Prop. 1984/85:82

Prop. 1984/85:82 Regeringens proposition

1984/85:82

om
ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport, m. m.;

beslutad
den 1 november 1984.

Regeringen föreslår riksdagen all anla det förslag
som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

MATS
HELLSTRÖM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1 propositionen lämnas förslag om inrättande av en
rådgivande nämnd för krigsmaterielexportfrågor. Därutöver redovisas åtgärder
för alt ge en mer öppen offentlig redovisning av den svenska
krigsmateridexporten.

Riksdagen
1984/85. 1 saml. Nr 82

Prop. 1984/85:82 2

Utdrag

UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-11-01

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och sialsräden I. Carlsson.
Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wullén. Bodström. Göransson, Dahl,
R. Carisson, Hellström, Thunborg. Wickbom

Föredragande:
statsrådet Hellström

Proposition
om ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport, m. m.

1
Inledning

I Sverige råder ett generellt förbud mot export av
krigsmateriel. Dispens från förbudet kan beslutas av regeringen i enlighet med
av riksdagen fastlagda riktlinjer (prop. 1971:146, UU 21, rskr 34. och prop.
1981/82: 196, UU 26, rskr .345). Beslut i ärenden rörande utförsel i mindre
omfattning eller där dispensfrågan eljest inte är av större vikt avgörs dock av
det statsråd som har lill uppgifi alt föredra ärenden som gäller utrikeshandelsfrågor.
Beredningen av ärendena sker inom krigsmaterielinspck-tionen.

Dispensprövningen innebär en grannlaga uppgift.
Särskill svart ar det ibland att bedöma olika länders stabilitet pä något
längre sikt. Det är ogörligt att med målsättningen att möjliggöra en viss
reglerad e.\pori utforma reglerna för dispens så att varje tveksamhet i
tillämpningen undanröjs. Mot denna bakgrund har det i skilda sammanhang
ifrägasalts om man inte borde inrätta en parlamentarisk nämnd med beslutande
eller rådgivande funktion vid dispensprövning i krigsmaterielexportärenden.
Därtill har understrukils önskvärdheten av att åsladkomma vidgad information
och öppenhet rörande den svenska exporten av krigsmateriel.

En särskild arbetsgrapp inom utrikesdepartementets
handelsavdelning har haft i uppdrag att undersöka förutsättningarna för olika
modeller för parlamentarisk insyn och samråd i frågor som rör
krigsmaterielexport. 1 gruppens uppdrag ingick också att pröva om vägledning
kunde erhållas av vad sora gäller i hithörande frågor i vissa andra länder.
Dessutom hade arbetsgrappen att utreda och redovisa förslag till en mer öppen
offentlig redovisning av den svenska krigsmaterielexporten. Arbetsgruppen avlämnade
i juni 1984 sin promeraoria "PM angående pariamentarisk insyn och samråd
ra. ra. i frågor som rör krigsmaterielexport".

Prop. 1984/85:82 3

2
Gällande ordning

2.1
Handläggning av utförselärenden samt kontroll

Som tidigare nämnis handhar
krigsmalerielinspektionen inora utrikesdepartementels handelsavdelning
beredningen av ulförsdärendena. Ärenden som inte avser utförsel till de
nordiska länderna eller lill de neutrala europeiska länderna bereds
regelm.ässigt geraensarat med utrikesdepartementets politiska avdelning och i
vissa fall med andra departeraent såsom försvars- och industridepartementen.

Regeringen har i förordningen (1982:1062) ora
förbud mot utförsel av krigsmateriel, ra. ra. meddelat föreskrifterom vad som
avses med krigsmateriel. Klassificeringen av materiel i enskilda fall
ankomraer på krigsmate-ridinspeklionen. Mot bakgrund av de svårigheter sora kan
uppkoraraa vid gränsdragningen mellan civU och militär materiel använder sig
krigsmate-ridinspektionen av möjligheten att inhämta synpunkter från
teknisk-vetenskaplig expertis på skilda områden. Fr.o.m. den 1 juli i år har
denna ordning fått en fastare förra genora att regeringen har utsett sex
fristående experter med erfarenhet av skilda lekniska oraråden. Dessa experter
står lill krigsraalerielinspektörens förfogande vid bedömningen av de avgränsningsproblem
som kan uppstå vid klassificeringen av materiel.

Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen (RF) skall
regeringen i alla utrikes-ärenden av större vikt överlägga med utrikesnämnden
före avgörandet, ora det kan ske. Vissa utförselärenden är av sådan vikt att
denna bestäramelse är tUlämplig. 1 enlighet med vad som anförts i den
proposition som ligger till grund för den nu gällande lagen (1982:513) om förbud
mot utförsel av krigsmateriel, m.ra. (prop. 1981/82; 196) gäller som
handlingsmönster att regeringen fortlöpande skall inhämta utrikesnärandens råd
i frågor ora länderval, samarbetsavtal med andra länder avseende gemensam
utveckling och produktion av krigsmateriel samt även i övrigt i ärenden av
principiell innebörd, dit även räknas frågor som rör export i större omfattning.

Riksdagens kontroll över handläggningen av
utförselärendena utövas framför alll genom konstitutionsutskottet. Riksdagen
har också andra kontrollmöjligheter. En kontroll och insyn i vidaste mening
sker vid behandlingen i riksdagen av regeringens propositioner ra. ra. och i
samband med frågor och interpellationer. Också genom utrikesutskottets
behandling av vapenexportfrågor bl. a. på grundval av motioner i ämnet utövas
kontroll och insyn.

2.2
Offentlig insyn i krigsmaterielexporten

Ärenden om utförsel av krigsmateriel liksora
upplåtelse eller överlåtelse av licensrättigheler kringgärdas av sekretess.
Sekretessen raotiveras framför allt av utrikespolitiska skäl. 1 vissa fall kan
det också vara fråga om att

Prop.
1984/85:82 4

skydda
uppgifter som, om de skulle röjas, skulle kunna skada landets försvar eller på
annat sätt vålla skada för rikets säkerhei. Ärenden om krigsmaterielexport kan
också innehålla uppgifter som är skyddade av hänsyn till enskildas ekonomiska
förhållanden.

Sålunda gäller enligt 2 kap. I S törsta stycket
sekretesslagen (1980; 100) sekretess hos regeringen för uppgifter som angår
Sveriges förbindelser med andra stater eller i övrigt rör bl.a. andra stater,
myndigheter eller juridiska personer, om det inte står klart alt uppgifierna
kan röjas utan alt detta stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller pä
annal sätt skadar landet. Försvarssekretessen behandlas i 2 kap. 2 §
sekretesslagen. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess för uppgifter som
angår verksamhei för alt försvara landet eller planläggning eller annan
förberedelse av sådan verksamhet eller som i övrigt rör totalförsvaret, om det
kan antas atl det skadar landels försvar eller på annat sätt vållar tära för
rikets säkerhet om uppgifterna röjs. Sekretess med hänsyn lill skyddet för
enskildas ekonomiska förhållanden gäller enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen, i
den utsträckning regeringen föreskriver det, i verksamhet som bestar i bl.a.
tillståndsgivning för uppgifter om enskildas affärs- och driftförhållanden, om
det kan antas alt den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Med stöd av
nämnda bemyndigande har regeringen i sekretessförordningen (1980:657) — såvitt
här är i fråga — förordnat om sekretess hos regeringen för uppgifter i
verksamhet som består i tillståndsgivning enligl lagen (1982:513) om förbud mol
utförsel av krigsmiateriel, m. m.

Sekretessinlresset gör sig mer gällande i fråga om
enskilda ärenden än i fråga om uppgifter som innefattar redovisning av exporten
i stora drag i förhållande till en viss tidsperiod.

Mot bakgrund av den ordning som gäller för
krigsmaterieltillverkares och försäljares redovisning av tillverkning och/eller
försäljning av krigsmateriel sammanställer krigsmalerielinspektionen pä
årsbasis en total redovisning av tillverkning och försäljning av svensk
krigsmateriel. Insamlingen, bearbetningen och sammanställningen av uppgiftema
brukar vara klar fyra lill fem månader efter kalenderårels slut.

Det fullständiga material som då föreligger
redovisas i olika kommenterade tabeller av krigsmaterielinspektören i en
årsberättelse. Uppgifterna omfattas lill stor del av sekretess.

Offentligt redovisas dels den sammantagna
krigsmaterielexportens värde per kalenderår och dess förhållande till värdet
av den totala svenska exporten, dels krigsmaterielexportens relativa fördelning
på varuslag efter sex huvudområden av vUka del största är "Vapen och
amraunition för raililärt bruk".

