Prop. 1985/86:129

Regeringens skrivelse 1985/86:129

om flyktingpolitiken

Skr. 1985/86: 129

Regeringen
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 13 mars 1986.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Anita
Gradin

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 129

Skrivelsens
huvudsakliga innehåll

I
skrivelsen ges en samlad redovisning av Sveriges flyktingpolitik och dess tillämpning
med tonvikt på år 1985.

Skr.
1985/86: 129

Förteckning
över förkortningar (i den ordning de förekommer i texten):

UNHCR
United Nations High Commissioner for Refugees FN: s flyktingkommissarie

UNRWA
United Nations Relief and Works Agency for Palestine Refugees in the Near East
FN: s hjälporganisation för palestinaflyktingar

UNBRO
United Nations Börder Relief Operations

ICRC International
Committee of the Red Cross

Internationella
rödakorskommiltén

WHO
Worid Health Organization Världshälsoorganisationen

ILO International
Labour Organization

Internationella
arbetsorganisationen

UNICEF"
United Nations Children's Fund FN: s barnfond

WFP World
Food Programme

Internationella
livsmedelsprogrammet

OAU Organisation
of African Unity

Organisafionen
för afrikansk enhet

ICVA International
Council of Voluntary Agencies

Internationella
rådet för frivilliga organisationer

CAHAR
Committee ad hoc of Experts on the Legal Aspects of Territorial Asylum, Refugees
and Stateless Persons ad hoc-kommittén för asylrätt och flyktingar
(Europarådet)

ICM Intergovernmental
Committee for Migrafion

SRK Svenska
röda korset

SIV Statens
invandrarverk

AMS Arbetsmarknadsstyrelsen

Arbetsmarknadsdepartementet

utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1986

Närvarande:
statsminister Carisson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Gradin

Skr.
1985/86:129

Skrivelse om flyktingpolitiken 1 Inledning

Invandrarpolitiska
kommittén (A 1980:4) föreslog i sitt delbetänkande (SOU 1983; 29)
Invandringspolitiken - Förslag att en redovisning av Sveriges flyktingpolitik
årligen överlämnas till riksdagen. Regeringen anslöt sig till förslaget och
riksdagen gav sitt bifall (prop. 1983/84:144, SfU 30, rskr 410). En första
redovisning avseende år 1984 lämnades i mars 1985 (skr. 1984/85:185) och
behandlades av riksdagen (SfU 1984/85:27). Efter samråd med justitieministern,
utrikesministern och statsrådet Hjelm-Wallén anhåller jag att få lämna
följande redovisning för år 1985, avsedd att föreläggas riksdagen. Ärendet har beretts
under medverkan av den år 1984 tillsatta flyktingpoliliska beredningen.

Den
redovisning som jag lämnar avser den samlade flyktingpolitiken, dvs. åtgärder
som Sverige vidtar inom flera olika områden i syfte att bidra till att
flyktingproblemen i världen minskas. Den svenska flyktingpolitiken består
främst av följande delar;

-
agerande i FN och andra
internationella fora för atl motverka och lösa internationella konflikter och
för att upprätthålla de mänskliga rättigheterna,

-
ekonomiskt stöd fill UNHCR, UNRWA,
enskilda och andra organisationer för flyktingarbete utanför Sverige,

-
internationellt samarbete i
syfte att verka för en internationell ansvarsfördelning och stärka flyktingars
rättsliga skydd,

-
aktiva insatser, främst i
samarbete med UNHCR, för överföring lill Sverige av flyktingar som behöver en
säker tillflyktsort undan förföljelse,

-
mottagande av flyktingar i
Sverige, i enlighet med en asyllagstiftning som i vissa avseenden ger
flyktingar ochjämförbara grupper ett starkare skydd än vad 1951 års
flyktingkonvention stadgar,

-
kommunala och andra insatser
för flyktingar i del svenska samhället, som syftar till att främja deras
möjligheter att finna sig tillrätta här,

-
stöd till frivillig repatriering
från Sverige.

ti Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 129

I det följande redovisas
den praktiska tillämpningen av dessa principer Skr. 1985/86: 129 med
tonvikt på år 1985.

2 Flyktingsituationen i världen

Antalet
flyktingar

Enligt
FN; s beräkningar finns det för närvarande ca 12 miljoner flyktingar i världen.
Antalet har ökat starkt under den senaste tioårsperioden. Den internationella
uppmärksamheten kring flyktingarna har också ökat under denna tid.
Världssamfundet har mångdubblat sina bidrag till flyktingbiståndet och ett
betydande antal flyktingar har tagits emot i västvärlden. Den tyngsta bördan
har emellertid fallit på de s.k. första asylländerna i tredje världen. Flera av
dessa länder tillhör de allra fatfigaste.

