Prop. 1984/85:88

Regeringens skrivelse 1984/85:88

med
redovisning av verksamheten enligt lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga arbetsgivare;

beslutad
den 8 november 1984.

Regeringen
överlämnar till riksdagen, enligt bifogade utdrag av regeringsprotokoll,
redovisning av verksamheten enligt lagen (1983: 1070) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare.

På
regeringens vägnar OLOF PALME

ANNA-GRETA
LEIJON

1 Riksdagen 1984185. I saml. Nr i

Skr.
1984/85:88

Skr. 1984/85:88 2

Utdrag
ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid
regeringssammanträde 1984-11-08

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson,
Hellström, Wickbom

Föredragande:
Statsrådet Leijon

Skrivelse
med redovisning av verksamheten enligt lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag
hos offentliga arbetsgivare

I
enlighet med riksdagens beslut i december 1983 (prop. 1983/84:46, AU 12, rskrl04)
lämnar regeringen härmed en redogörelse till riksdagen om verksamheten enligt
lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare (ändrad
1984:521). Redogörelsen har upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet.

Redogörelsen,
som avser första halvåret 1984, bygger främst på särskilda studier av
ungdomslagen som har genomförts på regeringens och arbetsmarknadsdepartementets
uppdrag. Av redogörelsen kommer att framgå att vissa slutsatser av de skilda
studierna är gemensamma och vissa motstridiga. Till stor del torde dessa
skiljaktigheter kunna förklaras av att studierna utförts vid delvis skilda
tidpunkter och under ett uppbyggnadsskede. Skillnader i metodik spelar
givetvis också in.

Riksdagen
har förutom den redogörelse som här lämnas också begärt att regeringen skall
lägga fram förslag till eventuella förändringar av lagen om ungdomslag. Jag är
av tidsskäl nu inte beredd att lägga fram några sådana förslag. Att så snart
sedan en ny verksamhet startats få fram klart och entydigt underlag för
ändringar i systemet är, vilket kommer att framgå av redovisningen, förenat med
svårigheter. Det finns emellertid vissa frågor som bl. a. har belysts i
studierna och som bör övervägas närmare. Jag har i enlighet med riksdagens
önskemål för avsikt att återkomma till regeringen med sådana förslag i
budgetpropositionen.

Redogörelsen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.

Jag
hemställer att regeringen överlämnar redogörelsen till riksdagen.

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Skr.
1984/85:88 3

Bilaga
1 Inledning

I
december 1983 fattade riksdagen beslut om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare (prop 1983/84:46, AU 12, rskrl04). Riksdagen begärde samtidigt
bl. a. att regeringen under hösten 1984 skulle redovisa verksamheten i
ungdomslag till riksdagen. Det var i synnerhet två frågor som borde
uppmärksammas i utvärderingen. Det var för det första frågan om arbetstidens
längd. Vid en bedömning av längden borde hänsyn tas dels till den enskilde
ungdomen men också till statsfmansiella, samhällsekonomiska och sociala
effekter. Den andra frågan som särskilt borde uppmärksammas i utvärderingen
var hos vilka arbetsgivare ungdomar kan placeras i ungdomslag.

Den
utvärdering av verksamheten med ungdomslag som görs här bygger främst på de
särskilda redovisningar/utvärderingar som på regeringens och arbetsmarknadsdepartementets
uppdrag har genomförts under första halvåret 1984. Rapporterna bifogas som
bilagor till denna redogörelse. Rapporterna har utarbetats utifrån skilda
metoder och delvis vid skilda tidpunkter, vilket givetvis påverkar resultaten
och kan vara en förklaring till olika slutsatser.

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet har dessutom skrivit till samtliga ungdomar
som deltog i konferensen på Harpsund den 26-27 september 1984. Denna skrivelse
bifogas också som bilaga.

Redovisningarna/utvärderingarna
är följande:

I
februari uppdrog regeringen åt arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) att redovisa
erfarenheterna av arbetet i ungdomslag. I rapporten "Verksamheten med
ungdomslag under första halvåret 1984" har AMS redovisat omfattningen och
inriktningen av verksamheten med ungdomslag samt rörligheten till och från
ungdomslagen och orsakerna till denna. AMS har också redovisat
arbetsförmedlingens arbete med ungdomar som är placerade i ungdomslag. Som
underlag för AMS redovisning ligger dels den månatliga arbetsökandestatistiken,
dels en skriftlig enkät som genomfördes under maj och juni månad till samtliga
länsarbetsnämnder. Dessutom har särskilda studier gjorts i Malmöhus, Örebro och
Västernorrlands län. Regeringen uppdrog vidare åt AMS och skolöverstyrelsen
(SÖ) att gemensamt redovisa hur samordningen mellan åtgärderna för det
kommunala uppföljningsarbetet och ungdomslagen fungerar.

Sociologiska
institutionen vid Göteborgs universitet har en avsevärd erfarenhet av studier
kring ungdomsarbetslöshet. Sedan slutet av 70- talet har sådana studier
genomförts vid sociologiska institutionen. I rapporten "Ungdomslagen i nio
kommuner" har universitetet på arbetsmarknadsdepartementets uppdrag
studerat de nio kommunerna Södertälje, Jönköping, Simrishamn, Tomelilla, Ystad,
Sotenäs, Hagfors, Arvidsjaur och Piteå

Skr.
1984/85:88 4

med
avseende på hur planeringsprocessen, organisationen, arbetsuppgifter och
rekrytering har fungerat för verksamheter med ungdomslag. Kommunerna har valts
ut med tanke på olika strukturer i näringslivet, utbildningsmöjligheter,
geografiskt läge och befolkningsfördelning. Undersökningen bygger i huvudsak på
intervjuer med arbetsförmedlare, kommunalråd, handledare samt ansvariga inom
landstinget och på länsarbetsnämnden.

Konsultföretaget
SINOVA har i sin rapport "Ungdomslagens inverkan på utslussningen av
ungdomar till den öppna marknaden" på arbetsmarknadsdepartementets
uppdrag studerat hur lagen om ungdomslag påverkar ungdomarnas utträde på den
öppna arbetsmarknaden. Rapporten bygger i huvudsak på intervjuer med personal
på arbetsförmedlingar, handläggare av ungdomslagen i primärkommuner och vissa
andra offentliga arbetsgivare samt med ungdomar i ungdomslag. Intervjuer har
genomförts i kommunerna Eskilstuna, Växjö, Skellefteå, Linköping, Kramfors,
Uppsala, Östersund, Kristinehamn, Helsingborg och öskarshamn. Cirka 100 ungdomar
har intervjuats.

Först
redovisas huvudresultaten i ovan nämnda rapporter. Därefter behandlas särskilt
frågorna om arbetstidens längd och kretsen av arbetsgivare som får driva
ungdomslag.

2
Resultat av utvärderingarna

2.1
AMS - Verksamheten med ungdomslag under första halvåret 1984

AMS
redovisning av hur ungdomslagen har fungerat under de första sex månaderna visar
att 44300 ungdomar har placerats i ungdomslag under perioden. Av dessa utgjorde
flickorna 57%. Under samma period har 17 600 eller 40 % av de 44 300 ungdomarna
slutat i ungdomslag. Av samtliga 44 300 ungdomar som böljat i ungdomslag t.o.m.
juni 1984 har ca 1200 varit arbetshandikappade. Totalt 270 av dessa hade
förståndshandikapp, varav 200 var äldre än 20 år. Ungefär hälften (8400) av de
17600 som slutat i ungdomslag gick direkt ut på den öppna arbetsmarknaden,
ibland med hjälp av rekryteringsstöd. Drygt 30% (5400) av ungdomarna har slutat
i ungdomslag men är aktuella som arbetsökande hos arbetsförmedlingen. I den här
gruppen finns bl. a. de ungdomar som har slutat därför att de har fyllt 20 år. 20-åringarna
återfinns också bland de 8400 ungdomar som har fått arbete. Enligt senare
uppgifter från AMS är det totalt 3000 ungdomar som har slutat i ungdomslaget
därför att de har fyllt 20 år. Vidare har 14% (2500) av ungdomarna
avaktualiserats på grund av flyttning, militärtjänstgöring och andra
anledningar. 6% (1 100) av ungdomarna har slutat i ungdomslagen och påböijat
någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. För ungefär hälften av dessa
ungdomar har beredskapsarbete utnyttjats. Ungefär en tredjedel har gått in på
en arbetsmarknadsutbildning.

Skr.
1984/85:88

Dessa
resultat kan kort sammanfattas i följande figur. Ungdomslag under perioden
840101—840630

;RHALL1T ARBETE

FYLLT
20 AR

.

8 100 50 %

---- D Ä RAV----

680

/

» R AKrUELLA = Ö R AF

FYLLT 20
AR

TOTALT ANVISADE

TOTALT
SLUTAT

/

5 400 30 %

2 300

llH 300

-D Ä RAV —

17 600 140
%

\

Ba

\\
„ . „„„ /

5149

\ \

*RBETSMARKNAS-
/

'OLiTisK
Å tg ä rd /

AMU

\

1 100 5 X

/

— D Ä RAV —

III41

\

HVAKTUALISER
tv ANDRA Sr.t

\

ATS

L

AMI

1
'' 1

2 500 IM %

Vid
AMS vidare redovisning av ungdomslagen utgår man från situationen i maj månad.
Av samtliga då placerade i ungdomslag - 30400 -fanns 70% i arbete i ungdomslag
hos kommuner. Av denna grupp hade kommunerna efter medgivande från
arbetsförmedlingen låtit 215 ungdomar (0,7%) utföra arbetsuppgifter hos
enskilda arbetsgivare och 1 500 ungdomar hos ideella föreningar.

I
den statliga sektorn fanns 16% och hos landstingen 13%. Av majsiffrans 30400
ungdomar arbetade ca 14%heltid. Vidare deltog 5% av ungdomarna i utbildning i
samband med arbetet i ungdomslag.

När
det gäller rörligheten från ungdomslagen har alltså 40 procent av de ungdomar
som börjat i ungdomslag också lämnat ungdomslagen under perioden. Statistiken
ger dock inte en fullständig bild av rörligheten. Enligt AMS anvisningar
behöver ungdomar som erbjuds kortare vikariat inte formellt lämna ungdomslagen.
Dessa ungdomars avbrott registeras därför inte i sökandestatistiken.

Flickorna
har haft ungefär samma rörlighet i ungdomslagen som pojkarna men har i mindre
utsträckning fått arbete på den öppna marknaden. Utländska medborgare har
lämnat ungdomslagen i samma utsträckning som övriga. Däremot har ungdomar med arbetshandikapp
gjort det i lägre grad. Ungdomarna i ungdomslag har själva enligt AMS fortsatta
redovisning visat ett stort intresse för annat arbete.

Dock
kan, enligt AMS, benägenheten hos ungdomar att själva aktivt söka arbete
sammanhänga med om ungdomarna arbetar fyra eller åtta

Skr.
1984/85:88 6

timmar
i ungdomslag. Detta strider inte heller mot länsarbetsnämndernas beskrivning
att ungdomarna är intresserade av att ta andra jobb, då sådana erbjuds.

Endast
175 återkallanden av anvisningar till ungdomslag har skett på grund av att
ungdomarna avvisat erbjudande om arbete eller arbetsmarknadsutbildning.

Det
är ganska få ungdomar i ungdomslag som har deltagit i utbildning vid sidan av
arbetet. Endast drygt 5 procent eller ca 1 400 ungdomar deltog i utbildning den
15 maj. Till bilden hör också att 400 av de ungdomar som deltog i utbildning
återfinns i Örebro kommun. Exempel på utbildning som har genomförts inom ramen
för ungdomslagen är kurser om datafrågor, maskinskrivning, verkstads- och
bilmekaniker, maskinröjning, trädgårds-' arbete, körkortsteori, hur man söker
jobb och hur man startar eget.

Några
skäl som länsarbetsnämnderna har angett som förklaring till den låga frekvensen
utbildning är att kommunerna ännu inte hunnit organisera utbildningen, att
ungdomarna inte är intresserade, att genomströmningen i ungdomslag försvårar
planeringen, att ersättningen till ungdomarna är otillräcklig samt vissa
praktiska problem såsom långa resvägar och svårigheter att få ihop en grupp i
t. ex. glesbygd.

Det
kan dock nu konstateras att kommunerna har kommit igång med utbildning vid
sidan av arbetet i ungdomslag i en betydligt större omfattning än vad som var
fallet under våren.

När
det gäller arbetsförmedlingarnas arbete med de ungdomar som placerats i
ungdomslag är förmedlingarnas ambitioner stora. Uppföljningen av ungdomarna
sker genom regelbundna kontakter, individuellt eller i grupp, bevakning av
lediga arbeten, jobbsökardagar, företagsbesök m.m. AMS konstaterar emellertid
att resurserna för en aktiv uppföljningsverksamhet var begränsade under de
första månaderna. Arbetet fick i hög grad koncentreras på att placera
ungdomarna i ungdomslagen. Förutsättningarna inför hösten 1984 bedöms vara
avsevärt bättre.

När
det gäller frågan om samordningen mellan det kommunala uppfölj-njngsanvaret för
ungdomar under 18 år och arbetsmarknadsmyndigheternas ansvarsområde fick, som
nämndes inledningsvis, AMS och SÖ i febni-ari 1984 uppdrag av regeringen att
gemensamt redovisa detta. Utgångspunkten för uppdraget var de problem som
kunde förutses med hänsyn till bl. a. ansvarsfördelningen och de olika
ekonomiska villkoren för ungdomarna.

De
båda myndigheternas slutsats är att åtgärderna i stort sett fungerar bra. De
problem som har uppstått har enligt myndigheterna sin grund i olika arbetstider
och olika ekonomisk ersättning till ungdomarna. Att ansvaret för ackvisitionen
av platserna är delat kan också medföra samordningsproblem.

Enligt
myndigheterna behövs långsiktigt en översyn av åtgärderna för att åstadkomma en
samordnad lösning för de båda åldersgrupperna. Med

Skr.
1984/85:88 7

hänsyn
till att åtgärderna varit i funktion under kort tid och fortfarande är under
utveckling och att problemen varit av begränsad karaktär är dock inte de båda
myndigheterna beredda att för närvarande föreslå några förändringar. Enligt AMS
och SÖ har det hitintills inte förelegat några svårigheter att få fram platser
vare sig för ungdomslag eller ungdoms-platser. Tillgången på meningsfulla
arbetsuppgifter har således varit god. Behovet av platser kommer förmodligen
att öka under hösten. Det är vidare ganska vanligt att ungdomarna övergår från
ungdomsplats till arbete i ungdomslag och också att ungdomsplats hos offentlig
arbetsgivare inte sällan omvandlas till en ungdomslagsplats. Flertalet länsarbetsnämnder
bedömer dock att det finns möjlighet att utöka platserna för ungdomslagen. Ungefär
hälften av länsarbetsnämnderna ser expansionsmöjligheter i huvudsak inom stat,
landsting och den kyrkliga sektorn. Frågan om den totala tillgången på platser
kommer att följas noga av de båda myndigheterna.

2.2
Göteborgs universitet - Ungdomslagen i nio kommuner

Undersökningen
bygger på intervjuer som huvudsakligen utfördes under maj, juni och september
1984.

De viktigaste slutsatserna
av undersökningen som utfördes av sociologiska institutionen i Göteborg är
följande: uppbyggnaden av ungdomslagen genomfördes snabbt. Vanligen började
kommunerna under oktober eller november månad att planera för att ta emot
ungdomarna. Oftast tillsattes en speciell arbetsgrupp vars uppgift var att
inventera de kommunala förvaltningarnas möjligheter att bereda arbeten för
ungdomslagen. Där det inte redan fanns en lämplig etablerad organisation byggde
kommunerna upp speciella organ för att hantera ungdomslagen. Det antal platser
som togs fram inom kommunerna var ofta fler än vad som krävdes. Samstämmiga
uppgifter från kommunerna säger att uppbyggnaden gått mycket bättre än väntat
trots den korta tid som stod till buds. Även inom landstingen gick arbetet med
att ta fram platser bra. I de flesta fall hade landstingen sina platser klara i
slutet av januari när arbetsförmedlingen började placera ut ungdomarna. Däremot
gick arbetet inte lika smidigt vid de statliga myndigheterna. Detta innebar att
platserna inom den statliga sektorn i allmänhet kom fram sent och var färre än
i kommuner och landsting.

Kommunernas
organisation för att handha hanteringen av ungdomslagen är ganska likartad.
Huvuddelen av kommunerna har skilda organisationer för uppföljningsansvaret
för 16- 17-äringarna och för ungdomslagen på så sätt att uppföljningsansvaret
ligger hos skolstyrelsen/skolförvaltningen och ungdomslagen direkt under
kommunstyrelsen och kommunens personalansvariga. Endast en av de nio studerade
kommunerna har samlat uppföljningsansvaret och ungdomslagen under
skolstyrelsen/skolförvaltningen.

Skr. 1984/85:88 8

För
att beskriva de arbetsuppgifter som ungdomarna utför i ungdomslaget används i
rapporten begreppen konsumentstyrd resp. sysselsättningsstyrd inriktning. Den
renodlade sysselsättningsstyrda inriktningen innebär att målet är att ge
ungdomarna arbeten, oavsett om de är värdefulla och meningsfulla eller ej. En
renodlad konsumentstyrd inriktning innebär att endast arbetsuppgifter som är
motiverade från konsumentsynpunkt inrättas. Ingen av dessa inriktningar har
renodlats i kommunerna. Den vanligaste modellen är att ungdomarna har konsumentinriktade
arbeten inom befintlig verksamhet, som biträde eller medhjälpare till fast
anställd personal, ofta inplacerade en och en eller tillsammans med
ytterligare ett par ungdomar. Typexempel på detta är inplacering i vårdlag inom
landstingen och medhjälpare i olika kommunala förvaltningar. En annan modell,
som inte är lika vanlig, är att ungdomarna ges konsumentinriktade arbetsuppgifter
inom ny verksamhet med nya arbetsuppgifter som de utför relativt självständigt,
ofta i lag tillsammans med andra ungdomar. De arbetsuppgifter som utförs inom
ramen för de statligt placerade ungdomslagen ligger ofta närmare den sysselsättningsstyrda
modellen än vad som gäller för kommuner och landsting. Renodlat sysselsättningsstyrda
arbetsuppgifter hör till undantagen.

Av
redovisningen framgår att ungdomarna i allmänhet varit mycket positiva till
ungdomslagen. De ungdomar som placeras i ungdomslag har i huvudsak fullgjord
gymnasieutbildning och har i hög utsträckning någon form av
arbetslivserfarenhet. Det är, enligt utredarna, välanpassade, ar-betsvilliga
ungdomar som snabbt anpassar sig till arbetsplatserna där de snabbt får en
viktig funktion.

Efterfrågan på ungdomar
till ungdomslag är stor. I uppbyggnadsskedet placerades enligt göteborgsstudien
ungdomar i ungdomslag relativt lättvindigt. En viss förändring tycks dock
gradvis ha skett, vilket bl. a. tar sig uttryck i att allt fler ungdomar har
placerats i ordinarie arbeten av arbetsförmedlingen med hjälp av
rekryteringsstöd. När det gäller arbetsförmedlingens ansvar för uppföljning av
ungdomarna i ungdomslag är det en vanlig åsikt speciellt från kommunala
handläggare att uppföljningen har eftersatts. Tecken finns dock på att rutiner
för uppföljningsarbetet nu håller på att byggas upp.

Ungdomarnas arbete i
ungdomslag uppskattas vanligtvis mycket högt av arbetsledarna. Därför kan
reaktionen ibland bli blandad när ungdomarna slutar. Även om man uppskattar att
de får ett fast arbete uppstår "brist på personal". Det är vidare
vanligt att ungdomarnas rörlighet anses vara mycket hög, speciellt i jämförelse
med beredskapsarbetarnas, som ofta stannade hela den möjliga perioden. Den höga
rörligheten medför plane-ringssvärigheter. Samtidigt kan ungdomarna uppfatta
sin situation som pressande när många rycker i dem från olika håll. Den stora
rörligheten dokumenteras inte i full utsträckning i statistiken eftersom en del
ungdomar visserligen är placerade i ungdomslag men inte arbetar i lagen utan
har skilda former av vikariat eller tillfälliga arbeten.

Skr.
1984/85:88 9

Sammanfattningsvis
har ungdomslagen tagits emot övervägande positivt av företrädare för kommuner
och landsting samt av arbetsförmedlare och arbetsledare. Omdömena är betydligt
mer positiva än dem forskarna vid Göteborgs universitet mött vid studier av
andra åtgärder för ungdomar. I jämförelse med beredskapsarbeten bedöms
ungdomslagen ha en mycket lägre tendens till "inlåsning". Vissa
kritiska synpunkter framförs också. I huvudsak gäller det arbetstiden och den
därtill knutna ersättningen.

Som
en avslutning av rapporten föreslås följande förändringar i ungdomslagen.
Under de första tre-fyra månaderna bör ungdomslagen gälla i enlighet med
nuvarande system. Efter denna period erbjuds ungdomar möjlighet till
ungdomslagsarbete på heltid. I denna heltid skall schemalagd tid avsättas för
eventuell kompletteringsutbildning och arbetssökning. För ungdomarna skall
gälla individuella uppföljningsprogram med individuell vägledning.

2,3
SINOVA - Ungdomslagens inverkan på utslussningen av ungdomar till den öppna
marknaden

SINOVA:
s rapport bygger huvudsakligen på intervjuer utförda under tiden mars - maj
1984.

SINOVA:
s preliminära slutsats är att lagen om ungdomslag fördröjer utslussningen av
ungdomar på den öppna arbetsmarknaden. Skälen till detta anges i huvudsak vara
fyra.

För
det första menar man att anvisning till ungdomslag i många fall sker som en
första åtgärd från arbetsförmedlingens sida. För det andra framhåller SINOVA
att ungdomslagen ger förhållandevis små möjligheter att gå över till ordinarie
jobb eftersom huvuddelen av ungdomar i ungdomslag finns i den offentliga
sektorn.

Vidare
menar SINOVA att ungdomarnas egen sökandeaktivitet minskar när de har blivit
placerade i ungdomslag samt att arbete inom ungdomslagens ram ersätter arbeten
på den öppna marknaden.

Som
grund för dessa slutsatser förs följande resonemang:

Mot bakgrund av den
förbättring som skett av arbetsmarknadsläget under år 1984 borde antalet 18-19-åringar
som är arbetslösa eller i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder ha minskat. I
stället har det skett en ökning i denna grupp under första halvåret 1984.
Vidare har omkring två av tre av ungdomarna i ungdomslag varit i laget tre
månader eller mer. Denna siffra jämförs i rapporten med att endast 20-25% av
ungdomarna var arbetslösa tre månader eller mer under motsvarande tid 1983.
Vidare har under de sju första månaderna knappt 15% av ungdomarna varit i ungdomslag
sex månader eller mer. Av detta dras slutsatsen att ungdomslagen har förlängt
den tid ungdomarna kvarstannar utanför den öppna marknaden. En reservation
lämnas dock mot bakgrund av att det av statistiken inte framgår om ungdomarna
lämnar ungdomslagen för kortare vikariat.

Skr. 1984/85:88 10

Enligt
rapporten ersätter ungdomslagen ordinarie arbeten i vissa fall. Det kan vara
som ersättare för ordinarie personal vid tillfällig sjuk- och annan frånvaro
samt feriearbeten. Dessutom menar man i rapporten att den förstärkning som
ungdomar i ungdomslagen kan vara efterhand innebär att de räknas in i den
ordinarie arbetsstyrkan. När det gäller frågan om anvisning till ungdomslagen
skett snarare som första än sista åtgärd pekas i rapporten på exempel där
ungdomar på beredskapsarbeten omedelbart fått anvisning till ungdomslag, ofta
på samma arbetsplats. Detsamma gäller ungdomar på ungdomsplats som direkt
hänvisas till ungdomslag. I flera fall har detta skett utan att den unge besökt
arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingens
uppföljning av ungdomar i ungdomslag varierar, men är enligt rapporten bristfällig.

Ungdomslagens
inriktning på den offentliga sektorn innebär enligt SINOVA att ungdomarna
visserligen får arbetslivserfarenhet men inte relevant sådan. Samtidigt har den
offentliga arbetsmarknaden mindre möjligheter att erbjuda arbete än den
privata. Enligt rapporten kan detta belysas av att ungdomar som haft privat
ungdomsplats sällan går in i ungdomslag när de fyller 18 år. Den privata
arbetsmarknaden är dock, enligt SINOVA, det andningshål som l6-17-åringarna
har. Detta andningshål för I6-17-åringarna bör, enligt uppföljningsansvariga i
kommunerna, inte utnyttjas för äldre ungdomar om uppföljningsansvaret skall
kunna uppfyllas.

Enligt
SINOVA: s rapport söker ungdomar i ungdomslag arbete mindre aktivt än ungdomar
som är arbetslösa. Att söka arbete mindre aktivt har ett visst samband med om
man har heltids- eller halvtidsarbete i ungdomslaget.

Sammanfattningsvis menas i
rapporten att vissa förhållanden som har redovisats som bristfälliga kan
förbättras genom ett annorlunda arbete med ungdomarna i ungdomslag. Dit hör
anvisnings- och uppföljningsfrågor. Det finns dock vissa grundläggande problem
som är svårare att komma till rätta med. Det gäller frågor om att ungdomslagen
är knuten till den offentliga sektorn och ungdomarnas minskade sökaktivitet.
Vidare gäller det ungdomslagens tvingande karaktär vilket gör det omöjligt för
arbetsförmedlingen att göra individuella bedömningar av ungdomarnas behov och
i vissa fall avstå från att erbjuda ungdomarna arbete i ungdomslag. Detta
resonemang utmynnar i att följande frågor, enligt SINOVA, bör övervägas:

För
det första gäller det anvisningstidens längd. Om längre tid får förflyta innan
ungdomarna anvisas en plats i ungdomlag får arbetsförmedlingen större möjligheter
att arbeta med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ungdomarna får också
starkare incitament att söka arbete på den öppna arbetsmarknaden.

För
det andra menar SINOVA att man bör överväga att begränsa tiden i ungdomslagen
till kortare tid än två år.

För
det tredje pekar man på möjligheten att ha en individuell prövning

Skr.
1984/85:88 II

hos
arbetsförmedlingen av de enskilda ungdomarnas rätt att få en anvisning till
ungdomslag. På så sätt skulle ungdomslagen kunna förbehållas ungdomai; med
särskilt stora problem på arbetsmarknaden, t. ex. ofta återkommande eller
långvarig arbetslöshet.

Som
nämndes i inledningen till denna redogörelse har chefen för arbetsmarknadsdepartementet
haft uppföljande kontakter med de ungdomar som deltog i de s. k. Harpsundsdiskussionerna
i anslutning till beredningen av lagen om ungdomslag. Endast två av ungdomarna
har svarat på den förfrågan som har gått ut. En av dessa har på grund av
studier ingen egen erfarenhet av lagen. Den andre — som är en av de ungdomar
som var mest kritisk till ungdomslagen på Harpsund — säger nu bl. a. följande
om verksamheten:

"...På Harpsund i
höstas var jag väldigt skeptisk till att tvångsplacera och splittra ungdomar
genom att införa ungdomslagen. Denna splittring av ungdomsgrupper som jag
befarade har dessbättre inte inträffat och om det är en tvångslag kan
diskuteras. Vissa tycker att ungdomslagsarbetet är arbete under tvång och jag
är benägen att hålla med dem till viss del, men jag tycker ändå att fördelarna
att få tillträde till arbetsmarknaden överväger detta tvång.

Den
isolering som bl. a. de borgerliga partierna hyste farhågor för vid ungdomslagens
start har uteblivit. Här i Örebro kommun har ca 20% av ungdomarna gått vidare
till utbildning, längre vikariat eller i bästa fall ett fast arbete.

Kanske
kan den här genomströmningen bero på att ungdomarna genom ungdomslag fått den
arbetslivserfarenhet som är så nödvändig vid inträde till den ordinarie
arbetsmarknaden.

Om
jag slutligen ska summera detta brev så blir det att trots den knappa tiden vid
start så har ungdomslagen fungerat tillfredsställande. Det finns fortfarande
brister men då jag ser det första halvåret som en försöksperiod så finns
chansen att arbeta vidare och göra lagen ännu bättre i höst.

Men
jag tycker fortfarande att ungdomslagen aldrig får ses som något permanent, den
måste ses som en nödlösning vid sidan av de övriga åtgärderna..."

3
Särskilda frågor 3.1 Arbetstiden

I
riksdagens beslut om lagen om ungdomslag togs bl. a. frågan om arbetstidens
längd upp. Denna fråga har berörts i samtliga studier.

I
Göteborgs universitets studie menar man att det normalt sett på arbetsmarknaden
är betydligt vanligare att arbeta heltid än fyra timmar per dag. Invändningen
mot att öka arbetstiden är att det kan minska ungdomarnas sökaktivtet. I
rapporten framhålls dock att skillnaderna i arbetstid mellan

Skr. 1984/85:88 12

dem
som har rätt till åtta timmar och dem som inte har det uppfattas som orättvisa.
Med en systematisk uppläggning av ungdomslagen borde dock också en systematisk utslussning
till den öppna marknaden kunna ske.

Av
AMS redovisning framgåratt huvuddelen av ungdomarna i ungdomslag arbetar fyra
timmar per dag. 14% eller 4200 ungdomar av de 30400 som i slutet av maj fanns i
ungdomslag arbetade heltid.

AMS
menar vidare att i stort sett alla nämnder har uppgett att ungdomarna i
ungdomslag visat ganska eller mycket stort intresse för annat arbete. Så många
som 18 nämnder har dock lämnat vissa förbehåll. Av dessa anför en tredjedel att
ungdomar som har heltidsarbeten är mindre intresserade att söka arbeten än
andra. Ett par har konstaterat en motvilja från ungdomarna att söka interlokalt.

Någon
länsarbetsnämnd påpekar att motivationen att söka andra jobb minskar ju längre
tid ungdomarna är i ungdomslaget. Det kan i detta sammanhang nämnas att totalt
175 återkallanden har skett under den studerade perioden på grund av att
ungdomarna avvisat annat erbjudet arbete eller erbjudande om
arbetsmarknadsutbildning. Detta motsvarar 0,4% av antalet anvisningar. AMS
slutsatser är att benägenheten att aktivt söka arbete kan sammanhänga med
ungdomarnas arbetstider i ungdomslaget.

Enligt
SINOVA:s rapport blir ungdomarna i ungdomslag mindre aktiva i att söka jobb än
de tidigare varit. Detta beteende är särskilt markant hos de ungdomar som
arbetar i ungdomslaget på heltid. Å andra sidan hävdar Göteborgs universitet
att sökaktiviteten är betydligt större än vid andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

3.2
Kretsen av arbetsgivare

Som
har framgått av redovisningen är den absoluta majoriteten av ungdomarna i
ungdomslag placerade hos kommunerna (70%). Resterande ungdomar finns på den
statliga och landstingskommunala sektorn samt en mindre del inom privat eller
ideell verksamhet. Skälen till detta har berörts i Göteborgsstudien. Enligt
denna använde arbetsförmedlingen oftast i första hand kommunens platser.
Eftersom platsanskaffningen i kommunerna varit mycket framgångrik kom ofta i
stort sett alla ungdomar i kommunen att placeras på kommunens platser.
Länsarbetsnämnderna har i den enkät som AMS skickat ut redovisat att det då
fanns ett överskott på platser i ca hälften av länen och i samtliga län görs
bedömningen att det finns möjlighet att ta fram flera platser. Hälften av
länsarbetsnämnderna bedömer dock att dessa ytterligare platser måste tas fram i
huvudsak inom stat och landsting.

Av
Göteborgsstudien framgår vidare att kommunerna i stort sett lyckats ta fram
meningsfulla och värdefulla arbeten med inriktning mot konsumenterna. Där hör
rent sysselsättningsstyrda uppgifter till undantagen. Däremot ligger arbetena
för ungdomslagen inom den statliga sektorn närmare

Skr. 1984/85:88 13

en
sysselsättningsstyrd modell där målet är att ge ungdomar arbeten, oavsett om de
är värdefulla och meningsfulla eller ej. När det gäller landstingen har
arbetena en klart konsumentstyrd inriktning med verksamhet som är direkt
orienterad mot patienterna.

Placeringen av ungdomar
inom enskilda företag förekommer som redovisats i mycket liten omfattning. AMS
gick i våras ut med föreskrifter på detta område som innebär att sådana
placeringar kunde ske om kommunerna saknade platser för ungdomarna eller om
det med hänsyn till ungdomens behov, tidigare erfarenheter o.d. borde ske en
placering på ett område som inte kan tillgodoses inom den offentliga
förvaltningen.

SINOVA har i sin rapport
tagit upp frågan om placering i offentlig respektive privat sektor utifrån
perspektivet kommunens uppföljningsansvar för 16- 17-åringarna. Man menar då
att tillkomsten och utformningen av ungdomslagen har gjort konkurrensen hårdare
för 16-17-åringar. Konkurrensen har bl. a. lett till att det har blivit
svårare att erhålla ungdomsplatser inom den offentliga förvaltningen samtidigt
som många ungdomsplatser omvandlats till arbete i ungdomslag när ungdomarna
passerar 18-årsgränsen. Därvid är den privata marknaden det andningshål som 16-17-åringarna
fortfarande har. Uppföljningsansvariga i kommunen är eniga om att det blir
svårt att fullfölja åtagandena mot 16-17-åringarna om ungdomarna i ungdomslag i
större utsträckning placeras inom den privata sektorn.

Detta
bekräftas av Göteborgsstudien. Enligt den är det nästan total enighet om att
kretsen av arbetsgivare huvudsakligen bör återfinnas inom den offentliga
sektorn. Det bör däremot inte vara totalstopp för placering i den privata
sektorn. Det anses emellertid att en placering i den privata sektorn endast kan
motiveras med utgångspunkt från vad som är mest lämpligt för den arbetslösa
individen. Denna uppfattning är lika utbredd bland företrädare för kommun och
landsting som bland arbetsförmedlare.

Skr.
1984/85:88 14

Underbilaga
1

1984-09-07

Skolöverstyrelsen
dnr 507/84:641 Arbetsmarknadsstyrelsen dnr AV 2.82-80A/84

Till utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen

Enligt
regeringens uppdrag (regeringsbeslut 1984-02-16, Utbdep. Dnr 1307/83 samt A-dep
Dnr A5I5/84) skall AMS och SÖ gemensamt redovisa hur ungdomarnas övergång från
det kommunala uppföljningsansvaret till arbetsmarknadsmyndigheternas
ansvarsområde sker samt hur samordningen av de båda myndigheternas
administrativa rutiner inklusive informationsinsatser görs på lokal nivå.

I
denna skrivelse kommenteras vissa resultat från de undersökningar som verken
låtit göra inom sina respektive ansvarsområden. Undersökningarna i sin helhet
redovisas i de bilagda rapporterna. I AMS undersökning om verksamheten med
ungdomslag har bl. a. ingått frågor om övergången från skolans
uppföljningsansvar till arbetsförmedlingens ansvarsområde. SÖ har förutom egna
undersökningar anlitat organisationsbolaget Sinova för att särskilt studera
övergången från skolans till arbetsmarknadsverkets ansvarsområde.

När
det gäller övergången mellan kommunernas uppföljningsansvar och arbetsmarknadsmyndigheternas
ansvarsområde och då särskilt ungdomsplatser i förhållande till ungdomslag
vill verken inledningsvis konstatera att dessa åtgärder fungerat en
förhållandevis kort tid varför de erfarenheter som nu kan redovisas är relativt
begränsade. De nya reglerna för statsbidrag till de olika åtgärderna inom
kommunernas uppföljningsansvar trädde i kraft den I juli 1983, och ungdomslagen
tillkom i januari 1984.

Allmänt
kan konstateras att ungdomsplatserna och ungdomslagen förefaller att fungera
bra. Bristande praktisk erfarenhet av arbetslivet utgör ofta det största
hindret för ungdomarna att komma ut på arbetsmarknaden. Ungdomsplatserna och
arbete i ungdomslag erbjuder ungdomarna möjligheter att få pröva på olika
yrkesområden under en period då de eljest skulle gå sysslolösa. En tid i
praktiskt arbete har stor betydelse för att stärka ungdomarnas självförtroende
och ge insikt i vad arbetslivet kräver.

Men
det finns också problem förknippade med de båda åtgärderna. Problemen hör bl.
a. samman med att ungdomsplatserna som är baserade på ett avtal mellan parterna,
och ungdomslagen som regleras av en lag, innebär separata lösningar för de båda
åldersgrupperna med olika arbetstidsomfång och olika ekonomisk ersättning till
ungdomarna och arbetsgivarna. Ett system som inte minst ungdomarna finner
märkligt. Bilden kompliceras ytterligare av att ansvaret för ackvisition av
platserna numera är delat.

Skr. 1984/85:88 15

Verken
menar därför att det behövs en översyn av åtgärderna i syfte att åstadkomma en
samordnad lösning för de båda åldersgrupperna. Verken är dock för närvarande ej
beredda att föreslå hur förändringar i den riktningen skall utformas.

Skälen till detta är bl.
a. att åtgärderna varit i funktion relativt kort tid och att formerna för
skolans respektive arbetsförmedlingens uppföljning av ungdomarna är under
utveckling. Det är också angeläget att undvika alltför stor ryckighet i de
bestämmelser som reglerar åtgärderna för arbetslös ungdom. Den kommunala
uppföljningsverksamheten t. ex. har under senare år varit föremål för täta
förändringar som orsakat en del svårigheter för dem som är verksamma på fältet.

Ett
annat skäl att avvakta med en förändring är de nya intagningsreglerna till
gymnasieskolan med prioritering av 16-17-åringarna och den effekt detta kan ha
på omfattningen av och inriktningen av åtgärderna inom uppföljningsansvaret.

Den förestående
reformeringen av gymnasieskolan är ytterligare ett skäl. I regeringens
proposition 1983/84:116 Gymnasieskola i utveckling sägs att
gymnasieutbildningen under ett inledningsskede bör kunna erbjudas i form av
varvad utbildning för dem som ej kan tänka sig en gymnasieutbildning direkt
efter grundskolan och som därför omfattas av kommunernas uppföljningsansvar.

I
det försöksprogram i gymnasieskolan som SÖ överlämnat till regeringen
framhåller SÖ att det är viktigt att möjlighet till varvad utbildning i första
hand skapas för att stödja elever, som inför svårigheter att följa en reguljär
studiegång tvingas avbryta sina studier eller aldrig ens vågar påbörja dem. Det
påpekas att en tid då studier och yrkeskontakter varvas kan innebära hjälp till
ökad mognad och självinsikt för dessa ungdomar. SÖ avser därför att pröva olika
modeller för att förstärka ungdomarnas möjligheter till utbildning. I SÖ: s
anslagsframställning för 1985/86 framhålls att förändringar av organisation,
innehåll och arbetssätt också är nödvändiga om gymnasieskolan skall kunna bli
en skola för alla.

Enligt
länsarbetsnämndernas bedömning är det ganska vanligt att ungdomar övergår från
ungdomsplats till ungdomslag, och att ungdomsplats hos offentlig arbetsgivare
inte sällan omvandlas till plats i ungdomslag.

Ett
10-tal länsarbetsnämnder har redovisat ett överskott på ungdomslagsplatser
under våren och flera nämnder bedömer det möjligt att utöka verksamheten inom
den statliga och landstingskommunala sektorn. Dessutom kan i viss mån
beredskapsarbetsplatser omvandlas till platser för ungdomslag.

Vår bedömning är att
behovet av såväl ungdomsplatser som ungdomslagsplatser kommer att öka i början
av hösten. De ungdomar som slutade grundskola eller gymnasieskola i våras och
som inte går till fortsatta studier eller får reguljärt arbete skall beredas
plats. I några län förutses emellertid att situationen kan bli ansträngd inför
ett ökat behov av platser.

Skr. 1984/85:88 16

Utvecklingen i fråga om ackvisition av ungdomslagsplatser
liksom ungdomsplatser kräver således stor uppmärksamhet i fortsättningen.

