Prop. 1984/85:59

Regeringens proposition

1984/85:59

om
ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m.;

beslutad
den 1 november 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har upptagits i bifogade utdrag ur
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

ANNA-GRETA LEIJON

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till ny organisation för den särskill anordnade
arbetsmarknadsutbildningen som innebär att arbetsmarknadsutbildningen får en
egen organisation fristående från både arbetsmarknadsverket och
skolöverstyrelsen. Denna organisation bedöms bättre än f. n. kunna siärka och
effektivisera verksamheten saml ha större förutsättningar att kunna anpassa
verksamheten efter förändrade behov pä arbetsmarknaden. Den nya AMU-organisalionen
föreslås ha en uppdragsmyndighel i varje län med ansvar för alt driva
verksamheten samt en central myndighel med begränsade uppgifter. De nya
uppdragsmyndigheterna för AMU skall anordna utbildning som beställs av i första
hand länsarbetsnämnderna. AMU-myndigheterna föreslås ocksä fä möjlighet att mot
ersättning förmedla utbildning och utbildningstjänster till bl.a. förelag och
förvaltningar.

Den regionala
uppdragsmyndigheten föreslås bestå av ell mindre regionkansli saml länets AMU-cenler
och filialer. Den regionala organisationens huvuduppgift skall enligl
propositionen vara att driva utbildningsverksamheten med bästa möjliga ulbildningsresultal
och ekonomiska utfall. Den regionala uppdragsmyndighelen föreslås ledas av en
styrelse som utses av den cenlrala AMU-myndigheiens styrelse.

Den centrala
myndigheten föreslås ledas av en styrelse som utses av regeringen. Styrelsens
främsta uppgifter skall enligt proposilionen vara att ansvara för uppföljning
dels av kvaliteten i utbildningen, dels av de ekonomiska resultaten. 1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr
59

Prop.
1984/85:59

Prop.
1984/85:59 2

Förslag läggs fram om att de kurser som AMU-organisalionen
anordnar för arbetsmarknadsverkets räkning skall bygga på kursplaner som har
utarbetats efter samråd med arbetsmarknadens parter och med skolöverstyrelsen
(SÖ). Läns-AMU-organisalionen föresläs få möjlighel att anpassa de centralt
fastställda kursplanerna efter regionala behov och att utarbeta
försökskursplaner. Arbetsmarknadsverket kommer i vid mening att ha ansvar för
utbildningens kvalitet i egenskap av beställare och köpare av utbildning.

AMU-organisalionen föreslås övergångsvis lillföras etl
särskilt driflbi-drag att användas för bl.a. utvecklingsarbete,
personalutbildning och marknadsföring.

Den elevsociala verksamheten föreslås förbli fmansiserad
genom anslag fill arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

Samarbete mellan AMU och det ordinarie utbildningsväsendet
förekommer redan i dag. Nu föreslås en utökad samordning främsl med komvux vad
gäller allmän teoretisk utbildning inför planerad yrkesutbildning. Vidare
föresläs alt säväl länsarbetsnämnden som den regionala AMU-organisalionen
skall vara represenlerade i de regionala samråd som det ankommer på länsskolnämnderna
att ta initiativ till.

Ansvaret för den grundläggande ulbildningen av vuxna
zigenare föreslås överföras lill gmndvux, som därvid bör lillföras resurser som
motsvarar nuvarande omfattning av grundutbildningen inom AMU.

Omorganisationen skall genomföras inom ramen för
befintliga resurser. På sikt skall omorganisationen leda till minskade
kostnader för staten.

Riksdagen föreslås ta ställning till huvudsakliga
riktlinjer för organisationen av den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen. En organisationskommitté avses bli tillkallad för
att närmare bereda frågan om organisation för AMU m. m. Den nya organisalionen
fömtsätts träda i kraft den 1 januari 1986.

Prop.
1984/85:59

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-11-01

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson,
Hellström, Thunborg, Wickbom.

Föredragande:
statsrådet Leijon

Proposition
om ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m.

1
Inledning

Arbetsmarknadsutbildningen
har sedan tillkomsten i slutet av 1940- talet utvecklats till etl av de
viktigaste arbelsmarknadspolitiska medlen. Från en mycket begränsad verksamhei
med enstaka kortare yrkesinriktade kurser för arbetslösa i AMS regi har
arbetsmarknadsutbildningen dels utvidgats både vad gäller omfattning och
målgrupper, dels givits en fastare organisatorisk form. Under
konjunkturnedgången i slutet av 1950-talel bemyndigades AMS att bevilja
utbildningsbidrag till arbetslösa för studier inom del ordinarie
utbildningsväsendet.

Under
1960-lalet utvidgades rätten till arbetsmarknadsutbildningen frän att tidigare
enbart ha gällt faktiskt arbetslösa till all omfatta även dem som löper risk
för arbetslöshet. Genom särskilda regler för bristyrkesutbildning blev det
vidare möjligt även för dem som inle är eller löper risk att bli arbetslösa,
att genomgå utbildning lill vissa yrken med påtaglig brist pä arbetskraft.

Under
1960- och 1970-talen utvecklades vidare flera olika former av bidrag till
företag för utbildning av anställda.

Sedan
mitten av 1960-lalel har arbetsmarknadsutbildningen successivt expanderat.

Under
1970-lalet fördubblades i stort sett anlalel deltagare i arbetsmarknadsutbildningen
vid jämförbara konjunkturlägen. Därefter har anlalel deltagare frånsett åren
1981 och 1982 legat kvar på en hög nivå.

Innevarande
budgetår beräknas 130000 personer genomgå arbetsmarknadsutbildning varav 80000
i särskill anordnade kurser för arbetslösa.

Prop.
1984/85:59 4

Den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen sker f. n.
i SÖ: s regi och äger företrädesvis rum vid AMU-cenler. I varje län finns en kurssiyrelse
och elt anlal kursnämnder som är SÖ: s regionala organ för AMU. Merparten av
dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning studerar vid AMU-cenler, men en stor
del bedriver också utbildning inom del ordinarie skolväsendet främsl inom
gymnasieskolan och komvux. Utbildningen av anställda vilken innevarande
budgetär beräknas omfatta ca 30000 personer, kan äga rum vid AMU-cenler eller i
företagen. I det följande används benämningen arbetsmarknadsutbildning (AMU)
synonymt med den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen.

Utvecklingen under 1970-talet med en stark ökning av
arbetsmarknadsutbildningen ledde till att vissa frågor måste klaras ul. Del
gällde bl.a. möjligheten alt snabbt kunna ändra omfattningen av den särskilt
anordnade arbetsmarknadsutbildningen saml frågan om hur den tilllagande "in-stitutionaliseringen"
av AMU-centren skulle kunna motverkas. Mot bakgrund av den samtidigt stigande
kostnadsutvecklingen framstod även bl. a. frågan om samverkan med andra utbildningsanordnare
som angelägen.

En kartläggning av personalutbildning i företag, kommuner
och landsting redovisades av utredningen om förelagsutbildning i betänkandet
Utbildning i förelag, kommuner och landsting (SOU 1977:92). I denna rapport
framkom bl.a. behovet av samverkan mellan samhällel och företagen i fråga om
personalutbildning.

Mot denna bakgrund och med stöd av regeringens
bemyndigande tillkallade dåvarande arbetsmarknadsministern våren 1980 en
kommitté (A 1980:02) för att göra en översyn av arbetsmarknadsutbildningen och
sådan utbildning som sker inom. företag. Kommittén, som påbörjade sitl arbete i
augusti månad 1980, antog namnet kommittén för arbetsmarknadsutbildning och
företagsutbildning (KAFU).

Enligt sina direktiv skulle kommittén bl.a. pröva om den
nuvarande inriktningen av arbetsmarknadsutbildningen svarar mol de av riksdagen
antagna målen för arbetsmarknadsutbildningen eller om verksamheten, för att
uppnå dessa mål, skulle behöva ändras. Kommittén skulle därvid bl. a. analysera
vad som behövs för alt säkerställa en sådan flexibilitet att resursinsatserna
kan anpassas efter rådande konjunktur- och arbetsmarknadsläge. I uppdraget
ingick vidare att pröva möjligheterna att så långt möjligt decentralisera
befogenheter och ansvar vad gäller verksamhetsplanering samt drifladminislration.
Därvid skulle kommittén ta del av fidigare utredningsförslag och erfarenheter
och även pröva möjligheterna att förändra den nuvarande organisalionen.
Flexibilitetsaspekterna framhölls därvid som väsentliga.

En annan uppgift för kommittén var alt klargöra gränserna
mellan arbetsmarknadsutbildningens ansvarsområde och de uppgifter som normall
bör ankomma på företagens utbildning för de anställda.

En tredje huvuduppgift var att pröva om det behövs
åtgärder från

Prop. 1984/85:59 st; 5

samhällets
sida att främja en sädan inriktning av personalutbildningen alt såväl
samhällets som förelagens och de anställdas inlressen blir tillgodosedda.
Genom tilläggsdirektiv fick kommittén i uppdrag att utreda frågan om inrättande
av särskilda fonder för utbildning i företag.

Enligt
direktiven skulle KAFU med förtur pröva frågan om ett system för lokal
budgetering och uppföljning vid AMU-centren. Detla uppdrag redovisades för regeringen
i mars 1981 (DsA 1981:3) Budget för AMU-cenler. KAFU:s förslag utgör sedan
budgetåret 1981/82 grunden för det budgetsystem som tillämpas inom den särskilt
anordnade arbetsmarknadsutbildningen.

KAFU
överiämnade i april 1983 sitt huvudbetänkande (SOU 1983:22) Utbildning för
arbetslivet. En sammanställning av remissyttrandena har upprättals och finns
tillgänglig i arbetsmarknadsdepartementet (Dnr A 1868/83).

I
proposilionen 1983/84: 100, bil. 12, sid. 100-108 redovisade jag huvuddragen i
KAFU;s betänkande i fräga om arbetsmarknadsutbildningen. Därvid anförde jag bl.
a. att del, mot bakgrund av det alltmer komplicerade läget på arbetsmarknaden, inle
går alt upprälthålla någon strikt ansvarsfördelning i fråga om gränsdragningen
mellan arbetsmarknadsutbildningens och arbetsgivarnas ansvar för utbildning av
anställda. Omfattande strukturella förändringar, s.k. flaskhalsproblem i
industrins produktion, risk för arbetslöshet vid svaga konjunkturer och ojämn
fördelning mellan män och kvinnor kan genom riksdagens beslut om arbelsmarknadsutskotlels
betänkande (AU 1983/84:21) utgöra skäl för samhället att stödja utbildning för
anställda. Jag vill i detta sammanhang erinra om att regeringen i den
ekonomisk-politiska propositionen 1984/85:45 aviserat ett förslag om avsättning
av företagens vinster till s. k. förnyelsefonder som skall användas till
utbildning, utveckling och forskning.

I
direktiven till KAFU angavs vidare att kommittén skulle pröva och analysera
möjligheterna att förändra den nuvarande organisationen för den särskill
anordnade arbetsmarknadsutbildningen med beaktande av de särskilda krav på
flexibilitet i verksamheten som följer av förändringarna pä arbetsmarkanden.
Kommittén var därvid oförhindrad att överväga om den nuvarande
ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ skulle bibehållas med den begränsningen
att det pedagogiska ansvaret även framdeles borde åvila SÖ.

KAFU:
s förslag till organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen
innebär i korthet att arbetsmarknadsverket är ensam huvudman för verksamhelen.
Den kursstyrelse som finns för arbetsmarknadsutbildningen i varje län ombildas
till en delegation hos länsarbetsnämnden. Nämnden får överlåta ål delegationen
att i dess ställe fatta beslut i den utsträckning som AMS avgör. En särskild AMU-
avdelning inrättas vid länsarbetsnämnden. Kursnämnderna ges möjlighet alt repliera
på AMU-avdelningens kansliresurser. SÖ: s ansvar och uppgifter koncen-

Prop. 1984/85:59 6

treras
lill pedagogisk tillsyn, läroplansarbete och pedagogisk utvärdering. En sammanfatlning
av KAFU: s överväganden och förslag bör bifogas till protokollet för della
ärende som bilaga 1.

Mot
bakgrund av att ett slort anlal remissinstanser har ifrågasatt om enbart KAFU:s
förslag till organisation kan leda lill en högre grad av flexibilitet i
verksamheten, uppdrog jag i november år 1983 ål AMS att i samråd med
statskontoret, riksrevisionsverkel och skolöverslyrelsen att vidareutveckla KAFU:
s förslag. Utredarna skulle därvid se över förutsättningarna och formerna för
en från AMS mer fristående organisation för produklion av
arbetsmarknadsutbildning efter beställning frän länsarbetsnämnderna. I
riktlinjerna för uppdraget förutsattes vidare all AMU-kurser i slörre ulsträckning
än för närvarande skulle kunna köpas från andra utbildningsanordnare. I
enlighet med KAFU: s förslag förutsattes även att utbildningstjänster av olika
slag skulle kunna säljas lill företag och kommuner eller till andra utbildningsanordnare.

AMS
har i månadsskiftet mars/april år 1984 lagt fram sina förslag i rapporten Ny
organisation för den särskill anordnade arbetsmarknadsutbildningen. En
sammanfattning av rapporten jämte samrådsmyndigheler-nas yttranden bör fogas lill
protokollet i detla ärende som bilaga 2.

En
förteckning över remissinstanserna och en sammanfattning av remissyttrandena
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

Regeringen
uppdrog i juni år 1982 åt statskontoret att se över möjligheterna att inom
ramen för oförändrade resurser föra över alfabetiseringsundervisningen för
zigenare från arbetsmarknadsutbildningen till den kommunala grundutbildningen
för vuxna. Efter samråd med berörda myndigheter och Svenska kommunförbundet
överlämnade statskontoret i augusti är 1983 sin rapport (1983:43)
Alfabetiseringsundervisning för zigenare till regeringen. En sammanfatlning av
rapporten samt samrädsmyndigheter-nas synpunkter bör fogas till protokollet i
detta ärende som bUaga 4.

Jag
vill erinra om att riksdagen genom beslut i anledning av proposilionen
(1983/84; 116, UbU 29, rskr412) om gymnasieskola i utveckling, har beslutat om vissl
samarbete mellan den kommunala vuxenutbildningen, gymnasieskolan och AMU.

Jag
vill också erinra om att statsrådet Anita Gradin i prop. (1983/84:199) om
svenskundervisning för vuxna invandrare föreslagit att påbyggnadsundervisning
i svenska för invandrare skall kunna ske inom AMU i anknytning till en efterföljande
planerad yrkesutbildning eller, när så är aktuellt, till en teoretiskt
förberedande utbildning inom AMU.

2
Målen för arbetsmarknadsutbildningen

Arbetsmarknadsutbildningen
är ett arbetsmarknadspolitiskt medel som har slabiliseringspolitiska, fördelningspoliliska
och tillväxtpolitiska mäl.

Prop.
1984/85:59 , 7

Della fastställdes av riksdagen är 1975 (prop. 1975:45, InU
1975; 14, rskr 1975:178). Dessa mål bör ligga fast. Det innebär att arbetsmarknadsutbildningen
skall vara så flexibel att den minskar olägenheterna av konjunktursvängningar,
att den skall medverka lill alt stödja dem som har den svagaste ställningen på
arbetsmarknaden och att den skall främja ekonomisk tillväxt genom att tillgodose
behov av yrkesulbildad arbetskraft.

Arbetsmarknadsutbildningen är ett verksamt arbetsmarknadspolitiskt
medel som kan genomföras i åtskilliga former och med olika innehåll beroende på
efterfrågan och på den enskildes behov. Med utgångspunkt från de av riksdagen
fastställda målen anges i det följande riktlinjer för
arbetsmarknadsutbildningen vilka skall gälla oavselt om utbildningen anordnas
vid AMU-cenler, hos annan utbildningsanordnare eller i företag.

2.1 Arbetsmarknadsutbildningens roll i vuxenutbildningen

Arbetsmarknadsutbildningen är en hörnsten i
arbetsmarknadspolitiken. Dess främsta syfte är alt den skall leda lill
stadigvarande arbete. Etl huvudkrav på arbetsmarknadsutbildningen är därför att
utbildningen snabbt skall kunna anpassas till förändringarna på
arbetsmarknaden.

Arbetsmarknadsutbildningen är också en del av samhällets
vuxenutbildning.

Som sådan omfattas den av de allmänna målen för
vuxenutbildningen

som har antagits av statsmakterna och som syftar till

1.
all överbrygga
utbildningsklyftorna och därigenom verka för ökad jämlikhet och social
rättvisa,

2.
att öka vuxnas
förmåga att förstå, kritiskt granska och medverka i kulturellt, socialt och
politiskt liv och därigenom bidra lill det demokratiska samhällets utveckling,

3.
all utbilda
vuxna för varierande arbetsuppgifter, medverka till arbetslivets förändring
och bidra till full sysselsättning och därigenom främja utveckling och framsteg
i samhällel samt

4.
att tillgodose
vuxnas individuella önskemål om vidgade studie- och utbildningsmöjligheter och
ge dem tillfälle att komplettera ungdomsutbildningen.

För AMU: s del utgör den tredje punkten det övergripande
målet. Övriga allmänna mål för vuxenutbildningen är när det gäller AMU
underordnade detta övergripande mål. Det är delta som skapar dess särart.
Utbildningen inom AMU skall inriktas mol ett bestämt yrke och inte mot ett
bredare yrkesområde. Utbildningen inom AMU bör därför vara kortare och mera
koncentrerad än fullständig utbildning pä gymnasieskolans yrkesinriktade
linjer. Arbetsmarknadsutbildningens yrkeskurser fär emellerlid inle vara så
korta att de inte ger en rejäl grund i yrket.

Deltagarna i AMU bör ges nödvändig teoretisk utbildning
för all de skall kunna klara yrkesutbildningen. Deltagare som inte har
genomgått gmnd-

Prop. 1984/85:59 8

skola
bör liksom hittills ha möjlighet att genomgå viss teoretisk utbildning även om
det inte är nödvändigt för att klara yrkesutbildningen. Denna utbildning bör
dock utformas så att den anknyter lill yrkesutbildningen. Utgångspunkten bör
vara alt den teoretiska utbildningen skall genomgås inom komvux. AMU-organisalionen
kan dock behöva ha vissa resurser för teoretisk utbildning.

Arbetsmarknadsverket
kommer fortfarande att ha ansvar dels för att ta ut deltagare lill
arbetsmarknadsutbildning, dels för att genom sina beställningar se till att
deltagarna får en sädan utbildning att den kan leda till stadigvarande arbete
och utgöra en grund för vidare utbildning. Det är AMU-organisationens ansvar
att se till att deltagarna får en utbildning som till sitl innehåll är anpassad
efter deras behov och förutsättningar så att de kan fullfölja ulbildningen.

2.2 Kvalitet
i arbetsmarknadsutbildningen

Ett
kriterium på en kvalitetsmässigt god AMU är att deltagarna trots varierande
förkunskaper får en utbildning som ger frihet i valel av arbetsplats inom
yrket och som inte bara i ett kortsiktigt perspektiv bedöms leda till en arbetsplacering
utan också bidrar till all stärka den enskildes ställning pä arbetsmarknaden
på längre sikl. En kvalitetsmässigt god arbetsmarknadsutbildning förmedlar de
yrkesmässiga kunskaper och färdigheter som del aktuella yrket kräver att
utövaren skall behärska. Ulbildningen skall vidare ha en sådan yrkesmässig
bredd att den ger kunskaper som, i förening med yrkeserfarenhet, kan ge en
grund för vidare utbildning inom resp. yrkesområde och för befordran och
personlig utveckling i arbetet.

En
garanti för god kvalitet är en fortsatt och förstärkt samverkan med arbetsmarknadens
parter, säväl vid arbetsmarknadsverkets bedömning av utbildningsbehov som vid framiagningen
av nya kursplaner. Detta är särskilt viktigt i den fortsatta strävan att
förlägga en större del av utbildningen till reguljära arbetsplatser.

Uppföljningsundersökningar
av arbetsmarknadsutbildningen visar att den i stor utsträckning leder lill
arbete. Detta är en avgörande mätare på utbildningens måluppfyllelse. Strävan måste
vara att ytterligare förbättra dessa resultat. Delta kan ske genom förbättrade
metoder vid valel av utbildning, genom förbättrad undervisning och bättre stöd
under hela ulbildningen, genom mer individualiserade utbildningsplaner, genom
förbättrad kontakt med arbetslivet och genom mer ändamålsenliga insatser vid
utbildningens slut för att finna ett arbete.

2.3 Målgrupp
för AMU

Att
vara arbetslös, riskera arbetslöshet eller ha svårt att finna elt arbete är de
grundläggande villkoren för tillträde till arbetsmarknadsutbildning.

Prop.
1984/85:59 9

Arbetsmarknadsutbildningen skall genom förebyggande
insatser stödja dem som har den svagaste ställningen på arbelsmarknaden. Detla
är främst etl uttryck för den fördelningspolitiska målsättningen. En god
utbildning stärker den enskildes ställning.

I ett snabbt föränderligt arbetsliv där kunskapskraven
ständigt växer kan emellertid inle målgruppen enbart vara de som står utanför
arbetsmarknaden eller som löper risk att bli arbetslösa. Bl.a. för att undvika
flaskhals-problem i produktionen måste ambitionerna utsträckas även lill
särskilda insatser bland dem som finns i arbete.

2.4 Avgränsning mot företagens ansvar

Det är omöjligl att dra en precis och absolut gräns mellan
arbetsgivarens ansvar för fort- och vidareutbildning av sina anställda och samhällels
ansvar. Ansvarel för personalutbildningen måste primärt ligga hos arbetsgivaren.
Men samhällel har samtidigt ett intresse av all stärka landels långsiktiga
konkurrenskraft genom att stimulera lill utbildning som stärker individerna.
Samhället har sålunda ett inlresse t.ex. av att förebygga flaskhalsproblem som
har sin grund i brist på utbildad arbetskraft och förebygga arbetslöshet och utslagning
genom att se till att de anställda utbildas för kommande förändringar. Det är
vidare i samhällets intresse att försöka konjunkturvariera insatserna sä att de
får en ökad lyngd under tider med minskande produklion.

Den enskilde arbetstagarens yrkeskunnande och kompetens
har fått och kommer alt få en allt större betydelse för näringslivet och för
landels ekonomi. Arbetsmarknadsutbildningen måste därför även fortsättningsvis
inriktas pä alt i nära samarbete med parterna på arbetsmarknaden främja en god
anpassning mellan de anställdas kvalifikationer och produktionens krav.

2.5 Krav på snabb omställning

Arbetsmarknadsutbildningen skall inte ersätta eller
dubblera insatser inom det reguljära utbildningsväsendet. Det innebär att
arbetsmarknadsutbildningen inte skall svara för långsiktiga gmndläggande
utbildningsbehov. Det innebär ocksä alt lediga resurser inom det reguljära
utbildningsväsendet skall utnyttjas för arbetsmarknadsutbildning om delta är
möjligt och lämpligt. En nödvändig fömtsättning är dock att dessa kan svara mot
arbetsmarknadsmyndigheternas krav. Som arbetsmarknadspolitiskt instmment skall
AMU framförallt tillgodose utbildningsbehov i ett kort tidsperspektiv. Etl
huvudkrav blir därför att kursutbudet snabbt skall kunna anpassas lill
förändringar på arbetsmarknaden och olika behov hos dellagarna. Kraven på snabb
omställbarhet har ökat och kommer att öka i framtiden. Detta nödvändiggör också
fortsatt decentralisering av beslut och ökade möjligheter lill lokal anpassning
av utbildningen.

Prop.
1984/85:59 10

2.6 Krav på ökad individualisering

AMU skall vara en utbildning öppen för alla med gmndläggande
skolutbildning. Deltagarna i en kurs kan ha mycket varierande teoretisk bakgrund
frän högskoleutbildning till folkskola. Arbetsmarknadsutbildningen måste därför
utmärkas av en förmåga att anpassa utbildningar till kursdeltagarnas bakgrund
och fömtsättningar. Detta krav kan bällre tillgodoses i framtiden genom att en
individuell utbildningsplan läggs upp som lar hänsyn till den enskildes
tidigare teoretiska och prakliska kunskaper. Värvning mellan teoretisk och
praktisk utbildning bör också ges en individuell utformning. Större vikt bör
läggas vid individuellt stöd under utbildningens gång. Det är ocksä väsentligt
att arbetsförmedlingen tillsammans med utbildarna i god tid ger hjälp och stöd
för kursdeltagarna att söka och finna ett arbete.

2.7 Krav på nära kontakt med arbetslivet

Arbetsmarknadsutbildningen skall till sin utformning likna
förhållandena i arbetslivet. Därför är samarbete och nära kontakter med
arbetslivet av avgörande betydelse. Samarbeiei med arbetsmarknadens parter
finns institutionaliserat i styrelser, yrkesnämnder och kursnämnder.
Utbildningens innehåll och utformning måste i framtiden påverkas än starkare
av arbetslivets villkor. Detla kan ske på olika sätt. En viktig väg är att i
ökad grad förlägga hela utbildningar eller delar av utbildningar till reguljära
arbetsplatser. En annan viktig väg är att AMU-centrens personal genom
konsultmedverkan i näringslivet för uppläggning och genomförande av utbildning
ständigt har en aktuell kunskap om arbetslivet och de förändringar som sker
där.

2.8 Krav på jämförbarhet

För att en över rikel enhetlig nivå pä arbetsmarknadsutbildningen
skall kunna upprätthållas är det nödvändigt att ha centralt utarbetade
kursplaner som en grund att utgå från. Dessa bör uiformas som ett modulsystem
och utarbetas centralt efter samråd med parterna pä arbetsmarknaden och SÖ. Det
bör emellertid vara möjligt för den regionala AMU-organisalionen att anpassa
kursplanerna efter säväl individuella behov som regionala arbetsmarknadsbehov.

Del är viktigt att man inom AMU kan dokumentera i vilka
kurser eller kursmoment som den enskilde har deltagit. Detta är betydelsefullt
vid ansökan om arbete och även för den enskilde som önskar bedriva vidare
studier i det ordinarie utbildningsväsendet.

Prop.
1984/85:59 11

2.9 Krav på samverkan med övrig utbildning

Samhällels resurser för utbildning måste utnyttjas så effeklivi
som möjligt. Ekonomiska aspekter måste väga tungt vid valet mellan att bygga
upp särskilda resurser för arbetsmarknadsutbildning och att utnyttja befintliga
utbildningsresurser inom det reguljära utbildningsväsendet. AMU-organisalionen
måste samverka med andra utbildningsanordnare, främst gymnasieskolan och komvux,
i fråga om lokaler, utrustning och personal. När det gäller sådan allmänteoretisk
utbildning som erfordras för en yrkesutbildning bör strävan vara att nå en så
långt gående samordning mellan AMU och komvux som möjligt.

Även samverkan med studieförbund och andra utbildningsanordnare,
t. ex. Utvecklingsfonderna bör kunna komma i fråga.

3 Motiv för en organisationsförändring

Den nuvarande organisationen för AMU har byggts upp
successivt under de senaste 20 åren. I sin grundstruktur har den dock varit i slort
sett oförändrad. Enligt den ansvarsfördelning som gäller mellan arbetsmarknadsverket
och SÖ svarar arbetsmarknadsstyrelsen för bedömningarna av behovet av
arbetsmarknadsutbildning. AMS fastställer inriktning, omfattning och
lokalisering av arbetsmarknadsutbildningen. Arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde omfattar ocksä uttagning av deltagare samt förmedling av arbete
åt deltagarna efter avslutad utbildning. AMS är också huvudman för slörre delen
av den elevsociala personalen och servicefunktionerna vid AMU-cenler (främst
hälsovård, elevsociall stöd och bostäder). I vissa fall svarar dock SÖ för
elevsociala ålgärder (främst kosthåll och fritidsverksamhet).

SÖ verkställer AMS beställningar av utbildning. SÖ svarar
för den administrativa, pedagogiska, yrkestekniska och ekonomiska ledningen av
den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen. SÖ: s ansvarsområde omfattar
konstmktion av särskilda läroplaner för AMU, pedagogisk uppföljning,
utarbetande av lokalprogram, studieplaner, utmstningsspecifika-lioner samt
anskaffning av resurser i form av personal, lokaler och utrustning.

Den nuvarande ansvarsfördelningen mellan myndighelerna är
oklar främst vad gäller den ekonomiska styrningen och kontrollen av verksamheten.
Arbetsmarknadsverket svarar för planeringen av utbildningen men kan inte ta de
ekonomiska konsekvenserna av sina beslut eftersom det ekonomiska ansvaret
åvilar SÖ. Även om en rad beslut har decentraliserats till den regionala nivån
under de senasle åren präglas organisalionen alltjämt av en stark
centralisering.

Prop.
1984/85:59 12

Den huvudsakliga kritiken mot den nuvarande organisationen
— häri inbegrips såväl AMS som SÖ: s organisation för AMU - ligger i att denna
inte i tillräckligt hög grad tillgodoser kravet på snabb anpassning av utbildningsinsatserna.
AMS-utredarna redovisar att det finns en uppenbar risk att länsarbetsnämnderna
beställer den utbildning som finns tillgänglig vid AMU-cenler med hänsyn till lärar-
och lokalresurser i ställel för alt ägna mer uppmärksamhet ät alt efter
kontakter med organisationer, företag och kommuner förändra kursutbudet.

Enligt min mening är den nuvarande organisationsstrukturen
inle den mest ändamålsenliga för en verksamhet som snabbt måste kunna ställas
om efter förändringarna på arbetsmarknaden. AMU-organisalionen måste bli mer röriig
och lyhörd för de behov av utbildning som finns på arbetsmarknaden. Genom att
skapa en organisation som i sig själv har lättare alt genomföra förändringar i
verksamheten och som innehåller incitament lill att snabbi ställa om för att
möta nya behov kan flexibiliteten i ulbildningen ökas. Verksamheten bör göras
ekonomiskt beroende av alt den motsvarar beställarnas krav. Dessa krav skall
när det gäller länsarbetsnämnderna utgå från de arbetssökandes och arbelsmarknadens
behov. Den nya uppgift för AMU-organisalionen som jag kommer att föreslå - att
erbjuda utbildning och konsulttjänster till företag och förvaltningar - ställer
ocksä krav på förändring av organisationen.

Enligt min mening utövas den centrala styrningen bäst
genom resultatkrav och inte genom beslut i enskilda frågor av operationell
karaktär. Detta synsätt stämmer också väl överens med den decentralisering av
de operativa funktionerna som jag avser alt föreslå. Formaliserade styrsystem
som budget- och redovisningssystem blir nödvändiga hjälpmedel vid ledningen av
verksamheten.

