Prop. 1985/86:113

Regeringens proposition 1985/86:113

om lokalisering av grundskollärarlinjen

m. m.;

Prop. 1985/86:113

beslutad
den 27 februari 1986.

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har lagits upp i bifogade utdrag av regeringsproiokoll
för de åtgärder och de ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar OlofPalme

Bengt
Göransson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås alt utbildningen på grundskollärariinjens båda grenar
skall anordnas vid högskolan för lärarutbildning i Slockholm, universiteten i
Linköping, Lund, Göteborg och Umeå samt högskolan i Karlstad. Utbildning
enbart på den gren som skall vara inriktad mot undervisning i grundskolans
tidigare årskurser föreslås anordnas vid högskolorna i Falun/Borlänge,
Jönköping, Kristianstad, Växjö, Luleå och Sundsvall/ Härnösand saml utbildning
enbart på den gren som skall vara inriktad mol undervisning i grundskolans
senare årskurser vid universitetet i Uppsala.

Utbildningen
på ämneslärarlinjerna - för undervisning i gymnasieskola och vuxenutbildning -
föreslås anordnas vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm samt vid
universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.

För
läsåret 1987/88 föreslås vissa begränsningar i antagningen vid berörda
universitet och högskolor. Sålunda skall antagning till mellanstadielärarlinjen
göras endasl vid högskolorna i Gävle/Sandviken och Kalmar. I fråga om ämneslärariinjerna
skall antagning göras enbart till den malema-tisk-naturvetenskapliga linjen.
Frigjorda resurser skall i försia hand användas för fortbildning av
lärarutbildare och för förberedelse- och utvecklingsarbete i anslutning lill
reformen.

1 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 113

Utbildningsdepartementet Prop. 1985/86: ii3

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1986

Närvarande:
Statsministern Palme, ordförande, statsråden I. Carlsson, Lundkvist. Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson. Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg.
Hellström, Wickbom. Johansson. Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
slatsrådet Göransson

Proposition om lokalisering av grundskollärarlinjen m.m.

1 Bakgrund

Riksdagen
beslutade vid 1984/85 års riksmöte om en ny lärarutbildning för grundskolan (prop.
1984/85: 122, UbU 31, rskr. 366). Utbildningen skall organiseras som en allmän
utbildningslinje inom högskolan, grundskollärarlinjen. Linjen skall ha två
skilda inriktningar eller grenar, som jag i likhet med universitets- och
högskoleämbetet (UHÄ) benämner dem i fortsättningen. Grenen för undervisning i lidigare
årskurser eller årskurserna I l.o.m. 7 - T-grenen - skall omfatta 140 poäng
och innehålla fördjupade siudier i matematik och naturorienterande ämnen eller
i svenska och samhällsorienterande ämnen. Grenen för undervisning i senare årskurser
eller årskurserna 4 l.o.m. 9 - S-grenen - skall omfatta fyra alternativa
specialiseringar, en mot samhällsorienterande ämnen om 180 poäng, en mot naturorienterande
ämnen om 180 poäng, en mot svenska och två främmande språk om 180 poäng samt en
mot praklisk-esleliskt ämne tillsammans med svenska, matematik eller språk om
140, 160 eller 180 poäng. Lärare för grundvux och lärare i svenska som andraspråk
skall utbildas på en variant av grundskollärarlinjen.

Regeringen
uppdrog ijuli 1985 at UHÄ all förbereda genomförandel av den nya
lärarutbildningen ocli därvid bl. a. utarbeta förslag till lokalisering av grundskollärarlinjen
och än>nesliiiarlinjerna, vilka senare, när den nya grundskollärarutbildningen
införs, kommer all vara avsedda enbart för gymnasieskola och vuxenutbildning.

UHÄ
redovisade denna del av uppdraget i november 1985. Förslaget finns tillgängligt
i utbildningsdepartementets ärende, dnr 3714/85.

Jag
kommer nu att ta upp frågor om lokalisering av grundskollärarlinjen och
ämneslärarlinjerna samt frågor som rör begränsning av antagningen till vissa
lärarutbildningar inför läsåret 1987/88. Jag avser atl senare föreslå regeringen
att under nästa riksmöte återkomma lill riksdagen i frågor som rör dels
huvudinnehållet i grundskollärariinjen, dels fortbildningen av lärare.

2
Allmänna utgångspunkter p- '- "

Inledningsvis
vill jag ange några allmänna utgångspunkter för mina ställningstaganden.

2.1 En ny utbildning

Den
nya lärarutbildningen för grundskolan, grundskollärarlinjen, skall ersätta
tidigare klasslärarutbildningar och ämneslärarutbildningar för grundskolan. I
förhållande till dessa utbildningar kommer grundskollärarlinjen att vara
annorlunda inte bara lill sin struktur utan också i vissa avseenden till sitt
innehåll. Den kompetens som i dag finns vid universitet och högskolor med
lärarutbildning kommer därför att i viss utsträckning behöva förändras eller
kompletteras, UH.Ä framhåller således att utbildningen på T-grenen på ett hell
annat sätl än nuvarande klasslärarutbildning kommer alt kräva tillgång till
kvalificerad och forskarulbildad personal.

