Prop. 1984/85:36

Prop.
1984/85:36 Regeringens proposition

1984/85:36

om
svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga ställning m.m.;

beslutad den 25 oktober 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har
lagits upp i bifogade uldrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar

INGVAR CARLSSON

BO HOLMBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag om vissa ändringar av
föreskrifterna om svenska kyrkan i övergångsbestämmelserna till
regeringsformen.

Det föreslås att grundlagsreglerna ändras på så sätt all
svenska kyrkans centralstyrelse kan få ställning som förvaltningsmyndighet
under kyrkomötet. Vidare föreslås att regeringens kompetens att meddela
föreskrifter om centralstyrelsen begränsas i viss ulsträckning.

I propositionen föreslås också att det införs ökade möjligheler
för kyrkomötet att vidaredelegera normgivning i vissa ämnen. Vidare föreslås en
förenkling av formerna för upphävande av äldre lag som reglerar ämnen som kan
delegeras till kyrkomötet.

Grundlagsändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
1986.

1 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr36

Prop.
1984/85:36

Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs i fråga om regeringsformen'

dels all punkt 9 övergångsbeståiTimelserna skall ha nedan
angivna lydelse.

dels all i övergångsbestämmelserna skall införas fem nya
punkter. 10-14, av nedan angivna lydelse.

dels att
övergångsbestämmelserna till lagen (1982:937) om ändring i regeringsformen
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

9. Grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som
trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska
kyrkan meddelas i lagen om svenska kyrkan. Denna lag stiftas på samma sätt
som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Innan lagen stiftas skall yttrande
av kyrkomötet inhämtas.

Föreskrifter om medlemskap i svenska kyrkan meddelas
genom lag. som stiftas av riksdagen med samtycke av kyrkomötet.

Grundläggande föreskrifter om Grundläggande föreskrifter om

prästerliga
tjänster i svenska kyrkan prästerliga tjänster i svenska kyrkan

och om stiftsmyndigheter samt andra föreskrifter om
kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan
eller i annan lag, som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma
gäller grundläggande föreskrifter om den kyrkliga egendom som är avsedd för
svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som innebår ändring av det ändamål
för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag. som stiftas
på samma sålt som lagen om svenska kyrkan.

(9. Sjätte slyckel)

I fräga om ändring eller upphävande av lag som avses i första-tredje
styckena gäller vad som år föreskrivet om stiftande av sådan lag.

(9. Fjärde stycket)

Kyrkomötet får med stöd av föreskrifter i lagen om
svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:

svenska kyrkans lära.

och om stiftsmyndigheter samt andra föreskrifter om
kyrkomötet ån som avses i första stycket meddelas i lagen om svenska kyrkan
eller i annan lag som stiftas av riksdagen efter yttrande av kyrkomötet. Detsamma
gäller grundläggande föreskrifter om organisationen av myndigheter under
kyrkomötet och om den kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans
verksamhet. Föreskrifter som innebär ändring av det ändamål för vilket den
kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom lag. som stiftas på samma
sätt som lagen om svenska kyrkan.

1 fråga om ändring eller upphävande av lag som avses i första-tredje
slyckena gäller vad som år föreskrivet om stillande av sådan lag.

10. Kyrkomötet får med stöd av föreskrifter i lagen om
svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande
ämnen:

svenska kyrkans lära.

Regeringsformen omtryckt 1982:940.

Nuvarande
lydelse

svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst
och övriga handlingar,

kollekier,

cenlral
verksamhet för evangelisation, mission och övrigi utlandsarbete saml diakoni,

kyrkomötets
arbetssätt saml verksamheten hos organ som tillsäils av kyrkomötet.

(9. Femte stycket första meningen) Bemyndigar riksdagen
kyrkomötet all meddela föreskrifler i ett visst ämne, kan riksdagen därvid
medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter ål organ som tillsätts
av kyrkomötet, alt i sådan kungörelse meddela bestämmelser i ämnet.

(9. Femte stycket andra-fjärde meningarna)

Riksdagen
kan i lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifler i de ämnen som anges i
fjärde stycket. Detta gäller även om kyrkomötet har bemyndigats alt besluta
föreskrifter i ämnet. Regeringen får inte besluta föreskrifter i dessa ämnen.

Föreslagen lydelse

svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst
och övriga handlingar,

kollekier,

central verksamhei för evangelisation, mission och övrigt
utlandsarbete samt diakoni,

kyrkomötets arbetssätt samt verksamheten hos myndigheter
under kyrkomötet.

Bemyndigar riksdagen kyrkomötet alt meddela föreskrifter
i ett visst ämne, kan riksdagen därvid medge alt kyrkomötet genom kyrklig kungörelse
överlåter åt myndigheter under kyrkomötet att i sådan kungörelse meddela
bestämmelser i ämnet. / fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans
sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekier kan riksdagen också
medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt stiftsmyndigheter, kyrkliga
kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela bestämmelser.

Riksdagen kan i lagen om svenska kyrkan meddela
föreskrifter i de ämnen som anges i första stycket. Detta gäller även om
kyrkomötet har bemyndigats all besluta föreskrifter i ämnet. Regeringen får
inte besluta föreskrifter i dessa ämnen.

(9. Sjunde stycket)

När
regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans religionsvård eller
religionsundervisning, utövning av prästämbetet, befordring eller ämbetsansvar
inom kyrkan, skall föredraganden tillhöra svenska kyrkan.

//.
Bestämmelserna i II kap. 6 § första stycket gäller inte myndigheter som enligt lag är
myndigheter under kyrkomötet.

12. När regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska
kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, utövning av prästämbelel,
befordring eller ämbetsansvar inom kyrkan, skall föredraganden tillhöra svenska
kyrkan.

Prop.
1984/85:36

Nuvarande lydelse

(9. Åttonde stycket)

Vad i
denna regeringsform föreskrivs om primärkommuner skall, med undantag av 1 kap.
7 § första stycket andra meningen, tillämpas även i fråga om kyrkliga kommuner.

(9. Nionde stycket)

Genom
denna regeringsform görs ej ändring i vad som hittills har gällt enligt 2 § i
den äldre regeringsformen.

Föreslagen lydelse

13. Vad i denna regeringsform föreskrivs om
primärkommuner skall, med undantag av 1 kap. 7 § första slyckel andra meningen,
tillämpas åven i fråga om kyrkliga kommuner.

14. Genom denna regeringsform görs ej ändring i vad som hittills
har gällt enligt 2 § i den äldre regeringsformen.

1.
Denna lag' träder i kraft den 1 januari 1983.

2. Äldre
författningar och föreskrifler, som har tillkommit genom beslut av Konungen
eller regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte,
skall fortsätta att gälla utan hinder av att de inte har tillkommit i den
ordning som skulla ha iakttagits vid fillämpning av de nya bestämmelserna.
Bestämmelserna i 8 kap. 17 § första meningen i denna regeringsform skall gälla
i fråga om sådana författningar och föreskrifter. Punkt 9 sjätte stycket
övergångsbestämmelserna till regeringsformen i deras nya lydelse tillämpas också
i fråga om äldre lag.

3. Ulan hinder a\ punkt 9 förstasjätte styckena
övergångsbestämmelserna lill regeringsformen i deras nya lydelse får
regeringen upphäva föreskrifter som Konungen eller regeringen har meddelat
före den 1 januari 1983. Sådana föreskrifter skall inte tillämpas i den mån de
gäller fråga som regleras i kyrklig kungörelse.

2.
Äldre
författningar och föreskrifler, som har tillkommit genom beslut av Konungen
eller regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte,
skall fortsätta all gälla utan hinder av all de inte har tillkommit i den
ordning som skulle ha iakttagits vid tillämpning av de nya bestämmelserna.
Bestämmelserna i 8 kap. 17 § första meningen i denna regeringsform skall gälla
i fråga om sådana författningar och föreskrifter. Punkt 9 fjärde stycket
övergångsbestämmelserna till regeringsformen i deras nya lydelse tillämpas
också i fråga om äldre lag. Tredje meningen gäller dock ej i fråga om lag som
har trän i kraft före den I januari 1983 och som reglerar ämnen som anges i
punkt 10 övergångsbestämmelserna tUl regeringsformen.

3.
Utan hinder av
punkterna 9 och 10 övergångsbestämmelserna lill regeringsformen i deras nya
lydelse får regeringen upphäva föreskrifter som Konungen eller regeringen har
meddelat före den 1 januari 1983. Sådana föreskrifter skall inle tillämpas i
den mån de gäller fråga som regleras i kyrklig kungörelse.

Denna lag" träder i kraft den 1 januari 1986.

' 1982:937. 2 1985:000.

Prop.
1984/85:36

Utdrag

CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-10-25

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl,
Holmberg, Hellström, Thunborg.

Föredragande: statsrådet Holmberg.

Proposition
om svenska kyrkans centralstyrelses rättsliga ställning m.m.

1
Inledning

Den 1 januari 1983 trädde en betydelsefull reform på del
kyrkliga området i kraft. Genom ändringar i punkt 9 övergångsbestämmelserna
till regeringsformen (RF) gäller från den angivna tidpunkten nya regler om
formerna för den kyrkliga lagstiftningen. Vidare har kyrkomötet reformerats
genom lagen (1982:942) om svenska kyrkan och lagen (1982:943) om kyrkomötet.

De nya grundlagsreglerna innebar väsentliga nyheter i fräga
om dels formerna för beslutande av lag på det kyrkliga området, dels
fördelningen mellan riksdagen, regeringen och kyrkomötet av befogenheten att
meddela föreskrifter i vissa kyrkliga ämnen.

Reformeringen av kyrkomötesorganisationen innebar att
kyrkomötet fick en bredare förankring och en mera demokratisk uppbyggnad än
tidigare. Vidare fick kyrkomötet ett permanent beredande och verkställande
organ, svenska kyrkans centralstyrelse.

Under del utredningsarbete som har förekommit för att
genomföra reformen har vissa oklarheter och olösta problem uppmärksammats. Del
gäller för det första frågan om svenska kyrkans centralstyrelses stalsrättsliga
ställning. I del sammanhanget har del också aktualiserats vissa frågor som
hänger samman med centralstyrelsens arbetsgivarfunktion. Vidare gäller det
vissa oklarheter och praktiska problem i fråga om normgivningen på det kyrkliga
området. Håribland märks befogenheterna att meddela föreskrifter i fråga om
centralstyrelsen.

De nu angivna frågorna har utretts av en arbetsgrupp inom regeringskan-

Rättelse: S. 5, under Närvarande Stär: Lundqvist Rättat till:
Lundkvist

S. 12, efter rad 35 Tillkommer: som restkompetens.

Prop. 1984/85:36 6

sliet. Arbetsgruppen fick i uppdrag att inom ramen för den
politiska överenskommelse som låg lill grund för reformen lägga fram förslag
till lösningar på de problem som hade aktualiserats. Arbetsgruppen har
presenterat sina förslag i promemorian (Ds C 1984:4) Klargöranden och
kompletteringar av kyrkomötesreformen. En sammanfattning av arbetsgruppens
överväganden och förslag bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 1
och de förfatlningsförslag som läggs fram i promemorian som bilaga 2.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över resmissinslan-serna
och en sammanställning av deras yttranden bör fogas lill protokollet i ärendet
som bilaga 3.

Arbetsgruppens förslag innefattar dels ändringar i
övergångsbestämmelserna lill RF, dels ändringar i lagen om svenska kyrkan och
i lagen om kyrkomötet. Efter samråd med chefen för justitiedepartementel lar
jag nu upp förslagen till ändringar i övergångsbestämmelserna till RF. En
förutsättning för all de ändringar som jag ämnar föreslå skall kunna tråda i
kraft den

1 januari 1986 år alt riksdagen fattar ett första beslut
om grundlagsändring

under 1984/85 års riksmöte och etl andra beslut snarast möjligt efter

riksdagsvalet i september 1985.

Arbetsgruppens förslag till ändringar i lagen om svenska
kyrkan och i lagen om kyrkomötet kräver yttrande av kyrkomötet. I fråga om
lagen om svenska kyrkan gäller dessulom att riksdagen fattar beslut i särskild
ordning, nämligen i den ordning som gäller för huvudbestämmelserna i
riksdagsordningen. Jag avser att i annat sammanhang återkomma till regeringen
med förslag i de delar som kräver kyrkomötets yttrande. Avsikten är att inhämta
yttrande av kyrkomötet vid dess sammanträde i mars 1985. Del blir därefter
möjligt att förelägga riksdagen en proposition i ämnet i sådan tid att
riksdagen, om den så önskar, under våren 1985 i ett sammanhang kan falla beslut
om grundlagsändringarna och ändringarna i lagen om svenska kyrkan.

2 Allmän motivering

2.1 Svenska kyrkans centralstyrelse

2.1.1 Nuvarande förhållanden

Grundläggande regler om svenska kyrkans centralstyrelse
finns i lagen om svenska kyrkan. Härutöver finns regler om centralstyrelsen i
lagen om kyrkomötet, i kyrklig kungörelse (SKES 1983:9) med instruktion för
svenska kyrkans centralstyrelse saml i kyrklig kungörelse (SKES 1983:4) med
arbetsordning för kyrkomötet. De två sistnämnda författningarna är beslutade
av kyrkomötet.

I 9 § lagen om svenska kyrkan stadgas all centralstyrelsen
beslår av ärkebiskopen, som självskriven ledamot och ordförande, och högst 14
andra av kyrkomötet valda ledamöter. I paragrafen föreskrivs också att cenlralsiy-

Prop.
1984/85:36 7

relsen skall väljas för varje kyrkomötes valperiod. Enligt
8 § lagen om svenska kyrkan har centralstyrelsen till uppgift att verkställa
kyrkomötets beslut. Slyrelsen skall också bereda de ärenden som skall avgöras
av kyrkomötet, i den män uppgiften inte ankommer på eller har överlämnats åt
annat organ som tillsatts av kyrkomötet.

1 förarbetena till kyrkomötesreformen behandlades inte
frågan om centralstyrelsens statsråttsliga ställning. Frågan synes inte heller
ha övervägts i den debatt som föregick reformen.

Enligt min mening bör utgångspunkten för en bedömning av
centralstyrelsens ställning vara nu gällande regler om den offenlliga
förvaltningsorganisationen. Enligl I kap. 8 § RFfinns för den offentliga förvallningenslalliga
och kommunala förvallningsmyndigheter. Samtliga offentligråltsliga statliga och
kommunala organ med undantag för riksdagen, de kommunala beslutande
församlingarna och kyrkomötet år enligt RF:s terminologi myndigheter.

Centralstyrelsen måste betraktas som ett från kyrkomötet
formellt sett fristående organ. Dess lagregleradc uppgifter innefattar
förvaltning. På grund härav får styrelsen anses inta ställning som statlig
förvaltningsmyndighet. Huvuddragen i den statliga förvaltningsorganisationen
och de statliga förvaltningsmyndigheternas ställning regleras i II kap. 6 §
förstastycket RF. Enligt denna bestämmelse finns det endast två typer av
statliga förvaltningsmyndigheter, nämligen statliga förvaltningsmyndigheter
under regeringen och statliga förvaltningsmyndigheter under riksdagen. För att
en myndighet skall lyda under riksdagen krävs bestämmelser i RF eller i annan
lag. Sådana bestämmelser saknas beträffande centralstyrelsen. Den bör därför
betraktas som en statlig förvaltningsmyndighet under regeringen.