Sammanfattningsvis syftar organisationsförändringen till
en ökad flexibilitet i utbildningsinsatserna, etl effekfivt utnyttjande av
resurserna, mindre grad av detaljreglering samt ökad decentralisering. AMS har föreslagil
att en uppdragsorganisation för AMU bildas som är fristående från både SÖ och
arbetsmarknadsverket.

De principer som bör ligga till gmnd för en
organisationsförändring är i allt väsentligt de som ligger till gmnd för AMS
principförslag till ny organisation. AMS förslag förutsätter att de
organisatoriska konsekvenserna närmare skulle behandlas av en
organisationskommitté. Även jag anser att detta tillvägagångssätt är lämpligt.
Jag lägger därför inte nu fram ett i detalj utarbetat organisationsförslag. Jag
avser att senare begära regeringens bemyndigande att få tillkalla en
organisationskommitté för delaljut-formningen av organisationen. Jag återkommer
till organisationskommitténs uppgifter i avsnitt 11.

Prop. 1984/85:59 13

4
Principförslag till ny organisation för den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen

4.1
Uppgifter och verksamhetsform

Mitt
förslag: Arbetsmarknadsutbildningen får en egen organisation fristående från
både arbetsmarknadsverket och skolöverstyrelsen. En uppdragsorganisalion bildas
som byggs upp av en uppdragsmyndighet i varje län samt en central myndighet med
begränsade uppgifter. De nya uppdragsmyndigheterna för AMU skall pä uppdrag
anordna utbildning som beställs av i första hand länsarbetsnämnderna. AMU-myndigheterna
skall också ha möjlighet alt mot ersällning erbjuda utbildning och utbildningstjänster
till bl. a. företag och förvaltningar. För den enskilde kursdeltagaren i AMU
sker ingen förändring. För denne är utbildningen fortfarande kostnadsfri.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser är positiva till förslaget. SACOISR anser dock att
det inle är nödvändigt att frigöra arbetsmarknadsutbildningen från AMS och SÖ.

Samrådsmyndigheterna:
SÖ har i sig inget att erinra mol all den särskill anordnade
arbetsmarknadsutbildningen organiseras i form av en uppdragsmyndighel med
relativt långtgående decentralisering av ansvar och befogenheter lill regional
nivå under förutsättning av bl. a. alten fast basorganisation anslagsfmansieras.
SÖ anser dock att AMS utredning har så stora brister att den inte kan ligga till
grund för etl ställningstagande till AMU: s framtida organisation. SÖ föreslår
att regeringen uppdrar åt SÖ och AMS att med utgångspunkt i nuvarande
organisation, i reell samverkan, genom etl successivt utvecklingsarbete finna
former för en mer ändamålsenlig organisation av den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen.

Statskontoret
tillstyrker att AMU-verksamhelen finansieras enligl uppdragsmodellen. Av de
alternativa organisationsmodeller som prövas i rapporten finner statskontoret
all en AMU-organisation som är fristående frän arbetsmarknadsverket och med
eget pedagogiskt ansvar för utbildningen bör vara den bästa lösningen. Vad
beträffar den regionala indelningen föreslår statskontoret att större regioner
än län övervägs.

Riksrevisionsverkel
(RRV) anser i likhet med utredningen att behovet av insyn i verksamhelen är ett
tungt vägande argument för val av uppdragsmyndighel i stället för stiftelse.
RRV anser liksom uiredningen alt en uppdragsverksamhet där SÖ har del
pedagogiska ansvaret skulle bli alltför komplicerad. Det föreslagna altemativel
medför dock enligt RRV osäker-

Prop.
1984/85:59 14

het om hur det pedagogiska ansvaret skall kunna utkrävas.
Det har enligt RRV inte visals att den föreslagna organisationen innebär någon
förenkling. Man har fortfarande tvä myndigheter inblandade direkt i verksamheten
samtidigt som man har kopplingen lill yrkesnämnderna. RRV anser att den nya
organisationen framför alll har sina fördelar i att beslällar- och
producentfunktionerna hålls åtskilda och genom att kostnadsmedvetandet bör öka.
Enligt RRV är dock osäkerheten stor om man verkligen når de åsyftade målen med
organisationsförändringen.

Skäl för mitt förslag: Det är enligt min mening nödvändigt
att få till stånd en ökad flexibilitet och en bättre resurshushållning inom
arbetsmarknadsutbildningen. Organisatoriska former som främjar dessa syften måsle
därför väljas. Jag anser att det inte är möjligt att åsladkomma en sädan
utveckling inom ramen för den nuvarande organisationen.

Det behövs ett sådant förhållande mellan beställaren av
utbildningen och producenten av utbildningen att ulbildningen verkligen kommer
alt svara mot beställarens krav. Det behövs former som underlättar en snabb anpassning
av verksamhelen, såväl när det gäller att öka och minska utbildningens omfaltning
som när det gäller att ändra innehållel i verksamheten. I valel av
verksamhetsform bör för att verksamhetens mål skall kunna uppnås en avvägning
ske mellan å ena sidan krav på ekonomisk styrning och insyn från statsmakternas
sida och önskemål om flexibilitet i arbetsformer och effektiv resursanvändning
å den andra. Jag anser liksom utredarna att övervägande skäl talar för att den
särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen även i fortsättningen bör
bedrivas i myndighetsform. Omvandlingen av AMU-organisalionen till fristående uppdragsorganisalion
bör enligl min mening kunna bidra till att verksamhetens mäl uppnås.

Det är länsarbetsnämnden som måste bestämma volym,
inriktning och lokalisering av den utbildning som nämnden anser behövas varvid
hänsyn måste tas till de arbetssökandes behov och fill den väntade efterfrågan
pä utbildad arbetskraft. Det betyder att länsarbetsnämnden har att avgöra om AMU-organisalionen
eller nägon annan utbildningsanordnare bäst uppfyller kraven med hänsyn lill
önskad inriktning och lokalisering samt kvalitets- och kostnadsaspekter.
Härigenom kommer AMU-organisalionen att arbeta under viss konkurrens och
behöva anpassa sin verksamhet för att kunna få de erforderliga intäkterna. AMU-
organisationen skall givetvis ha möjlighet att vända sig till andra utbildningsanordnare,
t.ex. komvux eller utvecklingsfonderna för köp av delar i en utbildning för en
kunds räkning. Del ligger i systemels nalur att en producent av utbildning som
arbetar under sådana former strävar efter att i sä stor utslräckning som
möjligt svara mot de behov som kunderna har. Det krävs vilja och förmåga att
anpassa kursutbudet efter kundernas önskemål och det blir nödvändigl att kunna
erbjuda kvalitativt god utbildning lill ell konkurrenskraftigt pris. Delta
kommer att innebära en press på AMU-organisalionen att hushälla med olika typer
av resurser.

Prop. 1984/85:59 15

Länsarbetsnämnden
kommer att vara den dominerande kunden hos AMU- organisalionen. De nya AMU-myndigheterna
kommer dock att ha möjlighel all mol ersättning erbjuda utbildning och
utbildningstjänster till företag, förvaltningar och andra utbildningsanordnare
som t. ex. gymnasieskolan och komvux. Pä uppdrag av AMS har Statskonsult gjort
en studie av förutsättningarna för AMU-organisalionen att sälja utbildnings-
och konsullservice till bl.a. näringslivet. Statskonsult framhåller att AMU spelar
en dominerande roll när det gäller konkret yrkesutbildning och alt AMU bör
bygga vidare på sin tradition av yrkesutbildning med koncentration till det
Verkstadstekniska området. Men även kontorsutbildning anses vikiig i detla
sammanhang. Enligl Statskonsult torde främst medellånga kurser om mellan en
månad och etl år ha de största fömtsättningarna all komplettera det övriga
utbudet pä utbildningsmarknaden. Jag konstaterar i likhel med uiredningen att
det är svårt att göra någon mer preciserad bedömning av den utbildningsvolym
som AMU-organisalionen kan komma att omfalta. Idag är del arbetsmarknadsverket
som helt svarar för dimensioneringen av AMU- cenlren. Den nuvarande AMU-organisalionen
har endasl möjlighet att sälja enstaka platser i en utbildning och endasl efter
hörande av länsarbetsnämnden. Den föreslagna verksamhetsformen ger AMU- organisalionen
möjlighet att själv förfoga över sina resurser och vända sig lill t.ex.
förelag. Detta bör enligt min mening leda lill fömtsättningar för etl mer
effektivt utnyttjande av resursema samtidigt som det sker en äterföring av
kunskap och erfarenhet frän arbetslivet lill den undervisande personalen.

Utredningen
befarar att villkoren vid försäljning av utbildning lill företag kommer att
variera mellan AMU-organisalionen och komvux, eftersom komvux enligl
utredningen under vissa fömtsättningar kan erbjuda företagen utbildning utan
kostnad. Jag vill erinra om att utbildningsministern i prop. 1983/84:169 om
kommunal och statlig utbildning för vuxna nyligen har förordat att olika former
för samverkan med förelag bör utvecklas genom att försöksverksamhet bedrivs med
uppdragsutbildning anordnad inom komvux och statens skolor för vuxna (SSV). Om
riksdagen beslular i enlighet med detta förslag får komvux och SSV möjlighet
att på försök sälja utbildning till företag. I ett sådant fall tillskjuls inle
statliga medel till lärartimmar m.m. Dessa kostnader får liksom kostnader för
administration, lokaler m.m. i stället täckas av det pris som förelaget
betalar. Den expertgmpp för översyn av den gymnasiala yrkesutbildningen som tillsattes
inom utbildningsdepartementet sommaren 1984 skall enligt sina direktiv överväga
möjligheten för gymnasieskolan att genomföra uppdragsutbildning.

Prop. 1984/85:59 16

4.2
Den regionala organisationen

4.2.1
Uppgifter

Mitt
förslag: Den regionala uppdragsmyndigheten skall bestå av etl mindre
regionkansli samt länets AMU-cenler och filialer. Regionkansliet skall ledas
av en chef som utses av regeringen efter förslag från den cenlrala styrelsen.

Regionchefen
skall inför styrelsen svara för ledningen av den operativa verksamheten. Den
regionala organisationens huvuduppgift skall vara att driva
utbildningsverksamheten med bästa möjliga utbildningsresultat och ekonomiska
utfall inom givna ramar.

Utbildningen
skall i större ulsträckning än f. n. helt eller delvis kunna föriäggas lill
företag.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser som uttalat sig i dessa frågor tillstyrker en
decentralisering av uppgifter från central till regional nivå.

Skäl
för mitt förslag: Den regionala organisationen bör ges stor självständighet
vad gäller produktion av utbildning och marknadsföring. Den bör ha möjlighel
alt ta initiativ såväl lill alt anpassa centralt utarbetade kursplaner efter
regionala behov som att utarbeta försökskursplaner inom nya områden. Jag återkommer
till frågan om kursplaner i avsnitt 5. Ett kostnadsansvar bör kopplas till delegeringen
av beslutsfattandet. Resultatansvaret bör därför spridas i myndigheten. Chefen
för den regionala organisationen, regionchefen, skall ha ett resultatansvar för
AMU-verksamhelen i länet inför sin styrelse. Chefen för AMU-cenler skall ha ell
resultatansvar för verksamhelen vid center inför regionchefen. En sådan delegering
av resultatansvaret ökar motivationen och kostnadsmedveiandet och möjliggör
också en effektivare uppföljning.

Regionkansliets
huvuduppgifter bör vara att fördela budgetramar lill cenlren, att ansvara för
marknadsföring, utvecklingsarbete och personalutbildning samt personal- och
ekonomiadministration för hela länsorganisationen samt vidare att ta fram
förslag säväl till anpassning av kursplaner efter regionala behov som
försökskursplaner.

Den
föreslagna organisationen är länsbaserad. Personalen är anställd i länet. De
regionala myndigheternas storlek kommer dock all variera kraftigt mellan olika
län. Eftersom de regionala enheterna har elt eget operativt ansvar måste de
oavsett storlek ha en viss administrativ basorganisation för i första hand
funktionsområdena marknadsföring, personal och ekonomi. Jag förutsätler all
organisationskommittén och därefter den nya centrala AMU-organisalionen
överväger alt i vissa fall sammanföra delar av

Prop. 1984/85:59 17

olika
funktionsområden till slörre enheier än etl län för all nedbringa de administrativa
kostnaderna. Köp av tjänster från andra myndigheter kan också pressa
kostnaderna. Jag utgår ifrån att det regionala kansliet i flertalet fall kan
lokaliseras lill etl AMU- center.

Enligt
min mening bör ulbildningen också i större utsträckning än f.n. helt eller
delvis kunna förläggas till företag. Jag utgår ifrån alt AMU-organisalionen
därvid inle kommer att förlägga utbildning lill förelag i de fall lämpliga
resurser finns disponibla vid AMU-cenler.

4.2.2
Styrelsens sammansättning och uppgifter

Mitt
förslag: Den regionala uppdragsmyndigheten för AMU skall ledas av en styrelse
som utses av den cenlrala styrelsen.

Utredningens
förslag: Överensslämmer med milt förslag.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslagel med regionala slyrelser. SIPU
är tveksam till den regionala organisationen med särskilda slyrelser. Enligt SIPU
förefaller dessa inle vara nödvändiga med tanke på alt verksamheten i slor
utsträckning kommer alt styras av länsarbetsnämndernas beställningar.

Skäl
för mitt förslag: En bärande tanke i förslaget är decentralisering. De regionala
behoven skall styra inriktningen av verksamheten. Ett kostnadsansvar är
kopplat lill decentraliseringen av beslutanderätten. Den regionala uppdragsorganisationens
huvuduppgift skall vara att driva utbildningsverksamheten med bästa möjliga
utbildningsresultat och ekonomiska utfall inom givna ramar. De regionala
styrelserna skall svara för ledningen av den operativa verksamhelen.

Det
är enligt min mening till fördel för ett effektivt arbetssätt om styrelsen kan
vara så liten som möjligt. Jag anser i likhet med utredningen att parternas
medverkan är betydelsefull. Företrädare för LO, TCO och SAF bör därför ingå i
styrelsen. Med hänsyn lill all AMU- organisalionen enligl min mening inte bör
anordna arbetsmarknadsutbildning på eftergymnasial nivå i egen regi anser jag
del inte nödvändigt att SACO/SR är representerad i den regionala styrelsen. I
den mån sådan utbildning skall upphandlas av t.ex. högskolan bör AMU-organisalionen
samråda med SACO/SR. AMU- organisationen skall drivas på förelagsmässiga
villkor. Det är därför viktigt att det i slyrelsen också finns sakkunskap från
företagssektorn. Minst en av styrelsens ledamöter bör därför ha erfarenhet från
företagsledning. Det bör enligt min mening vara möjligt för myndigheten att
knyta ytterligare nägra experter pä företagsledning lill slyrelsen som
ledamöter om sä bedöms lämpligt. Länsarbetsnämnden bör vara representerad i

2 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 59

Prop. 1984/85:59 18

slyrelsen
i sin egenskap av dominerande kund. Jag tillmäter frågan om samverkan med det
reguljära utbildningsväsendet stor vikl varför länsskolnämnden bör vara
representerad i den regionala slyrelsen. Vidare bör personalföreträdare ingå i
styrelsen.

Ordföranden
bör utses bland styrelsens ledamöter. I likhel med utredningen anser jag att
ordföranden inte bör företräda kunderna eller expertmyndigheterna. Det bör
ankomma på regeringen alt utse ordförande i de regionala styrelserna.

Verksledningskommiltén
(Dir. 1983:48) har bl.a. till upgift att se över ansvar och befogenheter för
statliga lekmannastyrelser. De överväganden som föranleds av kommitléns arbete
bör ligga fill gmnd för sådana frågor vad gäller de regionala styrelserna. Även
personalförelrädarnas ställning i statliga styrelser skall ses över av verksledningskommiltén.

4.3
Den centrala organisationen

4.3.1
Uppgifter

Mitt
förslag: En tjänst som verkschef för AMU-organisalionen inrättas. Till sitl
förfogande bör verkschefen ha ett litet kansli med huvudsakligen ledande,
rådgivande och samordnande funktioner.

Utredningens
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Ingen av remissinstanserna behandlar dessa frågor.

Skäl
för mitt förslag: Bland de uppgifter som enligt min mening bör ankomma på den
centrala myndigheten är följande de viktigaste;

-
utarbeta gemensamma riktlinjer
för de regionala myndighetemas verksamhet

-
utarbeta och till regeringen ge
in anslagsframställning och årsredovisning avseende hela organisafionen

-
svara för uppföljning dels av
kvaliteten i utbildningen, dels av de ekonomiska resultaten för de regionala
myndigheterna

-
fördela de anslagsmedel som lilldelas
AMU-organisationen

-
fatta övergripande beslut
beträffande ekonomi bl.a. vad gäller större investeringar

-
fastställa gmnderna för
prissättningen hos de regionala myndigheterna

-
anpassa av SÖ fastställda kursplaner
efter beställarens krav

-
ta initiativ till att nya
kursplaner för AMU utarbetas i enlighet med beställarens krav

-
svara för vissa övergripande
personaladministrativa frågor

-
utse ledamöter i de regionala
myndighetemas styrelser

Prop.
1984/85:59 19

-
biträda och ge
service ål de regionala myndighelerna inom vikliga funktionsområden, l.ex.
inköp och administration samt förvaltningsjuridiska frågor

-
ge de regionala
myndighelerna stöd, särskilt i frågor rörande kursplaner, marknadsföring och
personalutbildning.

Den erforderliga administrationen skall till slor del
skötas av de regionala organen. Det centrala kansliet bör därför kunna vara
litet. Del bör enligl min mening åligga organisationskommittén att lämna
förslag om storleken på del centrala kansliet.

4.3.2 Styrelsens sammansättning och uppgifter

Mitt förslag: Jag föreslår att den centrala myndigheten
skall ledas av en styrelse som utses av regeringen. Styrelsens främsta
uppgifter skall vara att ansvara för uppföljning dels av kvaliteten i
utbildningen, dels av de ekonomiska resultaten. Till styrelsens uppgifter bör ocksä
höra alt falla beslut om kursplaner som skall ligga till grund för ulbildningen.
Vidare bör slyrelsen efter samråd med riksrevisionsverket besluta om grunderna
för prissättningen hos de regionala myndigheterna.

Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med mitt
förslag.

Remissinstanserna: Flertalet som har yttrat sig i denna
fråga har inget att invända mot utredningens förslag.

Skäl för mitt förslag: Stora krav måste ställas på
styrelse och ledning i en myndighet med den avsedda centrala ställningen inom
arbetsmarknadspolitiken. Slyrelsen bör få en sådan representation alt den inom
sig rymmer olika kompetens- och erfarenhetsområden. Jag anser i likhet med
utredningen alt partemas medverkan i styrelsen är betydelsefull. AMU-organisationen
skall drivas på förelagsmässiga villkor. Det är därför viktigt att det i
styrelsen, fömtom representanter för de centrala parterna pä arbetsmarknaden,
LO, TCO, SACO/SR och SAF, expertmyndighetema SÖ och AMS också finns ledamöter
som har erfarenhet frän förelagssektorn. AMS representation är också föranledd
av att arbetsmarknadsverket kommer att vara den dominerande kunden hos AMU-organisationen.
Två av styrelsens ledamöter bör vara personer som har erfarenhet av
företagsledning. Även Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet bör
enligt min mening vara represenlerade i styrelsen i egenskap av stora offenUiga
arbetsgivare. Vidare bör verkschefen och företrädare för personalen ingå i
styrelsen. Utredningen har föreslagil att också UHÄ skall vara representerat i
styrelsen. I likhet med vad UHÄ anför i sitt yttrande över utredningens
förslag anser jag det angelägel aU, i den mån arbetsmarknadsutbildningen har
högskolekaraktär, planeringen - både vad gäller utbud, organi-

Prop. 1984/85:59 20

sation
och innehåll — sker inom ramen för den reguljära högskoleutbildningen. Jag
anser det därför inte nödvändigt att UHÄ är representerat i styrelsen. I den
mån det blir aktuellt att upphandla arbetsmarknadsutbildning på eftergymnasial
nivå bör man samräda regionalt med den lokala högskoleenheten.

Det
ankommer på regeringen att tillsätta styrelsen.

Den
tidigare omtalade verksledningskommittén har även lill uppgift alt se över lekmannastyrelsernas
sammansättning. Häri ingår att undersöka för- och nackdelar med att
myndighetschefen är ordförande. I avvaktan pä kommitléns arbete förordar jag
ingen särskild lösning i denna fråga.

4.3.3
Ansvarsfördelning, central - regional nivå

Decentraliseringen
av befogenheter och ansvar lill regional nivå aklualiserar frågan om
ansvarsfördelningen mellan den centrala organisationen och de regionala
myndigheterna. Jag vill redovisa hur jag ser pä denna fråga.

Den
centrala organisalionen skall främst svara för den övergripande ulvecklingsplaneringen
och uppföljningen av utbildningens resultat samt för kapitalförvaltningen inkl.
den ekonomiska uppföljningen av verksamhelen, medan ledningen av den operativa
verksamheten decentraliseras till de regionala styrelserna. De regionala myndighelerna
skall ges en stor självständighet och ett stort eget ansvar för att inom ramen
för tilldelade och förvärvade resurser inrikta och driva
utbildningsverksamheten.

Den
centrala organisafionen bör dock ges en något vidare uppgift än alt följa och
till regeringen rapportera de ekonomiska konsekvenserna av fattade beslul på
regional nivå. Den bör ha elt samordningsansvar för att de samlade resurserna
utnyttjas optimalt. Den cenlrala organisationen måste därför fillförsäkras rätt
att ingripa om del t.ex. visar sig att en regional myndighet inte kan täcka
sina koslnader. Jag förutsätter att samspelet mellan den cenlrala
organisationen och de regionala myndighelerna kommer att ske i dialogform och
alt ingripanden av t. ex. nämnt slag endast behöver ske undantagsvis. Med hänsyn
till ansvarsfördelningen mellan den centrala och den regionala nivån anser jag
del befogat att en representant för den centrala myndigheten ingår som ledamot
i de regionala styrelserna. Organisationskommittén bör emellertid enligt min
mening fä i uppdrag att ytterligare överväga denna fråga med hänsyn till att
en sädan ordning kräver ett stort personellt utrymme.

Det
bör ankomma pä organisationskommittén att närmare precisera
uppgiftsfördelningen mellan den centrala organisationen och de regionala myndigheterna.

Prop. 1984/85:59 21

4.3.4
Lokalisering

Mitt
förslag: Organisafionskommittén får i uppdrag att överväga den lämpligaste
lokaliseringen av den centrala myndigheten.

Skäl
för mitt förslag: Statsmakterna har betonat att det måsle finnas starka skäl om
man skall färlägga ny statlig verksamhet till Stockholmsregionen. Det har
vidare framhållits alt man målmedvetet skall pröva möjlighetema att omlokalisera
ny eller expanderande förvaltning (AU 1983/84:23). Även en mycket liten
myndighet som det här är frågan om kan självfallet få en stor betydelse för en
liten eller ensidigt sammansatt arbetsmarknad både kvantitativt och
kvalitativt. Ä andra sidan rör del sig här inle om någon ny verksamhet även om
den organiseras om. Den berörda, i viss män myckel specialiserade personalen
finns redan i Stockholm. Därutöver kommer alla styrelseledamöter liksom de
viktigaste kontaktorganen, framförallt arbetsmarknadens parter, att finnas i
Stockholm. Vidare innebär omorganisa-fionen i sig en kraftig decentralisering
av såväl beslutanderätt som personal. Organisationskommittén bör emellertid
noga studera för- och nackdelar från olika utgångspunkter med en lokalisering
till Stockholm eller något av skogslänen. Om den senare lokaliseringen väljs
bör avgörande för ortsvalet vara möjligheten all behålla och rekrytera den
kvalificerade personalen liksom kommunikationerna med Stockholm och andra delar
av landet. Organisationskommittén bör samråda med civildepartementets arbetsgmpp
för decentralisering av statlig verksamhet. Jag avser att återkomma med
förslag som kan föreläggas riksdagen för beslut senast våren 1985.

5
Ansvar för kursplaner, utvecklingsarbete m. m.

Mitt
förslag: Den nya myndigheten skall ha ansvar för kvaliteten i ulbildningen. De
kurser som AMU-organisationen anordnar för arbetsmarknadsverkels räkning skall
bygga på kursplaner som har beslutats av den centrala myndighetens styrelse. I kursplanearbelet
bör den centrala organisationen samverka med SÖ. Läns-AMU- organisationen skall
ha möjlighet att anpassa de centralt fastställda kursplanerna efter regionala
behov genom att lägga till eller byta ut moment eller moduler. Den regionala
organisationen skall också få möjlighet alt utarbeta försökskursplaner och
bedriva utbildning i enlighet med dessa under en viss tid.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med mitt förslag med det undantaget alt utredningen
inte har föreslagit alt läns-AMU- organisalionen skall fä möjlighet att utarbeta
försökskursplaner.

Prop. 1984/85:59 22

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget. SIPU framhåller att en
fortsatt knytning till det allmänna skolväsendet är viktig och att SÖ
kontinuerligt bör kunna följa och utvärdera arbetsmarknadsutbildningen. SAV
anser att den sakkunskap som SÖ besitter vad gäller läroplansarbete och
pedagogiskt utvecklingsarbete bör tas Ullvara på ett ändamålsenligt sätt.

Skäl
för mitt förslag: Arbetsmarknadsutbildningen bör enligt min mening även i
fortsättningen utformas utifrån centralt fastställda utbildningsplaner. I likhel
med utredningen anser jag det lämpligt alt man övergår från benämningen
läroplaner för AMU till kursplaner för AMU. Det pågår f. n. elt arbete med att
övergå till modulindelade kursplaner. Enligt min mening bör på längre sikl alla
kursplaner vara indelade i moduler för att möjliggöra individuella studiegångar
och få lill stånd en ökad rörlighet inom och mellan utbildningarna.

Arbetsmarknadsverket
kommer i vid mening alt ha ansvar för utbildningens kvalitet i egenskap av
beställare och köpare av utbildning. Även i dag har arbetsmarknadsverket ett
sådant ansvar, eftersom AMV svarar för alla beställningar av läroplansarbele
samt för hela dimensioneringen av AMU-centren. Det nya är alt
arbetsmarknadsverket i framtiden kan köpa utbildning av AMU- organisationen
efter all ha undersökt vad andra utbildningsanordnare kan erbjuda. Jag
återkommer till denna fråga i avsnitt 7.

AMU-organisationen
bör ges ansvar för att initiera sådana förändringar i utbildningens innehåll
som föranleds av att utvecklingen inom ett visst område har gjort en kursplan
mindre modem i något avseende. Därmed kan enligl min mening kraven pä
flexibilitet i ulbildningen tillgodoses på etl bättre sätt än f. n. Jag har i
avsnitt 2 framhållit vikten av att arbetsmarknadsutbildningen fortsätter sina
ansträngningar att erbjuda kursdeltagarna en kvalitetsmässigt god utbildning.
Den professionella kompetensen -yrkesmässigt och pedagogiskt - finns i dag i
mycket slor utsträckning i fältorganisationen, som skall utgöra basen för den
nya myndigheten. Därför finner jag del naturligt att den nya AMU-organisationen
ocksä får ett ansvar för kvaliteten i kursinnehållet och undervisningen. Jag
har i likhet med vad SIPU har föreslagit i silt remissyttrande övervägt att låla
SÖ ha ett ansvar för uppföljningen av utbildningen frän främsl pedagogiska utgångspunkter.
Jag har emellertid avstått från att lägga fram ett sådant förslag främst emedan
ett sådant ansvar för SÖ inte kan förenas med en rätt alt utfärda anvisningar,
eftersom SÖ inte kommer att ha något ekonomiskt ansvar för utbildningen. Jag
finner del däremot naturligt att den nya myndigheten samverkar med SÖ i del
centrala kursplanearbetet i syfte dels att undvika alt resurser för
kursplanearbete dubbleras, dels att säkerställa en viss jämförbarhet mellan AMU:
s och komvux yrkesutbildningar.

Del
är vikligt att samhällets resurser för kursplanearbele inte splittras.

Prop. 1984/85:59 23

Den
centrala AMU-organisationen bör därför samråda med SÖ innan den utarbetar
kursplaner för AMU för att undersöka om det redan finns någon kursplan inom det
reguljära utbildningsväsendet som kan ligga lill gmnd för arbetet. Om sä är fallel
bör den centrala AMU- myndigheten anpassa den av SÖ fastställda kursplanen
efter beställarens krav. I del arbetel Hksom då det är fråga om att utarbeta AMU-
kursplaner som inte bygger på en kursplan som redan finns inom det reguljära
utbildningsväsendet bör expertis från SÖ kunna medverka. För detta ändamål bör
SÖ få behålla några av de tjänster som f. n. finns vid byrå V3.

Den regionala AMU-organisalionen
bör ges möjlighet att i samråd med berörda fackliga organisationer anpassa
centralt utarbetade kursplaner efter regionala behov genom att lägga till eller
byta ut moment eller moduler. Den regionala organisationen bör också i samråd
med berörda fackliga organisalioner fä rätt alt utarbeta försökskursplaner och
bedriva utbildning i enlighet med dessa under en viss tid. Samarbete bör härvid
eftersträvas med andra ulbildningsplanerande organisalioner i länen.

Jag anser det
betydelsefullt främsl för utbildningens yrkesmässiga kvalitet att parterna
även i fortsättningen får ett slort ansvar för alt medverka i bl.a. kursplanearbetet.
Detta uppnås bl.a. genom att de skall ingå som ledamöler i AMU-organisationens
styrelse pä central och regional nivå.

Kursplanearbelet bör
bedrivas i nära samarbete med parterna inom branschen, dvs. med de centrala
yrkesnämnderna och molsvarande organ inom ijänstemannaområdel och med
kursnämnderna. De centrala yrkesnämnderna kommer att med den nya organisalionen
få en fortsatt betydelse för utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen. De
har som utredningen har påpekat varierande resurser för sitl arbete. Enligt uiredningen
bör yrkesnämnderna för alt kunna klara de utökade arbetsuppgifterna tillföras
ekonomiska resurser genom en omfördelning av de nuvarande resurserna för AMU.
LO understryker detta i sitt remissyttrande. SAF framhåller i sitt yttrande att
parternas medverkan i läroplansarbete eller andra ätgärder för att höja eller
bevara utbildningens kvalitet inte bör betalas av samhället. Skulle ökade
resurser behövas är detla ett problem som enligt SAF bör lösas av parterna inom
branschen. Jag finner del för min del rimligt att den nya AMU-organisationen
kan ge ersättning åt de yrkesnämnder och motsvarande organ inom Ijänstemannaområdel
som på uppdrag av AMU-organisalionen utför visst arbeie med att utforma
kursplaner. Detta bör dock inte gälla vid normalt remissarbete, t.ex. över
förslag till kursplaner som har utarbetats av den cenlrala eller regionala AMU-organisationen.

