Prop. 1984/85:62

Prop.
1984/85:62

Regeringens proposition 1984/85:62

om
ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd, m. m.;

beslutad den 23 oktober 1984.

Regeringen föreslär riksdagen att anta de förslag som har
upptagils i bifogade uldrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.

På regeringens vägnar OLOF PALME

ANNA-GRETA LEIJON

Propositionens huvudsakliga innehåll

Under året har Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och
Landsorganisationen i Sverige (LO) träffat en preliminär överenskommelse om permit-teringslön
och om inrättande av en s. k. permitteringslöneanordning SAF-LO.
Överenskommelsen förutsätter statlig medverkan i fräga om finansieringen. Den
nya ordningen innebär att en arbetstagare som permitteras skall få full lön av
arbetsgivaren under hela permitteringstiden. Kostnaderna för detta skall bäras
av den permitterande arbetsgivaren med bidrag från en permitteringslöneanordning,
som i sin tur finansieras dels kollektivt av arbetsgivarna genom en avtalad
avgift, dels genom bidrag frän staten.

Liknande överenskommelser kan förväntas komma att ingås ocksä
pä andra delar av arbetsmarknaden där permitteringar är tillåtna.

I propositionen föreslås att 21 § anställningsskyddslagen
ändras så att beslämmelsen ger uttryck för en grundsals om full lön under hela permitteringstiden.
Avsteg från regeln skall kunna göras genom kollektivavtal som träffats på
förbundsnivå. Även icke kollektivavlalsbundna arbetsgivare med permitteringsrätt
skall i förhällande till sina arbetstagare kunna följa de villkor som gäller
enligt kollektivavtal i branschen. Vidare föreslås nägra följdändringar i bl.a.
anställningsskyddslagen.

Statens bidrag till permitleringslöneanordningar, som
föreslås bli 300 kr. för varje hel permitteringsdag, avses att finansieras på
samma sätt som bl.a. arbetslöshetsförsäkringen f.n. finansieras.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den I januari 1985.

I Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 62

Prop. 1984/85:62 2

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (I982:8U) om anställningsskydd

Hiirigenom föreskrivs i fräga om lagen (1982:80) om
anställningsskydd dels all 24 S skall upphöra all gälla.

(/(■/,v att 2. 12. 21. 22 och 33 SS saml rubriken närmasi
före 22 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
Ivdelse

Föreslagen
lyildse

IS'

Finns del i annan lag eller i förordning som har meddelats
med slöd av lag särskilda föreskrifter som avviker frän denna lag, gäller de
föreskrifterna.

Avtal är
ogiltiga i den män de upphäver eller inskränker arbetstagarnas rättigheter
enligt denna lag. Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en cenlral
arbetstagarorganisation fär dock göras avvikelser från 5, 6. Il, 15. 21.
22, 24-28, 32, 33, 40 och 41 SS. Den närmare beräkningen av förmåner som
avses i 12 S saml avvikelser från bestämmelserna i 30 S, sävilt gäller besked
enligl 15 S. liksom bestämmelserna i 30 och 31 SS, såviti gäller den lokala
arbetstagarorganisationens räUigheler. tär ocksä beslämmas på det sättet.

Avtal är ogiltiga i den män de upphäver eller inskränker arbetstagarnas
rättigheter enligl denna lag. Genom kollektivavtal som har slutils eller
godkänts av en cenlral arbetstagarorganisation lär dock gö ras avvikelser
från 5. 6. 1 1.
15. 21, 22, 25-28. 32.
33. 40 och 41 SS. Den närmare beräkningen av förmäner som avses i 12 S saml
avvikelser frän bestämmelsema i 30S. såviii gäller besked enligl 15 S. liksom
bestämmelserna i 30 och 31 SS. såvill gäller den lokala arbeistagarorgani-salionens
räUigheler. lår ocksä beslämmas pä del sättet.

Avtal om avvikelser från reglerna i 21 S .får träffas även
utanför kof leklivavtalsförliålhtiideii. om tivtu-lei innebär all
kollektivavtal stun med slöd av andra stycket hur träffats Jör
verksamhetsområdet skall tillämpas.

När efter bemyndigande av en cenlral
arbetstagarorganisation ell lokall kollektivavtal har iräffats om avvikelser
frän 22 S får avtalet tillämpas i fråga om uppsägning av arbetstagare som vid
uppsägningstidens slut är äldre än 57 och ett halvt år bara om arbetsgivaren
får den centrala arbetstagarorganisationens medgivande lill varje enskild
uppsägning.

En arbelsgivare som är bunden av ell kollekfivavtal enligt
andra stycket fär tillämpa avtalet även pä arbetstagare som inte är medlemmar
av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbeie som
avses med avtalet.

Senasle lydelse 1984:510.

Prop.
1984/85:62

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I2S

En arbetstagare som har blivit uppsagd har rätt att under
uppsägningstiden behålla sin lön och andra anställningsförmåner även om
arbetstagaren inte får några arbetsuppgifter alls eller får andra
arbetsuppgifter än tidigare.

Om vissa iinstäUning.sfönnåner enligt lag utgår endast för
arbetad tid. skall med sådan tid jämställas tid under vilken arbetstagaren uppbär
förmåner enligl första stycket.

21§

En arbetstagare som under anställningstiden har varit
permitte-rad mer än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under
samma kalenderår har rätt till lön och andra anställningsförmåner Jör
ytterligare permitteringslid. Förmånerna får inte understiga vad Som normalt
skulle ha utgått om arbetstagaren hade fått behålla sina arbetsuppgifter.

Hur en
arbetstagare varit permuterad före ett sådant byte av anställning som avses i
3§ första stycket, skull permiiteringen räknas med när det avgörs om arbetstagaren
har rätt till förmåner enligl första stycket. Om vissa anställningsförmåner
enligt lag ulgår endast för arbetad tid. skall med så-diin tid jämställas tid
under vilken arbetstagaren upphäi förmåner enligt första stycket.

Rällen lill lön och andra anställningsförmåner gäller ej,
om permiiteringen är en följd av att arbetet är säsongbetonat eller av andra
skäl inte är sammanhängande till sin nalur.

En
arbetstagare som permuteras har rätt till samma lön och andra
anställningsförmåner som om arbetstagaren hade fått behålla sina
arbetsuppgifter. Detta gäller dock inte om permiiteringen är en följd av att
arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inte är sammanhängande tiU sin
natur.

Turordning
vid uppsägning och permiltering

Turordning
vid uppsägning

Vid
uppsägning på grund av arbetsbrist skall arbetsgivaren iaktta följande
lurordningsregler.

Vid uppsägning på grund av arbetsbrist och vid permiltering
skall arbetsgivaren iaktta följande turordningsregler.

Arbetslagarnas plats i lurordningen bestäms med
utgångspunkt i varje arbetstagares sammanlagda anställningslid hos
arbetsgivaren. Arbetslaga-

Prop.
1984/85:62 4

Nuvariinde lydelse Föreslagen Ivdelse

re med längre anställningslid har företräde IVamrör arbclsiagarc
med ki>ria-re anställningslid. Vid lika anslällningslid ger högre äklcr
förenade. Kan en arbetstagare endast efter omplacering beredas fonsall arbete
hos arbetsgivaren, gäller som förutsällning för företräde enligl lurordningen
au arbeisiagaren har tillräckliga kvalifikationer för det forisaiia arbetet.

Har arbetsgivaren flera driftsenheter, tästslälls
lurordningen för varje enhet för sig. Om arbetsgivaren är eller brukar vara
bunden av kollekfivavtal, fastställs en särskild turordning för varje avlalsonuäde.
Finns del i ell sådani fall flera driftsenhcier pä samma ort. skall inom en arbeislagarorga-nisations
avtalsomräde läslställas en gemensam lurordning lör samlliga enheier pä orten,
om organisationen begär del senasl vid förhandlingar enligl 29 S.

Vid en permiltering som är iiv enstaka och kintvarig natur
och som inte har kunnat förutses får arbetsgivaren, utan hinder av reglerna i
andra och tredje styckena, per-initlera de arbetstagare som närmast berörs av
driftsavbrottet.

33 S

En arbelsgivare, som vill alt en arbetstagare skall lämna
sin anställning när arbetstagaren uppnår den ålder som medför skyldighel alt
avgå med ålderspension eller, om någon sädan avgängsskyldighei inie finns, vid
fyllda 65 är, skall skriflligen ge arbetslagaren besked om della minst en månad
i förväg.

Om en arbetsgivare vill all en arbetstagare skall lämna
sin anställning i samband med att arbetstagaren fär rätt lill hel
förtidspension enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring, skall arbetsgivaren
skriflligen ge arbetstagaren besked om detta sä snart arbetsgivaren har fält
kännedom om pensionsbesluiet.

En arbetstagare som är anställd En arbetstagare som är anställd

tills vidare och har uppnätt den ål- tills vidare och har uppnätl den ål

der som anges i första stycket har der som anges i förslå slyckel har

inte rätt till längre uppsägningstid inte räu lill längre uppsägningsiid

än en månad och har inle heller fö- än en manad och har inie heller fö

reträdesrätt enligl 22-25 H. reträdesräll enligt 22, 23 och 25 H.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. .Avtal om permiltering.
som har ingåtts före lagens ikraftträdande, är utan verkan i den män avtalet
innefattar avvikelse från den nya lagen.

Prop. J984/85:62 5

2 Förslag till

Lag om be.slutanderätt för bolag eller annan juridisk
person med

uppgift att lämna permitteringslöneersättning

Härigenom föreskrivs föliande.

1
S Enligl de
närmare lorcskrifter som bcshiliis av regeringen eller myndighet som
regeringen hestämmcr fär bolag eller annan juridisk person med uppgift all lämna
ersäuning lill arbetsgivare st)m har helalat permitlerings-lön beslula i frågor
om slalsbidriig lill sädan lön.

2
§ Lagen
(1969:93) om bcgriinsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt skall tillämpas pä
bidrag som avses i denna lag.

3
§ Beslul som avses
i 1 S fär av en arbetsgivare överklagas hos arbcls-marknadsstyrelsen.
Styrelsens beslut i cd sådant ärende fär inle överklagas, om inte annal följer
av lagen (l%9:93) om bcgriinsning av samhällsstöd vid arbetskonflikt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 7S lagen (1981:691) om
socialavgifter

skall ha nedan angivna lydelse. '

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

7S

Arbetsmarknadsavgifter förs till Arbetsmarknadsavgifter
förs lill

staten för finansiering av arbetslös- staten för
finansiering av

helsersätlning enligl lagen /. arbetslöshetsersättning enligt

(1973: 370) om arbelslöshctsförsäk- lagen (1973:370)
om arbclslöshels-

ring och lagen 11973: 371) om kon- försäkring och lagen (1973: 371) om

tant arbetsmarknadsstöd samt ut- kontant arbetsmarknadsstöd,

bildningsbidrag vid arbetsmark- 2.
utbildningsbidrag vid arbets-

nadsutbildning och yrkesinriktad marknadsutbildning
och yrkesinrik-

rehabililering. tad rehabilitering.

.?. bidrog till permitteringslöneersättning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

Prop.
1984/85:62 6

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-09-27

Närvarande: statsrådet I.Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson.
Andersson, Göransson. Gradin. R. Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg. Wickbom

Föredragande: statsrådet Leijon

Lagrådsremiss med förslag till ändring i lagen (1982:80)
om anställningsskydd

1 Inledning

Den 12 april 1984 träffade Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) en preliminär överenskommelse om permitieringslön
och om inrättande av en s. k. permitteringslöneanordning SAF-LO.
Överenskommelsen är avsedd att träda i kraft den I januari 1985 och ersätter då
överenskommelsen om permitieringslön mellan SAF och LO av den 7 april 1964 med
ändringar av den 17 juni 1969. Samtidigt med den nya SAF-LO-överenskommelsen
avses i anslutning därtill träffade förbundsavlal träda i kraft.

SAF-LO-överenskommelsen förutsätter statlig medverkan i fräga
om finansieringen och är preliminär i avvaktan "på att statsmakterna
fattar beslul om statsbidrag.

Överenskommelsen bör fogas lill detta protokoll som bilaga
1.

Mellan arbetsgivareföreningen för samfällt ägda företag
och organisationer (SFO) och LO träffades den 26 april 1984 en preliminär
överenskommelse med motsvarande innehåll och under samma förutsättning som SAF-LO-överenskommelsen.
För de kooperativa och folkrörelseägda företagens del pågår för närvarande
förhandlingar om ett nytt permitlerings-löneavtal mellan Kooperationens
förhandlingsorganisation (KFO) och LO.

Jag har fortlöpande hållits informerad om parternas
förhandlingar om nya permitteringslöneöverenskommelser. Avsikten med de nya
avtalsreglerna är att arbetstagare som permitteras skall få full lön av
arbetsgivaren och slå lill dennes förfogande under hela permitteringstiden.
Därmed kommer arbetstagarna inte längre att under permitteringstiden behöva
falla tillbaka pä arbetslöshetsförsäkring eller kontant arbetsmarknadsstöd och
inte heller behöva vara anmälda hos arbetsförmedlingen såsom arbets.sö-

Prop. 1984/85:62 7

kände. Kostnaderna för löner under permillering kommer enligl
den preliminära överenskommelsen alt bäras av de permillerande arbelsgivarna
med bidrag frän permillcringslöneanordningen. Denna finansieras i sin lur dels kollcklivi
av arbelsgivarna genom en avlalad avgift, dels genom bidrag från slalen, Slalens
bidrag har i samråd med expertis frän regerings-' kansliel beräknats med utgängspiinkl
i de koslnader som slalen nu har för arbetslöshelsförsäkring och kontant arbelsmarknadsslöd
vid pcrmillerinp-ar.

Jag kommer senare i höst all föreslå regeringen all lägga
fram förslag för riksdiigen i Iräga om finansieringen av en slatlig medverkan i
etl nytt pcrmiiieringslönesyslem i enlighel med de mellan parlerna preliminärt avtalade
nya reglerna.

Som framgår av de preliminära överenskommelserna om inrällandc
av permillcringslöneanordningar SAF-LO och SFO-LO forlsäller arbetet pä de organisatoriska
och administrativa frågor som föranleds av den nya ordningen. Till de huvudfrågor
som behandlas i del arbetet hör valet av organisationsform för pcrmitteringslimeanordningarna
och närmare regler föl verksamhelen i anordningarna och för förfarandet vid
eventuella tvister. För statens del ägnas arbetel ät all finna lämpliga former
för insyn och inflyUmdc i verksamhelen i syfte all säkerslälla nödvändig
kontroll över den slalliga insalsen. Vidare behandlas frågan om anslulning till
det nya syslemel även av arbelsgivare som inle tillhör SAF eller SFO men som enlipl
gängse arbetsrältsligt synsätt fär anses ha permitteringsrätt.

Enligl de planer som nu föreligger kommer organisationen
av permitle-ringslöneanordningarna alt i slora drag uiformas pä följande sätt.

Mellan berörda huvudorganisationer kommer att träffas
avtal om inrällandc av sliflelser. vilkas huvudsakliga uppgift blir att
uppbära i kollektivavtal bestiimda avgifter för permitteringslöneersättning
från de anslutna arbetsgivarna saml beslula om hur dessa avgifter skall användas.
Den arbelsgivare som blir bunden av en permilteringslöneöverenskommelse kommer aiilomatiskl
au bli anslulen till en sädan stiftelse. En kolleklivav-talslös arbetsgivare,
som har rält att permittcra, blir anslulen försl sedan han Iräffal avial med
stiftelsen om alt belala avgift. I de förhandlingar som fiSr närvarande förs
mellan SAF och LO är parterna ense om att Arbelsmarknadens
försäkringsaktiebolag (AFA) skall handha förvaltningen av parternas sliftelse.
Till etl av AFA särskill tillskapat dotterbolag för utbetalning av permilteringslöneersältningen
skall stiftelsen resp. staten skjuta till bidrag. Avsikten är. som jag tidigare
har nämnt, alt staten skall ha insyn i verksamhelen.

En övergång till en grundsals om full lön under hela permitleringsliden
har bedömls böra föranleda ändringar i reglerna om lön och andra förmäner
under permillering i 21 S lagen (1982:80) om anställningsskydd och en översyn
även i övrigi av berörda regler i arbelsmarknadslagsliflningen. I en
promemoria, som har utarbetats inom arbetsmarknadsdepartementels

Prop.
1984/85:62 8

rältssekrelariat, har redovisats resultatet av en sädan
översyn. Promemorian bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Efter remiss har yttranden över promemorian avgelts av
statens arbetsgivarverk (SAV). statens vattenfallsverk, riksförsäkringsverket,
arbetsdomstolen (AD), Svea hovrätt, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS), arbets-livscenlrum,
universitets- och högskoleämbetet genom juridiska fakultetsnämnden vid
Stockholms universitet. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SAF, KFO,
SFO, SHIO-Familjeföretagen, LO, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR och Arbetslöshetskassornas samorganisation.

LO har bifogat ell yttrande frän Svenska
byggnadsarbetareförbundet.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till
detta protokoll som hUaga 3.

