Prop. 1984/85:86

Prop.
1984/85:86

Regeringens proposition

1984/85:86

om förnyelsefonder,
m.m.;

beslutad
den 1 november 1984.

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag
som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

KJELL-OLOF
FELDT

Propositionens
huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att företag, vars årsvinst
1985 uppgår tUl minst 500000 kr. och vars huvudsakliga verksamhet avser
jordbmk, skogsbmk, fastighetsförvaltning eller rörelse, skall betala in ett
belopp motsvarande 10 % av vinsten till ett räntelöst konto i riksbanken
(förnyelsekonto). Inbetalningen är avdragsgill om företaget gör en lika stor
avsättning till fömyelsefond. Förnyelsefonden får användas för att finansiera
utbildning av anställda hos företagel samt forskning och utvecklingsarbete.

Ett företag som vill utnyttja sin förnyelsefond -
och därmed kunna disponera medlen på förnyelsekontot - skall ansöka om detla
hos regeringen eller statens induslriverk. Till ansökningen skall fogas
yttranden från berörda arbetstagarorganisationer. Som huvudregel gäller att en
ansökan skall avslås om organisationer som avstyrker ansökningen företräder
fler anställda än organisationer sora lämnar ansökningen utan erinran.
Kontomedel som inte kunnat disponeras i saraband raed fondutnyltjande betalas
tillbaka till företaget efter fem år.

Propositionen innehåller vidare ett förslag om att
inbetalningskvolen vid avsättning till allmän investeringsfond skall höjas.
Ändringen innebär atl ett belopp motsvarande 75 % - och inte som nu 50 % - av
avsättningen skall betalas in till riksbanken. Den nya bestämmelsen berör
avsättningar som görs i bokslut per den 31 december 1984 och senare.

1 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 86

Prop. 1984/85:86 2

1
Förslag till

Lag
om inbetalning på förnyelsekonto

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Svenska aktiebolag, svenska ekonoraiska föreningar, svenska spar

banker och svenska örasesidiga skadeförsäkringsanstalter skall, ora företa

gets huvudsakliga verksamhet avser jordbmk, skogsbmk, fastighetsför

valtning eller rörelse, betala in medel på ett räntelöst konto i riksbanken

(förnyelsekonto) enligt bestäraraelsema i denna lag.

Regeringen får, om det finns synneriiga skäl, medge
befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala in medel på
fömyelsekonto.

Företag, som avses i första stycket och sora
betalar in medel på förnyelsekonto, har rätt till avdrag enligt bestämmelserna
i 4 § för det belopp sora i räkenskapema har avsatts till en särskild fond
(förayelsefond).

Livförsäkringsanstalter särat bostadsföretag, som
avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om statiig inkomstskatt, får inte betala in
medel på förnyelsekonto.

2 §
Inbetalning på förnyelsekonto skall göras med ett belopp som mot

svarar 10 procent av företagets justerade årsvinst under det beskattningsår

för vilket taxering i första instans sker år 1986 eller - om företaget på

gmnd av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras detta år - år

1987. Understiger den justerade årsvinsten 500000 kronor behöver inbetal

ning på förnyelsekonto inte göras.

Med justerad årsvinst avses årsvinsten enligt
fastställd balansräkning sedan årsvinsten, i den mån den påverkats av nedan
angivna poster,

a)
ökats med eriagda eller
beräknade allmänna svenska skatter,

b)
ökats med belopp som har
avsatts till aUmän investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond och annan liknande fond,

c)
ökats med belopp som har
donerats tUl aUmännyttigt eller därmed jämförligt ändamål,

d) minskats
med restiluerade allraänna svenska skatter,

e) rainskats med belopp som enligt 6 § lagen om
allmän investeringsfond

har återförts från lagerinvesteringskonto jämte tillägg på sådant belopp,

O justerats med belopp som har föranlett ändring av
årsvinsten på grund av överföring av aUmän investeringsfond och annan liknande
fond samt

g) ökats med belopp som har tagils i anspråk för
av- eller nedskrivningar eller koncembidrag ulöver vad som kan godtas vid
inkomsttaxeringen.

Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid
än tolv månader skaU den justerade årsvinsten järakas med hänsyn till detta.
Skall företaget laxeras för två beskattningsår skall årsvinsten för de båda
beskattningsåren läggas sararaan, varefter vinsten jämkas med hänsyn tiU de
båda beskattningsårens sararaanlagda längd.

Har företaget vidtagit några åtgärder sora kan
antas ha tillkommit i syfte atl helt eUer delvis undgå skyldighet att betala in
raedel på fömyelsekonto skall vid bestämmande av underiaget för
insättningsskyldigheten bortses från sådana åtgärder.

3 §
Inbetalning till förnyelsekonto skall ha komrait ett riksbankskontor

till banda senast den dag, då företaget enligt 34 § 1 eller 2 raora. taxerings

lagen (1956; 623) skall ha avläranat självdeklaration för beskattningsåret.

Inbetalning
sora har gjorts senare än i första stycket sägs men senast den

Prop.
1984/85:86 3

15
oktober under taxeringsåret skall också godtas. 1 dessa fall skall företaget
betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är 1 procent av det för
sent inbetalade beloppet för den kalenderraånad då beloppet rätteligen senast skulle
ha betalats in och därefter 1 procent av beloppet för varje påbörjad
kalenderraånad till dess inbetalning sker.

Den särskilda avgiften skall betalas inom den tid
som länsstyrelsen bestämmer. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid utgår
reslavgift enligt 58 § I mom. första stycket uppbördslagen (1953:272) på
avgiftsbeloppet. Den särskilda avgiften och restavgiften får drivas in i samma
ordning som gäller för indrivning av skatt enligt uppbördslagen.

Avgifterna
är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

Skall företaget inte taxeras år 1986 är företaget
skyldigt att göra en preliminär inbetalning till riksbanken med belopp som
motsvarar 10 procent av den justerade årsvinsten eller - i förekoramande fall
- den järakade årsvinsten, beräknad enligt 2 §, sora hänför sig till det eller
de beskattningsår för vilket taxering sker år 1985. Inbetalningen skall ha
korarait ett riksbankskontor till hända senast den 30 april 1986. Finner
företaget, vid avläranandet av sin självdeklaration till 1987 års taxering, att
ett större belopp skall betalas in till förnyelsekonto än vad sora preliminärt
har betalats in, skall företaget betala in vad som fattas senast den dag, då
företaget enligt 34 § I eller 2 raora. taxeringslagen skall ha avlämnat sin
deklaration. Bestämmelsema i andra - fjärde styckena gäller även företag som
avses i detta stycke.

Riksbanken skall lämna bevis till företaget om
inbetalning till förnyelsekonto.