2.1.2 Andrad statsrättslig stäUning

Mitt förslag: I övergångsbestämmelserna lill RF införs en
bestämmelse med den innebörden att del vid sidan av statliga förvaltningsmyndigheter
under riksdagen och regeringen även kan finnas statliga förvallningsmyndigheter
under kyrkomötet.

Arbetsgruppen: Överensstämmer med milt förslag
(promemorian s. 27-33).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrar sig
i denna del tillstyrker förslaget till lagteknisk lösning av frågan om
centralstyrelsens slatsrätlsliga ställning. Centralstyrelsen framhåller
visserligen i sitt yttrande all den anser all den redan nu skall betraktas som
en myndighet under kyrkomötet. Slyrelsen har dock ingen erinran mot att en
grundlagsändring kommer till stånd i klarläggande syfte.

Prop. 1984/85:36 8

Skäl för mitt förslag: Som jag tidigare har sagt behandlas
inte frågan om centralstyrelsens stalsrättsliga ställning i förarbetena till
kyrkomötesreformen. Jag ser det som värdefullt att ett klargörande på denna
punkt nu kan ske. Enligt min mening ligger det helt i linje med grundtankarna
bakom kyrkomötesreformen all centralstyrelsen ges ställning som förvaltningsmyndighet
under kyrkomötet i stället för under regeringen. Därigenom förverkligas den
ökade självständighet för kyrkan som avsågs med reformen. Jag förordar därför
att en grundlagsändring görs på denna punkt i enlighet med arbetsgruppens
förslag.

Av 11 kap. 6 § första stycket RF följer all del finns
statliga förvallningsmyndigheter under riksdagen och statliga
förvaltningsmyndigheter under regeringen. En grundlagsbestämmelse som erkänner
statliga förvallningsmyndigheter under kyrkomötet bör som arbetsgruppen har
föreslagit lämpligen utformas som ett undantag från den angivna bestämmelsen.
Liksom övriga grundlagsregler om svenska kyrkan bör bestämmelsen ges i
övergångsbestämmelserna lill RF.

Arbetsgruppen har gett bestämmelsen en så allmän avfattning
att den inle endasl omfattar centralstyrelsen utan också kan avse andra
myndigheter under kyrkomötet. Enligt min mening är detla en ändamålsenlig
lösning. Del kan nämligen finnas önskemål om alt i framtiden inrätta nya organ
som också bör bli statliga myndigheter under kyrkomötet. Arbetsgruppen har
redan i promemorian föreslagit att del inrättas ytterligare en myndighet under
kyrkomötet, kyrkomötets besvärsnämnd. Jag avser att behandla denna fräga i etl
senare sammanhang.

Efter i princip samma mönster som gäller för myndigheter
under riksdagen bör del av bestämmelsen framgå att det krävs bestämmelser i lag
som anger att myndigheten är en myndighet under kyrkomötet. Den nya grundlagsbestämmelsen
måste alltså kompletteras med en lagbestämmelse om att centralstyrelsen är en
myndighet under kyrkomötet. Arbetsgruppen föreslår att en sådan föreskrift ges
i 8 § lagen om svenska kyrkan. Jag har för avsikt att till regeringen återkomma
med förslag om att kyrkomötets yttrande skall inhämlas över en sådan lagändring.

Jag övergår nu till all redovisa några konsekvenser i slalsrältsligl
hänseende av centralstyrelsens ändrade ställning.

Statsrättsliga konsekvenser: 111 kap. 9 § tredje stycket
RF finns bestämmelser om krav på svenskt medborgarskap för att inneha eller
utöva vissa statliga tjänster och uppdrag m.m. Sålunda får t.ex. endast den som
är svensk medborgare inneha uppdrag som ledamot av myndighet som lyder omedelbart
under regeringen. Denna bestämmelse omfattar f. n. centralstyrelsen. Om
centralstyrelsen inte längre skall vara en myndighet under regeringen
bortfaller det grundlagsfästa kravet på svenskt medborgarskap för ledamöterna
av styrelsen. Arbetsgruppen finner det inte nödvändigt att ändra grundlagen så
att det nyss nämnda kravet på svenskt medborgarskap även i

Prop.
1984/85:36 9

framtiden omfattar centralstyrelsens ledamöter.
Arbetsgruppen hänvisar därvid till alt något molsvarande krav inle galler för
kyrkomötets ledamöter. Centralstyrelsen har vid remissbehandlingen inte haft
någon erinran mot detla synsätt. Även jag anser all man kan undvara kravet på
svenskt medborgarskap i delta sammanhang.

Som jag redan har antytt förblir centralstyrelsen en
statlig förvaltningsmyndighet även om dess förhållande lill regeringen ändras.
Härav följer att de allmänna regler om statlig förvaltning som finns i RF och
andra lagar även i fortsättningen blir tillämpliga på centralslyrelsen. Som
statlig förvaltningsmyndighet blir centralslyrelsen också underkastad den
insyn och kontroll som gäller för annan statlig verksamhet. Sålunda kommer juslilieombuds-männen,
riksdagens revisorer, justitiekanslern och riksrevisionsverket alt utöva
tillsyn över centralstyrelsens verksamhet.

Centralstyrelsens ändrade stalsrättsliga ställning
påverkar regeringens beslutsbefogenheter beträffande styrelsen. Sålunda
försvinner regeringens rält alt för särskilda fall meddela direktiv till slyrelsen.
Regeringen kan sålunda inle kräva av slyrelsen att den i etl särskill fall
skall fullgöra en viss uppgift. Vid remissbehandlingen av arbetsgruppens
förslag har kyrkoförfatt-ningsulredningen påpekat all detla förhållande
påverkar bl.a. regeringens nuvarande möjlighet all i särskill fall besluta om centralstyrelsens
verksamhet och förläggning under krig. Del kan därför enligl utredningen vara
behövligt alt undersöka om generella föreskrifler måsle ges om styrelsens verksamhei
under krig eller krigsfara. Jag kan instämma i della. Frågan har samband också
med kyrkomötets verksamhei i krig. Den bör därför inte tas upp nu utan i etl
större sammanhang.

Regeringens beslutsbefogenheter i fråga om stals- och
kyrkofondsmedel påverkas inte av centralstyrelsens ändrade ställning. Inte
heller påverkas regeringens rätt att meddela generella föreskrifter i ämnen som
rör centralslyrelsen. Regeringen får alltså även i fortsättningen med stöd av
8 kap. 13 § RF meddela föreskrifter om verkställighet av lag och föreskrifter
som inle enligl grundlag skall meddelas av riksdagen, även om dessa
föreskrifter rör centralstyrelsen. Däremot bortfaller regeringens nuvarande
möjligheter att delegera denna normgivningskompetens till centralslyrelsen. Jag
återkommer strax till frågan om regeringens framtida normgivning beträffande
centralstyrelsen (avsnitt 2.2.2).

2.2 Normgivningen på det kyrkliga området

2.2.1 Gällande rätt

Regler om lagstiftning på det kyrkliga området finns i
punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF. Enligt de äldre regler, som fanns
fram till år 1983, skulle kyrkolag stiftas, ändras eller upphävas av regeringen
gemensamt med riksdagen. Dessutom fordrades samtycke av allmänt kyrkomöte. Med

Prop. 1984/85:36 10

kyrkolag avsågs allmänt uttryckt sådan lag som omfattar
grundläggande bestämmelser om kyrkans väsen, egendom, organisation och
verksamhet.

Genom 1982 års reform anpassades reglerna om
kyrkolagstiftning till RF:s huvudprinciper om normgivning. Enligt de nya
bestämmelserna i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF är huvudregeln att
riksdagen ensam stiftar lag på det kyrkliga området. Kyrkomötet har dock
tillförsäkrats ett inflytande genom att det i viss utsträckning skall medverka
i en del lagstiftningsärenden. Denna medverkan beslår i att kyrkomötets
yttrande skall inhämtas innan riksdagen beslutar lag i vissa ämnen. 1 fråga om
lagstiftning om medlemskap i svenska kyrkan gäller all kyrkomötet skall
samtycka till lagstiftningsålgården.

Vissa föreskrifter i kyrkliga ämnen har fått ett särskilt
starkt konstitutionellt skydd. Det gäller grundläggande föreskrifter om
svenska kyrkan och grundläggande föreskrifter om kyrkomötet. Sådana
föreskrifter skall meddelas i lagen om svenska kyrkan, som stiftas, ändras
eller upphävs på samma sått som huvudbestämmelserna i riksdagsordningen (8 kap.
16 § RF). Ett molsvarande skydd har givits åt föreskrifler om ändring av det
ändamål för vilket den kyrkliga egendomen år avsedd.

De nya normgivningsreglerna innebär också alt en möjlighet
har öppnats för riksdagen att till kyrkomötet delegera normgivningskompetens i
vissa internt kyrkliga ämnen. En sådan delegation skall ske genom föreskrifter
i lagen om svenska kyrkan. Kyrkomötets föreskrifler i delegerade ämnen skall
ges genom kyrklig kungörelse. De delegeringsbara ämnena år följande:

-
svenska kyrkans
lära.

-
svenska kyrkans
böcker,

-
svenska kyrkans
sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

-
kollekier,

-
central
verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,

-
kyrkomötets arbetssålt
samt verksamheten hos organ som tillsätts av kyrkomötet.

Riksdagen har i lagen om svenska kyrkan utnyttjat den
förut angivna möjligheten att delegera normgivning lill kyrkomötet. Kyrkomötet
får med stöd av 7 § lagen om svenska kyrkan meddela föreskrifter i alla de
ämnen som de nya grundlagsreglerna ger möjlighet till.

Enligt de nya grundlagsreglerna får riksdagen också - om
den bemyndigar kyrkomötet att meddela föreskrifter i etl visst ämne - medge att
kyrkomötet överlåter ål organ som det lillsåiler att meddela bestämmelser i
ämnet. I 7 § andra stycket lagen om svenska kyrkan har riksdagen medgivit att
kyrkomötet får överlåta åt svenska kyrkans centralstyrelse att meddela
föreskrifter om kollekier.

Bland de nya grundlagsreglerna finns bestämmelser som
löser frågan huruvida riksdagen och regeringen kan beslula föreskrifler i de
ämnen som

Prop.
1984/85:36 11

kan delegeras lill kyrkomötet. Bestämmelserna innebär att
riksdagen i lagen om svenska kyrkan kan besluta föreskrifter i dessa ämnen.
Delta gäller åven om kyrkomötet har bemyndigats att meddela föreskrifter i
ämnet. Regeringen kan däremot inte meddela föreskrifter i de ämnen som kan
delegeras till kyrkomötet. I övrigt kan dock regeringen på det kyrkliga området
med stöd av 8 kap. 13 § RF meddela föreskrifter om verkställighet av lag och
andra föreskrifter som inte enligl grundlag skall meddelas av riksdagen.

För ändring eller upphävande av lag som avses i punkt 9 övergångsbesläm-mdserna
till RF gäller samma formkrav som är föreskrivna för stiftande av sådan lag. I fräga
om upphävande av äldre lag gäller särskilda regler. Jag återkommer senare till
dessa regler (avsnill 2.2.4).

2.2.2 Normgivning rörande svenska kyrkans centralstyrelse

Mitt förslag: Regeringens kompetens att meddela
föreskrifter om centralstyrelsen ändras på så sätt att grundläggande
föreskrifter om centralstyrelsens organisation förs lill riksdagens
beslutsområde. I övrigt görs ingen begränsning av regeringens normgivningsbefogenhe-ler
i förhållande till centralstyrelsen.

Arbetsgruppen: Överensstämmer i huvudsak med mill förslag
(promemorian s. 46-50).

Remissinstanserna: Arbetsgruppens förslag i denna del
lämnas utan erinringar av flertalet remissinstanser. Några har dock en kritisk
inställning. Svenska kyrkans centralstyrelse anser all förslagen är ägnade att
minska i stället för öka kyrkomötets och centralstyrelsens självständighet.
Enligt centralstyrelsens uppfattning bör regeringens restkompetens med visst
undantag föras över lill kyrkomötet såvitt gäller föreskrifter som gäller
kyrkomötet underställda myndigheter (se bilaga 3 avsnitt 4.2).

Skäl för mitt förslag; Enligt min mening måste den
fördelning av normgiv-ningsbefogenheterna rörande centralstyrelsen som gjordes
vid 1982 års reform i grunden ligga fast. Detta utesluter dock inte alt en viss
begränsning av regeringens normgivningskompetens kan övervågas.

1982 års reform innebar all normgivningsmaklen på del
kyrkliga området fördelades mellan riksdagen, regeringen och kyrkomötet allt
efter ämnets art. Vad gäller föreskrifter om centralstyrelsen framgår av övergångsbeståm-melserna
till RF endast alt kyrkomötet med stöd av föreskrifter i lagen om svenska
kyrkan får meddela föreskrifter om verksamheten hos organ som tillsätts av
kyrkomötet, dvs. verksamheten hos centralstyrelsen. Konstitutionellt innebär
detta att andra föreskrifter som rör centralstyrelsen ligger inom ramen för
regeringens normgivningskompetens enligt 8 kap. 13 § RF, den

Prop.
1984/85:36 12

s. k. restkompetensen. Riksdagen har emellertid i lagen om
svenska kyrkan meddelat föreskrifter om centralstyrelsens uppgifter i
förhållande till kyrkomötet och om dess sammansättning. 1 lagen om kyrkomötet
har riksdagen dessutom meddelat föreskrifter om val av ledamöter i
centralstyrelsen, om sammanträden saml om beslutförhet vid handläggning av
ärenden i styrelsen. Med hänsyn till bestämmelsen i 8 kap. 17 § RF om den s.
k. formella lagkraftens princip har därigenom regeringens kompetens i praktiken
redan begränsats.

Ett sått att även i formell mening åstadkomma en
begränsning av regeringens normgivning beträffande centralstyrelsen är att
genom en grundlagsändring helt eller delvis föra över normgivningsbefogenheterna
till riksdagen. 1 samma utsträckning som föreskrifter om centralstyrelsen förs
till riksdagens beslutsområde begränsas regeringens restkompetens enligt 8 kap.
13 § RF. De föreskrifter om centralstyrelsen som riksdagen redan har meddelat
kan sammanfattande betecknas som grundläggande föreskrifter om organisationen.
1 likhet med arbetsgruppen anser jag att detta är en naturlig utgångspunkt för
övervägandena om vilka föreskrifter som hör undantas från regeringens
kompetensområde. Regeringens restkompetens kan alltså begränsas genom att
grundläggande regler om centralstyrelsens organisation förs till riksdagens
beslutsområde. Jag föreslår att punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF
kompletteras med en bestämmelse av denna innebörd. Som formkrav bör gälla att
grundläggande föreskrifter i ämnet - i likhel med vad som faktiskt redan har
skett - ges i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag, efter yttrande av
kyrkomötet. Jag återkommer till den närmare utformningen av bestämmelsen i specialmoliveringen
(avsnitt 4).

Centralstyrelsen har vid remissbehandlingen av
arbetsgruppens förslag förespråkat att regeringens normgivningskompetens
begränsas ytterligare och att kyrkomötet i stället får utökade normgivningsbefogenheter
beträffande centralstyrelsen. Enligt centralstyrelsen är det naturligt att
regeringen måste kunna meddela föreskrifter om verkställighet av lag som berör
centralstyrelsen. Centralstyrelsen ifrågasätter inle heller regeringens befogenhet
alt meddela föreskrifter som rör förvaltningen och användningen av anslagna
statsmedel. Däremot anser styrelsen att det inte finns något behov för
regeringens del att generellt reglera styrelsens angelägenheter i frågor som
omfattas av regeringens restkompetens.

