Prop. 1984/85:54

Prop.
1984/85: 54

Regeringens proposition

1984/85:54

om panträttsreglerna i jordabalken och sjölagen m.m.;

beslutad den 25 oktober 1984.

Regeringen föreslår riksdagen alt anta de förslag som har
tagils upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

ANNA GRETA LEIJON

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås lagändringar som syftar till att
göra reglerna för kreditgivning mot säkerhet i fastigheter eller skepp mera
ändamålsenliga. Förslaget kommer knappast i praktiken att inverka pä rättsläget
för den enskilde fastighetsägaren eller fartygsägaren. Däremol kommer rutinerna
hos banker och andra professionella långivare att bli enklare.

1 propositionen föreslås alltså att reglerna om godtrosförvärv
av panträtt i 6 kap. 7 § jordabalken kompletteras med en bestämmelse som ger
borgenären rätt att vid panträllsupplålelsen förlita sig på uppgifierna om vem
som är lagfaren ägare lill fastigheten i ett högst sex månader gammalt
gravaiionsbevis. I fräga om fastigheter som redovisas i del inskrivningsregister
som förs med hjälp av automatisk dalabehandling föreslås att grava-tionsbevisel
får vara högsl en månad gammalt.

Vidare föresläs bestämmelser i både jordabalken och
sjölagen om att nägon förnyad ägarkontroll inte skall behövas när en generell
panlför-skrivning utnyttjas för nya krediter. När län flyttas över eller
konverteras på sedvanliga villkor skall det enligt förslaget inte heller
behövas nägon ny ägarkontroll.

1 fråga om tillägget till fastighets- och skeppspanlbrev
föreslås att den s. k. utmätningsräntan - som f. n. är tio resp. sex procent -
skall motsvara det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot
ökal med fyra procentenheter. Vidare föresläs alt en borgenärs rätt lill
betalning inle skall omfatta tillägget, om pantbrevet har utmätts på ansökan av
borgenären eller om pantbrevet är pantförskrivet till honom i andra hand. 1 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
54

Prop. 1984/85:54 2

I
sjölagen föreslås bestämmelser om sammanföring av inteckningar som motsvarar
vad som redan gäller enligl jordabalken.

Slutligen föreslås när det
gäller pantbrev vissa lättnader i underrättelseförfarandet enligt lagen
(1936:88) om panlsättning av lös egendom som innehaves av tredje man.

De
nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den I januari 1985.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 12), lagrådets yttrande (s. 134) och
föredragandens ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 136).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre
delarna.

Prop.
1984/85:54

1 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken'

dels att 6
kap. 3 och 7 §§ samt 18 kap. 8 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i
balken skall införas en ny paragraf, 6 kap. 7a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

När
myndighet vid ulsökning eller i annat fall fördelar medel mellan rättsägare
i faslighet, har borgenär rätt att för fordran, som är förenad med panträtt
i fastigheten, med den företrädesrätt inteckningen medför enligt lag få
betalning ur medlen intill pantbrevets belopp. I den mån detta ej förslär.
erhåller borgenären betalning ur medlen genom ett tillägg. Detta får icke
översliga femlon procent av pantbrevets belopp jämte tio procent årlig
ränta pä detta belopp från den dag då fastigheten utmättes, konkursansökan
gjordes eller de medel ned-satles som eljest skall fördelas.

När myndighet vid ulsökning eller i annat fall fördelar
medel mellan rättsägare i fastighet, har borgenär rätt att för fordran, som
är förenad med panträtt i fastigheten, med den företrädesrätt inteckningen
medför enligt lag få betalning ur medlen intill pantbrevets belopp. I den mån
detta ej förslår, erhåller borgenären betalning ur medlen genom ett tillägg.
Detta får icke överstiga femton procenl av pantbrevets belopp jämte ränta på
delta belopp från den dag då fastigheten utmättes, konkursansökan gjordes eller
de medel nedsattes som eljest skall fördelas. Räntan beräknas för år enhgt en
räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje lid gällande
diskontot ökat med fyra procentenheter. Förändringar i diskontot som inträffar
efter upprättandet av sakägarför-teckning skall inte beaktas.

Har flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och
har inteckningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter
varandra, skall bestämmelserna i första stycket om pantbrevets belopp avse
pantbrevens sammanlagda belopp.

En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget,
om pantbrevet har utmätts på ansökan av borgenären eller om pantbrevet är
pantförskrivet till honom i andra hand.

' Balken omtryckt 1971: 1209. Senasle lydelse 1981:194.

Prop.
1984/85:54 4

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Har fastighet överlåtils och har därefter förre ägaren
upplåtit panträtt i fastigheten, gäller upplåtelsen, om borgenären.vid
upplåtelsen eller, när fordringen därefter överlåtits lill annan, denne vid
sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om äganderätlsöverlätelsen. Om
fastigheten överlåtits även lill annan, äger vad som sagts nu tillämpning i
fråga om upplåtelse som den senare förvärvaren gjort.

Första stycket äger tillämpning även när fasligheten
övergått genom sådant förvärv som avses i 17 kap. 11 §.

Vid tillämpning av första stycket skall den som förlitat
sig på elt högst sex månader gammall eller, i fråga om förhållanden i inskrivningsregister,
högsl en månad gammalt gravaiionsbevis anses ha varit i god tro. om det inte
framgår av omständighetema att han på annat säll har fått eller borde ha fåll
kännedom om äganderätlsöverlå-t elsen.

7a§

Har panträtt upplåtits till säkerhet för en fordran som
ännu inte har uppkommit och var upplåtaren vid överlämnandet av pantbrevet
behörig att upplåta panträtten eller var borgenären då i god tro på sätt anges
i 7 §, gäller panträtten lill säkerhet för fordringen även om upplåiaren inte
längre är ägare till fasligheten när fordringen uppkommer. Vad nu sagts gäller
dock inle, om borgenären före fordringens uppkomst har fått kännedom om att
upplåtaren inte längre är ägare till fastigheten.

Vad som sägs i första stycket gäller även när ett pantbrev
utgör säkerhet för en fordran och fordringen därefter byts ul mot en annanfordran
utan några andra ändringar än sådana som normalt förekommer vid
fordringsutbyten av del slag som det är fråga om.

18 kap.

8§

Har ärende angående anteckning enligt 19 kap. 20 § alt
talan blivit väckt

om äganderätt till fast egendom eller enligl 20 kap. 14 §
alt ägares rätt

att förfoga över egendomen är inskränkt eller enligl 7 §
förköpslagen

Prop. 1984/85:54 5

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

(1967:868) att kommun beslutat utöva förköpsrätl i fråga
om egendomen upptagits på inskrivningsdag, får den som därefter förvärvat
egendomen eller annan rättighet i denna än panträtt icke till slöd för
beståndet av förvärvet eller rätten till ersättning enligt 4 § andra stycket
åberopa all han vid förvärvet varken ägde eller bort äga kännedom om
omständighet som avses med anteckningen. Motsvarande gäller i fråga om
anteckning enligt 21 kap. 4 § att tomträttshavarqs rätt att upplåta servitut
eller rätt till elektrisk kraft i tomträtten är inskränkt.

Bestämmelserna 16 kap. 7 § iredje stycket och 7a § gäller
också vid bedömningen av om vid förvärv av panträtt god tro föreligger i fråga
om en omständighet som avses med anteckning enligt första stycket.

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari l985.

2.
Äldre
bestämmelser i 6 kap. 3 § första stycket skall tillämpas pä pantbrev, som
gäller på grund av inteckning som har sökts före ikraftträdandet av denna lag,
om fastigheten har utmätts, konkursansökan har gjorts eller de medel som i
övrigt skall fördelas har nedsatts

a)
före
ikraftträdandet eller

b)
efter
ikraftträdandet men före utgången av är 1987.

I fall som avses i första stycket b krävs dessutom att elt
yrkande om tillämpning av äldre bestämmelser framställs av fastighetens ägare,
av någon som har panträtt i fastigheten på grund av inteckning som har sökts
före ikraftträdandet eller av en innehavare av nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft, vars rättighet har inskrivits före ikraftträdandet.
Yrkandet skall, när det är fråga om en exekutiv försäljning av fastigheten,
framställas senast vid bevakningssammanlrädel och i annal fall vid del
sammanträde som skall hållas för medelsfördelning. Ell yrkande om tillämpning
av äldre bestämmelser i 6 kap. 3 § första stycket skall lämnas ulan avseende,
om det framställs av en innehavare av nyttjanderätt, servitut eller rält till
elektrisk kraft och det uppenbarligen saknar betydelse för innehavarens rätt om
de äldre eller de nya bestämmelsema tillämpas.

3. Vad som sägs i 6 kap. 3 § tredje slyckel gäller
inle, om utmätningen

eller panlförskrivningen i andra hand har skett före ikraftträdandet.

2 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891: 35 s. 1)'
dels att 23 och 264 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall
införas två nya paragrafer, 269a och 287a §§, av nedan angivna lydelse.

' Lagen omtryckt 1975: 1289.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

23 §

Införing i
skepps- eller skepps-byggnadsregistret skall, efter utgången av den
inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs, anses känd för var och en
vars rält till skepp eller skeppsbygge beror av god tro rörande omständighet
som införingen avser.

Införing
i skepps- eller skepps-byggnadsregistret skall, efter ulgången av den
inskrivningsdag dä ärendet om införingen upptogs, anses känd för var och en
vars rätt till skepp eller skeppsbygge beror av god tro rörande omständighet
som införingen avser. Vad nu sagts skall dock inte gälla ifall som avses 1269 a
§.

När myndighet vid ulsökning eller i annat fall fördelar
medel mellan rättsägare i skepp eller skeppsbygge, har borgenär rätt aU för
fordran som är förenad med panträtt i egendomen, med den företrädesrätt
inteckningen medför enligt denna eller annan lag, fä betalning ur medlen intill
pantbrevets belopp. I den män detta ej förslår, erhåller borgenären betalning
ur medlen genom etl tillägg. Detta får ej överstiga femton procent av pantbrevets
belopp jämte sex procent årlig ränta pä detta belopp från den dag då egendomen
utmättes, konkursansökan gjordes eller de medel nedsattes som eljest skola
fördelas.

Ha flera pantbrev överiämnats som pant för fordran och ha
inteckningarna samma företrädesrätt eller gälla de omedelbart efter varandra,
skola bestämmelserna i första stycket om pantbrevets belopp avse pantbrevens
sammanlagda belopp.

När myndighel vid ulsökning eller i annat fall fördelar
medel mellan rättsägare i skepp eller skeppsbygge, har borgenär räu att för
fordran som är förenad med panträtt i egendomen, med den företrädesrätt
inteckningen medför enligt denna eller annan lag, fä betalning ur medlen intill
pantbrevets belopp. I den mån detta ej förslår, erhåller borgenären betalning
ur medlen genom ett tillägg. Detta får ej överstiga femton procent av pantbrevets
belopp jämte ränta på detta belopp från den dag då egendomen utmättes,
konkursansökan gjordes eller de medel nedsattes som eljest skall fördelas.
Räntan beräknas för år enligt en räntefot som motsvarar det av riksbanken
fastställda, vid varje tid gäUande diskontot ökat med fyra procentenheter.
Förändringar i diskontot,som inträffar efter upprättandet av
sakägarför-teckning skall inte beaktas.

Har flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och
har inteckningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter varandra,
skaU bestämmelserna i första stycket om pantbrevets belopp avse pantbrevens
sammanlagda belopp.

En borgenärs rätt tUl betalning omfattar inte tillägget,
om pantbrevet har utmätts på ansökan av borgenären eller om pantbrevet är
pantförskrivet till honom i andra hand.

Prop.
1984/85:54

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

269 ä§

Har panträtt upplåtas lill säkerhet för en fordran som
ännu inte har uppkommit och var upplåtaren vid överlämnandet av pantbrevet
behörig att upplåta panträtten eller var förhållandena då sådana som anges i
269 §, gäller panträtten till säkerhet för fordringen även om upplåtaren när
fordringen uppkommer inte längre är ägare med rätt att förfoga över egendomen
genom panträttsupplåtelse. Vad nu sagts gäller dock inte, om borgenären före
fordringens uppkomst har fått kännedom om att upplåiaren inte hade rätt att
upplåta panträtt.

Vad som sägs i första stycket gäller även när ett pantbrev
utgör säkerhet för en fordran och fordringen därefter byts ut mot en annanfordran
utan några andra ändringar än sådana som normah förekommer vid
fordringsutbyten av del slag som det är fråga om.

287a §

Inteckningar som gäller i samma myntslag och har inbördes
lika rält eller gäller omedelbart efter varandra får på ansökan av skeppets
eller skeppsbyggets ägare och efter medgivande av pantbrevens innehavare föras
samman till en inteckning (sammanföring). Denna inteckning skall gälla med den
förmånsrätt som tiUkommer den av de i sammanföringen ingående inteckningarna
som har sämsta rätt.

En inteckning som avses i första stycket skall förklaras
gälla för etl lägre belopp än det som de sammanförda inteckningarna sammanlagt
uppgår till, om sökanden begär del och pantbrevens innehavare medger del.

1. Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

2. Äldre bestämmelser i 264 § första stycket skall
tillämpas på pantbrev,

som gäller på grund av inteckning som har sökts före ikraftträdandet av

Prop.
1984/85:54 8

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

denna lag, om skeppet eller skeppsbygget har utmätts,
konkursansökan

har gjorts eller de medel som i övrigt skall fördelas har
nedsatts

a)
före
ikraftträdandet eller

b)
efter
ikraftträdandet men före utgången av är 1987.

I fall som avses i första stycket b krävs dessulom alt etl
yrkande om tillämpning av äldre bestämmelser framställs av skeppets eller
skeppsbyggets ägare eller av nägon som har panträtt i skeppet eller
skeppsbygget på grund av inteckning som har sökts före ikraftträdandet eller av
någon som har retentionsrätt som uppkommit före ikraftträdandet. Yrkandet
skall, när det är fråga om en exekutiv försäljning av skeppet eller
skeppsbygget, framställas senast vid bevakningssammanträdet och i annat fall
vid det sammanträde som skall hållas för medelsfördelning.

3. Vad som sägs i 264 § tredje stycket gäller inte, om
utmätningen eller pantförskrivningen i andra hand har skett före
ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:88) om pantsättning av lös
egendom

som innehaves av tredje man

Härigenom
föreskrivs att lagen (1936:88) om panlsättning av lös egendom som innehaves av
tredje man skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Vad i lag
är stadgat om rätt för den som har lös pant i händer att därur njuta betalning
skall gälla även där lös egendom, vari panträtt är utfäst, innehaves av tredje
man, och denne om utfästelsen underrättats av pantsättaren, eller ock
panthavaren hos tredje mannen företett skriftlig handling som visar att
panträtt blivit utfäst.

Vad i
lag är stadgat om rätt för den som har lös pant i händer all därur njuta
betalning skall gälla även där lös egendom, vari panträtt är utfäst, innehaves
av iredje man, och denne om utfästelsen underrättats av panlsättaren, eller
ock panthavaren hos tredje mannen företett skriftlig handling som visar att
panträtt blivit utfäst. Avser pantutfästelsen ett pantbrev och har panthavaren
underrättat tredje mannen om utfästelsen skriftligen eller på annal från
bevissynpunkt likvärdigt sätt är dock panihava-rens rätt skyddad, även om han
inte har företett handling som visar alt panträtt utfösts.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

Prop.
1984/85:54 9

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 S lagen (1984:649) om
företagshypotek skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

5§

En borgenär som har förelags- En
borgenär som har företagshy-

hypotek till säkerhet för sin fordran poiek till säkerhet
för sin fordran

har rätt att vid utmätning eller i har rätt att vid ufmätning eller i

konkurs, med den företrädesrätt in- konkurs, med den företrädesrätt in

teckningen medför enligt lag, få be- teckningen medför enligt lag, få be

talt för fordringen ur egendom som tall för fordringen ur egendom som

omfattas av hypoteket intill före- omfattas av hypolekel intill före-

tagshypoteksbrevets belopp. I den tagshypoteksbrevels belopp. 1 den

mån detla inte förslår har borge- mån detta inte förslår har borge

nären rätt att få betalt ur egendo- nären rätt att fä betalt ur egendo

men genom ett tillägg. Tillägget får men genom etl tillägg. Tillägget får

inte överstiga femton procent av inte överstiga femton procent av

hypoteksbrevets belopp jämte tio hypoteksbrevets belopp jämte rän-

procent årlig ränta pä detta belopp ta på detta belopp från den dag då

från den dag då egendomen ut- egendomen utmättes eller konkurs

mättes eller konkursansökan ansökan gjordes. Räntan beräknas

gjordes. för år enligt en räntefot som mot-

svarar det av riksbanken fastställda, vid varje lid
gällande diskontot ökat med fyra procentenheter.

Har flera hypoteksbrev överlämnats som säkerhet för
fordran och har inteckningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart
efter varandra, skall bestämmelserna i första stycket om hypoteksbrevets
belopp avse hypoteksbrevens sammanlagda belopp.

Borgenärens rätt till betalning ur egendomen gäller, även
om fordringen har preskriberats eller inte har anmälts av borgenären efter
kallelse pä okända borgenärer.

En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget,
om hypo-teksbrevet utgör säkerhet för honom i andra hand.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop.
1984/85:54 10

5 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1984:650) om införande av lagen (1984:649)

om
företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 10 och 11 §§ lagen (1984:650) om
införande av lagen (1984:649) om företagshypotek skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

10

Om en
borgenär har företagshypotek för sin fordran på gmnd av en inteckning som
har beviljats eller sökts före ikraftträdandet av lagen (1984:649) om
företagshypotek skall, i fråga om hans rält till betalning vid utmätning
eller konkurs, äldre bestämmelser tillämpas i ställel för 2 kap. 5 § lagen
om företagshypotek, om det yrkas av någon vars rätt beror därav. Detta
gäller dock endast om betalningen föranleds av en utmätning som har skett
före utgången av år 1990 eller av en konkurs efter ansökan som har gjorts
före samma tidpunkt.

Om en borgenär har företagshypotek för sin fordran på
grund av en inteckning som har beviljats eller sökts före ikraftträdandet av
lagen (1984:649) om företagshypotek skall, i fråga om hans rätt till betalning
vid utmätning eller konkurs, äldre bestämmelser tillämpas i stället för 2 kap.
5 § första-tredje styckena lagen om företagshypotek, om det yrkas av någon
vars rätt beror därav. Delta gäller dock endast om betalningen föranleds av en
utmätning som har skett före utgången av är 1990 eller av en konkurs efter
ansökan som har gjorts före samma tidpunkt.

Första stycket gäller även i fall då efter ikraftträdandet
av lagen om företagshypotek en inteckningshandling som avses i nämnda stycke i
samband med någon inteckningsåtgärd har ersatts med företagshypoieksbrev.

Vad som sägs i 2 kap. 5 § fiärde stycket lagen om
företagshypotek gäller inte, om hypoteksbrevet har lämnats som säkerhet tiU
borgenären i andra hand före ikraftträdandet av lagen om företagshypotek.

11 §

Om en
borgenär har företagshypotek för en vid ikraftträdandet av lagen (1984:649) om
företagshypotek föreliggande fordran på gmnd av en inteckning som har
beviljats eller sökts före ikraftträdandet och fordringens förfallodag
inträffar efter utgången av år 1990, gäller följande. Borgenären får säga upp
fordringen fill betalning inom sex månader, om en tillämpning av 2 kap. 5 §
lagen om företagshypotek

Om en
borgenär har företagshypotek för en vid ikraftträdandet av lagen (1984:649) om
företagshypotek föreliggande fordran på gmnd av en inteckning som har
beviljats eller sökts före ikraftträdandet och fordringens förfallodag
inträffar efter utgången av år 1990, gäller följande. Borgenären får säga upp
fordringen till betalning inom sex månader, om en tillämpning av 2 kap. 5
första—tredje styckena la-

Prop.
1984/85:54

Nuvarande lydelse

medför att inteckningssäkerhetens värde går ned väsentligt
och gäldenären inte efter anfordran släller ytterligare säkerhet som
borgenären skäligen kan godta. Uppsägningen får inte ske förrän sex månader har
förflutit från det gäldenären har anmodats att ställa ytterligare säkerhet
och inte heller före utgången av år 1988 eller senare än att tiden för att
fullgöra betalningen infaller före utgången av år 1990.

Föreslagen lydelse

gen om företagshypotek medför all inteckningssäkerhetens
värde går ned väsentligt och gäldenären inte efter anfordran ställer
ytterligare säkerhet som borgenären skäligen kan godta. Uppsägningen får inte
ske förrän sex månader har förflutit från det gäldenären har anmodats att
ställa ylleriigare säkerhet och inte heller före ulgången av år 1988 eller
senare än all tiden för att fullgöra betalningen infaller före utgången av år
1990.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

Prop.
1984/85:54 12

Uldrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-05-24

Närvarande: statsråden I. Carisson, ordförande, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Gradin,
Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om panträttsreglerna i jordabalken och
sjölagen m. m.

1 Inledning

År 1979 tillkallades en särskild utredare' för att utreda
frågor angående paniräitsreglerna i faslighets-, sjö- och lufträllen (1980 års
kommittéberättelse del II s.
9-15). Utredaren antog namnet pantbrevsutredningen (Ju 1979:02).

Utredningen överlämnade ijanuari 1983 belänkandet (SOU
1982:57) Pantbrev. Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens
sammanfattning av silt betänkande som bilaga 1. dels uiredningens lagförslag
som bilaga 2. dels en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning
av remissyttrandena som bilaga 3. Belräffande gällande ordning och uiredningens
närmare överväganden hänvisas lill betänkandet.

Fastigheispanträtten regleras i jordabalken, som trädde i
kraft den 1 januari 1972. Vissa ändringar i bestämmelserna om panträtt i 6 kap.
jordabalken gjordes hösen 1971 för att underlätta den prakliska tillämpningen
av de nya bestämmelserna (se prop. 1971:179 och LU 27). Mina överväganden i
detta ärende anknyter på flera punkter nära till uttalanden av föredragande
statsrådet i sistnämnda proposition. Vissa delar av den propositionen bör
därför fogas fill protokollet i detta ärende som bilaga 4.

Under ärendets beredning i justiliedepartementel har en
hearing ägt rum den 5 april 1984 med företrädare för Sveriges Allmänna
Hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Svenska
Skeppshypotekskas-san. Svenska Bankföreningen, Sveriges Föreningsbankers
Förbund, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Redareförening, Sveriges Advokatsamfund,
Sveriges Fastighetsägareförbund, Auktoriserade Fastighets-

' F.d. justitierådet EHand Conradi.

Prop.
1984/85:54 13

mäklares Riksförbund, Föreningen mellan ombudsmännen hos
Sveriges landshypoteksinstitulion. Föreningen Sveriges kronofogdar,
Sjörältsför-eningen i Göteborg, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Svenska
Intecknings Garanli Akliebolag och PK-kredii Akliebolag.

Utredningen
har i enlighet med direktiven behandlat paniräitsreglerna inte bara i
fastighets- och sjörätten ulan även i lufträllen. Jag avser att i annal
sammanhang återkomma till utredningens förslag i dessa delar. Vad jag anför i
fortsättningen avser alltså enbart fastighets- och sjörätten.

2 Allmän motivering

2.1 Fastighetspanträtten enligt gällande rätt

Fastigheispanträtten regleras som jag nyss har nämnt i
jordabalken (JB).

Enligt äldre regler grundades panträtt i en fastighet
genom inskrivningsdomarens beslut om inteckning. Fastigheten blev p.g.a. detta
beslut en pant för den i det intecknade skuldebrevet dokumenterade fordringen.

Panträttskonstruklionen enligt JB innebär däremol att
panträtt grundas inle genom inteckningsbeslutet ulan först genom att ett pantbrev
lämnas som säkerhet för en fordran. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

För att en fastighetsägare skall erhålla ett pantbrev
krävs att han ansöker om inteckning hos inskrivningsmyndigheten. En inteckning
innebär en inskrivning i fastigheten av ett visst penningbelopp. Inskrivningen
görs på faslighetens upplägg i fastighetsboken eller i inskrivningsregistret,
om fasligheten redovisas i detla. Inteckningens och därmed pantbrevets belopp
bestäms av fastighetsägaren.

Pantbrev utfärdas av inskrivningsmyndigheten på grundval
av inteckningen. Pantbrevet är inle någol skuldebrev utan en handling av
speciell nalur vars juridiska betydelse bestäms genom regler i JB och
utsökningsbalken .samt därtill anslutande lagstiftning.

Panträtt i en fastighet upplåts genom att fastighetsägaren
överlämnar ett pantbrev i fastigheten som pant för en fordran (se 6 kap. 2 S
JB).

Pantbrevet tillhör alltid ägaren av den intecknade
fastigheten. I princip är det därför endast fastighetsägaren som kan pantsätta
etl pantbrev. Godtrosförvärv av panträtt kan dock förekomma i vissa fall. De
två viktigaste fallen är när panträtt förvärvas trots alt pantsätlarens
åtkomst lill fasligheten är bristfällig i någol avseende eller trots att
panlsättaren inte längre är rätt ägare. Den första situationen regleras i 18
kap. 2 § JB och den andra i 6 kap. 7 S JB.

Reglerna i 18 kap. 2 S innebär i princip att brister i en
panlsällares åtkomst blir utan betydelse i förhällande till en godtroende
kreditgivare, om lagfart var beviljad för pantsättaren när pantsällningen ägde
rum.

Bestämmelserna i 6 kap. 7 § avser det fallet all en
fastighetsägare har överlåtit sin faslighet och därefter pantsätter ett
pantbrev. Pantsällningen

Prop. 1984/85:54 14

blir
giltig, om borgenären var i god tro i fråga om överlåtelsen. God tro kan enligt
förarbetena (se prop. 1971:179 s. 36 samt bilaga 4) föreligga, om panlsättaren
är upptagen som lagfaren ägare i elt gravaiionsbevis som inte är äldre än sex
månader.

I
förarbelena lill 6 kap. 7 § behandlas även frågor om godtrosförvärv av panträtt
vid bl.a. panlförskrivning till säkerhet för fordran som ännu inle uppkommit
(främst s.k. generell panlförskrivning) och vid överflyttning eller
konvertering av lån. I fråga om panlrätlsupplålelse avseende framtida fordran
ger föredragande statsrådets uttalanden vid handen att nägon ny ägarkontroll
inte erfordras vid ny kredit. Kreditgivaren skall i stället kunna göra ett
godtrosförvärv på gmndval av den ursprungliga ägarkontrollen, oavsett hur lång
tid som har förflutit sedan den ägde mm (se prop. 1971: 179 s. 37). Vid
överflyttning eller konvertering av län skall enligt föredragande statsrådet
inle heller under alla omständigheter en ny ägarkontroll vara nödvändig (se
prop. 1971; 179 s. 38 och 66).

Enligl
18 kap. 4 § JB kan ersättning av statsmedel utgå till den rätte
fasfighetsägaren, om elt godtrosförvärv av panträtt blir gällande mot honom
p.g.a. bestämmelserna i 18 kap. 2 §. Däremot kan inte ersättning av statsmedel
utgå i samband med sådana godtrosförvärv som avses i 6 kap. 7§.

Genom
panträllsupplålelsen får borgenären rätt att vid medelsfördelning erhålla
utdelning för sin fordran infill pantbrevets belopp jämte vissl tillägg (se
vidare avsnitt 2.4).

2.2
Skeppspanträtten enligt gällande rätt

Bestämmelserna
om skeppshypotek i 261-293 §§ sjölagen (1891:35 s. 1) har utformats efter
mönster av fastighetspanträtten och trädde i kraft den 1 januari 1976 (se prop.
1973:42 och LU 22).

Ägaren
av ett registrerat skepp eller skeppsbygge kan få inteckning i egendomen. Vad
som i fortsättningen sägs om skepp gäller även skeppsbygge.

Bestämmelsema
om panträtt i skepp ansluter nära till vad som gäller enligt JB (se avsniu
2.1). En skillnad utgör emellertid möjligheterna att göra godtrosförvärv av
panträtt (se prop. 1973:42 s. 278).

De
godtrosfall som inom fastighetsrätten regleras i 6 kap. 7 § och 18 kap. 2 § JB
återfinns för sjörättens del i 269 § sjölagen. Enligt 23 § sjölagen skall ett
förhållande som är infört i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret anses känt
för var och en. Har ett skepp bytt ägare och har den nye ägaren sökt
inskrivning, är borgenären därför avskuren från möjligheten att åberopa god tro
ifråga om den tidigare ägarens behörighet. I motsats fill vad som är fallet
enligt 6 kap. 7 § JB kan alltså borgenären inte åberopa alt panlsättaren är
inskriven som ägare enligl etl inte helt aktuellt registerutdrag.

Enligt
349 § sjölagen (i lydelse enligt SFS 1975:1289) kan ersättning av

Prop.
1984/85:54 15

statsmedel utgå till den rätte fartygsägaren, om etl
godtrosförvärv av panträtt sker enligt 269 §. Statens ersättningsansvar täcker
inom sjörätten flera typer av situationer än inom fastighetsrätten.
Beslämmelsen i 269 § sjölagen omfattar nämligen även sädana fall som regleras i
6 kap. 7 § JB och som inom fastighetsrätten inte täcks av nägol statens
ersättningsansvar mot den rätte fastighetsägaren.

Genom panträttsupplätelsen fär borgenären rätt att vid
medelsfördelning erhålla utdelning för sin fordran intill pantbrevets belopp
jämte vissl tillägg (se vidare avsnitt 2.4).

2.3 Befogenheten att pantsätta

Mitt förslag: Reglerna om godtrosförvärv av panträtt i 6
kap. 7 § JB kompletteras med en bestämmelse som ger borgenären rätt all vid
panträttsupplätelsen förlila sig på uppgifterna om vem som är lagfaren ägare
till fastigheten i ett högst sex månader gammall gravaiionsbevis. I fråga om
fastighet som redovisas i det inskrivningsregister som förs med hjälp av
automatisk dalabehandling föresläs att gravationsbeviset får vara högst en
månad gammalt.

I både JB och sjölagen införs bestämmelser om alt någon
förnyad ägarkontroll inte behövs när en generell pantförskrivning utnyttjas för
nya krediter. När lån flyttas över eller konverteras pä sedvanliga villkor
behövs del inte heller nägon ny ägarkontroll.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår bestämmelser i
JB och sjölagen om s. k. innehavarlegilimalion, som innebär all den som innehar
ett pantbrev skall förmodas ha rätt alt upplåta panträtt. Borgenären är inte
skyldig att kontrollera pantupplätarens behörighet med hjälp av fastighetsboken
eller motsvarande register, om det inle finns skälig anledning all misslänka
att upplåtaren saknar rätt alt upplåta panträtt (se betänkandet s. 105).

Utredningen föreslår vidare bestämmelser om generell
pantförskrivning m. m. som i huvudsak överensstämmer med mitt förslag (se
belänkandet s. 109).

Remissinstanserna: När det gäller fastighetspanträtten är
remissopinionen splittrad. Utredningens förslag om innehavarlegilimalion fär
slöd av flertalet remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt, bankinspeklionen och
Svenska Bankföreningen. Förslaget avstyrks av justitiekanslern, Sveriges
Advokatsamfund och Föreningen Sveriges kronofogdar.

När det gäller skeppspanlrätten har utredningens förslag
om innehavarlegilimalion godtagils av de flesta remissinstanser som yttrat sig
i frågan.

Prop.
1984/85:54 16

Justitiekanslern anser emellertid alt problemen kan lösas
genom att man i sjölagen inför godtrosregler som motsvarar vad som gäller
enligl 6 kap. 7 § JB.

Utredningens förslag om generell pantförskrivning m. m. har
i huvudsak lämnals utan erinran av remissinstanserna.

Skäl för mitt förslag: Med utgångspunkt i sina direktiv
har utredningen på ett förtjänstfullt sätt analyserat de problem som är
förenade med frågan om godtrosförvärv av pantbrev saml lämnat förslag lill
lagändringar. Åtskilliga remissinstanser har emellertid framfört betänkligheter
mol utredningens förslag om innehavarlegilimalion. För egen del vill jag inte
heller gå så långt som uiredningen har föreslagit på den punkten.

Vad först gäWerfasiighetspaniräiten villjag betona att
regelsystemet i JB har tillkommit efter eU omfattande utredningsarbete.
Väsentliga ändringar i detta system bör göras endasl om det föreligger tungt
vägande skäl. Enligt min mening saknas sådana skäl. Den nuvarande ordningen
fungerar i praktiken bra.

I dag är pantbrevet en värdehandling enbart i
fastighetsägarens hand och i detta ligger en betydelsefull trygghet för honom.
Utredningsförslaget innebär såtillvida en förändring som att följderna av en
obehörig panlsättning flyttas över från kreditgivaren lill fastighetsägaren.
Detta är särskilt betänkligt, eftersom kreditgivaren i normalfallet har ett
överiäge i kunskapshänseende i förhållande till fastighetsägaren. Härtill
kommer att förslagel knappast skulle medföra nägra större förenklingar i
kontrollrutinerna för kreditgivarna. Dessa måste ändå skaffa uppgifter ur
fastighetsboken, främst för att fastställa inteckningarnas inbördes läge i en
fastighet.

Med hänsyn till vad jag nu har sagt är jag inte beredd alt
acceptera utredningens förslag om innehavarlegilimalion inom
fastigheispanträtten.

Som jag tidigare har nämnt (se avsnitt 2.1) skall enligt
ett uttalande av föredragande statsrådet i förarbetena till 6 kap. 7 § JB god
tro enligl detta lagrum normalt anses vara för handen, om pantsättaren är
upptagen som lagfaren ägare i elt upp till sex månader gammalt gravaiionsbevis.
Detta uUalande om rätten att föriita sig pä ett inle helt aktuellt
gravaiionsbevis skedde mol bakgrund av förhållandena hos
inskrivningsmyndigheterna vid ikraftträdandet av JB. Dä grundade sig elt
gravaiionsbevis på uppgifter i manuellt förda fasiighetsböcker. Numera
redovisas emellerfid en betydande del av landets fastigheter - i december 1983
cirka 25 procent - i inskrivningsregister som förs med användande av automatisk
databehandling (ADB). Möjlighelerna alt snabbi erhålla aktuella uppgifter om
dessa fastigheter har därigenom starkt ökat. Mot bakgrund av etl uttalande i de
nyssnämnda förarbetena (prop. 1971: 179 s. 36) kan del uppstå tveksamhet om
hur godtrosregeln skall tillämpas i dessa fall.

Enligl min mening finns del inte längre anledning att i
godtrossamman-hang acceptera upp till sex månader gamla gravaiionsbevis när det
gäller

Prop.
1984/85:54 17

fastigheter som redovisas med hjälp av ADB. Endasl i fråga
om manuellt redovisade fastigheter bör i fortsättningen sex månader gamla
gravaiionsbevis kunna godtas. I fråga om övriga fastigheter bör enligl min
uppfattning kunna krävas att gravationsbeviset är högst en månad gammalt. Jag
föreslår att 6 kap. 7 § JB kompletteras med uttryckliga bestämmelser i enlighet
med vad jag nu har anfört.

Vad därefter gäller godtrosförvärv av fastighetspanträtt i
samband med generella pantförskrivningar m. m. får jag till en början hänvisa
till föredragande statsrådets uttalanden därom i förarbetena till 6 kap. 7 §
JB (se bilaga 4). Jag instämmer i dessa uttalanden. Vad som anförts i det nu
aktuella lagstiftningsärendet ger emellertid vid handen att det föreligger ett
praktiskt behov av uttryckliga lagbestämmelser i ämnet. Jag föreslår därför en
lagregel som reglerar möjligheten till godtrosförvärv av panträtt i samband
med generella panlförskrivningar samt överflyttningar och konverteringar av
lån.

Vad därefter gäller skeppspanträtten har utredningens
förslag aktualiserat frågan om en ulvidgning av utrymmet för godtrosförvärv av
sådan panträtt (jfr prop. 1973:42 s. 278).

Ett sätt alt förbättra godlrosskyddet är all pä sjörättens
område återinföra det system med inteckning av skuldebrev som gällde inom
fastighetsrätten före JB och för sjörättens del fram lill år 1976. Eftersom
den nuvarande panlbrevskonslruktionen nyligen har införts anser jag emellerlid
att det är uteslutet alt nu återinföra det äldre systemet.

Utredningens förslag om innehavarlegilimalion medför i och
för sig en förbättring av godlrosskyddet. Samtidigt innebär emellertid
förslaget enligt min mening en onödigt ingripande förändring av de nu gällande
bestämmelserna. Om fastighetsrätten i enlighet med vad jag nyss har förordat i
princip lämnas oförändrad på den här punkten, skulle förslaget dessutom leda
till ökade skillnader mellan de fastighetsrälisliga och de sjörällsliga
panlreglerna.

Elt ytteriigare förslag som har diskuterats är all ge
kreditgivarna räll alt lita pä uppgifierna om skeppsägare i ell upp lill en
månad gammalt registerutdrag. Vid överläggningar med förelrädare för redar-
och kreditorganisa-lionerna har emellertid dessa förklarat att den sistnämnda
ordningen inte skulle få någon praklisk betydelse ulan endasl verka störande på
nu tillämpade panlsältningsrutiner. Däremot har man från dessa organisationers
sida efterlyst en lagreglering som på motsvarande säll som inom
fastighetsrätten möjliggör godtrosförvärv av skeppspanträll i samband med
generella panlförskrivningar m. m.

Jag delar de nu nämnda organisationernas uppfatining om
behovet av en godtrosregel på sjörättens område i samband med generella pantförskrivningar
m. m.

På motsvarande sätt som inom fastighetsrätten föreslär jag
därför en lagregel som reglerar möjligheten till godtrosförvärv av
skeppspanträtt i 2
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 54

Prop.
1984/85:54 18

samband med generella panlförskrivningar samt
överflyttningar och konverteringar av lån.

Mol bakgrund av redar- och kreditorganisationernas nyss
angivna ståndpunkt har jag inte funnit skäl att föreslå någon ytterligare
ändring i reglerna om godtrosförvärv av skeppspanlrätl.

Som jag tidigare har nämnt (se avsnitt 2.2) kan ersättning
av statsmedel utgå till den rätte ägaren, om ett godtrosförvärv av
skeppspanträll har ägt rum. Som framgår av vad jag nyss har sagt föreslär jag
en viss utvidgning av möjlighelerna att göra sådana godtrosförvärv. Någon
motsvarande ulvidgning av statens ersättningsansvar bör emellertid enligt min
mening inle komma i fräga.

2.4 Tillägget

Mitt förslag: I fråga om tillägget till fastighets- och
skeppspantbrev skall den s.k. utmätningsräntan — som f.n. är tio resp. sex
procent -motsvara del av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande
diskontot ökat med fyra procentenheter.

En borgenärs rätt till betalning skall inle omfatta
tillägget, om pantbrevet har utmätts pä ansökan av borgenären eller om
pantbrevet är pantförskrivet till honom i andra hand.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag i
fråga om utmäl-nigsräntans höjd och förbudet att utmäta tillägget (se
betänkandet s. 126-141, särskilts. 136).

Remissinstanserna: När det gäller uimätningsräntans höjd
har en knapp majoritet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan ställt sig
positiv till utredningens förslag. Bland övriga remissinstanser har olika
uppfattningar förts fram om tilläggets utformning. Således har t.ex. vissa
instanser föreslagil alt de nuvarande bestämmelserna behälls oförändrade. Andra
instanser har däremot förordat en höjning av det s. k. fasta tillägget.

Utredningens förslag om utmätningsförbud i fråga om
tillägget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av remissinslanserna med
ett undantag. Förslaget avstyrks av Föreningen Sveriges kronofogdar. Om
förslaget genomförs, anser föreningen att det bör kompletteras med en regel om
att pantförskrivning i andra hand av pantbrev inte skall omfatta tillägget.
Riksskatteverket anser att möjligheten att pantförskriva tillägg i andra hand
bör tas bort.

Skäl för mitt förslag: Genom en panträttsupplåtelse får borgenären
rätt att vid medelsfördelning erhålla utdelning för sin fordran intill
pantbrevets belopp jämte vissl tillägg (se 6 kap. 3 § JB och 264 § sjölagen).

Prop.
1984/85:54 19

Tillägget får enligt 6 kap. 3 § JB inte översliga femton
procent av pantbrevets belopp (det s. k. fasta tillägget) jämte tio procent
årlig ränta på pantbrevels belopp från den dag fastigheten utmättes,
konkursansökan gjordes eller medlen nedsattes (den s.k. utmätningsräntan).
Uimäinings-räntan var tidigare sex procent men höjdes den 1 juli 1981 lill
nuvarande nivå pä förslag av pantbrevsutredningen (se prop. 1980/81:86).

Endasl om pantbrevels belopp inte räcker till för att
läcka borgenärens fordran får tillägget tas i anspråk, först del fasta
tillägget och därefter utmätningsräntan. Om flera pantbrev som har samma
företrädesrätt eller som gäller omedelbart efter varandra har lämnals som
säkerhet för en fordran gäller den s. k. blockbildningsregeln. Denna innebär
att borgenären är skyldig att söka betalning för sin fordran i pantbrevens
sammanlagda kapitalbelopp innan någol av tilläggen får tas i anspråk.

Tillägget är visserligen närmasi avsett all bereda
borgenären täckning för biförpliklelser men det är inte så att tillägget bara
får användas för detla ändamål. Om kapitalfordringen inte ryms inom pantbrevets
belopp, fär återstoden las ul på tillägget (se prop. 1971: 179 s. 31).

Bestämmelserna i 264 § sjölagen motsvarar vad som gäller
enligt JB. Utmätningsräntan är dock fortfarande sex procent.

När det först gäller uimätningsräntans höjd gör }ag
följande bedömning. Avsikten med bestämmelserna om etl särskilt tillägg till
pantbrevets belopp är all göra det möjligt för parterna att utnyttja hela det
intecknade beloppet vid långivningen. I det ränteläge som nu råder har
emellerlid inte en långivare full säkerhet för räntor och
tilläggsförpliktelser, om han lånar ul elt belopp som molsvarar hela del
intecknade beloppet. Trots alt utmätningsräntan på fastighetsrättens område
har höjts till tio procent fungerar alltså tillägget inle på det sätt som
förutsattes vid bestämmelsernas tillkomst.

Enligl min uppfatining kommer man bäst lill rätta med
detla problem genom att knyta utmätningsräntan lill diskontot i enlighet med
utredningens förslag. Anknytningen till diskontot torde inte skapa någon
osäkerhet av praktisk betydelse när del gäller möjligheterna för efterföljande
rättsägare alt bedöma värdet av deras säkerhet.

Efter ändring i räntelagen (1975:635) motsvarar den s.k.
dröjsmålsrän-lan fr. o. m. den I juli 1984 diskontot ökat med åtta
procentenheter (se SFS 1984:291). Vid överiäggningar med kreditorganisationerna
i delta lagstiftningsärende har dessa förordat att även utmätningsräntan skall
ligga på denna nivå. För egen del villjag emellertid erinra om att
dröjsmålsräntan och utmätningsräntan har väsentligen olika funktioner. En
utmätnings-ränta som motsvarar diskontot ökal med åtta procentenheter kommer
enligt min mening i alltför hög grad i konflikt med den grundläggande principen
all vid medelsfördelningen utdelning skall beräknas efter elt på förhand
bestämt belopp för varje pantbrev.

Prop.
1984/85:54 20

Jag anser alltså att utmätningsräntan bör molsvara del vid
varje lid gällande diskontot ökal med fyra procentenheter och förordar att 6
kap. 3 § JB och 264 § sjölagen ändras i överensstämmelse härmed.

När det därefter gäller frågan om förbud att utmäta
tillägget gör jag följande bedömning.

Som framgår av vad jag redan anfört får tillägget tas i
anspråk även för borgenärens kapitalfordran, om pantbrevets belopp inle räcker
till. En annan situation föreligger, om pantbrevet inte alls eller endasl
delvis har utnyttjats för pantsättning. Man talar då om ägarhypotek (se 6 kap.
9 § JB och 270 § sjölagen). Ett ägarhypotek innebär att utdelning pä en
inteckning skall tillfalla fastighetens resp. skeppets ägare om och i den mån
molsvarande pantbrev är obelänat eller underbelånat. Denna utdelning beräknas
endasl på vad som motsvarar pantbrevets belopp. Tillägget till pantbrevet
kommer alltså inle ägaren till godo.

Ett obelånat eller endasl delvis belånat pantbrev kan
utmätas för fastighetsägarens resp. skeppsägarens skuld. I så fall får
ulmätningsborgenären tillgodoräkna sig även tillägget, om det inte behöver las
i anspråk för att täcka panthavarens fordran (4 kap. 2 S andra stycket utsökningsbalken).
Regleringen har ansetts medföra att en pantbrevsutmätning kan omfatta enbart
tillägget eller vad som återstår av detta (se betr. fastighetsrätten prop.
1971: 179 s. 33). En oprioriterad borgenär kan alllsä få tillgäng till
tillägget. Detta kan i sin lur betyda att efterföljande panthavare pressas
tillbaka i fräga om sin säkerhet (se NJA 1983 s. 696). Att etl tillägg är
utmätningsbart komplicerar också tillämpningen av de tidigare nämnda
blockbildningsreglerna (se betänkandet s. 140 samt del nyss nämnda
rälts-fallet).

Jag delar på grund av det anförda utredningens uppfatining
att möjligheten att utmäta tillägget bör tas bort.

Om elt pantbrev inle är fullbelånal. kan fastighetsägaren
resp. skeppsägaren utnyttja det som säkerhet för ytterligare lån. Man lalar dä
om andrahandspantsättning (se vidare avsnitt 2.5).

Samma skäl som kan anföras för att man upphäver
möjligheten att utmäta tillägget lalar enligt min mening för alt man skall ta
bort rätlen att pantförskriva tillägget i andra hand. 1 själva verket skulle
ett utmätningsförbud kunna leda till stötande resultat, om det samtidigt
skulle vara tillåtet för fastighets- eller skeppsägaren att pantsätta tillägget
i andra hand. Syftet med reglerna om tillägg - att motverka underbeläning av
pantbrev -tillgodoses genom att förstahandspanlhavaren kan tillgodogöra sig
tillägget.

