Prop. 1984/85:49

Prop.
1984/85:49

Regeringens proposition

1984/85:49

om ändring i civilförsvarslagen (1960:74), m.m.;

beslutad den 18 oklober 1984.

Regeringen föreslär riksdagen all anla de förslag som har
tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

ROINE CARLSSON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I proposilionen lämnas förslag lill de ändringar i
civilförsvarslagen (1960:74) och lagen (1964:63) om kommunal beredskap som
behövs för all kunna genomföra riksdagens beslul om alt kommunerna skall la
över ledningen av civilförsvarsverksamhelen på lokal nivå i krig och det planläggningsansvar
i fred som hänger samman med delta.

1 förslagen avspeglar sig dessa principer bl.a. sä att de
bestämmelser i civilförsvarslagen som tidigare reglerat civilförsvarschefernas
verksamhet bytts ul mol i slort sett motsvarande bestämmelser för kommunerna. I
flera nya paragrafer har ocksä kommunernas planläggningsansvar reglerats.
Bl.a. föreskrivs skyldighet för kommunerna att upprätta fem olika planer för
verksamhelen. Reglerna för skyddsrumsbyggandel har bl.a. ändrats på sä sätt alt
den nuvarande skyddsrumsplanen har ersatts av en skyddsplan som bl. a. skall
innehålla uppgifter om tillgäng på och behov av alll skydd inom kommunen och också
om andra skadeförebyggande ålgärder för all skydda befolkningen. Vidare
regleras i civilförsvarslagen kommunernas ersättning för
civilförsvarsverksamhelen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1987.
I övergångsbestämmelserna har lagils in föreskrifler om att de nya
bestämmelserna får tillämpas från och med den I januari 1985 för all dels den
planläggning som anges där kan genomföras sä att planerna är upprättade och
antagna före ulgången av år 1986, dels kommunerna för planläggningen skall
kunna få ersättning av statsmedel.

1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 30), lagrådets yttrande (s. 251) och
föredragande statsrådets ställningstaganden lill lagrådets synpunkter (s. 256).

Den
som vill la del av samtliga skäl för lagförslagen måsle därför läsa alla tre
delarna.

Prop. 1984/85:49 3

1 Förslag till

Lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74)

Härigenom föresknvs i fråga om civilförsvarslagen
(1960:74)'

dels au 9, 19 och 22-26 §§, 40 § 3 mom., 41 § 3 mom. saml
49, 50 och 75 §§ skall upphöra att gälla,

dels aU i 8, 20 och 61 §§ saml 79 § 3 mom. ordet
"civilförsvaret" skall bytas ut mot "civilförsvarsorganisalionen",

dels att i 11, 13 och 16 §§ orden "tjänstgöring i
civilförsvaret" skall bytas ut mot "civilförsvarstjänslgöring",

dels alt i 3 § ordet "civilförsvaret" skall
bytas ut mol "civilförsvarsverksamheten",

dels alt nuvarande 10 § skall betecknas 10 a §,

dels au I, 2, 4-7 och nya 10 a §§, 12 § 1-3 och 5 mom.,
14, 15, 17,18, 27, 28, 36 och 38 §§, 40 § I och 2 mom., 41 § 1 mom., 42, 44,
45, 54, 57-59, 65, 66, 68, 73, 77, 78, 81 och 83 §§ samt kapilelmbrikerna
närmasi före 3, 40, 47 och 68 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

a'e/i att i lagen skall införas nio nya paragrafer, 4 a,
10, I0b-I0goch4l a §§, av nedan angivna lydelse,

dels alt före nya 10 § skall införas en ny kapitelmbrik av
nedan angivna lydelse,

dels att före nya 10, nya 10 a och nya 10 b §§ skall
införas nya mbriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

if

Civilförsvaret har till uppgift att i I denna lag ges föreskrifter om

de hänseenden regeringen bestäm- civilförsvarets
verksamhet och or-mer utöva sådan verksamhet för ri- ganisalion.

kels försvar, som avser att skydda Civilförsvarsverksamheten har

och rädda tiv och egendom vid an- lill syfte all vid
väpnade angrepp

fall mot riket och som icke åvilar mot riket utifrån skydda och rädda

försvarsmakten, så ock annan lik- civilbefolkningens liv samt enskUd

artad verksamhet. och civil aUmän egendom.

För olika slag av civilförsvars- Verksamheten omfattar

verksamhet skola finnas särskUda I. alarmering och andra åtgärder

tjänstegrenar. för varning,

2.
utrymning,
omflyttning och inkvartering,

3.
anordnande
av skyddsrum och andra skydd,

4.
mörkläggning,

5.
räddning
av liv och egendom, inbegripet första hjälp åt skadade,

Lagen omtryckt 1975: 712.

Senaste lydelse av

19 § 1984:273

41 §3 mom. 1977:203

75 § 1978:263.

Senaste lydelse 1984: 273.

Prop.
1984/85:49

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

6. brandsläckning,

7. upptäckande och utmärkande

av farliga områden.

8.
sanering
och liknande skyddsåtgärder,

9.
förläggning
och ut spisning av nödställda.

10.kompletterande åtgärder som är nödvändiga för att
uppgifterna under 1—9 skull kunna fullgöras.

11 .planläggning och andra för verksamhelen behövliga
förberedelser.

Civilförsvarsverksamheten omfattar också bistånd åt andra
samhällsorgan ifråga om

1. hälso- och sjukvård samt om

händertagande av flyktingar.

2. brådskande åtgärder för all

ordningen i olycksdrabbade områ

den skall kunna återställas och

upprätthållas,

3. brådskande återställande

funktionsdugligt skick av oumbär

liga allmänna anläggningar.

4. brådskande begravningar.

5. bevarande av egendom av vä

sentlig betydelse for befolkningens

överlevnad.

Befinner sig riket i krig eller krig.sfara. äger
regeringen förordna, att inom riket eller del därav civilförsvaret skall
intaga förstärkt beredskap (civilförsvarsberedskap).

Närmare bestämmelser angående olika grader av civilförsvarsberedskap
(beredskapsgrader) meddelas av regeringen.

2 kap. Gmnddragen av civilförsvaret

Regeringen/år
förordna all c/vi7-försvarsorganisationen helt eller delvis skall inta förstärkt
beredskap (c i v il försvarsbered skåp), om

1. riket är i krig.

2.
riket är
i krigsfara.

3.
det
råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av
krigsfara som riket har befunnit sig i.

Närmare bestämmelser om olika grader av
civilförsvarsberedskap (beredskapsgrader) och om vilka åtgärder som skall
vidtas vid de olika beredskapsgraderna meddelas av regeringen. 2 kap.
Grunddragen av civilförsvarsorganisationen

Prop.
1984/85:49 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§

Inom varje län handhar länssty- Om rikets indelning i civilområ-

rdsen ledningen av civilförsvaret. den och om
civilbefälhavarnas be-Om civilbefälhavares befattning fattning med
civilförsvarsverksam-med civilförsvaret stadgas särskill. heten inom
civilområdena förordnar regeringen. Om kommuns befattning med ef vilförsvaret
stadgas i 4, 6 och 7 kap.

4a §

Inom varje län leder länsstyrelsen
civilförsvarsverksamheten. Länsstyrelsen skall därvid

1. inrikta och stödja planlägg

ningen av civilförsvarsverksamhe

ten.

2.
se till
att statliga myndigheter, kommuner och enskilda fullgör sina skyldigheter i
fråga om civilförsvarsverksamhelen,

3.
se lill
att civilförsvarsorganisalionen har erforderlig beredskap,

4.
under
civilförsvarsberedskap se lill alt civilförsvarsorganisalio-nens resurser är
fördelade mellan kommunerna på ett ändamålsenligt sätt och vid behov fördela om
resursema.

5.
under
civilförsvarsberedskap ta över ledningen av eller uppdra åt etl kommunall organ
att leda civilförsvarsverksamhet som berörfiera kommuner, om det behövs för
att nå en bättre samordning av försvarsansträngningarna,

6.
i övrigt
svara för sådan civilförsvarsverksamhet som inte ankommer på andra statliga
myndigheter, kommunerna eller enskilda.

5§'

Riket indelas i civilförsvarsområ- Varje kommun leder civilför-

den. Om indelningen förordnar re- svarsverksamheten inom sitt områ-

geringen. de under
civilförsvarsberedskap.

Inom civilförsvarsområde utgör Till kommunens förfogande ställer

varje kommun ell civilförsvarsdi- staten en civilförsvarschef med en

strikt. Om särskilda skäl föreligga. civilförsvarsstab och de övriga re-

' Senaste lydelse 1977: 111.

Prop.
1984/85:49

Nuvarande lydelse

äger länsstyrelsen förordna om annan indelning av
civilförsvarsområde i civilförsvarsdistrikt.

Föreslagen lydelse

siirser som redovisas i den i 10 a § angivna
organisationsplanen.

Om
kommunens befattning med planläggningen och andra förberedelserfinns
bestämmelser i 2 a, 4. 6 och 7 kap.

Inom civilförsvarsområde utövas ledningen av
civilförsvaret under civilförsvarsberedskap samt, om regeringen i fråga om
visst civilförsvarsområde så förordnar, även eljest av en civilförsvarschef.
För civilförsvarschef skaU fiimas stäU-förelrädare.

Civilförsvarschef och ställföreträdare utses av
länsstyrelsen, om ej regeringen för visst civilförsvarsområde förordnar
annorlunda.

För ledningen under civilförsvarsberedskap av
civilförsvaret inom civilförsvarsdislrikt. där ledningsuppgifterna ej kunna
fullgöras av civilförsvarschefen, skaU länsstyrelsen förordna en distriktschef
För distriktschef skall finnas ställföreträdare.

Det åligger brandbefäl som är anställda hos kommunerna att
ta emot uppdrag som avses i denna paragraf.

7

Civilförsvaret skall anordnas dels som allmänt
civilförsvar lokalt

för varje civilförsvarsområde samt enligl
civilförsvarsstyrelsens bestämmande regionalt inom län, dels i den mån det
finnes erforderligt med hänsyn till bebyggelsens beskaffenhet eller eljest som
verkskydd för särskilda anläggningar

■och byggnader.

Lokalt aUmänt civilförsvar och verkskydd må anordnas gemensamt,
om det finnes ändamålsenligt med hänsyn tUl förhållandena på

Kommunerna skall ta till vara möjligheterna att samordna
civilförsvarsverksamheten mellan sig.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
länsstyrelserna får, om särskilda förhåUanden påkallar det, meddela kommunerna
de föreskrifter om civilförsvarsverksamhetens inriktning och bedrivande som
behövs för samordningen av försvarsansträngningarna under civilförsvarsberedskap.

Vid anläggningar och företag, som har stor betydelse för
totalförsvaret och kan antas bh särskih utsatta vid stridshandlingar, skall
civilförsvarsverksamheten anordnas i form av verkskydd. Närmare bestämmelser
om verkskyddets omfattning och organisation finns 147, 48 och 51 §§.

" Senaste lydelse 1984:273. ' Senaste lydelse
1977:111.

Prop.
1984/85:49

Nuvarande lydelse

viss ort och kan ske utan minskning av civilförsvarets
förmåga att fullgöra sina uppgifter.

Föreslagen lydelse

2 a kap. Planläggning mm.

Regeringen

10 §

10 §

Civilförsvarets
omfattning och beskaffenhet inom varje civilförsvarsområde skall till sina
huvuddrag angivas i särskild organisationsplan. Uppgifter om skyddsrum och
utrymmen som avses i 22 § andra stycket skola dock angivas i skyddsrumsplan. Om
sådan plan finnas bestämmelser i 4 kap.

Organisationsplan upprättas av länsstyrelsen och skall,
liksom ändring däri. antagas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
fast-stäUer i vUka tätorter och på vilka platser skyddsrum skaU byggas. Sådana
orter och platser benämns skyddsrumsorter.

En skyddsrumsorts gränser bestäms enligt grunder som
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer
får föreskriva att förberedelser skall vidtas i en skyddsrumsort för att lämpUga
utrymmen skall kunna ställas i ordning till skyddsrum under civif
försvarsberedskap.

Länsstyrelsen 10 a §

Civilförsvarsorganisationens omfattning och uppgifter
inom vatje kommun skall till sina huvuddrag redovisas i en särskild organisationsplan,
som skall upprättas och antas av länsstyfelsen. Länsstyrelsen skall också för
varje kommun upprätta och anta en mobili-seringsplan.

Länsstyrelsen
skall vidare upprätta och anta länsplaner för civilförsvarsverksamhet som
berör hela länet och särskilda planer för civilförsvarsverksamhet som behöver
samordnas mellan kommuner.

Vid planläggningen skaU länsstyrelsen samråda med berörda
kommuner.

Prop.
1984/85:49

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Kommunen 10 b §

Kommunen skall upprätta och anta

1. tedningsplan.

2.
informationsplan.

3.
skyddsplan.

4.
räddningsplan.

5. personal- och underhålls-

tjänstplan.

Regeringen får föreskriva att skyddsplanen för att bli
gäUande skall helt eller delvis godkännas av regeringen eller den myndighet som
regeringen beslämmer.

Planläggningen skall samordnas med annan kommunal
beredskapsplanläggning. Vid planläggningen skall kommunen samråda med
länsstyrelsen.

Kommunen skall minst vart tredje år se över planerna och
företa därav föranledda ändringar. Om de förhållanden som legat till grund för
en plan har ändrats väsentligt, skall kommunen upprätta och anta en ändrad
plan.

10 c §

Ledningsplanen skall innehålla uppgifter om

1.
kommunens
krigsorganisation,

2.
besluts-
och delegationsregler.

3.
samverkansbehov,

4.
uppehållsplatser.

5.
samband,

6.
civilförsvarsorganisationens
mobilisering.

10 d§

Informationsplanen skaU innehåUa uppgifter om resurser
och samverkansformer för informationen till befolkningen.

10 e§

Skyddsplanen skall ge underlag för beslut om de
skadeförebyg-

Prop.
1984/85:49

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

gande åtgärder som behövs för all skydda dem som vistas i
kommunen.

Skyddsplanen skall innehålla uppgifter om

L riskerna för stridshandlingar och hot om skadegörelse.

2.
indelningen
i hemskyddsområden.

3.
tillgången
på och behovet av skydd.

4. de ålgärder som behövs för

hänvisning till skydd, omflyttning,

byggnadsljänsl. utrymning, inkvar

tering och utdelning av skydds

masker.

Om det inom kommunen finns skyddsrumsorler. skall skyddsplanen
också innehålla uppgifter om

1. gränserna för skyddsrumsor

terna,

2. behovet av skyddsrum med

hänsyn till befintlig och planerad

bebyggelse och med utgångspunkt i

det största antal personer som un

der dag eller natt i allmänhel vistas

inom skyddsrumsorten under fred.

10 f§

Räddningsplanen skall innehålla en kartläggning av
riskerna för skador till följd av fientlig verksamhet och andra uppgifter av
betydelse för räddningsverksamheten i krig. Planen skall också ge underlag för
användningen av resurser för räddning.

10 g §

Personal- och underhållstjänst-planen skall innehålla
uppgifter om

1. personalrekrytering, personal

administration och personalvård,

2. materiel-, förplägnads-, driv

medels-, hälsovårds-, sjukvårds-

och kassatjänsl saml postbeford

ran och underhållstransporter.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 mom. Civilförsvarsplikt skall

under lid, dä civilförsvarsbered

skap råder, fullgöras i den omfatt

ning som är nödig med hänsyn till

fientlig verksamhei eller fara därför

samt till behovet av utbildning och

övning / civilförsvarstjänst.

Om del är
nödvändigt med hänsyn lill försvarsberedskapen äger regeringen förordna, att
civilförsvarsplikt skall fullgöras även under tid, då civilförsvarsberedskap
icke råder. I sådani fall får dock värnpliktig som är inskriven i
civU-försvaret tagas i anspråk sammanlagt högst etthundraåtiio dagar och annan
civilförsvarspliktig sammanlagt högst trettio dagar.

2 mom. I andra fall än i 1 mom.

sägs är civilförsvarspliktig icke

skyldig att tjänstgöra i civilförsva

ret annal än för utbildning och öv

ning.

Civilförsvarspliktig, som jämlikt 17 § är inskriven i
civilförsvaret, må för UtbUdning tagas i anspråk under högst trettio dagar;
dock må utbMdningstiden för civilförsvarspliktig som krigsplacerats i högre
befälsbefattning eller i annan befallning, vilken kräver särskilda insikter
eller färdigheter, utsträckas till högsl sextio dagar.

1 mom. Civilförsvarsplikt skall

under lid, då civilförsvarsbered

skap råder, fullgöras i den omfalt

ning som krävs för verksamheten

och behovet av utbildning och öv

ning.

Om del är nödvändigt med hånsyn till försvarsberedskapen
äger regeringen förordna, alt civilför-svarsplikl skall fullgöras även under
tid, då civilförsvarsberedskap icke råder. I sådant fall får dock värnpliktig
som är inskriven i civilförsvarsorganisationen tagas i anspråk sammanlagt högsl
etthundraåttio dagar och annan civilförsvarspliktig sammanlagt högsl trettio
dagar.

2 mom.
I andra fall än i I mom.

sägs är civilförsvarspliktig icke

skyldig att fullgöra civilförsvars

plikt annat än för utbildning och öv

ning.

Civilförsvarspliktig, som jämlikt 17 § är inskriven i
civilförsvarsorganisationen, får för utbildning lagas i anspråk under högst
trettio dagar; dock får utbildningstiden för civilförsvarspliktig som krigsplacerats
i högre befälsbefallning eller i annan befattning, vilken kräver särskilda
insikter eller färdigheter, utsträckas till högst sextio dagar.

Envar
civilförsvarspliktig är skyldig all under varje följd av fyra kalenderår
deltaga högst tio dagar i övning, som anordnas av civilförsvarsmyndighet.
Enligt regeringens bestämmande må del av nämnda tid användas uteslutande tUl
utbildning.

3 mom.
Utan hinder av vad i 2 mom. stadgas må värnpliktig, som är inskriven i
civilförsvaret, åläggas att deltaga i utbildning och övning under den längre
tid, som han efter inskrivningen / civilförsvaret kunnat åläggas att för
molsvarande ändamål tjänstgöra vid försvarsmakten.

3 mom.
Utan hinder av vad i 2 mom. stadgas/år värnpliktig, som är inskriven i
civilförsvarsorganisationen, åläggas att dellaga i utbildning och övning
under den längre tid, som han efter inskrivningen kunnal åläggas all för
molsvarande ändamål tjänstgöra vid försvarsmakten.

' Senaste lydelse 1977:111.

Prop.
1984/85:49

Nuvarande lydelse

5 mom.' Om ej annat följer äv tredje stycket, är
civilförsvarspliktig vid fullgörande av civilförsvarsplikt inom det allmänna
civilförsvaret eller verkskyddet berättigad till dagpenning, särskild
ersättning för tjänstgöring i viss befattning, reseförmåner, fri förplägnad,
fri inkvartering och fri sjukvård. När civilförsvarspliktig tjänstgör enligt
12 § 1 mom. är han dessutom berättigad till fältlraktamente. Avlider civilförsvarspliktig
under tid dä han är beräUigad till fri sjukvård, utgår begravningshjälp till
hans dödsbo.

Under sådan föreskriven tjänstgöring i det aUmänna
civilförsvaret som fullgörs efter inskrivning i ef vilförsvaret meddelar slalen
grupp-Uvförsäkring för dödsfall åt civif försvarspliktig.

II

Föreslagen lydelse

5 mom. Om ej annat följer av Iredje stycket, är
civilförsvarspliktig vid fullgörande av civilförsvars-plikt berättigad lill
dagpenning, särskild ersällning för tjänstgöring i viss befattning,
reseförmåner, fri förplägnad, fri inkvartering och fri sjukvård. När
civilförsvarspliktig tjänstgör enligt 12 § I mom. är han dessutom berättigad
lill fältlraktamente. Avlider civilförsvarspliktig under tid då han är
beräUigad till fri sjukvård, utgår begravningshjälp lill hans dödsbo.

Under civilförsvarspliktigs tjänstgöring som fullgörs
efter inskrivning meddelar staten grupplivförsäkring för dödsfall ål honom.
Vad nu sagts gäller dock inte under tjänstgöring i verkskydd.

Om ej regeringen föreskriver annal, utgår förmån enligl
första stycket ej för dygn, under vilket mindre än sju limmar tagas i anspråk
för tjänstgöring och färd lill eller från ijänstgöringsplaisen.

Om civilförsvarspliktigs rätt lill familjebidrag och
ersällning för skada eller sjukdom som han ådrager sig under tjänstgöring
föreskrives i familjebidragslagen (1978:520), lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd och lagen (1977: 266) om statlig ersältning vid ideell skada.

14 §«

Om
befrielse för vissa befatiningsh rande av civilförsvarsplikt äger regeri

Särskilda bestämmelser om tiänstgöringsskyldighel utanför
civilförsvaret finns i lagen (1984:272) om skyldighet för
civilförsvarsplik-tiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret.

avare
eller yrkesgmpper frän fullgö-ngen meddela bestämmelser.

Särskilda bestämmelser om tjänstgöringsskyldighet utanför
civilförsvarsorganisationen finns i lagen (1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga
att tjänstgöra utanför civilförsvaret.

På
anmaning av länsstyrelsen eller civilförsvarschefen är civilförsvarspliktig
skyldig att inom lid, som föreskrivits i samband med anmaningen, lämna
erforderliga upplysningar rörande personliga

På
anmaning av länsstyrelsen eller kommunen är civilförsvarspliktig skyldig all
inom lid, som föreskrivits i samband med anmaningen, lämna ertbrderliga
upplysningar rörande personliga förhållanden av

' Senaste lydelse 1984:273. « Senaste lydelse 1984:273.

Prop. 1984/85:49 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förhållanden av betydelse för frå- betydelse för
frågan om den civil-

gan om den civilförsvarspliktiges försvarspliktiges civilförsvars

tjänstgöring i civilförsvaret. tjänstgöring.

17 §

Personal som är avsedd att under Personal som är avsedd att under

civilförsvarsberedskap tjänstgöra i civilförsvarsberedskap
fullgöra ef

det allmänna civilförsvaret eUer vilförsvarstjänstgöring
skall på för

verkskyddet må på förhand ullagas hand
uttagas därtill genom i n -

därtill genom inskrivning i den s k r i v n
i n g i den ordning regering-

ordning regeringen bestämmer. en beslämmer.

Vid inskrivning skall sävilt möjligt tillses, all
personalbehovet fylles med dem som frivilligt anmäla sig till ultagning,
såframt fråga ej är om personer, som på grund av kommunal anställning eller
annan särskild orsak böra uttagas i första hand.

Inskrivning må kunna avse, fömtom civilförsvarspliktig,
jämväl annan som förklarat sig villig därtill, minderårig likväl icke utan
samtycke av vårdnadshavaren.

Har annan än civilförsvarspliktig inskrivils, skall
belräffande honom i tillämpliga delar gälla vad i detla kapitel stadgas om
civilförsvarspliktig.

18 §

Civilförsvarspliktig åligger att, då Civilförsvarspliktig åligger att,
då

fråga uppkommer om hans inskriv- fråga uppkommer om hans inskriv

ning i civilförsvaret, efter kallelse ning i civilförsvarsorganisationen.

personligen inställa sig ä utsatt lid efter kallelse personligen inställa

och plals inom det civilförsvarsom- sig å tid och plals som civilförsvars-

råde. där han vistas. Kr han av laga myndigheten bestämmer. Är han

förfall förhindrad all inställa sig, av laga förfall förhindrad att inställa

skall han så snart ske kan anmäla sig, skall han så snart ske kan an

förfallet till den civilförsvarsmyn- måla förfallet till myndigheten,

dighet. som utfärdat kallelsen.

27 §

När skyddsrumsplan har anta- Del åligger kommunen att se tUl

gits och i förekommande fall fast- alt de
skyddsrum som enligt ställts åligger det kommunen att skyddsplanen
behövs i kommunen tillse att planen genomföres. Ge- byggs i den omfattning
som till-nomförandet skall ske i den omfalt- gängliga medel och övriga
omstän-ning som tillgängliga medel och öv- digheter medger. riga omsländigheler
medgiva. Av varje beslul som föranledes av planen skall framgå var
skyddsrum skall anordnas och hur många personer som skola beredas plals där.

28 §

Inom varje skyddsrumsområde Ett skyddsmms belägenhet och

skola finnas etl eller flera skydds- utformning skall bestämmas med

rum. Skyddsrums belägenhet och hänsyn lill befolkningens möjlighe-

utformning skall bestämmas med ter all uppsöka skyddsmmmel vid

Prop.
1984/85:49

Nuvarande lydelse

hänsyn till befolkningens möjligheler att uppsöka skyddsmmmel
vid alarmering och att stadigvarande uppehålla sig där.

13

Föreslagen lydelse

alarmering och all stadigvarande uppehålla sig där.

Inom civilförsvarsområde skola vidtagas åtgärder för
inkvartering och ulspisning av samt annat bistånd åt dem, som blivit i behov
härav i anledning av krigsskada eller utrymning eller andra med krig eller
krigsfara sammanhängande förhällanden.

Då
biståndsverksamhet som avses i första stycket övertages av
inkvarteringskommunen, skall utrustning, som civilförsvaret anskaffat för
verksamheten, i erforderlig omfattning ställas till kommunens förfogande.

Inom kommunen skall vidtagas ålgärder för inkvartering och
ulspisning av samt annal bistånd ål dem, som blivit i behov hårav i anledning
av krigsskada eller utrymning eller andra med krig eller krigsfara
sammanhängande förhållanden.

En
kommun, varifrån utrymning har skett, är skyldig att lämna bistånd åt annan
kommun där befolkningen har inkvarterats i slörre omfattning. Enas ej
kommunerna om biståndet, skall länsstyrelsen i del län där förstnämnda kommun
är belägen förordna om detta.

Bortflytlningsförbud må meddelas allenast,

a) då det kan befaras, att åtgärder
av synnerlig betydelse, vilka vidtagas eller sannolikt komma att vidtagas
inom området av försvarsmakten eller civilförsvaret, eljest skulle bliva
väsentligt försvårade;

b) då tillgängliga transportmedel
äro nödvändiga för transporter, som böra äga företräde framför
bortflyttningen;

c) dä bortflyllning är förenad

med uppenbar livsfara; eller

d) då
behovet i orten av arbets

kraft för civilförsvarets verksamhet

eljest icke skulle bliva tillgodosett.

Bortflytlningsförbud får meddelas allenast,

a)
då del kan
befaras, att ålgärder av synnerlig betydelse, vilka vidtages eller sannolikl
kommer all vidtagas inom området av försvars-maklen eller civilförsvarsorganisationen,
eljest skulle bliva väsentligt försvårade;

b)
då tillgängliga
transportmedel är nödvändiga för transporter, som bör äga företräde framför
bortflyttningen;

c) då bortflyllning är förenad

med uppenbar livsfara; eller

d) då behovet i orten av arbets

kraft för civilförsvarsverksamheten

eljest icke skulle bliva tillgodosett.

Inflyllningsförbud
må meddelas allenast, då förhållande som angivils ovan under a) föreligger
eller då inflyttningen är förenad med uppenbar livsfara.

6 kap.
Kommunerna och civilförsvaret

6 kap.
Särskilda uppgifter för kommunerna

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

1 mom.' Utöver de uppgifter som ankomma på kommun enhgt 4
och 7 kap. åligger det kommun att

a) genom sina myndigheter lämna

länsstyrelsen och civilförsvarsche

fen biträde i sådana frågor rörande

civilförsvaret som hava samband

med de särskilda myndigheternas

verksamhetsområden, varvid kom

mun bland annal har att på därom

gjord framställning tillhandahålla

tillgängliga, för civilförsvaret erfor

derliga byggnadsritningar, kartor

och dylikt;

b)
i enlighet med
gällande organisationsplan inrätta och utmsta ledningscentraler och andra
skyddade uppehållsplatser för det aUmänna civilförsvaret samt vidtaga andra
byggnadsanordningar ävensom reservanordningar som äro avsedda uteslutande för
brandförsvarets försörjning med vatten så ock under civilförsvarsberedskap, i
den omfattning civilförsvarsslyrelsen eller efter dennas aUmänna anvisningar
länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler och andra skyddade
uppehållsplatser samt vidtaga andra byggnadstekniska ålgärder avseende det
lokala civilförsvaret, oaktat åtgärderna icke upptagits i
organisationsplanen;

c)
inrätta och
utmsta skyddsrum som på grund av beslut enligt 27 § skall anordnas i befintlig
anläggning eller byggnad utan samband med tillbyggnad eller på mark, som är
avsedd för gata, torg, park eller annan allmän plals, ävensom vidtaga
förberedelser som avses i 22 § andra slyckel och, enligt vad regeringen eller
myndighet som regeringen ulser därom förordnar, under civilförsvarsberedskap
iordningställa utrymmen som där avses till skyddsrum;

I mom. Det åligger kommunen

att

a) genom sina myndigheter lämna

länsstyrelsen biträde i sådana frå

gor rörande kommunens civilför

svarsverksamhet som har samband

med de särskilda myndigheternas

verksamhetsområden, varvid kom

munen bland annal har att pä där

om gjord framställning tillhandahål

la tillgängliga, för civilförsvarsverk

samheten erforderliga byggnadsrit

ningar, kartor och dylikt;

b)
i enlighet med
gällande organisationsplan inrätta och utmsta ledningscentraler och andra
skyddade uppehållsplatser för civilförsvarsorganisationen ulom verkskyddet
samt vidtaga andra byggnadsanordningar ävensom reservanordningar som är
avsedda uteslutande för civilförsvarsverksamhetens försörjning med vatten så
ock under civilförsvarsberedskap, i den omfattning civilförsvarsslyrelsen
eller efter dennas beslut länsstyrelsen bestämmer, utföra ledningscentraler
och andra skyddade uppehålls-platser samt vidtaga andra byggnadstekniska
åtgärder avseende ef vilförsvarsverksamheten, oaktat åtgärderna icke upptagits
i organisationsplanen;

c)
inrätta och
utrusta skyddsmm som skall anordnas i befintlig anläggning eller byggnad utan
samband med tillbyggnad eller på mark, som är avsedd för gata, torg, park
eller annan allmän plats, ävensom vidtaga förberedelser som avses i 10 § tredje
stycket och, enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser därom
förordnar, under civilförsvarsberedskap iordningställa utrymmen som där avses
till skyddsrum;

" Senaste lydelse 1984:271.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

d) vårda och underhålla de under b) och c) omförmälda
anordningarna;

e) i
den omfattning som tillgängliga medel medger genom återkommande

besiktningar kontrollera att skyddsmmmen i kommunen har en tillfreds

ställande skyddsförmåga och se lill att fel och brister åtgärdas;

skjuta
kostnaderna därför.

1 den mån kostnaderna icke läckas av statsmedel, skola
kostnaderna eller, om dessa hava beslrills genom lån, amortering och ränta på
lånet årligen fördelas mellan kommunerna i förhållande till det anlal skattekronor
och skatteören, som inom varje kommun eller del av kommun påförts de
skattskyldiga vid nästföregående års taxering lill allmän kommunalskatt.
Påslår kommun, att särskilda skäl finnas för annan fördel-ningsgmnd, såsom
att vidtagen älgärd kan antagas bliva lill särskilt gagn för viss kommun, eller
uppkommer eljest tvist meUan kommunerna belräffande skyldigheten alt bidraga
till kostnaderna, äger länsstyrelsen efter

0 tillhandahålla lämpliga lokaler

för civilförsvarets administration

samt, i den mån skyldighet härulin

nan icke åvilar ägare eller inneha

vare av anläggning eller byggnad,

för förvaring av materiel och utrust

ning för civilförsvaret ävensom för

utbildningsverksamheten inom ci

vilförsvaret;

g) svara
för avlöning och annan ersällning lill personal, vars tjänstgöring i
civilförsvaret enligl 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställning;

h) under civilförsvarsberedskap saml vid utbildning och
övning, i den omfattning organisationsplanen angiver, lill aUmänna civilförsvarets
förfogande ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom; saml

/) ö
trafikled eller annan allmän plats, där kommunen ansvarar för gatu- eller
vägbdysning. vidtaga erforderliga anordningar för den vägledande belysning, som
enligt organisationsplanen skall finnas där under mörkläggning.

1 mom.
Därest åtgärd, som avses

i I mom. b) och d), enligl organisa

tionsplanen hänför sig till flera /

samma civilförsvarsområde helt el

ler delvis ingående kommuner,

skall den kommun länsstyrelsen be

slämmer vidtaga ålgärden och för-

0 tillhandahålla lämpliga lokaler

för administration av civilförsvars

verksamhelen saml, i den mån skyl

dighet hämlinnan icke åvilar ägare

eller innehavare av anläggning eller

byggnad, för förvaring av materiel

och utrustning för civilförsvars

verksamheten ävensom för utbild

ning och övning;

g) svara
för avlöning och annan ersättning lill personal, vars civU-försvarstjänstgöring
enligt 20 § skall anses fullgjord i kommunal anställning;

h) under civilförsvarsberedskap samt vid utbildning och
övning, i den omfattning organisationsplanen angiver, till
civilförsvarsorganisationens förfogande ställa kommunen tUlhörig materiel och
annan egendom; samt

()
förbereda utbyggnaden av skyddade utrymmen som avses i 57 § första stycket d)
samt bistå fastighetsägaren med att förse anläggningen eller byggnaden med
sådana utrymmen.

1 mom. Därest åtgärd, som avses

i 1 mom. b) och d), enligl organisa

tionsplanen hänför sig till flera

kommuner, skall den kommun läns

styrelsen beslämmer vidtaga ålgär

den och förskjuta kostnaderna där

för.

Prop.
1984/85:49

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

16

framställning
förordna, hur fördelningen skall ske. Sådan framställning skall göras sist inom
tre månader efter del kommun anmodats erlägga sin kostnadsandel eller, om
framställningen göres av kommun, som förskjutit kostnaderna, efter ulgången av
det kalenderår, under vilkel desamma förskjutits. Till den kommun, som
förskjutit kostnaderna, hava övriga kommuner all i överensstämmelse med
fördelning som nu sagts utgiva på dem belöpande andelar.

Vad i
andra stycket stadgas skall äga molsvarande tillämpning belräffande sådan i I
mom. g) avsedd kostnad som uppkommit under civilförsvarsberedskap och hänför
sig till ändamål, vilket angivits i organisationsplanen säsom gemensamt för
flera kommuner, samt beträffande förlust i anledning av skada å kommun
tillhörig materiel eller annan egendom, som jämlikt I mom. h) under
civilförsvarsberedskap ställts till civilförsvarets förfogande för ändamål som
nu sagts.

Vad i
andra stycket stadgas skall äga molsvarande tillämpning belräffande sådan i I
mom. g) avsedd koslnad som uppkommit under civilförsvarsberedskap och hänför
sig till ändamål, vilkel angivits i organisationsplanen såsom gemensamt för
flera kommuner, saml belräffande förlust i anledning av skada å kommun
tillhörig materiel eller annan egendom, som jämlikt I mom. h) under
civilförsvarsberedskap ställts lill civilförsvarsorganisationens förfogande
för ändamål som nu sagts.

1 mom.'" I varje kommun skola de kommunen med
avseende å civilförsvaret åvilande uppgifterna handhavas av en civilförsvarsnämnd,
om ej annat följer av andra stycket eller av sådant beslul som avses i 3 kap.
14 § kommunallagen (1977:179).

Kommunfullmäktige äger uppdraga ål annan nämnd än
civilförsvarsnämnden alt upprätta skyddsrumsplan och att lämna besked enligt
32 § och godkännande enligt 33 a §. Har enligt 23 § överlämnats åt kommunen att
antaga skyddsrumsplan. fattas heslutet härom av kom-munflillmäklige.

Kommun
får tillsätta särskild civilförsvarsnämnd eller uppdraga åt annan nämnd att
vara civilförsvars-nämnd. Har så ej skett är kommunstyrelsen
civilförsvarsnämnd. Under civilförsvarsberedskap får regeringen förordna, att
särskild civilförsvarsnämnd skaU tillsättas.

I mom. I varje kommun skall den planläggning och de andra
förberedelser som enligt denna lag ankommer på kommunen handhavas av en civil
fö rsvarsnåmnd, om ej annal följer av andra stycket eller av sådani beslut som
avses i 3 kap. 14 § kommunallagen (1977:179).

Kommunfullmäktige äger uppdraga ål annan nämnd än
civilförsvarsnämnden all upprätta de civilförsvarsplaner som avses i 10 b §
samt lämna besked enligl 32 § och godkännande enligl 33 a §. Beslul om
antagande av civilförsvarsplanerna fattas av kommunfullmäktige.

Kommun får tillsätta särskild civilförsvarsnämnd eller
uppdraga åt annan nämnd att vara civilförsvarsnämnd. Har så ej skett år kommunstyrelsen
civilförsvarsnämnd.

Senaste lydelse 1983:334.

Prop. 1984/85:49 17

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

41 a §.

I varje kommun skall den ledning av
civilförsvarsverksamhelen som ankommer på kommunen under civilförsvarsberedskap
utövas av kommunstyrelsen.

Under kommunstyrelsen leds ef vilförsvarsverksamheten av
civilförsvarschefen.

Det ankommer på civilförsvarschefen att

1. vidta ålgärder för varning och

räddning,

2.
genomföra
kommunstyrelsens beslut i fråga om befolkningsför-fiyllningar,

3.
utöva
den ledning av civilförsvarsverksamheten som kommunstyrelsen bestämmer,

4.
bereda
ärenden om civilförsvarsverksamheten för beslul av kommunstyrelsen,

5.
samverka
med andra myndigheter samt organisationer och företag som berörs av
civilförsvarsverksamhet inom kommunen.

42 §"

För koslnad, som kommun fäll För
koslnad, som kommun fåll

vidkännas på grund av åtgärd enligl vidkännas
pä grund av åtgärd enligt

40 § I mom. b), c) eller e) eller 54 § 40
§ I mom. b), c), e) eller i) eller

första slyckel eller för vård och un- 54
§ första stycket eller för vård

derhåll av de i 40 § 1 mom. c) och
underhåll av de i 40 § I mom. c)

nämnda anordningarna, äger kom- nämnda
anordningarna, äger kom

munen erhålla ersällning av stats- munen
erhålla ersättning av stats

medel, i den mån kostnaden kan medel, i den
mån kostnaden kan

anses skälig. Vid ersättningens be- anses
skälig. Vid ersättningens be

stämmande skall hänsyn i skälig ul- stämmande
skall hänsyn i skälig ut

sträckning tagas lill del värde som sträckning
tagas lill del värde som

åtgärden kan ha för anläggningens åtgärden
kan ha för anläggningens

eller byggnadens användning i fred. eller
byggnadens användning i fred.

Innan medel finns tillgängliga för beräknad ersällning fär
skyldighet för kommun att vidtaga åtgärd enligl 40 § I mom. b) eller c) ej
göras gällande mol kommunen.

Ersätlningen bestäms och betalas ut av regeringen eller
myndighet som regeringen ulser.

Kommunen har rätt att erhålla förskott på ersättningen i
enlighet med de närmare föreskrifler som regeringen meddelar.

" Senaste lydelse 1984:271.

2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Tillhandahåller
kommun lokaler för civilförsvarets administration, för förvaring av materiel
eller utrustning för civilförsvaret eller för annan civilförsvarsulbildning än
sådan som avser del egna civilför-svarsområdels personal, skall skälig
ersältning därför utgivas av statsmedel.

Kommunen
har rält till ersältning av statsntedd även för andra kostnader för
civilförsvarsverksamhelen än som anges i 42 §. Vad nu sagts gäller dock inle
kostnader som avses i40 § I mom. g).

Ersättningen
bestäms och betalas ut av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

Har kommunalt anställd personal, tillhörande del allmänna
civilförsvaret, jämlikt 8 § lagits i anspråk för uppgifter som ej röra det
egna civilförsvarsområdet, äger kommunen av statsmedel erhålla skälig
gottgörelse för avlöning och annan ersättning, som kommunen lill följd av
bestämmelserna i 20 § utgivit för tjänstgöringen.

Om under högsta civilförsvarsberedskap materiel eller
annan egendom, som kommun enligt gällande organisationsplan ställt tUl aUmänna
civilförsvarets förfogande, avsevärt skadats på grund av fientlig verksamhet
eller ock under användning ulom del egna civil-försvarsområdel. äger kommunen
erhåUa skälig gottgörelse av statsmedel.

Gottgörelse enligl denna paragraf bestämmes av
länsstyrelsen i det län. där den ersättningsberättigade kommunen är belägen.

1 kap. Fastighetsägarna och r/v/7-försvaret, m.m.

Har kommunall anställd personal, tillhörande
civilförsvarsorganisationen, jämlikt 8 § lagits i anspråk för uppgifter som
ej rör den egna kommunen, äger kommunen av statsmedel erhålla skälig gottgörelse
för avlöning och annan ersättning, som kommunen enligt 40 § I mom. g) utgivit
för tjänstgöringen.

Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller
den myndighet som regeringen beslämmer.

7 kap. Fastighetsägarna och civif försvarsverksamheten,
m.m.

Skall en
ledningscentral eller annan skyddad uppehållsplats för det aUmänna
civilförsvaret enligl gällande organisationsplan anordnas i anläggning eller
byggnad eller på mark, som äges eller nyttjas av annan än kommun, må
länsstyrelsen medgiva honom att i stället för

Skall en
ledningscentral eller annan skyddad uppehållsplats för ef
vilförsvarsorganisationen utom verkskyddet enligl gällande organisationsplan
anordnas i anläggning eller byggnad eller på mark, som äges eller nyttjas av
annan än kommun,/år länsstyrelsen medgiva ho-

Prop.
1984/85:49

Nuvarande lydelse

kommunen inrätta och utrusta uppehållsplatsen, därest
det kan ske utan olägenhet för frågans ordnande. Anordnaren äger för sådani
fall att enligl de allmänna föreskrifter regeringen meddelar av kommunen
utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger skäligt
fredsanvändningsvärde. Fördelningen av kostnaden i fall som här avses bestämmes
av lånsstyrelsen.

19

Föreslagen lydelse

nom att i stället för kommunen inrätta och utmsta
uppehållsplatsen, därest del kan ske utan olägenhet för frågans ordnande.
Anordnaren äger för sådant fall att enligl de allmänna föreskrifter regeringen
meddelar av kommunen utfå den del av anläggningskostnaden, som överstiger
skäligt fredsanvändningsvärde. Fördelningen av kostnaden i fall som här avses
bestämmes av länsstyrelsen.

Skall åtgärd enligt 40 § I mom. c) vidtagas i sådan
anläggning eller byggnad eller på sådan mark som äges eller nyttjas av annan än
kommun, må länsstyrelsen medgiva honom au i stället för kommunen vidtaga åtgärden,
därest del kan ske ulan olägenhet för frågans ordnande. Den som vidtager
åtgärden äger erhålla ersättning av statsmedel för skäliga kostnader.

57 § Ägare av anläggning eller byggnad är pliktig

a)
att vidtaga
erforderliga anordningar för alarmering av dem som vistas i eller vid
anläggningen eller byggnaden;

b)
all vidtaga
erforderliga anordningar för mörkläggning av anläggningen eller byggnaden;

c) att, om det finnes vara av särskild
betydelse att anläggningen eller byggnaden maskeras, under
civilförsvarsberedskap tåla eller vidtaga sådan härför erforderlig åtgärd, som
anbefalles av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer;

d) all,
enligl vad regeringen eller

myndighet som regeringen utser

därom förordnar, förbereda och

under civilförsvarsberedskap förse

anläggningen eller byggnaden med

skyddat uirymme, / vilkel de som

vistas i anläggningen eller byggna

den kunna beredas skäligt skydd

mot radioaktiv strålning, kemiska

stridsmedel saml splitter och bygg

nadsras; samt

e) att,
om skyddsrum finnes i an

läggningen eller byggnaden, under

civilförsvarsberedskap upplåta det

la åt befolkningen enligt vad som

föreskrives av regeringen eller

myndighel som regeringen bestäm

mer.

Är anläggningen eller byggnaden hell eller delvis upplålen
till annan, skall i fråga om skyldighel som an-

d) alt,
enligt vad regeringen eller myndighet som regeringen utser därom förordnar,
förse anläggningen eller byggnaden med skyddat utrymme, som skall ge skäligt
skydd mol radioaktiv strålning, kemiska stridsmedel samt splitter och byggnadsras;
samt

e) all, om skyddsrum eller skyddat uirymme finnes i
anläggningen eller byggnaden, under civilförsvarsberedskap upplåta detta åt befolkningen
enligl vad som föreskrives av regeringen eller myndighel som regeringen
beslämmer.

Är anläggningen eller byggnaden helt eller delvis upplåten
till annan, skall i fråga om skyldighel som an-

Prop. 1984/85:49

Nuvarande lydelse

gives under b) och d) ägaren vara ansvarig för anskaffning
och tillpassning av maleriden ävensom för anskaffning och uppsättning av anordningar
för dess anbringande, medan innehavaren skall svara för materidens anbringande
och övriga åtgärder för dess användning. Vad under c) eller e) stadgas skall
gälla jämväl innehavare.

20

Föreslagen lydelse

gives under b) ägaren vara ansvarig för anskaffning och
tillpassning av maleriden ävensom för anskaffning och uppsättning av
anordningar för dess anbringande, medan innehavaren skall svara för materidens
anbringande och övriga åtgärder för dess användning. Vad under c) eller e)
stadgas skall gälla jämväl innehavare.

För
åtgärd enligt d) har ägaren rätt lill ersättning av statsmedel för skäliga kostnader.
Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer.

Har
byggnad, som användes eller lämpligen kan användas för bostadsändamål, skadals
genom fientlig verksamhet, är byggnadens ägare eller innehavare under högsta
civilförsvarsberedskap pliktig att följa de föreskrifter i fråga om byggnadens
iordningställande, som meddelas av länsstyrelsen eller ef vilförsvarschefen. Ej
må dock någon åläggas att ombesörja åtgärd, som skulle medföra oskälig koslnad
eller väsentlig olägenhet för honom.

Har
byggnad, som användes eller lämpligen kan användas för bostadsändamål, skadats
genom fientlig verksamhet, är byggnadens ägare eller innehavare under högsta
civilförsvarsberedskap pliktig att följa de föreskrifler i fråga om byggnadens
iordningställande, som meddelas av länsstyrelsen eller kommunen. Ingen får dock
åläggas att ombesörja åtgärd, som skulle medföra oskälig koslnad eller väsentlig
olägenhet för honom.

Har
beslut meddelats om utrymning av visst område, åligger del envar, som
omfattas av beslutet, att följa de särskilda föreskrifter, som utfärdas i
anledning härav.

Har beslut meddelats om utrymning av eller omflyttning
inom visst område, åligger del envar, som omfattas av beslutet, att följa de
särskilda föreskrifter, som utfärdas i anledning härav.

Den som inom området driver sjukhus, barnhem, ålderdomshem
eller annan vårdsanstalt är skyldig att utan ersättning tillhandahålla civilförsvarsmyndighet
utmstning, som efter utrymningen icke erfordras för anstaltens verksamhei inom
området, för förläggning, i vilken personer från anstalten skola inkvarteras.

Om skyldighet att upplåta bostad för inkvartering
föreskrivs i lagen (1964:64) om skyldighet att upplåta inkvarteringsbostad i
krig m.m.

Nuvarande
lydelse

'65 Civilförsvarsmyndighelen får be-sikla en anläggning
eller byggnad för alt ta reda på vilka åtgärder som har vidtagits eller hör
vidtas dår lill skydd mol skada av fientlig verksamhet eller för alt se om
anläggningen eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvaret.

Kommunen får besikla en anläggning eller byggnad för att
ta reda på om skyddsrum bör anordnas eller förberedas inom anläggningen eller
byggnaden eller för att kunna kontrollera skyddsrummen enligl 40 § I mom. e).

Föreslagen
lydelse

Civilförsvarsmyndigheten får besikta en anläggning eller
byggnad för alt ta reda pä vilka ålgärder som har vidtagits eller bör vidtas
där till skydd mol skada av fientlig verksamhet eller för att se om anläggningen
eller byggnaden lämpligen kan användas för civilförsvarsverksamhelen.

Kommunen får besikta en anläggning eller byggnad för att
ta reda på om skyddsrum eller skyddade utrymmen bör anordnas eller förberedas
inom anläggningen eller byggnaden eller för att kunna kontrollera skyddsrummen
enligt 40 § 1 mom. e).

Det
åligger envar all vid förfrågan av vederbörlig myndighet lämna upplysning,
huruvida och lill vilken myckenhet han innehar egendom som kan komma att
erfordras för civilförsvaret eller bliva föremål för åtgärd enligl denna lag.

Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes
skälig anledning misstänka alt han söker vilseleda myndighet rörande
förhållanden, om vilka upplysning begärts, må under civilförsvarsberedskap
hans kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, undersökas
och hans handelsböcker och affärshandlingar granskas. Vid sådan undersökning
skall vad i 28 kap. rättegångsbalken är stadgat om husrannsakan gälla i
tillämpliga delar, varvid länsstyrelsen eller civilförsvarschefen skall utöva
den befogenhet, som vid husrannsakan tillkommer undersökningsledaren, åklagaren
eller rätten.

8 kap. Förfoganderätt för civilförsvarets behov

Det åligger envar att vid förfrågan av vederbörlig
myndighet lämna upplysning, humvida och lill vilken myckenhet han innehar
egendom som kan komma alt erfordras för civilförsvarsverksamhelen eller bliva
föremål för åtgärd enligl denna lag.