För egen del vill jag sätta in frågan om regeringens normgivningsbefogenheter
belräffande cenlralstyrelsen i ett större sammanhang. En bårande tanke i 1982
års reform var all inom ramen för ett bevarat samband mellan staten och svenska
kyrkan åstadkomma en rimlig fördelning mellan statens och kyrkans befogenheter
att meddela föreskrifler i kyrkliga ämnen. 1 förarbelena lill reformen (prop.
1981/82:77 s. 30) uttalade föredragande statsrådet att kyrkan, så länge dess
organisation och verksamhet år offentlig-rättsligt reglerad, måste godta
principerna för den offentliga maktens

Prop. 1984/85:36 13

utövande, såsom dessa har kommit lill uttryck i vår
författning. Enligt min mening kan det i förevarande ärende inte komma i fråga
att rubba denna grundsals som del råder politisk enighet om. Del innebår bl. a.
att regeringen med slöd av sin restkompetens måsle kunna meddela föreskrifter
som rör centralstyrelsen i dess egenskap av statlig förvaltningsmyndighet. En
annan sak är att kompetensen inle bör utnyttjas på ett sätt som kan uppfattas
som ett intrång i kyrkans självbestämmanderätt i internt kyrkliga frågor. Det
hela bygger enligt min mening på ett fortsatt ömsesidigt förtroende mellan
staten och kyrkan.

Under hänvisning till vad jag nu har sagt ser jag det som
naturligt all centralslyrelsen omfattas av vissa föreskrifter som regeringen
meddelar. Helt klart är del all regeringen bör kunna meddela föreskrifter som
rör förvaltningen och användningen av anslagna stals- och kyrkofondsmedel.
Centralstyrelsen har inte heller riklat invändningar häremot. Vidare bör det
enligt min mening finnas möjligheter för regeringen att genom normgivning föra
över förvallningsuppgifler på centralslyrelsen. Som exempel vill jag nämna all
det f. n. övervägs all till cenlralstyrelsen föra över uppgiften att pröva
frågor om fördelning av bidrag lill viss rikskyrklig verksamhei. Om regeringen
på della sätt för över en förvaltningsuppgift lill centralstyrelsen, måste del enligl
min mening finnas en möjlighel för regeringen att i samband därmed föreskriva
hur uppgiften skall fullgöras. Det kan gälla regler om förfarandet vid ansökan,
skyldighet att höra andra myndigheter, underrättelse om beslut m. m. Jag menar
att regeringen över huvud taget med stöd av restkompetensen skall kunna meddela
sådana föreskrifler beträffande styrelsen, som avser dess förhållande lill
andra myndigheter eller lill enskilda. Ett behov av sådana föreskrifler kan
finnas når del gäller t. ex. arkivvård, upphandling och utgivande av
författningssamling. Ett annat exempel är detaljföreskrifter om offentliga
anställningsförhållanden.

Inom de ämnesområden som jag nu har beskrivit finns det
alltså enligl min mening alltjämt etl behov för regeringen att med slöd av sin restkompetens
kunna meddela föreskrifter som berör cenlralstyrelsen. Om man därutöver vill
begränsa regeringens restkompetens krävs det att man noga anger de ämnen som
bör uteslutas från kompetensområdet. Det skulle närmast vara fråga om ämnen som
formellt ligger inom regeringens kompetensområde, men som närmast rör internt
kyrkliga frågor. Arbetsgruppen har inte ansett sig kunna ange och med
tillräcklig klarhet beskriva några ämnen av della slag. Inte heller cenlralstyrelsen
har givit några sådana exempel. Arbetsgruppen har i stället förordat att
regeringen, på samma sätt som i fråga om regleringen av den kommunala verksamhelen,
visar stor återhållsamhet när det gäller alt utnyttja sin normgivningskompetens.
Jag delar arbetsgruppens bedömning av denna fråga. En sådan återhållsamhet år enligl
min mening angelägen med hänsyn till all kyrkan inom ramen för ett bevarat
samband med staten bör få åtnjuta en så stor självständighet som möjligt. Jag
vill särskill poängtera att strävandena all begränsa regeringens normgivning
inte

Prop.
1984/85:36 14

bara bör avse nya författningar utan även redan beslutade
regeringsförfattningar. Det är därför angeläget alt en genomgång av författningsmaterialet
påbörjas snarast. Självfallet måste detta ske i nära samarbete med centralstyrelsen.

För att undvika tillämpningsproblem är det angeläget att
gränsen mellan regeringens och kyrkomötets kompetens att meddela föreskrifter
om centralstyrelsen blir så klart angiven som möjligt. Av särskild betydelse
är beskrivningen i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF av de ämnen i vilka
kyrkomötet efter delegation från riksdagen får meddela föreskrifter. Systemet
år nämligen så utformat att regeringen inte får meddela föreskrifter i de ämnen
som enligt grundlagsbestämmelserna kan delegeras till kyrkomötet.

Enligt punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till
RF får kyrkomötet med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan meddela
föreskrifterom bl. a. ""verksamheten hos organ som tillsatts av
kyrkomötet". Härmed avses enligt förarbetena till bestämmelsen (prop.
1981/82:77 s. 32 f) detaljregler rörande arbetsformer m. m. Som
kyrkoförfattningsutredningen framhåller i sitt remissyttrande avses närmast
sådana regler som normalt återfinns i statliga myndigheters instruktioner.
Kyrkomötet har också i kyrklig kungörelse (SKFS 1983:4) med arbetsordning för
kyrkomötet och i kyrklig kungörelse (SKFS 1983:9) med instruktion för svenska
kyrkans centralstyrelse meddelat sådana regler om centralstyrelsen.

Arbetsgruppen anser att uttrycket "verksamheten
hos" år oklart och kan ge utrymme för framtida tolkningssvårigheter.
Arbetsgruppen föreslår i förtydligande syfte att ultrycket ersätts av
"arbetssättet hos"". Mot detta har centralstyrelsen och
ytterligare någon remissinstans invant att en sådan ändring skulle medföra en
betydande inskränkning i kyrkomötets befogenheter att meddela föreskrifter för
organ under kyrkomötet.

1 likhet med arbetsgruppen anser jag att det kan
ifrågasättas om ""verksamheten hos" är ett lämpligt uttryck för
vad som innefattas i kyrkomötets normgivningskompetens beträffande
centralstyrelsen. Jag anser emellertid inte att man behöver hysa några
farhågor för framtida tolkningssvårigheter i förhållande till regeringens
kompetensområde. Enligl min mening står det nämligen helt klart alt kyrkomötets
normgivningskompetens endast omfattar detaljbelonade regler rörande
centralstyrelsens arbetsformer av det slag som brukar meddelas i instruktioner
för statliga myndigheter. Som jag redan har berört vid behandlingen av frågan
om regeringens normgivningskompetens måste regeringen i samband med att
förvaltningsuppgifter förs över till centralstyrelsen kunna meddela föreskrifter
om handläggningen av de ärenden som förs över. Regeringen måsle över huvud
taget kunna meddela föreskrifter om styrelsens förhållande till andra
myndigheter eller lill enskilda. Jag anser därför att det inte är nödvändigt
alt ändra den berörda grundlagsbestämmelsens ordalydelse. Jag föreslår följaktligen
ingen lagstiftningsåtgärd i denna del.

Prop.
1984/85:36 15

2.2.3 Vidareddegution av kyrkomötets normgivning

Mitt furslag: En möjlighet öppnas för kyrkomötet alt
delegera normgivning till stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala
förvaltningsmyndigheter i fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans
sakrament, gudstjänst och övriga handlingar samt kollekier.

Arbetsgruppen: Överensstämmer med mitt förslag
(promemorian s. 52 - 53).

Remissinstanserna: Förslaget godtas allmänt av
remissinstanserna. Några framför dock detaljsynpunkter på utformningen av
lagförslaget (se bilaga 3 avsnitt 4.3).

Skäl för mitt förslag: Enligt punkt 9 femte stycket övergrmgsbestämniel-serna
till RF kan riksdagen, om den bemyndigar kyrkomötet att meddela föreskrifter i
ett visst ämne. medge att kyrkomötet överlåter åt organ, som det tillsätter,
att meddela bestämmelser i iimnet. Kyrkomötet kan alltså under vissa
förutsättningar vidaredelegera sin normgivningskompetens till centralstyrelsen.
Riksdagen har i 7 § andra stycket lagen om svenska kyrkan öppnat en sådan
möjlighet för kyrkomötet i fråga om kollekier. I kyrklig kungörelse (SKFS
1983:2) om kollekier har kyrkomötet utnyttjat den sålunda givna möjligheten.

Före ikraftträdandet av 1982 års reform kunde domkapitlen
och kyrkoråden fatta beslut av författningskaraktär eller förfatiningsliknande
beslut i vissa ämnen. t. ex. i fråga om kollekier och ordningen för vissa
gudstjänster. De nya normgivningsreglerna innebår att föreskrifler i de ämnen
som ligger inom kyrkomötets normgivningsområde inte liingre kan beslutas aeller delegeras vidare till domkapitlen eller kyrkoråden. Detta innebär i sin
tur att beslut om föreskrifter i de aktuella ämnena endasl kan fattas av
kyrkomötet och i vissa fall av centralstyrelsen, även om föreskrifterna endast
rör ett visst stift eller en viss församling. Sålunda har t. ex. under hösten
1983 centralstyrelsen utfärdat 13 olika kyrkliga kungörelser (SKFS 1983:11-23)
med föreskrifter om riks- och stiftskollekter för år 1984, nämligen en för
varje sfift.

Syftet med 1982 års reform var att föra över vissa internt
kyrkliga ämnen från regeringens till kyrkomötets normgivningsområde. Däremot
fanns det inte någon uttalad a\sikt att ändra pä handläggningsordningen i fråga
om föreskrifter som tidigare kunde beslutas av domkapitel och kyrkoråd.

Kyrkomötet år 1983 har i en skrivelse till regeringen (EU
1983:17. kskr45) fäst regeringens uppmärksamhet på problemet såvitt avser
beslut om ordningen för vissa huvudgudstjänsler. Under hand har också framförts
önskemål om att de konstitutionella hindren för kvrkoniöiet att vidaredele-

Prop.
1984/85:36 16

gera normgivning i fråga om kollekter till domkapitlen och
kyrkoråden undanröjs.

De ämnen i vilka det kan finnas behov av att vidaredelegera
normgivning till domkapitlen, de kyrkliga kommunerna eller de kyrkokommunala
förvaltningsmyndigheterna är svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament,
gudstjänst och övriga handlingar samt kollekter. Det kan gälla frågor om all
vid gudstjänster eller andra förrättningar inom ett stift eller inom en
församling använda vissa kyrkliga böcker, la upp kollekter för vissa ändamål
eller bestämma dagar då kollekter skall las upp för särskilda ändamål.

Vad jag nu har sagt ger vid handen att det föreligger
vissa oönskade effekter av 1982 års reform när del gäller möjligheterna för
domkapitlen och kyrkoråden att besluta föreskrifter i vissa ämnen. För att
rätta till detla föreslår jag, i likhel med arbetsgruppen, alt
övergångsbestämmelserna till RF ändras så att det blir möjligt för kyrkomötet
att vidaredelegera normgivning i de förut angivna ämnena lill
stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala myndigheter. En
motsvarande ändring får göras i lagen om svenska kyrkan. 1 del sammanhanget får
övervägas om de angivna organen behöver preciseras närmare. Jag har för avsikt
alt återkomma till regeringen i denna fråga.

2.2.4 Formerna för ändring eller upphävande av äldre lag

Mitt förslag: Äldre lag som har trätt i kraft före den 1
januari 1983 och som reglerar ämnen inom kyrkomötets normgivningsområde skall
kunna upphävas av riksdagen genom etl enkelt beslut och ulan krav på yttrande
av kyrkomötet.

Arbetsgruppen: Överensstämmer med mitt förslag
(promemorian s. 53 -54).

Remissinstanserna: Endast några få remissinstanser kommenterar
förslaget i denna del. Svea hovrätt anser att de föreslagna ändringarna gör
alt reglerna, vilka enligl hovrättens mening redan nu är komplicerade, blir än
svårare all överblicka och förslå. Hovrätten ifrågasätter om del från
principiella synpunkter kan godtas att beslut om upphävande av föreskrifter i
sådana för kyrkan grundläggande ämnen som svenska kyrkans lära, gudstjänster,
dop m.m. skall kunna fattas utan all kyrkomötets mening inhämlas. Domkapitlet i
Lund har vissa synpunkter på utformningen av den föreslagna lagbestämmelsen (se
bilaga 3 avsnitt 4.4).

Skäl för mitt förslag: Vissa äldre lagar innehåller föreskrifler
i ämnen som numera ligger inom kyrkomötets normgivningsområde. Som exempel på
en sådan lag kan jag nämna 1686 års kyrkolag. Avsikten är att kyrkomötet, inom

Prop. 1984/85:36 17

ramen för dess normgivningskompetens, med egna
föreskrifter skall ersälla sådana äldre lagheslåmmdser. Med hånsyn lill den s.
k. formella lagkraftens princip (8 kap. 17 § RF) måsle riksdagen emellertid
först upphäva de föreskrifler som nu finns i lag.

Reglerna om upphävande av äldre lag på del kyrkliga
området år relativt komplicerade och svårtillgängliga. I korthet gäller
följande.

Den grundläggande bestämmelsen om ändring eller upphävande
av lag på det kyrkliga området finns numera i punkt 9 sjätte stycket övergångsbeslåm-mdserna
lill RF. Där sägs att i fråga om ändring eller upphävande av lag som avses i
punktens första - tredje slycken gäller vad som är föreskrivet om stiftande av
sådan lag.

Enligt punkt 2 övergångsbestämmelserna lill 1982 års
ändringar av punkt 9 gäller delsamma i fråga om ändring eller upphävande av
äldre lag. Om äldre lag skall upphävas skall alltså iakttas de formkrav som
numera gäller för stiftande av sådan lag. I sak innebär detla bl. a. alt äldre
lag som reglerar ämnen som kan delegeras till kyrkomötet endast kan upphävas
genom föreskrifter i lagen om svenska kyrkan.

Enligl min mening kan det inle vara rikligt med en sådan
ordning som den nyss beskrivna för upphävande av viss äldre lagstiftning på del
kyrkliga området. Myckel av del författningsarbete som återstår för att
genomföra kyrkomötesreformen avser just upphävande av föreskrifler i ämnen som
kyrkomötet självt får besluta om. Ulan tvekan blir det otympligt att tynga
lagen om svenska kyrkan med föreskrifter om upphävande av äldre
författningsbestämmelser som numera ligger inom kyrkomötets normgivningsområde.
I och för sig har Svea hovrätt fog för den synpunkten alt en ändrad ordning kan
sägas ylleriigare komplicera reglerna. Enligl min mening överväger dock de
praktiska skälen för en ny ordning i fråga om upphävande av äldre lag.

