Prop. 1984/85:5

Regeringens proposition

1984/85:5

om
utvecklad kommunal energiplanering m.m.;

beslutad
den 20 juni 1984.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade uidrag av
regeringsprotokoll för de åtgärder och det ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

BIRGITTA
DAHL

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs förslag fram som syftar Ull att kommunernas energiplanering
skall vidareutvecklas. Ändringar föreslås i lagen (1977:439) om kommunal
energiplanering och lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar (ellagen).

Enligt
lagen om kommunal energiplanering skall del i varje kommun finnas en av
kommunfullmäktige fastställd akluell plan för att minska användningen av olja.
I propositionen föreslås att innehållet i en sådan plan vidgas till att avse
tillförsel, distribution och användning av energi.

Den
föreslagna ändringen i ellagen innebär alt en elleverantör inom ell område för
fjärrvärme eller naturgas skall kunna vägra elleverans lill värmepumpar endast
när fullmäktige i kommunen har beslulat att värmepumpar inte bör förekomma
inom området.

Ändringen
i ellagen föreslås träda i kraft den 1 april 1985 och ändringen i lagen om
kommunal energiplanering den 1 januari 1986.

I
propositionen föreslås också rikflinjer för energiinriktad kompletteringsutbildning
av skorstensfejare.

1 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 5

Prop.
1984/85:5

Prop. 1984/85:5 2

1
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering

Härigenom
föreskrivs atl 3 § lagen (1977:439) om kommunal energiplanering skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

3 §'

I
varje kommun skall del finnas I varje kommun skall del finnas

en akluell plan för att minska ol- en aktuell plan för tillförsel, dislri-

Jeanvändningen i kommunen. bution och användning av energi i

kommunen.

Planen
beslutas av kommunfullmäktige.

Denna
lag iräder i krafl den 1 januari 1986.

Senasle
lydelse 1981:601.

Prop. 1984/85:5 3

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa
bestämmelser om elektriska anläggningar

Härigenom föreskrivs alt 2 § 4 mom. lagen (1902:71 s. 1),
innefattande vissa beslämmelser om elektriska anläggningar skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

2 §'

4 mom.
Den som innehar områdeskoncession för yrkesmässig dislribulion är skyldig
aU, om inle särskilda skäl finns lill undanlag, lillhandahålla ström ål var
och en som inom området behöver den för normall förbmkningsändamål. Sådan
skyldighel föreligger dock inte om strömmen är avsedd atl användas för
värmeförsöijning av byggnad inom ett område där fjärrvärme eller naturgas
dislribueras eller avses bli distribuerad och om värmeför-sötjningen inte med
störte fördel kan tillgodoses med elenergi än med del för området gemensamma
systemet.

4 mom. Den som innehar områdeskoncession för yrkesmässig
dislribulion är skyldig all, om inle särskilda skäl finns lill undanlag, lillhandahålla
ström åt var och en som inom området behöver den för normalt
förbrukningsändamål. Sådan skyldighet föreligger dock inle om strömmen är
avsedd att användas för värmeförsörjning av byggnad inom elt område där
fjärtvärme eller naturgas distribueras eller avses bli distribuerad och om
värmeförsörjningen inte med störte fördel kan tillgodoses med elenergi än med
del för området gemensamma systemet. För att vägra leverans av ström för
värmepumpar inom elt sådanl område krävs atl kommunfullmäktige har beslutat
all värmepumpar inte bör förekomma inom området. Har dessförinnan leverans av
el tUl en värmepump påbörjats är dock elleverantören skyldig att
tillhandahålla ström till värmepumpen så länge den är i bruk.

Den som innehar linjekoncession är skyldig atl, om del är
förenligt med koncessionens ändamål, leverera eller överföra slröm ål en
innehavare av områdeskoncession, i den mån det behövs för alt denne skall kunna
fullgöra sina förpliktelser enligt första stycket. Sådan skyldighet att leverera
eller överföra ström föreligger även i övrigt gentemot förbmkare, vars
verksamhel är av slörre belydelse för del allmänna.

Frågor om
förpliktelser, som avses i detta mom., prövas av den myndighet som regeringen
bestämmer.

Denna lag Iräder i krafl den 1 april 1985.

Senasle lydelse 1981:1352.

Prop. 1984/85:5 4

Uidrag

INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-06-20

Närvarande:
slalsminislern Palme, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, Boström, Bodslröm, Göransson, Gradin,
Dahl, Hellström, Thunborg.

Föredragande:
statsrådet Dahl

Proposition
om utvecklad kommunal energiplanering m.m.

1
Inledning

Kommunerna
har betydelsefulla uppgifler inom energipolitiken. Sedan år 1977 har kommunerna
en lagstadgad skyldighet atl bl.a. i sin planering främja hushållningen med
energi samt verka för en säker och tillräcklig energitillförsel. Fr.o.m. den 1
juli 1982 skall det dessulom i varje kommun finnas en akluell plan för all
minska oljeanvändningen.

De
erfarenheler som hitlills har vunnits av den kommunala energiplaneringen och
de förändringar i övrigt som har sketl inom energiområdet och inom andra delar
av samhällel visar alt del är angelägel att ytterligare utveckla den kommunala
energiplaneringen.

Inom
regeringskansliet har under industridepartementets ledning bildals en
arbelsgrupp för frågor om energianvändning i syfle alt samordna dessa frågor. I
gruppen ingår företrädare för berörda departement. Arbetsgruppen avlämnade i
februari i år promemorian (Ds 1 1984:2) Ulvecklad kommunal energiplanering som
behandlar formerna för den fortsatta kommunala energiplaneringen. Promemorian
har remissbehandlats. Ell utdrag av promemorian och en redovisning av
remissutfallet bör fogas lill regeringsprotokollel i detta ärende som bilaga
1.

Ijuni
1982 gav regeringen oljeersättningsdelegalionen (I 1979:01, OED) i uppdrag atl
i nära samarbete med statens industriverk (SIND) analysera de kommunala
planerna för minskad oljeanvändning. 1 uppdraget ingick atl dels redovisa
förslag till initiativ som erfordras för att målen i planerna skall nås, dels
lämna förslag till hur arbetet med alt minska oljeanvändningen i kommunerna
bör drivas vidare. OED och SIND överlämnade i februari 1983 rapporten (SIND
1983:3) Redovisning och analys av kommunernas oljereduktionsplaner. Rapporten
har remissbehandlats. En sammanfattning av rapporten och en redovisning av
remissutfallet bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.

Prop. 1984/85:5 i 5

Jag
kommer i del följande också att ta upp frågan om samverkan mellan kommuner och
inom regioner när det gäller energiplanering. Utredningen om styrmedel för
näringslivets energihushållning har i sitt betänkande (SOU 1981:94)
Energisamverkan stal-kommun-näringsliv lagt fram vissa förslag i detta avseende.
Betänkandet har remissbehandlats. En sammanfattning av betänkandet och en
redovisning av remissulfallel bör fogas till protokollet i della ärende som
bilaga 3.

Jag
kommer vidare att behandla vissa frågor om distributionspliklen för elektrisk
ström. I en skrivelse till regeringen den 5 mars 1984 har statens energiverk
föreslagit att frågan om skyldighet all leverera elektrisk energi till
värmepumpar inom fjärrvärme- och naturgasområden skall regleras i en särskild
lagbestämmelse. Till skrivelsen har energiverket bifogat promemorian El till
värmepumpar inom fjärrvärme- och naturgasområde, tillämpning av lagsiiftningen
om eldistributörs leveransplikl. Skrivelsen och promemorian har
remissbehandlats. Skrivelsen, promemorian och en redovisning av remissutfallet
däröver bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga 4.

iag
kommer också att behandla frågor som rör fömtsättningar och resurser för
genomförande av den kommunala energiplaneringen. Bl.a. tar jag upp frågan om
energiinrikiad utbildning av personal inom sotningsväsendel. Ett sammandrag av
förslag från statens brandnämnd den 29 juni 1983 om kompletteringsutbildning
för personal inom sotningsväsendel -Energihushållning - bör fogas till
protokollet som bUaga 5.

2
Föredragandens överväganden 2.1 Kommunernas roll i energipolitiken

De
kommande åren kommer atl innebära en fortsatt snabb omställning av vårt
energisystem. Beroendet av importerad olja innebär fortfarande en belastning på
den svenska ekonomin. Trols alt oljekonsumtionen, mätt i volym, har minskal
kraftigl under de senasle åren är kosinaderna för oljeimporten fortfarande
höga. Således minskade importen av petroleumprodukter från ca 28 milj. ton år
1980 lill drygl 20 milj. lon år 1983. Under samma period ökade emellertid
värdet av oljeimporten från knappt 28 miljarder kronor till nära 32 miljarder
kronor. Osäkerheten om den framtida ulvecklingen på oljemarknaden är också
slor. Arbelel med alt minska oljeberoendet och ersätta oljan med andra
energislag måste av bl.a. dessa skäl fortsätta. Parallellt med delta arbete
måste vi skapa fömtsättningar för den kommande avvecklingen av kärnkraften i
enlighel med riksdagens beslut (prop. 1979/80:170, NU 70, rskr 410). Därför
måste vi åstadkomma en effektivare användning av energi i alla samhällssektorer.

Omställningen
av vårt energisystem kommer atl kräva slora invesleringar i exempelvis
värmeproduktionsanläggningar, distribuUonsnät för el och

Prop.
1984/85:5 6

värme
saml energisparåigärder. För atl kunna genomföras med god ekonomi måste dessa
invesleringar avvägas mol varandra. Bl.a. måsle möjliga samordningsvinster
mellan invesleringar som genomförs i olika syften las lill vara så långl
möjligt: jag tänker på bl.a. ombyggnadsåtgärder och energisparåtgärder som
genomförs i byggnader. Det är vidare viktigt all en avvägning sker mellan
ålgärder i olika led av energisystemet, framför allt mellan ålgärder för
tillförsel och ålgärder för effeklivare användning av energi, så alt dessa
samverkar till en god energihushållning.

Många
energiinvesleringar har en lång leknisk och ekonomisk livslängd. Del gäller
såväl produktions- och dislributionsanläggningar för el, fjärrvärme och gas
som vissa energisparåtgärder i byggnader och i induslriella processer.
Därigenom får de betydelse också för utvecklingen efler det kommande
sekelskiflel. Del är därför angelägel all investeringar av dessa slag planeras
och genomförs på eU sådanl sätt atl handlingsfriheten bibehålls inför framlida
energipolitiska beslul. De kommande årens invesleringar inom energiområdet
måste således ulgå från en noggrann planering. Ulgångspunkten för planeringen
måste vara en helhetssyn på energisystemet och på dess roll i samhällel.
Härigenom ges förutsättningar för att göra ändamålsenliga avvägningar både
mellan ålgärder inom energisystemet och mellan åtgärder i delta system och
ålgärder i samhället i övrigt. Genom en sådan planering ökar möjligheterna att
lillgodose olika krav, på l.ex. billig energi, säker energitillförsel och
minsta möjliga miljöpåverkan.

De
övergripande målen för energipolitiken beslutas av regering och riksdag.
Statsmakterna anger också förutsättningar för planeringen av energisystemet
genom lagstifining, ekonomiskt slöd, regler för energibeskallningen saml
säkerhels- och miljökrav. För all de energipolitiska målen skall kunna
förverkligas är del nödvändigl all kommunernas ålgärder utgår från dessa mål,
eftersom de enskilda beslul som påverkar energisystemets utformning i hög grad
är beroende av kommunal planering och andra kommunala åtgärder.

En
ralionell planering innebär alt de samlade effekterna av olika handlingsalternativ
klarläggs och vägs mol varandra. Vid utformningen av etl energisystem måste
även l.ex. miljöhänsyn och sysselsättningsaspekter beaktas. Vilka åtgärder
sådana avvägningar leder till i konkreta fall måste bedömas lokalt, dvs. i den
enskilda kommunen. Endast därigenom kan befintliga fömtsättningar tas tillvara
l.ex. i form av lokala energikällor, lillgång till olika slag av arbetskraft
etc.

Kommunerna
har redan ett belydande ansvar för energiplaneringen på lokal nivå. Enligt
lagen (1977:439) om kommunal energiplanering skall kommunerna i sin planering
bl.a. främja hushållningen med energi samt verka för en säker och tillräcklig
energitillförsel. Vidare åligger det kommun atl undersöka fömtsättningarna atl
genom samverkan med annan kommun eller betydande intressent gemensamt söka lösa
frågor som har betydelse för hushållningen med energi eller för
energitillförseln. Detta

Prop.
1984/85:5 7

innebär
bl.a. aU hänsyn bör tas i den kommunala planertngen lill möjligheterna att
ulnyllja industriell spillvärme. Kommunerna har vidare skyldighet au upprätta
planer för aU minska användningen av olja. Jag ålerkommer härtill i del
följande.

Del
kommunala ansvarei för energiplaneringen är således redan lidigare reglerat i
lag. De förslag somjag redovisar i del följande syflar inle till aU ändra på de
ansvarsförhållanden som i dag råder. Den utveckling som har ägl mm inom
energiområdel och de erfarenheter som successivi har vunnils pekar enligt min
mening på atl del nu finns anledning alt ta upp frågan hur kommunerna på bästa
sätt skall fullgöra sitt ansvar för planeringen av del lokala energisystemet
och vilket stöd de kan behöva från statsmakterna härför. Till ulgångspunkl för
mina överväganden ligger del material som har redovisats i inledningsavsnitlet
och vad som har framkommil vid remissbehandlingen av delta.

Kommunernas
ansvar och inflytande omfattar såväl tillförseln och distributionen som
användningen av energi.

Genom
att komnunerna svarar för praktiskt tagel all försörjning i landel med
Qärtvärme - både vad avser produklion och distribution - har de etl väsentligt
inflytande över värmeförsörjningen. När det gäller bränslen år kommunerna i dag
stora förbrukare av eldningsoljor och andra bränslen, framför allt för
förbränning i hetvallencenlraler och kraft värme verk. Genom den pågående
ulbyggnaden av fjärrvärme kan kommunernas roll på bränslemarknaden väntas öka,
inte minst i fråga om inhemska bränslen såsom torv, skogsenergi m.m.

F.n.
sker en snabb övergång från uppvärmning med olja lill eluppvärmning i
bebyggelsen. Kommunerna spelar i detla sammanhang en viktig roll genom sill
dominerande inflylande över eldistributionen; de dislribuerar elektrisk ström
till ca 70% av landels elabonnenler.

Kommunerna
har också elt storl inflytande på elanvändningen för uppvärmningsändamål,
bl.a. genom utformningen av taxor och avgifier och genom den möjlighel alt
vägra elleverans för uppvärmningsändamål som ellagen ger i vissa fall.

Kommunerna
svarar vidare för att åtgärder vidtas, bl.a. inom ramen för den kommunala
energiplaneringen, så all miljöstörningarna från byggnadsuppvärmning begränsas
och de av naturvårdsverket utgivna riktlinjerna för luftkvalitet beaklas.
Kommunerna har också möjligheter all med slöd av byggnads- och
hälsoskyddslagstiftningen påverka installation av värmeanläggningar, l.ex.
fastbränslepannor, så all de utförs och används på ell miljömässigt acceptabelt
sätl.

När
del gäller energihushåUningen har staten och kommunerna etl dubbell ansvar på
så sätt atl de dels genom sina beslul kan påverka förutsättningarna för
energianvändningen i hela samhällel, dels ansvarar för alt energianvändningen
inom egna verksamheier är så effektiv som möjligt.

I
anslutning till den tioåriga energisparplan för befintlig bebyggelse som

Prop. 1984/85:5 8

riksdagen
beslutade om år 1978 (prop. 1977/78:76, CU 31, rskr 345) har kommunerna viktiga
uppgifler i fråga om besiktning, rådgivning och information lill
fastighetsägare. Genom tillkomsten av del s.k. bosladsförbätl-ringsprogrammet
(prop. 1983/84:40 bil. 9, BoU 11, rskr 63) har kommunerna vidare etl
samordningsansvar när del gäller alt genomföra förbättringar och ombyggnader av
bostadsbeståndet av olika skäl, bl.a. energihushållningsskäl.

Genom
sill inflylande över el- och värmeförsörjningen och över samhällsplaneringen i
stort påverkar kommunerna också förutsättningarna för industrins
energianvändning. Kommunala Ijärrvärmesystem kan, omvänl, vara en förulsältning
för etl effektivi ulnyttjande av induslriell spillvärme.

Kommunernas
handlande påverkar vidare energianvändningen inom transportområdet. Den
kommunala bebyggelse- och trafikplaneringen påverkar både energibehoven och
miljöförhållandena i kommunen. Planeringen har därigenom en belydande inverkan
på möjligheterna lill effektivitet och ekonomi i kollektivlrafiksyslemel,
vilkel i sin lur påverkar energibehovet for transportändamål. En ökad
kollektivtrafik leder dessutom ofta till en bättre miljö.

Sammantaget
innebär den pågående ulvecklingen inom energiområdet -med en ökning av de
inhemska bränslenas roll, i kombinalion med den pågående snabba övergången till
Qärrvärme och elvärme - atl kommunernas inflytande över både tillförsel och
användning av energi kommer atl öka ytterligare under de kommande åren.

2.2
Kommunernas nuvarande energiplanering

År
1981 infördes en bestämmelse i lagen om kommunal energiplanering av innebörd
alt det i varje kommun fr.o.m. den 1 juli 1982 skall finnas en aktuell plan för
all minska oljeanvändningen i kommunen (prop. 1980/81:90 bil. 1, NU 60, rskr
381, SFS 1981:601). Denna s.k. oljereduk-tionsplan skall vara anlagen av
kommunfullmäktige. Lagändringen anslöl till de riktlinjer för energipolitiken
under 1980-talel som riksdagen vid del tillfället beslutade om. I dessa ingick
som en väsentlig del all energiplaneringen under de närmaste åren särskilt
skulle riklas in på ålgärder för att minska oljeberoendet.

Som
riktmärke för oljeredukiionsplanerna angavs i förarbelena till lagändringen
(prop. 1980/81:90 bil. 1 s. 370 f) att oljeberoendet, jämfört med år 1980,
borde reduceras med 25-50% fram till år 1985 och med 50-75% fram lill år 1990.

Utöver
oljeredukiionsplanerna har i praktiskt taget alla kommuner upprättals
energisparplaner för den befintliga bebyggelsen. I flera slörre kommuner finns
vidare planer för värmeförsörjningen.

SIND
och OED har i rapporten (SIND 1983:3) Redovisning och analys av kommunernas
oljereduktionsplaner redovisal innehållet i kommunernas

Prop.
1984/85:5 9

oljereduktionsplaner,
bl.a. som sammanställningar av beslul om och planer för dels invesleringar inom
energiområdet, dels energisparandels omfattning. Redovisningen har gjorts med
utgångspunkt i de av riksdagen fastlagda målen om oljeersattning.

I
redovisningen har den planerade oljeersällningen fram till år 1990 summerats.
De siffror som därvid har erhållils kan jämföras med de energi-poliuska
riktlinjerna för oljeersällningen uttryckta i mål för sparande, elkonvertering
osv. För storstädernas del - Stockholm, Göteborg och Malmö - har enbart den
totala oljereduklionen redovisals.

Vid
en sammanvägning av uppgifterna rörande storstäderna och övriga kommuner
erhålls enligt planerna en tolal oljereduklion för hela rikel år 1990 om
sammanlagi ca två Iredjedelar av 1980 års oljeförbmkning.

Kommunerna
har i planerna även redovisat sina bedömningar av energisparandets utveckling
fram lill år 1990. Sammanställningarna visar att inom ramen för den toiala
oljereduklionen svarar sparandel för 18 procentenheter från år 1980 fram till
år 1990. Detta kan jämföras med riktlinjerna enligt riksdagsbeslutet år 1981 om
en oljereduktion genom energisparande med 15-25 procentenheter jämfört med år
1980.

2.3
Former för den fortsatta kommunala energiplaneringen

SIND:s
och OED:s redovisning och de övriga erfarenheter som successivt har vunnits av
arbetet med energiplaneringen i kommunerna pekar på att ambitionen alt minska
oljeberoendet har fått ett starkt genomslag i den kommunala planeringen.
Oljeredukiionsplanerna förefaller därmed ha fått den avsedda styrande effekten
på kommunemas planering. Därmed har en god gmnd lagts för en fortsatt
utveckling av den kommunala energiplaneringen.

Målet
att minska vårt oljeberoende är fortfarande centralt för energipolitiken.
Vidare måste förberedelser redan nu göras för avvecklingen av kämkraften. En
viktig uppgift för energipoliliken är alt främja ett rationellt utnyttjande av
olika energikällor och energislag i lämpliga omvandlings-och
distributionssystem. För atl det skall vara möjligt att fullfölja dessa
intentioner fordras att den kommunala energiplaneringen inle bedrivs fristående
från annan kommunal planering, ulan inlegreras i den kommunala planeringen i
dess helhel. Lagen om kommunal energiplanering är f.n. utformad så att
kommunerna själva får avgöra hur del allmänt angivna ansvar för energiplanering
som lagen ålägger dem konkret skall ta sig uttryck i deras planering. Endast i
etl avseende, den lidigare nämnda oljereduktionsplanen, finns särskilda krav. I
och för sig är del självklart att, om lagens intentioner skall uppfyllas, energiplaneringen
måste integreras med annan planering, eftersom så många kommunala beslut och
åtgärder får effekter på energisystemet. Jag anser emellertid atl detta
vidgade perspektiv bör komma till uttryck också i lagen. I det följande
föreslår jag

Prop. 1984/85:5 10

därför
all lagens krav i fråga om oljereduklionsplan vidgas lill alt avse en plan för
hela energisystemet i kommunen. Jag återkommer härtill i avsnill 3.1, men vill
redan nu la upp några vikliga ulgångspunkler för förslagen.

En
sirävan bör enligt min mening vara alt planeringen av energisystemet i kommunen
sker med hänsyn lagen också till andra faktorer av belydelse på det kommunala
planel, l.ex. miljöpåverkan, sysselsättningsaspekter m.m. En planering som
präglas av en helhetssyn gör det möjligt alt få ell vidgal underlag för såväl
kommunala som nationella beslul.

Jag
vill i detla sammanhang specielll framhålla betydelsen av atl ralionella
avvägningar görs mellan åtgärder för alt hushålla med energi och åtgärder för
alt tillföra energi. I promemorian (Ds I 1984:2) Ulvecklad kommunal
energiplanering finns ell anlal exempel på hur sådana avvägningar kan göras i
prakliken.

Energiplaneringen
bör således utformas och bedrivas utifrån de lokala förhållandena. De
nationella målen och riktUnjerna för energipolitiken utgör dock utgångspunkten
för planeringen.

En
samlad planering måste vidare utgå ifrån alt inte enbart energifrågorna i den
egna kommunen är av intresse vid kommunens behandling av frågor inom
energiområdel. Aktiviteter i närliggande kommuner och inom regionen bör påverka
den egna energiplaneringen och energiförsörjningen. Det finns ofta anledning
atl i energisammanhang samverka kommuner emellan. För att utvinna lokala
energitillgångar kan exempelvis krävas en avsällning av större kvantiteter än
en viss kommun behöver. En planerad torvbrytning med investeringar i vägar,
maskiner, förbränningsanläggningar m.m. fömtsätter ofta atl flera kommuner går
samman om planering, finansiering och organisation av denna verksamhet.

Ibland
kan en samverkan mellan kommuner avse flera kommuner eller en hel region inom
etl län eller över länsgränser. Frågan kan slällas huruvida någon part ulanför
kommunerna i sådana fall bör samordna kommunernas arbele med
energiförsöijningen. Ulredningen om styrmedel för näringslivets
energihushållning har i sitl belänkande (SOU 1981:94) Energisamverkan
stat-kommun-näringsliv i della sammanhang föreslagil en ändring i lagen om
kommunal energiplanering, som ger möjlighel alt ålägga två eller flera kommuner
att genomföra gemensam energiplanering. Praktiskt tagel samtliga
remissinstanser som har behandlat denna fråga avvisar förslaget. I stället
förespråkas allmänt en frivillig samverkan med aklivi stöd från statens
energiverk.

För
egen del anser jag att en samverkan mellan kommuner och inom regioner kan vara
av stort värde. Därigenom skapas förutsättningar för projekl som kan vara
belydelsefulla från både lokal och nationell synpunkt. Exempel på sådana
projekt är l.ex. spillvärmeutnytljande, sopförbränning för värmeförsörjning
samt utvinning av inhemska bränslen. Sådana projekt kan dessutom skapa lokal
sysselsällning. Det är därför angeläget att staten stödjer och uppmuntrar
samverkansprojekl. Bl.a. statens energiverk spelar i detta sammanhang en viktig
roll.

Prop.
1984/85:5 11

Samverkan
mellan kommuner är i de flesla fall ell gemensaml inlresse och kommer därför i
allmänhet till slånd genom inilialiv från kommunerna själva. Kommunerna bör
därför själva komma överens om formerna för en sådan samverkan. På flera håll
finns redan väl ulvecklade former för samverkan. Som exempel kan nämnas
nordvästra Skånes resp. sydvästra Skånes kommunalförbund. Länsavdelningar av
Svenska kommunförbundet häri några fall bilrätt kommunerna i
samverkansprojekt. I Storslockholmsområdel finns för energifrågor en
sammanslutning av flera kommuner, STOSEB.

Jag vill i detla
sammanhang la upp frågan om länsstyrelsernas roll. Länsstyrelserna har all
verka för alt statlig och kommunal verksamhel samordnas och anpassas lill målen
för länels utveckling. Därtill har länsslyrelserna vissa författningsenliga
uppgifter med direkl anknylning till energiområdet. Del gäller bl.a.
koncessioner och lillstånd för torvläkler. De prövar också vissa
energianläggningar från bl.a. miljö- och markanvändningssynpunkt. De
handlägger glesbygdsstöd och lokaliseringsstöd som kan omfatta
energiinvesleringar. Vidare har de uppgifter med anknylning till del
ekonomiska försvarei. Uiöver dessa uppgifter har länsslyrelserna i många fall
spelat en vikUg roll i samverkansprojekl på energiområdel mellan kommuner
eller inom regioner, bl.a. genom alt la iniliativ lill och genomföra olika
inventeringar. Genom sin överblick över förhållandena i länen har
länsstyrelserna kunnat ge värdefulla bidrag vid utformningen av samarbelsprojekt
och även kunnat ta inilialiv till samarbete. Flera av de länsslyrelser som har
yttral sig över promemorian om ulvecklad kommunal energiplanering har erinrat
om delta och framfört att länsstyrelserna bör ges en mer formaliserad roll i
energiplaneringen. Andra länsstyrelser menar att samverkan med kommunerna i
energifrågor hittills har fungerat väl, och atl någon ytterligare formalisering
inte behövs.

För
egen del anser jag att det är angeläget atl den resurs som länsslyrelserna
utgör las lill vara även i arbetet med energiplaneringen. Della bör enligt min
mening emellertid inle ske genom alt länsstyrelsen nu ges en formaliserad roll
i den kommunala energiplaneringen. Min bedömning är i stället att, med hänsyn
till de skifiande förhållanden som gäller lokall och regionalt inom
energiområdel, det är en fördel alt länsslyrelsernas handlande kan anpassas
till den flexibilitet, som enligt min mening måste känneteckna den kommunala
energiplaneringen.

Mot
bakgrund av vad som nu har sagts anser jag all någon ändring av nuvarande
ordning inte behövs. Det bör ankomma på varje kommun all i sin energiplanering
beakla möjligheterna atl samverka med en eller flera andra kommuner och atl i
samband därmed försöka finna lämpliga former för en sådan samverkan. I sådana sammanhang
kan också länsslyrelserna i många fall spela en roll. Även samverkan med
industrier kan i många fall vara akluell. I sammanhanget vill jag också
särskilt peka på behovel av samverkan vid störte investeringar i l.ex.
bränsleutvinning.

Prop. 1984/85:5 12

En
annan fråga i samband med den fortsatta kommunala energiplaneringen är om
kommunerna behöver ytterligare styrmedel - l.ex. i form av lagstiftning - för
atl bättre kunna fullfölja intentionerna i energiplanerna. Denna fråga tas upp
i promemorian från den interdeparlementala arbetsgruppen. Gruppen betonar all
kommunerna i dag förfogar över etl stort anlal styrmedel. Många av dessa
siyrmedel har dock endasl kommii lill obetydlig användning. Gruppen anser
därför all det f.n. inle finns moliv alt införa ytterligare styrmedel. I
slället förordas alt kommunerna, i samband med upprättande av sina
energiplaner, går igenom vilka siyrmedel som finns och analyserar hur de skulle
kunna bidra till all lösa de problem som har identifierats.

Huvuddelen
av de remissinslanser som har yttrat sig över promemorian i denna del delar
uppfattningen alt det f n. inle finns någol behov av ytterligare styrmedel.
Denna uppfattning hävdas bl.a. av Stockholms och Malmö kommuner. Flera
remissinslanser, bl.a. Kristinehamns och Falköpings kommuner saml statens råd
för byggnadsforskning, anser all de nuvarande slatliga styrmedlen inom
uppvärmningsområdel är oöverskådliga och svårtolkade och välkomnar därför en
översyn av gällande regler. Avesta kommun anser dock atl styrmedlen behöver
förbättras för att man skall få till stånd ett ökat samarbele mellan kommuner
och industrier inom spillvärmeområdet.

Den
utvecklade kommunala energiplanering som jag förordar bör innebära atl
kommunerna akfivl utnyttjar de befintliga styrmedlen för atl effektivt samordna
olika ålgärder. Några nya styrmedel bör som framgålt av det lidigare emellertid
inle införas för tillfället. Erfarenheterna från arbelel med den fortsatta
energiplaneringen i kommunerna bör avvaktas.

De
förslag somjag lägger fram i del följande syftar till att vidga kommunernas
möjligheter att planera energisystemets utformning på lokal nivå. Därigenom
skapas förutsättningar för all mer ändamålsenligl ulnyllja insalta resurser.
Etl ökat kommunall infiytande över energiplaneringen ligger också i linje med
det synsätt på relationen mellan slal och kommun som nu alllmer gör sig
gällande.

Kommunerna
har somjag tidigare påpekade etl dominerande inflylande över eldistributionen i
landet. För att den nationella resurs som elproduktionen utgör skall kunna
utnyttjas effektivi är det viktigt atl eldistributions-näten kan byggas ut på
etl planmässigt sätl. Det är också angeläget att kommunerna ges möjlighet alt
styra användningen av energi pä ett rationellt sätt. Vad gäller användning av el
för uppvärmningsändamål har enligt ellagen leveranlören, som ofta är en kommun,
i princip skyldighet alt leverera el för alla normala förbrukningsändamål, även
värmeförsörjning av fastigheter. Undantag gäller dock för fastigheter inom
fjärrvärme- och nalurgasområden, där fastighetsägaren har rätl lill el för
värmeförsörjning av fastigheten endasl om denna med större fördel kan uppvärmas
med el än med det för området gemensamma systemet. Bestämmelsen gäller även

Prop. 1984/85:5 13

el
för värmepumpar. Bakgranden lill bestämmelsen är atl de kollekliva systemen för
sin ekonomi kräver hög anslulningsgrad inom verksamhels-området.

Kommunen
har genom dessa regler möjlighel all begränsa användningen av elvärme och
värmepumpar i områden med kollektiva värmeförsörjningssystem. Det nuvarande
låga priset på elenergi innebär att användning av el för värmeförsöijning av
byggnader i många fall kan vara ekonomiskt fördelaktig för den enskilde. Det är
väsentligt atl kommunerna noga överväger om och i vilken grad elanvändningen
bör begränsas till förmån för kollektiva system. När det gäller el för
värmepumpar lillkommer att det från energipolilisk synpunki är angelägel att
främja användningen av värmepumpar med hänsyn till deras energieffeklivitel.

Frågan
om skyldighet att leverera el lill värmepumpar har behandlals av statens
energiverk i en skrivelse lill regeringen våren 1984, där verket föreslår atl
ellagen ändras i visst avseende. Skrivelsen har remissbehandlats varvid
förslaget har fått ett i huvudsak positivt bemötande. Jag kommer i det
följande att lägga fram förslag till ändring i ellagen som i alll väsentligt
överensstämmer med energiverkets förslag (avsnitt 3.2). Jag vill i detta
sammanhang informera om att jag nyligen har tillkallat en särskild utredare med
uppgift att studera vissa frågor om utnyttjande av el.

Jag
kommer i det följande också att lägga fram förslag lill rikflinjer för
energiinriktad utbildning för personal inom sotningsväsendel (avsnill 3.3).
Denna fråga ingår som en del i en större fråga som gäller fömtsättningar och
resurser över huvud taget i anslutning lill kommunernas energiplanering. Innan
jag går in närmare på förslagel till riksdagen vill jag närmare belysa denna
fråga.

2.4
Förutsättningar och resurser för genomförande

Inom
kommunerna finns i dag erfarenheter av arbete med oljereduk-fionsplanering och
energisparplanering. Inom framför allt de stora och medelslora kommunerna finns
också erfarenheter av arbele med värmeför-söijningsplanering. Sedan lång tid
har kommunerna erfarenheter av samhällsplanering och av att samordna egen
verksamhel och näringslivels m.fl. verksamheter inom kommunens område. Detta
innebär enligt min mening att det finns goda förutsättningar för att kommunerna
nu skall kunna gå vidare i arbetet med en utvecklad kommunal energiplanering.

Många
kommuner, i första hand de mindre och medelslora, kan dock behöva stöd i sitt
fortsatta arbete med en samlad energiplanering. I kommunernas hittillsvarande
arbete med energiplanering har stöd och information lämnats av en rad
myndigheter och organisationer. Så har l.ex. Svenska kommunförbundei
presenterat flera rapporter med råd lill kommunema om hur arbetet med
energiplanering kan bedrivas. Dessa rapporter har särskilt behandlat hur
energiplaneringsarbetet administrativt kan läggas

Prop.
1984/85:5 14

upp
och genomföras. Tillsammans med bl.a. slatens induslriverk, slalens planverk
och riksantikvarieämbetet har kommunförbundei även informerat om planeringens
praktiska utförande. Ell annal exempel på sådana prakliska råd är statens
industriverks promemoria med allmänna råd om utförande av planer för atl minska
anviindningen av olja i kommunerna.

Enligt
min mening kommer sådana rapporter även i fortsättningen att ha stor betydelse
som ell slöd för kommunernas arbele med en samlad kommunal energiplanering.

På
myndighetsnivå är del numera främsl slalens energiverk - som har tagit över
induslriverkels tidigare roll vad gäller kommunal energiplanering - som bistår
kommunerna på detta område. Verket skall enligt sin instmktion verka för alt
den nationella energipolitikens program kan omsätlas i kommunernas verksamhel
med kommunernas medverkan. Energiverket har vidare enligt förordningen
(1977:440) om kommunal energiplanering rätl att begära informalion om hur
kommunerna fullgör sina skyldigheler i fråga om energiplanering. I likhei med
den interdepartementala arbelsgruppen anser jag att samlade uppgifler om
kommunernas energiplanering i fortsättningen bör begäras endast när uppgiflerna
behövs som ell underlag för överväganden och ställningstaganden i ett
naUonellt perspekliv. Energiverket bör verka för att målen för olika delar av
kommunernas energiplaner utformas på ett sådant sätl att de kan dels fungera
som måttstock på planeringens resultat, dels läggas samman för nationell avstämning
när en sådan är aktuell. Statens energiverk bör härvid kunna bistå kommunerna
med råd om hur planerna kan redovisas bl. a. så att en nationell avstämning
underlättas. Jag återkommer härtill i det följande (avsnitt 3.1).

En
annan viktig uppgift för energiverket är att fortsätta alt i samverkan med
kommunerna utveckla och effeklivisera formerna för den kommunala
energiplaneringen. Den överblick som energiverket på detta sätl får över
kommunernas energiplaner bör ge underiag för verkel aU lill regeringen kunna
föreslå de förändringar i de statliga föreskrifterna för kommunernas
energiplanering som kan behövas. Den kommunala energiplaneringen bör ses som en
process där metoderna ständigt förfinas och vidareutvecklas.

Även
andra centrala stafliga myndigheler med uppgifter som har belydelse för den
kommunala energiplaneringen bör också i fortsättningen stödja kommunerna. Del
gäller bl.a. slatens planverk, bostadsstyrelsen, transportrådet, statens
vallenfallsverk och slatens naturvårdsverk. För atl dessa myndighelers resurser
skall utnylljas på etl effekiivt sätt är det enligt min mening angelägel atl
deras ålgärder som har anknytning till den kommunala energiplaneringen
samordnas så långt det är möjligt. Denna samordning bör ske genom statens
energiverk. Del ankom.mer på regeringen att meddela föreskrifter i dessa
avseenden.

På
regional nivå har också länsstyrelserna somjag nyss har nämnt vissa

Prop.
1984/85:5 15

författningsenliga
uppgifter med anknylning till energiområdel. Genom silt samordningsansvar för
den regionala slalliga förvallningen och genom sina övriga uppgifler inom
samhällsplaneringen har länsstyrelserna viktiga uppgifter när del gäller att
ta till vara statliga intressen i kommunernas planering och när det gäller atl
biträda kommunerna med planeringsunderlag och allmänna råd. Länsstyrelserna kan
bidra med kunskap och material också för kommunernas energiplanering och kan
genom sin överblick över förhållandena i länen l.ex. la initiativ till
samarbete mellan olika kommuner. Länsstyrelsernas kunskaper och erfarenheter
kan vara av värde också för energiverket i dess arbete med bl.a. den kommunala
energiplaneringen.

En
annan viktig resurs, som i första hand har belydelse för genomförandet av den
kommunala energiplaneringen inom energihushållningsområdet, är den kommunala
energirådgivnings- och energibesiklningsverksam-helen. Den erfarenhei som
energirådgivare och -besiklningsförtätlare har samlat kan ha slor belydelse för
möjligheterna all finna räll avvägning mellan fillförsel och användning av
energi.

Av
vad jag nyss har anförl framgår alt de i vissa avseenden nya uppgifterna för
kommunerna med en ulvecklad kommunal energiplanering i huvudsak bör kunna
klaras med befintliga resurser. Stöd från statliga organ skall bidra till att
göra detta möjligt även för kommuner som i dagsläget anser sig sakna
tillräcklig kompelens på alla de områden som nu aktualiseras. Det är också
viktigt atl kommunerna successivi bygger upp sin egen kompelens på detta liksom
på andra planeringsområden och inte blir alltför beroende av utomstående
konsulter eller t.ex. stafliga organ.

I kommunernas uppgifler
när del gäller energisparplanen för befintlig bebyggelse ingår som jag nyss
nämnde — fömtom planering av energibesparande ålgärder och förmedling av
slatligt ekonomiskt slöd - också besiktning, rådgivning och informalion lill
fastighetsägarna. Genom denna verksamhet kan den enskilde fastighetsägaren få
informalion och råd om vilka åtgärder för all spara energi eller ersälta olja
med andra energislag som är möjliga och lämpliga atl ulföra. Samtidigt får
kommunerna möjligheter atl påverka och påskynda energisparverksamheten.
Genomförandet av energisparplanen bygger emellertid på frivilliga insatser från
såväl fastighetsägare som kommuner.

Sedan
budgetårel 1977/78 lämnas särskilda statsbidrag till denna rådgivnings- och
besiklningsverksamhet. För alt slimulera uppbyggnaden av en långsiktig
verksamhet med tillräcklig omfallning beslutade statsmak-te-na år 1981 (prop.
1980/81:133, CU 37, rskr 384) alt t.o.m. budgetårel 1985/86 preliminärt ge
kommunerna elt statligt bidrag av storleksordningen 130 milj.kr. per budgelår.
Statligt stöd lämnas också till de slörre fasiig-helsförvallarna ocb deras
organisaiioner för rådgivning och besiktning i egen regi.

I
det nyligen beslutade bostadsförbättringsprogrammet (prop. 1983/

Prop. 1984/85:5 16

84:40
bil. 9, BoU 11, rskr 63) är etl villkor för slatligt slöd lill underhåll och
reparation all man lar lill vara de möjligheter som finns att samordna
underhålls- och reparationsarbeten med skäliga energisparåtgärder. Del
kommunala förmedlingsorganet kan kräva atl den som söker underhållslån
redovisar eU underlag som visar alt samordningsmöjligheterna tas lill vara. Ell
sådanl underlag kan beslå av l.ex. en rapport från en besiktning. Ett ultryck
för den eftersträvade samordningen mellan energisparåtgärder och andra
underhålls- och reparationsålgärder är att riksdagen därvid har beslutat att
de medel som har anvisats för informalion, rådgivning och besiktning inom
energiområdel också får användas för bostadsförbättrings verksamhelen i
övrigt.

En
särskild arbelsgrupp inom bosladsdepartementel arbetar f n. med att utvärdera
den kommunala rådgivnings- och besiktningsverksamheten inom energiområdet. En
delrapport (Ds Bo 1984:1) Utvärdering av den kommunala besiktnings- och
rådgivningsverksamheten mom energiområdet -. En kartläggning har lämnats.
Arbetsgruppen har i uppdrag att också föreslå hur en samordning av
förbättrings- och ombyggnadsbesiktning och energibesiklning kan ske. En sådan
samordning får dock inle utesluta alt besiktning görs i enbart
energihushållningssyfte. Kravet på samordning får inte heller hindra att
energisparåigärder utförs utan alt andra förbättringsåtgärder vidtas. Av
betydelse i delta sammanhang är också frågan om hur besiktnings- och
rådgivningsverksamheten organiseras och hur den samordnas med den kommunala
energiplaneringen och med annan energiråd-givningsverksamhel. En annan viktig
fråga är hur uppföljningen skall ske av att energibesiktning och energirådgivning
leder till att energisparåtgärder genomförs. Gruppen kommer inom kort att
redovisa sina förslag.

I
promemorian om utvecklad kommunal energiplanering har förslag lagts fram om en
frivillig, regelbunden besiktning via sotningsväsendel av mindre och medelstora
värmeanläggningar. Della förslag hänger - som några av remissinslanserna också
har påpekal - samman med den övriga kommunala besiktnings- och
rådgivningsverksamheten.

Dessa
frågor har stor betydelse för del konkreia genomförandet av energihushållningsåtgärder
lokall. De bör därför behandlas i etl sammanhang, nämligen vid den omprövning
av det samlade energihushållningsprogrammet, som enligt riksdagens beslut år
1981 bör ske omkring år 1985.

Prop. 1984/85:5 17

3
Förslag till riksdagen 3.1 Obligatorisk energiplan

Mitt
förslag: Lagen om kommunal energiplanering ändras på så sätt alt varje kommun
åläggs att upprätta en plan för tillförsel, distribution och användning av
energi i kommunen. Denna s.k. energiplan skall antas av kommunfullmäktige. Planen
skall vara mllande och löpande revideras.

OED
och SIND: OED och SIND föreslår alt lagen om kommunal energiplanering ändras
så atl del slälls krav på all del i varje kommun skall finnas en
värmeförsörjningsplan som skall antas av kommunfullmäktige. Kommunen skall
däri redovisa nuvarande uppvärmningsform för samtliga uppvärmda byggnader inom
kommunen samt ange vilken eller vilka uppvärmningsformer som kommer att vara
mest ändamålsenliga i etl längre perspekliv. Huvudsyftet med planen är atl ge
informalion lill nuvarande och blivande förelag och fastighetsägare i olika
delar av kommunen samt till beslutsfattare i de olika kommunala förvaltningarna
om de framlida förulsältningarna för värmeförsörjningen. Enligt förslagel bör
planen kunna tjäna som underlag vid l.ex. byggnadslovsprövning, lånebehandling
och prövning av ärenden rörande elkonvertering och hänsynstagande lill miljövårdsfrågor.
OED och SIND anser att värmeförsöijningsplanen bör utgöra etl underlag för den
fysiska planeringen och redovisas i kommunernas översiktsplaner. Till skillnad
från mitl förslag omfattar SIND:s och OED:s förslag endast uppvärmningsområdel.

Remissinstanserna:
OED:s och SIND:s förslag om värmeförsörjningsplaner bedöms i huvudsak positivt
av remissinstanserna. Flera instanser är dock tveksamma till den föreslagna
detaljeringsgraden och ambitionsnivån, bl.a. med hänvisning till kommunernas
begränsade möjligheter atl påverka ulvecklingen inom vissa områden.

Arbetsgruppen:
.Arbelsgmppens förslag överensslämmer med milt förslag när det gäller
upprättande av en energiplan. Däruiöver föreslår arbelsgruppen alt planen
skall innehålla kvantitativa mål för energihushållning och oljeersättning.

Remissinstanserna:
Arbetsgruppens förslag om en heltäckande kommunal energiplan bemöts, i likhet
med OED:s och SIND:s förslag, i huvudsak positivi. Den helt övervägande delen
av remissinstanserna är således posiliva lill förslagel om en helläckande
obligatorisk energiplan. Bl.a. Stockholms, Uppsala och Malmö kommuner anför
att en helhetssyn och en samordning har eu stort värde. Flera remissinstanser
framför dock ivek- 2
Riksdagen 1984185. I saml. Nr 5

Prop. 1984/85:5 18

samhet
lill om den föreslagna energiplanen skall omfatta även sådana områden som
kommunen har små möjligheter alt påverka.

Elt
fåtal remissinstanser, bl.a. riksrevisionsverkei och Svenska Petroleum
Institutet, avslyrker förslaget om en obligalorisk energiplan.

Arbelsgruppens
förslag att energiplanen skall innehålla kvantitativa mål för energihushållning
och oljeersättning kommenteras av flera remissinstanser. Bl.a. statens
energiverk och slatens planverk år tveksamma till förslaget att kommunerna
enligt lag skall uppställa sådana mål, med motiveringen att kommunerna själva
bör ansvara för den närmare utformningen av energiplanerna.

Skäl
för mitt förslag: Den kommunala energiplaneringen måsle för att kunna
vidareutvecklas baseras på etl bredare underlag än vad som i allmänhet finns i
dag. Detta bör komma lill uttryck i bl.a. atl kommunerna ersätter de nuvarande
oljeredukiionsplanerna med planer av mer omfallande karaktär. Både OED/SIND:s
förslag och arbetsgruppens förslag har en sådan inrikining. Skillnaden mellan
dem är närmasl atl enligt del sistnämnda förslaget planen skall la hänsyn
också lill kommunernas stora indirekta inflytande på energibehovet och de
samband som finns mellan olika delar av energisystemet.

Jag
anser atl — såväl när del gäller bränsleförsörjningen som beträffande andra
verksamheter inom energisystemet - del är nödvändigt för kommunen att i sin planering
beakta även verksamheter som är ordnade på sådant sätt att kommunen endast
indirekt kan påverka hur de skall bedrivas. Jag vill därför ansluta mig till
arbetsgmppens förslag. Det innebär att kommunerna bör åläggas att upprätta
energiplaner som omfattar tillförsel, distribution och användning av energi.
Till frågan om planens ambitionsnivå och delaljeringsgrad återkommer jag
strax. Det nuvarande kravel i 3 § lagen (1977:439) om kommunal energiplanering
om en plan för atl minska oljeanvändningen bör ersättas av ett krav på en
energiplan. Med hänsyn till alt det i de flesta kommuner i dag finns både en
planeringsberedskap och etl anlal konkreta planer för olika delar av
energisystemet bör någon lång introduktionstid inte vara nödvändig. Även om ambitionsnivån
för energiplaneringen varierar och kommer att variera starkt mellan olika
kommuner anser jag alt det är en stor fördel om den utvecklade kommunala
energiplanering somjag förordar kan komma till stånd någorlunda samtidigt i
landets samfliga kommuner. Jag förordar därför att kommunerna bör ha fastställt
energiplaner senast den 1 januari 1986.

Energiplanen
bör, liksom den nuvarande oljeredukfionsplanen, antas av kommunfullmäktige.
Genom att del slutgiltiga ansvarei för att fastställa energiplanen vilar på
kommunfullmäkfige blir planen föremål för en offentlig debatt och kan
därigenom bli väl förankrad i kommunen. Detta bidrar till au göra planen
trovärdig och auktoritativ.

Vad
gäller energiplanens/orm och innehåU villjag framhålla följande.

Prop. 1984/85:5 19

De
planer som kommunerna upprätiar inom energiområdet måste anpassas lill varje
kommuns fömlsätlningar i olika avseenden. Lagtexten bör lämna utrymme för
detla, vilket innebär all ulformningen av och innehållel i planerna sannolikt
kommer atl variera mellan kommunerna lill följd av olika förutsättningar och
ambitioner. Energiplanen kan därmed ta sig olika konkreia utiryck, från
översiktliga ställningstaganden till konkreta och detaljerade åtgärdsprogram
för olika områden. Eftersom energiplanens huvudsyfle är alt tjäna som underlag
för insatserna inom energiområdet liksom inom andra områden av belydelse för
energiförsörjningen i varje kommun, finns det enligt min uppfattning ingen
anledning lill atl siräva efter en likformighet mellan de planer som upprättas
i olika kommuner. Detla hindrar givetvis inte all kommunerna kan ha nylla av
att jämföra erfarenheter och metoder sinsemellan, och alt en gemensam metodik
så småningom växer fram.

Planerna
måsle givelvis innehålla vissa mål som kommunerna vill uppnå på energiområdel.
Utgångspunkterna måste, somjag nyss framhöll, härvid vara de övergripande
nationella målen för energipolifiken, dvs. bl.a. att främja
energihushållningen, atl minska oljeberoendet, atl introducera varakliga,
helst inhemska och fömybara energikällor med minsta möjliga miljöpåverkan och
alt skapa förutsättningar för den kommande avvecklingen av kärnkraften. Inom
ramen för dessa grundläggande mål bör kommunerna ha slor frihei alt precisera
sina egna mål med hänsyn till både innehåll och fidpunkt. Exempelvis kan mål
beiräffande en acceplabel miljökvalitet uppställas.

Enligt
min uppfattning är del av stor vikt för kommunernas arbete med energifrågorna
att konkreta mål ställs upp inom olika seklorer för alt ge möjligheter till en
effektiv inriktning av åtgärder av olika slag och till resultatprövning senare.
Med hänsyn till att kommunerna har väsentligt olika inflytande över olika
aktiviteter är det nalurligl atl målen inom vissa sektorer kan ligga till grund
för detaljerade åtgärdsprogram, medan andra mål mer kommer all uppfattas som
ledstjärnor för arbetet med genomförandet av intentionerna i energiplanen.
Något krav på målens formulering, likformighet mellan olika kommuner e.d. bör
alltså inte slällas upp. Del kan emellertid tänkas atl någon form av
idealvärden eller tumregler, åtminstone inom vissa allmänl förekommande
användningsområden, l.ex. bostadsuppvärmning, skulle vara användbara som
riktmärken för planeringen i de kommuner som så önskar. Jag avser att senare
föreslå regeringen att uppdra åt slalens energiverk all undersöka intresset
för och möjligheten lill att ta fram några sådana exempel.

