Prop. 1984/85:34

Prop. 1984/85:34 Regeringens proposition

1984/85:34

om
ändring i patentlagen (1967:837);

beslutad
den 4 oktober 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen att anla det förslag som har tagils upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

STEN
WICKBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

Sverige
tillträdde år 1978 konventionen om patentsamarbete, som trädde i kraft samma
år. Konventionsstalerna bildar en union för handläggning av internationella
patentansökningar. Mot bakgmnd av vunna erfarenheter har unionens medlemsländer
reviderat vissa bestämmelser i konventionen och de tillämpningsföreskrifter som
hör till konventionen. Ändringarna syftar till att förenkla handläggningen för
både sökande och patentmyndigheter samt till att uppnå större säkerhet i
handläggningen. De ändringar i patentlagen som nu föreslås utgör en anpassning
till ändringarna i konventionen och i dess tillämpningsföreskrifter.

Lagförslaget
har tillkommit i nordiskt samarbete.

1
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 34

Prop.
1984/85:34 2

Förslag till

Lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs att 31 och 72 §§ patentlagen
(1967:837)' skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 § Vill sökanden fullfölja en internationell patenlansökan
såvitt avser Sverige, skall han inom tjugo månader från den inlernaliondla ingivningsda-gen
eller, om priorilel yrkas, den dag från vilken priorilelen begärs lill patentmyndighelen
inge översättning till svenska av den internafionella palenlansökningen i den omfallning
regeringen förordnar eller, om ansökningen är avfallad på svenska, en avskrift
av ansökningen. Sökanden skall inom samma tid erlägga fastställd avgift till patentmyndighelen.

Har sökanden begärt att den in- Har sökanden begärt alt den in

ternationella ansökningen skall un- ternationella
palenlansökningen

derkastas internationell förbere- skall
underkastas internationell för

dande patenierbarhelsprövning och beredande
palenterbarhelspröv-

har han inom nillon månader från ning och
har han inom nillon måna

den i förslå slyckel angivna dagen i der
från den i förslå slyckel angivna

överensstämmelse med konven- dagen i
överensstämmelse med

tionen om patentsamarbete och lill- konventionen
om patenlsamarbele

lämpningsföreskrifterna till denna och
tillämpningsföreskrifterna till

avgivit förklaring all han avser alt denna
avgivit förklaring att han

använda resultatet av denna prov- avser
alt använda resultatet av den-

ning vid ansökan om patent för na prövning
vid ansökan om patent

Sverige, skall han fullgöra vad i för
Sverige, skall han fullgöra vad i

första stycket sägs inom tjugofem första
stycket sägs inom /tvrw må-

månader frän nämnda dag. nåder från nämnda dag.

Har sökanden erlagt fastställd avgift inom den frist som
föreskrivs i första eller andra stycket, får den översättning eller avskrift
som krävs inges inom en ytteriigare frist om två månader, förutsatt att en fastställd
tilläggsavgift erläggs inom den senare fristen.

Iakttar inte sökanden vad som föreskrivs i denna paragraf,
skall ansökningen anses återkallad såvill avser Sverige.

72 § Har patentsökande, i annat fall än som avses i andra
stycket, lidit rällsföriust på grund av- alt han ej vidtagit åtgärd hos palenlmyndighelen
inom lid som föreskrivs i denna lag eller med slöd därav, men har han gjort alll
vad som skäligen kunde krävas av honom för alt iakttaga fristen, och vidtager
han åtgärden inom ivå månader från det förfallet upphörde, dock senast inom etl
år från frislens utgång, skall patentmyndighelen förklara all åtgärden skall
anses vidtagen i räll lid. Vill patentsökanden vinna sådan förklaring, skall
han inom tid som nu föreskrivits för åtgärden hos patentmyndighelen göra
skriftlig framställning därom och eriägga fastställd avgift.

' Lagen omtryckt 198.1:4..1.

Prop. 1984/85:34 3

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har patentsökande eller palenthavare icke eriagt årsavgift
inom frist som föreskrivs i 41 § tredje stycket eller 42 § iredje stycket, har
bestämmelserna i första stycket motsvarande tillämpning, dock alt årsavgiften
skall vara erlagd och framställningen gjord senast inom sex månader från
fristens utgång.