I den bilagda rapporten från organisationsbolaget Sinova
pekas på stora och övergripande frågor som bör bli föremål för ytterligare
undersökningar och överväganden inför en eventuell framtida förändring av
åtgärdssystemet för ungdomarna. I Sinovas rapport pekas särskilt på sex
punkter där man anser sig ha kunnat konstatera missförhållanden eller problem -
om än inte preciserat i vilken utsträckning - i sina studier i 10 kommuner.

I det material som framkommit genom svaren på AMS enkät
till samtliga länsarbetsnämnder i maj 1984, och som bygger på uppgifter direkt
från arbetsförmedlingskontoren, nyanseras bilden av förhållandena beträffande
samverkan mellan kommunerna och arbetsförmedlingen rörande de olika
ungdomsgrupperna. AMS rapport behandlar dessa frågor på sid 13-14. I
kommentarerna till enkätsvaren påpekar nämnderna dessutom att många av
ungdomarna som deltar i åtgärder inom skolans uppföljningsansvar samtidigt
finns anmälda som sökande hos förmedlingen. Enligt arbetssökandestatistiken
för I:a halvåret 1984 hade arbetsförmedlingen i genomsnitt per månad 35500
aktuella arbetssökande under 20 år, varav 6600 i åldrarna 16-17 år.

Att samverkan mellan skola och arbetsförmedling av många
länsarbetsnämnder bedömts som god hindrar inte att det finns brister på
åtskilliga håll och att Sinovas förslag till överväganden/fortsatt uppföljning
är relevanta. För sin del ämnar SÖ och AMS noga följa utvecklingen inom
respektive ansvarsområde och samordningen dem emellan. Beträffande skolans
uppföljningsansvar bör särskilt observeras i vilken utsträckning åtgärderna
mera kan förskjutas mot utbildning än ungdomsplatser i samband med
prioriteringen av 16-17-åringar till gymnasieskolan. Gemensamt behöver SÖ och
AMS studera och initiera former för hur de individuella handlingsplaner som
skolan och ungdomarna tillsammans gjort upp ska kunna fullföljas efter l8-årsdagen.
AMS kommer att följa upp arbetsförmedlingens insatser för ungdomar i
ungdomslag och uppmärksamma i vad mån ungdomslagen påverkar tillgången på
reguljära arbeten samt praktikplatser, som det under senare år blivit svårare
att skaffa fram. Också verksamheten enligt Örebro-modellen innebär en ingående
utvärdering. Under år 1986 bör det vara möjligt att dra mera definitiva
slutsatser beträffande en samordnad lösning när det gäller åtgärderna för de
olika ungdomsgrupperna.

Viss forskning pågår vid olika universitet om ungdomarnas
situation efter genomgångna åtgärder. Dessa forskningsresultat bör tas
tillvara. Mer systematiska undersökningar, som över tid studerar vad som händer
ungdomar efter genomgångna åtgärder erfordras dock.

Lennart Orehag Allan Larsson

Skr. 1984/85:88 17

Verksamheten med ungdomslag under första halvåret 1984

Redovisning
av AMS augusti 1984 Referenter: Görel Alm, Annikki Aittaniemi

Sammanfattning

Under
första halvåret 1984 gjordes 44000 placeringar av ungdomar i ungdomslag. 40
procent eller ca 17000 av ungdomarna slutade i ungdomslagen under samma
period. Av dem gick drygt 8400 eller 48 procent direkt till arbete på öppna
marknaden. Ytterligare drygt 14 procent avaktualiserades av andra orsaker som
sökande hos förmedlingen. Nära I 100—6 procent - började i annan arbetsmarknadspolitisk
åtgärd - AMI, AMU eller beredskapsarbete. 31 procent slutligen återgick till
att söka arbete hos förmedlingen - i gruppen ingår bl. a. ungdomar som lämnat
ungdomslagen då de fyllt 20 år. Bland dem som gick tillbaka till
arbetsförmedlingen återfinns ett okänt antal, som senare erhållit arbete eller
avaktualiserats av ' andra skäl.

Flickorna
utgjorde 57 procent av ungdomarna i ungdomslag under första halvåret. De
lämnade ungdomslagen i nära nog samma utsträckning som pojkarna, men färre av
dem (44 procent) än av pojkarna (54 procent) fick arbete på öppna marknaden. I
stället återkom en avsevärt större del av flickorna som aktuella sökanden vid
förmedlingen efter att ha lämnat ungdomslagen.

Arbetshandikappade
och utländska medborgare avviker också från medeltalen i olika avseenden. Båda
grupperna fick i mindre utsträckning än samtliga arbete på öppna marknaden
efter arbete i ungdomslag. Dessa grupper har däremot i högre grad än
genomsnittligt gått till AMI respektive AMU.

Av
drygt 30000 ungdomar som var i ungdomslag den 15 maj 1984 arbetade ca 4000 (14
procent) heltid. 70 procent var anställda av kommunerna, 16 procent inom den
statliga sektorn och 13 procent hos landstingen. Endast 5 procent deltog i
studier vid sidan av arbetet i ungdomslag i de 22 län, som kunnat redovisa
utbildningsfrekvensen.

Enligt
enkätsvar från länsarbetsnämnderna har kommuner och arbetsförmedling utvecklat
olika samarbetsformer beträffande ungdomarna i åldersgruppen 16-17 år.
Beträffande överföringen av ungdomarna från skolans uppföljningsansvar till
arbetsförmedlingen uppger hälften av nämnderna att alla eller nästan alla
kommuner kontaktar förmedlingen innan ungdomarna fyller 18 år. Därtill
redovisar 17 nämnder att förmedlingen i olika utsträckning genomfört kollektiv
information i avgångsklasserna och/eller inom skolans uppföljningsprogram. 2
Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 88

Skr. 1984/85:88 18

Beträffande ungdomarna i ungdomslag visar nämndernas
enkätsvar att förmedlingen har stora ambitioner att arbeta vidare med dessa
ungdomar för att få dem i arbete på öppna marknaden eller i annan arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. Det sker genom regelbundna kontakter med ungdomarna individuellt ejler
i grupp, bevakning av lediga arbeten för ungdomarnas . räkning, jobbsökardagar,
företagsbesök m. m. De relativt få kontor som av nämnderna uppgetts inte ha
haft uppföljning av ungdomarna planerar att genomföra sådan till hösten.

Samtliga länsarbetsnämnder bedömer att det finns
möjligheter att bereda flera ungdomar än hittills arbete i undomslag, dock inte
utan problem inom några län. -

Lagen om arbete i ungdomslag

|I december 1983 antog riksdagen "lag om arbete i
ungdomslag hos offentliga arbetsgivare", som trädde i kraft den. I januari
1984.'' Genom denna garanteras ungdomar i åldrarna 18-19 år, dvs. i åldersgruppen
närmast över den som omfattas av skolans uppföljningsansvar (16—17-åringarna)
tillfälligt arbete i avvaktan på utbildning eller reguljärt arbete på öppna
marknaden. I fråga om ungdomar med förståndshandikapp, som är eller varit
inskrivna vid omsorgsstyrelsen, gäller lageii också för åldersgruppen 20-24
år. Lagen ger ungdomar rätt till arbete i genomsnitt 4 tim. per dag 5 dagar i
veckan med avtalsenlig lön (ca 30 kr. per timme enligt träffade avtal).
Ungdomar som uppfyller arbets och medlemvillkoren för ersättning från erkänd
arbetslöshetskassa får i stället välja att arbeta på heltid. Genom lagändring i
juni 1984' behöver nu endast arbetsvillkoret vara uppfyllt före anvisning till
arbete i ungdomslag - villkoret om medlemstid kan uppfyllas genom arbete i
ungdomslag. Kontant arbetsmark-nådsstöd eller kassaersättning kan inte utgå
jämsides med arbete i ungdomslag, inte heller till den som avvisar plats i
ungdomslag.

I förordning om statsbidrag till verksamhet med ungdomslag
m. m."* uppdrogs åt arbetsmarknadsstyrelsen att meddela de ytterligare
föreskrifter som behövs för verkställigheten av förordningen och lagen om
arbete i ungdomslag. Handläggningsföreskrifter meddelades av AMS redan i december
1983. Det har dock fortlöpande framkommit behov av ytterligare anvisningar, och
föreskrifter har utfärdats i flera olika omgångar, regelmässigt efter samråd
med arbetsgivare och fackliga organisationer på den

' SFS 1983: 1070.

De offentliga arbetsgivare som avses i lagen är statliga
myndigheter och verk (ej

bolag), landsting, kommuner, församlingar och kyrkliga samfälligheter.
Kommun

har möjlighet att på vissa villkor placera ungdomar i
ungdomslag hos enskilda

arbetsgivare, samt ideella föreningar.

'SFS 1984:521.

SFS 1983: 1070.

Skr. 1984/85:88 19

offentliga
sektorn. Därutöver har Statens arbetsgivarverk, landstings- och kommunförbunden
utgett cirkulär om avtal m. m. till respektive myndigheter och uppdragsgivare.

Utgångspunkt
och underlag för rapporten

Regeringen
har uppdragit åt arbetsmarknadsstyrelsen att i samband med anslagsframställningen
för budgetåret 1985/86 redovisa erfarenheter av verksamheten med ungdomslag.
Styrelsen har också fått i uppdrag att i samarbete med SÖ studera samordningen
av åtgärdssystemen för ungdomar i åldern 16-17 respektive 18—19 år.

Som underlag för denna
redovisning ligger dels den månatliga arbetssökandestatistiken för främst
perioden januari t.o.m. juni 1984, dels svaren på en skriftlig enkät som
styrelsen bad länsarbetsnämnderna besvara under maj-juni, i det följande
kallad nämndenkäten. Flera nämnder har förutom sina egna svar insänt också
svaren från samtliga förmedlingskontor i respektive län. Förutom genom denna
enkät har uppgifter inhämtats genom besök i några län (Malmöhus, Örebro och
Västernorrlands län) och samtal där med företrädare för länsarbetsnämnder och
förmedlingskontor.

Sammanställningar
av sökandestatistiken redovisas i bif. tabellbilaga, enkätformuläret i bilaga
2.

Placeringar
i ungdomslag och fördelning på olika sektorer

I
slutet av december 1983 fanns vid arbetsförmedlingen över 22000 kvarstående
arbetssökande i åldern 18— 19 är — varav 60 procent flickor — som var utan
arbete och aktuella för omedelbar placering. Av dem var drygt 9000 eller — 40%
inskrivna som sökande sedan mer än 3 månader. Då lagen trädde i kraft fanns
således på förmedlingen anmälda ett stort antal ungdomar som väntade på arbete.
I januari placerades 14000 ungdomar i ungdomslag, i februari 12000. Av tabell
1 framgår hur antalet placeringar därefter minskat månad för månad. Totalt har
under perioden gjorts mer än 44000 placeringar i ungdomslag (tabell 2). Av
ungdomarna som placerats är 57 procent flickor. En större andel av flickorna
(78 procent) än av pojkarna (69 procent) placerades under början av perioden (jan.-mars);

Tabell 1 visar också i
vilken takt antalet kvarstående arbetssökande 18-19-åringar anmälda hos
förmedlingen mer än en månad och ej placerade i ungdomslag har sjunkit från
januari fram till slutet av maj; då denna kategori utgjorde 1 500 personer. I
gruppen ingår personer som varit svåra att placera i ungdomslag inom de normalt
tre veckor som lagen föreskriver, som varit mycket nära 20-årsgränsen eller
väntat på att annan åtgärd inom kort ska påbörjas. Vidare också ungdomar som
har anmält sig hos formed-

Skr.
1984/85:88 20

lingen
i samband med avslutning av längre studier, i vilka fall tiden för anvisning
till ungdomslag är upp till 3 månader. Ökningen av gruppen i slutet av juni kan
förklaras både av att 19000 ungdomar i åldern 18-19 år hade slutat
beredskapsarbete i maj och av viss tillströmning av arbetssökande som avslutat
längre studier.

I
enkätsvaren har länsarbetsnämnderna redovisat hur många ungdomar som den 15 maj
1984 arbetade heltid i ungdomslag (huvudsakligen kassa-berättigade) samt
ungdomslagens fördelning på olika sektorer vid samma tidpunkt. Uppgifterna
finns sammanställda länsvis i tabell 5. Av de nära 30400 ungdomar som då hade
ungdomslagsplats arbetade ca 4200 eller 13,8 procent heltid. Fördelningen på
olika sektorer var följande:

Antal

% av samtliga

Statliga
sektorn

4924

16,2

Landsting

4032

13,3

Kommuner

21440

70,5

Därav plac
hos enskilda arbetsgiv.

215

0,7

ideella föreningar

1508

5,0

Samtliga

30396

100,0

Det
är hos kommunerna som majoriteten av undomarna, 70%, har placerats i
ungdomslag, medan statliga sektorn och landstingen tagit emot ungefär varsin
hälft av resterande placeringar enligt fördelningen den 15 maj. I alla län utom
Örebro och Kristianstads län använde sig kommunerna av möjligheten till
placeringar i ideella föreningar - speciellt i Norrbottens, Gävleborgs,
Malmöhus och Kopparbergs län. Placering hos enskilda företag förekom i ett
fåtal fall, i Örebro och Kronobergs län inte alls. Sammanlagt 10
länsarbetsnämnder har dock meddelat önskemål om eller uttryckt avsikten att
utnyttja möjligheten till placering hos enskilda företag i större utsträckning,
bl. a. för att kunna erbjuda ungdomarna mera varierande arbetsuppgifter.

Hur
hanteringen av platserna organiserats och placeringen genomförts framgår inte
av nämndenkäten. Genom de särskilda intei"vjuer som gjorts i några län kan
ett par exempel ges. I Örebro kommun har arbetsförmedlingen varje plats i
ungdomslag beskriven i en platsbank, och det är förmedlingen som tillsammans
med aktuell sökande väljer ut och anvisar till jobb. Ungdomar med svåra sociala
problem kan dock anvisas till något av kommunens två orienteringslag, och får
därigenom pröva sig fram på olika jobb. I Helsingborg får varje ungdom uppge
tre alternativa önskemål om arbetsplacering, och förmedlingen anvisar till
varje enskilt jobb inom stat och landsting (i Helsingborg nästaii hälften av
alla ungdomsplatserna) men beträffande kommunen endast till placering efter
ungdomarnas önskemål. I Trelleborg har förmedlingen anvisat till varje plats
inom kommunen, men

'
Uppgifter därom saknas i den löpande statistiken.

Skr. 1984/85:88 21

troligen kommer kommunen att få överta det ansvaret -
kommunen sköter redan omplaceringar inom de kommunala ungdomslagen.

I
nämndenkäten har några frågor (4.4—4.5) ställts om placeringar i ungdomslag av
ungdomar som kommer från ungdomsplats. På frågan i vilken utsträckning
ungdomarna som haft ungdomsplatser efter förmedlingens prövning placeras
"direkt" i ungdomslag, visar nämndernas svar att detta är ganska
vanligt. På frågan om hur vanligt det är att ungdomslagsplatser omvandlas till
plats i ungdomslag hos samma arbetsgivare, har i flertalet län (17) majoriteten
förmedlingskontor till nämnderna uppgett att det är ovanligt. I övriga län har
flertalet svarat "ganska vanligt."

Arbetshandikappades placeringsmöjligheter i ungdomslag

Av samtliga ca 44000 ungdomar som börjat i ungdomslag t.o.m.
juni 1984 har I 189 varit ungdomar med arbetshandikapp. 272 av dem hade
förståndshandikapp, varav 202 var äldre än 20 år.

Beträffande
ungdomar med arbetshandikapp har under första halvåret antalet placeringar i
ungdomslag vaije månad understigit antalet kvarstående sökande vid månadens
slut (se tabell 1). Detta kan tyda på att arbetsförmedlingen har haft större
svårigheter att placera ungdomar ur denna grupp än övriga ungdomar. Att det
varit så bekräftas delvis av svaren på nämndenkäten, fråga 5.2: "Hur
bedömer ni ungdomslagens möjligheter att bereda lämplig sysselsättning för
handikappade ungdomar?" En tredjedel av nämnderna menar att det är för
tidigt att bedöma -flera av dessa säger att hittills alla har kunnat placeras.
Tio nämnder uppger att det funnits vissa svårigheter att placera ungdomar ur
grupperna förståndshandikappade, socialt och psykiskt handikappade. Två nämnder
pekar på att det kan vara svårt att hitta lämpliga handledare för arbetshandikappade
i ungdomslag. Tio nämnder menar dock att det hittills gått mycket bra att
placera ungdomar med handikapp, men flera påpekar att det inneburit extra
förarbete och även noggrann uppföljning från förmedlingens sida.

Rörlighet från ungdomslagen

17600 eller nära 40 procent av ungdomarna som börjat i
ungdomslag under första halvåret lämnade också ungdomslagen under perioden
(tabell 3). Tre fjärdedelar av avgångarna skedde under andra kvartalet. Rörlighe-

Siffran är inte exakt. En person kan ha lämnat ungdomslag
mer än en gång under perioden. Vidare har förekommit ett fel i
sökandestatistiken över ungdomar i ungdomslag under januari t. o. m. juli.
Felet, som rättats till fr. o. m. augusti, har gällt antalet personer som
slutat ungdomslag men fortfarande är aktuella vid af. Detta antal liksom det
totala antal som slutat, har fått korrigeras i efterhand.

Skr. 1984/85:88 22

ten
har varierat mellan länen, men avgångsfrekvensen ligger i flertalet län ganska
nära riksgenomsnittet (tabell 4).

I
slutet av juli månad fanns 25900 ungdomar kvar i ungdomslag. Av dem hade drygt
6200 eller 24 procent varit i ungdomslag i 6 månader, dvs. sedan i januari. Det
tyder på att majoriteten (7800 eller 56 procent) av de 14000 ungdomar som i
januari började i ungdomslag har lämnat ungdomslagen inom loppet av 6 månader.

Av
dem som i juli hade varit .6 månader i ungdomslag utgjorde flickorna 63 procent
(jämfört med 57 procent av samtliga som började i ungdomslag under första
halvåret). Fast flickorna har lämnat ungdomslagen i nästan samma omfattning som
pojkarna har alltså en större andel av flickorna än av pojkarna blivit kvar i
ungdomslagen längre tid. Det kan sammanhänga med att flickorna i större
utsträckning än pojkarna placerades i ungdomslagen i början av året.

Statistiken
ger dock inte en fullständig bild'av rörligheten från arbete i ungdomslagen.
Enligt AMS anvisningar behöver ungdomar som erbjuds kortare vikariat (upp till
fyra veckor) inte formellt lämna ungdomslagen -de kan återgå till samma
ungdomslagplats efter vikariatet. Deras avbrott i ungdomslagsarbetet
registreras därmed inte i sökandestatistiken.

Av
de ca 17600 ungdomar som under första halvåret slutade sina platser i
ungdomslag gick 8454 eller ca 48 procent till arbete på öppna marknaden (tabell
3). 1 115 (6 procent) blev placerade i annan åtgärd. Nästan hälften av dessa
placerades i beredskapsarbete. Då det rör sig om ungdomar som nått 20-årsgränsen
innebär det fortsatt arbete inom offentliga sektorn, ev. genom att
ungdomslagsplats omvandlats till beredskapsarbete. 441 ungdomar påbörjade
arbetsmarknadsutbildning (2,5 procent) och ett mindre antal, 95 personer, gick
till utredning i arbetsmarknadsinstitut. Av de övriga nära 8000 ungdomarna (ca
45 procent) slutade 1 820 av annan, av förmedlingen känd orsak, som kan vara
värnplikt, flyttning, sjukdom, annan utbildning än arbetsmarknadsutbildning m. m.
Drygt 700 slutade av orsak som förmedlingen inte fått kännedom om. Ca 5400
slutade i ungdomslag men kom tillbaka som aktuella sökande hos förmedlingen. I
den gruppen ingår bl. a. ungdomar som fått sluta i ungdomslag p. g. a. att de
fyllt 20 år.

I
förhållande till de genomsnittssiffror som här angetts finns tydliga skillnader
inom ungdomsgruppen. Som nämnts har flickorna haft ungefär samma rörlighet från
ungdomslagen som pojkarna, men en mindre andel av flickorna (44 procent) än av
pojkarna (54 procent) har fått arbete på öppna marknaden. Färre flickor än
pojkar har påböijat AMU. Bland pojkarna har en störte del (18 procent) än av
flickorna (12 procent) avaktualiserats "av

'
Enligt nämndenkäten har många förmedlingar utnyttjat rekryteringsbidrag för att
kunna placera ut ungdomar från ungdomslag pä öppna marknaden. Totalt fick ca 5
20018-19 åringar arbete med stöd av rekryteringsbidrag under första halvåret 1984.

Skr.
1984/85:88 23

annan
känd orsak" eller för att kontakten upphört. Flickorna återfinns i betydligt
större utsträckning (38 procent) än pojkarna (21 procent) som aktuella sökande
vid förmedlingen efter att ha lämnat ungdomslagen.

De
utländska medborgare som varit i ungdomslag under perioden har lämnat sina
ungdomslagsplatser i samma utsträckning som övriga. Ungdomar med arbetshandikapp
har gjort det i lägre grad. För båda grupperna, som i någon utsträckning kan
omfatta samma personer, gäller att betydligt färre har fått arbete (40 resp. 23
procent) än av samtliga som slutat (48 procent).

Däremot
har de oftare placerats i annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd - nära en
femtedel av ungdomarna med arbetshandikapp har börjat AMU, skrivits in på AMI
eller fått beredskapsarbete. Både ifråga om utländska medborgare och
arbetshandikappade har dock över en fjärdedel - jämfört med 14 procent av
samtliga — lämnat ungdomslagen och avaktualiserats hos förmedlingen "av
annan känd orsak" eller därför att "kontakten upphört" med
förmedlingen.

1
nämndenkäten frågades om det redan (i maj månad) fanns några intryck att
redovisa om benägenheten hos ungdomarna i ungdomslag att ta annat arbete, t.
ex. kortare vikariat. Samtliga nämnder har svarat, vissa naturligtvis med
reservation för svårigheten att ge omdömen så kort tid efter verksamhetens
start. Alla nämnder utom en uppger att ungdomarna visat ganska eller mycket
stort intresse för annat arbete - 18 nämnder dock med vissa förbehåll. 6
nämnder anför att ungdomar som har heltidsarbete i ungdomslag tycks bli mindre
motiverade att söka andra arbeten. Två nämnder konstaterar en viss motvilja hos
ungdomarna att söka interlokalt. En nämnd pekar på att motivationen att söka
andra jobb minskar ju längre tid ungdomarna är i ungdomslag, och att flickorna
är kvar längre tid än pojkarna. Därtill redovisar 12 av dessa 18 nämnder olika
förbehåll från enstaka kontor inom sina län. Några kontor har konstaterat en
allmänt ökad ovillighet att ta annat arbete, andra kontor har funnit att
ungdomarna inte gärna tar kortare vikariat, i-varje fall inte.hos annan
arbetsgivare. Ytterligare några kontor att ungdomarna inte gärna tar längre vikariateller
heltidsvikariat under sommaren.

Nämndernas
uppgifter om hur ungdomarna i ungdomslag förhåller sig till annat arbete är
alltså inte entydiga. Svaren tyder på att benägenheten att aktivt söka arbete
bl. a. kan sammanhänga ined ungdomarnas arbetstider i ungdomslag! Detta strider
inte, trots reservationer från enstaka kontor, mot nämndernas bedömning att
ungdomarna i allmänhet är intresserade av att ta andra jobb, då sådana kan
erbjudas. På detta tyder också uppgifterna från nämnderna om antalet återkallanden
av anvisningar till ungdomslagsplats enligt lagen 12 § (enkätfråga 3.3).
Enligt svaren hade sarh-manlagt ca 175 återkallanden skett p.g.a. att ungdomar
avvisat annat erbjudet arbete eller erbjudande om arbetsmarknadsutbildning.
Högsta antalet förekom i Malmöhus län, medan i två län inget återkallande förekommit.

Skr. 1984/85:88 24

Utbildning
vid sidan av arbete i ungdomslag

Enligt
förordningen om statsbidrag till verksamheten i ungdomslag m. m. lämnas
statsbidrag med 20 kr. per dag och ungdom till kommuner som ordnar utbildning
för ungdomarna vid sidan om arbetet i ungdomslag.

Kommunförbundet
genomförde i februari månad en enkät, som besvarades av 282 kommuner. Den
visade att i mitten av februari hade 45 kommuner hunnit komma igång med
utbildning för ca 600 ungdomar. Omkring 100 kommuner hade fattat beslut om
stimulansbidrag för utbildning: 30 av dem skulle ge ungdomarna stimulansbidrag
(oftast 20 kr. per dag), de övriga inte.

I
nämndenkäten har nämndera tillfrågats om hur mänga ungdomar som den 15 maj 1984
deltog i utbildning vid sidan av ungdomslag, och hur många av dessa som
arbetade i ungdomslag inom stat eller landsting. Vidare i vilken utsträckning
kommunerna i respektive län kan erbjuda ytterligare utbildningsplatser.
(Frågorna 2.1-2.2 i enkäten.) Svaren redovisas i tabell 5.

Två
nämnder, varav ett storstadslän, har inte kunnat ange någon siffra på antalet
ungdomar i utbildning vid sidan av ungdomslag. Endast fyra nämnder redovisar
mer än 100 ungdomar i utbildning inom resp. län - av dem har Örebro län det
markant högsta antalet: över 400 ungdomar i utbildning av totalt 1 426 ungdomar
i ungdomslag inom länet. I detta län har Örebro kommun gett varje ungdom, som
deltar i utbildning 50 kr. per utbildningsdag.

I
de 22 län där utbildning kunnat redovisas deltog i studier totalt ca 1 450 eller
knappt 5,5 procent av ungdomarna som var i ungdomslag i dessa län den 15 maj.
201 av dem var anställda av stat eller landsting, motsvarande 2,3 procent av
ungdomarna hos dessa huvudmän i de 22 länen. Exempel på studier som anordnats
är kurser om data, maskinskrivning, verkstads- och bilmekanik, maskinröjning,
trädgårdsarbete, matlagning, sömnad, teater, turism, körkortsteori,
energibesparing, näringslivsinformation, arbetsmiljöfrågor, hur man söker
jobb, hur man startar eget. I Stockholms län har invandrare fått läsa svenska
hos Komvux och ungdomar med dåliga grundkunskaper har gått utbildning inom Grundvux
och Komvux..

Att
inte flera ungdomar gick utbildning vid sidan av arbetet i ungdomslag förklarar
16 nämnder med att kommunerna ännu inte hunnit organisera utbildning i
respektive län - i 14 av dessa län planeras (mera) utbildning till hösten. 7
nämnder säger att utbildning kan ordnas om det finns behov. 8 nämnder menar
dock att ungdomarna inte är så intresserade, vilket visat sig av
intresseinventeringar som en del kommuner genomfört och av lågt kursdeltagande
i utbildning som anordnats. "Ungdomarna har redan någon form av
gymnasieutbildning" påpekar en av dem, och ersättningen till ungdomarna är
otillräcklig menar ett par andra nämnder. Genomströmningen i ungdomslag
försvårar också planeringen, i varje fall av längre

Skr.
1984/85:88 25

kurser, liksom långa resvägar och svårigheter att i
glesbygder få tillräckligt stora grupper i olika ämnen. Länsarbetsnämnden i
Västerbottens län påpekar dock att det inom länet med ett undantag är de små
kommunerna som lyckats bäst att få ungdomar i utbildning, trots mindre
underlag.

Sammanfattningsvis
visar flertalet svar att kommunerna vill engagera betydligt fler ungdomar i
utbildning vid sidan av arbete i ungdomslag men att det kan vara svårt p. g. a.
en del praktiska hinder och viss utbildningströtthet hos ungdomarna själva.

Hur förmedlingen arbetar med ungdomar

Samarbete med skolan om ungdomar i det kommunala
uppföljningsansvaret

I nämndenkäten har ställts frågor om arbetsförmedlingens
insatser och samverkan med skolan beträffande ungdomar som inte uppnått 18-årsgränsen
(frågorna 4.1-4.3). Sökandestatistiken visar att per månad i genomsnitt 6600
ungdomar under 18 år var aktuella hos förmedlingen under 1: a halvåret 1984; av
dem var i medeltal 2400 nyanmälda per månad. En hel del ungdomar är således
aktuella hos arbetsförmedlingen i 16-I7-årsål-dern. I nämndenkäten påpekar
också några nämnder att en del av ungdomarna inom skolans uppföljningsansvar,
även då de har ungdomsplats, finns inskrivna som sökande på förmedlingen och är
väl kända där innan de fyller 18 år.

I svar om samarbetsformer mellan kommuner och arbetsförmedling
ifråga om 16-17-åringarna påminner nämnderna om SSA-råden och det
informationsutbyte och planeringsarbete, som där sker. Det praktiska arbetet
med ungdomarna sker i andra former: genom samarbete med
ungdomscenter/ungdomsenheter eller i särskild samarbetsgrupp, med SVO-konsulenter,
yrkesvalslärare eller "på handläggarnivå i enskilda ärenden".

Både
omfattning och uppläggning av samarbetet varierar mellan och inom länen.
Således uppger nämnden i Uppsala län att det "i samtliga kommuner förekommer
regelbundna kontakter mellan AF och SYO-kon-sulenter, ungdomsuppföljning eller
andra kommunala kontaktpersoner. I några fall finns arbetsgrupper, där
förmedlingspersonal ingår. AF medverkar även vid kollektiv information i
skolans uppföljningsprogram". I Stockholms län har 15 av 21 kontor
regelbundet samarbete med ungdomscenter - i t. ex. Järfälla får ungdomar på
ungdomscenter platsförmedlingsservice varannan månad. AF i Kista och Vällingby
har regelbundet gruppinformation för ungdomarna på respektive center, AF-Norrmalm
har besök av ungdomar från centret en eftermiddag i veckan. I Jönköping
träffas samarbetsgruppen mellan AF, skola och socialförvaltning var 6:e vecka,
och en dag i veckan finns personal från uppföljningsenheten på arbetsför-

Skr.
1984/85:88 26

medlingen.
I Malmö kommun "ingår" AF och socialförvaltningen i respektive
ungdomsenheter och på alla förmedlingskontor finns socialsekreterare och SYO-konsulenter
tillgängliga för ungdomar viss tid per vecka. I Gotlands län besöker AF
avgångsklasserna i årskurs 9 — "i första hand stöttas ungdomarna att söka
till gymnasiet". De 16-17-åringar som efter sommaren skriver in sig hos AF
får gruppinformation om den service AF kan erbjuda, då även personal från
ungdomscentrum informerar om skolans uppföljningsprogram. Sammanlagt 17
nämnder har sålunda redovisat att förmedlingen i olika utsträckning genomför
kollektiv information till avgångsklasserna och/eller inom skolans
uppföljningsprogram. En nämnd påpekar att förmedlingen beträffande ungdomar som
har eller haft ungdomsplats informerar respektive arbetsgivare om
möjligheterna till rekryteringsstöd för fortsatt anställning efter 18-årsgränsen.

Vad
gäller överföringen av enskilda ungdomar från uppföljningsansvaret till
arbetsförmedlingen redovisar hälften av nämnderna att alla eller nästan alla
kommuner kontaktar arbetsförmedlingen och anmäler ungdomarna - i vanligaste
fall 1 månad eller "i god tid" före 18-årsdagén, om de inte redan är
inskrivna där. Ytterligare tre nämnder uppger att kommunerna kontaktar
ungdomarna, som uppmanas att själva boka tid hos förmedlingen. I övriga län
växlar rutinerna mera mellan olika kommuner - i de små kommunerna har ofta
arbetsförmedlingen och skolan nära "informella kontakter" beträffande
varje enskild ungdom. Fyra nämnder uppger att flertalet kommuner/förmedlingar
saknar strikta rutiner föi" överföringen av ungdomar, men en av dessa
menar att det ersätts av ett löpande intimt samarbete i enskilda ärenden.

Ett
tiotal nämnder har särskilt markerat att samarbetet mellan skola och arbetsförmedling
beträffande 16-17-åringarna överlag fungerar mycket bra. Enkätsvaren i stort
ger även intrycket att ett flertal kommuner och förmedlingar har funnit
samarbetsmodeller för att fånga upp ungdomarna i skarven mellan de olika
ansvarsområdena. Men det framgår också att det på en del orter ännu finns
brister i detta avseende, liksom att det i viss mån kan förekomma dubbelarbete
ifråga om informationsinsatser från kommun respek' ive arbetsförmedling.

Arbete
med ungdomar placerade i ungdomslag

Enligt
AMS handledning angående ungdomslagen skall tiden i ungdomslag användas för
att arbeta vidare med ungdomarna genom förmedlings-och vägledningsinsatser,
enskilt eller i grupp.

I
nämndenkäten (frågorna 3.1-3.2) redovisar nämnderna, ofta kontor för kontor hur
arbetet med ungdomarna i ungdomslagen bedrivs. Svaren visar otvetydigt att
förmedlingen har stora ambitioner att arbeta vidare med ungdomarna efter
placering i ungdomslag. Det sker genom regelbundna kontakter med ungdomarna
individuellt eller i grupp, bevakning av

Skr. 1984/85:88 27

lediga arbeten mellan kontakterna för ungdomarnas räkning,
jobbsökardagar, företagsbesök m. m.

Således redovisar alla nämnder att. ungdomarna kallas
till, erbjuds eller uppmanas till besök hos förmedlingen. Ett flertal kontor
har som regel att kalla till individuella återbesök med olika intervall från
2-8 veckor -vanligast är var 4: e vecka, som för övriga arbetssökande. På andra
kontor ligger tyngdpunkten på kollekfiv information. I t. ex. Östergötlands län
sker individuella återbesök vaije månad vid de mindre kontoren medan de större
kontoren ordnar gruppinformation, studiebesök och jobbsökar-kurser, i
Kronobergs län är återbesök var 4: e vecka den vanligaste modellen men i Växjö
följer ungdomsförmedlarna upp ungdomarna direkt ute på arbetsplatserna; arbetsvägledning
på förmedlingen erbjuds "efter behov". Flera andra varianter
beskrivs, t. ex.: planmässig växling mellan återbesök och kollektiv
information, gruppinformation för kommunanställda ungdomar, återbesök för
övriga, en kväll per vecka för både tidsbokade och spontana besök av ungdomar i
ungdomslagen. Flera kontor har påpekat att spontanbesök av ungdomarna är
vanligt, enligt ett kontor betydligt vanligare bland ungdomar i ungdomslag än
bland ungdomar i beredskapsarbe-te.«

Utöver eller som alternativ till individuella besök har
ett mycket stort antal kontor anordnat skilda slag av gruppaktiviteter, ofta
regelbundet återkommande. En del av dem omfattar allmän information om arbetsmarknaden,
feriearbeten, utbildning, medlemskap i facket och - från ungdomarna —
synpunkter på deras arbeten i ungdomslagen. Andra aktiviteter är mera
inriktade på jobbsökarmetoder eller vägledning. På flera orter har AMI anlitats
för att ledajobbsökaraktiviteter och uppföljning av dem. I Sölvesborg har
förmedlingen ordnat gruppinformation om bl. a. utbildning då det varit dags att
söka till högskolorna. Arbetsförmedlingen i Eslöv har haft 2 grupper ä 10
deltagande ungdomar som under 1 1/2 dag,fått jobbsö-karkunskap,
utbildningsinformation, enskilda samtal och studiebesök på AMU-center. I Mora
har ungdomarnas utbildningsbakgrund och arbets-önskemål inventerats - utifrån
det har anordnats söka-jobbdagar, studiebesök på AMU-center och folkhögskola
samt företagsbesök i Stockholm, elektronikcentret i Kista, där flera ungdomar
fick anställning.

Trots den mycket systematiska aktivitet, som ett stort
antal kontor har bedrivit anser fiera nämnder att förmedlingens insatser för
ungdomarna behöver ökas.

De relativt få kontor som av nämnderna uppgetts inte ha
haft någon form av uppföljning av ungdomarna i ungdomslag planerar att starta
med det till hösten. Ytterligare andra kontor planerar mera arbetsvägledningsinsatser
än hittills. Olika kontor planerar riktade insatser för ungdomar med enbart
grundskola, för invandrare med dåliga svenskkunskaper och för ungdomar

* Intervju med arbetsvägledare i Helsingborg.

Skr.
1984/85:88 28

som
närmar sig 20-årsgränsen. Den sistnämnda gruppen ungdomar har redan tidigare
bevakats särskilt av många kontor. Det har skett genom tätare återbesök och
intensifierad platsförmedling, kontakt med tidigare arbetsgivare angående ev.
fortsatt anställning, jobbsökardagar, planering för utbildning etc. Men flera
kontor tänker alltså öka insatserna för denna grupp — "obligatoriska
vägledningssamtal före 20- och 25-årsgränserna", nämner ett kontor,
riktade AMI-aktiviteter uppger andra.

Hur
nämnderna bedömer möjligheterna att utöka ungdomslagen

Länsarbetsnämnderna
har slutligen i enkäten ombetts bedöma om den offentliga sektorn i respektive
län kan ta emot ytterligare ungdomar i ungdomslag. Il av nämnderna svarar att
det i mitten av maj fanns ett överskott på ungdomslagsplatser. Samtliga nämnder
bedömer att det finns möjligheter att bereda flera ungdomar arbete i
ungdomslag, dock inte utan problem inom några län. Fem nämnder aviserar att
placering i enskilda sektorn kan komma att behöva utnyttjas mer. Ytterligare
fyra nämnder förutser att svårigheter kan uppstå i vissa distrikt. Nämnden i
Värmlands län bedömer att det i första hand blir kommunerna som får försöka
skapa arbetstillfällen eftersom stat och landsting redan är hårt utnyttjade.
Hälften av nämnderna ser i stället stat och landsting och den kyrkliga sektorn
som möjliga expansionsområden för ungdomslagen. Ett par räknar också med att
platser som använts för beredskapsarbeten kan omvandlas till ungdomslagsplatser.

Tabellbilaga

Tabell
1 Ungdomar 18—19 år 1 ungdomslag och beredskapsarbete samt kvarstående som
arbetssökande utan arbete, aktuella för omedelbar placering. Jan—juni 1984

Samtliga
18-19 år

Påbörjat I
ungdoms- I ber. arb. Kvarst. vid varav mer

ungdomslag
lag vid vid mån. mån. slut än 1
mån.

underman,
män, slut slut

Därav med arbetshandikapp, 18-19 år

Påbörjat , Kvarst. vid ungdomslag mån. slut
underman.

Januari

14031

13 803

26279

12170

8119

233

Februari

12018

24588

25 974

5294

2912

290

Mars

6824

28554

24227

5443

1849

168

April

4 879

30371

21994

3 881

1872

103

Maj

3774

29232

2 389

4164

1500

93

Juni

2793

26736

1300

11943

2597

78

583 442 371 395 410 490

Tabell 2 Samtliga personer som varit i ungdomslag någon
gång under januari—juni 1984

Jan.

Febr.

Mars

April

Maj

Juni

Samtliga
i ungdomslag under mån.'

14031

25 800

31400

33 400

34 100

32000

Påbörjat
ungdomslag under mån.

14031

12018

6824

4 879

3 774

2793

Därav kvinnor

8 785

7313

3 881

2208

1921

1368

Slutat
ungdomslag under mån.'

228

1200

2900

3 100

4900

5 300

Därav avaktualiserade:

174

942

1680

1906

3028

3 315

Fått arbete hos annan arbgiv.

128

713

1253

1448

2316

2242

Fått arbete hos samma arbgiv.

-

29

35

43

90

112

Fått arbete med lönebidrag

-

2

10

8

13

12

Fått arbete hos Samhällsföretag

-

0

0

1

2

1

p. g. a. annan känd orsak

-

145

277

279

419

700

p. g. a. att kontakten upphört

53

105

127

188

248

Därav placerade i andra åtgärder

29

194

278

211

303

100

AMI

—

23

19

13

36

4

AMU

-

97

124

75

103

42

Beredskapsarbete

-

74

135

123

164

53

Övriga som slutat ungdomslag

fortfarande aktuella vid af

100

900

900

1600

1900

1
ungdomslag vid månadens slut

13 803

24 588

28 554

30 371

29232

26736

Därav tid i ungdomslag

- 3 mån.