Ett
ytterligare syfte med de föreslagna energiplanerna är atl de skall utgöra
underlag för beslut på nationell nivå. Som gmnd för sina ställningstaganden
kommer slalsmakterna atl behöva informalion om bl.a. elanvändningens
utveckling, befintligt och planeral underlag för moltryckspro-duklion av el,
energihushållningen, ulvecklingen i fråga om inhemska

Prop. 1984/85:5 20

bränslen
och kol m.m. Det är emellertid inle möjligt atl i dag ange exakl när och i
vilken form dessa behov kan komma att uppslå. Av bl.a. detta skäl anser jag det
inte ändamålsenligt atl kommunerna åläggs att för vissa tidpunkter och ändamål
upprälla mål. Såväl för kommunernas egen planering som för statsmakternas
behov av information anser jag det emellertid nödvändigl och önskvärt alt det
med utgångspunkt från energiplanerna skall vara möjligt atl bilda sig en
översikllig uppfallning om dagsläget och framtidsutsikterna för de nämnda
områdena.

Som
jag tidigare har angivii (avsnitt 2.4) ankommer del i dag på energiverket atl
inhämta information om hur kommunerna fullgör sina uppgifler enligt lagen
(1977:439) om kommunal energiplanering. Med hänsyn till de vidgade planeringsuppgifler
somjag nu föreslår för kommunerna anser jag all del är lämpligl all - i fråga
om andra uppgifler än detaljuppgifter om enskilda kommuner m.m. - energiverket
skall ha rätl atl inhämta uppgifter först efter särskilt beslut av regeringen. Jag
avser att föreslå regeringen atl förordningen (1977:440) om kommunal
energiplanering ändras i överensstämmelse härmed.

Jag
lar nu upp frågan om energiplanens rättsliga effekler. Denna fråga berördes i
förarbelena till lagen om kommunal energiplanering (se SOU 1976:55 Kommunal
energiplanering). Där diskuterades i vilken mån den kommunala energiplaneringen
borde utmynna i planer som blir bindande för kommunala och eventuellt statliga
myndigheter, och som medför rättigheter eller skyldigheter för enskilda.
Ulredningens slutsals var alt ell syslem med kommunala energiplaner, som efler
slallig prövning skulle binda efterföljande detaljplaner, genomförandeåtgärder,
koncessionsbeslut etc, skulle innebära belydande nackdelar, bl.a. genom att
motverka behovel av handlingsfrihel i planeringen. Statsmakternas beslul (prop.
1976/77:129, CU 39, rskr 338) gav ultryck för samma inslällning, nämligen alt
planeringen skulle vara i lag föreskriven men utan formella rättsverkningar.

Milt
förslag innebär ingen ändring i detta avseende. Fastställandet av en energiplan
bör i sig inte innebära några direkla och omedelbara rättigheter eller
skyldigheter för vare sig kommunen eller den enskilde.

Delta
innebär emellertid inle alt energiplanen kommer atl sakna effekler. Tvärtom är
avsiklen att planen skall ha en styrande verkan bäde i de kommunala
förvaltningarnas arbele och i viss mån också vid bedömningen av enskilda
ärenden. Jag vill i del sammanhanget erinra om atl flera författningar med
anknylning till energiområdet hänvisar ull fullmäktiges beslut eller andra
kommunala planer. I fastbränslelagen (1981:599) föreskrivs exempelvis atl del
krävs lillslånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer för
alt uppföra, installera eller ändra eldningsanläggningar över en viss slorlek
så atl de får ett utförande för huvudsaklig eldning med kol. Sådanl tillstånd
behövs emellertid inte för anläggningar för uppvärmning av industribyggnader
eller trädgårdsnäringens byggnader

Prop.
1984/85:5 21

utanför
områden där fjärtvärme eller naturgas distribueras eller avses bli distribuerad
enligt kommunens energiplanering. Enligt den s.k. ellagen (1902:71 s. 1) är en
eldistributör i princip skyldig all leverera el för normalt förbmkningsändamål.
Undanlag från denna skyldighet föreligger dock om strömmen är avsedd all
användas för värmeförsörjning av byggnad inom ett område där Qärtvärme eller
naturgas distribueras eller avses bli distribuerad och om värmeförsörjningen
inle med störte fördel kan lillgodoses med elenergi än med del för området
gemensamma systemet. I uttrycket "avses bli distribuerad" ligger
enligt förarbetena (prop. 1976/77:129, CU 39, rskr 338) att planerna - vad
avser fiärrvärme - är konkreia och att fjärtvärme är ett realisUskt altemativ
till elvärme vid uppvärmning. I båda fallen torde ett fullmäktigebeslut i form
av en energiplan vara en lillräcklig grund för befrielse från kravet på
fillstånd för kolanläggning resp. för undantag från skyldighet att distribuera
el.

Även
reglerna för statligt stöd till installationer för uppvärmning och
energibesparande åtgärder är förenade med villkor som innebär alt kommunen i
vissa fall kan avstyrka stöd, när ställningstaganden av kommunfullmäkfige
motiverar det.

Som
jag nyss anförde är det rimligt och naturligt atl energiplanen kommer att
skilja sig mellan kommuner ull både form och innehåll. Därmed är det också
svårt att på förhand avgöra vilka effekter energiplanen som instrument kan få.
Med hänvisning till de exempel somjag nyss har nämnt är det emellertid av stor
betydelse att energiplanen speglar en konkret viljeinriktning och att den
ligger till gmnd för ett samlat kommunalt agerande inom energiområdet.
Därigenom kan energiplanen komma att utgöra en stabil gmnd för en rationell
planering både inom de olika kommunala förvaltningarna och i de enskilda
företagen, hushållen m.fl.

3.2
Ändring i ellagen

Mitt
förslag: Lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar, ellagen, ändras på så sätl att del framgår att elleverantör skall
vara skyldig att tillhandahålla ström fill värmepumpar inom Qärtvärme- och
naturgasområden om inte kommunfullmäktige har beslutat att värmepumpar i
fortsättningen inte bör anordnas i områdel.

Statens
energiverk: Statens energiverks förslag enligt verkets skrivelse den 5 mars
1984 (se bilaga 4) överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Energiverkets föfsla"g har fått etl övervägande posilivi mottagande av
remissinstanserna. Bl.a. ett stort anlal kommuner tillstyr-

Prop.
1984/85:5 22

ker
förslagel. Många remissinstanser framhåller de fördelar som värmepumpar har
från energihushållningssynpunkl. Bl.a. vattenfallsverket och planverket anser
aU distributionsplikten bör omfatta inte bara el till värmepumpar utan också
andra elbaserade uppvärmningsformer.

Statens
pris- och kartellnämnd (SPK), ÖEF, Svenska Värmepumpsföreningen,
Hyresgästernas Riksförbund m.fl. förordar en generell leveransplikl av el till
värmepumpar även om de finns i fjärtvärme- eller nalurgasområden.

Några
remissinslanser avslyrker energiverkets förslag. De anser alt nuvarande
möjligheter atl begränsa användningen av värmepumpar bör finnas kvar och att
del är lämpligl aft denna fråga prövas från fall till fall.

Sammanfattning
av skäleh: Enligt ellagen kan en elleverantör vägra leverans av el till
elvärme, vartill räknas även värmepumpar, i fjärrvärme- och nalurgasområden med
hänsyn till att de kollektiva värmesystemen för sin ekonomi kräver hög
anslutningsläthet. Av energipolitiska orsaker bör användningen av värmepumpar
inte förhindras utan starka skäl. Som elt villkor för att få vägra leverans av
el lill värmepumpar inom ett visst fjärrvärme- eller naturgasområde bör därför
gälla att kommunen uttryckligen tagit ställning till atl värmepumpar i
fortsättningen inle bör användas i området.

Skäl
för mitt förslag: Förslaget innebär skärpta krav för att få vägra leverans av
el till värmepumpar inom Qärtvärme- eller naturgasområden.

Enligt
2 § 4 mom. ellagen har elleverantören i princip skyldighet att leverera el för
alla normala förbrukningsändamål, däribland värmeförsörjning av fastigheter.
Bestämmelsen gäller även el för värmepumpar. Leveransskyldighel gäller dock
inle för värmeförsörjning av fastigheter inom fjärrvärme- och naturgasområden,
ulom om fastigheten med störte fördel kan uppvärmas med el än med det för
området gemensamma systemet. Något hinder för leverantören all frivilligl
leverera slröm lill elvärme eller värmepumpar även inom sådana områden finns
naturiiglvis inle.

Kommunerna
är ofta själva elleverantörer och har i varje fall allfid etl inflytande över
eldislribufionen i kommunen. De får genom dessa regler möjligheter aft begränsa
användningen av elvärme och värmepumpar i områden med kollektiva
värmeförsörjningssystem. Bakgmrfclen till reglerna är aU sådana system för sin
ekonomi kräver hög anslutningsgrad inom verksamhetsområdet. Reglerna ger
kommunerna eU styrmedel för en rationell avvägning mellan olika
uppvärmningsformer inom kommunen.

Uppvärmning
med Qärtvärme eller naturgas i områden som har lillräcklig värmetäthet (värmebehov
per ytenhet) är fördelaktig för den enskilde och från allmän synpunkt genom alt
den leder dels lill ett bäure och effektivare utnyttjande av våra
energitillgångar, dels lill förbättringar i vår yUre miljö genom möjligheterna
till effekfivare luflvårdsålgärder. Utbygg-

Prop. 1984/85:5 23

nåden
av Qärtvärmesystem spelar en avgörande roll för möjligheterna atl utnyttja
lokala energitillgångar som spillvärme från industrier,- kommunala reningsverk
m.m. och att l.ex. anordna slora säsongsvärmelager för sol-energiutnyttjande. I
ett längre perspekliv kommer öärrvärmesyslem över viss storiek att ge underlag
för kraft värmeproduktion.

Det
nuvarande låga prisei på elenergi innebär all användning av el för
värmeförsörjning av byggnader kan vara ekonomiskt fördelaktig för den enskilde.
Det kan därför uppkomma en intressemotsättning mellan en fastighetsägare som
önskar använda el för värmeförsörjningen trots atl fastigheten ligger inom ett
kollektivt systems verksamhetsområde och kommunen med ansvar för det kollektiva
systemels ekonomi. En fastig-helsägare som vägras leverans kan i sista hand
hänskjuta frågan till prövning av statens energiverk.

När
det gäller skyldigheten att leverera el till värmepumpar i fjärtvärme-eller
naturgasområden finns särskilda synpunkter atl beakla. Denna fråga har särskilt
under senare tid aktualiserats i olika kommuner. I några fall har kommunens
energiverk vägrat leverans medan i andra någol motsatsförhållande inte har
uppkommit mellan värmepumpar och kollektiva system. Från allmän energipolilisk
synpunkt är det angelägel att främja användningen av värmepumpar med hänsyn
till deras energieffeklivitel. Den tekniska utvecklingen inom
uppvärmningsområdel får inte hindras. Möjligheterna all effeklivisera
energianvändningen och atl utnyttja lokala energikällor måste främjas. Det är
angeläget all ny teknisk utrustning för uppvärmning kan utnyttjas även inom
områden som är avsedda för uppvärmning med fjärt värme och naturgas, när detta
är rimligt. Ett av syftena med den utvecklade kommunala energiplaneringen är
att kommunerna noga skall överväga användningen av skilda lekniska lösningar
och energislag med hänsyn till de lokala förutsättningar som föreligger. Detla
gäller naturligtvis särskilt vid planering och projektering av nytillkommande
anläggningar och syslem. I en sådan situation är del nalurligl med en noggrann
och förutsättningslös värdering av olika uppvärmningsalternativ. Härvid bör
även möjligheterna att utnyttja värmepumpar inom områden som är tänkta för
Qärrvärme- och nalurgasdislribution kunna las lillvara i högre grad än f.n.

Vad
jag nu sagt ger vid handen alt en noggrann avvägning måsle göras vid
ställningstagandet till värmepumpar inom Qärrvärme- eller naturgasområden.
Denna avvägning bör som hillills ankomma på kommunen. Jag är inle beredd all,
såsom några remissinslanser föreslagit, förorda en lösning som innebär atl det
alltid skall föreligga skyldighel all leverera el lill värmepumpar oavsett var
dessa finns. Ellagen bör dock ändras på så sätt att ell villkor för atl en
elleverantör skall kunna vägra el lill värmepumpar är alt kommunen genom
beslut i fullmäktige skall ha tagil uttrycklig ställning till ätt värmepumpar
inte bör anordnas inom just detla område. Redan installerade värmepumpar bör
inle beröras av ell sådant beslut. Härigenom får kommunerna på ell
auktoritativt säll la ställning till princip-

Prop. 1984/85:5 24

frågan
om del av hänsyn till del kollektiva sysiemel finns anledning alt även
förhindra värmepumpar i området. Kommunens slällningstagande kommer atl ingå i
den energiplan som fullmäklige skall la ställning lill före utgången av år 1985
enligt den ändring i lagen om kommunal energiplanering somjag nu föreslår.
Milt förslag till ändring i ellagen överensstämmer med vad statens energiverk
föreslagit, vilket fått elt övervägande positivi mottagande av
remissinstanserna.

Det
bör observeras att kommunens principiella ställningslagande mol värmepumpar
endasl är en förutsättning för att få vägra elleverans. Det medför ingel
formellt hinder mol att leverera el lill en värmepump i områdel, om della
skulle anses befogal på grund av speciella omständigheter.

Lagändringen
bör träda i krafl den I april 1985.

Det
kan tidvis erbjuda störte ekonomiska problem atl introducera värmepumpar och
annan ny teknik i redan elablerade Qärrvärmeområden med sina givna
förutsättningar än i härför planerade områden eller sådana som är under
uppbyggnad. I befintliga fjärtvärmesystem finns å andra sidan möjligheter atl
anpassa systemet till minskad anslulningseffekt eller reduceral energibehov.
Vid minskat värmeunderlag per ytenhet kan sålunda en successiv anpassning ske
till lägre drifttemperaturer, vilket leder lill sänkta energiförluster. Vidare
bör påpekas atl äldre Qärrvärmesyslem inom en lioårsperiod sannolikt kommer att
kräva relativt omfattande översyner, reparationer och förbättringar. Del bör
inom ramen för dessa insatser finnas möjlighet att dimensionera systemen så att
hushållning och installationer av värmepumpar kan ske på etl sätl som är
lämpligt ur allmän och enskild synvinkel. Det är en viktig kommunal uppgift att
åstadkomma en rimlig avvägning av uppvärmningssystemet. Etl medel härför kan
vara en lämpligt avvägd taxa för Qärrvärme eller naturgas. Men även konkurrens
mellan olika energislag och energisystem bör vara en stimulerande faktor när
det gäller atl åsladkomma effektiva uppvärmningssystem som ytterst är fill gagn
för den enskilde abonnenten.

3.3
Energiinriktad utbildning för personal inom sotningsväsendet

Mitt
förslag: Personalen inom sotningsväsendel bör erbjudas kompletteringsutbildning
inom energihushållningsområdet. Statligt stöd bör lämnas till utbildningen. Den
myndighet som regeringen bestämmer, i praktiken slatens energiverk, bör svara
för administrationen av siödet.

Statens
brandnämnd: Statens brandnämnd har på regeringens uppdrag utrett frågan om
kompletteringsutbildning på energiområdet för personal inom sotningsväsendet.
Efter genomgången utbildning på en första nivå

Prop.
1984/85:5 25

skall
skorstensfejaren kunna utföra en funktionskontroll av en mindre
värmeproduktionsanläggning, inreglera anläggningen till optimala driflvär-den
och ge råd och anvisningar om ålgärder för en bäitre energihushållning i
anslutning härtill. Efter utbildning på en andra nivå skall skorstensfejaren
kunna medverka till en bättre energihushållning vid produklion och distribufion
av värme även i medelstora och störte anläggningar saml beträffande
ventilationssystemets funkfion och skötsel.

Brandnämnden
föreslår att ca 1 600 skorstensfejare av tolall ca 2 100 får genomgå en två
veckor lång kurs och att mellan 600 och 700 mäslarutbil-dade skorstensfejare
får genomgå en tre veckor lång kurs. Utbildningen anges kunna genomföras under
en treårsperiod.

Räddningstjänstkommittén:
Räddningstjänstkommittén föreslår i silt betänkande (1983:77) Effektiv
räddningstjänst bl.a. att åtgärder som i väsentlig mån bidrar till alt
förbättra energihushållningen bör vidlas inom ramen för sotningsväsendet.
Strävandena alt utöka sotningsväsendels traditionella uppgifter till att
omfatta åtgärder som minskar energiförbmkningen kan enligt kommittén bidra till
att risken för uppkomst av brand minskar. Kommitténs förslag remissbehandlas
f.n.

Arbetsgruppen:
Arbetsgmppens förslag överensslämmer i stort med brandnämndens förslag utom vad
gäller myndighetsansvaret för den energiinrikiade kompletteringsutbildningen
för sotningspersonalen. Arbetsgmppen föreslår - med hänvisning lill statens
energiverks uppgifler vad gäller energiinriktad utbildning till redan
yrkesverksamma - atl energiverket i stället för brandnämnden bör få i uppdrag
att i samråd med berörda parter planera och genomföra denna utbildning för
sotningspersonalen.

Remissinstanserna:
Huvuddelen av remissinstanserna är positiva till förslagen om utbildning för
personalen inom sotningsväsendel. Kommunförbundet anser emellertid alt den
föreslagna ulbildningen är olillräcklig för all sotningsväsendet skall kunna
anlitas för besiktning av värmeanläggningar. Rörfirmornas Riksförbund anser å
andra sidan att ulbildningen är alltför omfattande.

Några
remissinstanser pekar på kopplingen till de förslag om grundutbildning för
sotningsväsendet som lagts fram av kommittén (Kn 1982:03) för samordning av den
centrala ledningen av räddningstjänsten i fred och civilförsvarsverksamheten
(CESAM-kommittén).

Skäl
för mitt förslag: Utbildningsinsatser på olika nivåer har betydelse för arbelet
med kommunal energiplanering och för förverkligandel av planerna. En från
energisynpunkt ändamålsenligt utformad utbildning för dem som direkt kan
påverka energianvändningen ule i samhällel är ett viktigt led i genomförandet
av energihushållningsprogrammet. Del är särskilt

Prop. 1984/85:5 26

betydelsefullt
atl nya rön och erfarenheler fortlöpande förs in i ulbildningen. Det är därför
angelägel med särskilda utbildningsåtgärder för redan yrkesverksamma som i sin
verksamhet direkt eller indirekt kan påverka energianvändningen.

Den
tekniska ulvecklingen inom uppvärmnings- och venlilalionsområ-det har gått
snabbi under senare år. Vidare har det genom ökade energipriser blivit alltmer
angelägel alt värme- och ventilationsanläggningar sköts på ell energieffeklivl
sätl. Skötseln av värmeanläggningar har även stor betydelse för strävandena atl
minska miljöskadliga ulsläpp, exempelvis av sol. Av bl. a. personalen inom sotningsväsendet
krävs därför numera större insikter än tidigare i t.ex. värme- och
ventilalionsteknik.

Jag
anser därför att kompletteringsutbildning inom energihushållningsområdel för
sotningsväsendels personal snarasl bör inledas i princip enligt brandnämndens
och arbetsgruppens förslag. Del krävs viss tid för att planera och inleda en ny
utbildningsverksamhet. Det är därför angeläget att beslut härom inle onödigtvis
fördröjs. Eflersom det redan i dagens läge finns ett stort behov av sådan
utbildning anser jag inte att mitl förslag om utbildning föregriper
behandlingen av räddningsljänstkommilléns förslag om vidgade uppgifter inom
energihushållningsområdel för sotningsväsendet eller arbetsgmppens förslag om
att använda sotningsväsendet för en frivillig pannbesiktning. Det bör finnas
goda möjligheter all i efterhand göra de marginella anpassningar av
utbildningen som kan föranledas av ställningstagandena fill de ytterligare
förslag om sotningsväsendels uppgifter som kommer att redovisas bl.a. i
samband med den kommande översynen av det samlade energihushållningsprogrammet.

Med
hänsyn till statens energiverks uppgifter vad gäller slöd fill utbildning inom
energiområdel för redan yrkesverksamma anser jag att det bör ankomma på
energiverket atl administrera även stödet till utbildning av sötare.
Verksamheten kräver ett nära samarbete med statens brandnämnd och andra berörda
parter, bl. a. statens naturvårdsverk. Jag vill framhålla alt bl.a. den
statliga Sliftelsen Insfitutel för Förelagsutveckling (SIFU) kan vara ett
lämpligl organ för alt i praktiken genomföra ulbildningen i fråga.

För
att täcka kostnaderna för utbildningsverksamheten, som av brandnämnden har
beräknats till sammanlagt drygt 18 milj.kr., anser jag atl statliga bidrag
erfordras. Något statligt bidrag för att täcka kostnaderna för
produktionsbortfall vid deltagande i ulbildningen bör däremot enligt min mening
inte lämnas. Medlen bör på samma sätl som de medel statens energiverk
disponerar för annan energiinriktad utbildning av yrkesverksamma finansieras
från tolfte huvudtitelns anslag E 17. Stöd för oljeersättande åtgärder, m.m.

För
egen del harjag beräknat medelsbehovet för denna kompletteringsutbildning lill
sammanlagt 15 milj.kr. under en treårsperiod. Jag har då utgått från att en
viss del av kurskostnaden kan finansieras med avgift. Om det visar sig
ändamålsenligt bör dock utbildningen inom samma kostnads-

Prop. 1984/85:5 27

ram
kunna genomföras under en något längre period. För budgelåret 1984/85
beräknarjag 5 milj.kr. för planering och genomförande av de första kurserna.
Nämnda belopp bör för budgeiårei 1984/85 föras från anslaget E 17. Stöd för
oljeersättande ålgärder, m.m. till anslaget E 4. Utbildning och rådgivning m.m.
för all spara energi under tolfte huvudlileln.

4
Upprättade lagförslag

I
enlighel med vad jag nu har anfört har inom induslrideparlemenlet upprättats
förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1977:439) om kommunal energiplanering och

2.
lag om ändring i lagen (1902:71
s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar.

Ändringen
i ellagen faller inom lagrådels granskningsområde. Med hänsyn lill ärendets
relativt enkla beskaffenhet anser jag dock alt något yllrande från lagrådet
inte behöver inhämtas.

5
Specialmotivering

5.1
Lagen om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energiplanering

3
§ I varje kommun skall del finnas en akluell plan för fillförsel, distribution
och användning av energi i kommunen.

Syftet
med lagändringen har ingående behandlals i den allmänna motiveringen. Genom
atl ikraftträdandet bestämts så långl fram som den 1 januari 1986 bör
kommunerna ha möjlighel atl lill dess fatta erforderliga beslut. Utformningen
av planen ankommer det på kommunen alt själv besluta om.

5.2
Lagen om ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar

2 §
4 mom. Den som innehar områdeskoncession för yrkesmässig distribution är
skyldig alt, om inte särskilda skäl finns lill undanlag, lillhandahålla slröm
ål var och en som inom områdel behöver den för normalt förbrukningsändamål.
Sådan skyldighet föreligger dock inte om strömmen är avsedd att användas för
värmeförsörjningen av byggnad inom ett område där Qärrvärme eller naturgas
distribueras eller avses bli distribuerad och om värmeförsörjningen inle med
slörre fördel kan tillgodoses med elenergi än med del för området gemensamma
systemet. För att vägra leverans av slröm för värmepumpar inom elt sådant
område krävs atl kommunfullmäktige har beslutat att värmepumpar inle bör
anordnas inom områdel. Har leverans av el till en värmepump dessförinnan
påböijats är dock elleverantören skyldig att tillhandahålla ström till
värmepumpen så länge den är i bruk.

Prop.
1984/85:5 28

Den
som innehar linjekoncession är skyldig atl, om del är förenligt med
koncessionens ändamål, leverera eller överföra slröm ål en innehavare av
områdeskoncession, i den mån det behövs för att denne skall kunna fullgöra sina
förpliktelser enligt första stycket. Sådan skyldighet atl leverera eller
överföra ström föreligger även i övrigt gentemoi förbrukare, vars verksamhet är
av slörre belydelse för del allmänna.

Frågor
om förpliktelser, som avses i detla mom., prövas av den myndighet som
regeringen besiämmer.

Lagändringen
har ingående behandlals i den allmänna moliveringen. Den innebär all elt nytt
villkor, beslul av kommunen i fullmäklige, krävs för atl vägra elleverans till
nyinstallerade värmepumpar i fjärrvärme- eller naturgasområden. Jag vill
undersiryka alt etl sådant område inte får vara så stort alt kommunens beslut
får karaktär av normgivning.

Beträffande
värmepumpar som är i drifl när kommunen fattar sitt beslul gäller alt en
elleverantör är skyldig alt lillhandahålla slröm så länge värmepumpen är i
bmk, även om kommunen skulle ta ställning mot värmepumpar i områdel. Om
därefler fastighetsägaren vill inslallera en ny värmepump, fillämpas de nya
reglerna. Om fasfighelen är speciellt inrättad för uppvärmning med värmepump,
kan förhållandena vara sådana alt värmeförsörjningen med störte fördel kan
fillgodoses med värmepump än med det för områdel gemensamma systemet.

Frågan
om leveransskyldighet föreligger i elt enskilt fall kan alltjämt prövas av
statens energiverk, som därvid får bedöma om värmeförsörjningen med störte
fördel kan lillgodoses med värmepump än med det för området gemensamma systemet.
Vad kommunen har beslutat om den principiella avvägningen mellan värmepumpar
och det kollekfiva systemet bör därvid vara ulgångspunkten för energiverkets
överväganden.

Att
kommunen tagit principiell ställning mot värmepumpar i ett område hindrar inle
atl det i elt enskilt fall av speciella skäl kan vara motiverat all värmepump
ändå bör tillåtas i en viss fastighet med speciellt läge eller utförande. Det
är vidare tänkbart atl en byggnad bör få förses med värmepump som komplement
till tekniskt avancerade uppvärmningssystem som syftar lill all främja den
tekniska utvecklingen inom uppvärmningsområdet. Det är naturligt att kommunen
själv ser till att sådan hänsyn tas.

Ikraftträdandebe
slämmelser Lagen träder i krafl den 1 april 1985.

Genom
att ikraftträdandet sätts lill den 1 april 1985 får kommunerna möjlighel atl
pröva frågan om slällningstagande mot värmepumpar bör göras i någol Qärtvärme-
eller naturgasområde innan de nya reglerna träder i kraft. Efler
ikraftträdandet föreligger leveransskyldighet till nyinstallerade värmepumpar
om inte kommunen i fullmäklige beslutat att värmepumpar inte bör anordnas i
områdel.

Prop. 1984/85:5 29

6
Hemställan

Med
hänsyn till vad jag nu har anfört hemsläller jag atl regeringen dds föreslår
riksdagen alt antaga upprättade förslag fill

1.
lag om ändring i lagen
(1977:439) om kommunal energiplanering,

2.
lag om ändring i lagen (1902:71
s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

dels
föreslår riksdagen att

3. godkänna de
riktlinjer för utbildning av personal inom sotningsväsen

det somjag har förordal,

dels
bereder riksdagen tillfälle att

4. la
del av vad jag i övrigt har anfört om kommunernas energiplanering.

7
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och det ändamål som föredraganden har hemslälll om.

Prop. 1984/85:5 30

Bilaga
I

Utdrag
av och remissyttranden över promemorian (Ds I 1984:2) Utvecklad kommunal
energiplanering

Innehåll

1. Utdrag
ur promemorian .................................... 31

(Kap.
1,3,4,5,6)

2. Remissyttranden
............................................ 58

2.1
Remissförfarandet ..................................... 58

2.2
Inledning ................................................. 59

2.3
Energiplan.................................................. 59

2.4
Avvägning mellan tillförsel och
sparande av energi 65

2.5
Taxor och prissättning på
energi .................. 66

2.6
Styrmedel ................................................. 67

2.7
Byggnadslovsplikl vid byte av
uppvärmningssyslem 68

2.8
Länsstyrelsens roll och
regional samverkan .... 69

2.9
Försöksverksamhel .................................... 72

2.10
Den kommunala
energirådgivnings- och energibesiklnings-verksamheten 73

2.11
Behovel av energiinriktad
utbildning .............. .. 75

2.12
Pannbesiktning ......................................... 76

2.13
Utbildning av sötare .................................... 78

Prop. 1984/85:5 31

1
Utgångspunkter

1.1
Inledning

Del
svenska energisystemets beroende av importerad energi är fortfarande stort. År
1983 beräknas oljeprodukler svara för mellan 55 och 60% av den totalt tillförda
energin. År 1982 kostade vår oljeimport ca 32 miljarder kronor netlo, vilkel
molsvarade ca 18% av del totala importvärdet. Oljeberoendet utgör därmed en
stor belastning på vår bytesbalans.

Gällande
rikllinjer för energipoliliken beslutades av riksdagen år 1981 (prop.
1980/81:90, NU 60, rskr 381). Det konstaterades då au energipolitikens
huvuduppgift är atl skapa fömtsättningar för ekonomisk och social utveckling.
Huvudmålen för energipoliliken innebär i korthet följande:

Tillgängliga
energikällor skall ulnylljas på bäsla möjliga säll. Effekfiv hushållning skall
främjas. Miljön skall värnas. Elt centralt mål för energipolitiken är ett
kraftigl minskal oljeberoende. Vidare skall förutsättningar skapas för en
avveckling av kärnkraften enhgt riksdagens beslul.

En
successiv utveckling skall ske mot etl energisystem i huvudsak baserat på
varaktiga, helst fömybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga
miljöpåverkan.

Under
de närmaste 10-15 åren inriktas anslrängningarna i hög grad på alt minska vårt beroende
av olja. Detta sker dels genom en effektivare användning av energi, i synnerhet
av olja, dels genom att olja ersätls med andra energislag.

1981
års energipolitiska beslut innefattade bl.a. ell program för energihushållning
i alla samhällssektorer och ell program för oljeersattning. Målel för
oljeersättningen är all oljans andel av energitillförseln skall minskas från
55-60% år 1981 till ca 35-40% år 1990.

Det
svenska energisystemet står således inför stora förändringar. Denna omslällning
släller stora krav på invesleringar. Uppskattningsvis krävs invesleringar om
över 100 miljarder kronor i olika delar av energisystemet, från utvinning till
användning av energi, enbart under återstoden av 1980-lalet.

För
atl målen för den nationella energipoliliken skall kunna nås fordras en
samverkan mellan staten och kommunerna. Kommunerna har etl slort ansvar för att
de nationella målen och riktlinjerna förverkligas. Del är framför alll i och
genom kommunerna, genom kommunernas egen planering och egna aktiviteter, som
omställningen mot etl minskat oljeberoende och en förbättrad energihushållning
måste komma atl ske. För detta krävs bl. a. atl det finns konkreta planer och
program hos kommunerna för både energianvändningen och energitillförseln, och
all dessa planer och program kan förverkligas.

Den
kommunala energiplaneringen syflar bl. a. till alt i varje kommun få lill slånd
en tillförsel och användning av energi som är så effekliv som

Prop. 1984/85:5 32

möjligt,
både med hänsyn till kommunens egna förulsältningar och med beaklande av de
nationella energipolitiska målen. De erfarenheter som finns från det arbele som
i dag bedrivs i kommunerna visar alt den kommunala energiplaneringen kan
ulvecklas.

1.2
Kommunernas roll i energipolitiken

Kommunerna
har en nyckelroll i energipoliliken inle minsl genom sill slora ekonomiska och
administrativa inflylande över väsenlliga delar av samhällel. Bl.a. har
kommunerna ansvaret för samhällsplaneringen på lokal nivå, som omfattar bl.a.
markhushållning, bebyggelseplanering, kommunikalionsleder elc. Kommunerna och
landstingskommunerna har också ansvaret för den lokala och regionala
persontrafikförsörjningen. Därigenom påverkar de i slor ulslräckning de
praktiska och lokala förutsättningarna för energiförsöijningen, både inom sina
egna områden och, sammanlagt, inom landet.

Kommunerna
har också stora möjligheter atl mera direkt påverka både tillförseln och
användningen av energi.

Kommunerna
är i dag stora förbrukare av både oljor och andra bränslen, framför alll genom
alt många kommuner bedriver fjärrvärmerörelse. Under de kommande åren
förulsälls en fortsall ulbyggnad av Qärrvärmen. På sikl väntas en ökad
elproduktion i kommunala kraflvärmeverk. Därigenom kommer kommunernas andel av
marknaderna för olika bränslen atl öka.

Kommunerna
kan vidare direkl påverka energianvändningen i sina egna byggnader,
anläggningar och fordon. Exempelvis svarar de kommunala bostadsföretagen för en
stor del av bostadsbeståndet.

Är
1978 beslutade riksdagen om en energisparplan för befinllig bebyggelse. Målel
för planen är all energianvändningen i del befintliga byggnadsbeståndet skall
minskas med ca 30% till slulel av 1980-talet. Kommunerna spelar en huvudroll i
genomförandel av planen. Dels bedriver de besiktnings- och
rådgivningsverksamhet till fastighetsägare. Dels fungerar de som förmedlare av
del statliga energisparsiödei.

Kommunerna
har vidare ell dominerade inflylande över eldistributionen. Kommunerna och
företag med kommunalt majoriletsinflylande dislribuerar i dag elenergi lill ca
70% av landets abonnenter.

Kommunerna
har dessulom elt slort indirekl inflylande över energiförsörjningen, bl.a.
genom atl uivinning av energi - l.ex. lorv - i de flesta fall kräver
överväganden i kommunernas markanvändningsplanering.

Kommunernas
insalser är således av avgörande belydelse för att de nationella
energipolitiska målen skall uppnås. Betydelsen kan vänlas öka under de närmasle
åren, bl. a. till följd av anslrängningarna atl öka utnylljandel av inhemska
energikällor och genom de möjligheter till ökad energihushållning som
tillkommer genom del nya bostadsförbättringsprogrammet. För all de kommunala
insatserna skall få avsedd effekt måste de emellerlid ulgå från en god och väl
samordnad planering.

Prop.
1984/85:5 ., ,.. 33

För
att markera del kommunala ansvarei för energiförsörjningen anlog riksdagen år
1977 lagen (1977:439) om kommunal energiplanering (prop. 1976/77:129, CU 39,
rskr 338). Enligt denna lag skall kommunerna i sin planering främja
hushållningen med energi saml verka för en säker och lillräcklig
energifillförsel. Kommunerna skall också i sin planering undersöka
förutsättningarna atl genom samverkan med annan kommun eller betydande
intressent på energiområdel gemensaml söka lösa frågor som har betydelse för
hushållningen med energi eller för energitillförseln.

Några
krav på polilisk förankring eller rapportering lill staten var urspmngligen
inte förknippade med planeringen. Lagen innebär dock möjlighet för regeringen
att hämta in uppgifter om hur planeringsskyldighelen fullföljs.

År
1981 ändrades lagen om kommunal energiplanering (prop. 1980/81:90 bil. 1 s. 368
ff. NU 60, rskr 381, SFS 1981:601). Ändringen innebar aU det i varje kommun
fr.o.m. den 1 juli 1982 skall finnas en aktuell plan för att minska
oljeanvändningen i kommunen. Denna s.k. oljereduklionsplan skall omfatta både
användning och tillförsel av energi och vara antagen av kommunfullmäktige.

Vid
sidan av oljeredukiionsplanerna, som alltså är obligatoriska, finns i flertalet
kommuner även andra planer som berör användning eller tillförsel av energi.

Kommunala
energisparplaner för befintlig bebyggelse finns således i dag i de flesta
kommuner. Dessa planer har samband med den nationella energisparplan för
befintlig bebyggelse som beslutades av riksdagen år 1978 (prop. 1977/78:76, CU
31, rskr 345) och som syftar fill en minskning av energianvändningen i del
befintliga byggnadsbeståndet med ca 30% under perioden 1978-1988.
Energisparplanerna är inte obligatoriska för kommunema. För att stimulera
kommunerna till att planera inom detta område har statligt stöd lämnats bl.a.
för upprättande av sådana planer. Planerna är inte alltid antagna av
kommunfullmäktige.

I
många kommuner finns värmeplaner, som i allmänhet behandlar de lokala
fömtsättningarna för utbyggnad av kollektiva värmesystem. Värmeplaner
upprättas ofta av de kommunala energiverken (eller molsvarande
förvaltning/bolag). Planema är ibland, men inte alltid, antagna av kommunfullmäktige.

1.3
Statliga myndigheters roll i energiplaneringen

Riksdag
och regering anger de gmndläggande förutsättningarna för kommunernas planer.
Hit bör regelsystem för utvinning och utnyttjande av olika energislag, inkl.
regler för skydd av hälsa och miljö, vidare skattesystem, stöd i olika former
till energibesparingar, oljeersätlningsåtgärder, m.m. 3 Riksdagen 1984185. 1
saml. Nr 5

Prop. 1984/85:5 34

Riksdagen
har lagl fast de övergripande målen för energipoliliken.

Hos
regeringen är ansvarei för frågor om energitillförsel och övergripande frågor
om energianvändning, bl. a. ansvarei för samband och avvägning mellan
fillförsel och hushållning, samlal inom industridepartementet under
energiministern. Vad gäller energianvändningen tillämpas principen att varje
sektor skall svara för planering m.m. av energianvändningen inom sin egen
sektor. Ansvarei för frågor om energianvändning i bosläder m. m. ligger hos
chefen för bosladsdeparlemenlel och ansvarei för frågor om energianvändning för
transporler och samfärdsel — på motsvarande sätl - hos chefen för
kommunikationsdepartementet. Viktiga frågor av belydelse för
energiförsörjningen hanteras inom andra departement, t. ex. miljöskydd inom
jordbmksdepartementet. För au samordna energianvändningsfrågorna inom
regeringskansliet har under ledning av industridepartementet bildats en
interdepartemental arbetsgrupp.

På
myndighetsnivå gäller samma princip. Således har statens energiverk, som
påbörjade sin verksamhet den 1 juli 1983, det cenirala myndighetsansvaret för
frågor om energiförsöijning men även för övergripande och samordnande uppgifler
inom energianvändningsområdet. Enligt sin instrukfion skall energiverket verka
för atl den nationella energipolitikens program kan omsättas i kommunernas
verksamhel med kommunernas medverkan. Energiverket har vidare enligt
förordningen om kommunal energiplanering rätt alt begära information om hur
kommunerna fullgör sina uppgifter enligt densamma. De begärda uppgifterna skall
vara av väsenflig betydelse för statlig central eller regional planering. De
skall avse rådande förhållanden, kommunens bedömning av utvecklingen på energiområdel
eller av kommunen planerade ålgärder av väsenllig betydelse för
energiförbrukningen, energitillförseln eller energihushållningen.

Verket
har även i uppgift att utreda de närmare formerna för hur den kommunala
energiplaneringen kan utvecklas och effektiviseras.

Inom
exempelvis statens planverk, som har den allmänna uppsikten över planläggningen
och byggnadsväsendel inom rikel, hanleras olika frågor vilka har samband med
energifrågor. Sålunda behandlas ibland energifrågor i den fysiska planeringen.
Inom andra myndigheler med olika sektoransvar, exempelvis bostadsstyrelsen,
transportrådet, statens naturvårdsverk m.fl. handläggs också frågor av
belydelse för energiområdel. En betydande del av energianvändningen går till
bostadssektorn, bl.a. för uppvärmning. Flera energianläggningar prövas enligt
miljöskyddslagen osv.

Länsstyrelserna
har genom sitl samordningsansvar för den regionala slatliga förvaltningen och
genom sina övriga uppgifler inom samhällsplaneringen viktiga uppgifter både
när del gäller att ta lill vara slatliga intressen i kommunernas planering och
när del gäller att biträda kommunerna med planeringsunderlag och allmänna råd
m. m. Länsstyrelserna kan bidra med kunskap och material också i
energiplaneringen och kan genom sin överblick över förhållandena i länen ta
initiativ till samarbete.

Prop.
1984/85:5 35

Länsstyrelserna
har vissa författningsenliga uppgifter med anknytning lill energiområdel. Del
gäller bl.a. lillslånd och koncessioner för torvläkler. De prövar också olika
lyper av energianläggningar från bl. a. miljö-och markanvändningssynpunkl. De
handlägger glesbygdsstöd och lokaliseringsstöd som kan omfalla
energiinvesteringar. Vidare har de uppgifter med anknytning till energiområdel
inom ramen för del ekonomiska försvaret.

Frågan
om alt tilldela länsslyrelserna en särskild roll inom energiområdel logs bl.a.
upp i samband med den energipoliliska proposilionen år 1981. Då ansågs det inle
lämpligl all bygga upp en regional statlig nivå inom energiområdet. En motivering
var atl de skifiande förhållandena för olika energiformer och i olika regioner
inom energiområdel gjorde det svårt atl finna enhefliga lösningar för hela
landel.

Ulgångspunkten
för den utvecklade kommunala energiplanering som föreslås i denna promemoria
och dess genomförande på lokal nivå är all ansvarei hell skall åvila
kommunerna. Någon konlinuerlig uppgiflsinsamling lill slatliga myndigheter
föreslås inte. Länsslyrelserna föreslås inte heller få någon ny formaliserad
roll inom energiområdet. Länsstyrelsernas placering regionalt nära kommunerna
ger dem emellerlid särskilda möjligheter alt medverka som en länk mellan
kommunerna och den centrala nivån i energiplaneringen. Statens energiverk bör
således kunna ulnyllja länsstyrelsernas kunskaper och erfarenheler som ett led
i verkets arbeie med bl.a. den kommunala energiplaneringen.

3
Utgångspunkter för en utvecklad kommunal energiplanering

3.1
Ett samlat system

Den
kommunala planeringen som helhel är påverkad både av kommunens roll som
verkställare av statsmakternas beslut och av dess roll som medborgarnas lokala
demokratiska organ. Betydande olikheter i kommunernas säll alt organisera och
driva planering finns redan nu och kan möjligen komma all förslärkas.
Energiplaneringen bör vara väl integrerad i övrig kommunal planering och måste
därför kunna anpassas till den lokala utvecklingen. Vad som sägs i del följande
måsle därför omsättas till praktisk planeringsverksamhet på del säll som
passar varje enskild kommun.

Ett
gmndläggande krav på en effektiv kommunal energiplanering är all den bygger på
en helhetssyn. Den bör behandla både kommunen som helhel och enskilda
kommundelar, transportsystem, bebyggelseområden etc. Ralionella avvägningar
måste göras av energins roll i de olika verksamheter där den används. Dessa
måste samordnas med avvägningar mellan energianvändning och energitillförsel
inom kommunen eller kommundelen sedd som samlat energisystem. Hänsyn måste tas
lill lokala

Prop.
1984/85:5 36

energitillgångar,
befintliga produktionsanläggningar, distributionsnät för el, fjärrvärme och
gas, etc.

Förändringar
i energisystemet lar lång lid, både på användnings- och tillförselsidan. Etl
viktigt syfte med den kommunala energiplaneringen är att ge förulsältningar för
en ändamålsenlig planering av olika invesleringar, och all identifiera och ta
tillvara möjliga samordningsvinster, exempelvis mellan olika lyper av
ombyggnadsåtgärder i byggnader och mellan invesleringar i
energiproduktionsanläggningar och energihushållningsåtgärder. Energiplaneringen
kan därför inle begränsas lill att enbari omfalta sådana verksamheier eller
områden där energiförsörjningen är en huvudfråga. Även andra aspekler måsle
beaktas - exempelvis bebyggelseplanering, transportsystemets utformning,
sysselsättningsaspekter elc.

Den
vikligasle ulgångspunklen för energiplaneringen i en kommun är naturligtvis en
analys av de lokala behoven av energi och möjligheterna alt påverka dessa. Av
avgörande belydelse är vidare de lokala förulsältningarna för
energiförsörjningen. Från energisynpunkt har bl. a. kommunens ylmässiga
utbredning, anlalel och belägenheten av lälorter och bebyggelsens omfattning
och utbredning stor belydelse. Bebyggelsens ulformning - bebyggelsetälheten,
byggnadernas tekniska utformning, andelen hög resp. låg bebyggelse elc. - är av
avgörande belydelse för vilken lyp av energidistribution som är lämpligasl.
Andra vikliga faktorer är avstånden mellan bostadsområden och service- och
arbetsområden och förutsättningarna för kollektivtrafik.

Förekomst
och lokalisering av l.ex. energikrävande industrier liksom tillgång på
industriell spillvärme kan väsentligt påverka förulsällningarna för kommunens
energiförsörjning, och måste därför beaktas i energiplaneringen.

Möjligheterna
atl planera energiförsörjningssystem beror naturligtvis också i hög grad på
vilka system som redan exislerar för t. ex. värmedislri-bution, persontrafik m.
m.

Andra
förutsättningar av betydelse är eventuella lokala energitillgångar
(biobränslen, torv, vattenkraft, geoiermisk energi, nalurliga värmelager i
jord, berg och vatten, induslriell spillvärme etc). Ett betydelsefullt inslag i
den kommunala energiplaneringen bör därför vara en noggrann invenlering av
vilka energikällor som finns fillgängliga lokalt och på vilkel säll dessa kan
utnyttjas. Utöver den ekonomiska lönsamheten av olika alternativ är därvid
möjligheterna alt genom utnyttjandet av lokala energikällor skapa
sysselsättning inom kommunen av slort inlresse.

Ålgärder
för att effekfivisera användningen av energi kan många gånger vara mer lönsamma
än atl bygga ul lillförselsyslemet. Betraktandet av kommuner, kommundelar elc.
som elt energisystem innebär därför att möjligheterna till aktiva åtgärder för
bättre energihushållning måste beaktas parallelll med fillförselmöjlighelerna.
Som nämnts har de flesta kommuner upprätlal energisparplaner för den
befintliga bebyggelsen. För atl

Prop.
1984/85:5 37

ge
möjligheter fill rationella avvägningar mellan insalser på olika områden bör
dessa energisparplaner utvidgas till alt omfalta även andra belydande
energianvändare i kommunen - industrier elc. Även om energianvändningen i
sådana verksamheter ligger utanför kommunens direkta inflytande är det
angeläget att kommunens styrande organ har kunskap om hur energianvändningen
utvecklas, hur beroende olika verksamheter är av en fungerande
energitillförsel och vilka ålgärder som kan behöva vidlas för atl förbättra
energihushållningen i stort i kommunen. Därigenom skapas fömtsättningar för en
gemensam strategi för atl lösa kommunens energiproblem. Speciell vikt bör
läggas vid möjligheterna lill energihushållning när nya uppvärmningssyslem - t.
ex. Qärtvärme - planeras eller när nya större invesleringar skall göras i
befintliga system. Hur energihushållningsinsatserna kan utformas i områden med
olika uppvärmningssystem diskuleras i kapitel 7 nedan.

Ulgångspunkten
bör vara att sträva efter en sådan resursanvändning alt de samlade kostnadema
för investeringar, drift och underhåll av det totala energisystemet blir så
låga som möjligt med beaktande av de energipolitiska målen. Ett tankesätt som
därvid kan vara fmktbart är att betrakta energihushållning som en
energitillförselåtgärd, dvs. som ett sätl att tillgodose elt visst
energibehov. Därmed är det möjligt att jämföra investeringar i
energiproduktionsanläggningar och energisparåigärder. Ell sådanl synsätt kan
medföra att de kommunala insatserna för en god energihushållning bedöms
annorlunda än hittills. Det kan som en följd av detta bli aktuellt att ompröva
det kommunala energisparmål som kan vara fastställt.

När
nya bostadsområden eller annan nybebyggelse planeras och utformas måste på ett
tidigt stadium ställning tas till hur de skall utformas och lokaliseras från
energisynpunkt, vilka lokala energikällor som bör utnyttjas och hur
energiförsörjningen skall ordnas. Ännu viktigare är dock atl beakta
möjligheter till energibesparingar och till oljeersättning i det stora beståndet
av befintliga byggnader. I sammanhanget kan nämnas alt bostadspolitiken f. n.
i hög grad är inriktad på alt främja ombyggnad och förnyelse av befinfliga
bosladsområden. Regeringen har nyligen lagl fram förslag om ett program för
bostadsförbättring. Förslaget innebär bl.a. att bäitre möjligheter skapas för
finansiering av underhållsåtgärder. Vikten av alt underhålls- och
ombyggnadsålgärder i en byggnad utförs samordnat med l.ex. energibesparande
åtgärder understryks. F. n. sker dessutom en snabb konvertering från olja fill
andra energislag för uppvärmning i bebyggelsen. Om det behövs kompletterande
styrmedel för att göra det möjligt för kommunen att påverka valet av
uppvärmningssystem i byggnader, såväl nya som befinfliga, diskuteras i kapitel
5 nedan.

Prop. 1984/85:5 38

3.2
Mål

Nuvarande
oljereduklionsmål och energisparmål har faslslällls av riksdagen. Även om
målen, som de har uttryckts i propositioner och andra dokument, har angetts i
översiktliga lermer och med reservalioner för behovel av anpassning lill lokala
fömtsättningar kan det ändå antas alt de har haft en styrande effekt på
kommunernas arbete.

Den
ulvecklade kommunala energiplaneringen som skisseras i denna promemoria bör som
nämnls i slörre ulslräckning än lidigare grundas på de lokala förulsällningarna
i varje kommun, och på en helhetssyn på kommunens energiförsörjning. En
strävan bör vara att varje kommun, som resullal av de avvägningar som görs i
kommunen, och med utgångspunki i de riktlinjer som har faslslällls av regering
och riksdag, fastställer sina egna mål för energisparande och oljeersattning.
Del är lämpligl alt de kommunala målen anges i kvantitativa termer. Olika
typer av mål kan därvid bli aktuella för olika sektorer.

Som
tidigare har nämnts anges de övergripande förulsältningarna och riktlinjerna
för energipoHliken av riksdag och regering medan kommunerna har etl belydande
ansvar för all riktlinjerna förverkligas. Denna rollfördelning fömtsäUer att
en fortlöpande dialog äger rum mellan staten och kommunema. Exempelvis är del i
olika sammanhang - l.ex. vid de återkommande omprövningarna av de nafionella
energipoliliska målen -angeläget all kommunernas mål för oljeersattning och
energisparande kan användas som utgångspunki. För alt öka möjligheterna all
summera kommunernas mål fill nationella mål är del därför önskvärt atl
kommunerna i möjligaste mån tillämpar likartade beräkningsmetoder vid
fastställande av målen. Statens energiverk bör kunna bistå kommunerna med
förslag till metoder, redovisningssätt m. m.