Vägrar
någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anledning misslänka alt
han söker vilseleda myndighet rörande förhållanden, om vilka upplysning
begärts, får under civilförsvarsberedskap hans kontor, lagerlokal eller annan
lägenhet, varöver han förfogar, undersökas och hans handelsböcker och
affärshandlingar granskas. Vid sådan undersökning skall vad i 28 kap.
rättegångsbalken år stadgat om husrannsakan gälla i tillämpliga delar, varvid
länsstyrelsen eller kommunen skall utöva den befogenhet, som vid husrannsakan
tillkommer undersökningsledaren, åklagaren eller rätten.

8 kap. Förfoganderätt för civilför-svarsorganisaiionens
behov

Senaste lydelse 1984:273.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Civilförsvarschef och länsstyrelse äga under
civilförsvarsberedskap genom förfogande som avses i 5 § första stycket 1 och 2
förfogandelagen (1978:262) taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen,
livsmedel, transportmedel, ulmsiningspersedlar, materiel och annan egendom, som
innehaves av annan än slalen, därest del finnes erforderligt för alt statlig
civilförsvarsuppgift skall kunna fullgöras och överenskommelse om egendomens
avslående ej kan iräffas tillräckligl skyndsamt. Civilförsvars-chef och
länsstyrelse äga härvid endast laga i anspråk sådan egendom, som finnes inom
deras verksamhetsområde. Om särskilda skäl föreligga, fär dock länsstyrelse eller,
efter länsstyrelsens medgivande, civilförsvarschef taga i anspråk motordrivna
fordon, släpfordon och motortedskap ulom området, om de enligl vad därom
föreskrives ha utlagils för civilförsvarets behov.

lanspråktagande
enligt första stycket av byggnad eller del därav för inkvartering av
vårdbehövande i särskild förläggning ävensom lanspråktagande av utrustning,
som erfordras för sådan förläggning, må bestå inliU två veckor från det att
driften av förläggningen upphört att vara en civilförsvarsuppgift-

I den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns
skyldigheter enligl 40 § 1 mom. b) och c) att egendom tages i anspråk för kommuns
räkning, skall vad i första stycket sägs äga motsvarande tillämpning såvitt
gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgats skall i fråga om
utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid, då civilför-

Kommunen
och länsstyrelsen får under civilförsvarsberedskap genom förfogande som avses
i 5 § första stycket 1 och 2 förfogandelagen (1978: 262) taga i anspråk markområden,
byggnader, utrymmen, livsmedel, transportmedel, ulrusl-ningspersedlar, materiel
och annan egendom, som innehaves av annan än staten, därest del finnes erforderligt
för att civilförsvarsverksamhelen skall kunna fullgöras och överenskommelse om
egendomens avstående ej kan träffas tillräckligt skyndsamt. Kommunen och länsstyrelsen
får härvid endasl laga i anspråk sädan egendom, som finnes inom deras
verksamhetsområde. Om särskilda skäl föreligga, får dock länsstyrelsen eller,
efter länsstyrelsens medgivande, kommunen taga i anspråk motordrivna fordon,
släpfordon och motortedskap utom området, om de enUgt vad därom föreskrives
har utlagils för civilförsvarsorganisationens behov.

1 den mån det prövas nödigt för fullgörande av kommuns
skyldigheler enligl 40 § 1 mom. b), c) och i) att egendom tages i anspråk för
kommuns räkning, skall vad i första stycket sägs äga molsvarande tillämpning
sävut gäller egendom, som finnes inom kommunen. Vad sålunda stadgals skall i
fräga om utförande av byggnadsanordning gälla jämväl under tid, då civilför-

" Senaste lydelse 1978:263.

Nuvarande
lydelse

svarsberedskap icke råder; förfoganderätten må härvid dock
endast utövas av länsstyrelsen.

Föreslagen
lydelse

svarsberedskap icke råder; förfoganderätten/år härvid
dock endasl utövas av länsstyrelsen.

Har under lid, dä civilförsvarsberedskap icke råder,
egendom tagits i anspråk jämlikt 68 § tredje slyckel andra meningen eller har
i anslutning härtill åtgärd vidtagits jämlikt 12 § förfogandelagen (1978:262),
bestämmes ersättning med tillämpning av expropriationslagen (1972: 719).

Ersättning gäldas, om egendomen tagits i anspråk för
kommuns räkning, av kommunen och eljest av staten. Vid fortsatt lanspråktagande
enligt 68 § andra stycket gäldas ersättningen av staten.

Har under lid, då civilförsvarsberedskap icke råder,
egendom lagits i anspråk jämlikt 68 § andra stycket andra meningen eller har i
anslulning härtill åtgärd vidlagits jämlikt 12 § förfogandelagen (1978:262),
bestämmes ersättning med tillämpning av expropriationslagen (1972: 719).

Ersältning gäldas, om egendomen tagils i anspråk för
kommuns räkning, av kommunen och eljest av slalen.

Uteblir
någon utan anmält laga förfall frän tjänstgöring i civilförsvaret, som jämlikt
denna lag åvilar honom och vartill han blivit kallad i vederbörlig ordning,
eller avviker någon olovligen därifrån, må han på framställning av
länsstyrelsen eller civilförsvarschefen omedelbart hämtas på egen bekostnad
genom polismyndighetens försorg. Detsamma skall gälla om civilförsvarspliktig
utan anmält laga förfall underlåter att efterkomma jämlikt 18 § utfärdad
kallelse till personlig inställelse.

Uteblir
någon utan anmält laga förfall från civilförsvarstjänstgöring, som jämlikt
denna lag åvilar honom och vartill han blivit kallad i vederbörlig ordning,
eller avviker någon olovligen därifrån,/år han på framställning av
länsstyrelsen eller kommunen omedelbart hämtas på egen bekostnad genom polismyndighetens
försorg. Detsamma skall gälla om civilförsvarspliktig ulan anmält laga förfall
underlåter att efterkomma jämlikt 18 § utfärdad kallelse lill personlig
inställelse.

Är någon
jämlikt 15 § eller beslämmelse i 4, 6 eller 7 kap. eller föreskrift, som
meddelats med slöd av dylik bestämmelse, eller jämlikt 80 § andra stycket
skyldig alt fullgöra något och underlåter han det, äger länsstyrelsen
förelägga honom lämpligt vite. Länsstyrelsen må ock i sådant fall lämna
erforderlig hand-

'" Senaste lydelse 1978:263. " Senaste lydelse
1977: 111.

Är någon
jämlikt 15 § eller bestämmelse i 2 fl, 4, 6 eller 7 kap. eller föreskrift, som
meddelats med stöd av dylik beslämmelse, eller jämlikt 80 § andra stycket
skyldig all fullgöra någol och underlåter han det,/år länsstyrelsen eller kommunen,
om denna har att besluta i saken, förelägga honom lämpligt

Nuvarande
lydelse

räckning eller ombesöija föreskriven åtgärd saml uttaga
kostnaden härför av den försumlige, i den män han icke på grund av stadgande i
denna lag är berättigad lill ersättning för kostnaden.

Föreslagen
lydelse

vite. Länsstyrelsen får också i sådant fall lämna
erforderlig handräckning eller ombesöija föreskriven åtgärd samt utlaga
kostnaden härför av den försumlige, i den mån han icke på grund av stadgande i
denna lag är berättigad till ersällning för kostnaden.

8! § Till böter eller fängelse i högst ell år eller, om
brottet begåtts under högsta civilförsvarsberedskap och är all anse som grovt,
lill fängelse i högsl två år dömes

1. den som är civilförsvarspliktig
eller eljest inskriven i civilförsvaret och som, i avsikt att undandraga sig
sina skyldigheler, underiåter all efter vederbörlig kallelse inställa sig
lill tjänstgöring i civilförsvaret eller eljest olovligen undanhåller sig därifrån;

2. den som under tjänstgöring i
civilförsvaret vägrar att åtlyda vad vederbörande befäl under tjänsten
befallt honom rörande denna eller som eljest under tjänstgöring i civilförsvaret
uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är ringa, åsidosätter vad som
åligger honom enligt reglementen, instruktioner eller andra allmänna
bestämmelser eller särskilda föreskrifter;

1. den som är civilförsvarspliktig

eller eljest inskriven i civilförsvars

organisationen och som, i avsikt all

undandraga sig sina skyldigheter,

underiåter alt efter vederbörlig kal

lelse inställa sig lill civilför-

svarsljänstgöring eller eljest olovli

gen undanhåller sig från tjänstgö

ring;

2. den som under civilförsvars

tjänstgöring vägrar all åtlyda vad

vederbörande befäl under tjänsten

befallt honom rörande denna eller

som eljest under civilförsvarstjänsl

göring uppsåtligen eller av oakt

samhet, som ej är ringa, åsidosätter

vad som åligger honom enligl regle

menten, instruktioner eller andra

allmänna bestämmelser eller sär

skilda föreskrifter;

3. den som uppsåtligen lämnar oriklig uppgift om
förhållande, varom han enligl 15 § eller 47 § första stycket e) är pliktig au
lämna upplysning;

4. den
som i strid mol särskilt meddelat bortflytlningsförbud lämnar sin
vistelseort eller som överträder särskill meddelat inflyllningsförbud;

4.
den som i slrid
mol föreskriften i 19 § eUer särskill meddelat bortflytlningsförbud lämnar sin
vistelseort ävensom den som överträder särskill meddelat inflyllningsförbud;

5.
den som
uppenbart vanvårdar materiel, utrustning eller annan egendom, som han moUagit
av civUförsvarsmyndighel för förvaring;

6.
den som ulan
skälig anledning vägrar att låta civilförsvarsmyndighel eller kommun besiktiga
anläggning eller byggnad efter vad i 65 § sägs;

7.
den som vid
förfrågan jämlikt 66 § vägrar all lämna upplysning eller som vid sådan
förfrågan eller i samband med undersökning eller granskning som avses i nämnda
paragraf söker vilseleda myndighel rörande förhållande, som avses i samma
paragrafs första stycke;

Prop.
1984/85:49

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

25

8.
den som med
vetskap om ätt civilförsvarsmyndighet jämlikt 8 kap. beslutat taga i anspråk
egendom, som innehaves av honom, vägrar eller försummar att behörigen eller i
rätt tid tillhandahålla myndigheten egendomen eller genom att avhända sig
egendomen eller på annat sålt omöjliggör egendomens tagande i anspråk; samt

9.
den som eljest
åsidosätter föreskrift, som meddelats med stöd av bemyndigande i denna lag,
eller föreläggande eller liknande beslut, som meddelats enligt lagen eller
enligt föreskrift som nyss sades, dock ej om därmed avses åliggande, för vars
fullgörande vite kan föreläggas enligt 78 §.

Har någon övertygats om gärning, som enligt denna paragraf
år belagd med straff, må rätten, i den mån del finnes skäligt, förklara
egendom, som undanhållits genom gärningen, förverkad. 1 stället för egendomen
kan dess varde förklaras förverkat.

Över
beslut av kommun eller polismyndighet i ärende, som avses i denna lag. får
besvär anföras hos länsstyrelsen, om ej annat följer av 69 §.

83 §' Över beslut av civilförsvarschef eller
polismyndighet i ärende, som avses i denna lag, tnå besvär anföras hos
länsstyrelsen, om ej annat följer av 69 §. Talan mot kommunal myndighets beslut
enligt 27 och 32 §§ föres hos länsstyrelsen genom besvär.

Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligl
54 §, om ersättning enligt 53, 55 a eller 56 § eller om föreläggande av vite
vid underlåtenhet att fullgöra skyldighel enligt 15 8 föres talan hos kammartällen
genom besvär. I samma ordning föres talan mot beslut, som länsstyrelse enligl
denna lag eller med slöd därav utfärdade bestämmelser i särskilt fall
meddelat om föreläggande, föreskrift, tillslånd eller godkännande i vad angår
inrättande, utrustning, vård eller underhåll av eller andra åtgärder i
fräga om skyddsmm, dock ej beslut enligt 31 §.

:s beslut enligt denna lag hos regering-av 69 §.
Detsamma gäller i fråga om ut enligt lagen.

Talan/år icke föras mol beslul, som meddelats enligt 33
a, 34, 35, 37 eller 58 §.

Mot länsstyrelses beslut om kostnadsfördelning enligt 49
eller 54 §, om ersättning enligl 53, 55 a eller 56 § eller om föreläggande av
vite vid underiålenhel alt fullgöra skyldighet enligt 15 S föres talan hos
kammarrätten genom besvär. 1 samma ordning föres talan mot beslul, som
länsstyrelse enligt denna lag eller med stöd därav utfärdade bestämmelser i
särskilt fall meddelat om föreläggande, föreskrift, tillstånd eller godkännande
i vad angår inrättande, utrustning, vård eller underhåll av eller andra
ålgärder i fråga om skyddsmm, dock ej beslul enligl 31 §.

1 övrigi föres talan mol länsstyrelse en genom besvär, om
ej annal följer talan mot civilförsvarsslyrelsens bes

Talan må icke föras mol beslut, som meddelats enligt 19.
33 a, 34, 35, 37 eller 58 §.

' Senaste lydelse 1984:271.

Prop.
1984/85:49 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Under högsla civilförsvarsberedskap så ock eljest när
särskilda skäl äro därtill må myndighel, som meddelat beslul enligl denna lag,
förordna all beslutet omedelbart skall lända till efterrättelse.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Med tillämpning av de nya bestämmelserna från och med den
1 januari 1985 skall dock dels den planläggning som anges i 2 a kap. genomföras
så att planerna är upprättade och antagna före utgången av år 1986, dels
kommunerna för planläggningen ha rätt till ersällning.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:63) om
kommunal beredskap'

dels all 3 § skall upphöra att gälla,

dels att i 2 § ordet "civilförsvarels" skall
bytas ut mot "civilförsvarsorganisationens",

dels att 6, 7, 14 och 16 §§ skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

Det åligger kommun och lands- / den mån det inte följer av sär-

tingskommun alt redan i fredslid skilda bestämmelser
åligger det

vidtaga de förberedelser som er- kommun och landstingskommun all

fordras för all kommunen eller redan i fredstid vidtaga de förbere-

landslingskommunen skall kunna delser som erfordras för att kom-

såväl fullgöra sina uppgifter enligt munen eller landstingskommunen

1, 2 och 4 §§ samt 5 § första stycket skall kunna såväl fullgöra sina upp-

denna lag som upprätthålla eller ul- gifter enligt I, 2 och 4 §§ saml 5 §

öva annan för totalförsvaret viktig första slyckel denna lag som upp-

verksamhet, vilken åligger kom- rätthålla eller utöva annan för tolal-

munen eller landstingskommunen försvaret vikiig verksamhet, vilken

enligt särskild lag eller författning åligger kommunen eller landstings-

dier eljest bedrives av kommunen kommunen enligt särskild lag eller

eller landstingskommunen. författning
eller eljest bedrives av

kommunen eller landstingskommunen.

Kommun eller landstingskommun, som ombesörjer distribution
av gas, värme, vatten eller elektricitet eller ombesörjer renhållning eller
ansvarar för samfärdsleder, kommunikationer eller avlopp eller som utövar annan
därmed jämförlig verksamhei, skall även vidtaga förberedelser för alt
verksamhelen i erforderlig omfallning skall kunna återupptagas efter
krigsskador.

Lagen omtryckt 1977:417.

Nuvarande
lydelse

Efter länsstyrelsens förordnande äro kommun och
landstingskommun skyldiga all vidtaga reservanordningar för gas-, vatten-
och elek-tricilelsförsöijningen samt de särskilda anordningar eller
förberedelser för vallenförsörjningen och den allmänna hälsovården som
behövs med hänsyn lill planlagd inkvartering i kommunen eller landstingskommunen.
I fråga om kommuns skyldighel att vidta reservanordningar som äro avsedda
uteslutande för brandförsvarets försörjning med vatten gäller dock 40 § 1
mom. b) civilförsvarslagen (1960: 74).

Föreslagen lydelse

Efter länsstyrelsens förordnande är kommun och
landstingskommun skyldiga att vidtaga reservanordningar för gas-, vatten- och
elektri-ciletsförsörjningen saml de särskilda anordningar eller förberedelser
för vattenförsörjningen och den allmänna hälsovården som behövs med hänsyn
till planlagd inkvartering i kommunen eller landstingskommunen. I fråga om
kommuns skyldighel all vidta reservanordningar som är avsedda uteslutande för
civilförsvarsverksamhetens försörjning med vatten gäller dock 40 § I mom. b)
civilförsvarslagen (1960:74).

Såvitt avser förberedelser enligl andra stycket skola
förberedelserna ske under beaktande av den risk för krigsskador, för vilken
verksamhelen kan antagas vara utsatt.

7 §

Finner
länsstyrelsen det erforderligt med hänsyn till beredskapsuppgifternas
omfallning eller betydelse i viss kommun eller landstingskommun, att dennas
förberedelser redovisas i särskild plan, skall kommunen eller landstingskommunen
efter länsstyrelsens förordnande upprätta och anta sådan plan. Vid
planläggningen skall kommunen eller landstingskommunen samråda med
länsstyrelsen. När planen har antagils, skall den insändas till
länsstyrelsen.

Finner länsstyrelsen del erfor-deriigl med hänsyn lill
beredskapsuppgifternas omfallning eller betydelse i viss kommun eller landstingskommun,
all dennas förberedelser redovisas i särskild plan, skall kommunen eller
landstingskommunen efter länsstyrelsens förordnande upprätta och anta sådan
plan. Vid planläggningen skall kommunen eller landstingskommunen samråda med
länsstyrelsen. Om samordning av planläggningen med den kommunala civilförsvarsplanläggningen
finns föreskrifter i 10 b § Iredje stycket civilförsvarslagen (1960: 74). När
planen har antagits, skall den insändas till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen får förordna om revision av kommunala och
landstings-kommunala beredskapsplaner, när det påkallas av ändrade
förhållanden. Om länsstyrelsen har förordnal om revision av plan, gäller
föreskrifterna i första stycket.

- Senaste lydelse 1981: 166.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

14 §

Inom varje län åligger det länsstyrelsen att följa
tillämpningen av denna lag. Lånsstyrelsen skall därvid tillse all såväl
förberedelsearbetet som själva verksamheten bedrives på ett ändamålsenligt sätt
samt samordnas med annan beredskapsplanläggning och försvarsverksamhel.

Under beredskapslillsiånd äger länsstyrelsen, om det anses
oundgängligt för samordning av försvarsansträngningarna, meddela kommun och
landstingskommun förskrift i avseende å verksamhetens hedrivande och inriktning.

När malerid eller personal som är avsedd för kommuns
lekniska verksamhet oundgängligen behövs i civilförsvarels räddningsarbete,
äger civilförsvarschefen under be-redskapstiUstånd meddela föreskrifter om
inriktningen av kommunens nämnda verksamhet. Detta gäller dock ej i den mån
länsstyrelsen enligt andra stycket meddelat föreskrift om samma verksamhet.

16 §'

Har
kommun efter förordnande av lånsstyrelsen enligl 7 § upprättat sårskild plan,
har kommunen rått lill statsbidrag med 90 procenl eller den slörre del av
planläggningskostnadens belopp som regeringen medger. Planläggningskostnaden
skall beräknas efter grunder som regeringen fastställer. Om kommunen gör
framställning därom lill länsstyrelsen inotn två månader från den dag då
kommunen fick del av förordnandet om planläggning, skall statsbidraget dock
beräknas efter de redovisade planläggnings-kostnaderna, i den mån dessa kan
anses skäliga. Kommun har ej räll till statsbidrag för revision av beredskapsplan.

Vad i första stycket sägs om kommun tillämpas också ifråga
om landstingskommun.

Har kommun efter förordnande av länsstyrelsen enligl 7 §
upprättat särskild plan, har kommunen rält lill ersättning av sialsmedel. om
inte annat följer av tredje stycket.

Till landstingskommun som har upprättat särskild plan
enligl 7§ lämnas ersättning av statsmedel med 90 procenl av planläggningskostnaden
eller den större del som regeringen medger. PlatUäggnings-kostnaden skall
beräknas efter

' Senaste lydelse 1981: 166.

Prop.
1984/85:49

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

29

grunder sotti regeringen fastställer. Efter framsiäUning
till länsstyrelsen inotn två månader från den dag då landstingskommunen fick
del av förordnandet om plaiUäggning beräknas dock ersättningen efter de
redovisade planläggningskostnaderna, i den mån kostnaderna kan anses skäliga.
För revision av planen lämnas ingen ersättning.

Vad som sägs i andra stycket om landstingskommun tillämpas
också på sådana kommuner, som inte tillhör någon landstingskommun, i fråga om
planläggningskostnader för hälso- och sjukvården saml annan verksamhei som
normalt om-besöijs av landstingskommunen.

Ersättningen bestäms och betalas ut av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser 16 §, den I januari
1985, och i övrigi den 1 januari 1987.

Prop.
1984/85:49 30

Utdrag

FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1984-06-28

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I.
Carlsson, Feldt,
Sigurdsen, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Thunborg

Lagrådsremiss om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),
m.m.

1 Inledning

Enligt beslut av riksdagen skall kommunerna med början
senast under budgetåret 1984/85 ta över ansvaret för ledningen av
civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och del planläggningsansvar i
fred som hänger samman härmed. Övertagandet skall samordnas med att en
hemskyddsor-ganisation införs och med att arbetet med skyddsplaner påbörjas i
kommunerna (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 18, rskr 374). Riksdagen har vid
riksmötet 1982/83 beslutat alt övergången lill kommunal ledning och planläggning
i huvudsak skall genomföras under perioden 1984/85 - 1986/87. Övergången skall
påbörjas samtidigt i alla län. Vid övergången skall kraven på beredskap beaktas
(prop. 1982/83: 100 bil. 6, FöU 9, rskr 271).

Med stöd av regeringens bemyndigande den 17 juni 1982
tillkallade dåvarande chefen för försvarsdepartementet en kommitté' (Fö
1982:04) med uppdrag att behandla frågor som har samband med genomförandet av
1982 års lolalförsvarsbeslut angående civilförsvaret och kommunerna. Kommittén
har bl.a. lett en provplanläggning i 22 kommuner i Malmöhus och Kopparbergs
län. I betänkandet (Fö 1983:10) Kommunerna och civilförsvaret - ledning och
planläggning pä lokal nivå - har kommittén redovisat förslag om fördelningen av
ansvaret mellan länsstyrelserna och kommunerna för olika planer m.m., om hur
ledningen av den civilförsvarsverksamhet som skall samordnas över
kommungränser bör organiseras, om innehållel i och ulformningen av de olika
planerna för civilförsvars-

' F.d. landshövdingen Harald Pettersson, ordförande, f.d.
riksdagsledamoten Bertil Dahlén, landstingsrådet Göran Hammarsjö,
fastighetschefen Sture Holmqvist, borgarrådet Sture Palmgren, f.d.
riksdagsledamoten Anna-Greta Skantz och f.d. riksdagsledamoten Gudrun
Sundström.

Prop.
1984/85:49 31

verksamhelen, om erforderliga författningsbestämmelser för
genomförande av riksdagens beslut i fråga om civilförsvaret och kommunerna
saml om regler som bör gälla för ersättning lill kommunerna för deras
civilförsvars-verksamhet i fred. En av kommittén upprättad frislående
sammanfatlning (SOU 1983:68) av betänkandet bör fogas till protokollet i deUa
ärende som bilaga 1.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

1 1982 års lolalförsvarsbeslut angavs också att nuvarande
principer för att fastställa verkskyddsplikl bör ändras. Företags och
verksamheters betydelse i krig och deras risksiluation skall därvid få ell
avgörande inflytande. De enskilda verkskydden skall bättre än f.n. anpassas
till de behov och de risker som finns vid resp. företag. En strävan skall vara
att få lill stånd ett bättre samulnyttjande av personal och materiel för
företagens räddningstjänst i krig och fred.

Pä uppdrag av regeringen har civilförsvarsstyrelsen efter
samråd med överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen.
Svenska brandförsvarsföreningen. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
verkskyddsförbund redovisal förslag till nya normer för fastställande av
verkskyddsplikl och förslag till principer för verkskyddens organisation,
utrustning och utbildning. Civilförsvarsslyrelsens förslag bör fogas lill
protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Regeringen uppdrog i februari 1975 ål numera
kammartätlsrådet Lennart Nordbeck att utreda frågan om rätt för militär
myndighel att för särskilda fall meddela civila myndigheter föreskrift om
fullgörande av dem åvilande uppgifter, s.k. militär direklivrält. 1 oklober
1983 överlämnade utredaren en promemoria (Ds Fö 1983: 7) Om militär direktivrätt.
1 promemorian föreslås bl.a. all bestämmelsen om militär direklivrält i 9 §
civilförsvarslagen (1960: 74) skall upphävas. Promemorian bör fogas lill protokollet
i detla ärende som bilaga 4. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning
över remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas
till protokollet i detla ärende som bUaga5.

2 Allmän motivering

2.1 AUmänt

Grundläggande bestämmelser om civilförsvaret finns i
civilförsvarslagen (1960:74) och civilförsvarskungörelsen (1960:377).
Kommunernas medverkan i de delar av totalförsvaret som inle hör lill
civilförsvaret regleras i lagen (1964:63) om kommunal beredskap och kommunala
beredskapskungörelsen (1964: 722). Gällande rält i dessa frågor har närmare
beskrivits i

Prop. 1984/85:49 32

kommitléns belänkande bl.a. i kapitel 2 och de inledande
avsnitten av kapilel 3, 4 och 6.

Jag vill här mycket översiktligt redogöra för de
grundläggande bestämmelser som styr civilförsvarsverksamhelen.

Civilförsvarets uppgift är enligl civilförsvarslagen all i
de hänseenden som regeringen beslämmer utöva sådan verksamhet för rikets
försvar som avser alt skydda och rädda liv vid anfall mol landel och som inte
ligger på försvarsmakten (I §). I I § civilförsvarskungörelsen bestäms
uppgifterna närmare. Här föreskrivs att civilförsvaret har till uppgift att
planlägga och verkställa erforderliga ålgärder för all skydda civilbefolkningen
saml anläggningar, byggnader och annan egendom mol fientliga anfall, att
planlägga och utföra bevakning av anläggningar, byggnader och annan egendom
lill skydd mot spioneri och sabotage, att ingripa mol sådan brand eller skada
som förorsakas av fientlig verksamhei och i övrigi begränsa eller lindra
följderna av sådan verksamhet, att under krig och, i den mån regeringen
förordnar om del, vid krigsfara ingripa också mol annan brand eller skada än
sådan som förorsakas av fientlig verksamhet, att i den mån regeringen förordnar
särskilt om det omhänderta flyktingar samt att biträda andra samhällsorgan vid
fullgörandet av uppgifter som ankommer på dem till följd av fientlig
verksamhet.

Civilförsvarets verksamhet har som framgår en civil,
humanitär inriktning. Dess främsta uppgift kan sammanfattningsvis sägas vara
att skydda liv och egendom och alt för civilbefolkningen och hemorten lindra
följderna av krigshandlingar. I överenslämmdse med den humanitära inriktningen
av civilförsvarets uppgifter är organisalionen för civilförsvarsverksamheten
av helt civil karaktär.

I 3-10§§ civilförsvarslagen meddelas de grundläggande bestämmelserna
för civilförsvarsorganisationens utformning. Här föreskrivs alt ledningen av
civilförsvaret utövas under regeringen av civilförsvarsstyrelsen (3§). Inom
varje län handhar länsstyrelsen ledningen av civilförsvaret (4§). För del
lokala civilförsvaret är rikel indelat i civilförsvarsområden. Regeringen
förordnar om denna indelning. Inom civilförsvarsområdet utgör vatje kommun etl
civilförsvarsdislrikt om inte särskilda skäl föreligger för annan indelning (5
§). Inom eu civilförsvarsområde utövas ledningen under civilförsvarsberedskap
av en civilförsvarschef och inom ell civilförsvarsdistrikt av en distriktschef
(6§). Civilförsvaret skall anordnas dels som allmänt civilförsvar, dels som
verkskydd för särskilda anläggningar och byggnader (7§).

Grunddragen av civilförsvaret inom varje
civilförsvarsområde skall anges i en organisationsplan. Planen upprättas och
anlas av länsstyrelsen (10§). Av planen skall framgå omfattningen och
beskaffenheten av civilförsvaret inom området, bl.a. vilka verksamhetsgrenar
som skall vara företrädda, anlal och sammansättning av civilförsvarsenheterna,
utrustning och materiel, områden och orler som planlagts för utrymning och
inkvarte-

Prop.
1984/85:49 33

ring, antal och storlek av ledningscentraler och andra
skyddade uppehålls-platser för del allmänna civilförsvaret m.m. (22 §
civilförsvarskungörelsen).

De åtgärder som civilförsvaret har att företa för au
fullfölja sin uppgift bmkar indelas j förebyggande och skadeavhjålpande
ålgärder. Till de förebyggande åtgärderna räknas framför alll utrymning med
därtill hörande inkvarteringsverksamhet saml anordnandel av skyddsrum.
Bestämmelser om skyddsrumsbyggandet finns i 22-33 §§ civilförsvarslagen.
Skyddsrum byggs i de orter, skyddsrumsorler, som bestäms av regeringen. Skyddsmmsbyggandet
betalas med statliga medel och styrs av de skyddsrumsplaner som upprättas av
kommunerna.

Den skadeavhjålpande verksamheten omfattar främst
räddningsarbete av olika slag för att komma nödställda till hjälp, exempelvis
omhändertagande av skadade och sjuka och räddning av dem som blivit
innestängda vid byggnadsras. Vidare ingår i den skadeavhjålpande verksamheten
brandbekämpning, röjning av samfärdsleder och byggnader, desarmering av icke
exploderade bomber och dylikt, sanering efter gasbeläggning och ålgärder mot
radioakliv strålning saml åtgärder för all skydda egendom från förstörelse till
följd av brand och annan skadeverkan. Till de skadeavhjålpande åtgärderna hör
även bistånd ål dem som blivit hemlösa till följd av krigshandlingar och
omhändertagande av döda.

För olika slag av civilförsvarels verksamhei skall enligl
I § civilförsvarslagen finnas särskilda tjänstegrenar. I 3 §
civilförsvarskungörelsen anges närmare de olika tjänstegrenarna och
civilförsvarsuppgifiernas fördelning mellan dem. Tjänstegrenarna utgörs av
ledningsljänsl, räddningstjänst, brandljänsi, sjukvårdstjänst och skyddstjänsl.
1 varje civilförsvarsområde skall de tjänsiegrenar organiseras som bör vara
företrädda med hänsyn lill områdets belägenhet och beskaffenhel.

Civilförsvaret är i princip en statlig angelägenhet. När
civilförsvarsuppgifterna skall fullgöras är emellertid såvål de enskilda
medborgarnas som kommunernas medverkan nödvändig. Ramen för de enskildas och
kommunernas skyldigheter härvidlag anges i civilförsvarslagen.

Bland de skyldigheler som lagts på den enskilde märks
främst civilför-svarsptikten, som tillgodoser civilförsvarets behov av
personal. Enligt 11 § civilförsvarslagen är varje i rikel boende svensk
medborgare, såväl man som kvinna, skyldig alt fullgöra sådan tjänstgöring i
civilförsvaret som kroppskrafter och hälsotUlstånd medger. Civilförsvarsplikten
börjar det år när vederbörande fyller 16 år och upphör vid ulgången av del år
när vederbörande fyller 65 är. Civilförsvarsplikten skall under civilförsvarsberedskap
fullgöras i den omfattning som krävs med hänsyn lill pågående eller befarad
fientlig verksamhei saml lill behovet av utbildning och övning i
civilförsvarstjänsi.

Civilförsvarslagen innehåller också bestämmelser om
särskilda civilför-svarsålgärder i krig eller vid krigsfara. Med slöd av dessa
bestämmelser 3
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49

Prop.
1984/85:49 34

kan meddelas långtgående skyldigheler för enskilda
oberoende av civilför-svarsplikt. Skyldigheterna kan avse utrymning och inkvartering
(34-36 §§), bortflyllnings- och inflyttningsförbud (37 och 38§§) saml allmänna
påbud (39§). I fråga om de allmänna påbuden kan nämnas alarmering och mörkläggning.

1 40-42,
44 och 45 §§ civilförsvarslagen finns ytterligare regler om kommunernas
skyldigheter i fräga om civilförsvaret. Enligt 40 § har kommunen en allmän
skyldighel att genom sina myndigheter lämna länsstyrelsen och
civilförsvarschefen biträde i sådana frågor rörande civilförsvaret som har
samband med de särskilda myndigheternas verksamhetsområden. Bland särskilda
skyldigheter, som vilar pä kommunen i fråga om civilförsvaret, kan nämnas
uppgifterna all inrätta och utrusta ledningscentraler m.m., vidta
reservanordningar för vattenförsörjningen, tillhandahålla lokaler för
civilförsvaret och att under civilförsvarsberedskap och vid utbildning och
övning ställa kommunen tillhörig materiel och annan egendom lill del allmänna
civilförsvarels förfogande. Kommunen skall vidare vid mörkläggning se lill att
det finns vägledande belysning pä de trafikleder och allmänna platser, där
kommunen svarar för gatu- och vägbelysningen. Kommunernas uppgifter i fråga om
civilförsvaret skall handhas av en civilförsvarsnämnd, som kan vara antingen
ett för ändamålet särskilt bildal organ eller etl annal kommunalt organ. I viss
utslräckning är kommunen berättigad till statsbidrag för de kostnader som den
fått vidkännas för att den fullgör civilförsvarsuppgifter enligl lagen.

I 47-67 §§ finns bestämmelser som reglerar
fastighetsägarnas skyldigheler i fråga om civilförsvarsverksamhelen,
verkskyddet och skyddsrumsbyggandet.

För att trygga civilförsvarets tillgång lill byggnader,
utrymmen, materiel och andra förnödenheter förehgger förfoganderätt för
civilförsvarets myndigheter. Den närmare regleringen av förfoganderätten finns
i 68, 69, 73 och 75 §§ civilförsvarslagen.

2.2 Behov av lagändringar

Vad som nu bör förfallningsregleras för att kunna
genomföra del tidigare nämnda riksdagsbeslutet kan enligl min mening
sammanfattningsvis anges till tre huvudfrågor, nämligen kommunernas skyldighet
att planlägga, ledningsansvaret saml rätten till ersättning för kostnader.

Enligt 1982 års försvarsbeslut är staten forlfarande
huvudman för civilförsvaret även när kommunerna övertar ledningen och
planläggningsansvaret. Detta medför alt det är nödvändigt all slalen genom
föreskrifter styr verksamhelen. Eftersom verksamheten och förberedelserna för
denna sker för krigslida förhållanden är det nödvändigt, bl.a. med hänsyn tiU
alt försvarsansträngningarna måsle samordnas och föras med en enhetlig inriktning,
att statsmakterna reglerar kommunernas verksamhet.

Prop. 1984/85:49 35

Enligt
8 kap. 5 § regeringsformen skall grunderna för kommunernas organisation och
verksamhetsformer bestämmas i lag. I lag skall också föreskrifter meddelas om
kommunernas befogenheter i övrigi och om deras åligganden. Delta innebär enligt
förarbelena i prop. 1973:90 med förslag till ny regeringsform och ny
riksdagsordning m.m. all i princip varje föreskrift varigenom kommunen
bemyndigas eller åläggs all fullgöra vissa uppgifter skall beslutas som lag.
Såvitt gäller kommunernas förpliktelser föreligger här en parallell med
bestämmelsen i 8 kap. 3 § regeringsformen om att föreskrifter som gäller
åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga
eller ekonomiska förhållanden måsle meddelas genom lag. Regeringen kan
emellertid stödja en normgivningsbefogen-hel när det gäller kommunernas
organisation och arbetsformer direkl pä regeringsformens regler om regeringens
restkompetens.

De
nya kommunala uppgifterna kan förfallningsregleras på flera olika sätt. Som
kommittén har framhållit kan flera pågående utredningar påverka
författningsregleringen. Om man väljer all reglera dessa nya uppgifter i
civilförsvarslagen, kan förhållandet till lagen om kommunal beredskap välla
vissa problem. En annan lösning kan vara att inarbeta nämnda lag i
civilförsvarslagen. Delta torde dock göra civilforsvarslagen otymplig och
oöverskådlig. Dessutom regleras i lagen om kommunal beredskap förhållanden som
inte är civilförsvarsverksamhet. Det får därför anses vara lämpligare all
behålla lagen om kommunal beredskap och ifrån denna lag föra över regleringen
av verksamhet som kan betraktas som civilförsvars-verksamhet lill
civilförsvarslagen. Lagen om kommunal beredskap skulle därvid endasl innehålla
föreskrifler om kommunens uppgifter i fråga om övrig lotatförsvarsverksamhet.

Förhållandel
mellan föreskrifterna i brandlagen (1974:80) och civilförsvarslagen kan vålla
vissa problem. Brandlagen gäller även i krig och den verksamhei som regleras i
lagen skall fortgå i krig. Samtidigt har kommunerna skyldighet enligl
civilförsvarslagen alt ställa brandförsvaret och dess resurser till
civilförsvarsorganisalionens förfogande. Räddningsljänstkom-mittén har slutfört
sitt arbete. 1 samband med all räddningsijänstkommil-léns förslag (SOU 1983:
77) Effektiv räddningstjänst behandlas i regeringskansliet får nyss anförda
problem klarläggas.

Eftersom
kommunerna får alll slörre uppgifter i fråga om verksamhet i krig, kan det
ifrågasättas om inte föreskrifler om sädan verksamhei i viss män borde regleras
i kommunallagsliftningen.

Oavselt
vUken lagleknisk lösning som skulle kunna väljas för all reglera kommunernas
nya uppgifter, måsle de nuvarande besiämmelserna i civilförsvarslagen om
civilförsvarsverksamheten ändras. Kommittén har lämnal förslag lill ändringar
i civilförsvarslagen och lagen om kommunal beredskap. Lagförslagen har i slort
sett godtagits av remissinslanserna. Det förefaller vara del mest lämpliga att
de nya kommunala uppgifterna regleras i civilförsvarslagen med vissa
följdändringar i lagen om kommunal

Prop.
1984/85:49 36

beredskap. Förslag lill sådana lagändringar har
utarbetats. I de följande avsnitten och i specialmoliveringen kommer dessa
närmare att kommenteras.

Eftersom flera pågående utredningar kan komma alt beröra
denna lagsliftning fär dessa förslag ses som en lösning under en
övergångsperiod. Föruiom den nämnda utredningen om räddningstjänst kan nämnas
utredningen om den kommunala beslutsprocessen m.m. under beredskap och i krig.
Vidare har utredningen om samordning av den centrala ledningen för
räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamhelen överiämnal belänkandet
(Ds Fö 1984: 2) Räddningsverket. Del kan ocksä nämnas att betänkandet (Ds C
1983: 15) Kommunalförbund innehåller förslag till eU förenklat sått all
samverka över kommungränserna, vilkel kan få betydelse för ett
samordningssystem för civilförsvarsverksamhet som berör flera kommuner. Vidare
bör också nämnas del uppdrag som regeringen lämnat försvarets
rationaliseringsinstitut att se över ledningen av det civila totalförsvaret.

Sammanfaltningsvis skall därför framhållas all del inom
kort blir nödvändigt med en genomgripande översyn av de författningar som
berörs av förslagen och jag avser alt återkomma lill regeringen med förslag om
hur en sådan översyn skall genomföras. Av den anledningen har i
förfaUnings-förslagen inte gjorts någon språklig överarbetning, ulan endast så
små ingrepp som möjligt i nu gällande författningar. Det är viktigt au kommunerna
kan komma i gång och planera för övertagandel av ledningen av
civilförsvarsverksamheten och all ersättning ulgår för detla. Lagförslaget
öppnar också en möjlighet för kommunerna att la över verksamheten när så
erfordras samtidigt som det gamla systemet övergångsvis lever kvar, vilkel är
nödvändigt från beredskapssynpunkl.

2.3 Ledningen av civilförsvarsverksamheten

2.3.1 Begreppen civilförsvar och civilförsvarsverksamhel

Mitt förslag: Begreppet civilförsvar ges i civilförsvarslagen
en definition som närmare knyter an lill definitionerna i tUläggsprolokoll I
den 10 juni 1977 till Genévekonvenlionerna den 10 augusti 1949 rörande skydd
för offren i inlernaliondla väpnade konflikler. Civilförsvarels särskilda
tjänstegrenar samt skillnaderna mellan regionall och lokalt civilförsvar
avskaffas.

Kommitténs förslag: Överensslämmer i huvudsak med mill
förslag (se betänkandet sid. 73-75)

Prop. 1984/85:49 37

Remissinstanserna:
De flesla godtar uiredningens förslag (se bil. 2 avsnitt 2.1)

Skäl
för mitt förslag: För att kunna behandla frågorna om såväl ansvarsfördelning
som samordning av olika slag av civilförsvarsverksamhel mellan bl.a. slatliga
myndigheter, kommuner och landstingskommuner krävs en definition av begreppet
civilförsvar samt att civilförsvarsverksamhelens innehåll bestäms och avgränsas
i förhållande till andra totalförsvarsfunktioner. När omfattningen av
civilförsvarsverksamhelen är klariagd och definierad på ett tillfredsställande
sätt kan ansvaret för verksamhetens olika delar fördelas mellan statliga
myndigheter, kommuner, landstingskommuner m.fl.

1
de författningar som nu reglerar denna verksamhei används begreppet
civilförsvar ibland som etl funktionsbegrepp och ibland som elt organisatoriskt
begrepp. 1 1982 års totalförsvarsbeslut (prop. 1981/82: 102, bil. 2 sid. 248
f.) anförde föredragande statsrådet bl.a. att begreppet civilförsvar bör
beteckna en verksamhet och inte en organisation. I begreppet sammanfattas all
civilförsvarsverksamhet, oberoende av vem som utför den. Bestämmelserna i
tilläggsprotokoll I den 10 juni 1977 lill Genévekonvenlionerna den 10 augusti
1949 rörande skydd för offren i inlernaliondla väpnade konflikter ulgör en
viktig grund för såväl civil som militär personals fullgörande av civilförsvarsuppgifter
i krig. Dessa bestämmelser utgör vidare en god gmnd för alt samordnat och
anpassat lill situationens krav utnyttja våra samlade totalförsvarsresurser.

Enligt
kommittén bör i lagstiftningen anges när fråga är om civilförsvarsverksamhet
och när själva organisationen avses. Vidare bör enligl kommittén med
utgångspunkt i nämnda tilläggsprotokoll en precisering göras i lagen av vad som
avses med civilförsvarsverksamhel. Remissinstanserna har inte haft nägol att
erinra mol förslagel. Jag godtar mol bakgrund av vad som nu sagls kommitténs
förslag i denna del. Jag har dock vall en formulering som närmare än
kommitléns förslag knyter an till tilläggsprotokollet.

I
I § civilförsvarslagen föreskrivs att för olika slag av civilförsvarsverksamhet
skall finnas särskilda tjänsiegrenar. Bestämmelser om detta har tagits in i 3-5
§§ civilförsvarskungörelsen. I en del hänseenden stämmer inte dessa
bestämmelser överens med nuvarande planering och terminologi. Inom ramen för
försvarets planerings- och ekonomisystem beskrivs nämligen civilförsvarets
omfattning och i fred bedriven produktionsverksamhet i program- och
produklionstermer för huvudprogrammet Civilförsvar. Mot bakgmnd av det anförda
anser jag att uppdelningen av verksamheten i tjänsiegrenar är föråldrad och
inte relevant. Jag förordar därför att den avskaffas.

I
7§ civilförsvarslagen finns f.n. föreskrifler om allmänt civilförsvar lokall
och regionalt samt om verkskydd. Vid sludier som har genomförts av
civilförsvarsslyrelsen har framkommit all någon uppdelning i lokalt och

Prop.
1984/85:49 38

regionalt civilförsvar inle behöver göras. Vidare behöver
i lagen inle göras någon åtskillnad mellan allmänt civilförsvar och verkskydd.
Kommittén har lämnat förslag lill lagändringar i dessa hänseenden. Remissinslanserna
har inte haft något att erinra mot förslagel i denna del. Jag godtar kommitléns
förslag. I specialmotiveringen kommer jag all närmare kommentera lagförslaget i
denna del.

2.3.2 Ledningen på lokal nivå

Mitt förslag: I vatje kommun skall den ledning av
civilförsvarsverksamhelen som ankommer på kommunen under
civilförsvarsberedskap utövas av kommunstyrelsen. Vidare skall del i kommunen
finnas en civilförsvarschef med en civilförsvarsslab som under kommunstyrelsen
skall ha ansvaret för den direkta ledningen.

Kommitténs förslag: Överensslämmer i stort sell med mill
förslag (se betänkandet s. 94-98).

Remissinstanserna: De flesta godtar uiredningens förslag
(se bil. 2 avsnill

2.2).

Skäl för mitt förslag: Som angavs i 1982 års
lolalförsvarsbeslut är det väsentligt all totalförsvarets olika delar på alla
ledningsnivåer kan samverka och understödja varandra. Kommunernas betydelse i
fråga om samordningen av tolalförsvarsverksamhelen på lokal nivå kommer all
öka när kommunerna övertar ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamheten.

Kommittén har mot bakgrund av den genomförda
provplanläggningen föreslagil alt kommunstyrelsen bör ha det övergripande
ansvaret för all på kommunen ankommande loialförsvarsverksamhet, således även
för ledningen av civilförsvarsverksamheten under beredskap och i krig. Härigenom
uppslår enligt kommittén de bäsla förulsällningarna för samordning och ledning
av verksamheten samt för snabba beslut av stor vikt och omfallning.
Remissinstanserna har inle haft några invändningar mot förslagel. Jag delar
kommitténs uppfatining i denna del. Enligl min mening molsvarar en sådan
lösning bäst de uttalanden som gjordes i 1982 års proposition om säkerhets- och
försvarspolitiken samt totalförsvarels fortsatta utveckling (prop. 1981/82:102).

Med utgångspunkt i att kommunstyrelsen bör ha del
övergripande ansvaret för all på kommunen ankommande totalförsvarsverksamhet
har kommittén i betänkandet redovisat elt exempel på en kommuns krigsorganisation.
1 exemplet är kommunstyrelsen tillika bl.a. brandstyrelse och
civilförsvarsnämnd. Kommittén framhåller därvid att, om kommunstyrel-

Prop.
1984/85:49 39

sen också skall överta andra fredslida nämnders uppgifter,
detla bör bestämmas mot bakgmnd av den krigslida verksamhelen inoih resp.
nämnds verksamhetsområde. Enligt min mening bör vad kommittén framhållit i
denna del kunna läggas till grund för en kommuns planläggning av den
övergripande ledningen av verksamheten under beredskap och i krig. Kommunerna
bör dock ha en viss frihet all själva utforma sin krigsorganisation inom ramen
för vad jag nu har anfört. När del gäller kommitténs förslag all med hänsyn
till de speciella förhållanden som råder i den kommunala organisalionen i
Stockholms kommun kommunstyrelsen dår bör kunna uppdra åt en sårskild
delegation att leda tolalförsvarsverksamhelen inom kommunen anser jag all den
frågan får tas upp till prövning i sarnband med ställningstagandena till de
förslag som lämnas av den nämnda utredningen om den kommunala beslutsprocessen
m.m. under beredskap och i krig.

Enligl kommittén bör del under kommunstyrelsen finnas en
civilförsvarsslab vars chef utövar den direkta ledningen av
civilförsvarsverksamheten inom kommunen. Kommittén föreslår därvid att
civilförsvarsslyrelsen i samarbete med kommunen och länsstyrelsen skall
bestämma sammansättningen av civilförsvarsslaben. Vidare bör all personal las
ul av länsstyrelsen med stöd av civilförsvarspliklen. Kommunen bör därvid ha
ett avgörande inflytande pä valet av personal. Remissinstanserna har inte haft
något all invända mol kommitténs lösning av ledningsfrågan. Även jag anser all
kommitténs förslag i denna del är väl avvägt. Jag förordar emellertid att
chefen för civitförsvarsstaben benämns civilförsvarschef. 1 likhel med vad
kommittén anfört om all civilförsvarsslaben med chef är en enhet i
civilförsvarels krigsorganisation villjag här framhålla att denna enhet är en
statlig resurs som ställs till kommunens förfogande.

1 fråga om förhållandet mellan kommunstyrelsen och
civilförsvarsstaben bör del enligt min mening vara delsamma som mellan
kommunstyrelsen och övriga "stabsorgan" inom kommunen, l.ex.
kommunkansliei eller lekniska kontoret. Kommunstyrelsen bör således ansvara för
ledningen av den civilförsvarsverksamhet som ankommer på kommunen under beredskap
och i krig, i förekommande fall dock inom ramen för av länsstyrelsen meddelade
beslut om inriktning m.m., och fatta de övergripande besluten.

Nu nämnda beslut kan exempelvis avse

-
befolkningsförflyUningar
(utrymning, inkvartering och omflyttning samt flykiingmoltagning m.m.),

-
utbyggnad och
utnyttjande av skyddstillgångarna inom kommunen (skyddsrum, skyddade utrymmen
och skyddsmasker),

-
prioritering av
räddning i allvarliga bristsituationer samt

-
samordning och
samverkan dels mellan kommunens olika organ, dels med andra lokala myndigheter
inom totalförsvaret.

Civilförsvarschefen bör under kommunstyrelsen utöva den
direkta ledningen av civilförsvarsverksamhelen inom kommunen. Delta bör
innebära

Prop.
1984/85:49 40

att denne självständigt skall vidta de åtgärder som behövs
för exempelvis

-
varning,

-
räddning av liv
och egendom, i(ibegripet viss första hjälp ål skadade, och brandsläckning saml

-
genomförande av
kommunstyrelsens beslut i fråga om befolkningsförflyttningar, utnyttjande av
skyddstillgångarna osv.

