Prop. 1985/86:127

mm

Regeringens proposition

1985/86: 127 __

om riktlinjer för industripolitiken på p

rymdområdet, m.m. 1985/86:127

Regeringen
föreslår riksdagen atl anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 6 mars 1986.

På
regeringens vägnar

Thage
G Peterson

Roine
Carlsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att rymdverksamheten under den kommande fyraårsperioden
skall bedrivas inom en total ram av 966 milj. kr. Vidare föreslås svenskt
deltagande i ett vidgat samarbete inom det europeiska rymd-organet ESA.
Riktlinjer för samverkan mellan staten och berörda industriföretag om
genomförande och finansiering av viss industriell utveckling inom ett
nationellt rymdprogram redovisas även. Beträffande Tele-X-pro-jektet redovisas
att en arbetsgrupp skall tillsättas för att utreda hur projektets kommersiella
möjligheter skall tas till vara på bästa sätt.

1
Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 127

Industridepartementet Prop. 1985/86:127

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1986

Närvarande:
statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden Bodström, R. Carlsson,
Hellström, Wickbom, Johansson

Föredragande:
statsrådet Peterson

Proposition om riktlinjer för industripolitiken på
rymdområdet, m.m.

1 Inledning

I
1986 års budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 14) har regeringen föreslagit
riksdagen att, i avvaktan på en särskild proposition, för till Europeiskt
rymdsamarbete m.m.för budgetåret 1986/87 beräkna etl förslagsanslag av
135423000 kr.

Jag
anhåller nu att få ta upp denna anslagsfråga samt frågan om riktlinjer i den industripolitiskt
motiverade verksamheten på rymdområdet.

De
nu gällande riktlinjerna för Tele-X-projektet lades fast år 1983 (prop. 1982/83:168,
NU 53, rskr. 390). Jag återkommer senare i denna proposition med en
redovisning av min bedömning hur projektets kommersiella fas bör förberedas.

Statens
delegation för rymdverksamhet (DFR) har utarbetat en långtidsplan för
rymdverksamheten åren 1985-1991. En sammanfattning av planen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 1.

På
uppdrag av industridepartementet har under år 1985 bedrivits följande
utrednings- och förhandlingsarbete för att ge beslutsunderiag till denna proposition:

—
Studie av organisationen för
de industripolitiskt motiverade insatserna på rymdområdet. En sammanfattning av
studien bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

—
Utvärdering av det svenska
medlemskapet i det europeiska rymdorganet ESA. En sammanfattning av resultatet
av utvärderingen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

—
Översyn av Rymdbolagets
affärsmöjligheter. En sammanfattning av resultatet av översynen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 4.

—
Förhandlingar med industrin
för att denna skall ta ett ökat finansiellt ansvar för den framtida
rymdverksamheten. En sammanfattning av förhandlingsresultat bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 5.

2 Tidigare svensk rymdverksamhet

Det
europeiska samarbetet inom rymdforskningen inleddes i början av 1960-talel. Den
konvention som reglerade det inledande samarbetet inom European Space Research Organization
(ESRO) undertecknades av Sverige år 1962 och trädde i kraft år 1964. Syftet
med ESRO var enligt konventionen atl för uteslutande fredligt ändamål
möjliggöra och främja samarbetet mellan europeiska stater inom rymdforskning
och rymdteknik.

Genom
statsmakternas beslut år 1972 (prop. 1972:48, NU 37, rskr. 216) skapades den
nuvarande statliga organisationen för industripolitiska insatser på
rymdområdet. Detta innebar att DFR inrättades och Svenska rymdaktiebolaget
(Rymdbolaget) bildades den 1 juli 1972.

År
1975 fattade statsmakterna beslut (prop. 1975/76:58, NU 17, rskr. 110) om
anslutning till den nuvarande konventionen angående upprättande av ett
europeiskt rymdorgan (ESA). Denna konvention ersatte den ditintills varande
konventionen som gällt för upprättande av ESRO.

Nuvarande
riktlinjer för de svenska industripolitiska insatserna på rymdområdet lades
fast år 1979 (prop. 1978/79: 142, NU 36, rskr. 292). Statsmakternas beslut år
1979 innebar att satsningarna i stort sett skulle trefaldigas under en
treårsperiod, sedan kvarstå på den högre nivån under tre år, för atl sedan åter
kunna minska. Budgetåret 1985/86 avsågs vara det sista året på den högre nivån.
I propositionen framhölls bl. a. att volymen på de svenska aktiviteterna borde
höjas till en sådan nivå att den skulle ge den svenska rymdindustrin
förutsättningar att få beställningar såväl i sam-arbets- som i konkurrenssituationer.
I propositionen noteras alt det efter fem år (alltså fr. o. m. budgetåret
1986/87) bör finnas goda förutsättningar för svensk industri att på
kommersiella grunder nyttiggöra sig gjorda insatser.

Föredraganden
angav en allmän inriktning av de ökade resursernas användning. Han framhöll att
insatserna borde inriktas på att höja Sveriges andel i centrala nyttosatellitprojekt.
Genom att koncentrera vårt deltagande till sådana projekt och till några få
svenska företag skulle staten bidra till alt en verksamhet på den uppnådda
nivån kunde vidmakthållas med betydligt bättre kontinuitet än ditintills. En
bred kompetens borde målmedvetet byggas upp på systemnivå. Detta skulle ske
genom:

-
att inom Sverige utveckla enkla
vetenskapliga satelliter med begränsade krav på prestanda,

-
att delta i bilaterala eller
multinationella satellitprojekt med så stor andel att industrin skulle få
arbete på systemnivå,

-
att realisera ett nyttosatellitprojekt
i bilateralt eller multilateralt samarbete, t. ex. en fjärranalyssatellit
speciellt avsedd för havs- och polarområden eller en regional
kommunikationssatellit för små markstationer. Vidare framhöll föredraganden
vikten av att det nationella programmet

kompletterades
med ett projektinriktat teknikprogram som skulle kunna stärka svensk industris
konkurrensförmåga.

Beträffande
fjärranalysområdet noterades behovet av statliga stimulanser för att påskynda
den teknologiska utvecklingen och demonstrera fjärranalysens möjligheter.

t I Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 127

Prop. 1985/86: 127

De riktlinjer som
fastslogs genom 1979 års riksdagsbeslut kan samman- Prop. 1985/86:127 fattas
på följande sätt:

1.
Svensk rymdindustri borde ges
möjlighet att la systemansvar inom satellitprojekl. Det väsentliga därvid var
att kunna specificera hela rymdsystem, beställa delsystem och apparatur hos
underleverantörer samt att sätta ihop de olika delarna till en fungerande
enhet.

2.
Det nationella rymdprogrammet
borde kompletteras med ett projektinriktat teknologiprogram i syfte att stärka
industrins konkurrensförmåga. I propositionen underströks vikten av att
programmet inte endast inriktades på kommunikationsteknologi utan även på andra
typer av satellitsystem.

3.
Det nationella
fjärranalysprogram som startats under 1970-talet borde byggas ut, främst i
avsikt att hos potentiella användare demonstrera fjärranalysteknikens olika
möjligheter.

Sedan
år 1979 har det svenska rymdprogrammet byggts upp med utgångspunkt i de
riktlinjer som jag nu har redogjort för. Industrins kompetens har breddats
avsevärt. Satellitprojekten Viking och Tele-X har därvid spelat en väsentlig
roll. Med Viking fick Saab Space AB ta system- och leveransansvar för en
satellit som samtidigt tillförde svensk magnetosfär-och jonosfärforskning ett
projekt långt framme i den internationella forskningsfronten. Denna satellit
sköts framgångsrikt upp och placerades i bana med hjälp av en Ariane-raket för
endast några dagar sedan. Med Tele-X, som utvecklas i samarbete med Norge och
Finland, breddas nordisk industris kompetens till att även omfatta områdena
för datakommunikation och direktsänd television. I Tele-X-projektet har Saab Space
AB ansvar för satellitens struktur, som bl.a.innefattar nyutveckling av det
torn i s.k. kompositmaterial som bär upp satellitens antenner. Saab Space AB
svarar även för satellitens telemetrisystem samt för systemstudier och integrationsarbete.
Ericsson Radio Systems AB svarar i Tele-X-projektet för kommunikationssystemet,
som vad gäller datatrafiken bedöms vara ett unikt system med stor
framtidspotential.

Ericsson
Radio Systems AB svarar dessutom för satellitens antennsystem samt, i samarbete
med det norska företaget Elektrisk Bureau, för de markstationer som skall sända
och ta emot teletrafiken. Enligt DFR:s uppfattning bör ett utbyggt
kommersialiserat Tele-X-system snabbt kunna bli ekonomiskt lönande. Tele-X-systemet
kommer att tas i bruk år 1987 efter det att satelliten har placerats i en s. k.
geostationär bana, vilket innebär att den får en i förhållande till jordytan
fast position.

Inom
det teknologiprogram som satts igång har ny teknik utvecklats. Som exempel kan
nämnas del arbete som DFR stött vid Ericsson Radio Systems AB för utveckling av
kolfiberteknik och ny antennteknologi. Vidare kan nämnas utveckling hos Saab Space
AB av ny datorteknologi för satelliter och bärraketer saml utveckling hos Volvo
Flygmotor AB av höghastighetsturbiner och tillverkningsteknik (bl. a.
svetsteknik) för bärraketer.

Inom
fjärranalysen är SPOT-projektet av stor vikt. Detta är ett franskt

projekt i samarbete med Sverige och Belgien. SPOT-satelliten sköts upp

samtidigt med Viking och redan under innevarande månad kommer de 4

första
bilderna från satelliten att kunna tas ned vid Esrange för att vidare bearbetas
och tillhandahållas för försäljning av det dotterbolag som Rymdbolaget bildat
för ändamålet. Satellitbild AB.

Inom
Qärranalysområdet har det dessutom gjorts stora ansträngningar för att utveckla
metodiken för att utnyttja satellitdata. Genom förbättrade metoder för s.k.geokodning
av satellitdata och nya produktionsmetoder kan man framställa bilder med
kartnoggrannhet. Nämnas kan även det flygburna havsövervakningssystem som
utvecklats till ett operativt system och som sålts till en rad länder, senast
Förbundsrepubliken Tyskland, Indien och Kina.

Slutligen vill jag nämna
att verksamheten vid Esrange under perioden kunnat utvecklas och breddas
framför allt därför atl det för vissa delar av rymdverksamheten mycket
fördelaktiga geografiska läget kunnat utnyttjas. Sondraketverksamheten har
kunnat göras attraktiv bl. a. genom introduktion av nya tjänster, t. ex.
skjutning till mycket hög höjd vilket möjliggjorts dels genom ett styrsystem
för raketer som Saab Space AB och Rymdbolaget utvecklat, dels genom ett
övervaknings- och säkerhetssystem som Rymdbolaget byggt upp vid Esrange.

Vidare
har stationer för att ta emot data från Qärranalyssatelliterna, Landsat och
SPÖT, tillkommit. Dessutom har kontrollstationer för satelliter byggts, vilka
nu betjänar Viking och SPÖT och vilka i framtiden även avses svara för
kontrollen av Tele-X. Nyligen har ESA beslutat atl bygga en särskild station i
anslutning till Esrange för att ta emot data från planerade polära satelliter,
i första hand Qärranalyssaielliten ERS-1.

I
följande tabell redovisas anslagen till rymdverksamhet under budgetåren
1979/80-1985/86 (milj. kr.):

Prop. 1985/86: 127

Anslag Fl

Anslag F4

Anslag F5

STU (rymd-

(Europeiskt

(Tele-X)

verksamhet)

rymdsamarbete m. m.)