13 803

24 588

28554

21564

12659

8889

- 3-6 mån.

8807

16573

17 847

- 6-12 mån.

' Pga tekniskt fel i sökandestatistiken under januari-juni
är detta skattade siffror ' Uppgift saknas för januari månad

Tabell 3 Samtliga personer som varit i ungdomslag någon
(några) gång(er) under l:a halvåret 1984'

Män

Kvinnor

Samtliga

Utländska
medborgare

Arbetshandikappade

"
Påbörjat ungdomslag

18843

25476

44319

1351

1 189

Slutat
ungdomslag'

7600

10000

17600

500

300

Därav avaktualiserade

5451

5 594

11045

336

153

Fått arbete hos annan.arbgiv.

3914

4186

8 100

190

64

Fått arbete hos samma arbgiv.

134

175

309

4

2

Fått arbete med lönebidrag

23

22

45

4

■4

Fått arbete hos Samhälls-

2

2

4.

0

0

företag

p. g. a. annan känd orsak

981

839

1820

81

51

p. g. a. att kontakten upphört

383

338

" 721

57

30

■
Därav placerade i andra åtgärder

531

584

1115

52

60

AMI-

35

60

95

4

20

AMU

250

191

■ 441

34

21

Beredskapsarbete

232

317

549

14

18

Övriga som slutat, fortfarande

aktuella vid af

1600

3 800

5400

100

70

Andel
som slutat av dem som päbör

jat, %

40,3

39,2

39,7

37,0

25,2

I % av
dem som slutat:

- fått
arbete hos annan arbgiv.

51,51

41,9

46,0

38,0 -

21,31

- fått
arbete hos samma arbgiv.

1,8

■53,6
■ 1,7 [43,8

1,7 .48,0

0,8 . 39.6

0,7

23,3

- fått
arbete med lönebidrag

0,3

0,2 1

0,2

0,8

1,3]

- fått
beredskapsarbete

3,01

3,2 I

3,1

2,81

6,01

- inskrivits
på AMI ,

0,5

6,8
0,6 • 5,7

0,5 \ 6,3

0,8.f 10,4

6,7

19,7

- börjat
AMU

3,3 j

1,9

2,5)

6,8

7,0 J

Avaktualiserade
av annan känd

12.9

8,4

10,3

16,2

17,0

orsak

17,9

11,8

14,4

27,6

27,0

Avaktualiserade,
kontakten upphör

5,0

3,4

4,1

11.4

10,0

Övriga
som slutat, fortfarande

aktuella
vi af

21,0

38,0

30,6

20,0

23,3

' En person kan ha placerats i ungdomslag mer än en gång
under perioden. Uppgifterna avser därför

egentligen antalet "placeringar" respektive
"avgångar" från ungdomslagen.

' Dessa uppgifter avser endast februari-juni - motsvarande
uppgifter saknas för januari.

' P. g. a. tekniskt fel i sökandestatistiken för perioden
är detta skattade siffror.

Tabell 4 Ungdomar 18—19 år som påbörjat ungdomslag resp.
slutat ungdomslag under l:a halvåret 1984. Fördelning efter län

Påbörjat

Slutat

%

ungdomslag

ungdomslag

■ jan-jun

jan-jun

Stockholms

3 423

1255

36,7

Uppsala

1315

502

38,2

Södermanlands

1868

745

39,9

Östergötlands

1 893

677

35,8

Jönköpings

1226

535

43,6

Kronobergs

813

. 321

39,5

Kalmar

1392 .

665

47,8

Gotlands

365

194

53,1

Blekinge

1 182

586

49,8

Kristianstads

• 1504

658

43,7

Malmöhus

4 190

1569

37,4

Hallands

1 119

475

42,4

Göteborgs
o Bohus

2 151

849

39,5

Älvsborgs

1786

683

38,2

Skaraborgs

1 662

708

42,6

Värmlands

2 374

881

37,1

Örebro

1984

644

32,4

Västmanlands

2080

719

34,6 .

Kopparbergs

■2274

871

38,3

Gävleborgs

. 2847

1 123

39,4

Västemorrlands

1739

609

35,0

Jämtlands

904

434

48,0

Västerbottens

1735

900

51,9

Norrbottens

2492

979

39,3

Hela
riket

44318

17 582

39,7

Tabell S 15 maj 1984: Ungdomar placerade i ungdomslag
samt ej placerade i ungdomslag men med rätt till ersättning 100 kr/däg från
kommunen (källa. Enkätsvar från länsarbetsnämnderna)

Statliga

Lands-

Kom-

Totalt

Ej plac.
i

sektorn

ting

mun

därav
hos ideella

därav

deltog i

ungd.
lag men

ensk.

fören.

hade hel-utb.
vid

med rätt
till

arb.-

tidsarb.

sidan av

ersättn.
100

givare

arb. i ungd.
lag

kr/dag från kommunen

Stockholms

466

179

1710

6

37

2 355

117

_ 1

30

Uppsala

205

244

537

5

45

986

110

133

13

Södermanlands

100

140

890

18

60

1 130

190

15

25

Östergötlands

215

43

1046

11

98

1304

136

71

12

Jönköpings

79

113

544

4

36

736

62

50

6

Kronobergs

60

131

356

0

16

547

49

47

0

Kalmar

150

131

649

19

35

930

122

61

11

Gotlands

46

0

185

8

18

231

55

1

1

Blekinge

79

148

468

5

31

695

96

0

0

Kristianstads

149

19

999

10

0

1 127

189

38

4

Malmöhus

461

336

1744

3

.152

2541

270

100

109

Hallands

134

76

471

9

22

681

81

43

0

Göteborgs
och

278

110

1393

4

66

1781

264

111

131

Bohus

Älvsborgs

169

164

877

3

58

1210

208

39

7

Skaraborgs

138

192

729

10

42

1059

146

41

2

Värmlands

257

353

957

47

78

1567

241

67

15

Örebro

149

145

1 132

0

0

1426

226

416

6

Västmanlands

85

33

1201

6

58

1319

126

_i

21

Kopparbergs

204

184

1241

8

132

1629

212

92

1

Gävleborgs

271

290

1522

10

166

2083

324

23

4

Västemorrlands

430

340

480

6

70

1250

160

25

70

Jämtlands

104

140

422

8

25

666

142

31

5

Västerbottens

308

162

730

5

59

1200

243

59

0

Norrbottens

387

299

1 157

10

204

1843

438

4

53

Totalt

4924

4032

21440

215

1508

30396

4207

1467

526

' Uppgift saknas

Siffran ej tillförlitlig, uppgift saknas från två län,
ytterligare någon har angett en skattad siffra

Skr. 1984/85:88 33

SINOVA

Organisationsbolaget

1984-06-27

Ungdomslagens inverkan på det kommunala uppfölj ningsans varet

Bo Erixson, Bo Winandér

1. Uppdraget

Sinova AB fick i april månad 1984 i uppdrag av
Skolöverstyrelsen att studera hur åtgärdssystemet för arbetslös ungdom under 18
år (uppföljningsverksamheten) samordnas med och — i förekommande fall — påverkas
av ungdomslagen för arbetslösa ungdomar i åldern 18—19 år.

Parallellt med detta uppdrag har Sinova AB också genomfört
ett uppdiag åt EFA/arbetsmarknadsdepartementet med inriktning på att utvärdera
hur ungdomslagen påverkar utslussningen av ungdomar på den ordinarie arbetsmarknaden.

Kunskaper och erfarenheter som erhållits vid genomförandet
av uppdraget för EFA/arbetsmarknadsdepartementet har kommit till användning
vid genomförandet av uppdraget för Skolöverstyrelsen och viceversa.

I föreliggande rapport redovisar Sinova AB sitt uppdrag
till SÖ.

2. Uppläggning och genomförande

Uppdraget har genomförts i form av platsbesök i Uppsala, Östersund,
Kristinehamn, Helsingborg och Oskarshamn. Valet av dessa kommuner har skett med
utgångspunkt från att de representerar olika delar av landet samt har en
varierad arbetsmarknadsstruktur.

I varje kommun har ett stort antal intervjuer genomförts
med personal inom skolans uppföljningsverksamhet, arbetsförmedlingen och
ungdomar som funnits inom uppföljningsverksamheten och som fyllt 18 år i slutet
av 1983 eller under 1984 (mellan 5 och 10 ungdomar per kommun).

I förekommande fall har också skett en genomgång av
tillgänglig dokumentation.

Inom ramen för Sinova AB's utvärdeiing av ungdomslagens
inverkan på utslussningen av ungdomar till den öppna arbetsmarknaden har också
ett stort antal intervjuer genomförts i ytterligare fem kommuner i olika delar av
landet. (Eskilstuna, Linköping, Kramfors, Skellefteå och Växjö.) Frågeställningarna
har till en del sammanfallit.

Till grund för intervjuerna med personal på
arbetsförmedlingen och 3 Riksdagen 1984185. 1 saml. Nr 88

Skr. 1984/85:88 34

inom
uppföljningsverksamheten har legat en frågeguide som återges i en bilaga 1 till
denna rapport. Övergripande frågeställningar har varit bl. a.:

-
Hur har arbetet med
ungdomslagen samordnats med uppföljningsverksamheten?

-
Hur har tillgången på
ungdomsplatser påverkats av införandet av ungdomslag?

— Hur
har konkurrenssituationen för ungdomar i uppföljningsverksamhe-len påverkats av
ungdomslagens införande vad gäller möjligheterna till arbete på den öppna
arbetsmarknaden?

— I
vilken utsträckning har ungdomar från uppföljningsverksamheten kommit att gå
från detta stödsystem till ett annat (ungdomslagen)?

Arbetet
har i huvudsak genomförts under maj månad 1984. Detta är således enbart 2,5 månad
efter det att ungdomslagen "sjösattes". Mot den bakgrunden vill vi
poängtera att tiden således varit för knapp för att svar skall kunna ges på
vissa frågeställningar. Därför bör ett fortsatt utredningsarbete genomföras
under hösten 1984.1 ett avslutande kapitel diskuteras vilka frågor som bör
behandlas mer ingående när en längre tid förflutit från introduktionen av
ungdomslagen.

3.
Åtgärdssystem som lagrats ovanpå varandra

I
detta kapitel behandlas några viktigare åtgärdssystem som är avsedda att stödja
ungdomarnas utträde på arbetsmarknaden. Innehållet bygger på den mångfald
sakuppgifter och reflektioner som framkommit i arbetet vid sidan om vårt
egentliga uppdrag.

Utgångspunkten
för denna redovisning har varit att det är värdefullt att kunna bedöma de
långsiktiga verkningarna av ungdomslagen mot bakgrund av de lärdomar man kan
dra av andra arbetsmarknadspolitiska medel som varit i användning under en
längre tid. Man kan således studera effekterna av dessa medel i förhållande
till de mål som angivits samt i förhållande till varandra. En viktig aspekt i
en sådan studie är att bedöma de arbetsmarknadspolitiska medlens inverkan på
arbetsmarknadens normala sökprocesser.

Styrande
för verksamheten har varit målsättningen att avskaffa arbetslösheten bland
ungdomar. Över tiden har detta lett till att de offentliga myndigheterna
tillskapat en mångfald olika åtgärdssystem utformade vid olika tidpunkter och
hanterade av olika verkställande organ med syftet att begränsa arbetslösheten
för ungdomar. Utan att på något sätt ge sken av att vara fullständig redovisas
här några av de viktigaste åtgärdssystemen för arbetslös ungdom.

Redan
i grundskolan introduceras obligatoriska inslag a\ praktikarbeten för eleverna
på ohka arbetsplatser. För denna verksamhet ansvarar de

Skr. 1984/85:88 35

olika
skolförvaltningarnas SYO-konsulenter. Vid själva anskaffandet av praktikplatserna
medverkar emellertid de lokala arbetsförmedlingarna. Denna medverkan är
naturlig mot bakgrund av arbetsförmedlingarnas breda kontaktyta med lokala
arbetsgivare.

För de ungdomar som
lämnar grundskolan utan att gå vidare till gymnasieskolan och de som av olika
skäl lämnar gymnasieskolan före 18 års ålder - med eller utan fullständig
gymnasiekompetens - har skolan genom ■ riksdagsbeslutet tilldelats ett s.
k. uppföljningsansvar för 16- 17-åringarna. Det viktigaste instrumentet inom
ramen för detta uppföljningsansvar är ungdomsplatserna.

Enligt
riksdagsbeslutet skall ungdomsplats kunna erbjudas den arbetslösa 16- I7-åringen
såväl inom privat som offentlig verksamhet. En relativt stor andel av platserna
är förlagda till näringslivet. Systemet med ett kommunalt ansvar för 16-17-åringarna
innebär att kommunen sköter platsförmedlingen för denna ungdomsgrupp.

Vid
18 års ålder är det formellt arbetsförmedlingen som skall sköta platsförmedlingen
för ungdomarna. Före den första januari 1984 bestod förmedlingarnas
huvudsakliga insatser - förutom vanlig platsförmedling i händelse av tillgång
på lediga platser - av anvisning till beredskapsarbete eller
arbetsmarknadsinstitut/arbetsmarknadsutbildning.

Från
1984 är de huvudsakliga instrumenten för arbetet med 18- och 19-åringar
rekryteringsstöd på den privata arbetsmarknaden och ungdomslag på den
offentliga arbetsmarknaden.

Genom
riksdagsbeslut hösten 1983 gavs således primärkommunerna det yttersta ansvaret
för att ge arbetslösa 18-19-åringar arbete inom offentlig förvaltning. Därmed
svarar kommunerna för platsförmedlingen även för denna grupp ungdomar men inom
ramen för en annan organisation än skolförvaltningen (med få undantag).

Vid
sidan av ungdomslagen förfogar arbetsmarknadsmyndigheterna över det s.k.
rekryteringsstödet som kan användas för bl. a. ungdomar som erbjuds anställning
i det privata näringslivet.

Från
20 års ålder är det åter igen arbetsförmedlingen som skall svara för
platsförmedlingen. För arbetslösa 20-24-åringar finns emellertid möjligheten
att genomgå arbetsmarknadsutbildning/arbetsmarknadsinstitut eller få ett
beredskapsarbete.

I
vissa kommuner finns en särskild beredskapsenhet. Den organisationen är ofta
frislående från den som arbetar med ungdomar 16-17 år och 18-19 år.

Sammanfattningsvis
kan konstateras att en mångfald olika åtgärdssystem har vuxit fram över tiden
för att hantera ungdomsarbetslösheten. Atgärdssystemet har delat arbetslösa
ungdomar i tre grupper 16-17, 18-19 och 20-24 år med separata lösningar för vaije
grupp.

Organisatoriskt
har systemens framväxt också inneburit förändringar i ansvarstagandet för
ungdomarna. Från att ursprungligen ha legat hos ar-

Skr.
1984/85:88 36

betsförmedlingen har ansvaret aljt mer blivit en
primärkommunal angelägenhet.

Vid sidan av den rent organisatoriska splittringen har
föreskrifter och instruktioner tagits fram av departement, verk och myndigheter
i syfte att styra verksamheten i kommuner runt om i landet på ett sätt som
medför en likartad hantering i kommuner/arbetsförmedling etc. Eftersom instruktioner
och föreskrifter aldrig kan göras heltäckande kommer de administrativa
lösningarna alltid att färgas av personer och deras sätt att fungera.

4. Effekter av ungdomslagen

I detta kapitel redovisas effekterna av introduktionen av
ungdomslag på den kommunala uppföljningsverksamheten. Redovisningen bygger helt
och hållet på analyser av ett omfattande intervjumaterial från ansvariga och
handläggande tjänstemän hos kommuner och arbetsförmedlingar samt ungdomar som
lämnat det kommunala uppföljningsansvaret under senaste halvårsperioden.

Kapitlet innehåller två huvudavsnitt. I det första
avsnittet behandlas effekter av åtgärdssystemens/instrumentens organisatoriska
utformning. Redovisningen tar sin utgångspunkt i lagstiftningen och belyser
effekterna av den utformning som riksdagen fastställt för respektive instrument
— ungdomsplats och ungdomslag. Det andra avsnittet behandlar effekterna av de
administrativa rutinernas t. ex. styrning, ledning, samordning etc. eller
brister/avsaknaden av föreskrifter, instruktioner etc.

4.1 Effekter av åtgärdssystemens organisatoriska
utformning

Tyngdpunkten i detta avsnitt ligger som tidigare
konstaterats på en redovisning av de effekter som blir följden av att det finns
flera olika åtgärdssystem för att bemästra ungdomsarbetslösheten. I avsnittet
belyses enbart sådana effekter som blir följden av att åtgärdssystemen är
relaterade till varandra. Den fortsatta redovisningen av dessa effekter sker i
punktform med en kortfattad kommentar.

Utvecklingen av åtgärdssystemet för ungdomar

Den successiva framväxten av åtgärdssystem för att hantera
ungdomsarbetslösheten har lett till att arbetsgivarna för en liten eller
obefintlig egen kostnad fått en allt större grupp ungdomar att välja mellan.
Resultatet har blivit att kraven på arbetskraften har höjts. Ungdomar i olika
åldersgrupper konkurterar med varandra om arbetstillfällen på en allt
"tuffare" marknad. Arbetsgivarna kan optimera de företagsekonomiska
aspekterna och "spela" med ungdomar i olika åtgärdssystem och olika
kompetens och subventioneringsgrad. Tendenser finns att arbetsgivarnas
"normala" sätt att rekrytera viss arbetskraft blir allt mer
"onormalt".

Skr. 1984/85:88 37

16—17-åringarnas konkurrensmöjligheter minskar

Införandet av ungdomslagen har lett till att 16-17-åringarnas
konkurrensmöjligheter har minskat på den offentliga arbetsmarknaden. Detta
beror på att antalet ungdomar med för arbetsgivaren låg eller obefintlig
lönekostnad har ökat samtidigt som den nytillkommande gruppen 18-19-åringar är
billigare och ofta.bättre utbildad. 16—17-åringar saknar också körkort och har
mer sällan någon arbetslivserfarenhet etc. Vidare är de minderåriga och kan
därför ej anställas för vissa arbetsuppgifter och ej heller arbeta på obekväm
arbetstid i samma utsträckning som 18-19-åringar.

Kommunerna övertar successivt ansvaret för undorrisarbetslösheten
från arbetsförmedlingen

Innan uppföljningsverksamheten fick sin nuvarande form
medverkade arbetsförmedlingen aktivt vid anskaffningen av ungdomsplatser. I och
med att riksdagen fattade beslut om att ge skolan ansvaret för uppföljningsverksamheten
har arbetsförmedlingarna mer eller mindre "abdikerat" från sin roll
att lotsa 16-17-åringar ut på arbetsmarknaden.

På motsvarande sätt har ungdomslagens tillkomst inneburit
att ansvaret för 18- 19-åringarnas sysselsättning förskjutits från
arbetsförmedlingen till kommunen, organisatoriskt har emellertid ansvaret lagts
på olika delar av den kommunala förvaltningen vilket lett till
samordningsproblem och revirtänkande (se vidare 4.2). Resultatet har blivit
att styrning och ledning av resp. verksamhet har skett från olika kommunala
förvaltningar.

Atgärdssystemen täcker olika marknader

Ungdomsplatserna är utformade för att subventionera
arbetsinsatser som genomförs av ungdomar 16—17 år inom såväl det privata
näringslivet som den offentliga sektorn. En stor andel av platserna finns inom
näringslivet.

Ungdomslagen är primärt inriktad på subventionerade
insatser inom den offentliga sektorn med tyngdpunkt på kommunerna.

Tillkomsten och utformningen av ungdomslagen har gjort
konkurrensen hårdare för 16— 17-åringar. Denna konkurrens har bl. a. lett till
att det blivit svårare att erhålla iingdomsplatser inom offentlig förvaltning
samtidigt som många ungdomsplatser omvandlats till ungdomslagsplatser när ungdomarna
passerar 18-ärsgränsen.

Den privata marknaden är det andningshål som 16—17-åringarna
fortfarande har. Uppföljningsansvariga i kommunerna är eniga om att detta
monopol för 16— 17-åringarna inte får brytas om uppföljningsansvaret skall
kunna fullföljas.

Skr. 1984/85:88 38

Olikheter i arbetets omfattning och den ekonomiska
ersättningen för ungdomarna

Ungdomsplatserna omfattar 8 timmars arbete till en lön av
85 kr./dag. På samma arbetsplats kan finnas 18- och l9-åringar som för 4 rimmars
arbete erhåller 120 kronor.

Huvuddelen av de intervjuade ungdomarna upplevde detta som
en stor orättvisa.

4.2 Effekter av den administrativa hanteringen

I föregående avsnitt redovisades de effekter som kan
härledas ur den organisatoriska strukturen. Följande avsnitt kommer att focusera
på sådana effekter som uppstått p.g.a. den administrativa hanteringen av åtgärdssystemen.
På motsvarande sätt som i föregående avsnitt sker redovisningen i punktform
med korta kommentarer.

Konflikter och revirtänkande

Olika organisationer hanterar åtgärdssystem för samma
målgrupp. Detta har lett till att var och en av organisationerna har en egen
platsförmedling med reserver av "lediga platser". Erfarenheterna från
kommunbesöken pekar på att samordningen mellan organisationerna i stort sett
saknas och att det idag förekommer konflikter och revirtänkande beträffande
platshanteringen.

Vidare har styrningen av och rutinerna kring verksamheten
på många håll lett till att samma arbetsgivare kan tillfrågas om
ungdomsplatser, ungdomslag och beredskapsarbeten - möta önskemål från minst tre
håll -arbetsförmedling, skolans uppföljningsorganisation samt kommunens organisation
för ungdomslag. Personal hos arbetsgivaren - förvaltningschefer,
institutionsföreståndare etc. har .svårigheter att skilja på åtgärdssystemen.

Färre ungdomsplatser i offentlig förvaltning

Klara tendenser finns redan till att de olika
åtgärdssystemen starkt påverkar varandras "marknader". Med
tillkomsten av ungdomslagen kan man räkna med att utrymmet för ungdomsplatser
och beredskapsarbete hos offentliga arbetsgivare minskar. Det finns redan idag
klara indikationer från kommunbesöken som tyder dels på att kommunerna
prioriterar platser till ungdomslag dels att alltfler iingdomsplatser i
offentlig förvaltning omvandlas till ungdomslagsplatser. Dessa platser
försvinner därmed ur platsbanken för 16—17-åringarna.

Dessa tendenser understryker vikten av att ungdomslagen
inte utvidgas till att omfatta även den privata sektorn.

Skr.
1984/85:88 39

Bristande
information

Den
organisatoriska splittringen har på många håll i kommunerna lett till revirtänkande.
Resultatet har blivit att informationen mellan de kommunalt ansvariga-för
ungdomsplatser och ungdomslag ofta saknas eller är bristfällig. På vissa håll
har man försökt att organisatoriskt överbygga detta genom att skapa en
sammanhållande ungdomsenhet.

På
motsvarande sätt är informationen mellan kommun och arbetsförmedling när ungdomsplatsarbetare
fyller 18 år och lämnar uppföljningsverksamheten otillfredsställande i flera
av de kommuner vi studerat. I vissa fall sköter ungdomarna själva alla
kontakter med arbetsförmedlingen. Men vi har också mött exempel på fall där
informationsutbytet mellan kommun och förmedling är omfattande.

När det gäller arbetsförmedlingen
och uppföljningen/kontakter med ungdomar kan generellt konstateras att
aktiviteten är låg. Många representanter för arbetsförmedlingar menar att när
ungdomarna finns på ungdomsplatser eller i ungdomslag är ansvaret lagt på
kommunerna: "vi har nog med jobb ändå med att klara andra grupper i
samhället".

Ungdomar
som arbetar i ungdomslag efter att tidigare ha funnits inom
uppföljningsverksamheten ägnas inte större uppmärksamhet än andra, vilket
ibland borde vara motiverat av deras ofta dåliga utbildningsbakgrund.

Chanserna
att få tillfälliga vikariat har minskat

Våra
kommunbesök tyder på att chanserna att få såväl vikariatsplatser som
praktikplatser har minskat genom tillskapandet av ungdomslagen. Detta drabbar
bl. a. ungdomar på ungdomsplats, som härigenom möter än störte svårigheter att
gå från ungdomsplats till ett arbete på den öppna arbetsmarknaden.

Från
ett stödsystem till ett annat

Entydiga
erfarenheter från våra kommunbesök visar att den ungdom som haft ungdomsplats
inom stat, kommun eller landsting får ungdomsplatsen omvandlad till ungdomslag
när han eller hon fyller 18 år. Därigenom sker en mer eller mindre automatisk överfiyttning
från ett stödsystem till ett annat. Eftersom det är sällsynt med övergångar
från ungdomslag till anställning hos samma (offentliga) arbetsgivare finns en
risk att ungdomslagsarbetet fortsätter med beredskapsarbete efter fyllda 20
år.

För
den som inte fortsätter studera efter grundskolan eller avslutar/avbryter studierna
före 18 års ålder kan på detta sätt samhällets olika arbetsmarknadspolitiska
stödsystem under en lång följd av år bli alternativet till arbete på den öppna
arbetsmarknaden. Detta har med säkerhet långsiktiga negativa verkningar -' vid
övergången från skola till arbetsliv blir arbete på den öppna arbetsmarknaden
onormalt medan olika skapade sysselsättningar blir det normala.

Skr.
1984/85:88 40

5.
Övervägande och förslag till fortsatta studier

I
föregående kapitel redovisades resultaten från genomförda kommunbesök.
Bestämda slutsatser är svåra att dra eftersom ungdomslagen varit i kraft så
kort tid. Trots detta kan vissa överväganden göras redan nu när det gäller
utformningen av stödsystemen för arbetslösa ungdomar. Nedan redovisas kort vad
som bör bli föremål för ytterligare prövning och ges förslag till fortsatta
studier.

5.1
Överväganden

Ett
grundläggande ställningstagande gäller hur åtgärdssystemet skall utfoimas med
hänsyn till hela gruppen 16-24 år. Bör de olika åtgärdssystemen omprövas med
hänsyn till helheten hos ungdomar 16—24 år eller skall man fortsätta att
komplettera och bygga ut nu befintligt system med ' den segmentering som gjorts
i grupper av ungdomar 16-17, 18-19 och 20-24 år.

Förutsatt
att de olika arbetsmarknadspolitiska stödsystemen består i sina huvuddrag vill
vi peka på följande punkter, som gäller utformningen och hanteringen av dem:

-
utformningen av
subventionsgraden i systemen med hänsyn till ungdomars ålder och
kompetens/erfarenhet

-
åtgärds systemens marknader
dvs. privata och offentliga arbetsgivare för olika system. En huvudfråga är:
Skall, den privata marknaden i större utsträckning öppnas för
ungdomslagsarbete? Denna fråga bör prövas utifrån en helhetssyn på hela gruppen
ungdomar 16-24 år.

-
arbetsförmedlingens tendenser
att successivt "abdikera" till förmån för ett kommunalt helhetsansvar
för ungdomsarbetslösheten. Skall kommunen i framtiden sköta platsförmedlingen
för hela gruppen 16-24-åringar? Skall arbetsförmedlingen åter arbeta aktivt med
platsförmedling för 16- 17-åringar?

-
den organisatoriska lösningen
med ansvarsfördelning mellan flera kommunala enheter när det gäller
ungdomsarbetslösheten - skolan för 16-17-åringarna och sysselsältningsenheten
eller liknande för 18- 19-åring-arna

-
arbetstider och lönesättning
för ungdomar yngre än eller fyllda 18 år -85 kronor för 8 timmar i 16-17 års
ålder och 120 kronor för 4 timmar i 18-19 års ålder

-
informationsutbytet mellan
kommunen och arbetsförmedlingen beträffande ungdomar som lämnar
uppföljningsverksamheten efter att ha fyllt 18 år.

Skr.
1984/85:88 41

5.2
Fortsatta studier

Ungdomslagen
är i skrivande stund föremål för flera utvärderingar. Sinova granskar i detta
sammanhang ungdomslagens inverkan på utslussningen av ungdomar på den öppna
arbetsmarknaden.

I
en separat rapport som lämnas till EFA/arbetsmarknadsdepartementet i augusti
redovisas vilka effekter som kunnat konstateras under det första halvår
verksamheten i ungdomslag pågått. I rapporten anges också vilka
frågeställningar som bör bli föremål för vidare studier.

När
vi i denna rapport vill peka på behovet av ytterligare studier avser de därför
endast frågeställningar som har relevans för de ungdomar som deltar eller
deltagit i skolans uppföljningsverksamhet. Vi urskiljer särskilt tre
frågeställningar som det under våren 1984 inte varit möjligt att få klara svar
på:

• I
vilken utsträckning påverkar ungdomslagen tillgången på ungdoms

platser hos offentliga arbetsgivare?

Vi
har redan kunnat konstatera vissa effekter under vintern/våren 1984 men dessa
är marginella. I böljan på höstterminen förutses emellertid ett starkt ökat
behov både av ungdomsplatser och platser för ungdomslag. I det senare fallet
därför att en ny årskull kommer ut på arbetsmarknaden och en del av de ungdomar
som funnits i ungdomslag under första halvåret 1984 återkommer efter eventuella
sommarjobb.

Offentliga
arbetsgivare ställs således i augusti och september inför starkt ökade krav på
ungdomsplatser och platser för ungdomslag. Hur denna konkurrenssituation
påverkar tillgången på ungdomsplatser och vilka överväganden som styr olika
offentliga arbetsgivare bör bli föremål för vidare studier under hösten 1984.

• I
vilken utsträckning och under hur lång tid stannar ungdomar från

uppföljningsverksamheten kvar i arbetsmarknadspolitiska åtgärdssy

stem efter att ha fyllt 18 år?

Vi
har redan konstaterat att det är ett vanligt förhållande att ungdomar som haft
ungdomsplats hos offentliga arbetsgivare får denna omvandlad till ungdomslag
när de fyller 18 år. Ofta sker detta mer eller mindre automatiskt utan en mer
ingående prövning av ungdomens möjligheter att komma ut på öppna marknaden.

Risken
finns att detta kvarstannande i åtgärdssystem blir långvarigt särskilt för
ungdomar från uppföljningsverksamheten med ofta dålig utbildning. Fortsatta
studier bör därför inriktas på att följa dessa ungdomar över en längre period
för att man skall kunna se i vilken utsträckning detta kvarstannande
förekommer.

• I
vilken utsträckning påverkas "uppföljningsungdomarnas" möjligheter

att fä extraarbeten, vikariat o. dyl. genom tillkomsten av ungdomslagen?

Ungdomslagen
har medfört att en stor grupp 18- och I9-åringar med ofta god utbildning,
innehav av körkort och över den åldersgräns, under

Skr. 1984/85:88 42

vilken
gäller olika restriktioner för arbetsgivaren i utnyttjandet av den anställde
för vissa arbetsuppgifter och under vissa tider etc. nu är verksamma hos stat,
kommuner och landsting. Därigenom blir de kända och uppskattade i den mån de
utför goda prestationer. Risken finns att den relativa fördel
"uppföljningsungdomarna" fidigare haft att vara kända på arbetsplatsen
efterhand försvinner.

Därigenom
minskar möjligheten för dessa ungdomar att komma i åtnjutande av vikariat och
andra tillfälliga arbeten (t. ex. feriearbeten) som i sin tur kan leda vidare
till mer stadigvarande arbeten på den öppna arbetsmarknaden.

Fortsatta
studier bör bl. a. avse i vilken utsträckning dessa effekter uppträder när
uppföljningsverksamheten och ungdomslagsverksamheten funnits sida vid sida
under en längre tid.

Skr.
1984/85:88 43

Underbilaga
2

GÖTEBORGS
UNIVERSITET Sociologiska institutionen

Ungdomslagen i nio kommuner

Marianne
Blomsterberg, Sven Paulson September 1984

Sammanfattning

Ungdomslag
har studerats i nio kommuner med avseende på planeringsprocessen,
organisation, arbetsuppgifter och rekrytering. Undersökningsmaterialet har
huvudsakligen insamlats genom intervjuer.

Huvudresultaten
är:

Uppbyggandet av ungdomslag
genomfördes snabbt och med ett stort antal platser i kommunerna och i allmänhet
också i landstingen. Den statliga uppbyggnaden var däremot i allmänhet
långsammare. Detta medförde att de kommuner vi studerat kunde bereda plats för
ungdomarna i slutet av januari, då arbetsförmedlingarna började placera ut
ungdomarna i ungdomslag. Även flera landsting var beredda att mottaga ungdomar
vid denna tidpunkt. Emellertid placerades så många ungdomar i kommunerna att
landstingen ofta fick mottaga många färre än man väntat.

Reaktionerna
var till en början ganska negativa till uppbyggnaden av ungdomslag, men
åtminstone i kommuner och landsting vände stämningarna snart och man fick fram
betydligt fler platser än man väntat sig.

Det
har uppstått stor efterfrågan på ungdomar både i kommuner och landsting. När
någon slutat vill man ofta ha en annan. Arbetsförmedlingarna har haft svårt
att "tillfredsställa efterfrågan", speciellt till landstingen.

Två
huvudtyper av organisationsuppbyggnad kan urskiljas, i relationen till det
kommunala uppföljningsansvaret för 16- och näringar:

A. Uppföljningsansvaret
för 16—17-åringarna ligger hos skolstyrelsen/

skolförvaltningen.

Ungdomslagen
ligger direkt under kommunstyrelsen och kommunens personalansvarige.

B. Uppföljningsansvaret
ligger under skolstyrelsen/skolförvaltningen till

sammans med ungdomslagen och kommunala beredskapsarbeten.

Endast
en av de studerade kommunerna har följt den senare modellen. Den vanligaste
modellen för arbetsutformning är att ungdomarna ges konsumentinriktade arbeten
inom befintlig verksamhet, som biträde eller medhjälpare till fast anställd
personal, ofta inplacerade en och en eller fillsam-

Skr. 1984/85:88 44

mans
med ytterligare ett par ungdomar, ofta i arbetslag, dock inte så ofta renodlade
"ungdomslag". Ett typexempel är inplacering i vårdlagen inom landstingen,
ett annat är medhjälpare i olika kommunala förvaltningar. En annan modell, som
inte är lika vanlig, är att ungdomarna ges konsumentinriktade arbetsuppgifter,
inom ny verksamhet med nya arbetsuppgifter, som de utför relativt självständigt
(arbetsledare skall dock alltid förekomma), ofta i lag tillsammans med flera
andra ungdomar.

Det
förefaller vara ganska ovanligt att man utvecklar arbetsuppgifter enbart för
att ge ungdomarna sysselsättning. Det förekommer dock sådana exempel. Det stora
flertalet arbetsuppgifter förefaller både meningsfulla och värdefulla.

Ungdomslagen
har bemötts övervägande positivt av de intervjuade. Åtgärden har uppfattats som
bra för att den ger arbetsmöjligheter och erfarenhet för alla arbetslösa
ungdomar och inte bara vissa. I allmänhet anses ungdomarna vara betydligt mer
aktiva än som var fallet med ungdomar i beredskapsarbete. Inlåsningseffekten
förefaller alltså mindre än i tidigare åtgärd.

Den
komponent i åtgärden som rönt mest kritik är begränsningen till fyra timmars
arbetsdag.

I de
avslutande kapitlen diskuteras åtgärden från några mer principiella utgångspunkter
och förslag till fortsatt forskning skisseras.

1.
Inledning

Sedan
slutet av 70-talet har vi, vid Sociologiska institutionen, Göteborgs universitet,
studerat ungdomsarbetslöshet och åtgärder mot denna arbetslöshet. De första
studierna avsåg åtgärder inom ramen för Göteborgs kommunala
"ungdomsgaranti" främst kortkurser och beredskapsarbeten. Åren kring
1980 följdes i sju kommuner det s.k. KUB-försöket, dvs. individuellt avpassade
kombinationer av kortkurser och beredskapsarbeten. 1979 startade vi med medel
från Skolöverstyrelsen en uppföljning av hur skolans uppföljningsansvar
formades i nio kommuner. Undersökningen varade i fem år och kom därigenom att
omfatta en serie av åtgärder initierad av olika regeringar, SA-kurser,
kortkurser, beredskapsarbeten, introduktionsprogram, yrkesintroduktion,
lärlingsutbildningar, ungdomsplatser, individiiella uppföljningsprogram.

Utöver
dessa studier har vi bedrivit internationellt jämförande studier.

Det
är mot denna kunskaps- och erfarenhetsbakgrund denna studie lagts upp. Den
knyter direkt an till projektet om skolans uppföljningsansvar (GARANTI-projektet).
Samma kommuner omfattas av de båda studierna.

Studierna
utgår från en projektidé från oss presenterad för arbetsmarknadsdepartementet
hösten 1983. I februari 1984 beviljade departementet medel för studien. EFA har
haft departementets uppdrag att vara kontaktorgan mellan oss och anslagsgivande
myndighet.

Skr. 1984/85:88 45

Undersökningen
har genomförts av Marianne Blomsterberg och Sven Paulson i nära samarbete med
Per Sjöstrand, som fungerat som projektledare.

2.
Bakgrund

Arbetslöshet
och ungdomsarbetslöshet blev ett av de stora problemen på arbetsmarknaden i
hela den industrialiserade världen på 70-talet och arbetslöshetsproblematiken
har fortsatt in på 80-talet. Relativt sett ökade arbetslösheten mest bland
ungdomar. Man observerade det bl. a. genom att man börjat urskilja ungdomar som
en särskild grupp i arbetskrafts- och arbetsmarknadsundersökningarna.
Ungdomsarbetslösheten är likaväl som övrig arbetslöshet konjunkturbetingad,
dvs. den minskar i omfattning vid konjunkturuppgång. Vad som emellertid har skiljt
ungdomsarbetslösheten från den totala är att den vid varje konjunkturuppgång
tenderat att kvarstå på en högre nivå.

I
de nordiska länderna har man sökt motverka ungdomsarbetslösheten på likartade
vägar. Man har försökt att stimulera efterfrågesidan genom att stimulera den
inhemska ekonomin för att därigenom öka antalet arbetstillfällen inom
framförallt näringslivet. Man har också genom riktade statliga subventioner
försökt påverka rekryteringen av ungdomar. På utbudssidan har man satt in
resurser för att stärka ungdomarnas konkurtenskraft genom utbildning.

Från
politiskt ansvarigt håll har man haft en hög grad av medvetenhet om faran med
ungdomsarbetslöshet och ansett att arbetslöshet förutom att den är förödande
för individen också får allvarliga konsekvenser för samhället som helhet.

Resumé
över de svenska åtgärderna mot ungdomsarbetslöshet

I
böljan av 70-talet ökade kraven på att arbetsmarknadspolitiska och
utbildningspolitiska åtgärder i högre utsträckning borde samordnas och
regeringen beslutade 1974 att tillsätta en sysselsättningsutredning. En av huvuduppgifterna
för utredningen blev att överväga hur ungdomars svårigheter i övergången
mellan skola och arbetsliv skulle kunna underlättas.

Det
var också under tidigt 70-tal som beteckning "ungdomsgaranti" lanserades
första gången i en folkpartimotion (1974/75:399). I den motionen krävdes att
alla ungdomar upp till 25 år skulle utlovas erbjudande om meningsfullt arbete
eller utbildning. Kraven sammanfattades i en term: "utbildnings- och
sysselsättningsgaranti". Motionen avslogs men riksdagen stödde ändå
tanken på att ungdomarna skulle erbjudas utbildning, arbete eller praktik.
Riksdagen ville emellertid invänta sysselsättningsutredningens förslag. Såväl
centerpartiet som moderata samlingspartiet framförde liknande tankegångar i ett
antal motioner.

Skr.
1984/85:88 46

Hösten
1975 kom sysselsättningsutredningen med sitt betänkande "Arbete åt
alla". Man betonade då vikten av samarbete mellan skola, arbetsliv och
arbetsmarknadsmyndigheter. Man poängterade också att alla ungdomar skulle ha
rätt till grundläggande yrkesutbildning efter avslutad grundskola. Under
slutet av 70-talet genomfördes också olika försöksverksamheter med
personalförstärkningar på Arbetsförmedlingarna och villkoren för statsbidrag
till beredskapsarbeten förbättrades.

