Prop. 1984/85:83

Prop.
1984/85:83

Regeringens proposition

1984/85:83

om
ändring i regeringsformen m.m.;

beslutad
den 1 november 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag
som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

STEN
WICKBOM

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att en ny bestämraelse
införs i regeringsforraen som medger att den komraunala beslutanderätten i krig
och vid krigsfara delegeras från koramunfuUraäktige till andra organ.

Vidare föreslås en ändring i
övergångsbestäraraelserna till lagen (1976:871) ora ändring i regeringsforraen
för att det skall bU raöjUgt att förhandsgranska videograra som skall visas
offentUgt.

Slutiigen innehåller propositionen förslag om att
riksdagens lönedelegation avskaffas och att dess uppgifter förs över till
finansutskottet. Förslaget innebär ändringar i regeringsformen och en del följdändringar
i riksdagsordningen och sekretesslagen (1980:100).

Den
nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

1
Riksdagen 1984/85. 1 saml Nr 83

Prop. 1984/85:83

Utdrag
PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-11-01

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson,
Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsråden Wickbom och Gustafsson Proposition om ändring i regeringsformen m.m.

Statsråden Wickbom och Gustafsson anmäler sina
förslag. Anförandena redovisas i underprotokollen för justitie- resp.
civildepartementet.

Statsrådet Wickbom hemställer att regeringen i en
proposition föreslår riksdagen att anta de förslag han och statsrådet
Gustafsson har lagt fram.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen

att
anta de förslag som föredragandena har lagt fram.

Regeringen beslutar att de anföranden och förslag
som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilaga I och
2.

Prop. 1984/85:83

Bilaga
I

Utdrag

JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssararaanträde 1984-11-01

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Anmälan
till proposition om ändring i regeringsformen m.m.

1
Inledning

I regeringskansliet övervägs f.n. frågan om en
raodernisering av lagen (1942:87) raed särskilda bestäraraelser angående stats-
och komraunalmyn-digheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara m.m.,
den s.k. adrainistrativa fuUraaktslagen (AFL). I departeraentsproraemorian (Ds
Ju 1982:9) De offenthga organens verksarahet vid krig eller krigsfara 1. Förvaltningsrayndigheter
och korarauner har bl.a. föreslagits en ny adrainistraliv fullraaktslag som är
avsedd att ersätta AFL. För att möjliggöra en ändaraålsenlig reglering av den
koraraunala beslutsprocessen i händelse av krig innehåller proraemorian ett
förslag till ändring i regeringsformen (RF). I en ny paragraf i 13 kap.
föreslås en bestämraelse ora att beslutanderätten i koraraunema utövas på sätt
sora anges i lag, ora riket är i krig eller oraedelbar krigsfara.

Proraemorian har remissbehandlats. Förslagen har
tillstyrkts eller uttryckligen lämnats utan erinran av nästan alla
remissinstanser.

I
detta ärende tar jag upp frågan om ändring i 13 kap. RF.

1 juni 1977 bemyndigade regeringen dåvarande chefen
för justitiedepartementet att tillkalla en kommitté för att utreda frågan om
en ny yttrandefrihetsgmndlag. Koramittén, som antog namnet yttrandefrihetsutredningen
(YFU)', avläranade i januari 1984 betänkandet (SOU 1983:70) Värna
yttrandefriheten, sora innehåller förslag till en ny yttrandefrihetsgmndlag
(YGL). YGL bygger på de bärande principerna i tryckfrihetsförordningen. I
betänkandet behandlas bl.a. frågor ora filracensur, pornografi och
våldsskildringar. Betänkandet har remissbehandlats. Arbetet raed

1
Chefredaktören Hans Schöier, ordförande, författaren Anders Ehnmark, informationschefen
Anders Ljunggren samt riksdagsledamöterna Bertil Fiskesjö, Lisa Mattsson, Olle
Svensson, Per Unckel och Lars Hedfors.

Prop. 1984/85:83 4

reraissaramanställning
pågår f.n. i justitiedeparteraentet.

Det förslag sora YFU har lagt frara är omfattande
och avser ett flertal koraplicerade frågor. Den tid som har stått tiU buds för
att bereda förslaget i regeringskansliet har varit kort. Det har därför inte
varit raöjligt att lägga fram en proposition på grundval av hela det omfattande
förslaget i sådan tid att ett första beslut skulle kunna fattas vid innevarande
riksmöte. På grand av regeringsformens bestäraraelser om grundlagsändringar
hade en proposition i så fall måst anmälas i kararaaren senast den 15
noveraber.

Arbetet har i stället inriktats på att få fram ett
förslag tiU gmndlagsänd-ringar sora skall kunna antas av riksdagen i anslutning
till 1988 års val. Det blir därigenora möjligt att samordna behandlingen av
förslaget till yttrande-frihetsgrandlag med det koraraande förslaget till
följdlagstiftning. Ett sådant förslag till lagstiftning bör kunna reraitteras
till lagrådet våren 1986.

Utredningens förslag till åtgärder raot
våldsskildringar i filmer och videogram har utsatts för betydande kritik under
remissbehandlingen. Frågan har också blivit föremål för stor uppmärksamhet i
den allmänna debatten, där olika meningar har hävdats. Många remissinstanser
anser att förhandsgranskningen bör utvidgas till att omfatta också videogram
och gälla även vid försäljning och uthyrning. Statsrådet Göransson kommer vid
ett senare tillfälle att föreslå regeringen att låta utreda frågor om förhandsgranskning
av filmer och videogram.

Det är eraellertid angeläget att åtgärder så snart
sora raöjligt vidtas för att motverka spridningen av videogram med extrema
våldsskildringar. Jag har därför för avsikt att inom kort föreslå regeringen
att lägga fram en proposition om ändringar i den nu gällande lagstiftningen som
skall kunna tillärapas i awaktan på att utredningen blir klar. Arbetet med
denna proposition pågår i departementet.

De tUltänkta ändringama förutsätter en mindre
ändring i övergångsbestämraelserna till lagen (1976:871) ora ändring i
regeringsforraen. Jag avser att ta upp den frågan nu.

Jag hade i detta saramanhang hoppats kunna anmäla
en fråga sora har behandlats av arbetsgmppen (Ju 1981 :C) för gmndlagsfrågor,
nämligen frågan om tidsfristerna vid gmndlagsändring och rättighetsbegränsande
lagstiftning. Arbetsgruppen kom i januari 1984 överens om att denna fråga borde
beredas vidare i justitiedepartementet och att samråd borde ske med företrädare
för de fera riksdagspartiema i konstitutionsutskottet innan något förslag lades
frara för riksdagen.

Sedan ett förslag utarbetats inora departeraentet
och diskuterats med partiernas företrädare har det visat sig att det inte f.n.
är möjligt att uppnå

2
Arbetsgruppen bestod av justitieministern som ordförande samt riksdagsledamöterna
Nils Berndtson, Anders Björck och BertU Fiskesjö samt f.d. ledamötema av
riksdagen fil. dr Hilding Johansson och professor Daniel Tarschys som
företrädare för de fem riksdagspartiema.

Prop. 1984/85:83 5

enighet
om förslaget. Företrädarna för de borgerliga partierna och vänsterpartiet
komraunisterna har uttryckt önskeraål om att frågan skall behandlas i
folkstyrelsekoraraittén (Ju 1984:05), sora har i uppdrag att utreda vissa
centrala grundlagsfrågor. Mot denna bakgmnd har jag inte ansett raig kunna
lägga fi-am något förslag i frågan (jfr KU 1982/83:9, rskr 65).

Med anledmng av den uppkomna situationen har jag
också övervägt att för regeringen anmäla frågan om tilläggsdirektiv till
folkstyrelsekommittén. Jag har emeUertid funnit att det raåste anses Ugga inora
raraen för komraitténs uppdrag enligt de ursprungliga direktiven att ta upp
även frågan om tidsfristerna vid gmndlagsändring och rättighetsbegränsande
lagstiftning.

2
F ö redragandens ö verv ä ganden

2.1
Kommunal beslutanderätt I krig och vid krigsfara

Mitt
förslag: 113 kap. 13 § RF införs en ny bestämmelse som medger att den
komraunala beslutanderätten delegeras, om riket är i krig eller krigsfara eller
om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller
av krigsfara vari riket har befunnit sig. I bestäraraelsen föreskrivs att
beslutanderätten i koraraunema i sådana situationer utövas på sätt sora anges i
lag.

Skälen för mitt förslag: Regeringsforraens kapitel
ora krig och krigsfara, 13 kap., innehåller bestäraraelser sora främst reglerar
rikets styrelse när riket befinner sig i krig eller krigsfara. En inom
riksdagen utsedd krigsdelegation skaU då träda tiU om förhållandena kräver det.
I fråga om normgivningen föreskrivs, raed vissa undantag, att regeringen raed
stöd av bemyndigande i lag får genom förordning meddela sådana föreskrifter i
ett visst ämne som enligt gmndlag annars skall raeddelas genora lag (13 kap. 6
§ RF).

