Prop. 1985/86:121

Regeringens proposition 1985/86:121

om inriktningen av konsumentpolitiken m.m.

m

Prop. 1985/86: 121

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har lagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 27 februari 1986.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt
K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås all målet för konsumentpolitiken skall vara atl stödja
hushållen i deras strävan atl effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka
konsumenternas ställning på marknaden. Konsumentpolitiken föreslås sålunda bli
tydligare inriktad på hushållsekonomiska frågor. Tre särskill viktiga
utvecklingslinjer utpekas. För det första skall den lokala verksamheten
utvecklas. Del gäller säväl att verksamhet bör finnas i alla kommuner som atl
arbetsuppgifterna och samarbetet med andra intressenter lokall ges större
omfattning. Bl. a. föreslås att reklamalionshanleringen decentraliseras
ytteriigare. För det andra skall särskill utsatta grupper stödjas, vilket bl.
a. tar sig uttryck i förslag om ökade insatser från det allmänna när det gäller
budgelrådgivning. För det iredje förordas atl fler grupper i samhället
engageras i konsumentpolitiken. Konsumenternas möjligheter att påverka
produktion och distribution av varor och tjänster kan på det sättet förstärkas.
Elt ökat engagemang från organisationer föreslås. Vidare föreslås atl företagen
skall ha ett större ansvar för att förbättra konsumenternas förhållanden.

I
propositionen markeras del samband som finns mellan pris-, konkurrens- och
konsumentpolitik. En fungerande, effektiv konkurrens erfordras för all skapa
sådana förhållanden på marknaden som ger konsumenterna fillgång till goda och
ändamålsenliga varor till så lågt pris och lill så förmånliga villkor i övrigi
som är möjliga. Bl, a, konsumentpolitiska insatser behövs för alt molverka de
ofullkomligheter som ändock finns i syste-

1
Riksdagen 1985186. I saml. Nr 121

met.
Också den allmänna ekonomiska politikens betydelse för konsumen- Prop.
1985/86:121 terna betonas.

För
atl uppnå målet föreslås vidare särskilda insatser när del gäller atl utveckla
konsumenternas kunskaper genom utbildning, konsumentinformation och
information från företagen m. m. Forskning och andra undersökningar om
konsumenternas förhållanden föreslås få hög prioritet.

Några
organisafionsfrågor behandlas i propositionen. Allmänna reklamalionsnämnden
föreslås bestå som en självständig central myndighet. För atl nämndens
verksamhet löpande skall kunna värderas i ell konsu-mentpolitiskt perspektiv
föreslås alt ett råd med företrädare för konsumenter, näringsliv och kommuner
knyts till nämnden. En omorganisation av konsumeniverkei föreslås också.

För
alt förverkliga de förslag som lämnas föreslås att konsumentverket fr, o, m,
budgetåret 1986/87 tillförs sammanlagt 1,8milj. kr. Resurslillskot-tel föreslås
bli finansierat genom atl medel som frigörs hos allmänna reklamalionsnämnden på
gmnd av den ökade decentraliseringen m. m. förs över lill konsumentverket,
genom andra överföringar inom sjunde huvudtiteln saml genom atl verket
tillförs resurser från tionde huvudtitelns kommittéanslag. Inom
konsumentverket bör vidare vissa resurser omfördelas för atl möjliggöra den
inriktning av verksamhelen som förordas i propositionen.

Finansdepartementet Prop. 1985/86:121

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammaniräde den 27 februari 1986

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I, Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Dahl, R, Carlsson,
Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Johansson

Proposition om inriktningen av konsumentpoHtiken m.m.

1 Inledning

Riktlinjerna
för den statliga konsumentpolitiken fastställdes senast år 1972 (prop, 1972:
33, NU 40, rskr 225), Därefter har en rad konsumentpoliliska reformer
genomförts. Bl. a. har ny lagsliftning tillkommit. Arbetsuppgifterna har
delvis ändrats för berörda myndigheter. Verksamhelen och organisationen av den
bygger dock alltfort pä de förutsättningar som gällde vid 1972 års beslul.
Samtidigt har de yttre förutsättningarna för konsumentpolitiken ändrats genom
den allmänna ekonomiska utvecklingen men också genom sådana förhållanden som
den tekniska utvecklingen och det ökade varuutbytet med utiandel. Mol denna
bakgrund tillkallades i mars 1983 en kommitté (riksdagsledamolen Roland
Sundgren, ordförande, saml organi-sationssekreleraren Thord Fjällslröm,
dåvarande riksdagsledamoten Stina Gustavsson, direktören Ernst Olaf Holm,
riksdagsledamolen Inga-Britt Johansson, direktören Lennart Körner,
utredningssekreteraren Jan-Erik Nyberg, numera riksdagsledamoten Ulla Orring,
ombudsmannen Ann-Marie Petersson, avdelningschefen Turid Ström och dåvarande
riksdagsledamoten Inger Wickzén, biträdda av sakkunniga och experter) med uppdrag
atl göra en översyn av konsumentpolitiken. Kommitléns uppgift var bl. a. atl ta
ställning till de centrala målen för konsumentpolitiken, vilka prioriteringar
som borde gälla och om tyngdpunkterna i den behövde förskjutas.

Kommittén,
som har arbetat under namnet konsumentpolitiska kommittén, överlämnade i
oktober 1984 rapporten (Ds Fi 1984:15) Konsumentin-flylande och
konsumentorganisering och i september 1985 betänkandet (SOU 1985:32)
Hushållning för välfärd. Den framtida konsumentpolitikens inriktning.

Till
protokollet i detta ärende bör som bilaga 1 fogas en sammanfattning av
betänkandet (SOU 1985:32).

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta
ärende som bUaga 2.

Konsumentverket
har i en skrivelse till regeringen den 10 fdruari 1986 Prop. 1985/86:121
hemställt om att verkel skall få genomföra en omorganisation. En tablå över
verkets förslag bör fogas till protokollet i detla ärende som bilaga 3.

2 Konsumentpolitikens utveckling

Konsumentpolitiken
har en lång tradition i Sverige. Den har engagerat människor i breda
folkrörelser såsom löntagarorganisationer, konsumentkooperationen saml kvinno-
och hushållsorganisationer. Grunden till den offentiiga verksamhet som finns
idag har lagls av frivilliga organisationer. Dessa är alltjämt också engagerade
i konsumentpoUtiken.

I
sitt tidiga skede var konsumentpolitiken framför alll inriktad mot hushållens
resurser i form av arbete och tid. Målet var i slor utsträckning alt
rationalisera hushållsarbetet. Under efterkrigstidens ekonomiska tillväxt med
höjda reallöner, etl ökande konsumlionsutrymme och en expanderande varumarknad
förändrades konsumenternas situation snabbt. Kon-sumenlorganens arbete
inriktades från slutet av 1950-talet i alll högre grad på provning av och
upplysning om varor. Syflel var att öka konsumenternas kunskaper och deras
möjligheter att agera rationellt på marknaden, bl. a. genom atl rätt bedöma
förhållandet mellan varors pris och kvalitet.

Samhällsutvecklingen
ledde också till atl varudislributionen förändrades. Detaljhandelns
koncentration, handelns internationalisering, ökningen av reklam och annan
marknadsföring m. m, påkaUade särskilda åtgärder frän det allmännas sida.

Den
svenska konsumentpoUtiken genomgick en kraftig reformering i början av
1970-talel. År 1970 inrättades konsumenlombudsmannaämbelet (KO). Nya riktlinjer
för konsumentpolitiken lades fast år 1972. Enligt dessa skulle målet för
konsumentpolitiken vara att stödja konsumenterna och förbättra deras ställning
på marknaden. I försia hand skulle detta ske genom att hushållens möjlighet alt
planera den egna verksamheten förbättrades. Detta kunde ske bl. a. genom atl
hushällen försågs med bättre information om marknadens utbud och olika sätt all
tillgodose de egna behoven. Del ansågs också viktigt alt informationsflödet i
andra riktningen nämligen från konsumenterna lill producenterna,
distributörerna och marknadsförarna påverkades på etl sådant sätl som innebar
en anpassning till konsumenternas behov. Samtidigt skulle större krav ställas
på näringslivets egen informationsverksamhet. Den producenlpåverkan som
konsu-menlmyndigheterna sålunda skulle ulöva skulle i försia hand åstadkommas
genom ett frivilligt samarbete med näringslivet i obundna former. Konsumentpolitiken
skulle vidare inriktas på atl la liU vara svaga gmppers intressen.
Konsumentpolitiken skulle avse de problem som hängde samman med köp och
användning av varor och tjänster, som bjöds ul på den privata marknaden eller
marknader som arbetade enligt likartade principer,

I
samband med alt riktlinjerna lades fast inrättades konsumentverket som en
ceniral förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor. De viktigaste
arbetsmetoderna för verket var utredningar, producentkontakter, informa-

tion
och utbildning. Några år lidigare hade aUmänna reklamalionsnämnden Prop.
1985/86: 121 inrättats på försök. I rikllinjeproposilionen förespråkades vidare
en ulbyggnad av den kommunala konsumentverksamheten. År 1975 drogs närmare
rikllinjer upp för sislnämnda verksamhei (prop. 1975:40, NU 26, rskr 170).

De
nu beskrivna riktlinjema för konsumentpoUtiken har legal lill gmnd för den
konsumentpoliliska verksamhelen sedan år 1972. Inga avgörande förändringar har
sedan dess gjorts när det gäller mål och medel för verksamhelen. Vissa
justeringar har gjorts främsl när del gäUer organisation och resurser för
verksamhelen. Bl. a. kan nämnas atl konsumentmyndigheterna omorganiserades år
1976. Konsumeniverkei fick därmed sin nuvarande uppbyggnad, vilket bl. a.
innebar att verkels chef även blev KO. Allmänna reklamationsnämnden som
inrättades på försök är 1968 var lill en början knuten lill konsumentverket.
Fr.o. m.den 1 januari 1981 har nämnden varit en självständig statlig myndighet.

Lagsliflningen
på del konsumentpoliliska områdel har expanderat kraftigt. Inom den
marknadsrältsliga lagstiftningen intar marknadsföringslagen (1975:1418) och
lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden en central plats.
Deras syfle är främst all skydda konsumenterna som kollektiv genom atl påverka
förelagens marknadsföring och avtalsvillkor. Med de båda lagarna som grund
iräffar verkel överenskommelser med företag och näringslivels
branschorganisationer om förbättringar av bl. a. marknadsföring och
avtalsvillkor. KO för också lalan i marknadsdomstolen som prövar om
marknadsföringsåtgärder, information, produklsäkerhel och avtalsvillkor i
enskilda fall överensstämmer med den nämnda lagsliflningen. Konsumentverket utfärdar
vidare med stöd av marknadsföringslagen riktlinjer rörande förelagens
marknadsföring, information och produktutformning. Riktlinjerna är
rekommendationer medan tvingande beslul i enskilda fall som nyss har berörts
fattas av marknadsdomstolen. Riksdagen har nyligen prövat systemet med
rikllinjer för producentpåverkan och funnit att det bör bibehållas (prop.
1984/85:213, LU 1985/86: 10, rskr 25).

Den
civilrätlsliga, konsumenlskyddande lagstiftningen är inriktad på alt stärka den
enskilde konsumentens ställning i avtalsförhåUanden med en näringsidkare. Som
exempel pä sådan lagstiftning kan här nämnas konsumentköplagen (1973:877),
hemförsäljningslagen (1981:1361), konsumenl-kredUlagen (1977:981) och
konsumentförsäkringslagen (1980:38). Reformarbetet på detta område går vidare.
Bland de förändringar som är aktuella kan nämnas all en konsumentljänstlag
kommer atl träda i kraft den 1 juli 1986 och atl frågan om förbättringar av
konsumentköplagen bereds inom regeringskansliet. Frågan om en utveckling av konsumentskyddet
på försäkringsområdet utreds också.

Ett
flertal av de initiativ som tagils på konsumenlområdel under de senaste tio
åren har haft till syfte att förbättra produktsäkerheten. Jag vill här erinra
om att en kommitté för närvarande överväger om lagstiftning angående
återkallelse av farliga produkter bör införas. Denna kommillé överväger även om
förbud mol export av farliga varor bör möjliggöras.

Jag
har här givit en översiktlig beskrivning av några utvecklingslinjer

inom
konsumentpolitiken som är av intresse för min fortsatta framstäUning Prop.
1985/86: 121 om de framtida riktlinjerna för verksamheten. När det gäller en
mer detaljerad redovisning av verksamhetens inriktning, lagstiftningen och
organisationen på området hänvisar jag till konsumenlpolitiska kommitténs betänkande
och lill propositionen (1984/85:213) om ändring i marknadsföringslagen, m. m.

3 Konsumentintresset i ett brett perspektiv

3.1 Ekonomin i centrum

Den
ekonomiska utvecklingen i samhället är av yttersta vikt för konsumenterna. Del
är enbart genom en stabil tiUväxl, som en ökning av hushållens konsumtion kan
åstadkommas. För alt del skall vara möjligt alt nå en stabil tillväxt är det
nödvändigt att budgetunderskottet ytterligare minskas, alt bytesbalansen
förbättras och att pris- och kostnadsökningarna nedbringas till högst den nivå
som gäller i våra konkurrentiänder. En låg inflation är givelvis också ett
viktigt mål i sig från konsumentsynpunkt. En hög inflation bidrar bl. a. till
stora och godtyckliga omfördelningar av förmögenheter och inkomster som går ut
över stora gmpper av löntagare och konsumenter.

Resultaten
av den ekonomiska politik som har förts sedan år 1982 är goda, I en rad
väsentliga hänseenden har de ekonomiska obalanserna minskat. Den ekonomiska
tillväxten har varit god och har överträffat genomsnittet i Västeuropa.
Industrin har byggts ut och underskotten har minskats. Urholkningen av
löntagarnas köpkraft har hejdats. Avgörande för konsumenternas situation under
de närmasl kommande åren är att denna politik fullföljs.

Under
1970-talet steg de reala disponibla inkomsterna kontinuerligt fram till år
1977. Därefter sjönk de reala disponibla inkomsterna fram t. o. m. år 1983 med
i genomsnitt drygt 3 %. De två senaste åren har de reala disponibla inkomsterna
åter ökat. För år 1986 förulses en fortsalt ökning.

Utvecklingen
av de reala disponibla inkomsterna besiämmer utrymmet för privat konsumtion.
Under första delen av 1970-talet ökade den privata konsumtionen volymmässigt år
från år. Mellan är 1971 och år 1976 ökade den privata konsumtionen volymmässigt
med drygt 17 %. Därefter minskade den. Under de tvä senasie åren har den
privata konsumtionen äter ökat i volym - år 1984 med 1,3 % och år 1985 beräknas
den ha ökat med 2,8 %. För är 1986 fömtses en fortsatt volymmässig ökning av
den privata konsumtionen mot bakgrund av den förväntade inkomslutvecklingen.
Enligt regeringens proposition om riklUnjer för den ekonomiska politiken på
medellång sikt (prop. 1984/85:40), som riksdagen ställt sig bakom, beräknas med
de förutsättningar som givils utrymmet för en volymmässig ökning av den
privata konsumtionen till 1,5 % per är fram lill år 1990.

Det
är glädjande att hushällens ekonomi har förbättrats något under de senasie åren
och all utvecklingen mol försvagning av hushållens reala köpkraft kunnat
brytas. Jag vill betona all en förstärkt ekonomi även framdeles måste stå i
centmm för ansträngningarna all på olika sätt bistå konsumenterna.

I
konsumenternas intresse ligger emellertid inte bara en ökning av kon- Prop.
1985/86:121 sumtionsutrymmet ulan också en rättvis fördelningspolitik som
särskilt beaktar de mindre välbeställda hushållens problem. En bättre
hushållning i samhället med begränsade nalur- och produktionsresurser och en
bättre hushållning inom ramen för de enskilda konsumenternas ekonomi är också
av yttersta vikt. Konsumenternas och därmed hushållens ekonomi är sålunda
intimt förknippad med många områden i samhället. Del gäller särskill den
allmänna ekonomiska politiken, lönepolitiken, fördelningspolitiken och
näringspolitiken. Ambitionerna måsle sältas högt när del gäller all klarlägga
hur hushållens ekonomi påverkas av åtgärder inom bl. a. dessa områden. Omvänt
kan ökad kunskap om hushållens ekonomi och anpassningsmekanismer förbättra
politiska beslul.

På
samhällsnivå kan ett hushållsekonomiskl underlag och angreppssätt vidga
debatten och påverka de politiska besluten. Det kan gälla butiks- och
servicestruklur, byggnormer, arbetstidsfrågor och miljöfrågor. Beaktande av
konsumentaspekter kan många gånger leda lill samhällsekonomiska vinster. Som
exempel vill jag nämna varudislributionen i glesbygd. Stöd som gör det möjligt
för befintlig handel atl överieva kan också leda lill all andra koslnader
undviks och alt den samhälleliga nyttan är större än kostnaderna.

Av
största betydelse för konsumenternas ekonomi är givelvis effektiviteten i
produktion och distribution, dvs. effektiviteten i del marknadsekonomiska
syslemet inom vilket konsumentpolitiken bedrivs. Enligt den ekonomiska teorin
fungerar delta syslem så, att utbudet på marknaden visseriigen initieras av
producenterna men all det är konsumenternas fria val som avgör utbudets
innehåll och sammansättning. En ytterligare drivkraft i marknadsekonomin är
konkurrensen mellan förelagen. För dessa är lönsamhet den nödvändiga och
cenlrala faktorn. Konkurrensen fömtsätter etl decentraliserat beslutsfattande
med en betydande frihet för de ekonomiska enheterna atl besluta om olika
ålgärder beträffande produktion, distribution och konsumtion. En fungerande
konkurrens främjar effektiviteten inom näringslivet och driver fram ell brett
och kvalitativt bra utbud av varor och tjänster lill låga priser. Därmed ökar
konsumenternas valfrihet och möjligheter att träffa rationella val. Det
decentraliserade beslutsfattandet kan bl. a. skapa goda fömtsättningar för
både löntagar- och kon-sumenlinflytande.

Marknadsekonomin
har dock i praktiken många brister. Kommittén

anför i denna del alt konsumenterna inte alllid är tiUräckligt informerade

om marknadens utbud och inte heller alltid handlar rationellt. Företagen

kan inte tillgodose alla behov som konsumenterna har. Via marknaden kan

enbart de behov tillgodoses som representerar köpkraft. Denna köpkraft är

inte jämnt fördelad i samhället och därigenom kommer produktionens

inriktning också delvis all avspegla de inkomstskillnader som finns. Före

lagens marknadsföringsåtgärder påverkar vidare konsumenterna. I vissa

lägen söker företagen via s. k. suggestionskonkurrens bibringa köparna

uppfattningen att deras produkter är bättre än konkurrenternas. Otillbörlig

marknadsföring förekommer. Konkurrensen fungerar inte alltid tillfreds

ställande. Nyetableringar begränsas ibland på grund av tekniska eller 7

finansiella
hinder. Negativa yttre effekter av produktion och konsumtion Prop.
1985/86:121 är inte ovanliga. Jag kan i huvudsak ansluta mig till denna
beskrivning av bristerna i marknadsekonomin.

En
politik i konsumenternas iniressen bör ta fasta pä marknadsekonomins goda
sidor och främja dessa. Centralt är därvid att konsumentintresset kanaliseras
sä att produktion och distribution anpassas till det och alt konkurrensen är
god. En politik för alla konsumenter måste därutöver innehålla korrigeringar av
marknadsekonomins brister på etl sådant sätl att en rättvisare fördelning av
både materiella och icke materiella tillgångar och en god hushållning med
natur- och produktionsresurser uppnäs. Här har konkurrens- och
konsumentpoUtiken, Uksom miljöpolitiken och regionalpolitiken viktiga
uppgifter.

Konsumentpolitiken
bör som jag återkommer till sålunda tydligare inriktas på hushållens ekonomi.
Konsumentpolitiken bör därvid från hushållsekonomisk synpunkt värdera olika
skeenden i marknadsekonomin samt söka påverka dessa i linje med konsumenternas
intressen. Hushållens inkomster är som jag redan har framhållit av största vikt
vid bedömningen av deras situation. Också sparandet och skuldsättningen i
samhället är givetvis av stort intresse. Hushällens sparande uttrycks ofta som
sparkvoten, dvs. nettosparandet i förhållande till disponibel inkomst.
Sparkvoten varierade under olika år på 1970-lalet mellan 2,3 % och 5 %. De
senaste åren har sparkvoten legat på en lägre nivå. År 1984 var den 0,5 %.
Under år

1985 beräknas
netlosparandet ha minskat ytterligare. Prognosen för år

1986 är
atl minskningen fortsätter ytteriigare något. Den minskning av

hushällens reala köpkraft och deras sparande som jag här har beskrivit har

lett till att många hushåll har blivit beroende av kortfristiga krediter till
hög

ränta. Konsumentverket har under de senasie fyra åren låtit undersöka hur

hushållen upplever atl deras ekonomiska silualion har förändrats (Rappor

ten Konsumtion i förändring. Allmänna byrån 1985:6-04). Resultaten från

1985 års undersökning visar bl. a. all mänga anser alt de har fått det sämre

och att de inte kan minska sina utgifter. Jag vill i detla sammanhang betona

att de samhälls-och privaiekonomiska förhållandena som jag nu har redo

gjort för måsle medföra alt budgelrädgivningen till enskilda hushåll bör

vara en central uppgift för konsumentpolitiken när det gäller det allmännas

insatser på området. Jag återkommer senare till denna fråga (avsnitten 7.3

och 9).

Den
närmare inriktningen av den egentliga konsumentpolitiken återkommer jag till i
del följande. Innan jag går in på del offentligas insatser på konsumenlområdel
vill jag göra några kommentarer angående bl, a, konkurrensens betydelse som
ett led i konsumentpolitiken.

3.2 Effektiv konkurrens - ett led i konsumentpolitiken

Marknadsekonomin
fömtsätter bl. a. all konkurrensen kan bedrivas hell

fritt. I verkligheten begränsas dock denna. Del kan bero på företagsåt

gärder såsom monopolisering, kartellbildningar, prissamverkan och sälj-

vägran, men det kan också bero på offenlliga åtgärder.

För all syslemet med en vidsträckt näringsfrihet, konkurrensfrihet och 8

avtalsfrihet
skall fungera tillfredsställande krävs sålunda bl, a. atl föreia- Prop.
1985/86: 121 garna inte utnyttjar sin handlingsfrihet på elt säll som är lill
skada för konsumenterna. Genom konkurrens- och prispoliliken kan konsumenternas
intressen skyddas. Åtgärder som främjar en fri och effektiv konkurrens inom
näringslivet kan skapa sådana förhållanden på marknaden som ger konsumenterna
tillgäng lill goda och ändamålsenliga varor och tjänster på sä förmånliga
villkor som möjligt. Flera remissinstanser, bl, a. marknadsdomstolen,
näringsfrihetsombudsmannen (NÖ) och statens pris- och karlellnämnd (SPK), har
påpekat det samband som finns mellan pris-, konkurrens- och konsunientpolitik.
NO anför bl. a. att konkurrenspolitiken från en viss synpunkt kan sés som en
del av konsumentpolitiken. Ytterst syftar konkurrenspolitiken till att la
liUvara de positiva effekler för konsumenterna som en effektiv och fungerande
konkurrens för med sig. Därigenom främjas effektiviteten inom näringslivet och
priserna pressas. Jag vill här särskilt framhålla alt åtgärder för alt främja
priskonkurrensen har haft en framträdande plats i de konkurrensvårdande
myndigheternas arbete. Så bör vara fallet äveh framdeles vUket jag återkommer
tiU senare (avsnitt 7.3). Konkurrensen kan också driva fram en bredd i utbudet.
Därmed ökar konsumenternas möjligheter atl träffa rationella val men också
deras svårigheter. Målel är att uppnå bästa möjliga fördelning av samhällets
resurser. Konsumentpoliliska ålgärder leder vidare ofta till förbättrad
pris-och preslalionskonkurrens. Samtidigt måsle man dock vara medveten om att
enskilda åtgärder inom konsumentpolitiken kan begränsa konkurrensen vilket
också kan ha negativa konsekvenser för konsumenterna. Detta måste uppmärksammas
när konsumenlpolitiska åtgärder övervägs.

Det
räcker givetvis inte med en fri och effektiv konkurrens för all ett
marknadsekonomiskl system skaU fungera på ett för konsumenterna
lUI-fredssläUande sätl. Det fordras också atl konkurrensen inriktas på sådant
som är av positivt värde för konsumenterna, i första hand de utbjudna varornas
pris och kvalitet. Det är uppenbart att det finns ett mycket nära samband inte
bara mellan löner och priser ulan också med vad konsumenterna kan erhålla för
sina pengar när de köper varor och tjänster.

Fortsatta
och intensifierade insatser för att befrämja konkurrensen är alltså av central
betydelse för konsumenterna. SPK: s pris- och marginalundersökningar avseende
olika branscher utgör här en viktig grund. Dessa belyser bl. a. förekomst av
olika prisbindningar, t. ex. cenlrala drkaprislis-lor och liknande företeelser.
Kapacitetsutnyttjande och produktivilelsut-veckUng belyses också. Genom lokala
prisundersökningar kartiäggs priserna på en ort för vissa varor och tjänster.
Detta utredningsmaterial befrämjar priskonkurrensen. Detla i sin tur bör kunna
påverka prissättningen hos befintliga företag och/eller befrämja en från
konsumentsynpunkt rationell strukturutveckling. Här ser jag också möjligheter
tUl samarbete med kon-sumenlorganen, främst på lokal nivå, något som jag
återkommer till i del följande.

NO:s
arbete avser främsl tUlämpningen av konkurrenslagen. Med stöd

av den kan marknadsdomstolen på talan av NO förbjuda eller framtvinga

olika beteenden, när en effektiv konkurrens så kräver. Med stöd av lagen

kan man bl. a. framtvinga leveranser av varor till lågprisföretag, när dessa 9

har
blivit vägrade sådana på grunder som är till förfång för konsumenterna. Prop.
1985/86:121 Skadlig prissamverkan kan också angripas liksom marknadsuppdelning
i syfte att undvika konkurrens. Dessa insatser är uppenbariigen av direkt värde
för konsumenterna. De ofta mera långsiktiga effekterna av koncentrationen i
näringslivet uppmärksammas också. En utveckling som enligt min mening är
särskilt intressant är tillkomsten av olika typer av samarbetsavtal, licens-
och franchisegivning, kedjesamverkan etc. inom handeln. Ofta tillkommer sådana
arrangemang som ett led i en effektivisering av distributionen och
marknadsföringen och stundtals för att kunna vidmakthålla en konkurrens med
andra, större företag, vilket är till fördel för konsumenterna. På längre sikt
finns dock risker för att beslut om priser, inköp m. m. genom att de fattas
längre bort frän marknaden också påverkas mindre av konsumenternas behov och
får en mer administrativ karaktär. En annan strukturell fräga av betydelse är
vilka former av detaljhandel som skall fä etableras runtom i landet.
Kommunernas hantering av planmonopolet är här avgörande. NO har elt uppdrag att
lägga konkurrenssynpunkter på bl. a. dessa mera stmkturella frågor. Jag vill
här skjuta in alt varuförsörjningsfrägorna är av stort intresse från
konsumentsynpunkt. Jag återkommer lill detta (avsnitt 8.2),

En
fråga som hänger samman med de förhållanden på marknaden som jag nu har beröri
är de tjänster som tillhandahålls medborgarna genom den offentliga sektorn och
de regleringar som finns inom denna. Här kan nämnas att elt flertal
remissinstanser, däribland universilel, länsstyrelser, .näringslivsorganisationer
och andra intresseorganisationer beklagar att kommittén inte behandlar den
offentliga sektorn och offentliga regleringar. Jag vill i denna del anföra
följande.

Produktionen
inom flertalet sektorer av ekonomin styrs av utvecklingen

på marknaden, I prisbildningen återspeglas normalt såväl konsumenternas

betalningsvilja som producenternas koslnader. Det finns emellertid regle

ringar inom vissa produktionsområden. De ingrepp som därigenom har

gjorts i marknadsprisbildningen har olika motiv. Det kan vara beredskaps-,

regional-, miljö-, produktions- och fördelningspolitiska aspekter som mäs

te beaktas. Dessa regleringar är dock normalt förknippade med samhälls

ekonomiska koslnader. En avvägning måste därför alllid göras mellan

kostnaderna och fördelarna med regleringarna. Inom långtidsutredningens

ram (LU 87) gör SPK studier som skall belysa konsekvenserna av regle

ringssystem på tre områden som är särskilt intressanta från konsumentsyn

punkt, nämligen bostads-, livsmedels- och transportområdena. Konse

kvenserna för effektiviteten inom ekonomin skall belysas och då särskilt

effekterna på lönebildningen och inkomstfördelningen. Redan lidigare har

SPK i sin ordinarie verksamhei ofta belyst konsekvenserna för pris- och

konkurrensförhållanden av skilda offentliga regleringar. Vid en diskussion

om konsumenternas intressen inom olika samhällssektorer är de områden

som svarar för en stor del av konsumenternas nödvändiga utgifter naturii

gen av särskilt intresse, dvs. boende, mathållning, beklädnad och transpor

ter. Det är också på dessa områden som olika former av offenlliga regle

ringar är vanliga. Frågan om konsumentintresset på livsmedelsområdet

behandlades i proposition 1984/85: 166 om livsmedelspolitiken. Därvid be- 10

slutades
att vissa ålgärder skulle vidtas i syfte all stärka konsument- Prop.
1985/86: 121 intresset på detta område. Det är enligt min mening angelägel all
ytteriigare insatser görs för atl belysa och förstärka konsumentintresset inom
de reglerade områdena.

Som
jag nyss framhöll gör SPK redan viktiga insatser på detta område. Jag anser det
önskvärt att detla arbete fullföljs. Delta bör lämpligen komma lill uttryck i
SPK: s instmktion. genom att där anges atl SPK i anslutning till sin
utredningsverksamhet särskilt skall belysa hur offentiiga regleringar påverkar
pris- och konkurrensförhållanden och därmed konsumenterna.

Sådana
utredningar bör också kunna vara av nytta för konsumeniverkei i anslutning till
de vidgade uppgifter beträffande hushållens ekonomi som jag i det följande kommer
att föreslå skall åvila verket (avsnitt 8.2).

Jag
vill i sammanhanget erinra om alt regeringen år 1983 tillkallade en arbetsgmpp,
den s. k. normgmppen (I 1983: H), med uppgift alt gå igenom den statliga
normgivningen gentemot näringslivet i syfle all nå regelförenklingar.

Här
kan också nämnas att regeringen driver en återhållsam politik när det gäller
pris- och taxehöjningar inom den ofTentliga sektom.

Liberaliseringen
av den internationella handeln under efterkrigstiden har haft stor betydelse
för konsumenterna genom alt främja tillgängen till ell brett sortiment av varor
och tjänster tiU konkurrenskraftiga priser. Under senare år har dock tendensen
varit atl den internationella handeln har begränsats genom alt antalet icke
tariffära handelshinder har ökat. I Sverige har vi främsl av beredskapsskäl
sett oss nödgade alt skydda vissa hemmamarknader genom handelsrestriktioner.
Detla gäller bl. a. lexlilom-rådel. Givetvis måste koslnader och nytta när del
gäUer denna typ av reglering löpande bevakas. I detla sammanhang förtjänas att
nämnas atl den internationella organisationen OECD, som Sverige medverkar i, på
ministerrådsnivå har beslutat atl ge större tyngd ät konsumentpoliliska
överväganden i organisationens arbete med handels- och handelsrelale-rade frågor.
Konkreta samarbelsprojekt under Nordiska ministerrådet avser att på samma
gmnder främja handeln mellan de nordiska ländema.

3.3 Konsumentaspekter på offentlig service

Den
offentliga sektoms förnyelse är f n.ett viktigt reformområde. I den senasie regeringsdeklarationen
uttalades bl. a. följande.

Möjligheterna
för den enskilde all påverka innehållet i den offentiiga verksamhelen bör ökas,
liksom möjligheterna alt inom den offentliga sektorn välja t. ex. daghem,
skola och läkare. Kampen mot byråkrati och krångel skall drivas vidare, service
och effektivitet främjas. Ansvar och befogenheter skall delegeras och
decentraliseras. Kooperativa aUernaliv, folkrörelseallernativ och ideeUa
alternativ stimulerar utvecklingen av den offentiiga verksamheten.

11

I
april 1985 lade regeringen fram ett samlat program för den offentliga Prop.
1985/86:121 sektorns förnyelse (skr. 1984/85:202). En proposition om en ny
förvaltningslag (1985/86:80) som innehåller bestämmelser om myndigheternas
serviceskyldighet har nyligen överlämnats lill riksdagen. Under våren 1986
avser regeringen alt överlämna en skrivelse lill riksdagen med en redovisning
av vad som hittills har gjorts i fråga om regelförenklingar och förbättrad
service. Regeringen avser vidare alt inom kort presentera en handlingsplan för
arbetet under perioden 1986-1988.

En
viktig del av regeringens arbete med att förnya den offenlliga sektorn omfattar
stats- och kommunalförvallningamas arbetssätt och förhållande lill medborgarna.
Ledord för del pågående arbeiei är valfrihet, demokrati, effektivitet och
kvaUlet saml minskad byråkrati och bättre service. Inom ramen härför övervägs
bl. a. medborgarinflytande, brukarmedverkan och formerna för kontakt mellan det
allmänna och medborgarna. I del breda konsumentperspektivet är delta arbete
myckel viktigt.

Jag
har nu beskrivit hushållens iniressen och problem i etl brett samhällsekonomiskt
perspektiv. Jag har därvid bl. a. framhållit atl främjandet av en effektiv
konkurrens är elt led i konsumentpolitiken. Som framgått av min redovisning
finns elt slort konsumentintresse bl. a. inom reglerade sektorer i samhället.
Inom dessa finns dock i stor utsträckning redan organisationer etablerade för
atl förverkliga den poUlik statsmakterna vill driva. Del pågående arbetet med avregleringar,
regelförenklingar och ålgärder för atl förbättra servicen inom förvaltningen
är politiska insatser av slorl intresse för konsumenterna. Också inom de tunga
konsumtionsområdena finns specialmyndigheter som har till uppgift alt
förverkliga den politik statsmakterna har lagt fast för områdena i fråga.

Givetvis
måste konsumenternas röst höras och deras intressen bevakas allmänt i
samhället. Jag är dock inte beredd atl hänföra alla samhällsproblem lill
konsumentpolitiken. En alltför vidlyftig definition av det konsumentpolitiska
begreppet kan skapa förvirring. Jag ansluter mig sålunda i denna del till den
syn på den statliga konsumentpolitiken som angavs år 1972 när riksdagen
fastställde riktlinjer för verksamhelen. Jag återkommer till avgränsningen av
och målet förden statliga konsumentpolitiken senare. Jag vill samtidigt erinra
om all del allmännas konsumentpolitik omfattar offentlig verksamhei som bedrivs
på marknader som arbetar enligt likartade principer som den privata marknaden
gör. Konsumentmyndigheternas arbetsområde, den marknadsrältsliga lagstiftningen
etc. avser även de statliga bolagen liksom de affärsdrivande verken och i viss
mån också andra delar av den offentliga sekiorn. Allmänt har medborgarna
givetvis elt inflytande på den offenlliga sekiorn genom den politiska
demokratin. Konsumentpolitikens roll i det breda perspektivet är att fästa
ansvariga poU-tikers, myndigheters, intresseorganisationers, företags m. fl.
uppmärksamhet på förhåUanden som påverkar konsumenternas och hushållens situation.
Med en ökad tyngd ål hushållsekonomin i det konsumentpoliliska arbetet blir
denna roll viktigare framöver.

Det
är här naturligt att ta upp frågan om samordning mellan olika

myndigheter som arbetar med frågor i vilka del finns ett konsumentin

tresse. Kommittén menar alt en medveten konsumenlpoUlik kräver insat- 12

ser
inom många samhäUssektorer och på olika nivåer i samhället. För alt Prop.
1985/86: 121 kunna förverkliga de intentioner som förordas behövs enligt
kommittén en förstärkning av samordningsinsatserna på ceniral politisk nivå.
Flera remissinstanser har beröri behovel av samordning. Konsumentverket menar
att del finns myckel all göra genom erfarenhelsöverföring mellan myndigheter
på del centrala och lokala planet. Som exempel på elt område där verkels och
den lokala konsumentverksamhetens arbete har bidragit fill all politiska
älgärder har vidtagits nämns småhusbyggandet. Kooperativa förbundel (KF) med
instämmande av Kooperativa konsumenlgillesförbundel. Oljekonsumenternas förbund
(OK), HSB: s riksförbund och Folksam anser all förstärkta insatser för
samordning på central politisk nivå av olika myndigheters konsumentpoUliska
arbete krävs. Man anser atl en konsumentpolitisk beredning bör tiUsältas.

Jag
har i det redan anförda betonat alt elt slort konsumentintresse finns inom
olika samhällssektorer och alt detla måste bevakas. Inom regeringskansliet har
arbetsorganisationen för konsumentpolitiken förstärkts genom atl
finansdepartementet har tillförts ell särskilt statsråd med ansvar bl. a. för
konsumentpolitiken. Jag viU vidare betona atl på myndighetsnivå konsumentverket
har viktiga uppgifter och en samordnande roll när det gäller alt göra olika
beslutsfattare inom andra delar av den offentliga förvahning-en uppmärksamma på
förhållanden av betydelse för konsumenterna. Givetvis är del viktigt atl en
debatt om konsumentfrågorna initieras och inspireras och atl konsumentfrågornas
ställning i samhället stärks. Jag välkomnar därför del konsumentråd som KF,
Landsorganisationen (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Folksam och
OK har bildat. Jag återkommer till konsumenlinflylandel senare (avsnitt 5). Jag
anser mot den här bakgrunden det inte påkaUat att inrätta en permanent
beredning för konsumentfrågor inom regeringskansliet. Detla utesluter givetvis
inte atl särskilda samordningsinsatser kan initieras på central politisk nivå
när det gäller speciella frågor.

För
all konsumentintressena skall kunna göra sig hörda pä elt brett plan i
samhället krävs att många engageras. Del allmännas insatser inom
konsumentpoUtiken kan av både praktiska och principiella skäl inte ensamma
läcka in och driva alla frågor av betydelse för konsumenterna. Dessa är så
många och så artskilda atl de uppenbarligen inte låter sig inordnas i ell enda
och färdigt system. Marknadens roll är som jag har berört i del föregående
central. Systematiska insatser behövs dämlöver av folkrörelser, andra
organisationer och olika gmpper. Jag återkommer lill detla (avsnitt 5).
SärskUda insatser från företagen bör också ges en viktig roll (avsnitt 6).

13

4 Målet
för och den närmare inriktningen av konsumentpolitiken

Prop.
1985/86: 121

Mitt förslag:
Målet för konsumentpolitiken skall vara alt stödja hushållen i deras strävan
atl effektivt utnyttja sina resurser samt atl stärka konsumenternas ställning
pä marknaden. Konsumentpolitiken skall sålunda tydligare inriktas på de
hushållsekonomiska frågorna och då särskill pä hushållens baskonsumtion.
Vikliga utvecklingslinjer är också att den lokala konsumentpoliliska verksamhelen
utvecklas, atl särskilt utsatta grupper stöds och atl fler grupper i samhället
engageras i konsumentpolitiken.

Kommitténs
förslag: Den framlida konsumentpoUtiken bör ulgå från elt hushållsekonomiskl
synsätt. Den utgångspunkten ger ell vidare mål för konsumentpolitiken än det
som gäUer f. n. Målet bör vara atl ultfrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv
och medveten hushåUning med resurser. Inom ramen för detta mål måste
konsumentpolitiken förbättra konsumenternas möjligheter atl uttrycka sina behov
och påverka sin situation, stödja hushållen i deras strävanden atl bättre
utnyttja sina resurser och stärka konsumenternas ställning på marknaden.

Remissinstanserna:
När det gäUer utredningsarbetet i aUmänhel framhåller flera remissinstanser
alt de hade värdesalt ett mera genomarbetat underlag för beslul om nya mål och
ändrad inriktning av konsumentpolitiken. Kritiken avser utvärderingen av den
hillills bedrivna konsumentpolitiken och den framtidsinriklade analysen av
hushållens fömtsättningar m.m. Denna typ av synpunkter förs fram huvudsakligen
av myndigheter, universitet och näringslivsorganisalioner. Några
remissinstanser, bl. a. universitet och näringslivsorganisationer, anser att
kommittén inte har ulgåtl från en vedertagen syn på marknadsekonomin. Flera
instanser beklagar atl kommittén inte varit enig i sina förslag.

En
hushållsekonomisk inriktning av den konsumentpoliliska verksamheten har fått
etl positivt mottagande av i stort sett alla remissinstanser. Många stöder del
föreslagna målel för konsumentpolitiken och den angivna inriktningen av
verksamhelen. Ell flertal synpunkler lämnas dock på hur det hushållsekonomiska
synsättet skall förhålla sig lill målet för konsumentpolitiken. Flera anser
alt nuvarande mål, dvs. atl stödja konsumenlema och förbättra deras ställning
på marknaden, bör ligga fast. Marknadsdomstolen och allmänna
reklamalionsnämnden som är av denna uppfattning menar alt del mål som
utredningen har formulerat ger konsumentpolitiken en alltför vid omfattning.
Också KF anser atl del nuvarande målet bör bibehåUas. Det hushållsekonomiska
synsättet är enligt KF en självklar utgångspunkt för arbetet inom ramen för
detla mål. Industriförbundet och några ytterligare näringslivsorganisalioner
kan inte acceptera en breddning av konsumentpolitiken i enlighet med kommitténs
förslag.

En
rad olika synpunkler lämnas av remissinstanserna när del gäUer inriktningen av
konsumentpolitiken och de prioriteringar som bör gälla för konsumentorganens
arbete. Enligt svaren måste ett brett spektmm av

14

medel
vara tillgängligt. Konsumentpolitiken måste arbeta genom utbild- Prop. 1985/86:
121 ning, forskning, utredningar, producenlpåverkan etc. Utvecklingslinjer som
att arbetet måste bedrivas lokalt, att utsatta grupper måste stödjas, att konsumenlinflylandel
mäste öka och att fler grupper måsle engageras godtas allmänt. Områden som
livsmedel, bostäder, service, vård, kommunikationer måsle enligt många, bl. a.
fackföreningar och folkrörelser, prioriteras.

Flera
instanser anser mot den bakgrunden att del är en brist alt den offentliga
sektorn inte behandlats i betänkandet. Bl. a. universUeten, länsstyrelser,
näringslivsorganisalioner och andra intresseorganisationer är av den
uppfattningen. Främst universiteten framhåller vidare viklen av en framlidsinriktad
analys av, förutom offentlig konsumtion, varu-och Ijäns-tekonsumtionens roll,
lönearbetets ställning, ekonomiska klyftor, utlandsberoende och dynamiken i
förelagsledet. Mer avgränsade framtidsfrågor såsom reklam i nya media och
datorisering som berör konsumenterna nämns också som områden som måste
prioriteras.

Skälen
för mitt förslag:

Utvärdering

Den
konsumentpolitik som bedrivits sedan 1970-talels början har enligt
konsumentpolitiska kommittén i många avseenden varit framgångsrik. De mest påtagliga
effekterna sammanfattar kommittén enligt följande

-
det allmännas
konsumentinformation har ökat väsentiigt och främsl genom kommunernas
engagemang fått en bättre spridning över landet,

-
slödel lill konsumenter vid
klagomål och reklamationer har ökat väsentligt, särskill på lokal nivå,

-
en påtaglig sanering av
marknaden har skett då del gäller vilseledande marknadsföring och oskäliga
avtalsvillkor,

-
fariiga varor har stoppats och
etl systematiskt arbete med produklsäker-hetsfrägor har etablerats,

-
på arbetsområden som bilar,
försäkringar, glesbygdsservice och hus-hällsekonomi har konsumentorganen kunnal
utveckla nya insatser. Kommittén noterar dock svagheter när det gäller
förelagens information

till
konsumenterna, utbildningen i konsumentkunskap, forskningen på
konsumentområdet, konsumenlorganens möjligheter all upprälthålla sin egen
kunskapsnivå och de frivilliga organisationernas medverkan i konsumentpolitiken
centralt och lokall.

Kommittén
menar all det framtida behovet av åtgärder inom konsumentpoUtiken måsle
bedömas utifrån en helhetssyn på konsumenternas situation. Kommittén har härvid
granskal elt anlal faktorer såsom hushållens sammansättning, konsumtion och
resurser i form av lid, arbete, pengar och kunskaper.

Ell
anlal remissinstanser har kritiserat kommitléns utvärdering av del

hittills bedrivna konsumentpoliliska arbetet och den mer framtidsinriklade

analysen av fömlsätlningama för konsumentpolitiken. Utgångspunkten

för flera remissinstanser är därvid att en genomgripande förändring av

målet för konsumentpolitiken och verksamhetens inriktning är föreståen

de. 15

Jag
vill för egen del konstatera att det i och för sig hade varit värdefullt Prop.
1985/86: 121 om en mera samlad utvärdering av konsumentpolitiken hade kunnal
göras av kommittén. Av tidsskäl och med hänsyn till uppdragels räckvidd har
delta inte varit möjligt. Detta innebär dock inte att underlag saknas för de
beslul som nu är aktuella. De delvis förändrade arbetsuppgifter inom
konsumentpolitiken som jag idag förordar bygger lill väsentlig del pä
erfarenheter som löpande har gjorts främst under tiden från år 1972, då de nu
gällande grunddragen i konsumentpolitiken fastställdes. Under den tiden har
förvisso åtskilliga utvärderingar gjorts, vilka också redovisats för
statsmakterna. Det gäller bl. a, den lokala konsumentpolitiska verksamheten,
riktlinjearbetet hos konsumentverket och allmänna reklamationsnämndens
verksamhei. Vidare har organisations-och ralionaUserings-utredningar gjorts
avseende konsumentverket. Sammantaget finner jag atl konsumentpolitiska
kommitténs förslag är väl ägnade att ligga lill grund för de beslut som nu
föreslår.

När
del gäller den verksamhet som har bedrivits delar jag kommitléns syn att den i
många avseenden varit framgångsrik. Myndigheter, konsumentkooperationen, andra
frivUliga organisationer och företagen har gjort värdefulla insatser. De
konsumentpolitiska landvinningar som har gjorts måste försvaras, men
konsumentpolitiken måsle också utvecklas och anpassas till de fömtsättningar
som gäUer, Jag vill i det sammanhanget något kommentera den förändrade miljö
konsumentpolitiken har atl verka i.

Bland
de skäl som angavs i direktiven till kommittén för att göra en översyn av
konsumentpolitiken fanns den ekonomiska konjunkturen, del utökade vamutbylel
med utlandet, introduktionen av nya reklammedia och marknadsföringen över
gränserna. Flera remissinstanser av vilka jg särskilt vill nämna Lunds
universitet pekar på behovet av analys av tjänstesektorn och effekiema av
internationalisering m. m. Konsumentpolitiken blir aldrig färdigutvecklad.
Utveckling som påverkar konsumtionsfömt-sätlningar, konsumtionsmönster,
konsumtionsbehov måste löpande analyseras. Det är inte möjligt atl bär j
detalj ange hur och på vilka områden detta bör ske. Slutsatsen måste vara atl
berörda organ skall vara flexibla och tidigt kunna identifiera
utvecklingsmönster av betydelse för konsumenterna. Det får ankomma på
vederbörande offentUga organ alt bevaka att så sker inom olika politikområden.

Mål
och inriktning

De
förändringar som påverkar hushållens sUuation understryker enligt

kommittén betydelsen av atl den framtida konsumentpolitikens inriktning i

högre grad än f.n.bör utgå från ett hushåUsekonomiskl synsätt. Den

utgångspunkten ger enligt kommittén en bredare målsättning för konsu

mentpolitiken. Kommittén menar aft hur samhällets totala resurser utnytt

jas kan bedömas från hushållsekonomisk synpunkl och därmed ge en

viktig aspekt på välfärdens utveckling. Målet för konsumentpolitiken mås

te enligt kommittén vara att ultfrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv

och medveten hushåUning med resurser. Inom ramen för detla mål måste

konsumentpolitiken 16

-
förbättra konsumenternas
möjligheter att uttrycka sina behov och på- Prop. 1985/86: 121 verka sin
silualion,

-
stödja hushållen i deras
strävanden all bättre utnyttja sina resurser,

-
stärka konsumenternas ställning
på marknaden.

Kommittén
utpekar två utvecklingslinjer för konsumentpolitiken, nämligen alt
konsumenlproblemen måsle lösas närmare människorna, dvs. lokalt och att strukturella
förhållanden måsle påverkas. Vidare måsle konsumentpolitiken inriktas på alt
öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper, kunskaperna om hushållens
situation och konsumenlinflylandel i samhället.

Kommittén
påpekar atl konsumentpolitiken måsle ha tillgång tUl elt brett register av
konsumenlpolitiska medel för atl lösa de problem som uppstår för hushållen.

Målel
för konsumentpolitiken är enligt del beslul som fattades år 1972 (prop.
1972:33) och som alltjämt gäller att stödja konsumenterna och förbättra deras
ställning på marknaden. I samband med detta beslul diskuterades om
konsumentpolitiken skulle ges en bredare inriktning. Föredraganden avvisade
tanken på atl hänföra alla samhällsproblem där en godtagbar måluppfyllelse
inte förelåg till konsumentpolitiken. Den definition som fastställdes och som
gäller innebär att konsumentpoUtiken skall avse de problem som hänger samman
med konsumenternas köp och användning av varor och tjänster, som bjuds ut på
den privata marknaden eller på marknader som arbetar enligt likartade
principer. Föredraganden framhöll all en sådan avgränsning inte hindrar all man
kan lägga konsumentpolitiska aspekter på mänga andra samhällsproblem men all
dessa aspekter bör bedömas inom resp. sektor av den offentliga verksamheten.

Som
framgår av vad jag tidigare har anfört delar jag denna syn. När del gäller
avgränsningen av arbetsområdet i del avseende jag nu har berört bör sålunda
inga förändringar göras. Konsumentpolitiken bör dock i övrigt tydligare
inriktas på att stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina
resurser. Detla gäller framförallt den s. k. baskonsumtionen. Jag delar
synpunkterna, som bl. a. fackliga organisationer fört fram i sina remissvar,
alt del i ekonomiskt kärva tider är särskill viktigt atl konsumenterna får ul
sä mycket som möjligt av de resurser de disponerar.

Den
hushållsekonomiska ansats som jag sålunda förordar sätter hushål

lens verksamhet i centmm och studerar sambandet med den övriga sam

hällsekonomin. Tyngdpunkten bör dock ligga på siudier av del enskilda

hushållet. Samhällets mål för de enskilda hushåUen är atl de skall uppnå

fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. För all kunna utnyttja sina

resurser effektivt måste hushållen fatta rationella konsumtionsbeslul. Som

beslutsunderiag behövs objektiv information. Det är här som den hushålls

ekonomiska ansatsen har sin främsta roll. Strävan är att få hushållen att på

olika sätl bete sig ralioneUl exempelvis genom alt planera sin användning

av lid och resurser. Del kan gälla atl planera inköp, göra kalkyler före

större köp, göra upp hushållsbudget, göra avvägningar mellan egenproduk-

lion och köp etc. Krav måsle vid denna ansats också ställas på företagens

information till konsumenterna. Självfallel har också del allmänna elt

ansvar för konsumentinformation. 17

2 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

Om
konsumentpolitiken skall fungera på rätt saft måste den förankras Prop.
1985/86:121 bland människor. Det innebär ofta atl problemen måste lösas lokalt.
Del handlar ju om människors vardag. Nya idéer och initiativ inom konsumentpolitiken
måsle hämtas ur eifarenhelema frän vardagslivet. I likhet med kommittén
anserjag att en mångsidig lokal verksamhei i bred samverkan meUan kommunernas
konsumentverksamhet, andra kommunala organ, frivilliga organisationer, företag
och övriga aktörer är elt nödvändigt inslag i den konsumenlpolitiska utveckling
som enligt min mening måsle komma liU stånd. Jag återkommer senare till vad en
lokal konsumentpolitisk verksamhet bör omfatta och hur den kan bedrivas
(avsnitt 9).

