock pä en del punkter framförts kritik mol vissa regler
i de båda bihangen lill fördraget. Nägra remissinstanser har sålunda ansett all
den räntesats som enligt COTIF gäller för obetald skadeersättning är alltför
låg. Det begränsningsbelopp som gäller för järnvägens ansvarighel när den
resandes personliga egendom skadas har av en remissinstans också ansetts vara
alltför lågt. Vidare har kritik riktals mot bevisbörderegeln för en resande som
har fått sitt handresgods skadat utan att själv ha tillfogals personskada.
Preskriptionsreglerna i CIM har av en remissinstans ansetts vara alltför
komplicerade. Konsumentverket har ansett att de reklamationsfrister som
föreskrivs i fördragel är klart otillfredsställande från konsumentsynpunkt. En
remissinstans har framfört kritik mot all del i COTIF har införts ett nytt
skiljedomsinstilut med fullständiga procedurregler. Denna remissinstans har
ansett del vara angeläget att skillnaderna gentemot andra internationella
regler rörande skiljedom begränsas. Flera remissinstanser har ansett det
anmärkningsvärt att en sådan fysisk skada på transporterat gods som har
uppkommit till följd av dröjsmål skall betraktas som dröjsmålsskada. Några
remissinstanser har föreslagit att Sverige vid framtida revisioner av COTIF
skall verka för ändringar på de kritiserade punkterna.
7
Föredraganden
7.1
Sveriges tillträde tUl COTIF
Mitt
förslag: Sverige tillträder COTIF snarast möjligt.
Promemorieförslaget
överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna
tillstyrker promemorieförslaget eller lämnar det ulan erinran.
Skäl
för mitt förslag
Allmänt
Som
framgår av vad jag har anfört i del föregående har Sverige sedan länge deltagit
i det internationella järnvägssamarbetet. Sverige har sålunda tillträtt de
fördrag rörande internationell järnvägstrafik som gäller f.n..
Prop.
1984/85:33 199
1970
års fördrag om godsbefordran med järnväg (CIM), 1970 års fördrag om befordran
med järnväg av resande och resgods (CIV) saml 1966 års konvention om järnvägs
ansvarighet i fall resande dödas eller skadas (tilläggskonventionen till CIV).
Dessa överenskommelser kommer inom kort att ersättas av en ny inlernalionell
överenskommelse, 1980 års fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF).
Sverige har aktivt deltagit i det arbete som har lett fram till detla nya
fördrag. Som jag tidigare har nämnt kommer COTIF att träda i kraft den 1 maj
1985. COTIF har redan lillträtts av 16 staler, Belgien, Bulgarien, Danmark,
Frankrike, Jugoslavien, Libanon, Luxemburg, Nederländerna, Rumänien, Schweiz,
Spanien, Storbritannien, Tjeckoslovakien, Tyska Demokratiska Republiken,
Ungern och Österrike. Det finns anledning anta att de fiesta av de 33 stater i
Europa, Främre Orienten och Nordafrika, som är bundna av de nu gällande
fördragen, också kommer att tillträda COTIF inom den närmaste liden.
1
departementspromemorian förordas att Sverige tillträder COTIF. Remissinstanserna
har tillstyrkt ett svenskt tillträde eller har inle haft något att erinra mol
detta.
I
sakligt hänseende överensstämmer den övervägande delen av bestämmelserna i
COTIF med motsvarande bestämmelser i de fördrag som gäller f n. Regleringen i
de tvä bihangen till COTIF, CIV och CIM, motsvarar också i allt väsentligt den
reglering som finns i det förslag till ny järnvägstrafiklag som f n. behandlas
av riksdagen. När det gäller del sakliga innehållel måste därför COTIF från
svensk synpunkt anses ha fått en i huvudsak tillfredsställande utformning.
Konstitutionella
frågor
En
internationell överenskommelse antas och ändras traditionellt vid en
diplomatisk konferens Ofr 1969 års Wienkonvenlion om traktaträtlen, art. 9 och
39). För att en sålunda antagen överenskommelse eller beslutad ändring skall
bli bindande för en stat fordras normalt dessutom att en särskild
viljeförklaring (ratifikation eller motsvarande) avges av statens regering. För
Sveriges del måste riksdagen ofta godkänna överenskommelsen eUer ändringen (10
kap. 2 och 4 §§ regeringsformen).
Det
förekommer emellertid alt vissa internationella överenskommelser innehåller
föreskrifter om ett förfarande för ändring av överenskommelsen som innebär
förenklingar i förhållande till det traditionella ändringsförfarandet. Delta
är fallet i fråga om COTIF. Ändringar i COTIF kan nämligen antas genom
majoritetsbeslut av de fördragsslutande staterna. Detta medför vissa problem
för Sveriges del när det gäller sättet att med svensk rätt införliva de
ändringar som beslutas enligt det förenklade förfarandet.
Som
har redovisats i avsnitt 4.1 kan ändringar av ell stort antal bestämmelser i
bihangen beslutas av revisionsulskoliet, medan fackutskottel för befordran av
fariigl gods kan besluta om ändringar i RID. För alt en ändring skall antas av
ett utskott, krävs att minst en tredjedel av de stater
Prop. 1984/85:33 200
som
är företrädda vid omröstningen röstar för ändringen och att antalet röster för
ändringen överstiger antalet röster mot (art. 8 § 5). När etl utskott har
beslutat om en ändring, skall centralbyrån underrätta medlemsstaterna om
beslutet. Om minst en tredjedel av medlemsstaterna har lill centralbyrån anmält
invändning mol beslutet inom fyra månader frän det all underrättelsen lämnades,
förfaller ändringsbeslutet. I annat fall träder ändringen i kraft för samtliga
medlemsstater första dagen i lotfte månaden efter den månad under vilken
centralbyrån lämnade medlemsstaterna underrättelse om ändringen. En stat som
inle vill bli bunden av ändringen måste säga upp fördraget. Om en stal som har
anmält invändning mot ändringen inom fyramånadersfristen säger upp fördraget
senast två månader före den dag då beslutet skulle träda i kraft, träder
ändringen i kraft försl när den statens uppsägning får verkan (art. 21).
Enligt
10 kap. 1 § regeringsformen ingås överenskommelser med andra stater av
regeringen. Regeringen får dock inte ingå en internationell överenskommelse
som är bindande för Sverige utan att riksdagen har godkänt den, om överenskommelsen
förutsätter all lag ändras eller upphävs eller alt ny lag stiftas (10 kap. 2 §
regeringsformen).
Större
delen av bestämmelserna i de båda bihangen till COTIF, bihang A (CIV) och
bihang B (CIM), rör förhållandet mellan enskilda. De måste därför införlivas
med svensk rätt genom lag (8 kap. 2 § regeringsformen). Ell svenskt tillträde
till COTIF kräver därför riksdagens godkännande.
Vad
försl gäller ändringsbeslut som fattas av generalförsamlingen måsle sådana
beslut ratificeras eller godkännas av mer än tvä tredjedelar av medlemsstaterna
innan de träder i kraft. Delta kommer erfarenhetsmässigt att ta viss lid, ett
eller ett par år. Del finns därför enligt min mening anledning utgå från att
del i fråga om sådana ändringar inte kommer att medföra några större
svårigheter att låta riksdagen ta ställning till ändringarna. Jag vill
tillägga att en del av bestämmelserna i själva fördraget rör organisatoriska
frågor eller i övrigt endast medlemsstaternas inbördes förhållanden. Dessa
bestämmelser föranleder inte någon lagstiftning. Ändringar i bestämmelser av
detta slag torde därför ofta kunna ratificeras av regeringen utan att riksdagen
hörs.
Det
torde emellertid bli ganska ovanligt att generalförsamlingen beslutar om
ändringar i COTIF. I de flesta frågor beträffande vilka man kan förutse behov
av att ändra fördraget, nämligen i de frågor som regleras i bihang A (CIV) och
bihang B (CIM), är det utskotten som är behöriga att besluta om ändringar. De
tidsfrister som då kommer att gälla är betydligt kortare. I dessa fall kan det
bli svårt att hinna med riksdagsbehandling av ändringarna. Det finns därför
anledning att överväga i vilken utsträckning de ändringar som beslutas av
utskotten kan vara av sådant slag att de måste underställas riksdagen för
godkännande.
Fackutskottel
är bara behörigt att besluta om ändringar i bilaga I till bihang B. Denna
bilaga innehåller reglementet om internationell järnvägs-
Prop.
1984/85:33 201
befordran
av fariigt gods (RID). Delta reglemente omfattar i huvudsak föreskrifter av
leknisk nalur. Enligl min uppfatining måste regleringen i RID i sin helhet
anses vara av sådant slag att den faller inom regeringens
normgivningskompetens. RID bör därför kunna införlivas med svensk rätt genom
förordning. Även ändringar i RID kan i sä fall införlivas genom förordning.
Regeringen bör inte ha någon svårighet alt vidta de nödvändiga åtgärderna för
en sådan införlivning inom den tid som står till förfogande enligt fördragel.
Beslut av fackutskottel om ändringar i RID medför alltså inle några konsiilulionella
svårigheter.
Revisionsulskoliet
är däremot behörigt alt ändra ett stort antal civilrätts-liga bestämmelser i
bihangen och i bilagorna lill bihang B med undantag av RID. Utskottets
behörighet omfattar bl.a. bestämmelser om järnvägens och transportkundens
rättigheter och skyldigheter mot varandra. Enligl 8 kap. 2 § regeringsformen
måste frågor av detla slag regleras i lag. Ändringar som rör sådana frågor
måste därför godkännas av riksdagen. Därvid uppkommer frågan om det är möjligt
att undvika de svårigheter som de korta tidsfristerna i ändringsförfarandet
medför genom att riksdagen "i förväg" godkänner de ändringar som kan
komma all beslutas i enlighet med regleringen i COTIF. En sädan ordning skulle
också ha den fördelen att riksdagen inle behövde belastas med all la ställning
lill ändringar som är av ringa belyddse.
Av
intresse i detla sammanhang är regleringen i 10 kap. 5 § första stycket
regeringsformen. Enligt detla lagrum fär beslutanderätt som enligt
regeringsformen tillkommer riksdagen, regeringen eller något annat organ som
anges i regeringsformen i begränsad omfattning överlåtas till mellan-folklig
organisation för fredligt samarbete lill vilken Sverige är eller skall bli
anslutet. Överlåtelse får dock inte ske av beslutanderätt som avser fråga om
stiftande, ändring eller upphävande av grundlag eller fräga om begränsning av
någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. regeringsformen. Beslut om
överlåtelse fattas i samma ordning som vid stiftande av gmndlag.
Den
fräga som uppkommer är om 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen är
tillämpligt på det förenklade ändringsförfarande som föreskrivs i COTIF.
Mellanstatliga organisationen för inlernalionell järnvägstrafik (OTIF) är en
meUanfolkUg organisation för fredligt samarbete. De frågor som regleras i COTIF
faller i och för sig inom de ämnesområden pä vilka beslutanderätt kan delegeras
enligt detla lagrum. Frågan är emellertid om det i fråga om COTIF rör sig om
ett överförande av beslutanderätt lill en mdlanfolklig organisation. Denna
fräga har behandlats av utredningen med uppdrag att göra en översyn av 10 kap.
5 § regeringsformen. Utredningen har i januari 1984 avgetl betänkandet (SOU
1984:14) RF 10:5. Betänkandet remissbehandlas f n. Utredningens slutsats är att
10 kap. 5 § forsla stycket regeringsformen knappast kan vara fillämpligl i
fråga om ändringsförfaranden av del slag som finns i COTIF.
Prop. 1984/85:33 202
Enligt
min uppfattning talar övervägande skäl för att 10 kap. 5 § förslå slyckel
regeringsformen inte är tillämpligt på del ändringsförfarande som föreskrivs i
COTIF. Del är nämligen här inle fråga om någon egentlig överlåtelse av
beslutanderätten lill OTIF. Visserligen har OTIF: s organ enligt COTIF rätt all
beslula om ändringar i fördragel. Genom alt tillträda COTIF överlåter
emellertid Sverige inle normgivningsmaklen lill OTIF, ulan Sverige åtager sig
enbart all införliva de ändringar som dess organ beslutar med den svenska
rättsordningen. Varken revisionsutskottet eller fackutskottet synes f.ö. kunna
ta emot sådan normgivningsmakt. Regeringsformen i sin nuvarande lydelse synes
därför inle ge uirymme för riksdagen att "i förväg" godkänna de
ändringar som kan komma alt antas inom OTIF. Del torde inte heller vara möjligt
att i en lag föreskriva att sädana ändringar skall gälla i Sverige från den dag
då de träder i kraft enligl COTIF.
Jag
anser således alt de behöriga statsorganen, riksdagen och regeringen, enligt
gällande rält i varje särskilt fall måste ta ställning till om Sverige skall
godta en sådan ändring. Jag vill emellertid framhålla att det inte är sannolikt
att några större ändringar kommer att beslutas under de närmaste åren utom
såvitt gäller RID.
Således
anser jag att de konstitutionella svårigheter som jag nu har redovisat inle bör
medföra att Sverige måste ställa sig utanför COTIF.
Materiella
frågor
I
del föregående (avsnitt 6) har jag nämnt att det under remissbehandlingen av
departementspromemorian på en del punkter har framförts kritik mol del
materiella innehållel i de båda bihangen till COTIF, CIV och CIM. Jag kan till
stor del instämma i den kritik som remissinstanserna har framfört. På några
punkter har sålunda COTIF enUgt min uppfattning fått ett innehåll som inte är
helt tillfredsställande. På de flesta av de punkter som remissinstanserna har
berört är det dock inte möjligt alt i svensk rätt införa bestämmelser för
internationell järnvägsbefordran som avviker från COTIF. På några andra punkter
har emellertid de fördragsslutande staterna vissa möjligheter all införa en
särreglering. Jag kommer i det följande (avsnill 7.3) att ta upp några av dessa
frågor. De brister som COTIF har är enligt min mening uppenbarligen inte av
sådan vikt alt de kan anföras som skäl för att Sverige skulle avstå från att
tillträda fördraget.
Slutsats
För
min del anser jag det självklart att Sverige också i fortsättningen skall delta
i del internationella järnvägssamarbetel inom ramen för den
konventionsreglering som COTIF innebär och som kommer att gälla i de flesta
europeiska länder och i en del länder i Främre Orienten och Nordafrika. Jag
förordar därför alt Sverige snarast tillträder COTIF.
Prop. 1984/85:33 203
7.2 Metoden för att införliva COTIF med svensk rätt
Mitt förslag: Bihang A och bihang B lill COTIF (CIV och
CIM) införiivas med svensk rätt genom inkorporation och kommer därigenom alt
gälla som svensk rält i sin franska lydelse. Från inkorporation av bihang A
undantas de bestämmelser som reglerar järnvägens ansvarighel för skada vid
befordran av resande. I delta hänseende tillämpas I och 2 kap. i förslaget lill
jämvägstrafiklag. Vissa processrätlsliga regler transformeras lill svensk
lagtext. Bilaga I till bihang B (reglementet om inlernalionell
järnvägsbefordran av fariigl gods, RID) införlivas med svensk rätt genom
förordning med inkorporationsmetoden. Protokollet om immunitet och privilegier
för OTIF införlivas med svensk rätt genom ändring i bilagan lill lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Promemorieförslaget överensstämmer i huvudsak med mitt
förslag. Remissinstanserna tillstyrker promemorieförslagel.
Skäl för mitt förslag
Olika metoder för att införliva internationella
överenskommelser med den svenska rättsordningen
I svensk räll finns inle några föreskrifter om hur
bestämmelserna i en internationell överenskommelse som Sverige tillträder skall
införlivas med den svenska rättsordningen. Den praxis som har utbildats innebär
följande.
Om bestämmelserna i en överenskommelse berör uteslutande
staten som sådan, dvs. dess rättigheter och skyldigheter i förhållande lill
andra staler, krävs inte några särskilda lagstiftningsåtgärder. När
bestämmelserna berör myndigheternas eller enskildas handlande, utgår man
däremot sedan länge ifrån all det behövs en särskild stalsrättslig akt vid
sidan av beslutet om tillträde som gör att konventionens bestämmelser blir
tillämpliga i Sverige. Detla sker genom att en lag eller annan författning
utfärdas genom vilken bestämmelserna i överenskommelsen införlivas med den
svenska rättsordningen till den del dessa bestämmelser saknar motsvarighet i eller
strider mol de gällande svenska rättsreglerna.
När en överenskommelse skall införlivas med svensk rätt,
kan två olika metoder komma i fråga. Överenskommelsens bestämmelser kan sålunda
införlivas med svensk rätt antingen genom s.k. transformation eller genom s.k.
inkorporation.
Vid transformation omarbetas de delar av den
internationella överenskommelsen som behöver införlivas med svensk rält lill
svensk författningstext. Därvid används den teknik i fråga om systematik och
språkbmk
Prop. 1984/85:33 204
som normalt används vid renl intern lagstiftning. Ett
alternativt förfarande är all en konvenlionstexl, som är avfattad enbart på
främmande språk, i en mer eller mindre ordagrann översättning lill svenska tas
in i den svenska författningen. I detta fall är det den svenska översättningen
som är den gällande författningen.
Inkorporation innebär all del i en lag eller annan
författning föreskrivs att konventionens bestämmelser direkt gäller i Sverige
och skall tillämpas av de svenska myndigheterna. När inkorporationsmetoden
används, blir den autentiska konvenlionstexten - på ett eller flera främmande
språk — gällande svensk författningstext. Som ell hjälpmedel brukar vid sidan
av de autentiska texterna också publiceras en översättning av överenskommelsen
till svenska.
När konvenlionsbeslämmdser överförs till svensk räll, har
i praxis använts både transformationsmetoden och inkorporationsmetoden. Den
förra metoden kan alltid användas, medan den senare metoden endast kan komma i
fråga när del gäller sädana överenskommelser vilkas bestämmelser utan vidare
kan tillämpas av svenska domstolar och andra myndigheter.
Transformationsmetoden har vanligen använts när del har gällt konventionsbestämmelser
inom civilrätten, straffrätten eller processrätten. Del finns dock exempel på
all även civilrätlsliga konventioner har införlivats med svensk rält genom
inkorporation. Delta förfarande användes t.ex. i samband med att Sverige
tillträdde konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran pä väg
(den s.k. CMR-konventionen). I vissa fall har båda metoderna använts i fråga om
samma internationella överenskommelse. Vissa delar av överenskommelsen har då
införlivats genom inkorporation, medan andra delar har transformerats genom att
omarbetas till svensk lagtext.
Valet av metod för att införliva COTIF med svensk rätt
I departementspromemorian föreslås all COTIF i huvudsak
införlivas med svensk rätt genom inkorporation. De remissinstanser som har
yttrat sig i denna fråga har tillstyrkt förslaget i departementspromemorian
eller lämnat detta utan erinran.
För egen del vill jag anföra följande.
De problem som uppkommer när internafionella
överenskommelser skall införlivas med svensk rätt har behandlats av utredningen
om förfatl-ningspublicering m. m. i betänkandet (SOU 1974: 100) Internationella
överenskommelser och svensk rätt. I betänkandet diskuteras ingående fördelar
och nackdelar med inkorporations- resp. transformationsmetoden. I detla
hänseende hänvisar jag lill betänkandet.
När det gäller COTIF är försl att märka att fördraget är
avfattat på franska. Det finns sålunda inle nägon autentisk svensk text. I
fråga om överenskommelser där svensk autentisk text saknas bör enligt min
uppfattning huvudregeln vara all överenskommelsen införlivas med svensk rält
Prop.
1984/85:33 205
genom
transformation. Även i fråga om sådana överenskommelser finns del dock enligl
min mening fall dä inkorporationsmetoden bör användas. Del finns sålunda
överenskommelser som i huvudsak riktar sig lill sådana myndigheter och enskilda
rättssubjekt som inte har någon svårighet att ta del av överenskommelsens
innehåll på det främmande språket, i vart fall inle om de kan använda en svensk
översättning som hjälpmedel vid tillämpningen. I sådana fall kan det enligl
min mening godtas all den ulländs-ka texten blir gällande författningstext i
Sverige, om del inle av rätlslek-niska eller systematiska skäl i stället är
lämpligt all inarbeta bestämmelserna i befintlig lagstiftning pä området.
COTIF
innehåller bestämmelser av olika slag. I själva fördraget finns föreskrifter
som bara berör de fördragsslulande staternas inbördes rättigheter och
skyldigheter. Av delta slag är de bestämmelser som reglerar verksamheten för
Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF). Dessa
behöver inte införlivas med svensk räll. I själva fördraget finns emellertid
också vissa bestämmelser som riktar sig till myndigheter och enskilda, framför
allt bestämmelser om verkställighet av domar. Bestämmelser av detta senare slag
måste införlivas med den svenska rättsordningen. Detsamma gäller också de
bestämmelser av rent befordringsrätlslig karaktär som reglerar befordran av
resande, resgods och gods och som finns intagna i bihangen till själva
fördragel.
Vad
försl angår de processrätlsliga bestämmelserna i själva fördragel har
motsvarande bestämmelser i gällande CIV och CIM införlivats med svensk rätt
genom transformation i lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som
meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m. I överensstämmelse
med vad som har förordats i promemorian föreslår jag att också COTIF: s
reglering i dessa hänseenden införlivas med svensk rätt genom transformation.
Erforderliga bestämmelser bör las in i en lag om internationell järnvägstrafik.
Som
jag nyss nämnde finns de befordringsrätlsliga reglerna i tvä bihang till
konventionen. Bihang A innehåller sålunda enhetliga rättsregler för avtal om
internationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV). I bihang B finns
enhetliga rättsregler för avtal om inlernalionell järnvägsbefordran av gods
(CIM). I promemorian har föreslagits att de båda bihangen skall införlivas med
svensk rätt genom inkorporafion. Bihangen skall därvid enligt promemorian
införlivas med svensk rätt genom lag med undantag av det lill bihang B fogade
reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID), som bör
införlivas med svensk rätt genom förordning. Vidare föreslås att inkorporation
inte skall ske beträffande bestämmelserna i bihang A rörande järnvägens
ansvarighel för skador som lillfogas resande och decas personliga
lillhörigheler, eftersom dessa beslämmdser i sak redan har införlivals med
svensk räll genom iransforma-lion i 1976 års lag om järnvägs ansvarighel vid
befordran av resande. Regleringen i 1976 års lag har utan ändring i sak förts
över lill det förslag lill ny järnvägstrafiklag som f.n behandlas av riksdagen.
Prop.
1984/85:33 206
De befordringsrätlsliga bestämmelserna i bihangen till
COTIF bör enligt min uppfattning införlivas med den svenska rättsordningen
genom inkorporation. Dessa bestämmelser uppfyller enligt min uppfatining i
allt väsentligt de förutsättningar som bör vara uppfyllda för all denna metod
skall fä användas. Bestämmelserna är så fullständiga och entydigt formulerade
att de utan kompletterande föreskrifter kan tjäna som rättsnorm för adressaterna.
Jag anser inte att den omständigheten att svensk autentisk text saknas i detta
fall utgör något hinder mot alt denna metod används, trots alt bestämmelserna
riktar sig direkt till enskilda individer eller andra rättssubjekt. COTIF
riktar sig i stor utsträckning lill myndigheter och enskilda för vilka det ofta
kan vara naturligt att la del av regleringen på del autentiska språket. Som jag
tidigare har påpekat bör en översättning lill svenska av fördraget fogas vid
den autentiska texten som hjälpmedel för tillämpningen. Med hänsyn lill
omfattningen av regleringen i COTIF innebär vidare inkorporationsmetoden en
betydande arbelsbesparing. Dessa bihang omfattar sålunda 60 trycksidor. En av
bilagorna lill bihang B, reglementet om järnvägsbefordran av farligt gods
(RID), omfattar ytterligare ca 400 trycksidor.
Från principen att bihangen till COTIF skall införlivas
med svensk räll genom inkorporation bör emellertid i enlighet med vad som har
föreslagils i promemorian göras etl undanlag för de bestämmelser i bihang A som
behandlar järnvägens ansvarighet vid befordran av resande. Järnvägens ansvarighel
i delta hänseende regleras f.n. i lilläggskonventionen till 1970 års CIV. Denna
reglering har förts över till bihang A till COTIF. Tilläggskonventionens
innehåll har som nyss nämnts införlivals med svensk rätt genom transformation i
1976 års lag om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Bestämmelserna i
denna lag är i stor utsträckning gemensamma för inrikes och internationell
befordran. Dessa bestämmelser har med enbart redaktionella jämkningar förts
över till del förslag lill en ny järnvägstrafiklag som f. n. behandlas av
riksdagen (prop. 1983/ 84: 117). Även denna lag kommer alltså all innehålla en
reglering av järnvägens ansvarighel vid befordran av resande som är gemensam
för inrikes och internationell befordran.
Enligl min uppfatining finns del anledning att även i
fortsättningen i svensk rätt ha en gemensam reglering för inrikes och inlernalionell
befordran såvitt gäller järnvägens ansvarighet för skada som lillfogas en
resande eller egendom som en resande bär pä sig eller har med sig som
handresgods (jfr prop. 1983/84: 117 s. 35). Regleringen i I och 2 kap. i den
föreslagna järnvägstrafiklagen överensstämmer när det gäller internationell
befordran i sak med de bestämmelser i bihang A lill COTIF som reglerar
järnvägens ansvarighet i dessa hänseenden. När bihang A till COTIF införlivas
med svensk rätt genom inkorporation bör därför göras undanlag för de bestämmelser
i bihanget som motsvarar regleringen i den nya jämvägstrafiklagen av järnvägens
ansvarighet för skada vid befordran av resande.
Prop. 1984/85:33 207
Den
reglering som finns i bihangen lill fördragel (CIV och CIM) rör lill större
delen förhåUandet mellan enskUda. Enligt 8 kap. 2 § regeringsformen måste en normgivning
i sådana frågor ske genom lag. Inkorporation av dessa båda bihang måsle därför
göras genom lag.
Bilagorna
till CIM
Till
de enhetliga rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av
gods, CIM (bihang B lUl fördragel), hör som tidigare har nämnts en bilaga
(bilaga I) som innehåller ell reglemente om internationell
järnvägsbefordran av fariigl gods (RID). I RID anges vilka
säkerhetsföreskrifter som skall iakttas för att fariigl gods av etl visst slag
skall befordras. RID omfattar mer än 400 trycksidor. Med hänsyn till sitt
omfång och användningsområde medför denna bilaga särskilda problem när del gäller
all införiiva den med den svenska rättsordningen.
I
departementspromemorian har anförts att den reglering som finns i RID torde
omfattas av regeringens normgivningskompetens. På gmnd härav har föreslagits
att regeringen eller förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer skall
bemyndigas all meddela föreskrifter om tillämpningen i Sverige av RID.
Transporter
av det slag som omfattas av RID regleras i lagen (1982:821) om transport av fariigt
gods. I denna lag bemyndigas regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att meddela föreskrifter om vilka varor som skall anses utgöra
farligt gods med hänsyn till transportmedel, godsmängd eller andra
transportförhållanden. Vidare bemyndigas regeringen all meddela föreskrifter
om lagens tillämpning på vissa slags transporter och om undanlag från lagens
tillämpning i vissa fall. I lagen anges genom en uppräkning vilka slags gods
som skall anses som fariigl gods i den lagens mening. Lagen är liUämpUg bl.a.
på transport på järnväg. Föreskrifter till 1982 års lag ges i förordningen
(1982:923) om transport av fariigt gods.
De
godsslag som räknas upp i RID omfattas av den uppräkning som finns i 1982 års
lag. I övrigt ges i RID föreskrifter av samma slag som de föreskrifter
regeringen har bemyndigats meddela med stöd av den lagen. Enligl min uppfatining
faller regleringen av de frågor som behandlas i RID inom regeringens normgivningskompetens.
Den reglering som finns i RID bör i erforderiiga delar därför inte införiivas
med svensk rätt genom lag utan genom forordning.
Med
hänsyn fill RID: s omfång och regleringens tekniska karaktär har jag inte
ansett det lämpligt all foga RID lill prolokollel i detla ärende. RID i dess
franska autentiska text finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 1985-83).
Till
de enhetliga rättsreglerna för avtal om intemationell järnvägsbefordran av
gods, CIM (bihang B till COTIF), hör tre bilagor (bilagorna II-IV) som innehåller reglementen om inlernalionell järnvägsbefordran av
privat-
Prop. 1984/85:33 208
vagnar (RIP), om internationell järnvägsbefordran av
containrar (RICo) resp. om internationell järnvägsbefordran av expressgods (RIEx).
Dessa bilagor innehåller bl. a. bestämmelser av civilrättslig karaktär, såsom
om järnvägens och transportkundens ansvarighet gentemot varandra. Åtminstone i
viss utsträckning behandlas alltså frågor som för Sveriges del måste regleras
genom lag. Dessa bilagor är inte särskilt omfattande. De bör därför enligt min
mening i sin helhet införlivas med svensk rätt genom lag. Liksom beträffande
själva bihang B bör dessa bilagor införlivas genom inkorporation.
Beträffande RIP och RICo vill jag tillägga följande. Dessa
bilagor (liksom RID) har reviderats av en särskild sakkunnigkommission. Den
diplomatiska konferens som antog COTIF fastställde inle innehållel i dessa
bilagor.
Konferensen beslöt däremot att bilagorna skall ingå i COTIF
i den lydelse som de kommer alt ha vid den tidpunkt då COTIF träder i kraft.
Eftersom inle någon siat före utgången av den föreskrivna fristen (den 13 april
1984) hade framfört någon invändning mot de texlförslag som sakkunnigkommissionen
hade lagt fram, är den lydelse som RIP och RICo kommer alt ha vid COTIF: s
ikraftträdande numera fastställd.
Protokollet om privilegier och immunitet för OTIF
Till COTIF hör också ett protokoll om privilegier och
immunitet för Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (OTIF).
Frågor rörande immunitet och privilegier för internationella organisationer
behandlas i svensk räll i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall. De internationella organ och personer med anknytning till sådana organ
som anges i en bilaga till lagen åtnjuter immunitet och privilegier enligl vad
som har bestämts i stadga eller avtal som är i kraft i förhållande till
Sverige. I bilagan anges i tabellform de internationella organ och de fysiska
personer för vilka immunitet eller privilegier gäller och den internationella
överenskommelse som är tillämplig i varje särskilt fall. Protokollet till COTIF
bör införlivas med svensk rätt genom alt erforderliga uppgifter angående OTIF
förs in i bilagan lill denna lag.
7.3 Frågan om avvikelser från reglerna i CIV och CIM
Mitt förslag: Sverige gör förbehåll mot reglerna i CIV om
järnvägens ansvarighet vid befordran av resande.
Promemorieförslaget: Förbehåll beträffande järnvägens
ansvarighet vid befordran av resande bör inte göras. Del bör övervägas alt
införa en snävare begränsning av järnvägens rätt all undersöka inskrivel
resgods än som följer av CIV.
Prop. 1984/85:33 209
Remissinstanserna:
Endast två remissinstanser har uttalat sig på dessa punkter. Den ena anser att
förbehåll bör göras mot bestämmelsema i CIV om järnvägens ansvarighet, medan
den andra har motsatt uppfattning. En remissinstans har ansett att
undersökningsrätten såvitt gäller inskrivet resgods som befordras enligt CIV
bör samordnas med motsvarande regler för inrikes trafik.