För korarauner och landstingskorarauner gäller
kommunallagen (1977:179, ändrad senast 1984:507). Den innehåller inga särskUda
regler om komraunemas och landstingskoraraunemas organisation och verksamhet
under beredskaps- och krigsförhållanden. Kommunallagens grundläggande
bestämraelser att beslutanderätten i koraraunema och landstingskomraunema
utövas av koraraunfuUraäktige resp. landstinget särat att förvaltning och
verkställighet ankoraraer på koraraunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet och
övriga nämnder skall alltså i princip tillämpas också under beredskap och krig.

Genom fullmaktslagstiftning finns emellertid möjligheter
för regeringen att förordna ora ändringar i rayndighetemas organisation och
verksarahet.

En av fuUraaktslagarna är lagen (1942:87) raed
särskilda bestämraelser angående stats- och kommunalmyndigheterna och deras
verksamhet vid krig

Prop. 1984/85:83 6

eller
krigsfara m.m. (ändrad senast 1953:51), den s.k. administrativa fullmaktslagen
(AFL). Lagen gäUer med vissa undantag för "statsmyndigheter" och
"kommunalrayndigheter". Med "koraraunalrayndigheter" avses
bl.a. de kommunala och landstingskoraraunala beslutande försaralingarna och
nämnderna.

Bestämmelser ora tillärapningen av lagen finns i en
anslutande kungörelse (1943:137). Enligt denna skall myndigheterna vid krig
eller krigsfara anpassa sin verksamhet efter det rådande läget. För det fall
att det beslutande organet inte kan samraanträda under krig eller krigsfara
anges i 11 § beträffande det kommunala området vilka organ som skall utöva
beslutanderätten i det ordinarie organets ställe. Med vissa inskränkningar
utövas i sådant fall kommunernas och landstingskommunernas beslutanderätt av
kommunstyrelsen resp. förvaltningsutskottet.

Som jag har närant i inledningen förbereds inom
justitiedepartementet en modernisering av AFL. I departementsproraeraorian (Ds
Ju 1982:9) De offentliga organens verksarahet vid krig eller krigsfara 1.
Förvahningsrayn-digheter och korarauner föreslås bl.a. en ny adrainistraliv
fullmaktslag som är avsedd att ersätta AFL. Reformbehovet och de åtgärder som
kan vidtas för att nå en bättre författningsmässig beredskap diskuteras i
promeraorian. Det konstateras bl.a. att redan terrainologin i fråga ora
koramunerna och deras organ numera är en annan än när AFL kom till. Enligt vad
som anförs i departementspromeraorian raedger inte RF att den koraraunala
beslutanderätten utövas av något annat organ än av valda församlingar (1 kap.
7 § RF).

Enligt kommunallagen har fullmäktige viss
delegationsrätt. Den får emellertid inte avse ärenden som är av principiell
beskaffenhet eller i övrigt av större vikt. I promeraorian frarahålls att
ordningen att koraraunstyrelsen övertar beslutanderätten i koraraunen och de
förenklingar i övrigt av beslutsprocessen sora föreskrivs i
tillämpningskungörelsen till AFL inte står i överensstäraraelse raed nya RF.
För att göra en särreglering av den kommunala beslutanderätten i krig möjlig
innehåller promeraorian ett förslag till ändring i RF.

1 en ny paragraf i 13 kap. föreslås en
besläraraelse ora att beslutanderätten i kommunerna utövas på sätt som anges i
lag, om riket är i krig eller omedelbar krigsfara.

Som jag har redovisat i inledningen har
proraemorian remissbehandlats. Förslagen har tillstyrkts eller uttryckligen
läranats utan erinran av nästan alla remissinstanser.

Inom justitiedepartementet förbereds också en
modernisering av en annan fullmaktslag, nämligen lagen (1957:132) raed
särskilda bestäraraelser angående domstolarna och rättegången vid krig eller
krigsfara m.ra. (den särskilda rättegångslagen, SRL). I
departeraentspromeraorian (Ds Ju 1983:8) De offenthga organens verksarahet vid
krig eller krigsfara 2. Domstolar läggs fram förslag till judiciell
fullmaktslag (JFL). JFL har

Prop. 1984/85:83 7

utarbetats
på grundval av SRL och föreslås ersätta denna.

Hösten 1982 tillsattes en utredning (Kn 1982:04)
för översyn av den komraunala beslutandeprocessen ra.m. under beredskap och
krig. Utredningen (KBK-utredningen) har nu komrait med sitt betänkande (Ds Fö
1984:3) Komraunal beslutsordning under beredskap och krig.

KBK-utredningen föreslår att bestäraraelser som
skall tillämpas om riket är i krig eller om beredskapstiUstånd råder skall
samlas i ett nytt 8 kap. i koraraunallagen. En central punkt i förslaget är att
koraraunstyrelsens och förvaltningsutskottets roll förstärks vid beredskap och
krig. Enligt utredningen koramer förslaget i konflikt med föreskrifterna i 1
kap. 7 § RF att beslutanderätten i kommuner och landstingskommuner utövas av
valda församlingar. För att säkerställa grundlagsenligheten i förslaget
föreslås ett tillägg tUl 13 kap. RF med innebörden att en bestämmelse i vanlig
lag skall ge möjlighet till avsteg från kravet i 1 kap. 7 § RF, om riket är i
krig eller krigsfara eller ora det råder sådana utoraordentliga förhållanden
sora är föranledda av krig eller av krigsfara vari riket har befunnit sig.

Avsikten är att det fortsatta arbetet raed AFL
skall saraordnas raed förslaget till JFL och KBK-utredningens förslag.
Eftersora KBK-utredning-ens förslag helt nyligen har överläranats, kan en
proposition med fullständiga förslag inte läggas fram nu. Avsikten är att en
sådan proposition skall läggas frara under det närmaste året.

Utgångspunkten för det kommande förslaget till
beredskapslagstiftning är att de fullraaktsregler som behövs skall tas in i
vanlig lag. Någon ändring i RF behövs inte annat än när det gäller möjligheten
att delegera beslutanderätt från koraraunfuUraäktige och landsting.

För att inte det fortsatta lagstiftningsarbetet
skall fördröjas bör frågan om ändring i RF tas upp redan nu.

Jag ansluter mig för min del tiU förslaget att det
i 13 kap. RF tas in en bestämraelse som möjliggör avsteg från föreskriften i 1
kap. 7 § RF om att beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar.

När det gäller utformningen av bestämmelsen får jag
efter sararåd med cheferna för försvars- och civildepartementen anföra
följande.

Enligt min mening är det naturligt att möjligheten
att göra avsteg från den gängse beslutsordningen i komraunerna utformas efter
mönster av vad sora enligt RF gäller i fråga om förutsättningarna för att
tillämpa extraordinära beslutsformer på riksplanet. Enligt 13 kap. 2 § RF kan
krigsdelegationen träda i riksdagens ställe, om riket är i krig eller omedelbar
krigsfara. RF drar emellertid inte upp någon gräns i tiden för
krigsdelegationens behörighet. Till följd härav kan krigsdelegationen komma att
vara verksam också i ett skede efter det att omedelbar krigsfara eller
krigstillstånd har upphört. Av intresse i sararaanhanget är också reglerna i 13
kap. 6 § RF om möjligheten att överföra riksdagens lagstiftningsmakt till
regeringen. Denna möjlighet finns under krig eller krigsfara samt under sådana
utoraordentliga förhållanden sora är föranledda av krig eller av krigsfara
vari riket har befunnit sig.

Prop. 1984/85:83 8

När det gäller koraraunema torde det finnas ett
behov av att kunna överlåta beslutanderätt från koraraunfuUraäktige tUl andra
koraraunala organ inte bara ora riket är i krig eller ora det föreUgger
oraedelbar krigsfara.

En sådan raöjlighet kan behövas även vid krigsfara
som inte är oraedelbar. Bl.a. bör beaktas att det, redan innan landet är i
oraedelbar krigsfara, kan föreligga en situation sora leder till att det sker
orafattande inkallelser av värnpliktiga och civilförsvarspUktiga. Många av
dessa ingår i de valda kommunala församUngarna. Det kan därför vara svårt att
sarala det antal ledaraöter sora behövs för beslutförhet.

Vidare är det enligt min mening befogat att det,
efter mönster av vad som gäller på riksplanet, finns en möjlighet att låta
komraunfuUraäktiges beslutanderätt utövas av något annat koraraunalt organ även
i ett skede när krigstillstånd eller oraedelbar krigsfara har upphört.

Vad jag nu har sagt ora överlåtelse av beslutanderätt
i koraraunema gäller inte bara priraärkommunerna utan också
landstingskomraunema.

Mot bakgrund av det anförda förordar jag att den
nya bestäraraelsen i RF utformas så att beslutanderätten i komraunerna kan
utövas på sätt sora anges i lag, ora riket är i krig eller krigsfara eller ora
det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av
krigsfara vari riket har befunnit sig.