Riksbanken skall till statens industriverk och
länsstyrelsen översända uppgifter angående de för beskattningsåret gjorda
inbetalningarna till förnyelsekonto senast den 31 raaj under taxeringsåret
eller, om beloppet har betalats in vid senare tidpunkt, snarast därefter.

4 §
Vid beräkning av nettointäkt av fastighet eller av rörelse enligt kom

munalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkorastskatt

har företag, sora avses i 1 §, rätt till avdrag för belopp sora i räkenskaperna

har avsatts till förnyelsefond. Avdrag medges inte med högre belopp än

vad företaget - i enlighet raed bestämmelsema i 2 § - senast den 15

oktober under taxeringsåret har betalat in till förnyelsekonto. Avdraget får

göras vid taxeringen det år då insättningen senast skall ha skett eller - om

förelaget på grund av förlängning av räkenskapsåret inte skall taxeras

nämnda år - vid påföljande års taxering.

Ett företag kan inte få avdrag för avsättning till
förnyelsefond i mer än en förvärvskälla.

5
§ Om ett företag, sora enligt
bestäramelserna i denna lag är skyldigt att betala in medel till
förnyelsekonto, inte har gjort detta senast den 15 oktober under taxeringsåret
skall som skattepliktig intäkt tas upp ett särskilt tillägg som svarar raot
det belopp sora sålunda inte har betalats in tUl riksbanken.

6
§ Regeringen eller, efter
regeringens berayndigande, statens industriverk kan besluta att förnyelsefond
får tas i anspråk för ändaraål sora avses i

7
§ första stycket. Beslut som nu
sagts skall förses raed de villkor som är påkallade och kan gälla samtliga
företag, företag av viss beskaffenhet eUer visst eller vissa företag.

11 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 86

Prop. 1984/85:86 4

Förnyelsefond som har avsatts i viss förvärvskälla
fär tas i anspråk i samma förvärvskälla eller i annan förvärvskälla inom
inkomstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, statens industriverk får, om det finns särskilda
skäl. medge att förnyelsefond som avsatts i förvärvskälla inom inkomslslagen
jordbruksfastighet eller rörelse tas i anspråk i inkomstslaget annan
fastighet.

Till ansökan a» ta förnyelsefond i anspråk skall
fogas yttranden frän de lokala arbetstagarorganisationer som är bundna av
kollektivavtal i förhållande till företaget. Ansökningen skall avslås om
organisationer som har avstyrkt ansökningen företräder fler anställda hos
förelagd än organisationer som har läranat ansökningen utan erinran. Har
berörda centrala arbels-tagarorganisationer träffat överenskommelse om annan ordning
för de anställdas inflytande än vad som nu sagts gäller dock vad som föreskrivs
i överenskommelsen.

Saknas lokala arbetstagarorganisationer som avses i
föregående slyckel skall de anställda på lämpligt sätt beredas tillfälle atl
avge yttrande. Även sådant yttrande skall fogas till företagets ansökan.

Beslut om att förnyelsefond får tas i anspråk skall
tillställas löietagel. riksbanken och länsstyrelsen.

7 §
Förnyelsefond tår las i anspråk för utgifier för utbildning av arbetsta

gare hos företaget samt för utgifter för forskning och utvecklingsarbete.

Om det finns synnerliga skäl får regeringen medge att förnyelsefond tas i

anspråk för annat ändamål än nu sagts.

Belopp, sora har avsatts till förnyelsefond, får
tas i anspråk endast för arbete sora utförs, inventarier som levereras och i
övrigt kostnader som hänför sig till tid efter bokslutsdagen.

Ianspråktagande av förnyelsefond får inte avse
begagnade inventarier. I fråga om inventarier som företaget har anskatfat från
en näringsidkare med vilken företaget är förbundet i väsentlig ekonomisk
intressegemenskap fär fonden tas i anspråk endast om inventarierna har
tillverkats under beskattningsåret.

Om förnyelsefond får tas i anspråk för
byggnadsarbete eller arbete pä markanläggning får företaget, såvida arbetet
hänför sig till liera beskattningsår och avdrag på grund av arbetet inte redan
har sketl, underdel sisla året ta fonden i anspråk för avskrivning av
tillgångarna eller för täckande av kostnaderna med högst ett belopp som svarar
mot uppkomna koslnader under de ifrågavarande åren. Vad nu sagts gäller också i
fråga om ny- eller orabyggnad av fartyg eller luftfartyg och i fråga ora
byggnadsinveniarier och markinventarier.

Med byggnader, inventarier och markanläggningar
förstås vid tillämpning av denna lag tillgångar som vid inkorasttaxeringen
behandlas enligt de bestämmelser sora gäller för byggnader, raaskiner och andra
för stadigvarande bmk avsedda inventarier respektive raarkanläggningar.
Motsvarande gäller i fråga om byggnadsinventarier och raarkinventarier. Sora
inventarier anses dock inte tillgångar sora avses i punkt 6 av anvisningama
till 29 § koraraunalskattelagen (1928:370).

8 §
Har beslut enligt 6 § raeddelats får företaget från förnyelsekontot ta

ut raedel som svarar mot den del av förnyelsefonden som får las i anspråk.

Utbetalning får inte göras före utgången av juni månad det år då den mot

inbetalningen svarande avsättningen har prövats vid taxeringen i första

instans.

Prop. 1984/85:86 5

Har utbetalning skett skall ett belopp som svarar
mot det utbetalade beloppet tas i anspråk av förnyelsefonden i enlighet med
beslutet.

9 §
Sedan fem år har förflutit från den dag då inbetalning på förnyelse

konto har gjorts, har företaget rätt att efter uppsägning hos riksbanken få

tillbaka den kvarstående delen av medlen. Därvid skall en raot återbetal

ningen svarande del av fonden omedelbart tas upp som skattepliktig intäkt

i den förvärvskälla där fondavsättningen har gjorts.

Om det finns synneriiga skäl, får regeringen medge
att återbetalningen sker före utgången av den i första stycket angivna tiden.

10
§ Har en förnyelsefond eller en
del av en sådan fond tagits i anspråk enligt denna lag, utgör det ianspråktagna
beloppet inte skattepliktig intäkt. Å andra sidan får sådana utgifter, för
vilka fonden har tagits i anspråk, vid taxeringen inte dras av som
driftkostnad. Har fonden tagits i anspråk för anskaffning av en
anläggningstillgång, skall vid beräkning av avskrivningsunderlag för
tillgången räknas endast den del av utgifterna sora inte har täckts av det
ianspråktagna beloppet.