Skäl
för mitt förslag: Staterna har i COTIF getts möjlighet att i vissa avseenden i
sin nationella rätt införa bestämmelser som avviker från regleringen i COTIF.
Detta är fallet i fråga om reglema i CIV om järnvägens ansvarighet i de fall då
resande dödas eller skadas. En stat kan sålunda förbehålla sig rätten att inte
tillämpa samtliga dessa regler på sina egna medborgare och utlänningar med
hemvist i den staten, när skadefallet har inträffat vid internationell
befordran inom den staten (CIV art. 3). Vidare kan en stat införa bestämmelser
som avviker från CIV såvitt gäller järnvägens undersökningsrätt beträffande
inskrivet resgods.
Vad
först angår möjligheten till förbehåll enligt COTIF mot reglerna om järnvägens
ansvarighet vid personbefordran är att märka att samma möjlighet till
förbehåll fanns i 1966 års tilläggskonvention. Sverige gjorde inte något
förbehåll vid tillträdet till den konventionen. Eftersom reglerna för
internationell befordran och reglerna för inrikes befordran då inte skiljde sig
i något väsentligt hänseende, ansågs det inte föreligga något behov att
utnyttja möjligheten till förbehåll på denna punkt (jfr prop. 1975/76:7 s. 27 f,
39).
Förhållandet
mellan den internationella regleringen och de regler som gäller för svensk
inrikestrafik har emellertid numera ändrats. Det föreligger sålunda betydande
olikheter mellan reglerna i CIV om beräkning av ränta på obetalt skadestånd för
skador som tillfogas en resande och motsvarande bestämmelser i den svenska
reglering som gäller för inrikes trafik. Enligt CIV utgår sålunda ränta med
bara fem procent (art. 43 § 1). För svensk inrikes trafik beräknas ränta på
obetalt skadestånd enligt 6 § räntelagen (1975:635). Efter ändring i räntelagen
(SFS 1984:291) utgår ränta fr. o. m. den 1 juli 1984 med åtta procent över
diskontot, vUket med nu gällande diskonto motsvarar 16,5 procent (prop.
1983/84:138). Vidare gäller olika begränsningsbelopp för jämvägens ansvarighet
för personlig egendom (dvs. egendom som den resande bär på sig eller har med
sig som handresgods). Enligt CIV (art. 31) är sålunda ansvarigheten för sådana
skador begränsad till 700 SDR (ca 5900 kr.), medan motsvarande begränsningsbelopp
för inrikes jämvägstrafik enligt den nya jämvägstrafiklagen är avsevärt högre, nämUgen
ett halvt basbelopp, vilket fn. motsvarar 10150 kr.
I
departementspromemorian har föreslagits att de internationella reglerna om jämvägens
ansvarighet skall gäUa alla resande oberoende av nafio-nalitet eller hemvist.
Ett förbehåll på denna punkt skuUe enligt promemo- 14 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
33
Prop.
1984/85:33 210
rian
innebära en diskriminering av utlänningar utan hemvist i Sverige.
Sveriges
advokatsamfund delar uppfattningen i departementspromemorian att något
förbehåll inte bör göras i detta hänseende. Konsumentverket har däremot
framfört motsatt uppfattning.
Jag
anser det önskvärt att skadefall i samband med personbefordran som inträffar i
Sverige följer samma skadeståndsrättsliga regler, oavsett om befordringen
omfattas av CIV eller inte. Detta är givetvis särskilt angeläget när det gäller
skador som uppkommer vid ett och samma skadefiUfälle. Del är enligt min mening
också väsentligt alt det skadeståndsrättsliga skydd, som den föreslagna jämvägstrafiklagen
innebär för de resande, i största möjliga utsträckning gäller även när skada
uppkommer under en befordran på vilken COTIF är tillämplig. Mot bakgmnd härav
anser jag att det finns starka skäl att genom ett förbehåll tillförsäkra
svenska medborgare och utlänningar med hemvist i Sverige en fillämpning av de
förmånligare reglerna i den nya jämvägstrafiklagen även om skadan uppkommer i
samband med en internationell befordran.
I
promemorian har anförts att Sverige genom att göra förbehåll på denna punkt
skulle diskriminera utlänningar som inte har hemvist i Sverige. Enligt min
mening innebär det emeUertid inte någon diskriminering, om en utlänning som
tillfogas person- eller sakskada under resa i Sverige får sin ersättning
fastställd enligt ett internationellt fördrag. Ersättningen skulle nämligen i
detta fall motsvara vad samme resande skulle ha fått i en medlemsstat som inte
har gjort ett sådant förbehåll, för det fall att skadefallet hade inträffat
där. Det bör dessutom anmärkas att en stat kan utnyttja rätten att göra ett
sådant förbehåll som nu avses i syfte att ytterligare begränsa järnvägens
ansvarighet. Det finns anledning anta att en del stater kommer att utnyttja
förbehållsmöjligheten för att de ersättningsregler i den nationella
lagstiftningen som är mindre förmånliga från den resandes synpunkt än CIV: s
bestämmelser skaU bli tillämpliga.
Mot
bakgmnd av vad jag nu har anfört föreslår jag att Sverige i samband med ratificering
av COTIF skall göra förbehåll enligt art. 3 i CIV. Bestämmelserna i räntelagen
om beräkning av ränta, liksom det begränsningsbelopp som i fråga om inrikes
trafik föreskrivs i den föreslagna jämvägstrafiklagen för skador på den
resandes personliga tillhörigheter (2 kap. 4 § andra stycket), bör därför gälla
också för sådana skadefall som inträffar i Sverige i samband med en internationeU
befordran på vUken CIV är tillämplig, om skadan tillfogas någon som är svensk
medborgare eller har hemvist i Sverige.
Den
andra punkt där det kan finnas anledning att avvika från regleringen i COTIF
rör järnvägens undersökningsrätt beträffande inskrivet resgods. Fömtsättningarna
för undersökningsrätten har utvidgats i och med 1980 års CIV. I denna
föreskrivs att befordran som inskrivet resgods får ske av föremål som är
"avsedda för reseändamål" (art. 17 § 1). Vidare gäller att jämvägen
är berättigad att undersöka inskrivet resgods, om det finns
Prop.
1984/85:33 211
grundad
anledning att misstänka att bestämmelserna i CIV inte har iaklla-gUs, t.ex. att
resgodset innehåller något som inte är "avsett för reseändamål".
Detta gäller dock inte, om undersökningen är förbjuden enligt bestämmelsema i
den stal där undersökningen avses äga rum. Om det vid en undersökning visar sig
att gällande föreskrifter i CIV inte har iakttagits, är den resande skyldig att
betala kostnaderna för undersökningen och därutöver en tilläggsavgift (art.
22). En restrikriv tolkning av del oklara begrep-pet "avsett för
reseändamål" skulle kunna leda lill en omfattande undersökningsrätt för
järnvägen.
Konsumentverket
har i sitt remissyttrande ansett att Sverige skall utnyttja möjligheten att
samordna undersökningsrätten såvitt gäller inskrivet resgods vid internationell
befordran med motsvarande regler för inrikes befordran.
Enligl
det förslag till järnvägstrafiklag som f.n. behandlas av riksdagen är
järnvägens undersökningsrätt i inrikes trafik begränsad tiU de faU då del finns
skäl att misstänka att resgodset innehåller något som kan äventyra säkerheten i
jämvägsdriflen eller då del med fog kan antas att resgodset innehåller något
som järnvägen har förklarat att den inte befordrar som resgods (6 kap. 5 §
förslaget till järnvägstrafiklag). Om sådant gods skulle påträffas vid en
undersökning, får järnvägen lägga upp resgodset för förvaring (4 kap. 4 §
tredje stycket). Är resgodset av farlig beskaffenhet, får jämvägen i princip
avlägsna, oskadliggöra eller förstöra det (6 kap. 7 § i förslaget).
Det
föreligger sålunda en skillnad mellan den nya järnvägstrafiklagen och CIV när
det gäller jämvägens rätt att undersöka inskrivel resgods. Denna rätt är mera
omfattande enligt CIV än enligt järnvägstrafiklagen. För en resande med
internationell biljett kommer CIV: s regler att gälla också vid resa inom
Sverige, om inte avvikande regler ges i svensk lag. Enligt min uppfattning är
det lämpligast att del alllid gäller samma regler för järnvägens rätt att
undersöka inskrivet resgods i Sverige, och detta oavsett om den resande har en internafioneU
biljett eller inte. Det måste också från jämvägens synpunkt vara enklast om
samma regler gäller i detta hänseende för aUt resgods. Jag föreslår därför att
de regler om järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods som finns i jämvägstrafiklagen
görs fillämpliga också på befordran som omfattas av CIV.
7.4
Frågan om ändring i 16 § köplageii
Mitt
förslag: 16 § köplagen bör inte ändras.
Promemorieförslaget
utgår från att 16 § köplagen ändras så att en köpare inte skall vara skyldig
att betala köpeskillingen mot en internationell järn-vägsfraktsedelsdubblett,
om han inte särskilt har åtagit sig att betala mol en sådan handling.
Prop. 1984/85:33 212
Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att en
ändring av 16 § köplagen är önskvärd. Några remissinstanser avstyrker en sådan
ändring.
Skäl för mitt förslag: En avsändare av gods kan enligt CIM
ensidigt ändra befordringsavtalet i vissa hänseenden även efter del att han har
överlämnat godset till jämvägen för befordran. Han kan t.ex. beslämma all
godset skall lämnas ut till någon annan än den mottagare som anges i
fraktsedeln, att godset skall lämnas ut på någon annan station än den
bestämmelsestation som anges i fraktsedeln eller alt godset skall sändas
tillbaka till avsändningsstationen (art. 30 § I). Som förutsättning för att avsändaren skall få
förfoga över godset under befordringen gäller emellertid att han för järnvägen
visar upp sitt exemplar av fraktsedeln, den s.k. fraktsedelsdubbletten (art.
30 § 2). Detta får särskild betydelse när fraktsedeln används som
betalningsdokument, dvs. när köparen betalar köpeskUlingen mot all han får
tillgång; till fraktsedelsdubbletten. Enligt 16 § köplagen gäller att köparen
vid handelsköp är skyldig att betala mot en fraktsedel som är av sådant slag
som den internationella järnvägsfraktsedeln. En köpare som har fått
fraktsedelsdubbletten i sin hand skall emellertid kunna lita på att järnvägen
inte kommer alt följa en anvisning frän säljarens sida som innebär att godset
inte skall tillställas köparen.
Om järnvägen ändå följer en sådan anvisning av avsändaren
utan att kräva att fraktsedelsdubbletten visas upp, kan detta givetvis orsaka
skada för en köpare som har betalat köpeskiUingen mot fraktsedelsdubbletten. I etl
sådani fall är järnvägen enligt 1980 års CIM - liksom enligt 1970 års CIM —
ansvarig gentemot mottagaren för den skada som uppkommer för denne. I motsats lill
vad som gäller enligt 1970 års CIM är emeUertid järnvägens
skadeståndsskyldighet enligt 1980 års CIM begränsad i ett sådant fall.
Skadeståndet får sålunda aldrig överstiga vad som skulle ha utgått om godset
hade gått förloral (art. 30 § 3). Vid förlust av godset gäller särskilda
bestämmelser om skadeståndets beräkning. Sålunda är ersättningen begränsad tiU
17 SDR (ca 143 kr.) per kilo av godsets bmttovikt (art. 40 § 2). Har skadan
orsakats genom grov vårdslöshet på järnvägens sida, är begränsningsbeloppet 34
SDR per kilo. Om skadan har orsakats genom uppsåt på jämvägens sida, gäller
inte någon begränsning av ansvarigheten (art. 44).
Den reglering som 1980 års CIM innehåller på denna punkt
kan alltså till följd av köplagens bestämmelser vara riskabel för köparen. Om
inte något annat har överenskommits, är en köpare vid handelsköp skyldig att
betala hela köpeskillingen redan när han får fraktsedelsdubblelten. Om
järnvägen i strid mot bestämmelserna i CIM låter avsändaren återta det sålda
godset trots att avsändaren inte visar upp fraktsedelsdubblelten, kan
mottagaren göra en avsevärd förlust på gmnd av att järnvägen har rätt alt
begränsa sitt ansvar i detta fall.
Efter 1980 års diplomatiska konferens har Sveriges
industriförbund.
Prop.
1984/85:33 213
Lantbmkarnas
riksförbund, SHIO-Familjeföretagen, Svenska Handelskammarförbundet, Sveriges
grossistförbund och Sveriges köpmannaförbund på anmodan av
justitiedepartementet yttrat sig över den försämring av köparens rättsställning
som blir följden av den begränsning av järnvägens ansvarighet som föreskrivs i
1980 års CIM för dessa fall. Dessa organisationer har därvid uttalat, att det
är angeläget alt departementet söker verka för all de negativa effekterna av en
sådan begränsningsregel helt elimineras.
I
departementspromemorian har anförts att de risker som denna ansvarsbegränsning
medför för en köpare skulle kunna minskas genom en ändring i 16 § köplagen av
innebörd att en köpare inte är skyldig att betala köpeskillingen mot den
fraktsedel som avses i CIM, om inte köparen har särskilt åtagit sig att betala mol
en sådan handling. I departementspromemorian har förutsatts att en sådan
ändring kommer att genomföras i köpla-gen.
Vid
remissbehandlingen av departementspromemorian har många remissinstanser
behandlat denna fråga. Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sjöassuradörernas förening och Folksam har tillstyrkt
en sådan ändring i köplagen som har angetts i promemorian. Hovrätten för Västra
Sverige har anfört att det alltid är tveksamt om en stat genom nationell
lagstiftning skall motverka resultatet av reglerna i en konvention som staten
tillträder, eftersom graden av konventionstrohel då kan ifrågasättas. Hovrätten
har ansett att frågan bör övervägas vidare. Sveriges advokatsamfund har
förklarat sig inte ha något att erinra mot den föreslagna ändringen. Samfundet
har emellertid framhållit att en sådan ändring endast får begränsad räckvidd,
eftersom åtskilliga internationella köp med svensk intressent inte är
underkastade den svenska köplagen. Samfundet har uttalat att tillämpningen av
främmande lag kan ge skiftande resultat.
Sveriges
speditörförbund har avstyrkt en sådan ändring under hänvisning till att
grunden för föreskriften i 16 § köplagen är att säljaren inte rättsligen kan
förfoga över godset. Enligt förbundet är det en annan sak om han ingriper med instmktioner
till fraktföraren ulan att ha rätt alt göra detta. Förbundet har uttalat att
frågan torde ha mycket marginell betydelse vid järnvägstransporter. Institutet
för sjörätt och annan transporträtt har anmärkt att fraktsedelns
"stoppfunktion" i praktiken används mycket sparsamt. Enligt
institutet hade det varit önskvärt att ansvarsbegränsning inte hade gällt i
dessa fall. Institutet har framhållit att järnvägen bör anses ha tillfogat
skadan uppsåtligen om godset lämnas ut fill avsändaren utan att denne visar upp
fraktsedelsdubbletten och att någon rält till begränsning av ansvarigheten
därför inte föreligger.
Den
reglering av jämvägens skadeståndsskyldighet för dessa fall som finns i CIM
(art. 30 § 3 och art. 40 § 2) är enligt min mening inte tillfredsställande.
Under det förberedande arbetet på COTIF och under 1980 års
Prop. 1984/85:33 214
diplomatiska
konferens motsatte sig den svenska delegationen att järnvägen skuUe få
begränsa sin ansvarighet i dessa fall, men del var inte möjligt att få de
svenska önskemålen tillgodosedda. Det är knappast troligt att Sverige inom
överskådlig tid skulle kunna få till stånd en ändring av COTIF på denna punkt.
Frågan
är då om man i den svenska lagstiftningen bör införa regler som minskar de
olägenheter för en köpare som COTIF: s regler kan innebära i detta hänseende.
En tänkbar lösning är att i enlighet med promemorians förslag genomföra en
ändring i 16 § köplagen av innebörd att en köpare inte är skyldig att betala
köpeskillingen mot en internationell järn vägsfrakt-seddsdubbletl, om han inte särskih
har åtagit sig att betala mol en sådan handling.
I de
faU då den svenska köplagen är tillämplig skulle en sådan ändring minska riskerna
för att en köpare lider förlust, om järnvägen låter säljaren förfoga över
godset utan att denne visar upp fraktsedelsdubbletten. Som advokatsamfundet har
påpekat faller emellertid en stor del av de internationella köp där köparen är
svensk inte under den svenska köplagen. Sådana köp kan sålunda vara att bedöma
enligt uUändsk rält, antingen på gmnd av att parterna i köpeavtalet har angett
att etl annat lands lag skall vara tillämplig eller på gmnd av tillämpliga internationeUt
privaträttsliga regler. I svensk rätt regleras denna fråga av lagen (1964:528)
om tUlämplig lag beträffande internafionella köp av lösa saker. En ändring i 16
§ köplagen av det slag som föreslås i promemorian skulle därför endast i
begränsad omfattning skydda svenska köpare i det hänseende som nu har berörts.
Jag är därför inte beredd att föreslå någon sådan ändring.
Jag
vill tillägga att den svenska köplagen har tUlkommit i nordiskt samarbete och
att likalydande köplagar finns i Danmark och Norge. Någon ändring av 16 §
köplagen av det slag som föreslås i promemorian har inte genomförts i Danmark i
samband med tillträdet till COTIF, och någon sådan ändring torde inte heller
komma att genomföras i Norge i detta sammanhang. F. n. pågår en allmän översyn
av köprätten i de nordiska länderna. Det kan finnas anledning att på nytt ta
upp den fråga som nu har berörts inom ramen för denna översyn.
7.5
Tilläggsbestämmelser till COTIF
Mitt
förslag: Överenskommelser om tilläggsbestämmelser bör inte särskilt regleras.
Promemorieförslaget
överensstämmer i princip med mitt förslag. Remissinstanserna har inte berört
denna fråga.
Prop. 1984/85:33 215
Skäl
för mitt förslag: Den nu gällande regleringen, 1970 års CIV och 1970 års CIM,
är mycket omfattande. Trots detta är regleringen inte uttömmande, och det
finns därför visst utrymme för att tillämpa nationell rätt på frågor om
internationell järnvägsbefordran. Detta anges också uttryckligen i 1970 års
fördrag. I dessa fördrag fömtsätts emellertid att olikheterna i nationell rält
skall kunna utjämnas även i frågor som inte behandlas i fördragen. Detta skulle
ske genom att de fördragsslutande staterna eller deras järnvägar kommer överens
om tilläggsbestämmelser för tillämpning av fördragen. Sådana bestämmelser har
också kommit till stånd, och därvid har två olika slag av filläggsbestämmelser
utarbetats. Den ena typen har utarbetats inom internationella kommittén för
järnvägstransporter, till vilken järnvägarna i alla de fördragsslutande
staterna hör. Dessa bestämmelser, som betecknas "enhetliga
tilläggsbestämmelser", har antagits av samtliga dessa järnvägar. Den andra
typen av tilläggsbestämmelser rör bara en mindre krets av järnvägar. De
betecknas "särskilda tilläggsbestämmelser".
Även i COTIF finns
föreskrifter om tilläggsbestämmelser. I bihang A (art. 7 i CIV) och bihang B
(art. 9 i CIM) regleras sålunda staternas och järnvägarnas rätt att utfärda filläggsbestämmelser
för fillämpningen av de enhetliga rättsreglerna i dessa båda bihang. Tilläggsbestämmelsema
får dock inte avvika från vad som är föreskrivet i de enhetliga rättsreglerna i
bihangen, om inte dessa rättsregler uttryckligen medger avvikelser.
Beträffande
frågor som inte regleras i konventionen eller i tiUäggsbestämmelser eller i
internationella tariffer skall nationell rätt tUlämpas (art. 8 § 1 i CIV och
art. 10 § 1 i CIM). Det har ansetts att tUläggsbestämmelserna inte kan binda
rättstillämpningen när det gäller frågor som inte uttryckligen regleras i
fördragstexten men som kan lösas genom en tolkning av denna text.
Vid
den diplomatiska konferensen rådde osäkerhet om hur tiUäggsbe-stämmelsema
skulle betraktas från rättslig synpunkt. Konferensen uppdrog därför åt
centralbyrån att undersöka de problem som hängde samman med tUläggsbestämmelserna
och att föreslå de ändringar i COTIF som kunde behövas. I en rapport inför 1984
års diplomatiska konferens uttalade centralbyrån att ändringar i COTIF borde
övervägas bara om det sedan COTIF hade trätt i kraft visade sig att det i
praktiken uppkom problem eller om rättsenheten hotades.
COTIF
skulle möjligen kunna tolkas på det sättet att de fördragsslutande staterna har
lämnat ett bemyndigande åt sina järnvägar att utfärda tilläggsbestämmelser.
Ett sådant bemyndigande skulle för Sveriges del givetvis innebära en gmndlagsstridig
delegering av normgivningskompetensen när det gäller sådana frågor som endast
kan regleras av riksdagen genom lag. Jag anser emellertid att man inte bör
tolka COTIF på detta sätt. I COTIF regleras endast giltigheten av tiUäggsbestämmelser
som har antagits genom en överenskommelse mellan medlemsstater eller mellan
medlemsstaternas
Prop.
1984/85:33 216
jämvägar.
En helt annan fråga är om regeringen eller järnvägen i en viss stat är behörig
att ingå en överenskommelse om sådana tilläggsbestämmelser. Denna fråga måste
enligt min uppfatining för varje stat avgöras enligt den statens konstitutioneUa
reglering av normgivningsmaklen. Det är självklart att varken regeringen eller
en svensk järnväg ingår en sådan överenskommelse utan att vara behörig till
detta enligt grundlagens reglering. Mot bakgmnd härav anser jag att del inte
finns något behov att särskilt reglera hur en överenskommelse om
tilläggsbestämmelser skall ingås från svensk sida.
7.6
Ändringar i andra författningar
Mitt
förslag: Vissa följdändringar måste göras i förslaget till jämvägstrafiklag,
lagen om inrikes vägtransport och lagen om immunitet och privUegier i vissa
fall.
Promemorieförslaget
överensstämmer med milt förslag.
Remissinstanserna
har inte berört denna fråga.
Skäl
för mitt förslag: Om Sverige tillträder COTIF, måste vissa ändringar göras i
den järnvägstrafiklag som har föreslagits i prop. 1983/84: 117 och i lagen
(1974:610) om inrikes vägtransport. I 2 kap. 5 §, 3 kap. 1 § andra stycket och 4
kap. 1 § första stycket järnvägstrafiklagen samt 2 § andra stycket lagen om
inrikes vägtransport finns hänvisningar som avser de nu gällande fördragen.
Dessa hänvisningar måste ändras till att avse motsvarande reglering i COTIF.
Som
jag fidigare har anfört (avsnitt 7.3) föreslår jag att Sverige skall göra förbehåU
rörande järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas. De
bestämmelser som gäUer för svensk inrikes jämvägsbefordran och som avviker från
CIV skulle enligl mitt förslag tillämpas i viss omfattning också på skador som
uppkommer i Sverige i samband med internationell befordran. Om förslaget
följs, föranleder detta ändringar i 2 kap. 8 och 9 §§ i den nya
järnvägstrafiklagen.
Bestämmelserna
i själva fördraget om immunitet och privilegier för OTIF föranleder ändringar i
bUagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa faU.
Ett
tillträde fill COTIF föranleder också en ändring i tillkännagivandet (1980:
311) om befrielse i vissa fall för utländska kärande att ställa säkerhet för
rättegångskostnader m. m. I detta tillkännagivande anges att utländska
medborgare och utländska juridiska personer är befriade från skyldighet att som
kärande ställa säkerhet i rättegång med anledning av ett beford-
Prop. 1984/85:33 217
ringsavtal
som avses i 1970 års CIV, 1970 års CIM eller 1966 års tilläggskonvention.
Hänvisningen måste ändras så att den avser befordringsavtal enligt COTIF.
7.7
Publicering av COTIF
Mitt
förslag: Själva fördraget samt bihang A och bihang B med bilagor, utom RID,
skall publiceras i SFS i sin franska lydelse jämte en svensk översättning.
Promemorieförslaget
överensstämmer i huvudsak med milt förslag.
Remissinstanserna
har med något undantag inte berört denna fråga.
Skäl
för mitt förslag: Regler om hur innehållet i författningar skall publiceras
finns i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar. Som
huvudregel gäller att en författning som har beslutals av riksdagen eller
regeringen skall kungöras i Svensk författningssamling (SFS). I fråga om lagar
får göras undantag från huvudregeln bara om utomordentliga förhållanden
påkallar det. När det gäller förordningar kan avvikelser från huvudregeln göras
i större utsträckning. En förordning får publiceras i någon annan författningssamling,
om det därigenom blir lättare att överblicka författningsmaterialet eller om
del annars finns särskilda skäl för detta. Om det föreligger synnerliga skäl,
får publiceringen av en förordning ske i någon annan publikation.
Som
jag tidigare har anfört (avsnitt 7.2) föreslår jag att huvuddelen av de
föreskrifter i COTIF som skall gälla i Sverige införlivas med svensk rätt i en
lag om internationell jämvägstrafik. I denna lag skulle vissa bestämmelser i
själva fördraget, huvudsakligen av processrättslig karaktär, återges genom
transformation tUl svensk lagtext. I lagen skulle vidare föreskrivas att
innehållet i bihang A - med undantag av vad som motsvarar den reglering rörande
ansvarigheten vid befordran av resande som finns i I och 2 kap. förslaget till
ny järnvägstrafiklag - och innehållet i bihang B - med undantag av RID - skaU
gälla som svensk lag. Enligt gällande regler för författningspublicering måste
både själva lagtexten och de delar av fördragstexten till vUka lagtexten
hänvisar las in i SFS.
I
fråga om RID föreslår jag som tidigare har nämnts (avsnitt 7.2) att RID
införlivas med svensk rält genom förordning med användning av inkorporationsmetoden.
RID skall alltså gälla som svensk rätt i den autentiska franska texten. Också förordningar
skall i princip publiceras i SFS. En publicering av RID i SFS skulle emellertid
innebära att SFS belastades med en mycket omfångsrik reglering av frå"gor
som saknar direkt intresse utanför en mycket begränsad personkrets. RID
omfattar nämligen som jag
Prop.
1984/85:33 218
tidigare
har nämnt ca 400 trycksidor. Jag anser därför att det finns särskilda skäl att
publicera RID i en annan publikation än SFS. Som tidigare har nämnts är RID f n.
publicerad i Statens Järnvägars Föreskrifter (SJF). Enligl 2 § förordningen
(1982:923) om transport av farligt gods är det emellertid sjöfartsverket som är
behörig myndighet när det gäller att meddela föreskrifter för landtransporter
av det slag som finns i RID. Det synes därför lämpligast att RID publiceras av
sjöfartsverket. Det ankommer på regeringen att bestämma detla.
En
annan fråga är om de delar av fördraget som införlivas med svensk rätt genom
inkorporation måste publiceras inte bara i den autentiska franska texten utan
också i översättning till svenska. I fråga om de delar av fördraget som
publiceras i SFS anser jag det självklart att en svensk översättning skall
publiceras tillsammans med den franska texten.
RID
tillhandahålls f. n. av SJ i form av centralbyråns originalutgåva på franska eller
tyska. Dessa språk är arbetsspråk inom den nuvarande organisationen och kommer
också att vara arbetsspråk inom OTIF. RID finns f n. dessutom i en officiell
engelsk översättning. Även i fortsättningen kommer RID att publiceras av
centralbyrån i den franska autentiska texten och i tysk översättning. Det finns
anledning anta att RID kommer att publiceras också i en engelsk översättning.
Enligt
uppgift från sjöfartsverket förbereds f. n. en översättning av RID till
svenska. Detta arbete kommer att vara slutfört i god tid innan COTIF träder i
kraft. Därmed kommer således även RID att, trots sitt omfång, finnas fiUgänglig
i svensk översättning.
Av
bestämmelserna i "själva fördraget" är det endast ett fatal som
behöver införlivas med den svenska rättsordningen. Som jag tidigare har nämnt
föreslår jag att dessa bestämmelser, som främst är av processrättslig karaktär,
återges genom transformation i den nya lagen om internationell jämvägstrafik. 1
bihangen hänvisas emellertid tiU vissa bestämmelser i själva fördraget. Detta
är inte särskilt omfattande. På gmnd härav anser jag att själva fördraget i
dess helhet bör publiceras i SFS. Själva fördraget, bihang A (CIV) och bihang B
(CIM) jämte bilagorna fill bihang B (utom RID) samt protokollet om privilegier
och immunitet bör på sedvanligt sätt publiceras i Sveriges överenskommelser med
främmande makter (SÖ).
8
Upprättade lagförslag
I
enlighet med vad som nu har anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
1.
lag om internationell jämvägstreifik,
2.
lag om ändring i jämvägstrafiklagen
(1984:000),
3.
lag om ändring i lagen
(1974:610) om inrikes vägtransport,
4.
lag om ändring i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Prop. 1984/85:33 219
Det
förslag som anges under 4 har upprättats i samråd med chefen för
utrikesdepartementet. Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta
ärende som bilaga 5.
9
Specialmotivering
9.1
Förslaget till lag om internationell järnvägstrafik
1
§ Denna lag tillämpas på sådan internationell järnvägsbefordran som avses i det
i bilagan intagna fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (COTIF).
Lagens
tillämpningsområde anges i paragrafen genom en hänvisning fill COTIF. I själva
fördraget (art. 3) föreskrivs att de enhetliga rättsreglema för avtal om
internationell jämvägsbefordran av resande och resgods (CIV) och de enhetliga
rättsreglerna för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM) är tiUämpliga
på genomgående internationell befordran. CIV utgör bihang A och CIM bihang B
till fördraget. Den närmare avgränsningen av fillämpningsområdet görs i resp. bihang.
För
att en befordran av resande och resgods skaU omfattas av CIV krävs enligt art.
1 § 1 i bihang A att befordringen sker enligt en internationell befordringshandling
(biljett), som har utfärdats för en färdslräcka som berör minst två staters
områden. Vidare fordras att befordringen uteslutande omfattar sådana jäm
vägslinjer som är upptagna på den lista (CIV-listan) som förs av centralbyrån (OCTI)
i enlighet med fördraget (art. 2, 3 och 10 i själva fördraget). De förbindelser
för vilka internationella befordringshandlingar utfärdas anges i de
internationella tarifferna, dvs. i järnvägarnas standardviUkor för intemafioneU
befordran (art. 1 § 3 i bihang A).
Motsvarande
krav gäller för att en internationell befordran av gods skall omfattas av CIM.
Enligt art. 1 i bihang B är CIM sålunda tillämplig endast på gods som lämnas fill
befordran med en genomgående fraktsedel som har utfärdats för en sträcka som
berör minst två staters områden. Vidare krävs att befordringen uteslutande
omfattar sådana linjer som är upptagna på den lista (CIM-lislan) som förs av
centralbyrån (art. 2, 3 och 10 i själva fördraget).
Som
tidigare har påpekats är CIV och CIM inte tillämpliga endast på järnvägslinjer.