För
yrken eller yrkesområden som AMU-myndighelen anordnar i länet skall det liksom
hittills finnas särskilda kursnämnder som inrättas av den regionala AMU-organisationens
styrelse. Organisationskommittén bör få i uppdrag alt se över representationen
i kursnämnderna.

Kursnämndernas
huvudsakliga uppgift skall vara alt inom sakområdet biträda regionkansliei i
frågor som rör utbildningens innehall och utform-

Prop. 1984/85:59 24

ning.
Kursnämndema skall följa utbildningen och verka för att den anpassas till
arbetslivets behov. Kursnämndema fyller därför en myckel viktig funktion.

Jag
finner det ändamålsenligt att i den män det redan finns kursplaner inom komvux
som är lämpliga att använda inom AMU man tillämpar dessa i ställel för att
utarbeta särskilda kursplaner inom AMU. Jag utgår ifrån att del centrala
kansliet kommer att bevaka sådana frågor så att dubbelarbete kan undvikas och
samhällets totala resurser för utbildning kan utnyttjas på ett effektivt sätt.
När del gäller sådan allmänteoretisk utbildning som f. n. ges inom AMU som en
förberedelse för en yrkesutbildning anser jag att strävan bör vara att så långt
möjligt utnyttja komvux.

Arbetsmarknadsutbildningen
skall bedrivas utan terminsindelning och s. k. successiv antagning skall
tillämpas i så stor utsträckning som möjligt. Att successiv antagning skall
tillämpas innebär inte att antagning av nya kursdeltagare behöver ske så ofta
som varje vecka. Det bör givelvis ankomma pä arbetsmarknadsmyndigheterna och
den nya AMU-organisationen att överenskomma om principerna för antagning. Jag
vill endast erinra om alt det sannolikt är till fördel för deltagamas inlärning
och trivsel om de kan få börja sin utbildning gruppvis så att det inte ständigt
tillkommer nya deltagare i gmppen. Antagning av nya deltagare så ofta som
varje vecka kan ge en känsla av främlingskap vilket i sin tur kan öka kursavbrol-ten.
Samtidigt måste resurserna utnyttjas effektivt.

Utbildningen
skall vara anpassad för vuxna deltagare som kan ha mycket varierande
utbildnings- och arbetsbakgmnd och vara mer eller mindre väl motiverade för
utbildning. Jag finner det angeläget att utbildningen kan planeras
individuellt. I likhet med KAFU och AMS- utredarna anser jag att utbildningstiden
vid AMU-center bör inledas med en introduktion dä en individuell
utbildningsplan upprättas för varje deltagare. Jag har erfarit att man allmänt
har börjat tillämpa introduktion vid AMU-centren fr.o.m. den 1 juli 1984. Del bör
ankomma pä den nya AMU-organisationen att i samråd med
arbetsmarknadsmyndigheterna närmare utforma introduktionen och överenskomma om
arbetsförmedlingens medverkan i introduktionen.

Det
utvecklingsarbete som skall bedrivas inom AMU-organisationen bör i största
möjliga utsträckning ha regional/lokal förankring.

Spridningen
och användandet av resultat och erfarenheter från utvecklingsarbete torde inte
komma att bli effektivt om inte de som skall bmka resultaten engageras i etl
utvecklingsarbete. Utvecklingsprojekt måste därför såväl kunna genomföras som
initieras pä AMU-centernivå. Därmed ökar också möjligheterna att vid cenlren
pröva olika lösningar när det gäller verksamhetens utformning. Utvecklingsarbetet
kommer därmed alt utgöra en naturlig del av den ordinarie verksamhelen. Det bör
vara ett ansvar för det regionala kansliet att följa upp del utvecklingsarbete
som sker lokalt. Det bör vidare vara ett ansvar för det centrala kansliet att

Prop. 1984/85:59 25

sprida
resultat och erfarenheter som har vunnits genom lokall utvecklingsarbete. Det
nära samband som enligt min mening måste finnas mellan lokalt utvecklingsarbete
och insatser för personalutveckling talar också för att det finns mycket att
vinna pä att låta utvecklingsarbetet ha en lokal förankring.

Jag
vill i detla sammanhang för riksdagens information nämna hur jag ser på
utbildningspersonalens uppgifter i den nya organisationen.

Omvandlingen
fill uppdragsmyndighet innebär att nya krav kommer att ställas på personalen.
Den nya verksamhetsformen kräver en större delaktighet från hela personalens
sida i ansvaret för verksamhelen. För ulbild-ningspersonalens del betyder del
såväl medansvar i utvecklingen av arbetsmarknadsutbildningen som ökal ansvar
för resultaten av verksamhelen.

Den
nya uppgiften för AMU-organisalionen alt erbjuda utbildningstjänster till bl.a.
företag och förvaltningar innebär nya arbetsuppgifter för utbildningspersonalen.
Del gäller t.ex. att medverka i kursplanering, utforma kursmaterial eller all
genomföra utbildning hos uppdragsgivaren. Sådana uppdrag liksom den ökade
andelen företagsförlagd arbetsmarknadsutbildning förutsätter vidare alt AMU-personalen
kan följa företagets eller förvaltningens arbetstider.

Även
för den inre verksamheten skulle som jag ser del en förändring av den nuvarande
tjänsiekonsirukiionen vara till fördel. Jag har tidigare redovisat att en
särskild introduktion och individuell utbildningsplanering har börjat tillämpas
inom AMU. Dessa åtgärder ställer enligt min bedömning slörre krav på
utbildningspersonalen i fräga om samverkan och planering. När det nu pågående
arbetet med modulindelning av AMU-kurserna är helt genomfört torde kraven på
samverkan och samplanering mellan utbildningspersonalen öka ytterligare.
Utbildningspersonalen ulgör givetvis det främsta stödet för kursdeltagarna.
Alt utveckla en god studiesocial och utbildningsfrämjande miljö är viktiga
inslag i utbildarnas arbete. Det är därvid en fördel om utbildningspersonalen
är anträffbar under hela den tid på dagen som utbildning pågår. För att
upprätthålla en god kvalitet i arbetsmarknadsutbildningen anser jag att
kompetenskraven för de nya utbildartjänsterna bör vara behörighet för
lärartjänst pä motsvarande nivå inom det allmänna skolväsendet eller utbildning
och erfarenhet som kan bedömas likvärdig med dessa krav.

Del
bör fä ankomma på organisationskommittén att utforma förslag till
befattningsbeskrivningar för de olika slag av utbildartjänster som kan komma
ifråga. Därefter bör SAV ges i uppdrag att förhandla med berörda personalorganisationer.

Prop.
1984/85: 59 26

6 Finansiering

Mitt förslag: Den nya myndigheten bör läcka sina kostnader
genom inläkler.

Den elevsociala verksamheten bör finansieras genom anslag
som ställs lill AMS förfogande.

Övergångsvis bör elt särskilt driflbidrag lillföras AMU-
organisationen. Driftbidraget bör främsl användas för utvecklingsarbete,
personalutbildning och marknadsföring samt för hyror av sådana lokaler som organisalionen
önskar avveckla men där länga kontraktstider gäller. Driflbidraget bör
successivt avvecklas under en period av fem år.

Utredningen: Uiredningen har föreslagit att den cenlrala
administrationen, utvecklingsarbete, personalutbildning och den elevsociala
verksamheten skall anslagsfinansieras saml att medel för anskaffning av ulrusining
finansieras antingen över ett särskilt uirustningsanslag eller genom alt
myndigheten tillåts all själv gä ut på lånemarknaden. Utbildningsproduktionen
i övrigt inkl. regional och lokal administration bör enligt uiredningen in-täklsfinansieras.

Remissinstanserna: De remissinstanser som har behandlat
finansieringsfrågan framför olika synpunkter. SIPU anser att AMU-
organisationens verksamhet i princip bör bedrivas med full kostnadstäckning,
dvs. att även den cenlrala administrationen och utvecklingen av utbildningen
bör intäklsfi-nansieras. SIPU föreslår all ell särskilt driftbidrag
övergångsvis bör tillföras organisalionen.

TCO anser att en ny myndighel bör erhålla anslag för en
stabil utbildningsorganisation direkt över arbetsmarknadsdepartementets
budget. TCO anser vidare att arbetsmarknadsmyndigheterna bör erhålla anslag för
en mer rörlig utbildningsverksamhet som bl. a. skulle omfatta arbetsmarknadsutbildning
i företag. Elt nytt finansieringssystem för AMU-verksamhelen oör enligt TCO
gradvis utvecklas och införas under en treårsperiod.

SACO/SR finner alltför många principiella och praktiska
frågor olösta för alt kunna stödja förslaget om inläktsfinansiering av
verksamheten.

Skäl för mitt förslag: Ett syfte med den föreslagna
organisationsförändringen är alt söka uppnå att flexibiliteten i
utbildningsinsatserna främjas, att befintliga resurser utnyttjas bättre och att
utbildningsresultaten förbättras. Finansieringssystemet skall uiformas så alt
det stimulerar till att dessa mål uppnäs. Det är nödvändigl all organisationen
uppträder konkurrens-neutralt gentemot andra utbildningsanordnare. Myndigheten
bör därför kostnadsmässigt belastas med samtliga kostnader som kan betraktas
som

Prop.
1984/85:59 27

normala utbildningskostnader. Det innebär att även
kostnaderna för central ledning och administration bör täckas genom intäkter.

Kostnaderna för den elevsociala verksamheten kan däremot inle
betraktas som normala utbildningskostnader. Med hänsyn lill att arbetsmarknadsutbildningen
främst riktar sig lill särskilt utsatta grupper är behovet av elevsocial
verksamhet inom AMU jämförelsevis stort. Jag anser i likhel med statskontoret
att anslag för den elevsociala verksamhelen bör ställas till AMS förfogande
eftersom del endasl är den utbildning som arbetsmarknadsverket beställer som
bör omfattas av sädan verksamhet. Jag återkommer i avsnitt 9 lill vilka
funktioner jag anser bör ingå i den elevsociala verksamheten.

Det bör åligga organisationskommittén att utifrån ovan nämnda
förulsällningar närmare överväga den nya organisationens anslagskonslruk-tion.
I det sammanhanget avser jag all återkomma till frågan om alt AMU-organisationen
för alt täcka tillfälliga likviditetsbehov bör fä utnyttja en röriig kredit hos
riksgäldskonloret.

För uppdragsverksamheten skall gälla att full
kostnadsläckning för verksamheten skall uppnås även om myndigheterna kan
uppvisa tillfälliga över-eller underskott. Principen bör vara alt varje
myndighet i ett längre tidsperspektiv skall bära sina egna kostnader.
Principen om full kostnadstäckning innebär att AMU-organisationens
prissättning bör molsvara den verkliga kostnaden för att på längre sikt
tillhandahålla en viss utbildning.

Prissättningen måste således grundas på en beräkning av
såväl de direkta som de indirekta kostnaderna för uppdragsverksamheten.
Grunderna för prissättningen bör fastställas av den centrala AMU- organisalionen
efter samråd med riksrevisionsverkel. En översyn bör göras varje är i samband
med budgetarbetet. Det bör ankomma på den cenlrala AMU-organisalionen all
tillse att en ekonomisk utjämning mellan myndigheterna vid behov kommer till
stånd. Jag förutsätter all den centrala AMU-organisationen tillåter att en
regional myndighet som har ett överskott fär behålla en viss del av detla som
stimulans till etl fortsatt gott resultat.

Även kostnaderna för förhyrning av lokaler skall täckas
genom intäkter. Sedan den 1 juli 1982 ansvarar byggnadsstyrelsen för AMU:s
lokalförsörjning. I dag uiarbetar SÖ en verksamhelsbeskrivning och underlag
för lokalprogram som översänds lill byggnadsstyrelsen.

Utredningen har föreslagil alt det inte skall vara en
skyldighet men väl en möjlighet för den nya myndigheten att anlita
byggnadsstyrelsen i lokalförsörjningsärenden. Byggnadsstyrelsen har genom sitt
samlade ansvar för fastighetsförhyming, underhåll och drift avseende etl stort
fastighetsbestånd byggt upp erfarenheter och kunskaper inom detta speciella
fält som myndigheter med andra huvuduppgifter saknar. Jag finner att
övervägande skäl talar för alt den nya myndigheten skall anlita
byggnadsstyrelsen. I annat fall skulle vi riskera att den nya organisalionen
bygger upp en egen kompetens i lokalfrågor och därmed dubblerar resurser som
redan finns

Prop.
1984/85:59 28

inom byggnadsstyrelsen. Jag fömlsäller dock alt den nya AMU-organisationen
och byggnadsstyrelsen överenskommer om smidiga samarbetsformer och att man kan
träffa avtal som tar hänsyn till alt AMU-organisationen måste kunna styra sina
kostnader.

Utredningen har på motsvarande sätt föreslagit att kravel
pä samarbete med försvarets materielverk (FMV) och förenade fabriksverken (FFV)
vid anskaffning och avyttring av utrustning slopas. En tillstyrkan av förslaget
skulle innebära alt AMU-organisalionen får möjlighet att själv avgöra i vilka
fall man önskar anlita de nämnda myndigheterna. Jag anser all det finns skäl
som talar för ett sådani ställningstagande med hänsyn lill all den nya organisationen
måste få en smidig administration och korta beslutsvägar. När det gäller
upphandling av utrustning bör emellertid denna fråga enligt min mening
övervägas ytterligare av organisationskommittén mot bakgmnd av att det nu inle
är klarlagt vilket utrymme AMU-organisationen har att bygga upp en egen
kompelens inom området. Slutlig ställning bör därför senare tas av regeringen
efter förslag av organisationskommittén. Organisationskommittén bör då det
gäller frågor om utrustning även beakta den översyn som f.n. pågår av
yrkesutbildningen inom gymnasieskolan.

Skolöverstyrelsen omfattas av GATT-överenskommelsen om
statlig upphandling (förordningen 1980:849 om tillämpning av GATT- överenskommelsen
om statlig upphandling). Jag avser att föreslå regeringen att den nya AMU-organisalionen
också bör omfattas av denna överenskommelse. Jag utgår ifrån alt den nya AMU-organisationen
kommer att ta kontakt med RRV för att få råd och anvisningar inför
tillämpningen av GATT-överenskommelsen.

När det gäller avyttring av utrustning finns det som FFV
påpekar i sitt remissyttrande inte något skäl att göra ett generellt undantag
för AMU-organisationen från att anlita FFV i sådana frågor, eftersom varje
förvaltning, om skäl föreligger, efter samråd med FFV Allmateriel AB har
möjlighet att träffa överenskommelse om avsteg från huvudregeln.

Uiredningen har vidare föreslagil alt såväl
länsarbetsnämnderna som AMU-organisationen befrias frän det formella kravet alt
handlägga köp av utbildning i enlighet med föreskrifter i
upphandlingsförordningen. Jag finner det av praktiska skäl naturligt med
hänsyn till omfattningen av verksamheten och till kravet på att
utbildningsinsatserna snabbt skall komma till stånd, att länsarbetsnämnderna
och AMU-organisationen genom föreskrifler utfärdade av regeringen medges en
sådan befrielse. Jag vill emellertid understryka att länsarbetsnämnderna och AMU-
organisationen bör uppträda affärsmässigt vid köp av utbildning även om
upphandlingsförordningens bestämmelser inte behöver tillämpas formellt.

Prop.
1984/85:59 29

7 Arbetsmarknadsverkets uppgifter 7.1
Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde

Mitt förslag: Arbetsmarknadsverket skall liksom hiuills
pröva behovet av och planera arbetsmarknadsutbildning i fråga om dess
inriktning och omfattning. Arbetsmarknadsverket skall vidare upphandla
arbetsmarknadsutbildning från utbildningsanordnare eller företag som bedöms
lämpliga från kvalitets-, lokaliserings- och ekonomiska synpunkter.

Utredningens förslag: Överensslämmer med mitt förslag.

Samrådsmyndigheterna: SÖ pekar på några frågor som rör
relationen mellan länsarbetsnämnden och ulbildningsmyndigheterna och som inte
belysts av utredarna. Det gäller bl. a. möjligheten för utbildningsmyndighe-len
alt neka att anordna en kurs samt möjligheten att inte ta emot en kursdeltagare
lill viss utbildning och visst pris.

Remissinstanserna: LO framhåller att arbetsmarknadsverket
i sin beställar-funktion måste ta del i ansvaret för utveckling av
utbildningen.

TCO anser att den nuvarande formen av huvudmannaskap har
medfört problem och anser det angeläget att arbetsmarknadsverkets uppgifter renodlas
och koncentreras lill arbelsmarknadspolitiska uppgifter.

SACO/SR ser positivt på decentralisering men anser att
problemen bör lösas inom ramen för nuvarande huvudmannaskap och organisation.

Skäl för mitt förslag: En av den nuvarande organisationens
brister är att den planerande funktionen och uppgiften att genomföra utbildning
och det därmed förenade ekonomiska ansvaret faller under olika huvudmän. Detta
skapar oklarheter mellan å ena sidan planeringsbeslut och å den andra sidan
möjligheten att styra verksamheten ekonomiskt.

Andra brister som bl.a. påtalats av KAFU och AMS är den
starka centraliseringen av verksamheten och en därmed sammanhängande komplicerad
beslutsprocess med flera myndighetsnivåer inblandade. Jag avser därför att
senare föreslå regeringen att ansvarsfördelningen för arbetsmarknadsutbildningen
inom arbetsmarknadsverket anpassas i riktning mol en högre grad av regional
beslutanderätt i fråga om planering och upphandling av
arbetsmarknadsutbildning. Därvid bör arbetsmarknadsstyrelsen fä utökat utrymme
för den övergripande planeringen inriktad mot att identifiera mer långsikliga
och för hela landel giltiga utbildningsbehov. Arbetsmarknadsstyrelsen bör
vidare svara för policy och riktlinjer för länsarbetsnämndernas planering av
arbetsmarknadsutbildning. Vid planering av riks-rekryterande utbildning bör AMS
ha ett samordnande ansvar. Till de centrala uppgiftema för slyrelsen hör också
uppföljning och utvärdering av

Prop.
1984/85:59 30

de olika formerna för arbetsmarknadsutbildning i fråga om
omfattning, målgmpper samt anställning efter utbildningen.
Arbetsmarknadsstyrelsen skall vidare fördela budgetramar till
länsarbetsnämnderna. Inom dessa ramar bör länsarbetsnämnderna få vittgående rält
att besluta om den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningens inriktning
och dimensionering. Länsarbetsnämnden skall dämtöver besluta om hur behovet av
arbetsmarknadsutbildning skall lillgodoses. I dag har länsarbetsnämnderna
möjlighet alt inom en av AMS fastställd ram besluta om större delen av den s.
k. kompletteringsutbildningen medan den s. k. basutbildningen bestäms av AMS
centralt. Genom en större frihet för länsarbetsnämnderna att inom ramen för de
tilldelade ekonomiska resurserna besluta om hela arbetsmarknadsutbildningen i
länet ökar möjligheterna att göra avvägningar mellan olika former av
arbetsmarknadsutbildning med hänsyn till den regionala arbetsmarknaden och det
reguljära utbildningsväsendets utbud. För kurser som länsarbetsnämnden anser
behövas men där hela antalet platser inte bedöms kunna fyllas av deltagare från
det egna länet, bör såväl länsarbetsnämnden som AMU-organisationen samråda med
angränsande län om möjligheter till samverkan.

Milt förslag innebär således att länsarbetsnämnderna vid
planeringen av utbildningen får elt större ekonomiskt ansvar och således måste
sträva efter en god hushållning med de medel som riksdag och regering avsätter
för arbetsmarknadsutbildningen. Det betyder emellertid även att länsarbetsnämnden
får ta de ekonomiska konsekvenserna av t.ex. en för AMU-organisationen
ekonomiskt ofördelaktig lokalisering av en utbildning. Länsarbetsnämnderna får
därvid, som jag tidigare anfört, större anledning att pröva i vilken
utsträckning det ordinarie utbildningsväsendets utbud pä kort eller lång sikt
tillgodoser behovet av utbildad arbetskraft och möjligheter till samverkan med
andra utbildningsanordnare. Jag vill i detta sammanhang erinra om att länsskolnämnden
enligt sin instruktion skall la initiativ lill regelbundna samråd med bl. a. AMU-organisationen
i frågor av olika slag. Jag återkommer senare fill denna fråga. För mer
kortvariga och föränderliga utbildningsbehov som ställer stora krav pä speciell
och ofta dyr utmstning är det nödvändigt att länsarbetsnämnderna också i utökad
utslräckning prövar möjligheterna att köpa utbildning frän företag.
Länsarbetsnämndens uppgift att planera arbetsmarknadsutbildning fär således
ett vidgat innehåll, nämligen att bedöma om den utbildning som upphandlas till
innehåll och kvalitet svarar mot arbetslivets krav. Enligt min uppfaltning bör
detta emellertid inte innebära något större problem. Samtliga yrkesutbildningar
inom det ordinarie skolväsendet har fastställda kursplaner som har utarbetats i
samråd med arbetsmarknadens parter. I de fall länsarbetsnämnden köper
utbildning från företag bör ett sätt kunna vara att utbildningen läggs upp
genom anpassning av en AMU-kursplan.

När länsarbetsnämnden finner alt en utbildning delvis
skall förläggas till

Prop. 1984/85:59 31

AMU-center
och delvis till ett företag bör del enligt min uppfattning vara mest praktiskt
att länsarbetsnämnden upphandlar hela utbildningen från AMU-organisationen, som
i sin tur sköter kontakterna med företaget. AMU-organisationen svarar dä även
för tillsyn av ulbildningen.

Genom
att AMU-organisationen är fristående från arbetsmarknadsverket befrias
länsarbetsnämnden från direkl ekonomiskt ansvar för utbildningens anordnande.
Länsarbetsnämndens planering och beställningar bör därvid bättre än i dag
avspegla del rådande arbetsmarknadsläget och de arbetssökandes behov av
utbildning. För utbildningsbehov inom arbetsmarknadsutbildningen som bedöms
finnas kvar under relativt lång tid, anser jag, i likhet med AMS, att
länsarbetsnämnden bör få möjlighet att sluta längtidskontrakl med AMU-
organisationen exempelvis för tre budgetär.

Det
föreslagna arbetssättet och arbetsfördelningen mellan den regionala AMU-organisationen
och länsarbetsnämnden innebär all planeringen av arbetsmarknadsutbildningen
måste ges en mer framträdande plals i länsarbetsnämndernas verksamhet. För all
kunna avgöra vilken utbildningsanordnare som är lämpligast från kvalitativa
och ekonomiska synpunkter behöver länsarbetsnämnderna tillföras kunnande.
Utredarna har föreslagit att 0,5 procenl av anslaget för
arbetsmarknadsutbildning skall få användas för kompetenshöjning hos
länsarbetsnämnderna medan RRV föreslär att finansieringen av en sädan
förstärkning vid länsarbetsnämnderna i första hand bör ske genom omprioriteringar
inom arbetsmarknadsverket. Genom samordnings- och rationaliseringsvinster i
samband med omorganisationen räknar jag för min del med att kostnaderna för
dessa ijänsler kan finansieras genom omdisponering av befintliga resurser för
arbetsmarknadsutbildningen. Jag återkommer till denna fräga i samband med mina
ekonomiska bedömningar av mitt förslag till ny organisation för arbetsmarknadsutbildningen
m. m.

7.2
Intensifierad platsförmedling i samband med avslutning av arbetsmarknadsutbildning

Mitt
förslag: För de deltagare i AMU som arbetsförmedlingen bedömer behöva extra
stöd och träning i att söka arbete föreslår jag att intensifierad
platsförmedling läggs in i utbildningen och att utbildningstiden därvid får
förlängas med högst 5 dagar.

Utredningens
förslag: Utredarna utgår ifrån att arbetsförmedlingen även i fortsättningen
skall ha ansvaret för platsförmedling i anslutning lill avslutad utbildning
och att personal från arbetsförmedlingen skall finnas vid AMU-centren.
Utredningen pekar på att metodiken med s. k. jobbklubbar givit goda resultat i förmedlingsarbelet,
men menar att det bör fä ankomma

Prop.
1984/85:59 32

på AMS att i samarbete med den nya myndigheten närmare
utveckla metodiken i platsförmedlingen i samband med AMU.

Skäl för mitt förslag: Arbetsmarknadsutbildningens främsta
uppgift är att leda till stadigvarande arbete.

Uppföljningsundersökningar av AMU-deltagare som avslutat
yrkesutbildning visar att AMU i stor utsträckning leder till anställning.
Resultaten från AMS sexmänadersuppföljningar efter slutförd yrkesutbildning
visar en viss konjunkturvariation men andelen som fält arbete har
genomsnittligt under denna tid inle överstigit 68 procent. Lägst var andelen
sysselsatta under lågkonjunkturen år 1978 då 54 procent hade arbeie sex månader
efter slutförd yrkesutbildning. År 1983 var motsvarande andel 62 procenl. För
vissa grupper bl.a. tonåringar och utländska medborgare har dock andelen som
fått arbete efter avslutad arbetsmarknadsutbildning under de senaste åren varit
betydligt lägre. Uppföljningsundersökningarna visar också en lägre andel i
arbete för kursdeltagare med lång arbelslöshelstid före utbildningen.

Jag kan således konstatera att AMU för flertalet
kursdeltagare klarar uppgiften att leda till etl arbete. För dem som har en
svag ställning på arbetsmarknaden har dock arbetsmarknadsutbildningen inte i
lika hög grad givit detla resultat.

De åtgärder i fråga om individuell uppläggning och
stödundervisning som jag tidigare redovisat hänför sig till förbättringar i ulbildningsitua-tionen.
Därutöver behövs enligt min uppfattning en förstärkning av de platsförmedlande
insatserna i slutet av utbildningen. Detta gäller speciellt personer som har
svag ställning på arbetsmarknaden. Genom vad jag senare kommer att föreslå i
samband med den elevsociala verksamheten räknar jag med alt de arbetsförmedlare
som tjänstgör vid AMU-centren kommer alt kunna koncentrera sina arbetsuppgifter
dels till den särskilda introduktionsperioden, dels fill platsförmedlande
insatser.

AMS har i sin utredningsrapport bl.a. pekat på att
metodiken med jobbklubbar visat sig vara effektiv. Jobbklubbar innebär alt elt
antal arbetslösa personer under ledning av personal frän arbetsförmedlingen
dels lär sig hur man söker arbete, dels stöder och uppmuntrar varandra till alt
söka olika anställningar. Jobbklubben ska i princip pågå till dess alla i
gruppen har fält arbeie. Jobbklubbens metodik är dock om den praktiseras fullt
ut mycket tidskrävande. I detta sammanhang vill jag även erinra om de metoder,
som utvecklats för rekrytering av män resp. kvinnor till otraditionella yrken.

Jag menar, i likhel med AMS, att olika modeller för
intensifierad platsförmedling måste få utvecklas av arbetsförmedlingen i
samråd med den nya organisationen. För att underlätta och möjliggöra sådana
intensiva platsförmedlingsinsatser anser jag att utbildningstiden för de
kursdeltagare som har behov av särskilt intensivt stöd bör få utökas med högsl
5 dagar.

Prop.
1984/85:59 33

Platsförmedlingsinsatserna bör kunna spridas ut under
slutskedet av utbildningen eller koncentreras lill de sista dagarna. Genom ett
mer utvecklat lagarbete, individuellt upplagd utbildning och intensifierade plalsför-medlingsinsatser
bör arbetsmarknadsutbildningen snabbare leda fill resultat.

Det bör ingå i AMS uppföljningsundersökningar all särskilt
studera placeringsresultaten för dem som givits extra plalsförmedlingsslöd i
kombination med arbetsmarknadsutbildning.

För deltagare som tillhör erkänd arbetslöshetskassa
uppstår inte någon merkostnad till följd av förslaget eftersom dagpenningen i AMU
för deras del är lika stor som ersätlningen frän arbetslöshetskassa och dessa
utgiftsposter hänför sig till etl och samma anslag. För dem som inle uppfyller
villkoren för ersättning från arbetslöshetskassa uppstår en merkostnad om 85
kr. per dag dvs. skillnaden mellan utbildningsbidrag om 185 kr. och det
kontanta arbetsmarknadsstödet om 100 kr. per dag. Jag räknar med att denna
merkostnad skall uppvägas av att en större andel personer erhåller arbete.
Därvid kommer utgifterna för arbetslöshetsförsäkring och kontant
arbetsmarknadsstöd alt minska.

8 Samarbete med andra utbildningsanordnare

Bakgrund

I syfte att sä effektivt som möjligt tillvarata samhällels
resurser för utbildning, har frågan om samarbete mellan AMU och samhällets
övriga utbildningsanordnare varit föremål för utredning av såväl KAFU som
gymnasieutredningen och komvuxuiredningen. Utbildningsministern har i tvä
propositioner under förra budgetåret - dels i prop. (1983/84: 116) om
gymnasieskola i utveckling, dels i prop. (1983/84:169) om kommunal och stadig
utbildning för vuxna- utföriigl redovisat de olika slag av samarbelsformer som
förekommer och vad som behöver vidareutvecklas. Riksdagen har genom att anta proposilionen
(1983/84:116) om gymnasieskola i utveckling redan lagit ställning till au länsskolnämnden
skall ha skyldighel alt la initiativ till regelbundna samråd om utbudet av
utbildning i gymnasieskola, komvux och AMU i länet.

Med hänsyn till den föreslagna förändringen av organisalionen
för AMU anser jag del befogat att dels precisera hur arbetsmarknadsutbildningen
bör företrädas i delta samråd, dels i övrigt redovisa hur samarbetet mellan å
ena sidan den regionala AMU- organisationen och länsarbetsnämnden och å den
andra sidan gymnasieskolan och komvux kommer all te sig. Jag använder mig
därvid av samma terminologi som utbildningsministern i propositionen om
gymnasieskola i utveckling (s.58). Med samverkan avser jag således samulnyttjande
av resurser - såväl lokaler som utrustning och eventuellt lärare och övrig
personal. Samplanering avser all man 3 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 59

Prop. 1984/85:59 34

skaffar
sig en överblick över utbildningsutbudet i en region med syfte alt undvika
utbildningsdubbleringar. Regeringens uppdrag lill länsstyrelserna att medverka
i planeringen av den yrkesinriktade utbildningen gör att ell för alla utbildningsanordnare
gemensamt underlag kommer att föreligga. Samordning av utbildningsformerna
innebär samundervisning i gemensamma grupper inom en utbildningsform.
Samordning för AMU: s del kan främst vara aktuellt med komvux men förekommer
även med gymnasieskolan t. ex. inom vårdområdet. Som en bakgrund villjag här
kort redovisa vad som särskilt kännetecknar komvux.