1975
presenterades också utredningen om "Skolans inre arbete". Den utredningen
föreslog att

"skolan'åläggs
uppgiften att följa upp samtliga elever efter grundskolans slut under en viss
tidsperiod. Förslagsvis skulle denna period omfatta två år. Därefter bör, om
det befinns behövligt, ansvaret övertas av annan myndighet, framförallt
arbetsmarknadsmyndigheten. Ansvaret bör åläggas skolstyrelsen i varje
kommun."

Med
anledning av SIA-utredningen ställde sedan regeringen proposition, den s.k. SIA-propositionen
(1975/76:39) och riksdagen beslutade våren 1976 att skolan tillsammans med
Arbetsförmedlingen hade ansvar för att följa upp alla ungdomar som slutar
grundskolan under två år. Den uppföljande verksamheten skulle ha till syfte
att ge stöd åt elever som av olika skäl kunde ha svårt för att genomföra en
utbildning eller komma in på arbetsmarknaden efter skolan. Man skulle också
inrätta lokala planeringsråd, SSA-råd, i vaije kommun (med kommun avsågs
primärkommun). SSA-råden skulle bl. a. ansvara för planering av åtgärder inom
det kommunala uppföljningsansvaret.

I
och med dessa beslut hade kommunernas ansvar för 16- 17-åringarnas utbildning
och sysselsättning klarlagts.

Hösten 1977 presenterade
Sysselsättningsutredningen sitt förslag till hur man skall underlätta ungdomars
övergång från skola till arbete. I den regeringsproposition (1977/78: 164) som
följde på förslaget förde man fram flera av förslagen bl. a. lokala
åtgärdsprogram, inrättande av särskilda lag på AF och försök med varvad
utbildning. De förstärkta åtgärderna syftade till att garantera alla ungdomar
utbildning, praktik eller arbete, och för att motverka ungdomsarbetslösheten
borde samhällets insatser i stor ut-, sträckning utgå från samverkan mellan
utbildnings- och arbetsmarknadspolitik.

Under
åren 1978 och 1979 diskuterades ungdomsfrågorna vid ett flertal tillfällen i
riksdagen. Diskussionerna kom därvid att förskjutas mot att åtgärder inom
utbildningsväsendet kom att spela en allt störte roll.

I
propositionen om ny läroplan för grundskolan (1978/79:180) Lgr 80 utvidgades så
kommunernas ansvar för ungdomarna till att omfatta alla ungdomar under 18 år,
alltså även dem som fått arbete.

I
början av 1979 skrev AMS och SÖ i en gemensam skrivelse till regeringen att de
hittills vidtagna åtgärderna huvudsakligen haft arbets-

Skr.
1984/85:88 47

marknadspolitiskt
innehåll men att samhället istället borde prioritera utbildningspolitiska åtgärder
för att detta på längre sikt torde utgöra det bästa alternativet. Skrivelsen
resulterade i något utökade resurser till gymnasieskolan.

Den
28 maj 1980 antog riksdagen med en rösts övervikt den s.k. Ungdomspropositionen
(1979/80:145) eller som den officiellt benämndes "Åtgärder för att främja
ungdomars utbildning i gymnasieskolan m. m.". De nya åtgärderna skulle
gälla från den I juli 1980, varför planeringstiden blev mycket kort. Beslutet
innebar en ytterligare förskjutning mot utbildningsåtgärder. Skolans ansvar
för ungdomarna accentuerades därmed ytterligare och AF: s möjligheter att
bidraga till sysselsättningen beskars eftersom deras resurser inte fick
utnyttjas förtän alla andra möjligheter var uttömda.

I
propositionen föreslogs olika åtgärder för att alla berörda 16- och 17-åringar
skulle kunna få utbildning inom gymnasieskolan. I första hand skedde detta
genom en utökning av antalet platser på gymnasieskolans reguljära
yrkesinriktade linjer och specialkurser.

Som
ett komplement till detta inrättades på försök introduktionsprogram och
yrkesintroduktion. Syftet med introduktionsprogrammen var att skapa intresse
för utbildning och ge kunskap om olika utbildningsalternativ medan
yrkesintroduktionen sades syfta till att ge meriter för anställning och skulle
också innehålla utbildningsmoment för ett yrke.

I
och med att dessa möjligheter till utbildning och sysselsättning skapades för
alla 16—17-åringar tog man också bort beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning
för den åldersgruppen.

Man
ansåg att bristen på yrkesutbildning var en av de grundläggande orsakerna till
ungdomsarbetslösheten. Åtgärderna blev därför av utbild-ningspolitisk karaktär.

AF:s
insatser för åldersgruppen kom därmed i fortsättningen att vara inriktade på
platsförmedling. "Att hjälpa de arbetssökande till ett arbete på den öppna
marknaden är arbetsförmedlingens primära uppgift oberoende av den sökandes
ålder" (Ungdomspropositionen sid 18). Kommunernas och skolans ansvar för
ungdomarna hade därmed ytterligare betonats. Ytterligare två funktioner
kvarstod emellertid för AF: att medverka i de lokala planeringsråden och att
medverka med arbetsmarknadsinformation.

Som
ett övergripande mål för åtgärderna mot ungdomsarbetslöshet har under de
senaste åren gällt att minst 85% av en årskull 16-aringar skall gå igenom
gymnasieskolan. Detta har man också lyckats med och gymnasieskolan har
efterhand som problemen ökat i omfattning fått förstärkning så att kapaciteten
för landets alla gymnasieskolor för läsåret 1981/82 hade en intagningskapacitet
på 100%. Den planerade kapaciteten ökar därefter och inrymmer 85/86 även 7000
platser för äldresökande. Samtidigt som antalet 16-åringar minskar kraftigt i
de flesta län planerar man alltså inte för motsvarande minskning av antalet
platser i gymnasieskolan. Man bedömer att platskapaciteten kommer att behövas
för att bereda plats för ett antal

Skr. 1984/85:88 48

äldresökande
och man har nu satt som mål att gymnasieskolutbildning skall kunna erbjudas
alla l6-18-åringar.

De
flesta ungdomar går alltså vidare direkt till gymnasieskolan. På grund av de
stora svårigheterna på arbetsmarknaden räckte emellertid antalet arbetstillfällen
inte till heller för dem som trots dessa förstärkta utbild-ningsinriktade
åtgärder återfanns i arbetskraften. Kraven på insatser från samhällets sida för
den gruppen ökade. Det framstod som nödvändigt att ha någon form av rent arbetsknuten
åtgärd och i december 1981 kompenserades borttagandet av beredskapsarbeten med
ungdomsplatser. Dessa inrättades genom en central överenskommelse mellan LO,
PTK och SAF. Avtal träffades senare även inom de statliga och. kommunala
områdena varför ungdomsplatser alltså finns inom såväl privat som offentlig
sektor. Syftet var att ge ungdomarna värdefull arbetslivserfarenhet så att
därigenom anställning skulle kunna underlättas eller ett val av utbildning
kunde motiveras. AMS fick huvudansvaret och platserna anskaffades och förmedlades
på lokal nivå via AF. Fr. o.m. 1 juli 1982 övergick emellertid också ansvaret
för dessa platser till skolan. Det skedde sedan SÖ och AMS i gemensam skrivelse
till regeringen påtalat att det är skolan som bör ha ansvaret för ungdomarna.
På så vis kom skolan att få ansvar för inte bara rena utbildningsåtgärder utan
även åtgärder äv arbetsmarknadsinriktning.

I
den budgetproposition som den nya socialdemokratiska regeringen presenterade
för bå 1983/84 föreslogs på nytt ett antal förändringar. Riksdagen beslutade i
enlighet med propositionen och så blev det åter nya förutsättningar för
uppföljningsansvaret fr. o. m. 1983-07-01. Förändringarna innebar kortfattat
att

Introduktionsprogram
och yrkesintroduktion upphörde Ungdomsplatserna skulle finnas kvar men
kompletteras med utbildningsinslag

Åtgärderna
inom uppföljningsansvaret skulle hållas samman av individuella planer för
varje individ som inte genomgår reguljär utbildning eller har fast arbete.
Planerna skulle omfatta tiden fram till 18 år.

Syftet
med denna utformning skulle vara att hjälpa ungdomarna att så snart som möjligt
övergå till reguljär utbildning eller stadigvarande arbete.

Sedan
uppföljningsansvaret först infördes i och med Sysselsättningsutredningens
förslag, SIA-propositionen och påföljande riksdagsbeslut har det kontinuerligt
utvidgats och betonats. Sedan 1984-01-01 gäller nu också att staten/kommunen
tar ansvar för sysselsättningen av alla ungdomar upp till 20-årsdagen. Det är
lagen om ungdomslag, som har trätt i kraft.

Skr. 1984/85:88 49

Ungdomslagen

Förslaget
om ungdomslag presenterades först i riksdagens proposition 1983/84:26 "om
särskilda sysselsättningsåtgärder för budgetåret 1983/ 84" i början av
oktober 1983.

I
bakgrundsbeskrivningen till åtgärderna skriver arbetsmarknadsministern
beträffande de åtgärder som riktar sig till ungdomarna att de "måste vara
effektivare". Arbetslöshetens utveckling har under senare år varit sådan
att arbetslösheten i åldersgruppen över 18 år ökat kraftigt.

Under
andra kvartalet 1983 låg arbetslösheten för åldersgruppen 18-19 år på 10%. För
flickorna i gruppen över 10%. Under senare år har också arbetslöshetstiderna
förlängts.

Två
huvudutgångspunkter hade regeringen nu i det åtgärdsförslag som presenterades i
propositionen. För det första skulle alla ungdomar under 20 år få meningsfull
sysselsättning. För det andra skulle näringslivets rekrytering stödjas.

För
18—19-åringarna innebar detta

a) införandet
av rekryteringsstödet

Rekryteringsstödet
är visserligen inte knutet till den arbetssökandes ålder men avsikten är att
underlätta placeringen av unga och långtidsarbetslösa. Med införandet av
rekryteringsstöd föreslogs också i propositionen att enskilda
beredskapsarbeten skulle försvinna. För rekryteringsstödet gäller inte
beredskapsarbetenas villkor om arbetsuppgifter utanför den ordinarie
produktionen.

b) införandet
av ungdomslag

Den
stora satsningen för åldersgruppen var förslaget om ungdomslag. Ungdomslagen
föreslogs mot bakgrund av att såväl föräldrar som ungdomarna själva inte ansåg
det vara bra att "möta vuxenvärlden med 'pengar på fickan' utan krav på
egna arbetsinatser". Därmed förordades en kommunal skyldighet att ordna
arbeten för 18—19-åringarna. Ungdomslagen skulle utgöra en åtgärd som Af kunde
sätta in när andra arbetsmarknadspolitiska insatser har prövats. I anmälan
till propositionen skriver arbetsmarknadsministern: "För att underlätta
för kommunerna att uppfylla skyldigheten att sörja för 18- 19-åringarnas
sysselsättning bör arbetsförmedlingen först pröva att anordna ungdomslag hos
stat och landstingskommun."

vidare

"Förslaget
om ungdomslag innebär att 'arbetslinjen' genomförs fullt ut. Ingen ungdom i den
aktuella gruppen skall erhålla ekonomiskt stöd från samhället utan att göra en
arbetsinsats. ... Genom ungdomslagen kommer K AS för 18- och 19-åringar inte
att behöva utnyttjas."

Förutsättningarna
för ungdomslag skulle också innebära att ungdomarna var registrerade som
arbetssökande hos AF och AF skulle kontinuerligt arbeta på att finna lämplig
utbildning eller anställning på den reguljära arbetsmarknaden, t. ex. med hjälp
av rekryteringsstödet.

4 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 88

Skr.
1984/85:88 50

Varje ungdomslag borde enligt intentionerna omfatta 10-25
ungdomar (men borde anpassas till vad som är lämpligt i det enskilda fallet). I
normalfallet bör ungdomar som har KAS eller som inte är berättigade till någon
ersättning alls sysselsättas i 4 timmar per dag. För att utnyttja resten av sin
tid till utbildning bör kommunerna ta initiativ till att erbjuda ungdomarna
plats inom Komvux.

Genom införandet av ungdomslag skulle såväl statliga som
kommunala beredskapsarbeten för åldersgruppen avskaffas.

Förslaget till ungdomslag mottogs till största delen
positivt i riksdagen.

Den 20 oktober presenterades så i proposition 1983/84:46
förslag till Lag om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare.
Lagförslaget ändrades emellertid på vissa väsentliga punkter efter debatter och
beredningar sedan det återremitterats till arbetsmarknadsutskottet.

Ändringarna gällde främst

A) kretsen av arbetsgivare

Utvidgades till att omfatta kommuner och landsting som
bedriver verksamhet i ekonomisk förening, stiftelse eller annan särskild
företagsform

B) Af:s
arbetssätt

Förmedlingen anvisar arbete efter samråd med den unge

C) arbetstidens
längd

kunde utsträckas till 8 timmar "när den unge är
underhållsskyldig gentemot annan eller det annars finns starka personliga skäl
eller när det finns praktiska hinder mot avbrott i arbetet eller andra liknande
skäl".

D) anvisningstidens
längd

ändrades i utskottets förslag till 7 veckor från 3 månader
i fall då ungdomslagsplatsen upphört enligt § II eller 12 i lagförslaget.

Lagen om arbete i ungdomslag antogs så av riksdagen i
december 1983. Lagen skulle börja gälla den 1 jan. 1984 och de första
ungdomarna skulle alltså anvisas 3 veckor in på det nya året.

Därmed hade man byggt upp ett skyddsnät motsvarande
uppföljnings-ansvaret för 16-17-åringarna även för 18-19-åringarna. Med lagen
om ungdomslag har sysselsättningsutredningens förslag från 1975 om att vid
behov utvidga ansvaret för "nästa" åldersgrupp förverkligats. För den
gruppen gäller emellertid att åtgärderna förläggs till arbetsmarknaden och
kommunens ansvar kopplas till Af, allt enligt det ursprungliga förslaget.

Genom en lagändring har fr.o.m. den 1 juli 1984 ett par
väsentliga ändringar gjorts i lagen om arbete i ungdomslag hos offentliga
arbetsgivare. Det gäller ändringar i kretsen arbetsgivare och det gäller
arbetstidens längd.

Skr. 1984/85:88 51

Sammanfattning
och slutsatser

Vid
en analys av åtgärderna mot ungdomsarbetslöshet kan vi se vissa linjer i
åtgärdernas utveckling.

Då SIA-propositionen
antogs av riksdagen på våren 1976 och man beslutade att skolan tillsammans med
AF skulle ta ansvaret för ungdomarna hade ungdomsarbetslöshet ännu inte explicit
definierats som ett problem övervägande beroende på för dålig eller ingen
utbildning. Det var snarare fråga om att hitta rätt samarbetsformer och rätt
kontakter för att lösa de akuta problemen, trodde man.

Allteftersom
arbetslöshetssiffrorna ökade försköts diskussionerna i riksdagen mot att bli
alltmer inriktade på utbildningsåtgärder. Man tenderade att mer och mer
förlägga orsakerna till arbetslösheten hos arbetskraften i stället för i brist
på jobb i produktionen. Åtgärderna försköts till administrativa apparater som
huvudsakligen av tradition har sina åtgärder inriktade på utbildning. I och
med att SÖ och AMS i gemensam skrivelse 1979 till regeringen begärt en
prioritering av utbildningsinriktade åtgärder för de yngsta arbetslösa hade
definitionen av ungdomsarbetslöshet som ett utbildningsproblem förtydligats.

För 16-17-åringarna har
det inneburit en kraftig satsning på gymnasieskolan, framförallt på utbyggnad
av två-åriga linjer. Av elever i årskurs 9 har det också under de senaste åren
varit mellan 85 och 90% som har gått direkt från grundskolan till gymnasiet.
För övriga finns det två-åriga uppföljningsansvaret med dels ungdomsplatser,
som finns inom såväl offentlig som privat sektor, dels de individuella
planerna. Här finns också uttalat att "målet för samhällets insatser för
ungdomar under 18 år måste vara att ge dem en avslutad utbildning som leder
till meningsfull sysselsättning".

Organisatoriskt har
åtgärderna mot arbetslöshet för den yngsta gruppen hela tiden knutits till
utbildningsvärlden, till skolstyrelsen och skolan. Den organisatoriska
kopplingen till Af har försvagats allteftersom åtgärderna alltmer knutits till
utbildning. Från GARANTIprojektets undersökningar vet vi också att ungdomar som
före I8-årsdagen uppsöker Af för att söka arbete visserligen registreras som
arbetssökande, men sedan hänvisas till kommunens uppföljningsverksamhet. Ibland
kan uppföljningsorganisationen ha någon syo-konsulent placerad på Af någon dag
per vecka för att kunna "fånga upp" dem under 18 år och snabbt slussa
över dem till den uppföljande verksamheten. Det är egentligen bara en månad
innan 18-årsdagen som formell kontakt tas mellan den unge och Af, oftast
förmedlat via uppföljningen då man påbörjar förberedelserna för att föra över
ansvaret från kommunen/skolstyrelsen till Af.

Men den öppna
arbetslösheten som kunde så gott som elimineras för de yngsta har fortsatt att
öka för 18- och 19-åringarna. Utbildningsinsatsen var inte tillräcklig som
åtgärd. I kraftiga strukturförändringar, sviktande konjunkturer med en
stagnerande offentlig sektor har det inte funnits

Skr.
1984/85:88 52

möjlighet att bereda arbetstillfällen för de stora
ungdomskullarna från början och mitten av 60-talet, då de lämnat utbildningssystemet.
Arbetslöshetstalen har stigit även för de relativt välutbildade och det blev
nödvändigt att fullfölja Sysselsättningsutredningens förslag om att garantera
sysselsättning även för nästa åldersgrupp.

Nu försökte man emellertid knyta "garantin" till
staten och landstinget med Af som huvudansvarig administratör och i sista hand
till kommunerna. Åtgärden skulle nu ha till huvudsyfte att ge
arbetslivserfarenhet, att underlätta inträdet på arbetsmarknaden och den var
ett mycket viktigt led i satsningen på arbetslinjen i stället för kontantlinjen.

Under den ganska långa period som förflutit sedan
Sysselsättningsutredningen lade sina förslag har Af alltmer fråntagits
traditionella ansvarsområden och arbetsuppgifter då det gäller ungdomar. I och
med införandet av ungdomslagen lades arbetsuppgifter åter på Af vilka i stor
utsträckning påminner om dem som åvilar uppföljningsansvaret för 16-17-åringarna.
Af skulle nu inte bara placera ut ungdomarna i arbetslivet, de skulle också
bedriva kontinuerlig uppföljning av dem och söka finna lämplig utbildning eller
anställning i det privata näringslivet.

3. Syfte och problemställningar

Undersökningens huvudsyfte är att beskriva hur åtgärden
ungdomslag planeras och genomförs i nio kommuner. De kommuner som vi valt ut
har vi följt sedan slutet av 1970-talet med avseende på hur man förverkligar
kommunens och skolans uppföljningsansvar. Med denna bakgrund har det också
varit möjligt för oss att sätta in ungdomslagen i ett längre perspektiv såväl
då det gäller att värdera åtgärden som den lokala utformningen. I de utvalda
kommunerna har vi försökt beskriva

1. Planeringsprocessen

Vilka direktiv som formuleras. Vem som gör vad och när.
Vilka beslut som fattas. Hur verksamheten organiseras och varför den blir på
ett visst sätt.

2. De centrala huvudaktörerna

Kommun, länsarbetsnämnd och arbetsförmedling. Hur man
arbetar med åtgärden. Vilka ambitioner man har. Hur man värderar åtgärden.

3. Arbetsplatserna

Vilka arbetsuppgifter ungdomarna får och hur
arbetsuppgifterna har tagits fram. Vilken relation det finns mellan dessa
uppgifter och de uppgifter som ges/givits till beredskapsarbetare samt de
ordinarie arbetsuppgifterna. Hur arbetet organiseras. Hur ungdomarna
rekryteras. Hur man värderar åtgärden.

I den här undersökningen har vi inte hunnit med att tala
med ungdomar ute på arbetsplatserna. För att i någon mån komplettera låter vi
"En

Skr. 1984/85:88 53

ungdomslagsberättelse"
följa med som bilaga. Den är avsedd att vara en illustration till vår
beskrivning och våra kommentarer. Berättelsen har skrivits av en flicka som är
personligt bekant till oss.

4.
Metod

Undersökningen
har gjorts under en mycket kort period på ett tidigt stadium i ungdomslagens
historia. Dess karaktär får därför anses vara explorerande, och även om vi inte
reserverar oss särskilt ofta i den löpande texten måste resultaten betraktas
som preliminära. Nya tendenser kan visa sig när uppbyggnadsskedet är över och
en viss rutinisering inträder. Man vi tror att resultaten är ganska typiska för
uppbyggnadsperioden och undersökningen är säkert representativ för situationen
även i andra delar av landet än där vår undersökning har genomförts.

Kommunalval

Undersökningen
har genomförts i nio kommuner: Dessa är: Södertälje, Jönköping, Simrishamn,
Tomelilla, Ystad, Sotenäs, Hagfors, Arvidsjaur, och Piteå.

Dessa
orter har valts eftersom vi hade kännedom om dem genom en undersökning som bl.
a. Marianne Blomsterberg genomfört i dessa kommuner för Skolöverstyrelsens
räkning. Denna studie avsåg det kommunala uppföljningssvarets uppbyggnad och
utveckling.

Kommunerna
valdes med tanke på olika

-
struktur i näringslivet

-
utbildningsmöjligheter

-
geografiskt läge

-
befolkningsfördelning

Genom
att välja dessa kommuner hoppades vi att lättare kunna tränga in i hur
ungdomslagen fungerade, genom att utnyttja personkontakter och erfarenheter,
som "Garantiprojektet" givit. Detta var desto viktigare eftersom
mycket kort tid förelåg för studiens genomförande.

Uppläggning
och genomförande

Studien
har grundats på intervjuer med nyckelpersoner. Vi har i varje kommun sökt
intervjua kommunens ansvariga arbetsförmedlare, kommunalråd, handledare på
arbetsplatser, ansvariga inom landstinget och i några fall ansvariga på
Länsarbetsnämnder. Vi har däremot inte intervjuat ungdomar eller fackliga
företrädare. I vissa fall har vi samtalat med handläggare som samtidigt varit
fackliga förtroendemän. Vi har då speciellt gått in på fackliga synpunkter på
ungdomslagen. Vi har också studerat skriftligt material som berör ungdomslagen.

Skr. 1984/85:88 54

Vid
intervjuerna har vi utgått från ett antal teman som vi trängt in i mer eller
mindre djupt beroende på vilken roll den intervjuade haft. Dessa områden har
varit följande:

Planeringsprocessen,
tid-organisation Antal platser Kvalifikationskrav Rekryteringsprocessen De
rekryterade ungdomarnas bakgrund

Arbetsuppgifternas
utformning och förhållande till andra arbetsuppgifter och anställda

Utbytbarhet och konkurrens
mellan olika stöd och praktikgrupper Substitutionsproblemet och
arbetsuppgifternas relation till andra arbetsuppgifter i organisationen
Arbetet och ungdomarnas fortsatta karriär Sortering och rekrytering till
ordinarie arbetsstyrka Allmän värdering av verksamheten

Fackliga
diskussioner och överläggningar kring verksamheten Fackligt stöd - motstånd
Relationen till övrig arbetsmarknadspolitik

-
friktion

-
utbildning

-
inlåsningseffekt

Datainsamlingen
ägde huvudsakligen rum under maj, juni och september.

5.
Uppbyggnad av ungdomslag Beredskap

Lagen
om ungdomslag antogs alltså endast några veckor innan den trädde i kraft. De
första reaktionerna var därför ganska negativa hos de tänkta arbetsgivarna.

Reformen
hade dock aviserats i böljan av oktober genom den sysselsättningsproposition
som regeringen då lade. Huvuddragen i den väntade reformen preciserades också i
den ett par veckor senare lagda propositionen om ungdomslag. Kontakter hade
också förekommit med regerings-och riksdagsledamöter. Såväl Kommunförbundet som
Landstingsförbundet och länsarbetsnämnderna gick också ut med information.
Många företrädare för landsting och statliga arbetsgivare ansåg dock att
informationen kommit alltför sent. Handläggarna var emellertid inte helt
oförberedda när lagen antogs av riksdagen i december. Det rådde dock in i det
sista oklarhet på några punkter, bl. a. om ungdomar skulle kunna placeras inom privat
sektor eller ej.

Skr.
1984/85:88 55

Genomförande

Kommunernas
uppbyggnad av ungdomslagen

Denna
oklarhet medförde emellertid inga stora hinder för den kommunala planeringen.
Man började i allmänhet att förbereda ungdomslagen oberoende av om det skulle
bli fyra eller åttatimmarsdag och om privat sektor skulle deltaga eller ej. Hur
dessa frågor än skulle komma att lösas räknade man med att kommunerna skulle få
huvudansvaret för åtgärdens genomförande, eftersom de hade skyldighet att
placera ungdomarna, medan övriga berörda arbetsgivare endast uppmanades att ta
emot ungdomar inom ramen.för ungdomslagen.

Vanligen
började kommunerna under oktober eller november månad att planera för att ta
emot ungdomarna. Sålunda initierade de kommunala ledningarna under hösten
åtgärder för att få fram arbetsplatser till ungdomslagen. Antingen
sammankallade man tjänstemän för de olika kommunala förvaltningarna och
begärde att de skulle inventera möjligheterna att bereda ungdomarna plats i
ungdomslag eller också gick man utmed skrivelser i samma syfte.

Vanligen
tillsattes en speciell arbetsgrupp vars uppgift skulle vara att inventera de
kommunala förvaltningarnas möjligheter att bereda arbeten till ungdomslag. I de
två största kommunerna lades uppgiften på speciella ledningsgrupper för ekonomi
och sysselsättningsfrågor, införda för att planera den långsiktiga ekonomiska
politiken i kommunerna.

Där
det inte redan fanns en lämplig etablerad organisation byggde kommunerna ofta
upp speciella organ för att hantera ungdomslagen. Endast i den minsta kommunen
ansåg man det onödigt att skapa en organisation enbart för att ungdomslagen fillkommit.
Orsaken härtill var att antalet ungdomar som kunde komma ifråga för placering i
ungdomslag var så litet att man utan större ansträngning skulle kunna placera
dem utan att inrätta speciella organ.

Även
andra kommuner inrättade speciella tjänster för att hantera ungdomslagen. En
mer utförlig beskrivning av de organisationer som byggts upp kring ungdomslagen
ges i kapitlet Organisation.

Behovet
av platser grundade man på arbetsförmedlingens arbetslöshetsstatistik. Man
försökte sålunda skapa ett så stort antal platser att merparten av ungdomarna
skulle kunna placeras i de kommunala förvaltningarna.

Oftast
fick man fram fler platser än man "behövde". Detta berodde dels på
att antalet "sökande" till ungdomslagen blev färte än
arbetsförmedlingarna vanligen räknat med, dels på att förvaltningarna erbjöd
fler arbeten än väntat. Detta har kommit att medföra att antalet platser i de
flesta kommunerna har varit störte än antalet ungdomar som har beretts plats i
ungdomslagen. I en av de större kommunerna hade man sålunda tillgång till 500
platser. I april månad hade man som högst haft 280 ungdomar placerade i
ungdomslag.

Skr. 1984/85:88 56

Uppbyggnaden
av ungdomslag inom kommunerna har enligt samstämmig uppgift från
kommunföreträdare gått mycket bättre än man hade kunnat föreställa sig. Trots
att man till att börja med uppfattade handläggningstiden som alldeles för kort
och dessutom hade att ta hänsyn till andra åtgärdsgrupper än 18- och 19-åringarna
lyckades man klara uppbyggnaden i tid och utan att man bedömer att det har
drabbat andra grupper i någon större utsträckning. Ett kommunalråd uttrycker
saken sålunda: "Det har gått väldigt smärtfritt. Det har varit ett
kolossalt intresse från förvaltningarna."

Det
är kanske det mest positiva omdömet om uppbyggnadsfasen som givits. I några
kommuner knortade förvaltningarna till att börja med, men i huvudsak har
uppbyggnaden genomförts med mycket mindre problem än väntat.

"Kommunerna
har alltså byggt upp ungdomslagsplatser med hjälp av den egna organisationen
utan att i någon störte utsträckning ha haft kontakter med länsarbetsnämnder
och arbetsförmedlingar. Dessa organ har i huvudsak endast sänt ungdomar för
placering hos kommunerna.

Landstingens
uppbyggnad av ungdomslag

Landstingen
informerades under hösten av länsarbetsnämnderna. Landstingsförbundet gav också
information under november månad. Frågan behandlades även i
sjukvårdsstyrelserna.

Landstingen har sedan
länge haft personer placerade inom ramen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Man har därför personal som från början kunde samordna uppbyggandet av
ungdomslag.

Eftersom
landstingen inte har tvingande skyldighet att inrätta platser för ungdomslag, ingicks
överenskommelser mellan länsarbetsnämnderna och landstingen om hur stort antal
ungdomar som landstingen skulle åta sig att placera i ungdomslag. Dessa
överenskommelser var klara i god tid utom i ett av landstingen, varunder två av
kommunerna sorterar. Detta landsting ingick inte någon överenskommelse med LAN förtän
under våren.

Överenskommelserna
med länsarbetsnämnderna hade föregåtts av inventeringar liknande dem som
kommunerna genomfört.

I
de flesta fall hade landstingen sina platser klara när arbetsförmedlingarna
började att placera ungdomar i slutet av januari.

Trots
att lagtexten säger att landsting och stat i första hand skall tilldelas ungdomslag
kom det i flera orter att dröja innan placering på landstingens platser kunde
ske. Detta är att hänföra till åtminstone två förhållanden:

-
Arbetsförmedlingarna använde sig oftast i första hand av kommunens platser.
Eftersom platsanskaffningen i kommunerna varit mycket framgångsrik kom ofta i
stort sett alla ungdomarna i kommunen att placeras på kommunens platser. Det
blev alltså inga, eller mycket få, ungdomar kvar för placering på landstingens
platser.

Skr. 1984/85:88 57

-
I två landsting var uppbyggnaden av ungdomslagsplatser klar på ett tidigt
stadium. Emellertid önskade man ta sig an ungdomar på ungdomslagsplatser
successivt, i takt med att beredskapsarbetena i åldersgruppen trappades ned.
Detta medförde också att det var få ungdomar som kunde placeras på dessa
platser. I april hade man sålunda knappast kommit upp till hälften av det prognosticerade
antalet.

Dessutom har också många landsring
varit mycket framgångsrika i sina försök att skapa platser, så framgångsrika
att några intervjuade uttryckt en viss förvåning. På ett sjukhus väntade sig
handläggaren av ungdomslag att man skulle kunna få fram ett tiotal nya arbeten
som lämpade sig för ungdomslag. I själva verket kunde man upplåta 70 platser.

Det
väckte också en viss förvåning, understundom stegrad till irritation, när
betydligt färte ungdomar än man hade väntat sig blev placerade på landstingens
platser.

Efterhand
har man i flera kommuner börjat överföra ungdomar från de kommunala platserna
till landstingsplatserna.

Kommunerna
och landstingen har alltså relativt självständigt utvecklat platser i
ungdomslag, genom att centrala organ har kunnat samordna och leda verksamheten.
Detta förefaller emellertid inte ha varit fallet inom den statliga sektorn.

Statliga
arbetsgivares uppbyggnad av ungdomslag

Länsarbetsnämnderna
har varit den instans som sökt att ackvirera ungdomslagsplatser i de statliga
förvaltningarna och företagen, ibland med assistans av arbetsförmedlingarna.

Länsarbetsnämnderna
sammankallade sålunda representanter för de statliga organen för information om
ungdomslagen under hösten. Emellertid var de i allmänhet ganska ointresserade
och negativa till att inrätta platser för ungdomslag. De ville avvakta direktiv
"ovanfrån", och menade ofta att de inte kunde erbjuda arbetsuppgifter
som var lämpliga för ungdomar i ungdomslag. Vidare framhöll man att det fanns
sekretessbestämmelsen som lade hinder i vägen. Man tenderade att se
ungdomslagen som en pålaga.

Medan
kommunerna och landstingen ofta lyckats få fram fler platser än man hade räknat
med, synes detta sällan ha varit fallet inom den statliga sektorn.

Detta
medförde att platserna inom den statliga sektorn i allmänhet kom sent och
åtminstone till en början var färte än i kommunala landsting och kommuner.

Skr.
1984/85:88 58

Problem
i initialfasen

Även
om man lyckades inrätta ungdomslagsplatser i en sådan utsträckning att
arbetsförmedlingarna kunde börja anvisa ungdomar i slutet av januari -
arbetsförmedlingarna hade alltså rätt att avvakta tre veckors placeringstid
efter lagens ikraftträdande den första januari - medförde den korta
handläggningstiden vissa problem.

Dessa
hade främst att göra med att det rådde oklarhet om vissa regler för ungdomslagen.
Ett sådant exempel är att det inte var klart hur man skulle tolka tolvmånaders
villkoret för åttatimmarsarbete.

Detta
medförde att en del arbetsförmedlare lovade vissa ungdomar åtta timmars
arbetstid, vilket man sedan fick ändra.

Ett
annat exempel är att man på vissa ställen där inga platser fanns att tillgå i
landsting eller stat, hade ett begränsat urval av platser att erbjuda ungdomarna.
Detta medförde att det var svårt att tillfredsställa vissa ungdomars önskemål
om placering, speciellt i de fall där ungdomarna ville arbeta inom landstinget.
Man fick också till en början en anhopning av önskemål från ungdomar, som efter
någon vecka ville byta arbetsplats på grund av att de inte trivdes på den de
tilldelats. Med hjälp av omplaceringar inom kommunen och med överföringar från
kommun till landsting, när dessa platser fanns tillgängliga, löstes problemet
och har när verksamheten kommit igång varit tämligen litet.

Förklaringar
till kommunernas snabba uppbyggnad av ungdomslag

Inrättandet
av ungdomslagsplatser gick alltså, kvantitativt sett, mycket effektivt i
landstingen och speciellt i kommunerna. Däremot var det trögt inom den statliga
sektorn.

Flera
faktorer bidrog till att kommunerna var så framgångsrika:

-
Kommunerna har skyldighet att
ta emot de ungdomar som inte kan placeras på annat sätt. Enligt en intervjuad
medförde detta att man var kritisk till att börja med, men "alla fick eld
under fötterna".

-
Kommunledningarna engagerade
sig starkt för ungdomslagen. Åtgärden sågs mycket positivt oberoende av
partipolitisk tillhörighet. De politiska skiljaktigheter som föregick lagens
införande på riksplanet har knappast haft någon motsvarighet på det lokala
planet. Istället har politisk enighet förelegat om vikten av att söka motarbeta
ungdomsarbetslösheten med hjälp av ungdomslagen. Det är också vanligt att man
anser att den kommunala nivån är den lämpligaste för bekämpande av
arbetslösheten.

-
Man utnyttjade redan
etablerade, tunga kommunala organ, eller byggde upp speciella tjänster för att
inventera möjligheterna att få fram arbetsuppgifter.

-
Man kunde utnyttja det
kontaktnät, som hade byggts upp under arbetet med tidigare
arbetsmarknadsåtgärder, t. ex. beredskapsarbeten.

Skr. 1984/85:88 59

- Ungdomslagen
ger möjligheter att på ett relativt billigt sätt bygga ut den

kommunala servicen Man kom att se dem som en resurs.

— Det
är lätt att entusiasmera för insatser mot ungdomsarbetslösheten,

speciellt på den kommunala nivån. "Det är ju våra egna barn det

gäller". Ungdomslagen uppfattades som en rejäl åtgärd, som tog ett

ordentligt grepp pä problemet.

Flera
av dessa punkter äger tillämplighet, speciellt på landsting, men också på
statliga arbetsgivare.

Emellertid
saknar båda det extra tryck som det innebär att ha den yttersta skyldigheten
att genomföra åtgärden.

6.
Organisationen

Bakomliggande
resonemang vid organisationsstudien

För
att uppnå en god förståelse för organisationers utformning och arbetssätt är
det viktigt att sätta in den organisatoriska framväxten i den samhälleliga
utvecklingen. I det här fallet har det bakomliggande skeendet

- åtgärderna
mot ungdomsarbetslöshet och idéerna bakom dem - beskri

vits i kapitel 2 Bakgrund. I det här kapitlet gör vi nu också en kort

uppsummering av uppföljningsansvarets mer precisa organisation och

framväxt.

Det
är också viktigt att veta att en organisationsutformning styrs av olika bakomliggande
faktorer. Det är dels de centrala direktiven — i det här fallet de regelsystem
som blev följden av beslutet om ungdomslagens införande

- dels
faktorer som kan sägas styra mer på lokal/ kommunal nivå såsom de

resurser som finns i form av människor, lokaler, näringsliv, utbildningsut

bud osv. och det är dessutom problemets — ungdomsarbetslöshetens -

omfattning i varje speciell kommun som blir styrande för vad som är en

optimal organisationsutformning.

Ett
centralt direktiv leder alltså inte till samma organisationsutformning utan
organisationen anpassar sig till de förutsättningar som råder. Organisationsutformningen
blir då inte heller någon slutlig lösning utan måste ses som den för
ögonblicket bästa lösningen. En organisation kan ses som en process. Vår studie
av organisationen för ungdomslag är därför en beskrivning av hur bakomliggande
faktorer påverkade organisationsutformningen då ungdomslagen infördes. Men
först till uppsummeringen av uppföljnings-ansvarets organisation.

Uppfölj
ningsansvarets organisation

Alltsedan
sin tillkomst har uppföljningsverksamheten organisatoriskt knutits till
utbildningssystemet, på lokal nivå Ull skolstyrelsen och gymnasieskolan.
Åtgärderna mot arbetslöshet för den yngsta gruppen hade länge

Skr.
1984/85:88 60

karaktären
av försöksverksamhet.. Detta fick vissa konsekvenser då det gällde
tillsättandet av tjänster och utformningen av organisationen. Att verksamheten
från centralt håll definierades som försöksverksamhet ledde till att personalen
på lokal nivå förordnades som projekt- och visstidsan-ställda. Detta kunde i
sin tur påverka såväl vem som anställdes som motivation och engagemang hos de
anställda. Beredskapsarbetare har ofta använts inom uppföljningsverksamheten
som resursförstärkning.

Fr. o. m. 1983 har
emellertid uppföljningsansvaret permanentats och det har också medfört att
kommunerna har satsat mer helhjärtat på en fast organisation för den
uppföljande verksamheten. "Ungdomscentrum" eller "Ungdomsenhet"
för de ungdomar som inte går i reguljär utbildning är en vanlig benämning på
den kommunala organisationen. Där finns anställd personal av olika kategorier
samlade: syo-konsulenter, lärare, kurator, fritidsassistenter. Där utvecklas de
individuella planerna efter varje ungdoms intresse och behov, där bedrivs
utbildning, uppföljningsprogram genomförs, administrationen av ungdomsplatser
sköts och här ordnas flödet till och från gymnasieskolan i samarbete med
gymnasiets elevvårdsteam och syo-konsulenter. Oftast ligger ungdomscentrum
lokalmässigt skilt från gymnasiet för att markera att uppföljningsverksamheten
inte är detsamma som skola. Detta är framförallt avsett som stöd för de icke studiemotiverade
eleverna.

Genom den utformning som
uppföljningen får vänjs nu ungdomarna vid ett mera långsiktigt planerande. De
individuella planerna skall omprövas kontinuerligt, minst var tionde vecka.
Detta förutsätter att ungdomarna har kontakt med sin syo-konsulent även då de
är ute på ungdomsplatser. Prövningen skall innebära att möjligheterna till
reguljär utbildning eller stadigvarande arbete fortlöpande undersöks.

Ungdomsplatserna
som utgör uppföljningsverksamhetens primära åtgärd för sysselsättning vid
sidan av studier i gymnasiet eller Komvux skall enligt SÖ:s föreskrifter
anskaffas genom att de lokala arbetsmarknadsparterna gemensamt inventerar
möjligheterna att inrätta ungdomsplatser och träffar överenskommelser. Det sker
således helt utan Arbetsförmedlingens medverkan.