Den
lärarutbildningsorganisalion som finns i dag kom till i stort sett under
utbyggnaden av lärarutbildningen under 1960-talet. En stor del av lärarutbildarna
har arbetat i organisationen sedan denna lid men kommer att gå i pension under
det närmaste årtiondet. Enligt uppgifter som UHÄ har inhämtat kommer drygt 20%
av dem att uppnå pensionsåldern under de närmaste sju åren. Detla betyder atl den
kompelens som dessa lärarutbildare står för måsle ersättas inom några få år.

Vad
jag nu har sagt visar alt utbildningsorganisationen slår inför sådana
förändringar all del finns skäl atl mera förutsättningslöst pröva frågan om var
den nya grundskollärarlinjen skall etableras.

2.2 Dimensioneringen av lärarutbildningen

Statsrådet
Göransson har i årets budgetproposition redogjort för elevminskningen i
grundskolan och de konsekvenser denna förändring har för lärarbehovet under de
närmaste åren (prop. 1985/86:100, bil 10 s 14—19). Av redovisningen framgår all
det under resten av 1980-lalet och första hälften av 1990-talel sannolikt
kommer alt finnas övertaliga lärare men all situationen kommer atl förbättras
under senare delen av 1990-lalel lill följd av bl, a, en ökning i antalet
pensionsavgångar.

Lärare
utbildade på grundskollärarlinjen kan beräknas komma ut på arbetsmarknaden
först år 1992. Detla innebär alt elt ställningstagande i dimensioneringsfrågan
för grundskollärariinjen påverkar tillgången på lärare försl från och med
nämnda år.

UHÄ
redovisar som utgångspunkt för sina lokaliseringsförslag plane-ringslal för
såväl den nya grundskollärariinjen som ämneslärarlinjerna för perioden
1988/89-2002/03. Redovisningen bygger på prognosmalerial från statistiska
centralbyrån (SCB) och planeringsunderlag från skolöverstyrelsen (SÖ).

På
grundval av detta underiag redovisar UHÄ för perioden 1988/89-

1991/92 elt årligt rekryteringsbehov av omkring 1000 lärare för grundsko

lan och gymnasieskolan, molsvarande nuvarande klass- och ämneslärare. 3

För en övergångsperiod omfattande liden 1992/93-1995/96
ökar rekryte- Prop. 1985/86: 113 ringsbehovet från ca 1 000 till ca 3 200
lärare per år. På lång sikt beräknas behovet vara relativt konstant och ligga
strax över 3000 lärare per år.

UHÄ utgår från att det finns en belydande osäkerhet i
fråga om ett rekryteringsbehov som gäller en så lång tid, UHÄ har därför för de
aktuella perioderna redovisat planeringstal i form av intervall för olika
linjer m.m, enligt följande.

1988/89-89/90

1990/91-91/92

1992/93-2002/03

Grundskollärariinjen:

T-grenen

700-1
100

1
100-1600

1600-2000

S-grenen

700-1
100

1
100-1600

1600-2000

varav
med praklisk-estetiska

ämnen

250-350

350-500

500-900

Ämneslärariinjerna

350-400

400-800

800-1 000

Med hänsyn till alt det under de närmaste åren troligen
kommer alt finnas ett visst överskott av utbildade lärare förordar UHÄ alt man
vid planeringen av grundskollärarlinjen utgår från följande rikttal för
antagning till linjen,

1988/89 1989/90 1990/91 1991/92

T-grenen 700 1000 1.300 1500

S-grenen 700 800 1200 1400

För egen del vill jag stryka under att det hittills har
visat sig förenat med slora svårigheter atl med större säkerhet och på längre
sikt förutse utvecklingen inom bl. a. denna del av arbetsmarknaden. Från
lärarutbildningens synpunkt är det viktigt att dimensioneringen och därmed
basen för utbildningsorganisationen blir så stabil som möjligt. De
förändringar av dimensioneringen som från tid till annan mäste göras fär inte
bli alltför drastiska. Detla är angelägel inte bara av organisatoriska skäl utan
också med hänsyn till de enskilda och deras möjligheter att planera sitt
utbildningsval.

Antalet nybörjarplatser bör även fortsättningsvis
bestämmas i anslutning till det årliga budgetarbetet. De beräkningar av den
framlida dimensioneringen som UHÄ har redovisat är dock enligt min uppfattning
väl ägnade att ligga till grund för de överväganden om lokaliseringen som nu måsle
göras.