Statistiska centralbyrån publicerar exportstatistik
på krigsmaterielområ-det inom ramen för utrikeshandelsstatistiken. På grund av
olika redovisningsprinciper, vissa begränsningar och olikheter raellan
krigsmaterielför-

Prop. 1984/85:82 5

teckningens'
och den s.k. SlTC-nomenklaturens (summeringar av olika statistiska nummer)
definitioner är värdena enligt krigsmaterielinspektio-nens statistik och
statistiska centralbyråns inte alltid desamma. Detta gäller också för rubriken
"Vapen och ammunition för militärt bruk" (SITC 95), som av
centralbyrån redovisas med värdeuppgifter månadsvis och med fördelning på
länder.

3
Frågornas tidigare behandling

3.1 Bakgrund

Som jag nämnde inledningsvis ligger det i sakens
natur alt export av krigsmateriel ständigt aktualiserar problem av principiell
karaktär och att tillståndsprövningen ofta är en grannlaga uppgift. Ett
återkommande problem är svårigheten att värdera olika länders stabilitet på
något längre sikt. Det är mot denna bakgrund ogörligt atl utforma regler för
tillståndsprövningen på ett sådant sätt att de skulle undanröja alla
tveksamheter i tillämpningen. Det är därför som prövningen av enskilda ärenden
måste tillmätas särskild betydelse. Tanken på att förankra prövningen av större
och/eller känsligare krigsmaterielexportärenden i ett bredare forum än
regeringen har därför tid efter annan varit föremål för överväganden. Fråga har
därvid i första hand varit huruvida en parlamentarisk nämnd med rådgivande
funktion borde inrättas. Också frågan om inrättandet av en beslutande nämnd har
varit föremål för diskussion.

För att underlätta den aUmänna insynen i den
svenska krigsmaterielexporten har - som också tidigare nämnts - önskemål
framställts om en mera öppen statistisk redovisning av den svenska
krigsmaterielexporten.

3.2 Förslag
om inrättande av en parlamentarisk nämnd

Förslag om atl inrätta en pariamentarisk rådgivande
nämnd framfördes för första gången av 1969 års krigsmaterielexportutredning
(SOU 1970:63). I betänkandet framhålls att den allmänna debatten om enskilda
krigsmaterielexportärenden kan bli ofullständig och missvisande till följd av
att krigsmaterielexportärendena ofta innehåller uppgifter och beslutsgrunder
som inte kan offentliggöras. Utredningen menade bl.a. att det är av stor vikt
att besluten blir föremål för fortlöpande kontroll och insyn samt atl den
kontroll som sker genom konstitutionsutskottets granskning inte från alla
synpunkter är tillräcklig främst därför att den sker i efterhand.

'
Förteckning över vad som avses med krigsmateriel enligl lagen (1982: .S13) om
förtiud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. intagen som bilaga i förordningen
(1982; 1062) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m.

Prop. 1984/85:82 6

Förslaget avvisades i den efterföljande
propositionen (prop. 1971: 146). Föredraganden åberopade därvid bl.a.
konstitutionella skäl och menade att utrikesnämnden enligl hans mening var rätt
forum för samråd i enskilda krigsmaterielexportärenden.

Riksdagen hade inga erinringar mot dessa
uttalanden. Utrikesutskottet fömtsatte atl viktiga frågor av utrikespolitisk
natur som aktualiseras i samband med ärenden rörande svensk krigsmaterielexport
blir föremål för samråd raed utrikesnämnden (UU 1971:21, rskr 343).

Den krigsmaterielexportkommitté som år 1979 på
begäran av riksdagen fick i uppdrag alt se över 1971 års riktlinjer för svensk
export av krigsmateriel berörde också frågan om pariaraentariskt samråd i sitt
betänkande Svensk krigsmaterielexport (SOU 1981:39).