I praktiken anskaffas ungdomsplatserna
enligt våra erfarenheter genom att personalen i uppföljningsorganisationen
kontaktar arbetsgivare i kommunen. I dagsläget sköts alltså såväl utbildnings-
som arbetsmarknadsin-riktade åtgärder mot arbetslöshet för 16—17-åringarna av
organisationen för det kommunala uppföljningsansvaret.

Enligt våra undersökningar
arbetar man ofta selektivt med ungdomsplatserna. Inom uppföljningsverksamheten
finns förstås många olika undergrupper av ungdomar. Här finns ungdomar som
kommer direkt från grundskolan, avhoppare från gymnasiet och ungdomar som
väntar på att komma in på en utbildning, t. ex. vårterminsintagning till
vårdlinjen, ungdomar som vill kvalificera sig för att komma in på en önskad
utbildning osv. Här

Skr.
1984/85:88 61

finns
också ungdomar som varit ute i arbetslivet och sedan blivit arbetslösa av en
eller annan anledning.

Bland
alla dessa grupper finns en kategori ungdomar som brukar vara klart urskiljbar:
de som är helt omotiverade för fortsatta studier. Ofta gör man så att dessa
ungdomar placeras på ungdomsplatser i privat sektor. Dessa fungerar mycket likt
de enskilda beredskapsarbetena, dvs. de leder i hög utsträckning till
anställning och till kontakter med det enskilda näringslivet, vilka i sin tur
kan leda till anställningar. De ger också nyttig praktik och de ger möjligheter
till referenser från arbetsgivare.

De
studiemotiverade ungdomarna och de som man räknar med att kunna motivera till
studier placeras på ungdomsplatser inom offenflig sektor och slussas efterhand
vidare till eller tillbaka till utbildningssystemet. Denna "metod"
måste inte gå och går inte stick i stäv med intentionen att placering på
ungdomsplats skall ske efter ungdomarnas egna önskemål. Tvärtom sammanfaller de
båda intentionerna väl. I allmänhet är flickor lättare att studiemotivera än
pojkar och deras önskemål om ungdomsplatser finns ofta just inom den
offentliga sektorns vård och barnomsorg. Pojkarnas önskemål gäller ofta
industriarbete och arbete i verkstäder, alltså i privat sektor.

Detta
selekterande arbetssätt har inverkan på vem som så småningom hamnar i
ungdomslag, som vi senare skall visa under avsnitt Förväntningar på ungdomarna
i kapitlet PLACERING AV UNGDOMARNA.

Då
ungdomslagen infördes fanns således etablerade organisationer med tämligen lång
erfarenhet av arbete med och för arbetslösa ungdomar i de flesta kommuner.

Organisationsmodeller
för ungdomslag — några exempel

De
centrala direktiven tolkades mycket lika i kommunerna. Information , till
förvaltningschefer och inventeringen av platser initierades alltså i god tid
innan lagen antogs i samtliga kommuner utom en av de minsta. I den kommunen var
emellertid antalet ungdomar så få att de kunde placeras ut utan olägenhet tack
vare personliga kontakter och personkännedom om respektive ungdom inom
föreskriven tid.

Genom
beslut i kommunfullmäktige i de olika kommunerna hade man också i stort sett
fastställt en första organisationsutformning att gälla från den 1 januari 1984.
Denna första organisationsutformning fick stora likheter med
uppföljningsverksamhetens första fas. Det var mycket vanligt att man använde
sig av beredskapsarbetare för att sköta administrationen av ungdomarna som
skulle placeras ut i kommunala ungdomslag. (På liknande sett använde och
använder man sig av beredskapsarbetare och ungdomslagare på
arbetsförmedlingarna för att sköta administrationen där.)

Skr. 1984/85:88 62

Organisatoriskt
knöts verksamheten för ungdomslag i kommunerna till

a) politiskt
ansvariga för kommunens sysselsättnings- och näringslivsfrå

gor

b) kommunens
personalansvarig inklusive kommunala beredskapsarbeten

Endast i en kommun, Södertälje, har vi sett en organisationsutformning

som direkt kopplar samman
uppföljningsansvar och ungdomslag på det stadium då vi gjorde vår
datainsamling.

Södertälje

I
Södertälje har under flera år pågått utveckling och omorganisation av
åtgärderna mot ungdomsarbetslöshet. Södertälje är den kommun i Stockholms län
som har den högsta arbetslösheten. Näringslivet är knutet till storindustri med
typiskt manliga arbeten. Arbetslösheten är högre bland kvinnor/flickor än bland
män. Även om arbetslösheten sett med Norrlandsögon procentuellt inte är hög är
ändå antalet ungdomar som går utan sysselsättning stort. Detta har medfört
stora och dyrbara satsningar för kommunen i ansträngningarna att hålla
arbetslösheten nere. Södertälje har också typiska storstadsprohlem med många
ungdomar i riskzonen vilket i sin tur medfört att man satsat mycket-på
speciella projekt för arbetslös ungdom.

Då ungdomslagen trädde i
kraft fanns redan organisationen för uppföljningsansvar och organisationen för
kommunala beredskapsarbeten samlade på ett ställe, den s. k. Centrifugen. Där
sköts såväl administration som en stor del av den praktiska verksamheten med
utbildnings- och sysselsättningsåtgärder. En arbetsgrupp hade också under
våren -83 i samverkan med kommunens arbetslöshetskommission påbörjat arbetet
med att utreda vilka insatser som kunde behöva göras för ungdomar över 18 år.
"Åtgärder för den gruppen var på gång när beslutet kom" sade
ansvarigt kommunalråd vid vårt besök i kommunen. Detta medförde att en
organisation som är heltäckande för hela ungdomsgruppen snabbt kunde byggas
upp. Organisatoriskt placerades organisationen under skolstyrelsen.
Organisationen fick namnet Ungdomscentrum och följande utseende:

Ledning

Avd-chef
Bitravd-chef

Expedition

1 Kamrersassistent I Kanslist 1 Kontorist

Elevvård
och undervisn

0,25 Skolläkare 1 Skolsköterska 1 Kurator I Utb-samordnare

Sektion
för uppföljningsansvaret

Sekt-ch: Avd-chefen 4 Syo-konsulenter

3
Personalassistenter

4
Handledare/instruk

Sektion
för beredskaps-arb och ungdomslag

Sekt-ch: Bitravd-chef 6 personalass, tillsvidare

3 Personalassistenter, projektanställda

Verksamheten
vid Ungdomscentrum bedrivs inom två sektioner:

1.
sektionen för
uppföljningsansvaret (för ungdomar under 18 år);

2.
sektionen för beredskapsarbeten
och ungdomslag (för ungdomar över 18 år);

Avdelningschefen
för Ungdomscentrum är också chef för sektionen för uppföljningsansvaret.

Därmed
hade man skapat en organisation där ungdomar kunde slussas över från
uppföljningsverksamheten till ungdomslägsverksamheten. Man kunde bygga vidare
på de individuella planerna, fortsätta utrednings- och motivationsarbetet för
en eventuell utbildning och man kunde hålla kontroll över ungdomsplatser och
ungdomslagsplatser så att konkurtens i möjligaste mån kan undvikas.

En
klar ansvarsfördelning när det gäller de ekonomiska frågorna föreligger
emellertid mellan skolstyrelsen och ledningsgruppen för sysselsättningsfrågor.

Ystad

Liknande
tankegångar om organisation fanns i flera kommuner bl. a. Ystad. I Ystad har utvecklingen
på arbetsmarknaden varit mer ogynnsam än för länet i dess helhet. Redan den
sista oktober 84 hade man i kommunen under ledning av SSA-sekreteraren som är
administrativt ansvarig för Ungdomsenheten med anledning bl. a. av
regeringsproposition om ungdomslag utarbetat förslag till "Inrättande av
ungdomscentrum i Ystad för ungdomar i åldern 16-19 år". SSA-sekreteraren
anför där bl. a. beträffande 18-19-åringarna:

Skr.
1984/85:88 64

"Innan
de berörda ungdomarna kan slussas ut i kommunala arbeten måste åtgärder
liknande Uppföljningsprogrammen för 16—17-åringarna till. Många är i riskzonen
och har kanske genom sina misslyckade försök att finna arbete helt tappat
självförtroendet.

Arbetsförmedlingarnas
omorganisation (PLOG) innebär bl. a. att Af numera har små möjligheter att ge
studie- och yrkesvägledning. Det reguljära skolväsendet å sin sida är endast
skyldiga/ har endast möjlighet att hjälpa de egna eleverna med studie- och
yrkesvägledning. En stor grupp 18-19-åringar saknar därigenom
kontaktmöjligheter för sin långsiktiga studie- och yrkesplanering. Studie- och
yrkesvalet är en långvarig process som påbörjats långt ned i grundskolan och
som för dessa ungdomar lett fram till en viss yrkesutbildning i gymnasieskolan
- som i sin tur visat sig leda till arbetslöshet. Ungdomarna har akut behov av
nya syo-insatser, men står utanför befintliga organisationer.
Utbildningssamhället blir alltmer komplicerat för den enskilde att överblicka.
För en del av ungdomarna gäller det kanske att komplettera sin utbildning med
längre eller kortare kurser, för att bli attraktivare på arbetsmarknaden, -
kombinerat med möjlighet till arbete med dess viktiga sociala betydelse."

En
ungdomsgaranti för 16-I9-aringar bör skapas i Ystad skriver man i förslaget.
Nuvarande organisation (den för 16-17-åringarna) bör ses som etapp 1. Etapp 2
som nu föreslås inrättad skall omfatta 18-19-åringar och inrättandet av ett
Ungdomscentrum föreslås:

"Med
ett Ungdomscentrum kan kommunen koncentrera de resurser som idag är spridda på
olika förvaltningar. Förhoppningsvis skapas på detta sätt en organisation som
kan förverkliga intentionerna med ungdomsgarantin. Inom Ungdomscentret kan det
praktiska arbetet brytas ner i små grupper, där ungdomarna känner trygghet och
där olika vuxna arbetar som förebilder.

För
ungdomarna i åldern 16—17 år fortsätter arbetet som i nuvarande Ungdomsenheten.

För
ungdomarna i åldern 18—19 år som inte kunnat erhålla reguljärt arbete erbjudes
fortsatt studie- och yrkesvägledning ev. i särskilda vägled-ningsgrupper för
intensifierad vägledning, kompletterande utbildning och/eller arbete i
Ungdomslag.

Ungdomscentret
vänder sig i första hand till åldersgruppen 16-19 år. Dvs. den grupp som
omfattas av ungdomsgarantin.

Ungdomscentret
bör ha som målsättning att fortlöpande hålla kontakt med företag, fackliga
organisationer och myndigheter för att på så sätt tillvarata möjligheterna att
få fram så många ungdomsplatser som möjligt. I samarbete med arbetsförmedlingen
bör också eftersträvas en uppsökande verksamhet på arbetsplatserna för att
tillskapa nya arbetstillfällen etc. inför 20-årsdagen när det nya skyddsnätet
dras undan."

Enligt
förslaget bör Ungdomscentret placeras under en näringslivs- och sysselsättningsdelegation
såsom föreslagits i en socialdemokratisk motion. Ledningen skulle utgöras av en
styrgrupp med representanter från skolstyrelsen, socialnämnden och
kommunstyrelsen.

Men
vid telefonkontakt i september får vi veta alt "inget har hänt".

Skr. 1984/85:88 65

Ungdomslagen
är en politiskt "het potatis". Kommunstyrelsen anser att ungdomslagsverksamheten
faller inom Arbetsförmedlingens ansvarsområde. Där skall uppföljning och vägledning
ske för åldersgruppen och kommunens ansvar för dem inskränker sig till de
ungdomar som finns placerade på kommunala ungdomslagsplatser.

Sotenäs

Sotenäs
är en av de minsta av våra kommuner. Även om arbetslösheten i kommunen upplevs
som allvarlig inte minst för ungdomarna som individer är den förstås numerärt överblickbar.
Det finns en god lokal- och personkännedom i kommunen. Skolpersonalen känner
eleverna. Arbetsförmedlingens personal känner såväl de arbetssökande
ungdomarna som företagen - deras behov av arbetskraft och deras konjunkturbetingade
problem - och man känner också personligen människorna i de kommunala förvaltningarna.
Kommunen har ingen egen gymnasieskola utan eleverna får antingen resa fram och
tillbaka till grannkommunens gymnasieskola varje dag eller också vara
inneboende. Detta medför en något lägre studiefrekvens än i kommuner med eget
gymnasium,speciellt för flickornas vidkommande, enligt våra undersökningar.

Den
9 januari hölls ett sammanträde i kommunen med representanter för kommunstyrelsen,
skolstyrelsen. Arbetsförmedlingen och kommunens personalansvariga med anledning
av den nya lagen om arbete i ungdomslag.

Vid
mötet diskuterades möjligheterna för kommunen att sysselsätta ungdomslagare
inom befintlig organisation för kommunala beredskapsarbeten.
Arbetsförmedlingens representant befarade vid mötet att antalet ungdomslagare
snabbt skulle stiga utöver de för dagen aktuella genom att de privata företagen
skulle ta emot färte ungdomar genom sänkningen av statsbidraget till 50% för
rekryteringsplatser och enskilda beredskapsarbeten. Till mötet hade
personalsekreteraren i kommunen utarbetat en PM angående kommunens skyldigheter
gentemot arbetslös ungdom: uppföljningsansvar, beredskapsarbeten och
ungdomslag. I denna PM kommer man fram till att mycket talar för en
sammanslagning av de tre verksamheterna till ett ungdomscenter eller liknande:

a)
"Ungdomarna kan följas av
samma personal från 16 år och i fortsättningen. Detta bör leda till bättre
insatser för varje individ.

b)
Inget konkurtensförhållande
uppstår om disponeringen av befintliga platser inom de kommunala
förvaltningarna.

c)
Genom att koncentrera
arbetsuppgifterna till en eller ett fåtal personer kan bättre överblick och
djupare kunskap näs. Kontakterna med'Arbetsförmedlingen kan koncentreras.

d) Utbildningsinslag
kommer att kopplas till alla tre verksamheterna var

för ett intimt samarbete med KomVux kommer att krävas.

e) Arbetsmarknadsutskottet
har i samband med att uppföljning av verk

samheten med ungdomslag skall ske, sagt att 'Regeringen bör ev föreslå

5 Riksdagen 1984185. I saml. Nr 88

Skr.
1984/85:88 66

nödvändiga
åtgärder för en bättre samordning av ungdomsplatserna inom skolans
uppföljningsansvar och ungdomslagen' 'ett samlat ansvar bör tas för hela
ungdomsgruppen under 21 är'."

Men
man uppmärksammar också problem och frågeställningar vid en eventuell
samordning av verksamheten:

Vem
skall fungera som huvudman för verksamheten: Skolstyrelsen eller Kommunstyrelsen:

Ska
man bilda ett politiskt samverkansorgan bestående av politiker från skola och Ks
som får det samlade ansvaret för kommunens arbetslöshetsfrågor?

Ungdomscenter
— vilken personalbemanning krävs?

Vid
mötet beslutades att sysselsättning enligt ungdomslagen t. v. skulle skapas
inom befintlig organisation som biträden åt ordinarie personal samt att man
under våren skulle ta ställning till en eventuell sammanslagning av verksamheterna
sedan man sett utvecklingen av ungdomslagen.

Under
våren gjorde personal sekreteraren en sammanställning över organisationen i
grannkommunerna. Denna sammanställning visar följande

Kommun Organisation

Strömstad Ungdomscentrum
bildat i februari 1984 för alla kommuna-

la
insatser från 16 år. Kommunstyrelsen ansvarig med särskildavdelning under
kommunkansliet = kanslichefen

Tanum Ungdomscentrum
har bildats för att sköta uppföljnings-

ansvar
och ungdomslag. Ungdomscentrum ligger administrativt under skolledningen.

Beredskapsarbetena
sorterar under kommunstyrelsen och sköts av personalavdelningen.

Politiskt
samordnas arbetslöshetsfrågorna i ett politiskt samverkansorgan.

Munkedal Ungdomscentrum
har bildats för 16-19-åringarna Skol-

styrelsen
huvudman.

Beredskapsarbeten
ligger på kommunstyrelsen och sköts av personalavdelningen.

Lysekil Skolans
uppföljning ligger på skolstyrelsen.

Beredskapsarbeten
och ungdomslag ligger under kommunstyrelsen och sköts av personalkontoret

Utifrån
denna sammanställning ställde så personalsekreteraren upp olika alternativ
till organisation för kommunen.

A)
Ungdomscentrum där all
verksamhet har samordnats (dvs. skolans uppföljning, ungdomslag,
beredskapsarbeten samt speciella sommarinsatser m. m.).

B)
Skolans uppföljningsansvar
sköts av skolförvaltningen, resterande delar, inom Ks-området, sköts via
personalavdelningen.

C)
Skolans uppföljningsansvar samt
ungdomslagen sköts av skolförvaltningen. Beredskapsverksamheten sköts av
personalavdelningen.

Skr. 1984/85:88 67

Vid vårt besök i kommunen i mitten av augusti har
organisationen fastställt. Kommunfullmäktige har beslutat att:

"det lagstadgade uppföljningsarbetet för 16-17-åringar
handhas fortsättningsvis liksom tidigare av skolförvaltningen med
skolstyrelsen som politiskt ansvarig och för närvarande med projektanställd
personal 0,5 tjänst som SYO-konsulent och 0,25 tjänst som kanslist,

kommunala insatser för arbetslösa skolungdomar i årskurs 8
och 9 under sommaren handhas av skolförvaltningen på motsvarande sätt som sker
idag,

resterande sysselsättningsbefrämjande åtgärder dvs.
beredskapsverksamheten och de nya reglerna om ungdomslag handhas
administrativt av kommunkontorets personalavdelning med kommunstyrelsen i
egenskap av arbetslösnämnd som politisk ansvarig."

Med anledning av den fastställda organisationen har en
person projektanställts på heltid t.o.m. 85-12-31 som ungdomsassistent för att
sköta administrationen av ungdomslagarna. I inledningsskedet sköttes detta av
en beredskapsarbetare.

Tomelilla

Tomelilla är en av fem kommuner i en organisation kallad SÖSK
- Sydöstra Skånes Samarbetskommitté. I samarbetet ingår även våra undersökningskommuner
Ystad och Simrishamn. Kommittén skall bl. a. utveckla och samordna regionens
näringsliv, utbildning och kommunikationer. Beträffande utbildning bedrivs
samordning och gemensamt resursutnyttjande inom gymnasieskolan och inom
uppföljningsarbetet.

Tomelilla kommun har under senare år fått vidkännas
betydande arbetsmarknadsproblem p.g.a. rationaliseringen inom jordbruket och
inom livsmedelsindustrin. Säsongsarbete i form av bl. a. fruktplockning ger en
ryckig arbetsmarknad speciellt för ungdomar. Under hösten ökar antalet
arbetstillfällen kortsiktigt vilket bl. a. kan medföra att ungdomar avbryter
studier eller avvaktar med att påbörja studier, vilket senare på hösten leder
till ökande arbetslöshet.

Vid vårt besök i kommunen i våras hade en arbetsmarknadssekreterare
nyligen påbörjat sin anställning. Kommunen vill satsa på jobbskapande projekt
och man vill ge ungdomar från 16-25 år möjlighet till jobb. Ett förslag till
modell hade utarbetats av sekreteraren och personalchefen och presenterats för
kommunstyrelsen i maj.

Förslaget kallas "Jobbskapande projekt" och
beskrivs som ett slags idéforum

"där man kan arbeta med arbetslösa på ett samlat sätt
- 'allt under en hatt': stärka självförtroendet och initiativförmågan hos de
arbetslösa, fylla i utbildningsluckor, ta fram och utveckla idéer - både vad
avser industriell tillverkning och service, tillhandahålla fritidsaktiviteter,
ge stöd och rådgivning.

Skr.
1984/85:88 68

Samarbete
med alla berörda myndigheter och organisationer, såsom arbetsförmedlingen,
skolan (gymnasieskolan, KomVux, folkhögskolan), studieförbunden, fackliga
organisationer, näringslivet, banker, fritidsnämnd, socialförvaltning m. fl.
Målsättning: att förkorta arbetslöshetsperioderna

att
använda dessa perioder till något vettigt, som ökar

chanserna
på arbetsmarknaden, att skapa jobb, så fasta som möjligt Arbetslösa ska i
form av beredskapsarbete eller arbete i ungdomslag engageras i projektet. Detta
blir ett komplement till de traditionella beredskapsarbetena. I praktiken
innebär detta att vi behöver tillgång till lokaler:

-
en industrilokal för det
praktiska arbetet

-
samlings-/kontorslokaler i nära
anslutning till industrilokalen för utbildnings-, rådgivnings- och liknande
verksamhet."

Man
var mycket entusiastisk inför den här verksamheten vid våra intervjuer. 5
personer hade under vårvintern gått en s. k. Kresam-kurs och återvänt hem fulla
av idéer och inspiration.

Vid
telefonkontakt i september informerades vi om att "Jobbskapande
projekt" nu kommit igång. Man disponerade lokaler, såväl kontors- och
utbildningslokaler som verkstadslokal. Två personer hade projektanställts för
att tillsammans med arbetsmarknadssekreteraren sköta verksamheten. Modell för
verksamheten är att varva arbete med kortare kurser - etablerat samarbete
finns med folkhögskola. Man hade hittills inte haft kontakt med SÖSK däremot
med "Projekt Österlen" som också är verksamt i 'Simrishamn. Den kontakten
består i att man söker utveckla regionala näringar och produkter. Som exempel
nämndes att man vill satsa på produktion och lokal användning av giftfritt
odlade grönsaker. 1 dagsläget skickas tomater och gurka till Mäster Grön i
Helsingborg och återkommer sedan "plastade" för försäljning i
butikerna i kommunen.

Ungdomar
som finns inom "Jobbskapande projekt" har hänvisats till kommunen för
arbete i ungdomslag. F. n. finns 18 ungdomslagare och två beredskapsarbetare
där. Förberedelser i form av kontakter med uppföljningsverksamheten pågår
också för att kunna ta emot ungdomar därifrån till den här verksamheten. Från
kommunen rapporteras vissa svårigheter med att klara gränsdragningen mellan
Arbetsförmedlingens ansvar/arbetssätt för och med ungdomarna och kommunens.
Detta kan ta sig sådana uttryck som att ungdomar som av kommunen placerats i
projekt med kombinationen arbete-utbildning kan "kallas" till arbete
t. ex. fruktplockning av Arbetsförmedlingen. De riskerar annars avstängning en
månad för arbetsvägran.

Den
direkta organisationen för ungdomslagen som byggdes upp i kommunen i januari
knöts till kommunens personalchef. En beredskapsarbetare anställdes som
personalassistent med uppgift att ta emot ungdomarna från Af och fördela dem
till kommunala platser. Efter beredskapsarbetets

Skr.
1984/85:88 69

avslutning
ändrades anställningen till objektsanställning, t.o.m. 85-06-30 nien kommer nu
förmodligen, efter påstötning från facket, att ändras till fast anställning.

Sammanfattning
och slutsatser

Med
dessa organisationsbeskrivningar har vi velat illustrera hur bakomliggande
centrala direktiv och kommunala resurser blir avgörande för vilken organisation
som kommer till stånd.

De
centrala direktiven och den osäkerhet som rådde innan beslutet om ungdomslagen
fattades i riksdagen ledde till likartade organisationsutformningar i
initialskedet. Man kan nu avläsa hur anställningsförhållanden för dem som
arbetar med ungdomslagen ganska snabbt förändras från beredskapsarbeten till
fasta arbeten via projektanställningar. Denna utveckling kommer förmodligen att
gå snabbare än den gjort för motsvarande organisationsutbyggnad för
uppföljningsansvaret, då ungdomslagen inte har samma karaktär av
försöksverksamhet.

Endast
fyra av de nio undersökningskommunerna finns med i den detaljerade
beskrivningen av kommunens organisationsmodeller. Vi anser nämligen att de
kommunerna representerar de huvudtyper av organisationsmodeller och de överväganden
som ligger bakom varje modell som vi funnit i vår undersökning.

Två
huvudtyper kan alltså preciseras:

A. Uppföljningsansvaret
för 16—17-äringarna ligger (enligt lag) hos skol

styrelsen/skolförvaltningen

Ungdomslagen
ligger direkt under kommunstyrelsen och kommunens personalansvarige

B. Uppföljningsansvaret
ligger under skolstyrelsen/skolförvaltningem till

sammans med ungdomslagen och kommunala beredskapsarbeten.

Enligt
denna grova organisationsprincip är det endast Södertälje som har organisation
B. Övriga har organisation A med vissa modifieringar. Men genom att återvända
till de bakgrundsfaktorer som beskrevs som styrande i inledningen till detta
kapitel kan vi nu se hur en vid ett ytligt betraktande likformig organisation
har fått sin utformning utifrån ohka bevekelsegrunder.

Södertälje

Södertäljes
udda organisation har växt fram ur behov och erfarenheter som grundas i många
års arbete mot om inte den procentuellt så ändå antalsmässigt högsta
ungdomsarbetslösheten i vårt material. Kommunen har också den högsta andelen
invandrare och därav följande vanliga problem i form av lägre
studerandefrekvens och högre arbetslöshet for vissa grupper. Man har också måst
tillgripa åtgärder som ofta blir följden av

Skr.
1984/85:88 70

storstadsproblematiken.
Här finns en störte anonymitet än i mindre kommuner, ungdomarna hamnar lättare
i riskzon. Därför blir det nödvändigt med individinriktade och
personalintensiva åtgärder. Under en period fanns i kommunen försöksverksamhet
med varvad utbildning och kortkurser, det s. k. 200-försöket och här finns
också andra projekt för speciellt svårplacerad ungdom. Detta har ställt ökande
krav på insatser i form av personal, lokaler, speciella utbildningar och
kursutbud osv. samt på samordning av de olika verksamheterna. Utvecklingen på
arbetsmarknaden har ökat kraven på åtgärdernas omfattning. Inom kommunen finns
dessutom en bred politisk vilja till ett samlat grepp mot ungdomsarbetslöshet
och en vilja att profilera sig och klara av problemet på kommunal nivå utan "inblandning"
av statliga föreskrifter. Detta har sammantaget fått motivera den stora
satsningen på centraliserad modell för alla åtgärder mot ungdomsarbetslöshet.

Ystad—Sotenäs

Dessa
två kommuner får tjäna som illustration till hur en organisauons-utformning kan
se likadan ut men av olika bevekelsegrunder. I båda kommunerna finns ambitioner
såväl från politiker som från enskilda tjänstemän om en utbyggd verksamhet och
en utökad samordning av åtgärderna för arbetslös ungdom.

I
Ystad som har en mycket besvärlig arbetsmarknad men ett väl utbyggt skolsystem
har man ännu inte tagit slutlig ställning till hur organisationen skall se ut
(enligt information vid telefonsamtal i mitten av september). Främsta
anledningen till det anges vara att man inte vill ta på sig alltför stora
kommunala åtaganden då ungdomslagsverksamheten mer anses vara
Arbetsförmedlingens angelägenhet och skyldighet. Utbildningssystemet är dessutom
hårt belastat och det är svårt att få SÖ och Länsskolenämnden att komma med
ytterligare resurser.

I
Sotenäs har kommunfullmäktige beslutat sig för att den modell som fanns för
uppföljningsverksamheten fortsättningsvis skall ligga kvar och att ungdomslagen
skall sortera under personalavdelningen. Man anser att antalet ungdomar som
berörs ay de olika åtgärderna är såpass fä att det inte motiverar en ändring
eller utbyggnad av organisationen. En liknande situation har Arvidsjaur.

Piteå
och Jönköping är två av de största kommunerna och de har också båda satsat på
den modell där uppföljningsverksamhet och ungdomslagsverksamhet ligger
åtskilda. För båda kommunerna tycks gälla att man vill satsa mer på
arbetsmarknadsinriktning än pä utbildningsinriktning för de här ungdomarna.
Södertäljes speciella problem finns inte här i samma utsträckning. Jönköping
har ett mer småindustribetonat näringsliv och Piteå har understrukit den
mångåriga goda kontakten med arbetsmarknadsmyndigheterna såväl lokal Arbetsförmedling
som LAN. Inte heller i Hagfors har man från kommunen sett behov av utökat
samarbete med det kommunala uppföljningsarbetet för 16-17-åringarna.

Skr.
1984/85:88 71

Tomelilla

Tomelilla får stå som exempel för organisationslösning
enligt modell A men med en utökad satsning på nya jobb i kommunen.

Här
försöker man utveckla de kommunala och regionala specialiteterna i näringsUvet
och man skickar också kommunens egna tjänstemän på kurser i kreativitet och
företagsstartande. Motsvarande satsning finns i Simrishamn som man har ett
regionalt samarbete med.

Skåne-kommunerna hade inplanerat ett sammanträde i SÖSK
angående en samordning av ungdomslags verksamheten, men det sammanträdet låg
efter den här undersökningens rapportering.

7. Arbetsuppgifter

En av de stora frågorna vid uppbyggnaden av ungdomslagen
var, vilken karaktär de olika arbetsuppgifterna skulle ha.

Det viktigaste problemet var hur man skulle finna ett
stort antal arbetsuppgifter, som inte kunde anses vara "reguljära".

Frågan om arbetsuppgifternas art är inte ny. Problemet har
funnits länge i samband med inrättandet av arbetsuppgifter för
beredskapsarbetare. Dessa arbetsuppgifter får inte göra intrång på ordinarie
arbete.

Arbetsuppgifternas art specificeras inte särskilt ingående
i lagtexten. Det enda som berör frågan är definitionen av ungdomslag som alltså
är: "Ett ungdomslag är en grupp ungdomar som deltar som biträden i arbete
som utförs ät arbetsgivaren och uträttar andra nyttiga sysslor som annars inte
skulle blivit uträttade.'' (våra understrykningar)

Även om
problemet alltså inte är nytt accentuerades det när ungdomslagen skulle
inrättas, då man räknade med att det skulle komma att krävas ett betydande
tillskott av arbeten.

Problemet
har lösts frän två utgångspunkter. Dels har man bestämningen att det skall
röra sig om arbetsuppgifter som ligger "utanför ordinarie budget",
dvs. arbeten, som inte annars skulle blivit utförda. Dels har ett avgörande
kriterium varit huruvida den berörda fackliga organisationen godkänt
inrättandet av arbetet.

I
kommunerna har förhandlingarna med de fackliga organisationerna enligt
samstämmiga uppgifter gått smidigt.' De fackliga företrädarna har stött
reformen och synes ha accepterat "arbetsuppgifter utanför ordinarie
budget" som en rimlig utgångspunkt. Huvudsakligen har man sökt bevaka att
ingen direkt substitution blivit följden, dvs. att inte ordinarie arbeten
överförts Ull ungdomslag. Det har även förekommit att fackliga företrädare

' Uppgifterna om de fackliga ståndpunkterna bygger på
intervjuer med handläggare av ungdomslagen. Av tidsskäl har inga speciella
intervjuer ägt rum med fackliga företrädare. Däremot har flera av de
intervjuade varit fackligt aktiva. Med dessa har vi speciellt sökt belysa
frågor med facklig relevans.

Skr,
1984/85:88 72

irriterats över att personalneddragningar gjorts inom ett
verksamhetsområde samtidigt som man velat anställa ungdomar i ungdomslag, inom
ett annat verksamhetsområde, som bedömdes som mindre väsentligt. Det har
förekommit att man accepterat införandet av ungdomslag endast om sådana
neddragningar inte gjorts. 1 dessa fall har det emellertid inte handlat om substitution.

I stort sett synes de fackliga representanterna ha
accepterat de föreslagna arbetena i kommunerna. "Det har inte varit något
problem med facket" är ett uttryckssätt som många av de intervjuade
använder sig av.

Även inom
landsting och stat har de fackliga organisationerna i huvudsak accepterat de
föreslagna arbetena, även om förhandlingarna i landstingen synes ha varit
hårdare och "dragit ut på tiden" i högre grad än i kommunerna. I
några fall har de ansetts vara en orsak till att vissa landsting kunde böija
inrätta ungdomslag pä ett senare stadium än kommunerna.

Med
utgångspunkterna att de inrättade ungdomslagsplatserna skall hänföra sig till
"arbete utanför ordinarie budget" och vara godkända av berörd facklig
organisation, har utformningen av arbetsuppgifterna gjorts på olika sätt.

Vi skall
ta följande utgångspunkter för beskrivningen av arbetsuppgifternas inriktning.

Planeringsöverväganden

-
sysselsättningsstyrd
inriktning av arbetsuppgifterna

-
konsumentstyrd
inriktning av arbetsuppgifterna

Institutionell organisation

-
befinflig
verksamhet

-
ny verksamhet

Relation till arbetsfördelningen

-
nya uppgifter

-
medhjälpare

-
ersättare

Arbetsgrupp

-
lag

-
enskilt

Planeringsöverväganden

Utgångspunkten för den arbetsmarknadspolitiska åtgärden
ungdomslag är primärt att alltför mänga ungdomar har haft svårigheter att finna
ett arbete pä den öppna arbetsmarknaden. Åtgärderna är sålunda föranledda av
sysselsättningspolitiska, ej av konsumentpolitiska skäl.

När de tilltänkta arbetsgivarna ställdes inför
ungdomslagen var alltså

Skr.
1984/85:88 73

problemet
inte bara att plocka fram arbetsuppgifter åt ungdomarna utan också att ställa
arbetena i relation till arbetsgivarens övriga verksamhet, utöver att det
alltså skulle röra sig om "arbete utanför ordinarie budget".

Arbetsuppgifterna kan
beskrivas med utgångspunkt från en tänkt skala med ändpunkterna
konsumentstyrd-sysselsättningsstyrd inriktning.

En renodlat
sysselsättningsstyrd inriktning innebär att man endast ser till målet att ge
ungdomarna arbeten, oavsett om de är värdefulla och meningsfulla eller ej. En
renodlat konsumentstyrd inriktning innebär att endast arbetsuppgifter som är
motiverade från konsumentsynpunkt inrättas.

Ingen av inriktningarna
har renodlats i de undersökta kommunerna. Det förehgger dock vissa skillnader
mellan olika arbetsgivares position på skalan.

Det
är inte oväntat så att vi finner de starkaste uttrycken för den konsumentstyrda
inriktningen i nortlandskommunerna, där arbetslösheten ständigt varit ett
gissel och man tvingats att på bästa sätt utnyttja de resurser som de
arbetsmarknadspolitiska medlen ger.

Detta innebär att man i nortlandskommunerna
inriktat sig på att skapa nya arbeten, som annars inte skulle bli utförda med
uttalad målsättning att höja den kommunala standarden.

En
intervjuad uttrycker inriktningen på följande sätt: "Målet var att bibehålla
de gamla åtgärderna och dessutom införa nya. Därför måste vi satsa på nya
arbeten där konsumenternas behov är vägledande, inte ungdomarnas."

Denna konsumentstyrda
orientering synes dock vara mycket tydligare på idéplanet än i praktiken. Det
är svårt att finna arbetsuppgifter som innebär etablerande av verkligt nya
servicefrämjande åtgärder, som på ett markant sätt höjer kommuninnevånarnas
standard.

Det är emellertid viktigt
att erinra om att vi endast studerat startskedet av processen. Möjligen kommer
den konsumentstyrda orienteringen att bli tydligare när ungdomslagen har
etablerats.

Det finns emellertid
exempel på uppgifter, som både är konsumentorien-terade och som tidigare inte
utförts. 1 flera fall kan man dock fråga sig hur varaktiga de blir.

Man finner sålunda i
Arvidsjaur t. ex. arbetsuppgifter som "reparation av cyklar, böcker,
möbler m.m., tillverkning av spel och leksaker för kommunens interna
behov". Dessa arbetsuppgifter utförs av ett speciellt fixarlag. Vidare
sköter ett par ungdomar trafikinformation vid skolorna och gör
trafikundersökningar. Ett annat exempel är "inventering av campingplatser,
bad, motion etc".

I
Piteå finner man bl. a. ungdomar som arbetar med "daghem för deltidsarbetande",
en service som inte förekcmmit tidigare. Också där finns en "verkstad för
reparation av kommunens materiel".

Men
även på andra orter förekommer arbetsuppgifter som är konsu-

Skr.
1984/85:88 74

mentorienterade
och som tidigare inte utförts. I Ystad har en grupp sysselsatts med
inventering av handikappanpassade lokaler med syfte att sammanställa en
handikappguide. Ett sista exempel utgör en projektgrupp som inventerar hur
olika familjer ordnat sin barnpassning.

Denna
typ av "extraordinära arbetsuppgifter" är emellertid inte de vanligaste,
ens där en uttalad konsumentinriktning föreligger. Det vanligaste är istället
att ungdomarna får arbete som medhjälpare eller biträde i olika
"reguljära" kommunala arbetsuppgifter.

Exempel
på denna typ av arbetsuppgifter är "hjälp med allmänna kon-torsgöromål",
"vaktmästarbiträde", "medhjälp vid städning", "extra hjälp
för tillsyn och aktivering av barnen" (barnstuga), "medhjälp vid byggnadsritning".

I
en del kommunala förvaltningar, t. ex. energiverk och gatukontor, förekommer
det att ungdomarna placeras som medhjälpare i reguljära arbetslag och då oftast
utför samma arbetsuppgifter som de fast anställda.

I
de fall ungdomarna kommer in som biträden och medhjälpare är det alltså inte
fråga om nya arbetsuppgifter. Vanligen betecknar man ungdomarnas insatser som "standardhöjande",
därför att man när det tillkommer ytterligare personer som medhjälpare, kan
utföra vissa arbetsuppgifter som det annars är svårt att hinna med. Sannolikt
innebär det också att de fast anställda ibland kan "ta det litet
lugnare".

Även
om de flesta arbetsuppgifterna hos de kommunala arbetsgivarna inte medfört ny
service för kommuninnevånarna, förefaller det ändå som om man lyckas skapa
meningsfulla och värdefulla arbeten med viss inriktning mot konsumenterna.
Renodlat sysselsättningsstyrda uppgifter torde höra till undantagen.

Landstingen
har i mycket stor utsträckning erbjudit arbetsuppgifter med konsumentstyrd
inriktning. Det innebär att man "söker tillgodose omvårdnadsbehov med
hjälp av ungdomslagen, behov som den nuvarande personalen inte har
tillräckligt med tid att utföra". Det är alltså fråga om verksamhet som är
direkt orienterad mot patienterna. Det är emellertid inte frågan om
"nya" arbeten. Ungdomarna sätts ofta in i vårdlag, med schemalagd
arbetstid.

De statliga arbetsgivarna
ställde sig, som vi tidigare noterat, i allmänhet mer kallsinniga till att
inrätta ungdomslag än kommuner och landsting. De arbetsuppgifter som utförs
inom ramen för de statligt placerade ungdomslagen ligger ofta närmare den sysselsättningsstyrda
modellen än vad som är fallet inom kommuner och landsting. Utformningen av
arbetsuppgifterna kan t. ex. ha gjorts på så sätt att man tagit ut vissa
aspekter av ett redan förekommande arbete och endast låter ungdomarna arbeta
med dem. Detta förfarande verkar vara vanligast inom den del av den statliga
sektorn, som inte bedriver kommersiell varu- eller tjänsteproduktion, t. ex.
skattemyndigheter, länsstyrelser etc.

Inom
den varu- och tjänsteproducerande, kommersiellt inriktade delen

Skr. 1984/85:88 75

av
den statliga sektorn, exempelvis Televerket, Statens järnvägar och Postverket,
förefaller inslagen av arbeten grundade pä konsumentstyrda överväganden vara
större.

Institutionell
organisation

Det
absolut vanligaste är att ungdomslagsarbetena direkt knyter till befintlig
verksamhet även om det alltså förekommer att man utvecklat "ny"
verksamhet. När detta har skett, har det huvudsakligen ägt rum hos kommunala
arbetsgivare.

En
speciell aspekt av "ny" verksamhet är den möjlighet som inom ramen
för ungdomslagslagstiftningen finns att stödja ungdomar, som vill "starta
eget". Sådana försök har gjorts i några kommuner men berör ett mycket
litet antal personer.

