Prop. 1985/86:109

Regeringens
proposition

1985/86:109

om än(dringar i radiolagen m.m.

Prop. 1985/86:109

Regeringen föreslår riksdagen all anta de förslag
som har lagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 13 mars 1986.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt
Göransson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom
förslagen i propositionen anges på ell tydligt sätt om del krävs tillstånd av
myndighet eller inle för Irådsändningar lill allmänheten av ljudradio- och
TV-program. Sändningar som sker till andra lokaler än bostäder föreslås få
bedrivas hell fritt. Vad gäller Irådsändningar till bostäder föreslås all krav
på tillstånd skall gälla bara om en sändning når fler än 75 bosläder.

Vidare föreslås all filmer och videogram som visas
offentligt genom Irådsändning i vissa fall skall förhandsgranskas och godkännas
av statens biografbyrå. Förslaget syftar till all motverka att någon försöker
kringgå reglerna om förhandsgranskning av videogram genom all hänvisa till atl
visningen sker genom Irådsändning.

För atl möjliggöra förhandsgranskning av trådsända
filmer och videogram föreslås en mindre inskränkning av radiolagens förbud mot
censur av Irådsändningar.

Lagändringarna
föreslås träda i krafl den 1 juli 1986.

1 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 109

Propositionens lagförslag Prop. 1985/86:109

1 Förslag till

Lag om ändring i radiolagen (1966:755)

Härigenom föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)'

dels alt 1, 5-8 och 10 §§ skall ha följande lydelse,

dels atl det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a §,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

1 denna lag förslås med 1 denna lag förslås med

radiosändning: ljud, bUd el- radiosändning: ljud, bild el-

ler annal meddelande som sänds ler annat meddelande som
sänds

med hjälp av elektromagnetiska vå med hjälp av elektromagnetiska vå

gor vilkas frekvenser äro lägre än gor vilkas frekvenser är lägre än

3000 gigahertz och vilka utbreda 3000 gigahertz och vilka utbreder

sig i rymden ulan särskilt anordnad sig i rymden utan särskilt anordnad

ledare, ledare,

trådsändning: ljud, bild eller rundradiosändning: radio-

annal meddelande som sänds med sändning som är avsedd alt
tas

hjälp av elektromagnetiska vågor emot direkt av allmänheten, om

vilka äro bundna vid särskilt anord- sändningen inte är avsedd endast

nad ledare, för en sluten krets, vars medlem-

mar är förenade genom en påtaglig

gemenskap av annat slag än ell ge

mensamt intresse alt lyssna på eller

se sändningen,

rundradiosändning: radio- trådsändning: ljud, bUd eUer

sändning eller trådsändning som är annal meddelande
som sänds med avsedd all mottagas direkt av all- hjälp av elektromagnetiska
vågor mänhelen, om sändningen icke är vilka är bundna vid särskilt
anord-avsedd endast för en sluten krets, nad ledare, vars medlemmar äro
förenade genom en påtaglig gemenskap av annal slag än ett gemensamt intresse
alt lyssna på eller se sändningen,

sändare: anordning för
radiosändning (radiosändare) eller trådsändning (Irådsändare),

mottagare: anordning för mottagning
av radiosändning eller trådsändning,

radioprogram: radiosändnings eller
irådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av namn
eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt.

5§

De företag som regeringen be- För rätt
att här i landet sända

stämmer
(programförelag) ha rätt radioprogram i rundradiosändning

' Lagen omtryckt 1972:240,

Senaste lydelse 1986:2. 2

Nuvarande hdelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1985/86:109

(1982:459).

Om rätl atl sända radiolidningar
finns föreskrifter i lagen (1981:508) om radiolidningar.

att
sända radioprogram i rundradiosändning/rån sändare här i landet.

Varje programföretag avgör ensamt
vilka radioprogram som skola förekomma i rundradiosändning som företaget
anordnar. Härvid skall programföretaget iakttaga bestämmelserna i 6 § och 7 §
andra slyckel.

Radioprogram i rundradiosändning
som har upptagits trådlöst på centralanlennanläggning får utan särskilt
tillstånd sändas vidare till mottagare inom fastighet som är ansluten till
anläggningen.

Om räll alt sända ljudradioprogram
i vissa lokala rundradiosändningar//-ån radiosändare fmns särskilda
föreskrifter i närradiolagen

krävs tillstånd av regeringen.

För rätt att här i landet sända
radioprogram i trådsändning krävs tillstånd av regeringen, om sändningen sker
tiU bosläder och når fler än 75 bostäder.

Vaije innehavare av tillstånd enligt
första eller andra stycket (programföretag) avgör ensam vad som skall
förekomma i sändning som företaget anordnar med stöd av tUlslåndet. Härvid
skall programföretaget iaktta bestämmelserna i 6 § och 7 § andra slyckel.

5a§

Radioprogram i rundradiosändning
som har tagits emot i centralanlennanläggning får utan särskilt tillstånd
sändas vidare lill mottagare inom faslighet som är ansluten till anläggningen.

Om rätt alt sända ljudradioprogram
i vissa lokala rundradiosändningar fmns särskilda föreskrifter i närradiolagen
(1982:459).

Om rätt att sända program i lokala rundradiosändningar
från irådsändare finns särskilda föreskrifter i lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar.

Om rätt atl sända radioprogram i lokala trådsändningar
till bosläder fmns särskilda föreskrifter i lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar.

Om rätl alt från radiosändare sända vidare
televisionsprogram i radio-eller irådsändning från Finland finns särskilda
föreskrifter i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram.

Programförelags rätl enligl 5 §
första och andra styckena skall utövas opartiskt och sakligt. Därvid skall
beaktas all en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i
rundradion.

6f

Programföretags rätt på grund av
tillstånd enligt 5 § första eller andra stycket skall utövas opartiskt och
sakligt. Därvid skall beaktas att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet
skall råda i ljudradion och televisionen.

Programförelag skall i
programverksamheten hävda det demokratiska statsskickets gmndidéer samt
principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och
värdighet.

' Senaste lydelse 1978:476.

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86: 109

För programförelag skall i övrigt gälla vad som
föreskrives i avtal mellan regeringen och företaget. I sådant avtal får som
villkor för rätt att sända radioprogram enligt 5 § första stycket intagas

För programförelag skall i övrigt
gälla vad omföreskrivs i avtal mellan regeringen och företagel. I sådant
avtal får som villkor för rätt alt sända radioprogram på grund av tillstånd
enligl 5 § första eller andra slycket tas in

1.
föreskrift om
skyldighet alt sända beriktigande och genmäle,

2.
föreskrift till
skydd för enskilds privatliv,

3.
föreskrift om
förbud mot kommersiell reklam eUer mot program som bekostas av annan än
programförelag,

4.
föreskrift om
skyldighet all på begäran av myndighet sända meddelande till allmänheten, och

5.
föreskrift om
skyldighet alt sända redogörelse som avses i 7 § andra stycket.

7 § ''

För granskning av radioprogram, som förekommit i
rundradiosändning finnes radionämnden. Regeringen meddelar närmare bestämmelser
om nämndens verksamhet.

Om det föreskrives i avtalet mel
lan regeringen och programföretag skall programföretaget sända redo görelse för
beslut av radionämn den, vari programföretaget förklarats ha brutit mot bestämmelser
i denna lag eUer i avtalet mellan regeringen och programföretaget.

Radionämnden granskar om programföretags
rätt på grund av tillstånd enligl 5 § första eller andra stycket har utövats i
enlighet med 6 § och avtalet mellan regeringen och företagel. Regeringen meddelar
närmare bestämmelser om nämndens verksamhet.

Om del föreskrivs i avtal mellan regeringen och
programförelag skall företaget sända redogörelse för beslul av radionämnden, /
vUket företaget förklarats ha brutit mot bestämmelser i denna lag eller i avtalet
meUan regeringen och företaget.

Myndighet eller annal allmänt organ får ej i förväg
granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram och ej heller
förbjudai radiosändning eller trådsändning på grund av dess innehåll.

Myndigheter och andra allmänna
organ får inle i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av
radiosändningars innehåU och ej heller förbjuda en radiosändning på grund av
dess innehåll. Detsamma gäller i fråga om trådsändningar.

Ifråga om trådsändningar för offentligförevisning
av filmer och videogram gäller dock sådant förbud som avses i första stycket
endast om

1. sändningen är en vidaresändning
av en rundradiosändning eller

" Senaste lydelse 1978:476.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:109

Bestämmelserna i första stycket
hindra ej förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger
Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikets
försvar.

flv en sändning från en saleUit i fast trafik eller

2. sändningen är en egensänd-ning
som också sker till bostäder med stöd av tUlstånd enligt 5 § andra stycket
eller i enlighet med bestämmelserna i lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar.

Med vidaresändning och
egen-sändning förstås i denna paragraf detsamma som i lagen om lokala
kabelsändningar.

Bestämmelserna i första och andra
styckena hindrar inte förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild
som återger Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse
för rikets försvar.

Ifråga om andra trådsändningar för
offentlig förevisning av filmer och videogram än sådana som avses i andra
stycket gäller föreskrifterna iförordningen (1959:348) med särskilda
bestämmelser om biografförestäUningar m.m.

Till böler eller fängelse i högst ett år dömes den som

Till böter eller fängelse i högst ett år döms den som

1.
innehar eller
använder radiosändare utan alt ha tillstånd enligl 2 § första stycket eller använder
radiosändare i strid mot villkor som föreskrivits vid meddelande av sådant
tillstånd,

2.
innehar
ofullständig radiosändare eller byggsats för tillverkning av radiosändare ulan
all ha erhållit tillstånd enligt 2 § första stycket,

3.
uppsåtligen eller
av oaktsamhet överlåter eller upplåter radiosändare, ofullständig radiosändare
eller byggsals för tillverkning av radiosändare i strid mot bestämmelsen i 2 §
tredje stycket.

4. sänder radioprogram ulan erforderligt tillstånd,
eller

4.
sänder
radioprogram / rundradiosändning utan atl inneha tillstånd lill sådan
sändning, eller

5. bryter mot föreskrift som meddelats
med stöd av 4 § andra stycket om det ej är fråga om radiosändare eller
mottagare på örlogsfarlyg, militärt luftfartyg eller militärt motorfordon.

Sändare som använts såsom hjälpmedel vid broll enligt
första slyckel 4 och radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsals
för tillverkning av radiosändare

Sändare som använts såsom hjälpmedel vid brott enligl
första slyckel 4 och radiosändare, ofullständig radiosändare eller byggsats
för tillverkning av radiosändare

Senasie lydelse 1978:476.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 109

som
varit föremål för brott enligt som varit föremål för broll enligl

första stycket 1, 2 eller 3 kan förkla- första slyckel
1, 2 eller 3 kan förkla

ras förverkad. Bestämmelserna i ras förverkad. Bestämmelserna i 36

36 kap. brottsbalken äga därvid kap. brottsbalken skaU därvid till

tillämpning, lämpas.

Om ansvar för den som bryter mot 2 § andra stycket
finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.

Denna
lag träder i krafl den I julii 1986.

Sådan räll all sända radioprogram i
rundradiosändning, som har givils med slöd av 5 § första stycket i dess äldre
lydelse, gäller som om tillstånd meddelats enligt 5 § första och andra styckena
i den nya lydelsen.

2 Förslag
till

Lag om ändring i förordningen (1959: 348) med särskilda
bestämmelser om biografföreställningar m. m.

Härigenom föreskrivs att I §
förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.
m. skall ha följande lydelse.

Prop.
1985/86:109

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

l § '

I fråga om offentlig förevisning av
biograffilm (biografföreställning) och offentlig förevisning av videogram
skall, utöver vad eljest finnes föreskrivet, gälla vad nedan stadgas.

Denna förordning gäller dock inte i fråga om
radiosändning eller irådsändning. Med radiosändning och Irådsändning avses
delsamma som i radiolagen (1966:755).

Denna förordning gäller dock inte i
fråga om radiosändning. Den gäller inte heller i fråga om trådsändning, om

1. sändningen år en vidaresänd

ning av en rundradiosändning eller

av en sändning från en satellit i fast

trafik eller

2. sändningen är en egensänd-

ning som också sker till bosläder

med stöd av tillstånd enligl 5 § and

ra stycket radiolagen (1966:755) el

ler i enlighet med bestämmelserna i

lagen (1985:677) om lokala kabel

sändningar.

I förordningen förstås med radiosändning,
rundradiosändning och trådsändning detsamma som i radiolagen. Med
vidaresändning och egensändning förstås detsamma som i lagen om lokala
kabelsändningar.

Vad som i förordningen föreskrivs
om biografföreställning skall också gälla offentlig förevisning av videogram.
Vad som föreskrivs om film skall, med undanlag av bestämmelserna i 6 § I mom.
andra stycket 2 och 3 saml 3 mom., också gälla videogram.

Denna lag träder i krafl den I juli 1986.

Senaste lydelse 1985:990.

3 Förslag
till Prop- 1985/86:109

Lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966: 756)

Härigenom föreskrivs alt 1 § radioansvarighelslagen
(1966: 756) skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

1§'

Denna lag gäller yttrandefriheten Denna
lag gäller yttrandefriheten

i ljudradio- och televisionsprogram i ljudradio- och televisionsprogram

(radioprogram) som svenskt pro- (radioprogram) som svenskt pro

gramförelag får sända med stöd av gramföretag får sända med slöd av

5§ första stycket radiolagen tillstånd enhgt 5 första eUer and-

(1966:755). ra stycket radiolagen (1966:755).

Bestämmelsen i 5 § andra slycket är tillämplig även
på meddelande för offentliggörande i program som anordnas av utländskt
programföretag samt anskaffande av uppgifter och underrättelser för sådant
offentliggörande. Bestämmelserna i 2 § första stycket samt 4, 5 och 7-9 a §§
äro ej tillämpliga på program eller del av program som består i direktsändning
av dagshändelse eller av sådan gudstjänst eller offentlig tillställning som anordnas
av annan än programföretaget.

1 frågor, som ej behandlas i denna lag eller i
bestämmelse som meddelats med slöd av lagen, gäller vad som föreskrives i annan
författning.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Senaste
lydelse 1978:477.

4 Förslag
till Prop. 1985/86:109

Lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av
skrifter och ljud- och bildupptagningar

Härigenom föreskrivs atl 11 § lagen (1978:487) om
pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

II §

Av upptagning av ljudradio- och Av upptagning av ljudradio- och

televisionsprogram, som har sänts televisionsprogram, som har sänts

av sådant programföretag som av sådant programföretag som har

avses i 5 § första stycket radiolagen sändningsrätt på grund av tUlstånd

(1966:755), skall programföretaget enligt 5 § första eller andra stycket

lämna ett pliktexemplar till arkivet radiolagen (1966:755), skall pro-

för ljud och bild. gramföretagel lämna ell pliktexem-

plar
till arkivet för ljud och bild.

Pliktexemplar enligt första stycket skall utgöras
av upptagning, som programförelaget enligt särskilda föreskrifter skall göra
för all säkerställa framtida bevisning om innehållet i program. Pliktexemplaret
skall lämnas inom en månad från den dag då programföretagets skyldighet att
bevara upptagningen enligt dessa föreskrifter upphörde.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1986.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot spridning
av filmer och videogram med våldsinslag

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1981:485) om
förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag' skall ha följande
lydelse.

Prop. 1985/86: 109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Denna
lag gäller inte

1. offentliga förevisningar av biograffilm eUer
videogram som avses i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om
biografföreställningar m. m..

2. sändningar av televisionsprogram som sker med
stöd av 5 § första eller tredje stycket radiolagen (1966:755) eller med stöd av
tillstånd enligt lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.

Denna
lag gäller inle

1. offentliga förevisningar av biograffilm eller
videogram som omfattas av kravet på förhands-granskning i förordningen
(1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar m.m.,

2. sändningar av televisionsprogram som sker med stöd
av tUlstånd enligt 5 § första eller andra stycket radiolagen (1966:755), med
stöd av 5 a § första stycket radiolagen eller med slöd av tillstånd enligt
lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.

Denna lag träder
i krafl den 1 juli 1986.

Lagen omtryckt 1986: 18.

10

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:508) om radiotidningar

Härigenom föreskrivs alt 1,2 och 4
§§ lagen (1981: 508) om radiotidningar' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1985/86:109

1 § =

En radiotidning enligt denna lag
föreligger om följande villkor är uppfyllda:

1. Radiotidningen skall vara ell radioprogram som är
avsett för synskadade.

2. Radioprogrammet skall sändas i rundradiosändning.

3. Radiolidningen får innehålla
endasl

a)
en version av
en sådan allmän nyhetstidning som trycks, har dags-presskaraklär och ges ut här
i landet (förlaga) eller

b) dels en version av en förlaga, dels
en sammanställning av material ur samma förlaga och ur ytterligare en eller
flera förlagor, av vilka versioner sänds som radiolidningar.

/ denna lag förstås med radioprogram och
rundradiosändning delsamma som i radiolagen (1966:755).

2. Radiotidningen får innehålla endast

a)
en version av
en sådan allmän nyhetstidning som trycks, har dags-presskaraklär och ges ut här
i landet (förlaga) eller

b) dels en version av en förlaga, dels
en sammanställning av maleri-al ur samma förlaga och ur ytteriigare en eller
flera föriagor, av vilka versioner sänds som radiotidningar.

Med radioprogram avses delsamma
som i radiolagen (1966:755).

Radiolidningar får inte sändas ulan tillstånd av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Radiolidningar får inle sändas / rundradiosändning eller i
trådsändning som når fler än 75 bostäder ulan tillstånd av regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer.

' Senaste
lydelse av lagens rubrik 1983:495, - Senaste lydelse 1985:385, ' Senaste
lydelse 1983:495.

II

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Med rundradiosändning och
trådsändning avses detsamma som i radiolagen (1966:755).

Prop.
1985/86: 109

Radiotidningarna skall hell eller delvis återge texten i
föriagorna. Sändning av annonsmalerial får en dast ske om ljudet är förvrängt
eller innehållet kodat. Om en radiotidning inle återger all redaktionell text
i en förlaga, fär högst hälften av sändningstiden vid ett sänd-ningstillfälle
användas för annonsmalerial.

Utöver material som förekommer i
förlagorna får radiolidningar-na endast innehålla uppgifter om hur materialet i
sändningarna disponerats.

Ifråga om sådana radiolidningar som sänds med slöd av
llllslånd enUgt 2 § gäUer följande.

1. Radiolidningarna skall hell el

ler delvis återge texten i förlagorna.

2.
Sändning av
annonsmalerial får endasl ske om ljudet är förvrängt eller innehållet kodat.

3.
Om en
radiolidning inte återger all redaktionell text i en förlaga, får högst
hälfien av sändningstiden vid ett sändningstillfälle användas för
annonsmalerial.

4.
Utöver material
som förekommer i förlagorna får radiolidningarna endast innehålla uppgifter
om hur materialet i sändningarna disponerats.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986.

Ett tillstånd som har meddelats med stöd av äldre
föreskrifter gäller som om tillståndet meddelats för rundradiosändning och
trådsändning enligl 2 § i den nya lydelsen.

■ * Senaste lydelse 1985:385.

12

7 Förslag till

Lag om ändring i närradiolagen (1982:459)

Härigenom föreskrivs alt I § närradiolagen
(1982:459) skall ha följande lydelse.

Prop.
1985/86:109

Nuvarande Ivdelse

Föreslagen lydelse

1
denna lag fmns föreskrifter om rätt för vissa sammanslutningar alt sända
närradio. Med närradio avses radiosändningar av ljudradioprogram i
rundradiosändningar med begränsad räckvidd.

1
lagen förslås med radiosändning, rundradiosändning, radiosändare och
radioprogram delsamma som i radiolagen (1966:755).

I
denna lag finns föreskrifter om rätl för vissa sammanslutningar att sända
närradio. Med närradio avses rundradiosändningar med begränsad räckvidd av
ljudradioprogram.

I lagen förstås med rundradiosändning,
radiosändare och radioprogram delsamma som i radiolagen (1966:755).

Denna lag träder
i kraft den I juli 1986.

Senaste lydelse 1985:597.

13

8 Förslag
till Prop- 1985/86: 109

Lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar

Härigenom föreskrivs all I, 2, 4
och 22 §§ lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I §

1 denna lag finns föreskrifter om I
denna lag finns föreskrifter om

trådsändningar av radioprogram i lokala trådsändningar av
radiopro-

lokala rundradiosändningar (lokala gram som når fler än 75 bostäder

kabelsändningar). (lokala kabelsändningar).

2§

1 lagen förslås med radiosänd- 1 lagen
förstås med radiosänd-

ning, irådsändning, rundradiosänd- ning, Irådsändning
och radiopro-ning och radioprogram delsamma gram delsamma som i radiolagen
som i radiolagen (1966:755). Vidare (1966: 755). Vidare förslås med förslås
med

kabelnät: anläggning för lokala kabelsändningar,

kanal: det genom frekvensangivelse
eller på annat därmed jämförligt sätt särskilt bestämda utrymme i ert kabelnät
som behövs för sändning av radioprogram,

programkanal: det samlade utbud av
radioprogram som under en gemensam beteckning sänds i en kanal,

vidaresändning: samtidig och
oförändrad åtemtsändning av en sändning,

satellitsändning: vidaresändning av
programkanaler från satelliter i fast trafik,

egensändning: sändning av annat slag än vidaresändning.

4§

För lokala kabelsändningar krävs För lokala kabelsändningar krävs

tillstånd om det inte är fråga om tillstånd om det inte är fråga om

/. vidaresändningar enligt 5 §
vidaresändningar med stöd av

tredje stycket radiolagen (1966:155) 5 a§ första sivcket radiolagen

eller (1966:755).

2. sändningar .som enbart kan tas
emot i bostäder och som inte når fler än cirka femtio bostäder.

22 §

Satellitsändningar och egensänd- Satellitsändningar
och egensänd-

ningar får inte förekomma i samma ningar får inlcförekomma
i samma kanal eller i en kanal i vilken vida- kanal eller i en kanal i vilken
vidaresändningar enligt 5 § tredje resändningar med stöd av 5 a §

Lagen omtryckt 1985:1056. 14

Föreslagen lydelse

första
stycket radiolagen (1966:755) förekommer. Ell lokalt kabelsän-darföretag och
envar som har fåll sändningsrält genom upplåtelse skall bedriva sina
egensändningar i särskilda kanaler.

Nuvarande
lydelse

stycket
radiolagen (1966:755) förekommer. Ett lokall kabelsändarfö-retag och envar som
har fått sändningsrält genom upplåtelse skall bedriva sina egensändningar i
särskilda kanaler.

Egensändningar inom ett tillståndsområde får inte
innehålla vidaresända radioprogram som vid samma tillfälle vidaresänds inom ell
annal till-slåndsområde utanför kommunen eller det större tillslåndsområde som
kabelnämnden kan ha fastställt.

Prop.
1985/86:109

Denna lag träder i krafl
den 1 juli 1986.

15

9 Förslag
till

Lag om ändring i lotterilagen (1982: 1011)

Härigenom föreskrivs alt I8§ lotlerilagen (1982:
1011) skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86: 109

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Ulan
tillstånd får i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift eller i
samband med rundradiosändning anordnas lotteri, varigenom utses pristagare
som har deltagit i en tävling som har anordnats i skriften eller i
rundradiosändningen, under förutsättning

1. alt del som villkor för deltagande i lotteriet
inte fordras att skriften innehas eller att insats erläggs samt

2. att värdet av högsta vinsten uppgår till högst 500
kronor.

Utan
tillstånd får i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift eller i
samband med rundradiosändning eller trådsändning som sker med stöd av
tillstånd av regeringen eller kabelnämnden anordnas lotteri, varigenom utses
pristagare som har deltagit i en tävling som har anordnats i skriften eller i
sändningen, under förutsättning

1. all det som villkor för deltagande i lotteriet
inte fordras all skriften innehas eller att insats erläggs saml

2. alt värdet av högsta vinslen uppgår lill högst 500
kronor.

Denna lag träder i krafl
den I juli 1986.

16

Utbildningsdepartementet '"p-
''- •o

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 februari 1986

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1. Carlsson, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson. Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Göransson

Lagrådsremiss om ändringar i radiolagen m. m. 1 Inledning

Med
stöd av regeringens bemyndigande den 15 maj 1985 tillkallade jag samma dag en
särskild utredare' för att se över den radiorätlsliga lagstiftningen. Enligt
sina direktiv (Dir. 1985:21) skall utredaren behandla vissa frågor med förtur.
Förslag om gränsdragningen mellan tillståndsplikliga och icke
lillslåndspliktiga trådsändningar skall läggas fram i sådan lid alt ändrade
regler kan träda i kraft den 1 juli 1986. Med anledning härav har utredaren,
som arbetar under namnet radiolagsulredningen (U 1985:05), i oktober 1985 lagt
fram delbetänkandet (Ds U 1985: 12) Kabelsändningarna och videocensuren.
Betänkandet har remissbehandlats.

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels
betänkandet som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna och en
sammanfattning av remissyttrandena som bilaga 2.

Vid beredningen av detta ärende harjag särskilt
samrått med chefen för jusiitiedepartementet.

2 Bakgrund

Radiolagen
(1966:755, omtryckt 1972:240, ändrad senast 1986:2) innehåller de
grundläggande reglerna för ljudradio- och TV-verksamhelen. 1 lagen finns
definitioner av olika begrepp samt regler om innehav och användning av sandar-
och motlagarutruslning. Lagen innehåller också reglerom vilka som får bedriva
rundradiosändningar samt vissa programpolitiska riktlinjer för sådan verksamhet
som bedrivs med stöd av tillstånd enligl lagen. I radiolagen finns också i 8 §
det s.k. censurförbudel, dvs.ell förbud för myndigheter och andra allmänna
organ alt i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram
och alt förbjuda radiosändning eller trådsändning på grund av dess innehåll.

'
Lagmannen Jan Pennlöv.

2 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 109

Sedan slutet av 1970-talet har nya former av
rundradio tillkommit, Prop. 1985/86: 109 nämligen närradio, radiotidningar
och lokala kabelsändningar. För dessa verksamheter gäller, fömtom radiolagen,
särskild lagstiftning.

Det växande intresset för att sända ljudradio- och
TV-program i kabelnät har aktualiserat frågan om lämpliga regler för denna
verksamhet. Massmediekommittén (U 1982:07) hade i uppdrag att utforma förslag
till lagstiftning för lokala kabelsändningar.

Kommittén redovisade sitt förslag i betänkandet
(SOU 1984:65) Via satellit och kabel. Under är 1985 beslutade riksdagen om
lagsliflning på området (prop. 1984/85: 199 och 208, KU 1984/85:37 och
1985/86:7, rskr 1984/85:398 och 1985/86: 74). De särskilda reglerna finns i
lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar (omtryckt 1985:1056) och lagen
(1985:1057) om ansvarighet för lokala kabelsändningar. Dessa lagar gäller fr.o.
m.den 1 januari 1986.

De nya reglerna innebär bl.a. atl det krävs
tillstånd för irådsändningar av radioprogram i lokala rundradiosändningar
(lokala kabelsändningar) utom när del är fråga om vidaresändning av
rundradiosändningar eller om sändningar som enbart kan tas emot i bostäder och
som inle när fler än cirka 50 bosläder. 1 den mån sändningar till andra lokaler
än bosläder ulgör rundradiosändningar krävs alltså för närvarande tillstånd för
dem. För lokala kabelsändningars innehåll gäller vissa restriktioner när det gäller
våldsskildringar, pornografi och rasistiska program samt reklam. Innehållsreglerna
är knutna lill tillståndsgivningen genom atl sändningstillstånd för s. k.
egensändningar kan återkallas om det har förekommit program som strider mot
reglerna. 1 motsvarande fall kan vidaresändning av en programkanal frän en
satellit i fast irafik förbjudas.

Bestämmelser om förhandsgraaskning av offentligt
visad film finns i förordningen (1959: 348) med särskilda bestämmelser om
biografföreställningar m.m., den s.k. biografförordningen (ändrad senast
1985:990). Enligt förordningen får det vid biografföreställning inle förevisas
film som inle dessförinnan har godkänts av statens biografbyrå. Förordningen
anger på vilka grunder godkännande skall vägras.

Videogrammen fick sitt genombrott på
konsumentmarknaden omkring år 1980. Då tog försäljningen av videobandspelare
fart samlidigt som en marknad för uthyrning av inspelade videokassetter
etablerades. Bland de videofilmer som hyrdes ut fanns många som innehöll så
grova våldsskildringar all filmer med samma innehåll med säkerhet inle skulle
ha blivit godkända enligt biografförordningen.

Regler för innehållet i filmer och videogram som
sprids lill allmänheten pä annat sätl än genom biografföreställning eller
visning i TV infördes genom lagen (1981:485) om förbud mot spridning av filmer
och videogram med våldsinslag, den s.k. videoväldslagen (omtryckt 1986:18).
Lagen förbjuder spridning av filmer och videogram som innehåller vissa våldsskildringar.

Riksdagen beslutade under hösten 1985 vissa
lagändringar i fråga om

åtgärder mot filmer och videogram med våldsinslag (prop. 1984/85: 116,

KU 1985/86: II, rskr 1985/86:40). Lagändringarna syftar dels till att lik

ställa filmer och videogram vid offentlig visning, dels till att göra video- 18

våldslagen mer effektiv.
Fr.o.m. den 1 januari'1986 skall sålunda med Prop. 1985/86:109 vissa
undantag både filmer och videogram som visas offentligt vara godkända av
statens biografbyrå för sådan visning. De nya reglerna gäller dock inte bl.a.
om filmen eller videogrämmet trådsänds för offentlig visning. Anledningen till
detta är censurförbudet i radiolagen.

I prop. 1984/85: 199 om radio- och TV-sändningar i
kabelnät berörde jag den konflikt som kan uppkomma mellan reglerna för
Irådsändningar och reglerna för offentlig visning av videogram. Anledningen
lill att jag tog upp denna fråga var att massmediekommiltén hade föreslagit att
tillstånd inle skall krävas för trådsändningar som enbart riktar sig till andra
lokaler än bostäder. Jag konstaterade (s. 30) att en konsekvens av del
förslaget skulle bli att innehållsreglerna i lagen om lokala kabelsändningar
inte skulle gälla för sådana sändningar. Jag noterade vidare alt regeringen
hade föreslagit (prop. 1984/85:116) att det för offentlig uppspelning av
videogram skulle gälla samma regler som för film som visas offentligt. Ett
genomförande av kommitténs förslag skulle därför leda till atl reglerna för
offentlig återgivning av ett och samma program skulle bli mycket olika
beroende på om del var fråga om filmvisning eller uppspelning av videogram
eller om Irådsändning. Också svårigheten att dra gränsen mellan irådsändning
och uppspelning av videogram skulle då kunna medföra problem.

Jag var därför inte beredd att frångå det
principiella kravet på tillstånd för trådsändningar till andra lokaler än
bosläder. 1 stället ansåg jag alt den aviserade men då ännu inle tillsatta
radiolagsulredningen borde ges i uppdrag aU föreslå en lämplig gränsdragning
mellan lillslåndspliktiga och icke tillståndsplikliga trådsändningar.

I uiredningens direktiv sägs att dess översyn bör
resultera i att tillstånd inte skall krävas för sändningar lill t.ex. kunderna
pä ett varuhus, patienterna på ett sjukhus eller gästerna på ett hotell,
liksom inle heller till passagerare på olika färdmedel. Vidare bör alla
direktsändningar lill annal än bostäder från idrottsevenemang, gudstjänster,
massmöten o.dyl. vara fria från krav på tillstånd eller särskilda regler för
sändningarnas innehåll. Däremot bör innehållsregler kunna göras gällande för
andra slag av sändningar till offentliga lokaler. När det gäller
irådsändningar lill bostäder bör dessa, i överensstämmelse med vad som får
anses vara fallet redan i dag, omfattas av ett principiellt krav på tillstånd
oavsett om bostäderna innehas med äganderätt, hyresrätt eller bostadsrätt.

Det framhålls i direktiven alt utredningen bör
kunna pröva olika vägar alt nå det åsyftade resultatet. Skulle ändrade
definitioner inte erbjuda en framkomlig väg bör en ändring av 8 § radiolagen
kunna övervägas.

Utredningen
har nu lagt fram sitt förslag.

3 Utredningsförslaget

Radiolagsutredningens
betänkande är i sin helhet intaget som bilaga 1 till

protokollet. Jag begränsar mig därför här till en översiktlig redogörelse för

förslagen.

Utredningen konstaterar att innebörden av begreppet trådsändning i 19

radiolagen
inte är hell klar. Enligt utredningen innebär gällande rätl atl det Prop.
1985/86: 109 inte är fråga om trådsändning när videospelaren finns i själva
visningslokalen. Om däremot uppspelning sker från en videospelare som är
placerad någon annanstans och som kanske försöijer flera visningslokaler, måste
det enligt utredningen anses röra sig om Irådsändning i radiolagens mening.
Mellan vad som klart är uppspelning och vad som klart är trådsändning får man
emellertid räkna med en viss "gråzon".

Utredningen konstaterar att ett videogram kan
återges offentligt genom trådsändning i radiolagens mening men ändå kan böra censureras
enligl de tankar som varit vägledande för förslagen i prop. 1984/85:116.
Radiolagens censurförbud kan därför hindra all den föreslagna utvidgningen av
censuren blir effektiv. Man kan krin.ggå censuren genom att hänvisa till atl
återgivningen av ett videogram sker genom trådsändning.

För att undanröja denna möjlighet alt kringgå
kravet på förhandsgranskning kan man enligt utredningen - åtminstone
teoretiskt - gå tiU väga på olika sätt. Utredningen diskuterar alternativen all
inskränka omfattningen av begreppet Irådsändning och alt undanta vissa
irådsändningar från radiolagens tillämpningsområde. Utredningen förkastar dock
dessa alternativ. I stället föreslår utredningen all radiolagens censurförbud
skall begränsas när del gäller vissa irådsändningar och all biografförordningen
skall utvidgas lill att gälla dessa sändningar.

Utredningen föreslår alt biografförordningen
principiellt också skall gälla trådsändningar för offentiig förevisning av
filmer och videogram. Beträffande uttrycket "offentlig förevisning"
i förordningen hänvisar utredningen till vad som sägs härom i prop. 1984/85:
116 s. 14, nämligen atl förevisningen sker vid en sådan allmiin sammankomst
som avses i lagen (1956:618) om allmänna sammankomster eller en sådan offentlig
tillställning som avses i allmänna ordningsstadgan (1956:617). Den föreslagna
ändringen kommer därför vanligen inte att omfatta sändningar som gäller visning
i skyltfönster, inne i varuhus eller på restauranger. Den omfattar givetvis
inte heller sändningar för visning i privata miljöer, t. ex. bosläder.

För atl censur skall få ske krävs att
trådsändningen gäller offentlig visning av "filmer" eller
"videogram". Härigenom utesluts censur vid trädbunden direktsändning,
dvs. Irådsändning av något som utspelas i själva sändningsögonblicket. Inte
heller i del fall då det i en direktsändning ingår inspelade inslag av vad som
tidigare förekommit i direktsändningen - t. ex. åtemtsändning av målen i en
fotbollsmatch - bör del ställas krav på förhandsgranskning.

Utredningen föreslår all kravet på
förhandsgranskning inte skall gälla all Irådsändning för offentlig förevisning
av filmer och videogram. Förhandsgranskning bör inte krävas om trådsändningen
är en vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satellit
i fast trafik. Förhandsgranskning bör inle heller krävas om trådsändningen är
en egensändning som också sker lill bosläder i enlighet med bestämmelserna i
lagen om lokala kabelsändningar eller med slöd av tillstånd enligl radiolagen.

Förslaget lill undanlag för vidaresändning av
rundradiosändningar moti

veras av atl del är mndradiosändningarna som radiolagens censurförbud i 20

första hand avser alt
skydda. Någon försvagning av detta skydd bör inte Prop. 1985/86: 109 komma
i fråga.

Skälet för utredningen alt föreslå undantag för
vidaresändning av sändningar från satelliter i fast trafik är alt det inte är
praktiskt möjligt att ställa upp krav på förhandsgranskning av filmer och
videogram i utländska satellitkanaler. När det gäller kanaler som länkas upp
från Sverige antar utredningen att det på annat sätt än genom
förhandsgranskning kommer att kunna säkerställas att programutbudet är
godtagbart med hänsyn till exempelvis biografförordningens bestämmelser.

Förslagen om undanlag för egensändningar lill
bostäder i enlighet med bestämmelserna i lagen om lokala kabelsändningar eller
med stöd av tillstånd enligt radiolagen motiveras med atl det för dessa slag av
sändningar redan finns regler för innehållet. Den sändande anses inte heller
ha praktiska möjligheter att la reda på om sändningarna, förutom till bosläder,
också när offentliga visningsmiljöer.

Utredningen anser att den med sitt förslag att göra
biografförordningen tillämplig på vissa trådsändningar för offentlig
förevisning av filmer och videogram har löst det problem som förhindrat att
trådsändningar lill andra lokaler än bostäder släpps helt fria från
tiUståndsplikt. Utredningen föreslår därför alt gällande tiUståndskrav
avskaffas.

Utredningen konstaterar att förslaget får
konsekvensen att några innehållsmässiga krav i praktiken inte kommer att kunna
ställas pä vidaresändningar i offentlig miljö av filmer och videogram som
distribueras med hjälp av kommunikationssatelliter. Utredningen anser dock inle
att betydelsen av delta skall överdrivas. De program som distribueras med
satellit är i allmänhet avsedda för hemmen och torde allmänt sett vara väl
förenliga med reglerna i t. ex. biografförordningen och videoväldslagen. Vidare
hänvisar utredningen lill del internationella samarbete som har inletts när
del gäller regler för programsändningar till satelliterna. Utredningen har i
uppdrag att överväga sådana programregler för svensk del. Skulle det emellertid
etableras satellitkanaler med ett koncentrerat utbud av grovt våld ser
utredningen del som en politisk uppgift att ta initiativ lill att motarbeta
spridningen av sådana kanaler i offentlig miljö.

I prop. 1984/85:199 föreslogs all tillstånd skulle
fordras för trådsändning till bostäder om sändningen nådde fler än 50 bostäder
och var att anse som rundradiosändning. Riksdagen ändrade gränsen på så sätt
att sändningen skulle nå fler än "cirka" 50 bosläder.

Utredningen anser att detta är ett alllför otydligt
sätt att ange gränsen för tillslåndsplikten. Delta hänger samman både med
bestämningen "cirka 50" bosläder och med begreppet
"rundradiosändning".

Det förefaller utredningen mest sannolikt att
justeringen till "cirka" 50

bosläder innebär alt också vissa sändningar som når fler än 50 bosläder får

bedrivas fritt. Efiersom del inte angetts hur beteckningen "cirka"
bör

förslås, går del emellertid inte atl besvara frågan i vilken utsträckning

sändningar som når fler än 50 bostäder får bedrivas utan tillstånd. Enligl

utredningen är det inte tillfredsställande att en offentligrättslig regel om

tiUståndsplikt för viss verksamhet har en så oklar innebörd, särskilt som

regeln kan leda lill straff om den överträds. 21

II § radiolagen definieras
rundradiosändning som en radiosändning eller Prop. 1985/86:109 Irådsändning som
är avsedd atl tas emot direkt av allmänheten, om sändningen inte är avsedd
endast för en sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig
gemenskap av annat slag än ett gemensamt intresse atl lyssna på eller se
sändningen. Utredningen konstaterar alt del många gånger har visat sig svårt
alt tolka begreppet rundradiosändning. Delade meningar uppstår lätt om vad man
bör lägga in i begreppen "allmänheten" och "sluten krets".
Enligt utredningen är det särskilt på tråd-sändningsomrädet som lolkningss
vårigheterna har visat sig. Utredningen anser att det många gånger inte är
möjligt att ge tillfredsställande besked om en viss planerad sändning är en
rundradiosändning eller inte. Olägenheterna med det kan vänlas bli större i
takt med alt trådsändningsverksam-helen ökar i omfattning.

Utredningen föreslår därför alt begreppet
rundradiosändning inskränks så att det inte kommer att omfatta några trådbundna
sändningar. Begreppet kommer då all få ungefär samma innebörd som
"broadcasling" i internationell terminologi.

Utredningen föreslår att tillstånd skall krävas för
irådsändningar av radioprogram som når fler än 100 bostäder. Därmed blir
tillståndspliklens omfattning entydig. Exempelvis blir det helt klart att
boendeformen i det enskilda fallel inle spelar någon roll. Om en sändning når
fler än 100 bostäder blir den tillståndspliktig oavsett om bostäderna är
hyreslägenheter, bosladsrältslägenheler, vUlorelc.

4 Överväganden

4.1 Förslagets allmänna inriktning

Utvecklingen
inom massmedieområdet har gått snabbi de senaste åren och denna utveckling kan
väntas fortsäUa. Den innebär bl. a. all nya tekniska metoder las i bruk för all
överföra och återge ljud och bilder. I vissa fall kan ny teknik ersätta äldre
teknik för likartade ändamål, i andra fall medför den nya tekniken ett uppsving
för nya användningsområden. Ett exempel på delta är videogrammens utveckling.
Genom tillkomsten av lätthanterliga videobandspelare för hemmabruk har visningen
av filmverk i hemmiljö ökat kraftigt i betydelse. Däremot har videotekniken
ännu inte ersatt den konventionella filmen för biografbmk. När och om detta
kommer all ske beror på bl. a. tekniska och ekonomiska faktorer.

De tekniska förändringarna får konsekvenser för
lagstiftningen på massmedieområdet. Bestämmelser som har tillkommil med
utgångspunkt i en äldre teknik och användningsområdena för denna visar sig inle
sällan vara mindre väl utformade i den nya situationen. Ett exempel på detta är
radiolagslifiningen. Nuvarande regler har tillkommit i en hell annan
medie-polilisk situation än dagens. De är anpassade lill en situation där ett
förelag hade monopol på radio- och Irådsändningar lill allmänheten.

Rundradiomonopolet har succesisivt luckrats upp genom
tillkomsten av

självständiga programföretag med egen sändningsrält inom Sveriges Ra- 22

dio-koncernen, genom
närradion, radiolidningarna för synskadade och Prop. 1985/86: 109 senast
genom de regler för lokala kabelsändningar som gäller fr. o. m. den I januari
1986. I lagstiftningen har dessa förändringar avspeglat sig dels genom
ändringar i radiolagen, dels, i de tre sistnämnda fallen, genom särskilda
lagar. Dessa lagar bygger emellertid på radiolagen.

Man kan förutse att utvecklingen inom
massmedieområdet kommer alt leda till alt det även i fortsättningen kommer att
uppstå behov av lagstiftning för nya ändamål. I denna situation blir det
alltmer ohållbart att som grund för lagstiftningen ha en radiolag som är avsedd
för en helt annan massmediesitualion än dagens. Det är denna bedömning som
ligger bakom tillkallandet av radiolagsulredningen. Utredningen skall se över
radiolagstiftningen i systematiskt, terminologiskt och lagtekniskt hänseende
med syfte all bl. a. uppnå större klarhet och överskådlighet. Lagstiftningen
bör utformas så all den kan anpassas till kommande utveckling inom medieområdet.

Utredningen har emellertid också fält i uppgift att
med förtur föreslå en lösning på ett delproblem. Detta kan ses som ett exempel
på de svårigheter som kan uppkomma lill följd av alt den tekniska utvecklingen
ändrar fömtsäiiningarna för lagstiftningen.

1 radiolagen finns en regel som förbjuder
myndigheter och andra allmänna organ alt förhandsgranska program i radio- och
irådsändningar. Denna bestämmelse är av grundläggande betydelse för
yttrandefriheten och syftar lill all tillförsäkra radion och televisionen samma
oberoende ställning som tillkommer pressen. Inom filmområdet finns sedan länge
regler om förhandsgranskning av filmer som skall visas offentligt. Reglerna
syftar till atl förhindra visning av filmer som kan vålla mentala skador. Dessa
regler har fr. o. m. den 1 januari 1986 utvidgats så att de ocksä gäller för
offentliga visningar av videogram. I den situationen kan det uppkomma en
konflikt mellan biografförordningens och radiolagens regler. Den som visar
videogram offentligt kan söka undgå förhandsgranskning genom all hävda atl han
i själva verket bedriver en trådsändning som är skyddad mot förhandsgranskning
enligt radiolagen.

Utredningen har haft till uppgift atl med förtur
föreslå en lösning som upphäver denna motsättning. Därigenom skulle det bli
möjligt alt genomföra massmediekommitténs förslag alt upphäva
tillslåndsplikten för irådsändningar lill andra lokaler än bostäder.

Uiredningens förslag, som jag återkommer till i del
följande, har godtagits av de allra flesta remissinstanserna. Jag anser att
del bör förverkligas. Härigenom sker en viktig avreglering på medieområdet
genom att trådsändningar utanför bostadssektorn blir fria från
tillståndsplikt.

Utredningen har också behandlat frågan om gränsen
för lillslåndspliktiga irådsändningar till bosläder. Där gäller för närvarande
att tillstånd krävs om sändningen dels är en rundradiosändning, dels når fler
än cirka 50 bosläder.

Frågan om huruvida en Irådsändning till bosläder
ulgör en rundradio

sändning eller ej är mycket svårbedömd. Del som skall beaktas är både

storleken av den krets som kan nås av sändningarna och graden av samhö

righet inom kretsen. Det ligger i sakens natur all del i mänga enskilda fall 23

är omöjligt alt ge ett
klart besked om huruvida tiUståndsplikt föreligger eller inte. DeUa är givelvis
olillfredsslällande när det gäller en verksamhet där det är belagt med straff
att sända utan tillstånd där sådant fordras.

Utredningen
föreslår ell sätt att tydligt ange om trådsändningar till bostäder kräver
tillstånd av myndighet eller inte. Begreppet rundradiosändning föreslås inte
längre bli tillämpligt på trådsändningar. 1 den delen instämmer jag i
uiredningens uppfattning. Enligt utredningens förslag skall tillstånd krävas om
fler än 100 bostäder kan nås av sändningarna. För egen del anserjag alt 75
bosläder är en lämpligare gräns.