Konsumentpolitiken
måsle också stödja utsatta grupper. Den måste särskilt la tiUvara intressena
för dem som på gmnd av dålig ekonomi, sjukdom, handikapp, bristande erfarenhet
och utbildning eller av andra skäl har sämre möjligheter än flertalet alt
själva bevaka sin rätl. Här finns ell samband med den allmänna
välfärdspolifiken, nämligen strävan all minska klyftoma mellan starka och svaga
konsumenter. Såväl ålgärder för alt stödja hushåUen i deras strävan all
effektivt utnyllja sina resurser som satsningar på lokal konsumentpoUtisk
verksamhet har också slor betydelse för de utsatta grupperna. Jag vill särskilt
framhålla atl den hushållsekonomiska ansats som jag förordar bör leda till alt
konsumentpolitiken i än högre grad inriktas pä hjälp och stöd ät de konsumenter
som bäst behöver detta. Många konsumenter och hushåU klarar de påfrestningar de
ställs inför och de har tid och möjligheter alt tillgodogöra sig den
information som finns atl tillgå. Alllför många är dock inte i den situationen.
Förhållandet för de hushåll som har det sämst kan vara alt köpkraften har
urholkals, ekonomin är ansträngd, sparkapilalet ianspråktagel och län med tunga
räntor och amorteringar har tagUs. Del måsle vara en framträdande uppgtfl för
konsumentpolitiken alt stödja de konsumenter som befinner sig i en sådan
situation. Budgetrådgivningen kommer härvid att bli en myckel viktig uppgift
för konsumenlorganen.

En
utvecklingslinje inom konsumentpoUtiken som också är viktig och som jag kommer
all redovisa senare är all fler grupper i samhället bör engageras (avsnitten 5
och 6). Konsumenlinflylandel bör öka bl. a. genom all
frivilligorganisationernas och dä särskilt folkrörelsernas dellagande och
delaktighet i konsumentpolitiken vidgas. Företagen har ell huvudansvar gentemot
konsumenterna. Kraven på förelagen bör ställas högre när det gäUer all
förbättra konsumenternas förhåUanden.

Liksom
kommittén anserjag alt etl brett register av konsumentpoliliska

medel måsle finnas lillgängligl för atl de problem konsumenlema möter

skall kunna lösas. De medel som angavs i 1972 års riksdagsbeslut och som

återfinns i direktiven lill kommittén är utredningar, producentpåverkan,

information, utbildning och forskning. Jag delar i slort kommitténs syn på

de avvägningar som bör göras i detla avseende. Uiredningsverksamhei

måste få en starkare ställning och dessulom stödjas av ell målmedvetet

arbete på forskningsområdet. En förbättrad kunskap om hushällens situa

tion och de olika förhållanden som påverkar deras resursutnyttjande och

välfärd behövs. Del producenlpåverkande arbetet måsle i ökad utsträck

ning inriktas på grundläggande frågor om säkerhel, funktion m.m.hos 18

produkterna.
Dessutom är del viktigt, atl få ett effektivare genomslag på Prop. 1985/86: 121
marknaden av de regler som har etablerats. Kraven på företagen måste ställas
högre. Jag viU också stryka under atl del lokala samarbetet meUan kommuner,
organisationer och företag också innebär en form av producentpåverkan.
Konsumentpolitiken måste vidare tydligare inriktas på all öka konsumenternas
medvetenhet och kunskaper. Detta kräver utbildning, information, debatt och
opinionsbildning.

Den
förstärkning av konsumentpolitiken som jag sålunda förordar kräver enligt min
bedömning att vissa resurser tillförs verksamheten. Jag återkommer till
resursfrågor och finansiering senare (avsnitt 12).

Konsumentverkets
uppgifter

Den
framtida konsumenlpoUlik som jag nu har angivit huvuddragen i kräver som jag
har påpekat insatser från offentliga organ, frivilliga organisationer och
företag. Jag ämnar nu behandla konsumentverkets uppgifter.

Konsumentverket
är central förvaUningsmyndighel för konsumentfrågor och har lill uppgift att
stödja konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Verkets
övergripande uppgtfl bör ändras med hänsyn lill den justering av
målformuleringen som jag har föreslagit. Verkels huvuduppgift bör sålunda vara
all stödja hushållen i deras strävan all effektivt utnyttja sina resurser saml
alt stärka konsumenternas ställning på marknaden.

Verkels
arbete bör även framdeles bedrivas inom ramen för de åligganden som anges i
dess nuvarande instruktion (1976:429, ändrad senast 1984:942). Några
lyngdpunklsförskjutningar mellan dem blir dock nödvändiga beroende på de
delvis nya prioriteringar som jag förordar. I detla sammanhang kommer jag
huvudsakligen atl uppehålla mig vid dessa förskjutningar. Det innebär alt den
verksamhei som inte närmare behandlas avses bedrivas i huvudsak enligt hittills
gällande riktlinjer.

Flera
av remissinstanserna har berört priorileringama inom konsumentpolitiken. De
tunga konsumtionsområdena måste enligt svaren prioriteras i de statiiga
organens arbete. Speciell inriktning, exempelvis mot hälsa och säkerhel, las
också upp i sammanhanget. Som jag redan har nämnt framhålls också atl arbetet
måste vara framlidsinriklat.

Prioriteringarna
i konsumentverkels arbete diskuteras årligen i samband med budgetarbetet. För
närvarande koncentrerar verkel sig på produktsäkerhetsfrågor, frågor av större
ekonomisk betydelse för hushållen samt på frågor av betydelse för särskill
utsatta konsumenlgmpper.

Kommittén
anser att konsumentverkets roU oeh kontaktyta i vissa avseenden bör ändras som
en följd av de ökade satsningar kommittén föreslår när del gäUer
konsumenternas kunskaper, konsumentinfiytande, kunskapsutveckling, forskning,
lokal verksamhei och reklamalionshantering. Jag återkommer lUl dessa förslag
senare. Kommittén lämnar inga förslag till begränsningar av den verksamhet som
konsumeniverkei för närvarande bedriver.

Jag
vill för egen del göra följande påpekanden. Liksom kommittén och

remissinstanserna anser jag naturligtvis att konsumentverket måste kon- 19

centrera sitt arbete tiU
områden som är särskilt viktiga för konsumenterna. Tunga konsumtionsområden är
sedan länge bosläder, livsmedel och transporter. Tjänstesektorn hör redan nu
dit vilket torde bli aUl tydligare i framtiden. Produklsäkerhetsfrågorna är
alltid centrala. Detta har påverkal och kommer också i framtiden att påverka de
löpande prioriteringarna. Den inriktning av verksamheten som jag har förordat
kommer ocksä atl innebära alt de hushållsekonomiska frågorna kommer att ges en
än mer framskjuten plats i verkets arbete. Över huvud taget bör utvecklings-och
stmkturfrågor av betydelse för konsumenlema ges hög prioritet. Del måsle
vidare skapas utrymme inom verkel för arbete med framtidsfrågor, exempelvis ny
teknologi och reklam i nya media. För atl detla skall bli möjligt krävs, ulöver
de resurstillskott som jag ämnar föreslå, också all vissa områden ges mindre
resurser. VUka dessa bör vara kan givelvis skifta över liden. Verkels
arbetsuppgifter mäste sälunda fortlöpande kunna omprövas med hänsyn tiU
utvecklingen i samhället. Som elt exempel på en utveckling som kan leda till
att verkel satsar mindre resurser pä vissa områden vill jag nämna
internationaliseringen av handeln. Intemationellt samarbete och tillgodogörande
av internationella erfarenheter, exempelvis när del gäller vamprovningar och
standardisering, kan minska belastningen på konsumenlorganen i Sverige. Också
det ökade engagemanget som nu kan förväntas från kommuner, friviUiga
organisationer, företag m. fl. bör kunna medge att verkets egna insatser på
vissa områden kan minska. Slutligen bör den nya organisationen av verket som
jag senare skaU behandla (avsnitt 11.1) medge vissa effektivitetsvinster. Jag
ser också vissa möjligheter alt öka verkets intäkter som jag återkommer tUl
(avsnitt 12).

Prop. 1985/86:121

5 Konsumentinflytande m. m.

Mitt förslag:
Konsumenternas möjligheter alt påverka produktion och distribution av varor och
tjänster förstärks. Ett ökat engagemang från frivilliga organisationers sida,
främst folkrörelser, eftersträvas. De offenlliga konsumenlorganen skaU stödja
och stimulera de organisationer som arbetar för konsumentintresset. Konsumentverket
tillförs medel för stöd till sådan verksamhei.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i slort med milt.

Remissinstanserna:
Kommitléns förslag om att förstärka konsumentin-flytandei i samhället har
mottagits väl. Myndigheter, kommuner, fackföreningar, kooperation,
folkrörelser och andra frivilliga organisationer är posUiva. Industriförbundet
är dock tveksamt tiU kommitléns förslag i flera avseenden. Folkrörelserna
framhåller sina möjligheter att stå för en väsentiig del av
konsumentpolitiken. Främst från folkrörelsehåll framhålls också vikten av atl
organisationerna självständigt får utforma sina insatser men alt de offentliga
konsumenlorganen måste stödja och stimulera deras arbete. Del påpekas alt ökat
engagemang från folkrörelser m. fl. inte får tas

20

till
intäkt för nedrustning av den statliga konsumentpolitiken. När det Prop.
1985/86: 121 gäller fomm eller kontaktpunkt hos konsumeniverkei redovisar KF
alt man tiUsammans med LO, TCO, OK och Folksam på eget initiativ har bildal ett
konsumentråd med elt konsumentfomm för folkrörelser.

Skälen
för mitt förslag: Kommittén anser alt den svenska modellen för
konsumentinflylande, som bygger pä ell samarbete mellan del allmänna,
näringslivet och konsumenlema, företrädda av fackföreningar, konsumentkooperationen
och de politiska partierna, bör förstärkas. Kommittén menar vidare atl den
relativa tystnad som råder kring konsumentfrågorna i samhället måsle brytas.
Konsumenternas iniressen måsle klarare föras fram i debatt och
opinionsbildning. För att förslärka konsumenlinflylandel i samhället behövs
enligt kommittén såväl ökade insatser från konsumentorganen som ökat
engagemang från frivilliga organisationers sida. Kommittén anser all
konsumentverket i större utsträckning, utifrån det hushållsekonomiska perspektivet,
bör la fram underlag för den politiska diskussionen på olika områden. De
lokala organisationerna måste i framliden också enligt förslaget spela en mer
offensiv roll.

Kommittén
föreslår all ett konsumentfomm, vari LO, TCO, konsumentkooperationen och andra
organisationer ingår, bildas i syfle att utveckla samarbetet bland dem som har
atl företräda konsumenterna. Elt alternativ skuUe enligt kommittén vara atl
organisera en kontaktpunkt för frivilliga organisationer inom konsumentverket.

Jag
vUl för egen del anföra följande. För all öka konsumenternas kunskaper,
medvetenhet och inflytande behövs ell brett dellagande av människor och deras
organisationer i konsumentpoUtiken. Konsumenternas möjligheter all påverka
produktion'och distribution av varor och tjänster måsle förstärkas. Ett
fortsatt engagemang från frivilliga organisationer, särskill från
folkrörelsehåll, är enligt min mening avgörande för en gynnsam utveckling av
konsumentpolitiken, speciellt när det gäller de sämst ställda gmpperna. Med
tinfredsslällelse kanjag konstalera atl de frivilliga organisalionema har
redovisat ett stort intresse för atl delta i det konsumentpoliliska arbetet.
Jag har ocksä noterat all man har markerat sin självständiga ställning gentemot
det allmänna.

En
väg till demokratiskt inflytande över produktion och distribution är all
människor organiserar sig kooperativt som konsumenter. Den förnyelse av bl. a.
produktutbud och marknadsföring som kan ske inom kooperationen i nära kontakt
med konsumenterna är värdefuU. Ökat löntagarinflytande i förelagen har ocksä
ell värde i detta sammanhang. Samarbetet mellan de lokala organisationerna och
den kommunala konsumentverksamheten kan underlätta lösningar av problem för
enskilda konsumenter. Del kan gälla påverkan på distributionsförhållanden,
handikappanpassning etc.

Jag
delar kommitléns uppfattning all det är angelägel alt samarbetet

mellan de organisationer som företräder konsumenterna förstärks. Jag vill

därför här erinra om det konsumentråd kompletterat med forum för folk

rörelser som KF, LO, TCO, Folksam och OK nyligen har lagil initiativet

till. Detla visar organisationernas aUvar när det gäller del konsumenlpoli

tiska engagemanget. Ålgärden kompletterar det allmännas insatser på ell 21

värdefullt
sätt och gör det vidare inte påkallat att inrätta ett sådant forum med
anknytning till konsumentverket som kommittén har föreslagit.

Konsumentpolitiken mäste
ha en lokal förankring. De frivilliga organisationernas roll i det lokala
konsumenlarbetet är enligt min mening av särskilt inlresse. Det är just i del
lokala arbetet som organisationernas engagemang och inflytande kan bli som
störst. Lösningar som passar speciella lokala förhållanden kan utarbetas. Jag
delar sålunda kommitléns bedömning att folkrörelserna lokalt bör spela en mer
offensiv roll. Jag återkommer till den här frågan vid behandlingen av den
kommunala konsumentverksamheten (avsnitt 9).

Jag har redan givit min
syn pä avgränsningen av konsumentpolitiken. Denna blir vägledande för min
uppfattning om de offentliga organens insatser för all öka konsumenlinflylandel
i samhället. Givetvis är deras roll alt fästa ansvariga politikers,
intresseorganisationers, företags m.fl. uppmärksamhet på förhållanden som
påverkar konsumenternas och hushållens situation. Deras uppgift är dock inte
atl ulöva ell inflytande i syfte att lösa alla samhällsproblem där
konsumenterna på något säll kan sägas vara part. Deras mera operativa uppgifter
bestäms av målet för konsumentpolitiken. En viktig uppgift för de offentliga
organen som här bör framhållas är att stödja och stimulera de organisationer
som verkar för konsumentintresset. Det kan gäUa stöd till projekt, stöd till
utbildningsverksamhet etc. Jag kommer att föreslå alt konsumentverket tillförs
medel för stöd lill sådan verksamhei (avsnitt 12).

Prop.
1985/86:121

6 Företagens ansvar och egenåtgärder

Mitt förslag:
Kraven på företagen stäUs högre när det gäller att förbättra konsumenternas
förhållanden. I vissa delar bör egenåtgär-derna spela en större och delvis
friare roll än för närvarande.

Kommitténs förslag:
Kommittén ställer också ökade krav pä företagens egenåtgärder. Kommittén
föreslår inga ändrade former på central nivå för samverkan mellan det allmänna
och företagen.

Remissinstanserna: De
remissinstanser som berör frågan är allmänt positiva till mer egenåtgärder
från företagen. Några - däribland Konsument-vägledarnas förening - ifrågasätter
dock om egenålgärderna verkligen leder till förbättringar för konsumenterna.

Skälen för mitt förslag:
En ceniral roll i konsumentpolitiken spelar förelagen och dessas
organisationer. Delta följer redan av den omständigheten alt del är genom de
dagliga aktiviteterna på marknaden som konsumenterna får flertalet av sina
materiella behov tillgodosedda. Hur företagen lyckas med atl tillhandahåUa
olika varor och tjänster - som svarar mol olika behov, är lättillgängliga och
så billiga som möjligt-är uppenbarligen av avgörande betydelse för
konsumenternas ställning.

Enligt min mening
fungerar, som jag redan har anfört, den svenska marknaden i stort sett
lillfredsslällande. Men där finns förhållanden som

22

behöver
förbättras, vilket ju också är en utgångspunkt för konsumenlpoli- Prop.
1985/86: 121 liken. Detla ser jag dock inte som uttryck för en allmän ovilja
hos företagen alt svara upp mol konsumenternas önskemål ulan åtminstone delvis
som resultatet av strukturella och liknande förändringar av skilda slag, vilka
påverkar både företag och konsumenter och vilka måste få återverkningar också
på förelagens sätl att ta till vara konsumentintressena.

Till
dessa förändringar hör en ökande komplexitet i konsumtion och produktion. Allt
fler varor blir sälunda tekniskt avancerade vilket släUer nya krav på säljare,
brukare och servicepersonal. Samtidigt har vi en allmän strävan inom handeln
lill rationaliseringar, vilka bl, a. har inneburit minskade möjligheter till
personlig service och längre vägar-både geografiskt och organisatoriskt - lill
dem som kan bistå konsumenterna. Samordnade inköp för flera förelag och/eller
butiker är ytterligare etl exempel på omständigheter som ökar avståndet i
kommunikationerna på marknaden. På grund av bl. a. ökat förvärvsarbete och
längre arbetsresor har de flesta hushåll samtidigt fält mindre tid över för
sina inköp och för eventuella reklamationer och reparationer.

Del
jag nu har sagt är avsett att visa, att samtidigt som produktion och
disiribution utvecklas i syfte alt möta nya konsumentkrav, öka den materieUa
välfärden och sänka kostnader så läggs grunden för nya konsumentproblem. Vid
sidan härav finns naturligtvis alllid konsumenlproblem, som föranleds av
oseriösa näringsidkare. Problemens nalur blir förslås avgörande för vilka
rätlelsemekanismer som blir effektiva.

Enligt
min mening är det företagens förstahandsansvar att motverka och söka lösa såväl
de mer strukluella konsumentproblem som jag nyss har nämnt som sådana kanske
mera påtagliga problem som bristande produklsäkerhel, otillbörlig
marknadsföring, bristande produktinformation och dåliga reklamationsrutiner.
Detta för oss in på företagens ansvar för utvecklingen och vad som kommit atl
kallas förelagens egenåtgärder.

I
propositionen 1984/85:213 om ändring i marknadsföringslagen

m. m. behandlades frågan om näringslivels egenåtgärder för att lösa konsu

mentproblem. Där konstaterades atl det sedan lång lid hade vidtagits

ålgärder inom näringslivet för all främja relationerna till konsumenterna.

Del framhölls dock alt sädana initiativ under senare tid inte hade tagits pä

samma sätl som tidigare. Det konstaterades vidare atl utvecklingen också

lett lill all konsumeniverkei i betydande omfattning fått ta initiativ till att

identifiera konsumenlproblem och till all lösa dem. Enligt propositionen

måste rollfördelningen mellan del allmänna och företagen ändras. Del

ansågs inte möjligt för statsmakterna all i framliden i samma breda omfatt

ning som under de senasie tio åren söka lösningar på konsumentproblem

just genom regelframtagning i del allmännas regi. I propositionen angavs

som en konsumentpolitisk målsättning att del på marknaden skall före

komma ett stort inslag av initiativ från näringslivels sida när det gäller att

spåra och lösa konsumentproblem. Elt påtagligt vidgat område för egenåt

gärder skulle enligt propositionen också ge konsumentverket ökade möjlig

heter all omfördela resurser lill särskUl prioriterade områden. Allmänt sett

skulle detta innebära att näringslivet tog ett betydligt mer aktivt ansvar för

all gällande regler och överenskommelser följdes och för atl den etiska 23

standarden
m. m. på olika områden höjdes. Konsumentverket skulle i fråga Prop.
1985/86: 121 om de vidgade egenålgärderna inom näringslivet ha det övergripande
ansvaret för utvecklingen. Egenålgärderna skulle dock kunna avse olika nivåer
och samarbete skulle kunna ske med andra berörda än konsumentverket.

Under
arbetet med propositionen påbörjades tre projekt om egenåtgärder inom
näringslivet. De avsåg marknadsföringen på hemelektronik-området,
prenumerationserbjudanden inom veckopressen och telefonförsäljning. Del senare
projektet resulterade hösten 1985 i handlingsprogrammet Nöjda kunder vid
teledirekthandd, antaget av Direktförsäljningsföretagens förening. Programmet
innehåller bl. a. regler för hur kontakterna med konsumenterna skall tas, hur
säljargumenteringen får vara utformad och hur avlal skall ingås.

Också
konsumenlpolitiska kommittén lägger etl slort ansvar på företagen bl. a. när
det gäller produktutformning, information till konsumenterna,
reklamationshantering och utbildning av personal i marknadsföringsfrågor.

Remissinstanserna
behandlar inte frågan särskilt ingående. De instanser som gör det är aUmänl
positiva till ökat ansvar och mer egenåtgärder från företagen. Några —
däribland Konsumenlvägledarnas förening — ifrågasätter dock om egenålgärderna
verkligen leder tUl förbättringar för konsumenterna.

För
egen del vill jag betona alt den rollfördelning mellan del allmänna och
näringslivet som statsmakterna angav i samband med ändringen av
marknadsföringslagen år 1985 ligger fast. Jag vill samtidigt framhålla atl jag
utgår från atl egenålgärderna nu får en ökad omfattning än vad som hittills
varit fallet. Delta är nödvändigt för att konsumentverket skall kunna ägna mer
resurser åt bl. a. hushållsekonomiska frågor. Men min bedömning grundar sig
också på den allmänna strävan att avreglera samhället som präglar del politiska
arbetet på en rad områden idag saml på förvissningen att näringslivet har både
krafl och eget intresse av alt än mer aktivt ta tag i egenålgärderna. Mol
bakgmnd av detla finner jag del lämpligt att här ytteriigare belysa olika
former av egenåtgärder och möjligheterna till utveckling i vissa hänseenden.

Väsentliga
delar av den lagstiftning som gäller företagens uppträdande på marknaden saknar
färdiga handlingsregler. I stället är både marknadsföringslagen och
avtalsvillkorslagen uppbyggda kring generalklausuler, med stöd av vilka
marknadsdomstolen kan förbjuda eller påbjuda vissa beteenden hos etl företag,
som stämts in vid domstolen. Av stor praktisk betydelse är emellertid också de
riktiinjer för företagen som konsumentverket -vanligen efter överenskommelse
med en branschorganisation - utfärdar med indirekt stöd av lagstiftningen.
Tanken är den atl om ell förelag inte följer en riktlinje så kan saken föras
till marknadsdomstolen för prövning.

Inget
är dock sagt i lagstiftningen eller dess förarbeten om vilka områden

eller hur många som bör bli föremål för riktiinjer. Samtidigt är dess lUlämp

ningsområde inte beroende av om rikllinjer finns eller ej. KO kan alltså

föra enstaka företeelser under domstolens prövning när del bedöms påkal

lat. Avgörande för genomslaget på marknaden av lagstiftningen som sådan 24

blir
de priorileringsgrunder som konsumenlverket/KO tillämpar i sin all- Prop.
1985/86:121 manna verksamhei och de resurser som kan avdelas för arbetet. Detta
betyder i sin lur atl man väl kan tänka sig förhåUanden på marknaden som
myndigheterna inte har reagerat på trots atl lagstiftningen möjliggör ingripanden.
Detla är både naturligt och nödvändigl med lagstiftning av förevarande slag.

När
nu näringslivets egenåtgärder skaU få en större betydelse uppkommer, som jag
redan berört, frågan om konsumentmyndigheternas medverkan. I propositionen om
ändring i marknadsföringslagen m.m.uttalades, som jag har nämnt i det
föregående, att konsumeniverkei har det övergripande ansvaret för utvecklingen
av de vidgade egenålgärderna. Uttalandets innebörd är bl. a. det självklara
all konsumenlverket/KO aldrig kan frånhända sig sitt ansvar för tillämpningen
av gällande rätt och ätt sälla in de åtgärder som delta kräver. Vid sidan härav
skall verkel naturligtvis stimulera förelag, branschorganisationer m. fl. all
vidta egenåtgärder där sådana är ändamålsenliga.

Det
anförda hindrar dock självfallet inte alt näringslivet hell ulan inblandning
från myndigheterna systematiskt griper sig an konsumenlproblem med olika
former av åtgärdsprogram eller egna riktlinjer. I verkligheten är del ju så,
atl egenåtgärder ulan samråd med myndigheter aUiid har skett och dagligen sker
på den svenska marknaden och är en oskiljaktig del av den. Del är genom
tillkomsten under 1970-talet av ny lagstiftning och av konsumeniverkei som vi
har fåll ett läge där större, mera genereUa problem behandlas i en dialog
mellan verkel och näringslivet, en dialog som förvisso har avkastat många
nyttiga resultat.

När
jag nu förordar kraftigt ökade egenåtgärder vill jag också förorda all dessa i
större utsträckning än för närvarande tas fram ulan all konsumentverket i
varje läge skaU ha en uppfattning om dem. Härigenom kan företagen kanske se en
särskUd motivation till vUken jag skall återkomma i det följande. Vidare är
denna ordning nödvändig för att konsumentverket skall avlastas arbete i någon
mera påtaglig utsträckning. Systemet blir friare också i den meningen alt
alternativa lösningar på samma problem kan prövas och att lokala förhållanden
kan fä genomslag. Naturligtvis kommer både konsumentverket och näringslivet alt
vilja förvissa sig om att områden som är prioriterade i verkels arbete inte
blir föremål för lösningar som inte kommer upp liU den standard som
lagstiftningen förutsätter eller som eljesl bör vara normgivande. Vidare gäller
som jag nyss framhöll redan idag alt förhållanden som i och för sig kan medge
ingripande med stöd av lag av priorileringsskäl ändå måste lämnas opålalade av
myndigheterna. På sådana områden blir naturligtvis egenålgärderna av särskill
intresse.

I
de delar som egenålgärderna vidtas av näringslivet självt vill jag anföra
följande.

Företagen
har de ojämförligt tätaste kontakterna med konsumenterna. Med en positiv och
aktiv ansats måste det rimligen många gånger vara i dessa kontakter som icke
tillgodosedda eller icke kända behov och önskemål liksom kritiska synpunkter
borde kunna sugas upp och behandlas.

Sådana
strukturella förhåUanden och problem som jag log upp inled

ningsvis i delta avsnitt menar jag alt man normalt bör förvänta sig att 25

företagen
klarar av själva. Det gäUer först att se till aft det finns kanaler Prop.
1985/86:121 och former för att identifiera konsumenternas behov och önskemål i
olika hänseenden. Många förelag har inrättat konsumentkontakter, dU konsumenterna
kan vända sig. Under förutsättning atl dessa kontakter följs upp av
marknadsansvarig personal finns där en grund för olika egenåtgärder. Andra har
gått längre och ordnar systematiska konsumentkontakter. KF har sålunda vid
kongresser och i andra liknande sammanhang tagit fram konsumentönskemål som
redan omsatts i konkreta marknadsaktiviteler. Glesbygdsbutiker med sviktande
underlag utser kundråd som för att förbättra varuförsörjningen i trakten bl. a.
kallar samman kringboende konsumenter för diskussion. Några av affärsverken
har utsett kund- eller serviceråd. Exemplen på metoder vör problemuppfångning
kan göras många. Många gånger kan givetvis initiativen till dessa insatser ha
kommit från allmänna organ, t. ex. från den kommunala konsumentverksamheten. En
ökad grad av egenåtgärder från näringslivets sida utsluter självfallel inte att
initiativen kan komma från konsumenlorganen. Tvärtom bör ocksä dessas
problemuppfångning aktivt utnyttjas för egenålgärderna.

När
det sedan gäller frågan om vUka lyper av problem för vilka egenåtgärder kan
vara både lämpliga och möjliga kan exemplen göras många. I anslutning tUl min
beskrivning av vissa stmkturella förhållanden vill jag som lämpliga områden
bland andra ange följande. Företagen kan ordna särskilda möjligheter liU
fördjupad information om varor och tjänster där sådan inte kan tillhandahållas
omedelbart på säljslällel. De kan anta egna riktlinjer för hantering av
reklamationer så utformade, alt man minskar risken för prestigefyllda låsningar
hos de inblandade personerna. Och de kan anta en målsättning för service,
tillgänglighet till reservdelar under viss tid etc. och garantera konsumenterna
denna nivå. Dessa exempel har del gemensamt att problemen antas inte uppkomma
ur något grundläggande intressemotsättning. Annorlunda blir det förstås när
problemen härrör från en ovilja eUer total oförmåga hos näringsidkaren alt leva
upp till marknadens spelregler och tillämpa sunda affärsmetoder.

Jag
vill för min del se mer av denna form av konsumentinflylande, där företagen
aktivt spårar de konsumenlproblem som kanske inte omedelbart kan avläsas i
konsumenternas beteende i t. ex. köpsituationen. Också konfliktsituationerna
bör förslås många gånger kunna angripas framgångsrikt genom väl avvägda,
konsumenlanpassade strategier. Genom att dessa ålgärder knyts lill förelagens
eget affärsintresse ökar också förutsättningarna för alt egenåtgärder
verkligen kommer till stånd.

Denna
ordning medför samtidigt alt samma konsumentproblem kan komma att lösas på
olika sätt och kanske olika effektivt, någol som ideaU sett inte skall bli
fallel vid cenlrala riktiinjer från t. ex. konsumentverket. Detla följer redan
av organisationen av arbetet men också av del förhåUandet all förelagen kan
vilja presentera "konsumentskyddsprogram" med egen profil som ett led
i marknadsföringen och uppbyggnaden av good-wiU.

Jag
ser ingen nackdel i detta, så länge de grundläggande och prioriterade

konsumenlskyddsfrågorna hanteras i enlighel med uppställda mål. Tvärt

om tror jag alt accepterandet av sådana olika yttringar av egenålgärdspro- 26

gram
på gmnd av den ökade motivationen hos berörda förelag kan ge Prop. 1985/86:
121

snabbare
resultat. De kan också bli effektivare, genom att geografiska och

andra
lokala förhållanden kan ges ökad betydelse. De kan också leda till att

andra
och kanske bättre lösningar, än vad cenlrala uppgörelser skulle

kunnal
omfatta, kommer till stånd på vissa håll och sedan får efterföljare,

medan
äter andra lättare kan förkastas när de inte ger önskvärt resultat.

Sammanfattningsvis
förordarjag sålunda alt egenålgärderna i vissa delar bör spela en större och
delvis friare roll än för närvarande. Självfallet innebär inte detla atl
konsumentmyndigheterna skall eller ens kan undandra sig ansvarel för alt gripa
in där förhåUandena så påkallar, där egenåtgärder inte kommer tiU stånd och
där egenåtgärder inte ger önskat resultat.

Avslutningsvis
viU jag erinra om risken för all näringslivets egenåtgärder utformas eller
tUlämpas så, alt de fär skadliga konkurrensbegränsande effekler. Så kan vara
fallel exempelvis om man i dessa åtgärder lar in ovidkommande moment, såsom
prissamverkan m. m., eller om gemensamma regler i en viss bransch innebär
olämpliga hinder mot nyetablering eller mol mindre och medelstora företags
förmåga att hävda sig i konkurrensen. Det är en självklarhet alt det
förhållandel atl jag förordar en ökning av egenålgärderna inte kan åberopas liU
försvar för skadliga konkurrensbegränsningar. Om sådana uppkommer kan
ingripanden från NO: s sida ske. Konsumentverket är medvetet om risken för en
på detta sätt negativ utveckling och som uttalades i prop. 1984/85:213 (s. 29)
kan det vara av betydelse alt samråd sker med NO. Risken för negativa effekter
minskar då företagsvisa lösningar väljs.

Jag
har nu behandlat huvuddragen i mina förslag om den framlida konsumentpoUtiken.
Jag har koncentrerat mig på de viktigare ulvecklings-Unjema. Jag går nu över
till alt behandla de specieUa insatser som behövs för all målen för konsumentpoUtiken
skall kunna förverkligas.

7 Konsumenternas kunskaper

7.1 Allmänt

Kunskaper
behövs för all hushåUen skaU kunna fä ut mesla möjliga av sina

resurser i form av pengar, lid och arbete. I den hushållsekonomiska ansats

som jag förordar för konsumentpolitiken är goda kunskaper hos konsu

menterna en viktig del. Del gäller då inte bara kunskaper om hur olika val

påverkar hushållet utan även möjligheter för konsumenterna att värdera

del kommersieUa budskapet från företagen. Utvecklingen av informations-

och andra teknologier ställer nya krav på konsumenterna i detta avseende.

Kommittén anser att konsumenternas kunskapsbehov i hushållet och på

marknaden måste bU väsentligt bättre tUlgodosedda genom ökad utbildning

och förbättrad information. En huvudinriktning måsle enligt kommittén

fortsalt vara all företagen själva skall svara för informationen om enskilda

produkter. Det allmänna bör å sin sida inrikta sig på all föra ut mera

övergripande och långsiktigt nödvändig kunskap till hushållen om mark

nader, marknadsföring, rättigheter och skyldigheter, budget- och plane- 27

ringsfrågor, hemarbete
etc. De remissinstanser som har ytlral sig om konsumenternas kunskaper är
positiva tiU denna inriktning. Jag går nu över till att närmare behandla dessa
frågor.

Prop.
1985/86:121

7.2 Utbildning

Mitt förslag:
Konsumentverket ges ytteriigare medel för arbeiei med och stöd till
konsumentutbildning. Läramtbildningen och produktionen av läromedel ges hög
prioritet.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Ell stort antal remissinstanser har yttrat sig om kon-sumenlutbildningen.
Majoriteten av dessa stryker under viklen av alt den främjas inom alla
relevanta ulbildningsvägar i samhället. Industriförbundet ser för närvarande
ingen möjlighel all förstärka skolans roll när del gäller
konsumentutbildningen. Konsumentverkets roll i sammanhanget, dvs. att arbeta
med konsumenlulbildning och alt stödja andra som arbetar med sädan utbildning,
har ej tfrågasatls av remissinstanserna. Arbetet i gmndskolan anses bedrivas i
rätt anda. Kommitténs propå om alt konsumenlulbildning skall vara obligatorisk
på gymnasienivå har tagits emot positivt. Inom vuxenutbildningen nämns särskill
folkrörelsernas engagemang i utbildning av kommunala politiker. Gmndulbildning
och fortbildning av lärare bör enligt en övervägande majoritet av dem som har
yttrat sig prioriteras. Konsumentkunskap inom socionomutbildningen nämns också
som viktig. Viklen av alt läromedel finns tillgängliga betonas.

Skälen
för mitt förslag: Efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet vill
jag anföra följande.

Konsumentutbildningen
har haft en central betydelse i konsumentpolitiken under läng tid. I
propositionen som låg till grund för beslutet om riktiinjerna för
konsumentpolitiken år 1972 uttalades det all det torde vara elt på sikt
effektivt konsumentpoUliskt medel all genom olika former av utbildning medverka
till all konsumenlema blir bättre i stånd alt bedöma och tillgodose de egna
behoven. Liksom kommittén och remissinstanserna anser jag att utbildningen i
konsumentfrågor bör främjas inom en rad ulbildningsvägar som finns i samhället.
Det handlar om att ge eleverna vardagskunskaper som de har nytta av i livet.
Del kan gälla frågor om hushållsekonomi, kost, hälsa, bosättning etc. samt
kunskaper om konsumenternas räUigheler och skyldigheter. En viktig uppgift är
också all ge underlag för diskussion om attityder och värderingar i samhället.
I delta ingår atl lära sig att kritiskt granska kommersiella budskap.

KonsumentutbUdning
ingår på olika sätt i en rad olika utbildningsvägar i samhället. I läroplanen
för grundskolan, Lgr 80, har konsumentfrågorna fält ett ökat utrymme och nämns
som ett av flera ämnesövergripande områden. Inom gymnasieskolan förekommer
konsumentkunskap som särskill ämne på elt antal linjer och som moment i andra
ämnen. Också inom högskola och vuxenutbildning behandlas konsumentfrågor.
Kommittén har lämnat viktiga synpunkter när del gäller möjligheterna

28

all
nå förbättringar av konsumenlulbildningen som är väl värda atl över- rop.
1985/86: 121 väga. De förändringar som aktualiseras är dock av den naturen att
de ryms inom ramarna för de riktlinjer som för närvarande gäller. Del blir här
närmasl en fråga ,om vilka deluppgifter som framöver bör få den tyngsta rollen.
Förslag om konsumentulbildningens ställning inom gymnasieskolans
yrkesinriktade del kommer inom kort alt läggas fram av en arbetsgrupp som på
uppdrag av chefen för utbildningsdepartementet har gjort en översyn av den
gymnasiala yrkesutbildningen. I övrigt är frågan om konsumenlulbildningen i
gymnasieskolan en uppgift för skolöverstyrelsen (SÖ) all bevaka i del löpande
arbetet med läroplansulveckling. Det gäller såväl behovet av allmän
medborgarkunskap på konsumenlområdel som behovet av fördjupad kunskap inom
särskilda yrkesförberedande Unjer. Universitets- och högskoleämbetet (UHÅ) har
vidare etl ansvar för konsument-kunskapens plals i läramtbildning samt för atl
den allmänt bevakas inom högskolorna vid förändringar i utbildningslinjernas
planer. Jag har här med tillfredsställelse noterat atl UHÅ i sitl remissvar har
påpekat att konsumentintresset finns med i ämbetets arbete med
utbildningsplaner för den nya gmndskolläramlbildningen och med översynen av
utbildningen på den sociala linjen. Det senare välkomnar jag särskilt mol
bakgrund av all de hushållsekonomiska synpunkterna skall ges större tyngd inom
konsumentpolitiken. Som jag återkommer till bör ett fmklbärande samarbete
kunna utvecklas meUan kommunens konsumentverksamhet och dess socialtjänst när
del gäller bl. a. budgetrådgivning. Lärarutbildningen är central när del gäller
möjligheterna all få in konsumentfrågorna allmänt i undervisningen.

En
uppgift för konsumeniverkei är atl medverka lill förbättringar av utbildningen
i konsumenlkunskap. Del gäUer ulbUdningen inom ungdomsskolan och högskolan
saml vuxenutbUdningen. Liksom kommittén och remissinstanserna ser jag ingen
anledning alt ändra verkels roU när det gäller utbildningsfrågorna. Verkel bör
sålunda som hittills ha vikliga uppgifter på områdel. Jag delar uppfattningen
all verkel bör tillföras ytterligare resurser för arbeiei med
utbildningsfrågor. Särskilt bör beaktas de förändringar som successivt sker i
utbildningsutbudet, bl. a. vuxenutbildningens ulbyggnad. Verkels arbete på områdel
tar sig en rad ullryck. Verket har atl bevaka utbudet av läromedel från
konsumentsynpunkt och all kursplaner beaktar konsumenlaspekler. Del kan gälla
all stödja utbildning och fortbildning av lärare samt utvecklings- och
försöksprojekt. Samarbetet med skolansvariga centralt och lokall samt med
folkrörelser är viktigt. Insatser behövs på alla dessa områden. Ansvarel för
att konsumentfrågorna får en ordentlig förankring i undervisningen ligger dock
i första hand på lokal nivå. Jag viU här särskilt markera all konsumentverkels
stöd är mycket viktigt för den lokala utvecklingen på utbildningsområdet. I
uppgiften ingår även all stimulera och påverka kommunerna alt arbeta för atl
lärarna får nödvändig fortbildning i konsumentkunskap. Regeringen fastställer
årligen en förteckning över särskill prioriterade fortbildningsbehov. Denna
ligger bl. a. tUl gmnd för SÖ: s arbete med fortbildningsfrågor. Denna
förteckning måste givetvis beaktas av konsumentverket i dess arbete.

Jag
vUl nu i några avseenden närmare kommentera just konsumenlver- 29

kels uppgifter på området.

En uppgift är således att
bevaka att det finns aktuella och lämpliga läromedel. Om så inte är faUet söker
verket initiera atl sådana las fram av andra, exempelvis förlag. I vissa fall
utarbetar verket självt läromedel och annat studiematerial. Försäljningen av
konsumentverkels malerial har ökat kraftigt under senare år, trots all den
lolala läromedelsmarknaden varit vikande sedan slutet av 1970-talet. Detta
visar all materialet fyller ett viktigt behov. Jag vill här också peka på att
de läromedel och annal studiematerial verkel initierar och producerar på eft
nyttigt sätt balanserar del underiag som närigslivet, ofta gratis,
tillhandahåller skolorna. Enligt min mening bör produktionen av läromedel ges
hög prioritet.

I
verkels arbete ingår också stöd till utbildning och fortbildning av lärare.
Ökade satsningar i denna del har fått ell starkt stöd av remissinstanserna.
Åven jag finner det naturiigt alt verkets arbete förstärks på detta område. Sådana
insatser är del givelvis naluriigl alt förankra i de önskemål som kommer från
skolväsendet och lärarutbildningen.

Konsumentverkels
samarbete med olika folkbildningsorganisationer är viktigt. Jag vill i detla
sammanhang skjuta in att studieförbundens utbildning i konsumentfrågor i
studiecirklar för allmänheten är av ganska betydande omfattning. Kommitténs
förslag om atl ökat ekonomiskt stöd bör ges till studieförbundens utbildning av
förtroendevalda dvs. främst konsu-menlnämndsledamöler och konsumenlombud i
frivilliga organisationer och på arbetsplatser har tillstyrkts av många
remissinstanser. Jag anser för egen del alt del bör finnas möjligheter till ett
sådant stöd och förutsätter alt de medel, som jag föreslår skall tillföras
konsumentverket för utbildning, också kan användas för delta ändamål.

I
övrigi bör del ankomma på konsumentverket alt med ledning av vad som sägs i
betänkandet fortsätta silt utvecklingsarbete inom konsumenlulbildningen.

Prop. 1985/86: 121

7.3 AUmän konsumentinformation

Mitt förslag: I
den allmänna konsumentinformationen skall mera vikt läggas vid hushållens
större planeringsfrågor, budgetrådgivning och prisinformation. Konsumentverkets
faktaböcker skall ges bredare spridning. Konsumentverkets
varuprovningsverksamhet utvecklas.

Kommitténs förslag:
Överensstämmer i huvudsak med mitt när det gäller den övergripande
beskrivningen av inriktningen av den allmänna konsumentinformationen.
Kommittén har inte gjort sådana konkretiseringar som jag gör när det gäller
budgetrådgivning, prisinformation och vamprovningar.

Remissinstanserna:
Det fätal remissinstanser som har yttrat sig om den allmänna
konsumentinformationen är positiva till kommitténs förslag. Flera framhåUer
viklen av vamprovningar som underlag för sådan information. Industriförbundet
ifrågasätter den nuvarande uppgiftsfördelningen mellan olika myndigheter i
denna del.

30

Skälen
för mitt förslag: Kommittén framhåller all offentlig rådgivnings Prop. 1985/86:
121 och informationsverksamhet riktad till enskilda konsumenter spelar, kvantitativt
sett, en liten roll i förhållande till företagens information till konsumenterna.
Konsumentpolitikens huvudinriktning bör därför, enligt kommittén, vara atl
genom stmktuella insatser påverka innehållet i den information som företagen
skall svara för. Remissinstanserna delar i princip detla synsätt. Det framgår
av vad jag redan har anfört alt jag är av uppfattningen all förelagen har ell
huvudansvar för alt konsumenterna på marknaden får produkter som är säkra och
av god kvalitet, får tydlig och tillräcklig information om dessa saml erbjuds
tillfredslällande reklama-lionsmliner. Detla påverkar behovel och inriktningen
av den allmänna konsumentinformationen. Också utbildning i konsumentfrågor
påverkar givelvis behovet av sådan information.

Rådgivningen
och annan information till enskilda konsumenter kommer dock framdeles alt vara
en nödvändig del av de offentliga konsumentorganens verksamhet. Kommittén
framhåller i sin bedömning av det hittills bedrivna konsumentpoliliska arbeiei
alt del allmännas konsumentinformation har ökat väsentligt och främst genom
kommunernas engagemang fåll en bättre spridning i landet. Delta är givelvis
glädjande. Jag bedömer emellertid alt den offentiiga konsumentinformationen kan
utvecklas ytterligare och all den kan kompletteras med insatser av olika
intresseorganisationer exempelvis studieförbund och andra folkrörelser. Åven
näringslivsorganisalioner, banker och försäkringsbolag kan ha viktiga bidrag
atl ge. Del är också viktigt atl söka efter nya kanaler för spridning av
konsumentinformation. Som jag redan har angivit bör konsumentpolitiken
tydligare inriktas på att stödja hushållen atl effektivt använda sina resurser.
Liksom kommittén anserjag atl mera vikt bör läggas vid hushållens större planeringsfrågor,
budgetrådgivning etc. Detta påkallar vissa tyngdpunktsförskjutningar när del
gäller den allmänna konsumentinformationen. Det blir ännu mer angelägel all
informationen sätter ekonomin i centrum.

Konsumentverkels
uppgifter i sammanhanget är främsl alt tillhandahålla underlag i olika
avseenden för den allmänna konsumentinformationen. Del kan gälla alt pubUcera
information och stimulera till debatt och opinionsbildning i frågor som är av
betydelse för konsumenterna. Verket har också all svara för alt kommunala
konsument vägledare, organisationer och massmedia förses med underlag för sitt
arbete i konsumentfrågor. Verkets arbete kan också avse att utarbeta och
sammanställa mer övergripande information som inte kan komma fram genom
enskilda företags eller branschorganisationers försorg.

En
stor del av verkets arbete gäUer information. Särskilt de båda tid

skrifterna Råd och Rön och Konsumenlrätl och ekonomi har en belydande

roll både som kunskapsförmedlare och som opinionsbildare. Verkel lar

också löpande fram faktaböcker, rapporter och faktablad av stort värde för

konsumenterna. Efterfrågan särskilt på vissa faktaböcker har varit slor.

Enligt min mening når de dock en aUtför begränsad krets av konsumenter

och inte alltid dem som skulle behöva materialet bäst. Konsumentverkets

publikationer måste därför få en bredare spridning. Särskilt tilltalande

skulle vara om skrifterna kunde lillhandahållas på köpslällena. Ansträng- 31

ningar
bör göras att i aU möjlig utsträckning eftersträva detla. Jag vill också Prop.
1985/86: 121 erinra om alt etl ökat engagemang från friviUiga organisationers
sida i konsumentpolitiken bör kunna leda lUl en mer omfattande spridning av
konsumentverkels material. Jag anser all konsumentverket bör, i större
omfattning än för närvarande, söka träffa överenskommelser med olika
branschorganisationer, konsumentkooperationen m. fl. om en ökad spridning av
publikationer.

När
det gäller de närmare arbetsområdena inom den allmänna konsumentinformationen
är budgetrådgivning och prisinformation av särskill inlresse.

Beträffande
budgetrådgivningen kan nämnas all verkel har utarbetat en modell som numera är
etl viktigt underlag i bl. a. de kommunala konsumenlvägledarnas arbete.
Modellen ger underlag för beräkning av hushållens utgifter. Med hjälp av en
blankett kan en total kostnad för vatje hushåll räknas fram. Med stöd av
underlaget kan en diskussion föras med enskilda konsumenter om hur de kan få
konlroU över sin ekonomi genom alt göra en budget, hur de kan minska sina
ulgtfler etc.

Min
syn på de hushållsekonomiska frågorna leder till slutsatsen att
budgetrådgivningen måste bli än mer central inom konsumentpolitiken.
Rådgivningskontaktema med enskilda bör enligt den ordning som gäller vara en
lokal angelägenhet. Som jag kommer all utveckla senare bedömer jag all elt
utökat samarbete meUan den kommunala konsumentverksamheten och socialljänslen
kan vara fruktbärande i detla arbete. Mänga kommuner har också inlett ett
sådant samarbete.

Jag
viU här nämna att det även finns möjligheter till givande samarbete med andra
intressenter. Som ell exempel vill jag nämna del samarbete som etablerats
mellan fackföreningar, banker och försäkringsbolag i hushållsekonomiska frågor
som bl. a. avser lån, sparande, juridisk rådgivning oph försäkringar. De
fackliga konsumentombuden som finns på vissa arbetsplatser kan vidare spela en
viktig roll.

I
takt med att budgetrådgivningen och de bakomliggande beräkningarna får ökad
betydelse i samhäUel ökar också kraven på dess innehåll. Jag har inhämtat all
konsumentverket fortlöpande ser över sin modeU för budgetrådgivning med sikte
på alt utveckla den bl. a. när del gäller anpassningen till den allmänna
utvecklingen i samhället och på att göra den mer flexibel i förhållande till de
enskUda hushållens varierande situation. Jag viU i detla sammanhang markera all
modellens uppgtfl är alt ta fram referenspunkter för vad som i
budgetrådgivningen bedöms vara skälig konsumtion. Enligt min mening är det
därför inte låmpligt om den får direkt normerande verkningar för olika
standardbedömningar i samhället, Det är av denna anledning angeläget att
materialets karaktär tydligt framgår.

Prisinformationen
tiU enskilda konsumenter äx central i ett hushålls-

ekonomiskt perspektiv. Både konsumentverket och SPK har uppgtfter på

detta område. SPK skall svara för den mer kortsiktiga och nyhetsförmed-

lande prisinformation. För att få underlag för direkt konsumentinriktad

information har SPK under senare år utvecklat en ny typ av lokala prisun

dersökningar som redovisar priser och prisnivåer inom en ort. De har

utformats för alt direkt ligga lill grund för konsumentinformation men har 32

hämtöver
visat sig stimulera den lokala konkurrensen på etl för konsumen- Prop.
1985/86:121 tema värdefuUl sätl. Prisinformation som har långsiktig och
utbildnings-mässig inriktning bedrivs av konsumentverket. Verket har en rad
aktiviteter på området. Bl. a. har verkel utfärdat rikllinjer för hur
prisinformationen aUmänt skall ges samt riktiinjer angående exempelvis
extrapriser och jämförpriser. Flera projekt som syftar till förbättrad
prisinformation pågår för närvarande. Jag viU betona atl prisinformationen är
en viktig uppgift som måste ges hög prioritet inom konsumentpoUtiken. Del är
angelägel atl den verksamhei som jag nu har beskrivit utvecklas ytterligare.
Som exempel på angelägna insatser kanjag nämna elt utökat samarbete mellan den
kommunala konsumentvägledningen och länsstyrelsernas priskontor. Jag
återkommer lill frågan om prisinformation på produkterna senare.

Jag
vill här också nämna några andra aktiviteter inom konsumentverket som ger
betydelsefullt underlag för den allmänna konsumentinformationen, nämligen
varuprovningarna och marknadsöversikter. Medel för provningar finns inom ramen
för verkets anslag. Dessa kan antingen ulföras inom verkel eller läggas ul på
andra provningsorgan. DärtiU kommer alt konsumeniverkei utför vamprovningar på
uppdrag.

Syftet
med verksamheten är all främja utvecklingen av bättre produkter saml all
utarbeta underiag för information. Delta uppnås bl. a. genom att företagen
genom uppdragsprovningarna ges möjlighet all testa sina produkter under olika
utvecklingsstadier och innan de lanseras på marknaden saml att företa de
ändringar som de med ledning av resultatet finner motiverade. Konsumentverket
förbehåller sig rätlen all offentliggöra resultaten från provningarna om de
provade produkterna kommer ut på marknaden.

Uppdragsverksamheten
bedrivs efler principen om full kostnadstäckning. Konsumentverket har under
budgetåret 1984/85 haft 53 uppdragsprojekt under arbete. Den ekonomiska
omslutningen har under denna tid varit drygt 1,5 milj. kr.