Budgetår

1979/80

10,1

80

1980/81

11,5

118

1981/82

12,5

169

1982/83

13,9

210

1983/84

15,2

124

574

1984/85

15,8

145

477

1985/86

16,4

135

218

Summa

95,4

981

1269

Anslaget
F4. Europeiskt rymdsamarbete m. m. har använts för att finansiera ESA-samarbetet,
bilateralt samarbete och det nationella rymdprogrammet. Anslaget F5. Bidrag
till Tele-X-projektet har finansierat bidragen till detta projekt. Via
anslaget Fl. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling
(rymdverksamhet) finansieras vissa förberedande projekt på forsknings-, Qärranalys-
och industriutvecklingsområdena. Det vetenskapliga programmet har
huvudsakligen finansierats via anslag från utbildningsdepartementet.

Inom
ESA har Sverige deltagit i de obligatoriska grund- och vetenskapliga
programmen samt i tillämpningsprogrammet.

ESA: s tillämpningsprogram
innehåller experimentella och preoperativa satellitprojekt för bl. a.
telekommunikation, jordobservation, forskning och tillverkning i tyngdlöst
tillstånd, utveckling av rymdtransportfaciliteter (bärraketen Ariane) m.m.
Ländernas ekonomiska bidrag står i regel i direkt proportion till varje lands
andel av industrikontrakten i projektet. Sverige har deltagit i flertalet
projekt.

Fr.o.m. år 1972 till
utgången av budgetåret 1984/85 har svensk industri utfört arbeten på uppdrag
från ESA till ett fakturerat värde av 619 milj. kr. i löpande priser.

Inom
ramen för det nationella utvecklingsprogrammet har bl. a. fjärranalystekniken
utvecklats.

I Kiruna har ett
dotterbolag till Rymdbolaget bildats med stöd av regionalpolitiska medel från
industridepartementet. Företaget, Satellitbild AB, har fått ca 100 milj. kr. för
att bygga upp företaget och skapa förutsättningar att kommersiellt bedriva Qärranalysverksamhet.

Inom
rymdverksamheten utgörs de främsta intressenterna i svenskt näringsliv av
företagen Ericsson Radio Systems AB, Saab Space AB och Volvo Flygmotor AB.
Företagens verksamhetsinriktning är i huvudsak följande.

Prop.
1985/86:127

Ericsson Radio Systems AB:
Saab Space AB: Volvo Flygmotor AB:

Antenner, mikrovågsteknik

Små satelliter, omborddatorer,
elektronik

Brännkammare m. m. till
raketmotorer

I
dessa företag är ca 500 personer direkt eller indirekt sysselsatta med rymdindustriell
verksamhet.

3 Rymdverksamheten under den kommande fyraårsperioden

3.1 Inriktning och omfattning av verksamheten

Mitt
förslag: Riktlinjer för rymdverksamheten under den kommande fyraårsperioden bör
vara att förbättra svenskt näringslivs möjligheter att bli konkurrenskraftigt
på rymdområdet, sprida rymdteknologin utanför rymdindustrin samt att
tillvarataga de fördelar rymdverksamhet i norra Sverige erbjuder. Verksamheten
skall bedrivas inom en total ram av 966 milj. kr.

Bakgrund
och skäl till mitt förslag: Sedan den svenska rymdverksamhetens start vid 1960-taIets
böljan har de industripolitiska motiven kommit att bli alltmer betonade.
Samtidigt medför utvecklingen på rymdområdet att utomordentligt intressanta
möjligheter öppnats för forskningen. Även för våra telekommunikationer har
rymdteknologin inneburit dramatiska genombrott. Vidare är överväganden av utrikes-
och säkerhetspolitisk natur av central betydelse.

Syften
med och riktlinjer för rymdverksamheten under den kommande Prop. 1985/86:
127 fyraårsperioden skall fastställas huvudsakligen utgående från industripolitiska
överväganden.

Industripolitiskt
syftar satsningarna till att genom utveckling av den avancerade rymdtekniken:

-
ge svenskt näringsliv
förutsättningar att lönsamt konkurrera på framtida inhemska och utländska
marknader för rymdprodukter och rymdtjänster,

-
på andra områden ge svensk
industri möjligheter att utnyttja de tekniska landvinningar som uppnås i
rymdverksamheten,

-
tillvarata de fördelar som de
nordligaste delarna av landet erbjuder för rymdverksamhet.

Redan
från rymdverksamhetens start har dess kommersiella möjligheter varit
förutsedda. Skiftande bedömningar har gjorts av när fungerande marknader kommer
att finnas för produkter och tjänster baserade på rymdverksamhet. Vissa tidiga
prognoser underskattade den tid som krävs för att ny teknik skall bli marknadsmogen.
Sådana missbedömningar är vanliga när det gäller omvälvande tekniska
utvecklingssteg. I nuläget har dock rymdteknikens tillämpningar inom
telekommunikationerna inträtt i den kommersiella fasen. Satelliter svarar för
en betydande del av förbindelserna mellan kontinenterna i form av
telefontrafik och överföringar av datainformation och televisionsprogram. Det
nordiska samarbetet i Tele-X-projektet är en del i ett mönster som pekar mot
utnyttjande av satelliter även för telekommunikationer inom begränsade
geografiska områden. Under 1980-talets slut kommer fjärranalyssatelliternas
förmåga att samla information om jordytan att exploateras affärsmässigt.
Sverige deltar här i främsta linjen med de resurser som byggts upp i Kiruna.
Satellitbild AB, som är dotterbolag till Rymdbolaget, ingår i ett
fransk-svensk-belgiskt samarbete där de s. k. SPOT-satelliterna utnyttjas. På
en världsomspännande marknad skall man gemensamt marknadsföra kartläggningar
av geografi, vegetation, klimat- och miljöförhållanden, bebyggelse och anläggningar
m. m. baserade på avancerad fjärranlysteknik.

I
rymdtekniska system ingår utöver en eller flera satelliter även anläggningar
på marken. Dessa markutrustningar kommer i många framtida telekommunikationssystem
att representera den ekonomiskt dominerande delen. Tre svenska företag - Saab Space
AB, Volvo Flygmotor AB och Ericsson Radio Systems AB — har i dag betydande
leveranser till rymdtekniska system. Leveranserna hade 1985 ett värde av ca
220 milj. kr.

Rymdverksamhetens
extrema krav på tillförlitlighet, automation, energisnålhet och förenandet av
hållfasthet och låg vikt framtvingar nya högteknologiska
konstruktionslösningar som kommer till användning på andra områden.

Ett
företag som blivit godkänt som leverantör till rymdsystem anses ha fått en
kvalitetsstämpel. Denna står för teknologisk kompetens, systemkunnande,
produktionskvalitet och förmåga atl delta i krävande internationellt
samarbete.

Ur regionalpolitisk
synpunkt har den svenska rymdverksamheten en

särskild betydelse för de nordligaste delarna av landet. Så har varit fallet 7

alltsedan de första sondraketerna
sköts upp från skjutfält i Norrbotten. Prop. 1985/86: 127 Numera är Kiruna en
centralort i svensk rymdverksamhet. Härifrån har man de bästa förutsättningarna
i Europa för kontroll av och kommunikation med satelliter i s.k. polära banor.
Det gäller t.ex.den helsvenska forskningssatelliten Viking och den delvis
svenska Qärranalyssatelliten SPÖT. Genom nationella satsningar och
internationella engagemang på rymdområdet har det skapats anläggningar i Kiruna
på Esrange till ett värde som är flerfaldigl större än den svenska
kostnadsandelen om ca 220 milj. kr. Den större delen av investeringarna har
gjorts av andra och då huvudsakligen det europeiska rymdorganet ESA.

Kiruna
och Esrange skall även i framtiden spela en central roll i svensk och europeisk
rymdverksamhet. Detta bedöms för Kirunaområdet leda till en ökning av antalet
sysselsatta i rymdanknuten verksamhet från i dagsläget ca 140 till ca 230
personer vid decenniets slut.

Med
regional-, arbetsmarknads- och utbildningspolitiska medel görs nu särskilda
satsningar för att främja utvecklingen av rymdverksamheten i Kiruna och av
verksamheter med anknytning till denna. En utökning och breddning kommer att
ske av forskningsverksamheten vid Kiruna geofysiska institut mot områden av
betydelse för tillämpad rymdteknologi. Högskoleutbildning inom det
rymdteknologiska området planeras starta i Kiruna hösten 1986. Under de
närmaste åren kommer en utökning att ske även av annan högskoleutbildning i
Malmfälten av betydelse för verksamheter inom rymdområdet. Centralnämnden för
fastighetsdata och lantmäteriverket kommer vidare att föriägga
utvecklingsenheter till Kiruna med anknytning till rymdverksamheten.

Utöver
de industripolitiska motiv jag just har redovisat, underbygger följande
överväganden mitt förslag.

Utrikespolitiska
motiv för medverkan i gemensamma europeiska initiativ inom forskning och
utveckling förstärker skälen för det svenska engagemanget i ESA.

Forskningspolitiskt
avser de i annat sammanhang behandlade satsningarna på rymdforskning att ge
svenska forskare möjligheter att utnyttja de speciella förhållanden som råder i
rymden såsom t. ex. gynnsamma betingelser för observationer av jorden och universum
och frihet från tyngdkrafter och atmosfär.

Kommunikationspolitiskt
är rymdteknik i form av satelliter för överföring av teletrafik och radio/TV-program
sedan länge en praktisk realitet. Denna tillämpning av rymdtekniken är den
första med påtaglig ekonomisk betydelse. Uppenbara skäl talar för att dess
potential bör prövas tekniskt och kommersiellt även i Norden, i första hand
inom ramen för Tele-X-projektet.

Säkerhetspolitiskt
finns intresse för rymdverksamhet genom de möjligheter sådan erbjuder för
observationer och kommunikationer. Fredsöver-vakande satelliter diskuteras i
samband med strävandena mot avspänning i Europa.

DFR
har i sin långtidsplan för rymdverksamheten åren 1985-1991 lämnat förslag till
inriktning av rymdverksamheten under nämnda period.

Jag
bedömer att rymdverksamheten inom industridepartementets områ- 8

de för de fyra närmast
följande budgetåren bör bedrivas inom en total ram om 966 milj. kr. Beräkningen
bygger på förutsättningen att rymdindustrin skall bidra med 60 milj. kr. som
delfinansiering av denna totalram.

Fördelningen av de 906
milj. kr. som utgör statens del av totalramen över fyraårsperioden anser jag
preliminärt bör vara följande (milj. kr., 1985 års prisnivå):

Prop. 1985/86: 127

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

Totalt

207

221

232

246

906

Som
jag tidigare har nämnt förutsågs att del efter fem år, alltså fr. o. m. budgetåret
1986/87, skulle finnas goda möjligheter för industrin att på kommersiell grund
utnyttja resultaten av gjorda satsningar. Det är mot denna bakgrund jag tagit
initiativ till förhandlingar med svensk industri om medfinansiering av den
framtida rymdverksamheten. En sammanfattning av rapporten "Förhandlingar
med svensk industri om lämpliga former för samverkan och samfinansiering av den
framtida rymdverksamheten" har jag tidigare föreslagit skall bifogas
protokollet i detta ärende som bilaga 5.

För
att ge underlag till beslut om inriktningen av den framtida rymdverksamheten
har jag även initierat en utvärdering av det svenska medlemskapet i ESA och en
översyn av Rymdbolagets affärsmöjligheter. En sammanfattning av dessa
genomförda utredningar har jag tidigare föreslagit skall bifogas protokollet
till detta ärende som bilagorna 3 och 4.