Prop. 1985/86: 109

4.2 Närmare om förslagen

Mitt förslag:
Nuvarande tillståndskrav enligt radiolagen och lagen om lokala kabelsändningar
i fråga om Irådsändningar av Ijudradio-och TV-program till andra lokaler än
bostäder avskaffas. För att denna avreglering inte skall försvåra tillämpningen
av biografförordningens regler om förhandsgranskning av videogram som visas offentligt,
ändras dessa regler så att förhandsgranskningen i princip också kommer all
omfatta videogram som visas genom trådsändning. Beträffande Irådsändningar
till bostäder förenklas nu gällande regler. Begreppet rundradiosändning i
radiolagen skall inle längre gälla Irådsändningar. Tillstånd skall krävas för
Irådsändningar som når fler än 75 bostäder men inte för andra irådsändningar.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt
förslag utom alt utredningen föreslår all gränsen för tillståndspliktiga
trådsändningar lill bostäder skall gå vid 100 bostäder.

Remissinstanserna: Förslaget att trådsändningar
lill andra lokaler än bosläder skall få bedrivas helt fritt godtas av alla
remissinstanser utom Sveriges Radio AB (SR) som befarar alt en sådan ordning
skulle försvåra programföretagens möjligheter all upprätthålla mångfalden i
programutbudet.

De allra flesta remissinstanserna godtar förslaget
att ordningen med förhandsgranskning av offentligt visade videogram skall gälla
ocksä om visningen sker genom trådsändning.

Remissinstanserna godtar allmänt förslaget att
trådsändningarna skall avföras från begreppet rundradiosäadning. Från flera
håll instämmer man i förslaget alt bara irådsändningar som når ett visst lägsta
antal bosläder skall kräva tillstånd.

När det gäller del antal bosläder som skall utgöra
gräns för lillståndsplik-ten är meningarna delade. Den av utredningen
föreslagna gränsen om 100 bosläder tillstyrks eller lämnas ulan erinran av
många remissinstanser. Önskemål finns dock såväl om högre gränser som om lägre.
Några instanser som förordar en lägre gräns än utredningen intar ståndpunkten
aU 50 bostäder är lagom. Del huvudsakliga skälet för en lägre gräns än
utredningens gäller kostnaderna för kabelnämndens finansiering. En större
frizon än

24

50 bosläder skulle, hävdar
dessa instanser, leda lill att kostnaderna slås ut Prop. 1985/86: 109 på
färre tillståndshavare och därmed färre boende.

Vissa remissinstanser diskuterar i detta sammanhang
ocksä förhållandet mellan de radiorättsliga koncessionsreglerna och
upphovsrättens regler om vad som är ett offentligt framförande som omfattas av
den ensamrätt som upphovsmän lill litterära och konstnärliga verk och vissa
andra kategorier rättighetshavare har lill sina prestationer.
Förhandlingsgruppen för kabel-TV, som förordar att frizonen i fråga om
sändningar lill bosläder begränsas till 50 bostäder, menar aU uiredningens
förslag leder till alltför stor diskrepans mellan radiorätlens och
upphovsrättens regler. Föreningen IFPl-VIDEO och Sveriges Filmuthyrareförening
understryker å andra sidan vikten av att det i olika sammanhang klargörs att
upphovsrättens regler inte skall blandas samman med vad som gäller enligt den
radiorättsliga lagstiftningen. En radiorätlslig frizon på 100 bosläder har
enligl organisationerna ingen betydelse på del upphovsrätlsliga planet.

Skälen för mitt förslag: Man kan förutse att
utvecklingen inom satellitteknik och videoteknik tillsammans med utbyggnaden
av kabelnät kommer att leda till alt irådsändningar av ljudradio- och TV-
program får alll större betydelse. Del gäller både sändningar lill bostäder och
sändningar som är avsedda alt tas emot i andra lokaler. Om sändningar av det
senare slaget kan las emot av allmänheten, är de i princip all anse som
rundradiosändningar enligt radiolagen. Av detla följer att sändningarna enligt
gällande bestämmelser kräver tillstånd av myndighet.

Radiolagsulredningen har föreslagit att radiolagen
och lagen om lokala kabelsändningar skall ändras så all trådsändningar som sker
till andra lokaler än bostäder får bedrivas hell fritt. Förslaget innebär all
t. ex. gudstjänster och idrottslävlingar, men också andra evenemang, kan
direktsändas till lokaler på olika platser i landet. Härigenom förbättras
möjligheterna för en specialinlresserad publik all följa sådana händelser.

SR har invänt atl förslaget innebär risker för
inskränkningar i mångfalden i det utbud som koncemens programförelag kan
erbjuda den stora publiken.

Jag berörde denna fråga i prop. 1984/85:199 om
radio- och TV-sändningar i kabelnät. Där föreslogs inga särskilda regler till
skydd för massmediernas rätt atl bedriva nyhetsbevakning. Jag uttalade då (s.
51) alt SR-koncer-nens möjligheter alt förvärva sändningsrättigheter har
samband med hela den förskjutning i konkurrenssituationen som skapas genom
uppkomsten av nya möjligheter atl sända TV-program. Denna utveckling placerar
ägare till attraktivt programstoff, t. ex. idrottsevenemang, i en gynnsammare
förhandlingsposition. Jag ansåg emellertid all det var för tidigt alt uttala
sig om vilka effekter den förändrade situationen på sikt skulle komma all få
för SR-koncernens möjligheter all fylla sina olika uppgifter. Riksdagen hade
ingen erinran mot regeringens ställningstagande (KU 1984/85:37, rskr. 398).

Utvecklingen inom salellitområdet har redan skapat
alternativa sänd

ningsmöjligheter för t. ex. sportevenemang. Konkurrenslägel för SR-före-

tagen har därmed redan förändrats. Nya projekt diskuteras ständigt som,

om de förverkligas, kommer att ytteriigare förändra situationen. Mot den- 25

na bakgrund torde det nu
aktuella förslaget inle spela någon avgörande Prop. 1985/86: 109 roll.

Ett genomförande av utredningens förslag kan vidare
antas få viss betydelse i fräga om s. k. videotex och andra former av
trädbunden lextkom-munikation. I så fall görs det nämligen helt klart atl del
inte kommer atl råda några elableringsmässiga hinder för en utbyggnad av dessa
medieformer inom företag, organisationer och myndigheter.

Med hänvisning lill det jag har sagl anser jag all
det inle bör krävas tillstånd av myndighet för trådsändningar av ljudradio- och
TV-program utanför bostadssektorn.

En avreglering får emellertid inle försvära
tillämpningen av biografförordningens regler om förhandsgranskning av
videogram som visas offentligt. Videotekniken har hittills främst använts för
icke offentliga visningar, t. ex. inom undervisningen och i hemmen. Den
tekniska utvecklingen kan dock väntas resultera i förbättrade videosyslem som
gör del möjligt att använda tekniken i biografiiknande sammanhang.

För atl samma regler skall gälla i fråga om
offentlig visning av upptagningar av rörliga bilder, oavsett vilket slag av
upptagning det är fråga om, föreslog regeringen i prop. 1984/85:116, alt det
sedan länge rådande systemet med obligatorisk förhandsgranskning av film
skulle utvidgas lill all gälla offentlig visning av videogram, dvs. kassetter
eller skivor vilkas bildinnehåll återges genom en teknik som utnyttjar
elektriska signaler. Riksdagen har, som jag nämnt, under hösten 1985 beslutat i
enlighet med förslagen i propositionen.

Del problem i fråga om tillämpningen av
biografförordningen som måste lösas består i atl man inte kan dra någon klar
gräns mellan sådan visning av ett videogram som sker genom uppspelning och
sädan visning som sker genom Irådsändning i radiolagens mening. Efiersom
videogram som visas offenlligt genom uppspelning skall vara godkända för
visning av siatens biografbyrå, medan videogram vilkas innehåll trådsänds
åtnjuter skydd mot förhandsgranskning genom bestämmelsen i 8 § radiolagen kan
del uppkomma situationer där det är oklart vilken ordning som har företräde.
Denna oklarhet kan givetvis åberopas för alt kringgå det krav på förhandsgranskning
som gäller.

Radiolagsutredningens förslag i fråga om ordningen
med förhandsgranskning innebär atl samma regler i princip skall gälla oavseti
om en videovisning sker genom trådsändning eller uppspelning. Som jag nämnt är
de allra flesta remissinstanserna av samma åsikt som utredningen. Del gäller
också flera instanser som är kritiska mot att det över huvud laget får
förekomma förhandsgranskning av filmer och videogram som visas för vuxen
publik.

Utredningens förslag skall också ses mot bakgrund
av en under hösten

1985 beslutad ändring av punkt 4 i övergångsbestämmelserna lill lagen

(1976:871) om ändring i regeringsformen (prop. 1984/85:83, KU

1984/85:20, rskr. 1984/85:117. KU 1985/86:1, rskr. 1985/86:1). Enligt den

nya lydelsen av denna bestämmelse, som trätt i kraft den 1 januari 1986

(SFS 1985:862), får del, utan hinder av 2 kap. 1 § 3 och 14 § första stycket

regeringsformen, i lag föreskrivas alt filmer och videogram inle får förevi- 26

sas
offenlligt, om de ej dessförinnan har godkänts för sådan visning. Prop.
1985/86:109

Utredningen
har uttalat all denna lydelse av övergångsbestämmelsen

medger
lagstiftning om förhandsgranskning oavsett visningstekniken och

därmed
alt biografförordningen utvidgas lill atl omfatla sådan offentlig

visning
av filmer och videogram som sker genom trådsändning. Detla

uttalande
av utredningen har inte ifrågasatts vid remissbehandlingen.

Jag är i fråga om den del av radiolagsutredningens
förslag som jag nu redogjort för av samma åsikt som utredningen. Jag finner det
också nödvändigt atl dels ändra biografförordningen, dels göra vissa
inskränkningar i censurförbudet i 8 § radiolagen.

När del gäller irådsändningar till bosläder syftar
utredningsförslaget lill att undanröja de oklarheter i fråga om
tillståndspliklens omfattning som i dag föreligger. Utredningen föreslår som
jag nämnt dels att begreppet rundradiosändning i radiolagen inte längre skall
gälla Irådsändningar, dels att kravet på tillstånd skall gälla sändningar som
när fler än 100 bostäder. Sändningar som når högst 100 bosläder avses alltså fä
bedrivas fritt.

Jag anser liksom utredningen att trådsändningarna
bör avföras från begreppet rundradiosändning i radiolagen och alt
tillslåndsplikten när det gäller trådsändningar lill bosläder bör vara knuten
enbart lill att sändningarna når ett visst lägsta antal bostäder.

Jag vill liksom utredningen betona atl dagens gräns
inle bara representeras av uttrycket "cirka femtio bosläder".
Begreppet rundradiosändning måste också uppmärksammas. Vid bedömningen av om en
Irådsändning är en rundradiosändning måste man beakta inle bara antalet
bostäder utan också graden av samhörighet mellan de boende. Man får därför
räkna med att många sändningar i mindre kabelnät faller utanför gällande
tillstånds-plikt medan andra inte gör del. Vid en övergång lill en fast och entydig
gräns kommer med nödvändighet vissa i dag lillslåndspliktiga sändningar atl bli
fria medan andra som i dag inte kräver tillstånd kommer atl göra del. Enligl
min mening är 75 bosläder en lämpligt avvägd gräns för tillslåndsplikten.
Genom alt tillslåndsplikten avgränsas på detla sätl torde det inte kunna
uppkomma några egentliga svårigheter all ange vilka sändningar som kräver
tillstånd.

Jag vill i delta sammanhang också säga något om
förhållandet mellan

radiorätten och de upphovsrätlsliga reglerna. Som påpekats i olika radio-

rättsliga sammanhang har radiolagslifiningen tillkommit och utformats ut

ifrån helt andra överväganden än den upphovsrätlsliga lagstiftningen. Me

dan del förra regelkomplexet har kommit lill av offentligrättsliga hänsyn,

bl.a. för all säkerställa en rationell användning av tillgängliga radiofrek

venser, är upphovsrällslagstiflningens syfte atl skydda vissa kategorier av

rättighetshavare mot atl deras verk och prestationer blir obehörigt utnytt

jade. Upphovsrältslagstiftningen är således av privaträllslig natur. Detta

gör atl det knappast är meningsfullt atl sträva efter alt de radiorätlsliga

koncessionsreglerna skall ansluta till upphovsrättens regler om i vilken

utsträckning upphovsmän och andra rättighetshavare förbehålls särskilda

rättigheter lill sina verk och prestationer. Jag anser snarare atl del är av

vikt all klargöra atl reglerna har olika karaktär och all det därför är

naturiigt alt deras sakliga innebörd skiljer sig ål. 27

Det
framgår av vissa remissyttranden atl en del av dem som är verksamma på
kabel-TV-området har ganska bristfälliga kunskaper om det upphovsrättsliga
regelsystemet. Några remissinstanser har med hänsyn härtill framställt önskemål
om informationsinsatser från samhällets sida. Jag anser liksom dessa
remissinstanser alt del finns ett visst informationsbehov pä området.
Upphovsmännens organisationer bör ha ett naturligt intresse av att själva
sprida inform;ition om reglerna. Det bör också kunna ankomma på den nyligen
inrättade kabelnämnden att verka för all de som engagerar sig i
kabel-TV-verksamheien är medvetna om sina skyldigheter när del gäller atl
träffa avtal och utge ersättning för atl de utnyttjar upphovsrättsligt skyddat
material.

Det finns däremot inte något skäl att låta de
upphovsrättsliga reglerna öva inflytande på den radiorättsliga gränsen för
tillslåndsplikten när det gäller trådsändningar till bostäder.

Prop.
1985/86: 109

4.3 Förhandsgranskningen på videoområdet

Mitt förslag:
Biografförordningens tillämpningsområde utvidgas till all omfatta sådan
offentlig visning av filmer och videogram som sker genom trådsändning i
radiolagens mening. Förordningen skall dock inte gälla om irådsändningen är en
vidaresändning av en rundradiosändning eller av en sändning från en satellit i
fast trafik. Inte heller skall förordningen gälla om tråd;;ändningen är en
egensändning som också sker till bostäder med stöd av tillstånd enligt
radiolagen eller i enlighet med bestämmelserna i lagen om lokala
kabelsändningar. Censurförbudet i radiolagen inskränks så att del inle kommer
atl omfatta de trådsändningar för vilka biografförordningen föreslås gälla.

Utredningens
förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Uiredningens förslag godtas
eller lämnas ulan erinran av flertalet instanser. Några instanser - juridiska
fakulietsnämnden vid Stockholms universitet, SR och Konstnäriiga och litterära
yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) - hyser oro eller uttalar kritik mot
förslaget med hänvisning tiU att detla anses få negativa följder för
SR-koncernens verksamhet.

Skälen för mitt förslag: Biogrcifförordningens
regler om förhandsgranskning gäller sedan den 1 januari 1986 också i fråga om
videogram. Reglerna i förordningen gäller emellertid endasl sådan offentlig
visning som sker på annal sätt än genom radiosändning eller irådsändning. Med
radiosändning och irådsändning avses i förordningen delsamma som i radiolagen.

Det anförda betyder alt kravet på förhandsgranskning
för närvarande endast gäller i fråga om visning genom sådan uppspelning som får
anses falla utanför begreppet irådsändning i radiolagen enligl vad departementschefen
uttalade vid lagens tillkomst (se prop. 1966:149 s. 36). Beträffande

28

trådsändningar gäller
nämligen enligl 8 § radiolagen alt myndigheter och Prop. 1985/86: 109 andra
allmänna organ är förbjudna att ingripa med censuråtgärder.

Som jag nämnt i del föregående kan del på videoområdel
uppkomma situationer, där det är oklart om det är kravet på förhandsgranskning
eller radiolagens censurförbud som har företräde. Jag har också påpekat att
denna oklarhet kan åberopas för att kringgå det krav på förhandsgranskning som
gäller.

Oavsett vilken principiell syn man har på
videocensuren, är det därför tydligt all det inte är tillfredsställande att
förhandsgranskningen skall vara beroende av den angivna gränsdragningen.
Distinktionen mellan vad som enligt radiolagens motiv är uppspelning och vad
som är trådsändning har föranlelts av överväganden som inle alls är relevanta i
detta sammanhang.

Det var bl. a. mot denna bakgrund som
radiolagsulredningen tillkallades. Det har varit uiredningens uppgift att
undersöka om gällande ordning i fråga om förhandsgranskning av videogram kan
anses kräva några lagändringar med hänsyn till förbudet mot censur av t råd
sänd ningar i 8 § radiolagen. Vid den undersökningen har utredningen funnit
all del är nödvändigt atl inskränka censurförbudel; ordningen med
förhandsgranskning av videogram skulle annars riskera att bli ett slag i
luften. Av samma skäl har utredningen ansett alt biografförordningen bör
utvidgas lill all i princip omfatta filmer och videogram som trådsänds för
offentlig visning. Dessa ställningstaganden av utredningen har överlag
godtagils vid remissbehandlingen. Jag är, som jag tidigare framhållit, av
samma mening som utredningen.

En utsträckning av förhandsgranskningen lill
Irådsändningsområdet ger emellertid upphov till problem. Dessa är av två slag.
Det ena har atl göra med alt överföring av TV-program till allmänheten kan ske
inte bara trådlöst utan också genom tråd och alt del i fräga om
Irådöverföringar av detta slag är en viktig ytlrandefrihetsrältslig princip att
det allmänna inte får bedriva någon förhandscensur. Det andra problemet har alt
göra med gränsdragningen mellan direktsändningar och sändningar av inspelat
material. Om censuren begränsas till trådsändningar av filmer och videogram,
är det givetvis uteslutet med censur i fråga om direktsändningar. Problemet på
video- och irådsändningsområdet är emellertid atl en viss överföring kan vara
både en direktsändning och en sändning av inspelat material. Beträffande filmer
ligger det däremot i sakens natur alt det alltid rör sig om upptagningar som
återger inspelat material.

Av nu anförda skäl är det uppenbart all man måste
göra flera undanlag från en ordning med förhandsgranskning av videogram som
trådsänds för offentlig visning.

Utredningen har föreslagit all det i fyra särskilt
nämnda fall inte skall få

förekomma någon censur. Endast en remissinstans har haft invändningar

mot förslaget. Det är Tjänstemännens centralorganisation (TCO), som

anser att del inte bör gälla något undanlag om Irådsändningen är en

egensändning som också sker till bostäder med stöd av tillstånd enligt

radiolagen eller i enlighet med bestämmelserna i lagen om lokala kabel

sändningar. Övriga remissinstanser godtar däremot allmänt alla de före

slagna undantagen. Jag ansluter mig lill den bedömningen. 29

Frågan om gränsdragningen mellan direktsändningar
och sändningar av Prop. 1985/86: 109 inspelat material behandlar utredningen
särskilt med hänsyn till direktsändningar av sportevenemang. Utredningen anför
alt det är vanligt att inslag i sportevenemang som direktsänds i TV visas flera
gånger. Som exempel nämns att mål som görs i en ishockeymatch visas på nytt i
pausen efler den aktuella perioden. Enligt utredningens bedömning skulle det
inte vara realistiskt att kräva förhandsgranskning av de upptagningar på vilka
sådana inslag har spelats in. Utan hinder av alt en direktsändning interfolieras
av upptagningar av vad som tidigare förekommit i direktsändningen anser därför
utredningen att sändningen från censursynpunkl bör anses i sin helhet utgöra en
direktsändning. Utredningen anför atl det inle torde behövas någon särskild
föreskrift för att klargöra detla.

Till dessa uttalanden, som inte ifrågasatts vid
remissbehandlingen, kan jag ansluta mig. Om en direktsändning, som bandats,
skall visas offentligt vid ett senare tillfälle, måste upptagningen däremot för
närvarande först granskas enligt bestämmelserna i biografförordningen.

Jag övergår med detta till att behandla den kritik
som bl. a. SR riklat mot utredningens förslag vad beträffar följderna för
programföretagen inom koncernen, dvs. i praktiken Sveriges Television AB (SVT)
och Sveriges UtbUdningsradio ÄB (UR). Mitt förslag stämmer som jag nämnt
överens med utredningens förslag.

Gällande ordning på videocensurområdet innebär att
ett programförelag inom SR-koncernen, som anordnar en allmän sammankomst för
visning av videogram på annat sätt än genom trådsändning, i allmänhet är
skyldigt att se lill att videogrammet är godkänt för offentlig visning av
statens biografbyrå. Mitt förslag innebär att kravet på sådant godkännande i
princip också skall gälla om visningen sker genom Irådsändning. Kravet på
förhandsgranskning skall dock inte gälla om irådsändningen också sker till
bosläder med stöd av det sändningstillstånd som förelaget har enligt
radiolagen.

För närvarande gäller enligl 5 § första stycket
radiolagen atl de förelag som regeringen bestämmer (programföretag) har rätl
att "sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här i
landet". I anslutning härtill heter det i SVT: s avtal med staten alt
förelaget ålar sig att bedriva "programverksamhet för rundradio" och
att företaget för all kunna fullgöra detta åtagande har rätt att sända
"televisionsprogram i rundradiosändning". 1 UR: s avtal talas det på
motsvarande sätt om att detla företag åtar sig att bedriva
"programverksamhet för rundradio inom utbildningsområdet" och att
företaget på grund härav har rätt att sända "radioprogram (ljudradio- och
televisionsprogram) i rundradiosändning".

SR-företagens uppgift är alltså ati ägna sig åt
tillståndspliktiga sändning

ar av ljudradio- och TV-program. Det är däremot inte någon uppgifi för

förelagen att exempelvis konkum:ra med biografbranschen genom all

anordna allmänna sammankomster för visning av filmer eller videogram.

Uppgiften atl syssla med tillståndspliktiga sändningar, dvs. med nuvarande

uttryckssätt att bedriva rundradioverksamhet, utesluter givetvis inle att ett

programförelag i begränsad omfattning kan anordna allmänna samman

komster för att visa film eller video, t. ex. upptagningar av TV-program

som förelaget tidigare har sänt. Tvärtom kan sädan verksamhet säkert i en 30

del fall
vara till nytta för företaget med tanke på rundradioverksamheten. Prop.
1985/86: 109 Jag vill emellertid understryka alt visningsverksamhet av det
beskrivna slaget endast kan spela en underordnad roll för programföretagen.

Jag vill i detta sammanhang också
påpeka att den särskilda lagstiftning som programföretagen har atl följa, dvs.
radiolagen och radioansvarighelslagen, bara gäller när förelagen sänder
"radioprogram i rundradiosändning". Remissbehandlingen visar alt det
på denna punkt råder en del missförstånd. Om ett programföretag anordnar en
allmän sammankomst för visning av videogram på annal sätt än genom trådsändning
gäller alltså för denna verksamhet inte radiolagens krav på bl. a. opartiskhet
och saklighet. Verksamheten kan inte granskas av radionämnden.

Man kan således konstalera, dels
alt verksamhet som uteslutande eller lill väsentlig del gäller offentlig
visning av videogram är av underordnad betydelse för SR-koncernen, dels att
programreglerna i radiolagen och reglerna i radioansvarighetslagen inte gäller
om ett programförelag visar video offenlligt genom uppspelning. Givelvis gäller
dessa regler inle heller om ett programföretag anordnar offentlig filmvisning
via projektor. Verksamhet av detta slag får som bekant bedrivas av vem som
helsl. Det är då naturligt atl de regler som allmänt gäller för verksamheten
också gäller om ett programförelag bedriver den. Milt förslag i det föregående
innebär atl trådsändningar utanför bostadssektorn skall släppas helt fria.
Samma ordning som gäller på den i dag fria sektorn, bör då gälla på den
utvidgade fria sektorn. Jag anser följaktligen alt det inte är förenat med
någon olägenhet att programföretagen inom SR-koncernen när det gäller offentlig
film- och videovisningsverksamhet är underkastade biografförordningens regler;
på filmsidan har denna ordning gällt ända sedan tillkomsten av ÄB Radiotjänst
år 1925.

Beträffande biografförordningen
vill jag dessutom peka på den regel som finns i 9 § första stycket första
meningen. Där föreskrivs bl.a. att förordningens bestämmelser inte gäller i
fall dä regeringen pä ansökan meddelar befrielse från förordningens
tillämpning. En likalydande föreskrift fanns i den biografförordning som gällde
tidigare, dvs. 1911 års förordning angående biografföreställningar (SFS
1911:71). I motiven till den bestämmelsen (prop. 1911: 160 s. 21) fäste
föredraganden uppmärksamheten på alt dispens kunde beviljas i fråga om
förevisning av biografbilder "exempelvis vid vetenskapliga eller
populärvetenskapliga föreläsningar eller föredrag". Jag är med hänsyn till
detta motivuttalande inte främmande för att biografförordningens dispensregel
skulle kunna vara tillämplig i fråga om en del videovisningar som SR-koncernens
programförelag kan ha anledning att anordna.

Mot den nu angivna bakgrunden
anserjag alt milt förslag tillgodoser de anspråk som man för närvarande kan
ställa på lagstiftningen på detta område.

Jag vill också erinra om att frågan
om vad som mera allmänt bör gälla rörande film- och videocensuren övervägs av
den av mig tillkallade särskilde utredaren (U 1985: 10) om åtgärder mot
våldsskildringar i röriiga bilder.

31

4.4 Radiotidningar

Prop. 1985/86: 109

Mitt förslag:
Lagen (1981:508) om radiotidningar ändras sä att begreppet radiotidning också
i forlsällningen innefattar trådsänd överföring till synskadade av innehiUlel
i dagstidningar.

Utredningens förslag: Förslaget att begreppet
rundradiosändning bara skall avse en viss form av radiosändningar och inte
några irådsändningar innebär bl. a. att begreppet radiotidning får en snävare
innebörd än i dag, om förslaget genomförs och radiolidningslagen inle ändras.

Med hänvisning lill vad taltidningskommittén (U
1982:05) anfört angående den forlsalla verksamheten med radiotidningar i sitt
belänkande (Ds U 1984:8) Om slöd lill radio- och kassettidningar drar
utredningen slutsatsen atl frågan om kabeldisr.ribution av dagstidningars
innehåll till synskadade inle kan anses vara aktuell under den närmaste framtiden.
Enligt utredningen finns det följaktligen inle något omedelbart behov av all
anpassa radiolidningslagen till förslaget om alt inskränka
rundradiosänd-ningsbegreppel.

Remissinstanserna: Taltidningskommittén noterar alt
uiredningens förslag medför alt begreppet radiolidning får en snävare innebörd
än i dag. Kommittén har den principiella uppfattningen att irådsända tidningar
bör vara jämställda med eterburna tidningar. Om inle radiolidningslagen omfattar
Irådsända tidningar kommer i stället enligl kommittén lagen om lokala
kabelsändningar atl bli tillämplig på dessa tidningar, vilket kan medföra
problem i fråga om vem som får stå som innehavare, tillämpningen av
ansvarighetsreglerna och mcjiigheterna atl sända reklam.

Kommittén vill också påminna om atl den
försöksverksamhet som bedrivits tyder på atl irådöverförda dagstidningar kan
bli aktuella redan inom något år. Kommittén anser del mot denna bakgrund
angeläget alt radiolidningslagen redan nu anpassas på sådant sätt att
trådöverförda dagstidningar för synskadade även i fortsättningen betraktas som
radiolidningar. Synskadades riksförbund ansluter sig lill kommitléns bedömning
och framhåller viklen av all lagstiftningen på området inte medför
begränsningar i möjligheterna atl utveckla verksamheten med radiolidningar.

Skälen för mitt förslag: Tallidniingskommitlén
fördelar bidrag till tidningsförelag som ger ul radio- och kassettidningar.
Samtidigt arbetar kommittén med att pröva och utveckla olika metoder för
överföring av dagstidningars innehåll lill synskadade. Kommitténs arbete har
bl.a. medfört alt gällande lagar och förordningar ändrats vid ett flertal
tillfällen i takt med utvecklingen av verksamheten sedan kommittén började sitt
arbete år 1982.

När det gäller radiolidningar framgår det av framställningar
från kommittén all verksamheten lill slörsla delen avser radiosändning. Som
jag anförde i regeringens proposition om radio- och kassettidningar (prop.
1984/85:138 s. 28-30) har kommittén nedlagt ett omfattande arbete på att
utveckla och sätta i gång en reguljär verksamhet med radiosänd utgivning.
Kommittén gör i nyssnämnda betänkande den bedömningen alt elersända

32

radiolidningar för
närvarande ulgör den mest ändamålsenliga formen för Prop. 1985/86: 109
distribution av innehållet i dagstidningar till synskadade.

Kommitléns försök med trådsänd överföring har
hittills inskränkt sig till vissa tidsbegränsade prov över telenätet.
Kommitténs utvecklingsarbete synes dock i framtiden kunna innefatta även
Irådsända radiotidningar. Det gäller särskilt om försöken anknyts lill den
allmänna utvecklingen inom kabelområdel.

Jag anser att största möjliga överensstämmelse bör
eftersträvas mellan radiosända och trådsända radiotidningar. Om irådsändningarna
skulle ske med slöd av tillstånd enligt lagen om lokala kabelsändningar skulle
en sådan överensstämmelse inte kunna upprätthållas. Reglerna för kabelsändningar
avviker nämligen på många punkter från motsvarande regler i radiolidningslagen.
Som exempel vill jag nämna alt tiUstånd enligt lagen om lokala kabelsändningar
endast ger rätl lill sändningar inom ell begränsat område samt alt reklam inte
får förekomma i sändningarna. Även i fråga om ansvar för innehållet i
sändningarna finns skillnader mellan regelsystemen.

För all det skall vara möjligt att i framtiden
pröva Irådsändning av sådana radiotidningar som har ell innehåll som motsvarar
dagens radiotidningar, bör de tidigare föreslagna ändringarna i radiolagen
föranleda följdändringar i radiolidningslagen.

Begreppet radiolidning bör enligt min mening inte
reserveras för sådana sändningar som är tillståndsplikliga. Även innehållet i
t. ex. trådsändningar till färre än 75 bostäder bör, om övriga krav är
uppfyllda, benämnas radiolidningar. De särskilda reglerna i lagen (1982:521) om
ansvarighet för radio- och kassettidningar bör omfatta också dessa
radiotidningar och statligt stöd bör kunna ges till utgivningen.

5 Lagförslag

Mina
förslag i del föregående kräver ändringar i radiolagen, biografförordningen
och radiolidningslagen. Härutöver krävs följdändringar i vissa andra lagar.
Inom utbildningsdepartementet har därför upprättats förslag till

1. lag om ändring i radiolagen (1966: 755),

2. lag om ändring i förordningen (1959: 348) med
särskilda bestämmelser om biografförestäUningar m. m.,

3. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:
756),

4. lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar
av skrifter och ljud- och bildupptagningar,

5. lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot
spridning av filmer och videogram med våldsinslag,

6. lag om ändring i lagen (1981:508) om
radiotidningar,

7. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),

8. lag
om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.

Förslagen bör fogas lill protokollet i detla ärende som bilaga i'.

'
Bilagan har uteslutits här. Bortsett från några redaktionella ändringar är
förslagen 33

likalydande med dem som är
fogade till propositionen,

3
Riksdagen 1985186. I saml. Nr 109

6 Specialmotivering pp- 1985/86:109

Förslaget
till lag om ändring i radiolagen (1966:755)

/ §

1
denna lag förslås med

radiosändning:ljud, bild eller annat meddelande som
sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilkas frekvenser är lägre än 3000
gigahertz och vilka utbreder sig i rymden utan särskilt anordnad ledare,

rundradiosändning:radios.ändning som är avsedd att
tas emot direkt av allmänheten, om sändningen inle är avsedd endasl för en
sluten krets, vars medlemmar är förenade genom en påtaglig gemenskap av annal
slag än ett gemensamt intresse alt lyssna på eller se sändningen,

Irådsändning: ljud, bild eller annal meddelande som
sänds med hjälp av elektromagnetiska vågor vilka är bundna vid särskilt
anordnad ledare,

sänd are: anordning för radios;ändning
(radiosändare) eller trådsändning (Irådsändare),

mottagare:anordning för mottagning av radiosändning
eller trådsändning,

radioprogram:radiosändnings eller trådsändnings
innehåll, om delta består av annal än, utom angivande av namn eller källa,
enkla meddelanden om lid, väderlek, nyheter eller dylikt.

Från saklig synpunkt innebär ändringarna all
Irådsändningarna avförs från begreppet rundradiosändning. Skälen för detla har
behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitten 4.1 och 4.2.

Övriga
ändringar är redaktionella.

Enligt paragrafens gällande lydelse definieras
begreppet Irådsändning före begreppet rundradiosändning. Den ändrade
rundradiosändningsdefi-nilionen gör del motiverat alt ändra ordningen mellan
begreppen.

5§

För
rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning krävs

tiUstånd
av regeringen.

För rätt att här i landet sända radioprogram i
irådsändning krävs tillstånd av regeringen, om sändningen sker lill bostäder
och når fler än 75 bostäder.

Varie innehavare av tillstånd enligl första eller
andra stycket (programföretag) avgör ensam vad som skad förekomma i sändning
som förelaget anordnar med stöd av tiUståndet. Härvid skall programföretaget
iaktta bestämmelserna i 6 § och 7 § andra stycket.

Ändringen iförsta stycket och den nya bestämmelsen
i andra stycket har behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 4.2.

De båda styckena slår fast del principiella kravet
på tillstånd av myndighet för all få sända ljudradio- och televisionsprogram
till allmänheten. Det krävs tillstånd i fråga om både mndradiosändningar -
varmed här avses sändningar i etern - och irådsändningar lill bosläder, under
fömtsättning att trådsändningarna når fler än 75 bosläder. Tillsammans
motsvarar reglerna vad som nu föreskrivs i paragrafens första stycke.

Sändningsrätt
med stöd av denna bestämmelse och med slöd av sådana

34

avtal som nämns i 6 § har
endasl de fyra företagen SVT, UR, Sveriges Prop. 1985/86: 109 Riksradio AB
och Sveriges Lokalradio AB. Dessa företag, som alltså är programföretag i
radiolagens mening, är dotterbolag i en koncern med SR som moderbolag.

Gällande regler om programföretagens sändningsrält
tillkom år 1978. Förarbetena till lagstiftningen (prop. 1977/78:91, bl.a. s.
162) visar att lagtexten utformats med hänsyn lill att Sveriges Radio skulle
delas upp i en koncern med ett icke sändande moderbolag och med dotterbolagen
som programförelag. Det framgår alt det inte var meningen atl regeringen utan
riksdagens godkännande skulle kunna medge sändningsrätt ål nya programförelag
eller genomföra några väsentliga förändringar i fråga om de existerande
programföretagens verksamhet. Del är inle min avsikt att ändra delta
förhållande genom paragrafens nya lydelse.

På grund av att begreppet rundradiosändning i
radiolagen för närvarande har avseende också på trådsändningar och all
programföretagen enligt sina avtal har rätt atl bedriva rundradiosändningar från
"sändare" här i landet, får företagen även sända i tråd. Bestämmelsen
i andra slycket säkerställer alt det också i fortsättningen kommer alt vara
möjligt all ge förelagen Irådsändningsräll.

Genom atl det särskilt föreskrivs all ett
programförelag kan få rätt till trådsändning, behövs det ingen motsvarighet
till nuvarande medgivande om att sändningarna kan härröra från varje slag av
"sändare" här i landet (dvs. både radiosändare och Irådsändare). I
första och andra styckena talas det därför bara om rätt att "här i landet
sända". Någon saklig ändring åsyftas inte med detla. Även den föreslagna
lydelsen visar att radiolagen endast reglerar sådan verksamhet med sändning av
ljudradio- och TV-program som sker från sändare i landet.

Genom bestämmelsen i andra stycket införs begreppet
bostäder i radiolagen.

Med bosläder avses vad som i vanligt språkbruk
betecknas som sådana, dvs. främst lägenheter, villor och fritidsbostäder. I
bostadsbegreppet inbegrips också lägenheter i s. k. servicehus och liknande
inrättningar, där människor bor varaktigt, väsentligen på samma självständiga
sätt som i andra bostadslägenheter. Däremot räknas inte exempelvis sjukhus, kriminalvårdsanslalter
eller hotellrum som bosläder.

En lillfällig möblerad bostad som någon i
yrkesmässig verksamhet har tillhandahållit den boende bör i allmänhet anses
falla utanför begreppet bosläder i radiolagens mening även om det rör sig om en
fritt belägen stuga eller en sluga i en stugby eller liknande; jfr 1 § lagen
(1966:742) om hotell-och pensionatrörelse. Om det däremot rör sig om en sådan
tillfällig bostad, som den boende disponerar på grund av t.ex. äganderätt eller
vanlig hyresrätt, bör del anses röra sig om en bostad vid tillämpningen av
radiolagen. Detla torde också gälla vid olika former av andelsägande, då varje
användare bara kan nyttja huset eller lägenheten under en begränsad tid i
tagel. Sådant andelsägande kan arrangeras med hjälp av t.ex.
bostads-rätlsupplålelser.

Från vad som sagts nu om bostadsbegreppels
avgränsning kan man

tänka sig vissa undanlag. Studentbostäder skulle kunna sägas vara tillfäl- 35

liga möblerade bosläder
som tillhandahålls i yrkesmässig verksamhet. Prop. 1985/86: 109
Studentbostäder bör likväl anses i princip utgöra bosläder vid tillämpningen
av radiolagen efiersom de som hyr studentrum i allmänhet är bosalla där; lagen
om hotell- och pensionatrörelse torde för övrigt inte gälla i fråga om
studentbostäder.

Tillslåndsplikten i fråga om Irådsändningar gäller
som framgår av lagtexten bara sändningar som når fler än 75 bostäder.

En bostad nås av en sändning om sändningen kan las
emot i bostaden av var och en som har tillgång lill erforderlig
mottagaruimstning. Del saknar således betydelse huruvida den som bor i
lägenheten utnyttjar mollag-ningsmöjligheierna eller inte. Det saknar också
betydelse om signalen är kodad eller på annat sätt förvrängd. Så snart den som
sänder i ell visst nät har avhänt sig möjligheten alt i sändningsögonblicket
påverka om en sändning tas emot i en ansluten bostad eller inte, får sändningen
anses nå bostaden.

Del nya tredje stycket motsvarar andra stycket i
paragrafens gällande lydelse. Ändringarna är av redaktionell natur.

Enligt gällande lydelse är 5 § uppdelad i sju
stycken. För atl göra lagtexten mera överskådlig, har de fem sista styckena
brutits ut till en särskild paragraf, 5 a §.

5a§

Radioprogram
i mndradiosändning som har lagus emot i centralantennanläggning får utan
särskilt tillstånd sändas vidare till mottagare inom faslig-hel som är ansluten
till anläggningen.

Om rätt alt sända ljudradioprogram i vissa lokala
rundradiosändningar finns särskilda föreskrifter i närradiolagen (1982:459).

Om räll alt sända radiolidningar finns föreskrifter
i lagen (1981:508) om radiolidningar.

Om räll alt sända radioprogram i lokala
irådsändningar lill bosläder finns särskilda föreskrifter i lagen (1985:677) om
lokala kabelsändningar.

Om rätt alt från radiosändare sända vidare
televisionsprogram i radio-eller trådsändning från Finland finns särskilda
föreskrifter i lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska
televisionsprogram.

Ändringarna följer av ändringarna i 1 och 5 §§.
Paragrafens beteckning, 5 a §, beror på att det i lagen om radiolidningar,
närradiolagen och lagen om lokala kabelsändningar föreskrivs atl 6 och 7 §§
radiolagen inle gäller för de verksamheter som regleras i resp. lag. Om
förevarande paragraf kallades 6 § skulle det alltså krävas; ytteriigare
lagändringar.

7,?

Radionämnden
granskar om programföretags rätt på grund av tiUstånd enligl 5 § första eller
andra stycket har utövats i enlighet med 6 § och avtalet mellan regeringen och
företaget. Regeringen meddelar närmare bestämmelser om nämndens verksamhet.

Om det föreskrivs i avtal mellan regeringen och
programförelag skall

företaget sända redogörelse för beslut av radionämnden, i vilket företaget

förklarats ha brutit mot bestämmelser i denna lag eller i avtalet mellan

regeringen och förelaget. ,,

Enligt gällande lydelse av första stycket har radionämnden
till uppgift att Prop. 1985/86: 109 granska radioprogram "som förekommit i
rundradiosändning". Med rundradiosändning åsyftas både radiosändningar
och trådsändningar. Den i I § föreslagna definitionen av begreppet rundradiosändning
omfattar däremot inle trådsändningar. Genom den föreslagna lydelsen av
förevarande stycke klargörs emellertid atl radionämndens granskningsbefogenhet
även i fortsättningen omfattar sådana Irådsända program som ett programföretag
sänder med stöd av sill tillstånd.

Radionämndens uppgifter anges,
förutom i den aktuella bestämmelsen, i 2 § första slycket förordningen
(1978:482) med instruktion för radionämnden. Där heter det all nämnden genom
eflerhandsgranskning övervakar atl de företag, som enligt 5 § första stycket
radiolagen har rätt att sända radioprogram i rundradiosändning från sändare här
i landet (programföretag), utövar denna rätt i överensstämmelse med 6 §
radiolagen och de närmare bestämmelser om programverksamheten som har tagits in
i avtal mellan regeringen och företagel.

Den föreslagna lydelsen av
förevarande stycke ansluter i sak lill nyssnämnda bestämmelse. Genom ändringen
utsägs det tydligt i lagen all radionämndens granskningsbefogenhel inle endast
omfattar innehållet i sända program utan också kan avse frågan huruvida
frånvaron av program av viss art är förenlig med bestämmelserna i 6 § och
programföretagets avtal med staten.

Ändringarna i andra stycket är redaktionella.

8§

Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg
granska eller föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej
heller förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäller i
fråga om Irådsändningar.

Ifråga om trådsändningar för
offentlig förevisning av filmer och videogram gäller dock sådant förbud som
avses iförsta stycket endast om

1. sändningen är en
vidaresändning av en rundradiosändning eller av en

sändning från en satelUt i fast trafik eller

2. sändningen är en
egensändning som också sker till bostäder med stöd

av tillstånd enligl 5 § andra stycket eller i enlighet med bestämmelserna i

lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.

Med vidaresändning och egensändning
förslås i denna paragraf detsamma som i lagen om lokala kabelsändningar.

Bestämmelserna i första och andra
styckena hindrar inte förhandsgranskning eller sändningsförbud i fråga om bild
som återger Sverige eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse
för rikels försvar.

I fråga om andra trådsändningar för
offentlig förevisning avfdmer och videogram än sådana som avses i andra slycket
gäller föreskrifterna i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om
biografföreställningar m.m.

I paragrafen fastslås att del
allmänna inle får ingripa med censurålgärder i fråga om ljudradio- och TV-verksamhelen.

Såvitt gäller filmer och videogram
som trådsänds för offentlig förevisning är paragrafen en direkt
"spegelbild" av de ändringar som föreslås i

I §
biogralTörordningen. Det förslaget har behandlats ulföriigt i den all-
Prop. 1985/86: 109 manna motiveringen i avsnitt 4.3.

Av det nya andra stycket framgår
all det även i fortsättningen kommer atl gälla censurförbud i fyra situationer
i fråga om trådsändning för offentlig förevisning av filmer och videogram. De
två första fallen avser att trådsändningen är en vidaresändning, dvs. en
samtidig och oförändrad åtemtsändning av en annan sändning. Vidaresändningen
kan gälla antingen en mndradiosändning eller en sändning från en satellit i
fast trafik.

Vad som är mndradiosändning anges i
1 § radiolagen. De rundradiosända TV-program som i dag kan vidaresändas i tråd
är - förutom de båda svenska TV-kanalerna - de danska, finländska och norska
programmen.

Inom något år torde emellertid de
första s. k. direklsändande satelliterna avsedda för Västeuropa komma all
sändas upp. TV-signalerna från en sådan satellit är också alt anse som
rundradiosändning i radiolagens mening. Trädbunden vidaresändning i offentlig
miljö av en sådan rundradiosändning kommer alltså att även i fortsättningen
läckas av censurförbudet.

Det andra slaget av
satellitsändningar av TV-program är sändningarna från satelliter i fast irafik,
s.k. fixed salellite service. I satellilledel är det här fråga om en sluten
transport av signaler mellan bestämda markstationer; satelliten eUer
satelliterna tjänstgör endasl som mellanliggande "speglar" eller
förstärkare. Signalerna i den fasta satellittrafiken är avsedda all las emot
direkt endasl av dessa mottagarstationer. Sändningarna från en sådan satellit
är inte rundra.diosändningar enligl rädiolagen.

Den i vårt land inledda
kabel-TV-verksamheten gäller i allt väsentligt vidaresändning av utiändska
program som distribueras inom ramen för den fasta satellittrafiken.

Genom förslaget kommer det även i
fortsättningen att gälla censurförbud i fråga om filmer och videogram som
trådsänds i offentlig miljö, om Irådsändningen är en vidaresändning från en
satellit i fast trafik.

Den koppling som enligl förslaget
sker mellan censuren på video- och Irådsändningsområdet och radiolagens
censurförbud gör det motiverat atl i fjärde stycket hänvisa lill
biografförordningens regler.

Förslaget till lag om ändring i föroriJlningen (1959:348)
med särskUda bestämmelser om biografTörestäilningar m. m.

1 §

I fråga om offentlig förevisning av biograffilm
(biografföreställning) och offentlig förevisning av videogram skall, utöver vad
eljest finnes föreskrivet, gälla vad nedan stadgas.

Denna förordning gäUer dock inte i
fråga om radiosändning. Den gäller inle heller ifråga om trådsändning, om

1. sändningen är en vidaresändiung
av en rundradiosändning eller av

en sändning från en satellit i fast trafik eller

2. sändningen är en egensändning
som också sker tiU bostäder med

stöd av tillstånd enligt 5 § andra stycket radiolagen (1966:755) eller i

enlighet med bestämmelserna i lagen (1985:677) om lokala kabelsändning

ar.

I förordningen förstås med radiosändning,
rundradiosändning och tråd- 38

sändning
detsamma som i radiolagen. Med vidaresändning och egensänd- Prop. 1985/86:
109 ning förslås delsamma som i lagen om lokala kabelsändningar.

Vad som i förordningen föreskrivs
om biografföreställning skall också gälla offentlig förevisning av videogram.
Vad som föreskrivs om film skall, med undantag av bestämmelserna i 6 § 1 mom.
andra slycket 2 och 3 saml 3 mom., också gälla videogram.

Förslaget har behandlats ulföriigt
i avsnitt 4.3 i den allmänna motiveringen.

Som framhållits i
specialmotiveringen lill förslaget till ändring i 8 § radiolagen är ändringen i
den paragrafen en direkt "spegelbild" av det nu aktuella förslaget.
Beträffande ullrycken i andra slycket 1 hänvisas därför till vad som sagts i
anslutning lill 8 § radiolagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud
mot spridning av flimer och videogram med våldsinslag.

