Prop. 1985/86:106

Regeringens proposition 1985/86:106

om ändring i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid
olovlig parkering

Prop. 1985/86: 106

Regeringen föreslår
riksdagen att anta del förslag som har lagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprolokollet
den 13 februari 1986.

På regeringens vägnar OlofPalme

Sven
Hulterström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att lagen (1984-. 318) om kontrollavgift vid olovlig parkering
ändras sä att kontrollavgiftens belopp helt får anpassas till de belopp som
gäller för felparkeringsavgifterna i kommunen enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.
F. n. är kontrollavgiften i princip maximerad lill den lägsta felparkeringsavgift
som har fastställts i kommunen.

1
Riksdagen 1985186. I saml. Nr 106

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984: 318) om kontrollavgift vid olovlig
parkering

Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1984:318) om
kontrollavgift vid olovlig parkering skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86: 106

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

4 §

Kontrollavgiften
fär inte överstiga den felparkeringsavgift som fastställts inom kommunen enligt
lagen (1976:206) om felparkeringsavgift.

Om felparkeringsavgiflen
har fastställts till olika belopp för skilda delar av kommunen eller för skilda
slag av överträdelser gäller följande. Kontrollavgiften får inte överstiga den
felparkeringsavgift som fastställts för överträdelser av föreskrifter om avgiftsbelagd
parkering eller, om sådana joreskrifter saknas, den lägsta felparkeringsavgift
som gäller för den del av kommunen där den olovliga parkeringen ägde rum.

Om felparkeringsavgiflen
har fastställts till olika belopp för skilda delar av kommunen eller för skilda
slag av överträdelser, får den kontrollavgift som las utför en olovlig
parkering inte överstiga den felparkeringsavgift som har faslsläUls för det
aktuella slaget av felparkering i den del av kommunen där den olovliga
parkeringen ägde rum.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986.1 fråga om
olovlig parkering som ägt rum före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

Kommunikationsdepartementet Prop. 1985/86:106

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1986

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I, Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Gradin, Dahl, R, Carisson,
Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Hulterström

Proposition om ändring i lagen (1984:318) om kontrollavgift
vid olovlig parkering

1 Inledning

Den
1 juli 1984 trädde lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering, LKOP,
i kraft. Lagen innehåller bestämmelser om sanktionsavgifter vid s. k.
tomtmarksparkering eller privaträllslig parkering.

Föreningen
Sveriges kommunala parkeringsbolag har i en framställning till regeringen den 8
maj 1985 hemställt om ändring i LKOP så alt kontrollavgiftens belopp hell kan
anpassas till de belopp som gäller för felparke-ringsavgifter enligt lagen
(1976:206) om felparkeringsavgift.

Framställningen
har remissbehandlats. Yttranden har avgetts av rikspolisstyrelsen, trafiksäkerhetsverkel,
luftfartsverket, byggnadsstyrelsen, Biluthyrningsbranschens riksförbund, Molorförarnas
helnykterhetsförbund, Molormännens riksförbund och Svenska kommunförbundel.

2 Bakgrund

2.1 Nuvarande förhållanden

Man
brukar skilja mellan privalrättslig parkering eller lomtmarksparkering ä den
ena sidan och offentiigrältslig parkering eller gatumarksparkering å den andra.

För
galumarksparkeringen finns sedan länge bestämmelser både rörande när och hur
parkering får eller inte får ske och rörande sanktioner för den som parkerar
olagligt. Parkeringsbestämmelser finns i vägtrafikkungörelsen (1972:603, omlrycki
1985:380, ändrad senast 1986:16) och i lokala trafikföreskrifter meddelade med
stöd av väglrafikkungörelsen eller ler-rängtrafikkungörelsen (1972:594). För
överträdelser av vissa bestämmelser i väglrafikkungörelsen kan böler utdömas.
Huvudparten av överträdelserna är dock avkriminaliserade och kan i stället
föranleda felparkeringsavgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, FelpL
(omtryckt 1981:142, ändrad senast 1985:19).