3.2 Svenskt framtida deltagande i europeiskt rymdsamarbete
under budgetåren 1986/87-1989/90

Mitt
förslag: Sverige skall delta i samarbetet inom ESA samt i bilaterala projekt
under budgetåret 1986/87 inom en ram av 170,6 milj.kr.

Bakgrund
och skal till mitt förslag: Verksamheten inom ESA styrs av ett antal beslut som
fattades underförstå hälften av 1970-talet. Verksamheten omfattar två program
som är obligatoriska för alla medlemsstater - grundprogrammet (infrastruktur)
och det vetenskapliga programmet. Därutöver finns ett frivilligt program,
tillämpningsprogrammet.

ESA:
s tillämpningsprogram innehåller experimentella och preoperativa satellitprojekt
för bl. a. telekommunikation, jordobservation, forskning och tillverkning i
tyngdlöst tillstånd, utveckling av rymdtransportfaciliteter m.m.

Större
delen av det på 1970-talet beslutade tillämpningsprogrammet har slutförts under
1980-talets första hälft. ESA:s råd sammankallades för möte på ministernivå i
Rom i januari 1985. Vid detta ministermöle fastställdes en långtidsplan för
organisationens verksamhet fram till 1990-ta-lets slut. Planen innebär en
mindre höjning av anslagen till de obligatoriska programmen samt därutöver ett
nytt tillämpningsprogram med stark inriktning mot rymdstationsteknologi och
bemannad rymdverksamhet.

Målet
för det nya tillämpningsprogrammet är att uppnå europeiskt indu- Prop.
1985/86: 127 striellt och tekniskt oberoende i rymden. Ett av medlen för att
uppnå detta mål är att som likaberättigad partner delta i det internationella
samarbetet kring den planerade amerikanska rymdstationen till vilket Amerikas
förenta stater inbjudit bl. a. ESA.

Stommen
i det nya tillämpningsprogrammet utgörs av de tre s. k. basprojekten, Ariane
5, Columbus och Hermes, kring vilka ESA: s hela verksamhet kommer att
koncentreras under del närmaste decenniet.

Ariane
5 är nästa generation av Ariane-raketen och är planerad för att vid 1990-talets
mitt (år 1994) kunna lyfta nyttolaster med en vikt av drygt 5 ton till s.k.geostationär
bana samt ca 15 ton till rymdstationens bana. Detta innebär mer än en
fördubbling av den nuvarande Ariane-raketens kapacitet. Kostnaden fram till år
1996 uppskattas totalt till knappt 17 miljarder kronor.

Rymdstationen
Columbus är avsedd för experiment m.m. och konstruerad så att den skall kunna
sammankopplas till den amerikanska rymdstationen, men skall även kunna fungera
oberoende av denna. Till Columbus kommer obemannade plattformar att kunna
anslutas. Plattformarna skall kunna förses med olika typer av experiment som
kan bytas ut vid , sammankopplingen till Columbus. Några av plattformarna
kommer att läggas i banor över polerna och vara huvudsakligen avsedda för bild-
och Qärranalysverksamhet. Den nuvarande ESA-planeringen utgår från att bilder
och data skall kunna tas ned under plattformarnas passage över Esrange. Ett
villkor för att Esrange skall användas som mottagningsstation för satellitdata
är dock att Sverige deltar i Columbus-projektet. Totalkostnaden för Columbus
fram till år 1996 uppskattas till ca 17 miljarder kronor. Rymdfarkosten Hermes
är planerad att vara färdig för provflygning år 1996. Hermes kommer att
konstrueras för en, jämfört med den amerikanska rymdfärjan, mycket mångsidig
och flexibel användning. En utgångspunkt vid projektets planering är att uppnå
låg driftkostnad - ett av problemen med den amerikanska rymdfärjan är nämligen
de höga kostnaderna för varje uppskjutning. Totalkostnaden för projektet fram
till år 1996 uppskattas till drygt 10 miljarder kronor.

Under
det år som gått sedan ministermötet har ESA: s planeringsarbete inriktats på
att koordinera de tre basprojekten sinsemellan så att de skall utgöra delar av
ett och samma projekt samt inriktas på övriga tillämpningsprojekt mot en
användning inom ramen för de tre basprojekten.

Under
den nu pågående planeringen har med undantag för Sverige och Iriand samtliga ESA-medlemsländer,
inkl. Norge och Österrike som blir medlemsländer i ESA 1987, förklarat sig
beredda att delta i basprojekien och i flertalet av de övriga nya
tillämpningsprojekten.

Jag
bedömer det som angeläget att Sverige deltar i de s. k. basprojekten, även om
detta inte kan ske fullt i den utsträckning som DFR föreslagit i sin långtidsplan
och anslagsframställning. Det är även angeläget att Sverige deltar i andra
mindre ESA-projekt på t. ex. telekommunikationsområdet i en sådan omfattning
att fördelningen av ESA-uppdrag mellan de svenska rymdindustrierna kommer att
bli balanserad. Det är likaså angeläget att fortsätta det samarbete med
Frankrike som

10

redan
har inletts på fjärranalysområdet, för ätt ti-ygga försörjning av data till
Satellitbild AB i Kiruna.

För
närvarande finns etl avtal mellan staten och företagen Saab Space AB, Ericsson
Radio Systems AB och Volvo Flygmotor AB om gemensam finansiering av svensk
rymdverksamhet vilket godkändes av regeringen år 1982. Avtalet anger att
"Ettvart av företagen skall varie år lämna bidrag med ett belopp
motsvarande 7% av summan av företagets faktureringar under föregående
kalenderår för de beställningar företaget erhållit inom bilaterala eller
multilaterala projekt där Sverige medverkar inom ramen för den finansiering av
projektet i fråga som överenskommits med statens delegation för
rymdverksamhet".

Tanken
bakom det nuvarande avtalet var att industrin skulle avstå från sin vinst på
denna typ av statligt finansierad FoU-verksamhet.

Sett
ur statens synvinkel har avtalet givit en relativt liten återbäring till staten.
I genomsnitt har industrins betalningar uppgått till ca 2,5 milj.kr. per år.

Ett
viktigt mål för förhandlingarna med industrin har varit att industrin skulle ta
ett ökat finansieringsansvar.

Trots
att deltagandet i ESA: s program utgör stommen i svensk rymdverksamhet har
företrädarna för industrin i förhandlingar tagit avstånd från att ta någon del
av det därmed förknippade finansiella ansvaret. Denna hållning, som för den
närmaste tiden på ett besvärande sätt begränsar utvecklingstakten i svensk
rymdverksamhet, intar företagen med hänvisning till att övriga medlemsländer
helt finansierar sitt ESA-deltagande med statliga medel och till att det
europeiska rymdsamarbetet därmed främst inriktas på de forsknings-och
teknikutvecklingsfaser i rymdteknikens utveckling, vilka föregår
kommersialisering.

Även
om det således för den nu aktuella programperioden inte varit möjligt att nå en
överenskommelse om samfinansiering av de svenska insatserna måste en sådan
enligt min uppfattning på sikt eftersträvas. Detta inte enbart av
statsfinansiella skäl. Ett lika viktigt motiv är att rymdindustrin genom
finansiella insatser i utvecklingsprojekt ges möjlighet att utifrån
kommersiella bedömningar påverkar inriktningen på och omfattningen av svensk
rymdverksamhet.

Jag
återkommer strax till anslagsfrågan för budgetåret 1986/87.

Prop. 1985/86:127

3.3 Nationell rymdverksamhet

Mitt förslag:
Staten och rymdindustrin finansierar i framtiden gemensamt viss nationell
rymdverksamhet med sådan fördelning att staten betalar 40 % och industrin 60 %.
Därutöver bör viss nationell rymdverksamhet som finansieras helt av staten bedrivas.
Under budgetåret 1986/87 bör den nationella verksamheten bedrivas inom en ram
av 34 milj. kr.

Bakgrund och skal till
mitt förslag: I samband med de förhandlingar som förts mellan företrädare för
staten och rymdindustrin har olika former för samfinansiering av den framtida
rymdverksamheten diskuterats.

11

t
2 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 127

Som
resultat av de förhandlingar, som jag tidigare informerat om, har en principöverenskommelse
träffats om att industrin skall finansiera viss del av det nationella
rymdprogrammet. Denna del av programmet syftar speciellt till att stärka
rymdindustrins internationella konkurrenskraft. Totalt under fyraårsperioden skall
industrin bidra med 60 milj.kr.till detta program och staten skall bidra med
40 milj. kr. 1 samband med att denna finansieringsöverenskommelse träder i
kraft skall det nuvarande "7%-avtalet" om gemensam finansiering
upphöra att gälla. Jag återkommer strax till de anslagsfrågor som föranleds av
överenskommelsen.

Beslut
om inriktning av det nationella samfinansierade indusiriutveck-lingsprogrammet
och beslut om medelsanvändning i den samfinansierade verksamheten anser jag bör
överlåtas till den industrikommitté som inrättats under DFR. Denna är för
närvarande sammansatt av tre ledamöter som utses av svensk rymdindustri och två
ledamöter som utses av staten. Utöver denna samfinansierade verksamhet behöver
viss annan nationell rymdverksamhet (främst på fjärranalysområdet) bedrivas med
statlig finansiering.

Totalt
beräknar jag att den nationella verksamheten bör bedrivas inom en ram av 34
milj. kr.

Prop.
1985/86: 127

3.4 Tele-X-projektet

Min bedömning: En
arbetsgrupp bör tillsättas för att utreda hur Tele-X-projektets kommersiella
möjlighet skall tas till vara på bästa sätt. En diskussion bör föras med
intressenterna i Tele-X om staterna själva skall ta försäkringsansvaret för Tele-X.

Bakgrund och skäl till min
bedömning: Tele-X-projektet löper ur teknisk och ekonomisk synpunkt helt planenligt.
Vissa förskjutningar i tidsplaneringen har dock skett i förhållande till den
ursprungliga tidsplanen. För närvarande är uppskjutningen planerad till
sommaren 1987. Den främsta orsaken till de uppkomna förseningarna ligger i
förskjutningar i tidsplanen för de tysk-franska s. k. TVSAT- och TDFl-projekten.
Dessa projekt och Tele-X-projektet utnyttjar samma s. k. plattformskonstruktion
och därmed delvis samma resurser för konstruktion, tillverkning och testning.
Förseningar i de tysk-franska projekten förskjuter således Tele-X-projektets
tidsplan. Det ligger dock en fördel i att dessa projekt ligger före Tele-X i
tidsprogrammet. Lösningar på konstruktions- och driftproblem kan då på ett
fördelaktigt sätt utnyttjas vid arbetet på Tele-X. Som jag nämnde tidigare
ligger projektet väl inom de ekonomiska ramar som ställts upp. Ett problem i
detta sammanhang är dock frågan om försäkring av satelliten vid uppskjutningen.
Medel för detta är ej inkluderade i projektets totalram, 1250 milj.kr (1982 års
prisnivå). Genom de problem som inträffat vid uppsändning av satelliter med den
amerikanska rymdfärjan och med den europeiska Ariane-raketen har premien för
detta slags försäkring ökat till ca 30 % av försäkringsbeloppet. I detta läge
finns anledning att överväga om de engagerade staterna själva skall ta
försäkringsansvaret för Tele-X.

12

Jag
avser att inleda en diskussion med övriga intressenter i Tele-X-projek- Prop.
1985/86: 127 tet om denna fråga.