2.2
Möjlighet tUl förhandsgranskning av filmer och videogram

Mitt
förslag: Punkt 4 i övergångsbestämraelserna till lagen (1976:871) ora ändring i
regeringsforraen, sora öppnar raöjlighet till förhandsgranskning av filmer som
visas offentUgt, ändras så att det blir möjligt att införa bestäraraelser ora
förhandsgranskning även av videograra sora skall visas offentiigt.

Skälen för mitt förslag: I förordningen (1959:348)
raed särskilda bestämmelser om biografföreställningar ra.ra.,
biografförordningen, finns bestäramelser om förhandsgranskning av film sora
skall visas offentUgt.

Bestämmelserna innebär att filmer inte får
förevisas vid biografföreställningar, om de inte dessförinnan godkänts av
statens biografbyrå (2 § första stycket).

Biografbyrån får inte godkänna en film bl.a. ora
visandet av den på gmnd av det sätt sora händelserna skildras på och det
sararaanhang som de förekoramer i kan verka förråande eller skadUgt upphetsande
eller förleda tiU brott (3 § första stycket).

Någon motsvarande bestämraelse för videograra finns
inte. Förhandsgranskning sker alltså inte av videograra sora visas offentiigt
och inte beUer av

Prop.
1984/85:83 9

videograra
sora sprids på annat sätt, t.ex. genom försäljning eller uthyrning. Däremot
finns det raöjlighet att ingripa i efterhand raed stöd av bestämmelserna i lagen
(1981:485) om förbud mot spridning av filmer och videograra med våldsinslag,
den s.k. videovåldslagen.

Kravet på förhandsgranskning av filra som skall
visas offentligt innebär begränsningar i yttrandefriheten och mötesfriheten.
Både yttrandefriheten och mötesfriheten ingår bland de grandläggande fri- och
rättigheter som omgärdas av särskUda skyddsregler i 2 kap. RF.

Begränsningar av yttrandefriheten och mötesfriheten
kan under vissa angivna föratsättningar göras genom lag eller i vissa fall
genom annan författning. Sådana begränsningar får göras endast för att
tiUgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningama
får aldrig gå utöver vad sora är nödvändigt raed hänsyn tiU det ändamål som har
föranlett dera och inte heller sträcka sig så långt att de utgör ett hot mot
den fria åsiktsbildningen såsora en av folkstyrelsens grandvalar (2 kap. 12 §
andra stycket RF).

Yttrandefriheten får enligt 2 kap. 13 § RF
begränsas med hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen, allraän ordmng och
säkerhet, enskilds anseende , privatlivets helgd eller förebyggandet och
beivrandet av brott. I övrigt får begränsningar ske endast om särskilt viktiga
skäl föranleder det.

Mötesfriheten får enligt 2 kap. 14 § första stycket
RF begränsas endast av hänsyn tUl rikets säkerhet, ordning och säkerhet vid
sammankomsten eller trafiken eller för att motverka farsot.

RF:s
bestäraraelser ora grandläggande fri- och rättigheter fick i allt väsentligt
sin nuvarande utformning genom lagändringar som trädde i kraft den 1 januari
1977. I samband raed införandet diskuterades filmcensurens förenUghet med de
nya reglerna. I propositionen (prop. 1975/76:209 s. 111) anfördes att
bestäramelserna ora förhandsgranskning av biograffilra i biografförordningen i
första hand utgör en begränsning av yttrandefriheten. Eftersora förordningens
regler avser filra sora visas vid biografföreställningar, skulle reglema
eraellertid betraktas också sora ingrepp i raötesfrihe-ten. ' ■■ >
Med hänvisning till att frågan om filmcensuren skulle utredas av
yttrandefrihetsutredningen ansågs det att bestäraraelsema om filmcensur i
avbidan på resultatet av utredningens arbete borde få stöd i en särskild
övergångsbestäraraelse. Bestäraraelsen finns intagen i punkt 4 av övergångsbestäraraelserna
till lagen (1976:871) ora ändring i regeringsformen. Där föreskrivs att vid
ikraftträdandet föreUggande bestämraelser om att film inte får förevisas
offentligt, om den inte dessförinnan har godkänts för sådan visning, gäller
utan hinder av bestämmelserna ora raötesfriheten i RF.

Någon särskild besläraraelse raed anledning av att
förhandsgranskningen innebär en begränsning av yttrandefriheten infördes inte.
En sådan begränsning torde Ugga inora raraen för de undantagsraöjUgheter sora
anges i 2 kap. 13§RF.

2 Riksdagen 1984/85. 1 saml Nr 83

Prop.
1984/85:83 10

Yttrandefrihetsutredningen (YFU)
har i sitt betänkande (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten föreslagit att
förhandsgranskningen av filmer skall finnas kvar och utsträckas till att
omfatta också offentiigt visade videogram, men raöjligheten att förbjuda
visning föreslås avskaffad i fråga om vuxenfilm. Biografbyråns uppgift bUr att
avge ett icke bindande utlåtande i frågan om en framställning innefattar olaga
våldsskUdring. Detta skaU enligt förslaget vara ett särskilt
yttrandefrihetsbrott enligt YGL. Även ora byrån anser att en framställning
innefattar olaga våldsskildring, skall filmen eller videogrammet alltså kunna
visas. Frågan huruvida ett brott har begåtts genom visningen skall då kunna
prövas i efterhand av domstol i yttrandefrihetsrättslig ordning, vilket
innebär att justitiekanslern är åklagare och att rättegången är densamma som
för tryckfrihetsmål.

När det gäller offentiig visning
för barn behålls däremot den bindande förhandsgranskningen och utsträcks så att
den koraraer att omfatta barn och ungdom under 18 år.

Den bindande förhandsgranskningen
av filmer och videogram som är avsedda alt visas för barn skall enligt
förslaget utsträckas till att gälla också vid uthyrning och försäljning.
Däremot föreslås inte några motsvarande bestämraelser i fråga ora uthyrning och
försäljning till vuxna. Ora videograra raed extreraa våldsinslag hyrs ut eller
säljs till vuxna, skall dock ingripande liksora f.n. kunna ske i efterhand.

Sora jag nämnde inledningsvis har
YFU:s förslag till lösning av frågan om filmcensuren utsatts för betydande
kritik under remissbehandlingen. Starka önskemål har framkommit om att
förhandsgranskningen skall finnas kvar i sin nuvarande utformning och utvidgas
till att omfatta också filmer och videogram för uthyrning och försäljning.

Som jag också nämnde kommer
statsrådet Göransson vid ett senare tillfälle att begära regeringens
bemyndigande att låta utreda frågor om förhandsgranskning av filmer och
videogram. Syftet raed en sådan förhandsgranskning är i första hand att skydda
bam och ungdom från de skadeverkningar som våldsskildringar i filmer och
videograra kan medföra.

Det är angeläget att åtgärder så
snart som möjligt vidtas för att motverka spridningen av videograra raed
extreraa våldsskildringar. Eftersom det kan dröja innan utredningsarbetet leder
till lagstiftning, anser jag att vissa ändringar bör göras i den nu gällande
lagstiftningen för att man på ett mera effektivt sätt skall kunna ingripa mot
våldsskildringar i videogram. Jag avser därför att inom kort förelägga
regeringen förslag till regler som kan tillämpas i awaktan på resultatet av
utredningsarbetet.

De förslag jag har för avsikt att
lägga fram innebär bl.a. att förhandsgranskningen skall utsträckas till atl
orafatta även videogram för offentlig visning. Ändringarna förutsätter stöd i
RF. Övergångsbestämmelsen till lagen (1976:871) om ändring i regeringsforraen
bör därför utvidgas så att det blir raöjligt att införa bestämraelser ora
förhandsgranskning även av

Prop. 1984/85:83 11

videograra
som skall visas offentligt.

Förslag till grundlagsändringar raåste - ora ett
första beslut skall kunna fattas vid innevarande riksraöte - föreläggas
riksdagen senast den 15 noveraber. Jag föreslår därför att regeringen redan nu
beslutar att lägga frara ett förslag till ändring i övergångsbestämmelserna
till lagen (1976:871) om ändring i regeringsformen. Jag återkommer senare till
regeringen med förslag till övriga författningsändringar som behöver göras för
att man på ett effektivare sätt skall kunna ingripa mot våldsskildringar i
videogram.

2.3
Ikraftträdande

De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1
januari 1986. Några särskUda övergångsbestäraraelser torde inte behövas.

3 Upprättat
lagförslag

I enlighet raed vad jag nu har anfört har inora
justitiedepartementet upprättats ett förslag till lag om ändring i
regeringsforraen.

Chefen för civildeparteraentet koraraer senare
denna dag att föreslå att riksdagens lönedelegation avskaffas och att dess
uppgifter förs över till finansutskottet. Mitt förslag till ändring i
regeringsforraen innefattar även denna ändring.

Förslaget
bör fogas till protokollet sora underbilaga 1.1.

4 Hemställan

Jag heraställer att regeringen föreslår riksdagen
att i den ordning som anges i 8 kap. 15 § regeringsformen anta förslaget.

