Prop. 1984/85:98

Prop.
1984/85:98

Regeringens proposition

1984/85:98

om en friare nämndorganisation i landstingskommunerna;

beslutad den 6 december 1984

Regeringen föreslår riksdagen all anta de förslag som har
tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprolokoll.

På regeringens vägnar

OLOF PALME

BO HOLMBERG

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att landstingskommunerna ges
större frihet att själva utforma sin nämndorganisalion. Hälso- och
sjukvårdslagens system med särskilda organ skall kunna tillämpas inom nästan
hela det landstingskommunala verksamhetsområdet. De särskilda organen får ges
uppgifter för både en viss del av den landstingskommunala verksamheten och för
verksamhet som enbart avser ett geografiskt avgränsat område. De särskilda
organen får också ges uppgifter som griper över flera nämnders ansvarsområden.
Härigenom får landstingskommunerna på motsvarande sätt som kommunerna möjlighet
att samordna sin nämndorganisation lokalt.

De nya reglerna om den friare nämndorganisationen samlas i
en särskild lag. Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 98

Prop. 1984/85:98 2

Förslag till

Lag om särskilda organ i landstingskommunerna

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Landstingskommunerna får inrätta särskilda organ
enligt bestämmelser

na i denna lag.

Vad som i lagen sägs om landstingskommuner gäller också
kommuner som inte ingår i en landstingskommun. Bestämmelser om landstinget
eller förvaltningsutskottet skall därvid avse kommunfullmäktige respektive kommunstyrelsen.

2 § Ett särskilt organ får under en eller flera nämnder
handha förvaltning

och verkställighet för en del av landstingskommunen eller för en eller flera

anläggningar. Det får också under en eller flera nämnder handha förvaltning

och verkställighet för en eller flera delar av den landstingskommunala

verksamheten.

Ett särskilt organ får handha förvaltning och
verkställighet under ett eller flera andra särskilda organ.

3 § Särskilda organ får ges till uppgift att handha
förvaltning och verkställig

het som enligt lag eller annan författning ankommer på hälso- och sjukvårds

nämnden, tandvårdsnämnden, omsorgsstyrelsen och utbildningsnämnden

eller som kan handhas av sådana nämnder som avses i 3 kap. 13 § andra

stycket kommunallagen (1977:179).

4§ För särskilda organ gäller vad som i lag eller annan
författning är föreskrivet om den eller de nämnder på vilka uppgifterna annars
ankommer.

5 § Landstinget får föreskriva att ett särskilt organ inte
får väcka ärende hos landstinget.

Landstinget får också föreskriva all ett särskilt organ
skall lämna sitt budgetförslag till den nämnd inom vars verksamhetsområde
organet handhar förvaltning och verkställighet. Förvaltningsutskottet får bestämma
inom vilken tid budgetförslaget skall lämnas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

För verksamhet som enligt särskilda författningar ankommer
på sådana landstingskommunala nämnder som anges i 3 § får landstingskommunerna
fram till den 1 januari 1988 inrätta särskilda organ med ledamöter och
suppleanter som väljs för kortare mandatlid än vad som följer av 3 kap. 5 §
första stycket kommunallagen (1977:179). I sådant fall skall mandattiden
upphöra med utgången av år 1988.

Prop. 1984/85:98 3

Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179)

Härigenom föreskrivs alt 3 kap. 13 § kommunallagen
(1977:179) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 13 §'

Fullmäktige tillsätter nämnder för förvaltning och
verkställighet som enligt särskilda författningar ankommer på dessa. För sådana
nämnder gäller vad som är föreskrivet i dessa författningar.

För förvaltning och verkställighet i övrigt får
fullmäktige tillsätta de nämnder som behövs. Ledamöter och suppleanter i sådan
nämnd väljes av fullmäktige till det antal som fullmäktige bestämmer.
Beträffande sådan nämnd skall vad som är föreskrivet beträffande styrelsen i 2
§ andra stycket, 3 § första stycket, 4 §,5 § tredje stycket, 7-12 §§ och, utom
i fråga om nämnd i Stockholms kommun, 6 § tillämpas på motsvarande sätt.

Om vissa lokala organ i kommu- Om vissa lokala organ i kommu-

nerna finns särskilda bestämmelser. nerna och särskilda
organ i landstingskommunerna finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Senaste lydelse 1979:407.

Prop. 1984/85:98 4

Förslag till

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 11 och 12 §§ hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 §

Ett eller flera särskilda organ får Av lagen (1985: ) om särskilda

tillsättas för att under hälso- och organ i
landstingskommunerna

sjukvårdsnämnden
leda hälso- och /rawgåra/f särskilda organ får tillsäl-

sjukvården,
vorfoc/ieff/orden verfe- tas för att under hälso- och sjuk-

samhel
som landstingskommunen vårdsnämnden leda hälso- och sjuk-

bestämmer. vården.

12 §

I fråga om särskild hälso- och I fråga om särskild hälso- och

sjukvårdsnämnd
och organ som av- sjukvårdsnämnd gäller bestämmel-

ses i 11 §
gäller bestämmelserna i serna i 3 kap. 2-12 §§ kommunal-

3 kap. 2-12 §§ kommunallagen lagen (1977:179) i fillämpliga delar.

(1977:179)1 fillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop. 1984/85:98

Utdrag

CIVILDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-12-06

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och
statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Boström, Bodström, Göransson, Gradin, Holmberg, Hellström,
Thunborg

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om en friare nämndorganisation i
landstingskommunerna

1 Inledning

Inom det kommunala området pågår sedan flera år ett
omfattande arbete som syftar fill att öka den kommunala självstyrelsen och fördjupa
den kommunala demokratin. Kommunaldemokrariska kommittén (Kn 1977:07)' har haft
till uppgift att överväga reformer som kan stärka medborgarinflytan-det inom
kommuner och landstingskommuner. Slat-kommunberedningen (C 1983:02) överväger
olika förändringar som bör göras i ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan
stat och kommun. Beredningen svarar också för genomförandet av en
försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse. 1983 års demokratiberedning
(C 1983:03) studerar och analyserar problem och hinder som kan finnas för
medborgarna att delta i samhällsarbetet inom kommunerna. En annan uppgift för
beredningen är att lägga fram idéer om och förslag till ett förändringsarbete
som syftar till att öka medborgarnas, partiernas och övriga folkrörelsers
möjligheter fill aktiv medverkan, delaktighet och ansvar i den kommunala
verksamheten. Beredningen skall också lägg fram förslag om principerna för en
ny kommunallag.

Kommunerna kan sedan den 1 januari 1980 inrätta olika
typer av lokala nämnder med stöd av lagen (1979:408) om vissa lokala organ i
kommunerna (omtryckt 1979:1167, ändrad senast 1983:304). Lagens syfte är att
möjliggöra för kommunerna att förankra sin verksamhet lokalt. Lokalorganslagen
är inte tillämplig på landstingskommunerna. För deras del kan emellertid i viss

' Kommunalrådet Lars Eric Ericsson, ordförande,
överförmyndaren Leif Andersson, landstingsrådet Bror R. Eriksson,
landstingsrådet Karl-Gunnar Holmqvist, f. d. partisekreteraren Gustaf Jonnergård,
kommunalrådet Anita Jonsson, kommunalrådet Rune Zachrisson och
kommunalkonsulenten Göran Åstrand.

Prop. 1984/85:98 6

utsträckning liknande organ inrättas sektorsvis med stöd
av annan lagstiftning.

Kommunaldemokratiska kommittén har i betänkandet (Ds C
1983:3) Lokala organ i landstingskommunerna föreslagit alt verksamheten med
lokala organ i kommunerna utvidgas så alt också landstingskommunerna får
möjlighet att inrätta sådana organ. Belänkandet bör i den del det innehåller en
sammanfattning av kommitténs överväganden och förslag samt en redogörelse för
nuvarande ordning fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1. De förfaltningsförslag
som läggs fram i betänkandet bör fogas till protokollet som bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till
protokollet i ärendet som bdaga 3.

I prop. 1983/84:152 (s. 18) om försöksverksamhet med ökad
kommunal självstyrelse berörde jag frågan om lokala organ i
landstingskommunerna. Jag uppgav därvid att jag avsåg att återkomma till
regeringen med ett förslag i ämnet. Efter samråd med cheferna för
socialdepartementet och utbildningsdepartementet samt statsråden Sigurdsen och
Göransson tar jag nu upp denna fråga.

2 Allmän motivering

2.1 En friare nämndorganisation i landstingskommunerna

Mitt förslag: Landstingskommunerna ges större frihet att
själva utforma sin nämndorganisation.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till alt
landstingskommunerna får en större frihet att utforma sin organisation.

Skälen för mitt förslag: Som jag redan har nämnt pågår det
sedan flera år ett omfattande förändringsarbete med syfte att öka den kommunala
självstyrelsen och fördjupa den kommunala demokratin. Arbetet går bl. a. ut på
att ge människorna flera möjligheter till inflytande och deltagande t. ex.
genom brukarmedverkan i olika former. Genom reformarbetet skall det också tas
fram underlag för all minska den statliga detaljregleringen och ge kommuner och
landstingskommuner större frihet att anpassa sin organisation till lokala
förhållanden. En ökad frihet för landstingskommunerna alt införa en
decentraliserad organisation får ses som ett betydelsefullt led i delta
förändringsarbete.

Kommunerna får enligt lagen om vissa lokala organ i
kommunerna inrätta

Prop. 1984/85:98 7

lokala organ inom både det specialreglerade området och
det kommunallags-reglerade området. Avsikten med lokalorganslagen är att ge
kommunerna stor frihet att förankra sin verksamhet lokalt. Lokalorganslagen är
inte tvingande utan öppnar möjligheter för kommunerna att inrätta lokala organ.
Fullmäktige bestämmer de lokala organens kompetens. Med den lagtekniska lösning
som valts kan i stort sett alla uppgifter som sköts av de centrala
facknämnderna läggas ut till lokala organ, om uppgifterna är lämpliga att
handlägga på den nivån.

Lokalorganslagen gäller inte för landstingskommunerna.
Dessa kan emellertid med stöd av bestämmelser i vissa specialförfattningar
redan nu inrätta nämnder med lokalt eller på annat sätt begränsad kompetens.

På det helt dominerande verksamhetsområdet, hälso- och
sjukvården, har del sedan länge rått stor frihet för landstingskommunerna att
utforma sin organisation. Den nya hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, ändrad
senast 1983:335) har befäst och ytterligare vidgat denna frihet. Av 11 §
framgår sålunda att ett eller flera särskilda organ får tillsättas för att
under hälso- och sjukvårdsnämnden leda hälso- och sjukvården, vart och ett för
den verksamhet som landstingskommunen bestämmer. På hälso- och sjukvårdens
område kan landstingskommunerna vidare enligt lagen (1980:12) om förtroendenämnder
inom hälso- och sjukvården (ändrad senast 1982:765) välja att inrätta en
central förtroendenämnd eller flera sådana nämnder med ansvar för var sin del
av landstingskommunen. Lagen är tidsbegränsad.

Lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (ändrad
senast 1982:404) ger landstingskommunerna möjlighet att inrätta styrelser för
förvaltning och verkställighet på lokal nivå. Enligt folhögskoleförordningen
(1977:551, omtryckt 1983:510) skall det vidare finnas en styrelse för varje
folkhögskola. En sådan styrelse är en obligatorisk nämnd.

När det gäller det kommunallagsreglerade området har
landstingskommunerna samma möjlighet som kommunerna att inrätta nämnder för
förvaltning och verkställighet för en eller flera anläggningar, s. k.
institutionsstyrelser (3 kap. 13 § andra stycket kommunallagen). Principen om
landsrings-kommunen som en odelad förvaltningsenhet hindrar alltså inte att
sådana lokala nämnder inrättas.

Av vad jag nu har anfört framgår, att landstingskommunerna
har möjlighet att för en betydande del av sin verksamhet decentralisera sin
nämndorganisation. För flera verksamhetsgrenar är detta emellertid inte
möjligt. Det är inte fillåtel för landstingskommunerna att decentralisera
organisationen för tandvården, omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda
(inkl. särskolan) eller gymnasieskolan. Landstingskommunerna har inte heller
samma möjlighet som kommunerna alt samordna sin verksamhet på det lokala
planet. De lokala nämnder som kan inrättas i landstingskommunerna får nämligen
endast handha förvaltning och verkställighet inom en och samma sektor av den landslingskommunala
verksamheten. De lokala nämnder som inrättas i kommunerna enligt lokalorganslagen
kan däremot

Prop. 1984/85:98 8

vara sektorsövergripande, dvs. ges uppgifter som griper
över flera nämnders ansvarsområden.

I många landstingskommuner prövar man nya
organisationsmodeller. Detta har blivit möjligt genom landstingskommunernas
frihet att organisera sin verksamhet inom hälso- och sjukvårdsområdet. Hälso-
och sjukvårdslagen medger nämligen att särskilda organ kan inrättas dels för
lokala uppgifter dels för uppgifter inom en speciell del av hälso- och
sjukvården.