Del
råder slor enighel om att man från statens sida skall vara återhållsam vad
gäller all fordra in uppgifler från kommunerna. Kommunerna bör inle åläggas alt
med regelbundna fidsintervall redovisa fullständiga beskrivningar av gällande
energiplaner till något statligt organ. Däremoi bör regeringen, eller den
myndighel som regeringen ger i uppdrag, vid de lillfällen då del är nödvändigt
med hänsyn lill nationella energipoliliska överväganden ha rätl atl begära in
uppgifter från en kommun om vad som gäller i fråga om exempelvis
oljeersättningsmål och energisparmål.

3.3
Typ av plan

Av
den lidigare redogörelsen har framgålt, att en utvecklad kommunal energiplanering
borde la sig uttryck i en mer samordnad och sammanhängande plan än de olika
planeringsformer som f. n. används. Därigenom kan en ändamålsenlig avvägning
komma till stånd mellan insalser i olika delar av energisystemet, och mellan
energisystemet och den övriga kommunala verksamheten.

Prop. 1984/85:5 39

Även
OED och SIND har i sin lidigare nämnda rapport pekal på önskvärdheten av alt
få fill slånd en samordnad energiplanering. De föreslår all lagen om kommunal
energiplanering kompletteras så all del slälls krav på all del i varje kommun
skall finnas en akluell värmeförsörjningsplan. Värmeförsörjningsplanen skall
enligt förslaget redovisa nuvarande uppvärmningsform för samtliga uppvärmda
byggnader inom kommunen samt ange vilken eller vilka uppvärmningsformer som
kommer all vara mesl ändamålsenliga i etl längre lidsperspektiv. Planen skall
antas av kommunfullmäktige.

I
planen — där även en avvägning mellan sparande och tillförsel bör ske - skall
kommunen enligt förslagel formulera en strategi för den långsiktiga
värmeförsötjningen. Huvudsyftet med planerna är att ge information om de
framtida förulsällningarna för värmeförsörjning lill nuvarande och blivande
förelag och fastighetsägare i olika delar av kommunen saml till beslutsfattare
i de olika kommunala förvaltningarna.

För
att på ell effekiivt sätl ge denna informafion kan värmeförsörjningsplanen
enligt förslaget lillföras underlaget för den fysiska planeringen och redovisas
i kommunens översiktsplaner. Planen skall vidare kunna tjäna som underlag vid
l.ex. byggnadslovsprövning, lånebehandling och prövning av ärenden rörande
elkonvertering och i miljövårdsfrågor. I områden där elvärme på sikl bedöms
vara en ralionell uppvärmningsform kan värmeförsörjningsplanen l.ex. utgöra
underlag för alt tillåla installation av direktverkande elvärme.

OED
och SIND framför dessutom att energiplaneringen bör koncentreras till de
områden där kommunen har de bäsla fömtsättningarna atl påverka ulvecklingen —
dvs. värmeförsörjning, energisparande i egna fasfigheter, inarbelning av
energiaspekler i mark- och bebyggelseplaneringen samt rådgivning till
fastighetsägare.

Flera
av de remissinslanser som har yltrat sig över utredningsförslaget förordar
någon form av värmeförsörjningsplanering i kommunerna. Svenska kommunförbundet
anser exempelvis all del ligger nära lill hands att utveckla planeringen för
minskad oljeanvändning lill en planering för värmeförsörjning.
Naturvårdsverket anser alt kommunala värmeförsörjnings-planer är viktiga från
miljövårdssynpunkt och bör läcka hela lätorler inkl. småhusområden.

Behovel
av samordning med annan kommunal planering underslryks från flera håll. Några
instanser menar dock atl förslaget tillämpar ell alltför begränsai synsäll och
all otillräckliga åtgärder föreslås. Del förekommer också tveksamhet inför
förslagets delaljeringsgrad och ambilionsnivå; man menar att kommunerna själva
bör utveckla sin energiplanering.

Här
förordas, i likhet med flera remissinslanser, ell mer utvidgat synsätt på
planeringen än vad SIND och OED föreslår. Energiplaneringen bör således inte
begränsas till uppvärmningsområdet utan bör i princip omfatta kommunens hela
energiförsörjning, dvs. både utvinning, omvandling, dis-

Prop.
1984/85:5 40

tribution
och användning av energi inom olika samhällsområden. Del är exempelvis
uppenbart alt tillkomst eller nedläggning av en energikrävande industri inom
kommunens område väsentligt påverkar förutsättningarna för planeringen av el-
och värmeförsörjningen i kommunen. En sådan plan, som exempelvis kan benämnas
energiplan, ulgår från det lolala energibehovet och de lillgängliga
energilillgångarna inom kommunens område. Den behandlar såväl möjligheterna alt
effektivisera användningen av energi som former för tillförsel och
distributionen av energi - bränsleval, distributionsformer - och riktlinjer
för hur energianvändningen i olika delar av kommunen skall lillgodoses.

För
att planerna skall kunna omsättas i praktisk handling och upplevas som
begripliga, måsle de innehålla klara och konkreta riktlinjer för utnyttjandet
av olika energiformer. Olika energiformers användning bör klarl kunna relateras
till avgränsade områden, t. ex. kommundelar eller bosladsområden. Planerna för
alt utnyttja nya energiformer bör kompletteras med en realistisk lidplan, så
atl enskilda kommunmedborgare, förelag m.fl. i god tid vet vilka
förutsättningar som gäller när de själva önskar ta olika iniliativ. Det kan
vara motiverat att upprätta handlingsprogram för genomförandel av
energiplanen. Sådana program finns redan i dag i flera kommuner. Slatens
energiverk bör i della sammanhang kunna göra vikliga insatser när del gäller
att la lillvara de erfarenheler som successivt vinns, och att förmedla dessa
lill kommunerna.

Som
grund för de konkreta ställningstagandena för de närmaste åren är det naturligt
atl kommunerna bildar sig en uppfattning om sin energiförsörjning på längre
sikl. En sådan "strategi" - som av naturliga skäl blir mer
översiktlig lill sin karaklär - kan bl.a. behandla energihushållningsfrågor
och vilka energiformer som bör användas på längre sikl. Exempelvis bör det
övervägas vilken utbredning elvärme bör få, med hänsyn lill all elenergin på
sikl kan väntas bli dyrare. Sådana ställningstaganden kan i många fall tjäna
som underlag vid planering av investeringar i distributionsnät för el och
fjärtvärme som innebär stora kapitalinsatser. Även för statsmakterna är det
väsentligl att få information om kommunernas långsiktiga överväganden. Denna
information måste ingå som ett underlag både i fullföljandet av
oljeersättningsprogrammei och i del arbete som nu har påbörjats med atl skapa
förutsättningar för en avveckling av kärnkraften i enlighet med riksdagens
beslut.

Mot
den bakgrund som har angivits här bör den nuvarande skyldigheten för kommunerna
att upprätta oljereduktionsplaner ersättas med ett krav på upprättande av en
energiplan. I ett senare skede, när tillräckliga erfarenheler har vunnits av
arbetet med energiplaner, och när energiplaner ulgör en naturlig och integrerad
del av den kommunala planeringsprocessen, kan del finnas skäl att diskulera om
obligatoriet behöver kvarslå. Sådana överväganden bör göras i de återkommande
omprövningarna av målen och riktlinjerna för den nationella energipolitiken.

Prop.
1984/85:5 41

3.4
Förankring

Energiplanen
bör alltså beskriva kommunens strategi för energihushållningen och
energiförsöijningen i kommunen. Det är viktigt all energiplanens intentioner
blir väl förankrade i berörda kommunala nämnder och därigenom ger uttryck för
en samlad politik på energiområdel från kommunens sida. Kommunstyrelsen har
här etl samordnande ansvar. Den viljeyttring som energiplanen ger utiryck för
bör sedan i lillämpliga avseenden vägas in och komma lill ultryck i fysiska
planer och i de kommunala förvaltningarnas verksamhetsplaner.

Hur
arbetet skall organiseras får givelvis avgöras med utgångspunki i de
fömlsätlningar som gäller i varje enskild kommun. Generelll kan dock sägas atl
syftet med den samordnade planering som här förespråkas är atl åsladkomma ett
bättre utnyttjande av resurser, och en bättre samordning av olika huvudmäns
verksamhel. Genom all det slutgiltiga ansvarei för fastställandet av
energiplanen vilar på kommunfullmäktige säkrar man all planen blir föremål för
en offenllig debatt och därigenom blir förankrad. Därigenom kan planen uppfattas
som trovärdig och auktoritativ.

Energiplaneringen
berör inte bara kommunens egen förvaltning utan fömtsätter också i hög grad
åtgärder från enskilda industrier, fastighetsägare, trafikföretag elc. För atl
få medverkan och förslåelse för genomförandel av energiplanen är det därför
viktigt alt den arbetas fram på ell säll som ger möjlighel lill insyn från
kommunmedborgarna. För della finns redan samrådsförfaranden etablerade i
kommunerna.

När
energiplanen har fastställts är det vikligl att kommunen informerar
kommuninvånarna om dess innehåll så atl alla vet vad som gäller och vilka motiv
som finns till de ställningstaganden som har gjorts.

Planen
bör vara mllande, och omfatta en period om förslagsvis 5-10 år. Med tanke på
att fömtsättningarna för energiförsörjningen snabbi förändras bör en
regelbunden ulvärdering och revidering av planen ske. Kommuner, industrier
m.fl. som ändrar planer och beslut av betydelse för energiplaneringen i den
egna kommunen eller angränsande kommuner bör dock snarast informera de berörda
om detta. Den föreslagna tidshorisonten för planen sammanhänger med vikten av
atl den är realistisk och genomförbar. Utblickar måste, som fidigare nämnls,
dock ske mot ett längre tidsperspektiv. Inte minst planeringen av utbyggnaden
av Qärr-värme, där framtida möjligheter lill mottrycksprodukfion bör beaklas,
kräver etl längre lidsperspektiv.

Som
fidigare har framhållils har kommunerna väsenfligt olika förutsättningar i en
mängd avseenden, och det är därför naturligt att olika kommuners energiplaner
kommer atl variera både till form och lill innehåll. Samfidigl är del uppenbart
atl det finns många gemensamma problem, och etl stort behov av utbyle av
information mellan kommuner om vilka erfarenheter de har vunnit av sin
energiplanering. Det är därför angeläget

Prop. 1984/85:5 42

all
en försöksverksamhet snarasl kommer lill slånd i elt antal kommuner, med den
inrikining som har angetts i denna promemoria. Statens energiverk bör på olika
sätt kunna bistå de berörda kommunerna i ell sådant planeringsarbete, och bör
också verka för alt de erfarenheler som nås görs tillgängliga för landels
övriga kommuner.

3.5
Samverkan mellan kommuner

Energifrågorna
bör inle behandlas enbart med hänsyn till andra aktiviteter inom kommunen utan
också med hänsyn till energifrågornas behandling i närliggande kommuner. Av
olika skäl finns det ofta anledning att i energisammanhang samverka kommuner
emellan.

För
att utvinna lokala energitillgångar kan exempelvis krävas en avsättning av
större kvantiteter än en viss kommun behöver. En planerad torvbrytning med
investeringar i vägar, maskiner, förbränningsanläggningar m. m. fömtsätter ofta
atl flera kommuner går samman om planering, finansiering och organisation av
denna verksamhet.

Elt
annat exempel är fjärrvärmesyslem med sopförbränningsanläggning som använder
flera kommuners samlade avfall.

Enligt
lagen om kommunal energiplanering skall som nämnts kommuner vid sin planering
undersöka förutsättningarna att genom samverkan med andra större intressenter,
såsom processindustri eller kraftföretag, gemensaml lösa frågor som har
belydelse för hushållningen med energi eller för energitillförseln. Om det
finns fömtsättningar för en gemensam lösning skall de tas till vara i
planeringen.

Ibland
kan en sådan samverkan avse flera kommuner eller en hel region inom ett län
eller över länsgränser. Frågan kan ställas huruvida någon part utanför
kommunerna i sådana fall bör samordna kommunernas arbete med
energiförsörjningen. Ulredningen om styrmedel för näringslivets energihushållning
- den s.k. Grafströmska utredningen - har i sitl belänkande (SOU 1981:94)
Energisamverkan stal-kommun-näringsliv i detta sammanhang föreslagit en
ändring i lagen om kommunal energiplanering som ger möjlighet att ålägga två
eller flera kommuner atl genomföra gemensam energiplanering. Av de
remissinstanser som behandlat frågan är praktiskt taget samtliga avvisande till
förslaget. I stället förespråkas allmänt en frivillig samverkan med aktivt stöd
från statens energiverk.

Statens
planverk pekar på sambanden mellan lagen om kommunal energiplanering och en ny
plan- och bygglagstiftning. Oljeersättningsdelegalionen betonar betydelsen av
samordning mellan kommuner och industri i den kommunala energiplaneringen men
understryker vikten av frivilligheten och vill avvakta utfallet av kravet på
oljereduktionsplaner. Vidare anför delegationen att energiverkets behandling av
sådana planer kommer att ge kunskaper som kan återföras till det lokala planet
och leda till överenskommelser om gemensamma lösningar för flera kommuner.
Svens-

Prop.
1984/85:5 43

ka Cellulosa- och Pappersmasseföreningen anser all del
inte krävs någol formaliseral krav på samplanering för all eventuella
samordningsvinster skall tas lill vara. Föreningen tror all samarbete om
spillvärmeleveranser elableras så snart det finns ekonomiska förutsättningar.

Utredningen
föreslår vidare att statens energiverk skall medverka till att centrala eller
regionala bränslebolag bildas, för alt underlätta genomförandel av
samarbelsprojekt. Förslagel möts med blandade reaktioner från
remissinslanserna. Många, bl.a. universitetet i Siockholm och Svenska
värmeverksföreningen stöder tanken med hänvisning till all tillkomsten av
bränslebolag underlättar övergången lill inhemska energikällor. Några remissinslanser
avvisar dock förslagel. Exempelvis slatens vallenfallsverk anser att
utvecklingen bedrivs bäsl genom frivillig samverkan mellan producenter och
konsumenter.

Samverkan
kommuner emellan är i de flesla fall ett gemensaml intresse och kommer därför i
allmänhet lill slånd genom iniliativ från kommunerna själva. Formerna för en
samverkan två eller flera kommuner emellan bör därför ankomma på kommunerna
själva att komma överens om. På flera håll finns exempel på väl ulvecklade
former för samverkan mellan kommuner exempelvis i form av kommunalförbund. Som
exempel kan nämnas all i Skåne finns nordvästra Skånes resp. sydvästra Skånes
kommunalförbund. Länsavdelningar av Svenska kommunförbundei har i några fall
biträtt kommunerna i samverkanprojekt. I Storslockholmsområdel finns för
energifrågor en sammanslulning av flera kommuner, STOSEB.

Slutsatserna av vad som nu har sagts är alt någon ändring
av nuvarande ordning inle behövs. Tillkomst av bränslebolag och andra åtgärder
för atl bl. a. slimulera lill gemensamt utnyttjande av lokala energislag inom
större regioner kan tillgodoses bl.a. genom del stöd för oljeersättande
åtgärder som slalens energiverk administrerar.

3.6 Förslag till ändring av lagen om kommunal
energiplanering

Ovan har föreslagits atl de olika planer som kommunerna i
dag har inom energiområdel, bl. a. oljereduktionsplaner och energisparplaner
för befinllig bebyggelse, ersälts med en sammanhållen plan, en energiplan. Som
har utvecklats i del föregående bör energiplanen omfalta hela energisystemet i
kommunen, dvs. tillförsel, distribution och användning av energi. Vidare bör
planen vara antagen av kommunfullmäktige.

Förslagel innebär vidare att energiplanen skall vara
obligatorisk för kommunerna. Del innebär att lagen om kommunal energiplanering
måsle ändras, förslagsvis enligt följande:

Prop. 1984/85:5 44

Förslag
lUl ändring av lagen (1977:439) om kommunal energiplanering

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §
I varje kommun skall det fin- 3 § 1 varje kommun skall det fin-

nas en akluell plan för
all minska nas en aktuell plan för lillförsd, dis-

oljeanvändningen i kommunen. tribution och användning av ener-

Planen beslutas av
kommunfull- 8'- Planen skaU innehålla kvaniita-

mäktige. '"'" mål för energihushållning och

för
all minska oljeanvändningen i kommunen.

Planen
beslutas av kommunfullmäktige.

4
Styrmedel för kommunal energiplanering

I
det föregående har redovisats etl förslag till hur den kommunala
energiplaneringen kan ulvecklas. För all de uppställda planerna skall få
prakfisk belydelse är det emellerlid nödvändigl alt kommunerna förfogar över
tillräckliga styrmedel. I det följande redovisas några av de nuvarande
styrmedlen. Vidare diskuteras behovet av ytterligare styrmedel.

4.1
Nuvarande styrmedel

-
Genom byggnadslagstiftningen ställs
vissa krav på energiegenskaper och utformning av värmesystem vid nybyggnad och
mer omfallande om- eller fillbyggnad. I byggnadslagen (BL) ges vissa
bestämmelser om fysisk planering och om markens användning. Genom
sladsplaneinslru-meniel ges kommunen en viss möjlighel alt styra nybebyggelsen
så att den anpassas till kollektiva värmeförsörjningssystem, l.ex. fjärrvärme.
I byggnadsstadgan (BS) sägs atl planläggning skall ske så atl hänsyn tas fill
energihushållningsaspekter (9 §). Vidare regleras vilka ålgärder som kräver
byggnadslov. Dil hör bl. a. en sådan ändring av en byggnad som berör
konstruktionen av eldstaden och rök- eller venfilafionskanaler.

-
Regeringen har i oklober 1983
remitterat etl förslag till ny plan- och bygglagstiftning till lagrådet. Enligt
förslaget skall energifrågorna ges ökad vikt vid lokaliseringsprövning av i
försia hand samlad bebyggelse. En beslämmelse i lagförslaget föreskriver att
byggnader och andra anläggningar som för sin funkiion är beroende av
energianvändning skall placeras på ett sätl som är lämpligl från
energiförsörjnings- och energihushållningssynpunkt. Lagen är avsedd att träda
i krafl år 1987.

-
Genom lagen om allmänna
värmesystem (1981:1354) kan en kommun ansöka om att få förklara ett syslem för
ledningsbunden energi (fjärrvärme eller naturgas) för allmänl. Om ansökan
bifalles har kommunen rätt att ta ul anslutningsavgift av en fastighetsägare
inom det allmänför-klarade områdel, även om denne inte vill ansluta sig.
Allmänförklaring-

Prop.
1984/85:5 45

en
medför också en skyldighet för kommunen att ansluta alla fasfigheter inom
området, vilkas ägare önskar det. Samtidigt innebär allmänförklaring atl
abonnenterna har möjlighet alt få taxan prövad hos slatens va-nämnd.

-
Lagen (1902:71 s. 1)
innefattande vissa bestämmelser om elekiriska anläggningar - ellagen -
föreskriver atl den som har områdeskoncession för ett visst område är skyldig
atl fillhandahålla el lill den som begär del. Undantag gäller dock om elenergin
är avsedd atl användas för uppvärmningsändamål inom ett område där fjärtvärme
eller naturgas distribueras eller avses bli distribuerad och där
värmeförsörjningen inte med störte fördel kan tillgodoses med elenergi än med
det för områden gemensamma systemet. Frågan om undantagsbestämmelsernas lillämpning
diskuteras i kapitel 7 nedan. Möjligheterna atl lillgodose lokala intressen
skall särskilt beaktas vid prövning av ansökan om områdeskoncession. De lokala
intressena företräds av kommunerna.

-
Stafliga bostadslån för
nybyggnad lämnas enligt bostadsfinansieringsförordningen (1977:946). Om en
kollektiv värmeanläggning finns (fjärtvärme- eller naturgasnät) och den
planerade byggnaden ligger inom värmeplansområdet, ges bostadslån dock endast
om husel ansluts till den kollekliva värmeanläggningen.

-
Villkoren för stöd till
energibesparande ålgärder i befintliga bostadshus beskrivs kortfattat i kapitel
8. Stödet beslutas i allmänhet av länsbostadsnämnden efter yttrande av det
kommunala förmedlingsorganet. Kommunen har räft atl avstyrka ansökningar om
stöd fill energisparåtgärder om översiktliga ställningstaganden av
kommunfullmäktige beträffande l.ex. energiförsöijningen i kommunen mofiverar
del. Länsbostadsnämnden har rätt att bifalla en av kommunen avstyrkt ansökan
endast om särskilda skäl föreligger.

-
Den kommunala rådgivnings- och
besiklningsverksamheten i anslutning fill energi sparandet i befinllig
bebyggelse syflar fill att informera fastighetsägare om vilka åtgärder som är
möjliga och lämpliga atl vidta i hans faslighet, och atl påvisa de ekonomiska
konsekvenserna av olika åtgärder. Verksamhelen är frivillig både för kommunen
och för fastighetsägarna. Den finansieras sedan år 1978 med stafliga bidrag.
Besiktnings-förrattarnas roll diskuleras i kapitel 6 nedan.

-
I och med att energiplaneringen
utsträcks lill att också omfatta elanvändningen och elförsöijningen kommer
också de kommunala konsumenlvägledarna alt få en roll i energisammanhang. Det
är hos dem konsumenterna kan få råd om hushållsulmslning, belysning elc. inle
minsl vad gäller energiåtgång. Hur samverkan mellan denna konsumentvägledning
och rådgivnings- och besiktningsverksamheten på värmeområdet skall utformas
bör övervägas inom kommunen.

-
Enligt 136 a § byggnadslagen
(1947:385) skall regeringen pröva tillkomsten och lokaliseringen av bl.a. sådan
industriell verksamhel som

Prop. 1984/85:5 46

är
av väsenllig belydelse för hushållningen med energi. För all tillstånd till
lokalisering skall ges måste kommunen ha tillstyrkt ansökan. En översyn av
denna lagreglering görs f n. inom regeringskansliel inom ramen för arbelet med
en naturtesurslag. - Kommunerna har etl flertal möjligheter all påverka
värmeanläggningar, t. ex. faslbränslepannor, så atl de ulförs och används på
ell miljömässigt acceptabelt sätl. Administrativt regleras dessa frågor på tre
sätt.

1
Kommunerna kan i samband med
planeringen av värmeförsörjningen och i den fysiska planeringen ge
rekommendalioner för hur uppvärmningen bör anordnas i småhusområden.

2
Vid prövningen av byggnadslov
för uppvärmningsanordningar skall prövas atl dessa är så utförda all
olägenheler för grannar inte uppkommer. Normall sker della genom all
byggnadsnämnden inhämtar miljö- och hälsoskyddsnämndens bedömning.

3
Vid tillsyn enligt
hälsoskyddslagen prövas att anordningar för uppvärmning används på etl sådanl
sätt atl sanitär olägenhet inte uppkommer. Miljö- och hälsoskyddsnämnden kan
utifrån denna lagstiftning tillgripa restriktioner mot fastbränsleeldning när
olägenheter förekommer, om dessa inte kan avhjälpas genom rådgivning.

De
flesla av de nämnda styrmedlen är av tvingande karaktär, och syftar i allmänhet
till att göra det möjligt för en kommun att förbjuda eller begränsa en viss typ
av verksamhet eller uppvärmningsform. Kommunerna har också andra möjligheter
atl påverka valel av form av energitillförsel i olika sektorer. Genom
exploateringsavtal eller andra överenskommelser med l.ex. en byggherre kan en
kommun påverka bl.a. uppvärmningssället i nytillkommande bebyggelse.
Utnyttjande av industriell spillvärme kan i många fall komma till stånd genom
avtal mellan kommunen och någon industri.

Kommunerna
har vidare stort inflytande över de kommunala bostads-förelagen som står för en
betydande del av bostadsbeståndet. De har därigenom möjlighet atl påverka dessa
att bli mönsterbildande vad gäller energihushållningsåtgärder. Kommunerna är
också tillsammans med bostadsföretagen stora upphandlare av energiteknisk
ulrustning. De kan därigenom påverka den lokala marknadens utbud och genom
samverkan den nationella marknaden. Bl.a. gäller det utveckling av energisnål elanvändande
utrustning för bostäder, konlor m. m.

Kommunens
handlande har vidare en väsentlig påverkan på energianvändningen inom
transportområdet. Genom åtgärder i den fysiska planeringen kan
förutsättningarna atl bygga upp en lillfredsställande trafikförsörjning
påverkas. Bebyggelseplaneringen har en väsenllig inverkan på möjligheterna till
effektivitet och ekonomi i kollektivlrafiksyslemel. Det är därför viktigt att
kommunerna vid sin planering av boslads- och arbets-plalsområden på ett tidigt
stadium lar hänsyn fill hur trafikförsörjningen skall ordnas.

Prop.
1984/85:5 47

Bebyggelsens
påverkan på kollektivtrafiken är beroende av olika faktorer som
områdesutformning och gatunät, bebyggelsetäthet saml lokalisering av
bebyggelse.

En
tätortsslmktur som innebär en uppbyggnad kring kollektiva stamlinjenät,
kompletterad med en effekliv matning lill dessa, ger goda fömlsätlningar atl
ekonomiskl och energieffeklivl möla transportbehoven med en god
kollektivtrafik. Vidare gäller all en väl sammanhållen lätortsform möjliggör
etl minskat transportarbete. Slutligen måsle lokaliseringen av nya verksamheter
ske lill platser som läll kan försörjas av kollektivtrafik av hög standard. Om
lokaliseringen sker utan hänsyn lill kollektivtrafiken visar det sig ofta omöjligl
att i efterhand åsladkomma en god kollektivlra-fikförsöijning lill rimliga
kosinader.

Del
är således angeläget all den kommunala planeringen strävar efler alt skapa goda
förutsättningar för kollektivtrafiken.

Energiaspekten
har betydelse även vid ulformning och Irafikreglering av väg- och gatunät.
Genom olika ålgärder, såsom l.ex. samordning av signalsystem i tätorter, kan
man underiälla framkomligheten för trafiken och därmed även sänka
drivmedelsförbrukningen.

Eftersom
el- och fjärrvärmedistributionen i allmänhet sker i kommunal regi påverkar
kommunerna genom taxesättningen de flesta kommuninnevånares utgifter för
energi och olika energisystems lönsamhel.

Slutligen
svarar kommunernas egen verksamhel - drift och skötsel av fastigheter, kommunal
service, galu- och vägbelysning osv. - för en stor del av landels lotala
energianvändning.

4.2
Behov av ytterligare styrmedel

Som
har utvecklats har kommunerna ansvaret för att energiplaneringen står i
överensstämmelse med de nationella energipolitiska målen. Vidare ankommer del
på de ansvariga i kommunen att aklivi verka för en bred uppslutning kring den
kommunala energiplanen. En huvuduppgifl är därvid alt på olika sätt försöka få
lill stånd en frivillig samverkan mellan olika parter i de fall då det finns konflikler.

Del
kan emellertid finnas fall där kommunen måste falla beslul som går emot den
enskildes intressen, exempelvis när någon lyp av allmänna iniressen måsle
tillgodoses eller när del är nödvändigl all falla ell beslul för alt lösa en
konflikl mellan motstridiga iniressen.

Som
ovan har berörls existerar redan i dag flera kommunala siyrmedel som kan
ulnylljas, framför alll inom uppvärmningsområdet. Vissa av dem har emellertid
använts mycket lite eller inte alls. Detta kan naturligtvis bero på all den
önskade ulvecklingen har kommii till slånd ulan alt styrmedlen i fråga har
behövt användas. En annan orsak kan vara all styrmedlen är olämpligt utformade
och därigenom ineffektiva. Elt ytteriigare skäl kan vara att tillräcklig
kunskap om vilka styrmedel som faktiskt finns och

Prop. 1984/85:5 48

vilka
effekler dessa kan ha, i dag saknas på många håll. En nödvändig förutsättning
för alt styrmedlen skall få avsedd effekt är naturligtvis att det finns en
uttalad vilja från de ansvariga i kommunen all aklivi styra användningen av
energi.

I
samband med all kommunen upprättar en energiplan kommer sannolikt ell anlal
problem att identifieras. Etl viktigt sleg mot en utvecklad kommunal
energiplanering kan t. ex. vara att de ansvariga i kommunen går igenom vilka
styrmedel som finns och analyserar på vilkel sätl de skulle kunna bidra lill
alt de kommunala målen för energitillförsel och energianvändning uppfylls. Del
är möjligt atl en sådan genomgång i många fall visar alt nuvarande styrmedel är
tillräckliga för att komma till rätla med de problem som idag rapporteras från
kommunerna. Denna uppfattning stöds bl.a. av erfarenheterna från ett seminarium
om kommunal energiplanering, som anordnades av industridepartementet i
samarbete med Svenska Kommunförbundet i september 1983. Där framkom all
kommunerna har myckel få önskemål om ytteriigare styrmedel. Etl par förslag,
som har väckls i flera sammanhang, diskuleras dock i del följande. De rör dels
kommunernas inflylande över bebyggelsens uppvärmning, dels den kommunala
besiktnings- och rådgivningsverksamheten som riktas till fastighetsägare.

5
Kommunernas inflytande över bebyggelsens uppvärmning

Frågan
om hur uppvärmningen av bebyggelsen skall ske är en av de mest betydelsefulla
delarna av energiplaneringen. En ulvecklad kommunal energiplanering förutsätter
all kommunen för olika planområden lar ställning till dels vilken
ambilionsnivå som skall gälla för energihushållningen, dels vilka
uppvärmningsformer som skall finnas. Vidare bör i planeringen anges hur uppvärmningen
skall anordnas i framtiden. Delta bör även gälla vid ändring av befintliga
bebyggelseplaner för förtätning eller förnyelse av bosladsområden. Om
kommunerna vid sin detaljplanering planerar den framtida energiförsörjningen
för ett område får såväl byggnadsnämnden som den enskilde byggaren ell bälire
underlag för alt ta ställning till hur en byggnads uppvärmningssyslem lämpligen
bör utformas. Samlidigt förbättras underlaget för beslut om utbyggnad av t.
ex. el- och fjärrvärmedislribu-tionen.

När
del gäller frågan om valel av uppvärmningssyslem finns i del tidigare nämnda
förslaget lill ny plan- och bygglag beslämmelser som ger kommunerna möjlighel
all i samband med fastslällelsen av områdesbestämmelser eller delaljplaner
fatta beslut om lämplig uppvärmningsform, t. ex. för alt la till vara
spillvärme från närbelägna fastigheter eller för atl hindra individuell
uppvärmning av visst slag. Därigenom kommer kommu-

Prop. 1984/85:5 49

nema bättre än i dag atl kunna påverka valet av
uppvärmningsform, specielll vid nyexploalering och mer omfattande ombyggnader.
Som nämnts är avsikten att den nya plan- och bygglagen skall träda i krafl år
1987.

Även vid byte av uppvärmningssyslem i en befinllig byggnad
kan starka motiv anföras för atl öka kommunernas inflytande över valel av
uppvärmningsform. Etl sätt all åstadkomma detla är alt införa en
byggnadslovsplikl vid byte av uppvärmningssyslem. Vid prövningen av byggnadslov
bör byggnadsnämnden ha alt se till alt den planerade åtgärden dels överensstämmer
med byggnadslagstiftningens krav och kraven i annan lagsliflning, dels är
förenlig med kommunens energiplan.

Elt krav på byggnadslov vid byte av uppvärmningssystem
skulle emellertid, med tanke på den omfattande övergång från främst olja till
andra energislag som kan fömtses under de närmaste åren, innebära en väsentligt
ökad belastning på byggnadsnämnderna. Därigenom skulle också uppnåendet av
oljeersättningsmålet kunna komma att försenas. Det bör därför övervägas om
någon annan form är lämpligare för all ge kommunen etl inflylande över valet av
uppvärmningsform.

Ett storl anlal lagar och förordningar reglerar i dag i
olika avseenden ulformningen av olika uppvärmningssyslem. Vissa av dem har
nämnls i föregående kapitel. En sammanslällning av de olika regler som påverkar
valel av uppvärmningssystem ålerfinns i bilaga 1. Det är inte utan vidare
uppenbart alt dessa olika regler slår i samklang med varandra eller alt
reglerna är lillräckligt effektivi utformade. En sirävan bör vara att så långl
som möjligt förenkla nuvarande regler och göra dem så enhetliga och generella
som möjligt. Den interdepartementala arbelsgruppen för frågor om
energianvändning har för avsikl alt gå igenom befintliga styrmedel i avsikt att
åstadkomma enklare och mer enhetliga regler. Vidare avser arbetsgruppen att
undersöka om det finns behov av yllerligare lagstiftning och, om detta är
fallet, föreslå hur en sådan lagstifining bör utformas.

Det är redan idag möjligt för kommunerna all, för att
styra valet av uppvärmningsform i olika områden, utnyttja den befintliga
lagstiftningen på ett mer aktivt sätl. I förekommande fall kan de vidare, när
det blir möjligt, använda sig av de möjligheter att meddela bestämmelser i
detaljplan eller områdesbestämmelser som följer av förslagel lill ny plan- och
bygglag.

När del gäller energihushållning i befinllig bebyggelse
baseras denna verksamhel i dag på frivillighel. Slarka skäl lalar för alt detla
bör gälla även i fortsäUningen. De flesta fastighetsägare har i dag ett
egeninlresse av alt spara energi. Samhällels insalser bör i första hand riktas
in på atl lillvarala och stimulera della intresse.

Del finns i dag ingen laglig möjlighel alt ålägga en
fastighetsägare atl vidta energibesparande åtgärder. Förslagel till ny plan-
och bygglag innebär bl. a. att kommunen - genom byggnadsnämnden - ges vissa
möjligheter att påverka energiegenskaperna i befintlig bebyggelse. Dels får
bygg-4 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 5

Prop. 1984/85:5 50

nadsnämnden
enligt förslagel möjlighel all, då en fastighetsägare ansöker om byggnadslov
för en ombyggnad, ställa krav på andra ålgärder än de som fastighetsägaren har
avsett genomföra - exempelvis energihushållningskrav — i den funktionella del
av byggnaden som ansökan avser. Dels utvidgas den begränsade
underhållningsskyldighel som idag föreligger. Förslagel innebär all en
fastighetsägare får en skyldighet alt sörja för ett sådant underhåll atl
byggnadens egenskaper i huvudsak bevaras. Delta krav innebär således inle all
kommunen kan kräva en högre energihushåll-ningsstandard än vad byggnaden i
utgångsläget har. Däremoi får byggnadens egenskaper - bl.a. från
energisynpunkl - inle påtagligt försämras i förhållande till vad som
ursprungligen krävdes. Bestämmelsen är avsedd att gälla även för tidigare
uppförda byggnader.

Det
bör övervägas om det finns anledning att i vissa fall ge kommunerna möjlighel
atl slälla högre krav än vad PBL-förslagel innebär. Således kan del finnas
behov av alt kunna ålägga fastighetsägare att göra en energimässig uppmslning
av en byggnad. I försia hand bör detta gälla för sådana byggnader som har
uppenbara brister från energisynpunkt. Behov och utformning av eventuella
styrmedel för alt komma lill rätta med sådana fall bör övervägas i samband med
en översyn av bosladssaneringslagsliflning-en.

6
Energirådgivning och energibesiiktning

6.1
Den kommunala energirådgivnings- och energibesiktningsverksamhe-ten.

Sedan
budgetårel 1977/78 lämnas statsbidrag till kommunerna för rådgivnings- och
besiklningsverksamhet inom energiområdet. För att säkerslälla en tillräcklig
omfallning av verksamheten beslutade statsmakterna år 1981 att t.o.m.
budgetåret 1985/86 garantera kommuner ett statligt bidrag av minsl
storleksordningen 130 milj. kr. per budgetår. Kommunerna har i allt större
ulslräckning engagerat fast eller tillsvidareanställd personal för dessa
uppgifter. Mer än en tredjedel av de uppgifter som avser energibesiktning
utförs dock f n. av konsulter. Vad belräffar energirådgivningsverksamheten är
motsvarande andel en tiondel.

Den
organisatoriska hemvisten för verksamheten varierar. Den ålerfinns ofta under
fastighetskontoret men kan lika ofta ligga under byggnadsin-speklionen,
tekniska kontoret, stadsarkitekts- eller stadsbyggnadskontoret. Den finns
ibland under något centralt kansli, kommunkansliet eller planeringskontoret. I
några fall sorterar verksamhelen under det kommunala energiverket.

Den
kommunala rådgivnings- och besiktningsverksamheten spelar en central roll vid
genomförandet av energibesparingsprogrammet i bebyggelsen. Genom denna
verksamhet kan den enskilde fastighetsägaren få infor-

Prop.
1984/85:5 51

mation
och råd om vilka energisparåtgärder som är möjliga och lämpliga atl utföra.
Kommunerna får härmed också möjligheter att påverka och påskynda
energisparverksamheten. Verksamhelen omfattar inle bara förslag om lämpliga
energisparåigärder och kombinationer av sådana ålgärder. Även hälsoaspekter,
särskilt sådana som kan påverkas av ventilation, saml råd och information om
möjligheterna att ersälta olja med andra energislag ingår som en del i
verksamhelen.

Den
hell övervägande delen av de energibesiklningar som ulförs avser s.k.
fullständiga besiktningar, dvs. de avser kontroll av värmepanna,
vatteninstallalioner, värmefördelning, isolering och venlilalion. Endasl en
liten del av besiktningarna avser enbart värmepanna och då oftast i samband
med evenluelll byle av en befintlig oljepanna mot ett annat uppvärmningssystem.
Med pannbesiklningar kan också avses de undersökningar som vissa sötare gör i
samråd med energirådgivningen för all fastställa verkningsgrad, ge råd om
lämplig intrimning och utföra erforderiiga inställningar. Den kommunala
energibesiklningsverksamhelen är inle regelbundel ålerkommande utan kan
beiraktas som en engångsbesiklning.

Inom
bostadsdepartementet har tillsalls en särskild projektgrupp under ledning av
kommunalrådet Hans Rode, Malmö, för atl utvärdera den nuvarande kommunala
rådgivnings- och besiklningsverksamheten inom energiområdet. Gruppen har lämnat
en delrapport i januari 1984. Genom enkätsvar från samtliga kommuner och etl
antal kommunbesök m. m. har gruppen försökt få en uppfattning om hur
verksamhelen fungerar i dag, hur den kan effekliviseras, vad kommunerna anser
om energisparverksamhelen saml om och hur kommunerna anser att den kan
effekliviseras.

Gmppen
skall under våren 1984 redovisa en bedömning av den framlida inrikiningen och
finansieringen av besiktnings- och rådgivningsverksamheten. Frågan om
inrikiningen av verksamhelen efler den 1 juli 1986 kan därefter tas upp i
samband med den omprövning av det samlade energihus-hållningsprogrammet som
skall ske år 1985. Vissa förändringar i verksamhelen är emellertid nödvändiga
alt genomföra dessförinnan.

I
regeringens förslag om del s. k. ROT-programmel har föreslagits aU det bör vara
ett villkor för statligt stöd lill underhåll och reparation att man tar till
vara de möjligheter som finns all samordna underhålls- och reparationsarbeten
med skäliga energisparåtgärder. Det kommunala förmedlingsorganet skall kunna
förelägga den som söker underhållslån au redovisa etl underlag som visar atl
samordningsmöjligheterna tas lillvara. Elt sådant underlag kan beslå av bl. a.
en besiktning.

Den
nämnda utvärderingsgruppen har fåll i uppdrag alt föreslå hur en samordning av
förbättrings- och ombyggnadsbesiktning och energibesiktning kan ske. En sådan
samordning får inle utesluta besiktningar som görs enbart i
energihushållningssyfte. Kravet på samordning får inte heller hindra eller
försena all energisparåtgärder utförs utan all andra förbättringsåtgärder
vidtas.

Prop.
1984/85:5 52

Av
belydelse i delta sammanhang är ocksä frågan om hur besiklnings-och
rådgivningsverksamhelen samordnas med den kommunala energiplaneringen så alt
en samordning mellan ålgärder för tillförsel och hushållning kan ske i enlighet
med vad som framgår av följande kapilel.

En
annan viklig fråga är uppföljningen av all energibesiklningarna och även
energirådgivningen leder till atl energisparåigärder verkligen genomförs.

Statligt
stödd energirådgivning till näringslivet samt lill lantbruket och trädgårdsnäringen
finns vid de regionala utvecklingsfonderna och vid lantbruksnämnderna. Denna
rådgivningsverksamhet grundas inte bara på de nationella riktlinjerna för
energipoliliken ulan också i hög grad på den energiplanering som gäller lokall.
En samordning med kommunerna krävs också för atl göra lämpliga fördelningar av
olika rådgivningsobjekt.

6.2
Besiktning av värmeanläggningar

Allmänl

Besiktning
av värmeanläggningar kan ulföras oberoende av byggnadsbe-siklning. Sådana
besiktningar kan också kombineras med enklare trimning och justering av
anläggningarna. Dessa justeringsåtgärder och andra energisparåigärder som ofta
föreslås vid besiktning av värmeanläggningar har visal sig kunna medföra snabba
energibesparingar huvudsakligen av olja. För att åtgärderna skall bli stående
krävs ofta alt de vidlas vid upprepade tillfällen. Det finns därför anledning
all särskilt behandla frågor om regelbundet återkommande besiktning av
värmeanläggningar.

Den
s. k. EPD-verksamheien (energiinrikiad prototyp- och demonstrationsverksamhet)
bedrevs under åren 1975-1979 som en statlig energibesparingskampanj inriktad
främsl på ekonomisk panndrift. Syftet var att genom informalion och
demonstration få så många fastighetsägare som möjligt att själva eller med
hjälp av en fackman trimma sina oljeeldade pannanläggningar så all
verkningsgraden förbättrades. Målel var alt genom vissa jusleringar erhålla en
oljebesparing på 10%. Under de nämnda åren trimmades ca 10000 pannanläggningar.
Trimningarna medförde en förbättring med i genomsnitt 5%. Kontrollmälningar i
särskilda områden visade au man för all uppnå 10% förbättring skulle behöva
vidta ytteriigare ålgärder förulom den enkla trimningen.

Sedan
år 1979 har EPD-verksamhelen ändral karaklär. Verksamhelen har numera breddals
till atl omfatta hela byggnaden. Som ett led i arbetet utbildas lokala
informatörer i samarbele med elt anlal kommuner. Man producerar också
skriffiigt informationsmaterial om bl.a. trimning av oljeeldade pannor,
vedeldning och övergång från olja till el.

Svenska
kommunförbundei har med slöd från bosladsdepartemenlel och i samarbete med
Ljusnarsbergs kommun genomfört en försöksverksamhet med en arbetsmodell för
skorstensfejare. Syftet med försöksverk-

Prop. 1984/85:5 53

samheten är att pröva om skorslensfejarnas iradilionella
arbelsuppgifter kan förändras så atl de i större ulslräckning kan ägna sig åt
att förebygga solbildning och företa energisparåtgärder, l.ex. besiktiga
värmeanläggningar. Försöksverksamheten har hitlills visal all goda resullal är
möjliga alt nå med den nya arbetsmodellen. För alt kunna genomföra försöksverksamheten
har de berörda skorstensfejarna genomgålt en kompletterande utbildning under en
vecka.

Oljebolagen har sedan länge erbjudit sina kunder
abonnemang på värmeservice. I denna service ingår en årlig översyn med
genomgång och kontroll av brännaren, ekonomitrimning, rökgasanalys, sotlesl
och drifisäker-hetsprov. Andra värmeserviceföretag kan också erbjuda i huvudsak
molsvarande service.

Framlagda förslag om besiktning av värmeanläggningar

Förslag om besiktning av värmeanläggningar har diskuterats
vid flera tillfällen. Den slatliga energisparkommittén föreslog år 1976 atl
obligalorisk årlig inspektion av alla pannanläggningar som förbmkar mer än 3 m
olja per år skulle införas. År 1977 lade statens planverk fram förslag om
periodisk tillsyn av värme- och venfilationsanläggningar. Energihushållningsdelegalionen
föreslog år 1980 att besiktning och rådgivning skulle gälla som villkor för atl
få energisparslöd och alt ett särskilt program för regelbunden besiktning av i
första hand värmeanläggningar skulle genomföras. Frågan om obligatorisk
besiktning av bl.a. värmeanläggningar har vidare behandlats i elt antal
moiioner i riksdagen.

Föreningen ekonomisk rafionell uppvärmning, Rörfirmomas
Riksförbund och Sveriges Skorstensfejaremästares Riksförbund har i en gemensam
skrivelse till regeringen år 1982 hemställt atl en obligatorisk årlig
inspektion av små och medelstora oljepannor skall införas och att inspektionen
ulförs av skorstensfejarna vid etl av de årliga lagsladgade
solnings-lillfällena. Även i energisparkommitténs och
energihushållningsdelegationens förslag framhölls sotningsväsendet som en
resurs som borde utnyttjas i detta sammanhang.

Överväganden och förslag om inriktning och utformning av
pannbesikt-ningsverksamheten

Flera utredningar och studier har visat att
energibesparingar kan åstad

kommas genom bättre drift och skötsel av värmeanläggningar. Av stor

betydelse är att bl.a. fastighetsskötare och drifttekniker får erforderlig

utbildning. Kommunerna har härvid direkta möjligheter att ge den egna

personalen komplelterande utbildning. Kommunerna har också indirekt,

genom den kommunala rådgivnings- och besiktningsverksamheten, möjlig

het att påverka de allmännyttiga, kooperativa och privata fastighetsägarna

så att deras personal får adekvala kunskaper. '

Bättre intrimmade värmeanläggningar ger inte bara
energibesparingar

Prop.
1984/85:5 54

ulan
har även fördelar från hälso- och miljösynpunkt. Trots delta finns del fortfarande
många fastighetsägare som inle har en regelbunden service eller trimning av
sina värmeanläggningar.

Kommunerna
bör därför kunna erbjuda fastighetsägarna en regelbunden besiktning av små och
medelstora anläggningar. De större faslighelsförval-tarna lorde ha egna
resurser för denna lyp av besiktning. I större anläggningar finns i allmänhet
särskild driftpersonal som sköter anläggningen. Det torde därför inle vara
nödvändigt med en regelbunden energibesiktning eller service i dessa
anläggningar. I sådana fall har det från energihushållningssynpunkt slörre
belydelse all se fill atl den berörda personalen har erforderliga kunskaper om
hur anläggningen skall skötas på etl energi-ekonomiskt sätl.

Om
man kan samordna besöken för energibesiktningen med andra besök i pannmmmel
eller anläggningen kan kostnaderna minskas. Det är därför naturligt atl en
kommunal, regelbundel ålerkommande energibesiktning ulförs av sådan
organisalion som normall arbelar med värmeanläggningar. I några kommuner har
personalen inom sotningsväsendet redan i dag vissa uppgifter inom
energihushållningsområdel. Sotningsväsendels personal har också i sina
ordinarie arbetsuppgifier möjligheter att påverka energianvändningen.
Sotningsväsendet är därior den organisafion som ligger närmast till för denna
besiktnings verksamhet.

Förslag
har lidigare lagts fram om obligatorisk besiktning av bl. a. värmeanläggningar.
Med hänsyn till det allt större intresse som fastighetsägarna av ekonomiska
skäl borde ha för att spara energi bör det emellertid vara tillräckligt att
erbjuda kompetenta besiktningstjänster och informera fastighetsägarna därom.
Besiktningen bör därför vara frivillig för fastighetsägaren.

Kommunema
är sannolikt även för egen del, bl. a. av miljöskäl, angelägna om att kunna
erbjuda fastighetsägarna en regelbunden energibesiklning av värmeanläggningar,
men verksamhelen bör vara etl frivilligl ålagande från kommunens sida.

Besiktningen
kan ha något olika ulformning i olika kommuner beroende på behov och lokala
förutsättningar. Det är naturligt att verksamheten i första hand inriktas på
oljeeldade anläggningar. Men det är också viktigt att l.ex. faslbränslepannor
sköts och eldas på bästa sätt. Detta gäller inle bara från energisynpunkt utan
alldeles särskilt också från hälso- och miljösynpunkt och från
brandskyddssynpunkt. Det bör därför ingå i uppgiflerna för
besiktningspersonalen att vid behov förmedla råd om t. ex. fastbränsleeldning.

Besiktningen
bör lämpligen omfatta inspektion, mätning av verkningsgrad och enklare
justeringsåtgärder. Vid den besiktning som kommunen erbjuder bör vidare förslag
till andra erforderliga åtgärder lämnas till fastighetsägaren.

Det
är givetvis angeläget atl samordna besiktningen av värme-

Prop.
1984/85:5 55

anläggningarna
med den övriga kommunala besiktnings- och rådgivningsverksamhelen på
energiområdel. Andra samordningsmöjligheter bör också studeras, l.ex.
samordning med säkerhelsansvariga myndigheter vad gäller elpannor och
varmvattenberedare.

Besiktningen
bör vara självfinansierade och en avgifi las ul av fastighetsägaren. För
fastighetsägaren bör avgiften väl kunna läckas in av de besparingar som
besiktningen av och besiktningen föranledde, vidtagna åtgärder bör medföra.

För
all få exempel på lämpliga modeller för denna besiklningsverksamhet kan
ytterligare försök behöva göras i några kommuner eller regioner.

6.3
Kompletteringsutbildning för personal inom sotningsväsendet

Bakgrund

En
från energisynpunkt ändamålsenlig utbildning av dem som kan påverka
energianvändningen är på alla nivåer en viklig del i energihushåll-ni
ngsprogrammel. Det är särskilt betydelsefullt att nya rön och erfarenheter
fortlöpande förs in i utbildningen. Det är därför angeläget med särskilda
utbildningsåtgärder för redan yrkesverksamma som i sin yrkesverksamhel direkt
eller indirekl kan påverka energianvändningen.

Den
lekniska ulvecklingen inom uppvärmnings- och ventilafionsområ-det har under
senare år gått snabbi. Vidare har del genom de snabba ökningarna av
energipriset blivit alll mer angelägel atl värme- och ventilationsanläggningar
sköts på etl energibesparande sätt. För personalen inom sotningsväsendet krävs
därför numera störte insikter än tidigare i bl.a. värme- och
ventilalionsteknik.

Bl.a.
mot denna bakgmnd fick statens brandnämnd i mars 1983 i uppdrag att lämna
förslag rörande fortbildning av den redan verksamma personalen inom
sotningsväsendel för uppgifter inriklade på energihushållning.

Förslag
från statens brandnämnd

Brandnämnden
har ijuni 1983 lill regeringen redovisal sitl förslag Kompletteringsutbildning
för personal inom sotningsväsendet - Energihushållning.