De enheUiga rättsreglema kan gälla också för viss trafik till lands som inte
sker med jämväg och viss trafik till sjöss eller på inre vattenvägar (art. 2 §
2 i själva fördraget). För att bihang A och bihang B skall vara tillämpliga på
sådana linjer fordras liksom beträffande järnvägslinjer att linjema har tagits
upp i CIV-listan resp. ClM-hstan.
Från
huvudregeln om när CIV och CIM skall tillämpas görs undantag för det fallet att
befordringens internationella karaktär är uttunnad genom all
Prop. 1984/85:33 220
avrese-
resp. avsändningsslationen och bestämmelsestationen ligger i samma stat medan
en annan stat endast berörs av genomfart (art. 2 i resp. bihang). CIV och CIM
skall i så fall inte tillämpas, om genomfartslinjen trafikeras uteslutande av
en järnväg med säte i avrese- resp. avsändningsstaten eller om de berörda
staterna eller järnvägarna har enats om att en sådan befordran inte skall anses
som internationell. Undantag från huvudregeln görs också för det fallet att befordringen
sker mellan stationer i två grannstater eller mellan stationer i två stater i
genomfart över en tredje stats område och de linjer på vilka befordringen
utförs uteslutande trafikeras av en järnväg med säte i någon av dessa tre
stater. I ett sådant fall tillämpas de regler som gäUer för denna järnvägs
inrikestrafik, om hinder mot detta inte möter enligt lag eller annan
författning i nägon av staterna. Såvitt gäller CIM krävs dessutom för att undantaget
skall gälla att avsändaren begär att inrikesreglerna skall tUlämpas och
använder en motsvarande fraktsedel.
Regleringen
av befordan av resande, inskrivet resgods och gods i den svenska jämvägstrafiklagen
är mera kortfattad än regleringen i CIV och CIM. 1 jämvägstrafiklagen regleras
sålunda bara de centrala civilrättsliga delarna av innehåUel i ett avtal, medan
det lämnas åt parterna att reglera övriga frågor (jfr prop. 1983/84:117 s. 32,
37 fO. CIV och CIM innehåller däremot en långtgående detaljreglering av många
frågor som inle regleras i järnvägstrafiklagen. Järnvägarna i Sverige torde
komma att lill stor del reglera dessa frågor i sina normalvillkor, dvs. i de
villkor för befordran som järnvägarna är skyldiga att fastställa. Det finns
anledning utgå från att denna reglering i stor utsträckning kommer att
överensstämma med motsvarande reglering i CIV och CIM.
I
motsats till jämvägstrafiklagen innehåller COTIF inte någon reglering av
järnvägens uiomobligaioriska ansvarighet, dvs. dess ansvarighet för skador på
personer som inle är passagerare och på egendom som inte befordras som gods
eller inskrivet resgods. Inom Institutet för förenheUi-gande av privaträtten (UNIDROIT)
pågår arbete för att få till stånd en konvention om skadeståndsansvar vid
transport av farligt gods med järnväg eller motorfordon eller på inre
vattenvägar. Sverige deltar i detta arbete (jfr prop. 1983/84:117 s. 317 ff).
Till
den föreslagna lagen har fogats "själva" fördraget, bihang A (CIV)
och bihang B (CIM) med bilagorna II, III och IV, dvs. reglementena om intemationell järnvägsbefordran av privatvagnar (RIP),
av containrar (RICo) resp. av expressgods (RIEx). Däremot har inte bilaga 1
till bihang B, reglementet om internationell järnvägsbefordran av fariigt gods
(RID), bifogats. I fråga om skälen fill denna avgränsning hänvisas tUl den allmänna
motiveringen (avsnitt 7.7).
2
§ I fråga om sådan internationell jämvägsbefordran av resande som avses i bihang
A fill fördraget gäller bihangets bestämmelser i deras franska lydelse som
svensk lag. Såvitt gäller ansvarigheten för skada vid beford-
Prop. 1984/85:33 221
ran
av resande tillämpas dock bestämmelserna i 1 och 2 kap. järnvägstrafiklagen
(1984:000) i stället för motsvarande bestämmelser i bihang A. I fråga om jämvägens
rätt att undersöka inskrivet resgods tillämpas 6 kap. 5 § nämnda lag i stället
för artikel 22 i bihang A.
Genom
denna paragraf införlivas bihang A till COTIF, de enhetliga rättsreglerna för
avtal om internationell jämvägsbefordran av resande och resgods (CIV), med
svensk rätt (första meningen). Det bör påpekas att det är den autentiska
franska fördragstexten som gäller som svensk lag. Den svenska översättningen är
endast ett hjälpmedel vid tillämpningen.
I andra
meningen görs undantag från tillämpligheten av bihang A som svensk rätt.
Undantaget avser regleringen i bihang A i fråga om järnvägens ansvarighet för
skada vid befordran av resande. Denna reglering finns i art. 26-33 och 42-47.
Föreskrifter om reklamation och preskription finns i art. 53-55. Beträffande
denna ansvarighel gäller i stället motsvarande bestämmelser i 1 och 2 kap. jämvägstrafiklagen.
Hänvisningen till jämvägstrafiklagen omfattar däremot inte 4 kap. 1 fråga om
befordran av inskrivet resgods gäller därför bihang A ulan någon annan
inskränkning än den som föreskrivs i tredje meningen.
Beträffande
de bestämmelser i järnvägstrafiklagen som skall tillämpas i stället för bihang
A kan anföras följande.
Järnvägens
ansvarighet vid befordran av resande regleras i första hand i 2 kap. 1 1-4 §§
behandlas sålunda järnvägens ansvarighet för personskador och skador på
egendom som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods samt
ersättningens storlek. Dessa paragrafer tillämpas också på sådan internationell
befordran av resande som omfattas av bihang A Ull COTIF. Enligt 2 kap. 5 §
gäller de därefter följande paragraferna (6-13 §§) endast för internationell
befordran. Dessa paragrafer innebär vissa avvikelser från regleringen i 1—4 §§.
Även
vissa bestämmelser i 1 kap. kan dock bli tillämpliga i fräga om järnvägens
ansvarighet för sådana skador. Delta gäller I kap. 2, 4—9 och II §§.
Samtliga dessa bestämmelser överensstämmer i sak med motsvarande bestämmelser
i bihang A med ett undantag, nämligen såvitt avser preskriptionstiden för
fordran på ersättning för skada på egendom som den resande bär på sig eller har
med sig som handresgods.
Enligl
1 kap. 5 § andra stycket jämvägstrafiklagen gäller för sådan skada alltid en
preskriptionstid på tre år från den händelse som orsakade skadan. Samma
preskriptionslid gäller enligl art. 55 § 1, om kravet på ersättning framställs
av den resande själv. Framställs däremot kravet av en efterlevande till en
resande som har dödats, är preskriptionstiden däremot tre år från dagen för
dödsfallet, dock senast fem år från den skadevällande händelsen. Som tidigare
har anförts (avsnitt 7.3) föreslås att Sverige skaU göra förbehåll mot
regleringen i CIV rörande järnvägens ansvarighel i fall då resande dödas eller
skadas. Detta förbehåll omfattar också preskriptionsbestämmelserna. Det
föreligger därför inte något hinder mot att i
Prop. 1984/85:33 222
dessa
fall tillämpa jämvägstrafiklagens preskriptionsregler på internationell
befordran.
En
fråga som bör uppmärksammas i detta sammanhang är i vilken omfattning parterna
själva kan avtala om transportvillkoren. Det får anses klart att avtalsfrihet
föreligger i den mån reglering saknas i bihangen och det inte finns nägra
tvingande bestämmelser i nationell rält. I fördraget anges inte uttryckligen humvida
bestämmelserna i bihangen är tvingande. I vissa fall innehåller bihangen
utfyllande regler som endast gäller, om inte något annat föreskrivs i de intemationeUa
tarifferna, i tilläggsbestämmelser eller i särskilda överenskommelser (se t.
ex. art. 34 § 5 i bihang B). Också när det inte uttryckligen anges, kan
avvikelser från bihangens reglering i vissa fall tänkas vara tillåtna. Däremot
får järnvägarna i de internationella tarifferna avvika från bestämmelserna i bihangen
endast när dessa uttryckligen medger det (art. 5 § 1 i bihang A och art. 6 § 2
i bihang B). Bestämmelserna om järnvägens ansvarighet i fall då resande dödas
eller skadas är också enligt en uttrycklig föreskrift tvingande till den
resandes förmån utan undantag (art. 32 i bihang A).
En
genomgång av bihangen visar att de centrala civilrättsliga bestämmelserna om
fraktavtalet och dess fullgörande samt om jämvägens ansvarighet gentemot de
resande resp. godslransportkundema i allt väsentligt måste anses tvingande.
Detta innebär att COTIF i detta avseende i huvudsak överensstämmer med den nya
jämvägstrafiklagen (1 kap. 2 §; jfr prop. 1983/84:117 s. 37 ff). Det får överiämnas
till rättstillämpningen att avgöra i vilken omfattning parterna får träffa
avtal om avvikelser från regleringen i bihangen.
Del
bör tilläggas att enligt 1 kap. 2 § jämvägstrafiklagen avtal om att framtida
tvister skall avgöras av skiljemän inte är tillåtna såvitt gäller befordran av
resande. Denna fråga är inte reglerad i COTIF. Detta innebär att den nämnda
bestämmelsen skaU fiUämpas också vid internationell befordran.
Beträffande
innehållet i de bestämmelser i 1 och 2 kap. jämvägstrafiklagen som skall
tillämpas även vid internationell befordran hänvisas till prop. 1983/84:117 (s.
45-53, 120-126) och tUl prop. 1975/76:7 (s. 52-110).
Enligt
artikel 22 i bihang A har järnvägen rätt att undersöka inskrivet resgods, om
det finns gmndad anledning att misstänka att bestämmelsema i CIV inte har iakttagits,
t.ex. att resgodset innehåller något som inte befordras som inskrivet resgods.
I artikeln anges dock att sådan undersökning inte får ske, om den är förbjuden
enligt bestämmelsema i den stal där undersökningen avses äga mm.
Undersökningsrätten
enligt bihang A är vidsträcktare än enligt järnvägstrafiklagen. Enligt 6 kap.
5 § är järnvägens rätt att undersöka inskrivet resgods vid inrikes trafik
begränsad fill de fall då det finns skäl att misstänka att resgodset
innehåller något som kan äventyra säkerheten i järnvägsdriften eller då det
med fog kan antas att resgodset innehåller något som
Prop. 1984/85:33 223
jämvägen
har förklarat att den inte befordrar som inskrivel resgods. Av skäl som anförs
i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3) har reglerna om järnvägens rätt att
undersöka inskrivet resgods gjorts tillämpliga också på befordringar som
omfattas av bihang A. En föreskrift om detta finns i tredje meningen.
Såvitt
gäller de bestämmelser i CIV som har införlivats med svensk rätt kan anföras
följande.
Bestämmelsema
i 4 kap. järnvägstrafiklagen om befordran av inskrivet resgods överensstämmer i
sak på de allra flesta punkter med motsvarande bestämmelser i bihang A tiU COTIF.
1 propositionen med förslag till ny järnvägstrafiklag har anförts att det är
angelägel att i största möjliga utsträckning ha enhetliga regler för inrikes
trafik och internationell trafik (prop. 1983/84:117 s. 44). Mellan den
föreslagna järnvägstrafiklagen och bihang A föreligger dock skillnader på några
viktiga punkter. I prop. 1983/84:117 har angetts varför man på vissa punkter
för inrikes järnvägstrafik har avvikit från regleringen i COTIF. Vid förlust
av inskrivet resgods utgår sålunda enligt CIV ersättning med schablonbelopp, om
den resande inte kan styrka skadans storlek (art. 38). Någon motsvarande
bestämmelse finns inte i järnvägstrafiklagen. Vidare utgår enligt bihang A
ersättning med vissa schablonbelopp vid dröjsmål med utlämningen av inskrivet
resgods, när den resande inte kan bevisa att han har lidit någon skada till
följd av dröjsmålet (art. 40). Enligt järnvägstrafiklagen utgår inle någon
ersättning för dröjsmål i sådana fall (4 kap. 12 §; jfr prop. 1983/84:117 s. 76
f). Enligt bihang A skall skador som uppkommer på inskrivet resgods tiU följd
av dröjsmål ersättas enligt reglerna för dröjsmålsskador (art. 40 § 4). Fysiska
skador på inskrivet resgods som beror på dröjsmål behandlas däremot i jämvägstrafiklagen
på samma sätt som sådana fysiska skador som uppkommer av någon annan anledning,
nämligen som skada på godset och inte som dröjsmålsskada (4 kap. 10 §; jfr prop.
1983/84:117 s. 209). Reklamationsreglerna i bihang A (art. 54) skiljer sig från
motsvarande reglering i den svenska jämvägstrafiklagen (4 kap. 13 §). Enligl bihang
A skall reklamafion i princip ske när den resande tar emot resgodset eUer i
vissa fall inom ett visst antal dagar från utlämningen, medan reklamation
enligt jämvägstrafiklagen skall göras utan oskäligt uppehåll (jfr prop.
1983/84:117 s. 213).
Regleringen
av befordran av inskrivet resgods i den svenska jämvägstrafiklagen är mera
kortfattad än motsvarande reglering i bihang A. I fråga om skälen tiU denna
skillnad hänvisas tUl vad som har anförts i anslutning tiU 1 §.
Även
när det gäUer sådan befordran av inskrivet resgods som omfattas av bihang A kan
den svenska jämvägstrafiklagen komma att bli tillämplig i vissa fall. Denna
fråga behandlas i anslutning tiU 4 kap. 1 § i förslaget till lag om ändring i jämvägstrafiklagen
(avsnitt 9.2).
Det
bör påpekas att inkorporalionen av bihang A också omfattar vissa
Prop. 1984/85:33 224
processrättsliga
bestämmelser, t.ex. bestämmelser om behörig domstol (art. 52 och 60) och regler
om förfarandet i regressmål (art. 59). I det sistnämnda hänseendet bör särskilt
framhållas art. 59 §§ 2 och 5. Dessa bestämmelser motsvaras av 6 § lagen
(1974:744) om verkstäUighet av utländsk dom som meddelats enligl vissa
internationella järnvägsfördrag m.m (i det följande benämnd "1974 års
domsverkställighetslag"). Det är alt märka att art. 59 § 5 innebären
avvikelse från 14 kap. 5 § rättegångsbalken. Enligt art. 59 § 5 får nämligen
regresskrav inte handläggas gemensamt med skadeståndskrav som har väckts på gmnd
av befordringsavtalet.
3
§ I fråga om sådan internationell järnvägsbefordran av gods som avses i bihang
B till fördraget gäller bihangets bestämmelser, inbegripet bestämmelserna i bUagorna
II, III och IV, i deras franska lydelse som svensk lag.
Genom
denna paragraf införlivas bihang B till COTIF, dvs. de enhetliga rättsreglerna
för avtal om internationell järnvägsbefordran av gods (CIM), med svensk rätt. Införiivandet
omfattar också bilagorna II,
III och IV till bihang
B, dvs. reglementena om internationeU järnvägsbefordran av privatvagnar (RIP),
av containrar (RICo) och av expressgods (RIEx). Liksom i fråga om bihang A är
det den franska texten av bihang B jämte bilagor som skall tillämpas i Sverige.
Av
skäl som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2) har bilaga 1 tUl
bihang B, reglementet om internafioneU järnvägsbefordran av fariigt gods (RID),
inte införlivats med svensk rätt genom den förevarande paragrafen. Avsikten är
att RID skall införlivas genom förordning.
När
det gäller frågan i vilken omfattning regleringen i bihang B är tvingande
hänvisas till vad som sägs i anslutning till 2 §.
I
detta sammanhang bör art. 45 i bihang B särskilt uppmärksammas. Enligt denna
artikel får jämvägarna i särskilda tariffer begränsa den ersättning som
tillkommer den skadelidande vid förlust, skada eller överskridande av
leveransfristen. Som fömtsättning gäller dock att järnvägen medger särskilda befordringsvillkor
som innebär en nedsättning av den frakt som följer av de aUmänna tarifferna.
Denna reglering har en viss motsvarighet i 1 kap. 2 § första stycket andra
meningen i den nya järnvägstrafiklagen. Enligt detta lagrum får järnvägen
avvika från bestämmelserna i 3 kap. om godsbefordran, när godsets ovanliga art
eller andra särskilda omständigheter gör det skäligt Ofr prop. 1983/84:117 s.
39, 287 f, 308).
Bestämmelserna
i 3 kap. jämvägstrafiklagen om godsbefordran överensstämmer i sak på de allra
flesta punkter med motsvarande bestämmelser i bihang B lill COTIF (jfr prop.
1983/84:117 s. 44). Mellan den föreslagna jämvägstrafiklagen och bihang B
föreligger dock skillnader på några viktiga punkter. I prop 1983/84:117 har angetts
varför man på vissa punkter för inrikes järnvägstrafik har avvikit från
regleringen i COTIF. Det internationella järnvägsfraktavtalet är också i
fortsättningen ett realavtal (art. 11 § 1 i bihang B). Detta är inte fallet
enligt den nya jämvägstrafiklagen, utan för
Prop. 1984/85:33 225
avtal
om godsbefordran för inrikes trafik gäller aUmänna regler om hur avtal ingås (3
kap. 2 §; jfr 1983/84:117 s. 54). Enligt bihang B har den internationella
järnvägsfraktsedeln värdepappersegenskaper (art. 30 §§ 1 och 2), medan
fraktsedeln för inrikes järnvägstransporter saknar denna egenskap (3 kap. 12 §
järnvägstrafiklagen sammanställd med 16 § köplagen; jfr prop. 1983/84: 117 s.
58 f)-1 fråga om de nackdelar som regleringen i bihang B i detta hänseende
medför för en mottagare av gods i vissa fall hänvisas tiU avsnitt 7.4. ReklamaUonsreglerna
i bihang B (art. 57) skiljer sig från motsvarande regler i den svenska
järnvägstrafiklagen (3 kap. 31 §). Enligt bihang B skall reklamafion i princip
ske när godset lämnas ul till mottagaren eller i vissa fall inom etl visst
antal dagar från utlämningen, medan reklamation enligt jämvägstrafiklagen skaU
ske utan oskäligt uppehåll Ofr prop. 1983/84:117 s. 188).
Liksom
när det gäller befordran av inskrivet resgods är regleringen av godsbefordran i
den svenska jämvägstrafiklagen betydligt mera kortfattad än motsvarande
reglering i bihang B. I fråga om skälen till denna skiUnad hänvisas till vad
som har anförts i anslutning till 1 §.
Även
när det gäller sådan godsbefordran som omfattas av bihang B till COTIF kan den
svenska järnvägstrafiklagen komma att bli fillämplig i vissa fall. Denna fråga
behandlas i anslutning till 3 kap. 1 § i förslaget lill lag om ändring i
järnvägstrafiklagen (avsnitt 9.2).
Också
beträffande bihang B gäller att inkorporalionen omfattar vissa processrättsliga
bestämmelser, t. ex. bestämmelser om behörig domstol (art. 56 och 63) och
regler om förfarandet i regressmål (art. 62). Art. 62 §§ 2 och 5 motsvarar 6 §
1974 års doms verkställighetslag. Det är också här att märka alt art. 62 § 5
innebär en avvikelse från 14 kap. 5 § rättegångsbalken. Enligt art. 62 § 5 får
nämligen regresskrav inte handläggas gemensamt med skadeståndskrav som har
väckts på gmnd av befordringsavtalet.
4
§ En utländsk dom som gmndas på fördraget far verkställas i Sverige, om domen
1.
har meddelats av en domstol som
är behörig enligt fördraget,
2.
har vunnit laga kraft,
3.
får verkställas enligt reglema
i det land där den har meddelats och
4.
har förklarats verkställbar
efter ansökan enligt 5 §.
En
förlikning i tvist angående en befordran som omfattas av fördraget likställs
med en sådan dom som avses i första stycket, om förlikningen har träffats inför
en domstol som är behörig enligt fördraget. Detsamma gäller en skiljedom som
har meddelats enligt fördraget och som gäller ett trafik-företag eller en
trafikant.
Första
och andra styckena gäller inte i fråga om ett åläggande för käranden att,
förutom rättegångskostnader, betala skadestånd på gmnd av att hans talan har
ogillats.
14-9
§§ har tagits upp bestämmelser om verkställighet av domar. Dessa bestämmelser gmndas
på art. 18 i själva fördraget. Av skäl som har angetts 15 Riksdagen 1984/85.
1 saml. Nr 33
Prop. 1984/85:33 226
i
den allmänna motiveringen (avsnitt 7.2) har regleringen i art. 18 införlivats
med svensk rätt genom transformation, dvs. genom omarbetning fill svensk
lagtext.
Den
förevarande paragrafen gmndas på art. 18 § 1. Den motsvarar i huvudsak 2 § i
1974 års domsverkstäUighetslag. Den innehåller de gmndläggande bestämmelserna
om vilka domar som är verkställbara i Sverige. Vidare anges de ytterligare fömtsättningar
som måste föreligga för att verkställighet skall få ske.
För
att en dom skall vara verkställbar skall enligt första stycket fyra villkor
vara uppfyllda.
Domen
skall ha meddelats av en domstol som är behörig enligt fördraget. Frågan om
behörig domstol regleras i art. 52 och 60 i bihang A och i art. 56 och 63 i bihang
B. Domen skall vidare ha vunnit laga kraft. I art. 18 § 1 andra stycket i
själva fördraget föreskrivs att domar som får verkställas endast
interimistiskt inte är verkställbara. Domen måste också vara verkställbar
enligt domstolslandets lag. Slutligen gäller som fömtsättning för
verkställighet att Svea hovrätt bifaller en ansökan om verkställighet.
Verkställighet far givetvis inte ske, om högsta domstolen förordnar annat efter
besvär mot hovrättens beslut (6 § andra stycket).
Det
bör påpekas att paragrafen är tillämplig på tredskodomar. Enligt uttrycklig
föreskrift i fördraget omfattas både dom som har meddelats efter parternas
hörande och dom som har meddelats i anledning av den ena partens utevaro.
I
fördraget görs inte något undantag från skyldigheten att verkställa en utländsk
dom, om domen är uppenbart oförenlig med rättsordningen i den stat där
verkställighet skulle äga mm (ordre public). Något sådant undantag har inte
heller föreskrivits i den förevarande paragrafen. Det torde dock följa av
allmänt erkända rättsgmndsatser att det inte föreligger någon skyldighet för
Sverige att verkställa utländska domar i sådana fall, trots att något undantag
för dessa fall inte görs i fördraget Ofr prop. 1973:140 s. 94 f, 175). Som
exempel kan nämnas det fallet att dom har meddelats mot någon som inte har delgetts
stämning. Vidare kan nämnas det fallet att en svarande visserligen har delgetts
stämningen men inte har getts rimlig tid för att kunna svara i saken.
1
andra stycket regieras verkställigheten av vissa förlikningar och skiljedomar.
I
första meningen behandlas förlikningar som rör en tvist angående en befordran
som omfattas av fördraget. Bestämmelsen gmndas på art. 18 § 1 tredje stycket i
själva fördraget. Innebörden av denna paragraf i fördraget är inte helt klar.
Det uttryck som används i den franska fördragstexten, "transactions judiciaires",
far dock anses motsvara "förlikning som har träffats inför en domstol".
Lagtexten Rar avfattats i enlighet med denna tolkning. Om en sådan förlikning
har träffats inför en domstol som är behörig enligt fördraget, likställs den
med en dom när det gäller verkstäl-
Prop. 1984/85:33 227
lighet.
Om domstolen dessutom har fastställt förlikningen, är fastställelse-beslulel
givetvis också verkställbart.
Andra
meningen rör verkställighet av skiljedomar. I själva fördraget finns
föreskrifter rörande skiljeförfarande i tvister rörande tillämpningen av CIV
eller CIM mellan trafikföretag, mellan ett Irafikföretag och en trafikant eller
mellan trafikanter (art. 12 § 2). Förfarandet regleras i art. 13-15. Sådana
skiljedomar är verkställbara i en medlemsstat så snart de formföreskrifter har
uppfyllts som gäller i den stal där verkställigheten äger mm (art. 16 § 2).
Enligt fördraget får en stat vid tillträdet göra förbehåll mot bestämmelserna
rörande skiljeförfarande (art. 12 § 3). Det har inte ansetts föreligga skäl för
att Sverige skulle göra ett sådant förbehåll. På gmnd härav jämställs i det
förevarande lagrummet sådana skiljedomar med domar när det gäller verkstäUighet.
1
den förevarande paragrafen regleras endast verkställighet av skiljedomar som
rör Irafikföretag eller trafikanter. I fördraget finns också bestämmelser om
skiljedom mellan medlemsstater (art. 12 § 1). Fördraget innehåller däremol
inte några föreskrifter om verkställighet av sådana skiljedomar.
1
utländska rättsordningar förekommer det att en kärande som får sin talan
ogillad åläggs att betala svaranden, fömtom ersättning för rättegångskostnader,
skadestånd på gmnd av att hans talan har ogillats. Enligt art. 18 § 1 andra
stycket omfattar skyldigheten för medlemsstaterna att verkställa utländska
domar inte sådana föreskrifter i domar som ålägger käranden att betala ett
sådant skadestånd. En motsvarande föreskrift har tagits in i tredje stycket.
I
fråga om skiljedomar görs i fördraget inte något uttryckligt undantag från
verkställighetsskyldigheten beträffande sådana ålägganden. Mot bakgmnd av att
skiljedomar i fördraget jämställs med domar när det gäller verkställighet,
omfattar emellertid tredje stycket i den förevarande paragrafen också
skiljedomar.
5
§ Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt. Vid ansökningen skall
fogas
1.
exekutionstiteln i original
eller i avskrift som har bestyrkts av en behörig myndighet,
2.
förklaring av en behörig
myndighet i den stat där exekufionstiteln har meddelats att den avser tvist
angående befordran som omfattas av fördraget samt, i fråga om domstols dom,
att den har vunnit laga kraft och får verkställas i den nämnda staten.
Hovrätten
får förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som behövs för
hovrättens prövning av saken. Om det finns anledning till det, får hovrätten
kräva att de handlingar som har fogats till ansökningen skall förses med bevis
om utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utställt av en svensk beskickning
eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen har
meddelats.
Om
en handling i ärendet inte är avfattad på svenska, danska eller norska, skall
handlingen åtföljas av en bestyrkt översättning till svenska. Hovrätten får
medge undantag från kravet på översättning.
Prop. 1984/85:33 228
I
paragrafen behandlas ansökan om verkställighet. Den motsvarar i huvudsak 3 § i
1974 års domsverkställighetslag.
Enligt
första stycket skall ansökan om verkställighet göras hos Svea hovrätt. Samma
ordning gäller enligt 1974 års domsverkställighetslag för domar som har
meddelats enligt de nu gällande järnvägsfördragen. Detta överensstämmer ocksä
med vad som gäller enligl åtskilliga andra författningar rörande
verkställighet av utländska domar, t.ex. lagen (1936:79) om erkännande och
verkställighet av dom som meddelats i Schweiz, atomansvarighetslagen (1968:45),
lagen (1973:1198) om ansvarighel för oljeskada till sjöss och lagen (1983:368)
om erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område.
Andra
stycket överensstämmer i princip med vad som gäller enligt de nyss nämnda
lagarna. Nägon reglering av vilka handlingar som får krävas finns inte i
fördraget. Som villkor för verkställighet föreskrivs i fördragel (art. 18 § 1)
all de formföreskrifter har uppfyllts som gäller i den stal där
verkställigheten skall äga mm.
Efter
mönster av lagen om erkännande och verkställighet av österrikiska domar har
hovrätten i tredje stycket getts rätt att förelägga sökanden alt ge in de
ytterligare handlingar som behövs för hovrättens prövning av saken. Såvitt
gäller tredskodomar kan det t. ex. behövas en handling som visar att svaranden
har delgetts stämningen i rimlig tid före förhandlingen.
Bevis
om utfärdarens behörighet skall som regel inte fordras Ofr prop. 1982/83:117 om
erkännande och verkställighet av österrikiska domar på privaträttens område, s.
26). Men hovrätten bör ha möjlighet att kontrollera att de handlingar som har
fogats till ansökningen är utfärdade av en behörig myndighet. Om hovrätten
bedömer att en sådan kontroll är nödvändig i ett särskilt fall, får den
således förelägga sökanden alt förse handlingen med ett sådani bevis. I fråga
om vem som skall ställa ul beviset har tredje stycket utformats efter mönster
av 1974 års doms verkställighetslag.
I
princip bör alla handlingar som fogas vid en ansökan om verkställighet vara
avfattade på svenska eller vara åtföljda av en översättning till svenska. I Ukhet
med vad som gäller enligt 1974 års doms verkställighetslag och åtskilliga andra
lagar om verkställighet av domar har emellertid i fiärde stycket undanlag
gjorts från översättningskravet såvitt gäller handlingar på danska eller
norska. Något annat undantag från översättningskravel finns inte i 1974 års
lag. Efter mönster av t.ex. lagen om verkställighet av österrikiska domar har
emellertid hovrätten i den förevarande paragrafen bemyndigats att medge undantag
från kravet på översättning. Denna möjlighet kan utnytfias t.ex. i sådana fall
då det är uppenbart onödigt att samtliga handlingar översätts i sin helhet.
Det
får utan någon särskild föreskrift anses klart att hovrätten får bereda
sökanden tillfälle att avhjälpa brister i ansökningshandlingarna.
Prop. 1984/85:33 229
6 §
En ansökan om verkställighet får inle bifallas ulan att motparten har
beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen.
Om
ansökningen bifalls, verkställs domen på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande
dom, om inte högsta domstolen förordnar annat efter besvär över hovrättens
beslut.
Den
sak som har avgjorts genom domen får inte prövas på nytt.
I
paragrafen regleras prövningen av en ansökan om verkställighet och verkan av
att en sådan ansökan bifalls. Den motsvarar 4 § i 1974 års
domsverkställighetslag.
Enligt/ör.s/a
stycket får en ansökan om verkställighet inte bifallas utan att motparten har beretts
tillfälle att yttra sig över ansökningen. Någon motsvarande föreskrift finns
inte i fördraget. Som nyss har nämnts hänvisas emellertid i fördraget fill de
formföreskrifter som gäller i den stal där verkställigheten skall äga mm. Något
krav på alt delgivning sker enligl de regler som gäller för stämning i tvistemål
ställs inte upp i den förevarande paragrafen.
Verkan
av att en ansökan om verkställighet bifalls regleras i andra stycket. Domen
skall då verkställas på samma sätt som en svensk lagakraftvunnen dom. Del
ankommer på sökanden att begära verkstäUighet av domen hos kronofogden och
därvid åberopa hovrättens beslut. I fråga om verkställigheten gäller utsökningsbalken.
Som fömtsättning för verkställighet gäller givetvis att inte högsta domstolen
efter besvär över hovrättens beslut förordnar annat.
I
överensstämmelse med fördraget (art. 18 § 1 första stycket sista meningen)
föreskrivs vidare i tredje stycket alt den sak som har avgjorts genom domen inle
får prövas på nytt. Detta innebär till en början att någon kontroll av att den
utländska domen är materiellt riktig inte får ske i verkställighetsförfarandet.