Genom
komvux kan vuxna få utbildning som svarar mol gmndskolans högstadium och
gymnasieskolan, men kurserna är anpassade lill vuxnas behov och intressen och
är därför kortare än i ungdomsskolan. Dessulom finns särskilda yrkesinriktade
kurser som saknar motsvarighet i ungdomsskolan. Sådana kurser tillgodoser främsl
behov av fortbildning och vidareutbildning för yrkesgrupper som hittills
saknat egentlig yrkesutbildning. Överbryggande utbildning på gmndskolenivå,
naturvetenskapliga och lekniska ämnen samt arbetsmarknadsinriktade kurser
prioriteras.

Komvux
finns i flertalet kommuner. I alla landsting och större kommuner finns ett
varierat utbud av kurser. Utbudet bestäms av resp. skolstyrelse och, vad
gäller sådan yrkesutbildning som landstinget svarar för, av resp. utbildningsnämnd.
Före beslul om yrkesinriktad utbildning skall samråd äga rum med
arbetsmarknadens parter.

Komvux
bedrivs till stor del som heltidsstudier under daglid. Utbildningen är
uppbyggd av fristående kurser för varje ämne eller av särskilda yrkeskurser för
varje yrkesområde.

För
komvux finns en särskild läroplan Lvux 82. Den består av mål och riktlinjer,
kursplaner och timplaner. Kursplanerna beskriver utbildningens inriktning och
innehåll. Utbildningen behöver inte vara identisk med ungdomsskolans men den
skall ha samma kvalitet. Kursplanerna fastställs av SÖ efter samråd med
arbetsmarknadens parter. Allmänna ämnen är indelade i etapper som ulgör
fristående kurser i en sammanhängande studiegäng. Yrkeskurser är indelade i sidoordnade
fristående delmomentkurser. Delmomenten kan indelas i moduler. Genom
uppdelning i etapper, delmoment och moduler finns ett slort antal
kombinationsmöjligheter.

8.1
Samplanering rörande det regionala utbildningsutbudet

Mitt
förslag: Såväl länsarbetsnämnden som den regionala AMU- organisalionen åläggs
att ingå i det regionala samråd om utbildningsutbudet i gymnasieskolan, komvux
och AMU som länsskolnämnden har alt ta initiativ till enligt riksdagens beslul
i anledning av proposition (1983/84: 169, Ubu29, rskr412) om gymnasieskola i
utveckling.

Prop.
1984/85:59 35

Utredningens förslag: AMS har i sin rapport med förslag lill
ny organisation för AMU utgålt frän alt möjligheter till samarbete med andra utbildningsanordnare
skall tillvaratas. Delta skall enligt förslagel ské dels genom att
länsarbetsnämnden kan köpa utbildning från andra utbildningsanordnare än AMU-organisationen
dels genom att avgränsa AMU till sådana yrken och utbildningsområden där
arbetskraftsbehovet inte kan tillgodoses genom det ordinarie skolväsendet. AMS
förutsätter att den regionala AMU-organisationen bereds tillfälle att delta i
de samplaneringsgrupper som har bildats i länen under ledning av
länsstyrelserna.

Samrådsmyndigheterna: SÖ anser att uiredningens förslag
till organisation för AMU innebär ett avsteg från de strävanden som redan finns
mot en mer sammanhållen planering av samhällels utbildningsresurser. En klart
definierad roll för SÖ och länsskolnämnderna efterlyses vad gäller inle minsl
den långsikliga planeringen av all yrkesutbildning i samhällels regi.

Remissinstanserna: Bland remissinslanserna har särskill
Landstingsförbundet påpekat att samplanering av olika utbildningar måste ske
om de totala samhällsresurserna skall kunna tas tillvara.

Skäl för mitt förslag: Arbetsmarknadsutbildning skall
anordnas inom yrkesområden där det föreligger ett behov av utbildad
arbetskraft som inte omedelbart kan tillgodoses pä annat säll. Det kan innebära
att en viss utbildning behöver finnas inom säväl det ordinarie
utbildningsväsendet som inom AMU, men med den skillnaden alt
arbetsmarknadsutbildningen syftar till att tillgodose aktuella behov av
utbildad arbetskraft medan det mer långsikliga behovet skall täckas av det
ordinarie utbildningsväsendet. Jag kan därför inte ställa mig bakom SÖ: s syn
att AMU skall inordnas i det övriga utbildningsväsendets långsiktiga planering.
Däremot anser jag att det regionalt bör finnas etl samråd mellan samhällets utbildningsanordnare
så att de samlade utbildningsresurserna kan utnyttjas effeklivi och utan
dubblering av utbildningsresurser.

Jag vill i delta sammanhang även erinra om regeringens
uppdrag till länsstyrelserna att medverka i planeringen av den yrkesinriktade utbildningen
i länen. Uppdraget innebär att länsstyrelserna dels ska lämna regionalpolitiska
riktlinjer för sådan utbildning som bedöms ha en strategisk betydelse för
länets utveckling pä längre sikt, dels biträda de utbildnings-ansvariga
myndigheterna med underlag för deras långsiktiga planering av den
yrkesinriktade utbildningen. Samplaneringsgmpper där även länsarbetsnämnden
ingår har redan bildats i flera län under ledning av länsstyrelsen.

I den ansvarsfördelning mellan länsarbetsnämnden och den regionala
AMU-organisalionen som jag tidigare redovisat skall länsarbetsnämnden utöver
sin uppgift att bedöma behovet av arbetsmarknadsutbildning även

Prop.
1984/85:59 36

avgöra hur och genom vilken utbildningsanordnare delta
behov bäst tillgodoses. Jag anser del därför väsentligt att nämnden får en god
kännedom om utbildningsutbudet i länet. Insikter om del ordinarie
utbildningsväsendets utbud torde inte minst underiälta länsarbetsnämndens
bedömning av behovet av särskilda kurser för arbetsmarknadsutbildning inom
olika yrkesområden. Om arbetsmarknadens behov av utbildad arbetskraft kan
täckas genom det ordinarie utbildningsväsendets försorg bör någon särskild
arbetsmarknadsutbildning inte anordnas. I sådana fall kan - liksom idag-
samverkan mellan länsarbetsnämnden och del ordinarie skolväsendet ske genom
att enskilda arbetslösa personer beviljas utbildningsbidrag för kurser inom
främst komvux och gymnasieskolan.

Enligt milt förslag skall AMU-organisalionen kunna köpa en
utbildning helt eller delvis frän andra utbildningsanordnare eller frän
förelag. Den skall också kunna sälja utbildnings- och konsulttjänster till
företag och förvaltningar för deras interna personalutbildning. För att undvika
dubblering av kursutbud är det som jag ser det nödvändigt att ocksä AMU-organisationen
är företrädd i det regionala samrådet om utbildningsplaneringen.

Jag menar således att både länsarbetsnämnden och den
regionala AMU-organisationen bör vara företrädda.

8.2 Samverkan mellan AMU och samhällets övriga utbildningsanordnare

Mitt förslag: Då gymnasieskolan och komvux köper
utbildningskapacitet från den regionala AMU-organisationen eller tvärtom skall
prissättningen utgå från att full kostnadsläckning skall uppnås.

Utredningens förslag: AMS har utgått ifrån alt samverkan
bör ske mellan AMU och andra utbildningsanordnare i syfte att få till stånd en
god resurshushållning. Som exempel nämner uiredningen att delar av utbildningar
kan köpas från komvux. Frågan om prissättningen dä gymnasieskolan köper
resurser från AMU har AMS inte haft i uppdrag att utreda. Utredningens förslag
bygger på förutsättningen att utbildningsverksamheten skall finansieras genom
intäkter.

Samrådsmyndigheterna: RRV menar att en ökad samverkan kan anlas
leda till bättre resursutnyttjande. All en sädan samverkan inle kommit till
stånd kan enligt RRV bero pä att de ekonomiska incitamenten har saknats. Enligt
RRV: s mening kan del dock finnas vissa motsättningar i att samtidigt öka
samordningen och konkurrensen. Enligt SÖ och Kommunförbundet bör man inte
räkna med all kommuner kommer alt ta på sig kostnader som hänför sig till krav
på hög beredskap att öka eller minska omfattningen av viss arbetsmarknadsutbildning.
SÖ pekar dock på möjligheterna att långsiktigt tillgodose utbildningsbehov för AMU
genom avtal med kommu-

Prop. 1984/85:59 37

nerna. Genom minskningar av antalet 16-åringar under de närmaste
åren kommer fömtsättningarna för många kommuner att bibehålla etl brell
utbildningsutbud att minska. SÖ framhåller all det gmndläggande och långsiktiga
behovet av arbetsmarknadsutbildning därför borde kunna tillgodoses inom eller
i anslulning till gymnasieskolan.

Remissinstanserna: Landstingsförbundet. SAF. SACO/SR och
TCO framhåller alt samverkan mellan offenlliga utbildningsanordnare bör
eftersträvas för alt få lill stånd ett mer varierat utbud och ett mer
effektivt utnyttjande av samhällets totala utbildningsresurser. SACO/SR anser
att tidpunkten för en omorganisation av arbetsmarknadsutbildningen till en fristående
myndighel är mindre lämplig med tanke på att möjlighelerna lill samverkan dä
försvåras.

Skäl för mitt förslag: Den nya AMU-organisationens uppgift
skall enligt mitt förslag vara att producera utbildning pä uppdragsbasis.
Samverkan mellan AMU-organisationen och andra utbildningsanordnare i fräga om
utbildningskapacitet måste dä ordnas genom köp resp. försäljning.

Gymnasieskolan har i dag möjlighet att utnyttja
tillfälligt lediga utbildningsplatser hos AMU för elt pris som molsvarar det
statsbidrag som kommunema erhåller för att anordna viss gymnasiekurs. Efter vad
jag erfarit har denna möjlighet använts endast i ringa grad. Däremot har AMU pä
flera häll upplåtit lokaler till gymnasieskolan till s. k. självkostnadspris. Komvuxuiredningen
har föreslagil alt gymnasieskolans villkor bör få gälla även för komvux.

I princip innebär mitt förslag ingen nyhet för AMU:s del
eftersom det redan idag är möjligt för säväl länsarbetsnämnderna som
kursstyrelserna att anlita andra utbildningsanordnare och förelag. Det är också
som jag nyss anförde, möjligt att mol ersättning ställa temporärt vakanta
utbildningsplatser inom AMU till gymnasieskolans förfogande. En nyhet är dock
att den regionala AMU-organisalionen pä längre sikl skall finansiera sin
utbildningsverksamhet fullt ut genom intäkter. Del bör därvid ligga i den
regionala AMU-organisationens inlresse alt kunna variera sitt utbildningsutbud
efter arbetsmarknadens behov. I den mån gymnasieskolan kommer att få lediga
utbildningsresurser som överensstämmer med AMU: s behov finner jag del
naturligt alt dessa kan utnyttjas av AMU-organisalionen. Egna resurser måsle
naturligtvis också finnas för sädana utbildningsbehov som bedöms kvarstå under
lång lid. Mer kortvariga och föränderliga utbildningsutbud måste enligl mitt
synsätt i utökad utsträckning anordnas genom köp eller hyra av
utbildningsresurser från andra utbildningsanordnare eller förelag. AMU:s nya
roll som servicecenler innebär all utbildningstjänster även skall kunna säljas
till förelag och andra utbildningsanordnare. Samverkan är således en
förutsättning för AMU-organisalionen och inbyggt i det syslem som jag har
förordat.

Prop. 1984/85:59 38

Som
jag anfört tidigare under avsnittet om finansiering av AMU- organisationen måsle
prissättningen gmndas pä en beräkning av såväl direkta som indirekta kostnader.
Med hänsyn till att AMU-organisationen kommer att bli beroende av intäkter
från uppdragsverksamheten kan jag inte förorda några speciella villkor varken
för komvux eller gymnasieskolan vid köp av resurser hos AMU. Prissättningen på
sådan utbildningskapacitet som ett AMU-center vill sälja måste få vara en fråga
för den som har det ekonomiska ansvaret för verksamheten dvs. för den regionala
AMU-organisationen. Jag utgår ifrån att reglerna för det statsbidrag som kommunerna
erhåller för kurser inom gymnasieskolan och komvux anpassas så att molsvarande
medel kan utnyttjas för delfinansiering av köp frän AMU-organisationen. De
gällande bestämmelserna för bl. a. gymnasieskolan och komvux medger inte heller
uppdragsutbildning. En sådan anpassning måste nu ske.

8.3
Samordning

För
att åsladkomma samundervisning av AMU-deltagare och elever i gymnasieskolan
eller komvux krävs, som jag ser det att kursdeltagare för vilka AMU-organisationen
eller länsarbetsnämnden direkl köper utbildning följer del ordinarie
utbildningsväsendets kursplaner.

Jag
har redan tidigare redovisal min uppfattning att yrkesutbildningen inom AMU så
långt möjligt bör vara jämförbar med motsvarande utbildning inom
gymnasieskolan och komvux. När nya kursplaner för AMU utarbetas skall
eventuellt befintliga läroplaner inom det ordinarie utbildningsväsendet ligga lill
grund för utformningen. Jag har tidigare redovisat hur samarbetet i fråga om
kursplaner bör gå till mellan AMU-organisationen och SÖ. Detta utgör en viktig
del av samordningen mellan AMU och det reguljära utbildningsväsendet.

Jag
vill i sammanhanget också erinra om att chefen för utbildningsdepartementet
sommaren 1984 tillsatte en expertgmpp för översyn av den gymn-siala
yrkesutbildningen. Gmppen har tvä huvuduppgifter. Den ena gäller att analysera
behovet av och förbereda förändringar av yrkesutbildningen pä både kort och
läng sikt. Den andra är att se över fördelningen av ansvaret för olika inslag i
yrkesutbildningen mellan utbildningsväsendet och arbetslivet samt att se över
formerna för samarbete mellan utbildnings-anordnarna och arbetsgivarna vad
gäller planering, dimensionering och förnyelse av yrkesutbildningen. Jag räknar
med att resultatet av denna översyn skall leda till ytterligare samordningsmöjligheter.

Prop. 1984/85:59 39

8.3.1
Samordning av allmän teoretisk utbildning

Mitt
förslag: Jag föreslär i samråd med chefen för utbildningsdepartementet att
sådan allmänteoretisk utbildning som kan ingå i en arbetsmarknadsutbildning
skall få anordnas av den kommunala vuxenutbildningen. Kommunerna bör därvid
efter beställning från länsarbetsnämnd eller AMU- organisation även kunna
anordna sädan utbildning på mer grundläggande nivå som bedöms nödvändig för alt
den enskilde med framgång skall kunna tillgodogöra sig förberedande allmän
utbildning eller teoretisk utbildning i samband med en planerad
yrkesutbildning.

Utredningens
förslag: Utredningen har haft som utgångspunkt att möjligheter till samordning
med andra utbildningsanordnare skall tillvaratas och särskilt då ifråga om
utbildning av mer allmän karaktär. Detta kan enligt utredningen ske antingen
genom alt länsarbetsnämnderna beviljar utbildningsbidrag till enskilda elever
för utbildning inom del ordinarie skolväsendet eller genom att
länsarbetsnämnden köper ledig utbildningskapacitet av kommunerna för att
anordna en AMU-kurs.

Samrådsmyndigheterna:
SÖ framhåller all undersökningar och försöksverksamhet under senare år talar
för att en integration eller värvning av yrkesutbildning och kompletterande
teoretisk utbildning har positiv effekt på studieresultaten och minskar
kursavbrotten. Organisatoriska ätgärder som kan försvära eller hindra en dylik
integration bör därför undvikas.

Remissinstanserna:
Flertalet remissinstanser framhåller att samordningen mellan AMU,
gymnasieskolan och komvux bör utvecklas så att etl effektivt och
ändamålsenligt resursutnyttjande av utbildningsresurserna kan uppnås.

Skäl
för mitt förslag: Som jag tidigare nämnt har en särskild introduktions-period
lagts in i arbetsmarknadsutbildningen. Därmed har bättre möjligheter givits
att utifrån den enskilde kursdeltagarens fömtsättningar bedöma behovet av teoretisk
utbildning i samband med en yrkesutbildning både ifråga om omfattning och
inriktning. Det pågår också för närvarande arbete med att integrera delar av
den nuvarande preparandulbildningen i yrkesutbildningen. Värvning av
teoriundervisning och yrkesutbildning praktiseras redan idag. Härvid kan ulbildningen
i teoretiska ämnen bättre anpassas till yrkesutbildningens krav. Denna nya
uppläggning överensstämmer med min syn på hur vuxenutbildning bör bedrivas. Den
ligger också i linje med min strävan att anpassa arbetsmarknadsutbildningen lill
kursdeltagarnas fömtsättningar och behov. Det är angeläget att del pågående
utvecklingsarbetet inte avbryts av organisatoriska skäl. På sikt bör det dock
vara möjligt att utveckla en samverkan med komvux även för den med yrkesut-

Prop.
1984/85:59 40

bildningen integrerade teoretiska utbildningen t. ex.
genom all anlita lärare i komvux för de teoretiska ämnena.

För kursdeltagare som behöver en mer allmän teoretisk
förberedelse i flertalet ämnen pä kuoskapsnivä som motsvarar grundskolans
högstadium eller en mer gmndläggande förberedelse motsvarande den nuvarande s.
k. baspreparandutbildningen finns också sammahållna teoretiska kurser inom AMU.
För att siärka personer som har kort eller föråldrad skolutbildning finns inom AMU
även möjlighet all genomgå utbildning i allmänna ämnen även om detta inte krävs
för en efterföljande utbildning.

Dä länsarbetsnämnden bedömer att det föreligger behov av
att ordna sammanhållna förberedande kurser i allmänna ämnen bör strävan vara
att anlita komvux. Jag finner det inte motiverat att AMU-organisationen skall
svara för fristående allmän teoretisk utbildning av förberedande karaktär.

Undervisningen i komvux är, som jag tidigare redogjort
för, uppdelad i etappsystem. Etapp 1 motsvarar hel grundskolekompetens i elt
ämne. För alt tillgodose AMU: s behov kan det emellertid i vissa ämnen vara
lämpligt med en ytterligare uppdelning i deletapper. Principielll anser jag att
förberedande studier bör motsvara kunskaper som inhämtas på grundskolans
högstadium. Undantagsvis bör dock den förberedande ulbildningen kunna starta på
en lägre nivå än i komvux. Detla fär dock inle avse personer som behöver en mer
omfattande utbildning i grundvux.

Det är redan i dag möjligt att starta komvuxkurser när som
helsl under läsåret. En onödig förlängning av arbetslöshetsperioden för den
enskilde behöver således inle uppstå. Genom möjligheten till samläsning med
ordinarie komvux-elever kan ett bättre resursutnyttjande uppnås. Inle minst
bör detta gälla i glesbygd samtidigt som det för den enskilde kan medföra belydande
fördelar att under den förberedande teoretiska utbildningen kunna bo kvar i
hemorten. Del bör också när så är lämpligt vara möjligt att förlägga den
förberedande teoretiska utbildningen lill AMU-center. För den enskilde bör en
teoretisk förberedelse inom komvux även medföra den fördelen att möjligheten
att komplettera till gmndskolekompelens underlättas.

Komvux kan dock behöva viss lid att planera uppläggningen
av etapp 1 så all utbildningen svarar mot AMU:s krav. Del bör fä ankomma pä de
regionala myndigheterna och kommunerna alt planera för en samordning i fråga om
den teoretiska förberedelsen med hänsyn till de lokala och regionala
förutsättningarna. Del bör därvid vara möjligt för den regionala AMU-organisationen
eller länsarbetsnämnden att sluta avtal med kommuner om köp av utbildning för
längre tid än etl budgetår. 1 det enskilda fallet-bör det som hittills även
vara möjligt för länsarbetsnämnden att bevilja utbildningsbidrag för
förberedande studier vid t.ex. folkhögskola eller vid komvux för en fullständig
grundskolekompetens.

Prop.
1984/85:59 41

8.3.2 Grundläggande utbUdning för vuxna zigenare Bakgrund

Anpassningskurser och grundläggande utbildning för vuxna
zigenare har anordnats inom AMU sedan början av 1970-talel, Sedan är 1978
tillämpas en läroplan för grundutbildning för vuxna zigenare. I ulbildningen
som kan omfalla upp till 144 veckor ingår dels grundläggande utbildning i
läsning, skrivning och räkning dels praklisk yrkesorientering vid
yrkesutbildning inom AMU-cenler. Mot bakgrund av kommunernas skyldighel att
anordna grundulbildning för vuxna framhöll AMS i sin anslagsframställning år
1981 all gmndutbildning för vuxna zigenare borde överföras till annan huvudman.
Regeringen uppdrog i juni månad 1982 lill statskontoret all i samråd med
socialstyrelsen (SoS), AMS, statens invandrarverk (SIV) och Svenska
kommunförbundet se över fömtsättningarna för en överföring av alfabetiseringsundervisningen
till grundvux. Statskontoret överiämnade i augusti 1983 sin rapport
Alfabetisering för zigenare, (1983:43) till regeringen. En sammanfatlning av
rapporten och samrädsyllrandena finns i bUaga 4.

Mitt förslag: I samband med omorganisationen av arbetsmarknadul-bildningen
bör ansvarel för den nuvarande grundutbildningen av vuxna zigenare inom AMU
överföras till grundvux.

Statskontorets förslag: Enligt statskontoret bör den
nuvarande grundläggande utbildningen för vuxna zigenare uppdelas i tvä
etapper. Den första etappen bör syfta till att ge dels teoretiska kunskaper molsvarande
läsning, skrivning, matematik samt nalur- och samhällsorienterande ämnen upp t.o.m.
årskurs 4 i grundskolan, dels praktisk yrkesorientering ca en dag per vecka.
Den andra etappen bör syfta till all ge teoretiska kunskaper motsvarande
årskurserna 5-6 i grundskolan saml praklisk yrkesorientering (pryo). Enligl
statskontoret bör den första etappen anordnas av kommuner och ansluta till gmndvux
med påbyggnad av pryo inom kommunen eller vid AMU-center och AMI. Etapp 2
föresläs integreras med prepa-randutbildning på mer gmndläggande nivå inom AMU.
För pryo bör resurser vid AMU, AMI och externa arbetsplatser hos hemkommunen
kunna ulnytljas. Statskontoret föreslår vidare vissa samordningsfunktioner
mellan kommunerna och AMU dels vid antagningsförfarandet lill grundvux, dels i
form av "kurslag" under utbildningstiden.

Statskontoret framhåller dock att etl ställningstagande
till frågan om att föra över nuvarande undervisning för zigenare - hell eller
delvis - frän arbetsmarknadsutbildningen till den kommunala gmndutbildningen
för vuxna bör ses tillsammans med övriga beslut som kommer att fattas med
anledning av de utredningar som rör vuxenutbildning och gränserna mellan
arbetsmarknadsutbildning och kommunal vuxenutbildning.

Prop.
1984/85:59 42

Samrådsmyndigheternas synpunkter: SIV förordar alt
grundläggande utbildning för vuxna zigenare fortsättningsvis bedrivs inom AMU.
Enligt SIV skulle statskontorets modell medföra betydande samordningsproblem
mellan de olika utbildningsanordnarna. SoS avstyrker statskontorets förslag
till förändring av grundulbildning för vuxna zigenare. AMS är positiv till
statskontorets förslag men delar statskontorets uppfattning att elt ställningstagande
angående överföring av del av eller hela grundutbildningen för zigenare lill gmndvux
bör ses mot bakgrund av de övriga beslut som kommer att fattas i näraliggande
frågor. Svenska kommunförbundet avvisar inte tanken pä en överföring av zigenarulbildningen
till det kommunala ansvarsområdet men anser att staten bör bära elt heltäckande
koslnadsan-

Skäl för mitt förslag: Vi har sedan början av 1970-lalel
dä AMS och SÖ bemyndigades anordna de första anpassningskurserna för utomnordiska
zigenare, genom invandringens ändrade karaktär, fått flera nya etniska minorilelsgmpper
med en situation som liknar zigenarnas. Inslagen av vuxenanalfabefism hos dessa
invandrare är relativl storl. Likaså saknar de ofta baskunskaper om vårt
samhälles funktionssätt.

Kommunema har sedan 1977 en allmän skyldighet att svara
för grundutbildningen av vuxna, vilket sker i gmndvux. Sedan grundvux infördes
har verksamheten expanderat från ett par lusen till nästan 18000 deltagare. Gmndutbildning
anordnas nu av så gott som samlliga kommuner i landet.

Enligt förslagen i proposition (1983/84:169), om kommunal
och statlig utbildning för vuxna skall målgmppen för grundvux vara alla de
vuxna, som inte har kunskaper och färdigheter i att läsa och skriva pä silt
eget språk eller i att räkna motsvarande en nivå i dessa avseenden som normalt
uppnås pä grundskolans mellanstadium. Mot denna bakgmnd föreslår jag i samråd
med utbildningsministern att den gmndläggande utbildningen för vuxna zigenare
inom AMU läggs ner.

Den 1 juli i är deltog 160 elever i AMU:s grundläggande
utbildning för zigenare vid etl 10-tal orter i landet. Enligl statskontorets
beräkningar för den närmaste femårsperioden kommer antalet tillkommande zigenska
elever per år att uppgå till ca 170. Den genomsnittliga utbildningstiden i den
nuvarande heltidsulbildningen uppgår till 60 veckor. Del är därför rimligl att
räkna med maximalt antal undervisningslimmar inom grundvux under 60 veckor.
Antalet undervisningstimmar i grundvux behöver då utökas med 203 500 per år.

Vid grundvux utgår timersättning med lägst 13 kr. i limmen
och vid arbetsmarknadsutbildning utbildningsbidrag med lägst 185 kr./dag. För
deltagarnas del kommer således överflyttningen lill gmndvux att medföra en
förändring av sludiefinansieringen. De personer som deltar i grundutbildning
inom AMU bör ges tillfälle att med bibehållna förmåner slutföra sin pågående
utbildning dock längst t.o.m. den 30 juni 1986. Det ankommer pä regeringen att
utfärda övergångsbestämmelser.

Prop. 1984/85:59 43

Slalen
svarar i dag för samtliga koslnader för grundutbildning av vuxna zigenare samt
för utbildningsbidrag. Vid en nedläggning av den nuvarande utbildningen inom AMU
behöver grundvux tillföras resurser för den del av kostnaderna som staten
finansierar. Detta bör ske genom omfördelning från anslaget för
arbetsmarknadsutbildning till utbildningsdepartementets anslag för kommunal
utbildning av vuxna. Likaså bör ökade kostnader för timersättning i grundvux
kunna täckas genom omfördelning av befintliga anslagsmedel. Jag avser att under
hösten 1985 återkomma med mer exakta beräkningar som jag dä avser föreslå
regeringen att redovisa för riksdagen.

Jag
anser del angelägel att kommunerna lar vara pä den speciella kompetens och
erfarenheter som lärarna vid grundutbildningen inom AMU besitter.

Jag
fömtsätter all SÖ tar del av de erfarenheler som vunnits inom AMU och utformar kommenlarmaterial
till den allmänna läroplanen för grundvux.

Jag
vill i delta sammanhang även erinra om regeringens proposition (1983/84: 199)
om svenskundervisning för invandrare (sfi) i vilken den grundläggande delen av
svenskundervisningen föreslås bli ett kommunalt ansvarsområde medan
påbyggnadsundervisning för dem som skall genomgå yrkesinriktad
arbetsmarknadsutbildning föreslås ske inom AMU. Ell av syftena med den
föreslagna uppdelningen av sfi, i en grundläggande del under ett kommunall
ansvar och en päbyggnadsdel inom AMU, var att befria arbetsmarknadsverket frän
en verksamhet som ligger utanför dess egentliga uppgifter. Samma skäl kan
anföras vad gäller mitt förslag om överföringen av grundulbildning av vuxna
zigenare till grundvux.

De
zigenare som inom sin grundulbildning behöver och önskar alfabetisering pä silt
hemspråk, förutsätts i likhet med andra invandrare i grundvux även få
språkträning i svenska pä gmndläggande nivå. För dem som efter studier i gmndvux
avser att söka sig ut på arbetsmarknaden kan såväl påbyggnadskurs i svenska för
invandrare ges inom AMU som förberedande teoretisk utbildning. Därvid bör del
liksom inom den nuvarande grundläggande ulbildningen vara möjligt att anordna
särskild praktik för den zigenska gmppen.

Huvudmannaskapet
för gmndutbildning av vuxna zigenare har behandlats i skrivelser till
regeringen. Skrivelserna bör anses behandlade genom det förslag jag nu lagt
fram.

9
Elevsocial verksamhet m. m.

Bakgrund

Till
den elevsociala verksamhelen räknas förutom kuratorer och elevassistenter med
elevsociala funktioner även hälsovård, fritidsverksamhet, service i form
av uthyrning av bostäder saml mältidsservice vid

Prop.
1984/85:59 44

AMU-cenler och filialer. I den nuvarande organisalionen
för AMU finns ingen hell klar uppdelning mellan AMS och SÖ av denna verksamhei.

Förläggningsverksamhei och hälsovård ombesörjs av
arbetsmarknadsverket medan SÖ tillhandahåller mältidsservice. SÖ har inrättat etl
antal kuralorstjänster men elevsociala uppgifter utförs även i stor utslräckning
av arbetsförmedlare s. k. elevassistenter som tjänstgör vid AMU- cenlren, SÖ
anordnar fritidsverksamhet vid AMU-centren. Vid vissa förläggningar ombesörjer
AMS fritidsverksamhet. Till den elevsociala verksamhelen räknas ocksä en
psykologtjänst inrättad av SÖ.

Efter förslag frän en arbetsgrupp, den s. k. AMU/S-gmppen,
med representanter för AMU och SÖ var myndigheterna redan i slulel av 1970-
talet överens om alt den elevsociala verksamheten inklusive de mer servicebe-lonade
funktionerna, skulle samlas under en huvudman och alt SÖ som ansvarig för
kursdeltagarnas utbildning låg närmast till för denna uppgift. Eftersom ell
övertagande skulle kunna medföra ekonomiska konsekvenser beslöts dock att
avvakta med övertagandet bl. a. med hänsyn lill KAFU: s organisationsöversyn.

Mitt förslag: AMS skall vara anslagsmyndighet för den
elevsociala verksamhelen. AMU- organisationen skall efter AMS beställning svara
för socialkurativ verksamhei samt för sjuk- och hälsovård vid AMU-center.

