Prop. 1984/85:87

Prop;
1984/85:87

Regeringens proposition

1984/85:87

om
avgiftsuttag till försäkringen för tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen;

beslutad
den 8 november 1984.

Regeringen
föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll.

På
regeringens vägnar

OLOF
PALME

G.
SIGURDSEN

Propositionens
huvudsakliga Innehåll

I
propositionen föreslås att avgiften till försäkringen för tilläggspension för
år 1985 tas ut med 10,00% av det avgiftsgrundande löneunderlaget, samt att
avgiften till arbetsskadeförsäkringen från år 1985 och tills vidare tas ut med
0,60 % av lönesumman.

1 Riksdagen 1984/85. I samt. Nr 87

Prop. 1984/85:87 2

1 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1984:526) om ändring i lagen (1981:691)

om
socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lägen (1981:691) om
socialavgifter, i den lydelse paragrafen fått genom lagen (1984:526) om ändring
i nämnda lag, skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

l§

En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3
— 5 §§ för varje år betala

1.
sjukförsäkringsavgift
med 9,50 procent,

2.
folkpensionsavgift
med 9,45 procent,

3. tilläggspensionsavgift efter den
procentsats som anges i särskild lag,

4.
delpensionsavgift
med 0,50 procent,

5.
barnomsorgsavgift
med 2,20 procent,

6. arbetsskadeavgift ef- 6. arbetsskadeavgift ter
den procentsats som anges i sär- med 0,60 procent, skild lag,

7.
arbetsmarknadsavgift
med 1,60 procent,

8.
arbetarskyddsavgift
med 0,155 procent,

9.
vuxenutbildningsavgift
med 0,25 procent samt

10. lönegarantiavgift med 0,20 procent.

Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall
dock betala endast tilläggspensionsavgift.

Staten betalar inte arbetsskadeavgift.

Prop.
1984/85:87 3

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Härigenom föreskrivs
att 4 kap. 6 § lagen (1981:69l) om socialavgifter skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Arbetsskadeavgifter
förs till en fond, benämnd arbetsskadefonden, med vars tillgångar kostnaderna
för ersättningar enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och
motsvarande äldre bestämmelser skall täckas. Fonden förvaltas enligt grunder
som riksdagen fastställer särskilt.

Av
influtna arbetsskadeavgifter förs en trettiondel till staten som bidrag till
kostnaderna för försäkringens förvaltning. Återstoden förs till en fond,
benämnd arbetsskadefonden med vars tillgångar kostnaderna för ersättningar
enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och motsvarande äldre
bestämmelser skal! täckas. Fonden förvaltas enligt grunder som riksdagen
fastställer särskilt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

Prop. 1984/85:87 4

3
Förslag till

Lag
om procentsats för uttag av avgift för år 1985 till försäkringen

för tilläggspension

Härigenom
föreskrivs, att det i 19 kap. 4 § lagen (1962:381) om allmän försäkring nämnda
avgiftsuttaget till försäkringen för tilläggspension skall utgöra 10,0 procent
för år 1985.

Prop. 1984/85:87 5

SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-11-08

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, statsråden
I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,
Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Hellström, Wickbom.

Föredragande: statsrådet Sigurdsen.

Proposition om avgiftsuttag till försäkringen för
tilläggspension och arbetsskadeförsäkringen

1 Inledning

Försäkringen för tilläggspension (ATP) finansieras genom
avgifter på inkomst av förvärvsarbete enligt 19 kap. lagen (1962:381) om allmän
försäkring samt lagen (1981:691) om socialavgifter. Avgiften erläggs av
arbetsgivaren. För inkomst av annat förvärvsarbete än anställning skall den
försäkrade själv betala tilläggspensionsavgift.

Beslut om den procentsats som skall tillämpas för visst år
skall fattas senast året dessförinnan. Det nuvarande avgiftsuttaget har
fastställts i lagen (1979:648) om procentsatser för uttag av avgift under åren
1980 — 1984 till försäkringen för tilläggspension.

I
enlighet med bestämmelserna i 19 kap. 4 § lagen om allmän försäkring har
riksförsäkringsverket i skrivelse den 16 december 1982 lagt fram förslag till
avgiftsuttag för ATP under åren 1985— 1989. Skrivelsen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga I.

Arbetsskadeförsäkringen
finansieras enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen
(1981:691) om socialavgifter genom arbetsgivaravgifter och egenavgifter från
försäkrade med inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Beslut om den
procentsats och förvaltningskostnadsandel till arbetsskadeförsäkringen som
skall gälla för visst år skall fattas senast året dessförinnan. Det nuvarande avgiftsuttaget
har fastställts i lagen (1979:649) om procentsats för uttag av avgift under
åren 1980 — 1984 till arbetsskadeförsäkringen.

I
enlighet med betämmelserna i 7 kap. lagen om arbetsskadeförsäkring har
riksförsäkringsverket i skrivelse den 16 december 1982 lagt fram förslagtill
avgiftsuttag till arbetsskadeförsäkringen för åren 1985—1989. Skrivelsen bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Efter remiss har yttrande över de båda skrivelserna
avgetts av allmänna

Prop.
1984/85:87 6

pensionsfondens
första, andra och tredje fondstyrelser, riksrevisionsverket,
riksbanksfullmäktige. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet,
Tjänstemännens centralorganisation. Landsorganisationen i Sverige,
Centralorganisationen SACO/SR, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges
hantverks- och industriorganisation SHIO — Familjeföretagen och Lantbrukarnas
riksförbund. En sammanställning över remissyttrandena bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 3.

2
Avgifter till försäkringen för tilläggspension 2.1 ATF-systemet under
uppbyggnad

Avgiftsuttaget
för ATP skall vara så avvägt att avgifterna tillsammans med andra tillgängliga
medel skall finansiera pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra
utgifter för försäkringen samt den fondering som behövs.

ATP-systemets
omfattning har ökat successivt sedan starten år 1960. Omfattningen kommer att
öka under ytterligare ett par årtionden. Den hittillsvarande och den beräknade
framtida utvecklingen av antalet ATP-pensionärer framgår av följande tabell.

Antalet
A TP-pensionärer (I 000-tal) med

Å lders-

F ö rtids-

Ä nke-

Å r

pension

pension

pension

Totalt

1965

5!

18

20

89

1975

420

174

136

730

1985

960

272

319

1 551

1990

1 099

290

372

1 761

2000

1 182

357

430

1 969

2010

1 392

395

460

2 247

2020

1 619

374

468

2 461

2030

1 669

369

470

2 508

År
1965 utgjorde ATP-pensionärerna 8 % av samtliga pensionärer med motsvarande
folkpensionsförmåner, medan ATP-pensionärernas andel år 1975 var 47% och år
1983 67%. Som framgår av tabellen ökar antalet ATP-pensionärer successivt under
hela perioden fram till år 2030.

ATP-systemet
är således volymmässigt fortfarande under uppbyggnad. Antalet ATP-pensionärer
ökar för varje år dels på grund av att andelen personer över 65 är ökar och
dels på grund av att andelen personer med intjänad ATP-poäng, i synnerhet
kvinnor, ökar.

Förutom
att antalet ATP-pensionärer ökar kraftigt framöver sker också en ökning av den
genomsnittliga ATP-pensionens storlek, eftersom de nytillkommande ATP-pensionärerna
i regel har högre ATP-poäng.

ATP-avgiften
var första året (1960) 3 % och höjdes sedan i stort sett varje år, först med 1
% om året och därefter i något lägre takt.

Prop. 1984/85:87 7

Avgiftsuttaget har för de senaste fem åren fastställts
till följande procenttal.

År

1980

1981

1982

1983

1984

Procent

12,0

12,25

9,4

9,6

10,0'

' Därav skall 0,2 % förvaltas av löntagarfonderna.

Förändringen av procenttalet mellan åren 1981 och 1982
beror på att avgiftsunderlaget fr. o. m. år 1982 omfattar hela lönesumman i
stället för som tidigare lönesumman mellan ett och 7,5 basbelopp. Detta
föranledde att avgiftsprocenten ändrades till 9,4 % i stället för tidigare
beslutade 12,5 %. Motsvarande justering av procentsatserna gjordes för de
följande två åren.

De medel som betalas in i ATP-avgifter förs till den
allmänna pensionsfonden (AP-fonden). Från AP-fonden finansieras löpande
pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter för
försäkringen.

Fondförvaltningen är fr. o. m. den 1 januari 1984 uppdelad
pä nio styrelser. De fem nya fondstyrelserna, löntagarfondsstyrelserna, som inrättades
vid årsskiftet skall förvalta de medel som infiyter dels från vinstdelningsskatt
och tillfällig vinstskatt på 1983 års vinster, dels frän en särskild del (0,2
procentenheter) av ATP-avgiften. Löntagarfondsstyrelserna skall årligen
överföra en real kapitalavkastning på minst 3 % till AP-fondens pensionsmedel.

ATP-systemet är ett modifierat fördelningssystem vilket i
princip innebär att ett års pensionsutbetalningar finansieras genom de
avgifter som betalas in under samma år. Avgiftsuttaget har under ATP-systemets
uppbyggnadsperiod lagts på sådan nivå att det inneburit en viss fortlöpande
fondbildning. Avsikten med fondbildningen har bl. a. varit att bidra till
sparandet i samhället och att möjliggöra de investeringar som behövs för att
säkerställa de framtida pensionärernas standard. Detta ansågs angeläget
eftersom ATP-systemet förväntades leda till en nedgång av det tidigare
frivilliga försäkringssparandet. Det stod också från början klart att det
behövdes en omfattande fondering för de långsiktiga pensionsutfästelserna.
Avsikten var att genom att i ett tidigt skede anpassa avgiftsuttaget till de
mera långsiktiga behoven undvika kraftiga avgiftshöjningar längre fram i tiden
då pensionsutbetalningarna nått större omfattning.

Utöver dessa mera långsiktiga mål skall fonden också utgöra
en buffert om inkomsterna tillfälligt understiger pensionsutbetalningarna.
Under år 1984 kan inkomsterna från avgifterna beräknas bli ca två miljarder kr.
lägre än pensionsutgifterna. Trots det lämnar fonden p. g. a. de stora
ränteintäkterna ett betydande överskott som möjliggör en fortsatt fonduppbyggnad.
Ökningen av fondens realvärde kan för år 1984 uppskattas till ca sju miljarder
kr.

1 * Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 87

Prop. 1984/85:87 8

AP-fondens utveckling påverkas i hög grad av
samhällsekonomins utveckling. En god ekonomisk tillväxt med en positiv
utveckling av reallöner och realränta medför att fondens inkomster i form av
avgifter och ränteintäkter ökar. En låg prisutveckling innebär att utgifterna
för pensionsutbetalningar hålls tillbaka. Omvänt gäller att en ekonomisk
stagnation och en hög inflation urholkar AP-fonden vid ett oförändrat
avgiftsuttag. De antaganden som görs om samhällsekonomins utveckling är därför
avgörande när beslut om de kommande årens avgiftsuttag skall fattas.

2.2 Riksförsäkringsverkets förslag

Riksförsäkringsverket har i sitt förslag om avgiftsuttag
för åren 1985 — 1989 förordat att avgiften höjs med 0,8—1,0% årligen under
perioden. Som underlag för förslaget har verket genomfört ett antal beräkningar
som utgått från följande antaganden om den ekonomiska utvecklingen.

Ärlig
förändring i procent

BNP

Alternativ
1983-1989 1990-2030

Reallön
1983-1989 1990-2030

Real nyplaceringsränta 1983-1989 1990-2030

la 1-2 2-2,5
Ib .1-2 4-4,5

2 0-1
1-1,5

3 2-3
3-3,5

0

0

-1

1

1

3 0 2

0,5

0,5

-0,5

1,5

1,5

3,5 0,5

2,5

För de olika alternativen har gemensamma antaganden gjorts
beträffande befolkningsutveckling och pensionsutveckling.

Som utgångspunkt för sin bedömning av avgiftsuttaget
använder riksförsäkringsverket alternativ 2 som huvudalternativ och alternativ
1 a som jämförelse.

Med ett oförändrat avgiftsuttag skulle enligt verkets
beräkningar fonden, med de förutsättningar som ställts upp, vara förbrukad år
1997 i alternativ 2 och år 2000 i alternativ 1 a.

Om pensionskostnaderna skall täckas med enbart
avgiftsinkomster behöver avgiftsuttaget under perioden 1985— 1989 i alternativ
2 höjas från 9,8 til! 14,4 % och alternativ 1 a till 13,4 %. Det motsvarar en
ärlig höjning på ca 0,9 % respektive 0,7 %.

I verkets långsiktiga bedömning blir avgiftsuttaget år
2030 omkring 32 % i huvudalternativet och 23 % i alternativ 1 a om avgifterna
då skall täcka pensionskostnaderna.