Slatens
brandnämnd föreslår en kompletteringsutbildning för personalen inom
sotningsväsendel uppdelad på två nivåer. Den första nivån avser värmeproduktion
i mindre anläggningar. Efter genomgången utbildning skall skorstensfejaren
kunna utföra en funktionskontroll av värmeproduk-fionsanläggningen, inreglera
anläggningen till opfimala driftvärden och ge råd och anvisningar om åtgärder
för en bättre energihushållning.

För
den andra nivån, som avser uppvärmning och ventilation, anger brandnämnden
följande inrikining. Skorstensfejaren skall kunna medverka lill en bättre
energihushållning vid produktionen och distributionen av värme för
byggnadsuppvärmning samt beiräffande venlilafionssystemens funktion och
skötsel.

Prop.
1984/85:5 56

Beträffande
värmeproduktionen inriklas utbildningen på breddade och fördjupade kunskaper så
att samma arbelsuppgifler som omfattas i den försia utbildningsnivån skall
kunna ulföras även i fråga om medelslora och störte värmeanläggningar.

Utbildningen
om ventilationssystemen bör inriktas på kunskaper om mätteknik och inreglering
av luftflöden och på kontroll av funktionen hos viktiga komponenter i systemet.
Utbildningen bör även omfalla byggnaders och byggnadsdelarnas lufttäthet med
hänsyn lill s. k. ofrivillig ventilation.

Brandnämnden
föreslår atl ca 1600 skorstensfejare av totalt ca 2100 utbildas i två veckor i
kursen om värmeproduktion i mindre anläggningar. Vidare föreslås atl mellan 600
och 700 mästamlbildade skorstensfejare utbildas i en tre veckor lång kurs om
uppvärmning och ventilation. Brandnämnden har också utarbetat förslag lill
schema och timplan för de båda kurserna.

Kurserna
föreslås genomföras som regional utbildning på 10-15 orter i landet. Med hänsyn
till del utbildningsansvar som f. n. åvilar brandnämnden vad avser
skorstensfejare föreslås i rapporten att nämnden blir huvudman för den
föreslagna fortbildningsverksamheten.

Utbildningen
enligt förslaget kan genomföras under en period av tre år, varav etl halvt år
krävs för att inledningsvis planera verksamheten.

De
beräknade kostnadema för ulbildningen uppgår lill totalt 18,2 milj. kr. I
rapporten föreslås att ca 6 milj. kr. per budgelår under tre år anvisas till
brandnämnden för denna verksamhet.

I
rapporten redovisas dessutom koslnaden för produktionsbortfallet för
skorstensfejare som skulle delta i dessa kurser. Brandnämnden tar inle
ställning till frågan om kompensation för dessa kostnader. Om kostnadstäckning
skall ske kan detta enligt nämnden ske antingen genom bidrag eller genom etl
förhöjt laxeuttag. Om man väljer det senare skulle del krävas en taxehöjning av
2-3%.

Överväganden
och förslag om energiinriktad utbildning för personal inom sotningsväsendet

Mot
bakgmnd av vad som i föregående avsnitt anförts om frivillig besiktning av
pannanläggningar och om behovel av kompletteringsutbildning inom
energihushållningsområdet för sotningspersonalen bör utbildning genomföras i
princip i enlighet med brandnämndens förslag. Betydelsen av atl den frivilliga
besiktningsverksamheten samordnas med annan verksamhet har tidigare berörts.
Det är bl.a. angeläget att ta hänsyn fill miljöaspekterna. Dessa aspekter bör
naturiiglvis också beaktas vid ulbildningen. Statens nalurvårdsverk bör härvid
kunna lämna värdefulla bidrag.

Kommittén
(Kn 1982:03) för samordning av den cenirala ledningen av räddningstjänsten i
fred och civilförsvarsverksamheten (CESAM-kommittén) har i uppdrag all bl. a.
sludera den modernisering som kan behövas av

Prop.
1984/85:5 57

ulbildningen
för personal för sotningsväsendet. Inom CESAM-kommittén diskuteras f. n. etl
förslag som innebär att ansvaret för solningsutbildning-en förs över från
brandnämnden till slalens energiverk. Kommillén beräknas avlämna sitt
betänkande inom kort.

Med
hänsyn till statens energiverks uppgifter vad gäller energiinriktad utbildning
till redan yrkesverksamma bör energiverket få i uppdrag alt i samråd med
berörda parter planera och genomföra denna energiinrikiade
kompletteringsutbildning för sotningspersonalen.

Beträffande
finansiering av verksamheten bör statsmedel anvisas för
Ulbildningsverksamhelen. Något statligt bidrag för att täcka kostnaderna för
produktionsbortfall vid dellagande i här aktuella kurser bör däremoi inte utgå.

Prop. 1984/85:5 58

2
Remissyttranden

2.1
Remissförfarandet

Efter
remiss av promemorian (Ds I 1984:2) Utvecklad kommunal energiplanering har
yttranden avgells av slatens brandnämnd, transportrådel, konsumeniverkel,
riksantikvarieämbetet, statens naturvårdsverk, bosladssiyrelsen, slalens
inslitut för byggnadsforskning, statens planverk, statens råd för
byggnadsforskning, energiforskningsnämnden, statens energiverk, statens
vallenfallsverk, riksrevisionsverket, statskontoret, länsstyrelserna i Blekinge
län. Gollands län, Gävleborgs län, Göteborgs-och Bohus län, Hallands län,
Jämtlands län, Jönköpings län, Kalmar län, Krislianslads län, Kronobergs län,
Nortbotlens län, Skaraborgs län, Södermanlands län, Uppsala län, Värmlands
län, Västerbottens län, Västernortlands län, Väslmanlands län. Älvsborgs län,
Örebro län och Öslergöllands län. Centralorganisationen SACO/SR - som
överlämnar yttrande från Sveriges Civilingenjörsförbund (CF) som egel yllrande.
Föreningen Sveriges Energirådgivare, Hyresgäslernas Riksförbund, HSB:s Riksförbund,
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), K-Konsult, kommunerna Alvesta, Avesta,
Berg, Borlänge, Bräcke, Enköping, Falköping, Göteborg, Halmstad, Härjedalen,
Kalmar, Karlskoga, Kinda, Kristinehamn, Krokom, Kungsbacka, Kungälv,
Lindesberg, Linköping, Ljusdal, Malmö, Norrköping, Norrtälje, Nybro, Nässjö,
Osby, Ragunda, Skellefteå, Skövde, Stockholm, Strömsund, Sundsvall,
Svenljunga, Tranås, Ulricehamn, Umeå, Uppsala, Vimmerby, Åre, Örebro,
Örkelljunga och Östersund, landsorganisationen i Sverige (LO) — som bifogar
underremisser från Svenska Skogsarbetareförbundet och Svenska
Kommunalarbetareförbundet, Landstinget i Östergötland, Lantbmkamas
Riksförbund, Nordvästra Skånes Kommunalförbund, Riksförbundet
Energileverantörerna (REL), Rörfirmornas Riksförbund, Svenska
Elverksföreningen, Svenska Gasföreningen, Svenska kommunförbundei, Svenska
Kraftverksföreningen, Svenska Petroleum Inslilutel, Svenska Riksbyggen
(Riksbyggen), Svenska Sienkolsimportörers Förening, Svenska
Värmeverksföreningen, Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening (SABO), Sveriges
Fastighetsägareförbund, Sveriges Industriförbund, Sveriges
Skorstensfejaremästares Riksförbund, Sveriges Villaägareförbund,
Tjänstemännens centralorganisation (TCO) samt VVS Tekniska Föreningen.

Statens
industriverk, 1981 års energikommitté (1981:08), CESAM-kommittén (Kn 1982:03),
Landstingsförbundet och Älmhuhs kommun avslår från att ytlra sig i ärendel.

Prop.
1984/85:5 59

2.2 Inledning

Remissvaren
kan hänföras lill några begränsade områden som ålerfinns i promemorian. Således
kommenterar flertalet remissinstanser förslaget om en samlad energiplan och
därmed sammanhängande frågor. Sådana frågor är synen på en samlad
energiplanering, avvägningen mellan tillförsel och sparande, formella krav på
energiplaneringen/energiplanen. Taxesält-ningsprinciper och prissättning på
energi behandlas också.

Andra
frågor som tas upp är siyrmedel för alt genomföra energipolitiken på lokal nivå
och byggnadslovsplikt vid byte av uppvärmningssyslem. Vidare har frågan om en
försöksverksamhet diskuierats.

Nästan
samtliga länsstyrelser har inkommii med remissvar och av dessa har samtliga
tagil upp frågan om länsstyrelsens roll i energiplaneringen.

I
anslutning lill förslaget om pannbesiktning och energiutbildning av personal
inom sotningsväsendet för flera av remissinslanserna fram synpunkter på den
kommunala energibesiktnings- och rådgivningsverksamhelen och på behovel av
energiinriktad utbildning.

2.3 Energiplan

Förslaget
om en samlad energiplan kommenteras av flerlalel remissinslanser. En utvecklad
kommunal energiplanering innebärande en helhetssyn omfallande tillförsel,
distribution och användning av energi i kommunen tillstyrks sålunda av de
flesta remissinslanser. Vad beträffar kraven på atl energiplanen skall omfalta
alla seklorer blir bilden mera splittrad. Sålunda ifrågasätls i slor
utsträckning värdel av och möjligheterna atl låta
energiplaneringen/energiplanen omfatta områden som kommunerna endasl marginellt
kan påverka. Framför alll ulpekas transportområdet och induslrin som i slort
opåverkbara. Med hänvisning härtill förordas därför alt kommunerna koncentrerar
sina insatser på områdena värmeförsörjning, energisparandet i egna fasligheler,
inarbelning av energiaspekter i mark-och bebyggelseplaneringen saml rådgivning
fill fastighetsägare i energihushållningsfrågor.

Förslaget
all energiplanen skall innehålla kvantitativa mål kommenteras också. Etl slort
antal remissinstanser ifrågasätter om ell sådanl krav bör införas i lagtexten
och att kommunerna i stället bör kunna utforma mål för energihushållningen och
oljeersällningen efler egna förulsältningar och resurser. Över huvud laget
efterlyses en slor frihei för kommunerna atl ulifrån lokala förutsättningar,
resurser och ambitioner utforma energiplaneringen på sitl eget säll.

Statens
planverk släller sig i huvudsak bakom en utveckling av den kommunala
energiplaneringen enligt förslagel. Atl vidga energiplaneringen till alt
omfatta även transportsektorn och indusirins energianvändning har ett storl
värde. Kommunen bör dock koncentrera sina insatser på de

Prop. 1984/85:5 60

områden
där de har de bäsla möjligheterna alt påverka utvecklingen, dvs.
värmeförsörjningen, energisparandel i egna fasligheler, inarbelning av
energiaspekter i mark- och bebyggelseplanering samt rådgivning till fastighetsägare
i energihushållningsfrågor. Verket menar alt energiplaneringen bör vara
översiktlig och samordna energibeslul i kommunens förvallningar med varandra
samt ledas av kommunstyrelsen. Energiplaneringen skall komma lill uttryck i elt
energipoliliskl program som skall antas av kommunfullmäktige. Planverket anser
inte alt det är nödvändigl all i lagen slälla krav på kvantitativa mål.
Planeringen bör ändå kunna ge information lill siaten och fungera i en dialog
mellan stat och kommun om genomförandet av en nationell energipolitik.

Liknande
synpunkter vad avser omfattningen av planeringsansvaret framförs av statens råd
för byggnadsforskning som anser alt ell obligatoriskt planeringsansvar för
områden som kommunerna har små möjligheter atl påverka vore olyckligl. Statens
vattenfallsverk år tveksam till all föreskriva kommunal planeringsplikl för
all energianvändning, exempelvis inom transportsektorn. Riksrevisionsverkei
anser likaledes alt kommunen bör koncentrera insatserna till områden de kan
påverka och ifrågasäller om staten ytterligare behöver formalisera den
kommunala energiplaneringen. Verkel avslyrker därför förslaget lill ändring av
lagen. Statskontoret tycker atl en helhetssyn är värdefull.
Planeringsverksamhet bör dock ha ett nära samband med reell beslutsförmåga och
beslutsrätt.

Statens
energiverk framför liknande synpunkter och anser atl tanken på en helhetssyn
har drivits längre än vad som är praktiskt genomförbart. Verket är tveksamt
till kravet på att frågor som rör transportsystemet måste beaktas och menar att
kommunerna bör koncentrera sina insatser till de områden som de har rådighet
över. Däremot kan utvidgningen innebära all kommunen skaffar sig kunskap om
andra energianvändare, exempelvis industrin. Den närmare utformningen av
energiplaneringen, bl. a. målformuleringarna bör kommunerna själva svara för.

Statens
institut för byggnadsforskning år negativt till förslaget och menar atl del
inte finns någon redovisad argumentation som övertygar institutet om behovet
av en ändring av lagen.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län anser del angeläget med en energiplan men menar alt områden
som kommunen har små möjligheter att påverka bör ligga utanför. Sådana områden
är transportsektorn, energibehovet i fritidshus och hushållens elanvändning för
annat än uppvärmning. Möjligheterna alt påverka vissa områden ifrågasätts
också av länsstyrelsen i Skaraborgs län som samtidigt menar alt en ulvecklad
energiplan kan medföra ökad insikt om energifrågornas betydelse för olika
verksamhetsområden inom en kommun. Kommunens samverkan med industrier är
särskilt viktig. Länsstyrelsen i Gävleborgs län framför liknande synpunkter om
energiplaneringens betydelse för kunskaper och diskussion på energiområdet.

Prop. 1984/85:5 61

Även
länsstyrelsen i Kalmar län lar upp frågorna om dels en helhetssyn, dels
omfattningen av energiplaneringen och anser del angelägel med en sammanhållen
energiplan. Sektorer som kommunen har små möjligheter att påverka bör dock
ligga utanför kommunens planeringsansvar. Liknande synpunkier framförs av
länsstyrelserna i Kristianstads län, Hallands län, Örebro län och Västmanlands
län. Länsstyrelsen i Västmanlands län ifrågasätter om det är realistiskt atl
räkna med en sammanhållen plan mot bakgmnd av de genomförandemedel som finns.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län finner del angeläget att en helhetssyn präglar
energiplaneringen. I en försöksverksamhet bör prövas på vilket sätt transporter
och bebyggelseplanering skall inlegreras i energiplanen.

Länsstyrelsen
i Ålvsborgs län lillstyrker den vidare omfattningen och menar alt det är
orimligl atl exempelvis industrins energianvändning skulle ligga heh vid sidan
av kommunens planering. Länsstyrelsen pekar på förekommande samarbete när det
gäller spillvärme och fastbränsleeldning.

Länsstyrelsen
i Värmlands län anser att en beredskapsplanering för allvarliga avbrott i
energilillförseln bör ingå i energiplaneringen.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län anser att en vidgad energiplan omfattande bl.a.
transportsektorn och industrin blir en viktig informationskälla för kommunens
bedömning av energibehov m. m.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län vill begränsa energiplanens omfattning och är därför iveksam
till atl i lag slälla krav på en särskild energiplan. Länsstyrelsen är
angelägen om atl formahseringen inte drivs för långl.

Svenska
kommunförbundet framhåller alt del ligger nära till hands atl utveckla
oljereduktionsplaneringen lill en planering för värmeförsörjning. En
begränsning av kommunernas planeringsansvar i denna riktning motiveras av att
kommunerna skall ha fömlsätlningar all påverka den energiförsörjning och
energihushållning som planeringen avser. Del är tveksamt om planeringen bör
omfatta transportsektom. Uppgifter om den medelstora och slora industrins
energibehov bör ingå i kommunernas planering. Förbundet förordar därför alt
planen enbart skall omfatta värmeförsörjning och innehålla kvantitativa mål
för energihushållning och för atl minska oljeanvändningen. Föreningen Sveriges
Energirådgivare år också positiv till kraven på kvantitativa mål, liksom
landsorganisationen i Sverige (LO) som dessutom undersiryker behovel av en
helhetssyn på energiplaneringen. Denna är viklig för den dialog som bör föras
mellan kommunerna och staten. LO framför vidare atl kommunerna har elt viktigt
inflytande över industripolitiken genom sin energipolitik.

Svenska
Värmeverksföreningen år tveksam till om transportsektorn skall omfattas av
energiplaneringen. Vidare vill föreningen all grova uppskattningar skall vara
tillräckligt vad avser exempelvis fritidshusens energibehov. Riksförbundet
Energileveranlörerna (REL) och Svenska Elverksföreningen vill inle heller
inordna transportsektorn i energiplaneringen.

Prop. 1984/85:5 62

Elverksföreningen
vill begränsa obligatoriet till i huvudsak en värmeplan.

Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) lillstyrker en obligatorisk plan som
omfattar värmeförsörjning och innehåller kvantitativa mål. Planering av övrig
energianvändning inom exempelvis transportsektorn bör däremoi vara ett
frivilligl ålagande.

Mer
negativa synpunkier framförs bl. a. från Ingenjörsvelenskapsakademien (IVA)
som menar atl förslaget - trols goda ambitioner om en samordning och en
helhetssyn — riskerar att resultera i detaljstyrning och bristande
flexibilitet. Förslagel om energiplan bör utformas översikfligl. IVA förordar
att upprättandet av energiplaner görs frivilligt under en försöksperiod i
avvakian på en ingående utvärdering av den kommunala energiplaneringens
betydelse för energitillförsel och energihushållning.

Svenska
Petroleum Institutet liksom Svenska Stenkolsimportörers Förening avslyrker
förslagel lill en sammanhållen energiplan.

Sveriges
Industriförbund menar att kommunal energiplanering bör ske på frivillig basis.

Stockholms
kommun understryker vikten av samordning mellan energiplanering och exempelvis
bebyggelseplanering, trafikplanering, miljöskyddsplanering och ekonomisk
flerårsplanering. Kommunen menar vidare att en helhetssyn på energiplaneringen
är bra. Kravel på kvanlilativa mål i lagtexten stöder kommunen däremot inte.

Skellefteå
kommun avslyrker också denna del av förslaget och är dessutom tveksam till om
transportsektorn skall ingå i energiplanen. Vimmerby kommun pekar på
samordningsmöjligheterna genom en sammanhållen energiplan. Falköpings kommun
betonar att behov finns av elt helhels-grepp och att en energiplan bör
upprättas i samverkan mellan berörda förvaltningar.

Uppsala
kommun anser inte heller del riktigt att i lagtexten ta in föreskrifter om
specifika mål. Kommunen är positiv till en samlad och heltäckande kommunal
energiplan och betonar bebyggelsens utbredning och ulformning och dess
belydelse för energianvändningen. Närmare studier av olika faktorers inverkan
på kollektivtrafikförsörjning kan ge underlag för en bäitre planerad energihushållning.
Aktiva insalser kan minska arbetsresorna och därmed påverka
energianvändningen.

Enköpings
kommun tillslyrker en vidare syn på energiförsörjningen men anser inte att
energiplaneringen skall utsträckas till områden, där kommunens möjligheter att
praktiskt påverka utvecklingen är ringa, exempelvis transportväsendet. Avesta
kommun framför liknande synpunkier och tycker att energiplanen enbart bör
omfatta värmeförsörjningen, vilkel också Halmstads kommun instämmer i. Umeå
kommun vill gå ännu längre och begränsa planen till uppvärmning av de större
tälorterna. Kungsbacka kommun år också iveksam till en heltäckande plan med
hänvisning lill begränsade möjligheter att påverka exempelvis transportsektorn.
Kungälvs kommun förordar en sammanhållen energiplanering men pekar på

Prop.
1984/85:5 63

svårigheter
att påverka bl. a. transportsektorn, fritidshusens energibehov, hushållens
elanvändning för andra ändamål än uppvärmning.

Sundsvalls
kommun menar att det är värdefullt med en samordnad energiplan. Kommunerna bör
dock själva ange omfattning och ambitioner av energiplaneringen.
Planeringskraven bör inte utsträckas till områden, över vilka kommunema inte
har rådighet. Osby kommun framför liknande synpunkier liksom Norrköpings kommun
och Östersunds kommun. Även Ulricehamns kommun betonar all ambitionsnivån måste
få variera från kommun lill kommun och att insatserna bör kunna koncenlreras
lill påverkbara områden. Härjedalens kommun inslämmer i alt del är lämpligl
att anpassa energiplanen till lokala förutsäUningar och möjligheter.

Lindesbergs
kommun anser att planeringsansvaret bör begränsas till uppvärmningsområdel och
vill överiåla drivmedelsområdet till regeringen eller länsstyrelsen. Borlänge
kommun år också Iveksam fill atl låta planeringsplikten omfatta
transportsektorn.

Göteborgs
kommun stöder en integrering av oljereduktionsplaner och energisparande. Del är
dock inle meningsfullt all bedriva en långtgående planering inom områden där
kommunen inle har reella styrmöjligheter. Kommunen är Iveksam fill om
energiplanen skall omfalta transporter och bebyggelseplanering. Energifrågoma
är dock viktiga för planeringen av trafiksystem och bebyggelse.

Kalmar
kommun förordar en helhetssyn på energiförsörjningen och energihushållningen,
men skiljer noga på planering och plan. Kommunen menar all en plan fömlsälter
klara genomförandemedel. Det är därför meningslöst att använda plan för
svårpåverkade delar som industrins energianvändning och transportsektorn i
storl. En lotal energiplan är praktiskt ogenomförbar. Endast
värmeförsörjningsplaner bör göras obligatoriska.

Alvesta
kommun ifrågasätter om det är möjligt att låta planeringen omfalta alla de
olika leden inom alla tänkbara samhällsområden. Kommunen vill mjuka upp kraven
på en helläckande energiplan, bl.a. för atl begränsa sina planeringsinsaiser.

Örkelljunga
kommun år principiellt motståndare lill att stalsmaklema ålägger kommunerna
fler och fler obligatoriska arbetsuppgifier. Kommunen motsätter sig dock inte
lagändringsförslagel men betonar alt det är viktigt att ge kommunen stor
handlingsfrihet i atl lägga upp energiplaneringen.

Krokoms
kommun anser inte att behov finns av en reglerad kommuntäckande energiplan med
hänvisning till nuvarande krav och pågående utveckling i kommunen. Ragunda
kommun är också tveksam till att inrälla ett nylt planbegrepp islället för alt
fortsätta och genomföra redan upprättade planer för exempelvis oljereduklion.
Även Strömsunds kommun år negativ till en utvecklad kommunal energiplanering
med hänvisning lill begränsade resurser och förutsättningar. Inte heller Åre
kommun tycker att det finns behov av en sådan planering. Kommunen menar ändå
atl en

Prop. 1984/85:5 64

samordning
av olika delplaner i energiplaneringen lill en gemensam plan vore fördelaktigt.

Skövde
kommun menar alt staten bör ta etl ekonomiskt ansvar för uppföljningen på lokal
nivå av de nationella målen för energipoliliken. Annars är risken atl
ambitionerna angående energiplaneringen inte uppfylls. Kommunen anser vidare
atl sysselsällningsaspekterna bör ges störte uirymme i energiplaneringen.

Flera
kommuner lillstyrker dock förslaget om ändring av lagen. Således anser Malmö
kommun det bra med etl samlat grepp över den kommunala energiplaneringen och
tillslyrker förslagel om ändring av lagen, liksom Ljusdals kommun och Bräcke
kommun. Även Bergs kommun lillslyrker förslagel om energiplanen får en enklare
utformning i en glesbygdskommun.

Kristinehamns
kommun instämmer i alt energiplaneringen bör omfalta hela energiförsörjningen.
Möjligheterna all genomföra en energiplan är dock små eflersom styrmedlen är
få. Det behövs styrmedel och planering inom energiområdel. Energiplanen kan
lätt bli en produkl med begränsade möjligheter till genomförande.

Även
bland övriga remissinstanser finns synpunkier som innebär atl man utan några
egentliga invändningar tillslyrker förslagel om en ulvecklad kommunal
energiplanering med en helläckande energiplan.

Bosladssiyrelsen
är positiv lill alt kommunerna skall upprätta särskilda energiplaner. Planerna
bör innehålla kvantitativa mål för energihushållning och oljereduktion.

Statens
naturvårdsverk anser atl en utvecklad energiplanering ger möjligheter atl
långsiktigt påverka lokala frågor som luft- och vattenföroreningar,
bränsletransporter saml olika energihushållningsåtgärder. Från miljösynpunkt är
del bra atl begränsa energianvändningen. Även riksantikvarieämbetet
understryker atl miljöhänsyn och värden i den befintliga bebyggelsen måste
beaklas i energiplaneringen.

Transportrådet
anser att en effektiv kommunal energiplanering bör bygga på en helhetssyn. Det
är önskvärt alt kommunerna aktivi engagerar sig i frågan om hur
energiförbrukningen för irafiken skall minskas. Rådet pekar på möjligheterna
fill effektivare trafikförsörjning genom den fysiska planeringen samt
framhåller atl det är viktigt att effektivisera kollektivtrafiken.

Konsumentverket
betonar all del är viktigt all kommuninvånarna får möjligheter alt della i
planeringsprocessen.

Energiforskningsnämnden
lillstyrker förslagel och undersiryker att det är angeläget att planeringen
ulformas efler lokala förutsättningar.

HSB:s
Riksförbund (HSB) ansluter sig till alt energiplaneringen på lokal nivå sker
genom kommunens försorg, HSB undersiryker att den fortsalla energiplaneringen
ulgår från noggranna bedömningar av bebyggelsens framlida energibehov.

Prop. 1984/85:5 65

K-Konsult
anser alt obligatoriet endasl bör omfalta uppvärmningssektorn med därtill
hörande elproduktion (kraftvärme).

Svenska
Gasföreningen anser all del är viktigt atl inle endast uppvärmning omfattas
utan även industrins behov av energiförsörjning. Energiplaneringen måste vara
flexibel och inte alllför lungt belasta kommunen.

Riksbyggen
instämmer i att kommunernas ansvar för energiplanering bör utvidgas.

Sveriges
Villaägareförbund har inget att erinra mol en föreslagen ändring fill en
sammanhållen energiplan.

2.4
Avvägningen mellan tillförsel och sparande av energi

De
remissinstanser som särskilt tagit upp frågan om avvägningen mellan tillförsel
och sparande behandlar den tillsammans med andra frågor som har nära samband.
Exempelvis betonas taxornas betydelse, behovet av statistik för uppföljning och
betydelsen av att beakta miljöaspekter.

Således
betonar bostadsstyrelsen betydelsen av etl rättvisare taxesystem för
avvägningen mellan fillförsel och användning.

Statens
energiverk anser att avvägningen mellan ålgärder för tillförsel och sparande
inom värmeförsörjningen är en av de viktigaste frågorna för den kommunala
energiplaneringen. Verket inslämmer i alt stödsystemet och taxeutformningen
betyder mycket för denna avvägning. El- och fjärt-värmetaxornas utformning bör
utnyttjas effektivare som styrmedel. Dessutom behövs bättre metoder för
utvärderingar och jämförelser.

Statens
planverk anser att avvägningen mellan användning och fillförsel bör ske på
lokal nivå och lämpligen i kommunens översiktliga energiplanering. Den lokala
energistatisliken behöver därför förbättras. Behovel av energislalistik
understryks också av Malmö kommun och Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag
(SABO).

Statens
naturvårdsverk menar atl synen på avvägningen mellan energihushållning och
tillförsel av energi bör vidgas. En helhetssyn på energiplaneringen kan
innebära all även miljövinster vägs in. Vimmerby kommun nämner också
miljöhänsyn och menar alt det är angeläget att värna om miljön genom effekliv
energihushållning och minskade ulsläpp.

Hyresgästernas
Riksförbund behandlar frågan om tillförsel och hushållning av energi i
fjärtvärmeområden genom att diskutera laxesätlning i ett vidare perspektiv.

HSB:s
Riksförbund understryker att det är viktigt att den fortsatta energiplaneringen
utgår från noggranna bedömningar av bebyggelsens framtida energibehov. Del är
därför nödvändigl alt beakla nya lösningar inom såväl tillförsel som användning
av energi för uppvärmning. Sveriges Fastighetsägareförbund anser atl utbyggnad
av fjärrvärmenätel bör föregås av mer ingående överväganden om exempelvis
energibehov än hitfills.

Rörfirmornas
Riksförbund anser att det krävs sparvänliga taxor och 5 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr
5

Prop. 1984/85:5 66

krafiig
slyrning om sparande skall bli ell alternativ i Qärrvärmeområden. Riksbyggen
nämner också taxornas bei:ydelse för avvägningen mellan produktion och
sparande liksom VVS Tekniska Föreningen och Halmstads kommun som hänvisar lill
marginalkoslnadsresonemang.

Kungälvs
kommun påpekar att slatliga stödåtgärder inte får molverka varandra och leda
lill samhällsekonomiskt ogynnsamma åtgärder. Vid avvägningen mellan hushållning
och tillförsel bör de samhällsekonomiska aspekterna vara avgörande.

2.5
Taxor och prissättning på energi

Av
de remissinstanser som behandlat frågan om taxor och priser pekar flera på hur
viktig utformningen av taxan är, exempelvis på fjärrvärme, för att åstadkomma
en lämplig avvägning mellan tillförsel och sparande. Synpunkter på alt marginalkostnadstaxor
bör införas framförs också i sammanhanget.

Statens
planverk anser del angeläget att kommunerna får hjälp med både konkreta
riktlinjer och prakliska exempel för prissättning av leveranser av fjärtvärme
och el. VVS Tekniska Föreningen för fram liknande synpunkter och anser dessutom
att taxor med hög fast kostnadsandel måsle undvikas eftersom sådana taxor är
förödande för det individuella sparintresset.

Rörfirmornas
Riksförbund understryker all det behövs sparvänliga taxor för att få energisparande
i fjärrvärmeområden. Förbundet efterlyser också en kraftig styrning så atl
sparalternativen får konkurrera med fjärtvärmen.

Landsorganisationen
i Sverige (LO) menar atl taxor för el och fjärrvärme bör spegla kortsiktiga
marginalkostnader. Med sådana taxor kommer de åtgärder att vidtas som är såväl
fastighetsekonomiskl och kommunalekonomiskt som samhällsekonomiskt lämpliga.

Svenska
Petroleum Institutet anser att skatte- och avgiftsnivån på importerade
energislag — olja, kol och naturgas — bör sättas lika per energienhet för atl
undvika samhällsekonomiska suboplimeringar.

Riksbyggen
menar all taxorna på el och fjärtvärme bör vara styrande så att det är billigt
att spara energi i förhållande fill kostnaderna att producera motsvarande
energi.

Svenska
Värmeverksföreningen anser att en princip vid taxesättningen för elablerade
värmeverk bör vara alt verket får täckning för självkoslnaderna. Föreningen
vill inte ha någon överföring av medel från taxekollektivet till
skattekollektivet eller omvänt.

Sveriges
Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) understryker all taxor för Qärrvärme och
elvärme måste utformas så alt åtgärder för atl spara energi ger ekonomiskt
utbyle. Sveriges Fastighetsägareförbund framför liknande synpunkier på
fjärrvärmelaxan och menar bl. a. att den rörliga delen i taxan måste vara så
stor atl det finns etl incitament till sparande.

Prop. 1984/85:5 67

Sveriges
Vdlaägareförbund pekar också på atl energilaxans rörliga del bör uigöra en
dominerande del av totalkostnaden för att slimulera energisparandet.

Halmstads
kommun och Kungsbacka kommun förordar marginalkost-nadslaxor för alt de
slimulerar lill energisparåigärder som är såväl fastig-hels- som kommunal- och
samhällsekonomiskt lämpliga. Även Göteborgs kommun menar atl sådana taxor har
slor betydelse för alt påverka konsumtionen. Utformningen av energilaxor är
ell viktigt styrinstrument.

Ulricehamns
kommun menar all taxesällningen är elt styrmedel som kan användas för atl
påverka fastighetsägare atl ersätta loppbelastningen med olja med andra
bränslen än el.

Hyresgästernas
Riksförbund anser all fjärrvärmen ofta blir dyr för konsumenterna men
samlidigt medför viss samhällsnytta vilket bör påverka taxesällningen.
Fjärrvärmeverksamhel möjliggör användning av dels olika bränslen, dels
avancerad teknik för rening av ulsläpp. Förbundet menar därför att
fjärtvärmekolleklivel inle skall belastas med hela den s. k. självkostnaden
för Qärrvärmerörelsen. I dag belastas en mindre abonnenlkate-gori under en
expansiv och kort uppbyggnadsperiod. Hyresgäströrelsen förespråkar politiska
insatser och beslul som innebär atl fjärrvärmeverksamhet slöds ekonomiskt och
alt fjärrvärmeenergin skall vara den prisledande värmeenergin. Till viss del
bör fjärtvärme finansieras skattevägen eftersom de miljöfördelar som fås kommer
alla kommuninvånare till del. Riksförbundet kritiserar därför resonemanget om
marginalkostnadspris-sältning av fjärrvärme.

Linköpings
kommun menar all taxorna bör utformas enkell och överskådligt så att de lämnar
konsumenterna god vägledning.

2.6
Styrmedel

Av
de remissinstanser som tar upp frågan om styrmedel pekar flera på att
befintliga styrmedel borde kunna ulnylljas effektivare. Således framför många
remissinstanser bl.a. alt några ytterligare siyrmedel inte behövs. Vidare förs
krav fram på översyn och förenkling av styrmedlen.

Statens
planverk menar att krav på effektiva styrmedel måsle vägas mot krav på insyn
och inflylande för kommuninvånarna.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län menar atl de nuvarande medlen är tillräckliga men borde
utnyttjas effektivare. Riksbyggen, bostadsstyrelsen och statens energiverk
framför liknande synpunkter.

Sveriges
AUmännyltiga Bostadsföretag (SABO) pekar på de allmännyttiga bostadsföretagens
prisledande funktion och därmed styrande möjligheter på energihushållning.

Krokoms
kommun, Skellefteå kommun och Svenska Kraftverksföreningen anser atl nuvarande
siyrmedel är tillräckliga. Svenska Elverksföreningen delar uppfatlningen atl
del knappast behövs ytterligare

Prop.
1984/85:5 68

styrmedel liksom Sveriges Villaägareförbund och Föreningen
Sveriges Energirådgivare.

Sveriges Industriförbund tror inte att utökade styrmedel
skulle förbällra den kommunala energiplaneringen.

Slatens råd för byggnadsforskning anser alt kommunema
saknar effektiva instrument för atl akfivl styra energianvändningen. Det är
därför bra med en översyn av befintliga styrmedel. Även länsstyrelsen i
Värmlands län förordar en översyn och vill all reglerna samlas. Länsstyrelsen i
Blekinge län anser dessutom all styrmedlen bör förenklas liksom länsstyrelsen
i Ålvsborgs län.

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) efterlyser en
diskussion om hur styrmedlen kan förändras eller minskas så att medlen inle
motverkar varandra.

Linköpings kommun anser alt de slalliga regleringarna bör
minskas.

Landsorganisationen i Sverige (LO) menar alt styrmedlen
har utnyttjats i begränsad omfattning. LO tror all - med en ulvecklad
energiplan -kommer kommunerna att effeklivare utnyttja dem och eventuellt
behöva ytterligare styi medel.

Länsstyrelsen i Västmanlands län pekar på all
möjligheterna att styra energianvändningen måste förbättras. Nybro kommun
instämmer i alt skäl finns för detta om kommunen mer aktivi vill påverka
energianvändningen och tycker del är bra all frågan undersöks.

Avesta kommun framhåller alt styrmedlen behöver förbältras
för all få lill stånd ett ökat samarbete mellan kommuner och induslri.

Kristinehamns kommun menar atl del på energiområdel
erfordras styrmedel och planering.

2.7 Byggnadslovsplikt vid byte av uppvärmningssystem

Av de remissinstanser som behandlar frågan om möjligheter
för kommuner atl påverka valet av uppvärmningssystem förordar flertalel någon
form av byggnadslovsplikl eller anmälningsplikt vid byte av sådant system.

Statens planverk anser del viktigt alt kommunerna kan
reglera valet av uppvärmningssystem och menar atl först om byte av etl sådant
system görs byggnadslovspliktigt kan man konlrollera verkan av planbeslämmelser
om uppvärmningssyslem.

Malmö kommun menar atl byggnadslovsplikt ger kommunen
bäitre möjligheter atl följa upp sin värme- respeklive energiplanering.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län och Falköpings kommun anser
det också motiverat med byggnadslov vid byte av uppvärmningssyslem. Länsstyrelsen
menar att prövningssystemet kan göras enkell med anmälningsplikt och
bygglovsplikl inom vissa områden och för vissa ålgärder.

Bostadsstyrelsen menar atl etl förenklat
byggnadslovsförfarande med

Prop. 1984/85:5 69

anmälningsplikt
skulle ge en lillfredsställande kontroll över faslbränsle-eldade
installationer.

Statens
brandnämnd förordar att byggnadslov skall erfordras för byte av
uppvärmningssystem och även för byte av bränsleslag, vilket skulle medföra
fördelar från brandskyddssynpunkl.

Sveriges
Skorstensfejaremästares Riksförbund anser del angeläget all få en bäitre ordning
för byte av uppvärmningssystem med hänsyn lill energihushållning, brandskydd
och miljöskydd. Förbundel tycker dock atl etl förenklat byggnadslovsförfarande
med anmälningsplikt och någon form av produktredovisning från säljaren kan vara
tillräckligt.

Uppsala
kommun anser det inte rimligt att kräva obligatoriskt byggnadslov för byte av
uppvärmningsanläggning. Kommunen förordar i stället någon form av
anmälningsplikt kopplat till områdesbestämmelser i energiplanen eller
motsvarande. Kungälvs kommun påpekar atl en anmälningsplikt innebär att
berörda fastighetsägare genom en sådan kan nås av informafion om exempelvis
kommunens planer.

Riksbyggen
anser inte att byggnadslovsplikt är nödvändig för byle av uppvärmningssystem.
Riksbyggen menar att kommunen har andra påverkansmöjligheter genom exempelvis
rådgivning och taxesättning. Sveriges Villaägareförbund framför liknande
synpunkter och avstyrker förslaget liksom Nybro kommun. Även Enköpings kommun
avstyrker med hänvisning till risken för ökad byråkrati. Inte heller Vimmerby
kommun finner det rimligt alt kräva byggnadslov vid byte av uppvärmningssystem.
Sundsvalls kommun vill inte ha generell byggnadslovspHkt annat än för större
objekt.

2.8
Länsstyrelsens roll och regional samverkan

Det
är huvudsakligen länsstyrelsema som tagit upp frågan om den regionala nivåns
roll på energiområdet och då särskilt länsstyrelsens uppgifter. Samtliga
länsstyrelser som yttrat sig menar att länsstyrelsen har en funktion att fylla
på energiområdet. Flertalet hänvisar därvid till den kompetens och de resurser
som länsstyrelsen besitter samt den samordningsroll länsstyrelsen har på andra
områden. Därvid framhålls bl. a. länsstyrelsens goda möjligheter atl utarbeta
planeringsunderlag och alt siödja kommunerna genom utrednings- och
projektarbete inom energisektorn. Även synpunkter om att statens energiverk
bör kunna utnyttja länsstyrelsens kunskaper förs fram.

Således
anser länsstyrelsen i Blekinge län att länsstyrelserna bör ges i uppgift att
utarbeta regionala planeringsunderlag för energifrågor. Länsstyrelsen bör
kunna ta iniliativ fill regional samverkan. Länsstyrelsen i Kristianstads län
framför liknande synpunkter och menar atl statens energiverk bör kunna
utnyttja länsstyrelsens kunskaper. Länsstyrelsen'! Hallands län delar helt
dessa synpunkter.

Prop. 1984/85:5 70

Länsstyrelsen
i Gotlands län anser all länsstyrelsen bör lilldelas ell övergripande
samordningsansvar som bör definieras klart så att länsstyrelsen naturligt kan
delta i energiplaneringsprocessen. Länsstyrelsen i Norrbottens län betonar
också behovel av samordning och kräver fasiare former för denna och en klarare
rollfördelning mellan central, regional och lokal nivå. Även länsstyrelsen i
Skaraborgs län förordar ett regionalt samordningsansvar för länsstyrelsen inom
energiområdet. Länsstyrelsen menar dessutom att samverkan mellan stat och
kommun enklast föres på regional nivå. Länsstyrelsen i Värmlands län vill också
ha ell regionall samordningsansvar och en tydligare uttalad roll i arbetet med
energiplaneringsfrågorna utan att länsstyrelsemas roll formaliseras.
Länsstyrelsen i Västmanlands län anser också all länsstyrelsens roll som
samordnare behöver förtydligas.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs lån anser del värdefulll om regeringen preciserar de statliga
inressena på energiområdet för alt därmed underlätta länsstyrelsens arbete.

Länsstyrelsen
i Ålvsborgs län betonar den regionala nivåns betydelse och menar att det är
nödvändigt att den regionala nivån ges väsentligl ökad tyngd på energiområdet
utan atl därför länsstyrelsen får en formaliserad roll. Den regionala nivån
måste ges del huvudsakliga ansvarei för informa-fionsutbytet mellan stat och
kommun för att denna dialog skall bli kon-stmktiv. Länsstyrelsen i Örebro län
instämmer i den regionala nivåns betydelse och vill att länsstyrelsen skall
fungera som denna förmedlande länk. Liknande synpunkter framförs av
länsstyrelsen i Västerbottens län.

Lånsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län menar att länsstyrelsens roll på energiområdet måste
preciseras.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län pekar genom exempel på länsstyrelsens möjligheter atl siödja
kommunerna genom utrednings- och projektarbete inom energisektorn.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län menar att länsstyrelsens huvudsakliga uppgift bör vara alt
biträda kommunerna samt bevaka stadiga intressen. Om länsstyrelsens kompetens
skall kunna utnyttjas meningsfulll bör emellertid kontakterna mellan
kommunerna och länsstyrelsen formaliseras. Länsstyrelsen föreslår därför etl
obligatoriskt samråd före kommunens antagande av energiplanen. Länsstyrelsen i
Västernorrlands län tar också upp frågan om länsstyrelsen som samrådspart och
menar alt den regionala nivåns betydelse måste uttryckas mycket klarare, om det
skall fungera.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län stöder tanken att samverkan mellan kommunerna skall vara
frivillig och att länsstyrelsens roll inom energiområdet inte behöver
formaliseras. Länsstyrelsens kompetens bör dock utnyttjas på ett
ändamålsenligt sätl. I detla inslämmer länsstyrelsen i Kalmar län.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län har inga invändningar mol all länsstyrelsen inte tilldelas
någon formell roll i energiplaneringen. Däremoi

Prop. 1984/85:5 ~. 71

vore
det slöseri med resurser atl inte låla energiplaneringen genomföras i elt
samspel mellan kommunerna och resp. länsstyrelse.

Länsstyrelsen
i Uppsala län menar atl länsstyrelsen spelar en viktig roll i
energiplaneringen. För all få en övergripande bild av ulvecklingen inom
energiområdel krävs en bearbetning av de kommunala planerna på regional nivå.
Härigenom kan möjligheter lill och behov av samverkan/samordning bedömas. Del
är väsentligt all finna en lämplig form för etl samrådsförfarande mellan
kommunerna och länsstyrelsen i energifrågor. Länsstyrelsen i Östergötlands län
föreslår all kommunernas energiplaner redovisas till länsstyrelsen för
sammanslällning och yllrande.

Bland
övriga remissinstanser som tagil upp frågan är åsikterna delade.

Statens
naturvårdsverk anser atl länsslyrelserna bör ha en viktig roll i
energiplaneringen och att de kan bidra till den regionala samordningen.
Länsstyrelserna har genom sitl ansvar för naturvård och miljöskydd överblick
över regionala förhållanden av belydelse för energiplaneringen. Även
bostadsstyrelsen menar att länsstyrelserna har en samordnande funktion i frågor
där flera kommuner kan beröras.

Även
statens planverk menar att länsstyrelsema bör få etl klarare formulerat ansvar
beiräffande energifrågorna. Länsstyrelserna har flera författningsenliga
uppgifter inom energiområdel och har goda möjligheter atl bidra fill en
regional samordning av kommunernas verksamhet. Planverket delar inte
uppfaltningen alt regional samordning är en uppgifl endasl för de berörda
kommunerna och slatens energiverk.

Statens
energiverk understryker däremoi atl samverkan mellan kommuner skall ske på
frivillig grand. Varje kommun bör dock ha en överblick av energiplaneringen i
närliggande kommuner. Verkel menar därför alt kommunen, exempelvis i
energiplanen, bör redovisa evenluella kontakter och samverkansmöjligheter. Även
statliga myndigheter bör kunna ta iniliativ lill samverkansprojekl mellan
kommuner. Enligt energiverket skall länsstyrelsema inle uigöra någol formelll
mellanled. Energiplaneringen på lokal nivå är en kommunal angelägenhel.

Svenska
kommunförbundet menar att del inle finns någol behov av ändringar i fråga om
länsslyrelsernas formella befogenheter inom energiområdet.

Vimmerby
kommun däremoi anser del angelägel all länsstyrelsen får möjlighet atl medverka
som en länk mellan kommunen och den cenirala nivån.

Örkelljunga
kommun slöder uppfattningen atl länsstyrelsen inle ges någon ny formaliserad
roll i energifrågor. Samlidigt pekar kommunen på risken atl olika regionala
organ ibland i konkurtens ägnar sig ål energifrågor.

Prop. 1984/85:5 72

2.9
Försöksverksamhet

Bland
de remissinstanser som tagil upp frågan om försöksverksamhet finns synpunkier
om vikten av att pröva metodik. Vidare diskuleras omfattningen av
energiplaneringen och formerna för en ev. försöksverksamhet.

Statens
råd för byggnadsforskning menar att de erfarenheter som vunnils i projekt om
kommunal energiplanering som rådel finansieral bör las lill vara i en
försöksverksamhel med utvidgad kommunal energiplanering. Rådel föreslår all en
sådan försöksverksamhet läggs upp så alt en grupp forskare parallellt följer
verksamheten i ett antal kommuner. Genom seminarier och diskussioner med
kommunerna kan olika aspekter på energiplanering behandlas.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län vill atl man i en försöksverksamhet prövar på vilket
sätl transporter och bebyggelseplanering skall integreras i energiplanen.

Länsstyrelsen
i Västmanlands län och länsstyrelsen i Gävleborgs län fillslyrker en
försöksverksamhet för alt ta fram en energiplan. Förslagen till innehåll måste
därvid anpassas till kommuner med små utredningsresurser.

Svenska
Värmeverksföreningen anser att grova uppskattningar av olika energibehov är
tillräckligt i en utvecklad kommunal energiplanering. Föreningen menar att
sådana uppskattningar av exempelvis fritidshusens energibehov och metoderna för
atl ta fram dem kan prövas i en försöksverksamhet.

Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) förordar att upprättandet av energiplanen görs frivilligt under en
försöksperiod för alt göra det möjligt alt bedöma kommunala energiplaneringens
betydelse för energitillförsel och energihushållning.

K-Konsult
pekar i detta sammanhang på att ett antal goda exempel från kommuner av olika
lyp kan ge inspiration fill kommuner som inte funnit sin metodik.

Svenska
Elverksföreningen förutsätter atl en fösöksverksamhel först äger mm innan
evenluella ändringar vidtas i lagen om kommunal energiplanering. Liknande
synpunkier framförs av Svenska Petroleum Institutet och Svenska
Stenkolsimportörers Förening som båda är negaliva till förslaget om utvecklad
kommunal energiplanering.

Halmstads
kommun menar att det är viktigt att meiodik och redovisning provas i form av
försöksverksamhet.

Nybro
kommun anser det lämpligt atl en försöksverksamhet kommer till stånd i några
kommuner med bistånd av slatens energiverk och Svenska kommunförbundet.

Kristinehamns
kommun år beredd alt vara försökskommun. Kommunen anser det viktigt med
försöksverksamhet inom energiområdet, då del är stora och genomgripande
samhällsproblem som skall lösas.

Prop.
1984/85:5 73

Även
Kungälvs kommun år beredd atl medverka i försöksverksamheten som bör särskilt
beakla svårighelerna att i en heltäckande plan ta med transportsektorns
energibehov, fritidshusens energibehov samt hushållens elanvändning för andra
ändamål än uppvärmning.

Örkelljunga
kommun är också beredd att medverka i försöksverksamheten.

Nordvästra
Skånes Kommunalförbund menar atl hittillsvarande regional samverkan bör kunna
följas upp genom atl regionen blir elt försöksområde för atl utveckla former
för nya heltäckande energiplaner.

2.10
Den kommunala energirådgivnings- och energibesiktnings-verksamheten

I
promemorian betonas behovet av samordning av den kommunala energirådgivnings-
och energibesiklningsverksamhelen med bl.a. dels den kommunala
energiplaneringen, dels förbättrings- och ombyggnadsbesiktning. Som en annan
viktig fråga anges uppföljningen av att rådgivningen och besiktningarna leder
till atl energisparåigärder verkligen genomförs.

Verksamheten
med kommunal energirådgivning och -besiktning har stor betydelse för
genomförandet av den kommunala energiplaneringen anser bl.a. länsstyrelsen i
Ålvsborgs län, Föreningen Sveriges Energirådgivare och Kungälvs kommun.

Nödvändigheten
av att energirådgivaren fortsättningsvis är väl insatt i kommunens
energiplanering så att rådgivningen verkligen blir ett verksamt medel för att
genomföra kommunens energipolitik påtalas av K-Konsult.

De
allt störte behoven av samordning av den kommunala energirådgivnings- och
energibesiktningsverksamheten med den kommunala energiplaneringen och även med
annan verksamhet påpekas av ett antal remissinstanser, bl. a. från flera
kommuner. Kommunerna bör enligt konsumentverket aktivt verka för en medveten
samordning av kommunens konsumenlverksamhel och energirådgivningen.
Riksantikvarieämbetet anser att hänsynen till kulturminnesvårdens intresse
måste beaktas bättre.

Insatserna
för att stödja energisparandel i de kommunala bostadsföretagen t. ex. med
rådgivning och besiktning borde enligt Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening
(SABO) vara självklara i vaije kommun. SABO framhåller vidare atl det inte
bara är de allmännyttiga bostadsföretagen som kan vara mönsterbildande vad
gäller energihushållningsåtgärder. Kommunema bör också själva sträva efter att
föregå med gott exempel i sina egna byggnader. Inte minst torde det ha stor
psykologisk betydelse att kommuninvånarna vid besök i kommunens olika
byggnader t. ex. kommunalhus, skolor, daghem och fritidsanläggningar upplever
att kommunen själv inte slösar med energi.

