Prop. 1984/85:6

Regeringens proposition

1984/85:6

med
förslag till lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra
författningar, m. m.;

beslutad
den 17 maj 1984.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har lagils upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll
för de ålgärder och ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

CURT
BOSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I proposilionen
föreslås regeringen få bemyndigande alt föreskriva atl en myndighets beslut om
högsta lillåtna färdhastighel inle behöver kungöras enligt lagen (1976:633) om
kungörande av lagar och andra författningar. Vidare föreslås atl tingsrätterna
i fortsättningen skall vara sista insians vid prövning av beslut om felparkeringsavgifter
enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Slutligen förordas all
verkställigheten av riksdagens beslut om mopedregislrering får anslå.

1
Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 6

Prop.
1984/85:6

Prop.
1984/85: 6 2

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:633) om kungörande av lagar
och

andra författningar

Härigenom
föreskrivs att 2 och S) §>! lagen (1976; 63.) om kungörande av lagar och
andra föilallningar' skall ha iicd;in iuigivna Ijdelsc.

Nuvarande
Ivddsi

Föreslagen
Ivdelsc

1 fräga om andra förfallningar än lagar gäller all 4-9 Si?
inte lillämpas pä en fölfattning

1. som pä grund av sekrelesslagen 11980: 100) inle lär
lämnas ul lill envar

eller

2. som endasl
reglerar en slallig myndighets inre rörh;ill;inden eller

förhällandet mellan st;itliga myndigheter inbördes, föriilsall all föi lällning-

en inte innehåller nägot som kan vara ;iv väsenlligl inlresse för iiionisiäen-

de eller för berörda arbelslag;ires eller uppdragstagares riillssliillning.

Regeringen
får föreskriva att lokala trafikföreskrifter inle behöver kungöras på det säll
som anges i 9§.

Regeringen
fär föreskriva </</v all lokiila trafikföreskrifter inle behöver
kungöras pä del sall som anges i 9S. dds att föreskrifter om högsia tillåtna färdhustiglicl
inte behöver kungöras på det sätt som anges i

6 a.

Författning
som beslui;is av länsstyrelse eller av annan regional eller lokiil stiitlig
myndighel som iir underordn;id regeringen och ej tillhör försvarsmakten
skall kungör;is i föifaiiningssamlingen lör del län inom vilket m>'ndigheien
har sitt säle. Länets förfaltningssamling utges genom liinsst> relsens
försorg.

Förtätlning som beslutas av länsstyrelse eller av annan
regional eller lokal slallig myndighet som är underordnad regeringen och ej tillhör
försvarsmakten skall kungöras i författningssamlingen för del län inom vilket
myndigheten har sitl säle. Detsamma skall gälla beträffande Jöijättning som
beslutas av skogsvårdsstyrelse. Länets författningssamling ulges genom länsstyrelsens
försorg.

Gör utomordentliga förhållanden det päkiillal kan
regeringen medge ;itt författning som avses i första stycket kungöres pä annat
sätt än i länets författningssamling.

Om kungörande av författning som beslutas av regional
eller lokal myndighet som tillhör försvarsmakten beslutar regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer.

Denna lag iräder i krafl den I januari 1985.

Lagen omlryckl 1982: 1254.

Prop.
1984/85:6 3

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1975:88) med bemyndigande att
meddela

föreskrifter
om trafik, transporter och kommunikationer

Härigenom föreskrivs alt 15 lagen (1975:88) med
bemyndigande all meddela föreskrifter om trafik, transporler och
kommunikationer' skall ha nedan angivna lydelse.

Nitvaiande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen bemyndigas att meddela föreskrifier som avses i
8 kap. 3 eller 5 S regeringsformen, om föreskrifterna gäller

1. befordran i spårbunden trafik som är avsedd för
allmänheten,

2. sådan befordran i vägtrafik som ombesörjes av
järnvägsföretag till

komplettering av eller som ersättning för järnvägsbefordran som avses

under I,

3. säkerheten i spårbunden irafik eller ordningens
upprätthållande i

samband med sådan irafik,

4.
postbefordran
eller telekommunikationer,

5.
rält alt driva
sjöfart inom Sveriges sjöterritorium med utländskt fartyg.