Ofta har man inrättat särskilda organ med ett
ansvarsområde som är geografiskt avgränsat. Sådana organ benämns vanligen
direktioner eller primärvårdsnämnder. Till direktionernas arbetsuppgifter hör
oftast förvaltningen av ett länsdelssjukhus och primärvården i flera kommuner.
De flesta landstingskommunerna har någon form av sådana direktioner. Genom
primärvårdsnämnder kan landstingskommunen ytterligare decentralisera hälso- och
sjukvårdsorganisationen. Primärvårdsnämnderna handhar öppenvården vid
vårdcentralerna i en kommun. Ansvarsområdet kan också omfatta sjukhem, hemsjukvård
m. m.

Landstingskommunerna kan också inrätta särskilda organ med
ett övergripande ansvar för en del av hälso- och sjukvården. I någon
landstingskommun har man sålunda inrättat en länssjukvårdsnämnd med uppgift att
i första hand ansvara för verksamheten vid sjukhusen inom landstingskommunen.
Ett annat exempel på särskilda organ med övergripande uppgifter är blocknämnder
som kan ansvara för olika delområden av den landstingskommunala verksamheten,
t. ex. psykiatri eller långvård.

Förutom den nu redovisade organisationen har ett antal
landstingskommuner planerat att införa en ny organisation, som innebär att man
under centrala nämnder inrättar sektorsövergripande organ. En sådan
organisation kräver emellertid att landstingskommunerna får en ökad frihet att
bestämma om sin organisation. Från några håll har man därför hemställt om
sådana lagändringar att landstingskommunerna får samma möjligheter som kommunerna
att inrätta lokala organ.

Enligt min mening är det väsentligt att öka kommunmedlemmarnas
intresse för den landstingskommunala verksamheten. De kan i dag ha svårt att
förstå landstingskommunernas roll som serviceorgan på del lokala planet. Många
kommunmedlemmar anser också alt den landslingskommunala verksamheten är svår
att överblicka. De har i regel ett betydligt längre avstånd till
landstingskommunernas förtroendevalda än till kommunernas. De många
människornas medverkan i gemensamma lokala angelägenheter har en gammal
tradition i det svenska samhället. Ett omfattande folkligt engagemang i del
landstingskommunala arbetet har ett stort värde. Jag anser därför att det är
viktigt att kommunmedlemmarna ges ökade möjligheter alt påverka den
landstingskommunala verksamheten. Ökade möjligheter för landstingskommunerna
att bestämma om sin organisation kan underlätta medborgarnas medverkan. Detta
överensstämmer med inriktningen av det förändringsarbete som jag tidigare har
redovisat.

Prop. 1984/85:98 9

I prop. 1982/83:97 om de förtroendevaldas arbetsförutsättningar
i kommuner och landstingskommuner m. m. anförde jag att det är viktigt från
demokratisk synpunkt att så många medborgare som möjligt får tillfälle att
medverka i kommunernas och landstingskommunernas verksamhet. En utbyggd och
decentraliserad organisation ger möjlighet till en samordnad verksamhet som
också skapar bättre förutsättningar för att engagera flera medborgare i den
landstingskommunala verksamheten. En decentralisering innebär sannolikt också
att man får en effektivare och mera serviceinriktad verksamhet. En ökad
decentralisering av den landstingskommunala förtro-endemannaorganisationen kan
dessutom underlätta för de politiska partierna att delta i utformningen av den
landslingskommunala verksamheten.

Av det anförda följer att det är ytterst angelägel att
främja de strävanden som finns i landstingskommunerna att finna en lämplig
organisationsform. De rättsliga hinder som finns för att införa en friare
organisation måste alltså undanröjas. Härigenom får landstingskommunerna ökade
möjligheter att skapa en lokal förankring och samordning av sin verksamhet. En
samverkan mellan landstingskommunerna och kommunerna kan också underlättas.

På grund av vad jag nu har anfört bör landstingskommunerna
ges en ökad frihet all utforma sin organisation och samordna sin verksamhet.
För att detta skall vara möjligt krävs lagstiftningsåtgärder. Jag återkommer
till lagstiftningsfrågan sedan jag har redogjort för hur reformen enligt min
mening bör utformas.

2.2 Särskilda organ med vidgade uppgifter

Mitt förslag: Landstingskommunerna ges möjlighet att inom
större delen av den landstingskommunala verksamheten inrätta särskilda organ.
Dessa får ges uppgifter både för en viss del av den landstingskommunala
verksamheten och för verksamheten inom ett geografiskt avgränsat område. De får
också ges uppgifter som griper över flera nämnders ansvarsområden.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag på det
sättet att landstingskommunerna ges möjlighet att inrätta särskilda organ för
omsorgen om de psykiskt utvecklingsstörda och för tandvården. I övrigt
föreslår kommittén att lokala organ får inrättas enligt lokalorganslagen inom
utbildningens område och för den kommunallagsreglerade verksamheten. Förslaget
öppnar endast en begränsad möjlighet för landstingskommunerna att inrätta organ
med uppgifter som griper över flera nämnders ansvarsområden.

Prop. 1984/85:98 10

Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ställer sig
bakom kommitténs förslag. Flera menar dock att det är naturligt att
landstingskommunerna ges samma möjlighet som kommunerna att inrätta lokala
organ. En del remissinstanser har invändningar mot att kommitténs förslag inte
i tillräcklig utsträckning tillgodoser önskemålet att inrätta organ som har
uppgifter som griper över flera nämnders ansvarsområden.

Skälen för mitt förslag: Olika lösningar kan övervägas när
det gäller att ge landstingskommunerna en större frihet att bestämma om sin
nämndorganisation.

Kommittén har föreslagit en lösning som innebär att
landstingskommunerna får möjlighet att inrätta lokala organ enligt lokalorganslagen
på vissa områden. Del gäller utbildningsnämndens och de kommunallagsreglerade
nämndernas verksamhetsområden. På några andra områden föreslås hälso-och
sjukvårdslagens system med särskilda organ bli tillämpat. Det är alltså frågan
om ett blandat system med olika rättsregler för skilda verksamhetsområden.

En avgörande invändning mot förslaget är att det endast i
mycket begränsad utsträckning medger att landstingskommunerna inrättar sektorsövergripande
organ. Ett väsentligt inslag i reformen måste vara att landstingskommunerna får
denna möjlighet. Det är en förutsättning för all de organisationsförändringar
som planeras i en del landstingskommuner skall kunna genomföras. Enligt min
mening måste alltså reformen bygga på att landstingskommunerna i största
möjliga utsträckning skall kunna inrätta sektorsövergripande organ. Härigenom
skapas ökade möjligheter till samordning av den landstingskommunala verksamheten
och förutsättningar för ett effektivt samutnyttjande av de landslingskommunala
resurserna.

En renodlad tillämpning av lokalorganslagen på
landstingskommunerna skulle visserligen tillgodose deras behov av sektorsövergripande
lokala organ med både obligatoriska och fakultativa uppgifter. En sådan
tillämpning skulle dock innebära mycket väsentliga avsteg från det nu
existerande systemet inom hälso- och sjukvårdsområdet. Av detta skäl kan enligt
min uppfattning en renodlad tillämpning av lokalorganslagen på landstingskommunerna
inte komma i fråga.

I stället är det i första hand två alternativ som kan bli
aktuella. Det ena är att göra lokalorganslagen delvis tillämplig på
landstingskommunerna. Det andra är att låta hälso- och sjukvårdslagens system
med särskilda organ omfatta också andra verksamhetsgrenar.

Alternativet med att delvis tillämpa lokalorganslagen på
landstingskommunerna skulle innebära att hälso- och sjukvårdslagens nuvarande
system med särskilda organ behölls och att lokalorganslagens syslem tillämpades
parallellt med detta. En landstingskommun som önskar tillägga särskilda organ
med lokalt avgränsad kompetens, t. ex. distriktsdirektioner och
primärvårdsnämnder, uppgifter utanför hälso- och sjukvården måste inrätta dessa
som lokala organ enligt lokalorganslagen. Inom hälso- och sjukvården

Prop. 1984/85:98 \ 11

skulle då två typer av organ kunna firinas i
organisationen gentemot vilka hälso- och sjukvårdsnämnden skulle ha olika
befogenheter. Enligt min mening är delta inte tillfredsställande. Jag anser
nämligen att en sådan splittring av lagstiftningen kommer att medföra
tillämpningssvårigheter i landstingskommunerna. En anpassning till lokalorganslagens
system skulle för vissa landstingskommuner således sannolikt tvinga fram icke
önskade ändringar i organisationen för alt de skulle få till stånd en ökad
lokal förankring. Slutsatsen av del resonemang jag har fört nu är all lokalorganslagen
inte bör tillämpas i landstingskommunerna.

Enligt min mening måste en viktig utgångspunkt vara att
ett nytt organisatoriskt system i största möjliga utsträckning knyter an till
landstingskommunernas nuvarande organisation och de förändringar som man planerar.
Härigenom blir det möjligt att genomföra reformen utan omfattande
organisatoriska förändringar i landstingskommunerna.

Dessa överväganden har lett mig till slutsatsen att man
bör bygga vidare på del system med särskilda organ som redan finns på hälso-
och sjukvårdsområdet. Vad del gäller är att skapa förutsättningar för alt
särskilda organ skall kunna inrättas även inom andra sektorer av den
landstingskommunala verksamheten samtidigt som man ger dessa organ möjligheter
att på samma sätt som de lokala organen i kommunerna kunna handha uppgifter
inom flera verksamhetsområden.

Jag föreslår alltså all hälso- och sjukvårdslagens syslem
med särskilda organ tillämpas på större delen av del landstingskommunala
verksamhetsområdet. Genom att jag knyter an till och vidareutvecklar det
system som redan tillämpas inom en stor del av verksamheten behöver
landstingskommunerna inte anpassa sig till ett helt nytt system. Den valda
lösningen ger landstingskommunerna möjlighet att utan stora organisatoriska
insatser ge redan inrättade särskilda organ .sektorsövergripande uppgifter.
Härigenom tillgodoser jag de önskemål om möjligheter alt inrätta sektorsövergripande
organ som har framförts av en del remissinstanser. De särskilda organen bör
kunna få uppgifter både för en viss del av den landslingskommunala verksamheten
och för verksamhet inom ett geografiskt avgränsat område.

2.3 De särskilda organens verksamhetsområden

Mitt förslag: De särskilda organen får ha uppgifter inom hälso-
och sjukvårdnämndens, tandvårdsnämndens, omsorgsslyrelsens, utbildningsnämndens
och de kommunallagsreglerade nämndernas verksamhetsområden.

Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med milt
förslag. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till
kommitténs

Prop. 1984/85:98 12

förslag. 1 något fall anförs tveksamhet mot att förlägga
uppgifter enligt omsorgslagen till lokal nivå. En del remissinstanser anser att
institutionsstyrelser bör kunna inrättas inom alla de specialreglerade områdena.
Någon remissinstans ifrågasätter om inte kommitténs förslag borde ha omfattat
också folkhögskolorna.

Skälen för mitt förslag: Min utgångspunkt är att
landstingskommunerna skall få möjlighet att ge de särskilda organen så vida
befogenheter som möjligt. Detta ligger i linje med vad jag tidigare har sagt om
en ökad frihet för landstingskommunerna att själva bestämma om sin
organisation. Endast om tungt vägande skäl föreligger bör därför något område undantas
från del av mig föreslagna systemet.

Den av mig förordade lösningen att bygga vidare på det
redan tillämpade systemet med särskilda organ inom hälso- och sjukvårdsområdet
innebär alt landstingskommunerna får inrätta institutionsstyrelser inom de
verksamhetsområden där särskilda organ kan förekomma. Därmed tillgodoses
önskemålet från en del remissinstanser att institutionsstyrelser skall få
förekomma i ökad utsträckning på det specialreglerade området.

Som jag tidigare har nämnt är det möjligt för
landstingskommunerna att inrätta förtroendenämnder med lokalt avgränsad
kompetens. Lagen om förtroendenämnder avser en försöksverksamhet som är
tidsbegränsad. Verksamheten har utvärderats i en rapport (DsS 1984:16)
Förtroendenämnder inom hälso- och sjukvården. I denna föreslås att
försöksverksamheten permanentas. Med hänsyn till att frågan om fortsatt
lagstiftning rörande förtroendenämndernas uppgifter och ställning inte har
slutbehandlats är jag nu inte beredd att föreslå att det skall vara möjligt att
inrätta särskilda organ under en central förtroendenämnd.

Jag har i del tidigare angett att styrelsen för en
folkhögskola är en obligatorisk nämnd. En del remissinstanser anser att
styrelser för folkhögskolor borde kunna inordnas under en central nämnd, t.
ex. utbildningsnämnden. Frågan om folkhögskolestyrelsernas ställning berör
inte bara landstingskommunerna utan även organisationer och andra juridiska
personer som driver folkhögskolor. Om landstingskommunernas folkhögskole-verksamhel
skulle inrymmas i del system som jag förordar skulle del få den effekten att
två system för styrelse av folkhögskolor skulle tillämpas. Jag anser alt delta
inte är en lämplig ordning. Enligt min mening bör del därför inte göras några
förändringar av reglerna på folkhögskoleområdet.