Intrycket
hos Statens råd för byggnadsforskning är att man i den hittillsvarande
verksamheten visserligen har besiktat ett stort antal fastigheter

Prop. 1984/85:5 74

men
att verksamhetsuppföljning saml slöd och service vid genomförande av ålgärder i
stort setl saknas. Besiktnings- och rådgivningsverksamheten är dessutom i många
kommuner dåligi samordnad med övrig kommunal verksamhet.

En
viktig kommunal arbetsuppgift är enligt Riksbyggen atl följa upp
energibesiktningarna så att de förslag lill ålgärder i energibesparande syfte
som besiktningarna utmynnar i också genomförs. Liknande synpunkter förs fram av
SABO och Vimmerby kommun.

Enligt
Malmö kommun har promemorian behandlat uppföljningen av energisparverksamheten
alllför översiktligt. Erfarenheter från Malmö pekar klart på att del finns
behov av en löpande energistatistik i kommunen som kan tillgodose sådana
uppföljningar.

Flera
av de remissinslanser som tar upp den kommunala energirådgivnings- och
energibesiklningsverksamhelen framhåller att verksamheten bör fortsätta även
efter den 30 juni 1986, som är den tidpunkt till vilken staten har garanterat
kommunerna statsbidrag för denna verksamhet. Flera kommuner, bl. a. Norrtälje,
Enköpings, Osby, Nybro, Halmstads, Ljusdals kommuner, betonar också atl det
även fortsättningsvis krävs slalliga bidrag för verksamhelen. Det måste enligt
Föreningen Sveriges Energirådgivare anses som mycket olyckligt om denna
organisation skulle minskas eller i sämsta fall försvinna p. g. a. indragna
statsbidrag. Man pekar också på att ett besked om energirådgivningens framtid
är atl belrakta som en av flera planeringsfömlsätlningar. Rörfirmornas
Riksförbund anser att det vore olyckligt om den resurs som nu har byggts upp i
form av den kommunala energibesiktnings- och rådgivningsverksamhelen inle kan
garanteras en fortsättning. SABO föreslår att del statliga stödel fill
rådgivning och besiktning förlängs två år, dvs. t. o. m. budgetårel 1987/88 och
all det även skall kunna omfatta återkommande besiktningar.

Del
är enligt Riksbyggen vikligl alt ulnyllja det ökade intresset för
energibesparingar hos fastighetsägarna med fortsatt salsning på informafion
och rådgivning om vilka energibesparingar som är ekonomiskl viktiga att vidta.
Det är vidare nödvändigt atl den besiktningsverksamhet som pågår får fortsätta
i oförändrad takt och att den i större utsträckning under de närmaste åren
inriktas på flerbostadshus och lokalbeståndet.

Även
statens vattenfallsverk anser att det är viktigt att den kommunala
rådgivningsverksamheten ges tillräckliga resurser med god kompetens.

Bostadsstyrelsen
pekar på att rådgivarens verksamhet organisatoriskt kan integreras med
byggnadsinspektörens i en under byggnadsnämnden frislående enhet och'att
verksamheten lämpligen bör avgiftsbeläggas enligt samma principer som gäller
för byggnadsverksamheten i övrigt.

Statens
planverk påpekar atl den samlade synen på bostadsförbältrings-och
energihushållningsålgärder innebär att rådgivnings- och besiktningsverksamheten
kommer atl få en allsidigare byggnadsteknisk inriktning än tidigare och att
kommuner och bostadsföretag måste utveckla former för

Prop. 1984/85:5 75

planering
och genomförande av förbällringsåtgärder. Mol denna bakgrund bör nya allmänna
råd och hjälpmedel för besiktningsverksarhheten utvecklas så alt den dels kan
ge etl bra underlag för den kommunala planeringen av förnyelsealgärder och
utarbelandel av områdesvisa föreskrifter för ombyggnad, dels blir så nyttig som
möjligt för fastighetsägarna.

2.11
Behovet av energiinriktad utbildning, m. m.

I
promemorian framhålls att del är angeläget med särskilda ulbildningsåtgärder
för redan yrkesverksamma som i sin verksamhel direkl eller indirekt kan påverka
energianvändningen.

På
grund av den tekniska utvecklingen på energiområdel finns del enligt statens
planverk stora behov av en återkommande fortbildning av besiktningspersonalen.
Denna fortbildning bör vara samordnad med ökade insatser för atl fortbilda
entreprenörer, projektorer, hantverkare osv. som skall genomföra ålgärderna.
Även bostadsstyrelsen och K-Konsult anser att energirådgivarnas utbildning
behöver kompletteras i lakl med den lekniska ulvecklingen.

Sveriges
AUmännyltiga Bostadsförening (SABO) framhåller det utomor-denfligt stora
behovet av utbildning av personal som i de bosladsförvallande förelagen
arbetar med energifrågor. Utbildningsinsatserna är en föruisättning för atl
energisparmålel skall kunna nås i lid och för att uppnådda besparingar skall
kunna bibehållas i liden. Del räcker enligt SABO inte atl enbart förlita sig
till externa konsultinsatser ulan kunskaperna måste finnas i företagen och
energifrågorna måste bli en naturlig del i fastighetsförvahningen. Della är
också en förutsätlning för en effektiv samordning mellan energiålgärder och s.
k. ROT-ålgärder.

VVS
Tekniska Föreningen pekar på nödvändigheten av att den tekniska personalen för
besiktnings- och rådgivningsverksamheten ges möjlighet fill en fortlöpande
utbildning som ger möjlighel till nära konlakt med det praktiska arbetet.
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) pekar också på behovet av utbildning för atl
möjligheterna till energihushållning skall kunna tillvaratas bättre.

En
av fömtsättningarna för atl enskilda anläggningar skall kunna fungera på ell
effekfivl sätt är enligt Malmö kommun att de som svarar för anläggningarnas
tillsyn och skötsel har goda kunskaper om deras funkiion. För att uppnå detta
måste den yrkeskår som svarar för tillsynen och skötseln få en fillräcklig
utbildning. För att åstadkomma detta kan kommunerna säkert spela en mycket mera
aktiv roll än nu. För projekiering, installation, drifl och underhåll av
värmepumpar fordras personal med goda kunskaper i kyl-och ventilalionsteknik.
Malmö kommun anser all nuvarande utbildnings-takt i nämnda tekniker inte är
lillräcklig och efterlyser en utbildningsplan.

Ragunda
kommun anser atl del är angelägel atl fortbildning sker av såväl kommunens egen
som'annans drifipersonal.

Prop. 1984/85:5 76

Det
ökade medvetandet om energifrågor och behovet av att minska oljeberoendet
kräver enligt länssiyrelsen i Norrbottens län resurser och utbildningsinsatser.

2.12
Förslaget om pannbesiktning

Kommunerna
bör enligt promemorian via sotningsväsendel erbjuda fastighetsägarna en
regelbunden avgiftsbelagd besiktning av små och medelstora värmeanläggningar.

Flera
remissinslanser anser atl bäitre drifl och skötsel av värmeanläggningar ger
stora energibesparingar. Förslaget om besiktning av dessa anläggningar
tillstyrks eller anses som mycket önskvärt av bl.a. statens planverk.
Lantbrukarnas Riksförbund, Tjänslemännens centralorganisation (TCO),
Föreningen Sveriges Energirådgivare, Riksbyggen, Svenska Kraftverksföreningen,
VVS Tekniska Föreningen, Rörfirmornas Riksförbund samt Örkelljunga,
Ulricehamns, Svenljunga och Sundsvalls kommuner.

Malmö
kommun uttalar sig positivi om förslaget men pekar på atl funktionskontrollen
på sikt kommer alt minska i betydelse på grund av atl eldningsanläggningarna
efler hand blir allt färre.

Statens
energiverk ställer sig positiv till att solarna ges en roll i energihushållningsarbetet.
Verket avser att åierkomma till detta i anslutning fill den vidare behandlingen
av förslagen från gmppen för ulvärdering av den kommunala besiktnings- och
rådgivningsverksamheten.

Linköpings
kommun anser atl nya beslut om energirådgivning och besiktning bör vänta tills
den pågående utvärderingen av verksamheten har genomförts.

Svenska
kommunförbundet anser att många fastighetsägare kan behöva viss vägledning för
att öka värmeanläggningarnas effektivitet men avstyrker förslagel med
hänvisning till atl den föreslagna ulbildningen av sotningsväsendels personal
uppfattas som olillräcklig.

Även
Göteborgs kommun avstyrker förslaget och hänvisar till atl den föreslagna
servicen redan erbjuds av oljebolagen och specialserviceföretag.

Ell
frivilligt åtagande från kommunerna atl erbjuda avgiftsbelagda
be-siktningsljänster och informera fastighetsägarna därom kommer enligt statens
råd för byggnadsforskning inte alt få tillräcklig effekt. Rådel menar därför
att en årlig obligatorisk besiktning av mindre och medelstora värmeanläggningar
skulle vara värdefull.

Norrtälje
kommun bedömer atl en obligalorisk besiktning på kort sikl skulle ge bäitre
spareffekt än en frivillig besiktning. På lång sikl torde dock en frivillig
besiktning av värmeanläggningarna ge en godtagbar effekl.

Länsstyrelsen
i Värmlands län och Riksbyggen tillstyrker förslagen men ifrågasätter om inte
besiktningarna för i varje fall vissa fastigheter bör göras obligatoriska.

Prop. 1984/85:5 77

Svenska
Kommunalarbetareförbundet anser att om man verkligen är angelägen om att få
denna verksamhet till stånd borde den egentligen vara obligalorisk från början.
En utvärdering bör därför ske efter några år varefter frågan om ell
obligatorium bör övervägas.

Erfarenhetema
i Halmstads och Örkelljunga kommuner visar att en avgiftsbelagd besiktning
sannolikt kommer atl få ringa genomslagskraft. Örkelljunga kommun föreslår
därför att statsbidrag skjuts fill för atl slimulera
pannbesiktningsverksamheten.

Betydelsen
av att använda sotningsväsendet för energihushållningsuppgifter framhålls av
länsstyrelserna i Ålvsborgs och Skaraborgs län. Även Föreningen Sveriges
Energirådgivare samt Norrtälje, Uppsala, Vimmerby, Falköpings och Avesta
kommuner anser det rimligt att besiktningen utförs genom sotningsväsendet.

Sveriges
Skorstensfejaremästares Riksförbund vill starkt framhålla att de förslag till
avhjälpande ålgärder för en ytterligare förbättring av driftekonomin i
värmeanläggningen som besiktningen kan ge anledning fill kommer att generera
cbetsuppgifter för andra yrkesgmpper, l.ex. rörin-stallatörer.

Sveriges
Villaägareförbund anser all förslagel alt sotningsväsendel engageras är enbart
positivt under förutsätlning att besiktningen sker i fri konkurrens med
befintlig serviceverksamhet. Även Riksbyggen pekar på att sotningsväsendet inte
bör ha en självskriven rätt till dessa arbelen.

Enligt
Sveriges Allmännyttiga Bostadsförening (SABO) utgör sotningsväsendet en resurs
som bör utnyttjas framför alll för besiktning av mindre anläggningar. För
huvuddelen av flerbosladshusbeståndet bör de årliga besiktningarna utföras av
besiktningsförtältare med dokumenterat god VVS- och byggnadsteknisk kompetens
och omfatta byggnaden i sin helhet. Man bör därvid i första hand utnyttja och
vidareutbilda den kader av besiklningsförtätlare som genom åren byggts upp i
kommunerna och konsultföretagen. För atl verksamheten skall komma igång bör
den i etl inledningsskede stödjas med slalliga bidrag.

Rörfirmornas
Riksförbund framhåller all den föreslagna besiktningen måste begränsas till att
ställa diagnos. Vid besiktningen bör man alltså inle åtgärda fel på
anläggningen.

Svenska
Gasföreningen framhåller all justeringsåtgärder på gasanläggningar inte får
utföras utan uppdrag från gasdistributören och inte av annan än specialutbildad
personal. I prakfiken är det gasbranschens avsikl atl, när så befinns lämpligt,
samarbeta med sotningsväsendet om besiktning av anläggningar. En fristående
roll för sotningsväsendel är däremoi hell otänkbar.

Som
alternafiv till rådgivning och besiktning genom sotningsväsendet pekar
Linköpings kommun på besiktning genom värmetekniker (konsulent eller
entreprenör) i fastighetsägareföreningens regi. I en utpräglad Qärt-värmeort
som Linköping anser man det inle vara självklart atl sotningsväsendel ligger
närmast till hands.

Prop. 1984/85:5 78

Förslaget
att skorstensfejare skall ges utbildning för att sköta besiktning av
värmeanläggningar har redan prövals i några kommuner framhåller statens
institut för byggnadsforskning, som också anser all del finns argument för atl
fortsätta denna verksamhet.

2.13
Förslaget om utbildning av sötare

Mot
bakgmnd av förslaget om besiktning av pannanläggningar och om behovel av
kompletteringsutbildning inom energihushållningsområdel för sotningspersonalen
föreslås i promemorian etl statligt stöd lill sådan utbildning.

Till
de remissinstanser som uttalar sig posilivi om förslagel om utbildning för
sotningspersonalen hör länsstyrelserna i Skaraborgs och Värmlands län.
Lantbrukarnas Riksförbund, Riksbyggen, Svenska Kommunalarbetareförbundet samt
Stockholms, Malmö och Vimmerby kommuner.

Statens
brandnämnd framhåller alt i betraktande av de förslag som framförs i
räddningstjänstkommitténs belänkande (1983:77) Effekfiv räddningstjänst om
inriktningen av sotningsväsendels framfida verksamhet och förslaget från
CESAM-kommitténs arbelsgmpp om den framfida utbildningen för räddningstjänst
och solningsväsende (Ds Fö 1984:1) är det av än störte vikl alt
kompletteringsutbildning ordnas för den befintliga personalen inom
sotningsväsendet.

Statens
energiverk ställer sig positiv till att solarna utbildas. Verket avser
återkomma mer detaljerat till delta i samband med remissbehand-hngen av
CESAM-kommitténs betänkande om utbildning för räddningstjänst och
solningsväsende.

Eftersom
bakgmnden fill förslagen om utbildning för personalen inom sotningsväsendet
endasl är summariskt återgiven i promemorian anser riksrevisionsverket det inte
vara möjligt all ta ställning i frågan i detla sammanhang. Riksrevisionsverket
konslalerar atl behovel är oklart. Det kommer att bli avhängigi både
omfaltningen av den frivilliga besiklningsverksamheten och i vilken
utsträckning som sotningspersonalen kommer att utnyttjas för denna verksamhet.
Verket hänvisar fill all evenluella utbildningsinsatser på energiområdet bör
kunna behandlas i samband med CESAM-kommitténs förslag.

Sveriges
Skorstensfejaremästares Riksförbund tillstyrker i princip förslaget om
kompletteringsutbildning. Del av slatens brandnämnd utarbetade förslaget
redovisas endast summariskt i promemorian. Det lorde därför enligt
riksförbundet vara svårt för många remissinstanser att bilda sig en närmare
uppfattning om basen för och innehållet i utbildningen. Exempelvis framgår
inte de avgränsningar av sotningsväsendels insatser som har avsetls och
missförstånd kan uppslå och leda lill tankar dels om alt utbildningsnivån är olillräcklig,
dels att sotningsväsendel skulle överta arbetsuppgifter som naluriigen hör
hemma under andra yrkesgrupper.

Prop.
1984/85:5 79

Vidare
påpekar riksförbundel alt brandnämndens förslag i sin omfallning har utformats
med hänsyn till en allmän kompelens och en obligalorisk besiktning. Förslaget
om en fortsatt frivilliglinje leder sannolikl lill en i liden längre utdragen
process för en mera allmän omfallning av besiklningsverksamheten. Detta medför
också alt kompletteringsutbildningen kan utsträckas längre i liden än vad som
föreslagits och all kosinaderna kan fördelas med hänsyn härtill.

Även
Norrköpings kommun anser all del finns skäl atl dra ned ambitionen atl
genomföra ulbildningen under en ireårsperiod.

I
utbildningsfrågan anser VVS Tekniska Föreningen del inle motiverat att
sotningsväsendet ges någon särslällning i förhållande lill andra organisationer.

Rörfirmomas Riksförbund
anser atl den föreslagna ulbildningen bör begränsas lill all omfalta del
kunnande som krävs för all genomföra kontroll av anläggningens status och alt
avge etl utlåtande härom.

Enligt Svenska
kommunförbundets och Ragunda kommuns uppfattning är den föreslagna utbildningen
otillräcklig.

Beträffande
ansvarei för fortbildning av sotningspersonalen anser statens planverk atl det
bör ligga hos statens energiverk och planverket gemensamt.

Prop.
1984/85:5 80

BUaga2

Sammanfattning
av och remissyttranden över OED/SIND:s rapport (1983:3) Redovisning och analys
av kommunernas oljereduktionsplaner.

Innehåll

Sid.

1 Sammanfattning
............................................... .. 81

1.1................................................................. Inledning

1.2 Sammanfattning
av sammanfallande

slutsatser
och förslag .................................... .. 81

1.2.1
Energisparande .................................... 81

1.2.2
Fjärrvärme .......................................... 82

1.2.3
Anläggningar för fastbränsle,
värmepumpar och spillvärme 82

1.2.4
Elvärme .............................................. 83

1.2.5
Kraftvärme ........................................... 83

1.2.6
Kommunernas uppgifter i energiplaneringen
.. 84

1.2.7
De stafliga myndigheternas
uppgifter i den kommunala energiplaneringen 84

2 Remissyttranden
............................................. 85

2.1
Remissförfarandet ...................................... 85

2.2
Inledning ................................................. 85

2.3
Energisparande ......................................... 85

2.4
Fjärrvärme ............................................... .. 87

2.5
Riktlinjer .................................................. .. 89

2.6
Statliga åtgärder ........................................ 90

2.7
Elvärme ................................................... .. 91

2.8
Gmppcenlraler ............................................ .. 92

2.9
Kommunernas energiplanering ....................... .. 94

2.10
Värmeförsörjningsplan ................................. 95

2.11
Övriga frågor ........................................... 98

Prop. 1984/85:5 81

1
Sammanfattning

1.1 Inledning

I
juni 1982 gav regeringen oljeersättningsdelegalionen (OED) i uppdrag alt i nära
samarbete med slalens industriverk (SIND) bl.a. analysera kommunernas
oljereduktionsplaner. Den gemensamma rapporten från OED och SIND till
regeringen heter "Redovisning och analys av kommunernas
oljereduktionsplaner" (OED/SIND 1983: 3).

Rapporten
är en redovisning av kommunernas oljereduktionsplaner med sammanställningar och
summeringar vad gäller beslut och planer om investeringar inom energiområdel.
Även redovisningar av oljeersattning genom sparande presenleras. För atl få
etl hanterligt material har ell knappt hundratal kommuners oljereduktionsplaner
slumpvis ulvalls och granskats. Granskningen av dessa har skell i syfte atl få
en bild av vad ansträngningarna för att åstadkomma etl minskal oljeberoende
har givit för resultat. En sammanställning och summering av de knappt 100
kommunernas oljereduklion har redovisals och jämförts med det av riksdagen
fattade energipoliliska beslutet om oljeersättning genom sparande,
elkonvertering, övergång till fasta bränslen, ersättning med värmepumpar och
annan ny teknik. Summeringen av kommunernas planer är ell uttryck för kommunemas
målsättningar vad gäller oljeersättning. Möjligheterna och förutsäuningarna
för alt uppfylla dessa mål varierar oerhört kommunerna emellan och beror av en
mängd olika fakiorer. Planerna kan vara olika långl framskridna och
investeringsbeslut saknas i flera fall.

Rapporten
beslår av två avsnitt. Del försia innehåller sammanfallande slutsatser och
förslag. Det andra innehåller en redovisning och analys av kommunernas
oljeredukfionsplaner.

1.2 Sammanfattning
av sammanfattande slutsatser och förslag

1.2.1
Energisparande

Kommunerna
har i sina planer redovisat sina bedömningar om energisparandets
utvecklingsram lill år 1990. En enkel summering av uppgifterna visar på en
minskning av oljeförbmkningen i bebyggelsens energiförsörjning med 18% lill år
1990. Slörre delen av sparåtgärderna kommer att ha genomförts före år 1988.

Kommunernas
redovisade uppgifter har - enligt rapporten - lågt prognosvärde då kommunerna
själva endast har ansvar för en liten del av bebyggelsen. Det är därför viktigt
alt - bl.a. från statsmakternas sida -följa ulvecklingen och efter hand anpassa
olika ålgärder lill uppnådda resultat och erfarenheter. Del är därvid värt all
notera att det fortfarande med liten resursinsats går att uppnå stora
energibesparingar genom bäUre drift av fastigheter. Genom utbildning av
driftspersonal och ansvariga förvaltare på det lokala planet skulle delta kunna
åstadkommas. 6 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 5

Prop. 1984/85:5 82

Hyressättningsprinciperna
i flerbostadshus spelar en slor roll för atl skapa inlresse för
energibesparingar. Statsmakterna bör följa upp det arbete som utförts genom
utredningar om hyresrätlen. Regeringen bör vidare genom direkla överläggningar
med bostadsföretagen och hyresgästorganisationerna påverka dem atl påskynda
energisparandel.

Utformningen
av Qärtvärmetaxan är väsentlig för att skapa incitament för energihushållning.
Produktionskostnaden varierar mellan olika Qärr-värmenäl och inom samma nät
över tiden och särskilt i nät med spillvärme, sopförbränning, värmepumpar eller
fastbränsleeldning vid sidan av oljeeldning. De kommunala värmeverken bör se
över laxeprinciperna. Del är vidare angeläget att slatens energiverk bevakar
utvecklingen.

Del
statliga slödel till kommunerna för besiktning och rådgivning spelar en viklig
roll för all minska uppvärmningskoslnaderna. Denna verksamhet bör dock
inlegreras bättre i kommunens ordinarie organisation.

När
det gäller ulvecklingen av energisparandel på längre sikt blir den allmänna
förnyelsen i begyggelsen den avgörande faktorn för uppvärm-ningsbehovels
utveckling.

1.2.2 Fjärrvärme

Under
1970-lalel har Qärrvärmekapacilelen ökal med i genomsnitt ca 900 MW per år.
Både kapacitelsutbyggnaden och ökningen av energileveranser har dämpats under
de senasle åren. Potentialen för framtida mottrycksprodukfion blir sannolikt
mindre än planeral.

Ulvecklingen
på energiråvarumarknaden har förbällral förutsättningarna för fjärtvärme och
elvärme på lång sikt. Även miljöhänsyn talar för förbränning i centraliserade
system. Fastbränslebaserad fjärtvärme kommer all vara en särskilt fördelaktig
uppvärmningsform i de större tätorterna där den kan kombineras med
kraflvärmeproduktion. Utbyggnad av fastbränsleeldade produktionsanläggningar
kan minska kostnaderna för fjärrvärme. En fortsalt utbyggnad kommer alt vara
rafionell fortsättningsvis och på lång sikt. Den utbyggnadstakt som f n.
förulses av kommunerna motiverar inte några nya särskilda statliga åtgärder.

1.2.3 Anläggningar
för fastbränsle, värmepumpar och spillvärme

Ännu
så länge är de fastbränsleeldade anläggningarnas andel av värmeförsörjningen
mycket liten. Del pågår emellertid en omfattande planeringsverksamhet. De
flesla kommuner med fjärrvärme har mer eller mindre långl framskridna planer på
alt bygga nya produktionsanläggningar. För all underlätta för kommunerna att
fatta beslul bör statsmakterna ange de långsiktiga förutsättningarna för
energiskatterna och miljökraven vid fastbränsleeldning.

En
sludie har särskilt gjorts omfattande en sammanställning av dels de 30 slörre
anläggningar där kolanvändning beslutats eller där förslag föreligger, dels de
värmepumpanläggningar störte än 10 MW, som beslutats. Av

Prop.
1984/85:5 83

denna
framgår alt en årlig oljeersattning om ca 20 TWh är beslulad och atl förslag om
ca 10 TWh föreligger.

För
dessa anläggningar har en grov lönsamhetsbedömning gjorts. Lönsamhetsanalyserna
visar på god lönsamhel för kol, värmepumpar och avfallsanläggningar. Torv- och
vedprojekten visar varierande lönsamhet främsl beroende på varierande
bränslepriser.

Svensk
industri har god konkurtensförmåga och fillräcklig kapacitet för all klara av
en omfattande faslbränsleutbyggnad. Bäsla förutsättningarna har svensk induslri
när del gäller projektering, anläggningsarbete, helval-tenpannor och
rökgasrening. Invesleringar i oljeersättande ålgärder har en inle oväsenllig
betydelse för atl främja industriproduktionen och sysselsätlningen.

Sammanfattningsvis
anser OED och SIND atl planeringslägel i kommunerna när del gäller oljeersättande
åtgärder i fjärrvärmeanläggningar f n. är lillfredsställande.

Med
lanke på lönsamheten för ersällning av olja med fasta bränslen bör denna
ersättning ske först i Qärrvärmeverken (de största förbränningsanläggningarna)
och därefter i gruppcentralerna och sist i fastighelspannor. Med hänvisning
till utvecklingen på fjärrvärmeområdel bör statsmakternas intresse nu i större
utsträckning fokuseras på gruppcentraler. Några nya stafliga åtgärder är dock
inte moliverade när del gäller oljeersattning i värmeförsörjningen.

1.2.4 Elvärme

F.
n. pågår en snabb konvertering från oljevärme fill elvärme. Kommunernas
oljereduktionsplaner redovisar en ökning av nuvarande elvan-vändning om ca 13
TWh med ca 17 TWh fill 1990.

Under
förulsältning att elvärme installeras i glesare ny bebyggelse där olja är enda
alternaiiv och konverteringen i befinllig molsvarande bebyggelse sker från
olja till el finns inget alt erinra mol den nuvarande ulvecklingen. Det finns
därför inte behov av ytterligare statliga restrikfioner för atl begränsa
elvärmen. Utvecklingen bör dock noga följas.

1.2.5 Kraftvärme

På
grund av den goda kapacitelssitualionen för elproduktion under resten av
1980-lalel kommer bara en liten del av möjligheterna till krafivärmeutbyggnad
alt utnyttjas till år 1990.

Underlaget
för mottrycksproduktion i Qärrvärmeområden rycks dessulom undan när man bygger
fastbränsleeldade hetvattenpannor. Ångpannor däremot kan utnylljas vid senare
mottrycksproduktion när ny elkapa-cilel krävs. Det är ännu oklart vilkel ulbyggnadssätt
för kraftvärme som är mesl rationellt. Frågan bör närmare siuderas.

Prop.
1984/85:5 84

1.2.6
Kommunernas uppgifter i energiplaneringen

Den
planeringsprocess som initierats genom kravet all kommunerna skall ha en
aktuell oljereduklionsplan har varit positiv. Av planerna framgår dock att det
ofta inle finns någon lilvecklad och dokumenterad strategi för
energiförsörjningen i kommunerna. Oljeredukiionsplanerna bör därför betraktas
som försia sleget i en process som skall leda lill en successivi förbällrad
planering i kommunerna.

Kommunerna
bör ges ansvar för upprättande av kommunomfatlande värmeförsöijningsplaner.
vilka skall antas av kommunfullmäkfige. Dessa skall redovisa nuvarande
uppvärmningsform för samtliga uppvärmda byggnader inom kommunen saml ange
vilken eller vilka uppvärmningsformer som kommer atl vara mesl ändamålsenliga
i ell längre tidsperspek-fiv.

I
planerna skall kommunerna formulera en strategi för den långsikliga
värmeförsörjningen. Planen skall tjäna som underlag för exempelvis byggnadslovsprövning,
lånebehandling, prövning om elkonvertering, hänsynstagande till
miljövårdsfrågor.

För
all på ell effekfivl sätt informera fastighetsägare m.fl. om kommunens
långsikliga värmeförsörjningsstrategi bör värmeförsörjningsplanen uigöra ell
underiag för den fysiska planeringen och redovisas i kommunens översiktsplaner.

Uivinning,
förädling och distribution av bränsle kommer i framliden att vara en
dominerande del av energiförsörjningen. På dessa områden finns generellt sett
inga fördelar av all driva verksamhel i kommunal regi.

Kommunerna
förvallar själva elt stort faslighelsbeslånd. En självklarl kommunal uppgift är
att sköta drifl och vidta byggnadslekniska ålgärder så atl
uppvärmningskoslnaderna minimeras. Vissa spridningseffekter till andra
fastighetsägare kan säkert nås på del sättet.

1.2.7
De StatUga myndigheternas uppgifler i den kommunala energiplaneringen

Kommunerna
har ansvar för planering av markanvändning, bebyggelse och värmeförsörjning.
Statens uppgift är bl.a. all siödja kommunerna genom informafion och ekonomiskl
stöd.

En
annan slallig uppgifl av belydelse för energiplaneringen är den fysiska
planeringen som bl. a. bedrivs inom länsstyrelserna. En viktig uppgifl i den
kommunala energiplaneringen är alt beakla energifrågorna i den fysiska
planeringen. Länsslyrelserna bör därför främsl inrikla sig på dessa frågor. Del
finns dock inle motiv atl ge länsstyrelserna nya uppgifter som kräver
specialistkompetens på energiområdet.

En
dialog mellan staten och kommunerna är en förutsättning för den kommunala
energiplaneringen. Elt verklighelsförankral underiag i energiplaneringen är en
viklig grund för statsmakternas ställningstaganden.

Prop. 1984/85:5 85

2
Remissyttrandena

2.1 Remissförfarandet

Efler
remiss av rapporten (OED/SIND 1983: 3) Redovisning och analys av kommunernas
oljereduktionsplaner har yllranden avgetls av överstyrelsen för ekonomiskt
försvar, statens naturvårdsverk, bostadsstyrelsen, statens råd för
byggnadsforskning, statens planverk, energiforskningsnämnden, statens
vattenfallsverk, riksrevisionsverkei, länsslyrelserna i Blekinge, Hallands,
Jönköpings, Kalmar, Kristianstads, Kronobergs, Malmöhus, Södermanlands,
Västerbottens och Örebro län. Folkkampanjen mol kärnkrafl, Hyresgäslernas
riksförbund, från kommunerna Göleborg, Karlskoga, Lindesberg, Skellefteå, Umeå
och Örebro, Landsorganisationen, Svenska gasföreningen. Svenska
kommunförbundet. Svenska kraftverksföreningen, Svenska värmeverksföreningen,
Södermanlands läns avdelning av kommunförbundet och Tjänstemännens
cenlralorganisalion.

2.2 Inledning

Inledningsvis
kan nämnas att flera remissinstanser menar atl underiaget är alltför
brislfälligl och begränsat för atl dra de slutsatser som gjorls i rapporten. En
viss försikfighet härvidlag kan vara lämpligt.

Då
rapporten undanlagsvis uimynnar i konkreta förslag till åtgärder utan fast mera
i olika former av slulsalser har dessa redovisats i detla sammanhang.
Remissinstansernas yttranden har redovisats som kommentarer till de olika
slutsatserna. Några frågor som behandlats i rapporten men som inte kommii till
uttryck i dessa slutsatser kommenteras särskilt.

2.3 Energisparande

I
rapporten redovisas bedömningar av omfattningen på sparandet. Vidare
diskuteras möjliga ålgärder för att effeklivisera sparandet. De slutsatser som
redovisas i della sammanhang är följande.

o
SIND och senare statens energiverk bör i sitl program för energiutbildning
satsa på att hjälpa bostadsföretagen och kommunerna att förbättra driflen av
värmesystemen i deras fastigheter. o Regeringen bör genom överläggningar med de
störte bostadsföreiagen och hyresgästorganisationerna påverka dem att påskynda
energisparandet och alt förändra hyressättningsprinciperna så all bäitre
incilamenl för energisparandet skapas i hyresfastigheter. o Sparmålets undre
intervallgräns nås med god marginal enligt kommunernas bedömning. Det bör dock
framhållas atl kommunernas möjligheter atl bedöma humvida dessa åtgärder kommer
att vidlas eller ej är relafivt begränsade. Kommunerna har dessutom endasl
möjlighel alt genom

Prop. 1984/85:5 86

kommunala
beslul påverka en fjärdedel av den angivna oljebesparingen på 18%. o Huvuddelen
av de sparåtgärder som avses bli vidtagna är av typen enkla

och
billiga åtgärder. o Enligt de kommunala planerna kommer slörre delen av de
angivna sparåtgärderna att ha genomförts före 1988.

Flertalel
remissinslanser anser alt uppsatta mål om sparande iroligen kan uppfyllas.
Remissinstanserna uppmanar dock till viss försiktighet vad gäller bedömningar
av sparmöjligheter enligt kommunernas planer.

Statens
naturvårdsverk framhåller £tlt del inle minsl ur miljövårdssynpunkt är
angeläget all få till stånd etl fortsall energisparande även när de första
mindre kosinadskrävande lösningarna genomförts.

Bostadsstyrdsen
anser att minskad oljeanvändning i första hand bör ske genom sparande. Ålgärder
som minskar energianvändningen i en faslighet bör därför alltid vidtas.
Styrelsen understryker atl energisparplanens målsättning bör vara vägledande
vid genomförande av oljereduktionsplanen. Slyrelsen menar att bl.a. olika uiredningar
tyder på alt det finns goda möjligheter att uppnå både energisparmål och
omfattande oljeersällning genom sparande. För detta krävs emellertid en aktiv
kommunal energirådgivning och ett statligt energisparslöd med tillräckliga
stimulanser.

Länsstyrelsen
i Örebro län efterlyser också ytterligare åtgärder liksom Karlskoga kommun som
dessutom pekar på energiprisels och taxesältningens betydelse för sparandel.

Statens
vattenfallsverk stöder bosiadssiyrelsens krav på rådgivning och undersiryker
alt sparåtgärder främsl bör inriktas på fastigheter med höga rörliga
värmekostnader. Vidare understryker man vikten av att incitament skapas för
energisparande i hyresfastigheter. Betydelsen av hyresgästernas engagemang för
sparinsalser betonas också av Svenska kraftverksföreningen.

Göteborgs
kommun understryker också värdel av utbildning och kommunal rådgivning.
Kommunen framför vidare atl sparmål bör uttryckas i absoluta tal, och inte i procenl,
för alt möjliggöra en riktig jämförelse av energisparinsatser.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län framhåller all del är väsentligt alt spara energi oberoende
av vilket energislag det gäller. Att spara energi får inte bli liktydigt med
att spara enbart olja.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län betonar atl det är angeläget all det finns lillföriitliga
statistiska uppgifter om energiförbmkningen på olika nivåer i samhällel.
Länsstyrelsen föreslår också atl industridepartementet undersöker möjligheterna
att generellt öka energisparverksamhetens integrationsgrad inom alla kommunala
verksamheter.

Hyresgästernas
riksförbund pekar på att energiåtgången i uppvärmningssektorn inte minskat
särskilt mycket under de senaste tio åren. Förbundet undrar om insalser från
stat och kommun i huvudsak medfört alt

Prop. 1984/85:5 87

oljeenergin
ersalls med andra energikällor. Förbundet upplyser vidare om atl man inom
hyresgäströrelsen arbelar med all införa s.k. förbrukningsrapporter. Rapporlen
skall innehålla uppgifler om den månatliga värmeanvändningen i
bostadsföretagets samtliga fastigheter.

Svenska
värmeverksföreningen betonar alt del är vikligl all en avvägning sker mellan slatliga
insalser för energitillförsel och energisparande och menar samtidigt att en
översyn av reglema för energisparslöd är nödvändig.

Statens
planverk anser alt det redovisade sparandet är otillräckligt. Planverket
refererar fill en översiktlig redovisning av oljeredukiionsplanerna som
planverket gjorde hösten 1982. Enligt uppgifter insamlade i del sammanhanget
ligger sparandet och oljeersällningen med olika energislag påtagligt under
jämförbara uppgifter i OED/SIND:s rapport. Skillnadema undersiryker osäkerheten
i siffrorna om oljereduktionen. Verkel anser vidare att de regionala
skillnaderna inte går alt utläsa ur OED/SIND:s redovisning. Planverket
understryker också atl oljereduklionsplanernas genomförande är myckel osäkert
med hänvisning fill alt kommunerna enbart har möjlighel atl direkt påverka en
mindre del av oljereduklionen. För atl öka sparandet i kommunerna behövs
förbättrad rådgivning, utbildning i drift och skötsel av värmesystem m. m.
Planverket slöder OED/ SIND:s förslag om energisparverksamhet.

Folkkampanjen
mot kärnkraft delar planverkets farhågor om sparandel och menar att många
kommuner uppvisar mycket låga sparambilioner. Folkkampanjen betonar också
betydelsen av åtgärder som informalion, rådgivning och energilaxor.

2.4
Fjärrvärme

Utredningen
konslalerar om fiärrvärme alt ulvecklingen är lillfredsställande. De
slutsatser som redovisas i rapporlen är följande. o Utvecklingslaget när det
gäller ulbyggnaden av produktionsanläggningar

i
Qärrvärmeförsörjningen är liilfredsslällande. o Av ovannämnda sludie och en
nyligen utförd utredning inom SIND (SIND PM 1982:15) framgår att fjärrvärmeulbyggnaden
sammantaget legat i nivå med planerna och atl en fortsatt ulbyggnad på ungefär
samma nivå kan förvänlas. Däruiöver framgår alt potentialen för framtida mottrycksproduktion
på gmnd av sparåtgärder i praktiken sannolikt kommer atl bli något mindre än
vad som kunnat bedömas ulifrån exislerande planer. o I sina kontakter med
kommunerna bör statsmakterna och de slalliga myndigheterna bidra med atl ytteriigare
informera om möjligheterna all minska kosinaderna för fjärrvärme genom
utbyggnad av fastbränsleeldade produktionsanläggningar.

Prop. 1984/85:5 88

Remissinslanserna
delar inte oreserverat ulredningens slutsatser och synpunkter. Från remissinslanserna
pekar man på alt fjärrvärmeulbyggnaden är en fömlsätlning för mottrycksproduktion
och undersiryker alt del därför är angelägel med en fjärrvärmeutbyggnad och
förberedande ålgärder i sådan riktning. En möjlighet all undvika
dubbelinvesteringar är atl redan nu investera i ångpannor i stället för fastbränsleeldade
anläggningar för helvallen. Vidare för man fram de problem och konflikler som lätl
uppstår i samband med sparande och användning av alternativ teknik som
värmepumpar i utbyggda eller planerade fjärtvärmenät.

Statens
naturvårdsverk pekar på atl välulbyggda Qärrvärmenäl är en förutsätlning för
att kunna bygga ut kraflvärmeverk för produktion av el och värme. Jämförl med fossilcldade
kondenskraftverk är kraflvärmever-ken överlägsna från såväl miljö- som
energihushållningssynpunkt.

Bostadsstyrelsen
ifrågasäller om del är ekonomiskl motiverat atl bygga ul fjärrvärme i den
omfattning som redovisas. Slyrelsen liksom länsstyrelsen i Södermanlands län
framhåller sparandels stora roll och betonar viklen av all sparandels omfattning
måste få påverka behoven av satsningar på fjärrvärmeulbyggnader. Länsstyrelsen
lar dessulom upp problemet med sårbarheten och menar alt de besparingar som
görs med stora värmesystem är kopplade lill ökad sårbarhet och risk för utslagning.

Länsstyrelsen
i Örebro län menar också alt sparande måste beaktas, liksom förutsättningar för
mindre kollekliva syslem. Länsstyrelsen tror dessulom alt ytterligare statliga slödålgärder
krävs för atl de redovisade utbyggnadsplanerna skall genomföras.

Statens
råd för byggnadsforskning menar att man skall särskilja de två huvudmotiven för
fjärrvärmeutbyggnad - möjligheter till fastbränsleeldning resp. all skapa
underlag för motlrycksel. Man bör i första hand bygga ut stora nät med hög värmetälhel,
vilka är lämpade för framlida kraftvärmeverk.

Riksrevisionsverket
menar all värmeförsörjningsplanering måsle integreras med kommunernas mark-
och bebyggelseplanering.

Statens
planverk framför liknande synpunkter och pekar bl.a. på all fastbränsleeldade
anläggningar kräver störte arealer än motsvarande oljeeldade. Dessutom medför fastbränsleeldning
nya miljöproblem. Planverket efterlyser också liksom Göleborgs kommun en mera
entydig nomenklatur för att skilja mellan olika slag av värmeförsörjningssystemet
exempelvis Qärtvärme, gruppcentraler m. m. Olika storlek och olika huvudmän
bör vara utgångspunki.

Statens
vattenfallsverk menar alt sparande är mera lönsamt i små Qärrvärmesyslem ulan
möjlighet lill mottrycksproduktion. Detta bör beaktas vid rådgivning, lånegivning
och bidragsutformning.

Svenska
värmeverksföreningen anser alt del fordras någon form av ekonomiska siyrmedel
för atl säkerslälla all kraflvärmeproduktion finns tillgänglig när den behövs.

Prop. 1984/85:5 89

Folkkampanjen
mol kärnkrafl har observerat atl många Qärrvärmesyslem som planeras är höglemperalursyslem.
Del innebär alt införandel av solvärme och värmepumpar försvåras. Lågtempererade
fjärrvärmesystem måsle främjas.

Svenska
gasföreningen konstaterar att förslag och slutsatser i rapporten inte alls
berör energigaserna. Föreningen menar att med de ambitioner som redovisas för
utbyggnad av Qärrvärme och gmppcenlraler kommer inle någon marknad atl finnas
för naturgas för uppvärmning. Naturgasen har glömts bort. Fjärrvärme är egenfligen
mesl intressant i slörre städer med framfida möjligheter till mottrycksproduktion.

2.5
Riktlinjer

Kravet
på slalsmakterna atl ange riktlinjer formuleras på följande sätt i rapporten.

o
Statsmakterna bör ange de långsikliga fömtsättningarna för energiskatterna och
miljökraven vid fastbränsleeldning för alt öka kalkylsäkerheten vid oljeersättande
åtgärder och därmed underiälla för kommunerna au fatta beslut.

Samfliga
de remissinstanser som behandlat frågan understryker utredningens krav på atl
statsmakterna ger besked om skatter, avgifter, miljökrav m.m.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län, länsstyrelsen i Örebro län, Göteborgs kommun, Skellefteå
kommun, Umeå kommun och Svenska kommunförbundet understryker således behovet
av långsiktiga riktlinjer.

Folkkampanjen
mot kärnkraft undersiryker all regeringen måsle styra energipriserna.
Folkkampanjen vill också aU slalens valtenfallsverks prissätlning av el skall
styras. Låga elpriser hindrar Qärrvärmeutbyggnad med fasta inhemska bränslen,
solvärme och övergång lill elsnåla hushållsapparater och industriprocesser. Energilåneförordningen
måsle ändras och stafliga subventioner till elvärme riktas mot energisnål
teknik. Folkkampanjen menar dessutom att flera aktörer i samhället motarbetar
de energipolitiska målen. Grafis konsulthjälp och låga elpriser driver
utvecklingen bort från målet all avveckla kämkraften. Regeringen måsle motverka
sådana tendenser med styrning och organisatoriska åtgärder. Folkkampanjen
betonar atl låga kolpriser inle får innebära au vi får ell kolberoende likt
oljeberoendet och med miljöproblem. Folkkampanjen efteriyser också en nationell
avvecklingsplan för kärnkraften.

Hyresgästernas
riksförbund anser att energiskatter inle får missgynna fjärrvärme. Förbundet
menar dessutom att de enskilda hushållens ekonomi måste beaktas vid
prissättningen på energi.

Svenska
gasföreningen undersiryker alt statliga siyrmedel inle får innebära aU vissa
energiformer tillböriigl gynnas och all naturgasen hamnar i strykklass.

Prop. 1984/85:5 90

Svenska
kraftverksföreningen efterlyser en långsiklig och posiliv lösning av frågan om
skallebefrielse för avkopplingsbara elpannor i fjärtvärmenät och industrier.
Föreningen understryker också viklen av långsiktiga rikllinjer.

2.6
Statliga åtgärder

Om
statliga åtgärder för all ersätta olja finns i följande slutsatser. o Några nya
stafliga åtgärder för faslbränsleutbyggnad fömtom det nyligen beslutade upphandlingsstödel
och bidragen till invesleringar i torveldade anläggningar och fjärtvärmenät
behövs f. n. inte. o OED kommer all i sin ulvärdering av oljeersällningsfonden
redovisa de evenluella förändringar av slödel som krävs för atl påskynda moliverade
invesleringar.

Bland
remissinstanserna är åsikterna delade om behov av olika stöd lill oljeersättande
åtgärder, exempelvis fastbränsleeldade anläggningar.

Statens
vattenfallsverk instämmer i atl några särskilda slalliga ålgärder utöver redan
beslutade inte är mofiverade. Vidare anför vattenfall att den svaga
utvecklingen för de inhemska bränslena sammanhänger med de kommunala förelagens
inriktning att endasl genomföra lönsamma projekl. Faslbränsleanläggningar kan
ge likviditelsproblem de försia åren. Slalens medverkan bör därför vara
lämpligt uiformad finansieringshjälp snarare än bidrag.

Svenska
värmeverksföreningen bedömer att beställd kapacilet i anläggningar för
inhemska bränslen avsevärt understiger förväntad kapacitet. Detla beror enligt
föreningen på låg tillgänglighet och osäkerhel om bränsleekonomin.

Riksrevisionsverket
menar alt rapporten inte ger etl tillräckligt underlag för atl bedöma att några
nya statliga åtgärder inte är mofiverade.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län anser alt hela regel- och bidragssystemet behöver ses över
så att inte sins emellan konkurrerande investeringar samtidigt får stöd från
det allmänna. Länsstyrelsen pekar också på att frå?an om naturgasens belydelse
borde ha behandlals i ulredningen.

Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar anser att det från beredskapssynpunkt finns skäl att
förbättra möjligheterna all använda inhemska bränslen bl.a. i blockcentraler.
Därvid bör uppmärksammas atl momsen verkar hämmande. Överstyrelsen framför
vidare oro över att huvuddelen av olja avses ersättas med kol och inle mera med
inhemska bränslen. Överstyrelsen förordar visserligen en blandad bränsleimport
men menar samfidigl all kolförsörjningen kan komma atl visa sig mer känslig än
oljeförsörjningen i händelse av säkerhetspolitiska kriser.

Slatens
planverk menar atl osäkerheten i många oljereduktionsplaner kommer att
resultera i kolanvändning istället för inhemska bränslen. Det är därför
motiverat med etl ökat stöd lill användning av fasla inhemska

Prop.
1984/85:5 v, 91

bränslen. Planverket menar också all resonemanget i rapporlen
om kolets miljöproblem är alltför förenklat och missvisande. Vid lokalisering
av kolanläggningar måste hänsyn tas lill lokala plan- och miljöförhållanden saml
nationella mål för kolanvändning.

Länsstyrelsen i Örebro län menar all yllerligare slalliga
stödåtgärder krävs för atl bygga ul kollektiva uppvärmningssyslem.

Folkkampanjen mot kärnkraft anser att den slora
kolanvändningen och den relativt blygsamma introduktionen av inhemska bränslen
inte slår i överensslämmelse med riksdagens energipoliliska beslut.

Hyresgästernas riksförbund anser all förbättrad
finansiering bör erbjudas vid invesleringar i fjärrvärme.

Karlskoga kommun saknar slatliga stimulansmedel lill projekl
för ved och skogsavfall.

Skellefteå kommun menar alt myndigheterna bör uppmärksamma
atl ekonomiska skäl kan leda lill alt planerade faslbränsleanläggningar senareläggs.
Delta kan undvikas om förmånlig finansiering erbjuds de värmeverk som
investerar i faslbränsleanläggningar.

Landsorganisationen pekar på alt ell ulnylljande av fasla
bränslen i olika värmesystem kräver en ganska omfattande infrastruktur.
Förädlingskedjan för fasla inhemska bränslen måsle fungera lillfredsställande.
Det är angeläget atl undanröja hinder i dessa avseenden för atl kunna forcera
kommunernas planer.

Svenska kommunförbundet menar atl om bränsleförsörjningen inle
säkerställs genom kommunala eller andra lokala initiativ är det statens uppgift
alt se till att de inhemska bränslena blir utnyttjade i avsedd omfallning.

Södermanlands länsavdelning av kommunförbundet anser all
introduktionen av skogsenergi går för långsamt och förväntar sig all staten vidlar
ålgärder för alt uppnå den energibalans som eftersträvas. Länsavdelningen vill
i sammanhanget påpeka atl risken i samband med tillståndsprövningen av uttag av
skogsenergi är att endasl en leverantör till värmeverket får tillstånd.

2.7 Elvärme

Om utnyttjande av el och elkonvertering finns följande
slutsatser.

o Av kommunernas planer och genom olika statistiska
uppgifter framgår atl elkonverteringen - som främsl sker i småhus - går mycket
snabbi. Liknande indikationer har erhållils från kraftproducenterna.

o Med nuvarande sammansättning av elproduklionssyslemel
som ger låg produktionskostnad för el är det önskvärt med en snabb men kontrollerad
utveckling för alt utnyttja den billiga elen under så lång lid som möjligt. Det
är dock väsentligt all elkonverteringen sker i sådan bebyggelse där del även
vid ell högre elpris än dagens är rationellt med elvärme.

Prop.
1984/85:5 92

Bostadsstyrdsen undersiryker all utvecklingen av
övergången till elvärme bör följas noga. Statens planverk framför liknande synpunkier
liksom riksrevisionsverket som hänvisar lill atl åtgärder vid behov skall kunna
vidlas för all säkerslälla en framlida ålerkonvertering.

Statens vattenfallsverk bedömer alt elkonverteringen sker
i linje med tidigare planer och på etl kontrollerat sätl.

Länsstyrelsen i Västerbollens län undersiryker viklen av atl
den ökande övergången från oljevärme lill elvärme sker i enlighel med moiiven
för den långsikliga energiplaneringen.

Göleborgs kommun menar all en eventuell slyrning från
kommunen kan förorsaka problem.

Skellefieå kommun konstaterar liilfredsslällande alt man i
rapporlen inle anser del nödvändigl med yllerligare statliga reslriklioner för
alt begränsa elvärmen. Södermanlands länsavdelning av kommunförbundei instämmer
i della, men pekar på två konfliktsituationer vid användning av el. Således
menar länsavdelningen atl värmepumpar reducerar underlaget för framlida
elproduktion. Vidare konkurrerar värmepumpar med investeringar för spillvärme-
och sopvärmeulnytljande. Staten ger dessutom stöd lill både värmepumpar och konkurrerande
oljeersättande anläggningar.

Svenska kraftverksföreningen anser atl en hög elkonverteringslakt
av småhus är önskvärd för atl ulnyllja billig el.

Statens råd för byggnadsforskning är mera iveksam och
anser all värmepumpar är lämpligare än elvärme för småhus.