2.3 Kvalitetsfrågor

Jag har tidigare erinrat om att den kompelens som nu finns
vid universitet och högskolor med lärarutbildning kommer att behöva förändras
och förstärkas. Jag har också framhållit viklen av att basorganisationen blir
så stabil atl den tål framlida dimensioneringsförändringar, Kravel på kvalitet
i utbildningen måste, som UHÄ framhåller, väga tungt när lokaliseringsfrågan
avgörs. Stor hänsyn måsle las till möjligheterna att bygga upp en
utbildningsorganisation med god kvalitet avseende såväl de ämnesleore-

tiska delarna av
lärarutbildningen som de pedagogiska, metodiska och Prop. 1985/86: 113
praktiska delarna.

För
att grundskollärarutbildningens karaktär av en linje skall markeras bör
principen vara atl de båda grenarna så långt möjligt etableras vid en och samma
högskoleenhet. De kan därigenom planeras tillsammans och kurserna kan i så slor
utsträckning som möjligt vara gemensamma. Vidare är del nödvändigl att la till
vara den kompetens som finns eller utan alltför slora kostnader kan utvecklas
vid de enheter som i dag har utbildning som svarar mot hela eller en del av den
nya utbildningen, I delta sammanhang måste särskilt de universitet och
högskolor beaktas som har ämnesteore-lisk kompetens för ämneslärarutbildningen.
Även till sådana enheter som har utbildning i praklisk-estetiska ämnen som skall
kunna ingå i grundskollärarlinjen måsle hänsyn tas, inte minst med tanke på de
investeringar som ofta är förenade med utbildning i dessa ämnen. Samband vad
beträffar innehåll och karaktär finns självfallel också med andra
lärarutbildningar, både dem för barnomsorgen och dem för gymnasieskolan och
vuxenutbildningen. Även detla perspektiv behöver beaktas i den fortsatta
planeringen för den nya grundskollärarutbildningen liksom möjligheterna till
samverkan med annan utbildning inom högskolan.

Basorganisationens
storlek spelar en stor roll för utbildningens kvalitet, särskilt vid de
högskolor där endast utbildning på T-grenen blir aktuell.
Utvecklingsmöjligheterna för en utbildning blir bättre om det finns flera lärare
inom ell område. Antalet studerande får heller inte vara för litet om studiemiljön
skall bli god.

I
ett stabilt planeringsläge bör utbildningen från denna utgångspunkt enligt UHÄ:
s mening lokaliseras på ett sådant sätt att de minsta högskolorna får en
planeringsram på uppemot 100 nyböriarplatser på T-grenen. Under en övergångslid
kan del emellertid vara acceptabelt med etl lägre anlal nybörjarplatser
beroende bl. a. på möjligheterna till samverkan med barnomsorgsutbildningen.
Eftersom den totala dimensioneringen under de två till tre första åren enligt
UHÄ: s förslag skall ligga mellan 700 och I 100 nyböriarplatser räknar UHÄ med
att den önskvärda planeringsramen 100 skall kunna uppnås försl på längre sikt.

För
egen del finner jag del vanskligt all fastslå ell bestämt antal studerande
eller årsstudieplatser som nödvändigl för att kunna upprätthålla en god
kvalitet i utbildningen. Med den frihet som finns lokalt att lägga upp utbildningen
kan möjligheterna till samverkan med andra utbildningar tas lill vara på olika sätl.
Samtidigt kan också andra vägar finnas för att ge utbildning av god kvalitet.
Det antal platser som UHÄ angett som det ideala får mot denna bakgrund enligt
min mening ses som en faktor bland andra all beakta i den fortsalla
planeringen.

2.4 Skolväsendets behov

Del
är önskvärt att lärarutbildningen i växande utsträckning fungerar som

en stimulans för skolans utveckling. De tankar om högskolan som en

resurs och en bas för skolutvecklingen som presenterades i bl. a. proposi

tionen om skolforskning och personalutveckling (prop. 1980/81:97. UbU 5

37.
rskr. 385) har enligt min uppfattning ännu inte slagit igenom i tillräcklig Prop.
1985/86: 113 utsträckning. Universitet och högskolor med lärarutbildning bör i
fortsättningen kunna tjäna som centra för kunskapsutvecklingen inom skolväsendet.
Jag tänker då såväl på den praktiska lärarkunskap, som tidigare utvecklades i
anslutning till försöks- och demonstralionsskolorna, som på den kunskapsuppbyggnad
som sker genom forsknings- och utvecklingsarbete. Huvudansvaret för
utvecklingsarbetet inom skolväsendet ligger på lokal nivå, på skolenheter och
skolstyrelser, men det är angeläget att högskolan kan verka initierande och
stödjande i sådana projekt bl. a. genom att medverka med sin kompetens och
bidra till alt sprida erfarenheterna inte minst i anslutning till
grundutbildningen och fortbildningen. Om lärarutbildningen skall kunna fungera
på detta sätt är del enligt min mening nödvändigt att den vid vatje berörd
universitet och högskola har en sådan omfattning att expertkunskap kan finnas
såväl ämnesmässigl som pedagogiskt och didaktiskt saml att utbildningen mer än
dagens klasslärarutbiid-ning kan stödja sig på forskarutbildade lärare.

