Prop. 1984/85:58

Regeringens proposition

1984/85: 58

med förslag till lag om ändring i lagen (1974:610) om
inrikes vägtransport, m.m.;

beslutad den 18 oklober 1984.

Regeringen föreslär riksdagen att anla de förslag som har
tagits upp i bifogade uldrag av regeringsprolokoll.

Pä regeringens vägnar OLOF PALME

STEN WICKBOM

Prupusilionens huvudsakliga innehåll

Sverige är bundei av 1956 års konveniion om fraktavialel
vid inlernalionell godsbefordran pä väg. Enligt konvenlionen är fraklförarens ansvarighel
när gods skadas, minskas eller går förioral begränsul lill 25 s.k. Germinalfrancs,
Germinalfrancen är en fikliv beräkningsenhel som innehåller en beslämd
guldmängd. Konvenlionen har införlivals med svensk rätt genom lagen (1969: 12)
med anledning av Sveriges tillträde lill konvenlionen den 19 maj 1956 om
fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg. Genom eu proiokoll lill konvenlionen
som aniogs är 1978 ersaiies Germinalfrancen som beräkningsenhet av
Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter (SDR).

I proposilionen föreslås att Sverige skall tillträda prolokollel.
Vidare läggs fram förslag lill de ändringar i 1969 års lag som föranleds av lillträdel.

I lagen (1974:610)
om inrikes vägtransport begränsas fraklförarens ansvarighel när gods skadas,
minskas eller går förloral f. n, lill 50 kr. per kg av godsels bruttovikt. 1
propositionen föreslås att detla begränsningsbelopp höjs till 150 kr. per kg.

1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 58

Prop.
1984/85:58

Prop.
1984/85:58 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1969:12) med anledning av Sveriges
tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om fraktavtalet vid internationell
godsbefordran på väg

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:12) med
anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19 maj 1956 om
fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg'

dels att 8 § skall upphöra att gälla,

dels att I § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Artiklarna 1 -41 av den i Geneve Artiklarna
1 -41 av den i Geneve

den 19 maj 1956 avslutade konven- den 19 maj 1956 avslutade
konven

tionen om fraktavtalet vid interna- tionen om fraktavtalet vid interna

tionell godsbefordran på väg skall, tionell godsbefordran på väg skall,

med iakttagande av vad som ytterli- med iakttagande av vad som ytterli

gare föreskrives i det följande, gälla gare föreskrivs i det följande, gälla

som svensk lag. som svensk lag. Artikel 23 skaU

dock gälla i dess lydelse enligt ett den 5juU 1978 antaget
protokoU tlH konventionen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

Artikel 23 i dess lydelse enligt 1978 års protokoll har
fogats till lagen som bilaga."

' Senaste lydelse av 8 § 1978-. 137.

- 1956 års konveniion finns intagen i SFS 1969:91.

Prop.
1984/85:58

3

BUaga

Konventionen
den 19 mai I9ä «... r ..

godsbefordran
på Väg: Trtke/23. d 7w T*"'"' "' internationell

JuH 1978 till konventfonen *'"'''''
"'' P'-««''«" en 5

Convention
on the Contract for the International Carriage of Goods by Road (CMR)

Convention
relative au contrat de transport intemational de marchandises par route (CMR)

Artide 23

1. When. under the provisions of ihis Con

vention. a carrier is liable for compensation

in respect of total or partial loss of goods,

such compensation shall be calculated by ref-

erence lo the value of the goods at the place

and lime at which ihey were accepted for

carriage.

2.
The value of the
goods shall be fixed according to the commodily exchange price or, if there is
no such price, according lo the current märket price or, if there is no commodily
exchange price or current märket price, by reference to the normal value of goods
of the same kind and quality.

3.
Compensation shall
nol, however, ex-ceed 8.33 units of account per kilogram of gross weight short.

4.
In addition, the
carriage chargés, Cus-toms dulies and olher chargés incurred in respect of the carriage
of the goods shall be refunded in full in case of total loss and in proportion
to the loss suslained in case of partial loss, but no further damages shall be payable.

5.
In the case of delay,
if the claimanl proves ihat damage bas resulted Iherefrom, the carrier shall pay
compensation for such damage not exceeding the carriage chargés.

6.
Higher compensation
may only be claimed where the value of the goods or a special interesl in delivery
has been declared in accordance with artides 24 and 26.

7.
The unit of account
mentioned in Ihis Convention is the Special Drawing Right as defined by the
International Monetary Fund. The amount mentioned in paragraph 3 of Ihis artide
shall be converted into the national currency of the State of the Court seized
of the case on the basis of the value of thal currency on the date of the judgement
or the

Artide
23

1.
Quand, en vertu
des dispositions de la présente Convention, une indemnité pour perte totale ou partielle
de la marchandise est mise å la charge du transporteur, celle indemnité est calculée
d'aprés la valeur de la marchandise au lieu et ä Tépoque de la prise en charge.

2.
La valeur de la
marchandise est déterminée d'aprés le cours en bourse ou. ä défaut, d'aprés
le prix courant sur le marché ou. ä défaut de Fun el de Fautre, d"aprés la
valeur usuelle des marchandises de méme nature et qualité.

3.
Toutefois. rindemnité
ne peut dépasser 8,33 unités de compte par kilogramme du poids brut manquant.

4.
Sont en outre remboursés
le prix du transport, les droits de douane et les autres frais encourus ä Toccasion
du transport de la marchandise. en totalité en cas de perte totale, et au prorata
en cas de perte partielle: d"auires dommages-intéréts ne sont pas dus.

5.
En cas de retard.
si Fayant droit prouve qu"un préjudice en est résulte. le transporteur est
tenu de payer pour ce préjudice une indemnité qui ne peut pas dépasser le prix
du transport.

6.
Des indemnités
plus élevées ne peuvent étre réclamées qu'en cas de dédaration de la valeur de
la marchandise ou de dédaration d"intérét special å la livraison. conformément
aux artides 24 et 26.

7.
L"unilé de
compte mentionnée dans la présente Convention est le Droit de tirage special
tel que défini par le Fonds monétaire intemational. Le montant vise au paragraphe
3 du present artide est converli dans la monnaie nationale de FEtat dont reléve
le tribunal saisi du litige sur la base de la valeur de cette monnaie ä la dale
du jugement ou ä la date

Prop.
1984/85:58

(Översättning)

Konvention
om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR)

Artikel
23

1.
Är fraktföraren på grund av
bestämmelserna i denna konvention skyldig att utge ersättning för förlust
eller minskning av gods, beräknas ersätlningen efter det värde godset vid liden
för dess mottagande till befordran hade på den ort där det mottogs till befordran.

2.
Godsets värde bestämmes efter
börspriset, eller om sådant pris saknas, efter marknadspriset eller, om inle
heller sådant pris finnes, efter del gängse värdet av gods av samma slag och
beskaffenhet.

3.
Ersättningen får dock inte
överstiga 8,33 beräkningsenheter per kilogram av förlorad bmttovikt.

4.
Hämtöver skall frakt,
tullavgifter och andra kostnader med anledning av befordringen återbetalas, till
fullo vid förlust och proportionsvis vid minskning, men annan skada ersattes
icke.

5.
Skada till följd av dröjsmål är fraktföraren skyldig att ersätta intill
fraktens belopp.

6.
Ytterligare ersättning kan
fordras endast om godsets värde eller särskilt leveransintresse angivits
enligt artikel 24 eller artikel 26.

7.
Den beräkningsenhet som anges i
konvenlionen är den särskilda dragningsrätten såsom den definieras av
Internationella valu tafonden. Det belopp som anges i tredje stycket av denna
artikel skall räknas om till domstolslandets myntslag pä grundval av detta
myntslags värde den dag då domen meddelas eller den dag som parterna kommer

11 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 58

date agreed upon by the Parties. The value of the national
currency, in terms of the Special Drawing Right, of a State which is a member
of the Intemational Monetary Fund, shall be calculated in accordance wilh the meihod
of valuation applied by the International Monetary Fund in effect at the date
in queslion for ils operations and transactions. The value of the national currency,
in lerms of the Special Drawing Right, of a State which is not a member of the
International Monetary Fund, shall be calculated in a manner delermined by that
State.

8.
Neverthetess, a
State which is not a member of the International Monetary Fund and whose law does
not permit the application of the provisions of paragraph 7 of Ihis artide may,
at the lime of ratification of or accession lo the Protocol lo the CMR or al any
time thereafter, declare that the limit of liability provided for in paragraph
3 of this artide to be applied in ils territory shall be 25 monetary units. The
monetary units referred to in this paragraph corresponds lo 10/31 gram of gold
of millesimal fineness nine hundred. The conversion of the amount specified in
this paragraph into the national currency shall be made according to the law of
the State concerned.

9.
The calculalion
mentioned in the last sentence of paragraph 7 of this artide and the conversion
mentioned in paragraph 8 of this artide, shall be made in such a manner as to
express in the national currency of the State as far as possible the same real value
for ihe amount in pragraph 3 of this artide as is expressed there in units of account.
States shall communicate to the Secretary-General of the United Nations the manner
of calculalion pursuant to paragraph 7 of this artide or the result of the conversion
in paragraph 8 of this artide as the case may be, when deposit-ing an instmment
referred to in artide 3 of the Protocol to the CMR and whenever there is a change
in either.

adoptée dun commun accord pur les parlies. La valeur. en Droil
de tirage special, de la monnaie nationale d"un Etat qui est membre du
Fonds monétaire intemational. est calculée selon la méthode dévalualion appliquée
par le Fonds monétaire intemational ä la date en queslion pour ses propres
operations et transaciions. La valeur. en Droil de lirage special, de la monnaie
nationale d'un Elal qui n"esl pas membre du Fonds monétaire inter-national.
est calculée de la läon déterminée par cet Etat.

8.
Toutefois. un Etat
qui n"esl pas membre du Fonds monélaire inlernalional el doni la législaiion
ne permei pas d'appliquer les disposilions du paragraphe 7 du présenl artide peut.
au moment de la ratification du Protocole ä la CMR ou de Fadhésion ä celui-ci.
ou å loui moment ultérieur déclarer que la limite de la responsabilité prévue au
paragraphe 3 du présenl artide et applicable sur son terri-toire est fixée ä 25
unités monétaires. L'unilé monétaire dom il est queslion dans le présenl paragraphe
correspond ä 10/31 de granmie d"or au titre de neuf cents milliémes de
fin. La conversion en monnaie nationale du montant indiqué dans le present paragraphe
s"ef-feclue conformément ä la législaiion de FElai concerne.