ti Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 106

FelpL
tillkom i syfte alt effektivisera samhällets möjligheter att ingripa Prop.
1985/86: 106 mot olaglig parkering. Enligt lagen har det olagligt parkerade
fordonets registrerade ägare ett strikt betalningsansvar för felparkeringsavgiflen.
Betalning skall ske direkt, dvs, oberoende av om fordonsägaren anser avgiften
riktig eller inte. Rättelse kan ske i efterhand efter prövning av
polismyndigheten eller domstol. Regeringen fastställer det högsta och det lägsta
belopp som felparkeringsavgiflen får fastställas till. F. n. får avgiften
bestämmas till lägst 75 kr, och högst 300 kr. De närmare beloppen fastställs av
kommunfullmäktige i de kommuner som svarar för trafikövervakningen enligt lagen
(1964: 321) om kommunal trafikövervakning och av länsstyrelsen i övriga
kommuner. Beloppen får varieras med hänsyn lill skilda slag av överträdelser. I
prop. 1975/76: 106 med förslag lill lag om felparkeringsavgift, m. m.
förutsatte föredraganden att avgifterna också skulle kunna vara olika för olika
delar av en kommun.

Enligt
förordningen (1984:26) om felparkeringsavgifter i vissa fall i Stockholms
kommun får Stockholms kommun fastställa felparkeringsavgiflen till 500 kr. för
överträdelser av förbud atl stanna i kolleklivkörfält och på markerad
busshållplats samt att parkera på parkeringsplatser som är avsedda för
handikappade. Denna rätt för kommunen gäller endasl under förutsättning alt
kommunen inte tar ut avgifter enligt lagen (1982:129) om flyttning av fordon i
vissa fall. om ett fordon som parkerats i kolleklivkörfält, på en busshållplats
eller en handikapplats flyttas.

Den
privalrätlsliga parkeringen var före tillkomsten av LKOP inte författningsmässigt
reglerad. En relativt fast praxis för denna parkering hade dock utvecklats.
Denna praxis, som fortfarande tillämpas i viss utsträckning, bygger på
antagandet att det träffas ett avtal mellan fordonsföraren och markägaren om
parkering, Avtalel träffas genom atl markägaren anslår villkoren för
parkeringen vid infarten till parkeringsplatsen och fordonsföraren accepterar
villkoren genom att utnyttja parkeringen. I de villkor som markägaren
föreskriver ingår i allmänhet också ett åtagande för föraren atl betala en
extra avgift (ocksä den kallad kontrollavgift) om han inte följer övriga
villkor. Avtalskonstruktionen medför all krav om avgifter i princip inte kan
riktas mol någon annan än fordonets förare i hans egenskap av avtalspart. Den
markägare som vill förbjuda parkering inom etl område kan inte heller tillämpa
avtalskonstruktionen för alt få någon form av ersättning.

Mot
slutet av 1970-talet hade lomlmarksparkeringen fåll sådan omfattning att det
uppstått elt behov av elt mer effektivt sätl att ingripa mot olovlig parkering
pä tomtmark än det som avtalskonstruktionen kunde erbjuda. En utredning
tillkallades därför med uppdrag att se över förfaran-del vid olovlig parkering
på tomtmark. Utredningen avgav år 1980 betänkandet (Ds K 1980:14) Felparkering
på tomtmark.

Förslagen
i betänkandet lades sedan i allt väsentligt till grund för prop. 1983/84:104
med förslag till lag om kontrollavgift vid olovlig parkering.

Lagförslaget
antogs av riksdagen utan ändring, TU 1983/84:25, rskr 1983/84:314.

Lagen
inehåller bl. a. följande bestämmelser.

En
markägare som upplåter ett område för parkering eller som förbjuder 4

parkering
inom etl område får la ut kontrollavgift enligt lagen, om ett Prop.
1985/86: 106 fordon parkeras i strid mot förbud eller villkor som markägaren
har beslutat. Förbuden eller villkoren skall utmärkas på ett tydligt sätl med
vägmärken.

Lagen
får inte tillämpas om den olovliga parkeringen omfattas av förordnande enligt FelpL
eller kan föranleda straff enligt nägon annan författning än brottsbalken.

Kontrollavgiften
får inte översliga den felparkeringsavgift som har fastställts inom kommunen.
Har felparkeringsavgiflen fastställts lill olika belopp för skilda slag av
överträdelser eller för skilda delar av kommunen gäller följande. Avgiften får
inte överstiga den felparkeringsavgift som har fastställts för överträdelser av
föreskrifter om avgiftsbelagd parkering eller, om sådana föreskrifter saknas,
den lägsta felparkeringsavgift som gäller för den del av kommunen där den
olovliga parkeringen ägde rum.