Första stycket gäller ej frist som avses i 6 § första
stycket.

/ fråga om en internationeU patenlansökan som har
fullföljts Sverige enligt 31 § tillämpas första stycket också om den patentsökande
har lidit rättsförlust på grund av att han inle har iakttagit en frist gentemot
den mottagande myndigheten, den internationella nyhets-granskningsmyndigheten ,
myndigheten för internationeU JÖrberedan-de patenierbarhelsprövning eller
internationella byrån. Den åtgärd som inte har vidtagits inom fristen skall i
de fall som avses här vidtas hos patentmyndighelen. Bestämmelserna i detla
stycke gäller inte den frist inom vilken en internalionell patenlansökan skall
göras för att få åtnjuta prioritet från en tidigare ansökan.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

11 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 34

Prop.
1984/85:34 4

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-10-04

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I.
Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodslröm,
Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: stalsrädel Wickbom

Proposition om ändring i patentlagen (1967:837)

1 Inledning

År 1970 antogs i Washington en konvention om patentsamarbete
(Patent Cooperation Treaty. PCT), den s.k. samarbetskonventionen. Konventionen
trädde i kraft år 1978. Hitintills har den lillirälis av 37 staler. Sverige
ratificerade konventionen år 1978. Ocksä Danmark, Finland och Norge har
tillträtt konventionen.

Konventionsstalerna bildar en union för samarbete i fråga
om handläggning av palenlansökningar. Enligt konventionen kan patent sökas för
en eller flera av medlemsstaterna genom en s.k. internationell patenlansökan.
Avgörandet huruvida patent skall meddelas för en viss stat ankommer även i
detta samarbete slutligen på denna stat. Innan en internationell patentansökan
tas upp till handläggning i resp. land som den avser sker emellertid en viss
granskning centraliserat. Ansökningen blir sålunda föremål för en nyhelsgranskning
vid en nationell patentmyndighet eller internationell organisation som har
utsetts till inlernalionell nyhetsgransknings-myndighet. Sedan sökanden har
fått nyhetsgranskningsrapporlen, kan han la ställning lill om han skall
fullfölja ansökningen och få den prövad i en eller flera av de slaler som
ansökningen omfaliar. Vid en sådan prövning är de naliondla palentmyndigheterna
inte bundna av resultatet av den internationella nyheisgranskningen. Samarbelskonveniionen
ger även sökanden möjlighel alt få en s.k. inlernalionell förberedande patenierbarhelsprövning
utförd vid en naliondl palenlmyndighel eller inlernalionell organisation som
har utsetts all göra sådan granskning.

Den svenska palenlmyndighelen har inom samarbelsunionen ulsetls
både lill internationell nyheisgranskningsmyndighet och lill myndighet för internalionell
förberedande patenierbarhelsprövning.

Vid tillämpningen av samarbetskonventionen visade del sig
ganska snart att det behövdes förenklingar i systemet. Detta gällde både med
hänsyn lill de sökande och med hänsyn till de berörda palentmyndigheterna.
Efter en del smärre justeringar inleddes på svenskt initiativ en allmän översyn
av

Prop. 1984/85:34 5

tillämpningsföreskrifterna lill konventionen. Arbetet har
ulförts inom Väridsorganisalionens för den intellektuella äganderätten (WIPO:s)
internationella byrå i Geneve. Förslagen till ändringar har först behandlats i
den administrativa och juridiska kommitté som har inrättats under unionens
församling. Slutligen har beslut om ändringarna faltals av församlingen vid
dess möte den 30 januari-3 februari 1984.

De antagna ändringarna hänför sig med två undanlag till samarbetskon-ventionens
tillämpningsföreskrifter. 1 två fall har emellertid ändringar gjorts också i
själva konventionen. Församlingen är nämligen behörig att ändra också vissa
bestämmelser i själva konventionen. De flesta av de beslutade ändringarna
träder i kraft den I januari 1985. Vissa ändringar, som rör bl.a. publicering
av inlernaliondla patentansökningar på spanska språket, har emellertid gjorts
beroende av att spanskspråkiga länder tillträder samarbetskonventionen.