Kommittén har övervägt om dess förslag bör omfatta de
styrelser för hem för vård eller boende som landstingskommuner och kommuner
måste inrätta enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Förvaltning och
verkställighet kan enligt lagen läggas på en särskild styrelse, på en styrelse
för flera hem eller på en befintlig nämnd. Kommittén anser att styrelserna för
hemmen för vård eller boende även fortsättningsvis bör regleras genom en
specialförfattning. Jag delar denna uppfattning och avstår därför från att
låta systemet med särskilda organ omfatta styrelser för hem för vård eller
boende enligt lagen om vård av missbrukare i vissa fall.

Prop. 1984/85:98 13

Jag har nu redogjort för de undantag som jag anser bör
göras när det gäller landstingskommunernas möjligheter att inrätta särskilda
organ. Jag anser följaktligen att de särskilda organen bör kunna tillföras
uppgifter som faller inom hälso- och sjukvårdsnämndens, tandvårdsnämndens, omsorgsslyrelsens,
utbildningsnämndens och de kommunallagsreglerade nämndernas verksamhetsområden.

Tanken med reformen är att öppna möjligheter för
landstingskommunerna att inrätta särskilda organ inom de verksamhetsområden
jag nu har nämnt. Det får sedan ankomma på varje landstingskommun att besluta
om och i vilken utsträckning särskilda organ skall inrättas. Av kommunallagen
följer att det är landstinget som har att fatta sådana beslut: Därvid har
landstinget att ta ställning till varje organs uppgifter. Kommittén har
särskilt understrukit vikten av att det genom reglementen klargörs vilka
uppgifter varje organ skall ha och att strikta kompetensgränser dras upp. Jag
kan ansluta mig till den uppfattning som kommittén sålunda har gett uttryck ål.

2.4 De särskilda organens ställning

Mitt förslag: De särskilda organen skall verka under en
eller flera nämnder. Ett särskilt organ kan också verka under ett annat
särskilt organ.

Skälen för mitt förslag: En följd av att använda hälso-
och sjukvårdslagens system med särskilda organ är att de särskilda organen
inordnas under en eller flera centrala nämnder. Enligt förarbetena till hälso-
och sjukvårdslagen innebär detta att hälso- och sjukvårdsnämnden har rätt att
lämna direktiv till de särskilda organen utöver vad landstinget redan kan ha
slagit fast genom bestämmelser i reglementen eller särskilda beslut. Någon
motsvarande direktivrätt finns inte enligt lokalorganslagen gentemot de lokala
organen i kommunerna. I praktiken är emellertid skillnaden inte så stor. De
övergripande uppgifterna skall nämligen även inom den kommunala sektorn ligga
kvar på den centrala nämnden om en sådan måste finnas enligt den specialförfallning
som är tillämplig eller om fullmäktige på del kommunallagsreglerade området
har vall att ha kvar en central nämnd för det aktuella förvaltningsområdet. Den
centrala nämndens uppgifter omfattar i sådant fall viss samordning av de lokala
organens verksamhet inom förvaltningsområdet. De särskilda organens ställning
under en nämnd behöver därför i stort inte innebära att de får en mindre
självständig roll än de lokala organ som har inrättats i kommunerna.

Det finns landstingskommuner som tillämpar en organisation
med särskilda organ på två nivåer under hälso- och sjukvårdsnämnden. Del är då
fråga om distriktsdirektioner som under sig har primärvårdsnämnder. Eftersom

Prop.
1984/85:98 14

det finns ett behov av att tillämpa en sådan organisation
anser jag att de nya reglerna bör utformas på ett sådant sätt att
landstingskommunerna får ett uttryckligt stöd för att ordna sin organisation på
delta sätt.

I första hand bör det vara fråga om ett särskilt organ med
lokall avgränsade uppgifter som är underställt ett annat särskilt organ. Jag
anser emellertid att landstingskommunerna även i detta avseende skall ha frihet
all bestämma om sin organisation. Det finns därför ingen anledning att närmare
ange den eller de kombinafioner av särskilda organ som skall vara tillåtna och
på så sätt styra utvecklingen. Del får ankomma på landstingskommunerna själva
all utifrån lokala förutsättningar och behov bedöma vilken organisation som är
lämplig. Lagstiftningen bör därför ge möjligheter för landstingskommunerna att
inrätta särskilda organ för att ha hand om förvaltning och verkställighet under
andra särskilda organ.

2.5 Lagstiftningsfrågan

Mitt förslag: De nya reglerna om landstingskommunernas
friare nämndorganisalion samlas i en särskild lag.

Skälen för mitt förslag: Av vad jag tidigare har anfört
framgår att landstingskommunerna bör få frihet att inrätta särskilda organ på
de flesta sektorerna av del landstingskommunala verksamhetsområdet. De
särskilda organen skall kunna ha uppgifter som griper över flera nämnders
ansvarsområden.

Eftersom möjligheterna för landstingskommunerna att införa
de organisatoriska förändringarna innebär avsteg från vad som gäller enligt
kommunallagen kan det framstå som naturligt att genom ändringar i denna
åstadkomma den nya ordningen. Kommunallagens framtida utformning övervägs
emellertid f. n. Som ett första steg i detta arbete skall 1983 års
demokratiberedning ta fram en principskiss till hur en ny kommunallag skall
utformas. Samtidigt pågår en försöksverksamhet med en friare kommunal
nämndorganisation enligt den av riksdagen under våren antagna lagen (1984:382)
om försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisalion. 1 denna försöksverksamhet
deltar några landstingskommuner. Erfarenheterna från försöksverksamheten skall
utnyttjas när det gäller att finna ett lämpligt syslem för den kommunala
nämndorganisationen. Jag anser därför all det inte nu är lämpligt att i
kommunallagen föra in de regler som kan behövas för att genomföra den av mig
föreslagna reformen.

Jag har tidigare avvisat tanken på att fillämpa lokalorganslagens
system på den landstingskommunala verksamheten eftersom det inte passar med
systemet med särskilda organ inom hälso- och sjukvården. Det skulle
naturligtvis vara möjligt att i lokalorganslagen föra in ett helt nytt avsnitt
som

Prop. 1984/85:98 15

gäller den landstingskommunala verksamheten. Samtidigt
skulle emellerrid hela lagstiftningen få tekniskt överarbetas. Min uppfattning
är att ett sådant ingrepp skulle kunna störa de försök med lokala organ som
pågår i kommunerna. Jag föreslår i stället att reglerna om särskilda organ i
landstingskommunerna samlas i en särskild lag som därmed kommer alt bli en för
landstingskommunernas behov anpassad parallell till lokalorganslagen.

Enligt min mening kan det finnas anledning att efter någon
lid utvärdera effekterna av den nya lagstiftningen. En sådan utvärdering bör i
så fall ske i samband med det arbete som har påbörjats i 1983 års
demokratiberedning med att utforma principerna för en ny kommunallag. En
uppföljning bör sedan ske i samband med den slutgiltiga konstruktionen av en ny
kommunallag. Jag vill erinra om att lokalorganslagen och den särskilda
försöksverksamhet med en friare kommunal nämndorganisation som jag berörde
tidigare också skall utvärderas.

Den föreslagna lagen om särskilda organ i
landstingskommunerna föranleder vissa ändringar i kommunallagen och i hälso-
och sjukvårdslagen. Den nya lagen och de nämnda lagändringarna bör träda i
kraft vid inträdet av nästa mandatperiod i landstingskommunerna, dvs. den 1
januari 1986.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom
civildepartementet upprättats förslag till

1.
lag om
särskilda organ i landstingskommunerna,

2.
lag om ändring
i kommunallagen (1977:179),

3.
lag om ändring
i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Förslaget under 3 har upprättats i samråd med statsrådet Sigurdsen.

4 Specialmotivering

4.1 Lagen om särskilda organ i landstingskommunerna

1 § Landstingskommunerna får inrätta särskilda organ
enligt bestämmelserna i denna lag.

Vad som i lagen sägs om landstingskommuner gäller också
kommuner som inte ingår i en landstingskommun. Bestämmelser om landstinget
eller förvaltningsutskottet skall därvid avse kommunfullmäktige respektive kommunstyrelsen.

I paragrafen anges att särskilda organ får inrättas enligt
bestämmelserna i lagen. Begreppet särskilda organ knyter an till den
terminologi som redan förekommer på hälso- och sjukvårdens område. De särskilda
organens uppgifter och ställning i organisationen behandlas i 2 § och deras
verksamhetsområden i 3 §.

Prop. 1984/85:98 16

Av kommunallagen följer alt det är landstinget som har att
fatta beslut om att inrätta särskilda organ. Inom ramen för bestämmelserna i
lagförslaget har landstinget därvid också att falla beslut om de särskilda
organens uppgifter, verksamhetsområden och ställning i den landslingskommunala
organisationen.

Paragrafen behandlar i övrigt lagens tillämpningsområde.
Den gäller för landstingskommunerna. Av paragrafens andra stycke framgår att
lagen dessutom gäller för de tre kommuner som inte ingår i någon landstingskommun
men som handhar uppgifter som annars ankommer på en landstingskommun. Det
gäller Göteborgs, Malmö och Gollands kommuner. Dessa kommuner kan redan tillämpa
lokalorganslagens bestämmelser på all den kommunallagsreglerade verksamheten.
De får nu också möjlighet att enligt lagförslaget inrätta särskilda organ för kommunallagsreglerad
verksamhet. Att två i viss utsträckning parallella regelsystem blir tillämpliga
i dessa kommuner kan i och för sig medföra vissa organisatoriska problem. Det
finns emellertid anledning att tro att de tre berörda kommunerna kommer att
utnyttja de möjligheter som lagförslaget ger på ett sådant sätt att några
sådana problem inte skall uppkomma. Någon särskild begränsning för dessa
kommuners del att ordna sin nämndorganisalion på det sätt som de finner
lämpligt har därför inte ansetts påkallad.

För Göteborgs, Malmö och Gotlands kommuner skall de
bestämmelser i lagförslaget som gäller landstinget eller förvaltningsutskottet
avse kommunfullmäktige resp. kommunstyrelsen. Sådana bestämmelser finns i 5 §.

2 § Ett särskilt organ får under en eller flera nämnder
handha förvaltning och verkställighet för en del av landstingskommunen eller
för en eller flera anläggningar. Det får också under en eller flera nämnder
handha förvaltning och verkställighet för en eller flera delar av den
landstingskommunala verksamheten.

Ett särskilt organ får handha förvaltning och
verkställighet under ett eller flera andra särskilda organ.

Paragrafen behandlar de särskilda organens uppgifter och
ställning i organisationen.

De särskilda organen får enligt första stycket handha
förvaltning och verkställighet. De är därigenom nämnder i kommunallagens
mening. Kommunallagens regler om nämnder och de regler som kan finnas om
nämnder i specialförfaltningarna bör därför gälla för de särskilda organen. I 4
§ har tagits in en bestämmelse av den innebörden.

Av första stycket framgår alt de särskilda organen handhar
sina uppgifter under andra nämnder. Denna ordning motsvarar vad som redan
gäller i landstingskommunerna på hälso- och sjukvårdens område. Av första
stycket framgår också alt de särskilda organen får handha uppgifterna antingen
under en eller flera nämnder. De får sålunda anförtros sektorsövergripande
uppgifter, dvs. uppgifter som griper över flera nämnders ansvarsområden. Detta
är en nyhet som är betingad av önskemålet alt landstingskommunerna

Prop. 1984/85:98 17

skall få i stort sett samma organisatoriska frihet som
kommunerna redan har enligt lokalorganslagen.

Av paragrafens första stycke framgår vidare vilken
organisatorisk struktur som en landstingskommun kan välja för sin
nämndorganisation. De särskilda organen får handha uppgifter som har begränsats
till att avse en viss del av landstingskommunens territoriella område, t. ex.
en kommun, eller till att avse en eller flera anläggningar, t. ex. ett sjukhus.
De får också handha uppgifter som gäller en eller flera delar av den
landstingskommunala verksamheten, t. ex. en specialitet inom hälso- och
sjukvården. Bestämmelsen medger att man kombinerar uppgifter inom flera av de
angivna områdena och alltså lägger dem på ett och samma särskilda organ.