Högskoleorganisationen
är en viktig bas också för fortbildningen av lärare. Under de närmaste åren
kommer särskilda fortbildningsinsatser atl behövas för att ge lärare som är
utbildade enligt nuvarande eller tidigare ordning en kompelens som svarar mol
den som lärare med den nya utbildningen kommer all få, Detla gäller såväl
högstadiets lärare, som behöver bredda sin kompetens (jfr UbU 1984/85:31 s 20),
som nuvarande klasslärare som behöver fördjupa sina kunskaper främst inom det malema-tisk-nalurvelenskapliga
områdel. Dessa krav på fortbildning kan inte mötas enbart genom alt
lärarutbildningen får en bred geografisk spridning. Varie enhet med
lärarutbildning kommer nämligen inte ensam alt kunna täcka de behov av
kompetens som kommer att finnas för atl t. ex, bredda ämneslärarnas kunskaper.
I stället måsle behoven mötas genom samarbete mellan högskoleenheterna i en
region och genom spridning av fortbildningen till kommunema.

2.5 Utbildningen i ett regionalt perspektiv

Lärarutbildningen
har varit den bas på vilken flertalet högskolor utanför universitetsorterna
byggt sin kompetens. Utifrån denna bas har många av dem utvecklat och befäst
sin roll i den regionala utvecklingen. Deras verksamhei har således successivt
kompletterats med utbildningar inom framför alll de ekonomiska och tekniska
områdena. Vid många av de berörda högskolorna ulgör dock lärarutbildningen
alltjämt den dominerande verksamheten. En fortsalt utveckling mol en mera
differentierad verksamhet måste här komma till stånd om högskolorna i ökad
utsträckning skall kunna bidra till den regionala utvecklingen.

För
atl man skall åstadkomma en sådan differentiering och samtidigt

erbjuda högskoleutbildning med god kvalitet är det viktigt med en viss

arbetsfördelning mellan olika universitet och högskolor. Därigenom kan

förutsättningar skapas för kreativa miljöer för lärare och studerande. Det

är nödvändigt att noga pröva frågan om lärarutbildning även i fortsättning

en kan vara basen för verksamhelen vid så många högskolor som i dag. 6

Frågan
om vid vilka universitet och högskolor den nya grundskollärarlinjen skall
etableras måste därför sättas in i ell större sammanhang, där del gäller atl ta
ställning lill hur utbildningen vid bl. a. de nyss berörda högskolorna skall
utvecklas.

Vissa
typer av högskoleverksamhet — framför allt inom de tekniska och ekonomiska
områdena - har slor betydelse för utvecklingen av näringslivet inom resp.
region och kan bidra till att öka antalet arbetstillfällen inom olika delar av
näringslivet. Lärarutbildningen har jämfört med andra högskoleutbildningar
begränsade möjligheter alt skapa nya arbetstillfällen i en region, delta även
om all högskoleutbildning i sig är personalinlensiv. Vid planeringen av
lärarutbildningen måste i stäUet målet att förse alla delar av landet med
utbildade lärare tillmätas slor vikt. Erfarenheterna under de senasie åren har
visat att del varit förenat med slora svårigheter atl få behöriga lärare till
vissa delar av landet, medan andra delar har haft relativt god tillgång på
lärare. Den låga rörligheten hos de nyutbildade lärarna är alltså en faktor som
måste las med i planeringen. De utbildade lärarna kan stanna kvar i regionen
endast i den utsträckning som det finns lediga tjänster inom skolväsendet eller
andra arbetstillfällen av motsvarande slag.

Prop.
1985/86:113

3 Lokalisering av grundskollärarlinjen

Mitt
förslag: Jag föreslår atl utbildning på grundskollärariinjens båda grenar fr.
o. m. läsåret 1988/89 anordnas vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm,
vid universiteten i Linköping, Lund, Göteborg och Umeå och vid högskolan i
Karlstad. Utbildning på enbart linjens T-gren föreslår jag skall anordnas vid
högskolorna i Falun/Borlänge, Jönköping, Kristianstad, Växjö, Luleå och Sundsvall/Härnösand
samt utbildning på enbart linjens S-gren vid universitetet i Uppsala. Mitt
förslag innebär atl utbildning på grundskollärarlinjen inte kommer att
anordnas vid två av de högskolor som i dag har klasslärarutbildning, nämligen
högskolorna i Gävle/Sandviken och Kalmar.

UHÄ:s
förslag överensstämmer med milt förslag utom såviti avser anordnande av
utbildningen vid högskolorna i Gävle/Sandviken, Jönköping och Kalmar. UHÄ avser
nämligen atl i anslagsframställningen för budgetåret 1987/88 återkomma till
frågan om utbildning på grundskollärariinjens T-gren skall anordnas vid dessa
högskolor. Del är dock enligt UHÄ:s uppfattning inte aktuellt atl anordna utbildningen
där förrän läsåret 1990/91.