9.
Le calcul meniionné
ä la derniére phrase du paragraphe 7, el la conversion meniionnée au paragraphe
8, du présenl artide doivent élre läils de faqon ä exprimer en monnaie nationale
de TEiai la méme valeur reelle, dans la mesure du possible. que celle exprimée
en unilés de comple au paragraphe 3 du présenl artide. Lors du dépöt d"un
instrument vise å rartide 3 du Protocole ä la CMR et chaque fois qu"un changement
se produit dans leur méthode de calcul ou dans la valeur de leur monnaie nationale
par rapport ä Tunité de comple ou ä luniié monétaire. les Etats communiquent
au Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies leur méthode de calcul
conformément au paragraphe 7, ou les resultats de la conversion conformément
au paragraphe 8. du present artide, selon le cas.

Prop.
1984/85:58

överens
om. Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i särskilda dragningsrätter skall,
för en stat som är medlem av Internationella valutafonden, bestämmas enligt
den beräkningsmetod som ifrågavarande dag tillämpas av valutafonden för dess
verksamhet och transaktioner. Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i
särskilda dragningsrätter skall för en stat som inte är medlem av
Internationella valutafonden beräknas pä det sätt som den staten bestämmer.

8.
En stal, som inte är medlem av Internationella valutafonden och vars lag inte
medger att de bestämmelser som anges i sjunde stycket i denna artikel
tillämpas, får dock, vid ratifikationen av eller anslutningen till protokollet till
CMR eller när som helst därefter, förklara att den ansvarsgräns som gäller
enligt tredje stycket av denna artikel inom dess område skall vara 25 monetära enheter.
Denna monetära enhet motsvarar 10/31 gram guld av 0,900 finhet. Omräkningen av
det belopp som anges i detta stycke skall ske enligt den ifrågavarande statens
lag.

9.
Den beräkning som nämns i sista meningen i sjunde stycket av denna artikel och
den omräkning som nämns i åttonde stycket av denna artikel skall göras så, att
resultatet i slatens nationella mynt sä långt möjligt ger uttryck för samma
realvärde som del belopp som är uttryckt i beräkningsenheter i tredje stycket
av denna artikel. När en stat deponerar ett instrument enligl artikel 3 i
protokollet till CMR och varje gång som beräknings- eller omräkningsmeloden
ändras, skall den staten underrätta Förenta Nationernas generalsekreterare om
den metod för beräkning som staten tillämpar enligt sjunde stycket av denna
artikel respektive om resultatet av omräkningen enligt åttonde stycket av
denna artikel.

Prop.
1984/85:58 8

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport

Härigenom föreskrivs alt 32 § lagen (1974:610) om inrikes vägiransporl
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 S

Ersättning för förlust eller minskning av gods skall
beräknas efter godsels värde på den ort och vid den tid godset mottogs till befordran.

Värdet bestämmes efter börspriset eller, om sådant saknas,
marknadspriset. Finnes ej heller sådant pris, beräknas värdet efter det gängse
värdet av gods av samma slag och beskaffenhet.

Fraktförarens ansvarighet enligt Fraktförarens ansvarighet enligt

första stycket är begränsad till 50 första
stycket är begränsad till 150

kronor för kilo av det förlorade el- kronor
per kilo av del löriorade el

ler felande godsets bruttovikt. ler
felande godsels brutiovikl.

Utöver vad nu sagts skall ersättning utgå för frakt och
andra ullägg i samband med befordringen. Utläggen skall ersättas till fullo om
godset gått förlorat och i övrigt till en mol minskningen svarande del.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop.
1984/85:58 9

Uldrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanlräde 1984-10-18

Närvarande: slalsminislern Palme, ordförande, och
statsråden 1. Carlsson. Feldt, Sigurdsen. Gustafsson. Leijon. Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson. Boström. Bodström. Göransson. Gradin. Dahl, R. Carlsson,
Holmberg, Wickbom

Föredragande: statsrådet Wickbom

Proposition om ä ndring i lagen (1974:610) om inrikes v ä gtransport, m. m.

1 Inledning

År 1956 antogs en konvention om fraktavtalet vid
internationell godsbefordran på väg (Convention relative au contrat de
transport intemational de marchandises par route, CMR). Konventionen har lillträtts
av 24 stater i Europa, bland dem Sverige. Konventionens bestämmelser har införiivats
med svensk rätt genom lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde lill
konventionen den 19 maj 19.56 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran
pä väg.

I
konventionen regleras bl. a. fraktförarens ansvarighet när gods skadas, minskas
eller går förlorat (art. 23 och 25). Enligt konventionen är delta ansvar
begränsa! till 25 s. k. Germinalfrancs per kg av godsets bmtlo-vikt. Germinalfrancen
är en fiktiv beräkningsenhel, som innehåller en beslämd guldmängd.

År 1978 antogs etl protokoll till konventionen. Genom
protokollet ersätts Germinalfrancen som beräkningsenhet av internationella
valutafondens särskilda dragningsrätter (SDR). Gränsen för fraktförarens
ansvarighet anges i protokollet till 8,33 SDR. 1978 års protokoll trädde i
kraft år 1980. Det har lillträtts av 12 stater. Jag vill nu la upp frågan om
Sverige skall tillträda delta protokoll. Protokollet i dess engelska och
franska lydelse jämte en i jusliliedepartemenlet upprättad översättning till
svenska bör fogas till regeringsprotokollel i detla ärende som bilaga I.

Inrikes godsbefordran på väg regleras i lagen (1974:610)
om inrikes vägtransport (vägtransportlagen). I lagen regleras bl.a.
fraktförarens ansvar när gods skadas, minskas eller går förlorat. Fraklförarens
ansvarighel är begränsad till -50 kr. av det foriorade. felande eller skadade
godsets bruttovikt.

Prop. 1984/85:58 10

I
en promemoria den 28 april 1984 som har upprättats i justitiedepartementet
(dnr 378—84) behandlas frågan humvida begränsningsbeloppet i vägtransportlagen
bör höjas. I promemorian föreslås en höjning av beloppet till 150 kr. per kilo
av godsets bruttovikt.

Promemorian
har remissbehandlats. En sammanställning över remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 2.

1
lagsliftningsärendet har samråd skett med de ansvariga ministerierna i Danmark,
Finland och Norge.

2
Sveriges tillträde till protokollet

2.1
Bakgrund

Som
tidigare har nämnts har CMR-konventionen införiivats med svensk rätt genom
lagen (1969:12) med anledning av Sveriges tillträde till konventionen den 19
maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg. Detta har
skett genom s. k. inkorporation. I 1 § föreskrivs nämligen att artiklarna 1—41
i konventionen skall gälla som svensk lag. Konventionen i de engelska och
franska texterna jämte en översättning till svenska har publicerats i SFS
1969:91. 1%9 års lag innehåller i övrigt bara vissa bestämmelser som behövs för
att fylla ut konventionens regelsystem. Bl. a. ges bestämmelser om vissa
undantag från konventionens tillämplighet samt om verkställighet av utländska
domar som har meddelats i enlighet med konventionen.

Konventionen
är tillämplig på avtal om godsbefordran på väg när den ort där godset togs emot
till befordran och bestämmelseorten ligger i skilda stater, av vilka åtminstone
den ena är en fördragsslutande stat. I konventionen regleras bl. a. hur
fraktavtal ingås och fullgörs, fraktförarens ansvarighet,
reklamationsförfarandet, väckande av talan samt avtalsvillkors ogiltighet.

Enligt
artikel 23 skall en vägfraktförare, som på grund av konventionens ansvarsbestämmelser
är ersättningsskyldig för förlust eller minskning av gods, i princip utge
ersättning som motsvarar godsets värde på den ort och vid den tid dä godset
togs emot till befordran. Fraklförarens ansvar begränsas dock till 25 s. k. Germinalfrancs.
En Germinalfranc motsvarar 10/31 gram guld av 900 tusendelars finhet (tredje
stycket). Samma begränsningsbelopp gäller när gods skadas (art. 25).

En
Germinalfranc är en fikliv beräkningsenhet, som innehåller en bestämd
guldmängd. Sådana fiktiva enheter användes tidigare ofta i internationella
konventioner för att ange begränsningsbelopp. Genom att använda en sådan fiktiv
värdeenhet ville man uppnå att begränsningsbeloppen blev oberoende av
valutafluktuationer. En fömtsättning för att elt system med begränsningsbelopp
uttryckta i en viss mängd guld skall fungera är emellertid ett internationellt
valutasystem som bygger på guldvärdet.

Prop. 1984/85:58 II

Utvecklingen under senare är inom del inlernalionella
valutasystemet har emellertid lett till all del har uppställ tveksamhet belräffande
sättet för omräkning av sädana beriikningsenheler lill nationellt mynt. Sedan
man inom Inlernalionella valutafonden hade beslulal all formelll överge guldet
som bas för kurssystemel. förstärktes denna tveksamhet. Denna utveckling har
lett till alt mänga av de konventioner som innehåller bestämmelser om fiktiva
värdeenheter baserade pä guld har reviderats. En sådan revision har genomförts belräffande
de flesla transporträtlsliga konventioner. Dessa värdeenheter har diirvid bylls
ul som beräkningsenhet mot Internationella valutafondens särskilda
dragningsrätter (SDR). Den metod som då har använts har inneburit att en SDR
har ansetts motsvara 3 Germinalfrancs.

Värdcförhällandel
mellan SDR och nationella valutor bestäms enligt en metod som är baserad på en
korg ("standard basket") i vilken numera de fem viktigaste världshandelsvalutorna
ingår (dollar. D-mark. pund, yen och franska francs). Var och en av valutorna
har tilldelats ett reduktionstal som beslämmer valulans relativa betydelse i
korgen. Reduktionstalen har bestämts med hänsyn lill de olika valutornas andel
i världshandeln och deras betydelse för det internationella valutasystemet.
Denna metod för värdering använder Internationella valutafonden för sin
verksamhet och sina transaktioner. Värdet av SDR i svenska kronor beräknas
dagligen av Internationella valutafonden. Delta värde publiceras i de svenska
dagstidningarna. Den I oklober 1984 motsvarade 1 SDR 8 kr. 62 öre.

En närmare
redogörelse för den utveckling pä valutamarknaden som har lett till att man i
olika konventioner har lämnat syslemel med att uttrycka begränsningsbelopp i gtildenheler
och för den teoretiska bakgrunden till omräkningen mellan guldfrancs och SDR
finns i prop. 1977/78:70 om värdet av vissa beräkningsenheter i guld.

Genom 1978 års protokoll till CMR-konventionen ersattes Germinalfrancen
som beräkningsenhet av Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter.
Begränsningsbeloppet 25 Germinalfrancs ansågs därvid molsvara 8.33 SDR,
Protokollet innebar alltså inle någon saklig ändring av konventionen.

För stater som inte är medlemmar i Inlernalionella
valutafonden gäller enligt 1978 års protokoll särskilda regler om beräkning av
begränsningsbeloppet.

2.2 Föredragandens överväganden

TiUträdesfrågan

Sverige har tidigare ratificerat de protokoll av
motsvarande slag som har antagits lill konventioner pä lufträitens, sjörättens
och oljeskadelagstiftningens områden. 1978 års protokoll till CMR ansluter i fråga
om innehållet nära till de protokoll som Sverige har ratificerat.