Begränsningen
av avgiftens storlek motiverades på följande säll av föredraganden i prop,
1983/84:104.

De
överträdelser som kan föranleda felparkeringsavgifter varierar från rena
ordningsförseelser som underlåtenhet atl belala föreskriven parkeringsavgift
till sådana som är förhållandevis allvarliga från trafiksäkerhetssynpunkt, t.
ex. parkering på ell övergångsställe.

Av
betänkandet framgår atl parkeringsöverträdelserna pä tomtmark lill övervägande
delen avser underlåtenhet att betala parkeringsavgifler. Överträdelser av samma
allvarliga natur som kan förekomma på gatumark förekommer knappast. Jag anser
det därför väl motiverat att i lag begränsa avgifternas storlek lill den felparkeringsavgift
som gäller vid försummelse alt belala parkeringsavgift eller, om avgiftsbelagd
parkering inte finns, den lägsta avgift som tillämpas i kommunen.

En
ny kontrollavgift får las ul för varje påböriat kalenderdygn som en olovlig
parkering pågår. Minsl sex timmar måsle dock förflyta mellan debiteringarna.
Högst fem kontrollavgifter fär las ut för samma parkering.

Fordonets
förare och ägare svarar solidariskt för alt kontrollavgiften betalas.
Markägaren kan alltså vända sig till antingen föraren eller fordonsägaren. Med
fordonsägaren avses i normalfallet fordonels registrerade ägare.

Vill
markägaren la ul kontrollavgift skall han utställa en betalningsuppmaning som
skall lämnas lill fordonets ägare eller förare eller fästas på fordonet.
Betalas inte avgiften inom rätl tid skall markägaren påminna föraren eller
ägaren om betalningsansvaret innan han vidtar inkassoåtgärder.

Om
det med hänsyn till omständigheterna i samband med den olovliga parkeringen
skulle framstå som oskäligt att ta ul kontrollavgiften, får avgiften inte tas
ut. Avgift fär inte heller tas ut om någon genom lagakraftägande dom dömts för
gärning som innefattar olovlig parkering eller godkänt strafföreläggande för
en sädan gärning.

2.2
Framställningen från Föreningen Sveriges kommunala parkeringsbolag

Föreningen
har begärt atl 4 § LKOP ändras sä all kontrollavgiftens belopp helt kan
anpassas till de belopp som gäller för felparkeringsavgifterna.

Som
skäl för sin framställning har föreningen anfört bl, a. följande,

I
systemet med avtalsgrundade kontrollavgifter får markägaren i princip ensidigt
bestämma avgiftens storlek, Detla kan medföra en risk - om än liten - för atl
oskäligt höga avgifter tas ul,

I ca
hälften av de kommuner som ansvarar för trafikövervakning enligt lagen om
kommunal irafikövervakning har felparkeringsavgifterna bestämls lill skilda
belopp för olika slag av överträdelser. Starka skäl talar för all
kontrollavgiftens storlek bör få bestämmas enligt samma principer som felparkeringsavgifterna
i dessa kommuner. En sädan ordning lorde te sig rimlig för bilisterna. Den
skapar dessutom tillräckliga garantier för atl kontrollavgifterna inte las ul
med alltför höga belopp.

Göteborgs
stads parkerings AB debiterade totalt 75 939 kontrollavgifter för olovlig
parkering under år 1984. Av dessa avsåg 19 479 eller nästan 26% överträdelser
av parkeringsförbud eller olovlig parkering på platser som reserverats för
handikappade. Flertalet av dessa överträdelser har skett på gårdar, gångbanor
och vägar inom sjukhus- och bostadsområden och är ofta förhållandevis allvariiga
från trafiksäkerhets- och framkomlig-hetssynpunkl. Det är alltså inte riktigt
som departementschefen anförde i prop. 1983/84:104 att
parkeringsöverträdelserna på tomtmark till övervägande delen avser
underlåtenhet all belala parkeringsavgifter.

Begränsningsregeln
i 4 § LKOP är alltså enligt föreningen i hög grad otillfredsställande. Om t.ex.
någon parkerar i slrid mot förbud inom etl civilrättsligt reglerat
bostadsområde får han betala 125 kr. i kontrollavgift, medan han - om området
omfattats av en lokal trafikföreskrift - fått betala 250 kr, för samma typ av
förseelse.