Om AMU-organisalionen ombesörjer måltidsservice till kursdeltagare
så skall verksamheten bedrivas enligl samma principer som gäller för statliga
myndigheters personalrestauranger.

AMS skall som hittills svara för föriäggningsverksamhel.

Fritidsverksamhet vid AMU-centren bör avvecklas.

Utredningens förslag: AMS förordar AMU-organisationen som
huvudman och ekonomiskt ansvarig för samtliga elevsociala uppgifter och servicefunktioner.

Uiredningen föreslår att medel molsvarande 33
arbetsförmedlare/elevassistenter vid AMU-centren skall överföras lill AMU-myndighelen
för kuralorstjänster. Dessutom föreslär uiredningen en ytterligare
förstärkning av den socialkurativa verksamhelen med 33 tjänster för kuratorer.

KAFU framhöll som en fördel med sitt förslag till
enhetligt huvudmannaskap för AMU, att den nuvarande splittringen av ansvaret
för den elevsociala verksamheten skulle bortfalla. KAFU föreslog en utökning av
den social-kuraliva verksamheten med 64,5 tjänster.

Remissinstanserna: De remissinstanser som berört frågan
har ställt sig positiva till utredningens förslag.

Prop. 1984/85:59 45

Skäl
för mitt förslag: Jag anser lill skillnad frän utredarna och remissinslanserna
att AMS bör vara ekonomiskt ansvarig för den elevsociala verksamheten m.m. för
dellagarna i arbetsmarknadsutbildning. Däremot finner jag del lämpligt att AMU-
organisationen som har den direkta kontakten med deltagarna efter beställning
från arbetsmarknadsverket får svara för den kurativa verksamhelen samt för
sjuk- och hälsovården vid AMU-centren. Därvid bör de nuvarande medlen för de av
SÖ inrättade psykolog- och kuratorstjänslerna disponeras av AMS för tjänster
inom AMU-organisalionen.

I
fråga om AMS förslag till omdisponering av medel för inrättande av kurativa
tjänster vill jag anföra följande. AMS har pä anslaget för arbetsmarknadsutbildning
bl.a. inrättat ett antal arbetsförmedlartjänster vid AMU-centren. Dessa
utnyttjas till ca 25 procenl eller molsvarande 33 tjänster för elevsociala
uppgifter. Jag bilräder AMS förslag att medel motsvarande kostnaderna för
arbetsförmedlingens nuvarande elevsociala insatser bör omdisponeras sä att de
kan användas för kurativa tjänster inom AMU-organisationen. Därmed kan den
nuvarande omfattningen av den rent kurativa verksamheten bibehållas. Jag avser
även i denna fråga att återkomma till regeringen med mer exakta beräkningar och
förslag till riksdagen under hösien 1985. Del är dock min uppfattning att
kursdeltagare som behöver kuraliv eller social hjälp i första hand bör vända
sig till samhällets ordinarie socialtjänst. På sikt bör därför möjligheten att
utnyttja kurativa resurser hos kommuner och landsting beaktas. Del bör ankomma på
arbetsmarknadsverket alt närmare överväga denna fräga.

Jag
delar således inte AMS och KAFU: s uppfaltning att en ytterligare förstärkning
av den elevsociala verksamheten är nödvändig för att motverka kursavbrott.
Detta syfte bör främst kunna uppnäs genom sådant slöd och stimulans i själva
utbildningssituationen som en individuell utbildningsplan och stödundervisning
kan ge.

Frågan
om de av AMS inrättade tjänsterna på anslaget B 2 Arbetsmarknadsutbildning
avser jag att återkomma lill i samband med mina förslag i fräga om medelsbehovel
för arbetsmarknadsutbildningen under budgetåret 1985/86.

Jag
delar inte heller AMS och KAFU:s uppfaltning om den nuvarande
fritidsverksamheten inom AMU. Flertalet kursdeltagare bor under utbildningstiden
i sin hemort och kan under sin utbildning della i de fritidsaktiviteter som anordnas
av kommuner, föreningar och organisationer. Särskild fritidsverksamhet inom AMU
kan enligt min uppfallning endasl vara befogad vid enstaka AMU-förläggningar
pä mindre orter där utbudet av fritidsverksamhet är litet och där deltagarna i
hög grad rekryteras från andra län. Jag anser därför alt fritidsverksamheten
inom AMU lill största delen kan avvecklas.

Kostnaderna
för mältidsservice vid AMU-center bör enligt min uppfattning inte på samma
sätt som sker i dag belasta statsbudgeten.

Prop. 1984/85:59 46

Deltagare
i utbildning vid AMU-center och filialer bör givetvis ha tillgång till en
servering för lunch och mellanmål. Vid de flesla AMU- cenlren finns också denna
möjlighet. Vid vissa AMU-cenler är matserveringen samordnad med
utbildningsverksamhet inom storköks- och restaurangområdena. För såväl
matproduktion i samband med utbildning som för driften av måltidsservicen för
kursdeltagare och personal vid AMU-centren har SÖ etl stort antal tjänster
inrättade. Det förekommer även att måltidsservice anordnas i andra former t.ex.
genom avtal med entreprenörer och kommuner.

När AMU-organisationen
ombesörjer mältidsservice bör kostnader för lokaler och utmstning avseende
denna verksamhet betraktas som en del av utbildningskostnaden. Personal- och råvamkostnader
bör dock i likhet med måltidsverksamhel vid statliga myndigheter finansieras
genom intäkter från matserveringen. Medel för tjänster inom mältidsservice och
matproduktion får således liksom huvuddelen av verksamhelen i övrigt skaffas
genom intäkter. I det fall att etl lågt underiag vid en servering leder till
orimligt höga måltidspriser och måltidsservicen inte kan lösas i annan ordning
bör dock prissättningen fä las under särskild prövning.

Jag
fömtsätter att AMU-deltagare som uppbär utbildningsbidrag för studier inom det
reguljära skolväsendet liksom hittills kan utnyttja den service ifråga om
skolmåltider och hälsovård som anordnas för de ordinarie eleverna. För de AMU-deltagare
som helt eller delvis kommer att få sin utbildning föriagd till etl företag bör
möjligheter till kosthåll kunna ordnas pä samma sätt som för de anställda.
Förelag som kan komma ifråga för anordnande av arbetsmarknadsutbildning torde i
allmänhet vara av den slorieken att de har personalmatsal. För sjuk- och
hälsovård bör särskild överenskommelse kunna göras med företaget ifråga. Om det
inte skulle gå att lösa bör överenskommelse kunna träffas med närmaste AMU-center.

Förläggningsverksamheten
som f. n. ombesörjs av länsarbetsnämnden omfattar dels föriäggningar i
anslutning lill AMU-cenler dels bostäder som länsarbetsnämnden hyr i det
ordinarie bostadsbeståndet och sedan hyr ut till såväl deltagare i AMU-kurser
som AMU-deltagare i del reguljära skolväsendet. Av praktiska skäl anser jag det
lämpligt att förläggnings- och bostadsfrågor hålls samman på ett ställe.
Arbetsmarknadsverket bör därför även fortsättningsvis sköta denna uppgift.

Prop.
1984/85:59 47

10 Ekonomiska konsekvenser 10.1 Mål för verksamheten

Mitt förslag: Organisationsförändringen skall genomföras
inom ramen för befintliga resurser. Övergångsvis bör dock AMU-organisationen
tillställas särskilda medel för nya uppgifter och utbildning av personal till
följd av omorganisationen. Omorganisationen skall leda till minskade kostnader
beräknat på oförändrad verksamhetsvolym.

Den egendom som SÖ förvaltar för
arbetsmarknadsutbildningen skall överföras till den nya organisalionen ulan
vederlag.

Utredningens förslag: Utredarna har utgått från att
omorganisationen skall genomföras inom ramen för befintliga resurser samt alt
den skall leda till minskade koslnader för staten.

Samrådsmyndigheterna: Enligt SÖ;s uppfaltning finns endast
begränsade rationaliseringsmöjligheter. SÖ lar avstånd från bedömningen all
verksamheten centralt ens med en omfattande decentralisering skall kunna
begränsas. Bl. a. påpekar SÖ att erbjudande om anställning på annan ort i den
nya organisationen inte utgör ett realistiskt alternativ för huvuddelen av den
berörda personalen. Statskontoret menar att del inte är möjligt att dra några
bestämda slutsatser om hur den föreslagna organisationen kan påverka
statsbudgeten pä sikt. Statskontoret ser starka skäl att vara restriktiv vid
uppbyggnaden av den nya organisationen.

Skäl för mitt förslag: Den nuvarande organisationen för
den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen är mycket stor. Det
sammanlagda antalet inrättade tjänster inom SÖ centralt och AMS och SÖ: s
regionala och lokala verksamheter uppgick den I juli i är lill 4497. Antalet
anställda med uppgifter inom AMU-verksamhelen uppgår till närmare 6000. De
sammanlagda kostnaderna för den särskill anordnade arbetsmarknadsutbildningen
exklusive utbildningsbidrag beräknas för innevarande budgetår uppgå till ca I
775 milj. kr. Det bör i sammanhanget också nämnas att utbildningsverksamheten
för innevarande budgetår är planerad för genomsnittligt 30000 deltagare.

I en verksamhei av denna storleksordning och med så stora
kostnader för staten är det väsentligt all de tilldelade resurserna utnyttjas
effektivt och ändamålsenligt från såväl samhällels som den enskilde kursdeltagarens
synpunkter.

Genom mina förslag i fråga om ny organisations- och
verksamhetsform för arbetsmarknadsutbildningen räknar jag med större
möjligheter att driva utbildningen ekonomiskt och rationellt. Den nya AMU-
organisationen

Prop. 1984/85:59 48

måste
för att kunna erbjuda elt varierat utbildningsutbud, som efterfrågas pä arbelsmarknaden
dels samverka inbördes inom länen, dels anlita andra utbildningsanordnare och
företag. Resurser som inte används för arbetsmarknadsutbildning kan säljas
eller avyttras beroende pä efterfrågan frän andra än länsarbetsnämnd.

Det
är viktigt att genomförandet av omorganisationen inte stör den pågående
verksamheten. Effekterna av den nya verksamhetsformen måste därför få ses på nägra
års sikt.

Avsikten
med omorganisationen är inle att minska omfattningen av anlalel deltagare i
arbetsmarknadsutbildning totalt sell. Volymen av arbetsmarknadsutbildning måsle
kunna variera år från år efter beslut av riksdag och regering. Del är därför inle
rimligl att sälla upp nägra bestämda ramar för dimensioneringen av den nya
organisationen. Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört dels i fråga om
samverkan med andra utbildningsanordnare och förelag, dels i fråga om
verksamhetens funktionssätt anser jag del rimligl all de fasta resurserna inom AMU-
organisation kan begränsas i förhällande till dagens läge. Jag avser senare
föreslå regeringen att en organisationskommitté får tillsättas med uppgift att
lägga fram detaljerade organisalionsförslag för den nya AMU-organisationen. Jag
kommer då ocksä att uppdra åt kommittén att redovisa förslag pä hur en
minskning av kostnaderna med 15% under den närmaste femårsperioden beräknat på
oförändrad verksamhetsvolym skall kunna ske. Syftet är därvid att åstadkomma
en mindre bindning vid fasta resurser.

Bl.a.
genom samordning av vissa uppgifter t.ex. delar av nuvarande personal- och
ekonomiadministration från AMU-centren till de regionala kanslierna räknar jag
med rationaliseringsvinster. Jag förutsätter också att möjligheler till
administrativ samordning med andra statliga myndigheter kommer att prövas av
organisationskommittén. Den nuvarande centrala administrationen skall samtidigt
i stor ulsträckning decentraliseras till regional nivå. Det behov av nya
resurser som då krävs vid de regionala kanslierna saml den förstärkning av
länsarbetsnämnderna, som jag föreslagit i avsnittet om arbetsmarknadsverkets
uppgifter bör således kunna finansieras inom ramen för befintliga resurser.

Huvuddelen
av den nuvarande personalen kommer att kunna beredas anställning i den nya AMU-organisationen.
Den möjlighel som påpekas i prop. (1982/83:42) om irygghelsfrägor i statlig
anställning m. m., för slalen att besluta om omställningsätgärder, t. ex.
särskilda utbildningsinsatser, stär öppen även i della fall om så skulle visa
sig nödvändigt.

Mina
förslag i fråga om avveckling av fritidsverksamheten vid AMU-cenler,
nedläggning av grundutbildning för vuxna zigenare saml intäktsfinansiering av måltidsverksamhelen
innebär på längre sikl besparingar för staten med ca 20milj. kr. Mina förslag
beträffande de elevsociala funktionerna innebär inga kostnadsförändringar.

Mitt
förslag om intensifierad platsförmedling i samband med avslutning av
arbetsmarknadsutbildning för deltagare som bedöms ha svårigheter all

Prop. 1984/85:59 49

fä
anställning medför kostnader i form av utbildningsbidrag. Jag räknar med att
dessa uppvägs av minskade kostnader för kontant arbetsmarknadsstöd.

Övergångsvis
räknar jag med att AMU-organisationen behöver tillföras medel för bl.a.
utbildning av personal till följd av omorganisation och marknadsföring. Jag
avser att under hösten 1985 återkomma till regeringen med mer exakta
beräkningar och förslag till riksdagen i fråga om de medel som krävs för den
nya AMU-organisalionen och arbetsmarknadsverket till följd av omorganisationen
av arbetsmarknadsutbildningen.

11
Genomförande

Mitt
förslag: Den nya organisationen för arbetsmarknadsutbildning bör träda i kraft
den 1 januari 1986.

Utredningens
förslag: Utredningen föreslog ikraftträdande av den nya organisationen i
samband med budgetårsskiftet 1984/85.

Remissinstanserna:
SAV anser all genomförandet bör senareläggas med åtminstone ett halvt år. TCO
menar att en ytteriigare översyn av arbetsmarknadsutbildningen behöver göras.
I övrigt har inga synpunkter lämnats i denna fråga.

Skäl
för mitt förslag: Jag delar AMS uppfattning att omorganisationen bör genomföras
så snart som möjligt. Mot bakgmnd av det omfattande arbete som skall ulföras av
organisationskommittén anser jag det dock rimligt all genomförandet sker vid
årsskiftet 1985/86. För riksdagens kännedom vill jag även nämna om hur
genomförandet av den nya organisationen bör ske. Jag har redan tidigare
förklarat aU jag har för avsikt att begära regeringens bemyndigande att
tillkalla en organisationskomitté med uppgift alt utarbeta och lämna förslag lill
detaljutformningen av den nya AMU-organisationen. Organisationskommittén bör
bedriva silt arbete med utgångspunkt i mina tidigare redovisade förslag i fråga
om organisation och verksamhet för den nya AMU-organisationen. Kommittén bör
samråda med den expertgrupp som f. n. ser över den gymnasiala
yrkesutbildningen. Med hänsyn lill de omfattande uppgifter som kommittén har
att svara för är det av vikt att kommitténs arbete snabbt kan komma igång.

Organisationskommittén
bör utarbeta en organisationsplan för såväl den centrala och regionala
administrationen som för AMU-centren. En strävan bör vara att hälla administralionen
sä liten som möjligt och att anpassa den efter lokala förutsättningar. Jag fömtsätter
härvid att samordning med andra statliga myndigheter kommer att prövas. 4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr
59

Prop.
1984/85:59 50

Kommittén bör också lämna förslag till hur verksamheten
skall kunna anpassas till den dimensionering som jag har föreslagit, överväga
och lämna förslag till anslagskonslmklion samt lämna förslag till lokalisering
av den centrala AMU-myndighelen.

En viktig uppgift för organisationskommittén blir att
utarbeta ett enhetligt och gemensamt ekonomiadministrativt system för den nya
organisationen samt anvisningar för detta. Därvid bör organisationskommittén i
första hand undersöka om SÖ:s redovisningscenlral även fortsättningsvis kan
utnyttjas.

Organisationskommittén bör vidare förbereda övertagande av
inventarier och utrustning från SÖ.

Såväl byte av arbetsuppgifter som nya rutiner ställer krav
på utbildningsinsatser. Behovet av utbildning för att underlätta övergången
till nya arbetsuppgifter bör vara en uppgift för organisationskommittén att uppmärksamma.

I organisationskommitténs uppdrag bör även ingå att avge
förslag om andra ålgärder som kan bli aktuella för att anpassa organisationen
till den verksamhet som jag föreslagit för den nya organisafionen. Kommittén
bör också utarbeta förslag till instmkfion för den centrala och de regionala AMU-myndigheterna.

Organisationskommittén bör vidare utifrån den
organisationsplan som föreslagits beräkna AMU-organisationens medelsbehov för
det första halvåret 1986. Vidare bör organisationskommittén lämna underlag lill
AMS för anslagsframställning för köp av utbildning och inlämna anslagsframställning
för budgetåret 1986/87 för sådana driftutgifter som jag tidigare angivit.

12 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag
all regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna vad jag har anfört i fråga om riktlinjer
för arbetsmark

nadsutbildningen, (avsnitt 2, 7, 8 och 9)

2.
godkänna de av
mig förordade riktlinjerna för organisalionen för den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen att gälla fr. o. m. den I januari 1986, (avsnitt 4
och 5)

3.
godkänna de
riktlinjer för finansiering av den nya AMU- organisationen som jag har
förordat, (avsnitt 6 och 10)

4.
bemyndiga
regeringen att för chefen för AMU-organisationen inrätta en tjänst med
beteckning CP, (avsniU 4.3.1)

5.
bemyndiga
regeringen att vidta de övergångsåigärder som behövs, (avsnitt 11)

Prop. 1984/85:59 51

13
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom
proposition föreslå riksdagen alt anta de föreslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop.
1984/85:59 52

Bilaga
1

SAMMANFATTNING AV KAFU: s FÖRSLAG ANGÅENDE
ARBETSMARKNADSUTBILDNINGENS ORGANISATION OCH ADMINISTRATION (SOU 1983:22
Utbildning för arbetslivet, kapitel 15)

Huvudmannaskapet
för AMU-kurserna är delat mellan AMS och SÖ. Enligt den nuvarande
ansvarsfördelningen mellan myndighelerna ankommer det pä arbetsmarknadsverket
att svara för den arbetsmarknadspolitiska planeringen av
utbildningsinsatserna, att hänvisa deltagare till utbildningen samt att
förmedla arbete till deltagarna efter avslutad utbildning. AMS har också
huvudansvaret för elevsociala åtgärder. SÖ ansvarar för genomförandet av den
utbildning som AMS beställer och har samtidigt ansvaret för driften av AMU-cenlrer
occh filialer. AMS är anslagsmyndighet för arbetsmarknadsutbildningen och har
i denna egenskap ett övergripande ansvar för utbildningen som arbetsmarknadspolitiskt
instmment.

AMU-verksamhelen
skiljer sig i flera väsentliga avseenden från andra skol- och
utbildningsformer. Sålunda bedrivs utbildningen hela året utan terminsuppehåll.
Lärarna har inte ferier utan semester på samma villkor som övriga
statsanställda. Till flertalet utbildningar antas deltagare successivt. Med
hänsyn till att ulbildningen främst är avsedd för vuxna deltagare som ofta har
tidigare yrkeserfarenhet måste uppläggningen av utbildningen vad gäller säväl
innehåll och längd som undervisningsmetoder vara en annan än inom vissa delar
av den reguljära 'Jtbildningsverksamheten. Del arbetsmarknadspolitiska syftet
med verksamheten ställer krav pä flexibilitet i utbildningsplanering och
omfattning. Snabbhet i insatserna ingår som ett av de viktigaste elementen i
ett arbetsmarknadspolitiskt handlande och måste främjas av korta beslutsvägar
och en rationell administration. Att AMU-kurser snabbi kan göras lillgängliga
för arbetslösa personer är viktigt. De arbetslösa skall i princip inte behöva
vänta för att få tillträde till AMU-kurser. Snabbheten i insatserna får dock
inte gå ut över kvaliteten i utbildningen. Genom AMU-kurserna skall arbetslösa
personer kunna få en kvalitetsmässigt god utbildning som väsentligt ökar deras
möjligheter att erhålla stadigvarande arbete.

För
att AMU-kurserna skall kunna utnyttjas effektivt i arbetsmarknadspolitiken är
del nödvändigl att dessa synpunkter blir tillgodosedda. Detta medför att
särskilda krav måste ställas på AMU- verksamhetens organisation.

I
kapitlet redovisar kommittén sin bedömning av den nuvarande organisationen.
Ölägenheterna av del delade huvudmannaskapet fär, som KAFU ser det, främst
konsekvenser för AMU-kursernas flexibilitet och för den ekonomiska styrningen
och kontrollen av verksamhelen. Den nuvarande uppgiftsfördelningen mellan
myndigheterna medför att beslutsprocessen

Prop. 1984/85:59 53

blir onödigt komplicerad med långa beslutsvägar och
uppenbar risk för att angelägna utbildningsinsatser försenas. Omvänt gäller att
risken är stor alt resurser för utbildning inle avvecklas i tid när behovet av AMU
minskar och kapacitetsutnyltjandet sjunker. Del är inte att förvåna att det här
beskrivna organisalionsmönstrel skapar svårigheter för ledning och samordning
av verksamheten. Oklarheter i de olika organens roller och kompetensfördelningen
dem emellan skapar också risker för dubbelarbete och ett ineffektivt
resursutnyttjande. Överblicken och kontrollen av tillgängliga resurser
försvåras.

Genom det
nya planerings- och budgetsystemet har grunden lagts för ett förbättrat koslnadsmedvetande
inom organisationen säväl pä AMS — som pä SÖ-sidan. Samtidigt har det nya
systemet inneburit all nackdelarna med del delade huvudmannaskapet har blivit
tydligare. Det framstår nu som än mer oacceptabelt att ha planeringsansvaret
hos en myndighet och det ekonomiska ansvarel hos en annan. Den omständigheten
att man har två huvudmän för verksamheten innebär nära nog definilionsmässigt
att den ekonomiska styrningen och kontrollen försvåras och ibland omöjliggörs.

Kommittén
framhåller att det delade huvudmannaskapet inte är den enda orsaken till risken
för bristande flexibilitet. Det finns också andra bidragande orsaker, l.ex. den
starka centraliseringen av verksamheten. En slutsats är emellertid att fömtsättningarna
för en förbättrad flexibilitet i utbildningsinsatsema skulle främjas av att
ansvaret för planering och genomförande samlades hos en huvudman som ocksä
hade det fulla ekonomiska ansvaret för verksamhelen. Genom att ha en huvudman
för verksamhelen undviks dubbelarbete och beslutsvägarna blir kortare. Vi bedömer
att delta i förening med ett decentraliserat ekonomiskt ansvar för verksamhelen
leder till att flexibiliteten i utbildningsinsatserna kommer alt främjas.

Principiella utgångspunkter för kommitténs överväganden om
AMU-verksamhetens organisation och admmistration

-
Den planerande
funktionen och det ekonomiska ansvaret för verksamheten bör hållas samman hos
en instans. Det ankommer f. n. på AMS att svara för planeringen av AMU-kurserna,
dvs. fastställa omfaltning, inriktning och lokalisering av utbildningen, men
AMS har inte möjlighet alt ta de direkta ekonomiska konsekvenserna av sina beslul,
eftersom det ekonomiska ansvaret för genomförande av utbildningen åvilar en
annan myndighet.

-
Vi konstaterar
i kapillel att den nuvarande kursstyrelsens formella ställning är oklar. AMU-verksamhelen
bör på regional nivå ledas av etl organ som har ställning av myndighet. Detla
kan ske anfingen så all den nuvarande kursstyrelsen inordnas i en annan
regional myndighel eller på så sätt att kursstyrelsen får ställning av egen
myndighet.

Prop. 1984/85:59 54

— Decentralisering
av uppgifter och ansvar bör ske till regional och lokal

nivå i största möjliga utsträckning. En fömtsättning för en omfattande

decentralisering är att verksamheten på det regionala planet leds av ett

organ som har ställning av myndighet.

I
direktiven understryks att kommittén bör överväga skilda ätgärder för att med
oförändrad kvalitet på verksamheten värna om och förbättra flexibiliteten i
arbetsmarknadsutbildningen. Kommittén bör enligt direktiven analysera och pröva
möjlighetema att förändra den nuvarande orga-nsiationen med beaktande av
flexibilitetsaspekterna. Kommittén är därvid enligl direktiven oförhindrad att
överväga om den nuvarande ansvarsfördelningen mellan AMS och SÖ skall
behållas. Direktiven anger dock en begränsning i ett avseende; Del pedagogiska ansvarel
för utbildningen bör även framledes åvila skolöverstyrelsen. KAFU har
definierat begreppet "pedagogiskt ansvar" på följande sätt.

— Pedagogisk
tillsyn. Det pedagogiska tillsynsansvaret innebär att SÖ skall biträda och ge
service i pedagogiska frågor ål AMU: s fältorganisation.

— Läroplansarbele.
SÖ skall utarbeta och fastställa riksgilfiga läroplaner för AMU samt
konsulteras inför regionalt läroplansarbete på försöksbasis.

— Pedagogisk
utvärdering. SÖ skall utvärdera kursverksamheten från pedagogiska
utgångspunkter och ta initiafiv till de åtgärder som denna utvärdering kan
föranleda.

Tillsynsansvaret
skall utövas mot bakgmnd av att föreskrifter om under vilka betingelser AMU-verksamhelen
skall bedrivas har utfärdats i förordning av regeringen. KAFU anser att det är
befogal att vissa förutsättningar för AMU-verksamhetens bedrivande fastställs i
förordning. Avsikten är inte att detaljreglera verksamhelen, utan att
fastställa de gmndläggande fömtsättningama under vilka AMU- verksamheten skall
bedrivas. Det gäller t.ex. att AMU-kurserna vid centrer och filialer skall
bedrivas utan terminsindelning och i princip året mnt. Det gäller vidare att
successiv antagning av kursdeltagare i största möjliga utsträckning skall
tillämpas vid sådan utbildning, vilket innebär att sökande kan hänvisas till
utbildningen varje vecka. KAFU föreslår att en sådan förordning utarbetas och
fastställs av regeringen.

KAFU:s
tolkning av begreppet "pedagogiskt ansvar" innebär alt arbetsgivaransvaret
för den personal av olika kategorier som är anställd i AMU; s fältorganisation
kan ligga hos annan huvudman än SÖ i likhel med vad som gäller i fråga om den
statliga skoladministraiionens roll belräffande skolväsendet och övrig
vuxenutbildning.

Kommittén
skisserar följande alternativa organisaUonsmodeller samt belyser fördelar och
nackdelar med de olika modellerna.

Gemensamt
för dem är dels alt en långtgående decentralisering sker, dels att del
pedagogiska ansvaret åvilar SÖ.

Prop.
1984/85:59 55

- Alternativ
A (SAMS-altemativet)

Alternativet
innebär endast marginella förändringar jämfört med nuläget. I stort behålls den
nuvarande uppgiftsfördelningen mellan myndigheterna med undantag för alt det
elevsociala ansvarel överflyttas till SÖ. Kursstyrelsen får status av regional
myndighet med SÖ som chefsmyndighet. För att understryka verksamhetens arbetsmarknadspolitiska
målsättningar anknyts SAMS till AMS som en rådgivande delegation och
generaldirektören i AMS blir ordförande i delegationen.

- Alternativ
B (AMV-altemalivet)

Altemafiv
B innebär att arbetsmarknadsverket är ensam huvudman för verksamheten.
Kursstyrelsen ombildas till en delegation hos länsarbetsnämnden: Nämnden fär
överlämna åt delegationen att i dess ställe fatta beslut i den utslräckning som
AMS avgör. En särskild AMU- avdelning inrättas hos länsarbetsnämnden.
Kursnämnderna ges möjlighet att repliera på AMU-avdelningens kansliresurser. I
alternativ B koncentreras SÖ; s uppgifter till det pedagogiska området.

- Alternativ
C (SÖ-alternativet)

Alternativ
C innebär att det sker en förskjutning av ansvaret för AMU-kurserna till SÖ och
länsskolnämnderna. Kursstyrelsen ombildas till en delegation hos länsskolnämnden.
Länsskolnämnden har möjlighel att delegera beslutsfunktioner till
delegationen.

-
SÖ fastställer budgetramar för AMU-kurserna
och fördelar dessa till länsskolnämnderna. Efter samråd med länsarbetsnämnden
och arbetsmarknadens parter fattar länsskolnämnden beslut om inriktning och omfattning
av kursverksamheten. I altemafiv C koncentreras AMS uppgifter till den arbelsmarknadspolitiska
bedömningen av om enskilda personer skall beviljas arbetsmarknadsutbildning med
utbildningsbidrag.

-
Alternativ D (ny myndighet)

Aliemativ D innebär att
det huvudsakliga ansvaret för AMU-kurserna anförtros åt en ny myndighel,
förslagsvis kallad Centrala AMU-nämnden. Kursstyrelserna omvandlas till
myndigheter, regionala AMU-nämnder. Till den nya myndighetens uppgifter hör att
svara för planeringen och genomförandet av AMU-kursema saml för driften av AMU-centrerna.
Den nya myndigheten bör tillhöra arbetsmarknadsdepartementets ansvarsområde
med hänsyn till sin karaktär av arbetsmarknadspolitiskt organ. AMS resp. SÖ får
i huvudsak samma uppgifter som i alternativ C resp. B. Alternativ B, AMV-aliemaiivet,
är enligt KAFU:s mening det från arbelsmarknadspolitiska utgångspunkter mest
rationella alternativet med hänsyn till AMU;s uppgifter och verksamhelsvillkor.
Avgörande argument för en överföring av driftansvaret för AMU-kurserna från SÖ
till AMS är enligl KAFU:s bedömning att de planerande och verkslällande funktionema
därigenom hålls samman i en organisation. Nackdelarna med ett delat ansvar
mellan två myndigheter i den delen har länge varit uppenbara. Frågan har
därför närmast gällt vilken av myndigheterna som vi

Prop. 1984/85:59 56

skulle
förorda få ett ökat ansvar för verksamheten. I vägvalet mellan all knyta AMU
närmare arbetsmarknadspolitiken eller att låta AMU tydligare ingå som en del i
utbildningspolitiken har KAFU valt den förra lösningen. Enligt kommitténs
bedömning bör AMU knytas närmare till arbetsmarknadspolitiken varigenom AMU
bättre kan fylla sina uppgifter i framtiden. Den nödvändiga anpassningen av
kursutbudet efter förändringama på arbelsmarknaden kan lättare säkerställas om
den planerande insatsen också får det fulla ansvaret för driften av AMU-
kurserna. Därigenom ges ocksä bättre förutsättningar för en effektiv ekonomisk
styrning och kontroll av verksamheten. EU särskilt argument för att AMS bör
bli ensam huvudman för verksamheten är de nya uppgifter inom personalutbildningens
område som KAFU har föreslagit skall åvila AMU i framtiden. Det är arbetsmarknadsmyndigheterna
som har ansvaret för AMU i företag. Genom förmedlingsverksamheten har
arbetsmarknadsmyndigheterna också kontaktytor mot företagen.