I detta ligger att både bevisprövningen och rättstillämpningen i domen måste
godtas. Del val av tillämplig lag som den utländska domstolen har gjort får
inte ifrågasättas. Vidare innebär bestämmelsen all domen skall erkännas i
Sverige. Den utgör alltså hinder mot ny rättegång om samma sak.
7 §
Om etl sådant skiljeförfarande som avses i fördraget inleds, har delta
verkan som preskriptionsavbrott enligt 7 § preskriptionslagen (1981:130).
I
denna paragraf regleras verkan i preskriptionshänseende av ett sådant
skiljeförfarande som avses i fördraget.
Enligt
art. 16 § 1 i fördraget skall den omständigheten att ett skiljeförfarande
inleds ha samma verkan i fråga om preskriptionsavbrotl som enligt fillämplig
materiell rätt följer av att talan väcks vid allmän domstol. I överensstämmelse
härmed föreskrivs i paragrafen att, om skiljeförfarande inleds, detta har
verkan som preskriptionsavbrott enligt 7 § preskriptionslagen (1981:130).
Delta innebär att en ny preskriptionsfid börjar löpa från
Prop. 1984/85:33 230
den
dag då skiljeförfarandet avslutas genom avgörande i sak eller på något annat
sätt. Den nya preskriptionstiden är tio år. Såvitt gäller vissa fordringar mot
en konsument bUr dock den nya preskriptionsfiden tre år.
Som
har nämnts i anslutning tiU 4 § gäller reglerna om verkställighet av skiljedom
i den paragrafen i överensstämmelse med art. 12 § 2 endast skiljedomar som
avser trafikföretag och trafikanter men inte skiljedomar mellan stater. Någon
motsvarande begränsning görs inte i fördraget i fräga om verkan som preskriptionsavbrotl
av att ett skiljeförfarande har inletts (art. 16 § 1). I överensstämmelse
härmed har den förevarande paragrafen gjorts tillämplig på alla
skiljeförfaranden som avses i fördragel. Såvitt gäller skiljedomar mellan
stater torde dock paragrafen inte få någon större praktisk betydelse.
8
§ Om ett utländskt
trafikföretag har en fordran mol ett trafikföretag i Sverige på gmnd av en
befordran som omfattas av fördraget, får fordringen beläggas med kvarstad eller
utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat till vilken
det uUändska företaget hör.
9
§ Om en utländsk jämväg äger mllande
materiel som finns i Sverige, får materielen beläggas med kvarstad eller
utmätas endast på gmnd av ett avgörande av en domstol i den stat till vilken
den utländska järnvägen hör. Detsamma gäller i fråga om andra föremål som
tillhör en utländsk jämväg och är avsedda att användas vid befordran, såsom
containrar, lastredskap och presenningar.
En
privatvagn, vars registrerade innehavare inte har hemvist i Sverige, får
beläggas med kvarstad eller utmätas endast på gmnd av ett avgörande av en
domstol i den stat där innehavaren har sitt hemvist. Detsamma gäller i fråga om
föremål i vagnen som är avsedda att användas vid befordran och som tillhör
innehavaren.
I
dessa paragrafer ges bestämmelser om kvarstad och utmätning av viss
järnvägsegendom. Bestämmelsema gmndas på art. 18 § 2 resp. art 18 § 3 i själva
fördraget. De överensstämmer i allt väsentligt med 5 § i 1974 års
domsverkställighetslag.
I
förhållande till bestämmelserna i fördraget avviker de förevarande paragraferna
på det sättet att förhållanden som inte berör Sverige inte har reglerats. I
paragraferna behandlas därför inte fordrings- och ägarförhållanden som endast
berör utländska rättssubjekt i uUandet. Med anledning av de regler om behörig
domstol som finns i bihang A (art. 52 och 60) och bihang B (art. 56 och 63) kan
sådana rättsförhållanden inte bli föremål för prövning i Sverige.
I
lagtexten nämns endast avgörande som har meddelats av domstol. I fördragstexten
används uttrycket "dom av en judicieU myndighet" ("jugement rendu
par Fautorité judiciaire"). Om ett avgörande har meddelats enligt fördragel
av en sådan myndighet i en annan stal som i den staten anses som "une autorité
judiciaire", bör givetvis ett sådant avgörande
Prop. 1984/85:33 231
jämställas
med en domstols avgörande vid tillämpningen av de förevarande paragrafema.
1 9
§ andra stycket regleras kvarstad och utmätning av s.k. privatvagnar. Därmed
avses vagnar som tillhör något annat rättssubjekt än ett järnvägsföretag.
Särskilda bestämmelser om sådana vagnar finns i reglementet om intemationell jämvägsbefordran
av privatvagnar (RIP), som utgör bilaga II tiU bihang
B.
Med
uttrycket "en privaivagns registrerade innehavare" avses den fysiska
person eller annat rättssubjekt i vars namn vagnen är registrerad hos en
järnväg vars linjer omfattas av bihang B (RIP art. 2).
10
§ På begäran av järnvägen eller av den som har rätt alt kräva utlämning av
gods eller inskrivet resgods skall tingsrätten i den ort där godset eller
resgodset finns förordna en sakkunnig att företa en sådan utredning som avses i
bihang A artikel 48 § 2 eller i bihang B artikel 52 § 2.
I
paragrafen behandlas förordnande av en sakkunnig för det fall att gods eller
inskrivet resgods har minskats eller skadats. Den gmndas på art. 48 § 2 i bihang
A och art. 52 § 2 i bihang B.
Om
järnvägen upptäcker eller får anledning att anta alt inskrivet resgods eller
gods har skadats eller gått förlorat eller om den som har rätt till resgodset
resp. godset påstår att detta är fallet, skall jämvägen genast göra en
utredning. Järnvägen skall, om möjligt i den berättigades närvaro, upprätta en
redogörelse. I redogörelsen skall så långt det är möjligt anges vilken skada
som har uppkommit samt när och hur den har uppstått. Järnvägen skall utan
kostnad överiämna en avskrift av redogörelsen till den som har rätt till
resgodset eller godset (art. 48 § 1 resp. art 52 § 1).
Etl
särskilt förfarande är föreskrivet för del fallet att den som har rätt till
resgodset eller godset anser sig inte kunna godta uppgifterna i redogörelsen.
Han kan då begära att resgodsets resp. godsets tiUstånd och vikt samt skadans
orsak och storlek faststäUs av en sakkunnig. Denne kan utses av parterna. Parterna
har emellertid rätt att vända sig till domstol och få denna att förordna en
sakkunnig. I fråga om förfarandet skall de bestämmelser tUlämpas som gäller i
den stat där utredningen äger mm (art. 48 § 2 resp. art. 52 § 2).
I
anledning av regleringen i art. 48 § 2 och art. 52 § 2 har fingsrätten i den
ort där godset eller resgodset finns ålagts att på begäran av järnvägen eller
den som har rätt att få ut resgodset eller godset förordna en sakkunnig för att
företa en sådan utredning som avses i dessa artiklar. En sådan begäran
handläggs enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.
Vad
angår förfarandet i övrigt kan anföras följande.
Sedan
tingsrätten har förordnat en sakkunnig, är rättens befattning med ärendet
avslutad. Den sakkunnige skall då granska järnvägens redogörelse i de
hänseenden som nämns i art. 48 § 2 resp art. 52 § 2 och avge ett utlåtande om
sin uppfattning i dessa frågor. Hans utlåtande är inte bin-
Prop. 1984/85:33 232
dande
för partema. Om parterna inte skulle följa hans ufiåtande eller annars komma
överens, får tvisten mellan järnvägen och transportkunden avgöras av domstol.
Den sakkunniges ufiåtande kan då givetvis åberopas i rättegången.
När
partema själva utser en sakkunnig, får de givetvis gemensamt stå för ersätlningen
till denne, om inte något annat har överenskommits med den sakkunnige. Utses
den sakkunnige av rätten, torde ersättningen få betalas av den som har begärt
förordnandet. Skulle tvisten mellan parterna föras inför domstol, far frågan om
vem som slutligt skall stå för ersättningen till den sakkunnige avgöras av
domstolen i samband med att den beslutar om rättegångskostnadernas fördelning.
Denna
lag träder i kraft den 1 maj 1985. Genom lagen upphävs
1.
lagen (1974:744) om
verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella
järnvägsfördrag m. m.,
2.
kungörelsen (1974:748) om
internationell järnvägstransport.
I
fråga om en dom eller fordran som gmndas på något av de fördrag som avses i de
upphävda författningarna tillämpas dock äldre bestämmelser.
COTIF
träder i kraft den 1 maj 1985. Samtidigt upphör de nu gällande fördragen på
järnvägsrättens område (1970 års CIV, 1970 års CIM och filläggskonvenfionen
till CIV) att gälla. Den nya lagen om internationell järnvägstrafik måste
därför träda i kraft samtidigt med COTIF för att Sverige skall kunna delta i
det internationella järnvägssamarbetet.
Genom
den nya lagen upphävs 1974 års domsverkstäUighetslag och 1974 års kungörelse om
internationell järnvägstransport. Det har ansetts lämpligt alt äldre
bestämmelser fillämpas på domar eller fordringar som grundas på något av de
äldre fördragen.
9.2
Förslaget till lag om ändring i jämvägstrafiklagen
2
kap. 5 § Bestämmelserna 16-13 §§ gäUer endast i fråga om sådan färd enligt intemafioneU
befordringshandling som avses i bihang A till fördraget den 9 maj 1980 om intemafioneU
jämvägstrafik (internationell befordran).
I
paragrafen har endast gjorts den ändringen att hänvisningen till tilläggskonventionen
har ändrats fiU att avse COTIF.
2
kap. 8 § Om järnvägen vid intemationell befordran har ådragit sig
ersättningsskyldighet enligt 2 § första stycket mot någon som varken är svensk
medborgare eller har hemvist i Sverige, skall vid fillämpningen av 4 § andra
stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla ett belopp motsvarande 700 särskUda
dragningsrätter. Med särskilda dragningsrätter förstås de av Internationella
valutafonden använda särskilda dragningsrätterna (SDR).
Omräkning
av SDR tUl svenskt mynt skall ske efter kursen den dag då dom meddelas eller en
annan dag som partema har kommit överens om.
Prop. 1984/85:33 233
Kronans
värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella
valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhei och sina transaktioner.
I
2 kap. 2 § första stycket regleras järnvägens ansvarighet för skada på egendom
som den resande bär på sig eller har med sig som handresgods. EnUgt 2 kap. 4 §
andra stycket är järnvägens ansvarighet för sådana skador begränsad till ett
halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring, f n. 10 150 kr. Enligt den
förevarande paragrafen i dess nu gällande lydelse är jämvägens ansvarighel för
sådana skador vid internationell befordran, i överensstämmelse med liHäggskonventionen
till 1970 års CIV, begränsad till 2 000 s.k. Germinalfrancs, vilket f n.
motsvarar ca 5 500 kr. Ofr prop. 1983/84:117 s. 51 ff, 124 f).
Enligt
bihang A lill COTIF är järnvägens ansvarighel för sådana skador begränsad fill
700 SDR, vUket f n. motsvarar ca 5 900 kr. (art. 31). I paragrafens första
stycke har begränsningsbeloppet därför angetts till 700 särskilda
dragningsrätter (SDR) i stället för 2 000 Germinalfrancs. Som en följd av detta
har nuvarande andra stycket utgått. I fråga om innebörden av begreppet SDR
hänvisas till vad som anförs i avsnitt 4.1 i anslutning tiU art. 6 i CIV.
En
stal får förbehålla sig rätten att, såvitt gäller skador i följd av olyckor
inom denna stats område, inte tillämpa samtliga de bestämmelser i bihang A som
reglerar jämvägens ansvarighet i fall då resande dödas eller skadas, om den
resande är medborgare i denna stat eller har hemvist där (art. 3 i bihang A).
Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3) bör Sverige utnytfia
denna möjlighet att göra förbehåll för att kunna göra avvikelser från COTIF: s
reglering såvitt gäller gränsen för järnvägens ansvarighet för skador på den
resandes personliga egendom, dvs. egendom som den resande bär på sig eller har
med sig som handresgods. Som nyss nämnts är emellertid rätten till förbehåll
begränsad till skador som tillfogas medborgare i den egna staten och personer
som har hemvist där. I paragrafen har därför gjorts en ändring av innebörd att
det särskilda begränsningsbeloppet för intemationell befordran inte gäUer, om jämvägens
ersättningsskyldighet avser någon som är svensk medborgare eller har hemvist i
Sverige. I sådana fall gäller det begränsningsbelopp som anges 2 kap. 4 § andra
stycket, dvs. ett halvt basbelopp.
Rätten
att göra förbehåll är begränsad i ytterligare ett hänseende. Ett förbehåll får
endast avse skadefall som inträffar i den stat som gör förbehållet. Någon
begränsning i detta hänseende behöver dock inte göras i den förevarande
paragrafen. Enligt 1 kap. 1 § gäller nämligen 2 kap. endast jämvägstrafik på
bana inom Sverige eller på svensk tågfärja. Skadefall som inträffar ombord på
en svensk tågfarja får i detta sammanhang anses inträffa i Sverige.
I
andra stycket (nuvarande tredje stycket), som behandlar omräkning av SDR tUl
svenska kronor, har endast gjorts en redaktionell ändring.
Prop. 1984/85:33 234
2
kap. 9 § På en fordran som avser ersättning enligl 1 § eller 2 § första stycket
utgår ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635), om den ersättningsberättigade är
svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. I annat fall utgår ränta med fem
procent per år. Räntan utgår från och med den dag då det förfarande som avses i
12 § inleddes eller, om något sådant förfarande inte har inletts, från och med
den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser kostnader vid personskada,
inkomstförlust eller förlust av underhåll, utgår dock ränta först från och med
den dag då de omständigheter inträffade som läggs till gmnd för beräkning av
ersättningens belopp.
Såvitt
gäller internationell befordran utgår i enlighet med tilläggskonventionen
ränta på ersättning för personskador eller skador på den resandes personliga
tillhörigheter med fem procent. Även enligt COTIF (art. 43 § 1 i bihang A)
gäller en ränta på fem procent. För svensk inrikes trafik beräknas ränta på
obetalt belopp enligt 6 § räntelagen (1975:635). Efter ändring i räntelagen
(SFS 1984:291) kommer räntan fr. o. m. den 1 juli 1984 att vara åtta procent
över diskontot, vUket f. n. motsvarar 16,5 %.
Av
skäl som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3) föreslås att
Sverige genom att göra förbehåll skall kunna tiUämpa den svenska räntelagens
bestämmelser på ersättning för skador av det slag som det nu är fråga om, om
den ersättningsberättigade är svensk medborgare eUer har hemvist i Sverige. 1
paragrafen har därför när det gäller ränteberäkningen gjorts skillnad mellan ersättberättigade
som är svenska medborgare eller har hemvist i Sverige och andra ersättningsberättigade.
Som har nämnts i anslutning fill 2 kap. 8 § är 2 kap. bara tillämpligt på
järnvägstrafik inom Sverige.
I
andra meningen av den förevarande paragrafen i dess lydelse enligt förslaget
till jämvägstrafiklag (tredje meningen enligt det nu föreliggande
ändringsförslaget) ges en särskild föreskrift om utgångspunkten för ränteberäkningen
för ett visst fall. Denna bestämmelse har, frånsett några obetydliga
redaktionella justeringar, förts över oförändrad från 15 § lagen (1976:58) om
järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Bestämmelsen bygger på art. 9 i
tUläggskonventionen tiU CIV. Motsvarande reglering finns i art. 43 § 2 i bihang
A fill COTIF.
1
samband med de övriga ändringarna i paragrafen har sista meningen justerats i
syfte att få den att överensstämma bättre med den franska fördragstexten. I den
franska texten sägs att ränta utgår först "du jour oö les faits qui ont servi
ä la détermination de leur montant se sont produits", om denna dag är
senare än dagen då kravet framställdes eller talan väcktes. Denna föreskrift
har i förslaget till jämvägstrafiklag återgetts med "den dag då jämvägen
fick tillgång tiU den utredning som behövs för att ersättningens belopp skall
kunna bestämmas". Motsvarande uttryck har använts i den svenska
översättningen av tilläggskonventionen Ofr prop. 1975/76:7 s. 121). Innebörden
av den franska texten torde emellertid vara att räntan beräknas från den dag då
de omständigheter inträffade som
Prop. 1984/85:33 235
lades
till gmnd för beräkning av ersättningsbeloppet. Denna tolkning vinner stöd av
de tyska och engelska översättningarna av tilläggskonventionen ("interesl
shall accme only from the day on which the events relevant to ils assessment occurred";
"von dem Tage an, an dem die fur die Bemessung des Schadenersatzes massgebenden
Umstände eingetreten sind").
3 kap.
1 § Detta kapitel fillämpas på sådan godsbefordran med jämväg i
allmän inrikes trafik som sker mot betalning. Har avtal träffats om sådan
befordran, tillämpas kapitlet på befordringen även när jämvägen ombe-
sötjer denna med vägfordon.
På
godsbefordran i trafik med uUandet tiUämpas kapitlet endast om annat inte
följer av fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik.
4 kap.
1 § Delta kapitel tillämpas på resgods som har inskrivits för be
fordran med jämväg i allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med
ufiandet tillämpas kapiUet endast om annat inte följer av fördraget den 9
maj 1980 om intemationell jämvägstrafik.
Skall
befordringen utföras av två eller flera järnvägar efter varandra, gäUer
kapitlet i tillämpliga delar för samtliga jämvägar.
Som
tidigare har påpekats är jämvägstrafiklagen i princip tillämplig när den
aktuella tvisten hänför sig tUl jämvägstrafik på bana inom Sverige eller på
svensk tågfärja (1 kap. I § första stycket). I 3 kap. 1 § första stycket och 4
kap. 1 § görs dock en inskränkning i huvudregeln på det sättet att 3 och 4 kap.
tillämpas på godsbefordran resp. befordran av inskrivet resgods i trafik med ufiandet
endast om annat inte följer av 1970 års CIV resp. 1970 års CIM. Hänvisningen i
dessa paragrafer till 1970 års fördrag har ersatts med en hänvisning till COTIF.
Av
de förevarande paragraferna följer att 3 och 4 kap. är fillämpliga på sådana
befordringar med utlandet som inte omfattas av bihang A resp. bihang B Ofr bihang
A art. 1 § 1 och bihang B art. I § 1).
I
princip är sålunda 3 kap. inte tUlämpligt på godsbefordran som sker i trafik
mellan Sverige och utlandet. Från denna regel gäller två undantag. Det ena av
dessa undantag avser godsbefordringar till eller från ufiandet som inte
omfattas av bihang B. Detta kan vara fallet, om godsbefordringen avser ett ämne
eller föremål som är uteslutet från befordran enligt bihang B Ofr art. 4)
eller om det för trafik mellan orter i Sverige används en genomfartslinje i ett
grannland (art. 2 § 2). Det andra undantaget, som har större praktisk
betydelse, är att befordringen visserligen omfattas av bihang B men fördraget
inte innehåller någon materiell reglering av den uppkomna tvistefrågan utan
direkt eller via allmänna kollisionsregler utpekar intem svensk rätt som
tillämplig. Om bestämmelser saknas i bihang B, tUläggsbestämmelsema och de intemationeUa
tarifferna, är nämligen nationell rätt tillämplig (art. 10). Som exempel på
bestämmelser i 3 kap. som i
Prop. 1984/85:33 236
enlighet
härmed kan komma att tillämpas också på internationell godsbefordran kan
nämnas föreskrifterna i 20 och 21 §§ om uppläggning och försäljning av godset.
Befordran
av inskrivet resgods mellan Sverige och ufiandet omfattas i regel av
regleringen i bihang A till COTIF. Som en fömtsättning för att en sådan
befordran skall omfattas av bihang A gäller emellertid att den resande och
hans resgods befordras med internationell befordringshandling (art. 1 § 1). De
förbindelser för vilka internationella befordringshandlingar utfärdas anges i
de internationella tarifferna (art. 1 § 2). Om persontrafiken på någon linje
mellan Sverige och utlandet till följd av en ändring i dessa tariffer inte
längre kommer att omfattas av bihang A, skall järnvägstrafiklagens
bestämmelser om befordran av inskrivet resgods tillämpas på trafiken på denna
linje.
Om
en viss befordran av inskrivet resgods omfattas av bihang A, blir 4 kap. jämvägstrafiklagen
tillämpligt endast i de undantagsfall då det i bihang A till COTIF anges att nafionella
bestämmelser är tillämpliga, direkt eller enligt allmänna internationeUt privaträltsliga
regler. Sålunda skall enligt bihang A (art. 23 § 8) utlämning av inskrivel
resgods äga mm enligt de bestämmelser som gäUer på utlämningsstationen, om inte
annat föreskrivs i bihanget. Om utlämningen skall äga mm i Sverige, blir därför
jämvägstrafiklagen tillämplig. Kapitlets bestämmelser kan också bli tilllämpliga
på en befordran som omfattas av bihang A såvitt gäller frågor som inte är
materiellt reglerade i bihanget. Den tid inom vilken inskrivet resgods skall
avhämtas enligt 4 kap. 6 och 7 §§ gäller t. ex. också i fråga om en befordran
som omfattas av bihang A, om resgodset lämnas ut i Sverige.
Om
bestämmelser saknas i bihang A, tilläggsbestämmelsema och de internafionella
tarifferna, är nationell rätt tillämplig (art. 8).
I prop.
1983/84: 117 behandlas en särskild lagvalsregel i 1970 års CIV (art. 1 § 3)
beträffande trafik mellan två grannstater (s. 193 f, 300 f, 316). Motsvarande lagvalsregel
finns i bihang A till COTIF (art. 2 § 2). I delta hänseende hänvisas till vad
som anförs i den nämnda propositionen.
9.3
Förslaget till lag om ändring i lagen om inrikes vägtransport
2
§ Lagen skall ej tillämpas på postbefordran, begravningstransporter eller
befordran av flyttsaker.
Lagen
skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är underkastad
fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik eller som en jämväg i
annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal om befordran av gods på
jämväg.
1
anledning av att 1970 års CIM ersätts med bihang B till COTIF har i paragrafen
gjorts den ändringen att hänvisningen till 1970 års CIM har bytts ut mot en
hänvisning tiU COTIF.
Prop. 1984/85:33 237
9.4
Förslaget till lag om ändring i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall
I
den förevarande lagen regleras frågor rörande immunitet och privilegier för de
intemationeUa organisationer som Sverige är medlem i. De intemationeUa organ
och personer med anknytning till sådana organ som anges i en bilaga till lagen
skall åtnjuta immunitet och privilegier enligt vad som har bestämts i stadga
eller avtal som är i kraft i förhållande till Sverige. Som fidigare har nämnts
hör fill COTIF ett protokoll om privilegier och immunitet för Mellanstatliga
organisationen för intemationell jämvägstrafik, OTIF Ofr avsnitt 3). I
anledning av Sveriges tillträde fiU COTIF har OTIF och vissa personer med
anknytning till OTIF tagits upp i en ny punkt i bilagan till lagen, punkt 32 Ofr
avsnitt 7.2).
10
Hemställan
Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1.
lag om internafioneU
järnvägstrafik,
2.
lag om ändring i
järnvägstrafiklagen (1984:000),
3.
lag om ändring i lagen
(1974:610) om inrikes vägtransport,
4.
lag om ändring i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
11
Beslut
Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Prop. 1984/85:33
238
Bilaga 1'
CONVENTION RELATIVE
FÖRDRAG
OM
AUX TRANSPORTS INTER-
INTERNATIONELL
NATIONAUX FERROVIAIRES
JÄRNVÄGSTRAFIK
(COTIF)
(COTIF)
' Bilagan är utesluten här. Konventionstexten återfinns
som bilaga till förslaget till lag om intemationell jämvägstrafik, s. S.
Prop. 1984/85:33 239
Bilaga
2 Sammanfattning av promemorian
När
ett rättsförhållande berör skilda länder och har anknytning tUl oUka nationella
rättsordningar, uppkommer oftast svårigheter när det gäller att fömtse efter
vilka materiella rättsregler en viss rättsfråga kommer att avgöras. Sådana
svårigheter blev ganska snart till ett aUvarligt hinder för den intemationeUa
järnvägstrafikens utveckUng, och under de sista decennierna av 1800-talet stod
det klart att viktigare järnvägsrättsliga frågor måste ges en ensartad
reglering i skilda nationella rättsordningar. En sådan reglering har sedan 1890
säkerställts genom en rad fördrag, som fiUträtts av ett växande antal stater.
För
närvarande gäller för internationell godsbefordran och för internationell
befordran av resande och resgods enhetliga regler inom ett drygt 30-tal stater
i Europa, Nordafrika och Orienten. Dessa regler har överenskommits genom tre
internationella fördrag, i dagligt tal kallade CIM, CIV och tUläggskonventionen
tUI CIV. I maj 1980 har ett nytt jäm vägsfördrag, COTIF, slutits. Detta fördrag
är avsett att ersätta de tre nyssnämnda fördragen och att utgöra gmndval för en
mellanstatlig organisation för internationeU jämvägstrafik, OTIF.'
Sverige
har sedan 1907 fillhört den krets av stater som i fördrags väg samordnat sina
rättsregler för intemationell järnvägsbefordran. Det förefaller uppenbart att
Sverige bör fortsätta detta samarbete såsom medlem i det nybildade OTIF.
När
Sverige tidigare har tiUträtt intemationeUa järnvägsfördrag, har det kunnat ske
utan något omfattande lagstiftningsarbete. Ett undantag härvidlag utgör tiUIäggskonventionen
till CIV, vars regler inarbetats i lagen (1976:58) om järnvägs ansvarighet vid
befordran av resande. Av de andra fördragen har däremot endast enstaka
bestämmelser av processrättslig natur tagits upp i svensk lag. I övrigt har
dessa fördrag inlemmats i den svenska rättsordningen genom att de i kungörelse
förklarats vara tiUämpliga i Sverige.
Det
tämligen enkla tillvägagångssätt som sålunda i regel använts i samband med
Sveriges tiUträde till tidigare jämvägsfördrag kan emellertid inte tillämpas
när det gäller COTIF. Detta är en följd av den förstärkning av riksdagens
kompetens som skett genom tillkomsten av 1974 års regeringsform och vidare av
den förskjutning i uppfattningen av järnvägsbefordring-
'
Förkortningarna kommer från de franska benämningarna som är följande: Convention
intemationale concernant le transport des marchandises par chemin de fer (CIM);
Convention intemationale concernant le transport des voyageurs et des bagages
par chemin de fer (CIV); la Convention additionelle ä la CIV relative ä la responsabilité
du chemin de fer pour la morl et les blessures de voyageurs; la Convention relative
aux transports intemationaux ferroviaires (COTIF); FOrganisation intergouvemementale
pour les transports intemationaux ferroviaires (OTIF).
Prop. 1984/85:33 240
arnas
juridiska natur som i fråga om inrikestrafiken har kommit till uttryck i att
merparten av de nuvarande förvaltningsrättsliga reglema i järnvägstrafikstadgan
(1966:202) föreslås bli ersatta av civilrättsliga regler i en jämvägstrafiklag.
För
att COTIF skall träda i kraft krävs att fördraget ratificeras av ett visst
antal stater. Sveriges tillträde till fördragel medför skyldighet alt i
väsentliga avseenden göra fördragsinnehållet tillämpligt som svensk rätt, och
detta måste, som nyss antytts, i huvudsak ske i lag. På gmnd härav måste enligt
RF 10:2 frågan om en svensk ratifikation av COTIF prövas av riksdagen, som i
samband därmed också bör besluta om den lagstiftning som föranleds av
fördraget.
De
viktigaste beståndsdelarna i COTIF är den egentliga fördragstexten och två bihang
fill denna. Själva fördragstexten innehåller huvudsakligast bestämmelser om OTIF:
s organisation och verksamhei samt om fömtsättningama för fördragets
tillämplighet. Därtill kommer vissa bestämmelser om skiljedom,
domsverkställighet m.m. Endast den sistnämnda gruppen bestämmelser behöver
påbjudas för tillämpning i Sverige. Av de båda bihangen innehåller del ena
enhetliga rättsregler för avtal om internationell jämvägsbefordran av resande
och resgods och det andra enhetliga rättsregler för avtal om internationell
järnvägsbefordran av gods. I det förstnämnda bihanget (CIV) ingår de regler
som nu bildar det materiella innehållet i liUäggskonventionen tUl CIV. TiU det
andra bihanget (CIM) finns fyra bilagor fogade, däribland ett mycket
omfångsrikt reglemente om internafioneU jämvägsbefordran av farligt gods
(RID).
Enligt
vad som föreslås i denna promemoria skall huvuddelen av de fördragsbestämmelser
som måste ges giltighet som svensk rätt återges i en lag om internationeU
järnvägstrafik. 1 denna lag avses de ovannämnda fördragsbestämmelserna om
skiljedom, domsverkställighet m.m. bli återgivna efter omarbetning till svenskt
språk och svensk lagstil. Lagen avses dämtöver innehåUa en förklaring att
innehållet i de båda bihangen — med vissa undantag - skall tillämpas som svensk
lag. Detta innebär att bihangens bestämmelser blir gällande i Sverige i sin
franska avfattning. Som hjälp för tUlämpningen publiceras de dock också i
svensk översättning.
Vad
nu sagts om bihangens bestämmelser gäller emeUertid inte de delar av CIV som
motsvarar den nuvarande tiUIäggskonventionen till CIV. Hithörande regler är som
nämnts redan återgivna i svensk lag och torde framdeles komma att återfinnas i
en planerad jämvägstrafiklag. Den fömt-nämnda förklaringen om tillämpningen av bihangen
som svensk lag skall inte heller gäUa i fråga om bilagan RID. Tillämpningen i
Sverige av denna bUaga avses bli reglerad genom förordning.
I
samband med genomförandet av den nu angivna lagstiftningen fömtsätts ändringar
i jämvägstrafiklagen, lagen (1974:610) om inrikes vägtransport och lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall samt eventuellt i
köplagen.
Prop. 1984/85:33 241
För
ändring av de gmndläggande bestämmelserna i COTIF krävs all medlemsstaterna
ratificerar eller på annat sätt godkänner ändringsbeslutet. Många av fördragets
bestämmelser kan emellertid ändras genom etl förenklat förfarande och relativt
snabbt sältas i kraft i ny lydelse. Detla gäller också i fråga om åtskilliga av
de bestämmelser som enligl vad förut sagts avses bli återgivna i lag i Sverige.
När sådana fördragsändringar aktualiseras, kan del befaras all prövningen av
frågan om motsvarande ändring i svensk lag inte kan komma till stånd i rätt
tid, om den normala proceduren för lagändring skall tillämpas. I promemorian
diskuteras därför möjligheten av en sådan ändring i regeringsformen att riksdagen
under vissa villkor skall kunna förklara alt en framtida fördragsändring
föranleder motsvarande ändring i svensk lag från den dag då fördragsändringen
träder i kraft.
16 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33
Prop. 1984/85:33 242
Bilaga 3
Promemorians
lagförslag
1.
Förslag till
Lag
om internationell järnvägstrafik
Härigenom
föreskrivs följande.