Riksförsäkringsverket redovisar också ett alternativ med
en höjning av avgiftsuttaget med 0,5% årligen från år 1985 till år 2030.
Alternativet innebär att fonden utnyttjas som buffert och att balans mellan
avgifter och utbetalningar uppstår först i slutet av perioden. Vid en sådan
långvarig anpassning av avgiftsuttaget skulle fonden minska kraftigt i reala
termer och fondstyrkan, dvs. fondens storlek dividerat med pensionskostnaden.

Prop.
1984/85:87 9

skulle sjunka från 6,8 år 1983 till 0,4 år 2030. Följden
av detta skulle bli att ATP-systemet på sikt skulle bli mycket sårbart för
nedgångar i samhällsekonomin och verket vill därför inte förorda ett sådant
alternativ.

Vid
remissbehandlingen av verkets förslag har fiertalet remissinstanser uttalat en
osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen men alla utom riksrevisionsverket och
Svenska arbetsgivareföreningen anser att riksförsäkringsverkets
huvudalternativ är alltför pessimistiskt. Remissinstansernas positivare syn på
den ekonomiska utvecklingen leder också till att flertalet remissinstanser
anser att avgiftshöjningen bör bli lägre än 0,8— 1,0 % som verket föreslår. För
att markera osäkerheten i bedömningarna föreslår fiertalet remissinstanser att
avgifterna fastställs för kortare tid än 5 år, förslagsvis 2 eller 3 år.

2.3 Föredragandens överväganden

ATP-systemet utgör en grundläggande del av det svenska
trygghetssystemet. En utgångspunkt för den fortsatta trygghetspolitiken är att
den sociala standard som uppnås också skall bevaras. För att detta skall vara
möjligt krävs en stark och stabil ekonomi i samhället.

ATP-systemets
starka beroende av den samhällsekonomiska utvecklingen gör att antaganden om
hur denna utveckling kommer att gestalta sig under åren framöver har en
avgörande betydelse för synen på hur stort avgiftsuttaget till ATP bör vara i
framtiden. När riksförsäkringsverket i december 1982 lade fram sitt förslag om
årliga avgiftshöjningar under tiden 1985—1989 utgick verket från de
erfarenheter som fanns från tiden närmast dessförinnan. Prognoserna byggde
därför på antaganden om fortsatt negativ reallöneutveckling och ingen eller
mycket svag produktionstillväxt under mycket lång tid framöver. Den reala nyplaceringsrän-tan,
som har stor betydelse för AP-fondens reala utveckling, antogs bli mycket låg
eller t. o. m. negativ.

Flertalet
remissinstanser framför uppfattningen att de antaganden om den ekonomiska
utvecklingen som ligger till grund för verkets förslag är väl pessimistiska. En
betydligt mera positiv utveckling är enligt deras förmenande att vänta. Detta
ger en mera gynnsam utveckling av reallöner och realränta, vilket påverkar ATP-systemets
ekonomi i positiv riktning. De fiesta av remissinstanserna förordar att, på
grund av de osäkra förutsättningar som föreligger, avgifterna inte nu som
varit brukligt bör fastställas för en så lång period som fem år.

För egen
del vill jag framhålla att regeringens ekonomiska politik har lett till en
kraftig återhämtning av den svenska ekonomin. Av speciellt intresse när det
gäller frågan om ATP-avgiften fr. o. m. år 1985 är att tillväxten i den svenska
ekonomin nu också kan förväntas leda till en förbättring av sysselsättningen
och möjligheterna att uppnå en positiv reallöneutveckling. Samtidigt börjar nu
regeringens ambitiösa mål för

Prop.
1984/85:87 10

infiationsbekämpningen att ge konkreta resultat.
Sammantaget medför detta att underlaget för uttag av ATP-avgifter utvecklas på
ett betydligt mera positivt sätt än vad som förutsatts i riksförsäkringsverkets
beräkningar. Också möjligheterna att bevara och förstärka det reala värdet i AP-fondens
kapital har förbättrats påtagligt.

Även om den ekonomiska utvecklingen nu äter kan sägas vara
på rätt väg kommer fortsatta kraftfulla ekonomisk-politiska åtgärder att krävas
för att återställa balansen i samhällsekonomin. I många avseenden kan den
svenska ekonomin sägas befinna sig i en tid av kraftiga omställningar. Jag är
därför, i likhet med fiertalet remissinstanser, inte nu beredd att föreslå hur ATP-avgiften
skall fastställas för en så lång period som fem år. Jag anser det inte nu vara
möjligt att för en så lång period tillräckligt entydigt lägga fast de
antaganden som behöver göras för att beräkna en väl avvägd ATP-avgift.

Mot bakgrund av vad jag har anfört förordar jag att ATP-avgiften
nu fastställs enbart för år 1985. Vid bestämningen av hur stor avgiften bör
vara för detta år bör beaktas att avgiftsuttaget skall vara så avvägt att
avgifterna tillsammans med andra tillgängliga medel skall finansiera
pensionsutbetalningar, förvaltningskostnader och andra utgifter för
försäkringen samt den fondering som behövs. Den ekonomiska situationen under år
1985 kan förväntas uppvisa en för ATP-systemet mycket gynnsam bild med låg infiation,
viss reallönetillväxt och hög realränta. Med anledning härav bör ATP-avgiften
inte höjas för år 1985. Avgiftsuttaget för detta år bör således utgöra 10
procent av avgiftsunderlaget. Förutom att erforderliga utbetalningar kan göras
medför detta också att så stora,ränteinkomster bör kunna tillföras AP-fonden
att en icke obetydlig fortsatt ökning av dess reala kapital kan ske.

Av vad jag
nu föreslagit följeratt en god grund läggs för att bibehålla ett starkt ATP-system
och goda förutsättningar skapas för det beslut som skall fattas under nästa år
vad gäller avgiftsuttaget för tiden därefter. I anslutning härtill vill jag
understryka ATP-systemets karaktär av långsiktigt åtagande gentemot nuvarande
och framtida pensionärer. Detta liksom ett antal andra faktorer talar för att
som princip bör gälla att avgiftsuttaget fastställs för en relativt lång
tidsperiod. Härigenom erhålles en fasthet i planeringen som även är av
betydelse för dem som har att betala in ATP-avgifterna. Mitt förslag att nu
enbart fastställa avgiftsuttaget för är 1985 är betingat av den
omställningssituation som svensk ekonomi f. n. befinner sig i.

3 Avgifter för arbetsskadeförsäkringen

3.1 Bakgrund

Avgifterna till arbetsskadeförsäkringen skall vara så
avvägda att de tillsammans med andra tillgängliga medel täcker ersättnings- och
förvalt-

Prop.
1984/85:87 11

ningskostnader samt behövlig fondbildning. Staten täcker
sina kostnader för arbetsskador i särskild ordning.

I
ersättningskostnaderna ingår ersättning både för vissa skadefall avseende
äldre lagstiftning, yrkesskadeförsäkringen, och för skadefall enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring som trädde i kraft den I juli 1977.

Fortfarande
beviljas nya livräntor enligt äldre lagstiftning och detta väntas pågå under
ytterligare ett antal är. Avvecklingen av dessa äldre fall på grund av att de
äldre livräntetagarna avlider medför dock att en viss minskning av
utbetalningarna kommer att ske framöver.

När det
gäller arbetsskadeförsäkringen har antalet beviljade livräntor haft en långsam
utveckling och den långsamma ökningstakten förväntas bestå under de närmaste
åren. Däremot har sjukpenning- och läkarvårds-kostnadena ökat i betydande grad,
men dessa kostnader förväntas i fortsättningen ligga på en i reala termer
oförändrad nivå.

För
avgiftsperioden 1980— 1984 har avgiftsuttaget fastställts till 0,60 % av
avgiftsunderlaget, varav 1/30 är avsett för förvaltningskostnader.

3.2 Riksförsäkringsverkets förslag

Riksförsäkringsverket har i sitt förslag till avgiftsuttag
för perioden 1985—1989 utgått från samma antaganden om den ekonomiska utvecklingen
som i förslaget om avgift till ATP. I verkets huvudalternativ, som innebär en
minskning av reallönerna med 7 % under perioden, kommer fondstyrkan att avta
med ett oförändrat uttag. I beräkningsalternativ 1 a, som innebär oförändrade
reallöner kommer däremot fondstyrkan att öka under samma förutsättningar.

Mot denna
bakgrund föreslår verket ett oförändrat avgiftsuttag på 0,60 % för åren 1985—
1989 och att förvaltningskostnaden också bibehålls oförändrad och fastställs
till 1/30 av avgiftsuttaget.

Samtliga
remissinstanser ansluter sig till riksförsäkringsverkets förslag om oförändrade
avgifter.

3.3 Föredragandens överväganden

Med hänsyn till den förhållandevis stabila situationen vad
gäller arbetsskadeförsäkringen anser jag att avgiften kan fastställas till
oförändrat avgiftsuttag 0,60 % och att avgiften bör gälla tillsvidare, i likhet
med övriga socialavgifter vid sidan av ATP-avgiften. Riksförsäkringsverket bör
emellertid även i fortsättningen med femåriga mellanrum redovisa utvecklingen
av arbetsskadeförsäkringens ekonomi till regeringen såvida inte särskilda
förhållanden föranleder en tidigare rapportering.

Prop. 1984/85:87 12

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag förut sagt bör procentsatsen för
uttag av avgift för år 1985 till försäkringen för tilläggspension fastställas i
en särskild lag. Beträffande arbetsskadeförsäkringen framgår av vad jag redan
sagt att procentsatsen bör skrivas in i 2 kap. 1 § socialavgiftslagen.

Med hänsyn till lagförslagens okomplicerade karaktär anser
jag att lagrådet inte behöver höras angående lagförslagen.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
antaga förslagen till

1.
Lag om ändring
i lagen (1984:526) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

2.
Lag om ändring
i lagen (1981:691) om socialavgifter,

3.
Lag om
procentsats för uttag av avgift för år 1985 till försäkringen för
tilläggspension.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som
föredraganden lagt fram.

Prop.
1984/85:87 13

Bilaga I

Till regeringen Socialdepartementet

Angående avgiftsuttag för allmän tilläggspension för åren
1985-1989

(2 bilagor)'

Finansieringen av den allmänna tilläggspensioneringen sker
enligt ett modifierat fördelningssystem med viss fondering. Motiv för att skapa
allmänna pensionsfonden var bl. a. behovet av en buffertfond och en önskan att
åstadkomma en utjämning av pensionskostnaderna mellan de olika
födelseårgångarna. Vidare ville man genom ett kollektivt samhälleligt sparande
kompensera det individuella sparandebortfall som förväntades inträffa till
följd av införandet av den allmänna tilläggspensioneringen.

Försäkringen finansieras i huvudsak genom kollektiva
arbetsgivaravgifter och avkastning på AP-fonden. Avgifterna fastställs som en
viss procentsats av avgiftsunderlaget. Under perioden 1960—1981 beräknades
arbetsgivaravgifterna på årets lönesumma reducerad med dels ett belopp
motsvarande det vid årets ingång gällande basbeloppet multiplicerat med det
genomsnittliga antalet arbetstagare under året dels för varje arbetstagare
sådan del av lönen som översteg IVi gånger basbeloppet.

Från och med år 1982 beräknas arbetsgivaravgifterna på
hela lönesumman.

Det
åligger riksförsäkringsverket att vart femte är lägga fram förslag beträffande
procentsatserna under nästföljande sju år i den mån uttaget inte redan
beslutats. Verkets senaste förslag avlämnades är 1977 och avgiftsuttaget har
fastställts t. o. m. år 1984. Under år 1982 skall således riksförsäkringsverket
lämna förslag till regeringen om avgiftsuttag för åren 1985-1989.

I verkets
föreliggande skrivelse presenteras ett relativt omfattande siffermaterial
rörande ATP. En del av materialet är av allmänt orienterande karaktär medan
andra delar mera specifikt behandlar frågan om det framtida avgiftsbehovet.
Materialet finns dels i direkt anslutning till verkets skrivelse (sid. 22—44) delsi
en diagrambilaga (bilaga 1) och en tabellbilaga (bilaga 2). Avgiftsbehovet
behandlas både utifrån beräkningar i ett renodlat fördelningssystem och med
hänsyn till fonderingsbehov och möjligheten att använda fonden som buffert i
systemet. Verket avser att utveckla sin analysmodell för att erhålla en
koppling till samhällsekonomiska modeller

' Har ej medtagits här.

Prop.
1984/85:87 14

och för att på ett mer ingående sätt kunna innefatta
fonden i sina överväganden.