Jag kan inte heller finna alt ett förbud mol
andrahandspantsättning av tillägget pä något avgörande sätt skulle motverka den
i och för sig önskvärda sanering av inteckningsförhållandena som under senare
tid bl.a. tagit sig uttryck i en strävan efter färre men större inteckningar
för varje inlecknat objekt.

Prop.
1984/85:54 21

Jag föreslår alltså att en andrahandspantsättning av etl
pantbrev inte längre skall omfatta tillägget.

Vad jag nu har föreslagit om utmätningsräntans höjd och om
hinder mot andrahandspantsättning av tillägg bör enligt min mening också gälla
i fråga om företagshypoieksbrev enligt det förslag till lag om företagshypotek
som nyligen har överiämnats till riksdagen (se prop. 1983/84:128).

Ell företagshypoieksbrev kan inte utmätas (se nämnda prop.
s. 31). Det behövs därför inte någon särskild bestämmelse om att tillägget till
ett företagshypoieksbrev inle kan göras gällande av en utmätningsborgenär.

2.5 Övriga frågor

Mitt förslag: 1 sjölagen föreslås bestämmelser om
sammanföring av inteckningar som motsvarar vad som redan gäller enligl 22 kap.
8 a § JB.

När del gäller pantbrev görs vissa lättnader i förfarandet
enligt lagen (1936:88) om panlsättning av lös egendom som innehaves av tredje
man. En andrahandspanthavare skall inte längre behöva förete något bevis om
andrahandspantsätiningen när han underrättar panthavaren om denna ulan det
räcker med att underrättelsen sker skriftligen eller på annat från bevissynpunkt
likvärdigt sätt.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mill förslag (se
betänkandet s. 153-158).

Dämtöver har utredningen föreslagit att pantbrev på grund
av inteckning som har beviljats i en odelad fastighet skall kunna pantsättas av
slamfas-tighetens ägare utan samtycke av ägaren till en avstyckad fastighet,
som svarar subsidiärt (se betänkandet s. 113-116 samt uiredningens förslag ull
6 kap. 2 § tredje stycket JB).

Remissinstanserna: Förslaget om sammanföring av
inteckningar har allmänt godtagits av remissinstanserna.

Vad gäller den föreslagna ändringen i 1936 års lag har
flertalet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan tillstyrkt uiredningens
förslag.

Remissopinionen är splittrad i frågan om rält för ägaren
av en stamfastighet att pantsätta utan samtycke av ägaren till en avstyckad
fastighet.

Några remissinstanser har även tagit upp frågan om
panlsättning i samband med kommunal förköpsrätl samt förbudet mol inteckning
av andelar i fastighet.

Skäl för mitt förslag: Enligt 22 kap. 8 a § JB får flera
inteckningar som besvärar endasl en faslighet sammanföras till en inteckning på
ansökan av fastighetsägaren och efter medgivande av pantbrevens innehavare.
Möjligheten fill sammanföring infördes år 1977 (se prop. 1976/77:72).

Prop.
1984/85:54 22

Bestämmelser om sammanföring av inteckningar har också
föreslagits i 4 kap. 16 § lagen om företagshypotek (se prop. 1983/84: 128).

Som utredningen har framhållit finns det även inom
sjörätten behov av möjlighel till sammanföring av inteckningar. Jag föreslår
därför att det i sjölagen införs bestämmelser som molsvarar 22 kap. 8 a § JB.

1936 års lag om panlsättning av lös egendom som innehaves
av tredje man innehåller regler om vad som krävs för att en
andrahandspanthavares rätt skall vara skyddad mot pantsätlarens borgenär.
Enligt lagens nuvarande lydelse vinner andrahandspanthavaren sådant skydd när
förstahandspanlhavaren har erhållit ett meddelande om pantsättningen från
panlsättaren eller när andrahandspanthavaren för förstahandspanlhavaren har
uppvisat en skriftlig handling som visar att panträtt ulfästs. Utredningen har
föreslagit att det sistnämnda kravet skall ersättas med en skyldighel för
andrahandspanthavaren att skriftligen eller pä annal frän bevissynpunkl
likvärdigt sätt underrätta förstahandspanlhavaren om pantulfästelsen.

Enligl min mening innebär uiredningens förslag en
förenkling i hanteringen av andrahandspanlsättningarna. Jag kan inte finna all
förslagel är förenat med några risker från rältssäkerhelssynpunkt. Jag förordar
därför att 1936 års lag ändras i enlighet med vad utredningen har föreslagit.

Mitt förslag till ändring i 1936 års lag begränsar sig
till pantbrev. Därmed villjag inte utesluta att det kan finnas skäl för en
motsvarande reform även när det gäller pantsättning av annan lös egendom.
Frågan om behovet av en sådan mera allmän översyn av lagen får emellertid tas
upp i annat sammanhang.

Utöver vad jag nu har berört har utredningen pä ett
inträngande och förtjänstfullt sätt analyserat ett antal panträttsliga
frågeställningar inom fastighetsräiien. Utredningen har därvid pä åtskilliga
punkter kommit till det resultatet att gällande rätt inte bör ändras.
Utredningen har alltså inte föreslagil några ändringar i gällande rätt när del
gäller t. ex. s. k. säljarre-verser, panlsättning i samband med kommunal
förköpsrätt eller förbudet mot inteckning av andelar i fastighet (se
betänkandet s. 121, 124 och 150).

Jag delar utredningens uppfattning att några lagändringar
inte bör göras i nu nämnda avseenden.

Däremot kan jag inte ansluta mig till utredningens förslag
om rätt för ägaren av en slamfaslighet att pantsätta utan samtycke av ägaren
till en avstyckad fastighet, som svarar subsidiärt. Enligt min mening skulle en
sådan ordning försätta förvärvare av avstyckade fastigheter i ett sämre läge än
idag och kunna leda lill ett minskat intresse hos ägare av stamfas-ligheter när
det gäller sanering av inteckningsförhållandena i avstyckade fastigheter. Jag
vill också hänvisa till vad som har anförts om dessa frågor i 1971 års
lagstiftningsärende (se prop. 1971:179 s. 41, 59 och 67). Det kan enligt min
mening dock finnas anledning all ytterligare överväga dessa frågor i anslutning
till den översyn av fastighetsbildningslagsliftningen som f.n. sker genom
fastighetsbildningsutredningen (Ju 1979; 11). Som pant-

Prop. 1984/85:54 23

brevsutredningen har framhållit (betänkandet s. 116) är en
länkbar lösning alt som villkor för avstyckning kräva alt inteckningarna i
stamfastigheten avlyfts från den avstyckade fastigheten.

2.6 Ikraftträdande

Den nya lagstiftningen om företagshypotek (se prop.
1983/84: 128) är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1986. Även de nu
föreslagna ändringarna i denna lagstiftning bör träda i kraft den I januari
1986.

Övriga lagändringar bör träda i kraft den I januari 1985.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom jusliliedepartmenlet
upprättats förslag lill

1. lag om ändring i jordabalken,

2.
lag om ändring
i sjölagen (1891:35 s. I),

3.
lag om ändring
i lagen (1936:88) om panlsättning av lösegendom som innehaves av tredje man,

4.
lag om ändring
i lagen (1984:000) om företagshypotek,

5.
lag om ändring
i lagen (1984:000) om införande av lagen (1984:000) om företagshypotek.

Förslagen bör fogas till protokollet i delta ärende som
bilaga 5.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i jordabalken

6 kap. 3 §

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.4).

Enligl
första stycket skall utmätningsräntan utgå från dagen för utmätningen (eller
motsvarande) och löpa fram till medelsfördelningen. Om diskontot t.ex. höjs
under denna period, skall en ränta motsvarande det lägre diskontot ökat med
fyra procentenheter tillämpas under tiden fram t. o. m. dagen för höjningen och
en ränta motsvarande det högre diskontot ökat med fyra procentenheter tillämpas
för tiden därefter.

Av sista
meningen i första stycket följer, att när sakägarförteckning upprättas - säsom
är fallet vid bl.a. exekutiv auktion - hänsyn inle skall tas till
diskontoförändringar som inträffar efter det att förteckningen har upprättats.

Bestämmelserna
i del nya tredje stycket innebär all tillägget inte omfattas av en
panlförskrivning i andra hand. Med en sådan pantförskrivning

Prop.
1984/85:54 24

avses en pantsättning av ett pantbrev som redan är belånat
hos någon annan kreditgivare.

En pantförskrivning i andra hand kan övergå till alt gälla
i första hand och därmed omfatta även tillägget, om den ursprunglige
panthavaren får full betalning för sin fordran.

Vidare innebär bestämmelserna i tredje stycKct att
tillägget inte kan göras gällande av en utmätningsborgenär, om den intecknade
fastigheten tas i anspråk enligt 9 kap. 14 § utsökningsbalken eller om
pantbrevet pantförskrivs till honom enligt 9 kap. 15 § utsökningsbalken. Även
om sistnämnda pantförskrivning sker i första hand, kommer den alltså inte att
omfatta tillägget.

6 kap. 7 §

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.3).

Bestämmelserna i det nya tredje stycket ger en
kreditgivare rätt att i sådana fall som avses i paragrafens första och andra
slycken normall föriita sig på uppgifterna i etl upp till sex månader gammalt
eller, i fråga om förhållanden i inskrivningsregister, högst en månad gammalt
gravaiionsbevis. De angivna tiderna får beräknas med utgångspunkt i tidpunkten
för panträttsupplåtelsen eller, när fordringen därefter har överiåtits till
annan, i tidpunkten för den senares förvärv.

Det bör framhållas att de nya bestämmelserna naturiiglvis
inte hindrar all kreditgivare som har tillgång lill terminaler, som är anslutna
fill inskrivningsregistret, använder dessa vid ägarkontrollen. Användningen av
uppgifter från sådana terminaler sker emellertid på mottagarens risk (se prop.
1973: 13 s. 49). En annan sak är att vissa kreditgivare är skyldiga att skaffa
in gravaiionsbevis i läneärenden enligl särskilda föreskrifler.

6 kap. 7a §

Paragrafen, som är ny, har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3). Den ger kreditgivaren ett förstärkt godlrosskydd då
ny kredit upptas efter det att panträtt har upplåtils till säkerhet för
framtida fordran eller då lån flyttas över eller konverteras på normala
villkor.

I avtal om fastighetslån ingår ofta en klausul som
innehåller att det eller de pantbrev som lämnas som säkerhet för lånet även
skall utgöra pant för de övriga förbindelser för vilka låntagaren kan komma att
häfta i förhällande till kreditgivaren. Bestämmelserna i första stycket avser
framför allt sådana generella pantförskrivningar. Men bestämmelserna är
samtidigt sä allmänt avfattade att de omfattar alla situationer då elt pantbrev
överlämnas först och fordringen uppkommer senare, t. ex. dä pantbrevet ges in
till en kreditinstitution i samband med låneansökan och lånet betalas ut en lid
därefter.

Angående frågan när en fordran skall anses ha uppkommit
hänvisas till betänkandets. 163-165.

Prop.
1984/85:54 25

När fordringen i fall som första stycket reglerar
sedermera uppkommer gör kreditgivaren ett godtrosförvärv av panträtten på
grundval av sin urspmngliga ägarkontroll, oavsett hur läng tid efter denna som
fordringen uppkommer. Först i och med att kreditgivaren fär kännedom om att etl
ägarskifte har ägt rum upphör möjligheten till godtrosförvärv av panträtt på
gmnd av bestämmelserna i detta stycke.

Vad nu har sagts gäller enligl andra stycket även vid
överflyttning eller konvertering av lån utan några andra ändringar än sådana
som normall förekommer vid fordringsutbyten av det slag som del är fräga om
(jfr betänkandet s. 175).

Nägon ersättning av stadsmedel till den rätte
fastighetsägaren kan inte ulgå i samband med sädana godtrosförvärv som avses i
denna paragraf (jfr 18 kap. 4 § JB).

18 kap. 8 §

De nya bestämmelserna i andra stycket innebär att reglerna
i 6 kap. 7 § tredje stycket och 7a § om god tro med avseende pä vem som är
faslighetens ägare ocksä blir tillämpliga när det är fräga om god tro med
avseende på en anteckning i fastighetsboken eller inskrivningsregistrel
angående en omständighet som inskränker ägarens rätt att upplåta panträtt i
fastigheten.

Övergångsbestämmelserna

Andra punkten innehåller övergångsbestämmelser till de nya
bestämmelserna om utmätningsräntan i 6 kap. 3 § första stycket JB.

Äldre bestämmelser som innebär att utmätningsräntan är tio
procenl skall tillämpas, om utmätningsförfarandet (eller motsvarande) har
inletts före ikrafträdandet. Äldre bestämmelser skall också tillämpas under en
övergångsperiod av tre är från ikraftträdandet, men då förutsätts det etl
särskilt yrkande härom.

Tredje punkten innehåller övergångsbestämmelser lill de
nya bestämmelserna i 6 kap. 3 § tredje stycket JB. De nya bestämmelserna
gäller inte, om utmätningen eller pantförskrivningen i andra hand har skett
före ikraftträdandet. I fråga om panlförskrivning i andra hand blir därvid
avgörande när själva förskrivningen har ägt rum. Tidpunkten för underrättelsen
till förstahandspanlhavaren om förskrivningen lorde däremol sakna betydelse
(jfr NJA 1982 s. 336).

4.2 Förslaget till lag om ändring i sjölagen

23 §

Paragrafens ändrade lydelse innebär att presumtionen om
kännedom i fräga om vad som har införts i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret
inle skall gälla sådana fall som regleras i den nya 269 a §.

Prop.
1984/85:54 26

264 §

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.4). Jag hänvisar också till vad som anförts vid 6 kap. 3 § JB.

269 a §

Paragrafen, som är ny, har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3). Jag hänvisar ocksä till vad som anförts vid 6 kap.
7a § JB.

Någon ersättning av statsmedel till den rätte ägaren kan
inte utgå i samband med sädana godtrosförvärv som avses i denna paragraf (jfr
349 § i lydelse enligl SFS 1975: 1289).

287a §

Paragrafen, som är ny, har behandlats i den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.5).

Av paragrafens ordalydelse framgår att endast inteckningar
som gäller i samma myntslag kan sammanföras. Vad som sägs om samma myntslag får
analogt anses tillämpligt på s.k. Poincaréfrancs och de av Internationella
valutafonden använda särskilda dragningsrätterna, SDR (jfr prop. 1982/ 83:159
och SFS 1983:699 som träder i kraft den dag regeringen bestämmer).

Övergångsbestämmelserna

Övergångsbestämmelserna överensstämmer med vad som
föreslagits beträffande JB med de jämkningar som föranleds av de förhållanden
som gäller i fråga om skepp och skeppsbyggen.

4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om pantsättning
av lös egendom som innehaves av tredje man

Lagen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.5).

Lagens andra mening innehåller en ny bestämmelse om
pantbrev. Bestämmelsen innebär att det tidigare kravet på företeende av en
skriftlig handling som visar att panträtt har ulfästs ersätts med en skyldighet
för andrahandspanthavaren att underrätta förstahandspanlhavaren om pantutfästelsen
skriftligen eller på annat från bevissynpunkt likvärdigt sätt. Med sistnämnda
uttryck avses telex o. dyl. men även dataöverföring, om den kan ordnas betryggande.

Ett pantbrev kan pantförskrivas till flera borgenärer som
enligt pant-rätlsavtalen skall ha panträtt efter varandra. Den rangordning som
har beslåmts vid panlförskrivningen rubbas inte av att underrättelserna om
pantförskrivningarna till förstahandspanlhavaren sker i annan tidsföljd (se NJA
1982 s. 336).

Den nya bestämmelsen i lagens andra mening bör tillämpas
analogt då del är fråga om elt företagshypoieksbrev (jfr prop. 1983/84:128 s.
113).

Prop. 1984/85:54 27

4.4 Förslaget
till lag om ändring i lagen om företagshypotek

2
kap. 5 §

Paragrafen
har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4). Jfr även
specialmotiveringen till 6 kap. 3 § JB.

4.5 Förslaget
till lag om ändring i lagen om införande av lagen om företags

hypotek

10
och II §§

Ändringarna
i 10 § första stycket och 11 § är redaktionella och föranledda av att 2 kap. 5
§ lagen om företagshypotek har fått ett nytt fjärde stycke.

Till 10 § har fogats ett
nytt tredje stycke enligt vilket hindret i 2 kap. 5 § fjärde stycket i lagen om
företagshypotek mot säkerhelsförskrivning i andra hand av tillägg till
företagshypoieksbrev inte gäller, om andrahands-förskrivningen har skett före
ikraftträdandet av lagen om företagshypotek.

5
Hemställan

Jag
hemställer alt lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag om ändring i jordabalken,

2.
lag om ändring i sjölagen
(1891:35 s. I),

3.
lag om ändring i lagen
(1936:88) om pantsättning av lös egendom som innehaves av iredje man,

4.
lag om ändring i lagen
(1984:000) om företagshypotek,

5.
lag om ändring i lagen
(1984:000) om införande av lagen (1984:000) om företagshypotek.

6
Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Prop.
1984/85:54 28

Bilaga I

Utredningens sammanfattning

Enligt de regler om faslighetspanträtt som gällde före
tillkomsten av jordabalken (JB) var den handling som begagnades för
pantsällningen ett skuldebrev (praktiskt taget alltid av löpande natur), vilket
genom beslut av inskrivningsdomaren hade tillagts rätt till betalning ur
fastigheten med viss förmånsrätt (inteckning). I doktrinen karakteriserades
denna betalningsrätl, förkroppsligad i inteckningsreversen, som en
"sakrätlslig fordran" (Undén). Inteckningsreversen utnyttjades för
panlsättning i regel på del sättet att den pantförskrevs, i likhet med lös sak,
såsom säkerhet för en särskild s. k. omslagsrevers, som innehöll de speciella
villkoren för lånet. - Ordningen var behäftad med vissa risker för
fastighetsägaren. Den allvarligaste var nog, att i lånevillkoren brukade
stipuleras alt panten, inteckningsreversen, kunde realiseras som lös pant genom
försäljning under hand. Detta kunde leda till elt oförmånligt resultat för
gäldenären. Borgenären avräknade pä sin fordran endast det belopp som han fick
ut vid försäljningen av inteckningsreversen medan den som köpte reversen fick
bevaka inteckningens hela belopp vid en exekutiv auktion på fastigheten oavsett
vad han hade betalat för intecknings-reversen. Även i andra sammanhang kunde
inteckningsreversen komma att uppträda som självständigt fordringsbevis, till skada
för fastighetsägaren.

Genom jordabalksreformen ville man råda bot på dessa
svårigheter. Den nya konstruktionen innebär, att inteckningshandlingen inte
längre är etl skuldebrev utan etl av inskrivningsmyndigheten utfärdat särskilt
pantbrev, tillkommet på grundval av inteckningsbeslutet. Inteckningen innebär,
att vid fördelning av realisationsmedel - oftast efter exekutiv auktion -
utdelning på pantbrevet skall beräknas för del belopp vara inteckningen och det
däremol svarande pantbrevet lyder. Pantbrevet som sådant har inget ekonomiskt
värde; det är inte något värdepapper. För all panträtt skall uppkomma krävs alt
pantbrevet överlämnats som pant för en fordran. Tre moment är alltså avgörande;
fordran, pantförskrivning och tradition.

Det är bara fastighetsägaren som har rätt all pantsätta.
Godtrosregler kan dock i viss utsträckning medföra, att pantsättningen blir
gällande, trots att någon annan än fastighetsägaren utfört pantsällningen. I
övrigt gäller beträffande pantsätlningens genomförande i stor utsträckning
lösörepanlrät-tens regler.

De nya panträttsregler som sålunda infördes genom JB
kopierades inom sjörätten genom lagändringar som trädde i kraft 1976. I
lufträtten gäller fortfarande den gamla ordningen med inlecknade skuldebrev,
men enligt förslag av en särskild utredning, SOU 1976:70, skall i stort sett
regler som

Prop.
1984/85:54 29

svarar mot JB:s och sjölagens bestämmelser införas ocksä i
lufträllen.

Det har emellertid visat sig, alt de nya reglerna har en
del ganska allvarliga brister. I första hand gäller detta sjörätten.

I inskrivningsväsendel på sjörättens område (inskrivning
av äganderätt och inteckning) är databehandling fullt genomförd. Inom landet
fungerar systemet tillfredsställande, men svårigheter uppstår i internationella
förhållanden. Om ett pantbrev i skepp skall pantsältas i utlandet, måste
kreditgivaren för att vara på den säkra sidan förvissa sig om att panlsättaren
i pantsättningsögonblicket är inskriven som ägare i del svenska registret.
Sådan information kan emellerlid av lekniska skäl inte tillhandahållas omgående
från registret. Detla är ett allvarligt hinder för ett effektivt utnyttjande i
utlandet av svenska pantbrev i skepp.

Men vissa tillämpningssvårigheter sammanhängande med att
del bara är ägaren som kan pantsätta har också visat sig föreligga inom
fastighetsrätten. Dessa komplikationer var visserligen till en del förulsedda
vid jordabalkens tillkomst, men nackdelarna har nog visat sig vara större än
man då tänkte sig.

Som nyss nämnts är det endast fastighetsägaren som har
rätt att begagna pantbrevet för pantsättning. Godtrosregler medför dock, att en
pantsättning kan bli gällande, även om annan än fastighetsägaren gjort
panlsättningen. Överlåter en ägare sin fastighet, är det den nye ägaren som är
behörig pantsättare, men om den gamle ägaren - obehörigen - pantsätter elt
pantbrev som han av en eller annan anledning har kvar möjligheten alt förfoga
över, kan pantsättningen bli gällande, om kreditgivaren är i god tro. Vem som
är ägare skall framgå av fastighetsboken, men inskrivningsväsendet, som på
detta område forlfarande i större delen av landel sköts manuellt, arbetar med
delvis ganska långa eftersläpningar, så att informaiion om lagfart för en ny
ägare på sina håll inte blir tillgänglig förrän flera månader efter lagfartsbeslutet.
I förarbetena lill JB har därför sagts ifrån, att en kreditgivare i allmänhet
får anses vara i god tro, om han litar på äganderättsupplysningar i ett
gravaiionsbevis som är mindre än sex månader gammalt. Detta är emellertid bara
ett motivuttalande, och därtill kommer alt inskrivningsväsendet undan för undan
läggs upp på dala och att betydande osäkerhet då har uppstått om vad som skall
gälla när databehandling tillämpas. Skall m. a. o. sexmånadersregeln gälla
också i sådana fall?

Inom kreditväsendet tillämpas i stor utsträckning en
ordning med s. k. generella hypotek. Särskilt slörre företag lämnar ofta lill
kreditgivaren (banken) handlingar av olika slag: pantbrev i fastigheter och
skepp, företagsinteckningar, akfier och obligationer som säkerhet för en
kredit, vilken efter omständigheterna fluktuerar till storleken; den utnyttjas
tid efter annan efter medgivande av kreditgivaren till större eller mindre del.
Detla är ett typiskt exempel på pantsättning för fordran som ännu inte
uppkommit. Som fömt nämnts krävs för giltig pantsättning dels att det finns en
fordran dels att pantbrevet pantförskrivits för denna fordran dels slutligen
att pantbrevet överlämnats till långivaren. Vad händer nu vid en generell
pantsättning, om ägarväxling sker, innan krediten tas i anspråk genom höjning
av kreditbeloppet? Skall fordringen anses ha uppkommit först i och med att
kreditbeloppet höjts? I så fall måste principiellt kreditgivarens undersökning
av vem som är behörig pantsättare hänföra sig till denna

Prop.
1984/85:54 30

tidpunkt. Det skulle bli ett mycket betungande arbete för
banker och andra kreditgivare att hålla reda på möjliga ägarväxlingar i dessa
fall. I förarbetena till JB uttalades med tanke på dessa situationer, att om
kreditgivaren, när krediten lades upp, hade gjort vederbörlig efterforskning av
vem som var rätt pantsättare, så behövde han för att pantsättningen i
fortsättningen skulle vara giltig inte företa någon ny undersökning varje gång
kreditbeloppet höjdes utan han kunde avvakta att han fick en direkt
underrättelse om ägarskifte. Detta är emellertid bara ett motivuttalande. I
praktiken är man osäker om räckvidden; dessutom finns det "framtida
fordringar" av olika slag. Del är t. ex. ingalunda säkert, att
checkräkningskrediter skall behandlas på samma sätt som de nu behandlade
generella pantsättningarna.

Ändringar i fastighetsindelningen medför också svårigheter
när det gäller att avgöra, vem som i egenskap av fastighetsägare är behörig
pantsättare. Främst har avstyckningarna här stått i blickpunkten. Efter
avstyckning blir ett pantbrev, som utfärdats på gmnd av inteckning i
stamfastigheten, att betrakta som en gemensam inteckning, gällande i både
stamfastigheten och den avstyckade fastigheten. Det finns då (om avstyckningen
överlåtits) två ägare, och båda måste medverka vid pantsättningen, om denna
skall omfatta såväl stamfastighet som avstyckning. Godtrosförvärv kan dock,
liksom i andra sammanhang, inverka på bedömningen. Här kan uppkomma egendomliga
förvecklingar ledande till osäkerhet i rättstillämpningen.

Den nu lämnade redogörelsen visar, att den f. n. gällande
ordningen inte är i alla delar tillfredsställande. Framför allt inom sjörätten
är det nödvändigt att något görs för att tillgodose kraven på ett fungerande
pantsättningssys-tem.

Emellertid har bankerna och andra kreditgivare framfört
mycket bestämda önskemål om att, för praktikabilitetens skull, samma
pantsättningsregler bör gälla inom fastighetsrätten, sjörätten och lufträtten.
Utredningen har funnit, att dessa önskemål rimligen måste tillgodoses, och har
därför utarbetat regler som skall kunna tillämpas på alla tre områdena.

De nackdelar som är förbundna med gällande ordning hänför
sig, som framgår av det föregående, i stort sett till frågan om vem som skall
äga förfoga över pantbrevet för pantsättning. Därvidlag måste för att olägenheterna
skall kunna elimineras en större flexibihtet eftersträvas. Det är olyckligt,
att pantsättningsbefogenheten har bundits till ägarens person så hårt som skett
i gällande rätt. Å andra sidan har utredningen inte velat gå fillbaka till den
äldre ordningen, där inteckningshandlingen var ett värdepapper av (nästan
alltid) löpande natur, med de risker som var förbundna därmed. Utredningen har
velat behålla pantbrevet, sådant det nu är konstruerat. Della innebär att
pantbrevet, försåviit del ej är ägarhypotek, inle skall kunna göras gällande i
det exekufiva förfarandet annat än i samband med en fordran för vilken det är
pantsatt. Däremot skall rätten att förfoga över pantbrevet för pantsättning (pantsättningsbefogenheten)
enligt utredningens förslag vara överlåtbar, och innehavet av pantbrevet skall,
i godtroshänseende, utgöra en presumlion för att innehavaren har behörighet att
pantsätta, antingen i egenskap av ägare till den intecknade egendomen eller i
egenskap av den som fått pantsättningsbefogenheten till sig överlåten.

Prop.
1984/85:54 31

Om parternas avsikt är att den som fåll
pantsättningsbefogenheten på sig överlåten realiter skall agera för
överlåtarens räkning, kan överiåtelsen, om man så vill, betraktas som en
fullmakt av speciellt slag (fiduciarisk överlåtelse). Den är såtillvida
oåterkallelig all den är bindande gentemot singularsuccessor i äganderätten
till den intecknade egendomen. Men överlåtelsen av pantsättningsbefogenheten
kan givetvis också innebära en reell ekonomisk transaktion, nämligen om den går
ut på alt mottagaren skall ha räll alt utnyttja det ekonomiska värde som rätlen
alt pantsätta utgör. - För alt s. k. återpantsättning skall omöjliggöras -
vilket är etl bestämt önskemål -bör lagen innehålla ett uttryckligt förbud mot
att pantsättningsbefogenheten överlåts till någon som är panthavare.

På detta
säll anser sig uiredningen komma tillrätta med svårigheterna inom sjörätten.
Skeppels ägare överlåter pantsättningsbefogenheten till den som skall företräda
honom i utlandet gentemot den utländske kreditgivaren. Reglerna innebär, att
denna överiåtelse blir bindande, även om skeppet till äventyrs under
mellantiden skulle överlåtas. Vad kreditgivaren behöver förvissa sig om - genom
gravaiionsbevis eller liknande - är att den som gjorde överiåtelsen av
pantsättningsbefogenheten var ägare till skeppet vid tidpunkten för
överiåtelsen av befogenheten. För detta ändamål behövs ingen aktuell
information från det svenska skeppsregistret. - Är fråga om panlsättning av elt
skepp som tillhör ell parirederi, kan partredarna med fördel överiåta sin
pantsättningsbefogenhet till huvudredaren, varefter denne i sin tur utfärdar
fullmakt för den som skall företräda rederiet gentemot kreditgivaren.

Genom den nu beskrivna anordningen kommer man också
tillrätta med vissa av svårigheterna inom fastighetsrätten. Om innehavet av
pantbrevet innebär en presumlion för all innehavaren är behörig, behövs för den
goda trons skull principiellt inte någon efterforskning i fastighelsboken.
Spörsmålet om den goda tron reduceras lill frågan huruvida innehavaren av
pantbrevet är trovärdig. För alt undvika osäkerhet i denna del - särskilt med
hänsyn fill övergången till databehandling - innehåller förslaget emellertid en
uttrycklig regel om alt borgenären inte är skyldig alt kontrollera
pantsättarens behörighet med hjälp av fastighetsboken (inskrivningsregistret),
om det inte finns särskild anledning att misstänka, att pantsättaren saknar
rätt alt pantsätta pantbrevet. Åven för sjörättens del innebär denna regel en
säkerhetsventil. - Särskill vad avser fastighetsrätten räknar utredningen
emellertid med att förfarandet vid upplåtelse av panträtt enligt utredningens
förslag i praktiken inle kommer att avvika myckel från vad som nu tillämpas
belräffande kontrollåtgärder från kreditgivarens sida. Av olika skäl kan denne
nämhgen i regel inte underiåta att i fastighetsboken (registret) efterforska
vad där införts bl. a. i fråga om äganderättsförhållandena. Skulle emellertid en
obehörig pantsättare någon gång på grund av god tro hos borgenären lyckas få
till stånd en giltig panlsättning, kan under vissa förutsättningar enligt
förslaget ersättning utgå av statsmedel.

I fråga om avstyckningarna föreslår uiredningen en
speciell regel innebärande att stamfastigheiens ägare kan förfoga över
pantbrev, som lagits ut i den odelade fastigheten, utan samtycke av ägaren till
den avstyckade fasligheten. Befrielse från gäldsansvar för sistnämnda fastighet
får här likaväl som när fråga är om pantsättning som ägt rum före
avslyckningens tillkomst

Prop.
1984/85:54 32

ske genom relaxalion. Uiredningen tror. att den sålunda
föreslagna ordningen kan bli av viss betydelse bl. a. för skogsbolagen med
deras många avslyckningar, eftersom kreditgivaren i fortsättningen inte behöver
hålla reda på viika avslyckningar som skett efter inteckningens meddelande. Del
förtjänar också nämnas att omsättning av checkräkningskredil, för vilken
pantbrev utgör säkerhet, kan ske ulan att banken behöver ta hänsyn till om
någon avstyckning från den intecknade fasligheten ägl rum under mellantiden.

Beträffande de generella hypoteken och överhuvudlaget
panträtt för fordran som ännu inte uppkommit innehåller förslaget en uttrycklig
bestämmelse avsedd att undanröja risken för missförstånd. Regeln går i huvudsak
ut på alt om etl pantbrev har överlämnats som säkerhet för en fordran som ännu
inte uppkommit och kreditgivaren var i god tro när pantbrevet överlämnades, så
skall han anses vara i fortsall god tro även när fordringen uppkommer, intill
dess han får vetskap om alt gäldenären saknar rätt att förfoga över pantbrevet.
Del behövs alltså full vetskap och räcker inte med att borgenären bort inse
förhållandel. Regeln innebär i slort selt elt lagfästande av den princip som enligt
vad ovan nämnts uttalades i motiven lill JB (i prop. 1971:179).

I utredningens uppdrag har också ingått att se över
bestämmelserna om tillägg. Enligl 6 kap. 3 § JB och molsvarande beslämmelse i
sjölagen beslår tillägget av en fast del, som är 15 procent av pantbrevets
belopp, och en s. k. utmäiningsränla. Denna ränla utgörs av en på pantbrevets
belopp utgående ränta löpande från dagen för utmätningen (motsvarande) fram
till medels-fördelningen. På förslag av utredningen höjdes utmätningsräntan i
JB den 1 juli 1981 frän 6 till 10 procent om året. I sjölagen är den
fortfarande 6 procent.

Tillagget skall motsvara borgenärens behov av säkerhet för
ränta och andra biförpliklelser. Vid långivning skall normall fordringens
kapitalbelopp motsvaras av pantbrevets belopp. Det har visat sig, att detta nu
inte alltid är fallet. Läneräntorna är så höga, att kreditgivarna anser sig
behöva en del av pantbrevsbeloppei som säkerhet för räntor. Pantbrevet blir med
andra ord underbelånat. Utredningen har funnit, all detta är opraktiskt, och
föreslår att uimätningsräntans storlek knyts lill diskontot på motsvarande säll
som dröjsmålsräntan enligt räntelagen. Härigenom nås en bällre överensstämmelse
mellan låneränta och utmäiningsränla.

Tilläggel ulgör enligl gällande lag inle ägarhypotek men
kan ändå utmätas. Detla medför viss;i olägenheter, och utredningen föreslår,
alt tillägget inte längre skall vara utmätningsbart.

Med "andrahandspantsättning" avses, att ell
pantbrev som är pantförskrivet till en borgenär pantsätts i andra hand till en
annan borgenär, som därigenom får rätt att vid exekution erhålla vad som blir
över på pantbrevets belopp och tillägget, sedan förstahandspanlhavaren fått
täckning för sin fordran. Pantbrev, som är pantförskrivna till ett
hypoieksinstiiui eller annan kreditgivare för boltenlån, pantförskrivs sålunda
ofta i andra hand till en bank eller sparbank. Även i andra sammanhang
förekommer andrahandspantsättning. Förfarandet vid sådan panlsättning regleras
av en lag av år 1936 om pantsättning av lös egendom som innehaves av iredje
man. Hanteringen är betungande för kreditinstituten. Uiredningen föreslår
därför, för pant-

Prop.
1984/85:54 33

brevens vidkommande, vissa lättnader i förfarandet.
Förslaget innebär, att andrahandspanthavaren inle skall behöva förete något
bevis om pantförskrivningen, när han underrättar innehavaren av pantbrevet
("denuntie-rur"). Underrättelsen skall ske skriftligen eller på annal
från bevissynpunkl likvärdigt sätt. Härigenom öppnas möjlighel alt använda
dalakommunikation.

Under
utredningsarbetet har framkommit, all del finns elt behov av att kunna
pantsätta flygplansbygge. Behovet aktualiseras av all Saab påbörjal
tillverkning av ell civilt passagerarflygplan. Utredningen föreslår en lag om
panträtt i fiygplansbygge, enligt vilken tillverkaren har räll att registrera
flygplansbyggel, inleckna det och pantsätta pantbrev.

Uiredningen lämnar vidare förslag i vissa mindre frågor,
bl. a. om sammanföring av inteckningar i sjölagen.

3 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 54

Prop. 1984/85:54

34
Bilaga 2

1
Förslag till Lag om ändring

jordabalken

Härigenom
föreskrivs i fråga om jordabalken dels att 18 kap. 2 § skall upphöra alt gälla,
dels att rubrikerna närmasi före 6 kap. 3 och 7 §§ skall ulgå, dels all 6 kap.
1-9 §§, 7 kap. 25 § samt 18 kap. 3 och 4 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Ägare av
fastighet har rätt att, i den ordning som anges i 22 kap., hos
inskrivningsmyndigheten erhålla inteckning i fastigheten för visst penningbelopp.

6 kap. 1 § Ägare av fastighet, som vill upplåta panträtt
i denna till säkerhet för fordran, har rätt att i den ordning som anges i 22
kap. hos inskrivningsmyndigheten erhålla inskrivning i fastigheten av visst
penningbelopp (inteckning). Myndighetens bevis om inskrivningen kallas
pantbrev.

Inteckning kan enligt 22 kap. beviljas i flera fasligheter
(gemensam inteckning). Gemensam inteckning kan också uppkomma genom att
intecknad fastighet delas.

När
inteckning beviljats, utfärdar inskrivningsmyndigheten pantbrev.

Panträtten upplåtes genom att fastighetens ägare
överlämnar pantbrevet som pant för fordringen.

2 §

Panträtt i fastigheten upplåts genom att pantbrevet
överlämnas som säkerhet för fordran.

Rätten
att begagna pantbrevet för upplåtelse av panträtt tillkommer faslighetens
ägare eller den till vilken han överlåta sin befogenhet all använda pantbrevet
för sådant ändamål. Befogenheten får dock inte överlåtas till den som innehar
pant-

Nuvarande
lydelse

Bestämmelser om fastighetsägarens rätt när pantbrev icke
alls eller delvis utnyttjats för panlsättning (ägarhypotek) finns i 9 §.

Föreslagen lydelse

brevet sotn säkerhet för fordran Sker det, är överlåtelsen
ogiltig.

Har en intecknad fastighet delats genom avstyckning och
svarar den avstyckade fastigheten enligt 11 § andra stycket endast för vad som
inte kan utgå ur slamfastighelen. får pantbrevet begagnas för upplåtelse av
panträtt i den fasta egendom som besväras av inteckningen ulan medverkan av den
avstyckade fastighetens ägare.

Bestämmelser om fastighetsägarens rätt när pantbrev inte
alls eller endasl delvis utnyttjats för panlsättning (ägarhypotek) finns i 9
§.

7 §
Har fastighet överlåtits och har

därefter förre ägaren upplåtit panträti

i fastigheten, gäller upplåtelsen, om

borgenären vid upplåtelsen eller, när

fordringen därefter överlåtits till

annan, denne vid sill förvärv varken

ägde eller bort äga kännedom om

äganderättsöverlåtelsen. Om fastig

heten överlåtits även till annan, äger

vad som sagts nu tillämpning i fråga

om upplåtelse som den senare förvär

varen gjort.

Första
stycket äger tillämpning även när fastigheten övergått genom sådant förvärv som
avses 17 kap. II §.

8 §
Frångår fastighet innehavaren

efter klander, är upplåtelse av pant

rätt som skett efter det alt fastigheten

kom ur rätte ägarens hand utan

verkan, om annat ej följer av 18 kap.

eller av annan bestämmelse.

3 S Den
som innehar pantbrev skall förmodas ha räll an begagna del för att upplåta
panträtt. Hade han inte rätt härlUI enligt 2 § andra stycket, skall
upplåtelsen ändå gälla, om inte borgenären visste eller hade skälig anledning
anta, att upplåtaren saknade rält att förfoga över pantbrevet.

Borgenären är inte skyldig an kontrollera pantupplätarens
behörighet med hjälp av fastighelsboken, om det inte finns skälig anledning all
misstänka, att upplåtaren saknar rätt att begagna pantbrevet för au upplåta
panträtt, och kontrollen skulle vara av betydelse för all klarlägga förhållandena.
Motsvarande gäller i fräga om kontroU med hjälp av sådani inskrivningsregister
som avses i lagen (1973:98) om inskrivningsregister.

Har
pantbrev överlämnats som säkerhet för fordran som ännu inte uppkommU och hade
upplåtaren räll att förfoga över pantbrevet eller var mottagaren i allt fall i
god tro beträffande behörigheten, skall upplåtaren förmodas ha kvar rätten att
upplåta panträtt, när fordringen uppkommer. Hade han då inte räu härtiU

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lydelse

enligt 2 § andra stycket, skall upplåtelsen ändå gälla,
om inte borgenären hade vetskap om au upplåtaren saknade rätt att förfoga över
pantbrevet. Motsvarande gäller, när pantbrev utgör säkerhet för uppkommen fordran
och denna skall bytas ut mot annan fordran utan andra ändringar än sådana som
normah förekommer vid fordringsutbyten av del slag varom fråga är.

Första
stycket äger motsvarande tUlämpning när förvärv av fastighet återgår som
ogiltigt eller avtal om sådani förvärv häves av överiåtaren. Om gåva på talan
av givaren återgår till denne på grund av villkor, varav gåvans fullbordan
eller bestånd gjorts beroende under viss tid utöver två år från den dag då
gåvohandlingen upprättades eller under obestämd tid, gäller dock upplåtelsen,
såvida den icke skett efter det att talan väcktes.

4 § Om
gåva av fastighet på talan av givaren återgår till denne på grund av villkor,
varav gåvans fullbordan eller bestånd gjorts beroende under viss tid utöver
två år från den dag då gåvohandlingen upprättades eller under obestämd tid, gäller
panlrätlsupplålelse som gjorts av gåvotagaren, även om borgenären kände till
eller hade bort känna till vUlkoret. såvida inte upplåtelsen skett efter det
att talan väcktes.

3 § När
myndighet vid ulsökning eller i annal fall fördelar medel mellan rättsägare i
fastighet, har borgenär rätt att för fordran, som är förenad med panträtt i
fastigheten, med den företrädesrätt inteckningen medför enligt lag få betalning
ur medlen intill pantbrevels belopp. I den mån detla ej förslår, erhåller
borgenären betalning ur medlen genom ett tillägg. Detta får icke överstiga
femton procenl av pantbrevels belopp jämte tio procenl årlig ränta på detla
belopp från den dag då fasligheten utmättes, konkursansökan gjordes eller de
medel nedsattes som eljest skall fördelas.

5 § När
myndighet vid ulsökning eller i annal fall fördelar medel mellan rättsägare i
fastighet, har borgenär rätt all för fordran, som är förenad med panträtt i
fastigheten, med den företrädesrätt inteckningen medför enligt lag få betalning
ur medlen intill pantbrevets belopp. I den mån detta inte förslår, erhåller
borgenären betalning ur medlen genom ett tillägg enligt andra stycket. Au
pantförskrivning som gjorts av kronofogdemyndighet inte omfattar tillägg följer
av 9 kap. 16 § utsökningsbalken.

Tillägget får inle överstiga femlon procent av pantbrevets
belopp jämte årlig ränla på detta belopp från den dag då fastigheten utmättes,
konkursansökan gjordes eller de medel nedsattes, som eljest skall fördelas.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

efter en
räntefot som motsvarar del vid varje tid gällande diskontot ökat med fyra
procenlenheler. Förändringar i diskontot som inträffar efter upprättande
av sakägarförteckning skall dock inte beaklas. Har flera pantbrev överlämnats
som pant för fordran och har inteckningarna samma företrädesrätt eller
gäller de omedelbart efter varandra, skall bestämmelserna i första stycket om
pantbrevets belopp avse pantbrevens sammanlagda belopp.

4
§ Borgenär har
rätt alt få betalning enligt 3 § även om fordringen preskriberats eller icke
blivit anmäld efter kallelse på okända borgenärer.

5
§ Om skyldighel
för borgenär att, fastän fordringen ej är förfallen fill betalning, mottaga
betalning ur medel som myndighel skall fördela mellan rättsägare i fasligheten
finns särskilda bestämmelser.

6
Försämras
fastigheten till följd av vanvård eller naturhändelse eller av annan därmed
jämförlig orsak så att panträttens värde väsentligt minskas, får borgenären
söka betalning ur fastigheten fastän fordringen ej är förfallen till
betalning.

(Jämför 18 kap. 4-7 §§).

6 § Borgenär har rätt alt få betal

ning enligt 5 § även om fordringen

preskriberats eller inte blivit anmäld

efter kallelse på okända borgenä

rer.

Om skyldighet för borgenär att, fastän fordringen ej är
förfallen lill betalning, mottaga betalning ur medel som myndighel skall
fördela mellan rättsägare i fastigheten finns särskilda bestämmelser.

7
§ Försämras
fastigheten till följd av vanvård eller naturhändelse eller av annan därmed
jämförlig orsak så att panträttens värde väsentligt minskas, får borgenären
söka betalning ur fastigheten faslän fordringen ej är förfallen till
betalning.

8
§ Har
giltig panträtt i fastigheten upplåtits av någon som gällde för au vara
faslighetens ägare men inte var det på den grund au hans eller någon hans
företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mol rätte
ägaren, har denne rätt till ersältning av slalen. Har panträu upplåtits av
någon som var rätt ägare men på grund av rådighetsinskränkning saknade räu att
upplåta panträti, skall ersäuning av staten utgå lill den lill vars förmån
inskränkningen gällde. Gjordes upplåtelsen av någon som fått befogenheten att
upplåta panträtt överlåten lill sig från den som gällde för att vara rätt ägare
eller som var rätt ägare men underkastad inskränkning i rällen att upplåta
panträtt, skall

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

vad som nu har sagls ha motsvarande tillämpning.

Ersättning
av staten skall också utgå tUl fastighetens ägare, om annan än denne genom att
falskeligen i ägarens namn hos inskrivningsmyndigheten ansöka om inteckning
åstadkommit, att inteckning beviljats i fastigheten, och därefter med begagnande
av pantbrevet upplåtU giltig panträtt i denna.

Ifråga om ersätlningen har 18 kap. 4 § första stycket
andra meningen och 5-7 §§ motsvarande tillämpning.

Om pantbrev icke överlämnats som pant för fordran, är
fastighetens ägare berättigad att vid sådan fördelning som avses i 3 § med den
företrädesrätt inteckningen medför enligt lag erhålla tilldelning ur medlen
med pantbrevets belopp. Har pantbrev överlämnats som pant för fordran men
understiger fordringen pantbrevets belopp, är fastighetsägaren berättigad att
ur medlen erhålla skillnaden.

9§

Om pantbrev inte har överlämnats som pant för fordran, är
fastighetens ägare berättigad att vid sådan fördelning som avses i 5 § med den
företrädesrätt som inteckningen medför enligt lag erhålla tilldelning ur medlen
med pantbrevets belopp. Har pantbrev överlämnats som pant för fordran men
understiger fordringen pantbrevets belopp, är fastighetsägaren berättigad att
ur medlen erhålla skillnaden.