Länsstyrelsen i Örebro län tror inte atl den pågående elkonverteringen
är så problemfri som anges i rapporten. Effekten av invesleringar och andra
lösningar lill fortsalt elanvändning bör uppmärksammas. Länsstyrelsen pekar
också på atl en övergång från el- till fastbränsleuppvärmning i glesare
bebyggelse släller särskilda krav på förädling av fastbränslerå-varan.

Folkkampanjen mol kärnkraft vill ha verkningsfulla
restriktioner mot elvärme i allmänhel och direktverkande elvärme i synnerhet.
Sådana åtgärder möjliggör en smärtfri avveckling av kärnkraften.

2.8 Gruppcentraler

Ulredningen uppmärksammar möjligheterna lill
oljeersättning i gruppcentraler. Slutsatserna är följande

o Nästa sleg efler Qän-värme när det gäller oljeersättning
är i gruppcentraler. Det finns skäl alt gå vidare och närmare klarlägga förutsäuningarna
härför. o En mycket stor oljeanvändning sker i s.k. gruppcentraler. Hur oljeersällningen
i dessa centraler utvecklas är därför av slort intresse. Kommunernas kunskap
om och påverkansmöjligheler rörande oljeanvändning och planerade oljeersätlningsåtgärder
i dessa cenlraler är f n. ej

Prop. 1984/85:5 93

tillräckliga
för alt erforderliga ställningstaganden skall kunna las och nödvändiga ålgärder
vidlas beträffande kommunernas långsikliga värmeförsörjning.

Flertalel
remissinslanser delar ulredningens analys men vill nyansera slutsatserna någol.
Sålunda framförs synpunkter om alt tekniken för användning av oljeersättande
energislag i gruppcentraler måste utvecklas och att ytterligare ekonomiskt slöd
är nödvändigl för atl slimulera denna utveckling.

Överstyrelsen
för ekonomiskt försvar menar atl gruppcentraler eldade med inhemska bränslen av
beredskapsskäl är bra. Storleken och belägenheten innebär atl de är mindre
sårbara än slora fjärrvärmenäl.

Statens
naturvårdsverk menar alt fastbränsleeldade gmppcenlraler är elt bra alternativ fill
enskilda anläggningar i täta småhusområden och detta från miljövårdssynpunkt.

Statens
råd för byggnadsforskning delar ulredningens slutsats och understryker behovet
av fortsatta studier om hur fjärrvärmen skall byggas ut. Länsstyrelsen i Örebro
län nyanserar detta och talar om gmppcenlraler och andra mindre kollekliva
uppvärmningssystem. För en utbyggnad av sådana system torde ytterligare
statliga ålgärder erfordras.

Statens
vallenfallsverk menar att anslutning av gruppcentraler fill fjärrvärmesystem
är en möjlighet att påverka utvecklingen.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län har konsiaterai atl den tekniska och ekonomiska ulvecklingen
för mindre faslbränsleanläggningar (blockcentraler/gruppcentraler) ej har
motsvarat de högt ställda förväntningarna. Länsstyrelsen ser det som
synnerligen angeläget att den tekniska utvecklingen för mindre faslbränsleanläggningar
stimuleras. Skellefteå kommun inslämmer i delta.

Hyresgästernas
riksförbund delar utredningens bedömning av alt gmppcenlraler bör visas större
inlresse. Del är uppenbart atl del med små insatser och förbättrad drift i
många av dessa anläggningar går all få slora energibesparingar.

Svenska
gasföreningen anser all gruppcentraler och mindre syslem ger flexiblare
lösningar men hävdar samfidigl alt avvägningar måste ske mot naturgas. Gasdrivna
värmepumpar eller högeffektiva kondenserande gaspannor är goda alternativ.
Föreningen vill också påminna om naturgasens överlägsna miljöfördelar.

Svenska
kraftverksföreningen anser atl en avsevärd oljeersällning kan uppnås i gmppcenlraler
genom installation av flexibla elpannor. Härigenom skapas också möjlighel lill
en lugn och planerad övergång till fasta bränslen på längre sikt. Denna typ av
oljeersättning borde enligt föreningen få högsta prioritet. Sådana elleveranser
bör befrias från energiskatt under minst en 5-årsperiod.

Prop. 1984/85:5 94

2.9
Kommunernas energiplanering

Utredningen
menar att kommunernas energiplanering bör koncentreras lill vissa områden.

o
Kommunernas energiplanering bör koncentreras lill de områden där de har de bäsla
fömtsättningarna att påverka utvecklingen - dvs. värmeförsörjning,
energisparande i egna fastigheter, inarbelning av energiaspekler i mark- och
bebyggelseplaneringen och rådgivning fill faslig-hetsägare.

Remissinstanserna
- varav flera inte kommenterat denna fråga - är delade i sin uppfattning och
menar bl. a. all förslagel är mindre väl underbyggt, antyder ett alllför
begränsat synsält och innebär att ej tillräckliga ålgärder föreslås. Kommunen måsle
bäitre utnyttja sitl eget fastighetsbestånd för atl stimulera till
energihushållning i övrigl.

Statens
råd för byggnadsforskning anser alt förslaget är mindre väl underbyggt och
hänvisar till alt ökat kunskapsunderlag kan fås inom ett år genom pågående
utvärderingar av exempelvis energihushållningsprogrammet.

Slatens
planverk anser att del är myckel angelägel att kommunerna lar ansvar för alt på
elt samlat sätt behandla värmeförsörjning och energisparande i olika delar av
kommunerna. Planverket anser vidare att kommunerna bör ges möjlighet att
påverka de olika slatliga stöden till spar- och tillförselåtgärder.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län m.fi. menar atl utredningens förslag antyder ett alllför begränsai
synsätt. Hela den kommunala planeringen påverkas av hur energifrågorna löses i
kommunen. Energifrågorna måsle därför behandlas i nära anknytning till all
planering inom kommunen.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län och länsstyrelsen i Västerbottens län instämmer i vad
utredningen framför liksom Umeå kommun som dessulom framför önskemål om förslag
till beräkningar av nyckellal för energiförbrukningen i exempelvis skolor,
vissa offentliga lokaler m. m.

Folkkampanjen
mot kärnkraft anser alt kommunerna måsle ges bäitre styrmedel för exempelvis
energihushållning. Vidare bör kommunerna få ett större inflytande över eldistribuiionen
för alt bäitre kunna genomföra sina energiplaner.

Hyresgästernas
riksförbund menar atl kommunerna måsle mer metodiskt arbela med sitt egel
förvaltade bestånd som utgångspunkt i den kommunala energiverksamheten. Del är
en stor brisl alt inte kommunerna tillräckligt utnyttjar allmännyttans hyresledande
funktion.

Landsorganisationen
anser alt åtgärder bör vidtas för att ge kommunerna större möjlighel att styra
utvecklingen. LO slöder ålgärder som utbildning och rekommendationer om
taxesättning.

Svenska
kommunförbundet pekar på alt energisparande i kommunägda byggnader är en viktig
kommunal angelägenhel. Kommunernas begränsa-

Prop. 1984/85:5 95

de
möjligheter atl påverka uppvärmningssätt inom vissa områden lalar för all avslå
från arbetskrävande detaljplanering enligt ulredningens förslag.

2.10
Värmeförsörjningsplan

I
ulredningen föreslås ändring i lagen om kommunal energiplanering enligt
följande. o Lagen om kommunal energiplanering bör kompletteras så atl del slälls

krav
på alt det i varje kommun skall finnas en aktuell värmeförsörjningsplan, som
skall antas av kommunfullmäktige.

Näslan
samtliga remissinslanser är posiliva till förslagel om värmeförsörjningsplaner
- även om man föredrar beteckningen energiplan el. dyl. - som en utveckling av bl.a.
oljereduktionsplaner och som en viktig förutsättning för genomförandel av energipolifiska
beslut. Flera instanser pekar på behovel av en integrering av energifrågor och
bebyggelsefrågor, en samordning av värmeförsörjningsplaner och plan- och bygglagsliftningen,
en samordning av värmeförsörjningsplanering och bostadsförnyelseplanering.
Även från miljövårdssynpunkt kan värmeförsörjningsplanering vara värdefullt.
Flera instanser är iveksamma fill den delaljeringsgrad och den ambitionsnivå
som föreslås bl.a. med tanke på möjligheterna till påverkan inom vissa områden.
Önskemål om flexibilitet uttrycks. Kommunerna bör själva utveckla sin
energiplanering. Mer översiktliga planer bör vara tillräckligt.

Statens
naturvårdsverk tillslyrker förslagel och anser all en kommunal värmeförsörjningsplan
bör omfalta hela tätorten inkl. småhusområden. En sådan plan är av betydelse i
miljövårdsarbetet.

Statens
råd för byggnadsforskning delar uppfatlningen atl lagen behöver ses över och
betonar kopplingen lill övrig fysisk planering. Rådel efterlyser en kommunal
strategi för energiförsörjningen.

Slatens
planverk vill ha en samordnad energiplanering i kommunerna men anser att del är
olämpligt att introducera etl nyll planinslilul -värmeförsörjningsplan - i lagsiiftningen.
Planverket vill också la bort kravel på oljereduktionsplaner. Frågor om oljeersällning
skall dock även i fortsättningen vara en viklig del i energiplaneringen.
Planverket betonar viklen av att värmeförsörjningsplaneringen, energisparplaneringen
och den fysiska planeringen ulvecklas lillsammans. Eu samlal synsält på energifrågorna
bör utmynna i en programförklaring som anger kommunens viljeinriktning och
komma till uttryck i fysiska planer och i olika verksamhetsplaner.

Energiforskningsnämnden
menar all del är vikligl alt del långsikliga perspektivet beaktas i den
kommunala energiplaneringen. Denna bör i fortsättningen främsl inriktas mol atl
vara elt hjälpmedel för kommunala beslutsfattare. Nämnden tar också upp
energifrågorna och deras integrering med övrig planering. Någon ytteriigare
typ av plan bör inle införas.

Prop. 1984/85:5 96

Om
lagen skall ändras bör krav på oljeersäliningsplan ersättas med krav på aktuell
energiplan.

Statens
vattenfallsverk har ingenting atl erinra mot förslagel om planerna blir
flexibla och anpassas lill den faktiska utvecklingen.

Riksrevisionsverket
förutsätter atl man i arbetet med en ny plan- och bygglag beaklar
energifrågorna och hur de bör behandlas. Samordningen med fysisk planering är viklig.

Länsstyrelsen
i Jönköpings län m.fi. menar all det är för tidigt atl föreslå former för den
kommunala energiplaneringen. Förslagen har ingen förankring i erfarenheter
från ulredningsarbelet.

Länsstyrelsen
i Södermanlands län tillslyrker förslagel men ifrågasäller den höga
ambitionsnivån liksom Umeå kommun och Örebro kommun. Länsstyrelsen förordar
dock all man vidare utvecklar oljeredukiionsplanerna och menar atl en inarbelning
av energiaspekler i mark- och bebyggelseplaneringen underlättar avgöranden i
en mängd olika frågor.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län år tveksam till om kommunerna har resurser alt genomföra en
så omfattande värmeförsörjningsplanering som föreslagits.

Länsstyrelsen
i Örebro län tycker alt en heltäckande värmeförsörjningsplan kan vara
värdefull för arbelet med energifrågor men menar att kraven på planeringen bör
anpassas lill bl.a. vad som är möjligt alt genomföra. Innan
värmeförsörjningsplanen regleras bör därför klarläggas form och innehåll i en
sådan plan.

Folkkampanjen
mot kärnkraft föreslår all kommunerna åläggs alt upprälla elanvändningsplaner
i syfle all underiälla kärnkraflsavvecklingen. Ulredningens förslag lill
ändring av lagen är otillräckligt. Samtliga planer ska beslutas av
kommunfullmäktige.

Hyresgästernas
riksförbund delar utredningens uppfattning om atl kompleltera lagen med krav
på värmeförsörjningsplan. En sådan bör kunna öka kommunens kunskaper och
kompelens om energiförsörjningen.

Göleborgs
kommun menar alt kommunerna inom ramen för lagen bör ha frihet atl utforma
värmeförsörjningsplaneringen efter sina egna behov och förulsältningar.
Miljöfrågorna bör vägas in och beredskapsskäl bör uppmärksammas i planeringen.

Lindesbergs
kommun år tveksam lill en kommunomfatlande värmeförsörjningsplan med
hänvisning lill låg påverkanskvoi ulanför tätorterna.

Skellefteå
kommun menar alt en värmeförsörjningsplan skall antas av kommunfullmäktige och
förordar samlidigt en mer översiktlig plan än vad som föreslås.

Landsorganisationen
vill ha övergripande energiplaner, som skall vara rullande, för atl få en
effektiv samordning av kommunernas energiproblem. Planen skulle syfta lill alt
få en helhetsbild av energifrågorna.

Svenska
gasföreningen år negativ lill förslagel om uppvärmningsplaner och menar att nya
lunga planeringsformer motverkar flexibilitet och nyiän-

Prop.
1984/85:5 97

kände. Nuvarande krav på plan för oljeersällning är
tillräckligt. Föreningen pekar på all industrins energiförsörjning bör
uppmärksammas i kommunens energiplanering. Dessulom anmäler man atl en
samordning av de kommunala energiplanerna behövs framför alll för atl alternafiva
energikällor skall kunna introduceras.

Svenska kommunförbundet anser att två olika plandokument
är onödigl och menar all del är bättre all låta kommunerna utveckla nuvarande
planering för minskad oljeanvändning lill en värmeförsörjningsplanering. Kommunförbundei
menar vidare alt vissa krav på enhetlig planering dock är nödvändig för atl
staten skall kunna få vissa uppgifter.

Södermanlands länsavdelning av kommunförbundet tillslyrker
förslaget om värmeförsörjningsplaner och menar alt sådana kan underlätta handläggningen
av olika ärenden. Planerna får ej vara alllför detaljerade och bör ingå i
kommunala översiktsplaner.

Ytterligare synpunkier har framförts av remissinstanserna
med hänvisning till olika avsnitt i utredningen ulan några egentliga
slutsatser eller förslag. Flera remissinslanser har sålunda kommenterat
utredningens synpunkter om statens roll och den regionala nivåns roll i den
kommunala energiplaneringen. Flertalet av dessa vill ge länsslyrelserna en akliv
roll och pekar på deras samordningsansvar på regional nivå.

Statens planverk anser att det är angeläget atl den
regionala nivån och länsstyrelsen ges en uttalad roll i energiplaneringen.
Statens energiverk bör i samråd med bl.a. planverket utveckla den kommunala
energiplaneringen vad avser melod, innehåll och utformning. Erfarenheler kan hämtas
från den fysiska riksplaneringen.

Länsstyrelsen i Jönköpings län m.fi. vill också ge
länsstyrelsen en sådan roll och anser all en effektiv behandling av energifrågoma
i samhällsplaneringen kan åstadkommas bl.a. genom atl länsslyrelserna får ett
regionalt ansvar för uppföljning och samordning av den kommunala
energiplaneringen och bli huvudansvariga för de föreslagna regionala
energiförsörjningsstudierna.

Länsstyrelsen i Södermanlands län framför liknande synpunkier
och menar atl om länsstyrelsen ges denna regionala roll kan länsstyrelsen bälire
fylla sin uppgifl alt beakla energifrågorna i den fysiska planeringen och hålla
i den regionala samordningen vad gäller inhemska bränslen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län liksom länsstyrelsen i
Örebro län betonar länsstyrelsens möjligheter att regionalt agera inom energiområdel.

Umeå kommun bedömer atl länsstyrelsen skulle kunna
medverka i främst de mindre kommunernas energiplanering. Därvid bör
länsstyrelsen samarbeta med den regionala ulvecklingsfonden.

Svenska kommunförbundet menar alt det inte finns något
behov av ändringar i fråga om länsstyrelsernas formella befogenheier inom energiområdel.
När emellertid regional samverkan saknas kan siaten ha orsak atl la iniliafiv
så all nödvändiga energiförsörjningsutredningar blir genomförda. 7 Riksdagen
1984185. 1 saml. Nr 5

Prop.
1984/85:5 98

Södermanlands länsavdelning av kommunförbundet anser all
del behövs en regional samordning för all kartlägga tillgången och eflerfrågan
på inhemskt bränsle. Denna samordning kan lämpligen ske genom länsstyrelsens
försorg och i nära samarbele med kommunerna.

2.11 Övriga frågor

Dessulom har några remissinslanser kommenierai kommunernas
planer vad avser värmepumpar. Vidare menar vissa remissinstanser att det -tvärt
emot vad utredningen anför - finns många skäl som talar för kommunala
bränslebolag.

Statens vattenfallsverk bedömer alt värmepumparna får
större belydelse för oljereduktionen än vad som framgår av kommunernas planer.
Speciellt gäller detta de slora och medelslora värmepumparna med lång ulnyltjande-tid.

SkeUefteå kommun pekar på all värmepumpar uppvisar god lönsamhel
även vid stigande elpriser.

Svenska kraftverksföreningen anser detsamma. Föreningen
menar vidare atl det är angeläget att utnyttjandet av lillgänglig kärnkrafl
inte försvåras. Föreningen förordar en salsning på flexibel elvärme.

Länsstyrelsen i Västerbottens län liksom Umeå kommun anser
alt ell kommunall engagemang kan behövas när del gäller fasta inhemska bränslen.

Svenska kommunförbundet delar inte ulredningens syn på
kommunalt engagemang och utvinning av inhemska bränslen. Tvärtom menar förbundet
att det finns många skäl som talar för kommunala bränslebolag etc.

Prop. 1984/85:5 99

Bilaga
3

Sammanfattning
av och remissyttranden över Grafströmska utredningens betänkande (SOU 1981:94)
Energisamverkan Stat — kommun — näringsliv

Innehåll Sid.

1 Sammanfatining
av kommitténs belänkande .......... 100

1.1................................................................. Inledning
100

1.2
Ulgångspunkler ........................................... 101

1.3
Överväganden och förslag ............................ 102

1.3.1
Slyrning av större energiförbmkare
............ . 102

1.3.2
Rådgivning .......................................... . 103

1.3.3
Regional och lokal samverkan.................... . 103

1.3.4
Föratsättningar för
förslagen ................. . 103

1.4................................................................. Särskilda
yttranden 104

2 Remissyttranden ............................................. 106

2.1
Remissförfarandet ....................................... 106

2.2
Styrning av störte
energiförbrukare ................ . 107

2.3
Rådgivning ................................................ 114

2.4
Regional och lokal samverkan .......................... 114

2.5
Organisationsfrågor ...................................... . 116

Prop. 1984/85:5 100

1
Sammanfattning av kommitténs betänkande

1.1
Inledning

Vid
regeringssammanlräde den 19 juli 1979 bemyndigades dåvarande statsrådet Tham
att lillkalla en särskild utredare med uppdrag atl uireda frågan om
administrativa siyrmedel för näringslivets energihushållning. m.m.

Enligt
direkliven skulle uiredaren lämna förslag till siyrmedel för att åstadkomma en
utveckling inom näringslivet rhot en bälire energihushållning och en
användning av andra bränslen än olja. De siyrmedel som enligt direkliven skulle
behandlas var av lypen allmängiltiga normer, individuell prövning enligt lag saml
information, rådgivning och utbildning.

Utredaren
skulle utreda behovet av och ge förslag lill en energihushållningslag för
näringslivet som på molsvarande sätl som lagen om kommunal energiplanering
(1977:439) skulle reglera ansvarei för energifrågorna. En sådan lagstiftning
skulle enligt direktiven kunna utformas så alt en god grund tillskapades för överiäggningar
mellan myndigheler och branscher resp. industriföretag om åtgärder för inlern
eller exlern energihushållning.

Uiredaren
borde se över reglerna om prövning enligt 136 a § byggnadslagen av
energihushållning vid nyanläggning eller ulbyggnad av viss induslriell eller
liknande verksamhet, bl. a. med avseende på kriterierna för val av
prövningspliktiga anläggningar. En samordning av en eventuell energihushållningslag
enligt ovan med energihushållningsprövning enligt 136 a § BL borde om möjligt
ske.

Vad
gäller frågeställningen om skäipta krav på all värme- och elproducerande
anläggningar skall kunna eldas med fasla bränslen, borde utredaren beakta
resultatet av ulredning (I 1977:11) om omställbara eldningsanläggningar m. m.

Enligt
lagen om kommunal energiplanering skall en regional samverkan bedrivas, där
kommuner, industrier m. fl. gemensaml söker finna lösningar på
energihushållnings- och energilillförselfrågor. Utredaren skulle kartlägga hur
denna samverkan bedriviis och därpå överväga om en prövning för störte
energisystem, eller andra administrativa styrmedel, borde införas.

Slutligen
angavs i direkfiven all uiredaren borde redovisa resursbehovet och
administrativa konsekvenser som blir följden av framlagda förslag liksom
möjligheterna fill avgiftsfinansiering.

Ulredningens
belänkande (SOU 1981:94) bär titeln Energisamverkan, Stat - kommun -
näringsliv. Ulredningens arbetsnamn har varit Grafströmska utredningen.

Följande
förutsättningar har jämle ovan angivna direkliv, avgränsal uppdraget:

-
atl ekonomiska siyrmedel skall verka tillsammans med de administrativa, som
föreslås i betänkandet

Prop. 1984/85:5 101

-
att utredningen huvudsakligen
behandlar delar av näringslivel med hög energiförbmkning per arbetsställe

-
att övriga delar av
näringslivet kräver andra typer av ekonomiska och administrativa styrmedel, än
de som föreslås

-
atl förslagel lill
energihushållningslag dock skall gälla för alla delar av näringslivet.

1.2
Utgångspunkter

Utredningen
anför bl. a. följande utgångspunkter som gmnd för angivna överväganden och
förslag.

Det
svenska energisystemet skall under 25-30 år lill 70% ersältas med etl nytt
system, baserat på varaktiga, helsl fömybara och inhemska energikällor.
Uppvärmning med elenergi skall först tillåtas öka för att i samband med
kärnkraftens avveckling åter minska så att landels eliillgångar kan svara mol
behovet för drift och belysning inom industri och övrig bebyggelse.

Omställningen
kommer alt ställa myckel stora krav på de tre centrala parterna - stat, kommun
och näringsliv. Oljeersättningsprogrammei, vars mål är att fram till år 1990
reducera årsförbmkningen av olja med 12 milj. ton, kommer enligt prognoser att
svårligen nå detta mål. Utredningen anser det betydelsefullt att programmet kan
fullföljas specielll beträffande inhemska energislag och effektivare
energianvändning.

1981
års energipolitiska riktlinjer betonar prisstyrning genom skatter och avgifter
som medel att genomföra politiken. Ny teknik skall introduceras och
kommersialiseras genom stöd från oljeersättningsfonden. Mindre och medelstora
företag skall stödjas genom information, utbildning och rådgivning. Störte
företag förväntas ta ett eget ansvar för sin energiförsörjning. Faslbränslelagen
(1981:599) har liten inverkan på valet mellan kol och inhemska bränslen.

Energipolitiken
kommer inte att kunna förverkligas genom enbart styrning av energipriser.
Utredningen pekar även på de skattetekniska nedsättningsregler som f.n. gäller
och som innebär atl de mest energikrävande företagen över huvud taget inte
påverkas av höjningar av energiskatten. Skatteinstmmentet anses dessutom verka
på alltför lång sikt. De anvisade styrmedlen är enligt utredningens uppfattning
otillräckliga för alt förverkliga det energipolitiska programmet.

Industri-
och energiomvandlingsföretag exkl. kärnkraftverk och vattenkraftverk svarar
för ca 50% av landets totala energiförbrakning.

Av
de ca 11000 arbetsställen inom industrin som redovisar energiinköp fill stafisfiska
centralbyrån svarar 400 arbetsställen för drygl 80% av industrins
energianvändning och 1000 arbetsställen för ca 90%.

Utredningen
pekar på brister inom staten vad gäller kunskap, kompe tens och riktlinjer för
förverkligande av energipolitiken. Av bl. a. detla skäl

Prop. 1984/85:5 102

bör
slymingen följa en mjukare linje, i huvudsak baserad på överläggningar och
överenskommelser mellan stal, kommun och näringsliv.

1.3
Överväganden och förslag

1.3.1
Styrning av större energiförbrukare

Elt
relativt litet antal arbetsställen, ca 1000 st., svarar för 45% av landels lotala
energiförbmkning. Utvecklingen hos dessa är av så slor betydelse för landets
energiförsörjning all staten bör söka närmare följa och påverka
energiutvecklingen hos dessa enheter.

Som
underlag för uppföljning och slyrning krävs mätning och kontroll av faktisk förbmkning
av energi samt framtagande av energibalanser för verksamheten.

Utredningen
anser atl samhällel bör ha störte möjligheter än vad som föreskrivs i faslbränslelagen
att påverka valet av faslbränsle för nya pannor. Någon form av prövningssystem
bör införas.

Mot bakgmnd
av ovanslående överväganden föreslår utredningen följande:

-
En energihushållningslag för
näringslivet.

-
Krav på den som svarar för elt
arbetsställe att se fill all god energiplanering, säker energitillförsel och
en effektiv energianvändning råder vid arbetsstället.

-
Krav på att arbetsställen med
en årlig energiförbmkning över 40 TJ (ca I 000 arbetsställen) skall utarbeta
årliga energiplaner baserade på en löpande intern energiredovisning. Energiplan
med bokslut från energiredovisning skall godkännas av företagens styrelse
eller motsvarande.

-
Regelbundna överläggningar
mellan statens energiverk och företrädarna för arbetsställen med en årlig energiförbmkning
över 180 TJ (ca 400 arbetsställen). Företagen skall vara skyldiga all della i
överläggningarna och att lämna energiverket erforderiiga uppgifter.
Överläggningarna, vid vilka även berörda kommuner skall ha möjlighet all
närvara, skall avslutas med gemensamt protokoll. Statens energiverk skall
årligen redovisa vad som åstadkommils under årel och jämföra ulvecklingen med
de energipolitiska målen.

-
Tillägg fill fastbränslelagen
som ger statens energiverk skyldighel alt pröva användning av annat bränsle än
fast inhemskt bränsle i nya eldningsanläggningar eller energisystem med en
årlig energiförbrukning på minst 180 TJ. Ändringar införs också i definitionen
av energisystem i fastbränslelagen.

Utredningen
anser att prövningsgrunden energihushållning i 136 a § byggnadslagen inte
kommer att behövas om del system som föreslås införs. Möjligheterna atl
begränsa insamlingen av uppgifler fill SCB:s energistatistik från de 9000 arbetsställen,
som har lägsl energiåtgång, bör utredas.

Föreslaget
styrsystem bör ulvärderas efter några år.

Prop.
1984/85:5 103

1.3.2 Rådgivning

För atl önskad effekl av rådgivning som styrmedel skall
erhållas bör rådgivningen riktas till företag med energiförbrukning av nämnvärd
slorlek. Ulredningen föreslår därför:

-
Atl rådgivning
i försia hand erbjuds arbetsställen som har en energiförbrukning över 12 TJ
men som inte omfattas av systemet med överläggningar (ca 1600 arbetsställen).

-
All energirådgivningsverksamheten
inom utvecklingsfonderna organiseras 17-10 regioner med var sin
rådgivningsgrupp. Det cenirala ansvaret för energirådgivningen skall ligga på
statens energiverk.

De företag och arbetsställen som inle omfattas av här
angivna förslag, bör erhålla rådgivningsslöd i mån av resurser. Kommunala
rådgivare bör även kunna anlitas av mindre förbrukare.

1.3.3 Regional och lokal samverkan

Utredningen påvisar det stora behovet av samplanering
mellan kommuner och inom regioner. Enligt direktiven skulle utredningen
överväga prövning av hela syslem för energiförsörjning av regioner och
tätorter. Sådan prövning fömtsätter alt samarbele finns eller kommer fill slånd.
Utredningen anser det därför angeläget atl initiativ tas lill sådan samverkan.

Utredningen föreslår följande:

-
Ändring i lagen
om kommunal energiplanering som ger möjlighet atl ålägga två eller flera
kommuner alt genomföra gemensam energiplanering.

-
Uppdrag till
statens energiverk all teckna utvecklingsavlal med några kommuner och företag.

-
Uppdrag till
statens energiverk atl medverka lill att centrala eller regionala bränslebolag
bildas.

-
Inrättandet av
ett försäkringssystem övervägs. Försäkringssystemet skall minska den ekonomiska
risk som följer av all flera parter samverkar.

1.3.4 Förutsättningar för förslagen

Utredningen har följande förslag för atl åstadkomma en
resursstark staflig organisafion på energiområdet:

-
Slatens
energiverk ges del samlade ansvaret för styrning av näringslivets
energihushållning. Häri ingår då såväl tillförsel som användning av energi.

-
Beslutet att
inrätta ett särskih organ med ansvar för oljeersättningsfonden upphävs. Slöd
ur fonden skall beslutas av statens energiverk. Genom att resurserna, både vad
gäller ekonomiska och administrativa

siyrmedel, samlas inom statens energiverk, kommer såväl
teknisk som ekonomisk specialisering att underlättas lill gagn för den energipoliliska
styrningen.

Prop. 1984/85:5 104

Utredningen
efterlyser klara riktlinjer för hur de energipoliliska programmen skall
förverkligas. Särskilt beiräffande användningen av kol och inhemska energislag
respektive elanvändning och elförsörjning inför kärnkraftens avveckling krävs
vägledning.

Resursförstärkningar
kommer atl krävas om föreslagen organisalion skall genomföras. Vid slalens
energiverk krävs 10-12 tjänsler utöver fillskottet av personal frän oljeersällningsfonden
och statens industriverk. Behovet av ytterligare medel beräknas lill 4 milj.
kr./år. Finansiering föreslås ske via oljeersällningsfonden.

1.4
Särskilda yttranden

Karl-Axel
Edin, sakkunnig: Inslämmer i utredarens åsikt atl del avgörande
energiproblemet för Sverige är del slora importberoendet i energiförsörjningen
och de höga importkoslnaderna för olja. Starka motiv finns för staten all åsladkomma
en minskning av oljeimporten. Av lillgängliga stafliga styrmedel är beskattning
av olja det mest ändamålsenliga.

Generellt
anser Edin att lagar som ålägger näringsliv och kommuner ell formellt ansvar
eller skyldighet inte har lillräcklig effekt för att motivera kostnaderna och
alt de dessutom har vissa andra nackdelar.

Förslagel
alt införa löpande energiredovisning och skyldighet att upprätta energiplaner
är onödigt för de mest energikrävande företagen.

Den
information till myndigheterna som ges i SCB:s stafistik om näringslivets
energianvändning är i allmänhel tillräcklig. Övertygande moliv finns inte för atl
ålägga företagen att lämna upplysningar och handlingar lill energimyndigheten.

Förändringarna
av faslbränslelagen som föreslagits bör närmare övervägas då de direkt kan
komma atl påverka energiförsöijningen. Olika skäl talar dock för att vänta med
att ändra lagen fill dess resultaten av nuvarande utformning kan avläsas.

Förslaget
att ålägga kommunerna samordningsansvar är onödigt, då dessa av eget intresse
får förväntas ta sådant initiativ.

Gunnar
Ericsson, sakkunnig: Anser att uiredaren, ifråga om kommunal energiplanering,
gått längre än vad som angivits i direktiven. Det är för lidigl atl förändra
lagen om kommunal energiplanering.

Vad
som hittills saknats för att åstadkomma en mer utbredd kommunal
energiplanering, lokalt och regionalt, är klara riktlinjer och garantier från
statsmakterna.

En
energihushållningslag för näringslivet bör inte omfalla kommunala energiproduktionsanläggningar.
SCB:s insamling av statistik måste omprövas i syfte att begränsa
uppgiftsinsamlingen till ett minimum.

Näringslivets
energihushållning bör i försia hand styras med ekonomiska och normafiva
styrmedel. Del är därför för lidigl alt skärpa fastbränslelagen på föreslaget
sätt.

Prop. 1984/85:5 , 105

Bo
Helmerson, sakkunnig: Anser att utredaren felaktigt har betraktat de i proposiiion
1980/81:90 anförda energibalanserna som absoluta mål, vilka måsle uppnås.

Helmersson
anser alt industrins utveckling och konkurrenskrafi inle tillräckligt beakiats
i utredningen. Medel för slyrning och övervakning av vår energihushållning får inle
störa industrins konkurrensfömtsällningar. Dessa behöver snarare stärkas.

Årligen
återkommande energiredovisningar kan inle accepleras av industrin - bl.a. med
hänvisning till koslnadema härför. Därtill kommer all induslrin själv, särskilt
den energiinlensiva, redan i hög grad är medvelen om de långsiktiga
energihushållningsproblemen. Helmersson föreslår att samverkan mellan
myndigheter och industri snarare bör ske via regelbundel återkommande
sammankomster mellan branschföreträdare och energiverket. En helt oacceptabel
tanke är att enligt förslag införa prövning av nytillkommande fossilbränsleeldade
pannor i vissa störte anläggningar.

Industrin
kan inle heller acceptera att dess investeringar för energiförsörjning med
biobränsle skall underkastas prövningsplikt.

Mats
Höjeberg, sakkunnig och Måns Lönnroth, expert: Energipolitiken måste utformas
så att omläggningen av landets energisystem kan genomföras konsekvent och
målmedvetet. 1980-talel får därvid utgöra en start-sträcka för en försörjning
baserad på inhemska fömybara energikällor.

Statsmakterna,
myndigheterna och kommunerna måste ta sitt ansvar och driva på utvecklingen.

Utredningen
har varit för återhållsam i fråga om förslagen till rådgivning, redovisning,
överläggningar med större energienheter, prövning för användning av olja/kol i
nya anläggningar saml åtgärder för att stimulera del kommunala engagemanget.
Dess förslag bör därför betraklas som minimi-förslag.

Fastbränslelagen
borde ha utvidgats fill atl gälla även befintliga anläggningar. Som det nu är
finns det risk att de skärpta kraven på anläggningar leder till att åtgärder
skjuts upp.

Ett
förtroendefullt samarbetsklimat måsle skapas mellan centrala parter. Ju hårdare
styrmedel som utnyttjas desto nödvändigare är det att förtroendet är slort.
Utredningen borde ha förberett hårdare siyrmedel, alt tas lill om utvecklingen
om några år visar att de energipolitiska målen inte kan nås. Vid överiäggningarna
mellan statlig myndighet och företag/kommun är del viktigt att den senare
parten kan presentera etl åtgärdsprogram som kan fungera som huvuddokument för
överläggningarna.

Samhällets
stöd och krav måste inriktas mer mol de företag som har en mindre dominerande
energikostnad. Det är sannolikt inom dessa företag som den strategiska synen på
energifrågorna saknas och där energipolitiska insalser kan göra störst nytta.
Gränsen för företag med krav på energiredovisning och energiplan bör sältas vid
20 TJ. Planen skall kunna begäras av energiverket.

Prop. 1984/85:5 106

Kommunerna
har en central roll i den nya energipolitiken. Del är vikligl att kommunerna ges
möjlighet att personal- och resursmässigt växa i den roll som samhället kräver.

I
övrigt ansluter sig Höjeberg och Lönnroth till utredarens förslag.

Bengt
Wallenberg, sakkunnig: Myndighelernas begränsade resurser bör kraftsamlas lill
utredarens förslag om uppsökande och kompetent aktivitet på utbildning och
rådgivning. Förslaget om obligalorisk redovisning lar alll för slora resurser i
anspråk både hos förelag och myndigheler i förhållande till vinsterna. Kraven
på dialog och prövning fömtsätter en kompetent uppsökande verksamhet från
myndigheternas sida. Förslagel saknar erforderiig akfiv inrikining för atl
höja myndighelsorganisalionens kompetens.

Syflel
med dialogen måsle göras klarare med iakttagande av förelagsekonomiska
realiteter.

Wallenberg
delar Edins och Helmers sons åsikt att förslagen om oljesub-sfitulion i
energitillförseln och en ändring av fastbränslelagen myckel väl kan få motsatt
effekt än avsett.

2
Remissyttranden

2.1
Remissförfarandet

Betänkandet
(SOU 1981:94) Energisamverkan stal - kommun - näringsliv har varil utsänt på
remiss. Yttranden har avgetls av statistiska centralbyrån (SCB),
riksrevisionsverket (RRV), slalens naturvårdsverk (SNV), statens pris- och
kartellnämnd (SPK), konsumentverket, bosladssiyrelsen, statens råd för
byggnadsforskning (BFR), statens planverk, slalens induslriverk (SIND), slatens
vattenfallsverk, styrelsen för teknisk utveckling (STU), universiteten i Siockholm
och Uppsala, delegalionen (Bo 1978:03) för frågor om energihushållning i
befintlig bebyggelse, energisparkommittén (11974:05), delegationen (11975:02)
för energiforskning (DFE), oljeersättningsdelegalionen (I 1979:01) (OED), delegalionen
(I 1980:08) för uppbyggnad av en oljeersättningsfond (OEF), länsstyrelserna i
Göteborgs och Bohus län resp. Västernortlands län efter hörande av länens
kommuner.

Landsorganisationen
i Sverige (LO), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Stockholms kommun. Svenska
elverksföreningen, Sveriges industriförbund, Svenska kommunförbundei, Svenska kraflverksföreningen.
Svenska Petroleum Institutet, Svenska värmeverksföreningen, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) samt Sveriges grossistförbund.

I
anslutning lill remitteringen har yttranden även inkommit från Jemkontoret,
statens insfitut för byggnadsforskning (SIB), Svenska cellulosa- och
pappersbruksföreningen (SCPF) saml Göteborgsregionens kommunalförbund.

Prop.
1984/85:5 107

2.2 Styrning av större energiförbrukare

Grafströmska ulredningen föreslår all en energihushållningslag
införs för näringslivet. En majoritet av remissinstanserna släller sig iveksamma
lill eller avvisar hell delta förslag. RRV, BFR, länsstyrelsen i Västernorrlands
län, LO samt TCO år i huvudsak posiliva till förslagel.

RRV som lillstyrker förslagel med den inriktning som
utredningen angivit anser atl en akliv uppföljning från energimyndigheten är
viktig för atl lagen skall bli verkningsfull. Av resursskäl bör därför energiförbmkare
under 180 TJ-gränsen undanlas från lagens fillämpningsområde.

BFR framhåller atl inför föreslagna överläggningar mellan slalens
energiverk och störte energiförbrukare bör energiverket söka nå ramöverenskommelser
med indusirins branschorganisalioner.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser atl del är
osäkert om föreslagen omfallning av samrådsverksamhelen är realistisk, men
menar att del i enskilda fall kan det vara välmotiverat med fördjupat samråd.
Länsstyrelsen anser även bl.a. med hänsyn fill miljöskyddsaspeklerna all
länsstyrelsen bör beredas tillfälle att delta i överläggningar mellan
energiverket och störte energiförbrukare.

LO anser att de föreslagna styrmedlen kan komma atl lillämpas
på ell sådanl sätt atl de blir elt stöd för god invesierings- och
energiplanering i företag och kommuner. För energianvändning i stort anser dock
LO atl de ekonomiska styrmedlen lämpligen blir mest avgörande.

TCO menar all ulredningens förslag ligger i linje med
deras uppfallning. Man ser dock förslagel som elt minimiförslag. TCO ansluter
sig vad gäller deUa förslag hell lill de synpunkter som framförts av Mats
Höjeberg och Måns Lönnroth i särskilda yllranden.

Behovel av en särskild energihushållningslag för näringslivel,
ifrågasätts av flertalet remissinstanser, bl.a. SPK, SIND, Statens
vattenfallsverk, LRF, Stockholms kommun, Sveriges industriförbund. Svenska
Petroleum Institutet, Svenska värmeverksföreningen, Sveriges grossistförbund, Jemkontoret
och SIB.

SPK menar alt de energiinlensiva förelag som i försia hand
skulle omfallas av den föreslagna lagen fill mycket stor del säljer sina
produkter på internafionella marknaden. Företagen är därmed ulsaUa för internalionell
konkurtens och nödsakade au vara koslnadsmedvetna och effektiva, även
beträffande energikostnaderna.

SIND anser att en energihushållningslag är obehövlig med
hänsyn till atl energikostnader och stora krav på leveranslrygghet sedan länge
fått berörda företag au söka förbäUra sin energiekonomi. Som stöd för sin åsikl
anför verkel den omfattande erfarenhei man vunnii vid handläggningen av bidragsverksamhelen
till energisparande ålgärder inom induslrin mellan åren 1975 och 1980. Verkel
framhåller också del väl fungerande frivilliga samarbelel mellan verket och
industriella branschorganisationer rörande

Prop. 1984/85:5 108

energifrågor.
Sveriges industriförbund avslyrker förslagel med liknande molivering. Även
Statens vallenfallsverk anser all förslagel saknar bärande motiv. Verket
hänvisar till all de åsyftade företagen har sådan kompelens atl centrala
administrativt betingade bedömningar knappasl lorde innebära någon förbättring.

LRF
anser inte att utredningen ger tillräckligt underlag för införande av den
föreslagna lagen.

Stockholms
kommun påpekar atl kommunerna enligt lagen om kommunal energiplanering är
skyldiga atl på anfordran redovisa sin planering för statsmakterna. Del finns
enligt kommunen ingenting som tyder på all kommunerna inte lever upp till sill
ansvar enligt lagen. Man avvisar därför förslagel om en energihushållningslag vilkel
skulle omfatta de kommunala krafl- och värmeverken. Kommunen anser alt
ekonomiska styrmedel bör väljas före detaljerade administrativa styrmedel.

Liknande
synpunkter har Svenska värmeverksföreningen. Svenska Petroleum Institutet
delar inte ulredningens uppfallning att föreslagna administrativa siyrmedel
erfordras för alt uppnå oljeersältningsprogrammets målsättning fram till 1990.
Institutet framhåller, med stöd av leveranssla-fisfik för olja på den svenska
marknaden åren 1979-1981, alt under de två år som förflutit sen utgångsäret för
målsättningen har nära halva den reduklion som eftersträvas fram till 1990,
uppnåtts. Med slöd härav avslyrker institutet föreslagen lag. Sveriges
grossistförbund avstyrker förslaget med liknande motivering.

Jemkontoret
som anser atl järnverken redan ägnar energifrågorna erforderlig uppmärksamhet
tror inle alt en statlig myndighet med begränsande medel har möjlighel att
bygga upp och underhålla en så hög kompelens på både energiområdet och vad
avser process- och produktkunnande som järnverken idag har.

SIB
som intar en kritisk hållning mot den argumentation som ligger till grund för
förslagen menar att det är oklart hur det nytillkommande energiverket ska axla
det tänkta ansvaret för näringslivets energihushållning. Tillräckligt starka
och omfattande styrmedel för att förmå företagen att agera "mot sin
vilja" finns inte presenterade i utredningen. Utan starka och omfallande
styrmedel blir den höga slyrningsambitionen föga meningsfull. Dessutom kommer
det att ta lång tid att bygga upp den kompelens som behövs för att göra mer
kvalificerade bedömningar än vad som görs inom storföretagen själva.

Förslaget
att arbetsställen med en energiförbrukning över 40 TJ per år skall utarbeta årUga
energiplaner bedörns positivt av ett fåtal remissinslanser.

Energisparkommittén
delar utredningens uppfattning att en förutsättning för att företagen skall
kunna leva upp till det ansvar som de förväntas ta enligt de energipolitiska riktlinjerna
är alt de har väl dokumenterade kunskaper om sin faktiska energiförbrukning. En
fömtsättning för att

Prop. 1984/85:5 109

effektiv
energirådgivning skulle kunna genomföras är atl denna kunskap finns fillgänglig
för stafliga och kommunala energirådgivare. Även länsstyrelsen i
Västernorrlands län framför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen
anser atl det är viktigt alt slalens energipolifik kan bedrivas långsikfigt
och utan överraskande ändringar av tidigare beslut för all näringsliv och
kommuner skall få elt bra underlag vid beslul om egna investeringar och energiproducerande
anläggningar. Della fordrar dock kännedom om bl. a. hur energiflödena i landet
förändras. Uppföljning och planering är därför viktigt. Endasl sådana uppgifter
som är väsentliga och som kan behandlas och värderas av slalens energiverk bör
krävas.

Länsstyrelsen
anser också att onödig byråkrati bör undvikas och menar att det inte är
självklart alt redovisning lill energiverket behövs vatje år.

Göteborgsregionens
kommunalförbund som intar en negaliv hållning fill utredningens förslag menar atl
en insamling av erforderlig energislalistik från företagen bör ske via SCB som
nu men atl en samordning bör komma till stånd med respektive kommun. Förbundet
anser att uppgiftinsamlingen bör begränsas lill ett minimum.

SCB
finner utredningens argumentering för införande av ett nytl informationssystem
om näringslivels energihushållning föga övertygande. Verkel menar att det hade
varit naturligt att utredningen tagil sin utgångspunkt i det
informationsmaterial som i dag samlas in i statistikproduktionen. SCB ger
utredningen huvudsakligen rätt i all den föreslagna energiredovisningen till
skillnad mot SCB:s statistik skulle ge information om användningen av icke
inköpt energi inom induslrin men hänvisar lill all kompletlerande statistik
finns. Denna gör det möjligt att ta fram siaiislisk informalion om industrins
användning av såväl egna som inköpta bränslen. SCB påpekar slutligen atl ulredningen
tycks ha förbisett skillnaden mellan energianvändning och energiomvandling,
speciellt vad gäller krafl- och värmeverk. SCB påpekar all energiomvandling är
enligt gängse energibalansprinciper inte all belrakla som energiförbmkning.
Tillämpas dessa principer skulle endast större anläggningar av detla slag falla
under redovisningskravel.

Åven
Göteborgsregionens kommunalförbund anser atl SCB:s insamling av statistik bör
vara tillräcklig, men att denna i slörre utsträckning bör la hänsyn lill
kommunernas behov av statistikunderlag för sin energiplanering.

Problemen
med uppställningen av en energiredovisning tas upp av några remissinslanser.

STU
anser inle atl energiredovisning kan användas som elt komplemenl fill ekonomisk
redovisning på det sätt som föreslås i ulredningen. STU pekar på atl det f. n.
pågår arbelen som syftar lill all utveckla meloder för energianalys inom olika
branscher. Resultaten av dessa arbeten kan komma att ge underlag för
utformning av olika lyper av energiredovisning. Kanske blir del nödvändigl alt
använda olika lyper av energiredovisning för olika lyper av verksamhel. Atl nu
ålägga företag atl föra en viss typ av energiredovisning är därför inte
befogat.

Prop. 1984/85:5 110

SCPF
menar att en redovisning enligt förslagel innebär etl myckel omfattande arbele
som kräver slor sakkunskap. Ulredningen har endasl mycket vagt angell vilka
uppgifter som redovisningen bör omfatta och har lämnal den prakfiska ulformningen
av systemet öppen. Föreningen påpekar också risken för att inlerna uppgifler
blir allmän egendom.

Universitetet
i Uppsala anser atl det föreligger en målkonflikt vid utformandet av en
energiredovisning. Dels skall redovisningen ge förelaget information, vilkel
innebär en uppställning anpassad Ull den specifika industrin. Dels skall
redovisningen ligga lill grund för samhällels prognoser, vilkel kräver hög
grad av generalitel och jämförbarhet.

Sveriges
grossistförbund anser att förslagel leder lill ett kostsamt uppgiftslämnande
som står i strid med ansträngningarna att minska byråkratin i samhället. Såväl
grossistförbundet som SCPF förespråkar istället etl system med branschvisa
överläggningar med energiverket.

Utredningens
förslag att arbetsställen med en energiförsörjning över 180 TJ per år skall
åläggas all della i överläggningar med statens energiverk avvisas av en klar
majoritet av remissinstanserna. Även de instanser som fillslyrker förslagel
hyser farhågor för svårigheler vid dess genomförande. Sålunda anser RRV, BFR
och LO, som är positiva till förslagel i gmnd, alt energiverkets
kompetensuppbyggnad kommer att lägga hinder i vägen för ett snabbt genomförande
av de överläggningar som föreslås. BFR anser, som tidigare nämnts, att
ramöverenskommelser om överläggningar med industrins branschorganisationer,
inledningsvis bör eftersträvas.

Länsstyrelsen
i Västernorrlands län bedömer det som högst osäkert om omfattningen av planerad
samrådsverksamhel är realisfisk och kan ge nämnvärda effekter.

Etl
anlal remissinstanser anser att överläggningar enligt förslaget inte kommer att
medföra några förändringar hos företagen om inte förändringarna bedöms som
gynnsamma ur förelagsekonomisk synvinkel. Denna invändning företräds bl.a. av
universiteten i Stockholm och Uppsala, Svenska kraftverksföreningen samt
Göteborgsregionens kommunalförbund.

Universitetet
i Stockholm, som diskuterar valet av överläggningar som styrmedel menar all
andra alternativ lill siyrmedel än ulredningens först bör undersökas. Förslaget
om överläggningar under hot alternativt med finansiell uppmuntran kan skapa
godtycke och osäkerhel. Utan något fast regelverk för förhandlingarna riskerar
man alt hamna i en ineffektiv förhandlingsekonomi.

Även
SIB framför krifik mot valet av styrmedel och påstår att kunskaper om effekter
av sådan styrning är begränsade. Frågan om vilka styrnings-mässiga fördelar som
finns och vilka resuhat som nåtts av förhandlingsstyrning utreds inte.
Kostnader och bieffekter av förhandlingsstyrningen bedöms inle, trots att de
troligen blir betydande. En systematisk prövning av redan existerande
erfarenheter kan säkrare än en utvärdering efter fem

Prop.
1984/85:5 ;vv Hl

års
försök klarlägga fördelar och nackdelar med åtminslone vissa aspekter av
förhandlingsstyrning.

Universitetet
i Uppsala anser alt brislande kompetens hos de slalliga förhandlarna kan
medföra olägenheler. Universitetet inslämmer i all della kan medföra alt
företagen inte lar förhandlingarna på allvar. Vidare påpekar man att om
myndighetsrepresentanterna har störte kompetens i fråga om energihushållning än
företaget självt kommer energiverket atl fungera som en form av konsult åt
förelagen och kan föreslå lönsamma åtgärder. Då borde företagen bekosla denna
form av rådgivning. Om myndighetsrepresentanterna har mindre kompelens än
företagens personal lorde det vara berättigal att ifrågasätta del meningsfulla
i överläggningar. Resultatet kan då antingen bli all myndigheter tvingar
företagen alt genomföra åtgärder som inle är förelagsekonomiskt riktiga,
alternativt att förhandlingarna kommer att fungera som kunskapsöverföring från
företag till myndighet. Del är tveksamt om de av riksdagen uppslällda målen om
energihushållning och oljeersällning blir bälire uppfyllda genom ell sådant
syslem. Systemet förefaller oöverlagt.

Liknande
synpunkter framförs av OED, Sveriges grossislförbund och SCPF.

