om räntetillägg för räntefritt eller lågförräntat lån
1984-11-01 · 52 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Riksdagen anger att dokumentet är inskannat och att fel kan förekomma. Kontrollera mot originalet innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — originalets PDF · riksdagens sida
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 41 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
Varje sida nedan har en egen länk «Kontrollera mot PDF» till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1984/85:71, om räntetillägg för räntefritt eller lågförräntat lån
Dokumentets text
Prop.
1984/85:71
Regeringens proposition
1984/85:71
om räntetillägg för räntefritt
eller lågförrantat lån;
beslutad
den 1 november 1984.
Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits bifogade uldrag av regeringsprolokoll.
På
regeringens vägnar
OLOF
PALME
KJELL-OLOF
FELDT
Propositionens
huvudsakliga innehåll
I
proposilionen föreslås att frigränsen för förmån av räntefritt eller lågförräntat
lån från arbetsgivare vid beskattningen höjs från 100 kr. till 2000 kr.
l
Riksdagen 1984185. I saml. Nr 71
Prop. 1984/85:71 2
1
Förslag till
Lag
om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Härigenom
föreskrivs att 106 6mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt' skall ha
nedan angivna lydelse.
Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse
10
6 6 mom. Skall den skallskyldige ta upp värde av bostadsförmån som intäkt av jordbmksfastighet
skall vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp tillägg göras med ett
belopp motsvarande den del av räntekostnaderna på läneskulderna i
förvärvskällan som belöper på bostaden, om den tillhör honom. Pä
bostadsbyggnaden och därtill hörande tomtmark skall anses belöpa så stor del av
dessa räntekostnader som byggnadens och tomtmarkens taxeringsvärde utgör av
värdet av samtliga tillgångar i förvärvskällan. Vid tillämpning av första
stycket skall räntelillägget minskas med dels underskott som har uppkommit i
den ifrågavarande förvärvskäUan, dels den vid taxeringen fastställda inkomsten
av kapital, dock högst 30000 kronor, lill den del denna inkomst inte har
avräknats enligt 4 mom. Har den skaltskyldige vid beräkning av inkomst av
fastighet eller rörelse yrkat avdrag för koslnader för en i räkenskaperna
upplagen bil, bål eller liknande tillgång skall tillägg göras med ett belopp
motsvarande en beräknad ränta på tillgångens värde i den mån denna har använts
för privat bmk.
Har
den skaltskyldige erhållil lån Har den skattskyldige erhåUit lån
från arbetsgivare eller uppdragsgi- från arbetsgivare eller uppdragsgi
vare och understiger den faktiskt vare och understiger den faktiskt
erlagda räntan i fråga om lån från en erlagda räntan i fråga om lån från en
och samma arbetsgivare eller upp- och samma arbetsgivare eller upp
dragsgivare sedvanlig ränla med dragsgivare sedvanlig ränta med
mer än /OO kronor, skall tillägg gö- mer än 2000 kronor, skall tillägg
ras med ett belopp motsvarande göras med ell belopp motsvarande
skillnaden. Sådani tiUägg skall gö- skillnaden. Sådant tillägg skall gö
ras även om lånet har lämnals till ras även om lånet har lämnats till
sådan den skattskyldige närstående sådan den skaltskyldige närstående
person som avses i 35 6 lamom. person som avses i 35 8 lamom.
nionde stycket kommunalskattela- nionde stycket kommunalskattela
gen (1928:370). Med län från ar- gen (1928:370). Med län från ar
belsgivare eller uppdragsgivare lik- betsgivare eller uppdragsgivare lik
slälls annat lån om det finns anled- ställs annat lån om det finns anled
ning anla all denne har förmedlat ning anta att denne har förmedlat
lånet. Bestämmelsema i detta styc- lånet. Bestämmelserna i detta styc
ke tillämpas inte i fall som avses i ke tillämpas inle i fall som avses i
Qärde stycket av nyssnämnda mo- Qärde stycket av nyssnämnda mo
ment, ment.
Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas första gången vid 1985 års
taxering.
'
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974; 770. Senasle lydelse 1983:443.
Prop.
1984/85:71 ,, ; 3
2 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)
Härigenom föreskrivs alt 37 8 2 mom. taxeringslagen
(1956:623)' skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
37 8
2 mom. Vid avlämnande av uppgifter, varom stadgas i 1
mom., skall iakttagas följande.
Avser sådan förmån, varom i 1 mom. första och andra
punkterna förmäles, endast en del av året, skaU upplysning meddelas om den
tidrymd, för vilken förmånen utgåll.
I kontrolluppgift, som upptager särskild resekostnads- och
traktamentsersättning, skall angivas beloppet av dels resekostnadsersätlning
och dels traktamentsersätlning jämte tid för vilken traktamentsersättning utgålt.
Därvid skola uppgifter lämnas om traktamentsersättning dels för förrättningar
inom riket i enlighet med vad nedan sägs och dels för förrättningar utom riket.
I fråga om förrättningar inom riket skola uppgifter lämnas särskilt för
förrättningar som icke varil förenade med övernattning (en-dagsförrättningar),
förrättningar som varit förenade med övernattning men icke medfört vistelse mer
än femton dygn i följd på en och samma ort (korttidsförrättningar) saml övriga
resor (långtidsförrättningar). För en-dagsförrättningar uppgives utgiven traktamentsersättning
och antal dagar. Vid beräkning av antalet dagar för endagsförrätlningar
medräknas icke sådan endagsförrättning, som varat högsl fyra timmar;
förrättning som varat mer än fyra timmar men högst tio timmar räknas som halv
dag; längre förrättning räknas som hel dag. För korttids- och långlidsförrältningar
uppgives utgiven traklamentsersättning och antal nätter övernattning skett. De
första femton dygnen av varje långtidsförrältning uppgivas såsom korttidsförrättning.
- I kontrolluppgift skall i förekommande fall särskilt anmärkas, att
arbetsgivaren utöver traklamenlsersäliningen, haft utgifter för den anställdes
bostad eller uppehälle under förrättningen.
Om skattechefen i det län där arbetsgivarens hemortskommun
är belägen medger del, behöver arbetsgivaren, i stället för alt lämna uppgift enligl
tredje stycket om traktamentsersättning vid förrättning inom riket, endasl
anmärka i kontrolluppgiften att sådan ersällning utgått. Fömtsätlning för
medgivande är att ersältning ulgår enligt sådana grunder att den kan antagas
icke komma att överstiga avdragsgill ökning i levnadskostnaderna. Motsvarande
medgivande kan lämnas även beträffande resekostnadsersättning för färd med
allmänt kommunikationsmedel. Medgivande lämnas endast om arbetsgivaren har ett
större antal anställda, som mera regelbundet företager Qänsleresor, och
medgivandet bedömes vara utan olägenhet för taxeringsarbetet. Medgivande får ej
lämnas fåmansföretag i fråga om uppgifter rörande företagsledaren och honom
närslående personer samt delägare i företaget. Lämnat medgivande gäller tills
vidare. Det kan be-
' Lagen omtryckt 1971; 399.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974: 773.
Senaste lydelse 1983:444.
Prop.
1984/85:71 4
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gränsas till viss grupp av anställda. - Ansökan om
medgivande göres hos länsstyrelsen senast den 31 oktober året före
taxeringsåret. Talan mot beslul, varigenom ansökan om medgivande avslagits
eller medgivande återkallats, föres hos riksskatteverket genom besvär som skola
ha inkommit lill verket inom en månad från den dag då klaganden erhöll del av
beslutet. Mot riksskatteverkets beslut får talan icke föras.
Därest vid avlönings utbetalande avdrag skett för
löntagares eller hans eflerlevandes pensionering, skall i kontrolluppgiften
upplagas bruttolön och vad som avdragits.
Av kontrolluppgift enligt I mom. första, andra eller
sjunde punkten skall framgå om arbetsgivaren har all för utgivet belopp betala
arbetsgivaravgifter enligl lagen (1981:691) om socialavgifter. 1
kontrolluppgift som nu har sagts skall särskilt för sig tas upp representationsersällning
och särskilt för sig annan kostnadsersättning än resekostnads- och traklamentsersättning.
I kontrolluppgift skall särskilt för sig tas upp sädanl
avdrag som har gjorts för preliminär A-skatt eller enligt lagen (1982:1006) om
avdrags- och uppgiflsskyldighel beträffande vissa uppdragsersättningar.
1 kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt
personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den
uppgiften avser. Kan personnummer inte anges för den som uppgiften avser skall
redovisas dennes födelsetid. Har den uppgiftsskyldige tilldelals särskilt
redovisningsnummer enligl 53 6 Imom. uppbördslagen (1953:272) skall detta anges
i stället för den uppgiflsskyldiges personnumnfier eller organisationsnummer.
I kontrolluppgift som lämnas av fåmansföretag skall anges om personen är
förelagsledare eller honom närslående person eller delägare i företagel.
Kontrolluppgift, som i 1 mom. tredje punkten sägs och som
avser pensionsförsäkring tagen annoriedes än i samband med Qänst, skall
innehålla uppgift om tidigare och nuvarande ägare till försäkringen och, om
möjligt, fång varigenom äganderätten övergått saml, i förekommande fall, den
som erhållit förfoganderätten lill försäkringen. Kontrolluppgift, som avser pensionsförsäkring
tagen i samband med Qänst, skall innehålla uppgift om den som enligl
tjänsteavtalet skall åtnjuta pensionsförmånen.
I kontrolluppgift skall lämnas I kontrolluppgift skall lämnas
uppgift om län som har lämnats rån- uppgift
om län som har lämnats rän
tefritt, eller mol ränta undersli- tefritt,
eller mol ränta understi
gande sedvanlig ränla, lill arbets- gande
sedvanlig ränta, till arbets-
eller uppdragstagare, om del sam- eller
uppdragstagare, om det sam
manlagda värdet av förmåner av maniagda
värdet av förmåner av
detta slag uppgår till mer än 100 detta
slag uppgår till mer än 2000
kronor. Uppgiften skall avse låne- kronor.
Uppgiften skall avse låne
beloppet och erlagd ränla. beloppet och erlagd ränta.
Kontrolluppgift enligt 1 mom. punkterna 1-3, 3b-3f eller 8
skall avfallas pä blankett enligt fastställt formulär. Särskild
uppgiftshandling skall lämnas för varje person.
Riksskatteverket får pä ansökan av uppgiftsskyldig medge
undantag från bestämmelserna i elfte stycket. Mot riksskatteverkets beslut får
talan ej föras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985 och tillämpas
första gången i fråga om kontrolluppgift lill ledning vid 1985 års taxering.
Prop.
1984/85:71 5
Uldrag
FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid
regeringssammanträde 1984-11-01
Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-WaUén, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, HeUström,
Thunborg, Wickbom
Föredragande:
statsrådet Feldt
Proposition
om räntetillägg för räntefritt eller lågförräntat lån
1
Inledning
Riksskatteverket
(RSV) erhöll den 28 juni 1984 uppdrag att göra en översyn av reglerna om ränletillägg
enligt 1066mom. lagen (1947:576) om statiig inkomstskatt, SIL, med utgångspunkt
i vissa utlalanden av skatteutskottet. I en delrapport den 15 oktober 1984 har
RSV framlagt förslag till vissa omedelbara ålgärder i fråga om räntetillägg för
räntefritt eller lågförräntat lån från arbetsgivare. Delrapporten bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga. Jag avser nu att la upp förslagen i
delrapporten.
2
Bakgrunden
Inkomstskattereformen
som beslöts våren 1982 (prop. 1981/82:197, SkU 60, rskr 391, SFS 1982:416-424)
innebär en sänkning av marginalskatterna och en begränsning av underskollsavdragens
skattemässiga värde. Det senare åsladkommes genom att den statiiga
inkomstskatten delas upp i två delar, varav en del beräknas på etl särskilt
underlag motsvarande den beskattningsbara inkomsten ökad med medgivna
underskotts- och förlustavdrag saml i vissa fall särskilda räntetUlägg.
Ränletillägg
skall göras bl.a. när den skattskyldige har fatt elt räntefritt eller lågförräntat
lån från sin arbetsgivare. Syftet är att åstadkomma samma beskattningsresultal
som om den anställde hade fått en högre lön och betalat en marknadsmässig
ränta, vilken i sin tur lett tUl underskott av kapilal. Räntetillägget skall
motsvara skillnaden mellan belalad ränta och sedvanlig ränta. Räntetillägg
skall i övrigt göras för privat använd bU i
ti
Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 71
Prop. 1984/85:71 6
näringsverksamhet
och räntekostnader för bostad i jordbruk.
I
samband med att riksdagen antog viss följdlagstiftning till inkomstskat-lereformen
beslöts på gmndval av elt motionsyrkande (mot. 1982/83:2379) att ränteförmån
som uppgick till högsl 100 kr. inte skulle föranleda räntetillägg (prop.
1982/83:157, SkU 50, rskr 366, SFS 1983:443-445). Bakgrunden tiU lagändringen
var önskemål att förenkla laxeringsförfarandel.
Vid
1983/84 års riksmöte väcktes ett flertal motioner rörande räntetillägg vid
beräkning av underlag för tilläggsbelopp (UTB). I sitt av riksdagen godtagna
betänkande (SkU 1983/84:30) yttrade skatteutskottet:
Utskottet
vidhåller sin principiella uppfattning i dessa frågor men vill hämtöver
framhålla följande. Utskoltet anförde vid sin prövning av motioner rörande UTB
förra året att det av hänsyn till såväl de skattskyldiga som
taxeringsmyndigheterna är angeläget att man så långt möjligt söker tillgodose
kravet på enkelhet i den praktiska tillämpningen. Av naturliga skäl har man
ännu bara en begränsad erfarenhel av de nya bestämmelsernas praktiska tiUämpning.