11
§ Förnyelsefond skall
återföras till beskattning om

a)
fonden har tagits i anspråk
utan tillstånd,

b)
medel har tagits ut från
förnyelsekonto raed stöd av beslut enligt 6 § utan att en mot de utbetalade
medlen svarande del av fonden har tagits i anspråk i enUghet raed beslutet,

c)
företaget har träffat avtal ora
överlåtelse eller pantsättning av raedel på förnyelsekonto,

d) företaget vid beskattningsårets utgång inte
driver jordbmk, skogs

bruk, fastighetsförvahning eller rörelse,

e) företaget genora fusion enligt 14 kap. I, 2
eller 8 § aktiebolagslagen

(1975:1385), 96 § 1 raora. lagen (1951:308) ora ekonoraiska föreningar eller

78 § lagen (1955:416) ora sparbanker skall anses upplöst och fonden inte

enligt fjärde stycket bar övertagits av det övertagande företaget,

O
beslut har fattats att företaget skall träda i likvidation eller

g)
beslut har raeddelats att företaget skall försättas i konkurs.

Återföringen till beskattning skall göras i den
förvärvskälla där avsättningen har gjorts.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
statens industriverk får, om det finns särskilda skäl, medge att en
förnyelsefond, som skaU återföras till beskattning enligt första stycket d, får
behållas under viss tid. Efter utgången av denna tid skall den kvarstående
fonden återföras tUl beskattning i enlighet med vad sora nyss sagts.

Vid sådan fusion, sora avses i 2 § 4 raom. lagen
(1947:576) ora statiig inkorastskatt, får moderbolaget eller den övertagande
föreningen i beskattningsavseende överta en förnyelsefond. Har fonden
övertagits skall det anses sora om moderbolaget eller den övertagande
föreningen har gjort inbetalning till riksbanken den dag då dotterbolaget eller
den överlåtande föreningen gjorde inbetalningen. Vad sora har sagts nu gäller
även i fråga om fusion enligt 78 § lagen ora sparbanker.

Vad i första - fjärde styckena sägs ora
förnyelsefond skaU i förekoraraande falt gälla en del av en sådan fond.

12
§ Ora en förnyelsefond skall återföras tiU beskattning enligt 11 § första
stycket skall som skattepliktig intäkt i den förvärvskälla, där avsättning-

Prop. 1984/85:86 6

en
har gjorts, las upp ett särskilt tillägg som svarar mot 50 proceni av det
återförda beloppet.

Regeringen får, om det finns synnerliga skäl. medge
befrielse frän tillägget.

13 §
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens industri

verk lår, om det finns särskilda skäl, medge atl ell företags förnyelsefond

helt eller delvis övertas av ett annat företag. För sådant medgivande krävs

a)
att det ena företaget är
moderförelag och det andra förelaget dess helägda dotterföretag eller

b)
att båda förelagen är helägda
dotieilöretag till samma moderföretag eller

c)
att det ena företaget är ett
svenskt aktiebolag vars aktier till mer än 90 procent ägs av modertörelagel
tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera av dess helägda
dotterföretag och det andra förelaget antingen är elt annat sådant aktiebolag
eller också modertörelagel eller dess helägda dottertöretag.

Vid tillämpningen av det toregående slyckel avses
med moderföielag svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller svensk
spaibank och med helägt dottertöretag svenskt aktiebolag vars aktier till mer
än 90 procent ägs av modertörelagel.

1 beslui om övertagande av en förnyelsefond skall
anges i vilken förvärvskälla hos det övertagande företaget som fonden skall
anses avsatt.

Riksbanken skall på framställning av det
överlåtande lörelagei övertöia medel, sora svarar raot den del av
lörnyelsefonden som skall övertas med stöd av beslutet, från företagets
förnyelsekonto lill ett motsvarande konlo för det övertagande förelaget.

Har en förnyelsefond övertagits skall det anses som
om det övertagande företaget gjort avsättning till fonden och inbelalning till
riksbanken vid den tidpunkt då det överiålande företaget gjorde avsättningen
och inbetalningen.

14 §
Medel, som har betalats in pä förnyelsekonlo. lar utbetalas endast

a)
i fall som avses i 8 § första
siycket,

b)
i fall som avses i 9 §,

c)
ora förnyelsefond i fall som
avses i 11 S första styckel d och e helt eller delvis har återtörts till
beskattning.

d) om
beslut har meddelats atl företaget skall försäitas i konkurs.

e) om förnyelsefond helt eller delvis har
överförts till ett annat företag

och medlen därför skall överföras till det andra företagets förnyelsekonlo

eller

0 ora företaget har inbetalat mer än del belopp som
skall betalas in pä

kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats
före senare inbetalade raedel.

1 fall sora avses i första stycket c skall
länsstyrelsen pä framställning av

företaget besluta ora utbetalning av mede! som svarar mot den del av

fonden sora har återförts till beskattning i den mån medlen inte lidigare har

återgått till företaget.

1 fall sora avses i första stycket f skall
länsstyrelsen på framställning av företaget besluta om utbetalning av det
överskjutande beloppet.

Har medel betalats ut från ett förnyelsekonto skall
riksbanken underrätta statens industriverk och länsstyrelsen om detta.

Prop. 1984/85:86 7

15 8
Företag sora skall betala in medel till förnyelsekonlo skall i själv

deklaralionen lämna uppgifter om beräkningen som skall ligga lill grund för

inbetalningsskyldighelen. Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt for

mulär som fastställs av riksskatteverket.

Företag som vid beskattningsårets utgång har
förnyelsefond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin förnyelsefond
skall i självdeklarationen lämna uppgifter om fondens storiek. användning och
avveckling. Uppgifterna skall lämnas i två exemplar på blankett enligt formulär
som fastställs av riksskatteverket. Till deklarationen skall fogas bevis från
riksbanken angående inbetalning på förnyelsekonto.

Efter anmaning är ett förelag, som avses i I §.
skyldigt att lämna uppgifter enligt första stycket. Anmaningen får utfärdas av
chef för taxeringsenhet eller revisionsenhet, taxeringsnämnd eller
taxeringsinlendent. I anmaningen får vite föreläggas. Beslämmelserna om vite i
123-125 SS taxeringslagen (1956; 623) gäller i tillämpliga delar på sådant
vite.

16
S Taxeringsnämnden skall, i
fråga om företag som niimnden skall laxera lill statlig inkomstskatt, lämna
uppgift till länsstyrelsen om förnyelsefonder som finns vid beskattningsårets
utgång och förnyelsefonder som har avvecklats under beskattningsåret. Har
uppgifter enligt 15 S första stycket inte lämnats av företag, som kan antas
vara skyldiga att göra detta, skall taxeringsnämnden anmäla detta lill
länsstyrelsen.