1
§ Med "fördragel"
avses i denna lag fördraget den 9 maj 1980 om inlernalionell järnvägstrafik (COTIF).
2
§ I fråga om sådan
internationell befordran av resande och resgods som avses i Bihang A till
fördraget skall bihangets bestämmelser, i den mån de gäller part i
befordringsavtal, tillämpas som svensk lag.
I
den utsträckning som innehållel i Bihang A återges i järnvägstrafiklagen
(1983:00) skall det dock tillämpas efter lydelsen i den lagen.
3 §
I fråga om internationell godsbefordran som avses i Bihang B till
fördragel skall bihangets bestämmelser, i den mån de gäller part i beford
ringsavtal, tillämpas som svensk lag med det undanlag som anges i andra
stycket.
Vad
angår tillämpningen i Sverige av det som Bilaga I till Bihang B fogade
reglementet om internationell järnvägsbefordran av farligt gods (RID) meddelas
föreskrifter av regeringen eller av förvaltningsmyndighet som regeringen
bestämmer.
4 §
En utländsk dom som gmndas på fördragel får verkställas i Sverige,
om domen
1.
har meddelats av en domstol som
är behörig enligt fördraget.
2.
har vunnU laga kraft,
3.
får verkställas enligt reglerna
i domstolslandet och
4.
har förklarats verkställbar
efter ansökan enligl 5 §, och hinder mot verkställigheten ej möter enligt 6 §
andra stycket.
5 §
Ansökan som avses i 4 § 4 görs hos Svea hovrätt. Vid ansökningen
skall fogas
1.
domen i original eller i
avskrift som bestyrkts av myndighet,
2.
förklaring av behörig myndighet
i den stal där domen meddelats all domen avser tvist angående befordran som
omfattas av fördraget saml att domen har vunnit laga kraft och får verkställas
i nämnda stat.
De
handlingar som avses i första stycket skall vara försedda med bevis om ulfärdarens
behörighet. Beviset skall vara utställt av svensk beskickning eller konsul
eller av chefen för justitieförvaltningen i den stat där domen meddelats. Är
handling i ärendet avfallad pä annal främmande språk än danska eller norska,
skall handlingen åtföljas av översättning till svenska. Översättningen skall
vara bestyrkt av diplomatisk eller konsulär fiänsteman eller av svensk notarius
publicus.
6 §
Ansökan som avses i 4 § 4 får ej bifallas ulan att tillfälle har lämnats
motparten att yttra sig över ansökningen. Ny prövning av den sak som har
avgjorts genom domen får ej äga rum.
Prop.
1984/85:33 243
Bifalles ansökningen, verkställs domen på samma sätt som
svensk domstols laga kraft ägande dom, om ej högsta domstolen efter talan mot
hovrättens beslut förordnar annal.
7 § Vid tillämpning av 4-6 §§ likställs med dom
1.
skiljedom som
meddelats mot trafikföretag eller trafikant i skiljeförfarande enligt
fördraget,
2.
förlikning i
tvist angående befordran som omfattas av fördraget, om förUkningen har träffats
inför domstol som avses i 4 §.
Bestämmelserna i 4-6 §§ har ej tillämpning pä sädan
föreskrift i dom som ålägger käranden att förutom rättegångskostnad betala
skadestånd på grund av alt hans talan har ogillats.
8
§ Inledande av sådani
skiljeförfarande som avses i fördragel har verkan som preskriptionsavbrott enligl
5 § preskriptionslagen (1981:130).
9
§ Har utländskt
trafikföretag en fordran mot trafikförelag i Sverige på grund av befordran som
omfattas av fördraget, får fordringen beläggas med kvarstad eller utmätas
endast på grund av avgörande av domstol i den stal lill vilken det utländska
företagel hör.
10 § Äger utländsk järnväg rullande materiel i Sverige,
får maleriden
beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av avgörande av
domstol i den stat lill vilken den utländska järnvägen hör. Detsamma gäller
i fråga om annat föremål som tillhör utländsk järnväg och är avsett att
användas vid befordran, såsom container, laslredskap eller presenning.
Privalvagn, vars ägare har hemvist utom riket, får
beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av avgörande av domstol i
den stat där ägaren har sitt hemvist. Detsamma gäller i fråga om föremål i
vagnen som är avsett att användas vid befordran och som tillhör vagnägaren.
11 § På begäran av den, som har räll all kräva ullämning
av gods eller
inskrivel resgods, skall domstolen i den ort där godset eller resgodset finns
förordna sakkunnig att företa sådan utredning som avses i Bihang B artikel
52 § 2 eller Bihang A artikd 48 § 2. Den sakkunnige skall skyndsamt
fullgöra sitt uppdrag. 1 fräga om kostnaderna för utredningen har 23-25 §§
lagen (1929: 145) om skiljemän motsvarande tillämpning.
Denna lag träder kraft den dag regeringen bestämmer, då
lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa
internationella järnvägsfördrag m.m. och kungörelsen (1974:748) om internationell
järnvägstransport skall upphöra att gälla. Den äldre lagen gäller dock i fräga
om en dom eller fordran som grundas på något av de fördrag som avses i den
lagen.
Prop.
1984/85:33 244
2. Förslag till
Lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1983:00)
Härigenom
föreskrivs att 2 kap. 6 och 9 §§, 3 kap. 1 § och 4 kap. 1 § järnvägstrafiklagen
(1983:00) skall ha nedan angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse' 2 KAP.
Föreslagen
lydelse 2 KAP.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6 §
Bestämmelserna i 7-14 §§ gäller endast i fråga om sådan färd enligt
internationell befordringshandling som avses i lilläggskonventionen den 26
februari 1966 lill det internationella fördraget om befordran med järnväg av
resande och resgods (inlernalionell befordran).
6 § Bestämmelsema
i 7—14§§ gäller endast i fråga om sådan färd enligl internationell befordringshandling
som avses i Bihang A till fördraget den 9 maj 1980 om internationelljärnvägstrafik
(internationell befordran).
opaginerad Kontrollera mot PDF
9 § Har järnväg vid inlernalionell befordran ådragit sig
ersättningsskyldighet enligl 2 § första stycket, skall vid tillämpning av 4 §
andra stycket i stället för där angivna belopp gälla etl belopp om 2000
francs. Med franc förstås en guldfranc med en vikt av tio trettioen-dels gram
och niohundra tusendelars finhet.
Regeringen kungör motvärdet av franc uttryckt i de av
Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna.
Omräkning frän särskilda dragningsrätter till svenskt
mynt skall ske efter kursen den dag dom meddelas eller annan dag om vilken parterna
är överens. Därvid skall kronans värde bestämmas i enlighet med den
beräkningsmetod som Internationella valutafonden sagda dag fillämpar för sin verksamhei
och sina transaktioner.
9 § Har järnväg vid inlernalionell befordran ådragit sig
ersättningsskyldighet enligl 2 § första stycket, skall vid tillämpning av 4 §
andra slyckel i stället för där angivna belopp gälla ett belopp motsvarande
700 SDR. Med en SDR förstås en sådan särskUd dragningsrätt som används av
internationella valulafonden.
Omräkning frän särskilda dragningsrätter till svenskt
mynt skall ske efter kursen den dag dom meddelas eller annan dag om vilken parterna
är överens. Därvid skall kronans värde bestämmas i enlighet med den
beräkningsmetod som Internationella valutafonden sagda dag tillämpar för sin
verksamhet och sina transaktioner.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 KAP.
I § Delta
kapitel är tillämpligt pä sädan godsbefordran med järnväg i allmän inrikes
trafik för vilken vederlag skall utgå. Har avtal träffats om sädan befordran,
är kapitlet till-
3 KAP.
I § Delta
kapitel är tillämpligt på sådan godsbefordran med järnväg i allmän inrikes
trafik för vilken vederlag skall utgå. Har avtal träffats om sådan befordran,
är kapitlet lill-
opaginerad Kontrollera mot PDF
Som nuvarande lydelse anges lydelsen enligt SOU 1980: 37.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
lämpligt på befordringen även när järnvägen ombesörjer
denna med vägfordon.
På irafik mellan Sverige och utlandet är kapitlet
tillämpligt endasl om annal ej följer av det intemationeUa fördraget om
godsbefordran med järnväg (CIM).
Kapitlet är ej tillämpligt på postbefordran.
Föreslagen
lydelse
lämpligt på befordringen även när jämvägen ombesörjer
denna med vägfordon.
På Irafik mellan Sverige och utlandet är kapitlet
tillämpligt endast om annal ej följer av det i 2 kap. 6 § nämnda fördraget.
Kapitlet är ej tillämpligt pä postbefordran.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4 KAP.
1 § Detla kapitel
är tillämpligt i fråga om resgods som inskrivs för inrikes befordran med
järnväg i allmän trafik. På trafik mellan Sverige och utlandet är kapitlet
tillämpligt när annal ej följer av del internationella fördraget om befordran
med järnväg av resande och resgods (CIV). Skall befordringen utföras av två
eller flera järnvägar efter varandra, gäller kapitlet i tillämpliga delar för
envar av järnvägarna.
4 KAP.
1 § Delta
kapitel är tillämpligt i fråga om resgods som inskrivs för inrikes befordran med
jämväg i allmän trafik. På trafik mellan Sverige och utlandet är kapitlet
tillämpligt när annal ej följer av del;' 2 kap. 6 § nämnda fördragel. Skall befordringen
utföras av två eller flera järnvägar efter varandra, gäller kapitlet i
tillämpliga delar för envar av järnvägarna.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
3. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport
Härigenom
föreskrivs all 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport skall ha nedan angivna
lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse 2 § Lagen skall ej tillämpas på postbefordran, begravningstransporter
eller befordran av flyttsaker. Lagen skall ej heller tillämpas på sådan
befordran på väg som är underkastad det internationella fördraget om
godsbefordran på järnväg (CIM) eller som järnväg i annat fall utför inom
Sverige till fullgörande av avtal om befordran av gods på järnväg.
Föreslagen
lydelse 2 § Lagen skall ej tillämpas på postbefordran, begravningslrans-porter
eller befordran av flyttsaker. Lagen skall ej heller tillämpas på sådan
befordran på väg som är underkastad/dz-rager den 9 maj 1980 om internationell
järnvägstrafik (COTIF) eller som järnväg i annat fall utför inom Sverige till
fullgörande av avtal om befordran av gods på järnväg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Prop.
1984/85:33 246
4. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i
vissa fall
Härigenom föreskrivs i fräga om bilagan till lagen (1976:
661) om immunitet och privilegier i vissa fall att i bilagan skall upptagas en
som 31 betecknad punkt av följande lydelse
31 Mellanstatliga organi- Medlemmarnas
represen- Fördraget den 9 maj 1980
sationen för intema- tanter i organisationen om internationell jäm-
tionell jämvägstrafik och personer med
tjänst vägstrafik (COTIF)
(OTIF) hos organisationen eller
med uppdrag hos eller av denna
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Prop. 1984/85:33 247
Bilaga
4 Sammanställning av remissyttrandena
Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetls av hovrätten för Västra Sverige,
konsumentverket. Statens järnvägar, transportrådet, sjöfartsverket. Svenska handelskammarförbundet,
Sveriges speditörförbund. Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Sjöassuradörernas
förening, Axel Ax: son Johnsons institut för sjörätt och annan transporträtt,
Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges hantverks- och induslriorganisation - Familjeföretagen samt Sveriges
advokatsamfund.
Svenska
försäkringsbolags riksförbund har anslutit sig till yttrandet från Sjöassuradörernas
förening. Kommerskollegium - som inle funnit anledning kommentera promemorian
- har bifogat yttranden från Skånes samt Stockholms handelskammare. Sveriges grossislförbund
och Sveriges köpmannaförbund har avgetl etl gemensamt yttrande med Sveriges
industriförbund. Slutligen har enheten inom sjöfartsverket för landtransporter
av fariigl gods (LFG) avgett ett eget yttrande.
1
Allmänt
1.1
Hovrätten för Västra Sverige
Skälet
lill att detta förslag utarbetats är den 1980 företagna revisionen av del
internationella järnvägsfördraget. Förändringarna angår huvudsakligen dels fillskapandet
av en ny intemationell organisation, dels en kraftig omstmkturering av del
internationella förfatlningsstoffet. Vad beträffar innehållel i de materiella
reglerna är detta till större delen oförändrat. Den utveckling som ägt mm är
nödvändig för att åstadkomma en anpassning till dagens förhållanden och
utvecklingsarbetet fortsätter (exempelvis rörande ansvar för försenad ankomst
på passagerarsidan). Sverige anslöt sig till det internationella fördraget 1907
och det framstår närmast som en självklarhet att vårt land skall ansluta sig
även till den nyaste versionen av fördraget.
Större
delen av den resonerande textmassan i betänkandet beskriver innehållet i det
internationella fördraget. Redogörelsen kommer säkert att användas av domare
och andra jurister som snabbt önskar orientera sig om ansvarsregler och
liknande. Just därför finns del skäl att påpeka, hur perspektivet i
framställningen dessvärre hela tiden håUs snävt järnvägs-rättsligt. Järnvägens
ansvar beskrivs som helt objektivt med vissa undantag, privilegierade och icke-privilegierade
ansvarsfrihetsgrunder. Det talas om bevisskyldighet beträffande det ena och det
andra på etl sätt som är ärvt från den legala bevisteorins dagar, inte särskilt
träffande i etl land som så länge hyllat den fria bevisprövningen som vårt
land. Allt verkar speciellt
Prop. 1984/85:33 248
och
ovanligt ur mera generell synvinkel. Inle etl ord sägs om att en regel om presumtionsansvar
(såsom vid luftbefordran och, bortsett från en specialitet som nautiskt fel, i
sjörätten) i själva verket omsluter ungefär detsamma som en regel om strikt
(objektivt) ansvar med undanlag för force majeure (såsom i järnvägsrälten). Hur
nära dessa typer av ansvarsregler i realiteten ligger varandra belyses av
exempelvis uttalanden i förarbetena lill vägtransporllagen (prop 1974:33 s
106-107). Det redogörs i detalj för de järnvägsrättsliga reglerna om när gods
som "försvunnit" och inle kan hållas redo inom viss tid efter
leveransfristens utgång (s 93-94) utan alt del ens antyds att likartade regler om
konvertering av dröjsmål till totalförlust finns inom alla Iransportgrenar även
på sjörättens område där visserligen uttryckliga regler saknas men rättsfiguren
ändå måste antas kunna tillämpas. Denna brist pä ett allmänt transporträttsligt
perspektiv är särskilt riskfyllt i våra dagar, när olika transporlgrenar i så
stor utsträckning samverkar sinsemellan för att lösa samhällets
transportproblem genom kombinerade transporter. Vad som enar är betydligt mera
än vad som skiljer åt.
Sammanfattningsvis
tillstyrker hovrätten de förslag som rubricerade promemoria innehåller.
1.2 Konsumentverket
Konsumentverket
ansluter sig till promemorians förslag all införliva COTIF med svensk rält.
Konsumentverket har inget att erinra mot alt valda delar av fördraget återges i
lag om internalionell järnvägstrafik och att de båda bihangen ER/CIV och ER/CIM
görs tillämpUga i Sverige i sin franska avfattning, dock med därtill fogad
svensk översättning.
1.3 Statens
järnvägar
SJ -
som inte anser sig böra ingå i bedömning av de i promemorian behandlade stalsrättsliga
frågorna om införlivningen av fördraget och av senare ändringar däri med svensk
rätt - finner ej anledning till erinran mot de i promemorian framlagda
förslagen.
1.4 Transportrådet
Frågan
rör huvudsakligen hur det nya järnvägsfördragel COTIF - avsett att ersätta tre
fidigare internationella fördrag - skall inlemmas i svensk lagsttftning.
Från
TRPs sida saknas anledning att motsätta sig de förslag som promemorian
innehåller.
Prop. 1984/85:33 249
1.5 Kommerskollegium
Kollegiet
har från de synpunkter vi har all beakta inle funnit anledning att kommentera
promemorian.
1.6 Sjöfartsverket
Sjöfartsverket
har tagit del av promemorian. Denna berör inte direkt Sjöfartsverkets
verksamhetsområde varför verket inte har något att anföra i ärendet.
1.7 Skånes
handelskammare
Handelskammaren
har för sin del inte funnit anledning lill erinran mol de förslag som framförs
i promemorian.
1.8 Stockholms
handelskammare
Handelskammaren
- som ej funnit anledning att yttra sig över de konstitutionella problemen -
har inget att erinra mol i promemorian framförda förslag.
1.9 Svenska
handelskammarförbundet
Handelskammarförbundet
- som ej funnit anledning att yttra sig över de konstitutionella problemen -
har inget att erinra mol i promemorian framställda förslag.
1.10 Sveriges
speditörförbund
Det
är uppenbart all Sverige måsle vara med i dessa överenskommelser, eftersom
landet ju inte kan undvara befordringsmöjligheter med järnväg över gränserna.
1.11 Sjöassuradörernas
förening
I
promemorian föreslås att Sverige ratificerar 1980 års järnvägsfördrag, COTIF, avsell
all ersätta de tre f. n. existerande fördragen, CIM, CIV och
tilläggskonventionen till CIV. Föreningen finner det angelägel att intemationell
samstämmighet föreligger på järnvägsrättens område och förordar att förslag om
ratifikation snarast möjligt framlägges för riksdagen.
Prop. 1984/85:33 250
1.12 Folksam
1
promemorian föreslås att Sverige ratificerar 1980 års järnvägsfördrag, COTIF.
Detta fördrag ersätter då de idag existerande fördragen CIM och CIV samt filläggskonvenfionen
till CIV. Folksam förordar att förslag om ratifikation snarast möjligt
framläggs för riksdagen så att internalionell samstämmighet kommer att
föreligga på järnvägsrättens område.
1.13 Sveriges
advokatsamfund
Samfundet
finner alt de delar av COTIF som berör renl organisatoriska bestämmelser ligger
utanför de rättsområden som samfundet bmkar bevaka, varför samfundet lämnar de
delarna av förslaget utan kommentar.
Sammanfattningsvis
tillstyrker samfundet att Sverige antager COTIF pä del sätt som föreslagits i
departementspromemorian men vill samtidigt framhålla alt man från svenskt håll
framdeles bör verka för att de ovan anmärkta ändringarna i regelsystemet
genomförs.
1.14 Sveriges
industriförbund, Sveriges grossistförbund och Sveriges köp
mannaförbund
Organisationerna
tillstyrker att Sverige ratificerar 1980 års järnvägsfördrag COTIF och har
ingen erinran mot den föreslagna metoden att anpassa framtida fördragsändringar
till svensk rätt.
1.15 Sveriges
hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen
Vi
har i denna fräga samrått med Sveriges industriförbund och Sveriges
köpmannaförbund. Vi ansluter oss till det yttrande som dessa organisationer
avgivit gemensamt med Sveriges grossistförbund.
Sålunda
tillstyrker vi att Sverige ratificerar 1980 års järnvägsfördrag COTIF och har
ingen erinran mot den föreslagna metoden att anpassa framtida fördragsändringar
till svensk rätt.
1.16 LFG
Från
de synpunkter LFG kan anlägga finns intet att erinra mot förslaget.
Prop. 1984/85:33 251
2
Metod för införlivning av konventionens regelsystem och ändringar därav med
svensk rätt
2.1
Hovrätten för Västra Sverige
Frågan
med vilken legal teknik konvenlionsmalerialel skall införlivas med den svenska
rätten har i delta fall erbjudit betydande svårigheter. Önskvärdheten av
enhetliga regler inom transportområdet leder till en strävan all låta
internationella och inrikes transporter lyda under samma regler. Så har den internationella
luflbefordringskonvenlionen i princip fåll beslämma även inrikes
lufttransporter och reglema återges i svensk lagform i luftfartslagen 9 kap.
Vad inrikes järnvägsbefordran av passagerare beträffar har här samma förmånliga
metod kunnat följas genom alt bestämmelserna om järnvägs ansvarighel vid
befordran av resande i lagen (1976: 58) flyttas in i den nya
järnvägstransportlagen som ett särskilt kapitel, till vilket hänvisas även för
internationell befordran i den särskilda lagen därom.
Samma
förfaringssätt kan däremol inte användas i fräga om godsbefordran med järnväg.
Mellan internalionell och inrikes godsbefordran med järnväg föreligger redan
för närvarande åtskilliga skiljakligheler. Internationellt fasthåller man vid
avtalstypens karaktär av realavtal (s. 76). I Sverige har järnvägsirafiksladgan
1966 tunnat ut realavtalskaraktären genom att vid massgodstransporter utförda
av stora avlastare inte kräva något utställande av järnvägsfraktsedel —
bindande avtal kommer ändå till stånd genom överenskommelse (konsensualavtal),
på samma sätt som gäller för andra transportgrenar. Denna utveckling har
drivits på av järnvägens önskan alt kunna konkurrera med biltransporterna på
lika villkor. Samtidigt är onekligen realavlalskonslmktionen i svensk rätt en
företeelse på raskt utdöende. Utvecklingen fullföljs genom all förslaget lill
ny järn-vägstransportlag lar stegel fullt ut och helt förvandlar det inrikes
avtalet om godsbefordran med järnväg till konsensualavtal. Vidare är det internationella
fördragets regler traditionellt detaljerade och för inrikes förhållanden
härigenom onödigt tunggrodda. Man drivs därför lill all göra etl särskilt
nationellt regelsystem, låt vara i huvudsak byggt på del internationella
fördraget som förebild, samtidigt som man för internationella godstransporter
måste vara konvenlionstrogen och helt anamma fördragets regler. Situationen
blir likartad med lägel inom billransporträtlen, där den svenska
vägtransportlagen innebär åtskilliga förenklingar för inrikes bmk, underdel all
de internationella biltransporterna är underkastade CMR fullt ul. Liksom denna
konvention har inkorporerats direkt i svensk rält genom en blankeltlag (CMR-lagen)
föresläs nu all CIM blir pä molsvarande sätt inkorporerad och direkt tillämplig
genom en lag om internationell jämvägstrafik. Samtidigt skall, som nyss
nämnts, i denna lag hänvisas lill passage-rarkapitlel i den nya järnvägstransportlagen
i de delar detta i svensk lagform återger CIV, d v s de internationella
enhetliga reglerna om passa-
Prop.
1984/85:33 252
gerarbefordran. Därutöver måste vissa bilagor till
fördraget behandlas särskilt. Resultatet blir en i första ögonblicket kanske
förvirrande inför-livningsleknik. Hovrätten finner emellertid den valda
lösningen vara övertygande motiverad och den mest lämpliga och ansluter sig
därför till densamma.
2.2 Sveriges speditörförbund
Inlernalionell järnvägsbefordran i Europa (med undantag
för Albanien och Sovjetunionen) möjliggörs lack vare enhetliga regler, som
återfinns i CIM (Convention Internationale concernant le transport des marchandises
par chemin de fer eller på svenska kallat Inlernafionellt fördrag om godsbefordran
med järnväg). Fördraget som f n tillämpas daterar från 1970 och vann laga kraft
1975. 1980 har slutits rubricerade fördrag, som reglerar all jämvägsbefordran,
såväl gods- som persontransport. Efterföljaren lill nu gällande CIM återfinns
här huvudsakligen i bihang B "Régles uniformes concernant le contrat de transport
intemational ferroviaire des marchandises" (CIM). Del beräknas att detla
nya fördrag skall kunna komma att tillämpas från och med 1985. Av delta framgår
alt enligt nuvarande ordning del förflyter drygt 5 år från den tidpunkt, då man
kommit överens om vissa ändringar till dess att ändringarna träder i kraft. Den
åttonde ordinarie revisionskonferensen, som sammankallades våren 1980, hade lill
särskild uppgift all hitta en nyordning, som i fortsättningen skulle underlätta
och påskynda ikraftträdandet av beslutade ändringar. Detta mål skulle nås genom
alt skapa
1.
en ny form för
fördragsregleringen
2.
ändrade regler
för revision av fördragsinnehållet
3.
en regelrätt mellanstatlig
organisation
Utredningen befattar sig mycket ingående med denna
problemalik och i synnerhet med de återverkningar en nyordning kan ha för
Sveriges vidkommande. Utredningen kommer med förslag lill olika ålgärder när
det gäller alt införliva denna internationella överenskommelse i svensk lagstiftning.
Det är uppenbart all Sverige måsle vara med i dessa
överenskommelser, eftersom landet ju inte kan undvara befordringsmöjligheter
med järnväg över gränserna. Vad vi vill ta fasta på i sammanhanget är dock att
den föreslagna nyordningen inom ramen för COTIF tycks utgöra en grundval för
underlättandet av ändringar. Ändringar kan visserligen i och för sig vara både
till trafikantens för- och nackdel, men principiellt bör reglerna för internalionell
järnvägstransport kunna snabbi anpassas med hänsyn till handelns och samhällets
utveckling i övrigt.
Prop.
1984/85:33 253
2.3 Svenska försäkringsbolags riksförbund
1 promemorian har framhållits all de förändringar i RF
10:5 som krävs för införlivande av bestämmelser som framdeles kan komma att
inflyta i COTIF ich andra internationella konventioner, närmast skulle vara av
redaktionell karaktär och inle strida mot tankegångarna bakom stadgandet.
Riksförbundet har i och för sig ingen erinran mot den föreslagna metoden för
automatisk anpassning av svensk rätt lill framtida fördragsförändringar och
har noterat all en särskild utredare lillkallals för all göra en översyn av RF
10:5.
2.4 Sjöassuradörernas förening
I promemorian redovisas den teknik som bör tillämpas för
att COTIF skall få giltighet som svensk rält. Delvis är denna leknik tämligen
komplicerad. Bl.a. måste den nya svenska lagen innehålla en förklaring att innehållel
i bihangen lill COTIF inklusive bilagor skall tillämpas i svensk rått.
Föreningen tillstyrker de förslag som i promemorian lämnas för att åstadkomma
delta.
2.5 Sveriges advokatsamfund
Del är uppenbart att Sverige icke kan stå utanför COTIF
varken med avseende på den nya organisationen eller i fråga om de materiella beford-ringsreglerna,
som för övrigt i allt väsentligt redan ingår i svensk rält.
1 departementspromemorian har lämnals en utförlig
redogörelse för de slatsrätlsliga problem som uppkommer i Sverige vid
införlivandet av del nya fördragel med svensk rält med hänsyn till bestämmelsema
i den nya regeringsformen. Särskild utredning pågår om dessa spörsmål. I promemorian
har också särskilt påpekats att COTIF innehåller bestämmelser om ell förfarande
varigenom moderniseringar i befordringsbestämmdserna mer eller mindre
automatiskt kan genomföras i de anslutna staterna. Denna automatik medför
problem av svensk stalsrättslig art. Här är del angelägel att finna lösningar
som möjliggör en sådan automatik, då Sverige icke bör ha särregler av materiell
art som avviker frän de regler som tillämpas i andra staler med irafik med
Sverige.
I deparlementspromemorian har fullt riktigt framhållits
att de inlernaliondla järnvägstransporterna berör en mycket begränsad grupp av
personer och företag. Därjämte synes godsmängden vid internationella järnvägstransporter
avla medan godsmängden vid internationella landsvägstransporter inom Europa
tilltar. Hänsyn måste tas till dessa faktorer såväl i fråga om metoden för
inkorporering av fördragefs bestämmelser i svensk räll som beträffande innehållel
i de egentliga befordringsbestämmdserna.
Beträffande metoden alt införliva fördragets bestämmelser
med svensk
Prop.
1984/85:33 254
rätt är samfundet ense med utredningen om alt inkorporationsmetoden
bör användas istället för transformationsmetoden i fråga om huvuddelen av de fördragsbeslämmelser
som skall göras tillämpliga i Sverige.
3 CIV
3.1 Konsumentverket
Varje land kan enligl promemorian göra förbehåll alt för
skada som tillfogals resande inte tillämpa ER/CIVs regler om järnvägsansvarighei
utan inrikesregler ifråga om landets medborgare och utlänningar som har hemvist
i landel när dessa kommil till skada vid internationell befordran inom landet.
Trots att Sverige inle begagnade sig av möjligheten lill förbehåll när lilläggskonventionen
till CIV tillträddes finns enligt Konsumentverkets mening goda skäl att nu
göra sådani förbehåll.
Beräkningen av ränta på obetald skadeersättning enligt
inrikesreglerna grundas pä räntelagen och innebär all ränta utgår med fyra
procent över gällande diskonto. Vid internalionell befordran beräknas räntan i
stället enligl en fixerad räntefot om fem procent. Genom tillämpning av
inrikes-reglerna tillförsäkras den resande således avsevärt högre räntebelopp
än vad som annars blivit fallet.
Ifråga om ersättning för personlig egendom som skadats i
samband med att resande tillfogats personskada är enligt de svenska
inrikesreglerna -om förslaget lill ny järnvägstrafiklag genomförs —
maximibeloppet mer än dubbelt så högt som enligl fördragsreglerna.
Konsumentverket delar uppfattningen all ell förhållande,
där olika resande beroende på om de innehar inlernalionell biljett eller
inrikesbiljett behandlas olika i ovan nämnda avseenden, är mindre
tillfredsställande. Eftersom förhållandet på grund av den föreliggande
fördragstexten inle kan undvikas anser Konsumentverket all de negativa
effekterna ändå minskas genom ett svenskt förbehåll. Etl vidgat
tillämpningsområde för inrikesreglerna måste anses fördelaktigt då dessa kan ge
ell större antal passagerare högre ersättning. All i ställel - som utredningen
förespråkar — vid behandling av ersättningskrav av ifrågavarande slag sälla
sin Ut lill att större ersättning än enligt fördragsreglerna kan komma all
medges om järnvägarna anser detta skäligt, är enligt verkels åsikt mindre
lämpligt.
Handresgods
Konsumentverket konstaterar med tillfredsställelse den
uppmjukning som COTIF innebär av resenärens f n stränga ansvar för skador som
orsakas av hans handresgods. Verket anser dock att fördragel alltjämt ålägger
den resande ett alltför långtgående ansvar i detta avseende.
Prop.
1984/85:33 255
Undersökning av inskrivet resgods
Genom fördraget utvidgas möjligheten till undersökning av inskrivel
resgods vid misstanke alt med godset medföljer något som inte "tjänar
reseändamål". Som utredningen framhåller är begreppet
"reseändamål" oklart och enligl verkets mening alltför omfattande.
Den till begreppet på vissl sätt knutna undersökningsrätlen kan innebära att
resenären fär betala undersökningskostnaderna och tillläggsavgifl om gods som inle
tjänar det angivna ändamålet påträffas. Eftersom möjlighet finns att begränsa
fördragels långtgående undersökningsrätt vid befordran inom Sverige anser Konsumentverket
att undersökningsrätlen bör samordnas med motsvarande svenska regler.