I kommuner och landstingskommuner har man tidigare strikt
upprätthållit synen på kommunen och landstingskommunen som en odelad
förvaltningsenhet, det s. k. odelade ansvarets princip. Denna princip innebär
att det för varje verksamhetsområde skall finnas ett enda förvaltningsorgan,
dvs. en nämnd för hela kommunen. Det är därför inte möjligt att utan stöd i
särskild lagstiftning inrätta flera nämnder som var och en för ett geografiskt
avgränsat område svarar för förvaltningsuppgifter av samma slag. På kommunernas
område har principen i viss mån luckrats upp genom att lokalorganslagen medger
lokal förvaltning. För landstingskommunernas del gäller inte heller principen
om det odelade ansvaret fullt ut främst genom att de har möjlighet att inrätta
särskilda organ under hälso- och sjukvårdsnämnden. Principen genombryts nu
ytterligare. Genom att del i paragrafen föreskrivs att ett särskilt organ skall
verka under en eller flera nämnder skall emellertid landstingskommunerna, om de
inrättar särskilda organ, behålla vissa nämnduppgifter på central nivå.
Härigenom kan verksamheten i de särskilda organen samordnas och centrala direkfiv
meddelas i frågor av övergripande natur. Därmed tillgodoses i väsentlig mån det
önskemål om överblick och enhetlighet som det odelade ansvarets princip avser
att skydda.

Lokalorganslagen begränsar de lokala organens uppgifter
genom del i lagen uppställda kravet att uppgifterna på grund av sin anknytning
till kommundelen och beskaffenhet i övrigt skall lämpa sig för handläggning i
ett lokalt organ. En motsvarande bestämmelse har inte ansetts nödvändig för
landstingskommunernas del. Hälso- och sjukvårdslagens regler om särskilda organ
har nämligen kunnat tillämpas ulan olägenheter trots att den lagen inte har några
sådana begränsningar.

I paragrafens andra stycke anges att ett särskilt organ
kan agera under ett eller flera andra särskilda organ. I några
landstingskommuner förekommer det inom hälso- och sjukvården att särskilda
organ är underställda andra särskilda organ. Regeln i andra stycket avser att
ge ett uttryckligt stöd för denna konstruktion.

3 § Särskilda organ får ges till uppgift att handha
förvaltning och verkställighet som enligt lag eller annan författning ankommer
på hälso- och sjukvårdsnämnden, tandvårdsnämnden, omsorgsstyrelsen och utbildnings-

2 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr 98

Prop. 1984/85:98 18

nämnden eller som kan handhas av sådana nämnder som avses
i 3 kap. 13 § andra stycket kommunallagen (1977:179).

I paragrafen anges uttömmande de verksamhetsområden inom
vilka de särskilda organen får handha förvaltning och verkställighet. Det
gäller dels den specialreglerade verksamhet som ankommer på de nämnder som
räknas iipp i paragrafen, dels all kommunallagsreglerad verksamhet.

4 § För särskilda organ gäller vad som i lag eller
annan författning är

föreskrivet om den eller de nämnder på vilka uppgifterna annars ankommer.

Paragrafen behandlar vilka förfaranderegler som skall
gälla för de särskilda organen. I paragrafen anges att de särskilda organen är
underkastade, samma bestämmelser som gäller för den eller de nämnder på vilka
uppgifterna annars ankommer.

För särskilda organ med enbart kommunallagsreglerad
verksamhet innebär bestämmelsen att kommunallagens förfaranderegler för
fakultativa nämnder kommer att gälla. För särskilda organ som handhar uppgifter
inom hälso- och sjukvården, tandvården och omsorgsområdet kommer till följd av
hänvisningarna i specialförfattningarna kommunallagens regler i 3 kap. 2-12 §§
beträffande antalet ledamöter, valbarhet, mandattid, jäv m. m. att gälla. För
ett särskilt organ som handhar uppgifter inom utbildningsområdet gäller också
dessa bestämmelser med det undantaget, alt förvaltningslagens (1971:290, ändrad
senast 1982:332) bestämmelser om jäv gäller för ett sådant organ i stället för
kommunallagens jävsbestämmelse.

Av paragrafen följer att ett särskilt organ med sektorsövergripande
uppgifter måste för varje verksamhetsgren inom sitt kompetensområde iaktta de
regler som gäller för den centrala nämnd under vilken verksamheten bedrivs.
Ett särskilt organ med uppgift t. ex. inom både hälso- och sjukvårdsområdet och
det kommunallagsreglerade området skall således tillämpa hälso- och
sjukvårdslagens regler när det handlägger frågor inom den lagens område och
kommunallagens regler när det handlägger de fakultativa uppgifterna.

5 § Landstinget får föreskriva att ett särskilt organ
inte får väcka ärende

hos landsringet.

Landstinget får också föreskriva att ett särskilt organ
skall lämna sitt budgetförslag till den nämnd inom vars verksamhetsområde
organet handhar förvaltning och verkställighet. Förvaltningsutskottet får
bestämma inom vilken tid budgetförslaget skall lämnas.

De särskilda organen är, söm tidigare har nämnts, nämnder
i kommunallagens mening. De kommunala nämnderna har enligt 2 kap. 15 §
kommunallagen rätt att väcka ärenden hos fullmäktige, s. k. initiativrätt, om
inte annat är föreskrivet i lag. Principen om att landstingskommunerna själva
så långt som möjligt skall få besluta om sina arbetsformer upprätthålls bäst om
landstinget får avgöra om ett särskilt organ skall ha initiativrätt eller ej. I
paragrafens

Prop. 1984/85:98 19

första stycke ges därför landstinget möjligheter att
inskränka de särskilda organens initiativrätt.

Genom att de särskilda organen är nämnder följer av 4 kap.
4 § kommunallagen att de skall lämna sitt budgetförslag till förvaltningsutskottet.
En sådan ordning kan dock vara till nackdel från samordningssynpunkt. I
paragrafens andra stycke har därför tagits in en föreskrift om att landstinget
får bestämma att ett särskilt organs budgetförslag skall lämnas till den nämnd
inom vars verksamhetsområde organet handhar förvaltning och verkställighet.
Förvaltningsutskottet får möjlighet att bestämma inom vilken tid ett särskilt
organ skall avge sitt budgetförslag till en central nämnd. Motsvarande bestämmelser
finns i lokalorganslagen.

Ikraftträdande m. m.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

För verksamhet som enligt särskilda författningar ankommer
på sådana landstingskommunala nämnder som anges i 3 § får landsringskommunerna
fram till den 1 januari 1988 inrätta särskilda organ med ledamöter och
suppleanter som väljs för kortare mandattid än vad som följer av 3 kap. 5 §
första stycket kommunallagen (1977:179). I sådant fall skall mandattiden
upphöra med utgången av år 1988.

Den angivna ikraflträdandefidpunkten sammanfaller med
liden för en ny mandatperiod i landstingskommunerna. När lagen har utfärdats,
kommer landstingen att kunna besluta att särskilda organ skall inrättas med
verkan från den 1 januari 1986. Val av ledamöter och suppleanter förrättas
därefter i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 9 § kommunallagen före december
månads utgång.

Av 4 § framgår att de specialförfattningar som reglerar de
centrala nämndernas verksamhet blir gällande för de särskilda organen när de
handhar uppgifter som ankommer på sådana nämnder. Specialförfattningarna
hänvisar till bl. a. 3 kap. 5 § första stycket kommunallagen som innehåller
bestämmelser om ledamöters och suppleanters mandattid. Ledamöterna och
suppleanterna i särskilda organ som har specialreglerade uppgifter kommer
därigenom att få en mandattid på tre år. Vissa landstingskommuner som vill
inrätta sådana organ kan emellertid behöva en längre förberedelsetid än till
den 1 januari 1986. För dessa öppnas därför en möjlighet att fram till den 1
januari 1988 inrätta särskilda organ i vilka ledamöter och suppleanter väljs
för kortare tid. Mandattiden får dock inte vara längre än till utgången av år
1988, då mandattiden går ut för de förtroendevalda i övriga nämnder.

Prop.
1984/85:98 20

4.2 Lagen om ändring i kommunallagen

I 3 kap. 13 § tredje stycket kommunallagen finns f.n. en
hänvisning till lokalorganslagen. Denna hänvisning har kompletterats med en
hänvisning även till lagen om särskilda organ i landstingskommunerna.

4.3 Lagen om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

Särskilda organ inom hälso- och sjukvårdsområdet regleras f.
n. genom bestämmelsen i 11 § hälso- och sjukvårdslagen. Eftersom reglerna om särskilda
organ nu skall samlas i en särskild lag ersätts bestämmelsen med en hänvisning
till den särskilda lagen.

I 12 § hälso- och sjukvårdslagen sägs all i fråga om
särskild hälso- och sjukvårdsnämnd och särskilda organ enligt den lagen gäller
bestämmelserna i 3 kap. 2-12 §§ kommunallagen (1977:179) i tillämpliga delar.
Hänvisningen till kommunallagen såvitt gäller de särskilda organen blir inte
längre nödvändig eftersom reglerna om särskilda organ nu tas in i en särskild
lag.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta
förslagen till

1.
lag om
särskilda organ i landsringskommunerna,

2. lag om ändring i kommunallagen
(1977:179),

3. lag om ändring i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763).

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som
föredraganden har lagt fram.

Prop. 1984/85:98 21

Bilaga 1

Kommitténs sammanfattning av sina överväganden och förslag
samt dess redogörelse för nuvarande ordning

Sammanfattning

Kommunerna kan sedan den 1 januari 1980 inrätta distriklsnämnder,
kommundelsnämnder och institutionsstyrelser med stöd av den särskilda lagen (1979:408)
om vissa lokala organ i kommunerna. Lagens syfte är att möjliggöra en
försöksverksamhet med decentraliserat förtroendemannain-flyiande på viss
kommunal verksamhet. Försöksverksamheten skall i ett senare skede utvärderas.

Lokalorganslagen är inte tillämplig på
landstingskommunerna. För deras del kan emellertid vissa lokala organ inrättas
med stöd av annan lagstiftning. Det gäller styrelser för folhögskolor rned
landstingskommunall huvudmannaskap, förtroendenämnder inom hälso- och
sjukvården, styrelser för sådana hem för vård eller boende som avses i
socialtjänstlagstiftningen samt de särskilda organ som regleras genom den nya hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763). Med hänsyn till att dessa specialreglerade
utvägar likväl ger landstingskommunerna mer begränsade möjligheter all inrätta
lokala organ än lokalorganslagen ger kommunerna föreslår kommittén i detta
betänkande att den inledda försöksverksamheten skall vidgas genom alt
landstingskommunernas befogenheter på området ökas. Detta bör enligt
kommitténs förslag ske genom vissa ändringar i lokalorganslagen samt genom
tillägg till hälso- och sjukvårdslagen (avseende landvården) och lagen
(1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (avseende
omsorgsområdet). I samband med en sådan reform behöver viss samordning ske med
annat pågående utrednings- och beredningsarbete utanför kommunaldemokratiska
kommitténs uppdrag.

Nuvarande ordning

Styrelse för folkhögskola

Enligt 8 § folkhögskoleförordningen (1977:551) skall varje
folkhögskola ha en egen styrelse. Förordningen gör i denna del ingen skillnad
mellan s. k. rörelseskolor, s. k. stödföreningsskolor och skolor med kommun
eller landstingskommun som huvudman. Såvitt gäller de landstingskommunala
folkhögskolorna innebär bestämmelsen sålunda en skyldighet - inte bara en
möjlighet - för landstingskommunen att inrätta en fristående styrelse för varje
sådan skola. Den landslingskommunala folkhögskoleslyrelsen är därmed en
obligatorisk landstingskommunal nämnd, för övrigt den enda i
författningssystemet vid sidan av förvaltningsutskottet. Den eljest vanliga
alternativa möjligheten alt lägga specialreglerade nämnduppgifler på en

3 Riksdagen 1984/85. I siiml. Nr 98

Prop. 1984/85:98 22

annan landstingskommunal nämnd föreligger alltså inte i
fråga om styrelse för folkhögskola. Det är inte heller möjligt att ha gemensam
styrelse för flera' folkhögskolor i samma landstingskommun.

Folkhögskolestyrelserna var också enligt den tidigare
gällande folkhögskoleförordningen (1958:478) obligatoriska nämnder. Frågan om
styrelsernas sammansättning var emellertid ofta under diskussion. Genom 1977
års förordning - som grundar sig på 1973 års folkhögskoleutrednings (U 1972:08)
betänkande (SOU 1976:16) Folkhögskolan och regeringens prop. 1976/77:55 om
folkhögskolan - har en större stringens numera uppnåtts. 11-12 §§
folkhögskoleförordningen har följande lydelse:

11 § Styrelsen för folkhögskola med enskild huvudman
skall bestå

av minst fem ledamöter. Dessa skall utses av huvudmannen.

I fråga om styrelse för folkhögskola med kommun eller
landstingskommun som huvudman tillämpas föreskrifterna i 3 kap. 2 §, 3 §
första stycket, 4 §, 5 § tredje stycket, 7 och 8 §§, 9 § första stycket, 10 och
11 §§ samt 12 § andra och tredje styckena kommunallagen (1977:179) på
motsvarande sätt. I landstingskommun och i annan kommun än Stockholms kommun
tillämpas även föreskrifterna i 3 kap. 5 § forsla stycket och 6 § nämnda lag på
motsvarande sätt.