Prop.
1984/85:58 12

I
den proposition i vilken frågan om ratifikation av vissa av dessa tidigare
protokoll förelades riksdagen (prop. 1977/78:70) berörde föredragande
statsrådet frågan hur omräkning från guldfrancs till svenska kronor borde ske
vid tillämpningen av kvarstående bestämmelser om guldfrancs i svensk
lagstiftning, bl.a. sjölagen. Han uttalade därvid (s. 32), att det enligt hans
mening var riktigast att i den nya situation, som utvecklingen inom
valutakurssystemet hade fört med sig, göra omräkningen från guldmynt till
nationellt mynt via SDR enligt den metod som hade använts vid utarbetandet av
de redan antagna ändringsprotokollen inom lufträtten och
oljeskadelagstiftningen. För att möjliggöra en sådan tilllämpning av guld-francsbeslämmelserna
borde enligt föredraganden i en författning anges motvärdet i SDR av de
begränsningsbelopp som i svensk lagstiftning var uttryckta i guldfrancs och som
byggde på konventioner vilkas guldfrancsbestämmelser ännu inte hade
reviderats.

I
enlighet med dessa överväganden ges regeringen i 8 § 1969 års CMR-lag räll alt
kungöra motvärdet av francs uttryckt i SDR. En förordning har också utfärdats
med stöd av bestämmelsen, förordningen (1978; 140) om motvärdet av vissa
guldfrancs uttryckt i Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter.
1 denna förordning anges 25 Germinalfrancs motsvara 8.33 SDR. Den omräkningsmetod
som föreskrivs i 1978 års protokoll tillämpas därför redan för svensk del.
Motsvarande gäller i de övriga nordiska ländema.

Med
hänsyn till vad som nu har anförts är det enligt min mening naturligt att
Sverige ratificerar 1978 års protokoll till CMR-konventionen. Jag föreslår
därför att Sverige snarast gör detta.

Ändringar
i 1969 års CMR-lag

Som
tidigare har anförts har CMR-konventionen införlivats med svensk rätt genom s.
k. inkorporering. Enligt 1 § 1969 års CMR-lag gäller konventionens artiklar
1-41 direkt som svensk lag. Ett tillträde lill 1978 års protokoll föranleder en
ändring i I § CMR-lagen så att protokollet också införlivas med svensk rätt.
Som framgår av vad jag tidigare har anfört innebär detta inte någon ändring i
sak.

I
8 § CMR-lagen behandlas motvärdet av Germinalfrancs uttryckt i SDR. Sedan
Sverige har tillträtt protokollet, blir en sådan reglering överflödig. Vidare
ges i paragrafen föreskrifter om omräkning från SDR till svenska kronor.
Motsvarande reglering finns i artikel 23, sjunde stycket, i CMR-konventionen i
dess lydelse enligl protokollet. Paragrafen bör därför upphävas i samband med
att Sverige tillträder protokollet.

Lagändringarna
måste träda i kraft i samband med att Sverige blir bundet av protokollet. För
en stat som ratificerar protokollet efter det att protokollet har trätt i kraft
träder det i kraft 90 dagar efter del alt staten har deponerat sitt
ratifikationsinstrument. Eftersom det är svårt att i förväg ange när Sverige
blir bundet av protokollet, bör regeringen bemyndigas att bestämma när
lagändringarna skall träda i kraft.

Prop.
1984/85:58 13

3 Begränsningsbeloppet för inrikes vägtransporter

3.1 Gällande ordning

Inrikes godsbefordran på väg regleras i lagen (1974:610)
om inrikes vägtransport (vägtransporllagen). Lagen innehåller bestämmelser om
förhållandet mellan fraktföraren och transportkunden. I lagen behandlas sålunda
hur fraktavtal ingås och fullgörs. Vidare finns bestämmelser om fraklförarens
ansvar när gods skadas, minskas eller går förloral.

Fraktföraren är ansvarig för att gods, som har överlämnats
för befordran, lämnas ut fill mottagaren i oskadat skick och i rätt tid (27 §).
Fraktföraren går emellerlid fri frän ansvar om vissa omständigheter föreligger
(28 och 29 §§).

Lagen innehåller vissa bestämmelser om hur ersättning för
sakskada skall beslämmas (32 S). Dessa avviker frän vad som gäller i allmänhet.
När gods går förlorat eller minskas, skall enligt huvudregeln i 32 § första
stycket ersättning beräknas efter godsets värde på den ort och vid den tid dä
godset togs emot lill befordran. Vidare gäller enligt andra stycket att
fraktförarens ansvarighet är begränsad till 50 kr. per kilo av del förlorade
eller felande godsets bruttovikt. Samma begränsningsbelopp gäller också när
gods skadas. Detta framgår av 34 § andra slyckel.

Parterna kan avtala att godsels värde skall beräknas efter
ett högre belopp än som molsvarar 50 kr. per kilo. Fraktföraren är nämligen oförhindrad
att åta sig etl slörre ansvar än som föreskrivs i lagen (5, 33 och 36 §§).

Om fraktföraren uppsåtligen eller av grov vårdslöshel har
orsakat skada, får han inte åberopa de bestämmelser i vägtransportlagen som
utesluter eller begränsar hans ansvarighet (38 §).

De flesla slörre vägfraktförare i Sverige tillämpar standardviUkor
för sin verksamhet. I dessa villkor har frakiförarna åtagit sig etl längre
gående ansvar än enligl vägtransporllagen. I vissa standardviUkor är sålunda ansvarigheten
för förlust, minskning eller skada begränsad lill 200 kr. per kilo av godsets
bruttovikt.

Utredningen angående fraklavlalet vid godsbefordran på väg
m. m. föreslog i betänkandet (SOU 1972: 24) Vägfraktavlalel II - Förslag fill lag om fraktavtal -
att begränsningsbeloppet skulle beslämmas till 50 kr. per kilo av godsets
bruttovikt. Detla belopp stämde då väl överens med vad som gällde vid
internationella transporter enligt CMR-konventionen. 1 konvenlionen föreskrivs
som tidigare har nämnts att ersällning för godsets värde inte får översliga 25 Germinalfrancs
per kilo av godsels bruttovikt (art. 23.3). År 1974 motsvarade detta belopp ca
45 kr.

Förslaget kritiserades av flera remissinstanser pä den
grunden att begränsningsbeloppet vid inrikes befordran avvek från motsvarande
belopp i CMR. De framhöll att en ändring av kronans guldvärde kunde medföra att
beloppet vid inrikes befordran blev lägre än del som gällde för internatio- t2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
58

Prop. 1984/85:58 14

nell befordran. De ansåg vidare all det var angeläget att
fä en överenssläm-melse mellan reglerna för inrikes och inlernalionell
befordran.

Föredragande stalsrädel ansåg sig emellerlid inle kunna
biträda vissa remissinstansers förslag att begränsningsbeloppet skulle
bestämmas i Germinalfrancs i överensslämmdse med CMR (prop. 1974:33 s. 52),
Del skulle enligl hans mening vara i hög grad främmande all i en lag som enbarl
reglerade inrikes befordran ange begränsningsbeloppel pä della säll. Han
förutsatte dessutom att slörre förändringar i Germinalfrancens värde skulle
föranleda en justering av det begränsningsbelopp som gäller for inrikes
befordran.

Begränsningsbeloppet i vägtransporllagen bestämdes i överenssliim-melse
med utredningens förslag till 50 kr. per kilo.

3.2 Departementspromemorian

I den promemoria som i april 1978 upprättades i jusliiiedeparlemeniei
framhålls att 50 kr. numera måste anses vara ett orimligt lågt belopp. 1
promemorian hänvisas vidare lill all motsvarande begränsningsbelopp för
järnvägstransporternas del föreslås bli höjt frän 100 kr. lill 1.50 kr. (prop.
1983/84:117). Delta skulle enligt promemorian tala för en hiijning lill 150 kr.
för vägtransporternas del. Å andra sidan anförs i promemorian all mot en sädan
höjning i viss män talar all del är önskvärt all samma begränsningsbelopp
gäller för inrikes och för internationella vägtransporter. Med hänvisning till
att de flesla slörre vägfraklförare redan fillämpar eu ännu högre belopp. 200
kr., föreslås i promemorian att ansvarsgränsen höjs till 150 kr.

3.3 Remissyttrandena

Remissinstanserna kan delas in i två huvudgrupper. Den ena
gruppen består väsentligen av fraktförare och försäkringsgivare, medan den
andra består av iransportkunder.

De remissinstanser som tillhör den förstagruppen haranseil
all beloppei inte bör ändras alls eller endast justeras till att motsvara 8.33
SDR, alternativt att beloppet anges direkl i lagen lill 8,33 SDR. Dessa
remissinstanser har bl.a. pekat pä vikten av att samma begränsningsbelopp
gäller inom samma transportgren oavsett om transporten utförs i inrikes eller
internationell trafik. Enligt vissa remissinstanser har de större vägfraklförarna
och deras kunder lyckats skapa ett väl fungerande system som kan anpassas
efter varje kunds särskilda behov. Vidare har en remissinstans framhållit att
det kan vara till nackdel också för transporlkunderna att tvingas köpa etl
heltäckande skydd. En annan remissinstans har framhållit all det högre beloppet
på 200 kr. som frivilligt tillämpas av mänga vägfraktförare inte gäller om
kunden kan få ersättning ur sin iransporiförsäkring.

Prop. 1984/85:58 15

De remissinstanser som tillhör den andra gmppen - transportkundema
-har tillstyrkt promemorieförslaget eller inle haft något alt erinra mot detla,
främst under hänvisning till alt det nuvarande beloppet är alldeles för lågt. I
huvudsak instämmer de också i de skäl som anförs i promemorian för en höjning
till 150 kr.

3.4 Föredraganden

Det nu gällande begränsningsbeloppet i vägtransportlagen,
50 kr. per kilo av det skadade, förlorade eller felande godsets bruttovikt,
fastställdes år 1974. Sedan dess har värdet av detta belopp urholkats kraftigt
genom inflationen och torde numera få anses orimligt lågt. För att beloppets
värde skulle återställas till 1974 års nivå skulle del behöva höjas lill över
100 kr. Jag anser att det därför finns skäl att överväga en höjning av begränsningsbeloppel.

Som tidigare nämnts har nyligen för järnvägstransporternas
del föreslagits att molsvarande begränsningsbelopp skall höjas från 100 kr.
till 150 kr. Vägtransporter och järnvägstransporter avser i stor utsträckning
samma typer av gods. Detta talar för att begränsningsbeloppet också för
vägtransporternas del skall höjas till 150 kr. Mänga remissinstanser har
emellertid understrukit att samma begränsningsbelopp bör gälla inom samma transportgren,
oavsett om transporten utförs i inrikes eller internationell trafik. Delta lalar
för att begränsningsbeloppel för inrikes vägtransporter borde höjas så att det
motsvarar det belopp som gäller enligt CMR, f. n. ca 70 kr.