7 kap.

25 §

Bestämmelserna
i 6 kap. 8 § äger motsvarande tillämpning i fråga om nyttjanderätt, servitut
och rätt till elektrisk kraft.

Frångår fastighet innehavaren efter klander, är upplåtelse
av nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft som skett efter det
att fastigheten kom ur rätte ägarens hand utan verkan, om annal ej följer av 18
kap. eller av annan bestämmelse.

Första stycket har motsvarande tillämpning när förvärv av
fastighet återgår som ogiltigt eller avtal om sådant förvärv hävs av
överlåtaren. Om gåva på talan av givaren återgår till denne på grund av
villkor, varav gåvans fullbordan eller bestånd gjorts beroende under viss tid
utöver två år från den dag då gåvohandlingen

Nuvarande lydelse

Är rättighet som upplåtits mot vederlag utan verkan enligt
första stycket, har rättighetshavaren rätt till ersällning av upplåtaren för
skada, om han var i god tro när upplåtelsen ägde rum. Bestämmelser om att
rättighetshavaren i vissa fall kan få ersättning av staten finns i 18 kap.

Föreslagen lydelse

upprättades eller under obestämd tid, gäller dock
upplåtelsen, såvida den inte skett efter det aU talan väcktes. Är rättighet som
upplåtils mot vederlag utan verkan enligt första eller andra stycket, har
rättighetshavaren rätt til! ersättning av upplåtaren för skada, om han var i
god tro när upplåtelsen ägde rum. Bestämmelser om att rättighetshavaren i
vissa fall kan få ersältning av slalen finns i 18 kap.

18 kap.

3§

Bestämmelserna i 1 och 2 §§ äger Bestämmelserna i 1 § äger inte

ej
tillämpning, om tillämpning, om

1.
handling på
vilken äganderätten grundats är förfalskad eller på rätte ägarens vägnar
utfärdad av någon som saknade behörighet därtill eller är ogiltig såsom
tillkommen under sådani tvång som avses i 28 § lagen (1915:218) om avtal och
andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,

2.
rätte ägaren,
när han utfärdade den handling på vilken äganderätten gmndats, var i konkurs
eller omyndig eller handlade under inflytande av rubbad själsverksamhet.

3.
förvärvet enligt lag är ogiltigt, enär det inte skett i föreskriven form
eller med iakttagande av andra föreskrivna villkor eller med samtycke av
någon vars rätt berörs eller med slöd av tillstånd eller annan åtgärd av
domstol eller annan myndighet.

3.
förvärvet enligt lag är ogiltigt, enär det icke skett i föreskriven form eller
med iakttagande av andra föreskrivna villkor eller med samtycke av någon vars
rätt beröres eller med stöd av tillslånd eller annan åtgärd av domstol eller
annan myndighet.

Kommer till följd av 1 eller 2 § förvärv som avses där att
gälla mot rätte ägaren, har denne räll till ersältning av staten för sin föriust.
Har den skadelidande medverkat lill förlusten genom att utan skälig anledning
underlåta alt vidtaga åtgärd för bevarande av sin rätt eller har han på annat
sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, skall ersätlningen efter vad
som finnes skäligt nedsättas eller helt bortfalla.

4 §

Kommer till följd av 1 § förvärv som avses där att gälla
mot rätte ägaren, har denne rält till ersällning av staten för sin förlust. Har
den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning underlåta
att vidta åtgärd för bevarande av sin räll eller har han på annal sätt
medverkat lill förlusten genom eget vållande, skall ersättningen efter vad som
befinns skäligt nedsättas eller helt bortfalla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Även den vars förvärv till följd av Åven den vars förvärv till följd av

3 § icke skall gälla har räll till ersätt- 3
§ inte skall gälla har rätt till ersätt

ning enligt första stycket, om han vid ning
enligl första stycket, om han vid

förvärvet varken ägde eller bort äga förvärvet
varken ägde eller bort äga

kännedom om att överlåtaren eller kännedom
om att överlåtaren eller

upplåiaren icke var rätt ägare. upplåiaren
inte var rätt ägare.

Denna lag träder i kraft den 00

Bestämmelserna i 6 kap. 3 § i dess hittillsvarande lydelse
skall tillämpas på pantbrev, vilka gäller på grund av inteckning som sökts före
lagens ikraftträdande, om

1.
före
ikraftträdandet fastigheten har utmätts, konkursansökan gjorts eller de medel
nedsatts som eljest skall fördelas eller

2.
åtgärd som
nämnts under 1 vidtagits efter ikraftträdandet men före ulgången av år 0000,
under förutsättning att tillämpning av den äldre lydelsen yrkas av fastighetens
ägare, någon som har panträtt i fastigheten på grund av inteckning som sökts före
ikraftträdandet eller innehavare av nyttjanderätt, servitut eller rätt till
elektrisk kraft.

Yrkande som avses under 2 skall, för att kunna beaktas,
framställas senast vid bevakningssammanträdet, när fastigheten säljs exekutivt,
och eljest vid det sammanträde som skall hållas för medelsfördelningen. Görs
yrkandet av innehavare av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk
kraft, skall det lämnas utan avseende, om innehavarens rätt uppenbarligen inte
berörs av vilken lag som skall tillämpas i fråga om tillägget.

2 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1891:35 s. 1)

dels att 267-269 §§ skall upphöra att gälla,

dels alt rubrikerna närmasi före 264 och 267 §§ skall
utgå,

dels alt 23, 261, 262, 264, 272 och 349 §§ skall ha nedan
angivna

lydelse, de/.j att i lagen skall införas två nya
paragrafer, 262 a och 287 a §§, av nedan

angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 §

Införing i skepps- eller skepps- Införing i
skepps- eller skepps-

byggnadsregistret skall, efter ut- byggnadsregistret
skall, om ej annat gången av den inskrivningsdag då följer av 262 a §, efter
utgången av ärendet om införingen upptogs, den inskrivningsdag då ärendet om
anseskändför var och en vars rätt lill införingen upptogs, anses känd för

Nuvarande lydelse

skepp eller skeppsbygge beror av god tro rörande
omständighet som införingen avser.

Föreslagen lydelse

var och en vars rält lill skepp eller skeppsbygge beror av
god tro rörande omständighet som införingen avser.

261 §

Ägare
av registrerat skepp eller skeppsbygge, som vill upplåta panträtt i skeppet
eUer bygget Ull säkerhet för fordran, har räll att i den ordning som angives i
detla kapilel hos registermyndigheten erhålla inskrivning i egendomen av visst
belopp (inteckning) i svenskl eller ulländskt mynt eller i francs som avses i
348 §. Myndighetens bevis om inskrivningen kallas pantbrev.

Inteckning kan icke beviljas i andel av skepp eller
skeppsbygge, ej heller i flera skepp eller byggen gemensamt.

Ägare av
registrerat skepp eller skeppsbygge har rätt att, i den ordning som anges i
detta kapitel, hos registermyndigheten erhålla inteckning i egendomen för
vissl belopp i svenskt eller utländskt mynt eller i francs som avses i 348 §,

Inteckning kan inte beviljas i andel av skepp eller
skeppsbygge, ej heller i flera skepp eller byggen gemensamt.

När inteckning beviljats, utfärdar registermyndigheten
pantbrev.

262 §

Panträtt
stiftas genom alt skeppets eller skeppsbyggets ägare, efter au ha sökt
inskrivning för sitt förvärv, överlämnar pantbrevet som pantför fordringen.

Panträtt i skeppet eller skeppsbygget upplåts genom all
pantbrevet överlämnas som säkerhet för fordran.

Bestämmelser
om ägarens rätt när pantbrev icke alls eller endast delvis utnyttjats för
pantsättning (ägarhypotek) finnas i 270 §.

Rätten au begagna pantbrevet för upplåtelse av panträu
tillkommer skeppets eller skeppsbyggets ägare eller den tiU vilken han överlåta
sin befogenhet all använda pantbrevet för sådani ändamål. Befogenheten får dock
inte överlåtas till den som innehar pantbrevet som säkerhet för fordran. Sker
det, är överlåtelsen ogiltig.

Bestämmelser om ägarens rätt när pantbrev inte alls eller
endasl delvis utnyttjats för pantsättning (ägarhypotek) /waij i 270 §.

267 § Frångår skepp eller skepps- 262 a § Den som innehar pantbrev

bygge innehavaren efter klander, är skaU förmodas ha
rätt au begagna det upplåtelse av panträu som sken efter för au upplåta
panträu. Hade han

Nuvarande lydelse

det att egendomen kom ur rätte ägarens hand utan verkan,
om ej annat följer av 269 §. Vad som nu sagts har motsvarande tUlämpning. om
förvärv av skepp eller skeppsbygge återgår såsom ogiltigt.

268 § Upplåtes panträtt i skepp eller skeppsbygge i slrid
med en mot upplåtaren på grund av förvärvsvillkor gäUande inskränkning i hans
rält alt förfoga över egendomen, är upplåtelsen utan verkan, om ej annat
följer av 269 §.

269 § Har panträti upplåtits i skepp eller skeppsbygge av
någon som icke var räu ägare, skall upplåtelsen dock gälla, om upplåtarens
åtkomst var eller därefter, på ansökan före upplåtelsen, blev inskriven och om
borgenären vid upplåtelsen eller, när fordringen därefter överlåtits tid
annan, denne vid sitt förvärv varken insett eller bort inse att upplåiaren ej
var räu ägare. Vad som nu sagts har molsvarande tillämpning i fråga om
pani-rättsförvärv genom upplåtelse från någon som var räll ägare men på grund
av förvärvsvillkor saknade räll all förfoga över egendomen genom upplåtelsen.

Föreslagen
lydelse

inte rätt härtiU enligt 262 § andra stycket, skaU
upplåtelsen ändå gälla, om inte borgenären visste eller hade skälig anledning
anta, att upplåtaren saknade rätt att förfoga över pantbrevet.

Borgenären är inle skyldig att kontrollera
pantupplätarens behörighet med hjälp av skepps- eller skeppsbyggnadsregistret,
om det inle finns skälig anledning att misstänka, att upplåtaren saknar rätt
att begagna pantbrevet för att upplåta panträtt, och kontrollen skulle vara av
betydelse för att klarlägga förhållandena.

Har
pantbrev överlämnats som säkerhet för fordran som ännu inte uppkommU och hade
upplåiaren rätt att förfoga över pantbrevet eller var mottagaren i allt fall i
god tro beträffande behörigheten, skaU upplåtaren förmodas ha kvar rätten att
upplåta panträtt, när fordringen uppkommer. Hade han då inle rätt härtiU
enligt 262 § andra stycket, skall upplåtelsen ändå gälla, om inte borgenären
hade vetskap om att upplåtaren saknade rält att förfoga över pantbrevet.
Motsvarande gäller när pantbrevet utgör säkerhet för uppkommen fordran och
denna skall bytas ut mot annan fordran utan andra ändringar än sådana som
normall förekommer vid fordringsutbyten av det slag varom fråga är.

264 §

När
myndighel vid ulsökning eller i annal fall fördelar medel mellan rättsägare i
skepp eller skeppsbygge, har borgenär rätt att för fordran som är förenad med
panträtt i egendomen, med den företrädesrätt inteckningen medför enligt denna
eller annan lag, få betalning ur medlen intill pantbrevets belopp. I den mån
delta ej förslår, erhåller borge-

När
myndighet vid ulsökning eller i annat fall fördelar medel mellan rättsägare i
skepp eller skeppsbygge, har borgenär rätt att för fordran, som är förenad med
panträtt i egendomen, med den företrädesrätt inteckningen medför enligl lag få
betalning ur medlen infill pantbrevets belopp. I den mån detta inte förslår,
erhåller borgenären betal-

Nuvarande
lydelse

nären betalning ur medlen genom ett tillägg. Detla får ej
överstiga femlon procent av pantbrevets belopp jämte sex procent årlig ränla på
detta belopp från den dag då egendomen utmättes, konkursansökan gjordes eller
de medel nedsattes som eljest skola fördelas.

Ha flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och ha
inteckningarna samma företrädesrätt eller gälla de omedelbart efter varandra,
skola bestämmelserna i första stycket om pantbrevets belopp avse pantbrevens
sammanlagda belopp.

Föreslagen lydelse

ning ur medlen genom ett tillägg enligl andra stycket. Att
pantförskrivning som gjorts av kronofogdemyndighet inle omfattar tillägg
framgår av 9 kap. 16 § utsökningsbalken.

Tillägget
får inle översliga femton procenl av pantbrevets belopp jämte årlig ränla på
detla belopp från den dag då egendomen utmättes, konkursansökan gjordes eller
de medel nedsattes, som eljest skall fördelas, efter en räntefot som motsvarar
del vid varje tid gällande diskontot ökat med fyra procenlenheler. Förändringar
i diskontot som inträffar efter upprättande av sakägarförteckning skall dock
inte beaktas.

Har flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och
har inteckningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter
varandra, skaU bestämmelserna i första stycket om pantbrevets belopp avse pantbrevens
sammanlagda belopp.

272 §

Om
möjlighet att bestämma företrädel mellan flera inteckningar, som sökas på
samma inskrivningsdag, på annat sätt än som angivits i 271 § saml om ändring i
företrädesordningen genom nedsättning/mnas bestämmelser i 286 och 288 §§.

Om
möjlighet att bestämma företrädet mellan inteckningar, som söks på samma
inskrivningsdag, på annat sätt än som angetts i 271 § samt om ändring i
företrädesordningen genom sammanföring eller nedsättning finns bestämmelser i
286, 287 a och 288 §§.

287 a § Inteckningar som gäller i samma myntslag fär på
ansökan av skeppets eller skeppsbyggets ägare och efter medgivande av
pantbrevens innehavare sammanföras ull en inteckning (sammanföring). Denna
inteckning skall gälla med den företrädesrätt som tillkommer den av de i
sammanföringen ingående inteckningarna som gäller med sämsta räu.

Sammanföring får ske endast om

Nuvarande
Ivdelse

fincsliigen
lydelse

inteckningarna har inbördes lika rätt eller gäller
omedelbart efter varandra.

Inteckning
som avses i första stycket skall förklaras gälla för ell lägre belopp än del
vartill de sammanförda inteckningarna sammanlagt uppgår, om sökanden begär del
och pantbrevens innehavare medger det.

349 §

Kommer
lill följd av 20 dier 269 S förvärv eller panlrätlsupplålelse som avses där
alt gälla mot rätte ägaren eller mot någon till vars förmån
rådighetsinskränkning som avses i 20 eller 269 § gäller, har denne rätt lill
ersättning av staten för sin förlust på grund av förvärvet eller upplåtelsen.

Kommer till följd av 20 § förvärv som avses där att gälla
mot rätte ägaren eller mot någon till vars förmån rådighetsinskränkning som
avses i 20 § gäller, har denne rält lill ersättning av staten för sin förlust
på grund av förvärvet.

Har giUig panträtt i skepp eller skeppsbygge upplåtits av
någon som gällde för att vara skeppels eller byggets ägare men inte var det på
den grund att hans eller någon hans föreirudares åtkomst var ogiltig eller av
annat skäl ej gällde mol rätte ägaren, har denne rätt till ersältning av
slalen. Har panträtt upplåtils av någon som var rätt ägare men på grund av
rådighetsinskränkning saknade rält att upplåta panträtt, skall ersällning av
staten ulgå till den till vars förmån inskränkningen gällde. Gjordes
upplåtelsen av någon som fått befogenheten att upplåta panträtt överlåten tiU
sig från den som gällde för att vara rätt ägare eller som var räti ägare men
underkastad inskränkning i rällen att upplåta panträtt, skall vad som nu har
sagts ha motsvarande tUlämpning.

Ersättning av staten skall också Ulgå liU skeppets eller
skeppsbyggels ägare, om annan än denne genom att falskeligen i ägarens namn hos
registermyndigheten ansöka om inteckning åstadkommU, att inteckning beviljats
i skeppet eller bygget, och

Prop. 1984/85:54 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

därefter med begagnande av pantbrevet upplåtit gUtig
panträti i detla.

Lider
någon förlust till följd av tekniskt fel i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret
vid användning av automatisk dalabehandling eller i anordning som hos
registermyndigheten eller annan statlig myndighel är ansluten till registret,
har han rätt lill ersältning av staten.

Har den skadelidande medverkat Har den skadelidande medverkat

till
förluslen genom att ulan skälig till förluslen genom all ulan skälig

anledning underlåta all vidtaga anledning underlåta all vidta åtgärd

åtgärd för bevarande av sin rätt eller för bevarande av sin räll eller har

har han på annat sätt medverkat till han på annal sätt medverkat lill

förlusten genom eget vållande, skall förluslen genom eget vållande, skall

ersätlningen efter vad som finnes ersättningen efter vad som befinns

skäligt nedsättas eller helt bortfal- skäligt nedsättas eller helt bortfal

la, la.

Denna lag träder i kraft den 00

Bestämmelserna i 264 § i dess hittillsvarande lydelse
skall tillämpas på pantbrev, vilka gäller på grund av inteckning som sökts före
lagens ikraftträdande, om

1.
före
ikraftträdandet skeppet eller skeppsbygget har utmätts, konkursansökan gjorts
eller de medel nedsatts som eljest skall fördelas, eller

2.
åtgärd som
nämnts under 1 vidtagits efter ikraftträdandet men före utgången av år 0000,
under förutsättning att tillämpning av den äldre lydelsen yrkas av skeppels
eller skeppsbyggets ägare eller någon som har panträtt i skeppet eller skeppsbygget
på grund av inteckning som sökts före ikraftträdandet eller som har
retentionsrätt som uppkommit före ikraftträdandet.

Yrkande som avses under 2 skall, för att kunna beaklas,
framställas senast vid bevakningssammanlrädel, när skeppet eller skeppsbygget
säljs exekutivt, och eljest vid det sammanträde som skall hållas för
medelsfördelningen.

3 Förslag till

Lag om inskrivning av rätt till luftfartyg

(Pantbrevsulredningen föreslår följande ändringar i del
förslag som avgivits av utredningen angående inskrivning av rätt lill
luftfartyg m. m., [SOU 1976:70, s. 28 ff].

Ändringarna innebär dels att 3 kap. 8 och 9 §§ skall ulgå,
dels att 2 kap. 10 §, 3 kap. 1-6 §§, 10 och 12 §§ samt 5 kap. 1 § skall ha
nedan angivna lydelse, dels att i 4 kap, skall införas en ny paragraf. 26 a, av
nedan angivna lydelse.)

Prop.
1984/85:54 46

2 kap. Om inskrivning av förvärv av luftfartyg

Verkan av inskrivning

10 § Införing i luflfartygsregislret skall, om ej annat
följer av 3 kap. 3 §, efter utgången av den inskrivningsdag då ärendet om
införingen upptogs, anses känd för var och en vars räll lill luftfartyg beror
av god tro rörande omständighet som införingen avser.

3 kap. Om luftfartygshypotek

Upplåtelse av panträtt

1 § Ägare av registrerat luftfartyg har rätt att. i den
ordning som anges i 4

kap., hos registermyndigheten erhålla inteckning i fartyget för vissl belopp i

svenskt eller utländskt mynt.

Inteckning kan inte beviljas i andel av luftfartyg, ej
heller i flera fartyg gemensamt.

När inteckning beviljats, utfärdar registermyndigheten
pantbrev,

2 ,' Panträtt i luftfartyget upplåts genom att
pantbrevet överlämnas som

säkerhet för fordran.

Rätten att begagna pantbrevet för upplåtelse av panträtt
tillkommer luftfartygets ägare eller den till vilken han överlåtit sin befogenhet
att använda pantbrevet för sådant ändamål. Befogenheten får dock inte överlåtas
till den som innehar pantbrevet som säkerhet för fordran. Sker det, är
överlåtelsen ogiltig.

Bestämmelser om ägarens rätt när pantbrev inte alls eller
endast delvis utnyttjats för panlsättning (ägarhypotek) finns i 10 §.

3 § Den som innehar pantbrev skall förmodas ha rätt att
begagna det för att

upplåta panträtt. Hade han inte rätt härtill enligt 2 § andra stycket, skall

upplåtelsen ändå gälla, om inte borgenären visste eller hade skälig anledning

anla, att upplåtaren saknade räll alt förfoga över pantbrevet.

Borgenären är inte skyldig att kontrollera pantupplätarens
behörighet med hjälp av luftfariygsregislret, om det inte finns skälig
anledning att misstänka, att upplåtaren saknar rätt att begagna pantbevet för
att upplåta panträtt, och kontrollen skulle vara av betydelse för att klarlägga
förhållandena.

Har pantbrev överlämnats som säkerhet för fordran som ännu
inte uppkommit och hade upplåiaren rätt att förfoga över pantbrevet eller var
mottagaren i allt fall i god tro belräffande behörigheten, skall upplåtaren
förmodas ha kvar rätten att upplåta panträtt, när fordringen uppkommer. Hade
han då inte rätt härtill enligt 2 § andra stycket, skall upplåtelsen ändå gälla,
om inte borgenären hade vetskap om att upplåtaren saknade rätt att förfoga över
pantbrevet. Molsvarande gäller, när pantbrev utgör säkerhet för uppkommen
fordran och denna skall bytas ul mol annan fordran utan andra ändringar än
sådana som normalt förekommer vid fordringsutbyten av det slag varom fråga är.

4
§ Panträtt, som
upplåtits i luftfartyg, omfattar även ersättning, som på grund av försäkring
eller eljest ulgår för skada på fartyget.

5
§ När myndighet
vid ulsökning eller i annat fall fördelar medel mellan rättsägare i luftfartyg,
har borgenär räll alt för fordran, som är förenad med

Prop.
1984/85:54 47

panträtt i fartyget, med den företrädesrätt inteckningen
medför enligl lag få betalning ur medlen intill pantbrevets belopp. Ränta på
pantfordran får dock inle beräknas för längre tid tillbaka än tre år före den
dag da luftfartyget utmättes, konkursansökan gjordes eller de medel nedsattes.
som eljest skall fördelas. 1 den mån pantbrevets belopp inle förslår, erhåller
borgenären betalning ur medlen genom etl tillägg enligt andra stycket. Alt
panlförskrivning som gjorts av kronofogdemyndighet inle omfattar tillägg
följer av 9 kap. 16 *j utsökningsbalken,

Tilläggel
får inte överstiga femton procent av pantbrevets belopp jämte årlig ränta på
detta belopp från dag, som nämns i första slyckel andra meningen, efter en
räntefot som molsvarar del vid varje tid gällande diskontot ökal med fyra
procentenheter. Förändringar i diskontot som inträffar efter upprättande av
sakägarförteckning skall dock inte beaktas.

Har flera
pantbrev överlämnats som pant för fordran och har inteckningarna samma
företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter varandra, skall bestämmelserna
i första stycket om pantbrevets belopp avse pantbrevens sammanlagda belopp.

6 §
Borgenär har rätt att få betalning enligt 5 § även om fordringen preskriberats
eller inle blivit anmäld efter kallelse på okända borgenärer.

Ägarhypotekeis innebörd

10§ Om pantbrev inte har överlämnats som pant för fordran,
är luftfartygets ägare berättigad alt vid sådan fördelning som avses i 5 § med
den företrädesrätt som inteckningen medför enligt lag erhålla tilldelning ur
medlen med pantbrevets belopp. Har pantbrev överlämnats som pant för fordran
men understiger fordringen pantbrevets belopp, är luftfartygets ägare berättigad
att ur medlen erhålla skillnaden.

Intecknings företräde

12 § Om möjlighet att bestämma företrädet mellan
inteckningar, som söks på samma inskrivningsdag, på annat sätt än som angetts i
11 § samt om ändring i företrädesordningen genom sammanföring eller nedsättning
finns bestämmelser i 4 kap. 25-27 §§.

4 kap. Om förfarandet i inskrivningsärenden

Inteckning

26 a S Inteckningar som gäller i samma myntslag får på
ansökan av luftfartygets ägare och efter medgivande av pantbrevens innehavare
sammanföras till en inteckning (sammanföring). Denna inteckning skall gälla med
den företrädesrätt som tillkommer den av de i sammanföringen ingående
inteckningarna som gäller med sämsta rätt.

Sammanföring får ske endast om inteckningarna har inbördes
lika rätt eller gäller omedelbart efter varandra.

Prop.
1984/85:54 48

Inteckning som avses i första stycket skall förklaras
gälla för elt lägre belopp än det vartill de sammanförda inteckningarna
sammanlagt uppgår, om sökanden begär det och pantbrevens innehavare medger det,

5 kap. Särskilda bestämmelser

Statsansvar för vi.ssa rättsförluster m. m.

1 § Kommer till följd av 2 kap. 7 § förvärv av luftfartyg
all gälla mot rätte ägaren eller mot någon lill vars förmån
rådighetsinskränkning som där avses gäller, har denne rält till ersättning av
staten för sin förlust på grund av förvärvet.

Har giltig panträtt i luftfartyg upplåtits av någon som
gällde för all vara fartygels ägare men inle var det på den grund alt hans
eller någon hans företrädares åtkomst var ogiltig eller av annal skäl ej gällde
mol rätte ägaren, har denne rält lill ersällning av slalen. Har panträtt
upplåtils av någon som var rätt ägare men på grund av rådighetsinskränkning
saknade rält att upplåta panträtt, skall ersättning av staten ulgå lill den
till vars förmån inskränkningen gällde. Gjordes upplåtelsen av någon som fått
befogenheten att pantsälta överlåten till sig från den som gällde för att vara
rätt ägare eller som var räll ägare men underkastad inskränkning i rätten att
upplåta panträtt, skall vad som nu har sagls ha motsvarande tillämpning.

Ersättning av staten skall också ulgå till luftfartygets
ägare, om annan än denne genom att falskeligen i ägarens namn hos
registermyndigheten ansöka om inteckning åstadkommit, att inteckning beviljats
i fartyget, och därefter med begagnande av pantbrevet upplåtit giltig panträtt
i delta.

Lider någon förlust till följd av tekniskt fel i
luflfartygsregislret vid användning av automatisk databehandling eller i
anordning, som hos registermyndigheten eller annan statlig myndighet är
ansluten lill registret, har han rätt till ersättning av staten.

Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att
utan skälig anledning underlåta all vidta åtgärd för alt bevara sin räll eller
har han på annat sätt medverkat till förluslen genom eget vållande, skall
ersättningen efter vad som befinns skäligt nedsättas eller hell bortfalla.

4 Förslag till

Lag om panträtt i fiygplansbygge

Inledande bestämmelser

1
§ Den som
tillverkar flygplan i Sverige kan enligl vad som sägs i denna lag upplåta
panträtt i flygplansbyggel med begagnande av pantbrev som utfärdas på grund av
inteckning i bygget,

2
§ För att
inteckning i flygplansbygge skall kunna beviljas skall bygget vara registrerat
i etl särskill register (flygplansbyggnadsregistret),

3
§ Registrering
och inskrivning enligl denna lag ombesörjs av den myndighet som är
registermyndighet enligl lagen om inskrivning av rätt lill luftfartyg.

Prop.
1984/85:54 49

Registrering av flygplansbygge m.m.

4§ Tillverkaren får anmäla flygplansbygget för registrering.

I flygplansbyggnadsregistret får införas bygge av flygplan
som är avsett att drivas med motor och vara bemannat.

Registrering får äga rum även innan bygget har påbörjats
under förutsättning att det genom byggnadsnummer och ritning eller på annat sätt
kan betryggande identifieras.

5
§
Flygplansbygget registreras under registerbeteckning. Tilldelad beteckning får
inte ändras.

6
§ Registrerat
flygplansbygge får inte föras ut ur landet eller registreras i svenskt eller
utländskt register över luftfartyg innan del har avregistrerats.

7§ Registrerat flygplansbygge skall avregislreras om del
har blivit förstört eller av någon annan anledning inle kommer att kunna
färdigställas.

8 § Skall registrerat flygplansbygge avregistreras och är
det intecknat, skall alla pantbrev ges in och inteckningarna dödas.

Innehar borgenär pantbrev som säkerhet för sin fordran får
avregistrering inte ske om inte borgenären skriftligen medger alt inteckningen
dödas.

9§ Säljs registrerat flygplansbygge på exekutiv auktion är
inteckning i bygget ulan verkan sedan auktionen vunnit laga kraft och
köpeskillingen eriagts.

Efter anmälan av kronofogdemyndigheten skall
flygplansbygget avregistreras.

10 § Anmälan om registrering av flygplansbygge skall
innehålla uppgifter

som visar att de i 4 § angivna villkoren är uppfyllda. I anmälan skall vidare

uppges byggnadsnummer eller annan beteckning på flygplansbygget samt

byggnadsplats.

Anmälan om registrering skall avslås om den inte uppfyller
bestämmelserna i första stycket eller om flygplansbyggel inle kan registreras
enligt 4§.

I övrigt skall bestämmelserna i 2 kap. 1,4, 7, 8. 12-14,
17 och 18 §§ samt 14 kap. 3 och 4 §§ luftfartslagen (1957:297) äga motsvarande
tillämpning. (Obs. Hänvisningen avser åsyftade bestämmelser i den avfattning de
har enligt SOU 1976:70.)

Vad som hör till bygget

11
§ Till
flygplansbygge hör material, motor, utrustning och annan egendom som enligl 2
kap. 24 § luftfartslagen är avsedd att höra till del färdiga flygplanet under
förutsättning all egendomen har införlivats med bygget eller att den finns inom
tillverkarens område och genom märkning eller på annat otvetydigt sätt framstår
som avsedd alt införlivas med bygget.

12
§ Rätt till
sådan egendom som avses ill § får inte ens i förhållande till tillverkaren
göras gällande särskilt.

Överiåtelse
av utrustning som avses i 11 § gäller inle i något fall mot tredje man förrän
utrustningen har skilts från bygget och förts utanför tillverkarens område.
4 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 54

Prop.
1984/85:54 50

Upplåtelse av pantratt m. m.

13 § Tillverkaren har rätt alt hos registermyndigheten
erhålla inteckning i

registrerat flygplansbygge för visst belopp i svenskt eller ulländskt mynt.

Inteckning kan inte beviljas i andel av flygplansbygge
eller i flera byggen gemensamt.

När inteckning beviljats, utfärdar registermyndigheten
pantbrev.

14
§ Panträtt i
flygplansbygge upplåts genom att tillverkaren överlämnar pantbrevet som
säkerhet för fordran.

15
§ I fråga om
panträttens innebörd m.m. skall vad som föreskrivs i 3 kap.

4-7, 10-13
och 16 §§ lagen ( ) om inskrivning av räll till luftfartyg äga

motsvarande
tillämpning.

Förfarandet i inskrivningsärenden m. m.

16 § Inskrivningsärenden är enligt denna lag ärenden
om

1.
inteckning i
flygplansbygge,

2.
annan i
flygplanbyggnadsregislret gjord införing, som angår inteckning och sker enligt
denna lag eller annan lag eller författning.

17 § I fråga om förfarandet i inskrivningsärenden,
ersättning av statsmedel

samt underrättelser till registermyndigheten äger 4 kap. 2-5, 7-14 §§, 21 §

första stycket, 22 och 23 §§ saml 25-30 §§ ävensom 5 kap. 1 § fjärde och

femte styckena samt 2-6 §§ lagen ( ) om inskrivning av
rätt lill luftfartyg

motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 00

Omfattas etl flygplansbygge vid lagens ikraftträdande av
förelagsinteckning, får bygget inte registreras, om ej innehavaren av
företagsinteckningen medger det.

5 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1936:88) om pantsättning av lös

egendom
som innehaves av tredje man

Härigenom föreskrivs all lagen (1936:88) om panlsättning
av lös egendom som innehaves av tredje man skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i lag är stadgat om rätt för den Vad som i lag är föreskrivet om
rätt

som har
lös pant i händer att därur för den som har handpanlrätt i lös

njuta betalning skall gälla även där egendom att få betalt ur panten
gäller

lös egendom, vari panträtt är utfäst. även när panträtt utfästs i lös
egen-

innehaves av tredje man, och denne dom, som innehas av tredje man, och

om utfästelsen underrättats av pant- denne antingen har av pantsättaren

sättaren, eller ock panthavaren hos underrättats om pantförskrivningen

Iredje mannen företett skriftlig hand- eller har genom panthavarens
försorg

ling som visar att panträtt blivu fått för sig företedd skriftlig
handling

utfäst. som visar att panträtt utfästs.
Avser

Prop. 1984/85:54 51

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

pantulfästelsen ett pantbrev och underrättar panthavaren
iredje mannen om utfästelsen skriflligen eller på annat från bevissynpunkl
likvärdigt säll, är dock panthavarens rätt skyddad, även om han inte företer
handling som visar att panträtt utfästs.

Denna lag träder i kraft den 00

6 Förslag till

Lag om
ändring i utsökningsbalken

Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken, att I
kap, 9 §, 2 kap. 24 §, 4 kap. 2 och 23 §§, 6 kap. 2 §, 9 kap. 14-16 §§ saml 12
kap. 27 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

9§

Med farlyg jämställs fartyg under byggnad. I fråga om
skeppsbygge skall härvid vad som sägs om skeppsregistret i stället avse
skeppsbyggnadsregistret.

Med regislrerai luftfartyg jämställs registrerat
flygplansbygge. Härvid skall vad som sägs om luftfartygsregistret i stället
avse flygplansbyggnadsregistret. Beslämmelsen i 4 kap. 18 § andra stycket är
dock inte till-lämplig på registrerat flygplansbyg-ge-

2 kap. ■

24 §

Har enligt 4 kap. 20, 21 eller 22 § eller 13 kap. 7§ andra
slyckel föreläggande meddelats att väcka talan vid domstol, skall tvisten
prövas av tingsrätten i den ort där kronofogdemyndigheten finns, om ej annal
följer av andra stycket.

Om förläggande har meddelats enligt 4 kap, 20, 21. 22
eller 26 § i fall då tvisten rör egendom som avses i 10 kap, 10 eller 12 §
rättegångsbalken, gäller om domstols behörighet vad som sägs där.

Har föreläggande meddelats en- Har föreläggande meddelats en-

ligt 4 kap. 23 § första slyckel eller 9 ligl 4 kap. 23 §
första slyckel eller 9 kap. 11 § tredje stycket, gäller om kap. 11 § iredje
stycket, gäller om domstols behörighet vad som i all- domstols behörighet
vad som i all-

Prop. 1984/85:54 52

Nuvarande lydelse Förestagen lydelse

mänhet är föreskrivet därom. 1 fall mänhet är föreskrivet därom. I fall

som avses i 4 kap. 23 § andra stycket som avses i 4 kap, 23 § andra stycket

skall
tvisten prövas, när fråga är om skall
tvisten prövas, när fråga är om

pantbrev i
fastighet, av den tingsrätt ägarhypotek
i fastighet, av den lings-

som anges
i 10 kap. 10 § rättegångs- rätt som anges i 10 kap. 10 S
rätte-

balken och eljest av tingsrätten i den gångsbalken och eljest av tingsrätten

ort
där kronofogdemyndigheten i den ort
där kronofogdemyndighe-

finns. len finns.

I föreläggande skal! anges vid vilken domstol talan skall
väckas.

4 kap. 2 § Genom utmätning får tagas i anspråk egendom som
ej är undantagen på grund av beslämmelse i denna balk eller på grund av
särskild föreskrift.

/ den mån pantbrev i skepp eller fastighet ej ulgör
säkerhet för fordran får det utmätas hos den intecknade egendomens ägare.
Motsvarande gäller skuldebrev .som är inlecknat i luftfartyg eller reservdelar
till luftfartyg-För utmätning av lön och vissa andra förmåner gäller enligt 7
kap. särskilda villkor.

23 §

Har fordran eller annan rättighet blivit utmätt och råder
ovisshet om fordringens eller rättighetens bestånd, skall kronofogdemyndigheten,
om skäl föreligger, förelägga sökanden att inom en månad från det att
föreläggandel delgavs honom väcka talan i saken mot tredje mannen. Efteikommer
sökanden ej föreläggandel, skall utmätningen hävas, om ej tredje mannen inom
den angivna liden har väckt talan i saken mot sökanden.

Första slyckel gäller även när Första stycket gäller även när

ovissheten i fall som avses i 2 § andra ovissheten
i fall då ägarhypotek styckeirör i vad mån utmätt pantbrev utmätts
rör i vad mån ägarhypotek eller annan inieckningshandling ul- föreligger,
gör säkerhet för fordran.

6 kap. 2§

Pengar samt löpande skuldebrev och annan handling, vars
föreleende utgör villkor för rält alt kräva betalning eller påkalla fullgörande
av annan förpliktelse, skall tagas i förvar.

Utmäts pantbrev i skepp eller Utmäts ägarhypotek i skepp, luft-

fastighet etter skuldebrev sotn är farlyg eller
fastighet, skall pantbre-intecknat i luftfartyg eller reservdelar vet lagas
i förvar. liU lufifariyg hos den inlecknade egendomens ägare, skall
pantbrevet

Prop. 1984/85:54 53

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller inieckningshandlingen tagas i förvar.

Kan det
antagas att handling som avses i första eller andra stycket undanhålls eller
har förkommit, skall i stället sekundogäldenären eller annan förpliktad
meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse lill annan än
kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar.

9 kap.

14 §

När pantbrev i skepp eller fastig- När ägarhypotek i skepp, luftfar-

het har
blivit ulmätt, skall den tyg eller fastighet har blivit utmätt,

inlecknade egendomen tagas i an- skall den intecknade egendomen

språk, om sökanden yrkar det inom tagas i anspråk, om sökanden yrkar

en månad från utmätningen. del inom en månad frän utmätning-

en.

Har föreläggande meddelats enligl 4 kap. 23 § andra
stycket, får beslut att egendomen tas i anspråk ej meddelas innan tvisten har
blivit slutligt avgjord, om ej domstolen finner att hinder ej möter.

När
kronofogdemyndigheten har meddelat beslut att den intecknade egendomen tas i
anspråk, anses den utmätt.

15 §

Har
sökanden ej inom tid som anges i 14 § första stycket yrkat att den intecknade
egendomen skall tagas i anspråk, skall pantbrevet pantförskrivas till honom.

Pantförskrivning sker genom att Pantförskrivning sker genom att

kronofogdemyndigheten
till sökan- kronofogdemyndigheten lill sökan

den utfärdar bevis att pantbrevet den utfärdar bevis att pantbrevet

utgör pant för hans fordran och ulgör pant för hans fordran och

överlämnar pantbrevet eller, om överlämnar pantbrevet eller, om

annan än den inlecknade egen- annan än den inlecknade egen

domens ägare innehar detta, under- domens ägare innehar detla, under

rättar innehavaren om pantförskriv- rättar innehavaren om pantförskriv

ningen. I underrättelsen skall anges ningen. I underrätlelsen skall anges

att innehavaren ej får lämna ut att innehavaren ej får lämna ut

handlingen till skada för sökanden. handlingen till skada för sökanden.

Andel i pantbrev som tillkommer Ägarhypotek som tillkommer del

delägare i intecknad egendom får ej ägare i inlecknad egendom får ej

pantförskrivas för sig. pantförskrivas för sig.

Bestämmelsen i 14 § andra stycket gäller även belräffande
pantförskrivning av pantbrevet.

16 §

Bestämmelserna
i 14 och 15 §§ Panlförskrivning enligt 15 § om-

gäller även när skuldebrev som är fattar inte sådant tillägg som avses i 6

intecknat i luftfartyg eller reservdelar kap. 5 § jordabalken. 264 § sjölagen

tiU luftfartyg har utmätts hos den (1891:35 s. 1) eller 3 kap. 5 § lagen

Nuvarande
lydelse

intecknade egendomens ägare.

Pantförskrivning
av intecknings-handlingen omfattar ej personligt betalningsansvar som enligl
handlingen åvilar utmälningsgäldenären.

Föreslagen
lydelse

(-- ) om inskrivning av rätt tiU

luftfartyg.
Motsvarande gäller om den intecknade egendomen tas i anspråk enligl 14 §.

12 kap.

27 §

Om i fastigheten gäller pantbrev som ej innehas av
ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej har blivit anmäld,
upptas pantbrevets belopp och ett till fio procent av detta belopp beräknat
fillägg.

Ägarhypotek upptas utan tillägg Ägarhypotek upptas utan tillägg

enligl 6
kap. 3 § jordabalken. enligt 6 kap. 5 § jordabalken.

Fordran
upptas med det belopp till vilket den beräknas uppgå på tillträdesdagen, dock
med den begränsning som kan följa av all panträtt ej får åtnjutas för mer än
pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken. Understiger
fordringen pantbrevets belopp, upptas återstoden som ägarhypotek.

Fordran
upptas med det belopp till vilket den beräknas uppgå på tillträdesdagen, dock
med den begränsning som kan följa av att panträtt ej får åtnjutas för mer än
pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 5 § jordabalken. Understiger
fordringen pantbrevets belopp, upptas återstoden som ägarhypotek.

Denna lag träder i kraft den 00. Har pantbrev utmätts före
lagens ikraftträdande gäller äldre bestämmelser.

Anmärkning: Pantbrevsulredningen har här ovan endasl
upptagit ändringar i UB som direkl föranleds av uiredningens förslag. Någon
allmän genomgång av UB med anledning av lufträttsutredningens förslag i SOU
1976:70 har alltså inle gjorts. Pantbrevsulredningen utgår från att ordningen
rned pantbrev genomförs också i lufträtten, något som nödvändiggör en hel del
ytterligare ändringar ,bl.a.illkap.UB.I samband därmed får också de ändringar
göras som kan föranledas av pantbrevsutredningens förslag till lag om panträtt
i flygplansbygge.

Prop. 1984/85:54 55

7
Förslag till

Lag
om ändring i handelsbalken

Härigenom föreskrivs alt 10 kap. 7 § handelsbalken skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvai mde lydelse Förestagen lydelse

10 kap.

7§

Skepp och skeppsbygge må ej med Skepp och
skeppsbygge/år ej med

laga
verkan sättas i pant efter ty nu är laga verkan pantsättas enligt 1-6 §§.

sagt. Ej heller må luftfartyg sålunda Ej heller/år luftfartyg eller registre-

pantsättas, ringsbarl flygplansbygge
sålunda

pantsältas.

Denna lag träder i kraft den 00.

8 Förslag till

Lag om
ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att 4 § förmånsrättslagen (1970:979)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§ Förmånsrätt följer med

1.
sjöpanträtt och
luftpanträtt,

2.
handpanlrätt
och rätt att kvarhålla lös egendom till säkerhet för fordran (retentionsrätt),

3.
panträtt
på grund av inteckning 3.
panträtt på grund av inteckning i skepp eller skeppsbygge eller i i skepp eller
skeppsbygge eller i luftfartyg och reservdelar till luftfar- luftfartyg
eller flygplansbygge,

tyg,

4. registrering av båtbyggnadsförskott enligt lagen
(1975:605) om registre

ring av båtbyggnadsförskott.

Denna lag träder i kraft den 00. Se vidare SOU 1976:70 s.
43.

Prop.
1984/85:54 56

Bilaga
3

Sammanställning av remissyttrandena

Yttranden över betänkandet har avgetts av
riksgäldskonlorel, Svea hovrätt, justitiekanslern, Stockholms tingsrätt,
domstolsverket, centralnämnden för fastighetsdata (CFD), sjöfartsverket,
luftfartsverket, bankinspektionen, riksskatteverket, bosiadsslyrelsen. slatens
lantmäteriverk, kammarkollegiet. Konungariket Sveriges stadshypotekskassa.
Svenska Skeppshypotekskassan, Svenska Bankföreningen, Sveriges Föreningsbankers
Förbund, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Redareförening, Sveriges
Advokatsamfund, Sveriges Fastighetsägareförbund, Sveriges Villaägareförbund,
Auktoriserade Fastighetsmäklares Riksförbund, Föreningen mellan ombudsmännen
hos Sveriges landshypoteksinstitulion. Föreningen Sveriges kronofogdar.
Finansbolagens Förening, Sveriges Skeppsklarerare- och Skeppsmäklareförening,
Sjöräilsföreningen i Göteborg, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Folksam
och Saab-Scania Akliebolag.

Sveriges Allmänna Hypoteksbank har anslutit sig till
yttrandet från Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges
landshypoteksinstitulion. Post- och Kredilbanken har instämt i Svenska
Bankföreningens yttrande.

Riksskatteverket har bifogat yttranden från
kronofogdemyndigheten i följande sex distrikt, nämligen Uppsala. Stockholm,
Malmö, Göteborg, Kristianstad och Luleå.

1 Allmänt

Svea hovrätt: Hovrätten ställde sig redan i sitt yttrande
över 1976 års betänkande Rätt till luftfartyg m. m. (SOU 1976: 70) förstående
lill att den är 1972 introducerade, nationellt särpräglade ordningen för
panträtt på grund av inteckning kunde behöva ses över. En revision i syfte alt
komma till rätta med praktiska problem synes alllsä hovrätten väl motiverad.
Hovrätten vill tillika understryka behovet all bevara rättslikhet mellan de
olika grenarna av den hypotekariska panträtten i värt land, till vilken i
sammanhangel också bör räknas rätt på grund av företagsinteckning (jfr
betänkandet Företagshypotek, SOU 1981: 76). Behovet att slå vakt om och såvitt
möjligt vidga rättslikheten bärs upp inte bara av kreditlivets självklara
önskemål om enkelhet i hanteringen ulan också av att nästan all den lagfarna
personal, som hos olika myndigheter har anledning att befatta sig med dessa
rättsområden, förvärvar sina grundläggande insikter i och erfarenheter av dem
endast på fastighetsrättens område, framför allt genom inskrivningsväsendet vid
tingsrätterna. Hovrätten instämmer följaktligen lill fullo i uiredningens
förslag att nya regler skall så långt möjligt bli lika

Prop.
1984/85:54 57

över hela fältet lill vilkel alltså, i
lagstiftningsärendets nästa skede, även bör fogas kreditsäkerhel i
näringsverksamhet. - - -

Hovrätten, som inle gjort någon delaljgranskning av de
enskilda lagförslagen, tillstyrker att betänkandet läggs till grund för
lagsliftning.