4§

Denna lag gäller inte

1.
offentliga
förevisningar av biograffilm eller videogram som omfattas av kravet på
förhandsgranskning i förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om
biografföreställningar m. m.,

2.
sändningar av
televisionsprogram som sker med stöd av tillstånd enligt 5 § första eller andra
stycket radiolagen (1966:755), med slöd av 5a § första stycket radiolagen eller
med stöd av tillstånd enligl lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.

Ändringen i punkt 1 har skett för all tydligare uttrycka
vad som gäller för närvarande. Ändringarna i punkt 2 är redaktionella.

Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar

I §

I denna lag finns föreskrifter om lokala trådsändningar av
radioprogram

som når fier än 75 boslåder (lokala kabelsändningar).

Ändringarna har behandlats i avsnitt 4.2 i den allmänna
motiveringen. Beträffande begreppet bosläder hänvisas lill specialmotiveringen
lill ändringen i 5 § radiolagen.

7 Hemställan

Jag hemställer all lagrådels yttrande inhämtas över
lagförslagen.

8 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens
hemställan. 39

Utdrag Prop. 1985/86: 109

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1986-02-20

Närvarande:
juslilierädet Knulsson, f.d.justitierådet Sterzel, regeringsrådet Toltie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 13
februari 1986 har regeringen på hemställan av statsrådet Göransson beslutat
inhämta lagrådets yttrande över förslag till

1. lag
om ändring i radiolagen (1966:755),

2. lag
om ändring i förordningen (1959: 348) med särskilda bestämmelser om
biografförestäUningar m. m.,

3. lag
om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),

4. lag
om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och
bildupptagningar,

5.lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot
spridning av filmer och videogram med våldsinslag,

6. lag om ändring i lagen (1981:508) om radiolidningar,

7. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),

8. lag
om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.

Förslagen har inför lagrådet föredragils av hovrättsassessorn Britt-

Marie Blanck.

Förslagen
föranleder följande yttrande av lagrådet: Lagrådet lämnar förslagen utan
erinran.

40

Utbildningsdepartementet Prop-1985/86: io9

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodslröm,
Göransson, Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson,
Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Göransson

Proposition om ändringar i radiolagen m.m. Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande' över förslag till

1. lag om ändring i radiolagen (1966:755),

2. lag om ändring i förordningen (1959:348) med
särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m.,

3. lag om ändring i radioansvarighelslagen (1966:756),

4. lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar
av skrifter och ljud- och bildupplagningar,

5. lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot
spridning av filmer och videogram med våldsinslag,

6. lag om ändring i lagen (1981:508) om
radiotidningar,

7. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),

8. lag
om ändring i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar.

Föredraganden upplyser all lagrådet har lämnai lagförslagen ulan erin

ran.

Mitt förslag lill ändring av begreppet
rundradiosändning (avsnitt 4.2 i lagrådsremissen) kräver en följdändring i 18 §
lolterilagen (1982: 1011). Inom utbildningsdepartementet har därför, utöver de
i lagrådsremissen anmälda lagförslagen 1-8, upprättats förslag till lag om
ändring i lotlerilagen. Lagförslaget rör i och för sig sådant ämne som avses i
8 kap. 18 § andra stycket regeringsformen. Enligl min mening är dock frågan av
så enkel beskaffenhet alt yttrande från lagrådet inle behöver inhämtas.

Beslut
om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 13 februari 1986. 41

Hemställan Prop. 1985/86: 109

Med
hänvisning lill vad jag har anfört hemställer jag all regeringen föreslår
riksdagen

dels att, efler vissa redaktionella ändringar, anta
de av lagrådet granskade förslagen till

1. lag om ändring i radiolagen (1966:755),

2. lag om ändring i förordningen (1959:348) med
särskilda bestämmelser om biografföreställningar m. m.,

3. lag om ändring i radioansvarighetslagen (1966:756),

4. lag om ändring i lagen (1978:487) om pliktexemplar
av skrifter och ljud- och bildupplagningar,

5. lag om ändring i lagen (1981:485) om förbud mot
spridning av filmer och videogram med våldsinslag,

6. lag om ändring i lagen (1981:508) om
radiotidningar,

7. lag om ändring i närradiolagen (1982:459),

8. lag om ändring i lagen (1985:677) om lokala
kabelsändningar, dels att anta det lill delta protokoll fogade förslaget till

9. lag om ändring i lotterilagen (1982: 1011).

Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen; atl anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

42

Bilaga I Prop.
1985/86: 109

KABELS Ä NDNINGARNA
OCH VIDEOCENSUREN

Delbetänkande av radiolagsutredningen

Ds U 1985:12

43

Prop.
1985/86:109 Till statsr å det Bengt G ö ransson

Genom
beslut den 15 maj 1985 bemyndigade regeringen det statsr å d som har
till uppgift att f ö redra ä rery3en r ö rande rundradioverksamhet att tillkalla en s ä rskild
utredare f ö r att se ö ver den radior ä ttsliga lagstiftningen.

Med
st ö d av detta bemyndigande f ö rordnades samma dag till s ä rskild
utredare lagmannen Jan Pennl ö v.

Att
som experter bitr ä da utreSaren f ö rordnades samma dag hovr ä ttsassessorn
Britt-Marie Blanck, utbildningsdepartementet, byr å direkt ö ren Rolf
Jaensson, televerket, departementssekreteraren Lars Mar é n,
utbildningsdepartementet och hovr ä ttsassessorn Bertil Wennberg,
justitiedepartementet.

Till
sekreterare f ö rordnades saina dag hovr ä ttsassessorn
Tor Bergman.

tJtredningen
arbetar under namnet radiolagsutredningen.

Utredningen,
som i enlighet miå vad som uttalats i direktiven har behandlat vissa
fr å gor med f ö irtur, f å r h ä rmed ö verl ä mna delbet ä nkandet Kabels ä ndningajrna och videocensuren.

Experterna
h « ir deltagit i utairbetandet av bet ä nkandet i dess helhet och f ö rklarat
att de inte har n å gra inv ä ndningar mot f ö rslagen.

44

Prop.
1985/86:109

Samr å d har
skett med den s ä rskilde utredaren (UD 1985:01) f ö r att se ö ver
inriktningen av och oirganisationen f ö r Sveriges Radios utlandsprogram.

Stockholm
i oktober 1985

Jan
Pennl ö v

/Tor
Bergman

45

Prop. 1985/86:109 SAMMANFATTNING

Bakgrund

I
radior ä ttsutredningens betiinkande (SOU 1981:19) Ö versyn av
radiolagen och massmediekcmmitt é ni! bet ä nkande (SGU 1984:65) Via satellit och kabel har det
f ö reslagits; att tr å ds ä ndningar av radio- och TV-program till allm ä nheten
som tas emot i andra lokaler ä n bost ä der generellt skall f å bedrivas fritt. Utredningsf ö rslagen
har bl.a. syftat till att tillgodose ö nskem å l om att kunna direkts ä nda fr å n t.ex.
idrottsevenemang eller gudstj ä nster till s ä rskilda lokaler p å andra orter.

N ä r
regeringen i v å ras tog st ä llning till massmediekommitt é ns bet ä nkande
var den emellertid inte beredd att f ö rorda ett omedelbart genomf ö rande av
det aktuella f ö rslaget. Anledningen var att den i en strax innan
framlagd proposition (prop. 1984/85:116) hade f ö reslagit att f ö reskrifterna
om censur av biograffilm i f ö rordningen (1959:348) med s ä rskilda
best ä nmelser om biograff ö rest ä llningar m.m., den s.k. biograff ö rordningen,
ocks å skulle g ä lla videogram f ö r offentlig f ö revisning.
Mot denna bakgrund ans å gs det att fr å gaji om gr ä nsdragningen mellan fria och tillst å ndspliktiga
tr å ds ä ndningar borde bli f ö rem å l f ö r
ytterligare ö verv ä ganden.

Den
f ö reslagna videocensuren .ins å gs ocks å motivera s ä rskild utredning i vissa andra h ä rse<!nden.
Att spela upp ett videogram ä r n ä mligen p å s ä tt och vis detscnmia som att bedriva tr å ds ä ndning i
den mening som radiolagen (1966:755) anv ä nder detta begrepp. Och i fr å ga om tr å ds ä ndningar
g ä ller enligt 8 § radiolagen att myndigheter och andra alLi ä nnct
organ ä r f ö rbjiK3na att ingripa med f ö rhandsgranskning
eller s ä ndningsf ö rbod. Det har d ä rf ö r ansetts
att ocks å f ö rh å llandet mellan videocensuren samt tr å ds ä ndningsbegreppet
och censurf ö rbudet i radiolagen borde omfattas av mitt
utredningsctdrag.

Detta
bet ä nkande ä gnas i huvudsak å t de tv å n ä mnda fr å gorna.

46

Prop.
1985/86:109 F ö rslag

Videocensuren,
tr å ds ä ndningarna och radiolagens censurf ö rbud

Detta
ä mne
behandlas i kap. 3. Efter att ha g å tt igenom inneb ö rden av begreppet tr å ds ä ndning, g ö r jag bed ö mningen
att ett videogram kan å terges offentligt genom tr å ds ä ndning
och att radiolagens censur f ö r bud h ä rigenom kan hindra att den f ö reslagna
videocensuren blir effektiv. Om det inf ö rs censur av videogram f ö r
offentlig f ö revisning, b ö r denna censur inte kunna kringg å s genom
att det h ä vdas att ett visst videogram å terges
genom tr å ds ä ndning. Jag unders ö ker ett par olika m ö jligheter
att l ö sa detta problem. Den slutsats som jag drar ä r att man
inte kan laborera med begreppet tr å ds ä ndning p å ett s å dant s ä tt att all s å dan videoanv ä ndning som f å r anses vara å syftad i prop. 1984/85:116 kommer att falla utanf ö r
radiolagens regler. Den framkomliga v ä gen finner jag i st ä llet vara att radiolagens
censurf ö rbud inskr ä nks n ä r det g ä ller tr å ds ä ndningarna och att best ä mmelserna
i biograff ö rordningen utvidgas till att ocks å g ä lla vissa
tr å ds ä ndningar.

De
tr å ds ä ndningar som jag anser att biograff ö rordningen
i princip b ö r omfatta f ö r att en videocensur enligt f ö rslaget i
prop. 1984/85:116 skall bli verkningsfull, ä r s å dana s ä ndningar
som g ä ller offentJ.ig f ö revisning av filmer och videogram.

Uttrycket
"offentlig f ö revisning" f ö rekomner redan i biograff ö rordningen.
D ä rmed torde avses att f ö revisningen sker vid en s å dan allm ä n
samnankomst som avses i lagen (1956:618) om allm ä nna sammankomster eller en s å dan
offentlig tillst ä llning som avses i allm ä nna
ordningsstadgan (1956:617). Å tskilliga tr å ds ä ndningar i offentlig milj ö , s å som s ä ndningar
f ö r visning i skyltf ö nster, inne i varuhus eller p å
restauranger, kommer d ä rmed inte att ber ö ras av den t ä nkta
utvidgningen av censuromr å det. S ä ndningar f ö r visning i privata milj ö er, t.ex.
bost ä der, komner givetvis inte att omfattas av den ifr å gasattia
lag ä ndringen.

47

Prop. 1985/86:109

Censuren
avses vidare endast g ä lla "filmer och videogram" som tr å ds ä nds,
dvs. upptagningar. Det skall s å ledes inte vara m ö jligt
att anordna censur vid tr å dkxmden direkts ä ndning
av program, dvs. s ä ndning av n å got som utspelar sig
i sj ä lva s ä ndnings ö gonblicket, t.ex. sportevenemang och gudstj ä nster.

Fr å n
den pricipiella utvidgningen av censuren till filmer och videogram som tr å ds ä nds
f ö r offentlig f ö revisning f ö resl å s
vidare undantag i fyra h ä nseenden:

F ö r
det f ö rsta menar jag att censur inte b ö r
g ä lla om tr å ds ä ndningen
ä r en vidares. ä ndning av en
rundradios ä ndning.

F ö r
det arv3ra b ö r censur inte g ä lla
om tr å ds ä ndningen ä r en vidares ä ndning
av en s ä ndning fr å n en satellit i fast
trafik.

F ö r
det tredje b ö r censur inte g ä lla
oti tr å ds ä ndningen
ä r en s.k. eget ä ndning som ocks å
sker till bost ä der i enlighet med best ä nroel-serna
i lagen (1985:677) cm lokala kabels ä ndningar.

F ö r
det fj ä rde b ö r censur inte g ä lla
om tr å ds ä ndningen ä r en egens ä ndning
som ocks å sker till bost ä der
med st ö d av tillst å nd enligt radiolagen.

De
ir\skr ä nkningar som jag f ö resl å r
i radiolagens censurf ö rbud ansluter helt till den f ö resla<pia
ä ndringen i biograff ö rordningen.
Jag vill s å ledes inskr ä nka a;nsurf ö rbudet
endast i fr å ga om tr å ds ä ndningarna
och bara s å l å ngt som motiveras av mitt f ö rslag
till ä ndring i biograff ö rordningen
f ö r att videocensurf ö rslaget
i prop. 1984/85:116 skall kunna bli verkningsfullt.

Fria
och tillsti å ndspliktiga ur å ds ä ndningar

Denna
fr å ga behandlas i kap. 4. Genom f ö rslaget
i kap. 3 anser jag att jag p å det hela taget hai: tillgodosett de inv ä ndningar
som ledde till att det i v å ras inte ans å gs m ö jligt
att sl ä ppa kravet p å tillst å nd
f ö r tr å ds ä ndningar till andra lokeder ä n
bost ä der.

48

Prop. 1985/86:109

Jag
diskuterar emellertid h ä r s ä rskillt vidares ä rvSning av
komnunikationssatellitdistribuerade filmer och videogram och de sv å righeter
som f ö religger att st ä lla krav p å inneh å llet n ä r den distributionsformen anv ä nds. Med
h ä nsyn till dagens situation p å
kommunikationssatellitcmr å det
kommer jag dock fram till att man inte b ö r g ö ra skillnad i tillst å ndsh ä nseende
mellan h ä r aktuella s ä ndningar och anåra
tr å ds ä ndningar
i offentlig milj ö .

Jag
f ö resl å r d ä rf ö r att man - som radior ä ttsutredningen
och massmediekcmmitt é n ville - helt avskaffar tillst å ndstv å nget f ö r tr å ds ä ndningar
till andra lokaler ä n bost ä der.

Fr.o.m.
den 1 januari 1986 Konner tr å ds ä ndningar till bost ä der, bortsett fr å n vidares ä ndning av
rimdradios ä ndningar, att omfattas av koncessionssystenet i
lagen (1985:677) om lokala kabels ä ndningar, om s ä ndningarna 1) n å r fler ä n cirka
50 bost ä der och 2) ä r att anse som rundradios ä ndningar
enligt radiolagen.

F ö r att f ö renkla
den indre gr ä nsen f ö r tillst å ndsplikten f ö resl å r jag att nan enbart l å ter denna
anknyta till att det ä r fr å ga om s ä ndningar som n ä r "fler ä n etthundra" bost ä der. Krav
p å tillst å nd skall allts å endast g ä lla under f ö ruts ä ttning att en s ä ndning n å r fler ä n 100
bost ä der. Ä r å andra sidan denna f ö ruts ä ttning
uppfylld, skall tillst å nd alltid kr ä vas.

Lagtekniskt
inneb ä r mina f ö rslag i den h ä r delen att tr å ds ä ndningarna helt avf ö rs fr å n
begreppet ruiv ä radios ä ndning i r ä diolagen. Begreppet rundradios ä ndning f ö resl å s allts å i forts ä ttningen
e «ä ast g ä lla en viss form av radios ä ndningar.

Ö vrigt

I
kap. 5 diskuterar jag vissa konsekvenser av de framlagda f ö rslagen i
fr å ga om det upphovsr ä ttsliga skyddet och radiotidningar f ö r
synskadade.

49

4 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 109

Prop.
1985/86:109

F Ö RFATTNINGSF Ö RSLAG

1 F ö rslag till

Lag om ä ndring i
radiolagen (1966:755)

Härigenom
föreskrivs i fråga om radiolagen (1966:755)

dels att 1, 5-8 och 10 §§ skcill ha nedan angivna lydelse,

dels
att i lagen skall inf ö ras en ny paragraf, 5 a § , av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

•
1 §

I denna lag förstås
med

radios ä ndning: ljud, bild eller annat meddelande som s ä nds med hj ä lp
av elektromagnetiska v å gor vilkas frekvenser ro l ä gre ä n 3 000
gigahertz och vilka utbreda sig i rymden utan s ä rskilt anordnad ledare,

radios ä ndni ng : ljud, bild eller annat meddelande som s ä nds med hj ä lp
av elektromagnetiska v å gor vilkas frekvenser ä£ l ä gre ä n 3 000 gigahertz och vilka utbreder sig i rymden
utan s ä rskilt anordnad ledare,

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

tr å ds ä ndning:
ljud, bild eller annat meddelande som s ä nds med hj ä lp
av elektromagnetiska v å gor vilka ä ro bundna vid s ä rskilt
anordnad ledare.

rundradios ä ndning:
radios ä ndning som ä r avsedd att tas emot
direkt av allm ä nheten, om s ä ndningen inte ä r
avsedd endast f ö r en sluten krets, vars medlemmar ä£ f ö renade
genom en p å taglig gemenskap av annat slag ä n
ett gemensamt intresse att lyssna p å eller se s ä ndningen.

rundradios ä ndning:
radios ä ndning eller tr å ds ä ndning
som ä r avsedd att mottagas direkt av allm ä nheten,
om s ä ndningen icke ä r avsedd endast f ö r
en sluten krets, vars medlemmar ä£ 0 f ö renade genom en p å taglig
gemenskap av annat slag ä n ett gemen-sant intresse att lyssna p å
eller se s ä ndningen.

tr å ds ä ndning
: ljud, bild eller annat meddelande som s ä nds med hj ä lp
av elektromagnetiska v å gor vilka ä r bundna vid s ä rskilt
anordnad ledare.

s ä ndare:
anordning f ö r radios ä ndning (radios ä ndare)
eller tr å ds ä ndning (tr å ds ä ndare),

mottagare:
anordning f ö r mottagning av radios ä ndning
eller tr å ds ä ndning,

radioprogram:
radios ä ndnings eller tr å ds ä ndnings
inneh å ll, om detta best å r
av annat ä n, utom angivande av namn eller k ä lla,
enkla meddelanden om tid, v ä derlek, nyheter eller dylikt.

51

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

De f ö retag
som regeringen best ä mmer (programf ö retag) ha r ä tt
att s ä nda radioprogram i rundradios ä ndning
fr å n s ä ndare h ä r i landet.

F ö r
r ä tt att h ä r i landet s ä nda
radioprogram i rundradios ä ndning kr ä vs tillst å nd
av regeringen.

F ö r
r ä tt att h ä r i landet s ä nda
radioprogram fr å n tr å ds ä ndare kr ä vs tillst å nd
av regeringen om programmen n å r fler ä n etthundra bost ä der.

Varje programf ö retag
avg ö r ensamt vilka radioprogram som skola f ö rekomma
i rundradios ä ndning som f ö retaget anordnar. H ä rvid
skall programf ö retaget iakttaga best ä mmelserna
i 6 § och 7 § andra stycket.

Varje innehavare av s ä ndningsr ä tt
med st ö d av f ö rsta eller andra stycket (programf ö retag)
avg ö r ensam vad som skall f ö rekomma
i s ä ndning som f ö retaget anordnar. H ä rvid
skall programf ö retaget iaktta best ä mmelserna
i 6 § och 7 § andra stycket.

Radioprogram
i rundradios ä ndning som har upptagits tr å dl ö st
p å centralantennanl ä ggning
f å r utan s ä rskilt till-

5
a §

Radioprogram i rundradios ä ndning som har tagits emot i centralantennanl ä ggning f å r
utan s ä rskilt tillst å nd s ä ndas vidare

2
Senaste lydelse 1985:676.

52

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

st å nd s ä ndas vidare
till mottagare inom fastighet som ä r
ansluten till anl ä ggningen.

till
mottagare inom fastighet som ä r ansluten
till anl ä ggningen.

Om r ä tt att s ä nda
ljudradioprogram i vissa lokala rundradios ä ndningar
fr å n radios ä ndare finns s ä rskilda
f ö reskrifter i n ä rradiolagen (1982:459).

Om r ä tt att s ä nda
ljudradioprogram i vissa lokala rundradios ä ndningar finns s ä rskilda f ö reskrifter i n ä rradiolagen
(1982:459),

Om r ä tt att s ä nda
radiotidningar finns f ö reskrifter i lagen (1981:508) om
radiotidningar.

Om r ä tt att s ä nda
program i lokala rundradios ä ndningar fr å n tr å ds ä ndare finns s ä rskilda
f ö reskrifter i lagen (1985:677) om
lokala kabels ä ndningar.

Om r ä tt att s ä nda
radioprogram i lokala tr å ds ä ndningar till bost ä der finns s ä rskilda f ö reskrifter
i lagen (1985:677) om lokala ka-bels ä ndninaar.

Programf ö retags r ä tt
enligt 5 § f ö rsta och andra styckena skall ut ö vas
opartiskt och sakligt. D ä rvid skall beaktas att en vidstr ä ckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall r å da i rundradion.

Programf ö retags r ä tt
enligt 5 § skall ut ö vas opartiskt och sakligt. D ä rvid skall beaktas att en vidstr ä ckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall r å da i ljudradion och televisionen.

3
Senaste lydelse 1978:476.

53

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

Programf ö retag
skall i programverksamheten h ä vda det demokratiska statsskickets grundid é er
samt principen om alla m ä nniskors lika v ä rde
och den enskilda m ä nniskans frihet och v ä rdighet.

F ö r
programf ö retag skall i ö vrigt g ä lla
vad som f ö reskrives i avtal mellan regeringen och f ö retaget.
I s å dant avtal f å r som villkor fijr r ä tt
att s ä nda radioprogram enligt 5 § f ö rsta
stycket intagas

F ö r
programf ö retag skall i ö vrigt g ä lla
vad som f ö reskrivs i avtal mellan regeringen och f ö retaget.
I s å dant avtal f å r som villkor f ö r
r ä tt att s ä nda radioprogram
enligt 5 § tas in

1.
f ö reskrift
om skyldighet i ä tt s ä nda beriktigande och genm ä le,

2.
f ö reskrift
om skydd f ö r enskilds privatliv,

3.
f ö reskrift
om f ö rbud mot kommersiell reklam eller mot program som
bekostas av annan ä n programf ö retag,

4.
f ö reskrift
om skyldighet att p å beg ä ran av myndighet s ä nda
med delande till allm ä nheten, och

5.
f ö reskrift
om skyldighet att s ä nda redog ö relse som avses i 7 § andra
stycket.

7 § '*

F ö r
granskning av radioprogram som f ö rekommit i rundradios ä nd-

F ö r
granskning av att programf ö retags r ä tt enligt 5 § har ut-

4 Senaste lydelse
1978:476.

54

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

ning finnes radion ä mnden.
Regeringen meddelar n ä rmare best ä mmelser om n ä mndens
verksamhet.

ö vats i enlighet med 6 §
och avtalet mellan regeringen och f ö retaget finns radion ä mnden.
Regeringen meddelar n ä rmare best ä mmelser om n ä mndens
verksamhet.

Om det f ö reskrives
i avtalet mellan regeringen och programf ö retag skall programf ö retaget
s ä nda redog ö relse f ö r
beslut av radion ä mnden, vari programf ö retaget
f ö rklarats ha brutit mot best ä mmelser
i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och programf ö retaget.

Om det f ö reskrivs
i avtalet mellan regeringen och programf ö retag skall f ö retaget
s ä nda redog ö relse f ö r
beslut av radion ä mnden, i vilket f ö retaget
f ö rklarats ha brutit mot best ä mmelser
i denna lag eller i avtalet mellan regeringen och f ö retaget.

Myndighet
eller annat allm ä nt organ f å r ej i f ö rv ä g granska eller f ö reskriva
f ö rhandsgranskning av radioprogram
och ej heller f ö rbjuda radios ä ndning eller tr å ds ä ndning p å
grund av dess inneh å ll.

Myndigheter
och andra allm ä nna organ f å r inte i f ö rv ä g granska eller f ö reskriva
f ö rhandsgranskning av radios ä ndningars inneh å ll
och ej heller f ö rbjuda en radio-s ä ndninc p å
grund av dess inneh å ll. Detsamma g ä ller i fr å ga
om tr ä ds ä ndningar.

I fr å ga om tr å ds ä ndningar f ö r
offentlig f ö revisning av filmer och videogram g ä ller dock s å dant
f ö r-

55

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

bud som avses i f ö rsta stycket endast om

1.
s ä ndningen
ä r en vidares ä ndning av en
rundradios ä ndning eller av en s ä ndning
fr å n en satellit i fast trafik eller

2.
s ä ndningen
ä r en egens ä ndning som ocks å
sker till bost ä der med st ö d av tillst å nd
enligt 5 § andra stycket eller i enlighet med best ä mmelserna
i lagen (1985:677) om lokala kabels ä ndningar.

Med vidares ä ndning
och egens ä ndning f ö rst å s
i denna paragraf detsamma som i lagen om lokala kabels ä ndningar.

Best ä mmelserna
i f ö rsta stycket hindra ej f ö rhandsgranskning
eller s ä ndningsf ö rbud i fr å ga
om bild som å terger Sverige eller del d ä rav
och som inneh å ller upplysning av betydelse f ö r
rikets f ö rsvar.

Best ä mmelserna
i f ö rsta och andra styckena hindrar inte f ö rhands-granskning
eller s ä ndningsf ö rbud i fr å ga
om bild som å terger Sverige eller del d ä rav
och som inneh å ller upplysning av betydelse f ö r
rikets f ö rsvar.

I fr å ga
om andra tr å ds ä ndningar f ö r offentlig f ö revisning
av filmer och videogram ä n s å dana

56

Prop. 1985/86:109

Nuvarande
lydelse F ö reslagen lydelse

som avses i
andra stycket g ä ller f ö reskrifterna i f ö rordningen
(1959:348) med s ä rskilda be-st ä mmelser om biograff ö rest ä ll-ningar
m. m.

Till
b ö ter eller f ä ngelse i Till b ö ter
eller f ä ngelse i h ö gst ett å r
d ö mes den som h ö gst
ett å r d ö ms den som

1.
innehar eller anv ä nder
radios ä ndare utan att ha tillst å nd
enligt 2 § f ö rsta stycket eller anv ä nder
radios ä ndare i strid mot villkor som f ö reskrivits
vid meddelande av s å dant tillst å nd,

2.
innehar ofullst ä ndig
radios ä ndare eller byggsats f ö r
tillverkning av radios ä ndare utan att ha erh å llit
tillst å nd enligt 2 § f ö rsta
stycket,

3.
upps å tligen
eller av oaktsamhet ö verl å ter eller uppl å ter radios ä ndare,
ofullst ä ndig radios ä ndare eller byggsats
f ö r tillverkning av radios ä ndare
i strid mot best ä mmelserna i 2 § tredje stycket,

4. s ä nder
radioprogram i rund- 4. s ä nder radioprogram utan att

radios ä ndning utan att inneha ha r ä tt
till det,

tillst å nd
till s å dan s ä ndning,

5. bryter
mot f ö reskrift som meddelats med st ö d
av 4 § andra stycket

om det ej ä r fr ä ga om radios ä ndare eller mottagare
p å ö rlogsfartyg.

5
Senaste lydelse 1978:476.

57

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

milit ä rt
luftfartyg eller milit ä rt motorfordon.

S ä ndare
som anv ä nts s å som hj ä lpmedel vid brott enligt f ö rsta
stycket 4 och radios ä ndare, ofullst ä ndig radios ä ndare
eller byggsats f ö r tillverkning! av radios ä ndare
som varit f ö rem å l f ö r brott enligt f ö rsta
stycket 1, 2 eller 3 kan f ö rklaras f ö rverkad. Best ä mmelserna
i 36 kap. brottsbalken ä ga d ä rvid till ä mpning.

S ä ndare
som anv ä nts s ä som hj ä lpmedel vid brott enligt f ö rsta
stycket 4 och radios ä ndare, ofullst ä ndig radios ä ndare
eller byggsats f ö r tillverkning av radios ä ndare
som varit f ö rem å l f ö r brott enligt f ö rsta
stycket 1, 2 eller 3 kan f ö rklaras f ö rverkad. Best ä mmelserna
i 36 kap. brottsbalken skall d ä rvid till ä mpas.

Om ansvar f ö r
den som bryter mot 2 § andra stycket finns best ä mmelser
i lagen (1960:418) om straff f ö r varusmuggling.

Denna
lag tr ä der i kraft den 1 juli 1986.

58

Prop. 1985/86:109

2
F ö rslag till

Lag om ä ndring
i f ö rordningen (1959:348) med s ä rskilda
best ä mmelser

om biograff ö rest ä llningar
m. m._____________________

H ä rigenom
f ö reskrivs att 1 § f ö rordningen
(1959:348) med s ä rskilda best ä mmelser om biograff ö rest ä llningar
m. m, skall ha nedan angivna lydelse.

Lydelse
enligt prop. 1984/85:116 F ö reslagen lydelse

1 §

I fr å ga
om offentlig f ö revisning av biograffilm (biograff ö rest ä llning)
och offentlig f ö revisning av videogram skall, ut ö ver
vad eljest finnes f ö reskrivet, g ä lla vad nedan
stadgas.

Denna f ö rordning
g ä ller dock inte i fr å ga
om radios ä ndning eller tr å ds ä ndning.
Med radios ä ndning och tr å ds ä ndning
avses detsamma som i radiolagen (1966:755).

Denna f ö rordning
g ä ller dock inte i fr å ga
om radios ä ndning. Den g ä ller inte heller i fr å ga
om tr å ds ä ndning, om

1.
s ä ndningen ä r en vidares ä ndning
av en rundradios ä ndning eller av en s ä ndning
fr å n en satel-lit i fast trafik eller

2. s ä ndningen ä r en egens ä ndning

som ocks å
sker till bost ä der med

st ö d
av tillst å nd enligt 5 § and-

ra stycket radiolagen
(1966:755)

eller i enlighet med
best ä mmel-

59

Prop.
1985/86:109

Lydelse
enligt prop. 1984/85:116 F ö reslagen lydelse

serna i lagen (1985:677) om lokala kabel s ä ndningar.

I f ö rordningen f ö rst å s
med radios ä ndning, rundradios ä ndning
och tr å ds ä ndning detsamma som i radiolagen. Med vidares ä ndning
och egens ä ndning f ö rst å s
detsamma som i lagen om lokala kabels ä ndningar.

Vad
som i f ö rordningen f ö reskrivs om biograff ö rest ä llning
skall ocks å g ä lla offentlig f ö revisning
av videogram. Vad som f ö reskrivs om film skall, med undantag av best ä mmelserna
i 6 § 1 mom. andra stycket 2 och 3 samt 3 mom., ocks å g ä lla
videogram.

Denna
lag tr ä der i kraft den 1 juli 1986.

60

Prop. 1985/86:109

3 F ö rslag till

Lag om ä ndring i
radioansvarighetslagen (1966:756)

H ä rigenom f ö reskrivs att 1 §
radioansvarighetslagen (1966:756) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F ö reslagen lydelse

1 §

Denna
lag g ä ller yttrande- Denna lag g ä ller
yttrande

friheten i ljudradio- och tele- friheten i ljudradio- och tele

visionsprogram (radioprogram) visionsprogram (radioprogram)

som svenskt programf ö retag f å r som svenskt programf ö retag
f å r

s ä nda med st ö d av 5 § f ö rsta s ä nda
med st ö d av 5 § radiola-

stycket radiolagen (1966:755). gen (1966:755).

Best ä mmelsen
i 5 § andra stycket ä r
till ä mplig ä ven p å meddelande f ö r offentligg ö rande
i program som anordnas av utl ä ndskt programf ö retag
samt anskaffande av uppgifter och underr ä ttelser f ö r
s å dant offentligg ö rande.
Best ä mmelserna i 2 § f ö rsta
stycket samt 4, 5 och 7-9 a §§ ä ro ej
till ä mpliga p å program eller del av
program som best å r i direkts ä ndning av dagsh ä ndelse
eller av s å dan gudstj ä nst eller offentlig
tillst ä llning som anordnas av annan ä n
programf ö retaget.

I
fr å gor, som ej behandlas i denna lag eller i best ä mmelse
som meddelats med st ö d av lagen, g ä ller vad som f ö reskrives
i annan f ö r-

1
Senaste lydelse 1978:477.

61

Prop.
1985/86:109

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fattning.

Denna
lag tr ä der i kraft den s juli 1986.

62

Prop. 1985/86:109

4 F ö rslag till

Lag om ä ndring i lagen (1978:487) om pliktexemplar av
skrifter och

ljud- och bildupptagningar___________________

H ä rigenom f ö reskrivs
att 11 § lagen (1978:487) om pliktexemplar
av skrifter och ljud- och bildupptagningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

Av upptagning av
Ijudradio-och televisionsprogram, som har s ä nts
av s å dant programf ö retag som avses i 5 § f ö rsta
stycket radiolagen (1966: 755), skall programf ö retaget
l ä mna ett pliktexemplar till arkivet f ö r
ljud och bild.

Av upptagning av
Ijudradio-och televisionsprogram, som har s ä nts
av s å dant programf ö retag som avses i 5 §
radiolagen (1966:755), skall programf ö retaget l ä mna
ett pliktexemplar till arkivet f ö r ljud och bild.

Pliktexemplar enligt f ö rsta
stycket skall utg ö ras av upptagning, som programf ö retaget
enligt s ä rskilda f ö reskrifter skall g ö ra
f ö r att s ä kerst ä lla framtida bevisning om inneh å llet
i program. Pliktexemplaret skall l ä mnas inom en m å nad fr å n
den dag d å programf ö retagets skyldighet
att bevara upptagningen enligt dessa f ö reskrifter upph ö rde.

Denna
lag tr ä der i kraft den 1 juli 1986.

63

Prop. 1985/86:109

5
F ö rslag till

Lag om ä ndring
i lagen (1981:485) om f ö rbud mot spridning av filmer

och videogram med v å ldsinslao____
______________

H ä rigenom
f ö resl å s att 4 § lagen (1981:485) om
f ö rbud mot spridning av filmer och videogram med v å ldsinslag
skall ha nedan angivna lydelse.

Lydelse enligt prop.
1984/85:116 och 208

F ö reslagen
lydelse

4
§

Denna lag g ä ller
inte

1. offentliga f ö revisningar
av biograffilm eller videogram som avses i f ö rordningen
(1959:348). med s ä rskilda best ä mmelser om biograff ö rest ä llningar
m. m..

1. offentliga f ö revisningar
av biograffilm eller videogram som omfattas av kravet p å f ö rhandsgranskning
i f ö rordningen (1959: 348) med s ä rskilda
best ä mmelser om biograff ö rest ä Uningar
m. m..

2. s ä ndningar
av televisionsprogram som sker med st ö d av 5 § f ö rsta
eller tredje styck-et radiolagen (1966:755) eller med st ö d
av tillst å nd enligt lagen (1985:000) om lokala ka-

2. s ä ndningar
av televisionsprogram som sker med st ö d av 5 §
eller 5 a § f ö rsta stycket radiolagen (1966:755) eller med st ö d
av tillst å nd enligt lagen (1985:677) om lokala ka-

1 Lagen omtryckt
1982:563.

64

Lydelse enligt prop. 1984/85:116 F ö reslagen lydelse och 208

bels ä ndningar. bels ä ndningar.

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 juli 1986.

5 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 109

Prop.
1985/86:109

65

Prop. 1985/86:109

6
F ö rslag till

Lag
om ä ndring i lagen (1985:677) om lokala kabels ä ndningar

H ä rigenom
f ö reskrivs att 1, 2, 4 och 15 §§
lagen (1985:677) om lokala kabels ä ndningar skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

I denna lag finns f ö reskrifter
om tr å ds ä ndningar av radioprogram i lokala rundradios ä ndningar
(lokala kabels ä ndning ar) .

I denna lag finns f ö reskrifter
om lokala tr å ds ä ndningar av radioprogram som n å r
fler ä n etthundra bost ä der
(lokala kabels ä ndningar) .

I lagen f ö rst å s
med radios ä nct-ning, tr å ds ä ndning,
rundradios ä ndning och radioprogram detsamma som i radiolagen
(1966: 755). Vidare f ö rst å s ned

I lagen f ö rst å s
med radios ä ndning, tr å ds ä ndning
och radioprogram detsamma som i radiolagen (1966:755). Vidare f ö rst å s
med

kabeln ä t

anl ä ggning
f ö r lokala kabel s ä ndningar.

kanal : det genom
frekvensangivelse eller p å annat d ä rmed j ä mf ö rligt
s ä tt s ä rskilt best ä mda utrymme i ett
kabeln ä t som beh ö vs f ö r
s ä ndning av radioprogram.

66

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

programkanal : det samlade utbud av radioprogram
som under en gemensam beteckning s ä nds
i en kanal,

vidares ä ndning:
samtidig och of ö r ä ndrad å teruts ä nd-ning av en s ä ndning,

satellits ä ndning:
vidares ä ndning av programkanaler fr ä n satelliter i fast trafik,

egens ä ndning: s ä ndning av annat slag ä n vidares ä ndning.

4
§

F ö r
lokala kabels ä ndningar kr ä vs tillst å nd
om det inte ä r fr å ga om

1.
vidares ä ndningar enligt 5 § tredje
stycket radiolagen (1966:755) eller

F ö r
lokala kabel s ä ndningar kr ä vs tillst å nd
om det inte ä r fr å ga om vidares ä ndningar enligt 5 a § f ö rsta
stycket radiolagen (1966:755).

2. s ä ndningar som enbart kan tas emot i bost ä der
och som inte n ä r fler ä n cirka femtio bost ä der.

15
§

Satellits ä ndningar
och egen- Satellits ä ndningar och egens ä ndningar
f å r inte f ö rekomna i s ä ndningar
f å r inte f ö rekomma i

67

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

samma kanal eller i en
kanal i vilken vidares ä ndningar enligt 5 §
tredje stycket radiolagen (1966:755) f ö rekommer. Ett lokalt
kabels ä ndarf ö retag och envar som har f å tt
s ä ndningsr ä tt genom uppl å telse
skall bedriva sina egens ä ndningar i s ä rskilda kanaler.

samma kanal eller i en
kanal i vilken vidares ä ndningar enligt 5 a § f ö rsta
stycket radiolagen (1966:755) f ö rekommer. Ett lokalt kabels ä ndarf ö retag
och envar som har f å tt s ä ndningsr ä tt genom uppl å telse
skall bedriva sina egens ä ndningar i s ä rskilda kanaler.

Egens ä ndningar
inom ett tillst å ndsomr ä de f å r inte inneh å lla vidares ä nda
radioprogram som vid samma tillf ä lle vidares ä nds inom ett annat
tillst å ndsomr ä de utanf ö r kommunen eller det
st ö rre tillst å ndsomr å de
som kabel n ä mnden kan ha fastst ä llt.

Denna
lag tr ä der i kraft den 1 juli 1986.

68

Prop. 1985/86:109

7
F ö rslag till

F ö rordning
om ä ndring i f ö rordningen (1978:482)
med instruktion f ö r

radion ä mnden

H ä rigenom
f ö reskrivs att 2 § f ö rordningen
(1978:482) med instruktion f ö r radion ä mnden skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

F ö reslagen
lydelse

Radion ä mnden
Ö vervakar genom efterhandsgranskning att de f ö retag,
som enligt 5 § f ö rsta stycket radiolagen (1966: 755) har r ä tt
att s ä nda radioprogram i rundradios ä ndning
fr å n s ä ndare h ä r i landet (programf ö retag),
ut ö var denna r ä tt i ö verensst ä mmelse
med 6 § radiolagen och de n ä rmare
best ä mmelser om programverksamheten som har tagits in i
avtal mellan regeringen och f ö retaget.

Radion ä mnden
ö vervakar genom efterhandsgranskning att de f ö retag,
som enligt 5 § radiolagen (1966:755) har r ä tt
att s ä nda radioprogram (programf ö retag),
ut ö var denna r ä tt i ö verensst ä mmelse
med 6 § radiolagen och de n ä rmare
best ä mmelser om programverksamheten som har tagits in i
avtal mellan regeringen och f ö retaget.

Med gransknings ä rende
f ö rst å s i denna f ö rordning ä rende
i vilket n ä mnden pr ö var huruvida programf ö retag
har iakttagit de best ä mmelser i radiolagen och avtalet som avses i f ö rsta
stycket.

Denna
f ö rordning tr ä der i kraft den 1
juli 1986.

69

Prop. 1985/86:109 1 INLEDNING

Direktiven
till mig ä r intagna som bilaga till bet ä nkandet.
Som de visar g ä ller utredningsuppdraget ett flertal fr å gor
som har att g ö ra med den tekniska utvecklingen p å
de eletroniska mediernas omr å de.

Med
den medieteknologiska utv(jcklingen h ä nger ocks å
de tv å fr å gor sarman som denna f ö rsta
etapp av utredningsarbetet huvudsakligen handlar om, n ä mligen
videocen £ !urens f ö rh å llande
till radiolagens tr å ds ä ndningsbegrepp och gr ä n £ x3ragningen
mellan fria och tillst å ndspliktiga tr å ds ä ndningar.
Att dessa tv å fr å gor inkluderats i utredningsuppdraget har dock sina
speciella orsaker.

Regeringen
har i en under 1984/85 å rs riksm ö te framlagd
proposition (prop. 1984/85:116) f ö reslagit att best ä nmelserna
om censur av biograffilm i den s.k. biograff ö rordningen
ocks å skall g ä lla videogram f ö r
offentlig f ö revisning. Att spela upp ett videogram ä r
emellertid p å s ä tt och vis detsamna som att bedriva tr å ds ä ndning
i den mening som radiolagen anv ä nder detta begrepp. Och i fr å ga
om tr å ds ä ndningar g ä ller enligt 8 §
radiolagen att myndigheter och andra allm ä nna organ ä r
f ö rbjudna att ingripa med f ö rhandsgranskning
eller s ä ndningsf ö rbud.

Mot
denna bakgrurvd har det ansetts motiverat med s ä rskild
utrednir av f ö rh å llandet mellan den f ö reslagna
videocensuren samt tr å ds ä ndningsbegreppet och censurf ö rbudet
i radiolagen. Kap. 3 i bet ä nkandet ä gras å t
detta.

Gr ä nsdragningen
mellan fria och tillst å ndspliktiga tr å ds ä ndningar
tas upp i kap. 4. Denna fc å ga har tidigare utretts tv å g å nger,
senast av den parlamentariskt sammansatta massmediekonmitt é n
i dess bet ä nkande (SOU 1984:65) Via satellit och kabel.
Konmitt é n

1 Ej
h ä r

2 Vid bet ä nkandets
avl ä mnande lade konmitt é n
f ö ljande samnan-

s ä ttning: kanslichefen Leif jidersson, ordf ö rande,
sakkunnige

Bj ö rn Andersson, riksdagsled é sn ö terna
Georg Andersson och Anders

Bj ö rck, direkt ö ren Bert Levin samt
riksdagsledam ö terna Sven-Erik

Nordin
och Yvonne Sandberg-Fiies. 7q

Prop. 1985/86:109

f ö reslog
enh ä lligt att kravet p å tillst å nd n ä r det g ä ller tr å ds ä ndningar av radio- och TV-program till allm ä nheten
borde begr ä nsas till s ä ndningar som kan tas emot i bost ä der; s ä ndningar
till andra lokaler ä n bost ä der borde s å ledes enligt kommitt é n f å bedrivas
fritt.

N ä r
regeringen i v å ras genom prop. 1984/85:199 tog st ä llning
till koimiitt é ns bet ä nkande var den inte beredd att f ö rorda ett
omedelbart genomf ö rande av det n ä mnda f ö rslaget. Anledningen var den strax innan framlagda
videocensurpropositionen. Mot bakgrund av det f ö rslaget menade f ö redragande
statsr å det i prop. 1984/85:199 att massmediekoimiitt é ns f ö rslag
skulle leda till att reglerna f ö r offentlig å tergivning av ett och samma program skulle bli
mycket olika beroende p å om det var fr å ga om filmvisning, uppspelning av videogram eller
om tr å ds ä ndning. Det framh ö lls ocks å att gr ä nsdragningen
mellan uppspelning av videogram och tr å ds ä ndning d å skulle kunna st ä lla till sv å righeter.

Mot
denna bakgrund har det uppdragits å t mig att g ö ra f ö rnyade ö verv ä ganden om den l ä mpliga gr ä nsdragningen
mellan fria och tillst å ndspliktiga tr å ds ä ndningar.

Under
arbetet med bet ä nkandet har det h å llits sju saimiantr ä den med
experterna.

71

Prop. 1985/86:109

2 GRUNDLAGSBEST Ä MElii5EK OM
VTTRANDEFRIHETEN, INFOPMATIONSFRIHETTIiN OCH M Ö TESFRIHETEN

Enligt
regeringsformen (RF, omtryckt 1982:940) ä r varje medborgare gentemot det allm ä nna tillf ö rs ä krad
bl.a. yttrandefrihet, informationsfrihet och m ö tesfrihet (2 kap. 1 § RF).
Yttrandefriheten definieras som frihet att i tal, skrift eller bild eller p å annat s ä tt
meddela upplysningar samt uttrycka tankar, å sikter och k ä nslor.
Informationsfriheten beskrivs som frihet att inh ä mta och motta upplysningar
samt att i ö vrigt ta del av andras yttranden. M ö tesfriheten
anges best å i frihet att anordna och bevista sanmankamst f ö r
upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller f ö r framf ö rande av
konstn ä rligt verk.

Begr ä nsnit\gar
av yttrandefriheten, informationsfriheten och m ö tesfriheten f å r g ö ras genom
lag i den utstr ä ckning som RF medger (2 kap. 12 § f ö rsta
stycket RI?). En s å dan begr ä nsning f å r g ö ras endast f ö r att tillgodose ä ndijm å l som ä r
godtagbara i ett demokratiskt samh ä lle. Begr ä nssningen f å r aldrig g å ut ö ver vad som ä r n ö dv ä ndigt med h ä nsyn till det ä ndam å l som har f ö rarJ.ett den och inte heller str ä cka sig s å l å rjgt att
den utg ö r ett hot mot den fria å siktsbildningen s å som en av folkstyrelsens
grundvalar. En begr ä nsning f å r inte g ö ras entiart p å grund av politisk, religi ö s,
kulturell eller annan s å dan å sik å dning (2 kap. 12 § andra stycket RF).