Koramittén pekade på den grannlaga uppgift som
tillståndsprövningen ofta innebär samt erinrade om att riksdagen i samband med
sin hemställan om en översyn av 1971 års riktlinjer slagit fast alt
utrikesnämnden borde kunna fylla funktionen av samiådsorgan i vapenexportfrågor
av mera betydande utrikespolitisk räckvidd. Det fanns för kommittén ingen anledning
att ifrågasätta denna ståndpunkt. Kommittén kunde konstatera atl regeringen
under åren hört utrikesnämnden i vissa vapenexportärenden. Kommittén föreslog
emellertid att regeringen fortlöpande skulle inhämta utrikesnärandens råd i
frågor om länderval, saraarbetsavtal avseende geraensam utveckling och
produktion av krigsraateriel samt även i övrigl i slörre ärenden av principiell
innebörd.

Kommitténs förslag mötte inga invändningar från
remissinstanserna. Dock ville LO för sin del förorda att en särskild rådgivande
nämnd inrättas med motiveringen att en sådan skulle ha bättre förutsättningar
än utrikesnämnden att grundligt följa tillämpningen av föreskrifterna för
krigsmaterielexporten och medverka till att dessa preciseras när behov av
detta uppstår. Detta skulle dock inte hindra atl även utrikesnämnden kunde
rådfrågas i spörsmål av stor utrikespolitisk räckvidd.

1 den tidigare näranda propositionen (prop.
1981/82: 196) med förslag till nu gällande lag om förbud mot utförsel av
krigsmateriel, m.ra. åberopade föredraganden de skäl av konstitutionell art som
lidigare hade anförts mot inrättandet av en nämnd av det slag som föreslogs av
1969 års utredning och som LO refererat till. Föredraganden ansåg i likhei med
kommittén att utrikesnämnden fyller funktionen som samrådsorgan samt förklarade
sig ense med kommittén om att regeringen fortlöpande borde inhämta nämndens
råd i frågor om länderval, samarbetsavtal avseende gemensam utveckling och
produktion av krigsmateriel samt även i övrigt i ärenden av principiell
innebörd, dit han också räknade frågor om export i större omfattning.

I en socialdemokratisk motion (1981/82:2490) i
anslutning till propositionen framhölls att det genom den nya utformningen av
lagstiftningen om vapenexportärenden skulle komma att bli fler ärenden som
skall prövas av

Prop.
1984/85:82 7

regeringen. Motionärerna ifrågasatte mot denna bakgrund om
utrikesnämnden med sin alldeles specielhi ställning - att vara ett
samrådsforum i viktiga utrikespolitiska spörsmål - skall åläggas uppgifter som
i vissa avseenden liknar styrelsens för en statlig myndighet. Elt annat skäl
till tveksamhet angavs vara nämndens särskilda sammansättning.

Enligl motionärernas mening borde
man i stället låta en lekmannanämnd under regeringen anförtros de uppgifter som
enligt propositionen skulle ombesörjas av utrikesnämnden. Motionärerna ansåg
det på grundval av del föreliggande materialet inte möjligt att lägga fram elt
alternativt förslag ulan förordade ett förnyat utredningsarbete med angiven
inriktning.

Utrikesutskottet framhöll i sitt
betänkande (UU 1981/82:26) att det är angeläget att regeringen i den ofta
ömtåliga prövningen av krigsmaterielexport till enskilda länder har tillg;mp
till ett samrådsforum med bred politisk förankring. Utrikesnämnden har
självfallet i första hand andra och från krigsmaterielexporten artskilda
uppgifter. Eftersom nämnden redan vid olika tillfällen utnyttjats för det
angivna syftet och en nyligen avslutad utredning inte ansett sig vilja föreslå
någon annan lösning, fann utskottet det rimligt att regeringen gavs möjlighet
att på ett mer regelbundet sätt än dittills inhämta nämndens mening i
krigsmaterielexportärenden av större vikt. När detta förfarande prövats en tid
borde - enligl utskottet - en utvärdering av erfarenheterna kunna ske.

3.3 Offentlig insyn i krigsmaterielexporten

Också när det gäller offentlig
insyn i krigsmaterielexporten har - som tidigare sagts - önskemål framförts om
en mera öppen och detaljerad redovisning.

I sitt remissyttrande över det
tidigare nämnda betänkandet av 1979 års krigsmaterielexportkommitté (SOU
1981:39) ansåg statistiska centralbyrån att allmänheten i större utsträckning
än f. n. bör få statistisk information om den svenska krigsmaterielexportens
omfattning och fördelning.