Skälen
för mitt förslag: De universilel och högskolor som jag föreslår i fortsättningen
skall anordna utbildning på grundskollärariinjens båda grenar har i dag såväl
klasslärarutbildning som ämneslärarutbildning. Där finns den ämnesteoretiska
kompetens som är viktig för utbildningen på hnjen, samtidigt som det finns
förutsättningar för att utveckla det samband mellan de olika grenarna som jag i
det föregående har understrukit betydel-

sen av. För Stockholms del
förutsätter jag då att högskolan för lärarutbild- Prop, 1985/86: 113 ning
utnyttjar den ämneskompetens som finns vid bl, a. universitetet. Med hänsyn
till att - förutom ämnesteoretisk kompetens - utbildning i praklisk-estetiska
ämnen finns vid universitetet i Uppsala anserjag att utbildning på S-grenen
bör anordnas där.

UHÄ
konstaterar att det i södra Sverige finns en viss överetablering av lärarutbildning
för grundskolan i förhällande till behoven. Eftersom högskolorna i Kalmar och
Jönköping bedömts ha de bästa förutsättningarna för att utveckla andra
utbildningar som kan ersätta lärarutbildningen anser UHÄ att det inledningsvis
inte bör vara aktuellt att anordna utbildning på T-grenen där. Även beträffande
de norra delarna av landet anser UHÄ att lärarutbildningsbehovel är väl
tillgodosett. UHÄ har tidigare föreslagit nedläggning av huvuddelen av
lärarutbildningen vid högskolan i Sundsvall/ Härnösand men förordar nu i
stället atl etablering av utbildningen på T-grenen vid högskolan i
Gävle/Sandviken får anstå. Bakgrunden är ocksä i detta fall de större
möjligheterna att anordna annan utbildning.

För
egen del anser jag det viktigt för den fortsatta planeringen vid samtliga
berörda högskoleenheter att beslut nu fattas om var den nya lärarutbildningen
skall etableras. En fördröjning av beslut i denna fråga för vissa högskolor kan
bl. a. medföra alt angelägen kompetens där går föriorad.

Jag
delar UHÄ: s uppfattning atl det i södra delen av landet finns en viss överetablering
av lärarutbildning och menar alt del av flera skäl kan vara befogal atl
koncentrera utbildningen på T-grenen till färre enheter. I valet mellan
högskolorna i Jönköping, Kalmar, Kristianstad och Växjö har UHÄ förordat atl
utbildningen i första hand skall finnas kvar vid de två sistnämnda.

Vad
först angår högskolan i Växjö vill jag erinra om att den ämnesteoretiska delen
av den språkvetenskapliga ämneslärarlinjen nu ges vid denna högskola. Där finns
också ämnesteoretisk kompelens inom flera andra ämnesområden med anknytning
till grundskollärarlinjen. När behovet av lärare för grundskolan ökar, bör det
finnas förutsättningar för atl etablera S-grenen i Växjö. Del är mot denna
bakgrund naturligt att utbildning på T-grenen nu etableras där.

Högskolorna
i Jönköping, K-almar och Kristianstad grundar sin kompetens och sina resurser
till stor del på lärarutbildning. Vid högskolan i Kristianstad är möjligheterna
att i tillräcklig omfattning bygga upp utbildning inom andra områden än
lärarutbildning begränsade och jag bedömer det därför som nödvändigl att bevara
lärarutbildningen för grundskolan där för atl säkra högskolans fortlevnad.

Vid
högskolan i Jönköping finns ett stort intresse för att inrikta utbildningen
mot småföretagen och deras problem. Samtidigt ser jag det som angeläget att
lärarutbildning även fortsättningsvis anordnas där bl. a. med hänsyn lill
behovet av lärarutbildade inom del område från vilket högskolan i stor
omfattning rekryterar sina studerande. Andelen obehöriga lärare i Skaraborgs
län har sålunda under de senaste åren varit förhållandevis slor.

Vid
högskolan i Kalmar har i anslutning till bl. a. sjöbefälsutbildningen

byggts upp resurser och kompetens för teknisk och naturvetenskaplig 8

utbildning. Vidare har utbildfling
inom områdel turism och rekreation Prop. 1985/86:113

utvecklals. 1 årets
budgetproposition har jag föreslagit atl utbildning på

produktionsleknikerlinjen
anordnas där nästa budgetår. Enligt min mening

finns vid denna högskola
goda förulsältningar för all utveckla ytteriigare

utbildningar inom bl. a.
det tekniska området. Dessa förhållanden har gjort

att jag har stannat för
alt föreslå alt utbildning på grundskollärarlinjen inte

skall etableras vid
högskolan i Kalmar.