Vidare bör civilförsvarschefen bl.a.

-
utöva den
ledning i övrigt som kommunstyrelsen beslämmer,

-
bereda ärenden
för kommunstyrelsens beslul angående civilförsvarsverksamhelen,

-
samverka med
lokala civila myndigheter och militära chefer saml organisalioner och företag
som berörs av civilförsvarsverksamhelen inom kommunen saml

-
samverka med
övriga krigsorganiserade förvaltningar (kontor osv.) inom kommunen.

Vad som nu har anförts om ledningen av
civilförsvarsverksamheten inom kommunerna bör regleras i civilförsvarslagen.
Närmare kommentarer lill lagförslaget i denna del finns i specialmotiveringen.

2.3.3 Ledningen av civilförsvarsverksamhet som berör flera
kommuner

Mitt förslag: Kommunerna skall ta till vara möjlighelerna
alt samordna civilförsvarsverksamheten mellan sig. Om del behövs för all nå en
bättre samordning av försvarsansträngningarna, skall länsstyrelsen under
civilförsvarsberedskap själv kunna ta över ledningen av eller uppdra ål elt
kommunall organ all leda civilförsvarsverksamhel som berör flera kommuner.
Länsstyrefsen ges ocksä befogenhet att under civilförsvarsberedskap fördela om
civilförsvarsresurserna mellan kommunerna.

Kommitténs förslag: Kommittén föreslår alt kommunerna för
samordningen av civilförsvarsverksamheten skall bilda särskilda
civilförsvarsregioner. Inom en sådan region bör ledningen av
civilförsvarsverksamhelen utövas av en särskild regionledning som består av
förtroendevalda från kommunerna i regionen och en beredningsgrupp (se
betänkandet s. 102-105 och 110-113).

Remissinstanserna: Del flesta godtar kommitténs förslag om
bildandet av civilförsvarsregioner. Flera remissinstanser har däremot
invändningar mot kommitténs förslag till ledningsansvar. Några remissinstanser
avstyrker hell den föreslagna lösningen. Flera remissinstanser föreslår andra
lösningar av ledningsansvaret (se bil. 2 avsnitt 2.3).

Skäl för mitt förslag: F.n. är rikel indelat i
civilförsvarsområden. Till grund

Prop.
1984/85:49 41

för indelningen har legal främsl operativa motiv. Sålunda
har behovet av samordning av civilförsvarsverksamheten med annan
loialförsvarsverksamhet inom ett störte område än den enskilda kommunens
tillmätts stor vikl liksom behovet av att snabbt mellan kommunerna inom
civilförsvarsområdet kunna omgruppera och samordna civilförsvarsresurser för
räddning i första hand. Det kan vidare framhållas all behovet av all samordna
och leda civilförsvarsverksamhet inom etl större område än den enskilda
kommunens naturiiglvis varierar mellan olika delar av landel och med lägets
krav. Del kan vara beroende av bl.a. civilförsvarsverksamhetens art (räddning,
utrymning, inkvartering osv.), de enskilda kommunernas geografiska läge (bl.a.
hotbilden), slmktur och tillgäng pä resurser för civilförsvarsverksamhel saml
behovet av samverkan med andra lokala totalförsvarsmyndigheter, t.ex. chef för
polisdistrikt, företrädare för sjukvårdshuvudmannen och lokala militära
chefer.

Jag vill i della sammanhang erinra om regeringens
skrivelse 1982/83:22 om huvudmannaskapet för räddningstjänsten i fred. I skrivelsen
anför föredragande statsrådet bl.a. att han i fråga om regionindelningen för
räddningstjänsten i fred kan ansluta sig lUl räddningstjänstkommitténs och
flertalet remissinstansers uppfallning att en ökad samverkan mellan kommunerna
bör ske inom lämpliga regioner. Regionerna bör få bildas på frivillig väg. Den
närmare utformningen av kommunernas samverkan måste enligt föredragandens
mening grundas på de lokala behoven och fömtsättningama. Föredraganden delar
Svenska kommunförbundets uppfattning att en samarbelsform som ovanifrån trycks
på kommunerna kan komma all snarare försvåra än stimulera samarbetet.
Föredraganden lar fasta på förbundets erbjudande att genom förbundets
länsavdelningar la initiativ till överläggningar mellan kommunerna i syfte all
fä lill stånd ell vidgat samarbete inom lämpliga regioner. Della arbete bör
komma i gång så snabbi som möjligt. Överläggningarna bör ske i samarbete med
länsstyrelserna och berörda statliga centrala myndigheter. Föredraganden delar
sålunda helt kommunförbundels mening att en frivillig samverkan bör prövas
innan några beslut om en obligatorisk indelning i samarbelsregioner fattas.
Formerna för samarbetet bör beslämmas av de berörda kommunerna. Föredraganden
tillägger all den samverkan i räddningsljänstregioner som nu kan beräknas växa
fram inte bör hindra samarbete utanför regionen i enskilda frågor. Detta kan
gälla andra kommuner eller regioner men också samarbete över riksgränserna.

Svenska kommunförbundet har genom en cirkulärskrivelse
till samlliga kommuner bl.a. orienterat om nämnda regeringsskrivelse. Kommunförbundet
anser alt del är angelägel att kommunerna snarasl söker genomföra
räddningstjänstkommitténs intentioner i fråga om regionindelningen.
Kommunförbundet framhåller därvid all del är av stor vikt att en regionindelning
är klar i hela landel före den 1 juli 1984.

Kommittén föreslår att den nuvarande indelningen i
civilförsvarsområ-

Prop.
1984/85:49 42

den upphör. Enligt kommittén bör fastställas en ny
indelning i områden vilka benämns civilförsvarsregioner. Enligt kommittén bör
behovet av all samordna civilförsvarsverksamhel med annan
loialförsvarsverksamhet inom etl slörre område än den enskilda kommunens
tillmätas slor vikl liksom behovet av alt snabbi kunna omgruppera civilförsvarsresurser
mellan kommunerna inom området. Remissinstanserna släller sig positiva lill en
sådan lösning.

Jag har emellertid vall en annan lösning än kommittén. Som
nyss angavs har regeringen i fråga om regionindelningen för räddningstjänsten
betonat vikten av frivillighei. Jag kan inle finna att man bör lägga något
annal belrakldsesålt pä indelningen i civilförsvarsregioner. Jag anser därför
alt det räcker med att i civilförsvarslagen la in en föreskrift som anger all
kommunerna skall la lill vara möjligheterna all samordna civilförsvarsverksamhelen
mellan sig. Om denna samordning hör ta formen av särskilda
civilförsvarsregioner får framliden utvisa. Jag vill dock framhålla den nära
kopplingen mellan den fredstida räddningstjänsten och civilförsvarsverksamheten.

Kommitténs förslag om civilförsvarsregioner motiverades
framför allt av behoven av alt snabbt kunna omgruppera civilförsvarsresurser
mellan kommunerna och att samordna civilförsvarsverksamheten inom slörre
områden ån en kommuns område. Dessa behov kan man enligl min mening tillgodose
genom en föreskrift om alt länsstyrelsens ledningsansvar under
civilförsvarsberedskap bör innefatta dels en räll att fördela om
civiU"ör-svarsresurser mellan kommunema, dels en befogenhet all ta över
ledningen eller uppdra åt etl kommunalt organ all leda civilförsvarsverksamhel
som berör flera kommuner.

Jag vill i del här sammanhangel erinra om all utredningen
om den kommunala beslutsprocessen m.m. under beredskap och i krig kommer att la
upp frågor om den kommunala ledningen liksom alt försvarets rationaliseringsinstitut
har i uppdrag all se över den totala ledningen av totalförsvarets civila del.
När resultatet av dessa utredningar föreligger kan det finnas anledning alt
återkomma lill frågan om utformningen av ledningen av civilförsvarsverksamhel
som berör flera kommuner.

2.3.4 Ledningen på central och regional nivå

Kommittén har tagit upp och redovisat
ledningsförhållandena på cenlral och regional nivå. Kommittén framhåller därvid
att civilförsvarsstyrelsens uppgifter och befogenheter i fråga om ledningen av
civilförsvarsverksamhelen under beredskap och i krig inte finns reglerade i nu
gällande instmklion för styrelsen. Regeringen har i stället i sina anvisningar
för den operativa krigsplanläggningen inom totalförsvarets civila delar
föreskrivil att civilförsvarsstyrelsen under civilförsvarsberedskap skall utöva
den operativa ledningen av civilförsvarsverksamheten. Kommittén pekar
emellertid på alt utredningen för samordning av den cenlrala ledningen för

Prop.
1984/85:49 43

räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten
kommer att överväga och lämna förslag om uppgifter och befogenheter såvål
under normal fredstid som under beredskap och i krig för den cenlrala
förvaltningsmyndigheten för civilförsvaret. Kommittén finner därför ingen
anledning alt närmare behandla civilförsvarsslyrelsens framlida uppgifter inom
totalförsvaret.

Jag har inte något att erinra mot vad kommittén har anfört
om den centrala ledningen. Det finns således inte anledning att föreslå någon
förändring innan ställning har lagits lill de förslag som den nyssnämnda
utredningen numera lagt fram.

Kommittén anser vidare all civilbefälhavarnas uppgifter
och befogenheter i fräga om ledningen av civilförsvarsverksamheten under
beredskap och i krig inte behöver ändras. Kommittén pekar emellertid på alt
civilbefälhavaren enligl regeringens anvisningar för den operativa
krigsplanläggningen inom totalförsvaret skall leda alarmeringsverksamheten.
Därför anser kommittén att bestämmelser om delta bör las in i instruktionen
(1970: 363) för civilbefälhavare. Flera civilbefälhavare anser att civilbefälhavarnas
uppgifter bör läggas fast i civilförsvarslagstiftningen. I och för sig kan jag
ansluta mig till den uppfattningen men jag anser alt denna fråga får behandlas
vid den kommande översynen av civilförsvarslagen. T.v. får det därför ankomma
på regeringen all i instruktionen för civilbefälhavare närmare precisera de
ytterligare uppgifter som bör läggas på dem.

1 fråga om länsstyrelsens ledningsansvar finner kommittén
inle anledning alt föreslå någon principiell ändring i nuvarande ordning.
Kommittén anser dock att en närmare precisering av länsstyrelsens uppgifter och
befogenheter i förhållande lill kommunerna är önskvärd.

På lägre regional nivå handhas civilförsvarsuppgifierna av
länstyrelserna. Enligt civilförsvarslagen svarar länsstyrelsen för ledningen
av civilförsvaret inom länet. Vad delta innebär är närmare angivet i
civilförsvarskungörelsen. I denna föreskrivs att del bl.a. åligger
länsstyrelsen att leda planläggningen av civilförsvarsverksamheten inom länet
samt se till all statliga myndigheter, kommuner och enskilda fullgör sina
skyldigheler belräffande civilförsvaret. Vid fullgörandet av sina
civilförsvarsuppgifter har länsstyrelsen att rätta sig efter de föreskrifler
som civilförsvarsslyrelsen meddelar. Vidare åligger del länsstyrelsen all i
civilförsvarsfrågor fortlöpande samarbeta med andra myndigheter inom länet saml
med enskilda organisationer i den mån samverkan med dessa organisalioner bedöms
vara ändamålsenlig. Enligt länsstyrdseinstruktionen (1971:460) åligger del i
fred lånsstyrelsen särskilt all la befattning med bl.a. den civila beredskapen.
1 samband därmed ankommer det på länsstyrelsen all inom sill verksamhelsområde
övervaka att vad som enligl lag eller annan författning åligger statlig
myndighet, kommun, landstingskommun eller enskild blir behörigen fullgjort.

Enligl förordningen (1975: 1004) med krigsinstmklion för
länsstyrelserna

Prop.
1984/85:49 44

skall länsstyrelsen som högsla civila
lotalförsvarsmyndighel inom länet verka för all största möjliga försvarseffekt
uppnås. Därvid skall länsstyrelsen

-
verka för all
sådan verksamhei hos civila myndigheter och andra civila organ som har
betydelse för försvarsansträngningarna bedrivs med en enhetlig inriktning,

-
samordna de
civila försvarsåtgärderna,

-
i samråd med
försvarsområdesbefälhavaren verka för att det civila och del militära försvaret
samordnas samt

-
verka för all
länets tillgångar fördelas och utnyttjas så all försvarsansträngningarna
främjas.

Länsstyrelsen skall i försvarsfrågor iaktta föreskrifter
som har meddelats av centrala myndigheter och civilbefälhavaren. Vidare
åligger det länsstyrelsen särskilt bl.a. att

-
leda
civilförsvaret inom länet,

-
övervaka att
den socialvårdande verksamheten upprätthålls och bedrivs på etl sätt som är
lämpligt med hänsyn lill befolkningsförflyttningar och övriga förhållanden saml

-
i övrigi vidta
åtgärder för den slalliga och kommunala förvaltningens anpassning efter rådande
förhållanden.

Enligt lagen (1964:63) om kommunal beredskap skall
länsstyrelsen inom länet följa lagens tillämpning. Länsstyrelsen skall därvid
se till att såväl förberedelsearbetet som själva verksamheten bedrivs på etl
ändamålsenligt sätt och samordnas med annan beredskapsplanläggning och
försvarsverksamhet. Under beredskapstillstånd får länsstyrelsen, om det anses
oundgängligt för samordning av försvarsansträngningarna, meddela kommuner och
landstingskommuner föreskrifler för verksamhetens bedrivande och inriktning.

1 likhel med kommittén anser jag alt länsstyrelsens ansvar
för ledningen av civilförsvarsverksamheten bör behållas. Som jag har angett i
det föregående avsnittet bör ansvaret utvidgas.

Som kommittén har framhållit bör länsstyrelsens uppgifter
och befogenheter i förhållande till kommunerna preciseras i civilförsvarslagen
i enlighet med vad jag har anfört tidigare.

Prop.
1984/85:49 45

2.4 Civilförsvarsplanläggning

2.4.1 Ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och
kommunerna

Mitt förslag: Kommunen skall ansvara för följande
fredslida civilförsvarsplanläggning:

-
Plan för
kommunens övergripande ledning av verksamheten under beredskap och i krig

-
Plan för
kommunal information

-
Plan för
personal- och underhållsljänst för civilförsvarsorganisalionen

-
Skyddsplan,
inkl. ålgärdsplaner

-
Räddningsplan
för kommunen.

Övrig erforderlig civilförsvarsplanläggning för kommun-
och länsnivån föreslås åvila länsstyrelsen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt
förslag utom i vad avser mobiUseringsplanläggningen. Enligl kommittén bör
kommunerna ansvara för mobiliseringsplanläggningen (se betänkandet s.
129-130).

Remissinstanserna: Flertalet godtar kommitténs förslag.
Flera motsätter sig dock lösningen av frågan om mobiiiseringsplanläggningen och
anser alt denna planläggning bör göras av länsstyrelsen (se bil. 2 avsnill
3.1).

Skäl för mitt förslag: Ansvaret för
civilförsvarsplanläggningen regleras i civilförsvarslagen,
civilförsvarskungörelsen och skyddsrumsförordningen.
Civilförsvarsplanlåggningen i fred för lokal nivå utförs f.n. till den hell
övervägande delen av länsstyrelserna. Skyddsrumsplanerna utarbetas dock sedan
år 1979 av kommunerna, vilka tidigare inle hade någol ansvar för
civilförsvarsplanläggningen. Verkskyddsplaner utarbetas av de verk-skyddspliktiga
förelagen. Både skyddsrumsplaner och verkskyddsplaner underställs länsstyrelsen
för fastställelse, skyddsrumsplanerna dock endasl i vissa avseenden.

Omfattningen och innehållet i stort av länsstyrelsens
nuvarande planläggning för civilförsvarsverksamheten framgår av en
sammanställning i betänkandets. 118-119.

Av dessa planer kan särskilt nämnas organisationsplanen
och mobiliseringsplanen. Organisationsplanen innehåller uppgifter om
civilförsvarets organisation, gruppering, tertiloriella indelning m.m.,
kommunens åligganden enligt civilförsvarslagen samt enskildas och förelags
skyldigheler belräffande skyddsrum resp. verkskydd. Mobiliseringsplanen skall
innehålla uppgifter om de åtgärder som skall vidtas vid mobilisering av
civilförsvarsorganisalionen.

Den kommunala beredskapsplanläggningen regleras i lagen om
kommu-

Prop.
1984/85:49 46

nal beredskap och redovisas i en kommunal beredskapsplan.
Den utarbetas av kommunen och innehåller i regel flera delplaner. Exempel på
delplaner har redovisats i betänkandet s. 119-120.

Som tidigare nämnts har en provplanlåggning genomförts.
Kommittén har utvärderat provplanläggningen och kommil med förslag lill
ansvarsfördelning. Inledningsvis framhåller kommittén all planläggningen är
endasl en del av del syslem som krävs för alt kommunen skall kunna utöva den
ledning av civilförsvarsverksamhelen och övrig civil loialförsvarsverksamhet
som ankommer pä kommunen i krig. Del är angeläget att planläggningen ulgör en
avvägd del av den beredskap som statsmakterna kräver.

Enligt kommittén bör syftet med
civilförsvarsplanläggningen i fred vara all dels skapa ell beslutsunderlag för
ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig, dels ange de åtgärder som bör
vidtas när försvarsberedskapen behöver förslärkas, dels utgöra grund för
förberedelser i fredstid, exempelvis att bygga skyddsrum och bedriva
övningsverksamhet. Enligt kommittén bör planläggningen utformas sä att alla
tre syftena nås. Kommittén framhåller dock att beredskapen mol överraskande
angrepp kräver att planläggningen för att snabbt kunna höja beredskapen och
krigsorganisera civilförsvarsorganisalionen måste ha företräde framför den
övriga civilförsvarsplanläggningen.

Kommittén lar också upp vissa principer för regleringen av
planläggningen. Enligt kommittén måste förberedelser i form av fredstida
planläggning för totalförsvaret ulgå från de föreskrifler som riksdag och
regering beslutat. Regeringen meddelar också särskilda anvisningar för den
operativa planläggningen inom totalförsvarets civila delar. Anvisningarna
ligger till grund för de cenlrala lolalförsvarsmyndigheternas planläggning och
ulgör dessutom utgångspunkt för de föreskrifler som dessa myndigheter har att
meddela för krigsplanläggningen på regional och lokal nivå. Enligt kommitténs
mening är del i della sammanhang vikligt all stryka under alt förberedelserna
sker för krigstida förhållanden. Dessa skiljer sig avsevärt från den fredstida
miljön. I krigsplanläggningen måsle kraven från bedömda krigslida förhållanden
vara styrande.

Regeringens anvisningar för den operativa
krigsplanläggningen anger att krigsplanläggningen på alla nivåer skall vara sä
samordnad aU försvaret kan föras med en enhetlig inriktning och de olika
försvarsfunktionerna kan stödja varandra. En väsentlig erfarenhel från provplanläggningen
är enligl kommittén just behovet av en samordnad planläggning på olika nivåer.
Som exempel nämns nödvändigheten av alt civilområdes- och länsplaner för
utrymning och inkvartering utarbetas som grund för den kommunala planläggningen
och all dessa planer pä både lokal och regional nivå är väl samordnade med
totalförsvarets planläggning i övrigi.

För att uppfylla nyss angivna speciella förutsättningar
för krigsplanläggningen och för att specificera kraven på kommunernas
planläggning anser kommittén det vara erforderligt med bindande slatliga regler
för denna.

Prop.
1984/85:49 47

De av riksdag och regering fastställda gmnderna för
planläggningen samt de centrala myndigheternas föreskrifter utgör emellertid i
de flesta fall inte tillräckligt underiag för kommunernas planläggning.
Kommittén vill därför kraftigt framhålla nödvändigheten av del kompletterande
planeringsunderlag som länsstyrelsen i samarbete med bl.a.
försvarsområdesbefälhavaren och sjukvårdshuvudmannen måsle utarbeta och delge
kommunen. Förutom en organisationsplan för varje kommun - vilken bl.a.
reglerar tilldelningen av civilförsvarsenheler - nämns del underiag som
erfordras för kommunens arbete med övriga planer. För skyddsplaneringen måsle
enligl kommittén länsstyrelsen även bearbeta underlag från civilbefälhavaren
och vidarebefordra detta underlag till kommunerna. Den samverkan mellan
länsstyrelsen och kommunen som bör fortgå kontinuerligt under planläggningens
gång är av utomordentlig betydelse för etl gott resultat av planläggningen och
för ömsesidigt förtroende i verkställighelsskedet.

Enligl kommitténs mening bör följande principer läggas
lill gmnd för bedömning av frågan om fördelning av ansvaret mellan kommunen och
länsstyrelsen för planläggning av civilförsvarsverksamheten. Myndighel som i
fred ansvarar för en verksamhei som kommer att pågå även i krig -om än i
väsentligt annorlunda omfallning — bör ha ansvaret för planläggning och andra
beredskapsförberedelser i fred. Motivet härför är bl.a. alt planläggningen
härigenom kommer att handhas av den personal som är bäst förtrogen med
förutsättningarna för verksamheten. Genom tillämpning av denna princip nås
enligl kommittén effektivitet och förankring av totalförsvarsverksamheten i
myndigheten. Myndigheter som skall lösa sina uppgifter under beredskap och i
krig med ledning av en plan bör själva upprätta planen eller ges lillfälle alt
medverka i planläggningen, om denna ombesörjs av en annan myndighel. Detta
förhållande bör bidra till att göra den som skall genomföra den planlagda
verksamhelen mer motiverad för sina krigsuppgifier och åven förbättra effekten
av utbildning och övning härför. Även planläggning för sådan verksamhei under
beredskap och i krig som inle har sin motsvarighet i fred bör enligt kommittén
därför så långt som möjligt utföras av den som skall genomföra verksamheten i
krig.

Vad kommittén anfört om vissa allmänna principer för
civilförsvarsplanlåggningen har lämnats ulan erinran av remissinslanserna.
Även jag anser all nämnda principer bör läggas lill grund för planläggningen.

Mot bakgmnd av erfarenheterna från provplanläggningen
föreslår kommittén att kommunen bör upprätta sex olika planer, nämligen en
lednings-plan, en informationsplan, en mohiliseringsplan, en skyddsplan, en
und-sältningsplan samt en personal-och underhållstjänslplan. De flesta remissinstanserna
godtar kommitléns förslag utom i vad avser ansvaret för mobiliseringsplanen.
Flera remissinstanser anser att länsstyrelsen bör ha detla ansvar.

Underiaget för slora delar av mobiliseringsplanen utgörs
av centralt datorproducerat material som ofta måsle förnyas. Genomförandet av
den

Prop. 1984/85:49 48

planlagda
mobiliseringen åvilar civilförsvarsbefäl vilka, som tillägg till sina ordinarie
uppgifter, ulsetls lill mobiliseringschefer medan länsstyrelserna har ansvaret
för all genomföra mobiliseringsövningar. Revidering av mobiliseringsplanen
före en sådan övning och uppföljning av del som kan komma fram under övningen
bör lämpligen ocksä göras av lånssiyrelsen. Länsstyrelsen bör därför åtminstone
t.v. vara den myndighel som upprättar och ansvarar för mohiliseringsplanen.
Kommunerna bör dock medverka i mobiliseringsplanläggningen så lill vida att de
med underlag som länsstyrelsen lämnar bör vara skyldiga alt upprätta en
översikt över civilförsvarsorganisalionens mobilisering inom kommunen. Denna
mobilise-ringsöversikl kan bilda underlag för samordning med kommunens egen
krigsorganisering och övrig loialförsvarsverksamhet inom kommunen. Översikten
bör tas in i ledningsplanen. När ylleriigare erfarenheter vunnits kan
kommunernas ansvar för mobiliseringsplanläggningen ändras till en omfallning
som då kan befinnas vara önskvärd och ändamålsenlig.

1
övrigt anser jag all kommunen bör upprätta de planer som har föreslagils. Jag
förordar dock all undsättningsplanen benämns räddningsplan. Jag kommer senare i
min framställning all ange vad planerna bör innehålla.

Kommittén
behandlar i delta sammanhang även länsstyrelsens planläggningsansvar.
Remissinslanserna har inle haft något att erinra mol kommitténs förslag i denna
del. Även jag godtar vad kommittén har anfört i fråga om länsstyrelsens
planläggningsansvar. 1 civilförsvarslagen behöver enligl min mening endast
anges i slora drag att länsstyrelsen upprättar vissa planer. Del får ankomma på
regeringen eller myndighet som regeringen utser all närmare precisera
innehållel i dessa planer. Jag vill dock här nämna någol om denna planläggning.

För
varje kommun bör länsstyrelsen upprätta en organisationsplan. Denna plan är av
grundläggande betydelse. Syflel med organisationsplanen år att redovisa
förutsättningarna för kommunernas civilförsvarsplanläggning och de åligganden
belräffande civilförsvarsverksamheten som åvilar kommunen m.fl. enligl
civilförsvarsförfallningarna. Föruiom uppgifter om en preciserad
civilförsvarsorganisalion, bl.a. innefattande hemskyddsorganisationen, skall
denna plan också innehålla uppgifter om utgångsgruppering för
civilförsvarsorganisalionen, anläggningar för civilförsvarsorganisalionen -
t.ex. ledningscentral och fasta observationsplatser - samt materiel och annan
egendom som enligt civilförsvarsförfattningarna skall tillhandahållas av
kommunen.

Vidare
bör länsstyrelsen upprätta dels särskilda planer för civilförsvarsverksamhel
som behöver samordnas mellan flera kommuner, dels länsplaner främsl för
områdena utrymning och inkvartering, flykiingmoltagning, byggnadsljänsl,
fördelning av skyddsmasker och räddning. Länsstyrelsen bör ocksä upprätta
vissa andra, mera speciella länsplaner såsom sambandsplan, signalskyddsplan,
alarmeringsplan, beredskapslarmplan och skyddsplan ABC samt planer för
snabbulrymning. Länsstyrelsen bör

Prop.
1984/85:49 49

vidare behålla ansvaret för att godkänna och kontrollera
verkskyddspla-nerna. Genom att ålägga kommunerna ett planläggningsansvar skapas
fömtsättningar för att pä sikt åsladkomma en någol mer resurssnål organisation
på länsnivån.

2.4.2 Det huvudsakUga innehållel i kommunernas
civilförsvarsplaner

Kommittén har mot bakgrund av erfarenheterna från
provplanläggningen redovisat och i detalj föreslagil vad kommunernas
civilförsvarsplaner bör innehålla. Remissinslanserna har i stort sell inle haft
något att invända mol vad kommittén har anfört. Även jag släller mig i huvudsak
bakom kommitténs förslag i denna del. Jag vill dock peka på följande.

Enligt 1982 års lolalförsvarsbeslut skall en hög beredskap
mol överraskande angrepp säkerställas. Det primåra syftet med
civilförsvarsplanläggningen i fred är alt skapa ell grundläggande
beslutsunderlag för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig. För att
åstadkomma detta måsle de fredstida förberedelserna bl.a. omfalla en
organisations- och resursplanläggning. Därutöver måste nödvändiga basfakta,
främst beträffande befolkningsläge och skyddsmöjligheter, dokumenteras. På så
vis anger de olika planerna ramar och villkor för all beslul skall kunna fattas
och genomföras under beredskap och i krig. Ett lillfredställande beslutsunderlag
för starten av verksamheten är dock det primära. Eftersom möjlighelerna alt
förutse ulvecklingen av tänkbara lägen är myckel begränsade bör planläggningen
inle drivas så långt att den låser verksamhelen till olika beredskaps- och
krigssituationer i detaljer och fasta mönster. I ett verkstäl-lighetsskede
måsle del rådande läget och de lokala förhållandena styra beslutsfattaren.

Kommunernas civilförsvarsplanläggning måste ocksä som
tidigare nämnts ulgå från den cenlrala och regionala inriktningen av
civilförsvarsplanläggningen. Härvid har länsstyrelsen en vikiig roll när del
gäller att förse kommunerna med erforderligt underlag. Det är också angeläget
att länsstyrelsen bislår kommunerna. De planläggningsregler och den modell med
elt av länsstyrelserna utarbetat regionalt planläggningsunderlag som legal lill
grund för provplanläggningen bör i alll väsentligt kunna användas vid kommande
civilförsvarsplanläggning i kommunerna.

I civilförsvarslagen bör därför mot bakgrund av vad jag nu
har anfört las in bestämmelser som endast i stort anger vad planerna bör
innehålla. Statsmakternas beslut bl.a. i form av organisationsplan för
kommunerna som upprättas av länsstyrelserna utgör därvid också ett styrmedel
för planläggningen. Även vissa verkställighelsregler som meddelas av regeringen
och myndigheter som regeringen ulser kan behöva komplettera lagföreskrifierna.
I del följande skall jag endasl dra upp några riktlinjer för planernas
innehåll.

Ledningsplanen bör innehålla en förteckning över kommunens
uppgifter i stort i krig och beredskapsuppgifternas fördelning inom den
kommunala 4
Riksdagen 1984185. I saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49 50

förvaltningen. Vidare bör redovisas kommunens
krigsorganisation och hur övergången till krigsorganisation skall ske. I övrigt
bör planen innehålla de ändringar i arbetsordningen som de krigstida
förhållandena bedöms medföra inom kommunen saml besluts- och
delegationsregler. Lokalbehov, lo-kalförddning för kommunens krigsorganisation
och en redovisning av sambandsmöjligheterna bör också ingå i planen. Som nämnts
tidigare bör planen också innehålla en översikt över
civilförsvarsorganisalionens mobilisering. Planen bör helt kunna samordnas med
motsvarande del inom den kommunala beredskapsplanläggningen.

Syftet med informationsplanen bör vara all säkerställa
resurser och fastställa samverkansformer för all den information som kommunen
har ansvaret för under beredskap och i krig inkl. information om civilförsvarsverksamheten.
Även denna plan bör helt samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.

Personal- och underhållstjänstplanen bör innehålla
uppgifter om sådan verksamhet som har till syfte alt vidmakthålla
civilförsvarsorganisalionens funktionsduglighet under beredskap och i krig. Det
kan t.ex. gäUa att fylla vakanser i krigsorganisationen (rekrytering,
inskrivning) eller all säkerställa alt civilförsvarsorganisationen har
tillgång till materiel, livsmedel, drivmedel m.m. Även denna plan kan helt
eller till slörre delen samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.

Syftet med räddningsplanläggningen bör vara all med
utgångspunkt i en kartläggning av riskerna för skador till följd av fientlig
verksamhet och andra uppgifter av betydelse för räddningsverksamheten i krig ge
kommunens civilförsvarsledning underlag för användning av disponibla räddningsresurser.
Räddningsplanen bör vidare inrymma planläggningen för hur den fredstida räddningstjänsten
skall utnyttjas inom civilförsvarsverksamheten. 1 planen bör också finnas
uppgifter om territoriell indelning, grupperingsplaiser för
civilförsvarsenheter och lokala samverkansorgan m.m. av betydelse vid räddning.

Skyddsplanens innehåll och syfte villjag i likhel med
kommittén utveckla någol mer enligt följande.

Under andra världskriget gjordes omfattande insaiser i
Sverige för att genom olika förstärkningsåtgärder åstadkomma skydd för
befolkningen i de dåvarande städerna. Principerna har sedan dess och fram lill
år 1979 varit att inom en skyddsrumsort nya byggnader av viss minsta storlek
skall förses med skyddsrum. Under denna period skedde vissa förändringar i
samhällel som påverkade skyddsrumsbyggandel. T.ex. skedde del en boendeulglesning
som medförde att det uppstod överskoll på skyddsrums-platser i vissa områden.
Under senare delen av perioden byggdes också färre flerfamiljshus medan antalet
småhus ökade. Eftersom ägarna lill de senare var undantagna från skyldigheten
att anordna skyddsrum, uppstod det i villaområden brister på skyddsrum och
totalt sell minskade produktionen av skyddsrum i hela landet.

Prop. 1984/85:49 51

Från
är 1979 grundar sig skyddsrumsprodukiionen på en mer allsidigt behovsinriktad
planering för skyddsrumsorten. För varje skyddsrumsort skall kommunen upprätta
en skyddsrumsplan. Den skall omfatta ortens hela bebyggelse och bör dessulom
innefatta områden som är planlagda för framlida bebyggelse eller områden där
bebyggelse kan förväntas. Planeringen skall förutom produktionen av skyddsrum
i anslutning till uppförandet av nya anläggningar eller byggnader också avse
ålgärder för alt avhjälpa brist på skyddsrumsplalser i redan bebyggda områden.
Den som avser att uppföra en ny anläggning eller byggnad inom en skyddsrumsort
skall anmäla della lill kommunen. Kommunen prövar sedan anmälan bl.a. med
utgångspunkt i behovet enligl skyddsrumsplanen samt tillgängliga medel och
lämnar därefter den byggande besked om han behöver bygga skyddsrum och hur
slort detla i så fall behöver vara. Den som blivit ålagd alt anordna skyddsrum
ersätts av staten för sina merkostnader härför.

Genom
de nya principerna för att bygga skyddsrum har man i skyddsrumsorterna skapat
elt system för produktion av skyddsrum i fred. Emellertid kvarstår en del
problem att lösa. Detta gäller t.ex. frågan om hur man skall se på skyddsfrågan
i områden utanför skyddsrumsorter. Vidare gäller det att finna etl syslem för
alt genom omflyttning utnyttja befintliga överskott pä skyddsrumsplatser samt
att skapa bättre möjligheter att kunna anordna skyddade utrymmen i brislområden
när försvarsberedskapen skall förstärkas. År 1981 lade 1975 års
skyddsrumsulredning fram elt förslag i en promemoria (Ds Fö 1981:8) att lokala
skyddsplaner skall upprättas i vaije kommun. Enligt förslagel skall
skyddsplanen ange ålgärder som bör vidtas i form av all i fred bygga skyddsrum
i skyddsmmsor-lerna och andra ålgärder för alt förbättra befolkningsskyddet i
kommunen när försvarsberedskapen skall förslärkas.

Provplanläggningskommitlén
inhämtade yttranden över promemorian. Remissinslanserna lämnade förslagel ulan
erinran. I provplanläggningen har skyddsplanen utvecklats ytterligare.

I
likhet med kommittén anser jag att syftet med skyddsplaneringen är att skapa
underlag för beslul om olika skadeförebyggande åtgärder och all förbereda
genomförandel av åtgärderna. Kommunens skyddsplan skall i olika avseenden
omfalta hela kommunens yta och innefatta de skadeförebyggande åtgärder som är
lämpliga och möjliga med hänsyn till förutsäii-ningama i del område
planläggningen avser.

Som
tidigare nämnts skall enligt nksdagsbeslutet (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU 18,
rskr 374) kommunernas ledningsansvar samordnas med att en hemskyddsorganisalion
införs och att arbetet med skyddsplaner påbörjas i kommunerna. Enligt
riksdagsbeslutet skall hemskydd organiseras för alla människor. För varje
hemskydd utses en hemskyddsledare. För ledningen av hemskyddel med dess
hemskyddsledare behövs ca 8 000 ledningsgmp-per med tre personer i varje grupp.
Dessa skall utbildas och övas i fredstid. Hemskyddsorganisationen är en del av
civilförsvarsorganisalionen och

Prop.
1984/85:49 52

kommer därmed all lyda under civilförsvarschefen.
Organisationen bygger vidare på en geografisk indelning av kommunerna i
hemskyddsområden. Organisationen är avsedd att under beredskap och i krig
fungera som en länk mellan invånarna och kommunens ledning främst i fråga om
civilförsvarsverksamhelen men även vad gäller andra kommunala myndigheters
verksamhei. Varje hemskyddsområde kommer all utgöra ell planeringsområde för
befolkningsskyddsålgårder av olika slag. Områdesindelningen bör göras av
kommunen i samverkan med länsstyrelsen.

Skyddsplanen bör således huvudsakligen innehålla uppgifter
om riskerna för slridshandlingar inom kommunen, kommunens indelning i
hem-skyddsområden och tillgäng till och behov av skydd inom kommunen. Finns
skyddsrumsorter i kommunen, bör planen innehålla uppgifter om
skyddsrumsorternas avgränsning och skyddsrumsbyggandel i fred, dvs. de
uppgifter som i dag finns i skyddsrumsplanen. Vidare bör planen innehålla
uppgifter om de åtgärder som behövs för hänvisning lill skydd, omflyttning,
byggnadsljänsl, utrymning, inkvartering och utdelning av skyddsmasker till
befolkningen.

Detta innebär all de uppgifter som finns i
skyddsrumsplanen återfinns i skyddsplanen på elt bäUre och mera utvecklat sätt.
Många kommuner har under provplanläggningen därför diskuterat eller föreslagil
att skyddsrumsplanen skulle kunna slopas och att styrningen av
skyddsrumsproduktionen skulle kunna ske med skyddsplanen som grund. Därvid
förutsätter man att de befintliga produklionsbestämmdserna m.m. ändras så alt
della blir möjligt.

I likhel med kommittén förordar jag att skyddsrumsplanen i
sin nuvarande form slopas. I skyddsplanen bör det om kommunen har skyddsrumsorter
i slällel finnas en särskild delplan för den fredslida skyddsrumsprodukiionen.
Denna plan bör till innehåll och utformning kunna vara enklare än den nuvarande
skyddsrumsplanen. 1 princip kan den omfalta en sammanställning av relevanta
uppgifter i skyddsanalysen - gärna i karlform -samt en inriktande del som
behandlar målsättningen för skyddsrumsbyggandel i kommunen. Den sistnämnda
delen bör behandla prioriterings- och avvägningsfrågor, undantag från
anmälningsplikten m.m. Sammanställningen bör som underlag för det dagliga
arbetet med skyddsrumsproduktionen redovisa skyddsrumsortens avgränsning,
hemskyddsområden som är planlagda eller på annat sätt reserverade för
bebyggelse, riskbedömningar, behov av och tillgångar på skydd m.m. I övrigt
bör skyddsrumsproduktionen styras på samma sätt som sker f.n.

2.4.3 Samordning med kommunal beredskapsplanläggning

Mitt förslag: Den civilförsvarsplanläggning som kommunen
åläggs att ulföra skall i största möjliga utsträckning samordnas med den kommunala
beredskapsplanläggningen.

Prop.
1984/85:49 53

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag (se
betänkandet s. 192-194).

Remissinstanserna: Flertalet godlar kommitléns förslag (se
bil. 2 avsnitt 3.3).

Skäl för mitt förslag: Kommittén tar upp frågan om
integrering och samordning av civilförsvarsplanläggningen med den kommunala
beredskapsplanläggningen och framhåller därvid att det finns goda möjligheter
lill detta. De föreslagna planerna kan hell eller delvis samordnas. Enligt kommittén
bör ylleriigare samordning kunna göras. Det kan dock bedömas försl när formerna
för en anpassning av den kommunala beredskapsplan-läggningen lill de nya
förutsättningarna för denna planläggning bättre har klarlagts.

Remissinslanserna har inle haft någol all erinra i denna
del. Även jag anser alt en integrering och samordning med de kommunala planerna
kan göras. Kommittén har av regeringen fåll tilläggsdirektiv att göra en provplanläggning
också för den kommunala beredskapen. Resultatet av den planläggningen bör kunna
ge underlag för vilka ytteriigare samordningsmöjligheter som finns. I avvaktan
på kommitténs ev. förslag härom bör dock följande riktlinjer kunna dras upp.

Den viktigaste förutsättningen för en samordning är att
samma grundvärden används för olika typer av planläggning för totalförsvarets
verksamhet. För civilförsvarsplanläggning och kommunal beredskapsplanläggning
har befolkningsläget en avgörande betydelse som grundvärde vid sidan om
riskbedömningen och skyddstillgångarna. Del är nödvändigt all samma
beräkningsgrunder och samma bedömning används för de båda
planläggningsområdena. F.n. är della inle fallet.

Från nästan alla kommuner som har deltagit i
provplanläggningen har enligt kommittén framförts all de kommunala
beredskapsplanerna nu måste genomgå en grundlig översyn och samordnas med
civilförsvarsplanläggningen. Det främsta motivet härför är alt 1982 års
lolalförsvarsbeslut ändrat de fömlsåttningar som tidigare gällt för den
kommunala beredskapsplanläggningen. Ändringarna innebär bl.a. att förmågan att
möla verkningarna av etl överraskande angrepp skall förbättras, att ökad uppmärksamhet
måsle ägnas åt skyddet mot kärnvapen och kemiska stridsmedel saml alt
ledningsorganisationen för civilförsvaret måste ha förmåga all handla med
hänsyn till del aktuella lägel och alt utnyttja de samlade resurserna för
befolkningens skydd. Förutsättningarna skiljer sig även i fråga om synen på
utrymningar och därmed på det befolkningsläge, som olika slags planläggning
skall grundas på. Länsstyrelserna i Malmöhus och Kopparbergs län vitsordar
behovet av en grundlig översyn av den kommunala beredskapsplanläggningen. Även
enligt min uppfaltning är del nödvändigt med en sådan översyn.

Prop. 1984/85:49 54

Av de civilförsvarsplaner som kommunen föresläs skola
upprätta bör ledningsplanen och informationsplanen helt kunna samordnas med den
kommunala beredskapsplanläggningen. Även när del gäller planen för personal-
och underhållsljänst för civilförsvarsorganisationen anser jag att den helt
eller lill störte delen bör kunna samordnas med molsvarande delar i den
kommunala beredskapsplanläggningen. Delta kan också ha betydelse för vissa
organisatoriska enheter i civilförsvarsorganisationen.

I skyddsplanen redovisas kommunens indelning i
hemskyddsområden. För vatje sådani område görs en skyddsanalys. Både
indelningen i hemskyddsområden och skyddsanalysen ulgör utgångsvärden för
andra civilförsvarsplaner som kommunen utarbetar. Det är nödvändigt att samma
utgångsvärden används även för den kommunala beredskapsplanläggningen. På så
vis kommer en samordning till stånd även mellan skyddsplanen och den kommunala
beredskapsplanläggningen.

2.4.4 Antagande och ändring av civilförsvarsplanerna

Mitt förslag: Civilförsvarsplanerna skall antas av
kommunfullmäktige. Regeringen får dock föreskriva att skyddsplanen för alt bli
gällande skall hell eller delvis godkännas av regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer. Planerna skall ses över minst vart tredje år och
revideras om förhållandena har ändrats väsentligt.

Komitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt
förslag (se betänkandet s. 196-197).

Remissinstanserna: Flertalet godtar förslaget (se bil. 2
avsnitt 3.4).

Skäl för mitt förslag: 1 fråga om antagande av planerna
vill jag i likhet med kommittén erinra om alt även när kommunerna övertar
ledningen av civilförsvaret på lokal nivå i krig och därmed sammanhängande
beredskapsåtgärder i fred så utövas huvudmannaskapet för civilförsvarsverksamheten
av staten. För att erhålla en likvärdig planläggning för hela landel och mot
bakgrund av alt kommunen ersätts av statsmedel är del rimligl och nödvändigt
alt staten utövar tillsyn över planläggningen. De erfarenheler som gjorts i
samband med provplanläggningen har som kommittén pekal på visat att samverkan
och samordning mellan länsstyrelsen och kommunen har fungeral bra och att
staten via länsstyrelsen på elt fullt tillfredsställande sätt har kunnat följa
kommunernas planläggning.

Jag anser därför alt kommunen i all
civilförsvarsplanläggning skall samråda med länsstyrelsen. Kommittén föreslog
att skyddsmmsorlernas avgränsning i skyddsplanen borde fastställas av
länsstyrelsen eftersom avgränsningen bl.a. har betydelse för slatens kostnader
för produktion av skyddsrum i fred. Kommittén föreslog all också mobiliseringsplanen
borde

Prop. 1984/85:49 55

underställas
länsstyrelsen. Eftersom jag förordar alt mobiliseringsplanläggningen i
huvudsak genomförs av länsstyrelsen i stället för av kommunen behövs inle
della. Liksom hittills bör skyddsplanen underställas länsstyrelsen i fråga om
skyddsrumsorternas avgränsning. 1 övrigi anser jag all någon underställning
inte behövs.

För
kommunernas del bör beslutet om anlagande av planerna fallas av
kommunfullmäktige.

I
likhel med kommittén anser jag vidare alt kommunerna bör se över planerna då
och då. Kommittén föreslär all översynen bör göras varje år. Enligt min mening
bör kommunerna inte tvingas all genomföra en årlig översyn ulan del bör räcka
med en föreskrift om att översynen skall ske minsl vart tredje år. Arbetel med
all se över planerna kan dock beroende på frågans art och omfattning ske
fortlöpande eller vid ett och samma tillfälle beroende på vilken arbetsmetod
kommunen väljer. Sådana översyner kan ge upphov till all planerna behöver
justeras endast i mindre omfaltning t.ex. i vad avser namn, adresser eller
andra ändringar av formell natur. I dessa fall behöver planerna normall inle på
nytt antas. Om emellertid översynen visar att så ändrade förhållanden
föreligger all kommunen måsle göra genomgripande ändringar i planerna, bör
dessa anlas på nytt. Detsamma gäller om grunderna för försvarsplanläggningen
ändras.

2.4.5
Civilbefälhavarnas civilförsvarsptanläggning

Kommittén
har i sitt arbete hemställt om att civilförsvarsstyrelsen skulle belysa
civilbefälhavarnas roll i fråga om planläggning.

Enligl
civilförsvarsstyrelsen har civilbefälhavarnas roll beträffande planläggning av
civilförsvarsverksamhet fått störte betydelse än tidigare i och med att den nya
grundsynen på skydd/utrymning infördes. De regionala målanalyser, som har
genomförts av civilbefälhavarna i samverkan med miliiärbefälhavarna och under
medverkan av länsslyrelser och försvarsområdesbefälhavare, har enligl
civilförsvarsslyrelsens uppfallning avsevärt förbättrat civilbefälhavarnas
förutsättningar för samordning av länsstyrelsernas planläggning. Målanalyserna
ger också civilbefälhavarna ell bättre underlag för all lämna övergripande
synpunkter på den fredstida produktionen och fördelningen av
civilförsvarsresurser.

De
regionala målanalyserna ligger enligl civilförsvarsslyrelsen i första hand till
grund för planläggningen av utrymning och inkvartering, byggnadstjänst under
beredskap och i krig saml för fördelning av skyddsmasker. Målanalyserna ulgör
dessutom ell grundläggande underlag för översyner och förändringar av
skyddsmmsorls- och larmortsförteckning-arna och för prioriteringar belräffande
skyddsrumsbyggande och utbyggnad av alarmeringsanordningar.
Civilförsvarsstyrelsen räknar med att civilbefälhavarna, med utgångspunkt i
regeringens anvisningar för den operativa planläggningen inom totalförsvarets
civila delar och civilförsvarsstyrelsens riktlinjer saml med utgångspunkt i
sina grundsyner och de regiona-

Prop. 1984/85:49 56

la
målanalyserna, upprättar civilområdesplaner för i första hand områdena
utrymning och inkvartering saml flyktingmotlagning, utöver de civilområdesplaner
för alarmering och de skyddsplaner beträffande ABC som redan finns i dag.

Inom
dessa områden ligger ett primärt ansvar på civilbefälhavarna när det gäller
samordningen av planläggningen i fred och ledningen i krig.
Civilområdesplanerna bör spegla civilförsvarsverksamhelens samordning med
främst mililärbefälhavarnas operativa planläggning, men även med annan
lotalförsvarsplanläggning såsom sjukvård, försöijning, transporter och
information. Planerna bör med utgångspunkt i denna samordning saml
civilbefälhavarnas överväganden och slutsatser ange inriktningen av länsstyrelsernas
planläggning.

När
del gäller planläggning för krigsorganisationens fördelning och planläggning
för undsältningsverksamheten är enligl civilförsvarsstyrelsen civilbefälhavarnas
roll mer begränsad. Inom dessa områden ligger tyngdpunkten beträffande
planläggningen i fred och samordnande ledning i krig på länsnivå och lokal
nivå. Civilbefälhavarens inriktning av länsstyrelsernas planläggning bör kunna
inrymmas i civilbefälhavarens grundsyn eller i allmänna riktlinjer.

Ur
civilförsvarsstyrelsens synvinkel skulle del vara fördelaktigt om civilbefälhavarnas
ansvar och befogenheter genlemol länsstyrelserna preciserades på lämpligt sätt
i fråga om krigsplanläggningen för civilförsvarsverksamheten men även i fråga
om planeringen av civilförsvar i övrigi. Detta gäller även civilbefälhavarnas
ansvar och befogenheter att påverka den fredstida uppbyggnaden och fördelningen
av civilförsvarsresurser. En precisering inom dessa områden bör i så fall
kombineras med all civilförsvarsslyrelsen ges föreskriftsrätl genlemol
civilbefälhavarna molsvarande den föreskriftsrätl som civilförsvarsstyrelsen
har belräffande länsstyrelsernas civilförsvarsverksamhel.

Kommittén
delar civilförsvarsslyrelsens syn på civilbefälhavarnas roll i
civilförsvarsplanläggningen. Remissinstanserna har inle haft någol all erinra
mol vad kommittén har anfört. Även jag delar den syn som framförts i denna del.
Enligt min mening är det nödvändigt att civilområdesplaner utarbetas för bl.a.
alarmering, skyddsåtgärder mot ABC-stridsmedel samt utrymning och inkvartering.
Härigenom uppnås samverkan med andra totalförsvarsmyndigheter och skapas
erforderligt underlag för planläggning på lägre nivåer. För planläggning av
byggnadsljänslen är del, för att planläggningen skall bli trovärdig, angelägel
att civilbefälhavaren i samverkan med militära myndigheter gör en bedömning av
tillgängliga resurser. Även jag anser alt del behövs en precisering av
civilbefälhavarens möjligheter att styra planläggningen för
civilförsvarsverksamhelen. Behovet är särskill angelägel i fråga om utrymning
och inkvartering. Det får ankomma på regeringen att vidta de instmktionsändringar
som kan behövas.