6.
trafikregler
eller säkerhetsanordningar lör sjötrafiken inom Sveriges sjöterritorium eller
för sjötrafiken med svenska fartyg, sjöflygplan och svävare ulanför Sveriges sjölerrilorium,

7.
skeppsmätning,

8.
trafik på väg
eller i terräng,

9.
fordons
beskaffenhet och utrustning,

10. regisirering eller annan kon- 10. regisirering eller annan kon

troll av fordon. troll av fordon,

//. skyldighet för kommunerna alt tillhandahålla föreskrijter
och andra uppgifler som rör förhållandena i trajiken,

12. riksfärdljänst.

Regeringen bemyndigas alt meddela föreskrifter om avgifter
för granskning eller kontroll enligt bestämmelse som avses i första slyckel 3,
9 eller 10. Regeringen bemyndigas också alt besluta föreskrifier om avgifier
för fariedsverksamheten saml om avgifter för skeppsmätning och avgifier för lillstånd
enligt första stycket 5.

Denna lag Iräder i kraft den 1 januari 1985.

Lagen omtryckt 1978:233. ■ Senasle lydelse 1982:
167.

Prop.
1984/85:6 4

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift

Härigenom föreskrivs att I. 3, 4, 10 och 11 SS lagen (1976:206) om felparkeringsavgift'
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

\f- Regeringen
fär förordna att denna lag skall tillämpas i fräga om överträdelser av
föreskrifter som rör parkering eller suinnande av

1.
fordon som är
upptagna i bilregistret eller motsvarande utländska register,

2.
fordon som är
upptagna i del militär;i lördonsregistret. eller

3.
fordon som
brukas med stöd av saluvagns-, turisivagns-, exporivagns-eller interimslicens,

om överträdelsen inte är belagd med siraff.

Vad som sägs i lagen om ägaic av fordon gäller, ifråga om
findon som brukas med stöd av licens som anges 13, licensinnehavaren.

3S Regeringen får ange det högsta och det lägsta belopp
som felparkeringsavgifter får fastställas till. Beloppen lar därvid varieras
med hiinsyn till skilda slag av parkeringsöverträdelser. Atl beloppel höjs i
vissa fall framgår av 6§ andra stycket.

I de kominuner som svarar Jör Avgifiens belopp fastställs av rc-

trajlkövervakning enligt lagen geringen
eller den myndighel eller (1964:321) om kommunal trafik- kommun .som
regeringen bestäiii-övefvakning faslsläller komniun- mer. fullmäklige fdparkeringsavgiftens
belopp. I andra kommuner fiisi-ställs beloppel av länssiyrelsen.

4§

Den som när överträdelsen sked- Fordonets
ägare ansvarar för att

de var antecknad som fordonets felparkeringsavgifien
betalas. Aga-ägare i regisler som avses i I § är ren ansvarar dock inte om omstän-ansvarig
för all felparkeringsavgif- digheierna gör del sannolikl au fortenbetalas.
Detta gäller dock ej om donet frånhänts honom genom omständigheterna gör del
sannolikt brott.

att fordonet har frånhänts honom Med fordonets ägare avses

genombrott. /. den som när överträdelsen

skedde var antecknad som fordo-nels ägare i något av de
register som avses i I § 1 eller 2 eller

' Lagen omtryckt 1981: 142.

- Ändringen innebär att andra stycket upphävs.

Prop.
1984/85:6

Nuvarande Ivddsi

Föreslagen lydelse

2. i fråga om fordon .som brukas med stöd av licens som
anges i 1 § 3. den som vid samma tid innehade licensen.

lOS-

Mot beslut enligt 9§ som innebär all betalningsansvaret
undanröjts får lalan ej föras.

Talan mot
annat beslut enligt 9S föres genom besviir hos den lingsrätt inom vars
domkrets överträdelsen har iigl rum. Vid prövning :iv besvären lillämpas lagen
(1946:807) om handläggning av domstolsärenden om ej annat anges i denna lag.
Därvid gäller i fråga om besvär vad i den lagen sägs om ansökan. Besvär skall
dock alltid anföras skriftligen.

Talan mol lingsrälls beslut JÖres genom besvär i
hovrätten.

Mot hovrätls
beslut får talan ej föras.

Beslul
enligt 9S som innebär att betalningsansvaret undanröjts får inte överklagas.