2 Allmän motivering

2.1 Bakgrund

En arbetsgivares rätt alt ensidigt besluta om permiltering
kan från en synpunkt betraktas som ett utflöde av rällen att leda förelaget,
vilken ger möjlighet att ytterst bestämma om verksamhetens omfaltning. På de avtalsområden
där permitteringsrält föreligger anses den rättsliga grunden för möjligheten
att tillgripa permiltering ligga i det enskilda anställningsavtalet och i
kollektivavtalet. Några lagregler rörande permilteringsrätten som sådan finns
inte. I anställningsskyddslagen finns däremot regler om lön under permillering.

Även om begreppet permiltering inte närmare har
definierats i lag synes det bland parterna på arbetsmarknaden inte råda nägra
delade meningar om begreppels huvudsakliga innebörd. Med permiltering förstås
att en arbetsgivare pä grund av tillfällig arbetsbrist, driflsstörning eller
annan liknande omständighet inte kan tillhandahälla en arbetstagare något
arbete och alt han i samband därmed befriar arbetslagaren frän skyldigheten att
närvara på arbetsplatsen. Permiltering medför inte att arbetstagarens anställning
upphör. Tvärtom anses arbetslagaren vara skyldig all under permitteringstiden
stå till arbetsgivarens förfogande och alt med kort varsel kunna återuppta
arbetet så snart det hinder som föranledde permiiteringen har bortfallit.

Den praktiskt viktiga frågan i samband med permiltering
gäller arbetslagarens rält till lön. På de avtalsområden där permiltering
förekommer går arbetstagaren miste om lön och andra anställningsförmåner under permitleringsliden.
såvida inle annal särskilt har avtalats eller föreskrivils i lag. Häri ligger
en skillnad i jämförelse med vad som gäller pä de avtalsområden där permiltering
inte förekommer, bl.a. inom Ijänslemannasektorn. Kollektivavtalen på dessa
senare områden anses i princip innefatta en

Prop.
1984/85:62 9

skyldighet för arbetsgivaren all belala full lön lill
arbetstagaren även om arbetsgivaren inte kan tillhandahälla något arbete.
Rättsläget brukar här, måhända något oegentligl, beskrivas sä att arbetsgivaren
saknar permille-ringsrält. Att en arbelsgivare även på dessa områden kan komma
i en situalion där han på grund av arbetsbrist eller driftsslörning inte kan
erbjuda arbetstagare arbeie är emellerlid oomtvistligt och det är regelmässigt
ocksä klart att arbetsgivaren dä kan befria arbetslagaren frän skyldighet att
vara pä arbetet, låt vara att arbetstagarens rätt lill lön kvarstår.

Den rättsliga utgångspunkten vid permiltering är således
att en permitte-rad arbetstagare inte är berättigad lill lön och andra
anställningsförmåner under permitteringstiden. Denna princip har dock efterhand
genombrutits pä så sätt att permitieringslön under vissa förutsättningar
betalas enligt bestämmelser i permitteringslöneavial och i
anställningsskyddslagen. En permitlerad arbetstagare som är ansluten till en
arbetslöshetskassa har ocksä möjlighel alt få ersättning från kassan. De flesla
arbetstagare pä SAF-LO området uppbär numera lön eller annan ersättning under
hela permitteringstiden. Denna ersättning motsvarar dock inte till fullo inkomstbortfallet.
Summariskt och något förenklat kan följande sägas gälla för dessa arbetstagare.
De första fem dagarna, dvs. under karenstiden för arbetslöshetsförsäkringen,
betalar arbetsgivaren permitieringslön enligt bestämmelser i permitteringslöneavial.
Därefter får arbetstagaren dagpenning från arbetslöshetskassan fram lill dess
alt permitteringslönereglerna i anställningsskyddslagen blir tillämpliga. Från
den dagen betalar arbetsgivaren full lön.

En arbetstagares inkomstbortfall i samband med permiltering
kompenseras således enligt regler i skilda regelsystem. I vilken utsträckning
del sker är emellerlid beroende av flera omständigheter, bl.a. anställningstidens
längd i företaget, om arbetslagaren är ansluten lill en arbetslöshetskassa och
om upparbetad ersättningsrält föreligger. För en närmare beskrivning av permilteringsreglerna
och av arbetsdomstolens rättspraxis på området hänvisas till promemorian
(bilaga 2).

De nya permitteringslöneöverenskommelserna innebär, som
jag inledningsvis nämnde, att en arbetstagare som omfattas av en sådan överenskommelse
kommer alt vara bibehållen vid sin lön även om arbetsgivaren tillfälligt inte
tillhandahåller nägol arbeie. 1 praktiken får därmed de per-mitleringsbara arbelstagargrupperna
pä SAF-LO- och SFO-LO-omrä-dena etl löneskydd vid permiltering som motsvarar
vad som gäller för de s.k. icke-permilleringsbara arbetstagarkollektiven, bl.a.
tjänstemännen. Rätt för arbetsgivare att permittcra arbetstagare utan lön
kommer därmed all saknas över i princip hela arbelsmarknaden.

2.2 Principen om ett fullt löneskydd vid permittering

1 promemorian föreslås att anställningsskyddslagens permitteringslöne-regler
skall anpassas till de förhällanden som i permilleringslönehänseende

Prop.
1984/85:62 10

kommer att gälla pä arbetsmarknaden framöver. Den
lagändring som förespråkas går ul pä att en arbetstagare skall vara
tillförsäkrad lön och andra anställningsförmåner även när arbetsgivaren inte
kan tillhandahälla nägol arbete och därför befriar arbetstagaren frän
skyldigheten all vara pä arbetsplatsen. 1 promemorian anförs all den
föreslagna nya lagregeln, liksom 21 S anslällningsskyddslagen i gällande
lydelse, lar sikte på permiltering med den innebörd som detla begrepp har i den
praktiska tillämpningen pä arbelsmarknaden. Enligl promemorian berör lagregeln emellerlid
inte per-mitleringsrällen som sådan utan bestämmelsen knyter enbart an till
löneskyddet vid permittering. Medan della enligl gällande lag inträder efter
viss lid. föreskriver den nya regeln alt arbetstagaren har rätt till full lön
och andra anställningsförmåner under hela permitteringstiden.

Flertalet remissinstanser, bl.a. SAV. AD. Svea hovrätt.
AMS, arbeis-livscenlrum. juridiska fakulietsnämnden vid Stockholms universitet.
Svenska kommunförbundet. SAF. KFO. SFO. LO och Arbetslöshetskassornas samorganisalion
har tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Även om de gmndläggandn
tankarna i förslaget sålunda har mött ell på del hela taget positivt gensvar
bland remissinstanserna har förslaget inle gäll hell fritt frän invändningar.
Kritiska synpunkler har bl.a. framförts pä dess, säsom det har uppfatlats på
vissa häll. alltför snäva avgränsning genlemol vissa typer av anställningar och
på delar av den lagtekniska utformningen. Jag återkommer i det följande till
den kritiken. TCO. SACOISR och Landstingsförbundet har inle tagit ställning
till förslagel. De har i remissvaren hänvisat till alt det inte berör deras
verksamhetsområden. Endasl SHIO—Familjeföretagen har slälll sig helt negativ
till förslagel. Enligl organisalionen är del oklarl på vilket säll förelag
ulan kollekliv-avtal resp. företag som är bundna av kollektivavtal utan alt
vara med i SAF skall anslutas till permilleringslöneanordningen. SHIO-Familjeföretagen
anser mot den bakgrunden att ändringar i anställningsskyddstagen bör genomföras
först när erfarenhel erhälliis frän verksamhelen i permille-ringslöneanordningarna.

Enligt min mening är del fulla löneskyddet vid permillering
en angelägen reform pä anställningsskyddets område, inle minst frän synpunkten
alt den nuvarande ordningen i permilleringslönehänseende gör åtskillnad mellan
olika arbetstagarkalegorier på arbetsmarknaden. Jag tänker då främst pä
skillnaden mellan arbetare och tjänstemän. Den utjämning i arbetsvillkoren som
under åren har ägt rum mellan arbetar- och Ijänstemannakollekti-ven har gett
styrka åt kraven på all denna kvardröjande orättvisa skall undanröjas. När nu
arbetsmarknadsparterna själva har tagit det viktiga steget all genomföra en
reform som frän arbelslagarnas synpunkt i realiteten innebär ell avskaffande
av permitteringar och därmed en likabehandling av alla arbetstagare, är det
naturligt att lagstiftaren vidtar de åtgärder som behövs för all reformen skall
fä full genomslagskraft.

SHIO-Familjeföretagens tanke att tills vidare låta kollekiivavialslösa

Prop.
1984/85:62 11

arbetsgivare permittcra enligl nu gällande regler kan jag
inte biträda. Som jag inledningsvis nämnde ges dessa arbetsgivare möjlighel att
ansluta sig till permilleringslöneanordningen under fullt jämförbara villkor
med dem som gäller för de organiserade arbelsgivarna. De kan därmed pä motsvarande
sätt som övriga anslutna arbetsgivare fä statligt bidrag i samband med permitteringar.
1 förhandlingarna med SAF och LO har frän arbels-marknadsdepartemenlels sida
lagts slor vikl vid att permilleringslönean-ordningens bestämmelser även i övrigi
utformas så all nägon diskriminering genlemol de oorganiserade arbetsgivarna
inte skall äga rum. Förslagel om ändringar i anställningsskyddslagen företer
också ett sådant nära sakligt samband med de nya permitteringslöneavtalen alt
det inte heller av det skälet är möjligt att dröja med genomförandel. Mitt
förslag är alltså att lagändringen om full lön under permittering skall
genomföras samtidigt med att de nya permitteringslöneavtalen träder i kraft.

2.3 Olika delfr å gor

Som jag nyss nämnde har en del av den kritik som riklats mol
förslagel tagit sikte på dess avgränsning gentemot vissa kategorier av
arbetstagare. Det gäller sädana arbetstagare som har anvisats beredskapsarbete
och arbetstagare med säsongbetonat arbete eller arbete som av andra skäl inte
är sammanhängande till sin natur.

När det galler beredskapsarbetare har bl. a. LO framhållit
alt det inte är ovanligt att sädana arbetstagare permitteras, framförallt inom
byggnadsbranschen där korltidspermilleringar till följd av otjänlig väderlek
förekommer. Eftersom beredskapsarbetare överhuvud inte omfaltas av anställningsskyddslagens
regler, kommer det föreslagna permitleringslöne-skyddel enligl 21 § inte att
gälla för dem. Enligt LO:s mening är det inte rimligt all på det sättet göra
åtskillnad mellan arbetstagare som är anställda i beredskapsarbete och sädana
som är anställda enligt sedvanliga normer pä arbetsmarknaden.

Jag har förståelse för den kritiken. Det nu gällande
undantaget i anställningsskyddslagen för beredskapsarbete har motiverats av
alt arbetstagare i sådant arbete utan dröjsmål bör kunna lämna arbetet om de fär
ett annal arbeie pä den öppna arbelsmarknaden. Av den anledningen har del inle
ansetts lämpligt att anslällningsskyddslagens bestämmelser om uppsägningslid m.
m. skall vara tillämpliga på dessa arbetstagare. Annoriunda förhäller det sig
enligt min mening när det gäller lönen. Elt löneskydd vid permittering kan inte
sägas minska eller försvära rörligheten för dessa arbetstagare vid övergång lill
den öppna arbetsmarknaden. Jag förordar därför alt anställda i beredskapsarbete
i permilleringslönehänseende jämställs med de arbetstagarkalegorier som
omfattas av anställningsskyddslagen. Enligt min mening bör emellertid en sådan
ordning enklast kunna genomföras genom ett tillägg i arbelsmarknadskungörelsen(l966:
368). där

Prop.
1984/85:62 12

del kan anges som villkor för beredskapsarbete att avtalsenlig
lön betalas lill arbetstagaren även vid permittering. Jag vill tillägga att
även om en sådan regel utformas generellt och således träffar alla typer av permitteringar.
är syftet i första hand all bereda beredskapsarbetare inom byggnadsindustrin
ett löneskydd vid s.k. väderpermitleringar. Förekommer permittering av
beredskapsarbetare av andra skäl än otjänlig väderlek, exempelvis p. g. a. en
konjunktursvacka, är det enligl min mening naturligt att beredskapsarbetet
upphör.

Även det i promemorian föreslagna undanlaget för säsongbetonat
arbete och annat arbete som inte är sammanhängande lill sin natur har satts i fräga
av elt par remissinstanser på arbetstagarsidan. LO har i sitl remissvar uttalat
alt undantagsbestämmelsen har en alltför vag och allmän utformning och att den
därigenom motverkar det skyddssyfte som uppbär permitteringslönereglerna. LO
menar all undantagsbestämmelsen helt kan utgå. Enligt LO:s uppfallning bör
behovet av undantag på delta område bällre kunna tillgodoses genom centrala
kollektivavtal.

Även jag anser att elt kollektivavtal bättre än en lag kan
tillgodose de skiftande behov av undantag för säsongsarbete som kan förekomma
inom skilda branscher. I de nya permilteringsöverenskommelserna ges också
uttryck för alt parterna pä SAF-LO- resp. SFO-LO-området närmare kommer att
reglera frågan i förbundsavlal pä de skilda avtalsområdena. Med hänsyn till att
frågan om undantag för säsongsarbele även har betydelse utanför den
organiserade delen av arbetsmarknaden, menar jag dock att undantaget liksom hittills
även bör finnas inskrivet i lagen. I den män de nya permitteringslönereglerna
skulle leda till ett överutnyttjande av undantagsbestämmelsen är delta, som
jag ser det. i första hand en fräga för rättstillämpningen. Den allmänna
utgångspunkten är, liksom enligl gällande rätt, att undantagsregeln skall
tolkas restriktivt, sä att inte permitle-ringslönebestämmelsens karaktär av
skyddsregel urholkas. Jag föreställer mig att kollektivavtalen på jämförbara
områden kan komma att fä betydelse för hur en sädan gränsdragning närmare
kommer all göras i domslolar-na.

1 anslulning till den nu nämnda kritiken har några
remissinstanser berört skilda problem som i en mera vidsträckt mening rör
skyddet vid permitteringar. Gemensam för den typ av resonemang som förs i
dessa delar är tanken att arbetsgivarna på grund av de nya permitteringslönereglerna
i ökad ulsträckning kan komma att begagna sig av anställningsformer, arrangemang
i samband med uppsägningar eller dylikt, som möjliggör etl kringgående av permitleringslönebeslämmelserna.

LO har exempelvis påtalat att det pä flera avtalsområden, bl.a.
inom handelns område, numera förekommer tillsvidareanställningar med arbets-uppehäll.
s.k. flexlidsanställningar. Det enskilda arbetsavtalet anger vid den lypen av
anställning endasl en genomsnittlig arbetstid per vecka eller månad under
vilken arbetstagaren skall arbeta. Förelaget anser sig sedan

Prop. 1984/85:62 13

ha möjlighel all efter eget goilfinnande variera antalet
arbetstimmar över den givna lidsperioden. Enligl LO förekommer även flexlidsanslällningar
som hell saknar arbetsiidsgarantier. Flexlidsanställningarna utgör, enligt LO:s
uppfaltning, elt sätt för arbetsgivarna att kringgå permitleringslöne-skyddel.

Liknande synpunkter har fiamförls av Svenska
byggnadsarbetareförbundet vad gäller möjlighelerna för arbelsgivarna inom
byggnadsindustrin all använda kortiidsanslällningar i syfte all undgå permitieringslönekosl-nader.
Byggnadsarbetareförbundet lar i sammanhangel också upp möjligheten för en
arbetsgivare all islället för all tillgripa permittering låta de anställda vara
kvar på arbetsplatsen och belala vänlelidsersättning enligl regler härom i
kollektivavtalen. Eftersom vänleiidsersäliningen inom branscher där ackordsarbele
förekommer ligger pä en väsentligt lägre nivå än permilteringslönen har man, enligl
förbundets uppfallning, anledning befara alt arbetsgivarna kommer all ulnytija
denna möjlighet.

Arbetslivscentriiiii är i sill remissvar ocksä inne pä kringgäendeproblem
i samband med permitteringar, om un delvis frän en annan utgångspunkt. Enligl arbelslivscenlmms
uppfattning kommer permitieringslönereformen pä de områden där permittering
förekommer förmodligen alt öka benägenheten hos arbelsgivarna att istället för
att permittcra tillgripa uppsägning. Vissa undersökningar lyder, påpekar arbelslivscenlrum,
på all arbelsgivarna redan nu inle sällan har möjligheler all manövrera driftslorhällan-dena
sä all en arbetsbristsiiualion synes uppstå i företaget, varefter uppsägning
kan äga rum. Enligl arbelslivscenlmms mening kan del ifrågasättas om inte ulvecklingen
pä arbelsmarknaden numera har gjort del påkallat med en allmän översyn av villkoren
för uppsägning vid arbetsbrist.

