Prop. 1984/85:63

Prop. 1984/85:63 Regeringens proposition 1984/85:63 om regelsanering på det kyrkliga området;

beslutad
den 25 oktober 1984.

Regeringen föreslår
riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar INGVAR
CARLSSON

BO
HOLMBERG

Propositionens
huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att riksdagen på det kyrkliga området upphäver ett
30-tal äldre författningar som numera saknar betydelse. Vidare fömtskickas i propositionen
att ett stort antal andra kyrkliga författningar inom kort kommer att upphävas
av regeringen.

1
Riksdagen 1984185.1 saml. Nr63

Prop.
1984/85:63 2

Förslag till

Lag om upphävande av vissa författningar på det kyrkliga
området

Härigenom föreskrivs alt följande författningar, i den mån
de fortfarande gäller, skall upphöra att gälla vid utgången av år 1984,
nämligen

1.
p. 4,
resolutionen den 13 december 1672 pä allmogens allmänna besvär,

2. förordningen den 11 februari 1687
huru med rättegång uti domkapitlen skall förhållas,

3. cirkulärbrevet den 12 december 1693
om kyrkobyggnadsskyldighet m. m.,

4.
§ 41,
resolutionen den 25 maj 1720 på allmogens allmänna besvär,

5.
8 1,
resolutionen den 14 juni 1720 på prästerskapets allmänna besvär,

6.
8 20,
resolutionen den 16 oktober 1723 på städernas besvär,

7.
§ 33,
resolutionen den 17 december 1734 på städernas allmänna besvär,

8.
8 8,
resolutionen den 14 juli 1741 för Borgå stift,

9. brevet den 3 juni 1752 lill
samtliga hovrätter angående plikt för den präst, som försummar att hälla lingspredikan,

10. § 1, resolutionen den 1 oktober 1754 på
prästerskapets i Åbo stift

enskilda besvär,

11. förbudet den 12 september 1783 emot ytterUgare
försäljande av de en

gäng till privata försålda gravar i kyrkor och kyrkogårdar,

12.
cirkulärbrevet
den 21 augusti 1786 till samtliga konsistorierna i riket om vidtagande av några
sådana mått och steg, som må befordra goda egenskaper i läroståndet,

13.
cirkulärbrevet
den 7 december 1787 till konsistorierna innefattande förklaring huru med de i
skrivelsen den 21 augusti 1786 1 8 nämnda ärenden förhållas bör,

14.
p. 34,
förklaringen den 23 mars 1807 över allmänna lagens stadganden i åtskilliga rum
m. m.,

15.
cirkulärbrevet
den 24 januari 1811 med förklaring över vissa paragrafer i cirkulärbrevet den
21 augusti 1786,

16.
cirkulärbrevet
den 23 juni 1813 angående präst- och pastoralexamina,

17.
kungörelsen
(1847:41 s. 2) angående avgifterna för sinnessjuka personer, som å hospitalen
i rikel intagas,

18.
skrivelsen
(1858:98 s. 3) till kammarkollegiet angående utarrendering av prästerskapels
annex- och mensalhemman i Skåne, Halland och Blekinge,

19.
kungörelsen
(1863:48 s. 1) angående försäljning till skatte av de s. k. halländska
kyrkohemmanen,

20.
förordningen
(1869:43 s. 1) angående förändring av grundräntor och kronolionde,

21.
lagen (1909:55 s.
2) angående byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hörer så ock av
särskild sockenstuva,

22.
lagen (1909:55 s.
3) angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll av
prästgård,

23.
lagen
(1921:282) om upphävande av patronatsrätt,

24.
förordningen
(1928:401) om ändrade grunder för utgörande av vissa utlagor,

25.
lagen
(1933:100) med ytterligare föreskrifterom lindring i arrendevillkoren för
vissa arrendatorer av ecklesiastika boställen,

26.
förordningen
(1937:590) angående upphörande av vissa fill Lunds domkyrka utgående avgifter.

Prop. 1984/85:63 3

27. lagen (1942:157) om upphörande av det särskilda
domkapitlet för Stockholms stad,

28. lagen (1958:516) med särskilda bestämmelser om
tillsättning av prästerliga tjänster vid nyindelning av riket i pastorat.

Rättelse:
S. 4, under Närvarande Står: Lundqvist Rättat till: Lundkvist

Prop. 1984/85:63

Utdrag

CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-10-25

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Peterson, Boström, Bodström,
Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Thunborg.

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om regelsanering på det kyrkliga området

1. Inledning

Återkommande genomgångar av Svensk författningssamling har
tidigare lett till att elt antal betydelselösa författningar har kunnat
upphävas. Sålunda upphävde regeringen år 1973 ett storl antal författningar.
Vidare har år 1982 riksdagen genom lag och regeringen genom förordning upphävt
över 200 äldre författningar som saknade betydelse. I den proposition (prop.
1981/ 82:194) som låg till grund för riksdagens nyssnämnda beslul uttalade
föredragande statsrådet (s. 8) att det fanns anledning all räkna med att
ytterligare författningar kan upphävas efter en genomgång av del slora antal
författningar som rör svenska kyrkan.

De av
riksdagen beslutade reformerna på kyrkans område som trädde i kraft den 1
januari 1983 innebar bl. a. att normgivningen på det kyrkliga området
fördelades mellan staten och kyrkan. Genom delegation fick kyrkomötet normgivningskompetens
på vissa internt kyrkliga områden. Avsikten är att de författningar som riksdag
och regering har utfärdat och som rör de delegerade ämnena skall successivt
ersättas av kyrkomötets egna författningar. I den proposition (prop.
1981/82:77) som låg fill grund för riksdagens beslut om formerna för den
kyrkliga lagstiftningen uttalade föredragande statsrådet (s. 24) all det, sedan
beslut fattats om principerna för fördelningen av normgivningen mellan staten
och kyrkan, är angeläget att en fullständig genomgång av alla gällande kyrkliga
författningar görs.

Mot denna bakgrund beslöt regeringen att tillkalla en
särskild utredare'

Kammarrätlspresidenlen Carl-Axel Petri

Prop.
1984/85:63 5

(Kn 1982:06), kyrkoförfaUningsulredningen, med uppdrag alt
se över regelbesländet rörande svenska kyrkan m. m. Uiredningen avlämnade år
1983 betänkandet (Ds C 1983:18) Kyrkoförfattningar I, En kartläggning av
regelsystemet m.m. I belänkandet har uiredningen lämnal förslag lill lag resp.
förordning om upphävande av vissa författningar på det kyrkliga området m. m.
Utredningens förfatlningsförslag omfattar upphävandet av sammanlagt elt 80-lal
författningar.

En sammanfattning av utredningens överväganden och förslag
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1 och de
författningsförslag som läggs fram i belänkandet som bilaga 2. Belänkandet har remissbehandlats.
En förteckning över remissinslanserna och en sammanställning av deras yttranden
bör fogas lill protokollet som bilaga 3.

Jag lar nu upp frågan om att sanera reglerna på det kyrkliga
området. I denna proposition behandlar jag de författningar som enligt min
mening bör upphävas av riksdagen. Det fär sedermera ankomma på regeringen att
pröva frågan om elt upphävande av övriga författningar, som uiredningen har
ansett sakna betydelse.

2. Föredragandens överväganden

Mitt förslag: På det kyrkliga området upphävs 28 äldre
författningar som numera fär anses sakna betydelse.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mill
förslag.

Remissinstanserna: Utredningens förslag tillstyrks i allmänhel.
Pä nägra punkter ifrågasätts dock om elt upphävande kan ske. Beträffande några
få författningar avstyrker vissa remissinstanser utredningens förslag. Några
remissinstanser anser att kyrkomötets yttrande bör inhämtas.

Skälen för mitt förslag: Ell viktigt led i det
förändringsarbete som pågår för att vitalisera den offenliga seklorn är
strävandena att avbyräkralisera samhället och förenkla de lagar och andra
författningar som måste finnas. En första etapp pä vägen mot alt åstadkomma en
regelförenkling är att mönstra ut sådana författningar som numera får anses
betydelselösa men som ändå inle formellt har blivit upphävda. Först härefter
blir det möjligt att med kraft gripa sig an de övriga reglerna för att anpassa
dem till dagens behov och göra dem lättillgängliga.

I enlighet med sina direktiv har kyrkoförfaltningsulredningen
gått igenom författningarna på del kyrkliga området och lagt fram förslag till
upphävande av författningar som numera får anses sakna betydelse. Uiredningen
arbetar vidare med att förenkla och systematisera de kyrkliga författningar som
bör vara kvara och sammanställa dem till en enhetlig kyrkolagstiftning, en ny
kyrkolag. Arbetet inom utredningen syftar alltså till att minska antalet regler
och samtidigt höja deras kvalitet. Parallellt med utredningen arbetar en av
svenska kyrkans centralstyrelse tillsatt ulredning med etl förslag till kyrklig

1 * Riksdagen 1984/85. 1 saml Nr 63

Prop.
1984/85:63 6

kungörelse som innehåller föreskrifler i de ämnen som
enligt övergångsbestämmelserna till regeringsformen omfattas av kyrkomötets normgivningskompetens.

Kyrkoförfaltningsulredningen föreslår all 30 författningar
av olika konstitutionell karaktär skall upphävas av riksdagen. Dessulom
föreslär utredningen alt 50 författningar upphävs av regeringen. Enligt
utredningen saknar författningarna numera betydelse. Skälen till detta kan enligl
utredningen vara flera. Vissa av författningarna anknyter till samhällsförhållanden
som har förändrats. Några har föriorat sin betydelse genom senare reglering i
författningar, avtal e. d. Ytterligare nägra avser övergängsförhällanden som
inte längre fordrar någon särskild reglering.

De författningar som utredningen anser att riksdagen bör
upphäva är inte bara föråldrade lagar, utan även en del äldre författningar av annal
slag. I dessa regleras emellertid ämnen som enligt regeringsformen tillhör
riksdagens normgivningsområde. Beträffande vissa författningar kan del diskuteras
huruvida de bör upphävas av riksdagen eller av regeringen. För att del inte
skall råda något tvivel om giltigheten av upphävandet av en författning anser
jag i likhel med utredningen alt det i dessa fall bör vara riksdagen som prövar
etl upphävande. Jag är alllsä för min del beredd all följa uiredningens förslag
pä denna punkt.

1 uiredningens lagförslag finns förtecknade de
författningar som utredningen anser alt riksdagen bör upphäva.
Remissinstanserna tillstyrker uiredningens förslag på de flesta punkterna. En
del remissinstanser förordar emellertid försiktighet när det gäller att
konstatera om en författning har kommil ur bruk eller i övrigi saknar
betydelse. Också jag anser naturligtvis att förutsättningarna för att upphäva
en författning bör undersökas noggrant innan författningen i fräga upphävs.
Samtidigt anser jag del värdefullt alt i ett sammanhang kunna rensa ut så många
ålderdomliga och svårförståeliga bestämmelser som möjligt. Skulle det i
framliden visa sig att en reglering ändå behövs är del, som jag ser det,
tämligen enkelt alt dä arbeta fram moderna och ändamålsenliga föreskrifler. När
man går in i ett arbete med att utmönstra så ålderdomliga författningar som det
här är fråga om kan jag därför inle dela den tveksamhet som har kommit till
uttryck i några remissyttranden.

Beträffande några författningar har det vid
remissbehandlingen riklats kritik mol uiredningens förslag. I fråga om två av
författningarna instämmer jag i kritiken och anser följaktligen alt
författningarna inte bör upphävas nu.

Den ena författningen är kammarkollegiets kungörelse
(1867:9 s. 7) angående landgille och städja för vissa kyrkolägenheter i Skåne,
Halland och Blekinge. I kungörelsen regleras skyldigheten för innehavare av
viss kyrkojord att betala avgift lill församlingskyrka. Kammarkollegiet anser
alt kungörelsen inte kan upphävas utan ytterligare utredning. Jag anser att det
bör få ankomma på kyrkoförfattningsutredningen att under dess fortsatta arbete
närmare undersöka förutsättningarna för kungörelsens upphävande.