Prop.
1984/85:49 57

2.5 Ekonomisk ersättning till kommunerna

Mitt förslag: Ersällning skall ulges lill kommunerna för
all upprätta civilförsvarsplanerna och göra behövliga anpassningar i de
kommunala beredskapsplanerna samt för au hålla nämnda planer aktuella.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort sell med mill
förslag (se betänkandet s. 217-230).

Remissinstanserna: De flesta godlar kommitténs förslag (se
bU. 2 avsnitt 4).

Skäl för mitt förslag: F.n. får kommunerna viss ersättning
av staten för totalförsvarskoslnader. Enligt 42 § jämfört med 40 § I mom.
civilförsvarslagen får kommunen ersättning av staten för kostnader som
kommunen har bl.a. för all inrätta och utrusta ledningscentraler, andra
skyddade uppe-hållsplalser och vissa skyddsrum. Enligl 16 § lagen om kommunal
beredskap har kommunen rätt till statsbidrag för upprättade beredskapsplaner
med 90 % eller den större del av planläggningskoslnadens belopp som regeringen
medger. Ersättning ulges inte för revision av beredskapsplanerna.

1978 års
försvarskommitlé föreslog i sill slutbetänkande au kommunerna bör ges ansvaret
för ledningen på den lokala nivån av civilförsvarsverksamhelen i krig och
därav föranledd planläggning i fred saml alt kostnaderna för deUa i princip
bör bäras av slalen. I 1982 års lolalförsvarsbeslut anfördes i
ersättningsfrågan att för all få ylleriigare underiag för en slutlig
uppgiftsfördelning mellan länsstyrelserna och kommunerna en provplanläggning
borde genomföras saml att i samband härmed planläggningsarbe-tei borde
tidsstuderas och förslag till bestämmelser om ersäuning tiU kommunerna
utarbetas.

Under
provplanläggningen har enligl kommittén de båda länsstyrelserna och nästan alla
kommunerna fört fram den bestämda åsikten alt en samordning av beredskaps- och
civilförsvarsplanläggningen år nödvändig bl.a. genom de starka samband som
föreligger mellan de olika planläggningsområdena. Sådana samband föreligger
bl.a. för planen för kommunal information samt planen för personal- och underhållsljänst.
Dessa planer sammanfaller delvis eller helt i beredskaps- och
civilförsvarsplanläggningen. En bra kommunal beredskapsplanläggning utgör
enligt kommitténs mening en väsentlig gmnd för civilförsvarsverksamhelen och
planläggningen av denna. De olika planerna som kompletterar varandra har som
främsta gemensamma syfte att vara underiag för olika åtgärder under beredskap
och i krig. Det kan således enligl kommitténs uppfattning inle bli fråga om en
bedömning av planläggningen av den kommunala beredskapen och en

Prop.
1984/85:49 58

annan bedömning av kommunernas planläggning av
civilförsvarsverksamhelen.

Av ovan nämnda skäl bör enligt kommittén kostnaderna för
de båda planläggningsområdena behandlas på lika sätt. Kommunernas insaiser för
all upprätta och vidmakthålla planer måste således betraktas från samma
utgångspunkt. Kommiuén är av den bestämda meningen all kommunerna bör få
ersällning för sina planläggningskostnader oberoende av om del gäller kommunal
beredskap eller civilförsvarsverksamhel. Med en samordnad planläggning skulle
del dessulom vara praktiskt svårl att skilja den ena typen av ersättning frän
den andra. Kommunerna har f.n. inle räll till statsbidrag för revision av sina
beredskapsplaner. Med en samlad syn på planläggningen måsle man således la
ställning lill hur revisionskostnaderna skall ersättas och då mol bakgrund av
all planläggningen av civilförsvars-verksamheten blir en ny uppgift för
kommunerna.

Enligl kommittén innefattar revideringen i en mera snäv
bemärkelse vissa regelbundna översyner av de planer som har utarbetats.
Revideringsbegreppet innebär även att erforderliga ändringar görs i
totalförsvarsplanläggningen i kommunen. Sådana ändringar kan bero på att de
grundläggande förutsättningarna för hela planläggningen har ändrats eller all
samordningen mellan civilförsvarsplanläggningen och den kommunala beredskapsplanläggningen
leder till behov av ändringar i dessa planer. Denna samlade syn på
revideringsbegreppel bör enligt kommittén läggas till gmnd för ulformningen av
regler för ersättningen.

Del är enligl kommittén angelägel all skapa en lokal
kunskap och kontinuitet i planläggningen. Enligt kommitténs mening måste den
egna personalen i kommunen ges reella möjligheter all fortlöpande handha
planläggningen. Detta medför sannolikl också en inte oväsentlig höjning av
beredskapen. Genom att kommunen svarar för revideringen uppnås enligt kommittén
väsentliga samordningsfördelar med del löpande kommunala arbetet. Delta kan
sannolikl också leda lill att kostnaderna för revideringsarbe-let blir lägre
och kvaliteten högre än i del fall där omfattande revideringar görs med större
tidsmellanrum. I sådana fall måste troligen många kommuner projeklanställa
personal eller anlita konsulter för arbetel. Elt sådant förfarande kan leda
till att revidering av planläggningen enbart görs för att uppfylla formalia.
Mot bakgmnd härav anser kommittén att kommunerna skall ha rätt till ersättning
för all revidering av planläggningen.

Mol bakgmnd av vad försvarskommittén anfört om kostnaderna
framhåller kommittén att det bör utgå full ersältning till kommunerna för
planläggning och löpande revision av planerna. Remissinstanserna har inte haft
något att erinra mot kommitténs förslag i ersättningsfrågan.

Jag delar i princip kommitléns uppfattning om att
kommunerna bör få ersättning för att täcka kostnadema för planläggning och
revision av planerna. Kommunernas kostnader kommer att variera med hänsyn till
lokala fömtsättningar och ambitionsnivå. Ersätlningen bör därför vara så hög
att

Prop.
1984/85:49 59

den ger kommunerna förutsättningar alt åsladkomma planer
av tillräcklig kvalitet.

Kommittén bedömer att den sammanlagda ersättningen lill
kommunerna för all upprätta civilförsvarsplanerna och för all anpassa de
kommunala beredskapsplanerna bör vara ca 60 milj. kr. Kommmiitén föreslår all
ersätlningen beräknas enligl en schablon som ger varje kommun ell grundbelopp
på 20000 kr. och därutöver 5 kr. per invånare. Schablonen ger en koslnad av 5
680000 kr. för det fasta grundbeloppet och ca 41 650000 kr. för den rörliga
delen. Dessulom bör enligl kommitléns förslag de kommuner som kan styrka att
de har haft högre kostnader än vad schablonen ger och som dessulom uppfyller
vissa kriterier få ytterligare ersällning. Inom den av kommittén angivna ramen
om 60milj. kr. kan ca 12,7 milj. kr. disponeras för dessa ytterligare,
behovsprövade ersättningar.

Remissinstanserna godtar i allmänhet den av kommittén
föreslagna formen för att beräkna ersätlningen. Flera remissinstanser bl.a.
Svenska kommunförbundet, anser emellertid all grundbeloppet i schablonen bör
höjas för att inle de mindre kommunerna skall bli missgynnade. Några
remissinstanser anser att den föreslagna metoden med en relativt stor del av
ersättningen behovsprövad kommer all medföra en besvärlig administration och
leda till en känslig och kostsam prövning av ersättningsanspråken.

Jag anser att kostnaden för ersättning till kommunerna för
alt upprätta civilförsvarsplanerna och för att anpassa de kommunala
beredskapsplanerna kan bedömas bli ca 57 milj. kr. Jag har då bl.a. beaktat
att kommunernas insaiser när del gäller mobiliseringsplanläggningen i enlighet
med vad jag tidigare har förordat blir väsentiigt mindre än vad kommittén har
föreslagit-Kommittén föreslår att huvuddelen av ersättningen skall ulgå enligl
en schablonberäkning. En sådan ersättningsform är enkel och föga resurskrävande
alt administrera och bör därför enligt min mening väljas. Jag anser emellertid
alt det är vikligt alt kommunerna på förhand kan räkna ul vilken total ersättning
de kommer att få för sin planläggning. Detta går inte alt uppnå med en i
efterhand behovsprövad del av ersättningen. Vidare blir det svårare alt göra en
noggrann budgetering av statsutgifterna med en sådan ordning. Jag anser därför
att den behovsprövade delen av ersättningen bör slopas. Ett system där hela
del belopp som skall betalas i ersältning lill kommunerna schablonberäknas
uppfyller alla krav på enkelhet och dessulom rimliga krav på rättvisa. Elt
sådani syslem ökar också kommunernas incitament lill effektivisering och
besparingar.

I likhet med bl.a. Svenska kommunförbundet anser jag att
grundbeloppet i schablonen bör vara högre än vad kommittén föreslagit. Jag
förordar att ersättningen beräknas enligt en schablon som ger varje kommun etl
grundbelopp på 55000 kr. och dämtöver 5 kr. per invånare. Della innebär en
kostnad av ca 15,6 milj. kr. för del fasta gmndbdoppei och ca 41,7 milj.

Prop. 1984/85:49 60

kr.
för den rörliga delen.

I
likhel med kommittén och remissinstanserna anser jag all värdet av
planläggningen från totalförsvarssynpunkl är hell beroende av alt planerna
hålls aktuella och all kunskaperna hålls levande hos dem som handhar
planläggningen. Jag anser således all uppföljningen av planläggningen är av
utomordentlig betydelse och på sätt och vis själva livsnerven i systemet.
Härvid är den personella konliniuteten och kännedomen om förhållandena i den
egna kommunen två viktiga faktorer. Det är således väsentligt all arbetet med
planläggningen i dess olika stadier utförs av den egna personalen i kommunen
och all arbelet med totalförsvarsfrågorna blir en naturlig och integrerad del i
den kommunala förvaltningen.

Kommittén
framhåller att den saknar underlag för att beräkna de åriiga kostnaderna för
all hålla planläggningen aktuell. Detla beror dels på alt den intregrerade
planläggningens innehåll och utformning ännu inte utvecklats, dels på all del
saknas praklisk erfarenhel av revideringsarbelei. Enligl kommitténs mening är
kostnaderna för della arbeie beroende av vilken beredskap som man från
samhällets sida anser det nödvändigt att hålla på den lokala nivån. Därför bör
kostnadsnivån för att hålla planläggningen aktuell bestämmas med utgångspunkt
i valel av en lämplig ambitionsnivå.

Med
hänsyn till det övergripande syftet - all åstadkomma en levande planläggning
och därigenom en godlagbar beredskapsnivå - anser även jag att del är
nödvändigt att erforderiiga ekonomiska resurser tilldelas kommunerna. Härvid
bör särskilda medel tilldelas dels för att hålla en aktuell kunskap hos personalen,
dels för all hålla planläggningen aktuell. Det senare avser både översynen och
de revideringar som kan föranledas av ändrade förutsättningar i stort för
planläggningen.

För
alt den ledande personalen i kommunerna skall kunna hålla kunskaperna aktuella
måste vissa minimiresurser disponeras av alla kommuner. Jag bedömer i likhet
med kommittén att ersättningen härför kan inrymmas i ell årligt belopp av 20000
kr. per kommun. Vid bedömningen av storleken på beloppet har även vägts in del
förhållandel att de minsta kommunerna bör erhålla en viss minimiersättning. För
284 kommuner uppgår denna del av ersättningen till ca 5,7 milj. kr. per år.
Vidare bedömer jag att ersätlningen för det samlade revideringsarbetet -
översyn, ändringar och revidering - bör relateras till kommunens storiek och
därvid utgöra I kr. per invånare och år. Den rörliga åriiga ersättningen blir
med denna beräkning ca 8,3 milj. kr. Jag har i detta sammanhang utgått ifrån
att mer genomgripande revideringar inte blir aktuella mer än ca vart sjätte
år.

Enligl
det ovan sagda bedöms således den sammanlagda årliga ersätlningen till
kommunerna för all hålla planläggningen aktuell uppgå lill ca 14 milj. kr. Jag
förordar att ersättningen skall utgå från och med året efter det år då
planläggningen färdigställts i kommunerna. Ersättningen bör enligt min mening i
sin helhet betalas av medel på de under fjärde huvudtiteln

Prop. 1984/85:49 61

uppförda
förslagsanslagen GI. Civilförsvar och G3. Civilförsvar: Skyddsmm och hell
rymmas inom de utgiftsramar för civilförsvaret som riksdagen kan komma alt
anvisa. Med hänsyn till ersättningssystemets enkelhet bedömer jag all det inte
är nödvändigt au avsälla några särskilda resurser för administrationen av
ersättningen.

2.6
Övriga frågor

2.6.1
Skyddade utrymmen

Mitt
förslag: Kommunen skall vara skyldig alt förbereda utbyggnaden av skyddade
utrymmen samt bistå fastighetsägaren med alt förse anläggningen eller
byggnaden med sådana utrymmen. Om en fastighetsägare åläggs att anordna
skyddade utrymmen skall han få ersättning av statsmedel för åtgärderna.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med milt förslag (se betänkandet s. 151-155, 165-167).

Remissinstanserna:
De flesta lämnar kommitténs förslag utan erinran (se bil. 2 avsniu 5.1).

Skäl
för mitt förslag: F.n. föreskrivs i 57 § civilförsvarslagen alt en
faslig-helsägare är skyldig all efter förordnande av regeringen eller den
myndighel som regeringen beslämmer förbereda och under civilförsvarsberedskap
förse fastigheten med s.k. skyddat uirymme, i vilket de som vistas i
fastigheten skall kunna beredas skäligt skydd mot radioakliv strålning, kemiska
stridsmedel samt splitter och byggnadsfas. Skyldigheten gäller endasl för
fastighetens eget behov. Nägon ersättning av statsmedel ulges inte till ägaren.

Som
anförts i avsnittet om planläggning log 1975 års skyddsrumsulredning upp
frågan om de skyddade ulrymmena. Även provplanläggnings-kommittén har berört
spörsmålet och anser aU skyddsrumsulredningens förslag bör genomföras.
Remissinstanserna har inte haft något att erinra mol förslagel. Även jag anser
att förslagel bör genomföras. Till detta vill jag anföra följande.

Den
tid som slår till förfogande innan eU krig bryter ul har en avgörande betydelse
för vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra skyddssilua-lionen. Vid
anordnandet av skyddade utrymmen kan antalet arbetsplatser bli myckel slort om
man på kort tid skall åstadkomma en väsentlig ökning av antalet skydd. För all
det skall vara möjligt alt genomföra en sädan

Prop. 1984/85:49 62

förstärkning av skyddsberedskapen behövs dels vissa
fredslida förberedelser, dels en organisation och ledning som har förmåga all
i svåra lägen snabbi vidta kraftfulla ålgärder. Vid beredskap och i krig kommer
en slor del av de civila resurserna aU las i anspråk för militära behov. För
faslig-hetsägarnas möjligheler all anordna skyddade utrymmen kan della innebära
en begränsning. De kan inle på samma säu som i fred anskaffa behövliga
resurser. Fastighetsägarna måste i en sädan situation genom olika myndigheter
få slöd av samhället.

Mot bakgrund av det anförda anser jag i likhel med
skyddsmmsutred-ningen och provplanläggningskommitlén att det är nödvändigt alt
samhället och främst då kommunerna tar etl störte ansvar i fråga om
anordnandel av skyddade utrymmen. EU ökat ansvar i detta avseende bör främsl
innefaita au förbereda utbyggnad av skyddade utrymmen och att bistå fastighetsägaren
med au förse anläggningen eller byggnaden med sådana utrymmen. Med
förberedelser bör här avses främsl all i fred välja ul lämpliga lokaler och
vidta andra nödvändiga förberedelser för all en utbyggnad skall kunna komma
till stånd när försvarsberedskapen skall förstärkas. Sädana andra
förberedelser bör vara av administrativ eller plane-ringsmässig karaktär, t.ex.
förberedelser för alt säkerställa de personella och materiella resurser som
behövs, eller av teknisk karaktär, l.ex. utarbeta lekniska handlingar. Som
framförts i avsnittet om planläggning bör uppgifter om skyddade utrymmen tas in
i skyddsplanen.

Kommunerna bör vidare så långt förhållandena medger bistå
fastighetsägarna med all förse anläggningar eller byggnader med skyddade utrymmen.
Ansvaret bör dock åvila fastighetsägarna.

Samlliga åtgärder för befolkningens skydd bör ses som etl
syslem där staten, kommunerna och de enskilda medborgarna ingår och samarbetar.
Oavsett vem som har ansvaret för genomförandel av olika åtgärder, bör
befolkningsskyddet som helhel betraktas som elt led i landels försvarsansträngningar.
Genom 1978 års ändringar i civilförsvarslagen övertog slalen kostnaderna för
att bygga skyddsrum. Enligt min mening finns det anledning att ha samma syn då
det gäller alt anordna skyddade utrymmen. Om en fastighetsägare blir ålagd alt
anordna skyddade utrymmen, bör han enligt min mening ha rätt till ersättning av
statsmedel för skäliga koslnader.

2.6.2 Verkskydden

Mitt förslag: Principerna för verkskyddspliklen ändras på
så sätt att anordnande av verkskydd skaU grundas på om företagets eller anläggningens
verksamhei är av slor belyddse för totalförsvaret och om företaget eller
anläggningen kan antas bli särskilt utsatt vid slridshandlingar. Reglerna om
dels gemensamma verkskydd, dels verkskydd som anordnas gemensamt med lokalt
allmänt civilförsvar upphävs.

Prop.
1984/85:49 63

Skäl för mitt förslag: Enligl 7 § civilförsvarslagen skall
verkskydd för särskilda anläggningar anordnas om del behövs med hänsyn till
bebyggelsens beskaffenhet eller eljest. Verkskyddei kan anordnas dels
gemensamt med del lokala allmänna civilförsvaret, dels gemensamt med annat verkskydd
enligl 49 och 50 §§ civilförsvarslagen. Enligl 19 § civilförsvarskungörelsen
skall verkskydd organiseras vid en anläggning eller en byggnad, inom vilken i
fredslid i regel minst 200 personer är sysselsatta, om länsstyrelsen finner
verkskydd erforderligt och anläggningen eller byggnaden är belägen inom
skyddsrumsort. Lånssiyrelsen beslämmer också vilka ijåns-legrenar som skall
finnas vid verkskydden liksom verkskyddens omfallning i fråga om personal och
materiel. I 47 § civilförsvarslagen regleras de skyldigheter som ägaren av etl
verkskyddsplikiigt förelag har.

I den proposition som föregick 1982 års
tolalförsvarsbeslul anförde föredragande statsrådet bl.a. följande i fråga om
verkskydden. 1 likhet med försvarskommillén anser jag all nuvarande principer
för all fastställa verkskyddsplikl bör ändras. Förelags och verksamheters
betydelse i krig och deras risksiluation bör få elt avgörande inflytande vid
fastställandet av verkskyddsplikl. De enskilda verkskydden bör bättre än f.n.
anpassas till de behov och de risker som finns vid resp. förelag. Elt bättre
samulnyttjande av personal och materiel bör eftersträvas för företagens
räddningstjänst i krig och fred. Härigenom kan verkskydden bidra till all öka
vår förmåga att möta verkningarna av elt övertaskande angrepp. Civilförsvarsstyrelsen
anger i sin programplan att styrelsen avser att lämna förslag till nya normer
för fastställande av verkskyddsplikl och för verkskyddens organisation och
utbildning. Föredragande statsrådet avsåg att senare återkomma lill regeringen
i denna fråga.

Provplanläggningskommitlén lar också upp verkskyddsfrågan
och anför bl.a. (s. 138-139) aU verkskydden även i fortsäuningen bör finnas som
en lokal civilförsvarsresurs avsedd för skyddet av den egna anläggningen.
Kommittén föreslår all gemensamma verkskydd slopas, eftersom de erfarenhetsmässigt
innebär omfattande myndighetsinsatser med en myckel begränsad
civilförsvarseffekl. Mot bakgrund av att civilförsvarsstyrelsen utreder
verkskyddsfrågan finner kommittén inte anledning alt ytteriigare behandla
denna. Remissinslanserna har inle haft något att erinra mot vad kommittén har
anfört.

Som anförts i inledningen har civilförsvarsslyrelsen
inkommit lill regeringen med förslag lill nya normer för fastställande av
verkskyddsplikl. Förslagen har lämnats efter samråd med flera myndigheter och
organisalioner. I slort innebär förslagen att verkskydd bör anordnas vid
företag vars verksamhet är av betydelse i krig och farlig i den meningen au
den, om den utsätts för slridshandlingar, kan förorsaka omfattande skador i
både den egna anläggningen och omgivningen. Avgörande för bedömningen av
verksamhetens betydelse i krigstid skall vara om företaget eller anläggningen
planlagts för att bedriva verksamhet i krig. De särskilda

Prop.
1984/85:49 64

riskerna vid varje förelag eller anläggning skall vara
vägledande för vilken civilförsvarsverksamhel verkskyddei skall omfalla och hur
verkskyddsor-ganisalionen skall utformas. Denna riskbedömning bör enligl
civilförsvarsstyrelsen kunna göras med utgångspunkt i räddningsljänslplaner i
fredstid och civilförsvarsplaner för beredskap och krig. Civilförsvarsslyrelsen
anser också all de gemensamma verkskydden kan slopas.

Jag delar civilförsvarsslyrelsens uppfallning i denna del.
Liksom också provplanläggningskommitlén föreslagil bör dels de gemensamma verkskydden,
dels de verkskydd som anordnas gemensamt med del lokala allmänna civilförsvaret
slopas. Normerna för verkskyddspliklen bör också ändras i princip på det sätt
som framgår av civilförsvarsstyrelsens förslag. Del innebär bl.a. alt nu
gällande, begränsande normer i fråga om antalet sysselsatta (minst 200
personer) och anläggningens lokalisering till skyddsrumsort inte längre är av
betydelse. Vad nu anförts innebär bl.a. behov av ändringar i 7 §
civilförsvarslagen och all 49 och 50 §§ samma lag upphävs. Del fär ankomma på
regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer att i
verkslällighelsföreskrifler ange närmare vilka principer som bör gälla för
verkskyddspliklen.

2.6.3 MUitär direklivrält

Mitt förslag: Bestämmelserna om militär direklivrätl i 9 §
civilförsvarslagen avskaffas.

Utredarens förslag: Överensslämmer med mill förslag (se
promemorian bil. 4 avsnitt 5).

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna biträder
förslagel (se bil.

5).

Skäl för mitt förslag: Genom den militära direktivrålten
har de militära myndighelerna etl avgörande inflytande över civila myndigheters
verksamhet under krigsförhållanden. Den militära direktivrålten kan sägas vara
tänkt som en nödfallsutväg då del militära försvarets effektivitet äventyras av
oenighet mellan militära och civila myndigheter i situationer när direktiv
från högre instans inte kan avvaktas. Bestämmelser om militär direktiv-rätt har
tidigare också funnits i lagstiftningen angående sjukvården och velerinärväsendel
under krigsförhållanden. Dessa bestämmelser slopades dock såsom obehövliga i
samband med tillkomsten av ny lagstiftning i ämnet år 1981.

Enligt gällande bestämmelser i civilförsvarslagen har
militära befälhavare fortfarande rätt alt ge direktiv till länsstyrelserna och
civilförsvarsmyndighel som lyder under länsstyrelserna.

Prop.
1984/85:49 65

Allleftersom de civila delarna av totalförsvaret har
vunnit ökad organisatorisk stadga och hunnit förbereda sig bättre för sin
krigstida verksamhet har från civilt håll hävdats att den militära
direktivrätten saknar berättigande.

Samtliga remissinstanser ansluter sig till utredarens
förslag om ell avskaffande av den militära direklivrätten på central och
regional nivå. I fråga om militär direktivråll på lokal nivå biträder
huvuddelen av remissinslanserna utredarens förslag all den kan avskaffas.

Överbefälhavaren och länsstyrelsen i Värmlands län vill
dock behålla direklivrätten på lokal nivå och förordar all frågan ytterligare
utreds. Överbefälhavaren har därvid bl.a. anfört att frågan om militär
direklivrätl på lokal nivå lämpligen bör prövas av utredningen (Fö 1982:03) om
tilllrä-desskydd. Också civilförsvarsslyrelsen anser alt den militära
direklivrätten hör finnas kvar pä lokal nivå samt all den hör kompletteras med
en militär föreskriftsrätl.

Såvål överbefälhavaren som civilförsvarsstyrelsen och
länsstyrelsen i Värmlands län har som skäl för sin ståndpunkt anfört all del
under vissa förutsättningar finns behov av all meddela direktiv till civilbefolkningen.
Som exempel på områden där en direklivrält kan behövas anges vägtrafiken och
avspärrningar.

Den militära direktivråll som f.n. finns byggde vid
tillkomsten år 1944 på principen att civilförsvaret ingick som etl led i det
totala försvaret men att ledningen lill en myckel väsentlig del tillkom de
militära myndigheterna. Numera torde del inle föreligga något behov för
militära chefer all genom direklivrält kunna påverka den
civilförsvarsverksamhel som har lill syfte alt avhjälpa eller lindra verkningarna
av inträffade skador.

I 5 S militära väglrafikkungördsen (1974:97) ges ett
generellt bemyndigande för kompanichef eller högre chef att — om det är
oundgängligen nödvändigt för att genomföra en militär operation - medge
undantag från den militära vägtrafikkungörelsen, körkorlslagen (1977:477),
körkortsförordningen (1977:722), tertängtrafikkungörelsen (1972:594),
fordonskungörelsen (1972:595), väglrafikkungördsen (1972:603) saml kungörelsen
(1972:605) om införande av ny vägirafiklagsliflning eller lokal trafikföreskrift.
Jag anser att dessa bestämmelser väl tillgodoser del behov av militär
direklivrält som kan behövas för vägtrafiken.

Enligl lagen (1940:358) med vissa bestämmelser lill skydd
för försvaret m.m. (skyddslagen) har militära myndigheter möjlighel alt
förbjuda civilbefolkningen lilllräde lill bl.a. områden där strider pågår. Jag
anser att dessa bestämmelser tillgodoser önskemålen om militär direklivrätl i
fråga om rätten all vistas inom stridszoner och liknande områden.

Min slutsals blir alltså all den militära direklivrätten
sådan den kommer till uttryck i civilförsvarslagen kan avskaffas. Jag anser
dock all del är angeläget all överbefälhavaren och civilförsvarsslyrelsen i sin
planering

5 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49

Prop. 1984/85:49 66

ägnar ökad uppmärksamhet åt frågan om samverkan pä den
lokala nivån mellan de militära och de civila delarna av totalförsvaret.

2.7 Ikraftträdande

Kommittén anför bl.a. all del inför starten av
planläggningen är nödvändigt alt vissa informations- och
ulbildningsakliviieler genomförs. De viktigaste målgrupperna härvid är
förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna saml personal vid länsstyrelsernas
försvarsenheler. En övergripande information om innebörden av 1982 års
lolalförsvarsbeslut för kommunernas del har redan inletts av Svenska
kommunförbundet och civilförsvarsslyrelsen. Enligl vad kommittén har inhämtat
kommer utbildning inför planläggningen att genomföras under år 1984 så all
planläggningen kan påbörjas i kommunerna hösten 1984. Kommittén anser att del
krävs en period om ca tvä år för att samlliga kommuner i landel skall ha
genomfört den civilförsvarsplanläggning som kommittén har föreslagit. Detla
innebär au kommunerna bör kunna överta ansvaret för ledningen av
civilförsvars-verksamheten på lokal nivå i krig senast vid utgången av år 1986.
Under denna tvåårsperiod måste utbildning påbörjas av förtroendevalda och
tjänstemän i kommunerna även för deras krigstida uppgifter.

Enligt min mening bör de föreslagna lagändringarna träda i
kraft den I januari 1985. I likhel med kommittén anser jag att det krävs en
period om ca två år för att kommunerna skall ha genomfört planläggningen. Kommunerna
bör således överta ledningsansvaret senast vid utgången av år 1986. Under liden
bör det nuvarande ledningssystemet på lokal nivå alltjämt vara kvar.
Bestämmelser om della bör las in i övergångsbestämmelserna till lagändringarna.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet
upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i civilförsvarslagen (1960:74),

2.
lag om
ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap. Förslagen bör fogas lill
protokollet i detta ärende som bilaga 6.

4 Specialmotivering

Som redan har framgått av den allmänna motiveringen kan
kommitténs lagförslag i alll väsentligt läggas lill gmnd för de lagändringar
som behövs. Av redovisningen i den allmänna motiveringen framgår dock all vissa
delar av lagförslagen måsle få en annan utformning. När del gäller
författnings-

Prop.
1984/85:49 67

ändringarnas allmänna utformning har en strävan varit all.
som också kommittén föreslår, göra så små ingrepp som möjligt i den gällande
civilförsvarslagen och lagen om kommunal beredskap. 1 enlighet med tidigare
principer bör endasl de grundläggande bestämmelserna las in i lagarna.
Bestämmelserna bör som hittills avse såväl den fredslida verksamhelen som
förhållanden under beredskap och i krig. Den närmare regleringen bör ske bl.a.
genom verkställighetsföreskrifler lill lagarna.

Rörande de enskilda bestämmelsema i lagförslagen kan i
övrigt följande anföras.

4.1 Förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen
(1960:74)

Ingressen

I den allmänna motiveringen har närmare redovisals vad som
innefattas i begreppen civilförsvar, civilförsvarsorganisalion och
civilförsvarsverksamhel. I lagen bör del framgå huruvida man avser
organisationen eller verksamhelen. De paragrafer och rubriker som inte ändrats
i annat hänseende än att begreppet "civilförsvar" preciserats lill
alt avse antingen "civilförsvarsorganisationen" eller "civilförsvarsverksamhel"
harangetts i ingressen. I ingressen har vissa paragrafer upphävts. Dessa
paragrafer kommenteras i det följande under sill paragrafnummer.

I §

F.n. föreskrivs i denna paragraf allmänt om
civilförsvarets uppgifter och tjänsiegrenar. Med hänsyn till all kommunerna får
utökade civilförsvars-uppgifter bör som anförts i den allmänna motiveringen en
närmare precisering i lagen ske än f.n. om vad som ulgör
civilförvarsverksamhet. I 1982 års lolalförsvarsbeslut anges att bestämmelserna
i artikel 61 i tilläggsprotokoll 1 den 10 juni 1977 till Genévekonvenlionerna
den 12 augusti 1949 rörande skydd för offren i internationella väpnade
konflikler ulgör en vikiig gmnd för fullgörande av civilförsvarsuppgifler i
krig. I den allmänna motiveringen har detla närmare redovisals.

1 paragrafen har med hänsyn lill della en precisering av
civilförsvarsverksamheten gjorts med utgångspunkt i definitionen i nämnda
tilläggsprotokoll. Av de punkter som räknas upp i artikel 61 har punkterna 6
och 11-14 undantagits från uppräkningen i 1 §. Dessa uppgifter är av sådan art
all de ombesörjs av andra ordinarie samhällsorgan.

I ett fjärde stycke har tagits in bestämmelser som anger
all civilförsvarsverksamhel omfattar ocksä bistånd åt andra samhällsorgan i de
frågor som enligt artikel 61 hänförs lill civilförsvarsverksamhel men, som nyss
nämnts, har undanlagils från civilförsvarsorganisationens ordinarie verksamhet.

Prop. 1984/85:49 68

2§

1 denna paragraf regleras frågor om
civilförsvarsorganisationens beredskap. Till skillnad mot tidigare bör
förstärkt beredskap kunna intas inte bara i krig eller vid krigsfara utan också
vid andra utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av
krigsfara som riket befunnit sig i. Paragrafen har ändrats i enlighet med del
anförda.

4§

Denna paragraf innehåller f.n. dels föreskrifterom
länsstyrelsens befattning med ledningen av civilförsvaret, dels vissa
hånvisningar till bestämmelser som berör civilbefälhavarna och kommunerna.

I den allmänna motiveringen har civilbefälhavarens roll
redovisats. De förändringar som där föreslås får regleras i instruktionen för
civilbefälhavare. Den hånvisning som nu finns i lagen har behållits i denna
paragraf med ett tillägg om civilområden. Hänvisningen i det nu gällande iredje
stycket i fråga om kommunerna kan tas bort. Kommunernas befattning med
civilförsvarsverksamhel kommer nämligen all beröras i de flesla av lagens
kapilel. Bestämmelser som berör länsstyrelsen har lagits in i en ny paragraf, 4
a S.

4a§

1 den allmänna motiveringen har närmare redogjorts för
länsstyrelsens befogenheter gentemot kommunerna i fräga om
civilförsvarsverksamhelen. Bl.a. anförs all en närmare precisering bör göras i
lagen. 1 första slyckel har därför förts in bestämmelser om länsstyrelsens
huvudsakliga uppgifter. 1 andra slyckel har förts in bestämmelser om alt
regeringen eller efter regeringens bemyndigande länsstyrelsen får meddela
kommunerna föreskrifter om civilförsvarsverksamhetens inriktning och bedrivande
som behövs för samordningen av försvarsansträngningarna under civilförsvarsberedskap.

5§

I denna paragraf finns f.n. föreskrifler om
civilförsvarsområden och civilförsvarsdislrikt. Dessa bestämmelser har ersatts
med bestämmelser som allmänt reglerar kommunens befattning med ledningen av
civilförsvarsverksamheten. Föreskrifterna om vilka organ i kommunen som har
hand om civilförsvarsverksamhelen finns i 41 S och i en ny paragraf 41 a §. Den
planläggning som kommunen är skyldig all göra regleras i sex nya paragrafer, 10
h-10 g SS.

Kommunens ledningsuppgifter och planläggningsuppgifter
beskrivs närmare i den allmänna motiveringen. 1 lagen anges också att slalen
släller en civilförsvarschef med en civilförsvarsslab och övriga resurser lill
kommunens förfogande. Dessa resurser bestäms i första hand av statsmakterna
genom de fleråriga försvarsbesluten och åriigen i statsbudgeten. Civilför-

Prop.
1984/85:49 69

svarsstyrelsen omsätter dessa beslul genom att fördela
resurser till länen. Länsstyrelsen fördelar sedan dessa resurser på kommunerna.
För kommunernas del är det närmast organisationsplanen som redovisar vilka
resurser som ställs till kommunens förfogande. Bestämmelser om detta har lagits
in i paragrafen.

6§

F.n. föreskrivs i denna paragraf om civilförsvarschef och
om distrikts-chef. Dessa bestämmelser kan upphävas. 1 stället har hår lagits in
bestämmelser om alt kommunerna skall ta till vara möjligheterna att samordna
civilförsvarsverksamheten mellan sig. 1 den allmänna motiveringen har dessa
frågor närmare belysts.

7§

1 denna paragraf finns f.n. föreskrifler om lokall och
regionalt allmänt civilförsvar och om verkskydd. Enligt förslaget kan
skillnaderna mellan regionalt och lokall civilförsvar las bort. Vidare innebår
ändringsförslaget att man inle längre skall göra någon uppdelning i allmänt
civilförsvar och verkskydd. 1 lagens övriga paragrafer som rör denna fråga får
därför särskill anges när en föreskrift inte berör verkskyddei. Vidare har
bestämmelserna om gemensamt verkskydd upphävts.

Som framgår av den allmänna motiveringen bör
förutsättningarna för alt anordna verkskyddet ändras. I denna paragraf har
bestämmelserna utformats i enlighet härmed.

9§

F.n. innehåller paragrafen bestämmelser om militär
myndighets direklivrätl mol civilförsvarsmyndighet. I den allmänna
motiveringen har förordats att denna direktivråll hör slopas. Paragrafen har
därför upphävts.

I denna paragraf föreskrivs f.n. all civilförsvarels
omfallning och beskaffenhel skall anges i en organisationsplan saml att
uppgifter om skyddsrum skall anges i en skyddsrumsplan. Denna paragraf skall
enligl förslaget betecknas 10 a §. Kommentarer lill ändringarna i den tidigare
10 S finns under 10 a §. 1 en ny 10 § under rubriken "Regeringen" har
bestämmelser om skyddsrum förts in. 1 förslå och tredje styckena föreskrivs var
skyddsrum skall byggas och alt vissa förberedelser skall göras för all under
civilförsvarsheredskap kunna ställa i ordning andra utrymmen till skyddsmm.
Motsvarande beslämmdser finns i den nu gällande 22 S som upphävs. 1 andra
stycket anges all skyddsrumsorlens gränser bestäms enligl grunder som meddelas
av regeringen eller den myndighet som regeringen beslämmer. Molsvarande
bestämmelser finns i den nu gällande 24 S som upphävs.

Prop.
1984/85:49 70

10 a §

I den allmänna motiveringen finns en redogörelse för kommunernas
skyddsplanering. Av denna framgår alt skyddsrumsplanerna i nuvarande form kan
avskaffas. Hänvisningen till 4 kap. kan därför tas bort. I stället bör läggas
fast att länsstyrelsen upprättar och antar organisationsplaner. Till skillnad
mot tidigare skall organisationsplanen omfatta endasl en kommun. Vad som bör
redovisas i organisationsplanen framgår av mill anförande i den allmänna
motiveringen. 1 denna paragraf bör ocksä läggas fast lånsstyrelsens skyldighet
all upprätta och anla mobiliseringsplaner för kommunerna, länsplaner för länet
och särskilda planer för civilförsvarsverksamhel som behöver samordnas mellan
flera kommuner. En föreskrift om alt länsstyrelsen skall samräda med berörda
kommuner har också lagils in i denna paragraf. I den allmänna motiveringen har
jag lämnat en närmare redogörelse för länsstyrelsens planläggning. Det fär
ankomma på regeringen eller myndighel som regeringen ulser all meddela
ytterligare föreskrifler om länsstyrelsernas planläggning.

10b-IOg§§

I dessa sex nya paragrafer har bestämmelser som reglerar
kommunernas skyldighet att planlägga för civilförsvarsverksamheten tagits in. 1
den allmänna motiveringen har jag redovisat min syn på omfattningen av denna
planläggning. De föreskrifter i lag som reglerar planläggningen bör vara ganska
detaljrika.

I 10 b S första stycket las först in en uppräkning av de
planer som kommunen skall upprätta.

I andra stycket har tagils in en möjlighel för regeringen
att föreskriva att skyddsplanen för att bli gällande hell eller delvis skall godkännas
av regeringen eller den myndighel som regeringen beslämmer.

I tredje stycket slås ocksä fast alt kommunens
civilförsvarsplanläggning skall samordnas med den kommunala
beredskapsplanläggningen. En molsvarande bestämmelse föreslås i lagen om
kommunal beredskap. Vissa civilförsvarsplaner bör därvid vara gemensamma med
motsvarande beredskapsplaner. Ledningsplanen, informationsplanen och personal-
och underhållstjänstplanen är sådana planer som bör vara gemensamma med
motsvarande beredskapsplaner. 1 paragrafen har också samrädsskyldighet med
länsstyrelsen tagits in.

I Ijärde stycket föreskrivs om översyn och revidering av
planerna.

1 10 c-10 g SS har tagils in bestämmelser som reglerar
innehållel i stort i planerna.

Om planernas innehåll har en närmare redogörelse lämnals i
den allmänna motiveringen. Till skillnad mot vad kommittén föreslår så
förordas i den allmänna motiveringen all länsstyrelsen fär ansvaret för
mobiliseringsplanläggningen. Dock bör kommunen med underlag från länsstyrelsen
upprätta en s.k. mobiliseringsöversikt. 1 punkten 6 i 10 c S har därför tagils

Prop. 1984/85:49 71

in en beslämmelse om all ledningsplanen skall innehålla
uppgifter om civilförsvarsorganisationens mobilisering.

Som anförts i den allmänna motiveringen bör skyddsrumsplanen
i sin nuvarande form avskaffas och motsvarande planering tas in i skyddsplanen.
1 10 e S har i ell iredje stycke tagils in bestämmelser som rör planeringen av
skyddsrum. Bestämmelserna motsvarar nuvarande 24 och 26 S§ som upphävs.

12 §

1 denna paragraf finns föreskrifter om civilförsvarsplikt.
Ändringama är närmast av redaktionell art. I Si lagförslaget bygger på all de
nuvarande sjukvårdspluionerna förs över till sjukvårdshuvudmännen. För alt
tillgodose personalbehovet för sjukvårdspluionerna måste förmodligen civilförsvarsplikten
användas. Med nuvarande reglering torde inle detta kunna förenas. Emellerlid
har riksdagen under 1983/84 års riksmöte antagit ett förslag lill lag om
skyldighel för civilförsvarspliktiga att tjänstgöra utanför civilförsvaret
(prop. 1983/84: 114, FöU 16, rskr 287). Med den nya lagen kan denna fråga
lösas. Någon särbestämmelse i civilförsvarslagen behövs således inle.

15 §

I denna paragraf regleras rällen för civilförsvarscheferna
alt infordra uppgifter från de civilförsvarsplikliga. Ändringen innebär att
denna befogenhet nu läggs på kommunerna.

I7§

Ändringen i denna paragraf är närmasi av redaktionell art
och föranledd av ändringen i 7 S.

18 §

F.n. föresknvs i denna paragraf att en
civilförsvarspliktig för inskrivning i civilförsvaret är skyldig all inställa
sig pä utsatt tid och plals inom del civilförsvarsområde där han vistas.
Eftersom civilförsvarsområdena avskaffas, måste bestämmelsen ändras. Någol
behov att ha en sädan liknande begränsning finns inte längre. Eftersom
länsstyrelserna ombesörjer inskrivningen ligger redan en begränsning lill
länet, vilket får anses vara tillräckligt.

19 §

F.n. finns i denna paragraf vissa bestämmelser om förbud
för den civil-försvarsplikiige alt under högsla civilförsvarsberedskap lämna
civilför-svarsområdel. Bestämmelserna har numera inle någon belyddse. Paragrafen
kan därför upphävas.

Prop. 1984/85:49 72

22-28 §§

Som jag har angett i den allmänna motiveringen kan
skyddsrumsplanen i sin nuvarande form avskaffas. Det berör föreskrifterna i
22-28 SS.

Föreskrifterna i 22 S har flyttats lill nya 10 S varför 22
S kan upphävas.

1 23 § finns bestämmelser om skyddsrumsplaner. Dessa
föreskrifter kan upphävas.

I 24 § föreskrivs alt skyddsrumsplanen skall ange
skyddsrumsorternas gränser. Dessa gränser skall enligl förslaget tas in i
skyddsplanen enligt 10 e S. 1 paragrafen finns också regler om hur gränserna
skall beslämmas. Dessa föreskrifter har lagils in i 10§ andra stycket. 24 § kan
därför upphävas.

F.n. innehåller 25 S bestämmelserom skyddsrumsområden.
Paragrafen kan upphävas med hänsyn lill vad som anförts om skyddsplanen.

26
S innehåller
grundläggande bestämmelser om beräkning av skydds-rumsbehovet. Dessa
bestämmelser har lagits in i den nya 10 e S varför 26 § kan upphävas.

27
S har ändrats
på grund av all skyddsrumsplanen i sin nuvarande form avskaffas. 1 slällel
skall det läggas fast att kommunen är skyldig au tillse all del byggs skyddsrum
enligl skyddsplanen. Genomförandel får i övrigt ske på samma säU som förut.
Uppgifter om behov m.m. framgår av skyddsplanen.

Ändringen i 28 S är en följd av att skyddsrumsområdena
avskaffas.

36 §

I denna paragraf finns f.n. vissa beslämmdser om
inkvartering m.m. Det nuvarande andra stycket behövs inte och kan upphävas. 1
stället har, med vissa redaktionella jämkningar, frän lagen om kommunal
beredskap förts över bestämmelser som reglerar sådani som är alt anse som
civilförsvarsverksamhel.

38 §

Ändringarna i denna paragraf är av redaktionell art.

40 §

I denna paragraf finns f.n. föreskrifter som reglerar
kommunernas skyldighet i visst hänseende i fråga om civilförsvarsverksamheten.
Dessa uppgifter skall alltjämt finnas kvar. Vissa redaktionella jämkningar och
följdändringar i lagtexten har emellertid gjorts. Bl.a. har bestämmelser som
rör civUförsvarschefen i 1 mom. a) lagils bort. Föreskrifterna i punkten I mom.
i) om ansvaret för bl.a. gatubelysning har numera mist sin belyddse.
Föreskrifterna kan därför upphävas.

I den allmänna motiveringen redovisas
skyddsrumsutredningens förslag i fråga om skyddade utrymmen. F.n. ankommer det
på fastighetsägare att förse byggnader med skyddade utrymmen. Någon ersäuning
utgår inle.

Prop.
1984/85:49 73

Enligt skyddsrumsulredningens förslag bör skyddade
utrymmen inte vara knutna till den enskilda byggnadens hehov utan ses som en
kollektiv nyttighet pä samma sålt som skyddsrummen.

Det är enligt utredningen nödvändigt all kommunerna får
ett ökat ansvar. Ansvaret hör bestå i all i fred välja ut lampliga lokaler och
platser för skyddade utrymmen och all vidta förberedelser bl.a. i form av
inventering, åtgärdsförslag och planläggning, så ati utbyggnaden kan ske snabbt
når försvarsheredskapen behöver förstärkas. En bestämmelse med delta innehåll
har förts in i punkten 1 mom. i). Kommunen bör också få ersättning för dessa åtgärder.
Delta regleras i 42 S. Fastighetsägaren skall alltjämt vara den som har
skyldigheten att ställa i ordning dessa utrymmen. Ersättning bör också ulgå för
fastighetsägarens åtgärder. Bestämmelser om detla finns i 57 S.

Bestämmelserna i paragrafens tredje moment kan upphävas
med hänsyn lill kommunernas nya roll i fråga om civilförsvarsverksamhelen.

41 §

I denna paragraf regleras f.n. vilka organ i kommunen som
har hand om civilförsvarsverksamheten. Kommunens organisation har behandlats i
den allmänna motiveringen. 1 41 S bör endasl den fredstida organisationen
behandlas. I första stycket har därtör angetts att det är fråga om fredstida
förberedelser. I andra stycket har bestämmelserna som berör skyddsrumsplan
lagits bort. I stället har förts till bestämmelser om att kommunfullmäktige
antar kommunens civilförsvarsplaner. 1 tredje stycket har bestämmelser som
berör beredskapsförhållanden lagits bort.

Bestämmelserna i tredje momentet kan upphävas p.g.a.
kommunens nya roll i fråga om civilförsvarsverksamhet.

41 a §

I denna nya paragraf har bestämmelser tagits in som berör
ledningen av civilförsvarsverksamheten under civilförsvarsberedskap. En närmare
redogörelse i dessa frågor finns i den allmänna motiveringen, 1 första stycket
har föreskrivils alt kommunstyrelsen utövar den ledning av civilförsvarsverksamhelen
som ankommer på kommunen under civilförsvarsberedskap. Kommunens
ledningsansvar regleras i 5 §,

1 andra och tredje styckena regleras den direkta ledningen
av civilförsvarsverksamheten. Som beskrivs i den allmänna motiveringen skall
civilförsvarschefen ha det direkta ansvaret i vissa frågor som har angetts i
paragrafen. Civilförsvarschefen tas ut av länsstyrelsen genom inskrivning i
civilförsvaret. Kommunen bör få det avgörande infiylandel på valel genom alt
lämna förslag lill länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör således följa förslaget om
inte starka skäl talar emol. Normall bör chefen vara den brandchef som
tjänstgör i kommunen. Som anförts i den allmänna motiveringen är
civilförsvarschefen med sin stab en enhet i krigsorganisationen och således en
statlig resurs som ställs till kommunens förfogande (jfr 5 S),

Prop.
1984/85:49 74

42 §

1 denna paragraf regleras vissa ersättningsfrågor. Som
anförs i motiveringen lill 40 § bör kommunen få ersäuning lör förberedande
ålgärder i fråga om skyddade utrymmen enligl 40 S I mom. i). En föreskrift om
detla har tagits in i denna paragraf.

44 §

Paragrafen innehåller f.n. vissa bestämmelser om
ersättning till kommunen. 1 den allmänna motiveringen förordas au kommunen
skall få ersättning av statsmedel för de koslnader som kommunen har för ledningen
av civilförsvarsverksamhelen och förberedelser i fred för denna verksamhet.
Med förberedelser avses i första hand att upprätta och vidmakthålla angivna
planer för verksamheten. Kommunen bör dock inle ha ersättning för koslnader
för egen personal som avses i 20 S. Bestämmelser om vad nu sagts har förts in i
denna paragraf. Ersätlningen bör bestämmas och betalas ul av regeringen eller
av den myndighet som regeringen bestämmer. Ersättningen bör som framgår av den
allmänna motiveringen beräknas efter en schablonmelod.

45 §

Ändringen i denna paragraf är en följdändring av andra
ändringar i lagen.

49 och 50 §§

F.n. innehåller dessa paragrafer bestämmelser om gemensamt
verkskydd. Som framgår av den allmänna motiveringen kan, med hänsyn lill vad
som anförts i kommentaren lill 7 § om alt reglerna om gemensamt verkskydd kan
upphävas, också dessa båda paragrafer upphävas.

54 §

Ändringarna i denna paragraf år av redaktionell art.