Inom
området hushållskapitalvaror förfogar konsumeniverkei över de

enda statliga provningsresursema i landet för funktionsundersökning av

tvättmaskiner, diskmaskiner, lorklumlare och köksfläklar. Resurserna an

vänds såväl inom den av verket finansierade verksamheten som för upp

dragsverksamheten. Efterfrågan frän allmänheten och konsumentvägleda

re på information om dessa apparater är stor. Resultaten frän uppdrags

verksamheten är en viktig källa för bl. a. sådan produktinformation som

verkel publicerar. Det bedöms av verket som myckel betydelsefullt för

myndighetens aUmänna konsumenlpolitiska arbete att den tekniska kom

petensen finns atl tUlgå i organisationen. Jag delar denna syn. Det arbete

verket bedriver på området är viktigt och bör fortsätta. Behovel av metod

utveckling vad avser provning av konsumentvaror anses allmänt vara

mycket stort. Om konsumentverket skall kunna bidra aktivt tUl utveckling

av metoder förutsätter det alt kompetens finns inom organisationen. Den

na byggs bäst upp genom det dagliga arbetet med provningar. Jag finner

del därför också intressant från konsumentsynpunkt att pröva om verkets

provningsverksamhet kan utvecklas och expandera både vad avser voly- 33

3 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

men
och provningsområden. Jag utgår från att konsumentverket överväger Prop.
1985/86:121 möjligheterna därtill. Jag bedömer det lämpligt atl i samband med
utvecklingen av vamprovningsverksamhelen pröva en ordning som innebär alt
marknadsmässig hänsyn las vid prissättningen och att verket tilläts få
ekonomiskt överskott av provningarna. Del är alltså lämpligt alt verkel i
samband med nya regler för verksamhelen ser över den taxesättning som tillämpas.

Kommittén
har framhållit all del är önskvärt all massmedia gör större insatser för alt
sprida konsumentinformation. Radio och TV nämns särskilt. Också
remissinstanserna har funnU delta angeläget. Jag ansluter mig till denna
uppfattning. Jag vill särskilt betona atl lokala massmedias bevakning av
konsumentfrågor torde vara särskUl angelägen. Goda erfarenheter vad gäller
påverkan på marknaden, möjligheten att nå många och framför allt utsatta
konsumenter etc, finns redovisade i denna del. Här bör bl, a, uppmärksammas att
kommunerna numera genom en ändring i närradiolagen har möjlighel all sända
information om kommunal verksamhet i närradio. I den utsträckning som reklam
kan komma i radio och TV framstår det som än mer angeläget med obunden
konsumentinformation i dessa medier.

7.4 Företagens informationsansvar 7.4.1 Allmänt

Ansvaret
för bl. a. marknadsföringen av varor och tjänster ligger i försia hand hos de
enskilda företagen. Detla var utgångspunkten redan år 1972 då riktlinjerna för
konsumentpolitiken lades fasl. Ansvarel preciserades år 1976 i och med
tillkomsten av marknadsföringslagen. Kommittén har strukit under förelagens
ansvar gentemot konsumenterna. Remissinstanserna delar i huvudsak denna syn.
Också min utgångspunkt är atl politiken som statsmakterna tidigare har
formulerat den i princip skall ligga fasl.

Omfattande
insatser har gjorts när det gäller att förbättra företagens information tUl
konsumenterna. Utgångspunkten har därvid varit att förändringar i första hand
skall åstadkommas genom frivilliga åtaganden från företagens sida.

Konsumentverket
har alllid prioriterat informationsfrågorna högt. Verkets uppgift har främsl
varit all på olika sätl påverka förelagen all i stigande utsträckning la på sig
ansvaret för produktinformationen. Detta har skett genom opinionsbildning för
atl uppmuntra konsumenterna att ställa informationskrav och förelagen all
tUlgodose konsumenternas informationsbehov. Samarbete med förelag och
näringslivsorganisationer samt utfärdande av rikllinjer efler förhandlingar med
näringslivet har också varit viktiga inslag i arbetet på alt förbättra
informationen. Ytterst har verket med stöd av marknadsföringslagen möjligheter
alt ställa krav på marknadsföringen i olika avseenden.

I
sin utvärdering av den hittiUs bedrivna konsumentpolitiken konstaterar

kommittén alt en påtaglig sanering av marknaden har skett när det gäller

vilseledande marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor. Gällande lagstift

ning och konsumentorganens insatser har enligt kommittén dock inte, 34

annat
än punktvis, lett tiU någon väsentlig höjning av nivån på företagens Prop.
1985/86:121

information
tiU konsumenterna. Kommittén lämnar därför några förslag till

åtgärder
som jag nu avser all kommentera. Innan jag går in på detaljerna i

förslagen
vill jag dock allmänt erinra om all jag inom ramen för det ansvar

som
enligt statsmaktemas tidigare beslut åvilar näringslivet, förutsätter att

förelagens
egenåtgärder för atl förbättra konsumenternas förhållanden ges

en
större och delvis friare roll än för närvarande (avsnitt 6).

Del
jag nu kommer atl la upp avser informationen i marknadsföringen i vid
bemärkelse. Jag kommer all behandla frågor om vUken information som bör lämnas
och hur den bör utformas men också hur informationen skall ges exempelvis på
produkter, på säljslällel etc.

7.4.2
Marknadsföringslagen

Marknadsföringslagen
har liU ändamål all främja konsumenternas intressen i samband med
näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra nyttigheter samt att
motverka marknadsföring som är otUlbörlig mot konsumenter eller näringsidkare.
Lagen är uppbyggd kring tre generalklausuler vilka i allmänna ordalag anger
vad en näringsidkare har alt iaktta vid sin marknadsföring. Vissa
marknadsföringsåtgärder kan förbjudas och marknadsförare kan även åläggas all
lämna viss information. Den första generalklausulen anger all marknadsdomstolen
kan förbjuda marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenterna eller andra
näringsidkare, t. ex. vilseledande påståenden i reklam. Den andra säger att
domstolen kan ålägga näringsidkare all i sin marknadsföring lämna information
som är av särskUd betydelse från konsumentsynpunkt. EnUgt den tredje
generalklausulen kan domstolen förbjuda försäljning av produkter och tjänster
som är farliga från säkerhetssynpunkt eller otjänliga för silt huvudsakliga
ändamål. Vissa marknadsföringsåtgärder är straffsanktionerade. Detta gäller
uppsåtlig användning av vilseledande framställning vid marknadsföring (6 §)
samt vissa former av kombinationserbjudanden (7 och 8 §§).

Marknadsföringslagens
lillämpning bygger i praktiken i stor utsträckning på utrednings- och
förhandlingsverksamhei. Inom konsumentverkel/KO sker en omfattande
ärendehantering på gmndval av lagen. Årligen behandlas ca 2500 anmälningar.
Huvuddelen av dessa ärenden kan lösas i samråd med berörda parter och
förardeder därmed inga tvångsåtgärder. Genom denna marknadsbevakning sker
kontinuerligt en viktig sanering av marknadsföringen.

Kommittén
framhåller atl denna verksamhei inte får försvagas. Mot bakgmnd av de brister som
har kunnal konstaleras när del gäller företagens information lUl konsumenlema,
bl. a. i fråga om priser och kredilkosl-nader, har kommittén övervägt om en
skärpning av lagstiftningen är påkallad. Kommittén har dock kommit fram till
alt lagstiftningens räckvidd inte har prövats tillräckligt. Kommitténs slutsals
är därför all del för närvarande inte finns skäl all aktualisera skärpta
lagregler för atl tiltförsäkra konsumenterna bättre information.
Intensifierade insatser av företagen och av konsumentorganen för att förbättra
informationen efterlyses. Remissinstanserna delar i stort denna syn. Några
röster har dock höjts för skärp-

ningen
av lagen. Behovet av bl. a. bättre prisinformation har särskilt nämnts.

Jag
delar kommitténs syn på behovet av cn aktiv bevakning av marknadsföringen.
Trots de problem som har redovisats när det gäller företagens information till
konsumenterna anser inte heller jag att en skärpning av marknadsföringslagen är
påkallad. Del naturiiga är att pröva vilken information som kan krävas med stöd
av lagen och vilka förbättringar som kan åstadkommas på annat sätt.

När
det gäller marknadsföringsfrågor bör prisinformationen uppmärksammas. Jag
anser alt konsumenterna har en grundläggande rätt att få fullgod
prisinformation vid valet av varor på säljstället. Prisinformationen är central
ocksä när del gäller priskonkurrensen företag emellan.

Konsumentverket
har efler förhandlingar med representanter för handeln utfärdat rikllinjer för
prisinformation lill konsumenter vid marknadsföring av varor i detaljhandeln.
Riktlinjerna trädde i kraft den 1 januari 1983. Om prisinformation i aUmänhel
gäller enligt riktlinjerna atl den skall vara tydlig och lättläst och
presenteras på elt sådant säll all del inte uppstår någon Ivekan om vilken vara
den avser. I förebyggande syfte träffade konsumentverket år 1979 en
överenskommelse med näringslivet om att vid införandel av buliksdator den
individueUa prismärkningen skulle behållas till dess atl en för konsumenterna
tillfredsställande prisinformation och kontroll säkerställts. Förhandlingar
pågår för närvarande mellan konsumentverket och handeln om formerna för detla.
SPK har gjort vissa undersökningar med anledning av de pågående
överläggningarna. Med hänsyn till de pågående förhandlingarna saknas anledning
för statsmakterna att nu uttala sig om formerna för denna prisinformation.

Jag
vill vidare här erinra om alt marknadsdomstolen under hösten 1985 på talan av
KO har beslutat atl elt förelag skall vara skyldigt alt ange jämförpriser på
visst sätt. Genom en prövning i domstolen har sålunda konsumenternas positioner
kunnat flyttas fram i denna vikliga fråga. Detla visar atl del finns
möjligheter atl ytterligare förbättra informationen inom ramen för gällande
lagstiftning.

Prop.
1985/86: 121

7.4.3
Livsstilsreklam m. m.

Mitt förslag:
Konsumentverket skaU kontinuerligt och systematiskt följa reklamens utveckling
från konsumentsynpunkt, föreslå åtgärder för att motverka negativa drag i
utvecklingen, stödja andra parters engagemang i frågan och initiera debatt och
opinionsbildning. Verkel tillförs vissa medel för uppgiften.

Kommitténs förslag:
Konsumentverket får i uppdrag atl samla olika intressenter för atl diskutera
reklamens innehåll, metoder och effekter saml föreslå metoder atl molverka
negativa drag i utvecklingen. För alt åstadkomma en allsidig belysning av
reklamen bör resurser tiUföras.

Remissinstanserna: Flera
remissinstanser känner oro inför den s. k. livsstilsreklamens utveckling.
Myndigheter, konsumentkooperationen, fack-

36

föreningar
och bildningsförbund påkaUar ökade insatser. Näringslivsföre- Prop.
1985/86: 121 Irädare är dock tveksamma lill förslagel.

Skälen
för mitt förslag: Kommittén har hafl i uppdrag alt utreda frågan om behovet av
åtgärder mot s. k. livsstilsreklam och reklam riktad till barn och ungdom.
Kommittén har på gmnd av den korta tid som ställ till förfogande för
utredningsarbetet inte haft möjlighel att samla in och analysera material i
dessa frågor. Etl annal problem för kommittén har varit all del saknas en mera
allmängiltig precisering av begreppet livsstilsreklam. Kommittén har dock gjort
vissa bedömningar av behovet av åtgärder och föreslagit vissa aktiviteter.

Mot
bakgrund av reklamens utveckling anser kommittén att del behövs
konsumentpoliliska insatser för all stimulera en fortlöpande debatt och
opinionsbildning om reklamens innehåll och metoder. Kommittén menar all, när
symbolvärden och sociala egenskaper hos produkter intar en ceniral plats i
reklambudskapet, det inte är tillräckligt alt bara granska reklamens
informationsvärde. Kommittén föreslår därför att konsumentverket får i uppdrag
att samla olika intressenter för att diskutera reklamens innehåll, metoder och
effekler samt föreslå metoder all molverka negativa drag i utvecklingen.
Arbetet skall särskilt ta sikte på s.k. livsstUsreklam och reklamen till barn
och unga. Ulöver konsumentorganen bör enligt kommittén frivilliga
organisationer, statens kulturråd, statens ungdomsråd, reklambranschen,
näringslivet i övrigt, mediaforskare m.fl. kunna engageras i detla arbete.
Kommittén menar också att del krävs ökad forskning om massmedias betydelse för
effekterna av Uvsstilsreklamen. Arbetet bör kunna finansieras av
konsumentverket, reklambranschen och företagen. Kommittén föreslår en
utvärdering av insatserna inom en femårsperiod.

Flera
remissinstanser känner oro inför den s. k. livsstilreklamens utveckling.
Insatser på området efterlyses av bl. a. konsumentverket, statens kulturråd,
statens ungdomsråd, länsslyrelsen i Jämtlands län, Östersunds kommun, KF, TCO,
ABF saml socialdemokratiska kvinnoförbundet. Några av dessa vill ha skärpt
lagstiftning. Bl. a. Näringslivets delegation för marknadsrätt (NDM) är kritisk
tUl förslagen mol bakgrund av atl man anser 2 § marknadsföringslagen vara
tillämplig om livsstUsreklam delvis är Uktydig med suggestiv reklam och om den
är vilseledande.

Konsumeniverkei
har i silt remissvar givit följande bild av utvecklingen:

Det
har från näringslivet rests elt motstånd mot informationskraven,

vUkel delvis kan ha samband med en annan samtidig tendens i utveckling

en. Marknadsföringen har under senare år i alll större utsträckning över

gått till all arbeta med utstuderade psykologiska medel. För närvarande är

det bild, färg och "action" som ofta dominerar reklamen, det verbala

budskapet har reducerats i betydelse och omfattning. Man skulle kunna tro

atl del är fråga om elt tillfälligt "mode" bland marknadsförare, om
inte

trenden underbyggdes av utvecklingen i nya media. 1 dessa media präglas

budskapet inte endasl av bild och färg ulan även av ljud och rörelse.

Utrymmet för information är minimalt. Reklamen utformas ofta med ut

gångspunkt i avancerade beteendevelenskapUga modeller och utnyttjar på -

ett
selektivt och systematiskt sätt de kunskaper som finns om konsumen- Prop.
1985/86: 121 temas förhållanden och attityder. Detta kännetecknar ofta det som
brukar betecknas som livsstilsreklam.

Konsumentverket
känner en djup oro för den pågående utvecklingen. Skälet härför är främsl atl
konsumenterna inte har nägon möjlighet atl genomskåda dess ofta manipulativa
karaktär. Livsstilsreklamen slår bort grunden för tron all marknaden i någon
utsträckning fungerar enligt en konkurrensteori som betraktar reklamen som etl
medel att hjälpa konsumenterna aft vid sina köpbeslut la hänsyn till pris och
kvalitet. Ökad livsstilsreklam innebär således all det marknadsekonomiska
inslaget inom konsumenlsekiorn reduceras eller försvinner.

Det
ligger också i sakens natur atl det är de konsumenter som har relativt
begränsad egen erfarenhet och som saknar fasta, under lång tid invanda
värderingar, som är lättast atl påverka med känslomässiga argument. Således
torde barn och ungdom höra till dem som har särskilt svårt att värja sig mot
livsstilsreklamen. Denna utsatthet kan visa sig antingen genom atl köpbesluten
påverkas eller genom att konsumenterna känner sig stressade av att inte kunna
anpassa sig lill reklamens budskap.

Den
redovisning jag har lämnat talar enligt min mening för ökade insatser när det
gäller analys av reklamens utveckling. De bör omfatta reklamens metoder,
innehåll och effekter och bör därför naturiigen inriktas också mol s. k.
livsstUsreklam. Det finns såväl etl konsumentpoliliskt som ell kullurpolitiskl
intresse i denna fråga. Den nya mediashuationen med etl ökat TV-utbud via
satelliter och kabelnät ökar behovel av insatser på området. Jag räknar med atl
forskning om denna typ av reklam kommer tiU stånd. Insatser som ger resultat i
ett kortare perspektiv mäste dock också göras. Några remissinstanser har menat
alt situationen är så allvariig alt lagstiftning bör införas. Konsumentverket
pekar i delta sammanhang på atl del typiska för livsstilsreklamen är alt del är
vanskligt all i konkreta fall fastställa dess innebörd. Den spelar på känslor
och associationer. Det gör det också svårt alt med hjälp av framtvingad
information försöka balansera exempelvis en bilds suggestiva effekt.
Konsumentverket bedömer atl marknadsföringslagens regler endast kan tillämpas i
liten utsträckning när del gäller s. k. livsstilsreklam.

För
egen del anser jag frågan alllför komplicerad för all några enkla slutsatser
från statsmakternas sida nu skall kunna inställa sig. Samtidigt som de nu
berörda inslagen i reklamen kan fördunkla de mera sakliga 'aspekterna pä de
utbjudna varorna eller tjänsterna så går del oftast inte att skilja
livsslilsfrågorna från produkterna som sådana, vilka ju i sig mänga gånger
används i speciella miljöer, situationer etc. vilka är en del av ett
Uvsmönster.

Mol
den här bakgrunden bedömer jag alt den framkomliga vägen är atl

en principiell debatt om reklamens nalur initieras. Många parter har elt

inlresse i denna fråga. Jag kan nämna folkrörelser och folkbUdningsorgan,

andra frivilliga organisationer, reklambranschen, näringsUvet i övrigt och

konsumenlorganen. Jag vill särskilt betona folkrörelsernas roll. Del är med

tillfredsställelse som jag noterar att ABF i sitt remissvar har uttalat att

folkbildningen har elt stort ansvar för atl bedriva opinionsbildning i denna

fråga. Del konsumenlpolitiska råd som kooperationen och fackförenings- 38

rörelsen
bildat bör också bli ett viktigt forum för diskussion om reklamens utveckling.

Del
är också nödvändigl med insatser från del allmännas sida. Liksom kommittén
anserjag det naturiigt att konsumentverket kontinueriigt och systematiskt följer
reklamens utveckling, föreslår ålgärder för alt motverka negativa drag i
utveckUngen, stödjer andra parters engagemang i frågan, initierar debatt och
opinionsbildning m. m. Givetvis skall verkets arbete avse konsumentintresset i
reklamen. Konsumentverket häri sitt remissvar uttalat all verkel är berett all
mer aktivt la itu med frågorna men all man inte vill låsa sig för hur del
framtida arbeiei bör bedrivas. Jag förutsätter att konsumentverket, i kontakt
med berörda parter, tar de initiativ som erfordras för att de åtgärder
angående reklamen som jag här har förordat skall komma lill stånd. Jag kommer
atl föreslå all verket tillförs vissa medel för uppgiften (avsniti 12).

Prop. 1985/86:121

7.4.4
Könsdiskriminerande reklam

Mitt förslag:
Konsumentverket skall i samarbete med berörda parter följa och dokumentera den
könsdiskriminerande reklamens omfattning och utveckling. Konsumentverkels
erfarenheter och bedömningar bör redovisas till regeringen senast vid utgången
av år 1988. Verkel tillförs vissa särskilda ulredningsmedel för uppgiften.

Kommitténs
förslag: Kommittén har haft i uppdrag alt behandla frågan om
könsdiskriminerande reklam och alt överväga åtgärder. Kommittén har därvid sökt
belysa hur lagregler mol kränkande könsdiskriminerande reklam skaU kunna
utformas. Efiersom en sådan lagstiftning kräver gmndlagsändring och en sådan
kan aktuahseras tidigast år 1989 föreslår kommittén att liden fram tills dess
att lagstiftningsfrågan kan tas upp pä nytt används lill atl ta fram bättre
underiag i frågan och liU opinionsbildning. Kommittén föreslår alt
konsumentverket och jämställdhetsombudsmannen (JämO) får i uppdrag alt lill
ulgången av år 1988 följa och dokumentera reklamens utveckling pä området. De
bör också inrätta ett särskilt fomm för debatt och dialog.

Remissinstanserna: När del
gäller frågan om lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam är remissbilden
splittrad. Flera remissinstanser påpekar atl underiaget är för bristfälligt för
att lagstiftning nu skall kunna införas. Flertalet remissinstanser anser all
opinionsbildning är en framkomlig väg för all vinna en attitydförändring.
Konsumeniverkei efterlyser i sitl remissvar konkreta åtgärder och verkel är
berett att tillsammans med JämO ta ansvar för att frågorna bevakas.

Skälen
för mitt förslag: Enligt min mening är del angelägel att komma lUl rätta med de
avarter inom reklamen som tar sig uttryck i framställningar av
könsdiskriminerande natur och som människor kan ta anstöt av. Det är också
viktigt all reklamen återspeglar elt livsmönster som bygger på principen om
kvinnors och mäns lika värde och på jämställdhet mellan könen.

39

I likhet med kommittén
anser jag det därför angeläget atl utvecklingen på området följs uppmärksamt.
En viktig uppgift för konsumentverket är atl bevaka förelagens marknadsföring i
olika avseenden. Verkel har därvid i olika sammanhang uppmärksammat frågan om
könsdiskriminerande reklam. Jag förordar därför i samråd med statsrådet Gradin
alt konsumentverket får i uppdrag alt i samarbete med berörda parter följa och
dokumentera den könsdiskriminerande reklamens omfattning och utveckling. Del
utredningsmaterial verket lar fram kan tjäna som underlag för den opinionsbildning
som äger mm på området. Jag vill betona alt ökade egenåtgärder inom branschen
bör vara elt viktigt inslag i del fortsalla arbetet. Konsumentverkets
utredningar kan också vara elt underlag för reklambranschen och andra
näringslivsorganisationers arbete med all sanera den könsdiskriminerande
reklamen. Verkels arbete kommer vidare att ge underlag för överväganden om
eventuella framlida åtgärder mol könsdiskriminerande reklam. Verkel bör därför
senasi före ulgången av år 1988 redovisa sina erfarenheter och bedömningar till
regeringen. Efter samråd med statsrådet Gradin förordar jag att särskilda
ulredningsmedel tillförs verket för denna uppgift.

Prop. 1985/86: 121

7.4.5
Informationen på produkterna m. m.

Mitt
förslag: Produktinformation förutsätts i ökad utsträckning tas fram genom
näringslivets försorg. Konsumentverket lar liksom hittills initiativ till
utveckling av standardiserad information främst genom frivilliga
överenskommelser mellan verket och berörda branschorganisationer.

Konsumentverket
skall söka trälfa överenskommelser med olika branscher om information från
företagen till verket om olika produkters grunddata m. m. som underlag för
marknadsöversikter.

En
bredare produktinformation eftersträvas. Del ankommer på ansvariga
seklorsmyndigheter all precisera vilka informalionskrav som skall ställas.
Konsumentverket bör vidga sina insatser när det gäller atl samordna spridningen
av sådan information.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Enbart elt fåtal remissinstanser har yttrat sig. De är i huvudsak positiva till
förslagen.

Skälen för mitt
förslag: Den information jag kommer alt ta upp under denna rubrik avser
produktinformation, driftkostnader, innehåll, säkerhet, funktion, prestanda och
skötsel. Sådan information kan förmedlas på förpackningar, i butiken, i
annonser m. m.

Varufakta

I
kommitténs uppdrag har ingått atl bereda frågan om standardiserad
varuinformation på grundval av vamprovningskommilténs betänkande

40

(SOU
1982:38) Fakta för konsumenter och konsumentverkets rapport Prop. 1985/86: 121
Information på säljsläUet (Rapport 1982:7-01) jämte de remissyttranden som
avgivits över dessa förslag. Kommitténs slutsats är all det i nuläget inte är
möjligt eller önskvärt alt fä lUl stånd etl omfattande informationssystem av
VDN-karaklär. Kommittén erinrar om atl konsumeniverkei genom förhandlingar med
branschorganisationer har träffat frivilliga överenskommelser med näringslivet
om informationen på produkterna för olika varuslag. Kommittén pekar också på
all näringslivet har aviserat egenåtgärder gällande denna typ av iitformation.
Kommittén anser all man bör gå vidare på denna väg. Kommittén fömlsätler atl
näringslivet är berett atl förstärka sina egeninsatser och i samverkan med
konsumentverket nå fram till en bättre fungerande produktinformation. Enligt
kommittén mäste vidare konsumentverket la initiativ till utveckling av
standardiserad information. Endast ell fåtal instanser har kommenterat
förslaget. De flesta av dem är positiva tiU det. Några instanser har dock
ullalat sig för alt etl enhetligt varufaktasystem införs.

Jag
delar uppfattningen alt produktinformationen bör förbättras. Den väg som
kommittén har angivU för all nå därhän är också den jag viU förorda. Jag
fömtsätter sålunda all produktinformation i ökad utsträckning las fram genom
näringslivels försorg. Jag vill särskUt stryka under näringslivets möjligheter
till egenåtgärder. Liksom kommittén anserjag alt del i många fall kan vara
lämpligt alt detla arbete sker i samverkan med konsumentverket. Detta
samarbete kan bl. a. ta sig formen atl rikllinjer utarbetas. Någol krav på samverkan
mellan myndigheter och näringslivet bör dock inte släUas. Som jag lidigare har
anföri bör egenålgärderna i vissa faU bedrivas i friare former än för
närvarande. Jag vill erinra om det jag lidigare anfört om önskvärdheten av atl
konsumentverkets faktamaterial finns alt tillgå på säljställena. Om delta kan
åstadkommas kan konsumenterna få en än bättre produktinformation i samband med
själva köpet av en vara.

Kommittén
har föreslagit elt vidgat samarbete mellan konsumeniverkei och berörda förelag
eller branschorganisationer för alt underiätla framtagandet av
marknadsöversikter. Kommittén finner del lämpligt atl konsumentverket kommer
överens med berörd bransch om information från förelagen lill verkel om olika
produkters grunddala saml uppdatering av dessa.

Marknadsöversikter
ger konsumenterna viktig information vid övervä

ganden om köp. Flera remissinstanser bl. a. kommuner har framhåUit att

behovet av översikter är stort och all det är angeläget atl fler sådana tas

fram. Också jag tycker atl del är myckel angeläget atl marknadsöversikter

las fram. Jag stöder därför förslaget om ell samarbete mellan konsument

verket och näringslivet i syfte atl enklare, snabbare och i större omfattning

få fram sådan information. Jag vill också betona vikten av alt översikterna

finns lältUlgängliga för konsumenterna. Jag vill därför erinra om vad jag

tidigare har anföri om spridningen av informationsmaterial m. m. från kon

sumentverket. Konsumeniverkei har vidare sedan länge ADB-baserad

malerialservice till kommunerna. Inom ramen för denna service pågår

försök i syfte att ytterligare underlätta och effektivisera det lokala rådgiv- 41

ningsarbetet.
Under år 1985 har försök bedrivits som bl. a. avser spridning- Prop.
1985/86: 121 en av marknadsöversikter. Jag finner detta arbete intressant och
förutsätter atl konsumeniverkei löpande prövar möjlighetema att la ny leknik
lill hjälp vid spridningen av konsumentinformation.

Bredare
produktinformation

Kommittén
anser all del finns anledning för konsumeniverkei all successivt ställa krav
på bredare information från förelagen på vissa produktområden. Kommittén avser
med detta information om exempelvis verkningsgrad, miljöpåverkan, teknisk
livslängd, service, skrotning och allergi-risker. Kommittén menar atl del
ligger elt värde i atl producent- och konsumentintressena för en dialog och
därmed bidrar till en medvetenhet om mer långsiktiga aspekter på produkterna
och användningen av dem. Kommittén stryker under alt de frivilliga
organisationerna här har etl särskill ansvar.

Endasl
elt fätal remissinstanser har kommenterat förslagel. Dessa är i princip
positiva. Konsumentverket, statens naturvårdsverk samt några kommuner,
fackföreningar och intresseorganisationer stödjer uttryckligen förslagel.
Industriförbundet redovisar viss tveksamhet lill del.

Den
vidgade produktinformation som kommittén föreslår avser frågor av slort
samhällsintresse. För atl vi exempelvis skall kunna värna om miljön och
hushålla med våra naturtillgångar är det önskvärt all vi som bmkare av olika
produkter får bättre kännedom om de effekler tillverkning, konsumtion,
skrotning etc. av dessa har på miljön, energiförbrukningen etc. Del kommittén
kallar bredare produktinformation omfattar fakta i många avseenden. Jag bedömer
del inte förenligt med de uppgifter jag här har preciserat för konsumentverket
atl verkel självt kräver information från företagen i alla de avseenden
kommittén anger. Exempelvis när del gäller en produkts påverkan på den yttre
miljön ankommer del på naturvårdsverket atl göra bedömningar i denna fråga.
Paralleller lill exemplet finns på andra områden där en bredare
produktinformation skulle kunna bli aktuell och där seklorsmyndigheter har alt
svara för utvecklingen inom områdel i fråga.

När
del väl har konstaterats alt bredare information bör ges bör denna givelvis
spridas i så effektiva former som möjligt. I delta avseende bedömer jag all
konsumeniverkei kan vidga sina insatser när det gäller en bredare
produktinformation. Detta påkallar ell utökat samarbete mellan verket och andra
myndigheter men även med näringslivet och olika intresseorganisationer.

8 Kunskapsutvecklingen

8.1 Allmänt

Kommittén
menar atl en höjd kunskapsnivå krävs för alt man i del konsu

menlpolitiska arbeiei skall kunna vidareutveckla och hävda hushållsper

spektivet i samhället. Det behövs också som gmndval för debatt och 42

opinionsbUdning om
hushållens villkor saml för all mäta effekterna av vidtagna åtgärder. Elt slorl
antal remissinstanser har yttrat sig om kommitténs förslag angående
kunskapsutvecklingen och de är genomgående positiva till kommitténs ansats.
Jag anser också alt det finns ell behov av elt förbättrat kunskapsunderlag. Jag
kommer nu all behandla utredningens förslag angående utredningar om hushållens
förhållanden, brukaraspekter på produktutformningen saml forskningen vid
universilel och högskolor. Jag vill redan här betona alt dessa områden delvis
går in i varandra bl. a. genom alt de tvä förstnämnda givelvis i sig också
omfattar forskningsinsatser.

Prop. 1985/86: 121

8.2 Utredningar om hushållens förhållanden

Mitt förslag:
Utrednings-och undersökningsverksamhet inriktad på att förbättra kunskaperna om
hushällens situation ges ökat utrymme inom konsumentpolitiken. Siudier av
vam-och serviceförsörjningens strukturutveckling och hushållens insatser inom
vamdistribu-lionen ges hög prioritet. Vissa medel tiltförs för arbetet.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Ett flertal remissinstanser uttalar sig mycket positivt för ökad utrednings-och
undersökningsverksamhet om hushållens förhållanden. Till denna grupp hör
konsumentverket, forskningsrådsnämnden saml flera kommuner, fackföreningar,
folkrörelser och andra intresseorganisationer. Konsumeniverkei framhåller all
denna typ av studier ulgör en väsenllig gmnd för en betydande del av verkels
arbete. Del framhålls av andra all del är en fömtsättning för atl
konsumentintresset skall kunna hävdas. Varuförsörjningsfrågorna betonas särskUt
av bl. a. NO, Trollhättans kommun, Handelsanställdas förbund och Sveriges
folkpensionärers riksförbund. I denna del betonar flera länsstyrelser behovel
av regionala kontakter. Bättre statistiskt underlag, bl. a. fler
hushållsbudgelundersök-ningar, efterlyses av fackföreningar. Industriförbundet
menar atl underlaget för bedömningen av all mer resurser bör avdelas för
utredningar och undersökningar är bristfälligt och all en ökning av resurserna
eller omprioriteringar därför inte kan göras.

Skälen
för mitt förslag: Kommittén konstaterar atl det finns betydande brister i
kunskapen om hur ändrade samhäUsförhållanden påverkar hushällens situation.
Kommittén ger exempel pä undersökningar inom vUt skilda områden som är
angelägna, exempelvis om detaljhandelns och vamdislri-butionens struktur,
datoriseringen inom detaljhandeln, olika konsumtionsområdens utveckling,
förändringar av reklam saml olycksfallsutvecklingen. Kommittén framhåller dock
särskilt vikten av snabba och systematiska åtgärder när det gäller studier av
servicestrukturens ulveckhng och hushållens insatser i vamdistributionen. En
starkare betoning av utrednings- och undersökningsverksamheten inriktad på alt
förbättra kunskapen om hushållens situation ställer enligt kommUtén en rad
krav på konsumentverket. Myndigheten måste vidareutveckla sill samarbete med
andra offentliga

43

organ
samt med företagen, som också i ökad utsträckning skall bidra tiU att Prop.
1985/86:121 kunskaper om hushällens situation dokumenteras, för att kunna
precisera sina önskemål om vilken statistik, vilka fakta som behöver las fram
etc.

För
egen del instämmer jag i uppfattningen att utrednings- och undersökningsverksamhet
inriktad på att förbättra kunskaperna om hushållens silualion bör ges ökat
utrymme inom konsumentpolitiken. Detla ger bl. a. möjligheter lill den
framtidsinriklade analys som jag tidigare har uttalat mig för. Sådana
undersökningar ulgör också grunden för de hushållsekonomiska bedömningar som
nu får en mera framskjuten plals inom konsumentpolitiken.

Jag
viU betona atl det inom många myndigheter och andra organ görs omfattande
siudier som måsle kunna nyttiggöras när del gäller alt beskriva konsumenternas
situation. Kommittén nämner arbete hos SCB, socialstyrelsen, SPK och
livsmedelsverket. Regeringen har också tagit särskilda initiativ när det gäller
all belysa den fördelningspolitiska utvecklingen. Under hösten 1985 fick en
arbetsgrupp inom socialdepartementet regeringens uppdrag atl analysera
ökningen av antalet socialhjälplagare. Regeringen har vidare nyligen beslutat
att uppdra åt SCB alt göra en bred karlläggning och analys av inkomst-och
förmögenhetsutvecklingen. Långtidsutredningen kommer också all behandla
välfärdsfrågor. S. k. hushållsbud-getundersökningar genomförs vidare
regelbundet. SCB har hafl i uppdrag all överväga om dessa kan utformas på annat
sätl och göras oftare. I SCB: s långtidsbudget har hushållsbudgetundersökningar
planerats in med mindre lidsmellanmm än tidigare. Jag delar kommitténs
uppfattning atl konsumentverket måsle utveckla sitl samarbete med andra organ i
dessa frågor, alt verkel måsle ha kapacitet och kompelens all precisera vilka
fakta som behöver tas fram samt all verkel måsle ha resurser för egna
undersökningar. Jag anser atl vissa medel bör tillföras verkel för utredningar
om hushållens ekonomi och funktioner (avsnitt 12).

Jag
går nu över till det område som kommittén vill ge särskiU hög prioritet när det
gäller undersökningar om hushållens silualion, nämligen siudier av vam-och
serviceförsörjningens slmklurutveckling samt andra varudislribulionsfrågor.
Kommittén menar atl lägel är akut på detla område och föreslår alt medel förs
över från glesbygdsanslaget under industridepartementets huvudtitel till
konsumentverket.

Efter
samråd med chefen för indusiridepartementel vill jag i denna del anföra
följande.

Den
utveckling av buliksslmkluren m. m. som nu kan skönjas inger i

vissa delar oro. Elableringar av s. k. lågprismarknader, med ofta begränsat

sortiment, stormarknader och blandade försäljningsställen, l.ex. bensin

stationer med livsmedelsförsäljning, är föremål för intensiv debatt. Vi kan

räkna med ytteriigare elableringar av denna arl. Onekligen har exempelvis

stora livsmedelshallar, ofta lokaliserade så atl de främst riktar sig lill

bilburna konsumenter fördelar för många konsumenter. Genom bl. a. låg

markhyra kan sortimentet hållas brett och priserna låga. Så tiU vida svarar

den typen av elableringar mot kravel på låga koslnader och priser. Dessa

enheter kan dock inte bära sig om inte kundunderlag tas från andra butiker.

Dessa får sämre lönsamhet och måsle i vissa fall läggas ned. Särskilt äldre, 44

hushåll
ulan bil och handikappade kan därför missgynnas av omslrukture- Prop.
1985/86:121 ringar inom handeln.

Kommunerna
har ell ansvar för att trygga konsumenternas varuförsörjning. I detta måsle
anses ligga atl ta liU vara alla konsumentgruppers behov av service. Kommunema
har också ett ekonomiskt intresse av atl klara varuförsörjningen så effektivt
som möjligt. Ökade kostnader för social hemhjälp, färdtjänst, hemsändning av
dagligvaror m.m.kan följa med omstruktureringar inom handeln. I kommunerna
finns nu en ökande medvetenhet om dessa ting. Genom den nya plan- och
bygglagen får kommunerna ökade möjligheter atl besluta om ändamål med
markanvändning och all därigenom påverka butiksutvecklingen. Detta ger
förväntningar om ett fördjupat konsumentinflylande på varuförsörjning m. m.
inom ramen för den kommunala demokratin.

En
väsentiig fråga i sammanhanget är då hur konsumenternas stundtals skilda
intressen kring butikselableringar skall effektivt kunna föras fram och beaktas
i den kommunala beslutsprocessen. Särskilt gäller det förslås intressena hos
dem, som har del svårast atl göra sig hörda på marknaden. Här finns
kunskapsproblem som måsle lösas, om etableringsfrågorna skall få den allsidiga
belysning som de förtjänar. Det gäller kunskap både om hur priser och
servicenivå påverkas av olika elableringar och om hur olika konsumentkalegorier
påverkas av skilda butiksslruklurer.

Arbete
pågår för all höja denna kunskap. Allmänt kan konstateras alt butiksfrågor
under de senare åren kommit all få ökad betydelse i det konsumenlpolitiska
arbetet. I början av 1970-talel infördes slödel till kommersiell service i
glesbygd. Det har sedermera utvecklats och utökats. Utvärderingar har gjorts
rörande slödels koslnader m. m. för det allmänna och om de hushåUsekonomiska
vinstema. Den sorlens studier har givelvis slort värde för stäUningslaganden i
vissa etableringsfrågor. Vidare har många kommuner upprättat
varuförsörjningsplaner, vilka på olika sätl innehåller värderingar av
butiksslmkturen. Lokala samråd i butiksplane-ringsfrägor har ägt rum.
Konsumentverket arbetar med distributionsfrågor utifrån etl hushållsekonomiskl
perspektiv där man bl. a. värderar hushållens inköpsarbele. SPK genomför
utredningar om prisnivåer i olika butiker.

Nämnden
bidrar också med prismälningar i ell samnordiskt projekt som konsumentverket
genomför om de hushållsekonomiska effekterna av s. k. lådbutiker. Vad jag nu
har pekat på är alltså en ambitionsnivåhöjning hos samhällsorganen när det
gäller atl ta fram underlag för och formulera ståndpunkter i
butiksplaneringsfrågor. Jag anser atl området bör få ytterligare ökad
uppmärksamhet framöver. Det gäller särskilt stmkturfrågorna på områdel.

Inom
regeringskansliet har industridepartementet ansvaret för allmänna

strukturfrågor rörande inrikes handel. År 1984 beslutade regeringen att

inrätta ett råd för frågor om handel och distribution (I 1984: D) med

knytning till industridepartementet. Rådels uppgift är att följa utvecklingen

inom inrikes handel och distribution, att ta initiativ till åtgärder inom detta

område samt alt vara kontaktorgan mellan företrädare för handeln och

regeringskansliet. I rådet ingår bl.a.företrädare för näringsUv, koopera- 45

tion,
fackföreningsrörelsen och myndigheter. Jag ser det som naturiigt att rådet
fortsättningsvis följer slrukturutvecklingen inom handel och distribution,
initierar projekt och föreslår åtgärder av betydelse för utvecklingen inom hela
distributionssystemet. Detla innefattar även siudier av hushållens insatser i
varudislributionen. Konsumentverket har som jag har nämnt vikliga uppgifter på
distributionsområdet, främst när det gäUer vamförsörj-ningen i glesbygd. Det är
sålunda naluriigl alt konsumentverket har etl nära samarbete med rådet för
handels- och distributionsfrågor vilket underlättas av all verkel ingår i
rådet. Som jag redan har behandlat bör vissa medel tillföras konsumentverket
för skilda insatser rörande hushållens förhållanden, häribiand frågor om
varuförsörjningens stmktumtveckling. Med hänsyn till detta och de uppgifter som
rådet har ärjag inte beredd atl genomföra den föreslagna överföringen av medel
från glesbygdsanslaget till konsumentverket.

Prop.
1985/86:121

8.3 Brukaraspekter på produktutformningen

Mitt förslag:
Insatser för atl få bmkaraspekler beaktade vid produktutvecklingen förstärks.
Konsumentverket ges medel för att kunna initiera sådana insatser på viktiga
områden samt för all till viss del kunna framställa eget underiag.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Myndigheter, universitet, kommuner, bransch-forskningsinstitut, fackföreningar
och andra intresseorganisationer har uttalat sig positivt för ökade insatser
för atl få bmkaraspekler beaktade vid produktutformningen. Flera uttalar sig
för all ökade resurser bör tiltföras konsumentverket. Några remissinstanser
betonar i sammanhanget vikten av vamprovningar och av alt provningsmeloder
utvecklas. Industriförbundet framhåller all produktutveckling och
produktutformning främst sker genom en anpassning i marknadsekonomin.

Skälen
för mitt förslag: Anpassningen av produkter och service till konsumenternas
krav och behov är en viktig konsumentpolitisk fråga. Produkternas utformning
styrs av olika iniressen. Det kan gäUa produktions-och materiallekniska hänsyn,
företagens uppfattningar om produktens avsättningsmöjligheter och experternas
uppfattning om bmkarnas problem. Konsumentemas möjligheter att göra sina krav
gällande genom köpbeslut (eller avstående från köp) eller i begränsad
utsträckning genom reklamationer förmår inte atl registrera aUa
konsumentbehov, särskill dem hos gmpper med speciella problem.

Konsumeniverkei
har gjort undersökningar som visar alt konsumenterna är oroade över
kvalitetsutvecklingen inom en rad områden. Också i flera av remissvaren på
konsumenlpolitiska kommitténs belänkande las kvalitetsaspekterna upp. Vidare
har konstaterats atl produklulveckUngen inte alllid behöver innebära
förbättringar för konsumenterna.

Jag
anser liksom kommhlén del angelägel all den bmkarorienterade produktutvecklingen
främjas. Det hushållsekonomiska synsätt som enligt

46

mitt
förslag skall vara vägledande inom konsumentpolitiken är en lämplig Prop.
1985/86:121 utgångspunkt för strävan all öka bmkarinflylandel över
produktutvecklingen. Produkternas förmåga all tillgodose själva behovet, deras
bmks-värde och anpassning tUl hushållens situation är cenlrala aspekter för
konsumenterna. Givetvis har företagen det yttersta ansvaret för att konsumentintressena
tas tiUvara och självklart ett starkt egenintresse av att göra del. Företagen
har dock inte alllid motivation eUer tiUräckliga kunskaper för att kunna beakta
alla bmkarkrav. Det finns emellertid många andra parter som kan bidra med
intressant underlag i form av exempelvis funk-tionssludier och konkreta krav-specifikationer
utifrån bmkarintresset. Jag tänker då på STU, Svenska livsmedelsinstitutet
(SIK), Svenska textitforskningsinslilutel (TEFO), Svenska
förpackningsforskningsinstitutet (Packforsk) , Möbelinslilulel, branschorgan,
affärsverk, konsumentkooperationen, fackliga organisationer, andra
intresseorganisationer m. fl. Del är glädjande all flera av dessa i sina
remissvar har uttalat sig positiva lill insatser för få ökade kunskaper om
bmkarkrav.

Del
är enligt min mening också naturligt att det allmänna satsar resurser för all
främja en produktutveckling i konsumenternas intresse. Flera statliga organ
arbetar också redan i olika avseenden med detta. Forskning bedrivs, som jag
återkommer till, vid universUet och högskolor och etl antal myndigheter har uppgtfter
som rör bmkarkrav. För konsumentverket som central förvaltningsmyndighet på
konsumenlområdel är delta naturiigen en viktig fråga. Jag delar kommitténs syn
all en ökad tonvikt vid brukarorienterad produktutformning i konsumentpolitiken
ställer större krav på konsumentverket. Verket måste framställa underlag för en
vidgad diskussion om bmkaraspekler. Kvalitetsutvecklingen inom olika produktområden
är därvid av slort intresse. Jag vill här särskill betona betydelsen av
vamprovningar samt utveckling av provnings- och mätmetoder. Varuprovningarna
har som jag redan har berört (avsnitt 7.3) slort inlresse som underlag för
information fiU konsumenterna om varors kvalitet, livslängd etc. Ett annat
viktigt resultat av dem är den producenlpåverkan de ger. Strävan bör som jag
har nämnt vara att utveckla verkels provningsverksamhet. Elt särskilt problem
i sammanhanget är all få fram reproducerbara provningsmetoder. Delta arbete
måsle ske på många håU inte minsl i inlemationella organisationer.

En
myckel viktig uppgift för verket är atl spela rollen som inUialivtagare och
pådrivare gentemot företag, näringslivsorganisalioner, frivilliga organisationer,
forskningsinstitutioner m.fl.

En
särskild fråga som kommittén lar upp i delta sammanhang är konsu

mentverkets representation i branschforskningsinslilutens styrelser samt i

vad män STU bör samråda med konsumentverket inför förhandUngar om

avtal med branschforskningsinsliluten. De kollektiva forskningsinstitutens

stadgar kan ändras genom beslut av institutens styrelser. Besluten skall

faslslällas av regeringen. STU utser enligt gällande stadgar etl anlal leda

möler i institutens styrelser. STU har till ledamot i SIK: s styrelse utsett en

företrädare för konsumentverket. I TEFO:s, Möbelinslitutets och Pack-

forsks styrelser finns bl. a, företrädare för fackföreningsrörelsen. STU har

i sill remissvar uppgivit alt man ser del som naturligt atl konsumentverket 47

och
STU framdeles har löpande kontakt så att konsumentaspekter kan beaktas i
branschforskningsinslilutens arbete. STU har vidare framfört att man gärna ser
alt konsumentverket aktivt deltar i de kollektiva forskningsprogrammen och att
formema för etl utvidgat dellagande måsle prövas från fall till fall. Det
anförda visar enligt min mening all det finns goda förutsättningar för atl
konsumenlaspekterna skaU få en rättmätig uppmärksamhet i
branschforskningsinslilutens arbete. Jag förutsätter alt STU samarbetar med
konsumentverket på lämpligl sätl i dessa frågor.

Sammanfattningsvis
anser jag sålunda att insatserna för all få bmkaraspekler beaktade vid
produklulveckUngen bör förslärkas. Konsumentverket bör tiUföras vissa medel
för initiering av studier hos andra organ saml för framställning av visst eget
underlag om bmkarintresset.

Prop. 1985/86: 121

8.4 Forskning vid universitet och högskolor

Mitt
förslag: Konsumentverket tilldelas ytterligare medel för del
forskningsstimulerande arbete som verket redan har till uppgift alt bedriva.

Möjligheterna till
och formerna för en varaktig finansiering av den konsumentlekniska forskningen
utreds.

Kommitténs
förslag: Förslaget överensstämmer i huvudsak med mUt. KommUtén har dock
föreslagit all den konsumentlekniska forskningen vid Chalmers tekniska högskola
permanent skaU finansieras genom all medel förs över från STU liU
konsumentverket.

Remissinstanserna:
Elt slort anlal remissinstanser har yttrat sig om konsumentforskningen. De
vittnar om atl den för närvarande är begränsad och uttalar sill stöd för alt
insatserna på området ökas.

En rad synpunkter förs
dock fram när det gäller hur det ekonomiska slödel skall kanaliseras.
Universiteten m.fl. instanser med främst intressen inom forskningen framhåUer
atl forskningen måste ha en oberoende ställning och att konsumeniverkei inte
får ges uppgifter som bör ankomma på forskningsråden. Man menar atl medel till
konsumentforskningen bör gå via högskolomas anslag och forskningsrådsnämnden.
Tveksamhet förs också fram tiU att konsumeniverkei som sektorsmyndighel skulle
ges en mer aktiv roU på forskningsområdet. Industriförbundet har synen alt konsumentforskningen
måste prövas mot annan forskning inom de reguljära forskningsområdena.

Många instanser, bl. a.
universiteten, är positiva tUl all ökade möjligheter tiU kontakt mellan
konsumenlforskama skapas.

Förslaget om att åtgärder bör
vidtas så att den konsumentlekniska forskningen vid Chalmers tekniska högskola
i Göteborg kan fortsätta stöds av i stort sett alla instanser som yttrat sig,
bl. a. av konsumentverket, UHÅ, universitet och högskolor.
Forskningsrådsnämnden (FRN), SIK, LO och Göteborgs kommun. TEFO anser att
tjänsteinriktningen på professuren bör omprövas. Delade meningar råder om hur
verksamheten skaU finansieras. Tanken på elt centmm för konsument-och
bmkarinriklad

48

forskning
i Göteborg har fått elt positivt mottagande. Flera anser dock alt Prop.
1985/86: 121 förslagel måsle utvecklas innan ställning tUl det kan tas.

Skälen
för mitt förslag: Efler samråd med cheferna för utbildnings- och
industridepartementen vill jag anföra följande när det gäller konsumentforskning.

Konsumentpoliliskt
relevant forskning bedrivs för närvarande inom olika ämnen vid universitet och
högskolor. Elt kännetecken är all forskningen inriktas på konsumenternas och
hushållens situation och intressen. På de samhäUsvelenskapliga och juridiska
områdena finns tjänster för konsu-menlforskning vid universiteten i Lund,
Slockholm och Umeå. Vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg finns vidare
tjänster för konsu-menlteknisk forskning. Forskningsinsatser av
konsumentpoliliskt intresse sker även vid andra universitet och högskolor.
Konsumentverket har vidare vissa möjligheter all stimulera konsumenlforskning.

Kommittén
anser all forskningen på del konsumentpoliliska området måste förslärkas.
Resurser måste därför enligt kommittén tUlföras konsu-menlforskningen dels
genom tradifioneUa forskningsstödjande organ, dels genom att konsumentverket
ges ökade möjligheter alt stimulera forskningen. Kommittén pekar särskilt på
behovel av samordnande insatser, bl. a. när del gäller kontakter meUan
forskare, och vUl i denna del lägga ansvar på såväl universketen som på
konsumentverket.

En
fömtsättning för en konsumentpolitik som beaktar hushåUens skuation och behov
är atl del finns gmndläggande kunskaper i ämnet. Forskningen är av central
betydelse. Den kan bl. a. ge oss fördjupad kunskap om hur behövliga
konsumentpoliliska ålgärder skall utformas. Del behov av ökade kunskaper på
olika områden som jag redan har berört (avsnitten 8.2 och 8.3) innefallar som
jag har påpekat ocksä behov av forskningsinsatser. År 1972 när de nuvarande
riktlinjema lades fast behandlades också forskningsfrågorna. Det uttalades
därvid all en självklar utgångspunkt för konsumentpolitiken måste vara kunskap
om konsumenternas faktiska situafion. Del anfördes vidare all den mera gmndläggande
analysen av hushällens situation måste komma att avse metodutvecklingsarbete
av forskningskaraktär. Föredraganden menade att del var såväl ell
konsumenlpoli-tiskl som ett allmänpolitiskt intresse att forskning med en sådan
inriktning kunde stödjas inom ramen för konsumentpolitiken.

Del
har sålunda under ell anlal år funnks en etablerad ordning för stöd tiU
konsumentforskning. Jag har inledningsvis berört det arbete som bedrivs vid
universitet och högskolor. Kommittén och flera av remissinstanserna anser det
vara ett samhällsintresse att konsumenlforskningen intensifieras. Ansvaret för
denna fråga bör ligga på vederbörande organ inom högskolans organisation saml
andra aktuella finansiärer. Konsumentforskningen får här på sedvanligt sätt
konkurrera med andra forskningsområden om de medel som finns tillgängliga. I
anslutning därtill vill jag skjuta in atl förelagen givelvis av kommersiella
skäl bör ha ett inlresse av all forskning om konsumentpodukler m. m. kommer
till stånd.