Prop.
1984/85:83

12
Underbilaga 1.1

Förslag
till

Lag
om ändring i regeringsformen

Härigenom
föreskrivs i fråga om regeringsformen'

deh
att 9 kap. 11 § skall ha nedan angivna lydelse,

deh att punkt 4 övergångsbestämmelserna till lagen
(1976:871) om ändring i regeringsformen skall ha nedan angivna lydelse,

deh att
i 13 kap. skall införas en ny paragraf, 13 §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydehe

Föreslagen lydehe

Finansutskottet
överlägger i förhandlingsfrågor rörande anställningsvillkor, som skall
gälla för statens arbetstagare eller i övrigt tillhör riksdagens prövning,
med statsråd som regeringen bestämmer. Beträffande arbetstagare hos
riksdagen eller dess myndigheter överlägger utskottet dock i stället med den
som riksdagen bestämraer. Utskottet får på riksdagens vägnar godkänna avtal i
sådan fråga eller, om frågan har undantagits från avtal, förslag till
reglering av den. Vad nu sagts gäller ej om riksdagen för visst fall har
beslutat annat.

9
kap 11 § En inom riksdagen utsedd lönedelegation överlägger i
förhandlings-frågor rörande anställningsvillkor, sora skall gälla för statens
arbetstagare eller i övrigt tillhör riksdagens prövning, raed statsråd sora
regeringen bestäraraer. Beträffande arbetstagare hos riksdagen eller dess
rayndigheter överlägger lönedelegationen dock i StäUet raed den sora riksdagen
bestämraer. Lönedelega-lionen får på riksdagens vägnar godkänna avtal i sådan
fråga eller, om frågan har undantagits från avtal, förslag till reglering av
den. Vad nu sagts gäller ej ora riksdagen för visst fall har beslutat annat.

Närmare bestämmeher om lönedelegationens
sammansättning meddelas i riksdagsordningen.

13
kap. 13 §

Är rikel i krig eller krigsfara eller råder sådana
utomordentliga förhållanden som är föranledda av krig eller av krigsfara vari
rikel har befunnit sig, utövas beslutanderätten i kommunerna på sätt som anges
i lag.

•
Regeringsformen omtryckt 1982:940.

Nuvarande lydehe

Föreslagen lydelse

4.
Vid ikraftträdandet föreliggande bestämmeher om att film icke får förevisas
offentligt, om den ej dessförinnan har godkänts för sådan visning, gäller utan
hinder av 2 kap. I § 3 i den nya lydelsen och 14 § första stycket.

4.
Ulan hinder av 2 kap. 1 § 3 och 14 § första stycket får i lag föreskrivas att
filmer och videogram icke får förevisas offentUgt, om de ej dessförinnan har
godkänts för sådan visning.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop. 1984/85:83 14

Bilaga 2

Utdrag

CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-11-01

Föredragande:
statsrådet Gustafsson

Anmälan
till proposition om ändring i regeringsformen m.m.

1
Inledning

Jag skall här ta upp frågan om att avskaffa
riksdagens lönedelegation och låta dess uppgifter tas över av finansutskottet.

Riksdagens lönedelegation inrättades år 1965. Den
har enligt 9 kap. 11 § regeringsforraen vissa uppgifter i förhandlingsfrågor
rörande sådana anställningsvillkor sora skall gälla för statens arbetstagare
eller i övrigt tillhör riksdagens prövning. Med det sistnäranda uttrycket avses
anställningsvillkoren för lärarna inora grund- och gyranasieskolan och för
vissa andra arbetstagargmpper raed statligt reglerade tjänster.

Huvuduppgifterna
för lönedelegationen är följande.

- Dels skall delegationen i frågor av det slag sora
nyss nämnts överlägga med ett av statsråden efter regeringens bestäraraande,
för närvarande raed chefen för civUdepartementet. Gäller det arbetstagare hos
riksdagen eller dess myndigheter, överlägger delegationen dock i stället med
den som riksdagen bestäraraer.

- Dels får delegationen på riksdagens vägnar godkänna
avtal i sådana frågor. Har en förhandlingsfråga undantagits från avtal, får
delegationen på riksdagens vägnar godkänna förslag till reglering av den.

Riksdagen kan enligt det angivna lagmraraet för ett
visst fall besluta ora någon annan ordning.

Det finns också andra lagregler sora rör
lönedelegationen. I riksdagsordningen finns sålunda föreskrifter ora bl. a.
antalet ledaraöter i lönedelegationen samt om tystnadsphkt för dera (8 kap. 4
och 5 §§ särat tilläggsbestämmelserna 8.5.1-8.5.5). Föreskrifter ora sekretess
för uppgifter hos lönedelegationen ra. m. finns i 6 kap. 5 § och 11 kap. 2 §
sekretesslagen (1980:100, oratryckt 1982:1106, ändrad senast 1984:403).

I
fråga om lönedelegationens närraare uppgifter kan hänvisas till

Prop. 1984/85:83 15

redogörelsen
i prop. 1975/76:105 (bil. 2 s. 10). Delegationen avger varje år till riksdagen
en redogörelse för sin verksarahet.

År 1972 tillkallades en särskild sakkunnig' med
uppdrag att undersöka vilka kollektivavtal om arbets- och anställningsvillkor
för statstjänstemän sora skulle underställas regeringen och vilka sora
därutöver skulle underställas riksdagen.

Den sakkunnige, sora har bedrivit sitt arbete under
naranet utredningen (Fi 1972:06) ora underställning av avtal, har den 21 maj
1984 lämnat över betänkandet (Ds C 1983:2) Riksdagen och statstjänstemännens
anställningsvillkor. Betänkandets sararaanfattning bör fogas till protokollet
i detta ärende sora underbilaga 2.1.

Efter reraiss har yttranden över betänkandet
avgetls av kammarrätten i Göteborg, statskontoret, riksrevisionsverket, statens
arbetsgivarverk, Svenska koraraunförbundet, Landstingsförbundet,
Försäkringskasseförbundet, Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.
Statsanställdas förbund, TCOs statsljänstemannasektion (TCO-S) och
Centralorganisationen SACO/SR. En sammanställning av remissyttrandena bör
fogas till protokollet som underbilaga 2.2.

2
Föredragandens överväganden

2.1
VUket riksdagsorgan bör ha ansvaret för kollektivavtalsfrågorna på det statligt
reglerade området?

Mitt
förslag: Riksdagens lönedelegation avskaffas och dess uppgifter tas över av
finansutskottet.

Berörda
lagrum: 9 kap. 11 § regeringsformen, 4 kap. 5 § och tilläggsbestämmelsen 4.8.1
samt 8 kap. 4 och 5 §§ och tilläggsbestämmelserna 8.5.1-8.5.5
riksdagsordningen.

Utredningens
förslag: Överensstäraraer raed mitt förslag (s. 259-263).

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser som har funnit anledning att yttra sig i sak
tillstyrker utredningsförslaget - utom Försäkringskasseförbundet som raenar
att lönedelegationens uppgifter bör tas över inte av finansutskottet utan i
stället av arbetsraarknadsutskottet.

Som skäl för sin ståndpunkt åberopar förbundet att
arbetsmarknadsutskottets funktion som beredningsorgan i den mån staten skulle
ingripa i förhållandet raellan arbelsraarknadsparterna väl kan förenas med
rollen som riksdagens "företrädare" vid förhandlingarna med
statstjänstemännens organisationer. Förbundet ser en fara i att de
statsfinansiella aspekterna lyfts

'
Kanslichefen Lars Foyer.

Prop. 1984/85:83 16

fram
som utredaren gör. Dessa aspekter kan enligt förbundet mycket väl beaktas också
av arbetsmarknadsutskottet, ora detta åläggs att sararåda raed finansutskottet
inför raer avgörande ställningstaganden. Staten som arbetsgivare måste ju i
minst lika stor utsträckning föra fram de lönepolitiska aspekterna, påpekas
det.

Skälen
för mitt förslag: En överföring av lönedelegationens uppgifter till något av
riksdagens utskott medför praktiskt sett att uppgiftema smidigt kan inordnas i
utskottets och därmed i ledamöternas totala arbetsprogram. Genom en sådan
reforra kan man undvika vissa olägenheter med det nuvarande systemet, bl. a.
att det råder en konkurrens meUan lönedelegationen och utskotten ora
tillgänglig sararaanträdestid.

Med reforraen komraer förhandUngsfrågorna för de
statsanställda att hos riksdagen behandlas inom ramen för en kontinuerlig
verksamhet i stället för att som för närvarande tas upp i ett mer sporadiskt
samraanträdande specialorgan. En fördel raed den ordning sora jag föreslår är
att den sålunda skapar större förutsättningar för en grundligare behandling av
ärendena.

Till detta bidrar också att ärendemängden kan
förväntas minska. Jag avser nämligen att senare föreslå regeringen att inhärata
riksdagens bemyndigande till ökade befogenheter för regeringen att godkänna
kollektivavtal ora anstäUningsvillkor för bl.a. arbetstagare vid rayndigheterna
under regeringen och lärare.