Andra
beslut enligt 9 får överklagas genom besvär hos den tingsrätt inom vars
domkrets överträdelsen har ägt rum. Vid prövning av besvären fillämpas lagen (1946:
807) om handläggning av domstolsärenden om ej annal anges i denna lag. Därvid giiller
i frågji om besvär vad i den lagen sägs om ansökan. Besvär skall dock alltid
anföras skriftligen.

Tingsrättens beslut får inte överklagas.

/
tingsrätt och hovrätt för allmiin åklagare det allmännas talan.

Vid tingsrätien
(ör allmän åklagare det allmännas talan.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985. I fråga om
överträdelser som skelt före ikraftträdandet giiller äldre bestämmelser.

' Ändringen innebär bl. a. alt fjärde stycket upphävs.

Prop.
1984/85:6 6

Uidrag KOMMUNIKATlONSDEPARrEMENTET PROfOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-05-17

Närvarande: slalsminislern Palme, ordförande, och suiisråden
Lundkvist, Sigurdsen. (jiisialsson. Leijon, Hjclm-Wallcn. Andersst)n. Boström. Bodslröm,
Giiiiinsson. Gradin. Dahl. R. Carlsson. Holmberg. Thunborg, Wickbom

Föredragande: slalsrådel Boström

Proposition med förslag till lag om ändring i lagen
(1976:6.33) om kungörande av iagiir och andra förfallningar, m. m.

1 Inledning

I en framställning den 6 december 1983 till regeringen har
trafiksiiker-hetsverket, TSV, hemstiillt om sådana författningsändringar att
verkets föreskrifter om högsia tillåtna hiistighel inte sk;ill behöva kungöras
i verkets författningssamling. Jag avser nu att behandla de frägor om ändring bl.a.
i lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andni föifattningar som TSV:s framstiillning
aktualiserat. Jag vill också i s;immanhanget aklualisera en smärre iindring i
samma lag med anledning av skogsvårds-styrelsernas förstatligande. Vidare
anhåller jag om atl få la upp vissa frågor om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift
och om regisirering av mopeder.

2 Lagen om kungörande av lagar och andra författningar

2.1 Trafiksäkerhetsverkets framställning

Enligt 64!} vägtrafikkungörelsen (1972:603. omlryckl 1978:
1000. ändrad senast 1984:78), VTK. är högsta tillåtna färdh;istighelen inom
tättbebyggt område ."fl km/lim. Enligt 65 S första stycket VTK är högsia iill:''iina
hastigheten utom lättbehyggl område 70 km/tim. I 65!} andra stycket har dock TSV
fått bemyndigande att besluta atl den högsta lillålna hasiigheien skall vara 90
eller 110 km/lim. eller på motorväg 90. 110 eller 130 km/tim.

Särskilda föreskrifter om färdhastighel kan också meddehis
genom lokala trafikföreskrifter. Enligt 147 och 148SS VTK lår kommunen och, i
fråga om vägar som är avsedda för genomfartstrafik, liinsslyrelsen medde-

Prop.
1984/85:6 7

la fiireskrifter om lardh;islighel med avvikelse fiån 64 S
eller med begriinsning lill liigre hastighet ån som loljer a\ bl.a. 65 S eller
beslut som har meddelats mecl siötl av 65 S.

Hur beslul enligt 65 eller 147 S VTK sk;ill lillkännaijes finns
del bestämmelser om i vägmärkesförordningen (197S:I()()I. iimlrad senasl 1984:79).
VMF. VIK och lagen (1976:633) om kungörande av lap;ir oeh andra föiiätlnincar (omlryckt
1982:1254. ändrad senasl 1984:211). kiingöiande-Uigen.

1 6S VMF föreskrivs all så\'ål lokala liiifikföieskrifter
som andra beslul om hasiighetshegriinsningar skall tillkiinnages med viigmårken.

Enligt kiingörandeliigen skall förläiiniiigai som besluUis
av en cenlral förvallningsmyndighel under regeringen kungöras i förfallninpssamling
som nnnclicheten enligt regeringens beslul låier ulge. Oni en lörlällning har geografiskt
begiiinsiid giltighet kan myndighelen besluta alt förläll-ningen i siiillei
skall kungöras i berörila låns löifallningssamling. 6S. En förfallning som besluias
av liinsslyrelsen skall enligt 9S kiingör;is i liinels förfallningssiimlinp.
Regeringen fiir dock enligt 2S andr;i slyckel föreskriva alt lokala
trafikföreskrifter inle behöver kimginiis på det sån som anges i9S.