Prop. 1984/85:63 7

Den andra författningen är kungörelsen (1950:421) angående
tillämpning av 1947 års tjänsle- och familjepensionsreglemente för folkskolan å
kantorer m. m. Statens löne- och pensionsverk (SPV) framhåller att äldre
författningar fortfarande gäller för de anställda som har avgått före den 1
juli 1959, dvs. före ikraftträdandet av statens allmänna
tjänstepensionsreglemente. Enligl SPV skulle ett upphävande av kungörelsen
innebära att SPV saknade stöd i författning för vissa utbetalningar. Jag anser
att SPV:s invändning är befogad och alt författningen därför t. v. bör finnas
kvar.

När det gäller de andra författningar mot vilkas
upphävande del under remissbehandlingen har riklats kritik vill jag lill en
början nämna resolutionen den 14 juli 1741 för Borgå stift och resolutionen
den 1 oklober 1754 på prästerskapets i Åbo stift enskilda besvär. I den
förstnämnda resolutionen regleras bl. a. skyldigheten att vara kyrkovärd. I den
senare resolutioen regleras skyldighet att underrätta konsistoriet då präst
eller skollärare blir åtalad för brott eller stämd i mål angående hans tjänst
eller rättigheter, så att konsistoriet kan utse rättegångsbiträde för
vederbörande. Kammarkollegiet anser att resolutionerna automatiskt upphävdes då
Finland år 1809 skildes från Sverige. Enligt kollegiet kan det knappast komma i
fräga att nu upphäva författningar som gällt uteslutande för finskt område. Etl
sådant beslut skulle enligt kollegiet förutsätta att svenska författningar forlfarande
fär anses gälla i Finland. Jag har förståelse för kollegiets synpunkter men
anser ändå för klarhetens skull att tillfället nu bör las i akt att upphäva
resolutionerna. Även om de formellt har gällt finska förhållanden har de
nämligen kommit att uppfattas som gällande ocksä för stiften i Sverige.

Vid remissbehandlingen har också riktals invändning mot
alt två cirkulärbrev och en förordning upphävs. Det gäller cirkulärbrevet den
12 december 1693 om kyrkobyggnadsskyldighel m. m. och cirkulärbrevet den 21
augusti 1786 till samtliga konsistorierna i rikel om vidtagande av några sådana
mått och steg, som må befordra goda egenskaper i läroståndel. Det gäller vidare
förordningen (1869:43 s. 1) angående förändring av grundränta och kronotionde.
Svenska kyrkans personalförbund anser att cirkulärbrevet från 1693 bör vara
kvar tills föreskrifterna i detla har ersatts av erforderlig annan reglering.
Domkapitlet i Lund och Svenska kyrkans personalförbund framhåller att
cirkulärbrevet från år 1786 fortfarande har aktualitet eftersom del innehåller
vissa uppgifter om kontraktsprosts uppgifter som inte finns på annat håll.
Vidare ifrågasätter domkapitlet i Strängnäs om förordningen om grundränta och kronolionde
kan upphävas.

För egen del vill jag hänvisa till vad jag nyss har sagt
om värdet av att i ett sammanhang kunna rensa ut så många ålderdomliga och
svårförståeliga bestämmelser som möjligt. Jag anser i likhet med utredningen
att de tre nu angivna författningarna kan upphävas. Om del mot all förmodan
skulle visa sig nödvändigt med en reglering på något område som omfaltas av
författningarna är det, som jag redan har framhållit, möjligt alt meddela nya
föreskrifter som uppfyller moderna krav.

Prop.
1984/85:63 8

När det gäller vissa författningar som uiredningen anser
bör vara kvar, ifrågasätter kammarkollegiet om de ändå inle kan upphävas. Det
gäller cirkulärbrevet den 24 april 1788 angående konsistoriernas
redogörelseansvar för förvaltningen av de under deras värd lämnade medel. Det
gäller också cirkulärbrevet den 10 oktober 1806 till konsistorierna angående
deras tillsyn över alla, lill förmån för akademier, gymnasier, katedral- och
trivialskolor gjorda, enskilda donationer samt andra fromma stiftelser. Vidare
gäller det lagen (1925:456) angående anlitande av kyrkofonden för uppförande av
prästgårdar inom vissa delar av Härnösands och Luleå stift saml ämbetsskrivelsen
den 10 december 1971 till statskontoret med provisoriska bestämmelser om lån
och anslag ur kyrkofonden för uppförande av prästgårdar ä vissa orler. Jag
anser alt det inle är möjligt att ulan närmare undersökning la ställning till
om de nu angivna författningarna kan upphävas. Det bör därför överlåtas ål
kyrkoförfattningsutredningen att i dess fortsatta arbete ta upp frågan om ?lt
eventuellt upphävande av dem.

Med hänvisning lill vad jag nu har anfört är jag alltså
beredd att följa utredningens förslag med undanlag för de tvä författningar som
jag tidigare har nämnt. I specialmotiveringen återkommer jag till de enskilda
författningar som jag sålunda föreslår skall upphävas av riksdagen.

Några remissinstanser anser all kyrkomötets yttrande bör
inhämtas över förslaget att upphäva de nu ifrågavarande författningarna. Till
en början kan jag konstatera att inle någon av de författningar som nu föreslås
bli upphävda av riksdagen är av den karaktären att det enligl punkt 9
övergångsbestämmelserna lill regeringsformen fordras samtycke eller yttrande
av kyrkomölet för alt författningarna skall kunna upphävas. De allra flesla
författningar som föreslås bli upphävda av riksdagen är sådana föråldrade och
betydelselösa författningar om vilkas upphävande det inle råder något tvivel
bland remissinstanserna. Jag kan därför inte heller med tanke på förfaltningsmate-rialets
karaktär finna några särskilda skäl för att inhämta kyrkomötets yltrande över
mitt förslag. Ett sådant förfarande skulle enbart fördröja ärendets
handläggning. Detta skulle vara till nackdel för del pågående arbetel med en
regelförenkling på kyrkans område. Jag är alltså inte beredd att biträda den
uppfattning som har framförts om kyrkomötets yttrande över förslagel.

Med tanke pä att lagförslaget innebär ett upphävande av
numera betydelselösa författningar saknas det enligt min mening anledning att
inhämta lagrådets yttrande över förslagel.

3. Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
civildepartementet upprättats ett förslag till lag om upphävande av vissa
författningar på det kyrkliga området.

Förslaget har upprättals efter samråd med cheferna för justitie-
och finansdepartementen.

Prop. 1984/85:63 9

4. Specialmotivering

Förslaget till lag om upphävande av vissa författningar på
det kyrkliga området

I lagförslaget tar jag upp 28 äldre författningar som har
utfärdats mellan åren 1672 och 1958. Några av dessa utgör resolutioner i
anledning av de dåtida ständernas s. k. besvär. 1 varje sådan resolution tas
under olika punkter eller paragrafer upp föreskrifter i vilt skilda ämnen. Jag
har i mitt lagförslag, i enlighet med utredningens synsätt, vall alt som en
självständig författning behandla varje i en resolution inlagen punkt eller
paragraf som innehåller föreskrifter med anknytning till kyrkliga ämnen. Jag finner
detta naturligt med tanke pä att de olika punkterna eller paragraferna i de
ifrågavarande resolutionerna rör sä skilda ämnesområden all dessa förskrifter
i dag skulle ha meddelats i flera författningar. Jag har anlagt samma
betraktelsesätt när del gäller p. 34, förklaringen den 23 mars 1807 över
allmänna lagens stadganden i åtskilliga rum m.m.

Liksom uiredningen har jag i lagförslaget tagit med endast
grundförfattningar. De osjälvständiga ändringsförfattningarna är nämligen helt
avhäng-iga av grundförfatlningarna.

Punkt 1: p. 4, resolutionen den 13 december 1672 på
allmogens allmänna besvär

Föreskriften avser skyldighet för allmogen m.fl. alt inom
resp. socken hjälpa till med att bygga kyrkor och prästgårdar samt med att
underhälla broar och vägar.

Byggandet av kyrkor och prästgårdar och underhåll av broar
och vägar regleras numera helt i moderna författningar. Författningen saknar
därför betydelse och kan upphävas.

Punkt 2: förordningen den 11 februari 1687 huru med
rättegång uti domkapitlen skall förhållas

Förordningen innehåller närmare regler om den dåtida
processen inför domkapitlen. Genom lagen (1936:567) om domkapitel och genom
lagen (1942:157) om upphörande av det särskilda domkapitlet för Stockholms stad
har förordningen upphävts i vad den strider mot bestämmelserna i resp. lag.

Förordningens övriga bestämmelser synes sakna betydelse
och kan upphävas.

Punkt 3: cirkulärbrevet den 12 december 1693 om
kyrkobyggnadsskyldighet m. m.

I brevet finns regler om vilka som är skyldiga att
"hålla kyrkorna vid makt". Regleringen av byggnadsskyldigheten
beträffande kyrkor finns i

Prop.
1984/85:63 10

lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter.
Något behov av att därutöver reglera denna skyldighet finns inle.
Cirkulärbrevet kan därför upphävas.

Punkt 4; § 41, resolutionen den 25 maj 1720 på allmogens
allmänna besvär

I föreskriften anges bl.a. omfattningen och innebörden av
allmogens byggnadsskyldighet på prästgård. Undantag görs för bl. a.
prästerskapet. Författningen saknar numera betydelse och kan därför upphävas.

Punkt 5: § 1, resolutionen den 14 juni 1720 på
prästerskapets aUmänna besvär

I föreskriften sägs att mål som angår kyrkans räll inte
får upptas vid tinget utan att prästerskapet fått vetskap om delta, så alt
detta kan ge rätten nödvändiga upplysningar i målet. Genom processueUa
föreskrifter i modern lagstiftning får anses säkerställt att domstolarna i mål
som rör kyrkan inhämtar nödvändiga upplysningar. Författningen kan därför
upphävas.

Punkt 6: § 20, resolutionen den 16 oktober 1723 på
städernas besvär

Föreskriften innebär skyldighet för i princip alla
husägare i städerna att bekosta brandvakt och vägröjning samt att underhålla kyrko-
och prästgårdsbyggnad m. m.

Brandskydd, väghållning och byggnadsverksamhet regleras
numera uttömmande i moderna författningar. Författningen kan därför upphävas.

Punkt 7: § 33, resolutionen den 17 december 1734 på städernas
allmänna besvär

Föreskriften reglerar samma skyldighet som den i punkt 6
angivna författningen. I förevarande författning stadgas skyldighet för alla "civilbe-tjänte"
och ståndspersoner som äger hus i staden att betala avgift för underhåll enligt
föreskrifler under punkt 6.

Författningen saknar numera betydelse och kan upphävas.

Punkt 8: § 8, resolutionen den 14 juU 1741 för Borgå stift

Punkt 10: § 1, resolutionen den 1 oktober 1754 på
prästerskapets i Åbo stift enskilda besvär

I den första författningen regleras bl. a. skyldigheten
att vara kyrkovärd.

I den andra författningen rekommenderas domare att
underrätta konsistoriet då präst eller skollärare blir åtalad för brott eller
stämd i mål angående hans tjänst eller rättigheter, så att konsistoriet kan
utse rättegångsbiträde för vederbörande.

Prop. 1984/85:63 11

Beträffande dessa författningar får jag hänvisa lill vad
jag har anfört i del föregående. Jag anser att tillfället nu bör tas i akt att
formellt upphäva författningarna.

Punkt 9: brevet den 3 juni 1752 lill samtliga hovrätter
angående plikt för den präst, som försummar att hålla tingspredikan

I brevet anges alt präst som utan laga förfall försummar
att hålla tingspredikan bör bota visst belopp till socknens fattiga. Brevet
saknar numera betydelse och kan upphävas.

Punkt 11; förbudei den 12 september 1783 emot ytterligare
försäljande av de en gång till privata försålda gravar och kyrkogårdar

Förbudet innehåller bestämmelser om förbud mot ny
försäljning eller upplåtelse på viss tid av gravar i kyrkor och på kyrkogårdar
som redan tidigare har försålts till enskilda. Redan genom lagen (1916:94) om nyttjanderätl
till gravplats, som sedermera har ersatts av annan lagsliftning, har förbudei mol
ny försäljning av privata gravar på kyrkogårdar upphävts.

Beträffande privata gravar i kyrkor lorde förbudet inte
längre ha någon betydelse, varför det kan upphävas.