CFD: CFD har frän sina utgångspunkter inle anledning
motsätta sig utredningens förslag. Inte heller finns skäl till erinran mol de
lagförslag som lämnats. CFD noterar särskilt alt förslaget inte innebär nägon
ändring i jordabalkens panlrältskonstruktion som ocksä ligger lill grund för
ADB-syslemel på inskrivningssidan. Såvitt CFD kan finna påverkas detta inte av
förslaget. Ulformningen av och innehållet i de pantbrev som framställs i
systemet förutsätts således bli oförändrat. Delsamma torde gälla övriga bevis
och uldrag. Inte heller i andra hänseenden synes förslaget direkl påverka CFDs
verksamhei.

Sjöfartsverket: De frågor som behandlas i betänkandet
berör ej direkt sjöfartsverkets verksamhet. Sjöfartsverket har därför från de
synpunkter verket har att beakta ingen erinran mot uiredningens förslag.
Förslaget, som framför allt inom sjörätlen innebär etl förbättrat
pantsättningssysiem, lillsiyrkes.

Bankinspeklionen: Utredningens förslag tillstyrks.

Bosladsslyrdsen: Bostadsstyrelsen tillstyrker de
föreslagna ändringarna i jordabalken och förslaget lill övergångsbestämmelse
till nuvarande 6 kap. 3 § angående tilläggens storlek. Slyrelsen instämmer i
vad utredningen anfört om möjligheten att ha en relativt kort övergångslid. - -
- Ändringarna i utsökningsbalken och övergångsbestämmelsen därtill tillstyrks.

Svenska Bankföreningen: Som framgår av utredningens
förtjänstfulla redovisning av gällande rätt saml bakgrunden lill
utredningsuppdraget har företrädare för kreditlivet i hög grad fått gehör för
synpunkler på den utveckling som utredningen nu velat föreslå lagfäst. Bland
annat genom bankföreningens representation i uiredningen och de
underhandskontakter som fortlöpande hållits mellan utredningen och
bankföreningen har de av uiredningen framlagda förslagen väsentligen kunnat
tillgodose de synpunkter som affärsbankerna har framfört.

Med hänsyn till vad sålunda förevarit vid utformningen av
uiredningens förslag finner bankföreningen sig kunna instämma i att den ordning
som föreslås kan vara en för kreditgivarna så långt möjligt smidig och väl
fungerande ordning. Särskilt bör härvid framhållas de väsentliga fördelarna
med de enligt förslaget lagfästa godtrosreglerna. Härigenom ges bankerna
tillfredsställande möjligheler alt utan juridiska risker lillämpa bankmässiga
rutiner vid kreditgivning mot generella hypotek och med pantbrev ställda till
säkerhet för framlida fordringar av skilda slag. Den angivna förutsättningen,
vilken bankföreningen hela tiden ställt sig bakom, att samma
pantsättningssysiem skall kunna fungera inom såväl faslighets-rätten som
sjörätten och lufträllen, medför all - vid det ovan nämnda behovet av ändring
på sjörättens område - likformigheten kan medföra

Prop.
1984/85:54 58

regleringar på fastighetsrättens område som kan synas som
eftergifter eller i viss mån en återgång till den före jordabalken rådande
ordningen. Bankföreningen anser emellertid della vara rimligt och önskvärt
eftersom härigenom klargörs grunderna för god tro hos kreditgivaren bl.a. för
nyssnämnda fall. Del grundläggande intresset av likformiga regler kan heller
inte bortses från med hänsyn bl. a. till att en generell pantförskrivning kan
omfalta pantbrev i såväl fast egendom som skeppsegendom och luftfartyg.
Bankföreningen ser således med tillfredsställelse en väl fungerande, enhetlig
ordning som det övergripande, positiva resultatet av utredningens arbete.

De förslag som utredningen lagt fram avseende sjö- och
lufträitens område ävensom i fråga om panträti i flygplansbygge anser sig
bankföreningen lill alla delar kunna godta.

Bankföreningen tillstyrker således att de föreslagna
ändringarna på dessa områden genomförs.

Bankföreningen kommenterar i fortsättningen några av de
bestämmelser som föresläs för fastighetsrättens vidkommande. De föreslagna
ändringarna kommer i stor utslräckning att medverka till att en del tungrodda
och besvärliga rutiner som bl.a. bankerna under den nuvarande ordningen tvingas
arbeta med kan förenklas eller undvikas. Bankföreningen finner det därför
angeläget att utredningens förslag - med de ändringar som kan föranledas av
synpunkterna i det följande - mätte medföra snara lagstiftningsåtgärder.

Sveriges Advokatsamfund: Flera av utredningens förslag
motiveras av önskemålet att samma pantsättningsregler bör gälla inom
fastighets-, sjö-och lufträllen. Behovet av enklare regler för panlsättning av
hypotek i skepp har gjort sig starkt gällande, bl.a. beroende pä alt
upplåningen lill slor del sker på den internationella kreditmarknaden. Genom
alt utredningen tagit fasta på kreditinstitutens önskemål om likformiga
pantsättningsregler inom de tre områdena har de särskilda behov som föreligger
inom sjö- och lufträllen blivit styrande för utredningens förslag om ändrade
pantsättningsregler också inom fastighetsrätten. Säsom senare kommer att
redovisas, är samfundet kritiskt mol flera av dessa förslag.

Samfundet ställer sig tvivlande till att olägenheterna med
olika pantsättningsregler är sä stora och frekventa för kreditinstituten att
de ensamma motiverar de föreslagna ingreppen pä fastighetsrättens område.
Samfundet kan inte heller finna att andra övergripande skäl föreligger för att
eftersträva likformiga pantsättningsregler. Utredningens förslag bör därför
bedömas utifrån de förutsättningar och behov som föreligger inom respektive
rättsområde.

Auktoriserade Fastighetsmäklares Riksförbund: Förbundet
tillstyrker pantbrevsutredningens förslag i den det som träffar
panträttsreglerna i fastighetsrätten. Förbundet avstår frän yttrande över
uiredningens förslag i fråga om paniräitsreglerna i sjö- och lufträllen.

Prop.
1984/85:54 59

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoleksinslitu-tion:
Belänkandet präglas av stort hänsynslagande lill del organiserade kreditlivets
intressen. Det är glädjande att det i betänkandet görs klara utlalanden om
vilka regler som skall gälla i vissa under senare år diskuterade frågor,
nämligen dels panlsältnings giltighet efter gäldenärsbyte och dels
godlroskravel när ny kredit lämnas mot säkerhet som redan är pantförskriven
till borgenären. Vi delar utredningens uppfattning i dessa frågor. Vårt
yttrande begränsas till att gälla de faslighetsrättliga frågorna.

Finansbolagens Förening: Föreningen tillstyrker i huvudsak
utredningens förslag.

Sveriges Skeppsklarerare- och Skeppsmäklareförening: Vi
finner att vad panträttsulredningen i sitt betänkande föreslär inle minsl för
sjörättens del medför betydande fördelar samtidigt som vi vill uttala alt vi ej
har nägon erinran mol alt panträtisutredningens förslag i dess helhet lägges
till grund för lagstiftning i ärendet.

Sjöräilsföreningen i Göteborg: Föreningen har begränsat
sin granskning till de delar av betänkandet som angår inskrivningsväsendet på
sjörättens område. Föreningen tillstyrker alt de föreslagna ändringarna i
sjölagen och därav föranledda följdändringar i berörda författningar genomförs.
Åven om de påtalade tillämpningssvårighelerna beträffande nu gällande regelsystem
enligt föreningens uppfaltning är överdrivna, medför ändringsförslagen en
större smidighet i den praktiska tillämpningen av systemet.

2 Befogenheten att pantsätta

Riksgäldskonloret: 1 anslutning till den statliga garantiverksamheten
har fullmäktige att ta ställning lill inteckningssäkerheter i skepp och i
skeppsbygge. Frågor som berör motsvarande säkerheter i fastigheter och i
luftfartyg uppkommer däremot inte alls eller lill mycket ringa del.
Fullmäktige har därför valt att begränsa silt yttrande till alt enbart avse
panträttsreglerna inom sjörätlen.

Enligl gällande regler är det endast skeppets ägare som
kan upplåta panträti i skeppet. Panträtten stiftas genom att ägaren överlämnar
redan uttagna pantbrev som pant för en fordran. Detla innebär att en
kreditgivare - för alt vara på den säkra sidan - måste förvissa sig om all
pantsättaren i pantsättningsögonblicket är inskriven som ägare i
skeppsregistret. Denna ordning har gjort del mycket svårt och i vissa fall på grund
av tidsskillnaden hell omöjligt att utnyttja de svenska pantbreven för
upptagande av krediter utomlands. Med beaktande bl.a. härav har utredningen
föreslagit alt rätten alt förfoga över pantbrevet för pantsättning
(pantsättningsbefogenheten) skall vara överlåtbar och att innehavet av
pantbrevet i godtroshänseende skall utgöra en presumlion för alt innehavaren
har behörighet att pantsätta pantbrevet. Härigenom skulle det vara möjligt för
en skepps-

Prop.
1984/85:54 60

ägare att vid upplåning i utlandet mot säkerhet i svenska
pantbrev överlåta pantsättningsbefogenheten och pantbrevet lill exempelvis
svensk förmedlande bank eller advokat. Ett eventuellt ägarbyte under tiden
fram till den lidpunkt då pantsättningen sker hos den utländska banken skulle
genom detta förfarande sakna betydelse.

Fullmäktige ser positivt på detta förslag och anser att
det bättre tillgodoser kraven på etl fungerande pantsättningssysiem än
nuvarande ordning. Även om utredningen inte har angett några formkrav pä
överlåtelsen bör man sannolikt utgå ifrån att i vart fall de utländska bankerna
kommer att kräva all få se en skriftlig överlätelsehandling och ett
registerutdrag som ulvisar vem som var ägare till skeppet vid överlåtelsen av
pantsättningsbefogenheten. Fullmäktige vill emellerlid i delta sammanhang
särskilt beröra följande fräga.

Uiredningen konstaterar att en överlåtelse av
pantsättningsbefogenheten jämte överlämnande av pantbrevet måste - i
överensstämmelse med allmänna förmögenhelsrättsliga grundsatser - anlas gälla
mot singular-successorer, dvs ny skeppsägare. Däremol skulle en sådan
överlåtelse inte stå sig mot skeppsägarens borgenärer innan
pantsättningsbefogenheten ulnytljas. Detta sammanhänger med att konkursboet har
rält till ägarhypo-teket, dvs rätten att vid realisation få tilldelning av
medel som belöper pä det icke pantsatta pantbrevet. Utredningen anser att någon
ändring i gällande rätt såvitt avser ägarhypotekeis oöverlåtbarhet inte bör
göras. Fullmäktige har i och för sig ingen erinran häremot. Detla leder
emellertid till problem vid den efterföljande panlsättningen, eftersom det
föreslagna godlrosskyddet inte läcker det fall all skeppsägaren försätts i
konkurs. Det hjälper således inte om den utländska banken åberopar att den inte
kände till eller ens hade några praktiska möjligheter all känna lill konkursen.
Om skeppsägaren eller en partredare i elt partrederi försätts i konkurs efter
del att pantsättningsbefogenheten har överlåtits till exempelvis en advokat men
innan pantsättningen ägt rum, kommer den efterföljande panlsättningen att bli
ogiltig oberoende av om både advokaten och den utländska banken var i god tro i
fråga om konkursen vid pantsätlningstillfället. Detla måste vara en
osäkerhetsfaktor som försvårar ett effektivt utnyttjande av de svenska
pantbreven. En utvidgning av godlrosskyddet såsom har skell i 14 §
skuldebrevslagen skulle undanröja denna osäkerhet. Utredningen har inle närmare
berört denna osäkerhetsfaktor utan i slällel konstaterat att någon ulvidgning
av godlrosskyddet inte har befunnits påkallat. Fullmäktige menar dock all. mot
bakgrund av vad ovan angetts, frågan om en utvidgning av godlrosskyddet borde
göras till föremål för ett närmare övervägande.

Utredningen har även föreslagit bestämmelser om vad som
skall gälla vid panträtt för en framtida fordran. Förslaget, som i stort sett
innebär etl lagfästande av den princip som uttalades i motiven lill
jordabalken, innebär all om ett pantbrev har överlämnats som säkerhet för en
fordran som ännu

Prop. 1984/85:54 61

inte har uppkommit och kreditgivaren var i god tro när
pantbrevet överlämnades, så skall han anses vara i fortsatt god tro även när
fordringen uppkommer, intill dess han får vetskap om att gäldenären saknar rätt
att förfoga över pantbrevet. Enligt utredningen bör molsvarande gälla vid
normala fordringsutbyten. Fullmäktige tillstyrker dessa förslag.

Svea
hovrätt: Utredningen har satt sig före att inte gripa djupare in i
panirättskonstmklionen än som behövs för att åstadkomma en praktiskt gångbar
ordning. Och med detla synes uiredningen ha lyckats. Del besvärliga med 1972
års panträtlskonslruktion var uppenbarligen alt panträttens uppkomst, hårt
knuten till pantfordringens, måste samordnas med kontroll av
panträtlsupplåtarens formella behörighet. Att dennes behörighet att pantsätta
egendomen enligt förslaget skall kunna överlåtas pä annan sä att innehavet av
pantbrevet - alltjämt en myndighetshandling - i praktiken skall legitimera
panlsättaren finner hovrätten böra godtagas som nödvändigt och ändamålsenligt
forell fungerande kredilliv. Och liksom utredningen förutsätter hovrätten då
att dylik överlåtelse blir bindande för singularsuccessor till den egendom
vari pantbrevet gäller. Risken att pantbrev kommer på avvägar och missbrukas
mol rätte ägarens vilja torde i praktiken vara mindre än vad som antogs då den
nuvarande rältighetskonstruk-tionen en gäng tog form.

Hovrätten
kan instämma i vad utredningen anfört om sitt förslag rörande pantsättning till
säkerhet för framtida fordran i olika lägen och rörande verkningarna av den
ordning för godtrosförvärv av panträtt pä grund av inteckning som uiredningen
föreslår och tillstyrker lagförslaget i dessa delar. Men hovrättens släller
sig, liksom för övrigi uiredningen själv, tveksam till behovet av att genom
uttrycklig lagregel befria borgenären från skyldighet all kontrollera
upplätarens behörighet mot faslighetsbok/ inskrivningsregister där det ej är
skälig anledning att misslänka behörig-hetsbrisl. Detla borde enligl hovrättens
mening - mot bakgrund av den föreslagna regeln om presumlion för
pantbrevsinnehavarens behörighet -ulan vidare följa av allmänna regler om
godtrosförvärv, vare sig man faller tillbaka på skuldebrevsrältsliga eller
lösörerättsliga grundsatser. Hovrätten har uppmärksammat alt
utredningsförslaget leder lill rättslikhet mellan de skilda delarna av samma
område ocksä därutinnan alt godtrosförvärv av panträti, liksom nu i sjörätten,
ej skall uteslutas för del alt brislen i upplålarens behörighet går tillbaka på
grov ogillighelsanledning. Detta torde vara svårmislligi i internationellt
kreditliv och godtagbart även i fastighetsrätten, så mycket mer som den
skadelidande berättigas till ersättning av statsmedel. Hovrätten tillstyrker
alltså förslaget även i det slyckel.

Hovrätten
delar också uppfattningen alt ägarens panisällningsbehörig-hel i sjörätlen,
liksom i den däremot svarande ordning som föreslagits för lufträitens del, inle
behöver, och i själva verket inte heller bör, knytas lill inskrivningsprincipen
sä som enligt den gällande 262 § sjölagen.

Vad uiredningen föreslår rörande återpantsättning finner
hovrätten sig

Prop.
1984/85:54 62

kunna biträda. Det är därmed viktigt att, som uiredningen
påpekat, näringspolitiska och inte civilrätlsliga medel tas lill för den
händelse det finns anledning inskrida mol rådande hantering av s. k.
säljarreverser.

Justitiekanslern: I och för sig kan enligl min mening
nödvändigheten av att ändra panträttskonstruklionen i jordabalken (JB) starkt
ifrågasättas. Att den nuvarande sjörättsliga panlrättskonstrukiionen måste ändras
är dock klart.

Beträffande fastighetsrätten har sagts att det nuvarande
kravel på kontroll av pantsätlarens behörighet medför svårigheter i den
praktiska lill-lämpningen. Svårigheterna skulle göra sig gällande främst genom
kravet på förnyad äganderäilskonlroll vid upplåtelse av panträtt till säkerhet
för olika typer av framtida fordringar. Jag har inte kunnat finna att
utredningen har påvisat att svårigheterna är sä allvarliga att de motiverar att
de grundläggande principerna i JB:s panlrältskonstruktion bör ändras (jfr
departementschefens uttalanden i direktiven till utredningen). Jag vill
härvidlag erinra om de uttalanden som gjordes i samband med 1971 års ändringar
i JB (se prop. 1971:179). Enligt dessa behöver äganderättskontroll som regel
inte göras vid ny kreditgivning eller utbetalning som omfattas av en tidigare
pantförskrivning (se bl. a. s. 36 ff och 65 f).

Jag vill även erinra om all inskrivningen för närvarande
läggs om till ADB. Därmed kommer möjligheterna att ökas för all kreditgivarna
skall få de erforderliga uppgifter som den nuvarande panträttskonstruktionen
kräver. Behovet av en ändring bör därför enligt min mening inle bedömas enbart
med utgångspunkt från dagens situation. Anledning finns därför att avvakta
utbyggnaden av ADB-systemet innan man inför en ordning som innebär att man ger
upp den grundtanke som den nuvarande ordningen bygger på och efterger den
bärande principen att endasl fastighetsägaren skall kunna disponera över
pantbrevet och därigenom vara skyddad från att utsättas för dubbla
betalningsanspråk (se prop. 1970: 20 s. B 259 ff).

För sjörättens del torde en lösning pä de nuvarande
problemen med panträttskonstruktionen kunna nås genom att godtrosregler
motsvarande dem som finns i 6 kap. 7 § JB införs. Utredningen har inte heller
funnit att det i och för sig skulle finnas nägra hinder häremot (se sid. 119).
Del kan diskuteras i vilken utsträckning en kreditgivare i sådant fall skall
kunna föriita sig på ett inte helt nytt registerutdrag. Den sjörällsliga
inskrivningsmyndigheten har inte balanser. Den är också utrustad med telex som
gör del möjligt för såväl svenska som utländska kreditgivare alt omedelbart få
uppgifter ur registrel.

Huvudpunkten i förslagel till panträttskonstruktion är alt
redan innehavet av ell pantbrev skall, i godtroshänseende, utgöra en
presumlion för att innehavaren har behörighet att pantsätta antingen i egenskap
av ägare lill den intecknade egendomen eller i egenskap av den som har fått
befogenhet alt pantsälta överlåtelsen på sig. Detla innebär väsentligt större
risker för föriuster för egendomens ägare än vad som nu gäller. Dessa risker är
av

Prop.
1984/85:54 63

samma typ som dem som man ville råda bot på genom
jordabalksreformen genom vilken inieckningshandlingen inte längre skulle ha
karaktär av löpande handling.

Stockholms
tingsrätt: Såsom utredningen funnit ter sig en översyn av pantsättningsreglerna
välmotiverad mol bakgrund av de problem, oftast av praktisk nalur, som nu gör
sig gällande vid kreditgivningen och som redovisas i betänkandet. Tingsrätten
delar utredningens ståndpunkt alt reglerna om pantsättning bör vara lika inom
fastighetsrätten, sjörätten och lufträllen (i sammanhanget bör även medräknas
rätten pä grund av förelagsinteckning) och att reglerna i möjligaste mån i
omsättningens intresse bör underlätta kreditgivningen. De ändringar som
uiredningen härvidlag föreslär tillgodoser väl enligl tingsrättens mening dessa
krav och tingsrätten instämmer därför i förslaget även med beaktande av att
del möjligtvis kan innebära risk för att pantbrev kan komma pä avvägar och
missbrukas mol den rätte ägaren av den egendom vari pantbrevet gäller. I
praktiken lorde dock denna risk vara obetydlig.

Åven om de
föreslagna ändringarna på sjörättens område innebär etl fjärmande från
utländska pantsättningsregler och att svårigheter för svenska skeppsägare att
erhålla kredit utomlands bl.a. kan förknippas med det förhållandet att
olikheter finns mellan svensk och utländsk lagsliftning sä anser tingsrätten
att kravel på rättslikhet mellan de olika grenarna av panträtten inom landel
gör sig gällande med sådan styrka alt uiredningens förslag kan godtas. -
Tingsrätten vill i detla sammanhang i anslulning lill vad som anförs på sid.
103 i belänkandet framhålla att telexförbindelse har funnits på sjöfartsregistret
sedan dess tillkomst.

Domstolsverket:
DV har ingen erinran mol förslagel. DV delar utredningens uppfattning att
reglerna för pantsättning av hypotek i fast egendom och i skepp eller
luftfartyg om möjligt bör vara identiska. De inskrivningsmyndigheter (IM) som
arbetar med fastighetsböcker (inskrivningsregister) kommer förmodligen, såsom
utredningen antar, knappast all beröras av elt genomförande av förslaget. Inte
heller kommer hanteringen av sjöfartsre-gistrel att påverkas nämnvärt.

DV vill
nämna, med anledning av vad utredningen anför om databehandlingen
påjordabalkens område (s. 117 m), att banker och andra kreditinstitut redan
under innevarande år kommer all ges möjlighet att via egna befintliga
terminaler stå i direktkontakt med inskrivningsregistrel; dessulom till en
väsentligt lägre kostnad än den som för närvarande utgår. DV hyser därför den
förhoppningen att flertalet banker kommer alt utnyttja den möjligheten och i
motsvarande mån avlasta IM från den betungande del av verksamheten som besvarandet
av telefonförfrågningar innebär.

CFD: Utredningen lägger fram förslag till enklare
pantsättningsregler. Man pekar därvid pä olägenheterna med den nuvarande
ordningen som innebär all kreditgivarna måste göra omfattande kontroller för
alt undgå risk för rättsförlust.

Prop. 1984/85:54 64

För
CFDs vidkommande finns anledning att framhålla all fastighetsdala-syslemet ger
möjligheter lill en enkel, snabb och säker undersökning ifråga om säväl
förutsättningar för en giltig panlsättning som panträttens omfattning. Della
möjliggörs genom redovisningen i systemet av väsentliga uppgifter, i första
hand ägarförhållanden, avslyckningar och gällande inleck-ningsbelastning. Delta
har medfört förbättringar för kreditgivarna, något som är väl dokumenterat frän
tidigare försöksverksamhet och den nu pågående och ständigt utvidgade driften
med rättsverkan. Härtill kommer att uppgifternas aktualitet förbättrats samt
att expeditionstiderna hos de inskrivningsmyndigheter som använder
fastighetsdatasystemet kunnal nedbringas och som regel uppgår till några få
dagar. Dessa inskrivningsmyndigheter och systemet som sådani har alltså
möjligheler alt tillhandahålla inte bara aktuella fastighetsuppgifter utan
dessulom ett bättre och fullständigare beslutsunderlag än det manuella
systemet. Det kunde mot denna bakgrund ifrågasättas om det vid utnyttjande av
fastigheisdatasysle-mel finns anledning all begränsa kreditgivarnas
undersökningsplikt på sätt utredningen föreslår (se prop. 1971:179 sid. 36). De
möjligheler som sålunda skapas genom ell vidare utbyggt fastighetsdatasystem
löser dock inte molsvarande problem på sjörättens område.

CFD
är också medveten om att även andra faktorer inverkar vid bedömningen av nu
aktuella frågor. En sådan faktor är informationens tillgänglighet. De positiva
erfarenheterna av fastighetsdatasystemets användbarhet i nu ifrågavarande
hänseende bygger i stor utsträckning på att kreditgivaren har tillgäng till
egen terminal och på så sätt själv kan ta fram de uppgifter man anser sig
behöva. Eljest är man i praktiken oftast hänvisad till förfrågningar hos
inskrivningsmyndigheterna någol som regelmässigt sker per telefon. Denna
telefonservice är en betungande hantering för inskrivningsmyndigheterna.
Förfarandet inrymmer dessutom vissa risker för missförstånd.
Terminalanslutningsfrågan är därför av största betydelse i sammanhanget. Som
utredningen påpekal (sid. 117) förekommer sädan forlfarande i ganska begränsad
omfattning. Av bankerna och andra kreditinstitut är för närvarande endast elt
40-tal anslutna med terminal till fastighetsdatasystemet. Nu öppnas
emellertid, vid sidan av tidigare anslutningsform, möjligheten till nya och
billigare terminalanslutningar. Sannolikt kommer detla på sikt att leda till
en betydande ökning av antalet presentationslerminaler och därmed en helt annan
spridning av informationen.

En
annan faktor av betydelse är all man har att ta hänsyn till två parallella
syslem. Detta förhållande gäller under en tämligen lång över-gängstid innan
fastighelsdaiareformen är hell genomförd. 1 dagsläget finns c:a 25% av landets
fastigheter i faslighetsdatasystemet. 1987 kan det beräknas omfatta 40-50% av
det totala antalet. Om det fortsatta reformarbetet efter denna tidpunkt finns
ännu inga beslut.

Bankinspektionen;
Inspektionen konstaterar med tillfredsställelse att

Prop.
1984/85:54 65

utredningens förslag leder fram till i stort sell
enhetliga regler för panlsättning av såväl fastigheter som skepp och
luftfartyg. Med hänsyn till lydelsen av utredningens direktiv har den
gemensamma ordningen för panlsättning hämtats från jordabalkens regler härom.
Möjligheten lill pantsättning av skepp i utlandet har ställt krav på
förändring av godlrosskyddet för panthavare. Bankinspektionen är av den
uppfattningen att uiredningen på ett elegant sätt löst många av de problem som
varil förenade med den gällande ordningen. Inte heller kan inspektionen se att
utredningens lagförslag med möjlighet att överlåta pantsättningsbefogenheten
och godtrospre-sumtion för innehavare av pantbrev, skulle innebära några risker
ur rättssäkerhetssynpunkt.

Den föreslagna regeln i 6 kap. 3 § andra slyckel
jordabalken är avsedd alt tjäna som en säkerhetsventil. Såsom utredningen själv
pekat på kan dock ell ganska slort behov kvarstå för långivare att mer
regelmässigt kontrollera panlsällningsbefogenhelen via inskrivningsmyndigheten.
Del kommer även i forlsällningen all krävas av banker och andra kreditinstitut
under inspektionens tillsyn att de införskaffar gravaiionsbevis för att kunna
bedöma pantbrevet ur kreditsäkerhetssynpunkt. Någon ändring av rutinerna vid
nybelåning inom Sverige kommer, såsom också utredningen antagit, därför
knappast att bli följden av utredningens förslag i denna del.

Lantmäteriverket: I första hand har LMV försökt att bedöma
förslagen med utgångspunkt från de särskilda situationer vid
fastighetsregleringar och förrättningar enligt anläggningslagen och
ledningsräitslagen, som direkl berör panträltshavare samt fastighetsägare som
innehavare av ägarhypotek (5 kap. 16 § I st. och 18 § 2 st. fastighetsbildningslagen,
16 § anläggningslagen, 14 § ledningsräitslagen). Såvitt LMV kan finna medför
de föreslagna nyheterna i 6 kap. 2 § 2 st. och 3 § JB inte några väsentliga
komplikationer i dessa sammanhang. Om en ägare lill faslighet som berörs av
förrättningen har överlåtit pantsättningsbefogenheten lill annan synes detta
inte medföra att den sistnämnde blir sakägare vid förrättningen eller blir att
hänföra till den krels av intressenter vilkas medgivanden kan behövas vid
förrättningen eller vilka skall få del av ersättningsbelopp vid fördelning
efter förrättning. Fastighetsägaren lorde förbli den som skall företräda
fastigheten. En praktisk komplikation synes dock kunna uppslå i fall dä
pantsättningsbefogenheten inle har uinytljats. Om pantbrevet forlfarande
befinner sig hos den lill vilken pantsättningsbefogenheten har överlåtits kan
det bli praktiska problem för fastighetsägaren när han skall legitimera sig som
innehavare av ägarhypoteket om han inte kan förele pantbrevet. Detta
förhållande kan i sin tur komplicera fastighetsbildnings-myndighetens
handläggning av förrättningen.

En fastighetsreglering kan väsentligt ändra en fastighets
omfallning och värde. En faslighet kan i vissa fall helt utplånas. I sådant
fall blir självfallet den fristående panlsättningsrätten hell utan värde. De
här berörda effekterna synes emellertid inle innebära några egentliga problem
för lantmäte- 5
Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 54

Prop.
1984/85:54 66

riel. Däremol påverkar de situationen för den som fåll
pantsättningsbefogenheten. För borgenären innebär det inga nya problem
eftersom han liksom hittills i eget inlresse i princip måsle kontrollera
kredilobjektets innehåll i varje särskill fall.

Förslagel all rätten alt pantsälta pantbrev skall bli
möjlig att överlåta synes ha tillkommit specielll med tanke på förhållanden
inom sjörätten -särskill den internationella prägeln av delta rättsområde. Från
fastighetsrättens synpunkt är det enligl LM Vs mening tveksamt om förslaget
medför sädana fördelar att det finns anledning att genomföra det. En vidgad
möjlighet för bankerna att utgå från alt den som innehar pantbrev också har
rätt att upplåta panträti synes kunna införas också ulan den föreslagna
anordningen.

För det fall att intecknad fastighet har delats genom
avstyckning som svarar subsidiärt för inteckningen föresläs i belänkandet all
pantbrevet skall kunna användas för ny panlsättning ulan medgivande från den avstyckade
faslighetens ägare.

Förslaget berör inte direkt
faslighetsbildningsverksamheten men försätter förvärvare av avstyckad
fastighet i ett något försämrat läge när det gäller att frigöra sädan faslighet
från ansvar för panträti i slamfastighelen. Ändringen kan komma att medföra att
slamfastighelsägare inle har något eget intresse av att snabbt medverka lill
relaxalion i avstyckad fastighet.

Förslagel innebär naturligtvis vissa fördelar för
slamfastighelsägaren. LMV kan inle bedöma om dessa fördelar väger så tungt all
det finns tillräckliga skäl för den föreslagna ändringen men har i övrigt ingen
erinran mot förslaget.

Kammarkollegiet: Se avsnitt 3.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa: Utredningens
förslag alt låta innehavet av pantbrevet vara en presumlion för att innehavaren
även är behörig att förfoga över pantbrevet för panlsättning synes väl motiverat.
Såvill slyrelsen kan förslå leder förslaget pä denna punkt inte till några
förändringar i de kontrollrutiner som f. n. tillämpas av bl. a.
stadshypoieks-föreningarna vid låneutlämning. Sladshypolekskassan har
tillsammans med Sveriges Allmänna Hypoteksbank i skrivelse 1978-04-27 till
regeringen bl. a. påtalat rådande oklarhet om godtrosreglerna vid panlsättning
mol bakgrund av skiftande möjlighet för borgenärer till ADB- information från
inskrivningsregistret. Sladshypolekskassan välkomnar därför utredningens
förslag, som innebär ett klarläggande i frågan genom alt bedömningen av god tro
utlryckligen blir oberoende av huruvida kontroll gjorts mot
inskrivningsregistret eller inle (förslagel till ny lydelse av 3 § 2 st.
jordabalken). Kassastyrelsen har också noterat att uiredningen på olika
punkter lagit hänsyn till de förhällanden som gäller för långfristig
fastighetsbelåning, bl.a. vid konverteringssitualioner.

Svenska Skeppshypotekskassan: Kassan får härmed anföra
följande och inskränker sig naturligen till att behandla förslagets betydelse
för skeppspantbreven.

Prop.
1984/85:54 67

Utredningen har arbetat med fömtsättningarna att nägra
genomgripande förändringar i jordabalkens panträtlskonslruktion icke skulle
vidtagas, alt inskrivningsprincipen icke skulle göras lill föremål för
utredning och att i första hand samma lösning skulle uppnäs inom fastighets-,
sjö- och lufträt-len. Genom dessa förutsättningar är del praktiskt taget
uteslutet att välja lösningar som mera radikalt anpassar de svenska pantbreven
till internationellt sedvanliga regler för morlgages elc.

Mot
bakgrunden av de sålunda givna förutsättningarna finner Kassan emellertid att
uiredningen på ett förtjänstfullt sätt lyckats finna lösningar som gör den
praktiska hanteringen av pantsäkerhei i skepp smidigare än hittills. Särskilt
reglerna om pantbrevshavarens legitimation synes innebära en väsentlig
förbättring av regelsystemet främsl genom den förenkling av kontrollrutinerna
hos kreditgivarna som därmed kan genomföras.

Även
övriga ändringsförslag och förtydliganden som berör skeppsinteckningarna,
nämligen behandlingen av tillägg och utmätningsränta, formerna för
andrahandspantsättning, sammanföring och pantsättning mellan ägare synes Kassan
ha fått en väl genomtänkt utformning med grundlig och väl genomarbetad
motivering.

Svenska
Bankföreningen: Enligt förslaget skall pantbreven vara inneha-varpapper i den
meningen att den som innehar etl pantbrev skall förmodas äga rätt att begagna
del för att upplåta panträtt. Med hänsyn till de godtrosregler som med
jordabalkens system tillämpas följer slora nackdelar med principen all endast
fastighetens ägare har rätt alt utnyttja pantbrevet för panlsättning. Ocksä
frågan om pantsättarens behörighet i fråga om t. ex. generella
pantförskrivningar vållar med del nuvarande systemet visst bekymmer. Med hänsyn
bl.a. till dessa svårigheter tillstyrker bankföreningen utredningsförslaget
att innehavet av pantbrevet presumerar panl-sättningsbehörighet samt utgör
grundvalen för godtrosförvärv av panträtt.

Bankföreningen
tillstyrker vidare utredningens förslag om alt pantsättningsbefogenheten skall
vara principiellt överlåtbar. Föreningen understryker särskilt vikten av att
s. k. återpantsättning uttryckligen omöjliggörs. Rätten alt begagna pantbrevet
för pantsättning får sålunda enligl 6 kap. 2 § andra slyckel andra meningen
inle överlåtas till en borgenär som innehar pantbrevet som säkerhet för sin
fordran.

De nämnda
bestämmelserna, parade med de godtrosregler som föresläs, medför självfallet
att de lägre kraven på borgenären att kontrollera en panlsällares behörighet
kan leda till alt fastighetens ägare får ett i molsvarande mån mindre skydd
mot obehörig pantsättning. Farhågorna bör emellertid inle överdrivas. 1 slort
medför bestämmelserna - som antytts - att en situation skapas likartad den som
utan större vådor gällde före jordabalkens tillkomst. Eventuella nackdelar för
fastighetsägaren torde väsentligen komma att minskas genom att, såsom
utredningen också utgår frän, låneinstituten i stort sett kommer alt fortsätta
med hittillsvarande rutiner i fråga om införskaffande av gravaiionsbevis och
kontroll i faslighetsbok.

Prop. 1984/85:54 68

Del
föreslagna regelsystemet lorde därför komma att innebära följande i bankernas
hantering.

Banken
som lar emol etl pantbrev som pant kommer att göra en kontroll mot
fastighetsboken, främst kanske för att förvissa sig om att den mot pantbrevet
svarande inteckningen har del förutsatta inomlägel. Kontrollen sker normall mot
elt gravaiionsbevis, av vilket framgår vem som hade lagfart på fasligheten när
beviset utfärdades. Även om pantsättningsbefogenheten kan följa av en
överlåtelse frän fastighetens ägare, kan banken självfallet inle blunda för
gravationsbevisets uppgift. Det får förutsättas att bankerna som en självklar
rutin kommer att göra en ytteriigare utredning om pantsätlarens behörighet, om
han inte har lagfart på fastigheten. En sådans utredning kan ge vid handen

1.
att pantsättaren har förvärvat
fastigheten. I sä fallbör banken mot förvärvshandlingen kontrollera att
förvärvet är giltigt och att förvärvarens förfoganderätt inte är inskränkt.

2.
att pantsättaren har pantbrevet
som pant för sin fordran. I så fall måste banken fordra att även pantsätlarens
fordran pantsätts.

3.
att pantsättaren är ombud eller
ställföreträdare för fastighetsägaren. 1 dessa fall bör banken kräva att
fullmakt eller behörighetshandlingar företes.

4.
att pantsättningsbefogenheten
har överlåtits till pantsättaren. I sådant fall bör det vara en självklar rutin
att banken fordrar alt överlätelseavta-let företes.

Mot
bakgrund av den beskrivning av förmodade rutiner i bankerna som

här gjorts kan möjligen räckvidden av uiredningens godtrosregel och inne-

havarpresumtion antas i praktiken inle bli särskilt långtgående. Enligt

bankföreningens mening medför uiredningens förslag emellertid den otve

tydiga fördelen att de godtrosregler som hittills ansetts gälla pä grund av

motivuttalanden nu blivit lagfästa, vilkel måsle komma att leda till slörre

säkerhet och förenklingar i åtskilliga fall. Detla gäller som nämnts framför

alll i fråga om de generella hypoteken. Med beaktande ocksä av utredning

ens förslag om ersättning av statsmedel till fastighetsägare vid fall av

obehörig panlsättning förordar bankföreningen därför att de föreslagna

bestämmelserna införs i jordabalken.

I
fråga om de s.k. diskrepansfallen har uiredningen inskränkt sig lill alt uttala
sig om kreditgivning mot pantbrev efter det avstyckning skett från den
intecknade fastigheten. Förslaget innebär i detla hänseende att ägaren till en
fastighet skall kunna förfoga över pantbrev som beviljats i fastigheten ulan
att behöva inhämta samtycke av ägaren fill den avstyckade fastighet som endast
har subsidiärt ansvar. Ulan medverkan från avslyckningens ägare uppkommer
enligt nu gällande ordning en diskrespans mellan pant och inteckning. Den
nuvarande situationen är enligt bankföreningens mening till hinders för en
bankmässig hantering av pantförskriven säkerhet. Så är t. ex. fallel då
pantbrev i större skogskomplex är generellt

Prop.
1984/85:54 69

pantförskrivna för elt industriföretags löpande krediter.
Från kreditgivaresynpunkter är därför utredningens förslag väl avvägt.
Bankföreningen delar utredningens uppfaltning att den försvagning av
rättsställningen för ägaren till en avstyckning som förslaget kan innebära i
praktiken inte kommer att spela någon slörre roll. Med instämmande också i
övrigt i vad utredningen i förevarande sammanhang framhållit tillstyrker
föreningen utredningsförslaget i denna del.

Enligl förköpslagen (1967:868) har en kommun förköpsrätl
vid försäljning av fastigheter av vissa slag. Under den lid som äganderätten
genom förköpsrättsmöjligheten hålls svävande kan varken säljare eller köpare
belåna pantbrev i fasligheten. Före jordabalkens tillkomst hade säljaren
möjlighel att förbehålla sig rällen till ett inlecknat skuldebrev och kunde
disponera över detta oberoende av äganderätten till fastigheten. Säsom
utredningen påpekat ligger det inle i förköpslagens natur att kreditmöjligheterna
skall vara beskurna. Uiredningen som konstaterat all del nu rådande
förhällandet uppenbarligen inte är tillfredsställande har emellertid stannat
för att inte förorda särskild lagstiftning på detta område.

Enligt bankföreningens uppfaltning lalar praktiska skäl
för all belåning av fastigheten under den tid äganderätten är svävande
möjliggörs. Föreningen förordar därför att en lagregel införs av det innehåll
som utredningen själv skisserat, nämligen att köpare eller säljare tilläggs
befogenhet all pantförskriva pantbrev under den kritiska tiden och att kommunen
dä blir bunden av pantsättningen.

Sveriges Föreningsbankers Förbund: SFF som har förståelse
för de problem som nuvarande panlrältskonstruktion medför inom sjörätten har
inget att erinra emot förslagel såvitt gäller nämnda område. Däremot ställer
sig SFF tveksam till att motsvarande reglering införs inom fastighetsrätten.

Förslagel om innehavarpantbrev innebär att panirättsregler
som tillkommit efter etl omfattande utredningsarbete och tillämpats under en
längre lid nu skall frångås. De risker detta kan medföra vid den praktiska
tillämpningen är nu svära att bedöma. Den nuvarande regeln som föreskriver all
panträti endast kan upplåtas av fastighetsägaren fungerar i praktiken myckel
bra sammanlagt med del skydd som reglerna om god tro medför. Reglerna innebär
alt en pantsättning kan bli giltig trots alt panlsättaren inte hade befogenhet
härtill. Enligl förarbelena till jordabalken är en kreditgivare i god tro om
han föriitat sig pä uppgifterna i etl gravaiionsbevis som inte är äldre än 6
månader. Vidare uttalas i motiven att en kreditgivare som har en generell
pantförskrivning inte behöver kontrollera om fasligheten bytt ägare varje gång
en ulvidgning av krediten eller en ny kredit blir aktuell. Han skall anses vara
i god tro tills dess han fär vetskap om att fastigheten bytt ägare. Denna
tillämpning av godtrosreglerna medför enligl SFFs uppfattning att det inom
fastighetsrätten inte finns behov av lika vittgående förändringar av
panträttskonstruklionen som utredarna föreslå-

Prop.
1984/85:54 70

git.
Vissa smärre justeringar av nu gällande regler skulle vara fullt tillräckliga
för att undanröja de problem som uppkommer vid tillämpningen av dessa.

Ett
problem inom fastighetsräiien vilket blir alltmer aktuellt är vilken inverkan
övergången till ADB inom inskrivningsväsendel skall ha vid tillämpning av
godtrosreglerna. Kan en kreditgivare även i fortsättningen förlila sig på ell 6
månader gammall gravaiionsbevis? I förarbelena förutsätts att denna
tillämpning omprövas då faslighetsböckerna inte längre förs manuellt. Den
alltmer besvärande ovissheten om godtrosreglernas fillämpning i detta fall
synes undanröjas genom den nya panlrättskonstrukiionen med innehavarpresumtion.
Problemet hade dock kunnal undanröjts på ett mindre genomgripande sätt t.ex.
genom en enkel godtrosregel.

Med
hänsyn lill alt förelrädare för kreditlivel framfört önskemål om att enhelliga
regler införs inom de olika rättsområdena faslighets-, sjö- och luflpanlrätl -
vilket skulle underlätta den praktiska tillämpningen av pant-rättsreglerna -
vill SFF trots ovan framförda tveksamheter inte motsätta sig att
pantsättningsbefogenheten görs överlåtbar även inom fastighetsrätten.

Innehavarpresumtionen
innebär att en pantupplåielse som görs av en person som innehar pantbrevet skall
anses giltig även om det skulle visa sig alt personen ifråga inte var behörig
att förfoga över pantbrevet. Detta skall gälla under förutsättning att
borgenären inte hade skälig anledning att antaga att upplåiaren saknade
pantsättningsbefogenhet.

I
den föreslagna lagtexten stadgas uttryckligen att en borgenär inte är skyldig
att kontrollera pantsättarens befogenhet med hjälp av fastighetsbok respektive
andra register såvida del inte finns skälig anledning all misslänka att
befogenhet saknas. Vad gäller fastighetsrätten förutsätter utredningen dock alt
de nya reglerna inte kommer alt medföra att bankernas nuvarande kontroll
gentemot inskrivningsregistret kommer alt upphöra eller ens att förändras.
Uiredningen gör den bedömningen att eftersom bankerna ändå måste kontrollera
vissa uppgifter gentemot faslighetsböckerna t. ex. om fastighetsägaren är i
konkurs och inteckningsbelastning så försäkrar sig bankerna troligen ocksä om
att övriga uppgifter är korrekta. Utredningen förutsätter också att normal
aktsamhel från banks sida torde kräva alt banken i regel begär bevis om
pantsätlarens behörighet. Hur långtgående denna kontroll skall vara om det är
fastighetsägaren själv som upplåter panträtt framgår inle helt klart av
betänkandet. Ett klargörande på denna punkt skulle vara värdefullt. Som exempel
pä kontroll av panlsällares behörighet nämner uiredningen att bank bör kräva
att fä se den handling som visar att pantsättningsbefogenheten tillkommer
pantbrevsinnehavaren, t. ex. skriftlig handling utvisande att befogenhet
överlåtits eller en fullmakt. Emedan befogenheten alt pantsätta även kan ges
muntligen förutsätter SFF att en personlig kontakt med fastighetsägaren också
kan bli erforderlig. - SFF konstaterar alt de föreslagna godtrosreglerna och

Prop. 1984/85:54 71

tillämpningen av dessa inte tycks medföra någon
inskränkning av bankernas kontrollrutiner — vilket kanske varil önskvärt -
tvärtom tillkommer ytterligare kontrollmoment.

Utredningens
förslag att en panlförskrivning till säkerhet för framlida fordran - oavsett om
fråga är om checkräkningskredit, garantiutfästelse, konvertering och lill och
med normal avlyft av kredit - skall vara giltig fram till dess kreditgivaren
fått vetskap om att fastigheten bytt ägare, är välkommet. Härigenom undanröjs
rådande osäkerhet om räckvidden av lagstiftarens uttalande pä detta område i
förarbetena lill jordabalken.

En speciell regel föresläs för att i en särskild situation
förhindra att diskrepans uppstår mellan pant och inteckning. Regeln innebär alt
i de fall pantbrev på grund av inteckning tagits ut i en odelad fastighet skall
efter avstyckning stamfastigheiens ägare kunna pantsätta pantbrevet ulan samtycke
av ägaren till den subsidiärt svarande avstyckade fastigheten. Giltig panträti
skall således komma till stånd i avstyckningen utan att - vilket nu är fallet -
medverkan krävs av avslyckningens ägare.

För
bankernas vidkommande innebär sistnämnda förslag givetvis en önskvärd
förändring av den nuvarande otillfredsställande ordningen där en
"glömd" avstyckning kan medföra att en panträtt av mindre omfattning
uppkommer än vad som framgår av pantbrevet. Vad gäller de generella
pantförskrivningarna medför förslaget en förstärkning av godlrosskyddet. En
generell pantförskrivning kommer enligt detta att gälla i alla kommande
avslyckningar av slamfastighelen oavsett om banken vid t.ex. ulvidgning av en
kredit fått vetskap om dessa. Trots nämnda fördelar är SFF dock inle odelat
positiv till förslaget emedan detta medför en försvagning av den enskilda
fastighetsägarens rättsställning. Denna konsekvens skulle inte uppkomma om det
av utredningen skisserade alternativet lill lösning istället kunde genomföras
och då efter förslag av den utredning som ser över
fastighelsbildningslagsliflningen. Den alternativa lösningen innebär att relaxalion
skall uppställas som villkor för fastställelse av avslyckningsför-rältning.