17
§ Länsstyrelsen skall snarast
möjligt efter det att taxeringsnämndernas arbete beträffande vissl års
taxering har avslutats till statens industriverk översända de i 15 S andra
stycket angivna uppgifterna. Sådana uppgifter behöver inte lämnas belräffande
företag som inle har medgivits avdrag för avsättning till förnyelsefond. Har
beslut om avdrag för avsättning till förnyelsefond eller ianspråktagande av
fonden ändrats, skall länsstyrelsen snarast meddela slatens industriverk
detta.

18
§ Förnyelsefonder skall stå
under tillsyn av slalens industriverk. Företag med förnyelsefond skall på
anmaning till verket lämna de uppgifter om fondens storlek, användning och
avveckling som verket behöver.

Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall
föras register över förnyelsefonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Siockholm skall föras
register över samlliga förnyelsekonton.

19 §
Statens industriverks beslut enligt denna lag får överklagas hos

regeringen genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får
överklagas hos kammarrätten genom besvär. Kammarrättens beslut får inle
överklagas.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1985.

Prop. 1984/85:86 8

2
Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond

Härigenom föreskrivs att 3, 8, 9 och 14 8§ lagen
(1979:609) om allmän investeringsfond skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Avdrag
medges inte med högre belopp än två gånger det belopp som har inbetalats på
räntelöst konto i riksbanken (konto för investering). För att medföra rätt
till avdrag skall inbetalningen ha kommit riksbankskontor tUl banda under
det beskattningsår som avsättningen avser eller därefter men senast den dag,
då företaget enligt 34 § 1 mom. eller 34 § 2 mom. taxeringslagen (1956:623)
skall ha avlämnat aUmän självdeklaration för beskattningsåret.

Avdrag medges inte med högre belopp än fyra
tredjedelar av det belopp som har inbetalats på räntelöst konto i riksbanken
(konto för investering). För att medföra rätt till avdrag skall inbetalningen
ha kommit riksbankskontor till banda under det beskattningsår som avsättningen
avser eller därefier men senast den dag, då företaget enligt 34 § I mom. eller
34 § 2 mom. taxeringslagen (1956:623) skall ha avlämnat självdeklaration för beskattningsåret.

Inbetalning som har gjorts senare än vad som sägs i
första stycket men senast den 30 juni under taxeringsåret skall, om företaget
begär det, medföra samraa rätt tUl avdrag. 1 nu avsedda fall skall företaget
betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är fyra procent eller — om
inbetalning har gjorts senast en vecka efter den i första stycket angivna
dagen -en procent av det för sent inbetalade beloppet.

Den
särskilda avgiften skall betalas inom den tid som länsstyrelsen bestämraer.
Betalas inte avgiften inom föreskriven tid utgår reslavgift enligt 58 § 1 mom.
första stycket uppbördslagen (1953:272) på avgiftsbeloppet. Den särskilda
avgiften och restavgiften får drivas in i den ordning som gäller för indrivning
av restförd skatt enligt uppbördslagen.

Avgifterna
är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

8 §

Har
beslut enligt 4 eller 6 § meddelats får företaget från konto för investering
ta ut raedel sora svarar raot hälften av den del av den allraänna
investeringsfonden som skall eller får tas i anspråk. Utbetalning får inte
göras före utgången av november raånad det år då den mot inbetalningen svarande
avsättningen har prövats vid taxeringen i första instans.

Har
utbetalning skett skall ett belopp som svarar mot två gånger det utbetalade
beloppet tas i anspråk av den allmänna investeringsfonden i enlighet raed
beslutet.

Har
beslut enligt 4 eller 6 S meddelats får företaget från konto för investering
ta ut medel som svarar mot tre fjärdedelar av den del av den allmänna
investeringsfonden som skall eller får tas i anspråk. Utbetalning får inte
göras före utgången av novembei' månad det år då den mot inbetalningen
svarande avsättningen har prövats vid taxeringen i första instans.

Har
utbetalning skett skall ett belopp som svarar mot fyra tredjedelar av det
utbetalade beloppet tas i anspråk av den allmänna investeringsfonden i
enlighet med beslutet.

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen
lydelse

9S'

Sedan fem år har förflutit från ingången av det kalenderår
under vilket inbetalning lill konto för investering har gjoris, får företaget
utan särskilt tillstånd ta ut medel som svarar mot trettio procent av de
inbetalade medlen minskat med medel som under femårsperioden har betalats ut
enligt 14 8 första stycket (fria sektorn). Med inbetalade medel avses inte
medel som företaget enligt 13 8 fjärde siycket har övertagit från annat
företag.

Har företaget tagit ut medel ur den fria sektorn skall
under det beskattningsår, dä uttaget skett, ett belopp som svarar raot två
gånger de utbetalade raedlen tas i anspråk av den allmänna investeringsfonden
för ändamål som avses i 5 8 första stycket a)-d).

Har företaget tagit ut medel ur den fria sektorn skall
under det beskattningsår, då uttaget skett, ett belopp som svarar mot f\ra
tredjedelar av de utbetalade medlen tas i anspråk av den allmänna investeringsfonden
för ändamål som avses i 5 S första stycket a)-d).

14 8-Medel, som har inbetalats lill
konto för investering, får utbetalas endast

a)
i fall som
avses i 8 8 första siycket,

b)
i fall som
avses i 9 8 första stycket.

c)
om allmän
investeringsfond i fall som avses i 11 8 första stycket a)-g) helt eller delvis
har återförts till beskattning,

d) om beslut har meddelats att företaget skall försättas i
konkurs,

e) om allmän investeringsfond helt eller delvis har
överförts till annat

företag och medlen därför skall överföras till annat företags konto för

investering eller

n om företaget för visst beskattningsår inbetalat mer
än tre fjärdedelar av det belopp som företaget avser att avsätta till allmän
investeringsfond eller för vilket avdrag vid taxeringen har medgetts enligt
bestämmelserna 12 8.

O om företaget för visst beskattningsår
inbetalat mer än hälften av det belopp som företaget avser att avsätta till
allraän investeringsfond eller för vilket avdrag vid taxeringen har medgetts
enligt bestämmelserna 12 8.

Tidigare inbetaliide medel skall anses ha utbetalats före senare
inbetalade medel.

I fall som avses i första stycket c) skall länsstyrelsen
på framställning av företaget beslula om utbetalning av medel som svarar mot
hälften av den återförda fonden i den mån medlen inte tidigare har återgått
till företaget. Sådant beslut får inle utan medgivande av taxeringsintendent
fattas förrän laxeringen för det

I fall som avses i första stycket c) skall länsstyrelsen
på framställning av företaget besluta om utbetalning av medel som svarar mot tre
fjärdedelar av den återförda fonden i den mån medlen inte tidigare har återgått
till företaget. Sådant beslut får inte utan medgivande av taxeringsintendent
fattas förrän taxeringen

' Senaste lydelse 1981:299. - Senaste lydelse 1981:299.