De beslutade ändringarna föranleder endasl mindre
ändringar i de svenska patenlförfattningarna. Såvitt gäller patenllagen berörs
endasl två paragrafer, nämligen 31 och 72 §§. Dårulöver behövs vissa ändringar
i palenl-kungördsen. Jag har samrått med chefen för industridepartementet, som
kommer all föreslå regeringen att besluta om erforderliga ändringar i denna
kungörelse.

2 Förlängning av fristen för fullföljd av
internationell patentansökan enligt 31 § andra stycket patentlagen

Mitt förslag: Frislen för alt fullfölja en inlernalionell palenlansökan
förlängs med fem månader för de fall då sökanden avser all åberopa en internalionell
förberedande palenterbarhetsprövning. Fristen blir därmed 30 månader från
ansökningens ingivnings- resp. prioritelsdag.

Skälen för mitt förslag: En internalionell patentansökan
skall i princip fullföljas inom 20 månader från ansökningsdagen eller, om
prioritet begärs, från prioritetsdagen (art. 22. 1). Har ansökningen varit föremål för internationell
förberedande palenterbarhetsprövning, gäller emellertid enligl konventionen i
dess ursprungliga lydelse en fullföljdsfrisl på 25 månader (art. 39.1).

För svensk rätls del finns bestämmelserna om fullföljd av
internationella palenlansökningar i 31 § palenllagen. Dessa beslämmdser innebär
att sökanden inom fristen för fullföljd måste ge in en översättning till
svenska av ansökningen i den omfattning som regeringen förordnar eller, om ansökningen
är avfattad på svenska, en avskrift av den. Han måste också inom fullföljdsfrislen
belala en föreskriven avgift.

I enlighet med artikel 39.1 i samarbetskonventionen i dess
ursprungliga

Prop.
1984/85:34 6

lydelse föreskrivs i 31 § andra stycket patenllagen en fullföljdsfrisl
om 25 månader från ansökningens ingivnings- resp. prioritelsdag i fall då sökanden
avser all vid fullföljden åberopa en inlernalionell förberedande patenierbarhelsprövning.
Som förutsättning för alt sökanden skall få åtnjuta den längre fristen gäller
emellertid alt han har begärt att ansökningen skall underkastas en förberedande
palenterbarhetsprövning samt all han inom 19 månader från ansöknings- resp.
prioritetsdagen ocksä har avgetl en förklaring om att han avser att använda
resultatet av prövningen vid fullföljd i Sverige.

En stat som tillträder samarbetskonventionen får avge en
förklaring all staten inte skall vara bunden av konventionens bestämmelser om
internationell förberedande patenierbarhelsprövning (konventionens kap. II). Vissa staler, bland dem Danmark och
Norge, har avgetl en sådan förklaring. Däremol har Sverige och Finland inle
gjort detta. På grund härav är konventionens bestämmelser om internalionell
förberedande palenterbarhetsprövning bindande för Sverige och Finland men inte
för Danmark och Norge. Den danska lagstiftningen innehåller därför inle nägra beslämmdser
om internationell förberedande palenterbarhetsprövning. I den norska
patentlagen finns sådana bestämmelser, men de har inte satts i kraft.

Artikel 39.1 har vid 1984 års revision ändrats pä del
sättet alt den längre fristen för fullföljd har fastställts till 30 månader i
stället för nuvarande 25 månader. Artikeln är annars oförändrad.

Den nya lydelsen av artikel 39 träder i kraft den 1
januari 1985. Med hänsyn lill alt inte alla konventionsstaler skulle hinna
genomföra de nödvändiga förfallningsändringarna lill dess, antogs emellertid
också vissa övergångsbestämmelser. Så länge den nya längre fristen inle
överensstämmer med lagstiftningen i en konventionsstal, fortsätter sålunda den
äldre fristen pä 25 månader att gälla där. Detta förutsätter dock att denna
stal har underrätlal WIPO:s inlernaliondla byrå om avvikelsen före den I
oktober 1984.