Ungdomslagen måste ses i åtgärdshistoriskt
perspektiv, dvs. den är en i en lång rad av arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
som vänder sig till ungdomar. När ungdomslagen skulle införas fanns det
således redan ett antal arbeten; som beredskapsarbeten, ungdomsplatser m.m. Det
fanns alltså redan en utvecklad arbetsorganisation för arbetsmarknadspolitiska
betingade arbeten, i synnerhet inom landsting och kommun, som länge har haft personer
placerade hos sig inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.

Samtidigt
som ungdomslagen infördes upphörde möjligheten att placera ungdomar under 20 år
i beredskapsarbeten. De ungdomar som hade ett beredskapsarbete fick emellertid
behålla det under den tidslängd som varit gängse oavsett när de hade erhållit
det. Detta medförde att beredskapsarbetena i ungdomsgruppen trappades ned
under en övergångsperiod.

Arbetsgivarna
stod därför inför valet att överföra de arbetsuppgifter, som utförts av
beredskapsarbetare under 20 år till ungdomslag eller söka bevara dessa
arbetsuppgifter inom ramen för beredskapsarbetena och ge dom till arbetslösa
över 20 år, och enbart utveckla nya arbetsuppgifter för ungdomslagen.

Båda
modellerna förekommer. Vissa kommuner har direkt överfört beredskapsarbetenas
uppgifter till ungdomslagen.

Likadant
har fallet varit i landstingen. För landstingens vidkommande kanske det hellre
bör uttryckas sä att beredskapsarbetena och ungdomslagsplatserna har bedömts
som likvärdiga och man har inrättat likadana arbetsuppgifter för ungdomslagen
som beredskapsarbetarna hade, bara i störte utsträckning.

I
kommunerna har tendensen varit den att ju svårare arbetslöshetssituationen
varit, desto mindre benägen har man varit att överföra arbetsuppgifter från
beredskapsarbetsorganisationen till ungdomslagen.

Sålunda
är det en princip i de båda nortlandskommunerna att beredskapsarbeten inte får
ersätta "vanliga" jobb, och att ungdomslagsarbeten inte får ersätta
beredskapsarbeten.

Skr. 1984/85:88 76

I kommunerna i södra Sverige, där arbetslöshetssituationen
inte varit lika svär, har man inte sökt förhindra att beredskapsarbetsuppgifter
överförs till ungdomslag. Istället har man ofta medvetet gjort det. Men på
grund av att man i många kommuner var så lyckosam i försöken att vaska fram
arbetsuppgifter för ungdomslagen har det inte alltid bedömts som nödvändigt.
Det har således sällan uppstått någon konkurtens mellan beredskapsarbetena och
ungdomslagsplatserna. Ofta förekommer det däremot att man tilldelat ungdomarna
i ungdomslag likadana arbetsuppgifter som beredskapsarbetarna.

Ibland
händer det att beredskapsarbetare och ungdomar placerade i ungdomslag arbetar
sida vid sida med samma arbetsuppgifter. Den enda skillnaden är att beredskapsarbetaren
har dubbelt så lång arbetstid och därför också betydligt högre lön än sin i
ungdomslag placerade arbetskamrat.

Relation till arbetsfördelningen

Den allra vanligaste lösningen är alltså att ungdomarna
kommer in som medhjälpare. Detta förhållande gäller såväl i kommuner som i
landsting och stat.

När det
gäller frågan om ersättare för sjuka, personer med semester eller annan
ledighet, är principen genomgående den att ungdomarna i ungdomslag kan inträda
i detta arbete, men i så fall skall de ges vikariat och sålunda temporärt utgå
ur ungdomslaget. Detta utesluter inte att det kan förekomma att ungdomarna i
sädana fall kan komma att få utföra detta arbete. Speciellt svårt är det att
dra gränser i de fall ungdomarna ingår i reguljära arbetslag, som ofta är
fallet inom vårdområdet och i vissa kommunala förvaltningar.

Arbetsgrupp

Det är ganska ovanligt att man tolkat begreppet ungdomslag
sorh ett lag bestående av enbart ungdomar (med arbetsledare). Det är däremot
inte ovanligt att ungdomarna ingår i lag tillsammans med andra anställda vid
arbetsplatsen. Den vanligaste lösningen är emellertid att ungdomarna, en och
en, placeras in i befintliga arbetsorganisationer, med egna arbetsuppgifter,
som är klart relaterade till det övriga arbetet inom verksamhetsområdet.

Det
hindrar inte att man nästan överallt har något eller några "ungdomslag"
i den bokstavliga meningen. Ett exempel utgör den grupp ungdomar som gavs till
uppgift att "snygga upp" Jönköping inför det förestående 700-årsjubileet,
som ägde rum under sommaren 1984. Ett annat exempel finner vi i Ystad, där man
inrättade ett speciellt ungdomslag med uppgiften att rensa stränderna inför
sommarsäsongen.

Skr.
1984/85:88 77

Sammanfattande
kommentar

Sammanfattningsvis
kan vi konstatera att den vanligaste modellen för arbetsutformning är att
ungdomarna ges konsumentinriktade arbeten inom befintlig verksamhet, som
biträde eller medhjälpare till den fast anställda personalen, oftast
inplacerade en och en eller tillsammans med ytterligare ett par ungdomar, ofta
i arbetslag, dock inte så ofta renodlade "ungdomslag".

Ett
typexempel är inplacering i vårdlagen inom landstingen, ett annat är medhjälp i
olika kommunala förvaltningar.

En
annan modell, som inte är lika vanlig, är att ungdomarna ges konsumentinriktade
arbetsuppgifter, inom ny verksamhet med nya arbetsuppgifter, som de utför
relativt självständigt (arbetsledare skall dock alltid förekomma), ofta i lag
tillsammans med flera andra ungdomar.

Det
förefaller vara ganska ovanligt att man utvecklar arbetsuppgifter enbart för
att ge ungdomarna sysselsättning. Det förekommer dock sådana exempel. Vid en
lokal skattemyndighet kunde man endast erbjuda arbete som omfattade några få
moment av granskningen av deklarationerna. Det finns flera exempel på att
statliga arbetsgivare inte velat ta emot ungdomar eftersom de inte ansett sig
kunna erbjuda dem meningsfullt arbete.

Även
om det är vedertaget att arbetena är acceptabla om de utgör arbetsuppgifter som
ligger "utanför ordinarie budget" och om de godkänts av berörd
facklig organisation, uppfattar många handläggare det som problematiskt att ta
djärva grepp. De håller sig ofta till arbetsuppgifter som var godkända som
beredskapsarbeten, och har ibland dåligt samvete när de utvecklar
arbetsuppgifter som är lika de "reguljära". Den situation som nu råder
hämmar säkert en utveckling mot arbetsuppgifter som både ger ungdomarna
arbetserfarenheter och tillför medborgarna ny service.

8.
Placering av ungdomarna Initialfasens speciella förutsättningar

Även
om ungdomslagen kunde införas från årsskiftet avvaktade arbetsförmedlingarna,
som har ansvaret för placeringen av de arbetssökande, tre veckor innan de gav
någon plats i ungdomslag. De första placeringarna skedde alltså den 23 januari.

Detta
dröjsmål möjliggjordes av den lagbestämmelse som stadgar att ungdomarna skall
erhålla placering i ungdomslag efter högst tre veckors anmälningstid vid
arbetsförmedlingen. Under denna tid skall arbetsförmedlingarna undersöka vilka
möjligheter som föreligger att placera den arbetssökande pä den öppna
marknaden. Lyckas arbetsförmedlaren inte finna något sådant arbete kan den
arbetssökande placeras i ungdomslag.

Nu
var situationen knappast sådan att arbetsförmedlingarna i initialske-

Skr.
1984/85:88 78

det
behövde tre veckors tid för att undersöka de arbetssökandes möjligheter att
finna arbete på öppna marknaden. Det överväldigande flertalet av ungdomarna
hade nämligen arbetsförmedlingarna kontakt med före ungdomslagens införande.
De fanns alltså redan hos arbetsförmedlingen som väl kände deras möjligheter.

Anledningen till
dröjsmålet med placeringen var snarare att denna tid behövdes för att bygga upp
verksamheten med ungdomslag. Emellertid kunde man i slutet av januari placera
nästan alla de ungdomar som var aktuella för ungdomslag. Vi har redan
konstaterat att det nästan genomgående var fråga om placering på de kommunala
platserna.

Detta
innebar att en mängd ungdomar, som förmedlingarna förgäves sökt placera pä
öppna marknaden nu fick ett arbete i "ungdomslag".

Förväntningar
på ungdomarna

På
sina håll väntade man sig att många ungdomar skulle ställa sig mycket negativa
till placering i ungdomslag. Detta berodde dels pä att man befarade att det
skulle uppfattas som arbetstvång (tar man inte arbete inom ungdomslag om inget
annat arbete kan erbjudas får man heller inte kon-tantstöd), dels trodde man
att många skulle reagera starkt negativt till den korta arbetstiden, i
synnerhet de som haft beredskapsarbete med åttatimmarsdag och nu överfördes
till fyratimmarsdag med åtföljande sänkning av inkomsten.

Sådana negativa reaktioner
har nästan helt uteblivit. Istället anser man allmänt att ungdomarna varit
mycket positiva till ungdomslagen.

Några
intervjuade har ansett ungdomarna alltför positiva till arbete i ungdomslagen.
Det är dock sällsynt att arbetsförmedlarna "tvingar" ungdomarna att
ta ett arbete på öppna marknaden - i allmänhet finns det ganska många
arbetslösa i andra åldrar - men det förekommer som framgått på sidan 33.

Någon intervjuad har tagit
upp problemet från motsatt utgångspunkt, nämligen att detta är ett tragiskt
uttryck för att ungdomarna har så låga krav att de finner sig i att de ges
arbete under endast fyra timmar/dag, och att de när som helst kan flyttas till
ett annat arbete.

På
arbetsplatserna hade man vissa föreställningar om ungdomarna då Utplaceringarna
skulle börja. Man föreställde sig ofta en skara iångtidsar-betslösa ungdomar
utan arbetslivserfarenhet, ungdomar som behövde mycket stöd, uppmuntran och
träning i en arbetssituation.

Men föreställningarna har
inte riktigt stämt överens med verkligheten. Initialt var det visserligen
ungdomar som gått arbetslösa någon period och det var i stor utsträckning
ungdomar som varit arbetslösa någon gång. Men det är mycket sällsynt att
ungdomar i den här åldern går arbetslösa längre perioder. I stället var det och
är i ökande grad ungdomar med fullgjord gymnasieutbildning som kom ut till
arbetsplatserna. Ungdomar som i hög

Skr.
1984/85:88 79

utsträckning
har någon form av arbetslivserfarenhet - det kan vara praktik, sommarjobb,
helgjobb osv. Vi vet ju att arbetsfrekvensen bland gymnasiestuderande ungdomar
ligger runt 30% under terminerna och vi vet också att man i utbildningssystemet
satsat på alltfler arbetslivspraktikpe-rioder.

Det
var i mindre utsträckning än väntat ungdomar som kom direkt frän ungdomsplatser.
Detta är en följd av den selektiva metod som används vid placering på
ungdomsplats och som beskrivs under avsnitt "Uppföljningsansvarets
organisation" i kapitlet "Organisation". Till ungdomslagen kommer
därför ungdomar som har genomgått gymnasiet, ungdomar som har fått lära sig att
vägen till arbete går via utbildning och arbetslösheten är ett
utbildningsproblem. Det är fler flickor än pojkar som kommer till ungdomslagen
och det är flickor som gått icke yrkesinriktade utbildningar såsom social linje,
samhällsvetenskaplig linje osv. Det är välanpassade, arbetsvilliga ungdomar som
snabbt anpassar sig till arbetsplatsen, där de snabbt kommer att få en viktig
funktion, som kommer till ungdomslagen.

Arbetsförmedlingens
arbetssätt

Arbetsförmedlingarna
hade nu fått ett arbetsmarknadspolitiskt medel till sitt förfogande som innebar
att de snabbt kunde ge arbete åt en stor grupp arbetslösa ungdomar på ett
jämförelsevis enkelt sätt.

De
flesta kommuner hade en mängd arbetsuppgifter att erbjuda, landstingen likaså.
När den första gruppen hade placerats, var fortfarande många platser lediga.
Landstingen, söm etappvis var beredda att ta emot ungdomar, upptäckte att det
kom färre ungdomar än de hade räknat med. Eftersom landstingens planering gick ut
på att använda mänga ungdomar som medhjälpare i vårdlagen, med schemalagd
arbetstid, uppstod det problem när det inte kom tillräckligt med ungdomar.
Landstingen utsatte arbetsförmedlingarna för tryck att få fler ungdomar.
Efterfrågan på ungdomar i ungdomslag var stor.

Ungefär
pä detta sätt säg situationen ut för många arbetsförmedlare under vårens
uppbyggnadsfas. De hade svårt att "tillfredsställa efterfrågan" på
ungdomar till landsting men också i någon mån till kommunala förvaltningar. När
ungdomar slutade sitt arbete där ville man ofta snabbt ersätta dessa med andra.

Detta
medförde att det uppstod en konflikt mellan de regler som gällde för placering
av ungdomar i ungdomslag och den verklighet arbetsförmedlarna ställdes inför.

Arbetsförmedlarna
har att, under de tre veckors anvisningstid som i normalfallet står till
förfogande, i första hand pröva alla andra möjligheter till placering av
ungdomarna än ungdomslag. Denna väg skall tillgripas som en sista möjlighet
sedan alla andra visat sig utsiktslösa.

Eftersom
efterfrågan var så stor på ungdomar till ungdomslag, har man

Skr. 1984/85:88 80

under
uppbyggnadsskedet kommit att placera ungdomar i ungdomslag relativt
lättvindigt. Många ungdomar var också intresserade av arbete inom ungdomslag,
t. ex. inom vården och för att få praktik för vidareutbildning, vilket
ytterligare ökade trycket på arbetsförmedlarna att placera ungdomar i
ungdomslag.

En
viss förändring synes gradvis ha ägt rum, vilket bl. a. tar sig uttryck i att
alltfler ungdomar kommit att erhålla arbete i privata sektorn med hjälp av
rekryteringsstöd.

Arbetsförmedlingarna
ålades också ett uppföljningsansvar för de ungdomar som hade placerats i
ungdomslag. Det är en vanlig åsikt, speciellt från kommunala handläggare, att
denna uppföljning har eftersatts från arbetsförmedlingarnas sida.

Detta
"uppföljningsansvar" innebär en ny roll för arbetsförmedlarna. I allt
väsentligt har arbetsförmedlingarnas arbete varit inriktat mot att lösa akuta
placeringsproblem, inte på långsiktigt uppföljningsarbete. Detta har också
försvårats av att antalet yrkesvägledare vid arbetsförmedlingarna har minskats.
Det innebär att arbetsförmedlarna har haft svårt att inta den nya roll som
ungdomslagen kräver.

Emellertid
har ett par arbetsförmedlare i samtal under hösten, spontant tagit upp detta
problem, och framfört att de nu söker bygga upp rutiner för att kunna utföra
uppföljningsarbete på ett effektivt sätt.

Pä
många orter synes vårens arbete med placering ha medfört att arbetsförmedlingarna
har haft svårt att få en klar bild över situationen. För att ungdomslagen skall
fungera tillfredsställande, krävs mer systematiserade rutiner. Sådana bygger
man alltså upp på vissa orter nu. Hur utbrett det är har vi emellertid ingen
möjlighet att uttala oss om.

Ytteriigare
ett förhållande som möjligen bidragit till att göra uppföljningsarbetet svårt
för arbetsförmedlarna är att kommunerna, när de tagit emot ungdomarna själva
sköter omplaceringar inom kommunen, utan medverkan av arbetsförmedlingarna. I
ett fall sköter även kommunen placeringar och omplaceringar i landstinget.

Ofta
har detta medfört att kommunens handläggare har lärt känna ungdomarna väl och
utvecklat goda relationer till dem. De vänder sig ofta hellre till denna än till
arbetsförmedlarna för att få råd och stöd. Detta kan vara en bidragande orsak till
att många ungdomar, enligt vad ett par arbetsförmedlare uppger, ofta uteblir
även om de har blivit kallade till uppföljningssamtal.

Ungdomarnas
rörlighet

När
ungdomarna väl har fått plats i ungdomslag uppskattas deras arbetsinsats i
allmänhet mycket högt av arbetsledarna. De har fått en extra resurs, som kan
sättas in för att utjämna toppar och utföra arbetsuppgifter, som inte är högprioriterade,
men som behöver utföras. Ungdomarna kom-

Skr. 1984/85:88 81

mer
snart att ingå som en naturlig och uppskattad del av arbetsorganisationen.

Därför
blir reaktionen blandad, när de slutar sitt arbete för att börja ett nytt. Även
om man tycker att det är bra att de får ett fast arbete medför det att det
"uppstår brist på arbetskraft".

Det
är mycket vanligt att ungdomarnas rörlighet anses vara mycket hög, speciellt i
jämförelse med beredskapsarbetarnas, som ofta stannade hela den möjliga
tidsperioden.

Den
höga rörligheten medför planeringssvärigheter. Ett exempel utgör situationen i
landstingen, där ungdomarna alltså ofta placeras i vårdlag med schemalagd
arbetstid. Det är viktigt att vårdlaget är någorlunda stabilt, varför det blir
speciellt stora problem vid hög omsättning.

Ungdomarna
kan uppfatta sin situation som pressande. Många tyckeratt man rycker i dem från
alla håll. Å ena sidan trivs de med sitt arbete i ungdomslag, å andra sidan
känner de från arbetsförmedlingen ett tryck att de bör söka sig ett annat
arbete så snart som möjligt. Ungdomslaget ger också en viss trygghet. När
ungdomarna därför erbjuds ett vikariat på ett arbete är det vanligt att de vill
ha garantier för att de skall återfå samma arbete när de kommer tillbaka. I
allmänhet lovar man detta om vikariatet understiger tre månader.

Det
finns alltså flera faktorer, som motverkar ungdomarnas rörlighet. Trots det är
det en nästan total enighet om att ungdomarna i ungdomslag har en betydligt
högre rörlighet än beredskapsarbetarna i samma åldersgrupp hade.

Denna
stora rörlighet dokumenteras inte i full utsträckning i statistiken över
personer placerade i ungdomslag. Redovisningen missar att en del ungdomar
visserligen är placerade i ungdomslag, men inte arbetar i dem. Om de har
vikariat är det inte säkert att det rapporteras och slutar de är situationen
densamma.

Det
är mycket svårt att ange hur stor denna statistiska övervärdering är, men den
är troligen ganska hög. Ett belysande exempel härpå är att när en arbetsförmedlare
kallade nittio ungdomar till information, uppgav tio av dem att de inte längre
arbetade i ungdomslag.

Ett
par arbetsförmedlare har vid samtal under hösten sagt att de under
sommarmånaderna, med dess mycket stora omsättning, i viss mån tappat kontrollen
över vilka personer som befinner sig i ungdomslag. Man kan alltså befara att
felen kommer att vara speciellt stora i den statistik som presenteras under de
första höstmånaderna. Sammanfattningsvis

-
Ungdomarna placerades ut från
och med den 23 januari, 3 veckor efter lagens ikraftträdande

-
De ungdomar som var aktuella
för placering var i allmänhet väl kända av förmedlingarna och hade tidigare
utsatts för gängse förmedlingsverksamhet

6
Riksdagen 1984185. I saml. Nr 88

Skr. 1984/85:88 82

-
De flesta ungdomarna hade
gymnasieutbildning och tidigare arbetslivserfarenhet

-
På arbetsplatserna kom de att
uppfattas som normala arbetsvilliga ungdomar utan särskilda problem

-
Det uppföljningsansvar som
genom reformen ålades arbetsförmedlingarna var för dem en ny roll, för vilken
de saknade beprövade rutiner. Verksamheten kom därför att halta.

-
Det arbete som ungdomarna kom
att utföra uppskattades i allmänhet högt. När de slutar uppstår en kännbar
brist.

-
Man upplevde att denna grupp av
ungdomar hade betydligt högre rörlighet än de man tidigare haft som
beredskapsarbetare

-
Genom att mänga ungdomar går ut
och in i ungdomslagsarbete ger den statistiska redovisningen en överdriven bild
av hur många ungdomar som faktiskt arbetar i ungdomslag

9.
Synpunkter på ungdomslagen

Det
torde ha framgått att ungdomslagen har bemötts övervägande positivt av
företrädare för kommuner och landsting samt av arbetsförmedlare och
arbetsledare.

Denna
värdering görs i förhållande till tidigare åtgärdssystem, främst beredskapsarbetena
och det kontanta arbetsmarknadsstödet (KAS), vilka ersatts av ungdomslagen.

Några viktiga punkter som
ofta framhålles är att det är bra att man satsat på arbetslinjen, både därför
att "det inte är bra för ungdomarna att gå sysslolösa" och därför att
ungdomslagen, i motsats till KAS, ger ungdomarna arbetserfarenheter och därmed
ökad konkurtenskraft. De får också en bättre samhällsställning och störte
självförtroende än med enbart kon- ■ tantstöd.

En
annan viktig sida, som ofta betonas, är att ungdomslagen står öppen för alla
ungdomar, som inte lyckas erhålla ett arbete på öppna marknaden. I jämförelse
med beredskapsarbetena bedöms åtgärden ha en mycket lägre tendens till
"inlåsning". Det är mycket vanligt att de ungdomar som har placerats
i ungdomslag anses vara mycket mer aktiva att söka arbete än
beredskapsarbetarna i samma åldersgrupp var. Det är t.o.m. vanligt att arbetsledare
anser att ungdomarna har för hög omsättning. Några arbetsförmedlare har dock
ansett ungdomslagsplaceringen så attraktiv, att den ger inlåsningseffekter.

Även
om inställningen till ungdomslag är övervägande positiv, framförs en del
kritiska synpunkter. Sålunda är det mycket vanligt att man anser arbetstidens
längd, som för det stora flertalet uppgår till fyra timmar, vara alldeles för
kort. Dels innebär denna korta arbetstid en särbehandling av ungdomarna i
förhållande till andra grupper på arbetsmarknaden, dels

Skr.
1984/85:88 83

innebär
det att ungdomarna ges en felaktig föreställning om arbetslivets villkor.

Det
innebär också, vilket inte är det minst viktiga, att ungdomarna inte tjänar
tillräckligt mycket pengar för att kunna klara sig själva. De har speciellt
svårt att klara av hyran för en lägenhet. Följden blir en "inläsningseffekt"
- i föräldrahemmet.

Ett problem, som inte är
en direkt följd av ungdomslagen, men som accentueras av den, är att man pä
arbetsplatserna får allt svårare att skilja på de olika åtgärder som förekommer
för ungdomar och många efteriyser därför ett mer enhetligt åtgärdssystem.

Vi
har alltså huvudsakligen mött positiva omdömen om ungdomslagen. De är betydligt
mer positiva än de vi mött vid studiet av andra åtgärder.

Den förvånansvärt snabba
uppbyggnaden av platser för ungdomslag antyder också detta. Det är dock viktigt
att hålla i minnet att det varit stor efterfrågan på ungdomar. Kommunen och
landstingen har ofta behövt denna arbetskraft.

Även om man använder tvä
typer av legitimeringar för vilket slags arbete som kan anses vara acceptabelt,
dvs "arbetsuppgifter utanför ordinarie blidget" och den fackliga
organisationens godkännande, uppfattar många handläggare ett dilemma. Vi skulle
kunna knyta an till den tidigaie införda dimensionen "konsumentstyrd -
sysselsättningsstyrd inriktning". Dilemmat rör frågan i vilken
utsträckning man bör bygga ut servicen i en medveten satsning på nya områden
eller ej. Denna inriktning markeras tydligt endast på några orter, men är mer
en politisk viljeyttring än praktik. Därför efterlyser flera kommunalråd
klarare regler, som både tar hänsyn till olika lokala förutsättningar och ger
störte klarhet om vilka områden som skall prioriteras.

På en punkt råder det
nästan total enighet. Det är att kretsen av arbetsgivare huvudsakligen bör
återfinnas inom den offentliga sektorn. Det bör däremot inte vara totalstopp
för placering i den privata sektorn. Man anser emellertid att en placering i
privat sektor endast kan motiveras med utgångspunkt från vad som är mest
lämpligt för den arbetslösa individen.

Denna uppfattning är lika
utbredd bland företrädare för kommun och landsting, som eventuellt skulle kunna
komma i konkurrens med privata sektorn om ungdomarna, som den är bland
arbetsförmedlare. Dessa menar oftast att den är det inte säkert att de vill ha
det. Flera ungdomar blir ganska bekymrade över den osäkerhet de upplever pga
nitiska arbetsförmedlare som till varje pris vill ha ungdomarna till korta
vikariat. Problemet är i grunden likartat i fråga om beredskapsarbetena, men
oftast gör inte arbetsförmedlarna lika stora ansträngningar att placera
ungdomar som erhållit beredskapsarbete på andra arbeten under
beredskapsperioden. Från många arbetsgivare finns det å andra sidan uppenbara
behov av arbetskraft, vilket innebär att upprepade byten av ungdomar medför
stora problem. En följd av detta kan bli att man i längden endast kommer att

Skr. 1984/85:88 84

inrätta arbetsuppgifter som är mindre väsentliga för
arbetsgivaren, med risk att arbetena blir mindre meningsfulla och värdefulla.
Detta skulle vara olyckligt eftersom tidigare studier visat att
beredskapsarbeten fungerar bäst för ungdomar ju mer lika de är vanliga
arbeten.' Det finns knappast någon anledning att tro att arbete i ungdomslag i
detta avseende skulle skilja sig från beredskapsarbete.

En eventuell inläsning i ungdomslag måste ses mot bakgrund
av effekten av satsning på arbetslinjen i förhållande till kontantlinjen.
Väljer man arbetslinjen medför detta mer eller mindre automatiskt en viss
"inlåsningseffekt" och delvis måste detta också vara avsikten.
Ungdomarna skall ju skaffa sig vissa erfarenheter och detta måste ta en viss
tid i anspråk. Det är inte säkert att de arbetserfarenheter, som korta vikariat
eller säsongsarbeten ger är bättre än de som kan erhållas inom ramen för
ungdomslagen. Kontantlinjen innebär att de arbetslösa ungdomarna i början är
aktiva i arbetssökandet. Efter en tids fåfängt sökande tappar de lusten och
deras självförtroende minskar och deras sökaktivitet avtar nästan helt. På
längre sikt leder det troligen också till social och psykologisk nedbrytning.
"Inlåsningseffekten" i ungdomslagen måste vägas mot de negativa
långsiktiga effekterna av kontantlinjen.

Ett val av arbetslinjen medför därför att man bör ställa
frågan om man inte medvetet bör utveckla meningsfulla arbeten med konsumentinriktning.
Detta skulle innebära att man ser ungdomslagen i ett längre perspektiv och i
vissa avseenden gör dem mer lika uppföljningsansvaret för 16- 17-åringarna.

Valet av arbetslinjen innebär också att frågan om
arbetstidens längd måste diskuteras. Det är betydligt vanligare i arbetslivet
att arbetstiden är 8 tim/dag än 4. Den sida av ungdomslagen som kritiserats
kraftigast är att så få har rätt till 8 timmar. En av de invändningar som
anförts mot att öka arbetstidens längd är att det skulle minska ungdomarnas sökaktivitet.
I så fall måste samma invändning gälla mot att man kan kvalificera sig till 8
timmars arbete genom tidigare arbete som nu är fallet. Dessa skillnader i
arbetstid kan uppfattas som orättvisa och något godtyckliga. Med en systematisk
uppläggning av ungdomslagen och långsiktig inrikting i uppföljningsarbetet
borde en systematisk utslussning till den öppna arbetsmarknaden kunna ske.

Arbetsgivarekretsen

Ungdomslagen fick från början en inskränkning i kretsen av
arbetsgivare i förhållande till både beredskapsarbeten och ungdomsplatser där
arbete inom såväl offentlig som privat sektor förekommer med samma åtgärd.

' Se Margareta Hart Arbetslösa ungdomar i
beredskapsarbete. Monograph from the department of Sociology, University of Gothenburg
No. 31, Göteborg 1984.

Skr. 1984/85:88 85

Med
kombinationen rekryteringssstöd - ungdomslag skulle man nu kunna placera ut
ungdomar i privat sektor först och därefter överväga placering i ungdomslag om
det inte gick. Det skulle också vara möjligt att efterhand gå över från en
åtgärd till en annan, från ungdomslag till anställning med rekryteringsstöd.

Den här modellen har också
tillämpats så vitt vi kunnat finna även om rekryteringssstödet kanske inte fått
den omedelbara omfattning som man väntat. Men en god rörlighet har ju
rapporterats. I viss utsträckning kommer förstås ungdomarna tillbaka till
ungdomslagen efter besök i privat sektor via rekryteringsstöd eller annan
anställningsform, men de har då ändå fått en praktikperiod, insyn och kontakter
i det privata näringslivet.

Vi har ännu så länge sett
mycket svaga tendenser till utplacering i privat sektor av undomslagare sedan
lagen ändrades den 1 juli. I vår intervjuundersökning mötte vi också ringa
intresse för den möjligheten frän såväl arbetsförmedlare som kommunföreträdare.

Ungdomsplats
— ungdomslag — beredskapsarbete

Bland
de farhågor som fanns då ungdomslagen infördes var den om en eventuell konkurtens
mellan ungdomsplatser och ungdomslagsplatser. Man befarade att ungdomarna i
stor utsträckning skulle fortsätta sin ungdomsplats som ungdomslagsplats och
att det därmed så småningom skulle bli ont om ungdomsplatser. Vi har emellertid
inte kunnat se att så har blivit fallet i någon stor utsträckning. Dels är det
inte så stor överströmning från ungdomsplatserna till ungdomslagsplatserna dels
tillkom nya platser i tillräcklig omfattning.

Vid våra intervjuer har
det framkommit att kopplingen ungdomlagsplats-beredskapsarbete skiljer sig åt
mellan kommunerna. I Nortlandskommunerna tycks det vara så att man är
speciellt angelägen om att beredskapsarbetsplatserna inte får försvinna i
samma utsträckning som ungdomslagsplatser tillkommer. I sammanhanget kan det
också vara värt att nämna att de kommunala "sommarjobben" som sedan
länge finns i de flesta kommuner inte har fått stå tillbaka för
ungdomslagsplatser. De har i stor utsträckning tillfallit ungdomar som kom från
gymnasiet vid vårterminens slut och då fallit för tre-månaderskarensen för
ungdomslag.

Så
en reflektion med anledning av ungdomslag kontra beredskapsarbete. Vi har
konstaterat en förvånansvärt stor rörlighet i ungdomslagen. Enligt statistik
från AMS för perioden januari — juni har 40% av dem som påbörjat plats i
ungdomslag slutat. Av dem har 46% fått arbete hos annan arbetsgivare. Endast
100 st har placerats i andra åtgärder: AMI 4 personer, AMU 42 personer och
beredskapsarbete 53 personer. Dessa tendenser stämmer väl överens med
uppgifter från våra kommuner.

Ungdomslagsplats
har ett par viktiga exklusiva funktioner. De ger individen/nV/e/ och trygghet.
Genom att åtgärden är en "total åtgärd som

Skr. 1984/85:88 86

gäller
för alla i en viss åldersgrupp blir den "icke-stämplande" på ett helt
annat sätt än andra åtgärder, t. ex. KAS och beredskapsarbeten. Med den praxis
som har utvecklats på många arbetsförmedlingar att ungdomarna kan få ha kvar
"sin" ungdomslagsplats i upp till tre månader om de får en annan
anställning — det kan vara t. ex. ett vikariat eller det kan vara ett sommarjobb
— ges de möjlighet att ta erbjudanden om arbeten som inte är sä långvariga med
bibehållen trygghet i form av det kontinuerliga ungdomslagsarbetet och
vetskapen om att de har det arbetet och den sysselsättningen att komma
tillbaka till. På så vis får de också en annan frihet att söka sig ut till
arbetsmarknaden än vad som är fallet vid de kommunala beredskapsarbetena. Till
dessa överväganden kommer också att en period med rörlighet mellan olika
arbetsplatser skall kunna ses som en positiv sökperiod för unga människor.

Utbildningsinslag

I
förutsättningarna för ungdomslag enligt proposition 1984/85:26 ingår att den
tid som "blir över" efter 4-timmarspassen "skall kunna utnyttjas
till utbildning". Kommunerna bör också "ta initiativ till att erbjuda
ungdomarna plats inom den kommunala vuxenutbildningen".

I
våra kommuner har vi sett exempel på kombinationen 4 timmars arbete 4- utbildning
i mycket ringa omfattning. Undantagen är den rena arbetsplatsutbildningen som
förekommer speciellt på de landstingskommunala platserna.

Ett
par troliga förklaringar till den ringa omfattningen kan vara på sin plats. För
det första var åtgärden så pass ny då vi gjorde vår datainsamling att man
förmodligen inte hunnit med att planera in speciella utbildningsinslag i
kombination med de kommunala platserna.

För
det andra var det, också till följd av tidpunkten - våren — inte aktuellt att
starta utbildningsinslag i form av kurser.

För det tredje, och det är
förmodligen den viktigaste förklaringen om vi ser till tidigare slutsatser
beträffande vem som finns i ungdomslag, är ungdomarna så pass välutbildade att
ytterligare utbildning inte är speciellt lätt att motivera till omedelbart.

En
fjärde orsak torde kunna vara den relativt stora rörligheten i gruppen.

Beträffande
utbildning gäller troligen ett omvänt förhällande för den här gruppen sett i
relation till åtgärderna för 16-17-åringarna. De åtgärderna har en tendens till
vad vi brukar kalla "förskolning". Med det menar vi att definitionen
av problemet ungdomsarbetslöshet blir utbildningsorienterat eftersom det är
skolan/skolstyrelsen och skolmänniskor som är handha-vare av ungdomarna och
åtgärderna. För 18- 19-åringarna har verksamheten så gott som helt frikopplats
frän utbildnings- och skolsystemet.

Skr.
1984/85:88 87

Studie-
och yrkesvägledning

Med
lagen om undomslag infördes ett nytt moment i Arbetsförmedlingens
arbetsformer. Nu ställdes krav pä uppföljningen av arbetslös ungdom.
Arbetsförmedlingen skulle kontinuerligt arbeta pä att kunna placera ungdomarna
inte bara på reguljär arbetsmarknad utan också i lämplig utbildning. Detta
förutsatte att ungdomarna har regelbunden kontakt med sin Af och att de kan få
studie- och yrkesvägledning.

Förutsättningarna
för Af: s uppföljningsarbete med ungdomslagen blev mycket snarlika de kommunala
som gäller för uppföljningen av 16-17-åringarna. Emellertid har vi sett hur Af
över tid har fråntagits arbetsuppgifter med de yngsta arbetsssökande.
Allteftersom åtgärderna mot ungdomsarbetslöshet förlades till kommunalt ansvar
och till utbildningssystemet och definitionen av arbetslösheten som ett
utbildningsproblem förtydligades har Af: s arbetsuppgifter renodlats till att
innebära platsförmedling och registrering.

I
uppföljningsverksamheten för 16-17-åringarna utanför reguljär utbildning finns
planering för perioden minst fram till 18-årsdagen. Den ombesörjs av syo-konsulenter.
För de ungdomar som går i gymnasiet finns också syo inlagd under hela
utbildningsperioden. Denna syo startar i själva verket redan i grundskolan och
skall enligt intentionerna ses som en viktig process i ungdomars utveckling.
Alla ungdomar är ju emellertid inte klara med sin inriktning i och med 18-årsdagen
och det är därför viktigt att planering och vägledning kan fortsätta.

Med den utformning som
ungdomslagen nu har med den klara arbetsmarknadsinriktningen framför utbildningsinriktningen
kan denna funktion mycket väl ligga på Af. Af bör därför fä utökade resurser till
såväl studie- , som yrkesvägledning. En anledning till att uppföljning och
vägledning skall ligga på Af för den här gruppen är också att man på Af har en
bredare kontaktyta rned näringslivet än vad kommunen/skolan har. Den inskränker
sig inte till kommunens arbetsmarknad och arbetsplatser utan man har där en
bild av arbetsmarknaden i ett störte regionalt och nationellt perspektiv. Ungdomarnas
motivation till rörlighet såväl geografiskt som utbildnings-mässigt borde
därför bättre kunna påverkas med den konstruktionen.

Ungdomarna
och arbetsplatserna

Som
vi har beskrivit i tidigare avsnitt fick man alltså med förvånansvärd snabbhet
fram mer än tillräckligt med platser för ungdomslagen. Här skall vi nu göra ett
par reflektioner kring detta.

Initialt
fanns vissa föreställningar om ungdomsgruppen. De föreställningarna ledde ute
på arbetsplatserna till en "hjälp-inställning": vi måste hjälpa
"de stackars ungdomarna". En sådan lokalt förankrad inställning -"det
handlar om våra ungdomar" - kan ta udden av fackliga farhågor om

Skr.
1984/85:88 88

att
de reguljära jobben hotas. Till detta kommer också plikten — kommunen hade
skyldighet och ansvar för de här ungdomarnas sysselsättning. På ett tidigt
stadium, ofta långt innan lagen slufligt fastställts till att börja gälla frän
den 1 januari, hade man alltså informerat förvaltningarna om vad som skulle
komma, inventerat tillgängliga platser och arbetsuppgifter och man hade inlett
förhandlingar med facket.

Men
vi har också mött förvåning och t. o. m. irritation över att ungdomarna inte
har kommit ut på arbetsplatserna i samma utsträckning som förespeglades frän Af
och frän kommunens personalavdelningar. När det visade sig att "de
stackars ungdomarna" var helt vanliga människor, arbetsvilliga och ofta
med erfarenheter från tidigare anställningar har det skett en förskjutning i
synsättet. Man räknar med ungdomarna i de reguljära arbetslagen och vid
planering av sin verksamhet. Ofta finns det ett uppdämt behov av arbetskraft
inom förvaltningar och inom såväl kommunal som landstingskommunal vårdsektor.
Men dels har det inte kommit så många som man hade trott (hoppats?) dels är det
stor rörlighet i gruppen. De ungdomar som får jobb utanför offentlig sektor —
det kan vara kortare vikariat eller fasta jobb — har ingen uppsägningstid från
sin ungdomslagsplats. De kan alltså försvinna snabbt. Det byggs upp en
motsättning i detta. Dels vill förstås alla att ungdomarna skall få jobb och
komma in på den reguljära arbetsmarknaden, dels blir det besvärligt när
ungdomarna försvinner.

Det
sker alltså en glidning i förhållningssättet till ungdomslagen och ungdomarna
från det sociala hjälp-tänkandet till det mer ekonomiskt styrda
resurstänkandet.

Förslag

Vi
föreslär att man överväger en modifiering av ungdomslagen enligt följande.
Under de första 3-4 månaderna av en arbetslöshetsperiod gäller ungdomslag
enligt i stort nuvarande regler. Efter denna period erbjuds den "arbetslöse"
möjlighet till ungdomslagsarbete pä heltid. I denna heltid skall schemalagd tid
avsättas för dels eventuell kompletteringsutbildning dels arbetssökning. För
ungdomarna skall gälla individuella "uppföljningsprogram" med
individuell vägledning.

11.
Fortsatt forskning och utvärdering

Den
fortsatta utvärderingen av ungdomslag bör framförallt behandla tre problemområden:

1. Hur
modifieras rillämpningen av åtgärden som en följd av gjorda erfa

renheter.

2. Vilken
inlåsning, rundgång mellan olika åtgärder, utslussning och rörlig-

Skr.
1984/85:88 89

het
följer av åtgärden och hela åtgärdssystemet mot ungdomsarbetslöshet. 3. Vilka
blir de mer långsiktiga makroeffekterna av den omfattande satsningen på
åtgärder mot ungdomsarbetslöshet. Effekter inom sysselsättningspolitikens,
regionalpolitikens och kommunalpolitikens domäner. För att belysa det första
problemområdet bör en ny studie av den typ som här redovisats utföras.
Förslagsvis under våren - början av hösten 1985, dvs. ett år efter denna
studie.