SFF beklagar att uiredningen inte valt att föreslå någon
uttrycklig lagregel för att möjliggöra pantsättning - och därmed underlätta
kreditgivningen - under lid då en äganderätt till en fastighet är svävande på
grund av att osäkerhet råder om kommun tänker utnyttja sin förköpsrätl.

Svenska
sparbanksföreningen; Sparbanksföreningen delar uppfattningen all förändringar
är påkallade på sjörättens område. Utredningens förslag - att
pantsättningsbefogenheten skall kunna överlåtas och att innehavet av
pantbrevet skall utgöra en presumlion för att innehavaren har behörighet att
företa panlsättning - synes väl ägnat att undanröja de svårigheter som nu
finns. Sparbanksföreningen har inget att invända mot att utredningsförslaget
genomförs inom den sjörättsliga lagstiftningen.

Utredningen föreslår att förändringar i enlighet med del
nu anförda skall vidtas också pä fastighetsrättens och lufträitens område. Det
egentliga

Prop. 1984/85:54 72

motivet
härför synes vara önskemålet att tillskapa enhetliga regler rörande
befogenheten att begagna pantbrev för pantsättning. I betänkandet sägs att det
från bankhåll bestämt understrukits att samma regler bör gälla för pantsättning
av hypotek i såväl fast egendom som skepp och luftfartyg.

Sparbanksföreningen
är medveten om att en enhetlig reglering i ifrågavarande hänseende är önskvärd
från såväl principiella som prakliska utgångspunkter. Vad beträffar den
fastighetsrättsliga lagstiftningen måste emellertid även beaktas att den
nuvarande ordningen tillkommit efter ett långvarigt lagstiftningsarbete och
varit i tillämpning endast under ell tiotal är. Utredningens förslag att
innehavaren av ett pantbrev skall presumeras ha befogenhet att förfoga över del
för pantsättning kan i viss mån te sig som en tillbakagäng till de regler som
gällde före jordabalken. Mot denna bakgrund bör en förändring av nu gällande
regler inte genomföras ulan vägande skäl.

Ell
motiv lill en förändring av lagsliftningen såsom utredningen föreslagit kan
vara att den nuvarande regleringen i jordabalken medför vissa
lillämpningssvärigheler. Som utredningen påpekar har principen att endast en
fastighets ägare skall äga rätt att begagna pantbrev för pantsättning inneburit
viss osäkerhet i tillämpningen. Detta är fallet belräffande frågan när en
kreditgivare, som förlitat sig på äganderätlsupplysningar i elt gravaiionsbevis,
kan anses vara i god tro. Andra exempel på situafioner där
lillämpningssvärigheler visat sig är i vilken ulsträckning en kreditgivare
måste företa undersökning av pantsättarens behörighet när det är fräga om bl.
a. generella panlförskrivningar och checkräkningskrediter. Utredningsförslaget
kan i och för sig sägas innebära en lösning på dessa svårigheter. Å andra sidan
borde del inte vara omöjligt att skapa ökad klarhet genom uttrycklig
lagstiftning utan att gä så långt som att frångå den enligl nuvarande ordning
grundläggande principen att pantsättningsbefogenheten tillkommer endast ägaren
till en fastighet.

I
sammanhanget måste beaktas att den av utredningen föreslagna regleringen av
pantsättningsbefogenheten inte kan anses helt riskfri. Som framhålls i
utredningens direktiv motsvaras varje inskränkning i kravet på borgenären att
kontrollera pantsättarens behörighet av en inskränkning i fastighetsägarens
skydd mot obehörig panlsättning. I praktiken torde dock riskerna för
fastighetsägare vara små, särskilt med tanke pä att i vart fall institutionella
kreditgivare lär komma att tillämpa kontrollrutiner som i stor ulsträckning
överensstämmer med de nuvarande. Härtill kommer att utredningsförslaget även
innehåller en bestämmelse om ersättning av statsmedel till fastighetsägare vid
fall av obehörig pantsättning.

Vid
en samlad bedömning fär övervägande skäl anses tala för en förändring av
pantsättningsreglerna på sätt utredningen föreslagit. Sparbanksföreningen
beaktar i detta sammanhang att enligl utredningens förslag s.k.
återpantsättning inte blir möjlig genom ett uttryckligt förbud mot överlåtelse
av pantsättningsbefogenheten lill panthavare. Föreningen motsätter sig därför
inte att nu berörda delar av utredningsförslaget genomförs.

Prop.
1984/85:54 73

Uiredningen föreslår vidare belräffande vissa s. k.
diskrepansfall att ägaren till en fastighet skall kunna förfoga över pantbrev
som beviljats i fastigheten utan alt behöva inhämta samtycke av ägaren till en
avstyckad fastighet som endasl har subsidiärt ansvar. Enligt nu gällande
ordning måsle avslyckningens ägare medverka vid pantsällningen för alt panträtten
skall få samma omfattning som inteckningen har. Sker inte detta uppstår således
en diskrepans mellan pant och inteckning. Utredningen anser synbarligen att
slora fördelar skulle vinnas om dess förslag förverkligas.

Sparbanksföreningen finner det tillfredställande att
utredningen inte föreslår ändrade regler för andra diskrepansfall än sådana
som berör av-styckningar. En sådan utveckling skulle enligl
sparbanksföreningens mening föra alldeles för långt. Vad beträffar den
diskrepans mellan pant och inteckning som kan uppstå i ett avstyckningsfall om
den avstyckade fastighetens ägare inte medverkar vid panlsättningen, gör
sparbanksföreningen den bedömningen att den nuvarande situationen fär anses
otillfredsställande. Visserligen kan godtrosregeln i 6 kap. 7 § jordabalken i
och för sig vinna tillämpning. Icke desto mindre kvarstår intrycket att den nu
gällande ordningen är behäftad med brister.

Utredningens förslag beträffande avstyckningsfallen är
ulan tvekan till fördel för banker och andra kreditgivare, liksom för vissa
stora fastighetsägare, som t.ex. skogsbolagen. Emellerlid måste även beaktas
att den av utredningen föreslagna regleringen är ofördelaktig för ägaren till
en avstyckad fastighet. Särskill i det fallet, dä den avstyckade fasligheten
utgör den större delen av den ursprungliga slamfastighelen medan denna efter
avstyckningen är av mindre omfattning, kan del onekligen förefalla slötande
alt stamfastigheiens ägare skall kunna förfoga över pantbrev sä att panträtt
uppkommer jämväl i avstyckningen. Denna fär ju ett ansvar även om dess ägare
inle på någol sätt medverkar vid panlförskrivningen. Del bör dock framhållas
att ansvaret för den avstyckade fastigheten endast är subsidiärt och att denna
redan med nu gällande regler har elt subsidiäran-svar för panlsättningar av
pantbrev i stamfastigheten, när pantförskrivning skett före avslyckningens
tillkomst. Härtill kommer att parterna alltid har möjlighet att avtalsvis
förfara så alt icke önskvärda konsekvenser uppkommer. Sparbanksföreningen kan
mot denna bakgrund ansluta sig lill utredningens ståndpunkt att försvagningen
av rättsställningen för ägaren lill en avstyckning saknar reell betydelse.
Föreningen godtar därför utredningsförslaget.

Sveriges Redareförening; Just för sjöfarten skulle
självfallet en återgång till något system med intecknade skuldebrev ha varit
att föredra, eftersom innebörd och verkan i ett sådani system bättre skulle
överensstämt med utländska motsvarigheter. Att direktiven trycker hårt på
önskvärdheten av likformiga pantsättningsregler för fastighetsrätten, sjörätlen
och lufträllen samt att fastighetsrätten är och måste fä förbli tongivande är
emellertid

Prop. 1984/85:54 74

tillräcklig
förklaring lill att utredaren lagit som självklar utgångspunkt ett bibehållande
av nuvarande ordning med särskilt pantbrev.

Luflrättsutredningen
hade ell förslag om lättnad i kravel pä borgenären att kontrollera
pantsätlarens behörighet, vilket skulle praktiskt underlätta vid omläggningar
av krediter, vid nybelastning av pantbrev, som kreditgivaren redan innehar,
elc. Redareföreningen uttalade sig då positivt för en sådan ordning,
alldenstund man inte kunde finna - med hänsyn till all affärerna med skepp sker
i mycket "säkerställd" ordning - all någon beaktansvärd inskränkning
i ägarens (köparens) skydd mot obehörig pant-sättning skulle uppkomma.

Pantbrevsulredningen
föreslår nu elt tillgodoseende av samma syften genom regler om
innehavarpresumtion, etl slags kvalificerad godtrosregel, som - eftersom det är
en regel av mera generell räckvidd — dessutom kan få vissa andra praktiska
fördelar. Vid övervägande kan vi inte finna annat än att reglerna skulle
fungera i praktiken, vadan vi tillstyrker lagsliftning enligt förslaget.

Vad
särskilt gäller fördelar för sjörätlen menar vi också att vad belänkandet
utsäger på s. 118-119 äger sin riktighet, även om man kanske inte skall
överbelona betydelsen därav. Den situation, då det kan vara särskilt värdefullt
att skeppsägarens förelrädare är direkt behörig genom pantbrevsinnehavet är,
som utredningen antytt, då partrederi med hjälp av svenska pantbrev skall ordna
finansiering direkt från utländska kreditgivare, och just detta blir måhända
inte alltför ofta förekommande i praktiken.

Förslagel
om innehavarpresumtion har oundgängligen medfört förslag om en justering av 262
§ sjölagen (och tillägg av 262 a §) men inte några sakändringar i övrigi i
lagen. I detta sammanhang noteras att utredaren (på s. 119) tagit upp en
definierad konkursfräga, som pä sitt sätt berör förslaget versus den s. k. inskrivningsprincipen
och registrets publicitetsverkan, nämligen denna: om köpare B med hjälp av
pantbrev utgörande ägarhypotek skaffat sig lån av sin bank och säljare A så
går i konkurs innan B sökt förvärvsinskrivning, skall då skeppet rimligtvis
ingå i konkursboet belastat med den panträtten? Utredaren besvarar frågan
jakande. Vi är av samma mening och väl främst av det enkla skälet alt
situationen för säljarens oprioriterade borgenärer inte prejudiceras. Att
pantbelastningen fullbe-länas är en risk, som dessa borgenärer ständigt löper,
och om deras gäldenär själv belånar ägarhypoteket eller om hans köpare gör
detta bör vara egalt.

Sveriges
Advokatsamfund: För sjörättens del innebär förslagel en önskvärd förenkling av
pantsällningen, och förslaget tillstyrks av samfundet.

Pä
fastighetsrättens område innebär förslaget ett nytänkande och delvis en
återgång till vad som gällde före jordabalkens ikraftträdande. Mot de fördelar
som kan ligga i att pantsättningsbefogenheten är överlåtbar och att innehavet
av pantbrevet utgör presumlion för behörighet att pantsätta

Prop.
1984/85:54 75

förutsatt all innehavaren är en "trovärdig
person" slår de nackdelar i säkerhelshänseende som fastighetsägaren
drabbas av. Idag är pantbrevet värdehandling endast i fastighetsägarens hand
och i detla ligger en avsevärd och betydelsefull trygghet för
fastighetsägaren. Om förslaget genomförs blir det nödvändigl för
fastighetsägaren att vid egen förvaring och förvaring hos annan av pantbrev
iakttaga särskild försiktighet för att undvika risken all pantbrevet pantsätts
utan hans medverkan. I vissa fall, säsom exempelvis när fastighet ägs av flera
med samäganderäll, medför förslaget att särskilda åtgärder måste vidtagas
beträffande förvaringen av pantbrev för all undvika risken av obehörig
panlsättning. Förslaget innebär sålunda klara nackdelar för fastighetsägaren.

För kreditgivaren innebär den föreslagna godtrosregeln
onekligen den fördelen att den ekonomiska risken för misstag vid prövningen av
rätlen att pantsätta i slörre utslräckning än hittills överflyttas till
fastighetsägaren och det allmänna. Det är tveksamt om detta är
eftersträvansvärt. Det överläge i kunskapshänseende i hithörande frågor som
kreditgivaren i normalfallet har i förhällande till fastighetsägaren talar
tvärtom för etl bibehållande av nuvarande regler.

Det är vidare tveksamt om förslaget i verkligheten kommer
alt medföra några administrativa fördelar för kreditgivarna i form av enklare
rutiner. I normalfallet torde nämligen kreditgivaren behöva inhämta uppgifter om
fastigheten ur fastighetsboken, exempelvis belräffande inomläge av inteckning.
Eftersom sådan kontroll normalt sker mot ell gravaiionsbevis, får kreditgivaren
också uppgift om lagfaren ägare. Om panlsättaren är annan än den som stär
antecknad som ägare i gravationsbeviset, torde varje seriös kreditgivare
undersöka innehavarens behörighet att förfoga över pantbrevet, bl.a. för att
kontrollera att panlsättaren inle redan är panthavare och sålunda enligl
förslagets tvingande bestämmelser inte behörig mottagare av
pantsättningsbefogenheten. Man kan då svårligen tänka sig att den seriöse och
normalt aktsamme kreditgivaren i annat än sällsynta undantagsfall åtnöjer sig
med endast en försäkran från den som innehar pantbrevet att fastighetsägaren
överlåtit panlsällningsbefogenhelen pä honom.

Enligt samfundets åsikt talar alltså övervägande skäl för
att den nuvarande ordningen bibehålls och samfundet avstyrker därför förslaget
i denna del. De utökade möjligheterna att erhålla ersältning från staten som
uiredningen föreslår syns i endast begränsad omfattning skydda fastighetsägaren
mot de risker som förslaget i övrigi innebär.

Uiredningens förslag (om pantsättning av pantbrev pä grund
av inteckning meddelad i fastighet frän vilken avstyckning skett) innebär en
avsevärd förenkling och torde underiälta genomförandet av avslyckningar
framför allt hos stora fastighetsägare såsom skogsbolagen. För den normalt
aktsamme köparen av en avstyckad fastighet innebär förslagel ingen nämnvärd
risk. Samfundet som alltså tillstyrker förslagel i denna del, vill

Prop.
1984/85:54 76

dock peka på risken att intresset hos stamfastigheiens
ägare för snabba relaxationsåtgärder möjligen kan minska om förslaget
genomförs.

Utredningen föreslår en i jordabalken inskriven regel om
borgenärens kontroll av panlsällarbehörigheten vid generell pantförskrivning.
Den föreslagna regeln innebär att godtroende kreditgivare till vilken pantbrev
pantförskrivits som säkerhet för framtida fordran anses bevarad vid sin goda
tro intill dess han fått vetskap om att gäldenären inte längre äger förfoga
över pantbrevet. Otvivelaktigt har hittills rått en besvärande osäkerhet
belräffande generella panlförskrivningar liksom också belräffande
pantförskrivning av pantbrev till säkerhet för kredit i löpande räkning. Den
föreslagna regeln får anses ändamålsenlig och i allt väsentligt överensstämmande
med den praxis som hittills tillämpats.

Även den av uiredningen föreslagna lagregeln om
giltigheten av ur

sprunglig pantsättning efter konvertering av lån är välmotiverad. Motsva

rande lagregler belräfl"ande generell pantförskrivning, konvertering av
län

etc. föreslås inom sjörätlen och lufträtten. Invändning häremot finns inle

från samfundets sida.--

Utredningen har behandlat frågan om panlsättning av
fastigheter som är underkastade föreskrifterna om kommunal förköpsrätt under
sädan tid då äganderätten är svävande på grund av att beslut i förköpsfrågan
inte föreligger. Utredningen anser sig dock ha funnit att nackdelarna med den
nuvarande ordningen inte är så stora att särskild lagstiftning är motiverad.

Avsevärda problem för den enskilde kan dock uppkomma i
sädana fall dä äganderätten är svävande i avvaktan på beslut i förköpsfrågan.
En möjlighet att komma till rätta med den nuvarande ordningen, som måsle anss
otillfredsställande, borde vara en lagregel om gemensam panlsättning av säljare
och köpare med bindande verkan för kommunen om förköp kommer lill stånd.

Sveriges Fastighetsägareförbund: Varje inskränkning i
kravet på borgenärens kontroll av en panlsällares befogenhet att pantsätta
måste innebära att fastighetsägarens skydd mot obehörig panlsättning av hans
egendom minskas. Fastighetsägarens ställning som enligt gällande
pantsätts-konstruktion stärktes genom den nya jordabalken kommer sålunda, bedömer
förbundet, att försvagas genom den nu föreslagna godtrosregeln. Pantbrevet är
idag en värdehandling i ingen annan än fastighetsägarens hand. Della
förhållande utgör en mycket betydelsefull trygghet för fastighetsägaren.
Utredningen synes emellerlid i enlighet med direktiven ha gjort en omsorgsfull
avvägning mellan, ä ena sidan, risken för skada som kan drabba fastighetsägare
och ä andra sidan kraven pä elt väl fungerande kreditväsende. 1 kombination med
den föreslagna rätten till ersättning av staten torde godtrosreglerna få anses
försvarliga. Förbundet beaktar därvid all den automatiska dalabehandlingen
inom inskrivningsväsendel håller på att slutligt genomföras i landet.

I och för sig synes det förbundel ovisst om ägaren till en
avstyckad

Prop.
1984/85:54 77

fastighet i gemen inser att och på vilkel sätt han kan
skydda sig mot en obehörig pantsättning från stamfastighetens ägare.
Utredningens förslag ulgör emellertid en praktisk lösning som i det här
avseendet torde överväga risken för rättsosäkerhet. Förbundet tillstyrker
förslaget i denna del.

Beträffande den kommunala förköpsrätten enligl
förköpslagen (1967: 868) och reglerna för panlsättning konstaterar utredningen
(s. 125) att "nackdelarna med den nuvarande ordningen trots allt inte är
så stora" att de motiverar en ändring. Utredningen uttalar vidare alt den
vill "understryka vikten av alt man inte överför de komplikationer som
den kommunala förköpsrätien nu inrymmer till elt nytt område". Enligt
förbundet lorde uiredningen inom ramen för sina givna direktiv haft möjlighel
att komma lill rätta med de problem som den kommunala förköpsrättens regler
idag förorsakar kreditgivningen och belåningen av pantbrev i fastighet.

Under remisstiden har dessutom i en promemoria från
justitiedepartementet (Ds Ju 1983: II) tillkännagivits förslag till ändringar i förköpslagen med införande av
bl.a. tvä helt nya förköpsgrunder. Mot den bakgrunden synes det förbundet ännu
mer angeläget alt införa en regel som ger köpare eller säljare befogenhet att
pantsätta pantbrev under den tid frågan om förköp är för handen och som gör
kommunen bunden av pantsättningen.

Sveriges
ViUaägareförbund: Förslaget om innehavarlegilimalion för pantbrev i kombination
med godtrosreglerna är ägnade att i viss ulsträckning försvaga fastighetsägares
skydd mot obehöriga förfoganden över pantbrev. Del finns emellertid fog antaga
att dessa försämringar i praktiken inte kommer alt spela nägon större roll. Vid
en samlad bedömning anser sig förbundet inte ha anledning alt motsätta sig
uiredningens förslag.

Auktoriserade
Fastighetsmäklares Riksförbund: Den enligt förbundets uppfattning största
förändring av nu gällande regler som redovisas är att den som innehar pantbrev
i fastighet - oaktat han äger fastigheten eller ej - presumeras ha erhållit
ägarens samtycke till att få begagna pantbrevet för pantsättning.

Förbundet
noterar i denna del, alt borgenärens skydd ökas på bekostnad av
fastighetsägarens. Borgenär som erhåller pantbrev presumeras vara i god tro,
såvida han ej har skälig anledning att misstänka att panlsättaren icke är
behörig. Med de regler, som emellerlid föreslås om ersättning av statsmedel i
vissa fall, kan sägas att man uppnått en rimlig avvägning mellan borgenärs och
fastighetsägares inlressen.

Förbundet delar dock ej utredningens uppfaltning, att
ersätlningsfallen kommer att vara begränsade till sin omfattning. I och med
införandet av ell syslem, där pantbrevsinnehavaren presumeras ha rätt till
panlsättning av detsamma, kommer antalet orällmäliga pantsättningar att öka.
Förbundet vill här endast peka på den anomali, som kommer att vidlåta mängden
av utestående pantbrev. De absolut flesta utestående pantbreven är redan
pantförskrivna för fastighetsägarnas ekonomiska åtaganden och därmed

Prop.
1984/85:54 78

kan de icke (åter-) pantsättas. Den mindre gruppen
utestående pantbrev, som icke innehas av borgenärer som säkerhet för sina
respektive fordringar kan fritt pantsättas av panibrevsinnehavarna. All genom
kontroll åtskilja dessa tvä kategorier pantbrev - den
"bundna"respektive "fria" gruppen - låter sig icke göras.
Förbundet befarar, alt en hel del orätimätig återpantsättning kan komma till
stånd av redan pantsatta pantbrev. I denna del vill förbundet peka på - i
likhel med utredningen - det stora antalet utestående s. k. säljarreverser.
Ifrågavarande reverser är oftast i händerna på privatpersoner, som saknar
insikt i fastighetsrätt och panträtt. Förbundet befarar därför, att om
pantbrevet åter upphöjs lill värdehandling, kommer i gruppen säljarreverser en
hel del orättmätiga panlsättningar till stånd både på grund av uppsåt som av
okunskap om gällande regler.

Förbundel finner emellertid icke all dessa farhågor ulgör
tillräckligt vägande skäl för att avstyrka utredningens förslag, utan
tillstyrker förslagen i denna del.

Förbundet skulle dock gärna se att etl system infördes,
där man lätt kunde urskilja de "bundna" pantbreven från de
"fria". Etl sådant system skulle kunna införas genom att låla
pantsättaren på pantbrevet påteckna för vilken gäld och till vem pantbrevet
pantsatts saml när pantbrevet återlämnats, göra notering härom pä pantbrevet
och på sä vis göra det "fritt" för pantsättning.

Förbundel finner i likhet med utredningen, alt de problem
i fråga om pantsättningsbefogenheten, som uppstår när en fastighet kan bli
föremål för kommunall förköp, icke är av sådan nalur, all speciella regler bör
införas, som reglerar dessa förhållanden.

Förbundet vill dock erinra, att den nu gällande
förköpslagen främst berör vissa slag av fastigheter, utgörande endasl en mindre
del av beståndet, men alt förslag framlagts från justitiedepartementet (Ds Ju
1983: II) om en icke oväsentlig utvidgning av
den kommunala förköpsrätien. Skulle förslagen realiseras, kan emellertid en
reglering av pantsättningsbefogenheten under den kritiska tiden fram lill att
frågan om kommunalt förköp blivit avgjord vara befogad.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges
landshypoteksinstitu-tion: Förslaget att en avstyckning skall omfaltas av
pantsättning som görs av stamfastigheiens ägare (JB 6:2 tredje stycket) ställer
krav på att mäklare, lantmätare och andra inblandade vid
avslyckningsförrättningen eller försäljningen av den avstyckade fastigheten
upplyser om den panisätt-ningsmöjlighet som slamfastighelsägaren får. I
flertalet fall sker numera inteckningssanering i anslutning till
avslyckningsförrättningen, eftersom avstyckningsköparen annars saknar möjlighet
alt belåna sin fastighet. De negativa konsekvenserna av ett genomförande av
förslaget borde därför kunna bli försumbara, och den föreslagna ändringen
underiällar den praktiska hanteringen hos kreditgivarna. Vi tillstyrker därför
förslagel.

I motiveringen sägs att en pantsättning får förmodas avse
även avstyck-

Prop.
1984/85:54 79

ningen. Vi delar denna uppfaltning eftersom regeländringen
annars inle skulle få nägon effekl i normalfallet, då den pantsatta fastigheten
endast anges med stamfastigheiens nummer. Detta betyder emellerlid också att i
de fall då parterna är överens om alt panlsättningen inle skall avse även en
avstyckning måste pantförskrivningen formuleras pä så sätt att del klart
framgår vilka fastigheter som besväras av inteckningen men inte omfattas av
pantsättningen.

Enligt vår mening bör i övergångsbestämmelserna anges att
en avstyckning som tillkommit före lagens ikraftträdande ej skall kunna pantsättas
av slamfastighelsägaren. I vart fall bör anges alt en panlsättning som skell
före lagens ikraftträdande inte genom ikraftträdandet kommer all gälla i en
avstyckning som tillkommit före panlsättningen.

Godtrosregeln har i förslaget (JB 6:3) knutits till den
omständigheten att panlsättaren innehar pantbrevet. Den nu gällande
lagstiftningen innebär bl.a. all godlrosskydd även kan finnas när
pantsällningen endasl avser överhypotek pä tidigare till annan borgenär
pantsatt pantbrev. Den föreslagna lagtexten bör ändras så att denna möjlighet
finns kvar.

Den föreslagna regeln att innehavare av pantbrev skall
presumeras ha rält att pantsätta torde inte fä så stora praktiska konsekvenser
för det organiserade kreditväsendet. Längivaren bör nog även i fortsättningen
göra en kontroll av pantsätlarens behörighet. Förslaget synes i första hand
tillkommet i syfte att åsladkomma en likartad lagstiftning för fastigheter,
skepp och luftfartyg, men eftersom regeln i vissa fall måste vara lill gagn för
kreditväsendel och då vi inte kan finna några egentliga olägenheter med
förslaget för kreditgivarna har vi ingen erinran mot att presumtionsregeln
införs. Pantbrevet fär dock genom presumtionsregeln en ställning som ligger
mycket nära ett innehavarpapper, och konsekvenserna för faslig-hetsägarna har
kanske inte belysts tillräckligt i belänkandet.

Del är önskvärt alt del i moliven utförligt anges vilka
krav som skall ställas på borgenären för att god tro skall anses föreligga. Ell
prakliskl fall kan vara när en av flera delägare önskar upplåta panträtt i en
fastighet och besitter ell pantbrev. 1 etl sådant fall ligger det i och för sig
nära till hands att antaga att delägaren handlar på samtliga delägares uppdrag,
men det är också fullt möjligt att så inte är fallel. Av prakliska skäl torde
obelånade pantbrev nästan undantagslöst förvaras så, all en delägare kan
förfoga över pantbrevet ensam. Enligt vår mening bör man därför kräva pantsättning
av samlliga delägare.

Föreningen Sveriges kronofogdar; Utredningen föreslär nya
regler i 6 kap. 2 § jordabalken, 262 § sjölagen och 3 kap. 2 § lagen om
inskrivning av rätt till luftfartyg, innebärande en rätt för egendomens ägare
att med vissa begränsning.ar överlåta sin räll lill panlsättning. Föreningen
anser all utredningen här har gått för långt i sin i och för sig vällovliga
strävan alt uppnå en fullständig samordning mellan de olika rättsområdena. Vad
gäller sjö- och lufträtten tillstyrker föreningen förslaget med hänsyn lill att
etl

Prop.
1984/85:54 80

klart behov föreligger att anpassa den svenska
lagstiftningen till den internationella kreditmarknaden och lagstiftningen på
dessa områden. Detla behov kan dock knappasl göras gällande på
fastighetsrättens område, där i stället starka rätlssäkerhetskrav talar för att
i denna del behålla den gällande ordningen. Ändringarna i 6 kap. 2 § 3 st.
jordabalken kan vidare medföra oklarheter, innebärande bl.a. att
fastighetsägare i vissa fall kan komma att pantsätta även avslyckningar.

Föreningen vill i stället framhålla, att behovet av en
samordning mellan å ena sidan utredningens rättsområden och å andra sidan lagen
om företags-inteckning är påkallat. Föreningen vill härvid hänvisa lill vad som
anförts i föreningens tidigare yttrande i anledning av
företagsinteckningsutredning-ens betänkande (SOU 1981:76) Företagshypotek.

Finansbolagens Förening; Belräffande innehavarlegilimation
gmndar sig den föreslagna godtrosregeln på den presumtionen att den som innehar
ell pantbrev har rätt att pantsätta detsamma. Emellertid synes utredningens förslag
leda till att något godtrosförvärv av panträtt inte kan komma ifråga vid
andrahandspantsättning! Panlsättaren innehar ju inte då pantbrevet. Del
förefaller inle föreningen vara troligt att en sådan konsekvens är avsiktlig.
Föreningen föreslår därför att regeln kompletteras med etl tillägg svarande mot
den som idag finns intagen i 6 kap. 7 § JB.

Sjöräilsföreningen i Göteborg: Svenska fartyg ägs i stor
utslräckning av partrederier. Enligt 42 § sjölagen får huvudredaren inte
upplåta panträtt i fartyget utan särskilt bemyndigande.

Föreningen utgår ifrån att den av uiredningen föreslagna
innehavarpresumtionen skall gälla även huvudredare, som gör gällande all
pantsättningsbefogenheten överlåtits på honom, och att det inte skall åligga
kreditgivare att särskill undersöka huruvida huvudredaren lämnals sådant i 42
S sjölagen omnämnt bemyndigande.

Svenska Försäkringsbolags Rik.sförbund: All ge
fastighetsägare möjlighel att överiåta pantsättningsbefogenheten är en
förbättring och förenkling av rådande ordning. Det kommer t.ex. alt underlätta
panlsättningen av andelsägda fastigheter. Enligt gällande ordning krävs
pantsätlningsmedgi-vande/fullmakter frän samtliga delägare. Dessa skulle nu
kunna ersättas av att pantbreven överlämnas lill en gemensam representant för
andelsägarna, som i sin tur pantsätter egendomen.

Denna representant skulle i enlighet med de föreslagna
godtrosreglerna i 6 kap. 3 § JB anses legitimerad som pantsättare redan genom
innehavet av pantbreven, vilket skulle innebära en avsevärd förenkling av
kreditgivarens kontroll. Förslagel om att pantsäliningsmedgivande från ägarna
till subsidiäransvariga avslyckningar ej skall behöva inhämlas, kommer också
att innebära en avsevärd lättnad i kreditgivarens hantering. Både vid
upplåtelse av panträtt i och relaxer avseende exempelvis stora
skogsfas-ligheter, är del idag mycket betungande med alla de kontroller av
pantsätt-ningsmedgivanden m. m. som måste företas. Detsamma gäller för fastigheter
ingående i dödsbon och överhuvudtaget vid alla flerpartsförhållanden.

Prop. 1984/85:54 81

Vad avser den föreslagna godtrosregeln i 6 kap. 3 § 2 st.
JB. vill riksförbundet påpeka all del är av vikl att bestämmelsen verkligen
skall kunna tillämpas enligt sin ordalydelse. Vad som anförts i
specialmotiveringen pä sid. 172, 3 st., synes starkt inskränka betydelsen av
den föreslagna beslämmelsen. Mol bakgrund av dessa utlalanden får den nya
regeln inle avsedd verkan. Dä sålunda klar divergens föreligger mellan
lagtexten och motiven — se sid. 174, 4 st. — krävs etl klarläggande i det
fortsatta lagstiftningsarbetet. Vad vidare anförts i specialmoliveringen sid.
173, 6 st., inger farhågor om att högre krav kommer att ställas på
professionella, "starka" kreditgivare när det gäller
kontrollförfarandel. Riksförbundet vill starkt betona att så inte fär bli
fallet, eftersom kreditinstituten i sin verksamhet måste ha klara, entydiga
regler att rätta sig efter. Visserligen kommer säkert prövning av
pantsätlarens behörighet att ske även fortsättningsvis, men den kan med stöd av
de nya bestämmelserna - under förutsätining alt dessa kan tolkas enligt
ordalydelsen — ske snabbare och mer översiktligt än för närvarande.

Vad beträffar godtrosbestämmelsen i 3 § 3 st. avseende bl.
a. de generella hypoteken, vill riksförbundet uttala sitt fulla stöd för den
av uiredningen föreslagna lydelsen. - - -

Med den konstruktion som förköpslagen idag har kan, under
den tid äganderätten är svävande, varken säljare eller köpare belåna pantbrev i
fastigheten. Denna ordning medför olägenheler för en inle obetydlig del av
fastighetsmarknaden, genom alt den tvingar kreditgivarna lill chanslagningar.
Som utredningen mycket riktigt konstaterat, är detla "uppenbariigen inte
tillfredsställande". Utredningen har dock stannat för att olägenheterna
trots allt inte är så stora att de motiverar särskild lagstiftning. Riksförbundet
delar inte denna uppfaltning, utan vill i stället understryka vikten av att en
ullrycklig lagregel införs, som tillägger säljare eller köpare befogenhet all
med för kommunen bindande verkan, pantförskriva pantbrev under den kritiska
liden. För all undvika att inbjuda till skentransaktioner kan parternas
befogenheter i delta hänseende begränsas till att avse pantförskrivning av
pantbrev vars värde uppgår till högst köpeskillingens belopp.

Folksam; Folksam ser med tillfredsställelse att reglerna
såvitt gäller vissa godlrossiiuationer har preciserats samt att pantreglerna
inom de aktuella rättsområdena har blivit mera likformiga. De ändrade reglerna
för behörighet att pantsätta egendom synes också väl motiverade.

3 Ersättning av statsmedel

Justitiekanslern; Som jag redan har hänvisat till är en
grundläggande princip i JB:s panträtlskonslruktion att endast fastighetens
ägare har rätt att begagna inteckningshandlingen - pantbrevet - för
panlsättning. Inför 6 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 54

Prop.
1984/85:54 82

ikraftträdandet av JB tvingades man dock att acceptera att
vissa godtrosregler infördes som innebar att en panlsättning kan bli gällande
även om annan än fastighetsägaren gjort pantsättningen. Godtrosreglerna betingades
av att inskrivningsväsendet pä grund av balanser inte fungerade sä att
upplysning om äganderättsförhållandena kunnde erhållas ur fastighetsböckerna.
Det blev därför nödvändigt att modifiera kravet pä kontroll i fastighelsboken.
En kreditgivare som tar emot ett pantbrev som säkerhet fär således anses vara i
god tro om han litar på en äganderätlsuppgift i ett gravaiionsbevis som är
mindre än sex månader gammalt.

Den risk för rättsförluster som denna godtrosregel
medförde för egendomens ägare bedömdes som ringa. I praktiken har den inte
heller visat sig få nägra negativa konsekvenser. Med hänsyn lill att
godtrosregeln nödvändiggjordes av brister i registersystemet för vilket staten
svarade ansågs del riktigt att staten i enlighet med bestämmelserna i 18 kap.
JB skulle svara för de rättsförluster som kunde inträffa. I och för sig kan det
principiellt ifrågasättas om praktiska svårigheter vid lösningen av rent
civilrättsliga problem skall bemästras genom införande av en
ersättningsskyldighet för en utanför det civilrättsliga förhållandet stående
part, slalen. Riskerna är stora för att denna tekniskt sell primitiva och för
lagstiftaren lättköpta lösning slentrianmässigt skall fä alll vidsträcktare
tillämpning. Den ursprungliga motiveringen - vissa övergående brister i
organisalionen av det offentliga inskrivningsväsendet - riskerar att bli
bortglömd. Farhågor av angivet slag besannas av del nu framlagda förslagel.

Genom det remitterade förslagel skulle kravet på
efterforskning i fas-fighetsboken av äganderätten släppas helt. Syftet med
detla är huvudsakligen att kreditgivarna i fortsättningen skall slippa en
"dyrbar konlrollapparal" (se bl.a. sid. 108 i betänkandet).
Härigenom görs en affärsmässig vinst de kommersiella parterna emellan i
kreditförhållandet.

Släpps kravet på kontoll borde även statens ansvar för
förluster på grund av den nyssnämnda godtrosregleringen i princip fä upphöra.
Ansvarel var ju motiverat av att staten inte kunde tillhandahålla ett registersystem
som möjliggjorde en kontroll. Enligt förslaget skall emellertid slalen svara
även för den väsentligt ökade risk för rättsförluster som uppstår med en ny
ordning. I betänkandet motiveras detta endast med att "del måste anses
rimligt att staten, som genom sin lagstiftning öppnar möjlighet lill godtrosförvärv
av panträtt på rätte ägarens bekostnad, åtminstone i viss utsträckning
kompenserar detta genom ersättning för intrånget" (se sid. 122).

Jag delar inte uiredningens uppfattning om att staten bör
bära skadeståndsansvar. Förslagel som innebär befrielse från kontrollen i
fastighelsboken eller mol gravaiionsbevis - en kontroll som i mitt tycke är
naturlig - syftar som nyss nämnts lill att avlasta kreditgivaren arbeie och
därmed även göra det billigare för krediltagaren. Enligt min mening ligger det
dä närmare lill hands alt kredilgivaren/kredittagaren slår risken för detta.
Det synes även mest följdriktigt mol bakgrund av att det enligt förslaget an-

Prop.
1984/85:54 83

kommer på kreditgivaren alt — med utgångspunkt frän
"innehavarpresumtionen i förbindelse med pantsätlningsbefogenhetens
överlåtbarhet" -bedöma om en kredittagare som vill låna pä ett pantbrev är
behörig (se sid. 107 f i betänkandet). Endast om kreditgivaren haft särskild
anledning att misstänka, all panlsättaren saknade räll alt pantsätta pantbrevet
skall han enligt förslagel reagera.

Bedömningen görs således helt på kreditgivarens ansvar.
Förslagel ulgår alltså inte från ägaren som ensam panlsältningsbehörigoch
pantsättningen står därmed inle i någol samband med statens inblandning säsom
regisler-hållare. Den "kommersiella hanteringen" bör då också enligt
min mening rimligtvis bära de risker som följer av bedömningen. Del finns inte
nägon anledning för staten att ta pä sig ett ansvar i det läget.

Motsvarande godtrosregler som föreslås för fastigheter
föresläs gälla i fråga om fartygs- och luftfartygspanl. Samma invändningar mol
förslagel kan göras beträffande sådan pant. När det gäller denna egendom måste
det ansvar som staten skulle ta pä sig dessutom bedömas som betydligt mera
riskfyllt. Jag vill enbart peka på att kreditobjekten i dessa fall generellt
selt är avsevärt mycket värdefullare. Det kan vara fråga om inteckningar på upp
till 500 miljoner kronor. Dessulom sker kreditgivningen utomlands. Av naturiiga
skäl blir det i sistnämnda fall svårare för staten då ansvar aktualiseras att i
bevishänseende gentemot en sädan kreditgivare göra gällande alt denne haft
skälig anledning att misstänka att pantsättaren inte var behörig.

Riskerna med den föreslagna ordningen med avseende på
skadeståndsansvar för staten lorde i och för sig inte vara så stora när det
gäller seriösa kreditgivare. Dessa kommer säkerligen att iaktta vederbörlig
försiktighet gentemot panlsättaren och även kräva gravaiionsbevis som utvisar
äganderättsförhållandena eller göra kontroll mot inskrivningsregistrel. Om
inte annat så behövs detta för att fastställa inteckningens prioritet. Faran
ligger enligl min mening i all man genom den föreslagna ordningen öppnar möjligheter
för dem som vill utnyttja systemet i ohederiigt syfte. Förslpget kan i dela
hänseende tveklöst sägas underlätta ekonomisk brottslighet. Häri ser jag en
allvariig risk.

Kammarkollegiet; Sedan nya jordabalken trädde i kraft år
1972, har kammarkollegiet fått in knappt ett 20-ial ärenden om ersältning
enligt 18 kap. 4§ jordabalken. Av dessa är 6 fortfarande under handläggning. 1
tre fall har kollegiet ansett sig kunna medge ersättning. Sammanlagt har
hittills betalats ut omkring 90000 kr. Ell av fallen - omnämnt på s. 122 i
betänkandet - gällde återgång av fastighetsköp där köparen, som var på obestånd,
hade hunnit all ta ut och belåna tre pantbrev. Bland de ärenden som ännu inle
är avgjorda finns tvä som också gäller återgång av fastighetsköp där köparen
belånat pantbrev före återgången. I förhållande till de miljontals
fastighetsöverlåtelser och belåningar av pantbrev som förekommit under samma
lid är del således ell försvinnande litet antal fall som lett till anspråk pä
ersällning av staten.

Prop. 1984/85:54 84

Ärenden om ersättning enligl 349 § sjölagen har ännu inle
förekommit.

Det finns anledning att ställa sig frågande lill del
berättigade i den ersättningsskyldighet som enligt nuvarande regler vilar på
staten. Det bakomliggande motivet för denna ersättningsskyldighet har varil att
staten i princip ansetts ansvarig för riktigheten av fastighetsbok och
skeppsregis-ler. Felaktigheter eller bristfälligheter där, som föranlett
rättshandlingar med förlust för någon av de inblandade parterna som följd, har
därför ansetts motivera ersältning av slalen.

I verkligheten kan del dock vara andra omständigheter än
redovisningen i fastighetsbok eller skeppsregister som orsakat förlusten. Tag
l.ex. en konkurs. Vid återgång av fastighetsköp förutsätts all parternas
ekonomiska mellanhavanden regleras. En mellankommande konkurs hos köparen gör
emellertid att denne inte kan lämna betalning för de ytterligare pantbrev som
tagits ut i fastigheten innan talan om återgång väcktes. Detta medför förlust
för "rätte ägaren", vilken skall ersättas i den mån denne inte själv
medverkat lill förlusten.

Ersättningsärendena är ofta en följd av mindre seriösa
personers agerande. Den normala hanteringen av fastighetsöverlåtelser och
panlsättningar - genom banker och andra ansvarskännande kreditinstitut -
erbjuder sålunda inga problem i ersättningshänseende. 1 uiredningen föreslås nu
att en kreditgivare inte skall behöva närmare efterforska panträtlsupplåtarens
behörighet (förslagets 6 kap. 3 § jordabalken, 262 a § sjölagen och 3 kap. 3S
lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg). Samtidigt förutsätts dock (s.
173) att låneinstituten, i varje fall på fastighetsrättens område i stort sett
kommer att fortsätta med sina hittillsvarande rutiner i fråga om införskaffande
av gravaiionsbevis och kontroll i faslighetsbok.

Mellan förslagel alt slopa kravet på kontroll av
panträtlsupplåtarens behörighet och förutsättningen att sädan kontroll ändå i
den reguljära kreditverksamheten skall ske mot fastighetsboken (resp.
skeppsregistret) förefaller att finnas en märklig motsättning. Förslaget synes
sålunda innebära att man i praktiken ställer lägre krav pä den icke reguljära
kreditgivningen, där den mindre seriösa och ibland rättsligt tvivelaktiga
belåningen av pantbrev hör hemma, än som självmant iakttas vid den
institutionella kreditgivningen. Utvecklingen på kredilmarknaden torde ha
inneburit att allt mer av kreditgivning mol pantbrev sker under medverkan av
kreditinstitut och andra organ med tillgång till kvalificerad personal och väl
utarbetade rutiner där kontroll av panträtlsupplåtarens behörighet ingår. En
sådan utveckling ligger i kreditmarknadens och hela samhällets inlresse. Den
bör därför understödjas genom att sådana rutiner blir till allmän norm vid
bestämningen av god sed i fräga om kontroll av panträtlsupplåtarens behörighet.
Genom att gynna den icke reguljära kreditgivningen i delta hänseende motverkar
förslaget i stället utvecklandet av önskvärda kontrollrutiner på allt slörre
delar av kreditmarknaden. Del kan inte ligga i samhällets intresse. I delta
sammanhang bör man särskill beakta den

Prop.
1984/85:54 85

ekonomiska brottslighet som annars bekämpas med allt
slörre samhällsinsatser.

Utredningens
förslag i denna del ter sig också märkligt med tanke pä de ansträngningar som
samhället lagt ner - i lagstiftning, administration och koslnader - för att fä
ett tillförlitligt inskrivningsväsende som grundval för kreditväsendet.
Utvecklingen i detta hänseende borde närmast leda till att kravet på kontroll
med hjälp av inskrivningsväsendet skärps i den mån resurserna där ökar
möjligheten till en sädan kontroll, främsl genom ADB-systemets utbyggnad. Den
eftergift av kontrollkravet som hittills grundats pä uttalandet om godkännande
av äganderältsuppgifler i elt högst sex månader gammall gravaiionsbevis har
ocksä varit motiverad uteslutande av eftersläpningen i inskrivningsväsendel.
Vid sitt förslag till JB förklarade chefen för justitiedepartementel (prop.
1971:179 s. 350 att det fanns anledning se pä denna fråga pä etl annat sätt sedan
övergången lill ADB ökal möjligheten att få aktuella faslighelsuppgifier. Vad
som nu föreslås strider mot den intention för framtiden som denna förklaring
uttrycker.

I
direktiven (s. 460 framhålls vikten av att de fördelar som kan vinnas genom
ändringar i de grundläggande principerna för JB:s panlrältskon-stmktion
noggrant vägs mot de starka skäl som talar mol ändringar i denna lagstiftning.
Det huvudsakliga skälet för utredningens förslag i denna del synes vara
önskemålet om likformig lagstiftning för fastighets-, sjö- och
luftpanlrälterna. Bestämmelsen att borgenär inte skall vara skyldig kontrollera
pantupplätarens behörighet tar närmast sikte på sjö- och lufipant-rätten, där
den redan frän början fär sin egentliga betydelse. Pantbrevet blir ell innehavarpapper
med obetingad säkerhet i skeppet resp. luftfartyget.

Önskemålet att få en för sjörätten och faslighelsrätlen
gemensam ordning tycks man även enligt utredningen (s. 119) kunna förverkliga
genom att i sjörätten införa samma godslrosregler som för fastighetsrättens del
finns i 6 kap. 7§ JB. Frågan om rättslikhet mellan fastighets- och sjörätt
förefaller alltså inte att vara utslagsgivande för den avvägning som skall ske
enligt direktiven.

Kammarkollegiets
fondbyrå har sina förvaltade medel lill en del placerade i län mot säkerhet i
fast egendom och skepp. Nuvarande system med undersökningsplikt i fråga om
låntagarens behörighet alt förfoga över pantbrevet har hittills inte inneburit
några problem för fondbyräns del.