När
det gäller användningen av Tele-X-satelliten kan nämnas att regeringarna i
Finland, Island, Norge och Sverige inom nordiska ministerrådet har beslutat att
som ett led i etableringen av ett utökat radio- och TV-samarbete via satellit i
Norden i en inledande försöksverksamhet under tre år använda TV-kapaciteten i Tele-X.

Enligt
en bilaga till överenskommelsen mellan Sverige och Norge om samarbete på telesatellitområdet
skall det av televerken i Sverige och Norge ägda företaget Nordiska Telesatellitaktiebolaget
(Notelsat) överta Tele-X-satelliten med tillhörande jordsegment om Tele-X efter
en inledande experimentperiod övergår i preoperativt eller operativt bruk.
Villkoren för överlåtelsen skall fastställas efter förhandlingar mellan Notelsat
och Inköpsbolaget, som upphandlar och sätter satelliten i drift i bana. Överlåtelsen
skall ske till ett marknadsvärde, framräknat med hänsyn till det trafikala
värdet för Notelsat.

Jag
har på olika sätt erfarit att det finns delade uppfattningar om hur Tele-X-projektet
bör utvecklas kommersiellt. Bl. a. har från svensk rymdindustris sida framförts
önskemål om att en arbetsgrupp tillsätts med företrädare för industriföretagen
och regeringen, för att förutsättningslöst utreda projektets kommersiella
möjligheter.

Jag
avser efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet att tillsätta en
arbetsgrupp för att utreda hur Tele-X-projektets kommersiella möjligheter
skall tas fill vara på bästa sätt. I anslutning till gruppens arbete kan det
finnas anledning att överväga om avtalen beträffande Tele- X bör
förändras i fråga om formerna för driften av systemet. Därvid bör även de
ekonomiska, industri- och telepolitiska effekterna av en sådan eventuell
förändring bedömas.

Den
fortsatta behandlingen av frågan bör ske efter samråd med ägar-intressenter och
andra berörda intressenter i de länder som deltar i projektet.

4 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna de allmänna riktlinjer
för rymdverksamheten som jag förordat (avsnitt 3.1),

2.
godkänna vad jag föreslagit om
svenskt deltagande i det europeiska rymdsamarbetet (avsnitt 3.2),

3.
godkänna vad jag föreslagit om
den nationella rymdverksamheten (avsnitt 3.3).

Vidare
hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att

4. ta
del av vad jag anfört om Tele-X-projektet (avsnitt-3.4).

13

5
Anslagsfrågor för budgetåret 1986/87 pp- '85/86:127

TOLFTE HUVUDTITELN

F. Teknisk utveckling m. m.

F 4. Europeiskt rymdsamarbete m. m.

1984/85
Utfall 148736258

1985/86
Anslag 135423000

1986/87
Förslag 175000000

DFR
är enligt sin instruktion (1977:1066, omtryckt 1982:1068) central
förvaltningsmyndighet för frågor som gäller den svenska rymd- och Qärr-analysverksamheten.
DFR är även kontaktorgan med internationella organisationer, särskilt ESA, och
utländska institutioner inom sitt verksamhetsområde.

DFR
har sju ledamöter, varav en heltidsanställd ordförande som även är chef för DFR.

Under
DFR har tre kommittéer inrättats med uppgift att bereda ärenden rörande
rymdforskning, fjärranalys resp. rymdindustriell policy och utveckling.

Det
statsägda Rymdbolaget svarar för verkställande funktioner inom svensk
rymdverksamhet, såsom att tekniskt genomföra de nationella rymdforsknings- och Qärranalysprogrammen,
att driva försöksfältet Esrange och en mottagningsstation för bilder från fjärranalyssatelliter
samt för främjande av marknadsföringen av svensk industriell kompetens inom rymdområdet.
Bolagets verksamhet utgörs till stor del av uppdrag från DFR.

DFR:
s verksamhet är uppdelad på följande program:

— Myndighetsuppgifter

— Nationell
rymdverksamhet

— Europeiskt
rymdsamarbete

Följande
sammanställning ger en ekonomisk översikt av verksamheten inom anslaget
Europeiskt rymdsamarbete m. m. (1 OOO-tal kr.):

Program/Delprogram

1984/85 Utfall

1985/86' Anslag

1986/87 Beräknar

Delegationen

Föredraganden

Myndighetsuppgifter
Nationell rymdverksamhet/

industriutveckling
Europeiskt rymdsamarbete

Summa
anslag

4042

17116

127578

148736

4182

22400 108841

135423

4434

0 220404

224838

4400

0' 170600

175000

'
1984 års prisnivå.

-
1985 års prisnivå.

'
DFR har föreslagit att delprogrammet Nationell rymdverksamhet fortsättningsvis

finansieras
över ett eget anslag. 14

Statens delegation för rymdverksamhet Prop. 1985/86:127

Program Myndighetsuppgifter

Inom programmet Myndighetsuppgifter sker den planering och
det övriga administrativa arbete som erfordras för DFR: s verksamhet inkl.
bevakning av de svenska intressena i ESA.

Arbetet inom programmet utförs av såväl DFR: s personal
som av Rymdbolaget i form av uppdrag från DFR. DFR hade vid utgången av
budgetåret 1984/85 nio anställda.

Totalt beräknar DFR 4434 000 kr. under programmet för
budgetåret 1986/87.

Program Nationell rymdverksamhet

Programmet Nationell rymdverksamhet omfattar projekt inom
områdena rymdforskning, fjärranalys och industriutveckling. Programmet omfattar
även Tele-X-projektet och driften av Esrange (Kiruna). Från detta anslag
finansieras delprogrammen Industriutveckling och delvis Fjärranalysprogrammet.

DFR:s stöd till fjärranalysverksamhet har sedan budgetåret
1979/80 koncentrerats mot utvecklingsprojekt rörande överföring, bearbetning
och tolkning av satellitdata avseende mark- och vegetationsområden. Utrymme
för detta har skapats dels genom en minskning av insatserna på havs-och
atmosfärssidan där en ökad användarfinansiering har uppnåtts, dels genom att
resursökningen nästan helt tagits i anspråk för denna profilering.

Teknikutvecklingen inom Qärranalysområdet bör liksom
tidigare inriktas på utveckling av system för bearbetning av satellitdata till
lättanvända standardprodukter. Data från fjärranalyssatelliterna SPÖT och Landsat
väntas i fortsättningen vara av dominerande betydelse i detta sammanhang.

En diskussion pågår om möjligheterna för Sverige att i
samarbete med andra länder ta initiativ till utveckling av ett satellitsystem
med uppgift att i fredsbevarande syfte övervaka krisområden. DFR anser att
kompetensen hos svensk industri i dag är så hög att den kan medverka vid
utvecklingen av ett sådant satellitsystem. Rymdbolagets kompetens och
utrustning för bildbearbetning av fjärranalysdata innebär att bolaget kan
utvärdera data från sådana satelliter. DFR finner det därför naturligt att i
samarbete med berörda myndigheter starta en studie av de tekniska möjligheterna
att utveckla en "fredssatellit".

DFR föreslår vidare att medel avsätts för Qärranalystillämpningar
och utveckling av Qärranalysapparatur i samma omfattning som tidigare.

Delprogrammet Industriutveckling har till mål att bygga
upp tekniskt kunnande och erfarenhet för att utveckla den svenska rymdindustrin
med syfte att skapa en lönsam rymdsektor och tillföra svenskt näringsliv avancerad
teknik. Speciellt skall svensk industris förmåga att utveckla och tillverka
produkter samt tillhandahålla tjänster med rymdteknisk anknytning stimuleras.

15

Totalt räknar DFR med att
den del av kostnaderna för programmet Prop. 1985/86:127 Nationell
rymdverksamhet, som budgetåret 1986/87 skall belasta detta anslag, kommer att
uppgå till 69596000 kr. DFR föreslår att anslaget ges karaktären av ett
reservationsanslag.

Program
Europeiskt rymdsamarbete

Programmet
Europeiskt rymdsamarbete omfattar Sveriges deltagande i ESA: s verksamhet samt
bilaterala europeiska samarbetsprojekt inom rymdområdet. Programmet innehåller
såväl vetenskapliga projekt som tillämpningsprojekt.

Sverige
deltar i ESA: s grundprogram (obligatoriskt), ESA: s vetenskapliga program
(obligatoriskt) och ESA: s tillämpningsprogram. Grundprogrammet omfattar
allmänna studier, teknisk forskning, drift av marksta-Uoner (bl. a. den på Esrange)
samt inköp och underhåll av tekniska basresurser. I kostnaden för ESA: s
grundprogram har inkluderats en föreslagen allmän höjning av programmet fr.o.m.
år 1985 innebärande en kostnadshöjning om 1,4 milj. kr för Sverige. ESA: s
vetenskapliga program innehåller egna vetenskapliga satellitprojekt och
samarbetsprojekt med andra rymdorganisationer. ESA:s tillämpningsprogram
innehåller experimentella och preoperativa satellitprojekt för
telekommunikation och jordobservation samt utveckling av rymdtransportfaciliteter.
Dessutom ingår program för system- och teknikutveckling samt förstudier av
framtida projekt. Medlemsländerna medverkar på eget initiativ i
tillämpningsprogrammen. I vaije program fördelas verksamheterna i form av
uppdrag till medverkande länders industri i proportion till resp. lands
finansieringsåtagande.

Förutom
ESA-samarbetet deltar Sverige i:

-
SPÖT tillsammans med Frankrike
och Belgien. Projektet avser utveckling och drift av en fjärranalyssatellit,
SPÖT 1, som sändes upp i februari 1986. Saab Space AB har utvecklat datorn
ombord, vilken senare i modifierad form avses att utnyttjas även i Ariane-4-raketen.
Inom projektet har en markstation byggts upp vid Esrange i Kiruna. Samarbetet
omfattar ytterligare en satellit, SPÖT 2, med planerad uppsändning år 1987. DFR
bedömer det som sannolikt att samarbete kring två ytterligare satelliter, SPÖT
3 och 4, aktualiseras under budgetåret 1985/86. Några kostnader för Sverige
under detta budgetår beräknas dock inte uppstå.

-
Antenn till satellitradar
tillsammans med Västtyskland. Projektet, som är i sin slutfas, avser teknisk
utveckling hos Ericsson Radio Systems AB och Dornier av kolfiberantenner till
satellitradar. Ericsson Radio Systems AB och Dornier har som en följd av
projektet utvalts atl leverera en antenn till ESA: s Qärranalyssatellit ERS-1.

DFR
har i anslagsframställningen redovisat förslag till inriktning av verksamheten
och lämnat förslag på ett antal nya tillämpningsprojekt inom ESA, i vilka
svenskt deltagande kan övervägas.

DFR
planerar även att föreslå ett utökat svensk-franskt samarbete dels avseende
SPÖT 3 och 4, dels avseende rymdfarkosten Hermes.

16

Preliminärt föreslår DFR
alt Sverige deltar i ESA: s program under Prop. 1985/86: 127 budgetåret
1986/87 med en jämfört med tidigare ökad finansieringsandel. I budgetförslaget
ingår de tidigare nämnda förslagen om utökningarna av ESA: s grund- och velenskapsprogram.

Totalt
beräknar DFR 220404 000 kr. under programmet för budgetåret 1986/87.

Föredragandens överväganden

Jag
har nyss redogjort för mina förslag beträffande det europeiska rymdsamarbetet.
Totalt beräknar jag för ESA-samarbete och bilateralt samarbete 170,6 milj. kr.
för budgetåret 1986/87.