Lokala trafikföreskrifter skall enligt I52S VIK tas in i
en siirskild liggare som förs av kommunen. Lok;ila trafikföreskrifter som inle lillkånnages
med vägmiirken sk;ill diirutiiver kungöras i löilaltningssamling, 152S innehåller
också besliimmelser om berörda myndighelers skyldighet atl särskilt underr;ill;i
varandra. Slutligen skall lånssiyrelsen enligi 157S VTK före mars mån;ids uigång
varje år utlärda en kungörelse om vågar och lokala trafikföreskrifter inom liinel.
Kungörelsen skall införas i liinels löriäll-ningssamling.

I enlighet med de beslämmelser jag nu har redogJDrl för lillkiinnagcs
både rSV:s beslut enligt 65$ VTK och lokala trafikföreskrifter med has-tighetsbestämmclscr
med viigmiirken. ■|SV:s beslul kungörs diirulöver i verkets förfiitlninpssiimling.
TSVFS. medan de lokiila trafikliireskrifterna las in i kommunens ligg;ire.

Den nu beskrivna ordningen för ;itl lillk;inn;ige lokala
trafikföreskrifter infördes 1978. I samhand med alt riksdagen behandlade
propositionen om vissa kommunala irafik- och trafiksiikcrhetsfrågor (prop.
1977/78:81) tog trafikutskottet upp frågan om kungörandet av lokala
trafikföreskrifter (TU 1977/78:20). Ulskottet redogjorde inledningsvis för cn
framställning från bl.a. liinsslyrelsernas organisaiionsniimnd om all lokala
trafikföreskrifter som tillkännages med viigmiirken inle skulle behöv;»
kungöras i länets författningssamling. Utskottet konst;iierade hiireftcr bl.;i.
all föreskrifterna skall las in i en särskild liggare och i liinssiyrelsens årskungörelse
samt antingen utmärkas med viigmärken eller kungöras i ortstidning, Mot bakgrund
härav fann utskottet all det dåvarande kungörelseförfarandel i länels förtallningssamling
siarkt kunde ifrågasättas. På ulskotlets hemställan an-

Prop. 1984/85:6 8

log sedermera riksdagen en ändring i 2S kungörandelagen
som innebar atl regeringen bemyndigades all i vissa fall föreskriva undantag
från 9§ (rskr 1977/78:226).

I en framslällning lill regeringen den 6 december 1983 har
TSV hemställt all sådana författningsändringar genomförs all verkets beslul
enligt 65 § andra slyckel VTK kan behandlas på samma sätt som kommunernas och
länsstyrelsernas beslut om lokala trafikföreskrifter. Verkel har anfört bl. a.
följande.

Beslulen om hastighetsgränser som verkel meddelar med stöd
av 65 § VTK kungörs alltsedan lagen om kungörande av lagar och andra författningar
tillkom år 1977 i TSVFS. Sedan 1977 har besluten ändrats etl slort antal gånger
pf ;ruiid av att nya vägar tillkommit eller gamla byggts om. Varje
ändringsbeslut har föranlett en ny författning. Fram till den I september 1983
har sammanlagi 327 förfatiningar med haslighetsbestäm-melser införts i TSVFS. -
Genom att hastighetsbesluten tas in i TSVFS får de onödigt slor spridning - en
prenumerant i norra Sverige får också besluten som avser södra Sverige och vice
versa. Del är givelvis möjligt att distribuera besluten mer differentierat. En
differentierad distribution blir dock administrativt lungarbetad. - Den enda
skillnaden mellan de beslul om färdhastighel som TSV meddelar och de som
meddelas av länsstyrelsen är atl verkels beslut verkar höjande och
länsstyrelsens sänkande. Denna skillnad motiverar inte olikheterna i
kungörelseförfarandet. Om verkets framställning skulle bifallas, behöver
förutom berörda kommuner endasl den som svarar för väghållningen underrättas
särskilt. Delta skulle innebära en väsenllig administrativ förenkling.

2.2 Föredraganden

Likheten mellan de beslul som trafiksäkerhelsverket fattar
enligt 65 § VTK och de som kommuner och länsstyrelser fattar om lokala
trafikföreskrifter om färdhastighel är mycket stor. Rättsverkningarna av de
båda typerna av beslut är desamma.