Med hänsyn lill alt man inle kunde utgå från alt frågan om
författningsändring i Sverige skulle vara avgjord före den I januari 1985
beslöt regeringen den 20 september 1984 att Sverige skulle reservera sig mot
tillämpningen av artikel 39.1 i dess nya lydelse. Internationella byrån har
underrättats om detta beslut före den t oktober 1984.

Induslrins, uppfinnarnas och palenlombudens organisationer
har ansett det vara myckel viktigt all fullföljdsfrislen förlängs lill 30
månader när ansökningen undergår förberedande palenterbarhetsprövning. Bred
enighet fanns också bland konventionsslaterna om all lillmölesgå önskemålen
från dem som ulnyltjar systemet om en förlängning av fullföljdsfrislen i della
fall. I förhällande lill den frisl som nu gäller är förlängningen inte så stor.
De nackdelar som i och för sig följer av all frågan om fullföljd hålls öppen en
längre lid kan därför knappasl komma all ökas märkbarl genom den förlängning av
fristen som nu har gjorts. Det är mot denna bakgrund

Prop. 1984/85:34 7

naturligt att Sverige anpassar sin lagstiftning lill den
nya konvenlionsbe-stämmelsen så snart som möjligt och därigenom bidrar lill alt
30-månaders-fristen för fullföljd i detta fiill blir gälhinde i så många
unionsstater som möjligt. Det år niimligen viktigt för patentsökandena all
lagstiftningen i konventionsstaterna i största möjliga utsträckning är enhetlig.

Enligt min mening bör sålunda 31 § andra stycket
patentlagen ändras. Ändringen skall innebära alt fristen för alt fullfölja en inlernalionell
patent-ansökan i det fall som avses i stycket förlängs från 25 till 30 månader
räknat från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, från
prioriletsdagen.

Någon övergångsbeståmmdse kan inle anses erforderlig i
samband med en förlängning av frislen. Av allmänna principer följer att, om
frislen för fullföljd vål har gått ut medan äldre lag gällde, ansökningen inle
kan återuppväckas. Har fristen för fullföljd däremol inle gäll ut när den nya
lagstiftningen tråder i kraft, kommer ansökningen all kunna komma i åtnjutande
av den nya längre fristen.

Vid kontakter med handels- och indusiriministeriet i
Finland har inhämtats, att man avser att göra motsvarande ändring i den finska
patenllagen. Från dansk och norsk sida har man förklarat att man anser det vara
lämpligt alt förlånga fullföljdsfrislen i del fall som det nu är fråga om, även
om Danmark och Norge ännu inle är bundna av konventionens kapitel II.

Om riksdagen antar den nu föreslagna lagändringen, bör
givetvis Sveriges reservation mot tilliimpningen av artikel 39.1 i dess nya
lydelse återkallas.

3 Vidgade möjligheter att meddela en sådan förklaring
som avses i 72 i} patentlagen

Mitt förslag: När det gäller internationella palenlansökningar
skall en sådan förklaring som avses i 72 § patentlagen kunna ges även beträffande
åtgärder som skulle ha vidtagits hos myndigheter under den internationella handlåggningsfasen.

Skälen för mitt förslag: I 72 § palenllagen finns
bestämmelser om att en åtgärd som har vidtagits för sent under vissa villkor
ändå kan förklaras vara alt anse som vidtagen i rätt lid. Sådan förklaring är
möjlig dels beträffande åtgärder som patentsökanden skulle ha vidtagit hos den
svenska patentmyndighelen. dels beträffande en försummelse från palentha-varen
att i räll tid betala årsavgifter.

I artikel 48 i samarbetskonventionen finns en bestämmelse
om alt konventionsstaterna skall överse med försuttna frister under de
förutsättningar som anges i resp. stats naliondla lagstiftning. Innebörden av
denna

Prop. 1984/85:34 8

bestämmelse har länge varit föremål för olika
uppfattningar bland konventionsstalerna. Sålunda har del t.ex. i USA,
Storbritannien och Sverige ansetts att en nationell bestämmelse som är
begränsad lill alt avse åtgärder som skall vidtas hos vederbörande stals
nationella myndighet, inte — när del gäller en internalionell patenlansökan -
skall tillämpas på motsvarande åtgärder som skulle ha vidtagits hos någon
annan myndighet under den internationella handläggningsfasen. Bl.a. har
framhållits de praktiska svårigheter som skulle uppkomma, om institutet skulle
tillämpas av en nationell myndighet medan ansökningen handläggs någon
annanslans.