Utan hinder av 2 § 2. förvaltningslagen (1971:290)
tillämpas 4 och 5 §§ nämnda lag i samtliga ärenden hos styrelse för
folkhögskola med kommun eller landstingskommun som huvudman.

12 § Företrädare för de studerande, lärare och övrig
personal får

närvara vid styrelsens sammanträden med rätt att deltaga i överlägg

ningarna och med rätt att ställa förslag. Sådan företrädare har även

rätt att till protokollet anteckna skiljaktig mening.

Hänvisningarna till kommunallagen i 11 § andra stycket
innebär att följande bestämmelser om förvaltningsutskottet är tillämpliga på
landstingskommunal folkhögskolsestyrelse:

•
val av
ledamöter och suppleanter, antal ledamöter och suppleanter, inkallelseordning
för suppleanter (3 kap. 2 §)

•
valbarhet och
valbarhetshinder för ledamöter och suppleanter (3 kap. 3 § första stycket)

•
rätt till
ledighet från anställning för ledamöter och suppleanter (3 kap. 4 §)

•
valperiodens
längd, förfarandet vid omval och avgång (3 kap. 5 § första och tredje styckena)

•
val av
ordförande och vice ordförande m. m. (3 kap. 6 §)

•
sammanträden
och närvarorätt (3 kap. 7 §).

•
suppleants
tjänstgöring (3 kap. 8 §)

•
beslutförhet (3
kap. 9 S första stycket)

•
möjlighet till
proportionellt val av avdelning eller beredningsorgan; beslutsfattande, protokollföring
m.m. (3 kap. 10 §)

•
när handling
skall anses ha kommit in; delgivning (3 kap. 11 S)

•
delegation av
beslutanderätt (3 kap. 12 § andra och tredje styckena).

Prop. 1984/85:98 23

Att den fakultativa regeln om reglemente för
förvaltningsutskottet i 3 kap. 12 § första stycket kommunallagen inte är
tillämplig på folkhögskolestyrelse beror på att reglemente för folkhögskola
enligt 9 § folkhögskoleförordningen är obligatoriskt och följer särskilda
regler (antas av landstinget, fastställs av skolöverstyrelsen).

Hänvisningen till förvaltningslagen i 11 § tredje stycket
innebär att förvaltningslagens jävsregler alllid skall tillämpas på
folkhögskolestyrelse med landstingskommunal huvudman. I konsekvens härmed
hänvisar andra stycket inte till kommunallagens jävsregler i 3 kap. 9 § andra
stycket.

De rättigheter som enligt 12 § tillkommer företrädare för
de studerande, lärare och övrig personal går i två hänseenden utöver vad som är
möjligt enligt lagen (1972:271) om närvarorätt vid sammanträde med kommunal
eller landstingskommunal nämnd (förslagsrätten och rätten till s.k. tyst
reservation). Hithörande frågor har i särskild ordning och från mer generella
utgångspunkter behandlats av kommittén (Kn 1978:02) för medbestämmandefrågor i
betänkandet (SOU 1982:56) Kommunal förvaltning och medbestämmanderätt.

Utifrån den principiella terminologiska skillnad som
gjorts i det föregående mellan kommundelsnämnder, distriktsnämnder och
institutionsstyrelser är folkhögskolestyrelserna utpräglade insrilutionsstyrelser.

Förtroendenämnd inom hälso- och sjukvården

Sedan den 1 juli 1980 gäller, med tidsbegränsning till
utgången av juni 1985, lagen (1980:12) om förtroendenämnder inom hälso- och
sjukvården. Den verksamhet som lagen reglerar är en försöksverksamhet, som
enligt förarbetena (i denna del'') socialutskottets betänkande (SoU 1979/80:16)
bör utvärderas innan försöksperioden löper ut. Lagens 1 § har efter en ändring
(1982:765) följande lydelse sedan den 1 januari 1983:

För den hälso- och sjukvård som en landsfingskommun och en
kommun som inte tillhör landstingskommun ombesörjer enligt hälso-och sjukvårdslagen
(1982:763) skall det finnas en eller flera förtroendenämnder med uppgift att
främja kontakterna mellan patienterna och hälso- och sjukvårdspersonalen samt
att åt patienterna förmedla den hjälp sorti förhållandena påkallar.

Landstingskommunen eller kommunen får tillsätta särskild
förtroendenämnd eller uppdra åt någon annan nämnd alt vara förtroendenämnd.
När flera förtroendenämnder finns, skall varje nämnd fullgöra de uppgifter som
sägs i första stycket för en viss del av landstingskommunen eller kommunen
eller för en viss vårdinrättning.

' Enligt de grundläggande förslagen frän medicinalansvarskommittén
(S 1974:02) i betänkandet (SOU 1978:26) Hälso- och sjukvårdspersonalen.
Ansvarsfrågor. Samverkan personal-patienter samt i regeringens prop.
1978/79:220 om samhällets tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.
skulle bestämmelserna om förtroendenämnderna föras in i sjukvårdslagen.

Prop. 1984/85:98 24

Med något undantag har landstingskommunerna valt att
inrätta en enda fristående förtroendenämnd för hela landstingskommunen. Den
möjlighet som föreligger att tillsätta lokala nämnder har sålunda nästan inte
utnyttjats.

Det framgår av paragrafen att förtroendenämndernas
uppgifter är av ett ganska speciellt slag. Del är sålunda knappast fråga om
sådan förvaltning och verkställighet som enligt 1 kap. 5 § andra stycket
kommunallagen normalt skall ankomma på de landstingskommunala nämnderna. Likväl
är förtroendenämnderna självfallet nämnder i kommunallagens mening och denna
lags samtliga bestämmelser om nämnder är tillämpliga också på förtroendenämnderna.
Av 2 § förtroendenämndslagen framgår alt bestämmelserna om förvaltningsulskottet
i 3 kap. 2-12 §§ i deras helhet skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om
de särskilda förtroendenämnderna. Det innebär bl. a. alt del är kommunallagens
jävsregler som gäller för ledamöter och suppleanter i förtroendenämnd.

Terminologiskt är förtroendenämnderna närmast att
jämställa med kommundelsnämnder eller distriklsnämnder i den mån det i samma
landstingskommun inrättats mer än en sådan nämnd.

Styrelse för hem för vård eller boende

Enligt 22 § socialtjänstlagen (1980:620) skall kommunens
socialnämnd sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än
det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende. De
senare definieras närmare i 6 § socialtjänslförordningen (1981:1226). Av 23 §
socialtjänstlagen följer vidare att behovet av hem för vård eller boende inom
varje landstingskommun skall tillgodoses av landstingskommunen och kommunerna i
området saml att dessa gemensamt upprättar en plan över behovet av sådana hem
och fördelningen av ansvaret för deras inrättande och drift. I fråga om
ledningen av hem för vård eller boende gäller följande enligt 11 § lagen
(1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM):

Vård med stöd av denna lag lämnas genom hem som drivs av
landstingskommuner eller kommuner och som enligt den plan som anges i 23 §
socialtjänstlagen (1980:620) är särskilt avsedda alt kunna lämna vård enligt
denna lag. Ett sådant hem skall slå under ledning av en styrelse.

Landstingskommunen eller kommunen kan antingen utse en
särskild styrelse eller uppdra ål någon annan nämnd att vara styrelse. Två
eller flera hem kan ha en gemensam styrelse.

I fråga om särskild styrelse tillämpas 3 kap. 2-12 §§
kommunallagen (1977:179) på motsvarande sätt. Landstinget eller
kommunfullmäktige får besluta att även annan än ledamot eller suppleant i
styrelsen får närvara vid styrelsens sammanträden och delta i överläggningarna
men ej i besluten samt få sin mening antecknad till protokollet.

Styrelsen föreslår vården vid hemmet i den mån uppgiften
inte har överlåtits på en särskild föreståndare.

Förarbetena till LVM återfinns i socialberedningens (S
1980:07) betan-

Prop. 1984/85:98 25

kände (SOU 1981:7) LVM Lag om vård av missbrukare i vissa
fall och i regeringens prop. 1981/82:8 i samma ämne. Till följd av övergångsbestämmelser
till socialtjänstlagen och LVM har de kommunala huvudmännens ansvar för
institutionsvården enligt 23 § socialtjänstlagen och 11 § LVM fått full verkan
först fr. o. m. den 1 januari 1983.

En särskild vårdhemsstyrelse av detta slag är terminologiskt
en institu-fionsstyrelse. Den skiljer sig från folkhögskoleslyrelsen i tre
hänseenden: dels står möjligheten att låta en annan nämnd vara vårdhemsstyrelse
öppen, dels medger lagtexten uttryckligen alternativet att låta två (eller
flera) hem ha en gemensam styrelse, dels slutligen är 3 kap. 2-12 §§
kommunallagen helt och hållet (och därmed bl. a. kommunallagens jävsregler)
tillämpliga på vårdhemsslyrelse. Såvitt gäller möjligheterna till delegation av
beslutanderätt enligt 3 kap. 12 § andra stycket måste emellertid observeras
alt dessa möjligheter har en begränsning genom en specialbestämmelse i 16 §
andra stycket LVM: rätlen att besluta om förlängning av vårdtid får
uttryckligen inte delegeras utan tillkommer endast styrelsen i dess helhet.

Den särskilda närvarorätt som möjliggörs genom tredje
stycket tillfördes paragrafen på förslag av socialutskottet (SoU 1981/82:22).
Utskottet anförde i denna del följande:

En omständighet som kommer alt sätta en särskild prägel på
institutionsstyrelsernas verksamhet är vidare att den ansvariga kommunen eller
landstingskommunen ofta kommer att ha vårdavtal med andra kommunala huvudmän av
innebörd att dessa mot ersättning får disponera viss del av vårdplatserna vid
institutionen. Fråga kan då uppkomma om hur man kan tillgodose det berättigade
intresse ulnyttjarkommunerna kan ha av att få en löpande insyn i hur ärendena
rörande deras klienter handläggs liksom i hur vården bedrivs i stort. Särskilt
när det rör sig om ett långvarigt och fast samarbete kan det anses önskvärt att
den placerande kommunen ges tillfälle till insyn i mera organiserad form. Att
kalla en representant för annan kommun att närvara vid styrelsens sammanträden
är dock inte möjligt enbart med stöd av kommunallagens regler. 1 syfte att öka
möjligheterna för huvudmännen att utforma vårdavtal med beaktande av eventuella
önskemål om styrelserepresentafion föreslår därför utskottet ett tillägg till
11 § LVM. Det blir härigenom möjligt att genom beslut av landsting resp.
kommunfullmäktige tillförsäkra en placerande kommun rätt till adjunklion i
styrelsen. Såväl förtroendemän som tjänstemän eller experter kan komma i fråga.
Regeln har emellertid ansetts böra begränsas till särskilt utsedda institutionsstyrelser.

Denna speciella närvarorättsregel går utöver den som
följer av 3 kap. 15 § kommunallagen och som avser vissa förtroendevalda som
inte är ledamöter eller suppleanter i en viss nämnd. Den liknar samtidigt den
bestämmelsen genom alt del är landstinget, inte nämnden/styrelsen, som beslutar
om närvarorätten.

I vilken utsträckning möjligheten att inrätta separata
vårdhemsstyrelser hittills utnyttjats eller kan komma att utnyttjas kan tills
vidare inte överblickas.

Prop.
1984/85:98 26

Särskilda
organ inoirChälso- och sjukvården

Enligt
11 § 1 mom. 1962 års sjukvårdslag skulle tillsynen vid och ansvaret för
förvaltningen av sjukhus närmast under sjukvårdsstyrelsen utövas av en direkfion,
i den mån inte personaladministration och/eller egendomsförvaltning
centraliserats till någon annan nämnd genom ett sådant beslut som avses i 3
kap. 14 § kommunallagen. En direktion kunde vara gemensam för två eller flera
sjukhus och kunde utöver sjukhusförvaltningen anförtros andra motsvarande
uppgifter inom sjukvården, framför allt inom den öppna vården. Landstinget
kunde besluta att sjukvårdsstyrelsen tillika skulle vara direktion. Enligt 4 §
första stycket 7. sjukvårdskungörelsen (1972:676) ålåg det sjukvårdsstyrelsen
att ge sjukhusens direktioner de anvisningar för förvaltningen som behövdes.

Bestämmelsen
i 11 § 1 mom. sjukvårdslagen var alltså en sådan regel som gav erforderligt
lagstöd för undantag från principen om kommunen som en odelad förvaltningsenhet
genom inrättande av lokala organ för förvaltande och verkställande uppgifter.
Den hade motsvarigheter även i äldre lagstiftning: direktioner för enbart
sjukhusförvaltning omnämns sålunda redan i 8 § lagen (1928:302) om vissa av
landsting eller kommun drivna sjukhus (1928 års sjukhuslag).