Konsumentforskningen
är tvärvetenskaplig lill sin karaktär. Med detta

följer specieUa problem. Konsumenlforskningen kan aUlså inte hänföras

till någol särskill universitetsämne. Bl. a. av del skälet ulgör de forskare 49

4
Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

som
arbetar med konsumentpoliliskt relevant forskning inte ett homogent Prop.
1985/86: 121 och slagkraftigt forskarsamhälle. Delta har bidragit lill att den
konsumentpolitiska forskningen har haft svårt att etablera sig vid
universiteten. Konsumenlforskningen behöver bl. a. av denna anledning särskilt
stöd. När riktlinjerna lades fast för konsumentpolitiken år 1972 uttalades att
även konsumentverket borde kunna stödja och la initiativ till
konsument-inriktad forskning. Den allmänna principen skulle vara att
forskningen låg i linje med verkels mål och inriktning samt att
forskningsresultaten kunde komma till praktisk användning. Verket skulle vidare
kunna lämna bidrag lill grundläggande forskning om hushållens silualion.
Verkets styrelse skulle ha ansvarel för fördelning av tillgängliga medel.
Verket disponerade som mest drygt 1 milj. kr. för forskningsstimulerande
arbete. Genom beslut av den dåvarande riksdagsmajoriteten avvecklades dessa
medel budgetåret 1981/82.1 budgetpropositionen 1983 (prop. 1982/83: 100 bil.
9) uttalade föredraganden all forskning som ger fördjupad kunskap om hushållens
situation och om effekterna av olika konsumentpoliliska åtgärder är angelägen
och atl konsumentverket borde ha medel för atl stödja sådan forskning. Verkel
tillfördes därför ånyo vissa medel för sådan verksamhei.

För
alt den kvalificerade konsumenlforskningen skall kunna förstärkas bör
konsumentverket få ytterligare medel för stöd och initiativ tUl sådan
forskning. Eftersom flera remissinstanser har behandlat konsumentverkets
uppgifter i sammanhanget vill jag betona att verkels roll i jämförelse med
tidigare inte skall ändras. Verkets uppgift blir alltså också fortsättningsvis
att stödja och la initiativ tUl konsumentinriktad forskning. Det kan ske genom
att verket pekar ul intressanta forskningsområden. Elt annal sätl för verkel
att stimulera forskningen är att medverka lill atl kontaktulbytel mellan
konsumentforskare kommer till stånd i mer organiserade former. Detta kan ske
genom all konsumentverket ordnar forskarseminarier, dokumenterar och sprider
resultatet av forskning etc. Verket bör också kunna stödja konkreta
forskningsprojekt främsl i samråd med andra an-slagsgivande organ. Jag
återkommer senare till frågan om resurser och finansiering (avsnitt 12).

Jag
går nu över till frågan om den konsumentlekniska forskningen vid Chalmers
tekniska högskola i Göteborg (CTH). Bakgrunden är följande.

STU
och statens konsumentråd gav i april 1969 dåvarande docenten

Marianne Kärrholm i uppdrag alt genomföra en utredning angående konsu-

mentleknisk forskning. Som etl resultat av uiredningen beviljade STU år

1971 medel för en konsumenlteknisk forskningsgmpp i Göteborg under

ledning av Marianne Kärrholm. Sedermera knöls verksamhelen till CTH.

Sedan den 1 juli 1980 är konsumentteknik ell forskarulbildningsämne vid

högskolan. Den 1 juli 1984 inrättades en personlig professur för Marianne

KäiTholm. Vid den konsumentlekniska institution som hon sålunda leder

arbetar ytterligare ca fem forskare. Verksamheten har sedan tillblivelsen

haft en nära anknytning till STU som också under hela perioden nästan

hell har finansierat den. STU: s åtagande upphör dock den 1 juli 1987.

Kommittén anser att statsmakterna måsle ta ell ansvar för all den konsu

mentlekniska forskningen vid CTH kan bedrivas också i framtiden. Kom

mittén föreslår därför all tjänster för en professor, två forskarassistenter 50

och
en assistent på halvlid inrättas vid CTH fr. o. m. budgetåret 1987/88.
Tjänsterna föreslås bli finansierade med medel som förs över från STU till
konsumentverket.

Till alt bölja med vill
jag betona all jag, liksom kommittén och de remissinstanser som har yttrat sig
i frågan, finner den konsumentlekniska forskningen värdefull. Detta har också
redan framgått av vad jag har anfört om bmkarkrav på produktutformning m. m. (avsnitt
8.3). Från konsumentpolitisk synpunkl är del därför angelägel all den
konsumentlekniska forskningen får en fast förankring inom
högskoleorganisationen. Jag kommer senare alt föreslå regeringen att
möjligheterna lill och formerna för en varaktig finansiering av den
konsumentlekniska forskningen utreds i särskild ordning. Detta
utredningsarbete bör ske efler samråd med UHÄ, STU, CTH och konsumentverket men
också i kontakt med andra intressenter, exempelvis
branschforskningsinsliluten. Utredningsarbetet bör vara slutfört senasi i
september 1986.

Prop.
1985/86:121

9 Lokal konsumentpolitisk verksamhet 9.1 Verksamheten i stora drag

Mitt förslag:
UtveckUngen av den lokala konsumentpoUliska verksamheten ges hög prioritet
inom konsumentpolitiken. Verksamheten skaU vara frivillig. Del är önskvärt att
den har en särskUd politisk förankring. Arbetsområden såsom rådgivning,
reklamalionshantering, information, marknadsuppföljning, vam-och
serviceförsörjning, utbildning och stöd lill organisationer ingår i
verksamheten. Samverkan med övriga lokala aktörer inom konsumentpoUtiken utvecklas.
Det kan gälla samarbetet med andra förvaltningar inom kommunen, friviUiga
organisationer, näringsliv och massmedia.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna framhåller överlag att den lokala konsumentpoUliska
verksamheten är en viktig del av konsumentpolitiken och man tiUstyrker atl
arbetet med alt utveckla den ytterligare ges hög prioritet. En fortsall
friviUig verksamhei förordas av en majoritet av dem som yttrat sig i detta
avseende. En aktiv polilikermedverkan framhålls av många som viktig. I slort
anses de arbetsuppgifter som angivks för den kommunala konsumentverksamheten
vara lämpliga. Ell mer aktivt agerande från konsumenlvägledarnas sida när det
gäller reklamationer välkomnas av många. Kritiska röster höjs också. Det
påpekas av flera all det inte får bli fråga om en formeU tvistlösning. Viklen
av samarbete mellan olika aktörer stryks under av en rad instanser. Etl förslag
om lag om vissa befogenheter i kommunal konsumentpolitisk verksamhei har fått
etl blandat mottagande.

Skälen
för mitt förslag: Ett viktigt inslag i konsumentpolitiken sedan
riksdagsbeslutet år 1972 är den lokala verksamhelen. År 1975 drogs rikl-

51

linjer
upp för verksamhetens innehåll och organisation (prop. 1975:40). Prop. 1985/86:
121 Intentionerna var atl få en väsenllig ulbyggnad av kommunernas medverkan i
konsumentpolitiken. Jag har redan framhållit att en viktig del av den framlida
konsumentpolitiken är den vidare utvecklingen av arbetet på lokal nivå.
Konsumentpolitiken måste förankras bland människor. Lokalt finns de största
fömlsätlningama för alt medborgarna aktiverar sig i konsumentpolitiska frågor
och där är det lättare all fånga upp konsumentproblemen. Det är ocksä på den
lokala marknaden som huvuddelen av företagen finns som ju är den part som har
ett huvudansvar gentemot konsumenterna. Samtidigt är förutsättningarna all nå
dem som i försia hand behöver hjälp de bästa lokall. Min syn på behovet av en
utvecklad lokal konsumentverksamhet, i vUken en stark kommunal verksamhei är
central, överensstämmer med kommkténs förslag och remissvaren föranledda av
dessa. Denna utvecklingslinje är också väl förenlig med den allmänna strävan
inom förnyelsearbetet på den offenlliga sektorn atl öka servicen i förhållande
till medborgarna. Enighet råder sålunda om all arbetet lokall måste ges hög
prioritet.

Den
kommunala konsumentpoliliska verksamheten är ell friviUigt åtagande för
kommunerna. Verksamheten har successivt byggts upp. Del har under del dryga
decennium som denna utveckling pågått vid olika tillfällen ifrågasatts om
utbyggnaden går tillräckligt snabbi och om kommunerna avdelar tillräckligt
mycket resurser för verksamhelen. När slalsmaklerna tidigare tagit ställning
lUl kommunernas engagemang i konsumentpoUtiken har frågan om verksamheten skall
göras obligatorisk eller ej diskuterats. Man har hittills stannat för all den
bör vara frivillig. Också kommittén gör den bedömningen. Flera remissinstanser
har kommenterat detta. En majoritet av dessa uttalar sig för en fortsatt
frivillig verksamhet. Några, bl. a. konsumentverket, vissa kommuner, TCO och
vissa frivilliga organisationer, anser dock atl tanken på ett framtida
obligatorium inte kan släppas. Om utbyggnaden inte blir tillfredsställande
borde enligt dessa obligatorium införas. Jag vill nu redovisa min syn på
frågan.

Konsumentpolitisk
verksamhet finns i 240 av landets 284 kommuner

(januari 1986). Drygt 90 % av landets befolkning bor i kommuner med

någon form av konsumentverksamhet. I ell anlal kommuner finns en bred

och mångsidig verksamhei. Decentraliseringen av del konsumenlpolitiska

arbeiei har givit klart positiva effekler. Antalet kontakter med enskilda

konsumenter och konsumenlpolitiska aktiviteter avseende information,

undersökningar m. m. har mångdubblats. Utvecklingen av den kommunala

verksamheten har dock gäll långsammare än vad man räknade med vid

1975 års riksdagsbeslut. Omfattningen, ambitionsnivån och inriktningen av

den verksamhet som bedrivs i kommunerna uppvisar vidare stora skill

nader. Några remissinstanser anför att elt hinder mot ytterligare satsningar

på kommunal konsumentverksamhet är kommunernas knappa resurser.

Detla anserjag delvis vara en felsyn. Kommunerna kan nämligen genom

atl salsa på konsumentpolitisk verksamhet spara inte oväsentliga belopp

inom andra förvaltningsområden exempelvis socialtjänsten. Jag återkom

mer till detla i det följande. Insikten om detta lorde få gynnsam påverkan

på utbyggnadstakten. Vid bedömningen av frågan bör framhållas aft ul- 52

vecklingen
under den allra senaste tiden har varit glädjande. Antalet kom- Prop.
1985/86:121 muner som under det senaste året inrättade konsumentverksamhet var
drygt 30. Del är den största ökningen sedan millen av 1970-lalet. Kommunförbundels
remissvar ger anledning all förvänta en fortsall ulbyggnad. Förbundet anför att
med tanke på att konsumentpoUtik är en relativt ny kommunal verksamhet och att
utbyggnaden pågår kontinuerligt bör delta resultera i atl samtliga kommuner
kommer atl ha konsumentpolitisk verksamhet om några år.

Min
samlade bedömning är sålunda all den beräknade utbyggnadstakten för den
kommunala konsumentverksamheten inte ger anledning att överväga ett
obligatorium. Del finns också andra argument mol elt sådanl. Allmänt är strävan
all den statliga styrningen av kommunemas verksamhet skall minska. De lokala
belingelsema kan vidare vara starkt sktflande. OUka kommuner kan därför ha
olika behov när del gäller konsumentverksamheten. Slutligen vill jag framhålla
att en framgångsrik verksamhet givetvis fömtsätter atl kommunen själv är
övertygad om värdet av den. Sammantagel anser jag del varken nödvändigt eUer
lämpligt med lagstiftning om obligatorisk verksamhet utan utgår från att kommunernas
utbyggda medverkan i konsumentpolitiken kommer till stånd genom friviUiga
åtaganden.

I
anslutning lill del jag nu har anfört vill jag la upp den kommunala
konsumentverksamhetens poUtiska förankring. Jag delar synen som kommittén och
flera remissinstanser ger uttryck för, nämligen atl en aktiv politikermedverkan
är nödvändig om den kommunala konsumentverksamheten skall få tillräcklig bredd
och tyngd. De förtroendevalda har en viktig uppgift alt fylla när det gäller
atl skapa den nödvändiga medvetenheten och ta de behövliga initiativen i syfle
alt få tUl stånd en tUlfredsställande utveckling av verksamhelen. De cenlrala
konsumenlorganen har härvidlag den vikliga uppgiften alt ge de förtroendevalda
vägledning och stöd genom alt sprida erfarenheter meUan kommuner, utveckla
modeller för verksamheten etc.

När
del gäller den organisatoriska uppbyggnaden i kommunerna anser

kommittén atl en konsumenlnämnd bör vara den normala formen för

politikermedverkan i arbetet. Några av de remissinstanser som yttrat sig

håller med om detta, medan andra menar atl kommunerna själva måsle få

avgöra hur verksamheten skall organiseras. Den här frågan behandlades år

1975 då riktiinjerna för den kommunala konsumentverksamheten lades

fasl. Föredraganden anförde då atl hur organisationen närmare skall utfor

mas borde vederbörande kommun själv få avgöra. Föredraganden utgick

från att kommunerna skulle finna del lämpligl och naturligt att förankra

verksamhelen hos förtroendevalda och alt en självständig resurs skulle

tillskapas för det löpande arbetet. Jag anser all dessa uttalanden bör ha

fortsatt giltighet. Kommunerna måsle alltså också i fortsättningen själva få

besluta om organisationen av arbetet. Erfarenheterna från den hittillsva

rande verksamhelen är dock sådana all man får räkna med alt aUl fler

kommuner kommer alt finna atl inrättandet av en särskUd konsument-

nämnd kan förstärka politikemas engagemang och därmed också verksam

hetens effektivitet. 53

Jag
går nu över till innehållet i den kommunala verksamheten i stora Prop.
1985/86:121 drag. Kommktén anser att rådgivning, reklamationshantering, information,
marknadsuppföljning, serviceförsörjning, utbildning och stöd lill organisationer
är nödvändiga arbetsområden. Kommittén föreslår också ell mer aktivt agerande från
konsumenlvägledamas sida för atl så långt som möjligt lösa reklamationsfrågor
lokalt. Vägledarens roll skuUe bli att aktivt söka medverka till en uppgörelse
mellan näringsidkare och konsument. De remissinstanser som har yttrat sig är i
stor utsträckning positiva lill de angivna arbetsuppgifterna. Många av dem
framhåller atl de överensstämmer väl med de uppgifter som faktiskt utförs.
Industriförbundet har uppfattningen att rådgivningen till enskilda är den
viktigaste uppgtften lokalt. Tveksamhet finns dock hos några remissinstanser
främst när det gäller utökade uppgifter på reklamationsområdet. Några instanser
betonar att konsumentverksamheten också måste fungera som remissinstans i en
rad frågor som rör exempelvis trafik-, bebyggelse-och vamförsöijningsplane-ring.
Påpekanden görs också om att utbildning och information till småföretagare
måste ligga inom verksamhetsområdet eftersom brister i förelagens uppträdande
många gånger kan bero på okunskap. Del betonas också av etl flertal
remissinstanser alt var tyngdpunkten i verksamheten skall ligga bör avgöras
lokaU. Flera instanser ger i sammanhanget uttryck för all man vill prioritera
förebyggande verksamhei.

För
egen del ansluter jag mig till de synpunkter på verksamhetens innehåll som
lämnats av kommittén och remissinstanserna. Deras redovisning ger en bra
beskrivning av vad en rimlig konsumentverksamhet bör omfatta. Jag ställer mig
också bakom förslaget atl de tjänstemän som arbetar med konsumentfrågor i
kommunerna mera aktivt skall kunna söka medverka till en uppgörelse mellan
näringsidkare och konsument när del gäller reklamationer. Jag återkommer mer i
detalj till den frågan senare. Del jag nu har redovisat är en katalog av
arbetsområden som ger en samlad bild av uppgtfter som del är i konsumenternas
intresse all kommunerna arbetar med. Jag vill dock här stryka under att det
inte är något mål i sig atl verksamhelen skall vara enhetlig i hela landet. De
lokala betingelserna kan vara starkt skiftande och givelvis måste
konsumentverksamheten anpassas därefter.

Jag
har tidigare förordat all fler parter engagerar sig i konsumentpoliti

ken. Det gäller inte minst det lokala arbetet. Organisationer och folkrö

relser har redan idag en tämligen omfattande konsumentverksamhet på

lokal nivå. Kommittén framhåller möjligheterna att bredda de konsument

poUliska insatserna genom all poUtiker, olika kommunala organ, frivilliga

organisationer m. fl. engagerar sig. InformeUa kontakter med näringsidkare

och deras lokala organisationer kan också enligt kommittén bidra till

snabba, praktiska och effektiva lösningar av många konsumentproblem.

Kommittén pekar också på atl de kan bUda gmnd för kontakter i mer

strukturella frågor. Remissvaren visar att det finns en god vilja hos berörda

parter att arbeta i den föreslagna andan. För egen del finner jag denna

samverkan ytterst angelägen. Jag utgår från alt en sådan samverkan kom

mer tiU stånd lokalt mellan olika aktörer inom konsumentpoUtiken. Arbets

formerna torde med nödvändighet bli olika beroende på skilda fömtsall- 54

ningar
i kommunema. Jag kommer i del följande alt kommentera denna Prop.
1985/86:121 samverkan i oUka avseenden.

Vidare
vill jag framhålla all den kommunala konsumentverksamheten, på samma sätl som
den statliga på central nivå, bör kunna spela en viktig roU när del gäller alt
tillföra andra kommunala förvaltningar synpunkter utifrån, erfarenheter om
konsumenternas och hushållens förhållanden i kommunerna etc.

Jag
förutsätter att vad jag nu har anföri beaktas i samband med den fortsatta
utbyggnaden av den kommunala konsumentverksamheten och att de ytterligare
rekommendationer som kan erfordras utfärdas av Svenska kommunförbundel.

Så
tiU en formell fråga. För all skapa klarhet om gränserna för den kommunala
konsumentverksamheten har kommittén föreslagit en lag som skall ge kommunen
rätt, men inte skyldighel all bedriva sådan verksamhei. Del har därvid gällt
atl klargöra vilka möjligheter kommunerna har all arbeta med
reklamalionshantering och marknadsbevakning. Förslagel har fåll ett blandat
mottagande av remissinstanserna. Många menar att det kan vara bra med en lag
medan andra har framhållit atl verksamheten inte slår i slrid med
kommunallagen. För egen del har jag kommit fram till alt lagsliftning inte är
nödvändig för att den kommunala konsumentverksamheten skall kunna få den
inriktning som jag har förordat. Jag återkommer till detta (avsniti 9.5).

9.2 Vissa särskilda arbetsområden

I
min genomgång av den huvudsakliga inriktningen av den lokala konsumentpoliliska
verksamheten har jag i princip stäUt mig bakom kommitténs förslag till
arbetsområden. Jag kommer nu alt närmare kommentera vissa arbelsuppgtfter. Jag
vill markera atl del jag nu kommer att la upp är verksamhetsområden som bör
förändras i olika avseenden jämfört med idag. Övriga områden som jag har nämnt
är givelvis viktiga även framdeles. Den närmare inriktningen härvidlag framgår
av riksdagsbesluten år 1972 (prop 1972:33) och år 1975 (prop 1975:40) saml av
betänkandet.

Rådgivning
till enskilda konsumenter är av tradition en viktig del av samhällets
konsumentpolitik. I och med atl den lokala verksamhelen har byggts ut har del
blivit möjligt att decentralisera konsumentrådgivningen. Detla har också lett
tiU atl rådgivningen blivit mer omfattande. Den totala offenlliga rådgivningen
omfattade enligt uppgifter från konsumeniverkei 140000 kontakter år 1972.
Motsvarande stffra var år 1984 drygt 300000 kontakter. Undersökningar visar
också atl den lokala rådgivningen i högre utsträckning når korttidsutbildade
och låginkomsttagare än vad den centrala gör.

I
propositionen år 1975 om kommunal konsumentpolitisk verksamhet

uttalades atl vägledning för enskUda konsumenter skulle vara en huvud

uppgift för den kommunala konsumentverksamheten. Kommittén konsta

terar all även om den kommunala verksamheten byggs ul måsle rådgivning

tiU enskilda uigöra elt väsentligt inslag i verksamheten men all strävan bör

vara att relativt minska den till förmån för mer förebyggande ålgärder. 55

Kommittén
påpekar att behovet av hushållsekonomisk rådgivning har ökat Prop. 1985/86:121
och utgör ett allt viktigare inslag i rådgivningsarbetet. Vikten av samarbete
med bl. a. socialtjänsten betonas. Remissinstanserna delar i huvudsak
kommitléns syn på rådgivningen.

Jag
delar uppfattningen att rådgivning till enskilda kommer atl vara en
framträdande uppgift i den kommunala konsumentverksamheten även i framtiden.
Också jag menar dock alt del torde vara möjligt alt relativt sett salsa en
mindre del av resursema på området. Jag viU här peka på företagens ansvar och
också på den vilja att svara för information, reklamationshantering etc. som
näringslivet givit uttryck för i sina remissvar. De kommunala vägledarna har
en viktig uppgift i all förbättra fömlsätlningama för förelagen på den lokala
marknaden att ta detta ansvar. Det kan ske exempelvis genom alt vägledarna
informerar företagen om vilka regler som gäUer och om vad som är god sed på
marknaden.

När
rådgivningen etablerades skulle den svara mot ett stort och föränderligt utbud
av varor och tjänster på marknaden och en ständigt stigande privat konsumtion i
samhället. Förhållandena har ändrats. Många kommuner har också tagit
konsekvenserna av detta och inriktat sin rådgivning mol budgelrådgivning, ofta
i samarbete med socialförvaltningen inom kommunen. Jag har förordat att konsumentpolitiken
tydligare skall inriktas mol de hushållsekonomiska frågorna. Detta innebär all
rådgivningen i kommunema i än högre grad bör inriktas mot budgetrådgivning. Man
når på det sättet de mest utsatta konsumenlema som ju allra bäst behöver stöd. Samtidigt
är det i kommunernas intresse bl. a. av ekonomiska skäl alt budgetrådgivningen
och samarbetet med socialtjänsten får en framträdande plats i den kommunala
konsumentverksamheten. Jag vill här betona alt elt samarbete utanför den
kommunala förvaltningen, exempelvis med frivilliga organisationer,
konsumenlombud, banker och försäkringsbolag, är angeläget om budgetrådgivningen
skaU ge bästa möjliga resultat.

Jag
har tidigare utvecklat vUket stöd konsumentverket kan ge kommunerna härvidlag
(avsnitt 7.3).

Jag
går nu över lill reklamalionsfrågorna.

För
egen del anserjag att tvister så långt del är möjligt bör lösas lokalt. Liksom
kommittén anserjag atl förelagens egen reklamalionshantering är en
grundläggande fömtsättning för en fungerande marknad. Jag vill här särskUl
nämna konsumentkooperationens köptrygghel och det kundskydd-syslem, innebärande
att konsumenterna garanteras den rätt som aUmänna reklamalionsnämnden
rekommenderar, som Sveriges köpmannaförbund och Motorbranschens riksförbund
antagit. Erfarenheterna från olika lokala samarbetsprojekt, bl. a. i
Trollhättan och Landskrona, ger anledning räkna med att ytterligare resultat
skaU kunna nås genom atl företagen tar ökat ansvar för sina reklamationer. Av
remissvaren framgår atl det också finns en sådan vilja inom näringslivet.

Det
kommer dock naturligtvis alllid atl finnas ett behov av insatser från

det allmänna när det gäller att bistå konsumenterna i tvister. Ungefär en

tredjedel av konsumenlkontakterna på lokal nivå gäller tvister. Del inne

bär atl den kommunala konsumentverksamheten för närvarande hanterar

ca 75 000 reklamationskonlakler per år. Endasl ca fem procent av dessa 56

förs
vidare till allmänna reklamationsnämnden. En undersökning frän är Prop.
1985/86: 121 1984 visar att närmare älta av tio tillfrågade konsumenter var
nöjda med den hjälp de fick i kommunerna med sina reklamationer.

Utgångspunkten
i propositionen år 1975 om den kommunala konsumentverksamheten var att det
saknades förutsättningar att inom ramen för en kommunal konsumentpolitisk
verksamhet lösa tvister i strid mot någon parts önskan. Delta skulle inte
utesluta alt reklamationsfrågor ändå kunde lösas genom kommunal medverkan.
Genom all den kommunala vägledaren utredde om tvisl över huvud taget förelåg
eller om parterna missförstått varandra kunde problemet bringas tiU en
lösning. Längre än så ansågs dock inte den kommunala verksamheten böra sträcka
sig. Skulle problemet kvarstå olöst skuUe ansträngningarna inriktas pä atl
lämna konsumenten råd om hur denne kunde gå vidare med sin sak.

Rådgivning
är dock erfarenhetsmässigt ofta inte etl tillräckligt instrument för all
hjälpa konsumenten atl själv med säljaren reda upp en rekla-mationsfråga.
Erfarenheterna visar ocksä alt resurssvaga konsumentgrupper i högre grad än andra
har behov av hjälp vid reklamationer. Jag delar därför kommitténs uppfattning
att konsumentvägledaren bör kunna agera mer aktivt för att lösa
reklamationsfrågor lokalt än vad som förutsattes år 1975. I själva verket har
en sådan mer aktiv insats från konsumenlvägledamas sida redan blivit ell
normall inslag i kommunernas konsumentverksamhet. Förslagel har också stöd av
många remissinstanser. Bl. a. har Sveriges köpmannaförbund uttalat atl tvister
bör lösas så nära marknaden som möjligt och all man finner det principiellt
intressant med en lokall orienterad medUngsfunktion. Tveksamhet lill förslagel
finns dock hos vissa remissinstanser. De pekar på bl. a. risken för
rättsförlust för enskilda konsumenter samt sämre praxisbildning på det
konsumenljuridiska områdel. Det betonas alt arbetet inte får omfatta formell
tvistlösning. Bristande resurser och kompetens inom kommunerna utpekas också
som problem.

Det
förslag som jag har stäUl mig bakom innebär atl de kommunala

vägledarna i ökad utsträckning bör kunna medla i reklamationstvister. Det

betyder all de skall ha möjligheter att lägga fram förslag lill uppgörelser i

reklamationsfrågor. Jag vUl betona all verksamhelen inte skall ha karaktä

ren av formell ivistiösning. Givelvis skall kravel alt vägledaren inte får

söka lösa tvist i slrid med någon parts önskan gälla också i framliden. Vad

kommittén har uttalat i specialmoliveringen till silt lagförslag synes all

mänt sett spegla principer som bör tUlämpas i verksamhelen, även om

någon lagstiftning inte sker. Den utvidgning av det lokala arbetet med

reklamationer som sålunda nu är aktuell bör enligt min mening ses som en

anpassning av den kommunala konsumentverksamheten liU den samhälls

utveckling som sker. Jag vUl erinra om all många kommuner redan idag

bedriver den typ av reklamationsarbete som jag nu har förordat. Del

förtjänar alt särskilt nämnas att försöken i bl. a. Trollhättan och Landskro

na, som bygger på samarbete med den lokala handeln, har slagit väl ul.

Bl. a. har andelen reklamationer som behövt gå vidare lill allmänna rekla

malionsnämnden minskal. Försöken torde också ha lett till en allmänt

förbättrad kundbehandling hos handeln.

Jag bedömer all en vidareutveckling av konsumenlvägledarnas roll när 57

det
gäller reklamationshantering kommer att få ett flertal positiva effekler. Prop.
1985/86:121 Årendena kan klaras av snabbi och billigt. Del blir lättare att nå
särskilt utsatta grupper. Årenden som inte kan prövas av allmänna reklamalionsnämnden
sållas bort. Problem och frågeställningar kan preciseras. En sammantagen
posiliv effekt lorde också bli all kommunernas kompelens i dessa frågor kan
utvecklas gynnsamt.

Alla
reklamalionsärenden kommer dock inte all kunna lösas lokalt.
Reklamationshanteringen i kommunerna måste få utvecklas i den takt resurser och
tillgänglig kompetens medger. Jag viU dock påminna om att man nu har anledning
all räkna med en positiv utveckling av den kommunala konsumentpolitiska
verksamhelen. Del finns också tvister som är av den arten atl de inte passar
för en lokal behandling. Det kan gälla komplicerade ärenden eller sädana som
samtidigt rör ett slort antal konsumenter. Givelvis bör det i den
konsumentpoliliska organisationen finnas etl centralt reklamalionsorgan. Som
jag återkommer till senare bedömer jag dock all de älgärder som jag nu har
förordat får en gynnsam effekt pä belastningen centralt.

Den
s.k. marknadsbevakningen framhölls som en viktig uppgift för kommunerna när
riktlinjerna för den kommunala konsumentverksamheten lades fast år 1975.
Verksamheten skulle bl. a. avse rapporteringen tiU cenlrala myndigheter om
missförhållanden på marknaden men den skulle också vara ett instrument för alt
mäta effekiema på marknaden av centralt vidtagna åtgärder.

Marknadsbevakningen
syftar dock inte enbart liU alt få fram ell underlag för del cenlrala
konsumentpoliliska arbetet. Liksom kommittén anserjag alt den kommunala
verksamhälen måste ha goda kunskaper om den lokala marknaden för all kunna
verka effektivt. Marknadsbevakningen ökar möjligheterna lill en framgångsrik
producentpåverkan lokalt. Denna bör bl. a. kunna ta formen av ett konstruktivt
samarbete med förtagen lokalt. Strävan bör, som jag tidigare har förordat,
vara all förelagen i ökad utsträckning vidtar egenåtgärder i syfle att
förbättra förhållandena för konsumenterna.

Jag
anser atl marknadsbevakningen bör ges ökad tyngd i det kommunala
konsumentpoliliska arbetet. Huvudskälet är strävandena all öka producentpåverkan
lokall. Elt annal skäl är atl hemkonsulentorganisationen har avvecklats. Del är
naturligt all kommunema med stöd av konsumentverket i ökad utsträckning
rapporterar förhållanden av inlresse på den lokala marknaden liU ansvariga
cenlrala organ. En viktig uppgift i sammanhanget är en systematisk uppföljning
av de riktiinjer som konsumeniverkei utfärdar (jfr prop. 1984/85:213).

9.3 Samverkan lokalt

Kommittén
har föreslagk atl formerna för samverkan med övriga aktörer

inom konsumentpolitiken utvecklas lokall. Förslaget har fått ell brett stöd

av remissinstanserna. Som redan har framgått av mina ställningstaganden i

del föregående anserjag delta vara en viktig utvecklingslinje inom konsu

mentpolitiken såväl centralt som lokalt. På det lokala planet gäller det alt 58

utveckla
samarbetet i en rad avseenden, exempelvis med frivUliga organi- Prop. 1985/86:
121 sationer, näringsliv, andra förvaltningar i kommunen och andra kommuner.

Jag
har redan givit uttryck för betydelsen av all många olika frivUliga
organisationer engagerar sig i konsumentpolitiken. Framför alll är del på lokal
nivå som ell sådanl engagemang kan ges konkreta uttryck.

Den
här frågan uppmärksammades redan är 1975 dä riktlinjerna för den kommunala
verksamheten lades fasl. Det ströks då under alt en kommunal konsumentpolitisk
verksamhei inte minskade behovet av insatser från organisationer och
folkrörelser. Deras engagemang ansågs vara en förutsättning för en bred
förankring av konsumentpolitiken och för atl den skulle nå grupper som bäst
behöver samhällets stöd. Det framhölls att dessa organisationer förutom all
svara för den aktiva fria och värderingsin-riklade opinionsbUdningen dessutom
kunde sprida allmän konsumentpolitisk information. Organisalionslivels
informerande och opinionsbildande aktivitet ansågs öka förutsättningarna för en
effektiv kommunal verksamhet. Dessa uttalanden bör alltjämt vara vägledande
förarbetet. Jag vill här peka på atl många lokala projekt där
konsumentverksamhet och folkrörelser har samarbetat har varit framgångsrika.
Jag kan nämna några exempel på intressanta aktiviteter som bygger på samverkan
mellan kommuner och organisationer. Del pågår försök med konsumenlombud på
arbetsplatser som bygger på lokala fackklubbars engagemang. Liknande försök
genomförs inom Pensionäremas riksorganisation där konsumenlombud arbetar inom
de lokala föreningarna. Konsumenlgillesförbundel och handikapporganisationerna
har arbetat med dagligvarubulikernas uiformning utifrån de handikappades
fömtsättningar. Husmodersförbundel Hem och Samhälle har gjort undersökningar om
hur butikerna följer riktlinjerna om prisuppgifter i skyltfönstren.

Detla
arbete är viktigt. Etl ökat engagemang inom organisationerna på lokal nivå är
en väsenllig fömtsättning för alt konsumentpolitiken såväl lokalt som centralt
kan utvecklas på önskvärt sätl. Alt stimulera och stödja organisationernas engagemang
i konsumentpolitiken är en viktig uppgift för det allmänna.

Företagen
måste la silt ansvar och ges tillfälle atl spela en aktiv roll inom
konsumentpolitiken. Jag har redan berört företagens egenåtgärder (avsnitt 6).
Erfarenheterna av näringslivels eflerievnad av t. ex. överenskommelser och
riktiinjer är i mänga fall dåliga. En orsak lill detla kan vara all
näringslivsorganisationernas information och ulbUdningsinsalser inte når de
enskilda näringsidkarna. Erfarenheterna visar all okunnigheten kan vaia stor
hos såväl detaljhandlare som affärsanslällda. Det finns givelvis också andra
orsaker. Erfarenheterna av samarbete som har bedrivits lokall med företag är i
många avseenden goda. Detta arbete bör därför utvecklas. Del kan ske i många
olika former bl. a. genom information och utbildning till företagare, genom
uppföljning av deras beteende pä marknaden etc. Jag vill betona att den
kommunala konsumentverksamhetens samverkan med förelagen lokall får ses som en
viktig form av producentpåverkan.

Jag
har redan berört behovel av samverkan i konsumentpolitiska frågor

mellan olika förvaltningar i kommunen. Ell av de vikligaste samarbetsom- 59

rådena är det jag då
behandlade, nämligen samarbetet mellan konsument- Prop. 1985/86: 121
verksamheten och socialtjänsten. Kommittén har framhållit detla område. Ell
flertal remissinstanser instämmer i behovel av samarbete. Flera kommuner
påpekar alt de redan utvecklat ell sådant samarbete. De hushållsekonomiska
frågorna och arbeiei på all nå särskilt utsatta gmpper bör som jag tidigare har
sagt här ges högsta prioritet inom konsumentpolitiken. Detta nödvändiggör ell
samarbete med socialförvaltningen när del gäller bl. a. budgelrädgivningen. Jag
viU äter framhålla atl kommunerna bör ha goda skäl all satsa på ell sådanl samarbete
efiersom siudier har visat atl del är lönsamt för kommunerna genom atl de
sociala utgifterna kan begränsas.

Det
finns också samband mellan konsumentverksamheten och andra förvaltningsområden.
Det kan gälla frågor om skolan, barns miljö och säkerhel, trafik- och
bebyggelseplanering, vam- och serviceförsörjning, energibesparing etc. Också
här bör samarbetet utvecklas.

Flera
remissinstanser lar upp frågan om samarbetet mellan kommunerna. Bl. a. med
hänsyn till begränsade resurser pekar man på möjligheterna till och behovet av
inlerkommunalt samarbete på konsumenlområdel. Man önskar all Kommunförbundel
lar på sig etl samordnande ansvar därvidlag. Konsumentverket å sin sida har
redovisat en tveksamhet lill den här typen av samarbete av det skälet att det
enligt verket medför risker för alt verksamheten inte utvecklas tillräckligt
snabbt och atl den i många kommuner kommer att begränsa sig tiU rådgivning.
Min kommentar till detta är atl samarbetsavlal mellan kommuner om kommunal
konsumentverksam-hel inte bör uteslutas under den närmaste tiden. I avvaktan på
alt kommunerna inrättar egen konsumentverksamhet är en sådan åtgärd bättre än
ingen alls. De problem konsumeniverkei pekar på måsle dock noga bevakas.
Ambitionen är alt aUa kommuner skall ha en kvantitativt och kvalitativt god
konsumentverksamhet. Under alla förhåUanden synes det önskvärt med en tydlig
politisk förankring av frågorna i varje kommun som medverkar i sådanl
samarbete.

9.4 Konsumentverkets stöd till det lokala arbetet

Utvecklingen
av den lokala konsumentverksamheten ställer krav på insatser från
konsumentverkels sida. Verket lägger redan idag ner belydande resurser på alt
stödja arbetet. Det sker bl. a. genom all verket löpande ger kommunerna
underlag för deras rådgivning, att verkel bidrar lill informations- och
erfarenhetsutbyte mellan kommuner, atl verket bistår kommunerna i deras
uppbyggnad av verksamhet och att verkel erbjuder tjänstemän utbildning i
konsumentfrågor. Många remissinstanser har framhållit behovet av stöd frän centralt
häll för att utvecklingen lokalt skall kunna främjas. Vikten av alt
konsumenlvägledarna får en lämplig utbildning stryks under. Åven jag vill
betona atl konsumentverket också framdeles kommer atl ha viktiga uppgifter när
det gäller atl stödja del lokala arbetet.

60

9.5
Lagstiftningsfrågan

Prop. 1985/86: 121

Min bedömning: Den
föreslagna lokala konsumentpolitiska verksamhelen ryms inom den s. k.
kommunala kompetensen enligt kommunallagen. Någon särskild lagstiftning
föreslås därför inte.

Kommitténs
förslag: I en särskild lagsttftning bör det klargöras att kommunerna har rätl
att låta konsumenlvägledare dels vid rådgivning i reklamationsfrågor mer
aktivt söka medverka lill en uppgörelse mellan konsument och näringsidkare,
dels i samband med marknadsbevakningen föra fram till ansvarigt organ
information om företagsbeleenden som kan föranleda ingripande.

Remissinstanserna:
Kommittéförslaget har fått ett blandat mottagande. Av de remissinstanser som
ullalat sig i frågan har många tillstyrkt eller lämnat ulan erinran förslagel
alt tillskapa särskild lagreglering. Flera har å andra sidan avstyrkt
förslagel, oftast av det skälet att lagstiftning bedöms obehövlig då
verksamheten inte anses stå i slrid med kommunallagen. Ell annal skäl mot
lagsttftning är atl en sådan snarast skulle kunna skapa ytterligare oklarhel om
var gränserna för konsumentvägledarens verksamhet går. Ell belydande anlal
remissinstanser, även sådana som i och för sig är positiva till en särskUd lag
i ämnet, ställer sig dock kritiska till den uiformning lagförslaget fält. De
menar att lagen tydligare måsle ange hur långt konsumenlvägledarens
befogenheter sträcker sig.

Skälen
för mitt förslag: Frågan om det behövs en särskild lagstiftning rörande den
kommunala konsumentpoliliska verksamhelen hänger ihop med tolkningen av reglema
om den s. k. kommunala kompetensen. Den grundläggande beslämmelsen härom finns
i lkap.4§ kommunallagen (1977:179). Där sägs alt kommun och landstingskommun
själva får vårda sina angelägenheter. En redogörelse för innebörden av denna
beslämmelse och för dess förhållande liU den kommunala konsumentpoliliska
verksamheten har lämnais i en bilaga lill kommitlébelänkandet. Jag skaU här
endasl i korthet erinra om all kommunallagens allmänna kompetensbestämmelse
inte har något en gång för alla givet innehåll utan tvärtom förändras från tid
liU annan. Detla klargjordes myckel tydligt i samband med 1948 års
kom-pelensreform då vi fick det kompetensbegrepp som gäller idag (prop.
1948:140 s. 71 ff). Departementschefen framhöll då atl kommunerna genom
bestämmelsens allmänna avfattning hade frihet all med beaktande av de lokala
förhållandena och lidslägets växlingar ta egna initiativ och göra självständiga
insatser på olika verksamhetsområden.

Kommitténs
lagförslag gmndas på bedömningen alt de gränser för den kommunala kompetensen
som följer av kommunallagens kompetensregel kan innebära hinder för del mera
aktiva agerande som föreslås för konsumenlvägledarnas del i samband med
rådgivning i reklamalionsfrågor och när del gäller all föra information om
enskilda företags marknadsbeteende vidare till ansvarigt organ. Mol denna
bakgmnd har kommittén ansett del befogat atl skapa ett uttryckligt lagstöd i
dessa hänseenden och därmed tydliggöra den kommunala befogenheten. Kommittén har
emellertid inte varit enig i denna bedömning.

61

Vad
gäller behovet av lagstiftning har remissinstanserna som sagt gjort Prop.
1985/86: 121 olika bedömningar. De instanser som motiverat varför de funnit en
lagstiftning påkaUad har understmkii del värdefuUa i ell klargörande av hur
långt kompetensen sträcker sig. Samma instäUning återfinns mer eller mindre
uttalad hos de instanser som lämnat kommittéförslaget utan erinran. Mol dessa
slår de som avstyrkt lagförslaget av del skälet atl lagstiftning är obehövlig.
Bland dem återfinns bl. a. kammarrällen i Göteborg, som anser atl de nya
uppgtfter för kommunerna som utredningen föreslår, främst konsumenlvägledamas
uppgifter vid reklamalionshantering, ligger väl i linje med de uppgifter på
konsumentområdet som kommunerna redan har. Enligt kammarrällens mening strider
varken de hitliUsvarande eller de nu föreslagna uppgifterna på del
konsumenlpolitiska området mot de kommunala lokaliserings- och
likslällighetsprinciperna. Nägon lagstiftning av det slag kommittén föreslår
bör därför inte komma lill stånd. Det skulle i annat fall kunna uppstå
tveksamhet på andra områden om annan verksamhet liU kommunmedlemmarnas fromma
faUer inom den kommunala kompetensen. Allmänna reklamationsnämnden och
Sveriges advokatsamfund anser för sin del lagstiftning obehövlig när del gäller
marknadsuppföljningen.

För
egen del gör jag den bedömningen atl en särskild lagstiftning inte är
nödvändig. När det gäller konsumenlvägledarnas verksamhet i hanteringen av
reklamalionsfrågor har jag betonat att vägledaren inte heller i framtiden
skall söka nå en uppgörelse i strid med någondera partens önskan eller i sin
medlingsverksamhet göra sådana rättsliga uttalanden som tillkommer exempelvis
domstolama. Till bilden hör också atl reklamalionshantering av den art som
kommittén beskriver redan är en naturlig del i många kommuners
konsumentpoUliska arbete. Detta i kombination med den av mig nyss berörda
omständigheten — atl den kommunala kompetensens gränser kan ändras över tiden -
gör del enligt min mening än tydligare atl lagstiftningen inte behövs.

Del
kan naturligtvis sägas all en särskild lagstiftning i sig kan ha etl
informationsvärde gentemot kommunerna och allmänheten genom atl uttryckligen
nämna vissa av de uppgifter kommunens tjänstemän har rätl atl ägna sig ål.

Mot
en särskild lagstiftning talar dock helt allmänt svårigheterna att genom en
sådan skapa en tillräckligt tydlig avgränsning av den verksamhet som
konsumentvägledaren bör ha rätl atl utöva. Flera remissinstanser har också
pekat på att en lagreglering - inte minsl den av kommittén föreslagna - skulle
kunna molverka skl syfle genom alt skapa nya oklarheter. Del fmns vidare en
strävan att begränsa antalet s. k. smålagar om den kommunala kompetensen på
särskilda områden. Redan vid 1948 års kompetensreform framhölls alt elt syslem
med en rad särskilda lagar binder den kommunala förvaltningen och försvårar
den önskade smidiga anpassningen efter ändrade förhållanden (prop. 1948:140 s.
71).

Det
anförda lorde ge vid handen alt en särskild lagsttftning bör undvikas om inte
mycket starka skäl talar för en sådan. Jag har aUlså inte funnk sådana skäl och
föreslår därför inte någon lag av det slag kommktén har förordat.

Jag
har i denna fråga samrått med chefen för civildepartementet. 62

10 Reklamationshanteringen centralt

Prop. 1985/86:121

Mitt förslag:
AUmänna reklamalionsnämnden skall även framdeles vara en rällsbUdande och
praxisskapande instans när del gäller konsumenllvisler. Nämndens arbete
förändras till viss del på gmnd av ökad decentraUsering av reklamationsärenden
till den kommunala konsumentverksamheten. Nämndens resurser anpassas härtiU.
Näringslivets ansvar betonas.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt med den avvikelsen att kommittén
föreslår väsentiigt större begränsningar av nämndens resurser. I tillägg till
detta föresläs vidare att fler konsumenllvisler förs till aUmän domstol samt
all del i ell utvecklat samarbete mellan konsumentverket och
branschorganisationer prövas om branschvisa lösningar kan användas för
reklamationer som måsle behandlas centralt.

Remissinstanserna:
Remissinstanserna är över lag myckel positiva tUl allmänna reklamationsnämndens
arbete och anser att dess ställning inte får försvagas. Förslagen rörande ökat
anlal ärenden till allmän domslol saml branschvisa lösningar gäUande den
centrala reklamationshanteringen har fått ell väsentligen negativt mottagande.

Skälen
för mina förslag: Jag har redan tagit ställning till hur
reklamations-hanteringen i princip bör skötas. Del innebär all tvister mellan
konsumenter och näringsidkare i största möjliga utsträckning skall lösas
lokalt. Givetvis har förelagen huvudansvaret för alt så sker. Konsumenten som
vanligen är den svagare parten måste dock kunna få hjälp och stöd av det
allmänna all hävda sina iniressen när en tillfredsställande uppgörelse inte kan
träffas med näringsidkaren. Jag har i det föregående uttalat att denna hjälp i
första hand bör ges av den kommunala konsumenlvägledaren. Kommunerna svarar
redan idag för huvuddelen av de rådgivningskontakter i reklamationsfrågor som
konsumenterna lar med det offenlliga. Enligt konsumentverkets statistik las ca
75000 sådana kontakter årligen. Jag anser alt del decenlraUserade förfarande
som jag har uttalat mig för kan utvecklas ytteriigare. Jag har därför
föreslagit all konsumentvägle-dama mer aktivt skall kunna verka för uppgörelser
mellan konsument och näringsidkare. Detla får återverkningar på den centrala
reklamalionshantering som jag avser att la upp nu.

AUmänna
reklamationsnämnden inrättades på försök år 1968. Numera är nämnden en
självständig statlig myndighet. Verksamheten rönte redan från början stor
uppskattning och antalet ärenden som kom in liU nämnden ökade successivt fram
till budgetåret 1979/80. ÅrendetiUslrömningen har under de senasie åren varit
drygt 7000 per år. Mellan budgetåren 1983/84 och 1984/85 minskade antalet
ärenden som kom in tiU nämnden med fem procent.

Kommittén
menar atl allmänna reklamationsnämndens roll inom konsumentpolitiken har
ändrats mot bakgrund av främsl utvecklingen av den kommunala
konsumentverksamheten, lagsttftning som kommit till stånd och
förhandlingsöverenskommelser särskilt beträffande avlal som träffats.

63

Kommittén
hävdar att en ökad decentraUsering av reklamationshantering- Prop. 1985/86:
121 en kommer att minska belastningen på reklamationsnämnden.

De
remissinstanser som har yttrat sig i frågan är mycket positiva tiU
reklamationsnämndens arbete. Det gäller i slort alla kategorier av remissinstanser.
Man menar all nämnden erbjuder ett enkelt, billigt, snabbi, rältssäkert och
effektivt förfarande för lösande av tvister. Nämndens rätts-bildande och
praxisbildande funktion betonas. De remissinstanser som är parter i nämnden
uttalar stort förtroende för verksamhelen. Ett stort anlal remissinstanser,
såsom myndigheter, kommuner, näringslivsorganisalioner och andra
intresseorganisationer menar atl allmänna reklamalionsnämnden inte bör
försvagas. Några tillägger alt nämndens resurser i vart fall inte bör minskas i
den omfattning som kommittén har föreslagit.

Utvecklingen
på det konsumenlpolitiska områdel ändrar givelvis fömtsättningarna för
allmänna reklamationsnämndens arbete. Decentralisering till kommunema,
lagstiflningålgärder, sanering av avtalsviUkor, andra förebyggande åtgärder,
näringslivels egenåtgärder etc. bör därför påverka inriktningen och
omfattningen av nämndens arbete. Jag vill dock betona all jag med detla inte
avser atl nämndens ställning och roll i slorl inom den konsumentpolitiska
organisationen ändras. Det bör finnas en ceniral instans som enskilda
konsumenter kan vända sig tUl. Nämnden kommer även framdeles alt ha viktiga
uppgifter när del gäller rättsbildning, praxis-skapande, erfarenhetsåterföring,
stöd till kommuner m. m. pä det konsumentpolitiska områdel. Rättegångsulredningen
har nyligen avlämnat belänkandet (SOU 1986:1) Översyn av rättegångsbalken 2,
som bl. a. behandlar rättsbildningen inom del konsumentpoUliska området.
Årendet bereds inom justitiedepartementet. Mot den bakgmnden avstår jag från
atl här kommentera kommitténs förslag om att fler konsumenllvisler bör föras
liU allmän domslol.

Den
ytterligare decentralisering av reklamationsärenden lill kommunerna som jag
förordar innebär atl nämnden i större utsträckning än för närvarande kan
inrikta sill arbete pä principiellt intressanta och mer komplicerade tvister.
Jag bedömer också atl en behandling av fler ärenden lokall kommer atl minska
volymen på arbetet centralt. Kommittén uppger att endasl hätften av de
skriftliga ärenden som allmänna reklamalionsnämnden behandlar varje år först
har varit hos den kommunala konsumentvägledningen. Övriga ärenden kommer in
direkl eller som en följd av de närmare 15000 rådgivningskontakter som
konsumenterna tar med nämndens kansli. Här måste finnas möjligheter att avlasta
nämnden.

I
sammanhanget vill jag också behandla kommitténs förslag om att

allmänna reklamalionsnämndens direklrådgivning till enskilda konsu

menter skall avvecklas. I princip är rådgivning till enskilda konsumenter

en kommunal angelägenhet sedan år 1975. Stalsmaktema har tagk konse

kvensema av detta bl. a. genom alt år 1982 besluta att konsumentverkets

direktrådgivning skulle avvecklas. Jag anser det rimligl all, i den mån

reklamationsnämnden arbetar med sådan rådgivning, också denna avveck

las. Jag vill betona all kommunerna är positiva lUl kommitténs förslag

bl. a. av del skälet all de ser fördelar i atl så många klagomål som möjligt

passerar den lokala nivån. Detta ökar erfarenheterna och kompetensen 64

lokall.
Allmänna reklamationsnämnden är tveksam tiU åtgärden. Skälet är Prop.
1985/86:121 främst atl man upplever att en del av den rådgivning som ges är av
den karaktären som myndigheter måste ge enligt serviceförordningen. Jag vill
därför klargöra att nämnden givetvis också framdeles måsle kunna ge medborgarna
service i det avseende nämnden lar upp.

Efiersom
erfarenheterna av det lokala arbetet med reklamationer är goda bedömer jag
sålunda det möjligt atl i samband med en ytterligare decentralisering minska
nämndens resurser. Jag bedömer dock i likhet med flera remissinstanser atl del
inte bör ske i den omfattning kommittén har föreslagit. Jag återkommer till
resursfrågoma senare (avsnitt 12).

För
att decentraliseringen skall lyckas krävs att konsumenterna verkU-gen vänder
sig tiU kommunerna. Kommittén har varit inne på att man skall kräva att ett
ärende har passerat den kommunala vägledaren innan del far behandlas i allmänna
reklamationsnämnden. Jag vill inte gå så långt. Del finns ärenden för vilka del
kan vara uppenbart alt en direkt prövning i nämnden är lämplig. Det kan gälla
ärenden som är komplicerade på vissl säll eller som berör många konsumenter
samtidigt. Man måste i sammanhanget också beakta alt alla kommuner inte har
konsumentpolitisk verksamhet. Jag vill i stället betona att det bör ankomma på
berörda parter, dvs. Kommunförbundet, konsumentverket, allmänna
reklamalionsnämnden och näringslivets organisationer att aktivt verka för att
decentraliseringen kommer till stånd. Jag avser att i det följande redovisa
ett organisatoriskt förslag, som bl. a. avser att befrämja denna utveckling.