Reklamationsfrister
De reklamalionsfrisier som föreskrivs i fördragel är från
konsumentsynpunkt klart otillfredsställande. Detta gäller särskilt huvudregeln
för inskrivet resgods där synliga skador måsle påtalas vid uthämtandet av
godset. Visserligen kan bevissiluationen bli besvärlig när godset tagits emot
ulan att skada reklamerats, men kan ibland hämtas ul av annan än den som lämnat
in del. Den som hämlar ut godset kan således inte alllid bedöma om godset
blivit skadat under iransporten. Dessulom kan det vara fråga om en skada som inle
ens är synlig utifrån. Konsumentverket anser att Sverige bör verka för att
utsträcka reklamationsfristerna, som enligt förslaget är så korta som t ex tre
dagar från utlämnandet även om skadan inte kunnat upptäckas utifrån. Enligt
verkels mening bör en enskild konsument alltid ha omkring 14 dagar på sig att
framställa anmärkningar från del att felet eller bristen märkts eller bort
märkas.
3.2 Sveriges advokatsamfund
Samfundet delar utredningens mening all de internationella
reglerna skall gälla alla resande med internationell biljett oavsett resandens
nationalitet eller hemvist.
Vad avser frågan om inskrivet resgods vill samfundet i likhel
med departementspromemorian framhålla att beteckningen "för
reseändamål" är oklar och att den därför bör ändras.
Då del gäller järnvägens ansvar för handresgods kan de
föreslagna liksom nu gällande reglerna i vissa fall få besynnerliga resultat.
Om resande A:s handresgods skadas och A själv klarar sig utan personskador, måsle
A för att få ersättning för skador på handresgodset bevisa fel och försummelse
från järnvägens sida. A:s reskamrat B, som ocksä får skador på sitt handresgods
och dessulom ådrar sig en obetydlig personskada får däremol ulan vidare ersältning
av järnvägen för både personskadan och resgodset. Det borde vara laglekniskl
möjligt all särskilja sådana fall där passagerare
Prop.
1984/85:33 256
och resgods skadas lill följd av en och samma händelse
från fall av enstaka skador. Förebilder finns i den sjörällsliga regleringen av
passagerartransporter.
4 CIM
4.1 Hovrätten för Västra Sverige
Av de maleriellrättsliga nyheter som föresläs är
ansvarsbegränsningens tillämplighet även gentemot köpare som betalar mot fraktseddsdubblett
(s 88-89) den mest tveksamma. Den lösning som föreslås - att köparen i den
svenska köplagen skall krävas särskilt ha åtagit sig att betala mot dubblett -
innebär internationellt en nyhet utan förankring i affärspraxis. Del är alllid iveksaml
om man genom naliondl lagsliftning skall motverka resullalel av regler i en
konvention som man ansluter sig till; graden av konventionstrohel kan då sällas
i fråga. Förslaget bör på denna punkt övervägas vidare - lill detta finns också
lid fram lill 1985. För övrigt är det antagligen vanligare all fraklseddsdubbletlen
behälls av bank eller annat finansieringsinstitut som säkerhet för all ingen
utomstående blandar sig i fullgörandet av transporten, inte som betalningsdokumenl
använt direkt mot köparen. Och godset är ofta iransportförsäkrat så alt köparen
blir skyddad mol alt återfå bara "en bråkdel av köpeskillingen för den
händelse avsändaren med järnvägens medverkan skulle återta det sålda
godset" (s 88).
4.2 Sjöfartsverket
Verket önskar dock påpeka att det som i promemorian sågs i
förslaget lill förordning om internalionell järnvägsbefordran av fariigl gods
om att RID skall kungöras i SJF numera är överspdat. Till följd av lagen
(1982:821) om transport av fariigl gods och den med stöd av lagen utfärdade
förordningen skall RID kungöras av sjöfartsverket.
4.3 Sveriges speditörförbund
Föreslagen ändring av köplagen 16 §
Utredningen föreslär s 89 alt köplagen 16 § ändras på så
vis alt en järnvägsfraktsedel utfärdad enligl CIM uttryckligen skulle kunna undantas
från de dokument som behandlas i 16 § köplagen. Utredningen menar all en
handelsköpare inle rimligen utan särskild överenskommelse bör vara tvungen all
betala mol en handling som inle tillförsäkrar honom///// ersättning om godset
i strid mot gällande bestämmelser utlämnas till felaktig person på destinalionen.
Förbundel delar uiredningens uppfattning (särskilt s 88) att järnvägen inte
bör kunna åberopa begränsningarna av ansva-
Prop. 1984/85:33 257
ret
i de fall då godset lämnas ul lill fel mottagare men avstyrker den av
utredningen föreslagna ändringen av köplagen 16 §. Enligt förbundel är grunden
för föreskriften i 16 § köplagen att säljaren efter det att dokumentet
utgivits inle rättsligen kan förfoga över godset. Del är en annan sak om
säljaren ändå, utan alt ha rätt lill det, ingriper med instruktioner lill
fraktföraren. Den rätt som mottagaren kan ha mot fraktföraren i olika avseenden
saknar också, enligl förbundel, relevans för frågan om köparens
betalningsskyldighet. Frågan torde för övrigt ha ylteriigt marginell betydelse
vid järnvägstransporter. Däremot kan den få större betydelse för konossement
beroende på del förhållandel all det s k uilämningsansvarel inom sjörätten icke
ärkonventionsreglerat. När godset lämnas ut till annan än innehavare av ell originalkonossemenl
på destinalionen blir därför köparens rätt beroende av tillämplig lag. Normalt
gäller visseriigen all köparen kan få ersättning av sjöfraklföraren utan
begränsning. Undantag förekommer säkert pä sina håll och härtill kommer risken
all sjöfraktföraren kan vara insolvent eller svår att nå med ett
ersättningskrav. Enligt förbundel skulle en särreglering för jäm
vägsfraktsedeln i 16 § köplagen le sig både omotiverad och besynnerlig.
Fysiska
skador på godset föranledda av försening
Utredningen
framhåller (s 96) all "del har varit en omstridd fråga, om sådana skador
skall ersättas enligt reglerna för transportskador eller enligt reglerna för
dröjsmålsskador". Förbundet har sig inte bekant att denna fråga skulle
vara omstridd. Det antas nämligen allmänt att de regler som gäller för fysiska
skador på godset är alldeles oberoende av orsakerna till skadorna. Därav följer
att ersättningsreglerna för fysiska skador skall följa samma regler även om i
något fall en försening av transporten utlöst skadan. Regleringen i ER/CIM som
anger motsatsen, nämligen alt också fysiska skador som orsakats av att befordringstiden
blivit för lång skall behandlas som dröjsmålsskador, måsle därför ses som en egendomlighel
som endasl förekommer inom järnvägsrälten. Fdkonsiruklionen bör självfallet
tillrättaläggas i samband med nästa revision av CIM.
Genombrott
av ansvarsbegränsningsräiten
I ER/CIM
vidmakthålls den subtila gränsdragningen mellan sådana fall då uppsåt
föreligger pä järnvägens sida (ansvarsbegränsningsrätten bortfaller då helt)
och sådana fall när del endasl förekommit "grov vårdslöshet" (ansvarsbegränsningsräiten
gäller då fortfarande men begränsningsbeloppet dubbleras). Förutom alt denna
konstruktion också är säregen för järnvägsrätten innebär den betydande
praktiska svårigheter. Inte heller tycks den kunna förklaras av några egentliga
sakskäl. Förbundet vill därför föreslå att man vid nästa revision av CIM
anpassar konventionen lill vad som gäller för övriga transportmedel.
17 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33
Prop. 1984/85:33 258
Avtalsfrihet
i fråga om ansvar och ansvarsbegränsning
Förbundet
hälsar med fillfredsslälldse att CIM möjliggör avtal mellan parterna i fråga om
ansvaret och ansvarsbegränsningsbeloppet. Även om CIM i detta avseende avviker
från det generellt tvingande systemet i övriga transporträttsliga konventioner,
menar förbundel att de "låsningar" som här åstadkommits - särskilt i CMR
— inle bara är opåkallade utan också ofta medför en oekonomisk skadereglering.
4.4 Folksam
I
promemorian på sid 87-89 påtalas alt genom formuleringen av artikel 30-32 i COTIF
en köpare i vissa situationer inte kan räkna med högre ersättning än som skulle
ha utgått om järnvägen varit ansvarig för att godset förstörts under befordringen.
Mottagaren skulle härigenom aldrig kunna få ersättning för den del av godset
som överstiger 17 SDR per kg av godsets bruttovikt. Folksam delar uppfattningen
att en sådan regel i vissa lägen får en högst oförmånlig effekt för
transportköparna. Folksam tillstyrker förslaget om alt en ändring görs i 16 §
köplagen på det sätt som föreslås i promemorian.
4.5 Sjöassuradörernas
förening
Ett
av COTIF-bihangen, kallat ER/CIM, ersätter 1970 års fördrag om godsbefordran
med järnväg, CIM. Ändringar av både teknisk och saklig art har vidtagits i
samband med den revidering som slutfördes 1980. För föreningens del kan här
blott konstaleras att vissa betydelsefulla ändringar har genomförts men att
dessa är av den karaktären att de i stort inte påverkal del ansvarsmönster i
den internationella järnvägstrafiken, som haft belyddse för svensk
transportförsäkrings verksamhei.
I
promemorian på sid 87—89, påtalas alt genom formuleringen av art. 30-32 i COTIF
en köpare i vissa situationer inte kan räkna med högre ersättning än som skulle
ha utgått om järnvägen varit ansvarig för all godset förstörts under befordringen.
Mottagaren skulle härigenom aldrig kunna få ersättning för den del av godsets
värde som överstiger 100 kr per kg av godsels bruttovikt. Föreningen delar
uppfattningen att en sådan regel i vissa lägen får en högst oförmånlig effekt
för Iransportköparna. Föreningen tillstyrker förslaget all eliminera denna effekl
genom en ändring i 16 § köplagen på sätt som föreslås i promemorian. Denna
ändring bör om möjligt genomföras samtidigt med de övriga följdändringar som
föreslås i promemorian.
Prop.
1984/85:33 259
4.6 Sveriges advokatsamfund
Samfundet finner del angelägel att la upp ett
specialproblem lill behandling, nämligen den sUualion som uppslår då järnvägen
utlämnar godset enligt anvisning från avsändaren, ehum avsändaren icke längre
äger förfoga över godset, enär han överiåtil fraktsedelsdubbletten lill
köparen, som betalat godset mot den handlingen. Enligt de nu föreslagna
reglerna skulle järnvägen i en sådan situation kunna begränsa sitt ansvar på
samma sätt och enligt samma regler som om godset försvunnit under
järnvägstransporten med den påföljden att köparen, som betalat godset mot fraktsedelsdubblelten,
i vissa situationer endasl skulle kunna få en mindre del av sin skada ersatt.
Frågan har uppmärksammals av justitiedepartementet som anmodat ett antal
näringsorganisationer all yltra sig. Dessa organisalioner har gemensamt uttalat
alt del är angelägel att justiliedeparlemenlel "söker verka för att de
negativa effekterna för transportköparna av en sådan begränsningsregel helt
elimineras". Samfundet instämmer i detta uttalande. I
departementspromemorian föreslås etl tillägg till 16 § köplagen som skulle
minska risken för köparen. I och för sig finns inget all erinra mol den
föreslagna ändringen men det bör dock påpekas att etl sådant tillägg lill den
svenska köplagen får en begränsad räckvidd. Åtskilliga internationella köp med
svensk intressent är icke underkastade den svenska köplagen utan andra
köprättsliga regler, antingen pä grund av avtal mellan parterna eller på grund
av tillämpliga regler om lagval, för svensk del Lag om tillämplig lag
beträffande internationella köp av lösa saker (1964:528). Ofta förekommer i
internationella köpavtal direkta bestämmelser om lagval. I många fall finns i
kontrakt en generell hänvisning tUl "Incolerms", dock utan närmare
reglering av tillämplig lag. Effekterna av svensk intern lagsliftning är
sålunda begränsade och tillämpning av främmande lag kan ge skiftande resultat,
varför man från svensk sida bör fortsätta alt verka för en ändring i dessa
regler.
I fråga om befordringsbestämmdserna i övrigt har samfundet
noterat alt nu gällande preskriplionsbeslämmdser behålls i oförändrat skick.
Dessa preskriptionsbestämmelser är onödigt komplicerade och är ägnade att
medföra rättsförluster för sådana som icke är specialister inom delta speciella
område.
4.7 Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund och
Sveriges köpmannaförbund
Organisationerna, som begränsat sin granskning till
godsbefordran på järnväg, har konstaterat att de enhetliga rättsreglerna i COTIF
bl.a. vad avser ersättningsbelopp i artikel 40 § 2 är minimiregler och att SJ -
ulan att bryta mot fördragel - för sin del kan föreskriva högre ersältningsbe-
Prop. 1984/85:33 260
lopp
i sina normalvillkor, vilket erfordras för att inle försämra nu gällande
villkor för varuägarna.
Utöver
de synpunkter organisationerna lämnal i remissyttrande 1981-03-18 (dnr 2257/80)
över förslag till ny lagsliftning om befordran med järnväg, som berör
föreliggande departementspromemoria, vill vi tillstyrka att 16 § köplagen
ändras på föreslaget sätt, vilket i varje fall i någon män kan bidra till all
göra mottagare uppmärksam på sin begränsade rätt lill anspråk mol järnvägen. SJ
bör bl.a. i sin fraklhandbok framhålla detta förhållande för kunderna.
4.8
Insfitutet för sjörätt och annan transporträtt
Beträffande
art. 3 noterar inslitutel all man borttagit befordringsskyldighelen för
styckegodstransport men behållit den för vagnslastgods. Någon motivering för
all skyldigheten behållits för detta senare slags gods anges ej, och någon
särregel finns ej och synes ej heller föreslagen i svensk rätt. Institutet
efterlyser anledningen.
Beträffande
art. 18 noteras all den nya konventionen liksom gällande CIM inte har någol uliryckligt
uppgiftsansvar för transportören med sammanhängande konirollplikl (konlrollröf/
stadgas i art. 21, och hänvisning lill lokala regler om konirollplikl görs i
art. 22). Visserligen lorde i de flesla länder fraklsedelns uppgifter ses som
bevis för mottagande av oskadat gods i uppgiven mängd, men del är
otillfredsställande att denna fråga inle regleras i konventionen ulan kan lösas
på varierande sätt i medlemsländerna.
Beträffande
art. 30 § 3 instämmer institutet i att det varit önskvärt att
ansvarsbegränsning ej gällt för skada på grund av all järnväg obehörigen följt
avsändares föreskrift, men inte därför att del skulle vara orättfärdigt att köparen
får betala fullt för ell värde varav endasl en bråkdel kan återfås, utan därför
alt säljaren får möjlighet alt till det begränsade ansvarsbeloppet återköpa
eller eljest förfoga över del redan sålda godsets fulla värde Ofr. Braekhus, Utleveringsansvarel,
i Juridiska arbeider fra sj0 og land, s. 348 n). Problemet torde emellertid
regelmässigt kunna lösas så att utlämnandet av godset till avsändaren i dessa
fall betraktas som uppsåt-ligt handlande av transportören, vilket medför etl
ansvar för fulla värdet som i sin tur kan överföras till den som obehörigen har
fåll gödsel. Dessutom används fraktsedelns "stoppfunklion" i
praktiken mycket sparsamt.
I
art. 43 § I noterar inslitutel med förvåning alt under dröjsmålsskada
innefattas skada pä godset, där denna beror pä dröjsmål. Regeln får framför
allt den verkan alt ansvarsbegränsningen baseras på frakten istället för på
godsmängden. Detla synes felaktigt; har exempelvis en köpare lill följd av dröjsmålei
endasl lidit sakskada finns ingen anledning all han skall fä en ersältning
baserad på reglerna om dröjsmålsskada.
Prop. 1984/85:33 261
5
Övrigt
5.1 Hovrätten
för Västra Sverige
Författningsförslagen
(s. XIII- XXV) föranleder inga språkliga eller redaktionella
invändningar. De bifogade översättningarna av det internationella
författningsmaterialet har hovrätten inte ansett sig böra närmare granska.
5.2 Sveriges
speditörförbund
Räntan
pä skadeståndskrav
En
ränteberäkning efter fem procent är naturiiglvis, såsom också framhålls i
betänkandet s. 42 not. 1, inle lillfredssläliande. Motsvarande bestämmelse
finns visserligen i CMR. I nuvarande internationella ränteläge innebär den till
fem procent fixerade räntan en allvarlig nackdel för de skadelidande. För
tillfället är del väl knappast möjligt att komma lill rätta med
missförhållandet. Frågan bör emellertid bevakas och tas upp i samband med
nästa omarbetning av CIM.
5.3 Folksam
Folksam
har noterat att dragningsrätter införts för att beräkna ansvarsbeloppen men
att räntesatsen vid skadeersättning fortfarande är fast och endast fem procent
(artikel 47:1).
5.4 Sjöassuradörernas
förening
Mera
som en detaljanmärkning i detla sammanhang kan framhållas att Föreningen
observerat att å ena sidan ER/CIM anpassats efter modern konventionsteknik
genom införande av SDR-metodiken vid beräknande av ansvarsbelopp, medan å andra
sidan konventionen står kvar vid ett inte alldeles modernt tänkande, då en fast
räntesats om endast fem procent skall tillämpas vid skadeersättning (art. 47:1).
5.5 Sveriges
advokatsamfund
I
fördragstexten införs bestämmelser om skiljedom. Dessa bestämmelser innebär
att man inför ett nytt skiljedomsinstitut med fullständiga procedurregler.
Visserligen följer procedurreglerna i stort sett ett mönster från andra
internationella regler, exempelvis UNCITRAL. Det hade dock varit angeläget att
man sökt begränsa skillnaderna för att undvika komplikationer och eventuella
rättsförluster. Ingenlmg i reglerna synes strida mot svensk lag eller svenska
bestämmelser i vad avser verkställighet av utländska skiljedomar.
Prop. 1984/85:33 262
BUaga5
De
remitterade lagförslagen
1
Förslag till
Lag
om internationell järnvägstrafik
Härigenom
föreskrivs följande.
1
§ Denna lag tillämpas på sådan inlernalionell
järnvägsbefordran som avses i det i bilagan intagna fördraget den 9 maj 1980 om
internalionell järnvägstrafik (COTIF).
2
§ I fråga om sädan
internationell järnvägsbefordran av resande som avses i bihang A lill fördragel
gäller bihangets bestämmelser i deras franska lydelse som svensk lag. Såvitt
gäller ansvarigheten för skada vid befordran av resande tillämpas dock
bestämmelserna i I och 2 kap. jämvägstrafiklagen (1984:000) i stället för
motsvarande bestämmelser i bihang A. I fråga om järnvägens räll alt undersöka
inskrivet resgods tillämpas 6 kap. 5 § nämnda lag i ställel för artikel 22 i bihang
A.
3
§ I fråga om sådan inlernalionell
järnvägsbefordran av gods som avses i bihang B till fördraget gäller bihangets
bestämmelser, inbegripet bestämmelserna i bilagorna II, III
och IV, i deras franska lydelse som svensk lag.
4
§ En utländsk dom som gmndas på
fördraget får verkställas i Sverige, om domen
1. har
meddelats av en domstol som är behörig enligl fördragel,
2.
har vunnit laga kraft,
3.
får verkställas enligl reglerna
i del land där den har meddelats och
4.
har förklarats verkställbar
efter ansökan enligl 5 §.
En
förlikning i tvist angående en befordran som omfattas av fördraget likställs
med en sådan dom som avses i första stycket, om förlikningen har träffats inför
en domstol som är behörig enligl fördraget. Detsamma gäller en skiljedom som
har meddelats enligt fördragel och som gäller ett trafik-företag eller en
trafikant.
Första
och andra styckena gäller inte i fråga om ett åläggande för käranden att,
förutom rättegångskostnader, betala skadestånd på grund av alt hans talan har
ogillats.
5 §
Ansökan om verkställighet görs hos Svea hovrätt.
Vid ansökningen skall fogas
1.
exekutionstiteln i original
eller i avskrift som har bestyrkts av en behörig myndighet,
2.
förklaring av en behörig
myndighet i den stat där exekutionstiteln har meddelats all den avser tvist
angående befordran som omfattas av fördragel samt, i fråga om domstols dom,
att den har vunnit laga kraft och får verkställas i den nämnda staten.
Hovrätten
får förelägga sökanden att ge in de ytterligare handlingar som behövs för
hovrättens prövning av saken. Om det finns anledning till det, får hovrätten
kräva att de handlingar som har fogats till ansökningen skall förses med bevis
om utfärdarens behörighet. Beviset skall vara utställt av
Prop. 1984/85:33 263
en
svensk beskickning eller konsul eller av chefen för justitieförvaltningen i den
stat där domen har meddelats.
Om
en handling i ärendet inle är avfallad på svenska, danska eller norska, skall
handlingen åtföljas av en bestyrkt översällning till svenska. Hovrälien får
medge undantag från kravet på översällning.
6 §
En ansökan om verkslällighet får inte bifallas utan att motparten har
beretts tillfälle att yttra sig över ansökningen.
Om
ansökningen bifalls, verkställs domen på samma sätt som en svensk domstols lagakraftägande
dom, om inle högsta domstolen förordnar annat efter besvär över hovrättens
beslut.
Den
sak som har avgjorts genom domen får inte prövas på nytt.
7
§ Om ett sådant
skiljeförfarande som avses i fördragel inleds, har detla verkan som preskriptionsavbrotl
enligl 7 § preskripfionslagen (1981: 130).
8
§ Om ell utländskt
trafikförelag har en fordran mol ett trafikföretag i Sverige på grund av en
befordran som omfattas av fördraget, får fordringen beläggas med kvarstad eller
utmätas endast på grund av ett avgörande av en domstol i den stat lill vilken
del utländska företaget hör.
9
§ Om en utländsk järnväg äger
rullande malerid som finns i Sverige, fär maleriden beläggas med kvarstad eller
utmätas endasl på grund av ell avgörande av en domstol i den stat till vilken
den utländska järnvägen hör. Detsamma gäller i fråga om andra föremål som
tillhör en utländsk järnväg och är avsedda att användas vid befordran, såsom conlainrar,
lastredskap och presenningar.
En
privatvagn, vars registrerade innehavare inte har hemvist i Sverige, får
beläggas med kvarstad eller utmätas endast på grund av ett avgörande av en
domstol i den stat där innehavaren har sitt hemvist. Detsamma gäller i fråga om
föremål i vagnen som är avsedda att användas vid befordran och som tillhör
innehavaren.
10 §
På begäran av järnvägen eller av den som har rätt att kräva utläm
ning av gods eller inskrivet resgods skall tingsrätten i den ort där godset
eller resgodset finns förordna en sakkunnig att företa en sådan utredning
som avses i bihang A artikel 48 § 2 eller i bihang B artikel 52 § 2.
Denna
lag träder i kraft den 1 maj 1985. Genom lagen upphävs
1.
lagen (1974:744) om
verkställighet av utländsk dom som meddelats enligt vissa internationella
järnvägsfördrag m. m.,
2.
kungörelsen (1974: 748) om inlernalionell
järnvägstransport.
I
fråga om en dom eller fordran som grundas på någol av de fördrag som avses i de
upphävda författningarna tillämpas dock äldre bestämmelser.
Prop.
1984/85:33 264
BUaga'
(Översällning) Convention relative aux transports
Fördrag om internationell järn-internationaux ferroviaires (CO-
vägstrafik (COTIF) TIF)
' Bilagan är utesluten här. Konventionstexten återfinns
som bilaga till förslaget till lag om intemationell jämvägstrafik, s. 5.
Förslag till
Lag om ändring i järnvägstrafiklagen (1984:000)
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5, 8 och 9 §§, 3 kap. 1 §
och 4 kap. 1 § järnvägstrafiklagen (1984:00) skall ha nedan angivna lydelse.
Föreslagen lydelse
5§
Bestämmelserna i 6-13 §§ gäller endast i fråga om sådan
färd enligt internationell befordringshandling som avses i bihang A tiU
fördraget den 9 maj 1980 om internationell järnvägstrafik (internationell befordran).
8§
Om järnvägen vid internationell befordran har ådragit
sig ersättningsskyldighet enligt 2 § första stycket mot någon som varken är
svensk medborgare eUer har hemvist i Sverige, skall vid tillämpningen av 4
§ andra stycket i ställel för hälften av basbeloppet gälla etl belopp
motsvarande 700 särskUda dragningsrätter. Med särskilda dragningsrätter
förstås de av Internationella valutafonden använda särskilda
dragningsrätterna (SDR).
Omräkning av SDR till svenskt mynt skall ske efter
kursen den dag då dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommit
överens om. Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod
som Internationella valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och
sina transaktioner.
Nuvarande lydelse'
2 kap. Bestämmelserna i 6-13 §§ gäller endast i fråga om
sådan färd enligt internationell befordringshandling som avses i
tilläggskonventionen den 26 februari 1966 till det intemationeUa fördraget om
befordran med järnväg av resande och resgods (internalionell befordran).
2 kap. Om järnvägen vid internationell befordran har
ådragit sig ersättningsskyldighet enligl 2 § första stycket, skall vid
tillämpningen av 4 § andra stycket i stället för hälften av basbeloppet gälla
ett belopp om 2000 francs. Med franc förstås en guldfranc med en vikt av tio tret-tioendels
gram och niohundra tusendelars finhet.
Regeringen kungör motvärdet av franc uttryckt i de av
Internationella valutafonden använda särskilda dragningsrätterna. Omräkning
från särskilda dragningsrätter till svenskt mynt skall ske efter kursen den
dag då dom meddelas eller en annan dag som parterna har kommit överens om.
Kronans värde skall bestämmas i enlighet med den beräkningsmetod som Internationella
valutafonden den dagen tillämpar för sin verksamhet och sina transaktioner.
Lydelse enligt prop. 1983/84: 117.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
2 kap På en fordran som avser ersättning enligt I § eller
2 § första stycket utgår ränta med fem procent per år från och med den dag då
det förfarande som avses i 12 § inleddes eller, om nägol sådani förfarande
inte har inletts, från och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser
kostnader vid personskada, inkomstförlust eller förlust av underhåll, utgår
dock ränta först från och med den dag då järnvägen fick tillgång till den
utredning som behövs för att ersättningens belopp skall kunna bestämmas.
Föreslagen
lydelse
9§
På en fordran som avser ersältning enligl 1 § eller 2 §
första stycket utgår ränta enhgt 6 § räntelagen (1975:635). om den ersättningsberättigade
är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige. 1 annat fall utgår ränta med
fem procent per år. Räntan utgår från och med den dag då del förfarande som
avses i 12 § inleddes eller, om något sådani förfarande inte har inletts, från
och med den dag då talan väcktes. Om ersättningen avser kostnader vid
personskada, inkomstförlust eller föriust av underhåll, utgår dock ränta
först från och med den dag då de omständigheter inträffade som läggs tiU grund
för beräkning av ersättningens belopp.
opaginerad Kontrollera mot PDF
3 kap. I §
Detta
kapitel tillämpas på sådan godsbefordran med järnväg i allmän inrikes trafik
som sker mot betalning. Har avtal träffats om sådan befordran, tillämpas
kapitlet på befordringen även när jämvägen ombesörjer denna med vägfordon.
opaginerad Kontrollera mot PDF
På
godsbefordran i trafik med utlandet tillämpas kapitlet endast om annat inte
följer av det internationella fördraget om godsbefordran med järnväg (CIM).
På
godsbefordran i Irafik med utlandet tillämpas kapitlet endast om annal inte
följer av fördraget den 9 maj 1980 om internationeU järnvägstrafik.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Detta
kapitel tillämpas på resgods som har inskrivits för befordran med järnväg i
allmän inrikes trafik. På befordran i trafik med utlandet tillämpas kapitlet
endasl om annal inte följer av fördraget den 9 maj 1980 om internationeU järnvägstrafik.
4 kap. Detla kapitel tillämpas på resgods som har inskrivits
för befordran med järnväg i allmän inrikes irafik. På befordran i trafik med
utlandet tillämpas kapitlet endast om annat inte följer av det internationella
fördraget om befordran med järnväg av resande och resgods (CIV).
Skall befordringen ulföras av två eller fiera järnvägar
efter varandra, gäller kapitlet i tillämpliga delar för samtliga järnvägar.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Prop.
1984/85:33 267
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport
Härigenom
föreskrivs att 2 § lagen (1974:610) om inrikes vägtransport skall ha nedan
angivna lydelse.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Nuvarande
lydelse
Föreslagen
lydelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
2 §
Lagen
skall ej tillämpas på postbefordran, begravningstransporter eller befordran av flyttsaker.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Lagen
skall ej heller tillämpas på sådan befordran på väg som är underkastad det
internationella fördraget om godsbefordran på järnväg (CIM) eller som järnväg
i annal fall utför inom Sverige lill fullgörande av avtal om befordran av gods
pä jämväg.
Lagen
skall inte heller tillämpas på sådan befordran på väg som är underkastad
fördraget den 9 maj 1980 om intemationell järnvägstrafik eller som en järnväg
i annat fall utför inom Sverige till fullgörande av avtal om befordran av gods
på järnväg.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1985.
4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunilel
och privilegier i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.
Bilaga'
opaginerad Kontrollera mot PDF
Immunitet
och/eller privilegier gäller för följande
Internationella organ
Fysiska personer
Tillämplig
internationell
överenskommelse
opaginerad Kontrollera mot PDF
32 Mellanstatliga
organi- Medlemsstaternas repre- Fördraget den 9 maj 1980
sationen
för intemationell jämvägstrafik (OTIF)
sentanter
i organisationen, personer med tjänst hos organisationen och sakkunniga
utsedda av organisationen
om
internationell jämvägstrafik (COTIF)
opaginerad Kontrollera mot PDF
Denna lag träder i kraft den I maj 1985.
Bilagan omtryckt 1979:9. Senaste lydelse 1983: 1062.
Prop.
1984/85:33 268
Utdrag
LAGRÅDET PROTOKOLL
vid sammanträde 1984-09-26
Närvarande: f.d. regeringsrådet Paulsson, regeringsrådet Mueller,
justitierådet Jermsten.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1984
har regeringen på hemställan av statsrådet och chefen för justitiedepartementel
Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag fill
1.
lag om
internationell järnvägstrafik,
2.
lag om ändring
i järnvägstrafiklagen (1984:000),
3.
lag om ändring
i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport,
4.
lag om ändring i
lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av
hovrättsassessorn Catarina Holtz.
Förslagen föranleder följande yttranden.
Lagen om internationell järnvägstrafik
Allmänna synpunkter Regeringsrådet Mueller anför.
Förslagen i lagrådsremissen aktualiserar en principfråga
av mycket stor betydelse: Får en svensk lag vara skriven endast på främmande
språk? I remissen föreslås nämligen att en svensk lag skall vara skriven endast
på franska (se bl.a. avsnitten 7.2 och 9. 1). Jag avstyrker delta förslag. Skälen för min
ståndpunkt är följande.
I lagrådsremissen föreslås bl.a. att de befordringsrätlsliga
reglema i COTIF i bihang A (CIV) och i bihang B (CIM) med vissa betydelsefulla
undantag skall föras in i svensk rält genom s.k. inkorporation. Dessa regler
rör lill större delen förhållandet mellan enskilda. Det är alltså fråga om
sådana föreskrifter som enligt 8 kap. 2 § regeringsformen kan meddelas endasl
genom lag. Reglerna gäller - såvitt är av särskilt intresse i detla sammanhang
- sådan befordran på järnväg i Sverige av inskrivel resgods (bihang A) och av
gods (bihang B) som har karaktär av internationell jämvägsbefordran. Detta
innebär att reglerna kan bU tillämpliga på ett oerhört stort antal
järnvägsbefordringar inom Sverige såväl av inskrivet resgods som av annat gods.