Beräkningarna har genomförts under antagande om årliga
uppräkningar av pensionerna och användande av konsumentprisindex för
basbeloppsomräkningar. Verket tar sålunda sin utgångspunkt i vad regeringen i
proposition 1982/83:55 om upphävande av beslut om karensdagar m. m. föreslagit
riksdagen som långsiktig utgångspunkt för pensionssystemets utveckling.
Avslutningsvis beröres mycket översiktligt de modifieringar som kan bli följden
av regeringens förslag angående ett särskilt tilläggsbelopp för år 1983 och
aviserade åtgärder med anledning av företagen devalvering.

Demografiska förhållanden

Transfereringar till hushållen via socialförsäkringen
motsvarar en allt större del av bruttonationalprodukten och av den privata
konsumtionen (tabell 1). Bakom den kraftiga ökningen ligger förutom sänkningen
av den allmänna pensionsåldern från 67 till 65 år (1976) och den vidgade rätten
till förtidspension (1970), bland annat övergången till beskattad sjukpenning
(1974), tillkomsten av tandvårdsförsäkringen (1974) och delpensionsförsäkringen
(1976). Den snabbast växande delen inom socialförsäkringsområdet är emellertid
ATP-systemet (tabell 2).

ATP-systemet omfattar i princip samtliga förvärvsarbetande
i Sverige. Kvinnornas starkt ökade inträde på arbetsmarknaden (tabell 3) har
medfört att en allt större del av den svenska befolkningen skaffat sig ett
eget pensionsskydd inom pensionssystemet. Alltjämt gäller dock att kvinnornas inkomster
och därigenom även pensioner är mycket lägre än männens (tabell 4, diagram 1
—4).

Under perioden 1982 — 2030 räknar verket med att andelen
förvärvsarbetande kvinnor kommer att växa (tabell 5) och att en allt högre
andel av såväl män som kvinnor kommer att ha egenpension från ATP. Mest markant
beräknas ökningen bli för kvinnor (tabell 6). Allt eftersom ATP-systemet når
en högre grad av mognad får vi en kraftig förskjutning i förhållandet mellan
den aktiva befolkningens storlek och antalet ATP-pensionärer (tabell 7). Att
förskjutningen blir så dramatisk som från 4.1 till endast 2.1 aktiva per
ålders- eller förtidspensionär är — som redan angetts — en direkt följd av att
en allt större andel pensionärer får ATP. Antalet personer i ålder 16 — 64 år
i förhållande till antalet personer som fyllt 65 år förändras nämligen under
samma tid endast med 0.7; från 3.8 till 3.1. Pensionsålderssänkningen påverkar
ej denna jämförelse eftersom denna förändring inträffade före 1982.

Ekonomiska förhållanden inom ATP-systemet t. o. m. år
1980(1982) Kostnadsökningarna inom ATP-systemet har varit mycket stora. Detta

Prop,
1984/85:87 15

beror på en rad samverkande faktorer, varav fiertalet
berörts och illustrerats i det föregående, bl. a. följande.

a Antalet pensioner ökar eftersom a\ltner födelseårgångar
med intjänad ATP-rätt tillkommer

b En allt högre andel av tillkommande födelseårgångar
kvinnor har en intjänad pensionsrätt

c Varje nytillkommande årgång pensionärer har fiera intjänandeär
än tidigare årgångar

d Regeln att pensionen beräknas på de 15 bästa inkomståren
har successivt fått genomslag

e Pensionsåldern sänktes från 67 till 65 år och rätten
till förtidspension vidgades.

Den hittillsvarande utvecklingen av pensionskostnaderna i
reala termer redovisas i tabell 8. Kostnadsökningarna är i första hand
hänförbara till ålders- och förtidspensionerna som nu utgör den större delen av
pensionsutgifterna (tabell 9). Avgiftsunderlagets ökning har — som framgår av
tabell 8 — varit betydligt mindre.

Det faktiska avgiftsuttaget till ATP för perioden 1960—
1981 redovisas i tabell 10. Som jämförelse anges i tabellen även avgiftsbehovet
under samma period om ATP hade varit ett renodlat fördelningssystem.

Enligt en prognos för är 1982 kommer
pensionsutbetalningarna att vara 27 040 milj. kr. och avgiftsinkomsterna 26 600
milj. kr. 1982 blir sålunda det första år då enbart avgifterna inte täcker
utgående pensioner.

Finansieringen av ATP sker, som redan nämnts, enligt ett
modifierat fördelningssystem med viss fondering (tabell 11 och 12, diagram 5
och 6). Fondens storlek i förhållande till samma års utgift (fondstyrka)
minskar för närvarande varje år. Den var 1970 31.0, 1975 17.3 och 1981 7.7.

Som framgår av tabell 12 och diagram 6 där fondens reala
utveckling illustreras, har fonden nu minskat realt i förhållande till sin
högsta nivå (1979).

Verkels förslag 1977

Verkets senaste förslag till avgiftsuttag avsåg perioden
1980— 1984 och baserades på följande ekonomiska antaganden.

Årlig ökning av konsumentprisindex 7,5 %

real ökning av lönerna 2 %

real nyplaceringsränta 2 %

Innebörden av verkets antagande var att köpkraften i de
yrkesverksammas löner (före skatt) skulle fördubblas på 35 år eller från 1977
— 2012. Under hittills förfiutna sex år av denna period har reallönerna i
stället sjunkit med sammanlagt 6.6 %.

1 ** Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 87

Prop. 1984/85:87 16

Verkets/)Mvu(i/o>j/a för perioden våren årlig höjning
av avgifterna med 0.25 procentenheter. Avgifterna beräknades på det så kallade avgiftsun-deriaget
enligt AFL. Siktpunkten angavs till 16—18 % år 2000 och 25 % år 2020. (Räknat
på hela lönesumman blev motsvarande värden omkring 11 respektive 13 procent.)

Vid tidigare behandling av avgiftsfrågan har ATP vid
förslagets upprättande betraktats som ett renodlat fördelningssystem.

Vid en årlig reallönetillväxt på 2 % beräknades att den
procentuella andelen försäkrade med inkomster över "taket" (7.5
basbelopp) skulle utvecklas på följande sätt:

Andel över taket (%)

år män kv

1980

13,9

1,1

2000

34,1

17,6

2020

77,8

49,3

Innebörden av denna observation är, att ATP-systemet vid
en reallönetillväxt successivt övergår från en inkomstrelaterad till en av
inkomsterna under den yrkesverksamma tiden oberoende, fast pension. Detta beror
på, att ATP-systemet bara beaktar inkomster upp till en viss, i tiden oförändrad,
real nivå nämligen 7.5 gånger basbeloppet. Om i stället grundidén med en
inkomstberoende pension bibehålls, exempelvis genom att taket höjs i takt med realinkomsterna
skulle siktpunkten ha behövt sättas högre.

I verkets huvudalternativ år 1977 beräknades fonden
utveckla sig enligt följande vid en årlig avgiftshöjning på 0.25
procentenheter.

År

1980 1984 1985 1990 1995 2000

2005
2010

2015 2020

Fond, miljarder kronor

löpande priser Fondstyrka

169 262 291 474 769 1 260 9,4 7,7' 7,4
6,2 5,8 5,8

2 053
3 182

5,7
5,2

4 480 6 028 4,4 3,8

Detta innebar en förväntad real tillväxt av fonden under
större delen av perioden 1980-2020. (Se diagram 3 och 6 i bilaga 1.)

De senaste årens negativa ekonomiska utveckling har överspelat
verkets beräkningar. I tabell 13 redovisas en jämförelse mellan faktisk
utveckling av intjänade pensionspoäng, basbelopp och real nyplaceringsränta och
beräknat utfall enligt verkets huvudalternativ år 1977. Fondens reala storlek
(i miljarder kronor) 1977,1980,1982 och 1984 enligt 1977 års beräkning och
enligt nu aktuell beräkning ser ut som följer (1982 års priser):

1977 1980 1982 1984

1977 ärs beräkning 189,3 214,6 232,5 249,7

Aktuell beräkning 191,3 200,4 201,6 208,0'

' Enligt alt 2 (7,5 % prisutveckling), sid. 17.

Prop. 1984/85:87 17

På motsvarande sätt kan fondstyrkan illustreras.

Fondstyrka:

\911 1980 1982 1984

1977 ärs beräkning 12,0 9,4 8,5 7,7

Aktuell beräkning 11,9 8,6 7,4 6,3'

Av dessa jämförelser framgår att man enligt nu aktuella
beräkningar dels får en långsammare utveckling av fonden mätt i reala termer
dels får en allt snabbare minskning av fondstyrkan jämfört med 1977 års beräkningar..

Av tabell 13 kan utläsas att också reallöneutvecklingen,
med undantag för år 1980, varit negativ sedan 1977 samt att prisutvecklingen
mätt i basbelopp varit genomsnittligt 10.6% per år. Den reala nyplaceringsrän-tan
har under samma period varit 0.9 % per år. Denna utveckling avseende reallöner,
priser och räntor skall jämföras med de av verket är 1977 gjorda antagandena.

Beräkningsförutsättningar för årets beräkningar

Riksförsäkringsverket har valt följande ekonomiska
antaganden för sin analys av avgiftsbehovet inom ATP-systemet.

Årlig förändring i procent

Parameter BNP Reallön Real nyplac. ränta

Period 1983-1989
1990-2030 1983-1989 1990-2030 1983-1989 1990-2030

Alternativ

1 a

1-2

2-2,5

0

1

0,5

1,5

1 b

1-2

4-4,5

0

3

0,5

3,5

2

O-I

1-1,5

-1

0

-0,5

0,5

3

2-3

3-3,5

1

2

1,5

2,5

Verket har funnit det rimligt att anta att
reallöneökningarna kommer att ligga lägre än ökningen av BNP. Orsakerna härtill
är bl. a. att utrymme måste skapas för ökade avgifter (exempelvis ATP-avgifter).
Vidare gäller, att den totala lönesummeutvecklingen i det korta och medellånga
perspektivet övers;tiger ovan angivna reallöneökningstal (tabell 15 och 17),
vilket bl. a. beror på ökad förvärvsfrekvens för kvinnor. Även andra faktorer
talar i samma riktning.

Val av ekonomiskt alternativ har stor betydelse för
slutsatser om behovet av avgifter, även om variationen mellan alternativen
minskar om hänsyn tas till följder av ett eventuellt önskemål om att ATP-systemets
reala innebörd skall hållas intakt.

Vid val av alternativ har verket bland annat övervägt
material ingående i 1980 års långtidsutredning (LU 80) och uppföljningen av LU
80 samt

' Enligt alt. 2 (7,5 % prisutveckling), sid. 17.

Prop.
1984/85:87 18

regeringens bedömning av det samhällsekonomiska läget så
som den bland annat framgår av proposition 1982/83:50 om vissa ekonomiska
åtgärder m. m.

För bedömningen av den långsiktiga utvecklingen har verket
utgått från alternativ 2 som huvudalternativ. För den direkta avvägningen av
avgiftsbehovet under perioden 1985 — 89 har dock verket av skäl som senare
redovisas, ej velat binda sig för ett alternativ. Det har t. ex. inte bedömts
som uteslutet att redan i det kortare perspektivet uppnå en genomsnittligt
oförändrad reallön. Ett annat utfall än det som anges för år 1983 — 89 i
alternativ 2 påverkar emellertid endast marginellt det långsiktiga resultatet i
det alternativet.

Bedömningar av Sveriges ekonomi

1980 års långtidsutredning (LU 80), som utarbetats inom ekonomide
partementet, redovisade (SOU 1980:52) fem alternativa utvecklingslinjer 1980—
1985 varav två beskrevs som huvudalternativ (alt. 1 och 2).

Försörjningsbalansens utveckling 1965—1980 samt enligt
alt. 1 och 2 i LU 80 framgår av nedanstående tabell A.

Tabell A Försörjningsbalansens utveckling 1965—1980 samt
1980—1985 enligt alternativ 1 och 2 enligt LU 80. Årlig procentuell volymförändring
(Källa: SOU 1980:52, tabell 4.5)

1965-1970

1970-1974

1974-1979

1979-1980

1980-Alt. 1

-1985 Alt. 2

Privat konsumtion Offentlig konsumtion Total konsumtion

3,0 5,9 3,9

2,5 2,6

2,5

1,6 3,9

2,4

1,0

3,1 1,7

0,5 0,4 0,5

1,6 2,6 1,9

Bruttoinvestering

3,6

1,7

-0,4

4,0

3,5

0,7

Export

7,6

7,4

2,0

0,0

7,3

2,6

Import

7,6

5,0

1,7

2,3

3,5

4,1

BNP'

3,8

2,7

1,4

2,7

2,5

1,1

' Till marknadspris

Huvudalternativ 1 som av utredningen betecknades med
underrubriken "en väg till balans" utgår från en strategi som innebär
att:

—
underskotten
reduceras. Balans i bytesbalansen senast 1990.

—
realkapitalbildningen
ökar.

—
industrisektorn
stärks.