Jag viU särskilt betona att det är angeläget att
det utskott sora det bhr fråga om kan finna arbetsforraer sora leder till
överväganden kring de personalpolitiska huvudfrågorna på ett tidigt stadiura
av en avtalsrörelse. Det är uppenbart att möjligheterna till konstruktiva
insatser från utskottets sida blir mera begränsade, när parterna befinner sig i
direkta förhandlingskontakter.

När det gäller frågan vilket av riksdagens utskott
som bör ta över lönedelegationens uppgifter, står valet närraast raellan
arbetsraarknads- och finansutskotten.

Arbetsmarknadsutskottet bereder ärenden ora bl. a.
arbetsmarknaden, arbetsavtalsrätt samt arbets- och anställningsförhållanden i
aUraän tjänst (tilläggsbestäraraelse 4.6.15 till riksdagsordningen). Detta
innebär att utskottet blir beredningsorgan - f. ö. raed egen initiativrätt - om
det bUr fråga om ett ingripande från riksdagen i förhållandet mellan
arbetsraark-nadspartema.

En sådan beredningsuppgift för arbetsraarknadsutskottet
kan sora jag ser saken inte riraligen förenas raed rollen sora instmment för
styming från riksdagens sida av förhandlingama med de statsanställdas
organisationer. Redan detta förhållande talar för att arbetsraarknadsutskottet
inte bör koraraa i fråga. DärtiU koramer att statsfinansieUa överväganden av
mer övergripande natur inte hör hemma hos detta utskott.

Finansutskottet
har som en av sina huvuduppgifter att bereda ärenden om

allraänna
riktlinjer för den ekonomiska politiken (4 kap. 5 § riksdagsordningen). Detta
utskott är alltså inriktat på sådana statsfinansiella aspekter som det bl. a.
gäller här. De lönepolitiska aspekterna - sora givetvis också är av största
vikt i saramanhanget - har för övrigt samband med sådana fördelningspolitiska
resonemang som kan bU aktuella vid behandlingen av den ekonomiska politiken.

Finansutskottet är sålunda enUgt min mening bäst
ägnat att ta över lönedelegationens uppgifter. Denna uppfattning delas f. ö. av
den övervägande remissopinionen.

De anförda föreskrifterna i regeringsformen och
riksdagsordningen bör sålunda ändras i enlighet raed vad jag har anfört.

Slutligen vill jag nämna att Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund i sitt remissvar hemställer om utarbetande
av förslag som rör kyrkokoraraunernas inflytande på vissa avtalsförhandlingar.
Den frågan faller eraellertid enligt rain raening utanför raraen för detta
lagstiftningsärende.

2.2
Sekretessfrågor

Mitt
förslag: När det gäller förhandlingsfrågorna, införs i riksdagsordningen för
finansutskottets del en tystnadspUktsbestäraradse motsvarande den som nu
gäller för arbetet i lönedelegationen.

Vidare ändras föreskrifterna om förhandUngssekretess
i sekretesslagen så, att de i stäUet för att avse lönedelegationen avser
förhandlingsfrågor hos finansutskottet.

Berörda
lagrum: 4 kap. 16 § riksdagsordningen (ny paragraf), 6 kap. 5 § och 11 kap. 2§
sekretesslagen.

Utredningens
förslag: Överensstäraraer raed raitt förslag (s. 271-273).

Remissinstanserna:
De reraissinstanser sora yttrat sig i sakfrågorna tillstyrker
utredningsförslaget i denna del.

Skälen
för mitt förslag: Vad först gäUer tystnadsplikten för dera sora medverkar i
arbetet hos riksdagens lönedelegation (8 kap. 5 § tredje stycket
riksdagsordningen) har den motiverats med att delegationen kunde komraa att få
information vars röjande skulle kunna försätta staten i en försärarad
förhandlingsposition (prop. 1964:140 s. 164). Dessa skäl äger fortfarande
bärkraft.

En raotsvarande regel ora tystnadsplikt för
ledamöter, suppleanter och tjänstemän i finansutskottet bör alltså införas.
Detta kan lämpligen ske genom en ny föreskrift sora tas in i 4 kap. 16 §
riksdagsordningen. Därvid behövs också en följdändring i 11 kap. 2 §
sekretesslagen.

Prop. 1984/85:83 18

Vad härefter angår uppgifter sora rör fackliga
förhandlingar på den offentliga arbetsraarknaden gäller sekretess, om det kan
antas att det allmännas ställning som förhandlingspart försämras om uppgiften
röjs (6 kap. 5 § första stycket sekretesslagen). För uppgifter i allmänna
handlingar som har upprättats hos eller kommit in till lönedelegationen gäller
sekretessen längst till dess förhandlingsöverenskommelse har träffats eller
förhållandel annars har reglerats (samma paragraf andra stycket). Beträffande
uppgifter hos delegationen ankommer det på delegationen eller på den myndighet
som delegationen bestämmer att pröva frågor om utlämnande till enskilda (samma
paragraf ttedje stycket).

De här angivna reglerna om sekretess vid fackliga
förhandlingar bör raed ett undantag fortsättningsvis gälla finansutskottet.

Det undantag jag syftar på är bestämmelsen i 6 kap.
5 § tredje stycket att lönedelegationen kan överlåta på en annan myndighet att
pröva frågan om utlämnande av uppgifter till någon enskild. I praktiken har
någon sådan delegering inte förekommit. Och f. ö. har lönedelegationen inte
heller själv någonsin haft att pröva en fråga av detta slag. Föreskriften om
delegerings-raöjlighet synes därför kunna strykas.

Föreskrifterna i paragrafens andra och tredje
stycken bör i övrigt som fraragått ändras till att avse finansutskottet.

Sora jag ser saken behöver något yttrande av
lagrådet inte inhäratas vad gäller de föreslagna ändringarna i sekretesslagen.
Skälet till detta är att förslagen närmast är av redaktionell art och att
lagrådets börande därför på grund av frågans beskaffenhet saknar betydelse.

2.3
Ikraftträdande

Ändringama i regeringsformen, riksdagsordningen och
sekretesslagen bör träda i kraft den 1 januari 1986.

3
Upprättade lagförslag, m. m.

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
civUdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i riksdagsordningen,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Förslagen torde fogas till protokollet som underbilaga 2.3.

Ett förslag till de ändringar i 9 kap. 11 §
regeringsformen som föranleds av vad jag förordat har upprättats inom
justitiedepartementet. Det förslaget har chefen för justitiedepartementet
tidigare i dag redovisat i sin anraälan tUl denna proposition.

Ett genoraförande av mitt förslag kräver också
vissa formella ändringar i lagen (1983:1061) med instruktion för riksdagens
förvaltningskontor och i ersättningssladgan (1971:1197) lör riksdagens
ledamöter (ändrad senast

Prop. 1984/85:83 19

1983:1119).
Dessutom har utredaren förordat vissa ytterligare ändringar i 9 kap. 11 §
regeringsforraen och i tilläggsbestämmelserna tUl 8 kap. 5§ riksdagsordningen,
såvitt avser arbetstagarna hos riksdagen och dess myndigheter.

Ändringsförslag
i dessa delar torde få föreläggas riksdagen av vederbörande utskott.

4
Hemställan

Jag
heraställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. i den ordning sora anges i 8 kap. 16 §
regeringsformen anta förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen,

2. anta förslaget till lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100).

Prop, 1984/85:83 20

Underbilaga 2.1 Betänkandets sammanfatming

Betänkandet (Ds C 1983:2) Riksdagen och statstjänstemännens
anställningsvillkor

Sammanfattning
(s. 11-13)

Riksdagens lönedelegation inrättades år 1965.
Syftet var att möjliggöra ett reellt riksdagsinflytande på löneuppgörelserna
inom den statUga sektorn, något som länge hade efterlysts inom riksdagen.
Delegationen har två uppgifter. Den överlägger med ett statsråd -
"personalministern", dvs. f. n. civilministern - i förhandlingsfrågor
som rör anställningsvillkor för statens arbetstagare ra. fl. Den får på
riksdagens vägnar godkänna avtal i sådana frågor och även förslag till
reglering av avtalsbara frågor som har undantagits från avtal.

Bestämraelserna ora lönedelegationen tillkora på
förslag av författnings-utredningen. I propositionen fömtsättes att de
förhandskontakter varigenom delegationen utövade sin rådgivande funktion
frärast skulle koncentreras till de statsfinansiella och lönepolitiska
huvudlinjema i en avtalsrörelse.

Orarådet för lönedelegationens beslutsfunktion har
efter hand förändrats på olika sätt. Det har utvidgats bl. a. genora att fler
frågor genora lagstiftning har gjorts avtalsbara. Det har inskränkts genom att
regeringen har fått ökad beslutanderätt. I några fall har det varit osäkert
humvida delegationen var behörig att godkänna ett visst avtal. Riksdagen har i
efterhand tagit ställning till dessa fall så tUl vida att den efter beredning i
utskott har lagt den ärliga redogörelsen för lönedelegationens verksamhet tiU
handUngama.