Jag är medveten om alt risken för eu kringgående av permilieringslöne-beslämnielserna
kan komma alt öka med den nya regeln om full lön vid permillering. De problem
som här har lagils upp av remissinsumsernii ligger emellerlid vid sidan av del
egentliga higstiftningsärendei och berör endast indirekt permiileringslöncfrägan
som sädan. Som jag bedömer saken tar det belräffande flera av dessa pioblem i
första hand bli en fråga för rälislillämpningen all söka förhindra kringgäendeförtäranden
av här angivet slag. Skulle del visa sig au frägornu är av den arl alt de inie
kan lösas i rättstillämpningen och parterna inle heller genom avtalsregiering
kan finna lillfiedsställande lösningar pä problemen, fär frågan om ell
lagstiftningsingripande givetvis övervägas pä nytt.

Den föreslagna 21 S förulsätis bli dispositiv i den mening
som åsyftas i 2S ansUillningsskyddslagen. dvs. kollektivavtal om avvikelser kan
träffas på förbundsnivå pä arbetstagarsidan. De förbundsavlal som träffas på
grundval av SAF-LO- och SFO-LO- överenskonmielserna kommer att utgöra sädana
kollektivavtal.

I promemorian har föreslagils (se 21 S andra slyckel i
promemorians lagförslag) en lill sin rättsliga innebörd ny regel om rält för
oorganiserade

Prop.
1984/85:62 14

arbelsgivare inom ett verksamhelsområde att tillämpa det
på området gällande kollektivavtalet i fråga om permittering. Enligt
promemorian får konstruktionen ses mot bakgrund av bl.a. följande förhållanden.

En rådande uppfattning pä arbetsmarknaden är alt del i
vissa speciella permilteringssiluationer inte är rimligt att en arbetsgivare
skall vara skyldig all belala full lön under permitteringstiden. SAF, SFO och
LO har i de nya permitleringslöneöverenskommelserna gjort undantag från
skyldigheten att belala permitieringslön i fyra sädana fall. Etl undantag
gäller det fallel all arbetstagaren genom eget vållande har föranlett permiiteringen.
Arbetsgivaren är dä inte skyldig att belala permitieringslön till arbetstagaren.
Inte heller betalas permitieringslön om permiiteringen är en följd av olovlig
konflikt inom LO:s område eller en följd av en offenllig myndighets beslul som
arbetsgivaren inte bort räkna med. Slutligen är arbetsgivaren inte skyldig att
betala permitieringslön vid sädan permittering som föran-letts av
semesterstängning i samband med huvudsemeslern, dock högst under de tio första
dagarna.

1 promemorian anförs all det även för arbelsgivare, som inle
blir bundna av nägol förbundsavlal inom ramen för de nya permitteringslöneöverens-kommelserna
utan har all tillämpa lagen, är rimligt att frän huvudregeln om full lön vid permiltering
göra vissa undantag av nu angiven arl.

Med hänvisning bl.a. till att de här behandlade
undantagsreglernas ulformning och omfattning i grunden är en intressefråga som
i hög grad är ägnad alt lösas genom förhandlingar och kollekfivavtal bedöms del
i promemorian inte vara lämpligt att direkl i lagen ange vilka undanlag som
skull gälla. 1 stället förespråkas den lösning som nämndes i det föregående,
nämligen alt de oorganiserade arbetsgivarna ges möjlighet all i förhällande
till sina arbetstagare tillämpa permilteringslöneavlalens bestämmelser.

Med undanlag för juridiska fakulietsnämnden vid Stockholms
universitet har samlliga remissinstanser godtagit den principlösning pä
problemet som föreslagits i promemorian. AD påpekar att den valda ordalydelsen,
enligl vilken branschavlalel "fär" fillämpas, synes kunna ge upphov
till viss tveksamhet. .AD har emellerlid uppfattat bestämmelsen så, all möjligheten
alt lillämpa ell branschavtal utanför dess tillämpningsområde förulsätis vila
på avlalsrättslig grund. Därmed anser sig domstolen kunna tillstyrka
förslaget.

Juridiska fitkultetsnämnden vid Stockholms universitet,
som har avstyrkt förslaget i denna del, anser att undanlag frän regeln om
skyldighet lor arbetsgivaren att betala full lön under permittering bör anges
direkt i lagen. Del finns emellertid enligl min mening vägande skäl i sak för
alt inle genomföra en sådan ordning. Avgörande för frågans bedömning är alt arbetsmarknadens
parter är överens om alt de här ifrågavarande undantagsreglernas omfaltning
och närmare ulformning är en förhandlingsfråga mellan parlerna. som väl lämpar
sig för kollektivavialsreglering inom skilda branscher. Del synes inie heller
råda delade meningar om alt lagstif-

Prop. 1984/85:62 15

låren i del läge som nu föreligger bör avhälla sig frän
all direkt i lagen söka läslslälla undanlag av delta slag som skall gälla för arbelsmarknaden
i dess helhel. Lägel är här inte detsamma som i fråga om del tidigare
behandlade undanlaget för permiltering som aren följd av alt arbelet är säsongbetonat
eller av andra skäl inte sammanhängande till sin natur. Som jag ser del ligger
lösningen pä problemet därmed inte i att finna en för hela arbetsmarknaden
gemensam norm för undantagens beslämmande. Uppläggningen bör i slällel vara au
vidga den möjlighel till undantag frän lagens huvudregel som redan finns i 2 S.
så all även arbetsgivare som inte själva är bundna av något kollektivavtal om permiltering
kan knyta an sina anställ-ningsförhällanden till de permitleringslönebeslämmelser
som gäller i branschen. Självtällel skall en arbetsgivare inte ensidigt kunna
införa kollektivavtalens bestämmelser om permitieringslön i avtalen med sina
arbetstagare. Säsom AD framhåller skall möjligheten all tillämpa elt sådant
avtal i ställel vila pä avlalsrättslig grund. Del blir med andra ord en
tolkning av del enskilda anställningsavtalet som blir avgörande för om lagens
regler eller villkoren i branschen skall gälla i fräga om permillering.

Jag anser alt den lagtexl som i promemorian har
föreslagils i denna del i och lör sig är väl ägnad alt ligga lill grund för
lagändring. För alt tydligare markera regelns syfte all utgöra en
kompletterande möjlighet att irällä avtal om avvikelse fiän lagens huvudregel
om permitieringslön i 21 S. bör bestämmelsen dock införas som ell särskilt
stycke i 2S och redigeras om nägol. Jag äierkommer lill detla i specialmotiveringen.

Med den nya grundsatsen om lön under hela permitteringstiden.
och med den lösning som permilteringslöneöverenskommelserna represenlerar i fräga
bl.a. om liden för permillering, bedömer jag del ändamälsenligi alt ur
anställningsskyddslagen stryka reglerna om turordning vid permittering i 22 S
liksom reglerna i 24 S om företrädesrätt lill arbeie för permilierade iubclslagare.
Däremol menar jag all 29 S med dess hänvisning lill medhe-sUimniandekigens förhandlingsreglcr
bör lä slå kvar oförändrad. En permillering bör liksom nu betraktas som en förhandlingsfräga
enligl 11 S medheslämmandelagen. irois all arbetslagarna lär lön under peimiiie-ringsiiden.
Delta gäller oförändrat frågan om själva driftsinskränkningen men bör fortfara
all gälla även frän synpunkten alt permiiteringen är en viktigare förändring av
arheisförhällandena för de enskilda arbetstagarna. Liksom enligl gällande räu
(jfr. prop. 1981/82:71 s. 143) bör i vissa undan-lagsläll förhandlingsskyldighet
enligl 11 S medbestämmandelagen dock inte anses föreligga. Pä motsvarande säll
kommer förhandlingsieglerna i medbestämmandelagen all i vissa silualioner bli
tillämpliga vid äterintagning efter permiltering. Den nya huvudregeln i lagen
medför också vissa andra följdändringar av redaktionell natur.

1 promemorian diskuteras huruvida arbelsgi\';unas varselsk>
Idighel i törhällande till länsarbetsnämnden enligt lagen (1974: 13) om vissa ansiull-ningsfrämjande
ätgärder (iVämjandelagen) skall las bon när nu arbetslagar-

Prop.
1984/85:62 16

na får full lön under hela permitteringstiden och när de
inte längre skall stå till arbetsmarknadens förfogande i samband med permittering.
Av remissinstansema har SAF förespråkat etl upphävande av varselskyldigheten.
AMS har i sitl remissvar tillslyrkt promemorians förslag all varselreglerna
skall kvarstå oförändrade. Även jag anser att det är angeläget alt arbetsmarknadsmyndigheterna
inte berövas den möjlighel som varslen ger att nära följa utvecklingen på
arbetsmarknaden, inle minsl som elt led i statens uppföljning av verksamheten i
permilteringslöneanordningarna. Jag förordar därför att varselskyldighelen enligl
främjandelagen lämnas oförändrad.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1985.
Med hänsyn till att ersättningsnivån med det nya lagförslaget kommer att ligga
högre än vad som gäller enligt de nu löpande permitteringslöneavtalen, bör de
avtalen genom en särskild föreskrift i övergångsbestämmelserna förklaras
upphöra att gälla i berörda delar samtidigt med att den nya lagen träder i
kraft. Det bör för tydlighetens skull påpekas att den nya lagens regler skall
tillämpas på permitteringsdagar som inträffar efter ikraftträdandet, även om
själva beslutet om permittering har fattats dessförinnan eller om per-mitteringsperioden
i vilken dessa dagar ingår började före ikraftträdandet.

3 Upprättat lagförslag

1 enlighet med det anförda har inom
arbetsmarknadsdepartementet upprättats förslag till lag om ändring i lagen
(1982:80) om anställningsskydd. Förslaget bör fogas till protokollet i detla
ärende som bilaga 4'.

4 Specialmotivering

Förslagel till lag om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd.

2 § Finns det i annan lag eller i förordning som har
meddelats med stöd av lag särskilda föreskrifler som avviker från denna lag,
gäller de föreskrifterna.

Avtal är ogiltiga i den mån de upphäver eller inskränker
arbetstagarnas rättigheter enligl denna lag. Genom kollektivavtal som har slutils
eller godkänts av en cenlral arbetstagarorganisation får dock göras avvikelser
från 5, 6, 11, 15, 21, 22, 25-28, 32, 33, 40 och 41 S§. Den närmare beräkningen
av förmåner som avses i 12 S samt avvikelser från bestämmelserna i 30S. såvitt
gäller besked enligt 15 §, liksom bestämmelserna i 30 och 31 SS, såvitt gäller
den lokala arbetstagarorganisationens rättigheter, fär ocksä beslämmas på del
sättet.

' Bilagan har uteslutits här. Förslaget i bilagan är i alll
väsenlligl likalydande med del förslag som är fogat till proposilionen.

Prop.
1984/85:62 17

Avtal om avvikelser från reglerna i 21 § får träffas även ulanjör
kollek-livavtalsjörhållanden. om det sker på villkor som gäller enligt
kollektivavtal som med slöd av andra stycket har träffats för
verksamhetsområdet.

När efter bemyndigande av en central
arbetstagarorganisation elt lokall kollektivavtal har iräffats om avvikelser
från 22 S får avtalet tillämpas i fräga om uppsägning av arbetstagare som vid
uppsägningstidens slut är äldre än 57 och ett halvt år bara om arbetsgivaren fär
den centrala arbetstagarorganisationens medgivande till varje enskild
uppsägning.

En arbetsgivare som är bunden av ett kollektivavtal enligl
andra stycket fär tillämpa avtalet även på arbetstagare som inte är medlemmar
av den avtalsslulande arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som
avses med avtalet.

1 denna paragraf ges, liksom i nuvarande lydelse, bl.a.
regler om vilka bestämmelser i lagen som är tvingande till arbetstagarnas
förmån och vilka bestämmelser som tillåter att avsteg görs genom kollektivavtal
som Iräffas eller godkänns av central arbetstagarorganisation. Av andra stycket
följer att reglerna om permitieringslön i 21 § är dispositiva i den meningen
att avsteg från lagens regler kan göras genom kollektivavtal som träffas på
förbundsnivå. Som framgår av den allmänna motiveringen har paragrafen tillförts
en ny regel i Iredje slyckel som ger icke kollektivavlalsbundna arbetsgivare
med permitteringsrätt en möjlighel att genom avtal med sina anställda göra
avsteg från lagens regler om permitieringslön i 21 §, under förutsättning alt
det sker på villkor som gäller enligt kollektivavtal i branschen. I den
allmänna motiveringen har redogjorts för den närmare bakgrunden till beslämmelsen.
Etl avtal meUan en arbetsgivare och en anställd rörande permittering som utan
att ha sin motsvarighet i elt kollektivavtal för branschen upphäver eller
inskränker arbetstagarens rättigheter enligt lagen är således ogiltigt.

Några problem för parterna i det enskilda
anställningsavtalet att fastställa vad som är branschens villkor i fråga om permittering
torde inte föreligga. De avtalsslutande organisationerna har i allmänhet
dragit upp sådana gränser för sina resp. avtalsområden att några oklarheter
beträffande vilkel avtal som skall gälla inle behöver uppstå. I den mån det
skulle finnas avtalsområden som s.a. s. går in i varandra, har parterna i det
enskilda anställningsförhållandet givetvis möjlighet att själva välja vilket
kollektivavtal som skall ligga till grund för regleringen dem emellan. Några
påtagliga skillnader i fråga om permitteringsvillkor mellan olika
kollektivavtal kommer dock knappast att föreligga. De centrala uppgörelserna
mellan SAF, SFO och LO blir i allt väsentligt styrande för de förbundsvisa
uppgörelserna över hela den del av arbetsmarknaden där permittering förekommer.

Den omständigheten att det tiUfälligt råder avtalslöst
tillstånd mellan de kollektivavtalsbärande organisationerna i en bransch bör
inte påverka bedömningen av vad som skall anses gälla i fråga om permittering i
branschen. I enlighet med vad som eljest gäller vid avtalslöst tillstånd på 2 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr
62

Prop.
1984/85:62 18

anställningsskyddslagens område bör ell förutvarande avtal
kunna ligga lill grund för bedömningen av branschvillkoren innan del nya
avtalet har trätt i kraft. Del finns för övrigi knappasl anledning räkna med nägra
slörre förändringar efter den nu förestående reformen vad gäller permilterings-villkoren
i de kollektivavtal om löner och allmänna anställningsvillkor som återkommande
träffas pä skilda avtalsområden. De grundläggande bestämmelserna om permillering
kommer med slor sannolikhet att förbli desamma under överskådlig lid framöver.

Syflel med den nya beslämmelsen är alltså att ge parterna
i anställningsförhållanden, som inte regleras av kollektivavtal men där permilleringsrätl
ändå får anses föreligga, en möjlighel alt göra avsteg från lagens regler genom
att avtala om att de permitteringsvillkor som gäller enligt kollektivavtal i
branschen ocksä skall gälla i avtalsförhållandet mellan dem. Som har
framhållits i den allmänna motiveringen kan en arbetsgivare inte ensidigt
införa kollektivavtalens bestämmelser om permitieringslön i avtalen med sina
arbetstagare. Möjligheten att tillämpa ell sådant avtal beror i slällel av avial
mellan arbelsgivare och arbetstagare. 1 sista hand lär del bli en tolkning av
anställningsavtalet i varje enskilt fall som blir avgörande för om lagens
regler eller villkoren i branschen skall anses gälla ifråga om permittering. I
brist pä annan ullrycklig överenskommelse synes åtskilligt tala för alt en
arbetsgivare som har anslutit sig till en permitteringslöneanordning också fär
anses ha avtalat om rätt alt tillämpa branschens villkor i varje fall i
förhällande lill arbetstagare som påbörjal sin anställning hos arbetsgivaren
därefter.

21 § En arbetstagare som permitteras har räll till samma
lön och andra ansliillniiigsjörinåiier som om arbetstagaren hade fått behålla
sina arbetsuppgifter. Detta gäller dock inte ont permiiteringen är en jöljd av
alt arbetel är säsongbetonat eller av andra skäl inte är sammanhängande lill
sin nalur.

Denna paragraf lar liksom 21 S anställningsskyddslagen i
gällande lydelse sikte pä permittering med den innebörd som detla begrepp har
i den praktiska avlalstillämpningen pä arbetsmarknaden. 1 vissa kollektivavtal
framgår utlryckligen vad som menas med permittering. Av S 12 i byggnads-avtalet
framgår t. ex. att s. k. väderpermiltering uppfattas som permittering i rättslig
mening. Om arbelet avbryts tillfälligt till följd av en driftsslörning eller
annan liknande omständighet ulan att arbetstagarna befrias från skyldigheten
att närvara pä arbetsplatsen, är det inte fråga om permittering i den på
arbetsmarknaden vedertagna meningen. Då utgår således inle lön och andra
anställningsförmåner enligt den nya regeln. På flera avtalsområden innehåller
kollektivavtalen regler om s.k. vänlelidsersättning, vilka blir lillämpliga i
sådana silualioner. Även om avtalen inte innehåller sådana regler torde en
arbetstagare ha rätt lill lön om arbetsgivaren inte har befriat honom från
skyldigheten att vara på arbetsplatsen. Det bör tilläggas

Prop.
1984/85:62 19

att kollektivavtalens regler om väntetid och väntetidsersältning
i regel bygger pä bestämda förutsättningar i fråga om i vilka situationer och i
vilken omfattning de får tillämpas. Därmed torde en arbetsgivare inte kunna
ensidigt ändra tillämpningen i syfte att undgå skyldighet alt betala permitieringslön
ulan att riskera alt därmed anses bryta mol kollektivavtalet.