Punkt 12; cirkulärbrevet den 21 augusti 1786 tiU samtUga
konsistorierna i rikel om vidtagande av några sådana mått och steg, som må
befordra goda egenskaper i läroståndet

Punkt 13: cirkulärbrevet den 7 december 1787 lill
konsistorierna innefattande förklaring huru med de i skrivelsen den 21 augusti
1786 1 § nämnda ärenden förhållas bör

Punkt 15; cirkulärbrevet den 24 januari 1811 med
förklaring över vissa paragrafer i cirkulärbrevet den 21 augusti 1786

Brevet under punkt 12 innehåller bl. a. bestämmelser om
lydnadsplikt, uppsikt över underlydande, konsistoriets domsrätt och
disciplinåtgärder vid ämbets- eller tjänstefel och om begränsning av antalet
prästvigningar. Bestämmelserna synes numera sakna betydelse, eftersom
innehållet regleras i moderna författningar. Beträffande vad som av vissa
remissinstanser anförts om bestämmelsernas innehåll vad gäller kontraktsprosts
uppgifter får jag hänvisa till vad jag tidigare har anfört i mina allmänna
överväganden.

Brevet under punkt 13 innehåller bl. a. bestämmelser om
vittnesförhörs hållande genom allmän domstols försorg och allmän domstols
behörighet i vissa mål. Genom brevet under punkt 15 har förklaring getts till
hur vissa paragrafer skall tillämpas i 1786 års brev.

Också breven under punkterna 13 och 15 saknar numera
betydelse och kan därför upphävas.

Prop.
1984/85:63 12

Punkt 16; cirkulärbrevet den 23 juni 1813 angående präst-
och pasioratex-amina

I cirkulärbrevet finns närmare bestämmelser om innehållet
i präst- och pastoralexamen.

Bestämmelser som rör prästexamina har senare kommit att
regleras i stadgan (1884:13 s. 2) angående prästexamen. Genom kungörelsen
(1884:13 s. 4) ang. pastoralexamens upphörande m. m. upphävdes tidigare författningar
enligt vilka pastoralexamen utgjorde villkor för behörighet till vissa
prästerliga befattningar.

Innehållel i cirkulärbrevet är numera utan betydelse,
varför brevet kan upphävas.

Punkt 14; p. 34, förklaringen den 23 mars 1807 över
allmänna lagens stadganden i åtskilliga rum m. m.

Förklaringen innehåller bestämmelser om förordnande av krono-
och regemenlsfullmäktige samt annal särskilt ombud i vissa jordatvister avseende
bl. a. kronohemman. Vidare anges vad rätlen har alt iaktta i förordnandefrågan
och om verkan av att allmänt ombud ulan laga förfall uteblir från en
förhandling. Dessutom stadgas att i allmänhel endasl konsislorie- eller regemenlsfullmäktige
bör förordnas i mål rörande ecklesiastik- eller mili-liestaten anslagen jord.

Frågan om ställföreträdarskap och ombud för staten i
tvister rörande statens fastigheter regleras i senare processuell lagstiftning.
Förklaringen synes därför kunna upphävas.

Punkt 17; kungörelsen (1847:41 s. 2) angående avgifterna
för sinnessjuka personer, som å hospitalen i rikel intagas

Punkt 18; skrivelsen (1858:98 s.3) tiU kammarkollegiet
angående utarrendering av prästerskapels annex- och mensalhemman i Skåne,
Halland och Blekinge

Författningarna rör äldre samhällsförhållanden och saknar
numera betydelse. De kan därför upphävas.

Punkt 19: kungörelsen (1863:48 s. 1) angående försäljning tiU
skatte av des. k. halländska kyrkohemmanen

Genom kungörelsen avstod kronan från alla anspråk på
äganderätt till de halländska kyrkohemmanen. Kungörelsen är obsolet och kan
därför upphävas.

Prop. 1984/85:63 13

Punkt 20: förordningen (1869:43 s. 1) angående förändring
av grundräntor och kronolionde

I förordningen sägs att gmndräntor och kronotionden som
utgift in natura skall omsättas i pengar och att vissa räntor och tiondeanslag
skall dras in till statsverket och ersättas av statsanslag. Som jag redan har
nämnt ifrågasätter en remissinstans om inte förordningen fortfarande har
betydelse. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till vad jag anfört i mina
allmänna överväganden. Förordningen bör enligt min mening kunna upphävas.

Punkt 21: lagen (1909:55 s.2) angående byggnad och underhåU
av kyrka med vad därtill hörer sä ock av särskild sockenstuva

Punkt 22: lagen (1909:55 s. 3) angående skyldighet att
deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll av prästgård

Enligt de under punkterna 21 och 22 upptagna lagarna skall
alla som inom församlingen erlägger kommunalutskylder delta i kostnader för
byggnad och underhåll av kyrka och prästgård samt särskild sockenstuva. I båda
lagarna görs dock undantag från denna skyldighet för den som åtnjuter förmåner
genom prästerskapets privilegier. Genom senare lagstiftning har lagarna kommit
att sakna betydelse. De kan därför upphävas.

Punkt 23: lagen (1921:282) om upphävande av patronatsrätt

Lagen gäller övergångsförhållanden som inte längre behöver
någon särskild reglering. Den kan därför upphävas.

Punkt 24: förordningen (1928:401) om ändrade grunder för
utgörande av vissa utlagor

Genom förordningen anpassades äldre avgiftsbeslämmelser
till den terminologi som infördes i kommunalskattelagen (1928:370). Den anger
vad som skall avses med avgifter som enligt äldre författningar m. m. skulle
utgå i förhållande till bl. a. bevillningstaxeringsvärde. Vidare anger den vad
som skall gälla i fråga om avgifter enligt löneregleringsresolutioner för
präster jämlikt förordningen den 11 juni 1862 angående allmänt ordnande av
prästerskapets inkomster. Slutligen anger förordningen vad som skall förstås
med kommunalutskylder i äldre författningar. Förordningen saknar numera
betydelse och kan upphävas.

Punkt 25: lagen (1933:100) med ytterligare föreskrifter om
lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastika boställen

1** Riksdagen 1984/85.1 saml. Nr63

Prop.
1984/85:63 14

Punkt 26; förordningen (1937:590) angående upphörande av
vissa till Lunds domkyrka utgående avgifter

Förordningarna under punkterna 25 och 26 gäller äldre
samhällsförhållanden. De saknar numera betydelse och kan därför upphävas.

Punkt 27; lagen (1942:157) om upphörande av det särskilda domkapiUel
för Stockholms siad

Genom lagen upphävdes bestämmelserna om det särskilda
domkapitlet för Stockholms stad och pastor primarius i Stockholm i och med all
förordnandet om bildandel av Stockholms stift trädde i kraft. I lagen finns
vidare vissa övergängsbeslämmlser om den forlsatia handläggningen av mäl och
ärenden samt om förordnande och val första gängen av ledamöter och suppleanter
i det nya domkapitlet. Författningen har förlorat sin praktiska betydelse genom
all den avser förhällanden som numera är genomförda. Lagen kan därför upphävas.

Punkt 28: lagen (1958:516) med särskilda bestämmelser om
tillsättning av prästerliga tjänster vid nyindelning av riket i pastoral

Lagen tillkom i samband med pastoratsindelningsreformen,
som trädde i kraft den 1 januari 1962. Lagen innehåller vissa
undanlagsbestämmelser frän reglerna i präslvalslagen om tillsättning av
prästerliga ijänsler. Av förarbelena till lagen framgår att lagen är tillfällig
och endasl lar sikte pä den numera avslutade pastoratsindelningsreformen frän
är 1962 (prop. 1958:146 och L'U B 8). Eftersom pasloralsregleringen numera är
genomförd och de särskilda övergängsanordningarna inte längre har aktualitet
saknar lagen betydelse. Den kan därför upphävas.

5. Hemställan

Jag hemställer alt regeringen föreslår riksdagen att anta förslagel
lill lag om upphävande av vissa författningar pä det kyrkliga området.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar alt genom proposition föreslå riksdagen att anla del förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop.
1984/85:63 15

BUaga 1

Utredningens sammanfattning av sina överväganden och
förslag

Författningsregleringen för svenska kyrkan har under de
senaste decennierna i stora delar fåll beslå oförändrad och har inle
reformerats i samma utsträckning som författningar pä andra områden.
Regelsystemet har efter hand blivil svåröverskådligt och svårtillgängligt. Det
motsvarar i dag inle kyrkans aktuella behov.

Författningarna är onödigt mänga och flera är myckel
gamla. Den äldsta författningen som tillämpas är från är 1571. Grundvalen för
den svenska kyrkorätten utgörs alltjämt av 1686 års kyrkolag, som ofta
betecknats som ell lagverk i ruiner. Nägol liknande kan också sägas om flera av
de andra kyrkliga författningar frän 1600- och 1700-lalen som allljäml gäller,

1 samband med 1982 års kyrkomölesreform infördes en ny
ordning i fråga om normgivningsförfarandet på det kyrkliga området. Den nya
ordningen innebär bl. a. alt kyrkomötet har fått en egen normgivningskompetens
i en rad inomkyrkliga frågor. För alt reformen i praktiken skulle kunna genomföras
förutsattes att en sedan länge behövlig genomgång gjordes av hela del förfatlningsmaterial
som reglerar den svenska kyrkan. I början av år 1983 fick kyrkoförfaltningsulredningen
i uppdrag att göra denna översyn.

Utredningen har i denna första etapp gäll igenom över 500 förfaliningar
och andra bestämmelser av olika konslilulionell natur. Sedan en del
bestämmelser sovrats ut har en sammanställning upprättats med 362 formellt
gällande författningar pä det kyrkliga området. Av dessa hänför sig 63
författningar till tiden före 1900-lalel. (Bilagan)

Utredningen föreslår att 80 av författningarna i
sammanställningen nu upphävs. Det är författningar som numera saknar betydelse,
t. ex. på grund av ändrade samhällsförhållanden eller senare
författningsregleringar. En del avser förhällanden som har reglerats
övergångsvis men inle längre behöver någon särskild reglering. (Kapilel 4.)

Bland de återstående författningarna har utredningen
funnit många som inte uppfyller de funktionella krav som kan ställas på en
författning och som därför behöver ses över. De kan delvis ha förlorat sin
betydelse, vara språkligt föråldrade, omodernt uppställda etc. Della gäller inle
minst 1686 ärs kyrkolag. I denna första etapp av utredningens arbeie föreslås
inte några ätgärder beträffande sädana författningar. Det har dock ansetts
angeläget att redan nu fästa uppmärksamheten på dem. Uiredningen har därför i
belänkandet delat upp delta förfatlningsmaterial i olika grupper och gett vissa
synpunkter på hur man bör förfara med dessa. Del rör sig om ell hundratal olika
författningar, vilka efter närmare ulredning i många fall torde komma att
ersättas av modernare författningar. (Kapitel 5.)

Prop. 1984/85:63 16

Ett
stort antal författningar är dock av den arten att de f. n. inte behöver ses över.
Sådana författningar har utredningen inte haft anledning att kommentera i
detta skede. Översynen av övriga författningar kan dock komma all medföra behov
av vissa systematiska förändringar också i det förutnämnda materialet. Behovet
av sådana förändringar kommer utredningen emellerlid att behandla i nästa etapp
av utredningsarbetet. (Kapitel 6.)

En
del författningar ligger helt inom kyrkomötets eget normgivningsområde. Dessa
författningar bör vara kvar tills kyrkomötet haft tillfälle att självt ta ställning
till om de fortfarande behövs eller om de bör ersättas med kyrkomötets egna
föreskrifter. Utredningen lämnar därför inga förslag rörande dessa
författningar. (Kapitel 6.)

Den
första etappen av utredningens arbete har alltså inneburit en genomgång av hela
författningsmaterialet och ett förslag att upphäva vissa författningar som
saknar betydelse. Vidare har vissa synpunkter getts på hur det fortsatta
arbetet med översynen bör bedrivas m. m.

I
den andra etappen av utredningens arbete kommer bl.a. 1686 års kyrkolag och
vissa andra författningar att ses över.

Slutmålet
för utredningens arbete är en förenklad och ändamålsenlig författningsreglering
för svenska kyrkan.

Prop. 1984/85:63 17

Bilaga
2

Utredningens
författningsförslag

1
Förslag till

Lag
om upphävande av vissa författningar på det kyrkliga området m. m.