Vissa remissinstanser har ansett att begränsningsbeloppet
i den svenska lagen bör anges direkt i SDR. Jag kan för egen del inte biträda
en sådan lösning. Som anfördes i 1974 års lagstiftningsärende skulle det vara i
hög grad främmande att i en lag som enbart reglerar inrikes befordran ange
begränsningsbeloppet i SDR.

Som jag nyss nämnde anser jag att det nuvarande
begränsningsbeloppet, 50 kr., är orimligt lågt. Det bör därför höjas. Enligt
min mening står valet mellan att höja begränsningsbeloppet till samma nivå som
torde komma att gälla för järnvägarnas del, 150 kr., och att fastställa
begränsningsbeloppet till ett belopp i svenska kronor som motsvarar värdet av
8,33 SDR efter det värde som den svenska kronan f. n. har i förhällande till
SDR.

De remissinstanser som företräder fraktförarna och
försäkringsgivarna har ansett att en höjning till 150 kr. skulle mbba
förutsättningarna för det system för försäkringsskydd som har utformats för
vägtransporter.

Jag har i och för sig inte någon anledning att ifrågasätta
att det försäkringssystem som f. n. finns i huvudsak fungerar väl, i vart fall
för större Iransportkunder som regelbundet anlitar vägfraktförare för sina
transporter. För sådana kunder kan en vamförsäkring som ett komplement till
det låga begränsningsbeloppet ofta ge etl gott skydd till en rimlig kostnad.
Ett sådant försäkringssystem gör det också möjligt för dessa kunder att anpas-

Prop. 1984/85:58 16

sa försäkringsskyddets omfattning till den enskilda
transporten. Man måste emellertid komma ihåg att vägtransporter också utförs
ät mindre företag och enskilda. Sådana transportkunder har i allmänhet inte
samma möjlighet att bedöma behovet av en kompletterande försäkring. Jag anser
för min del att en höjning av begränsningsbeloppet lill 150 kr. skulle innebära
en väsentlig förbättring av deras skydd. Jag vill ocksä påpeka all de slörre iransportkunder
som har yllrat sig i ärendet (KF. LRF. Sveriges köpmannaförbund, Sveriges induslriförhund
och Sveriges grossislförbund) har tillstyrkt en höjning till 150 kr. eller inle
haft nägol att erinra mol en sädan höjning.

Enligt min
uppfattning finns del heller inle nägon anledning au anla alt det skulle
medföra några väsentliga olägenheter för frakiförarna, om olika begränsningsbelopp
skulle gälla för inrikes och internationella vägtransporter. Del bör påpekas
att del belopp som f. n. gäller enligt vägtransporllagen, 50 kr., sedan mänga
år har varil betydligt lägre än det begränsningsbelopp som gäller enligt konventionen,
25 Germinalfrancs. Det har inle framkommil något som tyder pä att delta
förhållande skulle ha inneburit några större svårigheter för fraktförarna. Jag
anser det också naturligt, alt begränsningsbeloppet för inrikes vägtransporter
anpassas lill vad som inom kort torde komma all gälla för
järnvägstransporternas del, eftersom vägtransporter och järnvägstransporter i
stor utsträckning avser samma typer av gods. Jag vill tillägga att i Norge har
föreslagits all begränsningsbeloppet för inrikes vägtransporter skall höjas
till 17 SDR (drygl 140 kr.). I Finland övervägs en höjning till 100 mark (ca
140 kr.). Slutligen bör nämnas alt del är troligt att en revision av CMR kommer
att inledas inom kort. Elt av syftena med en sådan revision bör vara all höja
begränsningsbeloppet för fraklförarens ansvarighet.

Mot bakgmnd
av vad jag nu har anfört föreslår jag att begränsningsbeloppet för
fraktförarens ansvar vid inrikes vägtransporter höjs till 150 kr. per kg av det
förlorade, felande eller skadade godsets bruttovikt. Denna höjning bör
genomföras genom en ändring i 32 § vägtransportlagen.

När det
gäller tidpunkten för ikraftträdandet av denna ändring bör hänsyn tas till att
fraktförarna redan i stor utsträckning har tecknat transport-ansvarsförsäkringar
för tiden I oktober 1984 - 30 september 1985. Lagändringen bör därför träda i
kraft försl den I januari 1986.

4 Lagrådsgranskning

De föreslagna lagändringarna är av enkel natur. Jag anser
därför alt någon lagrådsgranskning inte behövs.

Prop. 1984/85:58 17

5 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
all regeringen föreslär riksdagen att

dels anla inom justitiedepartementel upprättade förslag
till

1.
lag om ändring
i lagen (1969: 12) med anledning av Sveriges lilllräde till konventionen den 19
maj 1956 om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg,

2.
lag om ändring
i lagen (1974:610) om inrikes vägtransport.

dels godkänna prolokollel den 5 juli 1978 till konvenlionen
om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg (CMR).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen all anta de förslag som
föredraganden har lagl fram.

Protocol
to the Convention on the Contract for the International Carriage of Goods by
Road (CMR)

Protocole
ä la Convention relative au contrat de transport intemational de marchandises
par route (CMR)

The Parties to the Present Protocol, being Parties to the Convention
on the

Contract
for the International Carriage of

Goods by
Road (CMR), done at Geneva on

19 May 1956, have agreed as follows :

Artide 1

For the purpose of the present Protocol "Convention"
means the Convention on the Contract for the International Carriage of Goods by
Road (CMR).

Artide 2

Artide 23 of the Convention is amended as follows:

(1) Paragraph 3 is replaced by the follow-

ing text:

"3. Compensation shall not, however, ex-ceed 8.33 units
of account per kilogram of gross weight short."

(2) At the end of this artide the following

paragraphs 7, 8 and 9 are added :

"7. The unit of account mentioned in this Convention
is the Special Drawing Right as defined by the International Monetary Fund. The
amount mentioned in paragraph 3 of this artide shall be converted into the
national currency of the State of the Court seized of the case on the basis of the
value of that currency on the date of the judgement or the date agreed upon by the
Parties. The value of the national currency, in terms of the Special Drawing Right,
of a State which is a member of the International Monetary Fund, shall be calculated
in accordance with the meihod of valuation applied by the Intemational Monetary
Fund in effect at the date in queslion for ils operations and transactions. The
value of the national currency, in terms of the Special Drawing Right, of a
State which is not a member of the International Monetary Fund, shall be calculated
in a manner determined by that State.

Les Parties
au Present protocole,

etant Parties ä la Convention relative au contrat de
transport intemational de marchandises par route (CMR), en date, ä Geneve, du
19 mai 1956,

sont convenues de ce qui suit:

Artide premier

Aux fins du present Protocole, »Convention » signifie la Convention
relative au contrat de transport intemational de marchandises par route (CMR).

Artide 2

L"article 23 de la Convention est modifié comme suit;

1) Le paragraphe 3 est remplacé par le

texte suivant;

«3. Toutefois, Findemnité ne peut dépasser 8,33 unités de
compte par kilogramme du poids brut manquant.»

2) A la fin de cet artide, les paragraphes 7,

8 et 9 suivants sont ajoutés:

« 7. L'unité de compte mentionnée dans la présente Convention
est le Droit de lirage special tel que défini par le Fonds monélaire intemational.
Le montant vise au paragraphe 3 du present artide est converli dans la monnaie
nationale de FElat dont reléve le tribunal saisi du litige sur la base de la valeur
de cette monnaie a la dale du jugement ou ä la date adoptée d'un commun accord
par les parties. La valeur, en Droit de tirage special, de la monnaie nationale
d'un Etat qui est membre du Fonds monétaire intemational, est calculée selon
la méthode d'évaluation appliquée par le Fonds monétaire intemational a la date
en queslion pour ses propres operations et transactions. La valeur, en Droil de
lirage special, de la monnaie nationale d'un Etat qui n'est pas membre du Fonds
monélaire inlernalional, est calculée de la faon déterminée par cet Etat.

Prop. 1984/85: 58 19

(Översättning)

Protokoll till konventionen om fraktavtalet vid
internationell godsbefordran på väg (CMR)

De fördragsslutande parterna.

vilka har tillträtt konventionen om fraktavtalet vid inlernalionell
godsbefordran pä väg (CMR). som avslulades i Geneve den 19 maj 1956.

har kommit överens om följande:

Artikel I

Med "konvenlionen" förstås i della proiokoll konvenlionen
om fraktavtalet vid internalionell godsbefordran på väg (CMR).

Artikel 2

Artikel 23 i konventionen ändras enligt följande;

(1) Tredje stycket ersätts med följande:

"3. Ersättningen fär dock inte överstiga 8,33
beräkningsenheter per kilogram av förlorad bruttovikt."

(2) 1 slutet av artikeln läggs följande lext

till som sjunde, åttonde och nionde styckena.

"7. Den beräkningsenhet som anges i konventionen är
den särskilda dragningsrätten såsom den definieras av Internationella valulafonden.
Del belopp som anges i Iredje slyckel av denna artikel skall räknas om till
domstolslandets myntslag pä grundval av delta myntslags värde den dag dä domen
meddelas eller den dag som parterna kommer överens om. Värdet av en stats
nationella mynt utlryckl i särskilda dragningsrätter skall, för en siat som är
medlem av Internationella valutafonden, bestämmas enligt den beräkningsmetod
som ifrågavarande dag tillämpas av valulafonden för dess verksamhet och
transaktioner. Värdet av en stats nationella mynt uttryckt i särskilda
dragningsrätter skall för en stat som inte är medlem av Internationella
valutafonden beräknas pä det sätt som den staten beslämmer.

8.
Neverlheless, a
State which is not a member of the International Monetary Fund and whose law does
not permit the application of the provisions of paragraph 7 of this artide may,
at the lime of ratification of or accession to the Protocol lo the CMR or at any
time thereafter, declare thal Ihe limit of liability provided for in paragraph
3 of this artide lo be applied in ils territory shall be 25 monetary units. The
monetary units referred to in this paragraph corresponds to 10/31 gram of gold
of millesimal fineness nine hundred. The conversion of the amount specified in
this paragraph into the national currency shall be made according lo the law of
the State concerned.

9.
The calculalion
mentioned in the last sentence of paragraph 7 of this artide and the conversion
mentioned in paragraph 8 of this artide shall be made in such a manner as to
express in the national currency of the State as far as possible the same real value
for the amount in paragraph 3 of this artide as is expressed there in units of account.
States shall communicate to the Secretary-General of the United Nations the manner
of calculalion pursuant to paragraph 7 of this artide or the result of the conversion
in paragraph 8 of this artide as the case may be, when deposit-ing an
instrument referred to in artide 3 of the Protocol to the CMR and whenever there
is a change in either."