Statistiska centralbyrån föreslog
också att krigsmaterielinspeklionen skall undersöka möjligheterna att
statistiskt belysa omfattningen av licens-givning för tillverkning i utlandet
och annan tjänsteexport som kan förekomma samt möjligheterna att inhämta
information om eventuell vidareexport av iicenstillverkad materiel.

1 den proposition som följde (prop.
1981/82; 196) framhöll föredraganden att det självfallet är önskvärt att
informationen om krigsmaterielexportens omfattning och fördelning ges
offentlighet så långt det är möjligt med hänsyn till utrikespolitiska och
kommersiella sekretesskäl.

Vid riksdagens behandling av
propositionen framfördes i motioner såväl från socialdemokraterna (mot.
1981/82:2490) som vänsterpartiet kommunisterna (mot. 1981/82; 2445) starka
önskemål om en mera öppen redovisning av Sveriges export av krigsmateriel.

Prop. 1984/85:82 8

Också utrikesutskottet ansåg det angeläget alt den
svenska vapenexporten så långl gällande sekretessregler medger redovisas
offentligt (UU 1981/82:26).

4
Arbetsgruppen

Mot bakgrund av givna direktiv har arbetsgruppen
undersökt förutsättningarna för olika modeller för samråd i frågor som rör
krigsmaterielexport.

I sin studie har gruppen redovisat vad som gäller i
hithörande frågor i andra jämförbara industriländer. Av studien framgår att
ringa vägledning kan hämtas från dem. Något samrådsforum i egentlig mening
förekommer inle i något av dessa länder.

Gruppen konstaterar atl antalet ärenden som varit
föremål för överiäggning med utrikesnämnden har ökat sedan den I januari 1983,
då ordningen med ett mer regelbundet inhämtande av utrikesnämndens mening i
krigsmaterielexportärenden tog form.

Gruppen framhåller att den grupp av ärenden som
enligt nu etablerad praxis skall göras lill föremål för överläggningar med
nämnden, kan bedömas vara något större än vad regeringsformen kräver. Dock är
vissa krigsmaterielexportärenden ändå av den naturen att överiäggningar med
nämnden skall ske innan regeringen fattar beslut. Arbetsgruppen slår fast att
denna skyldighet, som för övrigt inte kan förändras utan grandlagsänd-ring,
inte bör ändras. En ny nämnd kan således inte ersätta utrikesnämnden.

Arbetsgruppen konstaterar vidare att det med
nuvarande konstitution inte är möjligt alt åsladkomma pariamentarisk beslutanderätt
i fråga om enskilda exportärenden. En sådan ordning skulle strida mol
regeringsformens beslämmelser om vilka uppgifter som är lagda på riksdagen och
dess föreskrifter i 11 kap. 8 § som förbjuderatt rättskipnings- eller
förvaltningsuppgifter fullgörs av riksdagen i vidare mån än vad som följer av
grundlag eller riksdagsordningen. Sistnämnda bestämmelse innefattar etl
principielll förbud mol att riksdagen bemyndigar sig själv att handha
förvaltningsuppgift, t. ex. att besluta om tillstånd i enskilda ärenden.

När det gäller frågan om inrättande av en
parlamentarisk rådgivande nämnd för samråd och insyn i krigsmaterielfrågor
skiljer arbet.sgruppen på ett av riksdagen utsett organ, där ledamöterna som
språkrör för riksdagen utövar kontroll av och lämnar rådgivning i enskilda
ärenden och en från riksdagen fristående av regeringen på parlamentarisk grund
tillsatt nämnd med rådgivande funktion. Definitionsmässigt - menar gruppen -
kan det sägas att en nämnd av sistnämnda slag skiljer sig från en lekmannanämnd
därigenom att del i fråga om en pariamentarisk nämnd garanteras alt ledamöterna
utses på.pariamentarisk grund, vilket inte behöver vara fallet i fråga om en
lekmannanämnd.

Prop. 1984/85:82 9

Enligl arbetsgmppens raening skulle ett
parlamentariskt organ av det först angivna slaget strida mot vår konstitution
därigenom att denna klart anger i vilken form riksdagens kontroll skaU ske,
nämligen - i detta sararaanhang - frärast genora den kontroll sora utövas av
konstitutionsut-skottet.