Det
råder en skriande brist på uppföljningsstudier av ungdomar i och utanför
åtgärder. Vi föreslär att man följer en representativ ungdomsgrupp under ett
flertal år, kanske på sikt under en 10-årsperiod, och belyser deras
karriärvägar utanför, innanför och mellan olika åtgärder. Endast genom en sådan
studie kan olika åtgärders effekter på utslussning och inlåsning av ungdom bli
belyst.

För
att analysera makroeffekterna på samhällets funktionssätt behövs en integrerad,
tvärvetenskaplig ansats.

En
ungdomslagsberättelse

När
ungdomslagen beslutades av riksdagen hade jag inga tankar på att det kunde bli
något positivt med ett sådant "jobb" med sådana villkor. Jobba fyra
timmar och bara göra sådant som den ordinarie personalen inte hinner med.

Mina farhågor besannades
till en början av min nu 7 månader långa erfarenhet av arbete i ungdomslag. Jag
kom till Arbetsförmedlingen den 30 januari 1984. Då fick vi information i grupp
om vad detta innebar. Men någon vidare information blev det inte. För ingen i
personalen hade ju hunnit att sätta sig in i detta. En del av mina jämnåriga
hade dock redan tilldelats platser. Vi som inga fått fick följa med vår
förmedlare och se vad som kommit in under morgonen. Jag blev då erbjuden två
olika jobb: städa vagnar på SJ, vilket jag inte var speciellt intresserad av
och ett "kontorsarbete" pä Länsstyrelsens planenhet. Jag valde då
Länsstyrelsen. Jag fick namn och telefonnummer till en kontaktperson på min nya
arbetsplats och gick så dit den 31 januari efter ett samtal med en
överenskommelse.-

Jag
kom dit, fick informafion och fick skriva på tystnadsplikt. Jag blev hänvisad
till min nya arbetsplats. Men tyvärt, den person som skulle bli min handledare
var tyvärt inte där. Vilken planering! Vi kom därför överens om att jag skulle
återkomma och börja mitt arbete måndagen därpå, den 6 februari.

Måndagen
kom och jag infann mig. Min handledare hade nu återkommit från sin utflykt och
jag blev satt i arbete. ... Att kolla 1000 och åter 1000 stadsplanekartor (en
del över hundra år gamla). Och när jag ändå hade dom uppe kunde jag ju skriva
på vilken kommun de avbildade. Detta "jobb"

Skr. 1984/85:88 90

var
ju verkligen något som inte den ordinarie personalen hann med. Men varför skall
man sätta ordinarie personal på i stort sett meningslösa jobb som är påhittade
i all hast (eller i brist på fantasi kanske)? Jag fortsatte mitt arbete på
Länsstyrelsen men tog kontakt med Arbetsförmedlingen igen efter några dagar,
eftersom jag hade fått reda på att det fanns möjligheter till, ett
ungdomslagsarbete pä Landstingets informationsavdelning. Och eftersom det låg i
linje med vad jag vill syssla med så ville jag naturligtvis börja där. Jag fick
det så småningom och efter 2 veckor på Länsstyrelsen började jag pä
Landstingets informationsavdelning. Nämnas kan väl också att jag var pä en
"anställningsintervju" innan jag fick börja.

Alltså måndagen den 20
februari kom jag till min nya arbetsplats och blev väl omhändertagen. Jag blev
bl. a. insatt i ett introdukfionsprogram och fick veta hur arbetet går till.
Mina arbetsuppgifter var enkla i början, men blev så småningom störte och mer ansvarsfyllda
efterhand som jag kom in i jobbet. Tiden gick och så småningom fick jag fasta
uppgifter (vilket man ju inte har i ett sådant arbete?). Mitt arbete på
Landstinget skiljer sig mycket frän det jag hade på Länsstyrelsen men jag kan
ju inte förneka att man blir lite särbehandlad som ungdomslagare speciellt som man
bara jobbar fyra timmar om dagen. Efterhand som jag fick mer riktiga och ansvarsfyllda
arbetsuppgifter hann jag inte vara med på avdelningsmöten och speciella
aktiviteter för de andra på avdelningen. Under sommaren hade jag semester och
hade dä ett sommarjobb, som jag också hade haft förta sommaren direkt efter
gymnasiet. Jag hade kunnat jobba in ganska mycket extra tid eftersom det var så
mycket att göra på Landstinget också. Dagen då jag skulle fylla 20 närmade sig
allt hastigare och jag sökte upp Arbetsförmedlingen igen för att förhöra mig om
att omvandla mitt ungdomslagsarbete till beredskapsarbete som jag hade
diskuterat med min chef. Dom ville inte ha någon ny ungdomslagsarbetare
eftersom jag var insatt i jobbet nu.

Till
min stora förvåning upptäckte jag på Arbetsförmedlingen att i min akt stod det
att jag fortfarande var på Länsstyrelsen. Det hade då gått över ett halvt är
sedan jag slutade där! Ingen gång har jag kallats till Arbetsförmedlingen
under tiden. Omvandlingen av mitt arbete till beredskapsarbete gick inte
Arbetsförmedlingen med' på heller trots att Landstinget också hade kontakt med
arbetsförmedlingen. Dom motiverade det med: "Du måste gå arbetslös först i
minst 6 månader innan du kan få något beredskapsarbete". Jag tycker det
är märkvärdigt att en människa som har att göra skall sluta sitt arbete för att
en annan skall få arbeta någon annan stans eller också komma och ta det arbetet
när den personen inte alls kan det arbetet eller de rutinerna. Men så är det
bestämt och då är det bara så. Och förresten är ju inte ungdomslagsarbete något
riktigt arbete så egentligen var jagju redan arbetslös. Det var ju bara så att
jag gjorde skäl för mina pengar som jag fick från staten.

Men
det blev som sagt var inget beredskapsarbete. Så dä gjordes min

Skr.
1984/85:88 91

tjänst
om till en heltidstjänst oktober ut. Och det är möjligt att det kan bli
november också. Det skulle behövas en person till på den avdelningen där jag
är, men tyvärr är det anställningsstopp och det finns inga pengar till en lön
till.

Sammanfattningsvis
kan jag säga så här: Det är nog både för- och nackdelar med ungdomslag. Det
beror nog väldigt mycket på var man hamnar, hur pass mycket det finns att göra.
Och det skall ju vara arbetsuppgifter som känns meningsfulla för arbetstagaren
men ändå inte vara något riktigt. Det kan bli svårt men det går ju bara det är
riktigt genomtänkt innan man sätter någon på en sådan tjänst det har jag ju
fått bevisat för mig. Men en sak undrar jag

vart
tog alla andra 18- och 19-åringar i ungdoms/age/ vägen?

och

varför
gör dom inte riktiga jobb när det behövs och staten ändå betalar?

Skr.
1984/85:88 92

Underbilaga
3

SINOVA

Organisationsbolaget

1984-08-31

Ungdomslagens inverkan på utslussningen av ungdomar till
den öppna marknaden

Bo
Erixon, Bo Winandér

1.
Bakgrund

Genom
riksdagsbeslut i december 1983 infördes frän 1 januari 1984 ungdomslag i syfte
att ge arbetslösa 18- och 19-äringar arbete. Ungdomslagen innebär en
skyldighet för primärkommunerna och en möjlighet för landsting och lokala
statliga myndigheter och verk att erbjuda ungdomar arbete i ungdomslag.

För
ungdomarnas del innebär ungdomslagen en rätt att inom tre veckor från anmälan
om arbetslöshet erbjudas arbete i ungdomslag.

Arbetsförmedlingarna
skall enligt riksdagsbeslutet anvisa plats i ungdomslag först när andra
åtgärder prövats för den arbetslöse.

Vanligtvis
motsvarar arbetet i ungdomslag en halvtidstjänst men i vissa fall - i första
hand när den arbetslöse annars skulle haft rätt till ersättning från
arbetslöshetskassa - utförs arbetet på heltid.

Ungdomslagen
fick snabbt stor omfattning, framför allt i primärkommunerna, och omfattade
som mest under våren 1984 drygt 30000 ungdomar. Under sommaren har antalet
ungdomar i ungdomslag minskat och uppgick vid månadsskiftet juli - augusti till
knappt 26000.

Riksdagsbeslutet
öppnade vissa möjligheter för primärkommunerna att låta ungdomar som anställts
i ungdomslag arbeta i privat verksamhet. Den möjligheten har utnyttjats endast
i ett fåtal fall.

2.
Utvärdering

I
riksdagsbeslutet förutsattes att ungdomslagsverksamheten skulle utvärderas.
Riksdagen pekade särskilt på ungdomslagens konstruktion med i huvudsak
halvtidsarbeten samt lagens inriktning på 18-19-äringar och utelämnande av de
något äldre arbetslösa ungdomarna.

Skr. 1984/85:88 93

I februari 1984 beslutade regeringen om flera
utvärderingar av ungdomslagen. Åt arbetsmarknadsstyrelsen uppdrogs att visa
bl. a. ungdomslagens omfattning och fördelning av ungdomar på bl. a. heltids-
och halvtidsarbeten, arbetsgivare och typ av sysselsättning samt flödet av
ungdomar in i och ut ur ungdomslagen.

EFA - delegationen för arbetsmarknadspolitisk forskning
inom arbetsmarknadsdepartementet - har uppdragit åt sociologiska institutionen
vid Göteborgs universitet att studera hur beslutet om ungdomslag har hanterats
i den kommunala planeringsprocessen.

SINOVA har av EFA fått i uppdrag att studera huruvida
ungdomslagen påverkar ungdomarnas utträde på den öppna arbetsmarknaden, dvs.
den arbetsmarknad som erbjuder ordinarie jobb hos privata och offentliga
arbetsgivare.

3. Genomförande

SINOVA har under arbetets genomförande tagit del av
statistik från arbetsmarknadsstyrelsen och statistiska centralbyrån och i vissa
fall även lokal statistik från kommuner och arbetsförmedlingar.

SINOVA har också besökt kommunerna Eskilstuna, Växjö,
Skellefteå, Linköping och Kramfors för att studera ungdomslagen på lokal nivå.
I varje kommun har gjorts intervjuer med personal på arbetsförmedlingarna, med
handläggare av ungdomslagen i primärkommuner och i vissa fall också andra
offentliga arbetsgivare. Vid kommunbesöken har även gjorts personliga
intervjuer med ungdomar i ungdomslag.

I ett delvis parallellt löpande uppdrag från
skolöverstyrelsen har SINOVA också studerat hur åtgärdssystemet för arbetslös
ungdom under 18 år (uppföljningsverksamheten) samordnas med och - i
förekommande fall - påverkas av ungdomslagen för arbetslösa ungdomar i åldern
18-19 år.

Inom ramen för detta SÖ-uppdrag, som rapporterats separat
("Ungdomslagens inverkan på det kommunala uppföljningsansvaret"
1984-06-27), har besök gjorts i ytterligare kommuner nämligen: Uppsala, Östersund,
Kristinehamn, Helsingborg och Oskarshamn. På dessa platser har intervjuer
gjorts med personal på arbetsförmedlingarna, uppföljningsansvariga i
kommunerna och ungdomar som funnits i uppföljningsverksamheten men fyllt 18 år
under senare delen av 1983 eller efter årsskiftet 1983/84.

Kommunbesöken har i de bägge uppdragen genomförts under
tiden februari till maj 1984. Frågeställningarna har till vissa delar sammanfallit
varför kunskapsunderlaget för denna rapport är bredare än det skulle varit vid
ett genomförande endast av detta uppdrag. Sammanlagt har intervjuer gjorts med
omkring etthundra ungdomar. Frägeguider som använts återges i bilaga.

Skr. 1984/85:88 94

4. Rapporten

I denna rapport redovisas resultatet av SINOVAS arbete.
Syftet är att ge ett svar på frågeställningen huruvida ungdomslagen påverkar
ungdomarnas utslussning på den öppna arbetsmarknaden.

För att begränsa rapporten till sådant som är direkt
relevant för denna frågeställning avstår vi frän varje redovisning av
ungdomslagens totala omfattning och fördelning på arbetsgivare, sysselsättning m.
m. Information av detta slag får då sökas i rapporten frän AMS. Denna rapport
bör läsas med den typen av bakgrundsinformation tillgänglig.

5. Huvudresultat

SINOVAs arbete har genomförts under riden februari-augusti
1984. Verksamheten i ungdomslag igångsattes i januari 1984 och befinner sig fortfarande
i ett uppbyggnadsskede. Det är därför svårt att redan nu dra bestämda
slutsatser utifrån vår frågeställning om ungdomslagen påverkat utslussningen av
ungdomar på den öppna arbetsmarknaden.

Likafullt har vår analys av tillgänglig statistik och
intervjuarbetet i besökta kommuner lett oss fram rill den preliminära
slutsatsen att ungdomslagen fördröjer utslussningen av ungdomar på den öppna
arbetsmarknaden. Därigenom kan ungdomslagen sägas ha en "inläsande"
effekt för ungdomarnas del.

Denna fördröjande effekt kan hänföras till i huvudsak fyra
förhållanden.

- Anvisningen till ungdomslag sker inte alltid som
sista - utan i många fall

snarare som första åtgärd från arbetsförmedlingens sida. Anvisningen

tar dessutom ingen hänsyn till ungdomarnas varierande förmåga att

skaffa arbete själva. Ungdomslagens generella och tvingande karaktär

är härvidlag ett problem. Intervjuerna med ungdomar visar också att det

på flera håll brustit i arbetsförmedlingarnas uppföljning av ungdomar i

ungdomslag.

-
Ungdomslagen
gäller i praktiken enbart offentlig verksamhet, där man har förhållandevis små
möjligheter att gå från ungdomslag till ordinarie arbeten. Av de ungdomar som
lämnat ungdomslag därföratt de fått fast anställning har också ett mycket litet
antal fått sådan anställning hos samma arbetsgivare.

-
Ungdomarnas
egen sökaktivitet minskar när de är placerade i ungdomslag. Detta är särskilt
allvarligt då andra undersökningar har visat att det finns ett tydligt samband
mellan ungdomars egen sökaktivitet och möjligheterna att få arbete på den
öppna arbetsmarknaden'.

' Harkman, A. Arbetslösa ungdomar i Stockholms län:
Ungdomarnas söksätt, Stockholm, 1983.

Skr.
1984/85:88 95

-
Ungdomslagen - liksom flera andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder av sysselsättningsskapande
karaktär - ersätter arbeten på den öppna arbetsmarknaden. Effekterna är ibland
kortsiktiga men framför allt handlar det om en långsiktig tillvänjning hos
offentliga arbetsgivare. Det är troligt att arbetsförmedlingarna efterhand som
arbetet med anvisning av ungdomar och uppföljning av ungdomar i ungdomslag
fortskrider, minskar ungdomslagens "inläsande" effekt. Enligt vår
bedömning är det dock inte troligt att en bättre "hantering" av
ungdomslagsverksamheten fullt ut kan kompensera
"inläsningseffekterna". Som vi ser det måste man räkna med att
ungdomslagen genom sin utformning fördröjer utslussningen på den öppna
arbetsmarknaden även om verksamheten hanteras på ett mer effektivt sätt.

6.
Några statistiska data

En
utvärdering av ungdomslagens effekter skall i det ideala fallet ge svar på
frågan vad som skulle gällt beträffande 18- och 19-åringars utslussning på
arbetsmarknaden om ungdomslagen inte införts.

Det
säger sig självt att en sådan ideal utvärdering är svår att utföra. Vi tvingas
i själva verket göra mer eller mindre grova antaganden om att tidigare
förhållanden skulle fortsatt att gälla om inte ungdomslagen hade införts. Dessa
kan avse t. ex. antal ungdomar som är arbetslösa eller i åtgärder eller
arbetslöshetsperioders längd. En granskning av ungdomslagens inverkan på utslussningen
av ungdomar på arbetsmarknaden måste emellertid också ta hänsyn till andra
förändringar som inträffat samtidigt.

Mot
den bakgrunden är det särskilt viktigt att ta hänsyn till samtidigt genomförda
förändringar i det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet och förändringar i
arbetsmarknadens efterfrågan på och utbud av arbetskraft och dä särskilt
ungdomar i de åldrar som omfattas av ungdomslagen.

Beträffande
åtgärdssystemet infördes samtidigt med ungdomslagen det s.k. rekryteringsstödet
som är avsett att stödja anställningar på den privata arbetsmarknaden av
arbetssökande som förmedlas av arbetsförmedlingarna. Rekryteringsstödet har i
stort sett ersatt enskilda beredskapsarbeten men har ett vidare
tillämpningsområde såtillvida att det gäller ordinarie anställningar.

Under
den tid ungdomslagen fungerat har också arbetsmarknadsläget i allmänhet
förändrats till det bättre. Jämfört med 1983 har antalet lediga platser ökat
och även om flertalet av dessa till arbetsförmedlingarna anmälda lediga
platser gäller arbeten för vilka krävs yrkeserfarenhet är det troligt att också
Ullgången på andra arbeten är störte än tidigare även om detta bara delvis
återspeglas i statistiken över lediga platser.

Skr. 1984/85:88 96

6.1 Fler 18—19-åringar arbetslösa och i åtgärder

Med den förbättring av arbetsmarknadsläget som skett under
1984 borde antalet 18— 19-åringar som är arbetslösa eller i olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder ha minskat. Under den del av 1984 som vi
hittills kunnat studera har trots detta skett en ökning.

Antalet 18- 19-åringar som är öppet arbetslösa och i
beredskapsarbeten minskade starkt i samband med ungdomslagens införande.
Samtidigt har emellertid ungdomslagen fått en sä stor omfattning att den
tillsammans med rekryteringsstödet mer än kompenserat för denna minskning.

Utvecklingen åskådliggörs av nedanstående diagram och
återges i tabellform i bilaga 1.

Diagram 1 Antalet ungdomar 18 och 19 år som är
arbetslösa eller i åtgärder 1982, 1983 och 1984.

Antal

50.000 _

1984

45.000

40.000

f

1

1

«

1

l\

f 1

I
\

• ■ ,

1 \

i ,''

\

, _-

\

.' /

\

;' /

\

/

y

il

\

i
1

* \

' 1

■■''■ \ ■

f 1

' K
■ V

1

/\ ■ /

1

/ V
'*

1 1

' t
■. '

'.
1

1

35.000 1198 V » '

\ I \l

30.000

Jan Feb Mars April Maj Juni Juli Aug
Sept Okt Nov Dec

Anm. "1 åtgärder" avser för 1982 och 1983
beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning och för 1984 dessutom
rekryteringsstöd och ungdomslag.

Skr. 1984/85:88 97

Diagrammet
förtjänar kommentarer på ett par punkter.

Det
kan exempelvis diskuteras om det är rimligt att ta med ungdomar på rekryteringsplatser
i en jämförelse av detta slag. Rekryteringsstödet avser ju arbeten på den öppna
arbetsmarknaden och återspeglar således att ungdomar i samma utsträckning fått
arbete.

Samtidigt
gäller emellertid att enskilda beredskapsarbeten som rekryteringsstödet i
stort sett ersatt i praktiken ibland också fungerade på detta sätt. En stor
andel av enskilda beredskapsarbetare fick tidigare fortsatt anställning hos
samma arbetsgivare när beredskapsarbetet upphört. Beredskapsarbetet fungerade
sålunda som en slags introduktion på den öppna arbetsmarknaden. Om våra jämförelser
sålunda exkluderade både rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten
skulle vi haft kvar den ökning av 18- och 19-åringar i arbetslöshet eller
åtgärder som diagrammet avser att illustrera.

En
ytterligare kommentar måste göras beträffande 18- och 19-åringar i arbetskraften.
Om dessa blivit fler under den rid ungdomslagen varit i verksamhet är det
rimligt att räkna med en ökning av antalet ungdomar som är arbetslösa eller i
åtgärder.

Arbetskraftsundersökningar
(AKU) ger uppgifter om antalet 16-19-åringar i arbetskraften. Av dessa utgörs
flertalet av 18-19-åringar. Enligt AKU har antalet 16- 19-åringar i
arbetskraften varit i stort sett oförändrat eller minskat något 1984 jämfört
med motsvarande tid 1983, vilket framgår av nedanstående tabell.

Tabell
1 Antal 16-19-åringar i och 1984 i 1000-tal.

i
arbetskraften de båda första kvartalen 1982, 1983

1 kv

2 kv

1982 203

1983 203

1984 196

225 221 198

Källa.
Statistiska centralbyrån, arbetskraftsundersökningarna

Vi
kan inte vara säkra på att ökningen av antalet 18- och 19-åringar som är
arbetslösa eller i åtgärder är ett resultat av ungdomslagens införande. Vi har
dock svårt att finna någon annan rimlig förklaring till huvuddelen av denna
ökning.

6.2
Ungdomar i ungdomslag längre tid än i öppen arbetslöshet

Av
ungdomar i ungdomslag har omkring två av tre varit i ungdomslag under tre
månader eller mer. Åtskilliga av dessa ungdomar har dessförinnan varit i
beredskapsarbete varför den sammanlagda tiden i åtgärder kan vara längre.

Varaktighet
i ungdomslag kan jämföras med tidigare statistiska uppgifter 7 Riksdagen
1984185. I saml. Nr 88

Skr. 1984/85:88 98

om
varaktighet i öppen arbetslöshet. Under senare år har den tid under vilken
ungdomar är arbetslösa ökat. Ännu motsvarande tid 1983 var emellertid endast
20-25% av ungdomarna arbetslösa tre månader eller mer.

Ungdomar
i ungdomslag tenderar således att vara i ungdomslag längre tid än ungdomar i
öppen arbetslöshet tidigare kvarstannade i arbetslöshet. Av detta bör därför
också kunna dras slutsatsen att ungdomslagen har förlängt den tid ungdomar kvarstannar
utanför den öppna arbetsmarknaden.

En
jämförelse av detta slag är naturligtvis vansklig att göra. I viss utsträckning
förekommer det sannolikt att arbetsförmedlingar accepterar att ungdomar kvarstannar
i ungdomslagsstatistiken även om de under kortare tid uppbär ett vikariat.
Varaktigheten i ungdomslag kan därigenom vara överdriven, men vi har ingen
uppfattning om hur betydande denna effekt kan vara.

Samtidigt
gäller sannolikt att tidigare arbetslösa ungdomar i viss utsträckning kvarstannade
i arbetslöshetsstatistiken när de hade kortare arbeten, som kanske inte kom
till arbetsförmedlingens kännedom. Varaktigheten i arbetslöshet kan därför ha
varit överdriven.

En
viktig fråga är i vilken utsträckning tidigare jämförelsevis korta tider i arbetslöshet
berodde pä tätt återkommande vandringar från arbetslöshet till sysselsättning
och tvärtom. Ju-fler sådana "vandringar" desto kortare genomsnitthga
arbetslöshetsperioder.

Arbetskraftsundersökningarna
ger en viss uppfattning om storleken av sådanaförändringar. Mellan 80 och 90%
av arbetslösa 16-19-äringar har endast en arbetslöshetsperiod under året.
(Källa. SCB, Årssysselsättning-en 1980 och 1982. Tilläggsfrägor till AKU i
februari. Refererat i "Arbetsmarknadspolitik under omprövning -
Betänkande av delegationen för arbetsmarknadspolitisk forskning (EFA)"
kapitlet om Ungdomars arbets-rharknadssituation och åtgärder mot
ungdomsarbetslöshet av Persson-Tanimura).

Samma
undersökningar visar också att endast drygt en tiondel av samtliga arbetslösa 16-19-åririgar
haft en sammanlagd arbetslöshetsperiod på mer än sex månader under året.

Här
är den statistiska informationen om varaktighet i ungdomslag sex månader eller
mer mycket knapphändig och inskränker sig i skrivande stund till
julistatistiken. Av de som den sista juli kvarstod i ungdomslag hade 24% varit
i ungdomslag sex månader eller mer.

En
mer relevant jämförelse bör emellertid avse ungdomar som är kvar i eller varit
i ungdomslag någon gång under året. Om en sådan jämförelse görs visar det sig
att när sju av årets 12 månader förflutit har knappt 15% av dessa ungdomar
varit i ungdomslag sex månader eller mer. Helårseffekten är svår att förutse.

Trots
svårigheten att göra statistiska jämförelser av detta slag förefaller det enhgt
vår mening finnas tydliga tecken på att ungdomslagen inneburit

Skr.
1984/85:88 99

att
18- 19-åringar kvarstannar i ungdomslag längre tid än de annars troligtvis
skulle kvarstannat i öppen arbetslöshet.

Detta
är dä ytterligare en indikation pä att ungdomslagen försenar utslussningen av
ungdomar på den öppna arbetsmarknaden.

7.
Intryck från kommunbesök

I
arbetet har ingått besök i Eskilstuna, Växjö, Skellefteå, Linköping och Kramfors.
Dessa kommuner representerar varierande storlek och olika delar av landet. De
är också kommuner i vilka den lokala arbetsmarknaden har varierande utseende.
Vissa kommuner har långvariga och djupgående arbetsmarknadsproblem medan andra
har mer kortvariga och mindre omfattande problem. Vissa kommuner har utpräglad
industrikaraktär medan andra har en tyngdpunkt i offentlig verksamhet.

I
vaije kommun har vi haft diskussioner med personal på arbetsförmedlingen på
orten och likaså med de handläggare inom kommunen som i praktiken arbetat med
ungdomslagen. Vi har också på vissa orter haft kontakt med motsvarande handläggare
inom landstingsverksamheten. Huvuddelen av vår tid har dock ägnats åt
personliga intervjuer med ungdomar i ungdomslag verksamma på en mångfald olika
arbetsställen inom kommun och landsting. På detta sätt har vi haft möjlighet
att diskutera deras bakgrund ifråga om utbildning och arbetslivserfarenhet
liksom också erfarenhet av arbetslöshet och olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder före ungdomslagens tillkomst.

Vi har ägnat särskild
uppmärksamhet åt ungdomarnas eget sökande efter arbete av mer fast eller
tillfällig natur liksom även den hjälp de fått av arbetsförmedling, föräldrar
och kamrater m.fl.

En
viktig fråga har varit omständigheterna kring anvisningen till ungdomslag, i
vilken utsträckning andra åtgärder prövats före en sådan anvisning liksom
också den vidare uppföljningen frän arbetsförmedlingens sida.

Vi
har med ungdomarna också berört sådana frågor som i vilken utsträckning
arbetet i ungdomslag kombinerats med extraarbeten vid sidan om, hur man ser på
halvtids- resp. heltidsarbeten, i vilken grad arbetet i ungdomslag är
meningsfullt och eventuellt lämpligt som praktik med tanke på den vidare
yrkesinriktning ungdomarna har.

Ungdomarnas
fortsatta sökande efter ordinarie arbete under tiden i ungdomslag liksom deras
framtidsplaner och eventuella möjligheter att gå frän ungdomslag till ordinarie
arbete inom samma arbetsplats eller arbetsfält har varit andra viktiga
diskussionspunkter.

Vi
har på detta sätt genom diskussioner med arbetsförmedlare, kommunal och
landstingspersonal som handlägger frågor kring ungdomslagen och diskussioner
med ungdomar i ungdomslag samlat intryck och erfarenheter som i en del fall
mycket konkret berör ungdomslagen, i andra fall har mer perifer anknytning just
till detta arbetsmarknadspolitiska medel.

Skr.
1984/85:88 100

I
detta avsnitt redovisar vi fortsättningsvis de erfarenheter som vi anser har
betydelse för frågeställningen: Hur påverkar ungdomslagen utslussningen till
den ordinarie arbetsmarknaden?

Till
grund för framställningen i detta avsnitt ligger inte enbart arbetet i de ovannämnda
kommunerna utan också ett delvis parallellt utfört arbete i ett antal andra
kommuner Uppsala, Östersund, Kristinehamn, Helsingborg och Oskarshamn.

I
dessa senare nämnda kommuner har vi pä uppdrag av Skolöverstyrelsen undersökt
hur ungdomslagen påverkat skolans arbete med uppföljningen av 16- och 17-åringar
som inte går i utbildning eller har arbete och vad som händer dessa ungdomar när
de fyller. 18 är och följaktligen kan bli aktuella för arbete i ungdomslag.

Också
här har arbetet innefattat diskussioner med arbetsförmedlingar, handläggare
inom skolväsendet samt ungdomar som deltagit i uppföljningsverksamheten men
fyllt 18 är under senare delen av 1983 eller 1984, även om frågeställningarna i
huvudsak varit andra än de som gällt i vår utvärdering av ungdomslagen har vi
på dessa orter naturligtvis också fått information om ungdomslagen och dess
verkningar.

Uppdraget
från Skolöverstyrelsen har redovisats i särskild rapport.

Den
redovisning som följer fortsättningsvis baserar sig följaktligen på erfarenheter
i ett begränsat antal kommuner under begränsad tid. Det är därför möjligt att
våra slutsatser kan vara svåra att generalisera till landet i dess helhet. Vår
ambition har emellertid varit att i detta sammanhang endast ta med sådant som
enligt vår erfarenhet är genomgående intryck från flera kommuner och från
diskussioner med olika personer. Vi tror därför att våra slutsatser är giltiga
också utanför de kommuner vi studerat även om slutsatserna kan ha varierande
betydelse pä olika håll i landet.

7.1
Ungdomslagen ersätter vanliga jobb

Ungdomslagsarbeten
skall i likhet med beredskapsarbeten vara sådana arbeten som normalt inte
utförs. Vad beträffar ungdomslagen är detta enligt våra erfarenheter i
allmänhet också fallet. Samtidigt står det klart att ungdomslagen i en hel del
fall under kortare eller längre tid ersätter ordinarie arbeten.

Vi
har många exempel på detta, bl. a. följande:

-
I en kommun har gällt att medan
kommunens ambulansförare under fem månader, deltar i vidareutbildning ersätts
de helt eller delvis av beredskapsarbetare och ungdomslagsarbetare som
dessförinnan gått en kortare sjukvårdskurs

-
En kommun använder
ungdomslagsanslaget till att täcka mellanskillnaden mellan 30 kr/tim och den
anställdes avtalsenliga lön

-
I en kommun arbetar en flicka i
ungdomslag med att introducera och lära upp en beredskapsarbetare i arbetet att
fungera som samordnare

Skr.
1984/85:88 101

och
arbetsledare för närmare trettio andra beredskapsarbetare. Detta

kvalificerade
arbetsledande arbete har tidigare utförts av flickan som nu

är i ungdomslag. — I en
kommun fungerar särskilt handplockade ungdomar med goda personliga
kvalifikationer som någon form av kringresande ombudsmän för

kommunens
ungdomslagsanställda.

Det sista exemplet visar
på hur diffust förhållandet mellan ett ungdomslagsarbete och ett ordinarie
arbete kan vara. I frånvaro av dessa ungdomar är det inte säkert att kommunen
anställt ordinarie personal för att utföra arbetet men det är samtidigt troligt
att man tvingats lösa arbetsuppgifterna på något sätt med anställd personal.

Som
aktivitet för ungdomarna är det naturligtvis en utomordentligt viktig och
meningsfull uppgift att ha dessa kontakter med andra ungdomar i ungdomslag.

När vi hävdar att
ungdomslagen ersätter ordinarie arbeten vill vi peka på att detta förefaller
ske framför allt på tre olika sätt. Under kortare tid används ungdomslagsanställda
ibland som ersättare för ordinarie personal vid tillfällig sjuk- och annan
frånvaro. I sådana fall tränger man undan andra som annars haft möjlighet till
ordinarie arbete som korttidsvikarier.

Också
en del av de kierkommandt feriearbetena ersätts med ungdomslagsanställda.

Den allvarligaste effekten
är emellertid den långsiktiga tillvänjning som sker hos arbetsgivare och på
arbetsplatser som under lång tid - i många fall flera år - har särskild
personal i andra än vanliga anställningsförhållanden. När man som ett mer
eller mindre permanent inslag i arbetsstyrkan kan räkna med ett varierande
antal beredskapsarbetare, ungdomsplatsan-ställda eller ungdomslagsanställda
räknas dessa efterhand in i den vanliga arbetsstyrkan. Arbetsställets
möjligheteratt klara ytterligare arbetsbelastning eller frånvarotoppar ökar
väsentligt om man utöver den ordinarie personalen också har hjälp av annan personal.

Dessa verkningar är
långsiktiga till sin karaktär och ofta svära att klart urskilja. Det är i
allmänhet inte möjligt att peka ut någon särskild tjänst eller enskild person
som ersätts av en anställd i ungdomslag - eller i beredskapsarbete på ungdomsplats.
Våra egna intryck och information från arbetsförmedlare och andra som följt
utvecklingen under lång tid är emellertid entydiga pä denna punkt! Ungdomslagen
ersätter vanliga jobb.

Detta inverkar på utslussningen
av ungdomar på den öppna arbetsmarknaden genom att "deras"
arbetsmarknad (ordinarie arbeten) blir mindre än den annars skulle varit.

Vid
en utvärdering av ungdomslagen är det särskilt viktigt att ta fasta på vad som
hänt för 16-17-åringarna i skolans uppföljningsansvar. Enligt uppgifter från
både arbetsförmedlare och handläggare inom kommunerna fanns ännu för några är
sedan möjlighet för dessa ungdomar att få vanliga arbeten på den privata
arbetsmarknaden eller inom offentlig verksamhet.

Skr.
1984/85:88 102

Idag
förekommer knappast att ungdomar i dessa åldrar har arbete på annat sätt än
genom ungdomsplatsanställning.

Enligt
vår bedömning är risken stor att ungdomslagen för 18- och 19-åringarnas del
leder till en liknande effekt inom offentlig verksamhet. Efterhand kan i så
fall 18- och 19-åringar få allt svårare att få vanligt arbete hos stat,
kommuner och landsting.

7.2
Anvisning tillungdomslag - första åtgärden snarare än den sista

Enligt
regeringens och riksdagens intentioner beträffande ungdomslagen skulle en
anvisning till ungdomslag vara en sista möjlighet som användes först när
arbetsförmedlingen prövat andra alternativ. För att ge tid till en sådan
prövning av alternativ - i första hand anvisning till arbete på den ordinarie
arbetsmarknaden skrevs in i lagen att anvisning till ungdomslagen kunde få
dröja upp till tre veckor - under sommarmånaderna tre månader.

Vår
erfarenhet är att anvisningen till ungdomslag nästan genomgående skett som
första åtgärd och utan att alternativ prövats på det sätt som statsmakterna
avsett med lagen.

När
arbetsförmedlingarna i starten av ungdomslagsverksamheten under kort tid
behövde placera ett stort antal arbetslösa 18- och 19-åringar är ett sådant
handlingssätt förståeligt mot bakgrund av begränsade resurser hos arbetsförmedlingarna.

Vi har emellertid under
vårt arbete mött många ungdomar i ungdomslag som inte tillhört denna
ursprungliga "stock" av arbetslösa ungdomar utan kommit in i
verksamheten senare under vintern och våren. Vi har inget intryck av att
anvisningen i deras fall skett efter längre tid eller med mer omsorgsfull
prövning av ahernativa åtgärder.

I
själva verket är anvisningen till ungdomslag också i dessa senare fall något
som sker omedelbart efter anmälan på arbetsförmedlingen.

-
Ungdomar som avslutat
beredskapsarbeten har i många fall omedelbart fått anvisning till ungdomslag -
ofta på samma arbetsplats och med samma arbetsuppgifter som förut

-
Ungdomar som haft ungdomsplats
i offentlig verksamhet hänvisas som det förefaller oss omgående till ungdomslag
när ungdomsplatsen måste lämnas. Också här fortsätter man då vanligtvis på
samma arbetsställe med samma arbetsuppgifter

-
I flera fall sker dessa
omvandlingar till ungdomslag utan att den berörda ungdomen överhuvud taget besöker
arbetsförmedlingen.

Delvis som en följd av den
snabba anvisningen till ungdomslag hamnar i ungdomslagen också många ungdomar
med rill synes goda förutsättningar att komma ut på den ordinarie
arbetsmarknaden. Vi har i våra intervjuer träffat mänga ungdomar med god
utbildning i kombination med aktuella arbetserfarenheter eller goda kontakter
med arbetsgivare som rimligtvis haft möjligheter att efter någon tid få
åtminstone tillfälliga arbeten.

Skr. 1984/85:88 103

Deras
erfarenheter har dä i allmänhet legat inom privat serviceverksamhet eller
offentlig vård.

I
flera fall har vi mött ungdomar som klargjort att de med säkerhet eller stor
sannolikhet skulle haft arbete av tämligen stor omfattning om de inte nu
befunnit sig i ungdomslag. När de för respektive arbetsförmedlare redovisat
sina erfarenheter och kontakter och uttryckt önskemål om arbete t. ex. inom
handeln har de mötts av hänvisningar till ungdomslagen som tillämplig i deras
fall.

Enligt
uppgifter från arbetsförmedlare är den korta anvisningstiden ett särskilt
problem då alternativet för den berörda ungdomen är någon form av mer begränsad
timanställning i t. ex. handeln eller värden. Pä dessa områden är nämligen
timanställningar ett naturligt sätt att komma in på den ordinarie
arbetsmarknaden. Dock tar det viss tid innan timanställningen får en sådan
omfattning att man närmar sig heltid för att så småningom eventuellt övergå i
ett mer fast anställningsförhållande.

Anvisning
till ungdomslag inom tre veckor gör att ungdomarna i sädana situationer inte
hinner kvalificera sig för mer omfattande arbete. Ungdomslagen kommer in i
förtid och hejdar en utveckling som kunnat leda till mer omfattande ordinarie
arbete.

7.3 Bristande
uppföljning

Enligt
ungdomslagens intentioner skall arbetsförmedlingen under tiden som ungdomen är
anvisad i ungdomslag fortsätta söka arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.

Omfattningen
av detta uppföljande arbete varierar och begränsas naturligtvis av tillgången
på resurser hos arbetsförmedlingen. Av intervjuer med ungdomar i ungdomslag att
döma förekommer en viss men begränsad uppföljande verksamhet. När ungdomarna
anvisas till ungdomslag förutskickas återkommande besök. En del ungdomar, men
långtifrån alla vi mött har också vid tidpunkten för vårt intervjuarbete haft
sådana återbesök hos arbetsförmedlingen. I allmänhet har dessa enligt
ungdomarnas mening varit av ett mer pliktskyldigt slag.

7.4 Ungdomslag
= offentlig verksamhet — för många felaktig arbetslivserfa

renhet

Ungdomslagen
fick sin slutliga utformning i riksdagsbehandlingen under senhösten 1983. I
lagen ges en möjlighet för ungdomar att via anställning i ungdomslag hos
kommunen "lånas ut" till privata arbetsgivare.

Denna
möjlighet liksom också viss starta eget-verksamhet som förutsattes kunna ske
via ungdomslagen har en helt marginell omfattning.

I
allt väsentligt måste vi därför konstatera att ungdomslagen är inriktad pä
offentlig verksamhet.

Skr. 1984/85:88 104

Tyngdpunkten
i verksamheten ligger också där huvuddelen av de offentliga resurserna satsas
nämligen i vård och omsorg i vid mening liksom även skolan. Mer tekniska
verksamheter som kommunala fastighets- och gatu-förvaltningar har engagerat ett
begränsat antal ungdomar i ungdomslag.

Denna renodlade inriktning
på offentlig verksamhet fördröjer på olika sätt ungdomarnas utträde på den
ordinarie arbetsmarknaden.

Särskilt allvarlig är
situationen för de många ungdomar som har både utbildning och intresse av att
arbeta inom näringslivet. Mänga av dessa har också mer eller mindre omfattande
erfarenhet av sommarjobb o dyl inom den privata arbetsmarknaden liksom även
arbeten vid sidan om studier.

Trots denna bakgrund har de
i många fall anvisats till ungdomslag. Sädana arbeten i ungdomslag innebär att
de visserligen får arbetslivserfarenhet i allmänhet men knappast relevant
arbetslivserfarenhet. Inom ungdomslagens ram har i allmänhet inte funnits
möjligheter att erbjuda sysselsättningar som liknat arbeten i näringslivet.
Oftast har man placerat ungdomar med inriktning pä arbete i industri — dvs. i
allmänhet pojkar — i någon kommunal teknisk förvaltning eller inom
transportverksamhet. Ungdomar med inriktning på handel och annan privat service
- oftast flickor — har haft ännu störte svårigheter att finna relevanta
uppgifter inom ramen för ungdomslag.