Som Svea hovrätt också har påpekat kan del renl
principiellt vara tveksamt med en ordning som innebär all äldre föreskrifter i
för kyrkan grundläggande ämnen kan upphävas utan att kyrkomötets mening inhämlas.
För egen del anser jag dock alt kyrkomötets yttrande knappasl behövs när det
gäller all upphäva lagbestämmelser i sådana ämnen där kyrkomötet har egen normgivningskompetens.
Genom att kyrkomötet självt har kompetens all besluta om föreskrifterna har
kyrkomötet alllid garantier för att nödvändiga beslämmdser kommer all finnas
på ifrågavarande områden. Kyrkomötet kan alltså ersätta en upphävd föreskrift
med en egen föreskrift. Jag ser det som självklart alt riksdagen inle kommer
att upphäva äldre bestämmelser inom detta område innan kyrkomötet för sin del
är berett alt ersälla dessa med egna föreskrifler. Givetvis förutsätter detla
en samordning mellan regeringen, riksdagen och kyrkomötet. I prop. 1981/82:192
om ett reformerat kyrkomöte m.m. förutsattes det alt en sådan samordning kommer
till stånd.

Jag föreslår alltså alt äldre lag som reglerar ämnen inom
kyrkomötets normgivningsområde inte längre behöver upphävas genom föreskrifter
i

2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 36

Prop.
1984/85:36 18

lagen om svenska kyrkan. I stället bör sådana lagar kunna
upphävas av riksdagen genom ett enkelt beslut och utan krav på yttrande av
kyrkomötet. Detta bör gälla för lagar som har trätt i kraft före den 1 januari
1983.

3 Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
civildepartementet upprättats förslag till lag om ändring i regeringsformen.

Förslaget har upprättats efter samråd med chefen för justiiiedeparle-mentet.

4 Specialmotivering

Av vad jag har anfört i del föregående framgår, att det
krävs grundlagsändringar om svenska kyrkans centralstyrelse skall få ställning
som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet. Flera av förslagen i fråga om normgivningen
på det kyrkliga området kräver också grundlagsändringar. Jag föreslår att de
nya reglerna tas in i övergångsbestämmelserna till RF.

Övergångsbestämmelserna till regeringsformen

Övergångsbestämmelsernas disposition

I lagförslaget tas upp ändringar av de bestämmelser om
svenska kyrkan som nu finns intagna i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF.

Efter ändringarna år 1982 av punkt 9
övergångsbestämmelserna till RF innehåller denna punkt sammanlagt nio stycken.
Av dessa reglerar förstasjätte styckena normgivningen på det kyrkliga området.
I det sjunde finns bestämmelser om bekännelsekravet för föredragande statsråd i
kyrkoärenden. Åttonde stycket reglerar de kyrkliga kommunernas konstitufionella
ställning. I nionde stycket finns slutligen en bestämmelse om statschefens tro.

Mina förslag innebär all de nuvarande
grundlagsbestämmelserna om svenska kyrkan måste ändras och byggas ut. Punkt 9
är i sin nuvarande lydelse redan lång och svåröverskådlig. Den bör därför delas
upp i olika punkter. Förutom en ändrad lydelse av punkt 9 föreslås sålunda att
del i övergångsbestämmelserna förs in fem nya punkter till vilka en del av de
nuvarande grundlagsreglerna flyttas över.

I förslaget har reglerna fördelats på skilda punkter allt
efter deras inbördes samband. Därvid har i punkterna 9-10 tagits in regler som
rör normgivningen på det kyrkliga området. I punkt 11 finns bestämmelser om
myndigheter under kyrkomötet. Punkt 12 innehåller en bestämmelse om
bekännelsekravet för föredragande statsråd i kyrkoärenden. De kyrkliga
kommunernas konstitutionella ställning regleras i punkt 13. Punkt 14 innehåller
slutligen en bestämmelse om statschefens tro.

Prop.
1984/85:36 19

Punkt 9

Första och andra slyckena

I dessa stycken återfinns de nuvarande första och andra
styckena i punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF. I första slyckel finns
sålunda bestämmelser om vilka föreskrifter som skall meddelas i lagen om
svenska kyrkan och hur denna stiftas. I andra stycket regleras lagsliftningsförfarandel
när det gäller föreskrifter om medlemskap i svenska kyrkan.

Tredje stycket

Tredje stycket innehåller i dag bestämmelser om normgivningen
beträffande grundläggande föreskrifter om prästerliga tjänster, om sfiftsmyndighe-ter
och om den egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Vidare
innehåller del bestämmelser om normgivningsförfarandet när det gäller föreskrifler
om kyrkomötet, som inte är av grundläggande karaktär, och föreskrifter som
innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd.

Till de nuvarande bestämmelserna i tredje stycket har
lagts regler om normgivningsförfarandet i fråga om grundläggande föreskrifter
om organisationen av myndigheter under kyrkomötet. I likhel med vad som enligt
tredje stycket redan gäller i fråga om grundläggande föreskrifter om bl. a.
prästerliga tjänster och stiftsmyndigheter skall grundläggande föreskrifter om
organisationen av myndigheter under kyrkomötet meddelas genom lag. Sådana föreskrifler
kan las in i lagen om svenska kyrkan eller i annan lag. Om föreskrifterna tas
in i lagen om svenska kyrkan, gäller de formkrav som anges i första stycket.
Även om föreskrifterna inle tas in i lagen om svenska kyrkan, skall yttrande inhämlas
av kyrkomötet innan lagen stiftas.

De nya bestämmelserna i Iredje stycket tar sikte på den
grundläggande regleringen av bl. a, centralstyrelsens organisation. Med
organisation avses sammansättning, beslutförhet, omröstningo.d. Utanför
begreppet organisation faller t.ex. arbetsuppgifter. I likhet med vad som nu
gäller kan regeringen således även i fortsättningen med slöd av sin restkompetens
genom normgivning föra över förvaltningsuppgifter på t. ex. cenlralstyrelsen.
I den mån föreskrifterna inle är av grundläggande karaktär eller rör
centralstyrelsens arbetssätt (jfr punkt 10) kan regeringen med stöd av sin restkompetens
också meddela andra föreskrifter som kan beröra centralstyrelsens förhållande fill
andra myndigheter eller enskilda. Avsikten är emellertid inte att regeringen
särskilt ofta skall gripa in med bestämmelser. Som fidigare har anförts
(avsnitt 2.2.2) torde det nämligen kunna förutsättas att regeringen iakttar den
återhållsamhet i fråga om regleringen av centralstyrelsen som påkallas av
hänsynen till kyrkans önskemål att inom ramen för ett bevarat samband med
staten få åtnjuta så stor frihet som möjligt.

Prop.
1984/85:36 20

Fjärde stycket

I detla stycke återfinns nuvarande sjätte stycket i punkt
9 övergångsbestämmelserna till RF. Bestämmelsen reglerar formkraven för
ändring och upphävande av sådan lag som avses i första-tredje styckena.

Punkt 10

Till punkt 10 har med vissa ändringar förts över de
nuvarande bestämmelserna i punkt 9 fjärde-femte styckena. Punkten har delats
upp i tre olika stycken. Första stycket har sin motsvarighet i nuvarande punkt
9 fjärde stycket och innehåller bestämmelser om att kyrkomötet, med stöd av föreskrifter
i lagen om svenska kyrkan, kan meddela föreskrifter i de ämnen som anges i
stycket. Andra stycket har till en del sin motsvarighet i nuvarande punkt 9
femte stycket. Bestämmelserna i slyckel reglerar möjligheterna för kyrkomötet
att delegera vidare normgivning lill vissa organ. Tredje stycket motsvaras av
nuvarande punkt 9 femte stycket andra-fjårde meningarna. Stycket reglerar
riksdagens och regeringens möjligheter att meddela föreskrifter i de ämnen som
kan delegeras lill kyrkomötet.

Första stycket

Som nyss har sagts innehåller första stycket bestämmelser
om alt kyrkomötet, med stöd av föreskrifter i lagen om svenska kyrkan, kan
meddela föreskrifter i de ämnen som anges i stycket. Stycket har med en viss
ändring sin motsvarighet i nuvarande fjärde stycket i punkt 9 övergångsbestämmelserna
till RF.

Ändringen avser etl av de ämnen beträffande vilka normgivningskompetens
nu kan delegeras lill kyrkomötet och innebär all orden "verksamhelen hos
organ som tillsätts" har bytts ut mot "verksamheten hos myndigheter
under". Terminologin har därvid anpassats till all del i forlsällningen
skall finnas myndigheter under kyrkomötet. Sådana myndigheter konstitueras
genom att del i lag anges att myndigheten skall vara en myndighet under
kyrkomötet (jfr punkt 11). En sådan myndighet är svenska kyrkans
centralstyrelse. Belräffande den närmare innebörden av uttrycket "verksamheten
hos" hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.2).

Andra stycket

Första meningen motsvarar i sak nuvarande femte stycket
första meningen i punkt 9 övergångsbeståmmelserna lill RF. Bestämmelsen innebår
att riksdagen har möjlighel att, i samband med att den bemyndigar kyrkomötet
all meddela föreskrifler i ett visst ämne, medge att kyrkomötet överlåter åt en
myndighet under kyrkomötet att meddela bestämmelser i ämnet. I likhet

Prop.
1984/85:36 21

med första stycket har terminologin anpassats lill att det
skall finnas myndigheter under kyrkomötet och orden "organ som tillsätts
av" bytts ut mot "myndigheter under".

Andra stycket andra meningen innehåller en nyhet i
förhållande till vad som gäller i dag. Enligt andra meningen kan riksdagen, om
den bemyndigar kyrkomötet att meddela bestämmelser i vissa sårskilt angivna ämnen,
medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt stiftsmyndigheter,
kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela
bestämmelser i ämnet. De ämnen i vilka vidaredelegation sålunda kan ske är
svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga
handlingar saml kollekter. Vad närmare gäller de angivna ämnena kan hänvisas
till vad som uttalades i förarbetena till 1982 års reform (prop. 1981/82:77 s.
28 ff). Som nyss har sagts kan vidaredelegation enligl bestämmelsen ske till
stiftsmyndigheter och till kyrkliga kommuner. Om kyrkomötet efter medgivande
av riksdagen överlåter åt kyrkliga kommuner att meddela föreskrifter i de
aktuella ämnena, år del de kyrkliga kommunernas beslutande församlingar, i
regel kyrkofullmäktige, som får beslula föreskrifler. Som tidigare har sagts
kan vidaredelegation enligt bestämmelsen också ske lill kyrkokommunala
förvaltningsmyndigheter, dvs. lill kyrkoråd eller andra sådana
förvaltningsmyndigheter.

Tredje stycket

Tredje stycket motsvaras i sak av nuvarande femte stycket andra-fjårde
meningarna i punkt 9 övergångsbestämmelserna lill RF. Bestämmelserna rör
riksdagens och regeringens möjligheter att meddela föreskrifter i de ämnen som
anges i första stycket.

Punkt II

Bestämmelsen i punkt 11 är ny. Den innebär att det vid
sidan av statliga förvaltningsmyndigheter under regeringen och riksdagen också
kan finnas statliga förvaltningsmyndigheter under kyrkomötet. För att en
statlig förvaltningsmyndighet skall ha en sådan ställning krävs enligl
bestämmelsen föreskrifter i lag som anger all myndigheten är en myndighet under
kyrkomötet.

Punkt 12

Punkt 12 motsvarar det nuvarande sjunde stycket i punkt 9 övergångsbeståmmelserna
till RF. Bestämmelsen rör bekännelsekravet för föredragande statsråd i
kyrkoärenden.

Prop.
1984/85:36 22

Punkt 13

Punkt 13, som reglerar de kyrkliga kommunernas
konstitutionella ställning, motsvaras av nuvarande åttonde slyckel i punkt 9
övergångsbestämmelserna lill RF.

Punkt 14

Punkt 14 motsvaras av nuvarande nionde stycket i punkt 9
övergångsbestämmelserna till RF. Bestämmelsen rör statschefens tro.

Övergångsbestämmelserna till lagen (1982:937) om ändring i
regeringsformen

Punkt 2

Punkt 2 första-tredje meningarna motsvarar i sak nuvarande
bestämmelser i punkt 2. Hänvisningen i tredje meningen till punkt 9 sjätte
stycket har ändrats till punkt 9 fjärde stycket. Bestämmelserna rör giltigheten
av äldre kyrkolag och formerna för ändring och upphävande av äldre lag på det
kyrkliga området.

Enligt punkt 2 första meningen skall sålunda äldre
författningar och föreskrifter som har tillkommit i den förut för kyrkolag
stadgade ordningen, dvs. genom samfällt beslut av Konungen eller regeringen och
riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte, gälla i fortsättningen trots
att de inte har beslutats i den ordning som nu gäller för lagstiftning på det
kyrkliga området.

Enligt andra meningen i punkt 2 kan sådana äldre
författningar eller föreskrifter ändras eller upphävas endast efter beslut av
riksdagen. Genom en hänvisning till 8 kap. 17 § första meningen RF har nämligen
den formella lagkraftens princip gjorts tillämplig på sådana bestämmelser.

I den utsträckning äldre bestämmelser i kyrkolag eller i
annan lag hör till den typ av lagstiftning som avses i första-tredje styckena i
punkt 9 övergångsbestämmelserna till RF, skall enligt tredje meningen de
formkrav som gäller enligt dessa stycken iakttas även vid ändring eller upphävande.
Det innebär att t. ex. lagen om svenska kyrkan - fastän den har beslutats före
den 1 januari 1983 - bara får ändras eller upphävas i den ordning som gäller i
fråga om stiftande av riksdagsordningens huvudbestämmelser och efter det att
kyrkomötets yttrande har inhämtats. Vidare får nuvarande föreskrifter om
medlemskap i svenska kyrkan ändras eller upphävas av riksdagen endasl med
samtycke av kyrkomötet.

Fjärde meningen innehåller en ny bestämmelse. Den tar
sikte på sådan äldre lag som har trätt i kraft före den 1 januari 1983 och som
reglerar ämnen vilka enligt punkt 10 övergångsbestämmelserna fill RF kan
delegeras till

Prop. 1984/85:36 23

kyrkomötet.
För ändring eller upphävande av sådan äldre lag gäller enligt fjärde meningen
inte bestämmelserna i tredje meningen. Det innebär att t. ex. bestämmelserna i
1686 års kyrkolag om svenska kyrkans lära, om gudstjänster, om dop, om
nattvard, om biskops- och prästvigning m. m. kan upphävas av riksdagen utan att
de formkrav som gäller enligl första - tredje styckena i punkt 9
övergångsbestämmelserna till RF behöver iakttas. Som jag har anfört i den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4) har kyrkan ett skydd för att nödvändiga
bestämmelser kommer att finnas genom att kyrkomötet självt har kompetens att
besluta om föreskrifterna.

Punkt
3

Punkt
3 rör bl. a. upphävande av äldre regeringsförfattningar. Ändringarna innebär
endast att hänvisningen till gmndlagsreglerna om normgivning på det kyrkliga
området har anpassats till den nya disposifionen av dessa regler.

Ikraftträdande

Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1986. Detta bygger på att riksdagen fattar
ett första beslut om gmndlagsändring under 1984/85 års riksmöte och ett andra
beslut snarast möjligt efter riksdagsvalet i september 1985.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att i den ordning som anges i 8 kap. 15 § regeringsformen anta
förslaget till lag om ändring i regeringsformen.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1984/85:36 24

Bilaga 1

Arbetsgruppens sammanfattning av sina överväganden och
förslag

Den kyrkomötesreform som beslutades år 1982 innebar alt en
ny ordning för normgivning på det kyrkliga området infördes, all kyrkomötet
fick en bredare förankring och en mera demokratisk uppbyggnad ån tidigare samt
att kyrkomötet fick ett permanent verkslällande och beredande organ, svenska
kyrkans centralstyrelse. När reformen skulle genomföras uppmärksammades vissa
oklarheter och olösta problem. Del gäller centralstyrelsens stalsrättsliga
ställning, normgivningen på del kyrkliga området och vissa arbelsrättsliga
frågor. De nu angivna frågorna har utretts av en arbetsgrupp inom
regeringskansliet.