8.
Toutefois. un Etat
qui n'est pas membre du Fonds monétaire intemational et dont la législation ne permei
pas d"appliquer les disposilions du paragraphe 7 du prése.nt artide peut.
au moment de la ratification du Protocole ä la CMR ou de Tadhésion å celui-ci,
ou ä tout moment ultérieur, déclarer que la limite de la responsabilité prévue
au paragraphe 3 du present artide et applicable sur son territoire est fixée å
25 unités monétaires, L"uniié monélaire dont il est queslion dans le présenl
paragraphe correspond ä 10/31 de gramme d'or au titre de neuf cents milliémes
de fin. La conversion en monnaie nationale du montant indiqué dans le present paragraphe
s"effectue conformément ä la législation de TElat concerne.

9.
Le calcul meniionné
ä la derniére phrase du paragraphe 7, et la conversion meniionnée au paragraphe
8, du présenl artide doivent étre faits de fagon ä exprimer en monnaie nationale
de FEtat la méme valeur reelle, dans la mesure du possible, que celle exprimée
en unités de compte au paragraphe 3 du présenl artide. Lors du dépöt d'un instrument
vise ä rartide 3 du Protocole å la CMR et chaque fois qu'un changement se produit
dans leur méthode de calcul ou dans la valeur de leur monnaie nationale par rapport
ä Funité de compte ou å Tunité monétaire. les Etats communiquent au Secrétaire
general de FOrganisation des Nations Unies leur méthode de calcul conformément
au paragraphe 7, ou les resultats de la conversion conformément au paragraphe
8, du present artide, selon le cas. »

FINAL PROVISIONS Artide 3

1.
This Protocol shall
be open for signature by States which are signatories to, or have acceded lo the
Convention and are either members of the Economic Commission for Europé or have
been admitled to that Commission in a consultative capacity under paragraph 8
of thal Commission's lerms of reference.

2.
This Protocol shall
remain open for accession by any of the States referred lo in paragraph I of this
artide which are Parties to the Convention.

DISPOSITIONS FINALES Artide 3

1.
Le present Protocole
sera ouverl ä la signature des Etats qui sont signataires de la Convention ou y
ont adhéré et qui sont soit membres de la Commission économique pour TEurope, soit
admis ä cette Commission ä titre consultalif conformément au paragraphe 8 du
mandal de cette Commission.

2.
Le present Protocole
restera ouverl ä Tadhésion de loul Etat vise au paragraphe I du présenl artide
et qui est Partie ä la Convention.

Prop.
1984/85:58 21

8.
En stat, som inte är medlem av Internationella valulafonden och vars lag inte medger
att de bestämmelser som anges i sjunde stycket i denna artikel tillämpas, får
dock, vid ratifikationen av eller anslutningen till protokollet lill CMR eller
när som helst därefter, förklara att den ansvarsgräns som gäller enligt tredje
stycket av denna artikel inom dess område skall vara 25 monetära enheter. Denna
monetära enhet motsvarar 10/31 gram guld av 0,900 finhet. Omräkningen av det belopp
som anges i detla stycke skall ske enligt den ifrågavarande statens lag.

9.
Den beräkning som nämns i sista meningen i sjunde slyckel av denna artikel och
den omräkning som nämns i åttonde stycket av denna artikel skall göras så, att
resultatet i statens nationella mynt så långt möjligt ger uttryck för samma realvärde
som det belopp som är uttryckt i beräkningsenheter i tredje stycket av denna
artikel. När en stat deponerar ett instmment enligt artikel 3 i protokollet
till CMR och varje gång som beräknings- eller omräkningsmeloden ändras, skall den
staten underrätta Förenta Nationernas generalsekreterare om den metod för beräkning
som staten tillämpar enligt sjunde stycket av denna artikel respektive om resultatet
av omräkningen enligt åttonde stycket av denna artikel."

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel
3

1.
Detta protokoll är öppet för
undertecknande av de stater som har undertecknat eller anslutit sig lill
konventionen och som antingen är medlemmar av Ekonomiska Kommissionen för
Europa eller som är berättigade att della i kommissionens arbete med konsultativ
ställning enligl åttonde stycket av kommissionens direktiv.

2.
Della protokoll är öppet för
anslutning av de staler som anges i första stycket av denna artikel och som har
tillträtt konvenlionen.

3.
Such States as may
participate in cer-tain activities of the Economic Commission for Europé in accordance
with paragraph 11 of that Commission's terms of reference which have acceded to
the Convention may become Contracting Parties to this Protocol by acceding thereto
after ils entry into force.

4.
This Protocol shall
be open for signature at Geneva from I Seplember 1978 to 31 August 1979 indusive.
Thereafter, it shall be open for accession.

5.
This Protocol shall
be subject to ratification after the State concerned has ralified or acceded
to the Convention.

6.
Ratification or
accession shall be effecl-ed by the deposil of an instrument with the Secretary-General
of the United Nations.

7.
Any instrument
of ratification or accession deposited after the entry into force of an amendmenl
to the present Protocol wilh respect to all Contracting Parties or after the complelion
of all measures required for the entry into force of the amendmenl with respect
to all Contracting Parties shall be deemed to apply to the Protocol as modified
by the amendmenl.

Artide 4

1.
This Protocol shall
enter into force on the ninetieth day after five of the States referred to in
artide 3, paragraphs 1 and 2 of this Protocol, have deposited iheir instruments
of ratification or accession.

2.
For any State ratifying
or acceding to il after five States have deposited Iheir instruments of ratification
or accession, this Protocol shall enter into force on the ninetieth day after the
said State has deposited ils instrument of ratification or accession.

3.
Les Etats susceptibles
de participer å certains travaux de la Commission économique pour TEurope en application
du paragraphe 11 du mandat de cette Commission el qui ont adhéré å la Convention
peuvent devenir Parties contractantes au present Protocole en y adhérant
apres son entrée en vigueur.

4.
Le present Protocole
sera ouverl å la signature ä Geneve du ler septembre 1978 au 31 aoQl 1979
indus. Apres cette date, il sera ouverl å Tadhésion.

5.
Le present Protocole
est sujet ä ratification apres que FEtat concerne aura ratifié la Convention ou
y aura adhéré.

6.
La ratification
ou Fadhésion sera effectuée par le dépöt d"un instrument auprés du Secrétaire
general de FOrganisation des Nations Unies.

7.
Tout instrument
de ratification ou d"ad-hésion, déposé apres fentré en vigueur d"un amendemenl
au présenl Protocole å Fégard de toutes les Parties contractantes ou apres raccomplissemenl
de toutes les mesures requises pour Fentrée en vigueur de Famende-ment å Tégard
desdites Parties, est réputé s'appliquer au Protocole modifié par Famen-dement.

Artide 4

1. Le présenl Protocole enlrera en vigueur

le quatre-vingl-dixiéme jour apres que cinq

des Etats mentionnés aux paragraphes 1 et 2

de Farticle 3 du present Protocole auront dé

posé leur instrument de ratification ou d"ad-

hésion.

2. Pour chaque Etat qui le ratifiera ou y

adhérera apres que cinq Etats auront déposé

leur instrument de ratification ou d"adhésion,

le présenl Protocole enlrera en vigueur le

quatre-vingl-dixiéme jour qui suivra le dépöt

de Finstmment de ratification ou d"adhésion

dudit Etat.

Artide 5

1.
Any Contracting
Party may denounce this Protocol by so notifying the Secretary-General of the
United Nations.

2.
Denunciation shall
lake effect iwelve monlhs after the date of receipt by the Secretary-General
of the notification of denunciation.

Artide
5

1. Chaque
Partie contractante pourra dén

oncer le présenl Protocole par notification

adressée au Secrétaire general de FOrganisa

tion des Nations Unies.

2. La dénonciation
prendra effet douze

mois apres la date å laquelle le Secrétaire

general en aura refu notification.

Prop.
1984/85:58 23

3.
De stater som enligt elfte
stycket i direktiven för Ekonomiska Kommissionen för Europa har rätt att delta
i vissa av kommissionens verksamheter och som har anslutit sig till
konventionen fär tillträda protokollet genom att ansluta sig lill det sedan det
har trätt i kraft.

4.
Delta protokoll är öppet för undertecknande
i Geneve från den I september 1978 till och med den 31 augusfi 1979. Därefter
är det öppet för anslutning.

5.
När en stal har ratificerat
eller anslutit sig till konventionen, skall detta protokoll ratificeras.

6.
Ratifikation eller anslulning
sker genom deposition av elt instmment hos Förenta Nationernas
generalsekreterare.

7.
Ett ratifikations-eller
anslutningsinstrument, som deponeras efter del att en ändring av delta
protokoll har trätt i kraft i förhållande till samtliga fördragsslutande
parter eller efter del att alla de åtgärder har vidtagits som krävs för att
ändringen skall träda i kraft i förhållande till samtliga fördragsslutande parter,
skall anses avse protokollet i dess lydelse efter ändringen.

Artikel
4

1.
Detta protokoll träder i kraft
den nittionde dagen efter det att fem av de stater som avses i artikel 3,
första och andra styckena, i protokollet har deponerat sina ratifikations-
eller anslutningsinstrument.

2.
För en stat som ratificerar
eller ansluter sig till protokollet efter det att fem stater har deponerat sina
ratifikations- eller anslutningsinstrument träder protokollet i kraftden
nittionde dagen efter det att den berörda staten har deponerat sitt ratifikations-
eller anslutningsinstrument.

Artikd
5

1.
En fördragsslutande part fär
säga upp protokollet genom en underrättelse till Förenta Nationernas
generalsekreterare.

2.
Uppsägningen får verkan tolv
månader efter det att generalsekreteraren tog emot underrättelsen om
uppsägningen.

3. Any Contracting
Party which ceases to be Party to the Convention shall on the same dale cease
to be Party lo this Protocol.

3. Toute Partie
contractante qui cessera détre Partie ä la Convention cessera ä la méme date d'étre
Parlie au present Protocole.

Artide 6

If, after the entry into force of this Protocol, the number
of Contracting Parties is re-duced, as a result of denunciations, lo less than five,
this Protocol shall cease to be in force from the date on which the last of such
denunciations takes effect. Il shall also cease to be in force from the date on
which the Convention ceases lo be in force.

Artide 7

1.
Any State may,
al the lime of depositing ils instrument of ratification or accession or at any
time thereafter, declare by a notification addressed to the Secretary-General
of the United Nations that this Protocol shall extend to all or any of the lerrilories
for whose intemational relations it is responsible and in respect of which it has
made a dédaration in accordance with artide 46 of the Convention. This Protocol
shall extend to the territory or lerrilories named in the notification as from
the ninetieth day after ils receipt by the Secretary-General or, if on that day
the Protocol has not yet enlered into force, as from the time of ils entry into
force.

2.
Any State which
has made a dédaration under the preceding paragraph extending this Protocol to any
territory for whose intemational relations it is responsible may denounce the
Protocol separalely in respect of that territory in accordance with the provisions
of artide 5 above.