Yttrandefriheten
och informationsfriheten f å r begr ä nsas med h ä nsyn till rikets s ä kerhet, folkf ö rs ö rjningen,
allm ä n ordning och s ä kerhet, enskilds anseerK3e, privatlivets helgd
eller f ö rebyggandet och beivrandet av brott. Vidare f å r
friheten att yttra sig i n ä ringsverksamhet begr ä nsas. I ö vrigt f å r begr ä nsning av
yttrandefriheten och informationsfriheten ske endast om s ä rskilt
viktiga sk ä l f ö ranleder det (2 kap. 13 § f ö rsta
stycket RF). Vid bed ö mandet av vilka begr ä nsningar som f å r ske med
st ö d av nyss å tergivna best ä mmelser skall s. ä rskilt beaktas vikten av
vidaste m ö jliga yttrandefrihet i politiska, religi ö sa,
fackliga, vetenskapliga och kulturella angel ä genheter (2 kap. 13 § andra

72

Prop. 1985/86:109

stycket
RF). Som begr ä nsning av yttrandefriheten och informationsfriheten
anses inte meddelande av f ö reskrifter som utan avseende p å
yttrandes inneh å ll n ä rmare reglerar visst s ä tt att
sprida eller motta yttranden (2 kap. 13 § tredje stycket RF).

M ö tesfriheten
f å r begr ä nsas endast av h ä nsyn till rikets s ä kerhet,
till ordning och s ä kerhet vid saimankomsten eller till trafiken eller
f ö r att motverka farsot (2 kap. 14 § f ö rsta stycket PF).

RF:s
nu å tergivna best ä mmelser fick i allt v ä sentligt sin utformning
genom lag ä ndringar å r 1976 som tr ä dde i kraft den 1 januari 1977 (SFS 1976:871).

Best ä nmelserna
i RF om vilka begr ä nsningar som f å r g ö ras i yttrandefriheten g ä ller inte
tryckfriheten (2 kap. 1 § andra stycket RF). Betr ä ffande
tryckfrihten g ä ller i st ä llet vad som f ö reskrivs i tryckfrihetsf ö rordningen
(TF, omtryckt 1982:941). N å gon n ä rmare redog ö relse f ö r reglerna i TF skall inte l ä mnas h ä r. Det f ö rtj ä nar dock
att n ä mnas att det i f ö rordningen f ö reskrivs ett kategoriskt censurf ö rbud (1
kap. 2 § f ö rsta stycket TF). Vidare g ä ller att
myndigheter och andra allm ä nna organ inte f å r p å grund av
en skrifts inneh å ll, genom å tg ä rd som inte har st ö d i f ö rordningen,
hindra tryckning eller utgivning av skriften eller dess spridning bland allm ä nheten (1
kap. 2 § andra stycket TF).

Som
skall utvecklas n ä rmare i avsnitt 3.1.1 g ä ller
enligt f ö rordningen (1959:348) med s ä rskilda
best ä mmelser <an biograf f ö rest ä llnirvgar m.m., den s.k. biograf f ö rordningen,
i princip censur i fr å ga om offentlig f ö revisning av biograffilm. F ö reskrifterna
i f ö rordningen inneb ä r en begr ä nsning inte bara av yttrandefriheten (i film) utan
ocks å av m ö tesfriheten, eftersom de tar sikte just p å
sammankomster av ett slag som i pricip omfattas av RF:s skydd f ö r m ö tesfriheten
(prop. 1975/76:209 s. 111). Filmcensuren motiveras emellertid av delvis andra
intressen ä n de som enligt 2 kap. 14 § RF f å r leda
till att m ö tesfriheten begr ä nsas. Denna best ä mmelse
ger d ä rf ö r inte filmcensuren beh ö vligt
grundlagsst ö d.

73

Prop.
1985/86:109

Med
h ä nvisning till att filmcensuren skulle utredas av
yttrandefri-hetsutredningen (Ju 1977:10) - se n ä rmare avsnitt 3.1.2 - ans å gs det
vid tillkomsten av 1976 å rs ä ndringar i RF, att censuren i avbidan p å
utredningens arbete borde f å grundlagsst ö d genom en ö verg å ngsbest ä mnelse till RF. Best ä nmelsen finns intagen i
punkt 4 av ö verg å ngsbest ä irmelserna till lagen (1976:871) om ä ndring i
regeringsformen. Det f ö reskrivs d ä r att vid ikrafttr ä dandet (dvs. den 1 januari
1977) f ö religgande best ä nmelser om att film inte f å r f ö revisas
offentligt, om den inte dessf ö rinnan har godk ä nts f ö r s å dan
visning, g ä ller utan hir « 3er av best ä nmelserna om m ö tesfriheten i RF. Biograff ö rordningens
existerande regler g ä ller allts å enligt denna punkt tills vidare. En sk ä rpning av
reglerna kr ä ver d ä remot grundlags ä ndring (prop. 1975/76:209 s.
170).

N å gon s ä rskild
best ä itmelse med anledning av att filmcensuren inneb ä r en begr ä nsning av
yttrandefriheten har inte inf ö rts. Det torde ha ansetts att inskr ä nkningsm ö jligheterna
enligt 2 kap. 13 § RF ger utrynme f ö r filmcensuren (jfr prop.
1984/85:83 s. 9).

Som
n ä mnts ovan kan enligt 2 kap. 13 § f ö rsta stycket RF yttrandefriheten och
informationsfriheten begr ä nsas bl.a. om "s ä rskilt viktiga sk ä l" f ö ranleder
det. Under denna generalklausul h ä nf ö rdes vid best ä mmelsens tillkomst radiolagens (1966:755) d å varande
regler om ensamr ä tt f ö r Sveriges Radio att bedriva rundradioverksamhet
(prop. 1975/76:209 s. 155).

Avslutningsvis
skall n ä ranas att det genom regeln i 2 kap. 13 § tredje stycket RF st å r klart
att grundlagsskyddet f ö r yttrandefriheten och informationsfriheten inte
hindrar en s å dan reglering av yttranden som ha: en ren ordningsf ö reskriftskarakt ä r.
Exempel p å s å dana f ö reskrifte;: ä r de best ä nmelser om innehav och anv ä ndning av
radios ä ndare, s<an g ä ller i fr å ga om frekvenser och avgifter, samt best ä mmelserna
om skyldighet att anm ä la innehav av IV-mottagare till televerket (x:h om
avgift f ö r innehavet (jfr anf. prop. s. 156).

74

Prop. 1985/86:109

3 VIDBOCENSUREN, TR Ä DS Ä NDNINGARNA
OCH RADIOLAGENS CENSURP Ö RBUD

3.1 Bakgrund

3.1.1 G ä llande r ä tt

Biograff ö rordningen

Best ä mmelser om filmcensur har funnits i
v å rt land sedan å r 1911. De regler som g ä ller finns i f ö rordningen
(1959:348) med s ä rskilda best ä mmelser om biograf f ö rest ä llningar m. m., den s.k. biograff ö rordningen ( ä ndrad
senast 1979:213).

Reglerna i biograff ö rordningen
g ä ller endast film. N å gon definition av begreppet "film" l ä mnas emellertid inte i f ö rordningen. I 1911 å rs biograf f ö rordning, som upph ä vdes genom den nu g ä llande f ö rordningen, talades det
ursprungligen om "r ö rliga fotografiska bilder eller s å kallade biografbilder". Detta uttryck ersattes
vid en å r 1939 f ö retagen ä ndring
i f ö rordningen (SFS 1939:703) med
"r ö rliga fotografiska bilder
(biograffilm)". I den nuvarande f ö rordningen
talas det endast om "biograffilm" och "film", dvs. utan f ö rklaringen "r ö rliga fotografiska bilder". I f ö rarbetena till den nuvarande f ö rordningen
(prop. 1959:135, L2U 39, rskr 308) s ä gs
med avseerxSe p å bl.a. begreppet bigraffilm, att f ö rordningen, med vissa huvudsakligen redaktionella j ä mkningar, ö verensst ä mmer med den tidigare f ö rordningen.

Biograff ö rordningens
filmbegrepp g ä ller erv ä ast s å dana bilder
som framst ä llts genom sedvanligt fotografiskt
f ö rfarande, videogram i form av
kassetter eller skivor, d ä r upptagningen å terges genom en teknik som utnyttjar elektriska
signaler, omfattas inte av f ö rordningen.

F ö rordningen g ä ller vidare endast "offentlig f ö revisning" av film. ErJ.igt vad som uttalats i
prop. 1984/85:116 s. 14 menas med kravet p å
offentlighet att filmf ö revisningen sker vid en s å dan allm ä n

75

Prop. 1985/86:109

saramankonst som avses i lagen (1956:618) om allm ä nna samnankomster eller en s å dan offentlig tillst ä llning som avses i allm ä nna
ordningsstadgan (1956:617). Detta betyder att biograff ö rordnigen inte g ä ller
all filmvisning ;. offentliga milj ö er.
Som exempel p å fall som normalt inte omfattcis av
f ö rordningen kan n ä mnas visningar i skyltf ö nster, inne i varuhus eller p å restauranger.

I 2 § biograf f ö rordningen f ö reskrivs
att det vid en biograff ö rest ä llning inte f å r f ö revisas film, som inte dessf ö rinnan
har godk ä nts av statens biografbyr å . F ö reskriften ä r straffsanktionerad; den som Lipps å tligen bryter mot den kan d ö mas till b ö ter
eller f ä ngelse i h ö gst sex m å nader
(8 S).

Enligt 3 § 1 mom. i f ö rordningen f å r
biografbyr å n inte godk ä nna en film eller en del av en film om visandet av
den p å grund av det s ä tt som h ä ndelserna
skildras p å och det sammanhang som de f ö rekommer i kan verka f ö rr å ande eller skadligt upphetsande
eller f ö rleda till brott. Inte heller f å r en film eller en del av en film godk ä nnas om visandet av den kan anses ol ä mpligt med h ä nsyn
till rikets f ö rh å llande till fr ä nnande makt eller kan l ä nda till upplysning om f ö rh å llanden,
vilkas uppenbarande kan medf ö ra men f ö r f ö rsvaret
eller eljest f ö r rikets s ä kerhet. Biografbyr å n f å r ocks å i annat fall v ä gra
godk ä nna en film eller en del av en film
om byr å n finner att visandet av den
uppenbarligen skulle strida mot allm ä n
lag.

Censurgrunderna "f ö rr å ande" o:h "skadligt upphetsande"
torde vara de oj ä mf ö rligt mest till ä mpade. Biografbyr å ns praxis har beskrivits i filmcensurutredningens
bet ä nkande (SOU 1969:14) Filmen, censur
och ansvar, s. 24. Av beskrivningen framg å r
att det stora flertalet ingripanden mot filmer g ö rs i syfte att eliminera grov brutalitet, destruktivitet, r å het och sadism. Bildkategorier som ofta f ö ranleder f ö rbud
eller klippning ä r s å lunda t.ex. l å ngvariga r å a slagsm å l
med inslag av grymhet och blodsutgjutelse, detaljerade eller utdragna
skildringar av grymhet mot m ä nniskor
eller djur, olika former av tortyr, n ä rg å ngna skildringar av avr ä ttnigar eller avancerade skr ä ckscener med dijdshot, mord, dr å p eller sj ä lvmord.

76

Prop. 1985/86:109

N ä r det g ä ller
sexuella f ö rh å llanden ingriper man mot skildringar som innefattar
sadism eller tv å ng. - I prop. 1984/85:116 s. 18 har uttalats att
denna beskrivning av praxis i huvudsak torde vara giltig fortfarande.

De
hittills behandlade censurgrunderna g ä ller den s.k. vuxencensuren, dvs. censuren i fr å ga om
filmer som ä r avsedda att visas bara f ö r dem som
har fyllt 15 å r. H ä rut ö ver har biografbyr å n till uppgift att å ldersklassificera
filmer p å det s ä ttet att den skall v ä gra godk ä nna en
film f ö r visning som barnfilm i den m å n filmen kan v å lla barn i aktuell å ldersgrupp psykisk skada. Å ldersgrupperna
ä r
enligt f ö rordningen tre: barn under 7 å r, barn
som fyllt 7 å r men inte 11 å r och barn som fyllt 11 men inte 15 å r (3 § 2 mom.).

Kravet
p å f ö rhandsgranskning g ä ller inte om annan film ä n s å dan som
ber ö r f ö rsvaret eller eljest rikets s ä kerhet
vidkommande f ö rh å llanden visas i samband med undervisningen vid l ä roanstalt.
Inte heller g ä ller kravet om regeringen p å ans ö kan
meddelat befrielse fr å n biograff ö rordningens till ä mpning (9 § ).

Besluten
i fr å ga om godk ä nnande av filmer fattas som n ä mnts av
statens biografbyr å . Till byr å n ä r knutna tv å r å dgivande organ, statens filmgranskningsr å d och
statens barnfilmn ä mnd. Ett beslut av biografbyr å n om f ö rbud
eller censur å tg ä rd kan med ett undantag ö verklagas
genom besv ä r hos regeringen.

Videov å ldslagen

F ö rs ä ljningen
av videobandspelare f ö r hemabruk b ö rjade ö ka markant i v å rt land i slutet av 1970-talet. En av orsakerna
till detta v é u: att biograffilm i v ä xande
utstr ä ckning b ö rjade f ö rekonma p å
videokassetter f ö r
uthyrning till allm ä nheten.

Till
en b ö rjan f ö rekom det ofta grova v å ldsskildringar
i de filmer som f ö rdes ö ver p å hyr kassetter. Reglerna om f ö rliandsgranskning
i biograf f ö rordningen g ä ller som n ä mnts inte videogram och n å gra

77

Prop.
1985/86:109

s ä rskilda
regler med sikte p å videouthyrningen fanns inte. De missf ö rh å llanden
som ans å gs f ö religga p å cmur å det ledde till att riksdagen antog lagen (1981:485)
om f ö rbud mot spridning av filmer och videogram med v å ldsinsLag,
den s.k. videov å ldslagen (omtryckt 1982:563).

Som
framg å r av dess titel giiller videov å ldslagen b å de filmer och videogram.

Med
videogram å syftas enligl; lagens f ö rarbeten
(prop. 1980/81:176 s. 12) - i enlighet med def:Lnitionen i lagen (1978:487) om
pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar, den s.k.
pliktexemplarslagen - en anordning, p å vilken det finns en upptagning som ä r avsedd
att å terges i form av r ö rliga bilder, med eller utan ljud, genom en teknik
som i n å got skede utnyttjar elektriska signaler. Anordningen kan vara ett band
eller en skiva.

Videov å ldslagens
huvudregel i 1 § g ä ller det s.k, extremv å ldsf ö rbudet. F ö rbudet
irmeb ä r att filmer och videogram med n ä rg å ngna eller l å ngvariga sikildring å r av att n å gon uts ä tts f ö r r å tt eller
sadistiskt v å ld inte i yrkesm ä ssig verksamhet eller annars
i f ö rv ä rvssyfte f å r spridas till allm ä nheten genom saluh å llning
eller annat tillhandah å llande eller genom visning. F ö rbudet g ä ller dock
bara om spridandet med h ä nsyn till framst ä llningens syfte och
sammanhang samt omst ä ndigheterna i ö vrigt ä r uppenbart of ö rsvarligt.

F ö rutom
regeln om extremv å ldsf ö rbud inneh å ller lagen i 2 s en s ä rskild best ä mnelse
till skydd f ö r barn under 15 å r. Det f ö reskrivs
d ä r att filmer och videogram med ing å ende skildringar av
verklighetstrogen karakt ä r som å terger v å ld eller hot cm v å ld mot m ä nniskor
eller djur inte f å r i yrkesm ä ssig verksamhet eller annars i f ö rv ä rvssyfte
l ä ranas ut till barn under 15 å r eller spelas upp vid s ä rskilt
anordnad visning, n ä r n å got s å dant barn ä r n ä rvarande.

F ö rbudet
enligt 1 § g ä ller inte filmer som statens biografbyr å har godk ä nt enligt
biograff ö rordningens best ä mmelser om vuxencensur och

78

Prop.
1985/86:109

inte
heller videogram med samma inneh å ll. F Ö rhwdet enligt 2 § g ä ller inte
filmer som biografbyr å n har godk ä nt enligt best ä mmelserna om barncensur och inte heller videogram
med samma inneh å ll (3 § ).

Undantagna
fr å n videov å ldslagens till ä mpningsomr å de ä r s å dana biograff ö rest ä llningar som avses i biograff ö rordningen
(4 § 1) och s å dana s ä ndningar av TV-program som sker med st ö d av 5 § f ö rsta
eller tredje stycket radiolagen (1966:755) eller med st ö d av
lagen (1978:479) om f ö rs ö ksverksamhet med n ä rrdio (4 § 2).

Videov å ldslagen
g ä ller s å ledes inte de TV-program som s ä nds av
Sveriges Television AB eller Sveriges Utbildningsradio AB. Inte heller g ä ller
lagen svenska eller utl ä ndska rundradios ä nda TV-program som vidares ä nds i
centralantennanl ä ggningar.

Ö vertr ä delse av f ö rbuden enligt 1 och 2 §§ videov å ldslagen
kan leda till att den skyldige d ö ms till b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst sex m å nader (5 § ).

Radiolagen

Radiolagen
(1966:755, omtryckt 1972:240, ä ndrad senast 1985:676) ligger till grund f ö r den r ä ttsliga
regleringen av ljudradio- och TV-verksamheten i v å rt land. Eftersom det i
direktiven till mig -avsnitt 2.3 - l ä mnas en ganska ing å ende redog ö relse f ö r
reglerna i lagen, skall h ä r bara tas upp det som ä r av s ä rskilt
intresse f ö r censur- och v å ldsskildringsproblematiken.

Radiolagen
g ä ller inte bara radios ä ndningar, dvs. elektromagnetiska v å gor som
fortplantar sig i etern, utan ocks å tr å ds ä ndningar. Begreppet tr å ds ä ndning ä r av
central betydelse i detta sammanhang. D ä rmed menas enligt 1 § radiolagen "ljud, bild
eller annat meddelande som s ä nds med hj ä lp av elektromagnetiska v å gor vilka
ä ro
bundna vid s ä rskilt anordnad ledare".

79

Prop.
1985/86:109

Enligt
sin ordalydelse omfattar denna definition bl.a. all tr ä dbunden
bild ö verf ö ring sojii sker med hj ä lp av
elektromagnetiska v å gor. Om tr å den ä r kort eller l å ng spelar ingen roll. Av motiven till lagen framg å r
emellertid att tr å ds ä ndningsbegreppet inte skall tolkas alldeles
bx>kstavligt. F ö redragande departementschefen yttrade n ä mligen f ö ljande
(prop. 1966:149 s. 36):

Det
skulle kunna g ö ras g ä llarde att den rent tekniska inneb ö rden av
definitionen omfattar ä ven ö verf ö ringar som uppenbarligen inte b ö r i f ö revarande
h ä nseende betraktas som tr å ds ä ndningar, t.ex. ö verf ö ring av
tal, s å ng eller musik fr å n en mikrofon till en h ö gtalare
vid konsert, folkmcte eller under liknande f ö rh å llanden,
eller uppspelning av granroofcnskiva eller ljudband. Det har inte visat sig m ö jligt att
komma fram till en definition scm ä r p å en g å ng l ä mpad f ö r lagtext och tekniskt oantastlig och som helt
utesluter att begreppet tr å ds ä ndning f å r denna vida inneb ö rd. Detta f å r
givetvis inte leda till den orimliga tolkningen att lagf ö rslagets
best ä mmelser om tr å ds ä ndning skulle vara till ä mpliga p å ö verf ö ringar s å dana som
de n ä mnda.

En
tolkning med ledning av motiven ger allts å som resultat att "uppspelning av
grammofonskiva eller ljudband" inte skall anses som tr å ds ä ndning i
radiolagens mening. Motiven n ä mner inte videogram bland de upptagningar som kan
spelas upp utan att det ä r fr å ga om tr å ds ä ndning. Men det b ö r inte leda till slutsatsen
att uppspelning av videogram alltid skulle vara att r ä kna som
tr å ds ä ndning. Ty n ä r radiolagens regler kom till vid mitten av
1960-talet hade videotekniken endast begr ä nsad spridning.

I
st ä llet ä r det tydligt att de sk ä l som f ö ranlett
att uppspelning av grammfonskivor och ljudband inte skall anses som tr å ds ä ndning
talar i sanma riktning i fr å ga om uppspelning av videogram. Det ä r
emellertid inte utan problem att utesluta vissa uppspelningar fr å n vad som
skall r ä knas som tr å ds ä ndningar. Det g ö r tr å ds ä ndningsbegreppet
oskarpt. Till detta blir det anledning att å terkomma.

F ö rutom
begrsHJet tr å ds ä ndning finns det anledning att uppm ä rksamma
legaldefinitionerna av begrepipen ruridradios ä rtdning och radioprogram.
Vad som s ä rskilt b ö r understrykas h ä r ä r att
rundradios ä rx ä ningsbegreppet ä ven omfattar tr å ds ä ndningar
och att med radioprogram ocks å avses en tr å ds ä ndnings inneh å ll.

80

Prop.
1985/86:109

En synnerligen viktig regel med tanke p å censur- och v å ldsskildringsproblematiken
ä r slutligen det censurf ö rbud f ö r
myndigheter och andra allm ä nna organ som efter f ö rebild av 1 kap. 2 § TF har tagits in i 8 § radiolagen.
Allm ä nna organ f å r enligt denna best ä mmelses f ö rsta stycke "inte i f ö rv ä g granska
eller f ö reskriva f ö rhandsgranskning av radioprogram", dvs. bland
annat tr å ds ä ndningars inneh å ll, och inte heller "f ö rbjuda radios ä ndning
eller tr å ds ä ndning p å grund av dess inneh å ll". Censurf ö rbudet
g ä ller dock enligt paragrafens andra
stycke inte i fr å ga om bild som å terger Sverige eller del d ä rav och som inneh å ller
upplysning av betydelse f ö r rikets f ö rsvar.

Radiolagens censurf ö rbud
betyder att filmer som visas i TV inte omfattas av biograff ö rordningens best ä mmelser.

Censurf ö rbudet ä r i f ö rsta hand
avsett att vara en garanti f ö r allm ä nradions och allm ä ntelevisionens
sj ä lvst ä ndighet i det l ö pande programarbetet. Det understr ö ks av departementschefen n ä r f ö rslaget till
radiolag remitterades till lagr å det (prop.
1966: 149 s. 33). Departementschefen betonade i likhet med utredningsmarmen som
f ö rst hade lagt fram f ö rslaget,* att f ö rbudet
skulle vara ä gnat att st ä rka allm ä nhetens
f ö rtroende f ö r programverksamheten och att det ocks å kunde vara en f ö rdel,
om statsmakterna gentemot fr ä mmande
stater eller inhemska p å tryckningsgrupper kunde å beropa att myndigheter gencm lag ä r f ö rhindrade
att blanda sig i programverksamheten. Departementschefen framh ö ll emellertid ocks å (s. 33 f) att principen om yttrandefrihet i radio kr ä vde att inte heller inneh å llet i andra s ä ndningar
ä n Sveriges Radios utsattes f ö r f ö rhandsgranskning
eller belades med s ä ndningsf ö rbud.

Efter radiolagens tillkomst har censurf ö rbudet f å tt
ö kad r ä ckvidd p å flera s ä tt. En omst ä ndighet
ä r videoteknikens utveckling, n å got som jag skall å terkomna till i avsnitt 3.3.5. En annan omst ä ndighet ä r
att det sedan slutet av 1970-talet har tillkomnit nya

* Bet ä nkandet (SOU 1965:58)
Radioansvarighetslag.

6 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 109

Prop. 1985/86:109

rundradioformer ut ö ver
allm ä nradion och allm ä ntelevisionen i Sveriges Rad i o-koncernens regi.
Utvecklingen b ö rjade med n ä rradion, nu fr ä mst
reglerad i n ä rradiolagen (1982: 459, ä ndrad senast 1985: 678). N ä sta steg togs med lagen (1981:508) om radiotidningar
( ä ndrad senast 1985:385). H ä refter har det genom lagen (1984: 115) om f ö rs ö ksverksamhet
med s ä rskild tr å ds ä ndning ( ä ndrad 1985: 679) blivit ml ö jligt att i kabeln ä t vidares ä nda program fr å n s.k. kommunikationssatelliter. Nu senast ä r det den vid 1984/85 å rs riksm ö te antagna lagen (1985:; 677) an
lokala kabels ä ndningar som utstr ä ckt censurf ö rbudets
r ä ckvidd (kabels ä ndningslagen behandlas n ä rmare i avsnitt 3.1.4).

3.1.2 Framlagda f ö rslag

Yttrandefrihetsutredningen

Yttrandefrihetsutredningen (Ju 1977: 10) tillkallades å r 1977 f ö r
att utreda fr å gan om en ny
yt;trandefrihetsgrundlag. Den nya grundlagsregleringen borde eriligt direktiven
omfatta alla de medier som kan ha s ä rskild
betydelse f ö r den fria å siktsbildningen i samh ä llet. F ö r utredningsarbetet skulle TF vara
ett m ö nster.

I direktiven behandlades bl.a. fr å gan om filmcensurens vara eller icke vara.
Departementschefen yttrade i den delen bl.a. (Kommitt é ber ä ttelsen 1978
del II s. 78):

Filmcensurutredningen f ö reslog
å r 1969 i sitt tidigare n ä mnda bet ä nkande
att vuxencensuren helt skulle avskaffas och att eventuella ingripanden mot
filmer, i likhet med vad som g ä ller i fr å ga om andra medier, skulle ske i efterhand. Enligt
utredningen borde yttrarv3efriheten i film som viseis offentligt ges samma
inneh å ll och omfattning som yttrandefriheten
i radio/TV och pressen. I konsekvens h ä rmed
lade utredningen fram f ö rslag till en filmansvarighetslag
som i sak var n ä ra anpassad till TF och formellt i
stora delar var utformad i anslutning till reglerna i radioansvarighetslagen.
Som jag redan har n ä mnt ledde utredningens f ö rslag emellertid inte till n å gra lagstiftnings å tg ä rden.

Regler som hindrar att yttranSen uts ä tts f ö r f ö rhandsgranskning av offentliga organ h ö r till de .allra viktigaste inslagen i ett skydd f ö r yttrandefriheten. F ö r att censur i n å gon form skall kunna

82

Prop.
1985/86:109

godtas m å ste d ä rf ö r kr ä vas starka sk ä l.
Det b ö r ankomma p å den kommitt é
som nu skall tillkallas att ö verv ä ga om det f ö religger
tillr ä ckliga sk ä l att beh å lla
n å gon form av vuxencensur p å filmens omr å de.
Att viss barncensur beh ö vs synes vara ganska klart. Om
kommitt é n i likhet med
filmcensurutredningen skulle stanna f ö r
att vuxencensuren b ö r avskaffas, f å r den bl.a. ö verv ä ga cm i st ä llet -s å som
filmcensurutredningen f ö rutsatte - m ö jligheterna till efterhandsingripanden b ö r utvidgas i n å gon
m å n genom en best ä mmelse r ö rande
pornografi och v å ldsframst ä llningar.

Departementschefen ber ö rde
ocks å videogrammens st ä llning. Han uttalade att de s ä rskilda fr å gest ä llningar som ä r
knutna till en grundlagsreglering av dem inte torde skilja sig p å n å got avg ö rande s ä tt
fr å n vad som g ä ller i fr å ga
om film. Sanma regler torde d ä rf ö r i allt v ä sentligt
kunna g ä lla.

Yttrandefrihetsutredningen ö verl ä mnade i januari 1984 bet ä nkandet (SOU 1983: 70) V ä rna yttrandefriheten. Det inneh å ller bl.a. ett f ö rslag
till yttrandefrihetsgrundlag (YGL) som avses g ä lla vid sidan av TF. Lagf ö rslaget
bygger p å de b ä rande principerna i TF och avser yttranden som g ö rs offentliga i program i eter- eller tr å ds ä ndningar,
Ijudupptagnigar, upptagningar av r ö rliga
bilder (dvs. med nuvarande teknik filmer och videogram) samt s å dana sceniska framst ä llningar och utst ä llningar f ö r vilka den som driver verksamheten har valt att
utse en utgivare.

Utredningen finner det inte n ö dv ä ndigt att
det i YGL tas in n å gon definition av begreppet tr å ds ä ndning. I
bet ä nkandet yttras (s. 294) att inneb ö rders ä r
densamma som i radiolagen: "ljud, bild eller annat meddelande som s ä nds med hj ä lp
av elektranagnetiska v å gor vilka ä ro bundna vid s ä rskilt
anordnad ledare".

I bet ä nkandet behandlas bl.a. fr å gor om ett allm ä nt
censurf ö rbud, filmcensur och straffbara v å ldsskildringar.

Utredningen f ö resl å r att det i RF inf ö rs ett allm ä nt censurf ö rbud i fr å ga
om yttranden som ä r avsedda att framf ö ras offentligen. H ä rj ä mte f ö resl å s att det i YGL f ö reskrivs f ö rbud
f ö r myndigheter och andra allm ä ima organ att f ö rharv3sgrai\ska
yttraiv ä en som ä r avsedda att framf ö ras genom s å dana offentliga framst ä llningar som omfattas av YGL och att p å grund av det k ä nda
eller v ä ntade

83

Prop. 1985/86:109

inneh å llet i en s å dan framst ä llning
f ö rbjuda eller hindra dess offentligg ö rande. RF och YGL f ö resl å s dock medge att det i varilig lag
som villkor f ö r "f ö revisning av upptagningar av r ö rliga bilder vid allm ä nna saninankomster" resp. "offentlig å tergivning av upptagningar av r ö rliga bilder" f ö reskrivs att upptagningarna har granskats i f ö rv ä g. Det f ö resl å s ä ven att YGL skall ö ppna f ö r att det i vanlig lag inf ö rs f ö rbud att
utan i f ö rv ä g l ä mnat tillst å nd sprida upptagningar av r ö rliga bilder till dem som inte har fyllt 18 å r eller offentligen å terge s å dana upptagningar f ö r dem.

N ä r det g ä ller vuxencensuren av biograffilm irmeb ä r utredningens f ö rslag
att f ö rhandsgranskningen skall finnas
kvar samt utstr ä ckas till att avse ocks å offentligt visade videogram. Det f ö resl å s emellertid
att statens biografbyr å inte skall ha r ä tt att f ö rbjuda
en visning. Byr å ns uppgift skall i st ä llet vara att avge ett icke bindande utl å tande i fr å gan
ori en framst ä llning innefattar olaga v å ldsskildring, vilket ä r utr « idningens ben ä mning p å
det extremv å ldsf ö rbud som den f ö resl å r. Ä ven om biografbyr å n anser att en framst ä llning strider mot extremv å ldsf ö rbudet, skall allts å filmen eller videogrammet kunna visas. F ö rhandsgranskningen ä r d ä rf ö r enligt
utredningen inte: n å gon censur. Fr å gan huruvida brott har beg å tts genom visningen fiir pr ö vas i efterhand av av domstol i yttrandefrihetsr ä ttslig ordning, vilket irmeb ä r att justitiekanslern ä r å klagare cch
att r ä tteg å ngen ä r densamma som f ö r tryckfrihetsm å l.

Nu g ä llande censurm ö jligheter av h ä nsyn
till rikets f ö rh å llande till fr ä mmande makt och till skydd f ö r rikets s ä kerhet
f ö resl å s helt avskaffade. Detsamna g ä ller
censurgrunden att visandet av en film uppenbarligen skulle strida mot allm ä n lag.

Vad g ä ller fr å gan om att j ä mst ä lla filmer och videogram i censurh ä nseende s ä ger
utredningen endast (s. 279) att det ä r
givet att filmer som ä r avsedda att visas offentligt f ö r vuxna b ö r
omfattas av den f ö rhandsgranskning som f ö resl å s och att
det ocks å g ä ller videogram f ö r sarnna ä ndam å l.

84

Prop. 1985/86:109

Betr ä ffande
barncensuren f ö resl å s fortsatt bindande f ö rhandsgranskning och att
denna utstr ä cks till att avse ocks å videogram.
Vidare f ö resl å s att censuren skall omfatta en ny å ldersgrupp,
n ä mligen ungdcmar som har fyllt 15 men inte 18 å r.

F ö rhandsgranskningen
n ä r det g ä ller barn och ungdomar b ö r enligt
utredningen g ä lla b å de upptagningar som visas offentligt och s å dana som
hyrs ut eller s ä ljs.

Som
redan n ä mnts f ö resl å r utredningen inf ö randet av ett extremv å ldsf ö rbud ben ä mnt olaga
v å ldsskildring. Detta brott skall enligt utredningen vara ett av
yttrandefrihetsbrotten i YGL:s brottskatalog. I f ö rh å llande
till 1 § videov å ldslagen irmeb ä r f ö rslaget sk ä rpningar p å flera punkter. Det blir anledning att å terkomma
till detta senare i detta avsnitt vid redog ö relsen f ö r
regeringens proposition 1984/85: 116.

Yttrandefrihetsutredningen
var inte enh ä llig i fr å ga om alla de nu å tergivna f ö rslagen.

Tre
ledam ö ter reserverade sig mot f ö rslaget om att utstr ä cka barncensuren till
ungdomar under 18 å r.

En
ledamot reserverade sig mot den f ö reslagna utformningen av best ä mnelsen
om olaga v å ldsskildring.

En
ledamot uttryckte i ett s ä rskilt yttrande tvivel ang å ende det
kloka i f ö rslaget om r å dgivande f ö rhandsgranskning vad betr ä ffar
filmer och videogram f ö r vuxenvisning.

En
sakkuimig rekomnenderade i ett s ä rskilt yttrande att vuxencensuren skulle avskaffas
och ers ä ttas med pr ö vning i efterhand enligt best ä mnelsen
om olaga v å ldsskildring.

Utredningens
bet ä nkande har varit f ö rem å l f ö r en omfattande remissbehandling. I
departementspromanorian (Ds Ju 1985: 4) Remissyttranden ö ver
yttrandefrihetsutredningens bet ä nkande (SOU

85

Prop.
1985/86:109

1983:
70) V ä rna yttrandefriheten har det nyligen lagts fram en systematisk samnanst ä llning ö ver de
avgivna yttrandena.

Enligt
promemorian ä r alla remissinstanser som har uttalat sig om det f ö reslagna
allm ä ima censurf ö rbudet positivt inst ä llda till detta. Flera
instanser ä r dock kritiska mot f ö rslaget om m ö jlighet
att i vanlig lag till å ta f ö rh.andsgranskning av upptagningar av r ö rliga
bilder.

I
fr å ga om vuxencensuren ange:3 remissutfallet vara mycket splittrat. M å nga
remissinstanser ä r kritiska mot f ö rslaget om r å dgivande
f ö rhandsgranskning. Betr ä ffande fr å gan om f ö rhandsgranskning skall firmas ö ver huvud
taget finns en svag ö vervikt f ö r uppfattningen att den skall avskaffas helt. Denna
å sikt
har flertalet av de juridiska instanserna, de flesta kulturf ö retr ä darna
samt film- och videobranschens f ö retr ä dare. Ö nskem å let om att filmcensuren skall firmas kvar och
utvidgas till att omfatta ä ven f ö rs ä ljning och uthyrning har flertalet av de instanser
som f ö retr ä der barn och ungdom, de flesta
kvinnoorganisationerna samt de kyrkliga organisationerna.

F ö rslaget
att det inte l ä ngre skall g å att f ö rbjuda visning av film av h ä nsyn till
rikets f ö rh å llimde till fr ä mmande makt m.m. tillstyrks av de tre
remissinstanser som yttrar sig om det.

Allm ä n enighet
cinges r å da om att film och videogram b ö r j ä mst ä llas i
alla avseenden (prop. 1984/85: 116 s. 13).

Betr ä ffande
barncensuren anges det r å da stor enighet bland remissinstanserna om att den
bindande f ö rhandsgranskningen skall finnas kvar liksom att den
skcill g ä lla b å de filmer och videogram s å v ä l f ö r
offentlig visning som f ö r uthyrning och f ö rs ä ljning. D ä remot ä r
nveningarna delade i fr å ga om å ldersgr ä nserna. M å nga remissinstanser anser att den nuvarande 15- å rsgr ä nsen
skall finnas kvar.

I
fr å ga om remissutfallet mer i detalj h ä nvisas till promemorian.

86

Prop.
1985/86:109

Yttrandefrihetsutredningens
f ö rslag bereds f.n. inom justitiedepartementet. Avsikten ä r att ett
f ö rslag p å grundval av utredningens bet ä nkande
skall kunna remitteras till lagr å det v å ren 1986.

Det
vilande grundlagsf ö rslaget om m ö jlighet att inf ö ra videocensur

I
avvaktan p å st ä llningstagandet till yttrandefrihetsutredningens f ö rslag har
riksdagen vid 1984/85 å rs riksm ö te (prop. 1984/85: 83, KU 20, rskr 117) som vilande
antagit ett f ö rslag till ä ndrad lydelse av punkt 4 i ö verg å ngsbest ä mmelserna
till lagen (1976: 871) om ä ndring i regeringsformen. Enligt f ö rslaget,
som avses tr ä da i kraft den 1 januari 1986, f å r det
utan hinder av test ä ramelserna om m ö tesfriheten i 2 kap. 1 § 3 och 14
§
f ö rsta stycket RF i lag f ö reskrivas att filmer och videogram inte f å r f ö revisas
offentligt, om de inte dessf ö rinnan har godk ä nts f ö r s å dan
visning. Det vilande f ö rslaget irmeb ä r s å ledes att det i fr å ga an videogram som visas
offentligt skall vara m ö jligt att lagstifta om censur.

Som
sk ä l f ö r att RF skall medge detta har f ö redragande
departementschefen anf ö rt (prop. 1984/85: 83 s. 10) att
yttrandefrihetsutredningens f ö rslag till l ö sning av censurfr å gorna utsatts f ö r
betydande remisskritik och att det kommit fram starka ö nskem å l om att
f ö rhandsgranskningen skall finnas kvar i sin nuvarande utformning och ä ven
utvidgas till att omfatta filmer och videogram f ö r uthyrning och f ö rs ä ljning. F ö redraganden
h ä nvisade ocks å till att statsr å det G ö ransson
avs å g att beg ä ra regeringens bemyndigande att l å ta utreda
fr å gor om f ö rhandsgranskning av filmer och videogram. Han
yttrade d ä refter (samna sida).

Det
ä r
angel ä get att å tg ä rder s å snart som m ö jligt vidtas f ö r att motverka spridningen av videogram med extrema
v å ldsskildringar. Eftersom det kan dr ö ja innan utredningsarbetet
leder till lagstiftning, anser jag att vissa ä ndringar b ö r g ö ras i den
nu g ä llande lagstiftningen f ö r att man p å ett mera effektivt s ä tt skall kunna ingripa mot v å ldsskildringar
i videogram. Jag avser d ä rf ö r att inom kort f ö rel ä gga regeringen
f ö rslag till regler som kan till ä mpas i avvaktan p å resultatet av
utredningsarbetet.

87

Prop. 1985/86:109

De f ö rslag jag har f ö r avsikt att l ä gga
fram inneb ä r bl.a. att f ö rhandsgranskningen skall utstr ä ckas till att omfatta ä ven videogram f ö r offentlig visning.

Det ä r allts å med h ä nsyn
till att de f ö rutskickade reglerna m å ste ha st ö d
i RF som det vilande f ö rslaget cm ä ndring av ö verg å ngsbest ä mnelserna
till lagen (1976: 871) om ä ndring i regeringsformen tillkommit.

Regeringens proposition 1984/'85: 116

De i prop. 1984/85: 83 f ö rutskickade reglerna har f ö relagts
riksdagen den 31 januari 1985 genom prop. 1984/85: 116. F ö rslagen g ä ller
ä ndringar i biograff ö rordningen och videov å ldslagen. Lag ä ndringarna f ö resl å s tr ä d é i i kraft
den 1 januari 1986.

Ä ven
i denna proposition h ä nvisas det till statsr å det G ö ranssons
avsikt att l å ta utreda fr å gor om f ö rhandsgranskning
av filmer och videogram. Det anges (s. 12) att denna utredning skall ö verv ä ga bl.a. fr å gan om obligatorisk f ö rhandsgranskning av filmer och videogram som sprids gencm uthyrning
och f ö rs ä ljning. Dessa fr å gor ber ö rs d ä rf ö r inte i propositionen.

Propositionens f ö rslag
till ä ndringar i biograff ö rordningen g å r
ut p å f ö ljande. Kravet p å f ö rhandsgranskning av film utstr ä cks
till att omfatta ocks å videogram sism visas offentligt. M ö jligheten att ingripa mot en film d ä rf ö r att
visandet av den kan anses ol ä mpligt av h ä nsyn till rikets f ö rh å lL ä nde till fr ä mmande makt m.m. avskaffas.
Reklamfilmer och reklamvideogram undantas fr å n
f ö rhandsgranskning. Vidare undantas
visningar vid varumassor, utst ä llningar och
sportevenera;mg om visningarna ing å r
som moment i tillst ä llningarna.

som sk ä l f ö r f ö rslaget att
utstr ä cka filmcensuren till videogram f ö r offentlig visning anf ö r f ö redraganden
(s. 13 f):

som jag n ä mnde
inledningsvis g ä ller biograf f ö rordningen endast film. Videov å ldslagen d ä remot
g ä ller b å de filmer och videogram. Jag anser att man redan nu
helt bcir j ä mst ä lla filmer och videogram i dessa h ä nseenden.
Det ä r ol ä mf>ligt att skilda regler skall g ä lla f ö r de b å da medierna. Det ä r
endast de tekniska f ö ruts ä ttningarna som skiljer dem å t.
F ö r å sk å daoren ä r de b å da
uttrycksformerna lika.

Prop.
1985/86:109

Redan d å f ö rslaget till videov å ldslagen var ute p å remiss
kritiserades det f ö rh å llandet att olika regler skulle komna att g ä lla f ö r filmer och
videogram.

Jag f ö rordar d ä rf ö r att
enhetliga regler skall g ä lla i fr å ga om f ö rhandsgranskning
av filmer och videogram. Best ä nmelserna i
biograff ö rordningen b ö r allts å
utvidgas till att g ä lla ocks å videogram.

F ö redraganden framh å ller (s. 14) att videogram f.n. inte visas p å biografer i n ä mnv ä rd omfattning. Ä ven
om utvecklingen p å videoomr å det sker snabbt, dr ö jer det enligt honom f ö rmodligen
ytterligare n å got eller n å gra å r irman s å dana visningar blir vanliga. Det anf ö rs att videograramen i st ä llet visas - f ö rutom
i hemmen och i andra slutna kretsar - i s å dana
milj ö er som restauranger, hotell,
varuhus och butiker. Visningar anges ocks å f ö rekaima vid offentliga tillst ä llningar av olika slag, varvid de ofta ing å r som ett led i sj ä lva tillst ä llningen.

En f ö ljd av f ö rslaget om videocensur ä r att det ansetts n ö dv ä ndigt att f ö resl å ett till ä gg till 1 §
biograff ö rordningen i form av ett nytt andra
stycke lydande: Denna f ö rordning g ä ller dock inte i fr å ga oir. radios ä ndning eller tr å ds ä ndning. Med
radios ä ndning och tr å ds ä ndning avses
detsamma som i radiolagen (1966: 755).

San sk ä l f ö r detta till ä gg
anf ö r f ö redraganden (s. 31 f):

Av det nya andra stycket framg å r att f ö rordningen
inte g ä ller i fr å ga om radios ä ndningar
eller tr å ds ä ndningar. En upplysning h ä rom
har tagits in i f ö rordningen eftersom denna nu
utvidgas till att omfatta visning av r ö rliga
bilder med en ny teknik d ä r den enskilde betraktaren av
bilderna inte torde kurma uppfatta n å gra
skillnader mellan radios ä ndningar, tr å ds ä ndningar och
andra visningar. Med radios ä ndning och
tr å ds ä ndning avses detsamna som i radiolagen (1966: 755). I fr å ga om begreppet tr å ds ä ndning kan ocks å h ä nvisas till
f ö rarbetena till radiolagen, prop.
1966: 149 s. 36.

Enligt 8 § f ö rsta stycket radiolagen f å r myndigheter och andra allm ä nna organ inte f ö rbjuda
en radios ä ndning eller tr å ds ä ndning p å grund av dess inneh å ll. I fr å ga om ansvar f ö r inneh å llet
i flertalet radios ä ndningar och tr å ds ä ndningar som
f.n. kan tas emot av allm ä nheten h ä r i landet finns s ä rskilda best ä nmelser.

Av andra stycket f ö ljer
s å ledes att f ö rordningen inte g ä ller
f ö r s å dana filmer och videogram som visas i TV-program vilka s ä nds av n å got
av programf ö retagen inom Sveriges
Radiokoncernen. Den g ä ller t.ex. inte heller f ö r vidares ä ndningar
av TV-program ö ver en

89

Prop.
1985/86:109

centralantennanl ä ggning
och :Lnte heller f ö r s ä ndningar fr å n satelliter. S ä ndningar fr å n
<mdra l ä nder ä r ocks å undantagna. Det b ö r emellertid p å pekas
att undantag bara g ä ller f ö r sj ä lva s ä ndningen av ett TV-program „ Om ett videogram med sarnna irmeh å ll som ett TV-program f ö revisas offentligt p å annat s ä tt ä n genom radios ä ndning eller tr å ds ä ndning
omfattas visningen av biograf f ö rordningens
best ä mwilser.

Den f ö reslagna utvidgningen civ filmcensuren
till videogram f ö r offentlig f ö revisning g ä ller
s å ledes bl.a. inte det fallet att
filmen eller videogramnet tr å ds ä nds f ö r offentlig
f ö revisning.

Vad h ä refter ang å r de f ö reslasgna
ä ndringarna i videov å ldslagen inneb ä r
de samnanfattningsvis f ö ljande. Extremv å ldsf ö rbudet i
lagens 1 § sk ä rps i vissa avseenden. Det nuvaraix3e ansvarssystemet ä ndras s å
att inte bara detaljister utan ocks å
grossister och andra leverant ö rer blir å tkomliga f ö r
straff. En detaljist skall kunna undg å
ansvar enligt lagen om han endast sprider upptagningar p å vilka det intygas att de st ä mmer ö verens med
en av statens biografbyr å godk ä nd kopia. Allm ä nt å tal f ö r brott mot lagen skall f å v ä ckas endast
efter medgivande av biografbyr å n.