57 §

1 denna paragraf regleras vissa skyldigheler för
fastighetsägare. Som anförts tidigare i kommentaren till 40 § bör reglerna
ändras i fråga om skyddade utrymmen. Punkten d) har således ändrats på så sätt
au skyldigheten alt anordna skyddade utrymmen ocksä skall kunna gälla under
fredslid och inte bara under civilförsvarsberedskap. Vidare innebär ändringen
att det skyddade utrymmet inle bara avser den egna fastighetens behov. 1 likhel
med vad som gäller för skyddsrumsbyggandel är det inle nödvändigt att själva
byggnaden förses med det skyddade utrymmet. Möjlighet bör finnas all anordna
etl skyddat utrymme friliggande i anslutning lill byggnaden. Punkten e) har
ändrats sä att skyldighel föreligger au upplåta det skyddade utrymmet åt
befolkningen. I etl nytt stycke har ersättningsregler tagits in som innebär att
fastighetsägaren får ersättning för nämnda åtgärder.

Prop.
1984/85:49 75

58 §

Ändringen i denna paragraf innebär att vad som f.n.
föreskrivs om civilförsvarschef skall i fortsättningen galla för kommunen.

59 §

1 denna paragraf finns föreskrifter om utrymning.
Föreskrifterna bör också avse omflyttning vilket lagts till i paragrafen. Det
kan ifrågasättas om inte bestämmelserna om fastighetsägarnas skyldighet som nu
finns i lagen (1964:64) om skyldighet all upplåta inkvarteringshostad i krig
m.m. borde tas in i civilförsvarslagen. Det fär dock t.v. räcka med att en
hänvisning till denna lag las in i paragrafen.

65 §

Ändringarna i denna paragraf föranleds av alt kommunerna
fått uppgifter i fråga om skyddade utrymmen (jfr 40 § I mom. i). För alt kommunerna
skall kunna fullgöra dessa uppgifter måsle möjlighet ges för kommunerna att
besikla anläggningar och byggnader.

66 §

I denna paragraf behandlas bl.a. civilförsvarschefens
befogenheter. Dessa befogenheter tilläggs nu kommunerna.

68 §

I denna paragraf finns f.n. bestämmelser om förfoganderått
för bl.a. civilförsvarschef. Den rällen bör i stället avse kommunen. En
bestämmelse om detla har förts in i 68 S första stycket. Kommunens
förfoganderätt kommer, som framgår av 41 a S, all i första hand utövas av
kommunstyrelsen. Ingenting hindrar dock kommunstyrelsen frän att överlämna åt
kommunens civilförsvarschef att besluta på kommunstyrelsens vagnar (jfr 41 a 8
tredje stycket 3).

Andra stycket kommer all sakna aktualitet och kan
upphävas.

1 tredje stycket har viss förfoganderätt tillförts
kommunen för kommunens nya uppgifter i fråga om skyddade utrymmen.

73 § Denna ändring är endast av redaktionell art.

75 §

Bestämmelserna i denna paragraf kommer att sakna betydelse
och kan upphävas.

77 §

1 denna paragraf finns f.n. reglerat vissa befogenheter
för civilförsvarschef. Dessa befogenheter läggs nu på kommunen.

Prop.
1984/85:49 76

78 §

I denna paragraf finns f.n. föreskrifter som ger
lånsstyrelsen möjlighet att förelägga vite om någon underlåter att fullgöra
skyldigheter som åligger honom enligt civilförsvarslagen. Föreläggande kan
ocksä riktas mot en försumlig kommun. Denna möjlighet bör utsträckas till alt
omfatta också försummelser beträffande kommunens nya skyldigheter enligt 2 a
kap. om planläggning m.m. eller föreskrifter som meddelas med slöd av bestämmelserna
i della kapilel. Paragrafen har ändrats i enlighet härmed.

I prop. 1983/84: 113 om ändring i civilförsvarslagen som
antagils av riksdagen vid 1983/84 års riksmöte (FöU 17, rskr 278) föreslås
bl.a. regler som ålägger kommunerna all kontrollera skyddsrumsbeståndet i kommunen
och se till alt fel och brister åtgärdas. 1 del lagstiftningsarbetet
diskuterades om kommunerna skulle tilläggas rätt att förelägga viten.
Emellertid framhölls då alt den frågan borde prövas i det lagstiftningsarbete
som förbereds i fråga om kommunernas övertagande av ledningsansvaret för
civilförsvaret. Det är rimligt alt kommunema får rått all förelägga viten i
sädana fall där kommunen har aktualiserat en skyldighel för någon att fullgöra
något enligt civilförsvarslagen. En bestämmelse om detla har lagts till i denna
paragraf.

81 §

Ändringarna i straffbestämmelserna är av redaktionell art.

83 §

Denna paragraf innehåller besvärshesiämmdser. De
besvärsbesläm-melser som f.n. avser beslul av civilförsvarschef har ändrats
till att avse beslul av kommunen. 1 övrigi år ändringarna av redaktionell art.

Ikraftirädandebestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1985. Vid den
tidpunkten kommer dock kommunerna inte alt kunna överta ledningen av civilförsvarsverksamhelen.
Del beräknas kunna ske först den 1 januari 1987. Av det skälet föreskrivs att
äldre bestämmelser alltjämt skall tillämpas till den tidpunkten.

När kommunerna övertar ansvarel för ledningen av
civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig. måste de planer som anges i 2
a kap. vara upprättade och antagna. Det är därför nödvändigt alt planläggningen
kommer i gång så tidigt att planerna är klara vid ulgången av december 1986. 1
ikraftträdandebestämmdserna föreskrivs därför all planläggningen skall starta
utan hinder av att de äldre bestämmelserna gäller. Planläggningen måste ske med
stöd av de nya bestämmelserna. Föreskrift om detta ges ocksä. Den föreskriften
innebär au alla nya bestämmelser som har med planläggningen all göra blir
tillämpliga vid genomförandet av den. Det innebär bl.a. all kommunerna får rätt
lill ersältning för arbetet med planerna enligt den nya 44S.

Prop. 1984/85:49 77

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:63) om
kommunal beredskap

3§

1 den allmänna motiveringen framhålls all
civilförsvarsverksamheten hör regleras i civilförsvarslagen och att lagen om
kommunal beredskap endasl bör innehålla föreskrifler om kommunens uppgifter i
fråga om övrig civil loialförsvarsverksamhet.

Denna paragraf innehåller f.n. föreskrifter om sådani som
är att anse som civilförsvarsverksamhet. Kommunens uppgifter i detta hänseende
regleras i civilförsvarslagen. Paragrafen kan därför upphävas.

6.

I denna paragraf regleras bl.a. kommunens skyldighet att
vidta förberedelser i fredstid för viss totalförsvarsverksamhel, exempelvis
planläggning. Emellertid skall kommunen planlägga sin civilförsvarsverksamhel
enligt bestämmelser i civilförsvarslagen. Ett tillägg till första stycket har
därför gjorts med innehåll att kommunens planläggning enligt lagen om kommunal
beredskap kan begränsas av särskilda bestämmelser, t.ex. i civilförsvarslagen.
Övriga ändringar är av redaktionell art.

7§

I denna paragraf finns föreskrifler om kommunens
beredskapsplanläggning. I paragrafen har gjorts elt tillägg med hänvisning
till 10 b S tredje stycket civilförsvarslagen som innehåller föreskrifter om
samordning av beredskapsplanläggningen med civilförsvarsplanläggningen.

14 §

I tredje stycket finns föreskrifler som berör
civilförsvarschef. Föreskrifterna behövs inle och kan därför upphävas.

16 §

Denna paragraf innehåller föreskrifler om ersättning till
kommunen för planläggningskostnader. F.n. får kommunen inte full kostnadstäckning
och inte heller ersättning för planrevision. Som anförts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.5) bör kommunerna få samma ersättning för den kommunala
beredskapsplaneringen som för civilförsvarsplaneringen, dvs. full
kostnadsersättning samt ersättning för planrevision. Paragrafen har ändrats i
enlighet med del anförda.

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag hör träda i kraft vid samma tidpunkt som lagen
om ändring i civilförsvarslagen, dvs. den 1 januari 1985. Som anförts tidigare
kommer kommunerna emellertid inle alt kunna överta ledningen av civilförsvarsverksamhelen
förrän tidigas! den Ijanuari 1987. Äldre bestämmelser i

Prop.
1984/85:49 78

civilförsvarslagen måste därför gälla lill den tidpunkten.
Av samma anledning måste också de äldre bestämmelserna i lagen om kommunal
beredskap alltjämt tillämpas t.o.m. utgången av december 1986.

Kommunerna måste emellerlid påbörja sin planläggning
enligt 2 a kap. civilförsvarslagen redan den 1 januari 1985. Den planläggningen
skall kommunerna samordna med den kommunala heredskapsplanläggningen. Därför
måsle ulan hinder av all äldre bestämmelser alltjämt skall gälla de nya
bestämmelserna i lagen om kommunal beredskap tillämpas på den kommunala
beredskapsplanläggning som är nödvändig för samordningen med
civilförsvarsplanläggningen. Det innebär bl.a. all kommunerna fär ersällning
enligt den nya 16 S-

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämlas över
förslagen till

1. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74),

2. lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal
beredskap.

6 Beslut

Regeringen beslular i enlighet med föredragandens
hemställan.

Prop.
1984/85:49 79

BUaga I

Statens offentliga utredningar

1983:68

Försvarsdepartementet

Kommunerna och Civilförsvaret

Fristående sammanfattning av betänkande Ds Fö 1983:10
Stockholm 1983

Prop.
1984/85:49 80

Förortj

Regeringen bemyndigade i juni 1982 chefen för
försvarsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att behandla frågor
som har samband med genomförandet av 1982 års tolalförsvarsbeslul angående
civilförsvaret och kommunerna. Kommittén antog benämningen
Provplanläggningskommil-tén-Civilförsvaret och Kommunerna (Pro CK). I oktober
1983 överlämnade kommittén lill försvarsministern betänkandet (Ds Fö 1983:10)
Kommunerna och Civilförsvaret - Ledning och planläggning på lokal nivå.

Under
kommitténs arbete har från många håll framhållits all det föreligger ell slort
behov av och intresse för att ta del av kommitténs överväganden och förslag.
Man har framfört att del skulle vara av stort värde om kommitténs förslag kunde
sammanfallas och spridas i en lättillgänglig form.

Mot denna
bakgrund har kommittén utarbetat föreliggande publikation som ulgör en relalivi
fyllig sammanfattning av innehållet i betänkandet.

Stockholm i november 1983

Provplanläggningskommitlén - Civilförsvaret och Kommunerna

Prop. 1984/85:49

Innehåll

1. Bakgrund

2.
Ledning

3.
Planläggning
m.m.

4.
Ekonomi

5.
Lagändringar
m.m.

6. Sammanfattning av förslagen

1. Särskilda yltranden

Bilaga 1 Kommitténs sammansättning

6 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 49

Prop.
1984/85:49

1 Bakgrund

Åven om civilförsvaret har genomgått många förändringar
under tiden efter andra världskriget har lednings- och ansvarsförhållanden inte
nämnvärt ändrats sedan tillkomsten av 1960 års civilförsvarslag. Elt antal
faktorer lalar emellerlid nu för en förändring i dessa avseenden. De viktigaste
faktorerna redovisas nedan.

□ Antalet kommuner i landet har minskat
kraftigt. I dag finns 284

kommuner. 1960 var anlalel drygl 1 000. Kommunerna har fått ett ökat

ansvar inom olika områden av samhällsplaneringen och för kommunin

vånarnas trygghet.

D Nästan alla fredslida förberedelser för totalförsvarets
verksamhet bygger på principen alt den som har ett ansvar för en verksamhet i
fred bör även i krig ha motsvarande ansvar om denna verksamhei skall fortsätta
då.

□ Enligt 1982 års tolalförsvarsbeslul skall
strävan vara att åstadkomma en

stark samhällsanknytning av civilförsvarsverksamheten. Vidare bör man

skapa förutsättningar för befolkningen all akti vt delta i verksamheten. En

god lösning når del gäller all tillgodose dessa önskemål år alt förankra

verksamheten hos de ordinarie samhällsorganen och där möjliggöra ett

politiskt inflylande.

Frågan om elt ökat kommunall ansvar för ledningen av
civilförsvaret på lokal nivå har utretts mycket grundligt. Del skedde försl i
interna utredningar inom civilförsvarsslyrelsen i början av 1970-talet. När
1978 års försvarskommitté intresserade sig för frågan tog diskussionen fart på
allvar. En sårskild expertgrupp inom försvarskommillén, den s.k. CK-gmppen,
fick i uppdrag att utreda frågan och utarbetade två rapporter.
Försvarskommitténs förslag låg till grund för 1982 års totalförsvarsbeslut.
Riksdagen beslutade därvid bl.a. om följande tre väsentliga förändringar för
civilförsvarets del:

□ Kommunerna skall med början senast
under budgetåret 1984/85 ta över ansvaret för ledningen av
civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig och del planlåggningsansvar i
fred som hänger samman härmed.

□ Lokala skyddsplaner skall upprättas
i samtliga kommuner.

□ En hemskyddsorganisalion skall byggas upp under
1980-talet.

I försvarsbeslutet betonades all övergången lill det ökade
kommunala ansvaret skall samordnas med att hemskyddsorganisationen införs och
arbetet med skyddsplaner.

I försvarsbeslutet uttalades klart att civilförsvaret även
i fortsättningen

Prop.
1984/85:49 83

skall vara en statlig angelågenhet. Enkelt uttryckt kan
man säga att staten uppdrar åt kommunerna att mot ekonomisk ersättning
genomföra vissa förberedelser i fred för att under beredskap och i krig kunna
leda civilförsvarsverksamhelen på lokal nivå. Staten år således även i fortsättningen
huvudman för civilförsvaret.

Riksdagen tog inte ställning till storleken av stålens
ersättning till kommunerna och formerna för denna. För all genom en provplanläggning
praktiskt pröva den framtida ansvarsfördelningen mellan lånsstyrelserna och
kommunerna, kostnadsfrågan m.m. beslöt regeringen alt tillkalla en
parlamentarisk kommitté. Denna kommitté, Provplanläggningskommitlén
-Civilförsvaret och Kommunerna (Pro CK), tillsattes i juni 1982. Den fick till
uppgift all med utgångspunkt i den inriktning av civilförsvarsverksamhelen som
framgår av lotalförsvarsbeslutet leda provplanläggningen samt att överväga och
lämna förslag om

□ fördelningen av ansvarel mellan
länsstyrelserna och kommunerna för

olika planer och andra därmed sammanhängande beredskapsåtgårder i

fred när det gäller såväl civilförsvarsverksamheten inom den enskilda

kommunen som den civilförsvarsverksamhet som skall samordnas över

kommungränser,

D hur ledningen av den civilförsvarsverksamhet som skall
samordnas över kommungränser bör organiseras,

□ innehåll och utformning av de olika
planerna för civilförsvarsverksamheten,

□ erforderliga
författningsbeslåmmdser för genomförande av riksdagens beslut i fråga om
civilförsvaret och kommunerna saml

D regler som bör gälla för ersättning till kommunerna för
deras civilförsvarsverksamhel i fred.

Provplanläggningen

För att få underlag för våra överväganden och förslag har
22 kommuner i Malmöhus och Kopparbergs län genomfört en provplanläggning under
vår ledning. Valel av län och kommuner har gett goda möjligheter lill en bred
behandling av frågor om civilförsvarsplanläggning. Sålunda har olika problem
kunnal belysas såväl i stora och medelstora kommuner som i mindre kommuner av
glesbygdskaraktär.

De kommuner som deltagit i provplanläggningen är i
Malmöhuslän: Burlöv, Eslöv, Hörby, Höör, Kävlinge, Lomma, Lund, Malmö,
Slaffanstorp, Svedala, Trelleborg och Vellinge samt i Kopparbergs län:
Borlänge, Gagnef, Leksand. Malung, Mora, Orsa, Rättvik, Säter, Vansbro och
Älvdalen.

Figuren på sidan 9 visar översiktligt samverkansformerna
under provplanläggningen.

I elt första steg utarbetade de centrala fackmyndigheterna
förslag till regler (föreskrifler och allmänna råd) för olika planer. Sedan vi
hade godkänt reglerna att ligga lill grund för provplanläggningen översändes
dessa till de båda länsstyrelserna. Dessa överlämnade de fastställda reglerna
till kom-

munerna tillsammans med erforderligt regionalt
planeringsunderlag. Därvid presenterade lånsstyrelserna innehållet i reglerna
och underlaget. Redan tidigare hade Iänsslyrelserna lämnat informaiion till
berörd personal avseende civilförsvarets organisation och verksamhet och
dessutom genomfört en viss utbildning av samma personal.

Svenska kommunförbundets länsavdelningar informerades
kontinuerligt om och medverkade i viss omfaltning i provplanläggningen.

Under provplanläggningen begränsade vi våra
direktkontakter med provplanläggningskommunerna i fråga om det konkreta
planläggningsarbe-let. Kontakterna lill oss kanaliserades i slällel via
länsstyrelserna för att ge en bild av en bedömd framlida planeringssituation.
Däremol genomfördes uppföljning av erfarenheterna från provplanläggningen i
direktkontakt mellan bl.a. kommunerna och oss.

Länsstyrelserna hade under hela provplanläggningen den
vikliga uppgiften all på olika sätt bistå kommunerna. Föruiom att ansvara för
planläggningsunderlaget, vilket krävde en relativt slor arbetsinsats,
genomförde länsstyrelserna inledningsvis de tidigare berörda informations- och
utbildningsinsatserna. Dessulom utvecklades en rutin genom vilken den enskilda
kommunen snabbt kunde få svar på olika frågor och diskutera uppkomna problem.

SAMVERKAN
UNDER PROVPLANL Ä GGNINGEN

Provpionl ä gg-ningskommit-f é n

z

Underlogsl ö im-nande
mynd/ ö rg (Cfs.RKB)

Liinssty-relsen
i M liin

Liinssty-relsen
i W l ö n

Sv.
Kotnmun-f ö rb. l ö ns-Qvd i M l ö n

Sv
Kommun -f ö rb. lians-avd i Wlan

Provpl anl ä ggnings-kommuner
i M lan

Provpl
an l ä ggnings-kommuner i W lon

I det följande redovisas kortfattat våra viktigaste
överväganden och förslag rörande ledning, planläggning, ekonomi, lagändringar
och tidsförhållanden.

Prop. 1984/85:49 85

2 Lecining

Ledning av civilförsvarsverksamheten inom kommun

Vi anser all kommunstyrelsen skall ha det övergripande
ansvaret för all på kommun ankommande totalförsvarsverksamhet under beredskap
och i krig. Härigenom uppnås goda förutsättningar för en nödvändig samordning
och ledning av verksamheten.

Vi
föreslår all i samtliga kommuner skall tinnas en civilförsvarsslab som skall
verka under beredskap och i krig. Denna är kommunstyrelsens stabsorgan för
ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommunerna. 1 civilförsvarsstaben
bör sakkunniga från vissa av kommunens förvaltningar ingå. Kommunstyrelsen och civilförsvarsstabeii
utgör tillsammans kommunens civilförsvarslednmg. Kommunen bör ha ett avgörande
inflylande när det galler krigsplacering av personal i civilförsvarsstaben. Vi
anser att chefen för civilförsvarsstaben skall ha ansvaret för den operativa
ledningen av civilförsvarsverksamheten inom kommun. Ansvaret för andra
uppgifter -bl.a. för att anordna skydd, för information och för röjning - bör
kunna anförtros andra kommunala organ.

Exempel på kommuns krigsorganisation framgår av figuren på
sidan 12.

Ledning av civilförsvarsverksamheten inom
civilförsvarsregion

Behov finns av samordning under beredskap och i krig av
civilförsvarsverksamheten mellan kommuner. Vidare föreligger behov av
samordning med annan loialförsvarsverksamhet inom etl slörre område än den
enskilda kommunen. Behovet av sådan samordning torde variera i olika delar av
landet och med hånsyn till lägets krav. Inom en del lån lorde dessulom antalet
kommuner vara så stort alt lånsstyrelsen i akuta situationer inte har möjlighet
att svara för erforderlig ledning och samordning.

Nuvarande
förordning om rikets indelning i civilförsvarsområden behöver ersättas med en
ny förordning i vilken regeringen fastställer antalet civilförsvarsregioner och
vilka kommuner som skall ingå i varje region. Del bör föreligga synnerliga skål
från totalförsvarssynpunkl om därvid den frivilligt överenskomna indelningen i räddningsljänstregioner
skall frängås.

Oavsett de fredstida formerna för samarbete inom räddningsljånslregio-

t= 6 ■° 6

° £

a oi

vt o

i ä

>

LCno.

C*

i?

a

OJ >

OJ CTS

(-

?

:etsi

o

I

I
1 1

I

II

C71 O C71JC

CQ

I

T3-0

JC JC CO LO

E

e

1

?

J:8f

.2: >-

i

E

>..

t_

•

. • ■"

"

;.....

-le t.

j_ .4-

<u

V) c

>

i-

UJ

o

C7> C

-X

E O V)

Prop. 1984/85:49 87

nerna måste för civilförsvarsregion en regionledning vara
förberedd och omgående kunna krigsorganiseras för att samordna och leda civilförsvarsverksamheten
under beredskap och i krig.

Når det gäller regionledningens uppgifter bör
förtroendevalda från kommunerna inom regionen ha ett gemensamt ansvar för
civilförsvarsverksamheten. Regionledningen skall under länsstyrelsen svara för
att verksamhelen blir samordnad inom regionen och att den bedrivs med enhetlig
inriktning. Vidare skall regionledningen svara för all regionens olika resurser
för verksamheten vid behov blir omfördelade mellan kommunerna och utnyttjade så
alt försvarsansträngningarna främjas. Regionledningen måsle kunna falla beslut
som blir bindande för kommunerna i regionen. Detta kräver författningsmässigt
stöd. Vi föreslår att regionledningen skall beslå av en politikergrupp och en
beredningsgrupp. 1 politikergruppen skall en förtroendevald och en ersättare
för denne ingå från var och en av de kommuner som ingår i regionen.
Beredningsgruppen, som i regel sammansätts av tjänstemän, skall utgöra
politikergruppens stabsorgan. Genom denna sammansåttning av regionledningen
skapas en god grund för kommunal samverkan inom civilförsvarsregionen. En sådan
regionledning bidrar dessutom till en slark samhällsanknytning av
civilförsvarsverksamheten, vilket är strävan i 1982 års tolalförsvarsbeslul.

Polilikergruppen utser inom sig ordförande och vice
ordförande. I brådskande lägen skall ordföranden ensam eller den som ersätter
honom kunna fatta beslut.

Genomförandet av regionledningens beslul skall enligl vår
mening ankomma på civilförsvarsledningen i vederbörande kommun såvida inget
annat överenkoms mellan länsstyrelsen, regionledningen och kommunen.

Beredningsgruppen är en enhet i civilförsvarets
krigsorganisation. Av länsstyrelsen i samråd med kommunerna inom regionen
utsedda personer hör således vara civilförsvarspliktiga och erhålla utbildning
och övning för sina uppgifter med stöd av denna plikt.

Regionledningen samgrupperas med civilförsvarsstaben i den
resursstarkaste kommunen inom regionen, dvs. i regel i nuvarande huvudcentral.
För att begränsa kostnaderna bör den kommun där regionledningen uppehåller sig
genom sin civilförsvarsslab ge den stabs- och sambandsservice mm. som kan
erfordras för såväl regionledningens poliiikergrupp som dess beredningsgrupp.

Regionindelningen m.m. illustreras i följande figur.

Prop.
1984/85:49

Ledning inom civilf ö rsvarsregion

L ä net
indelas vid behov I civilt orsvarsregioner. Exemplet visar ett Idn med fyra
regioner (A - D).

I region A ing å r, som framg å r av
exemplet, kommunerna

a) b) och c).

Regionledningen d ä r best å r av tre f ö rtroendevalda
och tre ers ä ttare for dessa fr å n de tre ■(ommunerna samt ett
stabsorgan I form av en beredningsgrupp om 5-10 personer.

Regionledningens uppeh å llspiats ar civilf ö rsvarets ledningscentral i l(ommunen
b), som tidigare utgjorde den s k huvudcentralen i civliforsvarsomr å det.

Ledning av civilförsvarsverksamheten inom län

Beträffande lånsstyrelses ledning och samordning av
civilförsvarsverksamheten har vi inle funnit anledning att ändra nuvarande
ordning. Däremot är en närmare precisering önskvärd av länsstyrelses uppgifter
och befogenheter i förhållande lill kommunerna. En sådan precisering framgår av
vårt förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen där vi har utvecklat
länsstyrelsens ledningsansvar och dess roll i de fredslida förberedelserna.

Prop.
1984/85:49 89

3 Planläggning m.m.

Syfte med civilförsvarsplanläggningen

Syftet med civilförsvarsplanläggningen i fred år att

□ skapa ell grundläggande
beslutsunderlag för ledningen av civilförsvarsverksamheten i krig.

□ ange de åtgärder som bör vidtas
när försvarsberedskapen behöver förstärkas samt

□ utgöra grund för förberedelser i
fredslid, exempelvis att bygga skyddsrum och att bedriva övningsverksamhel.

Planläggning på olika nivåer

Förberedelser i form av fredstida planläggning för
totalförsvaret måste utgå från av riksdag och regering utfärdade författningar.
Regeringen utfärdar också särskilda anvisningar för den operativa
krigsplanläggningen inom totalförsvarets civila delar. Anvisningarna ligger
till grund för de centrala totalförsvarsmyndigheternas planläggning och utgör dessulom
utgångspunkt för de föreskrifler mm. som dessa myndigheter har att utfärda för
krigsplanläggningen på regional och lokal nivå.

Det är i detta sammanhang viktigt alt understryka att
förberedelserna sker för krigstida förhållanden. I krigsplanläggningen måsle
kraven från bedömda krigstida förhållanden vara styrande.

Regeringens anvisningar för den operativa
krigsplanläggningen anger att planläggningen på alla nivåer skall vara så
samordnad att försvaret kan föras med enhetlig inriktning och så att de olika
försvarsfunktionerna kan stödja varandra.

En väsentlig erfarenhet från provplanläggningen är just
behovet av samordnad planläggning på olika nivåer. Som exempel kan här nämnas
nödvändigheten av att både civilområdes- och länsplaner för utrymning och
inkvartering utarbetas som grund för den kommunala planläggningen och au dessa
planer på både lokal och regional nivå är väl samordnade med totalförsvarets
planläggning i övrigi.

Figuren på sidan 16 illustrerar översiktligt planlåggningsansvaret
på olika nivåer.

R*g « rlngen* anvisningar lor dan

opttratlva krigaplanlaggnlngen

/

F Ö R F
A T T

Cantrala
myndfghatara grund- aynar. riktlinjer fn m

{

CIvllomrAdeaplanar
for clvll-foravaravarktamhalan _

\

LBHHnBiJ

Lanaplanar lor civllforaware-

N

>

1

S-,

N G S

Raglonplanar lor civilf ö rsvar*- varkaarnhat aom skall aamordnas

s..

ö var kommungransar

% T 0 D

Kommunplanar for clvlltoravara-

varkaamhatan

r

Plan l ä ggning p å olika niv å er

■ Lansplaner
f ö r t ex utrym-

L ä nssty- "'"g/inkvartering
och

relsen byggnadstj ä nst

Utarbetar """.*
.

■ Regionplaner for civilfor-

svarsregionerna, t ex utrym'

nlng/lnl(varterin9 och und

s ä ttning

■ Erforderligt planl ä ggning sunderlag f ö r icommunernas planl ä ggning bl a organisationsplan for varie
kommun

Kommunen utarbetar

■ Ledningsplan

■ Informationsplan

■ Plan f ö r personal- och underh å ltstjansten

■ Sliyddsplan

■Unds ä ttnings plan

■Mohiliseringsplan

■Kommunala beredskapsplaner

Prop.
1984/85:49 91

Av figuren framgår all kommunerna enligl vår mening skall
upprätta sex olika civilförsvarsplaner. Innehållet i stort i dessa redovisas senare.

Länsstyrelsen
skall ansvara för att upprätta organisationsplan för varje kommun inom länet. 1
denna plan anges den civilförsvarsorganisation som tilldelas kommun och andra
grundläggande förulsällningar för kommuns civilförsvarsverksamhel.
Länsstyrelsen skall vidare ha ansvarel för erforderlig civilförsvarsplanlåggning
på länsnivån och för planläggningen för civilförsvarsregionerna. Vidare skall
länsstyrelsen utarbeta och delge kommun del planlåggningsunderlag som krävs
för alt kommun skall kunna upprätta sina planer.

Underlag för kommunernas planläggning

Kommunernas civilförsvarsplanläggning måsle utgå från den cenlrala
och regionala inriktningen av civilförsvarsplanläggningen. Härvid ulgör de
målanalyser som civilhefälhavarna i samråd med militärbefälhavarna har
utarbetat viktiga grundvärden. Analyserna omformas av länsstyrelserna lill en
riskbedömning, som i sin tur ulgör ell väsenlligl underlag för kommunernas
planläggning.

Länsstyrelserna har således en viktig roll när del gäller
alt förse kommunerna med erforderligt underlag före planläggningens början. Det
är även angeläget alt länsstyrelserna fortlöpande under arbetets gång bistår
kommunerna.

Innehåll i kommunernas civilförsvarsplanläggning

Plan för kommuns övergripande ledning av verksamheten
under beredskap och i krig

Planen innehåller en förteckning över kommunens uppgifter
i slort i krig och beredskapsuppgifternas fördelning inom den kommunala
förvaltningen. Vidare redovisas kommunens krigsorganisation och hur övergången
till krigsorganisation skall ske. 1 övrigi innehåller planen de ändringar i
arbetsordningen som de krigstida förhållandena bedöms medföra inom kommunen
samt besluts- och delegationsregler. Lokalbehov, lokalfördelning för kommunens
krigsorganisation och en redovisning av sambandsmöj-lighelerna ingår också i
planen.

Vi föreslår att denna plan helt samordnas med molsvarande
del inom den kommunala beredskapsplanläggningen.

Plan för kommunal information

Denna planläggning skall säkerställa resurser och
fastställa samverkansformer för all den information som kommunen har ansvaret
för under beredskap och i krig - inkl. information om civilförsvarsverksamhet.

Vi anser att även denna plan hell bör samordnas med den
kommunala beredskapsplanläggningen.

Prop. 1984/85:49 92

Plan för personal- och underhållstjänst för
civilförsvarsorganisationen

Personal- och underhållstjänst år verksamhet med syfte all
vidmakthålla civilförsvarsorganisationens funktionsduglighet under beredskap
och i krig. Det kan t.ex. gälla alt fylla vakanser i krigsorganisationen (rekrytering,
inskrivning) eller alt säkerställa att civilförsvarsorganisalionen har tillgång
till materiel, livsmedel, drivmedel m.m.

Även denna plan kan enligl vår mening helt eller till
större delen samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen.

Undsättningsplan för kommun

Syftet med undsätlningsplanläggningen är att med
utgångspunkt i en kartläggning av risker och andra förhållanden ge kommunens
civilförsvarsledning underlag för användning av disponibla
undsättningsresurser.

Undsällningsplanen inrymmer planläggningen för
räddningstjänsten i fred och innehåller därutöver uppgifter om territoriell
indelning, grupperings-platser för civilförsvarsenheter och lokala
samverkansorgan m.m. av betydelse vid undsättning.

Skyddsplan

Under andra världskriget gjordes omfattande insaiser i
Sverige för att genom olika förslärkningsåtgärder åstadkomma skydd för
befolkningen i byggnader i de dåvarande städerna. Principen har sedan dess och
fram lill år 1979 varit att inom en skyddsrumsorl skall nya byggnader av viss
minsta storlek förses med skyddsrum. Under denna period skedde vissa
förändringar i samhället som påverkade skyddsrumsbyggandet. T.ex. skedde det en
boendeulglesning som medförde att det uppstod överskott på skyddsrumsplalser i
vissa områden. Under senare delen av perioden byggdes också färre
flerfamiljshus medan anlalel småhus ökade. Eftersom ägarna till de senare var
undantagna från skyldighel alt anordna skyddsrum uppstod det i villaområden
brister på skyddsrum och totalt selt minskade produktionen i hela landel.

Från 1979 grundar sig skyddsrumsprodukiionen på en mer
allsidigt behovsinriktad planering för skyddsrumsorlen. För varje skyddsrumsort
skall kommunen upprätta en skyddsrumsplan. Den skall omfalla ortens hela
bebyggelse och bör dessulom innefaita områden som är planlagda för framtida
bebyggelse eller områden där bebyggelse kan förvänlas. Planeringen skall
förutom produktionen av skyddsrum i anslutning lill uppförande av ny anläggning
eller byggnad också avse ålgärder för att avhjälpa brist på skyddsrumsplatser i
redan bebyggda områden. Skyddsrumsplanen år således ett grundläggande underlag
för produktionen av skyddsrum. Den som avser att uppföra en ny anläggning eller
byggnad inom en skyddsrumsort skall anmäla detta till kommunen. Denna prövar
sedan anmälan bl.a. med utgångspunkt i behovet enligl skyddsrumsplanen saml
tillgängliga medel och lämnar därefter den byggande besked om han behöver bygga
skyddsrum och hur slort detla behöver vara. Den som blivit ålagd all anordna
skyddsrum ersätts av staten för sina merkostnader.

Genom de nya principerna för att bygga skyddsrum har man i
skydds-

rumsorlerna skapat ett system för produktion av skyddsrum
i fred. Emellerlid kvarstår en del problem att lösa. Detta gäller t.ex. frågan
om hur man skall se på skyddsfrågan i områden utanför skyddsrumsorler. Vidare
gäller det att finna elt system för att genom omflyttning utnyttja befintliga
överskoll på skyddsrumsplalser samt att skapa bättre möjligheter att kunna
anordna skyddade utrymmen i bristområden när försvarsberedskapen skall
förstärkas. År 1981 lade 1975 års skyddsrumsutredning fram etl förslag att
lokala skyddsplaner skall upprättas i varje kommun. En skyddsplan anger både de
åtgärder som bör vidtas i form av att i fred bygga skyddsrum i
skyddsrumsorterna och andra åtgärder för att förbättra befolkningsskyddet i
kommunen når försvarsberedskapen skall förstärkas.

Syftet med skyddsplaneringen är att skapa underlag för
beslut om olika skadeförebyggande åtgärder och att förbereda deras
genomförande. Kommuns skyddsplan skall i olika avseenden omfatta hela
kommunens yta och innefatta de skadeförebyggande åtgärder som är lämpliga och
möjliga med hånsyn till förutsåtlningarna i det område planläggningen avser.
Skyddsplanen kan illustreras med följande figur.

SKYDDSPLANENS INNEH Å LL

PLANERINGSF Ö RUTS Ä TTNINGAR

(Tillhondahfills
delvis ov länsstyrelsen)

Med planeringsförutsättningar avses bl.a. det planlåggningsunderlag
som länsstyrelsen lämnar till kommunen. Detla innefattar t.ex. en bedömning av
de risker som anses föreligga för olika områden i kommunen.

Prop. 1984/85:49 94

Områdesindelningen innebär att kommunen indelas i
hemskyddsområden. Varje hemskyddsområde ulgör därvid elt planeringsområde för
skadeförebyggande ålgärder av olika slag. Hemskyddsområdena klassificeras med
hänsyn lill läge och risk.

Skyddsanalysen innebär en karlläggning för varje
hemskyddsområde beträffande behovet av skyddsplatser saml möjligheterna att
anordna skydd och all genomföra omflyttning m.m.

Skyddsrumsplanen har inte varit föremål för
provplanläggning. Det erfordras enligt vår mening dock även framdeles en plan
för all styra den fredstida skyddsrumsproduktionen. Erfarenheterna från arbetet
med skyddsanalysen innebår alt den delvis kan ersatta nuvarande skyddsrumsplan.
Det bör även i övrigt vara möjligt att förenkla de befintliga
skyddsrumsplanerna.

Planerna för de skadeförebyggande beredskapsälgärderna
syftar till all sä långt möjligt i fred förbereda åtgärder och säkerställa
resurser så att verksamheten under beredskap och i krig kan genomföras med
erforderlig snabbhet och säkerhet.

Planläggningen för

□ byggnadsljänslen omfattar såväl
byggnadsåtgärder avseende skydd för

befolkningen (skyddade utrymmen) som utbyggnad av krigsbranddam-

mar och skydd för civilförsvarsorganisationens enheter,

D hänvisning till skydd omfattar ålgärder för att göra det
möjligt för människor att från sina boslåder och arbetsplatser snabbt kunna
komma i skydd,

D omflyttning syftar lill att utarbeta ett beslutsunderlag
så alt tillgängliga skydd i så slor utsträckning som möjligt kan utnyttjas,

□ utrymning och inkvartering omfattar
en dokumentation rörande utrymning i olika hemskyddsområden alternativt möjlighelerna
till inkvartering i dessa. Av planläggningen skall också framgå organisalionen
för att genomföra utrymning och inkvartering,

□ ullämning av skyddsmasker omfattar
en karlläggning av behovet saml ålgärder för att dela ut skyddsmaskerna.

Mohiliseringsplan för civilförsvarsorganisationen

Mobiliseringsplanens syfte är all kommunens civilförsvarsorganisalion
skall kunna mobiliseras inom fastställd lid och under förutsättning att
beredskapslarm ges ulan alt beredskapshöjande åtgärder har vidtagits tidigare.
Mobiliseringsplanen måsle därför ge konkreta handlingsregler för ett
tidsbegränsat verkslällighelsskede.

Mobiliseringsplanen innehåller mobiliseringskalender saml
vid behov en mobiliseringsöversikt. Mobiliseringskalendern utgör underlag för
att genomföra mobilisering av mobiliseringsenhei. Denna beslår av personal,
materiel och fordon sammanförda lill en för mobilisering lämplig styrka. Mobilise-ringsöversikien
innehåller en samlad redovisning av de väsentligaste delarna av de olika
mobiliseringskalendrarna. Den är avsedd för kommuns civilförsvarsledning.

Prop. 1984/85:49 95

Ambitionsnivå för planläggningen m.m.

Enligt 1982 års tolalförsvarsbeslul skall en hög beredskap
mot överraskande angrepp säkerställas. Det primära syftet med civilförsvarsplanlåggningen
i fred år all skapa ett grundläggande beslutsunderlag för ledningen av
civilförsvarsverksamheten i krig. För alt åstadkomma detta måsle de fredslida
förberedelserna bl.a. omfalta en organisations- och resursplanlågg-ning.
Därutöver måsle nödvändiga basfakta, främst beträffande befolknings-läge och
skyddsmöjligheter, dokumenteras. Pä så vis anger de olika planerna ramar och
villkor för alt beslul skall kunna fattas och genomföras under beredskap och i
krig. Etl tillfredsställande beslutsunderlag för starten av verksamhelen är
dock det primära. Eftersom möjligheterna att förutse ulvecklingen av länkbara
lägen är myckel begränsade bör planläggningen inte drivas så långt att den
låser verksamheten lill olika beredskaps- och krigssituationer i detaljer och
fasta mönster. 1 ell verkslällighelsskede måste det rådande läget och de lokala
förhållandena styra besluten.

De planlåggningsregler och modellen att länsstyrelserna
utarbetat regionall planläggningsunderlag som legal lill grund för
provplanläggningen bör i allt väsentligt kunna användas vid kommande
civilförsvarsplanläggning i kommunerna. 1 planläggningsreglerna har samordning
med hemskyddsor-ganisalionens verksamhei lillgodosells bl.a. genom reglerna för
indelning av kommunerna i hemskyddsområden.

Provplanläggningen
har gett mänga erfarenheter. Belräffande planläggningsreglerna bör vissa
ändringar och kompletteringar göras inför kommande planläggning. Vi anser att bl.a.
följande inriktning bör gälla vid arbetet med en slutlig utformning av
planläggningsreglerna a precisering av hur datorstöd bättre skall kunna
nyttjas,

□ klarare regler för inventering av
lämpliga lokaler och platser för all anordna skyddade utrymmen,

□ bällre regler för hur
resursplanläggningen skall genomföras saml

□ klarare regler för samordningen med
den kommunala beredskapsplanläggningen.

Härutöver bör enligt vår mening även lämpliga planlåggningsexempel
utarbetas. Vidare måste ambitionsnivån för vissa av planerna ses över. Når det
gäller de nu befintliga skyddsrumsplanerna kan dessa förenklas.

Samordningsmöjligheter

Del föreligger goda möjligheler all samordna
civilförsvarsplanläggningen med den kommunala heredskapsplanläggningen. Vi
anser som tidigare nämnts att vissa av ovan redovisade planer helt eller till slörre
delen kan samordnas. Möjligheter till ytterligare samordning torde emellertid
finnas. Dessa kan dock bedömas försl när formerna för en anpassning av den
kommunala beredskapsplanläggningen lill de nya förutsåtlningarna för denna
planläggning bällre har klarlagts.

Hemskyddsorganisationen

Hemskyddsorganisationen är en yttåckande organisation som
omfattar hela riket och bygger på en indelning av kommunerna i
hemskyddsområden. Organisationen ar avsedd att under beredskap och i krig
fungera som en länk rnellan invånarna och kommunens ledning främst beträffande
civilförsvarsverksamheten men även vad gäller andra kommunala myndigheters
verksamhet.

Hemskyddsorganisationen är en del av
civilförsvarsorganisationen och leds av civilförsvarsstaben. Denna reglerar hemskyddsorganisalionens
samverkan med övriga lokala totalförsvarsorgan efter riktlinjer som lämnas av
kommunstyrelsen.

Hemskyddsorganisalionens lydnadsförhållanden m.m.
illustreras i följande figur.

HEMSKYDDSORGANISATIONEN

En
hemskyddsgrupp svarar f ö r verksam-) heten inom sitt hemskyddsomr å de (SOO-2000
inv)

Andra kommunala forvalt->
ningar i kommunens krigsorganisation

H=
Ett hemskyddsombud svarar f ö r verksamheten inom sitt hemskydd (SO-200 inv)

Niir kommunerna tar över ansvaret för civilförsvarsverksamheten
på lokal nivå innebär dett.i ett samlat ansvar för befolkningsskyddsålgårder.
Skyddsplanen ger underlag för beslut om och genomförande av sådana åtgärder.
Härvid utnyttjar kommunen sin kunskap om de lokala förutsättningarna för alt
komplettera skyddsålgärderna.

Skyddsplancn grundar sig huvudsakligen på de förhållanden
som råder i

Prop.
1984/85:49 97

fred. När skyddsåtgärder skall genomföras måste dock
aktuellt beslutsunderlag finnas. I det sammanhanget har hemskyddsorganisationen
en viktig uppgift. Hemskyddsgrupper och hemskyddsombud orienterar sig om laget
i sitt område vad galler t.ex. boende, sysselsatta och vilka verksamheter som
finns där och slammer av detta mot skyddsplanens uppgifter. Resultatet
rapporteras till kommunens civilförsvarsledning som då kan justera sill
beslutsunderlag.

Enligt totalförsvarsheslulel 1982 skall utbildning av hemskyddsorganisationen
om möjligt förläggas till hemkommunerna. Erfarenheterna från provplanlåggningen
har understrukit behovet av lokall anpassat underlag för
utbildningsverksamheten. Vi anser att utbildningen av hemskyddsorganisationen
skall genomforas med utgångspunkt i den egna kommunens lotalförsvarsplanläggning
och alt skyddsplanen härvid hör utgöra ett viktigt underlag. Det bästa
resultatet erhålls om både grundutbildning och övningar genomförs i
hemkommunen. Härigenom får hemskyddsorganisationen redan i fred god kunskap om
förhållanden och resurser i det område där den skall verka under beredskap och
i krig.

Vi vill i della sammanhang framhålla betydelsen av alt övningsiillfällena
även utnyttjas för att ge underlag för revidering av kommunens totalförsvarsplanläggning.

Uppskov för personal i kommunerna m.m.

Vi har tidigare redovisat vår syn på kommunstyrelsens
ledande roll i kommunens krigsorganisation. Vi har åven redovisat behovet av
sakkunskap från vissa kommunala förvaltningar i civilförsvarsstaben. Del ar enligl
vår mening oundgängligen nödvändigt att uppskov ges för den nyckelpersonal, som
erfordras för viktiga funktioner i kommunens krigsorganisation.

Brandförsvarets personal har en betydelsefull ställning i
civilförsvarets lednings- och undsåitningsorganisation. Tillgången till denna
personal år av största vikt för möjligheterna att upprätthålla en
tillfredsställande beredskap i samband med mobilisering. Frågan om uppskov för
brandförsvarets personal måste därför lösas snarast. Behovet av uppskov är lika
klart uttalat såväl i fråga om heltids- som deltidspersonal.

Vi vill åven peka på vikten av att personalförsörjning för
barnomsorgen i krig i kommunerna hlirtillgodosedd. 1 samband med
provplanläggningen har bl.a. flera kommuner framhållit betydelsen av att
barnomsorgen fungerar för att tilltron till övriga beredskapsförberedelser
skall kunna upprätthållas.

Behov av grundutbildning och övning

Kommunernas fredstida planläggning av
civilförsvarsverksamheten är enbart en del i totalförsvarsförberedelserna på
lokal nivå. Andra förberedelser måste också genomföras. Bland dessa intar
utbildningsverksamheten en särställning genom att den bl.a. kan tillföra
planläggningen värdefulla erfarenheter. Vi har inte hafi till uppgift all
behandla utbildningsfrågor men vill ändå framhålla betydelsen av alt möjligheler
skapas för en väl fungerande

Prop.
1984/85:49 98

grundutbildning och en regelbundet återkommande
övningsverksamhet för förtroendevalda och tjänstemän som har uppgifter i
kommunens krigsorganisation.

Prop.
1984/85:49 99

4 Ekonomi

Regler för ekonomisk ersättning till kommunerna

Vi anser att det föreligger starka samband mellan
planläggningen av civilförsvarsverksamhelen och planläggningen av den kommunala
beredskapen. En integrering eller samordning av planläggningen är nödvändig.
Det föreligger så starka samband alt en utebliven samordning skulle kunna
undergräva trovärdigheten av planläggningens syfte. Vi anser därför all del är
lämpligt att lågga en helhetssyn på kostnaderna.

Vi föreslår således all full ersättning skall utgå till
kommunerna för kostnaderna för alt utarbeta civilförsvarsplanerna och alt göra
en nödvändig anpassning av de kommunala beredskapsplanerna saml för all
fortlöpande hålla planerna aktuella. Ersätlningen skall lill större delen
fördelas mellan rikets kommuner som en fast schabloniserad ersättning.

Den sammanlagda ersättningen till kommunerna för all
upprätta civilförsvarsplanerna och att anpassa den kommunala
beredskapsplanläggningen bedöms uppgå till ca 60 milj.kr. i 1983 års prisläge.

Ersåltningssystemel bör uiformas enligl följande:

□ Varje kommun erhåller etl
grundbelopp på 20 000 kr.

□ Varje kommun erhåller utöver
grundbeloppet ell rörligt belopp på 5 kr. per invånare.

□ De kommuner som kan styrka högre koslnader
än vad som svarar mot den schabloniserade ersätlningen och som dessulom
uppfyller vissa närmare redovisade kriterier kan erhålla ytterligare ersältning.
Beslul om ersällning bör fattas av civilförsvarsstyrelsen efter prövning av
länsstyrelse.

□ Schablonersättningen enligl de två
förstnämnda punkterna bor kunna

utbetalas successivt och sluiregleras när resp. kommun har färdigställt sin

planläggning. Den ytterligare ersättningen enligl den iredje punkten kan

beräknas försl när i princip alla kommuner har färdigställt planläggning

en.

Värdet av planläggningen från totalförsvarssynpunkl år hell
beroende av alt planerna hålls aktuella samt att kunskaperna hålls levande hos
alla som har all handha planläggningen. Uppföljningen av planläggningen är
således av vital betydelse. Kostnadsnivån för all fortlöpande hålla planerna
aktuella bör av olika skäl kunna bestämmas med utgångspunkt i valet av en
lämplig ambitionsnivå. Vad gäller de enskilda kommunerna bör den årliga ersättningen
bestå av ett belopp på 20 000 kr. och därutöver en krona per invånare.

Den åriiga ersättningen uppgår på så vis totalt för riket
till ca 14 milj.kr. i 1983 års prisläge.

Ersättningen till kommunerna för att fortlöpande hålla
planerna aktuella skall utgå frän och med året efier det år då planläggningen
har färdigställts i kommunerna.

Vi vill framhålla att de ovan framlagda förslagen rörande ersällning
till kommunerna ulgår från en helhelssyn. Ersältningen för nyplanläggningen kan
således inle ses isolerad från ersältningen för alt hålla planläggningen
aktuell och omvänt. Inte heller hör man som vi tidigare framhållit se civilförsvarsplanläggingen
och den kommunala heredskapsplanläggningen var för sig. Om man således skulle
ändra formerna eller grunderna för ersätlningen måsle även de samlade
bedömningar vi gjort i våra överväganden och förslag las under förnyad
prövning. Dessutom bedömer vi att kommunernas benägenhet all medverka i
planläggningen är starkt beroende av att ersättningsfrågan kan lösas utifrån
denna helhetssyn.

Framlida erfarenheter kan ge upphov till ändringar i
ersättningssystemet. Det är därför nödvändigt att lågga in en konlrollsialion
för alt göra en eventuell översyn av ersättningssystemet. En sådan
kontrollstation bör läggas in i anslutning till ulgången av den första
treårsperioden som systemet har varit i drift.