Härigenom
föreskrivs att följande författningar, i den mån de fortfarande gäller, skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1984, nämUgen

1. resolutionen den 13 december 1672 på allmogens aUmänna
besvär, p. 4,

2. förordningen den 11 febmari 1687 hum med rättegång
uti domkapiden skall förhållas,

3. cirkulärbrevet den 12 december 1693 om
kyrkobyggnadsskyldighet m. m.,

4. resolutionen den 25 maj 1720 på allmogens allmänna
besvär, § 41,

5. resolutionen den 14 juni 1720 på prästerskapets aUmänna
besvär, § 1,

6. resolutionen den 16 oktober 1723 på städernas
besvär, § 20,

7. resolutionen den 17 december 1734 på städernas
allmänna besvär, § 33,

8. resolutionen den 14 juU 1741 för Borgå stift, § 8,

9. brevet den 3 juni 1752 till samtliga hovrätter
angående plikt för den präst, som försummar att hålla tingspredikan,

10. resolutionen den 1 oktober 1754 på prästerskapets i
Åbo stift enskilda besvär, § 1,

11. förbudet den 12 september 1783 emot ytterligare
försäljande av de en gång till privata försålda gravar i kyrkor och
kyrkogårdar,

12. cirkulärbrevet den 21 augusti 1786 till samtliga
konsistorierna i riket om vidtagande av några sådana mått och steg, som må
befordra goda egenskaper i läroståndet,

13. cirkulärbrevet den 7 december 1787 till
konsistorierna innefattande förklaring hum med de i skrivelsen den 21 augusti
1786 1 § nämnda ärenden förhållas bör,

14. förklaringen den 23 mars 1807 över allmänna lagens stadganden
i åtskilliga mm m. m., p. 34,

15. cirkulärbrevet den 24 januari 1811 med förklaring
över vissa paragrafer i cirkulärbrevet den 21 augusti 1786,

16. cirkulärbrevet den 23 juni 1813 angående präst- och
pastoralexamina,

17. kungörelsen (1847:41 s. 2) angående avgifterna för
sinnessjuka personer, som å hospitalen i riket intagas,

18. skrivelsen (1858:98 s. 3) tUl kammarkollegiet
angående utarrendering av prästerskapets annex- och mensalhemman i Skåne, Halland
och Blekinge,

19. kungörelsen (1863:48 s. 1) angående försäljning
till skatte av de s. k. halländska kyrkohemmanen.

Prop.
1984/85:63 18

20.
kammarkollegiets
kungörelse (1867:9 s. 7) angående landgille och städja för vissa
kyrkolägenheter i Skåne, Halland och Blekinge,

21.
förordningen
(1869:43 s. I)
angående förändring av
grundräntor och kronolionde,

22.
lagen (1909:55 s.
2) angående byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hörer så ock av
särskild sockensluva,

23.
lagen (1909:55 s.
3) angående skyldighel all dellaga i kostnaden för byggnad och underhåll av
prästgård,

24.
lagen
(1921:282) om upphävande av patronatsrätt,

25.
förordningen
(1928:401) om ändrade grunder för utgörande av vissa utlagor,

26.
lagen
(1933:100) med ytterUgare föreskrifter om lindring i arrendevillkoren för
vissa arrendatorer av ecklesiastiska boställen,

27.
förordningen
(1937:590) angående upphörande av vissa lill Lunds domkyrka utgående avgifter,

28.
lagen
(1942:157) om upphörande av det särskilda domkapitlet för Stockholms stad,

29.
kungörelsen
(1950:421) angående tillämpning av 1947 ärs tjänste- och familjepensionsreglementen
för folkskolan å kantorer, m. m.,

30.
lagen
(1958:516) med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga ijänsler
vid nyindelning av riket i pastorat.

Prop.
1984/85:63 19

2 Förslag till

Förordning om upphävande av vissa författningar på det
kyrkliga området

m. m.

Regeringen föreskriver att följande författningar, i den
män de fortfarande gäller, skall upphöra att gälla vid utgången av år 1984.
nämligen

1.
påbudet och förordningen
den 8 februari 1681 huruledes med prästerskapets uppbörd av allmogen vid
trolovningar, barndop m. m. förhällas skall. §7,

2.
brevet den 15
november 1694 till samtliga biskoparna om den kyrka i vilken präster skola
ordineras,

3.
förordningen
den 16 oktober 1723 angående den uppbörd som prästerskapet i Skåne hava av
sina åhörare alt undfå, samt de dem eljest tillsländiga rättigheter och
förmåner, 8 13,

4.
stadgan och
påbudet den 20 mars 1735 till hämmande av varjehanda villfarelser, och deras
utspridande, emol den rena evangeliska läran,

5.
brevet den 19
december 1748 till samlliga konsistorier angående deras förhör, som till
prästämbetet kallade bliva, så också om hjälppräster, med mera,

6.
cirkulärbrev
den 5 maj 1762 om prästmans anmälan i konsistorium m. m., då för honom är
nödigt att göra resa ulom stiftet,

7.
cirkulärbrev
den 16 februari 1778 till biskoparna angående antagande av en nationell dräkt,
den klädebonad prästerskapet ägnar och bruk av sidenkappor, m. m.,

8.
cirkulärbrev
den 21 februari 1781 till landshövdingarna angående insättning av årtal och
konungs regeringstid å nybyggda eller utvidgade kyrkor,

9.
brevet den 11
juli 1781 till konsistorium i Härnösand angående lördagspredikningar i Västerbotten,

10.
kungörelsen den
20 mars 1786 angående vad hädanefter, i anseende till inskriptioner och
överskrifter å monumenter och minnesmärken, kommer alt i akt lagas,

11.
cirkulärbrevet
den 1 juni 1791 angående konsistorienotariers och domkyrkosysslomäns antagande
på konslitutorial,

12.
brevet den 30
november 1797 lill kanslikollegium huru förhällas bör vid föreslående av
predikanter vid Kungl. Maj:ts utrikes beskickningar, 13, brevet den 15 juli
1803 till consistorium ecclesiasticum i Uppsala angående ifrågasatt rättighet
för krono- och konsistoriefullmäktige lill ersättning för resekostnad och
besvär,

14.
skrivelsen
(1829:8 s. 41) lill kommerskollegiet angående vederbörandes förständigande att
tillse del, sä vilt möjligt är, marknader icke varda hållna ä platser, belägna
nära kyrkorna, m.m.,

15.
ordningen
(1838:33 s. 1) rörande vad mosaiska trosbekännare hava all hädanefter iakttaga
i avseende på utövningen av deras religion och bestyret inom deras församling m.m..

Prop.
1984/85:63 20

16.
cirkuläret den
15 juli 1845 rörande ansökningar om befrielse från teologiskt fakultetsförhör
för dem, som i prästeståndet ämna ingå,

17. kungörelsen (1862:42 s. 3) om
upphävande av kungl. kungörelsen den 19 juni 1830, angående villkoren för
kyrkors sammanbyggnad och behandlingssättet av därom uppkomna frågor,

18.
cirkuläret den
12 maj 1865 angående den kateketiska undervisningen,

19. cirkuläret den 25 oktober 1878 till
samtliga consistoria ecclesiastica angående ifrägsatl ändring i lydelsen av 4
kap. kyrkohandboken,

20. kungörelsen (1884:13 s. 4) angående
pastoralexamens upphörande m. m.,

21. cirkuläret (1886:75 s. 1) till
domkapitlen och Stockholms stads konsistorium angående användande av
kyrkokassas medel,

22. cirkuläret (1902:bih. 111) angående
åtgärder för betryggande av kyrkokassornas bestånd i Skåne, Halland, Blekinge
och Bohuslän,

23. cirkuläret den 31 december 1904
angående vinets utdelning i nattvarden,

24. kungörelsen (1906:2 s. 1) angående tjänstårsberäkning
för döv-stumpräster,

25. kungörelsen (1916:338) angående
sättet för skriftväxUng mellan domstolar, civila, militära och ecklesiastika ämbetsmyndigheter
samt ämbets- och tjänstemän i tjänsten rörande ärenden,

26. kungörelsen (1921:592) angående ny
koralpsalmbok för svenska kyrkan,

27. kungörelsen (1926:106) med
tillämpningsföreskrifter till lagen den 21 maj 1926 (nr 104) angående lindring
i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av till ecklesiastikt ändamål
anslagen jord,

28. kungörelsen (1932:466) med
tillämpningsföreskrifter till lagen den 21 oktober 1932 (nr 465) om ändring i
arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastika löneboställen,

29. cirkuläret (1933:614) till
statsmyndigheterna om tUlämpningen av föreskrifterna i kungörelsen den 3 juli
1916 (nr 338) angående sättet för skriftväxling mellan domstolar, civila,
militära och ecklesiastika ämbetsmyndigheter samt ämbets- och tjänstemän i
tjänsten rörande ärenden,

30. cirkuläret den 29 november 1935 med
anvisningar för upprättande av skogshushållningsplaner för ecklesiastika
löneboställen,

31.
kungörelsen
(1942:158) angående ändring av rikets indelning i stift,

32. kungörelsen (1942:237) med vissa
bestämmelser i anledning av inrättandet av Stockholms stift,

33. kungörelsen (1950:422) angående
bestridande av kantorstillägg i vissa fall,

34.
kungörelsen
(1951:119) om utsträckning av viss i övergångsbestämmelserna till kyrkomusikerstadgan
den 2 juni 1950 (nr 375) föreskriven anmälningstid,

35.
tjänstepensionsreglementet
(1951:667) för präster,

Prop.
1984/85:63 21

36.
familjepensionsreglementel
(1951:668) för präster,

37.
kungörelsen
(1951:782) med övergångsbestämmelser i anledning av upphävandet av vissa
författningar angående prästerskapets löne- och pensionsförhållanden,

38.
kungörelsen
(1952:19) angående redovisning till slatens intressekontor av för präst
avdraget lönebelopp,

39.
kungörelsen
(1953:175) angående redovisning till statens intressekontor av för
kyrkomusiker avdraget lönebelopp,

40.
cirkuläret den
30 juni 1954 till hovkonsisloriet samt alla domkapitel och stiftsnämnder
angående lönegradsplacering för vissa organisttjänster,

41.
kungörelsen
(1958:355) angående tjänste- och familjepensionsrätt för skolkanlorer,

42.
kungörelsen
(1958:372) med övergångsbestämmelser i anledning av vissa ändrade grunder för kyrkomusikerorganisationen,

43.
kungörelsen
(1961:2) med föreskrifter angående tillämpning av lagen den 17 oktober 1958 (nr
516) med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga tjänster vid nyindelning
av riket i pastorat,

44.
kungörelsen
(1961:442) om prästeriiga övergångsbefaltningar, som inrättas vid nyindelning
av riket i pastorat,

45.
cirkuläret den
16 juni 1961 till statskontoret samt alla domkapitel och stiftsnämnder ang.
fastställande och utbetalning av vissa kostnader ur kyrkofonden,

46.
cirkuläret den
17 december 1965 till hovkonsistoriet och domkapiflen ang. vissa bestämmelser i
anledning av upphävandet av avlöningsreglementet för kyrkomusiker m. m.,

47.
ämbetsskrivelsen
den 30 december 1971 till rikskatteverket om tUlhandahållande av Svensk
författningssamling till pastorsämbetena,

48.
cirkuläret den
28 januari 1972 till samtliga domkapitel om upphävande av vissa beslut,
varigenom medgetls att komministertjänst får uppehållas med vikarie, m.m.,

49.
ämbetsskrivelsen
den 15 november 1974 till kammarkollegiet om inrättande av organ för samråd och
informaiion mellan domkapitel samt präster och kyrkomusiker,

50.
förordningen
den 20 november 1975 med bestämmelser om tillträde till praktisk-teologisk
övningskurs.

Prop.
1984/85:63 22

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över kyrkoförfattningsutredningens
betänkande (Ds C 1983:18) Kyrkoförfattningar I, En kartläggning av
regelsystemet m. m.

1. Inkomna yttranden

Efter remiss har yttranden över belänkandet avgetls av justitiekanslern,
Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm, kommerskollegium, vägverket,
kammarkollegiet, statens arbetsgivarverk, slatens löne- och pensionsverk,
svenska kyrkans centralstyrelse, länsstyrelsen i Stockholms län. domkapitlen i
Uppsala (efter hörande av svenska församlingarna i Paris och London),
Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund (efter hörande av Karlskrona
amiraliietsförsamling), Göteborg (efter hörande av Göteborgs tyska församling),
Karlstad, Härnösand, Luleå och Visby, hovkonsistorium, stiftsnämnderna i
Uppsala, Lund och Göteborg, Svenska kyrkans personalförbund. Kyrkomusikernas
riksförbund. Svenska kyrkans utbildningsnämnd saml Kungl. Vitterhels Hislorie
och Antikvitets Akademien.