Mol denna
bakgrund avstyrker kollegiet förslaget alt efterge nuvarande krav på kontroll
av pantsättarens behörighet mot faslighetsbok resp. skeppsregister. I ställel
finns anledning alt överväga ett fullföljande av intentionen vid JB:s tillkomst
med hänsyn till ulvecklingen av ADB-systemet för fastighetsböckerna.

Inom
utredningen har diskuterats (s. 122), om inte rätt lill ersättning av staten
vid godtrosförvärv av panträti hell kunde undvaras. Kollegiet finner det vara
en brist all konsekvenserna av en sädan åtgärd inte redovisas

Prop.
1984/85:54 86

närmare. Allt som sägs är att detta skulle vara att gä för
långt. Inte heller redogörs närmare för de ekonomiska konsekvenser som den
föreslagna utvidgningen av godtrosförvärv vid panträtt kan få för staten. Det
heter endast alt förslaget beräknas inte medföra några ökade utgifter för statsverket,
vilkel kollegiet har svårt att tro. Tvärtom finns del risk för att staten kan
komma att få träda in i en helt annan utsträckning än hittills. På sjö- och
lufträitens område måste man räkna med att det i etl enda fall kan bli fråga om
mycket stora belopp. Pä detla område måste man också la hänsyn till de
svårutredda och svårbedömda frågor som kan aktualiseras i internationella
affärsförhållanden. Risk finns att de föreslagna bestämmelsema särskilt här
öppnar möjlighet att utnyttja ersällningsrätten för omfattande ekonomisk
brottslighet.

Till dessa praktiskl-ekonomiska betänkligheter kommer renl
principiella. Som tidigare framhållits och även utredningen påpekar,
förutsätter den nuvarande ersältningsrätten att godlrosförvärvet är grundat på
tillit lill fastighetsboken (resp. registret). Reglerna om ersättning av staten
är en del av det system med tillförlitligt registerunderlag för kreditväsendets
behov som statsmakterna ville bygga upp genom en kombination av lagstiftning
och praktiska åtgärder på registerområdel. I den män statsmakterna misslyckades
med denna intention - t. ex. genom balanser hos inskrivningsmyndigheterna -
eller systemet inte fungerade i det enskilda fallel kunde det vara motiverat
att staten tog pä sig de ekonomiska konsekvenserna av misslyckandet.

Det aktuella utredningsförslaget innebär att sambandet
mellan statens registeransvar och godlrosförvärvet upphävs. Därmed faller också
grunden för det statliga ersättningsansvaret bort. Med den ändrade karaktär
som pantbreven får, om utredningens förslag genomförs, sker i huvudsak en
återgång lill vad som gällde före ikraftträdandet av jordabalken 1972 och av
motsvarande ändringar i sjölagen 1976.

Principiellt kommer därmed inte att finnas större
anledning till ersältning av staten vid godtrosförvärv av pantbrev än vid andra
godtrosförvärv eller i andra situationer där lagstiftaren ger företräde ät den
goda tron framför hänsyn till rätt ägare e.d. Utredningens resonemang i denna
del skulle föra till oöverskådliga konsekvenser. Samtidigt med att utredningen
framhåller de nuvarande ersättningsbestämmelsernas gmnd i intresset att
upprätthälla tilliten till inskrivningsväsendet menar utredningen att
förslaget om frikoppling av godtrosförvärv lill panträtt från
inskrivningsväsendet "för konsekvensens skull" bör medföra rält till
ersättning av staten för rätt ägare som lider förlust genom godtrosförvärv
enligt de föreslagna reglerna. Alt konsekvensen av utredningens förslag bör vara
den motsatta har redan sagts.

Om utredningen grundar sitt konsekvensresonemang på tanken
att staten bör ersätta förlust pä grund av alt lagstiftaren vall en viss
lösning av en intressekonflikt mellan enskilda, finns anledning att varna för
konsekven-

Prop. 1984/85:54 87

ser
på andra lagstiftningsområden. Det finns många sådana områden där statlig
ersättningsskyldighet på grund av lagstiftningens konstruktion skulle kunna
aktualiseras. Den utformning som en lagstiftning fått vid avvägningen av olika
enskilda inlressen i en rättshandling kan inte rimligen läggas till grund för
ersättningsskyldighet för staten som inle dellar i rättshandlingen och inte
heller tillhandahållit fömtsättningen för denna rättshandling, så som kan sägas
ske när inskrivningsväsendet anlitas.

Som
företrädare för staten vid handläggning av frågor om ersättning av statsmedel i
de aktuella fallen vill kollegiet bestämt avstyrka den utvidgning av
ersältningsrätten som förslaget innebär. Om den föreslagna regleringen av
godtrosförvärven genomförs, bör enligt kollegiets mening övervägas alt i
slällel helt slopa det statliga skadeståndsansvaret för förlust till följd av
godtrosförvärv vid panträtt. Detta torde ge anledning lill översyn av övriga
ersättningsfall i JB.

Utredningen har förklarat
att dess förslag beräknas inte medföra några ökade utgifter för statsverket.
Kollegiet vill uttala en allvariig varning mot ett sådant antagande. Redan den
generella eftergift av kontrollkravet i fråga om pantsättarens behörighet som
förslaget innebär medför en betydande riskökning särskilt med hänsyn till att
de nya reglerna kan komma att utnyttjas som metod för ekonomisk brottslighet.
Till detta kommer att även enslaka fall av ersättning vid panträtt i fartyg
eller luftfartyg kan medföra ersättning med belopp som uppgår till hundratals
miljoner kronor.

Auktoriserade
Fastighetsmäklares Riksförbund: Se avsnitt 2.

4
Tillägget

Riksgäldskonloret:
Vidare har uiredningen — för att fä en bättre marknadsanpassning av den s. k.
utmätningsräntan — föreslagil att utmätningsräntan skall höjas till vid varje
tid gällande diskontot ökal med fyra procentenheter samt alt tillägget inte
längre skall vara utmätningsbart. Fullmäktige tillstyrker även dessa förslag.

Svea hovrätt; Utredningen
har ägnat stor, och välmotiverad, uppmärksamhet ål de s. k. borgenärstilläggen
eller alllsä dels det fasta tillägg om 15 procent på pantbrevsbeloppet som
borgenären vid behov äger utnyttja (för både huvudförpliktelse och
biförpliktelse) och dels ulmätningsränla efter procentsats som nu är olika för
fast egendom och annan. Uiredningen föreslår att det fasta tillägget bevaras
som det är medan utmätningsränte-tilläggel föreslås vara fyra procenl över
gällande diskonto. Hovrätten instämmer i förslaget såvitt gäller
utmätningsräntan. Däremot vill hovrätten sälta frågetecken för om det fasta
tillägget verkligen bör bibehållas. Detta tillägg — i grund och botten främst
avsett för ränta - är konjunkturkänsligt på ett sätt som är olyckligt i fräga
om en fundamental panträltsre-gel och därtill förmodligen svårbegripligt
utomlands; hovrätten skall ej

Prop. 1984/85:54 88

upprepa
de skäl för och emol som utförligt redovisats i belänkandet men vill för sin
del markera tvivel på all del skulle bli svårt för bankerna att för sina kunder
förklara att inteckning behöver sökas för mer än länets kapitalbelopp. I
sammanhangel vill hovrätten fästa uppmärksamheten vid att den
konventionsbetingade begränsning i betalningsrälten till tre års ränta som
luflrältsförslaget innehåller (se 3 kap 4§ förslagel lill lag om inskrivning av
rätt till luftfartyg) hade motsvarighet i sjörätten före 1976 års sjölagsändringar
och lorde vara gångbar utomlands. Det förtjänar undersökas huruvida inte en
dylik ordning kunde hell ersälla del nuvarande fasta tilläggel om 15 procenl på
pantbrevsbeloppei. Hovrätten är medveten om all övergångsproblemen i så fall
kan bli betydande.

Hovrätten
tillstyrker förslagel att utmätning av pantbrev - eller, annor-ledes uttryckt,
ägarens rätt att utnyttja delta för panlsättning - inte skall ge rält lill
borgenärslillägg och på sä sätt åter närmas till vad som förr kallades
utmätning av ägarhypotek. Tydligen förblir ägarhypotek det oaktat vad det nu
är, nämligen intet annat än ägarens rält till utdelning av medel efter exekutiv
försäljning, en rält som också den är utmätningsbar.

Domstolsverket:
DV har vid två tidigare tillfällen, 1978 och 1980, lill justitiedepartementet
avgett yttrande över förslag till ändringar i 6 kap. 3 § jordabalken och därvid
uttalat att verket inte varit hell övertygat om behovet av de föreslagna
ändringarna. Vad som anförs i utredningen ger inte DV anledning att ändra
uppfattning särskilt inte mol bakgrund av del nu rådande ränteläget. DV vill
dock framhälla att om förslaget genomförs är det angeläget att övergångsbestämmelserna
inte leder till regler om särskild påskrift av äldre pantbrev. Motsvarande
rutiner bör tillämpas vid den framtida omvandlingen av föreiagshypoteken.

Riksskatteverket:
RSV delar utredningens uppfatining all tilläggel bör bibehållas och alt konstruktionen
med ell fast tillägg om 15 procent jämte en utmätningsränta som utgörs av vid
varje tidpunkt gällande diskonto, ökat med 4 procentenheter är att föredra.

Utmätning
av överhypotek - oftast tillägg - har haft den praktiska betydelsen att skyddsbeloppel
därigenom blivit lägre än del skyddsbelopp som en utmätning av fastigheten
skulle medföra och har således ofta varit en förutsättning för en försäljning
av fastigheten.

RSV
anser emellertid de skäl uiredningen anför (s. 138 fO för att la bort möjligheten
att utmäta tillägg väga tungt. Tillägg i samband med utmätningar av
överhypotek torde inle ha givit utmätningsborgenärer några större belopp.

Blockbildning
vid sekundärpantförskrivningar gör systematiken svåröverskådlig. Dessutom
kompliceras KFMs arbete med t.ex. upprättande av sakägarförteckningar när
utmätning av överhypotek sker. Utredningens konstaterande att om möjligheten
till utmätning av tillägg las bort skulle blockbildningen "kunna hjälpligt
hanteras" (s. 141) torde emellerlid vara något tillspetsat eftersom de
flesla KFM numera klarar även komplicerade

Prop.
1984/85:54 89

blockbildningssituationer. Del är emellertid viktigt alt
underlätta KFMs arbete med exekutiv faslighetsförsäljning och att minimera
risken för felaktig handläggning så långt som möjligt. (Jfr av RSV i en
promemoria påtalade problem i samband med blockbildning, betänkandet s. 72-74.)

Del är lika viktigt att det blir möjligt för
fastighelsägaren/gäldenären och borgenärerna all inse lagreglernas alla
konsekvenser i olika situationer. Såsom sägs i belänkandet (s. 138) är del
nuvarande remediel mot mellankommande oprioriterade borgenärer
andrahandspantförskrivning. Del är RSVs erfarenhet att delta oftast praktiseras
och att möjligheten till utmätning av överhypotek - framför alll i form av
tillägg - främst uppkommer på grund av underiåtenhet eller misstag frän
fastighetsägarens eller kreditgivarnas sida. All regelsystemet leder lill
sådana effekter talar starkt för en förenkling.

Samma skäl som kan anföras för ett borttagande av
möjligheten att utmäta tillägg talar emellertid ocksä för att man även bör ta
bort möjligheten för fastighetsägaren att genom andrahandspantförskrivning
förfoga över tillägget. Panlförskrivning av mellanliggande tillägg torde kunna
uppfattas som lika stötande som en utmätning av tillägg. Också i detta fall
kan del nämligen bli fräga om att så att säga tränga sig före i
företrädesordningen (s. 176 i betänkandet). Därigenom kan dessutom övriga
borgenärers möjligheter alt få del av gäldenärens tillgångar minska genom
skenförskrivning.

Tilläggen motiveras främsl av all underbeläning av
pantbrev - med de nackdelar del för med sig - annars skulle få användas. För
att tillgodose della syfte räcker det emellertid med att förstahandspanlhavaren
kan tillgodogöra sig tillägget enligt 6; 3 JB.

Enligt RSVs mening är del således inle tillräckligt all ta
bort möjligheten alt utmäta tillägg. En betydligt större klarhet och
överskådlighet uppnås försl om ocksä möjligheten till
andrahandspantförskrivning av tillägg tas bort.

RSV föreslår därför att fastighetsägaren fråntas
möjligheten att genom andrahandspanlförskrivningen förfoga över tilläggel. Det
skulle i praktiken betyda att en borgenär med pantbrev som säkerhet endasl kan
la i anspråk tillägg på det egna pantbrevet. Har borgenär säkerhet i form av
eget pantbrev jämte panlförskrivning av överhypotek i framförliggande pantbrev
får borgenären föruiom eget pantbrevs kapitalbelopp och tillägg endasl
tillgodogöra sig icke utnyttjade kapitalbelopp i framförliggande pantbrev,
således inte tillägg i del framförliggande pantbrevet.

Vad här föreslagits torde knappasl vara till nackdel för
kreditinstituten. Tillägget pä del egna pantbrevet - som enligt utredningens
förslag höjs lill en rimlig nivå - har varit avsett att täcka kostnader och
förseningsräntor. Det lorde dessutom ligga i bl.a. bankernas intresse att
minska behovet av andrahandspantförskrivningar (jfr s. 138). En sädan ordning
skulle också underlätta efterkommande kreditgivares möjligheter att rätt bedöma
värdet av sina säkerheter.

Prop. 1984/85:54 90

Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa: Under kort lid har antalet låntagare som har
betalningssvärigheler ökat oroväckande hos stadshypo-leksföreningarna. I
samband med exekutiva auktioner har det visat sig att i de fall förening lidit
förlust detla oftast berott pä att panlbrevstilläggen inte räckt till. Av den
enkät uiredningen låtit verkställa bland olika kreditinstitut angående
pantbrevstilläggen synes framgå samstämmigt att en lösning bör sökas som motverkar
en förefintlig tendens alt underbelåna pantbreven. Sladshypolekskassan har
tidigare under uiredningens arbeie som en acceptabel lösning förordat ett
bibehållande av det fasta tillägget, dock höjt till förslagsvis 20 procent av
pantbrevets kapitalbelopp (s. 136). Denna uppfattning vidhåller kassastyrelsen.

Uiredningen
föreslär vidare att utmätningsräntan görs rörlig genom all

bindas till diskontot plus fyra procent. För stadshypoleksföreningarna som

endast lämnar län mot fast ränta reser ett system med rörlig ränta princi

piella invändningar särskilt i en tid med sjunkande räntor. Det är således

inle otänkbart i dag alt även en rörlig utmätningsränta kan komma att

understiga räntan på hypolekslånen. Del förtjänar också påpekas att dis

kontot tenderar att få mindre betydelse som regulator av räntevillkor i

låneavtal. Kassaslyrelsen vill med det anförda inle motsätta sig utredning

ens förslag eftersom erfarenhetema av nuvarande syslem med en fast

utmätningsränta är mindre goda.

Kassaslyrelsen
vill slutligen tillstyrka utredningens förslag att pant-brevslillägg enligt 9
kap. 16 § utsökningsbalken inte skall få utmätas av kronofogdemyndighet.

Svenska
Bankföreningen; Jordabalkens bestämmelser om tillägg har efter förslag av
utredningen ändrals med verkan fr.o.m. den 1 juli 1981 och innebär alt
tillägget utgörs dels av en fast del på 15% och dels av en utmäiningsränla som
är 10%. Bankföreningen har i samband med remissbehandlingen av nämnda förslag
uttalat sig för en diskontoanknytning av utmätningsräntan. Uiredningen föreslår
nu, efter en enkät vari bl. a. bankföreningen hörts, all uimätningsräntans
storlek skall knytas lill diskontot.

Bankföreningen
instämmer i utredningens slutsats att tillägget i sin nuvarande utformning är
otillräckligt. I ställel för att pantbreven underbelånas bör en lämpligare
anordning kunna uppnås genom att tilläggets storlek automatiskt anpassas till
den vid varje tidpunkt gällande räntan. Med åberopande av de synpunkter som
bankföreningen tidigare framfört och vilka har refererats i belänkandet anser
föreningen att utredningens förslag bör genomföras. Den föreslagna
övergångsregleringen är enligl föreningens uppfattning tillfyllest.

Med
de motiveringar utredningen använt tillstyrker bankföreningen också
uiredningens förslag om alt pantbrevstillägg inte längre skall kunna utmätas.
Det är naturligt, att intecknad egendom skall vara underlag för krediter som
uppkommer genom avtal mellan ägaren och kreditgivarna. Föreningen instämmer
därför i utredningens påpekande att det strider mot

Prop. 1984/85:54 91

denna
ordning alt kronofogdemyndigheterna såsom på senare tid skett genom utmätning
av tillägg bryter sig in i förmånsrätisordningen och tar en del av värdet i
anspråk t.ex. för skatt med åsidosättande av efterföljande borgenärers rätt.
Med uiredningens förslag att tillägg inle kan utmätas torde också den i dag
något problematiska tillämpningen av den s.k. blockbildningsregeln i 6 kap. 3§
andra stycket jordabalken underiåtias.

Sveriges Föreningsbankers
Förbund; Uiredningen har med anledning av den ränleslegring som skett på
kapitalmarknaden under 1970-talel även granskat det s.k. tilläggets storiek och
konstruktion. Enligl nuvarande regler utgörs tilläggels storiek av ett fast
tillägg om 15 procenl och en utmäiningsränla om 10 procent. SFF har - vilkel
ocksä framförts i ovannämnda skrivelse till pantbrevsulredningen - inget att
erinra emot utredningens förslag innebärande att del fasta tillägget om 15
procent bibehälles och att utmätningsräntan följer ändringarna i diskontot. Förslaget
om att utmätningsräntan skall bestämmas till diskonto -I- 4 procent kan accepleras.
Utmätningsräntans nivå är en besväriig avvägningsfråga. Å ena sidan fär den av
säkerhetssynpunkt inte vara för låg så all kreditgivarna - med rimliga
handläggningstider för exekutiva auktioner och numera förekommande
kostnadslägen - inte kan få täckning för räntekostnaderna. Å andra sidan
minskar kreditutrymmet ju högre utmätningsräntan är. SFF bedömer att nivån
diskonto + 4 procent kan vara rimlig, dock bör den inle vara högre.

Vad
avser den rättsliga konstruktionen med tillägg instämmer SFF lill fullo i
uiredningens konstaterande att den nuvarande möjligheten för en
ulmätningsborgenär all för en oprioriterad fordran fä utdelning ur tillägg pä
grund av utmätning av pantbrev lill förfång för innehavare av efterföljande
pantbrev är synnerligen otillfredsställande. Utredningens förslag om en
uttrycklig regel som förbjuder att en utmätningsborgenär fär tillgäng lill
tillägget är mycket väl motiverad. Förbudet skulle även innebära att den s.k.
blockbildningsregeln blir lättare att lillämpa vid mer besväriiga situationer
där elt i andra hand pantsatt pantbrev ocksä är utmätt.

SFF
konstaterar slutligen att utredningen inle föreslagit någol förbud mot
pantsättning av etl tidigare uttaget pantbrev då en fastighet är föremål för
utmätning. En pantsättning som skett i en dylik situation medför även i
fortsättningen att panthavaren har möjlighet att få utdelning ur tillägg.

Svenska
sparbanksföreningen: Sparbanksföreningen delar uiredningens uppfallning all en
förändring av bestämmelserna om tillägg måste ske. När del gäller frågan vad
som därvid bör göras, är del sparbanksföreningens mening att tanken, att hell
slopa det fasta tillägget och utmätningsräntan och i ställel hänvisa kreditgivaren
att underbelåna pantbrev, inte bör förverkligas. En sädan ordning måste
rimligtvis medföra följdändringar i annan lagstiftning, bl.a.
banklagstiftningen och stämpelskattelagen. Vidare bör man inte underskatta
svårigheterna att på del psykologiska planet förklara situationen för den
enskilde låntagaren samt risken för en olikfor-

Prop.
1984/85:54 92

mig bedömning i kreditinstituten när det gäller frågan
vilken grad av underbelåning som är erforderlig.

Som sparbanksföreningen ser saken bör en förändring ske
inom det nuvarande systemels ram så alt underbelåning inle behöver tillgripas.
Förändringen bör göras med minsta möjliga ingrepp i de nu gällande reglerna.
Närmast till hands ligger då att på det sättet anpassa tillägget till det
allmänna ränteläget att utmätningsräntan knyts till diskontot i enlighet med
räntelagens bestämmelser om dröjsmälsränla. Sparbanksföreningen delar härvidlag
helt utredningens uppfatining och finner således all del fasta tilläggel om 15
procent bör beslå och att utmätningsräntan, motsvarande det vid varje lid
gällande diskontot jämte fyra procentenheter, inte bör löpa frän en tidigare
tidpunkt än utmälningsdagen eller motsvarande.

Etl ytterligare förslag i betänkandet är all pantbrevs
tillägg inte längre skall kunna utmätas. Enligt förslagel blir det således inte
möjligt all företa utmätning i tillägg för en utmätningsborgenärs fordran i
allmänhel, utan tilläggel förbehålls borgenär med säkerhet i pantbrevet.

Sparbanksföreningen instämmer lill fullo i uiredningens
utlalanden om konsekvenserna av den nuvarande ordningen för kreditmarknadens
vidkommande. Utredningens förslag är från denna utgångspunkt välkommet.

Ett ytterligare argument för förslaget är de svårigheter
som kan uppkomma vid tillämpningen av den s.k. blockbildningsregeln i 6 kap.
3§ andra stycket jordabalken. Denna bestämmelse skall ju enligl rättsfallet NJA
1974 s. 353 tillämpas även vid andrahandspantsättning. En följd härav kan bli
all en utmätningsborgenär får utdelning pä bekostnad av en panthavare med
panträtt i en fastighet. I högsta domstolen är för närvarande anhängigl elt mäl
som gäller frågan om blockbildning skal! äga rum i etl sådant fall (Ö 542/82).
Oavsett utgången i detla mål kan konslaleras, alt de enligl sparbanksföreningens
mening negativa konsekvenserna av en tillämpning av blockbildningsregeln i ett
fall som detla inte skulle behöva uppstå om utredningens förslag förverkligas.

Sveriges Redareförening: Mol bakgmnd av den ingående
analys utredningen redovisat på s. 126-137 menar vi att de rätta slutsatserna
dragits genom det förslag, som framläggs i denna del.

Redareföreningen har alltså inget alt erinra mot att
utmätningsräntan anknyts till diskontot, eftersom vi finner det angeläget att
komma bort frän den verklighetsfrämmande räntesats vi f. n. har för denna
räntegottgörelse. Vi har heller inget emot alt räntan sätts till diskontot plus
4%.

Får vi påminna om att för den händelse lagstiftningen för
JB's del skulle bli alt nuvarande "temporärt" gällande 10% fast ränta
görs "permanent", så återstår att även för sjölagens del (264 §) föra
upp nivån från 6% till 10%.

Sveriges Advokatsamfund: Det i jordabalken införda
systemet med ett fast tillägg om 15 procent och en utmäiningsränla om numera 10
procent medför svårigheter för en kreditgivare att beräkna storleken av såväl
egen

Prop.
1984/85:54 93

säkerhet som framförliggande gravationer. Etl slopande av
systemet med tillägg skulle därför medföra större överskådlighet och en
riktigare bedömning av vilket högsla belopp som kan komma att ulgå på grund av
varje i en fastighet meddelad inteckning. Å andra sidan förutsätter ett sådant
slopande av del fasta tillägget och utmätningsräntan ett syslem med underbeläning
som i sin lur bör medföra sänkning av stämpelskatten. Följdändringar i annan
lagstiftning, säsom i banklagen och sparbankslagen, lär också vara ofrånkomliga
om tillägget skall slopas. Svårigheter föreligger otvivelaktigt ocksä att
utforma övergångsbestämmelser som inom rimlig lid möjliggör den med en ändring
av del nuvarande systemet med tillägg åsyftade mera rationella hanteringen.

Om man bestämmer sig för att behålla det nuvarande
systemet är det angeläget att den bristande överskådlighel som delta system kan
medföra inte ytterligare accentueras.

Utredningens förslag om alt utmätningsräntan skall knytas
till diskontot medför ökade svårigheter för innehavare av efierliggande
pantbrev att beräkna värdet av sin säkerhet. Delta gäller alldeles särskill vid
s.k. topplän. De svårigheter som innehavare av högt liggande pantbrev har att
bedöma värdet av sin säkerhet ökal ytterligare om förslaget om en lill
diskontot knuten utmätningsränta genomförs.

Med hänsyn till de negativa effekter som förslaget
innefattar, förordar samfundet att ändring inle görs i jordabalkens
föreskrifter om utmätnings-ränta.

Som
samfundet anfört i elt tidigare yttrande över panlbrevsulredningens förslag
lill provisorisk ändring av 6 kap. 3 § jordabalken har konstruktionen med ett
särskilt tillägg visat sig utgöra problem inom sjörätten i internationella
sammanhang. Det kan inte anses lämpligt att gä så långt som alt bestämma
utmätningsräntan i relation lill diskontot inom vare sig sjörätten eller
lufträllen, där en anpassning till internationella förhållanden är ofrånkomlig
med hänsyn till betydelsen av upplåning utomlands.

Sveriges
Fastighetsägareförbund; Förbundet har 1980 i elt tidigare yltrande över
pantbrevsutredningens skrivelse med förslag lill provisorisk ändring av 6 kap.
3 § jordabalken föreslagil, att utmätningsräntan på lämpligt sätt knyts till
gällande diskonto. Förbundet, som i denna del anser uiredningens förslag vara
väl avvägt, tillstyrker detsamma.

Auktoriserade Fastighetsmäklares Riksförbund: Förbundel
tillstyrker utredningens förslag att knyta utmätningsräntan till riksbankens
diskonto.

Förbundet önskar här endast uppmärksamma departementet på
en allmän tendens hos kreditgivarna all underbelåna pantbrev i samband med
kreditgivning. Denna underbelåning medför vissa problem i samband med
fastighetsöverlåtelser.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges
landshypoleksinslitu-tion: Vi tillstyrker förslagel att utmätning inle skall
kunna avse tillägget. Den nuvarande ordningen är inte tillfredsställande.

Prop. 1984/85:54 94

Vad
gäller tilläggets storiek kan konstateras att uiredningens förslag inle löser
de problem som finns för närvarande. Landshypoteksorganisationen har här en
särställning genom att fortfarande kräva räntebetalning endasl en gång per år.
Vi finner det därför synnerligen angeläget alt nuvarande regler ändras. Vi har
tidigare redovisat att vi helst ser alt det fasta tilläggel slopas och att
borgenären i stället får tillgodoräkna sig utmätningsränta för en lid av tvä år
före utmätningen, varvid utmätningsräntan skulle variera med diskontot. Vi
anser forlfarande detta vara den bästa lösningen. Om man finner de
övergångsproblem som skulle uppstå om del fasta tillägget slopades oacceptabla
fär man i likhel med utredningen nöja sig med mindre korrigeringar i nuvarande
regler. Förlustriskerna är emellertid betydande även om utredningens förslag
genomförs. Vi föreslår därför all del fasta tillägget höjs till tjugo procent
eller att utmäiningsränla - med hänsyn till den långa tid del ofta tar innan
man efter ansökan om lagsökning får fasligheten utmätt - fär tillgodoräknas
även för en period om exempelvis sex månader före utmätningen.

För
alt en innehavare av panträtt, nyttjanderätt eller servitut skall kunna begära
tillämpning av äldre bestämmelser om beräkning av tillägg bör krävas att
pantsättning skett respektive att nyttjanderätt eller servitut upplåtits före
ikraftträdandet. En person som blivit ägare till fastigheten efter
ikraftträdandet bör inte heller kunna påyrka tillämpning av äldre bestämmelser.
Övergångsbestämmelserna bör ändras i enlighet härmed.

Föreningen
Sveriges kronofogdar; Enligl förslagel till ny lydelse av 9 kap. 16 §
utsökningsbalken får utmätningsborgenär inte tillgodoräkna sig tillägg vid
utmätning av överhypotek. Föreningen motsätter sig detta förslag.
Panträttshavarna kommer härvid att otillbörligt gynnas pä bekostnad av utmätningsborgenärerna,
vilka härmed i allmänhet inte kan påräkna någon betalning, när gäldenären har
sin fastighet högt belånad. Föreningen vill påpeka, att något motsvarande
hinder för andrahandspanthavare att vid frivillig panlsättning tillgodogöra sig
tilläggen inle har föreslagils. Detta fär vidare den besynnerliga konsekvensen,
att sedan kronofogdemyndigheten har utmätt överhypotek intill pantbrevels
resterande kapitalbelopp, kan fastighetsägaren efter verkställd utmätning hos
en ny kreditgivare pantförskriva bl.a. det tillägg, vilket tidigare inle har
kunnat omfattas av utmätningen. Utmätning av överhypotek är ju en form av
tvångsmässig andrahandspantförskrivning, och en grundprincip inom den
exekutions-rättsliga lagstiftningen går ju ut på, att vad som kan pantsättas
också skall kunna utmätas. Föreningen delar därför inte utredningens
uppfattning på sid. 140 i belänkandet, alt del hela skulle röra sig om en
värderingsfråga, ulan anser i ställel, att det i högsta grad är en fråga om
principer. Vidare uttalar utredningen på sid. 139 farhågor för all en
opriorilerad borgenär, som har begärt utmätning av fastigheten, kan få sin
fordran lillbakaskjuten av annan borgenär, som har fått tillägget utmätt. Mol
detla vill föreningen poänglera. all med en tillämpning av reglerna i 4 kap. 11
§ ulsökningsbal-

Prop.
1984/85:54 95

ken är kronofogdemyndigheterna skyldiga att samordna målen
och utmäta överhypotek i samtliga de mål, som vid tillfället är anhängiga mol
gäldenären.

Föreningen föreslår därför alt nuvarande regler med
möjlighet att utmäta även tilläggen behålls. Skulle man emellertid stanna för
en lösning med utmätningsförbud av tilläggen, måste dock i konsekvens härmed en
regel tillskapas, så att också andrahandspantförskrivning av pantbrev icke omfattar
tillägg.

Föreningen avstyrker förslaget alt låta utmätningsräntan
knytas till diskontot. I stället förordar föreningen elt fast tillägg i ett
för allt om tjugofem procent, vilkel motsvarar del nuvarande s. k. slörre
tillägget om femlon procenl och elt års tioprocenlig utmätningsränta. Ett
sådani tillägg torde vara tillfyllest och tillgodoser väl panthavarnas räll
inom ramen för en normal, effektiv kreditbevakning. Problemet som anförts på
sid. 140, andra slyckel, med slora kumulerade utmälningsräntor vid utmätningar
för skatter, där efter lång tid en avbetalningsplan har spruckit, får härigenom
sin enhetliga lösning. Panthavare med toppinteckningar som säkerhet kan med
föreningens förslag mera exakt än hittills bedöma sina säkerheters värde.
Dessutom innebär föreningens förslag en förenkling när sakägarförteckning
upprättas.

Finansbolagens Förening: Föreningen vill här fästa
uppmärksamheten pä det förhällandet att förslaget kommer alt medföra att
kredittagarens möjligheter att få ombyggnads- och förbättringslän och andra
"topplån", som finansbolagen ofta beviljar, kommer att försämras.
Dessa lån ligger ofta med sämsta förmånsrätlsläge i fastigheten och måste vid
en höjning av utmätningsräntan gardera sig, vilket leder lill en minskning av
det län som beviljas.

Därest den av uiredningen föreslagna ändringen genomföres
bör lämpligen ändringen från ikraftträdandet gälla för alla pantbrev även om
dessa utfärdats före lagändringen. Enär ett pantbrevs giltighet ej är
tidsbegränsat erhålles eljest pantbrev som kan berättiga lill olika stora
procentuella tillägg som avses i 6 kap. 3 § jordabalken.

Del förefaller vara nödvändigt med en övergångsbestämmelse
innebärande att det föreslagna förhöjda tillägget tillämpas pä äldre pantbrev
sedan viss tid förflutit från del att den föreslagna lagändringen trätt i
kraft. Della enär längivaren belräffande de län som beviljats före lagändringen
inte haft anledning att räkna med en höjning av räntetillägget och utmätningsräntan
varigenom en försämring av panträttens värde uppslår. Denna försämring drabbar
sekundärlångivare som bör ges rimlig tid att anpassa dessa län lill den
föreslagna lagändringen. Vidare måste finansbolagen, som refinansierar de lån
som ovan nämnts, beredas tid att ändra sina avtal med tillverknings-, sälj- och
byggnadsföretag vilka i sin tur påverkas av den föreslagna lagändringen.

Sjöräilsföreningen i Göteborg: Utredningen föreslär inle
nägon ändring i

Prop. 1984/85:54 96

nuvarande
regler om blockbildning, en ståndpunkt som motiveras med alt konstrukfionen är
föga kontroversiell samt att regeln skulle kunna hjälpligt hanteras när
möjligheten att utmäta tillägg försvinner (s. 140). Utredningen uttalar vidare
(s. 176) alt det får ankomma pä rättspraxis att i övrigt utveckla
regelsystemet.

Det
torde kunna förutsättas att en övergång till databaserade inskrivningsregister
kommer all medföra att inteckningarna i varje enskilt objekt i större
utslräckning än hittills blir skräddarsydda för enskilda borgenärers räkning.
Vid omläggning av kredit kommer därvid regelmässigt de gamla inteckningarna att
avföras och nya inteckningar uttagas. Sannolikt blir det vanligt att varje
borgenär i ställel för flera inteckningar pä låga belopp erhåller ett pantbrev,
svarande lill den lämnade kreditens ursprungliga omfattning. Därmed undantas
sådana fall frän tillämpningsområdet för blockbildningsregeln.

Som
utvecklas av utredningen skall blockbildning göras även i fall av
andrahandspantsättning, vilket betyder att regeln även framgent får betydelse.
Föreningen ifrågasätter - mol bakgrund av antagandet att regeln i stor
omfattning enbart kommer att tillämpas på andrahandspantsätiningar - huruvida
den komplicerade blockbildningsregeln reellt sett kommer att fä någon
betydelsefull funktion och vill för egen del förorda, alt regeln får upphöra
att gälla. Härigenom skulle uppnås en förenkling, som troligen skulle vara till
betydande gagn för framförallt kronofogdemyndigheterna och onödiggöra den
belastning på domstolarna som ligger i utredningens förslag om utveckling av
regelsystemet genom rättspraxis. Den ökade belastningen på inteckningsobjekten,
som de vidgade ägarhypoteken skulle medföra, uppvägs enligt föreningens
uppfattning väl av den motsvarande förbättring som blir en följd av förbudet
mot utmätning av tillägg.

Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund: När del gäller den föreslagna ändringen av
tillägget kan riksförbundet inledningsvis konstatera alt varje exekutiv
försäljning och konkurs med nuvarande regelsystem innebär en slor risk för
ränteförluster. Detta gäller främsl botlenlångivarna. Bankerna brukar praktiskt
lösa problemet pä så vis att räntefordringarna säkerställs med kombinationer av
företagsinteckningar, borgen etc. Förslaget innebär visserligen en förbättring
jämfört med nuvarande ordning, men det är troligen inle tillräckligl för att
undvika föriuster. Anknytning till diskonton är en osäkerhetsfaktor när det
gäller långa län med fast ränta. Riksförbundet delar till fullo utredningens
uppfatining all frågan om det fasta tilläggels storlek måste följas med
uppmäksamhet. Det bör dock framhållas att del verkliga problemet är de långa
handläggningstidema för de exekutiva förfarandena.

Folksam:
Folksam delar utredningens uppfaltning att systemet med tillägg bör bibehållas.
När del gäller sättet för tilläggets beräkning, är det Folksams uppfattning att
kombinationen med elt fast kapitaltillägg och ett räntetillägg har flera
förtjänster och bör kvarstå under förutsällning alt en

Prop.
1984/85:54 97

avvägning av de båda komponenterna sker på etl
tillfredsställande säu. Utredningens förslag att räntetilläggets procentsats
skall knytas lill diskontot kan under vissa förutsättningar vara acceptabelt.
Under perioder med lågt diskonto kan dock förluster inträffa på lån som bundits
i ett högre ränteläge. Med hänsyn härtill saml med beaktande av den långa
tidsrymd som kan förflyta från etl läns förfallodag till dess medelsfördelning
sker, saml de räntenivåer som sedan flera år tillämpas säväl vid nyulläning som
vid konverteringar av äldre lån anser vi att det fasta tillägget bör uppgå till
20%. Behovet av en höjning till 20% har redan under utredningsarbetets gång
framförts och motiverats av ett flertal institut. Räntenivån på räntetillägget
torde därvid kunna sältas till diskonto plus 4% i enlighet med utredningens
förslag.

5 Inteckning av flygplansbygge

Svea hovrätt: Inte heller har hovrätten något att invända
mot förslagel till inteckning av flygplansbygge, eftersom det tycks föreligga
ett visst behov numera av elt sådant kreditsäkerhetsinstrument. Det framstår
som rättssystemaliskl motiverat att, med uttrycklig lagregel, lägga fast
tillverkarens rätt alt förfoga över bygget eftersom det eljest kunde
ifrågasättas vem som i egenskap av ägare skulle ha rätt att pantsätta bygge
under beställningsköp av elt bestämt flygplan. Del måste också vara motiverat
att inte låta inteckning i registrerat flygplansbygge gä över till luftfartygsregistret
om och när bygget skall införas där som färdigt luftfartyg; som utredningen
själv betonat vilar 1976 års förslag till lag om inskrivning av rätt till
luftfartyg (liksom sjölagens motsvarande regler) på delvis andra rättsliga
förutsättningar än vad uiredningens förslag gör. Dessa olikheter i
förutsättningarna förtjänar att uppmärksammas, inte minst emedan hovrätten
häromåret i ett refererat fall (SvJT 1980 rf 51; jfr bet. s. 97 och 179) funnit
sig böra tillåta leverantör av bestämt skepp under byggnad att, i kraft av
äganderättsförbehåll, genom registrering och inskrivning vinna ensam
legitimation att inleckna, pantsätta och överlåta skeppet. Fallet har
kommenterats såsom oförenligt bl.a. med sjölagens regler om inskrivning -
verkan av äganderättsförbehåll däri inbegripen - och om legitimation på grund
av inskrivning men har ocksä, lill sin utgång, försvarats med all beställningen
stod nära s.k. föravtal. (Se SvJT 1980 s. 698 ff saml 1982 s. 300 ff och 421 ff
ävensom ND 1980 s. IX.) Fastän
spörsmålet lorde mista myckel i praktisk vikl ifall förslagel om rätt att
överlåta pantsättningsbefogenhet genomförs, måste det för tydlighets och
systematisk klarhets skull vara angelägel all detla lagstiftningsärende - som
ju berör både luftrält och sjörätt - ulnytljas till otvetydigt
ställningstagande både lill del spörsmål rättsfallet närmasi rör och lill de
följdspörsmål del aktualiserar.

Domstolsverket: Utredningen har funnit att del finns behov
av att kunna 7
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 54

Prop. 1984/85:54 98

inleckna
flygplansbyggen och föreslår en särskild lag om panträtt i sädana byggen.
Reglerna i sjölagen och den föreslagna lagen om inskrivning av rätt till
luftfartyg har dävid utgjort en naturlig förebild.

Enligl
utredningens uppfattning är det lämpligt alt den registermyndighet, som skall
ha hand om registreringen och inskrivningen av rätt till luftfartyg, också
handlägger ärenden om registrering av flygplansbyggen och inteckning i sådana.
Del är också DV:s mening. Utredningen anser vidare alt det är naturiigt att ha
samma registermyndighet för skepp, skeppsbygge, luftfartyg och flygplansbygge.
DV delar även den uppfattningen. Utredningen har emellertid inte tagit
ställning lill vilken myndighel som skall vara registermyndighet.
Registermyndigheten för skepp och skeppsbygge är sjöfartsregistret, vilket
utgörs av en särskild enhet vid Stockholms tingsrätt. Tingsrätten handlägger
även ärenden om inteckning i luftfartyg. DV menar att det mot denna bakgrund är
naturligt alt Stockholms tingsrätt blir registermyndighet och verket förordar
alt så blir fallet. Den erfarenhet som finns inom tingsrätten beträffande
förandet av sjöfarts-registret bör utnyttjas även för lufträltsliga
inskrivningsärenden.

Reglerna
om registermyndighetens handläggning av ärenden om registrering av
flygplansbygge och om inteckning och annan inskrivning har utformats efter
mönster av motsvarande regler i sjölagen. Sjöfartsregistret som är gemensamt
för skepp och skeppsbyggen förs med ADB-leknik.

För
den registerförande myndigheten vore del mest ändamålsenligt alt ha ett
gemensamt register för luftfartyg och flyglansbyggen. Uiredningen har valt att
skräddarsy förslaget om inteckningsrätt i flygplansbygge efter Saabs önskemål.
Det har lett till en regeluppbyggnad efter andra rättsliga utgångspunkter än
reglerna i den av lufträttsutredningen föreslagna lagen om rält till
luftfartyg. Mot bakgrund av vad som anförts i betänkandet får DV acceptera
detta. Det leder till att DV delar utredningens uppfattning att det är mest
ändamålsenligt alt göra en särskild lag om panlsättning av flygplansbygge. Ett
separat register över dessa objekt bör då föras.

Frågan
om del skall föras manuellt eller med användande av ADB-leknik kan anstå lill
dess det blir aktuellt att utveckla registret.

Luftfartsverket;
Luftfartsverket tillstyrker förslaget om inteckning av flygplansbygge.

Kammarkollegiet;
Enligt II § stämpelskattelagen (1964:308) föreligger inte
stämpelskalteplikt för inteckning som meddelas i skeppsbygge. Motsvarande
synes böra gälla för flygplansbygge. Till undantaget under 8) i 11 § bör därför
fogas orden "eller flygplansbygge".

Svenska
sparbanksföreningen: Avslutningsvis skall något beröras utredningens förslag
till lag om panträti i flygplansbygge. Sparbanksföreningen delar utredningens
uppfattning om behovet av en sådan lagsliftning. Vidare har föreningen inget
att invända mot utformningen av lagförslaget.

Sveriges
Advokatsamfund; Mol utredningens förslag belräffande förslag lill lag om
panträti i flygplansbygge finner samfundet inte anledning lill erinran.

Prop.
1984/85: 54 99

Saab-Scania Aktiebolag: 1 lufträllsutredningens belänkande
SOU 1976: 70 avvisades möjligheterna att inleckna luftfartyg under byggnation.
Skälen härför var bl.a. svårigheterna att identifiera bygget.
Förelagsin-leckning bedömdes utgöra en naturlig och rimlig lösning på de
kredilsäker-helsproblem, som kan uppkomma vid finansiering av
flygplansiillverkning. Möjligheter till inteckning i flygplansbyggen har
emellertid aktualiserats genom att Saab-Scania påbörjat utveckling och
tillverkning av civila passagerareflygplan. Etl inleckningsförfarande, som
medför lägre kostnader för och utökade möjligheler lill finansiering av
flygplansiillverkning, bedömes vara av betydelse inle minst ur
konkurrenssynpunkt.

Pantbrevsutredningens
förslag innebär att kreditgivare får en - vid jämförelse med det nuvarande
systemet med företagsinteckning - lämpligare och förbättrad form av säkerhet.
Della bör få lill följd att kostnaderna för finansiering reduceras bl. a. genom
lägre räntekostnader. Befrielse från stämpelskatt ulgör en annan fördel. I
vilken omfattning förslaget kan komma att utnyttjas är emellertid avhängigt av
hur kreditinstituten och eventuella förskottsställare ställer sig till
pantbrevens betydelse som säkerhet för krediter. Förslaget är enligt
Saab-Scanias uppfatining vida överlägset del system, som för närvarande står
till buds genom lagen om företagsinleckning.

Uiredningen tar under sina allmänna överväganden upp
möjlighelerna att den föreslagna lagstiftningen även skall omfatta panträtt av
militära flygplansbyggen. Enligt Saab-Scanias uppfattning föreligger del för
närvarande hinder med hänsyn lill registreringsförfarande och sekretess alt
införa ett sådant system. Pantsättning av civila flygplansbyggen kan emel
lertid i framtiden komma att användas som säkerhet för t.ex. förskott för
tillverkning av militära flygplan.

Vad gäller valet av rättslig förebild för panträtt i
flygplansbyggen delar Saab-Scania uiredningens ställningstagande alt ej
uppställa krav på inskrivning av äganderätten som villkor för inteckningsrält.
1 framtiden är det emellerlid rimligt att räkna med att olika
flygplanstillverkare slår sig samman t.ex. i joint ventures för utveckling och
tillverkning av flyplan för att därigenom sprida riskerna och utnyttja
varandras utvecklingsresurser. Med flera delägare i flygplansbyggen kommer,
såvitt vi förstår, inskrivningsprincipen att möjliggöra all etl bättre skydd
skapas för den eller de tillverkare, som avlämnat sina delar av
flygplansystemet lill den tillverkare som utför den slutliga sammanbyggnaden. 1
övrigt finns det enligt Saab-Scanias uppfattning inga bärande motiv för alt
införa inskrivningsprincipen.

Särskilda problem i den nya lagstiftningen uppstår kring
vad som hör till flygplansbygget, dvs. vad som är pantobjektet. För att
utnyttja fördelarna med lagförslaget är det angeläget all den egendom, som är
avsedd att höra lill det färdiga flygplanet, så tidigt som möjligt kan
kreditmässigl utnyttjas. För närvarande utreds vid Saab-Scania möjlighelerna
att införa elt system.

Prop.
1984/85:54 100

enligt vilket man på ell tidigare stadium än monteringens
början kan identifiera och beslämma lill vilket flygplan en viss detalj hör. En
fördel med uiredningens förslag är alt det icke utgör något hinder för en dylik
utökning av inleckningsunderiaget.

Belräffande de enskilda paragraferna i utredningens
lagförslag önskar vi endast väcka frågan om del verkligen är nödvändigl att
uppställa krav pä borgenärens skriftliga medgivande för dödning av inteckning
vid avregistrering av flygplan (§ 8 st. 2). Inget hindrar ju att inteckningen
ulan företeende av skriftligt borgenärsmedgivande dödas pä en inteckningsdag
och att avregistreringen sker pä nästa dag. Man kan även fråga sig hur den som
avgivit det skriftliga medgivandel skall kunna styrka att han är den rätte
borgenären.