Mot en närand av de senare slagen möter — enligt
gmppens mening — inte några konstitutionella betänkligheter. Arbetsgmppen
påpekar att nämnder av järaförbart slag redan i dag förekoraraer i viss
utsträckning. Ett exerapel härpå är den år 1976 inrättade försvarets
underrättelsenärand, sora har till uppgift att följa underrättelsetjänsten inom
försvarsmakten på central och högre regional nivå.

För att vidga insynen och åstadkomma ökat samråd i
frågor som rör krigsmaterielexport föreslår arbetsgrappen att en rådgivande
nämnd inrättas där ledamöterna utses på parlaraentarisk gmnd.

Med hänsyn till att vissa ärenden - även ora en
rådgivande närand inrätlas - måsle bli föremål för överläggningar raed
utrikesnäranden, föreslår grappen en viss koppling till utrikesnäranden sora
bör komma till uttryck därigenora att ledaraötema utses efter förslag av de
partier som är företrädda i utrikesnäranden.

För atl bredda den allraänna debatten och
saratidigt förse riksdagen med en samlad information föreslår arbetsgruppen att
regeringen varje år lämnar riksdagen en skriftlig redogörelse för den svenska
krigsmaterielexporten.

Slutligen föreslår gmppen att vissa uppgifter ur
krigsmaterielinspeklö-rens årsberättelse till regeringen vilka hittUls inte
varit tillgängliga publiceras offentligt.

5
Föredragandens överväganden

5.1
Vidgad insyn och samråd

Den grannlaga uppgift som dispensprövningen ofta
innebär samraanta-gen raed den strikta sekretess som kringgärdar
krigsmaterielexporten talar enligt min mening för atl man nu på pytt bör
överväga frågan ora en särskild form av samråd och insyn i dessa ärenden.

Den ordning med etl raera regelbundet inhämtande av
utrikesnämndens mening i krigsmaterielexportärenden sora tog förra efter den 1
januari 1983 har nu gällt i snart två år. Under denna tid har - sora
arbetsgmppen också framhållit - flera ärenden än lidigare varit föremål för
överläggningar med nämnden.

Utrikesnämndens främsta uppgift är atl vara ell
samrådsforum i viktiga utrikespolitiska spörsmål. I sådana har regeringen
enligt grundlagen att överiägga med nämnden före beslut, om så kan ske. Vissa
krigsmaterielexportärenden är av den karaktären atl samråd med nämnden bör ske
innan regeringen fattar beslut. Detta gäller sådana ställningstaganden till
vapen-

Prop. 1984/85:82 10

export
som är av större utrikespolitisk vikt. Att söka åstadkomma någon ändring i
detta förhållande har aldrig varil avsikten.

Däremot är det min uppfattning att en del av de
ärenden som nu görs till föremål för överläggningar med utrikesnämnden utan att
grandlagen kräver della lämpar sig mindre väl för samråd i detta forum. Detla
mot bakgrund bl. a. av att den hårda arbetsbelastning som råder i utrikesnämnden
kan komma i konflikt med behovet att kunna ägna tillräcklig tid åt vaije
exportärende, där bl. a. kravet på lämnande av en fyllig bakgrund är
oeftergivligt.

Enligt min mening är det mera ändamålsenligt att
åstadkomma ett särskilt samrådsfomm för behandling av enskilda exportärenden.
Ett sådant samrådsfomm kan enligt min mening tillskapas genom inrättandet av en
rådgivande nämnd för krigsmaterielexportfrågor. Jag förordar därför att en
sådan nämnd inrättas.

Tillskapandet av en rådgivande nämnd får
självfallet inte medföra att etl nytt organ inrätlas vid sidan av
utrikesnämnden med samma funktion som denna såvitt avser
krigsmateriel..-xportärenden. I stället bör enligl min mening tillkomsten av en
rådgivande nämnd kunna innebära dels att omfattningen av ärenden som bör göras
till föremål för ökat samråd breddas, dels att utrikesnämnden i förhållande
till vad som nu gäller kan avlastas vissa ärenden. I enlighet med vad som
tidigare har sagts råder f. n. den praxis att regeringen inhämtar utrikesnämndens
råd i frågor om länderval, saraarbetsavtal med andra länder avseende gemensam
utveckling och produktion av krigsmateriel samt även i övrigt i ärenden av
principiell innebörd, inbegripet frågor som rör export i större omfattning.
Vissa av dessa frågor kan vara av den arten att de inte innehåller sådana
utrikespolitiska implikationer att gmndlagen kräver överläggningar med nämnden.