2. Allmänna synpunkter

De flesta remissinstanserna tillstyrker uiredningens
förslag och de riktlinjer som utredningen har presenterat för hur det
fortsatta arbelel bör bedrivas. Flera remissinstanser finner det värdefullt alt
en översyn har gjorts i syfte att begränsa och förenkla regelbeståndet.

Justitiekanslern och Svea hovrätt har lämnal förslagen
utan erinran.

Kammarrätten i Stockholm;

Det kan dock påpekas att uiredningen under 4 i en del fall
(s. 48 tredje st., s. 49 första st., s. 53 Iredje st.) har ansett aU viss
författning kan upphävas under förutsättning att komplettering sker i annan
författning e. 1. Detta villkor har inle beaktats i övergångsbestämmelser till
de författningsförslag som utredningen har lagl fram eller på annat säll. Kammarrätten
förutsätter alt behovet av en synkronisering i aktuellt hänseende tillgodoses
under departemenlsbehandlingen.

Med hänsyn till att många av de aktuella författningarna
är myckel ålderdomliga är del ibland svårt att avgöra om det ankommer på riksdagen
eller regeringen all beslula om elt upphävande. 1 den mån tveksamhet råder bör
riksdagen fatta beslul i frågan.

Prop. 1984/85:63 23

Svenska kyrkans centralstyrelse:

Centralstyrelsen anser att 1985 ärs kyrkomöte bör beredas lillfälle
all yttra sig över utredningens förslag i olika delar och föreslär därför delta.
Även om p. 2 i övergångsbetämmelserna lill 1982 ärs ändring i RFÖg icke är tillämplig
på utredningens lagförslag - vilket likväl skulle kunna göras gällande med
hänsyn till beskaffenheten hos några av de lagar som därigenom föresläs bli
upphävda - hävdar centralstyrelsen all del med hänsyn till omfaiiningen och
angelägenhetsgraden av lagstiftningsärendet vore värdefullt med kyrkoniö-lels
granskning.

Även domkapitlen i Västerås och / Linköping anser alt 1985
års kyrkomöte bör beredas tillfälle att yttra sig över utredningens förslag i denn;i
del.

Lunds domkapitel och siifisnämnden i Lund anser det
rikligt all ulgallring-en av författningar som bedöms vara inle längre gällande
eller aktuella sker med slor försiktighet.

Liknande synpunkler framförs ocksä av Svenska kyrkans
personalförbund och av Kungl. Vitterheis Hislorie och Antikiviteis Akademien.

3. Författningsbegreppet

Endast två remissinstanser kommenterar uiredningens
överväganden om vad som skall tas med i den av utredningen upprättade
sammanställningen av författningar på det kyrkliga området. Svenska kyrkans ceniralsiyrelse
instämmer i uiredningens analys av författningsbegreppet.

Kammarkollegiet;

Utredningen har funnit (s, 31) att en de! bestämmelser,
däribland breven

den 2 juni
1961 till kammarkollegiet ang. ny indelning av /resp, stift/

..... i lerrilorieila pastoral m, m. i vart fall numera
saknar förfaliningska-

raklär. Breven har därför inle tagits med i
sammanställningen över formelll gällande författningar. Kollegiet ifrågasätter
om delta är riktigt. Förutom beslul om pastorats- och konlraklsindelningen i
stiften innehåller nämligen breven, vad gäller flerförsamlingspastoraten.
bestämmelser om pastoratets namn och om kyrkoherdens stalioneringsorl inom
pastoratet. Då och dä förekommer ärenden om dispens från dessa bestämmelser. -
Vidare vill kollegiet peka på all länens indelning i kommuner efter beslut om
sädana ändringar tillkännages i Svensk författningssamling (1976:985. 1979:908
och 1982:953). Praktiska skäl kan lala för en motsvarande publicering av
gällande kyrklig indelning i lämpliga intervaller.

4. Författningar som bör upphävas

Svenska kyrkans centralstyrelse delar uiredningens
bedömning av vilka författningar som bör upphävas.

Prop.
1984/85:63 24

4.1 Författningar av olika slag som är föråldrade eller
som uppenbart har förlorat betydelse

En del remissinstanser anser att del är tveksamt om vissa
av utredningen i detta sammanhang angivna författningar kan upphävas.

Kammarkollegiet;

Resolution 1741-07-14 för Borgå stift, 8 8. (Angående
skyldighet att vara kyrkovärd och den honom tillkommande lön. Punkt 18.)
Resolution 1754-10-01 på prästerskapets i Åbo stift enskilda besvär, § 1.
(Angående de tillfällen, då konsistorium lill prästs eller skollärares biträde
fullmäktig förordna bör etc. Punkt 21.) Kollegiet anser att resolutionerna
automatiskt upphävdes dä Finland är 1809 skildes från Sverige, Det kan knappasl
komma i fräga att nu upphäva författningar som gällt uteslutande för finländskt
område. Ett beslul därom skulle förutsätta all svenska författningar anses
fortfarande gälla i Finland. Resolutionerna borde inte ha tagits med i
sammanställningen.

Kungörelse (1863:48 s. 1) angående försäljning lill skatte
av de s. k. halländska kyrkohemmanen (Punkt 50). Till åtskilliga av dessa
hemman ansåg sig kronan, sedan HaUand blivit svenskt, ha städselrälien och
därmed ocksä äganderätten. Genom 1863 års kungörelse förklarades, att kronan
för sin del avstod från alla anspråk pä äganderätt till hemmanen. Vidare
medgavs att dessa, såvida inte kyrkan kunde styrka sin äganderätt lill dem med köpe-
eller donationsbrev och de inte var anslagna lill prästerskapets avlöning, fick
lösas till skatte av vederbörande äbo, arrendalor och innehavare. Vid sådan
skattelösen skulle hemmanet i stället för köpeskilling åsättas skatteköpsräntor,
vilka jämte utgående landgille tillföll lokalkyrkan. Dessa avgälder skall
avlösas mol ersättning till vederbörande kyrkoråd enligt lagen (1938:159) om
avlösning av avgälder från de lill skatte försålda så kallade halländska
kyrkohemmanen (punkt 110). 1863 års kungörelse är obsolet och kan därför
upphävas, vilkel ocksä utredningen föreslagit.

Kammarkollegiets kungörelse (1867:9 s. 7) angående
landgille och städja för vissa kyrkolägenheter i Skåne, Halland och Blekinge
(punkt 52). I brev 1867-02-08 till kammarkollegiet förordnade Kungl. Maj:t att
del tillkom vederbörande församling att för sådan kyrkojord i Lunds och
Göteborgs stift, vilken enligt gällande författningar skall brukas under prästgård
eller annat visst hemman, bestämma beloppet av den avgift som bör eriäggas till
kyrkan. Om jordens innehavare inle åtnöjdes med beslutet, skulle frågan
överlämnas tiU avgörande av länsstyrelsen och biskopsämbetet, i vilkas beslut
ändring sedan fick sökas hos kammarkollegiet. På Kungl. Maj:ts befallning
kungjorde kollegiet brevet (1867-03-01). I kungörelse 1932:430 förordnade Kungl.
Maj:t "med ändring i nu förevarande delar av Kungl. Maj:ls brev till
kammarkollegiet den 8 februari 1867 (nr 9, sid. 7)" alt om innehavare av
sådan kyrkojord i Lunds eller Göteborgs stift, "vilken enligt gällande
författningar skall under prästgård eller annal visst hemman brukas", inte
skuUe åtnöjas med vederbörande församlings beslut om avgiften till kyrkan, frågan
skulle överlämnas till avgörande av siifisnämnden. Över nämndens beslut fick
klagan föras hos Kungl. Maj:t genom besvär i den ordning som stadgades i
ecklesiastik boslällsordning. Enligt punkten 2 i övergångsbestämmelserna till
förordningen om förvaltning av kyrklig jord

Prop. 1984/85:63 25

upphävdes 1932 års kungörelse vid ulgången av år 1971,
Dock gäller enligl punkten 3 att ärende om slorieken av avgiften till
församlingskyrkan skall överlämnas till stiftsnämnden för avgörande, om
innehavaren av församlingskyrkans fastighet inte är nöjd med församlingens beslul
om avgiften. I bestämmelsen åberopas de författningar som avsägs i 1932 års
kungörelse. Med hänsyn härtill anser kollegiet att kungörelsen inte kan
upphävas ulan ytterligare utredning.

Cirkulär 1972-01-28 lill samtliga domkapitel om upphävande
av vissa beslul, varigenom medgetls alt komministertjänst får uppehållas med
vikarie, m. m. (punkt 277), Utöver vad som framgår av rubriken föreskrivs i
cirkuläret att domkapitel, som önskar befrielse från skyldigheten enligt 7 §
stadgan (numera förordningen om präslval) att kungöra ledig komministertjänst
vartannat år, har all efter hörande av vederbörande pastoralskyrkoråd anhålla
om vakanlsätining av tjänsten. Föreskriften har fortfarande praklisk betydelse,
och cirkuläret bör därför inte upphävas ulan vidare.

Skara domkapitel:

Domkapitlet tillstyrker förslaget alt författningar som är
föråldrade också formellt upphävs. Somliga angivna författningar hör till en
kategori där fillämpning i dag är hell utesluten, därför att de förhällanden
som avses över huvud inle föreligger längre, medan beträffande andra gäller alt
de möjligen skulle kunna tillämpas men förhållandena ändrals sä att en tillämpning
av dem vore otidsenlig.

Denna senare grupp tangerar den grupp, som uiredningen
föreslår bör upphävas pä den grund all det kan vara främmande för vårt synsätt
att centralt reglera vissa förhållanden. Som exempel pä detta nämns föreskrifler
från 1781 om all sälta årtal och konungs regeringslid på kyrka (s. 46).
Domkapitlet delar i stort utredningens uppfatining även belräffande den
gruppen. Del kan naturligtvis ifrågasättas om del t. ex. inte forlfarande är av
kulturhistoriskt intresse, att på kyrka ha angivet byggnadsår, vilket ju dock
kan las i rekommendationsform i stället. Vidare ifrägsätter domkapitlet om inte
innehållet i brevet år 1694 om domkyrkans ställning som ordinationskyrka pä
något sätt kunde fortleva.

Domkapitlet tillstyrker, alt föreskrifter som förlorat sin
betydelse genom senare reglering nu utrensas. Domkapitlet tillstyrker
upphävande av den grupp föreskrifler som avser övergångsförhållanden eftersom
dessa förhållanden som sedan länge är elt passerat stadium saknar betydelse.

DomkapiUel i Lund och Svenska kyrkans personalförbund
anser att bestämmelserna i cirkulärbrevet den 21 augusti 1786 (KL 1845:241)
fortfarande har aktualitet eftersom brevet innehåller bestämmelser om
kontraktsprosts uppgifter som inle finns på annat häll.

DomkapiUel i Göteborg;

Del kan ifrågssätlas om inle cirkuläret 1904-12-31
angående vinets utdelning i nattvarden (under punkt 68 i slutsammanställningen)
bör kvarstå, då eljest viss oklarhet kan uppkomma om vem beslutanderätten i
dessa ärenden tillkommer l.ex. när det gäller fräga om räll använda särkalkar.

Prop.
1984/85:63 26

Doinkapillel i Härnösand:

Belräffande upphävande av cirkulärbrevel 1781-02-21 ang.
insättning av årtal och konungs regeringslid på kyrkor vill domkapitlet göra
följande kommentar. Mänga av de kyrkor som har byggts under de senaste
decennierna saknar uppgift om byggnadsår. Enligt domkapitlets uppfatining är
detta en brist. En kyrka är i allmänhel en karaktärsbyggnad i sin miljö och är
ofta ett kvalificerat exempel pä sin tids byggnadsskick. Kyrkor är i regel
kulturhistoriskt värdefulla eller intressanta och har genomsnittligt lång
livstid. Det finns ell allmänt intresse för dem även hos personer som inle
betraktar sig som "kyrkliga". Därför är del av värde att en besökare genasl
kan fä den information som ligger i upplysningen om kyrkans byggnadsår. Det ger
en möjlighel all knyta an till elt historiskt sammanhang, något som alll fler
människor upplever som väsenlligl. Domkapitlet kan inte motsätta sig alt 1781
års bestämmelser upphävs, särskilt som den på många håll torde ha fallit i
glömska och därför inte iakttas. Med hänvisning till det ovan anförda vill vi
dock förorda all innehållet i föreskriften får finnas kvar i någon form,
åtminstone som en rekommendation.