För pojkarnas del blir
placeringen i ungdomslag ibland en aktivitet som pågår fram till
värnpliktstjänstgöringen. Relevant arbetslivserfarenhet kan man då räkna med
först efter avslutad värnpliktsutbildning vilket i många fall betyder att
skolkunskapen ligger långt bakåt i tiden. Det är viktigt att en yrkesutbildning
kommer till snabb användning för att inte kunskaperna skall glömmas bort eller
utbildningen få ett lågt meritvärde vid en eventuell anställningsprövning.

Ungdomslagens inriktning
pä offentlig verksamhet motiverades bland annat av det samtidiga införandet av
ett annat arbetsmarknadspolitiskt medel avsett för rekrytering på den privata
arbetsmarknaden - rekryteringsstödet.

För 18- 19-åringarnas del
har ungdomslagen fått en många gånger störte omfattning än rekryteringsstödet
trots att arbetsförmedlingen haft tillgäng till bägge dessa
arbetsmarknadspolitiska instrument.

Förklaringen till detta
förhällande är att många arbetsförmedlingar vid introduktionen av dessa nya
arbetsmarknadspolitiska medel medvetet satte rekryteringsstödet i andra hand
vad beträffar 18-19-äringar. Anvisning till ungdomslag var en åtgärd som kunde
vidtas omedelbart varefter man hade möjlighet att arbeta vidare med andra
åtgärder.

Arbetsförmedlingar har
också i en del fall prioriterat långtidsarbetslösa före ungdomar vad beträffar
rekryteringsstödet. Till detta kommer att de båda instrumenten fungerar på
väsentligt olika sätt på olika delar av arbetsmarknaden. Medan ungdomslagen
förutsätter en tvångsmässighet -

Skr.
1984/85:88 105

kommuner skall erbjuda arbeten och ungdomar är skyldiga
att ta arbete inom ungdomslag om de inte skall förlora rätten till ekonomisk
ersättning - förutsätter användning av rekryteringsstödet att arbetsgivaren och
arbetsförmedlingen är överens om rekryteringsstödets användning i ett visst
individuellt fall. Här krävs således information, argumentering och förhandlingar
som inte är nödvändiga beträffande ungdomslagen.

Möjligheten
att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden är i hög grad beroende av i
vilken ursträckning ungdomarna via egna kontakter och arbetslivserfarenheter
får möjligheter att pröva arbeten och samtidigt också möjliggör för
arbetsgivare att pröva arbetsförmåga och intresse hos ungdomarna. I bästa fall
leder detta vidare till en mer fast anställning. Mot . den bakgrunden är ungdomslagens
inriktning på offentlig verksamhet problematisk:

Den offentliga verksamheten är visserligen stor men
omfattar ändå bara en tredjedel av arbetsmarknaden. Den större privata
arbetsmarknaden står följaktligen utanför den marknad 18- och 19-äringarna har
möjlighet att komma i kontakt med genom ungdomslagen. Därigenom minskar också
möjligheterna till utslussning på den öppna arbetsmarknaden.

Problemet är störst för heltidsarbetande inom ungdomslagen
eftersom halvtidsarbete som flertalet omfattas av ger större möjligheter till
kompletterande extraarbeten vid sidan om arbetet i ungdomslag. Många ungdomar
har också sådana extraarbeten.

Den offentliga arbetsmarknaden är inte endast en
delmarknad inom den störte helheten utan dessutom en delarbetsmarknad som
förutsätts ha väsentligt mycket mindre möjligheter än tidigare att erbjuda
arbete. Expansionskraften är bruten jämfört med utvecklingen under 1960- och
1970-talet.

Ambitionen i den ekonomiska politiken är i stället att
näringslivet och där särskilt industrin skall expandera. Möjligheten att komma
vidare från ungdomslag till ordinarie arbete i offentlig verksamhet är redan av
det skälet liten.

Därtill kommer att anställning i den offentliga sektorn
sker genom en mer formell prövning av utbildning och arbetserfarenheter än vad
som vanligtvis är fallet i näringslivet. Där har man i stället större
möjligheter att se på enskilda personers förmåga och intresse av att utföra ett
visst arbete snarare än formella meriter.

Ungdomar i 18- och l9-ärsåldern kan i stort sett aldrig konkurtera
vid tillsättande av offentliga tjänster. De har i allmänhet varken tillräcklig
utbildning eller erfarenhet. Med besparingsaktiviteter av olika slag under
senare år har också uppstått en LAS-kö av människor som har företrädesrätt när
offentliga arbetsgivare rekryterar personal till gamla eller nya tjänster.

Det är ett belysande faktum att ungdomar som haft privat
ungdomsplats sällan går in i ungdomslag när de fyller 18 år. Däremot är den
allmänna 8
Riksdagen 1984185. I saml. Nr 88

Skr. 1984/85:88 106

iakttagelsen
att ungdomar som haft ungdomsplats i offentlig tjänst fortsätter i ungdomslag.

Ett
visst undantag från denna allmänna svårighet att från ungdomslag komma vidare
till ordinarie arbete i offentlig verksamhet är landstingssektorn där
vårdverksamheten förefaller ha en stor rekryteringspotential.

I en del av våra
intervjuer med arbetsförmedlare har också pekats pä hur skapandet av arbeten i
offentlig tjänst (ungdomslag, beredskapsarbeten) hos en del ungdomar tenderar
att konservera attityder beträffande yrkesval som lämpligen borde brytas. Man
exemplifierar med många flickors inriktning på kontors- och daghemsarbete. Den
ordinarie arbetsmarknaden anses inte ha långsiktiga möjligheter att erbjuda
arbete ät alla som har denna inriktning. Ungdomslagen (och andra liknande akUviteter)
skjuter då upp en kanske nödvändig omprövning av yrkesvalet.

7.5
Ungdomar i ungdomslag söker ordinarie arbete mindre aktivt

Olika
undersökningar visar klart det positiva samband som råder mellan den aktivitet
en arbetssökande visar ifråga om att söka arbete och möjligheterna att få
arbete (se Harkman, A. Arbetslösa ungdomar i Stockholms län: Ungdomarnas
söksätt, Stockholm, 1983). Därför är det av största vikt att ungdomslagen inte
fungerar så att ungdomarna hindras eller påverkas att bli mindre aktiva sökande
gentemot den ordinarie arbetsmarknaden.

I
bakgrundsskrivningarna till lagen förutsätts att ungdomarna i ungdomslag skall
stå till arbetsmarknadens förfogande och vara beredda att ta även tillfälliga
arbeten utanför ungdomslagens ram.

Anvisningar av detta slag
har ett värde i de fall arbetsförmedlingen har möjlighet att anvisa ett arbete
på den ordinarie arbetsmarknaden eller ungdomen själv lyckats få ett erbjudande
om sådant arbete. - Arbetsförmedlare i en kommun rapporterar hur ungdomar i
ungdomslag, som kallats till besök på arbetsförmedlingen för att erbjudas
lediga industriarbeten inte dykt upp. Problemet är känt sedan tidigare beträffande
beredskapsarbetare.

Den
som inte tar vara pä en sådan chans att fä arbete pä den öppna marknaden är
rimligtvis inte särskilt aktiv i övrigt.

Det
förekommer i en hel del fall att ungdomar tillfälligtvis kliver av arbetet i
ungdomslagen för att ta tillfälliga arbeten. Som vi kan bedöma sker detta för
det mesta utan problem men i en del fall möts sådana avhopp av ovilja från den
berörda arbetsledningen. Man kommer inte ifrån det förhållandet att ingen
verksamhet mår väl av alltför täta och oplanerade personalbyten — särskilt inte
barnomsorg och andra vårdande verksamheter.

I
någon av de kommuner vi besökt har man infört den regeln att ungdomen som tar
ett tillfälligt arbete utanför ungdomslagens ram inte får komma tillbaka till
samma arbetsplats om han/hon varit borta minst fyra veckor.

Skr.
1984/85:88 107

Irtitation
hos den närmaste arbetsledningen och arbetskamrater kan i en del fall göra att
ungdomar i ungdomslag avstår från att ta tillfälliga arbeten som de annars haft
möjlighet till. Därtill kommer att en del ungdomar kan vara oinformerade om den
möjlighet de har att kliva av ungdomslaget för att senare återvända.

Den viktigaste
"inlåsande" effekten som ungdomslagen har är emellertid knuten till
den minskade aktivitet mänga ungdomar visar ifråga om att aktivt söka arbete
via utannonserade lediga platser eller mer direkt gentemot olika
arbetsplatser.

För
många ungdomar innebär ungdomslagen ett välkommet arbete som man trivs med och
kanske för framtiden är inriktad på. Vi har mött många ungdomar som öppet
medger att de nu är mindre aktiva i sitt sökande efter arbete än förut eller
helt upphört med sådant sökande.

Beteendet
förefaller vara särskilt vanligt hos ungdomar som genom sin personliga läggning
och en viss blygsamhet mer än andra behöver drivas pä.

Att
bli mindre aktiv sökande har ett visst samband med huruvida man har heltids-
eller halvtidsarbete i ungdomslag. Den halvtidsarbetande har genom den lägre
inkomsten naturligt nog större anledning att söka annat arbete.

Man
kan dock inte bortse från att även halvtidsinkomsten i ungdomslag (120
kronor/arbetsdag) för många är en kraftig förbättring jämfört med förhållandena
som rådde innan man började arbeta i ungdomslag. Flertalet ungdomar förefaller
dessutom bo kvar hos föräldrarna vilket givetvis ökar möjligheterna att klara
sig på den lägre inkomsten.

En
stor grupp ungdomar går in i ungdomslagen utan att ha haft KAS-ersättning
dessförinnan eftersom kvalifikationstiden för KAS är längre än de tre veckor en
anvisning till ungdomslagen högst får ta.

Efterhand som ungdomslagen
fortsätter att verka måste man dessutom räkna med att antalet heltidsarbetande
ökar. Ganska snabbt sprider sig kunskapen att rätt till helridsarbete i
ungdomslag förutsätter att man uppfyller arbets- eller medlemskravet i
villkoren för arbetslöshetsersättning. Man har därför på en del håll redan
märkt ett större intresse än förut av att tidigt komma med i facket — särskilt
tydligt hos ungdomar på ungdomsplats.

Det finns skäl att
särskilt framhålla det förhållandet att ungdomar på ungdomsplats i offentlig
verksamhet vanligtvis fortsätter i ungdomslag när de passerat 18-ärsgränsen. I
den mån de då är berättigade till arbetslöshetsersättning, vilket mänga är,
får de således heltidsplacering i ungdomslag som i en del fall kan sträcka sig
upp till tjugo års ålder. Den sammanlagda tiden i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder blir i sädana fall omkring tre är redan vid denna låga ålder.

De
som arbetar med ungdomslagen har den självklara ambitionen att skapa sådana
arbetstillfällen som ungdomarna trivs med och uppfattar som

Skr.
1984/85:88 108

meningsfulla.
Ungdomslagen ger stor handlingsfrihet i det avseendet. Detta kan emellertid få
den olyckliga effekten att ungdomarna stannar kvar längre i ungdomslag än de
annars skulle gjort.

-
En flicka arbetar som
fritidsassistent och är schemalagd som annan personal på fritidsgården. Hon kan
inte extraarbeta så mycket som hon har möjlighet till pga schemaläggningstiderna
och att hon dessutom har ett ansvar för verksamheten.

-
Några ungdomar i ett
teaterprojekt är sysselsatta med att utforma och sedan spela upp en pjäs -
under den tid projektet pågår är hon helt passiv som sökande på
arbetsmarknaden.

-
Hunddagis finns nu i flera
kommuner och sysselsätter företrädesvis djurintresserade flickor.

Många
handläggare av ungdomslag, arbetsförmedlare och ungdomar har pekat pä det
förhållandet att ungdomarna tar ett sådant ansvar för det de håller på med att
de blir passiva gentemot den ordinarie arbetsmarknaden. För arbetsförmedlarna
är problemet känt också frän beredskapsarbeten.

Problemet
tycks vara särskilt förknippat med olika typer av projekt som skapas inom ramen
för ungdomslag — t. ex. på kulturområdet.

Att
vara aktiv arbetssökande förutsätter ibland en beredvillighet att flytta från
orten för att ta arbete någon annanstans. I de fall ungdomarna har eget boende
- och särskilt om de är sammanboende — har de mindre intresse än annars av att
flytta från orten. Arbetet i ungdomslag kan i sådana fall bli ytterligare en
bindning till hemorten när flyttning kanske kan ge arbete på den öppna arbetsmarknaden.

7.6
Sammanfattning

Vissa
av de förhållanden vi redovisat i detta avsnitt och som sammantagna fördröjer utslussningen
av ungdomar på den öppna arbetsmarknaden kan förändras genom ett mer aktivt och
delvis annorlunda arbete med ungdomar i ungdomslag.

Dit
hör naturligtvis hur arbetsförmedlingarna sköter anvisningen av ungdomar till
ungdomslag — i vilken utsträckning man utnyttjar den anvisningstid som finns
och prövar alternativ etc. Dit hör också hur arbetsförmedlingarna arbetar med
uppföljningen av ungdomar i ungdomslag.

Enligt
vår uppfattning kommer dock flera grundläggande problem att kvarstå med den
utformning ungdomslagen nu har.

Ungdomslagen
har en generell och för primärkommunerna tvingande karaktär vilket gör det
omöjligt för arbetsförmedlingar att göra individuella bedömningar av
ungdomarnas behov och i vissa fall avstå från att erbjuda ungdomar
ungdomslagsarbete. Offentliga arbetsgivare har ett grundläggande intresse av
att utföra de arbeten som ungdomar nu utför inom ramen för ungdomslag och när
staten svarar för finansieringen är det för arbetsgivarna i statliga
myndigheter och verk, kommuner och landsting inget problem att ungdomarnas
utträde på den öppna arbetsmarknaden fördröjs.

Skr.
1984/85:88 109

Ungdomslagen
är i prakuken knutna till den offentliga sektorn med de mindre möjligheter till
övergångar till ordinarie arbete som då erbjuds ungdomarna.

Som
vi har visat minskar ungdomarnas egen sökaktivitet när de befinner sig i
ungdomslag. Det är sannolikt att aktivare arbetsförmedlingsinsatser endast
marginellt kan ändra detta beteende.

För
att komma tillrätta med dessa förhållanden krävs följaktligen förändringar i
utformningen av ungdomslagen.

8.
Samhällsekonomiska konsekvenser

Enligt
våra preliminära bedömningar finns tecken som tyder på att ungdomarnas utträde
på den öppna arbetsmarknaden har fördröjts genom införandet av ungdomslagen.

I
den utsträckning de arbeten som i frånvaro av ungdomslagen annars skulle ha
blivit besatta av 18-19-åringar inte besätts av andra arbetslösa uppstår en
samhällsekonomisk förlust.

Denna
förlust är i princip lika med bortfallet av den produktion som i annat fall
skulle åstadkommits.

På
grundval av våra begränsade studier är det inte möjligt att göra någon säker
beräkning av storleken av den samhällsekonomiska förlusten.

Av
mer pedagogiska skäl redovisar vi emellertid ett räkneexempel som syftar till
att visa grundelementen i en samhällsekonomisk kalkyl av ungdomslagens
verkningar.

Vi
tvingas då göra antaganden beträffande bl. a. antalet personer som ej utfört
arbete pä den öppna marknaden och storleken av det genomsnittliga värdet av den
förlorade arbetsinsatsen.

Om
produktionsvärdet sätts lika med lönen x 1.5 för att ta hänsyn till sociala
avgifter och vi antar en lön på 5000 kronor uppstår ett årligt produktionsvärde
på 90000 kronor/individ.

Detta
är sannolikt en underskattning med hänsyn tagen till att den arbetande också
ger ett bidrag till kapitalersättningen. Å andra sidan är det en överskattning
med hänsyn tagen till att ungdomslagen utgörs av en blandning av heltids- och halvtidsarbetande.

Med
antagandet att den samhällsekonomiska förlusten av varje individ som "frändras"
ett arbete på den öppna marknaden är 90000 kronor blir den årliga uppoffringen
90 miljoner kronor per lOOO-tal.

Om
vi vidare antar att antalet personer som "fråndragits" arbetsmarknaden
under 1984 är lika med den ökning av 18- 19-åringar i åtgärder som vi redovisat
i tidigare avsnitt skulle den ärliga samhällsekonomiska uppoffringen bli
omkring 90 miljoner kronor = 450 miljoner kronor.

Vidare
studier av ungdomslagens verkningar bör kunna ge störte säkerhet på flera av
de punkter som nu är mycket osäkra. Så småningom bör det

Skr. 1984/85:88 110

därför vara möjligt att göra en bedömning av storleken av
den samhällsekonomiska förlust som uppstår om ungdomarnas utslussning på den
öppna marknaden fördröjs och omvänt den vinst som uppstår om utslussningen
påskyndas.

9. Åtgärdssystem som lagrats ovanpå varandra

Innan vi redovisar våra överväganden och ger förslag till
fortsatta studier, beträffande ungdomslagen, behandlar vi i detta avsnitt
några viktigare åtgärdssystem som är avsedda att stödja ungdomarnas utträde på
arbetsmarknaden. Innehållet bygger på den mångfald sakuppgifter och reflektioner
som framkommit i arbetet vid sidan om vårt egentliga uppdrag.

Utgångspunkten
för denna redovisning har varit att det är värdefullt att kunna bedöma de
långsiktiga verkningarna av ungdomslagen mot bakgrund av de lärdomar man kan
dra av andra arbetsmarknadspolitiska medel som varit i användning under en
längre tid. Man kan således studera effekterna av dessa medel i förhållande
till de mål som angivits samt i förhållande till varandra. En viktig aspekt i
en sådan studie är att bedöma de arbetsmarknadspolitiska medlens inverkan på
arbetsmarknadens normala sökprocesser.

Styrande
för verksamheten har varit målsättningen att avskaffa arbetslösheten bland ungdomar.
Över tiden har detta lett till att de offentliga myndigheterna tillskapat en
mångfald olika åtgärdssystem utformade vid olika tidpunkter och hanterade av
olika verkställande organ med syftet att begränsa arbetslösheten för ungdomar.
Utan att pä något sätt ge sken av att vara fullständig redovisas här några av
de viktigaste åtgärdssystemen.

Redan i grundskolan introduceras obligatoriska inslag av
praktikarbeten för eleverna pä olika arbetsplatser. För denna verksamhet
ansvarar de olika skolförvaltningarnas SYO-konsulenter. Vid själva anskaffandet
av praktikplatserna medverkar emellertid de lokala arbetsförmedlingarna. Denna
medverkan är naturlig mot bakgrund av arbetsförmedlingarnas breda kontaktyta
med lokala arbetsgivare.

För de ungdomar som lämnar grundskolan utan att gå vidare
till gymnasieskolan och de som av olika skäl lämnar gymnasieskolan före 18 års
ålder

- med eller utan fullständig gymnasiekompetens - har
skolan genom

riksdagsbeslutet tilldelats ett s. k. uppföljningsansvar för 16- 17-åringarna.

Det viktigaste instrumentet inom ramen för detta uppföljningsansvar är

ungdomsplatserna.

Enligt
riksdagsbeslutet skall ungdomsplats kunna erbjudas den arbetslösa 16-17-åringen
såväl inom privat som offentlig verksamhet. En relativt

- Detta avsnitt har i något annorlunda form också återgivits
i Sinovas rapport till

Skolöverstyrelsen angående ungdomslagens inverkan på skolans uppföljningsan

svar för 16- och 17-åringar, som saknar arbete och ej studerar.

Skr.
1984/85:88 111

stor
andel av platserna är förlagda till näringslivet. Systemet med ett kommunalt
ansvar för 16-17-åringarna innebär att kommunen sköter platsförmedlingen för
denna ungdomsgrupp.

Vid 18 års ålder är det
formellt arbetsförmedlingen som skall sköta platsförmedlingen för ungdomarna.
Före den första januari 1984 bestod förmedlingarnas huvudsakliga insatser -
förutom vanlig platsförmedhng -av anvisning till beredskapsarbete eller
arbetsmarknadsinstitut/arbetsmarknadsutbildning.

Från
1984 har för arbetet med 18- och 19-åringar fillkommit rekryteringsstöd pä den
privata arbetsmarknaden och ungdomslag på den offentliga arbetsmarknaden.

Genom
riksdagsbeslut hösten 1983 gavs således primärkommunerna det yttersta ansvaret föratt
ge arbetslösa 18-19-åringar arbete inom offentlig förvaltning. Därmed svarar
kommunerna för platsförmedlingen även för denna grupp ungdomar men inom ramen
för en annan organisation än skolförvaltningen (med få undantag).

Vid
sidan av ungdomslagen förfogar arbetsmarknadsmyndigheterna över det s.k.
rekryteringsstödet som kan användas för bl.a. ungdomar som erbjuds anställning
i det privata näringslivet.

Från
20 ärs ålder är det äter igen arbetsförmedlingen som skall svara för
platsförmedlingen. För arbetslösa 20-24-åringar finns emellertid möjligheten
att genomgå arbetsmarknadsutbildning/arbetsmarknadsinstitut eller få ett
beredskapsarbete.

I
vissa kommuner finns en särskild beredskapsenhet. Den organisationen är ofta
fristående från den som arbetar med ungdomar 16-17 år och 18-19 år.

Sammanfattningsvis
kan konstateras att en mångfald olika åtgärdssystem har vuxit fram över tiden
för att hantera ungdomsarbetslösheten. Åtgärdssystemet har delat arbetslösa
ungdomar i tre grupper 16-17, 18-19 och 20-24 år med separata lösningar för
varje grupp.

Den successiva framväxten
av åtgärdssystem för att hantera ungdomsarbetslösheten har lett till att
arbetsgivarna för en liten eller obefintlig egen kostnad fått en allt störte
grupp ungdomar att välja mellan. Resultatet har blivit att kraven på
arbetskraften har höjts. Ungdomar i olika åldersgrupper konkurterar med
varandra om arbetstillfällen på en allt "tuffare" marknad.
Arbetsgivarna kan optimera de företagsekonomiska aspekterna och
"spela" med ungdomar i olika åtgärdssystem och olika kompetens-och subventioneringsgrad.
Tendenser finns att arbetsgivarnas "normala" sätt att rekrytera viss
arbetskraft blir allt mer "onormalt".

Införandet
av ungdomslagen har lett till att 16-17-åringarnas konkurrensmöjligheter har
minskat på den offentliga arbetsmarknaden. Detta beror pä att antalet ungdomar
med för arbetsgivaren låg eller obefintlig lönekostnad har ökat samtidigt som
den nytillkommande gruppen 18-19-åringar är billigare och ofta bättre utbildad.
16-17-åringar saknar också

Skr. 1984/85:88 112

körkort och har mer sällan någon arbetslivserfarenhet etc.
Vidare är de minderåriga och kan därför ej anställas för vissa arbetsuppgifter
och ej heller arbeta på obekväm arbetstid i samma utsträckning som 18-19-åringar.

Ungdomsplatserna är utformade för att subventionera
arbetsinsatser som genomförs av ungdomar 16-17 år inom såväl det privata näringslivet
som den offentliga sektorn. En stor andel av platserna finns inom näringslivet.

Ungdomslagen är primärt inriktad på subventionerade
insatser inom den offentliga sektorn med tyngdpunkt pä kommunerna.

Tillkomsten och utformningen av ungdomslagen har gjort
konkurrensen hårdare för 16- 17-åringar. Denna konkurrens har bl. a. lett till
att det blivit svårare att erhålla ungdomsplatser inom offentlig förvaltning
samtidigt som många ungdomsplatser omvandlats till ungdomslagsplatser, när ungdomarna
passerar 18-årsgränsen.

Den
privata marknaden är det andningshål som 16—17-åringarna fortfarande har.
Uppföljningsansvariga i kommunerna är eniga om att detta monopol för 16— 17-åringarna
inte får brytas om uppföljningsansvaret skall kunna fullföljas.

Organisatoriskt har systemets framväxt också inneburit
förändringar i ansvarstagandet för ungdomarna. Från att ursprungligen ha legat
hos arbetsförmedlingen har ansvaret allt mer blivit en primärkommunal angelägenhet.

Innan uppföljningsverksamheten fick sin nuvarande form
medverkade arbetsförmedlingen aktivt vid anskaffningen av ungdomsplatser. I och
med att riksdagen fattade beslut om att ge skolan ansvaret för uppföljningsverksamheten
har arbetsförmedlingarna mer eller mindre "abdikerat" från sin roll
att lotsa 16- 17-åringar ut på arbetsmarknaden.

På motsvarande sätt har ungdomslagens tillkomst inneburit
att ansvaret för 18— 19-åringarnas sysselsättning förskjutits från
arbetsförmedlingen till kommunen. Organisatoriskt har emellertid ansvaret lagts
på olika delar av den kommunala förvaltningen vilket lett till
samordningsproblem och revirtänkande. Resultatet har blivit att styrning och
ledning av resp. verksamhet har skett från olika kommunala förvaltningar.

Olika organisationer hanterar åtgärdssystem för samma
målgrupp. Detta har lett ull att var och en av organisationerna har en egen
platsförmedling med reserver av "lediga platser". Erfarenheterna från
kommunbesöken pekar på att samordningen mellan organisationerna i stort sett
saknas och att det idag förekommer konflikter och revirtänkande beträffande
platshanteringen.

Vidare har styrningen av och rutinerna kring verksamheten
på många håll lett till att samma arbetsgivare kan tillfrågas om
ungdomsplatser, ungdomslag och beredskapsarbeten - möta önskemål frän minst tre
häll -arbetsförmedling, skolans uppföljningsorganisation samt kommunens or-

Skr.
1984/85:88 113

ganisation för ungdomslag. Personal hos arbetsgivaren —
förvaltningschefer, institutionsföreståndare etc. har svårigheter att skilja
på åtgärdssystemen:

Klara tendenser finns redan till att de olika
åtgärdssystemen starkt påverkar varandras "marknader". Med
tillkomsten av ungdomslagen kan man räkna med att utrymmet för ungdomsplatser
och beredskapsarbete hos offentliga arbetsgivare minskar. Det finns redan idag
klara indikationer från kommunbesöken som tyder dels på att kommunerna
prioriterar platser till ungdomslag dels att alltfler ungdomsplatser i
offentlig förvaltning omvandlas till ungdomslagsplatser. Dessa platser
försvinner därmed ur platsbanken för 16- 17-åringarna.

Dessa tendenser understryker vikten av att ungdomslagen
inte utvidgas till att omfatta även den privata sektorn.

Entydiga erfarenheter frän våra kommunbesök visar att den
ungdom som haft ungdomsplats inom stat, kommun eller landsting får ungdomsplatsen
omvandlad till ungdomslag när han eller hon fyller 18 år. Därigenom sker en
mer eller mindre automatisk överflyttning från ett stödsystem till ett annat.
Eftersom det är sällsynt med övergångar från undomslag rill anställning hos
samma (offentliga) arbetsgivare finns en risk att ungdomslagsarbetet
fortsätter med beredskapsarbete efter fyllda 20 år.

För den som inte fortsätter studera efter grundskolan
eller avslutar/avbryter studierna före 18 års ålder kan pä detta sätt
samhällets olika arbetsmarknadspolitiska stödsystem under en läng följd av år
bli alternativet till arbete pä den öppna arbetsmarknaden. Detta har med
säkerhet långsiktiga negativa verkningar - vid övergången från skola till
arbetsliv blir arbete på den öppna arbetsmarknaden onormalt medan olika skapade
sysselsättningar blir det normala.

10. Överväganden

Enligt vår mening behöver ytterligare tid förflyta innan
ungdomslagen -eller andra åtgärdssystem för ungdomar - eventuellt ändras.
Fortsatta studier bör kunna ge ett mer definitivt svar på frågan om
ungdomslagen påverkar utslussningen av ungdomar på den öppna marknaden. De
överväganden vi tar upp i denna rapport bör därför betraktas som frågor att
närmare analysera och åtgärder som kan bli aktuella längre fram.

Ett grundläggande ställningstagande gäller hur det arbetsmarknadspoli-riska
åtgärdssystemet skall utformas med hänsyn till hela gruppen 16-24 år. Bör de
olika åtgärdssystemen omprövas med hänsyn till helheten hos ungdomar 16—24 år
eller skall man fortsätta att komplettera och bygga ut nu befintligt system med
den segmentering som gjorts i grupper av ungdomar 16-17, 18-19 och 20-24 år.

Förutsatt att de olika arbetsmarknadspolitiska
stödsystemen består i

Skr. 1984/85:88 114

sina
huvuddrag vill vi peka på följande punkter, som gäller utformningen och
hanteringen av dem:

-
utformningen av
subventionsgraden i systemen med hänsyn till ungdomars ålder och
kompetens/erfarenhet

-
åtgärdssystemens marknader dvs.
privata och offentliga arbetsgivare för olika system. En huvudfråga är: Skall
den privata marknaden i störte utsträckning öppnas för ungdomslagsarbete? Denna
fråga bör prövas utifrån en helhetssyn på hela gruppen ungdomar 16-24 är

-
arbetsförmedlingens tendenser
att successivt "abdikera" till förmån för ett kommunalt helhetsansvar
för ungdomsarbetslösheten. Skall kommunen i framtiden sköta platsförmedlingen
för hela gruppen 16-24-åringar? Skall arbetsförmedlingen åter arbeta aktivt med
platsförmedling för 16-17-åringar?

-
den organisatoriska lösningen
med ansvarsfördelning mellan flera kommunala enheter när det gäller
ungdomsarbetslösheten - skolan för 16-17-åringarna och sysselsättningsenheten
eller liknande för 18- 19-åringarna

-
arbetstider och lönesättning
för ungdomar yngre än eller fyllda 18 år -85 kronor för 8 timmar i 16-17 ärs
ålder och 120 kronor för 4 timmar i 18-19 års ålder

-
informationsutbytet mellan
kommunen och arbetsförmedlingen beträffande ungdomar som lämnar
uppföljningsverksamheten efter att ha fyllt 18 år.

Med
inriktning särskilt på ungdomslagen kan överväganden göras beträffande t. ex.:

-
anvisningstidens längd. Om
längre tid får/måste förflyta innan plats anvisas i ungdomslag ges
arbetsförmedlingen störte möjligheter att arbeta med andra
arbetsmarknadspolitiska medel. Ungdomarna får då också starkare incitament att
söka arbete på den öppna arbetsmarknaden.

-
begränsad tid i ungdomslag
(dvs. kortare tid än till fyllda 20 år). En sådan ändring av ungdomslagen ger
starkare incitament för arbetsförmedling och ungdomar att söka arbete pä den
öppna arbetsmarknaden.

-
individuell prövning hos
arbetsförmedlingen av enskilda ungdomars rätt att få en anvisning till
ungdomslag. Därigenom skulle ungdomslagen kunna förbehållas ungdomar med
särskilt stora problem på arbetsmarknaden t. ex. ofta återkommande eller
långvarig arbetslöshet.

Vi
är medvetna om att en sådan regeländring innebär ett brott mot ungdomslagens
grundtanke att alla ungdomar skall ha rätt till arbete i ungdomslag.

Skr, 1984/85:88 115

11.
Fortsatta studier

För
att kunna ge ett mer definitivt svar på frågan huruvida ungdomslagen påverkar utslussningen
av ungdomar på den öppna arbetsmarknaden krävs fortsatta studier av hur
ungdomslagen fungerar. Några av de frågor som är särskilt viktiga att studera
vidare är följande:

— Hur
sköter arbetsförmedlingarna anvisningen av ungdomar till ung

domslag och uppföljningen av ungdomar i ungdomslag? I vilken ut

sträckning blir den fortsatta hanteringen mer i linje med riksdagens

intentioner att en anvisning till ungdomslag skall vara den sista åtgärden

när andra medel redan är prövade?

Efter sommaren kan man
räkna med att en ny grupp ungdomar som lämnade skolan i juni anmäler sig som
sökande. Därtill kommer sannolikt andra ungdomar som under sommaren
tillfälligtvis lämnat ungdomslagsarbeten de haft tidigare.

Arbetsförmedlingarna
får därför en ökad arbetsbelastning de första höstmånaderna 1984.

— Ungdomarnas
egen sökaktivitet — hur påverkas den av arbetet i ung

domslag? Vi har redovisat tendenser till minskad sökaktivitet. Hur

påverkas sökaktiviteten av den tid man befinner sig i ungdomslag,

arbetets omfattning, egen ekonomi osv?

— Blir
arbete i ungdomslag fortsättningsvis mer aktuellt på den privata

arbetsmarknaden och vilka konsekvenser får i sä fall det ifråga om

framför allt konkurtens mellan olika ungdomsgrupper och arbetsmark

nadspolitiska åtgärdssystem?

— I
vilken utsträckning ersätter ungdomslagsarbete ordinarie arbeten av tillfällig
eller fast karaktär?

— Har
ungdomslagen ökat möjligheterna för andra arbetslösa än 18—19-åringar att få
arbete på den ordinarie arbetsmarknaden?

De metoder som kan vara
lämpliga i samband med fortsatta studier bör enligt vår mening förutom
fortsatta statistiska analyser innefatta fortsatta intervjuer på lokal nivå med
i första hand arbetsförmedlare, handläggare i kommuner och hos andra offentliga
arbetsgivare samt ungdomar.

Vad
beträffar ungdomarna kan det finnas anledning att överväga en bredare
kvantitativ undersökning i syfte att fä fram generaliserbara slutsatser
beträffande bl. a. kontakter med arbetsförmedling och egna sökaktiviteter.

För att pä ett riktigt
sätt kunna bedöma huruvida ungdomslagen påverkar utslussningen av ungdomar på
den öppna arbetsmarknaden är det också angeläget att fä ytterligare kunskap om
de "inslussningsjobb" eller introduktionsjobb som är aktuella för
ungdomar.

Arbetsmarknaden kan sägas
bestå dels av en dominerande formell arbetsmarknad dels av en informell
marknad. Den formella arbetsmarknaden består av fasta tjänster eller tjänster
som har så'dan varaktighet att de i

Skr.
1984/85:88 116

praktiken
kan betraktas som fasta. När arbeten på denna del av arbetsmarknaden blir
lediga söker man i allmänhet ersättare genom att anmäla lediga platser till
förmedlingen och via annonser och på andra sätt söka ny personal.

För
att kunna konkurrera om jobben på denna arbetsmarknad krävs ofta goda formella
meriter och förmåga att tala för sig. Det betyder att nytillträ-dande på
arbetsmarknaden i den män de är ungdomar med dåliga eller halvbra betyg eller
med utbildning i "fel" ämnen har mycket svårt att konkurtera.
Särskilt svårt är det att konkurtera med andra på den offentliga sektorn där
formella meriter väger tyngre än på den privata sidan.

För
att ungdomar skall komma ifråga på denna del av arbetsmarknaden krävs i
praktiken överefterfrågan på arbetskraft - något som inte förekommit under
senare år och knappast är aktuell framöver.

Den informella
arbetsmarknaden består av mer eller mindre tillfälliga jobb. Ibland får dessa
jobb en officiell prägel och utannonseras som lediga platser av vikariatstyp.
Ofta syns de emellertid inte via sådana kanaler eller andra officiella kanaler.
Ibland uppstår jobb på den informella arbetsmarknaden i mötet mellan en
arbetsgivare och en arbetssökande eller någon som står den arbetssökande nära.
Arbetsgivaren har en diffus uppfattning om att man för tillfället kanske
skulle kunna sysselsätta ytterligare någon person. Vid mötet finner man lämplig
person för den tillfälliga sysselsättningen som senare eventuellt förlängs och
i bästa fall övergår till fast anställning.

Rekryteringen
till jobb pä den informella arbetsmarknaden går i hög grad via kontakter med
arbetssökande eller föräldrar/släktingar/ kamrater till arbetssökande. Mer
sällan utnyttjas arbetsförmedlingen eller andra kanaler. Det beror bl. a. på
att jobbet egentligen inte finns utan skapas i en viss situation.

Denna
informella arbetsmarknad är sannolikt en Uten del av den totala arbetsmarknaden
men för nytillträdande — som i hög grad är just ungdomar - är den av stor
betydelse. Det är i huvudsak via denna arbetsmarknad man skaffar sig
arbetslivserfarenheter och kontakter som så småningom leder vidare till den
formella arbetsmarknaden.

Studier
av denna informella arbetsmarknad bör belysa storleken av den, i vilken grad
den förekommer inom olika näringsgrenar, privata och offentlig sektor,
säsongsfaktorer, konjunkturberoende, rekryteringsmönster.

Resultatet
av sådana studier kan bli kunskap av betydelse för bl. a. arbetsmarknadspolitikens
omfattning och inriktning på olika typer av åtgärder samt arbetsförmedlingens
sätt att arbeta.

Underbilaga 3:1

Antal 18-19-åringar som är arbetslösa eller i åtgärder
1982, 1983, 1984

Arbets-

Beredskap;

i-AMU

Rekryte-

Ungdoms-

Total

l ö sa

arbete

ringsst ö d

lag

1982

jan

17600

14700

3 300

35 600

febr

14500

17500

3 500

35 500

mars

12400

20100

3 200

35 700

april

11700

21400

3 200

36300

maj

11400

21 100

2700

35 200

juni

22100

14900

1800

38800

juli

25 500

6700

1500

33 700

aug

33 600

4600

2000

40200

sept

28000

13 600

2 500

44 100

okt

21500

20000

2900

44400

nov

18 300

23900

3 100

45 300

dec

20800

24800

2600

48200

1983

jan

19500

25 200

2900

47600

febr

17800

24 800

3 200

45 800

mars

18400

22700

3 100

44 200

april

17 300

20800

3 100

41200

maj

16200

17700

2500

36400

juni

28000

11300

1500

40800

juli

31 100

4 200

1100

36400

aug

36600

7 400

1900

45900

sept

30800

16500

2 300

49600

okt

24 500

21600

3 000

49100

nov

21300

24 300

3 200

48 800

dec

22700

24 500

3 300

50500

1984

jan

12200

20300

3600

400

13 800

50300

febr

5 300

15 100

3 600

1200

24600

49800

mars

5400

9700

3 200

1300

28600

48200

april

3900

6200

3000

3 200

30400

46700

maj

4 200

2400

2 500

4400

29200

42 700

juni

11900

1300

1500

4900

26700

46300

juli

6500

300

700

5000

25900

38400

aug

sept

okt

nov

dec

Källa: AMS

Anm. Uppgifterna är avrundade till närmaste hundratal.
Uppgifterna om rekryterings stöd är preliminära

Skr. 1984/85:88

118 Underbilaga
4

ARBETSMARKNADSDEPARTEMENTET

Statsrådet

1984-06-07

Ingela Svensson Enebygård 59040 KISA

Till Er som var med på Harpsund

Ungdomslagen har nu varit i kraft i närmare ett halvt år.

Som Ni kanske minns från tiden strax för jul innebar
riksdagsbeslutet om ungdomslagen att verksamheten skulle utvärderas och en
redovisning presenteras för riksdagen hösten 1984.

Uppdrag att göra utvärderingar har lagts ut dels på AMS
och SÖ, på konsultföretaget SINOVA och på Göteborgs universitet.

Arbetet med att sammanställa resultaten av de olika
utvärderingarna skall fullföljas i departementet under början av hösten.

Det vore av värde om jag inför den slutliga redovisningen
till riksdagen också kunde få ta del av Era synpunkter i frågan.

Jag vore därför tacksam om Ni, antingen gemensamt eller
enskilt, i brev till mig vill framföra hur Ni ser på denna fråga.

Med vänlig hälsning

Anna-Greta
Leijon

Likalydande till

Anna Blomgren, Malmö Björn Thiele, Tranås Michael Östlund,
Växjö Terje Johansson, Mölndal Mia Lindh, Moholm Marlene Barazi, Norsborg Per
Ågren, Kariskoga Kjell Strömberg, Örebro Göran Wikerdahl, Köping Pamela Warren,
Ockelbo Ticki Johansson, Eskilstuna

Lars Åström. Alnö

Bengt Olof
Forsberg, Vilhelmina

Eva
Isaksson, Piteå

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1984