Jag
vill härutöver framhålla följande. 1 propositionen om regional utveckling och
utjämning (prop. 1984/85:115) uttalade chefen för industridepartementet atl östra
Småland är en region som bör kunna komma ifråga för stöd lill projekt som fränyaf
leknik- och kunskapsspridning. Som jag tidigare har framhållit har
högskoleutbildning visat sig ha slor betydelse för utvecklingen av näringslivet
inOm en region. Länsslyrelsen i Kalmar län och högskolan i Kalmar har i en
skrivelse till regeringen redovisat etl utbildningsprogram för tekniskMhdustriell
förnyelse i länet. I programmet, som utarbetats av en arbetsgrupp där bl. a.
högskolan varit företrädd, framhålls alt industrin i Kalmar län har behov av
teknisk utbildad personal på alla nivåer och all rekryteritlgsproblemen är belydande.
Arbetsgruppen redovisar bl. a. förslag till en tele- och
radiokommunikationslinje, en verk-stadsingenjörslihje och en allmäningenjörslinje,
samtliga om 80 poäng, samt en kemilinje med inriktning mol medicinleknik och
bioteknik om 140 poäng. Länsslyrelsen och högskolan hemställer gemensamt all
förslagen genomförs med början budgetåret 1987/88.

Enligt
min uppfattning bör de förslag som utarbetats av arbetsgruppen ligga till grund
för de närmare överväganden som berörda högskolemyndigheter bör göra i sill
arbete med anslagsframställningen för angivna budgetår. Målel för den fortsatta
planeringen bör vara atl nya utbildningar etableras vid högskolan i Kalmar i minsl
den omfattning som motsvarar nuvarande klasslärarutbildning. Jag har i denna
fråga samrått med chefen för industridepartementet.

1
detta sammanhang vill jag la upp en fråga rörande samverkan i lärarutbildningen
mellan högskolorna i Kalmar och Växjö. Regionslyrelsen för Lund/Malmö
högskoleregion har i en skrivelse till regeringen framhållit bl. a. viklen av
all utbildningen i Växjö kan samverka med och utnyttja resurserna vid högskolan
i Kalmar i fråga om utbildning i kemi och biologi. Delta är enligt min
uppfattning elt intressant uppslag som bör kunna utvecklas och bearbetas inför
en framlida etablering av S-grenen i Växjö.

Vad
angår lärarulbildningsorganisalionen i den norra delen av landet anserjag, i likhet
med UHÄ, alt det är nödvändigt all anordna utbildning på grundskollärariinjens T-gren
såväl vid högskolorna i Luleå och Sundsvall/Härnösand som vid universitetet i
Umeå för atl underiätta rekryteringen av behöriga lärare. Del är enligt min
mening rimligl atl i stället utbildningen i den mellersla delen av landet
koncentreras lill någon av högskolorna i Falun/Borlänge och Gävle/Sandviken.
Även i detla fall måste möjligheterna att förändra utbildningens inriktning
tillmätas stor betydelse.

I
årets budgetproposition har jag föreslagit att två nya utbildningar,

nämligen bostads- och fastighetsförvaltningslinjen och kontors- och dislri-

butionslinjen, etableras vid högskolan i Gävle/Sandviken och atl två all- 9

manna
utbildningslinjer, nämligen dala- och elektroniklinjen och datain-

genjörslinjen, inrättas
där i stället för vissa lokala linjer. En förändring av Prop. 1985/86: 113

utbildningen har alltså påböriats
vid denna högskola och jag anser att del

finns anledning att ytteriigare
förstärka utbildningen inom de tekniska och

ekonomiska områdena där. Detla
förhållande har varit avgörande när jag

stannat för atl förorda
att grundskollärarlinjen inte skall etableras vid

högskolan
i Gävle/Sandviken.

Högskolan
i Gävle/Sandviken ligger inom elt område där särskilda insatser behövs för att
utveckla näringslivet. Chefen för industridepartementet avser atl inom kort
återkomma till regeringen med förslag till riksdagen atl medel anvisas i ett ireårsprogram
för Bergslagen. En av tyngdpunkterna i programmet avses bli en satsning på
forskning, teknisk utveckling och utbildning inom en ram av 84 milj. kr. Syflel
är all bredda regionens kunskapsbas och alt öka utbildningsinsatserna inom bl.
a. högskolan. Samtliga högskoleenheter i Bergslagen väntas bli berörda. Medlen
är bl. a. avsedda all användas för utveckling och drift av leknisk och
ekonomisk högskoleutbildning. Ett första underiag för disposition av medlen
kommer att föreligga när regionslyrelsen för Uppsala högskoleregion redovisar
resultat av projektet "Bergslagens tekniska högskola". Genom denna
temporära satsning bör det vara möjligt alt lägga grunden för en mera varaktig
satsning på en förstärkning av utbildningen vid högskolan i Gävle-/Sandviken.
Jag avser alt senare föreslå regeringen all ge berörda myndigheter i uppdrag
alt lägga fram förslag i delta syfte. Målet bör även i delta fall vara atl nya
utbildningar skall etableras vid högskolan i minst den omfattning som motsvarar
nuvarande klasslärarutbildning. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
industridepartementet.