Sk ä rpningarna i extremv å ldsf ö rbudet st ä mmer i stort sett ö verens med yttrandefrihetsutredningens f ö rslag. I propositionen f ö resl å s dock inte att fr å gan c « n ansvar skall pr ö vas i yttrandefrihetsr ä ttslig ordning.

Genom de f ö reslagna sk ä rpningarna konmer f ö rbudet i n ä rmare ö verensst ä mmelse
med biografbyr å ns praxis i fr å ga om f ö rbud
mot offentlig visning av film. Sk:Lldringar av sexuellt v å ld eller tv å ng
kriminaliseras i ö kad utstr ä cloiing. F ö rbudet
utvidgas till att omfatta ocks å v å ld mot djur och v å ld
san inte har n å gon m ä nniska som direkt eller indirekt uppliov. vidare formuleras best ä nmelsen om s å
att presumtionen vid sprid<mdet av en v å ldsskildring
- i motsats till vad som g ä ller nu - blir att detta ä r f ö rbjudet.
Spridandet skall dock inte vara straffbart om det ä r f ö rsvarligt
med h ä nsyn till framst ä llningens syfte och sammanhang samt omst ä ndigheterna i ö vrigt.

90

Prop.
1985/86:109

F ö rslagen i prop. 1984/85: 116 har
inte behandlats vid 1984/85 å rs riksm ö te. Riksdagen har beslutat (KU 1984/85: 38,
snabbprot. 165 s. 47) att uppskjuta behandlingen till 1985/86 å rs riksm ö te.

3.1.3 Utredningen (U 1985:10) om å tg ä rder mot v å ldsskildringar i r ö rliga bilder

Sedan regeringen den 23 maj 1985 bemyndigat statsr å det G ö ransson d ä rtill, har denne tillkallat en s ä rskild utredare* f ö r behandlingen av de i prop. 1984/85: 83 och 116 aviserade censurfr å gorna.

I direktiven (dir 1985: 29) framh å lls att utredaren b ö r kartl ä gga hur utvecklingen av nya medier
f ö r att å terge inspelningar av r ö rliga bilder p å verkar
risken f ö r att framf ö r allt barn och ungdomar uts ä tts f ö r
skadeverkningar genom v å ldsskildringar i s å dana inspelningar. Utredaren b ö r vidare bed ö ma
om utvecklingen kan v ä ntas leda till att det beh ö vs nya eller ä ndrade
regler f ö r att motverka s å dana skadeverkningar. Utredaren b ö r i s å fall avge f ö rslag till l ä mpliga
regler. Alternativet med f ö rhandsgranskning av alla filmer och
videogram b ö r belysas ing å ende.

Betr ä ffande barncensuren anges det att
utredaren b ö r ö verv ä ga om det ä r befogat att ä ndra
de å ldersgr ä nser som g ä ller
vid offentlig visning av film och som f ö resl å s g ä lla f ö r s å dan visning
av videogram. H ä nsyn b ö r h ä rvid tas
till bl.a. barnpsykologiska r ö n,
utvecklingen inom massmedieomr å det i ö vrigt och de erfarenheter som finns fr å n granskning av barnfilm inom t.ex. statens
biografbyr å och dess r å dgivande organ statens barnfilmn ä mnd samt Svenska Filminstitutet.

Utredaren b ö r slutligen
g ö ra en f ö rfattningsteknisk ö versyn av biograff ö rordningen
och ö vriga f ö reskrifter p å
censuromr å det.

* Ordf ö randen i
arbetsdomstolen Claes Eklundh.

91

Prop. 1985/86:109

I direktiven anges att utredaren b ö r h å lla kontakt
med mig och beakta de resultat som jag kiOTmer fram till i mitt ö versynsarbete.

Utredarens arbete b ö r
vara avslutat f ö re 1986 å rs utg å ng.

3.1.4 1984/85 å rs riksm ö tes
beslut om radio- och TV-s ä ndningar i kabeln ä t

Efter att den 31 januari 1985 ha lagt fram prop. 1984/85:
116, beslutade regeringen den 11 cipril 1985 prop. 1985/85: 199 om radio- och
TV-s ä ndningar i kabeln ä t. P å grundval av
denna proposition har vid 1984/85 å rs
riksm ö te (KU 37, rskr 398) antagits lagen
(1985: 677) om lokala kabels ä ndningar,
vilken tr ä der i kraft den 1 januari 1986.

Med h ä nsyn till sambandet mellan det
radior ä ttsliga tr å ds ä ndningsbegreppet
och fr å gan om videocensur finns det
anledning att redovisa n å gra av huvudpunkterna i den nya
lagen. I ett avseende skall ocks å
riksdagsbehandlingen av propositionen ber ö ras
n ä rmare.

Som skall visas i kap. 4 inneb ä r nu g ä llande
best ä mmelser i fr å ga om r ä tten
att i kabel s ä nda ljudradio- och TV-program till
allm ä nheten, att s å dan verksamhet i princip inte f å r bedrivas av andra ä n programf ö retagen inan Sveriges
Radio-koncernen.

Genom lagen oro lokala kabels ä ndningar sker det en betydande utvidgning av m ö jligheterna att f å
tillst å nd till s å dana s ä ndningar.

Med lokala kabels ä ndningar
menas enligt lagen tr å ds ä ndningar av radioprogram i lokala rundradiios ä ndningar (1 § ).

Begreppen tr å ds ä ndning, rundrjidios ä ndning och radioprogram har samma inneb ö rd som enligt r ä diolagen. Bland de i den nya lagen
definierade begreppen m ä rks i ö vrigt bl.a. vidares ä ndning, satellits ä ndning och egens ä ndning. Med vidares ä ndning avses

92

Prop.
1985/86:109

samtidig och of ö r ä ndrad å teruts ä ndning av en s ä ndning,
med satellits ä ndning vidares ä ndning av programkanaler fr å n satelliter i fast trafik och med egens ä ndning s ä ndning
av annat slag ä n vidares ä ndning (2 § ).

Fr å gor om lokala kabels ä ndningar pr ö vas
av en f ö r hela landet gemensam kabeln ä mnd. N ä mnden
skall ä ven ut ö va tillsyn ö ver
verksamheten med lokala kabels ä ndningar (3 § ).

F ö r lokala kabels ä ndningar kr ä vs
tillst å nd om det inte ä r fr å ga om
rundradios ä nda program som vidares ä nds i centralantennanl ä ggningar eller s ä ndningar som enbart kan tas emot i
bost ä der och som inte n å r fler ä n
cirka femtio bost ä der (4 § ).

Varje tillst å nd
skall avse ett visst omr å de. Detta omr å de f å r normalt
anf å tta h ö gst en kommun (5 § ).

Tillst å nd till sa
tell i ts ä ndningar kan ges dels till var och
en som ä ger eller annars f ö rfogar ö ver
ett kabeln ä t, om denne ä r svensk medborgare, svensk juridisk person eller
utl ä nning som har hemvist i Sverige,
s.k. n ä tinnehavare, dels till s å dan svensk juridisk person scm har bildats f ö r att bedriva lokala kabels ä ndningar och i vilken ing å r f ö retr ä dare f ö r
olika intressen och meningsriktningar inom tillst å ndsomr å det, s.k. lokala kabels ä ndarf ö retag (8 § f ö rsta stycket
jfrt med 6 § ). Ett tillst å nd till satellits ä ndningar
g ä ller generellt f ö r alla satellits ä ndningar
och ä r inte bundet till en viss
programkanal eller vissa programkanaler.

Tillst å nd till
egens ä ndningar kan endast ges till lokalt
kabels ä ndarf ö retag (8 § andra stycket). Ett s å dant tillst å nd
inneb ä r ä ven r ä tt f ö r f ö retaget att st ä lla s ä ndningstid
till f ö rfogande f ö r annan (23 §
f ö rsta stycket). F ö retaget skall vid ut ö vandet av sin s ä ndningsr ä tt str ä va
efter vidaste m ö jliga yttrandefrihet och
informationsfrihet (23 § andra stycket).

B å de n ä tinnehavare och lokala kabels ä ndarf ö retag kan f å
tillst å nd att uppl å ta kanaler i ett kabeln ä t å t andra f ö r egens ä ndningar

93

Prop. 1985/86:109

(9 § ). Ett s å dant tillst å nd
irmeb ä r r ä tt f ö r tillst å ndshavaren att genom avtal medge annan att ensam
bedriva egens ä ndningar i en kanal (25 § f ö rsta stycket
f ö rsta meningen). S å dant medgivande f å r
ges till svensk medborgare, svensk juridisk person eller utl ä rming som har hemvist i Sverige (25 § andra stycket).

Som en f ö ljd av lagen
om lokala kabels ä ndningar kan man s å ledes efter den 1 januari 1986 r ä kna med en v ä xande
aktivitet p å kabels ä ndningsomr å det.

Lagen om lokala kabels ä ndningar
ä r i sitt av riksdagen antagna skick
inte komplett. I motsats till propositionens f ö rslag irmeh å ller lagen inga regler om m ö jligheter att ingripa mot s ä ndningar med f ö rgripligt
inneh å ll, t.ex. extremv å ldsskildringar. Ett lokalt kabels ä ndarf ö retags
tillst å nd att bedriva egens ä ndningar skulle i det fallet enligt propositionen
kunna å terkallas genom beslut av kabeln ä mnden. Vid motsvarande f ö rh å llande betr ä ffande program i egens ä ndningar i en uppl å ten kanal
skulle enligt propositionen kabeln ä mnden
kunna besluta om s ä ndningarnas upph ö rande.

Konstitutionsutskottet (KU 1984/85: 37 s. 12) har inte godtagit
propositionen i dessa delar utan ansett att fr å gor an ingripanden p å grund av s ä ndningars irmeh å ll
i princip b ö r pr ö vas i yttrandefrihetsr ä ttslig
ordning, huvudsakligen i enlighet med yttrandefrihetsutredningens f ö rslag. Med h ä nsyn
till den korta å terst å ende tiden av 1984/85 å rs riksm ö te var dock inte utskottet berett att ta definitiv
st ä llning till dessa fr å gor. Utskottet ans å g d ä rf ö r att behandlingen av dera borde uppskjutas till 1985/86 å rs riksm ö te.
Einellertid var utskottet angel ä get om att
det s å snart som m ö jligt blev klart vilka regler som i andra avseenden
skulle g ä lla f ö r kabels ä ndningarna. Redan 1984/85 å rs riksm ö te
borde d ä rf ö r anta en lag om lokala kabels ä ndningar,
l å t vara utan n å got stadgande under vissa paragrafnummer.

Riksdagen f ö ljde
utskottet. Fr å gan an ingripanden p å grund av s ä ndningars
inneh å ll skall allts å behandlas vid 1985/86 å rs

94

Prop.
1985/86:109

riksm ö te. Enligt utskottet b ö r trots detta lagstiftningen i sin helhet kunna tr ä da i kraft den 1 januari 1986.

Som komplement till prop. 1984/85: 199 beslutade
regeringen den 25 april 1985 prop. 1984/85: 208 om ansvarighet f ö r lokala kabels ä ndningar
m.m. I denna proposition, som regeringen ocks å ö nskade f å behandlad av 1984/85 å rs riksm ö te,
har f ö reslagits en s ä rskild lag om ansvarighet f ö r lokala kabels ä ndningar,
vidare har f ö reslagits bl.a. att 4 § 2 videov å ldslagen
skall ä ndras s å att lagen inte g ä ller
s ä ndningar av TV-program som sker
"med st ö d av tillst å nd" enligt lagen om lokala kabels ä ndningar. I fr å ga
om s ä ndningar som inte kr ä ver tillst å nd
enligt derma lag - och som inte heller ä r
vidares ä ndning av rundradios ä ndningar - irmeb ä r
allts å propositionen att videov å ldslagen skall g ä lla.

Riksdagens beslut om att till 1985/86 å rs riksm ö te
uppskjuta en del av lagstiftningsfr å gorna
p å kabels ä ndningsomr å det
g ä ller ocks å f ö rslagen i
prop. 1984/85: 208.

3.2 Direktiven

I direktiven till mig, som i sin helhet ä r intagna i bilaga, tas den nu aktuella delen av
uppdraget upp under rubriken 3.2 Vissa gr ä nsdragningsfr å gor.

Inledningsvis omn ä mns
h ä r videocensurf ö rslaget i prop.

1984/85: 116, censur f ö r
budet i 8 § radiolagen och uttalandena om

det radior ä ttsliga tr å ds ä ndningsbegreppet
i prop. 1966: 149 s. 36.

H ä refter anf ö rs att det enligt f ö redragandens mening inte alltid ä r
klart n ä r en tr å dbunden ö verf ö ring skall betraktas som en tr å ds ä ndning
enligt radiolagen och att det ä r angel ä get att den os ä kerhet
som r å der undanr ö js.

F ö redraganden yttrar vidare att jag b ö r kunna pr ö va
olika v ä gar f ö r att n å det å syftade resultatet. Skulle ä rK3rade
definitioner inte erbjuda en framkomlig v ä g
b ö r en ä ndring av 8 § radiolagen kunna

95

Prop. 1985/86:109

ö verv ä gas s å att denna
paragraf inte komner att omfatta vad som b ö r
anses utg ö ra uppspelning av \'ideogram men
son enligt lagens definition utg ö r tr å ds ä ndning av
TV-program.

3.3 Ö verv ä ganden och f ö rslag

3.3.1 Min uppgift

Av den tidigare l ä mnade
redog ö relsen framg å r att attityderna under de senaste 15 å ren i viss m å n
har f ö r ä ndrats n ä r det g ä ller metoderna f ö r
att motarbeta extremv å ld i filmer och videogram.

Den parlamentariskt sammansatta filmcensur utredningen var
i sitt bet ä nkande 1969 enig an att
filmcensuren f ö r vuxna skulle avskaffas. Det ans å gs tillr ä ckligt
att ingripanden mot vuxenfilmerna kunde ske i efterhand, i princip i enlighet
med d å g ä llande best ä mmelser.*

som yttrandefrihetsutredningen redovisat (SOU 1983: 70 s.
263) godtog det ö verv ä gande antalet remissinstanser detta f ö rslag.

Direktiven f ö r
yttrandefrihetsutredningen, utf ä rdade 1977,
f å r ocks å s ä gas inta en
allm ä nt kritisk h å llning till censuren. Regler son hindrar att
yttranden uts ä tts f ö r f ö rhandsgranskning av offentliga
organ s ä gs h ö ra till de allra viktigaste inslagen i ett skydd f ö r yttrandefriheten. Och det framh å lls att det m å ste
kr ä vas starka sk ä l f ö r att censur
i n å gon form skall kunna godtas.

* Som en "yttersta gr ä ns" f ö r straffbarheten f ö rutsatte utredningen en best ä mmelse om straff f ö r kr ä nkande av "den allm ä rma k ä nslan f ö r anst ä ndighet
genan grovt sedl:Lghetss å rande eller uppenbart f ö rr å ande framst ä llning eller genom att sprida s å dan framst ä llning".
F ö rslag till en s å dan best ä mmelse
med brottsben ä mningen kr ä nkande ai; anst ä ndigheten
lades fram av konmitt é n f ö r lagstiftningen cm yttrande- och tryckfrihet i bet ä nkandet (SOU 1969: 38) Yttrandefrihetens gr ä nser.

96

Prop. 1985/86:109

Medan
yttrandefrihetsutredningen arbetade tillkom videov å ldslagen
1981. Den inneh å ller s ä rskilda straffbest ä mmelser just f ö r att
motverka v å ldsskildringar i filmer och videogram. De ä r ocks å att m ä rka att
yttrandefrihetsutredningens f ö rslag till yttrandefrihetsgrundlag inneb ä r sk ä rpningar
av videov å ldslagens extremv å ldsf ö rbud.
Trots detta och trots sina direktiv har utredningen inte kunnat samla sig om
att f ö lja filmcensurutredningen och f ö resl å vuxencensurens avskaffande.

Yttrandefrihetsutredningen
sammanfattar (s. 277) opinionsklimatet s å att det efter filmcensurutredningens bet ä nkande
dels "med viss sk ä rpa" har yrkats att dess f ö rslag om
vuxencensurens avskaffande skall genomf ö ras, dels under 1980-talet har vuxit fram en
opinion som kr ä ver vidgad censur. Betr ä ffande
den senare opinionen s ä gs det att krav har rests p å att
"alla r ö rliga bilder skall underkastas censur oavsett i
vilken form de f ö rmedlas till allm ä nheten". Motivet s ä gs vara
en vilja att skydda mot skadlig p å verkan.

Remissutfallet
p å yttrandefrihetsutredningens bet ä nkande inneb ä r att det finns en svag ö vervikt f ö r
uppfattningen att vuxencensuren skall avskaffas helt. Regering och riksdag har
emellertid nu inte anslutit sig till denna uppfattning. Resultatet har blivit
det vilande grundlagsf ö rslaget om m ö jlighet att lagstifta mot censur av videogram som
visas offentligt och prop. 1984/85: 116 med f ö rslag till s å dan
lagstiftning.

I
den n ä mnda propositionen har regeringen vidare f ö reslagit
att videov å ldslagens extremv å ldsf ö rbud sk ä rps,
huvudsakligen i ö verensst ä mmelse med yttrandefrihetsutredningens f ö rslag.

Till
bilden av det nuvarande l ä get h ö r slutligen tills ä ttandet av utredningen om å tg ä rder mot
v å ldsskildringar i r ö rliga bilder, vilken "ing å ende"
b ö r belysa alternativet med f ö rhandsgranskning av "alla filmer och
videogram".

Det
tillkoraner inte mig att utreda och l ä gga fram f ö rslag r ö rande

filmcensurens fortsatta ö de. Min uppgift ä r att unders ö ka om de

st ä llningstaganden som regering och riksdag gjort kan anses kr ä va

n å gra lag ä ndringar med h ä nsyn till att 8 § radiolagen stadgar 97

7 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 109

Prop.
1985/86:109

censurf ö rbud i fr å ga om
bl.a. alla tr å ds ä ndningar. Det ä r h ä rvid i f ö rsta hand ä ndringar i den iradior ä ttsliga
lagstiftningen som koraner i fr å ga.

F ö r att min
uppgift skall frjnntr ä da i sitt r ä tta perspektiv har det emellertid synts motiverat
at:t i korthet erinra on en del av de principst å ndpunkter som under seneure å r
intagits n ä r det g ä ller censur- och v å ldsskildringspioblematiken.

3.3.2
Utg å ngspunkter f ö r ö verv ä gandena

I
prop. 1984/85: 116 g ö rs ett; par uttalanden som det firms anledning f ö r mig att
korament.era. Sedan f ö redraganden p å pekat att biograff ö rordningen endast g ä ller film
och videov å ldslagen b å de filmer och videogram, s ä ger han
sig anse (s. 13) att man nu "helt" b ö r j ä mst ä lla filmer
och videogram i dessa h ä nseenden. Han f ö rordar d ä rf ö r att
"enhetliga" regler skall g ä lla i fr å ga om f ö rhandsgranskning av filmer och videogram.

Regeringen
har genom propositionen tagit st ä llning f ö r principen att filmcensuren tills vidare skall
finnas kvar och att videogram som visas offentligt skall j ä mst ä llas med
film. Propositionen kan d ä remot inte ses som ett st ä llningstagande
f ö r att all offentlig visning av videogram skall vara underkastad censur.
Blcind annat betyder ju radiolagens censurf ö rbud att det som visas i TV
inte kommer att omfatts av biograff ö rordningens best ä mmelser i den f ö reslagna
lydelsen. Detta g ä ller ocks å om visningen sker p å en storbildsk ä rm i
biograflokal.

S ä ndningar
av ljud, bilder eller text gencm tr å d ä r redan nu av betydelse som massmedium. I framtiden
kan tr å ds ä ndningarna korana att spela en ä nnu st ö rre roll.
De kan bli ett viktigt medium f ö r nyhetsf ö rmedling och opinionsbildnir. Tr å ds ä ndningar
b ö r d ä rf ö r i princip inte kunna censureras.

En
f ö rsta utg å ngspunkt f ö r mina f ö rslag b ö r d ä rf ö r vara att de inte skall leda till mer censur ä n som kan
visa sig vara n ö dv ä ndigt f ö r

98

Prop.
1985/86:109

att
propositionsf ö rslaget om filmcensurens utstr ä ckande
till att omfatta ocks å offentligt visade videogram skall bli
verkningsfullt.

Min
andra utg å ngspunkt ä r att propositionsf ö rslaget nu m å ste ses
fr å n delvis andra utg å ngspunkter ä n de som f ö rel å g d å det lades fram. Vad som h ä nt sedan
dess ä r ju att riksdagen genan att anta lagen om lokala kabels ä ndningar
beslutat om en betydande utvidgning av m ö jligheterna att f å tillst å nd att tr å ds ä nda
TV-program till allm ä nheten.

3.3.3
Radiolagens tr å ds ä ndningsbegrepp och prop. 1984/85: 116

Om
vi h å ller oss till ordalagen i 1 § radiolagen ä r varje uppspelning av ett videogram ocks å en tr å ds ä ndning.
Som jag f ö rut har anf ö rt ger emellertid en tolkning med ledning av
motiven som resultat att s å dant san rimligen endast b ö r kallas
uppspelning av videogram inte ä r tr å ds ä ndning i radiolagens mening. Uppspelning av
videogram skall allts å anses vara vad det ä r och inte vad det synes
vara vid en l ä sning av lagtexten.

Vad
b ö r d å f ö rst å s med uppspelning av videogram?

Otvivelaktigt
r ö r det sig om detta on man stoppar in eh videokassett i en bandspelare
och spelar upp kassetten s å att dess inneh å ll framtr ä der p å en enda
TV-ruta. Hush å llens videotittande ä r s å ledes
ingen tr å ds ä ndningsverksamhet i radiolagens mening.

Einellertid
m ö jligg ö r videotekniken att ett mycket stort antal
TV-mottagare (monitorer) ansluts till en enda bandspelare (eller skivspelare,
om det handlar om bildskivor). Det ä r ocks å m ö jligt att l å ta monitorerna finnas p å en plats
och bandspelaren p å en annan, monitorerna t.ex. p å f ö rs ä ljningsavdelningarna
i ett varuhus och bandspelaren hos ett videof ö retag flera kilometer bort
eller rentav p å en annan ort.

I
radior ä ttsutredningens slutbet ä nkande (SOU 1981: 19) Ö versyn av
radiolagen n ä mns som exempel p å videoanv ä ndning
bl.a. att videogram

99

Prop.
1985/86:109

ers ä tter film
vid biografvisningar. I bet ä nkandet yttras (s. 53): "Att videogram delvis
kan karnia att ers ä tta konventionell film vid biograff ö rest ä llningar
anses sannolikt. Tanken att med hj ä lp av centrala projektorer s ä nda
bilden via kabel till olika biograflokaler har framf ö rts av f ö retr ä dare f ö r
filmbranschen."* Utredningen konkluderar: "Den sist n ä mnda
distributionsformen ä r med nu g ä llande regler sannolikt att bed ö ma scan
rundradios ä ndning." Denna slutsats f ö ruts ä tter sj ä lvfallet
att det anses vara fr å ga om tr å ds ä ndning i radiolagens m « ;ning.

Betr ä ffande
det n ä mnda exemplet p å s.k. videografverksamhet inneb ä r allts å 1981 å rs bet ä nkande
att det inte r ö r sig om blott uppspelning av videogram. N å gon
avvikande mening framf ö rdes inte vid remissbehandlingen av bet ä nkandet.

H ä rvid b ö r det
dock framh å llais att radior ä ttsutredningen inte hade som
uppgift att s ä rskilt granska vad son i radiolagens mening ä r tr å ds ä ndning.
Det har jag nu. Det finns d ä rf ö r anledning att dr ö ja n å got
ytterligare vid fr å gan.

I
motiven till radiolagen avvisas som tidigare n ä mnts den tolkningen av
lagens best ä mmelser om tr å ds ä ndning att den skulle omfatta ä ven ö verf ö ringar
"som uppenbarligen inte b ö r i f ö revarande h ä nseende betraktas som tr å ds ä ndningar".
Som exempel p å vad som i enlighet h ä rmed inte skall falla under
lagens regler n ä mns " ö verf ö ring av tal, s å ng eller musik fr å n en mikrofon till en h ö gtalare
vid konsert, folkm ö te eller under liknande f ö rh å llanden,
eller uppspelning av grammofonskiva eller ljudband". Tr å ds ä ndningsbegreppet
har inte den "vida inneb ö rd" att ocks å ö verf ö ringar
"s å dana som de n ä mnda" omfattas.

Den
praktiska verksamhet som i f ö rsta hand f ö ranlett prop. 1984/85: 116 ä r
uppenbarligen de s.k. videograf erna; jfr det p å s. 45 ovan å tergivna
uttalandet av f ö redragande statsr å det. Om

*
Jfr f ö redragandens bed ö mning i prop. 1984/85:116 s. 14, vilken å tergetts tidigare
(s. 45).

100

Prop.
1985/86:109

videografverksamhet
bedrivs s å att videobandspelaren finns i sj ä lva
videograflokalen, anser jag g ä llande r ä tt inneb ä ra
att det r ö r sig om s å dan uppspelning av
videogram som inte skall betraktas som tr å ds ä ndning
i radiolagens mening. Jag kan d ä remot inte finna att det handlar om blott s å dan
uppspelning, on videografen - kanske i likhet med ett flertal andra s å dana
- f ö rs ö rjs med de f ö revisade bilderna fr å n
en p å annan plats placerad bandspelare. Radiolagens
ordalag och motiv medger inte en s å dan tolkning. I st ä llet
m å ste det h ä r anses r ö ra
sig on tr å ds ä ndning i lagens mening.

Mellan
de nu diskuterade slagen av videografverksamhet kan man s ä kert
t ä nka sig olika mellanformer. Att i fr å ga
om den best ä mma om ö verf ö ringarna ä r tr å ds ä ndningar
i radiolagens mening eller inte ä r sv å rare. Mellan vad som klart ä r
blott uppspelning och vad som klart ä r tr å ds ä ndning
f å r man r ä kna med en viss "gr å zon".

Vad
som klart kan sl å s fast ä r emellertid detta: ett videogram kan å terges
offentligt genom tr å ds ä ndning i radiolagens mening men kan enligt de
tankar som varit v ä gledande f ö r f ö rslagen
i prop. 1984/85: 116 ä ndock b ö ra censureras.

Det
inneb ä r att radiolagens censurf ö rbud
kan hindra att den f ö reslagna utvidgningen av biografcensuren blir
effektiv. Man kan kringg å censuren genom att h ä nvisa
till att å tergivningen av ett videogram sker genom tr ä ds ä ndning.
Den m ö jligheten b ö r st ä ngas.
Det kan, å tminstone i teorin, g ö ras
p å olika s ä tt.

Ett
ä r att f ö rklara att å tergivning av
videogram i vissa fall inte skall anses vara tr å ds ä ndning
i radiolagens mening. Man skulle med andra ord h ä nf ö ra
vissa å tergivningar till den grupp av
"uppspelningar" som enligt motiven till 1 §
radiolagen inte skall behandlas ei\ligt reglerna f ö r
tr å ds ä ndningar.

Det
ä r, som nyss har sagts, m ö jligt
att visa videogram genan en mycket l å ng tr å d,
ä ven mellan skilda orter. Ett videogram kan fr å n
en enda uppspelningsapparat visas genom tr å d p å
flera st ä llen samtidigt. S å dan
videogramanv ä ndning ä r utan tvivel tr å ds ä ndning
i

101

Prop. 1985/86:109

radiolagens
mening. Radiolagen anv ä nder uttrycket tr å ds ä ndning
i en tekniskt fastlagd bem ä rkelse. Det ä r inte rimligt att fr å n
vad som skall f ö lja reglerna f ö r tr å ds ä ndningar
utesluta s å dant som enligt legaldefinitionen uppenbarligen m å ste
anses som s å dana. D ä rtill koraner att man inte kan genomf ö ra
detta enbart genom ett motivuttalande. Det ä r
uteslutet av formella sk ä l.

C3m
alla videogram å tergivningar som saken g ä ller
skall undantas fr å n radiolagens regler om tr å ds ä ndningar
kr ä vs f ö ljaktligen en lag ä ndring.
Den m å ste utg å fr å n att videogram å tergivningarna
kan ske genom n å got som i radiolagens bem ä rkelse
ä r tr å ds ä ndningar. Men den skulle kunna g å
ut p å att undanta vissa tr å ds ä ndningar
fr å n radiolagens till ä mpningsomr å de.
Sv å righeten ä r att ange vilka.

Syftet
med prop. 1984/85: 115 ä r att videogram som n å gon
vill f ö revisa offentligt, dvs. vid en allm ä n
samnankomst eller offentlig tillst ä llning, skall falla under censuren lika v ä l
som biograffilm. De tv å medierna ä r likv ä rdiga
fr å n å sk å darnas synpunkt. De b ö r
d ä rf ö r behandlas lika n ä r
det g ä ller censur. Fr å n
den utg å ngspunkten skulle uppgiften bli att s ö ka
ange n ä r å tergivningar av videogram genom tr å ds ä ndning
kan j ä mst ä llas med biograff ö rest ä llningar.

Det
ä r m å nga g å nger inte s å sv å rt.
S ä g att ett videogram f ö revisas
i en offentlig lokal i samna former som ä r g ä ngse
vid biograff ö rest ä llningar. D å äx visningen
likv ä rdig med en biograff ö rest ä llning
ä ven an den sker genom tr å ds ä ndning
fr å n ett betydande avst å nd.
Detsamma g ä ller om videogramnet f ö revisas
offentligt i flera lokaler pii en g å ng fr ä n en enda s ä ndare. Men ett
videogram kan s ä ndas f ö r att samtidigt visas ä ven
p å andra st ä llen, t.ex. rummen p å
ett hotell. Ocks å vanliga bost ä der kan komma i fr å ga.
Det ä r n ä r s ä ndningarna p å det s ä ttet
g å r ä ven till andra mottagare ä n
lokaler f ö r off « ntlig f ö revisning som avgr ä nsningssv å righeterna
uppst å r.

Om
endast f ö rhandsgranskade \ å deogram
f å r f ö rekomma vid offentlig f ö revisning,
komner m å nga s ä ndningar till bost ä der
och andra "fria" mottagare inte att kunna f ö rmedla
andra videogram ä n s å dana som har

102

Prop.
1985/86:109

g å tt
igenom censuren. Regler som antas med tanke p å
offentliga f ö revisningar f å r verkan ocks å f ö r
andra s ä tt att anv ä nda videogram.

T ä nkbart
ä r givetvis ocks å
att ö nskem å let att undvika all censur p å s ä ndningar
som inte ä r avsedda endast f ö r
offentlig f ö revisning ges f ö retr ä de.
Det skulle inneb ä ra att det inte fick f ö rekomna
n å gon f ö rhandsgranskning av videogram som s ä nds
genom tr å d till andra mottagare ä n
lokaler d ä r offentlig f ö revisning ordnas. Men
en s å dan regel skulle g ö ra
den i prop. 1984/85: 116 f ö reslagna censurutvidgningen till en chim ä r.
En h ä nvisning till att videogramnet ocks å f ö rmedlades
genom tr å ds ä ndning till en eller annan mottagare utanf ö r
den offentliga f ö revisningen skulle r ä cka
f ö r att g ö ra det till å tet att f ö revisa
videogram son inte hade g å tt igenom censuren.

En
ä ndring av radiolagen f ö r
att undanta vissa tr å ds ä ndningar blir ocks å
lagtekniskt besv ä rlig. En del regler som nu finns i radiolagen skulle
i sj ä lva verket ocks å i
forts ä ttningen beh ö va g ä lla
f ö r de undantagna s ä ndningarna.
Det g ä ller fr ä mst regeln cm tystnadsplikt i 3 a §
med tillh ö rande sraffbest ä nmelse.
F ö r det ä ndam å let skulle beh ö vas en s ä rskild
lag.

Det
som nu har sagts visar att ett f ö rs ö k att undanta offentliga f ö revisningar
av videogram fr å n radiolagens till ä mpningsomr å de
m ö ter sv å righeter. Men ett ä nnu
viktigare sk ä l mot en s å dan ä ndring
ä r att den skulle inneb ä ra
att man minskade r ä ckvidden av censurf ö rbudet
i 8 § radiolagen utan att den paragrafen ä ndrades.
En s å dan lagstiftningsmetod ä r
sj ä lvfallet inte utan bet ä nkligheter.

Av
nu anf ö rda sk ä l har jag koranit fram till att man varken b ö r
s ö ka l ö sa det aktuella problemet genom att verka f ö r
en utvidgning av begreppet uppspelning eller genom att undanta vissa tr å ds ä ndningar
fr å n radiolagens till ä mpningsomr å de.

103

Prop. 1985/86:109

Saninanfattningsvis
ä r det d ä rf ö r min uppfattning att det inte l å ter
sig g ö ra att - som direktiven till mig i f ö rsta
hand synes ö nska -laborera med begreppet tr å ds ä ndning
p å s å dant s ä tt att all s å dan videoanv ä ndning
san f å r anses vara å syftad i prop.
1984/85: 116 kommer att falla utanf ö r radiolagen. Den enda till buds st å ende
l ö sningen av det aktuella problemet finner jag vara
att begr ä nsa radiolagens censurf ö rbud
n ä r det g ä ller tr å ds ä ndningarna och utvidga biograff ö rordningen
till att ocks å g ä lla vissa tr å ds ä ndningar.

3.3.4
Vilka tr å ds ä ndninga:: b ö r biograf f ö rordningen
omfatta?

Huvudregeln

Enligt
prop. 1984/85: 116 ska].l biograff ö rordningen g ä lla i fr å ga
om s å dan offentlig f ö revisning
av film och videogram som sker p å
annat s ä tt
ä n genom radios ä ndning eller tr å ds ä ndning
i radiolagens mening.

Som
jag n ä mnt anser jag att aritagandet av propositionen
reser krav p å f ö rhandsgranskning ocks å i
fr å ga on vissa tr å ds ä ndningar.

De
tr å ds ä ndningar som f ö r att g ö ra
f ö rslaget i prop. 1984/85: 116 verkningsfullt b ö r
underkastas censur ä r s å dana som g ä ller offentlig f ö revisning
av filmer och videogram.

Det
ä r allts å endast i fr å ga om tr å ds ä ndningar
f ö r "offentlig f ö revisning"
som censur b ö r godtas. Uttrycket offentlig f ö revisning
anv ä nds redan p å ett speciellt s ä tt
i biograf f ö rordningen. Som det uttalats i prop. 1984/85: 116
s. 14 torde d ä rmed avses att f ö revisningen
sker vid en s å dan allm ä n sarnnankcmst som
avses i lagen (1956: 618) om allm ä nna sammankomster eller en s å dan
offentlig tillst ä llning som avses i allm ä nna
ordningsstadgan (1956: 617). I enlighet h ä rmed kan som exempel
p å s ä ndningar i offentlig milj ö
som normalt inte omfattas av den t ä nkta utvidgningen av censuromr å det
n ä mnas s å dana son g ä ller visnirvg i
skyltf ö nster, inne i varuhus elLler p å
restauranger. S ä ndningar f ö r

104

Prop.
1985/86:109

visning
i privata milj ö er, t.ex. bost ä der, omfattas givetvis inte av den ifr å gasatta
lag ä ndringen.

Vidare
avses det f ö r censur kr ä vas att s ä ndningen g ä ller offentlig f ö revisning av "filmer
och videogram". B å da dessa begrepp f ö rekoraner i den i prop.
1984/85: 116 f ö reslagna lydelsen av 1 § biograff ö rordningen.
Inneb ö rden av begreppen har utvecklats i det f ö reg å ende. N å got
ytterligare klarl ä ggande av dem torde d ä rf ö r inte beh ö vas.

Det
b ö r d ä remot p å pekas att det ä ven efter en s å dan utvidgning av censuromr å det som
den som h ä r f ö resl å s ä r uteslutet att anordna censur vid tr å dbunden
direkts ä ndning av program, dvs. tr å ds ä ndning av n å got som utspelar sig i sj ä lva s ä ndnings ö gonblicket,
t.ex. en gudstj ä nst eller ett sportevenemang.

Att
avg ö ra om en tr å ds ä ndning g ä ller en direkt ö verf ö ring eller inte torde normalt inte vara sv å rt.
Principen ä r att det son s ä nds ut inte skall ha spelats
in f ö re uts ä ndningen. Om detta skett omfattas den upptagning p å vilken
inspelningen gjorts av kravet p å f ö rhandsgranskning, om det ä r fr å ga om en
tr å ds ä ndning f ö r offentlig f ö revisning.

Det
f ö rh å llandet att det som s ä nds ut har spelats in f ö re uts ä ndningen
b ö r dock inte utan undantag f å till f ö ljd att den aktuella upptagningen m å ste f ö rhandsgranskas.

Till
en b ö rjan ä r att m ä rka att det i prop. 1984/85: 116 f ö resl å s att
biograff ö rordningen inte skall g ä lla i fr å ga om
visningar av filmer och videogram vid varumassor, utst ä llningar
och sportevenemang, om inte sj ä lva visningen utg ö r en s å dan allm ä n
sammankomst som avses i lagen (1956: 618) om allm ä ima saninankomster. Om en
direkts ä ndning fr å n en varumassa, en utst ä llning
eller ett sportevenemang ocks å innefatt é u: ö verf ö ring av vid tillst ä llningen visade filmer eller
videogram skall filmerna eller videograramen naturligtvis inte beh ö va f ö rhandsgranskas,
om inte s å dan granskning kr ä vs f ö r
visningen vid tillst ä llningen.

105

Prop.
1985/86:109

Detta
f å r anses s å sj ä lvklart att n å gon uttrycklig f ö reskrift h ä rom inte
beh ö vs.

Ofta
torde det emellertid vara s å att det inte f ö rekommer n å gra film-
eller videovisningar vid sj ä lva tillst ä llningen. Likv ä l ä r det som bekant vanligt att vissa inslag fr å n t.ex.
sportevenemang som direkts ä nds i TV visas flera g å nger, vid
ishockeymatcher brukar exempelvis m å len i en period visas p å nytt i
den f ö ljande pausen. Att detta kan ske beror p å att den s ä ndande
spelar in matchen samtidigt som den s ä nds ut. Att st ä lla krav p å f ö rhandsgranskning av upptagningarna av s å dana
inslag skulle inte vara reeilistiskt. F ö ljden av ett s å dant krav skulle sannolikt endast bli att
repriseringarna upph ö rde till nackdel f ö r publikens utbyte av s ä ndningarna.
Utan hinder av att en direkts ä ndning interfolieras av bandade inslag av vad som
tidigare f ö rekommit i direkts ä ndningen b ö r s å ledes fr å n
censursynpuiikt s ä ndningen i sin helhet anses utg ö ra en
direkts ä ndning. N å gon s ä rskild f ö reskrift f ö r att klarg ö ra detta torde inte bein ö vas.

Om
det i en r ä tteg å ng om ansvar f ö r s ä ndning i strid mot censurreglerna inv ä nds att
siindningen har varit en direkts ä ndning och s å ledes inte underkastad censur, f å r inv ä ndningen
bed ö mas enligt vanliga principer. Den m å ste allts å godtas,
om den inte kan vederl ä ggas eller framst å r s<3m helt osannolik.

Om
biograff ö rordningen utstr ä cks till att omfatta ocks å tr å ds ä ndningar
f ö r offentlig f ö revisning av filmer och videogram m å ste detta
givetvis vara gnmdlagsenligt. S å ä r inte fallet idag. som n ä mnts
tidigare f ö religger det emellertid ett vilande f ö rslag om ä ndring i ö verg å ngsbest ä mmelserna
till lagen (1976: 871) om ä ndring i regeringsformen. Enligt detta f å r det
utan hinder av 2 kap. 1 § 3 och 14 § f ö rsta stycket RF i lag f ö reskrivas
att filmer och videogram inte f å r f ö revisas offentligt, om de inte dessf ö rinnan
har godk ä nts f ö r s å dan visning.

On
det vilande f ö rslaget anttis slutligt ö ppnas det
enligt min mening f ö r censurlagstiftninci i fr å ga om
videogram som f ö revisas

106

Prop.
1985/86:109

offentligt
oavsett visningstekniken. En s å dan grundlagsregel medger allts å att
biograff ö rordningen utstr ä cks till att omfatta ocks å s å dan
offentlig f ö revisning av filmer och videogram som sker genom tr å ds ä ndning.

Som
strax skall framg å ä r det emellertid uppenbart att f ö rordningen
inte b ö r g ä lla all tr å ds ä ndning f ö r offentlig f ö revisning av filmer och videogram. N ä rmare
best ä mt har jag kommit fram till att det i fyra avseenden b ö r f ö reskrivas
undantag fr å n censurkravet.

F ö r det f ö rsta b ö r censur
inte g ä lla on tr å ds ä ndningen ä r en vidares ä ndning av en rundradios ä ndning.

F ö r det
andra b ö r censur inte g ä lla om tr å ds ä ndningen ä r en vidares ä ndning av en s ä ndning fr å n en satellit i fast trafik.

F ö r det
tredje b ö r censur inte g ä lla om tr å ds ä ndningen ä r en s.k.
egens ä ndning som ocks å sker till bost ä der i enlighet med best ä mnelserna
i lagen om lokala kabels ä ndningar.

F ö r det fj ä rde b ö r censur
inte g ä lla om tr å ds ä ndningen ä r en egens ä ndning som ocks å sker till bost ä der med
st ö d av tillst å nd enligt radiolagen.

Vart
och ett av dessa undantag skall kommenteras s ä rskilt.

Vidares ä ndning av
rundradios ä ndningar

Att
biograff ö rordningen inte kan g ä lla s å dana s ä ndningar
som skyddas av radiolagens censurf ö rbud ä r tydligt. Som k ä rnomr å det i det
radior ä ttsliga censurf ö rbudet f å r betecknas rundradios ä ndningarna,
dvs. med g ä llande terminologi och f ö renklat
uttryckt de radios ä ndningar och tr å ds ä ndningar
som ä r avsedda att tas onot direkt av allm ä nheten.

Radiolagens
censurf ö rbud m å ste allts å uppenbarligen skydda de b å da
svenska TV-kanalerna TV 1 och TV 2.

107

Prop. 1985/86:109

Med
h ä nsyn h ä rtill anser jag att biograff ö rordningen
b ö r g ö ra ett uttryckligt undantag i fr å ga
lOn s å dana tr å ds ä ndningar som sker med st ö d
av 5 § tredje stycket radiolagen (5 a § f ö rsta
stycket enligt mitt f ö rslag), dvs. vidares ä maning
i centralantennanl ä ggning av rundradios ä ndningar.
De rundradios ä nda TV-program som idag kan vidares ä ndas
p å detta s ä tt ä r
- f ö rutom de svenska kanalerna - de danska, finl ä ndska
och norska programnen.

Om
ett eller annat å r k ä nner tanellertid de f ö rsta
s.k. direkts ä ndande satelliterna a\'sedda f ö r
V ä steuropa att s ä ndas upp. Eftersom
signalerna fr å n s å dana satelliter ä r
rundradios ä ndningar i radiolagens mening, kommer viclares ä ndning
av dem i kabeln ä t ocks å
att omfattas av den nu aktuella
undantagsregeln.

Vidares ä ndning
av s ä ndningar fr å n satelliter i fast
trafik

Den
andra typen av telesatelliter ä r satelliterna i s.k. fast trafik. De kallas i
dagligt tal ofta f ö r koranunikationssatelliter. Den i v å rt
land inledda kabel-TV-verksamheten g ä ller i allt v ä sentligt
vidares ä ndning av utl ä ndska s ä ndningar
fr å n s å dana satelliter.

Ett
exearpel p å en komrtiunikationssatellitdistribuerad
programkanal ä r den brittiska "Sky Channel" som s ä nds
ö ver satelliten Eutelsat Fl. I Sverige torde den
kanalen f.n. via kabeln ä t n å n ä rmare 100 000 hush å ll.

Programmen
i koranunikationssatellitkanalerna torde till mycket stor del utg ö ras
av filmer och videogram. Dessa kan givetvis ocks å
visas i offentliga milj ö er, t.ex. biograflokaler. Om biograff ö rordningen
inte gjorde undantag f ö r s å dana s ä ndningar, skulle ä ven
de anf å ttas av kravet p å f ö rhandsgranskninci.

Det
s ä ger sig emellertid sj ä lvt
att det av rent praktiska sk ä l inte kan uppst ä llas
ett krav p å f ö rhandsgranskning n ä r
det g ä ller filmer och videogram i utl ä ndska
satellitkanaler. S å dana s ä ndningar b ö r d ä rf ö r
uttryckligen undantas fr å n biogrciff ö rordningens till ä mpningsomr å de.

108

Prop.
1985/86:109

I fr å ga om kommunikationssatellitkanaler
som l ä nkas upp fr å n Sverige och som ä r avsedda f ö r svensk publik skulle man i och f ö r sig kunna g ö ra
en annan bed ö mning. N å gon s å dan
satellitkanal f ö rekommer emellertid inte idag. Det
m å ste ocks å antas att n ä r
det blir aktuellt med s å dana kanaler, s å koraner det p å
annat s ä tt ä n genom f ö rhandsgranskning att s ä kerst ä llas att
programutbudet ä r godtagbart med h ä nsyn till exenpelvis biograff ö rordningens best ä nmelser.

P å grund av det anf ö rda f ö resl å r jag att det g ö rs
ett generellt undantag fr å n tr å ds ä ndningscensuren i fr å ga om vidares ä ndning
av s ä ndningar fr å n kommunikationssatelliter.

En vidares ä ndning ä r en samtidig och of ö r ä ndrad å teruts ä ndning
av en s ä ndning; jfr lagr å det i prop. 1984/85: 199 s. 81. Tr å ds ä ndningen m å ste allts å
ske utan tidsf ö rskjutning i f ö rh å llande till
nedl ä nken fr å n satelliten. I annat fall - om satellits ä ndningen bandas innan den s ä nds ut - omfattas upptagningen av kravet p å f ö rhandsgranskning,
om det ä r fr å ga om en tr å ds ä ndning f ö r offentlig f ö revisning.

Vissa andra aspekter ä n
de nu behandlade av vidares ä ndning av
kommunikatisonsatellitdistrilbuerade filmer och videogram i offentliga milj ö er tas upp i avsnitt 4.3.2.