Prop. 1984/85:86 10

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

beskattningsår,
då återföringen har för det beskattningsår, då återfö-

skett, har vunnit laga kraft. ringen har skett, har vunnit laga

kraft.

1 fall sora avses i första stycket f) skall
länsstyrelsen på framstäUning av företaget besluta ora utbetalning av det
överskjutande beloppet.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1985. Därvid gäller följande.

t. De nya bestämraelserna i 3 § tillämpas första
gången vid 1985 års taxering. Äldre bestäramelser tillärapas dock vid denna
taxering för företag vars räkenskapsår avslutas före den 31 deceraber 1984.

2.
Äldre bestämmelser i 8, 9 och
14 8§ tillämpas om inbetalning av de ifrågavarande raedlen till konto för
investering har gjorts enligt de äldre bestämmelserna i 3 8.

3.
Har avdrag vid 1985 års
taxering medgetts på gmndval av den äldre lydelsen av 3 8 skall länsstyrelsen
vid behov underrätta riksbanken om detta. Riksbanken skall vid underrättelse
enligt 15 8 sista stycket ange om det utbetalade beloppet avser medel som
inbetalats enligt de äldre eller de nya bestämmelserna i 3 §.

Prop. 1984/85:86 11

Utdrag

FINANSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssararaanträde 1984-11-01

Närvarande:
statsrainistern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Bodström, Göransson, Dahl, R.
Carisson, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition
om förnyelsefonder, m. m.

1
Inledning

1 propositionen om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m. (prop. 1984/85:45) som överiämnades till riksdagen den 24
oktober 1984 anförde jag att det fanns skäl att överväga att införa ett obligatoriskt
fondsystera avseende 1985 års vinster (fömyelsefonder). Fondema skulle ta sikte
på att fräraja utbildning av de anställda i företagen samt forskning och utvecklingsarbete.
1 propositionen uttalade jag vidare att det fanns anledning att höja inbetalningskvoten
i samband med avsättning tUl allraän investeringsfond. Jag återkoraraer nu
till dessa förslag.

Först tar jag upp frågor rörande de aviserade
förnyelsefonderna. Därefter behandlar jag ändringen beträffande de allmänna
investeringsfondema.

2
Föredragandens överväganden 2.1 Förnyelsefonder

Allmänna
synpunkter

Det samlade kunnande som finns hos ett företag har
under senare tid fått ökad betydelse för företagets existens och utveckling.
Välutbildade anställda höjer produktiviteten och förbättrar därraed företagets
konkurrenskraft. Den tekniska utvecklingen har inom många områden förändrat
och skärpt kraven på personalens kompetens. Samtidigt leder en höjd utbildningsnivå
normalt till intressantare arbetsuppgifter och större arbetstillfredsställelse
för de anställda.

Äv
det anförda följer att vär levnadsstandard i hög grad är beroende av

Prop. 1984/85:86 12

att
tUlräckliga resurser avsätts för att öka den tekniska och administrativa
kompetensen i företagen. Statsmakterna har en mycket viktig uppgift i detta
sammanhang bl.a. genom sitt ansvar för utbildningsväsendet och stödet till
forskningen. Som framgår av det utvecklingsavtal som år 1982 träffats meUan
SAF, LO och PTK är det emeUertid också det enskilda företagets skyldighet att
medverka till att de anställda utbildas för de nya arbetsuppgifter som kan
uppkomma genom teknisk utveckling och andra förändringar på arbetsplatsen.
Utbildningen kan ta sikte på såväl tekniska som organisatoriska frågor. Här kan
ett särskih fondsystem - förnyelsefonder - få en betydelsefull funktion.
Avsättningen till förnyelsefond innebär nämligen att en del av vinsten stannar
i företaget och reserveras för kommande utgifter för utbildning eller forskning
och utvecklingsarbete. Ett företags förnyelsefond bör i princip kunna användas
endast om företagsledning och anställda är ense om detta. Därigenom kommer
samtliga kategorier anställda in i beslutsprocessen och kan påverka hur
fonderna bäst skall utnyttjas för de angivna ändamålen.

F. n. pågår förhandlingar mellan arbetsmarknadens
parter om lönerna för år 1985. Jag fömtsätter att förnyelsefonderna beaktas vid
beräkningen av tillgängligt löneutrymme. Förnyelsefonderna kan därigenom
medverka tUl att löneökningen håUs på en samhäUsekonoraiskt försvarbar nivå.

Mot den nu redovisade bakgmnden anser jag att det
aviserade systemet raed förnyelsefonder bör genomföras. Avsättning till
förnyelsefond skall avse 1985 års vinster. Bestämmelserna om fonderna bör tas
in i en särskild lag om inbetalning på förnyelsekonto. Lagen bör tekniskt sett
utformas som lagen (1982: 1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto,
vilken i sin tur bygger på lagen (1980:456) om insättning på tillfälligt
vinstkonto. Utgångspunkten är således att vissa juridiska personer åläggs att
betala in ett belopp motsvarande viss del av företagets vinst till ett spärrat,
räntelöst konto i riksbanken. Det inbetalda beloppet blir avdragsgillt vid
inkomsttaxeringen om företaget gör en motsvarande avsättning lill en förnyelsefond
i sina räkenskaper.

Inbetalningen på förnyelsekonto bör avse ett belopp
motsvarande 10 % av årsvinsten. Årsvinster under 500000 kr. bör inte
obligatoriskt ligga till grund för inbetalning. Spärrtiden för medel som inte
kunnat disponeras för tillåtet ändamål bör bestämmas till fem år. Fondema bör
således vara ägnade att finansiera även långsiktiga projekt.

De nuvarande investeringsfonderna syftar främst
till att stimulera investeringar i realkapital. Förnyelsefonderna tar däremot
sikte på satsningar i kunnande. En lämplig utgångspunkt för användningen är
därför enligt min mening de ändamål som anges i det nyssnämnda
utvecklingsavtalet.

Jag övergår nu till att kommentera lagförslaget.
Kommentaren avser frärast de delar där förslaget avviker från tidigare
fondlagstiftning. I övrigt får jag hänvisa till förarbetena till lagstiftningen
ora tillfälliga vinstfonder och särskilda investeringsfonder.

Prop. 1984/85:86 13

TUlämpningsområdel
(1 8)

I första stycket anges vilka företag sora skall
betala in medel på förnyelsekonto. Inbetalningsskyldigheten omfattar svenska
aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker och svenska
ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter. Jämfört med de särskUda investeringsfonderna
har kretsen av inbetalningsskyldiga företag utvidgats till att avse fömtora
försäkringsaktiebolagen även de örasesidiga skadeförsäkringsanstaltema.
Utvidgningen har gjorts raed hänsyn till önskeraål om konkurrensneutralitet
inora försäkringsbranschen. Jag kan här erinra om att de ömsesidiga
skadeförsäkringsanstalterna numera även har rätt att göra avsättning till
investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän investeringsfond.