Av
de skäl som nu anförts har bl. a. flera av föreningens medlemsbolag och de tre
allmännyttiga bostadsföretagen i Göteborg beslutat att - i avvaktan på önskad
lagändring - fortsätta atl tillämpa den kritiserade och juridiskt tvivelaktiga
avtalskonstruktionen.

Prop. 1985/86: 106

3 Föredraganden

Mitt
förslag: Kontrollavgiftens belopp får helt anpassas till de belopp som
fastställts enligt lagen om felparkeringsavgift.

Föreningen
Sveriges kommunala parkeringsbolags förslag överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Rikspolisstyrelsen, trafiksäkerhets verket, luftfartsverket och Svenska
kommunförbundet tillstyrker bifall till förslaget. Byggnadsstyrelsen anser att
det för den verksamhet som styrelsen driver inte behövs någon sådan möjlighet
till differentiering som föreningen har be-

gärt. Motormännens
riksförbund, M, finner föreningens förslag logiskt, Prop, 1985/86: 106 men
tillstyrker inte bifall, M förordar i stället atl möjligheten att införa ell enhetligt
syslem som omfattar de icke kriminaliserade förseelserna utreds. Biluthyrningsbranschens
riksförbund är kritiskt mot atl ägaransvar genom LKOP har införts ocksä för lomlmarksparkeringen,
efiersom ägaransvarel drabbar bilulhyrningsföretagen mycket hårt. Förbundet
motsätter sig den föreslagna ändringen och vill i stället ha en allmän översyn
av parkeringslagstiftningen.

Skälen
för mitt förslag: Bestämmelserna i 4 § LKOP om kontrollavgifternas storiek
fick det innehåll de har dels för atl på så sätt anpassas lill felparkeringsavgifterna,
dels för all det innebar en garanti för att avgifterna inte bestämdes till
alltför höga belopp. En av utgångspunkterna i del resonemanget var alt den
alldeles övervägande delen av den olovliga lomlmarksparkeringen bestod i
underlåtenhet atl betala parkeringsavgift.

Föreningen
har emellertid anfört att detta, såvitt gäller de kommunala parkeringsbolagen
och vissa allmännyttiga bostadsföretag, inte är korrekt. En stor andel av de
avgifter, som bolagen debilerar, gäller enligt föreningen fordon som parkerats
där det är förbjudet att parkera eller som har parkerats pä mark som har
reserverats för handikappade.

Jag
delar föreningens uppfattning alt del är olyckligt från parkeringspoli-liska
utgångspunkter att felparkeringsavgifterna och kontrollavgifterna varierar i
storlek när de yttre omständigheterna vid parkeringen är typiskt sett desamma i
de båda parkeringsformerna. Detta gäller särskill kommunal och statlig mark,
eftersom del för den enskilde inte alltid är helt enkelt atl avgöra om det i
sådana fall är fråga om tomtmark eller gatumark. En större överensstämmelse
mellan avgifterna är därför önskvärd och befogad frän parkeringspolitisk
synpunkt.

Den
begränsning av kontrollavgiften som 4§ LKOP innebär har, enligt föreningen och
enligt vad jag även i övrigt erfarit, medfört all säväl kommunala bolag som
privata markägare avstått från att tillämpa LKOP och fortsatt med den s. k. avtalsparkeringen.
Med en möjlighet att differentiera kontrollavgifterna pä samma sätt som
kommunen eventuellt differentierar felparkeringsavgiflen kommer sannolikt fler
markägare att tillämpa LKOP och avtalsparkeringen successivt all minska i
omfattning. En sädan utveckling är enligt min mening önskvärd, bl, a. för alt
det gynnar trafikanter, markägare och domstolar om vi kan fä i huvudsak etl
enda system för lomlmarksparkeringen.

De
ändringar i 4§ LKOP som jag nu föreslär ställer krav på markägarna alt hålla
sig underrättade om vad som gäller i fråga om felparkeringsavgifter i
kommunen. Del är dock endast undanlagsvis fråga om fler än två olika belopp.
Det finns också kommuner som inte har differentierade felparkeringsavgifter.
Det bör därför inte innebära några problem för markägarna alt uppfylla detla
krav. I huvudsak torde del vara de kommunala bolagen som har anledning atl
differentiera kontrollavgifterna. Självfallet kan, även om mitt förslag
genomförs, den markägare som så önskar ta ul en enhetlig kontrollavgift efler
de principer som gäller i dag.