Enligt
riksdagens beslut har regeringen bemyndigats att ikläda staten ekonomiska
förpliktelser för åtaganden inom rymd-och fjärranalysområdet med betalningar
under kommande budgetår. Jag beräknar atl regeringen vid utgången av
budgetåret 1985/86 inom ramen för tidigare bemyndiganden kommer att ha fattat
beslut om projekt i sådan omfattning att bemyndigandeskulden vid budgetårets
utgång uppgår till 228milj. kr. Uttrycket bemyndigandeskuld används för att ange
vilka framtida betalningsåtaganden från riksdagens sida som föreligger vid en
viss tidpunkt. Vid utgången av budgetåret 1986/87 beräknar jag att den utgående
bemyndigandeskulden kommer att uppgå till 820 milj. kr. Under budgetåret
1986/87 kan nya projekt aktualiseras med betalningar under kommande budgetår
inom en ram av 720milj. kr.

Den
nuvarande organisafionen för de industripolitiskt mofiverade insatserna på
rymdområdet gavs en interimistisk karaktär i besluten med anledning av prop.
1972:48 (NU 37, rskr. 216). Av den särskilda utredning som genomförts och vars
resultat jag redogör för senare (bilaga 2) framgår att utredarna inte finner
anledning att nu föreslå några förändringar i den ansvarsfördelning som enligt
samstämmiga uppgifter i stort fungerar väl. Rymdbolaget har under de gångna
åren utvecklat en omfattande kompetens, bl. a. på fiärranalys- och
telekommunikationsområdena. Den analys som gjorts av Rymdbolagets
affärsmöjligheter har visat att bolaget har en betydande kommersiell potential
i sin fjärranalysverksamhet. Genom den nyligen lyckade uppskjutningen av
fjärranalyssatelliten SPÖT får dotterbolaget Satellitbild AB möjlighet att
demonstrera Qärranalysens tekniska och kommersiella möjligheter.

Beträffande
kansliet vid delegationen påtalar utredarna att en förstärkning av DFR: s
tekniska kompetens genom en personalökning bör övervägas. Jag delar denna
uppfattning och anser att ett löneutrymme bör skapas för ytteriigare två handläggartjänster
vid DFR. Jag anser att minst en av dessa tjänster bör besättas med en person
som har hög teknisk kompetens på rymdområdet.

Vidare
anser jag aU DFR bör samarbeta närmare med styrelsen för teknisk utveckling och
andra industripolitiska organ för att gemensamt med dessa utveckla sin förmåga
att överblicka, planera och koordinera industripolitiska insatser för teknisk
utveckling.

För
DFR: s myndighetsuppgifter har jag beräknat 4,4 milj. kr. för budget- 17

året
1986/87.

Jag finner det angeläget
att vidareutveckla Rymdbolagets roll och anpas- Prop. 1985/86: 127 sa denna till
den framtida situationen på rymdområdet, som kommer att präglas av en växande
andel kommersiella verksamheter och fler aktörer. Rymdbolagets framtida
affärsidé bör vara förenlig dels med statens behov av en resurs för att
verkställa statliga satsningar på rymdområdet, dels med de genom övrig nordisk
rymdverksamhet skapade behoven av resurser för planering, projektering och
upphandling.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
till Europeiskt rymdsamarbete m.m.
för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag av 175000000 kr.,

2.
bemyndiga regeringen att under
budgetåret 1986/87 ikläda staten nya förpliktelser inom europeiskt
rymdsamarbete om högst 720000000 kr.

F 19. Nationell rymdverksamhet

Nytt

1986/87
Förslag 34000000

Föredragandens överväganden

Jag
har nyss redogjort för mina förslag beträffande den nationella rymdverksamheten.
Medel för att finansiera den statliga delen av verksamheten bör anvisas över
ett nytt reservationsanslag, som ersätter dels anslagsposten Rymdverksamhet
under anslaget F1. Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och
utveckling, dels den nationella delen av anslaget F4. Europeiskt rymdsamarbete m.
m. Jag förordar att det nya anslaget förs upp med 34 milj. kr. i 1987 års
prisläge för budgetåret 1986/87. Samtidigt bör anslaget Fl. Styrelsen för
teknisk utveckling:Teknisk forskning och utveckling för budgetåret 1986/87
minskas med 17,1 milj. kr. i förhållande till vad som föreslagits i prop.
1985/86:100 bil. 14 och således föras upp med 655445000 kr.

Under
budgetåret 1986/87 kan nya projekt komma att aktualiseras med betalningar under
kommande budgetår inom en ram av 40milj. kr.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till
Nationell rymdverksamhet för budgetåret 1986/87 anvisa ett

reservationsanslag av 34000000 kr.,

2. till
Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och ut

veckling för budgetåret 1986/87 anvisa ett med 17 100 000 kr. minskat

anslagsbelopp jämfört med vad som föreslagits i prop. 1985/86:100

bil.
14, 18

3.
bemyndiga regeringen att under budgetåret 1986/87 ikläda sta- Prop.
1985/86: 127 ten nya förpliktelser på det nationella rymdområdet om högst
40000000 kr.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition
förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder och det
ändamål som föredraganden har hemställt om.

19

Bilaga 1 Prop.
1985/86: 127

Statens delegation för rymdverksamhet långtidsplan för rymdverksamheten
åren 1985 — 1991

I
långtidsplanen redovisar statens delegation för rymdverksamhet (DFR) inledningsvis
motiven för det statliga engagemanget i svensk rymdverksamhet. Därefter görs
en beskrivning av den internationella utvecklingen på rymdområdet. I rapporten
konstaterar DFR att i stort styrs utvecklingen inom rymdområdet av strategiska
beslut av stormakterna med verkningar flera decennier in i framtiden. Exempel
på sådana beslut är Sovjetunionens Sputnik, Apollo-och rymdskyttelprogrammen i
Amerikas Förenta Stater och det europeiska Ariane-programmet. Vidare har det i
Amerikas Förenta Stater nyligen fattats beslut om att en permanent bemannad rymdstation
skall konstrueras och sändas upp i början av 1990-talet.

I
Europa står vi inför beslut av samma dignitet. 1973 års rymdöverenskommelse
inom ESA, som omfattade bl.a. beslut att genomföra Ariane-och Spacelabprogranwnen,
har uppfyllt sina mål. Samtidigt som DFR formulerade sin långtidsplan
definierades inom ESA en målsättning för verksamheten fram till år 2000
fastställas.

Schematiskt
kan den utvecklingen vi hittills haft beskrivas enligt följande:

-
1960-talet;
rymdforskningsprojekt förbereder industrin för rymdtillämpningar,

-
1970-talet: rymdtillämpningar
förbereder industrin och avnämarna för rymdverksamhetens kommersialisering,

-
1980-talet: rymdverksamheten
kommersialiseras och strategin för den framtida utvecklingen växer fram.

Rymdverksamheten
under 1960-och 1970-talen har till stor del utvecklats utgående från de
tekniska möjligheterna och kan därför sägas vara huvudsakligen teknikdriven.

Under
1980-talet förväntas flera sektorer av verksamheten inom rymdområdet gå in i
en ny fas som innebär en anpassning till marknadens behov, vilket är naturligt
och nödvändigt om kommersiell verksamhet skall kunna etableras. Det är också
naturligt att det är industrin som i första hand tar ansvar för en sådan
marknadsanpassning och driver den del av rymdverksamheten som är kommersiellt
mogen. De statliga insatserna inriktas till största delen mot forskning och
teknisk utveckling inom de sektorer som ännu inte kan drivas kommersiellt, och
som en långsiktig förberedelse inför framtiden. Detta utesluter dock inte att
de statliga insatserna i vissa fall omfattar industriarbete som ligger nära
kommersiella tillämpningar. I sådana fall avser de statliga insatserna att
underlätta en marknadsintroduktion och att minska industrins risktagande.

Det
är också under 1980-talet som man behöver ta de strategiska beslu

ten inför 1990-talet och 2000-talet. Val måste göras mellan stora och

tekniskt komplicerade rymdprojekt med lång genomloppstid, t. ex. beman

nade eller obemannade rymdstationer, industriell tillverkning i rymden,

stora sammanlänkade kommunikationssatelliter ("antenna farms") och 2o

satelliter
som kan repareras i rymden.

Sverige
påverkas av denna utveckling och vi måste utforma vår egen Prop. 1985/86:
127 rymdverksainhet så att vi inriktar våra begränsade resurser mot de projekt
och verksamhetsområden som passar oss bäst.

Beträffande nuläget för den svenska rymdverksamheten
konstaterar DFR att fem år efter det att riktlinjerna för den svenska
rymdverksamheten lades fast, kan man slå fast att det svenska rymdprogrammet i
allt väsentligt genomförts på det sätt som angavs år 1979.

Tele-X-projektet har startats och omfattar utöver direktsänd
radio och TV även data-och videoöverföring. Inom Tele-X-projektet har såväl
Ericsson Radio Systems AB som Saab Space AB systemansvar. Saab Space AB har
dessutom totalansvar för Viking-satelliten.

Ett nationellt projektinriktat teknologiprogram har
inrättats.

Inom det nationella Qärranalysprogrammet har praktiskt
demonstrerats en rad fjärranalystillämpningar.

Utöver den ovan beskrivna verksamheten har ett vitalt
grundforskningsprogram genomförts inom områdena geokosmofysik, meteorologi, astrofy-sik
och materialforskning.

Beträffande den framtida inriktningen av verksamheten
anser DFR att Sverige inte bör söka tävla med stormakterna i deras ambition atl
leda utvecklingen längs hela den tekniska frontlinjen inom rymdområdet. Vi kan
däremot lämna viktiga bidrag fill utvecklingen och för egen del dra nytta av de
framsteg som görs. Vissa av de motiv som driver stormaktema inom rymdområdet
har begränsad aktualitet för Sverige, t. ex. militärstrategiska överväganden
samt omsorg om den nationella prestigen och i samband därmed ambitionen att
leda en historisk utveckling. Däremot är det övergripande målet för ESA-samarbetet
viktigt för oss - nämligen alt vidmakthålla ett rymdpolitiskl oberoende av
supermakterna. Detta utesluter inte att vi i första hand måste se pragmatiskt
på utvecklingen. Det primära är att utveckla vår industris möjligheter att
konkurrera inom de nya sektorer som öppnas samt att dra nytta av de nya
tillämpningsmöjligheter som uppstår.

Till skillnad från stormakterna har vi inte de ekonomiska
förutsättningarna att behärska alla delar av rymdtekniken. Vi måste söka
internationellt samarbete och för egen del söka identifiera de nischer för
svensk industri som passar väl in i en industriell strategi som är förankrad i
nationella tillämpningar och behov. Forskningssatellilen Viking, telesatelliten
Tele-X och deltagandet i den franska fjärranalyssatelliten SPÖT är bra exempel
på element i en sådan strategi.

Det internationella rymdsamarbetet inom ESA: s ram är en
viktig bas för svensk rymdverksamhet. Genom ESA-samarbetet tvingas svensk
industri hävda sig i hård europeisk konkurrens. Vidare kan Sverige till relafivt
låg kostnad bli likaberättigad part i stora och avancerade utvecklingsprojekt,
som lägger en grund för framtida tillämpningar.

För svensk del måste ESA-samarbetet dock kompletteras med
nationel

la och bilaterala rymdprojekt. Endast därigenom kan svensk industri för

värva den kompetens på systemnivå som krävs för att de industri-och

allmänpolitiska motiven för svensk rymdverksamhet skall kunna reali

seras. Det bör därvid speciellt framhållas att de projekt som är mest 21

tillämpningsinriktade
och kommersiellt intressanta i regel genomförs just nationellt eller av
effektivitetsskäl med några få deltagande länder.