Svenska kyrkans utbildningsnämnd;

Utbildningsnämnden tillstyrker alt förordningen 1975-11-20
med bestämmelser om lilllräde till praktisk-teologisk övningskurs upphäves
enär den praklisk-teologiska övningskursen vid universitet upphörde våren 1980
och huvudmannaskapet då övergick till Svenska kyrkans utbildningsnämnd.
Utbildningen bedrivs nu vid Svenska kyrkans pastoralinslitut och lilllrädel
regleras av dess utbildningsplan.

4.2 Författningar om stiftsindelningen

De remissinstanser som har yllrat sig särskilt i denna del
har ingen erinran mol utredningens förslag.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

Centralstyrelsen har övervägt huruvida icke de av uiredningen
angivna författningarna om ändring i sliftsindelningen (s. 47 f.) måste
betraktas som gällande, och sålunda utgöra prov pä en successiv
författningsreglering av sliftsindelningen. Någon praktisk betydelse synes detla
icke ha. Ur formell synpunkt skulle ell sädanl betraktelsesätt innebära all vid
en eventuell framtida grundläggande författningsreglering av sliftsindelningen
dessa författningar om ändringar av den äldre indelningen bör upphävas. Centralstyrelsen
är emellertid böjd all acceptera uiredningens bedömning.

Skara domkapitel:

Domkapillet anser i likhel med uiredningen att de stifsindelningsföreskrif-ter
som nämnts (s. 47, 48) och som lar sikte pä enslaka stift bör ersättas med en
övergripande och grundläggande författning om hela rikels indelning bl.a. i stift.

Prop. 1984/85:63 27

DomkapiUel i Strängnäs:

Frågan om en grundläggande författning om hela rikets
indelning i kyrkliga lerrilorier bör överlämnas till 1982 ärs kyrkokommitté med
lillläggsdirektiv all inkomma med förfatlningsförslag. Förfailningsbesiäm-melser
om en förvallningsmässig uppdelning av den kyrkliga jorden i Stockholms stift
bör snarasl införas i förordningen (1971:860) oin förvaltning av kyrklig jord.

Även domkapitlet i Göteborg tillstyrker införandet av en
grundläggande författning om hela rikets indelning i stift, kontrakt, pastorat
och församlingar.

4.3 Författningar om kyrkokassor

Av de remissinstanser som har ytiral sig över utredningens
förslag i denna del är kaiiiinarkollegiel av samma uppfaltning som uiredningen.
Nägra remissinstanser har ifrågasatt om författningarna om kyrkokassor kun
upphävas.

Karlstads domkapitel;

Man kan möjligen ifrågasätta om cirkuläret (1886:75 s, 1)
angående användande av kyrkokassans medel bör upphävas. Utredningen menar, att
medlen på grund av sin sliftelsekarakiär inle fär användas till främmande
ändamål, även om uttryckliga föreskrifler saknas. Denna uppfallning är av alll
all döma riklig, men del angivna förhällandet stär kanske inte alllid klart för
kyrkoråden. Besiämmelserna kan däför måhända framdeles liksom hittills fylla en
uppgift. Kyrkokassorna har varil föremål för en rält omfattande behandling säväl
i litteraturen som i praxis (se bl. a. Sundbergs Kyrkorätt s. .342 ft.)

Lunds doiiikapilel:

Författningarna under punkterna 62 och 65 angående kyrkokassorna
innehåller vissa grundläggande besiämmelser rörande användningen av församlingskyrkas
egendom. Visserligen skulle eu upphävande sannolikt inte innebära nägon ändring
i sak. Del finns emellerlid särskill i Lunds stift församlingskyrkor som äger belydande
egendomar och som har och kommer all fä donationsmedel av betydande omfaltning.
Del är därför vikligt all genom de berörda besiämmelserna göra kyrkoråden
uppmärksamma pä vad som gäller,

Siifisnämnden i Lund är av samma uppfallning.

Siifisnämnden I Göteborg och domkapiUel i Skara ifrägasälter
om inte föreskrifterna om kyrkokassa bör kvarstå med hänsyn lill betydelsen av
alt medel tillhörande församlingskyrka inte sammanblandas med andra tillgångar
utan särskiljas från kassa av kyrkokommunal karaktär.

Prop. 1984/85:63 28

Svenska kyrkans personalförbund:

Dessa författningar kan sägas upprepa och precisera de grundläggpude
bestämmelserna och vad som alltid ansetts gälla om användande av
församlingskyrkas medel och egendom. Ett upphävande skulle förmodligen inle
innebära någon ändring i sak. Författningarna har dock aktualitet och den torde
inte bli mindre. Trots slifielsekaraktären och dessa cirkulär har
församlingskyrkas medel inte sällan sammanblandats med andra medel och används
för annat än resp. lokalkyrkas behov. Det har även förekommit missvisande
information från dem som givit anvisningar om kyrkliga räkenskaper. Med hänsyn
till det anförda och med hänsyn till att det i vissa fall gäller betydande
egendom och alt det finns skäl all anta att belydande egendom kommer alt
tillfalla kyrkor bör författningarna vara kvar, inte minst som observandum för
förvaltare av kyrkor och granskare av kyrkas räkenskaper. Bestämmelserna bör
eventuellt ersättas med andra motsvarande bestämmelser. Det bör vidare beaktas
att kyrkor byggda efter 1817, i städerna efter 1843, ej alltid är juridiska
personer men det oaktat anges som mottagare av gåvor och donationer.

4.4 Föreskrifter om sammanbyggnad av kyrkor

Elt par remissinstanser har yttrat sig över utredningens
förslag i denna del. Domkapitlet i Göteborg tillstyrker förslagel medan de övriga
remissinstanserna har en annan uppfattning.

Kammarkollegiet:

Anskaffande och vård av kyrka är enligl LFKS liksom enligl
tidigare gällande 1961 års församlingsstyrelselag en församlingsangelägenhet.
Enligt 1958 års utredning kyrka-stal (SOU 1967:46 s. 95) torde delta främsl
innebära att församling har befogenhet att anslå medel till dessa ändamål.
Några lagbestämmelser som ålägger församling att bygga och underhålla kyrka
finns inte enUgt kyrka-statutredningen, men del får anses sedvane-rättsligl
fastslaget att församlingsbildning medför skyldighet för församlingen att
anskaffa och vårda kyrka. Regeringen torde kunna ålägga församling att mot dess
vilja fullgöra denna skyldighet.

Lunds domkapitel;

Det är viktigt att utgallringen av författningar som
bedöms vara inte längre gällande eller aktuella sker med stor försiktighet.
Utredningen har beträffande några författningar angivit att de kan upphävas
först sedan vissa bestämmelser överförts till annan lagstiftning. Domkapitlet
vill göra samma bedömning beträffande författningen under punkt 49. Det är inte
självklart att bestämmelsen i lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter
om alt församling själv får vårda sina angelägenheter och att anskaffande och
vård av kyrka är en församlingsangelägenhet innebär att det står församlingen
helt fritt alt själv bestämma om man skall bygga kyrka. Av ålder har det inom
svenska kyrkan varil så att en församling har ansetts skyldig att bygga
församlingskyrka. Enligt domkapitlets uppfattning bör inle författningen under
punkt 49 utmönstras utan att ha blivit ersatt med annan.

Prop.
1984/85:63 29

Skara domkapitel:

Föreskriften från år 1862 (s. 50 ff.) med krav pä
regeringens tillstånd för församlingar som vill förena sig om alt bygga en
kyrka anser domkapitlet inle skall utgå. Skulle i dag etl sådant samgående om
kyrka bli aktuellt, styr ju detla också en kommande pastoralsreglering på del
sättet, all banden mellan tvä sädana församlingar blir svårupplösliga, vilkel
kan slå i slrid med vad statsmakterna (och domkapitlet) bedömer vara en lämplig
avgränsning av pastoratsenhel.

Svenska kyrkans personalförbund;

Den s.k. kyrkobyggnadsskyldighelen kan inle som
utredningen (s. 41) menar anses tillräckligt reglerad i församlingsstyrelselagslifiningen.
Beslämmelsen i 1 kap. 3 8 "får" kan tolkas som det slår församlingen
fritt att bygga och underhålla kyrka saml tillhandahålla vad som erfordras för
gudstjänst och kyrkans handlingar eller underlåta detsamma. Sä är dock inle
förhållandet, vilket framgår av gällande specialbestämmelser samt av förutsatt
och erkänd sedvanerätt. I och med att församling bildals och kyrka där saknas
är byggande av kyrka med vad därtill hören församlingsgemenskapen åtföljande
förpliktelse. För att en församlings rält tili kyrkans gudstjänst och
handlingar (präst) skall bli tillgodosedd av kyrkan, dvs. trossamfundet genom
biskop och stift, fordras en invigd kyrka. Samlliga författningar som gäller
kyrkobyggnadsskyldigheten bör vara kvar tills de ersatts med erforderlig annan
reglering.

4.5 Löne- och pensionsförfattningar

Av de remissinstanser som berörs av uiredningens förslag i
denna del har statens arbetsgivarverk och Kyrkomusikernas riksförbund tillstyrkt
förslagel medan slatens löne- och pensionsverk avstyrkt utredningens förslag.

Statens löne- och pensionsverk;

På s. 51-53 i betänkandet finns en förteckning över vissa
författningar innehållande pensionsbeslämmelser gällande för präster och skolkanlorer
på 50-talet före ikraftträdandet den 1 juli 1959 av statens allmänna tjänstepensionsreglemente
(SPR). Kyrkoförfaltningsulredningen föreslär att de uppräknade författningarna
upphävs. Enligt ikraftlrädandebestämmelsen till SPR "träder reglementet ikraft
den 1 juli 1959, då vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller
föreskrift finnes stridande mol reglementes bestämmelser upphör alt gälla,
såvitt angår anställningshavare, å vilken reglementet må vinna
tillämpning". Härav framgår att äldre författningar utan hinder av SPR:s
ikraftträdande fortfarande gäller för de f. d. anställda som avgått (med rätt lill
pension eller lill framtida tjänstelivränta) före den 1 juli 1959. Huvudregeln
är att pensionsförhållandena för en f d. anställd regleras av del regelkomplex,
som gäller för honom vid avgången ur tjänst och som därefter äger fortsatt
giltighet, så länge han eller hans efterlevande kan hävda rätt till
pensionsförmåner med stöd av bestämmelserna. Om bestämmelserna upphävdes,
skulle det innebära att SPV saknade slöd i författning för de utbetalningar som
verket kontinuerligt verkställer resp.

Prop. 1984/85:63 30

kommer att påbörja framdeles lill personer som ännu ej uppnått
65 års ålder men som har en latent rält till livränta fr. o, m. nämnda ålder. SPV
fär med hänvisning härtill avstyrka utredningens förslag i denna del. Någon
uppgift angående hur mänga personer som nu eller framdeles har rält till
förmåner enligl de i betänkandet angivna författningarna kan SPV inle lämna,
enär registren inte är förda på sädanl sätt alt en sädan statistik kan tas
fram.

Av uttalandet på s. 53-54 i betänkandet framgår att uiredningen
haft kontakter med företrädare för SPV i förevarande fråga. Av texten framgår
alt utredningen fått den uppfattningen all SPV godkände förslagel alt berörda
författningar kunde upphävas. Det är svårt att i efterhand klarlägga hur etl
sådant missförstånd, för vilket verket lar på sig hela ansvaret, kan ha
uppställ. Sannolikt beror del på alt SPV-föreirädaren fält den uppfattningen
att frågan gällde om författningarna kunde strykas i SFS-regislret. På s. 75-76
anför utredningen att vissa uppgifter, som har förfaltningskaraklär utfärdats i
form av förvallningsbeslul. SPV har i och för sig inte någol alt erinra mol att
föreskrifterna i "Kbr den 27 maj 1970 lill SPV ang. 1968 års kyrkomötes
skrivelse, nr 41, om rätt för präst alt i pensionshänseende tillgodoräkna
tjänstgöring hos internationellt organ" som utredningen föreslär utfärdas
i form av förordning. Därvid måste man länka pä de problem som beror pä att
bestämmelserna i sin nuvarande form även gäller som kollektivavtal. Parterna pä
den statliga arbetsmaknaden har f. ö. inlett diskussioner som är avsedda att
leda lill elt nytt statligt pensionsavtal. Sannolikt kommer föreskrifterna i
bl. a. nämnda Kbr att tas in som specialbestämmelser till del nya avtalet.