Vid mötet med samarbetsunionens församling den 30 januari
-3 februari 1984 uppnåddes viss enighet om den prakliska tillämpningen av
bestämmelsen i artikel 48. Majoriteten av medlemsstaterna godtog sålunda dels
en ändring i tillämpningsföreskrifterna lill samarbelskonveniionen som innefattar
en viss tolkning av artikel 48. dels två uttalanden om förutsättningarna för
att tillämpa artikel 48. Dessa uttalanden antecknades i rapporten frän mötet
(dok. PCT/A/XI/9. paragraf 67).

Ändringen i tillämpningsföreskrifterna består i all de harulökats
med en ny regel, betecknad 82 bis. 1 denna regel anges först vilka slag av
lidsfrister som skall komma i fråga när det gäller möjligheten att få en åtgärd
godtagen trots alt en frisl har försutlils. Därefter anges vilka slag av
institut för att överse med försuttna frister som artikel 48 skall anses
omfatta.

För svenskt vidkommande innebär regel 82 bis att
möjligheterna för en patentsökande all få en sådan förklaring som avses i 72 §
patentlagen inle - som nu är fallet - får begränsas till att avse enbart ålgärder
som skall vidtas hos den svenska palenlmyndighelen. Paragrafen skall tillämpas
också när del är fråga om frister som har försuttits hos någon av de andra
myndigheter som har befattat sig med ansökningen under den internationella
handläggningsfasen.

Som nyss har nämnts antog församlingen emellertid också
två uttalanden om fömtsättningarna för att på en internationell patentansökan
tillämpa olika nationella institut för alt godta en åtgärd trots att en frist
har försuttits. Enligl del ena uttalandet skall de nationella instituten inte
tillämpas förrän den nationella handläggningsfasen har börjat, oavsett om den
frist som har försuttits avser den internationella eller den nationella fasen.
Del andra ullalandet innebär, att alla villkor som föreskrivs i en viss
nationell bestämmelse måste vara uppfyllda för att denna bestämmelse skall tillämpas
på en inlernalionell patentansökan. Detta gäller t.ex. krav på att ett fel måsle
rältas inom en viss frist eller krav på all en särskild avgift måste betalas
inom en angiven frist.

De uttalanden som församlingen har antagit innebär all det
inte blir fråga om att tillämpa 72 § palenllagen på en internalionell
patentansökan förrän den har fullföljts enligt 31 § samma lag. Uttalandena
innebär vidare all ansökningen måsle fullföljas i sådan tid att frislen för all
begära tillämpning av 72 § ännu inle har gått ut.

Prop.
1984/85:34 9

Samarbetsunionens församling lorde i och för sig inle med
folkrättsligt bindande verkan kunna tolka artiklarna i samarbetskonventionen.
Om den nya tillämpningsföreskriften i regel 82 bis skulle strida mol eller gå
utöver innehållet i artikd 48, gäller artikeln före tillämpningsföreskriften
(art. 58.5). Del kan ifrågasättas om artikel 48 ger stöd för en så vid
tillämpning av olika nationella institut som anges i den nya regel 82 bis. Mol
denna bakgrund är del inle självklart all Sverige på grund av regel 82 bis
behöver ändra 72 § palenllagen. För all samarbeiei inom unionen skall fungera
på ell smidigi säu är del emellertid enligt min uppfattning nödvändigt all
medlemsländerna är beredda att i samförstånd acceptera praktiska lösningar när
del gäller handläggningen av internationella palenlansökningar.