Enligt utskottets uppfattning lorde dock avsevärda förenklingar kunna göras i
systemet. Del måste vara ett krav att de skatteintäkter som de nya reglerna om UTB
medför för statsverket slår i rimlig proportion lill de betydande
administrativa och andra kostnader som en tillämpning av UTB enligt faslställelsemeloden
drar med sig. Det är också angeläget att man så långt det är möjligt
tillgodoser kravel på rättvisa och likformighet vid taxeringen. Enligt
utskottets mening kan från dessa utgångspunkter kritik riktas mol de nya
bestämmelserna, bl.a. när det gäller ränletillägg för lån mot låg eller ingen
ränta, för bil i näringsverksamhet och i vissa fall för bostad i jordbmk.
Utskottet har också förståelse för den kritik som riktas mot den procentsats
som valts när det gäller att bestämma den del av bilens inköpspris som läggs
till grund för beräkning av räntetillägg.
Utskoltet
vill med det anförda ånyo understryka angelägenheten av att RSV genom olika
åtgärder söker underlätta uppgiflslämnandet och föreslår de ändringar i
regelsystemet och vidtar de justeringar av anvisningarna som kan visa sig
påkallade.
Vad
utskottei anfört bör ges regeringen lill känna.
Riksdagens
tillkännagivande föranledde det inledningsvis nämnda uppdraget till RSV.
Reglerna om ränletillägg för bil i näringsverksamhet och bostad i jordbmk,
liksom mer långsiktiga förslag i fråga om räntetUlägg för lån mot låg eller
ingen ränta, avser RSV att ta upp i sin slutrapport.
3
Höjning av frigränsen
Mitt
förslag: Frigränsen för räntetillägg på gmnd av räntefritt eller lågförräntat
lån höjs från 100 kr. till 2000 kr.
Delrapportens
förslag: I första hand föreslås att förmånen inte beaktas och i andra hand att
frigränsen höjs till 5000 kr.
Prop. 1984/85:71 ., , 7
Skälen
för mitt förslag: Det är synneriigen angeläget att alla tillfällen att förenkla
laxeringförfarandel för de skattskyldiga och skallemyndigheterna las till vara.
Endasl härigenom finns det möjlighet alt i större omfattning inrikta resurserna
på de svårgranskade deklarationerna.
Reglerna
om ränletillägg för räntefritt eller lågförräntat län från arbetsgivare bygger
i och för sig på en riktig princip. Genom etl sådant lån åstadkommes en tyst
kvittning mellan Qänsteinkomsl och ränteutgift.
Önskemålet
att erhålla etl i princip korrekt beskattningsresultal måste emellertid alllid
vägas mol andra önskemål. Det får således inte leda lill en strävan efter en
ofta skenbar millimeterrättvisa eller till att arbetsinsatserna blir större än
vad som står i rimlig proportion till beskattningsresuhatel. En sådan
utveckling är förödande både för de skattskyldigas inställning till beskattningen
och för taxeringsmyndigheternas effektivitet.
Erfarenheterna
av räntetilläggen för räntefritt eUer lågförräntat lån från arbetsgivare vid 1984
års taxering har visat att reglerna innebär just ett sådani merarbete som inte
står i rimlig proportion till de skattebelopp det är fråga om. I viss
utsträckning har granskningen av dessa ränletillägg måst eftersättas, och även
granskningen i övrigt har påverkats negativt.
Räntefria
eller lågförräntade lån från arbetsgivare förekommer i inle oväsentlig
omfattning men rör i allmänhet obetydliga belopp. Till bilden hör också att räntetUlägget
påverkar skattens storlek endast om UTB överstiger den s.k. brytpunkten vid 16
basenheter (124800 kr. vid 1986 års taxering). Högsta skattesatsen för
tilläggsbeloppet är 30% som utgår pä den del av underlaget som överstiger 45
basenheter (351000 kr. vid 1986 års taxering).
Enligt
min mening föreligger inte någon anledning alt nu ompröva räntetilläggen i gmnden.
Däremot anser jag del angelägel att vidta sådana åtgärder att merarbetet
bringas ner till en rimlig i nivå i förhållande tUl beskaltningsresultatet.
Detta bör ske genom en höjning av frigränsen till 2000 kr. Härigenom uppnås en
administrativ förenkling utan alt några slörre skattelättnader uppkommer i
enskilda fall.
Höjningen
av frigränsen föranleder en ändring av 106 6 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. En molsvarande ändring bör göras i reglema om kontrolluppgift i
376 2mom. taxeringslagen (1956:623). Med hänsyn till att höjningen är mycket
angelägen bör de nya reglerna tillämpas redan vid 1985 års taxering.
Lagstiftningsärendet
är av så enkel beskaffenhel alt lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Prop.
1984/85:71 8
4 Hemställan
Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen alt antaga inom finansdepartementet upprättade förslag till
1.
lag om ändring i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
2.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623).
5 Beslut
Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.
Prop. 1984/85:71 9
Bilaga
RIKSSKATTEVERKET
Delrapport
1984-10-15 Dnr 1050/84-309
Regeringen Finansdepartementet
Ö versyn
av reglerna om r ä ntetill ä gg enligt 10 §
6 mom lagen om
statlig Inkomstskatt___________________________________
Regeringen har genom beslut den 28 juni 1984 uppdragit å t RSV att se ö ver
reglerna om r ä ntetill ä gg enligt 10 §
6 mom lagen om statlig inkomstskatt. Utg å ngspunkt
f ö r uppdraget skulle vara vad som s ä gs i skatteutskottets bet ä nkande SkU 1983/84:30. Hinder f ö rel å g inte att
redovisa uppdraget i etapper.
Med anledning av uppdraget f å r RSV nu redovisa en delrapport som behandlar r ä ntetill ä gget
f ö r r'4atefritt eller l å gf ö rr ä ntat l å n
fr å n arbetsgivare eller uppdragsgivare,
(10 § 6 mom fj ä rde stycket).
1982 å rs skattereform innebar bl a en
begr ä nsning av underskottsavdragens skattem ä ssiga v ä rde.
Begr ä nsningen å stadkoms genom att dela upp den statliga
inkomstskatten i tv å delar, n ä mligen grundbelopp och till ä ggsbelopp. Till ä ggsbeloppet
som bara utg å r ö ver den s k brytpunkten beii; ä knas
p å ett s ä rskilt underlag, UTB. Vid ber ä kningen av UTB skall bl a till ä gg g ö ras med r ä ntetill ä gg
f ö r r ä ntefritt eller l ä gf ö r ä ntat l å n fr å n arbetsgivare.
X proposition 1982/83:157 f ö reslogs
att UTB skulle fastst ä llas f ö r samtliga skattskyldiga. Av propositionen framgick
ocks å att fastst ä llandet till mycket stor del kunde ske maskinellt
varf ö r de skattskyldiga oftast inte beh ö vde l ä mna s ä rskilda uppgifter. Taxeringsn ä mndernas handl ä ggning
bed ö mdes ocks å bli ringa. Best ä mmelserna
om fastst ä llande av UTB framg å r av SFS 1983:444. Av denna f ö rfattning framg å r
ocks å att r ä ntetill ä gg
skall redovisas 1 skattel ä ngd.
Sk ä len f ö r en metod att alltid fastst ä lla
UTB ä ven i de fall inkomsten understeg
den s k brytpunkten redovisades i proposition 1982/83:157 under punkt 2.1.2
taxeringsf ö rfarandet, sid 29 ff.
RSV utf ä rdade den 20
januari 1983 s ä rskilda anvisningar m m om r ä ntetill ä gg,
RSV Dt 1983:7. Anvisningarna som ber ö rde
r ä ntetill ä gg f ö r r ä ntefria eller l å gf ö r ä ntade l å n redovisades under punkt 5.
Prop. 1984/85:71 10
I samband med att RSV utf ä rdade anvisningarna och fastst ä llde
kontrolluppgiften, deklarationsblankett 1 och den s ä rskilda blanketten f ö r ber ä kning av UTB, blankett 12, framf ö rde skattemyndigheterna starka tvivel p ä att arbetsgivare och anst ä llda skulle kunna redovisa sina uppgifter p å ett riktigt s ä tt.
Flera uppvaktningar skedde ocks å fr å n Bankf ö reningen
och Delegationen f ö r f ö retagens uppgiftsl ä mnande. Ä ven dessa redovisade sk ä l f ö r att uppgiftsl ä mnandet och s ä ttet
att ber ä kna r ä ntetill ä gget skulle visa sig bil alltf ö r kr å ngligt.
Erfarenheterna fr å n
till ä mpningen visar att kritikerna fick r ä tt. De belopp som skulle anges p å kontrolluppgift visade sig 1 regel vara mycket sm å . Om beloppen ö verhuvudtaget
redovisades 1 deklarationen skedde detta i mycket stor utstr ä ckning p å ett
felaktigt s ä tt. De skattskyldiga, ä ven om de redovisade beloppen riktigt, hade ocks å stora sv å righeter
att ber ä kna sin slutliga .skatt. En ä r f ö retagen Inte
har uppgifter om l å nen 1 sin normala l ö neredovisning m å ste
de beg ä rda uppgifterna i stor utstr ä ckning redovisas separat p å pappersuppgifter. Uppgifterna fick sedan
registreras av skattemyndigheterna vilket arbete blev mycket tids ö dande och inte alltid upplevdes som meningsfullt d å det ofta r ö rde
sig om belopp strax ö ver 100 kr. X de fall endast underlaget f ö r r ä ntetill ä gget redovisats p å kontrolluppgift hade taxeringsn ä mnden
att ber ä kna r ä ntetill ä gget och f ö ra upp det i s ä rskild
ruta p å deklarationsblanketten. Detta
arbete som ofta g ä llde obetydliga belopp strider 1 h ö g grad mot den policy som b ö r g ä lla f ö r en taxeringsn ä mnd,
n ä mligen att inte g ö ra sm å r ä ttelser i deklarationen. 1 m å nga fall p å verkade
inte heller beloppen den utr ä knade
skatten d å Inkomsten understeg brytpunkten.
Da till ä ggen skulle redovisas i skattel ä ngd m å ste dock
redovisning alltid ske.
Sammanfattningsvis kan s ä gas att arbetet med att p å f ö ra r ä ntetill ä gg f ö r r ä ntefria eller l å gf ö rr ä ntade l å n inte fungerat s ä rskilt
v ä l vid 1984 å rs taxering.
Av kapitel 5 i den bifogade promemorian framg å r f ö rekomsten av
r ä ntetill ä gg och vilka belopp det r ö rt sig om f ö r
olika typer av deklarationer. Statistikmaterialet har framtagits genom ADB-bearbetning
av 1984 å rs deklarationsmaterial s å dant det f ö rel å g i slutet av september 1984, d å ca 90 %. av materialet ä ndrlngsregistrerats. Kontroll av uppgiftema 1
deklarations-materialet har inte skett.
Av promemorian framg å r
att antalet skattskyldiga som p å f ö rts r ä ntetill ä gg f ö r r ä ntef ö rm å nliga l å n
uppg å r till ungef ä r 149 000. Den utr ä knade skatten fr å n r ä ntetill ä ggen kan d å reformen ä r
fullt genomf ö rd 1985 (1986 å rs taxering) ber ä knas
till ungef ä r 9,8 miljoner kr.
Prop.
1984/85:71 II
Totalt sett r ö r
sig det hela om ett f ö rsvinnande l å gt belopp och ett mycket ringa antal skattskyldiga
(149 000 av ca 6,5 miljoner). RSV finner allts å att arbetet och kr å nglet med r ä ntetill ä ggen
f ö r r ä ntef ö rm å nliga l å n inte p å n å got s ä tt motsvarar den skatt som kan ber ä knas bli f ö ljden
av denna typ av taxering.
RSV har den å sikten
att nya skatteregler skall vara administrativt enkla och praktiska att genomf ö ra. Ber ä knade
skatteint ä kter skall ocks å st å 1 rimlig
proportion till det administrativa merarbetet. Arbetet med r ä ntetill ä ggen
har inte visat sig motsvara dessa fundamentala krav.
Med anledning h ä rav
har RSV, i enlighet med uppdraget, f ö rs ö kt finna andra alternativ. Dessa ö verv ä ganden
redovisas i kapitel 6 i den bifogade promemorian. Kortfattat inneb ä r alternativen f ö ljande.
1. Dagens system.
2.
F ö rm å nen j ä mst ä lls med l ö n.
3.
F ö rm å nen j ä mst ä lls med l ö n men avdrag medges f ö r fiktiv r ä nta.
4.
L å ngivaren beskattas f ö r ber ä knad r ä nta.
5.
F ö rm å nen beaktas
inte.
Av de redovisade f ö rslagen
anser RSV att alternativ 5 b ö r v ä ljas, dvs f ö rm å nen skulle forts ä ttningsvis
inte beaktas.
Om alternativ 5 inte kan genomf ö ras f ö resl å r RSV att dagens regler bibeh å lls men att en frigr ä ns om 5 000 kr inf ö rs. Detta b ö r ske redan fr o m 1985 å rs taxering. Denna gr ä ns skulle inf ö ras som en ä ndring i 10 §
6 mom fj ä rde stycket lagen om statlig
inkomstskatt. Motsvarande ä ndring f ö resl å s 1 37 § 2 mom, tionde stycket taxeringslagen.
Ett beslut 1 riksdagen om genomf ö randet av ä ndringen
redan till 1985 å rs taxering kan inte fattas i s å dan tid att RSV kan Informera skattskyldiga och
arbetsgivare om å tg ä rden i de broschyrer som ges ut i anslutning till ingivandet av
kontrolluppgifter och deklarationer. S ä rskild
information m å ste ges ut, vilket kan vara n å got kr å ngligt
och dessutom kostsamt. Detta f å r emellertid
v ä gas mot det positiva mottagandet av
å tg ä rden hos de skattskyldiga och hos ber ö rda arbetsgivare.