En
annan fråga som har klara beröringspunkter med resursbehovet hos nämnden är
företagens insatser för att undvika och för att lösa tvister med konsumenter.
Jag har i tidigare avsnitt berört frågan. Kommittén har bedömt del som möjligt
att i elt utvecklat samarbete meUan konsumentverket och branschorganisationer
pröva om branschvisa lösningar kan användas för reklamationer som måste
behandlas centralt. I den mån sådana lösningar etableras bör enligt kommittén
delar av allmänna reklamationsnämndens nuvarande verksamhet avvecklas. De
remissinstanser som har yttrat sig över förslaget, bl. a. rättsliga instanser,
konsumentverket, reklamationsnämnden och NDM, är tveksamma tiU det. För dagen
finns inget konkret underlag som gör det möjligt för mig att ta ställning till
utredningsförslaget. Jag vill dock erinra om vad jag har anfört om
näringslivets egenåtgärder. Givelvis är det angeläget alt handeln utvecklar sin
reklamationshantering. Del lorde också finnas utrymme för nytänkande på områdel.
Detta visar bl. a. de lokala försök som har bedrivits inom Landskrona och
Trollhättans kommuner. Om åtgärdema inom en bransch leder tUl att antalet
reklamationer centralt drastiskt minskar kommer det givetvis alt övervägas i
vad mån allmänna reklamationsnämnden skaU avveckla en viss nämndavdelning för
atl i stället satsa resurserna på områden med större problem.

65

5 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

11
Organisatoriska frågor

11.1 Konsumentverket

Prop.
1985/86:121

Mitt förslag:
Konsumeniverkei omorganiseras delvis. Den nya organisationen skapar utrymme
för mer flexibelt och effektivt resursutnyttjande. Den beaktar också de
prioriteringar av olika sakområden inom konsumentpolitiken som jag har
förordat.

Skälen
för mitt förslag: Huvuddragen i den organisation som gäller för konsumentverket
saml grunderna för den programindelning som lillämpas fastställdes av
statsmakterna år 1976 (prop. 1975/76:159, NU 63, rskr 385).

Konsumentverket
leds av en lekmannastyrelse samt av en verkschef som tillika är
konsumentombudsman (KO). Verkschefen är ordförande i verkels styrelse. 1 denna
ingår företrädare för politiska partier, konsumenter, löntagare, näringslivet
och kommunema samt livsmedelsverkets generaldirektör.

En
särskUd nämnd, glesbygdsnämnden, med företrädare för bl. a. enskUd och
kooperativ handel, centrala myndigheter, länsstyrelser och kommuner, är knuten
tiU verket som rådgivande organ i frågor som rör distribution och
varuförsöjjning i glesbygd.

Utanför
själva Unjeorganisalionen tinns elt KO-sekretariat och ett informationssekretariat
direkl underställda generaldireklören/KO. KO-sekre-tarialets främsta uppgift är
att biträda konsumentombudsmannen med uppgifter enligt marknadsföringslagen och
lagen om avlalsvUlkor i konsumentförhållanden. Informationssekretariatet
svarar främst för massmediefrågor och samordning av information som är
gemensam för verket.

Inom
verkets linjeorganisation finns två avdelningar som vardera leds av en
avdelningschef. Avdelningarna är uppdelade på byråer för hemproduktion,
boende, transporter och övrig konsumtion. Vidare finns en allmän byrå, en
teknisk byrå, en administrativ byrå och en tidskriftsenhet.

Konsumentverket
har i en skrivelse lill regeringen den 10 februari 1986 föreslagit atl verket
delvis omorganiseras. Motivet till förändringen är behovet av en anpassning tUl
de nya krav som slälls på verket och till de resurser verket disponerar.
Verkets strävan är att decentralisera ansvar i organisationen, förkorta
beslutsvägarna, få färre enheter som är större och effektivare samt atl
förbättra den verksövergripande samordningen. Den nya organisationen skall
underiätta prioriteringar saml skapa utrymme för ett mer flexibelt och
effektivt resursutnyttjande.

Verket
föreslår att de nuvarande avdelningarna, allmänna byrån och tekniska byrån
avvecklas och ersätts med fem enheter direkt underställda verkschefen.
Enhetsindelningen svarar mot prioriteringarna av olika sakområden inom
konsumentpolitiken. Till detla kommer en förstärkt verksledningsfunktion
bestående av två chefstjänster direkt under verkschefen. Båda
chefsljänstemännen föreslås få utvecklingsansvar för bestämda verksamhetsområden.
En av chefsljänstemännen skaU vidare vara verkschefens ställföreträdare. I
övrigt föreslås inga förändringar av organisationen.

66

En konsekvens av
omorganisationen bör enligt verket bli atl den program-slmktur som för
närvarande tillämpas avvecklas. Konsumentverkets förslag framgår av en tablå
som bör fogas lill protokollet i detta ärende som bUaga 3.

Jag kan för egen del
ansluta mig lill huvuddragen i konsumentverkets organisalionsförslag.
Indelningen i verksamhetsområden ligger väl i linje med de prioriteringar jag
här tidigare har förordat inom konsumentpolitiken. Den förstärkta
verksledningsfunklionen innebär alt chefstjänsterna avlastas det direkta
ansvarel för arbetet i linjeorganisationen. De får i stället elt uttalat
utvecklingsansvar. Sammanlaget bedömer jag att den föreslagna förändringen bör
ge effektivitetsvinster som kan nyttiggöras verksamheten. Jag tillstyrker
vidare all programindelningen avskaffas.

Det
får ankomma på regeringen och myndigheien all besluta om den närmare
indelningen i enheter m. m. Den nya organisationen bör träda i kraft den IjuU
1986.

Prop. 1985/86: 121

11.2 Allmänna reklamationsnämnden

Mitt förslag:
Allmänna reklamalionsnämnden bibehålls som en självständig statlig myndighei.
Ell råd med företrädare för konsumenter, näringsidkare och kommuner knyts till
nämnden.

Kommitténs
förslag: Allmänna reklamalionsnämnden upphör som frislående myndighei och
återknyts organisatoriskt till konsumentverket.

Remissinstanserna:
En majoritet av de remissinstanser som har yllrat sig om allmänna
reklamationsnämndens organisalion anser all den fortsatt bör vara en
självständig statiig myndighet. Bland dessa finns myndigheter, kommuner,
näringslivsorganisalioner, folkrörelser och andra intresseorganisationer.
Vissa myndigheter, vissa kommuner, konsumentkooperationen, ABF och
socialdemokratiska kvinnoförbundet anser alt nämnden bör återföras till
konsumentverket. LO anser all verkels styrelse bör vara huvudman för nämnden.

Skälen
för mitt förslag: Under den lid allmänna reklamalionsnämnden drevs som en
försöksverksamhet var den knuten lill konsumentverket. Statsmakterna beslutade
år 1980 atl aUmänna reklamationsnämnden skulle vara en självständig statiig
myndighei. Skälen för beslutet var främst principiella. Det ansågs viktigt att
en organisalion som hade en dömande funktion stod hell fri från de parter som
hade iniressen i verksamhelen. Frågan har därefter behandlats i riksdagen. Mot
bakgmnd av ett motionsyrkande om all riksdagen skulle uttala sig för all
allmänna reklamationsnämnden återfördes till konsumentverket fann
näringsulskottet det motiverat att frågan om allmänna reklamationsnämndens
organisatoriska ställning prövades på nyll. Utskottet ansåg det lämpligt atl
den konsumenlpolitiska kommittén fick elt särskilt uppdrag all överväga om en
återgång lill den tidigare ordningen borde genomföras. Riksdagen biföll
utskottets hemställan (NU 1982/83:45, rskr 1982/83:398). Regeringen gav därför
konsu-

67

mentpolitiska
kommittén i uppdrag att pröva allmänna reklamationsnämn- Prop. 1985/86:121
dens organisatoriska ställning.

Kommittén
föreslår alt nämnden upphör som självständig myndighet och att den
organisatoriskt åter knyts tiU konsumentverket. Motivet är alt skapa
förutsättningar för en konsumenlpolitiskl sammanhållen bedömning av behovel av
olika insatser för att verksamheten långsiktigt skall utvecklas
lillfredsslällande.

En
majoritet av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser atl nämnden
bör bibehåUas som en självständig myndighet. Bland dessa finns myndigheter,
kommuner, näringslivsorganisationer, folkrörelser och andra
intresseorganisationer. Huvudskälet för deras ställningstagande är att de anser
atl nämnden måsle vara hell fri och oberoende från olika partsintressen om
förtroendet för verksamheten skall kunna upprätthållas. Bland dem som
tillstyrker all nämnden återförs liU konsumeniverkei återfinns vissa
myndigheter, vissa kommuner, konsumentkooperationen, ABF och socialdemokratiska
kvinnoförbundet. LO anser atl konsumentverkets styrelse bör vara huvudman för
nämnden. De huvudsakliga skäl som anförs för omorganisationen är
konsumentpoliliska. Också konsumentverket betonar viklen av konsumentpoliliska
bedömningar angående reklama-lionsverksamhelens utveckling. Verkets slutsats är
dock att del finns förutsättningar all ändå åstadkomma den angelägna
samordningen utan en ålerföring av nämnden till verket.

Enligt
min mening har vägande skäl anförts både för en självständig reklamalionsnämnd
och för en nämnd inordnad i konsumentverket. Jag har tagit intryck av alt en
majoritet av dem som har yttrat sig, företrädande vilt skilda partsintressen,
anser atl nämnden även framdeles bör vara självständig. Näringslivet hör lill
denna grupp. Eftersom verksamhelen vid allmänna reklamalionsnämnden bygger på
bl. a. friviUiga åtaganden från de branschorganisationer som ingår i den och
eftersom genomslagskraften av nämndens beslul lill slor del beror på
näringslivels förtroende för och deltagande verksamheten, måste dessa
synpunkter lUlmätas stor betydelse. Vidare anser jag alt några nämnvärda
ekonomiska vinster inte synes kunna uppnås genom en samordning. Snarare finns del
risker för effekfivi-tetsförlusler, åtminstone i elt kortare perspektiv på
grund av del nödvändiga arbetet med omorganisationen. Jag har därför funnit
alt nämnden också i fortsättningen bör vara självständig.

Jag
anser dock samtidigt att de mera konsumentpolitiska skäl som an

förts för en nära knytning liU konsumentverket måsle tillmätas betydelse.

Nämndens verksamhei måsle löpande värderas i elt konsumenlpolitiskl

perspektiv. Det gäller t. ex. prioriteringar i verksamhelen såsom mol vUka

konsumtionsområden nämnden skall rikta sitt arbete, om lyngdpunklsför

skjutningar i verksamheten erfordras, hur ärendetUlströmningen bäst bör

styras etc. Den effektivisering och decentralisering av reklamalionshanle

ringen som jag har förordat stäUer också krav på insatser. Samspelet med

den kommunala nivån blir här av största betydelse liksom kontakterna

med näringsUvels organisationer. Praxisspridningen angående reklamatio

ner är också en viktig utvecklingsfråga. Jag har noterat förslaget från LO

om all konsumentverkels styrelse bör vara huvudman för allmänna rekla- 68

mationsnämnden. Jag har
för egen del stannat för alt elt partssammansatt råd bör knytas tiU aUmänna
reklamationsnämnden för alt ge nämnden vägledning i sådana policyfrågor som jag
här har beskrivit.

När del gäller rådels
sammansättning vill jag förorda att konsumenter, näringsidkare och kommuner är
företrädda i del. Det ankommer på regeringen att fatta de beslut och vidta de
åtgärder i övrigt som erfordras för inrättande av rådet.

Jag
vill stryka under att allmänna reklamationsnämndens behandling av enskilda
tvister liksom personal- och ekonomiadminislrativa frågor självfallet måste
ligga utanför rådels kompetensområde.

Prop.
1985/86:121

12 Resurser och finansiering

Mitt förslag:
Konsumentverket tillförs sammanlagt fr. o. m. budgetåret 1986/87 1,8 milj. kr.
för alt förverkliga de förslag som jag har lämnat. Resurstillskottet bör
finansieras genom överföring av medel till konsumentverket från allmänna
reklamationsnämnden, genom andra överföringar inom sjunde huvudlkeln samt genom
att verket tillförs resurser från de medel som beräknas för forsnings- och
utvecklingsarbete under tionde huvudtitelns kommittéanslag. Vidare bör vissa
ytterligare resurser frigöras genom omfördelningar, vissa effektiviseringar och
vissa inläklsförslärkningar hos konsumentverket.

Kommitténs
förslag: Totalt bör 7,2 milj. kr. tiltföras konsumentverket fr. o. m.
budgetåret 1987/88. Tillskottet bör under budgetåret 1986/87 begränsas liU4
milj. kr.

ResurstiUskotten
bör finansieras genom överföring av medel till konsumentverket från
spardelegationen, STU, industridepartementets glesbygdsanslag och aUmänna
reklamationsnämnden.

Remissinstanserna:
Huvuddelen av dem som ytlral sig i frågan anser att konsumentverket bör
tiltföras ytterligare resurser. Remissinstanserna redovisar en spUllrad
uppfattning om hur medelstillskollen bör finansieras. Detla gäller dock inte
förslaget om överföring av medel från glesbygdsanslaget. Detta avstyrks i
princip av aUa som yttrat sig i frågan.

Skälen
för mitt förslag: Kommittén har föreslagit ökade resurser på vissa områden inom
konsumentpolitiken. För konsumentverkets del föreslås för budgetåret 1986/87
ell liUskoll på 4 milj. kr. Från och med budgetåret 1987/88 föreslås etl
tiUskoft på totak 7,2 milj. kr. Kommittén föreslår all resurser tillförs enligt
följande. l,9milj.kr. tUl utbildning och stöd till frivilliga organisationer,
4,7 milj. kr. lill forskning och undersökningar samt 0,6 milj. kr. för arbete
med reklam.

Kommittén
har föreslagit att förstärkningarna skall finansieras på följande säll.

Efiersom
sparddegationens informationsverksamhet enligt kommittén sammanfaller i vissa
avseenden med den inriktning på hushållsekonomiskl arbete, som kommittén
förordar, föreslås all 2 milj. kr. förs över från spardelegationen till
konsumentverket fr. o. m. budgetåret 1986/87.

69

STU
bekostar projekt som gäller konsumenlteknisk forskning och ut- Prop. 1985/86:
121 veckling saml i princip den konsumentlekniska institutionen vid Chalmers
tekniska högskola. Kommhlén föreslår att 1,5 milj.kr.förs från STU iHl
konsumentverket för insatser beträffande brukarorienterad produktutveckling,
forskning och delfinansieringen av professuren vid Chalmers tekniska högskola
fr. o. m. budgetåret 1987/88.

Den
butiksetablering i tätort som sker kommer enligt kommittén alt få regionala
konsekvenser för varu- och serviceförsörjningen både i tätort och i glesbygd.
Kommittén anser det därför motiveral all föra över medel från
industridepartementets glesbygdsanslag tiU konsumentverket fr. o. m. budgetåret
1987/88 för att verket skall kunna arbeta på det sätt kommittén har föreslagit.

De
förslag kommittén lämnar angående decentralisering av reklamalionshanleringen
m. m. bedöms leda till minskal resursbehov hos allmänna reklamalionsnämnden med
1 milj. kr. under budgetåret 1986/87 och med ytterligare 1,7 milj.kr.
fr.o.m.budgetåret 1987/88.

Kommittén
har övervägt möjlighetema lill besparingar inom den del av konsumentverkets
verksamhetsområde som inte ges högsla prioritet men kommit fram till att sådana
inte är möjliga eftersom en försvagad bevakning i denna del ger negativa
följder.

Kommittén
har fömtsall att medel som finns hos andra myndigheter för exempelvis
information och undersökningar som rör konsumentfrågor även framdeles skall
finnas tillgängliga.

De
remissinstanser som har yttrat sig i resursfrågan är tämligen eniga om alt
konsumentpolitiken och konsumentverket bör tUldelas mer resurser om kommitténs
förslag skall kunna förverkligas. Industriförbundet kan inte biträda
resursförstärkningarna.

När
del gäller finansieringen är remissinstanserna splittrade utom på en punkt. I
slort sett alla som har yttrat sig om glesbygdsanslaget anser det olämpligt att
begränsa detla. Några instanser har föreslagit att satsningar inom konsumentpolitiken
delvis bör finansieras med de medel som reklamskatten ger.

Jag
har i mina förslag redan markerat i vad mån ytterligare resurser bör tillföras
för olika verksamheter. Jag kommer nu atl redovisa i vilken storleksordning
medel bör tillföras för olika ändamål. Jag beräknar att 0,9milj. kr. bör
tillföras för utbildningsinsatser inkl. det stöd som bör ges till friviUiga
organisationers arbete. Forskning, siudier av bmkaraspekler på produkter och
undersökningar om hushållens förhållanden bör tillföras ytterligare 1,4milj.
kr. För studier av reklamens utveckling bör beräknas 0,3 milj. kr. DärtUI bör
särskilda medel om 0,2 milj. kr. ställas lill verkels förfogande för de förslag
som jag har lämnat när det gäller könsdiskriminerande reklam. Jag föreslär
sålunda alt ytterligare 2,8 milj. kr. förs till de områden där jag förordar
förstärkta insatser. Kommittén har beräknat resursförstärkningar för dessa
ändamål. Jag vill här nämna alt i kommitléns totala förslag till
resursförstärkningar ingår 1,7 milj. kr. för åtgärder som jag förordar skall
hanteras i särskild ordning.

När
det gäller finansieringen vill jag göra följande kommentarer.

Jag
bedömer att den förändring av reklamationshanteringen som jag *

föreslår kommer att leda
till besparingar under allmänna reklamations-

nämndens anslag. Jag är
dock inte beredd all godta kommitténs bedömningar, som innebär
anslagsminskningar med 2,7 milj. kr., utan gör bedömningen att den totala
besparingen kommer alt uppgå lill 0,7 milj. kr. Denna besparing bör kunna
tillgodoräknas fr. o. m. budgetåret 1986/87.

Jag anser vidare all del
finns utrymme för omprioriteringar i konsumentverkets arbete. Några sådana har
jag angett i det föregående (avsnitt 4). Resurser bör kunna frigöras genom
ökade egenåtgärder hos företagen och de gynnsamma verkningarna på marknaden som
en utbyggd kommunal konsumentpolitisk verksamhet bör medföra. Jag bedömer också
atl del finns möjligheter lill vissa effektiviseringar och vissa
inläklsförslärkningar i verksamhelen. Verkels nya organisalion (avsnitt 11.1)
avses leda till bl. a. effektivare ärendehantering, vilket också frigör
resurser. Vissa inläklsök-ningar bör kunna erhållas genom ökad försäljning av
publikationer och genom en utveckling av verkels uppdragsprovningar.

I
samråd med statsrådet Gradin föreslårjag vidare all konsumentverket, för
arbeiei med könsdiskriminerande reklam, tillförs 0,2 milj. kr. från de medel
som beräknas för forsknings- och utvecklingsarbete under tionde huvudtitelns
kommittéanslag.

I
övrigi bör resursförstärkningen finansieras med vissa överföringar inom sjunde
huvudtiteln.

Prop.
1985/86:121

13
Anslagsfrågor för budgetåret 1986/87 C 4. Konsumentverket

1984/85 Utgift 1985/86
Anslag 1986/87 Förslag

45628000 45651000 50001000

I prop. 1985/86; 100
(bil. 9 s. 50) har regeringen föreslagit riksdagen alt i avvaktan på
beredningen av de frågor som hänger samman med konsumentpolitiska kommitténs
belänkande (SOU 1985:32) Hushållning för välfärd lill konsumentverket för
budgetåret 1986/87 beräkna etl förslagsanslag av 45651000 kr.

1985/86

Beräknad ändring 1986/87

Konsument-

Före-

verket

draganden

Personal

197

—

—

Anslag*

1.
Förvaltnings-

kostnader

49216000

-1-2734000

4-3
761000

(därav lönekostnader)

(33 015000)

(-H 396000)

(+148000)

2.
Lokalkostnader

4864000

H- 215000

-1-
19000

3.
Engångsanvisning

-

4-1620000

-(-1620000

4.
Vamprovningar m. m.

på uppdrag

1000

-

-

Summa kostnader

54081000

+4569000

+5400000

Avgår intäkter

under anslaget

8430000

+ 820000

+
1050000

Summa anslag

45651000

-1-3749000

+4350000

71

Anslaget
redovisades tidigare i programtermer.

Konsumentverket Prop. 1985/86:121

Med
hänvisning till den pågående beredningen av de konsumentpolitiska frågorna har
konsumentverket i sin anslagsframställning för budgetåret 1986/87 inte
föreslagit några väsentliga förändringar av verksamheten. Konsumentverket anför
bl. a. följande i sin anslagsframställning.

1. Huvudförslaget
budgetåret 1986/8749214000kr. Minskningen av ut

giften fördelas under en treårsperiod med fördelningen 2, 2 och 1 % för

försia, andra resp. tredje budgetåret. Under huvijdförslaget har en uppräk

ning av kostnaderna för iryckeriljänster gjorts beroende på konstaterade

kostnadsökningar (+ 350000kr.). Anslaget har också räknats upp för

ökade marknadsföringsinsatser i samband med prishöjning på tidskriften

Råd och Rön (+ 300000 kr.). Dessa resursförstärkningar finansieras med

ökade intäkter under anslaget.

Beslut
har faltals om anskaffning av ny telefonväxel vid verket. En engångsanvisning
på 1320000 kr. har beräknats härför.

2.
Pris- och löneomräkning
4108000kr.

3.
För ökade arbetsuppgifter i
samband med den nya konsumenltjänstla-gen begärs en extra tjänsl (+ 186000kr.).
ResurstiUskottet föreslås bli finansierat med ökade intäkter under anslaget.

4.
Intäkter under anslaget
beräknas öka i jämförelse med del belopp som angivits i regleringsbrevet för
budgetåret 1985/86 (+ 820000 kr.).

Föredragandens
överväganden

Jag
har i del föregående föreslagit att konsumentverket skall erhålla resursförstärkningar
för de ändrade uppgifter som följer av att konsumentpolitikens inriktning
delvis förändras. Verkets anslag bör tillföras ytterligare 1,6 milj. kr. DärtUI
bör konsumentverket tillföras 0,2 milj. kr. från de medel som beräknas för
forsknings- och utredningsarbete under tionde huvudtitelns kommittéanslag. Jag
bedömer att verket självt genom omprioriteringar, rationaliseringar och
intäktsökningar dessutom bör kunna frigöra ytterligare resurser för de ändamål
som jag har föreslagit. Jag har tidigare utvecklat mer konkret genom vilka
åtgärder resurser skall kunna frigöras.

Utgångspunkten
i övrigt vid anslagsberäkningen har varit huvudförslaget för verket med en
real minskning av utgifterna på 5 % under en treårsperiod. Jag accepterar
verkets förslag att, inom ramen för huvudal-lemativel, viss särskild
prisomräkning avseende Iryckeriljänster och en engångssalsning på
marknadsföringen av Råd och Rön görs. Jag räknar med all resursförstärkningarna
kan finansieras med ökade intäkter under anslaget. Under huvudförslaget bör
medel också beräknas för anskaffning av en ny telefonväxel vid verkel.

Jag
delar konsumentverkels bedömning att det är mycket angeläget att den
konsumentljänstlag som träder i kraft den 1 juli 1986 snabbi får genomslag på
marknaden.

Jag
tillstyrker därför att konsumentverket får en tUlfällig resursförstärkning för
de insatser som är nödvändiga härvidlag. Jag utgår från att

ekonomiskt utrymme för
detla arbete kommer atl finnas genom att intäk-

72 terna under anslaget
ökar.

c 5.
Allmänna reklamationsnämnden

Prop. 1985/86:121

1984/85 Utgift

8347000

1985/86 Anslag

8262000

1986/87 Förslag

8424000

I prop. 1985/86:100
(bil. 9 s. 51) har regeringen föreslagit riksdagen atl i avvaktan pä
beredningen av de frågor som hänger samman med konsumenlpolitiska kommitténs
belänkande (SOU 1985; 32) Hushållning för välfärd till aUmänna
reklamalionsnämnden för budgetåret 1986/87 beräkna ell förslagsanslag av
8262000 kr.

1985/86

Beräknad
ändring

Allmänna
reklamationsnämnden

Föredraganden

Personal

Anslag

Förvaltningskostnader

(därav
lönekostnader) Lokalkostnader Engångsanvisning

39

7700000

(6310000)

502000

60000

8262000

+ 762000

(+ 440000)

+ 403 000

+ 232000

+ 1397000

-3

-362000

(-146000)

+292000

+232000

+ 162000

Allmänna
reklamationsnämnden

Allmänna
reklamationsnämnden har i sih anslagsframställning för budgetåret 1986/87
anföri i huvudsak följande.

Under
budgetåret 1984/85 kom 7499 ärenden in till nämnden. Detla är en minskning med
5 % i jämförelse med föregående budgetär. Hjälp ati fä tiU stånd föriikning mellan
parterna m. m. utgör en omfattande del av arbeiei vid nämndens kansli. Under
budgetåret 1984/85 har 3087 ärenden avgjorts av kansliet. Antalet nämndbeslut
har uppgått lUl 4470. Ärendebalansen var 2371 vid utgången av budgetåret
1984/85. Del är en minskning med 58 ärenden i jämförelse med föregående
budgetår. Genomförda undersökningar visar att näringsidkarna i mycket slor
utsträckning ger konsumenterna de rättelser som nämnden rekommenderar.

1.
Huvudförslaget budgetåret
1986/87 9071000 kr.

2.
Pris- och löneomräkning 931000
kr.

3.
Nämnden bedömer ati
konsumenterna kommer aft ställa anspråk på nämnden i sådan utsträckning att
anslag utöver huvudförslag behövs. Nämnden begär därför elt pris- och
löneomräknal anslag. Nämnden bedömer alt etl oförändrat anslag under
planeringsperioden kommer atl medföra en viss föriängning av
handläggningsliderna och en ökning av ärendebalanserna. Nämnden yrkar vidare
medel för atl kunna utvidga verksamhetsområdet till att omfatta
snickeritjänster, för besiktningar m. m. (+210000 kr.) samt för anskaffning av
en ny telefonväxel (+ 292000 kr.).

73

Föredragandens
överväganden Prop. 1985/86:121

Jag
har i det föregående lämnat förslag om atl reklamalionshanleringen omfattande
också lelefonrådgivning i reklamationsnämnden bör decentraliseras ytterligare.
Jag har bedömt del möjligt att i samband därmed minska nämndens resurser.
Sammanlaget bedömer jag atl detta möjliggör en besparing under nämndens anslag
på 0,7 milj. kr.

I
övrigi har jag beräknat nämndens anslag med utgångspunkt i ett begränsat
huvudförslag. Jag har vidare beräknat medel under anslaget för anskaffning av
en ny telefonväxel.

14 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna den inriktning av
konsumentpolitiken som jag har förordat,

2.
godkänna huvuddragen i den
omorganisation av konsumentverket som jag har förordat,

3.
lill Konsumentverket för
budgetåret 1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa etl förslagsanslag av
50001000 kr.,

4.
till Allmänna reklamationsnämnden
för budgetåret 1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa elt förslagsanslag av
8424000kr.

15 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslular atl genom
proposition föreslå riksdagen atl anla de förslag som föredraganden har lagl
fram.

74

Bilaga 1 Prop.
1985/86:121

Sammanfattning av konsumentpolitiska kommitténs betänkande
(SOU 1985:32) Hushållning för välfärd. Den framtida konsumentpolitikens
inriktning

Kommitténs uppdrag

Konsumentpolitiska
kommktén har haft i uppdrag alt göra en översyn av konsumentpolitiken. Sedan
riktlinjema för konsumentpolitiken senast faststäUdes har en rad
konsumentpoUliska reformer genomförts i Sverige. De yttre fömtsättningarna för
konsumentpolitiken har samtidigt ändrats. I kommitténs direktiv (1983:15) nämns
den aUmänna ekonomiska utvecklingen, som medfört etl minskat
konsumtionsutrymme för hushållen. Likaså nämns det ökade varuutbytet med
utiandel, marknadsföringen över gränserna och tillkomsten av nya media.
Nedskärningarna av resurserna för den statliga konsumentverksamheten i böljan
av 1980-talel synes enligt direktiven i otillräcklig mån ha ulgåtl från samlade
överväganden. Sammantaget motiverar dessa förändringar en översyn av
konsumentpoUtiken.

Utifrån
en helhetssyn har kommittén haft atl ta ställning liU de cenlrala målen för
konsumentpolitiken, vilka prioriteringar som bör gäUa och om tyngdpunkterna i
den offenlliga verksamheten behöver förskjutas.

Vikliga
frågor i övrigt har varit: Hur bör arbetsfördelningen vara mellan kommunala och
statliga organ respektive meUan insatser av offentliga organ, friviUiga
organisationer och förelag? Hur skall de liUgängliga resurserna fördelas meUan
de oUka konsumenlpolitiska medlen? Bör avvägningen mellan olika typer av
insatser ändras? Behövs del ökade eller minskade insatser i form av
hushållsekonomiska utredningar, ålgärder som påverkar producenternas agerande,
konsumentinformation, utbUdning i konsumenlkunskap, forskning, etc?

Vissa
mer avgränsade frågor har dessulom ingått i kommitténs uppdrag. Det är frågor
som rör etiken på marknadsföringsomrädet, standardiserad konsumentinformation,
den ökade användningen av datateknik i servicesektorn samt allmänna
reklamalionsnämndens verksamhetsområde och organisatoriska ställning.

En
utgångspunkt för kommitléns analys och ställningstaganden är marknadsekonomin,
med dess samspel mellan utbud och efterfrågan. Likaså fömtsätter direktiven att
konsumentpoUtikens nuvarande institutionella ram i stort skall ligga fast.
Kommitténs förslag skaU också kunna genomföras med oförändrade eller minskade
resurser.

Kommitténs utgångspunkter och målformulering

Kommittén
anser att den konsumentpolitik som har bedrivks sedan

1970-talets böijan i mänga avseenden har varit framgångsrik. De mest

påtagliga effekterna av de gångna årens insatser summeras i följande

punkter: 75

-
det allmännas
konsumentinformation har ökat väsentligt och främst Prop. 1985/86:121 genom
kommunemas engagemang fått en bättre spridning över landet,

-
stödet lill konsumenter vid
klagomål och reklamationer har ökat väsentligt, särskilt på lokal nivå,

-
en påtaglig sanering av
marknaden har skett då del gäller vilseledande marknadsföring och oskäliga
avtalsvillkor,

-
farliga varor har stoppats och
ell systematiskt arbete med produktsäker-hetsfrågor har etablerats,

- på
arbetsområden som bilar, försäkringar, glesbygdsservice och hus

hållsekonomi har konsumentorganen kunnat utveckla nya insatser.

Svagheter kan emellertid enligt kommittén noteras. Företagens informa

tion till konsumenterna, utbildningen i konsumentkunskap, forskningen på

konsumentområdet, konsumentorganens förmåga att upprätthålla sin egen

kunskapsnivå och de frivUliga organisationernas medverkan i konsument

politiken anses otillfredstäUande. Målet för konsumentpolitiken måste

vara all utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hus

hållning med resurser. Konsumentpolitiken måste bidra med underlag för

samhällets agerande i en rad avseenden och belysa hur olika beslut påver

kar hushållens resurser i form av pengar, tid, arbete och kunskaper. Inom

ramen för detta mål måste konsumentpolitiken

-
förbättra konsumenternas
möjligheter att uttrycka sina behov och att påverka sin situation

-
stödja hushållen i deras
strävan alt bättre utnyttja sina resurser

-
stärka konsumenternas ställning
på marknaden.

För
atl kunna lösa de problem som uppstår för hushållen måste konsumentpolitiken
ha tillgång till ett brett register av konsumentpolitiska medel. Det måsle
också finnas elt utvecklat samspel mellan olika aktörer. Kommittén utpekar två
ulvecklingsUnjer för konsumentpoUtiken, nämUgen att konsumentproblemen måste
lösas närmare människorna dvs. lokall och atl strukturella förhållanden måste
påverkas. Den framtida konsumentpolitiken bör enligt kommittén tydligare
inriktas på att öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper,
konsumentinflytande i samhället och kunskaperna om hushållens situation.

Förslag

Konsumenternas
kunskaper

Utbildning

I
den nya läroplanen för grundskolan, Lgr 80, har konsumentfrågorna fått

ett större utrymme än tidigare. Kommiftén ansluter sig till läroplanens

synsätt. Ansvarel för att konsumentfrågorna får förankring i undervisning

en ligger i första hand på lokal nivå hos kommunala politiker och skolled

ning. Konsumentnämndema kan här göra viktiga insatser för att få med

konsumentfrågorna i undervisningen. De cenlrala konsumenlorganens

uppgift är att stödja del lokala arbetet genom att utarbeta studiematerial,

stödja utbildning och fortbildning av lärare, och deka i melodutveckUngs-

arbete m. m. Stödet till läramtbildningen bör prioriteras. Kommittén anser 76

atl
utbildning i konsumenlkunskap måste bli obligatorisk på gymnasienivå. Prop.
1985/86:121 Även för äldre kortulbildade måste insatser göras så att de får
möjligheter lill utbildning i konsumentfrågor. Kommittén anser det viktigt all
UHÄ aktivt arbetar för alt konsumentfrågorna kommer in i högskolan. Kommittén
framhåller särskUt socionomutbildningen och utbildningen för dem som kommer atl
verka i produktion, marknadsföring och distribution. Det är också viktigt atl
konsumentverket bevakar innehållet i de högskoleutbildningar som tar upp ämnet
dislribulionsekonomi. Utbildningen inom den tekniska sekiorn är också
belydelsefuU. Kommittén menar också alt förelagen och deras organisationer kan
göra betydande insatser för all få till stånd förändringar i näringslivels
utbildning.

Förelagens
informationsansvar

Kommittén
slår fasl atl förelagen självfallet har etl huvudansvar för all informera
konsumenlema om varor och tjänster och att bistå enskilda konsumenter i köpsituationer.

Kommittén
har haft alt pröva frågan om ett enhetligt varufaktasystem och har därvid
kommit fram till alt ett sådanl inte bör införas. Konsumentverket bör i
stället gä vidare på vägen atl genom förhandlingar med förelag och
branschorganisationer träffa frivilliga överenskommelser om informationen på
produkterna. Kommittén fömtsätter alt näringslivet är berett atl förstärka sina
egna insatser och i samverkan med konsumentverket nå fram till en bättre
fungerande produktinformation. Kommittén anser det lämpligt att konsumentverket
träffar överenskommelser med olika bran-, scher om information tiU verket från
berörda företag om olika produkters grunddata som underlag för
marknadsöversikter. Det finns också anledning för KOV alt successivt släUa
krav på bredare information från förelagen på vissa produktområden exempelvis
i fråga om energtförbrukning, miljöaspekter och allergirisker.

Kommittén
har funnit att företagen inte ger konsumenterna tillfredsslällande information
på vissa vikliga områden t. ex. prismärkning och redovisning av
kreditkoslnader. Komnuttén föreslår dock inte skärpta lagregler för atl
tillförsäkra konsumenterna ytterligare information efiersom man menar alt det
ännu inte tillräckligt har prövats vilken information som kan krävas med stöd
av marknadsföringslagen.

Kommittén
anser i likhet med reklamulredningen alt reklamen bl. a.

skall vara informativ. Kommittén menar alt det allmänt sett behövs konsu

mentpolitiska insatser för all stimulera en fortlöpande debatt och opinions

bildning om reklamens innehåU och metoder. Reklamens utveckling bör

kontinuerligt följas särskill med sikte på livsstUsreklam och reklam lill barn

och ungdom. Konsumentverket bör enligt kommittén få i uppdrag att

samla olika intressenter för all diskutera reklamens innehåll, metoder och

effekter samt aft föreslå hur en negaliv utveckling skall molverkas. Kom

mittén framhåller alt den nya mediaskuationen förstärker behovel av

forskning om massmedias betydelse för effekterna av livsstilsreklam m. m.

Konsumentverket, reklambranschen och näringslivet i övrigt bör samver

ka för atl sanera reklamen i dessa avseenden. En utvärdering bör göras

inom en femårsperiod.

I
kommitténs uppdrag har också ingått att överväga åtgärder mot köns- Prop.
1985/86:121 diskriminerande reklam. Kommittén har sökt belysa hur lagregler mot
kränkande könsdiskriminerande reklam skulle kunna utformas. Efiersom en sådan
lagstiftning enligt kommktén kräver en gmndlagsändring och en sådan kan
aktualiseras tidigast år 1989 föreslår kommittén inte formellt alt en lag mol
könsdiskriminerande reklam införs omgående. Tiden fram tills dess
lagstiftningsfrågan kan las upp på nytt bör användas lUl all la fram bättre
underiag i frågan och lill opinionsbildning. JämsläUdhetsombudsmannen och
konsumentverket bör få i uppdrag atl till utgången av 1988 följa och
dokumentera reklamens utveckling på könsdiskrimineringsområ-del. De bör också
inrätta etl särskik forum för debatt och dialog om den schabloniserande och
kränkande könsdiskriminerande reklamen.

Konsumentinformation

Kommittén
påpekar all offentiig rådgivnings- och informationsverksamhet riktad lill
enskilda konsumenter kvantitativt är liten i förhållande till förelagens
information till konsumenterna. Konsumentpolitiken måste därför genom
strukturella insatser påverka innehåUet i den information som förelagen skall
slå för. Det är nödvändigt alt företag och andra aktörer väsentligt ökar sina
insatser för atl bistå konsumenterna med produktcenlrerad information och
rådgivning. De offentiiga konsumentorganen kan därigenom arbeta mer med
utbildning och information om hushåUens större planeringsfrågor,
budgetrådgivning o. d. Kommittén anser det önskvärt all massmedia gör större
insatser för alt sprida konsumentinformation. Lokala media bör bli en viktig länk
för spridning av konsumentinformation. En viktig uppgift för konsumeniverkei
blir atl tillhandahålla underlag för en seriös och allsidig behandling av
konsumentfrågorna i massmedia.

Konsumentinflytande
i samhället

Kommittén
anser alt den svenska modellen för konsumentinflylande som bygger på ett
samarbete mellan det allmänna, näringslivet och konsumenterna företrädda av
fackföreningar, konsumentkooperation och politiska partierna bör förstärkas.
Den relativa tystnad som råder kring konsumentfrågorna i samhället måste
brytas. Konsumenternas iniressen måsle klarare föras fram i debatt och
opinionsbildning. För atl förslärka konsument-inflytandet i samhället behövs
såväl ökade insatser från konsumentorganen som ökat engagemang från frivilliga
organisationers sida. De lokala organisationerna måste i framtiden spela en mer
offensiv roll. Konsumentverket bör i större utsträckning utifrån det
hushållsekonomiska perspektivet ta fram underlag för den politiska
diskussionen på området. Del behövs också en förstärkning av
samordningsinsatserna på ceniral politisk nivå.

Etl
mera utvecklat samarbete mellan konsumentorganisationerna skulle

kunna ske i elt konsumentfomm. Här skulle LO, TCO, konsumentkoope

rationen och andra organisationer kunna ingå. Etl alternativ skulle vara alt

organisera en kontaktpunkt för frivilliga organisationer inom konsument

verket. De offentliga konsumenlorganen bör stödja de frivilliga organisa- 78

tionemas arbete.

Kunskapsutvecklingen Prop. 1985/86:121

Uiredningen
menar atl om kunskapsproduktionen skall kunna få en ceniral plats i det
konsumentpoliliska arbetet måsle resurserna hos konsumentorganen för
utredningar, undersökningar och forskning ökas. En mer målmedveten samordning
av de resurser för kunskapsutveckling som olika myndigheter, institutioner,
organisationer och förelag förfogar över bör också kunna bidra till ökad
kunskap på konsumenlområdel. Kommittén vill starkare betona utredningar om
hushållens förhållanden. Del kan gälla studier av servicestmklurens utveckling
och hushållens insatser i varudi-stribulioner. Många andra frågor exempelvis
reklam och konsumtionskre-dker ryms inom detta utredningsomräde. Kommittén vill
vidare prioritera brukaraspekter på produktutformningen. Här gäUer del alt
anpassa produkter och service till konsumenternas behov. Kommittén menar att
konsumentverket måste ha tillräckliga resurser för att initiera sådana undersökningar
via forskningsråd, Styrelsen för teknisk utveckling (STU), Svenska
livsmedelsinslkulel (SIK), Svenska lexlilforskningsinslkulel (TEFO), Svenska
förpackningsforskningsinslitutel (Packforsk), Möbelin-slitutet, olika
branschorgan m. fl. Konsumeniverkei bör vara representerat i
branschforskningsinslilutens styrelser. Vidare bör STU samråda med verket inför
förhandlingar om avlal med branschforskningsinslilul. Forskningen vid
universilel och högskolor måsle enligt kommittén i framtiden också ge ökade
bidrag liU kunskapsutvecklingen på konsumenlområdel. Del behövs forskning av
både grundläggande och tillämpad karaktär. Kommittén anser att resurser mäste
tillföras forskningen. Vidare är samordnande insatser nödvändiga om
konsumenlforskningen skall kunna utvecklas. En mera organiserad kontakt mellan
forskare bör eftersträvas. Konsumentverket bör som sektorsmyndighet ha ett
ansvar för utveckUngen på områdel bl. a. genom alt identifiera problem där
forskning och långsiktig kunskapsuppbyggnad behövs. Kommittén lyfter särskilt
fram den konsumentlekniska forskningen och menar all statsmakterna måste ta ett
ansvar för atl den brukarinriktade forskningen vid Chalmers tekniska högskola
kan fortsätta efter 1 juli 1987 då STU:s gällande åtagande all finansiera
forskningen upphör. Kommittén menar att ny kunskap kan fås om ell centmm för
konsument- och bmkarinriklad forskning organiserades i Göteborg.

Lokal
konsumentpolitisk verksamhet

Kommittén
anser atl en stark kommunal verksamhet är den nödvändiga

basen för etl målmedvetet konsumenlpolitiskl arbete på lokal nivå. En

särskild konsumentnämnd bör uigöra den normala formen för det politiska

arbetet. Samverkan med andra kommunala förvaltningar, näringslivet och

olika organisationer bör utvecklas. Kommittén har kommk fram till all det

inte är ändamålsenligt alt genom särskild lagstiftning ålägga kommunema

skyldighet att bedriva konsumentpolitisk verksamhet. Däremot föreslår

kommittén en lag om vissa befogenheter i kommunal konsumentpolitisk

verksamhei. Syftet med lagregeln är att undanröja eventuella tveksam- 79

heter
tiU om den kommunala konsumentverksamheten kan rymmas inom Prop. 1985/86:121 de
principer som gäller för den kommunala kompetensen. De arbetsområden som
kommittén anser bör ingå i en kommunal verksamhet är rådgivning,
reklamationshantering, information, marknadsuppföljning, service-försörjning,
utbildning och stöd till organisationer. Denna kalalog över arbetsområden bör
uigöra underlag för ell nytt normalreglemente för kommunal
konsumentverksamhet,

Reklamationshanteringen

Kommktén
betonar atl huvudansvaret för alt klagomål och reklamationer hanleras snabbi
och smidigt Ugger på företagen, Lgkala och centrala konsumentorgan har en
viktig uppgift i alt stimulera företagen alt effektivisera sin verksamhet i
detta avseende. Förslagel till lag om vissa befogenheter i kommunal
konsumentpolitisk verksamhei, som nämnis ovan, ger kommunerna utrymme att låta
konsumenlvägledarna i samband med rådgivning mer aktivt försöka aft medverka
till uppgörelser mellan konsumenter och näringsidkare, Kommktén menar att
reklamationer i första hand skall lösas lokall. Alternativet att föra ärenden
till allmänna domstolar bör mer medvetet än f. n. övervägas i de fall formell
ivistiösning blir aktuell. Kommittén anser dock att det behövs en central
reklamationshantering men att endast sådana ärenden som det inte är möjigt att
lösa lokall får föras vidare till den centrala nivån. Defta innebär alt den
cenlrala reklamalionshanleringen kan inriktas på principfrågor. Kommittén menar
att företagen bör ta etl större ekonomiskt ansvar för den centrala reklamationshanteringen.
I ell utvecklat samarbete mellan konsumentverket och branschorganisationerna
bör det vara möjligt att pröva om branschvisa lösningar kan användas för
reklamationer som måste behandlas centralt.

Som
en konsekvens av att reklamationerna i första hand skall behandlas lokalt
föreslås all aUmänna reklamationsnämndens direklrådgivning till enskilda
konsumenter avvecklas, I syfle all underlätta prioriteringar och styrning av
verksamhelen genom utbildning och informationsinsatser, branschvisa
överenskommelser om förtydligar säljviUkor, ökad lokal hantering, stimulans av
företagens självsanering, etablering av branschvisa nämnder etc, föreslår
kommittén att allmänna reklamalionsnämnden upphör som frislående myndighet och
att nämnden organisatoriskt återknyts liU konsumentverket. Förslagen när det
gäller reklftrpationshanteringen bedöms sammanlaget leda till att färre ärenden
skall behöva förs till aUmänna reklamalionsnämnden, För alt understryka
nämndens fristående ställning vid bedömning av enskilda ärenden anser kommittén
fttt nämndens ordförande, vice ordförande och avdelningsordförandena skall
utses av regeringen. Vidare föreslås atl regeringen beslutar vilka
organisationer som skaU ingå i nämnden och atl dessa organisationer själva
utser sina ledamöler.

80

Resursbehov
och finansiering Prop. 1985/86:121

Kommittén
föreslår all 7,2 milj.kr.tillförs konsumentverket budgetåret 1987/88 för
satsningar på utbildning, uppföljning av reklamens metoder, innehåll och
effekter, stöd tUl frivilliga organisationer, hushållsundersökningar, varu-
och serviceförsörjning, bmkaraspekler på produktutformning och forskning.
Redan under budgetåret 1986/87 föreslås att 4 milj. kr. tillförs verket för de
nämnda uppgifterna. Reformerna föreslås bli finansierade med medel från
spardelegationen, styrelsen för teknisk utveckling, industridepartementets
glesbygdsanslag och allmänna reklamationsnämnden.

Reservationer m. m.

Reservationer
och särskilda yttranden har avgells av flera ledamöler och experter.

81
6 Riksdagen
1985186. 1 saml. Nr 121

Bilaga
2 Prop. 1985/86:121

Sammanställning av remissyttranden över konsumentpolitiska
kommitténs betänkande (SOU 1985: 32) Hushållning för välfärd

Remissinstansernas
yttranden redovisas sammanfattningsvis under föl

jande mbriker:

Sid.

1
Remissinstanser ................................................ .. 83

2
Allmänna synpunkler ......................................... 84

3
Konsumenternas kunskaper ............................... 139

3.1
Allmänt ..................................................... 139

3.2
Utbildning .................................................. 151

3.2.1
AUmänl ............................................... 151

3.2.2
Grundskolan .......................................... 159

3.2.3
Gymnasieskolan ................................... 161

3.2.4
Vuxensludier ....................................... 165

3.3 Förelagens
information 171

3.3.1
Produktinformation ................................. 174

3.3.2
Marknadsföring ..................................... 179

3.4
AUmän konsumentinformation ....................... 186

3.5
Könsdiskriminerande reklam ............................. 190

4 Konsumentinflylandet i
samhället m. m................... 203

4.1
Den svenska modellen m.m.............................. 203

4.2
Offentiiga konsumenlorgan ........................... 211

4.3
Frivilliga organisationer ................................ 212

5 Kunskaper om
konsumenternas förhållanden m. m..... 214

5.1
Allmänt ..................................................... 214

5.2
Utredningar om hushällens
förhåUanden ........... 219

5.3
Bmkaraspekler på
produktutformningen ........... 223

5.4
Forskning vid universket och
högskolor ............. 229

6 Lokal konsumentpolitisk
verksamhei ..................... 243

6.1
Kommunal verksamhet .................................. 243

6.1.1
Allmänt ............................................... 243

6.1.2
Rådgivning .......................................... 262

6.1.3
Reklamationshanlering ............................. 266

6.1.4
Allmän information .................................. 278

6.1.5
Marknadsuppföljning ............................. 279

6.1.6
Serviceuppföljning ................................ 281

6.1.7
UtbUdning ............................................ 283

6.1.8
Stöd tiU organisationer ........................... 284

6.1.9
Lagförslaget ......................................... 285

7 Ceniral
reklamationshantering ............................ 293

7.1
Allmänt ..................................................... 293

7.2
Allmänna reklamalionsnämndens
arbete ............. 309

7.3
Allmänna reklamationsnämndens
organisation ... 319

8 Resursbehov och
finansiering ............................... 328

82

1 Remissinstanser Prop. 1985/86:121

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgells av hovrätten för Övre Norrland,
kammarrätten i Göteborg, Slockholms tingsrätt, domstolsverket (DV),
rättegångsutredningen (JU 1977:06), marknadsdomstolen, näringsfrihetsombudsmannen
(NO), slalens pris- och karteUnämnd (SPK), konsumentverket (KOV), allmänna
reklamationsnämnden (ARN), statskontoret, riksrevisionsverket (RRV),
skolöverstyrelsen (SÖ), universitels-och högskoleämbetet (UHÄ), styrelsen för
teknisk utveckling (STU), universiteten i Slockholm, Lund, Göteborg och Umeå,
Chalmers tekniska högskola (CTH), forskningsrådsnämnden (FRN), statens
kulturråd, slalens ungdomsråd, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), slalens
livsmedelsverk, statens jordbmksnämnd (JN), jämställdhetsombudsmannen (JämO),
länsslyrelserna i Uppsala, Kronobergs, Malmöhus, Kopparbergs, Jämtiands och
Västerbottens län, produktåterkallelsekommittén (PÅK) (H 1982:06),
spardelegationen (Fi 1985:03), närradiokommittén (U 1978:11), delegationen för
social forskning (DSF) (S 1974:05), Svenska kommunförbundel,
Landstingsförbundet, Landskrona, TroUhällans, Motala, Kristianstads, Mullsjö,
Vetlanda, Göteborgs, Karlskoga, Gislaveds, Nacka, Umeå och Kimna kommuner,
Kooperativa förbundet (KF), Sveriges industriförbund, Sveriges
köpmannaförbund, Näringslivets delegation för marknadsrätl (NDM) - med
instämmande av Sveriges grossislförbund, SHIO-familjeförelagen, Svenska
handelskammarförbundet, Sveriges marknadsförbund - Sveriges marknadsförbund
(eget yttrande). Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Sveriges
advokatsamfund. Kooperativa konsumenlgillesförbundel, Husmodersförbundet Hem
och Samhälle, Hushållslärarnas riksförening (HLR), Fredrika-Bremer-förbundet
(FBF), Yrkeskvinnors riksförbund, Riksförbundei för sexuell upplysning (RFSU),
Komsumentvägledarnas förening. Hushållningssällskapens förbund. Lantbrukarnas
riksförbund (LRF), Folksam, Svenska försäkringsbolags riksförbund,
Oljekonsumenlernas förbund (OK), HSB: s riksförbund, ek. för. (HSB), Riksbyggen
ekonomisk förening, FolkbUdningsförbundel, Arbetarnas bildningsförbund (ABF),
Studieförbundet Vuxenskolan, Medborgarskolans riksorganisation,
Nykterhetsrörelsens bildnings verksamhei (NBV), Rörelsefolkhögskolornas
intresseorganisation (RIO), Miljöförbun-del (Mf), Jordens Vänner,
Handikappförbundens centralkommitté (HCK), Pensionäremas riksorganisation
(PRO), Sveriges folkpensionärers riksförbund (SFRF), Hyresgästernas
riksförbund, Sveriges villaägareförbund. Svenska livsiiiedelsinstitulel (SIK),
Svenska lextilforskningsinstitutet (TEFO), Svenska
förpackningsforskningsinslilulel (Packforsk) och Möbelinslilulel.

Etl
anlal remissinstanser har bifogat yttranden från andra instanser.