Den omständigheten att de lokala trafikföreskrifter som
tillkännages med vägmärken inte kungörs i någon författning har såvitt känt
inte vållat några problem från rättssäkerhetssynpunkt. Detta är. enligt min
mening, inle särskilt förvånande. Allmänhetens behov av informalion om gällande
hastighetsbegränsningar torde nämligen tillgodoses genom vägmärkena. Har ett
beslut om färdhastighet inte utmärkts med vägmärke på föreskrivet sätl kan straffrältslig
påföljd inte utgå för den som överskridit den beslutade hastigheten (167 § VTK).
Berörda myndigheters - främsl polis och väghållare - behov av särskild informafion
om haslighelsbesluten kan fillgodoses både säkert och enkell på annal sätt än
genom all beslulen kungörs i författning. Det är också uppenbart att TSV:s
administrativa mliner med haslighelsbesluten kan förenklas väsentligt om
besluten inte

Prop. 1984/85:6 9

behöver
kungöras i författning. Jag föreslår därför alt TSV: s framslällning bifalls. Etl
bifall lill framställningen förutsätter all regeringen får ell bemyndigande
att föreskriva undantag från 6§ kungörandelagen i fråga om beslut om tillåten färdhastighel.

Min
lanke är alltså all haslighelsbesluten enligt 65 § VTK skall inlemmas i del
system för tillkännagivande som gäller för lokala trafikföreskrifter. Lokala
trafikföreskrifter skall, somjag lidigare nämnl, tas in i en särskild liggare
som kommunerna för. Förslaget medför därför vissa nya arbetsuppgifter för
kommunerna, eflersom också TSV: s beslul avses bli inlagna i liggaren.
Regeringen har i lagen (1975:88) med bemyndigande all meddela föreskrifier om
trafik, transporter och kommunikationer (omlryckl 1978:233, ändrad senasl 1982:
167), bemyndigandedelagen, fillerkänls en rad befogenheter på trafiklagsliftningens
område. Någol direkt bemyndigande alt föreskriva skyldighet för kommunerna atl
föra liggare över trafikföreskrifter har emellertid inte lämnals. Jag förordar atl
regeringen nu får ell sådant bemyndigande. Ell sådanl bemyndigande bör
formuleras så all inle den nuvarande formen för att tillhandahålla uppgifter
låses. I sammanhanget vill jag också framhålla atl del måste ankomma på TSV atl
ulforma sina beslut så atl de nya arbetsuppgifterna inle blir belungande för kommunerna.

Om
det förslag somjag nu lägger fram leder till lagstifining, avser jag all åierkomma
till regeringen med förslag lill följdändringar i VTK.

Riksdagen
har godkänl rikllinjer för den fortsatta verksamheten med riksfärdQänsl (se prop.
1983/84:100 bil. 8, TU 1983/84:23, rskr 1983/ 84:289) som innebär bl. a. att ersäitning
kan lämnas till den som svarar för befordran av personer som har tillstånd att
anlita riksfärdQänsl. För all del inte i någol hänseende skall råda Ivekan om
regeringens kompelens atl meddela de föreskrifier som behövs föreslår jag etl fillägg
(p. 12) i 1 § bemyndigandelagen med den lydelse som framgår av förslagel lill
lag om ändring i denna lag.

Avslutningsvis
vill jag anmäla, alt vägverket och länsslyrelsernas organisationsnämnd. LON, i
en gemensam framställning lill regeringen den 26 mars 1984 föreslagit vissa
ändringar i VTK. De ändringar som föreslås avser huvudsakligen befogenheien alt
fatta beslut om lokala trafikföreskrifter, men också att beslulen om färdhastighel
enligt 65 § VTK i fortsättningen skall fattas av väghållaren i stället för av TSV.
Inom kommunikationsdepartementet pågår f. n. en översyn av väglrafiklagstiftningen
i bl. a. de avseenden som vägverkel och LON lar upp i sin framställning. De
lagändringar somjag nu förordal bör enligt min mening genomföras oberoende av denna
översyn.

Skogsvårdsslyrelserna
är sedan den I juli 1981 statliga myndigheter. Den särskilda bestämmelsen om
skogsvårdsstyrelsernas författningar som nu finns i 9 S kungörandelagen är
därför överflödig och bör upphävas.