Allernaliv
B är också det av de redovisade alternativen som ter sig mest fördelaktigt från
statsfmansiell synpunkt. Enligt kommitténs bedömning bör alternativ B kunna
genomföras genom omorientering av befintliga resurser.

Förslagel
innebär att SÖ kan koncentrera sina insaiser beträffande AMU till det
pedagogiska området. Sammanlaget innebär förslaget att SÖ; s roll beträffande AMU
bättre kommer att överensstämma med de uppgifter som SÖ i övrigt har för skolväsendet
och övrig vuxenutbildning även om vissa skillnader fortfarande består. När det
gäller t. ex. läroplansarbete för riksgiltiga läroplaner kommer SÖ även i
fortsättningen alt agera efter beställning från AMS. 1 övriga pedagogiska
frågor agerar SÖ på eget initiativ. Förslaget innebär att SÖ har ett
pedagogiskt tillsynsansvar och ett pedagogiskt utvärderings- och FoU-ansvar för
AMU-verksamhelen.

Förslagel
innebär vidare att länsarbetsnämnden tillförs etl övergripande ledningsansvar
för den verksamhet som bedrivs vid länets AMU-centrer och filialer. Den
nuvarande kursstyrelsen omvandlas till en delegation hos länsarbetsnämnden med
länsarbetsdirektören som ordförande. Övriga ledamöler i delegationen bör vara
företrädare för länsskolnämnden, arbetsmarknadens parter; SAF, LO, TCO och
SACO/SR, landstinget och Kommunförbundets länsavdelning. KAFU föreslår att SAF
och LO får två representanter vardera i delegationen med hänsyn lill att den
övervägande delen av kursverksamheten faller inom dessa organisationers
intresseområden. Hos länsarbetsnämnden inrättas en särskild AMU-avdelning, där
frågor som rör säväl AMU-planering och genomförande av AMU-kurser som AMU i
företag handläggs. Chefen för länsarbetsnämndens AMU-avdelning bör vara
föredragande i delegationen för AMU och ansvara under länsarbetsdirektören för
samordning av verksamheten inom länet. Delegationen för AMU bör utöver
rådgivande funktion också ha beslutandefunk-lioner i den utsträckning som AMS
bestämmer. Exempel pä ärenden som

Prop. 1984/85:59 57

bör
kunna delegeras till delegationen för AMU är att i enlighet med regionala behov
fatta beslut om aU kombinera olika moment/moduler ur befintliga läroplaner saml
att efter samråd med SÖ svara för att försöksläroplaner utarbetas. Arbetet med
läroplansutveckling bör ske i samarbete med kursnämnderna. Kursnämnderna bör
ges möjlighet alt repliera på AMU-avdelningens kansliresurser. Kursnämndernas
sammansättning bör inte låsas genom en pä förhand fastställd ordning. Enligt KAFU:
s uppfattning är det mest ändamålsenligt att delegationen för AMU fär
möjlighet att efter sin bedömning fastställa och utse representanter i
kursnämnderna. Ett förbehåll bör dock vara att arbetsgivare och arbetstagare
skall företrädas av lika många ledamöler saml att kursdeltagare och
utbildningsmän/ lärare alltid skall vara företrädda i kursnämnd. KAFU anser att
del med hänsyn lill ändamålet med kursnämnderna bör vara övervikt för representanterna
för arbelsmarknaden.

Genom elt enhetligt
huvudmannaskap för verksamhelen bortfaller också den splittring av ansvaret för
de elevsociala åtgärderna som f. n. gäller. KAFU har inte fält något uppdrag av
regeringen all särskill behandla de elevsociala frågorna. KAFU anser emellertid
att det är mycket angeläget att den elevsociala servicen vid AMU-centerna
förstärks genom att kuratorstjänster inrättas i enlighet med den s.k. AMU/S-gruppens
förslag. SÖ har också inrättat kuratorstjänster vid vissa centrer. KAFU
föreslår att sammanlagt 64,5 kuratorstjänster inrättas vid AMU-cenlrer och
filialer. Genom inrättande av kuralorstjänster kan arbetsförmedlingspersonalens
uppgifter koncentreras dels till att söka arbelsplacera kursdeltagarna efter avslutad
utbildning, dels till insatser av utredande karaktär i den förberedelseperiod
som KAFU har föreslagit skall inrättas vid AMU- centrerna.

Personalmässigt
får kommitléns förslag till konsekvens att all personal inom den regionala och
lokala AMU-organisalionen som f. n. är anställd av SÖ får ny statlig
arbetsgivare. Kommittén har enligl sina direktiv inte haft anledning att
behandla tjänstekonstmktionen för lärarpersonalen. För byrå V3: s del innebär
kommitténs förslag förändringar som föranleds såväl av förslaget om
decentralisering som av förslaget om ändrat huvudmannaskap för verksamheten.

Kommitténs
förslag om en ny organisation för AMU är ett principförslag.
Förberedelsearbetet i detalj inför överförandet till arbetsmarknadsverket av
uppgifter och ansvar frän SÖ bör, om statsmakterna godkänner det lagda
förslaget, anförtros åt en organisationskommitté, som bör utarbeta en
organisationsplan för de enheier som skall ingå i verksamheten på olika nivåer
samt medverka vid överföring av personal och egendom från SÖ till
arbetsmarknadsverket.

Tidsmässigt
bedömer KAFU all förslaget kan genomföras sä att den nya organisationen kan
påbörja sin verksamhet I juli 1985.

Prop. 1984/85:59 58

Bilaga
2

SAMMANFATTNING AV AMS RAPPORT (1984-03-29) NY ORGANISATION
FÖR DEN SÄRSKILT ANORDNADE ARBETSMARKNADSUTBILDNINGEN JÄMTE SAMMANFATTNING AV SAMRÅDSMYNDIGHETERNAS
YTTRANDEN

1
Motiv

Förslaget
till ny AMU-organisation syftar till att ta tillvara de kvaliteter som finns i
arbetsmarknadsutbildningen och utveckla dem sä aU en slörre flexibilitet kan
uppnås och närheten till arbetslivet betonas. Utredarna vill öka flexibiliteten
i utbildningen genom att skapa en organisation som i sig själv har lättare att
genomföra förändringar i verksamheten och som innehåller incitament till att
snabbt ställa om för att möta nya behov. Vad utredarna vill åstadkomma är en
utbildningsorganisation som är befriad från tyngande byråkrati och som är
starkt decentraliserad. Det fömtsätter att verksamheten i organisatoriskt
avseende är fristående både från skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsverket.
Det förutsätter vidare att verksamheten i ekonomiskt avseende görs beroende av
att den motsvarar beställarnas krav. Den bör därför inte bedrivas i
traditionell myndighetsform. Verksamheten bör i stället läggas upp på så sätt
att det etableras eU köp/säljarförhållande mellan beställarna (i första hand
länsarbetsnämnden, men ocksä företag och förvaltningar) å ena sidan och AMU-organisalionen
ä den andra sidan.

2
Verksamhetsform och uppgifter

Utredarna
har övervägt om verksamheten skall bedrivas som bolag, uppdragsmyndighet eller
stiftelse. Utredarna avvisar tanken på bolag och stiftelse och föreslår en
uppdragsmyndighet.

Den
nya uppdragsmyndigheten får tre huvuduppgifter

1. Den
skall producera kurser som säljs till länsarbetsnämnderna och till

näringsliv och förvaltningar.

2.
Den skall svara för elevsocial
verksamhet i anslutning till kurserna.

3.
Den skall också ha ansvaret för
pedagogisk utveckling och framtagning av kursplaner. Kraven på kvalitet i ulbildningen
kan lillgodoses främsl genom all utbildningen styrs av kursplaner, som fastställs
av den cenlrala myndigheten i samråd med parterna samt genom att det ställs
krav på pedagogisk och yrkesmässig kompetens hos de anställda lärarna. Den nya
myndigheten som omfattar ca 4000 lärare kommer att ha en hög

Prop. 1984/85:59 59

kompetens
när det gäller pedagogiska frågor och fär ell självständigt ansvar för att
hävda kvaliteten i kursinnehållet och undervisningen.

3
Organisation

Den
nya myndigheten föreslås bli organiserad i tvä nivåer: en central nivå,
styrelsen för AMU, som utgörs av styrelse och kansli och en länsnivå som
likaledes utgörs av styrelse och kansli samt AMU-cenler. Den centrala
styrelsen utses av regeringen efter förslag från bl.a. arbetsmarknadens
parter, AMS, SÖ och UHÄ. Ordföranden bör vara fristående och således inte
företräda kundernas eller parternas inlressen. Verksamhelen vid det centrala
kansliet skall ledas av en chef som utses av regeringen.

Styrelsen för AMU som
skall arbeta pä riksnivå, blir en liten organisation. Den skall bestå av ca 30
personer, dvs. en tredjedel av det antal personer som idag arbetar med AMU-frägor
pä skolöverstyrelsen. Det centrala kansliet arbetar bl. a. med policyfrågor,
långsiktig planering, peti-tafrågor, långsiktiga investeringar i lokaler och
utrustning, övergripande personalfrågor, kursplanefrägor, pedagogiskt
utvecklingsarbete samt förvaltningsjuridiska frågor.

I varje län skall det
finnas en regional styrelse med motsvarande sammansättning som den centrala
styrelsen samt ett regionkansli. Den regionala styrelsen utses av den cenlrala
styrelsen efter förslag från de berörda organisationerna. Regionkanshet leds av
en chef som utses av den regionala slyrelsen. Denne har inför styrelsen ett
resultatansvar för verksamheten och leder marknadsföring, drift och
administration. Regionkansliet med etl tiotal anställda biträder i
marknadsföring och pedagogisk ledning av verksamhelen.

I ledningen för varje
center finns en utbildningschef och en eller flera utbildningsledare.
Utbildningschefen har i samverkan med utbildningsle-dama ansvaret för den
direkta pedagogiska ledningen av verksamheten. Dessutom har utbildningschefen
driftansvar och resultatansvar för den tilldelade budgeten.

4
Finansiering

Utbildningsproduktionen
föresläs bli intäktsfinansierad medan den centrala administrationen,
utvecklingsarbete, personalutbildning och elevsocial verksamhet föresläs bli anslagsfinansierade.
Intäkterna kommer huvudsakligen från länsarbetsnämnderna, men den nya
myndigheten kan också sälja utbildning och konsulttjänster till företag och
andra anordnare av utbildning.

Prop. 1984/85:59 60

5 Arbetsmarknadsverkets
uppgifter

AMS
kommer bl.a. att förmedla medelsramar till länsarbetsnämnderna samt svara för policy
och riktlinjer för länsarbetsnämndernas planering av
arbetsmarknadsutbildningen. Andra centrala uppgifter för AMS är övergripande
planering som inriktas mot att identifiera långsiktiga behov på arbetsmarknaden
samt uppföljning av placeringsresultaten.

Länsarbetsnämnderna
fär rält alt i samråd med arbetsmarknadens parter besluta om att beslälla och
köpa arbetsmarknadsutbildning hos den nya myndigheten. För långsiktiga behov
bör länsarbetsnämnderna ha möjlighet att sluta längtidskontrakl med AMU-myndighelen
för exempelvis tre år. Länsarbetsnämnderna har ansvar för alt la ul deltagare
till ulbildningen och skall vid beställningen av kurser ställa krav på att
deltagarna fär en sädan yrkesutbildning att de har goda fömtsättningar att få arbeie
i del yrke de utbildat sig till.

6 Genomförande

Förslaget
är elt principförslag. Utredarna fömtsätter alt en organisationskommitté
tillsätts för detaljutformningen av organisalionen, dvs. framtagande av underlag
för beslut om inre organisation och resurser. Under fömtsättning att riksdagen
fattar beslut om den nya organisationen i höst skall verksamheten starta den 1
juli 1985.

Ca
6000 personer, varav ca 4000 lärare, berörs av organisationsförändringen. Som
utgångspunkt för övergången gäller, att personal vid AMS med elevsociala
uppgifter med undantag för elevassistenter, och personal vid SÖ med AMU-uppgifter,
går över till den nya arbetsgivaren. Detta gäller under fömtsättning av att molsvarande
tjänster finns inrättade i den nya organisationen. Övergången sker genom ett arbetserbjudande,
som lämnas till alla dem, som skall gä över och är anställda den 30 juni 1985.

Anställningen
hos den nya arbetsgivaren gäller fr.o.m. den I juli 1985 och utformas på så
sätt att

-
fillsvidareanställd personal
erbjuds tillsvidareanställning

-
förordnade på långtidsvikariat
erbjuds motsvarande anställning

-
förordnade på korttidsvikariat
erbjuds motsvarande fidsbegränsad anställning.

Till
arbetserbjudandet skall fogas organisationsplan för AMU- organisationen i
länet samt befattningsbeskrivningar i de fall arbetsuppgifterna förändras. För
den hell övervägande delen av personalen medför bytet av huvudman inga
förändringar av arbetsuppgifter, tjänstgöringsförhållanden eller
tjänstgöringsort.

För
den övervägande delen av den SÖ-anställda personalen vid AMU-center och för de AMS-anställda
sjuksköterskorna samt den elevsociala

Prop. 1984/85:59 61

personalen
vid AMU-förläggningar görs ell "rakt" övertagande. Detta innebär alt
personalen erbjuds likvärdig tjänst på F- resp. L-plan.

Såvitt man nu kan bedöma
kommer trygghetsavtalets regler att gälla fullt ut vid övergängen. För den
centralt anställda SÖ-personalen bör emellertid enligt utredarnas mening samma
förfaringssätt tillämpas som vid SÖ: s omorganisation den I juli 1982.

Prop. 1984/85:59 62

Bilaga
2.1

Sammanfattning av samrådsmyndigheternas (skolöverstyrelsen
(SÖ), statskontoret och riksrevisionsverket (RRV)) yttrande över AMS rapport
principförslag till ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen

1
Skolöverstyrelsen

1.1 Basorganisation

SÖ
framhåller att en betydande del av AMU tillgodoser relativt stadigvarande
utbildningsbehov för vilka möjligheterna till planering och kraven på förändringstakt
inte väsentligt skiljer sig från annan utbildning i samhället. En långsiktigt
planerad basorganisation bör därför enhgt SÖ kunna anslagsfinansieras. Enligt
SÖ; s uppfattning kommer en utbildningsmyndighet i längden inte att kunna
meddela kvalitativt godtagbar yrkesutbildning, om denna inte har sin
utgångspunkt i en mer långsiktigt planerbar fast organisation. En fast
organisation är nödvändig för att upprällhålla pedagogisk kompetens, för
utveckling av yrkespedagogisk metodik samt för möjligheterna att hålla en
godtagbar lokal- och utmstningsmässig standard. Det är också ekonomiskt
förmånligt att för långsiktiga utbildningsbehov göra långsiktiga bindningar bl.
a. i lokaler och utmstning.

Utan
en egen fast bas för uppdragsverksamheten blir utbildningsmyndigheten hell
beroende av beställaren länsarbetsnämnden, vilket enligt SÖ blir en oacceptabel
situation för en myndighet med ansvar för tolalfinan-siering genom intäkter.

1.2 Samverkan
med andra utbildningsanordnare

SÖ
pekar på möjlighetema att långsiktigt tillgodose utbildningsbehovet för AMU
genom avtal med kommunema. Genom minskningen av antalet sextonåringar under de
närmaste åren kommer fömtsättningarna inom många kommuner alt vidmakthålla ett
brett utbildningsutbud inom gymnasieskolan att minska. Härvid skapas
förutsättningar för en ordning där det grundläggande och långsikliga behovet av
arbetsmarknadsutbildning kan tillgodoses inom eller i anslutning till
gymnasieskolan. Frågorna om likvärdighet, pedagogisk ledning, utveckling och
uppföljning får då en naturlig lösning inom gällande ramar för skolväsendet.

SÖ
framhåller att man inte bör räkna med att kommuner eller företag kommer att ta
på sig kostnader som hänför sig till krav på hög beredskap att öka eller minska
omfattningen av viss AMU.

Prop.
1984/85:59 63

1.3 Pedagogiskt ansvar

SÖ hänvisar till sitt yttrande över KAFU: s betänkande där
SÖ framhöll vikten av alt ansvar och befogenheter hålls samman. Ett pedagogiskt
ansvar inom den statliga skoladministralionen för en utbildningsverksamhet där
de ekonomiska befogenhelema ligger inom arbetsmarknadsverket och/eller en
fristående utbildningsmyndighet avvisades dä av SÖ. SÖ vidhåller denna
uppfattning. I remissyttrandet framförde SÖ förslag om en delning av AMU mellan
SÖ och arbetsmarknadsverket. En anslagsfman-sierad fast bas för den mer
långsiktigt planerbara utbildningsverksamheten föreslogs utgöra en del av den
statliga skoladministralionen. En sådan organisation skulle göra det möjligt
att förena ett pedagogiskt ansvar inom SÖ och länsskolnämnderna med elt
planeringsansvar inom länsarbetsnämnderna för den del av AMU som kräver hög
grad av flexibilitet. I det föreliggande förslaget utlämnas enligt SÖ
kvalitetskontrollen i väsentlig mån lill organ, yrkesnämnderna, över vilka
samhället saknar inflytande. Det pedagogiska ansvaret för AMU bör enligl SÖ
även fortsättningsvis ligga inom den statliga skoladministralionen.

1.4 Huvudmannaskap och organisation

Enligt SÖ löses inte frågan om huvudmannaskapet för AMU
genom del nu lagda förslaget. Fortfarande kommer i den föreslagna
organisationen att råda oklarhet om var del yttersta ansvaret för verksamheten
ligger. Sä tillvida innebär förslaget dock en förbättring att det skärper
kraven på ansvarstagande för de ekonomiska konsekvenserna av beslut om verksamhetens
inriktning, lokalisering och omfattning.

SÖ har i sig inget att erinra mot att den särskilt
anordnade arbetsmarknadsutbildningen organiseras i form av en
uppdragsmyndighet med relativt långtgående decentralisering av ansvar och
befogenheter lill regional nivå under fömtsättning bl.a. att en fast basorganisalion
anslagsfinansieras.

Sammanfattningsvis anser SÖ att den föreliggande rapporten
i så hög grad brister i analys och konsekvensbedömning, att den inte kan ligga
till grund för ställningstagande till AMU: s framlida organisation. I stället
bör regeringen uppdra åt SÖ och AMS att med utgångspunkt i nuvarande
organisation, i reell samverkan, genom ett successivt utvecklingsarbete finna
former för en mer ändamålsenlig organisafion av den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen.

1.5 Personalkonsekvenser

Enligl SÖ: s uppfattning finns begränsade
rationaliseringsvinster att göra genom att en del av den lokala administralionen
sammanförs lill regional nivå. Samtidigt innebär förslagel kraftigt ökade
uppgifter för de regionala

Prop. 1984/85:59 64

kanslierna
dels genom decentralisering från central nivå dels genom överföring av
uppgifter som nu ligger pä byggnadsstyrelsen, försvarels materielverk och
förenade fabriksverken. Del är därför osannolikt att verksamheten kan bedrivas
utan en nettoökning av de administrativa resurserna. SÖ ifrågasätter om den
föreslagna organisationen innebär ett effektivt användande av resurserna
eftersom etl genomförande av förslaget fömtsätter att länsarbetsnämnderna
förstärks med kompetens av ekonomisk och pedagogisk art.

När
det gäller den centrala nivån tar SÖ avstånd från bedömningen i förslaget att
verksamheten, ens med en omfattande decentralisering av uppgifter, ansvar och
befogenheter skall kunna ledas av ca 30 personer. Delta i synnerhet som
uppgifter rörande taxesätlning, marknadsföring, upphandling, försäljning och
lokalförsörjning fillkommer jämfört med nuvarande organisation. SÖ
ifrågasätter också om det är rimligl att föra över de funktioner som nu
fullgörs på SÖ: s redovisningscenlral till regional nivå. SÖ anser del vidare
orimligt alt SÖ skulle ha ansvarel för att bereda övertalig personal såväl inom
SÖ som inom fältorganisationen meningsfull sysselsättning i avvaktan på alt
uppsägningstiden löper ut.

2
Statskontoret

2.1 Allmänna
synpunkter

Statskontoret
finner sammantaget att man tills vidare måste ulgå frän att staten, via
arbetsmarknadsverket, kommer alt bli den alll dominerande köparen av AMU-tjänster
och AMU-organisationen den allt dominerande säljaren. I effektivitetshöjande
syfte tillstyrker statskontoret dock att en ny AMU-organisation blir avgiftsfinansierad.
En fördel med alt gä över till en prisslyrning av arbetsmarknadsutbildningen är
enligt statskontorets mening att arbetsmarknadsmyndigheterna ställs inför ett
större tryck att anvisa en utbildning som med rimlig säkerhet leder lill elt arbete
för kursdeltagaren. Statskontoret pekar samtidigt på att den nya situationen kan
leda till att arbetsmarknadsutbildningens mål - främst det fördelningspolitiska-
eftersatts. En sådan risk skulle kunna uppstå eftersom utbildningskostnaden
för varje enskild individ klart framstår. Statskontoret förutsätter all detta
uppmärksammas och vid behov föranleder kompletterande riktlinjer från
statsmakternas sida.

2.2 AMU-organisationens
utformning

Statskontoret
tillstyrker att AMU-verksamhelen finansieras enligt uppdragsmodellen, och
framhåller att denna verksamhetsform måste anses som den naturligaste med
hänsyn till de bedömningar som f.n. kan göras belräffande den framtida
marknadssituationen och det därav följande behovet av ekonomisk insyn från statsmakternas
sida.

Prop.
1984/85:59 65

I utredningen knyts valel av uppdragsmyndighet till
villkoret att denna skall befrias från de generella regler om lokalförsörjning,
upphandling och avyttring av utmstning som eljest gäller för slatliga
myndigheter. Statskontoret erinrar om all det ifrågavarande regelverket syftar
till alt åstadkomma en sä rationell ordning som möjligt för slatsverkskoncernen.
Statskontoret anser att frågan om vilka generella regler den nya
organisationen skall underordna sig måsle prövas mera nyanserat och utifrån en
konkret diskussion om för- och nackdelar för statsverket - finansiären.

Av de alternativa organisationsmodeller som prövas i
rapporten finner statskontoret att en AMU-organisation som är frislående frän
arbetsmarknadsverket och med eget pedagogiskt ansvar för utbildningen bör vara
den bästa lösningen för en avgiftsfinansierad verksamhet.

Statskontoret anser att vissa grundläggande frågor ytterligare
bör belysas. Det gäller främst de regionala styrelsernas ansvar och uppgifter
som klarare behöver specificeras. Statskontoret finner det dock moliverat alt
någon form av regionala styrelser skall finnas. Även kursnämndernas roll och
ställning behöver belysas ytterligare innan ställning kan tas lill organisationsutformningen
i della avseende. Statskontoret ifrågasätter ocksä om högskolemyndigheterna
skall vara självskrivet represenlerade på olika nivåer.

Vad beträffar den regionala indelningen förordar
statskontoret att större regioner än län övervägs, då det är viktigt all varje resullatansvarig
region omfattar ett tillräckligt stort marknadsunderlag så alt inle den
centrala ledningen skall behöva laborera med ständiga uljämningsinsatser.

Statskontoret ifrågasätter av kostnadsskäl förslaget att
huvuddelen av nuvarande AMU-filialer skall omvandlas till AMU-center. Frågor om
ändring av utbildningsenheternas ställning bör enligt statskontoret lösas successivt
när det står klart hur slor den framtida utbildningsorganisationen kan bli.

2.3 Utbildningens kvalitet

Statskontoret anser att det bör vara möjligt alt
upprätthålla utbildningens kvalitet även om ansvarel förs över frän SÖ till
den föreslagna AMU-organisationen. Elt fortsatt utnyttjande av lärarpersonalens
och partemas kompetens bör borga för detta. Däremot finner statskontoret det
förslaget Iveksaml alt statsmakterna skall fastställa elt nytt övergripande
måldokument för AMU innehållande de kvalitativa målen m. m. för utbildningen.

2.4 Finansieringsprincipen

Statskontoret delar uppfattningen att vissa delar av
verksamheten, t. ex. den elevsociala, lämpligen kan vara anslagsfinansierade.
Detta bör enligl 5
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 59

Prop.
1984/85:59 66

statskontoret företrädesvis lösas genom anslag som ställs
till AMS förfogande. Belräffande AMU-organisalionen bör uppdragsmodellen
tillämpas renodlad. Kostnaderna bör så långt möjligt belasta produktionen. Enligl
statskontoret bör också AMU-styrelsens kostnader kunna fördelas.

2.5 Samverkan med andra utbildningsanordnare

Statskontoret bedömer möjligheterna att samverka med
kommunernas reguljära utbildning som mera positiva än AMU-organisationens
framtida möjligheter att sälja utbildning lill företag och förvaltningar.
Statskontoret påpekar emellertid att staten och kommunerna f n. tillämpar helt
olika praxis för prissättning vid försäljning av utbildningstjänster. Bilden
kompliceras också av all den kommunala ulbildningen till slor del finansieras
med statsbidrag. En ökad samverkan mellan stat och kommun bör enligt
statskontorets mening bygga pä klara ansvarsgränser mellan olika slag av
utbildning samt normerande centrala avtal om ersättning m. m.

Statskontoret konstaterar att man i rapporten inte närmare
går in pä frågan om att klarare än nu avskilja allmänutbildning från
yrkesutbildning och låta allmänutbildningen bli en uppgift för komvux. I sitl
yttrande över KAFU framförde statskontoret att exempelvis preparandulbildningen
i princip borde åligga den kommunala vuxenutbildningen.

2.6 Genomförande

Statskontoret bedömer att etl genomförande av
organisationsförändringen bör anstå till kalenderårsskiftet 1985/86 med hänsyn
till de frågor som återstår att belysa. Finansiellt bör övergången till 1 000-kronors-anslag
ske samtidigt som organisationen träder i kraft. Statskontoret påpekar att det
under en övergångsperiod kan bli nödvändigt med särskilda underskoltsbi-drag
beroende på osäkerheten i bedömningen av marknadssituationen.

3 Riksrevisionsverket

3.1 Allmänt

Enligt RRV: s mening vilar förslaget på en osäker grund
eftersom det inte har varit möjligt att på kort tid penetrera problematiken
kring AMU så allsidigt att elt någoriunda säkert beslutsunderlag kunnat
erhållas. Bland de gmndläggande problem som utredningen enligl RRV inle har
hunnit alt ge en tillfredsställande belysning är

1.
AMU: s
marknadsförutsättningar

2.
Orsakerna till AMU:
s problem, framför allt den bristande flexibiliteten

3.
Konsekvenserna
av en ökad flexibilitet för andra krav som samtidigt ställs på AMU

Prop. 1984/85:59 67

4. Sambandet
mellan de olika dimensionerna i flexibilitetsbegreppet och

föreslagna organisationsförändringar

5. Konflikten
mellan kravet på samordning och kravel på konkurrens

Även om osäkerheten fortfarande är stor kring vissa frågor finns det

enligt
RRV: s mening möjligheter att lösa dessa via organisationskommittén. RRV fömtsätter
att organisationskommittén samräder med verket vid detaljutformningen av ekonomiadministrafionen.
Organisationskommittén bör ocksä lämna underiag till RRV inför anslutningen
till redovisnings-och revisionsorganisationen.

3.2
Organisationens utformning

RRV
framhåller att det inte är entydigt att den föreslagna verksamhetsformen
skulle leda till en avsevärt mindre bindning till fasta resurser än vad den
nuvarande formen gör. RRV anser liksom utredningen att behovet av insyn i verksamhelen
är ett starkl vägande argument för val av uppdragsmyndighet i stället för
stiftelse. RRV finner emellertid inte alt kravel på frikoppling frän
byggnadsstyrelsen, försvarets materielverk och förenade fabriksverken är
sakligt motiverat i utredningen. Likaväl som dessa myndigheters verksamhet kan
ses som "restriktioner" kan de ses som en servicefunktion från
statens sida. RRV menar alt om den inte fungerar bra borde man i första hand ta
reda på varför, snarare än att överge funkfio-nen. En frikoppling frän l.ex.
byggnadsstyrelsens medverkan skulle innebära att motsvarande kompetens skulle
behöva byggas upp inom AMU-organisalionen, vilkel skulle medföra ökade koslnader.
När del gäller de övriga nämnda myndigheternas medverkan finner RRV det inte
heller motiverat att en uppdragsmyndighel för AMU-verksamhelen skall undantas
från de bestämmelser som gäller andra myndigheter av samma slag.

RRV
anser liksom utredningen att en uppdragsverksamhet där SÖ har det pedagogiska
ansvaret skulle bli alltför komplicerad för all de åsyftade förenklingarna av
organisationen skulle uppnäs. Det föreslagna alternativet medför dock enligt
RRV osäkerhet om hur det pedagogiska ansvarel skall utkrävas. RRV anser också
att ansvarsfördelningen mellan den centrala och den regionala nivån är oklar
och behöver preciseras ytterligare av organisationskommittén.

Det
har enligt RRV inle visats att den föreslagna organisationen innebär någon förenkling.
Man har fortfarande två myndigheter inblandade direkt i verksamhelen samtidigt
som man har kopplingen till yrkesnämnderna. RRV anser att den nya
organisationen framför alll har sina fördelar i all beslällar- och producentfunklionerna
hålls ålskilda och genom au kostnadsmedveiandet bör öka. Enligt RRV är dock
osäkerheten stor om man verkligen när fram till de åsyftade målen med
organisationsförändringen.

Prop.
1984/85:59 68

3.3 Finansiering

Uiredningen föreslär att den centrala nivån anslagsfinansieras
och att den regionala nivån intäktsfinansieras. RRV anser au det i allmänhel är
en fördel att anslagsfinansiera funktioner snarare än nivåer.

När det gäller inköp av utmstning föreslår utredningen att
den antingen finansieras över ett särskilt utrustningsanslag eller genom att
myndigheten tillåls att själv gå ut på lånemarknaden. Det sista alternativet
har hittills inte förekommit. RRV föreslår all dessa finansieringsfrågor tas
upp i anslutning till organisationskommitténs arbete.

3.4 Länsarbetsnämndens ansvar

Uiredningen föreslår att länsarbetsnämnden tillförs extra
resurser för alt kunna avgöra t.ex. vilken utbildningsanordnare pä marknaden
som är lämpligast från kvalitetsmässiga och ekonomiska synpunkter. RRV har
inget att invända mol gmndtanken men föreslär att finansieringen i första hand
sker via omprioriteringar inom arbetsmarknadsverket.