Den f ö reslagna å tg ä rden skulle
omg å ende medf ö ra stora l ä ttnader
i taxeringsarbetet s å att tillg ä nglig kapacitet kan anv ä ndas f ö r
betydligt menlngsfullare arbete.
Vad g ä ller reglerna om r ä ntetill ä gg
f ö r inventarium 1 n ä ringsverksamhet och f ö r bostadsf ö rm å n p å jordbruksfastighet ber RSV
att f å å terkomma 1 sin slutrapport.
Samtidigt h ä rmed har RSV 'åven f ö r avsikt att diskutera f ö rslag till en mer l å ngsiktig l ö sning av problemen med beskattning
av r ä ntef ö rm å nliga l å n.
Beslut i detta ä rende har fattats av undertecknad generaldirekt ö r. Vid den slutliga f ö redragningen har d ä rj ä mte n ä rvarit ö verdirekt ö ren Lennart Grufberg, bitr
skattedirekt ö ren Mats Henricson, byr å direkt ö ren Christer Holmgren samt skattedirekt ö ren Lars Malmberg f ö redragande.
/Lo<juu3uH{ i-
Lennart Nilsson
/Lars Malmberg
Prop. 1984/85:71 13
BESKATTNING
AV RÄNTEFÖRMÅNLIGA LÄN FRÅN ARBETSGIVARE/UPPDRAGS
GIVARE J1U,ARBETSTAGARE/UPFDMGSTA____________
Indelning
Kapitel
1 Beskattning av r ä ntef ö rm å nliga l å n
2
Orsaker till f ö rekomsten
av r ä ntef ö rm å nliga l å n
3
Tidigare ö verv ä ganden
h Den
reformerade inkomstbeskattningen
5
Statistisk unders ö kning
6
Riksskatteverkets ö verv ä ganden
7
Riksskatteverkets st ä llningstagande
8
Lagf ö rslag
t2 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 71
Prop.
1984/85:71 14
Inledning
I ett antal riksdagsmotioner har kritik riktats mot de
regler om r ä ntetill ä gg som inf ö rdes
i samband med den reformerade inkomstbeskattningen. Ä ven skatteutskottet har riktat kritik mot reglerna och
understrukit angel ä genheten av att riksskatteverket
(RSV) genom olika å tg ä rder s ö ker underl ä tta uppgiftsl ä mnandet
och f ö resl å r de ä ndringar i regelsystemet och vidtar
de justeringar av anvisningarna som kan visa sig p å kallade. Regeringen har d ä refter uppdragit å t RSV att med utg å ngspunkt i vad skatteutskottet anf ö rt g ö ra en ö versyn av reglerna om r ä ntetill ä gg
samt redovisa f ö rslag till å tg ä rder som f ö ranleds av ö versynen.
Med anledning av ovanst å ende
har denna promemoria framtagits av RSV. Promemorian behandlar beskattningen av
r ä ntef ö rm å nliga l å n och de r ä ntetill ä gg h ä rf ö r som inf ö rdes
genom den reformerade inkomstbeskattningen. RSV kommer senare att redovisa sin
ö versyn vad g ä ller r ä ntetill ä gg f ö r bostadsf ö rm å n p å jordbruksfastighet och privat nyttjande av bil
eller dylikt som utg ö r inventarium i n ä ringsverksamhet.
I kapitel 1 redog ö rs
f ö r r å dande skatter ä ttslig praxis vad g ä ller beskattning av r ä ntef ö rm å nliga l å n. B å de l å ngivarens och l å ntagarens beskattningssituation redovisas.
Kapitel 2 behandlar orsakerna till f ö rekomsten av r ä ntef ö rm å nliga l å n.
I kapitel 3 redovisas de tidigare ö verv ä ganden som
gjorts vad g ä ller beskattningskonsekvenserna
vid r ä ntef ö rm å nliga l å n. Det har funnits en utbredd medvetenhet om de f ö rm å ner som
kunnat erh å llas. F ö rslag till beskattningsregler har framf ö rts men ej kommit till genomf ö rande.
Den reformerade inkomstbeskattningens inf ö rande diskuteras i kapitel 4. En dell ö sning som tog sikte p å de nya f ö rm å ner som uppkommit genom reformen antogs och fick formen av r ä ntetill ä gg
vid ber ä kningen av underlag f ö r till ä ggsbelopp
(UTB). De problem RSV anser att reformen medf ö rt redovisas.
I kapitel 5 redovisas den statistiska unders ö kning som gjorts ö ver
r ä ntetill ä ggen vid 198A ä rs
taxering.
De ö verv ä ganden RSV gjort behandlas i kapitel 6. RSV har ö verv ä gt ett antal
olika m ö jligheter till hur beskattningen av
r ä ntef ö rm å nliga l å n fr å n
arbetsgivare/uppdragsgivare till arbetstagare/uppdragstagare kan ske.
Prop.
1984/85:71 15
I kapitel 7 redovisas RSV:s st ä llningstagande till hur beskattningen kan tillg å . RSV vill i f ö rsta
hand att r ä ntef ö rm å nliga l å n inte skall beaktas i skatte- och avgiftssammanhang.
Kapitel 8 inneh å ller
lagtextf ö rslag med anledning av RSV;s st ä llningstagande.
Prop,
1984/85:71 16
1.
Beskattning av ränteförmånlJRa lån
org£närjen
siuat_ioji
Enligt
r å dande skatter ä ttslig praxis g ä ller att innehavare av fordran,
som underl å ter att betinga sig r ä nta p å
fordringen, f å r anses å tnjuta inkomst till ett belopp motsvarande sk ä lig r ä nta, om
det genom underl å tenheten att ta ut r ä nta kan anses ske en s å dan ö verf ö ring av
medel fr å n borgen ä ren till g ä lden ä ren som har s ä rskild betydelse i skatteh ä nseende.
S å ledes beskattas borgen ä ren f ö r en ber ä knad r ä nta om r ä ntef ö rm å nen inneb ä r att dubbel- eller kedjebeskattning undviks.
Fr å ga kan
vara om r ä ntef ö rm å nligt l å n till del ä gare i aktiebolag vilka ej kan ta ut motsvarande
belopp i form av l ö n. (1
Det
kan ä ven vara r ä ntef ö rm å nliga l å n mellan olika bolag d ä r den
uteblivna r ä nteint ä kten utgjort ett kringg å ende av
reglerna om dubbelbeskattning. (2
Om
det r ä ntef ö rm å nliga l å net inneb ä r att medel ö verf ö rs till utlandet i strid mot 43 § KL sker ä ven en
beskattning f ö r ber ä knad r ä nta. (3
F ö r den h ä ndelse
borgen ä ren genom r ä ntesubventionen f å r s å dana kostnader
ersatta som inte ä r avdragsgilla vid beskattningen, t ex personliga
levnadskostnader, skall beskattning ske s å som f ö r ber ä knad r ä nta. (A
Om
borgen ä rens ö verf ö ring av medel till g ä lden ä ren
saknar s ä rskild betydelse i skatteh ä nseende
skall n å gon beskattning f ö r ber ä knad r ä nta inte ske. S å ledes har 1 r ä ttspraxis
beskattning inte skett av aktiebolag som l å nat ut medel till aktie ä gare,
utan att betinga sig r ä nta h ä rf ö r, n ä r aktie ä garna kunnat ta ut motsvarande belopp i l ö n. (5
Tanken bakom detta betraktelses ä tt ä r att bolaget genom att betinga sig marknadsm ä ssig r ä nta p å utl å nat
kapital och att utge ett mot r ä ntan svarande belopp i kontant l ö n, uppn å r samma taxerade
inkomst som om r ä nta inte utg å tt och l ö n inte utgetts. Ä ven f ö r l å ntagaren
blir resultatet detsamma eftersom erh å llen l ö n kan kvittas mot r ä ntekostnaden. P å
motsvarande s ä tt saknas s ä rskild betydelse i skatteh ä nseende n ä r f ö rm å nliga l å nevillkor
mellan bolag kan kompenseras av skattefri utdelning, koncernbidrag, internpriss ä ttning
eller p å annat legalt s ä tt. (6
1)
R 196A:16A3, 1967:1114,
1969:1923
2)
R 1959:790, 1962:614, 1963:609,
1964 ref 18, 1969:790
3)
R 1970:923
4)
RSV/FB Dt 1982:28, RSV:s
anvisning RSV Dt 1983:12
5)
R 1956 ref 42, 1968:1813-1818,
1971:802
6)
RN 1956 l:lla-b, R 1954 ref 22,
K 72 1:84
Ä ven
n ä r r ä ntel ö s fordran f ö religger p å
utl ä ndskt dotterbolag sker inte n å gon beskattning f ö r
ber ä knad r ä nta om moderbolaget p å annat s ä tt kan kompensera sig f ö r den uteblivna r ä nteint ä kten. (1
Sammanfattningsvis g ä ller
s å ledes att en borgen ä r inte beskattas f ö r ber ä knad r ä nta, n ä r
han underl å ter att ta ut r ä nta p å sin fordran,
om avtalsparterna genom ett t ä nkt
alternativt f ö rfarande kan uppn å ett identiskt skattem ä ssigt resultat. Den uteblivna r ä ntan
saknar d å s ä rskild betydelse i skatteh ä nseende.
£ä ldien_ ä rn i_tu £ tio £
L å n som l ä mnas utan vederlag f ö r r ä nta eller mot l ä gre r ä nta ä n sedvanlig marknadsr ä nta har enligt hittillsvarande regler (2 och praxis (3 normalt inte f ö ranlett n å gra
inkomstskattekonsekvenser. Den f ö rm å n som en s å dan
r ä ntef ö rm å n inneb ä r f ö r l å ntagaren har ansetts i sin helhet kunna uppv ä gas av det r ä nteavdrag
som annars hade blivit fallet om l å net
hade l ö pt med sedvanlig r ä nta.
Undantag fr å n denna s k
tysta kvittning har skett endast f ö r
f ö retagsledare, och honom n ä rst å ende personer,
i f å mansf ö retag. Erh å ller s å dan person l å n
fr å n f å mansf ö retaget och utg å r icke r ä nta
p å l å net eller utg å r r ä nta med l ä gre belopp ä n som vanligen utg å r p å l å n av liknande slag, skall sedvanlig r ä nta eller skillnadsbeloppet h ä nf ö ras till int ä kt
av tillf ä llig f ö rv ä rvsverksamhet
f ö r l å ntagaren. (4
Genom inkomstskattereformen g ä ller numera vissa begr ä nsningar i fr å ga om avdrag f ö r underskott t ex p å grund av r ä nteavdrag. Av bl a denna anledning
har d ä rf ö r inf ö rts s ä rskilda regler vid l å n fr å n arbetsgivare eller uppdragsgivare, s k r ä ntetill ä gg.
(5 Dessa r ä ntetill ä gg inneb ä r
att g ä lden ä ren kommer att beskattas f ö r
de r ä ntef ö rm å nliga l å nen. Beskattningen syftar h ä rvidlag till att å stadkomma
samma skattebelastning f ö r g ä lden ä ren som om han erlagt sedvanlig r ä nta och erh å llit
motsvarande belopp i l ö nef ö rh ö jning.
1) R79
1:40, R80 1:59
2) p 3 anv 32 §
KL "Vidare skall s å som int ä kt upptagas v ä rdet
av
andra utav den skattskyldige å tnjutna f ö rm å ner, d ä rest han
icke skulle varit ber ä ttigad att å tnjuta avdrag f ö r
utgifterna
f ö r f ö rm å nernas f ö rv ä rvande f ö r den h ä ndelse,
att han sj ä lv
f ö rskaffat sig dem".
3)
RSV/FB Dt
1978:7
4)
35 § 1 a mom KL
5)
10 § 6 mom SIL
Prop.
1984/85:71 18
2. Orsaker till f ö rekomsten
av r ä ntef ö rm å nliga l å n
R ä ntef ö rm å nliga l å n f ö rekommer
inte bara mellan olika juridiska personer och fr å n arbetsgivare/uppdragsgivare till anst ä lld/uppdragstagare. Ä ven mellan
privatpersoner f ö rekommer r ä ntef ö rm å nliga l å n.
Att l å n l ä mnas helt eller delvis r ä ntefritt
till n å gon n ä rst å ende person (t ex mellan f ö r ä ldrar och
barn) kan i vissa fall medf ö ra p å tagliga ekonomiska f ö rdelar f ö r de inblandade personerna
sammantaget. Transaktionen kan n ä mligen ses som
ett kringg å ende av reglerna om avdrag f ö r periodiska underst ö d. R ä ntef ö rm å nliga l å n till egna omyndiga barn har emellertid stoppats
eftersom en s å dan transaktion anses strida mot
lagen om skatteflykt.(1 Ej heller torde ö verf ö rmyndarmyndigheten ge tillst å nd till s å dana
transaktioner. Huruvida lagen mot skatteflykt ä r till ä mplig ocks å vid r ä ntef ö rm å nliga l å n till myndiga barn ä r dock os ä kert. Fr å gan har ä nnu
inte pr ö vats.
Transaktioner kan ä ven
f ö rekomma d ä r det r ä ntefria
l å net kan ses som ett led i ett annat
avtal, t ex vissa hyresavtal (framf ö rallt
billeasing) d ä r hyresmannen deponerar en summa
hos uthyraren. Det r ä ntefria l å net (dvs depositionen) kompenseras i dylika
situationer med en l ä gre hyra f ö r hyresmannen. F ö rfarandet
kan inneb ä ra icke ov ä sentliga ekonomiska f ö rdelar f ö r l å ngivaren (hyrestagaren). F ö rdelarna
har varit av s å dan storlek att riksskatteverket
funnit det n ö dv ä ndigt att ingripa och i tv å
anvisningar har RSV f ö rklarat att l å ngivaren skall beskattas f ö r den ekonomiska f ö rm å n som erh å lles genom dylika transaktioner. (2
Vad som ä r av
intresse f ö r denna promemoria ä r emellertid de r ä ntef ö rm å nliga l å n som utg å r
fr å n en arbetsgivare/uppdragsgivare
till en anst ä lld/uppdragstagare.