Prop. 1984/85:6 10

3
Lagen om felparkeringsavgift

3.1
Besvärsinstanser

Bestämmelser
om rättelse av felaktiga beslut om felparkeringsanmärk-ningar och om fullföljd
av talan mol beslut om betalningsansvar för felparkeringsavgifter finns i 8-ll§§
lagen (1976:206) om felparkeringsavgift (omlryckl 1981: 142. ändrad senasl
1982:195). Bestämmelserna innebär i korthet följande.

Anser
en fordonsförare eller ägare att en parkeringsanmärkning inle hade bort
meddelas, får han ansöka om rättelse hos polismyndigheten. Om denna ansökan
bifalls, skall polismyndigheten undanröja betalningsansvaret. Beslul med
anledning av en ansökan om rättelse kan inte överklagas.

Fordonsägaren
kan också skriftligen hos polismyndigheten bestrida betalningsansvaret. Detla
gäller även om han har fåll avslag på en ansökan om rättelse. Han skall då ange
grunden för bestridandel. Polismyndigheten verkställer den utredning som
behövs. Om det beslut som polismyndigheten meddelar med anledning av
bestridandet innebär att betalningsansvaret undanröjs, kan beslutet inte
överklagas. I annat fall får beslutet överklagas genom besvär hos tingsrätten.
Tingsrättens beslut kan i sin tur överklagas genom besvär i hovrätten. Allmän
åklagare för det allmännas talan i lingsrätt och hovrätt.

1 prop.
1975/76: 106 med förslag till lag om felparkeringsavgift föreslog regeringen
att tingsrätt skulle vara sista instans vid prövning av betalningsansvar för felparkeringsavgifter.

Med
anledning av en molion i ämnet anförde trafikutskottet i silt betänkande (TU
1975/76:14) över proposilionen emellertid följande (s. 13).

Med
hänsyn lill behovet av prejudikat på området finner utskottet del erforderiigl atl
i varje fall under en övergångstid talan mot ifrågavarande ärenden kan föras i
hovrätt. Skulle det visa sig att del blir en stor tillströmning av ärenden av
ifrågavarande slag till hovrätterna bör denna överklag-ningsmöjlighet efter
övergångstiden kunna avskaffas. Utskottet vill också erinra om att enligi proposilionen
behandlingen av ärendena i fråga l.v, förlagts till polismyndighet och allmän
domstol i avvaktan på hur andra liknande frägor om övergång till avgiftssystem
kommer att få sin lösning. I samband därmed lorde - mot bakgrund av erfarenheler
av lagens tillämpning - även frågan om prejudikatsinslans komma alt upptas lill
förnyad prövning.

Riksdagen
antog förslaget lill lag om felparkeringsavgift med de ändringar som utskottet
föreslagit bl.a. beträffande fullföljdsrällen (rskr 1975/76: 240).

Lagsiiftningen
om felparkeringsavgifter trädde i kraft den 1 april 1977 och har nu alltså
tillämpats i ungefär sju år. Eriarenheterna av lagstiftningens tillämpning är
i allt väsentligt goda. En domstolspraxis har under

Prop.
1984/85:6 II

denna tid hunnit utvecklas. Jag anser därför all liden nu
är mogen att överväga frågan om antalet besvärsinstanser.

Det finns inte någon särskild statistik över antalet
ärenden enligt lagen om felparkeringsavgift hos hovrätterna. Någon exakl
kunskap om hur handläggningen av dessa ärenden påverkar hovrätternas
arbetsbörda har vi därför inle. Ingenting lyder i och för sig på alt lillslrömningen
av parkeringsärenden normall är anmärkningsvärt slor. Varje lättnad i hovrätternas
arbetsbörda är emellertid önskvärd. Delsamma gäller åklagarna. Eftersom behovel
av prejudikat numera torde vara tillgodosett, finns del enligt min mening inte
längre skäl all ha tre prövningsinstanser i ärenden enligt lagen om felparkeringsavgift.
Jag föreslår därför alt fingsrällerna i fortsättningen skall vara sisla
instans.

3.2 Vissa bemyndiganden m. m.

Regeringen fastställer enligt 3 § försia slycket lagen om felparkeringsavgift
det högsta och lägsla belopp som avgiften får faslslällas lill. Enligt andra
stycket .samma paragraf skall beloppet fastställas av kommunfullmäktige i de
kommuner som svarar för trafikövervakning enligt lagen (1964:321) om kommunal
trafikövervakning (ändrad senast 1978:235) och av länsstyrelsen i övriga
kommuner.