Mitt
förslag ställer ocksä krav på alt den som debiteras en kontrollavgift

far reda på vilket slag av olovlig parkering han påslås ha gjort sig skyldig 7

till.
Han måste ju kunna kontrollera avgiftens storlek. Jag förutsätter att Prop.
1985/86: 106 markägarna lämnar denna upplysning på belalningsuppmaningen. En sådan
ordning är, efter vad jag inhämtat, praxis redan i dag. Det torde för övrigt
vara så att klar och tydlig information om den olovliga parkeringen ökar betalningsbenägenhelen.
Oklar och bristfällig information å sin sida kan påverka markägarens rätt att
få betalt för sina rättegångskostnader.

Den
koppling som finns i Stockholms kommun mellan kostnaderna för flyttning av
fordon och felparkeringsavgiftens storlek i vissa fall (SFS 1984:26) går inte
att överflytta lill lomlmarksparkeringen. De fall det är fräga om är
överträdelser av föreskrifter med förbud alt stanna i kolleklivkörfält, pä
markerad busshållplats eller om rätt att parkera på sådana parkeringsplatser
som reserverats för handikappade. Av dessa överträdelser är det endasl den som
rör handikapplatserna som har någon motsvarighet på tomtmark.

Om
den nuvarande ordningen för Stockholms kommun behålls oförändrad, kan mitt
förslag teoretiskt komma atl medföra alt den som parkerar olovligt i en
handikappruta på tomtmark kan drabbas av en hårdare sanktion än den som gör
sig skyldig till motsvarande överträdelse på gatumark. Den förre kan nämligen
bli skyldig att betala flyttningskostnaderna om hans fordon flyttas. Efiersom
ett fordon måste ha varit olovligt parkerat under minst sju dygn i följd för
all få flyttas från tomtmark, torde denna situation dock inte inträffa särskilt
ofta.

Specialregleringen
för Stockholm infördes år 1982. Bakgrunden till regleringen var att
efterlevnaden av parkeringsbeslämmelserna om kolleklivkörfält, busshållplatser
och handikapplatser var dålig. Det var orealistiskt alt flytta alla fordon som
var olagligt uppställda. Kommunen begärde då hos regeringen att få ta ul 500
kr, av alla som parkerade olagligt pä dessa platser och i stället inte la ut
flyttningskostnaderna, Detla skulle bli mer rättvist och öka allmänpreventionen.
Efter vad jag har erfarit, fick regleringen inledningsvis avsedd effekt. Med
tiden har emellertid respekten för dessa parkeringsföreskrifter på nylt
avtagit.

Del
är utomordentligt viktigt att de handikappade har tillgång till de parkeringsplatser
som har reserverats för dem. Det är ocksä en förutsättning för framkomligheten
i Slockholm atl kolleklivkörfält och busshållplatser inte blockeras av
parkerade fordon. Specialregleringen i Stockholm bör därför behållas. Man bör däremol
kunna överväga om inte kopplingen mellan avgiftsbeloppet och kommunens rätt att
ta ul flyttningskostnaderna skulle kunna upphävas. Det allvarliga i dessa
parkeringsöverträdelser skulle på så sätl ytteriigare markeras. Jag avser alt
återkomma lill regeringen i denna fråga.

Beträffande
de invändningar mot förslagel som Motormännens riksförbund och Bilulhyrningsbranschens
riksförbund gjort vill jag informationsvis nämna att det inom
kommunikationsdepartementet f. n. pågår en översyn av lagstiftningen om felparkeringsavgifter.
I det sammanhanget kommer frågan om ägaransvarel för biluthyrningsbranschen
att behandlas. Jag har emellertid inte ansett atl dessa överväganden bör hindra
att frågan om kontrollavgifternas storlek behandlas redan nu.

Ändringen
bör kunna träda i kraft den 1 juli 1986. 8

4
Upprättat lagförslag Prop. 1985/86:106

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag lill

lag
om ändring i lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parkering.

Med
hänsyn lill alt lagstiftningen inte är av nägon komplicerad beskaffenhet bör
lagrådets hörande kunna underlåtas.

5 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt anla förslaget.

6 Beslut

Regeringen
ansluler sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen atl anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986