Detta kräver enligt LU 80 stor återhållsamhet i privat och
offentlig konsumtionsökning, vilket innebär ett klart brott med utvecklingen
under 1970-talet.

Alternativ 1 präglas, enligt LU 80, i många avseenden av
kravet på förbättring i vår externa balans. Genom att stärka den
konkurrensutsatta

Prop. 1984/85:87 19

sektorn sägs det vara möjligt att åstadkomma denna
förbättring vid fullt kapacitetsutnyttjande och full sysselsättning.

Utredningens huvudalternativ 2 ("en väg mot ökad
obalans") utgår från antagandet att det endast i marginell utsträckning
går att ändra de ekonomiska utvecklingstendenserna som fanns under 1970-talet.
Man räknar således i detta alternativ med att de centrala trögheterna på
ekonomins utbudssida (här märks särskilt trögheten på arbetsmarknaden,
företagens svaga soliditet samt brister i skogsindustrins råvaruförsörjning)
kvarstår och att den inhemska konsumtionen fortsätter att expandera enligt
samma mönster som förut.

Ett avsnitt i LU 80 behandlar utvecklingen fram till 1990,
dock endast i alternativ 1 då man inte ansett det meningsfullt med någon
utvecklingsbild efter 1985 för alternativ 2.

När det gäller den makroekonomiska utvecklingen menar LU
80 att merparten av BNP-tillväxten under 1980-talet måste gå till sparande i
vid mening. Investeringarna måste öka något snabbare än BNP samtidigt som
bytesbalansen kontinuerligt måste förbättras. LU 80 pekar i detta avsnitt på
att sparkvoten i ekonomin (räknat i fasta priser) var konstant, sett över hela
perioden 1960-1979.

Den volymmässiga resurstillväxten och resursanvändningen
1979 — 1990 enligt LU 80 kan sammanfattas i nedanstående tabell B.

Tabell B Försörjningsbalans 1979—1990. Årlig procentuell
förändring

Privat
konsumtion

0.8

Offentlig
konsumtion

0.9

Total
konsumtion

0.9

Investeringar

2.9

Export

5.4

Import

3.3

BNP

2.3

Avstämning av LU80 (SOU 1982:14)

I en rapport med titeln "Tillväxt eller
stagnation" som även den utarbetats inom ekonomidepartementet har en
avstämning gjorts av LU 80. 1 rapporten redovisas tre alternativa
utvecklingsvägar under perioden 1981-1985.

Alternativ 1 i avstämningen uppges ange en väg till balans
i den svenska ekonomin. Avstämningens alternativ I har 1981 som utgångsär men
har i övrigt byggts upp efter samma principer som motsvarande alternativ i LU
80.

Alternativ II har
byggts upp från två utgångspunkter. Dels har exporten antagits växa i takt med
den internationella marknadstillväxten, dels har antagits att den strama
politiken vad gäller inhemsk efterfrågan som gäller för alternativ I också
fullföljs i alternativ II.

Prop. 1984/85:87 20

I alternativ III har politiken antagits bli inriktad på
att skapa full sysselsättning genom offentlig expansion och ökat
bostadsbyggande. Enligt avstämningen kommer en utveckling enligt alternativ
III att nå en punkt där bytesbalans- och budgetunderskottet inte längre blir
hanterliga.

Försörjningsbalansens utveckling 1981 — 1985 enligt de tre
alternativen kan sammanfattas i nedanstående tabell C.

Tabell C

Årlig procentuell Alt. 1 Alt. II

volymförändring Alt. III

Privat
konsumtion Offentlig konsumti Total konsumtion

on

0,7 0,6 0,7

0,7 0,6 0,7

1,8 2,6 2,1

Bruttoinvestering

2,5

1,7

3,7

Export

7,5

4,5

4,5

Import

4,7

4,8

6,0

BNP'

2,4

1,0

2,2

Bytesbalans
1985 i av BNP

procent

-2,0

-3,6

-5,4

Budgetsaldo
1985 i av BNP

procent

-9,3

-13,3

' Till marknadspris

Källa: SOU 1982:14 tabell 3.8; 3.9 och 3.10 (Del I) tabell 1.3 och 6.3 (Del II)

I alternativ I utgår man från att den genomsnittliga
inhemska infiations-takten för åren 19831, o. m. 1985 inte skall överstiga 5.5
% per år.

Avstämningens antaganden om pris- och löneutvecklingen för
hela perioden 1981 — 1985 enligt alt. I och III finns sammanfattade i nedanstående
tabell D.

Tabell D Pris- och löneutvecklingen 1981 — 1985 enligt avstämningen
av LU80. Årlig procentuell förändring. Källa: SOU 1982:14 tabell 4.3

Alt. I Alt.
III

6,2

10,2

6,9

12,7

0,6

2,3

Konsumentprisökning Löneökning exkl. kollektiva avgifter Reallöneökning
före skatt

Regeringens proposition 1982/83:50 om vissa ekonomiska
åtgärder, m. m.

Verket noterar att i rubricerade proposition redovisar
regeringen utgångspunkter för den ekonomiska politiken. Som utgångspunkter
anges att den ekonomiska politiken bör inriktas på följande mål:

— att mobilisera hela nationen och alla våra resurser i
kampen mot arbetslösheten. Av särskild vikt är att begränsa den höga ungdomsarbetslösheten.

Prop. 1984/85:87 21

—
att skapa
balans i vår ekonomi och minska behovet av att låna i utlandet. Ett centralt
led i detta arbete är att stärka och utveckla den industriella basen för vår
ekonomi.

—
att låta de
bördor som blir nödvändiga för att trygga sysselsättningen och vårt ekonomiska
oberoende få bäras av alla grupper i samhället och fördelas efter bärkraft.

—
att bekämpa infiationen:
de övriga målen för den ekonomiska politiken kan på sikt inte uppnås om vi
inte kan hejda pris- och kostnadsökningarna.

Verket noterar också att i propositionen redovisas bland
annat de ekonomisk-politiska alternativen och strategin för de närmaste åren.

Utvecklingen under 1970-talet av vissa ekonomiska
parametrar

Nedan lämnas en sammanfattning av de procentuella
förändringarna över pris-, löne- och ränteutvecklingen från och med 1970.

Tabell E Genomsnittlig procentuell förändring per år av
lönekostnadsutveckling' , basbeloppsutveckling, utveckling av
konsumentprisindex (kpi) samt nyplaceringsränta för AP-fonden

År

Lönekost-

Basbelopps-

Konsument-

Nyplace-

nadsut-

utveckli

ing

prisindex

ringsränta

veckling'

1969-1974

9,5

6,9

7,3

7,3

1974-1979

11,8

10,1

9,7

9,6

1969-1979

10,7

8,5

8,6

8,4

1979-1982

7,9

10,8

11,3

12,9

' Lönekostnadsutveckling enligt Konjunkturinstitutet. Här
avses timlöneökning, exkl. sociala avgifter, baserade på lönesummeutvecklingen
sedan lönebelopp hänförts till period varunder de inarbetats (periodicering).
Källa: Konjunkturläge jan. 1982 - Prognos för 1982

Följande beräkning kan göras över genomsnittlig
reallöneökning och realränta. Beräkningarna är baserade på materialet i tabell E
ovan.

Tabell F Genomsnittlig årlig reallöneökning och
genomsnittlig realränta för A P-fondens nyplaceringar

År Reallöneökning (%) Realränta (%) för

nyplaceringar

1969-1974

+ 2.0

1974-1979

-1- 1.9

1969-1979

+ 1.9

1979-1982'

-3.1

-
0.1

-
0.2

-_____________________________ 0,1

______________________________ + 1.5______________

' Prognos för 1982

Motiv för val av beräkningsförutsättningar och för valda
utgångspunkter i övrigt för verkets förslag

Olika meningar kommer till uttryck beträffande den mest
lämpliga

Prop. 1984/85:87 22

strategin för att uppnå balans i landets ekonomi. Vissa
drag i analysen av vilka de grundläggande obalanserna är samt vad som är
nödvändigt att nu inrikta politiken på synes det emellertid råda enighet om.
Bland dessa faktorer märks:

□ Ekonomisk tillväxt måste
åstadkommas

□
Utrikesbalansen
måste återställas

D Budgetunderskottet måste minskas kraftigt D Infiationen
måste begränsas

För att nå de angivna målen måste:

D Investeringarna öka

n
Sparandet öka

n
Näringslivets internationella konkurrenskraft öka

□ Konsumtionen hållas tillbaka och de
yrkesverksammas löneutveckling

vara mycket återhållsam. Reallönesänkningar måste inledningsvis ac

cepteras.

På lång sikt torde gälla att en tillväxt av den storlek
som uppnåddes under 60- och 70-talen inte är möjlig. Under denna punkt finns
anledning att notera, att en viss storlek på den procentuella tillväxten i
absoluta tal motsvarar en allt större produktionstillväxt. Som ett exempel kan
nämnas att en tillväxt i BNP på 1 % per år under trettioårsperioden 1982 —2012
ger lika stor total produktionsökning mätt i volym som under den exempellösa
tillväxtperioden 1962-1977.

Verket vill inte med det anförda binda sig för några
prognoser över den ekonomiska utvecklingen på lång sikt utan det anförda är i
stället bakgrund för verkets uppfattning att en långsiktig beredskap måste finnas
för att möta gällande pensionsförpliktelser även vid låg eller ingen
produktionstillväxt.

Av
redovisat bakgrundsmaterial har verket vidare dragit den slutsatsen, att
konsumtionsökningar under den kommande femårsperioden tillföljd av
pensionsutbetalningar från tilläggspensioneringen måste få en omedelbar
finansiering med hjälp av avgifter dvs att en finansiering av pensionsförpliktelserna
med hjälp av AP-fonden inte bör ske.

Vidare synes det som om en eventuell kommande höjning av
reallönerna under åttiotalets senare hälft inte säkert kommer att kunna uppväga
den sänkning som nu närmast måste komma.

Utförda beräkningar

Den beräknade framtida utvecklingen av pensionskostnader
och avgiftsunderlag, under olika antaganden om den ekonomiska utvecklingen,
redovisas i tabellerna 14— 17.1 alla alternativen ökar pensionskostnaderna men
i avtagande grad. Avgiftsunderlaget ökar i mindre omfattning än kostnaderna
utom i de ur tillväxtsynpunkt extremt positiva alternativen

Prop. 1984/85:87 23

1 b och 3. Dessa alternativ innebär emellertid att pä sikt
en mycket stor andel aktiva kommer att ha inkomster över 7.5 basbelopp och att
allt fier pensionärer når taket i ATP-systemet (bilaga 2 tabellerna 6, 7). (I
ett realt oförändrat pensionssystem fordras även i dessa alternativ kraftiga
avgiftshöjningar.)

Förväntade
uttagsprocenter i ett renodlat fördelningssystem redovisas i tabell 18 samt i
tabell 1 i bilaga 2 där avgiftsunderlag och pensionskostnader redovisas.
Avgiftsuttaget beräknas fr. o. m. år 1982 på hela lönesumman. För jämförelsens
skull redovisas i tabell 19 det faktiska avgiftsbehovet 1960— 1982 och det
redovisade uttagsbehovet i 1977 ärs skrivelse (dess huvudalternativ) omräknat
på hela lönesumman.

Skillnaden
i avgiftsbehov i det långa perspektivet mellan de olika alternativen beror
till en del på att allt fiera, i de ur tillväxtsynpunkt mer positiva
alternativen, får inkomster överstigande ATP-taket. Ändrar man taket successivt
för att vidmakthålla ATP-systemets pensionsskydd genom att låta taket realt
förändras i takt med lönerna leder detta i alternativen 1 a, 1 b och 3 till ett
avgiftsbehov år 2030 som överslagsvis lågt räknat ligger i intervallet 17 — 25%
i stället för 12 — 23% som avgiftsbehovet blir om taket inte justeras.
Skillnaden mot de 32 % som alternativ 2 innebär minskar alltså.

Avgiftsbehov och genomsnittlig höjning i de olika
alternativen med och utan justering av taket ser ut som följer.

la Ib 2 3

Avgiftsbehov 2030, % 23,3 11,7 32,1 16,0

Genomsnittlig höj

ning 1985-2030 0,28 0,03 0,46 0,12

Avgiftsbehov 2030

om taket
justeras, % 25 17 32 20

D:o genomsnittlig

höjning 0,32 0,14 0,46 0,21

I bilaga 1, diagram 3 och 6, redovisas AP-fondens
förväntade utveckling under olika ekonomiska antaganden. Beräkningarna utgår
från alternativen oförändrat avgiftsuttag respektive en höjning av
avgiftsuttaget med 0.2 procentenheter per år till 19 % år 2030. Det senaste
alternativet svarar mot den angivna siktpunkten i verkets förslag 1977. I
bilaga 2, tabellerna 8.1, 8.2, 9.1 och 9.2 anges "kritiska" tidpunkter
för fonden och fondstyrka framräknade under samma förutsättningar.