Beslämmelsen anknyter vidare principiellt nära till nu
gällande regler i anställningsskyddslagen, såtillvida som lagregeln tar sikte
enbart på löneskyddet. Medan detta enligt gällande lag inträder efter viss tid
föreskriver den nya regeln att arbetstagaren har rätt till full lön och andra
anställningsförmåner under hela permitteringstiden.

Hur permilteringslönen närmare skall beräknas kommer
förbundsparterna alt fastställa för respektive avtalsområde. I fråga om
förfallodag, utbelalningssätt m. m. får permilteringslönen jämställas med
vanlig lön.

I
överensstämmelse med hittillsvarande bestämmelser innehåller den föreslagna nya
paragrafen ingen regel om avräkning för lön som arbetstagaren under permitteringstiden
har uppburit från annat håll. Det har inte bedömts böra införas en sådan regel
med hänsyn till alt permittering enbart skall tillgripas vid tillfälliga
avbrott i arbetet och att arbetstagaren är skyldig att under permitteringstiden
stå till arbetsgivarens förfogande och med kort varsel kunna återgå i arbete. 1
permitteringslöneöverenskommel-sen mellan SAF och LO resp. SFO och LO finns
inte heller någon regel om avräkningsskyldighet.

Undantag från regeln alt en arbelsgivare skall betala full
lön vid permillering har i förslaget gjorts för del fall att arbelet är säsongbetonat
eller av andra skäl inte sammanhängande till sin natur och permiiteringen beror
därav. Redan enligt nuvarande bestämmelser i 21 § anställningsskyddslagen
gäller etl sådant undantag och någon ändring av rättsläget åsyftas inte. I den
allmänna motiveringen har understrukits att undantagsregeln, liksom enligl
gällande rätt, skall tolkas restriktivt så att inte permitleringslönebe-slämmelsens
karaktär av skyddsregel urholkas.

Den nuvarande regeln i 21 § andra stycket andra meningen
anställningsskyddslagen har strukits utan att någon rättsförändring åsyftas.
Regeln har sitt ursprung i en motsvarande regel i 1974 års anställningsskyddslag
som hade lill ändamål att reglera frågan om semesterrättigheter belöpande på permitteringslid.
Med tillkomsten av den nya semesterlagen behövs regeln inte längre för detta
ändamål och den fyller numera inte heller i övrigt nägon funktion. En
motsvarande strykning har gjorts i 12 § andra stycket.

Prop.
1984/85:62

5
Hemställan ~"

»-'=-r;:—:«r--.. ..,

6
Beslut

Prop. 1984/85:62 21

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1984-10-15

Närvarande:
f. d. justitierådet Pelrén, regeringsrådet Mueller. justitierådet Jermsten.

Enligl
protokoll vid regeringssammanträde den 27 september 1984 har regeringen pä
hemställan av statsrådet Anna-Greta Leijon beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag lill lag om iindring i lagen (1982:80) om anställningsskydd.

Förslaget har inför
lagrådet föredragits av hovrättsfiskalen Håkan Laven.

Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagrådet
lämnar förslaget utan erinran.

Prop.
1984/85:62 22

Utdrag ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-10-23

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carisson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon,
Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Gradin, R. Carisson, Holmberg,
Hellström, Wickbom

Föredragande: statsrådet Leijon

Proposition om ändring i lagen (1982:80) om
anställningsskydd, m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag
till lag om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd och anför.

I det förslag till ändringar i anställningsskyddslagen som
jag har förordat i lagrådsremissen har jag på en punkt funnit skäl att göra en
mindre språklig justering. Det gäller utformningen av bestämmelsen i 2 § tredje
stycket. Avsikten har inte varit att åstadkomma någon saklig förändring, utan
endast att tydligare markera att ett sådant avtal som utanför kollektivavtalsförhållanden
fär träffas om avvikelser frän reglerna i 21 § skall innebära alt elt
kollektivavtal som avses i paragrafens andra stycke skall tillämpas.

2 Ytterligare överväganden och förslag

2.1 Finansiering av statlig medverkan i ett nytt permitteringslönesystem
m.m.

Som jag nämnde redan i lagrådsremissen är avsikten att det
mellan berörda huvudorganisationer skall träffas överenskommelser om inrättande
av stiftelser, vilkas huvudsakliga uppgift blir alt uppbära i kollektivavtal
bestämda avgifter för permitteringslöneersättning från de anslutna arbetsgivarna
samt besluta om hur dessa avgifter skall användas. Den arbetsgivare som blir
bunden av en permilteringslöneöverenskommelse kommer automatiskt att bli
ansluten till stiftelsen. En kollektivavtalslös arbetsgivare, som har rätttt permittcra,
blir ansluten först sedan han har träffat

' Beslul om lagrådsremiss fattal vid regeringssammanlräde
den 27 seplember 1984.

Prop.
1984/85:62 2?

avtal med stiftelsen om att betala avgift. I de
förhandlingar som har förts mellan SAF och LO har parterna varil överens om att
AFA skall sköta förvaltningen av stiftelsen. Till elt av AFA särskill lillskapat
dotterbolag för utbetalning av permitteringslöneersättning till arbetsgivarna
skall stiftelsen resp. slalen skjuta till medel. Avsikten är alt staten skall
ha insyn i bolagets verksamhet bl. a. genom att vara representerad i slyrelsen.
Det kan förmodas att motsvarande arrangemang för utbetalning av permitte-ringslöneersätlning
till arbetsgivare kommer alt tillskapas inom SFO:s och KFO:s områden.

De villkor som bör gälla för statsbidrag till permitteringslöneersättning
kommer jag senare att lägga fram förslag om. Villkoren kommer all i slor utslräckning
följa vad arbetsmarknadens parter har kommil överens om vid sina förhandlingar.
Den myndighet som administrerar bidraget, och del bör enligt min mening var
AMS, bör självfallet ocksä utföra erforderlig tillsyn över verksamheten. Det
bör ankomma pä regeringen att fastställa de närmare regler som skall gälla för
bidraget.

Slalen svarar redan idag för en belydande del av kostnaderna
för permit-teringarna genom de statsbidrag som lämnas till de erkända
arbetslöshels-kassorna. Flertalet permilierade fär ju arbetslöshetsersättning
för de arbetslösa dagar som inte ersätts med avtalsenlig permitieringslön
eller genom reglerna i anslällningsskyddslagen. Det statsbidrag som jag nu
föreslär skall lämnas till permitteringslöneersättning bör finansieras i samma
ordning som statsbidraget till arbetslöshetskassorna.

Della statsbidrag finansieras lill 659f genom en
arbetsgivaravgift, den s. k. arbetsmarknadsavgiften, som f. n. är 1,3'?? och
som enligl riksdagens beslut (prop. I98.V84: 1.50 bil. 4. AU 24. rskr 385) höjs
till 1,6% fr.o.m. den I januari 1985. Reslerande 35% av statsbidraget täcks
genom medel frän anslaget B 3. Bidrag lill arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag.

Statsbidraget
till permitteringsiöneersätlning bör lämnas med ett fast belopp per bidragsberättigad
dag. För varje hel permitteringsdag föreslär jag som en huvudregel att 300 kr. lämnas
i statsbidrag. Vid permittering av deltidsanställda bör beloppet minskas i
förhållande till arbetslagarens arbetstid jämfört med arbetstiden för dem som
är anställda pä heltid.

Behovet av medel för det totala statsbidraget till permitteringslöneer-sältning
är svårt att beräkna med hänsyn till att omfattningen av permitteringar
varierar kraftigt år från är. En utredning som LO och SAF har gjort visar att
ett "lågpermitleringsär" omfattar ca 250000 dagar och ett "hög-permitleringsår"
ca 900000 dagar. För egen del gör jag den bedömningen alt elt normalpermitteringsår
omfattar ca 350000 statsbidragsberättigade dagar. Kostnaden för detta antal
dagar med ett bidragsbelopp på 300 kr. per dag blir 105 milj. kr. Kostnaden för
statsbidrag lill de erkända arbetslöshetskassorna för samma antal
ersättningsdagar kan uppskattas till ca 85 milj. kr. Statsbidragen lill permitteringslöneersättning
kostar således något mer för slalen. Man skall dock hålla i minnet alt sociala
avgifter skall

Prop.
1984/85:62 24

erläggas
även för den del av lönen som ersätts genom statsbidraget. För ersättning från
en erkänd arbetslöshetskassa erläggs idag inte några sociala avgifter.
Nettokostnaden för staten blir därför lägre för statsbidrag till permitteringslöneersättning
än för motsvarande statsbidrag lill arbetslöshetskassorna.

Något
statsbidrag till kostnaderna för administralionen av utbetalningsanordningarna
skall inte lämnas. Dessa koslnader får läckas av den avgift som de anslutna
arbetsgivarna kommer att belala.

För
perioden den 1 januari - den 30 juni 1985 beräknar jag medelsbehovet för
statsbidrag till permitteringslöneersättning till 52,5 milj. kr., varav 18,4
milj. kr. utgör anslagsmedel. Dessa senare medel bör las ifrån de medel som för
innevarande år har anvisats för statsbidrag lill arbetslöshetskassorna under
anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag och
föras upp pä en egen anslagspost. I likhel med övriga medel under anslaget bör
de disponeras av riksförsäkringsverket för utbetalning till AMS.

Slutligen
vill jag nämna att det finns anledning all noga följa tillämpningen av de nya permitteringslönereglerna.
Arbetsmarknadens parier är också införstådda med att en utvärdering av hur reglema
har fungerat skall ske senast sedan de har varit i kraft under två år.

2.2
Behovet av ytterligare lagstiftning

Vad
jag har föreslagit i avsnitt 2.1 ger bl. a. anledning lill en ändring i 4 kap. 7§
lagen (1981:691) om socialavgifter. Ändringen innebär aU arbetsmarknadsavgifterna
förs lill staten för finansiering även av statens bidrag till verksamheten för
att lämna permitteringslöneersältning.

Vissa
av de uppgifter som inrättningarna kommer att syssla med innefattar enligt min
mening myndighetsutövning. Jag tänker då främst på uppgiften att självständigt
fatta beslut om statsbidrag till arbetsgivare. Enligt 11 kap. 6§
regeringsformen krävs det stöd av lag för att överlämna förvaltningsuppgift
som innefattar myndighetsutövning till bolag, förening, samfällighet, sliftelse
eller enskild individ. Med hänsyn härtill lägger jag fram förslag lill en lag
som ger inrättningarna rätt att besluta i dessa ärenden. I detta sammanhang är
det naturiigt att följa huvudregeln att ett samhällsstöd inte betalas ut när
mollagaren är indragen i en arbetskonflikt (jfr. lagen (1969:93) om begränsning
av samhällsstöd vid arbetskonflikt). Lagförslaget ger uttryck för denna
princip och innehåller också en regel om rätten att överklaga besluten.

De
regler som jag i detla avsnitt har förordat rör i och för sig sädan
lagstiftning över vilken lagrådets yltrande bör inhämtas. Med hänsyn till att
ändringen i lagen om socialavgifter är av teknisk natur och förslagel till lag
om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersältning
är av enkel beskaffenhet har jag funnit

Prop.
1984/85:62 25

att
lagrådets hörande i förevarande frågor skulle sakna betydelse. Remiss till lagrådet
i dessa delar av ärendet bör därför inte ske innan regeringen fattar beslut om
proposition till riksdagen.

3
Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom arbetsmarknadsdepartementet
upprättats förslag lill

1. lag
om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med

uppgift att lämna permitteringslöneersättning,

2. lag
om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Det
under 2 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för
socialdepartementet.

4
Hemställan

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen dels att anta förslagen till

1. lag
om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd,

2. lag
om beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med

uppgift att lämna permitteringslöneersättning,

3. lag
om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

dels att

4. godkänna
de av mig förordade gmnderna för statsbidrag till

permitteringslöneersältning,

5. godkänna
att anslaget B 3. Bidrag till arbetslöshetsersättning och

utbildningsbidrag används för det ändamål som jag har förordat.

5
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Prop. 1984/85:62 26

Bilaga
I

ÖVERENSKOMMELSE

mellan

Svenska
Arbetsgivareföreningen (SAF)

och

Landsorganisationen i
Sverige (LO)

om permitieringslön och om
inrättande av permitteringslöneanordning

SAF-LO

I
Permitteringslön

§
1 Då arbetsgivare, utan att anställningen upphör, pä grund av arbetsbrist,
driftstörning eller annan sådan omständighet inte tillhandahåller arbetstagaren
något arbete saml befriar arbetstagaren från hans närvaro-skyldighet (permittering)
utges ersällning (permitieringslön) i enlighet med §§ 7-9 nedan.

§
2 Permittering kan vidtas oavsett regler om turordning.

§
3 Arbetstagaren är skyldig att inom skälig tid återgå i arbete när det hinder,
som föranledde permiiteringen, upphört.

§
4 I permitteringsfrågor skall lagstadgad förhandlingsskyldighet iakttas. Vid
dessa förhandlingar skall parterna eftersträva enighet om omfattning och
förläggning av permiiteringen. Parterna bör dävid la hänsyn fill företagets
produktions- och marknadsförhållanden saml eftersträva lösningar som medför
minsta möjliga olägenhet för berörda arbetstagare.

§
5 Permitteringslid räknas i hela dagar (arbetsdagar). Permiltering som
föranleds av oförutsedda driftsavbrott, t.ex. strömavbrott och som beslutas
inom en timme efter ordinarie arbetstidens början räknas som en permitteringsdag
enligt detta avtal.

§
6 Permittering enligt detta avtal får för en arbetstagare omfalta högsl 30
arbetsdagar per kalenderår.

8
7 För permitteringslid utbetalar arbetsgivaren permitieringslön. Permilteringslönen
motsvarar vad arbetstagaren skulle ha erhållit om han arbetat under permitteringstiden.
Hur permilteringslönen närmare skall beräknas fastställs av förbundsparterna
inom respektive avtalsområde.

Permilteringslönen
beräknas med hänsyn lill det antal timmar pä arbetstagarens ordinarie
arbetstid, varunder han eljest skulle ha arbetat.

Permitteringslön
ingår i underiaget för beräkning av lagstadgade arbetsgivaravgifter och
semesterlön.

§
8 Permitteringslön utges inte vid permillering som föranleds av

a)
arbetstagarens eget vållande

b)
olovlig konflikt inom LOs
område

c)
semesterslängning i samband med
huvudsemeslern dock högst under de första 10 permitteringsdagarna

d) offentlig
myndighets beslut som arbetsgivaren inte bort räkna med

Prop. 1984/85:62 27

§
9 Frågan om humvida permitteringslön skall utges vid driftsavbrott som är en
följd av att arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inle är
sammanhängande till sin natur och frågan om huruvida permitteringslön skall
utges till arbetstagare som utför arbete i sitt hem regleras i avtal mellan
berörda förbundsparter.

Därvid
skall riktpunkten vara att arbetstagare, som enligt hittills gällande regler
vid permittering under pågående säsong eller motsvarande åtnjuter
arbetslöshetsersättning, ges fortsalt skydd.

II Inrättande
av permitteringslöneanordning SAF—LO

§
1 SAF och LO är ense om att för bestridande av viss del av företagens kostnader
för permitteringslön enligt detla avtal inrätta en särskild permitteringslöneanordning
SAF—LO. Till anordningen ansluts företag inom avtalsområden som omfattas av permilleringslöneöverenskommelsen
mellan SAF och LO.

§
2 För finansiering av permilleringslöneanordningen disponeras elt utrymme
motsvarande 0,05% av lönesumman för arbetare vid företag anslutna till
anordningen. För 1984 är dock utrymmet 0,09%.

§
3 Parterna har i sina förhandlingar utgått ifrån att permilleringslöneanordningen
tillförs statsmedel om 300 kronor per permitteringsdag för vilken permitieringslön
utgivits med undantag för första, andra, tredje, elfte, tolfte, tjugoförsta och
tjugoandra permitleringsdagen för en arbetstagare under ett kalenderår.
Statsmedel utgår för högst tjugotre dagar för en arbetstagare under ett
kalenderår.

§
4 Arbetsgivare, som är ansluten till permilleringslöneanordningen äger från
denna uppbära etl visst krontalsbelopp per permitteringsdag för vilken permitteringslön
utgivits med undantag för första, andra, tredje, elfte, tolfte, tjugoförsta och
tjugoandra permitleringsdagen för en arbetstagare under etl kalenderår.

Slorieken
på krontalsbelopp till arbetsgivare fastställs av permilleringslöneanordningen.

§
5 Huvudmän för permilleringslöneanordningen är SAF och LO. Per-mitteringslöneanordningens
verksamhei leds av en styrelse med företrädare för SAF. LO och statsmakterna.