Saab-Scania vill sammanfattningsvis framhålla sin
synnerligen positiva inställning till utredningens förslag.

6
Övrigt

Riksgäldskonloret: Utredningen har föreslagit vissa
förenklade regler vid andrahandspantsättning innebärande att
andrahandspanthavaren inte skall behöva förete något bevis om
pantförskrivningen när han underrättar innehavaren av pantbrevet. Fullmäktige
har ingen erinran mot delta förslag.

Svea hovrätt: Utredningen bevarar med sitt förslag den
nuvarande ord

ningen med ägarhypotek i den mån pantbrev är obelånat. Hovrätten vill

framhålla att ägarhypotek kan te sig svårbegripligt på sina häll utomlands

och att del därför kan tänkas att man vid exekution i skepp eller luftfartyg

ulom Sverige inle fär dessa regler beaktade. Det skulle i sä fall ske med all

rätt i den män man fattar reglerna i ämnet som exekutionsrättsliga, efter

som lex fori är elt internationellt accepterat lagval för exekution. Däremol

skulle del inle vara väl motiverat i den män reglerna om ägarhypotek fattas

som panlrättsliga, ty för verkan av hypotekarisk panträtt väljs i regel

inskrivningsslalens lag. (Jfr i dessa stycken art. II och VII i 1948 års

internationella konvention om erkännande av rätt till luftfartyg samt art. 2 i

1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek och

art. 6 i 1967 års konvention om inskrivning av rätt till fartyg under bygg

nad.) ----

Hovrätten kan också ansluta sig till uiredningens allmänna
överväganden under rubriken Övriga frågor. Särskill vill hovrätten ge
eftertryck ål behovet all panlsättning ägare emellan, och delägare emellan,
godtas som rälisenlig, eftersom sådan möjlighet ofta kan vara svårumbärlig; se
l.ex. SvJT 1977 s. 636.

Förslagel lill ändring i 1936 års lag om panlsättning av
lös egendom som innehaves av iredje man synes välmotiverat.

Prop.
1984/85:54 101

Stockholms tingsrätt: Tingsrätten instämmer även i övrigi
med de föreslagna ändringarna.

Tingsrätten
gör den bedömningen att utredningens förslag inte innebär någon förändring av
inskrivningsmyndighetens arbetsbörda vare sig omedelbart eller på längre sikt
frånsett den nya hanteringen av del register och de ärenden som föranleds av
förslagel lill lag om panträti i flygplansbygge.

Tilläggas
kan att tingsrätten avser att aktualisera frågan om överföring av innehållet i
inskrivningsboken för luftfartyg lill ADB-media i projektet angående organisation
och arbetsformer vid de tre största tingsrätterna.

Domstolsverket;
1 fråga om andrahandspantsättning tillstyrker DV den lösning utredningen valt.
Den framstår som smidigast även för kreditväsendet.

DV
biträder sålunda uiredningens ståndpunkt belräffande det andra uppslaget (s.
154). En sådan lösning skulle leda lill all faslighetsböckerna
(inskrivningsregistrel) belastades med en mängd anteckningar om förhållanden
som registren egentligen inle är avsedda att ge upplysning om. Registren skall
ge besked om ägar- och gravationsförhållanden samt därutöver innehålla vissa
varningsmeddelanden säsom att fastighetsägaren är försatt i konkurs eller att
fastigheten är utmätt. Däremot bör det inle föras in uppgifterom hur en
pantsättare valt att disponera inteckningarna.

Bland övriga frågor framläggs etl förslag om sammanföring
av inteckningar inom sjöpanträttens och luftpanträltens område, efter förebild
av bestämmelsen därom i jordabalken. DV har ingen erinran mol förslaget.

Luftfartsverket: Pantbrevsulredningen föreslår i sitt
betänkande att i princip all inskrivning av rätt till luftfartyg skall
handläggas av inskrivningsmyndigheten. 2 kap. I § luftfartslagen (1957:297)
stadgar att över luftfartyg skall hos luflfartygsverkel föras register
(luflfartsregister). Luft-fartygsregislerfunklionen finns inom
luflfartsinspeklionen. Information om vidtagna åtgärder beträffande registret
utväxlas idag mellan luflfartsinspeklionen och inskrivningsmyndigheten,
Stockholms tingsrätt. Tingsrätten fattar alllsä inskrivningsbesluten, medan
registreringar, äganderättsändringar och avförande ur registret utförs vid
luftfartsinspektionen.

Av
uiredningen framgår ej klart vilken myndighet som föreslås bli ansvarig för
luflfartygsregislret i dess helhet i en framtida lösning av inskrivningsfrågorna.
Förslaget kan dock tolkas sä alt inskrivningsmyndigheten borde bli ansvarig
myndighet för registret i dess helhet (sid. 102 i betänkandet).

Det
nuvarande luftfartygsregislrets juridiska del administeras helt av
luftfartsinspektionen med ett nyulvecklat ADB-system. Detta har konstruerats
med hänsyn lill att såväl tekniska som juridiska uppgifter om varje
luftfartygsindivid skall finnas lätt tillgängliga ur effektivitetssynpunkt. Systemet
möjliggör även ett effektivt flygsäkerhetsarbete.

Med modern dalakommunikationsteknik kommer
luflfartygsregislret

Prop.
1984/85:54 102

med däri intagna aktuella uppgifter att kunna näs direkt
av varje auktoriserad användare. Exempelvis fär luftfartsinspektionens fyra
regionala distriktskontor direkt tillgäng till alla uppgifter, som skall ligga
lill grund för planering och åtgärder inom inspektionsprogrammet. Genom denna
systemlösning erhålles en betydande rationaliseringsvinst.

I luftfartsinspektionens arbetsuppgifter ingår krav på
tillgänglighet av flygsäkerhetsinformaiion i olika former. 1
luftfartygsregislrets ADB-system har för detta ändamål inplanerats tekniska
uppgifter för varje luftfar-lygsindivid samt flygproduktionsuppgifier per
luftfartygsindivid och verksamhetsform. De tekniska uppgifierna möjliggör
bl.a. att man kan distribuera selektiv flygsäkerhetsinformation till
ägare/innehavare resp. brukare av viss typ av luftfartyg. Aktuella och
juridiskt tillförlitliga namn- och adressuppgifter är i detta sammanhang
väsentliga för att verket skall kunna snabbi nå underhållsansvarig
ägare/innehavare. Flygproduktions-uppgifterna utgör grundförutsättningarna för
att analysera flygsäkerhets-standarden i landel i sädana mätetal att
internationella jämförelser blir möjliga. Underiagel är ett viktigt verktyg för
luftfartsmyndigheten för prioritering av flygsäkerhetsåtgärder.

Del är därför av största vikt att samtliga uppgifter av
säväl juridisk som teknisk art sammanhålls i ett enda register för att
uppgifterna skall vara aktuella. Den juridiska delen i systemet utgör grunden
för identifiering av varje luflfartygsindivid. Kring denna grund är systemet i
övrigi uppbyggt. Ur datateknisk och ekonomisk synpunkt är en uppdelning inte
rimlig. Detta betyder, alt panlbrevsulredningens förslag an lägga registret hos
annan myndighel än luftfartsverket medför, att motsvarande register även måste
föras hos verket av angivna skäl. Hela den redan åstadkomna
rationaliseringsvinsten kommer därigenom att gå förlorad och förbytas i en
dubblerad registerföring. Registret måste därför i sin helhel ligga kvar hos
luftfartsverket. I detla sammanhang vill verket även hänvisa till yttrandet om
inskrivning av rätt till luftfartyg m.m., återgivet i SOU 1976:70, sid. 214.

Den effektivaste lösningen ur alla synpunkter är att
inskrivningsmyndigheten får direkt tillgång till luftfartsverkets register via
dataterminal. Behörigheten att hantera pantbrevsärenden föriäggs därvid helt
till inskrivningsmyndigheten, medan registreringsärendena i övrigt kvarblir
hos luftfartsverket. Härigenom torde pantbrevsutredningens intentioner komma
au bli tillgodosedda.

Luftfartsverket motsätter sig alltså alt
inskrivningsmyndigheten blir ansvarig för luftfartygsregistret. Verket anser
att registrel bör sådani det är utformat och planerat förbli hos verket, men
med direkl tillgänglighet för inskrivningsmyndigheten. Detla kommer att
erfordra en viss kompletterande systemanpassning.

Luftfartsverket har inte något au erinra emot förslagel i
övrigi.

Bostadsstyretsen: Utredningen har även tagit upp frågan om
underiät-

Prop.
1984/85:54 103

lande av förfarandet vid pantsättning av pantbrev i andra
hand. Sädan pantsättning sker enligt föreskrifterna i lagen (1936; 88) om
pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man. Enligl bosladsstyrelsens
mening svarar den föreslagna ändringen i lagen inte mol bostadsverkets
(bosladsstyrelsens och länsbostadsnämndernas) behov och fär inte nämnvärd
betydelse för verkets hantering av andrahandspanträtterna. Utredningens
förslag har således endast samband med formen för panthavarens underrättelse
till förste panthavaren (denuntiaiionen). Enligl förslaget får panthavarens
nuvarande underrättelse genom skriftlig handling som visar all panträtt blivit
utfäst ersättas med underrättelse "skriflligen eller på annat från
bevissynpunkt likvärdigt sätt".

I betänkandet (sid. 154) lämnas en redogörelse för
kontakten med förste panthavaren. Bosladsstyrelsens erfarenheler visar klart på
att nuvarande ordning - som uiredningen anför - är bl.a. personalkrävande och
kostsam. Det är i arbetel med den s. k. panthavarförklaringen som de stora
administrativa påfrestningarna återfinns. För att kunna åberopa god tro vid
ogiltig pantsättning måste panthavaren således utnyttja förste panthavarens
upplysningar. Utredningen anför (sid. 157) att "det fär därför, som nu,
ankomma på kreditinstitutionerna att träffa överenskommelse om huruvida
panthavarförklaringen bör bibehållas eller eventuellt ersättas av något
annat". Eftersom de grundläggande reglerna för uppkomst av andrahandspantrält
inle berörs av utredningens förslag kan emellertid inle en förenkling i
hanteringen av panthavarförklaringen åstadkommas ulan ökat risklagande från
panthavarens sida.

Enligl bostadsstyrelsens uppfaltning kommer vidare kraven
pä effektivitet i låneförvaltningen att fordra att underrättelse och notering
av andra-handspanirätter kan göras av samverkande datasystem.

Bostadsstyrelsen
instämmer i vad uiredningens experter från kreditinstituten anfört om
nödvändigheten av etl praktiskt hanterbart system men ifrågasätter om inle
grundvalen för uppkomsten av andrahandspantrält måste ändras. Ett alternativ
som skulle kunna övervägas är att överföra bestämmelserna om
andrahandspantsättning till JB:s regelkomplex. Det är angelägel alt då reglerna
om panlsättning nu är föremål för övervägande problemet med
andrahandspantsättning fär en bättre lösning än vad utredningen kunnat
föreslå.

Konungariket Sveriges stadshypotekskassa; Även frågan om
förenklade rutiner för andrahandspantsättning har alltmera kommil i blickpunklen.
För stadshypoleksföreningarna är arbelet med sådana panlsättningar redan
betungande och utvecklingen synes innebära att antalet andrahandspantsätiningar
kommer att öka. Del är angeläget att man kan finna rutiner för
underrättelseförfarandel som är så smidiga som möjligt. I sammanhangel har
utredningen (s. 157) noterat att avgivande av panthavarförkla-ringar är en
frivillig uppgift som sägs grunda sig på överenskommelse mellan
kreditinstituten. Eftersom avgivandet av panthavarförklaringar är

Prop.
1984/85:54 104

en betungande uppgift för ett botienlåneinslilul, vill
kassastyrelsen i detta sammanhang ställa frågan om inte utrymme borde finnas
för att rationalisera även dessa uppgifter.

Utredningens förslag om att slopa kravel pä bevis om pantförskrivning
när andrahandspanthavaren denunlierar iredje man innebär oslridigt stora
fördelar, särskilt genom möjligheten alt kunna använda ADB-leknik för
underrättelserna. Emellertid innebär förenklingen även att man hos förstahandspanlhavaren
(det normala för stadshypoleksföreningar) skapar ökad ovisshet om vem som har räll
lill pantbrevet när hypolekslånet löses. Enligt kassastyrelsens uppfallning
synes utredningen något ha underskattat svårigheterna alt bedöma denna fråga,
eftersom del inte är ovanligt att pantbrev kan vara pantsatt i flera led. Den
utredning som stadshypo-teksföreningen ställs inför, underiåtias inte av att
den sker med risk för alt skadeståndskrav kan resas mol föreningen om misstag
görs i bedömningen. Särskilt mot bakgrund av att risk finns för att antalet andrahandspantsätiningar
kan komma alt öka kraftigt, vill inte kassastyrelsen instämma i utredningens
uppfattning (s. 157) att frågan om vem som har bättre rätt till pantbrevet är
en ulredningsfråga som förstahandspanlhavaren fär påta sig. Utredningens
förslag leder till att stadshypoleksföreningarna måste uppmärksamma ökade
risker för misstag i bedömningen om bättre rätt till pantbrevet. Med det
anförda vill kassastyrelsen närmast belysa att utredningsförslaget till
förenkling vid andrahandspantsättning kan innebära risk för visst merarbete för
stadshypoleksföreningarna. Allt sammantaget finner emellertid kassaslyrelsen
inte skäl att motsätta sig uiredningens förslag lill ändrad lydelse av 1936 års
lag.

Svenska Bankföreningen; Om ett pantbrev inte är belånat
till sitt fulla belopp uppstår elt ägarhypotek, vilket ägaren kan utnyttja på
det sättet att han till någon annan långivare än den som innehar pantbrevet
pantförskriver detta i andra hand. För andrahandspantsättning gäller reglerna
i 1936 års lag om panlsättning av lös egendom som innehaves av tredje man.
Utredningen föreslär nu vissa lättnader i förfarandet vid andrahandspantsättning.
Bankföreningen har tidigare framfört önskemål om att förfarandet måtte
underlättas. Bankföreningens önskemål har närmast tagit sikte på lättnader
generellt sett då det gäller panlsättningar. Vid den begränsning som nu har
förevarit till pantsättning av pantbrev kan enligt bankföreningens mening allt
för långt gående lättnader rimligen inle accepteras.

Bankföreningen ansluter sig därför till utredningens
ståndpunkt att det i den nämnda lagen föreskrivna formkravet för denuntiation
bör bibehållas. Föreningen instämmer alllsä i att, när denuntiaiionen görs av andrahandspanthavaren,
kravel på skrifllighel måste upprätthållas. Underrättelsen om pantutfästelsen
skall emellerlid enligt förslagel förutom skriftligen kunna lämnas pä annat
från bevissynpunkl likvärdigt sätt. Delta anser bankföreningen med hänsyn till
framtida datastyrda kommunikationsmöjligheter mellan institutionella
kreditgivare vara ett värdefullt tillägg.

Prop.
1984/85:54 105

Uiredningens förslag innebär vidare att pantulfästelsen
inte skall behöva föreles vid denuntiaiionen. Bankföreningen anser förslaget välmoliverat.
Det finns sålunda inte anledning alt vid panlsättning ha en mer kvalificerad denuntiation
än vid överlåtelse av äganderätt. Utredningen påpekar all vid slopande av
kravet på all förete pantförskrivningen uppkommer problem hur förstahandspanlhavaren
skall få reda pä till vem han, dä länet löses, skall lämna ul pantbrevet.
Bankföreningen anser inte problemet vara vare sig nytt eller särskilt stort. 1
dag är situationen den all akten med inneliggande pantförskrivning bara
speglar förhällandet vid viss förfluten tid. Redan nu måste därför förstahandspanlhavaren,
om han är osäker, göra viss utredning om vart pantbrevet skall sändas.
Hithörande problem torde inte heller kunna lösas generellt med hänsyn lill alt
olika gäldsförhällanden utvecklas på olika sätt. Mellan inslilulionella
kreditgivare lorde. som ocksä utredningen antar, riskerna vid utlämnande av
pantbrev lill fel mottagare vara minimala - även om innehavet av pantbrevet
medför pantsättningsbefogenhet.

De föreslagna förändringarna i 1936 års lag kan pä sikl
komma alt medföra längre gående förenklingar för kreditinstituten. Enligt
bankföreningens mening kommer bankerna emellerlid liksom f. n. alt för kontrollens
skull fortsätta med ulväxling av dokument. Den s. k. panthavarförklaringen
kommer därför, ehuru möjligen med förändrat utseende, att bestå intill dess
datatekniken eventuellt möjliggör ändrade rutiner. Även om en panthavarförklaring
kommer att utväxlas, innebär förslagel redan nu en viss förenkling genom att pantsätlarens
underskrift pä panthavarförklaringen kan undvaras. Bankföreningen tillstyrker
utredningens förslag.

Sveriges Föreningsbankers Förbund; Vad avser reglerna för andrahandspantsättning
(1936 års lag om pantsättning av lös egendom som innehaves av tredje man) har
kreditinstituten upprepade gånger till utredningen framfört önskemål om en
förenkling av dessa emedan det nuvarande systemet är mycket personalkrävande
och tungrott.

Utredningen föreslär med anledning härav en förenkling
medförande all andrahandspanthavaren vid denuntiation inte behöver förete pantulfästelsen.
SFF anser att denna förändring inle är tillräcklig. Förbundel har ocksä
framfört denna uppfattning i skrivelse lill pantbrevsulredningen 1982-03-01. En
påtaglig förändring av systemet skulle först kunna komma till stånd om del i
lag föreskrivna kravet på skriftlig denuntiation logs bort såvitt avser
information mellan kreditinstitut. Uiredningen har av olika skäl, som SFF inte
har förståelse för, inte velat gå så långt ulan nöjt sig med etl
tillmötesgående innebärande att denuntiation också får ske pä ell med skriftlig
denuntiation ur säkerhetssynpunkt likvärdigt sätt. Med sistnämnda uttryck
avses t. ex. telex och dataöverföring. SFF anser all utredningen underskattar
kreditinstitutens förmåga att genom avtal sinsemellan själva pä ett fullt
tillfredsställande säll lösa de "risker" - dvs. missförstånd, glömda
"avanmälningar" av andrahandspantsätiningar som inte

Prop. 1984/85:54 106

längre
är aktuella o. dyl. - som enligt utredningen är förknippade med en muntlig denuntiation.

Svenska
sparbanksföreningen; Utredningen föreslår vissa lättnader i förfarandet vid
pantförskrivning av pantbrev i andra hand. Förslaget innebär onekligen vissa
administrativa förenklingar. Det kan dock synas tveksamt om del i tillräcklig
utsträckning tillmötesgår önskemålet om ell enklare och mindre
kostnadskrävande förfarande. Del finns å andra sidan skäl mot alt göra mera
vittgående förändringar. Bl.a. måste hänsyn tas till behovet av all i efterhand
kunna förete dokumentation om all en försla-handspanthavare underrättats om en
i andra hand skedd panlförskrivning. Sparbanksföreningen tillstyrker därför
förslaget.

Sveriges
Redareförening; Vi förstår att övervägandena angående ägar

hypotek bl. a. gällt huruvida man kunde tänka sig en automatisk uppryck-

ningsrätl för sämre placerade panthavare till undvikande av uppkomst av

ägarhypotek över huvud taget, men att utredaren stannat för att föreslå

bibehållande av alla nuvarande regler kring ägarhypotek. Delta hälsar vi

med tillfredsställelse från en särskild synpunkt, nämligen därför att vi

menar att ägarens möjlighet aU använda etl uppkommet utrymme till ny

pantsättning är allmänt till gagn för alla intressenter. Den norska inställ

ning, som utredningen citerar på s. 70 i betänkandet, menar vi har fog för

sig.----

Av
de tre förslag från föreningen, som underhand förelagts utredningen, ser vi med
tillfredsställelse att ett föresläs genomfört, nämligen det om sammanläggning
av inteckningar.

Frågan
om regler innefattande möjlighet att övertora utländska inteckningar släller
utredaren på framtiden. Vi vill endast anmäla att diskussionen fortsätter i redarekrelsar
om detla. Kanske har betydelsen någol överdrivits. En relevant företeelse är
också att den internationella handeln med andrahandsfariyg, som del ju här
gäller, nästan undantagslöst sker på standardavtal innehållande villkor, som
kan omöjliggöra överföring av inteckningar. Vi vill emellertid hålla frågan
öppen fills vidare.

Frågan
om uppskov i regislreringsärenden, slutligen, är av högre dignitet och det är
angelägel att detta önskemål blir tillgodosett. Det är rikligt att de
underhandsförfrågningar hos registret, som utredaren nämner och som tjänar
samma syften, har varit till hjälp i praktiken hittills. Icke desto mindre
uttalas i debatten ständigt behovet av all få en lagfäst rutin.

Sveriges
Advokatsamfund: Förslaget, som torde innebära avsevärda förenklingar i hanteringen
av andrahandspanlsättningarna, tillstyrks av samfundet. Samfundet utgår därvid
från att utredningens förslag i fråga om pantsättningsbefogenheten inte
genomförs på fastighetsrättens område. För att den föreslagna förenklingen av andrahandspanlsäitningen
verkligen skall leda till rationellare och billigare hantering måste
förutsättas att panthavaren äger förlita sig pä underrättelsen frän andrahandspanthavaren.
Om pantsättningsbefogenheten skulle vidgas pä fastighetsrättens

Prop.
1984/85:54 107

område - där andrahandspantsätiningar lorde vara mera frekventa
än inom andra berörda rättsområden - föreligger risk all pantbrev kommer i
orätta händer med fara för olillböriigl nyttjande.

Sveriges Fasiighetsägarförbund; Förbundet tillstyrker utredningens
för

slag angående pantsättning i andra hand.

Uiredningen konstaterar att dess direktiv inte omfattar
frågan om inteckning och panlsättning av andel i fastighet. Därför har
utredningen inte ansett del vara möjligt att komma med några förslag härvidlag.

Med anledning av bl. a. den till utredningen överlämnade
skrivelsen från föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitulion,
hade förbundel sett att uiredningen själv försökt skaffa sig uirymme för en
behandling av också denna fråga. Vi bedömer det som angeläget att också panlsättning
av andel i fastighet möjliggöres.

Med de påpekanden som gjorts tillstyrker förbundet alt del
i belänkandet framlagda förslagel läggs lill grund för lagstiftning.

Auktoriserade Fastighetsmäklares Rik.sförbund; 1 fråga om
pantsättning av andelar i faslighet, vill förbundel i likhel med vad föreningen
mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitulion anfört, understryka
behovet av att en ordning införes, som möjliggör panlsättning av andelar i
fastighet. Behovet är särskilt angelägel menar förbundel, när frågan är om
belåning av individuella bostadslägenheter, upplåtna med äganderätt i
flerfamiljshus.

Förbundel befarar att ägarelägenhetsutredningens förslag (SOU
1982:40) icke kommer att genomföras. Ågarelägenheter existerar dock redan de facto,
varför en lagreglering av andelspantsätlningen är ytterst betydelsefull inte
minst för dem, som berett sig bostäder i andelsiägenheter både för permanent
som för frifidsbruk.

Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstiiu-tion:
Ordalydelsen i utsökningsbalken 6:2 synes ge vid handen all utmätning av ägarhypotek
förutsätter att pantbrevet är disponibelt för utmätningsborgenären. Texten bör
ändras sä att det framgår alt även ägarhypotek i etl delvis belånat pantbrev
kan utmätas.

En
kreditinrättnings syfte med att låta gäldenären pantförskriva överhy-poteket på
framförliggande inteckningar är naturiiglvis i första hand all överhuvudtaget
bli berättigad till utdelning före fastighetsägaren och eventuella utmätningsborgenärer.
Etl nästan lika viktigt syfte är emellerlid att förhindra innehavaren av
pantbrevet alt höja belåningen. Den föreslagna ändringen i 1936 års lag torde
därför inle underlätta hanteringen av överhy-poteksförskrivningar på annat sätt
än att proceduren delvis kan skötas med dala. Vi har dock inte lyckats finna nägon
annan metod för att minska de slora praktiska problem som är förenade med överhypoieksförskrivningar-na.
Vi har ingen erinran mot att de föreslagna ändringarna genomförs.

Ombudsmansföreningen har tidigare begärt lagändring i fräga
om inteckning av ideell andel i fastighet. Vad utredningen anfört anser vi
inte

Prop.
1984/85:54 108

utgöra skäl för att vidhålla nuvarande ordning. I det av
utredningen anförda exemplet med två bröder som äger en jordbruksfastighet
tillsammans torde del vanligaste problemet vara alt brukaren önskar göra en
investering pä fastigheten som den andre delägaren motsätter sig. Vi anser
därför fortfarande att en lagändring är önskvärd.

Föreningen Sveriges kronofogdar; Föreningen avstyrker
utredningens förslag alt hittillsvarande regler om denuntiation vid andrahandspantsättning
behälls. Från kronofogdemyndigheternas hittillsvarande erfarenhel av den
exekutiva fastighetsförsäljningen har del visat sig inle vara ovanligt att
motstridiga uppgifter om andrahandspantsätiningar florerar. Föreningen vill
därför underslryka, all endasl med kravel på en fullständig dokumentation från
såväl fastighetsägarnas, försiahands- och andrahandspant-havarnas sida om
pantsättningen kan dess olägenheler elimineras.

Finansbolagens Förening: På s. 121 ger uiredningen en
beskrivning av s.k. säljarreverser. De svårigheter för köparen som uiredningen återre-dovisar
torde under senare år minskal markant bl.a. genom att ett flertal finansbolag
numera verkar pä marknaden för säljarreverser. Genom att finansbolagen sedan
den l.l. 1981 tillhör den reglerade kredilmarknaden och lyder under bankinspektionens
tillsyn borde således en väsentligt bättre situalion ha uppställ.

I likhet med utredningen anser således föreningen att
några civilrätlsliga regler beträffande transaktionerna med säljarreverser inte
bör införas.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund: Kreditinstituten
kräver idag i det närmasle regelmässigt andrahandspantrält i pantbrev med
bättre läge för att kunna utnyttja eventuella överhypotek. Detla hade tidigare
främst sin grund i ambitionen att om möjligt på grund av minskade engagemang
hos framförliggande kreditgivare förbättra del egna faktiska inomläget. På
senare tid har p. g. a. det höga ränteläget och den problematik som behandlats
ovan under "Tillägg" kravel på panträtt i framförliggande pantbrev
tilltagit i frekvens. I det följande inbegripas i lokulionen andrahandspantrält
även pantsättningar i tredje, Ijärde hand elc.

Uiredningens förslag om lättnad i formkraven hälsas med
tillfredsställelse. Riksförbundet finner del fortsatta kravel på skriftlig denuntiation
nödvändigt, även om pä sikt andra från bevissynpunkt likvärdiga sätt bör kunna
komma till användande.

Systemet med panlsättningar både i andra och tredje hand
etc. medför, som utredningen konstaterat, alt ordningen med denunliationer och panthavarförklaringar
blir "tungrodd, personalkrävande och kostsam". Särskilt panthavarförklaringarna
förorsakar myckel besvär. Utredningen framhåller visserligen att det inte finns
något lagstöd för att panthavarförklaring skall avges. Att sådana ändå avges
är dock en fast praxis när det gäller kreditinstituten, särskilt som det i
olika sammanhang hävdats, att andrahandspanthavaren enligl "allmänna panlrättsliga
grundsatser" måste hos förstahandspanlhavaren efterhöra, om denne fåll
någon underrättelse om att panten bytt ägare.

Prop.
1984/85:54 109

Utredningen har visat de praktiska olägenheterna av att de
olika pantul-fästelserna anses medföra företräde efter tidpunkten för denuntiaiionen,
om inte annat avtalals (s. 154). Förstahandspanlhavaren (i regel bottenlå-neinslilulet)
skulle i vissa situationer vänta med att sortera in denunlialio-nerna tills
samtliga berörda, efierliggande långivare inkommit med denunliationer,
varefter panthavarförklaring skulle avges med panlhavarna angivna i rätt ordning.
Förbundet utgår härvid från alt uiredningen tänkt sig att botlenlångivarna vid panthavarförklaringarna
fingerar noieringsdalu-men så att varje efierliggande kreditgivare i tur och
ordning även tidsmässigt placeras pä rätt plats i raden av andrahandspanträtter.
Eftersom ofta försäkringsbolag belånar pantbrev med bästa förmånsrätt måste här
framhållas orimligheten av ovan skisserade system med "andrahandspanträlis-inskrivningsmyndighet"
i varje enskilt ärende. Det nuvarande systemet leder lill stora praktiska
svårigheter. Man får ibland intrycket alt det snarare är regel än undantag att
tredje- eller fjärdehandpanthavaren verkställer denuntiation innan
framförliggande kreditgivare underrättat bottenlångivaren.

Utgången i rättsfallet NJA 1982 s. 336 kommer sannolikt
inte att minska behovet av i rätt ordningsföljd avgivna panthavarförklaringar, särskill
som erfarenhetsmässigt denuntiationshandlingarna ofta är ofullständigt eller
felaktigt utformade i vad avser borgenärernas inbördes förhällanden priori-telsmässigi.

Utredningens
förslag till förändringar löser ej ovan angivna komplicerade hanleringsfrågor.
Eftersom ägarhypotek i förening med reglerna om andrahandspantsättning
väsentligen bara reglerar företrädesordningen mellan olika borgenärer, är det
av största vikt att kreditlivet erbjuds smidiga hanleringslösningar.
Riksförbundet är ej i detta sammanhang berett att förorda en automatisk
uppryckningsrätt. Vid kontakter med Svenska Bankföreningen har framkommil
möjligheter lill elt samarbete avseende all pä frivillig väg lösa dessa frågor.
Pä grund härav är riksförbundet ej för dagen berett att föreslå en lösning
lagstiftningsvägen av masshanleringsfrå-gorna i samband med andrahandspantrält.

Folksam: Uiredningens uppfattning all en förenklad hanlering
borde kunna åstadkommas i samband med alt pantbrev pantförskrivs i andra och
tredje hand etc. delas hell av Folksam. En förenkling på del sätt som
utredningen föreslär, innebärande alt enbart andrahandspanthavarens denuntiation
skall vara tillräcklig dokumentation - ulan företeende av pant-utfästelse - kan
synas vara praktisk, men medför istället andra problem och konsekvenser. Åven i
en förenklad hantering kvarstår behovet för en förstahandspanthavare att
erhålla korrekta uppgifter belräffande ordningsföljden av olika pantuifästelser
och därmed också nödvändigheten av alt dessa dokumenteras. Vidare erhåller
framförliggande långivare i nuvarande syslem information om då andrahandspantförskrivning
upphört eller övergått till annan långivare på sä sätt att panthavarförklaringen
åter-

Prop. 1984/85:54 110

sändes.
En liknande ordning bör gälla även framgent. Det är därför Folksams uppfatining
alt vissa formkrav måste ställas på denunlialionshand-lingens utformning och
all en förenklad hanlering försl därefter kan genomföras.

Prop. 1984/85:54 111

Bilaga
4

Utdrag av prop. 1971:179 med förslag till lag om ändring i
jordabalken, m. m.

7.3
Panträttsupplåtelsen

Vid
de överläggningar som har hållits med företrädare för kreditor-ganisafionerna
har framkommit att vad som i särskild grad kan väntas vålla svårigheter vid den
praktiska tillämpningen av JB:s panträttsbestämmelser är de krav på kontroU av
panträttsupplålarens behörighet som ligger i företrädesreglerna i 6: 7 JB.
Dessa reglerar företrädet mellan äganderättsförvärv och panträttsupplålelse och
innehåller att borgenär som är i god tro med avseende på äganderältsövergången
är

(Sidan
motsvarar delvis s. 33 i prop. 1971:179)

Prop.
1984/85:54 112

skyddad i silt förvärv av panträtt från den förutvarande
ägaren. Den viktiga begränsningen gäller dock att borgenären inte är skyddad,
om nye ägaren hade sökt lagfart när panträtten upplåts.

Frågan om och i vad mån en borgenär, som i god tro utgår
från att pantsättaren är ägare till fastigheten, bör skyddas har diskuterats utföriigl
vid JB:s tillkomst (jfr prop. 1970: 20 del B s. 300 och 316). Diskussionen
avsåg emellertid i främsta rummet det fallet att någon som varken är eller har
varit ägare till fastigheten förfogar över ett pantbrev genom pantsättning. I
detta fall blir upplåtelsen ogiltig oavsett borgenärens goda eller onda tro.
När överlåtelse skett och överlåtaren därefter upplåtit panträtt i
fastigheten, kan däremot borgenären som nämnts åberopa god tro. I fråga om
företrädet mellan äganderättsförvärv och förvärv av panträtt förekom i
lagstiftningsärendet inte några meningsskiljaktigheter (jfr prop. 1970: 20 del
B s. 314).

De nu beskrivna företrädesbestämmelserna leder till att
borgenären vid den fidpunkt då panträttsupplåtelsen sker bör förvissa sig om
att den som innehar pantbrevet är lagfaren ägare till fastigheten och att ej
annan sökt lagfart på denna. En sådan ordning förutsätter att inskrivningsmyndigheterna
kan tillhandahålla gravaiionsbevis med mycket kort varsel eller att de per
telefon eller på annat sätt kan bekräfta lagfartsuppgifter i tidigare utfärdat
gravaiionsbevis. Kreditorganisationerna har uttalat tvekan om
inskrivningsmyndigheterna verkligen kan erbjuda en sådan service innan ett
system som grundas på ADB kommer i tillämpning. Under alla förhållanden anser
sig kreditorganisafionerna numera ha kommit fram till att den beskrivna
ordningen skulle vara mycket oläglig i praktisk tillämpning. Godtroende borgenär
borde vara skyddad, om han förlitar sig på innehållet i elt gravaiionsbevis som
ej är av alltför gammalt datum. Är beviset utfärdat mindre än ett år före
panträttsupplåtelsen, borde borgenären som regel vara skyddad.

Genom vad som har framkommit vid överläggningarna' med kreditorganisationerna
har jag kommit fill den uppfattningen att den ägarkontroll som de nya panlrättsbeslämmelserna
ålägger borgenären alt utföra, om han vill vara skyddad mot Iredje man i vissa
hänseenden, ställer större krav på kreditgivarsidan än man tidigare har utgått
från i lagstiftningsärendet. De praktiska problem som påvisats har sådan
räckvidd att de inte kan förbigås. Otvivelaktigt är det också så att de nya
reglerna förutsätter en längre gående service från inskrivningsmyndigheternas
sida än som hittills förekommit. Som jag har anfört inledningsvis finns det i
dagens läge starka skäl att undvika att inskrivningsmyndigheterna ytterligare
belastas.

Vid utarbetandet av jordabalksförslaget var det en bärande
tanke att tillgodose de synpunkter som hade framkommil från kredilinstiiu-tionernas
sida i den mån detta kunde ske utan att vikliga motstående

(Sidan molsvarar s. 34 i prop. 1971:179)

Prop. 1984/85:54 113

intressen fick vika. Denna uppfattning var grundad på det
förhållandet att den institutionella kreditgivningen mot säkerhet i
fastighetspanträtt har utomordentligt stor betydelse i vårt land. Jag anser att
denna grundinställning alltjämt måste anses bärande.

Ett vidgat godlrosskydd för borgenären i den situation som
nu diskuteras går ut över förvärvare av fastighet. Godlrosskyddet leder nämligen
till att denne i vissa fall får finna sig i att fastigheten belastas med
ytterligare panträtt fastän förvärvaren redan sökt lagfart. Emellertid är det viktigt
att understryka att detta i realiteten inte innebär någon större nackdel för
förvärvaren och att det dessutom är naturligt för denne att skydda sig på
annat sätt mot obehöriga förfoganden från överlåtarens sida. För det första är
det så att förvärvarens lagfartsansökan hindrar överlåtaren från alt söka
inteckning i fastigheten och därmed skaffa sig ytterligare pantbrev utöver dem
som redan finns. Saken gäller alltså enbart förfoganden över pantbrev som redan
föreligger vid tidpunkten för lagfartsansökningen. För en förvärvare måste det
emellertid vara naturligt att kräva att outnyttjade pantbrev överlämnas och att
beträffande utnyttjande pantbrev och eventuella överhypotek uppgörelse träffas
med borgenären i anledning av fastighetsförvärvet. En sådan kontakt med
borgenären torde som närmare framgår av vad som anförs i del följande hindra
förre ägaren frän att förfoga över pantbrev och överhypotek som pant för nya
fordringar. I den mån förre ägaren inte på tillfredsställande sätt kan redovisa
för föreliggande pantbrev bör givetvis förvärvaren innehålla köpeskillingen i
motsvarande mån. Med hänsyn till det anförda kan jag inle se att elt vidgat godlrosskydd
för borgenären i fall som nu avses skulle kränka något motstående intresse. Det
anförda talar starkt för att borgenärens godlrosskydd enligl 6: 7 JB utvidgas
så att hans möjlighet att göra godtrosförvärv inte utan vidare skärs av i och
med alt den nye ägaren söker lagfart. Lagtekniskt uppnås en sådan ordning
genom att orden "innan nye ägaren sökt lagfart" i 6: 7 första stycket
första punken JB byts ut mot ordet "därefter". Jag förordar en sådan
ändring av paragrafens lydelse.

När det gäller att närmare precisera det mått av
undersökning i fråga om pantbrevsinnehavarens rält alt förfoga över pantbrevet
som bör krävas av en borgenär för att han skall anses vara i god tro, bör till
en början slås fast att gäldenären inte bör kunna anses legitimerad att upplåta
panträtt redan genom sill innehav av pantbrevet. En sådan ordning skulle vara
helt oförenlig med grundprinciperna för panträtten i JB. Det har heller inte
från något håll gjorts gällande, att ett så långtgående godlrosskydd för
borgenären skulle behövas. Vad frågan gäller är att skydda den borgenär som
förlitat sig på uppgifterna i ett aktuellt gravaiionsbevis, även om lagfarlsförhållandena
skulle ha ändrats sedan beviset utfärdades. Som första krav på borgenären bör
alltså gälla

(Sidan motsvarar s. 35 i prop. 1971:179) 8 Riksdagen
1984/85. 1 saml. Nr 54

Prop. 1984/85:54 114

alt
denne genom gravaiionsbevis eller på annal betryggande sätt vid
panträttsupplåtelsen förvissat sig om att gäldenären var lagfaren ägare till
fastigheten och att annan ej sökt lagfart.

I
princip bör borgenären vara skyddad, om han har tagit del av ett gravaiionsbevis
av så färskt datum som inskrivningsmyndigheten kan tillhandahålla. Det synes
dock inte vara möjligt att beakta arbetsläget vid den enskilda
inskrivningsmyndigheten just när panträttsupplåtelsen sker. Det skulle också
föra för långt att fordra att borgenären skulle förnya gravationsbeviset, om
panträttsupplåtelsen kommer att ske vid en något senare tidpunkt än som från
början var avsett. Det kan t. ex. tänkas att gravationsbeviset anskaffats
någon tid innan fastighetsägaren vänder sig till borgenären för att ansöka om
lån och att låneförhandlingarna därefter drar ut på tiden. Hänsyn bör här tas
till vilken Ud som enligt god bankpraxis normalt kan förflyta, innan ny
kontroll sker av gravationsbeviset. I allmänhet bör inte elt gravaiionsbevis
som är äldre än sex månader godtagas. Utrymme bör dock finnas att dämtöver ta
hänsyn lill särskilda omständigheter i det enskilda fallet. En borgenär har
givetvis inte rätt att förlita sig på irmehållet i ett gravaiionsbevis, om han
på annat sätt fått eller borde ha fått kärmedom om äganderättsövergången. God
tro hos en borgenär som är juridisk person bör inte vara utesluten enbart av
det skälet att annan tjänsteman än den eller de som handlägger panträttsärendet
äger kännedom om äganderättsövergången under förutsättning att det vid ett
bedömande av omständigheterna inte ter sig rimligt att föra denna kunskap
borgenären till last i panträttsärendet.

De
synpunkter som nu har lagts på innebörden av ett vidgat godlrosskydd för borgenären
enligt 6: 7 JB grundas på förhållandena hos inskrivningsmyndigheterna under de
närmaste åren efter ikraftträdandet av JB. Efter övergången till ADB med de
starkt ökade möjligheter att tillhandahålla aktuella fastighetsuppgifter som
ett sådant system ger finns anledning att se på elt annat satt på dessa frågor.

Frågan
om räckvidden av godlrosskyddet för borgenär i samband med att fastigheten
överlåts till ny ägare har aktualiserats inte bara av de praktiska
svårigheterna att tillhandahålla gravaiionsbevis som utvisar
lagfartsförhållandena vid panträttsupplåtelsen. Godlrosskyddet har också
betydelse i fråga om fordringsförhållanden som uppkommer efter det att fasfighetsägare,
som har upplåtit panträtt i fastigheten, har överlåtit denna till ny ägare.

Till
en början bör framhållas att något generellt hinder givetvis inte möter mol
alt panträtt upplåts till säkerhet för en framdeles uppkommande fordran. Såsom
i allmänhet gäller på panträttsområdet bör en sådan rättshandling ha full
giltighet även vid upplåtelse av panträtt i fast egendom. En sådan uppfatining
har också kommit till uttryck i förarbelena till JB. I dessa har, som förut
nämnts, uttalats att

(Sidan
molsvarar s. 36 i prop. 1971:179)

Prop. 1984/85: 54 115

hinder inte möter mot att pantbrev lämnas som säkerhet för
fordran som uppkommer ur visst angivet rättsförhållande. I linje med detta
ligger att panträtt kan upplåtas exempelvis till säkerhet för fullgörandet av
ett garantiåtagande, en vitesklausul eller ett framlida anspråk på skadestånd.
På samma sätt bör rimligen bedömas fall då pantbrevet läggs som säkerhet för
kredit i löpande räkning eller då s. k. generell panlförskrivning sker
antingen genom särskild panlförskrivnings-handling eller genom sådan klausul om
generell pantförskrivning som förekommer i bankernas sedvanliga reversformulär.

Även om det alltså torde vara obestridligt att
pantförskrivning av pantbrev för framfida fordran kan ske med rättslig verkan,
har däremot osäkerhet uppstått hur långt rättsverkningarna av ett sådant avtal
sträcker sig i förhållande till tredje man. Vad man har diskuterat är i vad mån
förvärvare av fastighet kan anses bunden av förre ägarens panträttsupplålelse
i den mån fordringen uppkommit först efter det att förvärvaren sökt lagfart.
Från kreditorganisationernas sida har understmkits att denna fråga har
utomordentligt stor praktisk betydelse. Vid kreditgivning mot säkerhet i fast
egendom är det mycket vanligt att säkerheten tas i anspråk först efter hand.
Som exempel härpå har nämnts kredit i löpande räkning säsom checkräkningskredit
eller byggnadskreditiv där lånebeloppet lyfts allteftersom byggnadsarbetet
fortskrider. Man har också betonat betydelsen av att generell panlförskrivning
kan ske särskilt när det gäller näringslivets kreditbehov. I situafioner av
detta slag skulle det vara i praktiken ogenomförbart att kontrollera
äganderätten till fastigheten vid varje tidpunkt då säkerheten belastas med ny
fordran.

I de nu diskuterade situationerna torde det vara ställt
utom allt tvivel att i den mån del inte längre beror pä borgenären, huruvida
eller när en fordran kommer till stånd, panträtten kan göras gällande mot
förvärvaren oberoende av lagfartsansökningen. Som typexempel kan nämnas att
pantbrevet lämnats som säkerhet för ett garantiåtagande. Mera osäkert torde
rättsläget vara, om situationen är den att borgenären själv avgör om och när huvudfordringen
kommer till stånd, såsom ibland är fallet vid kredit i löpande räkning och
praktiskt tagel alltid vid generell pantförskrivning. Skilda uppfattningar har
här gjort sig gällande.

Från kreditorganisationernas sida har anförts att det från
krcditli-vets synpunkt ter sig naturligt, alt säkerheten skall kunna utnyttjas
för tillkommande fordringar även i dessa fall intill dess borgenären blivit
underrättad om att fastigheten överlåtits. Om del efter underrättelsen om
överlåtelsen alltjämt är borgenären som avgör huruvida en huvudfordran skall
komma lill stånd eller ej, bör enligl kredilor-ganisafionernas mening
säkerheten inte kunna ulnytljas för denna fordran.

(Sidan motsvarar s. 37 i prop. 1971; 179)

Prop.
1984/85:54 116

Det
bör framhållas att i de fall som nu diskuteras har borgenären vid den
ursprungliga pantförskrivningen förvissat sig om att upplåtaren är lagfaren
ägare. Jag anser för egen del väl förenligt med det vidgade godlrosskyddet
enligt 6: 7 JB att panträttsupplålelse avseende framtida fordran ges den
räckvidd som nu har angetts. Avgörande skulle alltså vara, om borgenären när
det alljämt är han som avgör huruvida huvudfordringen skall uppkomma eller ej
blivit underrättad om fastighetsöverlåtelsen. Däremot skulle en mellankommande
lagfartsansökan inte tillmätas avgörande betydelse. Med hänsyn till att en
sådan innebörd av godlrosskyddet ligger inom ramen för den ändrade lydelse som
jag föreslår att 6: 7 JB skall ges, anser jag inte att några ytterligare
bestämmelser är behövliga.