Artide 6

Si. apres Fentrée en vigueur du present Protocole, le nombre
de Parlies contractantes se trouve. par suite de dénonciations, ramené å moins
de cinq, le présenl Protocole cessera d'étre en vigueur a partir de la date å laquelle
la derniére de ces dénonciations prendra effet. II cessera également d"étre en vigueur ä partir de
la date ä laquelle la Convention elle-méme cessera d"éli"e en vigueur.

Artide 7

1.
Tout Etat pourra.
lors du dépöt de son instrument de ratification ou d'adhésion ou ä tout moment ultérieur,
déclarer, par notification adressée au Secrétaire general de FOrganisation
des Nations Unies, que le present Protocole sera applicable å tout ou parlie
des territoires qu'il représenté sur le plan intemational et pour lesquels il
a fait une dédaration conformément ä farticle 46 de la Convention. Le present Protocole
sera applicable au territoire ou aux territoires mentionnés dans la notification
å dater du quatre-vingl-dixiéme jour apres reception de cette notification
par le Secrétaire general ou, si ä ce jour le Protocole n'est pas encore entré
en vigueur, ä dater de son entrée en vigueur.

2.
Tout Etat qui aura
fait. conformément au paragraphe précédent. une dédaration ayant pour effet de rendre
le présenl Protocole applicable ä un territoire qu"il représenté sur le
plan intemational pourra. conformément å rartide 5 ci-dessus, dénoncer le Protocole
séparément en ce qui concerne ledit territoire.

Artide 8

Any dispute
between two or more Contracting Parties relating to the interpretation or application
of this Protocol which the Parties are unable to sellie by negoliation or olher
means may, at the request of any oneof the Contracting Parties concerned, be referred
for seulement to the International Court of Justice.

Artide 8

Tout différend
enlre deux ou plusieurs Parlies contractantes touchant rinlerprélation ou rapplication
du présenl Protocole que les Parlies n'auraienl pu regler par voie de négo-cialions
ou par un autre mode de réglement pourra élre porté. ä la requéte d"une quelcon-que
des Parties contractantes intéressées. devant la Cour intemationale de Justice.
pour étre Iranché par elle.

Prop.
1984/85:58 25

3. En fördragsslulande part som upphör all vara bunden av konvenlionen
upphör samtidigt all vara bunden av detta protokoll.

. \rtikel 6

Om efter det all protokollet har träli i kraft anlalel fördragsslulande
parter minskar till följd av uppsägningar till mindre än fem, upphör delta
protokoll all gälla från och med den dag dä den senaste av dessa uppsägningar
fick verkan. Del upphör ocksä att gälla från och med den dag då konvenlionen
upphör all gälla.

Artikel 7

1.
En stat får när
den deponerar sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument eller när som helsl
därefter genom underrättelse lill Förenta Nationernas generalsekreterare förklara
att prolokollel är tillämpligt såvitt gäller samtliga eller något av de områden
för vars inlernalionella förbindelser den staten svarar och för vilka staten
har avgett en förklaring i enlighet med artikel 46 i konvenlionen. Protokollet
blir tillämpligt såvitt gäller de områden som anges i underrättelsen den
nittionde dagen efter det att generalsekreteraren tog emot underrättelsen
eller, om protokollet den dagen ännu inte har trall i kraft, den dag då
protokollet träder i kraft.

2.
En stat som har
avgett en sädan förklaring enligl föregående stycke som gör prolokollel lillämpligl
såvill gäller områden för vars inlernalionella förbindelser som den staten
svarar tar säga upp protokollet särskilt för ell sådant område i enlighet med
föreskrifterna i artikel 5.

Artikel 8

Tvister emellan två eller flera fördragsslulande parier
rörande tolkningen eller tillämpningen av delta protokoll, vilka parterna inte
kan lösa genom förhandlingar eller på nägol annal säll. kan pä begäran av en av
de berörda parterna hänskjuias lill avgörande av Internationella domstolen.

Artide 9

1. Each Contracting Party may, al the time

of signing, ratifying, or acceding to this Pro

tocol, declare by a notification addressed to

the Secretary-General of the United Nations

that it does not consider itself bound by arti

de 8 of this Protocol. Other Contracting Par

ties shall not be bound by artide 8 of this

Protocol in respect of any Contracting Party

which has enlered such a reservation.

2.
The dédaration referred
to in paragraph 1 of this artide may be withdrawn at any time by a notification
addressed to the Secretary-General of the United Nations.

3.
No olher
reservation to this Protocol shall be permitted.

Artide 9

1.
Chaque Partie contractante
pourra, au moment ou elle signera ou ratifiera le present Protocole ou y adhérera,
déclarer par une notification adressée au Secrétaire general de FOrganisation
des Nations Unies, qu'elle ne se considéré pas liée par Farticle 8 du present Protocole.
Les autres Parties contractantes ne seront pas iiées par Farticle 8 envers toute
Partie contractante qui aura formule une telle réserve.

2.
La dédaration visée
au paragraphe 1 du present artide pourra étre relirée ä tout moment par une notification
adressée au Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies.

3.
Aucune autre réserve
au present Protocole ne sera admise.

Artide 10

1.
After this Protocol
has been in force for three years, any Contracting Party may, by notification
to the Secretary-General of the United Nations, request that a conférence be convened
for the purpose of reviewing this Protocol. The Secretary-General shall notify
all Contracting Parties of the request and a review conférence shall be convened
by the Secretary-General if, within a period of four monlhs following the date
of notification by the Secretary-General not less than one-fourth of the Contracting
Parties notify him of Iheir concurrence wilh the request.

2.
If a conférence
is convened in accordance with the preceding paragraph, Ihe Sec-reiary-General
shall notify all the Contracting Parlies and invite them to submil within a
period of three monlhs such proposals as Ihey may wish the Conférence to consider.
The Secretary-General shall circulate lo all Contracting Parties the provisional
agenda for the Conférence togelher with the texts of such proposals at least three
monlhs before the date on which the Conférence is to meet.

3.
The Secretary-General
shall invite to any conférence convened in accordance with this artide all
States referred to in artide 3, paragraphs I and 2 and States which have become
Contracting Parlies under artide 3, paragraph 3 of this Protocol.

Artide 10

1. Apres que le present Protocole aura été

en vigueur pendant trois ans, toute Partie

contractante pourra, par notification adres

sée au Secrétaire general de FOrganisation

des Nations Unies, demander la convocation

d'une conférence å I'effet de réviser le pre

sent Protocole. Le Secrétaire general noti-

fiera cette demande å toutes les Parties con

tractantes et convoquera une conférence de

revision si, dans un délai de quatre mois ä

dater de la notification adressée par lui, le

quart au moins des Parties contractantes lui

signifient leur assentimenl ä cette demande.

2.
Si une conférence
est convoquée conformément au paragraphe précédent, le Secrétaire general en
avisera toutes les Parties contractantes et les invitera ä presenter, dans un délai
de trois mois, les propositions qu'elles souhaiteraient voir examiner par la Conférence.
Le Secrétaire general communi-quera ä toutes les Parties contractantes Fordre du
jour provisoire de la Conférence, ainsi que le texte de ces propositions, trois
mois au moins avant la date d'ouverture de la Conférence.

3.
Le Secrétaire
general invitera å toute conférence convoquée conformément au present artide tous
les Etats vises aux paragraphes I et 2 de Farticle 3, ainsi que les Elals devenus
Parties contractantes en application du paragraphe 3 de Farticle 3 du présenl
Protocole.

Prop. 1984/85:58 27

Artikd 9

1.
En fördragsslulande
stal fär när den undertecknar protokollet eller ratificerar eller ansluter sig
till det genom underrättelse till Förenta Nationernas generalsekreterare förklara
att den inle anser sig bunden av artikel 8 i protokollet. De övriga fördragsslulande
parterna är inte bundna av artikel 8 i protokollet i förhållande till de
stater som har avgetl en sådan förklaring.

2.
En förklaring
som har avgells i enlighet med första slyckel i denna artikel får alertas när
som helsl genom underrättelse till Förenta Nationernas generalsekreterare.

3.
Nägra andra
förbehåll mol protokollet är inle lillåina.

Artikel 10

1.
Sedan della proiokoll
har varil i kraft i ire år. fär en fördragsslulande pari genom underräUelse lill
Förenia Naiionernas generalsekreterare begära all en konferens sammankallas
för revision av protokollet. Generalsekreteraren skall underrätta samtliga fördragsslulande
parter om denna begäran, och en revisionskonferens skall sammankallas av
generalsekreteraren, om minst en fjärdedel av de fördragsslulande parterna inom
fyra månader frän dagen för generalsekreterarens underräUelse har underrättat
honom om att de instämmer i framställningen.

2.
Om en konferens
sammankallas enligt föregående stycke, skall generalsekreleraren underrätia samlliga
fördragsslulande parier och inbjuda dem all inom tre månader ge in de förslag
som de önskar att konferensen bör behandla. Generalsekreteraren skall till samtliga
fördragsslulande parier sända den preliminära dagordningen för konferensen saml
texterna lill sädana förslag senasl Ire månader innan konferensen skall
öppnas.

3. Generalsekreleraren skall inbjuda alla de stater som
avses i artikel 3, fösta och andra styckena, och de stater som har blivil fördragsslulande
parter i enlighet med artikel 3. iredje slyckel. lill samlliga konferenser som
sammankallas enligl denna artikel.

Artide
11

In
addition to the notifications provided for in artide 10, the Secretary-General
of the United Nations shall notify the States referred to in artide 3, paragraphs
1 and 2, of this Protocol and the States which have become Contracting Parties
under artide 3, paragraph 3, of this Protocol, of:

(a)
ratifications
and accessions under artide 3;

(b)
the dales of entry
into force of this Protocol in accordance with artide 4;

(c) Communications received under
artide 2, paragraph (2);

(d) denunciations under artide 5;

(e) the termination of this Protocol in ac

cordance with artide 6;

(O notifications received in accordance wilh artide 7;

(g) dédarations and notifications received in accordance with
artide 9, paragraphs 1 and 2.

Artide
11

Oulre les notifications prévues ä Farticle 10, le Secrétaire
general de FOrganisation des Nations Unies notifiera aux Etats vises aux paragraphes
1 et 2 de Farticle 3, ainsi qu'aux Etats devenus Parties contractantes en application
du paragraphe 3 de Farticle 3 du present Protocole;

a)
les ratifications
et adhésions en vertu de Farticle 3,

b)
les dales auxquelles
le présenl Protocole enlrera en vigueur conformément ä Farticle 4,

c)
les
Communications reues en vertu de Falinéa 2) de Farticle 2,

d) les dénonciations en vertu de Farticle 5,

e) Fabrogation du présenl Protocole con

formément å Farticle 6,

f) les
notifications regues conformément å

Farticle 7,

g) les dédarations
et notifications re9ues

conformément aux paragraphes 1 et 2 de Far

ticle 9.