SAF och LO tillsätter en
gemensam arbetsgrupp med uppgift all. efter samråd med statsmakterna, upprätta
förslag lill organisationsform för permilleringslöneanordningen samt om
närmare regler för verksamhelen och om förfarandet vid eventuella tvister.
Arbetet skall bedrivas sä, att parterna kan träffa fullständigt avtal om permilleringslöneanordningen
att träda i kraft den I september 1984.

§
6 Det fömtsätts att till permilleringslöneanordningen kan anslutas företag
inom sädana områden utanför SAF-LO-omrädet där permitteringsrält finns.
Undantagna områden kan, om parterna på respekive område enas härom och med
statsmakternas godkännande, anslutas lill anordning-

Prop. 1984/85:62 28

§
7 SAF och LO är ense om alt, sedan avtalet varit i kraft under två år, mot
bakgrund av förekomst och finansiering av permitteringar under denna period,
mellan parterna och statsmakterna uppta överläggningar rörande de frågor som
regleras i § 3 ovan.

Prop. 1984/85:62 29

BUaga2

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

Rältssekretarialet

Lön under permittering

Sammanfattning
av promemorian

I
april 1984 har mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen
i Sverige (LO) och mellan Arbetsgivareföreningen för samfällt ägda företag och
organisationer (SFO) och LO träffats preliminära nya överenskommelser om permitteringslön
och om inrättande av s. k. permitleringslöneanordningar för finansiering av permitteringar
enligt de nya permitteringslönereglerna.

Med
de nya reglerna kommer arbetstagare som permitteras att vara berättigade till
full lön under hela permitteringstiden. Arbetstagarna skall under den tiden stå
lill arbetsgivarens förfogande och behöver inte vara anmälda hos
arbetsförmedlingen såsom arbetssökande och inte anlita arbetslöshetskassa
eller kontant arbetsmarknadsstöd. Arbelsgivarna kommer att själva slå
kostnaderna för en andel av permitteringslönerna och får i övrigi bidrag från permilleringslöneanordningen.
Denna finansieras dels kollektivt av företagen genom avtalade avgifter, dels
genom statsbidrag. Slatens motsvarande kostnader för arbetslöshetsförsäkringen
och det kontanta arbetsmarknadsstödet kommer i gengäld att inbesparas.

Arbetsmarknadsdepartementet
har fortlöpande hållits informerat om parternas förhandlingar. Det är
regeringens avsikt att i höst lägga fram förslag för riksdagen om statlig
medverkan i det nya permilteringslöne-systemet.

I
denna promemoria läggs fram förslag om ändringar i reglerna om lön och andra
förmåner under permittering i 21 S lagen (1982:80) om anställningsskydd.
Vidare behandlas etl anlal andra frågor om arbetsmarknadslagstiftningens
regler med anknytning till permitteringar.

Promemorians
lagförslag

Förslag
till

Lag
om ändring i lagen (1982:80) om anställningsskydd

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1982:80) om anställningsskydd dels att 24 § skall
upphöra att gälla,

dels
att 12. 21 och 22 S8 samt rubriken närmast före 22 S skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

12 §

En
arbetstagare som har blivit uppsagd har rätt att under uppsägningstiden
behålla sin lön och andra anställningsförmåner även om arbetstagaren inle får
några arbetsuppgifter alls eller får andra arbetsuppgifter än tidigare.

Nuvarande
lydelse

Om vissa anställningsförmåner enligt lag utgår endast för
arbetad tid. skall med sådan tid jämställas lid under vUken arbetstagaren uppbärförmåner
etUigt första stycket.

Föreslagen
lydelse

En arbetstagare som under anställningstiden har varil permUle-rad
mer än Ivå veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under samma kalanderår
har rätt lill lön och andra anställningsförmåner för ytterUgare permitteringslid.
Förmånerna får inte understiga vad som normalt skulle ha utgått om
arbetslagaren hade fått behålla sina arbetsuppgifter.

Har en arbetstagare varit permitlerad före elt sådant
byte av anställning sotn avses i 3 § första stycket, skall permiiteringen räknas
med när det avgörs om arbetstagaren har rält till förmåner enligt första
stycket. Om vissa anställningsförmåner enligl lag ulgår endast för arbetad
tid. skall med sådan tid jämställas tid under vilken arbetstagaren uppbär
förmåner enligt första stycket.

Rätlen till lön och andra anställ-ningsjörmåner gäller ej.
om permiiteringen är en Jöljd av alt arbetet är säsongbetonat eller av andra
skäl inte är sammanhängande lill sin natur.

En arbetstagare som permitteras har rätt till samma lön
och andra anställningsförmåner som om arbetstagaren hade fått behålla sina
arbetsuppgifter. Detta gäller dock inte om permitteringen är en följd av att
arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inte är sammanhängande till sin
natur.

Ett kollektivavtal om permittering som träffas med stöd
av 2 §får tillämpas även av andra arbetsgivare inom det verksamhetsområde som
avses med avtalet än de som är bundna av avtalet.

Turordning
vid uppsägning och permiltering

Turordning
vid uppsägning

Vid uppsägning pä grund av ar- Vid uppsägning pä grund av ar

betsbrist och vid permiltering skall belsbrist
skall arbetsgivaren iaktta

arbetsgivaren iaktta följande lur- följande
turordningsregler,

ordningsregler.

Arbetstagarnas plats i turordningen bestäms med utgångspunkt
i varje arbetstagares sammanlagda anställningstid hos arbetsgivaren. Arbetstagare
med längre anställningstid har företräde framför arbetstagare med kortare
anställningstid. Vid lika anställningstid ger högre ålder företräde. Kan en
arbetstagare endast efter omplacering beredas fortsatt arbete hos ar-

Prop.
1984/85:62 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

betsgivaren, gäller som förutsättning för företräde enligt
turordningen att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det
fortsatta arbelel.

Har arbetsgivaren flera driftsenheter, fastställs
turordningen för varje enhet för sig. Om arbetsgivaren är eller brukar vara
bunden av kollektivavtal, fastställs en särskild turordning för varje avtalsomräde.
Finns det i elt sådant fall flera driftsenheter på samma ort, skall inom en
arbetstagarorganisations avtalsomräde fastställas en gemensam lurordning för
samtliga enheier pä orten, om organisationen begär det senast vid förhandlingar
enligt 29 §.

Vid en permittering som är av enstaka och kortvarig natur
och som inle har kunnat JÖrutses får ur-betsgivaren, utan hinder av reglerna i
andra och tredje styckena, per-inillera de arbetstagare som närmast berörs av
driftsavbrottet.

Denna lag träder i kraft den I januari 1985.

1 Inledning

Den 12 april 1984 träffade Svenska arbetsgivareföreningen
(SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO) en preliminär överenskommelse om permitteringslön
och om inrättande av en s. k. permitteringslöneanordning SAF-LO.
Överenskommelsen är avsedd alt träda i kraft den I januari 1985 och ersätter då
överenskommelsen om permitteringslön mellan SAF och LO av den 7 april 1964 med
ändringar av den 17 juni 1969. Samtidigt med den nya SAF-LO-överenskommelsen
avses i anslutning därtill träffade förbundsavtal träda i kraft.

SAF-LO-överenskommelsen förutsätter statlig medverkan i
fråga om finansieringen och är preliminär i avvaktan pä att statsmakterna
fattar beslut om statsbidrag.

Mellan Arbetsgivareföreningen för samfällt ägda förelag
och organisationer (SFO) och LO träffades den 26 april 1984 en preliminär
överenskommelse med samma innehåll och under samma förulsällning som SAF-LO-överenskommelsen.

Arbetsmarknadsdepartementet har under hand hållits
informerat om parternas förhandlingar om en ny permiiteringslöneöverenskommelse.
Avsikten med de nya avtalsreglerna är alt arbetstagare som permitteras skall
få full lön av arbetsgivaren och stå till dennes förfogande under hela permiiteringsiiden.
Därmed kommer arbetstagarna inle längre att behöva falla tillbaka på
arbetslöshetsförsäkring eller kontant arbetsmarknadsstöd och inte heller behöva
vara anmälda hos arbetsförmedlingen såsom sökande av arbeie under permitteringstiden.
Kostnaderna för löner under per-

Prop. 1984/85:62 32

mittering
kommer enligt den preliminära överenskommelsen att bäras av de permitterande
arbetsgivarna med bidrag från permilleringslöneanordningen. Denna finansieras
i sin tur dels kollektivt av arbelsgivarna genom en avtalad avgift, dels genom
statsbidrag. Statens bidrag har i samråd med expertis från regeringskansliet
beräknats med utgångspunkt i de kostnader som staten nu har för
arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd vid permitteringar.

Det
är regeringens avsikt att i höst lägga fram förslag för riksdagen i fråga om
finansieringen av en statlig medverkan i ett nytt permitteringslönesystem i
enlighet med de mellan parterna preliminärt avtalade nya reglerna.

Som
framgår av de preliminära överenskommelserna om inrättande av permitleringslöneanordningar
SAF-LO och SFO-LO forlsäller arbelet på de organisatoriska och administrativa
frågor som föranleds av den nya ordningen. Till de huvudfrågor som behandlas i
det arbetet hör valet av organisationsform för permilteringslöneanordningarna
och närmare regler för verksamheten i anordningarna och för förfarandet vid
eventuella tvister. För statens del syftar arbetel till att finna lämpliga
former för insyn i och inflytande över verksamheten jämte nödvändig kontroll
över utanord-nandet av de statliga bidragen. Vidare övervägs frågan om
anslutning till det nya systemet även av arbetsgivare som inte tillhör SAF
eller SFO men som enligt gängse arbetsrältsligt synsätt får anses ha permitteringsrätt.

En
övergång till en grundsats om full lön under hela permitteringstiden har bedömls
böra föranleda ändringar i reglerna om lön och andra förmåner under permiltering
i 21 § lagen (1982:80) om anställningsskydd och en översyn även i övrigt av
berörda regler i arbelsmarknadslagsliflningen. I denna promemoria, som har
utarbetats inom arbetsmarknadsdepartementets rättssekretariat, redovisas
resultatet av en sådan översyn.

Promemorian
är avsedd att remissbehandlas för att därefter kunna läggas till grund för
förslag till riksdagen i samband med de tidigare nämnda förslagen såviti gäller
statens medverkan till finansieringen av ell nytt permitteringslönesystem.

2
Bakgrund

En
arbetsgivares rätt att ensidigt besluta om permittering kan från en synpunkt
betraktas som etl utflöde av rätten att leda företagel, vilken ger möjlighet
att ytterst beslämma om verksamhetens omfattning. På de avtalsområden där permitteringsrätt
föreligger anses den rättsliga grunden för möjligheten att tillgripa permittering
ligga i det enskilda anställningsavtalet och i kollektivavtalet. Några
lagregler rörande permilteringsrätten som sådan finns inle. I
anställningsskyddslagen finns däremot regler om permitteringslön som närmare
kommer att beröras i det följande.

Prop. 1984/85:62 33

Även om begreppet permittering inte närmare har
definierats i lag synes det bland partema på arbetsmarknaden inte råda några
delade meningar om begreppets huvudsakliga innebörd. Med permillering förstås
att en arbetsgivare på gmnd av tilltallig arbetsbrist, driftsstöming eller
annan liknande omständighet inte kan tillhandahålla en arbetstagare någol arbeie
och att han i samband därmed befriar arbetstagaren från skyldigheten att
närvara på arbetsplatsen. Permittering medför inte att arbetslagarens anställning
upphör. Tvärtom anses arbetslagaren vara skyldig att under permitteringstiden
stå till arbetsgivarens förfogande och att med kort varsel kunna återuppta
arbetet så snart del hinder som föranledde permiiteringen har bortfallit.

Den praktiskt viktiga frågan i samband med permittering
gäller arbetslagarens rätt lill lön. På de avtalsområden där permittering
förekommer går arbetstagaren miste om lön och andra anställningsförmåner under permitteringstiden,
såvida inte annat särskilt har avtalats eller föreskrivits i lag. Detta till
skillnad från vad som gäller på de avtalsområden där permittering inte förekommer,
bl. a. inom tjänstemannasektom, där utgångspunkten är den motsatta.
Kollektivavtalen på dessa senare områden anses i princip innefatta en
skyldighet för arbetsgivaren alt betala full lön lill arbetstagaren även om
arbetsgivaren inte kan tillhandahålla något arbete. Rättsläget brukar här,
måhända något oegentligl, beskrivas så alt arbetsgivaren saknar permitteringsrätt.
Att en arbetsgivare även på dessa områden kan komma i en situation där han p.
g. a. arbetsbrist eller driftsstörning inte kan erbjuda arbetstagare arbete är
emellertid oomtvistligt och del är regelmässigt också klart att arbetsgivaren
då kan befria från skyldighet att vara pä arbetel, låt vara alt arbetstagarens
rätt till lön står kvar.

På de avtalsområden där det inte klart framgår av avtalen
vad som gäller i fråga om permittering blir löneformen av stor betydelse vid
bedömningen av om permitteringsrätt föreligger i bemärkelsen räll att permitlera
utan lön. Betydelsefullt är vidare om det är fråga om privat eller offentlig
anställning. 1 grova drag kan det i denna mening permitteringsbara området på
arbetsmarknaden avgränsas enligt följande. Allmänt anses att en arbetsgivare
över huvud saknar räll att ensidigt besluta om permittering på hela Ijänslemannasektorn
och sannolikt också på de kommunala och landstingskommunala områdena även
utanför tjänstemannaområdet. För privatanställda arbetare, varmed jämställs
arbetare i statiiga bolag, är huvudregeln att månadsavlönade arbetstagare inte
är skyldiga att underkasta sig permittering. Däremot föreligger traditionellt
en vidsträckt permitteringsrätt belräffande timanställda och för
veckoavlönade, om permiiteringen inte gäller för endast del av vecka. Även för
ackordsavlönade och arbetstagare som uppbär betingslön är permittering i
allmänhet tillåten. I praktiken har det visat sig att del främst är arbetare
inom verkstads-, trä-och metallvaruindustrin som berörs av permitteringar. Inom
byggnadsin-

.1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 62

Prop.
1984/85:62 34

dustrin
utgörs en betydande del av permitteringarna av s.k. väderpermitleringar.

En
permittering kan genomföras på olika sätt. Den kan avse en på förhand bestämd
tidsperiod, såsom ett vissl anlal dagar eller veckor eller endasl några timmar.
Men den kan också gälla tills vidare, antingen fortlöpande eller inlermitlenl.
En numera vanlig form av permittering är införande av s. k. korttidsvecka. Permiiteringen
gäller då återkommande under en eller flera veckodagar under en viss
tidsperiod.

Arbetsdomstolen
har i sin rättspraxis under åren utbildat vissa begränsningar i arbetsgivarens
rätt att ensidigt permittcra. Dessa begränsningar har bl.a. gällt permitteringarnas
omfaltning och de omständigheter på vilka permitteringsålgärderna har grundat
sig. Däremot har arbetsdomstolen utgått från att någon rättslig prövning inte
kan göras av det från företagsekonomiska eller arbelsmarknadspolitiska
utgångspunkter ändamålsenliga i att i en given situation över huvud tillgripa permittering.

En
av de begränsningar som har uppställts i rättspraxis gäller arbetsgivarens
rätt att tillgripa permittering när en uppkommen arbetsbrist kan väntas bli
långvarig eller om arbetstagaren inte vidare skall användas i arbetsgivarens
tjänst. Domstolen har med avseende på sådana situationer vid flera tillfällen
uttalat att permittering inte får tillgripas där en uppsägning framstår som den
naturliga och riktiga åtgärden. Rättsfallet AD 1976 nr 2 avsåg en intermittent permittering
två arbetsdagar i veckan som med säkerhet skulle pågå i tre månader och kunde
komma att fortsätta längre. Domstolen fann att denna åtgärd utgjorde en sådan permittering
för längre tid som arbetsgivaren inle har rätt att ensidigt beslula om. I
rättsfallet AD 1978 nr 76 var det fråga om en permittering som hade pågått
under en åttaveckorsperiod med avbrott för arbete under den andra, fjärde och sjätte
veckan. Permitteringen avsåg tjugofem dagar. I det fallel blev ulgången den
motsatta. Domstolen fann att arbetsgivaren hade räu att besluta om permitteringen
utan hinder av att arbetstagarsidan motsatte sig åtgärden. På motsvarande sätt
bedömdes i AD 1982 nr 16 en permiltering som pågått dels under en sammanhängande
tid av tio arbetsdagar i anslutning till juluppehållet, dels i form av fyradagarsvecka
under en period av tio veckor molsvarande tio arbetsdagar.

Domstolen
har emellertid också påpekal alt synvinkeln skulle bli alltför snäv om den
rättsliga prövningen enbart har som utgångspunkt vilken omfattning en viss permittering
har. Även arbetsbristens karaktär och omfattning bör kunna vägas in vid
prövningen av en permilteringsåtgärd som gmndas pä en sådan omständighet. I
rättsfallet AD 1978 nr 76. där saken fördes på tal, anförde domstolen några
exempel till klarläggande av delta. Domstolen uttalade bl. a. följande.