Av beräkningarna framgår, att fonden är mycket känslig för
uttag som är lägre än vad som fordras för att årligen täcka löpande
pensionsutbetalningar. Sålunda kan konstateras att i alternativ 1 a är det
genomsnittliga behovet av årlig höjning av uttagsprocenten 0.28 procentenheter.
Om avgiften i stället höjes med 0.2 procentenheter/år tömmes fonden under
perioden. Det sker redan är 2008. I alternativ 3 är det genomsnittliga höjningsbehovet
0.12 procentenheter. Hålles i stället avgiftsuttaget oför-

Prop. 1984/85:87 24

ändrat töms fonden år 2005. Om i stället i detta
alternativ uttaget höjs med 0.2 procentenheter/år erhålles på sikt en kraftig real
ökning av fonden.

Fonden kan alltså inte användas för att man under en
längre tid i någon nämnvärd grad skall kunria avvika från den ökningstakt av
avgiftsuttaget som erfordras i ett rent fördelningssystem.

Att fondens styrka som buffert också är begränsad kommer
att framgå av det följande.

Verkets ekonomiska beräkningsalternativ innebär en
snabbare real ökning av bruttonationalprodukten (BNP) än av lönerna.
Pensionssystemet är ett trögrörligt system på utgiftssidan medan förändringarna
i avgiftsunderlaget (lönesumman) får ett direkt genomslag på inkomstsidan. I
föregående avsnitt har redovisats erforderliga uttagsprocenter i ett fördelningssystem.
I tabell 20 redovisas som ett alternativt mått på ATP-systemets kostnader pensionerna
som andel av BNP. Som framgår av tabellen kommer utom i det mest positiva
ekonomiska alternativet (1 b) ATP-systemet att utgöra en ständigt växande
andel av BNP under en mycket lång framtida period. (Hänsyn har ej tagits till
bortfall av kostnader för kommunalt bostadstillägg och pensionstillskott.)

Följande kan redovisas i sammandrag:

A TP-pensioner
i procent av BNP

År
Alt. 1 a

Alt. 1 b

Alt. 2

Alt. 3

1982 4,5
2030 6,5

4,5 3,3

4,5 8,9

4,5 4,6

Även vid denna jämförelse måste beaktas, att den reala
innebörden av pensionssystemet i tillväxtalternativen successivt urholkas. Om
den del av realinkomsterna som täcks av ATP-systemet tillåts växa i takt med en
eventuell tillväxt i lönerna blir andelarna av BNP större än andelarna ovan.
Detta gäller samtliga alternativ utom alternativ 2.

Förslag

I det följande redovisas avgiftsbehovet grundat på verkets
beräkningsalternativ 2 i jämförelse med alternativ I a.

Under perioden 1985—1989 behöver avgiftsuttaget till den
allmänna tilläggspensioneringen i alternativ 2 höjas från 9.8 till 14.4 procent
om pensionskostnaderna skall täckas enbart med avgiftsinkomster. Motsvarande
blir i alternativ 1 a en höjning till 13.4 procent. Utgångspunkten för
beräkningarna är som tidigare redovisats en antagen ärlig förändring av
reallönerna med i alternativ 2 i genomsnitt — 1 procent under perioden och med
O procent i alternativ I a.

Frågan är nu om en anpassning av avgiftsuttaget skall ske
helt inom perioden eller om anpassningen bör ske över en längre period.

I verkets långsiktiga huvudalternativ — med en genomsnittlig
i stort sett

Prop. 1984/85:87 25

oförändrad reallön — blir siktpunkten för avgiftsuttaget
år 2030 omkring 32 procent. I tabellerna 21—22 redovisas AP-fondens utveckling
i detta alternativ vid en höjning av avgiftsuttaget med 0,5 procentenheter
varje år 1985 t. o. m. år 2030 för vilket år avgiftsuttaget blir 32.8 procent.

Verket vill understryka att vid beräkningsalternativ som
slutar på sådana nivåer är den utveckling av analysmodellen som inledningsvis
nämnts av stor betydelse. Skattebelastningen på ATP-pensionerna, fondens samhällsekonomiska
betydelse m. fi. faktorer bör beaktas i ett sådant sammanhang. Först med en
sådan bredare bakgrund kan mer definitiva slutsatser dras om betydelsen av angivna
avgiftsbehov.

Som framgår av tabell 22 skulle fonden vid en sådan
långvarig anpassning av avgiftsuttaget minska hastigt i reala termer och
fondstyrkan blir mycket låg. Orsaken är att systemet inte förmår "ta
igen" den nedgång som det utsätts för under den inledande perioden och att
avgiftsnivån år 1989 är 2.1 procentenheter "för låg" jämfört med
pensionsutbetalningarna. Detta skulle fä till följd att ATP-systemet pä sikt
blir mycket sårbart för svackor i samhällsekonomin. Verket vill därför ej förorda
en anpassning av avgiftsnivån enligt denna modell.

I samma riktning som det just anförda verkar de krav på
samhällsekonomin som önskemålet om en återställd balans reser. De medför bland
annat önskemål om ökade investeringar och ökad produktion för export för att
komma till rätta med nuvarande balansbrister. Detta talar som angetts i det
föregående för att de löpande pensionsutbetalningarna, som till större delen
går till konsumtion, bör finansieras med avgifter helt inom den aktuella
avgiftsperioden.

Verket erinrar slutligen om att i det ur tillväxtsynpunkt
mycket positiva alternativet 3 med I % reallöneökning och 1.5% real nyplaceringsränta
fordras en höjning av avgiften med cirka 0.6 % per år 1985— 1989. Någon
möjlighet att med oförändrade regler för pensionernas nivå kraftigt minska
behovet av avgiftshöjningar finns alltså inte.

Vid en höjning av avgiftsuttaget för perioden 1985—1989
med ca 0.8 % per år i alternativ 2 och ca 0.8 % per år i alternativ 1 a
bibehålls i stort sett fondens reala värde under perioden (se tabellerna 24
resp. 26).

Som illustration återges hur fondstyrkan då utvecklas i
alternativ 2.

Fondstyrka å r
1983 1984

1985

1986

1987

1988

1989

6,8
6,3

5,9

5,5

5,2

4,9

4,8

Under antagande om en fortsatt höjning av avgiftsuttaget
med i genomsnitt 0.45 procentenheter per år under perioden 1990 — 2030 blir
fondstyrkan resp. uttagsprocenten i alternativ 2 enligt följande (årlig ökning
av kpi 7.5 %, real nyplaceringsränta 0.5 %):

Prop.
1984/85:87 26

Fondstyrka å r

1990 2000 2010 2020 2030

4,6 4,1 3,8 3,0 3,1

Uttagsprocent

15,25 19,75 24,25 28,75 33,25

I det föregående har verket utgått frän en strikt knytning
av basbeloppet till kpi. Med ledning av proposition 1982/83:55 om upphävande av
beslut om karensdagar, m. m. kan slutligen övervägande redovisas angående
justering av avgiftsbehovet på grund av aviserade åtgärder med ledning av devalveringen.

Devalveringens effekter på basbeloppet kan för 1984 vid
oförändrade regler uppskattas till ca 4 procent. Om pensionerna inte skall
kompenseras för den prishöjning som devalveringen orsakar bör alltså
basbeloppet reduceras med denna procentsats. Under antagande att reduceringen
ej återställs under perioden kommer basbeloppet under perioden 1984— 1989 att
fortsätta att vara 4 procent lägre än vid en strikt anknytning till
konsumentprisindex.

Med antagande om att reallöneförsämringen under åren 1983
och 1984 blir 5 respektive 2 procent följer av huvudantagandet för alternativ 2
att reallönerna därefter förblir oförändrade under resten av perioden 1985 —
1989. Då erhålles följande resultat.

För 1983 ger den kraftiga reallöneförsämringen (och därmed
sammanhängande urholkningen av avgiftsunderlaget) tillsammans med det i proposition
1982/83:55 föreslagna tilläggsbeloppet pä 300 kr. ett ökat avgiftsbehov pä ca
0.6 procentenheter jämfört med utfallet i beräkningarna av alternativ 2 i det
föregående.

För 1989 har denna förhöjande effekt avklingat så att det
erforderliga avgiftsbehovet kan sättas 0.5 — 0.6 procentenheter lägre än vad
som i det föregående angivits för alternativ 2 beroende på den lägre
utvecklingen av basbeloppet på förmånssidan. Den årliga justeringen av
avgiftsbehovet för perioden 1985—1989 skulle således i och för sig minska med
ca 0.1 procentenheter per år. Dock innebär det då att det särskilda
höjningsbehovet de första åren i perioden inte beaktats.

Motsvarande beräkning kan göras i alternativ 1 a. Med
samma antagande om reallöneförsämringar 1983 och 1984 fås en reallöneökning om
1.4% per år 1985—1989 för att ge den i alternativ 1 a för hela perioden antagna
oförändrade reallönen. Det visar sig, att den möjliga minskningen av avgiftsjusteringsbehovet
för perioden 1985— 1989 också i detta alternativ blir ca 0.1 % med samma
reservation som i föregående stycke angående det särskilda höjningsbehovet de
första åren i perioden.

Det föreligger stora svårigheter att bedöma den ekonomiska
utvecklingen. Riksförsäkringsverket vill därför ej i sitt slutliga förslag
utgå från ett givet alternativ.

Prop. 1984/85:87 27

Verket föreslår att avgiftsuttaget höjs med mellan 0.8—
1.0 procentenheter varje år under perioden 1985— 1989.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknad
Scher-man, deltagit överdirektören Sjönell samt ledamöterna Albåge, Granqvist, Håvik,
Olsson och Walander.

Därjämte
har närvarit styrelsesuppleanterna Eklund, Lund och Ringa-by,
personalföreträdarna Almqvist och Tjärnberg, avdelningscheferna Örtengren,
Ljungholm, Söderberg och Sjöquist, tf. avdelningschefen Eriksen, byråcheferna Marits,
Smedmark och Bjurén samt socialförsäkringsombuden Andersson och Silverberg.

Vid ärendets handläggning avgav ledamoten Albåge följande
skiljaktiga mening:

"Särskilt yttrande av ledamoten Albåge

Utgångspunkten för mitt ställningstagande i styrelsen är
följande.

Den uppgift som åligger Riksförsäkringsverket är att lägga
fram förslag till finansiering av den allmänna tilläggspensioneringen (ATP)
under åren 1985—1989. Riksförsäkringsverket har därvid att utgå från gällande
lag om ATPs utformning och omfattning och från rimliga antaganden om den
ekonomiska utvecklingen i samhället m. m. Avgiftsuttaget föreslås enbart
utifrån en bedömning av den allmänna tilläggspensioneringens behov, således ej
med hänsynstagande till samhällsekonomin i dess helhet eller företagens
möjligheter att bära de ökade avgifterna.

Mot den angivna bakgrunden kan jag biträda beslutet om
förslag till ATP-avgift 1985— 1989. Jag finner beslutet välgrundat såväl vad
avser val av beräkningsalternativ som slutsatser ifråga om behov av
avgiftshöjningar.

Jag vill
emellertid förutsätta att — då slutligt beslut fattas om ATP-avgifterna för de
angivna åren — detta beslut grundas på vidare bedömningar och hänsynstaganden
än dem det ålegat Riksförsäkringsverket att göra. Ett "naket" beslut
om så höga arbetsgivaravgiftsökningar som föreslås skulle — tillsammans med
övriga kostnadsökningar för företagen — leda till en nedåtgående spiral för
tillväxten. Detta skulle ytterligare försämra möjligheterna för ekonomisk
återhämtning i landet och också för att gardera ATP. Att förlita sig på att
höjningen av ATP-avgiften i någon mening kan tas ur "löneutrymmet" är
icke realistiskt. Om den prioriteringen görs att ATPs förmånssida skall vara
oförändrad måste därför beslutet om höjning av ATP-avgiften åtföljas av beslut
om lika stor sänkning av någon annan arbetsgivaravgift för företagen, eftersom
en ökning av den sammanlagda belastningen på företagen inte kan
accepteras."

Karl Gustaf Scherman

Tor Eriksen föredragande

Prop. 1984/85:87 28

Bilaga 2

Till regeringen Socialdepartementet

Angående avgiftsuttag och förvaltningskostnadsandel för
arbetsskadeförsäkringen för åren 1985—1989

(I bilaga)'

Det åligger riksförsäkringsverket att under innevarande år
föreslå procentsats och förvaltningskostnadsandel för uttag av avgift enligt 7
kap 3 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring för åren 1985-1989.

Beträffande val av beräkningsalternativ och ekonomiska
överväganden för avgiftsperioden hänvisar verket till den av verket samtidigt
avlämnade skrivelsen (Dnr GD nr 420/82) om avgiftsuttag för allmän
tilläggspension.