RRV anser det förslaget olämpligt att länsarbetsnämnden
vid köp av utbildning i förelag köper resurser för tillsyn av AMU-organisationen
eftersom det skulle kunna innebära all AMU-organisafionen både var konkurrent
och kontrollant i förhällande till företaget.

3.5 Kostnader och finansiering

Enligt uiredningens kostnadsberäkning skulle den nya organisationen
bli nägol billigare än den nuvarande. Detta gäller under fömtsättning att de
berörda myndigheterna tillförsäkras medel från regeringen för att kunna
genomföra den föreslagna organisationsförändringen enligt del stadiga
trygghetsavtalets regler. RRV anser alt, i den män myndigheterna hinner planera
in organisationsförändringen i sina petita, kostnaderna bör kunna tas inom
ramen för ordinarie anslag.

Prop.
1984/85:59 69

BUaga3

SAMMANFATTNING AV REMISSYTTRANDENA ÖVER AMS RAPPORT NY
ORGANISATION FÖR DEN SÄRSKILT ANORDNADE ARBETSMARKNADSUTBILDNINGEN
(1984-03-29)

Efter
remiss har yltranden över rapporten avgivits av försvarels materielverk (FMV),
byggnadsstyrelsen (BS), universitets- och högskoleämbetet UHÄ, statens
arbetsgivarverk (SAV), förenade fabriksverken (FFV), statens institut för
personaladministration och personalutveckling (SIPU), Svenska kommunförbundet.
Landstingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR (SACO/SR) och Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF).

UHÄ
har bifogat yttranden frän regionstyrelserna i Stockholms, Uppsalas,
Linköpings, Lund/Malmös, Göteborgs och Umeås högskoleregioner saml från
universiteten i Stockholm, Linköping, Lund och högskolorna i Kalmar, Örebro,
Karlstad, Luleå och Sundsvall/Härnösand. LO har bifogat yttranden frän Svenska
Byggnadsarbetareförbundet, Svenska kommunalarbetareförbundet. Svenska Melallindustriarbeiareförbundet,
Statsanställdas förbund och Svenska Träindustriarbetareförbundet.

1
Allmänt

Flertalet
remissinstanser tillstyrker AMS-rapportens förslag i sin helhet eller med vissa
kommentarer eller invändningar. Till dessa hör FMV, SAV, SIPU,
Landstingsförbundet, TCO, LO och SAF. UHÄ har avståu från att lämna synpunkter
på organisalionen för arbetsmarknadsutbildningen. BS har enbart yttrat sig i
frågan om ansvarel för AMU: s lokalför-- sörjning. SACO/SR och kommunförbundet
är negativa lill den föreslagna verksamhets- och organisationsformen för den särskill
anordnade arbetsmarknadsutbildningen men ställer sig positiva till de förslag
som syftar till en ökad flexibilitet och högre effektivitet i verksamheten.

TCO
framhåller alt ell eventuellt beslul om alt inrätta en självständig myndighel
för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen i så fall bör ses som etl
första steg i en mer långsiktig satsning pä alt utveckla etl system för
återkommande utbildning där arbetsmarknadsutbildningen spelar en cenlral roll.
Etl sådant utvecklingsarbete bör bl. a. omfatta en allmän översyn av formerna
för finansiering och kostnadsberäkning för både arbetsmarknadsutbildning och
kommunal vuxenutbildning. Syftet bör vara att nä en bättre samstämmighet mellan
de olika finansieringssystemen och bällre fömtsättningar för samverkan mellan
de olika utbildningsanordnarna. 6 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 59

Prop.
1984/85:59 70

2 Utformning av ny organisation för den särskilt
anordnade arbetsmarknadsutbildningen

2.1 Utbildningens inriktning och organisation

Utredarnas överväganden se AMS rapport s. 61—64.

Svenska kommunförbundet framhåller under detta avsnitt att
del är viktigt att utveckla ett system för återkommande utbildning.

TCO tillstyrker förslaget om ell av riksdagen fastställt
måldokument för arbetsmarknadsutbildningen. Måldokumentet bör enligt TCO:s
mening också omfatta operativa mål.

SACO/SR framhåller att AMU har många olika slags elever
med olika behov av utbildning. För en del elever bör en nära samordning med
utbildningsväsendet i övrigt vara en fördel. Dit hör enligl SACO/SR invandrare,
svårplacerad arbetskraft och ungdomar med ofullständig skolgång. En annan gmpp
är de som behöver omskolning och yrkesutbildning. SACO/SR ifrågasätter om det
är lämpligt att föra in alla dessa olikartade verksamheter under en
organisation.

SACO/SR har dock inget att invända mot förändringar som
leder fill en ökad effektivitet. Decentralisering av beslutsbefogenheter,
samverkan mellan utbildningsanordnare, ökat samarbete med näringslivet bör
enligt SACO/SR leda till en högre grad av flexibilitet.

LO understryker att de av riksdagen fastlagda målen för
arbetsmarknadsutbildningen bör ligga fast. Det är vikligt, menar LO att
utbildningsinsatserna även framgent inriktas mol dem som är eller förväntas
bli arbetslösa eller mot dem som har en svag ställning på arbetsmarknaden.

LO fäster stor vikt vid den föreslagna organisationens
möjligheter alt fungera flexibelt.

De fasta resurserna vid AMU-centren bör enligt LO vara
relaterade dels fill nödvändiga stmkturella förändringar i arbetslivet och dels
till arbetsmarknadsverkets bedömingar om den framtida sysselsättningsutvecklingen
inom skilda näringsgrenar.

2.2 Uppgifter

Utredarnas överväganden se AMS rapport s. 64-66.

SIPU tillstyrker utredarnas förslag, men framhåller att
den föreslagna möjligheten för AMU att sälja utbildning och konsultservice lill
företag, kommuner och landsting kräver betydande förändringar i organisationens
synsätt, dess sätt att arbeta och i personalens kompetens. Delta kräver
investeringar i utveckling av utbildningsplanering och ny utbildning samt en
effektiv marknadsföring av utbildningen. SIPU påpekar att den marknadsutredning
som AMS låtit genomföra inte ger någon heltäckande analys av företagens eller
andra organisationers efterfrågan när det gäller tjänster, kvalitet, pris och
omfattning.

Prop.
1984/85:59 71

Landstingsförbundet tillstyrker en organisation för AMU
med tre huvuduppgifter; alt producera utbildning för länsarbetsnämnder, näringslivel
och förvaltningar, att svara för elevsocial verksamhet samt att ansvara för
pedagogiskt utvecklingsarbete.

Svenska kommunförbundet finner alt Statskonsults
bedömningar beträffande möjligheten att sälja utbildning och tjänster till
företag och kommuner vilar på en alltför osäker gmnd.

Enligt LO bör huvuduppgiften för den nya AMU-organisalionen
vara att producera arbetsmarknadsutbildning för arbetsmarknadsverket.

LO påpekar alt fömtsättningen för att AMU-organisationen
skall kunna fungera som servicecenter åt näringslivet är alt statsmakterna ger AMU-organisalionen
sådana riktlinjer att de regionala enheterna kan fatta snabba beslul under eget
koslnadsansvar.

LO menar dock att den av Statskonsult AB utförda
utredningen om möjligheten att sälja utbildning till företag, bör tas med
försiktighet. Avgörande för en framgång i detta avseende är enligl LO alt AMU-organisationens
utbildningsutbud blir konkurrenskraftigt och effektivt och att ulbildningen
leder till tryggad anställning för individen. LO understryker vidare del
positiva i alt AMU-organisationen genom en funktion som servicecenler åt näringslivel
får ökad anknytning till arbetslivet.

SACO/SR påpekar att det väsentliga för en marknadsorienterad
organisation är att del finns mänga köpare och säljare så att konkurrens kan
uppstå. Länsarbetsnämnderna torde bli den dominerande köparen av utbildning. I
övrigi kan marknaden inte bedömas. Bland övriga uppgifter anser SACO/SR att den
elevsociala funktionen inte har beaktats i tillräcklig grad. Däremot anser
SACO/SR att den föreslagna introduktionen bör kunna bedrivas av
arbetsmarknadsinstituten.

TCO tillstyrker förslaget om att AMU-myndighelen skall
svara för den elevsociala verksamheten.

2.3 Verksamhetsform och organisation

Utredarnas förslag se AMS rapport s. 66—72.

UHÅ lämnar frågan om organisationsmodell och
verksamhetsplan utan yttrande. UHÄ framför dock som en principiell synpunkt att
det är angeläget alt samhället inte får ytterligare en central
utbildningsmyndighet — utöver SÖ och UHÄ - med tillhörande regionala och lokala
myndigheter, som till betydande del arbetar med frågor för vilka det redan
finns organisationer med kompetens pä området.

5A V anser att en uppdragsmyndighet med ansvar för
arbetsmarknadsutbildningen tillgodoser fömtsättningarna för en rationell
arbetsgivarroll.

SIPU tillstyrker utredamas förslag alt AMU-organisalionen
bör vara en frän AMS och SÖ fristående myndighet.

SIPU är däremot tveksam till den regionala organisafionen
med särskil-

Prop. 1984/85:59 72

da
slyrelser. De förefaller enligt SIPU inle vara nödvändiga med tanke på att
verksamheten i stor utslräckning kommer att styras av länsarbetsnämndens
beställningar.

Landstingsförbundet
anser det positivt att pröva nya former för en frislående marknadsanpassad och
flexibel organisation för arbetsmarknadsutbildningen. Decentralisering av ansvarel
för ekonomi, planering och genomförande av utbildning tillstyrks.

Landstingsförbundet
utgår ifrån att kommuner och landsting i egenskap av offenlliga arbetsgivare
blir represenlerade i såväl den cenlrala som de regionala styrelserna.

Svenska
kommunförbundet är positivt lill att delar av AMU- verksamheten anordnas som
uppdragsutbildning, och anser att avnämar/beställar-funklionen skall vara
styrande för producentfunktionen. Kommunförbundet finner emellertid inte att
den nu föreliggande utredningen ger övertygande belägg för att bildandet av en
fristående uppdragsmyndighet ger den bästa lösningen av frågan om huvudmannaskapet
för AMU-verksamhelen.

I
sitt yttrande över KAFU anser kommunförbundet att del av KAFU förordade
alternativ B bör vara vägledande för det fortsatta arbetet med organisalionen.
Kommunförbundet finner inte anledning alt frångå sitt tidigare
ställningstagande.

Vilken
verksamhetsform som är den bästa för att nå de åsyftade målen bör enligt
kommunförbundet belysas ytterligare.

SACO/SR
anser det inte nödvändigt att frigöra arbetsmarknadsutbildningen frän AMS och
SÖ. Del torde enligt SACO/SR vara möjligt att med oförändrat huvudmannaskap
genomföra sädana förändringar i den nuvarande organisationen att kraven på verksamhelen
vad avser flexibilitet och effektivitet blir tillgodosedda. SACO/SR ser dock
positivt på decentralisering, ökade inslag av konkurrens och marknadsstyrning.

De
befogenheter som utredarna föreslagit för den regionala AMU- organisalionen
vill SACO/SR ge de nuvarande kursslyrelserna.

LO
tillstyrker förslaget att arbetsmarknadsutbildningen organiseras som uppdragsmyndighet
med central och regional nivå. LO finner att denna organisationsform till
skillnad mot stiftelsealternativet garanterar en demokratisk insyn och ger
berörda intressenter möjlighet att påverka organisationens verksamhet. Därmed
förutsätter LO att arbetsmarknadens parter ges stor vikt vid sammansättningen
av de två myndighetsnivåerna.

I
fråga om organisationens ledning menar LO att ordföranden i de regionala
styrelserna — vilka enligt utredarna inte skall företräda kunderna eller expertmyndighetema
— mycket väl kan hämtas från arbetsmarknadens parter. LO anser att
lämpligheten bör fä vara avgörande. LO delar utredarnas uppfatining att
länsarbetsdirektören som företräder köparna inte bör utses till denna posl.

LO
anser alt det bör prövas om Kommunförbundet och Landstingsförbundet skall vara
företrädda som arbetsgivarpart.

Prop. 1984/85:59 73

TCO
anser alt en ny myndighel bör ha en självständig ställning i förhällande till
både AMS och SÖ. TCO tillstyrker förslaget att arbetsmarknadens parter skall
ingå i styrelsen för den nya myndigheten samt förelrädare för AMS, SÖ och UHÄ.
TCO understryker att styrelsens ordförande inle bör företräda någon av dessa
myndigheter. TCO anser att de anställda också bör fä utse
styrelserepresentanter.

TCO
tillstyrker förslaget att myndighetens regionala beslutande organ skall vara
sammansatt på motsvarande säll. TCO tillstyrker förslaget om en stark regional
beslutsnivå med ett självständigt resultatansvar. Behovet av samarbete med
länsarbetsnämnd och andra länsbaserade organ medför, enligl TCO: s uppfaltning
att myndighetens regionala nivå bör vara länsbaserad.

SAF
finner det principiellt rikligt att AMU-verksamhelen skall drivas av en
fristående organisation. Stiftelseformen skulle emellertid enligt SAF: s bedömning
i högre grad än en uppdragsmyndighet kunna uppfylla de krav som måste ställas
på arbetsmarknadsutbildningen.

3
Finansiering

Utredarnas
förslag se AMS rapport s. 75—77.

SIPU
anser mot bakgrund av att den nya AMU-organisationens verksamhet delvis kommer
att bedrivas i konkurrens med andra utbildningsanordnare all den i huvudsak
bör bedrivas med full kostnadstäckning, dvs. även den centrala administrationen
och utvecklingen av ulbildningen bör intäktsfinansieras. Den kurativa
verksamheten bör dock, som utredarna föreslär, anslagsfinansieras.

SIPU
framhåller att övergången från anslags- till uppdragsfinansierad verksamhei
innebär en stor omställning i en organisation. Utöver vidareutbildning av den
egna personalen bör AMU-organisationen under en övergångstid tillföras ett
särskilt driflbidrag för utveckling av ny utbildning, marknadsföring och egen
kompelens. Driftbidraget bör avvecklas under en period av fyra lill fem år.

TCO
tillstyrker inte förslaget lill finansiering. TCO anser att en ny myndighet bör
erhålla anslag för en stabil utbildningsorganisation direkt över
arbetsmarknadsdepartementels budget. Den anslagsfinansierade organisationen
bör i första hand uiformas för att möta de långsiktiga fördelningspoliliskl
motiverade behov som redan nu kan förutses. Hämtöver bör myndigheten erhålla
resurser för en individinriklad utbildnings- och utvecklingsverksamhet
liknande den som bedrivs inom SAF/PTK: s trygghetsråd.

Myndigheten
bör ha möjlighel alt när så bedöms lämpligt köpa utbildningar,
utbildningsplatser eller andra utbildningstjänster i ställel för att tillhandahålla
dem i egen regi.

Prop. 1984/85:59 74

TCO
anser all arbetsmarknadsmyndigheterna bör erhålla anslag för en mer rörlig
utbildningsverksamhet som bl.a. skulle omfatta arbetsmarknadsutbildning i
förelag.

TCO
anser att det med den av TCO förordade finansieringsmodellen bör vara möjligt
att omedelbart genomföra organisationsförändringen och att sedan gradvis
utveckla etl mer differentierat och flexibelt finansieringssystem. En ny
myndighet bör därför inledningsvis erhålla anslag som i huvudsak motsvarar den
nuvarande särskilda AMU- organisalionen. Ett nytt finansieringssystem bör sedan
enligt TCO gradvis utvecklas och införas under en treårsperiod.

SACO/SR
finner alltför många principiella och praktiska frågor olösta för alt kunna
stödja förslaget om intäktsfinansiering av verksamheten.

4
Ansvar för kursplaner, pedagogiskt arbete

Utredarnas
förslag se AMS-rapporten s. 72-75.

SA
V anser att den sakkunskap som SÖ besitter vad gäller läroplansarbele och
pedagogiskt utvecklingsarbete bör tas tillvara pä elt ändamålsenligt sätt.

Enligt
SIPU;s mening bör den nya organisationen själv ha eU pedagogiskt ansvar och
själv utarbeta kursplaner. SÖ bör dock kontinuerligt kunna följa och utvärdera
arbetsmarknadsutbildningen. Det bör dock ankomma på AMU-organisationen att
avgöra i vilken utsträckning utvärderingen bör leda lill förändringar i
arbetsmarknadsutbildningen.

TCO
tillstyrker förslaget att myndigheten skall ansvara för utarbetandet av
kursplaner för arbetsmarknadsutbildningen.

TCO
understryker vikten av att parterna också medverkar vid den lokala eller
regionala anpassningen av de centralt utformade kursplanerna. Enligt TCO bör
myndigheterna ha ett nära samarbete på kursplaneområdel med det reguljära
undervisningsväsendets myndigheter för att därigenom säkerställa en rimlig grad
av likformighet.

Enligt
TCO bör kraven på yrkesmässig och pedagogisk kompetens hos de anställda lärarna
ställas minst lika högt i en ny organisation som i den nuvarande.

SACO/SR
anser mot bakgmnd av den omfattning som AMU har, att det är väsentligt att AMU
i kvalitetshänseende är jämförbar med den utbildning som ges i komvux och
gymnasieskolan. Det är därför SACO/SR: s uppfaltning att den stadiga skoladministralionen
bör ha ett pedagogiskt ansvar även för arbetsmarknadsutbildningen.

SACO/SR
instämmer i princip i den föreslagna ansvarsfördelningen mellan central och
regional nivå avseende ansvaret för kursplaner under fömtsättning att
ramläroplanerna också innehåller allmänna ämnen. SACO/SR anser vidare att UHÄ
bör få en fastare roll vid planeringen av

Prop.
1984/85:59 75

arbetsmarknadsutbildningen. SACO/SR vill se ett utökat
utbud av kurser inom AMU som riktar sig till långtidsutbildade och är för sin
del beredd att medverka lill att identifiera sådana utbildningsbehov.

LO ansluter sig till utredarnas resonemang att del
pedagogiska ansvaret sä långt möjligt måste renodlas och till förslagel att det
samlade pedagogiska ansvaret skall åvila den kommande AMU- organisationen.
Parternas aktiva medverkan samt att personalen vid SÖ: s byrå V 3 erbjuds
anställning i den nya organisationen borgar för fortsatt hög
utbildningskvalitet i arbetsmarknadsutbildningen. LO anser det dock nödvändigl
all yrkesnämnderna och motsvarande organ inom Ijänstemannaområdel fär tillräckliga
ekonomiska resurser för sin medverkan.

SAF framhåller likaså att parternas aktiva medverkan vid
utformningen av ulbildningen garanterar hög utbildningsnivå. Enligt SAF bör
parternas medverkan inle heller i fortsättningen betalas av samhällel. Skulle
ökade resurser behövas är detta etl problem som bör lösas av parterna inom
branschen.

5 Samverkan med andra utbildningsanordnare

Utredarnas överväganden se AMS-rapporten s. 74-75.

UHÄ framhåller att sådan utbildning inom
arbetsmarknadsutbildningen som ligger pä eftergymnasial nivå och är jämförbar
med högskolans utbildning bör planeras inom ramen för den regionala
högskoleutbildningen. Annan utbildning på högskolenivå, som kan motiveras av
arbetsmarknadsskäl, bör enligt UHÄ antingen ske genom att planeringsramen för
högskolan vidgas eller att utbildningen anordnas som uppdragsutbildning.

Svenska kommunförbundet erinrar om sitt yttrande över KAFU
där man framhöll alt samordningen mellan AMU, gymnasieskolan och komvux bör
utvecklas vidare. Kommunförbundet framhåller när del gäller utbildningsverksamheten
i kommunerna att det inte kan bedömas möjligt att kommunerna skall kunna hålla
någon extra utbildningskapacitet i reserv för arbetsmarknadsutbildningens
eventuella behov. Med hänsyn till del sjunkande anlalel 16-äringar kan
emellertid viss utbildningskapacitet bli ledig i kommunerna vilken genom en
långsiktig planering skulle kunna vara möjlig att bevara för
arbetsmarknadsutbildningens utbildningsbehov.

Landstingsförbundet menar alt reella fömtsättningar för
regionall och lokall samarbete måste byggas in i den nya organisationen för
arbetsmarknadsutbildning. Enligt landstingsförbundet bör den som har ansvarel
för den reguljära gymnasieutbildningen ha ett huvudansvar vid samverkan och
planering av utbildning.

SACO/SR anser att fömtsättningarna för samverkan mellan AMU,
komvux och gymnasieskolan borde vara större om AMU finns kvar inom den

Prop.
1984/85:59 76

statliga skoladministralionen. Därigenom underlättas
gemensamt resursutnyttjande och samplanering av utbildningen. För att radikalt
öka samverkansmöjligheterna mellan AMU och kommunerna nämner SACO/SR att del
kunde vara en idé att överlåta AMU-centren till kommunerna. Vidare påpekar
SACO/SR att UHÄ bör fä en fastare roll i planeringen av AMU.

6 Samarbete med andra statliga myndigheter

Utredarnas förslag se AMS-rapporten s. 68.

FMV är posiiiv lill förslaget att AMU-organisationen skall
få möjlighet att själv svara för upphandlingen av utmstning. FMV är berett att
medverka om AMU-organisationen så önskar.

FFV erinrar om att FFV genom sitt koncernbolag FFV Allmateriel
AB har etl åtagande att försälja övertalig eller kasserad materiel och inventarier
för statsverkets räkning. FFV anser att del inle finns någol skäl alt göra etl
generellt undantag avseende en enstaka verksamhei inom statsförvaltningen,
eftersom varje förvaltning om skäl föreligger, efter samråd med FFV Allmateriel
AB har möjligheter att träffa överenskommelse om avsteg från huvudregeln.

BS avstyrker förslaget om att överföra lokalförsörjningen
från BS lill AMU-organisationen. BS framhåller alt man samtidigt är beredd att
medverka lill de anpassningar av lokalförsörjningen som erfarenheterna av nu
tillämpad handläggningsordning och kommande beslut om organisationsform för AMU
ger anledning till.

SIPU anser inte att särskilda undanlag bör göras för
arbetsmarknadsutbildningen vad gäller skyldighet att samverka med vissa
myndigheter. Däremot anser SIPU att de cenlrala servicefunktionerna för
myndigheter generellt bör omprövas. Enligl SIPU: s uppfatining bör dessa
servicefunktioner baseras på ett kundförhållande. Myndighelerna bör mot
betalning ha frihet att välja att utnyttja dessa funktioner. Detta bör gälla
lokalhållning, upphandling, personaladministrativa system och
redovisningssystem.

Landstingsförbundet ansluter sig till utredarnas
uppfattning att den nya organisationen bör befrias från tyngande byråkrati.

TCO tillstyrker förslaget att myndigheten befrias från
skyldigheten att samverka med försvarets materielverk och med
byggnadsstyrelsen. TCO understryker samtidigt att detta inte får uppfattas som
att samarbetet skall upphöra. Myndigheten bör kunna dra fördel av den kompetens
som finns inom dessa båda myndigheter, men bör samtidigt själv få avgöra
formerna och omfattningen av samarbetet. TCO framhåller att dessa myndigheter
bör beredas lillfälle att redovisa personalkonsekvenserna innan de nuvarande
samverkansreglerna ändras.

Prop.
1984/85:59 77

7 Personalfrågor

Utredningens
överväganden och förslag se AMS-rapporten s. 85— 94.

SAV
påminner om att vissa frågor om tjänstekonstmktionen för lärare inom AMU bör
lösas i samband med övergången till en ny organisation. Gymnasieskolans
anställningssystem har varit förebild för anställningssystemet inom AMU. Detla
är som SAV redan långt tidigare påpekat inte det ideala för de förhållanden som
måsle råda inom arbetsmarknadsutbildningen på gmnd av dess ställning som arbetsmarknadspolifiskt
instmment. SAV anser att beslut om ny organisation med syfte att öka
flexibiliteten och effektiviteten i verksamheten inte bör fattas utan att man
utförligt behandlar och klart tar ställning till vilka eventuella principiella
förändringar som bör ske i det nu rådande anställningssystemet utifrån den nya
organisationens krav.

TCO tillstyrker förslaget
att lärare och övriga anställda vid AMU- center, AMS-anställda sjuksköterskor
och anställda vid AMU- förläggningarna skall föras över direkt till
anställning hos den nya myndigheten med oförändrade anställningsvillkor. TCO
understryker att detta också bör gälla för den administrativa personalen vid AMU-center.
De anställda vid SÖ: s enhet för AMU-frågor bör enligt TCO: s mening erbjudas
anställning hos den nya centrala myndigheten om liknande uppgifter skall
utföras där. I annat fall bör de ha företräde till de tjänster som inrättas hos
den nya regionala myndigheten.

SACO/SR påpekar att
övergången från riksanställning till regional anställning för AMU-lärama inte
har belysts. Vidare menar SACO/SR att AMU-centra även i fortsättningen behöver
administrativa och pedagogiska resurser för stöd till lärare och kursdeltagare.
SACO/SR påpekar att kurs-föreståndartjänster alltsedan AMU infördes har varit
arvodestjänster. SACO/SR anser alt dessa tjänster bör bli extra ordinarie.

8 Övergången
till den nya organisationen

Utredarnas
förslag se AMS-rapporten s.91-92.

SA V
anser att genomförandet bör skjutas fram till åtminstone 1 januari 1986 så att
konsekvenserna för all berörd personal kan överblickas. SAV har tidigare berört
frågan om tjänstekonstmktionen föu AMU-lärarna. Även om genomförandet sker utan
att anställningssystemet för lärare behandlas krävs enligt SAV en viss senareläggning.

LO
framhåller som en absolut fömtsättning att organisationen blir representerad i
den föreslagna organisafionskommittén.

7 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 59

Prop. 1984/85:59 78

Bilaga
4

SAMMANFATTNING AV STATSKONTORETS RAPPORT (1983:43)
ALFABETISERINGSUNDERVISNING FÖR ZIGENARE, JÄMTE SAMMANSTÄLLNING AV
SAMRÅDSMYNDIGHETERNAS YTTRANDEN

1
Uppdraget och arbetets uppläggning

Regeringen
uppdrog 1982-06-17 åt statskontoret att se över fömtsättningama för att föra
över alfabetiseringsundervisningen' för zigenare från
arbetsmarknadsutbildningen till den kommunala gmndutbildningen för vuxna.
Frågan hade dessförinnan väckts av arbetsmarknadsstyrelsen i anslagsframställningen
för budgetåret 1982/83.

'
Några begrepp; I olika sammanhang har man haft anledning att närmare bestämma
vad analfabetism innebär. En arbetsgmpp inom SÖ, den s.k. ALFAVUX-utredningen
(1975), definierade två nivåer av läs- och skrivkunskaper. Med analfabet avsäg
man en person som saknar elementära färdigheler i att läsa, skriva och räkna
motsvarande ungefär medelnivån i dessa avseenden hos elever som gått ut årskurs
3 i gmndskolan. Funktionellt läs- och skrivkunnig -funktionellt litterat- är
en person först "när han uppnått de gmndläggande kommunikafionsfärdigheter
som gör det möjligt för honom att ta del av alla de akfiviteter i vilka
kunskaper i läsning, skrivning och matematik är nödvändiga i hans gmpp eller
samhälle och när de uppnådda kunskapema och färdigheterna gör det möjligt för honom
att använda dessa för sin egen eller samhällets utveckling". Måttet på
funktionell läs- och skrivfärdighet i Sverige ansåg ALFA-VUX vara medelnivån
hos elever som gått ut årskurs 6 i gmndskolan.

Utbildning
av vuxna upp till den sistnämnda nivån har inom den kommunala
vuxenutbildningen kommit att benämnas grundutbildning. Häri ingår då även
natur- och samhällsorienterande moment m. m.

Alfabetisering,
som ofta synes användas som ett mera generellt begrepp för undervisning i
läsning och skrivning, används här i begränsad betydelse som benämning pä
utbildning som förmedlar kunskaper på den förstnämnda nivån, dvs. ungefär
motsvarande gmndskolans lågstadium.

Eftersom
vuxenutbildningen för närvarande är föremål för överväganden i flera avseenden
som griper in i det aktuella problemet har statskontoret valt alt i anslutning
till uppdraget göra en något bredare undersökning och även belysa andra
alternativ av kommunalisering än att bara föra över
alfabetiseringsundervisningen för zigenare. Behov av en liknande, arbetsmarknadsinriktad
grundutbildning även för andra minorilelsgmpper än zigenarna har därvid
berörts.

En
projektgrupp inom statskontoret har genomfört utredningen. Arbetel har skett i
kontakt med bl.a. företrädare för berörda statliga myndigheter

och Svenska kommunförbundet. Dämtöver har även personal
vid berörda AMU-centra samt företrädare för Nordiska Zigenarrådet fillslällts
utredningsmaterial för information och synpunkter.

1.1 Grundutbildning för vuxna— en översikt av olika former

Kommunerna har sedan 1977 en allmän skyldighet att svara
för gmndutbildningen av vuxna. Det sker inom grundvux. Undantagna är bl. a. de
som kan beredas sådan utbildning inom arbetsmarknadsutbildningen (AMU). Inom AMU
har gmndutbildning organiserats för vissa AMU-elever (s.k. baspreparandulbildning)
och för vuxna zigenare (GZ-utbildning). Den förstnämnda är tills vidare en
försöksverksamhet som startade 1979 och finns pä sex platser. GZ- utbildningen
bedrivs i sin nuvarande form sedan hösten 1977, f. n. pä tio orter.

AMU-ulbildningarna skiljer sig från gmndvux främst genom
värvning mellan teoretiska och praktiska moment, de senare i form av prakfisk
yrkesorientering (pryo).

I kapilel 2 ges en översiktlig beskrivning av dessa tre
utbildningsvägar som alla berörs av utredningsuppdraget, deras framväxt m. m.
Beskrivningen sammanfattas i följande faktamta.

Faktaruta
om olika former

f ö r grundutbi

.Idning
f ö r vuxna å ren 1982

Grundvux

Baspreparand-utbildning

GZ

Ansvarsf ö rh å llanden

Kommunerna

S Ö /AMS

AMS

(huvudmannaskap)

Maximal
utbildningstid

d å studieers ä ttning

utg å r:

- antal
veckor

*)

24-72 v.

48-144
v.