Som en riktlinje för arbetsgruppens arbete har gällt alt
de förslag som läggs fram skall ulgå från principen all svenska kyrkan skall få
så stor frihet som möjligt inom ramen för den politiska överenskommelse som låg
till grund för kyrkomötesreformen.

Centralstyrelsen blir förvaltningsmyndighet under
kyrkomötet

Arbetsgmppen har tillgodosett centralstyrelsens önskemål
om att den skall få ställning som förvaltningsmyndighet under kyrkomötet och
lämnar förslag till lagteknisk lösning av en sådan ordning (2.2).

Förslaget innebär att det i grundlagsreglema om svenska
kyrkan, dvs. i övergångsbestämmelsema till regeringsformen (RF), införs en ny
bestämmelse om att det vid sidan av statliga förvaltningsmyndigheter under
riksdagen och regeringen även kan finnas statliga förvaltningsmyndigheter under
kyrkomötet. En fömtsättning för att en myndighet skall få en sådan ställning är
enligt förslaget att det i lag anges att myndigheten är en myndighet under
kyrkomötet. Förslaget till ändringen i övergångsbestämmelserna till RF
kompletteras därför med ett förslag till ändring i lagen om svenska kyrkan,
enligt vilket centralstyrelsen anges som en myndighet under kyrkomötet.

I konstitufionellt hänseende innebär centralstyrelsens
ändrade ställning att regeringens direktivrätt för särskilda fall gentemot
styrelsen försvinner. Vidare kan regeringen inte till styrelsen delegera sin
direkt på 8 kap. 13 § första stycket RF gmndade kompetens att meddela
föreskrifter. Regeringens grundlagsfästa befogenheter att tillsätta tjänster
hos styrelsen försvinner också. Slutligen bortfaller också det gmndlagsfästa
kravet på svenskt medborgarskap för ledamöter av centralstyrelsen. I övrigt
innebär ändringen inte inskränkningar i regeringens befogenheter. Den innebär
inte heller

Prop.
1984/85:36 25

någon utvidgning av kyrkomötets beslutsbefogenheter
beträffande centralslyrelsen.

Cenlralstyrelsen får själv tillsätta tjänster

I samband med centralstyrelsens ändrade ställning föreslår
arbetsgruppen all det införs en ny föreskrift i lagen om kyrkomötet om att
centralstyrelsen själv skall få tillsätta tjänster vid styrelsen (2.4.3).
Vidare föreslås att det inråttas en ny myndighet under kyrkomötet, kyrkomötets besvårsnämnd,
som skall pröva besvär över centralstyrelsens beslut om tillsållning av
tjänster (2.5).

Regeringens normgivning begränsas

När det gäller normgivningen på det kyrkliga området
föreslår arbetsgruppen all reglerna i fråga om kyrkomötets kompelens att
meddela föreskrifler om centralstyrelsen förtydligas. Förslaget innebär ingen
ändring i sak i förhållande till vad som i dag gäller, utan endast att reglerna
uttrycks klarare (3.2.2). Vidare föreslår arbetsgruppen att regeringens restkompetens
beträffande centralslyrelsen begränsas genom att grundläggande föreskrifter om
centralstyrelsens organisation-i likhel med t. ex. grundläggande föreskrifter
om stiftsmyndigheter - beslutas av riksdagen i lagen om svenska kyrkan eller i
annan lag efter yttrande av kyrkomötet (3.2.3).

Några andra grundlagsändringar som begränsar regeringens normgivningskompetens
föreslås inle. Däremol förutsätter arbetsgruppen all regeringen ulan särskild
föreskrift i RF iakttar den återhållsamhet i fråga om att reglera
centralstyrelsen som påkallas av hänsynen till svenska kyrkans önskemål att
inom ramen för ett bevarat samband med staten få åtnjuta sä stor
självständighet som möjligt.

Nuvarande regeringsförfattningar gås igenom

De flesta regeringsförfattningar som reglerar den statliga
verksamhelen blir tillämpliga på centralstyrelsen även efter det att dess
ställning har ändrats. Enligt arbetsgruppens mening bör strävandena att
begränsa regeringens normgivning beträffande centralstyrelsen avse inte bara
nya författningar utan även redan beslutade regeringsförfattningar.

Centralstyrelsen bör så långt det är möjligt undantas från
sådana författningars fillämpningsområden. En fömtsättning för att styrelsen
skall kunna undantas från gällande författningar är emellertid att samtliga
författningar gås igenom. I varje särskilt fall får sedan bedömas om en
författning även i framtiden bör gälla centralstyrelsen. Arbetsgruppen föreslår
att en sådan genomgång sker i nära samarbete med centralstyrelsen (3.3).

Prop. 1984/85:36 26

Vissa andra grundlagsregler om normgivning ändras

Når det gäller formerna för normgivning i övrigt föreslår
arbetsgruppen ändringar i nuvarande regler i två olika avseenden. Det gäller
för del första kyrkomötets möjligheter att vidaredelegera normgivning i vissa
ämnen. Vidare gäller det frågan om formerna för upphävande av äldre lag som
reglerar ämnen som kan delegeras lill kyrkomötet.

• Normgivning i vissa internt kyrkliga ämnen delegeras
vidare

Före ikraftträdandet av 1982 års reform kunde domkapitlen
och kyrkoråden fatta förfatiningsbeslut eller förfatiningsliknande beslut i
vissa ämnen, t.ex. i fråga om kollekter och ordningen för vissa gudstjänster.
De nya normgivningsreglerna innebär att föreskrifter i de ämnen som ligger inom
kyrkomötets normgivningsområde inte kan delegeras vidare till domkapitlen och
kyrkoråden. Det innebär i sin tur att beslut om föreskrifter i de aktuella
ämnena endast kan fattas av kyrkomötet och i vissa fall av centralstyrelsen,
även om föreskrifterna uteslutande avser ett visst stift eller en viss församling.
Arbetsgruppen föreslår därför att normgivningsreglerna ändras så all det blir
möjligt för kyrkomötet att delegera normgivning i vissa internt kyrkliga ämnen
till domkapitlen, de kyrkliga kommunerna och de kyrkokommunala
förvaltningsmyndigheterna (3.4.1).

• Vissa äldre lagar föreslås kunna upphävas genom
enkelt beslut av

riksdagen

Vissa äldre lagar innehåller föreskrifter i ämnen som nu
ligger inom kyrkomötets normgivningskompetens. Avsikten är att kyrkomötet med
egna föreskrifter skall ersätta sådana äldre lagar. Med hänsyn till den s. k.
formella lagkraftens princip måste riksdagen emellertid upphäva de föreskrifler
som nu finns i lag. Enligt de nuvarande grundlagsreglerna kan äldre lag som
reglerar ämnen inom kyrkomötets normgivningsområde upphävas endast genom
föreskrifter i lagen om svenska kyrkan. Arbetsgruppen föreslår att detta
onödiga formkrav av praktiska skäl tas bort genom att grundlagsreglerna ändras
så att äldre lagar i de aktuella ämnena kan upphävas av riksdagen genom ett
enkelt beslut (3.4.2).

Prop. 1984/85:36

27 Bilaga
2

Arbetsgruppens författningsförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrivs
i fråga om regeringsformen' dels att punkt 9 övergångsbestämmelserna skall ha
nedan angivna lydelse, dels att i övergångsbestämmelserna skall införas fem nya
punkter, 10-14. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

9. Grundläggande föreskrifter om svenska kyrkan som
trossamfund och om kyrkomötet som en församling av valda ombud för svenska
kyrkan meddelas i lagen om svenska kyrkan. Denna lag stiftas på samma sätt som
huvudbestämmelserna i riksdagsordningen. Innan lagen stiftas skall yttrande av
kyrkomötet inhämtas.

Föreskrifter
om medlemskap i svenska kyrkan meddelas genom lag, som sfiftas av riksdagen med
samtycke av kyrkomötet.

Grundläggande
föreskrifter om prästerliga tjänster i svenska kyrkan och om stiftsmyndigheter
samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i
lagen om svenska kyrkan eller i annan lag, som stiftas av riksdagen efter
yttrande av kyrkomötet. Detsamma gäller grundläggande föreskrifter om den
kyrkliga egendom som är avsedd för svenska kyrkans verksamhet. Föreskrifter som
innebär ändring av det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd
meddelas dock genom lag, som stiftas på samma sätt som lagen om svenska
kyrkan.

Grundläggande
föreskrifter om prästerliga tjänster i svenska kyrkan och om stiftsmyndigheter
samt andra föreskrifter om kyrkomötet än som avses i första stycket meddelas i
lagen om svenska kyrkan eller i annan lag som stiftas av riksdagen efter
yttrande av kyrkomötet. Delsamma gäller grundläggande föreskrifler om
organisationen av myndigheter under kyrkomötet och om den kyrkliga egendom som
är avsedd försvenska kyrkans verksamhei. Föreskrifter som innebär ändring av
det ändamål för vilket den kyrkliga egendomen är avsedd meddelas dock genom
lag, som stiftas pä samma sätt som lagen om svenska kyrkan.

(9. Sjätte
stycket)

I fråga om ändring eller upphävande av lag som avses i första-tredje
styckena gäller vad som är föreskrivet om stiftande av sådan lag.

I fråga om ändring eller upphävande av lag som avses i första-tredje
styckena gäller vad som är föreskrivet om stiftande av sådan lag.

' Regeringsformen omtryckt 1982:940.

Nuvarande lydelse (9. Fjärde stycket)

Kyrkomötet får med stöd av föreskrifler i lagen om
svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande ämnen:

svenska kyrkans lära,

svenska kyrkans böcker,

svenska
kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

kollekter,

central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt
utlandsarbete saml diakoni,

kyrkomötets
arbetssätt samt verksamheten hos organ som tillsätts av kyrkomötet.

Föreslagen lydelse

10. Kyrkomötet får med stöd av föreskrifter i lagen Om
svenska kyrkan genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifter i följande
ämnen:

svenska kyrkans lära,

svenska kyrkans böcker,

svenska
kyrkans samkrament, gudstjänst och övriga handlingar,

kollekter,

central
verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,

kyrkomötets
arbetssätt samt arbetssättet hos myndigheter under kyrkomötet.

(9. Femte
stycket första meningen)

Bemyndigar riksdagen kyrkomötet att meddela föreskrifter
i etl visst ämne, kan riksdagen därvid medge att kyrkomötet genom kyrklig kungörelse
överlåter åt organ som tillsätts av kyrkomötet, att i sådan kungörelse meddela
bestämmelser i ämnet.

Bemyndigar riksdagen kyrkomötet all meddela föreskrifter
i ett visst ämne, kan riksdagen därvid medge all kyrkomötet genom kyrklig kungörelse
överlåter ål myndigheter under kyrkomötet alt i sådan kungörelse meddela
bestämmelser i ämnet. / fråga om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans
sakrament, gudstjänst och övriga handlingar saml kollekter kan riksdagen också
medge all kyrkomötet genom kyrklig kungörelse överlåter åt stiftsmyndigheter,
kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter an meddela
bestämmelser.

(9. Femte
stycket andra-fjärde meningarna)

Riksdagen kan i lagen om svenska kyrkan meddela
föreskrifter i de ämnen som anges i fjärde stycket. Detta gäller även om
kyrkomötet har bemyndigats att besluta föreskrifter i ämnet. Regeringen får
inte besluta föreskrifter i dessa ämnen.

Riksdagen kan i lagen om svenska kyrkan meddela
föreskrifter i de ämnen som anges i första slyckel. Detta gäller även om
kyrkomötet har bemyndigats att besluta föreskrifter i ämnet. Regeringen får inle
besluta föreskrifter i dessa ämnen.

11. Bestämmelserna i 11 kap. 6 § första stycket gäller
inte myndigheter som enligt lag är myndigheter under kyrkomötet.

Nuvarande lydelse

(9. Sjunde stycket)

När
regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska kyrkans religionsvård eller
religionsundervisning, utövning av präståmbetet. befordring eller ämbetsansvar
inom kyrkan, skall föredraganden tillhöra svenska kyrkan.

Föreslagen lydelse

12. När regeringen skall avgöra ärenden som angår svenska
kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, utövning av pråståmhetet,
befordring eller ämbetsansvar inom kyrkan, skall föredraganden tillhöra svenska
kyrkan.

(9.
Ättonde stycket)

Vad i
denna regeringsform föreskrivs om primårkommuner skall, med undantag av 1 kap.
7§ första stycket andra meningen, tillåmpas även i fräga om kyrkliga kommuner.

13. Vad i denna regeringsform föreskrivs om
primärkommuner skall, med undanlag av 1 kap. 7§ första stycket andra meningen,
tillämpas även i fråga om kyrkliga kommuner.

(9. Nionde
stycket)

Genom
denna regeringsform görs ej ändring i vad som hittills har gällt enligt 2§ i
den äldre regeringsformen.

14. Genom denna regeringsform görs ej ändring i vad som hittills
har gällt enligt 2 § i den äldre regeringsformen.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

2. Förslag till

Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom
föreskrivs i fråga om regeringsformen att punkterna 2 och 3
övergångsbestämmelserna lill lagen (1982:937) om ändring i regeringsformen
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

2. Äldre författningar och föreskrifter, som har
tillkommit genom beslut av Konungen eller regeringen gemensamt med riksdagen
och med samtycke av allmänt kyrkomöte, skall fortsätta all gälla utan hinder av
att de inle har tillkommit i den ordning som skulle ha iakttagits vid
tillämpning av de nya bestämmelserna. Bestämmelserna i 8 kap. 17 § första
meningen i denna regeringsform skall gälla i fråga om sådana författningar och
föreskrifter. Punkt 9 sjätte stycket övergångsbestämmelserna till
regeringsformen i deras nya lydelse tillämpas också i fråga om äldre lag.

3. Utan hinder av punkt 9 försia-sjätie styckena
övergångsbestämmelserna lill regeringsformen i deras nya lydelse får
regeringen upphäva föreskrifter som Konungen eller regeringen har meddelat
före den 1 januari 1983. Sådana föreskrifler skall inte tillämpas i den mån de
gäller fråga som regleras i kyrklig kungörelse.

Föreslagen
lydelse

2. Äldre författningar och före

skrifter, som har tillkommit genom

beslut av Konungen eller regeringen

gemensamt med riksdagen och med

samtycke av allmänt kyrkomöte,

skall fortsätta all gälla ulan hinder av

att de inle har tillkommit i den

ordning som skulle ha iakttagits vid

tillämpning av de nya bestämmelser

na. Bestämmelserna i 8 kap. 17 §

första meningen i denna regerings

form skall gälla i fråga om sådana

författningar och föreskrifler. Punkt

9 fjärde
stycket övergångsbeståm

melserna till regeringsformen i deras

nya lydelse tillåmpas också i fråga

om äldre lag. Tredje meningen gäller

dock ej i fråga om lag som har trätt i

kraft före den 1 januari 1983 och som

reglerar ämnen som anges i punkt 10

övergångsbestämmelserna till rege

ringsformen.