4.6 Författningar som inte enbart rör svenska kyrkan eller
som saknar anknytning till svenska kyrkan

Endast två remissinstanser kommenterar utredningens
förslag i denna del. Komerskollegium har inle något emol att skrivelsen
(1829:83 s. 41) lill kommerskollegiet upphävs.

Domkapitlet i Strängnäs:

Domkapillet ifrägasälter huruvida förordningen (1869:43 s.
1) ang. förändring av grundräntor och kronotionden (punkt 53) kan upphävas med
hänsyn till utgående ersättningar för domkyrkotunnor och annan kronotionde
till vissa domkyrkor.

5. Författningar som bör ses över

5.1 Författningar om de icke-territoriella församlingarna

Svenska församlingarna i Paris och i London delar
utredningens åsikt att föreskrifterna om de svenska utlandsförsamlingarna bör
undersökas närmare försl sedan utlandsförsamlingarnas organisatoriska
ställning har utretts.

Prop. 1984/85:63 31

Kammarkollegiet:

Uiredningen framhåller (s. 66) all de i avsnittet angivna
författningarna om de icke-territoriella församlingarna är ålderdomliga och
därmed svårtillgängliga och bör ses över. Del bör därvid undersökas, om LFKS i
vissa delar kan göras tillämplig pä dessa församlingar. Kollegiet vill med
anledning av uiredningens hänvisning till LFKS erinra om alt denna lag enligt 1
kap. 2 8 Iredje stycket redan gäller i lillämpliga delar för de icke-territoriella
församlingarna. I övergångsbestämmelserna (punkt 4) till lagen sägs alt
beträffande icke-territoriell församling tillämpas den ordning som förut gällt,
om församlingen beslutar det.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

I övrigt bör framhållas att 1984 års kyrkomöte har fallat beslul
om ytterligare utredning av utlandsförsamlingarnas framlida ställning, vilkel
avviker från vad centralstyrelsens arbetsgrupp hade föreslagit och vad
utredningen låtit anteckna på s. 68 i betänkandet.

5.2 Författningar om helgdagar-arbetsfria dagar

Domkapitlet i Strängnäs;

Domkapitlet anser att översynen av helgdagar-arbetsfria
dagar bör resultera i etl mera systematiskt språkbruk så att helgdagarbegreppet
reserveras för de kyrkliga gudstjänsts-, högtids- och helgdagarna.

5.3 Föreskrifter om användningen av kyrkofondsmedel

Kammarkollegiet;

Lagen (1925:456) angående anlitande av kyrkofonden för
uppförande av prästgårdar inom vissa delar av Härnösands och Luleå stift (punkt
86). Ämbetsskrivelse 1971-12-10 till statskontoret med provisoriska bestämmelser
om lån och anslag ur kyrkofonden för uppförande av prästgårdar å vissa orler
(punkt 272). Enligt 1 § 1925 års lag i dess lydelse enligt lagen 1951-06-29, nr
576, fär Konungen i de fall, då inom Härnösands och Luleå stift tjänlig
prästgård saknas för sådan kyrkoherde eller komminister som är stationerade på
ort av utpräglad ödebygdskaraktär, medge att från kyrkofonden utlämnas räntefritt
län till pastoratet för byggande av ny prästgård under förutsättning bl. a. att
nybyggnaden med hänsyn till de ekonomiska förhållandena i pastoratet måste
anses medföra oskäligt slor lunga för pastoratet och dess invånare. 2 8 i 1925 ärs
lag anger att, där särskilda förhållanden sådant påkallar. Konungen får medge
att kostnaderna för byggnadsskyldighetens fullgörande helt eller delvis
bestrids av kyrkofondens medel ulan återbetalningsskyldighet för pastoratet.

Närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen fanns
meddelade först i kungörelsen 1925:457 och därefter i 5 kap. reglementet
(1935:18) för ecklesiastik medelsförvaltning. Sedan Kungl Maj:t upphävt
reglementet genom kungörelsen (1971:861) om kyrkliga kostnader, förordnade Kungl
Maj:i genom den förut nämnda ämbetsskrivelsen 1971-12-10 att 5 kap. reglementet
provisoriskt skulle tillämpas efter den 31 december 1971. I

Prop.
1984/85:63 32

propositionen 1925:213 med förslag lill ifrågavarande lag
motiverade departementschefen den föreslagna möjligheten alt lämna pastorat
hjälp ur kyrkofonden med att uppförande av prästgärd ålåg vederbörande pastorat
men pä grund av fattigdomen i dessa ödebygder pastoraten ej sällan var urståndsatta
att fylla sin skyldighet i delta avseende. Numera lorde det inte för något
pastorat i Norrland kunna uppstå sä slora svårigheter att finansiera etl prästgärdsbygge
som kunde föreligga år 1925. Genom ändringar i lagen (1970:940) om kyrkliga
kostnader har kyrkofonden fr. o. m. är 1983 en ny och väsentligt utvidgad
funktion när del gäller att utjämna kostnaderna för församlingar och pastorat.
Det nya syslemel bygger liksom den kommunala skalteutjämningen pä en skatlekraftsgaranti.
1 grundgaranlin ingär kost-nadsfaklorer som är geografiskt betingade.
Garanterad skattekraft i procent av medelskallekraften varierar mellan 98 i slörre
delen äv landel och 119 längst i norr. Kollegiet ifrågasätter därför, om inte
1925 års lag och 1971 års ämbetsskrivelse lill statskontoret bör upphävas.

Cirkuläret (1937:219) angående biskopsgårds förvaltning, m.m.
(punkt 105). Cirkulärets bestämmelser i vad de avser främst frågor om
besiktning, underhälls- och andra arbeten på biskopsgärd och dess möbler för represen-talionsändamål
har setts över inom kollegiets allmänna avdelning. Förslag till ändring har
getts in till departementet med särskild skrivelse. Kopia av förslaget kommer
att tillställas kyrkoförfatlningsutredningens sekreterare.

Statskontorets cirkulär 1972-01-31 angående utbetalning av
vissa koslnader ur kyrkofonden (punkt 278). Cirkuläret ses nu över inom
kollegiets fondbyrå.

Svenska kyrkans centralstyrelse:

Också inom området för kyrkofondens användning kan det med
anledning av initiativ som tagils av 1984 ärs kyrkomöte bli aktuellt med
författningsändringar.

Domkapitlet i Göteborg;

Förslaget att sammanföra gällande bestämmelser om
kyrkofonden lill en författning och i samband därmed upphäva den rad av beslul
som rör samma ämne är utmärkt och skulle bilda en säkrare grund för bedömning
av hithörande frågor.

Siifisnämnden i Uppsala;

Stiftsnämnden instämmer i uiredningens kommentar i p 6.1
beträffande författningarna om förvaltning av kyrklig jord. Vidare tillstyrks
övervägandet (5.2.5) att i förordningen om kyrkliga kostnader införa angivna
bestämmelser om användning av kyrkofondsmedel till en samlad kalalog.

5.4 Författningar om prästexamen

Domkapitlet i Strängnäs: Författningar om prästexamen bör
sammanföras i en förordning.

Prop.
1984/85:63 33

5.5 Instruktion för hovkonsisloriet

Utom i 1681 ärs instruktion regleras konsistoriets verksamhei
i lagen (1936:657) om domkapitel enligt den beslämmelse i 22 § nämnda lag som
säger att domkapilelslagen i tillämpliga delar gäller även belräffande
hovkonsistoriet men rörande dess sammansättning och befogenhet hänvisar lill de
särskilda bestämmelserna i 1681 års instruktion.

Hovkonsislorium
likslälls med domkapitlen som ett offentligräitsligl organ. Dess uppgift
motsvarar domkapitlens när det gäller tillsynen över hovförsamlingen. Del har
dessutom särskilda uppgifter med avseende pä hovkleresiet. Efter upplösningen
av Skeppsholms församling med ulgången av är 1969 övar konsistoriet tillsyn
över enbarl Hovförsamlingen. Församlingens offentligrättsliga ställning är sädan
all den skiljer sig från andra kyrkoförsamlingars. I tillämpliga delar lyder
den visserligen under församlingslagen (se prop. 1983/84:19 s. 66), och den ingär
i samma valkorporation som Stockholms stifts församlingar vid val till
kyrkomötet. Den samverkar vidare i frivilligt stiflsarbele med församlingarna i
stiftet genom medlemskap i sliflstingel. Däremot är den inte underkastad
domkapitlets tillsyn och myndighet i motsats till vad som gäller belräffande de
båda andra icke territoriella församlingarna i Stockholm. Församlingen väljer
inte heller präst enligl präslvalslagen, utan pastor utses av Konungen.
Församlingens gudstjänster förrättas av hovpredikanterna i kleresistaten.
Församlingskyrkan upplåts av Konungen, och församlingens utgifter bestrids i
van fall f. n. med ett särskilt, årligt anslag från Konungen vid sidan av
församlingsskatten. Det kan i enlighet med det nu anförda konstateras att församlingens
och hovkonsistoriums offentligrättsliga ställning bygger på den särskilda
ordningen med elt hovkonsistorium vid sidan av domkapitlen. Konsistoriets
ställning kan därmed inle förändras ulan att på samma gång frågan om en
reglering av hovförsamlingens ställning i olika hänseenden kommer upp.

I det
föregående har nämnts att konsistoriet har befattning med frågor rörande hovkleresiet.
I kleresistaten ingår överhovpredikanten, de tjänstgörande ordinarie
hovpredikanterna (vanligen två-tre till anlalel) och e. o. hovpredikanterna
(vanligen 25-30 till antalet) liksom även en jurist, konsistorienotarien.
Befattningshavarna i kleresistaten utnämns av Konungen, och dennes utnämningsrält
påverkas ej av den slatliga normgivningen som uiredningen har för ögonen. 1 hovkonsisloriums
befogenheter ingår alt öva tillsyn också över kleresistaten. Del är från
principiella utgångspunkter knappasl tänkbart all den kan utövas av annan än
överhovpredikanten som preses i konsistorium.

Genomgängen
enligt det återgivna av hovkonsistoriels uppgifter ger vid handen alt dess plals
i det offentligrättsliga systemet gör det behövligt all behålla en normgivning
för dess sammansättning och befogenheter. Den ålderdomliga 1681 års instruktion
rörande hovkonsislorium kan alltså inte ulan vidare upphävas. Om del sker måste
den ersättas med ny lag, Lagtekniskt synes denna uppgift eventuellt kunna lösas
pä det sättet all domkapitelslagen kompletteras med bestämmelser som gäller
sammansättningen av hovkonsislorium. Bestämmelser härom har i 1681 års
instruktion sin närmasle motsvarighet i pp 1-6 (se Wetterberg, Handbok för kyrkolag-farenhet,
Håkan Ohlssons Boktryckeri. Lund). Vad som sägs under övriga punkter i
instruktionen (ibm) har i alll väsentligt sin motsvarighet i andra senare
tillkomna bestämmelser i domkapitelslagen och församlingslagen. Till den del
instruktionen behandlar överhovpredikanlens uppgifter särskilt med avseende på
tillsynen över slottskyrkorna lär del kunna regleras i

Prop. 1984/85:63 34

författningar som utfärdas av riksmarsalksämbelet.

Till vad som anförts i betänkandet i avsnittet 5.2,2. vill
konsistoriet i det här sammanhangel slutligen framhålla att hovförsamlingen -
eftersom församlingslagens bestämmelser är tillämpliga på den - utnyttjat
möjligheten i lagens övergångsbestämmelser punkt 4 all särskilt förbehålla sig
att i ställel för församlingslagen lillämpa äldre ordning där denna i nägol
hänseende kan avvika frän vad som annars enligt den nya lagen skall gälla
rörande församlingsstyrelsen,

5.6 Författningar om domkapitlets tillsyn över vissa
stiftelser

Kammarkollegiet:

Cirkulärbrev 1788-04-24 angående konsistoriernas
redogörelseansvar för förvaltningen av de under deras vård lämnade medel (punkt
31). Enligt cirkuläret skulle konsistorierna för varje är upprätta räkning över
de stipendiemedel, som stod under deras vård, och över alla andra inkomster som
anordnats lill de högre eller lägre läroverkens understöd och som
konsistorierna mottagit lill förvaltning. Räkningen skulle med därtill hörande
verifikationer avlämnas lill vederbörande länsstyrelse, som hade att insända
den lill kammarrevisionen för granskning.