Följande figur redovisar sammanfattat nuvarande regler för
ersättning lill kommunerna samt vårt förslag.

Kommunal beredskapsplanl ä ggning

Civilf ö rsvars-planl ä ggning

Idag

V ä n f ö rslag

Idag

V å rt f ö rslag

Nyplan-l ä ggning

90 % av
kostnaderna ers ä tts

F

L ä nsstyrelserna utf ö r 1 huvuddelen av arbelet '')

F

Revidering

Ingen ers ä ttning
utg å r

F

Lansstyrelserna utter huvuddelen av arbetet 1)

F

F = Full ers ä ttning
till kommunerna

1) Skyddsrumsplaner utartwias dock av kommunerna.

Ingen ersättning utgår härför.

Prop.
1984/85:49 101

5 Lagändringar m.m.

Grundläggande bestämmelser om civilförsvaret meddelas i civilforsvarslagen
och verkställighetsföreskrifler till denna, främst i civilförsvarskungörelsen.
Lagen om kommunal beredskap och verkställighetsföreskrifier till denna i
kommunala beredskapskungörelsen reglerar i huvudsak kommunernas uppgifter i
fråga om övrigt civilt totalförsvar.

Vad som nu bör förfallningsregleras kan sammanfaltningsvis
anges lill tre huvudfrågor, nämligen kommunernas skyldighet i fråga om civilförsvarsplanlåggning,
ledningsansvaret och rätten till ersättning för kostnader.

Enligt 1982 års tolalförsvarsbeslul är staten fortfarande
huvudman för civilförsvaret även när kommunerna övertar ledningen av civilförsvarsverksamhelen
i krig på lokal nivå och planläggningsansvaret härför. Detla medför alt del år
nödvändigt alt staten genom föreskrifter styr verksamheten. Eftersom
verksamheten och förberedelserna för denna sker för krigstida förhållanden är
det dessutom nödvändigt, bl.a. med hänsyn till all försvarsansträngningar måste
samordnas och föras med en enhetlig inriktning, att statsmakterna reglerar
kommunernas verksamhet relativt detaljerat.

Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen skall grunderna för
kommunernas organisation och verksamhetsformer bestämmas i lag. I lag skall
också föreskrifler meddelas om kommunernas befogenheter i övrigi och om deras
åligganden.

De nya kommunala uppgifierna kan förfallningsregleras på
flera olika sålt. Oavsett vilken lagleknisk lösning som väljs måsle de
nuvarande bestämmelserna i civilförsvarslagen om civilförsvarsverksamheten
ändras. Vi har därför funnit det vara lämpligt alt de nya kommunala uppgifterna
regleras i civilförsvarslagen med vissa följdändringar i lagen t)m kommunal
beredskap.

Eftersom flera pågående utredningar kan komma att beröra
denna lagstiftning får våra förslag ses som en övergångsvis lösning. Förutom
utredningarna om räddningstjänsten i fred samt den kommunala beslutsprocessen
vid beredskap och krig kan nämnas utredningen om samordning av den cenlrala
ledningen för räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten. Det kan
också nämnas att i betankandet (Ds C 198.3: \5) Kommunalförbund lämnas förslag
lill elt förenklat sätt att samverka över kommungränserna. Delta kan få
betydelse for våra forslag belräffande samordning av civilförsvarsverksamhel
som berör flera kommuner.

1 framliden år del således nödvändigt med en genomgripande
översyn av

Prop. 1984/85:49 ,02

de författningar som berörs av våra förslag. Nu är det
dock viktigt all kommunerna kan genomföra planläggningen och ta över ledningen
av civilförsvarsverksamheten och alt reglerna för ersältning härför klariäggs.
Lagförslaget tillgodoser dessa krav men ger också möjlighet för kommunerna alt
ta över verksamheten när så erfordras samtidigt som det nuvarande systemet
övergångsvis lever kvar, vilkel är nödvändigt från beredskapssynpunkt.

Mot bakgrund av våra överväganden och förslag redovisar vi
erforderliga ändringar i civilförsvarslagen och i lagen om kommunal beredskap.

Tidsförhållanden för planläggningen

Inför starten av planläggningen är del nödvändigt all
vissa informations- och utbildningsakliviteier genomförs. De viktigaste
målgrupperna härvid är förtroendevalda och tjänstemän i kommunerna samt
personal vid länsstyrelsernas försvarsenheter. En övergripande information om
innebörden av 1982 års totalförsvarsbeslut för kommunernas del har redan
inletts av Svenska kommunförbundet och civilförsvarsslyrelsen. Enligl vad vi
har inhämtat kommer utbildning inför planläggningen att genomföras under 1984
så att planläggningen kan påbörjas i kommunema hösien 1984. Då beräknas ell
riksdagsbeslut bl.a. belräffande ansvaret för civilförsvarsplanläggning och
regler för ekonomisk ersättning till kommunema föreligga. Vi anser alt del
krävs en period om ca tvä år för all samtliga kommuner i landel skall ha

Tidsf ö rh å llanden I stort f ö r kommunernas ö vertagande av ledningsansvaret och
f ö rberedelser inf ö r detta

1983

1984

1985

1986

1987

jlir

"mjj

-■"'m.

"dljpi"

""""JJJF"

■ip*

-jj

Provplanl ä ggning 1 22 I kommuner

L.

Rcinltt-behandllng
■v Pro CK;8 tMtinkanda

Propo- sition Riksdagsbeslut

utbildning
av personal vid l ä nsstyrelser och kommuner inf ö r planl ä ggningen

Planl ä ggning i kommunerna

\

Kommunerna ö vertar ledningsansvaret senast 31/12 1986

Utbildning av personal i kommunernas krigsorg

Utbildning av hemskyddsorganisationen

Prop.
1984/85:49 103

genomfört den civilförsvarsplanlåggning som vi har föreslagil.
Della innebär att kommunerna hör kunna överta ansvaret för ledningen av
civilförsvarsverksamheten i krig på lokal nivå senast vid utgången av år 1986.
Under denna Ivåårsperiod måsle utbildning påbörjas av förtroendevalda och
tjänstemän i kommunerna även för deras krigstida uppgifter.

Figuren på föregående sida illustrerar översiktligt de
beskrivna lidsförliål-landena.

Organisation av arbetet vid länsstyrelse och kommun

Kommunernas nya ansvar i vad gäller
civilförsvarsplanläggning i fred medför alt länsstyrelsens arbetsuppgifter och
ansvar delvis ändras. Vissa av de direkta planlåggningsuppgifter som i dag
åvilar länsstyrelsen kommer - enligt vad vi föreslår - all utföras av
kommunerna i framliden. Dessulom kommer kommunerna att svara för
skyddsplaneringen, vilken inte har någon motsvarighet i dag. Mot denna bakgrund
kommer således länsstyrelsens arbetsformer inom berörda områden alt bli av mera
inriktande och stödjande karaktär i framtiden. Under provplanlåggningen gjordes
omfattande erfarenheler rörande länsstyrelsens nya arbetsformer, organisalionen
av arbelet inom kommunen och vid länsstyrelses försvarsenhet samt formerna för
samverkan mellan länsstyrelse och kommun.

Vi är
medvetna om alt förhållandena under provplanläggningen har skilt sig från de
förhållanden som kan antas komma att råda då planläggningsar-hetel genomförs i
rikets samtliga lån och kommuner. 1 framtiden torde bl.a. längre tid stå lill
förfogande för all genomföra planläggningen och reglerna för planläggningen
vara bättre utformade. Detla ger en gynnsammare planeringssituation än vad som
har varit fallet under provplanläggningen. Vi anser dock alt erfarenheterna
från provplanlåggningen är så allmängiltiga och av så stort inlresse all de kan
delges berörda myndigheter. De läsare som är intresserade av våra erfarenheler
och rekommendationer hör ta del av vårt betänkande (Ds Fö 1983:10, avsniu 5.5
och bilaga 6).

Prop.
1984/85:49 104

6 Sammanfattning av förslagen

Sammanfattningsvis innebär våra förslag att

□ inom varje kommun skall under beredskap och i
krig finnas en

civilförsvarsledning som beslår av kommunstyrelsen och en civilförsvars

slab,

□ kommunstyrelsen skall ha det
övergripande ansvarel för all pä kommunen ankommande loialförsvarsverksamhet,

□ chefen för civilförsvarsstaben, som
i regel bör vara kommunens brandchef, skall utöva den operativa ledningen av
civilförsvarsverksamheten inom kommunen,

□ nuvarande indelning av riket i
civilförsvarsområden skall ersättas med en

indelning i civilförsvarsregioner,

□ i varje civilförsvarsregion skall
under beredskap och i krig finnas en regionledning, som består av en
politikergrupp med en beredningsgrupp som stabsorgan,

□ regionledningen skall leda den civilförsvarsverksamhel,
som måsle samordnas över kommungränser,

o del primära syftet med civilförsvarsplanläggningen skall
vara all skapa ett grundläggande beslutsunderlag för ledningen av
civilförsvarsverksamheten i krig och att planläggningen skall begränsas till
att omfalta erforderhgt beslutsunderlag för starten av verksamhelen,

□ kommun skall upprätta sex olika
civilförsvarsplaner, nämligen lednings-plan, informationsplan, plan för
personal- och underhållsljänst, skyddsplan, undsättningsplan och mobihseringsplan,

□ kommuns civilförsvarsplanläggning
skall samordnas med den kommunala beredskapsplanläggningen,

□ länsstyrelse skall utarbeta och
lämna planläggningsunderlag för kommuns planläggning,

□ länsstyrelse skall upprätta en
organisationsplan för varje kommun saml civilförsvarsplaner för
civilförsvarsregion och för länsnivån,

□ vi har - med utgångspunkt i
reglerna som legat till grund för provplanläggningen - lämnal inriktning för
en slutlig utformning av planläggningsreglerna,

□ mobiliseringsplanen och
skyddsplanen (i vad avser skyddsrumsorternas avgränsning) skall fastställas av
länsstyrelsen,

□ övriga civilförsvarsplaner som
upprättas av kommunen skall fastställas av kommunfullmäktige,

□ full ersällning skall ulgå lill
kommunerna för att upprätta civilförsvars-

Prop. 1984/85:49 IO5

planerna och anpassa de kommunala beredskapsplanerna saml
för alt

fortlöpande
hålla planerna aktuella, O ändringar görs i civilförsvarslagen och i lagen om
kommunal beredskap

samt att D
kommunerna övertar ledningsansvaret senast vid utgången av år 1986 och

att en ivåårsperiod dessförinnan avsätts för att genomföra
planläggning

m.m.

Prop. 1984/85:49 106

7 Särskilda yttranden

Särskilda yttranden har lämnats av ledamoten Sture
Palmgren och experten Eva Blomgren-Edenstrand.

Av Palmgrens särskilda yltrande framgår bl.a. att

□ elt genomförande av ell kommunanknutel
civilförsvar enligt föreliggande betänkande bl.a. skulle innebära en förstärkt
försvarsberedskap

□ de merkostnader som uppslår vid elt
genomförande bör kunna kompenseras av en begränsning av resurserna på central
och regional nivå

D del är nödvändigt all kommunerna erhåller full ersällning
för de nya uppgifter man på statens uppdrag skall genomföra enligt förslaget

D såväl ersättningen för den grundläggande planläggningen
som för en fortlöpande reviderings- och utbildningsverksamhet år en
förutsättning för att elt genomförande skall vara meningsfulll saml att

□ om del statsfinansiella lägel ej skulle medge
all full ersällning utgår för

kommunernas kostnader avseende grundläggande planläggning och

revidering hör förslaget ej genomföras eftersom kommunerna ej skall

åläggas nya uppgifter utan att de erhåller ersättning.

Av Blomgren-Edenstrands yttrande framgår bl.a. att

D det är logiskt och rationellt att, som kommittén
föreslår, behandla civilförsvarsplaneringen och den kommunala
beredskapsplaneringen samlat och på ett enhetligt sått

o hon inle delar kommilléns uppfattning i fråga om
principer för kostnadsersättning till kommunerna och alt

D enligl hennes mening samma principer bör tillämpas på
civilförsvarsplaneringen som sedan lång lid tillämpats på den kommunala beredskaps-pla.ieringen
- dvs. statsbidrag med 90 % av planläggningskoslnaden och ingen ersäuning för
revision av planerna.

Prop.
1984/85:49 107

Bilaga
1 Kommitténs sammansättning

Ledamöter

Pettersson, Harald Dahlén, Bertil Hammarsjö, Göran Holmqvist,
Sture Palmgren, Sture Skantz, Anna-Greta Sundström, Gudrun

Sakkunnig

Gyllö, Sture A.

Experter

Ahrland, Nils Backlund, Hans Bengtsson, Gunnar Bjurman,
Ulf

Blomgren-Edenstrand, Eva Byström, Hans Cedmark, Jan Danell,
Ingemar Eliasson, Lars-Mårien Fischer, Ola Frank, Aage Frödin, Sven-Erik
Janson, Björn Lewensjö. Åke Lindberg, Lennart Nordmark, Bengt Rudhert, Lars
Sjöstrand, Bengt

Huvudsekreterare

Dahlén, Rune

landshövding, ordf

f. d.
riksdagsledamot

landstingsråd

fastighelschef

borgarråd

f. d.
riksdagsledamot

f. d. riksdagsledamot

f. d. avdelningschef

försvarsdireklör

försvarsdireklör

försvarsdireklör

kansliråd

departementssekreterare

försvarsdireklör

kanslichef

byråchef

överingenjör

major

kansliråd

avdelningsdirektör

hovrättsassessor

sektionschef

organisationsdirektör

major

s ä kerhetschef

1. vice brandchef

byr å chef

F ö rordnad

1982-06-21 1982-06-21 1982-12-09 1982-06-21 1982-06-21
1982-06-21 1982-12-09

1982-06-21

1982-06-21

1982-06-21

1983-01-10'

1982-06-21

1982-06-21

1983-01-10'

1982-06-21

1983-01-10'

1982-06-21

1982-06-21

1982-06-21

1982-06-21

1982-11-11

1982-06-21

1982-06-21

1982-10-01

1983-01-10'

1983-01-10'

1982-06-21

Entledigad

1982-10-01

Har Irämst deltagit i vissa arbetsgrupper

Prop. 1984/85:49 108

Sekreterare

Mattsson,
Sture byrådirektör 1982-06-21

Norrmann,
Sten-Inge avdelningsdirektör 1982-06-21

Zetterberg,
Evert sekreterare 1982-06-21

1 sekrelarialet har även ingått assistent Ann-Britt Schönning
samt under vissa perioder assistent Karlsson

Prop. 1984/85:49 109

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (Ds
Fö 1983:10) Kommunerna och civilförsvaret — ledning och planläggning på lokal
nivå

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av
hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i Sundsvall, rikspolisstyrelsen,
överbefälhavaren, fortifikaiionsförvaltningen, vårnpliktsverket,
civilförsvarsstyrelsen, statens brandnämnd, överstyrelsen för ekonomiskt
försvar, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarels
forskningsanstalt, försvarets rationaliseringsinstitut, civilbefälhavarna i
Södra, Västra, Östra, Bergslagens och Övre Nortlands civilområden, riksnämnden
för kommunal beredskap, socialstyrelsen, postverket, televerket,
iransportrådet, byggnadsstyrelsen, statens jordbruksnämnd,
arbetsmarknadsstyrelsen, statens planverk, statskontoret, riksrevisionsverket,
statistiska centralbyrån, samlliga länsslyrelser, Huddinge, Solna, Stockholms,
Södertälje, Enköpings, Uppsala, Linköpings, Vadstena, Eksjö, Jönköpings, Sölvesborgs,
Hässleholms, Simrishamns, Malmö, Svalövs, Varbergs, Göteborgs, Mölndals, Ale, Mullsjö,
Kristinehamns, Köpings, Falu, Hofors, Sandvikens, Sundsvalls, Härjedalens, Bjurholms
och Asele kommuner, Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Svenska röda
korset. Svenska brandförsvarsföreningen, Sveriges Radio AB, Tjänstemännens
centralorganisation. Centralorganisationen SACO/SR och Brandmännens riksförbund.
Dessutom har yttrande avgetts av Svenska Brandbefålets Riksförbund. Vidare har
lånsstyrelsen i Södermanlands län bifogat yttranden från Eskilstuna, Fiens,
Katrineholms, Nyköpings, Oxelösunds och Strängnäs kommuner, länsstyrelsen i
Gotlands län yttrande från Gotlands kommun, länsstyrelsen i Blekinge län
yttranden frän Karlshamns och Karlskrona kommuner, länsstyrelsen i
Kristianstads län yttrande från Kristianstads kommun, länsstyrelsen i Hallands
län yttranden från Falkenbergs, Halmstads, Hylle, Kungsbacka och Laholms
kommuner och länsstyrelsen i Älvsborgs län yttranden från Marks. Trollhällans
och Åmåls kommuner.

1 Allmänt

De förslag som lämnas i betänkandet får i sina huvuddrag ell
positivt mottagande av remissinstanserna. En del av remissinstanserna har haft
invändningar mot och synpunkter på delar av förslagen. Dessa redovisas i del
följande.

Hovrätten för Övre Norrland anser att den laglekniska
lösning som kommiuén har valt, nämligen au inle inarbeta lagen om kommunal
beredskap i civilförsvarslagen ulan behålla den förstnämnda lagen och från den
föra över regleringen av verksamhei som kan betraktas som civilförsvarsverksamhet,
är den i princip mest lämpliga. Utöver några deialjpåpekan-

Prop. 1984/85:49 HO

den har hovrätten inle heller någon erinran mol de förslag
lill ändringar i de båda lagarna som kommittén bar lagt fram.

Däremot ställer hovrätten sig ytterst tveksam lill tanken
all dessa författningsändringar skall genomföras ulan hänsyn lill resultat av
flera andra pågående utredningar som har samband med denna lagstiftning. Det
kan sålunda enligl hovrätten bli nödvändigt att med hånsyn lill alla dessa
utredningsresultat snart nog göra en genomgripande översyn av bl.a. civilförsvarslagen
och lagen om kommunal beredskap. Mot denna bakgmnd och då civilförsvarslagsliftningen
- som hovrätten påpekat i flera remisssvar de senasle åren - numera har blivit
mycket svåröverskådlig och föga enhetlig måsle del enligt hovrätten vara etl
bestämt krav att hela denna förfaiiningsmaleria snarasl möjligt ses över så att
del skapas en enhetlig, väl sammanhållen och modern lagstiftning om all civilförsvarsverksamhel.

Kammarrätten i Sundsvall konstaterar att staten förfarande
skall vara huvudman för civilförsvaret även när kommunerna lar över den lokala
ledningen och planläggningen. Staten har därför all genom föreskrifter styra verksamhelen.
All kommunernas nya uppgifter därvid i sina grunddrag anges i lag står i
överensstämmelse med föreskrifterna i 8 kap. 5 § regeringsformen. Kammartällen
anser liksom kommittén att de nya kommunala uppgifterna bör regleras i
civilförsvarslagen och att därav föranledda följdändringar bör göras i lagen
om kommunal beredskap. Även om vissa grundläggande frågor om den kommunala organisalionen
och verksamhelen i en beredskaps- och krigssituation är föremål för pågående
utredningar framstår enligl kammarrätten del förslag lill ändringar i civilförsvarslagen
och lagen om kommunal beredskap som nu läggs fram emellertid säsom väl ägnat
att redan nu läggas lill grund för kommunernas övertagande av ledningsansvaret
för civilförsvarsverksamhelen. Enligl kammartällens mening är det dock av
särskild vikt att en mera genomgripande översyn av de författningar som berörs
av del nu framlagda förslagel sker när samtliga pågående utredningar slutförts.
Liknande synpunkler på behovet av en framtida översyn av författningarna
redovisas av länsstyrelsen i Gävleborgs län, Enköpings kommun, Uppsala kommun
och Svenska kommunförbundet.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar delar inte kommitléns
uppfattning all lagen om kommunal beredskap endast skall innehålla föreskrifler
om kommunernas uppgifter i fräga om annan loialförsvarsverksamhet än civilförsvar.
Överstyrelsen anser alt kommunens alla beredskapsuppgifter bör vara samlade i
lagen om kommunal beredskap.

Riksrevisionsverket anser att om kommunerna får
ledningsansvaret för civilförsvaret på lokal nivå i krig och ansvarel för
planläggningen i fredslid så finns del inga motiv för att ha kvar lagen om
kommunal beredskap. Bestämmelserna för kommunal beredskapsplanering bör i
stället integreras med föreskrifterna om civilförsvarsplanering.

Civilbefälhavaren i Östra civilområdet framhåller all
civilförsvarslagen

Prop.
1984/85:49 III

ger etl synnerligen oredigt intryck på grund av den
osystematiska blandningen av detaljföreskrifier och övergripande föreskrifter
för både fred och civilförsvarsberedskap/krig. Delta har inte ändrals genom
kommitténs förslag lill nödvändiga ändringar som snarare förstärker behovet av
en total nyskrivning av civilförsvarslagen.

Länsstyrelsen i Gottands län anser alt en hel del av de delaljbesläm-melser
som tagits in i förslaget till ändring av civilförsvarslagen i slällel hör
hänföras till civilförsvarskungörelsen eller andra lillämpningsbesläm-melser.
Liknande synpunkler framförs av länsstyrelsen i Jämtlands län och Härjedalens
kommun.

2 Ledningen av civilförsvarsverksamheten

2.1 Begreppen civilförsvar och civilförsvarsverksamhet

Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter om det i laglexlen
behöver sägas att civilförsvarsverksamheten ocksä omfattar förberedelserna för
denna verksamhei.

Civilförsvarsstyrelsen delar den uppfaltning som framförs
i betänkandet rörande begreppet civilförsvarsverksamhel. Styrelsen föreslår
dock all "förvarning och alarmering" byts ut mot "varning"
i civilförsvarslagens I §. Begreppen förvarning och alarmering är starkt knutna
lill nuvarande verksamhei och uppgiftsfördelning såväl mellan olika
ledningsnivåer som mellan myndigheter på samma nivå. Enligt styrelsen finns del
emellertid elt behov av ett vidare begrepp för varning av civilbefolkningen vid
fara.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar delar uppfattningen
att civilförsvar betecknar en verksamhet och inte en organisation och alt i
begreppet bör sammanfattas all civilförsvarsverksamhet oberoende av vem som
utför den. Detta kan emellertid leda lill viss oklarhet beträffande
ansvarsförhållandena mellan myndigheter med beredskapsuppgifter. Del finns
andra gränsdragningsfrågor i planeringen som uppstår på grund av delat ansvar
på cenlral nivå men där del på lokal nivå inle är praktiskt att dra gränser. 1
betänkandet konslaleras all del föreligger ett stort anlal gränsdragningsfrågor
i vad avser civilförsvarsverksamhel och annan kommunal verksamhet. Därför
förordar kommittén en samordning av civilförsvarsplanläggning och övrig
kommunal planläggning. Överstyrelsen delar den uppfattningen all
civilförsvarsverksamheten måste integreras med övrig kommunal verksamhet. På
grund av de gränsdragningsfrägor som finns ifrågasätter överstyrelsen om del inle
vore enklare alt frångå begreppen civilförsvarsverksamhet och civilförsvarsorganisalion
när man nu överväger att ge kommunerna del fulla ansvaret för verksamheten i
kommunerna vid krigsfara och i krig och dessutom överväger möjligheterna alt på
central nivå integrera beredskapsförberedelser med fredsmässig verksamhet genom
hopslagning av civilförsvarsslyrelsen med statens brandnämnd m.fl. Många
gränsdrag-

Prop.
1984/85:49 112

ningsproblem mot övrig verksamhet i kommunen skulle
undanröjas om man i stället enbarl använder termer som bygga skyddsrum, leda, utrymma,
rådda, försörja etc.

Statens jordbruksnämnd föreslår alt ordet
"bespisning" i förslagel till lydelse av 1 § punkt 9
civilförsvarslagen byts ut mol "ulspisning" som används i
jordbruksnämndens nu gällande anvisningar och i de allmänna råd för planläggning
av kollekliv ulspisning som tillämpas i den fortsatta provplanläggningen.

2.2 Ledningen på lokal nivå

Försvarets forskningsanstalt framhåller att den föreslagna
ledningsprincipen för civilförsvarsverksamheten på lokal nivå innebår all en
politisk instans införs i en i övrigi tjänslemannasiyrd organisation. Della
innebär au man för in elt nytt och oprövat element i ledningen av civilförsvarsverksamhelen.
Det är därför vikligt all arbetsfördelningen mellan civilförsvars-nämnden (dvs.
kommunstyrelsen) och civilförsvarsstaben (som beslår av tjänstemän) prövas
ingående så att ledningsfunktionen uiformas på etl ändamålsenligt säll.

Överstyrelsen för ekonomisk! försvar anser i likhel med
kommittén att kommunen skall ha det övergripande ansvarel för all pä kommunen
ankommande verksamhei under beredskap och i krig. Överstyrelsen delar kommitléns
uppfattning att del i kommunens krigsorganisation skall finnas elt särskilt
organ för ledning vid katastrofer, krigsfara och i krig. Överstyrelsen anser
att begreppet civilförsvarsstab bör bytas ut mol kataslrofled-ningsgrupp e.d.
Ledningsgruppens namn bör anpassas till kommunal terminologi. Enligl
överstyrelsens uppfallning skall kommunen ha rätt all med utgångspunkt i sina
egna förutsättningar i samråd med länsstyrelsen välja hur denna ledningsgrupp
skall organiseras.

Riksnämnden för kommunal beredskap anser att
informationsverksamheten bör organiseras direkl under kommunslyrelsen och
knytas till kommunkansliei därför all denna verksamhei enligl nämndens
uppfattning är av utomordentligt slor betydelse i krig. Riksnämnden framhåller
alt det är vikligt alt övergång lill krigsorganisation i kommunerna kan ske
snabbi och smidigt. F.n. gäller olika regler för kommunal beredskap och
civilförsvarsberedskap. Nämnden anser alt en enhetlighet bör åstadkommas.

Socialstyrelsen framhåller all del är viktigt att samordna
verksamhelen i kommunen så all totalförsvarsaspeklerna beaklas i olika
sammanhang och inom olika områden. Del gäller inle enbart mellan civilförsvar
och exempelvis socialtjänst och hälsoskydd utan även mellan dessa verksamheter
och hälso- och sjukvårdens resurser inom kommunen. Socialstyrelsen anser alt detla
hör beaktas så att representanl(er) för hälso- och sjukvården ingår i organisalionen
vid kommunens ledningscentral.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet påpekar att del är civilbefälha-

Prop.
1984/85:49 113

våren som leder alarmeringsverksamheten inom civilområdel
och alt det endast är dä de ordinarie systemen inle fungerar som del kan bli
aktuellt för en chef på lokal nivå all fatta beslut om förvarning och alarmering.
Däremot ligger beslut om avalarmering inom en sådan chefs ansvarsområde.
Civilbefälhavaren föreslår därför alt texten i 41 b§ civilförsvarslagen ändras
från "det ankommer på chefen för civilförsvarsslaben all 1. besluta om
förvarning, alarmering och undsättning" lill "del ankommer på chefen
för civilförsvarsstaben att I. beslula
om avalarmering och undsättning samt då så erfordras om förvarning och alarmering".
Civilbefälhavaren i Östra civilområdet framför liknande synpunkler.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår att
chefen för civilförsvarsstaben får benämningen civilförsvarschef.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län vänder sig mol det förord
som kommittén ger för au kommunens brandchef skall vara chef för civilförsvarsslaben.
Länsstyrelsen anser att det är den bedömda civilförsvarsverksamhelen som skall
vara avgörande vid val av chef för staben. Om räddningstjänst bedöms vara den
väsentligaste uppgiften bör brandchefen vara chef eftersom detla är hans
specialitet. Saknar däremot kommunen sannolika anfallsmål eller är dessa
belägna så all en bekämpning inle drabbar civilbefolkningen kan det vara skäl
att välja en annan chef Bedöms t.ex. inkvartering och omhändertagande av
utrymmande, bostadslösa eller flyktingar vara den väsentligaste
civilförsvarsverksamheten torde socialchefen vara mera lämpad som chef.

Länsstyrelsen ifrågasätter om benämningen på ledningsorganet
för civilförsvaret bör vara "stab" eftersom det begeppet inle lorde
förekomma i den kommunala förvaltningen i övrigi.

Lånsstyrelsen anser att personal i kommunens fredsorganisalion
som tas i anspråk med civilförsvarsplikt i civilförsvarsslaben inle får komma i
en sämre ekonomiskt situation än de som fullgör andra beredskapsuppgifter i
kommunens krigsorganisation.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län biträder inte kommitléns
förslag all civilförsvarsstabens personal rekryteras med civilförsvarsplikl
bland i fred anställd kommunal personal eftersom stabspersonalen då får en
annan status än övrig i kommunens krigsorganisation ingående personal. Della lorde
komma att medföra komplikationer genom skillnader i ansvar, anställningsförhållanden,
ekonomiska ersättningar m.m. Enligt länsstyrelsens uppfaltning behövs en
ledningsorganisation för civilförsvarsverksamheten som bygger på
fredsorganisationen och har till uppgift att leda all loialförsvarsverksamhet i
kommunen under beredskap och i krig. En sådan organisation kan också med
fördel utnyttjas vid fredskatastrofer eller fredskriser av skilda slag.

Rent principiellt anser länsstyrelsen all del är viktigt
all den lagstiftning som reglerar kommunens verksamhei under beredskap och i krig
så litet som möjligt avviker från molsvarande bestämmelser i fred. Kommitténs 8 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
49

Prop.
1984/85:49 114

förslag om civilförsvarsslab - liksom om regionledning —
komplicerar enligt länsstyrelsen ledningsstmkturen och medför stora avsteg från
i fred gällande regler för delegering av ärenden m.m.

Ocksä länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det skulle
vara både oriktigt och opraktiskt att ge kommunanslälld personal som är krigspla-cerad
i civilförsvarsstaberna försämrade villkor genom sin krigsplacering eftersom
kommunen ändå skall ha ansvarel för verksamheten. Länsstyrelsen föreslår
därför att 20 § första stycket och 40 § 1 mom. g) civilförslagen ändras så att
denna oformlighet bortfaller.

Huddinge kommun tillstyrker kommitténs förslag om ledning
av civilförsvarsverksamhelen inom kommun men vill fästa uppmärksamheten på de
speciella förhållanden som råder i Stockholmsregionen och i andra
storstadsområden. 1 sådana områden är det olämpligt att en enskild kommun
skall få fatta beslut om befolkningsomflyttningar (utrymning m.m.) som i hög
grad kan beröra grannkommunerna. Delsamma gäller beslul om förvarning och alarmering.
1 Stockholmsområdet bör dessa beslut enligl kommunens mening fattas av
länsstyrelsen.

Enköpings kommun anser alt kommunens inflytande på
sammansättningen av civilförsvarsstaben bör förstärkas i förhållande till
kommitténs förslag för att ge kommunen möjlighel att bevaka sambandet mellan tolal-försvarsverksamhetens
olika delar. Länsstyrelsen bör i vaije fall vara skyldig alt inhämta kommunens
förslag på befattningshavare i staben före beslut.

Hässleholms kommun anser all både chefen för och
personalen i civilförsvarsslaben bör tillsättas av kommunen efter samråd med
länsstyrelsen. Kommunen framhåller vidare all brandchefen har en naturlig
anknytning till civilförsvaret eftersom han i fredstid har molsvarande
arbetsuppgifter. Enligt kommunen finns del inte något annat realistiskt
alternativ än brandchefen när det gäller att tillsätta chefen för
civilförsvarsstaben. Därför bör del beslämmas att denna skall vara chef för
civilförsvarsstaben om inte speciella skäl föreligger att välja någon annan.

Simrishamns kommun anser att en förutsällning för att
kommunen skall kunna la på sig ansvarel för ledningen av civilförsvaret är att kommunslyrelsen
efter samråd med lånsstyrelsen får ta ul både chefen för och personalen i
civilförsvarsstaben. Halmstads kommun och Varbergs kommun framför liknande
synpunkter.

Sandvikens kommun anser att vilka och hur många som skall
ingå i civilförsvarsstaben bör överlämnas till resp. kommun all besluta om.

2.3 Ledningen av civilförsvarsverksamhet som berör flera
kommuner

Civilförsvarsstyrelsen anser i likhet med kommittén att
nuvarande indelning i civilförsvarsområden behöver ersättas med en indelning i
civilförsvarsregioner. Styrelsen delar kommitléns uppfaltning om behovet av

Prop.
1984/85:49 115

ledning och samordning inom civilförsvarsregionerna och om
de uppgifter som bör åvila en regionledning. När del gäller kommitténs förslag lill
organisation och arbetsformer hänvisar emellertid styrelsen till de utredningar
som pågår om totalförsvarets ledning och om den kommunala beslutsprocessen
under beredskap och i krig. Dessa utredningar bör ge ylleriigare underlag för
överväganden om regionledningens utformning. Delsamma gäller enligl styrelsen i
hög grad erfarenheterna från det inler-kommunala samarbete som kommer all
etableras inom råddningsljänslre-gionerna. Slyrelsen föreslär därför att etl
slutligt ställningslagande till regionledningens organisation och arbetsformer
anslår tills ytterligare underlag föreligger. Att en reglering av
regionledningens utformning i civilförsvarslagen anstår har enligt vad
styrelsen bedömer ingen avgörande betydelse för övergången till kommunal
planläggning eller för förberedelserna för övergång till kommunal ledning pä
lokal nivå. Etl slutligt ställningstagande måste dock föreligga senast då
kommunerna tar över ledningsansvaret. Indelningen i civilförsvarsregioner
måste emellerlid ske så snart som möjligt liksom erforderlig planläggning för
samordning inom civilförsvarsregion. Regeringen bör därför nu uppdra ät slyrelsen
all lämna förslag till en ny territoriell indelning i civilförsvarsregioner.
Del bör i övrigi enligl styrelsen tills vidare vara tillräckligt att lagstifta
om att samordning skall ske om det behövs och att kommunerna skall bilda
civilförsvarsregioner om regeringen förordnar om detta. I anslutning härtill
föreslär civilförsvarsstyrelsen att andra meningen i andra slyckel i den föreslagna
lydelsen av 6 § civilförsvarslagen utgår.

Statens brandnämnd anser alt ledningsförhållandena inom
civilförsvarsregion inte är hell klara i det förslag som kommittén har lämnal.
Även med utgångspunkt i att de förtroendevalda från kommunerna inom civilförsvarsregionen
gemensamt ansvarar för civilförsvarsverksamhelen sä bör del enligl brandnämnden
övervägas om inle länsstyrelsen - som skall svara för samordningen av
verksamheten inom regionen - bör fungera som yttersi ansvarig regionledning.

Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar erinrar om att varje kommun lyder direkt under
länsstyrelsen i vad avser all övrig loialförsvarsverksamhet. Därför är det risk
för all svåröverskådliga lydnadslinjer skapas på lokal nivå om en regionledning
inrättas mellan kommuner och länsstyrelser. Överstyrelsen anser därför att
behovet av regionindelning skall ulgå från hur kommunerna i länet samarbetar i
andra frågor och hur den fredstida kaiaslrofledningen är uppbyggd i länet. Del
bör enligl överstyrelsens uppfattning ankomma på länsstyrelsen i kraft av dess
tillsynsskyldighet och i egenskap av högsta lotalförsvarsmyndighel i länet att
samråda med och vid behov ålägga kommunerna en regionindelning. Överstyrelsen
anser att länsstyrelsen och inte regeringen skall förordna om
civilförsvarsregioner. Därför bör det också uppdras ål länsstyrelserna i slällel
för civilförsvarsstyrelsen att i samarbete med berörda kommuner, myndigheter
och organi-

Prop. 1984/85:49 116

sationer fastställa en eventuell indelning i
civilförsvarsregioner.

Försvarets rationaliseringsinstitut anser all komplexa och
svåröverskådliga lydnadslinjer skapas om en mellannivå inrättas enligl
kommitténs förslag om regionledning. Institutet konstaterar också att kommittén
inle närmare har belyst hur den föreslagna åtgärden påverkar möjligheterna att
utöva en effektiv ledning av tolalförsvarsverksamhelen på lokal nivå. Enligt
institutets mening bör alternativa säll alt tillgodose de aktuella
samverkansbehoven prövas.

Socialstyrelsen anser all begreppet civilförsvarsregion
inte är lämpligt därför att region inom sjukvården omfattar elt betydligt
störte område. Socialstyrelsen lämnar förslag lill annan nomenklatur: civilförsvarsdislrikt,
kommunblock, civilförsvarsblock, kommunalförbund etc.

Statskontoret släller sig mycket tveksamt lill kommitléns
förslag om regionledning i form av en politikergrupp som under beredskap och i
krig skall leda civilförsvarsverksamhel som måste samordnas över kommungränserna.
Enligl statskontorets uppfaltning är förslagel svårt alt genomföra i
praktiken. En svårighet är att samma kommunala "nyckelpersoner" kan
komma att bli engagerade i både kommunens och regionens krigsorganisation. Ett
annat problem är alt det kommer att bli svårt alt fatta beslul med den snabbhet
som krävs i krig. Dessutom anser statskontoret att del är svårt att pä elt
lämpligt säll placera in civilförsvarsregionen med dess snävare ansvarsområde i
en hierarki med länsstyrelse och kommunstyrelse som båda har det övergripande
ansvaret för all på länet resp. kommunen ankommande totalförsvarsverksamhel. 1
krig måsle befälsförhållandena enligt statskontorets mening vara strikta.

Enligl statskontorets uppfattning bör i första hand
övervägas om länsstyrelsen kan samordna saml under beredskap och i krig leda
sådan verksamhet som är kommungränsövergripande. 1 de län dår antalet kommuner
är sä stort att länsstyrelsen i akuta silualioner inte anses ha möjlighet all
leda verksamheten torde det enligl statskontoret finnas flera alternativa
lösningar som bygger pä delegering eller förordnande från länsstyrelsens sida.

Statskontoret anser vidare att benämningen region endasl
bör användas vid organisation av verksamhei som omfattar minsl elt helt län.
Benämningen civilförsvarsregion bör därför inle användas då della kan leda
till missuppfattningar om den samhällsnivå som avses. Förslagsvis kan i stället
den nuvarande benämningen civilförsvarsområde användas även i fortsättningen.
I konsekvens härmed bör benämningen räddningstjänslomräde användas för fredsräddningstiänsten.

Riksrevisionsverket anser alt sludier bör genomföras eller
praktiska erfarenheler från fredsmässiga förhållanden och övningsverksamhel
skaffas innan beslut fattas om en ledningsnivå mellan länsslyrelser och kommuner.
Frivillig samverkan i olika former mellan kommuner kan vara alt föredra framför
en formaliserad samverkan med en av statsmakterna be-

Prop.
1984/85:49 117

stämd enhetlig regionledning. Under vissa förhållanden i
krig bör enligl riksrevisionsverkets mening ansvarel för en samordnad ledning
kunna övergå direkt till länsstyrelsen.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet framhållet att om
kommitténs förslag om regionledningens sammansättning och krigsuppehållsplals
realiseras så kommer många kvalificerade personer att bindas till tid och mm
utanför den egna kommunen. Del kan dä ifrågasättas om de utsedda
förtroendevalda då fortfarande som kommittén anger kan vara ledamöter i nämnder
och styrelser i hemkommunen. 1 räddningstjänstregionerna lorde del i fred komma
att finnas någon form av kansliorganisation Denna organisation borde enligl
civilbefälhavaren kunna utnyttjas för regionledning under beredskap och i
krig.

Civilbefälhavaren i Västra civilområdet är tveksam till
all införa en mdlanledningsnivå i form av regionledning. Dess organisationsform
anges vara något konstlad och den kommer enligl civilbefålhavarens uppfallning
svårligen alt kunna få den tyngd och effektiva besluts- och ledningsordning som
krävs. Den övergripande samordningen bör därför åvila länsstyrelsen. I fredstid
förekommer samarbete mellan flera kommuner. Detla samarbete bör kunna fortsätta
i krig utan någon formell överorganisation. Länsstyrelsen bör vid behov
föreskriva om erforderiig samordning och befälsföring. Civilbefälhavaren
avstyrker därför förslagel om civilförsvarsregioner.

Civilbefälhavaren i Bergslagens civilområde har den
uppfattningen alt den kommungränsövergripande verksamhelen i krig bör ledas på ell
sätt som överensstämmer med fredstida samarbetsmönsler. Del bör således inte
sättas upp speciella ledningsenheler enbart för den eventualiteten all de
skulle behövas i krig. Om samarbete och samverkansavtal finns i fred mellan kommuner
är del naturligt all bygga på dessa även vid verksamhei i krig. Om sådani
samarbete inte finns i fred men krävs i krig lorde länsstyrelse och berörda
kommuner i etl aktuellt läge kunna komma överens om hur samarbete skall ordnas
och uppgifter skall lösas liksom hur ledningen skall skötas. Detta förekommer
redan i fred vid slörre olyckor och katastrofer. Civilbefälhavaren anser inte
alt en särskild ledningsnivå skall organiseras mellan länsstyrelse och kommun.

CivUbefälhavaren i Övre Norrlands civilområde anser det
vara felaktigt alt införa ytterligare en ledningsnivå som mellanled mellan
kommun och länsstyrelse. Om det i fred finns ett naturligt samarbete mellan
flera kommuner så kommer detta samarbete att fungera också i krig. Renl
formellt kan samarbetet konfirmeras i oroslid genom all länsstyrelsen
föreskriver vilka kommuner som då skall samverka och vilka kommuner som skall
ha huvudansvaret för civilförsvarsverksamheten. Delta bör inte ske i fredslid
utan försl vid en tidpunkt som avgörs av del aktuella läget. Att i fred besluta
om särskilda regioner med särskilda ledningsorgan kommer enligl
civilbefälhavarens uppfatining att komplicera och fördyra verksamhelen.

Länsstyrelsen i Stockholms län vänder sig mol kommitténs
förslag att

Prop. 1984/85:49 118

det
skall föreligga "synneriiga skäl" för att frångå indelningen i räddningsljänstregioner
vid fastställandet av civilförsvarsregioner. Länsstyrelsen framhåller att civilförsvarsverksamhelen
omfattar flera verksamhetsområden än räddningstjänst. Vidare kan regionala och
lokala tolalförsvarsför-hållanden motivera olika områdesindelning i fred och
krig. Enligl länsstyrelsens mening kan antalet räddningstjänstregioner bli så
stort att länsstyrelsens övergripande ledning i krig kan försvåras om full
överensstämmelse med civilförsvarsregioner skall råda. Länsstyrelsen anser
därför all del bör räcka med "särskilda skäl" för att indelningen i räddningsljänstregioner
skall kunna frångås vid fastställandet av civilförsvarsregioner.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län anser att ansvar för regionledningens verksamhei bör
läggas på den resurssiarkasle kommunen som en tillikauppgift. Formema för
samverkan inom en region bör klarläggas i fred. Det bör även prövas om
civilförsvarsstaben i den resursstarkaste kommunen måste förstärkas och om
rekryteringen av staben skall ske i samråd med de kommuner som ingår i
regionen. Den kommun som svarar för regionledning bör även svara för
erforderlig planläggning av denna i fred.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län anser att ett införande av en ledningsnivå med den av
kommittén föreslagna uppgiften och organisationen kommer att försvåra och
fördröja beslutsprocessen. Civilförsvarsverksamheten omfattar och påverkar en
så betydande del av den kommunala verksamheten att den föreslagna
regionledningen möjligen kan underlätta samordningen av räddningstjänsten men
knappast av övrig verksamhei där kommunerna i dag samarbetar över
kommungränserna utan regiontän-kande. Länsstyrelsen föreslår att någon regionledning
inte införs och att den rerursstarkaste kommunen inom en region åläggs att
understödja övriga kommuner i regionen i första hand i vad avser
räddningstjänst.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län anser att en särskill organiserad regionledning inte behövs.
Den föreslagna regionledningen blir en extra ledningsfunktion som fortlöpande måsle
hälla sig underrättad om läget inom civilförsvaret i varje kommun i regionen
för att den effektivt skall kunna överta ledningen utan alt förorsaka
fördröjningar. Den civilförsvarsverksamhet som kan behöva ledas för störte
områden än en kommun är av sådan karaktär att snabb och odiskutabel
beslutsfattning krävs. Problem av mera långsiktig karaktär kan lösas utan
tillgång till en särskild regionledning. Vid vissa tillfällen då ledning över
kommungränserna behövs kan den för det tillfället lämpligaste
civilförsvarsstaben ges den uppgiften. Ell annat alternativ som länsstyrelsen
föreslår är att redan i fred föreskriva att den resursstarkaste kommunen skall
leda den kommungränsövergripande civilförsvarsverksamhelen inom regionen i
krig.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län framhåller att del skulle vara ekonomiskt fördelaktigt att
låta nuvarande civilförsvarsområden bilda civilförsvarsregioner eftersom
ledningscentraler, sambandsnät, civilförsvarets grupperingsplatser m.m. är
utbyggda med dessa som grund. Koslnadsför-

Prop.
1984/85:49 119

delningen mellan kommunerna för drift och underhåll av
ledningscentraler m.m. sker i dag också med civilförsvarsområdet som grund.
Länsstyrelsen föreslår att den av kommittén föreslagna texten i 6§
civilförsvarslagen ändras så all "synnerliga skäl" från totalförsvarssynpunkl
inle skall behöva föreligga för all det skall vara möjligt att frångå den fredstida
indelningen i räddningstjänstregioner då civilförsvarsregioner skall bildas.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser alt del är lämpligt att
även i framtiden ha en ledningsnivå mellan länsstyrelse och kommun för
samordning framför alll av utrymningar, inkvartering och slörre undsältningsinsatser
inom områden som ungefär motsvarar nuvarande civilförsvarsområden. Endasl
mycket starka fredsräddningstjänstskäl bör få påverka dagens indelning som har
god överensstämmelse för de viktigaste lolalförsvarsfunklionerna i krig såsom
civilförsvar, militärt försvar, sjukvård och polisverksamhet. Länsstyrelsen
förordar all kommunerna lyder direkl under länsstyrelsen framför en indelning i
civilförsvarsregioner som påtagligt avviker från dagens indelning i
civilförsvarsområden. Länsstyrelsen anser ocksä att benämningen
civilförsvarsområde bör bibehållas i ställel för alt den nya benämningen
civilförsvarsregion införs.

Länsstyrelsen anser vidare all kommitténs förslag till
ledningsorgan för regionema är olämpligt och förordar i stället ell iraditiondlt
ledningsorgan som ingår i civilförsvarets krigsorganisation och som beslår av
en chef med ställföreträdare och en liten stab. Cheferna bör utses av
länsstyrelserna efter samråd med berörda kommuner.

Länsstyrelsen i Blekinge län konstaterar att någon
regionledning inte behövs i det egna länet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anmäler en belydande
tveksamhet lill kommilléns förslag till beslutsordning för regionledningen. 1
frågor av den typ som regionledningen har all lösa måste den föreslagna
beslutsordningen betecknas som mindre lämplig med tanke på beslutssituationen.
Den säkerhetsventil som kommittén har velat skapa genom att föreslå all ordföranden
i brådskande fall kan besluta ensam anser länsstyrelsen inte vara mycket värd
eftersom oenighet kan uppstå om fallet är brådskande eller inle. Länsstyrelsen
pekar i stället på möjligheten att betrakta regionledningen som en delegation
av länsstyrelsen med en för besluten ansvarig chef som beslutar på
länsstyrelsens vägnar.

Länsstyrelsen i Hallands län är tveksam lill bildandel av
civilförsvarsregioner åtminstone i det egna länet där länsstyrelsen själv kan
svara för erforderiig samordning av verksamheten. En mellannivå skulle kunna
leda lill fördröjningar av verkställigheten i lägen då del minsl av allt är
önskvärt, t.ex. efter en så omfattande bekämpning av en ort att den egna
kommunens undsällningsstyrkor inte förslår. I fred direklsamverkar kommunernas
brandförsvar vid störte nödlägen medan länsstyrelsen går in i det fall etl
övergripande organ behövs för att prioritera och samordna olika insatser. En
liknande ordning bör enligl länsstyrelsens mening vara lämplig även i krig.

Prop. 1984/85:49 120

Etl
annat skäl för att inte tillskapa särskilda civilförsvarsregioner är att
kommunerna själva behöver sina ledande förtroendemän i krig. Mol den föreslagna
regionledningen lalar också det förhållandet att den militära verksamheten inom
länet är organiserad så alt det inom varje kommun finns en militär chef med
stab som samverkar direkl med kommunen. Länsstyrelsen är i krig organiserad och
övad för att kunna leda och samordna kommunernas verksamhet och i
länsstyrelsens krigsorganisation i Hallands län finns personal med kommunal erfarenhel.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anser för del egna länet att länsstyrelsen dår skall
utöva den direkta ledningen och svara för samordningen av den kommungränsövergripande
verksamheten.

Länsstyrelsen
i Älvsborgs län anser att frågan om regionledningens sammansättning och
beslutsbefogenheter ytteriigare bör övervägas med hänsyn till det reella
myndighetsansvar som förulsätts åvila den. För att regionledningen skall kunna
verka effeklivi bör den ges längre gående befogenheter än vad kommittén
föreslår. Enligt länsstyrelsens mening måste det ställas synnerligen höga
kvalifikationskrav på regionledningens medlemmar. Det finns därför skäl att
utforma organisalionsföreskrifterna så att den enskilda kommunen inte ges
tillfälle alt i första hand tillgodose sitt eget behov av kvalificerad personal
och därefter lämna "del som blir över" till en regionledning.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län framhåller all del är nödvändigt att regionledningarna får
personal med hög kompelens och att deras uppgifter och befogenheter ges ett
klart författningsmässigt slöd. Vidare måsle kraven på utbildning och övning
för regionledningarna ställas minst lika höga som för dagens
civilförsvarsstaber.