Enligt
10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) - som ersatte 1962 års •sjukvårdslag
vid årsskiftet 1982-83 - utövas ledningen av den landslingskommunala hälso-
och sjukvården av en hälso- och sjukvårdsnämnd, i den mån inte dess uppgifter
begränsats genom ett sådant beslut som avses i 3 kap. 14 § kommunallagen.
Uppgiften att vara hälso- och sjukvårdsnämnd kan läggas på en fristående nämnd,
på en befintlig annan nämnd eller på förvaltningsutskottet. Bestämmelsen om
direktioner i sjukvårdslagen motsvaras i hälso-och sjukvårdslagen av 11 §, som
har följande lydelse:

Ett
eller flera särskilda organ får tillsättas för att under hälso- och
sjukvårdsnämnden leda hälso- och sjukvården, vart och ett för den verksamhet
som landstingskommunen bestämmer.

Förarbetena
till hälso- och sjukvårdslagen återfinns i hälso och sjukvårdsutredningens (S
1975:04) betänkande (SOU 1979:78) Mål och medel för hälso- och sjukvården.
Förslag till hälso- och sjukvårdslag samt i regeringens prop. 1981/82:97 i
ämnet. Bestämmelsen om särskilda organ inom hälso- och sjukvården innebär en
betydande frihet för huvudmännen all fritt disponera över sin hälso- och
sjukvårdsorganisation i förtroendemannaledet, genom att det tidigare lagstödet
för undantag från principen om kommunen som en odelad förvaltningsenhet både
behållits och vidareutvecklats. Organen kan nu vara både lokala (och avse
exempelvis förvaltningen av ett sjukhus eller någon annan vårdinrättning eller
bådadera) och mer verksamhetsanknutna genom att anförtros ledningen av ett
visst verksamhetsområde (t. ex. mödra-och barnhälsovården eller den
psykiatriska vården) inom hela eller en viss del av landstingskommunen. Det kan
alltså vara såväl institutionsstyrelser som

Prop. 1984/85:98 27

distriklsnämnder som nämnder med hela landstingskommunen
som verksamhetsområde. Sjukvårdslagens tidigare låsning av direktionernas
ansvarsområden till sjuhusförvaltning har upphört.

Organen verkar under hälso- och sjukvårdsnämnden och måste
sålunda underordna sig de direktiv som denna kan utfärda. Denna reglering - som
hade en full motsvarighet i den tidigare sjukvårdslagstiftningens bestämmelser
om förhållandet mellan sjukvårdsstyrelsen och direktionerna - är unik för hälso-
och sjukvärden och har sålunda inte någon parallell i regleringen av
förhållandet mellan socialnämnden och de sociala dislriktsnämnderna enligt
socialtjänstlagen. Landstingets reglementen för hälso- och sjukvårdsnämnden
resp. för organen lägger fast den grundläggande kompetensfördelningen mellan de
olika typerna av nämnd.

Enligt 12 § hälso- och sjukvårdslagen gäller
bestämmelserna om förvaltningsutskottet i 3 kap. 2-12 §§ kommunallagen i
tillämpliga delar också beträffande organen (således gäller bl. a.
kommunallagens jävsregler).

Hur de möjligheter som hälso- och sjukvårdslagen öppnar i
fråga om nämndorganisalion genom särskilda organ kommer att tas till vara
kommer först successivt att klarläggas: lagen trädde i kraft den 1 januari
1983.

Prop. 1984/85:98

28

Bilaga 2

Kommitténs författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1977:179).

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 13 § kommunallagen
(1977:179) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 13 §'

Fullmäktige tillsätter nämnder för förvaltning och
verkställighet som enligt särskilda författningar ankommer på dessa. För sådana
nämnder gäller vad ,som är föreskrivet i dessa författningar.

För förvaltning och verkställighet i övrigt får
fullmäktige tillsätta de nämnder som behövs. Ledamöter och suppleanter i sådan
nämnd väljes av fullmäktige till del antal som fullmäktige bestämmer.
Beträffande sådan nämnd skall vad som är föreskrivet beträffande styrelsen i 2
§ andra stycket, 3 § första stycket, 4 S,5 § tredje stycket, 7-12 §§ och, utom
i fråga om nämnd i Stockholms kommun, 6 § tillämpas på motsvarande sätt.

Om vissa lokala organ i kommu- Om vissa lokala organ i kommu-

nerna finns särskilda bestämmelser. nerna och särskilda
organ i landstingskommunerna finns särskildabestämmelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

'Senaste lydelse 1979:407

Förslag
till Lag om ändring nerna.

lagen (1979:408) om vissa lokala organ i kommu-

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:408) om vissa
lokala organ i kommunerna

dels att i 1 §' ordet "kommunfullmäktige" skall
bytas ut mot "fullmäktige" och i 5 §' ordet
"kommunstyrelsen" bytas ut mot "styrelsen",

dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 6 §, av
nedan angivna lydelse,

dels att rubriken till lagen samt 2 § skall ha nedan
angivna lydelse.

Lag om
vissa lokala organ i kommuner och landstingskommuner.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Ett lokalt organ kan ha till uppgift all

1. för en del av kommunen eller för
en eller flera anläggningar handha förvaltning och verkställighet som kan
handhas av en eller flera sådana nämnder som avses i 3 kap. 13 § andra
stycket kommunallagen (1977:179) och att

2. för en del av kommunen handha
förvaltning och verkställighet som enligt lag eller annan författning eller
enligt en statlig förvaltningsmyndighets beslut med stöd av författning
ankommer på socialnämnden, hälsovårdsnämnden, byggnadsnämnden, trafiknämnden och skolstyrelsen och
som på grund av sin anknytning till kommundelen och beskaffenhet i övrigt
lämpar sig för handläggning i ett lokalt organ.

1.
för en del av
kommunen eller landstingskommunen eller för en eller flera anläggningar handha
förvaltning och verkställighet som kan handhas av en eller flera sådana
nämnder som avses i 3 kap. 13 § andra stycket kommunallagen (1977:179) och att

2.
för en del av
kommunen eller landstingskomnumen handha förvaltning och verkställighet som enligt
lag eller annan författning eller enligt en statlig förvaltningsmyndighets
beslut med stöd av författning ankommer på / kommunen socialnämnden, miljö-
och hälsoskyddsnämnden, byggnadsnämnden, trafiknämnden och skolstyrelsen samt
i landstingskommunen utbildningsnämnden och som på grund av sin anknytning
till delen av kommunen eller landstingskommunen och beskaffenhet i övrigt
lämpar sig för handläggning i ett lokalt organ.

Uppgifter som avser statligt reglerade tjänster får inte
handhas av ett lokalt organ. Regeringen får meddela föreskrifter om undanlag
från vad som har sagts nu.

'Senaste lydelse 1979:1167. -Senaste lydelse 1981:46.

4 Riksdagen 1984/85. 1 saml. Nr98

Prop.
1984/85:98 30

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§

/ denna lag avses med fullmäktige kommunfullmäktige och
landstinget samt med styrelsen kommunstyrelsen och förvaltningsutskottet.

Denna lag träder i kraft den

Prop.
1984/85:98 31

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967:940) angående omsorger om
vissa

psykiskt
utvecklingsstörda.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1967:940) angående
omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda

de/i att i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a §, av
nedan angivna lydelse,

dels att 14 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse , , , ,

Föreslagen lydelse

6a§

Ett eller flera särskilda organ får tillsättas för att
under omsorgsstyrelsen leda omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda, vart och
ett för den verksamhet som landstingskommunen bestämmer.

14 §'

I fråga om särskild omsorgsslyrel- I fråga om särskild omsorgsslyrel-

se tillämpas bestämmelserna i 3 kap. se och organ som
avses 16 a § gäller

2-12 §§ kommunallagen (1977:179) bestämmelserna i 3 kap. 2-12 §§

på motsvarande sätt. kommunallagen (1977:179) ; till-

lämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den

'Senaste lydelse 1977:212.

I

Prop. 1984/85:98 32

Förslag
till

Lag
om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Härigenom föreskrivs att 1 § hälso- och sjukvårdslagen
(1982:763) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1§

Med hälso- och sjukvård avses i Med hälso- och sjukvård avses i

denna lag åtgärder för att medicinskt denna lag åtgärder
för att medicinskt förebygga, utreda och behandla förebygga, utreda och
behandla sjukdomar och skador. Till hälso- sjukdomar och skador. Till hälso-och
sjukvården hör sjuktransporter. och sjukvården hör tandvård och

sjuktransporter.

I fråga om omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda
finns bestämmelser i lagen (1967:940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda.

Ifråga om tandvård finns särskilda bestämmelser.

Denna lag träder i kraft den

Genom lagen upphävs folklandvårdslagen (1973:457).

Prop. 1984/85:98 33

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds C
1983:3) Lokala organ i landstingskommunerna

1. Inkomna yttranden:

Yttranden över betänkandet har avgetts av socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet, länsstyrelserna i
Stockholms, Hallands, Skaraborgs, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbollens
län, samtliga landstingskommuner, Stockholms, Gollands, Laholms, Göteborgs,
Marks och BräckC' kommuner, Landsorgansationen i Sverige, Tjänstemännens
centralorganisation och Centralorganisationen SACO/SR.

Universitets- och högskoleämbetet har överlämnat yttranden
från universiteten i Lund och Linköping. Länsstyrelsen i Jämtlands län har
inhämtat yttrande från Östersunds kommun.

2. Remissutfallet i stort

Huvuddelen av de 42 remissinstanserna ställer sig i
princip bakom förslaget.

Av dessa är 25 odelat positiva. Man hänvisar bl. a. till
att det är naturligt att landstingskommunerna ges samma möjlighet som
kommunerna att inrätta lokala organ. Man anser också att det är angeläget med
en ökad samordning mellan den landstingskommunala och den kommunala
verksamheten för att åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande. Några anser
att förslaget skapar förutsättningar för breddat inflytande för de
förtroendevalda.

Av de remissinstanser som stödjer förslaget har 13 vissa
invändningar. Bl. a. påpekar några av remissinstanserna alt den föreslagna
ändringen i lagen om lokala organ inte ger landstingskommunerna samma möjlighet
som kommunerna att inrätta sektorsövergripande nämnder. Ett par
remissinstanser är tveksamma fill att landstingskommunernas nuvarande frihet
att ha en självständig tandvårdsnämnd upphör. Likaså anförs i något fall
tveksamhet mot all förändra omsorgslagen. Andra påpekar att det bör ske en
noggrann samordning med tandvårdsutredningens och omsorgskommitténs betänkande
i den fortsatta beredningen. Några remissinstanser ifrågasätter att kommittén
inte har övervägt förändringar i folkhögskolestyrelsernas ställning. En
remissinstans efterlyser möjligheter att inrätta insfitulionsstyrelser inom den
specialreglerade sektorn. Slutligen finns det några remissinstanser som pekar
på risken för kompetenskonflikter mellan landstingskommunerna och kommunerna.

Fyra remissinstanser ifrågasätter om man nu skall
genomföra kommitténs förslag. Bl. a. anser man att försöksverksamheten med
lokala organ i kommunerna först borde utvärderas innan en försöksverksamhet på
lands-

Prop. 1984/85:98 34

tingsområdet sätts i gång. Man anser också att det finns
skäl att avvakta ny lagstiftning inom omsorgsverksamhelen och inom landvården.
Två av de fackliga organisationerna anser att frågorna om konsekvenserna för
personalen och servicen till kommunmedlemmarna måste utredas ytterligare.

3. Remissinstanser som är odelat positiva till förslaget

Socialstyrelsen anser att förslagen i betänkandet är väl
motiverade och i linje med en utveckling som styrelsen tidigare i olika
sammanhang sökt främja. Det är enligt socialstyrelsen angeläget med en ökad
samordning mellan den kommunala och landsfingskommunala verksamheten. Hinder är
de betydande olikheter i organisation som föreligger. Därför önskar
socialstyrelsen en samordning av primärvård, skola, socialtjänst etc. En sådan
samverkan innebär ett effektivt resursutnyttjande och möjlighet att undvika dubbleringar
eller luckor i servicen. Socialstyrelsen stödjer förslaget att inkludera
landvården i hälso- och sjukvårdslagen, liksom ändringarna i omsorgslagen. Däremot
delar inte socialstyrelsen de farhågor som framförs i betänkandet att
förutsättningarna för den traditionella uppgiftsfördelningen mellan
landstingskommunerna och kommunerna kommer att rubbas. När det gäller uppgifts-
och kompetensfördelningen inom landstingskommunerna på olika nivåer framhåller
socialstyrelsen vikten av att genom olika reglementen noga klargöra vilka
uppgifter var och en skall ha och var kompetensgränserna skall dras. Den
föreslagna vidgade möjligheten att inrätta lokala organ innebär från beredskapssynpunkl
enligt socialstyrelsen en mycket gynnsam utveckling.

Länsstyrelserna i Hallands och Skaraborgs län anser att
det är positivt att landstingskommunerna ges samma möjlighet som kommunerna att
inrätta lokala organ. Likaså ställer dessa länsstyrelser sig bakom förslagen
till ändringar av lagstiftningen såvitt avser tandvården och omsorgen om vissa
utvecklingsstörda. Länsstyrelsen i Skaraborgs län menar att en reform som
öppnar möjligheter att inrätta lokala organ även i landstingskommunerna är av
stor betydelse för att öka medborgarnas inflytande över dessa frågor.