Reglerna kommer också att beröra en bred allmänhet i Sverige. Tvister om
tillämpningen av reglerna kan komma att prövas av svenska domstolar.
Att regler i bihang A och bihang B av COTIF förs in i
svensk rätt genom
Prop.
1984/85:33 269
inkorporation innebär bl.a. att dessa regler som är
skrivna på franska i denna sin franska lydelse ges karaktär av svensk lag. Däremol
föreslås inle någon lagtext på svenska. Vad som föresläs är endasl att del vid
den franskspråkiga lagtexten skall fogas en översättning till svenska "som
hjälpmedel för tillämpningen" av den franskspråkiga lagtexten. Svenskar
och andra personer i Sverige som önskar skaffa sig exakt kännedom om innehållel
i reglerna tvingas således all göra detta på grundval av en lagtext skriven
enbart på franska.
I regeringsformen finns visserligen ingen uttrycklig
bestämmelse om all svenska lagar skall vara skrivna på svenska. Att en sådan
bestämmelse inle förts in i regeringsformen innebär dock inte att det skulle
vara tillåtet att skriva en svensk lag endast på ell främmande språk. All
skriva en svensk lag endasl på ell främmande språk strider nämligen mol tvä
grundläggande principer för det svenska statsskicket, vilka båda är stadfästa
i regeringsformens första paragraf. Jag åsyftar principen om folksuveräniteten
och principen om en fri åsiktsbildning. Inga av dessa två principer får
nämligen någol reellt innehåll beträffande en lag som är skriven endast på ett
främmande och därmed på etl för folkel obegripligt språk.
Vidare bör framhållas att svenska författningar blir
bindande för de enskilda försl efter det alt de kungjorts (se propositionen med
förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m. - prop. 1973:90 s.
328). De enskilda skall alltså ha haft en möjlighet att taga del av
författningarna, innan dessa träder ikrafl. Ett kungörande av en författning
som är skriven endast på ell främmande språk ger inle de enskilda denna
möjlighet. Ett kungörande av en sådan författning uppfyller alltså inle syftet
med regeln i 8 kap. 19 § andra slyckel regeringsformen om författningars
kungörande.
Den som anser all en svensk lag kan få skrivas på ell annal
språk än svenska bortser därvid också från del enkla faktum alt varje lag utgör
en form av kommunikation, ett meddelande, från lagstiftaren lill de personer
som berörs av lagen. Detta meddelande är av stor vikt för mottagarna. Det avser
nämligen vilka rättsregler som skall gälla för mottagarna. Syftet med
meddelandet all bringa dessa rällsregler till mottagarnas kännedom förfelas,
om meddelandet skrivs på etl främmande språk. Mottagarna kommer ju då inte all
förslå meddelandet. De kommer därför inte heller all kunna följa de regler som
meddelandet innehåller.
Alt en svensk lag skrivs endast på ell främmande språk
kommer därmed också alt kunna utgöra grund för en misstro mol lagstiftaren och
samtidigt ge upphov till ett främlingsskap mellan folket och makthavarna. 1
anledning härav bör erinras om all en grundförutsättning för vårt demokratiska
styrelseskick är att del finns ett förtroende mellan folket och dess lagstiftare;
en absolut förutsättning för all etl sådani förtroende skall bestå är alt
lagstiftaren alltid använder samma språk som folkel.
Att en svensk lag skrivs endast på ell främmande språk
kommer dessulom att upplevas som en stor fara för rättssäkerheten av alla de
människor i
Prop. 1984/85:33 270
Sverige
som önskar laga del av lagtexten men som inte kan göra detta på grund av att
lagstiftaren använt ett för folket obegripligt språk.
I en
demokratisk rältsstat är del självklart att lagar och andra föreskrifter bör
utformas på ell sådani salt all alla omsorgsfulla läsare kan förslå innehållel.
I delia syfte görs i Sverige kontinuerligl betydande insatser för all anpassa
språket i lagar och andra författningar lill den pågående språkliga
utvecklingen. Del skulle slå i uppenbar slrid mol syftet med dessa
ansträngningar all skriva författningstexter endasl på ett annat språk än
svenska.
Det
anförda gäller för alla slags lagar, alltså även för den typ av lagar som del
gäller här, nämligen lagar genom vilka internationella konventioner förs in i
svensk rätt.
Tvister
om tillämpningen av de på franska skrivna reglerna i bihang A och bihang B kan,
som redan framhållits, komma att prövas av svenska domstolar. 1 anledning härav
bör det erinras om all svenska domare inle är skyldiga all kunna franska och
all de endasl i undanlagsfall torde ha de kunskaper i franska och om franskt
rättsväsende som behövs för att självständigt kunna tolka den föreslagna
franska lagtexten. Alt trots detta skriva lagtexten endast på franska utgör etl
hot mol rättssäkerheten, om man inte samtidigt ställer resurser till förfogande
för all trygga domarnas behov av sakkunskap i båda de berörda hänseendena.
Den
svenska översättning som fogals vid den föreslagna franska lagtexten är
visserligen ett värdefullt hjälpmedel vid tolkningen av den franska lagtexten.
Kvar står emellertid att översättningen inle har vitsord som lagtext. Den blir
därför, säsom också anges i lagrådsremissen, endast ett hjälpmedel vid
tillämpningen av den franska lagtexten. Del är denna som skall gälla och inte
översättningen.
All översällningen
inle gjorts lill laglext ger lätt det intrycket all lagstiftaren inte varit
helt säker på att översättningen i vaije detalj är korrekt. Själv kan jag inte
med bestämdhet avgöra om översättningen är helt riklig i alla delar. Exempelvis
är jag inte övertygad om att den bästa översättningen av'orden "présomption
grave" i artikel 22 § 2 i bihang A är den i lagrådsremissen angivna "gmndad
anledning".
Enligl
min mening är del en uppgift för lagsliflaren - riksdagen - och inle för dem
som skall lillämpa de nya reglerna alt avgöra om översättningen är korrekt.
Lagstiftaren kan fullgöra denna uppgift genom alt göra översättningen till
svensk laglext. Den franska originaltexten blir då en del av motiven lill den
svenska lagtexten. Ell sådant förfarande innebär all transformationsmetoden
används.
Del
hävdas ibland att det föreligger större risk för att en konvention, som är
skriven endasl på ett främmande språk, kommer att tillämpas oriktigt i Sverige,
om konventionen förs in i svensk räll genom transformation - exempelvis genom
att en översättning till svenska görs till svensk lagtext - än om den förs in
genom inkorporation, dvs. genom att den på ell
Prop. 1984/85:33 271
främmande
språk skrivna konventionstexten görs till svensk lagtext. Jag känner inte till
om det finns verklighetsunderiag för sådana påståenden. Däremol vill jag
framhålla all den svenske lagstiftaren kan påverka tillämpningen av en
konvention genom lagändringar, om konventionen förts in i svensk rätt genom
transformation. Lagsfiftaren kan nämligen ändra den svenska översättning, som
tidigare gjorts till svensk laglext, om detla skulle behövas för att ge ell
riktigare uttryck för innebörden i konventionen. Inom ramen för inkorporationsmetoden
- där konvenlionstexten i originalversion ulgör svensk lagtext - har den
svenske lagsliflaren självfallet inle denna möjlighet. Jag anser därför att transformationsmetoden
inrymmer bättre möjligheter för lagstiftaren all garantera en konvenlions-enlig
rättstillämpning i Sverige än inkorporationsmetoden.
I
detta sammanhang bör understrykas all det internationella samarbetet inle
försvåras om vi i Sverige upprätthåller kravet på transformation, dvs. kravet
på att internationella konventioner kan föras in i svensk räll endast i en
svensk språkdräkt. Om svenska sålunda alltid används när konventioner förs in
i svensk räll ökas därmed allmänhetens möjlighet att laga del av
konventionernas exakta lydelse, vilket i sin lur är av betydelse för tilltron lill
del internationella samarbetet.
Av
vad som jag har anfört i det föregående framgår att det finns mycket starka
principiella skäl som talar bestämt emot att inkorporationsmetoden används när
reglerna i bihang A och bihang B av COTIF förs in i svensk rätt eftersom detta
skulle innebära att en svensk lag skulle skrivas enbart på ett främmande språk.
Alt staten, enligl vad som anförs i lagrådsremissen, kan göra en betydande arbelsbesparing
i lagsliftningsärendet genom att använda inkorporationsmetoden är i delta
sammanhang ulan betydelse. En sådan arbelsbesparing bör nämligen inle få utgöra
skäl för all skriva en lagtext, som är tillämplig på förhållanden mellan
personer i Sverige, på ett främmande språk och därigenom göra lagtexten helt
obegriplig för del stora flertalet människor i landet. Del bör också observeras
all den arbelsbesparing staten kan göra i lagstiftningsärendet genom att
använda den franska konvenlionstexten kan leda till en kostnadskrävande ökning
av arbetsinsatsen för dem - enskilda och domstolar - som skall tillämpa denna
franska text i stället för en svensk text. Del blir alltså inte någon
samhällsekonomisk besparing.
Inkorporationsmetoden
har visserligen tidigare tillämpats i några liknande fall på sådani sätt att
en endasl pä främmande språk skriven konventionstext givits karaktär av svensk
lagtext. Se exempelvis 1 § lagen (1969: 12) med anledning av Sveriges tillträde
lill konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internalionell
godsbefordran på väg. Vidare har utredningen om förfatlningspublicering m.m. i
betänkandet (SOU 1974:100) Internationella överenskommelser och svensk rätt (s.
86-103) utgått ifrån att det under vissa förutsättningar är möjligt att skriva
en svensk lag, varigenom en internalionell överenskommelse förs in i svensk
Prop. 1984/85:33 272
rätt, endast på ell främmande språk. Dessa omsländigheler rällfärdigar
dock inle all man nu - med bortseende från principiella synpunkter som talar
häremot — ännu en gång tillämpar inkorporationsmetoden pä ett sådant sätt att
en endast på ell främmande — för folket obegripligt - språk skriven konvenlionstexl
ges karaktär av svensk lagtext.
Sammanfattningsvis anser jag således att det finns starka
principiella skäl som talar emot all bihang A och bihang B till COTIF förs in i
svensk rätt genom inkorporation, dvs. i sin franska — för nästan alla här i
Sverige obegripliga — lydelse. Jag avstyrker därför att denna inkorporationsmetod
används. Samma principiella skäl lalar för all transformationsmetoden i ställel
tillämpas, dvs. all den lagtext som behövs utformas på svenska. Detta bör kunna
ske genom all en korrekt översättning lill svenska görs till svensk lagtext.
Det finns inte några principiella hinder mol ett sådant förfarande. Inle heller
finns några praktiska hinder, eftersom del ju redan finns en översättning till
svenska. Jag förordar därför att en översättning till svenska görs till svensk laglext.
Lagrådet (Paulsson. Jermsten):
När inlernaliondla överenskommelser, vari svensk autentisk
text saknas, skall införlivas med svensk rält bör, såsom departementschefen
uttalat i remissprotokollel, som huvudregel gälla att transformationsmetoden
kommer till användning. Om särskilda skäl lalar för del bör dock enligl
lagrådets mening i undanlagsfall inkorporationsmetoden kunna få begagnas. Som
en förutsättning härför synes dock böra uppställas all en omsorgsfullt utförd
svensk översättning av överciskommelsen som hjälpmedel åtföljer
författningstexten då denna kungörs.
Med hänsyn lill de skäl som departementschefen åberopat
för användande av inkorporationsmetoden i förevarande fall och då en svensk
översättning av överenskommelsen är avsedd att fogas till lagtexten anser
lagrådet alt det valda förfarandet bör godtas.
2§ Lagrådet:
Enligl andra meningen skall I och 2 kap. i den föreslagna
järnvägstrafik-lagen tillämpas i stället för motsvarande bestämmelser i CIV
såvitt gäller ansvarigheten för skada vid befordran av resande. De avvikelser
från CIV:s bestämmelser, som denna reglering innebär, avses möjliggöras genom
alt Sverige i samband med ratificeringen av COTIF gör sådant förbehåll, som
åsyftas i artikel 3 i CIV. I anslutning härtill föreslås vissa ändringar i 2
kap. jämvägstrafiklagen. Beträffande I kap. nämnda lag anför departementschefen
alt där aktuella bestämmelser i sak överensstämmer med motsvarande regler i CIV
med etl undanlag, nämligen såvill avser preskriplionslid för fordran på
ersättning för skada på egendom, som den resande bär på sig eller har med sig
som handresgods. Enligt I kap. 5 §
Prop.
1984/85: 33 273
jämvägstrafiklagen gäller enligl departementschefen för
sådan skada alllid en preskriplionslid på tre år från den händelse som orsakade
skadan, medan preskriplionsliden enligt artikel 55 § I i CIV, för det fall alt
kravet framställs av en efterlevande till en resande som dödats, är tre år från
dagen för dödsfallet, dock längst fem år från den skadevällande händelsen.
Genom den föreslagna andra meningen i förevarande paragraf avses den åsyftade
preskriptionsregeln i I kap. 5 § järnvägstrafiklagen skola gälla vid
internationell befordran i ställel för bestämmelserna i artikel 55 § I i CIV.
I anslutning härtill anför lagrådet följande. Sådant
förbehåll, som åsyftas i artikel 3 i CIV, kan göras endasl med avseende på
resande som är medborgare i den egna staten eller har hemvist där. En generell
avvikelse från preskriptionsreglerna i CIV skulle alltså slå i strid med
fördraget. Om avvikelse från CIV:s bestämmelser i detta hänseende anses
önskvärd erfordras därför en sådan omformulering av andra meningen i
förevarande paragraf att här avsedda preskriptionsbestämmelser i 1 kap. 5 §
järnvägstrafiklagen vid internationell trafik skall gälla endasl om den
resande är svensk medborgare eller har hemvist här.
Lagrådet vill emellertid peka på en annan möjlighet till
lösning av frågan. Innebörden av preskriptionsregeln i 1 kap. 5 §
järnvägstrafiklagen synes i och för sig tveksam i det hänseende, som här är aktuellt.
En preskriptions-bestämmelse för just detta fall finns f.n. i 9 § lagen (1976:58)
om järnvägs ansvarighet vid befordran av resande. Innehållet i detta stadgande
synes överensstämma med preskriptionsregeln i artikel 55 § 1 i CIV. De sakförhållanden
som innefattas i 1976 års lag avses i fortsättningen skola regleras i den
föreslagna järnvägstrafiklagen, och bestämmelserna i 1976 års lag har i allt
väsentligt oförändrade överförts till järnvägstrafiklagen. Av förarbetena lill
sistnämnda lag framgår inte att någon ändring varit åsyftad i fråga om preskripiionsbestämmdsernas
sakliga innehåll. Del synes därför slå bäst i överensstämmelse med
intentionerna i förslaget till jämvägstrafiklag alt lagtexten lill I kap. 5 §
förtydligas så att därav klart framgår alt preskriplionsliden för eflerievande
vid sakskada som avses i 2 kap. 2 § i lagen överensstämmer med vad som i lagtexlen
anges gälla "vid dödsfall". Biiräds denna mening kommer någon
skillnad inle all föreligga mellan preskriplionsbeslämmdserna i järnvägsirafiklagen
och i CIV, och någon jämkning av den föreslagna andra meningen i förevarande
paragraf behövs då inte. Lagrådet förordaren lösning i enlighet härmed. En
ändring i I kap. 5 § jämvägstrafiklagen av den innebörd som här åsyftas kan
förslagsvis utformas så alt i andra styckets vänstra kolumn omedelbart efter
"vid personskada som inte har lett till döden" införs ett nytt fall,
nämligen "vid sådan sakskada som avses i 2 kap. 2 §, om den resande har
avlidit till följd av den skadevällande händelsen", och all för delta fall
i högra kolumnen anges "tre år från dödsfallei, dock inle längre än fem år
från den skadevällande händelsen".
I tredje meningen av förevarande paragraf har föreslagils
all i fråga om 18
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 33
Prop. 1984/85:33 274
järnvägens
rätt alt undersöka inskrivet resgods skall tillämpas 6 kap. 5 § i den
föreslagna jämvägstrafiklagen i stället för artikel 22 i CIV. Enligl § 2 i
nämnda artikel får järnvägen undersöka om resgodsets innehåll är i över-ensslämmdse
med vad som föreskrivits om det finns grundad anledning misstänka en
överträdelse och under förutsättning dessutom att undersökning inte är
förbjuden enligt bestämmelserna i den stat där undersökningen avses äga rum.
Som skäl för remissförslaget har anförts att undersökningsrätlen enligt
artikel 22 är mera omfattande än enligl järnvägstrafiklagen och att det synts
lämpligast att det alltid skall gälla samma regler för järnvägens räll alt
undersöka inskrivel resgods i Sverige, oavselt om den resande har inlernalionell
biljett eller inte.
Del
föreslagna undantaget från den i artikel 22 medgivna undersökningsrätlen lorde
vara föreslavad av all artikel 17 i CIV innehåller en besläm-melse att som inskrivel
resgods får befordras "föremål som är avsedda för reseändamål". Jämvägstrafiklagens
bestämmelser i 4 kap. om befordran av inskrivet resgods - vilka i allmänhet
gäller enbart inrikes trafik -innehåller däremol inte någon motsvarande
begränsning. Någon undersökning för kontroll att inskrivet resgods inte
innehåller annal än "föremål som är avsedda för reseändamål" blir
därför inte aktuell vid inrikes Irafik. Del må emellertid framhållas att
Sverige genom anslulning till COTIF och den därtill anknutna lagregleringen
godtar den nyss nämnda regeln i artikel 17 om vilka föremål som får befordras
som inskrivel resgods. I materiellt hänseende kommer således alt gälla skilda
regler i denna del för internationell respektive inrikes trafik, och de
svenska järnvägarna blir därför skyldiga att känna till och följa dessa skilda
regler. Del framstår under sådana förhållanden som mindre följdriktigt alt
järnvägen inle skall ha möjlighel att ens i flagranta fall kontrollera att
gällande internationella bestämmelser efterlevs.
Frågan
om järnvägens räll lill undersökning av inskrivel resgods vid inlernalionell irafik
aklualiserar vissa lagtekniska frågor. Till en början må framhållas att 6 kap.
5 § järnvägstrafiklagen i och för sig gäller all järnvägstrafik i Sverige och
således även internalionell irafik. Belräffande innebörden av andra stycket i
nämnda paragraf har departementschefen, som tidigare redovisats, fömtsatt alt
undersökningsrätten beträffande inskrivet resgods enligt stycket är mindre
omfattande än den som följer av artikel 22 i CIV; synbarligen avses härmed att
stycket inte medger undersökning för att utröna om resgodset innehåller annat
än "föremål som är avsedda för reseändamål". Alt lagmmmet inle medger
en sådan tillämpning synes vinna stöd av vad förarbetena till lagregeln
innehåller rörande avsikten med bestämmelsen och måhända även av det
förhållandet att bestämmelsen har sin plats i ett kapitel med beteckningen
"ordning och säkerhet vid järnvägstrafik", men lagrådet vill dock
anmärka att lagtextens lydelse inte kan anses helt entydig i delta hänseende.
Om undersökningsrätten belräffande inskrivet resgods anses även vid
internationell trafik böra begränsas
Prop. 1984/85:33 275
så
att den överensstämmer med den innebörd som 6 kap. 5 § järnvägstrafiklagen
sålunda far anses ha. bör dock bestämmelsen i tredje meningen av förevarande
paragraf utformas så all den bällre anknyter lill den i artikel 22 beskrivna
undantagssituationen. Lagrådet förordar att meningen under angiven fömtsätlning
utformas förslagsvis enligl följande: "Undersökning av inskrivet resgods
enligt artikel 22 i bihang A får inle ske i vidare utsträckning än som följer
av 6 kap. 5 § jämvägstrafiklagen."
Vill
man emellertid, som lagrådet finner naturligast, helt anknyta undersökningsrätlen
beträffande inskrivet resgods lill bestämmelsen i artikel 17 av CIV och därför
låta den aktuella meningen i förevarande paragraf utgå, erfordras i stället en
sådan ändring av 6 kap. 5 § jämvägstrafiklagen att innehållet i denna inle
kommer i slrid med huvudregeln i artikel 22. Detta synes enklast kunna ske
genom alt till paragrafen fogas ett fjärde stycke av förslagsvis följande
lydelse: "För befordran av inskrivet resgods i sådan trafik med utlandet
som avses i bihang A till fördraget den 9 maj 1980 om inlernalionell
järnvägstrafik gäller i stället vad som sägs där." Lagrådet förordar en
sådan lösning.
4 § Lagr å det:
Första
stycket i denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om verkställighet av
utländsk dom, som gmndas på fördraget.
I
andra stycket första meningen anges att en föriikning i tvist angående befordran
som omfattas av fördraget i verkställighelshänseende likslälls med dom. om
förlikningen "har iräffats inför en domstol" som är behörig enligl fördragel.
Av specialmoliveringen framgår, alt den bakomliggande franska fördragstextens
innebörd på denna punkt inte är helt klar. Det förutsätts emellertid i remissprotokollel
att del citerade uttrycket tar sikte inte bara pä fall då en utländsk domstol
har medverkat på motsvarande sätt som en svensk domstol gör vid tillämpningen
av våra bestämmelser om stadfästande av förlikning (17 kap. 6 § och 42 kap. 18 §
rättegångsbalken) ulan även på vissa andra situationer då ett
rättegångsförfarande har avslutats på grund av en träffad förlikning. En
precisering av vilka situationer som därvid åsyftas fömtsätter mer ingående
kunskaper om övriga fördragsslutande sialers process- och exekutionsrättsliga
regleringar än som finns tillgängliga eller rimligen bör införskaffas i detta
ärende. För att grånsdragningsproblemen inte skall bli alltför besvärande i den
praktiska tillämpningen synes emellertid enligt lagrådets mening lämpligen
kunna uppställas det allmänna kravet på domstolens medverkan vid förlikningen,
alt den skall ha fått lill följd ati förlikningens innehåll - och därmed
exekutionstitelns omfattning - skall kunna fullständigt bestyrkas av den
aktuella domstolen.
Prop.
1984/85:33 276
5§ Lagrådet:
Den i andra stycket 2. nämnda förklaringen skall enligt
lagtexten beträf fande domstols dom innehålla bl.a. uttalande att den får
verkställas i den andra staten. Ett sådant uttalande erfordras rimligen även om
exekutionstiteln består av en förlikning eller en skiljedom. Lagtexten synes
böra omredigeras så all detla förhållande framkommer. Det må vidare tilläggas
all ultrycket "exekutionstiteln har meddelats" passar mindre väl på
den situationen att exekutionstiteln utgörs av en föriikning. Del föreslås
därför att "meddelats" utbytes mot förslagsvis
"upprättats".
6§ Lagrådet:
Eftersom även annan exekutionstitel än dom kan förekomma,
bör lämp
ligen andra stycket omformuleras så all det täcker samtliga aktuella fall.
Detla kan ske exempelvis genom alt stycket ges följande lydelse; "Om
ansökningen bifalls får verkställighet äga rum som för en svensk domstols
------ beslut."
Av remissprotokollel framgår att tredje stycket inte bara
avser själva verkställighelsförfarandel utan också skall klargöra att del
aktuella utländska avgörandet utgör hinder mol ny rättegång om samma sak. För
att denna avsedda innebörd skall komma till bättre uttryck kan stycket lämpligen
ges följande utformning: "Den sak som avgjorts genom dom som avses i 4 §
första stycket I eller genom sådan förlikning eller skiljedom, som avses i 4 §
andra stycket, får inte prövas på nytt."
10 § Lagrådet:
Lagrådet föreslår, i syfte all paragrafen skall bli mera
lättläst, att den formuleras på följande sätt: "Kan parterna i fall som
avses i bihang A artikel 48 § 2 eller i bihang B artikel 52 § 2 inle enas om
viss sakkunnig, skall fingsrätten i den ort där godset eller resgodset finns
efter ansökan förordna sakkunnig."
Övergångsbestämmelserna Lagrådet:
Lagen (1974:744) om verkställighet av utländsk dom som
meddelats enligt vissa internationella järnvägsfördrag m.m., vilken lag avses
bli upphävd genom den nu föreslagna lagen om internalionell järnvägstrafik, är
försedd med en övergångsbestämmelse av innehåll att den tidigare lagen - lagen
(1963: 138) i anledning av Sveriges anslulning lill de internationella
fördragen angående godsbefordran å järnväg samt angående befordran å järnväg av
resande och resgods - alltjämt skall gälla i fråga om dom eller fordran som
grundas på de i den lagen avsedda fördragen. Denna över-
Prop.
1984/85:33 277
gångsbestämmelse synes även i fortsättningen böra tilllämpas
på en i bestämmelsen avsedd dom eller fordran, i den mån en sädan fortfarande
kan bli aktuell. 1 sådani syfte föreslär lagrådet att övergångsbestämmelserna
till lagen om internationell järnvägstrafik kompletteras pä del sättet all i
andra stycket omedelbart efter "de upphävda författningarna" inskjuts
"eller i övergångsföreskrifterna till den upphävda lagen".
Lagen om ändring i jämvägstrafiklagen
1 kap. 5 §
Lagrådet:
Här mä erinras om alt lagrådet vid behandlingen av 2 §
lagen om internalionell järnvägstrafik föreslagit viss ändring i förevarande
paragraf
2 kap. 8 §
Lagrådet:
För all den avsedda innebörden av paragrafens första
stycke skall komma fill bättre uttryck i lagtexten föreslår lagrådet all
första meningen i
stycket jämkas sålunda: "Om jämvägen 2 §
första slyckel och den
resande varken var svensk medborgare eller hade hemvist i
Sverige
särskilda dragningsrätter."
2 kap. 9 § Lagrådet:
I anslulning lill lagrådels förslag till jämkning av
utformningen av 2 kap. 8 § förordas alt första meningen i nu förevarande paragraf
ges följande
lydelse: "På en---- om den resande var svensk
medborgare eller hade
hemvist i Sverige."
6 kap. 5 § Lagrådet:
Här erinras om att lagrådet vid behandlingen av 2 § lagen
om intemationell järnvägstrafik föreslagit viss ändring av förevarande
paragraf
Övriga lagförslag
Lagrådet: Förslagen lämnas utan erinran.
19 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 33
Prop. 1984/85:33 278
Utdrag
JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1984-10-18
Närvarande:
statsministern Palme,.ordförande, och statsråden I. Carlsson,
Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson,
Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Wickbom
Föredragande:
statsrådet Wickbom
Proposition
med förslag till lag om internationell järnvägstrafik, m. m.
1
Anmälan av lagrådsyttrande
Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande' över förslag till
1.
lag om internalionell
järnvägstrafik,
2.
lag om ändring i
järnvägstrafiklagen (1984:000),
3.
lag om ändring i lagen
(1974:610) om inrikes vägtransport,
4.
lag om ändring i lagen
(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa faU.
Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.
Lagrådet
har i allt väsentligt godtagit lagförslagen. I sill yttrande har lagrådet dock
på ett antal punkter föreslagit ändringar i och justeringar av den remitterade lagtexlen.
Lagrådets förslag gäller lill stor del tekniska detaljer eller den
redaktionella utformningen. På några punkter har emellertid lagrådels förslag
materiell betydelse. Lagrådet har vidare föreslagit ändringar i vissa
bestämmelser i järnvägstrafiklagen utöver vad som omfattas av det remitterade
förslaget. På de flesta punkter kan jag biträda lagrådels förslag lill
ändringar i lagtexten.
Lagrådet
har också ullalat sig om tolkningen av vissa bestämmelser i de remitterade
förslagen. Jag återkommer till dessa uttalanden i det följande. Redan nu vill
jag dock säga, att jag i allt väsentligt kan ansluta mig lill vad lagrådet har
anfört i dessa hänseenden.
Jag
går nu över till att behandla de olika frågor som tas upp i lagrådels yttrande.
'
Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 17 maj 1984.
Prop. 1984/85:33 279
Förslaget
till lag om internationell jämvägstrafiklag
Lagstiftningsmetoden
Enligt
del remitterade förslaget lill lag om internalionell järnvägstrafik skall bihangen
lill fördragel om internationell järnvägstrafik (COTIF) med vissa undantag
införlivas med svensk räll genom inkorporation. De kommer därigenom att gälla
som svensk rätt i deras franska lydelse. Med hänsyn till de skäl som anförs i
remissprotokollet för att inkorporationsmetoden skall få användas anser
lagrådels majoritet att denna metod bör godtas. Som en förutsättning för att inkorporationsmetoden
skall få användas gäller dock enligt lagrådet att en omsorgsfullt utförd
svensk översättning av fördraget åtföljer författningstexten som hjälpmedel
när den kungörs.
En
ledamot av lagrådet har emellertid avstyrkt alt fördragel skall införiivas med
svensk rält genom inkorporation i sin franska lydelse. Han har anfört att
principiella skäl talar för att lagtexten utformas på svenska. Enligt hans uppfatining
bör detta ske genom att en korrekt översällning till svenska görs lill svensk
lagtext.
1
remissprolokollet (avsnitt 7.2) har jag ingående diskuterat valet av metod för
alt införiiva fördraget med svensk rätt. Jag har därvid anfört alt, i de fall
där en svensk autentisk text av en internationell överenskommelse saknas,
huvudregeln bör vara att överenskommelsen införlivas med svensk rätt genom
Iransformation, dvs. genom alt överenskommelsen omarbelas lill svensk förfaltningslext.
Detla innebär all man skall använda den teknik i fråga om systematik och
språkbruk som normall används vid rent intern lagstiftning. Jag har ocksä nämnt
all det finns etl alternativt förfarande som innebär att överenskommelsen i en
mer eller mindre ordagrann översättning till svenska görs lill svensk lag.
Belräffande
den försl nämnda metoden vill jag framhälla all en transfor-malion av en konventionstext
alltid är mycket tidskrävande. I detta fall är de bestämmelser som del gäller -
bihang A och bihang B - mycket omfattande. De båda bihangen innehåller dessulom
bestämmelser av myckel olika slag. En del av bestämmelserna är av civilrältslig
karaktär och måste därför transformeras i lag. En betydande del av
bestämmelserna är emellertid av administrativ karaktär och ligger därför inom
ramen för regeringens normgivningsmakt. Om transformationsmetoden används, bör
dessa bestämmelser därför införlivas med svensk rätt genom förordning. För alt
kunna använda iransformalionsmeloden måsle man enligl min mening göra en
uppdelning av besiämmelserna i bihangen med hänsyn till deras slatsrätlsliga
karaktär. Detta skulle kräva etl myckel omfattande arbete. Jag anser alt del
därför i praktiken är i det närmaste omöjligl att använda denna metod.
Den
ledamot av lagrådet som har avstyrkt mitt förslag om inkorporation av den
franska konventionstexten har emellertid ansett all inkorporafion
Prop. 1984/85:33 280
bör
ske av en översällning lill svenska. Jag delar givelvis uppfattningen alt en
lagtext i princip bör vara avfattad på svenska. Jag anser emellertid all del i
fråga om COTIF föreligger särskilda förhällanden, både när det gäller omfattningen
av bestämmelserna och när det gäller den krets till vilken regleringen i första
hand riktas.