De av verket utförda beräkningarna redovisas i bifogade
tekniska underlag.

Som framgår av bilaga 1 i det tekniska underlaget beräknas
fondstyrkan, med det fastställda avgiftsuttaget, att avta under innevarande
avgiftsperiod.

I verkets beräkningsalternativ I som innebär oförändrade
reallöner kommer fondstyrkan vid oförändrat avgiftsuttag att öka under perioden
1985— 1989 under alla antaganden om infiationens storlek.

1 verkets beräkningsalternativ 2 som innebär en årlig
minskning av reallönerna med en procent kommer fondstyrkan att avta. Vid en infiation
på tio procent sjunker fondstyrkan från 0,46 till 0,36.

Effekten av devalveringen på priser och löner kommer att
påverka försäkringens ekonomi redan under åren 1982 och 1983.

Med hänsyn
till fondens relativt ringa storlek bör utvecklingen av försäkringens ekonomi
följas med största uppmärksamhet.

Verket föreslår oförändrat avgiftsuttag på 0,60 procent
1985—1989 men avser att återkomma med nytt förslag till avgiftsuttag om den
ekonomiska utvecklingen blir ogynnsammare än vad som antagits i verkets
beräknings-alternativ 1 och 2.

Beträffande förvaltningskostnadsandelen föreslår verket
att denna under perioden 1985-1989 bibehålles oförändrad och fastställd till
1/30 av avgiftsuttaget.

I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknad
Scher-

' Har ej medtagits här.

Prop. 1984/85:87 29

man,
deltagit överdirektören Sjönell samt ledamöterna Eklund, Granqvist, Håvik,
Olsson och Walander.

Därjämte har närvarit
styrelsesuppleanterna Lund och Ringaby, personalföreträdarna Almqvist och
Tjärnberg, avdelningscheferna Örtengren, Ljungholm, Söderberg och Sjöquist, tf
avdelningschefen Eriksen, byråcheferna Marits, Smedmark och Bjurén samt
socialförsäkringsombuden Andersson och Silverberg.

Karl
Gustaf Scherman

Tor
Eriksen föredragande

Prop. 1984/85:87 30

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden på RFV:s förslag till
avgift för ATP och arbetsskadeförsäkringen för åren .1985—1989

A. Prognosen över den ekonomiska utvecklingen

Allmänna pensionsfondens första, andra och tredje
fondstyrelse

Osäkerheten vid bedömningen av de olika förutsättningarna
för riksförsäkringsverkets kalkyler blir större ju längre kalkylperioden göres.
Erfarenheterna från långtidsutredningarna visar att redan över ett femårsperspektiv
kan prognosmissarna bli fatalt stora. På längre sikt ökar osäkerheten
progressivt. När riksförsäkringsverket trots denna osäkerhet gör beräkningar 50
år in i framtiden kan motivet härför vara att vissa element av betydelse, t.
ex. befolkningsutvecklingen, kan bedömas med en viss sannolikhet för länga perioder.
Det långa perspektivet kan vidare vara naturligt med hänsyn till att
pensionssystemet avser kostnaders och inkomsters fördelning över generationer.
Vissa frågor kan meningsfullt belysas i det långa perspektivet. Det är
emellertid tveksamt om man utifrån mycket osäkra och svårmotiverade kalkyler —
i verkligheten räkneexempel — över den ekonomiska utvecklingen på mycket läng
sikt kan dra några slutsatser om hur avgiftsstrategin skall läggas upp för den
närmaste femårsperioden. Osäkerheten om vad som inträffar redan under resten av
80-talet är så stor att man även under perioder som ur ATP-systemets synvinkel
framstår som korta bör föra en flexibel politik, som möjliggör en successiv
anpassning både till själva ATP-systemet och till den samhällsekonomiska
problematiken.

ATP-systemets intäkter och kostnader är kostnader och
intäkter för andra delar av samhällsekonomin. ATP-systemet är inte i och för
sig ett ekonomiskt-politiskt medel men avgiftsuttag och fonduppbyggnad påverkar
samhällsekonomin och får därmed på sikt återverkningar också på ATP-systemet.
Behovet av en fonduppbyggnad måste ses i samband med behovet av
samhällsekonomins totala sparande och sparfördelning. Avgiftsuttagen har i
princip samma innebörd som de arbetsgivaravgifter som staten använder sig av
och konkurrerar med dessa. Att ATP-systemet måste ses i ett vidare ekonomiskt-politiskt
sammanhang betyder att ställningstagandet till avgiftsuttaget inte kan
bestämmas enbart med utgångspunkt från systemets finansieringsbehov. Denna
synpunkt framhålles också av riksförsäkringsverket, i varje fall beträffande
de långsiktiga alternativen — först med en "bredare bakgrund
(inkluderande skattebelastningen på ATP-pensionerna, fondens samhällsekonomiska
betydelse m. fl. faktorer) kan mer definitiva slutsatser dras om betydelsen av
angivna avgiftsbehov".

Prop.
1984/85:87 31

RRV:

Vid beräkningar av det slag som RFV utfört blir det
nödvändigt att som RFV gjort arbeta med ett begränsat antal
utvecklingsmöjligheter. Enligt RRVs mening är det emellertid mer ändamålsenligt
att här arbeta med tre tidsperioder, ett kort perspektiv fram t. o. m. år 1985,
ett medellångt perspektiv 1986-1989 och ett långt 1990-2030. Detta kan göras
utan att antalet alternativ behöver utökas, nämligen genom att i modellen
endast ha ett gemensamt antagande om BNP-utvecklingen i det långa perspektivet.

Om en sådan indelning görs för tiden till år 1990 kan mer
realistiska antaganden göras för det korta perspektivet både vad gäller
reallöneutvecklingen och den reala nyplaceringsräntans utveckling.

Den reala nyplaceringsräntan framtill år 1990 antas i RFVs
modell ligga en halv procentenhet över den reala löneutvecklingen i samtliga
alternativ. Den genomsnittliga reala nyplaceringsräntan för AP-fonden har under
åren 1979— 1982 legat 4,6 procentenheter över den reala löneutvecklingen.
Förhållandet mellan reallöneförändringen och den genomsnittliga reala nyplaceringsräntan
för AP-fonden under de senaste åren avviker således markant från antagandena i RFVs
modell.

Fullmäktige i Riksbanken:

Förslaget i fråga bygger på ett mycket pessimistiskt
scenario med en reallön som sjunker för perioden 1983— 1989 och därefter är
oförändrad fram till år 2030. En sådan drastisk försämring av de
samhällsekonomiska förutsättningarna skulle framtvinga en förändring av hela
det svenska välfärdssystemet. Därvid skulle enligt fullmäktiges mening tidigare
pensionsutfästelser inte kunna lämnas utan omprövning. En så kraftig försvagning
av den svenska ekonomin borde därför snarare föranleda en reduktion av gjorda
pensionsutfästelser än en omedelbar, tämligen drastisk höjning av
avgiftsuttaget.

Något preciserat mål för fonduppbyggnaden har aldrig
formulerats. Det är under sådana omständigheter naturligt att RFV utifrån sina
utgångspunkter, i försäkringens intresse, grundar sina förslag till
avgiftsuttag på en mycket försiktig, långsiktig ekonomisk framtidsbedömning.
Ett så pessimistiskt utvecklingsscenario fram till år 2030, som alternativ 2
representerar, bör emellertid inte läggas till grund för fastställande av
avgiftsuttaget för perioden 1985— 1989. Det finns enligt fullmäktiges mening
inte anledning att bygga beslutet för de närmaste åren på ett inte underbyggt
extremt pessimistiskt scenario. AP-fonden bör kunna tjäna som buffert vid en
temporär svacka i avgiftsunderlaget.

Svenska kommunförbundet:

Förslaget om höjd avgift till ATP bygger på antagandet om
en fortsatt

Prop. 1984/85:87 . 32

svag ekonomisk utveckling i samhället. Det finns enligt
styrelsens mening skäl till vissa justeringar i de antaganden som legat till
grund för beräkningarna. Ett lägre avgiftsuttag än enligt verkets förslag bör
enligt styrelsens mening vara tillfyllest.

TCO:

TCO vill för sin del understryka att ATP-systemet står
inför en allvarlig utveckling endast om man inte är beredd att tillgodose
finansieringen av systemet. Avgiftsuttagets storlek inom ATP-systemet är direkt
beroende av reallönernas utveckling och därmed av den ekonomiska utvecklingen. TCO:s
utgångspunkt är att man även i fortsättningen skall vidhålla den pensionsnivä
som finns inom ATP-systemet.

Vad gäller
den nu aktuella frågan om fastställande av avgiftsuttaget för perioden 1985—
1989 konstaterar TCO att riksförsäkringsverkets bedömningar av den ekonomiska
utvecklingen av naturliga skäl präglas av stor osäkerhet. Med hänsyn till detta
och till att förutsättningarna för att fastställa avgiftsuttaget kan komma att
ändras till följd av den föreslagna utredningen är det nu enligt TCO:s mening
svårt att definitivt fastställa avgiftsuttaget för hela perioden 1985— 1989.

LO:

LO anser att riksförsäkringsverket vid bedömningen av den
långsiktiga samhällsutvecklingen har utgått från ett direkt
katastrofalternativ. Alternativet innebär att löneutvecklingen i stort
beräknas avstanna från och med innevarande år och inte förändras i positiv
riktning under hela tiden fram till år 2030. Skulle detta ske blir såväl ATP-systemet
som många andra trygghetssystem omöjliga att upprätthålla. Alternativet innebär
ständigt stegrad arbetslöshet, fortsatt förlorad löneandel och ett mycket lågt
resursutnyttjande. LO anser alternativet helt orealistiskt och menar att
beräkningar av avgiftsuttag utifrån detta alternativ därmed är ointressanta,
särskilt i det längre tidsperspektivet.

Ett mer realistiskt alternativ, även om detta också
framstår som alltför pessimistiskt är alternativ 1 a, där man i det korta
tidsperspektivet har en reallöneutveckling på + O och i det längre
tidsperspektivet innebär en ärlig reallöneförbättring på 1 %.

Samtliga av verkets alternativ utgår ifrån en
beräkningsmetod som innebären enprocentigskillnad mellan BNP-ökningoch
löneökning. Hur relationerna mellan dessa två faktorer ska vara är emellertid
resultat av ekonomisk-politiska åtgärder. På kortare sikt kan verkets
utgångspunkt vara motiverad av att resurser måste styras över till
avgiftsökningar, bl. a. till ATP, till kapitalbildning och bytesbalans. På
längre sikt är det emellertid inte rimligt med så stora skillnader mellan BNP
och löneökningar. Sannolikt skulle en sådan utveckling leda till fortsatt ökade
vinstandelar

Prop.
1984/85:87 33

och bytesbalansöverskott. Slutsatsen av kritiken av
verkets bedömningsmetod är att inget av verkets ekonomiska alternativ i det
långa perspektivet synes riktigt genomarbetat.

LO kan
inte acceptera verkets prognos för den ekonomiska utvecklingen och därigenom
också för inkomstunderlaget för ATP. LO förutser en bättre ekonomisk utveckling
än den verket prognostiserar.

SAF:

De av RFV valda antagandena är uttryck för stor
försiktighet, vilket är naturligt med tanke på RFVs ställning. Vi vill för vår
del också betona osäkerheten i beräkningar som avser perioder bortom år 2000.
Det kan erinras om att 1982 års nyplaceringsränta för AP-fonden innebar en realränta
på 4,5 procent. Även för innevarande år torde nyplaceringsräntan komma att
uppvisa en viss realränta. Därigenom stärks AP-fondens roll som buffert.

S H lO-Familjeföretagen:

SHIO-Familjeföretagen finner att verkets uppfattning om
utvecklingen fram till 1989 är något för pessimistisk. I bedömningen finns det
anledning att beakta alternativet 3 förutom 1 och 2.

SHIO-Familjeföretagen anser vidare att de angivna
förutsättningarna beträffande real nyplaceringsränta är alltför negativa. En
god real avkastning på AP-fonden är av stor betydelse för att vi skall kunna
trygga ATP-utfästelserna.

SHIO-Familjeföretagen delar AP-fondens syn på
beräkningsförutsättningarna.

B. Förslaget om perioden för vilken ATP-avgiften skall
fastställas Allmänna pensionsfondens första, andra och tredje fondstyrelse

Fastställandet av avgiftsuttaget måste alltid grundas på
osäkra och i viss mening godtyckligt valda förutsättningar.

Fondstyrelserna finner att starka skäl, inte minst i
nuvarande läge, talar för att begränsa det aktuella beslutet till att gälla 2 å
3 år. Därigenom ökar fiexibiliteten i den ekonomiska politiken.