I Europa driver särskilt
Tyskland och Frankrike linjen att ESA är en organisation för forsknings-och utvecklingsbetonade
projekt, medan de projekt som ligger närmare ett kommersiellt utnyttjande
genomförs nationellt eller bilateralt.

För
svensk del kan situationen sammanfattas sålunda:

ESA-samarbetet är
nödvändigt för att den svenska industrin skall kunna få del av den långsiktiga
teknologiutvecklingen och uppnå kommersiell konkurrenskraft.

Beskrivningen av nuläget
visar all 1979 års mål har uppnåtts eller är på väg att uppnås. En slut värdering
totalt sett är beroende av hur Tele-X-projektet lyckas.

Anslagskonsekvenserna
(för industridepartementet) för långtidsplanens tre alternativ framgår av
tabellerna 1-3 (milj. kr. i 1984 års prisnivå).

Prop.
1985/86: 127

Anslag

Budgetår 85/86
86/87 87/88 88/89 89/90 90/91

19

Fl

F4

Europeiskt

rymdsamarbete

Summa

27

23

33

47

39

152

275

411

428

428

424

171

298

438

461

467

471

Tabell 2
(Alternativ 2)

85/86

86/87

87/88

88/89

89/90

90/91

Fl

F4

Summa

19

152

171

21

232

253

23 354

377

25 371

396

28

357

385

31

353

384

Tabell 3
(Alternativ 3)

85/86

86/87

87/88

88/89

89/90

90/91

Fl F4

Summa

19

152

171

20

222

242

21 299

320

22 316

338

23 303

326

24 296

320

Sammanfattningsvis
noterar DFR:

Genom de beslut
statsmakterna fattat om svensk rymdverksamhet -senast 1979 - har en hög
vetenskaplig och industriell kompetens byggts upp inom området. Sverige har
även bidragit till och dragit nytta av arbetet på att bygga upp en oberoende
västeuropeisk rymdkompetens. Vi måste nu gå vidare med aktiva insatser för att
ytteriigare höja kompetensnivån och del forsknings-och industripolifiska utbytet.

Rymdverksamheten svarar
mot behov inom grundforskning, informationsteknologi och miljöövervakning -
för att nämna några områden. Den ställer krav på avancerad utveckling inom t.ex.mikroelek-

22

tronik,
datateknik, kommunikationsteknik. Programförslagen i före- Prop. 1985/86: 127 liggande
plan utnyttjar offensivt detta samspel mellan användarbehov och högt ställda
teknikkrav. Syftet därmed är alt ta till vara rymdverksamheten som stimulans
vid omvandlingen av industrin i högteknolo-gisk riktning och vid anpassningen
av näringslivet till nya marknader. Genom att rymdverksamheten arbetar i den
tekniska utvecklingens frontlinje inmutas ny kunskap, nya idéer och ny teknik
för att möta framtidens behov inom samhället i dess helhet.

2.
Rymdverksamheten i Sverige har
en ändamålsenlig organisation, där all statligt finansierad aktivitet är samlad
under en myndighet med ansvar för såväl grundforskning som tillämpning och
uppbyggnad av industriell styrka inom området. Härigenom sker en effektiv
koppling mellan forskning, utveckling och tillämpning redan på planeringsstadiet.

3.
Det genomgående draget för
programmet fram till 1990-talets början bör vara atl utnyttja vinsterna av 1979
års beslut, så att möjligheterna till en industriell förnyelse baserad på
rymd-och fjärranalysteknologi bevaras och så att dessa vinster nu omsätts
kommersiellt. För tillämpningsprogrammets del betyder detta:

-
Tele-X-satsningen fullföljs och
ges möjlighet att bli en kommersiell framgång. Detta kräver ej nya ekonomiska
resurser.

-
Industrins ökade kompetens vad
gäller små lågkostnadssatelliter utnyttjas i kombination med Esrange som
kontroll- och datamottagningsstation. Möjligheterna att definiera nya projekt
som kan leda till kommersiell verksamhet analyseras och tas till vara.

-
Utvecklingen av
fjärranalystillämpningar mot kommersiellt utnyttjande fortsätts.

4.
Satsning på grundforskning i
vid bemärkelse (inkl.Qärranalys, materialforskning och livsvetenskaperna)
fortsätts därför att grundforskningen alltjämt kommer att spela en roll som kravställare
och som spjutspets mot nya områden och ny kunskap. För den framtida utvecklingen
inom ännu ej etablerade områden är forskningen nödvändig.

5.
Satsning på internationellt
samarbete (huvudsakligen ESA) fortsätts. Därigenom vinns tillgång till
internationell nyutveckling och internationell kunskapsbank.

6.
Den ekonomiska bruttonivån för
programmet bör stabiliseras på nivån 570milj.kr. per år i 1984 års priser (Alt I)".

Remissinstansernas yttrande

Efter
remiss har yttrande över långfidsplanen avgetts av överbefälhavaren (ÖB),
försvarets forskningsanstalt (FOA), televerket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut (SMHI), statens naturvårdsverk (SNV), statens lantmäteriverk (LMV),
styrelsen för teknisk utveckling (STU), naturvetenskapliga forskningsrådet (NFR),
flygtekniska försöksanstalten (FFA), Ericsson Radio Systems AB,
Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), Landsorganisationen i Sverige (LO), Saab Space
AB, Sveriges Industriförbund och Volvo Flygmotor AB.

I
stort sett är remissinstanserna positiva till det förslag till framtida inriktning
som DFR har utarbetat. I den mån långtidsplanens ekonomiska ramar i stort
kommenteras lämnas stöd för alternativ 1.

23

Flera av
remissinstanserna kommenterar endast de områden inom rymd- Prop. 1985/86:
127 verksamheten som är av speciellt intresse för dem. Televerket kommenterar
således endast telekommunikationsområdet i sitt yttrande.

Televerket är positivt inställt till satsningar som kan
resultera i nya konkurrenskraftiga telekommunikationstjänster men delar dock ej
långtidsplanens bedömningar beträffande de ekonomiska beräkningar som gjorts
beträffande lönsamheten alt överföra datatrafik via satellit inom ett område så
begränsat som Norden. Vidare görs bedömningen att beträffande rundradio/TV så
kommer det att finnas ett långsiktigt behov av satellitdistribution som
komplement till markbundna system. Fördelen att tidigt och direkt kunna täcka
hela Nordens yta är uppenbar. Verket anser att det helt klart finns en exportmarknad
för satellitsystem för "andra tjänster" av Tele-X eller Mailstar-typ,
dock främst till u-länder. Satsningen är motiverad om en marknad kan
konstateras. Beträffande ekonomisk inriktning anser televerket att en större
andel bör satsas på ESA-projekt och mindre på nationella/nordiska projekt.

ÖB, FOA, SMHI, SNV och LMV inskränker huvudsakligen sina
synpunkter till fjärranalysområdet. FOA ser gärna en satsning på svenska
satelliter för Qärranalys, kommunikation och spaning. FOA framhåller vikten av
en bred förankring av det nationella rymdprogrammet.

SMHI anser att Qärranalysområdet borde prioriteras och
borde fått större tyngd i planen.

STU anser att det är värdefullt att DFR lägger vikt vid
ett fortsatt internationellt samarbete. STU efteriyser dock en
avvägningsdiskussion beträffande föreslagna satsningar med angivande av explicita
prioriteringar. Beträffande ekonomisk nivå anser STU i och för sig att
ökningsalternativet är angeläget, men måste jämföras med andra satsningar som
är strategiskt viktiga för svensk industri.

FFA lägger vikten vid hypersonisk forskning, vilken man
anser borde ha större utrymme i planen.

24

Bilaga 2 Prop.
1985/86:127

Studie av organisationen för de industripolitiskt
motiverade insatserna på rymdområdet

Vid
halvårsskiftet 1985 uppdrog industridepartementet åt två konsulter att göra en
översyn av "den svenska organisationen för de industripolitiska insatserna
på rymdområdel". Efter avslutat uppdrag har konsulterna avlämnat en
rapport till industridepartementet. Uppdraget skulle ses mot bakgrunden av:

-
att svensk rymdverksamhet
upplevt en mycket expansiv period,

-
att de belopp som satsas från
statens sida är avsevärda, särskilt genom Tele-X-projektets start,

-
att den statsfinansiella
situationen kräver nedskärningar inom många områden,

- att
den organisation som valdes för rymdverksamheten 1972 betrakta

des som interimistisk och skulle omprövas efter viss tid.

Organisationsöversynen skulle också ses mot bakgrunden av ett uttalan

de i budgetpropositionen 1983/84 (prop. 1983/84:100 bil. 14).

"En
översyn bör göras av hur insatserna i dag inom industridepartementets område
avseende dels rymdområdet, dels STU:s tekniska forskning och utveckling bättre
skall kunna samordnas".

Detta
innebar alt möjligheten att helt eller delvis överföra statens delegation för
rymdverksamhet (DFR) uppgifter till styrelsen för teknisk utveckling (STU)
skulle beaktas.

Organisationsöversynen
har genomförts av Harry Kaplan och Gunnar Pihlgren på Bohlin & Strömberg
AB. Huvuddelen av arbetet har varit förlagt till september och oktober 1985.
Konsulterna har haft fortlöpande kontakter med en referensgrupp med
representanter från industri- resp. finansdepartementen.

I
rapporten noteras att på den statliga sidan är DFR och Rymdbolaget

huvudaktörer. Genom konstruktionen med en delegation och ett aktiebo

lag önskade man vid bildandet skilja myndighetsuppgifterna från de exeku

tiva funktionerna. Bedömningen var att ett bolag med dess större rörelse

frihet skulle ha större förmåga att fungera som projektledare för komplice

rade rymdprojekt än en myndighet. Samtidigt betraktades det som olämp

ligt att överlåta direkta myndighetsuppgifter på ett bolag. (DFR fungerar

enligt utredarna som forskningsråd och som ett slags luftfartsverk för

svenska rymdfarkoster). Denna organisatoriska lösning är annorlunda än

den lösning andra länder valt, där DFR: s och Rymdbolagets funktioner

vanligen är förenade i en statlig myndighet. Dock överväger man i flera

andra länder att ändra sin organisation i riktning mot den svenska model

len, t. ex. i Storbritannien, Österrike, Spanien, Italien, Norge och Finland.

Några liknande konstruktioner har inte heller prövats inom andra områden

i Sverige. Möjligen kan en parallell dras med delegafionen för atomenergi

frågor och AB Atomenergi. 25

Utredarna
ansåg att följande frågor var grundläggande: Prop. 1985/86: 127

1. Är
nuvarande organisation och beslutsprocesser mest effektiva ur sam

hällets synpunkt? Hur sker avvägningen mellan rymdforskning och

annan forskning; mellan industripolitiska insatser på rymdområdet och

andra industripolitiska insatser? Vilka "arenor" finns för diskussion

och värdering av olika intressenters krav och önskemål?

2. Tillgodoser
nuvarande organisation kraven på hög inre effektivitet? Hur

väljs projekt? Hur värderas projekt? Hur fungerar beslutsprocesserna

inom DFR-Rymdbolaget?

Utredarna
har värderat följande organisationsalternativ;

A. Nuvarande organisation.

B. Nuvarande
organisation förändrad så atl DFR förstärks med ytteriigare

egen expertis för projektberedning och utökad egen andel bevakning av

ES A-organisationen.

C. Samma
som alternativ B fast med den skillnaden att även projektled

ning överförs från Rymdbolaget till DFR.