Som
jag framhöll i remissprolokollet har de problem som uppkommer när
internationella överenskommelser skall införlivas med svensk rätt behandlats av
utredningen om förfatlningspublicering. I uiredningens betänkande (SOU
1974:100) diskuterades ingående valet av metod. Utredningen anför där, för del
fall att en internationell överenskommelse saknar svensk autentisk text, att
man i första hand bör pröva möjligheten att en svensk översättning av de
autentiska texterna förklaras gälla som lag i Sverige.
Utredningen
anser emellertid all denna huvudregel inle bör gälla utan undantag. Enligt
utredningen bör frågan huruvida inkorporation bör användas i stället för någon
form av transformation avgöras under hänsynslagande lill vilken krets av rällssubjekl
överenskommelsen vänder sig lill och i vilken omfattning dessa kan antas ha
möjligheter lill och särskilda skäl för att i det praktiska livet utgå från och
lillämpa de utländska texterna.
Det
finns enligt utredningen åtskUliga överenskommelser på främmande språk som
riktar sig till myndigheter eller enskilda för vilka del ter sig mera naturiigt
att vid tillämpningen använda del eller de språk på vilka överenskommelsen är avfallad
än all ulnytOa en svensk översättning. Om överenskommelsen enbart avser all
reglera vad som skall gälla vid avtal mellan svenska rättssubjekt och
rättssubjekt i andra konventionsstater, kan parterna enligt utredningen antas i
första hand tolka överenskommelsen med utgångspunkt i originaltexten. En sådan
överenskommelse kan också förutsättas bli föremål för en omfattande praxis i
andra konventionsstater. Typiska exempel på överenskommelser av detta slag är
enligt utredningen de internationella järnvägsfördragen CIM och CIV samt konventionen
om fraktavtalet vid internalionell godsbefordran på väg (CMR). Utredningen
anser alt det inle behöver väcka några betänkligheter utan tvärtom kan innebära
uppenbara fördelar att låta den utländska texten i dessa fall vara gällande
författningstext i Sverige. Inkorporationsmetoden bör därför enligt utredningen
rekommenderas i dessa fall, om inte lagstiftaren av rättstekniska eller
systematiska skäl anser sig i ställel böra inarbeta bestämmelserna i befintlig
lagstiftning på området.
Inkorporation
av en svensk översättning har hittills skett i mycket få fall. I tre fall har
det rört sig om kortare överenskommelser, nämligen lagen (1912:69) om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskapets rättsverkningar, lagen
(1936:277) i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella
konvention rörande konossement och lagen (1964:528) om tillämplig lag belräffande
internationella köp av lösa saker. De mest
Prop. 1984/85:33 281
framträdande exemplen på denna metod är 1932 års växel-
och checklagar. Dessa grundas på tvä internationella överenskommelser från är
1930 resp. år 1931. I konventionerna åtog sig de fördragsslutande staterna att
envar inom sitt område införa den gemensamma lag som innefattades i en bilaga
till konventionen. Staterna åtog sig alt införliva den gemensamma lagen
antingen i endera av originaltexterna eller pä sitt eller sina egna språk. 1932
års svenska växel- och checklagar innehåller konventionsbestämmelserna i
översättning jämte vissa kompletterande regler. Det framgår inte av lagtexten
alt den är gmndad på en konvention. I fråga om växel- och checkkonventionerna
låg det nära lill hands all använda denna leknik med hänsyn lill all de materiella
bestämmelserna fanns intagna i en bilaga lill konventionen. Inte i någol fall
har denna metod använts på en konvention av den omfattning som COTIF har.
Vad angår de svenska rättssubjektens möjligheter att la
del av COTIF: s innehåll vill jag försl erinra om all den reglering som är
viktigast för enskilda resenärer, nämligen järnvägens ansvarighet för skador
som tillfogas resande och deras personliga lillhörigheler, redan har införlivals
med svensk rätt genom transformation i 1976 års lag om järnvägs ansvarighel vid
befordran av resande och att denna reglering utan ändring i sak har förts över
till den föreslagna nya jämvägstrafiklagen. Denna reglering gäller också sådan irafik
som omfattas av COTIF.
Vidare bör framhållas att bihang B till COTIF, som rör
godsbefordran, utgör ungefär hälften av den konvenlionstexl som införiivas med
svensk rätt genom del remitterade lagförslaget. Godsbefordran med järnväg sker
i stor utsträckning i kommersiella förhållanden. Avtalsparterna, dvs. järnvägen
och fraktkunden, lorde i dessa fall i regel inte ha någon svårighet all ta del
av regleringen, även om inkorporation sker pä del sätt som föreslås i remissprolokollet.
Viss godsbefordran utförs dock åt enskilda och åt mindre företag. Vidare
utförs givetvis befordran av inskrivet resgods åt enskilda resenärer. Jag vill
emellertid framhålla all även de tidigare järnvägsfördragen av tradition har införlivals
med svensk rält i deras franska lydelse. Det har inte gjorts gällande att delta
skulle ha medfört några ölägenheter för allmänheten. Också 1956 års konvention
om fraktavtalet vid inlernalionell godsbefordran på väg (CMR) har införlivats
med svensk rätt i dess lydelse på originalspråken. Inte heller belräffande
denna reglering har det hävdats att den valda lagstiftningsmetoden skulle ha
medfört några som helst svårigheter för dem som berörs av lagstiftningen.
Jag anser vidare att man inte bör överdriva skillnaden
mellan den metod som jag har förordat och den metod som innebär att en svensk översällning
görs till svensk lag. Den översättning som fogas till lagen är utarbetad med
stor omsorg.' Medborgarna kommer därför att ha tillgång till en tillföriitlig
svensk text.
' Den svenska översättningen har efter
lagrådsföredragningen justerats pä en del punkter.
Prop.
1984/85:33 282
Jag vill tillägga alt den föreslagna inkorporationsmetoden
inte har föranlett någon kritik under remissbehandlingen från de olika
intressenter som berörs av lagstiftningen. Hovrätten för Västra Sverige har
sålunda ullalat all den valda lösningen är övertygande motiverad och ansluter
sig därför lill den. Försäkringsbranschens förelrädare har tillstyrkt förslaget
i denna del eller lämnat del utan erinran. Sveriges advokatsamfund delar
uppfattningen att inkorporationsmetoden bör användas. Någon kritik mol den
föreslagna metoden har inle heller framförts vare sig från SJ eller från de
organisationer som företräder transportkunderna. Konsumentverket har inte
framfört någon erinran på denna punkt.
Den ledamot som avstyrker att inkorporationsmetoden
används har uttalat alt svenska domare endast i undanlagsfall lorde ha de
kunskaper i franska och om franskt rättsväsen som behövs för alt kunna
självständigt tolka den franska texten. Jag vill i detta avseende först
framhålla att några kunskaper om franskt rättsväsen inle är nödvändiga. Konvenlionstexten
är inte grundad på fransk räll. COTIF är en internationell överenskommelse
mellan etl stort antal staler. Konventionens innehåll måsle anses som en
kompromiss mellan olika rättssystem och rättsuppfattningar och skall därför
inte tolkas på grundval av någol enskilt lands rättsväsen. Svenska domare synes
inle heller ha haft några större problem när det gäller all ta del av
innehållet i den autentiska utländska texten i de få fall då de tidigare
järnvägsfördragen eller 1956 års CMR-konvenlion har tillämpats.
Den översättning som föreligger har utarbetats med stor
noggrannhet. Del är emellertid utomordentligt svårt all översätta en
konventionstext av del slag som det här är fråga om. Del är ofta knappast
möjligt all på alla punkter helt korrekt genom översättning till svenska
överföra innehållet i en konvenlionstexl så att översällningen ger ett riktigt
resultat. Om en översättning upphöjs till lag, har domstolarna visserligen
möjlighet att tolka översättningen mot bakgmnd av den autentiska texten.
Domstolarna har dock enligl min uppfattning större möjligheter att komma till
ett från saklig synpunkt riktigt resultat, om översättningen enbart är ell
hjälpmedel vid tolkningen av den utländska texten än om översättningen upphöjs lill
svensk lag.
Jag vill slutligen framhålla, all det skulle medföra
avsevärda tekniska svårigheter att pä detla sena stadium i lagstiftningsärendet
gå över från en inkorporation av den franska texten till en inkorporation av en
svensk översättning. Som jag nyss nämnde har järnvägsfördragen tidigare införlivals
med svensk rätt i deras franska lydelse. Förslaget i departementspromemorian
alt använda inkorporationsmetoden har inle föranlett någon erinran under
remissbehandlingen. Lagstiftningsarbetet har därför bedrivits med den
utgångspunkten alt den rena inkorporationsmetoden skulle användas. De tekniska
svårigheter som en övergång till att inkorporera konventionen i svensk
översättning skulle medföra kan leda till en fördröjning i
lagstiftningsärendet.
Prop.
1984/85:33 283
COTIF träder i kraft den 1 maj 1985. Samtidigt upphör 1970
års CIM, 1970 års CIV och 1966 års tilläggskonvenfion all gälla. Det skulle
givetvis innebära stora ölägenheter för Sverige att slå utanför den
konventionsreglering som utgör ramen för del internationella järnvägssamarbetel.
För att delta inte skall inträffa måste Sverige ratificera konventionen senast
den 31 mars 1985. Den fördröjning i lagsliflningsarbelel som en övergång från inkorporafion
av den franska konvenlionslexlen till inkorporation av en översättning skulle
medföra riskerar all leda lill att Sverige inle kan tillträda konventionen
före den nämnda dagen.
Sammanfattningsvis vill jag anföra
att de tidigare järnvägsfördragen har införlivats med
svensk räll i deras franska lydelse,
att detta inte synes ha medfört några ölägenheter för dem
som berörs av järnvägslagstiflningen,
all remissinstanserna inle har haft något att erinra mol förslagel
i departementspromemorian att bihang A och bihang B till COTIF skall
införlivas med svensk rält i deras franska lydelse,
att lagstiftningsarbelet därför har bedrivits med den
utgångspunkten att denna metod skall användas för alt införliva dessa bihang
med svensk rält,
att lagrådets majoritet har godtagit att COTIF i dessa
delar införlivas med svensk rätt i dess franska lydelse,
att det skulle medföra avsevärda tekniska svårigheter att
på delta sena stadium i lagstiftningsärendet gå över till att inkorporera en
översättning lill svenska,
att dessa tekniska svårigheter skulle kunna leda lill en
sådan fördröjning av Sveriges tillträde till COTIF all Sverige den I maj 1985
skulle komma all stå utanför den konvenlionsreglering som utgör ramen för det
internationella järnvägssamarbetel.
Av de nu angivna skälen anser jag det lämpligast alt i
detta fall låta fördragets bestämmelser på originalspråket gälla som svensk
rätt under den förutsättningen att en noggrann översättning till svenska fogas
vid den autentiska texten som hjälpmedel vid tillämpningen. Jag vidhåller
därför mitt förslag att bihang A och bihang B till COTIF - med de undantag som
anges i del remitterade lagförslaget - skall införlivas med svensk rätt i deras
lydelse på franska.
2§
Lagrådet har i anslutning lill paragrafens andra mening
anfört all en generell avvikelse från fördragets preskriptionsregler skulle
strida mot fördragel. Jag delar lagrådets uppfatining. Det har inte varit
avsikten alt preskriptionsreglerna för inrikes järnvägstrafik skulle avvika
från dem som gäller enligl COTIF. Jag ansluter mig därför till lagrådels
förslag alt etl nytt fall förs in i I kap. 5 § andra stycket förslaget till jämvägstrafiklag.
Lagtexten bör utformas i enlighet med lagrådets förslag.
Prop.
1984/85:33 284
Lagrådet har också berört den förevarande paragrafens
tredje mening i det remitterade förslagel. Som lagrådet har anfört var avsikten
att denna bestämmelse, sammanställd med 6 kap. 5 § förslaget till jämvägstrafiklag,
inte skulle medge en undersökning för att fastställa om resgodset innehåller
något annal än "föremål som är avsedda för reseändamål". Jag delar
emellertid lagrådels uppfattning all lagtextens utformning inte är helt entydig
i detta hänseende.
I remissprotokollel anförs att undersökningsrätten enligl
CIV är mera omfattande än enligt järnvägstrafiklagen. Vidare uttalas att det är
lämpligast att del alllid gäller samma regler för järnvägens rält all
undersöka inskrivet resgods i Sverige, oavselt om den resande har
internationell biljett eller inle. Som lagrådet har framhållit godtar
emellertid Sverige genom anslutningen till COTIF regeln i artikel 17 om vilka
föremål som får befordras som inskrivet resgods. Skilda regler kommer därför
att gälla i denna del för inlernalionell och inrikes trafik. Järnvägen lorde
bli skyldig alt upplysa resenärer med internationell biljett om alt den inte
tar emot resgods till befordran som inskrivet resgods om del inle är avsett för
reseändamål. Som lagrådet har påpekat är del mindre följdriktigt att järnvägen
då inte skall kunna kontrollera om resenären har följt de internationella
bestämmelserna.
Vidare bör beaktas att en resenär med internalionell
biljett som skall åka utomlands kan ha intresse av all redan vid resans början
i Sverige få upplysning om vad han har räll all överiämna lill befordran som
inskrivet resgods. Han kan därigenom undvika att resgodset därefter blir
stoppat utomlands av en järnväg som har en undersökningsrätt som inte har
inskränkts enligt artikel 22.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört delar jag lagrådets
uppfattning alt det såvitt gäller internationell trafik är naturligt att helt
knyta undersökningsrätlen beträffande inskrivel resgods lill artikel 17 i CIV.
Jag biträder också del förslag lill lagleknisk lösning som lagrådet har lagt
fram. Tredje meningen i den förevarande paragrafen i förslaget till lag om
internationell järnvägstrafik bör därför utgå och ett nytt fiärde stycke fogas
till 6 kap. 5 § förslaget lill jämvägstrafiklag.
Utöver de ändringar som jag nu har berört har vissa
redaktionella jämkningar gjorts i paragrafen.
3§
Bilaga I (RID) till bihang B införlivas inle genom lagen
med svensk rält. Paragrafen har formulerats om för att detta skall framgå
tydligare.
1 paragrafen har också gjorts en redaktionell jämkning.
4§
Lagrådet har berört innebörden av uttrycket
"förlikning som har träffats inför en domstol" i andra stycket första
meningen. Beträffande förlikning-
Prop.
1984/85:33 285
ar som inle är fastställda av domstol har lagrådet ansett
det allmänna kravet böra gälla att förlikningen skall kunna fullständigt
bestyrkas av domstolen för att den skall kunna verkställas i Sverige.
Det uttryck i konvenlionstexten som ligger till gmnd för
bestämmelsen är inte helt klart. Inte heller uttrycket "förlikning som har
träffats inför en domstol" är helt entydigt. Jag anser emellertid liksom
lagrådet att del alllid måste krävas att förlikningens innehåll har
dokumenterats av domstolen, t.ex. genom all del har lagits in i domstolens
protokoll.
5§
Jag biträder lagrådets förslag till justeringar i
paragrafens andra stycke. Orden "och får verkställas i den nämnda
staten" bör därför flyllas upp efter orden "omfaltas av
fördraget". Vidare bör ordet "meddelats" bytas ut mol
"upprättats".
I paragrafens tredje stycke har den redaktionella
jämkningen gjorts, att orden "domen har meddelats" har bytts ul mol
"exekutionstiteln har upprättats" i syfte att nå överensstämmelse med
andra slyckel.
6§
Jag biträder lagrådets förslag lill justering av andra slyckel.
Lagrådels förslag lill omformulering av iredje stycket
innebär enligt min uppfattning ett förtydligande. Lagtexten bör därför avfattas
på det sätt som lagrådet har föreslagit.
7§
En redaktionell ändring har gjorts i den förevarande
paragrafen för att det tydligare skall framgå vilken verkan som uppkommer vid
ett preskriptionsavbrott på grund av skiljeförfarande.
10 § Jag biträder lagrådets förslag lill avfattning av
denna paragraf.
Övergångsbestämmelserna Jag biträder lagrådels förslag lill
tillägg i övergångsbestämmelserna.
Förslaget till lag om ändring i järnvägstrafiklagen
1 kap. 5 §
Som jag har anfört i anslutning till 2 § förslagel lill
lag om internationell järnvägstrafik biträder jag lagrådets förslag tUl ändring
av den förevarande paragrafen.
2 kap. 8 och 9 §§
Lagrådets förslag till jämkning i de förevarande
paragraferna innebär en
Prop. 1984/85:33 286
viss
ändring i materiellt hänseende. 1 de fall en resande på gmnd av sitt
medborgarskap eller hemvist skulle ha fått sin ersättning bestämd enligl de
förmånligare svenska bestämmelserna beträffande begränsningsbelopp för
handresgods o.d. och beträffande ränta, innebär jämkningen all dessa
bestämmelser också skall tillämpas på eflerievande till en sådan resande, även
om de efterlevande varken är svenska medborgare eller har hemvist i Sverige.
Detta torde stå i överensstämmelse med artikel 3 i bihang A. Jag biträder
därför lagrådets förslag.
Jag
vill tillägga att det är den resandes medborgarskap eller hemvist vid
tidpunkten för den skadevällande händelsen som är avgörande. För att delta
skall framgå tydligare har lempus ändrats i båda paragraferna i enlighet med
lagrådets förslag.
6
kap. 5 §
Som
jag har anfört i anslulning lill 2 § förslaget lill lag om internationell
järnvägstrafik biträder jag lagrådets förslag lill ändring i den förevarande
paragrafen.
Övriga
lagförslag
Lagrådet
har lämnat övriga lagförslag utan erinran.
Belräffande
bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier bör nämnas all en ny
punkt, nr 32, har införts (lag 1984:432). Den punkt i bilagan som behandlar OTIF
får därför nr 33.
2
Trafiknykterhetsbrott
I
6 kap. 2 § förslaget till järnvägstrafiklag finns bestämmelser om straff för
den som i onyktert tillstånd har fört spårfordon på järnväg eller tunnelbana.
Denna paragraf har utformats efter mönster av 4 § lagen (1951:649) om straff
för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen) i dess nu gällande lydelse. De
föreslagna bestämmelserna innebär följande.
Den
som har fört etl maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana och
därvid har varit så påverkad av alkoholhalfiga drycker eller annat
berusningsmedel alt det måsle antas att han inle kunde föra fordonet på
betryggande sätt, skall dömas till fängelse i högst etl år eller, om omständigheterna
är mildrande, till böter (2 § första stycket). Om alkoholkoncentrationen i
hans blod under eller efter färden uppgick liU minst 1,5 promille, skall
föraren anses ha varit så påverkad under färden som nu har sagts (2 § andra
stycket). Har alkoholkoncentrationen under eller efter färden uppgått till 0,5
men inle tUl 1,5 promille, skall föraren dömas fill böter eller fängelse i
högst sex månader (2 § tredje slyckel). Den som vid järnväg eller tunnelbana
har fullgjort tjänst i vilken ingår uppgifter av väsentlig betydd-
Prop.
1984/85:33 287
se för säkerheten (t. ex. lågklarerare) skall dömas enligl
paragrafens första stycke, om han därvid har varit så påverkad av
berusningsmedel att det måste antas att han inte kunde utföra dessa uppgifter
på ett betryggande sått (2 § fjärde stycket).
Regeringen har den 4 oktober 1984 beslutat en proposition
med förslag lill ändringar i trafikbrottslagen (prop. 1984/85:21). 1
propositionen föreslås en ändrad utformning av bestämmelserna om trafiknykterhetsbrott.
Förslagel, som har granskats av lagrådet, innebär i huvudsak följande.
Trafiknykterhetsbrotten skall också i fortsättningen delas
in i två svår-helsgrader. Den ena benämns rattfylleri och den andra grovt
rattfylleri. Den i praxis använda brollsbeteckningen rattonykterhet avskaffas.
Motsvarande gärning kommer i fortsättningen att bedömas som rattfylleri. Den
nedre straffbarhetsgränsen sänks frän nuvarande 0,5 till 0,4 promille.
Straffskalan för rattfylleri föresläs bli böter eller fängelse i högst sex
månader. Det nya brottet grovt rattfylleri tar sikte på fall där förarens
alkoholhall i biodel har uppgåll till 1,5 promille eller mer och där brottet
dessutom har medfört särskild fara för trafiksäkerheten. Grovt rattfylleri har
enbart fängelse i straffskalan.
Ändringarna i trafikbrottslagen avses träda i kraft den I
april 1985.
Enligl min mening bör i princip samma förutsättningar för slraffbarhel
gälla vid alla slags trafiknykterhetsbrott, oberoende av om gärningen begås i
vägtrafik eller i spårbunden trafik. Jag anser del därför naturligt all
bestämmelserna i jämvägstrafiklagen om trafiknykterhetsbroll anpassas till den
föreslagna nya regleringen i trafikbrottslagen.
De skäl som har föranlett förslaget om sänkning av den
nedre straffbarhetsgränsen i trafikbrottslagen till 0,4 promille äger samma
giltighet för spårbunden trafik. Jag föreslår därför en molsvarande sänkning av
straffbarhetsgränsen för förare av järnvägs- och lunndbanetåg.
I 6 kap. 2 § förslagel till jämvägstrafiklag i dess
lydelse enligt prop. 1983/84:117 behandlas försl det s.k. kliniska fallet, dvs.
aU ansvaret grundas på en bedömning av förarens bemsningsgrad och lämplighet
att föra fordonet (första stycket), medan promilleregeln behandlas i andra
stycket. 1 förslaget till ändring i trafikbrottslagen har promilleregeln gjorts
till huvudregel. De båda fallen behandlas därför i den motsatta ordningen. Jag
föreslår alt jämvägstrafiklagens reglering byggs upp pä samma sätt. Vidare bör
den särskilda bestämmelse i 6 kap. 2 § som behandlar motsvarigheten lill
rattonykterhet utgå (nuvarande tredje slyckel). Dock bör någon ändring i
förhållande lill prop. 1983/84: 117 inte göras såvill gäller andra
personalkategorier än förare (nuvarande fiärde slyckel). För dessa
personalkategorier kommer det alltså inle att gälla någon promilleregel.
I propositionen om ändring i trafikbrottslagen föreslås
också, som jag redan har nämnt, att trafiknykterhetsbrotten delas in i två svårhetsgrader,
rattfylleri och grovt rattfylleri. Som jag där har framhållit bör frågan humvida
ett trafiknykterhetsbrott skall anses grovt avgöras med beaktan-
Prop. 1984/85:33 288
de
av samtliga omständigheter. I första hand tar bestämmelsen om grovt rattfylleri
sikte på sådana raltfyllerifall som har medfört en avsevärd fara för
trafiksäkerheten. Vidare har jag påpekat att det framför allt är två
situationer som bör beaktas i sammanhanget, nämligen om föraren har kört
vårdslöst eller om föraren har tagit på sig en särskilt ansvarsfull föraruppgift.
När
del gäUer frågan humvida straffbestämmelserna i järnvägstrafiklagen i delta
hänseende bör anpassas till vad som föreslås för övriga trafiknykterhetsbrott
vill jag anföra följande.
Med
hänsyn lill de speciella förhållanden som gäller för järnvägar och tunnelbanor
går del knappast alt beträffande denna spårbundna trafik åberopa de skäl som
har anförts för gradindelningen i trafikbrottslagen. Järnvägar och tunnelbanor
är i regel avskilda från annan trafik. Riskerna vid spårtrafik skiljer sig
också oftast från dem som är förbundna med vägtrafik. Jag vill därför inle
föreslå någon liknande uppdelning beträffande molsvarande brott enligt
järnvägstrafiklagen. I stället bör straffskalan omfatta böter och fängelse upp
till ett år, vilket motsvarar den straffskala som sammantaget kommer att gälla
för båda gradema av brott enligt trafikbrottslagen.
Jag
vill framhålla att de synpunkter som jag i propositionen om ändring i trafikbrottslagen
har anlagt på straffmätningen bör kunna fiäna lill ledning för
rättstillämpningen ocksä för trafiknykterhetsbrott i järnvägs- och tun-ndbanetrafik.
1 fråga om en tågförare bör t. ex. beaktas den fara som han har utsatt
passagerare och tredje man för genom att framföra tåget i berusat tillstånd.
Den
ändrade uppbyggnaden av 6 kap. 2 § föranleder justeringar i det förslag till
lag om ändring i körkortslagen som har lagts fram i prop. 1983/84:117 såvitt
gäller 16, 21 och 22 §§.
Anpassningen
av 6 kap. 2 § förslaget till järnvägstrafiklag till den av lagrådet nyligen
granskade och godtagna ändringen i trafikbrottslagen och följdändringarna i
körkortslagen är av den arten att någon lagrådsgranskning nu inte behövs.
3
Ikraftträdandet av den lagstiftning som föreslås i prop. 1983/84:117
Den
nya jämvägstrafiklagen samt följdändringarna i annan lagstiftning skall enligt
förslaget i prop. 1983/84: 117 träda i kraft den I januari 1985. COTIF kommer
att träda i kraft först den 1 maj 1985. Lagen om internationell järnvägstrafik
saml följdändringarna i jämvägstrafiklagen och annan lagstiftning måste träda i
kraft samtidigt med COTIF. Mot bakgrund härav kan del vara lämpligt all
överväga att låta också den lagsliftning som föreslås i prop. 1983/84:117 träda
i kraft den 1 maj 1985. Därigenom skulle
Prop.
1984/85:33 289
man vinna den fördelen att den nya lagstiftningen på
järnvägstrafikens område träder i kraft samtidigt för inrikes och internalionell
trafik. Det bör överlämnas åt riksdagen all ta ställning i denna fråga.
Det bör i delta sammanhang anmärkas att 4 § 4 mom.
trafikbrottslagen i så fall måste fortfara all gälla till den I maj 1985.
4 Hemställan
Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen föreslär riksdagen all
dels anla de av lagrådet granskade lagförslagen med
vidtagna ändringar,
dels anla etl inom justitiedepartementet upprättat förslag
till
5. lagom ändring i körkortslagen (1977:477),
dels godkänna fördraget den 9 maj 1980 om internationell jämvägstrafik
(COTIF).
Förslagel under 5 har upprättats i samråd med chefen för
kommunikationsdepartementet.
5 Beslut
Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen all anla de förslag som
föredraganden har lagt fram.
Prop. 1984/85:33 290
Innehåll
Propositionen
..................................................... 1
Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... I
Propositionens
lagförslag ....................................... 3
1 Förslag
till lag om internationell järnvägstrafik ..... ... 3
Bilaga:
Fördraget om inlernalionell järnvägstrafik (COTIF) 5
Själva
fördraget .......................................... 6
Protokollet
om privilegier och immunitet för Mellanstatliga or
ganisationen för internationell järnvägstrafik ...... 26
Bihang
A Enhetliga rättsregler för avtal om internationell järn
vägsbefordran av resande och resgods (CIV) ... 32
Bihang
B Enhetliga rättsregler för avtal om internationell järn
vägsbefordran av gods (CIM) ......................... 66
Bilaga
I: Reglemente om internationell jämvägsbefordran av
fariigt
gods (RID) ........................................ 125
Bilaga
II: Reglemente om internationell järnvägsbefordran av
privalvagnar
(RIP) ....................................... 126
Bilaga
III: Reglemente om internationell järnvägsbefordran av
containrar
(RICo) ......................................... 134
Bilaga
IV: Reglemente om internationell järnvägsbefordran av
expressgods (RIEx) ..................................... 139
2
Förslag till lagom ändring i jämvägstrafiklagen
(1984:000) 141
3
Förslag till lag om ändring i
lagen (1974:610) om inrikes vägtransport 146
4
Förslag till lag om ändring i
lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall 147
5
Förslag lill lagom ändring i
körkortslagen (1977:477) 148
Utdrag
av protokoll vid regeringssammanträde den 17 maj 1984 .... 150
1
Inledning ....................................................... 150
2
Gällande ordning ............................................. 152
3
COTIF:s uppbyggnad och
huvudsakliga innehåll ... 154
4
De viktigare bestämmelserna i COTIF
................. 156
4.1
Själva fördragel ......................................... 156
4.2
Protokollet om immunitet och
privilegier för Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik
(OTIF)..................................... 160
4.3
De enhetliga rättsreglerna för
avtal om internationell järnvägsbefordran av resande och resgods (CIV) 160
4.4
De enhetliga rättsreglerna för
avtal om inlernalionell järnvägsbefordran av gods (CIM) 176
4.5
Bilagorna till CIM ....................................... 194
4.5.1
Bilaga I: Reglemente
om internationell järnvägsbefordran av fariigl gods (RID) 194
4.5.2
Bilaga II: Reglemente
om internationell järnvägsbefordran av privalvagnar (RIP) 195
4.5.3
Bilaga III: Reglemente om internalionell
järnvägsbefordran av conlainrar (RICo) 196
4.5.4
Bilaga IV: Reglemente
om internationell järnvägsbefordran av expressgods (RIEx) 196
Prop.
1984/85:33 291
5
Departementspromemorians
förslag .......................... 197
6
Sammanfattning
av remissyllrandena ......................... 197
7
Föredraganden ............................................................. 198
7.1 Sveriges lilllräde lill COTIF ...................................... 198
7.2 Metoden för att införliva COTIF med
svensk rält ... . 203
7.3 Frågan om avvikelser från reglerna
i CIM och CIV . 208
7.4 Frågan om ändring i 16 § köplagen ....................... . 211
7.5 TUläggsbestämmelser fill COTIF ............................ 214
7.6 Ändringar i andra författningar .............................. 216
7.7 Publicering av COTIF .............................................. 217
8
Upprättade
lagförslag .................................................. . 218
9
Specialmotivering
........................................................ . 219
9.1 Förslagel till lag om inlernalionell järnvägstrafik ...... . 219
1
§ ......................................................................... . 219
2
§ .......................................................................... . 220
3
§ .......................................................................... . 224
4
§ .......................................................................... . 225
5
§ .......................................................................... . 227
6
§ .......................................................................... . 229
7
§ .......................................................................... . 229
8
§ .......................................................................... . 230
9
§ .......................................................................... . 230
10 § ............................................................. ".......... 231
9.2 Förslagel lill lag om ändring i jämvägstrafiklagen .. . 232
2 kap. 5 § .............................................................. . 232
2 kap. 8 § .............................................................. . 232
2
kap. 9 § ............................................................... . 234
3
kap. I § ................................................................ . 235
4
kap. I § ................................................................ 235
9.3 Förslagel lill lag om ändring i
lagen om inrikes vägtransport 236
9.4 Förslaget till lag om ändring i
lagen om immunitet och privilegier i vissa fall 237
10
Hemställan ................................................................ . 237
11
Beslut ....................................................................... . 237
Bilagor
Bilaga 1 Fördrag om internationell järnvägstrafik (COTIF)
.... 238
Bilaga 2 Sammanfattning av promemorian ............. 239
Bilaga 3 Promemorians lagförslag ........................... 242
Bilaga 4 Sammanställning av remissyllrandena ...... 247
Bilaga 5 De remitterade lagförslagen ..................... 262
Utdrag av lagrådels protokoll den 26 september 1984 .. 268
Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 18
oktober 1984 278
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984