RRV:

RRV föreslår att ATP-avgiftens storlek fastställs endast
för åren 1985 och 1986. Att fastställa ATP-avgiftens storlek endast för dessa
år torde möjliggöra en mjukare anpassning av avgiftsnivån. Den nya prövning av
avgiftens storlek som därmed erfordras längre fram för att fastställa avgiften
för åren 1987—1989 kan då grundas på ett mer aktuellt underlag.

Prop. 1984/85:87 34

Fullmäktige i Riksbanken:

Med hänsyn till rådande osäkerhet om bl. a. styrkan och
varaktigheten i en kommande internationell expansion skulle fullmäktige vilja
förorda i detta sammanhang att man inte fastställde avgiften för hela perioden
1985— 1989 utan nöjde sig med att lägga fast den för de första två, möjligen
tre, åren.

Svenska kommunförbundet:

Med tanke på osäkerheten i den ekonomiska utvecklingen kan
det enligt styrelsens mening vara motiverat att undvika att nu binda sig för ATP-avgifternas
storlek under en så lång tidsperiod som föreslås i Riksförsäkringsverkets
utredning.

TCO finner det inte möjligt att ta ställning till
Riksförsäkringsverkets bedömningar vad gäller avgiftsuttaget för hela perioden.
Dessa är som angetts präglade av stor osäkerhet. TCO anser att man tillsvidare
kan utgå från verkets förslag, men med den absoluta förutsättningen att
beslutet kan omprövas under avgiftsperioden.

LO:

Mot bakgrund av osäkerheten i den ekonomiska bedömningen
under 1980-talet anser LO det oklokt att redan nu besluta om avgiftsnivån för
resten av 80-talet. LO vill därför föreslå att beslutet om avgifterna till ATP
fattas för en kortare period, förslagsvis för 2 å 3 år, för att därefter äter
omprövas.

SACO/SR pekar på möjligheten att låta avgiftsuttaget
bestämmas för kortare perioder än 5 år. I praktiken innebär ju ett beslut
hösten 1983 att man skall bestämma avgifterna 6 år framåt i tiden. Även om
pensionsfrågorna skall ses långsiktigt så bör detta inte hindra att
avgiftsuttagen bestäms för kortare perioder, med hänsyn till
reallöneutveckling, realränta, fondavkastning, övriga konkurrerande
finansieringsbehov m. m.

SAF:

Svårigheterna att bedöma utvecklingen av BNP och reallöner
på längre siktan 10—20 är är betydande. Detta i förening med rådande osäkerhet
om hur dagens belansproblem skall lösas talar för att statsmakterna låter
beslutet om ATP-avgift avse endast 2 eller 3 år.

LRF:

I avvaktan på en översyn av pensionssystemet, bör beslutet
om framtida uttag om ATP-avgifter omfatta kortare tid än 5 år.

Prop.
1984/85:87 35

C. Förslaget om höjning av ATP-avgifter

Allmänna pensionsfonden, första, andra och tredje
fondstyrelserna

Beträffande storleken av avgiftsuttagets höjning vill
fondstyrelserna inte precisera sin uppfattning längre än att den bör ligga inom
marginalen 0,2 — 0,5 procentenheter per år. Denna bedömning grundar sig på den
samhällsekonomiska situation som kan förutses under resten av 80-talet och de
problem som då möter för att upprätta balansen i den svenska ekonomin.
Fondstyrelsernas förslag har likaledes beaktat systemets förmåga att
finansiera de pensionsåtaganden som föreligger under denna period.

Fullmäktige i Riksbanken:

En framräkning av alternativ 2 vid 7,5 % årlig
prisstegring och en årlig höjning av avgiftsuttaget med en halv procentenhet
under perioden 1985— 1989 ger vid handen att AP-fondens reala storlek (1982 års
priser) skulle minska med ca 8 % — från 202 miljarder kr. i slutet av 1982 till
185 miljarder kr. i slutet av 1989 — samtidigt som dess nominella värde skulle
växa avsevärt — till 308 miljarder kr. en ökning med i genomsnitt 15 miljarder
kr. per år. Med något gynnsammare antaganden för reallön och realränta än de
som ligger till grund för alternativ 2, bör AP-fondens reala nivå kunna hållas
oförändrad eller t. o. m. stiga. Denna nivå har i stort sett legat fast under
de senaste fyra å fem åren. Under denna tid har de årliga avgiftshöjningarna
rört sig kring 0,2 procentenheter omräknat till det nya större
avgiftsunderlaget.

Mot bakgrund av ovan angivna överväganden anser
fullmäktige en ärlig avgiftshöjning i intervallet tre till fem tiondels
procentenheter rimlig.

Svenska kommunförbundet:

Ett lägre avgiftsuttag än enligt verkets förslag bör
enligt styrelsens mening vara tillfyllest.

Landstingsförbundet:

Riksförsäkringsverkets uppgift är att föreslå ett
avgiftsuttag enbart utifrån en bedömning av den allmänna
tilläggspensioneringens behov. Landstingsförbundet förutsätter emellertid att
när statsmakterna fattar beslut om ATP-avgifterna för de angivna åren, så grundas
detta beslut på vidare bedömningar och avvägningar än dem som det ankommer på
riksförsäkringsverket att göra.

LO:

Utifrån ökningen av ATP-utbetalningarna under 80-talet,
anser LO en avgiftshöjning helt nödvändig. Mot bakgrund av LOs mer optimistiska
syn

Prop. 1984/85:87 36

pä den ekonomiska utvecklingen är dock den av verket
föreslagna avgiftshöjningen i överkant.

LO anser därför att avgiftshöjningen rimligen borde kunna
läggas lägre än den nivå pä mellan 0,8 — 1 procentenhet per år som
Riksförsäkringsverket har föreslagit i sin skrivelse till regeringen. En årlig
höjning med högst 0,5 procentenheter torde täcka ATP-systemets behov av
resurstillskott.

SACO/SR:

Med längre bindningsperioder är möjligen en riktig
strategi att ta det "säkra före det osäkra" och gardera ATP-systemet
med rejäla avgiftshöjningar. Enligt SACO/SR:s mening kan det vara motiverat
att i den fortsatta beredningen som ett huvudalternativ utgå från att
reallönerna före skatt inte sjunker ytterligare under 1980-talet. Det innebär
att de årliga avgiftshöjningarna för resten av 1980-talet bör kunna begränsas
till den nedre gränsen i det av RFV angivna intervallet eller någon eller några
tiondels procentenheter ytterligare lägre ökning, dvs. 0,6 — 0,8 procent per

SAF:

ATP-avgifterna måste höjas väsentligt mindre än vad RFV
föreslagit.

Av samhällsekonomiska skäl är det omöjligt att genomföra
de föreslagna avgiftshöjningarna. Det finns inget "tillgängligt
löneutrymme" att in-teckna. De föreslagna höjningarna skulle leda till en
nedåtgående spiral för tillväxten och därigenom undergräva grundvalen för bl.
a. ATP. Sverige intar en särställning när det gäller utvecklingen av
arbetsgivares socialavgifter och löneskatter i procent av BNP.

L/?Fföreslår att beslutet endast skall avse åren 1985 och
1986 och att avgiften för dessa år bestäms till 10,2 resp. 10,6 %.

SHIO-Familjeföretagen föreslår att avgiftsuttaget för
allmän tilläggspension skall vara oförändrat för åren 1985—1989 i förhållande
till det beslutade uttaget för år 1985.

D. Krav på en översyn av pensionssystemet

Allmänna pensionsfondens första, andra och tredje
fondstyrelse

Fördelningsproblemet pensionärskollektivets
inkomstutveckling i förhållande till de aktivas kan komma att aktualisera
förändringar på förmånssidan och/eller beskattnings- och avgiftssidan.
Utbetalningar i form av ATP-pensioner och statsskuldräntor kommer att öka
kontinuerligt i förhållande till nationalinkomsten. Lösningen av det
transfereringsproblem som härigenom uppkommer, måste förberedas i god tid. Fondstyrel-

Prop. 1984/85:87 37

serna anser det nödvändigt att de problem som
pensionssystemens utveckling i en förändrad samhällsekonomisk miljö kommer att
möta, göres till förmån för en övergripande utredning.

RRV:

RRV finner det angeläget att frågan om AP-fondens reala
storlek i ett fullt utbyggt ATP-system klarläggs och att den lägsta tillåtna
fondstyrkan fastställs. I det fördelningssystem som ATP-systemet utgör skall
fonden bl. a. utgöra en buffert mot tillfälliga påfrestningar i systemet. I ett
läge där fondstyrkan och fondens reala storlek bedöms som tillräcklig synes det
enligt RRVs uppfattning vara möjligt att använda även fondens reala avkastning
till att finansiera pensionsutbetalningarna och därvid reducera behovet av
avgiftshöjning.

Fullmäktige i Riksbanken:

Den kraftiga förbättring av pensionärernas ekonomi som
skedde genom ett antal reformer under 1960- och 1970-talen skulle bäras genom
en fortsatt god ekonomisk tillväxt. Den gynnsamma utveckling som ägde rum under
1960-talet födde tanken på att pensionärerna även borde få del i
standardstegringen. Detta stannade dock vid diskussioner. Senare ärs nedgång i
realinkomst för den arbetande befolkningen har i stället gett upphov till en
rakt motsatt diskussion: Bör inte även pensionärerna bära sin del av denna
försämring? Det ledde till en del ingrepp i beräkningsgrunderna som nu till
större delen har återtagits. Samtidigt har regeringen uttalat att pensionärerna
måste bära en del av den realinkomstförsämring som följer som effekt av
devalveringen av den svenska kronan. Sedan ATP-systemets tillkomst har också
befolkningspyramiden blivit tyngre upptill än vad man tidigare räknade med.

Alla de frågor som här tagits upp är av grundläggande fördelningspoli-tisk
natur. Otvivelaktigt har osäkerheten ökat om pensionssystemets bärkraft
framöver och hur inkomster och bördor skall fördelas. Enligt fullmäktiges
mening bör dessa frågor bli föremål för en mer ingående analys än som varit
möjlig i RFV:s skrivelse. Förhoppningsvis kan detta ske mot bakgrund av en
något säkrare och mer välgrundad bedömning av förutsättningarna för den
långsiktiga ekonomiska tillväxten än vad som nu föreligger.

Landstingsförbundet anser att en viktig fråga i
sammanhanget är avvägningen mellan offentlig konsumtion, de yrkesaktivas
konsumtion och den privata konsumtionen som genereras av de löpande
pensionsutbetalningarna från ATP inom det begränsade samhällsekonomiska
utrymmet för konsumtion. Vid denna avvägning kan även ATP-systemets finanssida
behöva tas upp till prövning.

Prop. 1984/85:87 38

TCO:

Med hänsyn till bl. a. förändringar i den samhällsekonomiska
bilden finns det skäl att göra en översyn av systemet. TCOs uppfattning är
därför att regeringen bör tillsätta en utredning som får till uppgift att göra
denna översyn. Bland annat bör utredas finansieringen, pensionernas värdesäkring
och AP-fondernas roll i kapitalbildningen.

LO:

De grundläggande principerna för ATP-systemet och det
långsiktiga åtagande för pensionsutbetalningarna som systemet förutsätter bör
ligga fast. Genom fördelningsprincipen delas detta åtagande för pensionärernas
ekonomiska trygghet på ett rättvist och solidariskt sätt mellan åldersklasser
och generationer. Vad som däremot framstår som väsentligt, nu när systemet
närmar sig fullfunktionsstadiet är en mer fullständig översyn av finansieringen
av samhällets olika åtaganden för de äldre.

Allt fier kommer in i ett fullt ut fungerande ATP-system.

Tilläggsförmåner
som höjer basnivån, t. ex. pensionstillskott, skattelättnad och KBT, har varit
avsedda för de äldre pensionärer som inte hann komma med i ATP. Utvecklingen
går med all sannolikhet mot att ATP (med folkpension i botten) är den normala
pensionsformen och att grupper som inte har ATP eller motsvarande tillhör
undantagen.

Pensionssystemets uppbyggnad bör därför utvärderas och en
framtida avvägning mellan pensionens bas- och inkomsttrygghet göras.

SACO/SR:

SACO/SR anser att man i det längsta skall stå fast vid de
löften som givits pensionärerna. I det långsiktiga perspektiv det här är fråga
om så bör inte tillfälliga svängningar i ekonomin föranleda förändringar på
förmånssidan.