Länsstyrelsen
i Värmlands län anser att frågan om regionindelning bör utredas ytterligare i
syfte att finna en mindre resurskrävande lösning som ändå fungerar praktiskt.
Enligt länsstyrelsens mening bör samverkansfrä-gor och mera långsiktiga frågor
kunna lösas i samarbete mellan kommunerna i en region. För den direkta
ledningen i en region bör prövas en från krigslänsstyrelsen decentraliserad
regionledning - en krigslänsslyrdsens förlängda arm. En sådan ledning (2-3
personer) bör kunna betjänas av huvudkommunens civilförsvarsstab. Dess verksamhei
bör planeras av länsstyrelsen. Alternativt kan civilförsvarsstaberna i de
största kommunerna där nuvarande huvudcentraler för civilförsvaret är belägna
fungera som regionledningar enligt planer som sammanhålls av länsstyrelsen och
med befogenheter som ges dem av krigslänsslyrdsen.

Länsstyrelsen
i Örebro län anser det inte vara befogat att tillskapa ytterligare
ledningsorgan — politikergrupper och beredningsgrupper — för civilförsvaret. En
sädan konstlad ledningskonstmktion minskar handlingsberedskapen, åderlåter
kommunerna på förtroendevalda och tjänstemän och minskar därmed i varje fall de
mindre kommunernas möjligheler att lösa sina tolalförsvarsuppgifter. Det är
länsstyrelsens bestämda uppfäll-

Prop. 1984/85:49 121

ning
att civilförsvarsstaben i den kommun där civilförsvarels huvudcentral nu är
belägen bör kunna ta ansvar för den direkta ledningen av civilförsvarsverksamheten
inom den region som kommunen tillhör. Överenskommelse härom kan vid behov iräffas
mellan kommunerna i resp. region. Långsiktiga frågor som inte kräver beslut
omedelbart bör kunna lösas i samarbete mellan kommunerna på sedvanligt sätt.

Länsstyrelsen
i Västmanlands län anser inte att förslaget om kommunala beslutsfattare (I + I
från varje kommun) är rationellt. Del svarar inle mot de effektivitetskrav som
bör ställas. Viktiga beslut kan komma att fördröjas genom all beslutsfattaren
kan känna ett förståeligt behov av att söka slöd och sanktion för
ställningstaganden i sin kommunstyrelse särskilt om regionledningen inte är
enig. För att inte sädana för civilförsvarsverksamheten otillfredsställande
situationer skall uppslå föreslår länsstyrelsen att beslutsfattarna i
regionledningarna ersätts med en civilförsvarsenhel som molsvarar chefsenhel
typ 1 i civilförsvarets organisation 80. En sådan lösning minskar
personalbehovet för beslutsfunktionen i regionledningarna till mindre än
hälften av vad kommittén har föreslagil. Regionledningen kan då i sin helhel
fungera som länsstyrelsens "förlängda arm" med uppgift att samordna
civilförsvarsverksamheten inom regionen och att ge råd och anvisningar i olika
sammanhang. I de fall då regionledningen anser del vara nödvändigt att ingripa
med tvingande föreskrifler är delta all anse som en länsstyrelsens åtgärd enligl
den föreslagna 4a§ civilförsvarslagen.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län påminner om alt 1982 års lolalförsvarsbeslut starkt gav
uttryck för att förändringar i bl.a. ledningsförhållandena skall undvikas i
krig i så stor utslräckning som möjligt. Att under beredskap och i krig införa
ytterligare en ledningsnivå - som dessulom inle har någon motsvarighet inom
totalförsvaret i övrigt - kan inte vara i överensstämmelse med della
uttalande. Enligt 1982 års lolalförsvarsbeslut skall också vår
försvarsplanering skapa förutsättningar för en hög handlingsberedskap. Länsstyrelsen
anser inte alt detta uppnås genom att tillskapa nya ledningsorgan. Kommitténs
förslag om regionledning kommer att medföra en kraftig brandskaltning på
kvalificerad personal för många kommuner med knappa resurser i vad gäller
personal. Dessa personer behövs i mycket slörre utsträckning hos resp. kommun
för alt kommunen skall kunna fullgöra sina tolalförsvarsuppgifter.
Länsstyrelsen motsätter sig därför kommitténs förslag om civilförsvarsregioner
med regionledningar. Länsstyrelsen anser all ledning och samordning av civilförsvarsverksamhel
som berör flera kommuner skall utövas av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län ställer sig tveksam till den av kommittén föreslagna
regionledningen. Del torde vara svårt att utan myckel omfattande utbildning
och övning av såväl politikergmppen som beredningsgruppen göra regionledningen
kompetent att fullgöra sina uppgifter enligl förslagen. Länsstyrelsen bedömer
det vara bättre att låta kommunerna behålla sina politiker och tjänstemän så
att man där kan skapa en effektiv

Prop.
1984/85:49 122

ledning. Kommunerna bör inte uttunnas på vare sig
politiker eller tjänstemän med hänsyn till de omfattande kommunala beredskapsuppgiflerna.
Kommunerna samverkar i fred och lorde kunna göra del även i krig ulan någon
speciell regionledning. Länsstyrelsen måste även i framliden leda verksamheten
i länet och kunna beordra bistånd i olika former kommunerna emellan. I
Gävleborgs län lorde särskilda regionledningar vara onödiga. Länet har tio
kommuner varav tre saknar undsäliningsenheier fömtom enslaka brandgrupper.
Länsstyrelsen anser att del bör ankomma på varje enskild lånsstyrelse att med
hånsyn lill länets speciella förhållanden avgöra om regionledningar skall
organiseras eller inle.

Länsstyrelsen i Västernorriands län anser inte att del
behöver bildas civilförsvarsregioner i det egna länet för au underlätta
samordningen av civilförsvarsverksamheten mellan kommunema eftersom del enligt
länsstyrelsens uppfaltning finns goda möjligheter för länsstyrelsen alt direkt
leda länels sju kommuner. Att införa en ny ledningsnivå i krig mellan
länsstyrelsen och kommunema strider enligt länsstyrelsens mening dessutom mol
principen ansvar i fred - ansvar i krig. En frivillig samverkan bör kunna komma
lill stånd utan ytterligare administrativ byråkrati.

Länsstyrelsen i Jämtlands län anser att det i det egna
länet, som har åtta kommuner, inte finns anledning att göra en indelning i
civilförsvarsregioner. Den samordning och övergripande ledning som behövs kan
skötas av krigslänsstyrelsen som eventuellt kan behöva förstärkas med viss personal
och sambandsresurser härför. Erforderligt primärkommunall inflytande bör
enligt länsstyrelsens mening kunna säkras dels genom en samverkan mellan
länsstyrelsen och Svenska kommunförbundets länsavdelning, dels genom
rekrytering till länsstyrelsens civilförsvarssektion av kommunala
befattningshavare.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att det inte behöver
bildas särskilda civilförsvarsregioner med regionledningar i del egna länet. Nortboltens
län är i militärt hånseende indelat i tre försvarsområden. Länsstyrelsen
organiserar vid beredskap och i krig två särskilda civila ledningsgrupper som
beslår av företrädare för länsstyrelsen och lokala loialförsvarsmyn-digheler. I
ledningsgrupperna ingår kvalificerade kommunala befattningshavare. Huvudlänsslyrdsen
och ledningsgmpperna är grupperade i var sill försvarsområde. Ledningsgrupperna
har till uppgift att samordna den civila tolalförsvarsverksamhelen i samverkan
med försvarsområdesbefälhavarna. Grupperna får genom delegationsbeslut vad som
normalt benämns länsstyrelseuppgifter.

Enköpings kommun anser att den av kommittén föreslagna
konstruktionen av civilförsvarsregioner med regionledningar är tungrodd och
att det finns risker för kompetenskonflikter inbyggda i det föreslagna systemet.
Kommunen föreslår att del övervägs att förstärka regionledningens roll i den
direkta ledningen av civilförsvaret varvid i så fall förutsätts att politikergmppen
sammansätts av förtroendevalda med en mycket stark

Prop. 1984/85:49 123

ställning
inom resp. kommun. Elt annat allernaliv som framförs av kommunen är att den resurssiarkasle
komriiunen inom regionen tilldelas regionledningen för att få en regionledning
som kan falla snabba beslut om den direkta ledningen inom regionen. 1 elt
sådant fall skall det åligga denna kommun all så långt det är praktiskt möjligt
samråda med övriga kommuner innan viktigare beslul fattas.

Nyköpings
kommun anser all en regionledning där länsstyrelsen i samråd med kommunerna
får elt direkt ansvar och inflylande skulle ge en i förhållande till kommitténs
förslag mer handlingskraftig samordning och ledning av civilförsvarsverksamhelen
inom regionen och länet. Den föreslagna regionledningens handlingsmöjligheter
är i stor utsträckning styrda av länsstyrelsens planer och direktiv. Särskilt i
regioner som beslår av bara två kommuner blir regionledningen en svag
organisation. I vissa regioner finns redan i fredslid svårigheter när del
gäller inlerkommunal samordning. Beredningsgruppen skall bestå av 6-8 personer vilkel
medför risk för resurssplittring när del gäller alt fördela nyckelpersoner lill
kommunernas civilförsvarsstaber och regionledningens beredningsgrupp.

Oxelösunds
kommun ifrågasätter kommitténs förslag lill regionledningar. De politiker som
kan komma i fräga för den föreslagna regionledningen behövs för att ombesörja
ledningen av bl.a. den egna kommunens civilförsvarsverksamhet. De uppgifter
som enligt kommitténs förslag skall åvila regionledningarna bör enligl
kommunens uppfallning kunna åläggas länsstyrelserna. Kommunen föreslår all
statsmakterna åtminstone t.v. avslår från alt binda sig för den föreslagna
regionledningen i avvaktan på de ytteriigare erfarenheler som kommer all vinnas
under del fortsatta planläggningsarbetet fram till är 1986.

Eskilstuna
kommun delar inle kommitténs uppfallning all regionledningen skall utgöras av
en fristående polilikergmpp och beredningsgmpp. Kommunen anser i ställel att
regionledningen bör läggas som en lill-läggsuppgift på kommunstyrelsen och
civilförsvarsstaben i den resursstarkaste kommunen inom regionen. 1 de
slutliga reglerna för länsstyrelsens delegation av ansvaret för ledningen av civilförsvarsverksamhelen
inom civilförsvarsregion bör behovet av inlerkommunal samverkan kunna inrymmas
på etl enklare säll än vad som föreslagits av kommittén.

Linköpings
kommun framhåller all de förtroendevalda som skall ingå i regionledningen måsle
ha en slark ställning inom sin kommun. Samtidigt behövs dessa för ledningen av
verksamheten inom den egna kommunen. Elt alternativ som därför bör prövas är
att anförtro regionledningen åt den resursstarkaste kommunen inom regionen. Vid
en sådan lösning måste det åligga denna kommun att så långt som del är prakliskl
möjligt samråda med de andra kommunerna i regionen innan vikliga beslul fattas.

Vadstena
kommun anser alt civilförsvarsslaben i den största kommunen förstärkt med
ledande politiker och tekniker från andra kommuner bör vara regional stab.

Prop.
1984/85:49 124

Eksjö kommun framhåller all del med nuvarande korta
mandatperioder kan bli svårt att skapa kontinuitet i den föreslagna
regionledningen.

Jönköpings kommun biträder kommilléns förslag men föreslår
all ordföranden i regionledningen skall utses från den resurssiarkasle
kommunen inom regionen, att beredningsgmppens personal skall utses-i proportion
lill invånarantalet i kommunerna och att chefen för civilförsvarsslaben i den
största kommunen skall ingå i beredningsgmppen.

Sölvesborgs kommun vänder sig mot kommilléns förslag som enligl
kommunen leder lill en sammanblandning av kommunalt och regionalt ansvar inom
länet på ell säll som skapar tröghet i den direkta ledningen och andra
svårigheter.

Karlskrona kommun är tveksam till om del behöver inrättas
någon särskild regionledning inom Blekinge län. Om ell kommungränsövergripande
ledningsorgan skall finnas är det enligt kommunens mening väsenlligl all
reglerna för denna tillkommande beslutsnivå utformas på etl sådani säll att
fördröjningar inle uppstår i beslutsprocessen.

Hässleholms kommun framhåller att ordföranden i
regionledningen måsle ges stöd i författning all fatta omedelbara beslut för
hela regionen för att det inle skall bli en långsammare beslutsgång än vad som
är fallet i nuvarande civilförsvarsorganisation.

Malmö kommun framhåller alt del inte kan uteslutas all det
kan bli svårt att samla regionledningen i ell akut läge för att fatta kommungränsövergripande
beslul. Därför bör representanter för de i regionen ingående kommunerna ges
möjlighet att på etl enklare sätt och efter gemensamt samråd fatta de beslul
som kan behövas. Viss tveksamhet kan råda om insatserna vid akutlägen inom
civilförsvarsregionerna bäst blir tillgodosedda om en slutlig beslutsrätt på av
kommittén föreslaget säll tillförs regionledningarna. Det kan ifrågasättas om inle
länsstyrelserna med erfarenheter och insikter också i andra regioners akullägen
är bäst skickade att fatta snabba, rationella och totalt sett mest adekvata beslul
i situationer som kan uppstå synnerligen plötsligt och ovänlat.

Falkenbergs kommun anser all del inte behövs en mellaninstans
för samordning och ledning av den kommungränsövergripande civilförsvarsverksamhelen,
i varje fall inle i Hallands län. Kommunerna kan samverka utan en sådan
organisation och den samordning som behövs bör skötas av länsstyrelsen.
Härigenom torde också samordningen och samverkan mellan civilförsvaret och
länets militära territoriella chefer kunna underlättas. Vidare torde oklarheter
i frågor om ansvarsfördelning mellan kommunen, regionledningen och
länsstyrelsen uppstå om förslaget genomförs. Ytterligare en negativ faktor är
det konkurtensförhållande som uppstår mellan regionledningen och kommunen om
personalresurser och nyckelpersoner inom civilförvarsverksamheten.

Halmstads kommun framhåller all del är viktigt att
regionledningen snabbt kan fatta beslut. Kommunen anser därför att det bör
övervägas om

Prop.
1984/85:49 125

inle den resursstarkaste kommunen i regionen skall
anförtros regionledningen. Ett ytterligare skäl härför är att mindre kommuner
om kommitténs förslag genomförs kan få besiutanderätt över en betydligt resursstarkare
kommun.

Kungsbacka kommun konstaterar att regionledningen måsle bestå
av förtroendevalda med stark ställning inom sin kommun samtidigt som dessa
behövs för ledningen i den egna kommunen. Kommunen förordar alt regionledningen
i mindre län anförtros länsstyrelsen.

Varbergs kommun ställer sig tveksam till förslaget alt bilda
en mellannivå mellan länet och kommunerna.

Göteborgs kommun framhåller att även om den föreslagna
principen för regionledningar bedöms vara tillämplig för landet som helhel så
måste denna lösning ifrågasättas för storstäderna. Kommunen ifrågasätter lämpligheten
av alt politiker från kranskommunerna i princip leder och samordnar
verksamheten för Göteborg. 1 slällel bör länsstyrelsen direkt leda
Göteborgsregionen. Ell alternativ som bör undersökas närmare anges vara att den
resurssiarkasle kommunen inom regionen anförtros ledningen av civilförsvars
verksamheten.

Mölndals kommun anser att del vore olyckligt att i en
onormal situation såsom beredskap eller krig splittra upp samhällets resurser
på ytterligare ett nytt ledningsorgan för regionledning. Ledningen av den kommungränsövergripande
verksamheten bör därför åläggas länsstyrelsen. Pä detta sätt erhålls en
anpassning till den fredslida räddningstjänsten samtidigt som det organ som
ansvarar för planläggningen också svarar för verkställigheten i krig. Med tanke
på de varierande organisationsformer som kan komma all gälla för
räddningstjänstregionerna bedömer kommunen att en anpassning av
civilförsvarsregionerna till räddningstjänstregionerna knappast är möjlig.

Trollhättans kommun framhåller att del är viktigt all
civilförsvarsregionerna och räddningstjänstregionerna görs så lika som del är
möjligt med hänsyn lill effektiviteten. Del är dock enligl kommunens mening
viktigt all kravel på ell gemensamt område för räddningstjänsten och civilförsvaret
inte åsidosätter de effektivitetsskäl som motiverar indelningen i civilförsvarsregioner.

Kristinehamns kommun anser att regional fördelning av
undsättning alltid bör skötas av chefen för civilförsvarsstaben i den
resursstarkaste kommunen.

Köpings kommun anser all det råder oklarhel om
förhållandel mellan den föreslagna regionala ledningen och den primärkommunala
ledningen. I vissa lägen måste den regionala ledningen la över ansvarel för
gemensamma insatser inom regionen. Frågan är dä vem som är beslutande och
vilka befogenheter som kan tilläggas det regionala organel. Visseriigen anges i
förslagel all beslul skall kunna fallas av regionledningen och bli bindande för
kommunerna i regionen. Denna typ av beslut kräver förfatiningsmäs-

Prop. 1984/85:49 126

sigl stöd. Trots detla kvarstår att göra en principiell
uppdelning när del gäller ansvar mellan regionledningen och den kommunala
ledningen på ett sådant säll att någon oklarhet inte råder när de störte
avgörande besluten skall fattas för regionen. Det är också viktigt all klara
delegationsbestämmelser utformas så att regionledningen kan fatta snabba
beslut antingen genom sin polilikergmpp eller genom sin beredningsgmpp.

Sundsvalls kommun anser alt kommunerna själva bör fä beslämma
om alt inrätta civilförsvarsregioner och om vilka kommuner som skall ingå i
samma region. Kommunen framhåller alt regionledningen måsle bestå av
förtroendevalda med en stark ställning inom sina kommuner för att övergripande
beslut skall kunna fattas och genomföras. Därför bör om möjligt
kommunstyrelseordförandena ingå i regionledningen varvid ordföranden i den
största kommunen bör tilldelas ordförandeposten.

Härjedalens kommun ställer sig tveksam till om det behövs
någon indelning i civilförsvarsregioner i Jämtlands län. Kommunen anser att
länsstyrelsen bör kunna sköta den ledning och samordning av civitförsvarsverk-samheten
som behövs.

Åsele kommun framhåller att viss tröghet kan uppstå med
flera beslutsinstanser och handläggare och att del därför är viktigt att klara
och entydiga regler uiformas så att konfliktsituationer i ledningsfunktionen
på lokal-, regional- och länsnivå undviks.

Svenska kommunförbundet framhåller att regionledningen måsle
beslå av förtroendevalda med en stark ställning inom sin egen kommun. Samtidigt
behövs dessa för ledningen av verksamheten inom den egna kommunen.
Kommunförbundet anser att ett allernaliv som bör prövas är att anförtro
regionledningen ål den resurssiarkasle kommunen inom regionen. Vid en sådan
lösning måsle del åligga denna kommun all så långt som det är praktiskt möjligt
samråda med övriga kommuner i regionen innan viktigare beslul fattas. Etl
ytterligare allernaliv är att i vissa storstadsregioner låta länsstyrelsen
ansvara för regionledningen med hänsyn till den komplexa ledningssituation som
kan uppstå i sådana områden under beredskap och i krig.

Kommunförbundet accepterar kommilléns förslag lill
organisation och sammansättning av regionledningen som huvudprincip.
Kommunförbundet anser dock att det i vissa län på grund av lokala förhållanden
kan vara motiverat att pröva andra lösningar i syfte all åstadkomma största
möjliga effektivitet i ledningsorganisationen.

Svenska brandförsvarsföreningen understryker betydelsen av
att klara ansvarslinjer finns mellan polilikergruppen och beredningsgruppen i
de föreslagna civilförsvarsregionledningarna.

Centralorganisationen SACOISR ifrågasätter lämpligheten av
att inrätta regionledningar med den sammansättning som kommittén har föreslagil.
SACO/SR framhåller att nägon längre tid för överiäggningar inte torde komma att
stå till buds innan beslut måste fattas. Med den föreslagna

Prop. 1984/85:49 127

sammansättningen av regionledningen finns del risk för en
avsevärd fördröjning i beslutsfattandet. SACO/SR har den uppfattningen alt den
resursstarkaste kommunens civilförsvarsledning har erfarenhel och kompetens
all samordna verksamhelen även inom civilförsvarsregionen på samma sätt som
samordning sker inom den fredstida räddningstjänsten, då i samverkan med
länsstyrelse, försvarsmakt och berörda kommuner. SACO/SR föreslår därför all
kommunerna inom en civilförsvarsregion ges möjlighel all besluta all den resurssiarkasle
kommunens civilförsvarsledning skall svara för samordningen över kommungränserna
i samverkan med berörda kommuner och länsstyrelse. Motsvarande synpunkler framförs
av Svenska Brandbefälets Riksförbund.

2.4 Ledningen på central och regional nivå

Civilförsvarsslyrelsen delar kommilléns uppfatining att
del är önskvärt all länsstyrelsernas uppgifter och befogenheter genlemol
kommunerna preciseras i civilförsvarslagen. Styrelsen anser dock all 4a§
civilförsvarslagen i andra stycket innehåller en onödig begränsning av
länsstyrelsens befogenheter att meddela föreskrifter. Lagen bör enligt
styrelsens mening rimligen ulgå från all länsstyrelserna under
civilförsvarsberedskap inte utövar sin föreskriftsrätl på etl godtyckligt sätt
ulan all de föreskrifler som meddelas kommunerna är oundgängliga för ledning
och samordning av försvarsansträngningarna. Slyrelsen föreslår därför att orden
"... om del anses oundgängligt..." utgår ur andra stycket i den
föreslagna 4 a § civilförsvarslagen. Liknande synpunkter framförs av
länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands och Västmanlands län.

Civilbefälhavaren i Västra civilområdet framhåller att ell
flertal utredningar under senare år har pekal på civilbefälhavarnas viktiga
roll när del gäller samordning och inriktning av totalförsvarels civila delar.
Civilbefälhavaren anser att de konkreta uppgifter som civilhefälhavarna har i
dag såväl i vad gäller planläggning i fred som ledning i krig av
civilförsvars-verksamheten borde ha föranlett en beskrivning av
civilbefälhavarnas roll i civilförsvarslagen där ju övriga ledningsnivåer behandlas.
Civilbefälhavarna i Östra. Bergslagens och Övre Norrlands civilområden anför
liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län pekar på
nödvändigheten av alt närmare klara ul hur samverkan mellan länsstyrelsen och
kommunförbundels lånsavdelning bör organiseras såväl i fredsplaneringen som
under beredskap och i krig.

Prop. 1984/85:49 128

3
Civilförsvarsplanläggning

3.1
Ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen och kommunerna

CivUbefälhavaren
i Västra civilområdet noterar att kommittén motiverar sill förslag alt
kommunerna skall ansvara för mobiliseringsplanerna för civilförsvarsorganisalionen
med ett anlal angivna fördelar härmed. Civilbefälhavaren förnekar inte att
sådana fördelar finns men hyser dock en farhåga för att bl.a. den eftersträvade
lokala förankringen kan utebli beroende pä hur kommunen fördelar planläggningsarbelei.
Detta kan spridas pä flera tjänstemän för att fä full förankring, koncentreras lill
en tjänsteman eller i sämsta fall uppdras ål en konsult. Civilbefälhavaren
anser därför att del bör finnas större uirymme än vad som kommittén har föreslagil
för all låla länsstyrelserna själva ansvara för mobiliseringsplanläggningen.

Länsstyrelsen
i Stockholms län anser att länsstyrelserna bör ges störte frihet att avgöra om
en plan skall upprättas av länsstyrelsen eller av kommunerna. Denna frihet
föreslås gälla alla planer.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län framhåller all i begreppet mobiliseringsansvar bör
innefattas ansvar för bemanning, utbildning och övning av organisalionen,
planläggning av regional och lokal malerielanskaffning, prioritering och
styrning av centralt anskaffad materiel till olika enheter i
krigsorganisationen, säkerställande av lämpliga lokaler m.m. och ansvar för att
enheterna i krigsorganisationen är insatsberedda inom föreskriven lid.
Länsstyrelsen anser att del inle är rationellt all delta ansvar åläggs
kommunerna eftersom mobiliseringsplanerna kontinuerligt måste revideras och
kompletteras beroende på förändringar i samhällel och centrala och regionala
anvisningar och samråd. Dessulom är länsstyrelsens och
försvarsområdesbefälhavarens gemensamma grundsyn en väsentlig grund för
planeringen. Länsstyrelsen föreslår att begreppet mobiliseringsansvar
definieras och all länsstyrelsen ges ansvarel för mobiliseringsplanläggningen
efter samråd med kommunerna. Härigenom underlättas också länsstyrelsens
möjligheter aU leda och samordna verksamhelen.

Länsstyrelsen
i Hallands län noterar att kommittén anser att del är all föredra alt ge kommunerna
ansvaret för mobiliseringsplanläggningen trots all kostnaderna blir lägre om
länsstyrelsen genomför denna planläggning. Länsstyrelsen kan för sin del
acceptera båda modellerna men vill i första hand förorda
länsstyrelsealternativet. Ett skäl härför är all flertalet av de uppgifter som
skall ligga till grund för planläggningen under alla förhållanden måsle las
fram av länsstyrelsen. Kommunaliernativet skulle med hänsyn härtill medföra ett
betydande dubbelarbete. Vidare ställs myckel högre krav på aktualitet när det
gäller mobiliseringsplaner än när det gäller övriga planer. Enligl
länsstyrelsens uppfattning medför della alt mobiliseringsplanläggningen i
längden kommer alt la betydligt slörre resurser i

Prop.
1984/85:49 129

anspråk hos kommunerna för fortlöpande revidering än vad
kommitténs bedömning av engångsinsatsen ger vid handen.

Denna typ av planläggning saknar dessulom sin molsvarighei
i kommunernas normala verksamhei. Kommitténs motivering att planläggningen fär
en bättre förankring om den sköts av kommunerna är därför enligt länsstyrelsens
mening långsökt särskilt som det i realiteten inle är kommunala tjänstemän
utan civilförsvarspliktiga mobiliseringsförrättare som skall svara för
verkställigheten enligt planerna. Detta innebär att planerna måste förankras i civilförvarsorganisationen
genom utbildning och övningar, en verksamhei som länsstyrelsen hittills och
förmodligen även framgent skall svara för.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län framhåller all begreppet mobilisering i dag inte finns i den
ordinarie kommunala verksamhelen. Mobiliseringsför-heredelser kräver speciella
kunskaper och insikter angående samordning av verksamheten inom områdena
förrådshållning, materiel, fordon och personal i de för mobilisering speciella
tidsförhållandena. Det finns. bl.a. av ekonomiska skäl. ell behov av att hålla
samman mobiliseringsansvarel på elt begränsat anlal mobiliseringsmyndigheler
samtidigt som mobilisering måste kunna genomföras pä ett stort anlal platser.
All öka antalet mobiliseringsmyndigheler från 24 (lånsstyrelser) till 284
(kommuner) skulle enligt länsstyrelsens mening avsevårt försvåra såväl
civilförsvarsstyrelsens som länsstyrelsernas möjligheler all överblicka
mobiliseringslägel och alt vid behov leda en mobilisering. Andra områden som
skulle bli svåra att överblicka år revidering av mobiliseringsplanerna och
uppföljning av personal- och materidlägel. Länsstyrelsen kan inte tillstyrka
alt mobiliseringsansvarel förs över från lånssiyrelsen lill kommunerna eftersom
delta bedöms medföra en allvarlig nedgång av mobiliseringsberedskapen under
lång tid. Länsstyrelsen bör i stället ha kvar mobiliseringsansvaret och därvid
ha till uppgift att ställa färdigmohiliserade enheter till kommunernas
förfogande.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller att
mobiliseringsplanläggningen utgör grunden för att civilförsvaret snabbt skall
kunna krigsorganiseras. Planerna för mobilisering är och måste vara mycket
komplicerade för att alla komponenter skall fungera vid organisering av
fältdugliga civilförsvarsenheler. Del är en mängd pusselbitar som skall passas
in - personal, krigsplaceringsorder, krigsijänslgöringsorder, mobiliseringsiabdler,
materiel, reversal, förråd, lokaler, förläggning, förplägnad m.m. Underlaget för
slora delar av planen utgörs av centralt datorproducerat material som ofia
förnyas. Verkslålligheten enligt planerna åvilar civilförsvarsbefål vilka, som
tillägg till sin ordinarie befattning, utsetts till mobiliseringschefer.
Länsstyrelsen måste som ansvarig inom länet för civilförsvarels mobilisering
disponera utdrag ur och sammanställningar av mobiliserings-enheternas planer.

Mobiliseringsplanering är en artfrämmande verksamhei för
kommunala 9
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49

Prop.
1984/85:49 ,30

tjänstemän. De kommunala resurserna finns och fungerar i
fred. De behöver vid krigsorganisering endasl justeras enligl en plan för
övergång lill krigsorganisation för kommunen. Om kommunerna ges ansvaret för
civilförsvarets mobiliseringsplaner krävs del en omfattande utbildning och etl
omfattande underlag från länsstyrelserna. Efter genomförd planläggning krävs
sammanställningar av länsstyrelsens lolala hehov och en kontinuerlig ajourhålling
av underlaget för planerna.

Av erfarenheterna från provplanläggningen framgår att
mobiliserings-planläggningen i Malmöhus län varit mera rationell och lett till
ett enhetligare resultat än i Kopparbergs lån, dår den hedrevs av kommunerna.
Länsstyrelsen föreslår därför au kommunerna tills vidare endasl åläggs alt, med
underlag från länsstyrelsen, upprätta mohiliseringsöversikter som skall bilda
underlag för samordning med kommunens egen krigsorganisering och för samverkan
med övriga lolalförsvarsfunkiioner. När ylleriigare erfarenheler vunnits kan
därefter kommunernas ansvar för mobiliseringsplanläggningen utökas till en
omfattning som då kan befinnas vara önskvärd och ändamålsenlig.

Länsstyrelsen
i Örebro län framhåller all mobiliseringsplanen beslår av dels mobiliseringsöversikl,
dels mobiliseringskalendrar. Mobiliseringskalendrarna skall göra del möjligt
för vederbörande mobiliseringsenhetschef au genomföra mobilisering.
Mobiliseringschefer år högre civilförsvarsbefäl som tillagts
mobiliseringsledningen som tillikauppgift.

Mobiliseringsplanen består till sin hell övervägande del
av mobiliseringskalendrar. Länsstyrelsen anser all del inte skulle vara
rationellt att sysselsätta tjänstemän hos kommunerna med denna arlfrämmande
planläggning som kontinuerligt förändras belräffande personal, fordon m.m. och
som kräver ofta återkommande byten av datahandlingar etc. Mobiliseringskalendrarna
år inle heller avsedda att utnyttjas av kommunal personal ulan av befäl vid de
civilförsvarsenheler som skall sättas upp. Länsstyrelsen anser därför alt
huvuddelen av mobiiiseringsplanläggningen (arbetet med mobiliseringskalendrar)
bör ligga kvar hos länsstyrelserna. Länsstyrelserna, som har ansvarel för
mobiliseringen av civilförsvaret inom länet, måsle fö. under alla
omständigheter upprätta länssammandrag och åtgärdskalendrar för denna
verksamhet. Varje kommun bör dock enligl länsstyrelsens mening upprätta en
mobiliseringsöversikt för civilförsvarsorganisalionen inom kommunen.
Planläggningsunderlag härför skall tillhandahållas av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser att del inle finns
några påvisbara fördelar med all lägga ansvarel för
mobiliseringsplanläggningen på kommunerna. Länsstyrelsen anför följande motiv
för alt mobiliseringsplanläggningen skall ske på länsstyrelserna. Mobiliseringsenhelschef
för civilförsvarsbas (den mest krävande mobiliseringsenheten) år fältchefen.
Denne rekryteras i flera fall med reservofficer (s.k. befälsansiälld) vars
kvarvarande tjänstetid används för utbildning och övningar saml viss

Prop.
1984/85:49 131

tjänstgöring vid länsstyrelsen. Uppgiften vid
tjänstgöringen på länsstyrelsen är alt revidera "de egna"
mobiliserings- och undsättningsplanerna. Samråd i samband med planläggning och
revidering av planer förekommer med försvarsområdesbefälhavaren beträffande
gruppering, verkstadstillgångar och samordning av viss verksamhei. Ultagning
av fordon, fastigheter m.m. och viss kompletterande utrustning är uppgifter
för vilka det på länsplanel finns fungerande samrådskonlakter i en omfallning
som saknas på det kommunala planet. Lånsstyrelsens genomförandeansvar för bl.a.
mobiliseringsövningar gör att revidering före en övning och/eller uppföljning
av någonting som kommit fram under övningens gång lämpligen också bör göras av
länsstyrelsen. Kommitténs kostnadsberäkning pekar på en besparing om ca 2,5
milj. kr. om ansvarel för mobiliseringsplanläggningen ligger kvar på
länsstyrelserna.

Stockholms kommun anför alt mobiiiseringsplanläggningen
för Stockholms kommun bör skötas av länsstyrelsen eftersom kommunens civilförsvarsbaser
är belägna i andra kommuner.

Södertälje kommun anser att det borde räcka om kommilléns
förslag lill ansvarsfördelning mellan länsstyrelse och kommuner får tjäna som
riktmärke. Eftersom förhållandena varierar från kommun till kommun år det mest
praktiskt om länsstyrelsen och den enskilda kommunen kommer överens om
ansvarsfördelningen. Länsstyrelsen är enligl kommunens mening sannolikl den
som bäsl kan genomföra mobiliseringsplanläggningen. Detta bl.a. med hänsyn till
att flera kommuner kommer au fä civilförsvarsbaser som är belägna utanför den
egna kommunens område.

Karlshamns kommun anser att det bör åvila länsstyrelsen
att svara för mobiliseringsplanläggningen. Elt intimt samarbete mellan länsstyrelsen
och kommunerna i detta planläggningsarbete bedöms ge tillräcklig förtrogenhet
med mobiliseringsfrågorna i ett verkslällighelsskede i kommunen.

Sölvesborgs kommun anser all mobiliseringsplanen för civilförsvarsorganisalionen,
som är artskild från övrig planläggning, bör utarbetas av länsstyrelsen.

Hässleholms kommun anser alt i motsats lill vad kommittén
föreslår så bör kommunerna upprätta även organisationsplanerna. Vidare anser
kommunen också i motsats till vad kommittén föreslår att kommunerna själva
skall fastställa alla planer de upprättar dvs. även organisationsplanen, mohiliseringsplanen
och skyddsplanen i sin helhet.

Varbergs
kommun ställer sig tveksam till alt ta över ansvaret för mobiliseringsplanläggningen.
En vägledande princip vid all försvarsplanering är alt ansvarel för en
verksamhet skall ligga pä samma myndighel i krig som i fred.
Mobiliseringsplanläggningen har i dag ingen som helst motsvarighet i kommunens
verksamhet. Den kommunala beredskapsplanen berör inte heller dessa frågor. I
betänkandet understryks att hög aktualitet och detal-jeringsgrad fordras i
mobiliseringsplanen. Eftersom länsstyrelsen har allt underiag som behövs och
dessutom erfarenhet och kunnande inom områ-

Prop. 1984/85:49 132

det anser kommunen all länsstyrelsen är bäsl skickad att
även framöver sköta denna planering. Därigenom garanteras även samma
detaljerings-grad i olika kommuners planer. Kommunen finner det också rimligt
att anta att etl sådant förtärande ger samordningsvinster eftersom det finns
kunnig personal pä länsstyrelserna och varje kommun i annal fall måsle ha
tränad personal för denna uppgift.

Midfsjö kommun anser att del vore fel alt överföra mobiliseringsansvarel
från länsstyrelsen till kommunerna. Lånsstyrelsen bör bibehålla mobiliseringsansvarel
och ha lill uppgift att ställa färdigmohiliserade staber och enheter till
kommunernas förfogande.

Kristinehamns kommun anser att mobiliseringsplanläggningen
med hänsyn lill dess art även i fortsättningen bör utföras av länsstyrelsen
som har det övergripande ansvaret när det gäller mobilisering av de civila
delarna av totalförsvaret.

3.2 Det huvudsakliga innehållet i kommunernas
civilförsvarsplaner

Överbefälhavaren framhåller alt i vad gäller byggnadsljänslen
som berörs främst i samband med skyddsplanen är del angelägel alt planläggningen
görs flexibel. Beredskap måste finnas att möta olika lägen med varierande
tillgång på resurser ur byggnads- och reparalionsberedskapen och varierande
lid för byggnadsverksamhet.

Civilförsvarsslyrelsen framhåller all en av de bärande
idéerna bakom skyddsplanen är all den skall samla planeringen för alla ålgärder
för befolkningens skydd oavsett om det gäller åtgärder i fred eller krig. Åtgärderna
skall grundas på skyddsplanens områdesindelning och skyddsanalys. Detta gäller
även för skyddsrumsbyggandet i fred. För denna verksamhet behövs särskilda
styrinstrument som kan ingå som en del i skyddsplanen. Styrelsen räknar med
alt skyddsrumsplanen kan förenklas inom ramen för skyddsplanen. 1 övrigi
strävar styrelsen efter att tillgodose de krav på förenklingar och förtydliganden
som kommittén redovisar. Delta gäller inte minst planläggningen av byggnadsljänslen.

Statens brandnämnd anser att den i skyddsplanen ingående byggnadsljänslen
bör omfatta åtgärder inte bara för personal ulan också för vital materiel t.ex.
fordon.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller om omflyttning all
målsättningen för denna inle bara får vara att avståndet mellan ordinarie
bostad och inkvarleringsbostad blir så litet som möjligt ulan en viktig faktor
bör vara att avståndet och vägen lill arbetsplatserna inle blir sådana alt möjlighelerna
till fortsatt arbete försvåras eller omintetgörs. Slyrelsen anser vidare alt
det bör finnas en planläggning för mottagning av flyktingar.

Sunens planverk framhåller att enligl 32 §
civilförsvarslagen skall den som avser all uppföra en ny anläggning eller
byggnad i skyddsrumsort anmäla detta till kommunen. Kommunen skall ge den som
har gjort anmä-

Prop.
1984/85:49 133

lan besked humvida skyddsmm skall anordnas. Det år enligl
planverkels mening angelägel all beslutsunderlaget för sädana "skyddsrumshesked"
är så tydligt som möjligt. Planverkel delar därför kommitléns uppfattning all
det inom ramen för skyddsplanen bör finnas ell särskilt dokument som motsvarar
nuvarande skyddsrumsplan.

Riksrevisionsverkel anser alt skyddsanalysen bör
förenklas. Del kan l.ex. ifrågasättas om det i detalj för varje hemskyddsområde
skall anges uppgifter om befolkningen med uppdelning på åldersklasser för
beräkning av behovet av andningsskydd eftersom hefolkningssammansältningen
snabbt kan förändras vid elt beredskapstillstånd.

Civilbefälhavaren i Östra civilområdel framhåller att
kommunerna redan nu är ålagda att ha en informationsplan för krig. Civilbefålhavaren
finner det därför vara fel alt som i den föreslagna lydelsen av I0c§
civilförsvarslagen ställa krav på ylleriigare en informationsplan. De delar som
rör civilförsvarsverksamhet bör liksom andra totalförsvarsfunktioner ingå i
kommunens informationsplan inom ramen för den kommunala heredskapsplanläggningen.

Länsstyrelsen i Blekinge län ifrågasätter skyddsplanens
detaljerings-grad. I lågbefolkade områden synes det inte vara nödvändigt att ha
en särskild plan för byggnadsljänsl. Del bör räcka med en flexibel råd- och
anvisningsdel.

Förenklingen av skyddsrumsplanen fär enligt länsstyrelsens
mening inte drivas så långt alt skyddsrumsplanen blir etl för trubbigt
beslutsunderlag med allt för slora toleranser. Skyddsrumsplanen har slora
verkningar redan i fredslid varför felbeslut blir kostsamma för slalen.

Länsstyrelsen i Kristianstads län framhåller all ansvar m.m.
då vissa åtgärder enligt 40 § civilförsvarslagen hänför sig till flera kommuner
bör regleras i organisationsplanen.

Länsstyrelsen anser att anlalel områdestyper för
hemskyddsområde kan reduceras frän föreslagna sex lill fyra.

Länsstyrelsen framhåller vidare alt del för ledning av undsäliningsverk-samhet
i krig kommer att engageras många personer som inte är sysselsatta i fredsräddningsljänsten.
Länsstyrelsen anser därför ätt det är viktigt all undsällningsplanen för kommun
kompletteras med de insatsplaner som upprättas av brandförsvaren i fred.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att del finns en sädan sammanflät-ning
mellan primärkommunal och landstingskommunal verksamhei alt en enkel samverkansplan
hör upprättas för alt samverkansbehoven skall kunna överblickas och
tillgodoses.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län föreslår att det i
10h§ civilförsvarslagen anges att ledningsplanen skall innehålla en krigsuppgiftsför-leckning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län framhåller all det även i
framtiden inom ramen för skyddsplanen bör finnas en särskild plan för den
fredslida

Prop.
1984/85:49 134

skyddsrumsproduktionen. Denna plan är enligt
länsstyrelsens mening ett synnerligen viktigt dokument i det dagliga arbetet.
Planen bör bl.a. innehålla aktuella prioriterings- och avvägningsfrågor saml
uppgifter om målsättningen för skyddsrumsbyggandel inom kommunen. Del är också
vikligt att den integreras med annan kommunal fredsplanläggning och att den
hålls aktuell så all skyddsrumsbesked alllid kan lämnas inom föreskrivna
tidsramar.

Länsstyrelsen anser att det geografiska planeringsområdet
för omflyttning bör var hela orten. Vid beräkning av omflytiningsbehov bör
hänsyn inle las till de yrkesverksamma i samhällsviktig verksamhei eftersom den
uppgiften endasl har marginellt värde och dessulom snabbt blir inaktuell.

I förslaget lill ny lydelse av 59 § civilförsvarslagen
hänvisas lill lagen (1964:64) om skyldighet att upplåta inkvarteringshostad i
krig m.m. Sistnämnda lag omfattar inle inkvarteringsbehov som är föranlett av
omflyttning och bör därför också bli föremål för ändring.

Kommiuén föreslår all regeln om krigsplacerad
befälspersonals medverkan vid personalrekrylering bör utgå ur föreskrifterna
för planläggning av personaltjänst. Länsstyrelsen delar inle den uppfattningen.
Befälspersonalen i civilförsvarsorganisalionen har de bästa förulsällningarna
alt rätt bedöma vilka kvalifikationskrav som måste ställas vid rekryteringen.
Den erfarenhel som dessa har vunnit genom alt delta i övningar i fred bör las lill
vara.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län ifrågasätter om inle
skyddsplanen med del innehåll som kommittén föreslär blir alltför omfattande
och detaljrik. Det borde räcka om skyddsplanen omfattar hänvisning, omflyttning
och utrymning/inkvartering och ullämning av skyddsmasker. Planläggning av hyggnadstjänsten,
utöver skyddsrumsplanen, bör enligt länsstyrelsens mening ingå i skyddsplanen
i mån av tid och resurser och vara etl uttryck för en högre ambitionsnivå.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser att innehållet i
skyddsplanen hör kunna begränsas i förhållande lill kommitténs förslag. Enligt
länsstyrelsens mening behöver inte särskilda planer för skadeförebyggande
beredskapsåtgärder upprättas i den omfattning som föreslås. Länsstyrelsen
anser att enbart en plan för byggnadsljänslen behöver upprättas medan uppgifierna
i övriga delplaner lämpligen bör framgå av en mera genomarbetad skyddsanalys.
Det är vidare länsstyrelsens uppfatining att inriktningen av byggnadsljänslen inle
får koncentreras på de särskilda riskområdena i skyddsrumsorterna, s.k. SR-områden,
i den omfaltning som föreslås. En strävan bör i stället vara att uppnå så stor
effekt som möjligt över hela ytan.

1 skyddsrumsplanen redovisas en klassificering av
hemskyddsområden. Länsstyrelsen ställer sig tveksam till denna uppdelning av
områden som måsle bli rält godtycklig från län till län. Nägra klara regler för
den förfinade uppdelning som föreslås redovisas inte i förslaget. Länsstyrelsen
anser del vara tillräckligt med en uppdelning i "Skyddsrumsort (S)",

Prop.
1984/85:49 135

"Annan tätort (T)", och "Glesbygd
(G)".

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser att ambitionsnivån
för skyddsplanen har satts för högt. Reglerna för skyddsplanering bör ses
över. Detaljeringskraven bör minskas. Det bör pä ell enklare och klarare säll
anges vad som skall planläggas i en skyddsrumsorl och i övriga områden.
Reglerna bör inte innehålla mer text ån vad som är direkl nödvändigl för alt
beskriva uppgiften. Eventuella förklaringar och motiveringar kan lämnas i en
särskild publikation som även kan innehålla planläggningsexempel.

De restriktioner som finns i reglerna för skyddsanalysen
när del gäller omflyiining inom eller till riskområden leder till ett dåligt
utnyttjande av befintliga skyddsmm. I skyddsrumsorler med många riskområden
eller slora ytmål kan ell belydande "överskott" på skyddsrumsplalser
som inle kan utnyttjas uppslå. Detta medför i sin tur alt etl ökal behov
uppslår av att bygga skyddade utrymmen på annat håll. Även om grundtanken med
restriktionerna är riktig, dvs. all ingen skall behöva flytta frän ell område
med lägre bedömd risk till ett med högre risk om andra och bättre allernaliv
finns, ifrågasätter lånsstyrelsen om inle reglerna måsle förtydligas på denna
punkt.

På grund av den begränsade tillgången på resurser för byggnadsverksamheten
hör enligl länsstyrelsens mening detaljplanering och resursberäkning endast omfalla
sådana objekt som kan färdigställas under en första arbetsmånad.

Lånsstyrelsen föreslär alt i planen för underhållsljänst
las med elt avsnitt om förläggningsljänsl.

Solna kommun anser all del är vikligt all få med också
hemskyddsombuden, hemspråkslärare och läromeddsceniralerna när
informationsplanen utformas.

Svenska kommunförbundet föreslår alt skyddsrumsplanen
slopas. Styrningen av skyddsrumsproduktionen i fred bör kunna ske med hjälp av
skyddsanalysen. För att på ell bättre sätt kunna utnyttja material och data som
las fram för kommunernas ordinarie planering bör föreskrifterna för
skyddsplaneringen göras sä flexibla att en anpassning lill befintligt material
kan ske. Kraven på karlredovisning bör inle ställas högre än att befintliga
kartor i normalfallet kan utnyttjas.

Undsällningsplanen bör starkare knytas till kommunens plan
för räddningstjänst i fred. För många kommuner ulan slörre riskområden eller
riskobjekt bör det räcka med en enkel komplettering av räddningstjänst-planen.
Styrelsen vill också ifrågasätta begreppet undsättningsplan. Eftersom
flertalet kommuner har en plan för räddningstjänst i fred verkar det vara mera
naturligt alt tala om räddningstjänst även under beredskap och i krig.

Sveriges Radio AB saknar en beskrivning av bolagels
medverkan i den inriktning som föreslås för planläggningen av
informationsverksamheten på lokal nivå.

Prop.
1984/85:49 136

3.3 Samordning med kommunal beredskapsplanläggning

Hovrätten för Övre Norrland understryker vikten av att det
finns en samlad syn på planläggningen och om möjligt också på genomförandel av
alla de vikliga tolalförsvarsuppgifter som en kommun har under beredskap och i
krig.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar noterar att kommittén
föreslår all kommunerna skall upprätta ett anlal planer och därvid framhåller
alt dessa planer skall samordnas med den kommunala heredskapsplanläggningen.
Överstyrelsen vill betona vikten av att civilförsvarsplanläggningen inte bara
samordnas med utan integreras med övrig planläggning. Överstyrelsen instämmer
i kommitléns uttalande alt kommunernas fredslida planläggning av civilförsvarsverksamhelen
enbart är en del av lolalförsvarsför-bereddserna på lokal nivå.

Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar tolkar
kommitténs förslag så all civilförsvarsplanen för informaiion ingär som en
integrerad del av kommunernas beredskapsplanläggning för information. Någon
särskild plan enbarl för civilförsvarsinformalion behöver därmed inle
upprättas.

Försvarets rationaliseringsinstitut stödjer kommitténs
åsikter om betydelsen av samordningen av civilförsvarets verksamhet på lokal
nivå och vikten av all försvarsansträngningarna totalt sett bedrivs med en
enhetlig inriktning. Institutet kan komma all återkomma till kommunernas roll
som samordnare i den utredning om ledningen av totalförsvarets civila delar som
pågår inom institutet.

Statens jordbruksnämnd instämmer i kommitténs uttalande om
behovet av en grundlig översyn av den kommunala beredskapsplanläggningen. Den
bör genomföras enligt kommitténs intentioner och samordningen på lokal nivå av
de båda planläggningsområdena civilförsvar och kommunal beredskap bör vara en
huvudfråga.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser att del är nödvändigt alt
civilförsvarsplaneringen samordnas med övrig planläggning och all allt sker enligl
samma planeringsförutsättningar.

Statskontoret anser att del är en praklisk och även
konsekvent lösning mol bakgrund av motiven lill 1982 års lolalförsvarsbeslut
all kommunernas civilförsvarsplanläggning samordnas med den kommunala
beredskapsplanläggningen.