"Intermittent
permittering, dvs. regelbundet återkommande permittering exempelvis en eller
flera dagar varje vecka (korltidsvecka), torde när man prövar permilteringens
tillåtlighet böra jämställas med sammanhängande

Prop.
1984/85:62 35

permittering under samma tid. fastän sammanlagda antalet permitteringsdagar
kan vara avsevärt mindre (jfr AD 1976 nr 2). Blir arbetstagaren först permitlerad
på grund av arbetsbrist och därefter uppsagd från sin anställning av samma
anledning och har arbetsgivaren vid den tidpunkl dä permitteringen inleddes
bort inse att den anställde inle kan beredas fortsatt sysselsättning, ler sig permitteringen
obefogad även om den är helt kortvarig. Följs en permitteringsperiod inom kort
tid av ny permittering och kan det begäras av arbetsgivaren att denne redan
från början bort inse att den första permitteringen inte var tillräcklig för
att lösa föreliggande sysselsättningsproblem, bör naturligen båda permitteringarna
ses i ett sammanhang. Omfattningen och varaktigheten av den vid tidpunkten för permiiteringen
fömlsebara arbetsbristen kan alltså få betydelse vid prövningen av om
arbetsgivaren har rält att ensidigt vidtaga permilteringsåtgärd. Vad som därvid
skall beaklas är dock arbetsbristens aktuella verkningar på sysselsätlningen.
Om exempevis en ofrånkomlig produktionsbegränsning genomförs först genom permiltering
och därefter genom annan åtgärd, exempelvis utbildning, som inte påverkar de
anställdas sysselsältning. bör inle tillmätas någon särskild betydelse att
arbetsbristen kvarstår vid permitte-ringsperiodens slut."

En annan begränsning som har uppställts i rättspraxis
ligger i att permittering inte får tillgripas annat än då objekivt godtagbara
omständigheter föreligger för en sädan åtgärd, dvs. arbetsbrist, driftsstörning
eller liknande. En arbetsgivare får inte ensidigt permitlera sina anställda av
helt ovidkommande skäl. Det skall inte heller vara möjligt alt kringgå exempelvis
lagreglerna om uppsägning eller uppsägningslön genom att missbmka permilteringsrätten.
Permiiteringen måste med andra ord gmnda sig på nägon omständighet som gör det
sakligt moliverat att tilirälligt inte hålla verksamhelen i gång i normal
omfattning.

Som tidigare nämnts är den rättsliga utgångspunkten att en
permitlerad arbetstagare inte är berättigad till lön och andra anställningsförmåner
under permitleringsliden. Denna princip har dock efterhand genombmtils på sä
sätt att permitieringslön under vissa fömtsättningar betalas ut enligt
bestämmelser i permitteringslöneavtalen och anslällningsskyddslagen. En
arbetstagare ansluten till en arbetslöshetskassa har också möjlighet att få ersällning
från kassan. De flesta arbetstagare på SAF-LO-områdel uppbär numera lön eller
annan ersättning under hela permitteringstiden, låt vara att denna ersättning
inte till fullo motsvarar inkomstbortfallet. Summariskt och något förenklat
kan följande sägas gälla för dessa arbetstagare. De första fem dagama, dvs.
under karensliden för arbetslöshetsförsäkringen, betalar arbetsgivaren permitteringslön
enligt bestämmelser i permitteringslöneavial. Därefter får arbetstagaren
dagpenning från arbetslöshetskassan fram till dess att permitteringslönereglerna
i anställningsskyddslagen blir tillämpliga. Från den dagen betalar
arbetsgivaren full lön.

En arbetstagares inkomstbortfall i samband med permittering
kompenseras således av skilda regelsystem. 1 vilken utsträckning det sker är
emellertid beroende av flera omständigheter, bl. a. anställningstidens längd

Prop. 1984/85:62 36

i
företagel, om arbetstagaren är ansluten till en arbetslöshetskassa och om upparbetad
ersättningsrält föreligger. I del följande lämnas en kortfattad redogörelse för
de olika regelsystemen.

Enligl
21 § anslällningsskyddslagen är en arbetstagare som har varil permitlerad mer
än två veckor i följd eller sammanlagt mer än 30 dagar under samma kalenderår
berättigad lill lön och andra anställningsförmåner (permitteringslön) för
överskjutande permitteringstid. Lönen får inte understiga vad som vanligen
betalas lill arbetstagaren. Vid beräkningen av karenstiderna om två veckor
respektive 30 dagar medräknas i sammanhängande permitteringsperioder ingående arbetsfria
dagar. Arbetsfria dagar före eller efter en permitteringsperiod medräknas
däremot inte. En arbetstagare som övergår till annan anställning inom samma
koncern eller som byter arbelsgivare i samband med en företagsöverlåtelse kan
åberopa tidigare permitteringslid vid beräkning av permitteringslön. Permitteringslönereglerna
är enligt en undantagsbestämmelse i lagen inle tillämpliga om permitteringen är
en följd av att arbetet är säsongbetonat eller av andra skäl inle
sammanhängande till sin natur. De permitteringar som då åsyftas är sådana som
sker inom ramen för en tillsvidareanställning. När det gäller arbetstagare med
tidsbegränsade anställningar i form av säsonganställningar uppkommer över
huvud inte fråga om permitteringslön, eftersom dessa arbetstagare inte är att
betrakta som permitterade under tiden mellan två säsonger.

En
arbetstagare som är medlem i en arbetslöshetskassa kan för permitteringstid då
lön inte betalas från arbetsgivaren få ersättning från arbetslöshetskassan.
Enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring krävs att arbetstagaren
varit medlem i kassan viss tid, medlemsvillkoret, och utfört arbete viss tid
före arbetslöshetens början, arbetsvillkoret. Arbetstagaren måste också vara
anmäld som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och vara beredd att anla ett
erbjudande om lämpligt arbete. Ersättningen från arbetslöshetskassan, den s.k.
dagpenningen, betalas ut efter en karenstid på fem dagar. Dagpenningen, som i
regel motsvarar ca 85-90 procent av lönen, bestäms av kassan inom viss i lagen
närmare angiven ram. Om det inte har förflutit mer tid än tolv sammanhängande
månader sedan den försäkrade senast uppbar ersättning, föreligger enligt lagen
rätt till ersättning ulan föregående karenstid. De som inte tillhör en
arbetslöshetskassa kan under permitteringslid få ersättning enligt lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd.

Enligl
1964 års överenskommelse om permitteringslön mellan SAF och LO, vilken har
antagits som kollektivavtal på de flesta avtalsområden inom SAF-LO-områdel, är
en arbetsgivare skyldig att betala permitieringslön lill permitterade
arbetstagare under högst 10 dagar per s. k. försäkringsår. För arbetstagare som
är anslutna till en arbetslöshetskassa och som har upparbetad ersältningsrätt
betalas permilteringslönen under karenstiden för arbetslöshetsförsäkringen,
dvs. som regel de fem första dagama av

Prop. 1984/85:62 37

permitleringsliden.
För rält till permitteringslön gäller dock all arbetstagaren skall ha en
sammanlagd anställningslid hos arbetsgivaren av minst tre månader under de
senaste 24 månaderna och ha varil anställd att utföra arbeie under i genomsnitt
lägst 18 timmar per vecka. Permilteringslönen betalas med ett belopp
motsvarande tidlön under de arbetstimmar som permiiteringen avser.

3 De
fackliga kraven och de nya permitteringslöneavtalen

Arbetsgivarnas
rätt att ensidigt besluta om permittering utan lön har länge kritiserats av
främst induslriarbetargrupperna inom LO. Särskilt pådrivande i frågan har
Svenska Metallinduslriarbetareförbundet varit, vilket är naturligt mot bakgrund
av att verkstadsindustrins arbetare i större utsträckning än andra
arbetarkategorier har drabbats av permitteringar. LO har vid flera tillfällen
hemställt alt rätten att permitlera utan lön skall avskaffas.

De
fackliga argumenten för att avskaffa permilteringsrätten kan i huvudsak
sammanfattas enligl följande. Det är inte rättvist att arbetsgivaren ensidigt
skall kunna besluta om permittering av arbetarna vid ett företag medan
tjänstemännen i samma förelag är skyddade mol permittering. För de enskilda
arbetstagarna innebär arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneavtalen inle
någon fullgod kompensation för lönebortfallet vid permittering. Det är
principiellt inle heller rikligt alt arbetslöshetsförsäkringen skall behöva
bära en väsentlig del av kostnaderna för företagens permitteringar. Ett
avskaffande av permilteringsrätten skulle bidra tiU en bättre planering av
förelagens verksamhet och en större aktsamhel vad gäller arbetslagarnas förhällanden.

För
del fall ändringar skulle övervägas i lagstiftningen har LO:s mening varil alt
de nuvarande reglerna i 21 § anslällningsskyddslagen bör ersättas av en
bestämmelse om att arbetstagarna har rätt till lön och andra anställningsförmåner
även för tid då arbetsgivaren inte kan tillhandahålla arbete. Undantag kan dock
enligt LO:s uppfattning göras för arbete som är säsongbetonat eller annars lill
sin natur inte sammanhängande. LO kan också tänka sig att bestämmelsen görs
dispositiv så att en central arbetstagarorganisation för särskilda fall kan
medge permittering utan lön.

Från
arbetsgivarsidan har å andra sidan i skilda sammanhang riktats kritik mot
lagens nu gällande regler om permitteringslön och begärts lättnader, bl.a. i
fråga om skyldigheten att betala lön vid permittering i samband med arbetskonflikt
och vid s. k. force majeure.

Permilteringsrätten
omfattades av direktiven för anställningsskyddskommittén (A 1977:01) men den kommitléns
arbete lades ned innan frågan hade hunnit utredas (jfr Ds A 1981:6 AnstäUningsskydd
s. 6).

Som
inledningsvis nämndes har SAF och LO respektive SFO och LO i

4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 62

Prop.
1984/85: 62 38

april 1984 irältät överenskommelser om permitteringslön
samt om inrättande av en s. k. permitteringslöneanordning för parternas
respektive områden.

Överenskommelserna föreskriver alt permillering enligt
överenskommelserna får för en arbetstagare omfatta högst 30 arbetsdagar per
kalenderår. Permiileringstid räknas i hela dagar (arbetsdagar).

Permittering som föranleds av oförutsedda driftsavbrott, t.ex.
strömavbrott, och som beslutas inom en timme efter den ordinarie arbetstidens
början räknas som en permitteringsdag. För permitteringslid utbetalar
arbetsgivaren permitteringslön. Denna motsvarar vad arbeisiagaren skulle ha
erhållit om han arbetat under permitteringstiden. Hur permilteringslönen
närmare skall beräknas skall fastställas av förbundsparterna inom respektive
avtalsområde. Permilteringslönen beräknas med hänsyn lill del anlal timmar pä
arbetstagarens ordinarie arbetstid, varunder han eljest skulle ha arbetat. Permitteringslön
ingår i underiaget för beräkning av lagstadgade arbetsgivaravgifter och
semesterlön. Från skyldigheten att belala permitteringslön görs vissa undantag.
Permitteringslön skall sålunda inte betalas vid permillering som föranleds av
arbetstagarens eget vållande, olovlig konflikt inom LO:s område, semesterslängning
i samband med huvudsemeslern, dock högsl under de första tio permitteringsdagarna,
eller offentlig myndighets beslut som arbetsgivaren inte bort räkna med. Vidare
förutsätts förbundsavialen kunna innehålla särskilda regler om permiltering som
är en följd av att arbetet är säsongbetonat och vid hemarbete.

Parterna är vidare ense om all inrätta en särskild permitteringslöneanordning
som skall svara för viss del av företagens kostnader för permitteringslön. Permitleringslöneanordningens
verksamhet skall ledas av en styrelse med förelrädare för SAF (SFO), LO och
staten. Till anordningen skall anslutas företag inom avtalsområden som omfaltas
av permitterings-löneöverenskommelsen. Det förulsätts dock att även förelag
utanför SAF-LO-områdel (SFO-LO-området) där permitteringsrätt finns skall kunna
anslutas till anordningen. En arbetsgivare som har betalat permitteringslön
till en arbetstagare skall ha rätt att från permilleringslöneanordningen
uppbära elt visst kronlalsbelopp per permitteringsdag med undantag för första,
andra, tredje, elfte, tolfte, tjugoförsta och tjugoandra permitleringsdagen
under ett kalenderår. Storleken på krontalsbeloppet skall fastställas av permilleringslöneanordningen.
Parterna har i sina förhandlingar utgått från att permilleringslöneanordningen
med undantag för de nyss angivna karensdagarna skall lillföras statsmedel om
300 kr. per permitteringsdag under vilken permitteringslön betalats ut.

I överenskommelsen mellan SAF och LO respektive SFO och LO
har gjorts undanlag för vissa förbundsområden där permitteringsrätt inte anses
föreligga. Därjämte har gjorts etl preliminärt undantag för byggnadsindustrin,
dock med förbehållet att ett slutUgt ställningstagande skall ske före utgången
av maj 1984.

Prop. 1984/85:62 39

4
Lagändringar

De
enskilda arbetstagarnas ekonomiska skydd vid permitteringar har successivt
förstärkts under årens lopp.Både 1964 års permitteringslöneavial mellan SAF
och LO och anställningsskyddslagens regler om permitteringslön har inneburit
förbättringar för arbetslagarna i förhällandetill vad som tidigare gällde. Den
nya permitleringslöneöverenskommelsen innebär att en arbetstagare som omfattas
av överenskommelsen kommer att vara bibehållen vid sin lön även om
arbetsgivaren tillfälligt inte kan tillhandahålla något arbete. I praktiken
har därmed de på SAF-LO- och SFO—LO-områdena permitteringsbara arbetargrupperna
fått etl löneskydd vid permitteringar som motsvarar vad som gäller för de s.
k. icke-permilleringsbara arbetstagarkollektiven, bl. a. tjänstemännen. Rätt
för arbelsgivare att permitlera arbetstagare utan lön saknas därmed över i
princip hela arbelsmarknaden.

Mol bakgmnd
av den rättsutveckling som har ägl rum pä permilterings-löneområdet bör
anställningsskyddslagens permitteringslöneregler anpassas lill de förhållanden
som kommer att gälla på arbetsmarknaden framöver. Den lagändring som föreslås
i denna promemoria går ut på all en arbetstagare skall vara tillförsäkrad lön
och andra anställningsförmåner även när arbetsgivaren inte kan tillhandahålla
något arbete och därför befriar arbetstagaren från skyldighet att vara på
arbetsplatsen.

Den
föreslagna nya lagregeln tar liksom 21 § anställningsskyddslagen i gällande
lydelse sikte på permiltering med den innebörd som detta begrepp har i den
praktiska avtalstillämpningen på arbetsmarknaden. 1 vissa kollektivavtal
framgår uttryckligen vad som menas med permittering. Av § 12 i byggnadsavtalet
framgår t. ex. att s. k. väderpermiltering uppfattas som en permittering i
rättslig mening. Om arbetet avbryts lilifälligt till följd av en driftsslörning
eller annan liknande omständighet utan att arbetstagarna befrias frän
skyldigheten att närvara på arbetsplatsen är det inte fräga om permittering i
den pä arbelsmarknaden vedertagna meningen. Då utgår således inte lön och andra
anställningsförmåner enligl den nya regeln. På flera avtalsområden innehåller
kollektivavtalen regler om s. k. vänlelidsersättning, vilka blir tillämpliga i
sådana situationer. Även om avtalen inte innehåller sådana regler torde en
arbetstagare ha rätt till lön om arbetsgivaren inte har befriat honom från
skyldigheten all vara på arbetsplatsen.

Den
föreslagna lösningen anknyter vidare principiellt nära till nu gällande regler
i anställningsskyddslagen, såtillvida som lagregeln tar sikte enbarl på löneskyddel.
Medan delta enligt gällande lag inträder efter viss tid föreskriver den nya
regeln alt arbetstagaren har rätt till full lön och andra anställningsförmåner
under hela permitteringstiden.

Lagregeln
berör alltså inte permilteringsrätten som sådan. Det fömtsätts i lagen att permittering
förekommer på arbetsmarknaden och att begreppet permiltering har en viss
rättslig innebörd, lät vara att denna innebörd i viss

Prop.
1984/85:62 40

mening har förskjutits med inlörandci av den ny;i grundsatsen
om full lon under permitleringsliden. Med (.Icnuii lösning ar del inte nödvändigt
all närmare gä in pä fiägiui hiii' l.ex, ijänsiemannaavialen skall tolkas och
vilken betydelse som skall lillniäias arbetsgivarens räll enligl de avtalen all
befria arbetstagarna fiän arbetsuppgifter i samband med arbetsbrist under rörutsätlning
all full lon bcUilas. Inle heller finns det anledning all gä närmare in pä
gränsdragningen till ledighcicr a\ Lmdra skäl än sädana som har att göra med
tillgängen pä arbeie. i. e.\. ijänsiledigheicr och ledighet lör sjukdom ni. m.
1 de avseendena kommer all gälla deisamma som nu.