Det kan f ö r
arbetsgivaren vara av v ä sentligt intresse att tillhandah å lla en anst ä lld
ett l å n. S å blir t ex fallet om l å net skall anv ä ndas f ö r
ink ö p av en personbil som den anst ä llde skall anv ä nda
i sin tj ä nsteut ö vning. Det kan vidare vara fr å ga om l å n
f ö r att den anst ä llde skall kunna anskaffa en bostad p å arbetsorten. P å senare
tid har det ä ven blivit vanligt att anst ä llda bereds tillf ä lle att k ö pa aktier i det bolag de ä r verksamma i. F ö r
att underl ä tta de anst ä lldas m ö jligheter
till s å dana ink ö p l ä mnar arbetsgivaren
l å n. I fall som de ovan beskrivna
(och s ä kert å tskilliga fler) har arbetsgivaren ett intresse av att kunna tillhandah å lla de anst ä llda
ett l å n.
Detta tillhandah å llande
av l å n till de anst ä llda beh ö ver
f ö rvisso ej ske genom att
arbetsgivaren direkt l ä mnar ut medel till den anst ä llde. Ett alternativt s ä tt - och kanske ett mer n ä rliggande - ä r
att den anst ä llde utnyttjar sedvanliga
kreditinstitut och att arbetsgivaren g å r
i borgen f ö r l å net. D å de flesta arbetsgivare inte
sysslar med l å neverksamhet torde ett s å dant tillv ä gag å ngss ä tt vara mer
naturligt. Det kan emellertid inte uteslutas att situationen ä r s å dan att den
ende kreditgivare som st å r till buds ä r arbetsgivaren.
1)
RSV/FB Dt
1982:7
2)
RSV Dt 1981:13,
RSV Dt 1983:12
Prop. 1984/85:71 19
F ö r arbetstagaren kan ett l å n fr å n
arbetsgivaren inneb ä ra en rad f ö rdelar. I ett kreditpolitiskt k ä rvt klimat kan l å n
erh å llas som inte kan f å s genom mer traditionella kreditgivare (banker m
fl). L ö ptiden p å l å net kan g ö ras l ä ngre ä n normalt vilket inneb ä r en icke ov ä sentlig f ö rm å n. L å ntagaren/arbetstagaren kan ocks å slippa uppl ä ggnings-
och aviseringskostnader. V ä rdet av dessa f ö rm å ner som l å ntagaren å tnjuter
l å ter sig knappast uttryckas i
ekonomiskt m ä tbara enheter. F ö rs ö k torde
heller aldrig ha gjorts att beskatta en l å ntagare
f ö r n ä mnda f ö rm å ner.
Som framg å r ovan kan l å n fr å n
arbetsgivare till arbetstagare inneb ä ra
f ö rdelar f ö r b å da parter.
Om sk ä len f ö r att l ä mna l å nen utan vederlag f ö r r ä nta eller mot l ä gre
r ä nta ä n sedvanlig marknadsr ä nta har dock
inte redogjorts.
Arbetsgivaren kan antingen l ä mna ett r ä ntef ö rm å nligt l å n eller ocks å
ta ut sedvanlig marknadsr ä nta p å l å net och l ä mna arbetstagaren kompensation h ä rf ö r i form av
h ö jd l ö n. B å de skattem ä ssigt och likviditetsm ä ssigt ä r de b å da alternativen egala f ö r arbetsgivaren. Vinsten f ö r arbetsgivaren med att l ä mna r ä ntef ö rm å nliga l å n ligger ist ä llet
i att underl å tenheten att uttaga r ä nta inte belastas med n å gra arbetsgivaravgifter, medan d ä remot den l ö n
som utbetalas som kompensation f ö r den
debiterade marknadsr ä ntan belastas med s å dana avgifter. (1 Dessa avgifter uppg å r f ö r n ä rvarande till cirka 35 % av den utbetalade l ö nen. Avgiftsuttaget ä r av s å dan storlek att icke obetydliga
ekonomiska f ö rdelar kan vinnas f ö r arbetsgivaren om arbetstagaren f å r kompensation f ö r
sin arbetsinsats p å annat s ä tt ä n genom
kontant l ö n. Ä ven f ö r l å ntagaren (arbetstagaren) f ö religger
f ö rdelar med att f å sitt l å n
mot l å g eller ingen r ä nta alls, ist ä llet
f ö r att erh å lla h ö gre l ö n och att debiteras marknadsm ä ssig r ä nta.
F ö r det f ö rsta f å r
l å ntagaren b ä ttre m ö jligheter
att utnyttja det s k sparavdraget under inkomst av kapital. F ö r det andra medf ö r
r ä ntefriheten att om l å net placeras i en fritidsfastighet i annan kommun ä n hemortskommunen g å r den skattskyldige inte miste om n å got
underskottsavdrag vid taxeringen till kommunal inkomstskatt i hemortskommunen.
Sammanfattningsvis g ä ller
att sk ä len f ö r en arbetsgivare att l ä mna ett l ä n till anst ä lld
kan vara v ä l grundade och utifr å n den bedrivna verksamheten sakligt motiverade. D ä remot torde sk ä len
till att l å ta de utgivna l å nen l ö pa med l å g r ä nta eller
rent av utan r ä nta, kan vara betingade av en ö nskan att uppn å
skatte-och av-giftsm ä ssiga vinster.
1) 11 kap 2 §
lag om allm ä n f ö rs ä kring (AFL), 3 kap 2 § AFL
Prop. 1984/85:71 20
3. Tidigare ö verv ä ganden
F ö retagsskatteberedningen
konstaterade i sitt bet ä nkande (1 att systemet att ge olika
typer av naturaf ö rm å ner, s k fringe benefits, ist ä llet
f ö r en h ö jd kontant l ö n
f å tt en allt st ö rre utbredning. Beredningen anf ö rde vidare: "Ett av sk ä len till denna utveckling ä r att de faktiska kostnaderna arbetsgivaren har och
g ö r avdrag f ö r av praktiska sk ä l
s ä llan i sin helhet motsvaras av en f ö rm å nsbeskattning
hos den anst ä llde. Ibland redovisas inte f ö rm å nen ens. Ett
annat sk ä l ä r att det inte utg å r n å gra arbetsgivaravgifter p å andra f ö rm å ner ä n bostad och
kost. Allteftersom skatter och avgifter h ö js
f å r arbetsgivarna och de anst ä llda givetvis ett allt st ö rre gemensamt intresse av att l å ta arbetsers ä ttning
utg å i form av naturaf ö rm å ner av olika
slag."
Beredningen f ö reslog
att f ö rm å nen av att f ö r privat bruk kunna utnyttja
arbetsgivaren tillh ö rig bil skulle inr ä knas i underlaget f ö r uttag av sociala avgifter. Men som underlag f ö r sociala avgifter borde - enligt beredningen - l ä ggas samtliga naturaf ö rm å ner. Av praktiska sk ä l avstod dock beredningen fr ä n att f ö resl å en s å dan
utvidgning av avgiftsomr å det. Beredningen understr ö k emellertid vikten av att statsmakterna noga f ö ljde f ö rekomsten
av naturaf ö rm å ner s å att mer omfattande avgiftsundandragande
kan f ö rebyggas.
Med anledning av beredningens f ö rslag uttalade departementschefen (2 att det m å ste betecknas som otillfredsst ä llande att arbetsgivaren erh ö ll en avgiftslindring endast d ä rf ö r att olika
typer av naturaf ö rm å ner utgavs ist ä llet f ö r kontant l ö n.
F ö rskjutningen fr å n kontant l ö n
till naturaf ö rm å n kunde vidare f å till f ö ljd att den pensionsgrundande och den
sjukpenninggrundande inkomsten blev l ä gre
ä n vad den sammanlagda ers ä ttningen fr å n
arbetsgivaren motiverade. I likhet med beredningen f ö rordade han d ä rf ö r att v ä rdet
av naturaf ö rm å n i form av fri eller delvis fri bil skulle inr ä knas i avgiftsunderlaget f ö r arbetsgivaravgifter. V ä rdet av f ö rm å nen borde som en konsekvens av detta ä ven ing å
i underlaget f ö r den anst ä lldes sjukpenninggrundande och pensionsgrundande
inkomst. Vad han sagt om f ö rm å nen av fri eller delvis fri bil ä gde
i och f ö r sig giltighet ocks å f ö r andra
former av naturaf ö rm å ner. Att utstr ä cka f ö rm å ner och avgiftsskyldighet mer
generellt skulle emellertid ge upphov till betydande praktiska sv å righeter. Som f ö retagsskatteberedningen
konstaterat var bilf ö rm å nen den utan j ä mf ö relse vanligaste och ekonomiskt mest betydelsefulla naturaf ö rm å nen. N å gon ytterligare utvidgning av f ö rm å ner och
avgiftsskyldighet till ä ven andra f ö rm å ner borde
enligt departementschefens mening d ä rf ö r inte komma till st å nd vid d å varande tidpunkt.
1)
SOU 1977:86 s 363
2)
prop
1978/79:202 s
Prop.
1984/85:71 21
Riksdagen
beslutade i enlighet med departementschefens f ö rslag och fr å n och med
å r
1980 ing å r f ö rm å n av fri bil i underlaget f ö r sociala
avgifter. (1
Varken
f ö retagsskatteberedningen eller departementschefen uttalade sig
specifikt om r ä ntef ö rm å nliga l å n men deras resonemang tyder p å en klar
medvetenhet om de f ö rdelar som kan uppn å s genom att ers ä ttning
till arbetstagare ges en annan form ä n kontant l ö n. Brottsf ö rebyggande r å det (BR Å ) har uttalat farh å gor f ö r att de r ä ntef ö rm å nliga l å nen
kommer att f å en allt st ö rre omfattning.(2 BR Å har d ä rf ö r lagt
fram f ö rslag i syfte att undanr ö ja de f ö rdelar som r ä ntef ö rm å nliga l å n inneb ä r. Detta skulle ske genom att f ö rm å nen av
en helt eller delvis fri r ä nta skulle j ä mst ä llas med l ö n till den anst ä llde. I konsekvens h ä rmed
skulle f ö rm å nen ocks å beaktas n ä r det g ä ller arbetsgivarens underlag f ö r
arbetsgivaravgifter. Vid remissbehandlingen av BR Å :s f ö rslag
uttalade RSV att verket delade BR Å :s uppfattning att det f ö rel å g risk f ö r att l ö n byts ut
mot r ä ntesubventioner i m å nga fall. (3 Enligt RSV borde en s å dan
utveckling hindras men RSV ans å g sig ä nd å inte kunna tillstyrka BR Ä :s f ö rslag.
RSV menade att hela problemkomplexet med r ä ntef ö rm å nliga l å n borde ses ö ver i ett sammanhang. Vid denna tidpunkt var n ä mligen
beskattningskonsekvenserna vid s k depositionsleasing och vid l å n till
omyndiga barn ä nnu outredda. Vidare ans å g RSV att
en del detaljfr å gor kr ä vde ytterligare utredning och att ä ven inv ä ndningar
av principiell natur kunde anf ö ras mot delar i BR Å :s f ö rslag.
Riksf ö rs ä kringsverket
(RFV) ans å g i sitt remissvar att det skulle vara olyckligt
att inf ö ra de av BR Å f ö reslagna best ä mmelserna.(4 Det skulle avsev ä rt
komplicera debiteringen av arbetsgivaravgifter och f ö rorsaka
kontrollproblem. RFV anf ö rde ocks å att arbetsgivarnas uppgiftsl ä mnande
skulle komma att ö ka. BR Å :s f ö rslag ledde aldrig till lagstiftning.
En
grupp av skattskyldiga som sedan taxerings å ret 1977 har beskattats f ö r r ä ntef ö rm å nliga l ä n ä r f ö retagsledare
i f å mansf ö retag och denne n ä rst å ende
personer. (5
I
det delbet ä nkande fr å n f ö retagsskatteberedningen som l å g till grund
f ö r lagstiftnings å tg ä rden framh ö ll beredningen att de skattem ä ssiga f ö rm å ner d å varande
praxis gav upphov till*, framstod som s ä rdeles omotiverade. (6 Beredningen ans å g d ä rf ö r att ett
lagstiftningsingripande mot r ä ntef ö rm å nliga l å n, fr å n f å mansf ö retag
1)
SFS 1979:650-660
2)
Brottsf ö rebyggande
r å det PM 1980:2
3)
Dnr 396/80-15
4)
Dnr 187/80
5)
35 § 1 a mom
KL
6)
SOU 1975:54 s 206
Prop. 1984/85:71 22
till
dess del ä gare, tedde sig angel ä get. Beredningen f ö reslog
att om f å mansf ö retag l ä mnat l å n till del ä gare i f ö retaget eller honom n ä rst å ende
person och r ä nta inte utgick p å l å net eller
utgick med l ä gre belopp ä n som vanligen utgick p å l ä n av
liknande slag, skulle skillnadsbeloppet anses utg ö ra r ä nteint ä kt f ö r f ö retaget.
Departementschefen ville dock inte beskatta f ö retaget f ö r ber ä knad r ä nta utan
ans å g ist ä llet att beskattning skulle ske av l å ntagaren.
(1 Dessutom framh ö ll departementschefen att beskattningen borde ske i
inkomstslaget tillf ä llig f ö rv ä rvsverksamhet f ö r att markera att f ö retaget
inte skall f å avdrag f ö r den utgivna f ö rm å nen s ä som en l ö nekostnad.
(2 Vidare ville departementschefen inskr ä nka till ä mpningsomr å det till att g ä lla f ö retagsledaren och honom n ä rst å ende
personer.