Av det sagda framgår att det i vissa särskilt
viktiga ärenden kan krävas dels samråd med en rådgivande nämnd, dels
överiäggningar med utrikesnämnden. Diskussioner i en rådgivande nämnd kan
således i vissa ärenden vara att betrakta som förberedande samråd inför
överläggningar med utrikesnämnden. Med hänsyn till atl nämnden enligt min
mening bör vara oförhindrad att föreslå alt ärenden görs till föremål för
överläggningar med utrikesnämnden kan samtidigt diskussioner i en rådgivande
nämnd föranleda att frågor som eljesl inte hade kommit att tas upp i
utrikesnämnden anmäls där.

Den rådgivande nämndens uppgift bör vara att lämna
de råd i enskilda ärenden som nämnden kan finna påkallade. Härigenom kan
synpunkter tillföras den ordinarie beredningsprocessen och underlaget inför
regeringens beslut breddas. I den rådgivande funktionen ligger självfallet att
regeringen inle är bunden av nämndens mening. Genom att enskilda ärenden på
detta sätt görs till föremål för samråd med nämnden, ges denna fortlöpande
insyn i regeringens handläggning av krigsmaterielexportärendena.

För alt kunna utföra sin uppgift på etl meningsfuUt
sätt måsle ledamöterna - sora arbetsgrappen också har understrukit - besitta
erforderlig sakkunskap på det speciella oraråde det här är fråga om. Ärenden
som avser vapenexport fordrar ställningstaganden som i hög grad rör Sveriges
utrikespolitik, frärast den säkerhetspolitiska delen, där skälen som talar för
att en viss export tillåts måste vägas mot de utrikespolitiska skäl i övrigt
som kan tala eraot. Kunskap i dessa ämnen finns företrädd framför allt i
utrikes- och försvarsutskotten inom riksdagen. Bl. a. raot denna bakgrund
förordar jag en på pariamentarisk grund tillsatt närand. Något krav på att
varje ledamot också har uppdrag som riksdagsledamot bör dock inte ställas upp.

Mot bakgrund av kopplingen till samrådet i
utrikesnämnden ter det sig enligt min mening - och som arbetsgruppen också
rekommenderat -lämpligt att en rådgivande nämnd tillsätts efter förslag från de
partier som är företrädda i utrikesnämnden. En viss personanknytning till
utrikesnämndens ledamöter skulle kunna vara naturlig. Ledamöterna bör utses av
regeringen för en tid av tre år. Antalet ledamöter i en rådgivande nämnd bör i
enlighel med vad arbetsgmppen förordat uppgå till högst sex.

För all nämnden skall kunna fylla sin uppgift att
lärana råd i enskilda ärenden bör självfallet inforraation till nämnden lämnas
och sararåd raed denna initieras. Nämnden bör emellertid inte vara förhindrad
att själv ta upp ärenden och hos krigsmaterielinspeklionen eller hos regeringen
föreslå de ålgärder sora dess iakttagelser kan föranleda. Näranden bör - som
jag tidigare nämnt - också vara oförhindrad atl föreslå att ärenden görs tUl
föremål för överläggningar med utrikesnämnden.

Lämnande av information och samråd bör handhas och
saraordnas av krigsmaterielinspektören. Samråd bör enligt min raening ske,
förutora i frågor om länderval, om saraarbetsavtal med andra länder och om
större export- och licensärenden, i övriga ärenden som inte är av mtinkaraktär.
1 enlighet härmed bör samråd normalt inte ske om kompletterande leveranser och
export av reservdelar o.d. Samrådet behöver inte vara begränsat till ärenden i
vilka regeringen har att fatta beslut. Undantagsvis bör samråd också kunna ske
i ärenden som avgörs av det ansvariga statsrådet.

Samrådet bör ske inom ramen för del ordinarie
beredningsarbetet, dvs. före föredragning inför det ansvariga statsrådet och
därmed, i förekommande fall, före överläggningar med utrikesnämnden.

Samråd bör givetvis inte ske endast i fall då
beredningen inom regeringskansliet talar för ett positivt beslut, dvs.
meddelande av dispens från det grundläggande ulförselförbudet, ulan även i fall
där beredningen givit vid handen alt t. ex. en ansökan om utförsel bör avslås.