Av de närmare 1 000 avtal etc. som har underställts
lönedelegationen genom åren är det endast få sora har förberetts genom
överläggning mellan lönedelegationen och personalministern. Sådant samråd
förekomraer i praktiken bara i saraband raed de allraänna avtalsrörelserna, dvs.
med ett-tre års raeUanmra. De flesta sararaaniträdena ägnas åt en rutinmässig
behandling av avtal med mindre räckvidd.

Lönedelegationens uttalanden med direktiv för
löneförhandlingar har praktiskt taget enbart gällt lönepolitiska frågor, medan
de statsfinansiella har lämnats därhän. De har i regel varit ganska allmänt
hållna. När förlikningsman har kopplats in och särskilt när stridsåtgärder har
tiUgripits har lönedelegationen i realiteten trätt åt sidan och inte gjort
några ställningstaganden förrän en uppgörelse träffats.

Syftet att förhandUngsfrågorna genom
lönedelegationens tUlkomst skulle föras bort från behandling i kammare och
utskott har inte blivit uppfyllt. Motioner samt interpellationer och frågor i
sådana äranen har förekommit i ganska stor utsträckning. De bar regelmässigt
mött invändningen att de framförda synpunkterna hörde hemma i lönedelegationen,
men där har

ingen
tagit upp dem.

Det system inom vilket lönedelegationen verkar har
under årens lopp förändrats i oUka avseenden. Särskilt kan nänmas
medbestäramanderättsre-formen år 1975 och en viss decentralisering av
förhandUngarna, vilken har inneburit ökade raöjligheter till individuell
lönesättning.

I anslutning till prelirainärt redovisade resultat
av utredningsarbetet beslöt lönedelegationen hösten 1979 att aktivera sin
verksarahet. Bl. a. skulle raan eftersträva ett raera orafattande sararåd raed
personalrainistern under de allmänna avtalsrörelsema. Arabitionerna har
eraellertid inte förverkligats.

Fraraställningen ora lönedelegationens verksarahet
och de rättsliga och praktiska förutsättningama för denna har gett underlag för
en del kritiska synpunkter. Dessa fraraförs raot bakgmnd av ett resonemang om
olika teoretiskt tänkbara nivåer för det riksdagsinflytande som delegationen
skall utöva. Förarbetena till beslutet om lönedelegationens inrättande var
ganska knapphändiga. Möjligheterna att åstadkomraa ett raera långtgående parlamentariskt
inflytande på förhandlingarna framstår som begränsade. Den del av verksamheten
som består av rutinmässigt godkännande av avtal saknar i huvudsak riralig
funktion. Sararaanfattningsvis kan sägas att lönedelegationen spelar en oklar
roll och befinner sig långt från politikens centmra.

Den preliminära slutsatsen är att lönedelegationen
borde avskaffas och regeringen få befogenhet att godkänna de avtal etc. som nu
raåste underställas lönedelegationen. De flesta riksdagspartiema är emellertid
inte beredda att medverka till en så genomgripande förändring.

Utredningens förslag är i stället följande.
Riksdagen berayndigar regeringen att utan att höra lönedelegationen godkänna
sådana avtal sora nu skall understäUas denna, dock raed undantag av deh avtal sora
gäller generell reglering av anstäUningsviUkoren för statstjänsteraän m. fl. i
saraband raed de allraänna avtalsrörelserna, deh andra avtal etc. av mera
avsevärd självständig statsfinansiell betydelse. Befogenheten att godkänna
avtal etc. sora tUlhör riksdagens prövning och uppgiften att överlägga med
personal-rainistem i förhandUngsfrågor överförs på riksdagens finansutskott.
Denna senare åtgärd kommer tUl stånd genom ändringar i regeringsformen och
riksdagsordningen, vilka fömtsätts träda i kraft den 1 januari 1986.

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslås få
bemyndigande att utan underställning godkänna avtal ora anställningsvillkor
för tjänstemän inom riksdagens och dess rayndigheters förhandlingsoraråde. Det
konstateras att statsrådens arvoden inte är avtalsbara och därför inte kan
behandlas av lönedelegationen.

Prop. 1984/85:83 22

Underbilaga 2.2 Remhsammanställning

En sammanställning av remissyttrandena över betänkandet
(Ds C 1983:2) Riksdagen och statstjänstemännens anställningsvillkor

Reraissinstansema har genomgående - utora på någon
enstaka punkt -ansett sig sakna anledning att ifriigasätta de förslag sora
utredningsmannen har lagt fram.

Sålunda tillstyrks förslagen eller lämnas utan
erinran av kammarrätten i Göieborg, statskontoret, riksrevhionsverket, slalens
arbetsgivarverk. Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundei.

Därvid
anförs bl. a. följande.

Kammarrätten i Göteborg: Utredningen har
preliminärt korarait till den slutsatsen att lönedelegationen borde helt
avskaffas och regeringen få befogenheten att godkänna de avtal sora nu måste
underställas delegationen. De skäl som utredningen redovisar för en sådan
ordning (s. 253-257) är enligt kamraarrättens raening i sig helt övertygande.
Emellertid skulle den innebära ett markant avsteg från den sedan länge
upprätthållna principen att finansraakten, inklusive raakten över utgifterna,
ytterst skall Ugga hos riksdagen. Även om detta i dag är en illusion när det
gäller frågoma om statstjänstemännens anställningsvillkor, talar raycket för
att en ändring härvidlag, som skapar bättre överensstäraraelse raellan norra
och verklighet, får anstå till dess den kan prövas i ett större sararaanhang.
Härtill kommer att tanken på en sådan ändring har avvisats av flertalet
partigrupper i lönedelegationen. Kamraarrätten kan därför godta att raan låter
tanken på en genoragripande förändring falla tills vidare.

1 stället föreslår utredningen en mera begränsad
reform. Den innebär att rutinärendena delegeras till regeringen respektive tUl
riksdagens förvaltningsstyrelse samt att uppgifterna att samråda med
personalministern och att godkänna de centrala avtalsuppgörelserna förs över
från lönedelegationen till finansutskottet. Kararaarrätten har inte något att
erinra i sak mot dessa förslag.

Siaiskonioret: Betänkandets ingående redovisning av
lönedelegationens verksarahet sedan dess tillkorast 1965 utraynnar i omdöraet
att delegationen korarait att spela en oklar roll långt från politikens
centmra. Såväl förslag tUl aktivering av lönedelegationen som förslag tiU
genomgripande förändring genom avskaffande av lönedelegationen - och därraed
avskaffande av riksdagens inflytande i löneuppgörelsema inora den statliga
sektorn - har föregått den begränsade förändring sora nu föreslås. Förändringen
innebär att riksdagen genora berayndigande överläranar nuvarande
"mtinärenden" till regeringen respektive till riksdagens
förvaltningsstyrelse och att finansutskottet övertar godkännandefuiiktionen
bl. a. i samband raed de alhnänna avtalsrörelserna och sararådsfunktionen raed
personalrainistem.

Statskontoret har inget att invända raot att en
organisatorisk lösning raed denna innebörd prövas. Ärendeinängden är inte
omfattande och förslagen medför inga förändringar för berörda
förvaltningsrayndigheter.

Sora
också påtalas i betänkandet är det partigmppernas sak att bestäraraa i

vilken
raån de instmment som står till buds för parlamentariskt inflytande på
förhandlingsområdet skall utnyttjas.

Svenska kommunförbundet: Förbundets styrelse får
anföra att den inte har något att erinra raot betänkandets synpunkter och
förslag i de avseenden dessa rör förhandlingar och avtal för kommunala
befattningshavare raed statligt reglerade villkor inora väsentligen
undervisningsorarådet.

Landstingsförbundei: Landstingsförbundet
konstaterar, att förbundets behov av sararåd raed det statliga avtalsorarådet
tillgodoses genora Offentliga arbetsgivares saraarbetsnämnd (Oasen).

Landstingsförbundei delar utredningens förslag att
riksdagen även fortsättningsvis bör ges möjlighet att utöva inflytande över
förhandlingsfrågor avseende enligt statliga avtal reglerad personal. Flera
olika organisatoriska lösningar kan tänkas, raen på grundval av utredningens
analys av lönedelegationens hittillsvarande verksamhet förefaller förslaget
rimligt.