3. Utan hinder av punkterna 9 och

10 övergångsbestämmelserna lill re

geringsformen i deras nya lydelse får

regeringen upphäva föreskrifler som

Konungen eller regeringen har med

delat före den 1 januari 1983. Sådana

föreskrifler skall inle tillämpas i den

män de gäller fråga som regleras i

kyrklig kungörelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

3. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:942) om svenska kyrkan

Härigenom
föreskrivs att 7 och 8§§ lagen (1982:942) om svenska kyrkan skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse meddela föreskrifler
i följande ämnen:

1. svenska kyrkans lära,

2. svenska kyrkans böcker,

3. svenska kyrkans sakrament,
gudstjänst och övriga handlingar,

4. kollekter,

5. central verksamhei för evangelisation,
mission och övrigi utlandsarbete samt diakoni,

6. kyrkomötets arbetssätt saml verksamheten
hos organ som enligl lag får tillsättas av kyrkomötet.

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt
svenska kyr kans centralstyrelse att i sådan kun görelse meddela
föreskrifter om kollekter.

1.
svenska kyrkans
lära,

2.
svenska kyrkans
böcker,

3.
svenska kyrkans
sakrament, gudstjänst och övriga handlingar,

4.
kollekter,

5.
central
verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni,

6.
kyrkomötets
arbetssätt samt arbetssättet hos myndigheter under kyrkomötet.

Kyrkomötet får genom kyrklig kungörelse överlåta åt
svenska kyrkans centralstyrelse att i sådan kungörelse meddela föreskrifler
om kollekter. Kyrkomötet får också genom kyrklig kungörelse överlåta åt domkapitlet,
kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela
föreskrifter om svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst
och övriga handlingar samt kollekter.

8§

Svenska kyrkans centralstyrelse är en myndighet under
kyrkomötet.

Det ankommer på svenska kyrkans centralstyrelse att
verkställa kyrkomötets beslut. Styrelsen bereder även ärenden som skall
avgöras av kyrkomötet, i den mån uppgiften inte ankommer på eller har
överlämnats åt annat organ som tillsätts av kyrkomötet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

'Senaste lydelse 1983:339.

Prop.
1984/85:36 32

4. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1982:943) om kyrkomötet

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:943) om
kyrkomötet

dels alt 38, 39 och 43 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels all i lagen skall införas sju nya paragrafer, 44-50 §§,
av nedan angivna

lydelse, dels alt närmast före 47 § skall införas en ny
rubrik av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande Ivdelse Föreslagen Ivdelse

38 §

Kyrkomötet skall för varje valpe- Kyrkomötet skall för varje valpe-

riod inom sig utse en valberedning. riod inom sig utse en
valberedning.

Valberedningen bereder val av sven- Valberedningen bereder val av sven

ska kyrkans centralstyrelse och kyr- ska kyrkans centralstyrelse, kyrko-

komölets utskott. mötets besvärsnämnd och kyrkomö-

tets ulskoll.

39 §

Val inom kyrkomölel skall, om omröslning begärs, ske med
slutna sedlar.

Valsedlarna skall vara lika lill storlek, material och färg. De skall vara enkla

och omärkla saml, om valet ej sker proportionellt, upptaga namn på så

många personer som valel avser. Vid lika röstetal sker avgörandet genom

lottning.

Val av
svenska kyrkans cenlralsiy- Val av
svenska kyrkans centralsty

relse, utskott och valberedning skall relse,
kyrkomötets besvärsnämnd,

vara proportionellt, om det begärs utskott
och valberedning skall vara

av minst så många ledamöter som proportionellt,
om det begärs av

motsvarar den kvot som erhålls om minst
så många ledamöter som mot-

antalei närvarande ledamöler delas svarar
den kvot som erhålls om anta-

med det antal personer som valet let
närvarande ledamöter delas med

avser, ökat med 1. Om kvoten år ett det
antal personer som valet avser,

brutet tal, skall den avrundas till ökat
med 1. Om kvoten är ett brutet

närmast högre hela tal. Vid sådant tal,
skall den avrundas lill närmast

proportionellt val skall bestämmel- högre
hela tal. Vid sådant proportio-

serna i lagen (1955:138) om propor- nellt
val skall bestämmelserna i la-

tionellt valsätt vid val inom lands- gen
(1955:138) om proportionellt

ting, kommunfullmäktige m. m. lill- valsätt
vid val inom landsting, kom-

låmpas. munfullmåktige m.m. tillämpas.

Om ersättare ej väljs proportionellt skall vid valen åven beslämmas
den ordning, i vilken de skall inkallas lill tjänstgöring.

43 § Svenska kyrkans centralstyrelse får handlägga ärenden
endast om ordföranden eller, vid förhinder för denne, vice ordföranden saml
minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande.

Som styrelsens beslut gäller den mening som de flesla enar
sig om eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder. Bestäm-

Prop.
1984/85:36

Nuvarande lydelse

33

Föreslagen lydelse

melserna i 29 kap. rättegångsbalken skall dock tillämpas i
sådana personalfrågor där detta skaU ske för arbetstagare i allmänhet hos
staten.

44 §

Tjänster
vid svenska kyrkans centralstyrelse tillsätts av styrelsen.

45 §

Beslut om tillsättning av tjänster vid centralstyrelsen
får överklagas hos kyrkomötets besvärsnämnd genom besvär.

46§

Besvär
över andra beslut av centralstyrelsen än som avses i 45 § förs hos regeringen
om inte annat följer av särskilda föreskrifter.

3 Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr36

Kyrkomötets besvärsnämnd

47 §

Kyrkomötets besvärsnämnd år en myndighet under kyrkomötet.

Besvärsnämnden väljs av kyrkomötet för varje valperiod.

48 §

Besvärsnämnden består av en ordförande, som skall vara
eller ha varit ordinarie domare, och fyra inom kyrkomötet valda ledamöter.
Ordföranden väljs sårskilt.

För ordföranden skall finnas en ersättare. Vad som
föreskrivs om ordföranden gäller också ersättaren. För övriga ledamöter skall
utses lika många ersättare.

49 §

Besvärsnämnden är beslutför när ordföranden och minst tre
andra ledamöter är närvarande.

Som nämndens beslut gäller den mening som de flesta ermr
sig om

Prop.
1984/85:36 34

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden
biträder.

52 §

Besvärsnämndens beslut får inle överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop. 1984/85:36 35

Bilaga
3

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds C
1984:4) Klargöranden och kompletteringar av kyrkomötesreformen

1 Inkomna
yttranden

Efter
remiss har yttranden avgetts av justitiekanslern, Svea hovrätt, hovrätten för
Västra Sverige, kammarrätten i Göteborg, riksrevisionsverket, kammarkollegiet,
statens arbetsgivarverk, statens löne- och pensionsverk. Svenska kyrkans
centralstyrelse, domkapitlen i Uppsala, Strängnäs, Lund, Härnösand och Visby,
riksdagens ombudsmän (JO), kyrkoförfattningsutredningen (Kn 1982:06) samt
Svenska kyrkans personalförbund.

Ett
yttrande har dessutom inkommit från Svenska kyrkans församlings-och
pastoratsförbund.

2 Allmänna
synpunkter

Justitiekanslern
och JO har förklarat att de från de synpunkter som de har att beakta inte har
någon erinran mot förslagen. Domkapitlet i Härnösand anser att de föreslagna
författningsändringarna är lämpliga och ändamålsenliga. Domkapitlet
tillstyrker därför arbetsgmppens förslag.

Hovrätten
för Västra Sverige:

De
förslag som promemorian innehåller är en följd av kyrkomötesreformen 1982.
Eftersom förslagen synes fullfölja de tankegångar som ligger till grund för
reformen och i övrigt framstår som ändamålsenliga har hovrätten inte funnit
skäl till erinran mot förslagen i sak.

Svenska
kyrkans centralstyrelse:

Centralstyrelsen
anser att arbetsgruppens förslag är tillfredsställande såvitt gäller
centralstyrelsens formella ställning. Promemorian innehåller emellertid även
vissa förslag som enligt centralstyrelsens mening är ägnade att minska i
stället för öka kyrkomötets och centralstyrelsens självständighet. Detta gäller
framför allt den föreslagna ändringen av 7 § 6. lagen om Svenska kyrkan, den
föreslagna regeln om besvärsrätt till regeringen samt att regeringens s. k. restkompetens
att utfärda föreskrifter för centralstyrelsens verksamhet skall i stort sett
kvarstå trots att centralstyrelsen förklaras vara en myndighet under kyrkomötet.

Enligt
centralstyrelsens mening är konsekvenserna av arbetsgruppens förslag i dessa
delar att centralstyrelsens självständighet totalt sett kommer

Prop.
1984/85:36 36

att minska i stället för att öka. Detta står enligt
centralstyrelsens mening inte i överensstämmelse med utgångspunkten för arbetsgmppens
arbete som varit att centralstyrelsen skulle vara en myndighet under
kyrkomötet.

Centralstyrelsen har mot bakgmnd härav haft väsentliga
invändningar mot arbetsgruppens förslag och även föreslagit ändringar i dessa,
eftersom förslagen enligt centralstyrelsens mening står i strid mot grundtankama
bakom kyrkomötesreformen. Centralstyrelsen förväntar sig därför att de av
styrelsen framförda synpunkterna beaktas.

Kyrkoförfaltningsulredningen:

Utredningen anser det värdefullt att man nu gått fill
verket med att undanröja de oklarheter och problem som uppmärksammats vid
genomförandet av kyrkomötesreformen. Det finns emellertid anledning att ifrågasätta
om inte arbetsgruppen fått en alltför begränsad utgångspunkt för sitt uppdrag.
I vissa hänseenden hade det varit motiverat med en mera genomgripande översyn.

Det kan exempelvis diskuteras om det är en lagtekniskt
lämplig lösning att reglerna om lagstiftningen på det kyrkliga området också i
fortsättningen skall vara placerade i övergångsbestämmelserna till RF. När RF
tillkom var detta rimligt, eftersom kyrka-statfrågan då fortfarande var oklar.
Då frågan numera får anses på ett mera varaktigt sätt reglerad genom
kyrkomötesreformen, borde normgivningsreglerna rörande svenska kyrkan tas in i
huvudbestämmelserna i RF. Reglerna hade i så fall också kunnat ges en mera lättöverskådlig
utformning. Man kan numera svårligen motivera varför dessa regler, som avser
bestående förhållanden, skall behandlas som övergångsbestämmelser. Det hade varil
lämpligt att frågan beaktats i samband med de nu föreslagna ändringarna i dessa
regler.

I enlighet med utredningsuppdraget tar de framlagda
förslagen endast sikte på organ direkt under kyrkomötet. Flera av de frågor
förslagen gäller är emellertid i samma grad giltiga för vissa andra kyrkliga
myndigheter. Det kan exempelvis verka något inkonsekvent att man föreslår
statusändringar i den kyrkUga organisationen på det centrala planet men inte på
det regionala. Del hade därför varit värdefuUt om ett resonemang i dessa frågor
också kunnat föras med hänsynstagande till sistnämnda myndigheter. Detta gäller
särskilt domkapitlen, som är myndigheter under regeringen och kommer att så
förbli.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund:

Arbetsgruppens förslag uppfyller de formella anspråk som
rests från vårt förbund. Genom en grundlagsändring uttalas att centralstyrelsen
är en myndighet under kyrkomötet. Förbundsstyrelsen fiUstyrker arbetsgruppens
förslag i denna del.

En närmare
granskning av promemorians innehåll ger vid handen att arbetsgruppens förslag
emellertid knappast uppfyller de reella anspråk på självständighet under
kyrkomötet för centralstyrelsen, som varit en så viktig förutsättning för vårt
förbunds ställningstagande.

Exempel på
detta är den regel om besvär till regeringen som föreslås. Vidare avses
regeringen alltjämt kunna utöva huvuddelen av sin på 8 kap 13 § regeringsformen
grundade restkompetens. Till yttermera visso föreslås en ändring av 7 § 6.
lagen om svenska kyrkan, varigenom kyrkomötets normgiv-

Prop.
1984/85:36 37

ningsbefogenheter med avseende på centralstyrelsen minskar
och regeringens och riksdagens i molsvarande mån ökar.

Förbundsstyrelsen menar att förslagen i dessa delar
behöver överarbetas.

3 Svenska kyrkans centralstyrelse

3.1 Ändrad statsrättslig ställning

Remissinstanserna är överlag positiva till förslaget om
att centralstyrelsen skall få ställning som förvaltningsmyndighel under kyrkomölet.
De tillstyrker förslaget till lagteknisk lösning.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

Som framhålls i promemorian finns i nuvarande
regeringsform (RF) endast upptaget två typer av myndigheter - statliga och
kommunala myndigheter. Statliga myndigheter år antingen myndigheter under
regeringen eller myndigheter under riksdagen. Mot bakgrund härav framhålls i
promemorian att RF till följd härav inte erkänner myndigheter under kyrkomötet.

Centralstyrelsen vill med anledning härav framhålla att
den lagstiftning som reglerar kyrkomölet och av detta tillsatta organ inte
återfinns i RF utan grundas på bestämmelser i övergångsbestämmelserna lill
denna. Centralstyrelsen anser därför att man inte utan vidare kan dra sådana
slutsatser som man synes göra i promemorian angående centralstyrelsens formella
ställning. Tvärtom anser centralstyrelsen att den skall betraktas som en
myndighet under kyrkomötet eftersom ifrågavarande lagstiftning inte utgår ifrån
nuvarande RF utan från övergångsbestämmelserna till denna. Eftersom
bestämmelserna således finns i övergångsbestämmelserna måsle frågan tolkas med
utgångspunkt frän de förutsättningar som gällde enligt 1809 års regeringsform,
vilken inte kände någon motsvarande absolut uppdelning i myndigheter under
regering eller riksdag.

I promemorian görs gällande att centralstyrelsen uttryckt
önskemål om att den bör vara en myndighet under kyrkomölet. Detta påstående är
inte helt korrekt. Centralstyrelsen har nämligen hävdat att kyrkomötets
befogenhet enligt 9. övergångsbestämmelserna till regeringsformen samt 7 § 6.
lagen om Svenska kyrkan att meddela föreskrifter om verksamheten hos organ, som
enligt lag får tillsältas av kyrkomötet, innebär att centralstyrelsen måste
anses vara en myndighet under kyrkomötet. Däremot har centralstyrelsen vid
överläggningar med civildeparlemeniel framhållit att en grundlagsändring bör
komma till stånd så att centralstyrelsens ställning klarläggs.

Arbetsgruppens förslag innebär att centralstyrelsens
ställning som myndighet under kyrkomölet klart framgår av lagen. Centralslyrelsen
finner därför förslaget vara i sak tillfredsställande.

4 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 36

Prop. 1984/85:36 38

Domkapitlet i Visby:

Domkapitlet har ingen erinran mot att centralstyrelsen
görs till förvaltningsmyndighet under kyrkomötet. Detta innebär ur
statsrättslig synpunkt en stor principiell förändring men lorde prakliskl sett
vara av mindre betydelse. Reformen förutsätter dock alt de nuvarande
regeringsförfattningarna omgående gås igenom och att man för framliden
tillskapar ett regelsystem som enkelt och entydigt bestämmer om en författning
också är tillämplig på cenlralstyrelsen.

Kyrkoförfaltningsulredningen:

Arbetsgruppen har lämnat förslag till lagteknisk lösning
av en ändrad stalsrättslig ställning för svenska kyrkans centralstyrelse.
Utredningen har inget att erinra häremot. Ur konstitutionell synpunkt är
givetvis tillskapandet av en helt ny myndighetstyp en stor slatsrällslig
reform, men i praktiken torde centralstyrelsens ändrade ställning få ringa
betydelse. Arbetsgruppen har även behandlat konsekvenserna av en sådan ändring.
I detla hänseende har utredningen funnit vissa oklarheter föreligga, som del
kan finnas skål att fästa uppmärksamheten på.