- antal
tim

1 120 tim (2 220 **)

2 448
tim

4 752
tim

- antal
tim per vecka

28 tim

34 tim

33 tim

Studief ö rm å ner

Timers ä ttn,

Utbildnings-

Utbildnings-

h ö gst 33 och

bidrag
dag-

bidrag -
dag-

l ä gst 13 kr

penning

penning
h ö gst

per
timme

h ö gst 230***

230***)
och

och l ä gst

l ä gst 165/dag

165 kr
per

dag

Inneh å ll

-
teoretiska ä mnen

ja

ja

ja

- pryo

nej

ja

ja

Heraspr å ksundervisning

Ja - n ä r s å

Nej

Ja - n ä r s å

ä r m ö jligt

ä r m ö jligt

Antal
kursdeltagare

10 181

92

268

Gruppstorlekar,
genom-

3,5

8

3,5** » *)

snitt

Lokalisering

257
kommuner

6 AMU-center

12 AMU-center (inkl Gbg)

*) Undervisningstiramarna kan spridas ut på valfritt
antal veckor,

**) Vid särkilda skäl,

***) F, n, högst 280 kr,

****) Fr å n 1982/83 ä r delningstalet h ö jt
till 3-8,

Prop. 1984/85:59 80

Beträffande
GZ-utbildningen konstateras att zigenarna har en särställning i förhållande
till bl. a. andra minoritetsgmpper med likartade problem och kunskapsbrister.
Den består dels i en särskilt anpassad utbildning dels i att högre
studieförmåner utgår. GZ har under åren utvärderats i flera sammanhang och vi fömtsätter
att resultaten därav kan ingå som ett beslutsunderiag när statsmakterna skall
ta ställning till zigenamtbildning-ens fortsatta former. Här noteras endast
några problem och erfarenheter av särskilt intresse i detta sammanhang. De
avser deltagarnas närvaro, genomförandet av pryon, kursdeltagarnas mofivallon
för utbildningen samt läramas anställningsförhållanden.

1.2
Motiv för en kommunaliserad GZ-utbildning

Här
redovisas de, enligt statskontorets uppfattning, främsta orsakema som motiverar
att man nu diskuterar en kommunalisering av GZ- utbildningen.

Genom
invandringens ändrade karaktär har nya etniska minoritetsgrupper kommit hit.
Inslagen av vuxenanalfabetism hos dessa invandrare är relativt stort. Likaså
saknar de ofta baskunskaper om ett modernt samhälles funktionssätt. Gmndutbildningen
av zigenare synes mot den bakgmnden antalsmässigt vara på väg alt bli ett allt
mindre delprobelm. Storleksordningen kan möjligen belysas av att antalet
kursdeltagare i gmndvux fillhörande spräkgmpperna assyrier/syrianer, turkar och
greker - där problem liknande zigenarnas uppges finnas - nu uppgår till ca 2
300 dvs. tio gånger fler än zigenare i GZ- utbildning.

Grundvux
har sedan starten 1977 expanderat från etl par tusen till drygt 10000 deltagare
och anordnas nu av så gott som alla kommuner. Läropla-nema anpassas successivt
till vuxna. Statskontoret utgår därför från att det finns helt andra fömtsättningar
i dag att ta över även vuxenutbildningen av zigenare i kommunal regi jämfört
med vad fallet var i början av 1970-talet när beslutet fattades all den skulle
ske inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen.

Den
allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken för 1980-talel innebär en
prioritering av den arbetsförmedlande verksamheten. Uirymme måste skapas bl.a.
genom effektivisering och omfördelning av arbetsmarknadsverkets uppgifter till
närliggande sektorer. Gränsdragningen mellan arbetsmarknadsutbildningen och den
vanliga skolans vuxenutbildning behandlas f. n. av fler kommittéer och inom
regeringskansliet. Närmast aktuell är kommittén för arbetsmarknadsutbildning
och företagsutbildning (KAFU). Vissa konkreta åtgärder för att avlasta
arbetsmarknadsmyndigheterna har redan genomförts. Frågan om att föra över alfabelise-ringsundervisningen
för zigenare till annan huvudman framstår därmed som en del i ett större
sammanhang med det samlade syftet att klarare avgränsa arbetsmarknadsverkets
och arbetsmarknadsutbildningens uppgifter gentemot andra samhällsorgan.

Prop.
1984/85:59 81

1.3
Förutsättningar för att konununalisera grundutbildningen för zigenare

Vi
inleder här med aU något närmare granska fömtsättningama för att en överföring
av GZ-utbildningen till kommunen skall kunna ske. Olika faklorer kan därvid
utpekas som centrala. Ibland anförs försörjningsmäs-siga skäl för aU
utbildningen skall ske inom AMU. Vi utgår dock frän all del avgörande bör vara
om det finns utbildningsmässiga fömtsättningar inom nuvarande ekonomiska ramar
samt om ett tillräckligt underlag finns för alt även fortsäuningsvis arrangera
en särskild utbildningsväg.

De
utbildningsmässiga förutsättningarna belyses genom att jämföra gmndvux och GZ.
Jämförelsen omfattar gmndläggande bestämmelser, utbildningens syfte och mål,
utbildningens innehåll, arbetsformer och stu-diegmpper, utbildningens längd, sludietakl,
pedagogiska frågor samt samband med efterföljande utbildning.

Därvid
konstateras att grundvux saknar pryo. I övrigt visar jämförelsen dock i
huvudsak att likheterna mellan GZ och gmndvux är sådana all GZ kan föras över
dit utan att alltför slora pedagogiska olägenheter skulle behöva uppslå.

Det framtida utbildningsbehovet
för vuxna zigenare är myckel vanskligt att bedöma. Utifrån ett räkneexempel
kommer vi fram till ett nytillkommande, årligt behov under den närmaste
fem-årsperioden enligt följande:

Vuxna
zigenare som nu bor i landet 70

Zigenare
som går ur grundskolan 20

Zigenska
invandrare 80

Totalt 170

En
tillströmning av 170 elever per år motsvaras av ca 200 utbildningsplatser
eftersom eleverna i genomsnitt går ca 60 veckor.

Tillströmningen
av elever påverkas av osäkra faktorer säsom bmttoin-vandring, information om
utbildningen, rådande konjunkturer etc. Ett rimligl antagande som gmnd för
fortsatta ställningstaganden synes vara att utbildningsbehovet under de
närmaste åren inte ändrar sig så mycket från dagsläget - drygt 200 platser -
men att det på sikt minskar vartefter utbildningsbehovet fylls hos dem som nu
bor i landet.

1.4
Överväganden av alternativa modeller

Statskontoret
konstaterar att del kan finnas behov av en arbetsmarknadsinriktad gmndutbildning
liknande GZ även för invandrare som tillhör andra etniska minoriteter och har
problem liknande zigenarnas. Detta latenta utbildningsbehov kan vara
mångdubbelt större än zigenamas. För de senare gäller, enligt uppdraget, att
del skall finnas en sammanhållen utbildningsväg med bl.a. samordnad
teoretisk/praktisk utbildning även efter en kommunalisering.

Prop. 1984/85:59 82

Vi
anser att den modell man väljer för zigenare bör vara lämpad att pä sikt även
ge service åt andra med motsvarande behov. En lämplig väg, som samtidigt bör
göra del möjligt att hålla sig inom ramen för befintliga resurser, bör vara en
organiserad samverkan mellan stat och kommun genom hopkoppling av befintliga
utbildningsmoduler. Av kostnads- och rättviseskäl samt för att undvika
administrativt tunga säriösningar fömtsätter vi att reglerna för statsbidrag
och studieförmåner för gmndvux och AMU skall gälla oförändrade i de delar
utbildningen sker inom respektive utbildningsform.

Mot
bakgmnd av vår valda ansats att ta fram etl någol bredare beslutsunderiag och
även belysa andra alternativ av kommunalisering än att enbart föra över
alfabetiseringsundervisningen för zigenare skisserar vi tre principmodeller för
huvudmannskap och anordnande av en arbetsmarknadsinriktad gmndutbildning för
zigenare m. fl.

-
Del första alternativet
ansluter fill det i uppdraget givna och innebär att kommunen anordnar
alfabetiseringsutbildning medan kompleUerande teori och all pryo ges av AMU.
Huvudman är staten eller kommunen.

-
Det andra alternativet innebär
att all teortisk utbildning anordnas av kommunen genom gmndvux och pryon av AMU.
Kommunen är huvudman.

-
Det tredje alternativet avser
överföring av hela utbildningen lill kommunen. I den mån kommunen saknar
resurser för prakfisk utbildning fömtsätts arbetsmarknadsverkets resurser kunna
utnyttjas enligt särskilt avtal.

-
En översiktlig bedömning av
möjligheterna att på kort sikt genomföra något av de skisserade alternativen
visar bl. a.

beträffande
alternativet 3 att kommunen saknar lämpliga resurser för att anordna de
praktiska delarna av utbildningen,

beträffande
alternativet 2 alt detta bör vara utvecklingsbart i den mån gmndutbildning
fortsättningsvis inle alls skall bedrivas inom AMU, men att praktiska
olägenheter uppstår för deltagama bl. a. till följd av föriängda resvägar och
försämrad studieekonomi samt i övrigt i fråga om samordningen mellan
utbildning som parallellt skall bedrivas inom gmndvux och AMU,

beträffande
alternativet 1 att samma olägenheter som i det föregående vidlåder delta men i
mindre utsträckning. Den eftersträvade avlastningen av arbetsmarknadsverket
blir liten.

En
lösning, som något mer avlastar arbetsmarknadsverkets organisation och som gör
det läUare att hålla samman utbildningen praktiskt, finner vi vara att dela upp
utbildningspaketet i två etapper. Den första etappen omfattar
alfabetiseringsutbildningen jämte pryo och har kommunen som huvudman. Den andra
ansluter fill baspreparandutbildningen (som därvid fömlsäus bli permanent) inom
AMU. Som gmnd för våra konsekvensbedömningar i kapitel 7 utvecklar vi
detaljerna i en sådan lösning något

Prop. 1984/85:59 83

1.5
Konsekvensbedömningar

I
kapitel 7 diskuteras vilka konsekvenser en kommunalisering av alfabetiseringsundervisningen
och pryon i GZ under denna period skulle kunna medföra.

TiUgängligheten
tiU utbildning kan bli sämre genom att underlaget för att bilda särskilda zigenargmpper
i flertalet berörda kommuner blir för litet. Positivt kan vara alt närheten lill
bostaden gör det möjligt för flera att utnyttja utbildningen. Enskild
undervisning, blandade gmpper eller frivillig samverkan mellan flera kommuner
måste sannolikt komma ifråga.

Vad
gäller konsekvenserna för utbildningens kvalitet och samband med efterföljande
utbildning konstaterar vi följande: En följd av att grundvux saknar resurser
för praktisk utbildning blir att man under etapp 1 får söka flexiblare
lösningar beroende pä förhållandena i respektive kommuner. En är att utnyttja
resurserna hos ett närbeläget AMU-center, en annan att inrätta pryo i den
kommunala verksamhelen.

I
de flesta kommuner blir elevunderlaget troligen för litet för att zigenarna
skall kunna bilda egna sludiegmpper. Genom en frivillig samverkan mellan flera
berörda kommuner skulle en särkild zigenamndervisning ändå kunna komma till
stånd. Enskild undervisning och blandade gmpper kan av zigenarna upplevas
negativt och återverka pä viljan till utbildning eller på utbildningens
resultat.

I
övrigt torde inga större negativa konsekvenser uppstå i fråga om utbildningens
kvalitet eller sambanden med efterföljande utbildning genom att etappen 1 kommunaliseras.

För utbildningssamordnare
och personal uppkommer konsekvenser till följd av att ett femfiotal zigenare
per år blir aktuella för utbildning i kommunal regi.

För
kommunernas del uppstår därvid etl visst, ökat resursbehov för lokaler, utmstning
m.m. som emellertid inte är möjligt att närmare ange beroende på att
utbildningen kan anordnas olika i olika kommuner. Det nytillkommande lärarbehpvel
beräknas till sex ä sju tjänster fördelade pä fyra kommuner.

För
statens del friställs inom AMU lokaler och utmstning. Dessa resurser bedöms
kunna utnyttjas inom centrens övriga utbildningsverksamhet. Cirka tretton
lärare inom GZ berörs när alfabetiseringsutbildningen förs över till kommunen.
Vissa tjänster bör kunna frigöras genom naturlig avgång. De kvarvarande lärama
bör i första hand kunna beredas sysselsättning inom en utbyggd baspreparandulbildning
eller en eventuell SFI-undervisning hos AMU. Fyllnadstjänstgöring inom gmndvux
kan också övervägas. Även övriga lärare kommer att beröras om GZ-utbildningen
övergår i baspreparandulbildning.

Etl
särskilt problem är att flertalet GZ-lärare f. n. är formellt obehöriga. Statskontoret
föreslär på den punkten att

Prop. 1984/85:59 84

—
SÖ överväger särskilda övergångsregler om behörighet för dem som har lång
erfarenhet av GZ-utbildning,

— SÖ
får i uppdrag att utarbeta kompetenskrav för de lärare som skall

arbeta i en eventuell utbyggd baspreparandulbildning,

- GZ-lärare
bereds möjligheter att komplettera tidigare utbildning för

att passa dessa kompetenskrav.

Vad
gäller de ekonomiska effekterna görs inledningsvis ett försök att beräkna kostnadema
för GZ respektive gmndvux i nuläget. Vidare redovisas nuvarande finansierings-
och studieförmånssystem.

Den
sammanlagda produktionskostnaden för GZ uppskattas till 11,25 milj. kr/år eller
ca 45 000 kronor per kursdeltagare. Den finansieras helt av statliga medel.

Kostnaden
för gmndvux uppskattas till ca 200 milj. kr/år eller ca 20000 kronor per
deltagare. Den finansieras av stat och kommun gemensamt.

Att
göra några direkta jämförelser mellan kostnadema för GZ och grundvux på gmndval
av dessa kostnadsberäkningar är emellertid inte möjligt pä gmnd av skillnader i
utbildningarnas uppläggning, olika gmnder för kostnadsberäkningar och osäkerhet
i kalkylerna.

Studiefinansiering
sker enligt olika system. För gmndvux utgår er-sättnng med lägst 13 kronor i
timmen och för GZ med lägst 165 kronor per dag under studietiden.

Kompletterande
socialbidrag ulgår vid behov.

De
ekonomiska effekter som bedöms följa av den föreslagna lösningen kan
sammanfattas enligt följande:

Saimanvägnjngen av
kostnadsförändringarna fer stat och koitmun

Statsbidrag
till grundvux

+ 1,3 milj.

kr.

Timers ä ttning till kursdeltagare

+ 0,7 milj.

kr.

Kostnader
f ö r AMU m.m.

-3,2 milj.

kr.

Utbildningsbidrag
m,m, till kurs-

deltagare

-1.8 milj.

kr,

3.0 milj.

Koimnunerna

Kostnader
f ö r grundvux

+ 0,8 milj.

kr.

Socialbidrag

+ 0.5 milj.

kr.

■hl,
3 milj

kr.

kr.

Det
synes sålunda möjligt att föra över utbildningen under alfabelise-ringsfasen
inom ramen för totaU sett oförändrade resurer. Åtgärden innebär samtidigt att
kommunernas kostnader ökar.

För
statsbudgeten mätbara effekter uppstår främst beträffande statsbidrag till grundvux,
timersättning samt utbildningsbidrag.

1.6
Avslutande bedömningar

Om
man återknyter till direktivens problemställningar leder statskontorets
undersökning till följande slutsatser:

Prop. 1984/85:59 85

-
Att föra över alfabetiseringsundervisningen i GZ till kommunen är en fullt
möjlig åtgärd. Statskontoret rekommenderar dock att vid en kommunalisering bor
hela utbildningen under alfabetiseringsfasen överföras.

-
Åtgärden kan genomföras inom
ramen för totalt sett oförändrade resurser men kommunen kommer att belästs med
högre kostnader.

-
Inga särlösningar föreslås
beträffande studiefinansieringen för kursdeltagarna.

-
Samordningen mellan teoretisk
och praktisk yrkesorientering under etapp 1 måste lösas på olika sätt beroende
på hur kommunerna väljer att anordna pryon.

-
Övergången lill efterföljande
utbildningsvägar påverkas inte negativt eftersom undervisningens avslutande
delar ligger kvar hos AMU.

— Konsekvenser
för berörd personal uppstår främst för AMU-lärarnas

del på grund av det arbetsbortfall som uppstår när alfabetiseringsut

bildningen flyttas. Bland annal en permanent baspreparandulbildn

ing bör kunna lillföras molsvarande arbetsuppgifter. I övrigt bör

ätgärder övervägas för att siärka lärarnas behörighet.

Utöver
dessa slutsatser anförs följande synpunkter inför fortsatta ställningstaganden.

Området
vuxenutbildning och gränserna mellan arbetsmarknadsutbildningen och kommunal
vuxenutbildning övervägs f. n. i flera olika avseenden. Aktuella frågor som
har samband med vårt uppdrag är

-
en reform av svenskundervisningen för invandrare (SFI),

— översynen
av den kommunala vuxenutbildningen,

— översynen
av arbetsmarknadsutbildning och företagsutbildning (KAFU),

— Översynen
av arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation (AMS-utredningen).

Ett
ställningstagande till kommunalisering av GZ bör enligt statskontorets
uppfattning ses i ett sammanhang med de övriga beslut och åtgärder som kan
följa av dessa frågors behandling.

Frågan om det är motiverat
att vissa grupper, zigenare och eventuellt andra, skall särbehandlas genom att gmndutbildningen
sker inom AMU och ej gmndvux har vi inte haft att behandla. Som framgått har vi
för vår del utgått frän att viss gmndutbildning även i fortsättningen skall
förekomma inom AMU. För att underlätta administrationen av dylika ärenden bör
då villkoren för en sådan särbehandling förtydligas, exempelvis i arbeismarknadskungörelsen.

Även
frågan om studiefinansieringens storlek är av politisk natur. Vi vill inte här
förorda några selektiva åtgärder. Den ekonomiska ersättningen fill
studiedeltagarna kan generellt övervägas i anslutning lill exempelvis komvux-utredningens
förslag om översyn av timersättningssyslemet i gmndvux.

Prop. 1984/85:59 86

Statskontoret
har enligl regeringens uppdrag haft att samråda med berörda myndigheter samt
svenska kommunförbundet. Samrådsyttranden har inkommit från socialstyrelsen (SoS),
skolöverstyrelsen (SÖ), arbets-marknadsstyrelen (AMS), statens invandrarverk
(SIV) och Svenska kommunförbundet.

SoS
och SIV avstyrker statskontorets förslag med motiveringen att del inte leder
till några förbättringar för den zigenska gmppen och endast marginella
rationaliseringsvinster för AMS.

SÖ
förordar att nuvarande organisation bibehålls då förslaget enligt SÖ: s uppfatining
inte innebär någon egentlig kommunalisering men medför belydande
samordningsproblem. SÖ: s mening är dock att en bedömning av den lämpligaste
formen för zigenarnas utbildning kan göras först efter det att den principiella
frågan har lösts om humvida den zigenska gruppen behöver särbehandlas.

AMS
delar statskontorets uppfatining att frågan om överföring av del av eller hela
grundutbildningen för zigenare till gmndvux är beroende av ställningstaganden i
fråga om vuxenutbildning av olika slag.

2
Samrådsmyndigheternas synpunkter

2.1
Motiv och bakgrund

Socialstyrelsen
(SoS) anser fill skillnad från statskontoret all det finns störa skillnader
mellan andra etniska minoriteter och den zigenska. För-domama mot zigenarna är
djupt rotade och den zigenska gmppen utsätts för diskriminering i högre grad än
någon annan minoritet i vårt samhälle. Det finns ingen utbildningstradition i
den zigenska gmppen. Analfabetism är vanligare bland zigenare än bland andra
minoriteter. Socialstyrelsen framhåller att utbildning och insatser som syftar
till ekonomisk självständighet är ytterst väsentliga för den zigenska
kulturens överlevnad och att sådana insatser bör ses i ett större sammanhang.

Socialstyrelen
erinrar om att den nuvarande gmndutbildningen för vuxna zigenare inom AMU vuxit
fram under lång tid och att den är en produkt av försöksverksamhet med praktisk
och teoretisk utbildning. De erfarenheter som vunnits bör tas fillvara för
ytterligare förbättringar av utbildningen för zigenare.

Arbetsmarkandsstyrdsen
(AMS) framhåller att grundutbildningen för zigenare formades inom AMU vid en fidpunkt
då grundutbildning för vuxna saknades i kommunerna. Samtidigt var resurser för
arbetslivs- och yrkesorientering samt arbetsträning och prövning samlade inom AMU.
Dessa resurser är fr. o. m. 1980 knutna till arbetsmarknadsintituten. AMS delar
statskontorets uppfattning alt förutsättningarna för alt kunna erbjuda
zigenarna grundutbildning inom det ordinarie skolväsendet är helt andra än då
nuvarande gmndutbildning inom AMU formades. AMS delar också statskontorets
uppfattning alt dyrbara särlösningar och dubblering av resurserna bör undvikas.

Prop.
1984/85:59 87

Syftet med gmndutbildningen för vuxna zigenare
sammanfaller väl med gmndvux målsättning. En ny gmndutbildning för vuxna
zigenare bör utformas på så sätt alt den på sikt även kan erbjudas andra minoritetsgmpper
med liknande problem som zigenarna.

Invandrarverket (SIV) delar inte statskontorets
uppfattning i fråga om motiven för en förändring av gmndutbildningen för vuxna
zigenare. SIV framhåller att den zigenska socialiseringsprocessen är extremt erfaren-hetsinriktad
och att värvning mellan teori och praktik är en fömtsättning för utbildning av
vuxna zigenare. SIV har uppfattningen att en sådan nära integrering av
teoretisk och praktisk utbildning bäst tillgodoses inom arbetsmarknadsutbildningen.

Skolöverstyrelsen (SÖ) berör den principiella frågan om
del är motiverat att särbehandla zigenama genom att grundutbildningen för dessa
sker inom AMU. Det bör enligt SÖ: s mening finnas även andra minoritetsgmpper
för vilka det vore hka motiverat med särskilda insaiser. Även vissa svenska
deltagare inom gmndvux är i behov av extra insatser. Enligt SÖ: s mening bör
den principiella frågan lösas innan en bedömning av den lämpligaste formen för zigenamas
utbildning kan göras.

2.2 Etappindelning av grundutbildningen för vuxna
zigenare.

AMS ställer sig positiv till statskontorets förslag, men
påpekar att villkoren för arbetsmarknadsutbildning bör ställas i och med
övergången till etapp 2 dvs. teoretisk förberedande utbildning pä mer gmndläggande
nivå inom AMU. En sådan bedömning är i nuvarande system svår att göra eftersom
arbetsmarknadsutbildning bör vara förbehållna dem som är inriktade mot
arbetsmarknaden.

SIV menar att det antagningssystem som statskontoret
föreslår verkar krångligt.

2.3 Konsekvensbedömningar

2.3.1 Praktik

SÖ instämmer i statskontorels uppfattning att vissa
kommuner kommer att fä problem med att erbjuda pryo under etapp 1 dvs. i gmndvux.
Samtidigt framhåller dock SÖ att det i de mål och riktlinjer för gmndutbildning
för vuxna som ingår i läroplanen för kommunal vuxenutbildning (Lvux 82) finns
en klar markering vad gäller krav på yrkes- och arbetslivsförbere-dande inslag
i gmndvux.

AMS menar att praktik i syfte all ge arbetslivsorienlering
enbart förlagd fill AMU-center inte är tillräckligl. Inom den nuvarande baspreparandutbildningen
kan praktik i viss utslräckning förläggas lill näringslivet. I första hand
varvas dock preparandundervisningen med yrkesutbildning. I den mån gmndvuxstudierna
för zigenarna i etapp 1 kan varvas med praktik innebär det en marginell
belastning ca 40 personer per år. Om däremot en

Prop. 1984/85:59 88

sådan
uppläggning skulle komma att tillämpas även för andra etniska minoritetsgmpper
medför detta en starkt ökad efterfrågan på arbetsmarknadsutbildningens och
AMI: s resurser.

Arbetsmarknadsutbildningen
har redan idag svårigheter att tillgodose AMI: s behov av prakfikplatser. AMS
anser del därför väsentligt att praktikfrågan utreds ytterligare och att genomförandet
av pryon klargörs.

SIV
Avtal om samarbete i fråga om praktik bör upprättas. SIV påpekar att gmndvux
till skillnad från AMU har heltidsundervisning.

2.3.2 Tillgängligheten
UU utbildning

SoS.
Det lagda förslagel medför svårigheter alt bilda homogena zigenska grupper.
Tillgängligheten till utbildning försämras.

SÖ
framhåller att belastningen på gmndvux är hård. Flera kommuner har tvingats
acceptera köer och väntetid till gmndvux. Även om överföringen av gmndutbildningen
av vuxna zigenare till gmndvux endasl berör ett begränsat antal deltagare så
innebär statskontorets förslag en ytteriigare belastning av de fillgängliga
resurserna inom gmndvux.

AMS
framhåller att den nuvarande gmndutbildningen inom AMU anordnas på de orter
där sökandeunderlaget bedöms vara tillräckligt stort. Enligt AMS är det inte
troligt att elevunderlaget förändras vid en överföring till kommunema även om
utbildning erbjuds närmare bostadsområdet. Samverkan mellan kommunerna torde
bli nödvändig.

2.3.3 Studiesociala
konsekvenser

SoS
och SIV framhåller att förslagel innebär ekonomisk försämring för deltagarna.
Timersättning i gmndvux innebär i de flesta fall lägsta ersättning dvs. 13 kr.
per timme vilket är betydligt lägre än utbildningsbidrag. Deltagama skulle
därigenom bli beroende av socialhjälp. SoS kan ej biträda en förändring av sludiefinansieringen.

AMS
förutsätter att sludiefinansieringen under etapp 1 utgörs av timersättning
enligt gällande bestämmelser.

SIV
menar att en av fördelarna med grundutbildningen för vuxna zigenare inom AMU
är att utbildningsbidrag utgår under hela studietiden. Förmodligen har i en del
fall utbildningsbidraget varit det rent avgörande skälet till deltagande. SIV
menar alt det både är psykologiskt och pedagogiskt värdefullt att kunna försöija
sig under utbildningsfiden. SIV avstyrker bestämt en sådan förändring som
medför ökat samhällsberoende i form av socialbidrag.

2.3.4 Lärarfrågor

AMS
delar statskontorets uppfattning att den kompetens som lärarna vid gmndutbildningen
för vuxna zigenare har skaffat sig genom lång erfarenhet och fortbildning bör
tas fillvara.

5/V
erinrar om behovet av proffesur i vuxenpedagogik med särskild teknik på
invandrare.

Prop. 1984/85:59 89

2.3.5 Kostnadsberäkningar

AMS
finner statskontorets bedömning av den genomsnittliga utbildningstiden till 60
veckor i gmndvux underskattad. Enligt AMS behöver kursdeltagare som saknar
färdigheter i läsning, skrivning och räkning 144 veckor för att kunna fortsäita
utbildning inom AMU. AMS har i likhet med SIV funnit att kostnaderna för en
utökad preparandutbildning inte redovisas.

2.3.6 Samordning

Enligt
SÖ:s uppfattning leder förslaget till en onödig splittring av såväl administrativa
som pedagogiska resurser och en omotiverad belastning på kommunema. 5/V anser
att förslaget medför betydande samordningsproblem.

Prop.
1984/85:59 90

Innehåll

sid.

Regeringens proposition ................................................ 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. 1

1
Inledning ................................................................... ..... 3

2
Målen för
arbetsmarknadsutbildningen ..................... ..... 6

2.1 Arbetsmarknadsutbildningens roll i
vuxenutbildningen .... 7

2.2 Kvalitet i
arbetsmarknadsutbildning .................... ..... 8

2.3 Målgmpp för AMU ................................................. ..... 8

2.4 Avgränsning mot företagens ansvar
................... 9

2.5 Krav pä snabb anställning ................................... 9

2.6 Krav pä ökad individualisering ............................. 10

2.7 Krav på nära kontakt med
arbetslivet ................. ... 10

2.8 Krav på jämförbarhet .......................................... ... 10

2.9 Krav på samverkan med övrig
utbildning ............. ... 11

3
Motiv för en
organisationsförändring ....................... ... 11

4
Principförslag
till ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen 13

4.1 Uppgifter och verksamhetsform .......................... ... 13

4.2 Den regionala organisationen ............................ ... 16

4.2.1 Uppgifter .................................................... ... 16

4.2.2 Styrelsens sammansättning och
uppgifter .... ... 17

4.3 Den centrala organisationen ............................... 18

4.3.1 Uppgifter ..................................................... ... 18

4.3.2 Styrelsens sammansättning och
uppgifter .... ... 19

4.3.3 Ansvarsfördelning, central-regional
nivå ..... ... 20

4.3.4 Lokalisering ................................................. 21

5
Ansvar för
kursplaner, utvecklingsarbete m. m............ 21

6
Finansiering .............................................................. ... 26

7
Arbetsmarknadsverkets
uppgifter ............................. 29

7.1 Arbetsmarknadsverkets
ansvarsområde ............. 29

7.2 Intensifierad platsförmedling i
samband med avslutning av arbetsmarknadsutbildning 31

8 Samarbete med andra utbildningsanordnare ........... ... 33

8.1 Samplanering rörande det regionala
utbildningsutbudet .... 34

8.2 Samverkan mellan AMU och samhällets
övriga utbildningsanordnare 36

8.3 Samordning ........................................................... 38

8.3.1 Samordning av allmän teoretisk
utbildning ... 39

8.3.2 Grundläggande utbildning för vuxna
zigenare 41

9 Elevsocial verksamhei ............................................... .. 43

10
Ekonomiska
konsekvenser ....................................... .. 47

11
Genomförande ........................................................... 49

12
Hemställan ................................................................ 50

13
Beslut ....................................................................... 51

Prop. 1984/85:59 91

Bilaga
1 Sammanfattning av KAFU:s förslag angående arbetsmarknadsutbildningens
organisation och administration (SOU 1983:22 Utbildning för arbetslivet,
kapitel 15) .. 52

Bilaga
2 Sammanfattning av AMS-utredningens rapport

(1984-03-29) Ny organisation för den särskilt anordnade

arbetsmarknadsutbildningen jämte sammanfattning av

samrådsmyndighetens yltranden ............ 58

Bilaga
2.1 Sammanfattning av samrådsmyndigheternas (skolöver

styrelsen (SÖ), Statskontoret och Riksrevisionsverkel

(RRV) yttrande över AMS rapport princip förslag till ny

organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknads

utbildningen ...................................... 62

Bilaga
3 Sammanfattning av remissyttrandena över AMS rapport

ny organisation för den särskill anordnade arbetsmark

nadsutbildningen (1984-03-29) .............. 69

Bilaga
4 Sammanfattning av statskontorets rapport (1983:43) al

fabetiseringsundervisning för zigenare, jämte samman

ställning av samrådsmyndigheternas yttranden 78

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984