Försäkringskasseförbundel säger sig dela utredarens
uppfattning att lönedelegationen bör kunna avskaffas men anser att
lönedelegationens uppgifter i stället borde övertas av arbetsmarknadsutskottet.
Förbundet fortsätter:

Arbetsmarknadsutskottet skall ju - enligt
riksdagsordningen - bereda ärenden om bl. a. arbetsmarknaden, arbetsavtalsrätl
samt arbets- och anställningsförhållanden i allmän tjänst.
Arbetsraarknadsutskottet är enligt vår uppfattning utoraordentUgt väl lärapat
att hantera denna typ av frågor. Utskottets funktion, som bl. a.
beredningsorgan i den mån staten skulle ingripa i förhållandet raellan
arbetsmarknadsparterna, kan enUgt vår uppfattning väl förenas med rollen sora
riksdagens "företrädare" vid förhandlingarna med statstjänstemännens
organisationer. Utredaren konstaterar vidare att statsfinansiella överväganden
av mera övergripande natur inte hör hemraa i arbetsraarknadsutskottet. Vi ser
en stor fara i att de statsfinansiella aspekterna lyfts frara på detta sätt och
anser att dessa aspekter raycket väl bör kunna tillvaratas av
arbetsraarknadsutskottet genora att detta åläggs att sararåda raed finansutskottet
inför raer avgörande StäUningstaganden. Staten sora arbetsgivare raåste ju i
minst lika stor utsträckning föra frara de lönepolitiska aspekterna varför vi
tror att den av oss föreslagna ordningen gör att såväl de lönepolitiska sora de
statsfinansiella aspekterna kan balanseras bättre.

Ora utskottet skall fatta beslut "på
riksdagens vägnar" måste dessutora utskottet ges sådana befogenheter att
sådana beslut kan fattas.

Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund
tillstyrker utredarens förslag och herastäUer saratidigt att förslag utarbetas
sora ger företrädare för kyrkokoraraunerna ett direkt och forraellt inflytande
på sådana förhandlingar sora berör anställningsvillkor vilka skall gälla för
arbetstagare med statiigt reglerade anställningar i de kyrkliga komraunerna.
Förbundet utvecklar sina ståndpunkter på detta sätt:

Utredningen föreslår att till finansutskottet
överföra nuvarande uppgifter att överlägga med personalministern i vissa
förhandlingsfrågor och att godkänna vissa avtal. Förslagen synes väl övervägda
och väl svara mot behoven av en rationell handläggning av de ärenden som det är
fråga om. Förslagens genomförande tillstyrkes således.

Förbundsstyrelsen är emellertid angelägen att i
förevarande sammanhang, då beslutsprocessen i förhandlingsfrågor på det
offentliga området får en så genoragripande belysning sora nu sker i
betänkandet, tillägga följande raed

Prop. 1984/85:83 24

avseende
på förhandUngsverksanihetens bedrivande på det kyrkokommunala området.

Utredningen belyser utförligt den poUtiska
beslutsprocessen på det statUgt reglerade området på arbetsgivarsidan under
centrala kollektivavtalsförhandlingar. Mot beskrivningen har förbundsstyrelsen
inte något att erinra.

Den politiska beslutsprocessen på det
kyrkokomraunala orarådet vid dessa förhandlingar bör, enligt principerna för
den representativa demokratin, ha sitt fäste i den intresseorganisation som
företräder de kyrkliga koramuner som bär ansvaret för den ekonomiska förvaltningen
av den verksarahet i vilken berörda arbetstagare är anställda. Senare års
utveckling inora det oraråde som kan göras till föreraål för
kollektivavtalsreglering, kan anses ge ett ökat stöd för en sådan ståndpunkt.

Försaralings- och pastoratsförbundet utgör, på det
rent kyrkokoramunala anställningsområdet, central part och har där för andra
arbetstagare än församlingspräster och kyrkomusiker, erforderUgt inflytande bl.
a. genom sin förhandlingsdelegation.

När det gäller kollektivavtalsförhandlingar om
anstäUningsvillkor för församlingspräster och kyrkomusiker med statUgt
reglerade anställningsviUkor saknas f. n. ett rimligt inflytande, forraellt
och praktiskt, för de kyrkliga koraraunemas del.

Förbundets verksarahet på förhandUngsområdet har
sin bas i lokala kyrkopolitikers kunskaper och erfarenheter särat i deras
kontaktytor i kyrkoförvaltningama. Vidare har förbundets kansli nära och
kontinuerliga kontakter raed kyrkoförvaltningama deh genora dagUga kontakter
och dels genom kurs- och konferensverksamhet.

Ifråga om riksdagens lönedelegation torde dess
verksamhet, då den initierades, ba haft till syfte att - låt vara på ett
betydligt raera vidsträckt förvaltningsoraråde - delvis på motsvarande sätt som
pastoratsförbundets förhandlingsdelegation utgöra poUtisk förankringsplats för
det materiella innehållet i kollektivavtalen inför och under
förhandlingsverksamhetens bedrivande.

Förbundsstyrelsen måste konstatera att vare sig
riksdagens lönedelegation eller arbetsgivarverkets styrelse av förklarliga skäl
kunnat fylla denna angivna funktion raed avseende på avtalsförhandlingar som
rört de statUgt reglerade anställningama på det kyrkokomraunala orarådet.
Ifråga om riksdagens lönedelegation har orsakema härtill berott på
omständigheter som den nu aktueUa utredningen väl utvecklat i sitt betänkande
och ifråga om arbetsgivarverkets styrelse synes orsaken närmast vara beroende
av styrelsens sararaansättning och karaktär av tjänstemannaorgan.

I saraband raed att riksdagen nu eventuellt
förelägges förslag i ärendet rörande riksdagens lönedelegation bör utarbetas
förslag som ger företrädare för kyrkokoraraunema ett direkt och formellt
inflytande på sådana förhand-Ungar sora berör anstäUningsviUkor vilka skaU
gälla för arbetstagare raed StatUgt reglerade anställningar i de kyrkliga
koraraunema.

Förbundsstyrelsen vill således, med tillstyrkande
av utredningens förslag, heraställa att civUdepartementet tar initiativ till
utarbetande av förslag i den riktning som förbundsstyrelsen här angivit.

Statsanställdas förbund, TCOs statsljänstemannasektion
(TCO-S) och Centralorganhationen SACOISR har förklarat sig inte ha anledning
att yttra sig över förslaget hur raotpartens beslutsorganisation utformas.
Personalorganisationema har närraare uttalat följande.

Prop. 1984/85:83 25

Statsanställdas förbund: När dåvarande
Statstjänarkartellen i reraissbehandlingen av Författningsutredningens förslag
1963 (SOU 1963:16, 17) tillstyrkte förslaget ora imättande av en särskild
lönedelegation var bakgrunden till det positiva ställningstagandet att finna en
väg sora innebar att förhandlingama ora de statligt anställdas löne- och
anställningsvillkor inte skulle vara beroende av att viss tidpunkt förelåg för
avläranande av proposition till riksdagen och att fömtsättningar skapades för
att resultatet av förhandlingama skulle kunna träda i kraft snarast möjligt och
i enlighet med överenskoraraelserna.

Statsanställdas Förbund som nu erhållit förslaget
ora slopande av lönedelegation har sararaa uppfattning sora
Statstjänarkartellen 1963. Förbundet, i egenskap av arbetstagarorganisation,
har inte anledning att ha synpunkter på hur raotparten bygger upp sin
beslutsorganisation. De enda krav sora förbundet kan stäUa är att
organisationen och befogenhetsfördelningen ska vara sådan att de uppfyller de
krav på frihet och snabbhet sora var en föratsättning vid det tidigare
tUlfäUet.

Därutöver vill Statsanställdas Förbund särskilt
understryka att fördelningen av beslutsbefogenheterna raellan riksdagens
finansutskott och regeringen blir sådan sora utredningsraannen föreslår.
Förbundet viU understryka att endast avtal raed en raera avsevärd självständig
betydelse för anställnings-förraånernas nivå och raed statsfinansiella
konsekvenser ska behandlas av utskottet tillsararaans raed avtal under de
aUraänna avtalsrörelserna. EnUgt Statsanställdas Förbunds raening ska denna
uppdelning göras raycket strikt, så att endast de särskilt och principieUt
viktiga frågorna blir föreraål för riksdagens bedöraning. Avtal innebärande endast
mindre statsfinansiella konsekvenser, även ora kostnadsbeloppen kan vara stora,
bör slutligt godkännas av regeringen eller efter delegation av statens
arbetsgivarverk.

TCO-S: TCO-S tar i princip inte stälhiing till SAVs
fortlöpande kontakter med regering och riksdag eUer hur den forraella
beslutsprocessen ordnas efter det att ett avtal undertecknats. Men TCO-S viU
ändå sora sin raening frarahålla, att den föreslagna ordningen vad avser rätten
för regeringen att slutgiltigt godkänna vissa avtal är ändaraålsenlig.
Förhandlingsuppgörelser mellan SAV och huvudorganisationerna kan genora denna
koraraa att tillämpas utan den fördröjning som ibland uppstår med nuvarande ordning.

Tidsmässiga synpunkter kan också läggas på
förslaget att ersätta riksdagens lönedelegation med riksdagens finansutskott
vid godkännande av övriga avtal. Garantier måste här skapas så att t. ex. ett
centralt avtal kan godkännas inom rimlig tid även om avtalet träffas efter det
att riksraöte har avslutats.