En principiellt - men kanske inte praktiskt - viktig
fråga, som inte har lösts i samband med den föreslagna ändringen av
centralstyrelsens ställning, år hur man skall förfara om en konfliktfråga
uppkommer mellan centralstyrelsen och en myndighet under regeringen. I dag kan
en sådan fråga underställas regeringens prövning. Om ändringen genomförs är detla
inte längre möjligt. Delta kan eventuellt skapa problem inom t. ex. redovisnings-
och arkivvårdsområdena.

En ändring
av centralstyrelsens ställning enligt arbetsgruppens förslag medför att
regeringens direklivrält för särskilt fall gentemot centralslyrelsen
försvinner. Detta påverkar bl.a. regeringens nuvarande möjlighet att i särskilt
fall besluta om centralstyrelsens verksamhet och förläggning under krig. Det
kan därför vara behövligt att också se över om generella föreskrifler måste ges
om styrelsens verksamhet under krig eller krigsfara.

Några remissinstanser kommenterar det förhållandet alt
regeringsformens krav på svenskt medborgarskap för innehavare av vissa statliga
tjänster bortfaller, om cenlralstyrelsen inle längre är myndighet under
regeringen.

Kammarkollegiet:

Kollegiet kan instämma i uppfattningen att något krav på
svenskt medborgarskap för berörda kyrkliga befattningshavare knappast behöver
ställas. I detta sammanhang har kollegiet emellertid uppmärksammat alt enligl
gällande lagstiftning någol krav på medlemskap i svenska kyrkan inte tycks
föreligga för ledamot av svenska kyrkans centralstyrelse. Enligt kollegiets
mening borde ett sådani krav införas molsvarande vad som enligl 3 § lagen
(1982:942) om svenska kyrkan gäller för ledamot av kyrkomötet och ersättare för
ledamot.

Prop.
1984/85:36 .39

Svenska kyrkans ceiilralstyrclse:

En ytterligare konsekvens av att centralstvrelsen inte är
en mvndighet under regeringen år all det inte finns något krav på svenskt meilhorgarskap
för ledamöterna i centralstyrelsen. Centralstvrelsen, som i sammanhanget vill
framhålla att denna fråga torde sakna större betydelse, har ingen erinran mot
att det ej finns något sådani krav för alt vara ledamot i styrelsen.

Kyrkoförjäitningsuiredinngen:

Den föreslagna ändringen av centralstyrelsens ställning iniiebiir
vidare. om denna genomförs, all man tar bort det gruiKllagsfåsla kravet på
svenskt medborgarskap för ledamöterna av cenlralstyrelsen. Därefter saknas regler
om ett sådant villkor. Vid en jämförelse med ledamot av domkapitel, för vilken
medborgarskapskravet galler, ter sig detla något inkonsekvent. Om man vill ha
kvar en sådan regel för ledamot av centralstyrelsen måste riksdagen - icke
kyrkomötet - lagstifta om detta.

3.2 Centralstyrelsen och de statliga kontrollfunktionerna

Riksrevisionsverket, kammarkollegiet och svenska kyrkain
centralstyrelse. som yttrar sig särskilt i denna del. har ingen erinran mot förslaget
att centralstyrelsen även i fortsättningen bör vara underkastad statliga
kontrollfunktioner.

Riksrevisionsverket:

RRV redovisade i skrivelse (RRV dnr 1983:457) till
finansdepartementet förslag rörande förändringar i den statliga redovisnings-
och revisionsorgani-salionen per 1983-07-01, RRV föreslog bl. a. att Svenska
kyrkans centralstyrelse (SKC) skulle anslutas till kammarkollegiets
redovisningsgrupp och revisionskonlor. I regeringsbeslut (CE 1364/83) (delvis),
(1543/84) beslöts alt SKC skulle tillhöra kammarkollegiets revisionskontor. Beslut
om tillhörighet till redovisningsgrupp har ännu inte lagits. I rubricerade
promemoria fastslås att SKC är en statlig förvaltningsmyndighet och som sådan
underkastad bl. a. RRVs tillsyn i enlighet med verkets instruktion att bedriva
tillsyn över den statliga redovisnings- och revisionsorganisationen.

RRV redovisade en principiell ståndpunkt i rapport
Utvecklingen av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten (RRV dnr
1983:808. oktoberrapporten 1983, sid 5) nämligen att kongruens i princip bör
föreligga beträffande myndigheter som skall granskas av revisionskonlor och myndigheter
som skall upprätta årsbokslut, vilket förutsatts ske enligt den statliga hokföringsförordningen
(1979:1212) med anvisningar (SBF). 1 promemorian framförs det som naturligt att
regeringen genom RRV har en möjlighet all kontrollera att anslagna medel
används effektivt och på föreskrivet sätt samt att redovisning m. m. sker i
betryggande former. RRV vill instämma i denna bedömning och föreslår att SKC ansluts
till redovisningsgrupp från ingången av 1984/85. RRV anser att SKC skall
tillämpa SBF med anvisningar och därmed vid räkenskapsårets utgång upprätta,
fastställa och avlämna årsbokslut.

Liknande synpunkter anförs av kammarkollegiet.

Prop.
1984/85:36 40

3.3 Centralstyrelsens arbetsgivarfunktion

Svenska kyrkans centralstyrelse anser i likhel med
arbetsgruppen att de regeringsföreskrifter som gäller för arbetstagare med
statligt reglerade anställningar och för anställda hos statliga myndigheter bör
göras tillämpliga på den personal som kan komma att anställas hos
centralstyrelsen.

Statens löne- och pensionsverk vitsordar alt under de
förutsättningar som anges i promemorian kommer ev. anställda hos
centralstyrelsen att bli omfattade av bl. a. allmänt pensionsavtal för statliga
och vissa andra tjänstemän.

Svenska kyrkans personalförbund:

De i promemorian föreslagna regeländringarna utgår ifrån
att Cenlralstyrelsen i sin egenskap av förvaltningsmyndighet under kyrkomötet
skall vara arbetsgivare för personal hos slyrelsen. Under förhandlingar som
förts om allmänna anställningsvillkor m. m. för personal anställd hos Svenska
kyrkans stiftelse för rikskyrklig verksamhet, vilken bildades i anslutning till
1984 års kyrkomöte, har framkommit att avsikten är att Centralstyrelsen inte
skall få egna anställda. Personal kommer att ställas lill Centralstyrelsens
förfogande av stiftelsen. Det kan mot den bakgrunden ifrågasättas, om de
åtgärder som föreslagils belräffande Centralstyrelsens arbetsgivarfunktion
behöver genomföras. De föreslagna åtgärderna kommenteras därför inte i detta
yttrande. SKPF förutsåtter, alt denna fråga får prövas på nytt om den ovan
angivna förutsättningen förändras.

Kammarkollegiet, svenska kyrkans centralstyrelse och
domkapitlet i Visby tillstyrker förslaget alt centralstyrelsen skall få
befogenhet att själv tillsätta tjänster.

3.4 Överklagande av centralstyrelsens beslut

Endast några få remissinstanser kommenterar arbetsgruppens
förslag om överklagande av centralstyrelsens beslut.

Kammarkollegiet, svenska kyrkans centralstyrelse och
domkapitlet i Lund tillstyrker förslagel om att del inråttas en ny myndighet
under kyrkomötet, kyrkomötets besvårsnämnd, som skall pröva besvär över
centralstyrelsens beslut om tillsättning av tjänster.

Kammarkollegiet anser all besvärsnämndens ledamöter bör
vara medlemmar i svenska kyrkan. Enligt domkapitlet i Lund bör sådant
medlemskap krävas för ordföranden och dennes ersättare.

Prop. 1984/85:36 41

Domkapitlet i Visby:

Om centralslyrelsen görs lill myndighet under kyrkomötet
är det också logiskt att en uttrycklig föreskrift ges om att den själv får
tillsätta sina tjänster. Däremot år domkapitlet tveksamt om behovet av den
föreslagna besvärsnåmnden med hänsyn till del ringa antal tjänster del hår rör
sig om. Över huvud bör i della sammanhang övervägas om det föreligger ett
allmänt intresse av alt centralstyrelsens beslut skall vara överklagbara.

Några remissinstanser avstyrker förslaget om att
centralstyrelsens beslut i andra frågor än tjänstetillsättningar skall få
överklagas hos regeringen.

Kammarkollegiet:

Kollegiet vill ifrågasätta om den generella regeln om rätt
att besvära sig hos regeringen över andra beslut ån tillsättningsbeslut
verkligen skall tillämpas på centralstyrelsen. Beslut som f. n. inte kan
överklagas därför att de fattas av regeringen bör inte bli överklagbara enbart
därför att beslutanderätten övergår lill centralstyrelsen. Som exempel på
sådana beslut kan anföras regeringens beslut om avslag på en ansökan all få
uppbära rikskollekt. Det förefaller olämpligt med en ordning som leder till att
regeringen som besvärsinstans skall styra praxis på områden där normgivningskompetensen
flyttals till cenlralstyrelsen. En sådan ordning skulle i praktiken kunna
eliminera den åsyftade verkan av ändringen beträffande normgivningen.

Kollegiet vill i detla sammanhang också peka på del
förhållandel att enligt 3§ kollektkungörelsen 1953:739 (upphävd enl SFS
1983:472 sedan centralstyrelsen övertagit normgivningsrälten på delta område)
domkapitlets avslagsbeslut på framställning om stiftskollekt inte kunde
överklagas. Motsvarande beslut, som fattas av domkapitlet på grund av delegering
från centralstyrelsen, bör inte heller kunna överklagas.

Del kan nämnas att beslut av kyrkofondens styrelse enligt
lagen (1970:940) och förordningen (1971:861) om kyrkliga kostnader inte får
överklagas (35 § förordningen).

Kollegiet föreslår att centralstyrelsens beslut - med
undanlag för tillsält-ningsbeslul och beslut som innebår tillämpning av
allmänna författningar där besvärsrätt finns inskriven - inte får överklagas.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

Den allmänna regeln att stafiiga myndigheters beslut skall
kunna överklagas till regeringen, om ej särskilda föreskrifter meddelats,
gäller endast myndigheter som är underställda regeringen. Den gäller således
inte för myndigheter under riksdagen. Enligt arbetsgruppens förslag skall centralslyrelsen
uttryckligen förklaras vara en myndighet under kyrkomötet. Enligt
centralstyrelsens mening synes därför det i promemorian förda resonemanget
bygga på felaktiga utgångspunkter. Cenlralstyrelsen anser att påståendet i
promemorian att det vid rättstillämpningen skulle framstå som oklart om
regeringen var besvärsinstans inte är helt korrekt. Det finns ingen allmän
regel om att besvär skulle kunna föras hos regeringen över beslut fattade av en
myndighet under kyrkomötet lika lite som att det finns en allmän regel att
besvär över beslut fattade av myndighet under riksdagen skulle kunna föras till
regeringen.

Prop.
1984/85:36 42

Som framgår av vad centralstyrelsen tidigare anfört är
styrelsens mening att den redan nu är en niyndiglict under kyrkoinötet. Enligt
arbetsgruppens förslag skall det i lagtexten uttryckligen framgå att så är
fallet. Om arbetsgruppens förslag alt centralstyrelsen skall vara en myndighet
under kyrkomötet och ej under regeringen kombineras med en generell möjlighet
att f()r:i besvär över centralstyrelsens beslut hos regeringen så skulle detla
enligt centralstyrelsens mening innebära att dess självständighet gentemot
regeringen både från formella och materiella utgångspunkter försvagas. Detta
måste klart strida mot grundtankarna bakom kyrkomötesreformen. Centralslyrelsen
vill därför bestämt avstyrka den föreslagna besvärsregeln. I stället vill centralstyielsen
föreslå all dess heslut - om ej särskilda föreskrifler gäller - skall kunna
överklagas hos kyrkomötets besvärsnänind.

Doinkapillel i Uppsala förordar ytterligare utredning av
frågan om överklanande av centralstvrelsens heslut innan beslut fattas.

4 Normgivningen på det kyrkliga området

4.1 Klarare gränsdragning mellan regeringens och
kyrkomötets kompetens

Ett par remissinstanser avstyrker förslaget om att
uttrycket ""verksamheten hos organ som tillsatts av kyrkomötet"
i punkt 9 fjärde stycket övergångsbeståmmelserna till RF ersatts av uttrycket
""arbetssättet hos myndigheter under kyrkomötet".

Svenska kyrkans cenlralslvrelse:

Centralstyrelsen vill för sin del framhålla att orden
"verksamhet" och ""arbetssätt"" betyder helt
skilda saker och att centralstyrelsen alltid tolkat ifrågavarande bestämmelse
enligt ordens strikta betydelse. Centralstyrelsen delar därför inte
arbetsgruppens uppfattning att det endast skulle röra sig om en ändring av
formell karaktär utan anser att det rör sig om en väsentlig materiell ändring i
kompetensfördelningen mellan regering och kyrkomöte. Den föreslagna ändringen
skulle medföra en betydande inskränkning i kyrkomötets befogenheter alt meddela
föreskrifter för organ under kyrkomötet. Detta strider enligt
centralstyrelsens mening mot grundtankarna bakom kvrkomötesreformen. Centralstvrelsen
avstyrker förslaget i denna del.

Domkapitlet i Uppsala:

Domkapitlet har i princip intet alt erinra mot den
lagtekniska lösning i övergångsbeståmmelserna till regeringsformen och lagen om
Svenska kyrkan, som presenteras i förslaget. Kapitlet vill dock göra en
reservation beträffande den föreslagna ändringen i p. 10 lagen om ändring i
regeringsformen och 7 § p. 6 i lagen om Svenska kyrkan, där "verksamheten
hos organ som tillsätts av kyrkomötet" utbyts mot "arbetssättet hos
myndigheter under kyrkomötet", Enligl motiveringen s. 47 samt följande
stycken i förstnämnda lagrum framgår att regeringen inte får meddela
föreskrifter i ämnen sorn kan delegeras till kyrkomötet och för riksdagens normgivnings-

Prop.
1984/85:36 43

kompetens i dessa hänseenden gäller särskill formkrav. Med
hänsyn lill kyrkomötets i stort sett begränsade kompetens vill domkapitlet
avstyrka den föreslagna lydelsen, som synes ge vid handen att kyrkomötet skulle
vara förhindrat ange verksamhetens mål och inriktning för myndigheter under kyrkomölet.

Kyrkoförfaltningsulredningen:

Utredningen är införstådd med att del är svårt att forma
ett alldeles adekvat uttryck, men det år givet alt delta bör avse sådana frågor
som normall regleras i instruktioner för myndigheterna, såsom t. ex.
expeditionstider, beslut om semester eller annan ledighet. I övrigt bör enligl
utredningens mening allmänna verkssladgan gälla också för arbetet hos myndigheter
som tillsätts av kyrkomötet. Om verksstadgan skall gälla, måsle man emellertid
tillse att den inte strider mol de detaljföreskrifter om arbetssättet som
kyrkomötet meddelar i kyrklig kungörelse för sina underordnade myndigheter.

4.2 Begränsning av regeringens normgivning

Förslagel om att regeringens restkompetens bör begränsas
genom all grundläggande regler om centralstyrelsens organisation förs över till
riksdagens beslutsområde tillstyrks av kammarrätten i Göteborg.

Några remissinstanser har en mera kritisk inställning.