Enligt första stycket krävs vidare för
inbetalningsskyldighet att företagets huvudsakliga verksarahet avser jordbmk,
skogsbmk, fastighetsförvaltning eller rörelse. Investmentföretag och andra
företag som förvaltar värdepapper berörs alltså inte av fondsystemet.

Av paragrafens sista stycke framgår att
livförsäkringsanstalter samt bostadsföreningar och andra bostadsföretag som
schablontaxeras vid inkomstbeskattningen är undantagna från lagens
tillärapningsområde. Dessa företag kan alltså inte betala in medel på
förnyelsekonto. 1 förhållande tUl den särskilda investeringsfonden har
undantagsregeln utökats med livförsäkringsbolagen. Ändringen kan ses som en
anpassning tUl vad som i praktiken gällt. De särskilda reglerna för beräkning
av dessa bolags inkomster har nämligen alltid ansetts utgöra gmnd för
individuella dispenser från den obligatoriska fondlagstiftningen.

Omfatlningen
av inbetalningsskyldigheten (2 8)

I första siycket anges inbetalningsskyldighetens
storlek. 1 första meningen föreskrivs att inbetalning på förnyelsekonto skall
göras med ett belopp som motsvarar 10 % av företagets justerade årsvinst. Fråga
skall vara om årsvinsten under det räkenskapsår för vilket taxering i första
instans sker år 1986 eller - om företaget på gmnd av föriängning av
räkenskapsåret inte skall taxeras detta år - år 1987. Av andra meningen framgår
atl inbetalningen inte är obligatorisk för företag vars justerade årsvinst
understiger 500000 kr. Minsta obligatoriska inbetalning är alltså 50000 kr.

Det är synneriigen svårt att uppskatta hur stora de
sararaanlagda inbetalningarna på förnyelsekontona blir. F.n. är jag inte
beredd att uttala mig mer precist än att beloppet torde ligga mellan 5 och 10
miljarder kr.

Arbetstagarorganisationernas
inflytande (6 8)

Lagstiftningen om vinstfonder och allmänna och särskilda
investeringsfonder innehåller bestäraraelser om att berörda
arbetstagarorganisationer skall beredas tillfälle att avge yttrande över en
ansökan om fondutnyltjande. Något formellt hinder mot att bifalla ansökningen
trots att de anställda avstyrker den föreligger inte. De anställda har således
inte någon

Prop. 1984/85:86 14

vetorätt.
1 de fåtal fall då en ansökan avstyrkts av en raajoritet av de anställda har
den dock regelmässigt avslagits.

Även i fråga om förnyelsefonderna bör
utgångspunkten vara att ett företag, som vill få ut medel från sitt
förnyelsekonto i riksbanken innan spärrtiden gått till ända, skall göra en
ansökan hos statens industriverk (SIND). Enligt tredje stycket första meningen
skall till ansökningen fogas yttranden från de lokala arbetstagarorganisationer
som är bundna av kollektivavtal i förhållande till företaget. Med lokal
arbetstagarorganisation avses i enlighet raed lagen (1976:580) ora
raedbesläraraande i arbetslivet (MBL) sådan sararaanslutning av arbetstagare
sora är part i lokala förhand-Ungar raed arbetsgivaren, t.ex. klubbar eller
avdelningar. Förnyelsefondernas ändamål Uksom det förhållandet att de ingår
sora ett led i löneför-handhngarna motiverar i detta fall att anställda sora
omfattas av kollektivavtal tillerkänns ett starkare inflytande än vad sora
gäller vid utnyttjande av investeringsfonder. Sora huvudregel gäller därför
enligt andra meningen att en ansökan skall avslås om arbetstagarorganisationer
sora avstyrker ansökningen företräder fler anställda hos företaget än
organisationer som godtar den. Denna raajoritetsregel bör gälla även ora
företaget har andra anställda än sådana som företräds av avtalsslutande
organisationer.

Majoritetsregeln innebär att en arbetstagarorganisation
sora företräder obetydligt fler anställda än de andra organisationerna hos
företaget ensara kan utöva vetorätten. Detta kan teoretiskt sett ge
majoritetsorganisationen ett omotiverat starkt inflytande i samband med
utnyttjandet av förnyelsefonderna. För att minska risken för olämplig
tillärapning av majoritetsregeln och för att understryka önskvärdheten av
enighet har en kompletterande regel införts i tredje meningen. Denna
korapletteringsregel ger berörda centrala arbetstagarorganisationer möjlighet
att komma överens om att majoritetsregeln skall ersättas med exempelvis krav på
kvalificerad majoritet eller enhällighet. Föreligger en sådan överenskommelse
blir alltså innehållet i denna bindande vid tillståndsgivningen i stället för
majoritetsregeln. Samtliga centrala arbetstagarorganisationer som företräder
anställda hos företaget skall ha biträtt överenskommelsen för att denna skall
vara giltig. Med central arbetstagarorganisation avses förbund eller därmed
jämföriig samraanslutning av arbetstagare (jfr 6 8 MBL).

Det kan förekomma att ett företag med förnyelsefond
inte har träffat kollektivavtal med någon arbetstagarorganisation. Önskar ett
sådant företag utnyttja sin fond bör de anställda i företaget på lämpligt sätt
beredas tillfälle att yttra sig över ansökningen. En bestämmelse om detta finns
i fjärde stycket. Föreligger skilda uppfattningar raellan företagsledning och
de anställda bör den praxis som i liknande fall tillämpas i fråga om de
särskilda investeringsfonderna vara vägledande.

Frågor som gäller utnyttjande av förnyelsefonder
kan beredas direkt raellan företagsledning och de fackliga organisationerna
eller i särskilda saraarbetsorgan. Vilken ordning som är lämpligast får lösas i
det enskilda

Prop. 1984/85:86 15

fallet.
1 de fall företagets ansökan föregås av priraär förhandling enligt 11 8 MBL
torde många gånger förhandlingsprotokollet kunna fogas sora yttrande till
fondansökningen.

Förnyelsefondens
ändamål (7 8)

De särskilda investeringsfonderna tar - liksora de
allmänna investeringsfonderna - sikte på investeringar i realkapital. Fråga
kan vara om byggnadsarbeten, arbeten på olika slag av markanläggningar och
inköp av inventarier. Fonderna kan vidare - även om det inte är lika förmånligt
från skattesynpunkt - finansiera kostnader för exerapelvis utbildning, forskning
och utvecklingsarbete samt marknadsföring utomlands. Som jag i det föregående
framhållit är förnyelsefonderna inriktade på annat än realinves-teringar. En förnyelsefonds
uppgift är att finansiera utgifter för utbildning av anställda hos företaget
samt forskning och utvecklingsarbete. Fondens användningsområde framgår av
bestämraelsen i första stycket första meningen.