Egens ä ndningar som ocks å sker till bost ä der
i enlighet med best ä mnelserna i lagen om lokala kabels ä ndningar

De tv å tidigare undantagen fr å n censurkravet kan betraktas san t ä mligen sj ä lvklara.
S å ä r inte fallet med de s ä ndningar som
avses h ä r. Som jag n ä mnt tidigare medf ö r
emellertid kabels ä ndningslagen att f ö rslaget om videocensur i prop. 1984/85: 116 f å r ses fr å n
delvis andra utg å ngspunkter ä n de som ursprungligen f ö rel å g.

Genom kabels ä ndningslagen
ö ppnas det ju f ö r en betydande tr å ds ä ndningsverksamhet till hemmen i form av bl.a. egens ä ndningar, dvs. s å dana
s ä ndningar som inte ä r vidares ä ndning
av andra

109

Prop.
1985/86:109

s ä ndningar. Som tidigare n ä mnts ä r kabels ä ndningslagen inte komplett ä nnu. Meningen ä r
emellertid att den ocks å skall uppta regler om f ö rfarandet vid ingripanden p å grund av s ä ndningars
inneh å ll, exempelvis extremv å ld.

Det f ö rslag som jag l ä gger fram i kap. 4 irmeb ä r bl.a. att alla tr å ds ä ndningar till andra lokaler ä n bost ä der
sl ä pps fria fr å n tillst å ndstv å ng. Cm den f ö r ä ndringen genomf ö rs
skulle det mycket v ä l kunna bli s å att en viss laest ä md egens ä ndnirmg b å de ä r en s ä ndning till bost ä der
i enli<jhet med best ä mmelserna i kabels ä ndningslagen och en fri s ä ndning till en eller flera offentliga lokaler. Till
den (3el s ä ndningen sker till bost ä der kan den f ö rutses
komna att vara ujnderkastad inneh å llsregler
syftande till ungef ä rligen detsamma san best ä mmelserna i biograff ö rordningen. Ett krav p å f ö rhandsgranskning i fr å ga om s ä ndningen till offentliga lokaler
skulle d å vara liktydigt med ett krav p å dubbel kontroll. Detta synes f ö ga meningsfullt.

Framf ö r allt ä r det emellerticS fr å n de sandandes synpunkt som fr å gan
an f ö rhandsgranskning m å ste ses.

De r ä ttssubjekt som enligt katels ä ndningslagen kan f å bedriva egens ä ndningar ä r dels de lokala kabels ä ndarf ö retagen - i
princip ett i varje konmun - och dels var och en som ä r svensk medborgare, svensk juridisk person eller
utl ä nning som har hemvist i Sverige och
som med kabels ä ndarf ö retaget eller n ä tinnehavaren har tr ä ffat avtal om r ä tt
att ensam f å s ä nda i en kanal i kabeln ä tet. N ä r det g ä ller
t ä nkbara intressenter :'l fr å ga om s å dana avtal, har bl.a. vissa
tidningsf ö retag n ä mnts.

S å v ä l f ö r kabels ä ndarf ö retaget som
f ö r varje arman s ä ndande m å ste
det vara mycket sv å rt att skaiffa sig kunskap om alla
offentliga visningsmilj ö er som finns inotn tillst å ndsomr å det,
vilket ju kan omfatta en hel konnun. De s ä ncJande
kan d ä rf ö r inte anses ha praktiska m ö jligheter
att se till att inte det vanliga programutbudet, som ä r avsett f ö r
mottagning i henroen, ocks å blir f ö rem å l f ö r offentlig visning,. Inte heller kan en s ä ndande anses ha

110

Prop.
1985/86:109

m ö jlighet
att h å lla sig informerad om huruvida verksamheten i en viss f ö r allm ä nheten
tillg ä nglig lokal skall betraktas scm allm ä n sammankomst eller
offentlig tillst ä llning eller ingetdera. Om det i dessa fall kr ä vdes f ö rhandsgranskning
av egens ä ndningarna f ö r offentlig f ö revisning, skulle f ö ljden kunna befaras bli, att
de s ä ndande generellt inte v å gade l å ta dessa s ä ndningar inneh å lla annat material ä n s å dant som
var f ö rhandsgranskat.

Fr ä mst av nu
angivna sk ä l har jag koranit till uppfattningen att en ordning
med f ö rhandsgranskning av s å dana egens ä ndningar f ö r offentlig f ö revisning som ocks å g å r till
bost ä der i enlighet med best ä mmelserna i kabels ä ndningslagen skulle f å
oacceptabla f ö ljder. Jag f ö resl å r d ä rf ö r ett uttryckligt undantag fr å n
censuren i fr å ga om dessa s ä ndningar.

Ett
s å dant undantag skulle uppenbarligen st å i god ö verensst ä mmelse
med det f ö rh å llandet att biograff ö rordningen inte g ä ller de
filmvisningar som f ö rekomner i allm ä ntelevisionen.

Vad
skulle d å den aktuella regeln betyda i praktiken? Det ä r avh ä ngigt av
vad som avses med tr å ds ä ndnningar till bost ä der "i enlighet med
best ä mmelserna i" kabels ä ndningslagen.

I
princip kr ä ver kabels ä ndningslagen som n ä mnts tillst å nd f ö r tr å ds ä ndningar
till bost ä der. Tillst å nd kr ä vs dock inte f ö r s ä ndningar som - ä ven om de ä r att
anse som rundradios ä ndningar -inte n å r fler ä n
"cirka femtio" bost ä der. Det f ö rslag som jag l ä gger fram i kap. 4 inneb ä r att
frizonen enbart knyts till antalet bost ä der och att detta antal best ä ms till
100.

B å de kabels ä ndningslagens
regel och mitt ä ndringsf ö rslag ger uttryck f ö r tanken att den radior ä ttsliga
regleringen inte b ö r cmfatta s å dan s ä ndningsverksamhet som f å r anses
vara av underordnad betydelse fr å n raassmediesynpunkt. En ordning med tillst å ndsplikt
f ö r alla tr å ds ä ndningar skulle helt enkelt inneb ä ra en
orimlig reglering.

111

Prop. 1985/86:109

Mot denna bakgrund kan man skilja mellan f ö ljande tre fall av egens ä ndning f ö r
offentlig lE ö revisning av filmer och videogram:

A)
S ä ndningen ä r
enbart en s ä ndning f ö r offentlig f ö revisning.

B)
S ä ndningen ä r
dels en s ä ndning f ö r offentlig f ö revisning,
dels en s ä ndning incm frizonen i fr å ga om s ä ndningar
till bost ä der.

C)
S ä ndningen ä r
dels en s ä ndning f ö r offentlig f ö revisning,
dels en s ä ndning till fler bost ä der ä n vad
frizonen omfattar i enlighet med best ä nmelserna
i kabels ä indningslagen.

Den regel som jag f ö resl å r har avseende p å
fall c). Och regelns praktiska betydelse beror av vilken omfattning frizonen i
fr å ga om s ä ndningar till bost ä der har. Ju st ö rre frizon, desto st ö rre censuromr å de.
Och omv ä nt: jc mindre frizon, desto mindre
censuromr å de.

Att inte ha n å gon
frizon alls skulle vara omrimligt. Den l ö sningen
kan allts å inte v ä ljas trots att den i och f ö r sig skulle leda till ett minimum av censur.

Den l ö sning som jag f ö resl å r inneb ä r att en egens ä ndning
f ö r offentlig f ö revisning av filmer och videogram inte skall vara
underkastad censur, an s ä ndningen ocks å g å r till
"fler ä n etthundra bost ä der" i enlighet med best ä nmelserna i kabels ä ndningslagen, men skall kr ä va
f ö rhandsgranskning i armat fall, om
inte den undantagsregel som behandlas h ä rn ä st ä r till ä iiplig.

Ä ndringsf ö rslaget betr ä ffande
tillst å ndsplikten f ö r s ä ndningar
till bost ä der irmeb ä r, som jag skall visa i kap. 4, inte n å gon entydig utvidgning av det fria s ä ndnLngsutrynmet. I f ö rsta hand b ö r det f ö rslaget ses s å
att tillst å ndsplikten anges p å ett klarare och enklare s ä tt ä n idag. F ö rslaget kan d ä rmed
inte anses ha n å gon direkt effekt p å censuronr å dets
omfattning.

Prop.
1985/86:109

Ut ö ver vad som tidigare anf ö rts synes som sk ä l
f ö r den f ö reslagna undantagsregeln i biograff ö rordningen kunna å beropas
att den som enbart s ä nder till en eller flera offentliga
lokaler f å r f ö ruts ä ttas kunna ta reda p å om de visnirvgar som f ö rekoraner omfattas av kravet p å f ö rhandsgranskning
eller inte. Samma antagande f å r g ö ras i fr å ga
om den scm s ä nder till offentliga lokaler och
till 100 eller f ä rre bost ä der; verksamhetens tyngdpunkt synes h ä r alltj ä mt
vara s ä ndningarna till offentliga lokaler.
F ö r den som s ä nder till offentliga lokaler och till fler ä n 100 bost ä der
i enlighet med best ä mmelserna i kabels ä ndningslagen framst å r d ä remot s ä ndningarna till bost ä der som det prim ä ra. Enligt vad som tidigare sagts
kan det f ö rutses att det f ö r dessa s ä ndningar
kommer att g ä lla inneh å llsregler som syftar till ungef ä rligen detsamna som best ä nmelserna i biograff ö rordningen. Dessa regler kommer d å
indirekt att kunna g ä lla ocks å f ö r den
biprodukt till bostadss ä ndningarna som s ä ndningarna till offentliga lokaler utg ö r.

Det st å r givetvis
klart f ö r mig att det h ä r framf ö rda
f ö rslaget bidrar till att g ö ra regleringen i viss m å n komplicerad. Jag vill ocks å s ä ga att jag i
och f ö r sig har f ö rst å else f ö r kritik mot f ö rslaget
fr å n den utg å ngspunten. Mot en s å dan kritik kan det emellertid inv ä ndas
vad jag har f ö rs ö kt visa, n ä nligen att en tekniskt sett enklare
l ö sning leder till mer censur. Det
anser jag vara ett alltf ö r h ö gt pris f ö r enkelheten. Min bed ö mning ä r
d ä rf ö r att den f ö reslagna undantagsregeln i biograff ö rordningen ä r
n ö dv ä ndig.

Egens ä ndningar som ocks å sker till bost ä der
med st ö d av tillst å nd enligt radiolagen

S ä ndningsr ä tt med st ö d
av tillst å nd enligt radiolagen har endast
programf ö retagen inom Sveriges
Radio-koncernen. De tillst å nd som f ö retagen har g ä ller
r ä tt att s ä nda "radioprogram i rundradios ä ndning" (5 §
f ö rsta stycket radiolagen). S ä ndningsr ä tten
g ä ller s å ledes ocks å
tr å ds ä ndningar.

113

8 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 109

Prop.
1985/86:109

Av
koncernens fyra programf ö retag intresserar h ä r endast de som s ä nder
TV-program, dvs. Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB
(UR). Dessa f ö retag torde anv ä nda sig av den s ä rskilda
tr å ds ä ndningsr ä tten i h ö gst begr ä nsad omfattning. Under de senaste å ren torde
detta huvudsakligen ha skett i samband med den f ö rs ö ksverksamhet
med lokala kabel-TV-s ä ndningar som f ö retagen deltagit i. En beskrivning av n å gra av
dessa f ö rs ö k har l ä mnats i massmediekonmitt é ns bet ä nkande
(SOU 1984: 65) Via satellit och kabel, avsnitten 10.1 och 10.2 (s. 205 ff).

SVT:s
och UR:s medverkan i den n ä mnda f ö rs ö ksverksamheten har varit naturlig med h ä nsyn till
att inga andra f ö retag haft lagliga mojligheter att syssla med tr å dbundna
rundradios ä ndningar av TV-program. Genon lagen om lokala
kabels ä ndningar f ö r ä ndras emellertid situationen. I framtiden konmer d ä rf ö r
sarmolikt den s ä rskilda tr å ds ä ndningsr ä tten f ö r SVT och UR att spela en ä n mer
blygsam roll ä n hittills.

Mot
denna bakgrund kan man st ä lla fr å gan om det finns tillr ä ckliga sk ä l att
tynga biograf f ö rordningen med ett s ä rskilt undantag fr å n tr å ds ä ndningscensuren
i fr å ga om h ä r avsedda egens ä ndningar.

Min
uppfattning ä r dock att en s å dan regel ä r
motiverad; S\'T och UR skulle annars hamna i ett s ä rnre l ä ge ä n de r ä ttssubjekt
som omfattas av det nyss diskuterade undantaget f ö r s ä ndningar
enligt kabels ä ndningslagen.

F ö rutom
slopandet av tillst å ndstv å nget i fr å ga om tr å ds ä ndningar till andra lokaler ä n bost ä der inneb ä r mitt f ö rslag i
kap. 4 att b å de kabels ä ndningslagen och radiolagen skall g ö ra det
fritt att bedriva tr å ds ä ndningar som inte n å r fler ä n 100
bost ä der. Med h ä nsyn h ä rtill b ö r undantaget fr å n tr å ds ä ndningscensuren
f ö r SVT och UR kunna utformas s å att det helt motsvarar vad som nyss har f ö reslagits
i fr å ga om kabels. ä ndningslagen. Betr ä ffande filmer och videogram
som av SVT och UR s ä nds enbart f ö r offentlig f ö revisning b ö r det i enlighet h ä rmed -liksom f ö r varje
annan s ä ndande - kr ä vas

114

Prop.
1985/86:109

f ö rhandsgranskning. Detsanma b ö r g ä lla i fr å ga om s å dana
s ä ndningar av f ö retagen som ä r
dels s ä ndningar f ö r offentlig f ö revisning
och dels s ä ndningar inom frizonen f ö r s ä ndningar
till bost ä der. N ä r det g ä ller
s ä ndningar f ö r offentlig f ö revisning
som ocks å g å r till fler ä n 100 bost ä der b ö r f ö retagen d ä remot
vara befriade fr å n kravet p å f ö rhandsgranskning.

I f ö rh å llande till vad som nu g ä ller
inneb ä r vad jag s å lunda f ö resl å r att censurfriheten f ö r SVT och UR i viss m å n inskr ä nks. Utan en undantagsregel skulle emellertid
censurfriheten f ö r f ö retagen inskr ä nkas ä n mer.

I och f ö r sig skulle
det visserligen vara m ö jligt att medge f ö retagen censurfrihet ä ven i fr å ga om s å dan s ä ndningsverksamhet
som f ö r andra s ä ndande rymner krav p å f ö rhandsgranskning av f ö rekommande filmer och videogram. Sj ä lvfallet talar dock principiella sk ä l mot att i fr å ga
an en fri s ä ndningsverksamhet g ö ra skillnad i censurh ä nseende mellan SVT och UR å
ena sidan och alla andra s ä ndande å den andra. Fr å n
praktisk synpunkt m å ste vidare beaktas att s å dana tr å ds ä ndningar som framf ö r allt g ä ller offentlig f ö revisning f å r
s ä gas vara av mycket ringa vikt f ö r SVT och UR med tanke p å de uppgifter f ö retagen
har enligt radiolagen och avtalen med staten. Enligt min mening b ö r det d ä rf ö r inte komna i fr å ga
att betr ä ffande s å dana s ä ndningar
privilegiera f ö retagen framf ö r andra s ä ndande.
Vad som kan t ä nkas ä r en s å dan regel san den son jag f ö resl å r. Och jag
anser som n ä mnts att den regeln har sk ä l f ö r sig ä ven om dess praktiska betydelse inte kan f ö rv ä ntas bli s ä rskilt stor.

3.3.5 Vilka tr å ds ä ndningar b ö r
radiolagens censurf ö rbud avse?

Jag har inte n å got
uttryckligt uppdrag att ö verv ä ga vilken r ä ckvidd censurf ö rbudet i 8 §
radiolagen b ö r ha. Vad jag tidigare f ö reslagit i fr å ga
om censur av vissa tr å ds ä ndningar kr ä ver att f ö rbudet i viss m å n
inskr ä nks. D ä rmed aktualiseras oundvikligen fr å gan on f ö rbudet
bara skall inskr ä nkas s å l å ngt sorr, f ö rslaget till ä ndring
i biograff ö rordningen kr ä ver eller om regelns utformning skall

115

Prop.
1985/86:109

baseras
p å s ä rskilda, enbart till censurf ö rbudet h ä nf ö rliga ö verv ä ganden.

F ö r den
senare uppfattningen talar n ä rmast f ö ljande.

N ä r
radiolagen tillkom å berojiades som sk ä l f ö r
utformningen av 8 § s ä rskilt princpen om "yttrancJefrihet i
radio" (prop. 1966:149 s. 34). Ä ven om det kan diskuteras vad man b ö r l ä gga in i
de citerade orden, ä r det uppenbart att Kan inte i f ö rsta harx ä t ä nker p å olika
sorters videoanv ä ndning. videK)anv ä ndning i from av tr å ds ä ndingar
tycks ö ver huvud taget inte ha tilldragit sig lagstiftarens intresse vid
radiolagens tillkomst.

Videotekniken
har under senaie å r f å tt en allt st ö rre spridning. Bl.a. fr å n
distributionssynpuinkt torde videon ha betydande f ö rdelar
framf ö r filmen. Fortsatta tetaiska f ö rb ä ttringar kan ocks å f ö rutses
liksom att mediet finner nya anv ä ndningsomr å den. Ä ven om en hel del av videoanv ä ndningen
f å r betraktas som tr å ds ä ndningar i radiolagens mening, faller det sig fr å n endra
synpunkter ä n denna formaljuridiska mest naturligt att j ä mf ö ra videon
med filmen, f ö r vilken det inte g ä ller n å got lagf ä st
censurf ö rbud utan motsatsen -statens biografbyr å s censur. Att fr å n 8 §
radiolagen ta bort exempelvis alla tr å ds ä ndningar f ö r offentlig f ö revisning av filmer och videogram skulle d ä rf ö r
knappast hindra att paragrafen ocks å i forts ä ttningen v ä l tillgodos å g principen om yttrandefrihet i radio.

Jag
anser s å ledes att det finns sk ä l som talar f ö r att 8 § radiolagen i forts ä ttningen inte alls b ö r g ä lla tr å ds ä ndningar
f ö r offentlig f ö revisning av filmer och videogram.

A
andra sidan skulle en s å dan utformning av paragrafen inskr ä nka
censurf ö rudet mer ä n den av mig f ö reslagna ä ndringen i biograff ö rordningen kr ä ver. M3t
det kan inv ä ndningar g ö ras, s ä rskilt som det inte uttryckligen beg ä rts att
jag skall behandla fr å gan. Till saken h ä r ocks å att
radiolagsutredningen ä r en expertutredning med till stor del
juridiskt-tekniskt betonade arbetsuppgifter.

116

Prop.
1985/86:109

Med
h ä nsyn till vad jag nu har sagt vill jag inte f ö resl å l ä ngre g å ende ä ndringar
i censurf ö rbudet ä n som beh ö vs f ö r att mitt f ö rslag till ä ndring i biograff ö rordningen skall kunna
genomf ö ras.

Detta
inneb ä r f ö r tr å ds ä ndningarnas del att jag anser att 8 § radiolagen
b ö r ta vid s å snart man koraner utanf ö r det omr å de som
biograff ö rordningen f ö resl å s omfatta (se avsnitt 3.3.4).

F ö r det f ö rsta f ö resl å s allts å att
censurf ö rbudet fortfarande skall g ä lla alla tr å ds ä ndningar som avser armat ä n
offentlig f ö revisning av filmer och videogram.

F ö r det
andra f ö resl å s fortsatt censurf ö rbud i fr å ga om tr å ds ä ndningar
f ö r offentlig f ö revisning av filmer och videogram om

1.
s ä ndningen ä r en
vidares ä ndning av en rundradios ä ndning eller av en s ä ndning fr å n en
satellit i fast trafik eller

2.
s ä ndningen ä r en
egens ä ndning som ocks å sker till bost ä der med st ä d av
tillst å nd enligt radiolagen eller i enlighet med best ä mnelserna
i lagen om lokala kabels ä ndningar.

I
specialmotiveringen skall jag ta upp ett par lagtekniska aspekter p å regelns
utformning.

117

Prop. 1985/86:109

4 FRIA OCH TILLSTAnDSPLIKTIGA TRAdSÄNDNINGAR

4.1 Bakgrund

4.1.1
G ä llande r ä tt

Som
direktiven till mig visar (avsnitt 2.3) ä r det begreppet rundradios ä ndning
som h ä r st å r i blickpunkten. Med rundradios ä ndning f ö rst å s enligt
1 § radiolagen en radios ä ndning eller tr å ds ä ndning
"som ä r avsedd att mottagas direkt av allm ä nheten,
om s ä ndningen icke ä r avsedd endast f ö r en sluten krets, vars
medlemmar ä ro f ö renade genom en p å taglig gemenskap av annat
slag ä n ett gemensamt intresse att lyssna p å eller se s ä ndningen".

Det
f ö rh å llandet att en s ä ndning anses vara en
rundradios ä ndning eriligt radiolagen, medf ö r att det
i princip fordras tillst å nd av offentlig myndighet f ö r den (se
5 § radiolagen). vidare har den ordningen g ä llt att
rundradioverksamheten varit f ö rbeh å llen Sveriges Radio (sedan 1978 de fyra programf ö retagen
inom koncernen). Andra r ä ttssubjekt har s å ledes inte kurmat ges s ä ndningstillst å nd. N ä r det g ä ller tr å ds ä ndningarna
f ö r ä ndras emellertid denna situation efter å rsskiftet
genom att lagen om lokala kabels ä ndningar b ö rjar g ä lla.

Den
n ä rmare inneb ö rden av be<jreppet rundradios ä ndning
utvecklas i radiolagens f ö rarbeten (prop., 1966:149 s. 31-32 och 36-37).
Bl.a. anf ö rs d ä r att det inte har kunnat korana i fr å ga att
best ä mma begreppet s å att varje s ä ndni.ng som ä r avsedd f ö r en viss grupp av personer faller utanf ö r begreppet.
En s ä ndning som ä r riktad till en viss grupp anges b ö ra falla
utanf ö r rundradios ä ndningsbegreppet endast om gruppen verkligen kan
anses som en sluten krets. S ä rskilt framh å lls att de som bor inom ett bostadsomr å de inte
endast av den anledningen kan anses utg ö ra en sluten krets.

Som
framg å r av mina direktiv ges i lagmotiven vissa exempel p å s ä ndningar
som enligt departementschefen b ö r resp. inte b ö r anses utg ö ra rundradios ä ndningar. 1 fr å ga oro TV inneb ä r exemplifieringen

118

att ö verf ö ring till
andra orter av sportevenenang eller koranentarer till s å dant
evenemang, specialtelevision f ö r bostadsomr å den eller stadsdelar och s.k. pay-TV b ö r anses
utg ö ra rundradios ä ndningar. S å
b ö r d ä remot inte anses vara fallet med television inom
ett varuhus eller med specialtelevision f ö r undervisnings ä ndam å l, f ö r
patienter p å sjukhus, f ö r att underl ä tta f ö r publiken vid offentliga evenemang att f ö lja med
vad som h ä nder eller f ö r passagerare p å b å tar och
andra f ä rdmedel som tidsf ö rdriv eller information. l fall som dessa "och
liknande" s ä gs det att s ä ndningen f å r anses vara avsedd att tas emot av en sluten
krets, vars medlemnar ä r f ö renade genom en p å taglig gemenskap av annat
slag ä n ett gemensamt intresse att lyssna p å eller se s ä ndningen,
f ö ruts ä ttningar som inte anges f ö religga i
fall s å dana som de san n ä mnts f ö rst i detta stycke.

I
praktiken har det n\ å nga g å nger visat sig sv å rt att tolka begreppet
rundradios ä ndning. Delade meningar uppst å r l ä tt om vad
man b ö r l ä gga in i uttryck som "allm ä nheten"
och "sluten krets". Vidare ä r att m ä rka att man kan ha anledning att tala om en sluten
krets av personer i radiolagens mening ä ven d å det ä r fr å ga om en krets som ä r att h ä nf ö ra till
allm ä nheten i detta ords vedertagna betydelse. Scm s å dana
slutna kretsar r ä knas exejrpelvis kunderna i ett varuhus eller
publiken p å en idrottst ä vling.

Det
ä r
s ä rskilt p å tr å ds ä ndningsomr å det som tolkningssv å righeterna visat sig. Detta
belyses v ä l genom H ö gsta domstolens dom 1976 i det s.k. Sk ö nstaholmsm å let (NJA
1976 s. 95).

Fr å gan i m å let g ä llde om
det var att anse som otill å ten rundradios ä ndning att en f ö rening av
de boende inom radhusomr å det Sk ö nstaholm i s ö dra Stockholm hade anordnat lokala TV-s ä ndningar ö ver cmr å dets
centralantennanl ä ggning. S ä ndningarna kunde endast tas emot inom omr å det. De
hade anordnats av gramskapsklubben i omr å det, till vilken samtliga 150 hush å ll var
anslutna. F ö rutom program som grannskapsklubben sj ä lv hade
producerat, visades bl.a. tecknade filmer och vissa reportage.

M å let g ä llde s å ledes om
de aktuella 150 hush å llen skulle anses vara en s å stor
mottagarkrets att den borde h ä nf ö ras till "allm ä nheten"

119

Prop.
1985/86:109

och
- om detta befanns vara fallet - om kretsen likv ä l kurx3e anses som en
"sluten krets" i radiolagens mening. Cm detta hade domstolarna helt
olika mening.

Tingsr ä tten fann
att s ä ndningarna hade varit avsedda att tas emot av allm ä nheten
och att nottagarkretsen inte var en sluten krets i radiolagens mening. Tingsr ä tten bed ö mde d ä rf ö r s ä ndningarna
som otill å tna rundradios ä ndningiir.

Hovr ä tten ans å g å andra
sidi ä n att klubbmedleranarna utgjorde en sluten krets i radiolagens mening
och att de var f ö renade genom en p å taglig gemenskap av armat
slag ä n ett gemensamt intresse att se s ä ndningarna. Bl.a. uttalade hovr ä tten att
graimskapsklubben sedan drygt 20 å r hade bedrivit verksamhet med en rad olika
medlemsaktiviteter och att klubbmedlemnarna inte kunde antas ha slutit sig
samman endast f ö r att se s ä ndningarna utan att dessa snarare framstod som ett
korplement till ö vriga aktiviteter inom klubben. Hovr ä tten
menade vidare att det f ö rh å llandet att vissa av de uts ä nda
programmen inte varit direkt anpassade f ö r mottagarnas behov och intressen i deras egenskap
av klubbnedlenmar inte borde leda till annan bed ö mning.

I
H ö gsta domstolen inskr ä nktes ansvarsyrkandet till att g ä lla s ä ndningarna
av de program son grannskapsklubben inte hade producerat sj ä lv. I
motsats till underirtnserna fann HD att redan inneb ö rden av
uttrycket "allm ä nheten" medf ö rde att s ä ndningarna
f ö ll utanf ö r begreppet rundradios ä ndning.

HD
yttrade i sin dom bl.a. f ö ljande.

En
s ä ndning f å r anses vara avsedd f ö r allm ä nheten i
f ö rsta hand i fall, d å den kan mottagas av eller st å r ö ppen f ö r en
obest ä md krets av personer, s å som fallet ä r t.ex. vid eters ä ndning p å en v å gl ä ngd inom
de v å gl ä ngdsomr å den, som kan tas in p å vanliga
mottagningsapparater, eller d å abonnemang p å tr å ds ä ndning st å r ö ppet f ö r envar som anm ä ler sig och f ö rfogar ö ver
erforderliga anslutningsanordningar. Det nu sagda g ä ller ä ven om
t.ex. ett f ö retag som arrangerar en tr å ds ä ndning,
som i praktiken ä r avsedd f ö r envar som anm ä ler sig som abonnent, s ö ker
genoro vissa yttre former, s å som krav p å arrr ä lan till viss f ö rening eller liknande, ge
kretsen av abonnenter sken av att tillh ö ra en i r ä ttslig mening

120

Prop.
1985/86:109

sluten
krets (jfr i fr å ga om motsvarande problem inom upphovsr ä tten NJA II 1961
s. 47 f, 54 f). Om d ä remot den krets, f ö r vilken en s ä ndning ä r avsedd,
enligt g ä ngse kriterier verkligen ä r att
anse son i r ä ttslig mening sluten, l ä r s ä ndningen
- i allt fall om kretsen ej ä r s ä rskilt stor - icke kurma anses vara i radiolager
mening avsedd f ö r allm ä nheten. N ä r en s ä ndning f ö retages i flera led txjr bed ö mningen
ske f ö r varje led f ö r sig. Om t.ex. ett tr å ds ä ndningsf ö retag s ä nder ö ver ett
st ö rre omr å de och s ä ndningen bl.a. mottages av en mindre radhusf ö rening,
vilken vidarebefordrar den till sina medlemmar, b ö r f ö retagets
s ä ndning anses vara avsedd f ö r allm ä nheten medan detta ej kan anses g ä lla f ö reningens
vidares ä ndning till medlemnarna, om f ö reningen utg ö r en i g ä ngse mening sluten krets.

De
s ä ndningar det ä r fr å ga om i m å let har skett ö ver centralantennanl ä ggningen i sk ö nstaholms
bostadsomr å de och har allts å kunnat mottagas av samtliga
150 hush å ll inom omr å det men ej n å tt utanf ö r detta. Den omst ä ndigheten att mottagningsm ö jligheterna
s å lunda har varit lokalt begr ä nsade p å grund av den tekniska metod som anv ä nts f ö r ö verf ö ringen
torde emellertid inte i och f ö r sig utesluta att s ä ndningarna kan anses ha
varit avsedda f ö r allm ä nheten.

S ä ndningarna
har anordnats av Grannskapsklubben Sk ö nstaholm. I m å let har obestritt uppgivits att samtliga boende i
omr å det har varit anslutna till klubben. Denna har existerat under en l å ng f ö ljd av å r och
bedrivit verksamhet i olika former f ö r att tillvarataga medlemmarnas gemensamma
intressen och st ä rka sanmanh å llningen mellan dem och trivseln i bostadsomr å det. S ä ndningarna
har ing å tt som led i denna verksamhet.

P å grund av
det nu anf ö rda f å r det anses att s ä ndningarna har varit
anordnade f ö r de boende i deras egenskap av medlemnar i
Grarmskapjs-klubben och att de ej har varit avsedda att mottagas av allm ä nheten.
De har allts å icke varit att h ä nf ö ra till
rundradios ä ndning enligt 1 § radiolagen.

HD:s
dom kan inte uppfattas s å att det generellt skulle vara till å tet att
bedriva tr å dbundna TV-s ä ndningar till bost ä der, om blott
mottagarkretsen ä r begr ä nsad till 150 hush å ll. Tv ä rtom
visar domen tydligt att det var de speciella omst ä ndigheterna i fr å ga om
graanskappsklubben och dess verksamhet som ledde till att s ä ndningarna
till de aktuella 150 hush å llen ans å gs kunna bedrivas fritt.

Ocks å n ä r det g ä ller tr å ds ä ndningar
till andra lokaler ä n bost ä der har begreppet rundradios ä ndning
gett upphov till problem. Ett exempel h ä rp å ger Svea hovr ä tts, avd. 6, dom den 19 oktober 1979, nr DB 125. M å let g ä llde
VM-matchen i professionell tungviktsboxning

121

Prop.
1985/86:109

mellan
Muhanmed Aii och Leon spinks. Matchen, som ä gde rum i USA i september
1978, s ä ndes via satellit till Tanums jordstation i Bohusl ä n, d ä rifr å n vidare
till mottagarstationer i Stockholm, G ö teborg och Sundsvall och s « >dan
vidare i tr å d till vissa lokaler, d ä r matchen
kunde ses p å storbildsk ä rmar.

Tr å ds ä ndningen
befanns av b å de tingsr ä tten och hovr ä tten utg ö ra rundradios ä ndning. Som sk ä l f ö r den bed ö mningen anf ö rdes bl.a. dels att den publik som kunde se natchen
visserligen var p å det s ä ttet avgr ä nsad att den samtidigt hefann sig inom en och samma
lokal men att den ä nd å m å ste anses h ä nf ö rlig till allm ä nheten, dels att det varit m ö jligt f ö r var och
en att f å tilltr ä de till lokalen genom att i n ä ra
anslutning till entr é erna l ö sa medlemsavgift i n å gon boxningsklubb och att
kravet p å medlemskap i boxningsklubb, som uppst ä llts som
villkor f ö r att f å koima in, m å ste betraktas som tillkommet endast f ö r att ge
sken av att publiken skulle utg ö ra en i radiolagens mening sluten krets.

Videoanv ä ndning i
form av s.k. hotell-TV ä r ett annat exempel pk tr å ds ä ndningsverksamhet,
d ä r ioegreppet rundradios ä ndning visat sig vara problematiskt. I sitt slutbet ä nkande
diskuterar radior ä ttsutredningen det fallet, utredningen yttrar (SOO
1981:19 E. 53): "Om en hotell innehavare vill ge sina g ä ster m ö jlighet
att se videogram i> å sina rum g å r detta bra om han placerar en videobandspelare i
varje rum. Om han d ä remot har bara en videobandspelare p å sitt
hotell och s ä nder videobandets inneh å ll per tr å d fr å n sin
bandspelare till de olika rumnen, kan det diskuteras om det inte ä r fr å ga om
rundradios ä ndning." Hotell-TV av det n ä mnda
slaget torde emellertid f ö rekomna i r ä tt betydande utstr ä ckning och s å vitt
bekant har s å dan verksamhet inte i n å got fall
f ö rarilett r ä ttsligt ingripande p å den grunden att det skulle
vara fr å ga om otill å ten rundradios ä indning.

Sammanfattningsvis
kan man s ä rskilt n ä r det g ä ller tr å ds ä ndningarna s ä ga att begreppaet rundradios ä ndning
inte uppfyller de krav p å enkelhet och tydlighet som man har anledning att st ä lla. Det ä r m å nga g å nger inte
m ö jligt att ge tillfredsst ä llande besked om en

122

Prop.
1985/86:109

viss
planerad s ä ndning ä r en rundradios ä ndning eller inte. Ol ä genheterna
h ä rav kan v ä ntas bli allt st ö rre i takt med att tr å ds ä ndningsverksamheten
ö kar
i omfattning.

4.1.2
Framlagda utredningsf ö rslag

Radior ä ttsutredningen

Radior ä ttsutredningen*
tillkallades 1979. Som framg å r av mina direktiv var dess uppgifter bl.a. att
revidera och modernisera radiolagens terminologi och att unders ö ka om det
fanns sk ä l att fullt ut bibeh å lla tillst å ndskravet
i fr å ga om rundradios ä ndningar.

Utredningens
f ö rslag i dessa delar redovisades i slutbet ä nkandet
(SOU 1981:19) Ö versyn av radiolagen.

N ä r det g ä ller
etableringsreglerna f ö reslog utredningen att radiolagen skulle ä ndras s å i fr å ga on r ä tten att
s ä nda i tr å d att bara s ä ndningar som kan tas emot "direkt av allm ä nheten i
bost ä der" skulle kr ä va tillst å nd. Enligt utredningen borde s å ledes tr å ds ä ndningar
till andra lokaler ä n bost ä der f å bedrivas fritt.

Utredningens
motivering f ö r detta f ö rslag var att man kunde firma betydande skillnader
mellan tr å ds ä ndningar som riktar sig till bost ä der och
andra tr å ds ä ndningar. Utredningen fortsatte (s. 54):

Inom
den senare gruppen firms ett stort antal typer av s ä ndningar
med olika irmeh å ll, syfte, mottagarkrets osv. I och f ö r sig kan
man givetvis inom denna oenhetliga grupp s ö ka fastst ä lla vilka s ä ndningar som med h ä nsyn till den grupp s ä ndningen ä r avsedd
f ö r skulle vara att anse som rundradios ä ndning. En s å dan gr ä nsdragning
kan dock aldrig g ö ras s å dan att den f ö r alla fall ter sig naturlig. Inte heller kan en s å dan gr ä nsdragning
g ö ras s å dan att det i alla situationer framst å r som
klart f ö r den som avser att bedriva tr å ds ä ndning huruvida den verksamhet han avser att
bedriva utg ö r rundradios ä ndning eller ej. Man b ö r inte
inf ö ra m ö jlighet att fr å n

*
S ä rskild utredare, d å varande r ä ttschefen Jan pennl ö v.

123

Prop.
1985/86:109

regering
eller myndighet få förhandsbesked huruvida viss sändning är tillåten eller ej
eftersan den slutliga prövningen måste göras av allmän domstol i samband riied
åtal för brott mot radiolagen. Redan derma rättsosäkerhet tcilar enligt min
uppfattning för att man ska överväga huruvida även i fortsättningen en del av
dessa sändningar bör kräva tillstånd.

Som
jag tidigare påpsekat utgör ofta trådsändning till annat än bostäder ett
distributionsalternativ bland flera. Trådsändningen fyller en uppgift som -
visserligen med viss tidsförlust - kan fullgöras genom distribution och
uppspelning av t.ex. videogram, ljudband, film och brev. Som också framgått av
vad jag tidigare anfört är det i många fall en mycket ringa skillnad mellan
t.ex. tråd-TV-sändning av ett evenemang och en videogramuppspelning av ett
evenemang. För konsumenten är kanske skillnaden inte ens möjlig att uppfatta.
Samtidigt är det möjligt att med ganska ringa teknisk och ekonomisk insats
s.a.s. förvandla en rundradiosändning till en visning av ett videogram eller en
film eller till en uppspelning av ett ljudband. Ett krav på tillstånd till
rundradiosändning kan ganska lätt kringgås. Enligt min uppfattning talar även
dessa omständigheter mot ett krav på etableringstillstånd. Med hänsyn till
detta och eftersom jag inte funnit andra vägande skäl för tillståndskrav anser
jag att sådana trådsändningar sor. inte är av.sedda för bostäder bör kunna få
förekaima utan krav på tillstånd.

Beträffande
trådsändningar som kan tas emot i bostäder diskuterade utredningen möjligheten
av etableringsfrihet för t.ex. tillfälliga sändningar över mycket små
ante.nnsystem. Utredningen avrådde dock från lösningar av det slaget, bl.a. med
hänvisning till att de lätt skulle leda till gränsdragningssvårigheter och
rättsosäkerhet.

När
det gäller terminologin i rädiolagen föreslogs att begreppet rundradiosändning
skulle utmönstras helt; i stället ville utredningen att etableringsreglerna
skulle anknyta till uttrycken radiosändningar som är avsedda att tas emot
"direkt av allmänheten" resp. trådsändningar som kan tas emot
"direkt av allmänheten i bostäder".

Ordet
"allmänheten" i radiolagens föreslagna lydelse borde enligt
utredningen förstås på ett sätt scm stämner överens med normalt språkbruk och
ha samma huvudsakliga innebörd som i bl.a. den förvaltningsrättsliga och
upphovsrättsliga lagstiftningen. Utanför allmänhetsbegreppet borde därför bara
falla sådana kretsar som enligt gängse kriterier är att anse om i verklig
mening slutna. En sluten krets borde m.a.o. aldrig kunna hänföras till
allmänheten.

124

Prop.
1985/86:109

Utredningen
tog s ä rskilt upp allm ä nhetsbegreppet i samband med tr å ds ä ndningar
till bost ä der. D ä rvid yttrades (s. 77 f):

I
f ö rarbetena till radiolagen anf ö rdes specialtelevision f ö r
bostadsomr å den eller stadsdelar som exempel p å s ä ndningar
som m å ste anses vara avsedda f ö r allm ä nheten. S å scm utg å ngen i det s.k. Sk ö nstaholmsm å let (se ä ven
avsnitt 2.6.2) visar kan en saklig bed ö mning emellertid inte stanna vid ett s å dant
generellt konstaterande. Fr å gan on en kabels ä ndning i ett bostadsomr å de ä r att
anse som avsedd f ö r allm ä nheten eller f ö r en sluten krets m å ste sj ä lvfallet
pr ö vas enligt g ä nse kriterier i varje s ä rskilt
fall. Avv ä gningen f å r enligt vad som har ber ö rts i det
f ö reg å ende ske med h ä nsynstagande till s å v ä l
mottagarkretsens omfattning som dess samh ö righetsgrad, dvs. styrkan i dess intressegemenskap.
Bed ö mningen kan allts å s ä gas irmefatta tv å moment, ett kvantitativt
och ett kvalitativt. Momenten torde f å v ä gas mot varandra - ju starkare en grupps
gemenskapsband ä r, detso st ö rre omfattning av gruppen torde kunna accepteras,
innan den m å ste anses ha passerat gr ä nsen
mellan sluten krets och allm ä nhet.

Mottagarkretsen
f å r inte vara alltf ö r stor. En centralantennanl ä ggning
kan, som n ä mnts, idag omfatta allt fr å n en
enstaka fastighet med ett f å tal l ä genheter eller ett mindre sm å husonr å de till
stora bostadsomr å den med tusentals hush å ll.
Enbart det f ö rh å llandet att de presumtiva mottagarna av en s ä ndning
bor incm sanma bostadsonr å de eller ä r hyresg ä ster i samna fastighet kan i och f ö r sig
inte anses inneb ä ra en s å dan intressegemenskap att de utg ö r en
verklig sluten krets. Ju st ö rre omr å det ä r - eller r ä ttare ju fler hush å ll det omfattar - desto sv å rare blir
det att betrakta inv å narna som en sluten krets, ä ven om de
t.ex. sedan gammalt ä r medlemmar i en gemensair. boendef ö reing som
arrangerar s ä ndningen. Inv å narna i en stadsdel av ordin ä r storlek
med n å gra kilometers diameter torde aldrig kunna anses utg ö ra en
sluten krets. S ä ndningar ph
s å dana distanser f å r i st ä llet h ä nf ö ras till
omr å det f ö r n ä rradio och n ä r-TV.

Det
gemensamma intresset f å r givetvis inte best å i enbart att ta del av s ä ndningen
utan det m å ste r ö ra sig om en p å taglig intressegemenskap av annat slag. Den skall
med andra ord grunda sig p å helt andra f ö ruts ä ttningar och ha uppkoimit oberoende av det
eventuella gemensamma intresset att lyssna p å eller se s ä ndningen.
En f ö rening san har bildats enbart f ö r s ä ndningsverksamheten eller med denna som huvud ä ndairi å l kan
allts å inte accepteras.

Utredningen
h ä nvisade i det samnanhanget ocks å till de tre avslutande styckena i HD:s dom i Sk ö nstaholmsm å let (se
ovan s. 78),

Vidare
behandlade utredningen vad som borde f ö rst å s med "bost ä der". D ä rvid
redogjordes f ö r vad som menas med bostad i olika f ö rfattningar,
bl.a. 12 kap. jordabalken, 4 kap. 6 § f ö rsta stycket

125

Prop.
1985/86:109

brottsbalken
(straffbudet mot hemfridsbrott) och 46 s byggnadsstadgan (1959:612). Liksom
jordabalkens definition av bostadslägenhet ansåg utredningen att uttrycket
bostäder i radiolagen inte borde omfattci exenpelvis hotellrum eller rum på
vårdinrättningar av olika sléig. I andra fall, där varaktigheten i vistelsen i
och för sig kan vara starkare, t.ex. ålderdomshem och institutioner av olika
slag där märmiskor vistas långa tider, kurxae det enligt utredningen diskuteras
om det inte är fråga om bostäder. Utredningen stannade dock för att inte heller
t.ex. ålderdanshem eller långvårdsinrättningar torde anses som bostäder i
radiolagens mening. Med bostäder borde således eräast avses vad som i allmänt
språkbruk betecknas som sådana, dvs. främst villor, hyreslägenheter,
bostadsrättslägenheter och fritidsbostäder.

Flertalet
remissinstanser tillstyrkte eller läm.nade utan erinran utredningens förslag
att liberalisera etableringsreglerna för trådsändningar. De invändningar som
gjordes grundades i h'jvudsak på farhågor för utvecklingen av en
koranersialiserad kabel-TV-verksamhet och följderna därav för bl.a. Sveriges
Radio-koncernens ställning.

Förslaget
att ha koncessionstvång bara för trådsändningar av program som kan tas emot
direkt av allmänheten i bostäder tillstyrktes eller lämnades utan erinran av
justitiekanslern (JK), hovrätten för Ö-/re Norrland, televerket,
statskontoret, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Jönköpings län,
yttrandefrihetsjtredningen, u{3phovsrättsutredningen (Ju 1976:02), Svenska
komnunf or bundet. Landstingsförbundet, Tjänsterrannens Centralorganisation
(TCO), Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Journalistförbundet (SJF),
Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, Svenska Artisters och
Musikers Intresseorganisation (SAMI), Sveriges frikyrkoråd/De fria kristna
sarriundens råd (SFR/SAMRAD) ,
Stiftelsen Sveniska Filminstitutet och Sveriges Riksidrottsförbund.

Förslaget
avstyrktes av Landsorganisationen i Sverige (ID) , Lantbrukarnas riksförbund
och Centralorganisationen SAOO/SR.

126

Prop.
1985/86:109

Sveriges
Radio AB ans å g att en uppmjukning av etableringsreglerna skulle
kunna ä ventyra koncernens m ö jligheter ä tt fullg ö ra uppdraget som ett f ö retag i
allm ä nhetens tj ä nst. W betonade s ä rskilt risken f ö r kommersialisering av en
fri kabels ä ndningsverksamhet och att den f ö r
Sveriges Radio skulle inneb ä ra en konkurrens pk olika villkor.

N ä rradiokoranitt é n (U
1978:11) fann det vara en komplikation med f ö rslaget att det kunde r ä cka med
ytterst begr ä nsade tekniska arrangemang f ö r att
koppla in en tr å ds ä ndning fr å n ett m ö te eller sportevenemang direkt pk hush å llsn ä tet, dvs.
till bost ä der, s ä rskilt om evenemanget ö verf ö rs till
en samlingslokal i ett bostadsomr å de.

F ö rslaget
till ä ndrad terminologi i radiolagen l ä mnades utan erinran av de flesta remissinstanserna.
N å gra instanser hade emellertid synpunkter p å de f ö reslagna ä ndringarna.