Svea hovrätt:

När det gäller gränsdragningen mellan regeringens och
centralstyrelsens kompetens i fråga om normgivning har arbetsgruppen ansett,
att regeringens s. k. restkompetens bör begränsas endast på så sätt att det i p.
9 övergångsbestämmelserna lill regeringsformen tas in en bestämmelse om att de
grundläggande reglerna om centralstyrelsens organisation hör till lagområdet.
1 övrigt har arbetsgruppen ansett sig kunna utgå från att regeringen kommer att
visa återhållsamhet när det gäller att utnyttja sin normgivningskompetens
beträffande centralstyrelsen (promemorian s. 50). Hovrätten har förståelse för
arbetsgruppens synpunkter men vill ändå framhålla, att den föreslagna lösningen
innebår att gränsen mellan regeringens och kyrkomötets kompetens på normgivningsområdet
blir oklar och flytande, någol som kan vålla ölägenheter vid den praktiska
tillämpningen.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

I enlighet med grundtankarna bakom kyrkomötesreformen
skall kyrkomötet få ökade befogenheter att meddela föreskrifter rörande
kyrkans angelägenheter inom ramen för ett bevarat samband med staten. Som en
konsekvens av della har nu i promemorian föreslagits att centralstyrelsen som
år den myndighet som huvudsakligen utreder kyrkomötets ärenden och verkställer
dess beslut skall ha ställning som myndighet under kyrkomölet och inte under
regeringen. Betydelsen härav minskas dock väsentligt om regeringens normgivningsmakt
skulle i princip kvarstå oförändrad, vilkel i sin tur innebär att kyrkomötets
befogenheter gentemot centralstyrelsen inskränks.

Prop.
1984/85:36 44

Centralstyrelsen finner del naturligt att regeringen här
liksom i andra fall måsle kunna meddela föreskrifler om verkställighet av lag.
Centralstyrelsen vill inte heller ifrågasätta regeringens befogenhet att
meddela föreskrifter som rör förvaltningen och användningen av anslagna
statsmedel. Däremol anser centralstyrelsen att det inte finns något behov att
för regeringens del generellt reglera centralstyrelsens angelägenheter i frågor
som omfaltas av regeringens restkompetens.

Genom den
tidigare genomförda kyrkomötesreformen och nu föreliggande förslag om
centralstyrelsens ställning kommer centralstyrelsen all få ställning som en
myndighet under kyrkomölet vid sidan av myndigheter underställda regeringen på
samma sätt som fallet år för statliga myndigheter som är underställda
riksdagen. Sistnämnda kategori av myndigheter omfattas inle av regeringens normgivning.
Centralstyrelsen anser alt en naturlig komsekvens av tidigare genomförd och nu
föreslagen lagstiftning är att centralstyrelsen i detta hänseende jämställs med
myndigheter under riksdagen. Enligt centralstyrelsen bör därför, med de
undantag som nyss angetts, regeringens s. k. restkompetens enligt 8 kap. 13 §
första stycket RF överföras från regeringen till kyrkomölel såvitt gäller
föreskrifter som gäller kyrkomötets underställda myndigheter.

Det skulle
självfallet innebära etl myckel omfattande arbete om alla föreskrifter av den
typ som nu avses skulle upphävas och ersättas med kyrkliga kungörelser. Om
centralstyrelsens principiella synpunkler angående normgivningskompetensen
beaktas bör därför redan nu utfärdade regeringsföreskrifter gälla tills kyrkomötet
utfärdar nya föreskrifler. Del bör vidare framhållas all de kyrkliga
kungörelser som i framtiden skulle utfärdas inom ifrågavarande område sannolikt
i de flesta fall skulle nära anlula sig lill motsvarande föreskrifter som
utfärdas för de under regeringen lydande myndigheterna.

I
promemorian anförs vidare (s. 31-32) att regeringens möjligheter att till
centralstyrelsen delegera normgivning, som faller inom regeringens restkompetens
borfaller om centralstyrelsen blir en myndighet under kyrkomötet och ej under
regeringen. Som framgår av vad tidigare sagts anser centralslyrelsen att
regeringens s. k. restkompetens såvitt gäller föreskrifter som riktar sig mol cenlralstyrelsen
och den föreslagna besvärsnämnden bör överföras till kyrkomötet.

Om regeringens restkompetens likväl skall kvarstå vill
centralstyrelsen förorda att regeringen skall ha möjlighet att till kyrkomötet
delegera ifrågavarande normgivningskompetens oaktat cenlralstyrelsen inle är en
myndighet under regeringen. Centralstyrelsen föreslår därför alt övergångs-bestämmelsrna
lill RF kompletteras med en bestämmelse av sådan innebörd.

4.3 Vidaredelegation av kyrkomötets normgivning

Arbetsgruppens förslag om att kyrkomötet skall få möjlighet
att delegera normgivning i vissa internt kyrkliga ämnen till stiftsmyndigheter,
kyrkUga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter tillstyrks av Svea
hovrätt, kammarrätten i Göteborg, kammarkollegiet. Svenska kyrkans centralstyrelse
samt domkapitlen i Strängnäs, Lund och Visby.

Prop.
1984/85:36 45

Svea hovrätt:

Vad gäller förslaget till lag om ändring i regeringsformen
anges i delegationsbestämmelsen i p. 10 andra stycket alt riksdagen i fråga om
svenska kyrkans böcker, svenska kyrkans sakrament, gudstjänst och övriga
handlingar saml kollekter kan medge att kyrkomölel genom kyrklig kungörelse
överlåter åt stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala
förvaltningsmyndigheter att meddela bestämmelser. Lagtexten synes ge utrymme
för delegation i vidare omfallning ån som svarar mot gjorda utlalanden i moliven.
Del kan särskill anmärkas att uttrycket "svenska kyrkans böcker"
förefaller något oklart och hovrätten vill ifrågasätta om det inte borde
närmare preciseras.

Slutligen vill hovrätten påpeka att del i den föreslagna
ändringen om delegation i 7 § 2 st lagen (1982:942) om svenska kyrkan talas om
domkapitel, kyrkliga kommuner och kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter,
medan det i p. 10 i förslaget lill lagom ändring i regeringsformen belräffande
motsvarande delegationsbestämmelse anges att riksdagen kan medge kyrkomötet
att genom kyrklig kungörelse överlåta ål stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner
eller kyrkokommunala förvaltningsmyndigheter att meddela aktuella bestämmelser.
Det synes lämpligt att samma benämningar används i båda författningarna.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

Centralstyrelsen vill för sin del framhålla all sådana
frågor som berörs av den föreslagna rätten till delegering i allmänhet torde
vara av den karaktären all de inte behöver regleras genom kyrklig kungörelse.
Likväl anser centralstyrelsen all det är värdefullt alt det finns en sådan
möjlighet att delegera rällen alt utfärda föreskrifter och tillstyrker därför
förslaget i denna del.

Domkapitlet i Strängnäs anser att uttrycket
stiftsmyndigheter, kyrkliga kommuner eller kyrkokommunala förvallningsmyndigheter
bör ersättas av domkapitel och kyrkoråd, eftersom det är dessa organ som har
den faktiska normgivningen. Enligt domkapitlet i Visby bör kontraktsprost ingå
i uppräkningen av stiftsmyndigheter m. m.

4.4 Formerna för ändring eller upphävande av äldre lag

Kammarrätten i Göteborg, kammarkollegiet och Svenska
kyrkans centralstyrelse tillstyrker förslaget i denna del. Ett par
remissinstanser är mera kritiska.

Svea hovrätt:

Beträffande formerna för upphävande av äldre lag i ämnen
vilka kan delegeras till kyrkomötet anser hovrätten, att de föreslagna
ändringarna gör att reglerna, vilka redan nu är komplicerade, blir än svårare
att överblicka

Prop.
1984/85:36 46

och förslå. Enligl vad som sågs i specialmotiveringen till
den föreslagna ändringen i p. 2 i övergångsbeståmmelserna till lagen (1982:937)
om ändring i regeringsformen (promemorian s. 62) innebår ändringen att t. ex.
bestämmelserna i 1686 års kyrkolag om svenska kyrkans lära, om gudstjänster,
dop, nattvard, biskops- och prästvigning m. m. kan upphävas av riksdagen ulan
att formföreskrifterna i första-tredje styckena i p. 9 övergångsbestämmelserna lill
RF behöver iakttas, dvs. utan att kyrkomötet behöver höras. Hovrätten vill
starkt ifrågasätta om det från principiella synpunkter kan godtas att beslut i
sådana för kyrkan grundläggande ämnen skall kunna fattas utan att kyrkomötets
mening inhämtas. De praktiska synpunkter som har anförts lill stöd för
lösningen (promemorian s. 54) synes inte tillräckligt tungt vägande.

Domkapitlet i Lund:

Vad avser den föreslagna lagtexten finner domkapitlet förslaget
lill tillägg till punkten 2 till övergångsbestämmelserna till lagen (1982:937)
om ändring i regeringsformen mindre lyckad. "Tredje meningen" kan
syfta på punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen
vilket inle är avsikten. Vidare förutsätter den föreslagna lagtexlen och
förarbetena i promemorian alt riksdagen genom lag har delegerat till kyrkomölet
beslutanderätten i ämnen som avses i punkt 10 övergångsbeståmmelserna lill
regeringsformen. Del bör inle i beslämmdser av grundlagskaraktär förutsättas
att lagar av lägre dignitet har stiftats. På grund av det anförda bör tredje
meningen i punkt 2 ha följande lydelse:

"Punkt 9 fjärde stycket övergångsbestämmelserna lill
regeringsformen i deras nya lydelse tillämpas också i fråga om äldre lag, dock
ej i fråga om lag som trått i kraft före den 1 januari 1983 och som reglerar
ämnen som anges i punkt 10 övergångsbestämmelserna till regeringsformen i den
mån delegation till kyrkomötet har ägt rum i dessa ämnen."

Genomgång av författningar

Kammarkollegiet anser, i likhel med arbetsgruppen att en
genomgång bör ske av författningar för all om möjligt undanta cenlralstyrelsen
från vissa statliga författningars tillämpningsområde. Kammarkollegiet anför:

Som exempel på författningar om vilkas tillämplighet på centralslyrelsen
tvekan kan råda vill kollegiet nämna tryckfrihetsförordningen och sekretesslagen
(1980:100). Av specielll intresse är därvid förhållandel mellan centralslyrelsen
och Svenska kyrkans förvaltningsstiflelse. Allmän handling är som bekant varje
handling som förvaras hos en myndighet, om den kommil in till myndigheten.
Frågan är hår om en handling, som upprättats hos stiftelsen eller kommit in
dit, blir allmän handling genom överlämnande lill centralstyrelsen och när en
handling skall anses inkommen lill eller upprättad eller förvarad hos styrelsen
resp. stiftelsen. Även i övrigi torde konsekvenserna av offentlighels- och
sekretessreglerna böra undersökas.

Prop. 1984/85:36 47

5 Vissa lagtekniska synpunkter

Hovrätten för Västra Sverige:

I promemorian föreslås en omredigering av punkten 9 i
övergångsbestämmelserna till regeringsformen på så sätt att punkten delas upp
i sex numrerade avsnitt. Hovrätten instämmer i att en sådan uppdelning skulle
göra innehållet väsentligt mer lättillgängligt. Punkten innehåller emellertid
regler om svenska kyrkan som till skillnad från övriga punkter i övergångsbeståmmelserna
står i ett inbördes samband med varandra. En uppdelning av punkten 9 i flera
avsnitt skulle därför bryta mot systematiken i övergångsbestämmelserna. En
mindre markerad uppdelning-exempelvis med bokstäver - skulle ge samma fördelar
som den i promemorian föreslagna utan den angivna inkonsekvensen.

I följd av förslaget att svenska kyrkans centralstyrelse
skall vara en (förvaltnings-) myndighet under kyrkomötet föreslås att en
bestämmelse därom tas in som ett första stycke i 8 § lagen (1982:942) om
svenska kyrkan. Eftersom svenska kyrkans centralstyrelse då redan nämnts bör
lagrummets andra stycke ändras så att där hånvisas endast till centralstyrelsen
eller styrelsen. Jfr t. ex. 43 § i förslaget till lagom ändring i lagen om kyrkomölel.

Vissa lagrum som berörs av de aktuella ändringarna är
såväl genom sitt sakliga innehåll som sitt omfång redan tidigare
svårtillgängliga. Efter de av arbetsgruppen föreslagna kompletteringarna blir
denna olägenhet än större. Främst behöver punkten 2 i övergångsbeståmmelserna
till lagen (1982:937) om ändring i regeringsformen redigeras om, men även i övrigi
torde i några fall en översyn vara motiverad.

Kammarrätten i Göteborg:

Kammarrätten anser att arbetsgruppens laglekniska
lösningar år välmotiverade och stämmer överens med direktiven. Från
principiell synpunkt år det emellertid diskutabelt alt utvidga
övergångsbestämmelserna till regeringsformen.

Domkapitlet i Strängnäs:

Med utgångspunkt från önskemålet att centralstyrelsen blir
förvaltningsmyndighet under kyrkomötet har en inom regeringskansliet tillsatt
arbetsgrupp utarbetat ell lagtekniskt förslag till förändring av styrelsens stalsrättsliga
ställning. Alt förändringen kommer till uttryck i övergångsbestämmelser lill
regeringsformen är en konsekvens av tidigare reformer men ger ett ökat intryck
av reformens provisoriska karaklår. Lagregler av stalsrättslig karaktär lorde
höra återfinnas i rikets grundlagar.

Domkapitlet i Visby:

I promemorian förulsätts all reglerna om lagstiftningen på
det kyrkliga området åven i fortsättningen skall vara intagna i
övergångsbestämmelserna lill RF. Domkapitlet har i yttrande den 28 februari
1964 över förfaltningsut-redningens förslag lill RF (SOU 1963:16 och 17) från
hörjan slållt sig avvisande lill en sådan placering av de centrala
kyrkorättsliga stadgandena. Enligt domkapitlets mening bör denna fråga tas
upp ånyo sedan nu

Prop. 1984/85:36 48

förhållandet
mellan stat och kyrka genom 1982 års kyrkomötesreform fått en mera långsiktig
lösning. Förslagsvis kan detta ske genom all ett nytt kapitel -14 kapitlet -
införs i RF.

Prop.
1984/85:36 49

Innehåll

Regeringens proposition .............................................. 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................ 1

Förslag till lag om ändring i regeringsformen ............... 2

Utdragurprotokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober
1984 . 5

1
Inledning.................................................................. ....... 5

2
Allmän
motivering .................................................... ....... 6

2.1 Svenska kyrkans centralstyrelse...................... 6

2.1.1
Nuvarande
förhållanden ..................... 6

2.1.2
Ändrad slatsrällslig
ställning.................. 7

2.2 Normgivningen på det kyrkliga området ....... 9

2.2.1
Gällande räft ........................................ ....... 9

2.2.2
Normgivning
rörande svenska kyrkans centralstyrelse 11

2.2.3
Vidaredelegation
av kyrkomötets normgivning .. 15

2.2.4
Formerna för
ändring eller upphävande av äldre

lag......................................................... 16

3
Upprättat
lagförslag.................................................. 18

4
Specialmotivering...................................................... 18

5
Hemställan ............................................................... ..... 23

6
Beslut........................................................................ 23

Bilaga I Arbetsgruppens sammanfattning av sina
överväganden och

förslag ............................................................. ..... 24

Bilaga 2 Arbetsgruppens författningsförslag ............... 27

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttranden över
promemorian (Ds

C 1984:4) Klargöranden och kompletteringar av kyrkomö

tesreformen ....................................................... ..... 35