Sålunda har universitets- och högskoleämbetet bifogat yttrande från uni

versitetet i Uppsala, länsstyrelsen i Kronobergs län från Alvesta, Växjö

och Älmhulls kommuner, länsstyrelsen i Malmöhus län från Helsingborgs

och Ystads kommuner, Skåne-Blekinge köpmannaförbund saml Skånes

handelskammare, länsstyrelsen i Jämtlands län från länsskolnämnden. Ös- g3

tersunds,
Åre och Ragunda kommuner samt Jämtlands läns bildningsför- Prop. 1985/86:121
bund, länsslyrelsen i Västerbottens län från Lycksele, Skellefteå och Sor-sele
kommuner samt Västerbottens läns TCO-distrikt, Landsorganisationen i Sverige
från Handelsanställdas förbund.

På
eget initiativ har inkommit yttranden från statens naturvårdsverk (SNV),
Instkulionerna för huslig utbildning vid Göteborgs, Umeå och Uppsala
universitet, konsumentnämndema i Kramfors, Halmstads, Bolkyrka, Västerås,
Nynäshamns och Luleå kommuner, Konsumentvägle-dama i Bengtsfors m.fl. kommuner,
ST-ARN Avd. 447 av Stalstjänste-mannaförbundet, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund (SSKF), Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (RÖKS),
Synskadades riksförbund, Konsumenl-Fomm, Researrangörsföreningen i Sverige
(RIS), och Svenska resebranschens förening (SRF) samt Stellan Ahnfeldt, Helsingborg.

2 Allmänna synpunkter

Marknadsdomstolen

Kommittén
anger atl den vall det hushållsekonomiska synsättet som ut

gångspunkt för atl klargöra konsumentpolitikens inriktning och uppgift.

Denna utgångspunkt ger enligt kommittén en bredare målsättning för kon

sumentpolitiken än som nu gäller. De formuleringar som belänkandet

innehåller om innebörden av delta är inte särskilt klargörande. Belänkan

det kan tolkas så, att konsumentpolitiken omfattar så gott som alla frågor i

samhället. Även om en sådan uppläggning kan försvaras teoretiskt, är den

inte meningsfuU som vägledning för hur arbetet med konsumentfrågor bör

praktiskt bedrivas och avgränsas.---------- Enligt marknadsdomstolens me

ning bör uppgiften för den konsumenlpolitiska verksamheten med fördel

kunna formuleras såsom lidigare och således vara att stödja konsumen

terna och förbättra deras stäUning pä marknaden. Inom denna ram

kan
och bör självfallel hushåUsekonomiska synpunkter av olika slag beaktas.

Framställningen
i betänkandet kan från sakUg och logisk synpunkt föranleda åtskUliga
invändningar, såsom framgår av tUl betänkandet fogade reservationer och
särskilda yttranden. Marknadsdomstolen kan inte gå in närmare på dessa
förhållanden men anser alt etl mera genomarbetat underlag krävs för beslut om
mera väsentliga ändringar 1 konsumentpolitiken. Mot bakgmnd av den lagstiftning
domstolen har att tillämpa framstår det bl. a. som viktigt alt mera
uppmärksamma sambandet mellan konsument-och konkurrensfrågor och
konkurrenspolitikens betydelse för konsumenterna.

Många
av de frågor som las upp har fält en alllför kortfattad behandling

och de skäl som läggs fram saknar ofta nödvändig tyngd. Etl exempel på

detta är frågan om bmkarorienterad produktutveckling. Denna fråga är av

ceniral betydelse för marknadsekonomin, och den mäste rimligen bli före

mål för mer djupgående analyser än betänkandet innehåller innan konsu- 84

mentverket
och andra myndigheter ges större uppgifter på området. Ett Prop. 1985/86:121
annat exempel är frågan om s. k. livsstilsreklam. Kommittén medger alt frågan
inte utretts i sak. Trots detta föreslås att konsumentverket skaU göra särskUda
insatser med sikte på detta slag av reklam. För denna ståndpunkt redovisas inga
övertygande skäl.

Näringsfrihetsombudsmannen

NO
viU inledningsvis framhålla vikten av att frågan om konsumentpolitikens
framtida inriktning inte ses isolerat från det rådande samhäUssysle-met och de
övriga medel som samhäUel har tUl sitt förfogande för atl tiUvarala
konsumentemas iniressen. Konsumentpolitiken i Sverige bedrivs inom det
marknadsekonomiska systemets ram. Drivkraften i marknadsekonomin är
konkurrensen mellan förelagen. Konkurrens fömlsätler elt decentraliserat
beslutsfattande med en betydande frihei för de ekonomiska enhelema att besluta
om olika åtgärder beträffande produktion, distribution och konsumtion m. m.
Utbudet av varor m. m. initieras visserligen av producenterna, men
konsumenternas fria val avgör utbudets innehåll och sammansättning. Etl växelspel
kan på delta sätt råda mellan utbud och efterfrågan. Konsumentpolitiken är
endast ett av flera medel för atl uppnå konsumentpoUliska mål inom detla
marknadsekonomiska syslem. Konkurrenspolitiken är ett annat.

KonkurrenspoUtiken
kan ur viss synvinkel ses som en del av konsumentpolitiken. Ytterst syftar
konkurrenspolitiken till all la tillvara de positiva följder för konsumenterna
som en effektiv, fungerande konkurrens för med sig. Därigenom främjas
effektiviteten inom näringslivet och priserna pressas. Konkurrensen kan också
driva fram en bredd i utbudet. Därmed ökas konsumenternas valfrihet och
möjlighet atl träffa rationella val. Målet är att uppnå bästa möjliga
fördelning av samhällets resurser. Enkelt uttryckt gäller del alt få fram så
bra varor och tjänster som möjligt och tiU så låga priser som det går.

Olika
hinder för konkurrensen kan emellertid skapa ell skyddat utrymme för förelag
alt höja sina priser. Offenlliga ålgärder kan minska utrymmet för
konkurrensfrihet. Förelagsåtgärder såsom kartellbildningar, prissamverkan och
säljvägran kan hindra effektivitet och prispress. Vidare har köparna inte
alllid full överblick över marknadens utbud i fråga om pris, kvalitet och
alternativ, köparna får inte alltid riktig och tillräcklig information om
utbudet från företagen och köparna kan inte alltid hanlera dessa kunskaper på
del vettigaste sättet och alltså fatta de från ekonomisk synpunkt klokaste
besluten. Del är uppenbart alt det allmänna på olika sätl fortlöpande måsle
söka molverka dessa brister i det marknadsekonomiska systemet. Vikliga inslag
är då bl. a. konkurrenspolitiken och konsumentpolitiken.

Det
finns således ett starkt samband mellan konsument- och konkur

renspolitik. En anledning till att konsumentpolitiken under senare år har

byggts ul är just för alt marknadsmekanismen och konkurrensfrämjande

åtgärder inte har räckt för alt skapa etl lillfredsslällande konsumentskydd.

Vid utformningen av konsumentpolitiken bör även åtgärdernas konkur- 85

renseffekler beaktas på
sätl som redovisas enligt följande.

Ofta
leder de konsumentpolitiska åtgärderna tiU förbättrad pris- och Prop.
1985/86:121 preslalionskonkurrens. Genom marknadsföringslagens (1975:1418) generalklausul
om oliUbörlig marknadsföring kan t. ex. vissa former av konkurrens förhindras.
Detta behöver dock inte strida mot de intressen som konkurrenspolitiken syftar
tUl att skydda, när den konkurrens som hindras

inte
är önskvärd.--- Den verksamhet som KOV bedriver för att

påverka
företagens produktutveckUng att förbättra utbudet av varor och tjänster kan
även leda lill en förbättrad prestationskonkurrens. Principöverenskommelser om
jämförprismärkning är en insats av ett annat slag, som direkt syftar till att
förbättra priskonkurrensen. Att på dessa sätt främja användningen av önskvärda
marknadsföringsmeloder och molverka olämpliga konkurrensmedel är helt i
överensstämmelse med konkurrenspolitikens syften.

Samtidigt
måste man vara medveten om att samhällets konsumentpolitiska åtgärder minskar
företagens möjligheter atl fritt välja konkurrensmedel och därmed kan öka
deras kostnader, vilket i sista hand drabbar konsumenterna.

De
nu påvisade konkurrensbegränsningarna kan givelvis även uppkomma i samband med
näringslivets egenåtgärder. Det är, som framhåUks i prop. 1984/85:213, viktigt
att motverka att egenålgärderna får olyckliga konkurrensbegränsande effekter. I
propositionen uttalas också alt det, i det enskilda fallet, kan vara av
betydelse att samråd sker med NO. Konsumentorganen bör uppmärksamma delta.

Statens
pris- och kartellnämnd

En
ytterligare konsolidering av den konsumentskyddande verksamheten

synes-- —
motiverad i den mån resurser kan stäUas lill förfogande.

Härvid
borde man enligt SPKs mening främst eftersträva en förstärkning av den hillills
något ojämnt utbyggda kommunala konsumentverksamheten. Del torde exempelvis
vara genom upplysnings- och stödåtgärder på det lokala planet som man mest
effektivt kan bistå de resurssvaga konsu-mentgmpperna, vilka del enligt
statsmakternas beslut är konsumentpoUtikens uppgift alt särskilt uppmärksamma.

När
del gäller den principiella inriktningen av de konsumentstödjande åtgärderna
synes det naturligt atl även i fortsättningen utgå från den hittiUs omfattade
gmndsynen att konsumenterna allmänt sett gynnas bäst om företagens utbud av
varor och tjänster får ske i öppen tävlan på en marknad som är fri från
konkurrensbegränsningar. Genom en sådan ordning uppnås säkrast att
köparna-konsumenterna får tillgång tUl sådana nyltigheter som de efterfrågar,
och detla till så låga priser som det vid varje tillfålle är möjligt för
vederbörande säljare atl erbjuda.

Även
med detta synsätt-- krävs emeUertid kompletterande insat

ser av det slag som utvecklats inom ramen för konsumentpolitiken i mera

inskränkt mening. Ofullkomligheter och brister när det gäUer marknadens

funktionssätt behöver sålunda hållas under uppsikt och vid behov angripas

genom åtgärder som kan påverka producenter och distributörer och ytterst 86

med
hjälp av oUka rättsliga system. För att konkurrensen skaU uppfylla Prop. 1985/86:
121 funktionen som urvalsinslmmenl med avseende på kvalitetsaspekten och
samtidigt som prisregulalor är del också en förutsättning alt konsumenterna är
väl informerade; insikter krävs både om marknadsförhållanden, kvalitets-,
service- och prisfrågor i stort och mera i detalj om motsvarande faktorer
gällande del vam- eller tjänsteområde och den lokala marknad där ell inköp är
aktuellt.

Konsumentverket
(KOV) är ett av de organ som på ceniral nivå skaU bidra lill all de här
skisserade principerna får praktiskt genomslag. Del är från dessa
utgångspunkter angeläget atl verkets möjligheter inte ytterligare beskärs när
del gäller atl underlätta konsumenternas orientering på marknaden genom l.ex.
kvalitetsundersökningar och konsumentinformation eller att genomföra vissa mera
övergripande studier.

SPK
å sin sida bidrar genom sina utredande och övervakande funktioner inom
konkurrenspolitiken tiU atl stärka konsumenternas ställning på marknaden
allmänt sett. Nämnden har också under många är - och för övrigt redan långt
före konsumentverkels tillkomst - medverkat till eller genomfört speciella
utredningsinsatser på pris- och konkurrensområdet, vilkas resultat kunnal
utnyttjas för information direkt liU olika konsumenlgmpper. Nämnden är i
princip beredd all även framdeles inom ramen för tillgängliga resurser lämna
ett bistånd av denna karaktär. Emellertid har SPKs resurser under de senasie
åren blivit aUl hårdare ansträngda till följd av nedskärningar som beslutals av
statsmakterna, vilket begränsar nämndens möjligheter all för närvarande gå in
i nya samarbelsprojekt. Elt dellagande från SPKs sida kan bli aktuellt endast i
fråga om sådana utredningsprojekt som är förenliga med inriktningen av SPKs
normala utredningsverksamhet.

När
det gäller malerial som framkommer genom SPKs ordinarie utrednings- och
övervakningsverksamhet ligger ansvaret för informationsinsatser i del kortare
perspektivet på nämnden själv. SPK söker uppfylla detta ansvar genom
publiceringsåtgärder av olika slag och kan konstatera att genomslaget i
nyhetsmedierna för nämndens utredningsresultat ofta blir mycket gott. Det kan
emellertid diskuteras om inte åtminstone en del av SPKs material skulle kunna
utnyttjas någol mera aktivt även av konsumentverket, nämligen för sådana
informations- och utbildningsinsatser med en mera långsiktig inriktning som det
numera åligger KOV - och inte som tidigare SPK - alt svara för.

Konsumentverket

Konsumentverket
ansluler sig till kommitténs allmänna konsumentpoliliska syn. Verket avstår
därför från alt kommentera kommitténs aUmänna delar och inriktar sill yttrande
på överväganden och förslag.

Kommittén
pekar på hur ell hushållsekonomiskl synsätt kan berika och

vidga debatten inom en rad områden som inte bmkar betraktas som en del

av konsumentpoUtiken men som ändå har en nära anknytning till den.

Kommittén hänvisar i detta sammanhang till hur arbetet med atl la fram 87

hushållsekonomiskt
underlag tiU budgetrådgivningen har tillfört viktiga Prop. 1985/86: 121
dimensioner tUl familjepoUtiken. Kommittén pekar på behovet all beakta
konsumentaspekter inom en rad andra sektorer, främst bostads-, energi-och
miljöområdena.

Konsumentverket
är enigt med kommittén om atl det inom de nämnda och vissa andra områden finns
mycket alt göra genom samarbete och erfarenhetsöverföring bl. a. mellan
myndigheterna på del centrala eller lokala planet. Det finns också exempel på
att sådanl samarbete redan påbörjats och lett till resultat. Exempelvis har
verkets och de kommunala konsumentverksamheternas erfarenheter av allvariiga
konsumentproblem i samband med småhusbyggande bidragit till att olika slags
bostadspolitiska ålgärder vidtagits. Samtidigt har några kommuner bedrivit
egna aktiviteter inom området och i vissa fall uppnått resultat snabbare än
vad som varit möjligt på det centrala planet. Verket delar således kommitténs
bedömning atl det är angeläget att utveckla konsumentinflytandet såväl på del
lokala planet som inom andra sektorer.

Allmänna
reklamationsnämnden

Belänkandet
innehåUer en ganska fyllig redogörelse för de insatser tUl konsumenternas
fromma som f.n. görs på olika nivåer i samhället. Redogörelsen är dock i
huvudsak deskriptiv. Den utmynnar närmast i elt konstaterande atl den
hittillsvarande inriktningen väsentligen är riktigt avvägd. De brister och
ofullkomligheter jämfört med vad som vore önskvärt som ändå kan konstateras
beror med kommitténs betraktelsesätt främst på OlUlräckliga resurser för den
centrala konsumenlmyndigheten. Betänkandet har därigenom fått drag av en slags
anslagsframställning för konsumentverkels (KOV) räkning.

Allmänna
reklamalionsnämnden (ARN) vill inte här polemisera mot kommitténs allmänna
slutsatser som sådana men skulle ha värdesatt om betänkandet hade innehålUl
mera av kritisk analys och utvärdering som bakgmnd lill slåndpunktstagandena.

Kommitténs
perspektiv har medfört att den, såvkt kan utläsas i betänkandet, inte på aUvar
synes ha salt i fråga atl finansiera sina förslag om ytterligare insatser från
verkels sida genom besparingar inom någon annan del av KOV: s verksamhet.
Expansionen skall enligt förslagel i stället bekostas av andra myndigheter, bl.
a. av ARN. Det är kanske begripligt om ARN som trott sig bedriva en nyttig och
av konsumenter och näringsidkare uppskattad verksamhet inte finner den
ompriorilering som belänkandet utmynnar i aUdeles självklar.

I
kapUel 6 tecknar kommittén en bild av den framtida konsumentpoliti

ken. Nämnden är dock tveksam till om kommitléns "breda problembild"

är hell meningsfull som utgångspunkt för en diskussion om den framtida

konsumentpoUtiken. Med detta synsätt berör konsumentpolitiken i slorl

sett alla delar av samhällslivet. I konsekvens därmed föreslås inrättande av

olika fora där myndigheter, institutioner, förelag och organisationer kan

mötas och diskutera framtida insatser inom området. Detta medför dock

risk alt samhällets resurser för konsumentpoliliska ålgärder sprids ul över 88

alltför
stora områden och att några påtagliga resultat därför inte uppnås. Prop.
1985/86:121 Nämnden ifrågasätter om det inte varit lämpligare all försl analysera
var de största brislema finns för att koncentrera resurserna dit.

Statskontoret

Statskontoret
kan konstalera atl kommittén enligt egen uppgkl arbetat under stark tidspress
varför man tvingats utnyttja existerande information och underlag från främsl
konsumentverket. Del har inte funnits utrymme för några djupare analyser och
siudier av den förda politiken. Utvärderingen har därför inskränkt sig tUl att
beskriva de olika statliga och kommunala organen och dessas arbetsuppgifter.
Statskontoret konstaterar atl betänkandet inte fått det djup och den tyngd som
krävs för all betänkandet skall kunna ligga liU gmnd för den framtida
konsumentpoUtiken.

Frågan
om anvarsfördelning mellan olika statliga organ har inte berörts av
uiredningen. Denna bör falla ut som ell resukal av den framtida inriktningen
av konsumentpoUtiken. Statskontoret viU dock peka på den resurs som staten
pris- och karlellnämnd ulgör. Detla organ bör kunna spela en mer ceniral roll i
den framtida konsumentpolitiken. Beträffande förslagel om all liUdela
konsumentverket en aktiv roll inom glesbygdsstödet avstyrker statskontoret
detta. Glesbygdsstödet bör ingå i länsstyrelsernas regionalpolitiska arsenal.

Riksrevisionsverket

Kommittén
har valt etl hushållsekonomiskl synsätt som utgångspunkt för all klargöra
konsumentpolitikens inriktning och uppgifter. RRV noterar alt detta synsätt
redan används av konsumentverket (KOV) i dess arbete bl. a. med att föra ut
kunskap lUl konsumenlvägledare och lärare. Dessutom finns det myndigheter och
organisationer som i sin verksamhet arbetar med frågor som lar sin utgångspunkt
i det hushåUsekonomiska perspektivet, t. ex. statistiska centralbyrån.

Skolöverstyrelsen

SÖ
anser frågor rörande resurshushållningen i samhället vara av största vikt och
ställer sig i princip bakom de synsätt som framkommer i konsumentpoUliska
kommitléns betänkande.

Uppsala
universitet

En
arbetsgrupp bestående av sju representanter för hushålls- och
lextillä-rarlinjerna vid institutionen för utbildning av barnavårdslärare,
ekonomifö-reslåndare, hushåUslärare och textUlärare (Insl för BEHT) vid
universitetet i Uppsala vill med anledning av remissbehandUngen av ovan
rubricerade utredning lämna följande synpunkter.

Inledningsvis viU vi
understryka viklen av atl Sverige har en väl funge

rande konsumentpolitisk verksamhei med uppgift alt "stödja en effektiv 89

och
medveten hushållning med resurser". Vi ansluter oss här till den Prop.
1985/86: 121 vidgade omfattning som målsättningen för konsumentpolitiken fått i
utredningen genom denna formulering. Konsumentpolitiken synes allt mer angelägen
i tider då konsumenternas kunskaper i frågor som gäller kost, hälsa och ekonomi
av allt att döma minskar, samtidigt som utbudet av varor och tjänster ökar och
blir alll mer svåröverskådligt. Konsumenternas situation har dessutom
försvårats under senare år p.g.a. sjunkande realinkomster och en allmän
åtstramning av ekonomin.

Arbetsgruppen
är dock av den uppfattningen, att den framtida konsumentpolitiken skall ges en
utformning som är väl anpassad till rådande marknadsekonomi. Det främsta syftet
för konsumentpolitiken måste vara att bidra till att stärka konsumenternas
ställning på marknaden genom att öka konsumenternas medvenlenhel och kunskaper.

Stockholms
universitet, juridiska fakultetsnämnden

Det
måste beklagas att kommittén inte haft möjlighet att genomföra mera djupgående
undersökningar om hur konsumentskyddet faktiskt kommit att fungera i Sverige.
En sådan fördjupning hade med sannolikhet kunnal ge kommitléns allmänna
överväganden elt fastare underiag och inte minst en större konkretion. Tyvärr
präglas kommitténs gmndläggande överväganden, sådana de framlagts i
betänkandet, av en betydande svårtillgänglighet och en benägenhet till svepande
uttalanden. Resonemangen innebär i vissa hänseenden en återgång till den
konsumentpoliliska debatten kring 1970.

Del
kan särskilt beklagas atl kommittén redovisar en så omfattande oenighet också i
bedömningen av centrala frågor. Det har hittiUs varit etl för det svenska
konsumentskyddet karakteristiskt drag all lagstiftning och andra åtgärder i
regel kunnal genomföras i bred politisk enighet. Denna bakgmnd har varit en
styrka inte minst i konsumentmyndigheternas arbete. Det är förvånande att
grundläggande resonemang om marknadsekonomins roll och samspelet meUan
konkurrens- och konsumentlagstiftningen, som torde vara i stort sett aUmänt
accepterade och bl. a. lagts till grund för den nya konkurrenslagen, måste
föras inom ramen för reservationer.

Den
diskussion och analys av konsumenlekonomiska frågor som återfinns i
belänkandet är enligt fakullelsnämndens mening ganska gmnd och ofullständig och
präglas av ett snävt synsätt. Resonemangen på olika punkter ger elt intryck av
atl utredningen inte gjort sig tillräckligt förtrogen med forskningsläget.

Det
är värt alt notera att av hushållens totala konsumtion ca 40 procent

utgörs av varor och tjänster tiUhandahällna av stat och kommun. Visserli

gen utpekar direktiven främst den privata konsumtionen som analysob

jekt. Men i en ulredning med uppdrag att utreda konsumentpolitikens

inriktning i ett långsiktigt perspektiv hade det varit naturiigt alt åtminstone

visa på betydelsen av den offentligt producerade servicen. Inte heller tar

kommittén upp exempelvis jordbrukspolitiken och diverse inslag i handels-

polkiken, som ganska starkt påverkar hushållens konsumlionssituation.

Politiken på dessa områden — och kanske också inom delar av den offent

liga serviceverksamheten - synes i själva verket till viss del utformad i 90

syfte
att främja producent- och arbetslagarintressen snarare än konsu- Prop.
1985/86: 121 menlintressen.

Kommittén
trycker på betydelsen av elt "hushållsekonomiskt synsätt" i
konsumentpolitik och forskning om konsumentproblem men klargör knappast den
närmare innebörden. Om man vill hävda atl hushållens interna relationer —
arbetsfördelning etc. — borde beaktas mer än som hitlUls varit vanligt i
forskning och andra analyser kan det ha visst berättigande. Om syftet är atl
plädera för ökad individorientering är del därmed missriktat såvitt gäller lagstiftning
och rättstUlämpning, där den enskUde individens situation som konsument och
annorledes är den självklara utgångspunkten.

Kommittén
talar myckel om samspelet mellan lagstiftning och marknader, men betänkandet
innefattar ingen egentiig analys av detla samspel. En ceniral fråga är
förhållandel mellan de fördelar för konsumenterna som konsumentpolitiska
åtgärder direkt medför och de indirekta nackdelar som kan uppstå i form av
fördyring, inskränkning av sortiment, försvårande av nya eller potentiella producenters
verksamhet, etc. Man får intrycket all kommittén till konsumentpoUtikens
koslnader huvudsakUgen räknar utgifter för de offentiiga myndighelema och ev.
även administrationskostnader inom företagen. Dessa poster torde dock vara
förhållandevis blygsamma i sammanhanget. Inte heller diskuteras den
intressanta och viktiga frågan i vilken utsträckning faktiskt vidtagna
ändringar i fråga om garantier, reklamationsrält, bylesrätt osv. är spontant
genererade av marknaden och i vilken utsträckning de uppstått genom
lagstiftning eller rättspraxis-gestaltning. Det kan nämnas alt dessa och många
andra frågor av liknande slag är föremål för ytterst livlig forskning
intemationellt.

Vad
nu sagts om utredningens syn på konsumentpoUtikens koslnader för över lill en
annan gmndläggande iakttagelse. Enligt fakullelsnämndens mening slår det klart
alt de slora kostnaderna för konsumentpolitiken inte utgörs av kostnaderna för
alt bestrida verksamheten inom statliga och kommunala konsumentorgan ulan
ligger i de koslnader som kontinuerligt bärs av förelagen som en konsekvens av
alt konsumenternas skyddsnivå ligger väsentligt högre än förr. Inte minst
gäller detla kostnaderna för upprätthållandet av den skyddsnivå som de nya,
renl civUrättsliga lagama kräver (konsumentköplagen, konsumentljänstlagen,
konsumenlkreditlagen, konsumentförsäkringslagen etc). Det är i själva verket
den konsumenlskyddande lagsliflningen och dess fortgående tiUämpning som utgör
ryggraden i del svenska konsumentskyddet. Utredningen tenderar att bortse
härifrån och överbetona konsumentpoliliska ålgärder av väsentligen icke
rätlslig karaktär från olika offenlliga konsumentorgans sida.

Det
är fakullelsnämndens uppfattning atl del föreliggande utredningsförslaget är
behäftat med fundamentala brister och att det inte innehåller några förslag som
bör medföra lagstiftning eller andra särskilda ålgärder frän statsmakternas
sida. Behovel av en samlad, djupgående utvärdering av konsumentpoUtiken - inte
minst konsumentiagstiflningen - kvarstår.

91

Stockholms
universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden Prop.
1985/86:121

Företagsekonomiska
institutionen

KPK:
s betänkande ger den första övergripande översynen av svensk konsumentpoUtik
sedan konsumeniverkei bildades 1973. KPK har hafl kort lid på sig atl utföra
sitt arbete och har haft knappa resurser i förhållan- ■ de till sitt
uppdrag. Den har ändå gjort etl ambitiöst försök atl gripa an de uppdrag som
finns i dess direktiv. Med sina många förslag utstakar och utvecklar KPK den
framlida konsumentpolitikens inriktning. Modema utredningar skall kännetecknas
av kortare och stramare mandat än tidigare samt av borttagandet av kraven på
enighet på samtliga punkter. Flera reservationer till majoritetens förslag
understryker alt KPK har uppfyllt de förväntningar man numera stäUer på
offentiiga utredningar.

Sociologiska
institutionen (Christer Palmborg)

Min
uppfattning är all utredningen på ett olyckligt sätt sammanblandar välfärd med
konsumtion! Medan välfärd är etl generellt begrepp och därför omfattas av samhällets
samtiiga medlemmar, l.ex. sjukvård och utbildning, så är konsumtion etl
individueUl fenomen vars gmndläggande kriterium är vatfrihel. Inom
välfärdssystemels ramar fattar konsumenter beslut om sin egen konsumtion. Detta
i sin tur leder tiU den variation i konsumtionen som kännetecknar vårt fria
och demokratiskt förankrade samhälle.

Den
nu 1972 gäUande konsumentpoUtiken "skaU stödja konsumenlema och förbättra
deras ställning på marknaden". Denna i min mening korrekt utformade
målsättning bör enligt uiredningen ersättas med "atl utifrån
konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hushåUning med
resurser". Som en konsekvens av denna generella syn på konsumtion föreslår
också uiredningen följdriktigt att individuell konsumentrådgivning ska minska
och ersättas med "dialogfora" där representanter för "bmkarintresset"
agerar på konsumenternas vägnar.

Denna
radikala förändring av målet för konsumentpolitikens framtida utformning är
olycklig. Konsumtion ses som elt planekonomiskt problem och inte som uttryck
för individuella krav och önskemål.

Vid
sociologiska institutionen har utbildning och forskning kring konsumenternas
beteenden, deras orsaker och konsekvenser bedrivits av mig och kollegor till
mig sedan drygt lio år. Den bild av konsumenlema och konsumtionen och
bakomliggande orsaker och effekter av beteenden som därvid har erhåUits stämmer
föga med den bild utredningen presenterar.

Vi
bör i Sverige ha såväl en aktiv konsumentpolitik som välfärdspolitik. Dessas
innehåll och mål är dock åtskilda. Medan välfärdspolitiken syftar lill att
förbättra situationen för samhället i dess helhet och vars konsekvenser berör
samtliga medborgare, så bör, enligt min bestämda mening, målet för
konsumentpoUtiken vara alt, i enlighet med 1972 års beslul, stödja konsumenterna
i deras stäUning på mafknaden. Konsumentpolitik är inte välfardspolkik.

92

Lunds
universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden Prop.
1985/86:121

Nationalekonomiska
institutionen

Någon
inträngande analys av problemområdet presenteras inte. Framställningen är
delvis ytlig och visar ingen bekantskap med modem forskning om hushåUens
ekonomi och marknaders funktion. Kommitléns underlag för gjorda överväganden
och förslag måste därför betecknas som torftigt. HittUlsvarande politik blir
inte gmndligt utvärderad. Komnutténs huvud-anlaganden - atl konsumenlema
befinner sig i etl underläge gentemot producentema, att företagen i högre grad
borde ägna sig ål "bmkaraspekler" i produktionsulformningen - är
obestyrkta, men tas som utgångspunkt för långtgående förslag. Fördelama av atl
som kommittén föreslår öka konsumentverkets uppgifter och inflytande är enligt
vår mening inte visade.

Företagsekonomiska
instUutionen

Kommittén
konstaterar i utvärderingen att en hel del blivit bättre men alt

det också kvarstår arbete på att förverkliga politikens intentioner. Målet

för den framlida konsumentpolitiken, måsle säger man, ses i ett vidare

sammanhang"--- den måste vara att utifrån konsumentsynpunkt stöd

ja en effektiv och medveten hushållning med resurser". Vidare betonas att

konsumentpolitiken skall arbeta för alt:

•
förbättra konsumenternas
möjligheter alt uttrycka sina behov och påverka sin silualion,

•
stödja hushåUen i deras strävan
atl bättre utnyttja sina resurser och

•
stärka konsumenlemas ställning
på marknaden.

Innebörden
i kommitléns stäUningslaganden har vi tolkat som att konsumentpolitiken bör
fortsätta i de tidiga formerna och att tonvikten skaU läggas på fortsatt
genomförande. Emellertid, om samhäUel och konsumenlemas villkor förändrats så
påtagligt sedan den nuvarande konsumentpolitiken formulerades och
förändringstakten bedöms fortsatt hög, finns det inget nytt som kan skönjas som
kan kräva omprövning eller nya grepp?

Åtgärdsförslagen
innebär som framgått en fortsättning på den nuvarande politiken med vissa
kompletteringar. Olika forskare har beskrivit konsumentpolitikens utveckUng
som cyklisk med samma förlopp som en pro-duktcykel. Med den analogen skulle den
svenska konsumentpoUtiken nu vara inne i en dynamisk mognadsfas.

Frågan
är emellertid vad som kommer efter denna fas och hur konsu

menternas silualion och de traditioneUa konsumenlfrågoma ler sig i elt

framtidsperspektiv. En viktig del av utredningens arbete borde ha varit att

analysera konsumenternas stäUning och konsumtionens roU i alternativa

framtida samhällsstrukturer. Med en sådan utgångspunkt hade det varit

möjligt atl göra en framlidsinriktad utvärdering: är de ft-ågor som drivs och

det sätl på vilka de drivs relevanta i etl längre perspektiv, och vilka nya

frågor bör las upp. Vi skall här med några olika exempel Ulustrera den

ansats som vi tycker hade bort ingå. 93

En
fråga värd aft diskutera är hur konsumentproblemen ser ut i del Prop.
1985/86:121 framlida tjänstesamhället. Vilken roll kommer den privata
konsumtionen att få relativt den i offentlig regi. Under de senaste 20 åren har
den offentliga konsumtionen - av utbildning, hälsovård, transporter etc. — ökat
från 23% till 36% av totala konsumtionen. Hur kommer den fortsatta utvecklingen
att bli? Och hur skall bmkarintresset tillgodoses inom delta slora falt?
Behovet av konsumentpolitik på den privata marknaden motiveras med all
marknadskrafterna har en otillräcklig förmåga all fånga upp och beakta
konsumenternas behov.

Del
kan finnas goda skäl alt ifrågasätta om den slyming medels parlamentarisk
demokrati som sker inom den offentliga sekiorn bättre kan beakta konsumentemas
alltmer dkferentierade behov. Ju mer av konsumtionen som går över den
offentiiga sekiorn, desto viktigare framstår det att ett bmkarinflytande
organiseras även här.

Ett
annat drag i utvecklingen är vårt lands ökade utlandsberoende. Vår
produktionsapparat är beroende av export liksom vi för vår konsumtion är
avhängiga av import i mycket större utsträckning än många andra länder. Det
föreslås i betänkandet atl KOV skall få ökat inflytande vad gäller information
och produktutveckling. Men hur rimmar förverkligandet med att allt fler av
besluten fattas utanför vårt lands gränser?

Ytterligare
en aspekt som har betydelse för konsumtionsmöjlighetema är dynamiken i företagsledet.
En belydande del av våra hemmamarknads-orienterade vam- och tjänsteproducerande
företag möter stagnerande efterfrågan och stigande kostnader. Den strategi som
är vanligt förekommande inriktas på rationaliseringar och
kostnadsneddragningar, fusioner och samverkansformer mellan förelag
horisontellt och vertikalt. Vilka konsumenlproblem medför denna utveckling och
kan de lösas med konsumentpolitiska medel.

Göteborgs
universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden

Företagsekonomiska
institutionen

I
sin rapport har kommittén gjort en beskrivning av konsumentpolitikens
utveckling och dess nuvarande inriktning på ca 30 sidor, därefter har
"hushållens fömtsättningar" granskats på 15 sidor saml
"konsekvenser på hushållsnivå av de ändrade fömtsättningarna"
analyserats på 3 sidor, främsl i form av ell hypotetiskt exempel om
livsmedelskonsumtion. Sedan följer ca 90 sidor "Överväganden och
förslag" och ca 60 sidor reservationer och särskilda yttranden.
Sidfördelningen i sig kan ses som eft tecken dels på hur kommittén velat
förlägga arbetets tyngdpunkt, dels på de meningsskiljaktigheter som funnks.

En
granskning av utredningen ger vid handen, aU kommktén icke lyc

kats göra den utvärdering av den hittillsvarande konsumentpoUtiken som

direktiven avsett eller lyckats göra den analys som krävs av ändringarna i

de "yttre förutsättningarna" och deras länkbara betydelse för en ev.

förändrad konsumentpolitik. Del försök tiU analys av de yttre fömtsätt

ningarna som presenterats är ingen förändringsanalys utan består främst 94

av
en ytlig beskrivning vid en eller två tidpunkter av vissa hushållskarak- Prop.
1985/86: 121 terisliska (hushållssammansättning, sysselsättning och
tidsanvändning, hushållsekonomi, utbildning, konsumtionens fördelning på
vamgmpper). Förändringarnas storlek och deras betydelse för konsumentemas
beteenden i olika avseenden resp. kopplingen lill konsumentpolitiken har ej
analyserats.

En
granskning av utredningen ger vid handen, atl kommittén icke lyckats göra den
utvärdering av den hittillsvarande konsumentpolitiken som direktiven avsett
eller lyckats göra en analys som krävs av ändringarna i de "yttre
fömtsättningarna" och deras länkbara betydelse för en ev. förändrad
konsumentpolitik. Del försök till analys av de yttre fömtsättningarna som
presenterats är ingen förändringsanalys utan består främst av en ytiig
beskrivning vid en eUer tvä lidpunkter av vissa hushållskarakteristiska
(hushållssammansätlning, sysselsättning och lidsanvändning, hushållsekonomi,
UtbUdning, konsumtionens fördelning på varugmpper). Förändringamas storlek och
deras betydelse för konsumenternas beteenden i olika avseenden resp. kopplingen
tiU konsumentpoUtiken har ej analyserats.

Slutligen
säger kommittén (s. 61) "I många avseenden har hushållens situation förändrats
sedan den nuvarande konsumentpolitiken utformades. Vår genomgång av olika
förändringar som påverkar hushållets situation understryker betydelsen av att
överväganden om den framtida konsumentpoUtikens inriktning måsle utgå från det
hushåUsekonomiska synsättet i högre grad än vad som nu görs". För denna
slutsals - vilken i sig är svårförståelig — finns ej någol belägg i analysen.

Eftersom
den gmndläggande utvärderingen av den hittillsvarande konsumentpolitiken
saknas och analysen av de "ändrade förutsättningarna" är så
bristfällig finns ej heUer tUlräckligl underlag för de överväganden och förslag
som presenteras. Detta framgår ju även av utredningens reservationer.

Linjenämnden
för barnavårds-, hushålls- och texlillärarlinjerna samt linjen får kost och
näringsekonomi

Enligt
linjenämndens uppfattning är konsumentpolitiken ulomordentiigl viktig i ett
land som Sverige med del slora utbud av varor och tjänster som förekommer;
varor och tjänster med en komplicerad sammansättning som ofta är svår att
överblicka och kontrollera för den enskilde.

Sett
ur detla perspektiv är den nedskärning av resurser för konsumentupplysning och
-vägledning som skett under början av 1980-lalet djupt olycklig.

Nedgången
i ekonomin och krympande realinkomster för de enskilda hushållen under senare
år borde rimligen leda liU en förstärkning av konsumentstödet — inte en
minskning.

95

Umeå
universitet, samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden Prop.
1985/86:121

Sociologiska
instUutionen

I
det aktuella betänkandet formuleras det övergripande konsumentpoliliska målel
som "alt utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten
hushållning med resurser." Det hushållsekonomiska synsättet skaU
fortfarande gälla Som utgångspunkt och målsättningen drar i riktning mol
medvetandehöjning hos enskUda konsumenter. Förutom alt de konsumenlpolitiska
åtgärderna skaU stödja hushåUen i deras strävan att köpa och bmka mera
resursmedvetet, skall de förbättra konsumenternas möjligheter att uttrycka sin
behov. (6.3)

Denna
förskjutning har konsekvenser för synen på utbildning och forskning på det
konsumentpolitiska områdel. I den mån insatser under senare år inte haft
åsyftad verkan, lorde del till slor del bero pä atl man underskattat
betydelsen av en medveten konsument i samhällsekonomin. Man har därför också
försummat utbildningen. Beslular man nu om riktlinjer som betonar medventehet
på hushållsnivå, måsle information, utbildning och kunskapsutveckling
förstärkas.

Vi
ansluler oss tiU utredningens förslag tUl övergripande mål för framti dens konsumentpolitik.

Vi
vill understryka att möjligheten atl nå delta mål är avhängigt en förstärkning
av konsumentpolitisk utbildning och forskning.

Chalmers
tekniska högskola

Professor
Björn Linn

Det
ligger ett värde i att utredningen lar upp "Hushållens fömtsättningar"
(kap 4), men i övrigt är resonemangen i väl hög grad konventionellt beskrivande
och oanalytiska.

Det
skulle behövas en analys av producent-konsument-balansen i samhället med en
undersökning av hur den förskjutils (stora producentföretag, ändrad
försäljningsslruktur, ändrad disiribution med större arbete överias-tat på
konsumenten etc).

Vidare
bör man ta upp typproblem som konsumenten/brukaren i dag upplever och som har
samband med denna ändrade struktur. Dessa problem har stora konsekvenser för
bmkarskuationen. Exempel är följande: n Svåröverblickbarl utbud, samlat kring
produkttyper med begränsade

variationer
som fömtsätter en myckel väUnformerad konsument. n Arbetet med atl skaffa sig
en någorlunda fullständig information kräver sädan tid och därmed koslnader all
det ofta är rationellt atl genomföra köpet på begränsad information. Hur kan
faktorernas avvägning påverkas på ett för konsumenten gynnsamt säll? D Brister
i design, speciellt när del gäller föga gloriösa vardagsprodukter där del skenbart
stora utbudet inte varierar tillräckligt för atl reella alternativ ska kunna
erbjudas. Mängder av önskemål fångas aldrig upp. Saknas det från tillverkarna
frislående forskningsledet? Ta dammsugare som etl välkänt exempel.

96

D
Problem som skapas av ändringar i (officieU eUer producenlbeslämd) Prop.
1985/86: 121 standard, där konsumenten viU komplettera lidigare ulmstning
("årsmodeller" l.ex.). D "Inbyggt åldrande", dåliga
reparationsförulsättningar. D Brist på slandardbasvaror, svårigheter atl hitta
bra normalprodukler på modedominerade områden såsonri kläder och skor. Stor
tidsåtgång i sökandel efter tiUfredsställande produkter utan säker utsikt till
framgång. D Ofta uppträdande tiUverkningsfel, ofullsländigheter i förpackning
etc. som, även när de täcks av garantier, föranleder återbesök som med
centralisering av försäljningsställena blir arbetskrävande och kostsamma. Har
tiUverkningskontroll helt eller delvis ersatts av garantiviU-kor och arbete
därmed flyttats över till konsumenten? D Allmänt förekommande undermålig
förpackningsdesign som fömtsätter muskelstyrka, speciell teknik eller verktyg
vid öppnande. Svårt all klara för många muskel- eller synsvaga, kvinnor, äldre,
handikappade etc. D Brister i information beträffande uppackning, montering och
användning — monterings- och bmksanvisningar lorde ofta vara skrivna i
efterhand av dåligt kvalificerad personal. Detta moment har ingen status i
produklionsledel. m Brister i garantiviUkor för produkter som ska bmkas under
lång tid och är så komplexa att konsumenten inte rimligen kan granska dem
direkt -t. ex. småhus.

På
samtliga dessa punkter upplever brukaren i dag problem. Vissa av dem kan mötas
med bättre utbildning av tekniker och övriga i producentie-det engagerade - del
gäller t. ex. frågorna om förpackningar och monteringsanvisningar. Dessa
frågor behöver kunna ägnas utrymme i undervisningen. Andra problem, t. ex.
garantiviUkor, har stor betydelse för teknikens sätl atl fungera i samhället
men måsle angripas genom konsumentpolitiska ålgärder såsom lagsliftning.

Institutionerna
för huslig utbildning vid universiteten i Göteborg, Umeå och Uppsala

Vi
ansluler oss till den vidgade målsättning man föreslår för den framtida
konsumentpolitiken. Konsumentpoliliska ålgärder blir aUlmer angelägna i lider
då konsumenternas kunskaper i frågor som gäller kost, hälsa och ekonomi av alll
alt döma minskar, samtidigt som marknadens utbud av varor och tjänster ökar och
blir aUtmera komplicerat och svåröverskådligt. De senasie årens krympande
reaUnkomsler medför också en påfrestning för hushållen, elt förhåUande som
borde leda tUl en förstärkning och inte en försvagning av konsumentstödel.

Statens
kulturråd

Som
konsumentpoliliska kommittén (s 110) framhåller finns det kopplingar

mellan
konsumentpolitik och kulturpolitik. Mest konkret tar de sig uttryck 97

7 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

i
att koncentrationen av detaljhandeln leder tiU att tUlgängligheten för Prop.
1985/86:121 konsumenter utanför storstadsområdena tiU l.ex. böcker, fonogram
och noter försämras och alt urvalet här tenderar att begränsas till det kommersiellt
mest gångbara delarna av utgivningen. Det finns också koncentra-lionstendenser
inom produklionsledel vilket gör att del samlade utbudet blir beroende av ett
fåtal utgivare, vilket kan leda lUl alt utbudet snävas in och blir ensidigt. I
vissa fall är det också svårt för konsumenterna att informera sig om del
faktiskt tUlgängliga utbudet och därmed välja i detta. Rådet följer fortlöpande
utvecklingen inom litteraturområdet bl. a. vad gäller nyssnämnda aspekter. På
fonogramområdei har rådet tillsammans med statens pris- och kartellnämnd gjort
en ingående analys av fonogram-branschen (se Fonogrammen i kulturpolitiken,
rapport från kulturrådet 1979:1). I anslutning tUl anslagsframställningen för
budgetåret 1986/87 har rådet i en promemoria, Nolområdel, bl. a. beskrivit
utgivningen och tillgängligheten av noter i landet. I nämnda sammanhang har
också informationen till konsumenterna tagks upp.

Statens
ungdomsråd

Vi
viU inledningsvis konstalera alt utredningen bygger på ell hushåUsekonomiskl
synsätt. Detla gmndläggande synsätt vill statens ungdomsråd ansluta sig tiU.
Trots denna gmndsyn har vi på några områden funnit brister som vi här närmare
vill kommentera.

I
inledningen till betänkandet konstateras att utredningen har genomförts på
kort lid. Utredningen av utvecklingen och inriktningen av det
konsumentpolitiska arbeiei har därför i huvudsak byggts på redan befintligt
material. I ett särskilt yttrande liU utredningen anför ledamölerna Gustavsson
och Orring atl utredningens eget material inte kunnat redovisas på ell
tilU"redsställande sätt genom att utredningen inte hunnit bearbeta
materialet.

Statens
ungdomsråd ser del som beklagansvärt atl utredningen inte fått den lid och de
resurser som krävs för atl på elt mer fullständigt sätl kunna belysa inriktning
och utveckling på del konsumenlpolitiska området. Särskik när del gäUer
avsnittet hushållens fömtsättningar, menar vi atl det hade varit värdefullt med
en bredare belysning.

Sedan
flera år tiUbaka har hushållen drabbats av reallöneminskningar. Som en
konsekvens av delta har konsumtionen minskat, enligt belänkandet, med i
genomsnitt 0,2% per år under perioden 1977-83. Självklart har detta lett lUl
alt fler hushåll har fått en bekymmersam ekonomi. Ett allvarligt tecken på
detta är den kraftiga ökningen av antalet mottagare av socialbidrag.

Av
utredningens direktiv framgår alt hushållens gmndläggande konsumtion har en
särskild betydelse med tanke på den svära privatekonomiska skuation många
hushåU befinner sig i i dag. Därför borde del ha varit en angelägen uppgift för
utredningen all på ell mer ingående säll analysera förändringarna i
konsumtionen av framför aUl bostäder och livsmedel.

Bostadskostnaden
utgör den största andelen av hushållens konsumtion.

Dessutom är det ell område som tar en ständigt större del av hushållens 98

konsumtion.
Man kan ifrågasätta om detta är ett medvetet val av konsu- Prop. 1985/86:121
menterna. Myckel talar isläUel för all bostadskostnaden är svår att påverka
för den enskUde konsumenten. Mot denna bakgmnd borde frågan ställas om hur en
fortsalt ökning av bostadskostnaderna, påverkar hushållens ekonomi. Detta är
exempel på problem som vi anser utredningen inte behandlar på ett
tillfredsställande sätt.

En
annan fråga som vi menar inte behandlats tillräckligt utförligt är de stora
skillnader som finns i förutsättningama för hushållens konsumtion. Vi menar alt
det skulle vara intressant att t. ex. speciellt se på den gmpp ungdomar som
nyligen flyttat hemifrån.

Av
uiredningen framgår bl. a. atl ungdomar i regel har ringa erfarenhet av
hushållsarbete och att skolan har brister i sin konsumenlulbildning. När det
gäller ungdomars roll som konsumenter så är detla intressanta områden, men del
finns fler som borde belysas. Som exempel kan anges bostadskostnaderna. För
många ungdomar är det svårt att bära de höga bostadskostnaderna. Detta gäller
ofta både studerande och arbetande ungdom. Ungdomars sociala problem är
speciella på detta område eftersom det ofta innebär slora kostnader alt
etablera sig på bostadsmarknaden. Det handlar om en kombination av i regel låga
inkomster och höga kostnader för bosättning samt hyror och kanske
kapitalkostnader. Detta och många liknande områden skulle behöva utredas
betydligt noggrannare.

Länsstyrelsen
i Uppsala län

Länsslyrelsen
instämmer med uiredningen att konsumentpoUtiken skall inriktas på alt öka
konsumenternas medvetenhet och kunskaper, verka för atl konsumenlinflylandel
stärks i samhället och all öka kunskapsutvecklingen om hushållens situation
och de olika förhållanden som påverkar deras resursutnyttjande och välfärd.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län

Länsstyrelsen
konstaterar inledningsvis att flera av förslagen i betänkandet är så aUmänt
håUna att det är oklart vad som åsyflas. Del hade varit önskvärt med en större
tydUghet och konkreta ålgärdsförslag, i synnerhet som kommittén säger sig vilja
arbeta med breda lösningar och engagera såväl enskilda som organisationer i den
framtida konsumentpoUtiken.

Länsstyrelsen
delar kommitténs uppfattning, att målel för den framtida konsumentpolitiken
måste vara atl utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten
hushållning med resurser. Även målet all öka medvetenheten och kunskaperna hos
konsumenterna måsle ges en framträdande roll i den framtida
konsumentpolitiken.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län

Kommittén
kommer inte med några omvälvande förslag på del konsument

poliliska området. Den betonar ell hushållsekonomiskl synsätt och lägger

också slor vikt vid atl den lokala konsumentverksamheten breddas till alt 99

avse aUa de områden som
påverkar konsumentens livssituation ex. vam- Prop. 1985/86:121 och
servicefrågor, butiksstmktur och god samhällsplanering. Denna verksamhet
fordrar utöver den kommunala konsumentverksamheten att kommunalpolitiker,
näringsUvsorganisationer, skolan, frivilliga organisationer med
konsumenlpolitiska ambitioner engagerar sig i konsumentfrågorna. För den
framlida konsumentpolitiken är inte huvudmålen alt förstärka det skyddsnät som
skapats under 1970- och hittiUs under 1980-talet. Självsanering och egna
åtgärder inom näringslivet bUr elt alternativ tlU lagstiftning. Näringslivet
bör också ha huvudansvaret för konsumentinformation. Målet på sikt är att
skapa medvetna och kunniga konsumenter som är väl förtrogna med marknadsföring
och med de spelregler som gäller på marknaden. Länsstyrelsen instämmer med
kommittén i dessa ulgångspunkler för den framtida konsumentpolitiken.

Länsstyrelsen
i Jämtlands län

Länsstyrelsen
instämmer i utgångspunkter för den framtida konsumentpolitiken, vilka
redovisas i belänkandet.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län

Välfärden
i etl samhäUe bestäms av många olika faktorer. Hushållens välfärd beror främst
av tillgången på resurser och på hur effektivt hushållen kan utnyttja dessa.
Olika förhållanden som råder i samhället, den miljö som omger hushåUen,
politiska beslut m. m. påverkar hushållens möjligheter att utnyttja sina
tillgängliga resurser. Hur samhällets lolala resurser utnyttjas kan bedömas
från hushållsekonomisk synpunkl och därmed ge en viktig aspekt på välfärdens
utveckling.

Detta
kan också mera specifikt uttryckas som att hushållens köpkraft inte bara
bestäms av deras inkomster och den skatt de betalar. Köpkraften påverkas också
av om priserna på varor och tjänster är rimliga, om kvalitén är god, om
varorna har lång ekonomisk livslängd och om de marknadsförs på elt sunt sätt.

Utifrån
detta synsätt har utredningen lagt sina förslag om bl. a. att stärka
konsumentens stäUning på marknaden.

Länsstyrelsen
anser att i den redovisning som beskriver situationen för olika hushåU borde
även en regional aspekt ha anlagts. Ulan atl ha några speciella statistiska
dala på detla anser länsstyrelsen alt befolkningen i glesbygden i Norrlands
inland i jämförelse med den exempelvis i storstäderna har helt andra
fömtsättnigar - i grunden betydligt sämre sådana bl. a. genom långa avstånd och
betydligt sämre utbud av varor och tjänster.

Resultatet
av en sådan analys borde enligt länsstyrelsens mening ha lett tUl en avvägning
av åtgärder/insatser där den regionala/regionalpolitiska aspekten varit
framträdande.