Genom
den f ö reslagna utformningen av beskattningsregeln fick denna en karakt ä r av
stoppregel. Endast i de fall d ä r l å ntagaren har en mycket l å g
marginalskatt skulle det - f ö r l å ntagare och l å ngivare sammantaget - vara ekonomiskt f ö rdelaktigt
att underl å ta att ta ut r ä nta p å l å net ist ä llet f ö r att debitera marknadsm ä ssig r ä nta och
kompensera detta med h ö jd l ö n. Departementschefen n ö jde sig s å ledes
inte med att l å ta tv å alternativa handlingss ä tt f å samma
skatte- och avgiftsm ä ssiga konsekvenser. Ist ä llet
torde avsikten ha varit att genom f ö reslaget beskattningss ä tt f å de skattskyldiga
att helt avst å fr å n en viss typ av transaktioner.
Genom
l å nef ö rbudet i aktiebolagslagen (3 och beskattningskonsekvenserna
(4 vid brott mot detta l å nef ö rbud har ocks å lagstiftaren visat sin restriktiva inst ä llning
till l ä n ö verhuvudtaget fr å n aktiebolag till dess del ä gare. L å nef ö rbudet i
aktiebolagslagen v ä nder sig f ö r ö vrigt inte bara mot bolagets del ä gare utan
ä ven
mot dess verkst ä llande direkt ö r och denne n ä rst å ende personer. L ä nef ö rbudet
och beskattningskonsekvenserna vid brott mot detta inneb ä r att
lagstiftaren slagit fast att det inte finns n å gon anledning att begagna l å neformen
f ö r l å ne-, vinst eller kapitaluttag ur f ö retaget.
Om l å n ä ndock f ö rekommer mellan f å mansf ö retag och
f ö retagsledare eller denne n ä rst å ende personer (dispensfall eller s k ä ldre l ä n) skall
i vart fall sedvanlig r ä nta utg å p å l å net. Departementschefens f ö rslag
till beskattningskonsekvenser vid r ä ntef ö rm å nliga l å n mellan f å mansf ö retag och f ö retagsledare eller denne n ä rst å ende
personer antogs av riksdagen. (5
Riksskatteverket
har i anvisningsform (6 n ä rmare angett vad som ä r sedvanlig r ä nta och
hur r ä ntef ö rm å nen skall beskattas.
1)
Prop 1975/76:79 s 93
2)
Prop 1975/76:79 s 73
3)
12 kap 7 § ABL
4)
35 § 1 a mom
6 st KL
5)
SFS 1976:85
6)
RSV Dt 1980:13
Prop.
1984/85:71 23
4. Den reformerade inkomstbeskattninRen
I april 1981 tr ä ffades
en ö verenskommelse mellan
centerpartiet, folkpartiet och socialdemokraterna om en inkomstskattereform. En
expertgrupp med f ö retr ä dare f ö r de tre partierna utarbetade d ä refter ett konkret f ö rslag. (1
Genom inkomstskattereformen s ä nks marginalskatterna. Vidare begr ä nsas det skattem ä ssiga
v ä rdet av s k underskottsavdrag.
Reformen genomf ö rs under tre å r med b ö rjan
inkomst å ret 1983. N ä r reformen ä r
fullt genomf ö rd skall underskottsavdragens skattem ä ssiga v ä rde
ha begr ä nsats till ca 50 % av
avdragsbeloppet. En s å dan begr ä nsning av underskottsavdragens skattem ä ssiga v ä rde
å stadkommes rent tekniskt genom att
den statliga inkomstskatten delas upp i tv å delar,
grundbelopp och till ä ggsbelopp. Underlaget f ö r grundbelopp ber ä knas
d ä rvid p å det traditionella s ä tt som g ä llt f ö r ber ä kning av beskattningsbar inkomst.
Vid ber ä kningen av underlaget f ö r till ä ggsbelopp
f ö religger d ä remot - i princip - ett kvittningsf ö r-bud mellan olika f ö rv ä rvsk ä llor. Till ä ggsbelopp uttas f ö rst n ä r underlaget
ö verstiger en viss niv å , den s k brytpunkten. Under kapitel 1 ovan har
konstaterats att r ä ntef ö rm å nliga l å n fr å n en arbetsgivare
till en annan anst ä lld ä n f ö retagsledare i ett f å mansf ö retag,
enligt g ä llande praxis (2 inte inneb ä r n å gon skattepliktig
f ö rm å n f ö r den anst ä llde. Som framh ö lls
i kapitel 1 beror denna skattefrihet p å
att en tyst kvittning mellan olika inkomstslag till ä tes. R ä ntefriheten
ers ä tter s å ledes en h ö jd
l ö n. Om marknadsm ä ssig r ä nta
hade utg å tt f ö r l å net skulle arbetstagaren f å tt kompenseras genom h ö jd l ö n. Den h ö gre l ö nen hade
medf ö rt h ö gre skatt f ö r arbetstagaren. R ä tten till avdrag f ö r r ä ntan skulle emellertid eliminera
skatte ö kningen. Ä ven f ö r arbetsgivaren
blir beskattningsresultatet of ö r ä ndrat. Expertgruppen konstaterade nu att i och med
att avdragsbegr ä nsningen inf ö rs kommer grunden f ö r det ovan f ö rda resonemanget att falla. (3 Ett
underskott i inkomstslaget kapital kan inte l ä ngre fritt kvittas mot h ö jd
l ö n. Expertgruppen anf ö rde vidare (4:
"R ä ntefriheten
kan f ö r skattskyldiga med inkomst ö ver brytpunkten ge upphov till en klar skattef ö rm å n. Till
detta kommer att arbetsgivaren inte beh ö ver
betala socialavgifter. R ä ntefria l å n kan i detta l ä ge
komma att bli eftertraktade substitut f ö .
h ö jda l ö ner. N ä gon form av reglering av
skattesituationen vid r ä ntefria l å n ter sig d ä rf ö r n ö dv ä ndig."
1)
Ds B 1981:16
2)
RSV/FB Dt
1978:7
3)
Ds B 1981:16 s
100
4)
Ds B 1981:16 s
100
Prop. 1984/85:71 24
En
reglering i analogi med vad BR Å f ö reslagit (1, dvs att f ö rm å nen av
helt eller delvis fri r ä nta skulle j ä mst ä llas med l ö n till den anst ä llde ö verv ä gdes. Mot
bakgrund av de bet ä nkligheter RFV (2 och RSV (3 anf ö rt mot BR Ä :s f ö rslag ans å g sig
expertgruppen inte kunna f ö resl å en s å dan l ö sning. Som exempel p å en mer begr ä nsad l ö sning -
som endast tog sikte p å den nya f ö rm å n som uppst å tt genom inkomstskattereformen - f ö reslog
expertgruppen att en s ä rskild till ä ggspost skulle inf ö ras vid ber ä kningen
av underlaget f ö r till ä ggsbelopp hos en skattskyldig som haft f ö rm ä n av ett r ä ntefritt
l ä n fr å n arbetsgivaren. Till ä gget skulle motsvara r ä ntef ö rm å nens
storlek j ä mf ö rt med en normalr ä ntesats. Emellertid ans å g
expertgruppen att saken borde bli f ö rem å l f ö r ytterligare ö verv ä ganden innan en lagreglering genomf ö rdes. Det
po ä ngterades dock att det var angel ä get att fr å gan snarast m ö jligt fick en l ö sning. Vid
remissbehandlingen av expertgruppens promemoria p å pekade flera remissinstanser
(4 ö nkv ä rdheten av att problemet med r ä ntef ö rm å nliga l å n till
anst ä llda l ö stes i samband med inkomstskattereformen.
Departementschefen
(5 delade remissinstansernas å sikt att fr å gan borde l ö sas i samband med reformen. Det var emellertid -
enligt departementschefen - angel ä get att den valda l ö sningen var enkel och l ä tthanterlig.
D å en s å dan l ö sning tydligen inte stod att finna inskr ä nkte sig
departementschefen till att f ö resl å regler som stod i direkt samband med avdragsbegr ä nsningen.
F ö ljaktligen skulle de r ä ntefria l å nen endast beaktas n ä r underlaget f ö r till ä ggsbelopp
best ä mdes. Detta innebar att f ö rm å nen av ett r ä ntefritt l å n eller ett l å n mot l ä gre r ä nta ä n normalt, borde tas upp som en s ä rskild till ä ggspost.
Vad
g ä ller kollisionen med best ä mmelserna i fr å ga om r ä ntefria l å n fr å n f å mansf ö retag till f ö retagsledare i s å dana f ö retag
understr ö k departementschefen att de nya reglerna inte
skulle till ä mpas om beskattning kunde komma ifr å ga i
enlighet med f å mansf ö retags-lagstiftningen. (6
Departementschefen
uttalade sig ä ven i fr å gor om vilken typ av l å n och
vilka l å ntagare som omfattades av de f ö reslagna reglerna, vem som skulle vara skattesubjekt,
kringg å endetransaktioner samt vad som ä r sedvanlig r ä nta. (7 Det ankom d ä refter p å RSV att
ge ut anvisningar (8 som mer i detalj reglerade hur beskattningen av de r ä ntef ö rm å nliga l å nen
skulle ske.
Departementschefens
f ö rslag till hur de r ä ntef ö rm å nliga l å nen skulle behandlas antogs av riksdagen. (9
Lagtexten tcfgs in i 10 §
1)
BR Å PM
1980:2
2)
Dnr 187/80
3)
Dnr 396/80-15
4)
L ä nsr ä tten i G ö teborgs
och Bohus l ä n. L ä nsstyrelsen i J ä mtlands l ä n,
Skattechefen i Kronobergs l ä n. Lantbrukarnas riksf ö rbund
5) Prop
1981/82:197 s 59
6)
35 § 1 a mom
4 st KL
7)
Prop 1981/82:197 s 60
8)
RSV Dt 1983:7, RSV Dt 1984:4
9)
SFS 1982:416
Prop. 1984/85:71 25
6
mom 3 st SIL och fick efter viss justering (1 f ö ljande lydelse: "Har
den skattskyldige erh å llit l ä n fr å n arbetsgivare eller uppdragsgivare och
understiger den faktiskt erlagda r ä ntan i fr å ga om l ä n fr å n en och samma arbetsgivare eller uppdragsgivare
sedvanlig r ä nta med mer ä n 100 kronor, skall till ä gg g ö ras med
ett belopp motsvarande skillnaden. S å dant till ä gg skall g ö ras ä ven om l å net har l ä mnats till s å dan den skattskyldige n ä rst å ende
person som avses i 35 § 1 a mom nionde stycket kommunalskattelagen
(1928:370). Med l å n fr å n arbetsgivare eller uppdragsgivare likst ä lls annat
l å n om det finns anledning anta att denne har f ö rmedlat l å net. Best ä mmelserna
i detta stycke till ä mpas inte i fall som avses i fj ä rde
stycket av nyssn ä mnda moment."
Det
nya lagrummet f ö ranledde f ö ljd ä ndringar i taxeringslagen. H ä danefter
skall allm ä n sj ä lvdeklaration ä ven upptaga r ä ntetill ä gg som skall beaktas vid fastst ä llandet
av underlag f ö r till ä ggsbelopp samt grunderna f ö r ber ä kning av
r ä ntetill ä gget. (2 Vidare inf ö rdes i taxeringslagen en
best ä mmelse om att storleken av ev r ä ntetill ä gg s ä rskilt skall antecknas i skattel ä ngden. (3
Vad g ä ller arbetsgivares/uppdragsgivares uppgiftsskyldighet inf ö rdes i
taxeringslagen en best ä mmelse (4 om att i kontrolluppgift skall l ä mnas
uppgift om l ä n som l ä mnats r ä ntefritt eller mot r ä nta understigande sedvanlig
r ä nta, till arbets- eller uppdragstagare, om det sammanlagda v ä rdet av s å dana f ö rm å ner uppg å r till
mer ä n 100 kronor. Uppgiften skall avse l å nebeloppet och erlagd r ä nta. RSV
har ä ven i anvisningsform (5 angett hur kontrolluppgiftsskyldigheten skall
fullg ö ras i nu ber ö rt avseende.
De
nya best ä mmelserna till ä mpas f ö rsta g å ngen vid 1984 å rs taxering. (6
Kravet
p å att allm ä n sj ä lvdeklaration ä ven skall upptaga r ä ntetill ä gg f ö r r ä ntefria
eller l å gf ö rr ä ntade l å n har inneburit att den skattskyldiges
uppgiftsskyldighet ut ö kats och blivit mer betungande.
Den
nya uppgiftsskyldigheten torde i stor utstr ä ckning drabba skattskyldiga
som tidigare avl ä mnat sj ä lvdeklarationer av f ö rh å llandevis
enkelt slag (l ö ntagare). D å r ä ntetill ä gg utg ö r en nyhet i g ä llande skattesystem och delvis bryter mot tidigare
principer f ö r fastst ä llandet av den beskattningsbara inkomsten torde
innovationen
1)
SFS 1983:443
2)
P 9, 25 § TL
3)
68 § 2 st TL
4)
37 § 2 mom 10
st TL
5)
RSV Dt 1983:7 p 55
6)
SFS 1983:443-444
Prop.
1984/85:71 26
ej vara alldeles enkel f ö r skatter ä ttsligt mindre bevandrade skattskyldiga
att tillgodog ö ra sig. Ä ven om skattskyldig ej skall deklarera n å got r ä ntetill ä gg m å ste
information inh ä mtas och bearbetas f ö r att k ä nnedom
h ä rom skall uppn å s. Den informationsm ä ngd som skall inh ä mtas av de skattskyldiga inf ö r det ä rliga
avl ä mnandet av allm ä n sj ä lvdeklaration
har s å ledes ö kat genom inf ö randet
av r ä ntetill ä gg. Den ö kade
skattebelastning f ö r de skattskyldiga som blir f ö ljden av inf ö randet
av r ä ntetill ä gg blir i flertalet fall noll eller ett mycket ringa
belopp. N ä r reformen ä r fullt genomf ö rd
(1986 å rs taxering) kommer endast
skattskyldiga med en sammanr ä knad inkomst
och r ä ntetill ä gg ö verstigande
124 800 kronor att ö verhuvudtaget p å f ö ras skatt p
g a r ä ntetill ä gget. Det maximala skatteuttag som kan bli f ö ljden av ett r ä ntetill ä gg blir 30 % av r ä ntetill ä gget. Detta intr ä ffar
n ä r UTB ö verstiger 351 000 kronor. Nedanst å ende tabell visar med vilka procenttal skatt utg å r p å r ä ntetill ä gg
vid skilda UTB.