Svenska
kommunförbundet med flera framhåller att en lagsliflning som ger
energimyndigheter rält atl kräva överläggningar med förelagen kan skapa en
motsatsställning snarare än befrämja etl samarbele. • Jemkontoret anser all
resultaten av överläggningarna kommer att bli högsl marginella mol bakgrund av
del effektiviseringsarbete som sedan länge pågår inom berörda förelag. Liknande
synpunkter har även SCPF.

Länsstyrelsen
i Göteborgs- och Bohus län påpekar alt störte företag och kommuner redan idag
har informationsskyldighet gentemoi varandra och mot staten enligt lagen om
kommunal energiplanering. Länsstyrelsen menar all kommunerna i allmänhel har elt
gotl samarbele med de mer energi-förbrukande förelagen. Delta samarbete bör
även fortsättningsvis ske direkl mellan kommunerna och näringslivet. Det är
därför inle nödvändigl alt genom en ny lagstifining utöka samhällels
möjligheter alt samla in uppgifter från energiområdel.

Grafströmska
utredningen föreslår etl tiUägg liU fastbränslelagen, som innebär all slatens
energiverk skall pröva användningen av annat bränsle än fast inhemskt bränsle i
nya eldningsanläggningar eller energisystem med en årlig energiförbrakning på minsl
180 TJ. Samtidigt föreslås ändringar i definitionen av energisystem i
fastbränslelagen.

Endast
etl fålal remissinslanser lillslyrker delta förslag.

BFR
anser alt den kalegori av anläggningar som förslagel omfattar har en mycket
stor strategisk betydelse i det svenska energisystemet. En prövning av sådana
(nya) anläggningar är därför befogad.

Även
RRV, Statens planverk och LRF framför liknande synpunkter. Planverket anser atl
faslbränslelagen bör utvidgas till atl gälla även befint-

Prop.
1984/85:5 112

liga
anläggningar för all inte prövningen av nya anläggningar skall innebära eU
hinder för den tekniska utvecklingen inom näringslivet. Övriga remissinslanser avslyrker
förslaget.

SPK
anser att resultatet av nuvarande utformning av faslbränslelagen, bör
utvärderas innan del finns anledning att förändra lagstiftningen. Denna åsikt
delas av BFR, SIND, OED, OEF, Svenska elverksföreningen, Sveriges
industriförbund och Svenska kommunförbundet.

Statens
vattenfallsverk menar all ulredningens förslag är olämpligt och l.o.m. kan
komma aU molverka siu egel syfle. I den mån bränslevalel behöver påverkas bör deUa
ske genom exempelvis energibeskattning eller information. Enligt Vattenfalls
bedömning kan del ekonomiska stödel för t. ex. torv behöva ökas. Påverkan kan
också ske genom insalser på forsknings- och utvecklingssidan saml genom slöd
för demonstrationsprojekt. Sådana ålgärder av utvecklande och stimulerande art
är atl föredra framför adminislralivt reglerande åtgärder.

Länsstyrelsen
i Göteborgs- och Bohus län saml Stockholms kommun framför liknande synpunkter.

Stockholms
kommun framhåller också atl de föreslagna styrmedlen är ensidiga och leder lill
en ineffektiv resursanvändning. Kommunen menar att inhemska fasta bränslen
snarare är lämpliga i mindre anläggningar i mindre orter med bäUre möjligheter
till ekonomisk bränsleförsörjning.

OED
pekar på atl konsekvenserna kan vara svåra alt riktigt överblicka av en ändring
av lagen. Skärpningen lill all gälla den årliga energiförbrukningen syftar lill
en ökad användning av inhemska bränslen och kommer därmed alt få en positiv oljeersällningseffekl.
I vissa fall kan ändringen medföra icke önskade effekter exempelvis all faslbränslepannor
kan komma att användas för spelslast i syslem baserade på spillvärme. Ell samarbele
mellan kommuner och industrier kring uppvärmningssyslem kan också försvåras om
indusirins behov av högtemperaturånga medför att en olämplig fastbränsleeldning
framtvingas.

Svenska
värmeverksföreningen delar denna åsikt och menar alt en statlig prövning kan
omöjliggöra värmeverkens strävanden all vid varje lillfälle utnyttja mesl
ekonomiska bränslen. Dessulom riskerar verken aU hamna i en ohållbar förhandlingssisluation
genlemol leveranlörer av fasla bränslen. Resultatet kan bli att man försöker
klara värmeförsörjningen med hjälp av befintliga oljepannor islället för alt
satsa på nya fastbränsleeldade anläggningar.

Svenska
Petroleum Inslilulet anser atl atl eldningsanläggningar bör utnyttja olja, när
detla är fördelaktigt men att de skall vara snabbi omställbara för fast
bränsle.

SPCF ifrågasätter det i ulredningen
förda resonemangel om avvägningen mellan skogsindustrin och bränsle.sektorn
när del gäller virkesråvaran. Föreningen pekar på alt den framtida tillgången
på skogsbränsle är svårt atl bedöma. Vidare har riksdagen genom näringsulskollel
i elt par omgång-

Prop. 1984/85:5 .? 113

ar
understmkit atl den ökade vedeldningen inle får leda till, all råvara som är
lämplig för skogsindustrien användning las i anspråk för eldningsändamål. Skogsbränslefillgången
är dessulom starki beroende av den allmänna avverkningsnivån i skogsbmkel.
Denna har de senasle åren legal avsevärt under den avverkningsvolym som man ulgåll
från i tillgångsberäkningarna. Föreningen menar all då skogsindustrin och
bränslesektorn måsle ha ett gemensaml ansvar för hushållningen med de knappa
virkesresurserna är del inle rimligt alt råvamprövningen endasl skall omfalla
skogsindustrin och dess råvara. Om del lokall och regionall föreligger
underskott på skogsbränsle kan det inle vara försvarbart att föreskriva
användning härav vid den tilltänkta energiprövningen. Detla skulle kunna innebära
alt man antingen tvingas la skogsindustrien råvara eller genomföra
investeringar i vedeldning ulan atl kunna utnyttja anläggningarna härför.

Utredningen
föreslår elt borttagande av prövningsgrunden energihushållning i 136a §
byggnadslagen.

Universitetet
i Uppsala, BFR samt SCPF släller sig Iveksamma lill eller avvisar förslagel.

Universitetet
i Uppsala anser atl konsekvenserna av förslagel inte klarlagts i ulredningen
och pekar på alt det kommunala vetot och dess omfattning efter en ändring
enligt förslagel är oklart.

BFR
anser atl gällande prövningsförfarande enligt 136a§ BL är ändamålsenligt och
bör bibehållas.

SCPF
avvisar förslaget då man menar alt etl avskaffande av råvamprövningen skulle
öka risken för att primavirke för industriändamål las i anspråk för eldning.
Även föreningens invändningar ovan, mol elt tillägg till fastbränslelagen berör
detta förslag.

Förslagel
fillstyrks av slatens planverk samt länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län
resp. Västernorrlans län. Planverket pekar på atl en sådan prövning emellertid inle
hell kan upphöra eftersom hushållningen med mark och vatten kan påverkas av
valt energisystem. Del är dock främsl elt samordningsproblem som måste lösas
för att undvika oklarheter mellan de två prövningsfillfällena. Detta kan göras
genom administrativa föreskrifter.

LRF,
som stöder förslagel, anser all den nuvarande prövningen enligt 136a§ BL har
förbisett skogsbmkets behov av långsiktig lönsamhet.

Ulredningens
förslag atl begränsa insamlingen av uppgifler fill S C B: s energislalistik
tillstyrks av flertalet remissinstanser. Några instanser menar atl en helläckande
översyn av samhällels slafislikinsamling bör genomföras innan beslut tas om
begränsningar.

Universitet
i Uppsala som delar ulredningens uppfattning anser atl man endast bör samla in
uppgifter från de 2 000 företag som står för 95 % av energiförbmkningen. Denna
form av uppgiftslämnande innebär endasl ell merarbeie för förelagen. Om
företagen fick ersättning för detla arbele skulle man kunna få elt gott
kontrollinstrument från myndighelens sida för 8 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr
5

Prop. 1984/85:5 114

alt
avgöra huruvida den koslnad man har för uppgiflen är lägre än intäkten.

SCB,
universitetet i Stockholm samt OED avvisar förslaget. SCB anser atl nuvarande energistalistiska
system bör vidareutvecklas för att uppfylla de krav som slälls. En föruisättning
är att problemet kan lösas.

OED
menar atl föreslagen inskränkning inle kommer all innebära någon belydande
lättnad för företagen medan möjligheterna för en heltäckande analys av den
industriella utvecklingen försvåras.

2.3 Rådgivning

Utredningen
föreslår att rådgivning i första hand erbjuds arbetsställen som har stor
energiförbrukning, men som inte omfattas av sysiemel med överläggningar.
Arbetsställen som huvudsakligen förbrukar energi för uppvärmning hänvisas fill
de kommunala rådgivarna.

Rådgivnigsverksamheten
organiseras i sju ä tio regioner med placering i anslutning till utvecklingsfonderna.

Flertalet
remissinstanser förordar ulredningens förslag, under fömtsättning atl en
samordning sker med de kommunala rådgivarna.

Energisparkommittén
som tillslyrker förslagel anser alt rådgivningsverksamheten måste samordnas
med ulbildnings- och informafionsinsal-serna inom energiområdet.

SIND
anser att förslagel är alllför kravbelonat och menar all det är för tidigt atl
ta upp fill prövning en ändring av ell nyligen påbörjat uppbyggnadsarbete.
Enligt SIND ska rådgivning ges lill näringslivel i slort men med priorilering
för ulvecklingsfondernas normala målgmpp dvs. den tillverkande industrin med
mindre än 200 anställda. Rådgivning kan ges även till större förelag i mån av
resurser och kompelens.

Svenska
dverksföreningen anser atl förslaget innebär en orimligt stor skärpning av
kraven på den kommunala energirådgivningen.

Liknande
sypunkter framförs av Svenska kommunförbundei.

TCO
anser atl rådgivningen måsle samordnas med hänsyn till målgmp-per, behov av erfarenhets-
och informationsutbyte elc. Ansvarei för samordningsinsatserna bör ligga på
statens energiverk. Den ambitionshöjning som förespråkas kräver både personella
och ekonomiska resurser, såväl hos energiverket som i kommunerna.

2.4 Regional
och lokal samverkan

Utredningen
föreslår en "änd ring i lagen om kommunal energiplanering som ger möjlighel
alt ålägga två eller flera kommuner atl genomföra gemensam energiplanering. Av
de remissinslanser som behandlat frågan är praktiskt tagel samtliga avvisande
till förslaget. Istället förespråkas allmänt en frivillig samverkan med aktivt
stöd från statens energiverk.

Prop. 1984/85:5 115

Statens
planverk släller sig tveksamt till föreslagen ändring. Verkel förordar atl
frågan aklualiseras i samband med översyn av lagen och dess nuvarande
tillämpning, då också sambanden med ny bygg- och planlag-sfiflning bör beaktas.

OED
förespråkar betydelsen av samordning mellan kommuner och mellan kommuner och
industri i den kommunala energiplaneringen men framhåller all frivilliglinjen
är att föredraga. Belydande arbete över kommungränserna förekommer redan och
ytterligare kan förvänlas som ell resullal av att de kommunala oljeredukiionsplanerna
får politisk förankring i kommunerna. Dessulom kan en kommande behandling av
planerna i energiverkets regi ge en kunskap och överblick som kan återföras lill
del lokala planel och leda till överenskommelserom gemensamma lösningar. Det
kan därför vara lämpligt att avvakta effeklerna av fattade beslul grundade på
den gällande lagstiftningen om kommunala oljereduktionsplaner.

SCPF
har invändningar mot utredningens förslag om alt ålägga företag - kommuner
gemensam energiplanering. Föreningen menar att del inle erfordras något formaliseral
krav på samplanering för alt eventuella samordningsvinster skall tas tillvara.
Det finns idag flera exempel på att för alla parter lönsamma samverkansprojekt
kommer lill stånd om de lokala fömtsättningarna finns. Föreningen tror att
sådant samarbete kommer att etableras på frivillig väg även i framtiden så
snart del finns ekonomiska förutsättningar.

Statens
energiverk föreslås av ulredningen få uppdragel all teckna utvecklingsavtal
med några kommuner och förelag saml alt medverka fill att centrala eller
regionala bränslebolag bildas. Förslagel om utvecklingsavtal bemöts
huvudsakligen positivt.

SIND
hävdar att staten redan har denna möjlighet genom lagen om kommunal
energiplanering. Universitetet i Stockholm som anser alt ut-vecklingsavlalel
kan komma all tjäna som en generator av erfarenheter, menar all det är viktigt
att knyta en akliv marknadsföring och informationsverksamhet till avtalen.
Liknande synpunkter framförs av Universitetet i Uppsala, Statens
vattenfallsverk. Svenska kommunförbundet, OEF och OED.

Svenska
värmeverksföreningen anser all statens medverkan inle bara skall omfalla ekonomiskl
stöd ulan även hjälp alt på ell rationellt sätt hanlera olika tillståndsfrågor.

Förslagel
alt bilda centrala och regionala bränslebolag, avvisas av bl. a. statens
vattenfallsverk.

Verket
menar atl del kan vara svårt atl bilda regionala bränslebolag innan en marknad skapals.
Med hänvisning lill en ofta slark lokal anknylning mellan produktions- och konsumlionsslälle
när del gäller inhemska bränslen som lorv och flis kan lokal samverkan mellan
producent och konsumeni vara en lämplig början. Möjligen kan della senare ulvecklas
fill regionala (eller riksomfattande) bränslebolag.

Prop.
1984/85:5 116

Även SCPF framför liknande synpunkier.

De inslanser som stödjer förslagel är universitetet i
Stockholm, SNV, OEF saml Svenska värmeverksföreningen.

Universitetet tror alt en elablering av bränslebolag kan
vara en viktig åtgärd för alt underlätta för användarna att gå över till önskad
energiform. Ekonomiskt stöd för alt öka konkurrenskraften gentemoi andra
bränslen kan vidareutvecklas så atl statsmakterna också stödjer etablerandet av
etl eller flera bolag vara ändamål skall vara produktion och försäljning av
sådana energitekniker som passar in i det framlida energisystemet.

SNV framhåller atl förslaget är positivi ur miljövårdssynpunkl,
då garanlier för jämn bränslekvalitet lätlare kan erhållas från större enheter
på försörjningssidan.

OEF anser alt utvecklingsavlal med staten som part bör
kunna vara en framkomlig väg. I avtalen skall finnas krav på leveranser och
kvalitet, innehålla prisklausuler och kopplas till ekonomiskl slöd när så
erfordras. Staten bör därför genom energiverket la initiativ till
överläggningar med bränsleproducenler och -konsumenter för all eventuellt få
till slånd sådana projekl.

För att underlätta samverkansprojekl föreslår utredningen ell
f örsäk-ringssyslem. Remissinslanserna tillslyrker förslaget praktiskt taget enhälligt.
Endast universitet i Stockholm har avvikande mening och pekar på att elt
försäkringssystem i sig har små möjligheter all forcera och/eller ulöka antalet
samarbelsprojekt. Det är snarare andra fakiorer exempelvis skillnader i
intentioner och misstänksamhet mellan de polenliella kompanjonerna som kan
avgöra om samarbetet kommer lill slånd eller inle. Bäitre kunskaper om enkla
juridiska och organisatoriska former för samarbete behövs också.

2.5 Organisationsfrågor

Grafströmska utredningen anger som en föruisättning för
sina förslag atl staten haren kompetent och resursstark organisalion på energiområdet.
Detta menar man uppnås genom att:

— Statens energiverk ges det samlade ansvaret för slyrning
av näringsli

vets energihushållning

- Oljeersättningsfonden inordnas i energiverket

Flertalet remissinstanser fillslyrker förslaget om statens
energiverks ansvarsområde. Universisteiet i Stockholm menar alt en
centralisering bör underlätta överblicken och effeklivisera utnyttjandet av de
nödvändiga resurser som krävs för all påverka energisystemets utformning i
önskad riktning. Det är l.o.m. nödvändigl med ell samlal grepp för au realisera
fastlagda intentioner.

Andra inslanser som stödjer förslaget är bl. a. RRV, energisparkommittén
och Svenska värmeverksföreningen. SIB ifrågasätter dock i viss ulslräckning
utredningens beskrivning av energiverkets uppgifl.

Prop.
1984/85:5 117

Oljeersältningsfondens
placering i energiverket tillstyrks av RRV, universitetet i Stockholm och av
länsstyrelsen i Göteborgs- och Bohus län.

LRF som inle avvisar förslagel
anser all en fristående ärendehantering bör kunna lillgodoses genom särskild styrgmpp
med ansvar för beslulen.

Svenska elverksföreningen
och Svenska värmeverksföreningen avvisar förslaget. Värmeverksföreningen anser atl
fondens ställning som självständig myndighet har vissa fördelar.

Utredningen
har beräknat resursbehovet för myndighetsförstärkning lill fyra milj. kr. RRV
anser alt delta belopp är för lågt, särskilt med hänsyn lill behovel av myckel
kompetent personal för överläggningarna med slörre företag.

Prop.
1984/85:5 118

Bilaga
4

Statens
energiverks skrivelse den 5 mars 1984 om eldistributörs skyldighet att leverera
el som drivkraft till värmepumpar inom fjärrvärme- och naturgasområden och .statens
energiverks PM i november 1983 El till värmepumpar inom fjärrvärme- och
naturgasområde, tillämpning av lagstiftningen om eldistributörs leveransplikt,
samt remissyttranden häröver.

Innehåll sid.

1. Slatens
energiverks skrivelse den 5 mars 1984 ...... 119

2.
Slatens energiverks PM i
november 1983 El till värmepumpar inom fjärrvärme- och naturgasområde,
tillämpning av lagstiftningen om eldistributörs leveransplikl

3.
Remissyttranden ............................................ 121

3.1
Remissförfarandet ...................................... . 137

3.2
Allmänt om förslagel ................................... . 137

3.3
Energiverkels förslag ..................................... . 138

3.4
Generell leveransskyldighet .......................... . 142

Prop.
1984/85:5 119

Statens
energiverks skrivelse den 5 mars 1984

Den
som hcU- områdeskoncession för distribufion av elektrisk slröm är skyldig
leverera slröm åt i princip alla som inom områdel behöver den för normala
förbrukningsändamål. Till sådana ändamål räknas värmeförsörjning av
bebyggelse. Eu särskilt undanlag gäller dock värmeförsörjning av byggnader inom
Qämvärme- och nalurgasområden. Skyldighelen gäller då endasl om
värmeförsörjningen med större fördel kan tillgodoses med elenergi än med det
för området gemensamma värmesystemet. Frågan om leveransskyldighet prövas av
statens energiverk. I förarbetena fill ellagen berörs inte frågan om hur lagen
bör lillämpas angående el som drivkraft till värmepumpar inom Qärtvärme- och
naturgasområden. Denna fråga har aktualiserats i ett flertal ärenden som
statens energiverk haft all la ställning fill.

Då
en betydande osäkerhet fanns hos eldistributörer, kommuner, fastighetsägare m.fl.
om hur gällande lagsliftning skulle lillämpas fann statens energiverk anledning
atl närmare penetrera och analysera problem och frågor i anslulning till
fjärrvärme och värmepumpar. I bifogade ulredning "El till värmepumpar inom
fjärrvärme- och nalurgasområde - tillämpning av lagstiftningen om
eldistributörs leveransplikl" redovisade slalens energiverk sin syn på
eldistributörens leveransplikl. Enligt denna utredning borde ellagens
bestämmelse om undantag från leveransplikt av el till uppvärmningsåndamål i
områden för fjärrvärme eller naturgas inle ha gillighel när del gäller elleverans
fill värmepumpar. Denna uppfattning motiverades bl. a. av det förhållandet att
värmepumpar utgör en myckel effekliv leknik för energisnål uppvärmning.

Statens
energiverk hänvisade i den bifogade promemorian särskilt fill förarbelena lill
lagen om allmänna värmesystem. Verkel menade att ellagen borde kunna tolkas så
atl utnyttjande av värmepumpar innebar all värmeförsörjningen "med större
fördel kan tillgodoses med elenergi än med del för områdel gemensamma sysiemel",
och alt leveransskyldighel sålunda skulle föreligga.

På
grundval av dessa principiella ställningstaganden beslöl slalens energiverk i
ett antal konkreta ärenden, där eldistributörer vägrai atl leverera el, alt
förelagen har eldistribulionsskyldighel lill värmepumpar inom område för Qärt
värme.

Sedan
några kommuner överklagal slatens energiverks beslul har regeringen upphävi beslulen
och återförvisat ärendena till verket för ny handläggning. Innebörden av
regeringens beslut är atl statens energiverk inte haft stöd i ellagen för sitl
generella slällningstagande när del gäller elleverantörers skyldighel alt
leverera el fill värmepumpar för värmeförsörjning av byggnad i fjärtvärme- och
naturgasområden. Regeringens beslut innebär atl frågan om dislribulionsplikl
av el avsedd för värmepumpar skall prövas i varje enskill fall på samma sätt
som andra former för uppvärmning.

Prop. 1984/85:5 120

Slatens
energiverk kan konstatera att den oklarhet om ellagens tillämpning som förelåg
när verket gjorde sin ulredning om eldislribulionspliklen alltjämt kvarstår.

Enligt
slatens energiverks uppfallning är värmepumpar en effekliv och energisnål uppvärmningsleknik.
Det vore från energipolilisk synpunk i allmänhel olämpligt alt hindra
användningen av denna leknik.

Fjärtvärme-
och nalurgassystem förutsätter underlag i form av stora uppvärmningsbehov inom
koncentrerade geografiska områden. I vissa fall kan del länkas all användningen
av värmepumpar i sådana områden kan få så stor omfallning alt del kollektiva
värmesystemets lönsamhet allvarligt undergräves. De kommunala värmeverken har
emellertid möjlighet atl genom sin laxesätlning molverka en sådan utveckling.
Kommunerna kan dessutom avstyrka räntebidrag till inslallalion av värmepumpar i
äldre fasligheler. Särskilda energisparbidrag utgår inte längre för värmepumpar
i områden med kollektiva värmesystem. Såvitt nu kan bedömas lorde konsekvenserna
för de kollekliva värmesystemens ekonomi endast i undantagsfall bli av någon
större betydelse.

Om
det emellertid kan visas atl ekonomin i elt fjärrvärme- eller nalurgassystem
skulle väsentligt försämras av atl värmepumpar utnyttjas i områden som
försörjs med det kollekfiva systemet bör del finnas möjlighel alt vägra
leverans av el till värmepumpar. Ett krav bör då vara att kommunen i
fullmäktige - lämpligen i sin energiplan - har uttalat all värmepumpar inte
skall få förekomma i elt visst område som försörjs med fjärtvärme eller
naturgas. Slalens energiverk föreslår därför att en bestämmelse av denna
innebörd införes i ellagen eller lagen om kommunal energiplanering. En sådan
ordning skulle väl anslula lill den inrikining av den kommunala energiplaneringen
som föreslås i promemorian (Ds I 1984:2) Ulvecklad kommunal energiplanering.

Detta
beslut har diskuierats i verkets slyrelse den 2 mars 1984.

Beslul
i della ärende har faltals av generaldirektören Cari Tham. I handläggningen har
dessutom deltagit avdelningscheferna Östen Johansson och Jan Magnusson,
byråchefen Tore Peterson och avdelningsdirektören Hans Öländer. Ärendet har
föredragils av Tore Peterson.

Carl
Tham

Tore
Peterson

Prop. 1984/85:5 121

Statens
energiverks PM i november 1983

Förord

Frågan
om skyldighet för innehavare av områdeskoncession all leverera el för
uppvärmningsändamål eller som drivkraft fill värmepumpar inom område där
fjärtvärme eller naturgas dislribueras eller planeras bli distribuerad har
aktualiserats i ell flertal ärenden som statens energiverk har all la ställning
lill.

En
belydande osäkerhet råder hos eldistributörer, kommuner, faslig-hetsägare m.fl.
hur gällande lagstiftning skall lolkas. Enligt lagstiftningen har statens
energiverk att pröva leveranspliktens omfattning. I detta dokument redovisar
statens energiverk sin syn på eldistributörs leveransplikt fill värmepumpar
inom Qärtvärme- och naturgasområde. Samtidigt med redovisningen har slatens
energiverk tagil ställning i etl anlal ärenden, där eldistributör vägrai aU
leverera el fill värmepumpar inom Qärrvärmeom-råde.

Föreliggande
dokumentation har utarbetats inom statens energiverks byrå för kommunal
energiplanering och byrån för ledningskoncessioner fillsammans med verkels jurist
Hans Öländer. Under ärendets beredning har synpunkter inhämtats från statens
energiverks råd för eldistributions-frågor. I den slutliga handläggningen har
även avdelningscheferna Östen Johansson och Jan Magnusson deltagit.

Liljeholmen
i november 1983

Carl
Tham Generaldirektör

Per Fåhraeus Tore Peterson

Byråchef Byråchef

Prop. 1984/85:5 122

Tillämpning
av lagstiftningen om eldistributörs leveransplikt till värmepumpar inom
fjärrvärme- och naturgasområde

1
Sammanfattning

Enligt
2 § 4 mom. lag (1902:71. s 1, ändrad senast 1981: 1352) innefattande vissa
bestämmelser om elektrisk anläggning (ellagen) gäller att eldistributör i
princip är skyldig atl leverera ström inom silt distributionsområde. Sådan
skyldighet föreligger emellertid inte "om strömmen är avsedd alt användas
för värmeförsörjning av byggnad inom etl område där Qärtvärme eller naturgas dislribueras
eller avses bli distribuerad och om värmeförsörjningen inte med störte fördel
kan tillgodoses med elenergi än med det för området gemensamma sysetmet".
Skyldighetens omfattning prövas av statens energiverk.

Statens
energiverk finner övervägande skäl tala för atl dislributionsskyl-dighel av el
för drift av värmepump som används för värmeförsöijning inom Qärrvärme- och nalurgasområde
skall anses föreligga. Skyldigheten bör föreligga oberoende av vad för slags
värmepump det är fråga om. Distributionsskyldighel skall således anses
föreligga såväl för frånluflvär-mepump som för värmepump som utnyttjar extern
värmekälla. Däremoi föreligger i allmänhet inte dislributionssskyldighet av el
för tillsatsvärme.

Slalens
energiverk grundar sitt generella ställningstagande på den syn på användningen
av värmepumpar, som framkommil t. ex. i förarbelena till lagen (1981:1354) om
allmänna värmesystem. Ett annat uttryck för statsmakternas positiva
inställning till användningen av värmepumpar är de generösa slödregler som hillills
gällt. Yllerligare moliv för verkel har varit uppfatlningen att energipolitiska
styrmedel i sin lillämpning bör vara enkla och överskådliga saml del
förhållandet alt del finns andra instmment för slyrning av installationen av
värmepumpar i områden med kollektiv värmeförsörjning. Ställningstagandet
innebär en precisering av verkets tolkning av gällande lag. Verket finner
utifrån här berörda frågor inte anledning atl nu föreslå någon lagändring.

Statens
energiverk vill samtidigt med sitl ställningstagande undersiryka vikten av att
kommunerna aktivt utvecklar sin energiförsörjningspolicy. Kommunerna förfogar
över andra instrument än ellagen för att styra installationen av värmepumpar
inom fjärtvärme- och nalurgasområden.

1.
Del viktigaste instmmenlet utgörs av kommunernas inflylande över den statliga stödgivningen
till installation av värmepumpar. Enligt den s. k. energilåneförordningen
(1981:589) får energisparlån i princip endast lämnas om en ombyggnad är
förenlig med översiktliga ställningstaganden av kommunfullmäktige beträffande
bl. a. energiplaneringen i kommunen.

I
den nyligen lagda proposifionen (prop. 1983/84:62) om fortsatt stöd för
åtgärder för att ersätta olja, m. m. samt för invesleringar inom energiområdet
föreslås vissa ändringar i stödgivningen, bl.a. alt — vad avser det

Prop. 1984/85:5 iV 123

statliga
stödel för energilillförselåtgärder - statligt slöd ej bör ulgå för värmepumpar
i fasligheter inom fjärrvärme- och naturgasförsöijda områden. Även i den
nyligen lagda propositionen (prop. 1983/84:40, bil. 9) om vissa ekonomiskpoliliska
ålgärder, m. m. föreslås inom bosladsdepartementels verksamhelsområde en viss
minskning av det lotala slalliga stödet till värmepumpar på bostadssidan, så atl
slöd i försia hand ulgår med vissa föreslagna riklade bidrag.

2.
Huvudmannen för ell fjärrvärme- eller nalurgasnät har vidare möjligheter all urforma
laxesäUningen så att denna i slörre utsträckning avspeglar de faktiska produkiionskostnaderna
under skilda tidsperioder. Därigenom kan den kollektiva värmeförsörjningen på ell
bäitre säll konkurrera med värmepumpar i enskilda fastigheter.

2
Inledning

2.1
Gällande lagstiftning

I
2 § 4 mom. första första slyckel ellagen är föreskrivet atl eldistributör i
princip är skyldig alt leverera ström ål var och en inom sill distributionsområde.
Sådan skyldighet föreliger emellertid inle "om strömmen är avsedd all
användas för värmeförsörjning av byggnad inom elt område där fjärrvärme eller
naturgas distribueras eller avses bli distribuerad och om värmeförsörjningen
inte med störte fördel kan lillgodoses med elenergi än med det för området
gemensamma systemet".

Av
förarbetena fill lagen framgår att rekvisitet "och om värmeförsörjningen
inte med större fördel kan lillgodoses med elenergi än med del för området
gemensamma systemet" tillkommit i förtydligande syfle. Som ett exempel på
när det kan vara tillämpbart nämns kulturbyggnader där det är mindre lämpligt atl
dra in rörsystem.

Motsvarande
rekvisit förekommer på flera ställen i lagen om allmänna värmesystem. Denna lag
reglerar rättigheter och skyldigheler för huvudmannen fill etl Qärrvärme-
eller nalurgasnät, sedan systemet efter ansökan från huvudmannen förklarals för
allmänl av statens energiverk. Någon ansökan härom har ännu ej förekommit. Rälligheler
respeklive skyldigheter enligt lagen gäller under fömtsättning all
ifrågavarande fasligheter "behöver anordningar för värme och behovel inle
med störte fördel kan tillgodoses på annat sätt än genom värmesystemet". I
förarbetena till lagen som i sin ursprangliga version endasl gällde för
fjärrvärmeanläggningar, uttalas av föredragande departementschef vad gäller de
nämnda lagrummen specifikl för värmepumpar:

"Som
vissa remissinslanser har framhållil bör lagsiiftningen inle få hindra den lekniska
utvecklingen inom uppvärmningsområdet. Anslutningsskyldighet bör således inle
föreligga när alternativet till Qärrvärme exempelvis är att utforma en byggnad
för avancerat tillvaralaganden av

Prop. 1984/85:5 124

solvärme
eller atl utnyttja värmepump. Detsamma gäller om huvudparten av
uppvärmningsbehovet läcks med spillvärme från installationer med annat
huvudändamål än uppvärmning".

En
utförligare redovisning av relevanta bestämmelser i ellagen och lagen om
allmänna värmesystem lämnas i bilagan Eldistributörs leveransplikt -information
om lagstiftningen.

2.2
Hittillsvarande tillämpning av ellagen

Från
den 1 juli 1983 avgör statens energiverk omfattningen av eldistributörs leveransplikl.
Tidigare skedde prövningen av statens industriverk. I sista instans sker
prövningen hos regeringen. För all en myndighelspröv-ning skall bli akluell
krävs alt den som vägras leverans begär atl få frågan prövad av slalens
energiverk. Elt anlal sådana ärenden rörande värmepumpar har aktualiserats hos
slalens energiverk. Som moliv för leveransvägran har elleverantören i allmänhel
hävdat atl eldrivna värmepumpar i fjärrvärmeområden inverkar menligt på en ralionell
distribution av fjärrvärme. Utbyggnaden av Qärtvärmesystem är myckel kapiialkrävande.
De gjorda investeringarna bör från samhällsekonomisk synpunki utnyttjas opfimall.
Della ger inte utrymme för "konkurrerande" värmesystem i sådana
områden.

Vad
avser avgöranden av statens industriverk har verket funnil all dislribulionsplikl
föreligger till värmepumpar inom Qärrvärmeområden i fråga om mindre pumpars drivmotorer.
Besluten har avsett såväl frånluft-värmepump som grundvallenvärmepump. Ingel beslul
har överklagats. Vad avser ett av beslulen om frånluftvärmepump anförde
industriverket följande principiella resonemang.

"Begränsningen
av eldistribulionspliklen syflar lill en rationell användning av elenergi där Qärrvärme
är etl alternativ fill elvärme. Bestämmande för vad som är en rafionell
användning är enligt induslriverkels uppfattning en avvägning mellan intresset
att fjärrvärmeanläggningen tilförsäkras etl tämligen högt värmeunderlag och den
enskildes inlresse. Den enskildes inlresse får bedömas ha särskild lyngd när
alternativet till Qärtvärme är all utnyttja den tekniska utvecklingen inom
uppvärmningsområdet, exempelvis genom ett avancerat tillvaratagande av
solvärme eller all utnyttja värmepump".

3
Teknisk och ekonomisk potential för värmepumpar

En
snabb teknisk utveckling pågår för olika typer av värmepumpar. Dessa kan på
sikt komma atl svara för en väsenllig andel av värmeförsörjningen i skilda
slag av bebyggelse, I glesbygd och i småhusområden kan små värmepumpar kompletlera
befintliga olje- och elpannor. I tätare be-

Prop. 1984/85:5 125

byggelse,
där Qärrvärme och gmppcenlraler vänlas bli dominerande, kan värmepumpar nylljas
på olika sätt. Slora värmepumpar med induslriellt spillvärme, avloppsvatten,
luft eller sjö vallen som värmekällor introduceras nu på lillförselsidan av fjärrvärmeproducenlerna.

Alternativt
kan värmepumpar nytljas på användarsidan för alt reducera behovel av köpt fjärtvärmeenergi.
Frånluft och uteluft är de i tätorterna normall lillgängliga värmekällorna. För
uteluftens del saknas begränsning vad gäller tillgång lill värmekälla medan de
ekonomiska begränsningarna torde reducera användningen högst väsenfligt.

Olika
försök att klarlägga den praktiska potentialen för frånluftvärme-pumpar har
företagits. Uppgifterna varierar från ca 950000 lägenheler, dvs. alla lägenheler
med frånluftvenfilafion, och ned fill de ca lOOOOO lägenheter som har speciellt
gynnsamma föratsättningar ur teknisk/ekonomisk synvinkel. Merparten av dessa
lägenheter har eller planeras få kollek-fivvärmeförsörjning. För lokaler saknas
relevant informalion.

Mot
bakgrand av det material som statens energiverk lagil del av menar verkel att
den prakliska potenfialen i flerbostadshus med fjärtvärmeför-sörjning eller
planerad sådan högsl lorde motsvara 100000-200000 lägenheler. Av olika skäl
kommer bara en del av denna potential all förverkligas. Även med beaklande av
alt värmepumpar för lokaler tillkommer slår det klart att frånluflvärmepumpar
på nationell nivå enbart förorsakar en marginell minskning av värmeeflerfrågan.
För enskilda kommuner kan dock påverkan bli störte.

4
Behov av enkla och samverkande styrmedel

4.1
Behov av enkla föreskriftsregler som statligt styrmedel

Nuvarande
osäkerhet om gällande bestämmelser i ellagen om eldistributörs leveransplikt
illustrerar behovet av enkla och överskådliga regler.

Det
ankommer i försia hand på varje eldistributör att utforma en praxis som upplevs
överensstämma med lagens betslämmelser. De ärenden som förs vidare till statens
energiverks prövning uppkommer mer slumpmässigt beroende på respeklive
eldistributörs politik. Härtill kommer det förhållandel all eldistributörerna
har olika föratsättningar. Den som handhar distribution av såväl el som
fjärrvärme eller naturgas är mer motiverad atl styra avvägningen mellan elvärme
och Qärtvärme/naturgas än den som enbart är eldistributör.

Som
framgått ovan har statens induslriverk bedömt atl frågan om dislri-butionsplikl
föreligger är beroende på en vägning mellan etl enskill inlresse och ett
intresse atl en fjärrvärmeanläggning inte undandras för slort värmeunderlag.
Att i varje enskilt fall göra en sådan bedömning blir emellertid alllför
komplicerat. Ellagens beslämmelser skall ju kunna fillämpas även av andra än
den ansvariga myndigheten. Därför bör enligt slatens energi-

Prop.
1984/85:5 126

verks
uppfattning kriterierna för bestämmelsernas tillämpning ha generell giltighet.

Andra
sådana kriterier som har diskuterats vore atl skilja på olika slag av
värmepumpar beroende på vilkel värmemedium pumparna ullnytljar. Del har sagls
att värmepumpar som utnyttjar frånluft kan betraktas som en energihushållsningsålgärd.
Värmepumpar som utnyttjar grundvallen, ule-lufl, spillvärme, jordvärme eller
sjövatten skulle däremoi vara all se som produktionskällor för tillförsel av
energi. Enligt statens energiverks uppfattning bör - alldeles oavsett della - enhefliga
regler gälla för alla de nu nämnda typerna av värmepumpar.

4.2
Behov av samverkan mellan föreskrifter och stöd som statliga styrmedel

I
de fall av leveransvägran fill värmepumpar som slatens energiverk erhållil
kännedom om har slatligt stöd till värmepumparna regelmässigt förekommit. Att
genom en myndighetsutövning sanktionera en sådan leveransvägran vore en
ologisk splittring av statens totala styrmedelarsenal.

Elt
bättre sätt att styra förekomslen av värmepumpar på användarsidan inom
fjärrvärme- eller nalurgasområde är att begränsa omfattningen av statliga
bidrag till dessa värmepupmar. Om detta görs behövs enligt statens energiverks
uppfattning för närvarande ingel ytterligare statligt siyrmedel för atl
begränsa värmepumpar inom sådana områden. Däremoi är del viktigt alt kommunerna
aktivt ulvecklar och genomför sin energiförsörj-ningsplan.

Mot
angiven bakgrund välkomnar slalens energiverk förslagel i proposilionen 1983/84:62
aU stödel för energitillförselålgäder under år 1984 inle kan omfatta stöd till
värmepumpar i fastigheter inom fjärrvärme- och naturgasförsöijda områden. Även
inom bostadsdepartementets verksamhetsområde föreslås i proposilionen
(1983/84:40) om vissa ekonomiskpolitiska ålgärder m. m. en viss minskning av
del toiala slatliga siödet på bostadssidan fill värmepumpar. Föredragande
statsrådet uttalar följande härom (bil. 9, s. 47):

"Ett
särskilt slöd i form av bostadslån med viss ränlefrihel lämnas i dag fill
egnahemsägare för övergång fill vissa nya och fömybara energikällor. Stödet
avser i första hand värmepumpar och solvärmeanläggningar saml sådana faslbränsleanläggningar
som är avsedda för uppvärmningen av flera hus eller gmpper av hus. För flertalel
av dessa anordningar har tekniken emellertid nu nått en kraftigt ökad
tillförlitlighet och utbredning. Efler samråd med statsrådet Dahl harjag funnit
all dessa ålgärder, bör på samma sätt som andra tillförselåtgärder, stödjas i
första hand med sådana riktade bidrag som jag har förordal i det
föregående."

Prop. 1984/85:5 127

5
Statens energiverks överväganden

Mol
bakgrand av vad som har angivits ovan anser verkel all bestämmelserna i ellagen
om eldistributörs leveransplikt bör tolkas så atl dislribulionsplikl av el
generellt setl föreligger till värmepumpar inom fiärrvärme-och nalurgasområden.

Detla
bör gälla oberoende av vad för slags värmepump del är fråga om. Distributionsskyldighel
bör sålunda föreligga såväl för frånluflvärmepump som för värmepump som
utnyttjar extern värmekälla.

Däremot
föreligger i allmänhet inte dislribulionsplikl för kompletlerande uppvärmning, s.
k. lillsatsel. På denna punkl är ellagen mer lydlig. Såväl i detta avseende som
vad gäller eluppvärmning utan kombination med värmepump kan sådana
omständigheter föreligga alt värmeförsörjningen "med slörre fördel kan
tillgodoses med elenergi" och dislribulionsplikl sålunda föreligga. Denna
fråga måsle liksom tidigare prövas från fall till fall.

Enligt
statens energiverks uppfattning faller verkels slällningstagande inom ramen för
gällande lagstiftning. Rekvisitet "och om värmeförsörjningen inte med
större fördel kan tillgodoses med elenergi än med det för områdel gemensamma
systemet" bör med andra ord vara tillämpbart i fråga om värmepumpar. Detta
motsägs inle i förarbelena till ellagen. Förarbelena lill värmesyslemlagen ger
visst stöd för verkets ställningslagande (jämför avsnitt 2.1).

Statens
energiverk vill slutligen understryka alt kommunerna förfogar över andra instmment
än ellagen för att styra installationen av värmepumpar inom fjärtvärme- och nalurgasområden.

1.
Del vikligasle intramentet
utgörs av kommunernas inflytande över den slalliga stödgivningen fill installation
av värmepumpar. Enligt den s. k. energilåneförordningen får energisparlån i
princip endasl lämnas om en ombyggnad är förenlig med översiktliga
ställningstaganden av kommunfullmäkfige beträffande bl.a. energiplaneringen i
kommunen. 1 prakliken kanaliseras det kommunala inflytandet via det kommunala
förmedlingsorganet som yttrar sig över varje slödansökan till länsbosladsnämnden
som beslutar i ärendena. Enligt förordningen (1983:80) om försöksverksamhel med
kommunal beslutanderätt i fråga om statligt slöd för energibesparande ålgärder
beslutar kommunens förmedlingsorgan som försia insians i Stockholm, Göteborg,
Malmö, Helsingborg och Botkyrka.

2.
Huvudmannen för ett Qärrvärme-
eller nalurgasnät har vidare möjligheter atl ulforma laxesättningen så atl
denna i störte utsträckning avspeglar de faktiska produkiionskostnaderna under
skilda tidsperioder. Därigenom kan den kollektiva värmeförsörjningen på ett
bättre sätt konkurrera med värmepumpar i enskilda fasligheler.

Prop. 1984/85:5 128

BUaga

Eldistributörs
leveransplikt

Information
om lagstiftningen

Innehållsförteckning

Sammanfallning
................................................... 129

1.
Inledning ...................................................... . 130

2.
1957 års ellagsliftning ..................................... . 130

3.
1977 års ändring i ellagen
(undantag beträffande eluppvärmning

inom
fjärrvärmeområde) .................................... 131

4.
1981 års ändring i ellagen
(undantag beträffande eluppvärmning inom nalurgasområde m. m.) 131

5.
Övergångsbestämmelser 1977 och
1981 .............. 132

6.
Lagen (1981:1354) om allmänna
värmesystem ...... 133

7.
Kommenlarer till tillämpningen
av bestämmelsen om eldistributörs leveransplikt 134

7.1 Skyldighet
att leverera slröm för normalt förbrukningsändamål 134

7.2
"Särskilda skäl" för
undanlag från leveranspliklen . 135

7.3
Leveransplikl enligt ellagens
bestämmelser i förhållande till värmesyslemlagens regelsystem ................................................................. 135

Prop. 1984/85:5 129

Sammanfattning

En
eldistributörs skyldighet att leverera elkraft är reglerad i 2 § 4 mom. försia
stycket lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska
anläggningar (ellagen) på följande säll:

"Den
som innehar områdeskoncession för yrkesmässig distribution är skyldig att, om
inte särskilda skäl finns till undanlag, lillhandahålla ström ål var och en som
inom området behöver den för normalt förbrukningsändamål. Sådan skyldighet
föreligger dock inle om strömmen är avsedd atl användas för värmeförsörjning av
byggnad inom ell område där Qärrvärme eller naturgas distribueras eller avses
bli distribuerad och om värmeförsörjningen inte med större fördel kan
tillgodoses med elenergi än med del för området gemensamma systemet."

I
fjärde momentets sista slyckel anges även all frågan om ovan återgivna
skyldigheter prövas av den myndighet som regeringen bestämmer. Från och med den
1 juli 1983 är denna myndighel slalens energiverk.

Ellagen
anger sålunda tre undantag från distributionspliklen. Enligt det första
undantaget kan, om särskilda skäl föreligger, koncessionshavaren befrias från distributionsskyldighel.
De skäl som här åsyftas utgörs enligt lagens förarbeten i första hand av
ekonomiska hinder. I förarbelena framhålls, atl en begärd elektrifiering alhid
måste hållas inom ekonomiskt rimliga gränser. Även tekniska hinder kan utgöra
skäl till undanlag från distribufionsplikten.

Det
andra undantaget från distributionspliklen ulgörs av föreskriften atl
distributören är skyldig att tillhandahålla elenergi endast för "normalt förbmkningsändamål".
Härmed avses enligt ulvecklad praxis belysning, varmvatlenberedning och elvärme
samt drift av hushållsmaskiner, mindre motorer för jordbruk, hanlverk och
småindustri.

Del
tredje undantaget avser eldistribution för värmeförsörjning av byggnad inom ell
område där Qärrvärme eller naturgas distribueras eller avses bli distribuerad, fömtsalt
att värmeförsörjningen inte med slörre fördel kan fillgodoses med elenergi än
med det för området gemensamma systemet. Undanlaget har tillkommit genom
ändringar i ellagen 1977 och 1981. Av förarbelena lill ändringarna framgår bl.
a.

att
med begreppel värmeförsörjning avses inle bara uppvärmning av byggnad utan även
framställning av förbmkningsvarmvatlen (tappvarmvatten).

att
i uttrycket "inom etl område där fjärrvärme dislribueras eller avses bli
distribuerad" ligger att planerna på Qärrvärme är konkreta och alt Qärrvärme
är ett realistiskl altemativ till elvärme vid valel av uppvärmningsform.

att
kulturbyggnader där det är mindre lämpligl alt dra in rörsystem kan vara ett
exempel på när värmeförsörjningen med stöme fördel kan tillgodoses med
elenergi än med det för områdel gemensamma systemet. 9 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 5

Prop. 1984/85:5 130

I informalionen
lämnas även en redogörelse för lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem och
del förhållandet all förarbetena lill denna lag ger viss vägledning om hur ellagens
regler om dislribulionsplikl skall tolkas.

1
Inledning

Ellagen
innehåller i 2 § 4 mom. bestämmelser om dislribulionsplikl.

Genom
ändringar i ellagen år 1957 (prop. 1957:161) infördes i 2 § 4 mom. försia
stycket en bestämmelse om skyldighel för innehavare av områdeskoncession för
yrkesmässig distribution att "om ej särskilda skäl äro till undanlag,
tillhandahålla ström ål envar som inom området har behov därav för normall förbrukningsändamål".
Den 1 juli 1977 trädde följande tillägg i kraft; "Sådan skyldighet
föreligger dock ej om strömmen är avsedd att användas för uppvärmning av
byggnad inom område där fjärrvärme distribueras eller avses bli
distribuerad." Tillägget gjordes i samband med införandet av lagen
(1977:439) om kommunal energiplanering (prop. 1976/ 77:129). Sedermera
föreslogs i prop. 1981/82:64 om siyrmedel för introduktion av naturgas atl
undantaget som gällde beträffande elleverans för uppvärmning av byggnad inom fjärrvärmeområdel
skulle utsträckas till all avse även nalurgasområde. Förslagel godtogs av
riksdagen (CU 1981/82:8) och fr.o.m. den 1 januari 1982 har 2 § 4 mom. försia slyckel
ellagen följande lydelse: "Den som innehar områdeskoncession för
yrkesmässig distribution är skyldig att, om inle särskilda skäl finns till undanlag,
lillhandahålla slröm ål var och en som inom områdel behöver den för normall
förbrukningsändamål. Sådan skyldighel föreligger dock inle om strömmen är
avsedd atl användas för värmeförsörjning av byggnad inom ell område där
fjärtvärme eller naturgas distribueras eller avses att bli distribuerad och om
värmeförsörjningen inle med störte fördel kan tillgodoses med elenergi än med
det för området gemensamma systemet."

I
del följande lämnas en redogörelse för moiiven lill bestämmelsen om dislribulionsplikl
och, framför allt, till undanlagsreglerna. Därefter ges vissa kommentarer
rörande reglernas fillämpning.

2
1957 års ellagstiftning

Beträffande
den ursprungliga bestämmelsen om distribufionspliki, som Irädde i krafl den 1
januari 1958, anförde föredragande departementschefen i prop. 1957: 161 (sid.
48 f) bl. a., att innehavare av områdeskoncession för yrkesmässig distribution
i princip borde förse med elkraft alla abonnenter inom området saml sådana där
boende som begärde atl få bli abonnenter. Dislributionspliklens omfattning fick
emellertid bestämmas

Prop. 1984/85:5 131

med
beaktande av aU kostnaderna för en ifrågasatt eleklrifiering skulle hålla sig
inom ekonomiskt rimliga gränser. Distributionspliklen skulle vidare innebära atl
områdeskoncessionshavaren skulle tillhandahålla kraft för alla normala
förbrukningsändamål, såsom belysning och varmvatlenberedning för
hushållsändamål, för drifl av elspisar och hushållsmaskiner samt av mindre
motorer för jordbruksdrift, hanlverk och småinduslri.

Tredje
lagutskottet (ullålande 1957: 22, sid. 49) hade inte någol att erinra mol förslagel
som det slutligen utformats saml tillade, an uppfatlningen om vad som kunde
anses vara normal förbrukning nalurliglvis blev beroende av i vad mån
förändringar i den tekniska utvecklingen mera allmänt tillgodogjordes.

3
1977 års ändring i ellagen (undantag beträffande eluppvärmning inom
fjärrvärmeområde)

På
grundval av förslag (SOU 1976:55) från kommiitén för kommunal energiplanering
lade regeringen i prop. 1976/77: 129 fram förslag lill lag om kommunal
energiplanering saml förslag till lag om ändring i ellagen. I propositionen
uppehöll sig föredragande statsrådet (energiministern) i ett längre avsnitt
(sid. 55 ff) vid frågan om elvärme.

I
likhet med kommittén och flera remissinstanser ansåg föredraganden atl
anordnande av elvärme i elt område där fjärrvärme fanns eller planerades
innebar en orationell utbyggnad av distributionsnäten. 1 specialmotiveringen
(sid. 63 O anfördes, att ändringen av ellagen innebar all tillhandahållande av
ström för eluppvärmning av byggnader inle skulle anses ske för normalt
förbrukningsändamål och således inle omfattas av dislribu-lionsskyldigheten
inom område där fjärrvärme distribuerades eller avsågs bli distribuerad. I
sistnämnda utiryck låg atl planerna på Qärrvärme var konkreia och att Qärrvärme
var etl realistiskt alternativ till elvärme vid valet av uppvärmningsform.
Någon begränsning av skyldigheten all lillhandahålla slröm för
uppvärmningsändamål förelåg alltså inte, om fjärrvärme inte var ell alternativ
lill elvärme.