Betr ä ffande
det f ö reslagna radior ä ttsliga allm ä nhetsbegreppet uttalade hovr ä tten f ö r Ö vre
Norrland att det i m å nga fall fortfarande kommer att vara os ä kert
huruvida en s ä ndning ä r tillst å ndspliktig eller ej. Enligt hovr ä tten
torde dock begreppet allm ä nheten knappast kunna f å en tillr ä ckligt
exakt definition i radiolagens text utan man m å ste sannolikt n ö ja sig
med att ge begreppet en i saitmanhanget rimlig tolkning med ledning av
kommentarerna till lag ä ndringen.

Televerket
uttalade sig f ö r att begreppet rundradios ä ndning
skulle bibeh å llas i lagtexten f ö r att beteckna de
koncessionspliktiga s ä ndningarna. Verket anf ö rde bl.a.
att internationella h ä nsyn motiverade detta.

N ä rradiokcmmitt é n
diskuterade utredningens uttalanden r ö rande uttrycket bost ä der, s ä rskilt
att å lderdomshem och l å ngv å rdsinr ä ttningar inte borde anses som bost ä der i
radiolagens mening. Komnitt é n yttrade:

127

Prop.
1985/86:109

Utredningen
synes h ä r st ö dja sig pk
definitioner som blivit l ä tt f ö r å ldrade
och som inte tar h ä nsyn till de nya boendeformer f ö r ä ldre som
blivit vanliga under senare å r. "pension ä rshotell" eller
"bostadshotell" har i m å nga koranuner ersatt å lderdomshemmen i varje fall
som begrepp f ö r nybyggen. Dessa bostadsformer ger hyresg ä sten m ö jlighet
att i anslutning till en institution ha egen l ä genhet p å ett mer
markerat s ä tt ä n pi å de gamla å lderdomshemnen och samtidigt ha tillg å ng till
kollektiv service.

N ä rradiokoranitt é n menade
att uttrycket bost ä der i radiolagen ä ven borde omfatta s å dana
boendeformer.

Som
det s ä gs i mina direktiv har radior ä ttsutredningens f ö rslag i slutbet ä nkandet
inte lett till lagstiftning.

Yttrandefrihetsutredningen

I
avsnitt 3.1.2 har n ä mnts att yttrandefrihetsutredningen i bet ä nkandet
(SOU 1983:70) V ä rna yttrandefriheten f ö resl å r att det
skall inf ö ras en s ä rskild yttrandefrihetsgrundlag (YGL) vid sidan av
TF f ö r yttranden som g ö rs offentliga i bl.a. program i eter- och tr å ds ä ndningar.

YGL
f ö resl å s ge varje svensk medborgare och varje svensk
juridisk E>erson r ä tt gentemot det allm ä nna att bedriva verksamhet f ö r "s ä ndning
till allm ä nheten av ljud, bilder eller text genom, tr å d".
YGL sl å r s å ledes fast en principiell s ä ndningsfrihet
f ö r var och en oavsett om det ä r fr å ga on tr å ds ä ndningar till bost ä der eller andra tr å ds ä ndningar.

Son
motivering f ö r f ö rslaget anf ö r utredningen att dagens teknik och ä n mer
morgorrfagens ger starkt ö kade s ä ndningsm ö jligheter pk
tr å d och att en s ä ndningsfrihet
d å f ö ljer av utredningens principiella sT) p å yttrandefriheten.

Utredningen
anf ö r emellertid att ä ven om s ä ndningsutrymmet blir

stort,
kommer det att beh ö vas praktiska arrangemang f ö r att
t.ex.

ordna
s ä ndningstider, undvika kollisioner och l ö sa eventuella

k ö problem.
S å dana regler kan enligt utredningen tillkomna med st ö d

av
2 kap. 13 § tredje stycket RF och inneb ä r f ö ljaktligen
inte

n å gon begr ä nsning av
s ä ndningsfriheten. 128

Prop.
1985/86:109

F ö r tv å i YGL
angivna ä ndam å l b ö r det dock enligt utredningen ö ppnas f ö r begr ä nsningar
av s ä ndriingsfriheten genom lag. Den ena ö ppningen avser att fr ä mja
"allm ä nhetens tillg å ng till s ä ndningar av dagsh ä ndelser". F ö rslaget
tar sikte p å m ö jligheterna f ö r Sveriges Radi o-koncernen att fullg ö ra sin
s.k. public servicefunktion. Genom det andra f ö reslagna inskr ä nknings ä ndam å let vill
utredningen m ö jligg ö ra ingripanden mot "fortsatt s ä ndning av
ett utbud som ä r ensidigt inriktat p »å v å ldsframst ä llningar
eller pornografiska skildringar", pr ö vnigen av om n å gon har distribuerat s å dana
program b ö r enligt utredningen ske i former som ligger s å n ä ra de
yttrandefrihetsr ä ttsliga san m ö jligt. Endast JK b ö r ha r ä tt att ta
initiativ till pr ö vningen, vidare b ö r denna ä ga rum
under medverkan av jury.

Av
deprtementspromemorian (Ds Ju 1985:4) Remissyttranden ö ver
yttrandefrihetsutredningens bet ä nkande (SOU 1983:70) V ä rna
yttrandefriheten framg å r att f ö rslaget om s ä ndningsfrihet i fr å ga om tr å ds ä ndningar
har f å tt ett ganska blandat mottagande.

En
grupp instanser tillstyrker f ö rslaget, bl.a. l ä nsstyrelsen i Stockholms l ä n, SFR/SAMRAd, Frikyrkliga studief ö rbundet
(FS), Svenska Tidningsutgivaref ö reningen, Radio- och Hemelektronikhandelns Riksf ö rbund,
Sveriges Radio- och Hemelektronikleverant ö rer och Arbetarnas Bildningsf ö rbund.

Andra
instanser h ä nvisar till det till massmediekoramitt é n (U
1982:07) l ä mnade utredningsuppdraget, s å som
statens kulturr å d, radion ä mnden, fyra ledam ö ter i Svenska koimunf ö rbundets
styrelse, Sveriges F ö rfattarf ö rbund (SFF), Sveriges Radio AB, Sveriges Television
AB, Sveriges Riksradio AB, Sveriges Lokalradio AB, SAg och Svenska Musikerf ö rbundet.

En
tredje grupp remissinstanser f ö respr å kar n å gon form av koncessionssystem,. S å g ö r bl.a.
statens ungdomsr å d (majoriteten) , n ä rradiokoranitt é n,
utredningen (U 1983:02) om videogram f ö r d ö va, journalisth ö gskolan i Goteborg, Svenska
konmunf ö rbundets styrelse (majoriteten), TCO och SJF.

129

9 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 109

Prop.
1985/86:109

F ö rslaget att s ä ndningsfriheten skall f å begr ä nsas genom
lag om det sker f ö r att fr ä mja allm ä nhetens
tillg å ng till s ä ndningar av dagsh ä ndelser tillstyrks av rad:lon ä mnden,
statens ungdomsr å d. Svenska komnunf ö rbundet, TCO, SFR/s;>MRAd,
FS, SJF, SFF och Sveriges Utbildningsradio AB. F ö rslaget avstyrks av JK och Stockholms tingsr ä tt.

F ö rslaget att det skall g å att ingripa mot fortsatt s ä ndning av ett utbud som ä r ensidigt inriktat p å v å ldsframst ä llnigar eller pornografiska skildringar tillstyrks
av JK, statens ungdomsr å d, n ä rradiokcmmitt é n, Svenska koimunf ö rbundet, TCO, SFR/SAMRAd,
FS och Sveriges Utbildningsradio AE..

Som n ä mnts i kap. 3 ä r yttrandefrihetsutredningens f ö rslag f.n. f ö rem å l f ö r beredning
inom regeringskansliet med sikte p å
en lagr å dsremiss v å ren 1986.

Massmediekcmmitt é n

Avslutningsvis skall jag i dstta avsnitt n ä mna n å got om ö verv ä gandena och
f ö rslagen i massmediekoramitt é ns bet ä nkande
(SOU 1984:65) Via satellit och kalsel. Det ä r
ju detta bet ä nkande sotr. ligger till grund f ö r lagen (1985:677) om, lokala kabels ä ndningar.

Massmediekorcrrdtt é n
fann det vara mest ä ndam å lsenligt att som grund f ö r
kabels ä ndningsverksamheten ha ett system
med tiUst å ndsgivning av offentlig myrx ä ighet. Kaim:Ltt é n
inst ä mde s å ledes inte i yttrandefrihetsutredningens f ö rslag Intr ä ffande
tr å ds ä ndningarna om en principiell s ä -ndningsfrihet
gentemot det allm ä nna f ö r var och en.

De principiella sk ä len
f ö r kcmnitt é ns bed ö mning
synes kunna samnan-f å ttas s å landc. Ä ven
om den tekniska utvecklingen kan korana att medge starkt ö '-:ade s ä ndningsm ö jlighter i tr å d,
kommer fr ä mst ekonomiska faktorer att leda
till att det inte blir n å gra avg ö rande praktiska skillnader mellan tr å dutnyttjande och eteranv ä ndning. Med h ä nsyn
h ä rtill kan de tekniska skillnaderna
mellan eter och tr å d inte anses v ä ga s å tungt att
de motiverar s ä idningsfrihet i tr å d n ä r det inte
ar m ö jligt med s ä .ndningsfrihet i etern. En

130

Prop.
1985/86:109

s ä ndningsfrihet i tr å d skulle vidare i f ö rsta hand vara en frihet f ö r
den som ä ger tr å dn ä tet. Ä garen skulle f å
ett tekniskt distributionsmonopol och d ä rigenom
kunna begr ä nsa andras yttrandem ö jligheter kraftigt. Visserligen skulle det vara m ö jligt att i lag å l ä gga n ä t ä garen att st ä lla
n ä tet till f ö rfogande f ö r
alla som vill s ä nda utan avseende p å s ä ndningarnas
v ä ntade inneh å ll. Att ö verl ä mna detta slags beslutsfattande å t n ä t ä garen skulle dock inte vara l ä mpligt; besluten om kabeln ä ts anv ä ndning
i vissa avseenden borde hellre fattas av ett s ä rskilt organ.

Ehuru massmediekoramitt é n
s å ledes i princip f ö rordade ett koncessionssystem p å kabels ä ndningsomr å det, delade dock kaimitt é n radior ä ttsutredningens
uppfattning att tillst å ndskravet borde begr ä nsas till s ä ndningar
som kan tas emot i bost ä der. De i n å gra remissyttranden ö ver radior ä ttsutredningens f ö rslag framf ö rda
inv ä ndningarna mot etableringsfrihet i
fr å ga om tr å ds ä ndningar
till andra lokaler ä n bost ä der var enligt kcnmitt é n inte av den arten att de motiverade n å gon annan l ö sning ä n den som radior ä ttsutredningen
hade stannat f ö r.

Vad g ä ller tr å ds ä ndningar
till bost ä der var rrassmediekatmitt é ns utg å ngspunkt
att koncessionstv å nget borde g ä lla s ä ndnigar sar,
riktar sig till allm ä nheten. Med uttrycket allm ä nheten menade kaimitt é n - i ö verensst ä mmelse med vad som torde vara normalt spr å kbruk -en ö ppjen
och obest ä nd krets av personer. Kaimitt é n f ö rklarade att
den i v ä sentliga delar kunde st ä lla sig bakom vad radior ä ttsutredningen hade sagt om uttrycket allm ä nheten i samband med tr å ds ä ndningar
till bost ä der.

Emellertid f ö rordade
konmitt é n en ö ppnare h å llning ä n radior ä ttsutredningen
i fr å ga om s ä ndningar i sm å
n ä t. Kaimitt é n framh ö ll
att uttryck som allm ä nheten och sluten krets ä r ganska vaga. Kommitt é n f ö reslog d ä rf ö r att tr å ds ä ndningar som
n å r h ö gst 50 bost ä der alltid skulle f å bedrivas fritt.

Tillst å ndsplikten i
fr å ga om s ä ndningar till st ö rre
mottagarkretsar ä n 50 bost ä der borde enligt komo-iitt é n anknyta till begreppet rund-

131

Prop.
1985/86:109

radios ä ndning
enligt radiolagen. Komnitt é n h ä nvisade i det sammanhanget bl.a. till utg å ngen i Sk ö nstaholmsm å let. Det
var s å ledes inte kommitt é ns mening att ers ä tta begeppet rundradios ä ndning
med gr ä nsen 50 bost ä der utan bara att man i fr å ga om s ä ndningar
till 50 eller f ä rre bost ä der utan vidare skulle kunna fastsl å att s ä ndningarna
inte kr ä vde tillst å nd.

4.1.3
Lagen (1985:677) an lokala kabels ä ndningar

Lagen
(1985:677) om lokala kabels ä ndningar grundar sig san n ä mnts

p å
massmediekommitt é ns bet ä nkande. I vissa avseenden avviker dock

lagen
fr å n vad som f ö reslogs av konmitt é n. Tv å l av
dessa avvikelser

ä r av den karakt ä ren att jag har anledning att h ä r
redovisa dem.

F ö r det f ö rsta
inneb ä r kabels ä ndningslagen i motsats till massmediekoranitt é ns f ö rslag att
det i princip kr ä vs tillst å nd ä ven f ö r s ä ndningar till andra lokaler ä n bost ä der.
Detta fr å ng å ende av konmitt é f ö rslaget
har i regeringens proposition till riksdagen motiverats p å f ö ljande s ä tt av f ö redragande
statsr å det (prop. 1984/85:199 s. 30):

Konmitt é n f ö resl å r att
tillst å nd inte skall kr ä vas f ö r tr å ds ä ndning som inte riktar sig till bost ä der utan
bara till lokaler. F ö rslaget syftar bl.a. till att tillgodose ö nskem å l om att
kunna direkts ä nda fr å n t.ex. idrottsevenemang eller gudstj ä nster
till s ä rskilda lokaler p å andra orter. Jag kan inst ä mma i att
en s å dan f ö r ä ndring vore ö nskv ä rd. En konsekvens av kommitt é ns f ö rslag ä r
emellertid att de regler f ö r inneh å llet som kommitt é n f ö resl å r skall g ä lla f ö r kabels ä ndningar
inte koraner att g ä lla f ö r s å dana s ä ndningar till lokaler. Regeringen har i en
proposition (prop. 1984/85:116) bl.a. f ö reslagit en ä ndring av biograf f ö rordningen. Ä ndringen
inneb ä r att samma regler i fr å ga om f ö rhandsgranskning som g ä ller f ö r
offentlig f ö revisning av biograffilm skall g ä lla f ö r
offentlig f ö revisning av videogram. Om massmediekaimitt é ns f ö rslag
genomf ö rdes skulle vi koima i en situation d ä r reglerna f ö r
offentlig å tergivning av ett och samma program skulle vara
mycket olika beroende p å om det var fr å ga orr, filmvisning eller up,Dspelning av videogram
eller on. tr å ds ä ndning. Ocks å gr ä nsdragningen mellan uppspelning av videogram och tr å ds ä ndning
skulle d å kunna st ä lla till sv å righeter. En s å dan konsekvens kan enligt min mening inte godtas.
Jag ä r d ä rf ö r inte beredd att nu fr å ng å kravet p ä tillst å nd f ö r tr å ds ä ndningar
till lokaler.

F ö r det
andra inneb ä r kabels ä ndningslagen i f ö rhalande till

koimitt é f ö rslaget
och ä ven propositionen att det skett en viss 12

Prop.
1985/86:109

ä ndring av den undre gr ä nsen f ö r tillst å ndsplikten
n ä r det g ä ller s ä ndningar till bost ä der.

I
propositionen f ö reslogs i principiell ö verensst ä mmelse
med kaimitt é bet ä nkandet att kravet p> å tillst å nd f ö r tr å ds ä ndningar
till bost ä der bara skulle g ä lla s ä ndningar
som n å r fler ä n 50 bost ä der. P å hemst ä llan av konstitutionsutskottet (KU 1984/85:37) har
riksdagen ä ndrat detta till "cirka femtio" bost ä der. St ä llningstagandet
har som bakgrund ett motionsyrkande (c) om att kravet pk tillst å nd inte
skulle g ä lla kabeln ä t med h ö gst 250 anslutna hush å ll. KU yttrade i fr å ga om den
undre gr ä nsen f ö r tillst å ndsplikten f ö ljande (s. 13 f):

Utskottet
vill p å peka att f ö rslaget om en h ö jning av undre gr ä nsen f ö r tillst å ndsplikten
fr å n 50 bost ä der som bygger p å massmediekonmitt é ns f ö rslag
till 250 bost ä der h ä nger n ä ra samnan med begreppet rundradios ä ndning
enligt radiolagens definition. I uppdraget till den s ä rskilde
utredaren som skall g ö ra en ö versyn av den radior ä ttsliga lagstiftningen skall
ä ven
ing å att ö verv ä ga hur gr ä nsen mellan tillst å ndspliktiga och icke tillst å ndspliktiga
tr å ds ä ndningar l ä npligen b ö r dras. Med h ä nsyn bl.a. h ä rtill anser sig utskottet inte b ö ra f ö resl å en ä ndring av
lagf ö rslaget i denna del och avstyrker allts å notionen i h ä r
aktuellt avseende. I fr å ga om den f ö reslagna gr ä nsen cm 50 bost ä der anser utskottet att
detta antal b ö r ses som en allm ä n riktlinje vid tillst å ndspr ö vningen
och att kabeln ä mnden om s å ä r befogat till ä upar best ä nmelsen flexibelt.

Utifr å n dessa ö verv ä ganden
har riksdagen gjort en justering av lagtexten betr ä ffande
den undre gr ä nsen f ö r tillst å ndsplikten.

Hur
kabels ä ndningslagen i det nu behandlade h ä nseendet b ö r f ö rst å s f ö refaller
i och f ö r sig kunna diskuteras. Lagtextens ordalag -"cirka femtio bost ä der"
- f å r dock i f ö rsta hand anses inneb ä ra att ocks å vissa s ä ndningar
som n å r fler ä n 50 bost ä der f å r bedrivas fritt, ä ven on de ä r att
anse som rundradios ä ndningar. - Jag skall å terkoima
till den h ä r fr å gan i avsnitt 4.3.3.

4.2
Direktiven

I
mina direktiv framh å lls i det h ä r avseendet att ö versjTien b ö r
resultera i f ö ljande:

133

Prop.
1985/86:109

-
Tillst å r « 3 b ö r inte kr ä vas f ö r tr å ds ä ndningar
till t.ex. kunderna p å ett varuhus, patienterna p å ett
sjukhus eller g ä sterna p å ett hotell, liksom inte heller till passagerare pk olika
f ä rdmedel.

-
Alla direkts ä ndningar
i tr å d fr å n idrottsevenemang, gudstj ä nster,
massm ö ten och andra liknande evenemang till annat ä n bost ä der b ö r vara
fria fr å n krav pk tillst å rx ä och s ä rskilda regler f ö r s ä ndningarnas
inneh å ll. D ä remot b ö r inneh å llsregler kunna g ö ras g ä llande f ö r andra
slag av s ä ndningar till offentliga lokaler.

-
N ä r det g ä ller tr å ds ä ndningar
till bost ä der b ö r dessa omfattas av ett principiellt krav p å tillst å nd
oavsett om bost ä derna innehas med ä gander ä tt,
hyresr ä tt eller bostadsr ä tt. Det uttalas att ett s å dant
tillst å ndskrav f å r anses g ä lla redan idag.

4.3
Ö verv ä ganden
och f ö rslag

4.3.1
Min utg å ngspunkt

Det
ligger utanf ö r mitt uppdirag att ö verv ä ga en s å l å ngtg å ende f ö r ä ndring i
fr å ga om r ä tten att s ä nda i tr å d som den som yttrandefrihetsutredningen har f ö reslagi.t.
Yttrandefrihetsutredningens bet ä nkande bereds f.n. som jag n ä mnt inom,
regeringskansliet och det ä r s å ledes som ett resultat av det arbetet som st ä llningstagandena
till utredningens f ö rslag b ö r ske.

Jag
har i st ä llet att grunda mina ö verv ä ganden p å de bed ö mningar
som riksdagen gjort genom att anta lagen om lokala kabels ä ndningar.
Detta betyder att den principiella utg å ngspxmkten f ö r mig m å ste vara att det ä ven i forts ä ttringen,
å tminstone
tills vidare, skall kr ä vas tillst å nd av offentlig myndighet f ö r att f å s ä nda
Ijudradio- och TV-program i tr å d till allm ä nheten.

4.3.2
S ä ndningar till andra lokaler ä n bost ä der

Det
nuvarande koncessionstv å nget pk radio- och TV-anr å det ä r som framg å tt knutet
till att s ä ndningen ä r att anse som

134

Prop.
1985/86:109

rurv ä radios ä ndning
enligt radiolagen. Den tidigare framst ä llningen har ocks å visat f ö ljande.
Begreppet rundradios ä ndning medf ö r i praktiken att tr å ds ä ndningar
till andra lokaler ä n bost ä der i r ä tt betydande grad f å r bedrivas fritt, medan
motsatsen g ä ller i fr å ga om s ä ndningar till bost ä der. Tv å
offentliga utredningar -radior ä ttsutredningen 1981 och massmediekoranitt é n 1984 -
har ansett att denna skillnad skall markeras ytterligare. Utredningarna har s å lunda f ö reslagit
att krav p å tillst å nd bara skall g ä lla i fr å ga an s ä ndningar
till bost ä der. I 1985 å rs kabel-TV-proposition har f ö redragande
statsr å det inst ä mt i utredningarnas f ö rslag att en s å dan f ö r ä ndring ä r ö nskv ä rd. Att f ö r ä ndringen
skjutits p å framtiden beror pk det kort f ö re
kabel-TV-propositionen framlagda f ö rslaget om filmcensurens utstr ä ckande
till att g ä lla ocks å offentligt visade videogram (prop. 1984/85:116).

inneh å llet i
prop. 1984/85:116 har presenterats i kap. 3 (avsnitt 3.1.2). Mitt f ö rslag i
det kapitlet irmeb ä r i f ö rh å llande till propositionen att biograff ö rordningen
skall utstr ä ckas till att cmfatta ocks å vissa tr å ds ä ndningar
f ö r offentlig f ö revisning av filmer och videogram. Biograff ö rordningens
regler, som g å r ut p å att motverka bl.a. "f ö rr å ande"
och "skadligt upphetsande" framst ä llningar, f ö ruts ä tts allts å komma
att g ä lla ocks å dessa tr å ds ä ndningar. F ö redragandens grundl ä ggande krav i 1985 å rs
kabel-TV-proposition f ö r att slopa tillst å ndstv å nget i fr å ga om. tr å ds ä ndningar
till andra lokaler ä n bost ä der synes d ä rmed ha tillgodosetts.

F ö redragandens
andra krav f ö r en s å dan liberalisering g ä llde problemet med gr ä nsdragningen
mellan uppspelning av videogram och tr å ds ä ndning. Mitt f ö rslag i kap. 3 inneb ä r att denna fr å ga inte
konmer att ha n å gon betydelse n ä r det g ä ller
biograff ö rordningens r ä ckvidd.

I
det stora hela anser jag s å ledes att mina f ö rslag i kap. 3 tillgodoser
de krav som har st ä llts f ö r att man skall kunnna genomf ö ra en
ordning med s ä ndningsfrihet gentemot det allm ä nna i fr å ga om h ä r
aktuella tr å ds ä ndningar.

135

L å t oss
itot denna bakgrund g å igenom direktivens ö nskem å l n ä r det g ä ller tr å ds ä ndningar
till iindra lokaler ä n bost ä der.

Direktiven
g ö r en distinktion mellan tv å grupper av s ä ndningar. F ö r det f ö rsta anges att tillst å nd inte b ö r kr ä vas f ö r s ä ndningar
till t.ex. kunderna p) å ett varuhus, patienterna p å ett
sjukhus eller g ä sterna p å ett hotell, liksom inte heller till passagerare p å olika f ä rdmedel.

Hela
denna grupp av s ä ndningar har i radiolagens f ö rarbeten
uttryckligen - med ur>dantag f ö r s ä ndningar till hotellg ä ster -angetts falla utanf ö r
begreppet rundradios ä ndning och d ä rmed kravet p å tillst å nd. Det ä r allts å endast i fr å ga om s ä ndningar till hotellg ä ster som man sakligt sett
har anledning att ö verv ä ga om det beh ö vs en lag ä ndring f ö r att tillgodose direktivens ö nskem å l.

Direktiven
s ä ger f ö r det arwra att alla direkts ä ndningar
fr å n idrottsevenemang, gudstj ä nster, massm ö ten och andra liknande evenemang till andra lokaler
ä n
bost ä der bor vara fria fr å n tillst å ndstv å ng. Eftersom detta slags s ä rdningar
f.n. i princip ä r tillst å ndspliktiga s å som varande rundradios ä ndningar ä r det h ä r n ö dv ä ndigt med
en lag ä ndring.

Det
enklaste s ä ttet att tillgodose direktivens ö nskem å l skulle
uppenbarligen vara att - som jag redan varit inne p> å - helt
slopa tillst å ndskravet f ö r tr å ds ä ndningar till andra lokaler ä n bost ä der. Fr å gan ä r d ä rf ö r n ä rmast om
det anf ö ras n å gra sk ä l mot en s å dan reform.

Det
ä r
i sammanhanget s ä rskilt en kategori s ä ndningar som intresserar.
Jag t ä nker p å vidares ä ndningar i offentlig milj ö av
kommunikationssatellitdistriouerade filmer och videogram.

Som
framg å r av kap. 3 f ö resl å r jag att biograff ö rordningen av praktiska sk ä l inte
skall g ä lla h ä r. I s å m å tto koraner det allts å att saknas s ä rskilda
inneh å llsreijler f ö r dessa filmer och videogram, otti man slopar kravet p å tillst å nd f ö r att f å
distribuera dem genom rundradios ä ndning till andra lokaler ä n bost ä der.

136

Fr å gan om
inneh å llsregler f ö r satellitdistribuerade filmer och videogram
erbjuder ocks å p> å andra s ä tt s ä rskilda problem. S å som videov å ldslagen ä r
utformad - och av mig f ö ruts ä tts vara utformad -skulle den visserligen formellt
vara till ä mplig h ä r. I verkligheten l ä r det dock bli annorlunda.
Det beror pk att den som i Sverige vidares ä nder en
satellits ä ndning normalt inte torde kunna ö verbevisas
om upps å t eller oaktsamhet i fr å ga om att ge en objektivt sett straffbar extremv å ldsskildring
spridning.

Motsvarande
l ä ge torde f ö religga i fr å ga om framst ä llningar scm objektivt sett ä r
straffbara s å som ö vertr ä delser av gr ä nserna f ö r yttrandefriheten (jfr prop. 1984/85:208 s. 9).

Betydelsen
av de nu n ä mnda omst ä ndigheterna synes dock inte b ö ra ö verdrivas.
Dagens satellitdistribuerade programutbud ä r huvudsakligen avsett f ö r
mottagning i henmen och torde allm ä nt sett vara v ä l f ö renligt med reglerna i t.ex. biograff ö rordningen
och videov å ldslagen. Man b ö r vidare l ä gga m ä rke till
ett f ö rh å llande som n ä mns i direktiven till mig (avsnitt 3.5), n ä mligen
att Sverige och ö vriga medlemsstater i Europar å det har
inlett ett samarbete som syftar till att skapa vissa garantier i fr å ga an
inneh å llet i s ä ndningar till satelliter, de s.k. uppl ä nkarna.
Det kan antas att det internationella samarbetet koraner att leda till att de
som svarar f ö r sammans ä ttningen av satellitprogramutbudet f ö rm å s att
tillgodose sk ä liga anspr å k i fr å gs om att t.ex. undvika extremv å ld.

Vad
betr ä ffar uppl ä nkar som sker fr å n svenskt territorium b ö r ocks å armi ä rkas att
det i mitt uppdrag ing å r att ö verv ä ga fr å gan om s ä rskilda inneh å llsregler. Den fr å gan å terkoimer
jag allts å till senare.

Av
nu anf ö rda sk ä l anser jag att man inte b ö r g ö ra
skillnad i tillst å ndsh ä nseende mella". vidares ä ndningar
av

kommunikationssatellitdistribuerade
filmer och videogram. och andra tr å ds ä ndningar i offentlig milj ö .

Jag
f ö rordar d ä rf ö r att iran helt avskaffar tillst å ndstv å nget f ö r tr å ds ä ndningar
till andre lokaler ä n bost ä der.

137

Prop.
1985/86:109

Jag vill emellertid understryka att jag g ö r denna bed ö mning
mot bakgrund av dagens situation p å
koranunikationssatellitcmr å det och de framtidsplaner som olika
f ö retag har gett till k ä nna. Om det skulle visa sig att verklighesten blir
en helt arman och att det inte g å r att f ö rhindra att deit etableras satellitkanaler med ett
koncentrerat utbud av grovt v å ld - t.ex.
filmer av det slag som i v å rt land inte f å r visas vi ö
biograff ö rest ä llningar - ser jag det som en politisk uppgift att ta initiativ till
att motverka s å dana kanalers spridning i offentlig
milj ö .

4.3.3 S ä ndningar
tilll bost ä der

Fr.o.m, den 1 januari 1986 kaimer tr å ds ä ndningar
till bost ä der, bortsett fr å n vidares ä ndning
av rundradios ä ndningar, att omfattas av kabels ä ndningslagens koncessionssystem, om s ä ndningarna 1) n å r
fler ä n cirka 50 bost ä der och 2) ä r
att anse scm rundradios ä ndningar enligt radiolagen.

Ö nskem å let i direktiven till mig ä r som n ä mnts
att h ä r aktuella s ä ndningar - i ö verensst ä mnelse med vad som f å r anses vara fallet redan idag - b ö r
omfattas av ett principiellt krav p å
tillst å nd oavsett er. bost ä derna innehas med ä gander ä tt, hyresr ä tt eller bostadsr ä tt.

Direktive-n kan inte anses st ä lla n å got krav p å att kabels ä n ö Tiingslagens ordning ä ndras. EJnellertid tillkom direktiven innan riksdagen hade beslutat om
kabels ä ndningslagen. Eftersom jag anser
att det finns sakliga sk ä l f ö r att g å in p å fr å gan om den undre gr ä nsen f ö r
tillst å ndsplikten, k ä nner jag mig d ä rf ö r of ö rhindrad att
g ö ra det.

I och f ö r sig kan
det som jag n ä mnt diskuteras hur man egentligen b ö r f ö rst å riksdagens justering till "cirka" 50 bost ä der. Ä r det
meningen att vissa s ä ndningar som n å r f ä rre ä n 50 bost ä der
skall anses tillst å ndspliktiga? Eller skall best ä nmelsen snarare uppfattas s å att ocks å
vissa s. ä ndningar som n å r fler ä n
50 bost ä der f å r bedrivas fritt trots att de h ö r
anses utg ö ra

138

rundradios ä ndningar
enligt radiolagen? Det sistn ä mnda f ö refaller mest sarmolikt.

Cm
regeln b ö r f ö rst å s p å det s ä ttet uppkoraner emellertid fr å gan i
vilken utstr ä ckning s ä ndningar som n å r fler ä n 50 bost ä der f å r bedrivas fritt.

Hur
beteckningen cirka i kabels ä ndningslagen b ö r f ö rst å s har inte angetts. Slutsatsen m å ste d ä rf ö r bli att
det inte g å r att besvara fr å gan i vilken utstr ä ckning s ä ndningar
som n å r fler ä n 50 bost ä der f å r bedrivas fritt.

EnJigt
min mening ä r det inte tillfredsst ä llande
att en offentligr ä ttslig regel om tillst å ndsplikt
f ö r viss verksamhet har en s å oklar inneb ö rd. Jag tror knappast att man n å gon
annanstans kan finna en tillst å ndsregel som har formulerats p å
motsvarande s ä tt.

S ä rskilt ä r att m ä rka att
den aktuella regeln ä r straffsanktionerad genom best ä nmelsen i
10 § f ö rsta stycket 4 radiolagen. I fr å ga om
lagbest ä mmelser, som, or. de ö vertr ä ds, kan leda till straff, synes det vara s ä rskilt
angel ä get att man bem ö dar sig om tydlighet i utformningen.

Cm
TTian, som massmediekoranitt é n avs å g, vill g ö ra det helt klart att s ä ndningar
som n å r ett begr ä nsat antal bost ä der f å r
bedrivas fritt, b ö r man d ä rf ö r best ä mia antalet p å ett otvetydigt s ä tt.

Vilken
siffra man best ä mmer sig f ö r h ä nger emellertid n ä ra samman med om man ocks å skall
laborera med begreppet rundradios ä ndning eller n å gon ers ä ttning f ö r det f ö r att avgr ä nsa tillst å ndsplikten.

Sar,
skall framg å av avsnitt 4.3.4 ä r det min å sikt att
begreppet rundradios ä ndning i den radior ä ttsliga lagstiftningen b ö r inskr ä nkas s å att det
inte konmer att omfatta n å gra tr å dbundne ö verf ö ringar. Jag vill s å ledes reservera begreppet
rundradios ä ndning f ö r s å dana eters ä ndningar som b ö r anses kr ä va s ä rskilt tillst å nd.

139

Prop.
1985/86:109

vid
en s å dan f ö r ä ndring uppkcraner fr å gan om man i lagtexten i st ä llet b ö r tala om
t.ex. tr å ds ä ndningar som kan tas emot av "allm ä nheten"
i bost ä der. I £ ;itt slutbet ä nkande f ö reslog ju radior ä ttsutredningen detta.

Av
radior ä ttsutredningens uttalanden r ö rande uttrycket allm ä nheten i samband med tr å ds ä ndningar
till bost ä der (se ovan s. 82) framg å r
emellertid att detta uttryck ä r gariska oskarpt i konturerna. Detta pj å pekades
ocks å vid remissbehandlingen av utredningens bet ä nkande.
Till saken h ö r vidare att bed ö mningen i de tveksanma
fallen skulle ankomma inte bara p å den som t ä nker s ä nda utan ä ven p å kabeln ä mnden i samband med tiUst å ndsgivning
och p å å klagare och allm ä n domstol i samband med fr å gan om å tal f ö r brott
mot radiolagen. Det skulle vara olyckligt - inte minst i kabels ä ndningsverksamhetens
uppbyggnadsskede - om det r å dde betydande os ä kerhet r ö raiK ä e tillst å ndskravets
r ä ckvidd.

Jag
har mot denna bakgrund funnit att ö verv ä gande sk ä l talar mot att man anv ä nder sig
av uttrycket allm ä nheten i detta sanmanhang och att det ä r enklast
och b ä st att uteslutande l å ta tillst å ndsplikten anknyta till att det ä r fr å ga om s ä ndningar
som n å r mer ä n ett visst best ä mt , ä ntal bost ä der.

Det
f ö refaller scm om riksdagen ansett att massmediekonmitt é ns och
propositionens f ö rslag till uindre gr ä ns - 50 bost ä der -
varit v ä l sn å lt tilltagen. Man b ö r d ä rf ö r
knappast g å tillbaka till detta antal utan hellre v ä lja en h ö gre
siffra. Samtidigt b ö r det tal man best ä mmer sig f ö r inte
vara s å h ö gt att grunden f ö r det beslutade
koncessionssystemet rycks undan.

Den
enligt Sk ö nstaholmsm å let :fria mottagarkretsen utgjorde som bekant 150
hush å ll. Som jag framh å llit ka-, einsllertid utg å ngen i
detta m å l inte tolkas s å att det generellt skulle vara till å tet att
bedriva tr å ds ä ndningar till bcjst ä der, om, mottagarkretsen ä r begr ä nsad till
150 hush å ll. Huvudregeln f å r snarare anses vara den
motsatta med tanke p å att det mellan Sk ö nstaholmskretens medlemmar r å dde en s å p å taglig -
och antagligen ganska ovanlig - gemenskap.

140

Prop.
1985/86:109

Jag
har kanmit fram till att kravet p å tillst å nd b ö r anknyta till att s ä ndningarna n å r fler ä n 100
bost ä der, s ä ndningar som n å r h ö gst 100 bost ä der b ö r s å ledes f å bedrivas fritt.

Betr ä ffande fr å gan om en
s å dan regel kan anses inneb ä ra n å gon ä ndring i sak av tillst å ndspliktens
omfattning, f å r man inte stirra sig blind p å att 100 ä r ett
dubbelt s å h ö gt tal som 50. Dagens gr ä ns best å r ju inte
bara av kriteriet cirka 50 bost ä der utan ocks å av begreppet rundradios ä ndning.

Det
ä r
allts å ä ven fr å ga om huruvida mottagargruppen kan anses utg ö ra en
sluten krets eller ej. Som tidigare sagts ä r det inte enbart antalet bost ä der som
kan n å s av en kabels ä ndning som avg ö r om mottagarkretsen skall anses sluten. Det ä r dock
uppenbart att en s ä ndning som bara n å r n å gra f å bost ä der inte
kan anses avsedd f ö r allm ä nheten, sannolikt f å r man ocks å s ä ga att
detta g ä ller f ö r flertalet s ä ndningar som n å r f ä rre ä n 50 bost ä der. A andra sidan kan konstateras att bortsett fr å n rena
undantagsfall ä r s ä ndningar som kan tas emot i flera hundra bost ä der att
bed ö ma som rundradios ä ndningar. Mellan dessa relativt klara kategorier
finns en gr å zon d ä r man med ledning av omst ä ndigheterna
i det enskilda fallet f å r bed ö ma om mottagarkretsen ä r sluten
eller ej. Tvekl ö st r ö r en stor del av dessa fall s ä ndningar
som kan tas emot i mellan 50 och 100 bost ä der.

Att
uttryckligen undanta de tveksamna fallen fr å n krav p å tillst å nd irmeb ä r
knappast n å gon entydig utvidgning av det fria s ä ndnings-utrynmet.
Det blir i alla h ä ndelser inte fr å ga om n å gon
betydande utvidgning. Till en viss del blir det tv ä rtom en
inskr ä nkning. S ä ndningarna i Sk ö nstaholmsm å let
skulle ju ha kr ä vt tillst å nd om den av mig f ö reslagna regeln g ä llt. Att
detta blir en effekt av mitt f ö rslag ser jag dock inte son n å gon
betydande ol ä genhet eftersom tillst å nd till
tr å ds ä ndningar kommer att kunna ges i betydande utstr ä ckning
efter den 1 januari 1936.

Den
sakliga inneb ö rden f ö rslaget m å ste i f ö rsta hand anses vara att tillst å ndspliktens
OTifattning blir helt klar. Man slipper g å in p å

141

Prop.
1985/86:109

alla de omst ä ndigheter
som f „ n. m å ste beaktas f ö r att man skall kunna ta st ä llning. Och man kan ge klart besked i f ö rv ä g om en viss
s ä ndning kr ä ver tillst å nd
eller inte.

Det b ö r t.ex. bli helt klart att
boendeformen i det enskilda fallet inte spelar n å gon roll. Cm en s ä ndning n å r fler ä n
100 bost ä der ä r den s å ledes tillst å ndspliktig oavsett om det r ö r sig om hyresl ä genheter,
bostadsr ä ttsl ä genheter, villaboerde etc.

Till uttrycket bost ä der
skall jag å terkomma i sp>ecialmotiveringen
till f ö rslaget till ä ndring i radiolagen.

4.3.4 Den lagtekniska l ö sningen

Mina f ö rslag i detta
kapitel inneb ä r att de radior ä ttsliga etableringsreglerna ä ndras s å
att 1) tr å ds ä ndningar till arvdra lokaler ä n
bost ä der blir helt fria och 2) kravet p å tillst å nd
f ö r tr å ds ä ndningar till bost ä der ä ndras till
att g ä lla s ä ndningar som n å r fler ä n 100 bost ä der.

Nyckelfr å gan n ä r det g ä ller
det lagtekniska genomf ö randet av dessa f ö rslag ä r
begreppet rundradios ä ndning; som jag redan n ä mnt anser jag att detta begrepp inte b ö r omfatta n å gra
tr å dbundna ö verf ö ringar.

I internationell terminologi :menas med uttrycket
rundradio ("broad-casting") endast en viss form av tr å dl ö sa s ä ndningar, dvs. s ä ndningar
i etern. Att radiolagens inneb ö rd ä r en arman beror p å f ö rh å llandena i v å rt land och de st ä llningstaganden som statsmakterna gjorde genom att
anta lagen.

Enligt det till grund f ö r
radiolagen liggande utredningsbet ä nkandet
(SOU 1965:46 Radiolag) skulle begreppet rundradios ä ndning endast avse vissa radios ä ndningar, allts å
s ä ndningar i etern.
Departementschefen ville emellertid (prop. 1966:149 s. 28) "l å ta sam:ra regler g ä lla" vare sig is ä ndningen
sker tr å dl ö st eller med tr å d. Enligt departementschefen borde
d ä rf ö r rundradios ä ndning

142

Prop.
1985/86:109

anv ä ndas san
ett gemensamt begrepp f ö r vissa slags radio- och tr å ds ä ndningar
.

Departementschefen
anf ö rde vidare (s. 29) att programverksamheten p å radio-
och TV-anr å det i v å rt land alltsedan tillkomsten av AB Radiotj ä nst den 1
januari 1925 hade onbes ö rjts av ett enda f ö retag och att det inte borde
ske n å gon ä ndring i den principen. F ö retagets
ensamr ä tt sades b ö ra avse att best ä mma vilka program som skall
f ö rekomma "i rundradios ä ndning fr å n s ä ndare h ä r i landet", dvs. b å de radios ä ndare och
tr å ds ä ndare. Det angavs dessutom (s.32) att f ö retagets
ensamr ä tt i princip ä ven borde omfatta vidares ä ndning av
program.

Att
begreppet rundradios ä ndning i radiolagen ä ven har avseende p å tr å ds ä ndningar
beror s å ledes p å de mediepolitiska v ä rderingar som var f ö rh ä rskande
vid lagens tillkomst.

Visserligen
ä r
det, om man bortser fr å n det mycket speciella fallet med radiotidningar f ö r
synskadade, fortfararv ä e bara Sveriges Radiokoncernens programf ö retag som
f å r bedriva rikst ä ckande s ä ndningar av radio- och TV-program till allm ä nheten.
Men den verklighet som regleras med hj ä lp av de radior ä ttsliga begreppen har ä ndock f ö r ä ndrats,
bl.a. genom, lagen om lokala kabels ä ndningar. Kravet p å tillst å nd f ö r vissa
tr å ds ä ndningar kan uppr ä tth å llas utan
att tr å ds ä ndningar beh ö ver kunna klassificeras sorr. rundradios ä ndningar.

Enligt
min mening ä r det nu ett naturligt steg att begreppet
rundradios ä ndning reserveras f ö r s å dana s ä ndningar
i etern som det kr ä vs s ä rskilt tillst å nd f ö r.

143

Prop. 1985/86:109

5 VISSA KONSEKVENSER AV F Ö RSLAGEN

5.1 Det upphovsr ä ttsliga
skyddet

Den helt ö verv ä gande delen av programmaterialet i radio och TV å tnjuter skydd mot obeh ö rigt utnyttjande genom f ö reskrifterna
i lagen (1960:729) om upphovsr ä tt till
litter ä ra och konstn ä rliga verk (upp*iovsr ä ttslagen, ä ndrad senast 1982:1059) och lagen
(1960:730) om r ä tt till fotografisk bild
(fotografilagen, ä ndrad senast 1982:285).

Det starkaste skyddet f ö r
sina verk har upphovsm ä nnen, dvs. fr ä mst f ö rfattare,
komposit ö rer och konstn ä rer. Lagstiftningen skyddar emellertid ocks å prestationer av fotografer, artister, musiker, sk å despelare, framst ä llare
av ljudupptagningar och radio- och TV-f ö retag.

En upphovsman har ensamr ä tt att best ä mna ö ver bl.a. varje s.k. offentligt framf ö rande av sitt verk (2 § upphovsr ä ttslagen). Ett offentligt framf ö rande kcin ha bl.a. den formen att verket s ä nds ut i radio eller TV till allm ä nheten. Ensamr ä tten
g ä ller d å oavsett ar. uts ä ndningen
ä i- en originaluts ä ndning eller en å teruts ä ndning. Med offentligt framf ö rande j ä mst ä lls framf ö rande
som. i f ö rv ä rvsverksamhet anordnas inf ö r
en st ö rre sluten krets.

Ocks å artister, musiker, sk å desp>elare och andra s.k. ut ö vande konstn ä rer
har ensamr ä tt att best ä mma ö ver uts ä rvdning i radio eller TV av sina prestationer (45 § upphovsr ä ttslagen).
R ä tten OTifattar b å de direktuts ä ndning
och å teruts ä ndning. vad nu sagts g ä ller f ö r s.k, live-framf ö randen. Om originaluts ä ndningen sker p å grundval av en inspelning av framf ö randet f ö religger
d ä reiWt ingen ensamr ä tt utan bara en r ä tt
till ers ä ttning och denna r ä tt g ä ller desutom
bara i fr å ga om ljudupptagningar (47 § upphovsr ä ttslagen).
vid å teruts ä ndning g ä ller
inte ens n å gon r ä tt till ers ä ttning - vare sig f ö r den ut ö vande
konstn ä ren eller f ö r framst ä llaren
av ljudupptagningen.

144

Radio- och TV-f ö retag
har en ensamr ä tt att best ä mma ö ver å teruts ä ndning
av deras uts ä ndningar (48 § upphovsr ä ttslagen).

Fotografer, slutligen, har en ensamr ä tt att visa sina bilder offentligt, exempelvis i
TV-s ä ndning till allm ä nheten (1 § fotografilagen).

Att n ä rmare beskriva det upphovsr ä ttsliga regelsystemet faller utanf ö r ramen f ö r
det h ä r bet ä nkandet; jag f å r h ä nvisa till de redog ö relser som
har l ä mnats i radior ä ttsutredningens slutbet ä nkande (SOU 1981:19) Ö versyn av radiolagen, avsnitt 2.9, i den av en nordisk arbetsgrupp
utarbetade rapporten (NU 1983:12) Nabolands-TV i kabel och i massmediekaimitt é ns bet ä nkande
(SOU 1984:65) Via satellit och kabel, s ä rskilt
avsnitten 7.2.2 och 7.2.7. Det kan ocks å
n ä mnas att det i en inav.
justitiedepartementet utarbetad promemoria (Ds Ju 1985:7) Å teruts ä ndning
av radio- och TV-program har lagts fram f ö rslag
till l ö sning av vissa upphovsr ä ttsliga fr å gor
i samband med tr å dl ö s eller tr å dbunden å teruts ä ndning
av radio- och TV-program i Sverige.

Jag vill d ä remot i
korthet ber ö ra f ö rh å llandet mellan mina f ö rslag i kap. 4 och den upphovsr ä ttsliga lagstiftningen.