Undanlag frän regeln au en arbelsgivare skall beUiUi full
lön vid permillering har i förslaget gjorts för del fall all arbelet är säsongbetonat
eller av andra skäl inte sammanhängande lill sin nalur och perniiltei ingen
beror därav. Redan enligt nuvarande besiiimmclser i 21 S anställningsskyddslagen
gäller elt sådani undanlag. Del kan visscrlijien ifiägasiiiias om det finns
behov av undantaget när kigen taktiskt gi.'r uiiymme för sasongsan-slällning. I
vissa branscher har inan emellerlid inriiiiai sig efter den befintliga
regleringen pä sä säll att man anställer personal tills vidare och permillerar
när arbeie inle kan ulföras. irois all del i och för sig hade varil möjligt att
i ställel använda siisongsanställning, Arhelslagarnu har vid ingåendet av
sädana ansiällningsavial i allmänhel klart lör sig förulsällningarna för
arbetets bedrivande och frän anställningsskyddss>'npunkl finns del därför knappasl
anledning au ställa sig kritisk lill förläringssäiiei. Undanlaget i lagen för
arbete som är sasongbelon;ii ellei' annars lill sin natur inle sammanhängande har
av dessa skal ansetts bör.i kvaislä oförändrat.

Den föreslagna 21 S fömtsätts bli dispositiv i den mening
som åsyftas i 2 S anställningsskyddslagen, dvs. kollektivavtal om avvikelser kan
trallas på förbundsnivå på arbetstagarsidan. De lörbimi.tsavuil som träffas pä
grundval av SAF-LO- och SFO-LO-överenskommelserna kommer att utgöra sådana kollekiivavuil.

I 21 S andra stycket har föreslagits en lill sin räilsliga
innebörd ny regel om räll för oorganiserade arbetsgivare inom elt verksamhelsområde
all tillämpa del pä området gällande kollektivavtalet i fräga om permiltering.
Konstruktionen bör ses mol bakgrund av bl. a. följande lorhällanden.

En rådande uppfattning pä arbetsmarknaden är au del i
vissa speciella permilteringssiluationer inle är rimligt att en arbelsgivare
skall vara skyldig att betala full lön under permitteringstiden. SAF. SFO och
LO har i de nya permitteringslöneöverenskommelsern;) gjort undantag frän
skyldigheten att betala permitieringslön i fyra sädana fall, Elt undantag
gäller del fallel alt arbetstagaren genom eget vällande har föranlett permitteringen.
Arbetsgivaren är då inle skyldig all betala permitieringslön lill arbetstagaren.
Inle heller betalas permitieringslön om permiiteringen är en följd av olovlig
konflikt inom LO:s område eller en följd av en offentlig myndighets beslut som
arbetsgivaren inte bort räkna med. Slutligen är arbetsgivaren

Prop.
1984/85:62 41

inle skyldig all belala permitteringslön vid sädan permillering
som ftiran-letls av semeslerstängning i samband med huvudsemeslern. dock högst
under de tio första dagarna.

Även för arbetsgivare
som inte blir bundna av nägol förbundsavlal inom ramen för de nya permitleringsUincöverenskommcIserna
ulan har alt till-lämpa lagen är det rimligt alt frän huvudregeln om full lön
vid permiltering göra vissa undanlag av nu angiven art. Del kunde i och för sig
synas naturligt att direkl i lagen ange vilka undanlag som skall gälla och
utforma dessa i huvudsaklig överensstämmelse med vad som giiller enligt pcrmil-teringslöneöverenskommelscrna.
Undantagsreglernas utformning och om-fnltning är emellertid i grunden en intressefräpa.
vilkeii enligt sakens natur är föremal för föränderliga värderingar och
dessutom präglad av de förhällanden som gäller inom varje bransch pä arbetsmarknaden.
Den är därför i hög grad ägnad att lösas genom förhandlingar och kollcklivavial,
Mol denna bakgrund och dä rättsutvecklingen även i övrigt i realiteten kommer
att styras av kollektivavtalens regler, har den löreslagn;! lösningen i 21 S
andra stycket bedömts lämplig.

Vidare bör
påpekas alt även en utanförstäcndc arbetsgivare avses av likställigheisskäl fä rält
all enligt vissa närmare bestämda regler ansluta sig till permilleringslöneanordningen
och därmed komma i ätnjiilande av statsbidragen pä de för anordningen gällande
villkoren. Del kan då vara naturligt att en sädan arbetsgivare ocksä tillämpar
del för avtalsomrädcl gällande permitteringslöneavialel.

Principielll
sett skulle man kunna invända mot all den anvisade lösningen utan vidare
jämställer den oorganiserade delen av arbelsmarknaden med den organiserade och
därmed ger fördelar för oorganiserade arbelsgivare som de organiserade försl
genom förhandlingar har kunnal erhålla. Det skulle kunna hävdas att en sädan
lösning som princip betraktat riktar sig mot organiserad facklig verksamhet och
att man därigenom motverkar samhällsintresset av all partsumgänpet pä arbetsmarknaden
sker i organiserade former. Som tidigare har framhållits är den föreslagna
regeln emellertid avsedd alt lösa det speciella problem som ligger i alt
undanlag frän regeln om full lön såvitt gäller den helt dominerande,
organiserade delen av arbelsmarknaden inte har bedömts böra införas i lagen
ulan all rättsutvecklingen bör ske genom avtal. Mol den bakprunden har del
ansetts försvariigt att ge de oorganiserade arbetsgivarna möjlighet att i Ibrhällan-del
lill sina arbetstagare lillämpa permitteringslöneavtalen.

Den
sakliga huvudregeln i den föreslagna 21 S är all en arbetstagare har rätt lill
samma lön och andra anställningsförmåner under permitleringsliden som om
arbetstagaren hade fäll behälla sina arbetsuppgifter. Hur pcrmitleringslönen
närmare skall beräknas kommer förbundsparterna alt fiislställa för respektive avtalsomräde.
I fråga om förfallodag. ulbetalnings-säll m.m. fär permilteringslönen
jämställas med vanlig lön.

1 överensstämmelse med hittillsvarande bestämmelser
innehåller den

Prop.
1984/85:62 42

föreslagna nya lagen ingen regel om avräkning för lön som
arbetslagaren under permitteringstiden har uppburit från annal häll. Del har
inte bedömls böra införas en sådan regel med hänsyn lill all permittering
enbart skall tillgripas vid tillfälliga avbrott i arbetet och all arbetslagaren
är skyldig att under permitteringstiden stå till arbet.sgivarens förfogande och
med kort varsel kunna återgå i arbeie. I permitteringslöneöverenskommelsen
mellan SAF och LO resp. SFO och LO finns inte heller någon regel om avräkningsskyldighet.

Den nuvarande regeln i 21 § andra stycket andra meningen
anställningsskyddslagen hade strukits utan att någon rältsförändring åsyftas.
Regeln har sitt ursprung i en motsvarande regel i 1974 års
anställningsskyddslag som hade till ändamål alt reglera frågan om
semesterrättigheter belöpande på permitteringslid. Med tillkomsten av den nya
semesterlagen behövs regeln inle längre för detla ändamål och den fyller numera
inte heller i övrigt någon självständig funktion. En motsvarande strykning har
gjorts i 12 § andra stycket.

Med den nya grundsatsen om lön under hela permitteringstiden,
och med den lösning som permitleringslöneöverenskommelsen representerar i fråga
bl.a. om tiden för permittering, har det bedömts ändamålsenligt alt ur
anställningsskyddslagen stryka reglerna om turordning vid permittering i 22 §
liksom reglerna i 24 S om företrädesrätt till arbete för permitterade
arbetstagare. Däremot har 29 § med dess hänvisning till medbestämmandelagens
förhandlingsregler fått slå kvar oförändrad. En permittering bör liksom nu
betraktas som en förhandlingsfråga enligt 11 § medbestämmandelagen, trots att
arbetstagarna får lön under permitteringstiden. Detla gäller oförändrat frågan
om själva driftsinskränkningen men bör fortfara att gälla även från synpunkten
att permiiteringen är en viktigare förändring av arbetsförhållandena för de
enskilda arbetstagarna. Liksom enligt gällande rätt (jfr. prop. 1981/82:71 s.
143) bör i vissa undanlagsfall förhandlingsskyldighet enligl 11 §
medbestämmandelagen dock inle anses föreligga.

Någon ändring i 8 8 förtroendemannalagen i fråga om
företrädesrätt för facklig förtroendeman till arbete vid bl.a. permittering har
inle ansetts böra göras. Inte heller synes någon ändring behöva göras i 7 och
13 88 semeslerlagen.

I lagen (1974:13) om vissa anställningsfrämjande åtgärder
(främjandelagen) föreskrivs att arbetsgivarna skall minsl en månad i förväg
varsla länsarbetsnämnden om driftsinskränkningar som kan medföra permittering,
när driftsinskränkningen berör minst fem arbetstagare (I och 3 88). Har
arbetsgivaren inte kunnat förutse de omständigheter som föranleder
driftsinskränkningen så lång lid i förväg, skall varsel lämnas så snart del kan
ske (4 8). Lagen innehåller också bestämmelser om vilka uppgifter elt varsel
skall innehålla (5 8) och om rätt för arbetsgivaren att byta ut varslet mot en
underrättelse om förhandlingar enligt 11 8 medbestämmandelagen (68).

Prop.
1984/85:62 43

Med den ändring som sker genom att arbetstagarna fär full
lön under hela permitteringstiden och då inte skall stå lill arbelsmarknadens
förfogande, kan med visst fog hävdas att varselskyldigheten kan las bort. Det
är å andra sidan vikligt att arbetsmarknadsmyndigheterna inle berövas en möjlighel
att nära följa utvecklingen pä arbetsmarknaden och i det sammanhangel spelar
varslen om permitteringar en viktig roll. Det kan också vara värdefullt att
länsarbetsnämnden fär ett medel att följa permitteringarna som ett led i
statens uppföljning av verksamheten i permilteringslöneanordningarna och av de
statliga bidragsbetalningarna enligt del föreslagna nya systemet. Mot denna
bakgrund har inle föreslagits att varselskyldigheten skall tas bort.

Inte
heller föresläs något ingrepp i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
eller lagen (1973: 371) om kontant arbetsmarkn.idsstöd. Arbetstagare som permitteras
med full lön betraktas inte som arbetslösa i dessa lagars mening (jfr. prop.
1973: .56 s. 174) och kan alllsä inle få kassaersäll-ning eller kontant
arbetsmarknadsstöd under permitteringen. I de fall permiltering sker utan permitteringslön.
nägol som enligl den nya överens-kcmmelsen kommer att vara mcijlipl i vissa
fall. kan däremot ersättning enligt de båda lagarna komma ifråga, om de
föreskrivna villkoren i övrigt är uppfyllda.

Prop.
1984/85:62 44

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena

Efter
remiss har yttranden över promemorian Lön under permittering avgetls av slatens
arbetsgivarverk (SAV), statens vattenfaUsverk, riksförsäkringsverket,
arbetsdomstolen (AD), Svea hovrätt, arbetsmarknadsstyrelsen (AMS),
arbetslivscentrum, universitets- och högskoleämbetet genom juridiska fakultetetsnämnden
vid Stockholms universitet. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Kooperationens förhandlingsorganisation (KFO),
Arbetsgivareföreningen för samfällt ägda företag och organisationer (SFO), SHIO-Familjeföretagen,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),
Centralorganisationen SACO/SR och Arbetslöshetskassornas samorganisation. LO
har bifogat etl yttrande från Svenska byggnadsarbetareförbundet. Promemorians
förslag att utgångspunkten i anställningsskyddslagen bör vara att full lön
skall utgå under hela permitteringstiden har tillstyrkts eller lämnats utan
erinran av SAV, statens vattenfaUsverk, riksförsäkringsverket, AD. Svea hovrätt,
AMS, arbetsliv.scentrum, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet. Kommunförbundet, SAF, KFO, SFO, LO och Arbetslöshetskassornas
samorganisation. LO framhåller det väsentliga i att alla arbetstagare omfattas
av en rätt till bibehållna anställningsförmåner i samband med permittering.

TCO,
SACO/SR och Lundstingsförbtmdet har inte tagit ställning till förslaget. De
hänvisar lill att förslaget inte berör deras verksamhetsområden.

Endast
SHIO-Familjeföretagen har ställt sig heU negativ lill förslaget. Organisationen
påpekar att promemorian inte tillräckligt klart visar hur den mycket stora
andelen arbetsgivare som inte är kollektivavlalsbundna skall anslutas till permilleringslöneanordningen.
SHIO-Familjeföretagen framhåller bl. a. följande.

Utifrån
denna beskrivning är det inte möjligt att bedöma om några praktiska svårigheter
kan uppstå vid anslutningen av icke organiserade företag till anordningen.

Mot
denna bakgmnd anser SHIO-Familjeföretagen del olämpligt alt för närvarande göra
förändringar i anställningsskyddslagen så alt permilteringsrätten utan lön i
huvudsak slopas. Ifrågavarande överenskommelser kan genomföras utan dessa
ändringar.

Det
synes motiverat att samma rätt till permittering gäller oberoende om företag är
bundna av kollektivavtal eller inte. De ändringar i anställningsskyddslagen
som detla ger upphov lill bör dock genomföras först när erfarenhet erhållits av
de av parterna föreslagna reglerna om permitteringslöneanordning. Organisationen
föreslår därför att en förnyad beredning av lagförslagen inklusive
remissbehandling sker sedan avtalet varit i kraft under förslagsvis två år.

Prop.
1984/85:62 45

AMS och Arbetslöshetskassornas samorganisation framhåller
att förslaget medför administrativa vinster. Således anför AMS:

Arbetsmarknadsstyrelsen ser med tillfredsställelse att
fråga om ersättning till permitterade löses genom ett avtal om permitteringslön
i stället för över arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet. Förutom de fördelar detta medför för arbetstagarna har
det även positiva effekler för arbelsförmedlingarna, som avlastas
administrativa uppgifter i samband med hanteringen av arbetslöshetsförsäkrigen m
m. Även för arbetslöshetskassorna och länsarbetsnämnderna medför förslagel
administrativa lättnader.

Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO) vänder sig mot
förslaget alt låta kollektivavtalslösa arbetsgivare tillämpa undantag frän
skyldigheten all utge permitieringslön som kan gälla enligt kollektivavtal och
anför:

LO, SAF och SFO har i överenskommelserna gjort undanlag
frän skyldigheten alt betala permitteringslön i fyra fall, bl.a. vid
semesterstängning. Det föreslås i promemorian att undantagen skall gälla även
för arbetsgivare som inle är bundna av någol kollektivavtal. Från SOs sida vill
vi uttala slor tveksamhet till detta förslag p.g.a. följande. Kontrollen av att
reglerna följs kan inte utövas av de fackliga organisationema utan kommer, i de
fall den permitterande ansöker om ersättning, att falla på arbetslöshetskassan.
Kassan kommer att ha små eller obefintliga möjligheter att utföra denna
kontroll med följd av att arbetslöshetsersättning felaktigt kan komma att
utbetalas. SO anser därför att för arbetsgivare som inte är bundna av
kollektivavtal bör endast lagen gälla.

En kritik som förs fram är att förslaget inte kommer att omfalta
beredskapsarbetare. Kritiken framförs av LO, byggnadsarbetarförbundet och
Arbetslöshetskassornas samorganisalion som menar all LAS får tillföras en
särskild regel som garanterar att även dessa får ett löneskydd vid permittering.

LO anför:

Även beredskapsarbetare permitteras. Eftersom dessa inte
omfattas av anställningsskyddslagens regler kommer inte det föreslagna permitlerings-löneskyddel
enligl 21 8 att gälla denna kategori arbetstagare. Däremot drabbas dessa
arbetstagare av löneavdrag. LO anser det inte vara rimligt att åtskillnad göres
i permilleringslönehänseende mellan arbetstagare beroende på om de är
anställda enligt sedvanliga normer och villkor på arbetsmarknaden. LO föreslår
därför att en särskild regel utformas för beredskapsarbetare som jämställer
dessa i permitteringslönehänseende med övriga anställda på arbetsmarknden.

Arbel.slöshetskassorns samorganisation och LO menar vidare
att undantaget 1218 tredje stycket LAS för säsongsarbeiare bör tas bort. Båda
organisationerna anser att behovet av undantag istället kan lösas genom
kollektivavtal på cenlral nivå. LO anför:

Prop. 1984/85:62 46

Nuvarande
tredje stycket i 21 § anslällningsskyddslagen föreslås bli överflyttat till
första stycket, andra punkten. 21 8 i förslagel. Det rör ett undantag från
rätten till permitteringslöneskydd vid säsongsbetonat arbete eller arbeie som
till sin natur inte är sammanhängande. Det redovisade motivet för att behålla
detta undanlag anges vara att vissa branscher har "inrättat sig efter den
befintliga regleringen på så sätt att man anställer personal tills vidare och permillerar
när arbete inte kan utföras, trots att det i och för sig hade varit möjligt att
istället använda säsongsanställning". Denna utveckling har emellertid ägt
rum i strid med arbetstagarparternas vilja. En bidragande omständighet har ocksä
varit undantagsbestämmelsens vaga och allmänna utformning. LO vill däremot
instämma i promemorians uppfattning att det kan "ifrågasättas om det
finns behov av undantaget när lagen ger utrymme för säsongsanställning".
Vidare kan tilläggas att permitteringslöneskyddel är en social skyddsregel.
Eventuella undantag får därför göras snäva för alt inte skyddssyflet ska
urholkas alltför mycket. LO anser att den nämnda undantagsbestämmelsen 1218 ska
ulgå. Istället får behovet av undanlag tillgodoses genom centrala
kollektivavtal.