Etl
exempel: I Västerbotten saknar sex kommuner av femton någon

form av konsumentverksamhet. Flertalet av dessa är små glesbygdskom

muner med sviktande ekonomiska resurser. Här borde en stimulans ha

föreslagits för alt utveckla sådan verksamhet i dessa kommuner. 100

Närradiokommittén

Närradiokommiltén
konstaterar med tillfredsställelse atl konsumentpolitiska kommittén anger
närradio som en möjlig väg all sprida konsumentupplysning och annan
konsumentinformation, (s 39 och 91)

Kommittén
vill dämtöver peka på atl genom ändring i närradiolagen (SFS 1982:459) har de
på varje ort gemensamma närradioföreningarna fäll möjlighet att, i begränsad
omfattning, sända information om kommunal verksamhet. Det kan på säll som l.ex.
sedan länge skett i Karistad, användas för atl regelbundet sända
konsumentprogram med den kommunala konsumentsekreteraren som programledare.
Dessa program innehåller konsumentupplysning om t. ex. möbelvård, inköp av mal
m. m.

Prop.
1985/86:121

Statens
livsmedelsverk

Kommittén
har i silt betänkande lagil upp allmänna konsumentpolitiska frågor. De
livsmedelspolitiska frågorna, som utgör en viktig del av de enskilda hushållens
intressesfar, har legat utanför kommitténs uppdrag. Livsmedelsverket finner
inte anledning atl i remissyttrandet gå igenom kommittébetänkandet i detalj,
särskilt som verket delar den syn på konsumentpolitiken som legal lill gmnd
för kommitléns arbete och som präglar förslagen.

Som
kommittén framhåller bör den framlida politiken på konsumenlområdel inriktas
på all stärka hushållens möjligheter atl effektivt använda sina resurser och
atl la upp frågor av betydelse i första hand för grupper i samhäUel med knappa
resurser. Livsmedelsverket har inget all erinra mot kommitténs förslag, vUka
bör verka i denna riktning.

Som
kommittén framhåller är de enskUda hushållen små och kunskaps-mässigl ofta
underlägsna produktions/försäljarsidan. Företagen är måna om all följa
marknadsutvecklingen och har en omfattande kunskap om hushållens förhållanden.
HushåUen har å sin sida däremot för det mesla mycket begränsade kunskaper på
produktområdet. Företagen är i många branscher välorganiserade. Konsumenterna
däremot saknar stöd av starka organisationer. Till konsumenlemas hjälp måsle då
finnas offentliga myndigheter, dit den enskilde kan vända sig och där han kan
förvänta sig alt få sina iniressen bevakade. De centrala och lokala
myndigheterna på konsumenlområdel har därför en ulomordentiigl viktig uppgift
i detta avseende. Konsumeniverkei har under några lidigare år fält vidkännas
extraordinära nedskärningar. En förstärkning av verket är nödvändig om de
vidgade konsumentpoliliska uppgifterna skall kunna genomföras på elt
menings-fuUl sätt.

Statens
naturvårdsverk

Samhällets
normala sätt all fungera ger upphov lill miljöproblem. Nästan

aUl vi gör påverkar direkl eUer indirekt mUjön. Del uppstår ofta men

ingalunda alltid en rad målkonflikter meUan hänsyn till miljön å ena sidan 101

och
sysselsättning, lönsamhet, exportmöjligheter och bekvämlighet å den Prop.
1985/86:121 andra, målkonflikter som innebär en rad besvärliga avvägningar.

Marknaden
löser inte miljöproblemen av sig själv. Miljöproblemen är negativa externa
effekter, ur förelagarens, förorenarens, ibland också ur köparens synpunkl är
de någon annans huvudvärk. Miljövård handlar till stor del om konsten alt förmå
andra alt uppföra sig väl.

En
väl fungerande marknadsekonomi fömtsätter informerade konsumenter. Allmänheten
har ett stort och dokumenterat intresse för miljöfrågor. SNV är övertygat om
att allmänheten är beredd att ta ett ökat ansvar för miljön. Men ansvar
fömtsätter kunskap. Mänga konsumenter skulle med andra ord välja miljövänliga
varor, om de bara hade kunskaper/fick information om vilka varor, som är mer
miljövänliga än andra. Köparen skulle därigenom kunna påverka utbudet och
utformningen av olika varor. Rådgivning fungerar bra, om den som får rådet
åtminstone inte förlorar på alt följa del.

Uppgifterna
om olika varors funktionella egenskaper bör enligt SNV för vissa varor på någol
sätt kompletteras med uppgifter om miljöpåverkan och med skrolningsanvisningar.
Detta kan ske successivt. Sådan information kan bidra till att öka
medvetenheten om miljöaspekterna i samband med tillverkning, användning och
skrotning av vissa varor. Detta är elt sätt att förhindra miljöförstöring, att
bedriva miljövård.

Olika
möjligheter att åstadkomma denna miljöinformation måsle undersökas. De
västtyska erfarenheterna av den särskilda märkning som informerar konsumenten
om att varan är särskUl "miljövänlig" bör utnyttjas. SNV anser att
utgångspunkten vid bedömningen av olika varors "miljövänlighet" i
första hand bör vara jämförande.

Köparen
är nyckelpersonen. Bmkaren - i de fall denne inte är densamme som köparen, t.
ex. inom myndigheter och oUka organisationer — och den som har det slutiiga
ansvaret för skrotningen kan mycket väl lägga betydligt större vikt vid varors
miljöegenskaper än köparen. Ansvaret för informationen om varor bör i första
hand Ugga på tillverkaren.

Det
är således väsentligt all miljöaspekterna kommer in som en naturlig del i
konsumentpolitiken på samma sätl som aspekterna om kvalitet, pris, bekvämlighet
etc. Inom ramen för konsumentverkets sektoransvar bör ligga att på olika säll
söka få in miljöaspekterna i det konkreta konsumentpoliliska arbetet.

Statens
jordbruksnämnd

Ungefär
20% av vår privata ekonomi går åt tiU inköp av mat. Prisbildning

en på livsmedel är därför en viktig del av vår privatekonomi. 1983 års

livsmedelskommilié tog därför även upp konsumentfrågorna, inte bara ur

ekonomisk synpunkl utan även ur näringssynpunkt. Kommktén behand

lade även frågor om konsumentens insyn och utbildning i livsmedelsfrågor.

En viktig del i dessa frågor ansåg kommittén vara sambanden mellan pris,

kvalitet och sammansättning. Kommittén fömlsatte att dessa frågor skulle

tas upp av den konsumentpoUtiska kommittén.

Konsumentkommitténs förslag gäller framför allt utbildning och infor- 102

mation.
JN delar utredningens uppfattning att del är på dessa områden Prop.
1985/86:121 insatser måste göras för att åstadkomma förbättrad medvetenhet på
livsmedelsområdet. Enligt JN: s mening har emellertid inte konsumentkommittén
lagl särskilt stor vikt vid det vikliga livsmedelsområdet.

Svenska
kommunförbundet

Styrelsen
instämmer i de mål för en framlida konsumentpolitik som kommittén anger,
nämligen att stödja en effektiv och medveten hushåUning med resurser. Detla
innebär all man inom konsumentpolitiken skall verka för att förbättra
konsumenlemas möjligheter att uttrycka sina behov och påverka sin situation.
Man bör också stödja hushållens strävan alt bättre utnyttja sina resurser och i
övrigt stärka konsumenternas ställning på marknaden. Den konsumentpoUtiska
verksamhelen måsle därför även i fortsättningen parallellt inriktas på både
konsument- och förelagsinriktade åtgärder.

Landstingsförbundet

Det
är väsentligt alt konsumentpolitiken inriktas på insatser som främjar
hushållens ekonomi och koncentreras på frågor av större ekonomisk betydelse

Trollhättans
kommun

Kommunen
instämmer i huvudsak i kommitténs förslag. Kommunen väljer därför alt i detla
yttrande beröra de områden där kommunen har särskilda synpunkter vilka lorde
beaktas.

Trollhättans
kommun har som ett klart uttalat mål att ge kommuninvå-nama den service som
efterfrågas. Detla gäller också inom konsumentpolitikens område.

I
dagens samhälle, med elt ständigt utökat utbud av varor och tjänster och med
begrepp som märkesmystik, suggestiv reklam och Uvsslilsreklam blir del för
konsumenterna alll svårare att överblicka marknaden och göra rationeUa inköp
baserade på egna behov och preferenser. För den enskilde konsumentens ekonomi
och för den samhäUsekonomiska utvecklingen vill kommunen slå fast all den
framlida konsumentpolitikens mål måste vara atl slå vakt om konsumenternas
ställning på marknaden och ur konsumentsynpunkt STÖDJA EN EFFEKTIV OCH
MEDVETEN HUSHÅLLNING MED RESURSER.

Principiellt
kan den konsumenlpolitiska verksamheten delas in i fyra verksamhetsområden som
var och en för sig är lika väsentliga för konsumenterna och som dessulom
starkt påverkar den kommunala verksamhelen.

1.
Hushållning ställs i centrum. Detta innebär att konsumenternas resurser i form
av pengar, lid, arbetskraft och kunskaper specieUl måsle uppmärksammas.

103

2.
Konsumentpolitiken förs närmare
konsumenterna. Kommunernas an- Prop. 1985/86: 121 svar för och
möjligheterna att stärka konsumentemas ställning ökar.

3.
Aktivare folkrörelser. Ökat
ansvar för kommuner och myndigheter atl söka samarbete med organisationerna.
Konsumenternas inflytande kan stärkas genom ökad medverkan och engagemang av
frivilliga organisationer.

4.
Ökade krav på företagen.
Förelagens huvudansvar för produktinformationen betonas liksom ansvaret för
reklamationshandläggningen.

Motala
kommun

Konsumentpolitikens
mål måste vara att stödja och stärka hushållens möjligheter tiU atl effektivt
utnyttja sina resurser. HushåUens väUard beror tiU slor del på hur man kan
utnyttja dessa. Det innebär följande tre verksamhetsområden:

1.
Konsumentpolitiken måste
tydligare inriktas på alt ÖKA KONSUMENTERNAS MEDVETENHET OCH KUNSKAPER så att
de bättre skall kunna ge uttryck för sina behov, utnyttja sina resurser
effektivare och fungera bättre på marknaden.

2.
KonsumentpoUtiken måste verka
för att KONSUMENTINFLYTANDET STÄRKS I SAMHÄLLET genom att människor och deras
organisationers dellagande i konsumentpolitiken breddas och fördjupas.

3.
KonsumentpoUtiken måste ge en
ÖKAD KUNSKAPSUTVECKLING OM HUSHÅLLENS SITUATION och de olika förhållanden som
påverkar deras resursutnyttjande och välfärd. Ett sådanl förbättrat kunskapsunderlag
är nödvändigt för konsumenter, samhäUsorgan och näringsUv.

Den
politiska förankringen är nödvändig och grundprincipen skaU vara atl ha en
konsumentnämnd som bas för den kommunala verksamheten. Utvecklingen i kommunema
måsle noggrant följas om och hur kommunerna tar sitl ansvar för
konsumentpolitiken. I händelse av atl alltför många kommuner ligger kvar på en
allför låg nivå eller ingen verksamhet alls, lorde elt införande av
obligatorium ånyo prövas.

Kommittén
påverkar att en väl fungerande konsumentpolitik måste bedrivas närmare
människorna och sker bäst genom kommunal konsumentpolitisk verksamhet och alt
denna måste drivas med kraft. Inte minsl för alt kunna påverka de särskUt
utsatta konsumentemas situation är det en nödvändighet.

Fömtsättningarna
finns delvis redan på lokal nivå men de måsle stärkas och aktiviteterna
fördjupas. SpecieUt angeläget är det att de förtroendevalda i kommunerna på
ett aktivare sätl än hittills känner ansvar och får utrymme för att förverkliga
de allmänna konsumentpoUtiska målen på lokal nivå. En mångsidig lokal
verksamhet i bred samverkan mellan kommunens konsumentverksamhet, andra
kommunala organ, frivilliga organisationer, näringsliv och övriga är ett
nödvändigt inslag i den konsumenlpolitiska utveckling som måste komma lUl
stånd.

Nämnden
ställer sig helt bakom förslaget och kan genom egna erfarenhe

ter instämma i att dessa förutsättningar behövs för att "lyckas" på
lokal '04

nivå.
Genom en politisk vald nämnd har vi kunnat påverka straktueUa Prop.
1985/86:121 förhållanden på marknaden som formar hushåUens viUkor. Detta har
krävt i många fall etl stort engagemang av de förtroendevalda för att nå ut med
de nödvändiga målen.

- alt öka konsumentemas
kunskaper och medvetenhet

— atl förslärka
konsumenlinflylandel i samhället, saml

- att öka
kunskapsutvecklingen om hushåUens situation.

Motala
kommun hemställer slutligen att utvecklingen av konsumentpolitiken i landet
sker i huvudsak enligt konsumentpoliliska kommkténs förslag med beaktande av
vad som ovan anförts.

Kritianstads
kommun

En
väl fungerande kommunal konsumentpoUtisk verksamhet är gmnden för landets
framlida välbefinnande, samt en fömtsättning för att vam- och tjänstemarknaden
skall kunna fungera någorlunda effektivt, ty pga. den stora mängd varor som
finns inom livsmedelsområdet och märkesmystiken bland hushållskapitalvaroma
plus den suggestiva reklamen har del blivit allt svårare för konsumenterna att
överblicka marknadsutbudel respektive göra någorlunda rationeUa köp baserade på
sina egna behov och preferenser.

Kommunen
viU med krafl understryka atl det fortfarande är en viktig uppgift för
konsumentpoUtiken att slå vakt om konsumenternas stäUning på marknaden. Därvid
måste målet för den framtida konsumentpolitiken vara all utifrån
konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser.
Principiellt innebär del följande tre verksamhetslinjer:

1
Konsumentpolitiken måsle
tydligare inriktas pä att öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper så att
de bättre skaU kunna ge uttryck för sina behov, utnyttja sina resurser
effektivare och fungera bättre på marknaden.

2
Konsumentpolitiken måste verka
för all konsumentinflylandet stärks i samhället genom all människor och deras
organisationers dellagande i konsumentpolitiken breddas och fördjupas.

3
Konsumentpolitiken måste ge en
ökad kunskapsutveckling om hushållens skuation och de olUca förhållanden som
påverkar deras resursutnyttjande och välfärd. Etl sådanl förbättrar
kunskapsunderlag är nödvändigl för konsumenter, samhällsorgan och näringsliv.

Konsumenlnämnden
har lätt atl instämma i kommitténs förslag tiU arbetsområden enligt följande:

- rådgivning

— reklamalionshantering

— information

- marknadsuppföljning

— serviceförsörjning

— utbildning

- stöd till organisationer 105

För
tiUfallet förekommer i några kommuner mycket bra lösningar på vart Prop.
1985/86: 121 och elt av dessa verksamhetsområden men i ingen kommun utförs
samtliga dessa nödvändiga arbeten i tiUräckligt hög grad. Det innebär att det i
elt långsiktigt perspektiv måste ske elt utbyte av erfarenheter mellan kommuner
med olika väl utbyggda arbetsmodeller, så varje kommun täcker hela
arbetsschemat och gör del i väsentligt högre grad än i dagsläget. Detta innebär
att det måsle tillföras mer resurser till de lokala konsumentpolitiska
verksamheterna.

För
atl kunna fördela de konsumentpolitiska resursema effektivast möjligt krävs
engagerade politiker som tar sig tilU-äckligt tid att diskutera vilka områden
och arbetsformer som skall prioriteras. Entydiga erfarenheter visar att en
konsumentnämnd är bäst skickad att svara upp mot konsumenternas krav
åtminstone i en medelstor kommun.

Fortsatt
utredning och bearbetning av datoremas möjliga användning i näringslivs- och
samhäUsinstitutioners kontakt med konsumenlema bör ske.

Avslutningsvis
hemställer kommunen i Kristianstads kommun att utvecklingen av
konsumentpolitiken i landet sker i huvudsak enUgt konsumenlpolitiska
kommitténs förslag med beaktande av vad som ovan anförts.

Mullsjö
kommun

Sjunkande
livslängder på hushåUskapilalvaror och även andra varor medför att aUl fler
hushåll får ekonomiska problem. Kommunen delar därför kommitténs uppfattning
att det är viktigt att stödja en effektiv och medveten hushållning med
resurser, med andra ord förbättra konsumentemas möjligheter all välja en för
dem passande vara.

Karlskoga
kommun

Det
konsumentpolitiska målet att utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och
medveten hushållning med resurser kräver att vi bl. a. arbetar för atl stärka
utbildningsinsatserna i skolan, företagens informationsansvar saml
konsumentinformationen.

Gislaveds
kommun

Gmnden
för landels framlida välbefinnande är en väl fungerande kommunal
konsumentpoUtik. Den är dessutom en fömlsältning för all vam- och
tjänstemarknaden skall fiingera någorlunda effektivt. På gmnd av den ständigt
växande varumängden inom Uvsmedelsomrädet och märkesmysli-ken bland
hushållskapitalvarorna plus den suggestiva reklamen har det blivit alll svårare
för konsumenterna all överblicka marknadsutbudel och alt göra någorlunda
rationella köp som baserats på del egna behovet.

Kommunen
vill understryka att del fortfarande är en viktig uppgift för

den framlida konsumentpolitiken atl slå vakt om konsumenternas ställning

på marknaden. Därför måste målel för den framlida konsumentpolitiken

vara all utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hus- 106

hållning med resurser.
Verksamheten kan indelas i tre huvudlinjer:

1. KonsumentpoUtiken
måsle inriktas på att öka konsumenternas medve- Prop. 1985/86:121

tenhet och kunskap så att de bättre kan ge uttryck för sina behov,

utnyttja
sina resurser effektivare och fungera bättre på marknaden.

2.
Konsumentpolitiken måste verka
för atl konsumentinflytandet stärks i samhäUel genom att människor och deras
organisationers deltagande i konsumentpolitiken breddas och fördjupas.

3.
KonsumentpoUtiken måsle ge en
ökad kunskapsutveckling om hushållens situation och de olika förhållanden som
påverkar deras utnyttjande av resurser och deras välfärd. Etl sådant förbättrat
kunskapsunderlag är nödvändigt för konsumenter, samhällsorgan och näringsliv.

Nacka
kommun

I
likhet med vad som uttalas i betänkandet anser kommunen att konsumentemas
medvetenhet och kunskap bör ökas för atl på så sätt stödja och förbättra deras
stäUning på marknaden.

Vidare
bör konsumentinflytandet i samhället stärkas genom en allmän debatt och genom
olika organisationers engagemang.

Då
kunskapen om hushållens situation är dålig behöver kommunen veta vilka
förhåUanden som påverkar hushållens resursutnyttjande.

Umeå
kommun

Umeå
kommun som tagit del av konsumentpolitiska kommitléns betänkande (SOU 1985:32)
viU inledningsvis beklaga att en utredning om en så viktig fråga som den
framtida konsumentpolitikens inriktning inte har kunnat genomföras med större
enighet än vad som nu är fallet. Oaktat detta vill dock kommunen yttra sig över
några vikliga punkter i det presenterade utredningsmaterialet.

Kiruna
kommun

En
allmän princip för konsumentpolitiken i framtiden måsle vara att lösningen av
den enskilde konsumentens problem förs närmare människorna. Detla är också
kommitténs uppfattning. Denna princip är ulan Ivekan fömtsältningen för alt
konsumentpolitiken skaU kunna uppnå de fastlagda fundamentala målen. Om inte
medvetna och kraftfulla insatser görs för att förankra verksamheten på lokal
nivå, kommer knappast de tilldelade resurserna liU meningsfuU användning.
Detta gäller aUa kategorier av enskilda konsumenter och också direkt och
indirekt produktion och distribution. Samma fömtsättning måsle i minst lika hög
grad gäUa för att tillgodose kunskaps- och informationsbehovet.

Inom
många sektorer av samhällslivet förekommer en mer eUer mindre medveten tendens
till ökad centralisering och centralstyrning, eUer åtminstone försvar för
befintiig sådan. Denna tendens måsle molverkas.

Kommittén
gör upprepade och förmodligen också välmenande uttalan

den om den lokala roUen, dvs. i första hand kommunernas uppgifter. Men

trots detta lever inte heller kommittén upp lill inriktningen att bryta ovan- 107

nämnda
trend. Några nya konkreta åtgärder till stöd för den lokala verk- Prop.
1985/86:121 samheten föreslås inte och allraminst beträffande resursfördelning
mellan centralt och lokalt agerande. Snarare kan man hos kommittén spåra tendenser
i motsatt riktning t. ex. i fråga om glesbygdsproblemen och resurserna för
deras lösning.

Växjö
kommuns informationsnämnd

Kommitténs
målsättning innebär en utvidgning av konsumentpolitiken jämfört med 1975 års
riksdagsbeslut där målel var atl stödja konsumenterna och förbättra deras
ställning på marknaden. Utvidgningen av synen på konsumentpoUtiken är en
anpassning av hur de konsumentpolitiska organens arbete har breddats under
senare år. Informationsnämnden kan i stort ansluta sig tUl denna målsättning.

Helsingborgs
kommun

Kommunen
anser all föreslagna mål och riktiinjer inom konsumentpoUtiken är riktiga.
Särskill betydelsefullt är därvid strävandena att utveckla och fördjupa den
lokala konsumentverksamheten. Även om redovisat förslag tiU "Lag om vissa
befogenheter i kommunal konsumentpoUtisk verksamhei" närmasl får uppfattas
som en kodifiering av den verksamhet som bedrivs i kommunema redan i dag, kan
förslagel samtidigt utgöra en lämplig plattform för det fortsalla
utveckUngsarbelet. Med hänsyn härtill och med beaktande av vad konsumentnämnden
anfört tillstyrker kommunstyrelsen bifall till utredningsförslaget.

Ystads
kommun

Kommunen
instämmer i det hushållsekonomiska synsätt som konsumentpoUtiska kommittén
förespråkar.

Östersunds
kommun

Kommunen
instämmer i analysen och de mål som satts upp. HushåUen har fått minskat
konsumtionsutrymme och ökad lidspress. Dessulom kan man konstatera atl
hushåUens praktiska kunskaper atl utnyttja sina resurser effektivt har sjunkk.
Det kommersiella trycket har samtidigt ökat. Det här är slutsatser man bl. a.
kan dra från del praktiska arbetet med budgelrådgivning till ungdomar.

Lycksele
kommun

Lycksele
kommun instämmer i utredningens förslag all målel för den framtida
konsumentpolitiken måsle vara att utifrån konsumentsynpunkt stödja en effektiv
och medveten hushållning med resurser.

Trots atl Sverige idag har
en mycket hög levnadsstandard är det svårt all

vara konsument. Utvecklingen springer iväg, kunskaper hos enskilda kon- 108

sumenter och inom
samhällsplaneringen hinner inte med.

Avslulningsvis
vUl kommunen framföra att man är poskiv tUl utredning- Prop. 1985/86:121 en
och dess förslag. Del är viktigt med elt hushållsekonomiskl synsätt så att
effekterna av olika beslut bedöms utifrån hushållens synpunkt och utifrån de
följder besluten inom olika delar av samhället har för hushållens välfärd och
resurser i form av pengar, tid, arbete och kunskaper.

Sorsele
kommun

Utredningen
anser att särskilda konsumentnämnder bör inrällas för alt utöka politikernas
medverkan i den konsumentpolitiska verksamheten.

Sorsele
kommun kan snabbi konstatera att ärendemängden i en liten glesbygdskommun inte
försvarar kostnaderna för inrättande av en särskild nämnd för konsumentfrågor.
Små kommuner har hellre inte ekonomiska resurser alt anstäUa personal som är
speciellt inriktade på dessa frågor. Sorsele kommun anser därför att
indragningen av hemkonsulentljänsterna vid länsslyrelsema var mycket olyckligt.

Konsumentnämnden
i Kramfors kommun

Konsumentnämnden
delar tUl stor del kommitléns förslag. På några punkter är nämnden av annan
åsikt, nämligen ätt kommunen skuUe få kompelens och möjlighet att inrätta
lokala reklamationsnämnder.

Vi
tiUstyrker utredningens förslag till ändrad målsättning för del konsumentpolitiska
arbetet, all hushållen och deras resurser sätts i centmm. HitliUs har
konsumentpolitiken främst varit inriktad på konsumenternas situation i
förhåUande till näringslivet. Del har vi upplevt vara en alltför snäv
inriktning efiersom vår vardag till stor del styrs av beslut som tas på helt
andra ställen än i näringslivet. Så fattas exempelvis inom kommunerna beslut
som i hög grad påverkar vår situation. Del kan gälla samhällstjänster av olika
slag, taxor och avgifter m. m. Dessa beslut fattas många gånger med andra
utgångspunkter än konsumentens situation. Vi önskar därför ett ökat engagemang
från politikers, organisationers och enskildas sida när det gäller samhälleliga
beslut som direkt påverkar konsumenlema.

Konsumentnämnden
i Västerås kommun

Konsumentpolitiken
rör flera oUka samhällsområden. Framlidens konsumentpolitik kräver därför
slora insatser inom ell brett fäll med utgångspunkt från etl
hushållsekonomiskl synsätt.

Konsumenlnämnden
instämmer i de mål för en framlida konsumentpolitik som kommittén anger,
nämligen atl stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser och viU i
likhet med kommittén inrikta verksamhelen på alt öka konsumenternas
medvetenhet och kunskaper för all bättre hävda sig-på marknaden.
Konsumentinflylandet i samhället måsle förstärkas genom alt människors och
organisationers dellagande breddas och elt bättre kunskapsunderlag skapas om
hushållens silualion. Nämnden vill understryka behovel av konsumentpolitisk
forskning.

109

Kooperativa
förbundet Prop. 1985/86:121

KF
har i anslutning tUl kommitténs ulgångspunkler främsl tre gmndläggande
reflektioner atl anföra. Dessa refleklioner sammanhänger med KF: s och därtiU
anslutna föreningars verksamhei som en konsumentemas intresseorganisation med
uppgift all inköpa, producera och distribuera goda konsumtionsvaror, främsl
Uvsmedel.

Först
vill KF hänvisa tUl att livsmedelspoUtiska kommittén nyligen framlagt sill
huvudbetänkande "Jordbruks- och livsmedelspoUtik" (SOU 1984:86), vari
två kapilel behandlar konsumentpolitik och -inflytande på livsmedelsområdet
(kap. 7 och 8). I den fortsatta beredningen av kommitténs förslag måste därför
enligt KF de konsumenlpolitiska delarna av livsmedelsverkels - Uksom
socialstyrelsens - verksamheter uppmärksammas och koordineras med KOV: s.

Vidare
konstaterar KF all konsumenlpolitiska kommitténs överväganden och förslag i
kap. 7-13 till stor del gäller vidgade insatser från kommuner,
undervisningsväsende, organisationer och företag. KF vill här allmänt framhålla
viklen av alt KOV: s roU i samhäUets totala konsumentpolitik - dvs. vid
offentliga och enskilda institutioner, cenlrak och lokalt

- ej
görs alltför beroende av nämnda icke-statliga institutioners växlande

resurser och konsumentpoUtiska ambkioner. Delta fömtsätter atl KOV: s

egna resurser måsle vara tillräckligt stora och därtiU stabila.

Kommittén
förespråkar i olika sammanhang som en referensram för konsumentpoUtiken etl
"hushållsekonomiskl synsätt". Se särskilt kap. 5. För
konsumentkooperationen är ell sådanl synsätt sedan gammalt självklart. KF
anser alt kommitténs hushållsekonomiska synsätt och värderingar ska vägleda
konsumentpolitikens huvuduppgifter atl stödja, komplettera eller korrigera
marknaden beroende på hur denna fungerar ur konsumentsynpunkt.
Konsumentkooperationens utveckling hittills har kännetecknats av alt utnyttja
marknadsekonomins ur hushållssynpunkt starka sidor och atl på samma gång
molverka dess svaga sidor. Det är viktigt all uppmärksamma i vilken hög grad
vårt samhäUe präglas av marknadsbe-leenden. Konsumentpolitikens uppgifter är
således

-
alt stödja marknaden så atl den
fungerar bättre och underlättar en god resurshållning enligt klassisk ekonomisk
teori (l.ex. information, kunskap)

-
atl komplettera en bristfällig
marknad så atl angelägna behov hos alla eller vissa konsumenlgmpper möts med
ändamålsenlig produktion och distribution (t. ex. glesbygdsstöd,
produktutveckling för handikappade)

-
all korrigera marknaden där den
fungerar dåligt eller negativt ur konsumentsynpunkt (l.ex. hälso- och
miljövådliga varor, monopol).

När
det gäller utvärderingen av den sedan 1970-talels början bedrivna

konsumentpoUtiken (kap.
6:1) vill KF framhålla följande. KF anser all

samhällets konsumentpoUtik
i fråga om livsmedel inte utvecklals positivt

under den nämnda perioden.
Dessutom konstaterar KF all insatserna för

bättre hälsa och miljö
inte varit prioriterade i konsumentpolitiken. Vidare

vill KF nämna utvecklingen
sedan 1970-lalels början av s. k. extra- eller

110

kampanjpriser
som exempel på marknadsföringsåtgärder, vars utbredning Prop. 1985/86:121

visserligen
lätt förklaras av hårdare villkor på många marknader men vars

konsekvenser
för hushållen dock ofta måsle bedömas som diskutabla bl. a.

efiersom
de ger intryck av en priskonkurrens som i verkligheten ofta är

skenbar.
Konsumentkooperationen har under 1970- och 80-lalen vid flera

tillfäUen
erfarit atl rörelsens egen konsumentpolitik försvårats därför att

samhällets
konsumentpoUtik i nyssnämnda frågor varit otUlfredslällande.

Konsumentpolitiska
kommittén föreslår för framtiden elt primärt mål: "att utifrån
konsumentsynpunkt stödja en effektiv och medveten hushållning med
resurser" (sid. 74). Inom detta primära måls ram föreslås vidare följande
delmål:

"-
atl förbättra konsumentemas möjligheter att uttrycka sina behov och påverka sin
situation,

-
atl stödja hushållen i deras strävan
atl bättre utnyttja sina resurser och

-
att stärka konsumentemas
ställning på marknaden."

Del
lorde i det sammanhanget vara överflödigt atl närmare ange de villkor och
förutsättningar, vilka bör vara uppfyllda för all marknaden ska fungera väl ur
konsumentsynpunkt. Kunniga och väl informerade konsumenter är ell av
villkoren. Frånvaron av monopol och karteller är ett annat. Motarbetande av
s.k. negativa externeffekter av enskilda förelags produktion eller enskilda
hushåUs konsumtion är etl tredje. Dessutom fungerar marknaden ofta imperfekt
när del gäller att tillgodose behov hos grupper med svag (relativ) köpkraft,
svag organisering och därmed även svag förmåga att uttrycka sina behov.

Konsumentpolitikens
mål syftar lUl atl förtydliga men också att ge en gmnd för prioriteringar inom
politiken. Elt givet mål, som fastlades redan 1972 och som blivk ännu mer
aktuellt fram liU idag, är all konsumentpolitiken ska i hög grad inriktas på
atl tillgodose behov och intressen hos särskUt utsatta (resurssvaga) folkgmpper.

Enligt
KF; s mening bör detla mål klart utsägas även i fråga om den framtida
konsumentpolitiken.

Elt
annal mål, vars angelägenhet framkommer bl. a. vid studier av de senasie årens
svenska konsumenldeball men också i FN: s, OECD:s, EG: s och Nordiska
ministerrådets aktuella program för konsumentpolitik, avser insatser för att
främja konsumenternas hälsa och säkerhel. Ytterligare ell mål, som bl. a. den
svenska konsumentkooperationen i hög grad uppmärksammat i silt 1976 beslutade
handlingsprogram, avser insatser för all främja såväl yttre miljö som
konsumentmiljö. På denna punkt finns elt i växande grad sammanfallande
konsument- och producentintresse i den meningen all konsumentkooperaliva och
löntagarfackliga strävanden visat sig gemensamma.

Kommitténs
förslag all "förbättra konsumenternas möjligheter atl ut

trycka sina behov och påverka sin skuation" finner KF betydelsefullt. Det

är viktigt atl så slora och många konsumentgrupper som möjligt får sina

röster hörda i de konsumenlpolitiska verksamheterna. Detla fömtsätter

dock att konsumenternas deltagande och delaktighet i organiserade verk

samheter med anknytning till konsumentpolitiken stimuleras. Del är där- 111

vid
viktigt att den statliga och kommunala konsumentpoUtiken mer är Prop.
1985/86:121 hittiUs tar hänsyn tiU och samverkar med de organisationer, där
konsumentemas deltagande redan är stort och som kan förmedla belydelsefuUa
konsumentopinioner lill de politiska organen.

KF
föreslår således all konsumentpoUtikens mål i framtiden blir att "stödja
konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden" samt

- att stödja särskilt
utsatta konsumentgrupper

-
att främja konsumenternas hälsa
och säkerhet

-
alt främja yttre mUjö och
konsumentmiljö samt

-
alt verka för att
konsumenternas deltagande och delaktighet i konsumentpolitiken vidgas.

Nu
nämnda mål har egenskapen all de anknyter till aktuella internationella
konsumentpolitiska program, alt de kan lillämpas på såväl KOV;s som SPK:s,
livsmedelsverkets, socialstyrelsen m.fl. konsumentpoliliskt inriktade
verksamheter, att de underlättar preciseringar av del svårtoUcade ämnet
"konsumentkunskap" i utbildningsväsendet och "konsumentfrågor"
i forskningen samt att de syftar på såväl konsumeotpolkik som
konsumtionspoUlik. Med konsumlionspolitik avses sådana insatser, vUka gäller
att stimulera eller motverka konsumtionen av sådana varor och tjänster som är
nyttiga resp. skadliga för alla eUer vissa konsumenlgmpper.

Här
förordade mål mbbar inte vad kommittén på sid. 76 anför om vikten av att den
framtida konsumentpolitiken särskUt inriktas på att öka konsumentemas
medvetenhet och kunskap, att vidga konsumentinflylandet i samhället och atl
bidra liU ökad kunskapsutveckling om bl. a. hushållens situation.

I
sin beskrivning av statlig konsumentpolitisk verksamhet (kap. 3.1) begränsar
sig kommittén lUI KOV och ARN. Del förekommer dock ålskil-liga andra statliga
verksamheter med klar konsumentpolitisk syftning. Med ledning av
finansdepartementets i augusti 1985 utgivna "KonsumentpoUtisk
översikt" kan ulöver KOV och ARN även nämnas:

-
näringsfriheisombudsmannen (NO)
och marknadsdomstolen (MD) för ärenden om bl. a. konkurrensbegränsning,
marknadsföring och oskäliga avtalsvillkor

-
socialstyrelsen för ärenden om
läkemedel och hälsoaspekter på bl. a. livsmedel

-
kommerskollegium för ärenden om
urspmngsmärkning av kläder

-
Uvsmedelsverket för ärenden om
kvalitets- och tiUsalskonlroU m. m. i fråga om mat och dryck

-
kemikalieinspektionen för
ärenden om farligheten hos kemiska ämnen

-
sjöfartsverket för ärenden om
fritidsbålars säkerhel

-
slalens provningsanslall för
ärenden om bl. a. färdigförpackade varors volym och vikt

-
statens pris- och kartellnämnd
(SPK) för bevakning av priser och konkurrens

-
bostadsstyrelsen m.fl. för
ärenden om småhus (utreds f. n.).

112

KF
vill hell instämma i kommitténs ståndpunkt att del snarast krävs Prop.
1985/86: 121

förstärkta
insatser på central politisk nivå för samordning av olika myndigheters
konsumentpolitiska verksamheter. Den nuvarande konsumentpolitikens splittring
på central statlig nivå måsle leda till inte enbart en misshushåUning med
resurser ulan också en belastning i varje strävan att utveckla samverkan mellan
å ena sidan staten och å andra sidan kommuner, organisationer och företag. Även
sett ur konsumenternas synpunkler är den nuvarande splittringen ägnad att
minska nyttan och överblickbarheten av den lolala konsumentpolitiken.

KF
hemstäUer därför att en samordning av nuvarande konsumentpoliliska
verksamheter inom statliga myndigheter kommer till stånd eUer -när viss sädan
samordning redan förekommer — ytterligare utvecklas. Samordningen bör främst
gälla mellan KOV och livsmedelsverkets, socialstyrelsens och SPK: s
konsumenlpolitiskl inriktade verksamheter saml bör bl. a. avse utrednings-,
utbildnings- och informationsinsatser. Företas inte den här begärda
kompletterande översynen riskerar den statiiga konsumentpolitiken atl utmärkas
av ineffektivitet och riskerar de tidigare nämnda konsumenlpolitiska målen all
ej motsvaras av önskvärda praktiska resultat. Det bör vara en angelägen
uppgift för del statsråd, som nu explicit fält ansvar för konsumentpolitik och
konsumentfrågor att la initiativ lill all en konsumentpolitisk beredning tillsätts.

I
anslutning lill de statiiga konsumenlpolitiska organens verksamheter och
samordningen därav aktualiseras även frågan om samverkansformer mellan
offentliga konsumenlorgan och bl. a. konsumentkooperationen (kap. 9.4). KF viU
här i princip uttala ståndpunkten alt de mest belydelsefulla organisationerna
som representerar konsumentintresset, nämligen KF, LO, och TCO bör vara
representerade i bl. a. KOV:s styrelse. KF återkommer i sitl remissyttrande
över verksledningskommitténs betänkande med ytterligare synpunkter i denna
fräga.

KF
delar kommitténs ståndpunkt om betydelsen av att hushåUsekonomiska synsätt ska
vara en generell utgångspunkt för konsumentpolitikens insatser för atl höja
medvetenhet och kunskaper. Dessutom vill KF framhålla det angelägna och
ändamålsenliga i atl konsumentpolitiken prioriterar bl. a. särskill utsatta
folkgrupper saml hälso- och miljöfrågor. Därigenom blir det lättare alt
precisera och konkretisera innebörden i "konsumentkunskap" och
"konsumentfrågor", vUka begrepp eljesl tenderar all bli väl diffusa i
bl. a. utbildningssammanhang.

Sveriges
industriförbund

Den
konsumentpolitiska kommittén gavs i direktiven ell vittomfattande

uppdrag. Visseriigen har den tillmälta tiden varit knapp, men även med

beaktande därav framstår resultatet av kommitléns arbete som i grunden

onöjaktigt. En del frågor har inte alls behandlats, medan andra förvisso

diskuteras men ulan vare sig djup eller konkretion. Över huvud laget

präglas betänkandet av flytande, svårgripbara resonemang och påtaglig 113

8
Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

oskärpa.
I betydande mån torde detla förklaras av att kommittén på Prop. 1985/86:121
väsentliga punkter underlåtit all la fram faktaunderlag eller alt nyttiggöra
sig befintligt sådant.

Kommittén
är vidare starkt splittrad och belänkandet upptar inte mindre än dryga tiotalet
reservationer och särskilda yttranden. Värderingar och förslag i huvudtexten
stöds således av en majoritet som i skilda delar har varierande sammansättning.
Knappast något av betydelse röner anslutning från hela kommktén, eller ens från
samlhga ledamöter. Delta är inte i och för sig förvånande, efiersom frånvaro av
gemensam och rimligl träffande verklighetsbeskrivning naturiigen leder tiU
divergerande meningar om existerande problem och lämpliga åtgärder.

Det
kan emellertid också konstateras atl avgörande skiljaktigheier inom kommittén
ytterst bottnar i delade synsätt på det principiella planet. Särskill gäller
delta uppfattningen om marknadsekonomin.

Majoriteten
utmålar marknadsekonomin som ell problembelaslat system, vilket inte i
praktiken fungerar tillfredsställande ulan avsevärda ingrepp av både generell
och selekliv nalur. Den konflikltes majoriteten uppställer innebär atl det
råder skarpa motsättningar mellan företagen och konsumenterna, där de senare
alltid är i underläge. Detta är en från såväl teoretiska som praktiska utgångspunkter
felaktig beskrivning.

Insatta
i sitt sammanhang - elt högt utvecklat överflödssamhälle med miljontals
transaktioner dagligen - får de svenska konsumentproblemen allmänt anses
måttliga, åtminstone på konkurrensmarknaderna. En konsumentpolitik som syftar
lill atl förbättra det marknadsekonomiska systemets funktionssätt och komma
lill rätta med eventuella missförhållanden förutsätter all faktiska problem
identifieras och ges rätta proportioner; undantagssituationer får inte motivera
ålgärder långt ulöver sin egen omfattning.

Majoriteten
har tydligt fjärmat sig från den värdegemenskap som — trots skilda bedömningar
i många sakfrågor - utgjort gmnden för ett under lång tid betydande samarbete
mellan näringsliv och myndigheter på det konsumentpoliliska fallet. Detla är
Uka anmärkningsvärt som det är beklagligt.

Inställningen
hos majoriteten kontrasterar också mol den principvärdering av
marknadsekonomin som ligger bakom aktuell konkurrenspolitik. Detta är likaså
uppseendeväckande. Över huvud tagel uppmärksammas konkurrensens
konsumenlpolitiska implikationer generande lite i betänkandet.

Majoriteten
framlägger ett stort anlal, mer eUer mindre löst utformade förslag. Oftast
klargörs del inte vart man konkret vill komma. Inte heller finns någon prioritering
värd namnet förslagen emellan. Enligt direktiven skulle kommittén uppskatta
förslagens kostnader för förelagen och därmed konsumenterna. Kostnaderna skulle
vidare sältas i relation till den förväntade nyttan för konsumenterna. I
betänkandet kan inte ens ansatser i den riktningen spåras. Förbundet anser
denna underlåtenhet, i uppenbar slrid med direktiven, värd den allvarligaste
kritik.

Konsumentpolitiken
bör, såvitt man kan förslå majoriteten, breddas tiU

all omfatta snart sagt varje samhälls- och politikområde av betydelse för

medborgarna. Resonemanget låter sig måhända utföras på elt filosofiskt 114

plan,
men duger ingalunda som gmnd för någon praktisk verksamhet. Prop. 1985/86:121
Förbundet menar all del enda realistiska är att även fortsällningsvis i slort
hålla fast vid den avgränsning som angavs i 1972 års riksdagsbeslut om
konsumentpoUtiken. Att företeelser i sammanhanget bedöms ur ett hushållsperspektiv
innebär inte, vilket majoriteten tycks vilja påstå, någol nytt.

Mol
bakgmnd av vad som här sagls anser Förbundel all belänkandet inte alls kan
bilda underlag för utformningen av den framlida konsumentpolitiken.

Sveriges
köpmannaförbund

Merparten
av den konsumentpoUtiska lagstiftningen har tillkommk under 1970-lalet. Sedan
dess har den offenlliga sekiorn starkt ökat. Här har på senare tid framkommil
konsumentpolitiska problem som i större utsträckning borde ha uppmärksammats
av utredningen. Inte bara monopoliserade branscher som exempelvis Televerket
och Postverket har expanderat kraftigt ulan framför alll slora delar av den
kommunala sektom berör i dag allmänheten i deras dagliga konsumtion.

Skåne—Blekinge
köpmannaförbund

Betänkandet
innehåller inte några omvälvande förslag på del konsumentpoliliska områdel.
Inriktningen att de praktiska konsumentfrågorna skaU lösas på det lokala planet
ligger i Unje med vad vi anser.

En
av de viktigare kapitlen innehåller idéer och tankar kring den lokala
konsumenlpolitiska verksamheten. Inriktningen är hek klar, nämligen all de
praktiska konsumentpolitiska frågorna bör föras ut så nära konsumenlema som
möjligt. Även fortsättningsvis fömtsälts, atl de praktiska konsumentfrågorna i
försia hand skall lösas mellan konsument och företagare men även stort ansvar
läggs på kommunerna vad gäller klagomål och reklamationer.

Näringslivets
delegation för marknadsrätt

Del
är etl liU såväl form som innehåU ganska särpräglat belänkande som
Konsumentpolitiska Kommittén lägger fram.

Belänkandet
saknar sedvanlig sammanfatining. Detta är en anmärkningsvärd brist, i
synnerhet som del inte är alldeles lätt atl vid en översiktlig genomgång av
belänkandelexten bilda sig en klar uppfattning om vad de bärande tankegångarna
i betänkandet egentligen innebär.

Om
betänkandet värderas mol bakgrunden av den ambitionsnivå som var direktivens,
måste konstateras atl del inte ens tillnärmelsevis håller måttet.
Utredningsuppgiften har synbarligen varit Kommittén övermäktig - i vart fall på
den förhållandevis korta tid som i direktiven ulmätts för uppdragets
fullgörande.

NDM
måste alltså redan inledningsvis med beklagande konstalera all 115

delegationen
ser sig nödsakad aft rikta allvariig kritik mot belänkandet. Prop.
1985/86:121 NDM vill emellertid samtidigt betona atl man på näringslivshåll i
och för sig delar departementets uppfattning att liden är mogen alt efler elt
decenniums verksamhet i nuvarande former se över den konsumentpolitiska
verksamheten. Krkiken gäller inte ansatsen ulan resultatet.

NDM
menar alt själva tanken att föra fram hushåUet som huvudobjekl vid
konsumentpoUtiska överväganden kan ha goda skäl för sig. Konsumentutredningen,
som hade mycket stora resurser till skt förfogande, lyckades emellertid aldrig
utveckla tanken till en praktiskt brukbar modeU. Det måsle också med beklagande
konstateras all Konsumenlpolitiska Kommittén inte förmält fullfölja sin
ambitiösa ansats. I belänkandet redovisas inte ens ett försök tUl seriös
analys av vad ett hushåUsekonomiskl synsätt egentligen innebär och på vilket
sätl delta skiljer sig från det mer individcenlrerade betraktelsesätt som
hittills tillämpats i det konsumentpoUtiska arbetet i vårt land liksom i andra
länder.

Vid
läsning av betänkandet finner man således alt Kommittén för del mesla utgår
från ett konventionellt kosumenl- eller brukar-begrepp. Såvitt NDM kunnat finna
har del deklarerade hushållsekonomiska synsättet aUlså i praktiken inte
använts som analysmodeU i Kommitténs arbete. Man kan därför fråga sig om det
inte varit klokare av Kommktén att hell avslå frän resonemang om en
hushåUsekonomisk grundsyn när Kommittén ändå inte haft resurser atl fullfölja
dem.

Avsaknaden
av tiUräckliga resurser och den förelagda korta utredningstiden har medfört
atl Kommitténs sekretariat inte kunnal genomföra de omfattande och gmndliga
förstudier som utredningsuppgiften krävt. Del är slående alt resonemangen såväl
i bakgmndsbeskrivningen (del I) som i övervägandedelen (del II) förs i allmänna ordalag. Konkreta exempel och dokumentation lyser i
slort sett med sin frånvaro. Resonemangen är påfallande ofta vaga och
svepande. Dessa förhållanden medför atl det är vanskligt för en remissinstans
atl yttra sig över betänkandet. Detla gäller alldeles oavsett vUken inställning
man kan ha i sak till de olika förslag som Kommittén lägger fram.

NDM
ställer sig härvidlag bakom den kritik som ledamoten Körner i sin reservation
framfört i sak mol framställningen i betänkandet. Detsamma gäller ledamoten
Holms allmänna sakkritik i hans särskilda yttrande.

Sammanfattningsvis
konstaterar NDM atl konfimktén inte förmält förverkliga sina ambitioner atl presentera
etl konsumenlpolitiskl program grundat på en hushållsekonomisk grundsyn. De
omprioriteringar som föreslås synes, sett i ell historiskt perspektiv,
innebära en viss återgång till den inriktning som konsumentpoUtiken hade före
1970. Kommittén synes förorda en tyngdpunktsförskjulning i de statliga
insatserna i riktning mol mer övergripande informationsåtgärder. De individueUl
inriktade aktiviteterna vill Kommittén i ökad omfattning anförtro dels de
lokalt verksamma konsumentpoliliska organen dels förelagen.

Kommittén
omnämner även frågan om den framlida sammansättningen

av KOVs styrelse. Under hänvisning tUl Verksledningskommitléns på- 116

gående
arbete går man dock inte närmare in på frågan men understryker Prop.
1985/86:121 betydelsen av alt de frivilliga organisationerna även i
fortsättningen blir representerade i verket. Delta föranleder NDM atl här
betona atl det av samma skäl är viktigt att näringslivels organisationer är
representerade i verket på elt molsvarande sätt som konsumentorganisationerna.

Helhetsomdömet
är alt belänkandet inte kan läggas tiU gmnd för den långsiktiga planering av
den svenska konsumentpolitiken som det var Kommitléns uppgift att dra upp
riktiinjer för.

Skånes
handelskammare

Kommitléns
någol pressade tidschema kan inte motivera den intetsägande
utredningsproduklen. Del malerial som ligger till grund för kommitténs
bedömningar är i många avseenden otillfredsstäUande. På flera områden saknas
egna undersökningar, vUkel helt uppenbart försvårat kommitténs bedömning och
dess möjligheter atl göra en objektiv analys. På flera ställen i betänkandet
och särskik under kapitlet om kunskapsutvecklingen sägs alt det måste vidtagas
ålgärder eftersom slora behov föreligger. Detta föreslås ulan all det redovisas
varför del är viktigt och utan alt del påstådda behoven på någol sätl
dokumenteras. Enligt Handelskammarens mening kan denna
"utredningsmetod" icke godkännas. Betänkandet är i sin helhet myckel
svårgripbart och oöverskådligt. Detla bevisas av atl kommittén ej ens kunnat åstadkomma
en sammanfattning.

Enligt
direktiven tiU kommittén skuUe denna göra en kostnads- och nyttoanalys samt
noggrant granska förslagens konsekvenser för bl. a. företagen. Det finns inga
ansatser till detta i betänkandet, vUkel är anmärkningsvärt.

I
en reservation av ledamoten i kommittén Lennart Körner redovisas en ingående
kritik mol kommitténs förslag. Handelskammaren kan i alll väsentiigt ansluta
sig liU de synpunkter och stäUningslaganden som anförs i reservationen.
Följande bör därvid särskilt poängleras.

Handelskammaren
tar avstånd från kommitténs beskrivning av marknadsekonomin. Det sägs i
betänkandet all syslemet beslår av en rad svårbemästrade problem samt att
hushållen generellt är i underläge i förhållande till företagen.
Handelskammaren anser att kommittén hell bortsett från konkurrensens slora
betydelse i sammanhanget. Detta medför alt bilden blir ensidig och därmed
felaktig.

Vid
granskningen av hushållens fömtsättningar har kommittén lagil fram elt slort
antal mer eller mindre relevanta punkter. Uppseendeväckande är alt
skattesystemets effekler för konsumentpolitiken inte behandlats utförligare.
Kommittén har vidare helt bortsett från den vikliga frågan om offenlliga
monopol, vilka medför klara nackdelar ur konsumentsynpunkt. Överhuvudtaget är
förslaget i denna del en mycket klen utredningsprodukt.

Kommittén
föreslår alt en "bred problembUd" bör läggas tUl grund för

bedömningarna. Detta betyder alt bl. a. ekonomiska, tekniska, sociala och

kulturella förhållanden skall beaktas i konsumentpoUtiken. Handelskam

maren anser del vara väsentiigt alt markera atl konsumentpolitiken är en 117

offentlig
verksamhet som inte bör användas till alla möjliga sorlers hänsyn. Prop.
1985/86:121 Det är viktigt att hålla fast vid den inriktning som fastslogs
redan genom 1972 års proposition, nämligen alt konsumentpolitiken skall stödja
konsumenterna och förbättra deras ställning på marknaden. Har man andra
intentioner riskerar man all konsumentpolitiken uttunnas och ej förmår angripa
de mest överhängande problemen.

Avslulningsvis
instämmer Handelskammaren i ledamoten Ernst Olaf Holms reservation mot att ARN
organisatoriskt förs in under Konsumentverket. Del är av vikt all elt
konfliktlösningsinslrumenl som stalsmaktema tillhandahåller är helt fristående
från partsintressen.