-
124
800
0 %
124
900 -
148
200
5 %
148
300 -
163
800
10 %
163
900 -
179
400
15 %
179
500 -
202
800
20 %
202
900 -
351
000
25 %
351
100 -
30 %
Den skatt som bel ö per
p å r ä ntetill ä gget ä r s å ledes en funktion av r ä ntetill ä ggets
storlek och underlaget f ö r till ä ggsbelopp.
Inf ö randet av r ä ntetill ä gg
f ö r r ä ntef ö rm å nliga l å n har inneburit att arbetsgivarnas uppgiftsl ä mnande f ö rsv å rats. Det å ligger
s å ledes arbetsgivaren/uppdragsgivaren
att p å kontrolluppgiften uppge l å nebeloppet. Andringar i l å nebeloppet under inkomst å ret skall s ä rskilt
anges p å kontrolluppgiften. Om
arbetstagare/uppdragstagare erlagt viss r ä nta,
som dock understiger den fastst ä llda sedvanliga
r ä ntan, skall p å kontrolluppgiften uppges r ä ntesatsens storlek eller den faktiskt erlagda r ä ntan.
I synnerhet f ö r
arbetsgivare som l ä mnat r ä ntef ö rm å nliga l å n
f ö r vilka amortering skett och f ö r vilka r ä ntesatsen
ä ndrats under inkomst å ret har uppgiftsskyldigheten blivit betungande. N å gon ö kad
skattebelastning har emellertid r ä ntetill ä gget inte medf ö rt
f ö r arbetsgivaren/uppdragsgivaren en ä r 'r ä ntetill ä gget endast tar sikte p å l å ntagarens
beskattningssituation.
Prop.
1984/85:71 27
Skattef ö rvaltningens
arbetsuppgifter har ö kat och f ö rsvarats genom r ä ntetill ä gget f ö r
r ä ntef ö rm å nliga l å n.
Skyldigheten att p å
kontrolluppgift redovisa underlaget f ö r
ber ä kning av r ä ntetill ä gget
fullg ö rs genom notering i ruta 75, s ä rskilda upplysningar, p å kontrolluppgiften. F ö r E-regisLrerade deklarationer tas taxeringsavi bl a fram n ä r notering finns i ruta 75. Ett inte ov ä sentligt antal av alla r ä ntetill ä gg
f ö r r ä ntef ö rm å nliga l å n torde vara att h ä nf ö ra till E-registrerade
deklarationer. Detta kommer att inneb ä ra
att ett st ö rre antal taxeringsavier ä n annars kommer att tas fram. Dessa skall sedan
sorteras p å resp deklaration och granskas av
en tj ä nsteman. Inf ö r 1984 å rs
taxering skedde en markant ö kning av
antalet s ä rskilda upplysningar i ruta 75 p å kontrolluppgiften. En bidragande orsak h ä rtill var just noteringar om r ä ntef ö rm å nliga l å n.
Antalet kontrolluppgifter med s ä rskilda upplysningar
i ruta 75 blev s å m å nga att sv å righeter uppstod f ö r skattef ö rvaltningen
att ta fram taxeringsavier. Problemen blev s å
akuta att taxeringsavier inte alltid kunde tas fram f ö r E-registrerade deklarationer, enbart av den
anledningen att s ä rskilda upplysningar hade l ä mnats i ruta 75 p å
kontrolluppgiften. Detta innebar s å ledes
att taxeringsavier ej heller togs fram n ä r
uppgiften i ruta 75 p ä kontrolluppgiften avs å g n å got annat -
och kanske mer betydelsefullt - ä n r ä ntef ö rm å nliga l å n.
Vid den statistiska unders ö kning som f ö retagits (se kapitel 5) har
framkommit att antalet deklarationer med r ä ntetill ä gg f ö r r ä ntef ö rm å nliga l å n
uppgick till minst 107 856 st vid 1984 å rs
taxering.
Inf ö r 1984 å rs taxering framkom att vissa st ö rre arbetsgivare som l ä mnat kontrolluppgifter p å
magnetband dessutom l ä mnat till ä ggskontrolluppgifter p ä blanketter vilka endast upptar underlag f ö r ber ä kning av r ä ntetill ä gg.
Orsaken h ä rtill torde ha varit att ifr å gavarande arbetsgivare inte f ö rm å tt anpassa
sin dataredovisning till den ut ö kade
uppgiftsskyldigheten. F ö rhoppningsvis har arbetsgivarna
till kommande taxerings å r lyckats bem ä stra problemen. Den n ö dv ä ndiga registreringen av till ä ggskontrolluppgifterna innebar ett merarbete och
orsakade f ö rseningar f ö r skattef ö rvaltningen.
Inf ö randet av r ä ntetill ä gget
kr ä ver att kontroll sker av att r ä ntetill ä gget
ä r deklarerat och deklarerat till r ä tt belopp. Detta inneb ä r att ytterligare ett arbetsmoment tillf ö rs arbetet med fastst ä llandet av
skattskyldigs beskattningsunderlag. Varje nytt arbetsmoment som tillf ö rs kontrollapparaten medf ö r att skattef ö rvaltningen
f å r sv å rare att fullg ö ra sina redan tidigare å lagda uppgifter och f ö rsenar en oml ä ggning mot en kontroll av det mer v ä sentliga skatte-undandragandet.
Arbetet med att ge information till
arbetsgivare/uppdragsgivare om hur uppgiftsskyldigheten skall fullg ö ras och till arbetstagaren/ uppdragstagaren om hur
deklarationsskyldigheten skall fullg ö ras,
har ö kat p g a r ä ntetill ä ggen
f ö r de r ä ntef ö rm å nliga l å nen.
Fr å gest ä llningarna ä r m å nga och os ä kerheten stor hos de ber ö rda varf ö r
m å nga v ä nder sig till skattef ö rvaltningen
f ö r att f å r å d. Informa-tionsgivningen
och servicen till allm ä nheten ä r h ä rvidlag n å got som m å ste
prioriteras varf ö r andra arbetsuppgifter blir
lidande.
Prop. 1984/85:71 28
5 Statistisk unders ö kning
F ö r att fastst ä lla antalet skattskyldiga med r ä ntetill ä gg,
storleken av dessa, i vilka inkomstskikt de f ö rekommer och det allm ä nnas f ö rv ä ntade int ä kt p å grund av r ä ntetill ä ggen
har en statistisk unders ö kning av deklarationsmaterialet vid
1984 å rs taxering f ö retagits. Unders ö kningen
har genomf ö rts per 840928. Vid denna tidpunkt
torde å tminstone ca 90 % av
deklarationsmassan blivit ä nd-ringsregistrerad varf ö r n å gra m ä rkbara f ö r ä ndringar av unders ö kningsresultaten inte kan f ö rv ä ntas p å
grund av å terst å ende ä ndringsregistreringar. Unders ö kningen ä r
baserat p å ett urval av 13,8 7o av de skattskyldiga. Fr å n detta urval har skattning skett till riksniv å .
Vid unders ö kningen har
deklarationsmaterialet indelats i efter-registrerade deklarationer, f ö rregistrerade deklarationer och deklarationer med
inkomst av r ö relse eller jordbruk. Efterregistre-rade
deklarationer (E-deklarationer) ä r s å dana deklarationer f ö r vilka taxeringsavi ej tagits fram och d ä r registreringen skett efter det att deklarationen
varit f ö rem å l f ö r granskning. Till denna grupp ä r enklare deklarationer f ö r l ö ntagare och
folkpension ä rer att h ä nf ö ra. F ö rregistrerade deklarationer ä r s å dana f ö r vilka taxeringsavi tagits fram och d ä r registrering skett f ö re granskningen. Till denna grupp ä r
att h ä nf ö ra deklarationer utan redovisad inkomst (eller underskott) av jordbruk
eller r ö relse, och d ä r deklarationen inte ä r av s å dan enkel beskaffenhet att den utg ö r E-deklaration. Till den tredje och sista gruppen
har alla deklarationer med inkomst (eller underskott) av jordbruk och r ö relse h ä nf ö rts. Genom den gjorda uppdelningen av
deklarationsmaterialet har ocks å en
uppdelning av r ä ntetill ä ggen erh å llits.
R ä ntetill-l ä gg f ö r
inventarium i n ä ringsverksamhet som utnyttjats
privat f ö ruts ä tter att r ö relse eller jordbruk deklarerats. R ä ntetill ä gg
f ö r bostadsf ö rm ä n p å jordbruksfastighet f ö ruts ä tter naturligtvis att inkomst av
jordbruksfastighet deklarerats. Detta inneb ä r
att de r ä ntetill ä gg som å terfinns
bland F- och E-deklarationer m å ste avse r ä ntetill ä gg
f ö r r ä ntef ö rm å nliga l å n. N å gon annan typ av r ä ntetill ä gg kan inte finnas bland dessa deklarationer.
Deklarationer med inkomst av r ö relse och
jordbruk inneh å ller f ö retr ä desvis r ä ntetill ä gg
f ö r bostad eller inventarium men kan ä ven inneh å lla
r ä ntetill ä gg f ö r r ä ntef ö rm å nliga l å n.
F ö r de tre typerna av deklarationer, E,
F och r ö relse/jordbruk, har en indelning
skett efter storleken p å underlaget f ö r till ä ggsbelopp
(UTB). Olika UTB-klasser har d ä rvid framtagits
varvid indelningen skett med utg å ngspunkt
fr å n basenheten vid 1984 å rs taxering, 7 300 kronor, och den f ö reslagna skattetabellen f ö r 1986 ä rs
taxering. Detta inneb ä r att om de skattskyldigas UTB ö kar i takt med ö kningen
av basenheten och om storleken av r ä ntetill ä ggen ä r of ö r ä ndrade kan
en ber ä kning g ö ras av det allm ä nnas
inkomster fr å n r ä ntetill ä ggen vid 1986 å rs taxering, d å
reformen skall vara fullt genomf ö rd.
Den statistiska unders ö kningen
har bl a givit f ö ljande resultat.
1 Antalet deklarationer med UTB ö ver brytpunkten uppg å r till 8,6
% f ö rdelat p å
E-deklarationer 3,3 %
F-deklarationer 10,8 %
R ö relse/jordbruk 9,6 %.
2 Antalet deklarationer med r ä ntetill ä gg
ä r f ö r
E-deklarationer 0,4 %
F-deklarationer 2,2 %
R ö relse/jordbruk 7,4 %.
3 Av det totala antalet r ä ntetill ä gg
bel ö per 26,3 % p å deklara
tioner med UTB ö ver brytpunkten.
E-deklarationer 27,2 % F-deklarationer 32,5 % R ö relse/jordbruk 11,3 %
4
Det
genomsnittliga r ä ntetill ä gget ä r f ö r E-deklarationer 1 242
kronor F-deklarationer 2 350 kronor R ö relse/jordbruk 3 053 kronor.
5
Antalet r ä ntetill ä gg
understigande eller lika med 10 000 kronor ä r
f ö r
E-deklarationer 97,5 % F-deklarationer 95,6 % R ö relse/jordbruk 94,2 %.
6 Antalet r ä ntetill ä gg understigande eller lika med 5 000 kronor
ä r f ö r
E-deklarationer 96,4 % F-deklarationer 89,2 % R ö relse/jordbruk 83,9 %.
7 Om de skattskyldigas UTB ö kar i takt med basenhetens ö kning
och storleken av r ä ntetill ä ggen ä r of ö r ä ndrade
kommer detta
att inneb ä ra att det allm ä nnas int ä kter
fr å n r ä ntetill ä ggen
kommer att uppg å till 11 573 100 kronor vid 1986 å rs taxering
322 200
kronor 9 476 400 kronor 1 774 500 kronor.
f ö rdelat p å E-deklarationer F-deklarationer R ö relse/jordbruk
Av de ber ä knade int ä kterna vid 1986 å rs
taxering ä r minst 9 798 600 kronor att h ä nf ö ra till r ä ntef ö rm å nliga l å n
och h ö gst 1 774 500 kronor till bostad p å jordbruksfastighet och r ö relse-inventarium f ö r privat bruk.
9 Summa
r ä ntetill ä gg f ö r r ä ntef ö rm å nliga l å n uppg å r
till minst
244 093 090 kronor. D å sedvanlig r ä nta vid 1984 å rs taxering
var 12 % inneb ä r detta att cirka 2 034 miljoner kronor kan ha
l å nats ut helt r ä ntefritt.
Om den genomsnittliga r ä ntef ö rm å nen uppg å r till 4 % inneb ä r
detta att det utl å nade beloppet uppg å r till minst 6 102 miljoner kronor.
10 Antalet deklarationer med r ä ntetill ä gg
uppg å r till totalt
149 634 st f ö rdelat p å
E-deklarationer 8 465 F-deklarationer 99 391 R ö relse/jordbruk 41 778
Nedan redovisas i tabellform den utf ö rda statistiska unders ö kningen.