Artide 12

After 31
August 1979, the original of this Protocol shall be deposited with the Secretary-General
of the United Nations, who shall transmit certified tme copies to each of the
States mentioned in artide 3, paragraphs 1, 2 and 3 of this Protocol.

DONE at Geneva, this fifth day of July one ihousand nine
hundred and seventy-eight, in a single copy in the English and French lan-guages,
each text being equally authentic.

IN WITNESS WHEREOF, the under-signed, being duly authorized
thereto, have signed this Protocol in the name of

Artide
12

Apres le 31 aout 1979, Foriginal du present Protocole sera
déposé auprés du Secrétaire general de FOrganisation des Nations Unies, qui en transmettra
des copies certifiées conformes ä chacun des Etats vises aux paragraphes 1, 2
et 3 de Farticle 3 du présenl Protocole.

FAIT å Geneve, le cinq juillet mil neuf cent soixante-dix-huit,
en un seul exemplaire, en langues anglaise el fran§aise, le deux textes faisant
également foi.

EN FOI DE QUOI les soussignés, ä ce dument aulorisés, ont signé
le present Protocole au nom

Prop.
1984/85:58 29

Artikd
11

Utöver
de underrättelser som anges i artikel 10 skall Förenta Nationernas generalsekreterare
underrätta de stater som avses i artikel 3, första och andra styckena, i
protokollet och de stater som har blivit fördragsslulande parter i enlighet med
artikel 3, Iredje stycket, i protokollet om:

(a)
ratifikationer och anslutningar
enligt artikel 3;

(b)
den dag då detta protokoll
träder i kraft enligt artikel 4;

(c)
underrättelser som har tagit
emot enligl artikel 2, andra stycket;

(d) uppsägningar
enligt artikel 5;

(e) den
dag då detta protokoll upphör att

gälla enligt artikel 6;

(O
underrättelser som har tagits emot enligl artikel 7;

(g)
förklaringar och underrättelser som har tagits emol enligt artikel 9, första
och andra styckena.

Artikel
12

Efter
den 31 augusti 1979 skall originalexemplaret av detta protokoll deponeras hos Förenta
Nationemas generalsekreterare som skall sända bestyrkta kopior av originalet
till de stater som avses i artikel 3, första, andra och tredje slyckena i detta
protokoll.

SOM
SKEDDE i Geneve den 5 juli 1978, i etl enda exemplar pä engelska och franska språken,
vilka texter båda äger lika vitsord.

TILL
BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäk-tigade,
undertecknat detta protokoll.

Prop. 1984/85:58 30

Bilaga
2

Sammanställning
av remissyttrandena

1. Statens
järnvägar (SJ)

Sedan
SJ med remiss den 27 april (378-84) beretts tillfälle avge yttrande över
förslag till lag om ändring i vägtransportlagen får SJ meddela all förslaget
inte föranleder någon erinran frän SJ: s sida.

2. Transporträdel
(TPR)

Från
de synpunkler TPR har att företräda finner TPR inte anledning att motsätta sig
den föreslagna höjningen av ansvarsbeloppet.

3. Svenska
åkeriförbundet

Sedan
1950-lalet har förbundel utarbetat och tillhandahållit ansvarsbestämmelser och
ett ansvarsförsäkringssyslem för medlemsåkerierna. Dessa bestämmelser erhöll
efterhand sedvanerättslig status. De har tillämpats även branschinternt
gentemot de större Iransportförmedlingsföretagen vilka även i dag anlitar
åkerier som under- eller verkställande transportörer.
Transportförmedlingsföretagen tillämpar sedan länge högre ansvarsnivåer och
svarar själva och via egna försäkringar för skillnaden mellan sitt och de
anlitade åkeriernas ansvar.

Vid tillkomsten av
vägtransportlagen hade våra ansvarsbestämmelser ett ansvarsbelopp av 200 kr per
kilo gods dock med en begränsning till högst 300 000 kr per fordon som högsta
ansvarsbelopp. Då lagen inte medgav den senare begränsningen, ulan högsla
ansvarssumman blev avhängig av den sammanlagda lastens vikl, ändrades
ansvarsbeloppet i våra bestämmelser till 100 kr per kilo men utan övre
beloppsgräns. Vid t ex 20 tons last blev ansvarsbeloppet därmed 2 miljoner kr.
Upphandling av försäkringar har därefter skett i enlighet härmed.

Av
särskilda skäl löper försäkringarna inte per kalenderår utan för tiden I
oktober till 30 september påföljande år.

Vi
ansåg att lagen om inrikes vägtransport inte behövdes dä en väl utvecklad och
erkänd sedvanerätt förelåg. Del har ocksä visat sig att lagen inneburit
försämringar såväl för transportkunder som i något fall även för fraktförarna i
förhållande lill sedvanerätten. Begränsningsbeloppet 50 kr är ett exempel.

Vi
anser fortfarande att lagstiftning pä detta område inte fyller något särskilt
behov. Marknaden, representerad av samspelet mellan transportkunder,
transportföretag och försäkringsbolag har alla förulsällningar att tillse att
ansvarsnivåerna anpassas lill lidens krav och behov, oavsett vilket
transportmedel som avses.

När
det gäller den nu aktuella sakfrågan, höjning av ansvarsbeloppet.

Prop. 1984/85:58 31

motsätter vi oss dock inte all sä sker. Vi anser
emellertid att den i promemorian redovisade norska lösningen är att föredra.
Den har bl a den fördelen att förändrat penningvärde inte ger anledning till ytteriigare
lagändring i framtiden och den främjar enhetligheten i nordisk lagstiftning.

Årets upphandling av transporlansvarsförsäkringar för
försäkringsåret l/IO 1984-30/9 1985 är i huvudsak genomförd pä hiuillsvarande fömtsättningar
och ansvarsbeloppet 100 kr. En lagändring med höjning över detta belopp redan
frän ingången av'1985 är därför synneriigen olämplig. Vi fömtsätter därför att
ett ikraftträdande inte kommer ifråga före I januari 1986.

4. Sveriges Speditörförbund

Enligt förbundel är det angeläget alt samordna de regler
som gäller för olika transportsält. Emellertid kan en riktig samordning inte
vinnas endast genom att begränsningsbeloppen samordnas. Dessa belopp har
nämligen etl nära samband med själva ansvarskonstmklionerna i resp lagar och
konventioner. Den omständigheten att man i järnvägslagstiftningen har ett högre
belopp än det som gäller för vägtransporter utgör i och för sig inget skäl att
ändra begränsningsbeloppet för sistnämnda transporter. Det förhåller sig
nämligen så, aU järnvägstransportörens ansvar är i gmnden olikt det som gäller
för vägtransportören. Vid utformningen av järnvägstransportörens ansvar har
man utgått från tanken om ett försäkrat syslem. Detta visar sig främst genom
att ansvaret nu föreslås bli rent strikt. Förbundel vill därför avstyrka en
ändring av endast begränsningsbeloppet i vägtransportlagen intill dess att man
har noga övervägt och fallat ståndpunkt till den grundläggande frågan, om
vägtransportörens ansvar i likhel med järnvägstransportörens skall utformas som
elt rent strikt ansvar. Ekonomiskt betyder detta att transporter på väg inle
behöver iransportför-säkras. Ytteriigare etl skäl lill att avvakta med en
höjning av ansvarsbegränsningsbeloppet i vägtransportlagen är att denna fråga
självfallet bör lösas i samband med en eventuellt förestående ändring av de
regler som gäller för internationella godstransporter på väg i CMR. Förbundel
kan inte dela uppfattningen att det skulle sakna betydelse, om man hade olika
regler för nationella och gränsöverskridande transporter. Tvärtom skulle olika
regler för dessa transporter medföra betydande svårigheter i den praktiska
tillämpningen.

I promemorian hänvisas till de standardavtal där vissa vägfraktförare
redan tillämpar ett begränsningsbelopp på 200 kronor per kilo. Denna hänvisning
är emellertid missvisande eftersom den frivilliga höjningen av
begränsningsbeloppet frän 50 kronor till 200 kronor kompletterats med en belydande
skärpning av det grundläggande ansvaret. Dessutom gäller alt denna höjning av
begränsningsbeloppet och skärpningen av ansvarsgrunden avser au ersätta
transportförsäkringen. Det förklaras nämligen att bestämmelserna inle gäller i
de fall då kunden kan få ersättning av sin

Prop. 1984/85:58 32

transportförsäkring.
En höjning av beloppet i vägtransportlagen, vars bestämmelser ju är tvingande,
skulle medföra en hell annan konsekvens. Med all sannolikhet uppstår en form av
"dubbelförsäkring", eftersom ju vägtransportören inte pä samma sätt
som nu kan utesluta regress frän transportförsäkringsbolagen till den del som
ansvaret överstiger del tvingande legala ansvaret.

Vid de förhandlingar som
förekommit med näringslivets organisalioner i samband med omarbetningen av 1974
års speditörbestämmelser, och som beräknas leda lill nya bestämmelser frän och
med den I januari 1985, har tanken på elt utbyggt ansvarssystem ingående
diskuterats. Man har därvid funnit att del är riktigare alt hålla ansvaret pä
den traditionella nivån såväl vad avser ansvarsgmnd som
ansvarsbegränsningsbelopp och man har därvid använt det ansvar som gäller för väglransportören
som "riktmärke". Man har menat att riskskydd härutöver bör åstadkommas
pä traditionellt sätt genom försäkring. Som en följd härav vidareutvecklar speditörer
och försäkringsgivare kontinuerligt transportförsäkringen för att tillgodose kundemas
varierande krav på riskskydd. Transportkunderna har med kraft understmkit att
de vill behålla sin valfrihet. Det är angeläget alt denna inte berövas dem
genom ett system där de tvingas köpa ett komplett riskskydd av transportören
genom att ansvarsreglerna skärps i sådan utsträckning att de motsvarar det
skydd som kan erhållas genom en transportförsäkring. Förslaget i
justitiedepartementets promemoria att höja ansvarsbegränsningsbeloppet i
vägtransportlagen från 50 kronor per kilo till 150 kronor per kilo strider helt
emot de lösningar som man på detta sätt enat sig om genom förhandlingar mellan
näringslivets organisationer i de fyra nordiska länderna. Förbundet vill därför
bestämt avstyrka den föreslagna ändringen.

5.
Åkeriägarnas Centralförbund

I
samband med tillkomsten av lagen (1974:610) om inrikes vägtransport framhöll vi
vikten av konformiteten med CMR-konventionen och förordade då ett
ansvarsbelopp på upp till 45—50 kr. per kilo av varans vikt. Det blev då 50
kr., vilket ju var utredningens förslag.

Vi
anser fortfarande att konformiteten med CMR är vikiig, speciellt med hänsyn till
den ökande internationaliseringen av transporterna på väg. Vi vill emellerlid
ej ge oss in på någon polemik rörande det riktiga i att basera ersäUningsbeloppet
pä SDR eller Germinalfrancs. Båda räknesätten ger ju för närvarande ett ersättningsbelopp
av 70-75 kr.