Sammanfattningsvis
innebär milt förslag all lärarutbildning för grundskolan skall ges fr.o.m.
budgetåret 1988/89 pä 13 orler i landet, varav T-grenen på 12 och S-grenen på 7
orter. Delta kan innebära att basorganisationen på vissa orter under de försia
åren blir svag och alt kostnaden per årssludieplats måste bli hög om inte
kvaliteten skall äventyras. UHÄ bör därför i planeringsarbetet pröva om det är
möjligt att inledningsvis vid några högskoleenheter anordna utbildning endast
avseende en av de två fördjupningsinriklningar som T-grenen skall omfatta. Del
är i så fall angelägel alt prioritera fördjupningen i de naturorienterande ämnena.
Ställning till antalet nybörjarplatser vid varje enhet behöver inte las förrän
inför budgetpropositionen för angivna budgetår. Det är emellertid min bedömning
att den dimensionering som UHÄ har föreslagit kan tjäna som utgångspunkt för
den fortsatta planeringen.

10

4
Lokalisering av ämneslärarutbildningen för gymnasieskolan och vuxenutbildningen

Prop. 1985/86:113

Mitt
förslag: Jag föreslår atl utbildning på ämneslärarlinjerna även fortsättningsvis
anordnas vid högskolan för lärarutbildning i Slockholm samt vid universiteten
i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.

UHÄ:s
förslag överensstämmer med mitt.

Skälen
för mitt förslag: Beslutet om en ny lärarutbildning för grundskolan innebär
att nuvarande ämneslärarlinjer endasl kommer all avse utbildning för
gymnasieskolans och vuxenutbildningens behov. I vissa fall bör emellertid
utbildning på grundskollärarlinjen också kunna ge behörighet för gymnasieskola
och vuxenutbildning. Riksdagen har också framhållit atl det är angeläget att
utbildningen av lärare för grundskolan och gymnasieskolan planeras så, att
hinder inte skapas för dem som vill ha dubbel behörighet (UbU 1984/85:31). Till
denna fråga återkommer jag i annat sammanhang när UHÄ; s och SÖ; s
planeringsarbete kommit längre. Även om de olika linjerna således i försia hand
är avsedda för skilda behov är del givelvis en fördel alt de planeras
tillsammans och all vissa kurser blir gemensamma. Detta är också naturligt
eftersom den kompetens som finns vid berörda ämnesinslitutioner vid
universiteten är nödvändig för båda utbildningarna. En resursgemenskap kan även
skapa utrymme för vikliga förändringar i lärarutbildningen, såsom inslag av didaktik
och en anpassning av ämnesinnehållet till lärarutbildningens behov.

5 Vissa övergångsfrågor

Mitt förslag: Jag
föreslår att inför läsåret 1987/88 antagning lill lågsladielärarlinjen görs vid
i princip alla universitet och högskolor med sådan utbildning men antagning till
mellansladielärarlinjen endasl vid högskolorna i Gävle/Sandviken och Kalmar.
Antagning till ämneslärarlinjerna bör göras enbart avseende den malemalisk-na-turvetenskapliga
linjen. Dessulom bör antagning göras till praktisk-pedagogisk kurs och lill praklisk-estelisk
lärarutbildning.

UHÄ: s förslag: UHÄ
förelår atl antagning görs lill malemalisk-nalurve-tenskapliga ämneslärarlinjen
och till den praktisk-pedagogiska kursen samt lill idrollslärarlinjens ellämnesutbildning
och lill ett- och tvåämnesulbild-ningen på musik- och slöjdlärarlinjerna. UHÄ
föreslår dessulom atl någon antagning till ämneslärarlinjerna vid universiteten
i Linköping och Lund inte skall göras vare sig inför läsåret 1987/88 eller
inför läsåren 1988/89 och 1989/90.

Skälen för mitt förslag: I
uppdraget till UHÄ med anledning av beslutet om den nya grundskollärarutbildningen
angavs all UHÄ borde pröva möj-

11

ligheterna
att skapa utrymme för en särskild satsning på fortbildning av Prop. 1985/86:
113 lärarutbildare i samband med reformeringen genom en begränsning av antagningen
av studerande till berörda utbildningar läsåret 1987/88. UHÄ föreslår nu alt
ingen antagning alls skall göras till flertalet berörda utbildningar inför
angivna läsår, detta i syfte att minska del väntade läraröver-skollet. De
resurser som frigörs till följd härav och som är bundna till basorganisationen
bör enligt UHÄ utnyttjas för utvecklingsarbete samt för fortbildning av
lärarutbildare och lärare. Övriga frigjorda resurser bör användas för andra
utbildningsändamål.