Centralorganhationen SACOISR: SACO/SR kan för sin
del konstatera att frågan ora lönedelegationens vara eller inte vara priraärt
är en fråga för staten sora arbetsgivare. Mot den bakgmnden finner vi ingen
anledning yttra oss.

Däreraot vill vi framhålla vikten av att den part
som för statens räkning för förhandUngar har mandat att slutföra dessa och att
teckna avtal. Vi föratsätter att eventuella ändringar beträffande
lönedelegationen inte innebär någon ändring av nuvarande ordning i denna del.

Prop. 1984/85:83 26

Underbilaga 2.3

1
Förslag till

Lag om ändring i
riksdagsordningen

Härigenom
föreskrivs i fråga om riksdagsordningen'

dels att 8 kap. 4 och 5 §§ sarnt
tilläggsbestämmelsema 8.5.2-8.5.5 skall upphöra att gäUa,

dels att 4 kap. 5 § och tilläggsbestämmelsema 4.8.1
och 8.5.1 skaU ha nedan angivna lydelse,

deh att i 4 kap. skall införas en ny paragraf, 16
§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydehe Föreslagen lydelse

4
kap. 5§

Finansutskottet skall, utöver sina Finansutskottet
skall, utöver sina uppgifter enligt 8 kap. 6 § och 9 kap. uppgifter enligt 8
kap. 6 § saml 9 4 § regeringsformen, bereda aren- kap. 4 och 11 §§
regeringsforraen, den ora aUraänna riktlinjer för den bereda ärenden ora
allraänna riktlinekonomiska poUtiken och för jer för den ekonomiska politiken
och budgetregleringen samt ärenden för budgetregleringen samt ärenden sora rör
riksbankens verksarahet. sora rör riksbankens verksarahet.

Skatteutskottet skall, utöver sin uppgift enligt 8
kap. 6 § regeringsformen, bereda ärenden om statUga och komraunala skatter.

Tilläggsbestämmelse
4.8.1

Beslut av finans- och skatteutskot- Beslut av finans- och skatteutskot

ten i fråga som avses i 8 kap. 6 § ten i fråga som avses i 8 kap. 6 §

regeringsformen meddelas regering- regeringsformen och av finansut-

en genom skrivelse. skottet i fråga om godkännande enligt

9
kap. 11 § regeringsformen raeddelas regeringen genora skrivelse.

16
§

Vad som har förekommit vid behandling i finansutskottet
av frågor enligt 9 kap. 11 § regeringsformen får ledamot, suppleant eller
tjänsteman inte utan utskottels tilhtånd yppa, förrän avtal har träffats eller
förhandling annars har slutförts eller förslag som avses i paragrafen har
framlagts för utskottet

8 kap. TiUäggsbestäramelse 8.5.1 I
förhandlingsfrågor rörande an- I förhandlingfrågor rörande anställningsvillkor
för arbetstagare hos ställningsvilUcor för arbetstagare hos

'
Riksdagsordningen omtryckt 1983:86.

Nuvarande
lydelse

riksdagen
och dess rayndigheter överlägger lönedelegationen med talmannen eller med
annan ledaraot av riksdagens förvaltningsstyrelse sora styrelsen förordnar.

Föreslagen lydehe

riksdagen
och dess rayndigheter överlägger finansittskottet raed talmannen eller med
annan ledaraot av riksdagens förvaltningsstyrelse sora styrelsen förordnar.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1986.

2
Förslag till

Lag
om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom
föreskrivs att 6 kap. 5 § och 11 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydehe

Föreslagen lydehe

6 kap. 5§

Sekretess
gäller för uppgift som har tillkorarait eller inhäratats för att användas vid
facklig förhandling på den offentliga sektorn eller vid förberedelse för
sådan förhandUng, ora det kan antas att det allmännas eUer statligt eller
koraraunalt företags ställning sora förhandlingspart försämras om uppgiften
röjs. Med facklig förhandling på den offentliga sektom avses sådan
förhandling i fråga angående förhållandet raellan arbetsgivare och
arbetstagare, vari rayndighet, sararaanslutning av korarauner eller statligt
eller kommunalt företag har att delta.

I
fråga ora uppgift i allraän hand- I fråga ora uppgift i aUraän hand-

ling gäller sekretessen
i högst fera år. ling gäller sekretessen i högst fera år.

Beträffande
handUng som har upprättats hos eller inkorarait till riksdagens
lönedelegation gäller sekretessen dock längst till dess
förhand-Ungsöverenskoramelse har träffats eller förhållandet annars har reglerats.

Vid
tillärapningen av denna paragraf ankoraraer det på myndighet, sora har att
självständigt handlägga ärende ora förhandUng i fråga angående förhållandet
mellan arbetsgivare och arbetstagare, att pröva fråga ora utiäranande till
enskild av uppgift sora hänför sig till ärendet. Beträffande uppgift hos
riksdagens lönedelegation ankoraraer det dock på lönedelegationen eller
myndighel, som denna bestämmer, att pröva

Beträffande
handUng sora har upprättats hos eller inkorarait till riksdagens/jnfl/isuöfcott
gäller sekretessen dock längst till dess förhandlings-överenskoraraelse har
träffats eller förhållandet annars har reglerats.

Vid tillämpningen av denna paragraf ankomraer det
på myndighet, som har att självständigt handlägga ärende ora förhandling i
fråga angående förhållandet meUan arbetsgivare och arbetstagare, atl pröva
fråga ora utiäranande till enskild av uppgift sora hänför sig till ärendet.
Beträffande uppgift hos riksdagens finansutskott ankomraer det dock på
utskotlet att pröva frågan. Om förhandlingsärende har uppdragits åt

Lagen omtryckt 1982:1106.

Nuvarande lydehe

frågan.
Om förhandlingsärende har uppdragits åt sammanslutning av kommuner, ankommer
prövningen av frågan inom en viss komraun på den rayndighet inora koramunen som
handlägger sådant ärende.

Föreslagen lydehe

sararaanslutning
av kommuner, ankoraraer prövningen av frågan inora en viss koraraun på den
myndighet inom kommunen som handlägger sådant ärende.

11 kap. 2§

Föreskrifterna
i 1 kap. 2-4 §§ gäller inte för ledamot av riksdagen såvitt avser uppgift som
han har erhåUit under utövandet av sitt uppdrag. Föreskrifter om tystnadsplikt
för sådan ledaraot och för tjänsteraan i riksdagen finns i 10 kap. 7 §
regeringsformen samt 2 kap. 4 §, 4 kap. 15 § och 8 kap. 5 § riksdagsordningen.

Föreskrifterna
i 1 kap. 2-4 §§ gäller inte för ledamot av riksdagen såvitt avser uppgift som
han har erhålUt under utövandet av sitt uppdrag. Föreskrifter om tystnadsplikt
för sådan ledamot och för tjänsteman i riksdagen finns i 10 kap. 7 §
regeringsformen samt 2 kap. 4 § och 4 kap. 15 och 16 §§ riksdagsordningen.

För uppgift ora vad som har förekorarait vid
sararaanträde med riksdagens karamare gäller sekretess enligt denna lag endast
ora sararaanträdet har hållits inora stängda dörrar. För uppgift som har
intagits i kammarens protokoll gäUer sekretess enligt denna lag endast i fall
som avses i 2 kap. För uppgift i annat riksdagens protokoU eller beslut gäller
sekretess enUgt denna lag endast i de fall som avses i 2 kap. samt 6 kap. 5 och
6 §§.

Erhåller riksdagen från regeringen uppgift sora är
sekretessbelagd där, gäller sekretessen också hos riksdagen.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop. 1984/85:83 29

Innehållsförteckning

Propositionen ................................................. 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll...................... 1

Utdrag
ur protokoll vid regeringssararaanträde den 1 novem

ber 1984.......................................................... .... 2

Bilaga
1 Justitiedeparteraentet............................. 3

1
Inledning .................................................... .... 3

2
Föredragandens överväganden ..................... 5

2.1
Komraunal beslutanderätt i krig och
vid krigsfara 5

2.2
Möjlighet till förhandsgranskning av
filraer och videograra 8

2.3
Ikraftträdande ...................................... .... 11

3
Upprättat lagförslag ................................... .... 11

4
HerastäUan ............................................... 11

Underbilaga
1.1 Lagförslag................................... .... 12

Bilaga
2 Civildeparteraentet ................................ 14

1
Inledning..................................................... 14

2
Föredragandens överväganden ...................... 15

2.1
Vilket riksdagsorgan bör ha ansvaret
för kollektivavtalsfrågorna på det statiigt reglerade orarådet? .......................................................... 15

2.2
Sekretessfrågor .................................... .... 17

2.3
Ikraftträdande....................................... 18

3
Upprättade lagförslag ra.m............................. .... 18

4
Heraställan ................................................ 19

Underbilaga
2.1 Sararaanfattning av betänkandet (Ds C 1983:2)

Riksdagen
och statstjänsteraännens anställnings

villkor .......................................... .... 20

Underbilaga
2.2 Remissammanställning .................. .... 22

Underbilaga
2.3 Lagförslag .................................. .... 26