En sådan delegaiion direkl från riksdagen står inle i överensslämmelse
med bestämmelserna i 8 kap. regeringsformen om delegation av normgivningsmakten.
Jag föreslår därför atl 3 S lagen om felparkeringsavgift ändras så atl
regeringen bemyndigas besluta vilka statliga eller kommunala organ som skall
bestämma avgifternas belopp. Nödvändiga vidare bemyndiganden kan regeringen
därefter lämna i förordningen (1976:1128) om felparkeringsavgift (omlryckl
1981: 144, ändrad senasl 1983: 189).

Slutligen föreslår jag atl vissa redaktionella jämkningar
görs i 1 och 4§§. Bakgrunden till della förslag är etl önskemål om
förtydligande av innebörden av begreppet licensinnehavare.

4 Mopedregistrering

Riksdagen beslöt i april 1982 atl införa obligalorisk regisirering
av mopeder (prop. 1981/82: 81. TU 1981/82: 19 och 26. rskr 1981/82: 231).
Riksdagens beslut var i linje med etl förslag som trafiksäkerhetsulredningen
år 1979 lade fram i beiänkandei Säkrare mopedtrafik (Ds K 1979:3).

På uppdrag av regeringen har TSV övervägl och kommit med
förslag till hur registrering av mopederna skall ordnas. Datainspektionen har
yttrat sig över TSV: s förslag.

Enligt min mening finns det nu tillräckliga uppgifler och
kunskaper om hur mopedregistreringen liimpligen bör genomföras.

Prop. 1984/85:6 12

När
det gäller frågan om lämplig lidpunkt för att införa mopedregistrering, finns
del emellertid anledning atl beakla utvecklingen på mopedområdet under de
senaste åren. Slora förändringar har nämligen skell frän vad som gällde vid
lidpunkten för de utredningar och förslag på vilka riksdagsbeslulet i väsenlliga
drag baserades.

Trafiksäkerhetsulredningen,
som fömtsatle att registreringen totalt skulle omfatta 300000-400000 mopeder, ulgick
ifrån ell åriigl lillskou på ca 30000-40000 mopeder. Bilden har emellertid förändrals
radikalt, vilket framgår av följande uppgifler. År 1977 såldes ca 41 000 mopeder,
år 1981 såldes ca 15800, år 1982 ca 12600 och år 1983 endast ca 8300. Från 1977
till 1983 har aUtså mopedförsäljningen minskat med ca 80 procent. En kraftig nedgång
har noterats också av antalet trafikförsäkrade mopeder.

I
sammanhanget kan redovisas alt också olycksbilden förändrals kraftigt på
mopedsidan. Som exempel kan nämnas alt antalet Irafikdödade mopedister år 1974
uppgick lill 92, år 1977 till 73, år 1980 till 34 och är 1983 till 31.

De senasle
årens förändringar på mopedområdet är så omfattande atl det finns anledning
ifrågasätta om tidpunkten nu är den rätta för att införa mopedregislrering.
Enligt min mening bör man därför - utan att rubba riksdagens principbeslut - avvakla
ytteriigare någon tid bl. a. för att se om den slarki nedåtgående utvecklingen fortsäller.

5
Upprättade lagförslag

I
enlighel med vad jag nu anfört har inom kommunikationsdepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1976:633) om kungörande av lagar och andra förfatiningar,

2.
lag om ändring i lagen
(1975:88) med bemyndigande att meddela föreskrifterom trafik, transporter och kommunikalioner.

3.
lag om ändring i lagen
(1976:206) om felparkeringsavgift.

Det
under 1 angivna förslagel har upprättals i samråd med chefen för justitiedepartementet.

Lagförslagen
är okomplicerade och av enkel beskaffenhet. Jag anser därför alt en
lagrådsgranskning inte är påkallad.

6
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

atl
anta de upprättade lagförslagen.

Vidare
hemsläller jag atl regeringen bereder riksdagen lillfälle att ta del av vad jag
anförl om registrering av mopeder.

Prop.
1984/85:6 13

7
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular alt genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för den åtgärd
eller det ändamål som föredraganden har hemställt om.

Norstedts Trycken, Siockholm 1984