Prop. 1984/85:71 31
o
o
,-1 CN
opaginerad Kontrollera mot PDF
i o
, — * o
o o
o
o
\D
(N
m •-<
tN
in
opaginerad Kontrollera mot PDF
o
o o
o o
(M
ro
ON
-*
m
O
(N
t — 1
tN m
-J
,-H
O
- »
O
On
1 — (
en
-a-
r~-
O
»— 1
00
CM
in
-tf
o
-H
en
o
iT)
.-H
n
CN
r-H
. — t
in
1
in
-*
r-
rH
4-)
iJ 00
-H 00
C :M
tn
.-1
E f-l
in
v £ >
r~
-d-
CN
o
O
esi
o -H
-a-
in
-*
(JN
vD
00
in
-*
c
• -t
in
CN
CM
nO
o
r
CN
<u
\
o DS
1 — 1
I-H
. — H
t — i
1-H
f-H
t — (
CN
0
\D
O
m
CN
en
in
oo
in
ON
O
00
CJN
in
en
O
00
in
o
00
vO
i-H
rH
--*
m
:ra
I-H
00
■o-
CN
<f
CN
in
rH
vD
CO .-H
m
1 — 1
\o
r~.
in
en
H
1-H
B -H
O
f-H
~*
en
CN
CN
m
g 4J
3 1
r~
CN
o
to O Ä
opaginerad Kontrollera mot PDF
kj
0)
e
o
■H
00
4->
00
CO
:co
)h
I-H
CO
I-l I-H
o
00
I-H
ON
in
oo
<■
r-l
CO -r-l
nD
in
r-~
00
in
r — i
rH
.ii
4.) 4->
rH
en
en
CN
I-H
rH
QJ
c: 1
-O
-c P4
NO
rH
é
i-,
tD
-*
r--
On
00
CO
r-
ON
C
CJN
00
vo
00
-tf
ON
00
O
r
CO
in
I-H
CN
en
• H
4-1
1-1
I-H
CN
o
in
ro
Ol
CO
CO rH
ON
<r
I-H
Ih
4J .i;
00
CO
c 0)
i-l
<: -o
rH
.ii
(U
• o
0)
o
Q
O
o
Q
o
• a
o
O
o
o
O
o
CO
00
r--
ro
C3N
00
in
u
o.
v
Q.
vD
00
ro
r~
ON
00
Ih
u o
I-H
ro
in
nO
00
CN
4->
:0 '-H
> — t
1 — I
I-H
I-H
rH
ro
cn
14H ii
• H
x>
1
1
1
1
1
1
1
oc
00 m
0)
CO 00
O
O
O
O
O
o
tH
I-H 00
o
o
o
o
O
o
IH
Ih :(0
ON
00
-d-
o
ON
NO
0)
0) I-H
4J
T3 rH
NO
00
eo
00
CJN
00
t4H
c -H
1-H
ro
in
vO
CO
CN
w
3 4.)
I-H
r-t
I-H
I-H
I-H
ro
in
nO
-tf
NO
in
D C/D
opaginerad Kontrollera mot PDF
§
VO rH o 00 00 On
ro r- -tf r-- m
CN en M rH rH CNI
CO
-tf -tf
en
I O
o2
vtf
ro
in
nD
o
ro
O
m
00
in in
nD CN
ro
-tf en ro
opaginerad Kontrollera mot PDF
1-H o
SS
<N in
o
ON
ro
8
00
CN
in
00
O
ON
ro
vO
o
CN
s
in
opaginerad Kontrollera mot PDF
r-
CN 00
cn
CnI rn
, o
o » tf
ro ro O
rH CN
in
-tf
Ov
rH
4J
4J QO
• i-t 00
C :(0
W rH
o -H
ai 1
On
I-H
m
ro
NO
O CU
o
CN
00
O
en
m
m
r-
NO
in
m
m
CN
ro
r--
* — '
CN
VO
CN
vO
O
O
m en
opaginerad Kontrollera mot PDF
00 00
;cD
I
00 «
CnI
in en
o
NO
m
NO
o
CJN vtf CO
o
CN
ro
CN
CNl
r-j ro -tf
CN nO
OnJ
ro en 00
-tf r--
o
NO CN
00
00
00 00 ro
m in
CN
m
CO
»
vD
r-
m
en ro
CN
opaginerad Kontrollera mot PDF
C3N
o
1
ND
m
O oo
00
r--
m ro
en -tf
8
I-H ON
en
ro
-tf
nD
rH
ON ON
opaginerad Kontrollera mot PDF
ON
en
CN CN
CTi 00
CO
1 — f
ON
o
-tf
00
en 00 CJN
ON
ro
NO
in -tf
en
ON
en
en 1-
§
o o in
opaginerad Kontrollera mot PDF
O
o oo
O O
r-.
00
ro
8
en
ro m
i
nO
8
oo
On CO
o o m
00
eN
en
opaginerad Kontrollera mot PDF
8
ON
8
00
00 eo
ro in
00
ND
8
ON
On CO
NO
00
CN
a w
o
-tf
I-H
NO
CnJ
CJN
CN
r~
i-H
o
o
CN
00
NO
es
CN
CN
en -tf
I o
rHO m\DCJN-tf-tf-tfCN -tf
OO cocNr-4-tf-tf-tfeM on
O On
1-H CM
o
m rH ro -tf
1
CN
I-H
O
OO
00
ro
-tf
nO
rH O
in
O
O
I — t
-tf
ND
r~
in
O O
ro
NO
rM
fH
I-H
I-H
NO
O O
r-l
nD
-tf
c
-tf
O
rH
nO
O
en
-tf
O
I-H
r--
O
I-H
oo
Q
in
CN
m
eo
r-j
-tf
1 — 1
eo
1
I-H
-tf
I-H CN
e-4
CM
I-l
4J
4-1 OO
■H 00
C :C0
CO I-H
E -H
CO
CO
m
CJN
O
rsi
-tf
en
o ■
NO
-tf
in
I-H
r--
rM
rM
in
c 4-1
o
NO
m
nD
nO
r
1--
o
0) 1
cj os
ro
CN
eo
CnI
eo
CN
en
m
CM
-tf
vO
ro
-tf
r~
I-H
r
-tf
vO
ON
r--
O
(
r--
CN
00
in
CN
<f
o
in
nO
r
ro
00
:cO
CN
in
00
CM
in
1-
rH
ro
rH
nD
-tf
00
CN
CN
I-H
O
nO
CO rH
r
-tf
NO
cn
CO
r
00
m
g -H
E 4-1
m
in
CN
rH
I-H
r-t
I--
j « :
3 1
,-H
CN
3
CO PS
r-t
1-H
U
XI
• o
Ih
o
''~
00 00
u
:cO
0)
rH
in
NO
I-H
-tf
r-.
O
in
00
rH
I-H rH
r-.
in
O
O
On
m
rH
r--
rH
CO -H
o
O
CO
m
-tf
\D
CN
r-.
0)
4-J 4-1 C 1
r--
rM
, — 1
to
rH
• <
O ö
m
-tf
OJ
11
:o
Ih
>
o
O
CO
m
I-H
I-H
c
CO
m
r--
ON
m
rM
in
O
-tf
rH
in
vO
-tf
-tf
rH
I-H
O
-tf
i-i
CO rH
(0
4-1 .y
r
m
00
m
in
CJN
CM
I-H
e
C 0)
o
CSl
nO
o
< -O
in
in
.
c
• H
T3
o
O
o
O
O
O
OJ
O
O
o
O
O
O
E
O.
oo
r
ro
ON
00
in
Ih
nO
oo
ro
t
ON
CO
OJ
1.. O
I-H
m
in
nD
00
rvi
c;
:0 rH
. — i
i_i
t — i
I-H
ro
o
14H OJ
■H
XI
1
1
1
1
1
1
1
4->
00 to
CO
CO oo
O
O
O
O
O
O
Ih
I-H oo
O
o
o
O
o
O
CO
Ih .-(0
CJN
00
-tf
O
CJN
NO
CO
<-l
(U rH
Jii
• O r-H
nO
CO
m
oo
ON
00
g
(U
IS -H
I-H
ro
m
NO
CO
r~j
3
Q
::= 4-1
I-H
I-H
t — t
T-H
I-H
ro
CO
Prop.
1984/85:71 34
6 Riksskatteverkets ö verv ä ganden
Skatteutskottet (1 har gett uttryck f ö r en ö nskan att
enkelhet b ö r uppn å s i den praktiska till ä mpningen av olika beskattningsregler vid fastst ä llandet av underlaget f ö r till ä ggsbelopp
(UTB). Vidare har skatteutskottet anf ö rt
att det ä r ett krav att de skatteint ä kter som de nya reglerna om UTB medf ö r f ö r
statsverket, st å r i rimlig proportion till de
betydande administrativa och andra kostnader som en till ä mpning av UTB enligt fastst ä llelsemetoden drar med sig. Enligt utskottets mening
kan fr å n dessa utg å ngspunkter kritik riktas mot de nya best ä mmelserna vad avser r ä ntetill-l ä gg f ö r l å n mot l å g eller ingen r ä nta.
Riksskatteverket (RSV) delar utskottets mening och anser
att nuvarande f ö rh å llanden ej ä r n ö jaktiga. Som angetts i kap 4 har nuvarande regler f ö r r ä ntetill ä gg vid r ä ntef ö rm å nliga l å n f ö rsv å rat de skattskyldigas fullg ö rande av deklarationsskyldigheten och inneburit
administrativa problem f ö r arbetsgivare och skattef ö rvaltning. I kapitel 5 har p å visats att de skatteint ä kter som kan f ö rv ä ntas - ur statsfinansiell synpunkt - ä r obetydliga.
R ä ntef ö rm å nliga l å n fr å n
arbetsgivare/uppdragsgivare till anst ä lld/
uppdragstagare kan i princip behandlas utifr å n
n å got av f ö ljande alternativ.
1 F ö rm å nen beskattas hos l å ntagaren men endast vid ber ä kningen
av underlag f ö r till ä ggsbelopp. Detta alternativ har anv ä nts
vid 1984 å rs taxering.
2
F ö rm å nen j ä mst ä lls med l ö n och beskattning sker av l å ntagaren. Ej avdrag f ö r n å gon fiktiv r ä nteutgift. L å ngivaren
skall erl ä gga arbetsgivaravgift p å f ö rm å nsbeloppet men erh å ller icke avdrag f ö r "l ö nekostnaden". Alternativet ö verensst ä mmer
med BR Å s f ö rslag. (2.
3
F ö rm å nen j ä mst ä lls med l ö n men avdrag medges f ö r en fiktiv r ä nteutgift. L å ngivaren beskattas f ö r en ber ä knad int ä ktsr ä nta men erh å ller avdrag f ö r
den utgivna f ö rm å nen s å som f ö r en l ö nekostnad. Arbetsgivaravgifter
skall erl ä ggas p å f ö rm å nsbeloppet. Enligt detta alternativ blir skatte- och
avgiftskonsekvenserna desamma som om n å gon
r ä ntef ö rm å n ej f ö relegat.
4
L å ngivaren beskattas f ö r en ber ä knad r ä nta. Ingen beskattningskonsekvens f ö r l å ntagaren.
Alternativet har f ö rordats av F ö retagsskatteberedningen. (3
1)
SKU 1983/84:30 s
20
2)
BR Å PM 1980:2
3)
SOU 1975:54 s
206
Prop.
1984/85:71 35
5 F ö rm å nen beaktas ö verhuvudtaget inte. Det r ä ntef ö rm å nliga l å net
medf ö r s å ledes inte n å gra skatte- eller avgiftsm ä ssiga konsekvenser f ö r l å ngivare och l å ntagare. Alternativet å terspeglar f ö rh å llandet vid 1983 och tidigare å rs
taxeringar.
Som angetts ovan har skatteutskottet (1 riktat kritik mot
det nuvarande systemet med r ä ntetill ä gg f ö r r ä ntef ö rm å nliga l å n
och RSV har ocks å funnit beskattningsmetoden
otillfredsst ä llande. Den beskattningsmetod som
ovan angetts om alternativ 1 b ö r d ä rf ö r ej kvarst å .
Alternativ 2 ö verensst ä mmer med det f ö rslag
som framlagts av Brottsf ö rebyggande r å det (BR Å ).
(2 Riksskatteverket st ä ller sig tveksamt till BR Ä :s antagande att avdragsr ä tt inte f ö religger
f ö r l å ngivaren om r ä ntef ö rm å nen beskattas som inkomst av tj ä nst. Det var f ö r
att undvika s å dan avdragsr ä tt som departementschefen i samband med f å mansf ö retagslagstiftningen
po ä ngterade att beskattning av f ö rm å nen fr å n f å mansf ö retaget borde ske i inkomstslaget tillf ä llig f ö rv ä rvsverksamhet. (3
Fr å gan om hur beskattningen av naturaf ö rm å ner skall
ske ä r f ö r n ä rvarande f ö rem å l f ö r utredning. (4 Om och i vilken utstr ä ckning naturaf ö rm å ner av olika slag skall ligga till grund f ö r debitering av arbetsgivaravgifter torde ä ven utredas av den tillsatta kommitt é n. RSV anser det d ä rf ö r olyckligt att innan kommitt é n avgett sitt bet ä nkande framl ä gga f ö rslag om att r ä ntef ö rm å nliga l å n skall ing å
i avgiftsunderlaget. F ö rm å nen av ett l å gf ö rr ä ntat l å n ä r n å got som å tnjuts
ä ven under sjukdomsperioder varf ö r RSV ä ven
anser att fr å gan om huruvida f ö rm å nen skall
ing å i den sjukpenning-grundade
inkomsten eller ej b ö r utredas. En rad praktiska problem
1)
SKU 1983/84:30
2)
BR Å PM 1980:2
3)
Prop 1975/76:79
4)
F ö rm å nsbeskattningskommitt é n
Prop.
1984/85:71 36
f ö religger ocks å s å som t ex hur
avgiftsunderlaget skall best ä mmas n ä r l å net erh å lles fr å n
n ä gon n ä rst å ende till arbetsgivaren (stiftelse
m m). RSV anser att beskattning av r ä ntef ö rm å nliga l å n i enlighet med alternativ 2 icke b ö r komma till st å nd.