Ocks å radior ä ttsutredningen behandlade f ö rh å llandet
mellan radior ä tten och den upphovsr ä ttsliga lagstiftningen. Bl.a. framh ö ll utredningen (SOU 1981:19 s. 66) att
radiolagstiftningen tillkoimit och utformats fr å n helt andra utg å ngspunkter ä n den upphovsr ä ttsliga
lagstiftningen. Medan det f ö rra
regelkonplexet hade koimit till av offentligr ä ttslige h ä .nsyn, bl.a, f ö r att s ä kerst ä lla en rationell anv ä ndning av tillg ä ngliga radiofrekvenser, syftade
upphovsr ä ttslagstiftningen till att skydda
vissa kategorier av r ä ttighetshavare mot obeh ö rigt utnyttjande av deras prestationer. Upphovsr ä ttslagstiftningen var s å ledes av privatr ä ttslig
natur. Med h ä nvisning till detta fann
utredningen att de olika r ä ttigheterna enligt den upphovsr ä ttsliga lagstiftningen inte n ö dv ä ndigtvis beh ö vde p å verkas av ä ndringar i ra ä iolagstiftningen.

10 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 109

145

I ett
avseende skulle dock enligt utredningen dess f ö rslag f å en direkt inverkan p å den upphovsr ä ttsliga
lagstiftningen. Det g ä llde bed ö mningen av vilka radio- och TV-f ö retag som borde f å m ö jlighet att anv ä nda
sig av den s.k. avtalslicensen i 22 §
andra stycket upphovsr ä ttslagen och motsvarande regel i 9
S fotografilagen. Avtalslicensbest ä nmelserna
ä r till ä mpliga p å svenskt
radio- och TV-f ö retag resp, svenskt TV-f ö retag som regeringen best ä mner, dvs, - enligt vad som framg å r av 15 § f ö rordningen (1961:348) med till ä mpningsbest ä nmelser
till upphovsr ä ttslagen och fotografilagen -
programf ö retag som avses i 5 § f ö rsta stycket
radiolagen,

Avtalslicensbest ä mnelserna
kan s å ledes anv ä ndas av Sveriges Radio-koncernens programf ö retag men inte av exerrpelvis de sammanslutnirvgar
som s ä nder in ä rradio. Utredningen framh ö ll att man om 5 §
radiolagen ä ndrades m å ste g ö ra en bed ö mning huruvida avtalslicensbest ä imelserna borde f å
till ä :ipning p å de f ö retagskategorier
som avs å g,5 med utredningens f ö rslag till ä ndring
i 5 § r ä diolagen.

Radior ä ttsutredningen
p å pekade slutligen att
avtalslicensbest ä mnelserna genom, dess f ö rslag skulle f å minskad
r ä ckvidd d ä rigenom att kravet p å tillst å nd f ö r tr å ds ä ndningar endast skulle g ä lla
s ä ndningar till bost ä der. 1 fr å ga
om tr å ds ä ndningar till andra lokaler ä n
bost ä der r ö rde det sig enligt utredningen oi:tast om ö verf ö ring av
enstaka evenemang d ä r det borde vara l ä tt att tr ä ffa
erforderliga avtal och inte, som i den vanliga s ä ndningsverksamheten, om roassutnyttjande av verk och prestationer,
vilket kan motivera s ä rskilda regler f ö r att s ä kra
tillg å ng till materialet. Den angivna
konsekvensen syntes d ä rf ö r utredningen inte vara ä gnad
att inge bet ä nkligheter.

Upphovsr ä ttsutredningen
(Ju 1976:02) kcMnenterade i sitt rem.issyttrande radior ä ttsutr « ingens
nu å tergivna synpunkter. Utredningen f ö rklarade att den delade radior ä ttsutredningens uppfattning att ä ndringar i fr å ga
om de radior ä ttsliga begreppen inte borde f å n å gri: direkta
upphovsr ä ttsliga konsekvenser. Betr ä ffande recjlerna om avtalslicens i

146

uppihovsr ä ttslagen och fotografilagen h ö ll

upphovsr ä ttsutredningen med om att en ä ndring i 5 §
radiolagen skulle f å f ö ljder betr ä ffande vilka radio- och TV-f ö retag som skall omfattas av avtalslicensbest ä nmelserna. Det var enligt upphovsr ä ttsutredningen av vikt att denna konsekvens uppm ä rksammades. Upphovsr ä ttsutredningen f ö rklarade slutligen att den inte
hade n å gon erinran mot st ä llningstagandet att avtalslicensbest ä mnelserna endast borde g ä lla i fr å ga
om tr å ds ä ndningar till bost ä der.

Mina f ö rslag i kap.
4 ansluter sig i sak mycket n ä ra till
radior ä ttsutredningens f ö rslag. Vad utredningen uttalat om de upphovsr ä ttsliga konsekvenserna av dess f ö rslag g ä ller
i lika h ö g grad om mina f ö rslag och uttalandena f å r anses alltj ä mt
vara relevanta.

Scm framg å r av kap. 4
anser jag att den undre gr ä nsen f ö r tillst å ndsplikten
n ä r det g ä ller tr å ds ä ndningar till bost ä der skall vara 100 bost ä der. Jag
vill d ä rf ö r ocks å n å got ber ö ra f ö ljderna fr å n upphovsr ä ttslig synpunkt av det f ö rslaget.

Begreppet offentligt framf ö rande i upphovsr ä tten b ö r ses mot bakgrund av att upphovsmannens r ä tt principiellt omfattar alla framf ö randen som. inte ä ger
rum inf ö r helt slutna kretsar. Det betyder
att en radior ä ttsligt fri tr å ds ä ndning
mycket v ä l kan vara f ö rbeh å llen
upphovsmannens ensamr ä tt. Det g ä ller oavsett om man till grund f ö r bed ö mningen l ä gger g ä llande
radior ä tt, kabels ä ndningslagen i dess nuvarande lydelse eller mitt f ö rslag. 1 f ö rsta
hand vill jag d ä rf ö r h ä vda att mitt f ö rslag till undre gr ä ns, dvs. 100 bost ä der, inte p å verkar det skydd som upphovsm ä n och visse andra kategorier har enligt den upphovsr ä ttsliga lagstiftningen.

Jag ä r emellertid inte fr ä mmande f ö r
att r ä ttighetshavarna och deras
organisationer skalle kunna h ä vde att den
nya gr ä nsbest ä mningen kan medf ö ra
vissa praktiska ol ä genheter f ö r dem. Utift å n
kabels ä ndningslagens nuvarande undre gr ä ns - cirke 50 bost ä der j ä mte att det ä r fr å ga om.

147

rundradios ä ndning - kan de k é mske
f ö rmodas inskr ä nka sin r ä ttighetsbevakning
till dem som s ä nder med st ö d av tillst å nd
enligt lagen. Med mitt f ö rslag s ä ger de sig kanske d ä remot att fler radior ä ttsligt fria
s ä ndlningar skulle vara f ö rem å l f ö r deras ensamr ä tt
och att det s å ledes skulle kr ä vas en st ö rre
bevakning av den fria sektorn fr å n deras
sida.

Ä ven
om detta resonemang skulle ha fog f ö r
sig anser jag dock, att det inte representerar n å gon v ä gande inv ä rv ä ning mot
mitt f ö rslag. De radior ä ttsliga reglernas utformning kan inte baseras i f ö rsta hand p å
ö nskem å let att underl ä tta f ö r r ä ttighetshavarna att bevaka sina
intressen. Bl,a, kan det ju erinras om att yttrandefrihetsutredningen f ö reslagit att det inte alls skall kr ä vas tillst å nd
av myndighet f ö r att f å bedriva tr å ds ä ndningar till allm ä nheten. F ö r ö vrigt tror jag att det ä ven fr å n r ä ttighetshavarsynpunkt
m å ste vara en f ö rdel att radior ä ttens
tillst å ndsregler g ö rs klarare och enklare att till ä mpa ä n vad som, ä r fallet idag.

5.2 Radiotidningar f ö r
synskadade

En radiotidning ä r
enligt 1 § lagen (1981:508) om radiotidningar
ett radioprogram av visst slag som ä r
avsett f ö r synskadade och s ä nds i "i rundradios ä ndning", dvs. s å v ä l eters ä ndning som tr å ds ä ndning.

Mitt f ö rslag i kap.
4 inneb ä r att begreppjet rundradios ä ndning bara skall avse en viss form av eters ä ndningar och inte n å gra tr å ds ä ndningar. Om. det f ö rsla.get
genomf ö rs och radiotidningslagen inte ä ndras, blir s å ledes
f ö ljden att begreppjet radiotidning f å r en sn ä vare
irmeb ö rd ä n idag. Mot denna bakgrund har jag ö verv ä gt or. det ä r
p å kallat att anpassa
radiotidningslagen till rvitt f ö rslag
<sr. att inskr ä nka rundradios ä ndningsbegreppet. Jag menar emellertid att det inte
finns n å got omedel'Dart behov av en s å dan anpassning.

Syftet med radiotidningslagen ä r i f ö rsta hand
att m ö jligg ö ra att dagstidningars inneh å ll
skall kunns ö verf ö ras till

148

synskadade
genom radios ä ndningar, dvs. eters ä ndningar. Det bet ä nkande av
radior ä ttsutredningen som ligger till grund f ö r lagen heter f ö ljdriktigt
(Ds U 1980:12) Radios ä nda dagstidningar.

Taltidningskaimitt é n (U
1982:05) har i sitt bet ä nkande (Ds U 1984:8) Cm St ö d till
radio- och kassettidningar tagit upp fr å gan om kabeldistribution av radiotidningar. Komnitt é n har d ä rvid
pekat p å en metod med s ä ndning av datorlagrad text, den s.k.
RAPS/RATS-metoden. Metoden, som befinner sig p å ett inledande f ö rs ö ksstadium,
inneb ä r f.n. att textmaterialet eters ä nds. Komnitt é n framh å ller emellertid att i b ö rjan av
1990-talet, d å kabel-TV-n ä t och teledata/videotex m å h ä nda har f å tt en
stor onfattning, kan s å dana s ä t i kombination med syntetiskt tal vara ett b ä ttre
medium f ö r distribution av inneh å llet i
dagstidningar till synskadade.

P å grund av
vad taltidningskaimitt é n s å lunda uttalat kan fr å gan om kabeldistribution av
dagstidningars inneh å ll till synskadade inte anses vara aktuell under
den n ä rmaste framtiden. F.n. b ö r det d ä rf ö r inte m ö ta n å gra bet ä nkligheter att enbart l å ta radiotidningslagen
g ä lla eterdistribuerat material.

Qn
utvecklingen motiverar detta, kommer jag att ta upp denna fr å ga p å nytt i
slutbet ä nkandet.

Prop. 1985/86:109

149

Prop. 1985/86:109

6 SPECIAI>CTIVERING TILL
FÖRFATININGSFÖRSLAGEN

6.1 Förslaget till lag om ändring i
radiolagen (1966:755)

1 S

Vissa ä ndringar f ö resl å s i fr å ga om definitionerna av begreppen radios ä ndning, tr å ds ä ndning och rundradios ä ndning. Vidare f ö resl å s att paragrafen i viss utstr ä ckning
disponeras om.

Fr å n saklig synpunkt inneb ä r f ö rslaget att
begreppet rundradios ä ndning reserveras f ö r radios ä ndningar.
En tr å ds ä ndning skall allts å inte kunna
vara en rundradios ä ndning. Sk ä leh f ö r detta har
behandlats i avsnitt 4.3.4.

Ö vriga
ä ndringsf ö rslag r ö rande
begreppiedefinitionerna ä r av redaktionell natur.

Till fr å gan om det
kan anses p å kallat med ytterligare
terminologiska ä ndringar avser jag att å terkomra i slutbet ä nkandet.

Genom f ö rslaget att
tr å ds ä ndringar inte skall kunna utg ö ra
rundradios ä ndningar, anser jag det vara mest f ö ljdriktigt att l å ta
definitionen av rundradios ä ndning f ö lja omedelbart eftger definitionen av radios ä ndning och s å ledes
f ö re definitionen av tr å ds ä ndning (jfr
SOU 1965:46 s. 7).

5 §

Enligt den nuvarande regeln i f ö rsta stycket ä r
tillst å ndsplikten f ö r s ä ndningsverksamhet
avh ä ngig av att s ä ndningarna g ä ller
"radioprogram i rundradios ä ndning".
P å det s ä ttet ka-, tillst å ndsplikten
inte best ä mias m man,
san jag tidigare f ö reslasit, vill att begreppet rundradios ä ndning bara skall avse en viss form av radios ä ndningar men att det ä nd å skall kr ä vas tillst å nd
f ö r vissa tr å ds ä ndningar. I
sistn ä mnda .avseende m å ste ma." d å
ha en s ä rskild regel. I st ä llet f ö r
vad sorr. nu f ö reskrivs b ö r man allts å
ha tv å

150

Prop.
1985/86:109

regler, en f ö r
rundradios ä ndningarna i den nya betydelsen (f ö rsta stycket) och en f ö r de tillst å ndsplliktiga tr å ds ä ndningarna
(andra stycket).

Fr å n saklig synpiunkt inneb ä r mitt f ö rslag
ä ndringar endast vad g ä ller tr å ds ä ndningarna. Krav p å tillst å nd f ö resl å s g ä lla s ä ndningar som n å r "fler ä n
etthundra bost ä der", under det att s ä ndningar som n å r
h ö gst detta antal bost ä der liksom s ä ndningar
som tas emot i andra lokaler ä n bost ä der avses f å
bedrivas fritt. Betr ä ffande sk ä len f ö r derma l ö sning f å r
jag h ä nvisa till den allm ä nna motiveringen (avsnitten 4.3.2 och 4.3.3).

Med den angivna metoden att best ä mma de tillst å ndspliktiga
tr å ds ä ndningarna p å kallar emellertid uttrycket bost ä der uppm ä rksamhet.
Den fr å gan vill jag d ä rf ö r ta upp nu.

Principen att anknyta tillst å ndspliktens omfattning till att det r ö r sig om s ä ndningar som n å r mer ä n
ett visst antal bost ä der ä r i och f ö r sig redan kn ä satt eftersom lagen om lokala kabels ä ndningar inneh å ller
en s å dan regel (4 § ). I f ö rarbetena
till den best ä mmelsen har uttalats bl.a. f ö ljande (prop, 1984/85:199 s. 62):

Med
bostad f ö rst å s vad som i vanligt spr å kbruk
betecknas son s å dan, dvs. fr ä mst villor, l ä genheter
och fritidsbost ä der. Ocks å l ä genheter i
s.k. servicehus och liknande inr ä ttningar
inbegrips, dvs. d ä r m ä nniskor bor varaktigt, v ä sentligen
p å saima sj ä lvst ä rx ä iga s ä tt som i
andra bostadsl ä genheter. Att s ä ndningen dessutom kan tas emot i n å gon enstaka samlingslokal i ett bostadshus b ö r inte g ö ra
s ä ndningen tillst å ndspliktig. Bostadsbegreppet omfattar inte
exenpelvis sjukhus, f ä ngelser eller hotellrum.

Dessa
uttalanden f ö ranleder inga inv ä ndningar fr å n
m.in sida. Fr å gan ä r endast om man har anledning att f ö rs ö ka precisera uttrycket bost ä der ytterligare.

Jag tror att det s ä rskilt
ä r gr ä nsdragningen mellan hotell och fritidsbost ä der som tilldrar sig intresse. Tanken ä r ju att s ä ndningar
till hotellrum skall f å bedrivas helt fritt, medan
fritidsbost ä der skall r ä knas som bost ä der
i den radior ä ttsliga lagstiftningens mening.

151

Prop.
1985/86:109

I lagen (1966:742) om hotell- och pjensionatr ö relse, som ä r
till ä mplig p å s å dan
verksamhet, avses d ä rmed yrkesm ä ssig verksamhet med ä ndam å l att tillhandah å lla tillf ä llig
m ö blerad bostad. Det anges dock att
lagen bl.a. inte giiller bostad som tillhandah å lls som ett led i verksamhet f ö r
v å rd, tillsyn, utbildning eller
uppfostran. Med hotell eller pensionat avses i lagen byggnad eller l ä genhet, vari hotell- eller pensionatr ö relse drivs.

Boende i en tillf ä llig
m ö blerad bostad som n å gon i yrkesm ä ssig
verksamhet har tillhandah å llit den boerv3e, b ö r i enlighet med vad nu sagts i allm ä nhet anses falla utanf ö r uttrycket bost ä der i radiolagens mening ä ven om det r ö r
sig om en ensligt bel ä gen stuga eller en stuga i en
stugby eller liknande. Om det d ä remot r ö r sig om en s å dan
tillf ä llig bostad, som den boende sj ä lv disponerar ö ver
genom att han t.ex. ä ger huset eller l ä genheten, b ö r
det i princip anses r ö ra sig om en bostad vid till ä npningen av radiolagen. Det torde ä ven g ä lla om huset
eller l ä genheten ä r f ö rem å l f ö r s.k.
andels ä gande, dvs. av varje anv ä ndare bara kan nyttjas under en begr ä nsad tid i taget.

Jag vill dock inte bestrida att det kan finnas
undantagsfall. Ett exempel ä r
studentbost ä derna. Det framst å r inte som onaturligt att s ä ga att ett studentrum kan vara en tillf ä llig m ö blerad
bostad som tillhaiK ä ah å lls i yrkesm ä ssig verksamhet. De son hyr
studentrum eller studentl ä genheter f å r dock i allm ä nhet
anses vara bosatta d ä r - jfr 12 och 15 SS folkbokf ö ringsf ö rordningen
(1967:198). Hotell-och pensionatr ö relselagen
torde inte g ä lla i fr å ga om studentbost ä der.
Mot denna bakgrund b ö r studentbost ä der anses i princip utg ö ra bost ä der
vid till ä npningen av radiolagen.

5 § ä r f.n. uppdelad i sex stycken. Varje ny s ä ndningsverksamhet som det under senare å r ö ppnats f ö r har medf ö rt
att paragrafen sv ä llt ut. Jag anser att lagtexten
blir mera ö versk å dlig om de fyra sista styckena f å r
bilda en s ä rskild paragraf, 5 a § . Den nya 5 § b ö r s å ledes endast
irmeh å lla motsvarigheterna till nuvarande
paragrafs f ö rsta och andra stycken.

152

Prop.
1985/86:109

Genom
att det nuvarande f ö rsta stycket delas upp i tv å stycken,
koraner nuvarande arv3ra stycke att bilda paragrafens tredje stycke. I det
stycket f ö resl å s endast ä ndringar av formell och redaktionell natur. I stort
sett st ä nmer den f ö reslagna lydelsen ö verens med radior ä ttsutredningens
f ö rslag.

5 a §

F ö rsta
stycket motsvarar nuvarande 5 § tredje stycket. F ö rslaget att begreppet
rundradios ä ndning endast skall g ä lla en viss form av radios ä ndningar
p å kallar en viss jusering av texten. Det ä r s å ledes
inte n ö dv ä ndigt att framh å lla att det skall r ö ra sig om
en "tr å dl ö st" mottagen rundradios ä ndning.
Vidare synes uttrycket att programmen skall ha "upptagits p å " en
centralantennanl ä ggning inte vara helt lyckat. Jag f ö resl å r att man
i st ä llet talar on program som har "tagits emot i" en s å dan anl ä ggning.

Andra
stycket motsvarar nuvarande 5 ,S fj ä rde stycket. Med mitt f ö rslag
till ä ndrad rundradios ä ndningsdefinition skulle det vara en ö vertydlighet
att tala om rundradios ä ndningar "fr å n radios ä ndare".
De citerade orden b ö r d ä rf ö r utg å .

Fj ä rde
stycket motsvaras av 5 § sj ä tte stycket och har justerats med h ä nsyn till
mitt f ö rslag om koncessionsplikten p å
tr å ds ä ndningsomr å det.

Paragrafen
f ö resl å s f å beteckningen 5 a § beroende p å att det
i flera lagar - radiotidningslagen, n ä rradiolagen och kabels ä ndningslagen
- s ä gs att 6 och 7 sS radiolagen inte g ä ller de verksamheter som
avhandlas i dessa lagar. Orr. paragrafen kalides 6 § skulle
det allts å kr ä vas ytterligare lag ä ndringar, vilket synes on ö digt med
h ä nsyn till att radiolagstiftningen skall ses ö ver i sin
helhet.

6
§

F.n.
heter det i f ö rste stycket bl.a. att programf ö retag
skall beakta att en vidst ä rckt yttrandefrihet och informationsfrihet

11 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 109

153

skall r å da i
"rundradion". Mitt f ö rslag till ä ndrad rundradios ä ndningsdefinition g ö r att
uttrycket rundradion inte kan avse b å de radios ä ndningar a:h tr å ds ä ndningar.
Jag f ö resl å r d ä rf ö r att uttrycket rundradion ers ä tts med
orden "ljudradion och televisionen".

Ö vriga f ö reslagna ä ndringar ä r av redaktionell natur.

1 S

Den
föreslagna utformningen av första stycket avses göra det helt klart att
radionämndens befogenhet inte endast omfattar efterhandsgranskning av
innehållet i £;ända program, utan också kan avse frågan huruvida frånvaron av
progrem av viss art är förenlig med bestänmelserna i 6 S radiolagen och
programföretagets avtal med staten. Radionämnden tog upjpi detta när den
yttrade sig över radiorättsutredningens slutbetänkande och hänvisade till att
nämnden tolkade 2 § första stycket förordningen (1978:482) med instruktion för
radionämnden p>å det sättet.

I
andra stycket föreslås endast redaktionella ändringar.

8 S

De
sakliga ö verv ä gandena bakom den f ö reslagna utformningen å terfinns
i den allm ä rma notiveringen (avsnitten 3.3.3 - 3.3.5).

Censurf ö rbudet i
f ö rsta stycket skyddar f.n. alla "radioprogram". Ett
radioprogram kan emellertid ocks å vara en tr å ds ä ndnings inneh å ll. Om vissa tr å ds ä ndningar
- i motsats till vad som g ä ller idag - skall underkastas censur, ä r det
inte m ö jligt med ett kateogriskt censurf ö rbud som anknyter till begreppet radioprograri. Jag
f ö resl å r att det kategoriska censurf ö rbudet f å r g ä lla
"radios ä ndningars inneh å ll". I ö vrigt f ö resl å s i dette
stycke ett par redaktionella ä ndringar.

Det
nya andra stycke sorr, jag f ö resl å r ä r helt och h å llet en spseg é lbild av f ö rslaget till ä ndring i biograf f ö rordningen.

154

Prop. 1985/86:109

Inneb ö rden av
den f ö reslagna regeln ä r s å ledes att det f ö r tr å ds ä ndningarnas
del skall g ä lla censurf ö rbud s å sncirt man koraner utanf ö r det omr å de som
biograff ö rordningen omfattar. N ä r det g ä ller
biograff ö rordningens f ö reslagna omfattning, f å r jag h ä nvisa
till den allm ä nna motiveringen (avsnitt 3.3.4).

Det
f ö reslagna nya tredje stycket beror p å att begreppen vidares ä ndning
och egens ä ndning inte definieras i radiolagen utan i lagen om
lokala kabels ä ndningar. En h ä nvisning till dessa definitioner synes n ö dv ä ndig.

Det
nuvarande andra stycket har f å tt bilda paragrafens fj ä rde
stycke. Det har bara ä ndrats redaktionellt.

Genom
mitt f ö rslag om censur f ö r vissa tr å ds ä ndningar anser jag det motiverat med en upplysning
h ä rom i radiolagens censurf ö rbudsregel. En s å dan upplysning l ä mnas i
det nya femte stycket.

10

Enligt
f ö reskriften i f ö rsta stycket 4 kan man straffas om man "s ä nder
radioprogram i rundradios ä ndning utan att irmeha tillst å nd till s å dan s ä ndning".
Denna regel m å ste ä ndras om rundradios ä ndning upph ö r att
vara ett gemensamt begrepp f ö r vissa former av radio-och tr å ds ä ndningar.

Jag
f ö resl å r att den straffbara handlingen helt enkelt f å r best å i att
nan "s ä nder radioprogram utan att ha r ä tt till
det". D ä rmed å syftas ingen ä ndring i sak.

Ö vriga ä ndringar som f ö resl å s ä r av redaktionell natur.

6.2
F ö rslaget till lag ar. ä .ndring i f ö rordnigen (1959:348)

med
s ä rskilda best ä nmelser om biograff ö rest ä llningar
m.m.

1 §

F ö rslagen
har kommenterats utf ö rligt i den allm ä nna motiveringen (avsnitt
3.3.4), till vilken jag f å r h ä nvisa.

155

Prop.
1985/86:109

6.3 F ö rslaget till lag om ä ndring i
radioansvarighetslagen (1966:756)

1
S

Den
ä ndring
som f ö resl å s f ö ljer av f ö rslaget till ä ndring i 5 §
radiolagen.

6.4
F ö rslaget till lag om ä ndring i lagen (1978:487) om

pliktexemplar
av skrifter och ljud- och bildupptagningar

11
§

Ä ven detta f ö rslag f ö ljer av f ö rslaget till ä ndring i 5 S

radiolagen.

6.5
F ö rslaget till lag om ä ndring i lagen (1981:485) om

f ö rbud mot
spridning av filmer och videogram med v å ldsinslag

4
S

S å som punkt
1 f ö resl å s lyda i prop. 1984/85:116 skall videov å ldslagen
inte g ä lla offentliga f ö revisningar av biograffilm eller videogram
"som. avses i' biograf f ö rordningen.

Derma
lydelse ä r inte helt inv ä ndningsfri men synes ä nd å kunna
accepteras utifr å n den f ö ruts ä ttning som propositionen bygger pk, n ä mligen
att biografforordningen inte skall g ä lla n å gra

tr å ds ä ndningar.

Mitt
f ö rslag i kap. 3 inneb ä i att tr å ds ä ndningar i vissa fall skall underkastas censur.
Detta finner jag notivera att videov å ldslagens aktuella regel f ö rtydligas.
Jag f ö resl å r att best ä mielsen

156

Prop. 1985/86:109

formuleras
s å att lagen inte g ä ller offentliga f ö revisningar av biograffilm
eller videogram "som omfattas av kravet p å f ö rhandsgranskning
i" biografforordningen.

I
fr å ga om punkt 2 f ö resl å s endast den ä ndring som f ö ljer av att jag har flyttat 5 S tredje stycket
radiolagen till 5 a § f ö rsta stycket samma lag.

6.6 F ö rslaget till lag om ä ndring i lagen (1985:677) om
lokala kabels ä ndningar

1
§

(Dm
begreppet rundradios ä ndning inte skall g ä lla n å gra tr å ds ä ndningar,
m å ste det ers ä ttas med n å gonting f ö r att kabels ä ndningslagens till ä npningsomr å de skall
kunna anges. Jag f ö resl å r att till ä npningsomr å det uttrycks med orden "lokala tr å ds ä ndningar
av radioprogram som n å r fler ä n etthundra bost ä der (lokala kabels ä ndningar)".

Det
kan sj ä lvfallet diskuteras om denna definition av begreppet lokala kabels ä ndningar ä r den l ä npligaste.
Jag anser dock att definitionen ä r godtagbar f.n. och avser att å terkaima
i denna och andra definitionsfr å gor i samband med att jag redovisar mina slutliga f ö rslag om
radiolagstifningens utformning.

Betr ä ffande
uttrycket bost ä der f å r jag h ä nvisa till specialmotive-ringen till f ö rslaget
till ä ndring i 5 S radiolagen.

2
§

Den
enda ä ndring scm f ö resl å s ä r att begreppet rundradios ä ndning
tas bort fr å n f ö rsta stycket.

4 S

Regeln
om tillst å ndspliktens omfattning kan utformas enklare genorr.
att den fria zonen f ö r s ä ndningar till bost ä der anges redan i 1 S-

12 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 109

157

Prop.
1985/86:109 15 S

Den
f ö reslagna ä ndringen f ö ljer av att jag flyttat 5 S tredje stycket
radiolagen till 5 a § f ö rsta stycket samma lag.

6.7 F ö rslaget till f ö rordning cm armring i f ö rordningen
(1978:482) med insitruktion f ö r radion ä mnden

2
§

I
f ö rsta stycket f ö resl å s ä ndringar beroende pk dels den ä ndring
som f ö resl å s i fr å ga om begreppet rundradios ä ndning,
dels f ö rslaget till ä ndring i 5 S radiolage:n.

158

Prop. 1985/86:109

INNEHALL Sid.

Sammanfattning..............................................................
46

F ö rfattningsf ö rslag..........................................................
50

1.
F ö rslag till lag om ä ndring i
radiolagen (1966:755)........... 50

2.
F ö rslag till lag an ä ndring i
f ö rordningen (1959:348)

med
s ä rskilda best ä mmelser om biograff ö rest ä llningar
m.m 59

3. F ö rslag
till lag om ä ndring i radioansvarighetslagen

(1966:756).............................................................
61

4.
F ö rslag till lag om ä ndring i
lagen (1978:487) om pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar
63

5.
F ö rslag till lag om ä ndring i
lagen (1981:485) om f ö rbud

mot
spridning av filmer och videogram med v å ldsinslag..... 64

6.
F ö rslag till lag om ä ndring i
lagen (1985:677) om lokala kabels ä ndningar 66

7.
F ö rslag till f ö rordning
om ä ndring i f ö rordningen

(1978:482)
med instruktion f ö r radion ä mnden................ 69

1
INLEDNING..............................................................
70

2
GRUNDLAGSBEST Ä MMELSER
OM YTTRANDEFRIHETEN, INFORMATIONSFRIHETEN OCH CTESFRIHEEN 72

3
VIDEOCENSUREN, TRAdS Ä NDNINGARNA OCH
RADIOLAGENS CENSUR-F Ö RBUD 75

3.1
Bakgrund................................................................. .... 75

3.1.1
G ä llande r ä tt.................................................. .... 75

3.1.2
Framlagda f ö rslag............................................ .... 82

3.1.3
Utredningen (U 1985:10) om å tg ä rder mot
v å ldsskildringar i r ö rliga bilder 91

3.1.4
1984/85 å rs riksm ö tes
beslut om radio- och TV-s ä ndningar i kabeln ä t 92

159

Prop. 1985/86:109 Sid.

3.2 Direktiven................................................................................ ..... 95

3.3 Ö verv ä ganden och f ö rslag...................................................... 96

3.3.1
Min uppgift.................................................................... 96

3.3.2
Utg å ngspunkter f ö r
ö verv ä gandena............................. 98

3.3.3
Radiolagens tr å ds ä ndningsbegrepp
och prop.

1984/85:116................................................................ ..... 99

3.3.4 Vilka tr å ds ä ndningar b ö r
biograff ö rordningen

omfatta?....................................................................... 104

3.3.5 Vilka tr å ds ä ndningar b ö r radiolagens censur

f ö rbud avse?................................................................. 115

4 FRIA OCH TILLSTANDSPLIKTIGA TR Ä DS Ä NDNINGAR................. 118

4.1 Bakgrund................................................................................. ... 118

4.1.1
G ä llande r ä tt................................................................ 118

4.1.2
Framlagda
utredningsf ö rslag....................................... 123

4.1.3
Lagen
(1985:677) cm lokala kabels ä ndningar............. 132

4.2 Direktiven................................................................................ 133

4.3 Ö verv ä ganden och f ö rslag...................................................... .. 134

4.3.1
Min utg å ngspunkt......................................................... 134

4.3.2
S ä ndningar till andra lokaler ä n bost ä der.................... .. 134

4.3.3
S ä ndningar till bost ä der............................................... .. 138

4.3.4
Den lagtekniska
l ö sningen........................................... .. 142

5 VISSA KONSEKVENSER AV F Ö RSLAGEN ................................... .. 144

5.1
Det upphovsr ä ttsliga skyddet................................................. 144

5.2
Radiotidningar
f ö r synskadade................................................ 148

6 SPBCIAIOTIVERING TILL P Ö RFATTNINGSE Ö RSLAGEN............... .. 150

6.1
F ö rslaget till lag om ä ndring i radiolagen (1966:755).............. .. 150

6.2
F ö rslaget till lag om ä ndring i f ö rordningen (1959:348)

med s ä rskilda best ä mmelser om biograff ö rest ä llningar m.m... .. 155

6.3 F ö rslaget till
lag om ä ndring i radioansvarighetslagen

(1966:756)............................................................................. .. 156

6.4 F ö rslaget till lag om ä ndring i lagen (1978:487) om

pliktexemplar av skrifter och ljud- och bildupptagningar......... .. 156

160

Prop. 1985/86:109 Sid.

6.5
F ö rslaget till lag om ä ndring i
lagen (1981:485) om f ö rbud mot spridning av filmer och videoprogram med v å ldsinslag......................................
156

6.6
F ö rslaget till lag on ä ndring i
lagen (1985:677) om

lokala
kabels ä ndningar............................................... 157

6.7 F ö rslaget
till f ö rordning om ä ndring i f ö rordningen

(1978:482)
med instruktion f ö r radion ä mnden................ 158

161

Bilaga 2 Prop.
1985/86: 109

Sammanställning av remissyttrandena över
radiolagsutredningens delbetänkande (Ds U 1985:12) Kabelsändningarna och
videocensuren

1 Remissinstanserna

Över
radiolagsutredningens delbetänkande (Ds U 1985: 12) Kabelsändningarna och
videocensuren har remissyttranden efter anmodan avgivits av Justitiekanslern
(JK), hovrätten över Skåne och Blekinge, televerket, statens biografbyrå,
radionämnden, juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet,
statskontoret, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,
upphovsrältsutredningen (Ju 1976:02), taltidningskommittén (U 1982:05) och
organisationskommittén (U 1985:08) för kabel- och närradionämnderna.

Remissyttranden har vidare avgivits av Svenska
kommunförbundet, Sveriges Radio AB (SR), Svenska arbetsgivareföreningen (SAF),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), DlK-förbundet, Konstnärliga och litterära
yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Föreningen IFPI- VIDEO (IFPl-VIDEO),
Förhandlingsgruppen för kabel-TV, Esselte AB (Esselte), Industriförvaltnings AB
Kinnevik (Kinnevik), Svenska tidningsutgivareföreningen (TU), Sveriges
Filmuthyrareförening, Sveriges smalfilm och videogramdistributörers förening.
Folketshusföreningarnas riksorganisation. Riksföreningen Våra Gårdar, HSB:s
riksförbund ek. för. (HSB), Riksbyggen ekonomisk förening, Sveriges
bostadsrättsföreningars centralorganisation (SBC), Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag (SABO), Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges
villaägareförbund i ett gemensamt yttrande. Hyresgästernas riksförbund,
Sveriges riksidrottsförbund. Svenska kyrkans centralstyrelse och Sveriges
hotell- och restaurangförbund.

Ett
yttrande har också kommit in från Synskadades riksförbund.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har bifogat
yttranden från Göteborgs stadskansli samt de altmännyttiga bostadsföretagen AB
Göteborgshem, Göteborgs stads bostads AB och Familjebostäder i Göteborg AB.

Till Svenska kommunförbundets yttrande är fogat en
reservation av företrädarna för centerpartiet och en reservation av
företrädarna för moderata samlingspartiet och folkpartiet.

2 Allmänna synpunkter

Utredningens
förslag godtas helt eller i huvudsak av ett stort antal remiss

instanser. JK, hovrätten över Skåne och Blekinge, televerket, statens

biografbyrå, radionämnden, juridiska fakulietsnämnden vid Stockholms

universitet, statskontoret, riksrevisionsverket, länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län. Svenska kommunförbundet (majorUeten), SAF, KLYS,

IFPl-VIDEO, Sveriges FUmuthyrareförening, Folketshusföreningarnas

riksorganisation. Riksföreningen Våra Gårdar, HSB, Riksidrottsförbundet 162

och
Svenska kyrkans centralstyrelse tillstyrker förslagen helt eller i huvud- Prop.
1985/86: 109 sak eller lämnar dem utan erinran. Några av dessa remissinstanser
har avvikande mening i enstaka delfrågor eller redovisar tveksamhet från
principiella utgångspunkter. Den delfråga som har föranlett de flesta synpunkterna
är gränsdragningen för tillståndspliktiga trådsändningar till bostäder.

Inledningsvis redovisas remissinstansernas
synpunkter på utredningsförslagens förhållande till övrig lagstiftning och
till frågor om yttrandefrihet och filmcensur.

Några remissinstanser påpekar att den
radiorättsliga lagstiftningen är komplicerad och svåröverskådlig. Enligt
hovrätten över Skåne och Blekinge kan förslaget godtas som ett provisorium i
väntan på en mer genomgripande reglering med syfte bl. a. att uppnå större
överskådlighet och klarhet. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms
universitet har en liknande uppfattning. Fakultetsnämnden anför att
svårigheterna beror på att det radiorättsliga regelverket för närvarande lämnar
oklara besked i åtskilliga fundamentala frågor och att det alltjämt saknas ett
helhetsgrepp på de rättsfrågor som hänför sig till moderna former för etersänd
eller trådbunden programverksamhet. Radionämnden, organisationskommittén för
kabel- och närradionämnderna. Svenska kommunförbundet (majoriteten) och SR
understryker också förslagets karaktär av övergångslösning i avvaktan på en mer
genomgripande översyn.

Även statens biografbyrå anser att de föreslagna
reglerna är komplicerade. Biografbyrån anser sig dock ha goda möjligheter att
ge klarläggande besked till dem som vänder sig till byrån för att få råd om vad
som gäller i enskilda fall.

KLYS menar att det rättsläge som föranlett delbetänkandet
är oklart framför allt på grund av att lagstiftning i olika frågor har skett
brådstörtat och utan tillräckligt hänsynstagande till konsekvenserna av olika
åtgärder. KLYS anser att utredningens förslag undanröjer de tekniska
ofullkomlig-heterna, men hade samtidigt föredragit att man hade låtit frågorna
vila till dess ett förslag om en ny yttrandefrihetsgrundlag föreligger och
blivit behandlat av riksdagen.

Några remissinstanser ställer sig principiellt
tvekande eller avvisande till

filmcensuren, men godtar ändå förslaget som ett provisorium. Juridiska

fakulietsnämnden vid Stockholms universitet menar att den analys som

skall företas av utredningen om åtgärder mot våldsskildringar i rörliga

bilder strängt taget borde ha föregått det nu framlagda förslaget. Fakultets

nämnden finner att starka skäl talar för att en ordning med innehållsregler

utan krav på förhandsgranskning bör övervägas också för offentlig före

visning av filmer och videogram. SAF anser att förslaget, genom att det

innebär vidgade möjligheter till censur, går i en från principiella utgångs

punkter felaktig riktning. När SAF lämnar förslaget utan erinran fram

håller föreningen samtidigt att den betraktar förslaget som en temporär

lösning i avvaktan på en mera övergripande behandling av yttrandefrihets

frågorna. IFPI-VIDEO och Sveriges filmuthyrareförening betonar att de

anser att vuxencensuren helt bör avskaffas och ersättas med en ordning

med ansvarig uthyrare och efterhandsprövning i domstol. De kan accepte- 163

ra de föreslagna
förändringarna, men betonar deras karaktär av övergångs- Prop. 1985/86: 109
lösning.

TU hänvisar till att föreningen i sitt yttrande
över yttrandefrihetsutredningens betänkande (SOU 1983:70) Värna
yttrandefriheten föreslagit att den nuvarande filmcensuren för vuxna skulle
avskaffas. Mot bakgrund av denna sin uppfattning motsätter sig TU utredningens
förslag om förhandsgranskning av vissa trådsändningar.

Några remissinstanser uttalar på olika sätt sitt
stöd för filmcensuren. Svenska kyrkans centralstyrelse anlör att filmcensuren
bör finnas kvar och utvidgas till att omfatta även försäljning och uthyrning av
videogram. Riksföreningen Våra Gårdar uttalar sitt stöd för
biografförordningens regler om förhandsgranskning av offentligt visade filmer
och videogram.

TCO hänvisar till ett kongressuti:alande där det
krävs att gällande lagstiftning till skydd för barn och ungdom utvidgas till
att också omfatta videofilmer.

3 Videocensuren och trådsändningarna

Utredningen
föreslår att förhandsgranskning enligt biografförordningen skall krävas för
trådsändningar som gäller offentlig förevisning av filmer och videogram.
Vidaresändningar av rundradiosändningar eller sändningar från satelliter i fast
trafik samt egensändningar som också sker till bostäder med stöd av tillstånd
enligt radiolagen eller i enlighet med bestämmelserna i lagen om lokala
kabelsändningar föreslås dock inte omfattas av biografförordningen. För dessa
sändningar föreslås att censurförbudet i 8 § radiolagen fortfarande skall
gälla.

De flesta remissinstanser som särskilt har berört
förslagen i denna del tillstyrker dem eller lämnar dem utan erinran. IFPI-VIDEO
och Sveriges filmuthyrareförening understryker dock att de tillstyrker
förslagen under förutsättning att de endast innebär att de regler i
biografförordningen som gäller fr, o. m. den 1 januari 1986 blir verkningsfulla
och att de inte innebär några ytterligare inskränkningar för filmer och
videogram.

KLYS ger uttryck för en kluven inställning till
förslagen. Å ena sidan innebär de att lagstiftningen på det sätt som går har
anpassats till statsmakternas önskemål, å andra sidan är det oroande att
området för censur utvidgas.

TU anser att någon censur inte bör få förekomma av
trådsändningar som gäller offentlig förevisning för vuxna av filmer och
videogram.

Några remissinstanser diskuterar de föreslagna
undantagen, dvs. att fortsatt censurförbud bör gälla för rundradiosändningar,
sändningar från satelliter i fast trafik och egensändningar.

Förhandlingsgruppen för kabel-TV tillstyrker
förslagen till den del de rör förbud mot censur av program som utgör
vidaresändning och egensändning till bostäder. Också Folketshusföreningarnas
riksorganisation tillstyrker förslagen medan HSB lämnar dem utan erinran.

Svenska kommunförbundet (majoriteten) tillstyrker
förslaget till undan

tag för rundradiosändningar. I fråga om vidaresändning av sändningar från

satelliter i fast trafik har förbundet förståelse för de praktiska svårigheter 164

som motiverar undantaget.
Förbundet betonar att frågan om innehållet i Prop. 1985/86:109
satellitsändningar bör lösas genom internationella överenskommelser och önskar
att man från svensk sida söker åstadkomma internationellt bindande
konventioner, i första hand med berörda europeiska stater. Förbundet har också
förståelse för undantaget för egensändningar, men anser att utvecklingen bör
följas noga. Också Svenska kyrkans centralstyrelse hänvisar till de strävanden
som förekommer bl. a. i Europarådet för att undvika extremvåld i
sateUitprogram. Sverige bör också i framtiden med kraft understödja sådana
strävanden.

Utredningens förslag innebär att inga särskilda
innehållskrav skall gälla för direktsändningar till andra lokaler än bostäder.
1 detta ingår att förhandsgranskning inte skall krävas vid återgivning i en
sådan sändning av en inspelning av något som har inträffat under själva
sändningen. Riksidrottsförbundet anser att förhandsgranskning inte heller bör krävas
vid sändning av ett bandat program som tidigare har gått i direktsändning.

I några remissyttranden diskuteras för vilka slag
av visningar som förhandsgranskning skall krävas. Svenska kommunförbimdet
(majoriteten) anser att man i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör överväga
om inte visning på varuhus, restauranger och hotell bör jämställas med
offentlig förevisning. I detta sammanhang bör också frågan om undantag från förhandsgranskning
prövas, t. ex. för utbildningsändamål eller vetenskapliga ändamål. Också
Riksidrottsförbundet menar att informations- och utbildningsprogram bör vara
undantagna från förhandsgranskning.

IFPI-VIDEO menar att det inte står helt klart att
offentlig visning av videogram inte omfattar exempelvis visning inom ett hotell.
Av själva lagtexten borde framgå om en förevisning eller trådsändning är
underkastad censur. I andra hand bör det anges tydligare i motiven. Esselte
har en liknande uppfattning.

Utredningens förslag innebär att tillstånd för
trådsändningar enligt radiolagen eller lagen om lokala kabelsändningar endast
skall krävas för sändningar som når fler än 100 bostäder. Censurförbud skall
enligt förslaget gälla endast för trådsändningar för vilka tillstånd krävs.

SR motsätter sig att företag inom SR-koncernen åläggs
förhandsgranskning vid sändningar enbart för offentlig förevisning eller i
kombination med sändning till ett lägre antal bostäder än 100. SR anser att
censur-förbud bör gälla för alla sändningar från programföretag som har
tillstånd att sända enligt radiolagen oberoende av vart sändningsverksamheten
riktas. Förhandsgranskning bör inte heller förekomma när ett företag inom
SR-koncernen anordnar visning av filmer eller videogram i samband med allmänna
sammankomster eller offentliga tillställningar. Det regelverk som gäller för
programföretagen och det ansvar som åvilar dessa företag utgör tillräckliga
villkor för att uppnå det som eftersträvas med förhandsgranskningen. Juridiska
fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och KLYS anser också att SR-koncernens
företag skall vara undantagna från censur i all verksamhet som de ägnar sig åt.

165

4 Fria
och tillståndspliktiga trådsändningar P™P- 1985/86:109

Förslaget att trådsändningar till andra lokaler än
bostäder skall få bedrivas utan tillstånd tillstyrks eller lämnas utan erinran
av samtliga remissinstanser som berör frågan med undantag av SR. Svenska
kyrkans centralstyrelse noterar med tillfredsställelse att framtida
direktsändningar från gudstjänster föreslås bli fria från tillståndstvång.
Enligt Riksidrotlsförbundel är det väsentligt att trådsändningar av radio- och
TV-program till allmänheten i offentliga lokaler kan genomföras utan att
särskilt tillstånd behöver inhämtas vid varje enskilt tillfälle. Sveriges
hotell- och restaurangförbund anför att någon tillståndspliktig trådsändning
inte kan anses föreligga om videofilmer trådsänds till olika anläggningar inom
en hotellkedja.

SR menar att om
sändningsmöjligheterna i tråd släpps helt fria så kommer den ekonomiska
konkurrensen att medföra risker i form av inskränkningar, särskilt vad gäller
sportsändningar, i den mångfald i utbudet som i dag är tillgänglig för alla
genom SR: s programföretag. För att tillgodose den stora allmänhetens intressen
behövs enligt SR även i fortsättningen ett regelsystem som innebär krav på
tillstånd för sändningar till andra lokaler än bostäder.