Majoriteten av konventionsslaterna har ansett sig kunna
godta en sädan tillämpning av artikel 48 som kommer till uttryck genom regel 82
bis sedd i förening med de uttalanden som har antecknats i mötesrapporten.
Resultatet av överläggningarna i församlingen när det gäller denna fråga bör därtör
ses som en kompromiss. Lösningen är enligt min mening godtagbar från praktisk
synpunkt. Jag anser därtör att Sverige bör justera sin lagstiftning i enlighet
med denna kompromisslösning. Jag föreslår sålunda att 72 § patenllagen ändras
sä all dess tillämpningsområde vidgas till alt överensstämma med vad som följer
av den uppgörelse som har antagits av samarbetsunionens församling.

Enligt min mening kan del däremol inte bli fräga om att
tillämpa institutet återupptagande av patentansökan (15 § patentlagen) på
internationella patentansökningar såvitt avser tiden före fullföljden i
Sverige. Delta institut avser handläggningsordningen vid den svenska patentmyndighelen.
Del fömlsäller all ell avskrivningsbeslul föreligger med de särskilda rättsverkningar
som ett sådani beslut har i sammanhanget. Motsvarande beslut och
handläggningsordning saknas i den intemationeUa handläggningsfasen. Den
grundläggande förutsättningen för att tillämpa institutet kan sålunda aldrig
uppfyllas, när det gäller ansökningar som befinner sig i den internationella
handläggningsfasen.

Ändringen av 72 § palenllagen sker lämpligen genom att det
lill paragrafen fogas ett nytt fiärde stycke. I detta nya stycke bör anges all
belräffande internationella palenlansökningar första stycket får tillämpas
också i vissa andra fall än de då sökanden har lidit rättsförlust därför alt
han inte har iakttagit en frisl gentemot den svenska nationella palenlmyndighelen.
Bestämmelserna bör sålunda kunna tillämpas också när del är fråga om de
frister som skall iakttas gentemot den mottagande myndigheten, den internationella
nyhelsgranskningsmyndighelen. myndigheten för internationell förberedande patenierbarhelsprövning
eller inlernaliondla byrån. Del är då fråga inte bara om sådana frister som
finns angivna i konventionen och tillämpningsföreskrifterna till den utan även
om sådana frister som fastställs av de nämnda myndigheterna och av
internationella byrån.

Utöver de förutsättningar som föreskrivs i 72 § första
stycket bör dock

Prop.
1984/85:34 10

gälla all ansökningen skall ha fullföljts i Sverige. Som
nyss har framhållits, är Sverige inte skyldigt alt lillämpa 72 § förrän
ansökningen har kommil över i den naliondla handläggningsfasen. Kravet på
fullföljd innebär att sökanden, senast när han begär förklaring enligl 72 §.
måste vidta de ålgärder som enligt 31 § krävs för all fullfölja ansökningen.

För lydlighels skull bör ylleriigare ivå föreskrifter las
in i stycket. Sålunda bör anges att den försummade åtgärden skall vidtas hos
den svenska palenlmyndighelen och inte hos den internationella myndighet dar
åtgärden från början skulle ha vidtagits. Detla är i och för sig nalurligi.
eftersom handläggningen hos den internationella myndigheten år avslutad och handläggningen
där inle kan regleras i den svenska lagstiftningen. Vidare bör utlryckligen
anges, all den ulvidgning av fillämpningen av 72 § som sker med det nya stycket
inte innebär all paragrafen fär tillåmpas på fristen för att få åtnjuta prioritet.

Förslag lill molsvarande ändringar i patenllagen torde
komma att läggas fram i Danmark, Finland och Norge.

4 Lagrådsgranskning

De föreslagna ändringarna i patentlagen är enligl min
mening av enkel natur. I del ena fallet rör det sig om att förlänga en frisl, i
det andra om alt låta institutet i 72 § tillämpas på fler frister än de som
redan anges i paragrafen. Med hänsyn härtill och till naturen i övrigi av dessa
ändringar anser jag all någon lagrådsgranskning inle behövs.

5 Hemställan

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag
alt regeringen föreslår riksdagen

att anta ell inom justitiedepartementet upprättat förslag lill
lag om ändring i patentlagen (1967:837).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som
föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984