Uppsala läns landstingskommun tillstyrker lagändringarna. Landsfings-kommunen
förutsätter att lagändringarna samordnas med annat utrednings-och
beredningsarbete som pågår. Landstingskommunen ser vidare positivt på försöken
att decentralisera förtroendemannainflytandet och öka det lokala medborgarinflytandet.
Med stöd av nuvarande lagstiftning har landstingskommunen organiserat den
politiska ledningen av sjukvården i sex geografiskt begränsade distrikt. Dessa
styrelser tillförs successivt ett större ansvar för verksamheten inom sitt
område. Inrättandet av dessa styrelser har också enligt landsringskommunen
underlättat samarbetet med kommunerna.

Östergötlands läns landstingskommun ställer sig odelat
positiv till kommitténs förslag om ökad organisatorisk frihet för
landstingskommunerna. Varje

Prop. 1984/85:98 35

förändring som innebär ett avlägsnande av sådana
begränsningar som i dag hindrar landstingskommunerna att utveckla effektiva
organisationsformer, är enligt landsringskommunen värdefulla. Landsringskommunen
hävdar alt det är olyckligt att såsom nu är fallet skilja omsorger och tandvård
från möjligheterna till decentralisering av det politiska beslutsfattandet via
lokala organ. Statsmakterna bör därför vara lyhörda inför eventuella
ytterligare förslag från landstingskommunerna innebärande en än större
utvidgning av möjligheterna att själva regionalt besluta om utformningen av
förtroendemanna- och tjänstemannaorganisationen.

Slutligen fäster landstingskommunen uppmärksamheten på att
ideologin om avveckling och/eller förenkling av centrala regelsystem,
självklart bör sätta sin prägel på även övriga relationer mellan staten och
landstingskommunerna. Därför ser man med stort intresse fram mot konkreta förslag
när det gäller minskning av den statliga detaljregleringen kring t. ex. den
statliga bidragsgivningen.

Göteborgs och Bohus läns landstingskommun finner det
rimligt att inte bara'kommuner utan också landstingskommuner skall kunna
inrätta lokala organ och tillstyrker därför förslaget. Eftersom den föreslagna
lagändringen innebär en möjlighet och inte en skyldighet att inrätta lokala
organ, kommer det enligt landstingskommunen an på varje landstingskommun att
anpassa sig till de lokala förutsättningarna.

Ålvsborgs läns landstingskommun hälsar med
tillfredsställelse förslaget om ändring av hälso- och sjukvårdslagen, vilket
innebär att även tandvården skall höra till hälso- och sjukvården och kan ledas
av särskilt organ under hälso- och sjukvårdsnämnden, t. ex. hälso- och
sjukvårdsdirektionen, primärvårdsnämnd eller dylikt organ. Även beträffande
omsorgerna om de psykiskt utvecklingsstörda kan det enligt landstingskommunen
finnas fog för särskilda organ under omsorgsstyrelsen eftersom denna verksamhet
under senare år har utvidgats kraftigt. Verksamheten bedrivs på institutioner
av olika storlek och ofta med stark geografisk spridning. Även om behovet att
skapa legala möjligheter för ett decentraliserat förtroendemannainflytande inte
är lika starkt uttalat för omsorgsverksamheten som för tandvården bör enligt
landstingskommunens uppfattning även ett decentraliserat förtroendemannainflytande
vara möjligt inom denna verksamhetsgren. Detta gäller kanske framför allt i län
med stora geografiska avstånd.

Värmlands läns landstingskommun tillstyrker kommitténs
förslag med hänvisning fill att lagändringen innebär ökade möjligheter för
landstingskommunerna att själva utforma en lämplig organisation. Förslaget ger
också förutsättningar för ett breddal förtroendemannainflytande.

Kopparbergs läns landstingskommun finner de överväganden
och förslag som framförs i betänkandet väl motiverade och lämnar därför
betänkandet utan erinran.

Jämtlands läns landstingskommun hälsar kommitténs förslag
med stor fillfredsslällelse. Förslagen öppnar möjligheter att decentralisera
ansvar och

Prop. 1984/85:98 36

befogenheter när det gäller tandvård och omsorger och med
de intentioner om utveckling av landstingsorganisationen som funnits i
landstingskommunen sedan mitten av 70-talet.

Norrbottens läns landstingskommun tillstyrker till alla
delar den bedömning som kommittén gör. Det är enligt landstingskommunen
naturligt att landstingskommunerna ges samma möjlighet som kommunerna att inrätta
lokala organ.

Marks kommun understryker att införandel av lokala organ
på landstingssidan torde vara av stort värde för medborgarinflytandet i län
vilka har stor geografisk utspridning. En ökad samordning mellan viss kommunal
verksamhet torde också enligt kommunen lättare kunna genomföras om lokala
landstingsorgan inrättas.

Bräcke kommun uttalar att en inriktning mot ett större
lokalt inflytande på de politiska besluten är en förutsättning för utveckling
av den kommunala organisationen. Därför är det svårt att inse att förhållanden
kan vara annorlunda inom en landstingskommun. Snarare borde, menar kommunen, de
geografiska avstånden innebära ytterligare skäl för ett starkt lokalt
inflytande. Kommunen anger den organisation med lokala sjukvårdsdirektioner
som är införd i Jämtlands läns landstingskommun som ett steg i rätt riktning.
Kommunens uppfattning är dock att direktionernas ansvarsområde och befogenheter
är för begränsade till men för samordning och resursutnyttjande: Den lokala sjukvårdsdirekfionens
arbetsområde skulle naturligtvis också omfatta tandhälsovården och
omsorgsverksamheten. De lokala sjukvårdsdirektionerna skulle med större
befogenheter lättare kunna samordna och utveckla sina verksamheter efter lokala
förutsättningar. Kommunen hävdar att det i kommuner med heltäckande kommundelsnämnder
borde vara möjligt att lägga landstingskommunala uppgifter på kommundelsnämn-derna.
Inom exempelvis äldreomsorgen kan inte kommunen se del speciellt meningsfullt
att skilja på social hemhjälp och hemsjukvård. Den enskilde pensionären torde i
alla händelser vare sig vara intresserad av, eller i behov av, att servicen är
uppdelad på tvä huvudmän.

Landstingsförbundet betonar vikten av alt lagstiftningen
utformas så att landstingskommunerna ges största möjliga frihet alt själva
finna och bestämma sin organisation och sina arbetsformer. Detta har också
varit kommitténs utgångspunkt och förbundet har därför inget all erinra mot
förslagen. Ett genomförande av förslagen skapar enligt förbundet förutsättningar
för ett ökat inflytande för de förtroendevalda inom landstingskommunernas
skilda verksamhetsområden. Olika möjligheter att engagera en vidare krets av
människor i samhällsarbetet kan då prövas.

Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att de skäl kommittén
har redovisat för en utvidgning av landsfingens befogenheter är riktiga. Dessutom
är det viktigt med en bredare lokal förankring av landstingskommunernas
verksamheter eftersom dessa är mera anonyma och befinner sig på ett ännu större
avstånd från medborgarna än de kommunala verksamheter-

Prop. 1984/85:98 37

na. Det kan enligt LO vara ett sätt alt vitalisera den
representativa demokratin och att stärka partiernas ställning gentemot
förvaltningsapparaten. Särskilt för landstingskommunerna är del enligt LO en
risk att verksamheten i alltför hög grad styrs utifrån byråkratins behov. En
utflyttning av beslutsfattandet närmare medborgarna när del gäller
primärvården, är därför positiv och kan underlätta samordningen med andra
sektorer inom samhället, exempelvis äldreomsorgen. En decentralisering
underlättar också enligt LO den strävan mot alt finna nya arbetsformer för den
offentliga sektorn som är nödvändig för alt kunna behålla den höga kvalitet som
finns inom vården och omsorgen.

4. Remissinstanser som stödjer förslaget men har vissa
invändningar

Skolöverstyrelsen (SÖ) anser att det inte finns
tillräckliga förutsättningar för eller behov av lokala organ på de flesta landslingskommunala
utbildningsområdena. Detta behöver inte utesluta att man genom de föreslagna
ändringarna i lokalorganslagen gör en försöksverksamhet möjlig även i
landstingskommunerna. SÖ kombinerar dock sitt tillstyrkande med en påminnelse
om all den i vissa kommuner pågående försöksverksamheten på en del håll lett
till problem och kritik mot att skolledarresurser ulan kompensation fråntas
skolan för all ge service åt lokala organ. SÖ menar att del inom
utbildningsområdet sannolikt endast är gymnasieskolans vårdlinje, som i större
omfattning har sådana förutsättningar att lokala organ kan utgöra en tillämpbar
och positiv anordning, som kan vara väl värd att pröva. SÖ erinrar om alt de
specialförfattningar som reglerar skolstyrelsens uppgifter inte medger att
institutionsstyrelser inrättas på detta område. Likaså bör det inte heller vara
möjligt att låta ett lokalt organ med en kommundel som verksamhetsområde få
uppgifter i fråga om verksamheten vid en skolenhet enbart på den grunden att
skolenheten är lokaliserad till kommundelen. För att kravet med anknytning till
kommundelen skall kunna anses uppfyllt måste skolverksamheten enligt SÖ vara
avsedd i första hand för dem som bor inom kommundelen och inte bedrivas med
hela kommunen -eller rent av även andra kommuner-som naturligt upptagningsområde.
SÖ anger också att det för landstingskommunerna bör finnas förbud mot att låta
lokala organ handlägga uppgifter som avser statligt reglerade tjänster. Vad
gäller de föreslagna lösningarna för särskolan genom en ny 6 a § i omsorgslagen
uttrycker SÖ stor tveksamhet. Denna lösning uppfattar SÖ som betingad av
önskemålet att skapa organisatorisk enhetlighet för del fall att hälso- och
sjukvårdsnämnden också fungerar som omsorgsstyrelse. SÖ kan lättare ha
förståelse för motsvarande förslag när del gäller tandvården än när det gäller
särskolan. Samspelet mellan särskolan och primärkommunernas skolväsende torde
enligt SÖ:s uppfattning inte gynnas av den föreslagna lösningen. En förstärkt
orientering av särskolan mot sjukvården finner SÖ inte heller lyckosam. Lokala
organ i landstingskommunerna som kunde förbättra

Prop. 1984/85:98 38

samspelet med skolväsendel i primärkommunerna vore däremot
att välkomna menar SÖ. SÖ noterar med tillfredsställelse alt kommittén inte
föreslår några förändringar beträffande folkhögskolestyrelserna. Kommittén
konstaterar all de nämnder och styrelser - däribland folkhögskoleslyrelsen -
som existerar, inte kommer att påverkas av ett införande av lokala organ i lokalorganslagens
mening. SÖ fäster för sin del stor vikt vid alt denna avsikt också kommer att
respekteras i det prakriska handlandet i landstingskommunerna, om lokala organ
enligt förslagen blir förverkligade.

Länsstyrelsen i Stockholtns län anser att nya delorgan vid
sidan om kommunerna kommer att öka samordningskraven ytterligare. Inför eventuella
beslut om delorgan är därför en samlad analys av arbets- och beslutsformer
angelägen.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län menar att det redan i dag
finns ganska goda möjligheter till verksamhet i decentraliserade former genom
den lagstiftning som gäller för hälso- och sjukvårds-, social- samt
folkhögskoleområdena. Behovet av lokala organ måste därför vara i motsvarande
mån begränsat och torde väl vara även i övrigt mindre uttalat. Likväl finner
länsstyrelsen emellerrid ingen anledning att motsätta sig det framlagda
förslaget.

Länsstyrelsen i Jämtlarids län pekar på riskerna för
kompetenskonflikter mellan kommun och landstingskommun. Länsstyrelsen vill
därför framhålla vikten av alt konsekvenserna av lagstiftningens tillämpning
nogsamt följs i det fortsatta arbetet.

Stockholms läns landstingskommun anser att innebörden av
kommitténs förslag vad gäller omsorgsverksamheten är något oklar för dess del.
Inom Stockholms läns landstingskommun övervägs att fr. o. m. januari 1986
sammanföra de verksamheter som i dag handhas av sociala nämnden och habiliteringsnämnden
under en gemensam nämnd och alt inrätta geografiska sektorsstyrelser under den
nya nämnden. Landstingskommunen anser alt det dock är osäkert om det av
kommittén framlagda förslaget ger landstinget möjligheter att under en gemensam
nämnd tillsätta särskilda organ med uppgifter inom både den sociala och inom
omsorgens område. Med anledning av detta hemställs att lagstiftningsarbetet i
fråga bedrivs så att en proposition vad gäller omsorgen föreligger före
sommaren 1984. När det gäller kommitténs förslag att inordna tandvården under hälso-
och sjukvården har landstingskommunen vissa invändningar. Bl. a. blir en
konsekvens av den föreslagna ändringen att den nuvarande friheten att ha en
självständig tandvårdsnämnd upphör. Dessutom skulle ett inordnande av
tandvården i den omfattande hälso- och sjukvårdsorganisationen innebära en mer
sammansatt och svåröverskådlig organisation. Landstingskommunen avstyrker
därför kommitténs förslag avseende landvårdens organisation. Även om
tandvårdslagen inarbetas i hälso- och sjukvårdslagen anser landstingskommunen
att lagstiftningen bör utformas så att landstingskommunerna själva får avgöra
om det är lämpligt att ha en frislående tandvårdsnämnd. Frågan

Prop. 1984/85:98 39

om lokala organ bör enligt landstingskommunen lösas genom
ett fillägg i specialförfattningen för tandvården.