D. Nuvarande
organisation förändrad så att DFR reduceras med området

grundforskning som tillförs NFR.

E. En kombination av B och
D.

F. En kombination av C och
D.

G. DFR-funktionen inlemmad
i STU.

H.
DFR-funktionen uppdelad på industridepartementet och Rymdbolaget. Utredarna
sammanfattar sina bedömningar på följande sätt:

"Enligt
vår bedömning arbetar DFR-Rymdbolaget med god inre effektivitet. Ärendegångar
för olika typer av projekt såsom de beskrivits för oss har studerats. De tar
enligt vår mening god hänsyn till berörda intressenters intressen utan att
därför vara onödigt tungrodda eller byråkratiska. Beslutsprocesserna inom DFR-Rymdbolaget
uppges av berörda aktörer fungera i stort sett väl. Dock har efterlysts mer
intensiva strategiska diskussioner inom DFR, och en bättre disposition av
disponibel tid på stora resp. små ärenden. Vi vill också understryka betydelsen
av att projektrapporteringen så långt det är möjligt och rimligt även omfattar
uppgifter av motsvarande färdigställandegrad. Detta gäller framför allt de
större projekten.

Val
och värdering av projekt sägs ske i en anda som väl svarar mot de riktlinjer
för industripolitiken inom rymdområdet som DFR föreslagit industridepartementet
1980 och som sedermera fastställts av regeringen.

Dessa
riktlinjer är enligt vår mening mycket väl formulerade med hänsyn till de
industripolitiska målen för den svenska rymdverksamheten som redovisats bl. a.
i 1979 års rymdproposition."

Slutsats
av utvärderingen är, såsom tidigare nämnts, att den nuvarande organisationen
bör bibehållas. Eventuellt provas en förstärkning av DFR: s tekniska expertis
genom en begränsad personalökning.

Utredarna
föreslår att följande åtgärder vidtas:

— En
representant för STU bereds plats i DFR.

—
Återkommande kontakter
etableras mellan DFR och STU för utbyte av tankar och idéer om rymdområdet och
angränsande teknikområden.

—
DFR ordnar 1-2 gånger om året
en genomgripande "hearing" om 26

svensk
rymdverksamhet för representanter för departementen och and- Prop. 1985/86:
127 ra intressenter, t. ex. förelagsledare. Bland departementen bör industri-och
finansdepartementen självklart engageras, eventuellt också utbildnings- och
kommunikationsdepartementen.

-
Representanter för
industridepartementet bör oftare ta informella kontakter med DFR och Rymdbolaget,
och även besöka anläggningarna.

-
Fortsättningsvis skall inga
medlemmar i DFR ingå i Rymdbolagets styrelse.

-
Den externa informationen från DFR
förbättras. Delta kan exempelvis ske genom att anslagsframställningarna görs
överskådligare så att finansieringskällor, program och projekt tydligare
analyseras. Texten bör bli fylligare och innehålla historiska tillbakablickar,
som bl. a. anger omfattningen av tidigare satsningar. Även intäktssidan —och
då inte bara den monetära - bör analyseras utförligare.

-
Rymdbolagets årsredovisning bör
göras mer informativ.

-
En rejäl satsning på breddat
ägande i Rymdbolaget, då dess tjänster och produkter närmar sig lidpunkten för
lönsam exploatering. Detta gäller på kort sikt främst Qärranalysens område.

-
En viss uppstramning av DFR;s
sammanträden så att de strategiska frågorna får större utrymme.

-
Ett slopande av den särskilda
forskningskommittén inom fjärranalyskommittén.

-
De anslag till rymdverksamhet
som kanaliseras via STU; s anslagspost bör gå direkt till DFR.

Utredarna
gjorde följande slutkommentarer;

"Vårt
helhetsintryck är klart positivt. Rymdverksamheten drivs professionellt av
skickliga människor, oftast besjälade av stor entusiasm och pionjäranda. Det
industripolitiska utbytet har varit gott. Svensk industri har avsevärt ökat
sitt kunnande inom tekniskt komplicerade områden. Samtidigt har drygt 1000
arbetstillfällen skapats genom rymdsatsningen.

På
relativt kort sikt kan, under gynnsamma omständheter, Qärranalys-verksamheten
växa till en lönsam verksamhet med stor tillväxtpotential.

Kunnandet
inom bl. a. antennteknik, svetsteknik, materialkunskap, styr-och reglerteknik
har ökat avsevärt genom den statliga satsningen.

De
statliga företrädarna har bedömts vara professionella och "nästan för hårda"
i sin teknikupphandling. På den internationella arenan upplever man från
industrihåll att de svenska representanterna från DFR och Rymdbolaget väl har
lyckats hävda svenska intressen och starkt bidragit till att intressanta
beställningar gått till svensk industri.

Både
rapporter och intervjuer uttrycker en - på de hela taget - stor uppskattning av
den svenska rymdforskningen. Det påtagliga utländska intresset för svensk
rymdforskning bekräftar denna positiva bild. Vi vill särskilt lovorda de
opartiska värderingar som på uppdrag görs av projekt, vilka förefaller
noggranna och öppenhjärtiga. En allmän reflexion är att denna teknik oftare
skulle kunna användas för bedömning av svårmätbar verksamhet".

27

Bilaga
3 Prop. 1985/86: 127

Utvärdering av det svenska medlemskapet i ESA

Överdirektören
Gerhard Rundquisl har haft i uppdrag att genomföra rubricerade utvärdering.
Efter genomfört uppdrag har Rundquist överlämnat en rapport till
industridepartementet.

I
sin rapport redogör Rundquist inledningsvis för utvecklingen av det europeiska
rymdsamarbetet med tyngdpunkten på ESA: s verksamhet.

I rapporten redovisas att de svenska bidragen till ESRO/ESA fr.o.m. 1972
till halvårsskiftet 1985 har uppgått till 919 milj. kr. i löpande priser och att
svensk industri under samma tid erhållit beställningar om 619milj. kr., vilket
ger en återbäring av 67%. En närmare analys av ESA; s siffror visar också att
Sverige fått ett högre tekniskt utbyte av de satsade medlen med påtaglig
förbättring sedan 1982. Utredaren betraktar återbäringen som rimlig, särskilt
med beaktande av den tekniska utveckling som beställningarna har inneburit för
företagen. 1 siffrorna ingår inte ESRO: s ursprungliga satsning på Esrange, som
lett fram till den nuvarande rymdverksamheten i Kiruna, och inte heller framgår
ESA; s betydelse för rymdvetenskapen. Utredaren påpekar att den teoretiskt
möjliga återbäringen med hänsyn till utnyttjandet av ESA: s gemensamma
anläggningar och kostnaderna för ESA: s administration för Sveriges del torde
ligga närmare 70 än 75 %.

Under
samma tid - fr.o.m. 1972 fill halvårsskiftet 1985 - har svensk industri erhållit
beställningar inom lamen för bilaterala projekt: det franska SPÖT, de tyska och
franska TVSAT/TDF-l samt den s. k. kryogeniska motorn HM60 om 152milj. kr. och
för projekten Viking och Tele-X, exkl. markstationer, om 348 milj. kr. Övriga
beställningar uppgick till 248milj. kr. varav huvuddelen eller ca 75% från Arianespace,
det europeiska företag som svarar för konstruktion och uppskjutning av de
europeiska bärraketerna. I återstoden ingår bl. a. kommersiella beställningar
för brittiska och franska kommunikationssatelliter.

Härefter
redovisar utredaren verksamheten hos de fyra företag som dominerar
rymdverksamheten i Sverige: Saab Space AB, Ericsson Radio Systems AB, Volvo
Flygmotor AB och Svenska Rymdaktiebolaget. Han sammanfattar sin uppfattning på
följande sätt:

"Av
genomgången kan konstaleras att en betydande kunskapsutveckling ägt rum inom de
studerade företagen, där uppdrag åt ESA varit av grundläggande betydelse.
Likaså har genom arbetet åt ESA byggts upp den bas ifråga om projektstyrning,
kvalitetskontroll och personalutveckling som är nödvändig för att bedriva
rymdverksamhet.

Svenska
rymdindustrin står internationellt sett konkurrenskraftig inom områden, där
efterfrågan kan väntas såväl inom rymd- som icke rymdmarknaden, nämligen

— telekommunikationer

- datahantering
och datalagring

— Qärranalys

- framdrivningssystem.

28

Spridningseffekter
av rymdverksamheten kan konstateras, även om de Prop. 1985/86: 127 än så
länge i stor utsträckning faller inom det egna företaget eller företagsgruppen.

Kommersiella
uppdrag utanför ESA och de bilaterala/nationella sektorerna är än så länge
begränsade, man del kan noteras att de sektorer härvidlag som synes bli närmast
aktuella, nämligen markstationer för satellitkommunikation och Qärranalysteknik,
ännu inte kommit igång på allvar".

I
sammanhanget bör dock noteras, att Volvo Flygmotors löpande produktion åt Arianespace
sker helt på kommersiella villkor.

Likaså
kan noteras, att den kommersiella utvecklingen på rymdområdet ofta har tagit
längre tid än man ursprungligen väntat sig.

För
Sveriges del har alltså utvecklingen på rymdområdet inneburit framväxten av en
rymdindustri, som nu sysselsätter mer än 700 personer hos de fyra undersökta
företagen, vilka svarar för merparten av rymdverksamheten i Sverige. Sedan år
1979 har omsättningen för rymdprodukter hos Ericsson Radio Systems AB, Saab Space
AB och Volvo Flygmotor AB ökat från 42 milj. kr. till nästan 225 milj. kr. för
år 1985.

Utredaren
har vidare konstaterat att rymdindustrin engagerar relativt få företag i direkt
rymdverksamhet. Del gäller inte endast Sverige utan detta förhållande gäller
även andra länder. Likaså att dessa företag oftast utgör en begränsad del av
större företag/koncerner. Till stor del ligger detta i sakens natur genom de
investeringar som krävs i både utrustning och människor, innan ett företag blir
rymdkompetent, och genom den tid det tar innan dessa investeringar ger
avkastning. Om andra förelag kommer in på rymdområdet är det vanligen på grund
av någon alldeles speciell kompetens och oftast tillfälligt. Bakom de svenska
rymdsatsningarna har legat ett klart medvetande härom och en inriktning att
satsa på ett fåtal mycket kompetenta företag. Vid kontakterna med företag och
organisationer har olika framtidsområden pekats ut, bl. a. robotteknik,
mikroelektroniska kretsar och programvara för datorer i rymden. Mot bakgrund av
den betydelse, som rymdverksamhet har för högteknologisk utveckling, kan man
dock fråga sig om det inte vore lämpligt att någol vidga kretsen av rymdkompelenta
företag i Sverige så att företag, som arbetar inom områden som kan vara av
intresse för rymdverksamhet, ges möjlighet att bli kompetenta för
rymdleveranser, eventuellt genom medverkan av någon av de stora på rymdområdet.
Intressant exempel härvidlag är Saab Space: s samverkan med ASEA-HAFO vad
gäller satellitelektronik och samarbete med SiTek; s unika mätleknologi i
rymdsammanhang.