Innebörden
av de nu föreslagna ändrade godtrosbestämmelserna i 6: 7 JB bör uppmärksammas
även i vissa situationer då en äldre panlsättning upphör att gälla och ersätts
med en ny. Jag tänker på de fall då exempelvis ett byggnadskreditiv som
beviljats av ett kreditinstitut lyfts av med hjälp av en lång kredit hos ett
annat kreditinstitut. Därvid förfars i praktiken regelmässigt så, att den fasfighetspant
som banken har till säkerhet för byggnadskreditivel förs över till det andra
kreditinstitutet. Ny kontroll av att låntagaren alltjämt är ägare till
fastigheten ter sig i sådant fall överflödig. I denna situalion uppkommer inte
någon ny belastning på fastigheten utan vad som sker är att en kreditform byts
ut mot en annan kreditform som regelmässigt är billigare för fastigliets-ägaren.
6: 7 JB i sin ändrade lydelse bör för dessa situationer innebära att krediiivlåntagarens
pantförskrivning till det nya kreditinstitutet blir gällande ulan hinder av att
under mellantiden lagfart sökts på fastigheten för ny ägare, förutsatt att ond
tro inte föreligger hos del nya kreditinstitutet. På motsvarande säll bör det
fallet kunna bedömas, att etl lån konverteras under länetiden eller vid lånefidens
utgång. Det får dock därvid furutsättas att ej andra ändringar sker i
lånevillkoren än som hänger samman med att dessa anpassas lill etl ändrat läge
på kredilmarknaden eller ändrad praxis i kreditgivningen. Gemensamt för de
fall som åsyftats är att det får anses ligga närmare till hands för förvärvaren
av fastigheten alt underrätta kreditgivaren om överlåtelsen och träffa överenskommelse
med denne i anledning därav än för kreditgivaren att på nytt kontrollera lagfarlsförhållandena
i etl läge när någon reell ny belastning på fastigheten inte uppstår.

För
egen del anser jag det inte heller uteslutet att också vissa fall av nybelåning,
där en ökad belastning på fastigheten uppkommer, får bedömas på samma sätt.
Jag syftar då i första hand på sådana situationer där det nya lånet får ses som
ett led i en fortlöpande affärsförbindelse. Om i ett sådant fall borgenären
oavbrutet har innehaft pantbrevet och fastighetsägaren vill utnyttja det hell
eller delvis som säkerhet för ett nytt lån, kan det enligt min mening vara
rimligt alt borgenären inte behöver

(Sidan
motsvarar s. 38 i prop. 1971; 179)

Prop.
1984/85:54 117

göra förnyad ägarkontroll i samband med den nya
pantförskrivningen. Frågan om omfattningen av borgenärens undersökningsplikt i
de skiftande fall där nybelåningen innebär en ökad belastning på fasligheten
får dock överlämnas åt rättstillämpningen.

Den föreslagna utvidgningen av godlrosskyddet blir
tillämplig också vid upplåtelse av panträtt i andra hand. För att andrahandspanthavaren
skall bli skyddad måste han vara i god tro när pantbrevets innehavare får
underrättelse om panträttsupplåtelsen. Av allmänna rättsgrundsatser lär
dessutom följa att upplåtelse av panträtt i andra hand inte blir gällande mot
den som före upplåtelsen förvärvat fastigheten av upplåtaren, om pantbrevets
innehavare har fått underrättelse om äganderättsövergången innan han
underrättas om panträttsupplåtelsen (jfr SOU 1965: 14 Godtrosförvärv i lösöre s.
86). Däremot bör andrahandspanthavare som i god tro erhållit panträtt genom en
generell pantförskrivning ej anses bli försatt i ond tro genom att en
underrättelse om ell senare ägarbyte lämnats endast lill förstahandspanlhavaren.

Den utbyggda godtrosregeln bör gälla också i de fall som
regleras i 6: 7 första slyckel andra punkten och i 6: 7 andra stycket JB, dvs.
i tvesalafallen och då den nye ägaren förvärvat fastigheten genom bo delning, arv,
testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv.

Om 6: 7 ändras enligt vad som har anförts nu, bör 18: 8 JB
jämkas så att en borgenär som fär elt pantbrev överlämnat fill sig som pant
inte drabbas av rättsförlust, om han har gjort den kontroll som rimligen kan
begäras av honom beträffande förekomsten av sådana anteckningar som avses i
lagrummet. Utvidgningen av godlrosskyddet i 6: 7 JB skulle i praktiken bli
tämligen meningslös, om borgenären för att vinna trygghet i sitt
panträttsförvärv i alla fall måste komplettera gravationsbeviset med en
kontroll på pantförskrivningsdagen av att anteckningar enligt 18: 8 JB inte har
gjorts under den mellanliggande tiden. Innebörden av kravet på god tro hos
borgenären bör vara detsamma enligt 18: 8 JB som enligt 6: 7 JB.

En sådan ändring av 18: 8 JB torde leda till alt bestämmelserna
i samma kapitel om ersättning i vissa fall av staten blir tillämpliga i fall då
de annars inte skulle ha gällt. De ytterligare fall som kommer att inrymmas
under ersättningsbestämmelserna kan emellertid antagas bli mycket få.

Jag vill i detta sammanhang också ta upp ett par
ändringsförslag från kredilorganisationernas sida som rör reglerna om gemensamt
inteckningsansvar. I lagberedningens förslag till ny jordabalk (SOU 1960:
24—26) togs inte upp några bestämmelser om gemensam inteckning. De frågor som
hänger samman härmed skulle enligt förslagel i stället lösas genom
rättsinstitutet registrerad bruksenhet. I denna del blev förslaget starkt
kritiserat under remissbehandlingen. Jordabalksutredningen som fick i uppdrag
att göra en översyn av lagberedningens för-

(Sidan motsvarar s. 39 i prop. 1971; 179)

Prop.
1984/85:54 118

slag förordade i sitt betänkande (SOU 1963: 55) regler som
innebar att ordningen med gemensamt inteckningsansvar behölls. JB:s bestämmelser
i deima del stämmer i huvudsak överens med jordabalksutredningens förslag, som
bl. a. innehåller förbud mot särinteckning i sam-inlecknat komplex. I
förhållande till utredningsförslaget har förbudet dessutom utvidgats till att
avse även förbud mot gemensam inteckning i fastighet som fömt svarar för särinteckning
(prop. 1970: 20 del B. s. 629).

Bestämmelserna i JB om gemensam inteckning har getts ett irme-håll
som syftar till bl. a. alt reducera de olägenheter i exekutionsrätts-ligt
hänseende som den nuvarande ordningen medför. Dessa olägenheter uppstår
särskilt i sådana fall då ett särintresse föreligger i någon eller några av de
gemensamt intecknade fastigheterna antingen på fastighetsägarsidan eller
borgenärsidan. Det vanligaste fallet av särintresse i gemensamt intecknade
fastigheter uppstår när någon av fasfigheterna helt eller delvis överlåts. I
dessa situationer torde JB:s ordning tvinga fram relaxalion eller annan
ansvarsuppdelning inom relativt kort tid.

Med JB:s regler bör således svårigheterna på det exekufionsrättsU-ga
planet bli mindre framträdande, även om man inte kunnat uppnå helt likformig
belastning av gemensamt inlecknade komplex bl. a. med hänsyn till att man under
en övergångstid alltjämt måste räkna med äldre särinteckningar och till att
gemensamma inteckningar ibland slås sönder, t. ex. på grund av expropriation
(jfr 6: 14 JB).

Kravet på likformig inteckningsbelastning är av betydelse
inte bara från exekutionsrättsliga synpunkter utan också bl. a. för fastighetsbildningen.
Omreglerande ålgärder av skilda slag kan försvåras, om de rör gemensamt
intecknade fasfigheter och inteckningsbelastningen inte är likformig. Även för
inskrivningsmyndigheterna medför särintressen i ett gemensamt intecknat
fastighetskomplex vissa svårigheter, exempelvis i sammanläggningsärenden som
avses i 12: 10 fastighetsbildningslagen (1970: 988) eller vid relaxafion (22:
11 JB).

Sammanfaltningsvis kan sålunda sägas att många fördelar
obestridligen står att vinna med införandet i JB av kravel på att
intecknings-belastningen skall vara likformig. Detta gäller inte minst i fråga
om förbudet mot särinteckning i samintecknat fastighetskomplex. I denna del
vann också jordabalksutredningens förslag starkt gehör bland remissinstanserna
(prop. 1970: 20 del B s. 622), även om vissa nackdelar med den föreslagna
regleringen påvisades. Förbudet mot särinteckning ansågs sålunda kunna medföra
olägenheter för fastighetsomsättningen (jfr prop. 1970: 20 s. 622 fO- Vid JB:s
tillkomst ansågs emellertid fördelarna med förbudet mot särinteckning i samintecknat
fastighetskomplex väga över de nackdelar som kunde vara förenade med
förbudsregeln.

För kreditgivarnas del innebär, som kreditorganisationerna
fram-

(Sidan nwtsvarar s. 40 i prop. 1971:179)

Prop.
1984/85:54 119

hållit, kravet på likformig inteckningsbelast.ning en
ökning av risken för avslag på inteckningsansökan. Organisafionerna har uttalat
att defta kan leda till en försämring av låntagarnas möjlighet att snabbt och
enkelt få ett lån utbetalat till sig, innan inteckningen ännu har beviljats.
Jag anser mig dock kunna räkna med att de uppgifter som behövs i normalfallen
skall kunna skaffas fram tämligen snabbt från inskrivningsmyndigheterna. För
dessa kommer å andra sidan förbudet mot särinteckning i tidigare saminlecknade
komplex att medföra ett visst merarbete. Innan inteckning beviljas eller
förklaras vilande måste i varje särskilt fall undersökas om den fastighet som
avses med inteckningsansökningen besväras av fömt sökt eller beviljad
inteckning. Om sä är fallet måste undersökas om den tidigare inteckningen också
från början gäller eller senare kommit att gälla i annan eller andra
fasligheter och vidare om det gemensamma inteckningsansvaret har upphört genom relaxafion
eller på annat sätt. Under fiden närmast efter JB:s ikraftträdande, då
belastningen i övrigt på inskrivningsmyndigheterna kan väntas bli stor, underiättas
emellertid tillämpningen av förbudet mot särinteckning av att enligt 62 § JP
hänsyn inte behöver tas till inteckning som har sökts eller beviljats före JB:s
ikraftträdande. Den utredning som måsle göras i samband med nyinteckning kan
därför till en början i många fall begränsas till frågan om fidigare inteckning
har sökts eller beviljats efter ikraftträdandet.

Sammantaget har jag inte blivit övertygad om att de
praktiska svårigheter som kan vållas av reglema om gemensamt inteckningsansvar
är så stora att de skulle kunna väga över de obestridliga fördelarna av en så
långt möjligt likformig belastning av gemensamt intecknade fastigheter. Jag
finner sålunda inte skäl att på denna punkt frångå den awägnmg som efter
ingående prövning gjordes när JB antogs.

En arman fråga om gemensamt inteckningsansvar som har
tagits upp av kreditorganisationema rör kravet på att samtliga intecknade
fastigheters ägare skall medverka till panträttsupplåtelse för att panträtten
skall bli gällande i hela det intecknade fastighetskomplexet. Kreditorganisationema
har särskilt pekat på att kravet även gäller i fråga om avstyckad fastighet som
inte är i samma ägares hand som stamfastigheten och därför svarar endast subsidiärt.
Kreditorganisafionerna har förordat, att ägaren av en primärt ansvarig
fastighet skall kunna upplåta panträtt i hela den intecknade egendomen, således
också i avstyckade och överlåtna områden.

Det kan inte bestridas att den nya panträttskonstruklionen
ställer ökade krav på kreditgivarna i de hänseenden som det här är fråga om. I
princip måste dessa när panträtt upplåts undersöka om nägon avstyckning har
skett från den intecknade fasfigheten, sedan inteckningen beviljades, och i så
fall om lagfart har sökts på styckningslotten. Med den nuvarande regleringen i
6: 7 JB kan kreditgivarna inte i

(Sidan motsvarar s. 41 i prop. 1971:179)

Prop.
1984/85:54 120

praktiken säkerställa sig mot alla risker, eftersom
lagfart kan ha sökts på sådan tidpunkt före panträttsupplåtelsen att uppgift
därom inte in-flufii i gravafionsbevis.

I de flesta av de situationer som här är aktuella får
borgenären ett godtagbart skydd genom den ändring av 6: 7 JB som jag tidigare
har föreslagit. Även om avstyckning har skett från den intecknade fastigheten
och ny ägare har sökt lagfart på den avstyckade fastigheten, kommer en
panträttsupplåtelse som stamfastighetens ägare har gjort att omfatta också
styckningslotten, om panträttsupplåtelsen avser båda fasfigheterna och
borgenären vid upplåtelsen varken kände till eller bort känna till
äganderättsöverlåtelsen. Kravet på god tro bör här ha i princip samma innebörd
som jag har förordat när det gäller upplåtelse av panträtt på gmnd av
inteckning i allmänhet.

När fräga är om överlåtelse av område av eller andel i den
intecknade fasfigheten bör det som jag nu har anfört ha motsvarande tilllämpning.
Kan borgenären i dessa fall åberopa godtrosregeln i 6: 7 JB, har en giltig panlrättsupplåtelse
kommit till stånd trots att den som förvärvat området eller andelen har sökt
lagfart på sitt förvärv före upplåtelsen och trots att han inte har medverkat
till denna.

Med den ändring av 6: 7 JB som jag har föreslagit är det
endast i etl fall av någon betydelse då kreditgivarna i praktiken kan väntas få
olägenheter av kravet på att avstyckad fastighets ägare skall medverka till
panträttsupplåtelsen för att denna skall omfatta också stycknings-lotten. Det
är del fallet då borgenären känner till att en avstyckning skett och att den
avstyckade fastigheten förvärvats av ny ägare samt denne vägrar att medverka
till panträllsupplålelsen. Kreditorganisationema har gjort gällande att det i
åtskilliga situationer skulle vara orimligt att den avstyckade fastighetens
ägare skulle kunna hindra en pantförskrivning som omfattar också styckningslotten.
Jag kan inle dela denna uppfattning. Den reglering som skett i JB av frågan om
gemensamt inteckningsansvar medför att när en avstyckning från en intecknad
fastighet överlåts, det i prakfiken är nödvändigt alt den avstyckade
fasligheten inom kort tid befrias från sitt ansvar för stamfastighetens inteckningar.
Detla måste både överlätaren och förvärvaren räkna med. Den senare har normalt
ett berättigat anspråk på att stamfastighetens inteckningar relaxeras i hans
fastighet. Kravet på samtycke från hans sida för att en panlrättsupplåtelse
skall avse hela det intecknade fastighets-komplexet ulgör ett verkningsfullt
påtryckningsmedel i det hänseendet. Den lösning som kreditorganisationerna har
fört fram innebär att ägaren till en styckningslott inte skulle få det skydd
mot alt annan person upplåter panträtt i hans fastighet som JB i allmänhet ger
fastighetsägaren. Från principiell synpunkt är det emellertid enligt min
mening riktigt att en panträttsupplåtelse som görs av stamfastighetens ägare
inte skall kunna omfatta en styckningslott som har övergått till ny ägare. Det
kan

(Sidan motsvarar s. 42 i prop. 1971; 179)

Prop.
1984/85:54 121

inle antagas att en borgenär som känner till överlåtelsen
när fråga om panträttsupplålelse är aktuell inle skulle kunna få betryggande
säkerhet för sin kredit även utan att panträtt erhålls i den avstyckade
fasligheten. I enlighet med det anförda finner jag inte skäl att föreslå nägon
ändring av kravet att panträtt i fast egendom skall upplåtas av faslighetens
ägare också i det fallet att fråga är om en avstyckad fastighet som endast
ansvarar subsidiärt.

(Sidan motsvarar delvis s. 43 i prop. 1971; 179)

Prop.
1984/85:54 122

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet på Stockholms slott den 5
november 1971.~

Närvarande: Statsministern PALME, ministern för utrikes
ärendena WICKMAN, statsråden STRÄNG, ANDERSSON, JOHANSSON, HOLMQVIST, ASPLING,
LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med
statsrådets övriga ledamöter lagrådets yttrande över förslag liil

1)
lag om
ändring i jordabalken,

2)
lag om
ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken,

3)
lag om
ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

4)
lag om
ändring i lagen (1971: 495) om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

5)
lag om
ändring i lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast egendom,

6)
lag om
ändring i lagen (1946: 807) otn handläggning av domstolsärenden,

7) lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinleckning.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

I anslutning lill den föreslagna ändrade ulformningen av godtrosregeln
i 6: 7 JB har lagrådet uttalat att full visshet om godtrosskyddets innebörd och
omfattningen av den undersökningsplikt som åvilar borgenären i olika
situationer endast kan nås genom rättsavgöranden av domstolarna och i sista
hand högsta domstolen. Självfallet delar jag denna uppfattning. A andra sidan
är det uppenbart all uttalanden — i vart fall om dessa har principiell räckvidd
— som gjorts av statsmakterna vid lagens tillkomst måste tillmätas mycket stor
betydelse i rättstillämpningen. Genom dessa uttalanden blir klarlagt vilka
syften lagstiftningen är avsedd att tillgodose. Uppnås inte dessa syften, blir
statsmakternas ställningstagande i lagstiftningsärendet förfelat.

Tre av lagrådets ledamöter har ifrågasatt vissa av de
uttalanden som gjorts i remissprotokollet angående omfattningen av det godlrosskydd
som enligt 6: 7 JB i det remitterade förslaget tillkommer borgenär. Sålunda
har de framhållit att det inte i alla situationer är givet alt mindre krav bör
ställas på borgenären i fall då fordringen uppkommer efter panträllsupplålelsen,
som t. ex. vid generell panlförskrivning, än när

(Sidan motsvarar s. 65 i prop. 1971:179)

Prop.
1984/85:54 123

upplåtelse av panträtt sker för en redan föreliggande
fordran. Till detta är till en början att anmärka att, som också tydligt
framgår av remissprotokollet, godtrosskyddets räckvidd i fall av panträttsupplålelse
till säkerhet för framtida fordran — varvid inte minst åsyftas generell panlförskrivning
— tillniätts stor betydelse i detta lagstiftningsärende och alt ändringen i 6:
7 JB direkl åsyftat bl. a. att någon förnyad ägarkontroll normalt ej skall
behöva ske vid den senare tidpunkt då fordringen uppslår. Jag vill betona att
det föreligger en väsentlig skillnad mellan de båda situationer som ledamöterna
jämför. Vid generell pantförskrivning har borgenären fäll pantbrevet
överlämnat till sig och därvid gjort den kontroll av ägarbehörigheten som
krävts av honom. Han har därefter haft pantbrevet i sin besittning. Varje
överlåtelse av fast egendom föranleder en avräkning av belånade pantbrev och
normalt måste vid sådan avräkning överlålare och förvärvare eller endera av dem
sätta sig i förbindelse med borgenären. Har denne inte blivit underrättad om
att den fasta egendomen övergått lill ny ägare, har han därför starkt fog för
att utgå från att nägon överlåtelse inte har skett och all den som överiäninadc
pantbrevet alltså alltjämt är fastighetens ugarc. Del bör med hänsyn härtill i etl
praktiskt fungerande kreditliv som regel inte krävas, alt borgenären efter en
generell pantförskrivning varje gäng ny fordran uppkommer skall behöva på nytt
kontrollera äganderättsförhållandena.

Beträffande tillämpningen av godtrosregeln i fall då en
äldre panlsättning upphör all gälla och ersätts med en ny tar de tre
ledamöterna upp det fallet att elt byggnadskreditiv avlyfts med hjälp av en
lång kredit hos ett annat kredilinstitut. I remissprolokollet uttalas att god
tro i ett sådant fall bör anses föreligga hos den nye kreditgivaren, om denne
inte har blivit underrättad om att fastigheten har överlåtits. De tre
ledamöterna anför dels att del förhållandet alt någon ytterligare belastning
av fastigheten inte uppkommer knappast kan anses ge den nye kreditgivaren
anledning ulgå frän att ägarväxling ej skett, dels alt det inle ulan vidare är
klart alt del skall anses ligga närmare till hands för förvärvaren av
fastigheten att underrätta den nye kreditgivaren om överlåtelsen än för
kreditgivaren att på vanligt sätt kontrollera lagfartsförhållandena.

Jag vill lill en början framhålla alt det också i
förevarande fall är fråga om de krav på kontroll av ägarbehörighel som rimligen
bör ställas i ett praktiskt fungerande kredilliv. De synpunkter som jag har
anfört i fråga om panlsättning avseende framlida fordran har i stor utsträckning
fillämpning även i förevarande situation. Anledningen till att jag för vissa
fall av här angiven art, bl. a. då ett byggnadskreditiv som beviljats av ett
kreditinstitut lyfts av med hjälp av en lång kredit hos ett annat
kreditinstitut, ansett ny kontroll av att långivaren alltjämt är ägare till fasfigheten
vara överflödig, är sålunda i främsta rummet alt

(Sidan motsvarar s. 66 i prop. 1971; 179)

Prop. 1984/85:54 124

man
kan fömtsatta, att den nye kreditgivaren själv eller genom förmedling av den
tidigare kreditgivaren hade blivit underrättad, om en överlåtelse skell av
fastigheten. Med hänsyn härtill bör den nye kreditgivaren, om han inte får
vela annat, kunna utgå från att fastigheten alltjämt ägs av den urspmnglige gäldenären.
Hänsyn bör också tas lill att en snabb handläggning ligger i fastighetsägarens
intresse och att fastigheten i det här behandlade fallet inte belastas
ytterligare.

Med
hänsyn till det anförda och eftersom det är lagtekniskt svårge-nomförbarl att
ge en särskild regel för de åsyftade situationerna finner jag ej anledning att
frångå den i remissprotokollet föreslagna lösningen. Ansluter riksdagen sig
till de av mig gjorda uttalandena, kommer godtrosreglerna i 6: 7 JB otvivelaktigt
att i det praktiska rältslivet få den tillämpning som statsmaktema sålunda
avsett.

(Sidan
tnolsvarar delvis s. 67 i prop. 1971; 179)

Bilaga 5

De remitterade

förslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken'

dels
alt 6 kap. 3 och 7 §§ samt 18 kap. 8 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att
i balken skall införas en ny paragraf, 6 kap. 7a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

När
myndighet vid ulsökning eller i annat fall fördelar medel mellan rättsägare
i fastighet, har borgenär rätt att för fordran, som är förenad med panträtt
i fastigheten, med den företrädesrätt inteckningen medför enligt lag få
betalning ur medlen intill pantbrevels belopp. I den män delta ej förslår,
erhåller borgenären betalning ur medlen genom ett tillägg. Detta får icke
överstiga femton procent av pantbrevets belopp jämte tio procent årlig
ränta på detta belopp från den dag då fastigheten utmättes, konkursansökan
gjordes eller de medel nedsattes som eljest skall fördelas.

När myndighet vid ulsökning eller i annal fall fördelar
medel mellan rättsägare i fastighet, har borgenär rätt att för fordran, som
är förenad med panträtt i fastigheten, med den företrädesrätt inteckningen
medför enligt lag fä betalning ur medlen intill pantbrevets belopp. I den mån
detta ej förslår, erhåller borgenären betalning ur medlen genom ell tillägg. Detla
fär icke överstiga femlon procenl av pantbrevets belopp jämte ränta på delta
belopp frän den dag då fasligheten utmättes, konkursansökan gjordes eller de
medel nedsattes som eljest skall fördelas. Räntan beräknas för år enligt en
räntefot som motsvarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande
diskontot ökat med fyra procentenheter. Förändringar i diskontot som inträffar
efter upprättandet av sakägarförteckning skall inte beaktas.

Har flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och
har inteckningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart efter
varandra, skall bestämmelserna i första stycket om pantbrevels belopp avse
pantbrevens sammanlagda belopp.

En borgenärs rält till betalning omfattar inte titlägget,
om pantbrevet har utmätts på ansökan av borgenären eller om pantbrevet är
pantförskrivet tUl honom i andra hand.

' Balken omtryckt 1971: 1209.

Senaste
lydelse 1981: 194.

Prop.
1984/85:54 126

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§

Har fastighet överlåtits och har därefter förre ägaren
upplåtit panträtt i fasligheten, gäller upplåtelsen, om borgenären vid
upplåtelsen eller, när fordringen därefter överlåtits till annan, denne vid
sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om äganderättsöverlåtelsen. Om
fastigheten överiåtits även tili annan, äger vad som sagts nu tillämpning i fräga
om upplåtelse som den senare förvärvaren gjort.

Första stycket äger tillämpning även när fastigheten
övergått genom sådant förvärv som avses i 17 kap. 11 §.

Vid tillämpning av första stycket skall den som förlitat
sig på elt högst sex månader gammalt eller, i fråga om förhållatiden i inskrivningsregister,
högst en månad gammalt gravaiionsbevis anses ha varit i god tro, om del inte
framgår av omständigheterna att han på annat sätt har fått eUer borde ha fått
kännedom om äganderättsöverlå-lelsen.

7a §

Har panträtt upplåtits tUl säkerhet för en fordran som
ännu inte har uppkommit och var upplåtaren vid överlämnandet av pantbrevet
behörig att upplåta panträtten, gäf ler panträtten till säkerhet för fordringen
även om upplåtaren inte längre är ägare tiU fastigheten när fordringen
uppkommer. Vad nu sagts gäller dock inte, otn borgenären före fordringens
uppkomst har fått kännedom om all upplåtaren inte längre är ägare liU
fastigheten.

Vad som sägs i första stycket gäller även när ett pantbrev
utgör säkerhet för en fordran och fordringen därefter byts ul mot en annanfordran
utan några andra ändringar än sådana som iiormalt förekom tner vid fordringsutbyten
av del slag som det är fråga om.

18 kap.

8§

Har ärende angående anteckning enligt 19 kap. 20 § att
talan blivit väckt

om äganderätt till fast egendom eller enligl 20 kap. 14 §
alt ägares räll all

förfoga över egendomen är inskränkt eller
enligt 7 § förköpslagen

Prop.
1984/85:54 127

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

(1967:868) att kommun beslutat utöva förköpsrätl i fräga
om egendomen upptagits på inskrivningsdag, får den som därefter förvärvat
egendomen eller annan rättighet i denna än panträti icke till stöd för
beståndet av förvärvet eller rätlen till ersältning enligl 4 § andra stycket
åberopa all han vid förvärvet varken ägde eller bort äga kännedom om
omständighet som avses med anteckningen. Molsvarande gäller i fråga om
anteckning enligl 21 kap. 4 § att lomlrätlshavares räll all upplåta servitut
eller rätt till elektrisk kraft i tomträtten är inskränkt.

Bestämmelserna 16 kap. 7 § tredje stycket och 7a § gäller
också vid bedömningen av om vid förvärv av panträtt god tro föreligger i fråga
om en omständighet som avses med anteckning enligt första stycket.

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1985.

2.
Äldre
bestämmelser i 6 kap. 3 § första stycket skall tillämpas på pantbrev, som
gäller på grund av inteckning som har sökts före ikraftträdandet av denna lag,
om fastigheten har utmätts, konkursansökan har gjorts eller de medel som i övrigi
skall fördelas har nedsatts

a)
före
ikraftträdandet eller

b)
efter
ikraftträdandet men före utgången av är 1987.

I fall som
avses i första stycket b krävs dessutom att etl yrkande om tillämpning av äldre
bestämmelser framställs av fastighetens ägare, av någon som har panträtt i
fastigheten på grund av inteckning som har sökts före ikraftträdandet eller av
en innehavare av nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft, vars
rättighet har inskrivits före ikraftträdandet. Yrkandet skall, när del är fråga
om en exekutiv försäljning av fastigheten, framställas senast vid bevakningssammanlrädel
och i annal fall vid det sammanträde som skall hällas för medelsfördelning. Ett
yrkande om tillämpning av äldre bestämmelser i 6 kap. 3 § första slyckel skall
lämnas utan avseende, om det framställs av en innehavare av nyttjanderätl, servitut
eller rätt till elektrisk kraft och det uppenbarligen saknar betydelse för innehavarens
rätt om de äldre eller de nya bestämmelserna tillämpas.

3. Vad
som sägs i 6 kap. 3 § iredje stycket gäller inte, om utmätningen

eller pantförskrivningen i andra hand har skett före ikraftträdandet.

Prop.
1984/85:54 128

2 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1)

Härigenom
föreskrivs i fräga om sjölagen (1891: 35 s. I)' dels alt 23 och 264 §§ skall ha nedan angivna
lydelse, dels att i lagen skall införas tvä nya paragrafer, 269a och 287a §§,
av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Införing i
skepps- eller skeppsbyggnadsregistret skall, efter utgången av den
inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs, anses känd för var och en
vars rält till skepp eller skeppsbygge beror av god tro rörande omständighet
som införingen avser.

Införing i
skepps- eller skeppsbyggnadsregistret skall, ulom i falt som anges i 269 a §.
efter utgången av den inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs, anses
känd för var och en vars rätt till skepp eller skeppsbygge beror av god tro
rörande omständighet som införingen avser.

När myndighet vid ulsökning eller i annat fall fördelar
medel mellan rättsägare i skepp eller skeppsbygge, har borgenär rätt att för
fordran som är förenad med panträtt i egendomen, med den företrädesrätt
inteckningen medför enligl denna eller annan lag, få betalning ur medlen intill
pantbrevets belopp. I den mån detta ej förslär, erhåller borgenären betalning
ur medlen genom ett tillägg. Detta fär ej överstiga femlon procenl av pantbrevets
belopp jämte sex procent årlig ränta pä detta belopp frän den dag då egendomen
utmättes, konkursansökan gjordes eller de medel nedsattes som eljest skola
fördelas.

Ha flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och ha
inteckningarna samma företrädesrätt eller

När myndighel
vid ulsökning eller i annal fall fördelar medel mellan rättsägare i skepp
eller skeppsbygge, har borgenär rätt att för fordran som är förenad med panträtt
i egendomen, med den företrädesrätt inteckningen medför enligt denna eller
annan lag, få betalning ur medlen intill pantbrevets belopp. I den mån detta ej
förslår, erhåller borgenären betalning ur medlen genom elt tillägg. Detta fär
ej överstiga femlon procent av pantbrevets belopp jämte ränla på detta belopp
från den dag då egendomen utmättes, konkursansökan gjordes eller de medel nedsattes
som eljest 5Ä:a//fördelas. Räntan beräknas för år enligl en räntefot som molsvarar
del av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot ökat med fyra
procentenheter. Förändringar i diskontot som inträffar efter upprättandel av sakägarförteckning
skall inte beaktas.

Har flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och
har inteckningarna samma företrädesrätt

Lagen omtryckt 1975: 1289,

Prop.
1984/85:54 129

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gälla de omedelbart efter varandra, eller gäller de
omedelbart efter var-

skola bestämmelserna i första andra, skall bestämmelserna i förs-

styckei om pantbrevels belopp ta stycket om pantbrevets belopp

avse pantbrevens sammanlagda be- avse pantbrevens sammanlagda be

lopp, lopp.

En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget,
om pantbrevet har utmätts på ansökan av borgenären eller om pantbrevet är
pantförskrivet till honom i andra hand.

269a §

Har panträtt upplåtits till säkerhet för en fordran som
ännu inte har uppkommit och var upplåtaren vid överlämnandet av pantbrevet
behörig att upplåta panträtten, gäller panträtten till säkerhet för fordringen
även om upplåtaren när fordringen uppkommer inte längre är ägare med rätt att
förfoga över egendomen genom panträttsupplålelse. Vad nu sagts gäller dock
inte. om borgenären före fordringens uppkomst har fåll kännedom om att upplåiaren
inle längre har rält att upplåta panträti.

Vad som sägs i första stycket gäller även när elt pantbrev
utgör säkerhet för en fordran och fordringen därefter byts ut mot en annanfordran
utan några andra ändringar än sådana som normalt förekommer vid
fordringsutbyten av del slag som det är fråga om.

■287a §

Inteckningar som gäller i samma myntslag och har inbördes
lika rätt eller gäller omedelbart efter varandra får på ansökan av skeppets
eller skeppsbyggets ägare och efter medgivande av pantbrevens innehavare föras
samman till en inteckning (sammanföring). Denna inteckning skall gälla med den
förmånsrätt som tillkommer den av de i sammanföringen ingående inteckningarna
som har sämsta rätt.

9 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 54

Prop. 1984/85:54 130

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En inteckning som avses i första stycket skall förklaras
gälla för etl lägre belopp än det som de sammanförda inteckningarna sammanlagt
uppgår till. om sökanden begär det och pantbrevens innehavare medger det.

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1985.

2.
Äldre
bestämmelser i 264 § första stycket skall tillämpas på pantbrev, som gäller på
grund av inteckning som har sökts före ikraftträdandet av denna lag, om skeppet
eller skeppsbygget har utmätts, konkursansökan har gjorts eller de medel som i övrigi
skall fördelas har nedsatts

a)
före
ikraftträdandet eller

b)
efter
ikraftträdandet men före utgången av år 1987.

I fall som avses i första stycket b krävs dessutom att ett
yrkande om tillämpning av äldre bestämmelser framställs av skeppets eller skeppsbyggets
ägare eller av någon som har panträtt i skeppet eller skeppsbygget på grund av
inteckning som har sökts före ikraftträdandet eller av någon som har retentionsrätt
som uppkommit före ikraftträdandet. Yrkandet skall, när det är fräga om en exekutiv
försäljning av skeppet eller skeppsbygget, framställas senast vid
bevakningssammanträdet och i annal fall vid del sammanträde som skall hållas
för medelsfördelning.

3. Vad
som sägs i 264 § tredje stycket gäller inte, om utmätningen eller

pantförskrivningen i andra hand har skett före ikraftträdandet.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:88) om pantsättning av lös
egendom

som innehaves av tredje man

Härigenom föreskrivs att lagen (1936:88) om panlsättning
av lös egendom som innehaves av tredje man skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad i lag är stadgat om rätt för Vad i lag är stadgat om rätt för

den som har lös pant i händer att den som har lös pant i händer att

därur njuta betalning skall gälla därur njuta betalning skall gälla

även där lös egendom, vari panträtt även där lös egendom, vari panträtt

är utfäst, innehaves av tredje man, är utfäst, innehaves av iredje man,

och denne om utfästelsen underräl- och denne om utfästelsen underrät

tats av panlsättaren, eller ock tals av panlsättaren, eller ock

panthavaren hos tredje mannen fö- panthavaren hos tredje mannen fö

retett skriftlig handling som visar retett skriftlig handling som visar

alt panträtt blivit utfäst. att panträtt blivit utfäst. Avser

pantulfästelsen etl pantbrev och har panthavaren
underrättat Iredje

Prop.
1984/85:54 131

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

mannen om utfästelsen skriftligen eller på annat från bevissynpunkl
likvärdigt säll är dock panthavarens rätt skyddad, även om han inle har
företett handling som visar att panträtt utfästs.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:000) om företagshypotek

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 5 § lagen (1984:000) om företagshypotek
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

5§'

En borgenär som har företags- En borgenär
som har företagshy-

hypoiek
till säkerhet för sin fordran polek tili säkerhet för sin fordran

har rätt alt vid utmätning eller i har rätt all vid utmätning eller i

konkurs, med den företrädesrätt in- konkurs, med den företrädesrätt in

teckningen medför enligt lag, fä be- teckningen medför enligt lag, fä be

talt för fordringen ur egendom som tall för fordringen ur egendom som

omfattas av hypoteket intill före- omfaltas av hypoteket intill före-

tagshypoteksbrevets belopp. I den tagshypoteksbrevels belopp. I den

män detta inte förslår har borge- mån detta inte förslår har borge

nären rätt att få betalt ur egendo- nären rätt alt få betalt ur egendo

men genom etl tillägg. Tillägget får men genom ett tillägg. Tillägget fär

inte överstiga femton procent av inle överstiga femlon procenl av

hypoteksbrevets belopp jämte tio hypoteksbrevets belopp jämte rän-

procent årlig ränta pä detta belopp la på detta belopp från den dag dä

frän den dag då egendomen ut- egendomen utmättes eller konkurs-

mättes eller konkursansökan ansökan gjordes. Räntan beräknas

gjordes. för år enligl en räntefot som mol-

svarar det av riksbanken fastställda, vid varje tid
gällande diskontot ökal med fyra procentenheter.

Har flera hypoteksbrev överlämnats som säkerhet för
fordran och har inteckningarna samma företrädesrätt eller gäller de omedelbart
efter varandra, skall bestämmelserna i första stycket om hypoteksbrevets
belopp avse hypoteksbrevens sammanlagda belopp.

Borgenärens rätt till betalning ur egendomen gäller, även
om fordringen har preskriberats eller inte har anmälts av borgenären efter
kallelse pä okända borgenärer. ' Lydelse enligl prop. 1983/84: 128.

Prop.
1984/85:54 132

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En borgenärs rätt till betalning omfattar inte tillägget,
om hypoteksbrevet ugör säkerhet för honom i andra hand.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:000) om införande av lagen
(1984:000)

om företagshypotek

Härigenom föreskrivs all 10 och II S§ lagen (1984:000) om införande av lagen (1984:000)
om företagshypotek skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

Om en borgenär har företagshy- Om en borgenär har företagshy

potek för sin fordran på grund av en polek
för sin fordran på grund av en

inteckning som har beviljats eller inteckning
som har beviljats eller

sökts före ikraftträdandet av lagen sökts
före ikraftträdandet av lagen

(1984:000) om företagshypotek (1984:000)
om företagshypotek

skall, i fräga om hans rätt till betal- skall,
i fråga om hans rätt till betal

ning vid utmätning eller konkurs, ning
vid utmätning eller konkurs,

äldre bestämmelser tillämpas i stal- äldre
bestämmelser tillämpas i stäl

let för 2 kap. 5 § lagen om företags- let
för 2 kap. 5 första-tredje

hypotek, om det yrkas av nägon styckena
lagen om företagshypo-

vars rätt beror därav. Della gäller lek,
om del yrkas av någon vars rätt

dock endast om betalningen för- beror därav.
Detla gäller dock en-

anleds av en utmätning som har dast om
betalningen föranleds av en

skett före utgången av är 1990 eller utmätning
som har skett före ut

av en konkurs efter ansökan som gången av år
1990 eller av en kon-

har gjorts före samma tidpunkt. kurs efter
ansökan som har gjorts

före samma tidpunkt.

Första stycket gäller även i fall då efter ikraftträdandet
av lagen om företagshypotek en inieckningshandling som avses i nämnda stycke i
samband med någon inteckningsåtgärd har ersatts med företagshypoieksbrev.

Vad som sägs i 2 kap. 5 § fjärde stycket lagen om företagshypotek
gäller inte, om hypoteksbrevet har lämnats som säkerhet till borgenären i
andra hand före ikraftträdandet av lagen om företagshypotek.

Lydelse enligt prop, 1983/84: 128.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Om en
borgenär har företagshypotek för en vid ikraftträdandet av lagen (1984:000) om
företagshypotek föreliggande fordran pä gmnd av en inteckning som har
beviljats eller sökts före ikraftträdandet och fordringens förfallodag
inträffar efter utgången av år 1990, gäller följande. Borgenären fär säga upp
fordringen till betalning inom sex månader, om en tillämpning av 2 kap. 5 §
lagen om företagshypotek medför att inteckningssäkerhetens värde går ned
väsentligt och gäldenären inte efter anfordran släller ytteriigare säkerhet
som borgenären skäligen kan godta. Uppsägningen får inte ske förrän sex månader
har förflutit från det gäldenären har anmodats all ställa ytteriigare säkerhet
och inte heller före utgången av är 1988 eller senare än att tiden för all
fullgöra betalningen infaller före utgången av år 1990.

Om en
borgenär har företagshypotek för en vid ikrafilrådandei av lagen (1984:000) om
företagshypotek föreliggande fordran på gmnd av en inteckning som har
beviljats eller sökts före ikraftträdandet och fordringens förfallodag
inträffar efter ulgången av år 1990, gäller följande. Borgenären får säga upp
fordringen lill betalning inom sex månader, om en tillämpning av 2 kap. 5 '
första—tredje slyckena lagen om företagshypotek medför att inteckningssäkerhetens
värde går ned väsentligt och gäldenären inte efter anfordran ställer
ytterligare säkerhet som borgenären skäligen kan godta. Uppsägningen får inte
ske förrän sex månader har förflutit från del gäldenären har anmodats att
ställa ytterligare säkerhet och inle heller före utgången av är 1988 eller
senare än alt tiden för att fullgöra betalningen infaller före utgången av år
1990.

Denna lag träder i kraft den I januari 1986.

' Lydelse enligt prop. 1983/84: 128,

Prop. 1984/85:54 134

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1984-10-18

Närvarande:
f. d. justitierådet Petrén, regeringsrådet Mueller, justitierådet Jermsten.

Enligl
protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1984 har regeringen pä
hemställan av statsrådet Sten Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till

1. lag
om ändring i jordabalken,

2.
lag om ändring i sjölagen
(1891:35 s. 1),

3.
lag om ändring i lagen
(1936:88) om panlsättning av lös egendom som innehaves av iredje man,

4.
lag om ändring i lagen (1984:000)
om företagshypotek,

5.
lag om ändring i lagen
(1984:000) om införande av lagen (1984:000) om företagshypotek.

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per Pettersson.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lag
om ändring i jordabalken

6
kap. 7 a §

Enligt
föreskrifterna i första stycket av denna nya paragraf avses kreditgivaren få ell
förstärkt godlrosskydd då en kredit upptas efter del att panträtt har upplåtits
för framtida fordran. När krediten upptas skall nämligen kreditgivaren kunna
göra ett godtrosförvärv av panträtt på grundval av den ägarkontroll som
kreditgivaren gjorde när panträtten upplåts för framtida fordran. Endast om
kreditgivaren fått kännedom om att fastigheten bytt ägare innan krediten upptogs
upphör möjligheterna till godtrosförvärv enligt första stycket.

I
andra slyckel föreslås motsvarande gälla i fråga om överflyttning och
konvertering av lån i vissa fall.

Syftet
med dessa nya föreskrifter torde vara att förstärka godlrosskyddet inle bara i
de fall då upplåtaren av panträtten vid överlämnandet av pantbrevet var behörig
att upplåta panträtten ulan även i de fall dä panträttsupplåtelsen blivit
gällande pä grund av god tro enligl vad som föreskrivs i 6 kap. 7 §
jordabalken. För alt delta syfte skall komma till klart uttryck i lagtexten
föreslär lagrådet att man i första stycket för in orden "eller var
borgenären då i god tro på sätt anges i 7 §" omedelbart efter orden
"behörig att upplåta panträtten".

Prop.
1984/85:54 135

Lag om ändring i sjölagen

269 a §

På skäl som motsvarar vad lagrådet anfört om 6 kap. 7 a §
jordabalken föreslär lagrådet att man i första stycket av förevarande paragraf
för in orden "eller var förhållandena dä sådana som anges i 269 §"
omedelbart efter orden "behörig att upplåta panträtten".

Sista
meningen i första stycket av paragrafen har getts en avfattning som synes ulgå
från att borgenären regelmässigt åtminstone under viss tid har varit behörig
att upplåta panträtt. Sä har emellertid förhållandet inte varit i fall som
anges i 269 §. Med hänsyn härtill förordar lagrådet att orden "längre
har" i förevarande mening ersätts med ordet "hade".

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Prop.
1984/85:54 136

Uldrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-10-25

Närvarande: statsråden I. Carisson, ordförande, Lundkvist,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin,
Dahl, Holmberg, Hellström, Thunborg

Föredragande: statsrådet Leijon

Proposition om panträttsreglerna i jordabalken och
sjölagen m.m.

Föredraganden anmäler lagrådels yttrande' över förslag
till ~ 1. lag om ändring i jordabalken,

2.
lag om ändring
i sjölagen (1891:35 s. I),

3.
lagom ändring i
lagen (1936:88) om panlsättning av lös egendom som innehaves av tredje man,

4.
lag om ändring
i lagen (1984:649) om företagshypotek,

5.
lag om ändring
i lagen (1984:650) om införande av lagen (1984:649) om företagshypotek.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Jag ansluter mig till lagrådels uttalanden angående 6 kap.
7 a § JB och 269 a § sjölagen och tillstyrker lagrådels förslag till lagtext.

Härutöver har en redaktionell ändring gjorts i 23 §
sjölagen.

Riksdagen har numera antagit regeringens förslag lill lag
om företagshypotek och lag om införande av lagen om företagshypotek (se rskr
1983/ 84:413 och SFS 1984:649-650).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att anta de av lagrådet granskade förslagen med vidtagna
ändringar.

Beslut om lagrådsremiss fatlat vid regeringssammanlräde
den 24 maj 1984.

Prop. 1984/85:54 137

Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslular att genom
proposition föreslå riksdagen all anla de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1984/85:54 138

Innehåll

Propositionen .................................................................. ...... I

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. ...... I

Lagförslag ......................................................................... ..... 3

1
Lag om ändring
i jordabalken ...................................... ..... 3

2
Lag om ändring
i sjölagen (1891:35 s. I) ....................... ..... 5

3
Lag om ändring
i lagen (1936:88) om panlsättning av lös egendom som innehaves av iredje man 8

4
Lag om ändring
i lagen (1984: 649) om företagshypotek 9

5
Lagom ändring i
lagen (1984:650) om införande av lagen (1984:649)

om företagshypotek ..................................................... 10

Uldrag av protokoll vid regeringssammanlräde den 24 maj
1984 .... 12

1
Inledning ...................................................................... 12

2
Allmän
motivering ........................................................ 13

2.1 Fastighetspanträtten enligt
gällande rätt .............. 13

2.2 Skeppspanträtten enligt gällande rält
.................... 14

2.3 Befogenheten att pantsätta ..................................... 15

2.4 Tilläggel ................................................................... ... 18

2.5 Övriga frågor ......................................................... ... 21

2.6 Ikraftträdande ......................................................... ... 23

3
Upprättade
lagförslag ................................................... ... 23

4
Specialmotivering
......................................................... ... 23

4.1 Förslaget till lag om ändring i
jordabalken ............. ... 23

4.2 Förslaget fill lag om ändring i
sjölagen ..................... ... 25

4.3 Förslaget till lag om ändring i
lagen om panlsättning av lös egendom som innehaves av tredje man 26

4.4 Förslagel lill lag om ändring i
lagen om företagshypotek 27

4.5 Förslaget till lag om ändring i
lagen om införande av lagen om företagshypotek 27

5
Hemställan ................................................................... .. 27

6
Beslut .......................................................................... .. 27

Bilaga 1 Utredningens sammanfattning .................. 28

Bilaga 2 Utredningens lagförslag ............................ 34

BUaga 3 Sammanställning av remissyttrandena ...... 56

BUaga 4 Utdrag av prop. 1971: 179 ...................... 111

BUaga 5 De remitterade förslagen ........................... 125

Utdrag av lagrådets protokoll den 18 oklober 1984 ......... 134

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 25
oktober 1984 136

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984