Södermanlands läns landstingskommun finner del svårt alt
förstå varför man i förslaget inte tagit steget fullt ut och även möjliggjort
för landstingskommunerna att inrätta institutionsstyrelser inom
utbildningsnämndens verksamhetsområde. Lämpligheten därav borde få bedömas av
landstingskommunerna själva. Landstingskommunen förutsätter att förslaget att
utvidga begreppet hälso- och sjukvård i hälso- och sjukvårdslagen till att även
omfatta tandvården blir föremål för noggrann samordning med tandvårdsutredningens
betänkande Folktandvården. På samma sätt pekar landstingskommunen på behovet
av samordning när del gäller omsorgsverksamheten och förväntad ny lagstiftning
på delta område.

Kronobergs läns landstingskommun anser alt det är angeläget
att, om lokala organ i landstingskommunerna skall ha primärkommunerna som
områdesgräns, verksamheten noga regleras så att uppgiftsfördelningen mellan
primärkommunen och landstingskommunen blir klar.

Hallands läns landstingskommun anser att man bör avvakta
riksdagens ställningstagande till omsorgskommitténs förslag, eftersom
betänkandet innehåller bl. a. förslag om primärkommunalt huvudmannaskap för särskolan.

Skaraborgs läns landstingskommun anser alt underorgan till
omsorgsstyrelse också bör kunna tilläggas andra uppgifter som vanligen handhas
av en nämnd som är omsorgsstyrelse. Detta blir enligt landstingskommunens
bedömning inte möjligt om det framlagda förslaget genomförs. Landsringskommunen
beklagar att kommittén inte ansett det möjligt att överväga förändringar i
folkhögskolestyrelsernas ställning. Den särställning som folkhögskolan har
strider enligt landstingskommunens mening mot de principer om kommunal
självstyrelse som i övrigt tillämpas. Det bör enligt landsringskommunen kunna
stå en landstingskommun eller en kommun fritt att bestämma huruvida
institutionsstyrelse skall finnas för folkhögskola eller om folkhögskolan skall
skötas av en utbildningsnämnd eller en motsvarande nämnd. Vidare bör samma
regler gälla för sådan styrelse som för andra kommunala och landstingskommunala
nämnder, dvs. kommunallagen bör tillämpas fullt ut. Möjligheten att inrätta
institutionsstyrelser för folkhögsko-leomrädet borde vara fakultativ. En annan
bättre ordning än den nu gällande vore enligt landstingskommunen att - efter
mönster av hälso- och sjukvårdslagen - låta folkhögskolestyrelsen vara ett
underorgan till en central nämnd med ansvar för utbildningsområdet. Denna nämnd
skulle då kunna fillgodo-se såväl behovet av samordning inom utbildningsområdet
som önskemålet på medverkan från elevernas sida i skolans skötsel.

Västernorrlands läns landstingskommun poängterar att de
praktiska problemen vid ett genomförande av kommitténs förslag är många, inte
minst vad avser kompetensfördelningen. Del är därför viktigt all den pågående
och planerade försöksverksamheten blir föremål för en omsorgsfull utvärdering.

Prop. 1984/85:98 40

Västerbottens läns landstingskommun är tveksam till om man
just nu skall göra den föreslagna ändringen i hälso- och sjukvårdslagen. Med
tanke på all den statliga tandvårdsutredningen nu lagt ett förslag till ny
folktandvårdslag bör enligt landstingskommunen lämpligen ett ställningstagande
till delta förslag samordnas med ett slutligt beslut om hur en befogenhet för
landstingskommunerna att inrätta lokala organ på folktandvårdens område skall
utformas. Landstingskommunen anför som sin principiella uppfattning att
tandvården bör ses som en del av hälso- och sjukvården och att denna definition
bör skrivas in i hälso- och sjukvårdslagen. I linje med sin tidigare redovisade
inställning om minskad detaljreglering av landstingskommunernas verksamhet
anser landstingskommunen rent principiellt att den föreslagna begränsningen på
del specialreglerade området, som innebär alt institutionsstyrelser inte kan
inrättas, inte är riktig.

Stockholms kommun anser att lokala organ inom
landstingskommunerna skulle kunna bli naturliga samarbetspartners till
decentraliserade nämnder inom kommunerna, bl. a. socialtjänsten. Del är
emellertid viktigt med en motsvarande decentralisering av
förvaltningsorganisationen. Därigenom skulle man enligt kommunen kunna få en
djupare och smidigare samverkan mellan olika personalgrupper. Del är också
viktigt att man vid utformning av försöksverksamheter inom landstingskommuner
lar stor hänsyn till samar-belsaspekter kommuner-landstingskommuner bl. a. när
del gäller samordningen av olika verksamheters upptagningsområden.

Svenska kommunförbundet anser att man vid tillämpningen
och utvärderingen av en lagstiftning om lokala organ som gäller också för
landstingskommunerna bör beakta vad kommittén anfört om att den traditionella
uppgiftsfördelningen mellan landstingskommunerna och kommuner i vissa
situationer skulle kunna komma att rubbas. Förbundet delar kommitténs
uppfattning alt detta kan medföra både positiva och negativa konsekvenser. Om
förekomsten av lokalt organ - fungerande på kommunnivå - underlättar en för
verksamheten rationell uppgiftsfördelning är det fördelaktigt. Enligt förbundet
kan man inte bortse från alt risken för kompetenskonflikter kan öka om lokala
landstingsorgan fungerar på kommunnivå. Det finns därför enligt förbundets
mening anledning att under försöksperioden ägna uppmärksamhet åt dessa
problem.

5. Remissinstanser som ifrågasätter om man nu skall
genomföra förslaget

Malmöhus läns landstingskommun anser att det kan
ifrågasättas om inte försöksverksamheten i kommunerna borde utvärderas innan
utvidgning sker rill det landstingskommunala området. Det verkar enligt
landstingskommunen mindre välbetänkt att i detta sammanhang lämna förslag som
går i motsatt riktning rill tandvårdsutredningens förslag. Man bör först menar
landstingskommunen avvakta riksdagens ställningstagande med anledning av tandvårdsutredningens
betänkande.

Prop. 1984/85:98 41

Örebro läns landstingskommun hänvisar till utvärderingen
av försöksverksamheten beträffande lokala organ i kommunerna och ifrågasätter
om del inte vore lämpligt att avvakta med lagstiftning för landstingskommunerna
till dess utvärdering skett. Beträffande tandvården uttrycker landstingskommunerna
en viss tveksamhet till vad som föreslås. Del är enligt landstingskommunens
mening lämpligt att avvakta riksdagens ställningslagande med anledning av
tandvårdsutredningen. Landstingskommunen motsätter sig dock inte en framtida
lösning som medför all särskilda organ kan införas för tandvårdens verksamhet.
När det gäller omsorgsverksamheten lägger landsringskommunen samma
principiella synpunkter som gjorts beträffande tandvården. Landstingskommunen
motsätter sig inte att del ges möjlighet för landstingskommunerna att inrätta
särskilda organ för att uppnå vad man syftar fill i betänkandet.
Landstingskommunen menar dock, att del finns skäl att avvakta den tidigare
nämnda utvärderingen och statsmakternas ställningstagande till ny lagstiftning
inom omsorgsverksamheten och inom tandvården.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO) anser del vara
ett oeftergivligt krav i samband med en eventuell decentralisering av
beslutsfattandet att tryggheten för de anställda inte försämras liksom att de
anställda och deras organisationers möjligheter till medbestämmande i frågor
som rör förhållandet arbetsgivare/arbetstagare utvecklas. I kommunernas
försöksverksamhet är enligt TCO arbetsgivarens personalansvar mycket olika
behandlat och många problem är olösta, exempelvis hur förtursreglerna i lagen
om anställningsskydd skall tillämpas och var arbetsgivaransvaret i fråga om
personalutveckling (utbildning, omplacering), rekrytering och arbetsmiljö skall
ligga. Vid omorganisationer över huvud laget är det enligt TCO viktigt att
planeringen sker utifrån personalresurser och i medvetande om att personalens
uppfattning om förändringen kan vara avgörande för dess resultat. Det är därför
av största vikt att landstingskommunen/kommunen fungerar som en arbetsgivare
och har ansvaret för all personal. Enligt TCO:s mening kan en utökad
decentralisering ske redan inom ramen för gällande lagstiftning för hälso- och
sjukvårdens område. Innan vidgade möjligheter till en decentralisering av förtroendemannainflytandet
genomförs, måste emellertid de lagstiftnings- och avtalsproblem som TCO har
redovisat lösas.

I fråga om omsorgsverksamheten är TCO tveksam till
inrättandet av flera nämnder eftersom verksamheten inte är så omfattande.
Likaså är TCO tveksam till inrättandet av institutionsstyrelser inom omsorgen
eftersom utvecklingen snarast går mot ett minskat antal institutioner. När del
gäller förslaget om att även tandvården skall omfattas av hälso- och
sjukvårdslagen erinrar TCO om att när riksdagen behandlade hälso- och
sjukvårdslagen beslöt den att avvakta landvårdsutredningens förslag.
Utredningen har nu framlagt sitt betänkande, varför det enligt TCO finns
anledning att avvakta riksdagens behandling av landvårdsutredningens förslag
innan man lar ställning i denna fråga.

Prop.
1984/85:98 42

Centralorganisationen SACO/SR tillstyrker inte utan vidare
kommitténs förslag. SACO/SR anser att frågorna måste utredas ytterligare vad
avser konsekvenser för personalen och servicen till kommunmedborgarna. Viktigt
i sammanhanget är enligt SACO/SR också att de problem som redan i dag finns i
fråga om gränsdragningen mellan de förtroendevaldas och de anställdas uppgifter
klarläggs innan möjligheter alt införa lokala organ inom landstingskommunerna
öppnas. Beträffande tandvården framhåller SACO/ SR att riksdagsbehandlingen av
en proposition på landvårdsutredningens förslag bör avvaktas. Dessutom
konstaterar SACO/SR att vissa delar av landvården är svära alt dela upp på
lokala organ. Det gäller t. ex. planering av förebyggande vård och
specialisttandvården. Vidare försvåras den samverkan som förutsätts ske mellan privaltandläkarna
och landstingskommunerna om de delas. Att införa lokala organ medför enligt
SACO/SR en rad betydande problem. Dessa gäller bl. a. i vad mån garantier finns
för all oomtvistade principer t. ex. likställighelsprincipen fortfarande skall
tillämpas. Genom flera lokala organ indelade geografiskt påpekar SACO/SR alt
det finns stora risker för att servicen till kommunmedlemmarna skiljer sig
mellan kommundelarna i en utsträckning som inte är förenligt med nyss nämnda
princip. Lika service till kommunmedlemmarna är enligt SACO/ SR:s mening viktig
av flera skäl - framför allt fördelningspolitiska - men också därför att
servicenivån intimt hänger samman med graden av yrkesprofessionalism. Lägre
och/eller olika servicegrad i kombination med dislriklsorienterade
arbetsformer- lokala organ - kan betyda förflackning av yrkeskunskaper vilket
totalt sett ger negativa effekter för särskilt de resurssvaga
kommunmedborgarna. Tendenser i denna riktning har enligt SACO/SR kunnat skönjas
i kommuner med kommundelsnämnder. SACO/ SR:s medlemsförbund ser risker för att
olika yrkeskategorier som psykologer, kuratorer, sjukgymnaster,
arbetsterapeuter förlorar sin speciella sammanhållna organisation om lokala
organ införs. Delta leder till lägre servicenivå och lägre kvalitet i
verksamheten vilket samtidigt innebär urholkning av yrkesprofessionalismen.
Ytterligare överväganden behöver göras, anser SACO/SR. Med hänsyn till
utbildningsnämndernas stora upptagningsområde avstyrker SACO/SR att de f. n.
får ingå i försöksverksamheten med lokala organ. Ytterligare överväganden
erfordras.

Universitets- och högskoleämbetet konstaterar att de
landstingskommunala skolorna inom UHÄ:s verksamhetsområde har ett
upptagningsområde som omfattar ett helt landstingsområde eller mer och att
lokala organ knappast torde vara aktuella i dessa fall. De föreslagna
förändringarna torde därför utifrån de synpunkter UHÄ företrädesvis har att
beakta sakna intresse.