Alternativ 3 inneb ä r
att en beskattningssituation tillskapas genom fiktiva int ä kts- och avdragsposter. Den konstruerade situationen
inneb ä r samma skatte- och avgiftsm ä ssiga konsekvenser som om l å net l ö pte med marknadsm ä ssig r ä nta
och arbetsgivaren kompenserade arbetstagaren h ä rf ö r genom h ö jd l ö n.
Beskattningsresultatet med detta alternativ blir f ö rvisso - fr å n
en teoretisk utg å ngspunkt - korrekt men det sker
till priset av fiktiva och ber ä knade
poster. Konstruktionen kommer d ä rf ö r att f ö rsv å ra b å de l å ngivarens och l å ntagar.ens
uppgift att fullg ö ra deklarationsskyldigheten. Det
teoretiska resonemanget bakom en s å dan
h ä r ö ppen bruttoredovisning torde ä ven
inneb ä ra att de skattskyldigas m ö jlighet att f ö rst å g ä llande beskattningsregler,
och varf ö r de tillskapats, kommer att
minska. Ä ven en del av den kritik som
riktats mot alternativ 2 kan ö verf ö ras p ä detta
alternativ. RSV vill d ä rf ö r ej heller f ö rorda alternativ 3.
Alternativ 4 tar ej sikte p å de f ö rm å ner l å ntagaren kommer i å tnjutande av. Ej heller beaktas f ö rm å nen f ö r arbetsgivaren d å
denne undg å r arbetsgivaravgifter.
Departementschefen (1 uttalade i samband med f å mansf ö retagslagstiftningen att denna
metod f ö rvisso ä r m ö jlig men att
det ä r l ä mpligare att beskatta l å ntagaren.
Efter den reformerade inkomstbeskattningens inf ö rande och de efter departementschefens uttalande, h ö jda arbetsgivaravgifterna anser RSV att beskattning
i enlighet med alternativ 4 ej b ö r komma ifr å ga.
Att helt underl å ta
att beakta de r ä ntef ö rm å nliga l å nen i skatte-och avgiftssammanhang ä r f ö r skattef ö rvaltningen den smidigaste och mest arbetsbesparande
l ö sningen. Sett fr å n administrativ synvinkel ä r d ä rf ö r detta alternativ att f ö redra. Med h ä nsyn
taget till skattef ö rvaltningens knappa resurser och ö nskem å let om en
inriktning av kontrollverksamheten mot det mer v ä sentliga skatteundandragandet, vill RSV i f ö rsta hand f ö rorda
alternativ 5 ovan.
1) Prop 1975/76 s 93
Prop. 1984/85:71 37
7 Riksskatteverkets st ä llningstaRande
Som n ä mnts i f ö reg å ende kapitel
vill RSV f ö rorda att r ä ntef ö rm å nliga l å n
inte beaktas i skatte- och avgiftssammanhang. Ett s å dant f ö rfarande
inneb ä r minst belastning f ö r skattef ö rvaltningen.
RSV ä r dock medvetet om att r ä ttvisesk ä l
kan tala f ö r en reglering. Som redovisats
tidigare i denna promemoria har ocks ä
beskattnings å tg ä rder ö verv ä gts men ej kommit till st å nd.
RSV kan ä ven f ö rst å oron f ö r att systemet att ge olika typer av naturaf ö rm å ner, s k fringe
benefits, ist ä llet f ö r en h ö jd
kontant l ö n skall breda ut sig okontrollerat.
I olika promemorier, bet ä nkanden och propositioner har ocks å bet ä nkligheter
rests mot f ö rm å ner av annan art ä n kontant l ö n. (1 I kapitel 3 och 4 har dessa bet ä nkligheter redovisats. Den omfattning de r ä ntef ö rm å nliga l å nen
kommer att f ä i framtiden om de ej beaktas i
skatte- och avgiftssammanhang kan ej f ö ruts ä gas.
I f ö rsta hand ö nskar RSV att r ä ntef ö rm å nliga l å n ö verhuvudtaget
inte beaktas i skatte- och avgiftssammanhang. Om trots detta en reglering anses
n ö dv ä ndig vill RSV f ö rorda en beskattning enligt
nuvarande riktlinjer men med en angiven beloppsgr ä ns under vilken n å gon beskattning inte b ö r ifr å gakomma. Gr ä nsen b ö r
inte s ä ttas l ä gre ä n 5 000
kronor.
Det finns givetvis andra t ä nkbara l ö sningar f ö r beskattning av en f ö rm å n av h ä r angivet slag.
Om man inte skulle anse att RSV:s yrkanden att helt slopa
beskattningen eller att inf ö ra en frigr ä ns i l ä ngden
ger ett r ä ttvisande resultat b ö r en mer l å ngsiktig
l ö sning tas fram. F ö rslag till en s å dan
l ö sning har RSV f ö r avsikt att redovisa i samband med att slutrapporten
l ä mnas.
1) SOU 1977:86, Prop 1978/79:202, BR Å PM 1980:2 SOU 1975:54, Prop 1975/76:79, Ds B
1981:16 Prop 1981/82:197
Prop.
1984/85:71 38
Det skall å ligga
arbetsgivaren att l ä mna kontrolluppgift p å den f ö rm å n anst ä lld
uppburit genom att den anst ä llde eller
honom n ä rst å ende person uppburit ett r ä ntefritt
eller l å gf ö rr ä ntat l å n fr å n arbetsgivaren
eller genom dennes f ö rmedling. Kontrolluppgiften b ö r inneh å lla
uppgift om f ö rm å nens storlek. D ä remot b ö r kontrolluppgiften inte ange grunderna f ö r ber ä kningen av f ö rm å nen. Det ä r ist ä llet
arbetsgivaren som skall ber ä kna f ö rm å nens
storlek. F ö r den h ä ndelse f ö rm å nen som utgetts av arbetsgivaren eller genom dennes
f ö rmedling, understiger det fastst ä llda gr ä nsv ä rdet b ö r
det ej å ligga arbetsgivaren att l ä mna kontrolluppgift p å f ö rm å nen. P å s å s ä tt undviks on ö diga kontrollupgifter och arbetsgivarnas uppgiftsl ä mnande underl ä ttas
samtidigt som skattef ö rvaltningens arbete f ö renklas. Kontrollen av att arbetsgivarna p å ett korrekt s ä tt
fullg ö r sin uppgiftsskyldighet b ö r genomf ö ras
i samband med den revisionsverksamhet skattef ö rvaltningen fortl ö pande f ö retar hos arbetsgivarna. Kontrollen av att den
skattskyldige har fullgjort sin deklarationsskyldighet f ö rsv å ras n ä r r ä ntef ö rm å ner understigande
det fastst ä llda gr ä nsv ä rdet erh å llits fr å n
tv å eller flera arbetsgivare. Elmellertid
torde eventuellt skatteundandragande till f ö ljd
av en s å dan f ö rsv å rad kontrollm ö jlighet inte st å
i rimlig proportion till de betydande administrativa och andra kostnader som en
helt ä ckande kontroll skulle dra med sig.
Uppkommer ett missbruk har lagstiftaren dessutom m ö jlighet att ä ndra
gr ä nsv ä rdet f ö r skattepliktens och
uppgiftsskyldighetens intr ä de.
Som visats i kapitel 5 kan det allm ä nnas int ä kter
av r ä ntetill ä gg f ö r r ä ntef ö rm å nliga l å n
vid 1986 ä rs taxering ber ä knas uppg å
till 9 798 600 kronor.
Ett genomf ö rande av RSV:s
f ö rstahandsalternativ (att ö verhuvudtaget inte beakta de r ä ntef ö rm å nliga l å nen)
kommer s å ledes att minska det allm ä nnas int ä kter
med ca 9,8 miljoner kronor j ä mf ö rt med systemet med r ä ntetill ä gg.
Sammanfattningsvis f ö resl å r RSV att r ä ntef ö rm å nliga l å n ö verhuvudtaget
inte beaktas i skatte- och avgiftssammanhang.
I avvaktan p å
en mer l å ngsiktig l ö sning f ö resl å r RSV att man redan till 1985 å rs taxering inf ö r
en gr ä ns p å 5 000 kronor under vilken n å gra
beskattnings å tg ä rder f ö r r ä ntef ö rm å nliga l å n »ö verhuvudtaget inte b ö r f ö rekomma.
Likas å b ö r en gr ä ns inf ö ras f ö r n ä r arbetsgivare/uppdragsgivare p å kontrolluppgift skall beh ö va l ä mna
uppgifter om det r ä ntef ö rm å nliga l å net. Ä ven denna gr ä ns b ö r s ä ttas till 5 000 kronor.
Prop.
1984/85:71 39
Redan vid 1985 ä rs
taxering kan f ö ljaktligen l ä ttnaderna f ö r
arbetsgivarna och uppdragsgivarna genomf ö ras
vad g ä ller deras uppgiftsskyldighet.
De f ö rluster det allm ä nna kommer att f ö rorsakas
genom den f ö reslagna frigr ä nsen vid 1985 å rs
taxering kan f ö rmodas bli obetydliga. F ö rst vid ett UTB p å
121 700 kronor kommer beskattning av r ä ntetill ä gget ifr å ga.
Nedanst å ende tabell visar med vilka
procenttal skatt utg å r p ä r ä ntetill ä gg vid skilda UTB.
-
121 600
0 %
121 700
-
144 400
3 %
144 500
-
152 000
7 %
152 100
-
159 600
8 7o
159 700
-
174 800
10 7o
174 900
-
197 600
13 %
197 700
-
342 000
17 %
342 100
-
20 %
Den f ö reslagna frigr ä nsen kan f ö r
skattskyldiga med ett UTB ö verstigande 342 000 kronor inneb ä ra en maximal skattes ä nkning med 1 000 kronor (5 000 x 0,2). Upp t o m ett UTB p å 174 800 kronor inneb ä r frigr ä nsen en skattes ä nkning p å
maximalt 500 kronor (5 000 X 0,1).
Nedanst å ende tabell visar den h ö gsta t ä nkbara
skattes ä nkning i olika UTB-skikt som en
skattskyldig, p å grund av den f ö reslagna frigr ä nsen
kan komma i å tnjutande av.
-
121 600
0 kr
121 700
-
144 400
150 kr
144 500
-
152 000
350 kr
152 100
-
159 600
400 kr
159 700
-
174 800
500 kr
174 900
-
197 600
650 kr
197 700
-
342 000
850 kr
342 100
-
1 000 kr
Ovanst å ende
maximala skattes ä nkningar f ö ruts ä tter ett r ä ntetill ä gg
f ö r r ä ntef ö rm å nliga l å n p å exakt 5 000 kronor. Ö verstiger r ä ntetill ä gget
detta belopp beskattas hela r ä ntetill ä gget. Understiger r ä ntetill ä gget frigr ä nsen blir skattes ä nkningen
i motsvarande m å n l ä gre. D å diskontot vid 1984 å rs ing å ng
var 8,5 % kommer sedvanlig r ä nta vid 1985
å rs taxering att bli h ö gst 10,5 %.
Den f ö reslagna frigr ä nsen kommer s å ledes
att inneb ä ra endast ett ringa skattebortfall
f ö r det allm ä nna. I geng ä ld
kommer den skattskyldige f å l ä ttare att fullg ö ra
sin deklarationsskyldighet, arbetsgivarnas uppgiftsskyldighet f ö renklas och skattef ö rvaltningens arbete underl ä ttas.
De vinster som h ä rigenom kan uppn å s ö verv ä ger - enligt RSV:s mening - v ä sentligt det potentiella skattebortfallet.
Prop. 1984/85:71 40
8 Lagf ö rslag
RSV:s f ö rslag att r ä ntef ö rm å nliga l å n
inte skall beaktas i skatte-och avgiftssammanhang inneb ä r att i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
skall fj ä rde stycket i 10 § 6 mom utg å
liksom tionde stycket av 37 § 2 mom
taxeringslagen.
Om f ö rslaget med en frigr ä ns inf ö rs
b ö r best ä mmelsen i 10 §
6 mom, fj ä rde stycket, lag (1947:576) om
statlig inkomstskatt f å f ö ljande lydelse.
"Har den skattskyldige erh å llit l å n
fr å n arbetsgivare eller uppdragsgivare
och understiger den faktiskt erlagda r ä ntan
vad som vanligen utg å r p ä l å n av liknande slag, skall till ä gg g ö ras med ett
belopp motsvarande skillnaden. Understiger de sammanlagda skillnadsbeloppen f ö r den skattskyldige 5 000 kronor skall till ä gg icke g ö ras.
Till ä gg skall g ö ras ä ven om l å net har l ä mnats
till s ä dan den skattskyldige n ä rst å ende person
som avses i 35 § la mom nionde stycket
kommunalskattelagen (1928:370). Med l å n
fr å n arbetsgivare eller uppdragsgivare
likst ä lls annat l å n om det finns anledning anta att denne har f ö rmedlat l å net.
Best ä mmelserna i detta stycket till ä mpas inte i fall som avses i fj ä rde stycket av nyssn ä mnda moment."
N ä gon f ö r ä ndring i 25 § TL om vad allm ä n
sj ä lvdeklaration skall upptaga beh ö vs ej. D ä remot
beh ö vs en f ö r ä ndring av 37
§ 2 mom, tionde stycket, TL. Stycket
b ö r erh å lla f ö ljande lydelse.
"I kontrolluppgift skall l ä mnas uppgift om l å n
som l ä mnats eller f ö rmedlats till arbets- eller uppdragstagare, om r ä ntan p å
l å net understiger sedvanlig r ä nta och om det sammanlagda v ä rdet av f ö rm å ner av detta slag ö verstiger 5 000 kronor. Uppgiften skall avse f ö rm å nens
storlek."
NorstedtsTryckeri, Stockholm 1984