Mot
bakgrund härav vill Åkeriägarnas Centralförbund förorda att ansvarsbeloppet i
vägtransportlagen sätts till 75 kr. och motsätter oss tills vidare all
likriktning med järnvägens ansvarsbelopp, även om detla ju endast skulle bli en
nationell företeelse.

Prop. 1984/85:58 33

6. Folksam

Folksam anser del vara angeläget att ansvarsreglerna vid
inrikes och internationell godsbefordran på väg överensstämmer med varandra i
största möjliga utsträckning.

Folksam finner det sålunda viktigare att eftersträva ett
begränsningsbelopp som är lika för alla transporter med ett och samma
transportmedel, i detta fall lastbil, än att skapa enhetlighet med vad som
gäller vid inrikes järnvägstransporter.

Folksam förordar all begränsningsbeloppel i § 32 i lagen
om inrikes vägtransport ändras från 50 kr till 75 kr.

7. Kooperativa förbundel (KF)

De flesla större vägfraklförare i Sverige tillämpar
standardvillkor för sin verksamhet. I dessa villkor har frakiförarna åtagit sig
ell längre gående ansvar än enligl vägtransporllagen. 1 slandardvillkoren är
sålunda ansvarigheten för förlust, minskning eller skada begränsad till 200
kronor per kilo av godsels bruttovikt. Även järnvägen hade samma normalvillkor
fram till den I november 1983. Begränsningsbeloppet ändrades då lill 400 kr per
kilo.

Det nu gällande begränsningsbeloppet i vägtransportlagen,
50 kronor per kilo av godsets bruttovikt, fastställdes är 1974. Värdet av detta
belopp har sedan dess urholkals kraftigt genom inflation och torde numera vara
orimligt lågt.

Med hänvisning till ovanstående och till att del nyligen
föreslagits att begränsningsbeloppel enligl järnvägstrafikstadgan även skall
höjas till 150 kronor har KF inget att invända mot att S 32 i Lagen om inrikes
vägtransport ändras enligt förslag.

8. Lantbrukarnas riksförbund (LRF)

1 promemorian föreslås en höjning av begränsningsbeloppel
för vägtransporter frän 50 kronor till 150 kronor per kilo av godsets
bruttovikt. Anledningen till förslaget är all sedan begränsningsbeloppet 50
kronor fastställdes 1974 har detta belopp urholkats kraftigt av inflationen.
Det får således anses orimligt an hälla kvar beloppet pä en sä låg nivå. En
annan anledning är önskemålet om en överensstämmelse med vad som gäller för
järnvägstransporter där beloppet har fastsiällis till 150 kronor. Härtill
kommer alt de flesla slörre vägfraklförare i sina standardavtal redan tillämpar
etl begränsningsbelopp på 200 kronor.

LRF delar uppfattningen an inflalionen krafiigi urholkai dei
begränsningsbelopp som fastställdes 1974 om 50 kronor per kilo av godsets
bruttovikt. Med hänsyn lill delta är det rimligt att det lagligen fastställda
minimibeloppet bestäms lill 150 kronor per kilo av godsels bruttovikt. LRF
tillstyrker därför förslaget.

Prop. 1984/85:58 34

9.
Sjöassuradörernas förening

Del
förslag till lag om inrikes befordran på väg som framlades 1972 i betänkandet "Vägfraktavlalel
II" innebar bland annat att lastförarens ansvar
begränsades till 50 kr per kg, vilket belopp låg något över det motsvarande
belopp som enligt CMR då gällde för internalionell befordran.

I
ell yttrande över förslaget som föreningen avgav gemensamt med ett antal näringsorganisaiioner
framhölls att det för varuägare, fraktförare, assuradörer och övriga berörda
parter var angeläget att få till stånd största möjliga enhetlighet beträffande
ansvaret vid inrikes och internationell befordran på väg. Man förordade därför
att den maximala ersättningen per kg avseende inrikes befordran måtte sättas till
samma belopp som gällde för internationell befordran, dvs 25 francs, vilket vid
tidpunkten ifråga motsvarade kr 42; 68.

Det
är alltjämt föreningens uppfattning att ansvarsreglerna, inklusive
begränsningsbeloppet, så långt möjligt bör vara enhetliga för transporter med etl
och samma transportmedel, antingen dessa utföres i inrikes eller utrikes
trafik. Detta synsätt avspeglade sig, vilket också framgår av departementspromemorian,
i det förslag som 1983 framlades om ny jämvägstrafiklag.

Argumentet
att det kan ligga fördelar i att begränsningsbeloppet enligt vägtransportlagen
anpassas till jämvägstrafiklagen är med denna utgångspunkt, enligt föreningens
mening, mindre vägande.

Föreningen
hemställer därför att departementet i första hand måtte överväga att ändra
hittillsvarande begränsningsbelopp för inrikes vägtransporter, 50 kr per kg,
till vad som enligt CMR-prolokollel gäller för utrikes vägtransporter, nämligen
8,33 SDR, nu motsvarande ca 70 kr. Skulle man av principiella skäl inte anse
sig kunna införa SDR-metodiken i en lag, som enbart gäller för irafik i
Sverige, förordar föreningen i andra hand att etl sådant belopp fastställes i
svenska kronor som sä nära som möjligt ansluter till SDR 8,33 efter den kurs
som gäller den dag dä departementet framlägger silt slutliga förslag i
ärendet.

10. Sveriges
köpmannaförbund

Sedan
vi beretts tillfälle att avge yltrande över promemorian 1984-04-27
"Ändring av begränsningsbeloppel för vägfraktförarens ansvar när gods skadas,
minskas eller går förlorat". Dnr 378/84 får vi meddela att vi inte har
något att erinra mol att begränsningsbeloppet för vägtransporterna höjs till
150 kronor per kg av godsets bruttovikt.

11. Sveriges
industriförbund (SI)

SI
har inget att erinra mot den föreslagna höjningen av begränsningsbeloppel i
vägtransportlagen frän 50 till 150 kr/kg av godsets bruttovikt.

Prop. 1984/85:58 35

12. Sveriges Grossistförbund

För näringslivel är del naturiiglvis angelägel att sä
långt som möjligt legala minsta enhetliga begränsningsbelopp gäller både för
olika transportmedel och för inrikes och utrikes transporter. Eftersom
begränsningsbeloppet för järnvägstransporter satts lill 150 kr och för norska
inrikes vägtransporter till 17 SDR (ungefär motsvarande) synes det naturiigt
au det legala begränsningsbeloppel för inrikes vägtransporter i Sverige sätts
till 150 kr. Del är också enligt vår mening angeläget att Sverige vid pågående
revision av CMR verkar för att nuvarande begränsningsbelopp om 8.33 SDR höjs
till 17 SDR.

Sveriges Grossistförbund fär mot denna bakgrund starkt
tillstyrka promemorians förslag till ändring av vägtransportlagen innebärande
en höjning av begränsningsbeloppet lill 150 kr per kilo av godsets bruttovikt
för vägfraktförares ansvar när gods skadas, minskas eller går förloral.

13. Svenska Försäkringsbolags Riksförbund

1 promemorian föreslås att begränsningsbeloppel för
fraktförarens ansvar vid inrikes transporter höjs frän 50 kronor per kilo till
150 kronor.

Nyligen har lagts fram förslag (prop. 1983/84: 117) till
ny järnvägstrafiklag. Där föreslås en höjning av begränsningsbeloppet från 100
kronor till 150 kronor. I promemorian las detta som elt avgörande skäl för att
göra samma höjning i vägtransporllagen, trots att detla medför olika begränsningsbelopp
för inrikes och för internationella vägtransporter. Genom etl protokoll lill CMR-konventionen
frän 1978, som Sverige avser att tillträda, är begränsningsbeloppel f n ca 70
kronor.

Den 8 november 1972 - vid remissbehandlingen av
betänkandet "Våg-fraktavtalet 11" (SOU 1972:24) - avgav riksförbundet
etl gemensamt yttrande tillsammans med Folksam. Kooperativa Förbundet. Sjöassuradörernas
Förening, Svenska Petroleum Institutet samt vissa näringslivsorganisationer
(alla nedan benämnda organisationerna). I yttrandet framhölls att organisationerna
fann det "synneriigen angeläget att de regler, som gäller för den
gränsöverskridande trafiken, blir tillämpliga även avseende inrikes
transporter". I promemorian sägs nu (sid 7) att det inte finns anledning
anta "all det skulle medföra nägra väsentliga olägenheter för frakiförarna
att ha olika begränsningsbelopp för nationella och för internationella
vägtransporter".

Riksförbundet har för sin del nu samma uppfattning som vid
vägtrans-porilagens tillkomst. Det är sålunda enligt förbundets mening
viktigare för alla berörda att begränsningsbeloppet är enhetligt för alla
transporter med ett och samma transportmedel än att enhetlighet skapas för
inrikes väg-och järnvägstransporter. I detla sammanhang vill riksförbundet även
betona vikten av att man verkar för en nordisk enhetlighet.

Primärt bör alltså enligt riksförbundets mening arbelel inrikias
pä en samordning mellan naliondla och inlernalionella regler i vad gäller be-

Prop.
1984/85:58 36

gränsningsbelopp
inom samma transportsätt. Egna regler som avviker från det internationella
mönstret bör sålunda undvikas. Såvitt gäller vägtransporter bör
begränsningsbeloppet i § 32 i lagen om inrikes vägtransport ändras från 50
kronor till samma belopp som enligt CMR gäller för internafionella
vägtransporter, dvs 8.33 särskilda dragningsrätter (SDR).

Prop.
1984/85:58 37

Innehåll

Propositionen ......................................................................... I

Propositionens huvudsakliga inneh å ll .................................. I

Propositionens lagf ö rslag
......................................................... 2

1 F()rslag till lag om ä ndring i lagen (1969:12) med anledning av

Sveriges tilltr ä de till konventionen den 19 maj
1956 om fraktavtalet

vid internalionell godsbefordran p ä v ä g ................................. 2

Bilaga: Artikel 23 ............................................................ 3

2..................................................................................... F ö rslag lill lag om ä ndring i lagen (1974:610) om inrikes v ä gtrans

port .............................................................................. 8

Utdrag av protokoll vid regeringssammantr ä de den 18 oklober 1984 9

1
Inledning ........................................................................ 9

2
Sveriges lilltriide
lill prolokollel ............................................ 10

3
Begr ä nsningsbeloppet f ö r
inrikes Iransporler ................... 13

4
Lagr å dsgranskning ........................................................ 16

5
Hemsl ä llan ....................................................................... 17

6
Beslul .......................................................................... 17

Bilagor .............................................................................. 18

Bilaga 1 Proiokoll lill konvenlionen om fraklavtalel
vid internatio

nell godsbefordan p ä v ä g (CMR) ............................ 18

Bilapa 2 Sammanst ä llning
av remissyttrandena ................ 30

Norstedts Trycken, Stockholm 1984