De avgiftsuttag som RFV föreslår för perioden avviker inte
särskilt mycket från den utveckling som förutsågs när pensionsbeslutet togs.
Däremot måste det naturligtvis noga övervägas om kraftiga avgiftshöjningar
under 1980-talet kan förenas med strävandena om en återhållsam kostnadsutveckling.
SACO/SR har inte skäl att motsätta sig en övergripande utredning kring
hithörande fördelningsfrågor. SACO/SR motsätter sig dock bestämt det slags
manipulationer med basbeloppet som skett. Lika bestämt tar SACO/SR avstånd från
begränsade indexeringar upp till en högsta nivå så länge de fördelningsmässiga
konsekvenserna inte riktigt kan överblickas. Sådana åtgärder sätts in i ett
sammanhang när de grupper som drabbas inte har realistiska möjligheter att
påverka den infiationstakt som förutsätts urholka förmånerna. De eventuella
förändringar på förmånssidan som kan bli aktuella måste därför öppet redovisas
och remiss-behandlas för att kunna bli föremål för genomtänkta överväganden.

Prop. 1984/85:87 39

SAF:

SAF anser att ATP-systemet bör ses över. Detta gäller i
följande hänseende.

a) Den fulla värdesäkringen av
utgående pensioner leder i tider av reallöneminskningar till ohållbara konsekvenser
vad gäller pensionärskollektivets inkomstutveckling i förhållande till de
aktivas. RFV har nyligen i skrivelse till regeringen redovisat de tekniska och
ekonomiska konsekvenserna av en indexanknytning av de allmänna pensionerna
till löneutvecklingen eller till olika former av sammanvägning av
löneutveckling och prisutveckling. Denna fråga måste bli föremål för fortsatta
undersökningar och överväganden.

b) 15-årsregeln har i takt med
reallöneminskningar lett till väsentligt högre kompensationsnivåer i
förhållande till slutlönen än som avsågs vid ATPs tillkomst. Ett bibehållande
av 30-årsregeln kommer att leda till spekulationer mot systemet vid slutet av
1980-talet, då många försäkrade redan tillgodoräknats 30 poängår. Genom
införandet fr. o. m. 1982 av ATP-rätt för föräldrar som i eget hem vårdar barn
under 3 år har motivet för 30-årsregeln försvagats.

c) Efterlevandeskyddet bör ändras. Vi
noterar att en proposition om familjepensionsfrågor är aviserad under 1983 på
grundval av pensionskommitténs betänkande Familjepension (SOU 1981:61).

d) Med tanke på befolkningsutvecklingen och de äldres
hälsotillstånd bör

pensionsåldern på sikt höjas något eller några år. Vi erinrar om att den

amerikanska kongressen nyligen fattat beslut om höjning av pensionsål

dern inom Social Security från 65 år till 67 år med början år 2003 och med

fullt genomslag år 2027.

LRFanser att det bör finnas ett samband mellan avgifter
och förmåner beträffande ATP. En översyn bör göras av förmånssidan i syfte att
åstadkomma en anpassning till avgiftsreglerna. En viktig uppgift bör härvid
vara att utreda om den nuvarande pensionsnivån med indexuppräkning med hänsyn
till basbeloppsförändring kan bibehållas i framtiden. Om RFVs bedömning av den
ekonomiska utvecklingen skulle visa sig riktig kan ATP-avgiften komma att stiga
till en nivå som inte kan tolereras ur samhällsekonomisk synvinkel. Det gäller
därför att redan nu anpassa ATP-förmånerna till en nivå som är
samhällsekonomiskt godtagbar.

SHIO-Familjeföretagen framhåller att pensionssystemet
måste omprövas i de fall tillväxten i ekonomin och den reala nyplaceringsräntan
inte blir större än vad riksförsäkringsverket förutsatt. Mot denna bakgrund bör
regeringen tillsätta en statlig utredning som bl. a. bör få i uppdrag att pröva

Prop.
1984/85:87 40

olika alternativa begränsningar av värdesäkringen av
pensionerna samt överväga en bättre koppling mellan inbetalda pensionsavgifter
och utbetalad pension.

E. ATP-systemets roll i samhällsekonomin

Allmänna pensionsfondens första, andra och tredje
fondstyrelser

Det råder i stort sett enighet om att sparandet behöver
ökas i den svenska ekonomin. Pensionssystemen är i så gott som alla'utvecklade
länder en viktig källa till hushällens sparande. Sä till vida framstår ett ökat
eller åtminstone ett upprätthållet sparande i AP-fonden som till synes
självklart.

I
nuvarande ekonomiska läge framstår emellertid avgiftshöjningar till ATP-systemet
i syfte att hälla uppe fondsparandet inte som en självklarhet. I den mån
avgiftshöjningar leder till en minskning av företagens vinstmarginaler, deras
konkurrenskraft och investeringsefterfrågan, innebär ett ökat fondsparande inte
att det samhällsekonomiska sparandet ökar. Utbytbarheten av AP-fondens
sparande i förhållande till företagssparande gäller också i dess förhällande till
staten. En höjning av avgifterna till AP-fonden inkräktar sålunda på
möjligheterna att minska budgetunderskottet med motsvarande höjning av den
allmänna arbetsgivaravgiften. En minskning av den offentliga sektorns
underskott är angelägen och det kan anföras skäl för att denna minskning
snarare bör ske via nedgång i budgetunderskottet än genom en förstärkning av AP-fonden.
Enligt fondstyrelsernas mening är det inte möjligt att härleda en höjning av ATP-avgifterna
under den aktuella perioden enbart utifrån uppställda mål om AP-fondens
utveckling och bidrag till sparandet. Hänsyn måste tagas till hur dessa
avgiftshöjningar påverkar sparandefördelningen och utvecklingen av
samhällsekonomin. De synpunkter som här kan anföras, talar närmast för att
avgiftsuttagen hålls relativt lågt.

Svenska kommunförbundet: ■

Styrelsen betraktar arbetsgivaravgifterna som
kostnadsneutrala för kommunerna eftersom avgiftsökningar bör avräknas från
tillgängligt utrymme för löneökningar. Ett minskat utrymme för löneökningar
får dock negativa effekter på kommunernas skatteinkomster. Höjda arbetsgivaravgifter
måste följaktligen beaktas vid överväganden om finansiering av den kommunala
verksamheten.

TCO:

Avgiftsuttaget till ATP-systemet påverkar också utrymmet
för löneökningar till de aktiva löntagarna. Det kan också komma att påverka
sparandet i AP-fonderna och därmed de investeringar som finansieras denna väg.
Frågan har bl. a. uppkommit om det är möjligt att använda AP-fondernas

Prop.
1984/85:87 41

avkastning eller själva fonderna för att hålla nere
avgiftsuttaget. Ett sådant förfarande skulle innebära ett minskat sparande inom
ramen för ATP-systemet. Om man inte finner denna minskning av samhällets totala
sparande acceptabel, måste denna kompenseras genom ökat sparande på annat sätt
och i andra former. Avgiftsuttagets storlek till ATP-systemet får därmed
konsekvenser dels för de fackliga organisationernas lönepolitik, dels för hur
man skall lösa kapitalbildningsfrägorna.

LO:

Samtliga av riksförsäkringsverkets alternativ utgår ifrån
att man innan avgiftsperioden är slut år 1989 får jämvikt mellan inkomster och
utgifter. Avkastningen från AP-fonderna måste därvid tas i anspråk under perioden,
om än i måttlig omfattning. LO anser det vara rimligt att övergångsvis i någon
mån utnyttja avkastningen till pensionsutbetalningar i ett läge när dessa ökar
ovanligt mycket, som sker under kommande avgiftsperiod.

Detta
innebär inte att LO har ändrat sin inställning till fördelningsprincipen som
grund för finansieringen av ATP. Genom att i alltför hög grad utnyttja AP-fonderna
för direkta pensionsutbetalningar undandrar man dessutom kapitalmarknaden och
det kollektiva sparandet medel, vilket LO i nuvarande ekonomiska situation
anser vara en felaktig strategi.

SACO/SR godtar RFV:s utgångspunkt för det kalkylerade
avgiftsbehovet, nämligen att ATP varje år skall betalas med infiytande
avgifter, dvs. vara ett renodlat fördelningssystem. Någon del av AP-fondens
avkastning förutsätts därför inte tas i anspråk. Huruvida den reala
avkastningen på fondens tillgångar blir positiv eller negativ har därvid ingen
betydelse för övervägandena kring avgiftsuttaget.

Sedan 1978
har den samlade offentliga sektorn (stat, kommuner, socialförsäkringar)
uppvisat ett successivt ökat underskott i sitt finansiella sparande som enligt
den preliminära nationalbudgeten 1983 beräknas uppgå till ca 55 miljarder
kronor. Tidigare har sparandet inom socialförsäkringssektorn (i huvudsak ATP-systemet)
kunnat motverka det statliga budgetunderskottet och därmed den samlade
sparandebristen.

ATP-systemet
skall därför ses i sammanhang med det totala offentliga sparandeunderskottet. I
den meningen behöver en stark höjning av ATP-avgiften inte ses så dramatiskt;
alternativet är ju att någon annan skatt eller avgift höjs i stället. Ökade
inkomster till ATP-systemet underlättar statens upplåning genom fondernas köp
av statspapper. Huruvida en förbättring i den samhällsekonomiska balansen skall
komma till uttryck i ett ökat sparande inom ATP-systemet eller i form av ett
minskat statligt budgetunderskott är således en öppen fråga. Det är ur facklig
synvinkel inget självklart ställningstagande att alternativet med t. ex. höjd
mervärdesskatt skulle vara att föredra framför höjd ATP-avgift.

Prop. 1984/85:87 42

SAF:

Under 1983 och 1984 beräknas ATP-utbetalningarna överstiga
inflytande avgifter med knappt 4 respektive drygt 6 miljarder kronor. AP-fondens
ränteinkomster beräknas dock för nämnda år uppgå till 22 respektive 23
miljarder kronor, vilket innebär en fondökning såväl under 1983 som under 1984.
Fonden, som vid 1982 års utgång uppgick till drygt 202 miljarder kronor —
motsvarande en fondstyrka av 7,4 årsutbetalningar — kommer sålunda utan risk
för säkerheten i systemet att som buffert kunna täcka differensen mellan
pensionsutbetalningar och infiytande avgifter. Någon annan funktion än denna
kan AP-fonden inte ha i ett fördelningssystem.

LRF:

Till den del ATP-avgiften inte motsvaras av någon förmån
har avgiften karaktär av skatt i likhet med vad som i huvudsak gäller för
övriga arbetsgivaravgifter resp. egenavgifter. Med hänsyn härtill har frågan
om uttag av ATP-avgift kommit i ett nytt läge. De försäkringsmässiga motiven
för att garantera ATP-pensionens infriande har försvagats. I den mån ATP-avgiften
har karaktär av skatt bör den behandlas som sådan. Avgifter av skattekaraktär
bör i princip utgå på all slags inkomst och inte som nu bara på inkomst av
tjänst, rörelse och jordbruksfastighet.

SHIO-Familjeföretagen anser att man vid bestämmandet av ATP-avgiften
även måste ta hänsyn till hur denna avgift påverkar samhällsekonomin. Det
finns anledning att befara att avgiften inte kommer att avräknas helt från
löneutrymmet och därmed medföra en försämrad konkurrenskraft för den svenska
industrin samtidigt som det faktiska utrymmet för reallöneökningar blir mindre.
Den negativa effekten blir värre ju större avgiftshöjning det är frågan om. Här
finns en påtaglig risk att den av riksförsäkringsverket föreslagna
avgiftshöjningen kommer att orsaka att förutsättningarna i alternativ 2
verkligen blir uppfyllda och att en mer positiv utveckling förhindras.

Prop. 1984/85:87 43

Inneh å ll

Proposition .................................................................. ....... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll............................. 1

Lagförslag .................................................................... 2

1
Förslag till
lag om ändring i lagen (1984:526) om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter 2

2
Förslag till
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter 3

3
Förslag till
lag om procentsats för uttag av avgift för år 1985 till försäkringen för
tilläggspension 4

Utdrag av protokoll vid regeringssammanträde den 8
november

1984............................................................................... 5

1
Inledning.................................................................. 5

2
Avgifter till
försäkringen för tilläggspension............. ....... 6

2.1
ATP-systemet
under uppbyggnad ................. 6

2.2
Riksförsäkringsverkets
förslag ........................ 8

2.3
Föredragandens
överväganden....................... 9

3 Avgifter
för arbetsskadeförsäkringen ...................... ..... 10

3.1
Bakgrund ....................................................... ..... 10

3.2
Riksförsäkringsverkets.förslag
........................ 11

3.3
Föredragandens
överväganden....................... 11

4
Upprättade
lagförslag ............................................. 12

5
Hemställan ............................................................ ..... 12

6
Beslut....................................................................... ..... 12

Bilagor

1
Angående
avgiftsuttag för allmän tilläggspension för åren 1985-1989 13

2
Angående
avgiftsuttag och förvaltningskostnadsandel för ar-betsskadeförsäkringen för
åren 1985-1989 28

3
Sammanställning
av remissyttranden på RFV:s förslag till avgift

för ATP och arbetsskadeförsäkringen för åren 1985-1989 30

Liber
Tryck Stockholm 1984