För att samrådet skall hli verkningsfullt samtidigt
som det inte får hindra den snabbhet i beslutsprocessen som ofta är nödvändig,
bör sammanträde med nämnden ske relativt ofta, förslagsvis varje månad. 1 vissa
fall kan dock tiden inte medge samråd. I sådana fall bör det vara tillräckligt
atl nämnden informeras i efierhand.

Prop. 1984/85:82 12

Nämndens ledamöter och de som kan komma att della
vid nämndens sammanträden måste självfallet vara underkastade tystnadsplikt.
Delta följer av gängse regler i sekretesslagen. Nämndens ledaraöter som kan bli
knutna till nämnden får således inte röja sekretessbelagda uppgifter som de får
del av under tjänstgöringen i näranden.

Enligt min mening krävs t. v. inte något tillskoU
av personal inom krigsmaterielinspeklionen för att möta det merarbete som
uppstår i form av utökat samråd, kallelser o. d.

Nämnden bör kunna börja sitt arbete den 1 januari
1985. Nämndens uppgifter och organisation bör regleras i en av regeringen
utfärdad instraktion.

5.2
Ökad offentlig redovisning

Mot bakgrund av de tidsperioder som gäller i fråga
om uppgiflsskyldighet för de enskilda tillverkarna och försäljarna kan - som
framgår av det tidigare sagda - krigsmaterielinspeklionen endast på årsbasis ge
en total redovisning av exporten av krigsraateriel. Det må här framhållas att
den statistiska information som Sverige offentiiggör i förhållande till åtskilliga
andra länder hör till de raera öppna. Det är dock av stort intresse att
anstängningar görs för att ytterligare vidga denna inforraation.

Jag delar arbetsgmppens mening om att ett lämpligt
sätt atl bredda den allmänna debatten och samtidigt förse riksdagen med en
samlad information om den svenska krigsmaterielexporten är att regeringen varje
år till riksdagen lämnar en redogörelse på samma sätt som i dag sker t.ex.
beträffande svenska förelags verksarahet i Sydafrika och Namibia.

En sådan redogörelse bör - raed hänsyn till de
intressen som skyddas av sekretess — kunna innehålla en allmän redovisning för
exporten ledsagad av kommentarer samt noteringar om t. ex. exportländer. 1
tabellform kan redovisas exportens värdemässiga storlek dels totalt, dels
uppdelad på regioner och länder, vamslag i lärapliga gmpperingar samt under
året raeddelade tillstånd till upplåtelse eller överiåtelse av
licensrättigheter. 1 en sådan redogörelse bör uppgifter också kunna lämnas om
den värdemässiga storieken av de viktigaste svenska krigsmaterieltillverkande
företagens export. 1 redogörelsen kan det också las upp statistik över antalet
utförselärenden sora har prövats under året raed fördelning på regeringsbeslut
resp. beslut som har fattats av det ansvariga statsrådet ensamt.

Härutöver bör det enligt min mening som komplement
till statistiska centralbyråns statistik övervägas huruvida vissa uppgifter ur
redovisningen även kan tjäna som underlag för publicering för statistiska
ändamål. Fortlöpande bör självfallet ansträngningar göras att så långt det
överhuvudtaget är möjligt vidga öppenheten i fråga om statistiskt material.

Som jag redan har sagt har frågan om en bredare
rådplägning kring och förankring av större och/eller känsligare
krigsraaterielexportfrågor varit

Prop. 1984/85:82 13

föremål
för överväganden i riksdagen vid flera tUlfällen. Riksdagen har därvid funnit
att utrikesnämnden borde kunna fylla funktionen av ett sådant sararådsorgan.
När jag nu - mol bakgrund av arbetsgruppens rapport och utrikesutskottels
önskemål om en utvärdering av hittUls rådande ordning — förordar inrättandet
av en på parlaraentarisk gmnd tUlsatt rådgivande närand finner jag det av vikt
att underställa riksdagen förslaget för godkännande, även om inrättandet av
nämnden i och för sig kan anses falla inom regeringens eget kompetensområde.

6
Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att godkänna inrättandet av en
rådgivande närand i krigsmaterielexportfrågor.

7
Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag sora
föredraganden har lagt frara.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984