Cirkulärbrev 1806-10-10 till konsistorierna angående deras
tillsyn över alla, till förmån för akademier, gymnasier, katedral- och
trivialskolor gjorda, enskilda donationer saml andra fromma stiftelser (punkt
36). Genom cirkuläret ålades konsistorierna dels tillsyn över enskilda
donationer till förmån för akademier m.fl., vare sig donationerna blivil
ställda under konsistoriets vård eller ej, dels en allmän tillsyn över alla
sädana fromma stiftelser som inte blivit ställda under särskild publik
styrelse.

Cirkulärbrev 1809-07-13 med förklaring angående i
underdånighet väckt fräga om konsistoriernas åliggande att infordra årliga
redogörelser för och granska de inom varje stift lill förmån för akademier och
skolor anslagna donationsmedel (punkt 38). Genom cirkuläret anbefalldes
konsistorierna alt hos kammarkollegiet uppgiva de stiftelser till
undervisningsverken, som då fanns i varje stift, jämte de personer, som hade
att redovisa för stiftelserna.

Enligt 22 8 lagen (1929:116) om tillsyn över sliflelser
skall de bestämmelser, som meddelats i 1788, 1806 och 1809 års cirkulär inte fillämpas
på stiftelse som står under tillsyn enligl denna lag. Utredningen framhåller (s.
73) all breven bör revideras i samband med den inom justitiedepartementet
pågående revisionen av stiftelselagstiftningen. Kollegiet vill erinra om att
domkapitlens verksamhet och de medel, som de förvallar, är underkastade
revision av kammarkollegiets revisionskonlor. Enligl kollegiets mening är
cirkulären obsoleta, och de kan därför upphävas utan ytterligare utredning.

Skara domkapitel:

De delvis föråldrade, omodernt redigerade,
svåröversiktliga och utspridda författningar som nämns under detta avsnitt är -
som inledningsvis framgått -en stor grupp inom denna sektor. Bland de
föreskrifter som lagits upp har domkapitlet bl. a. noterat dem från åren 1788,
1806 och 1809 (5.2.8. s. 72 ff) som avser domkapitlets tillsyn över vissa
stiftelser och bekräftar att de i många hänseenden är sä föråldrade alt de inte
kan efterlevas.

Prop.
1984/85:63 35

Lunds domkapitel:

Domkapitlet ifrågasätter om författningarna under punkt 36
och 38 längre har nägon aktualitet. Domkapitlet har i vart fall inle såvitt är
känt fullgjort de åligganden rörande donationer underställda universitet och
skolor som stadgas.

5.7 Övriga föreskrifter

Kammarkollegiet:

Cirkulär 1971-12-10 till statskontoret och samlliga sliftsnämnder
om fastställande av hyra för tjänstebostad ät präst (punkt 271). I cirkuläret
erinrar Kungl Maj:l om att siiflsnämnd enligt 8 S kungörelsen, numera
förordningen om förvaltning av kyrklig jord. fastställer hyra för ijänslebo-stad
pä prästgård och förordnar att hyra för tjänsteboslad åt präst även i annal
fall skall fastställas av siiflsnämnd. Grundläggande regler om tjänsle-bosladshyra
m. m, finns dels i kungörelsen (1961:333) angående ijänstebos-tadshyra m.m.,
dels i kungörelsen (1961:334) angående bränslekostnads-gottgörelse lill
innehavare av vissa tjänslebosläder. Kungörelsen angående Ijänslebostadshyra
har inte tagits med i sammanställningen, eftersom den enligt uiredningen (s.41)
saknar en uttrycklig anknytning lill svenska kyrkan. Däremol finns kungörelsen
om bränslekostnadsgotigörelse med i sammanställningen (punkt 188). I
sammanställningen har också lagits med kungörelsen (1968:649) om vissa tjänslebosläder
m.m. inom offenllig verksamhet (punkt 240).

Kollegiet vill erinra om all enligl elt avtal 1983-11-25
mellan arbetsgivarverket och berörda arbetstagarorganisationer tjänstebostadstvånget
skall finnas kvar - förutom för tjänstemän inom utrikesförvaltningen och för
landshövdingar- bara för präster med statligt reglerade anställningar. Och enligl
en särskild överenskommelse samma dag mellan parlerna skall kungörelsen om bränslekostnadsgotigörelse
upphöra alt gälla fr,o,m. 1984-07-01. Med anledning av avtalet och
överenskommelsen kommer enligt vad som kollegiet erfaril alt läggas fram
förslag till bl. a, en präsibosiadsför-ordning, genom vilken upphävs 1961 års
kungörelserom ijänslebostadshyra och bränslekostnadsgotigörelse samt 1968 års
kungörelse om vissa tjänslebosläder m. m. inom offenllig verksamhei. Enligt
förslaget till prästboslads-förordning bestäms hyran för bostaden av
stiftsnämnden. Förut nämnt cirkulär 1971-12-10 om fastställande av hyra för tjänsteboslad
ål präst skulle därmed upphävas.

Statens löne- och pensionsverk;

På s. 75-76 anför utredningen att vissa uppgifter, som har
förfaltningskaraklär utfärdats i form av förvallningsbeslul. SPV har i och för
sig inle nägol att erinra mot all föreskrifterna i "Kbr den 27 maj 1970
till SPV angående 1968 ärs kyrkomötes skrivelse, nr 41, om rätt för präst att i
pensionshänseende tillgodoräkna tjänstgöring hos internationellt organ"
som utredningen föreslår utfärdas i form av förordning. Därvid måste man tänka
på de problem som beror pä att bestämmelserna i sin nuvarande form även gäller
som kollektivavtal. Parlerna på den statliga arbelsmarknaden har f. ö. inlett
diskussioner som är avsedda all leda lill ett nytt statligt pensionsavtal.

Prop. 1984/85:63 36

Sannolikl kommer föreskrifterna i bl. a. nämnda Kbr
all tas in som specialbestämmelser till del nya avtalet.

Skara domkapitel;

Bland föreskrifter som eventuellt bör utfärdas i förordning
anser sig domkapillet böra nämna ämbetsskrivelsen den 23 januari 1970 angående
löneförmåner ät viss personal vid stiftsnämnden vid dellagande i skogsveckans
förhandlingar, som är obsolet, Fräga som avses med cirkuläret bör ju numera tas
upp som en ordinär intern fråga om de medel myndigheten kan satsa pä
fortbildning inom ramen för sin budget, där numera inte specifik anslagspost
för ändamålet finns.

DomkapiUel i Göteborg;

Domkapitlet tillstyrker förslagel att sammanföra
föreskrifterna rörande utbildning, tjänster, löneförmåner, delegationsärenden m.
m. till en författning.

Svenska kyrkans personalförbund;

Med anledning av utredningens förslag att Uppsala mötes beslul
1593-03-20 bör vara kvar vill personalförbundet ifrågasätta om del ens är möjligt
alt upphäva Uppsala mötes beslut eftersom detta fattats av etl koncilium, som
inte har någon motsvarighet i dag.

Kyrkomusikernas riksförbund tillstyrker utredningens
förslag att författningarna om kyrkomusiker bör vara kvar men få en översyn av
kyrkomusikeml-redningen.

Stiftsnämnden i Göteborg:

En hel del av de föreskrifler som avses kvarstå bör
sålunda kunna efter viss omarbetning överföras till annan författningstext,
exempelvis punkten 206 cirkulär 1963-12-19 som reglerar bl. a. rätlen att
betala ersättning åt särskild värderingsman i samband med försäljning eller
förvärv av fast egendom. Sä länge en bestämmelse av detta slag återfinns i elt
cirkulär som inte formellt har anknytning till annan förfaltningslext
föreligger alllid risk, alt den icke uppmärksammas vid det lillfälle den
behöver tillämpas.

6. Synpunkter på det fortsatta utredningsarbetet

Svenska kyrkans centralstyrelse:

Vad gäller uiredningens synpunkter på författningar som
bör ses över vill cenlralstyrelsen framhälla alt den genomgäng av 1686 ärs
kyrkolag med anslutande författningar som äger rum genom centralstyrelsens
försorg inom arbetsgruppen för kyrkoordning, kyrkostadga m. m. måste få la
skälig lid i anspråk, eftersom arbetet är förenat med den nödvändiga systematiseringen
av del framtida kyrkliga regelsystemet. Cenlralstyrelsen anser därför alt

Prop.
1984/85:63 37

arbelel under uiredningens etapp 2 måste bedrivas med
utgångspunkt från kyrkans intresse av alt den gamla kyrkolagen ges en värdig
och ändamålsenlig efterföljare. Föga står därvid att vinna genom all forcera
arbetet inom kyrkoförfattningsutredningen mer än den kyrkliga arbetsgruppen kan
följa jämsides.

Domkapitlet i Göteborg:

En begränsning av den av uiredningen påtalade sväröverskådlighelen
av bestämmelserna genom en sammanföring lill etl minskat antal författningar är
etl önskemål för enklare hantering av föreskrifterna.

Domkapitlet i Västerås:

1979 års och 1982 års kyrkomötens utredningsnämnder saml
1982 års och 1983 ärs kyrkomöten har betonat, att en nära samverkan och
samordning mellan kyrkoförfattningsutredningen och centralstyrelsens
arbetsgrupp för kyrkoordning, kyrkostadga m. m. säväl arbelsmässigt som
tidsmässigt mäste komma till stånd. Detta antyds också i kyrkoförfatlningsutredningens
direktiv. Detsamma framhölls av 1982 års kyrkomötes utredningsnämnd i dess
betänkande 1983:1 s. 226: "Mycket av det som i dag regleras i 1686 års
kyrkolag synes i mer eller mindre förändrad form böra ingå i kyrkoordningen
eller kyrkosladgan. Arbetet med kyrkoordningen och kyrkostadgan bör därför
samordnas med en avveckling av kyrkolagen. Detla är nödvändigt även av
lagtekniska skäl".

Det slår klart sedan länge, alt de uppgifter, som i della
sammanhang åvilar staten och kyrkan, dels berör Svenska kyrkans mest vitala inlressen
dels lill sin omfattning svårligen kan avgränsas utan kommer att avse det
kyrkliga regelsystemet i sin helhet. Av den anledningen är det uppenbart, alt
utredningsarbetet bör tillåtas fortlöpa utan tidspress.

1979 års kyrkomötes utredningsnämnd har i sill
slutbetänkande, avsnitt 5.3., behandlat de allmänna principerna för kyrkomötets
roll i normgivningen, och i avsnitt 6 framlagt förslag lill fördelning av normgivning
mellan riksdag/regering och kyrkomöte på olika ämnesområden. 1982 års kyrkomöte
har godkänt förslaget och därmed således uttalat att delta bör ligga till grund
för det fortsatta arbetet härvidlag. De synpunkler, som ulredningsnämnden framfört
i silt slutbetänkande, vad avser ovannämnda avsnitt om fördelningsprinciperna,
bör tillmätas avgörande betydelse vid översyn av kyrkoförfattningarna.

Svenska kyrkans personalförbund;

Förbundet finner det angeläget att den av kyrkoförfaltningsulredningen
påbörjade översynen av del kyrkliga regelsystemet genomföres. De kyrkliga
bestämmelserna är tillkomna under mycket lång tid och kringspridda inom vitt
skilda rättsområden. Delta gör alt kyrkolagfarenhetsområdel är mycket
svåröverskådligt och stundom svårtiUämpat. Ännu lillämpliga och behövliga
bestämmelser bör komma eventuellt i en mera tidsenlig form, jämte tillkommande
bestämmelser systematiseras med hänsyn till ämnesområde och vikt (jfr det gamla
begreppet kyrkoordning och kyrkostadga) och samlas i en kyrkans författningscodex.

Prop.
1984/85:63 38

Avslutningsvis vill förbundet särskilt betona, all del
fortsatta översynsar-betel i erforderlig utsträckning tar hänsyn till även de
teologiska grunder som kan ligga bakom de äldre bestämmelserna och som forlfarande
är relevanta, varför förbundet föreslär att en i kyrkolagfarenhel erfaren
leolog knyts till utredningen som expert.