Fondutnyttjande för utbildning bör - i enlighet med
grunderna i det tidigare nämnda utvecklingsavtalet - syfta till alt förbättra
de anställdas raöjligheter att utföra arbetsuppgifter i företaget. Med tanke
bl.a. på fondernas anknytning till avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden är
det enligt min mening angeläget alt särskild hänsyn las till de grupper av
anställda som hittills fått liten del av utbildningsresurserna. För
nyrekry-lerad arbetskraft föreligger också normalt ett påtagligt
utbildningsbehov. Jag vill även fästa uppmärksaraheten på det förhållandet att
kvinnor ofta innehar befattningar som riskerar att bortrationaliseras vid
införandet av ny teknik i företagen. Utbildningen kan äga rum inom företaget
eller externt t. ex. hos studieförbund, genom anlitande av de resurser som
finns hos AMU-center eller hos det reguljära utbildningsväsendet. Erinras kan
också om den utbildning som bedrivs av Stiftelsen Institutet för förelagsutveckling
(SIFU). Enligl vad jag har erfarit avser chefen för utbildningsdepartementet
all i annal sammanhang ålerkomma till frågor som rör principer för
uppdragsverksamhet när statliga och kommunala utbildningsan-ordnare utnyttjas
tor den här akluella utbildningen. Det kan också finnas anledning att i del
sammanhanget beröra konsekvenserna för det reguljära utbildningsväsendet av den
förstärkning av de samlade utbildningsinsatserna i landet som
förnyelsefonderna möjliggör.

Som jag inledningsvis anfört är satsning pä
forskning och utveckling en viktig förutsättning för företagens existens och
expansion. Delta gäller såväl den verksamhet som bedrivs inom företagen som den
forskning som finansieras av samhället.

I forskningspropositionen (prop. I98.V84: 107)
underslröks att det såväl inom regeringen som industrin finns en stark
medvetenhet om grundforskningens betydelse för industrins långsiktiga
förnyelse. Önskvärdheten av en utökad samverkan kring den grundläggande
forskningen betonades.

Prop. 1984/85:86 16

Mot denna bakgmnd anser jag det angeläget att
förnyelsefonderna även skall kunna finansiera forsknings- och
utveckUngsinsatser vid universitet och högskolor eller andra organ sora är av
betydelse för företagens långsiktiga UtveckUng. Det kan t.ex. gälla
finansiering av vetenskaplig utmstning.

Det bör betonas att användningsorarådet för
fonderna - oavsett om det gäller intema eller externa insatser - inte är
begränsat till åtgärder av teknisk eller naturvetenskaplig natur. Fonderna bör
kunna utnyttjas även för t.ex. ekonomiskt och administrativt inriktat
forsknings- och utvecklingsarbete. Även raera raarknadsinriktade
utvecklingsprojekt bör kunna ingå i användningsorarådet.

Jag vill i sararaanhanget understryka att avsikten
raed förnyelsefonderna är att de skall stiraulera till insatser sora annars
inte skulle koraraa till stånd. Användningen av fonderna skall således leda tUl
ökade insatser på de aktuella orarådena. Det kan vara ändaraålsenligt att
företagsledningen och organisationerna kommer överens ora riktlinjer för hur de
resurser sora stäUs tUl förfogande skaU utnyttjas.

1 fråga om arten av utgifter för de aktueUa
ändaraålen vill jag framhålla att förnyelsefonden i första hand är avsedd för
löpande omkostnader, dvs. sådana kostnader som är direkt avdragsgilla vid
taxeringen. Vad gäller utbildning kan fråga vara om kostnader för hela kurser,
ersättningar till lärare eller instmktörer eller hyra av utbildningsmaterial.
Inget hindrar emeUertid att förnyelsefonden utnyttjas även för investeringar i
byggnader och utmstning i samband med utbildning, forskning eller utvecklingsarbete.
Däremot bör anskaffning av tillgångar som över huvud taget inte är avdragsgilla
inte kunna finansieras med hjälp av förnyelsefond.

Jag vill betona atl SlND:s prövning av ändamålet
för ett fondutnyttjande normalt bör stanna vid ett konstaterande av att de
formella villkoren är uppfyUda. SIND behöver således inte göra någon kvalitativ
bedömning av den tilltänkta utbildningen, forskningen eller utvecklingsarbetet.
Motsvarande bör gälla även i de fall då prövningen ligger hos regeringen. Den
faktiska beslutanderätten bör med andra ord ligga hos företaget och de
anställda. Detta torde i hög grad vara ägnat att rainska de administrativa
problemen. Enligt min uppfattning kan det vara lämpligt atl SIND i samråd med
arbetsmarknadens parter utformar ansökningsblanketter m. ra. för att
åstadkoraraa enklast raöjliga handläggningsrutiner.

Det kan undantagsvis vara raotiverat att ett
företag får använda sin förnyelsefond för andra ändamål än utbildning eller
forskning och utvecklingsarbete. En sådan dispensregel vad gäller
användningsområdet finns i första stycket andra meningen. För att dispensregeln
skall få tillämpas bör krävas atl det föreligger synnerliga skäl. Regeln bör
således användas mycket restriktivt. Beslutanderätten bör ligga hos regeringen och
alltså inte delegeras tUl SIND.

Dispensregeln kan bli tillämplig om ett företag har
investeringar i anläggningar eller utgifter för utlandssatsningar som är av
avgörande betydelse

Prop. 1984/85:86 17

för
företagets framtid och som kan genomföras endast under förutsättning att
förnyelsefonden får användas. Elt annat fall som kan komraa i fråga är ora ett
företag raed angelägna investeringar har en förnyelsefond sora vida överstiger
riraliga utgifter för utbildning, forskning eller utvecklingsarbete. Även ett
företag sora befinner sig i en allvarlig ekonomisk kris kan tänkas falla in
under dispensregeln. Jag vill betona att de anställdas inställning har lika
stor betydelse när dispensregeln tillämpas sora vid den ordinarie
tillståndsgivningen.