4
1981 års ändring i ellagen (undantag beträffande eluppvärmning inom
naturgasområde m. m.)

Förslagel
lill 1981 års ändring i ellagens bestämmelser om dislribulionsplikl lades fram
i prop. 1981/82:64 om siyrmedel för introduktion av naturgas. Bakgrunden lill proposilionen
var det belsut om naturgasinlroduktion som riksdagen fattade våren 1980 genom sitl
ställningstagande lill det s. k. Sydgasprojektet. Detla innebär atl naturgas
skall överföras från Danmark och användas i västra Skåne med böijan år 1985. Huvudförslagel

Prop. 1984/85:5 132

i proposilionen
avsåg en uividgning av regelsystemet i lagen (1976: 838) om allmänna
fjärrvärmeanläggningar lill alt avse även nalurgasnät.

Därjämte
föreslogs en ändring i ellagen innebärande att det undantag från skyldigheten
att leverera el för uppvärmning som gällde i fjärrvärmeområden skulle
utsträckas lill atl ocksä avse nalurgasområden. 1 anslulning härtill föreslogs
"i förtydligande syfle" ell tillägg av innebörd all leveransskyldighel
förelåg till sådana byggnader inom fjärrvärme- eller naturgasområde vars
värmeförsörjning av särskilda skäl lämpligare kunde tillgodoses med elenergi än
med del för områdel gemensamma fjärrvärme-eller naturgassyslemel. Som exempel
på sådana byggnader nämns i propositionen (sid. 19) kulturbyggnader.

Slutligen
ersattes uttrycket "uppvärmning" i ellagen med "värmeförsörjning"
för atl få överensstämmelse med lerminologin i lagen om allmänna värmesystem
(och den lidigare fjärrvärmelagen). I förarbelena lill sistnämnda lag (prop.
1975/76: 149) uttalas i specialmotiveringen lill I § (s. 59) bl. a. följande.

"Värmeförsörjning
avser inte bara uppvärmning av byggnad utan även framställning av förbrakningsvarmvatlen
(tappvarmvatten). I anslutning till den värmeväxlare som överför värme från
fjärrvärmenätet lill en byggnads värmesystem är oftast i samma enhet kopplad
en värmeväxlare som med fjärrvärmevattnet som värmekälla framställer
förbrukningsvarmvatten".

5
Övergångsbestämmelser 1977 och 1981

Undantagsbestämmelsen
i ellagen om skyldighel all tillhandahålla slröm inom fjärrvärme- eller
naturgasområde gäller inte om skyldigheten har uppkommit före bestämmelsens
ikraftträdande, dvs. före den I juli 1977 beträffande Qärtvärmeområde och före
den 1 januari 1982 beträffande naturgasområde. Om elvärme alltså fanns
installerad vid resp. tidpunkt, har eldistributören inte räll att avbryta
leverans för delta ändamål på den grund att fastigheten kan eller kommer att
kunna anslutas lill fjärrvärme-eller naturgasnälet.

I
detla sammanhang bör också den situation beröras som slatens industriverk
pekade på i sitl remissyttrande över departemenispromemorian Ds 11981:6
Styrmedel för introduktion av naturgas (bilaga 1 fill prop. 1981/ 82:64). Den
situation som verkel åsyftade var att efter del alt undantagsbestämmelsen i ellagen
trätt i kraft byggnadslov beviljals för en byggnad med direktverkande elvärme
(och således ulan rörsystem för vattenburen värme) och byggnaden ulförls i
enlighet med byggnadslovet i etl område som därefter planeras för naturgas. Verkel
ansåg alt elleveransen i etl sådanl fall inte borde få avbrylas. Föredraganden (prop.
1981/82:64, sid. 20) delade verkets uppfallning, atl del i ell sådanl fall i
allmänhet inle ledde

sig
rimligl atl söka framtvinga en övergång lill naturgas genom att undanröja föratsäuningen
för det ursprangliga uppvärmningssystemet. Föredraganden filtade aU del i
sista hand ankom på statens industriverk (numera statens energiverk) atl pröva
en sådan fråga.

Beträffande
provisoriska leveranser av el inom område för befintligt eller planerat allmänl
värmesystem (angående innebörden av etl allmänl respeklive allmänförklarat
system, se avsnitt 6) hävdade Malmö kommun i sitt remissyttrande över
departementspromemorian Ds I 1981:6, all all elvärmeleverans som görs innan del
allmänförklarade systemet är utbyggt skall anses som provisorium, såvida det
inte klart dokumenterats all fastigheten inle skall ingå i del allmänförklarade
systemet. Denna "omvända bevisbörda" godtogs emellertid inte av
föredraganden, som framhöll (prop. 1981/82:64, sid. 20) att del är av vikl alt
den provisoriska karaklären av elvärmelevcransen står klar för abonnenten då
avtalet träffas.

6
Lagen (1981:1354) om allmänna värmesystem

Lagen
bygger på en fidigare lag (1976:838) om allmänna fjärrvärmeanläggningar (Qärrvärmelagen).
Motiven till de olika bestämmelserna i värmesyslemlagen får därför sökas i förarbelena
(prop. 1975/76:149) lill fjärrvärmelagen.

Alltsedan
fjärrvärme började byggas ut här i landet har leveranserna från en
fjärrvärmeanläggning lill de anslutna fastigheterna grundats på avtal mellan
anläggningens ägare och abonnenterna. Genom tillkomsten av fjärrvärmelagen
öppnades en möjlighet för kommuner och andra ägare av Qärtvärmesystem atl få
systemet förklarat för allmän fjärrvärmeanläggning. En sådan allmänförklaring
innebar för Qärtvärmeanläggningens huvudman en skyldighet att leverera energi
för uppvärmning av alla byggnader inom verksamhetsområdet som hade behov
därav, förutsatt all behovel inle med större fördel kunde fillgodoses på annal
säll. Denna leveransskyldighel motiverades av en skyldighet för ägare av sådan
byggnad alt betala avgifter lill huvudmannen, om byggnaden behövde anordningar
för värme och behovel inle med slörre fördel kunde fillgodoses på annal säu.

I
prop. 1975/76:149 med förslag lill lag om allmänna fjärrvärmeanläggningar
anförde föredragande departementschefen (justitieministern) i fråga om tvångsanslulning
till fjärrvärmeanläggning bl. a. följande (s. 53):

"Som
vissa remissinstanser har framhållil bör lagstiftningen inle få hindra den lekniska
utvecklingen inom uppvärmningsområdel. Anslul-ningsskyldighet bör således inte
föreligga när alternativet till Qärtvärme exempelvis är alt utforma en byggnad
för avancerat lillvaralagande av solvärme eller all utnyttja värmepump.
Delsamma gäller om huvudparten av uppvärmningsbehovel täcks med spillvärme från
inslallalioner med annat huvudändamål än uppvärmning."

Prop. 1984/85:5 134

Genom
värmesyslemlagen från 1981 har huvudmannen för ett nalurgasnät, som förklarats
som allmänt, möjlighel atl tvångsansluta fasligheler i områden som avses bli
försörjda med naturgas på samma säll som i etl allmänt Qärrvärmesyslem enligt
den tidigare Qärrvärmelagen. Denna möjlighel är då också förbunden med
leveransskyldighet på samma sätl som i Qärtvärmelagen. I promemorian Ds I
1981:6 framhölls all eU skäl för undantag från anslulningsskyldighel till
allmänt värmesystem kunde vara atl alternalivel lill naturgas var all utforma
en byggnad för etl avancerat tillvaratagande av solvärme eller atl ulnyuja en
värmepump.

7
Kommentarer till tillämpningen av bestämmelsen om eldistributörs leveransplikt

7.1
Skyldighet att leverera ström för normalt förbrukningsändamål

Distributionspliklen
enligt 2 § 4 mom. försia stycket ellagen är inskränkt lill leveranser för
normall förbrukningsändamål. Såsom normala förbrukningsändamål angavs vid
tillkomsten av bestämmelsen om dislribulionsplikl prakfiskt taget alla då
förekommande slag av elförbrukning hos enskilda konsumenler. Den sedan
femtiotalet ständigt ökande fillgången på elkraft har medfört atl användning av
el för uppvärmning sedan länge anses vara elt normalt förbrukningsändamål. Kraftförsörjningsläget
torde f n. vara sådant att det inte går all peka på någon praklisk användning
av elenergi hos de lill de vanliga distributionsnäten anslulna konsumenterna
som skulle kunna anses falla utanför begreppet normalt förbrukningsändamål.

Frågan
om användningen av elvärme har under senare år i olika sammanhang behandlats
från energipolilisk synpunkt. Genom en ändring (1981:592) i byggnadsstadgan
(1959:612) infördes särskilda villkor för installation av direktverkande
elradiatorer. Ändringen, som avsåg etl lillägg lill 44 a § i byggnadsstadgan,
innebär dels ell krav på all uppvärmningssystemet i nybyggda hus "i
skälig utsträckning" skall kunna anpassas till uppvärmning med olika
energislag, dels etl förbud mol direktverkande elvärme i nybyggda småhus (dock
ej frifidshus), om del inte finns särskilda skäl för sådan uppvärmning.
Tillämpningen av denna beslämmelse aktualiseras i byggnadslovsärenden och
handhas av byggnadsnämnderna. Bestämmelserna träder i kraft den 1 januari
1984, sedan genom lag 1982: 1122 ikraftlrädandet, som ursprungligen bestämls lill
den 1 januari 1983, uppskjutits samt föreskrivits att äldre bestämmelser skall
tillämpas beträffande byggnadsförelag för vilka byggnadslov söks före den 1
januari 1984.

Prop. 1984/85:5 135

7.2
"Särskilda skäl" för undantag från leveransplikten

Numera
lorde en distributör ha befogad anledning atl ifrågasälla leveranspliklen bara
i sådana fall där den begärda leveransen innebär en sådan ökning av den lidigare
elförbrukningen hos en abonnent eller grupp av abonnenter au leveransen skulle
kräva en omfallande ombyggnad eller försiärkning av distributionsnätet, t. ex.
som en förutsäuning för övergång till eluppvärmning. En sådan situation kan
dock knappast berättiga lill en definiliv leveransvägran, utan endasl till ell
skäligt uppskov med leveransen till dess sådana ålgärder hunnit vidtas alt
denna blir möjlig all fullgöra.

7.3
Leveransplikt enligt ellagens bestämmelser i förhållande till värmesystemlagens
regelsystem

I
prop. 1981/82:64 om styrmedel för introduktion av naturgas har såväl lagen om
allmänna värmesystem som det undanlag i ellagen från distributionspliklen
vilket gäller för värmeförsörjning av byggnad inom Qärr-värme- och
naturgasområden betecknats som styrmedel. Dessa styrmedel är avsedda all
åstadkomma en i princip likformig värmeförsörjning inom elt område, byggd på
endera Qärrvärme eller gaseldning. Energidislribu-tören kan således styra den
enskilde konsumeniens val mellan elvärme och Qärtvärme eller naturgas med slöd
av endera värmesyslemlagen eller bestämmelserna i ellagen under vissa
förutsättningar, nämligen - i fråga om värmesystemlagen - all Qärrvärmesystemanläggningen
är förklarad för allmän och - i fråga om ellagen - atl elvärmen inle fanns
installerad, när undantagsbestämmelserna om skyldighet alt fillhandahålla ström
inom Qärtvärme- respektive nalurgasområde irädde i krafl eller - i allmänhel
-när värmesystemet planerades.

Del tvång geniemot den
enskilde fastighetsägaren som värmesyslemlagen ger möjlighel lill är
kringgärdat med olika rältssäkerhelsgarantier, som inle gäller i fråga om
bestämmelserna i ellagen. För det första kan konsumenten få frågan om tvångsanslulning
(avgiftsskyldighei) prövad av statens va-nämnd. För det andra kan konsumenien
enligt värmesystemlagen begära atl huvudmannen för värmesystemet löser in
sådana anordningar för värmeförsörjning i hans fastighet som blir onyttiga
genom anslutningen fill systemet. Även fråga om inlösen kan i händelse av tvist
hänskjutas till va-nämnden, Lagen medför dessulom för huvudmannen allmänna
förpliktelser i olika avseenden: leveransskyldighet inom verksamhetsområdet, fillämpning
av självkostnadsprincipen i fråga om taxor och avgifier och likabehandling av
konsumenterna. Dessa förpliktelser för huvudmannen innebär självfallet att
konsumenternas ställning stärks i motsvarande mån. Värmesystemlagen har
emellertid inle i något fall gjorts tillämplig genom allmänförklaring av en
värmeanläggning. Detla förhållande berördes i promemorian Ds I 1981:6 (se prop.
1981/82:64, sid. 59 f): "All lagen inte

Prop. 1984/85:5 136

tillämpas
innebär bl.a. alt det konsumentskydd som den innehåller inle heller blir
tillämpligt". 1 fråga om konsumeniskyddel anfördes i prop. 1981/82:64, sid.
15 f:

"De
styrmedel som nu föreslås för gas är desamma som lidigare gälll för Qärrvärme.
Några större olägenheler för konsumenterna har användningen av dessa hillills knappasl
givit upphov lill. Jag anser all övervägande skäl lalar för all naturgasen
jämställs med Qärrvärmen i dessa hänseenden. Jag är inle beredd all föreslå all
regelsystemet i Qärrvärmelagen görs direkt tillämpligt utan allmänförklaring
eller all prisreglering motsvarande den som gäller för elleveranser införs. Jag
vill dock understryka atl frågan om konsumentskyddet är viklig och alt
utvecklingen måste följas med uppmärksamhel."

Om
anslutning lill ell Qärrvärme- eller nalurgasnät i stället genomdrivs med stöd
av bestämmelserna om dislribulionsplikl i ellagen är konsumentens rättsliga
ställning annorlunda. Om eldistributören vägrar leverans av el för
värmeförsörjning, kan konsumenten begära hos slalens energiverk alt få frågan
om leveransskyldighel prövad. Talan mot verkels avgörande fullföjs hos
regeringen.

Det
lillägg som gjordes vid 1981 års ändring i ellagen om all leveransskyldighel
föreligger i sådana fall där värmeförsörjning genom el är fördelaktigare än
uppvärmning genom det för området gemensamma systemet, har uppenbarligen molsvarande
formuleringar i värmesystemlagen som förebild (jämför avsnill 6 ovan). De
uttalanden som gjorts i förarbetena lill värmesyslemlagen i dessa hänseenden (prop.
1975/76: 149, sid. 52 O bör därför kunna Qäna lill viss ledning vid tillämpning
av ellagen. Föredragande departementschefen uttalar bl.a. följande: "Del
är fastighetens belägenhet, användningssätt och möjligheterna att lösa
uppvärmningsfrågan på fördelaktigare sätl än med Qärrvärme som skall läggas lill
grund för bedömningen och fastighetsägarens egen uppfallning saknar självsländig
belydelse." Mol bakgrund av detla uttalande kan slås fast att elvärme på
objektiva grunder skall bedömas vara fördelaktigare än anslulning till Qärrvärme
(gasnäl). Fördelen kan vara ekonomisk men också av annat slag. Den
omständigheten all elvärme från ekonomisk synpunki är fördelaktigare än anslulning
lill elt Qärrvärme- eller nalurgassystem är dock inle alllid utslagsgivande.
På s. 53 framhåller föredraganden att tvångsanslulning i särskilda fall kan
vara motiverad, även om den skulle vara ekonomiskt ofördelaktig för
fastighetsägaren. Det heler vidare där:

"En
lämligen hög anslulningsgrad inom verksamhetsområdet kan ju vara en
förutsättning för all det skall vara ekonomiskt möjligt all driva Qärrvärmeanläggningen.
En högre anslutningsgrad gör det vidare möjligt all la ut lägre avgifter av
varje förbrukare, eflersom de fasta kosinaderna då kan slås ul på flera
förbrukare. En förutsättning för del resonemang jag nu har förl är all
uppvärmning med Qärtvärme kan vara fördelaktig från allmän synpunkt genom att
leda till elt bättre och effektivare ulnylljande

Prop. 1984/85:5 137

av
våra energiiillgångar och lill förbättrande av vår yttre miljö genom
effektivare luftvårdsåtgärder. Fördelar av della slag måsle enligt min mening
beaktas vid bedömningen av om en faslighel skall anslutas eller inle lill den
allmänna Qärtvärmeanläggningen."

3
Remissyttranden

3.1
Remissförfarandet

Statens
energiverks skrivelse den 5 mars 1984 om eldistributörs skyldighet all
leverera el som drivkraft lill värmepumpar inom Qärrvärme- och nalurgasområden
och statens energiverks PM i november 1983 El till värmepumpar inom Qärtvärme -
och naturgasområde, lillämning av lagstiftningen om eldistributörs leveransplikt
har varit utsänt på remiss.

Yttranden
har avgetts av slalskonlorel, riksrevisionsverkei (RRV), slalens pris- och
kartellnämnd (SPK), konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF),
bostadsstyrelsen, slatens planverk, statens vallenfallsverk, Cenlralorganisafionen
SACO/SR, Föreningen Sveriges Energirådgivare, Hyresgästernas Riksförbund,
kommunerna i Alvesta, Avesta, Borlänge, Enköping, Eslöv, Falköping, Göteborg,
Halmstad, Kalmar, Kristinehamn, Kungsbacka, Kungälv, Lindesberg, Linköping,
Ljusdal, Lund, Malmö, Nässjö, Osby, Pileå, Ronneby, Sala, Skövde, Stockholm,
Sundsvall, Tranås, Ulricehamn, Uppsala, Vimmerby och Älmhult, K-konsult,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Landslingsförbundel, Riksförbundet Energileverantörema
(REL), Svenska Elverksföreningen, Svenska Gasföreningen, Svenska
kommunförbundet, Svenska Kraftverksföreningen, Svenska Riksbyggen, Svenska
Värmeverksföreningen, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges
Fastighetsägareförbund, Sveriges Industriförbund och Sveriges
Villaägareförbund.

I
anslutning lill remitteringen har yttranden även inkommit från statens
naturvårdsverk, Nybro kommun. Nordvästra Skånes Kommunalförbund, Rörfirmornas
Riksförbund och Svenska Värmepumpsföreningen (SVEP) och AB Umeå energiverk.

3.2
Allmänt om förslaget

Energiverkets
förslag har fåft eU övervägande posilivi moUagande av remissinstanserna. De
pekar bl. a. på alt användningen av värmepumpar är en energisnål leknik som bör
las lillvara, alt kosinaderna bör få avgöra användningen av olika
uppvärmningsformer och all kommunerna kan styra användningen av värmepumpar
genom bl. a. laxesäUningen.

Malmö
kommun tillstyrker energiverkets förslag bl. a. med den moliveringen att det
ligger i linje med de energipoliliska linjer som tillämpas i kommunen.
Falköpings och Ålmhults kommuner delar denna uppfallning. 10 Riksdagen
1984185. I saml. Nr 5

Prop.
1984/85:5 138

Skyldighelen all leverera el lill värmepumpar bör enligt
bl. a. planverket utsträckas att avse också andra elbaserade uppvärmningsformer
än värmepumpar, vilkel innebär ell mer rationellt ulnylljande av el.

Halmstads och Vimmerby kommuner anser bl.a. alt förslagel,
om det genomförs, kan undergräva värmeverkens ekonomi.

Konsumentverket och ytterligare några remissinslanser kan
inte tillstyrka energiverkets förslag. Konsumentverket anser bl.a. atl en
enkel lagstiftning med möjligheter all meddela undanlag är all föredra och alt
myndigheterna bör pröva ärenden om värmepumpar. Kungälvs, Lunds och Uppsala
kommuner anser att man inte bör göra någon ändring i den nuvarande ordningen
för alt pröva frågan om leverans av el till värmepumpar.

Nybro kommun. Nordvästra Skånes Kommunalförbund, AB Umeå
energiverk m.fl. remissinstanser anser alt reglerna om skyldighel och räll all
vägra leverans av el till bl.a. värmepumpar inom Qärrvärmeområden bör göras
klarare.

Andra remissinslanser åler förordar all skyldighelen all
leverera el lill värmepumpar alllid skall föreligga oavsell om denna finns i Qärrvärme-eller
nalurgasområden eller ej. Sådant förslag förs fram bl. a. av SPK och ÖEF. De
anser alt priserna för de olika uppvärmningsalternativen bör få styra valel av
uppvärmningsform. Denna uppfattning delas av flera remissinstanser.

3.3 Energiverkets förslag

Statskontoret anser all slatens energiverks föreslagna
principlösning på frågan när leveransplikl bör finnas av el lill värmepumpar
inom Qärrvärme-och nalurgasområden torde bidra till adminslraliv förenkling.
Bostadsstyrelsen delar helt de i energiverkets skrivelse framförda
synpunkterna och lillslyrker den föreslagna ändringen av ellagen. Vägran all
leverera el lill värmepumpar i ell område som försörjs eller är avsell all
försörjas med Qärrvärme eller naturgas bör grundas på etl lillräckligl och
preciserat beslul i kommunfullmäktige. Därmed kommer den sakliga grunden för
vägran av elleverans och för kommunens avstyrkan av lån och ränlebidrag atl
överensstämma. Fastighetsägaren kan på så sätl klarare än f n. överblicka fömtsättningarna
för en eventuell värmepumpinslallation. Denna uppfallning delas av flera
remissinstanser.

/?y? V lillslyrker energiverkets förslag lill
principlösning men anser att det är olämpligt all använda ellagen som siyrmedel
när del gäller avvägningen mellan tillförsel- och hushållningsåtgärder i Qärrvärmesystem.
Denna uppfallning delas bl. a. av vattenfallsverket.

I slället bör enligt RRV användningen av värmepumpar
regleras exempelvis med lämpligt utformade Qärrvärmetaxor eller lagen om
allmänna värmesystem.

Prop.
1984/85:5 139

I en evenluell lagsliflning bör man enligt RRV:s mening i
första hand överväga alt göra det möjligt för kommun eller myndighel all under
vissa förutsättningar förbjuda värmepump eller reglera andra hushållningsåtgärder
inom Qärrvärmeområden i stället för all skapa indirekla hinder som elleveransvägran.
Möjlighelen atl förhindra fastighetsekonomiskl moliverade tillförsel- och hushållningsålgärder
i Qärrvärme- eller nalurgasområden aktualiserar enligt RRV:s mening behovet av
ett ökat konsumentskydd för Qärrvärmeabonnenierna. RRV ifrågasätter därför om inle
möjligheten atl med stöd av lag förhindra fastighetsekonomiskl moliverade hushållningsålgärder
bör kopplas till elt krav på atl värmesystemet allmänförkla-ras enligt lagen om
allmänna värmesystem. En evenluell föreskrift om möjlighelen alt förbjuda
värmepumpar i Qärrvärmeområden bör också kunna inordnas i den lagen.

Om statsmakterna skulle välja den reglering som
energiverket har föreslagil framhåller RRV att beslul om förbud mot
värmepumpar innebär kommunalekonomiskt moliverade ingrepp i vissa boendes och
faslighets-ägares ekonomi. Mot den bakgrunden finner RRV del naluriigt att de slulliga
ställningstagandet i frågan tas som eU öppet politiskt beslul.

Också planverket pekar på all kommunerna besitter en
mångfald ekonomiska siyrmedel genom vilka energianvändningen kan styras, så
all den ur samhällsekonomisk synpunki blir liilfredsslällande. Statens
naturvårdsverk vill sätta i fråga om värmetaxor och slopandet av energisparbidrag
är tillräckliga styrmedel när del gäller begränsning i utbyggnad av
fastighets-ägda värmepumpar i områden avsedda för Qärrvärme, Ell nödvändigt,
men ej tillräckligt, styrmedel är en av kommunfullmäktige godkänd energiplan
(all. värmeplan). Med lanke på värmepumparnas snabba ulbyggnad kan för vissa
områden även krävas beslämmelser som möjliggör begränsningar av
leveransplikten av el för aktuella värmepumpar.

Planverket, slalens vattenfallsverk och Borlänge kommun
anser atl lagändringen inle skall begränsas atl enbari gälla el lill
värmepumpar utan också elleveranser fill andra elbaserade uppvärmningsformer.
Enligt planverket är användningen av el lill värmepumpar endast elt säll all effeklivl
ulnylQa el. Etl krav bör då enligt vattenfallsverkel och Borlänge kommun vara atl
den kollekliva lösningen genomförs inom rimlig lid. Denna aspekl framhålls
också av SVEP.

Falköpings kommun framhåller alt lagförslagel är väl
förenligt med de energipoliliska principer vilka hillills lillämpals i
kommunen, bl. a. innebärande atl man inle onödigtvis skall begränsa den
enskildes valfrihet. Linköpings kommun anser att förslagel tillgodoser del
kommunala önskemålet all kunna vägra elleverans när delta skulle vara lill
skada för Qärrvär-meuppvärmningen. Malmö kommun anser i princip all förslagel
väl rimmar med grundlankarna och rationaliteten i den ulvecklade kommunala
energiplaneringen, Osby kommun lillslyrker också förslaget och anser all
möjligheterna atl neka leverans av el måste ges oavsett om det gäller

Prop. 1984/85:5 140

elpannor
eller om förbrukningen sker med hjälp av värmepump. Kommunen föreslår även alt
kommunerna ges räll alt neka elleverans till uppvärmning av byggnader inom Qärrvämie-
eller nalurgasområde om ledningskapacilet saknas.

Ronneby
kommun anser att lagförslagel för kommunens del inle innebär några alllför
negativa effekler, om del är möjligt alt förbjuda värempumpar inom områden för kolleklivi
värmesystem. Skövde kommun lillstyrker också förslaget och framhåller atl det
vore direkt olämpligt alt ur energipolilisk synpunki förbjuda användning av
värmepumpar. Om användningen av värmepumpar får en så stor omfattning, all Qärrvärmeverkens
lönsamhel försämras eller ävenlyras, bör ålgärder kunna vidtas. Ålmhults kommun
finner all energiverkels förslag är lämpligl och överensslämmer med del säll
varpå kommunen arbetar.

Halmstads
kommun framhåller atl det lorde vara svårt all få ned kostnaderna i Qärrvärmeverken
till den nivå som kostnaderna för värmepumpar ger, även om man inför tidsdifferenlierade
energipriser i Qärrvärmelax-orna. Della gäller nystartade Qärrvärmeverk som i
början av sin verksamhel måsle hålla uppe sina taxor för atl verksamhelen
skall gå ihop. Nuvarande reslriktioner lorde därför behövas ålminstone för
nystartade Qärrvärmeverk. En ändring av ellagen enligt energiverkels förslag
skulle kunna undergräva kommunens intentioner såvida inte molsvarande lagenliga
befogenheter ges kommunerna genom den tilltänkta, nya lagen om kommunal
energiplanering. Också Vimmerby kommun framhåller alt värmeverkets ekonomi
väsentligen skulle försämras om en generell skyldighet föreligger alt leverera
el till värmepumpar i Qärrvärmeområde. Dessulom skulle försiärkning av elnätet
i vissa fall erfordras.

Svenska
Elverksföreningen hävdar i princip all de problem, som aktualiserats i
energiverkels skrivelse i allmänhet kan och bör lösas på grundval av de
ekonomiska faktorerna. Mot bakgrund bl. a. härav bilräder elverksföreningen förslagel
i sak men ifrågasätter behovet av lagstiftningsåtgärder. Denna uppfallning
delas av Piteå kommun. Svenska Kommunförbundet tillstyrker förslaget och anser
all leveransskyldigheten bör avgöras enligt samma regler som nu gäller för
leverans av el till uppvärmning inom Qärtvärme- och nalurgasområden.

Riksbyggen
anser att elverken bör ha en skyldighet alt även inom Qärrvärmeområden leverera
el för värmepumpar som utnyttjar frånluften eller annan spillvärme. Även när
det är fråga om värmepumpar som utnyujar annan värmekälla bör leverans av el
kunna vägras endast i de fall då samhällsvinster genom Qärrvärme eller gasdistribulion
annars skulle ävenlyras. Även Svenska Värmeverksföreningen anser all
värmepumpar från energipolilisk synpunki bör få användas i de fall de inle
medför effekter som gör all totalresultatet av installationen blir negativt för
samhällel och därmed för kommuninvånarna i gemen. Tillåtelse för en
fastighetsägare atl installera en värmepump måste rimligtvis medföra, atl
övriga faslighets-

Prop. 1984/85:5 141

ägare
med samma förutsättningar också ges möjlighel alt göra motsvarande inslallalion.
Varje enskill värmepumpsprojekt kan därför inte utan vidare betraktas för sig.
Frågan gäller närmast vilket resullal som erhålles om samtliga fasligheler,
vilka har möjlighel alt installera värmepumpar, också gör del. Föreningen
betonar också atl taxan utgör det väsenlliga styrmedlet. Med en självkostnadsbaserad
taxa i Qärtvärmesystemet får fasfighetsägaren nödvändig information om de
aktuella ekonomiska föral-sältningarna för bl.a. värmepumpar. En väsentlig
grand för kommunens ställningstagande inom energiplanens ram är ekonomiska
överväganden. Dessa torde inle behöva överprövas av statens energiverk.
Värmeverksföreningen kan för sin del acceptera energiverkets förslag till leveransplikl
för el lill drift av värmepumpar.

Också
SABO anser att bedömningen av om värmeförsörjningen med större fördel kan
tillgodoses med el måste utgå från fastighetsägarnas och de boendes kosinader.
Kan inle Qärrvärmen koslnadsmässigi konkurrera med andra alternativ som t. ex.
egen oljeeldning kompletterad med en värmepump så skall det senare alternativet
kunna väljas. Gmndprincipen för Qärtvärmen skall vara att den inte skall vara
dyrare än en egen värmecentral. Ell sådanl synsätt främjar också en sund
utveckling av Qärtvärmen.

Etl evenluelll
generelll beslul om atl värmepumpar inle skall få förekomma i Qärtvärmeområden
skulle vidare enligt SABO äventyra det energisparprogram som riksdagen
beslutat om och i vilkel återvinning av värme ur fastigheternas frånluft svarar
för en betydande del av programmets totala sparmål i flerbostadshus. SABO
framhåller också att värmepumpen är en teknik som är i stark utveckling.
Generella förbud mot värmepumpar skulle i hög grad hämma denna utveckling och
bör även av den anledningen undvikas.

SABO:s
slutsats blir all frågan om eldistributörs skyldighel all leverera el som
drivkraft till värmepumpar och för uppvärmningsändamål i övrigt inom Qärtvärme-
och nalurgasområden ej bör grundas på generella ställningstaganden utan prövas
i vaije enskilt fall som andra former för uppvärmning med el.

Det
finns också remissinstanser som avstyrker eller ställer sig tveksamma till
energiverkets förslag med hänvisning till att nuvarande möjligheter att
begränsa användningen av värmepumpar bör finnas kvar. Sålunda anser konsumentverket
atl den skisserade lagändringen kan medföra all byggnader som förses med
värmepumpar koncentreras lill vissa områden varvid kategoriboende främjas. Det
är också lill fördel om myndigheterna genom en särskld prövning behåller konlaklen
med ärenden beträffande värmepumpar. Verket förordar också en enkel lagstifining
med undantagsmöjligheter för särskilda fall, vilket ger större flexibihtet än
flera olika regler.

Kungälvs,
Lunds och Uppsala kommuner anser att frågan om leverans-

Prop.
1984/85:5 142

skyldighel bör avgöras enligt samma regler som nu gäller
för leverans av el till uppvärmning inom Qärrvärme- och naturgasområden. Lunds
kommun framhåller som skäl för sitl slällningstagande all en prövning i varje enskill
fall totall sett medför etl riktigt ulnylljande av invesleringar för värmeförsörjningen
och därför är atl föredra. Uppsala kommun anför att del är olämpligt att i en
särskild lagtext reglera var och i vilken omfattning elleverantör skall kunna
vägra elleverans lill värmepumpar. Med bibehållande av den nuvarande ordningen
bör det utbildas en praxis som kan ge vägledning vid de bedömningar som först måsle
göras av varje elleverantör. En liknande uppfattning förs fram av Nässjö
kommun som ifrågasätter om fullmäklige skall la ställning till lekniska
detaljlösningar inom ramen för energisystemet. Värmepumpar är i dag en aktuell
fråga. I framtiden kan andra lekniska lösningar bli akluella. Kommunen anser principielll
all fullmäklige bör ange målen och riktlinjerna för den kommunala energiplaneringen,
men att det bör ankomma på den lekniska facknämnden all besluta i enskilda
tekniska frågor i enlighet med fullmäktiges riktlinjer.

Enligt Kungsbacka kommun bör en rationell samordning ske
av olika energiformer för alt uppnå en säker energitillförsel med så lågt
energipris som möjligt. Den starki varierande energitätheten ger fördelar och
nackdelar för olika energiformer. Om ellagen ändras till att vara tvingande
för elleverantörer kan denna samordning försvåras.

Svenska Kraftverksföreningen framhåller atl energiverkets
förslag innebär atl "prövning av omständigheterna i varje särskilt
fall" läggs på kommunerna som områdesvis särskilt anger om värmepumpar
inte skall få förekomma i områdel. Fastighetsägare kan då inte överklaga vägran
atl leverera el lill en viss värmepump. Föreningen anser all delta är en
nackdel och alt nuvarande syslem ger möjligheter lill en enhetlig bedömning
och utrymme för enskilda fastighetsägare atl få sin sak prövad i vanlig ordning.
Föreningen avslyrker därför förslagel. Denna synpunki delas av Hyresgästernas
Riksförbund.

3.4 Generell leveransskyldighet

Några remissinslanser förordar alt en generell leveransplikl
av el skall föreligga lill alla värmepumpar. Sålunda förordar inte SPK någon
lagstiftning mot användning av värmepumpar. Priserna för olika uppvärmningsal-ternafiv
bör få styra valet av uppvärmningsform. Även ÖEF framhåller all en konkurrens
med taxan mellan energiformerna ger en mer varierad värmeförsörjning. ÖEF anser
vidare alt värmepumpar inle ulgör något hol mol en välskött Qärtvärmerörelse i
kommuner där de naturiiga förutsättningarna för_Qärtvärme är för handen. Det
måste dock kunna krävas av kommunerna alt Qärtvärmen/naturgasen enbari byggs ul
där de är överlägsna alternativen och att verksamheten bedrivs effektivi. En
för dyr Qärrvärme/nalurgas kan enligt ÖEF:s mening inte försvaras i längden med

Prop.
1984/85:5 143

tvångsåtgärder. Användningen av ellagen för alt förbjuda
värmepumpar i etl område kan på sikl vara ineffektiv då även andra fastighetsanknulna
fillförsel- och hushållningsåtgärder i framtiden kan leda lill ekonomiska
problem i Qärrvärmeverk. Denna aspekl berörs också av Rörfirmornas Riksförbund.

ÖEF framhåller också sårbarheten i olika
värmeförsörjningssystem baserade på Qärtvärme och naturgas. Förekomsten av
andra uppvärmningssätt, l.ex. värmepumpar, är därför en angelägen
beredskapsfråga. Denna aspekl framhålls också av SVEP.

Fastighetsägareförbundet framhåller betydelsen av alt del
påbörjade energisparandel fortsätter och intensifieras. För all uppnå elt
maximall sparande är del nödvändigl all kunna lillämpa den teknik som man genom
forskning och utveckling lagit fram och som finns tillgänglig på marknaden.
Värmepumpar är en av de tekniska landvinningar som visat sig ge ell mycket bra
bidrag fill energisparandet. Konfliktsituationen mellan viljan att spara energi
och kommunens iniressen i befintliga Qärrvärmeanlägg-ningar måsle enligt
föreningens uppfattning lösas genom atl energihushåll-ningsaspekten priorileras.
Föreningen förordar därför atl dislribulionsplikl av el generelllskall
föreligga lill värmepumpar inom Qärrvärme- och nalurgasområden. Föreningen
Sveriges Energirådgivare delar denna uppfallning och anser all en lag som gör
del möjligt atl vägra leverans av el som drivmedel lill värmepumpar inom Qärrvärme-
eller nalurgasområden kan äventyra det statliga energisparmålel. Den
omständigheten att ell Qärrvärme- eller nalurgasnät finns eller planeras får inle
innebära alt möjlighelen lill energisparande ej tillvaratas. En viklig
förutsättning för all energi-hushållningsarbelet skall lyckas även i
fortsättningen är enligt föreningen all en deklaration om vilka relalioner som
skall gälla fortsättningsvis mellan energipriser för olika energislag
framtages. Med denna förutsätlning får fastighetsägarna etl underlag för val
av rält energiform. Liknande synpunkier förs fram av Svenska Gasföreningen och
Sveriges Industriförbund.

SVEP anser också alt det skall finnas leveransplikl av el
till värmepumpar i alla områden med hänsyn lill all värmepumpar är del mest
energisparande systemet, all de är miljövänliga, flexibla och kan använda
flera alternativa värmekällor. Det är fel atl bygga fast sig i andra tunga
system som inle kan spara energi. Liknande synpunkier förs också fram av VV5
Tekniska Föreningen som anser atl kommunerna redan nu har erforderiiga inslrumenl
för alt styra användningen av värmepumpar och pekar bl. a. på kommunernas
möjligheter alt allmänförklara Qärrvärmeanläggning med stöd av Qärrvärmelagen.
Rörfirmornas Riksförbund vill särskilt framhålla viklen av alt det inle läggs
hinder i vägen för möjlighelen all spara energi och atl inle heller den lekniska
ulvecklingen hindras. Också SABO anser alt ett förbud mol användning av
värmepumpar kan hämma den tekniska utvecklingen. Enligt Hyresgästernas
Riksförbund är del orimligl om kom-

Prop. 1984/85:5 144

munen
lillåts besluta om leveransvägran av el till värmepumpar då följdverkningarna
ger sämre energihushållningsresullal och högre total boendekostnad än om
leveransplikt föreligger.

Svenska
Gasföreningen framhåller bl. a. all avgörandel om elleveranser skall få ske för
värmepumpar bör ligga på kommunal nivå i enlighel med kommunens energiplan.

Sveriges
Villaägareförbund hävdar att allmänt sell småhus inle bör anslutas lill Qärrvärme.
Föriusterna i ell Qärrvärmenäl, lill vilkel ansluts småhus med liten
förbrukning, blir enligt förbundet förhållandevis slora. 1 de fall där småhus
är upptagna i ell Qärrvärmeområde anser förbundet all dislribulionsplikl av el
för drift av värmepump skall föreligga.

Prop. 1984/85:5 145

Bilaga
5

Sammandrag
av statens brandnämnds förslag 1983-06-29 Kompletteringsutbildning för
personal inom sotningsväsendet — Energihushållning

Innehåll

1
Inledning ...................................................... 146

2
Förslag rörande
kompletteringsutbildning i energihushållning ... 146

2.1
Mål och inrikining ...................................... . 146

2.2
Målgrapper .............................................. . 147

2.3
Innehåll och omfallning ............................... . 147

2.4
Organisafion och lidplan ................................ . 148

2.5
Resursbehov, kosinader och
finansiering ........ . 148

Slatens
brandnämnds förslag har behandlals i promemorian (Ds I 1984:2) Utvecklad
kommunal energiplanering. En sammanslällning av remissyttranden över denna
rörande förslagel om kompletteringsutbildning för personal inom sotningsväsendet
finns i avsnill 2.13 i bUaga I i det föregående.

Prop.
1984/85:5 146

1 Inledning

Regeringen
uppdrog den 3 mars 1983 ål statens brandnämnd all - mol bakgrund av bl.a. angelägenhelen
av att värme- och ventilationsanläggningar sköts på ell energibesparande säll
- uireda frågan om kompletteringsutbildning för personal inom sotningsväsendel.

Utredningsförslaget
har utarbetats av en arbelsgrupp med representanter från Sveriges Skorstensfejarmästares
Riksförbund, Svenska Kommunalarbetareförbundet, Svenska Kommunförbundet, slalens
induslriverk, slatens planverk och slalens brandnämnd.

Den
för kompletteringsutbildning aktuella yrkeskåren omfattar sammanlagt ca 2 100 skorstensfejare,
varav ca 700 med mästarutbildning och ca 1400 med lägre utbildning.
Utbildningen av personal i sotningsväsendet sker f.n. i form av
lärlingsutbildning saml utbildning i gesällklass och mästarklass vid statens brandnämnds
utbildningsenhet. I filläggsdirektiv lill CESAM-kommittén (Dir 1983:11) har
regeringen uppdragit ål kommittén all särskilt sludera den modernisering som
kan behövas av denna utbildning.

För forlbildning
av personalen i sotningsväsendet och för breddning av utbildningen uiöver den
utbildning som ges vid brandskolan anordnas olika slag av fortbildningskurser
med brandskolan som huvudman eller i samverkan mellan exempelvis slatens
planverk, SIFU och Skorslensfejarmäs-larnas Riksförbund eller internt inom
riksförbundet.

Brandnämnden
förutsälter atl den i del följande föreslagna kompletlerande utbildningen av
nu verksam personal inom sotningsväsendet kommer atl inrymmas i den framlida
ordinarie utbildningen för personalen.

2 Förslag
rörande kompletteringsutbildning i energihushållning

2.1
Mål och inriktning

Brandnämnden
föreslår en kompletteringsutbildning för personalen i sotningsväsendet uppdelad
på två nivåer med följande utbildningsmål.

Utbildningsnivå
1; "Värmeproduktion i mindre anläggningar (60 kW)"

Skorstensfejaren
skall vid sin ordinarie förtätlning, uiöver alt kunna utföra brandskyddssolning
av eldstad och rökkanal

-
kunna ulföra en
funktionskontroll av värmeproduktionsanläggningen

-
kunna inreglera anläggningen lill
optimala driflvärden

-
kunna redovisa uppnådda
resultat samt ge råd och anvisningar fill anläggningens ägare eller nylQare om
erforderliga åtgärder för en bäitre energihushållning.

Utbildningsnivå
2; "Uppvärmning och ventilation"

Skorstensfejaren
skall i samband med sin ordinarie förtätlning eller

separat
genom kontroller och ålgärdsförslag kunna medverka till en bälire
energihushållning beiräffande produklionen och distributionen av värme för
byggnadsuppvärmning samt beträffande ventilationssystemens funktion och
skötsel.

Beiräffande
värmeproduktionen inriktas utbildningen på breddade och fördjupade kunskaper sä
att samma arbelsuppgifler som omfattas i utbildningsnivå 1 skall kunna utföras
även i fråga om medelstora och störte värmeanläggningar. I ulbildningen bör
ingå leorelisk och praklisk beräkning av effektbehov och effeklutnylQande för
att kunna ge rekommendalioner om energisparåigärder.

Kontrollåtgärder
bör beträffande andra byggnader än småhus begränsas lill atl omfatta inom
pannrummet belägna kontroller och av slamledningar.

Anläggningsslalus
och indikerade brister skall redovisas i prolokoll vari även lämnas ålgärdsförslag.

2.2 Målgrupper

Med
hänsyn till behovet av förkunskaper och erfarenheler för alt kunna fillgodogöra
sig undervisningen inom de föreslagna två utbildningsnivåerna indelas skorstensfejarna
i två målgrupper.

För
de mera kompetenskrävande arbelsuppgifterna enligt utbildningsnivå 2 bör
krävas förkunskaper molsvarande mäslarexamen vid brandskolan.

Målgruppen
för utbildningsnivå 1 bör vara alla av verksamheten berörda skorstensfejare med
minst två års yrkeserfarenhet.

2.3 Innehåll
och omfattning

Med
hänsyn till karaklären av de nya arbelsuppgifler som föreslagits att ingå i skorslensfejarnas
arbete inom energihushållningen föreslås all ulbildningen fill stor del ulgörs
av praktik främst i pannrumsmiljö. Självklart måste dock rena teoriavsnitt ingå
liksom lid för diskussioner och analys efter genomförda praktiska utbildningsavsnili.
Vidare kommer behov finnas aU ha leklioner (teori/praktik) i grovleklionssal
exempelvis rörande eldningsapparatens konstruktion och instrumentlära.

Med
hänsyn främsl fill möjligheterna atl friställa aktuell personal för utbildning
har kurserna indelats i mindre block vardera en vecka långl. Förslag till
schema har upprättats.

Utredningen
förutsätter att nuvarande och planerade fortbildningskurser framgenl samordnas
med den föreslagna kompletteringsutbildningen.

För
utbildningen "Värmeproduktion i mindre anläggningar" föreslås att
1600 skorstensfejare utbildas i två veckor. För den högre nivån "Uppvärmning
och ventilation" föreslås alt 700 mäslaralbildade skorstensfejare utbildas
i tre veckor.

Prop. 1984/85:5 148

2.4 Organisation
och tidplan

Aktuella
kurser föreslås genomföras som regional utbildning på 10-15 orter.

Vid
val av kursort inverkar dels angelägenhelen av nära avstånd för eleverna, dels
möjligheterna atl få lag i lämpliga lärare och instruktörer. Hänsyn kan också
behöva tas till möjlighelen atl skaffa ulbildningsanord-ningar även om en stor
del av utbildningen förutsattes bli genomförd på befinfliga objekt.

Med
hänsyn fill aU brandskolan redan svarar för kompelensutbildning av berörd
personal saml atl här akluell utbildning i ell senare skede kan förväntas ingå
i kompetensulbildningen föreslås atl slalens brandnämnd blir huvudman för denna
fortbildningsverksamhel.

Det
erfordras cirka sex månaders planeringsarbete innan etl par test-kurser kan
genomföras. Fortbildningsverksamhelen kan därefter genomföras under en period
av 2,5 år.

2.5 Resursbehov,
kostnader och finansiering

De
resurser som erfordras är i stort:

-
resurser för planering och
övrig adminislralion av kurserna

-
läromedel (för eleverna)

-
lärarmateriel (lärarpärmar
inklusive undervisningshjälpmedel)

-
undervisningsanordningar (mäfinslrumenl,
värme- och venfilationsanläggningar uppbyggda i "grovleklionssal" m.
m.)

-
resurser för atl instruera och
handleda lärarna.

För atl
planera och administrera dessa kurser erfordras minst en handläggare och en assislent
under planerings- och genomförandeskeden dvs. under ca tre år.

De
beräknade utbildningskostnaderna uppgår till lolall 18,2 milj. kr.

Till
utbildningskostnaderna kommer även kostnaden för det produktionsbortfall som utbildningsliden
medför för solningsdislriklen. Beräknai på ijuni 1983 gällande sotningslaxa
innebär en kursvecka etl inläktsbortfall för sotningsväsendet av ca 4500 kr.
per elev eller för hela utbildningen sammanlagt 22,95 milj. kr. varav
lönekostnaden blir 14,025 milj. kr.

I
sammanhanget kan nämnas atl beräkningar visar att del i landet finns cirka
700000 oljeeldade mindre värmepannor (villor och molsvarande) samt ca 190000
medelstora och större värmepannor. Flera källor anger en sparmöjlighet för
villapannor av ca 5 %. En besparing av 1 % moisvarar en minskad oljekoslnad av
ca 50 milj. kr. per år. För de medelstora och störte värmepannorna gäller i
allmänhet all oljeförbrukningen sammanlagt är flerdubbeh slörre än för småpannebeslåndel
och aU sparpolenlialen är högre än 5%.

För
utbildningskostnaderna (18,2 milj. kr.) föreslås all statens brand-

Prop. 1984/85:5 149

nämnd
erhåller årliga anslag från regeringen med ca 6 milj. kr. under de tre akluella
budgelåren.

Kosinaderna för
produktionsbortfallet inkluderande lönekostnaderna för kurseleverna kräver
täckning enligt Skorstensfejaremästarnas Riksförbund. Kostnadstäckning kan ske
antingen genom bidrag eller genom ett förhöjl taxeutlag.

Bidrag kan ulformas i
likhet med de statliga slödformer som lillämpas för arbetsmarknadsutbildningen
i företag eller i form av anslag för energisparåtgärder.

Prop. 1984/85:5 150

Innehåll

Sid.

Regeringens proposiiion 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... .... 1

Lagförslag
.......................................................... 2

Förslag
till lag om ändring i lagen (1977:439) om kommunal energi

planering ........................................................ 2

Förslag lill lag om
ändring i lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa

beslämmelser
om elektriska anläggningar ............. 3

Uidrag
ur prolokoll vid regeringssammanlräde den 20 juni 1984 .... 4

1
Inledning ......................................................... 4

2
Föredragandens överväganden ........................... 5

2.1
Kommunernas roll i energipoliliken
................ .... 5

2.2
Kommunernas nuvarande
energiplanering ...... 8

2.3
Former för den fortsalla
kommunala energiplaneringen .... 9

2.4
Fömlsätlningar och resurser för
genomförande .. 13

3 Förslag
lill riksdagen ......................................... .. 17

3.1
Obligalorisk energiplan ............................... .. 17

3.2
Ändring i ellagen ......................................... .. 21

3.3
Energiinrikiad utbildning för
personal inom sotningsväsendet 24

4
Upprättade lagförslag ........................................ 27

5
Specialmotivering ............................................ 27

5.1
Lagen om ändring i lagen
(1977:439) om kommunal energiplanering 27

5.2
Lagen om ändring i lagen
(1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om elekiriska anläggningar ............................................................... 27

6
Hemställan ...................................................... 29

7
Beslut ........................................................... 29

sid.

Bilaga
1 Utdrag av och remissyttranden över promemorian (Ds I

1984:
2) Utvecklad kommunal energiplanering 30

Bilaga
2 Sammanfattning av och remissyttranden över OED/

SIND:s rapport (1983:3) Redovisning och analys av

kommunernas oljereduktionsplaner .......... 80

Bilaga
3 Sammanfatining av och remissyttranden över Graf

strömska ulredningens betänkande (SOU 1981:94)

Energisamverkan Stat - kommun - näringsliv 99

Bilaga
4 Slatens energiverks skrivelse den 5 mars 1984 om eldis

tributörs skyldighet all leverera el som drivkraft till vär

mepumpar inom Qärrvärme- och nalurgasområden och

slalens energiverks PM i november 1983 El lill värme

pumpar inom Qärrvärme- och naturgasområde, tillämp

ning av lagstiftningen om eldistributörs leveransplikt,

samt remissyttranden häröver .............. 118

Bilaga
5 Sammandrag av statens brandnämnds förslag 1983-06-29

Kompletteringsutbildning för personal inom sotningsvä

sendet - Energihushållning .................... 145

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984