CivUbefälhavaren i Södra civilområdel understryker det
nödvändiga i att integrera civilförsvarsplanläggningen med övrig kommunal
beredskapsplanläggning. Ekonomiska förhållanden får därvid inle vara någon
återhållande eller begränsande faktor.

CivUbefälhavaren i Västra civilområdel noterar all kommiuén
föreslår att planen för personal- och underhållsljänst helt eller till större
delen integreras med den kommunala beredskapsplanläggningen. Enligl civilbefälhavarens
uppfallning är civilförsvarsorganisalionens storlek avgörande

Prop.
1984/85:49 137

för hur långtgående integrering som är lämplig. Ett
effektivt civilförsvar är beroende av ett väl fungerande underhållssystem.

Länsstyrelsen i Hallands län delar kommilléns uppfallning
alt planen för informationsverksamhet bör vara övergripande och avse kommunens
samtliga totalförsvarsuppgifter. Länsstyrelsen anser att informationsverksamheten
vid såväl fredskriser som under beredskap och i krig hör ägnas ökad
uppmärksamhet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att vissa
planer för civilförsvarsverksamheten och den kommunala beredskapen kan vara gemensamma
och förslår därför alt det anges i civilförsvarslagen och i lagen om kommunal
beredskap alt ledningsplan och informationsplan skall vara gemensamma.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län understryker kraftigt
behovet av samordning mellan civilförsvarsplanläggning och övrig kommunal
beredskapsplanläggning. Länsstyrelsen anser au om inte underlag i form av nya
fackanvisningar för den kommunala heredskapsplanläggningen som är samordnade
med underlaget för civilförsvarsplanläggningen finns tillgångliga vid den
planerade lidpunkten för planläggningsstart så bör det allvarligt övervågas
all senarelägga denna. Av samhällsekonomiska och arbets-måssiga skål är det
nödvändigt att genomföra dessa två uppgifter som ligger så nära varandra
samtidigt.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser all planen för
övergripande ledning och informationsplanen skall upprättas i form av planer
för kommunens lolala verksamhet under beredskap och i krig. Planen för personal-och
underhållsljänst bör också hell kunna samordnas med den befintliga kommunala
beredskapsplanläggningen sedan en översyn gjorts av denna planläggning.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller alt det är vikligt
att författningstexter saml föreskrifler och allmänna råd rörande den
kommunala beredskapen och civilförsvaret snarast samordnas.

Strängnäs kommun anser alt en samordning av den nya
planläggningen med den redan befintliga kommunala beredskapsplanen är
nödvändig, specielll för ledningsfunktionen. Detla medför ett behov av en
grundlig översyn av nuvarande kommunala planer.

Karlskrona kommun har den uppfattningen all en samordning
mellan civilförsvarsplanläggningen och den kommunala beredskapsplanläggningen
i flera fall är en fömtsättning för alt den kommunala verksamheten och civilförsvarsverksamhelen
skall kunna integreras på ett effektivt sätt.

Hässleholms kommun anser all del är självklart att de
olika planerna måsle samordnas med varandra. Delta lorde bäsl kunna ske genom
att det är en och samma huvudman för de olika planerna. Kan sedan samma
personer vara delaktiga vid upprättandet av samlliga planer och dessulom vara krigsplacerade
i kommunens organisation är del ännu bättre.

Kungsbacka kommun anser all del endast hör finnas en plan
för kommu-

Prop.
1984/85:49 138

nens övergripande ledning av all på kommunen ankommande totalförsvarsverksamhel.
En integrering av civilförsvarsplanlåggning och kommunal
beredskapsplanläggning är alltså nödvändig.

Mullsjö kommun noterar all kommiuén har belyst behovet av
samordning av den kommunala beredskapsplanläggningen och föreslagen planläggning
av civilförsvarsverksamheten i kommunerna. Kommunen anser att det både samhällsekonomiskl
och arbelsmässigt är en klar fördel om dessa planer utarbetas samtidigt.

Trollhättans kotnmun anser att det stöd som kommunen kan
ha av de kommunala beredskapsplanerna vid civilförsvarsplanläggningen är
viktigt och i viss utsträckning kan underiätta den nya planläggningen.

Köpings kommun anser att det är viktigt alt samordning
sker av civilförsvarsverksamheten med den övriga kommunala verksamheten. Kommunen
betonar att den kommunala beredskapsplanläggningen skall ulgå från den normala
kommunala verksamhelen i fred som enbart skall anpassas lill en förändrad situalion
i krig. Della gäller även för civilförsvarsverksamhelen som kan betraktas som
en utökad och förstärkt räddningstjänst-verksamhet. Delta betyder att
civilförsvarsverksamheten i så slor ulsträckning som möjligt skall bygga pä
övrig kommunal verksamhet som brandförsvar och räddningstjänst.

Hofors kommun anser alt möjligheterna till samordning bör
tillvaratas så långt som det är möjligt redan i den grundläggande
civilförsvarsplanläggningen. Inriktningen bör vara all åsladkomma ell
plankomplex som omfattar kommunens samlliga tolalförsvarsuppgifter. Planlåggningsregler
och anvisningar för civilförsvarsplanläggningen bör därför konkret peka på
samordningsmöjligheterna.

Svenska kommunförbundet framhåller all del är nödvändigt
att civilförsvarsplanläggningen och den kommunala beredskapsplanläggningen
integreras. Del bör bara finnas en plan för den övergripande ledningen och en
plan för informationsverksamheten inom varje kommun.

Tjänstemännens centralorganisation biträder kommitténs uppfatining
om behovet av en samordnad planläggning på olika nivåer och understryker att
del är viktigt att länsstyrelserna har nödvändiga resurser för att utarbeta det
planläggningsunderlag som behövs för kommunernas planering.

3.4 Fastställelse och ändring av civilförsvarsplanerna

Hässleholms kommun anser att samlliga planer som upprättas
av kommunen skall fastställas av dess fullmäktige.

Svenska kommunförbundet har inga erinringar mot kommitléns
förslag om fastställelse av planerna men ifrågasätter om mindre kommuner ulan
särskilda riskområden eller riskobjekl verkligen behöver göra en årlig översyn
av planerna.

Prop.
1984/85:49 139

3.5 Civilbefälhavarnas civilförsvarsplanläggning

Civilbefälhavaren i Södra civilområdel framhåller att det
finns tendenser att förstora betydelsen av de regionala målanalyserna. Dessa år
självfallet vikliga men de har också sina begränsningar. De är dock en vikiig
grund för civilområdesplanerna. F.n. finns del inte ell entydigt stöd i
författning för alt upprätta sådana planer eller för att de skall beaklas av l.ex.
länsstyrelserna. Civilbefålhavaren delar därför kommitténs uppfattning att det
behövs en precisering av civilbefälhavarnas möjligheter alt styra planläggningen
av civilförsvarsverksamheten.

Ocksä civUhefälluivarna i Västra, Östra. Bergslagens och
Övre Norrlands civilområden anser alt del behövs en precisering av civilbefälhavarnas
uppgifter och befogenheter i vad gäller civilförsvarsplanlåggning.

4 Ekonomisk ersättning till kommunerna

Hovrätten för Övre Norrland biträder kommitténs förslag
att full ersättning skall ulgå lill kommunerna för kostnaderna för all
utarbeta civilförsvarsplanerna och att göra en nödvändig anpassning lill den
kommunala beredskapsplaneringen. Enligl hovrättens mening borde det likväl vara
möjligt för kommunerna all gå med på en ersättning efter samma principer som
har tillämpats på den kommunala beredskapsplaneringen - dvs. statsbidrag med
90 % av planläggningskostnaden - men då under förutsättning att, i olikhet med
nyssnämnda principer, kommunen får ersättning för alt fortlöpande hålla
planerna aktuella. Om det statsfinansiella läget inle skulle medge alt full ersältning
ulgår till kommunerna för all revidera planerna, kan enligt hovrättens uppfallning
kommunerna inle åläggas att genomföra en sådan revidering. Det skulle då inte
heller vara meningsfulll alt genomföra den grundläggande planläggningen. Den
skulle ulan en fortlöpande översyn snabbt förlora i aktualitet och riskera alt,
som så mycken annan planläggning, bli ell dyrbart och föråldrai planverk i de
kommunala arkivens gömmor.

Civilförsvarsstyrelsen bilräder kommilléns förslag om alt
kommunerna skall få full kostnadstäckning för civilförsvarsplanläggningen,
såväl för nyplanläggning som för vidmakthållande och revidering av planerna.
Styrelsen anser att planernas aktualitet och förankring i kommunens organisation
får en avgörande betydelse för civilförsvarels mobiliserings- och in-satsberedskap.
Styrelsen anser vidare att de föreslagna reglerna fyller kraven på enkelhet
och, så långt möjligt, önskemålen om full kostnadstäckning.

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar framhåller alt om kommitléns
förslag genomförs kan man inle bortse från alt molsvarande behov av ersättning
via stalshudgelen kan hävdas för näringslivet och de affärsdri-

Prop.
1984/85:49 140

vande verken, som i dag betalar sin del av kostnadema.
Överstyrelsen anser alt del bör övervägas att inrymma kostnadskompensation för
planläggning i de övergripande uppgörelser om fördelning av skattemedel som
träffas mellan stat och kommun.

Försvarets ralionaliseringsinslitul godlar den av kommiuén
föreslagna modellen för schablonersältning med undantag för möjligheten till
ytterligare ersättning efter särskild ansökan. Storleksordningen på den
föreslagna särskilda ersältningen ställd i relation lill de kommunala
budgetarna fär bedömas vara så ringa att de rättviseskäl som kan motivera
ytterligare ersättning inle bör ges slor lyngd. Mol bakgrund av den
administration som följer med regler om ytterligare ersällning finner
institutet att denna möjlighet inle bör erbjudas.

Riksnämnden för kommunal beredskap framhåller all
erfarenheterna frän nuvarande ersäiiningssystem för den kommunala
beredskapsplanläggningen både i vad gäller nya planer, l.ex. för barnomsorg,
och revision av befintliga planer ger nämnden anledning all understryka det av kommiuén
föreslagna ersättningssystemets betydelse för en helhjärtad insats från
kommunernas sida vid den föreslående planläggningen.

Socialstyrelsen har samma uppfatining som kommittén om ersällning
för planering av civilförsvarsverksamhel och övrig kommunal beredskap och för
uppföljning av planeringen. Denna planering exempelvis på barn- och äldreomsorgssidan
är många gånger nödvändig för au personal inom totalförsvaret skall kunna
inställa sig i synnerhet efter endasl kort varsel. Kommunerna bör därför få ersällning
enligl en schabloniserad ram.

Förslaget alt det skall utgå full ersältning för all
upprätta civilförsvarsplanerna och anpassa de kommunala beredskapsplanerna har
transportrådet inget att invända mot. Däremot är förslaget om ersällning för
revidering av planerna en fråga som bör behandlas principiellt i etl slörre
sammanhang. Del kan få lill följd alt det kommer all ställas
ersättningsanspråk för annan verksamhei inom totalförsvaret. Enligt transportrådeis
uppfattning finns starka skäl som talar för att beredskapsplanläggning och
andra uppgifter som tjänar beredskapen inom totalförsvaret är någol som naturligt
bör ingå i den ordinarie verksamheten. Detta bör gälla såvål kommunal som
statlig och privat verksamhei.

Statens jordbruksnämnd ansluter sig till kommitléns
helhetssyn beträffande ersältningen för kommunernas beredskapsplanläggning och
anser att den bör utgå såväl för grundplanläggning som för revidering.

Arbetsmarknadsstyrelsen bilräder kommitténs förslag
rörande ersättning lill kommunerna och ser detta som en förutsällning för alt
kunna genomföra 1982 års tolalförsvarsbeslul om civilförsvaret och kommunerna.

Statskontoret anser det vara en praktisk och även en
konsekvent lösning mot bakgrund av motiven lill 1982 års tolalförsvarsbeslul
att kommunernas civilförsvarsplanläggning samordnas med den kommunala
beredskaps-

Prop.
1984/85:49 141

planläggningen. Statskontoret delar kommilléns uppfaltning
all kommunerna bör få ersättning för både planläggnings- och revideringsarbelei.
Visserligen har kommunerna f n. inte rätt till statsbidrag för revision av sina
beredskapsplaner. Statskontoret anser emellertid alt man inte bör skilja mellan
planläggning och revidering eftersom det skulle kunna tolkas som alt
revideringen är mindre vikiig. Statskontoret tillstyrker även förslaget om en schabloniserad
beräkningsgrund för kostnaderna, vilket underlättar den administrativa
hanteringen. Statskontoret anser också att beräkningsmetoden förefaller vara
relativt enkel att lillämpa.

Däremol delar statskontoret inte kommitténs uppfattning
att full ersättning skall utgå lill kommunerna. Enligt statskontorets mening
hör del finnas starka skäl för att frångå en sedan länge etablerad norm om
statsbidrag med 90% av kostnaderna som i dag tillämpas för den kommunala
beredskapsplanläggningen. En ändring av normen bedöms kunna leda till krav på
full koslnadsersätlning åven för andra åtgärder enligt lagen om kommunal
beredskap t.ex. reservanordningar för gas-, vatten-, elektricitetsförsörjning m.m.,
alltsammans åtgärder som kommunerna har slor nylla av åven i fredstid.

Statskontoret anser att det finns skäl som talar för alt
statsbidraget bör vara lägre än 90%. Kommunerna svarar f n. för hela kostnaden
när del gäller revidering av beredskapsplaner. Kommitténs förslag innebär att
hela denna kostnad flyllas över lill staten. Del år enligt statskontorets
mening rimligt med en avräkning som motsvarar kommunernas minskade koslnader
för revidering, samtidigt som hänsyn las till den nytta som kommunerna kan ha
av planläggningen redan i fredslid. Statskontoret anser alt statsbidrag
förslagsvis skulle kunna utgå med 80% av kommunernas kostnader för
planläggning och revidering, oavselt om kostnaderna är schab-lonberäknade eller
faktiskt styrkta.

Statskontoret anser slutligen alt ell lägre statsbidrag
för styrkta kostnader utöver den schablonberäknade kan förvänlas öka kommunernas
incitament till effektivisering och besparingar.

Riksrevisionsverket anser att kommunerna bör la över ansvarel
för hela civilförsvarsverksamhelen dvs. även för anskaffning och
förrådshållning av materiel, uppförande och underhåll av skyddsrum och
anläggningar för civilförsvarsändamål, utbildnings- och övningsverksamhet m.m. Etl
sådant kommunalt totalansvar bör enligt riksrevisionsverket medföra ökad
effektivitet och kostnadsbesparingar. Beslutet att kommunerna skall överta
ledningsansvaret för civilförsvaret i krig bör enligt riksrevisionsver-kels
mening kombineras med etl principbeslut om all kommunerna på sikt skall få
ansvaret även för loialsyslemet i fred. Riksrevisionsverkel anser alt det
skyndsamt bör utredas hur övriga delar av systemet lämpligen kan överföras till
kommunerna. Denna utredning bör då även klarlägga hur kommunernas kostnader för
de nu nämnda uppgifterna inom civilförsvaret skall bestridas. 1 avvaktan på en
sådan utredning anser riksrevisionsverkel

Prop.
1984/85:49 ,42

att planläggningsarbelei bör påbörjas i huvudsak enligl
den uppläggning och det tidsschema som kommiuén har föreslagit. Ambitionen och
därmed kostnaderna i planläggningen bör dock begränsas i förhållande lill vad
kommittén har föreslagil.

Riksrevisionsverkel delar kommitténs uppfallning all
frågorna om ersällning för kommunernas planläggning av civilförsvaret och den
kommunala beredskapsplanläggningen måste bedömas i ell sammanhang eftersom
planerna har ell starkt inbördes beroende.

Riksrevisionsverkel framhåller alt kommilléns förslag att
kommunerna skall få full kostnadsläckning för säväl nyplanläggning som
revidering av civilförsvars- och kommunala beredskapsplaner innebär kraftigt
ökade kostnader för staten eftersom kommittén inle redovisal några besparingar
inom andra delar av civilförsvarsbudgeten.

Riksrevisionsverkel anser all det inte är uteslutet att de
nya planläggningsuppgifterna skulle kunna klaras inom en oförändrad
kostnadsram om kommunerna övertar samlliga delar av civilförsvaret på lokal
nivå.

Civilbefälhavaren i Södra civilområdet understryker det
nödvändiga i all integrera civilförsvarsplanläggningen med övrig kommunal
beredskapsplanläggning. Ekonomiska förhållanden fär därvid inte vara någon
återhållande eller begränsande faktor.

Civilbefälhavaren i Västra civilområdet tillstyrker kommitléns
ersätl-ningsförslag som anges vara en förutsättning för all planläggningsansvar
i fred skall kunna läggas på kommunerna. Vidare tillstyrker civilbefälhavaren
de två sista styckena i del särskilda yttrandet av ledamoten Sture Palmgren och
avstyrker del särskilda yttrandet av experten Eva Blomgren-Edenstrand.

Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig till
utformningen av del ersäiiningssystem som kommiuén har utarbetel. Länsstyrelsen
anser all del är helt nödvändigt att kommunerna får full ersällning för all
utarbeta planer för civilförsvaret, för vilken verksamhei slalen fortfarande
skall vara huvudman. Risken är annars att den beräknade effektiviseringen av civilförsvarsverksamhelen
- som är den yttersta avsikten med överföringen av ansvar lill kommunerna -
helt uteblir.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser all full
kostnadstäckning måste garanteras kommunerna för all upprätta
civilförsvarsplanerna, anpassa de kommunala beredskapsplanerna till övrig
planläggning och för all fortlöpande hålla planerna aktuella. Kan inte denna garanli
ges finns del enligl länsstyrelsen slor risk för alt vissa kommuner kommer alt
ge försvarsarbelet en mycket låg prioritet i förhållande lill övriga kommunala
uppgifter. Uppslår en sådan situation kommer beredskapslägel att avsevärt
försämras i förhållande lill nuläget.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anmäler all flertalet av
kommunema inom lånet har påpekal att det är väsenlligl att kommunerna får full
kostnadstäckning både för nyplanläggningen och den fortlöpande revide-

Prop.
1984/85:49 143

ringen. En kommun i länet har föreslagit alt del fasta
beloppet för såvål planläggningen som den årliga revideringen höjs lill 50000
kr. för au kommuner med förhållandevis liten befolkning inle skall missgynnas
ekonomiskt. Länsstyrelsen lar inte ställning till beloppets storlek men har
den principiella uppfattningen alt planernas aktualitet och beredskapsvårde
kommer att vara relaterat till den ersättning som kommunema får.

Länsstyrelsen i Östergötlands län betonar vikten av att
kommunerna får kostnadstäckning dels för införandel av förslaget, dels för
vidmakthållandet av planer och organisation.

Länsstyrelsen i Jönköpings län finner de föreslagna
reglerna för ersältning vål underbyggda och angivna belopp skäliga. Reglerna
anses vara enkla att tillämpa. Länsstyrelsen betonar vikten av att full
kostnadsläckning Ulgår och särskill då ersällning för att årligen hålla planläggningen
aktuell. Delta anges vara av särskild vikt när kommunerna får planläggningsansvaret
inte bara för sin egen kommunala beredskap utan också för en stor och mycket
viktig del av del civila totalförsvaret i sin helhel med slalen som huvudman.
Med hänvisning lill Eva Blomgren-Edenstrands särskilda yttrande framhåller
länsstyrelsen att det finns en gmndläggande skillnad mellan kommunal
beredskapsplanläggning och civilförsvarsplanläggning. Den förstnämnda avser
kommunal verksamhet med befintliga kommunala resurser medan den senare avser
uppbyggnad och vidmakthållande av en särskild krigsorganisation. Skulle inle
kommunerna få ersältning för nödvändig revidering för att upprätthålla en hög
beredskap på krigsorganisationen skulle stor risk finnas för all revideringen
helt eftersatts.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser alt ersältningen till
kommuner med litet invånarantal för nyplanläggning blir sä låg all del finns
risk för att dessa kommuner inle får full kostnadstäckning. Eftersom staten
även i fortsättningen skall vara huvudman för civilförsvaret betonar
länsstyrelsen vikten av all kommunerna får full kostnadstäckning för såväl nyplanläggning
som fortlöpande revideringar. Om så inle blir fallel befarar länsstyrelsen alt
kommunerna i ell ekonomiskt ansträngt läge inte kan avsälla erforderliga
resurser för planläggningen. Då är det bättre att länsstyrelsen behåller
ansvaret för planläggningen av civilförsvarsverksamheten.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser all full ersällning skall
utgå lill kommunerna för alt motivera dessa lill en fullödig planläggningsinsals.
Vissa kommuner i länet har enligl länsstyrelsen ifrågasatt hela den föreslagna
förändringen av ansvarsförhållanden m.m. om inle full ersättning ulgår för
planläggningsarbete och övriga kommunala insatser.

Länsstyrelsen i Gotlands län tillstyrker förslaget lill
statsbidrag för all hålla planläggningen aktuell endasl under förulsällning av
all del - som länsstyrelsen uppfattat det - enbarl avser koslnader för egentlig
planrevision och del upprätthållande av kunskapsnivån hos kommunens personal
som därigenom erhålls.

Prop.
1984/85:49 144

Länsstyrelsen i Blekinge län framför den uppfattningen alt
en fullständig kostnadstäckning för kommunernas del ulgör en förulsällning för etl
fungerande civilförsvar med lokal förankring.

Länsstyrelsen I Kristianstads län anser att kommunerna
skall ha ersältning för planläggningskostnaderna såväl i samband med nyplanläggning
som revidering. Lånsstyrelsen ansluter sig också till de av kommittén
föreslagna ersällningsschahlonerna och förutsätler att dessa täcker kommunernas
verkliga kostnader.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att kommilléns förslag
om ersältning lill kommunerna år lämpligt. 1 polemik mot vad som framförs i
det särskilda yttrandet av Eva Blomgren-Edenstrand påpekar länsstyrelsen all
planerna för civilförsvar och kommunal beredskap i fortsättningen till slor del
kommer att vara integrerade. Därför kan i praktiken endast etl ersätt-ningssyslem
administreras. Eftersom civilförsvarsplanläggningen är störte till volymen än
planläggningen enligl lagen om kommunal beredskap bör ersättningsformen för
civilförsvarsdelen vara styrande. Civilförsvarsplanläggningen har tidigare
varit en statlig angelägenhet. Elt åläggande för kommunerna all slå för 10 % av
planläggningskostnaderna och 100% av revisionskoslnaderna skulle innebära en övervållring
av civilförsvarskosi-nader på kommunerna.

Länsstyrelsen anger sig ha mindre goda erfarenheler av
kommunernas möjligheler all hålla skyddsrumsplaner och kommunala
beredskapsplaner aktuella om ingen ersällning utgår för revision. Vissa
kommuner har haft kapacitet härför men många har haft svårl alt finna uirymme
för revisionsarbetet i konkurrens med den löpande verksamheten. Ett
resurstillskott är i praktiken nödvändigt för att skapa utrymme och motivation
för beredskapsverksamheten.

Länsstyrelsen framhåller alt del är viktigt att det i
framliden finns ett bra arbetsklimat mellan de statliga och kommunala myndigheter
som i samverkan skall handha förberedelserna för civilförsvarsverksamheten och
den med denna till stor del integrerade kommunala heredskapsplanläggningen. Del
vore enligt länsstyrelsen olyckligt om statsmakterna nu gled ifrån sin tidigare
ståndpunkt all staten i princip skall belala kostnaderna för civilförsvarels
krigsorganisation liksom för de fredstida förberedelserna. En sådan utveckling
skulle kunna skapa en förtroendeklyfta och brist på goodwill till men för den
civila försvarsberedskapen. Priset i kronor räknat om full ersällning ulges för
att undvika sådana negativa effekler måste dessulom betraktas som lågt.

Länsstyrelsen i HaUands län ser del som en självklarhet
alt kommunernas koslnader skall täckas fullt ut. Erfarenheterna av den
nuvarande koslnadsersällningen för kommunal beredskapsplanläggning är inte särskill
goda. Revideringarna har varil knapphändiga och sporadiska vilkel lett lill alt
planerna efterhand har blivit inaktuella. Länsstyrelsen förutsätter att schablonbeloppen
indexregleras med hänsyn lill kostnadsutvecklingen.

Prop.
1984/85:49 145

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framför som sin
bestämda uppfaltning all kommunerna skall ha full kostnadstäckning från och med
planläggningsstarten för såväl den grundläggande planläggningen som för
fortlöpande reviderings- och utbildningsverksamhet. Det är särskill viktigt all
ersättning utgår för fortlöpande planuppföljning och revidering. Della har inle
varit fallel vid den kommunala beredskapsplanläggningen vilkel har haft till
följd att främst personalplanen stadigvarande tappat aktualitet vilkel i sin
lur givelvis inverkat menligt på kommunernas beredskap.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län finner del angelägel att
understryka betydelsen av att kommunerna får full ersättning för de
arbetsuppgifter som följer med planläggningsansvaret.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län understryker noga vad
kommittén framhåller om samordning av civilförsvarsplanläggningen och den
kommunala beredskapsplanläggningen och om lämpligheten av att ha en helhelssyn
på kostnaderna för dessa båda planläggningar. Länsstyrelsens erfarenhel av
underhåll av nu gällande kommunala beredskapsplaner understryker behovet av
ekonomisk ersättning för alt arbetet skall bli genomfört. Länsstyrelsen
uppfattar kommitléns ersätiningsförslag som en absolul förutsättning för all
kommitténs förslag i övrigi skall kunna genomföras och för att beredskapskraven
i 1982 års totalförsvarsbeslut skall kunna tillgodoses.

Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller all en förulsällning
för all försvarsbeslutet skall kunna fullföljas är att statsmakterna beviljar
anslag som ger kommunerna full kostnadstäckning för både investeringskostnaderna
och de årliga ajourhällningskoslnaderna. Länsstyrelsen framhåller vidare att
den föreslagna konstruktionen med mera än 20% av ersättningen behovsprövad lorde
komma att leda till att många kommuner skapar system för kostnadsuppföljning.
Delta leder till extra koslnader och förtar fördelarna med ett schablonsyslem.
Kriterierna för alt kunna få behovsprövad ersällning är dessulom utformade så
all mindre kommuner och vissa landsdelar, särskill glesbygdsområdena,
missgynnas. Konstruktionen leder slutligen till en känslig och kostsam
administrativ prövning av ersättningsanspråken. Länsstyrelsen föreslår därför
all grundbeloppet höjs lill minsl 40000 kr. för samtliga kommuner med etl röriigt
tilläggsbelopp enligl förslaget med 5 kr. per invånare.

Länsstyrelsen i Örebro län understryker kraftigt all
kommunerna måsle kunna påräkna full ersättning dels för de nya arbetsuppgifter
de åläggs, dels för fortlöpande planrevideringar. Den avsedda reformen kan
annars komma att äventyra befolkningsskyddsfunklionen. Länsstyrelsen anser all
mindre kommuner kommer alt missgynnas om en så stor del som kommittén föreslår
från böljan innehålls för att därefter utgå som ersällning till kommuner som
kan styrka att planläggningen dragit högre kostnader än den schabloniserade.
Länsstyrelsen föreslår därför att ersättningen till kommunema för att upprätta
civilförsvarsplanerna och anpassa den kommunala beredskapsplanläggningen utgår
med dels etl gmndbelopp av 10 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 49

Prop.
1984/85:49 146

50000 kr., lika för alla kommuner, dels etl i förhållande lill
förslaget oförändrat rörligt belopp om 5 kr. per invånare. Reslerande ca 4
milj. kr. bör avsättas för ytterligare ersättningar om synnerliga skäl därtill
kan företes.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län tillstyrker hell vad
kommittén har föreslagil om ersältning till kommunerna och ansluter sig till
vad ledamoten Sture Palmgren anfört i sitt särskilda yltrande dvs. all om kommunema
inte får full kostnadstäckning för den gmndläggande planeringen och den
fortsatta revideringen så bör förslaget inle genomföras.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anser att den genomförda
provplanläggningen är så avvikande från verkligheten all den inle kan läggas
till grund för beslul om bl.a. storleken på ersättningen. Länsstyrelsen
framhåller att en fömtsättning för alt kommunerna med intresse skall överta
planläggningsansvaret m.m. är alt de får full kostnadstäckning. Detta gäller inle
bara själva planläggningsarbelei ulan i lika hög grad underhållet av planerna.
Erfarenheterna från den kommunala beredskapsplanläggningen talar starkt för detla.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län tillstyrker den av
kommittén föreslagna ekonomiska modellen för ersättning till kommunerna. Mot
bakgrund av erfarenhetema av den kommunala beredskapsplanläggningen framhåller
länsstyrelsen med skärpa att en förutsättning för ell överförande av
planläggningsansvaret lill kommunerna är att dessa får full ersättning både för
planläggning och underhåll av planerna.

Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller all schablonersätlningen
för kommunernas planläggning måsle vara så avpassad att den ger full täckning
för kommunernas koslnader. Länsstyrelsen anser att det är viktigt att
kommunerna uppfattar sina dvilförsvarsålaganden positivt och att de upplever
att deras ålgärder är en hela samhällels angelägenhet som stöds av
statsmakterna. Den föreslagna reformen är angelägen men lorde stå och falla med
frågan om kommunerna får tillräcklig kostnadstäckning av slalen eller inte för
att genomföra reformen och vidmakthålla planläggningen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker kommitténs
förslag men anser att staten också skall slå för kostnaderna för hanteringen av
skydds-mmsärenden och för fortlöpande vård och underhäll av civilförsvarets
anläggningar för krigsorganisationen.

Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker viklen av att
planläggningen för civilförsvarsuppgifterna samordnas med den planläggning som
kommunen gör för sina övriga tolalförsvarsuppgifter. Länsstyrelsen framhåller
att för att få alla de positiva effekler som redovisats i belänkandet vid etl
överförande av ledningen av civilförsvarsverksamhelen i krig och därav
föranledd planläggning och integrering med den kommunala beredskapsplaneringen
måsle kommunema få full ersällning för kostnaderna dels för planläggning av civilförsvarsverksamhelen,
dels för anpassning av de kommunala beredskapsplanerna, dels för revision av
upprättade planer. Om full kostnadstäckning inte erhålls finns det enligt
länsstyrelsen slor risk

Prop. 1984/85:49 147

för
alt planläggningen inle när den nivå som svenska folket har anledning att
kräva.

Sammanlagt 47 kommuner har
yttrat sig över betänkandet. Av dessa har alla ulom tre särskilt tagit upp
frågan om ekonomisk ersättning till kommunerna och därvid understrukit viklen
av au kommunerna fär full kostnadstäckning för sitt arbete med planläggning
och revidering av planerna. De flesla kommunema har godtagit kommitténs förslag
till modell för ekonomisk ersättning men några har haft invändningar mot del.

Stockholms
kommun påtalar att det i kommitléns förslag inle lämnas några garantier för att
kommunerna verkligen skall få full kostnadsläckning för sina åtaganden trots
att principen i förslaget är all full ersältning skall utgå till kommunerna för
att upprätta och fortlöpande revidera civilförsvarsplanerna. Kommunen anser
all alla koslnader som kommunerna åsamkas för planläggningen skall ersättas av
staten. Detla anges vara en förutsättning för att kommunen skall kunna åla sig
de nya uppgiftema. Kravel på garantier om full kostnadstäckning måsle enligl
kommunen betraktas som rimligt mot bakgmnd av att del är staten i sin egenskap
av huvudman för civilförsvaret som uppdrar åt kommunerna alt mol ekonomisk ersältning
genomföra förberedelserna.

Södertälje
kommun anser att del i etl kommande beslul måste ges uirymme för kommunerna alt
utöver de schabloniserade ersättningarna få kompletterande ersättning för att
därigenom uppnå full täckning för plan-läggningskoslnaderna. Kommunen
framhåller att del är nödvändigt att slå fast kravet på full kostnadstäckning
och att betrakta denna som en förutsällning för alt ansvaret för ledningen av
civilförsvarsverksamheten i krig och därmed sammanhängande planläggning i fred
skall kunna föras över till kommunema. Kommunen anser också aU det är viktigt aU
reglerna för ekonomisk ersättning blir så entydiga att de inte ger utrymme för
några godtyckliga tolkningar och inte heller kan göras beroende av medelslill-gången
hos civilförsvarsstyrelsen.

Enköpings
kommun framhåller all endasl en ersättningsnivå som ger full kostnadstäckning
för kommunernas arbeie kan ge garantier för att samlliga kommuner uppnår en
ambitionsnivå i sitt planeringsarbete som kan godtas. Eftersom en bra kommunal
beredskapsplanläggning är en förutsättning för all civilförsvarsverksamheten
skall fungera måsle enligl kommunen principen om full ersällning även gälla
denna. Kommunen accepterar av adminislraliva skäl schabloner som grund för
ersättningsbeloppen men föreslår aU antingen grundbeloppet höjs lill 50000 kr.
eller det röriiga beloppet höjs frän 5 till 6 kr. per invånare.

Uppsala
kommun framför liknande synpunkler men föreslår att gmndbdoppei höjs frän
20000 till 30000 kr. Kommunen anser alt del är nödvändigl att kostnadsutvecklingen
beaktas och att ersättningarna anpassas härtill.

Katrineholms
kommun framhåller att det föreslagna ersåltningssystemel

Prop.
1984/85:49 148

torde komma all missgynna små kommuner eftersom den
huvudsakliga ersättningen grundas på invånarantalet medan kraven i fråga om
planläggning är desamma oavsett om kommunen har många eller fä invånare.
Kommunen betonar också att del är nödvändigl alt slalen står för sin del av
ansvaret och således ersätter kommunerna fullt ul för deras kostnader, även i
fråga om revidering. Enligt kommunen visar erfarenheten all i mindre kommuner
med bristande planeringsresurser riskerar denna typ av planer att så småningom
bli inaktuella varför beredskapen sjunker.

Strängnäs kommun framhåller att del finns en risk för att
ambitionsnivån sätts för låg om statsbidraget sätts för lågt. Kommunen
föreslår all grundbeloppet fastställs lill 50000kr. per kommun och ati del
rörliga beloppet bibehålls vid 5 kr. per invånare. Beloppen förutsätts bli indexreg-lerade
med hänsyn tagen lill kostnadsutvecklingen.

Linköpings kommun anser all förslagel all kommuner som kan
styrka högre koslnader än vad som svarar mol den schabloniserade ersättningen
erhåller ersältning försl när alla kommuner har färdigställt planläggningen är
otillfredsställande. Kriterierna för att fä ersättning som överstiger den schablonberäknade
måste enligl kommunen vara så utformade all en kommun själv på förhand kan
räkna ul vilken total ersättning som kommer all utgå.

Visby kommun har ingen erinran mol kommitténs förslag om ersätlningen
för nyplanläggningen men anser att del föreslagna statsbidraget för att hålla
planläggningen aktuell och lill övrig drift av kommunal civilförsvarsverksamhet
är otillräckligt. Enligt kommunen bör förslaget inte genomföras om det statsfinansiella
lägel inle medger alt full ersällning utgår för kommunernas kostnader för en
fortlöpande reviderings- och utbildningsverksamhet.

Sölvesborgs kommun anser det vara självklart alt staten
skall stå för alla koslnader för de uppgifter som avses läggas på kommunerna.
Kommunen anser dock att ersättningssystemet är mindre väl utformat eftersom
planläggningen av civilförsvaret i kommunerna i alll väsenlligl sammanfaller
oavsett befolkningens anlal och all del därför framstår som omotiverat att ersältningen
till de befolkningsmässigt störte kommunerna blir så myckel högre än till de
mindre.

Kristianstads kommun anser att ersältningen inte skall
grundas på schabloner utan i ställel molsvara de av kommunen nedlagda fakliska
kostnaderna så att full kostnadsläckning erhålls.

Simrishamns kommun har inget att invända mol förslaget
till generella ersättningsregler. Kommunen anser dock att kommunerna skall vara
garanterade en ersättning som till fullo molsvarar kommunernas verifierade
kostnader för planläggningen och ajourhållning av planerna.

Malmö kommun föreslår att det rörliga ersättningsbeloppet
höjs till 6 kr. per invånare för planläggningen och till 2 kr. per invånare för
revideringen.

Falkenbergs kommun anser att grundbeloppet för såväl
planläggningen

Prop.
1984/85:49 149

som den fortlöpande revideringen bör höjas frän 20000kr.
till 40000kr. med hånsyn till att även befolkningsmässigt små kommuner får jägga
ned ett omfattande arbete varför ersättningen i någol mindre grad bör relateras
lill kommunens storlek.

Kungsbacka
kommun anser det vara nödvändigt att kostnadsutvecklingen följs och att
ersättningen anpassas till vunna erfarenheter och lill penningvärdesförändringar.
Kommunen anser det vidare vara självklart alt ersättningarna skall utbetalas
till kommunerna i takt med att kommunerna har de fakliska kostnaderna och inte
vid en senare tidpunkl.

Göteborgs
kommun är tveksam lill om de föreslagna reglerna för ersättning för nyplanläggning
och revidering kommer alt ge täckning för kommunernas kostnader och anser att
i varje fall beloppet för revidering bör fördubblas.

Marks kommun anser att en högre schablonersältning är
önskvärd.

Köpings kommun bedömer att del föreslagna
ersättningssystemet inle kommer all ge kommunen full täckning för de koslnader
kommunen kommer att få vid planläggningen och revideringen av planerna.

Svenska
kommunförbundet framhåller att civilförsvarsverksamheten i princip är en
statlig uppgift under statligt huvudmannaskap. Av praktiska skäl och för all fä
ell effektivare civilförsvar avses väsentliga uppgifter läggas på kommunerna.
En gmndförutsättning härför är emellertid enligt kommunförbundels bestämda
mening all kommunerna får full ersältning för sina koslnader för verksamheten.
I likhet med kommitléledamolen Sture Palmgren anser kommunförbundet att någon
överflyttning av ansvaret lill kommunerna inle bör ske om staten av någol skäl
inle anser sig kunna svara för de kostnader som överflyttningen medför.
Eftersom en bra kommunal beredskapsplanläggning är en förutsättning för
civilförsvarsverksamheten måste principen om full ersättning gälla även denna.

Enligl
kommunförbundet bör av adminislraliva skäl en schabloniserad ersättning
eftersträvas. Den föreslagna konstruktionen med ell fast grundbelopp och ell
rörligt belopp per invånare godtas av kommunförbundet åven om kommunernas
riskklass inle alllid är relaterad lill invånarantalet. Den möjlighet till
särskild ersättning utöver schablonersätlningen som föreslås bedöms kunna rätta
till sädana svagheter i systemet. Erfarenheterna frän provplanläggningen visar
att alla kommuner oavsett invånarantalet har vissa initialkostnader. Dessa
motiverar enligt kommunförbundet att gmndbdoppei för ersältning höjs från 20000
kr lill 30000 kr. per kommun. Kommunförbundet framhåller all del är nödvändigt
att kostnadsutvecklingen följs upp och all ersättningarna anpassas lill gjorda
erfarenheter och lill eventuella penningvärdesförändringar.

Tjänstemännens
centralorganisation och Centralorganisationen SACO/SR anser all del är
nödvändigt all kommunerna får full täckning för de kostnader som
civilförsvarsplanläggningen kommer att medföra och bedömer mot den bakgmnden
all den föreslagna referensnivån om ca

Prop. 1984/85:49 ,50

60milj.
kr. för ersättning lill kommunerna kan komma all visa sig vara alltför lågt
beräknad.

5
Övriga frågor

5.1 Skyddade
utrymmen

Länsstyrelsen
i Älvsborgs län framhåller all kommitténs förslag om ersättning till
fastighetsägare för att anordna skyddade utrymmen är av utomordenlig betydelse
genom alt del gör del möjligt att redan i fredslid anordna sådana utrymmen i
områden med brist på skyddsmmsplalser.

5.2 Ikraftträdande

Civilbefälhavaren
i Bergslagens civilområde har den uppfattningen att del inte är nödvändigt all
hela planeringsarbetet slutförs innan kommunerna formellt tar över
ledningsansvaret. Erfarenheterna från landstingens säll alt ta över
ledningsansvaret efter 1981 inom hälso- och sjukvården i krig ger anledning att
förmoda alt aktiviteten och engagemanget i planeringen skulle öka inom
kommunerna om de redan i ett tidigt skede -medan planema fortfarande håller på
all uiformas - hade ansvaret för genomförandet. I varje fall bör överförandet
av ledningsansvaret i krig inle fördröjas ylleriigare även om en del planläggningsarbele
återstår efter 1986.

Länsstyrelsen
i Uppsala län är tveksam till om länsstyrelsen och kommunerna skall kunna
utföra de nödvändiga arbetsuppgifterna under den av kommittén föreslagna
tidsperioden. Provplanläggarna har påtalat behovet av mera praktiska regler och
föreskrifter för den slutliga planläggningen. Delta blir ett tidskrävande
arbete på central nivå som med största sannolikhet kommer att krympa den redan
snålt tilltagna arbetstid som står lill förfogande på länsstyrelser och i
kommuner. Ell annat skäl all skynda långsamt är enligl länsstyrelsen de
pågående arbetena med civilförsvarslag-brandlag-kommunal beredskapslag samt
den slutliga utformningen av räddningstjänsten i fred och andra pågående
organisationsutredningar. Allt della bör slutföras innan arbetet på
länsstyrelserna och i kommunerna inför överförandet av ledningsansvaret påböijas.

Länsstyrelsen
i Östergötlands län bedömer att den föreslagna tidsplanen är alltför
optimistisk. För att kunna genomföra den föreslagna planläggningen och för att
bygga upp den kompelens som behövs i kommunerna behövs en omfattande utbildning
där länsstyrelsens medverkan krävs i stor omfallning. Om den föreslagna
tidsplanen skall kunna hållas krävs därför en genomgripande ompriorilering av
arbetsuppgifterna vid försvarsenhe-lerna vid länsstyrelserna på bekostnad av bl.a.
servicen till allmänhet, företag och myndigheter. Länsstyrelsen föreslår att ansvarel
för ledningen

Prop. 1984/85:49 151

på
lokal nivå av civilförsvarsverksamhelen i krig förs över till kommunerna
tidigast den I januari 1988.

Länsstyrelsen
i Kalmar län framhåller att den arbetsinsats som krävs vid länsstyrelsens
försvarsenhet för all genomföra de föreslagna förändringarna tillsammans med
kommunerna inom den av kommittén föreslagna lidsramen kommer att innebära alt
andra angelägna uppgifter för totalförsvaret och räddningstjänsten inle kan
fullgöras under den aktuella perioden enligl den ambitionsnivå som angavs av
statsmakterna i 1982 års tolalförsvarsbeslul. På central nivå pågår ell antal
utredningar som med stor sannolikhet kommer att påverka fömtsättningarna för
och innehållet i den föreslagna planläggningen m.m.

Länsstyrelsen
föreslår därför att starten för kommunernas planläggning sker tidigast den I
juli 1985. Vidare bör möjligheterna all genomföra övningar i en första omgång
före överförandet av ledningsansvaret analyseras och tidpunkten för
överförandel anpassas till att övningar försl genomförs.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län har ingenting att invända mol den tidsplan som
kommittén anger men föreslår ändå med hänvisning till det otillfredsställande
personalläget och den rådande arbetsbelastningen att det övervägs all låta
kommunerna ta över ledningsansvaret den Ijuli 1987, dvs. etl halvt år senare än
vad kommittén har föreslagit. Länsstyrelsen anser att beredskaps- och
mobiliseringsläget inte skulle påverkas i särskill slor ulsträckning härigenom.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län anser att den av kommittén föreslagna tidsplanen bör kunna
hållas men detta fömtsätter att erforderligt planeringsunderlag kan
tillhandahållas vid den planerade tidpunkten för planläggningsstarten i
kommunerna.

Länsstyrelsen i Värmlands
län erinrar om att 1982 års tolalförsvarsbeslul innebär dels all kommunema med
början senast under budgelårel 1984/85 skall la över ansvaret för ledningen pä
lokal nivå av civilförsvarsverksamheten i krig och det planläggningsansvar i
fred som hänger samman härmed, dels all övertagandel skall samordnas med att hemskyddsorganisationen
införs och med att arbetet med skyddsplaner påbörjas i kommunema. Balansen och
effekten i elt framlida civilförsvar är enligl länsstyrelsens mening starkt
beroende av att denna samordning fullföljs till alla delar. De fyra
komponenterna ledning i krig, planläggningsansvar i fred, hemskydd och
skyddsplaner måsle utvecklas och fullföljas samtidigt. Om någon eller några av
dessa komponenter måste förändras på ell avgörande säll eller ifrågasätts så
måste enligl länsstyrelsens mening hela försvarsbeslutet omprövas.

Länsstyrelsen
tillstyrker kommitténs förslag att kommunerna skall ta över ansvarel för
ledningen vid utgången av år 1986.

Länsstyrelsen
i Kopparbergs län tillstyrker den föreslagna tidsplanen men framhåller all del
är viktigt att ansvaret för ledningen tas över samti-

Prop.
1984/85:49 152

digt av alla kommuner i hela landel.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län bedömer all kommunerna kan
la över ledningen försl den I juli 1987 men anser att del är praktiskt att
vänta med övergången till den 1 januari 1988 med hänsyn till att kommunernas
budgetår är kalenderår. Länsstyrelsen anser alt en sådan tidsförskjutning är lill
fördel för såväl länsstyrelserna som kommunerna och därmed även för
civilförsvaret.

Enköpings kommun anser att det kanske borde övervägas att
förlänga planläggningstiden utöver vad kommittén fömtsatt för alt del skall bli
möjligt att låta kommunens egen ordinarie personal genomföra planläggningen.
Det kommer alt krävas betydande arbetsinsatser av kommunens förvaltningar under
de två år som står till buds om kommunen skall ta över ledningsansvarelden Ijanuari
1987.

Halmstads kommun betonar nödvändigheten av all
övertagandet av ledningsansvaret bestäms till en tidpunkt så långt efter beslut
all kommunerna får en reell möjlighel all genomföra erforderlig planläggning.

Kungsbacka kommun anser del vara en klar fördel att
avsätta tillräckligt med tid för såväl utbildning som själva planläggningsarbelei
i kommunerna. Härigenom undviks att reformen blir ett hastverk eller en halvmesyr.

Göteborgs kommun noterar att kommittén fömtsätter att
planläggnings-arbetet påböijas av kommunema under hösten 1984. Kommunen anser
att starten av planläggningsarbetet bör anpassas lill kommunernas budgetår så
att organisatoriska förberedelser i erforderlig omfaltning hinner vidtas. Med
start den 1 januari 1985 skulle kommunerna kunna ta över ledningsansvaret den
I januari 1987.

Trollhättans kommun framhåller särskilt att del är viktigt
all kommunerna ges tillräcklig tid för den planläggning som de kommer att
åläggas att genomföra. Den tidtabell som anges av kommittén är mycket snävt
tilltagen. Del är angelägel all erforderlig utbildning inför planläggningen
kan genomföras i sådan lid att kommunerna får två år på sig för sin planering.

Prop. 1984/85:49 153

BUaga3 CIVILFÖRSVARSSTYRELSEN

VERKSKYDDSUTREDNINGEN

inneh å llsf ö rteckning

1 utg å ngspunkter

1.1 gXllande normer

1.1.1
fastst ä llande av verkskyddsplikt

1.1.2
planl ä ggning, utbildning och utrustning

1.2 1982 ars f ö rsvarsbeslut

1.2.1 regeringens proposition
1981/82:102

2 utredningens
bedrivande

2 ö verv ä ganden

3.1
verkskydd under beredskap och i krig

3.2
utnyttjande av verkskydd i fred

3.3
likformighet

4 F Ö RSLAG

4.1 NORMER
F Ö R VERKSKYDDSPLIKT

4.2 PRINCIPER F Ö R
ORGANISATION, UTRUSTNING OCH

UTBILDNING

4.3 GENOMF Ö RANDE

Prop.
1984/85:49 154

UTREDNING
ANG Å ENDE NYA NORMER F Ö R FASTST Ä LLANDE AV VERKSKYDDSPLIKT SAMT F Ö R
VERKSKYDDENS ORGANISATION, UTRUSTNING OCH UTBILDNING

1 UTG Å NGSPUNKTER

1.1
G Ä LLANDE NORMER M M

1.1.1_________________________________________ G ä llande
normer f ö r fastst ä llande av verkskydds-

plikt__________________________________________

Verkskydd
skall enligt § 19 i civilf ö rsvarskung ö relsen organiseras vid anl ä ggning
eller byggnad, inom vilken i fredstid i regel minst 200 personer ä r
sysselsatta, om l ä nsstyrelsen finner verkskydd erforderligt och anl ä ggningen
eller byggnaden ä r bel ä gen inom skyddsrumsort.

Betr ä ffande
anordnande av verkskydd i centrala verk och myndigheter har regeringen
meddelat s ä rskilda f ö reskrifter.

1.1.2__________________________________ Verkskyddens
uppgifter, organisation och

omfattning______________________________

Enligt
§
19 i civilf ö rsvarskung ö relsen best ä mmer l ä nsstyrelsen vilka tj ä nstegrenar som skall finnas
vid verkskydden liksom verkskyddens omfattning i fr å ga om
personal och materiel.

Civilf ö rsvarsstyrelsen
meddelar anvisningar f ö r l ä nsstyrelsernas f ö rordnande av verkskyddsplikt
och f ö r verkskyddens organisation.

Civilf ö rsvarsstyrelsen
fastst ä llde 1977-03-08 nu g ä llande f ö reskrifter om verkskyddets organisation,
mobilisering och planl ä ggning (FVskOrg).