Inom
ramen för den föreliggande undersökningen har det inte varit

möjligt, framhåller utredaren, att närmare penetrera marknadsförhållan

dena på rymdområdet. Dock har vid kontakterna framgått, att flertalet

marknader präglas av institutionella förhållanden och endast en mycket

begränsad del är öppen för fri konkurrens. Vad gäller ES A-marknaden

styrs beställningarna som framgått av ländernas deltagande i olika pro

gram. 1 Romöverenskommelsen har möjlighet visseriigen formellt öppnats

att lägga beställningarna även hos tillverkare, vars land inte deltar i pro

grammet. Men med den tilltagande konkurrens som redovisats vid kontak- 29

terna torde detta även i
framtiden bli undantag som särskilt uppmärksam- Prop. 1985/86: 127

mas. Det är förståeligt att
länderna vid nationella projekt i första hand

inriktar sig på att främja
sin nationella rymdindustri, men om detta skulle

komma att gälla även vid
upphandling av europeiska satellittjänster, är det

rimligt att de svenska
rymdföretagen får tävla på lika villkor med sina

europeiska konkurrenter.

Vad
gäller lönsamheten i rymdproduktionen noteras i rapporten att företagen är
mycket försiktiga i sin bedömning. Enighet synes råda om att de verkliga
intäkterna kommer i nästa steg, när rymdprodukterna utnyttjas för t. ex. kommunikaUonstjänster
och bildbearbetning vid Qärranalys. Man framhåller också att upphandlarna,
såsom ESA, Arianespace och Intelsat, är mycket kompetenta och väl förtrogna med
rymdindustrin. Likaså kan noteras, att utvecklingen av en kommersiell produkt
på rymdområdet ofta tar mycket lång tid och att möjligheterna till löpande
produktion, särskilt vad gäller ESA: s satellitprojekt, är begränsade. Dock kan
konstateras, att industrin ser sådana värden i rymdverksamhet att man är beredd
att satsa betydande resurser, inte minst i form av kvalificerad arbetskraft, på
detta område.

Sammanfattningsvis
konstaterar utredaren att

-
det svenska deltagandet i ESA
givit ett rimligt utbyte i förhållande till insatserna och att de svenska
statliga satsningarna medverkat till att skapa en teknologiskt högtstående och
internationellt väl kvalificerad svensk rymdindustri,

-
möjligheterna bör undersökas
att något utvidga kretsen av svenska rymdföretag,

-
de svenska rymdföretagen bör
kunna tävla på lika villkor med sina europeiska konkurrenter vid europeisk
upphandling av rymdprodukter,

-
fortsatt svensk satsning på ESA
ligger väl i linje med en offensiv industripolitik, som syftar till att främja
teknologisk utveckling inom svensk industri.

30

Bilaga
4 Prop. 1985/86: 127

Översyn av Rymdbolagets affärsmöjligheter

Rapporten har utarbetats av Öhriings revisionsbyrå på
uppdrag av industridepartementet. Efter avslutat uppdrag har en rapport
avlämnats till industridepartementet. Denna rapport kan sammanfattas på
följande sätt;

På uppdrag av industridepartementet har Öhriings
Revisionsbyrå AB gjort en bedömning av Rymdbolagskoncernens finansiella
ställning och beräknade utveckling under perioden 1985-1989. Analysen omfattar
dels moderbolaget Svenska rymdaktiebolaget, dels dotterbolaget Satellitbild i
Kiruna AB. Den finansiella analysen har gjorts i syfte att visa bolagets
resultat och kapitalbehov under analysperioden.

Arbetet har baserats i huvudsak på bolagets årsredovisning
för år 1984, budget för år 1985, ekonomiska rapporter för l;a och 2;a kvartalen
år 1985, bolagets strategiska plan för åren 1983-1987, Satellitbilds långtidsprognos
för åren 1984-1989, DFR; s budget för åren 1985-1986 och an-slagsframställan
för budgetåret 1986/87. Ytterligare upplysningar har erhållits från personal
inom Rymdbolaget och Satellitbild AB.

Den finansiella analysen har baserats på ett antagande om
en oförändrad nivå vad avser det statliga anslaget via DFR i förhållande till
budgetåret 1985/86, på i dag kontrakterade uppdrag samt på bolagets prognos för
åren 1986 och 1987 vad avser Fjärranalysdivisionen. Arbetet har också omfattat
en känslighetsanalys i fråga om vissa för koncernen viktiga faktorer.

Analysen har gjorts med utgångspunkt från att bolagets
verksamhetsinriktning, produktionsförutsättningar och struktur i övrigt inte
ändras i väsentlig omfattning.

Analysresultatet kan sammanfattas på följande sätt;

Rymdbolagskoncernens lönsamhet är i förhållande till både
omsättning och kapital svag mätt med traditionella mått. Till följd av
slutförandet av Tele-X-projektet minskar bolagels likvida medel kraftigt mot
slutet av analysperioden.

De statliga medel som enligt tidigare beslut tillförts
Rymdbolagskoncernen bör vara tillräckliga för att bolagen utan ytterligare
statliga tillskott skall kunna bedriva sin verksamhet under åren 1985—1989.
Koncernen är relativt okänslig för olika nivåer i fråga om DFR: s totala
statsanslag under förutsättning att bolaget även i framtiden kan erhålla de
andelar som hitfills utgått.

Koncernens låga marginaler innebär att känsligheten för
kostnadsökningar eller förseningar inom till exempel SPOT-programmet är
påtaglig.

För Esrange finns en stabil och till stora delar
kontrakterad verksamhet

fram t.o.m. år 1989. Rymddivisionens verksamhet i övrigt anges som

mera svårbedömd och beroende på bl. a. om Tele-X-satelliten får en efter

följare och på omfattningen av andra satellitprojekt. För Satellitbild AB är

verksamheten till stor del kontrakterad, vilket ger en stabil utveckling

under förutsättning att SPOT-satelliten kan sändas upp och utnyttjas i

planerad omfattning. Den övriga verksamheten inom Fjärranalysdivi

sionen beror till stor del på resultatet av de marknadsföringsinsatser som

nu görs för att sälja framtagna produkter. 31

Bolagets
justerade egna kapital beräknas minska under perioden samti- Prop. 1985/86: 127
digt som omsättning och balansomslutning minskar ännu kraftigare till följd av
slutförandet av Tele-X-projektet. Till följd härav får den justerade soliditeten
en god utveckling under femårsperioden. Huruvida den är tillräcklig vid
periodens slut bör kunna bedömas under år 1987, då bl. a. SPOT-satelliten varit
verksam något år, marknadens mottagande av övriga Qärranalysprodukter klarnat
och en eventuell fortsatt Tele-X-verksamhet har tagit form.

32

Bilaga 5 Prop.
1985/86: 127

Förhandlingar
med svensk industri om lämpliga former för samverkan och samfinansiering av den
framtida rymdverksamheten

Förhandlingar
med svensk industri i rubricerade ärende har på regeringens uppdrag genomförts
av direktör Fredrik Engström. Efter avslutat uppdrag har Engström avlämnat en
rapport till industridepartementet.

I sin rapport lägger
Engström viklen vid Tele-X-projeklets fortsättning. Beträffande former för
rymdindustrins medfinansiering av svensk rymdverksamhet konstaterar Engström
att nuvarande system för medfinansiering, där företagen erlägger 7% till
staten av faktureringar i anslutning till order erhållna i bilaterala och
multilaterala projekt, inte är funkfionellt och endast ger ca 2,5 milj. kr. per
år till statskassan. Mot denna bakgrund konstaterar Engström;

"Emellertid
har det efter hand blivit allt mer uppenbart att den verkligt stora insatsen
från industrin måste kopplas till Tele-X-projektets fortsättning.

Diskussionerna med
industrin om finansieringsfrågan har därför koncentrerats till principiellt
helt nya lösningar, där industrins insatser koncentreras lill etableringen av
en kommersiell rymdverksamhet. Del kan därför vara fördelakfigt att engagera
flera företag än de rymdindustrier som nämns ovan.

Industrins
insatser blir därmed av en helt annan storleksordning än vad som kan bli
resultatet av nuvarande avtal, även om detta modifieras, t. ex. med
återbärings-eller royaltyregler.

Rollfördelningen
mellan staten och industrin blir också klarare.

Staten tar ansvar för
långsiktig forskning och utveckling, medan industrins finansiella medverkan
krävs för projekt med näraliggande kommersiella möjligheter.

Staten och industrin tar
sålunda båda risker och får båda återbäring på investerat kapital".

Mot
bakgrund av de olika uppfattningar, som råder beträffande behovet av
datakommunikationstjänster via satellit, har Rymdbolaget låtit göra en oberoende
marknadsundersökning avseende behovet av data-och videokommunikation i Norden.
Med hänvisning till denna gör Engström bedömningen, att Nordcom, som ett satellilbaserat
Tele-X med efterföljare kallas, kan bli en mycket lönsam affär för ägarna. För
att Nordcom skall kunna etableras krävs att Tele-X överiåts på ett Nordcombolag
och att industrin tillskjuter ett aktiekapital om 300milj. kr.

Engström
sammanfattar sin rapport på följande sätt:

"De
överiäggningar som skett med industrin visar på ett brett intresse från industrin
att gå in i ett samarbete med staten om finansiering av en kommersiell rymdverksamhet
baserad på en Nordcom-lösning även om vissa företag sannolikt inte vill vara
direkt engagerade i den affärsdrivande verksamheten. Industrins intresse
förutsätter att Nordcom-verksamheten får chansen

33

att lyckas på kommersiella
villkor och att man står fri från insatser i Prop. 1985/86: 127
konkurrerande teknik.

En
lösning av finansieringsfrågan som innebär;

— en
fortsatt expansion för den svenska rymdverksamheten

— ett
ökat ansvar och en ökad lönsamhet för industrin

— på
sikt avsevärda intäkter för staten. Överläggningarna med rymdindustrin visar
vidare att;

— Industrin
är beredd att förhandla om samfinansiering av projekt med kommersiell potential
inför beslut om sådana projekt.

— Industrin
accepterar royalty-klausuler innebärande återbetalning av statligt satsade
medel vid framtagning av nya produkter för en kommersiell verksamhet.

— Industrin
är positiv till att en industrifinansierad professur i rymdteknik

etableras.

Således
bör avtal mellan staten och industrin kunna etableras som täcker ovanstående
punkter. Dessa avtal ersätter då det nuvarande s. k."7 %-av-talet"
mellan DFR och industrin".

34

Innehållsförteckning Prop. 1985/86:127

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... I

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde 1986-03-06 2

1
Inledning ........................................................ ... 2

2
Tidigare svensk
rymdverksamhet ...................... ... 3

3
Rymdverksamheten under den
kommande fyraårsperioden 6

3.1
Inriktning och omfattning av
verksamheten ..... 6

3.2
Svenskt framtida deltagande i ESA
under budgetåren 1986/87-1989/90 ................................................................. 9

3.3
Nationell rymdverksamhet .............................. ... II

3.4
Tele-X-projektet .......................................... .. 12

4
Hemställan .................................................... .. 13

5
Anslagsfrågor för budgetåret
1986/87 ............... 14

F4
Europeiskt rymdsamarbete m.m........................ 14

Hemställan
.................................................... .. 18

F19
Nationell rymdverksamhet ........................... 18

Hemställan
..................................................... .. 18

6 Beslut............................................................. .. 19

Bilaga
1 Statens delegation för rymdverksamhet långfidsplan för

rymdverksamheten
åren 1985-1991 .......... .. 20

Bilaga
2 Studie av organisationen för de industripolitiskt motiverade

insatserna
på rymdområdet ...................... .. 25

Bilaga
3 Utvärdering av det svenska medlemskapet i ESA 28

Bilaga
4 Översyn av Rymdbolagets affärsmöjligheter ..... 31

Bilaga
5 Förhandlingar med svensk industri om lämpliga former för

samverkan och samfinansiering av den framtida rymdverk

samheten ............................................. .. 33

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 35