Av paragrafens andra stycke fraragår att ett
belopp, sora har avsatts till förnyelsefond, får tas i anspråk endast för
arbete som utförs, inventarier som levereras och i övrigt kostnader som hänför
sig till lid efter bokslutsdagen. Bestämraelsen överensstämmer med vad som
gäller i annan fondlagstiftning. För ett företag med kalenderår som
räkenskapsår innebär bestämmelsen att förnyelsefonden kan användas för utgifter
för utbildning, forskning eller utvecklingsarbete fr. o. ra. den 1 januari
1986. Utgifter som är hänförliga till år 1985 kan dock finansieras genom
företagets allmänna eller särskilda investeringsfond. Inget hindrar exerapelvis
att ett utbildningspaket sora har påbörjats under år 1985 finansieras med
investeringsfonder under år 1985 och därefter med förnyelsefonden.
Fondsysteraen kan alltså medverka till ökad utbildning, forskning eiler
utvecklingsarbete redan fr. o. m. nästa år.

Företagen skall betala in medel på förnyelsekonton
senast i samband med att självdeklaration avges, dvs. norraalt under våren
1986. Inbetalningsskyldigheten måste fullgöras även om fonden får utnyttjas
för utgifter fr.o.m. ingången av år 1986. Tidigaste dag för utbetalning är den
I juli 1986. För alt den tillståndsgivande myndigheten skall kunna ange en så
tidig utbetalningsdag krävs i princip att utgifterna hänför sig tiU första
halvåret 1986. Om ett fondmedgivande avser exempelvis ell utbildningsprogram
sora sträcker sig över längre tid skall utbetalningarna från riksbanken ske i
omgångar under utbildningstiden.

Spärrtid
(9 8)

Inbetalade medel är låsta i fem år räknat från den
dag då inbetalningen har gjorts. Under denna tid får utbetalning från
förnyelsekonto göras endast om förelaget har fått tillstånd att utnyttja
förnyelsefonden. För ett företag som av någon anledning inte fält sådant
tillstånd är medlen däremol spärrade under hela femårsperioden. Bestämmelsen
framgår av första stycket.

1 andra stycket finns - i likhei med tidigare
fondsystem - en dispensregel intagen.

Prop. 1984/85:86 18

2.2
De allmänna investeringsfonderna

Den första lagstiftningen ora investeringsfonder
kora år 1938. Väsentliga ändringar i reglerna gjordes år 1955. Den senaste
större översynen av investeringsfondssysteraet skedde år 1979. 1 det
sararaanhanget ersattes lagen (1955:256) om investeringsfonder för
konjunktumtjämning av lagen (1979:609) om aUraän investeringsfond (AIL, ändrad
senast 1983:1087).

De allmänna investeringsfonderna är - till skillnad
från de särskilda investeringsfondema och de föreslagna förnyelsefonderna - av
friviUig karaktär. Fondema kan användas av aktiebolag, ekonomiska föreningar,
sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter.

En avsättning till allmän investeringsfond
redovisas hos företaget som en bokslutsdisposition. Avsättningen minskar alltså
årets redovisade vinst. Avsättningen är avdragsgill vid beräkning av såväl
beskattningsbar inkomst som underlag för vinstdelningsskatt i den mån
avsättningen inte överstiger hälften av årets vinst (före skatt och
avsättningen). För avdrag krävs vidare att ett belopp motsvarande halva
avsättningsbeloppet betalas in på ett räntelöst konto i riksbanken.
Inbetalningen skall i princip ske senast den dag då företaget skall lärana
självdeklaration.

De allraänna investeringsfonderna får utnyttjas för
bl.a. investeringar i byggnader och maskiner, utbildning av anställda,
forskning, utvecklingsarbete särat exportfrärajande åtgärder. Normalt krävs
tillstånd från SIND. Regeringen anger ramarna för tillståndsgivningen. De
nuvarande reglerna på detta område framgår av förordningen (1980:846) om
frisläpp av investeringsfonder (ändrad senast 1984:800). En viss del av fonden
(den s. k. fria sektorn) får efter fem år utnyttjas utan särskilt tillstånd.

Under senare år har skattesatsen för aktiebolag
överstigit den del av avsättningsbeloppet som skall betalas in till riksbanken
(inbetalningskvolen). Fr.o.m. år 1985 uppgår skattesatsen tUl 52 %. DärtUl
kommer för vissa företag vinstdelningsskatt. Den låga inbetalningskvoten gör
att det även för ett förelag som inte har några aktuella investeringsprojekt
kan te sig mer förmånligt att göra avsättning till investeringsfond än att
betala skatt.

Som jag anförde i proposhionen om
ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. finns det således skäl att höja
inbetalningskvoten. Jag anser att den bör bestämmas till 75 %. Höjningen leder
typiskt sett till att mer likviditet dras in i högkonjunkturiägen och att en
större del än hittills av utgifterna för investeringar och andra åtgärder kan
finansieras av riksbanksmedlen. Höjningen av inbetalningskvoten är således väl
förenlig med investeringsfondssystemets allmänna uppbyggnad.

Höjningen av inbetalningskvoten föranleder
ändringar i bl. a. 3 8 AIL. 1 princip bör höjningen slå igenom redan vid 1985
års taxering. Vid denna taxering bör dock undantag göras för företag som inte
har kalenderår som räkenskapsår. Ett företag som exerapelvis har gjort en
avsättning lill

Prop. 1984/85:86 19

allmän
investeringsfond i bokslut per den 30 juni 1984 bör således medges avdrag om
ett belopp motsvarande 50% av avsättningsbeloppet betalas in till riksbanken.

I 8, 9 och 14 S§ AIL finns bestämraelser om
sambandet mellan den utbetalning sora görs från riksbanken och den del av
fonden som skall tas i anspråk. Hittills har gällt att ett belopp motsvarande
100/50, dvs. två gånger det utbetalade beloppet skall tas i anspråk. 1
fortsättningen blir relationen 100/75, dvs. fyra tredjedelar.

Utbetalning från riksbanken sker i första hand av
de medel som stått inne längst. 1 fråga ora utbetalade medel som betalats in i
samband med 1985 års taxering måste riksbanken känna till om medlen har
betalats in enligt de äldre eller de nya bestämmelserna. Detta fömtsätter en
viss rapportering mellan länsstyrelsen och riksbanken. 1 övergångsbestämmelserna
har därför angetts att länsstyrelsen vid behov skall underrätta riksbanken om
avdrag vid 1985 års taxering har medgetts på gmndval av de äldre
inbetalningsregleraa.

3
Upprättade lagförslag

I enlighet raed vad jag nu har anfört har inom
finansdepartementet upprättats förslag till

1, lag
om inbetalning på fömyelsekonto,

2, lag
om ändring i lagen (1979:609) om allmän investeringsfond.

Med hänsyn frärast till lagstiftningsärendets
samband med pågående löneförhandlingar är det angeläget att riksdagen hinner
behandla ärendet i år. Jag anser därför att lagrådets yttrande över förslagen
inte bör inhämtas.

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslagen.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig tili föredragandens
överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det
förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984