För
egen del känner jag stor tveksamhet inför förslaget att nästan helt stoppa
antagningen till flertalet lärarutbildningar inför ett läsår. Inom många
områden kan från tid till annan förekomma en sådan situation pä arbetsmarknaden
att krav på "nollintag" till berörd utbildning kan resas. Någon sådan
ålgärd har emellertid hittills inte vidtagits av arbetsmarknadsskäl. Det är
enligt min uppfattning viktigt att i ett sådant här sammanhang ta hänsyn till
dem som förberett sig för en lärarutbildning. Det bör således finnas rimlig
möjlighet för dem att söka och bli antagna till lärarutbildning också nämnda
läsår. Däremot är det angeläget att skapa utrymme för utvecklings- och
fortbildningsinsatser när en genomgripande reform av en utbildning genomförs.
Genom alt antagningen till nuvarande utbildningar begränsas under det sista
läsåret före reformen kan ett sådant utrymme skapas. Stöd för alt begränsa
antagningen ges i delta fall också av situationen på arbetsmarknaden.

Vid
de högskolor som enligt milt förslag inte skall ge lärarutbildning för
grundskolan i fortsättningen är det lämpligt att antagning görs också inför
läsåret 1987/88 för att underlätta omställningen. Även vid övriga berörda universitet
och högskolor bör antagning av studerande göras i någon utsträckning. Med
hänsyn till att behovet av lärare för lågstadiet kommer alt öka något från
slutet av 1980-lalet bör enligt min uppfattning antagning till lägstadielärarlinjen
göras vid i princip alla universitet och högskolor med sådan utbildning inför
angivna läsår. Vad ämneslärarutbildningen beträffar anserjag, i likhet med UHÄ.
att svårigheterna att rekrytera behöriga lärare för undervisning i matematisk-naturvetenskapliga
ämnen talar för atl antagning bör göras lill ämneslärarlinjen inom delta
område. Behovet av lärare inom de ekonomiska och tekniska områdena motiverar
antagning också till den praktisk-pedagogiska kursen.

UHÄ;s
förslag att under tre år någon antagning inte skall göras lill ämneslärariinjerna
vid två universitet kan jag inte ställa mig bakom, Atl upprätthålla denna
utbildning anser jag nödvändigt för att bevara och utveckla kompetensen i
lärarutbildningen. Dessutom utgör ämneslärarutbildningen genom sitt samband
med enstaka kurser en grund för kursgiv-ningen inom olika ämnesområden.

Såvitt
avser de praklisk-estetiska utbildningarna bedömer jag att utrymme för
nödvändiga utvecklings- och fortbildningsinsatser bör kunna skapas genom att
antagningen begränsas. Jag anser det vara av betydelse för att kompetensen
skall upprätthållas att en viss antagning görs vid varje berörd högskoleenhet,
1 de fall sådana ålgärder skapar svårigheter att disponera

resurserna
på ett ändamålsenligt sätt bör möjligheter att omfördela re- '2

surser
mellan olika utbildningar och enheter tillvaratas.

Jag har nu endast i stora drag redogjort för de förändringar
i antagningen Prop. 1985/86:113

till
lärarutbildningarna för grundskolan och gymnasieskolan m, m, som enligt min
mening bör vidtagas inför läsåret 1987/88. Jag räknar med att UHÄ återkommer till
frågan om planeringsramar i anslagsframställningen för budgetåret 1987/88. Det
är emellertid angeläget att presumtiva studerande redan i samband med
riksdagens ställningstaganden till de riktlinjer jag nu har angivit får
information om de förändringar som kommer ifråga. Genom de begränsningar av
antagningen vid berörda universitet och högskolor som jag nu har förordat
skapas sammanlaget etl betydande utrymme för utvecklings- och
fortbildningsinsatser inför starten av den nya utbildningen. Inför nästa
budgetproposition återkommer jag till frågan om hur de resurser som frigörs lill
följd av den minskade dimensioneringen skall disponeras. Jag anser det
nödvändigt att UHÄ i samband med nästa anslagsframställning närmare anger vilka
besparingar som kan bli aktuella till följd av vad jag har föreslagit och vilka
insatser i fråga om utvecklingsarbete och fortbildning av lärarutbildare som
detta ger utrymme för.

6 Hemställan

Med
åberopande av vad jag har anfört hemställer jag atl regeringen förelår riksdagen
all

1. godkänna
vad jag har anfört i fråga om vid vilka universilel och

högskolor utbildning på grundskollärariinjens båda grenar skall an

ordnas,

2.
godkänna vad jag har anfört i
fråga om vid vilka universitet och högskolor utbildning på ämneslärarlinjerna
skall anordnas.

3.
godkänna vad jag har anfört om
riktlinjerna avseende begränsning av antagningen till vissa lärarutbildningar
inför läsåret 1987/88.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular att genom
proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 13