I
detta sammanhang lar LO upp ett närliggande problem och anför:

Annorlunda
släller det sig med "tillsvidare anställningar med arbetsup-pehåll",
som börjat utbreda sig inom framförallt handelns område eller "flexlidsanställningar",
dvs ett enskilt arbetsavtal med en genomsnittlig arbetstid per vecka eller
månad men där antalet arbetstimmar varierar per tidsenhet efter företagets
önskemål. Exempel finns även på flexlidsanställningar utan arbetstidsgaranti.
Det gäller exempelvis fiskfiléarbetarna. I båda fallen uppkommer problem.
Arbetsavtal med arbetsuppehåll medför att en permitteringssituation inte anses
föreligga. Istället inträder arbetslöshet i allmänhet under arbetsuppehållen.
Arbetslöshetskassan far ta den kostnad, som arbetsuppehållel medför i form av
arbetslöshet. Samtidigt gör den enskilde en ekonomisk förlust. "Flexlidsanställningarna"
medför en oregelbunden inkomst. Ej heller i detta fall är en permitteringssituation
för handen. Utnyttja arbetslöshetsförsäkringen går i princip inte, eftersom den
anställde står till arbetsgivarens förfogande för att med kort varsel rycka in
i arbete, när sådant behov bedöms föreligga. Vederbörande person kan då inle
samtidigt slå till arbetsmarknadens förfogande.

Dessa
anställningsformer medför alt arbetskraften blir det dragspel varpå
arbetsgivaren spelar. Detta stimulerar inte till god planering och omvårdnad
av arbetskraften. En annan effekl är att företrädesrätt till ny anställning inle
föreligger, eftersom anställning redan innehas.

Särskill
"flexlidsanställningarna" slår i mindre god överensstämmelse med god
sed pä arbetsmarknaden. Den enskilde ska på förhand veta vilka timmar och dagar
han ska utföra arbeie. Visserligen reglerar inte lagen om anställningsskydd
omfattning och förläggning av arbetet. Men när nu ett principiellt permitteringslöneskydd
införs bör. enligt LO, också övervägas vilka konsekvenser detta bör medföra för
synen på vissa speciella anställningsformer. Syftet är alt minska utrymmei för
kringgående av det införda skyddet. LO förordar därvid att flexlidsanställningar
och anställningar med arbetsuppehåll medges först efter överenskommelser i
centrala kollektivavtal.

Prop.
1984/85:62 47

Vissa remissinstanser har lagl rälistekniska .synpunkter
på lagförslaget. Juridiska fakultetsnämnden i Stockholm anför;

Den nya regeln om arbetsgivares plikt alt betala full lön
vid all permitte

ring föreslås införd 1218 1 st. lagen om anställningsskydd (LAS). Regeln

skall enligt 2 8 2 st. LAS vara disposiliv på det sättet alt den skall kunna

frängås genom kollektivavtal i viss ordning. De i april 1984 träffade cen

trala överenskommelserna om permitieringslön uppställer i linje härmed

viktiga undantag frän den angivna nya regeln, se 1 8 8, där fyra undantags-

situationer anges. Säsom framgår av promemorian (s. 19) återspeglar dessa

undantagsbestämmelser en rådande uppfatining på arbetsmarknaden av

innehåll, att del i vissa situationer inte är rimligt att en arbetsgivare skall

vara skyldig att betala full lön under permitteringstiden.

Regleringen kan sägas ge uttryck för vad som anses vara en
rimlig och

skälig riskfördelning mellan parterna.

Genom kollektivavtalsreglering löses emellertid problemen
om behövliga undantag från den nya permitleringslöneregeln endast för
anställningsavtal som lyder under kollektivavtalen. Kvar står motsvarande
problem för anställningsförhållanden, som inle regieras av kollektivavtal eller
i vart fall inte av kollektivavtal som innehåller här åsyftade undantagsregler.
Dessa problem har författarna lill promemorian försökt lösa genom en
bestämmelse 1218 2 st. av förslaget, vilket ger också utomstående arbetsgivare
rätt alt lillämpa ett av andra parter inom branschen träffat kollektivavtal om
permiltering. Meningen tycks vara att en utomstående arbetsgivare genom vad
som inom obligalionsrätten brukar benämnas ett påbud, dvs en ensidig
rättshandling, skall kunna införa bestämmelser om permitteringslön, vilka
motsvarar kolleklivavtalsregleringen, i avtalen med sina arbetare. På det
sättet skulle åstadkommas att utomstående arbelsgivare kunde undgå plikten att
utge permitteringslön enligt lagens bokstav i sådana undanlagssitualioner då
del inte kunde anses rimligt att full lön utgår.

Att en utomstående arbelsgivare kan pä del sättet ansluta
sina anställ

ningsförhållanden till en kollektivavtalsreglering synes egenartat vid inter

nationell jämförelse (jfr institutet "adhésion ä la convention collective"
i

fransk rätt som dock gäller fackförenings rätt att åstadkomma koppling till

elt kollektivavtal) och skulle i vart fall innebära en helt ny princip för

svensk räll. Det är alltså fråga om en nymodighet som framstår som

främmande för svensk rättstradilion.

Redan vad som sagts i del föregående talar emot den
föreslagna lösning

en i 21 8 2 st. Den motivering som anförs för lösningen i promemorian (s.

20) går i huvudsak ut på att del är svårt alt i lagtext formulera undantags

regler, eftersom dessa reglers ulformning och omfattning i grunden är en

intressefråga, vilken enligt sakens natur är föremål för föränderliga värde

ringar och dessutom präglad av de förhållanden som gäller inom varje

bransch på arbetsmarknaden. Motiveringen är knappast övertygande.

Självfallet finns det ett starkt allmänt inlresse av att
det direkt i lagen anges vilka undanlag som skall gälla från regeln om
arbetsgivarens plikt att utge permitteringslön. och i promemorian medges för
övrigt (s. 20) att det vore naturligt att så skedde.

Prop.
1984/85:62 48

Man kan länka sig följande ungefärliga formulering av 21 S
1 st. andra meningen:

Delta gäller dock ej om permiiteringen föranleils av
arbetstagarens eget vållande eller om omständigheterna eljest är sädana att det
ej framslär som förenligt med skälig riskfördelning mellan parlerna alt lön
skall utgå. Bedömningen av vad som därvid är skäligt skall i
anställningsförhållanden, för vilka rätten till permitieringslön ej är bestämd
i kollektivavtal enligt 2 8 andra stycket, göras med beaktande av
kollektivavtal i jämförbara förhållanden.

Med en sådan utformning av lagtexlen bör innehållet 121 8
1 st. andra meningen i det framlagda förslaget (avseende undanlag belräffande säsongbetonat
arbete etc.) flyttas till paragrafens andra stycke och där ersätta förslagets
ovan behandlade beslämmelse avseende utomstående arbetsgivare. Formuleringen 121
S 3 st. av nu gällande lag synes i så fall kunna användas.

AD anför:

1218 andra stycket föresläs en bestämmelse av innebörd att
arbetsgivare som inte blir bunden av något förbundsavtal rörande permillering
ändå skall få tillämpa sådant avtal. Denna konstruktion syftar lill att bereda
oorganiserad arbetsgivare möjlighet att göra motsvarande undantag frän den i första
stycket intagna regeln om full lön vid permiltering som genom
kollektivavtalsreglering tillkommer organiserade arbetsgivare.

Den valda ordalydelsen enligt vilken branschavlalel "fär"
tillämpas synes kunna ge upphov till viss tveksamhet. Arbetsdomstolen har
uppfattal bestämmelsen på det sätt att möjligheten alt tillämpa etl branschavial
utanför dess tillämpningsområde förutsätts vila på avtalsenlig grund. Skulle
emellertid bestämmelsen avses innefatta en räll för organiserad arbelsgivare
att ensidigt bestämma om branschavialets tillämplighet innebär förslagel i
denna del en betydande nyordning vars förutsättningar och konsekvenser närmare
torde böra belysas.

5AF anmärker.

På sid 20 i promemorian berörs möjligheten att själva
lagen skulle kunna innehålla undantagsregler i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som gäller enligt permitteringslöneöverenskommelserna. Föreningen har inget
yrkande i ifrågavarande hänseeende men vill framhälla att överväganden av denna
art givetvis kan få förnyad aktualitet beroende pä ulformningen av den framlida
avtalsregleringen.

5rÉ'<7 hovrätt gör följande påpekanden i frågor av mera
redaktionell natur.

I och med alt reglerna i 24 8 om äterintagning efter permittering
slopas, bör genomföras en molsvarande justering av lagtexten i 2 8 andra
stycket och 29 8. Del bör också klargöras, om medbestämmandeförhandlingar bör
inledas i en återinlagningssiluation, när någon lurordning inle längre behöver
följas (jfr det ställningstagande som har kommit lill uttryck i 32 8). Möjligen
bör också hänvisningen i 33 8 tredje stycket justeras, när 24 8 faller bort.

Prop.
1984/85:62 49

Bland de övriga frågor som tas upp av remissinslanserna
kan följande nämnas:

SAF riktar krilik mol förslagel att varselskyldighelen
till länsarbetsnämnden enligt främjandelagen vid förestående permitteringar
skall bibehållas och anför:

Del gäller förslaget all de nuvarande reglerna i
främjandelagen om varsel lill länsarbetsnämnden skall bibehållas trots all del
för framtiden rör sig om en ordning där arbetslagarna får full lön under hela permitteringstiden
och därunder inle skall stå till arbelsmarknadens förfogande. De skäl som
redovisas i promemorian för bibehållande av reglerna synes inle övertygande;
önskemålen om en överblick av ulvecklingen på arbelsmarknaden och om det
allmännas uppföljning av verksamhelen i permitleringslönean-ordningarna kan och
bör lillgodoses pä ett annat och mera adekvat säll än genom de berörda
varselreglerna. Föreningen föreslår sålunda att dessa upphävs.

Byggnudsarhetareförbundet berör frågan om visslidsanställningar
och anför:

Slutligen vill förbundet påpeka au det finns en annan risk
beträffande spekulation frän arbetsgivarens sida. För all i så slor ulslräckning
som möjligt undgå att belala ut permitteringslön kan arbetsgivarna frestas alt
börja kortiidsanställa folk i slörre utslräckning än tidigare. Det kan även
uppslå en lendens lill att man försöker undvika anställningar när risken för väderstörningar
är slor.

Del är enligl förbundels mening av stor vikt att nuvarande
praxis beträffande anställningsformer inte luckras upp. Förbundel anser all
del vore värdefullt om delta synsätt kom fill uttryck i promemorian.

Liknande synpunkler förs fram av Arbetslösheiskassornas saiiiorgaiiisa- lioii.

LO berör löneberäkniiigen under en övergångsperiod och
anför:

Slutligen vill LO peka pä all lönenivån i promemorielörslaget
skiljer sig nägol frän vad som hittills har gällt enligl särskilda permitteringslöneavial.
För säkerhels skull och för au undvika dispyter om vilken lönenivå som ska gälla
för den lid del äldre permitleringslöneavuilet gäller parallellt med
lagförslaget och för den händelse inle parterna inom etl förbundsomräde kan enas
om ett nytt förbundsavlal anser LO att 21 S 1 slyckel i lagförslaget görs indisposilivt
eller alt erforderliga övergångsbestämmelser införs om förklaiar att
lagförslagets lönenivå gäller.

Svenska byggnadsarbetare förbundet och
Arbetslöshetskassornas saiii-orgaiiisiition anser alt det främsl i
familjeföretag finns en risk lör all arbetslagarna hellre uppbär
arbetslöshetsunderstöd än permitteringslön. By ggnadsiirbet are förbundet
anför:

Prop.
1984/85:62 50

Det framhålls i promemorian att det inle finns behov av någol
ingrepp i vare sig Lagen om arbetslöshetsförsäkring eller Lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd. I de fall permittering sker utan permitteringslön. vilket
kan bli möjligt i vissa fall, blir ersättning aktuell enligt de båda lagarna om
villkoren i övrigi är uppfyllda. Förbundet vill här påpeka att del kan
föreligga en risk för missbruk i mindre förelag. Del måsle klart framgå att
ersättning från arbetslöshetskassan inte skall kunna betalas ut i de fall där
någon avstår från permitteringslön. Situationen kan uppslå i företag där
exempelvis anställda står i nära släktskap till arbetsgivaren.

Samorganisationen anför:

Del förkommer att permitterade, framförallt i mindre
företag, vill avstå från rätten till permitieringslön enligt LAS och i stället
vill uppbära ersällning från arbetslöshetskassan. Risken finns att delta kan
förekomma även fortsättningsvis. Det bör därför i förarbelena till
lagändringarna klart anges att den som avstår från permitteringslön inte kan
anses slå lill arbetsmarknadens förfogande och därmed inte kan uppbära
arbetslöshetsersättning.

Byggnadsarbetareförbundet anser också:

Gällande avtalsregler om exempelvis väntetidsersättning
ger en väsentligt lägre nivå på ersättning än om permitteringslön skulle
betalas ul. Detta förhållande torde vara vanligt även inom andra branscher där ackordsarbele
förekommer. Därför måste del klart anges både i förarbeten och lagtext att
lönen ej får bli lägre i permilteringssiluationer där arbetsgivaren väljer att
låta de anställda vara kvar på arbetsplatsen. I annat fall behålls en av
orättvisorna i ekonomiskt hänseende mellan arbetare och tjänstemän.

Arbetslivscentrum pekar i sin remiss på elt helt annat
problem, den fria uppsägningsrätlen vid arbetsbrist. Arbetslivscentrum menar
att när man nu ser över permilteringsreglerna kan det vara lämpligt all även
ägna uppsägningsrätten etl visst inlresse. Man påpekar:

Vid ett upphävande av rätten att permitlera utan lön
riktas emellertid enligt arbetslivscentrums mening uppmärksamheten mot en
närliggande fråga, nämligen den om arbetsgivarens rält att säga upp personal på
grund av arbetsbrist. Det kan förmodas alt reformen på de områden där permiltering
förekommer kommer att öka benägenheten att i stället för att permitlera
tillgripa uppsägning. Men även bortsett från denna konsekvens kan det
ifrågasättas om inte utvecklingen på arbelsmarknaden numera gjort del påkallat
men en översyn av villkoren för uppsägning vid arbetsbrist. Bland de fackliga
organisationerna torde den inställningen ha blivit alltmer utbredd att rätten
att säga upp pä denna grund är alltför vidsträckt och lämnar stort utrymme för
godtycklighet jämfört med de restriktioner som omgärdar uppsägning av
personliga skäl. I den programutredning för arbetsrättslig forskning som inletts
av arbetarskyddsfonden i samarbete med arbelslivscenlrum har företagits
intervjuer bl a med företrädare för flertalet förbund inom LO som vittnar om
detta. Bland annat har man pekat på de möjligheler som inte ovanligt erbjuder
sig för arbetsgivare all manövrera

Prop.
1984/85:62 51

driftsförhållanden
så, att en uppsägningsmotiverande arbetsbristsituation synes föreligga, ulan
alt några verksamma korrektiv står lill buds ens i efterhand när det blivit
uppenbart att nägon reell arbetsbrist inle förelegat.

Prop. 1984/85:62 52

Innehåll

Propositionen
.................................................... .... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... 1

Propositionens lagförslag ....................................... .... 2

1
Förslag till lag om ändring i
lagen (1982:80) om anställningsskydd . 2

2
Förslag till lag om
beslutanderätt för bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringsiöneersätlning
................................ .... 5

3 Förslag
till lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter .... 5

Uldrag av regeringsprotokollet den 27 seplember 1984 med beslut om

lagrådsremiss .................................................... ... 6

1
Inledning ......................................................... ... 6

2
Allmän motivering ............................................ ... 8

2.1
Bakgrund ................................................... ... 8

2.2
Principen om ett fullt
löneskydd vid permiltering ... 9

2.3
Olika delfrågor ............................................. II

3
Upprättat lagförslag ......................................... 16

4
Specialmotivering ............................................ 16

5
Hemställan ..................................................... 20

6
Beslul ............................................................ 20

Utdrag
av lagrådets protokoll den 15 oktober 1984 .... 21

Utdrag
av regeringsprotokollel den 23 oktober 1984 med beslut om

proposition
....................................................... 22

Bilagor

1
Överenskommelse mellan SAF-LO
om permitteringslön och om inrättande av permitteringslöneanordning SAF-LO ............................................................... 26

2
Promemorian Lön under permittering
..................... 29

3
Sammanställning av
remissyttrandena ................. 44

NorstedtsTryckeri, Stockholm 1984