Sveriges
marknadsförbund

Enligt
vår uppfattning är de två väsentligaste faktorerna lill gagn och skydd för
konsumenterna i det moderna samhället i dess nuvarande utvecklingsfas den fria
konkurrensen och konsumentens självständiga ställning i ekonomiskt hänseende.
Det är på dessa två områden som samhället med sin lagstiftningsmakt bör agera,
om målet är konsumentens väl. Arrangemang i offentlig regi av typ
konsumentrådgivning, reklamationsorgan, Konsumentverk osv. fyller givetvis en
funktion men har endast marginell betydelse såvitt gäller konsumentens
ställning. Den stora strömmen av varor och tjänster hanteras ulan problem
liksom tillkomsten av nya varor och tjänster. Det offentligas ingripande tarvas
därför endast undanlagsvis. Bland de effektivaste bevakarna av konsumenternas
ställning och rättigheter är tredje statsmakten, pressen. Den lunga påverkan
av varu- och tjänstemarknaden sker via konsumenternas val bland mångfalden,
slutsatser av köpen samt återköp. Uteblivna köp och återköp sanerar marknaden
effektivt. Företagen tvingas med andra ord atl konkurrera, atl arbeta med
produklidé, pris och kvalité för att vinna och behålla konsumenternas gunst.
Enligt vår mening bör därför lagstiftningen framför allt ta sikte på en förstärkning
av den fria konkurrensen. Konsumenten skaU ges makt all välja fritt i vad avser
varor och tjänster.

När
del gäller den andra faktorn, konsumentens självständiga ekonomiska ställning,
tycker vi oss finna uttalanden i betänkandet som stöder vår uppfattning.
Industrisamhället har skapat möjligheten, all alla människor kan uppnå en
självständig ekonomisk status. I den situationen växer trygghet och
självständighet. Fömtsätlningarna är då goda att konsumenten gör skl val med
sitt eget bästa för ögonen, i allmänhet etl gott val. På detla område bör
således politiken inriktas på atl stärka aUa individers självständiga
ekonomiska ställning. Det kan ske genom en posiliv inställning till sparande
och kapitalbUdning hos enskilda. Det ter sig exempelvis naturligt, atl den
enskUde äger sin bostad. Även om vägen är lång bör inriktningen göras klar.
Lotter och klipp som nu godias för förmögenhetsbildning, bör framstå som
främmande företeelser. Sparande av arbetsinkomst bör däremot behandlas som
föredömligt och eftersträvansvärt.

118

Landsorganisationen
i Sverige Prop. 1985/86:121

LO
tillstyrker kommitléns förslag men vill ytterligare markera följande:

1.
Områden som har att göra med
livsmedel, bostäder, service, vård och kommunikationer bör prioriteras inom
konsumentpolitiken.

2.
Bildningsförbund måsle ges
sådana ekonomiska resurser atl ledamöter i konsumenlnämnder och konsumentombud
i organisationer och på arbetsplatser kan ges en bra utbildning i
konsumentpoliliska frågor.

3.
Kommittén visar på de betydande
brister som finns hos berörda myndigheter om hushållens ekonomiska standard.
Mot denna bakgrund bör fler och mera omfattande hushållsbudgetundersökningar
göras.

4.
Frågan om könsdiskriminering i
marknadsföring måste beaktas i del fortsatta grundlagsarbetet.

5.
Företagen måste ta elt större
ansvar för reklamationer och i samband därmed stå för en rimlig andel av
kostnaderna för dessa.

Kommittén
anser all man inom konsumentpolitiken inte kan värdera vissa behov framför
andra. Man menar atl behov har att göra med människors värderingar och
uppfattningar om att någol är värt att eftersträva. LO delar inte detta
synsätt. Enligt LO är det väsentUgt att områden som livsmedel, bosläder,
service, vård och kommunikationer prioriteras inom samhällets konsumentpolitik.

I
övrigt instämmer LO i de synpunkter som lämnats i yttrandet av
Handelsanställdas Förbund.

Handelsanställdas
förbund

Då
kommitténs förslag skall kunna genomföras med oförändrade eller mindre resurser
innebär förslagen en ompriorilering av budgeten. Förslagen syftar lill atl
stärka den förebyggande verksamhelen samt kunskapsutvecklingen.

Handelsanställdas
förbund är positivt tUl en ompriorilering, som syftar lill en offensivare
konsumentpolitik.

Handelsanställdas
förbund vill här kommentera några delar av konsumentpolitiken, som är
angelägna från förbundels sida.

För
konsumenterna utgör detaljhandeln en mycket viktig marknad då en stor del av
hushållens inköp sker i denna sektor. Livsmedelskonsumtionen är den näst
största i hushållens budget.

Frågor
av stor betydelse för konsumenterna på delta område är av flera slag, l.ex.:

- Hur skall
delaljhandelsnälet dimensioneras?

— Butikens
inre miljö - t. ex. prisinformation, jämförpriser och sortiment.

Handelsanställdas förbund ser det som angeläget - både för konsu

menter och anställda - atl vamförsörjningsnälet planeras och styrs på etl

sådant sätt alt alla konsumenter har tillgång till butik inom rimligl avslånd

frän bostaden. Vi instämmer i kommkténs åsikt all det är av stor vikt alt

snabba och systematiska åtgärder vidtages när det gäller studier av servi

cestmklurens utveckling och hushållens insatser i varudislributionen. Lä

get är - som kommittén säger - akut på detta område. 119

Konsekvenserna
av överdimensionering och underdimensionering bör Prop. 1985/86: 121
utredas. Dessutom finns andra problem som är gemensamma för både konsumenterna
och den etablerade handeln - l.ex. tillfällig handel och mindre seriösa
näringsidkare. Även externetableringarna samt trafikbutikernas roll i
varuförsörjningsnätet bör utredas.

Ur
såväl samhällets, konsumenternas som de handelsanställdas synvinkel är det
viktigt att få ett väl dimensionerat varuförsörjningsnät. Systematisk
kartläggning och analys av faktamaterial för all hushållsekonomiskt belysa
utveckUngen inom varuförsörjningsområdel sker inte i någon större omfattning
inom statliga myndigheter, forskningsinstitutioner eller kommuner. I sitl
förslag säger kommittén alt varu- och serviceförsörjningens utveckling måste
bli föremål för ökad uppmärksamhet och föreslår ökade resurser för
undersökningarna. Kommittén pekar ocksä på behovet av alt metoder för varu- och
serviceplanering saml konsumentsamråd utvecklas.

Från
Handels sida ser vi del som önskvärt att samhället ökar skl engagemang i
varuförsörjningsfrågorna. Vid etl flertal tiUfällen har förbundet ställt sig
positivt till en ökad samhällelig styrning. Vi har l.ex. ställt oss positiva
till obligatorisk serviceplanering, vilket skulle gagna såväl konsumenter som
anställda.

Tjänstemännens
centralorganisation

Direktivens
formulering har gjort det svårt för kommittén atl föreslå konkreta
konsumentpoliliska reformer. Sådana kostar i allmänhet pengar; men i direktiven
sägs, att kommittén skaU hålla sig "inom ramen för den offenlliga sektorns
totala resurser för konsumentpolitiken". Enligt regeringens direktiv
(dir. 1980:20) lill samtliga kommilléer om finansiering av reformer åligger det
vidare varje kommitté atl noga beräkna kostnadseffekterna av sina förslag och
anvisa hur förslagen skall kunna finansieras inom ramen för det
verksamhetsområde som kommittén är satt atl granska.

Konsumentpolitiska
kommitténs arbete har inte underlättats av att direktiven i övrigt antyder en
karaktär av reformulredning, som naturligtvis är svår atl leva upp till
"inom ramen för den offenlliga sektorns totala resurser för
konsumentpolitiken". Som bekant har denna ram dessutom blivit snävare.
Resurserna för den statliga konsumentpolitiken skars ner både före och under
utredningsarbetets gäng.

I
praktiken har det således förväntats atl konsumentpoUtiska kommittén all den
skulle föreslå reformer inom ramen för krympande totala resurser.

Västerbottens
läns TCO-distrikt

Inledningsvis
får TCO-distriktel beklaga att utredningen inte har kunnal ena sig om en
gemensam uppfattning i de olika avsnitten om konsumentpoUtiken i dag och i
framtiden.

Den
syn som TCO-distriktet har på konsumentpolitiken är den atl det är

konsumenten som är den svagare parten och i behov av olika stödåtgärder.

Därför måste konsumentpolitiken prioritera åtgärder tUI de resurssvaga

konsumenternas stöd. Genom del stora utbudet av varor och tjänster är 120

det
omöjligt för konsumenterna att känna till alla varors och tjänsters Prop.
1985/86: 12] kvaliteter och priser. Säljsidan satsade är 1984 10 miljarder kr
på marknadsföring samtidigt som Konsumeniverkei hade en budget på 40 miljoner
kr.

TCO-distriktet
instämmer i utredningens syn på en bredare produktinformation från företagen
lill konsumenterna när det gäller exempelvis produktens funktionella
egenskaper, livslängd, serviceintervaller, miljöpåverkan m.fl. egenskaper.
Företagen ska också ge en korrekt bild av produkten i sin marknadsföring samt
informera om priser, jämförpriser och redovisa ev. kreditkoslnader.

Den
största konsumenlgmppen är löntagama som pressas alll hårdare i ekonomiska
åtstramningar och minskad köpkraft. Samhället bör därför med all krafl sätta in
resurser för atl någol balansera snedsilsen mellan konsumenter och säljare.
Enbart med en ökad ekonomisk medvetenhet hos konsumenterna, som gmndas på
kunskaper och rådgivning, skulle sparkvoten öka totalt vilket i sin tur leder
till en bättre ekonomisk samhällsutveckling.

Efter
genomläsning av konsumentpoUtiska kommitténs betänkande kan TCO-distriktet
konstatera atl samhället vall ytterligare besparingar på konsumentpoUtikens
område. Hemkonsulenlverksamheten i länen har avvecklats och mer besparingar
föresläs inom Konsumentverket och på Allmänna Reklamationsnämnden. Del
frivilliga mål för en utbyggd kommunal konsumentverksamhet som släUdes i
millen av 1970-lalel ler sig alltmer avlägset.

Centralorganisationen
SACO/SR

JUSEK

Den
konsumentpolitiska kommittén har, med utgångspunkt i direktiven och en
helhetssyn på konsumentens silualion, skisserat mål och utveck-Ungslinjer för
den framlida konsumentpoUtiken. Kommittén utgår från ell resursekonomiskt,
snarare än etl penningekonomiskl, synsätt. Målet är alt utifrån
konsumentssynpunkl stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser.
Enligt kommittén måste man, med denna ram, inom konsumentpolitiken arbeta för
att förbättra konsumentemas möjlighet att uttrycka sina behov och påverka sin
situation, stödja hushållen i deras strävan atl bättre utnyttja sina resurser
och stärka deras ställning på marknaden.

Kommitténs
förslag i denna del innebär en tyngdpunktsförskjulning. Med utgångspunkt i ell
hushållsekonomiskl synsätt kan effekiema bU all samarbetet med näringsliv och
frivilliga organisationer, utbildning och information samt stödet liU den
kommunala verksamhelen utökas. Det kan innebära att utrymmet för vad som nu
kaUas sysleminriktade aktiviteter ökar medan däremot resurser för ingripande
med stöd av den marknadsrältsliga lagstiftning, som slår till Konsumentverkets
förfogande minskar.

De
av kommittén uppsatta målen fömtsätter, som kommittén påpekar,

tillgång lill ett brett register av konsumentpoliliska medel och ell nära

samspel med andra sektorer i samhället. Kommittén har emellertid inte

föreslagit några utökade lagliga styrmedel utöver en fakultativ lag för att 121

legalisera
den redan nu etablerade lokala konsumentverksamheten. Den Prop. 1985/86:121
centrala statiiga konsumentpoliliska verksamheten kommer alltså även i
fortsättningen all i stort sett vara hänvisad lill de lagliga eller de på
frivillighetens grund använda styrmedel som hillills ställ till buds.

Under
dessa förutsättningar slälls stora krav på alt Konsumentverket, som ceniral
myndighei, skaU kunna ge en klar och för de olika aktörerna övertygande
innebörd åt konsumentpolitiken insatt i sitl samhälleliga sammanhang samt all
på frivillig grund få näringslivets representanter att solidariskt ställa upp
kring denna politik. Redan de många reservationerna och särskilda yttrandena i
kommittén tyder emeUertid på alt frivillig samverkan kommer atl medföra stora
problem.

Den
lokala utvecklingslinjen måste också drivas vidare. Denna del av
konsumentverksamheten måsle ges ett centralt stöd, inte bara genom utbildning
och information utan också genom all konsumentpolitiken klart artikuleras.

All,
som kommittén föreslagit, påverka de stmkturella förhåUandena på marknaden
kräver myckel kvalificerade insatser från Konsumentverkets sida och förutsätter
en överblick av marknaden samt en insyn i de särskilda förelagens verksamhet
som verket för närvarande i slort sett saknar. Kommittén har inte föreslagit
några medel, som mol företagens önskan på ell förberedande stadium skulle göra
del möjligt alt få en inblick i företagens arbete, t. ex. när det gäller
produktutformning, produktiansering och förelagens inbördes förhållanden. Utan
lagliga styrmedel syns svårigheterna alt påverka strukturella förhållanden
nästan oöverstigliga även om andra aktörer centralt och lokalt skulle vara
villiga all bistå Konsumentverket.

Mol
bakgrund av de redovisade allmänna förhållandena anser kommittén att
konsumentpolitiken tydligare skall inriktas på att öka konsumenternas
medvetenhet och kunskaper, verka för atl konsumentinflylandet i samhället
stärks och för alt utveckla kunskaperna om hushållens situation.

Förelagen
har ett slorl inflytande över konsumenternas val i fråga om produkter. Denna
makt utövas i stor utsträckning genom reklamen. För att under sådana
förhållanden öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper, fordras stora
insatser av den centrala konsumenlmyndigheten och andra organ. Det gäller inte
bara att öka medvetenheten och kunskapen om materieUa behov och hushåUning med
ekonomiska resurser. Det rör ocksä ökade insikter om icke-materiella behov, t.
ex. av social eller kukurell art. Sådana insikter bör kunna ge konsumenterna
ökade möjligheter all motstå negativa inslag i det kommersiella utbudet och öka
konsumenternas förmåga atl uttrycka sina behov och ställa krav på företagens
varor och tjänster.

En
ökad kunskap om hushållens situation och de olika förhållandena som påverkar
deras resursutnyttjande och välfärd är ytterst viktig. Även i detla avseende
måste Konsumentverket som cenlrak statligt organ utarbeta underlag och
initiera forskning och utbildning på området samt sprida kunskaper härom.
Vidare behöver resultaten av gjorda rön och effekler härav förklaras och föras
ul lill en vid krets.

122

Sveriges
advokatsamfund Prop. 1985/86: 121

Kommitténs
redovisning av effekterna av de samlade konsumentpoUliska ålgärder som
vidtagits under de senasie decennierna - i form av lagstiftning, inrättandet
av konsumentverket/konsumentombudsmannen, allmänna reklamationsnämnden,
kommunal konsumentvägledning, utbildning, forskning, förelagsinriktade
åtgärder m. m. är enligt samfundets uppfattning inte tillräckligt inträngande
och utförlig. Redovisningen synes ej ge tiUräckligt underlag för kommitténs
ställningstaganden.

I
sakens natur ligger att kommitléns förslag endasl kan avse ålgärder som skall
vidtas av statiiga och - med reservation för principen om kommunak självstyre -
kommunala organ och myndigheter. Konsumenternas StäUning i samhäUel är
emellertid inte enbart eller ens huvudsakligen betingad av ålgärder från del
allmännas sida. På marknaden verkar privata förelag. Där finns även utrymme för
en mångfald enskUda initiativ av annat slag. Till dessa hör bl. a. ideella
organisationer som kan ge uttryck för konsumentopinion och stärka
konsumenternas stäUning. Till exempel i USA tycks sådana medborgarinitiativ ha
en belydande genomslagskraft. Som framgår av kommitléns historiska genomgång,
har konsumentkom-milléer som organiserats av folkrörelser i Sverige visat alt
någol liknande är möjligt även i vårt land.

På
elt säll som gäller för många andra samhäUsområden i Sverige synes del allmänna
under de goda åren på 1950, 60- och 70-talen genom frikostiga anslag till statiiga
och kommunala åtgärder ha gjort folkrörelseinilialiven på det
konsumentpoliliska området "onödiga". När sedan de ekonomiska
fömlsätlningama för dessa åtgärder nu tryter, och exempelvis konsumentverkets
resurser begränsas, återstår inte mycket av ideella arrangemang för
konsumenterna att falla tillbaka på.

Den
naturliga begränsningen av räckvidden hos de ålgärder som en statiig utredning
överhuvudtaget kan eller bör föreslå tycks inte slå hek klar för kommittén.
Samfundei har ingen erinran mol kommitténs förslag all prioritera ålgärder som
leder till ökning av konsumenternas kunskaper; detta måsle vara den enda
pålitliga vägen — ehum långsam — till ökat konsumentinflylande. Man kan
knappasl heller invända mol förslagel att stat och kommun bör bidra till en
ökad kunskapsutveckling på området, fömisatt atl delta sker med vedertagna
metoder.

Mera
dunkelt synes dock vara vad som menas med alt "konsumentinflylandet
stärks i samhället". Ell så aUmänt formulerat mål ger knappast någon
vägledning belräffande konkreta åtgärder från del aUmännas sida. Samfundei lar
avstånd från varje tanke på statligt styrd opinionsbildning eller statiig
styrning av ideella organisationer.

Kooperativa
konsumentgillesförbundet

Kooperativa
Konsumenlgillesförbundel hälsade med tillfredsställelse tUl

komsten av den konsumenlpolitiska kommittén och viU i slora delar till

styrka dess förslag till utveckUng av den konsumentpoUliska verksamhe

len. Vi vill dock särskilt kommentera några områden och påpeka vissa

enligt vår uppfattning nödvändiga kompletteringar. 123

Kooperativa
Konsumentgillesförbundet anser generellt att en satsning Prop. 1985/86:121
på konsumentpolitiken är nödvändig och ocksä borde fä kosta något mer än vad
direktiven medgett.

Några
områden som väl skulle försvara ökade ekonomiska resurser är t. ex. stöd till
folkrörelseprojekl pä det konsumentpoliliska områdel liksom lUI forskning på
konsumenlområdel - för alt bara nämna etl par. På icke alllför lång sikt torde
samhället tjäna på sådana satsningar.

Kooperativa
KonsumentgUlesförbundet har med tilLfredsställelse noterat alt ett av
statsråden - på ett mera direkt sätt än tidigare - har fått ansvaret för
konsumentpolitiken och konsumentfrågorna. Vi vill gärna tolka det som att
regeringen på detla säll velat understryka vikten av en kraftfull
konsumentpoUtik och hoppas därför att del ansvariga statsrådet nu medverkar
lill alt utredning jämte remissvar snarast kan omsättas i praktisk handUng
liksom atl vissa nödvändiga kompletterande snabbutredningar omgående tillsätts.

Husmodersförbundet
Hem och Samhälle

Konsumentverksamheten
skall tydligare inriktas på all öka konsumenternas medvetenhet och kunskaper
så att de får bättre möjligheter att uttrycka sina behov och påverka sin
situation. Konsumentinflylandet skall stärkas bl.a. genom atl flera människor
engageras i konsumentverksamheten och där har de frivilliga folkrörelserna en
stor uppgift atl fylla. De kan samla in, sammanställa och föra fram
medlemmarnas/konsumenternas åsikter och synpunkler. De kan agera på lokal,
regional och ceniral nivå.

Husmodersförbundel
Hem och SamhäUe har haft konsumentfrågor på silt program från år 1919 och har
gjort olika insatser anpassade lill lidens krav. Förbundel har ca. 30.000
medlemmar med spridning över hela landet i ca. 410 lokalföreningar, 23
länsförbund och en sammanhållande riksorganisation. En studieverksamhet är
knuten till de olika nivåerna.

Husmodersförbundet
Hem och Samhälle är ekonomiskt och partipolitiskt obundet och kan därför agera
och tillvarata konsumenternas/medlemmarnas iniressen såväl inom näringslivet
som inom det allmänna.

Konsumenterna
måste göras medvetna och få ökade kunskaper. Konsumentkunskap ska därför ingå
i läroplan för såväl förskola, gmndskola som gymnasieskola.

Därför
behövs elt ökat stöd lill de frivilliga folkrörelserna för atl utbilda och
stimulera medlemmarna/konsumenterna till etl aktivt dellagande i
konsumentverksamheten. De friviUiga organisationernas medverkan i konsumentpolitiken
är fortfarande otillräcklig både lokall och centralt. Det behövs offenlliga
ålgärder för all underlätta för organisationerna för att dessa skall kunna öka
sitt engagemang.

Hushållningssällskapens
förbund

I
utredningens/öri/a del redogörs bl. a. för konsumentpolitikens utveck

Ung och nuvarande inriktning. Här nämns bl. a. atl de av hushållssällska

pens hemkonsulenter som överfördes till lantbmksnämnderna 1967 och tUl 124

länstyrelserna
1970 skulle förmedla information mellan den lokala och den Prop. 1985/86: 121
centrala verksamhelen. Länslyrelsernas hemkonsulentverksamhet är nu som bekant
nedlagd genom ell riksdagsbeslut. Genom delta beslut blev konsumeniverkei (KOV)
fråntaget den viktigaste kontakten ute pä fältet. I uiredningen beskrivs vidare
hushällens förutsättningar och i vissa avsniti talas om etl hushållekonomiskt
synsätt där hushållens resurser sätts i centrum. Förbundet anser i detta
sammanhang att det nuvarande skatte-och bidragssystemets roll för hushållens
ekonomi och särskill barnfamiljemas borde belysts bättre liksom betydelsen för
konsumenten av den fria konkurrensens roll.

I
betänkandets andra del återfinns utredningens överväganden och förslag. I
fråga om den framtida konsumentpolitiken instämmer förbundel i alt dess mål bör
vara att stödja en effektiv och medveten hushållning med resurser och atl
konsumenternas kunskaper och medvetenhet om livsmedel och ekonomi bör ökas.
Problem i samband med köp och användning av tjänster måste enligt utredningen
lösas nära människorna. Detta innebär att lokala insatser bör prioriteras
enligt vår mening. I linje härmed bör den individuella rådgivningen och
informationen stärkas i motsats lill vad utredningen föreslår.

I
avsnittet om konsumenternas kunskaper diskuterar uiredningen utbildningens
roll och anser därvid bl. a. all undervisningen i konsumentfrågor bör
förbättras i grundskolan. Dessa frågor bör också enligt uiredningen beaktas
mera i lärarutbildningen och i fortbildningen av lärare. I betänkandet
konstateras också atl aktuella marknadsöversikter är intressanta för
konsumenterna, särskill i fråga om kapitalvaror, liksom opartiska varudeklarationer.
Förbundet, som instämmer i dessa yttranden om skolutbildningen och om värdet
av objektiva marknadsöversikter, vill särskilt betona skolans roll.

Lantbrukarnas
riksförbund

LRF
delar i huvudsak utredningens synpunkler på livsmedelskonsumlion, hushåll samt
information och utbildning.

LRF
anser inte atl man i etl välfärdssamhälle kan acceptera de brister i
konsumtionsstandard som uiredningen påvisar hos närmare en kvarts miljon
hushåU. En snabb väg liU förbättring är sänkt eller slopad moms på baslivsmedel
alternativt höjda livsmedelssubventioner.

LRF
anser vidare atl en utökad och förbättrad information och utbildning är
vikliga vägar liU bättre hushållning och kostvanor. Kunniga och medvetna
konsumenter är en förutsättning för kvalitelsinriklad produktion av livsmedel.

Skolutbildningen
är inte komplett förrän det ingår en bra och praktiskt inriktad utbildning för
alla i hushållning och matlagning. SärskUt viktigt är detla i gymnasiet, vilket
bör observeras i de planerade förändringarna där. Sådan utbildning liU alla är
också en viktig jämställdshetsfaklor.

LRF
konstaterar alt del finns en brett omfattad övertygelse i hela samhället om
all skolulbUdningen på områdel sedan länge är bristfällig och att en reform
därför är nödvändig.

Ett
sammanfattande omdöme om föreslagna informationsinsatser ulan- Prop.
1985/86:121 för skolan, är att de klart otillräckliga för att kunna åstadkomma
någon allmän höjning av konsumenternas kunskapsnivå.

LRF
vill med skärpa understryka den kritik som uiredningen framför mol slopandet av
länsstyrelsernas hemkonsulenter. Vi finner det också anmärkningsvärt att delta
kunde ske utan att den pågående konsumentpoliliska uiredningen blev hörd i
frågan.

Hemkonsulenterna
på länsstyrelsen hade delvis andra arbetsuppgifter än kommunernas
konsumentsekrelerare och dessa kan därför inte fylla den lucka som uppstått.
Inte minsl hade de en viktig uppgift i fortbildningen av och informationen
till konsumentsekreterarna.

Såväl
hemkonsulenter som konsumentsekreterare har i enlighel med cenlrala intentioner
prioriterat andra uppgifter än brett inriktad informa tion i kost och
hushållningsfrågor. Även med en belydande ompriorilering av arbetsuppgifterna
kommer konsumentsekreterarna i kommunerna aldrig att kunna täcka det
informationsbehov hos "den förlorade generationen" som den bristande
grundutbildningen gett upphov tiU. Behovel av insatser från studieförbund och
andra frivilliga organ är och förblir därför stort och dessa behöver aUl stöd
och aU uppmuntran de kan få.

I
sammanhanget förtjänar också TV: s roU en kommentar. Mediet är utormodentligl
väl användbart för intressanta, sakliga och engagerande informations- och
utbildningsinsatser i mat och hushållningsfrågor på olika kunskapsstadier. Men de
ansatser som gjorts på ämnesområdet hittiUs har hafl större kuriosietels- än
informationsvärde.

Som
elt litet bidrag liU informationsverksamheten kommer LRF försöksvis all stödja
Hushållningssällskapens hemkonsulenter i deras utåtriktade upplysning. Del är
dock begränsade resurser som både Hushållningssällskapen och LRF kan satsa på
sådan verksamhei. Dessulom har Hus-hällningssäUskapen inte hemkonsulenter i
alla län och de som finns har i flertalet fall endast deltidstjänstgöring.
Verksamheten är dessulom av sådan karaktär all den egentligen bör finansieras
av allmänna medel.

Folksam

Det
har gått drygt lio är sedan riksdagen lade fast rikllinjer för konsumentpolitikens
inriktning. En översyn av det slag som kommittén nu gjort är därför både
angelägen och viktig inte minst i dagens läge när slora grupper har fält sill
konsumtionsutrymme minskat. Samtidigt möler konsumenten idag elt utökat vam-
och tjänsteutbud saml en allt intensivare marknadsföring.

I
Kooperativa Förbundels yttrande framförs en rad principiella synpunkler samt
kommenteras kommitléns olika överväganden och förslag. Folksam kan lUl slora
delar ansluta sig lUl KF: s synpunkter och vi begränsar därför värt yttrande
lill att i huvudsak beröra några områden som speciellt rör försäkringsbolagens
verksamhet.

126

Svenska
försäkringsbolags riksförbund Prop. 1985/86:121

Riksförbundei
har vid sin granskning av betänkandet främst inriktat sig på frågor som har
anknytning till försäkringsbranschen.

Det
framtida behovel av åtgärder inom konsumentpolitiken måste, enligt kommitténs
mening, bedömas utifrån en helhetssyn på konsumenternas situation. Från denna
utgångspunkt har kommittén i generella och svepande formuleringar angivit
olika problem som bör lösas inom ramen för konsumentpoUliska ålgärder.
Riksförbundei vill i och för sig inte ifrågasätta att det på flera områden kan
finnas behov av olika insatser för att stärka konsumenternas ställning på
marknaden. Den av kommittén uppmålade problembilden är emellertid aUlför
onyanserad och ger, enligt riksförbundels mening, i flera avseenden en direkt
missvisande bild av verkligheten, särskill såvitt avser försäkringsbranschen.
Riksförbundet finner därför det vara angeläget atl översiktligt redovisa några
av de insatser som gjorts på försäkringsområdet för all förbättra
konsumenternas ställning.

Försäkringens
avtalskaraktär och ekonomiska betydelse för den enskilde gör atl bolagen sedan
länge insett nödvändigheten av alt lämna en omfattande, konsumentanpassad
grundinformation om sina produkter. Hämtöver har lagstiftaren genom detaljerade
bestämmelser i konsumentförsäkringslagen (1980:38) ålagt bolagen särskilda
informationsuppgifler. Dessa bestämmelser kompletteras av konsumentverkets
riktlinjer för information om vissa konsumenlförsäkringar och en i anslutning
därtill träffad övenskommelse mellan KOV och försäkringsbranschen. Reglema
avser att tillgodose del informationsbehov som föreligger såväl innan försäkring
tecknas som under dess löptid. Dessutom betonas viklen av att konsumenterna får
information om möjligheterna all få eventuella tvister om ersättning prövade.

Den
av branschen inrättade cenlrala rådgivningsinstansen — Konsumenternas
försäkringsbyrå - har till huvudsaklig uppgift att vägleda och hjälpa
konsumenterna i försäkringsfrägor saml atl tillhandagå kommunala och regionala
konsumentvägledare med upplysningar och hjälp. Härutöver skall byrån tillställa
berörda myndigheter och försäkringsbranschen sammanställningar m. m. rörande
sädana konsumentproblem inom försäkringsområdet som uppmärksammas i
verksamheten. Huvudmän för denna verksamhei är KOV, försäkringsinspektionen och
branschen.

Även
produklkonlroUen inom försäkringsväsendet är lagreglerad. Enligt
försäkringsrörelselagen (1982:713) åligger del försäkringsinspeklionen alt
koritrollera all bolagens försäkringsviUkor är skäliga. Granskningen motsvarar
den som på konsumenlområdel i övrigi görs av konsumentombudsmannen med stöd av
1971 års avtalsviUkorslag. Inspektionens granskning sker i nära samarbete med
KOV. Arbeiei bedrivs bl. a. i ett särskik organ. Konsumentverkets kontaktforum
för försäkringsfrågor, i vilket ingår företrädare för verket, inspektionen och
branschen.

Försäkringsbranschen
har även ett väl utbyggt system för prövning av skadeärenden. Flera bolag har
egna kundombudsmän eller prövningsnämnder som avger rådgivande yttranden eller
i något fall bindande beslut i tvister mellan bolaget och den skadelidande.
Inom branschen finns ocksä

flera
gemensamma nämnder, dit bolagen enligt försäkringsvillkoren är Prop. 1985/86:121
skyldiga att vända sig för prövning av olika frågor av betydelse för skaderegleringen.
Hk hör Ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd, Liv-respeklive
Skadeförsäkringens Villkorsnämnd samt Olycksfalls- och sjukförsäkringsnämnden.
En särsläUning bland dessa nämnder intar Trafikska-denämnden vars reglemente
fastställs av regeringen. Ulöver dessa branschgemensamma nämnder finns Allmänna
reklamationsnämnden (ARN) som ell självständigt organ för tvistelösning.
Försäkringsbolagen är enligt den ovan nämnda överenskommelsen i anslutning tiU
KOV: s riktlinjer för information om vissa konsumenlförsäkringar skyldiga att
underrätta konsumenterna om möjligheten all vända sig lill ARN för alt få
ersättningsfrågan prövad.

Slutligen
bör även framhållas atl konsumenternas ansvar för kostnader i samband med
reklamation är mycket begränsat. Den branschinlema skaderegleringen är
kostnadsfri. Genom den rättskyddsförsäkring som finns i olika
konsumentsförsäkringar utgår ersättning för kostnader vid tvister såväl utom rätta
som inför domslol.

Mol
bakgrund av den här lämnade översiktliga redogörelsen vill riksförbundet
framhåUa atl förelagen inom försäkringsbranschen redan har lagil etl slorl
ansvar i förhållande lill konsumenterna. Inom branschen pågår etl fortlöpande
samarbete med KOV och försäkringsinspeklionen i syfle alt ytterligare förbättra
konsumenternas ställning. Erfarenheterna av detta arbete är goda. Riksförbundei
kan därför inte finna all det på försäkringsområdet föreligger sådana brister
i relationerna mellan producenter och konsumenter all de bör föranleda
ytterligare konsumentpoliliska insatser från samhällets sida.

Oljekonsumenternas
förbund

Det
är en angelägen översyn som har gjorts mot bakgrund av den samhäUsekonomiska
utveckling vi hafl i Sverige under senare år och som vi sannolikt har alt se
fram emot från hushållsekonomiska utgångspunkter: en relativt långsam
utveckling av inkomster och utrymmet för konsumtion. En förstärkning av den
samhäUeliga konsumentpolitiken är således klart angelägen för alt stödja
konsumenternas hushållning med sina resurser. Från OK:s verksamhei har vi märkt
sådana behov l.ex. i samband med ökad användning av våra
gör-det-själv-anläggningar, vilket också kommittén har observerat i anslutning
till sin genomgång av hushållens fömtsättningar (kap. 4).

Som
allmän bedömning ser OK kommitténs översyn och förslag som en god utgångspunkt
för förstärkning av konsumentpolitiken.

Samtidigt
måsle dock OK konstalera, alt del sedan början av 70-talet -

då den statiiga konsumentpoUtiken på allvar inleddes - vuxk fram en

mycket splittrad organisation av myndigheter, organ och insatser på del

konsumentpoliliska områdel. Säkerligen finns här mycket att vinna på

enstaka samordning, både vad gäller effektivare hushåUning med offentUga

resurser och effektivare konsumentpoUtik för hushållen. Denna sida av

översynen har inte ingått i kommitléns uppdrag, vilket är en brist. 128

OK
viU uppmana finansdepartementet atl omedelbart och snabbt låta Prop.
1985/86:121 komplettera kommitténs arbete med en samordnande översyn av konsumentpolitikens
organisation. Sannolikt går det att den vägen åstadkomma mer resurser för
konsumentpolitiken än de som nu föreslås i kap. 14.

OK
instämmer allmänt i kommitténs bedömningar av utgångspunkter och inriktning för
den framtida konsumentpolitiken.

OK
instämmer också aUmänt i kommitléns bedömningar av de tre in-slansområden, som
bör ges ökat utrymme i konsumentpolitiken:

— insatser
för atl öka konsumenlemas kunskaper

— insatser
för alt stärka konsumentinflylandet i samhäUel

— insatser
för att öka kunskapsutvecklingen om hushållens situation

OK
viU avsluta detta yttrande med alt återigen betona del angelägna i alt stärka
konsumentpolitiken mot bakgmnd av senare års och sannolikt kommande års svaga
inkomstutveckling för merparten av svenska hushåll.

HSB:
s riksförbund

Del
är enligt HSB: s mening viktigt alt framhåUa folkrörelsemas möjligheter och
förmåga att utgöra en väsenllig del av konsumentpolitiken. Särskild betydelse
har här de konsumentkooperativa folkrörelserna. HSB har tidigare anfört och
har alltjämt meningen, atl en slor del av ansvaret för konsumentpolitiken skall
ligga hos konsumenterna själva, uttryckt och preciserat genom deras egna organ,
med mål alt omdana samhället mol ökat konsumentinflytande och vidga del mot
ekonomisk demokrati. Det räcker då inte med en konsumentpolitik för
konsumenter, det måste också vara en konsumentpolitik av konsumenterna. En
politik som konsumenlema gemensamt utvecklar och tar ansvarel för. Detta
utesluter inte nödvändigheten av samhällsinsatser bl. a. när det gäUer
rättsliga och ekonomiska frågor till stöd för konsumenlema.

Enligt
utredningens direktiv skall den statliga organisationen på det

konsumentpoUtiska områdel med bl. a. etl konsumentverk som central

förvaltningsmyndighet i slort sett ligga fasl. Huvudinriktningen i kommit

téns arbete har därför varit att pröva konsumentpolitikens inriktning och

inte dess institutionella ram. Detla har på ett olyckligt sätt kommk alt

begränsa och styra utredningsarbetet inom kommittén. Vid bedömning av

kommitténs överväganden och förslag måste man därför ha i minne den

begränsning som direktiven i detla hänseende har inneburit. Trots detta

har uiredningen på elt förtjänstfullt säll behandlat konsumentpoUtiken

sedd utifrån hushåUens fömtsättningar och behov. En given utgångspunkt

för bedömning av konsumentpoUtiska insatser är hushållens egna resurser.

Del är viktigt att enskilda hushåll får tillgång till hushållsekonomiska

kunskaper som hjälpmedel för all gå på ell rikligt sätl kunna tillgodose

hushållens behov. Uiredningen framhåller atl ett hushållsekonomiskl un

derlag och angreppssätt på samhällsnivå kan vidga debatten och påverka

de politiska beslul som behöver tas t. ex. belräffande bidragsnormer, bu-

tiks-och serviceslmktur, byggnormer, arbetstidsfrågor och miljöfrågor lik

som ifråga om fördelningspoUtiska beslut där särskilt de resurssvaga hus- 129

9
Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 121

hållens
situation måste beaktas. HSB delar denna mening och vill också Prop.
1985/86:121 framhåUa viklen av atl det i etl marknadsekonomiskl system skapas
riktiga ulgångspunkler för den viktiga dialogen meUan producenter och konsumenter
alll i syfte alt ytterst hjälpa konsumenterna i del underläge dessa typiskt
sett befinner sig gentemot producenterna.

HSB:
s utgångspunkt är aUtså atl konsumentpolitik bör vara en polkik av konsumenter
för konsumenter och alt samhället skaU bidra med stöd och inte med ålgärder som
lill sin karaktär ibland får effekten alt motverka verksamheten. Medlemmarna
inom HSB viU utveckla frågor som rör den totala boendemiljön, hustyper,
gemensamhetsulrymme och den yttre miljön m. m. Det är där nya kvaliteter
utvecklas liksom i det intema föreningsarbetet. Det kan emeUertid ibland vara
svårt att få gehör hos myndigheterna för sådana i och för sig
kostnadsfördyrande krav. Man kan till och med säga atl det allmännas ökande
engagemang på bostadsområdet med normering och aUtmer detaljerade krav knutna
till belåningen utgör elt hinder för förnyelse inom bostadsområdessektorn. Samhället
bör stödja utveckling av konsumentkrav som konsumenlema själva upplever som
angelägna.

Utredningen
har beträffande den framtida konsumentpolitiken konstaterat att de gångna
årens insatser har lett tiU att det allmännas konsumentinformation har ökat
väsentligt genom alt del skett en påtaglig sanering av marknaden när det gäller
vilseledande marknadsföring och oskäliga avlalsvUlkor samt att stödet till
konsumenter i klagomål och reklamationer har ökat. Det finns också av
utredningen konstaterade svagheter. Utbildning i konsumentkunskap, forskning på
konsumenlområdel är otillfredsstäUande respektive har tiU och med försvagats.
Det finns brister i producentemas information tiU konsumenlema och
konsumenlorganen har själva svårigheter atl uppehålla sin kunskapsnivå.

Mol
denna bakgmnd och med hänvisning tiU det ovan anförda bör enligt HSB: s mening
den framtida konsumentpolitiken i huvudsak koncentreras på två områden.
Samhället bör aktivt stödja den konsumentpoUliska utveckling som bedrivs inom
de konsumentkooperativa folkrörelserna och i övrigi växer fram på likartat sätl
i andra jämförbara organisationer. Samhället bör dämlöver koncentrera de
konsumentpoliliska insalsema i resursknappa tider lill övergripande frågor
framför alll för de mest resurssvaga konsumenlema. Genom en sådan kraftsamling
borde det utifrån konsumentsynpunkt vara lättast att uppnå målet för den
framtida konsumentpolitiken att stödja en effektiv och medveten hushållning
med resurser.

Utredningen
pekar främst på två linjer för att förbättra konsumentpoliti

ken. Den ena innebär alt den lokala utvecklingslinjen måsle drivas vidare

med kraft, medan den andra viktiga linjen i konsumentpoUtiken som måste

utvecklas vidare är påverkan på de stmkturella förhållandena på markna

den och samhället i övrigt. I förstnämnda hänseende ulgör de kooperativa

konsumentorganisationerna i samverkan med kommunala och andra organ

och organisationer ett lämpligl och nödvändigl inslag i den konsumenlpoli

tiska utveckling som måste komma tiU stånd. I den senare delen får de

samhälleliga övergripande insatserna större betydelse, men det krävs även 130

där ett ökat engagemang
från organisationer och enskUda.

Som
framhåUks ovan är bosladskooperalionens inriktning klar. Bostads- Prop.
1985/86:121 kooperationen strävar efter all öka konsumenlemas medvetenhet och
kunskaper. Bostadskooperalionen är också beredd all la sin del av ansvarel för
att stärka konsumentinflylandet i samhället. Någon allmän konsumentorganisation
erfordras inte härför. HSB delar utredningens uppfattning alt man bör bygga
vidare pä den svenska modellen med löntagarnas organisationer och de
konsumentkooperaliva folkrörelserna som representanter för konsumenlema på den
centrala nivån.

En
brist i utredningen, som sammanhänger med hur dess direktiv är utformade, är
atl utredningens översyn inte tagk upp den offentUga och särskik då den
statliga konsumentpolitikens institutionella ram. Enligt HSB: s mening bör
utredningens översyn kompletteras med atl den nuvarande konsumentpoliliska
verksamheten inom skilda statliga myndigheter samordnas.

HSB
understryker betydelsen av de synpunkler och förslag uiredningen framlagt i
fråga om kunskapsutvecklingen och forskningen kring de konsumenlpolitiska
frågorna.

Riksbyggen
ekonomisk förening

Bostadsfrågorna
har behandlats ganska knapphändigt i utredningen. De generella överväganden och
förslag som uiredningen kommit fram liU har Iken praktisk betydelse inom
bostadsbranschen. De problem som en bo-sladskonsument möter är i regel av sådan
speciell natur all de kräver speciella ålgärder för all kunna förebyggas
respektive lösas. De ålgärder för all öka konsumentskyddet som man under senare
år vidtagit inom bostadsbranschen har begränsad effekt därigenom atl de är
aktuella i fråga om vissa särproblem.

Mol
den bakgmnden bör konsumenlskyddsfrågor inom bostadssektorn fortlöpande
behandlas i särskild ordning under medverkan av branschföreträdare. I fråga om
utredningens allmänna överväganden och förslag hänvisar vi liU yttrandet från
Kooperativa Institutet.

Arbetarnas
bildningsförbund

Vi
är medvetna om de begränsningar som direktiven skapat för kommittén och med
tanke på den korta tid som stått liU kommitténs förfogande inser vi all vissa
områden, exempelvis livsstilsreklamen och datoriseringen inte kunnal belysas i
önskvärd omfattning.

Vi
beklagar all konsumentpolitikens framtida inriktning på detta säll inte har
kunnal få en fylligare översikt, men vi noterar alt kommittén har inom sina
ramar gjort ett gott arbete.

De
yttre förutsättningarna för konsumentpolitiken har förändrats de

senasie lio åren. Den aUmänna ekonomiska utvecklingen har begränsat

konsumtionsulrymmel för genomsnittshushållen. Olika grupper av hushåll

har drabbats olika hårt. Del gamla klassamhället lever kvar vilket visar sig

i atl de ekonomiska resursema är mycket ojämnt fördelade. Barnfamiljer

nas situation är mycket svår och nio procent av aUa barnhushåll visar 131

underskott
i hushållsbudgeten. Boendekostnaderna ökade mellan 1976 och Prop. 1985/86:121
1983 med 122 procent medan löneökningarna stannade vid 76 procent.
Bostadskostnadernas andel av hushållsbudgeten har ökat under senare år och står
nu för i genomsnitt 26 procent av hushåUens budget. Denna ökning av
bostadskostnaderna påverkar hushållens utgifter påtagligt eftersom de för de
flesta är mycket svåra all påverka.

ABF
anser all kommitténs inrikting av konsumentpolitiken tiU ett hushållsekonomiskt
synsätt är riklig. Utifrån del som sagls ovan är del viktigt alt vi kan
beskriva de praktiska insatser som konsumentpolitiken ska åstadkomma.

Även
om vi delar kommitléns uppfattning av inriktningen har vi en annan uppfattning
än kommittén när det gäller möjligheten all prioritera olika behov. Vi menar
tiU skillnad från kommittén att de viktiga områdena mat, bostad, service, vård
och kommunikationer måste prioriteras framför andra behov. Vi anser också alt
de begränsade resurser som finns för konsumentpoUtiken måste i första hand
riktas till dessa områden.

Konsumentpolitiken
hittills har hafl sina svagheter. Etl viktigt område som inte har utvecklats
tillräckligt är utbildningen och forskningen på konsumenlområdel. Under
sjuttiotalets försia år fanns vissa medel för delta område, vilka dock senare
logs bort av riksdagen. Detta har lett tiU många förlorade år för
konsumenlulbildning och konsumenlforskning. För den framtida konsumentpolitiken
är det viktigt alt den gmndas på en analys om beaktar samhällets ekonomiska,
tekniska, sociala och kukurella förhållanden. Etl brett register av
konsumentpoliliska medel är nödvändigl Uksom ett nära samarbete mellan olika
organisationer och institutioner i samhället för en framgångsrik framtida
konsumentpolitik.

ABF
stöder utredningen när det gäUer målen för konsumentpoUtiken.
Konsumentpolitiken måste rikta in sig på atl:

— förbättra
konsumenlemas möjligheter alt uttrycka sina behov och påverka sin situation

— stödja
hushållen i deras strävan atl bättre utnyttja sina resurser

— stärka
konsumenternas ställning på marknaden.

För
detla krävs en utökad konsumenlulbildning. ABF anser det angeläget all
folkbildningen ingår i delta arbete.

Vidare
är det angelägel atl den lokala utvecklingen av konsumentpolitiken kan
bedrivas kraflfuUl. Det hushållsekonomiska synsättet kan ge politiska partier,
kommuner och organisationer en mer positiv inställning till konsumentpolitiken
och dess möjligheter. Detla är viktigt om vi ska kunna överbrygga klyftorna
mellan olika samhällsgmpper.

Studieförbundet
Vuxenskolan

I en
tid då de flesta familjer får känna av minskad realinkomst, blir de

hushållsekonomiska frågoma
allt viktigare. Uiredningen tar upp många

vikliga frågor för den
enskilde konsumenten. Särskilt viktigt är det atl

kommitténs förslag tiU
insatser för de sämst stäUda diskuteras. De gmpper

som kan behöva särskUt
stöd är barnfamiljer, äldre, handikappade, barn

och ungdomar samt
invandrare. De kommer annars att drabbas hårt i ett 132

alltmer komplicerat
samhälle.

Medborgarskolans
riksorganisation Prop. 1985/86:121

Uiredningen
bygger delvis sina förslag på en beskrivning av hur den svenska
marknadsekonomin fungerar.

Medborgarskolan
anser, Uksom flera reservanter, alt denna beskrivning är starkt förenklad,
felaktig och onyanserad. Uiredningen konstaterar i vårt tycke någol beskäftigt
atl

"det
ankommer på människoma själva atl utifrån en god kunskapsnivå och etl kritiskt
länkande bedöma oUka faktorers betydelse för den egna konsumtionen. Det
väsentliga är dock atl denna valfrihet kan utövas medvetet av hushåUen och atl
de har möjlighel alt göra sina bedömningar självständigt."

På
annal ställe konstaterar utredningen all "konsumenterna inte alllid är
tillräckligt informerade om marknadens utbud och alt de heller inte alllid
handlar ralionelk".

Från
Medborgarskolans sida anser vi att många känner glädje och tillfredsställelse
i att göra val som för en utomstående ter sig alll annal än rationella. Elt
sådant handlande måste accepteras och kan inte betraktas som oansvarigt. Kraven
på individuell frihei i tillvaron måste innebära all mångfald och olika
värderingar skall slå igenom i konsumenternas val. Det är dock naturiigtvis
önskvärt att dessa val träffas utrifrån en "upplyst" utgångspunkt.

Rörelsefolkhögskolornas
intresseorganisation

Folkhögskolan har
en speciell stäUning i del svenska ulbUdningssyslemel genom all den når vuxna
människor under en lång ulbildningsperiod (i regel elt eller två
utbildningsår). I regel bedrivs dessa studier i internat-miljö. Den frihet som
ligger i avsaknaden av centralt fastställda läroplaner skapar förutsättning för
t. ex. tematiska studier kring angelägna ämnesområden. Dessa kan t. ex.
behandla konsumentpoliliska frågor. Blandningen av unga och äldre
kursdelalagare är i detta avseende en uppenbar tillgång. Vid
samhäUsvelenskapliga studiekurser blir de konsumentpolitiska frågorna givelvis
ofta föremål för studier. Delta gäller t. ex. reklamens roU i samhället som
uiredningen lar upp som ell väsentligt sludieområde. Utredningen säger bl. a.
"Den nya massmediesituationen förstärker behovet av en ökad forskning om
massmedias betydelse för effekten av livsstilsreklamen." Bland
rörelsefolkhögskolorna finns i dag en klar beredskap för fördjupade studier
kring massmediesilualionen både teoretiskt och praktiskt. Detla gäller inte
minsl medievärlden sett ur konsumentens synpunkl! Även vid naturvetenskapligt
inriktade siudier behandlas redan i dag vid många rörelsefolkhögskolor
hushållningsfrågor sett ur nationellt och globalt perspektiv. Ansträngningar
görs i dag för att öka lUlströmningen till denna typ av kurser.

Miljöförbundet

Det
föreslagna utvidgade målet för konsumentpolitiken innebär ett förmyndarskap
över konsumenterna och konsumentrörelsen, som Miljöför-

133

bundet
bestämt avvisar. Del är konsumenternas egen uppgift "att uttrycka
Prop. 1985/86:121 sina behov och påverka sin situation" och när det gäller
all "stärka konsumenternas ställning på marknaden" så bör det göras
på de grunder konsumentrörelsen själv kräver och inte utifrån en gmmlig teori
om "hushållsekonomi".

Den
huvuduppgift som därmed kvarstår enligt kommitléns förslag är all "stödja
hushåUen i deras strävan alt bättre utnyllja sina resurser". Denna kan
uppfattas som en krånglig omskrivning av gällande mål enligt 1972 års
proposition och beslul.

Delta
närmast totala avståndstagande från utredningens huvudsakliga inriktning
innebär inte att Miljöförbundet underkänner alla dess tankegångar kring t. ex.
konsumentmakt. Många av dem kan användas av kon-sumenlrörelsen själv och leda
lill förslag och krav från dess sida så småningom.

Tyvärr
är betänkandet något svåranvänl för detta syfle också, eftersom det i sin
betoning på de offentliga organens arbete och sin framställning av
konsumenlrörelsen såsom i stort sett liktydig med löntagarorganisationerna och
konsumentkooperationen förfalskar såväl dagens verklighet som utvecklingen av
konsumenlengagemangel efler andra världskriget. Den i och för sig
förhållandevis svaga konsumentrörelsen i Sverige osynliggörs därmed i slora
stycken av betänkandet. Tvärtemot detta behöver den i dag självtillit i stora
mätt som gmnd för självförståelse och utveckling.

Enligt
Miljöförbundet kan den statliga konsumentpolitiken inte stärka konsumenterna,
annat än möjligen tiltfälligt och till priset av en långsiktig försvagning
(genom att rörelsens självständiga verksamhet gröps ur). Det slalen och
kommunerna kan göra är i första hand att följa efterlevnaden av marknadsförings-
och köplagarna, och ge service åt enskilda konsumenter som söker hjälp.

Nu
är det särskilt servicen kommittén prioriterar ned, genom att försvaga
Allmänna Reklamationsnämnden och vrida den kommunala verksamheten mer mol
olika slag av propagandainsalser (i skolan, närradion och lokalpressen).

Slutsatsen
är att Miljöförbundel inte anser alt belänkandet kan läggas till grund för
beslul.

Jordens
Vänner

Dessvärre
tycks utsikterna vara små för all konsumentpolitiken under de

närmaste åren skall få de ökade resurser som den skulle behöva. Del

ansträngda statsfinansiella läget för dock del goda med sig att intresset för

atl söka samarbete med folkrörelser och föreningar ökar. Jordens Vänner