Flyklingrörelserna
under 1970-talet och början av 1980-talet var exceptionellt stora. Den för
västvärlden mest påtagliga har varit flykten från Indokina, främst i samband
med Vietnams återförening. Sedan år 1975 har över en miljon människor lämnat
området och sökt sig en fristad i andra länder. Antalet båtflykfingar från
Vietnam har minskat betydligt under senare år samtidigt som återförening av
vietnamesiska familjer i väst sker i ökande utsträckning under ordnade former.
I Sydostasien finns i dag ca 150000 flyktingar, främst från Laos men även från
Vietnam och Kampu-chea. Flertalet befinner sig i läger i Thailand medan mindre
grupper finns i Hongkong, Filippinerna, Malaysia och Indonesien. Drygt 250000
vietnameser av kinesisk härkomst har integrerats i Kina. Många av de indokine-siska
flyktingarna har vistats flera år i läger och har begränsade utsikter att bli
mottagna i tredje land. Även om flyklinginflödet i regionen har minskat under
senare år förblir antalet flyktingar där konstant genom dels minskad avresetakt,
dels naturlig befolkningstillväxt.

Nämnas
bör även de ca 250000 kampucheaner som vistas under flyk-tingliknande
förhållanden i gränsområdet mot Thailand. För deras försöij-ning ansvarar en
särskild organisation, UNBRO (United Nations Börder Relief Operations). Även
internationella rödakorskommiltén (ICRC) är verksam bland flyktingar i detta
gränsområde. Sverige har påtalat bristen på skydd för denna gränsbefolkning vid
såväl UNHCR; s årsmöte i oktober 1985 som i FN: s tredje utskott i november
1985.

Det
land som har tagit emot det största antalet flyktingar är i dag Pakistan. Som
en följd av Sovjetunionens väpnade intervention i Afghanistan beräknas för
närvarande nära 3 miljoner afghaner befinna sig i Pakistan och 1,8 miljoner i
Iran. Flykfinghjälpen i Pakistan avser bl. a. hälsovård, skolutbildning och
hjälp till självförsörjning. Ett antal internationella organisationer som WHO,
ILO, UNICEF och WFP samarbetar med UNHCR härom. Sedan år 1984 drivs ett
utvecklingsprojekt i samarbete med UNHCR och Väridsbanken för konstruktion av
vägar, kanaler och skogsplantering som innefattar såväl flyktingar som
lokalbefolkningen. Repatriering till Afghanistan, när det politiska läget
tillåter, anses vara den på sikt enda realistiska lösningen på detta flykfingproblem.

Kriget
mellan Iran och Irak har kraftigt förvärrat flyktingsituationen i Skr.
1985/86: 129 Mellanöstern. En mycket stor del av dem som i dag söker asyl i
Europa kommer från dessa länder.

Den
största flyktinggruppen i Mellanöstern är fortfarande palestinaflyktingarna,
som enligt UNRWA uppgår till 2 miljoner. Det palestinska flyk-tingproblemel,
som uppstod i samband med de stridigheter som följde på staten Israels bildande
år 1948, är det äldsta av i dag akuta flyklingprob-lem. En Qärde flyklinggeneration
börjar nu växa upp.

Flyktingproblemen
i Afrika är av särskilt komplicerad natur. Flykfingar blandas här med personer
som flytt från inbördesslrider, torka och svält. UNHCR beräknar att det i dag
finns 3,5 miljoner flyktingar i Afrika och uppskattningsvis mer än 4 miljoner
om man inkluderar dem som lever som flyktingar i sitt eget land. Av dessa är en
miljon etiopier. Strider i Ogaden-provinsen sedan år 1977 har drivit stora
skaror över gränsen lill Somalia. Under år 1985 genomfördes en första, mindre repatriering
därifrån lill Etiopien. I norr har konflikterna i Erilrea och Tigray-provinsen,
i kombination med den svåra torkan, lett till alt ett stort antal människor
flytt till Sudan. Ett mindre antal har tagits emot i Djibouti, varav dock en
del återvänt till Etiopien.

Flyktingarna
i södra Afrika, ca 260000, kommer främst från Namibia, Angola och Sydafrika.
Under år 1985 har de interna oroligheterna, i kombination med torka, medfört
ett utflöde av flyktingar även från Mo9ambique. Även om antalet flyktingar i
denna region är lägre än t. ex. på Afrikas Horn och i Sudan, är situationen för
den enskilde flyktingen särskilt kritisk på grund av de starka politiska
motsättningar som råder i regionen. Sydafrikanska attacker in i grannländerna
och händelseutvecklingen i Lesotho utgör konkreta exempel. Andra afrikanska
länder som hyser stora flyktinggrupper är Zaire, Burundi, Tanzania och Uganda.
Många afrikanska länder visar av tradition stor generositet gentemot flyktingar
trots en ansträngd ekonomi.

I
Centralamerika finns ca 350000 flyktingar, varav drygt hälften har tagits emot
av Mexico. En stor del av dessa kommer från El Salvador och har vistats i
Mexico under lång lid. I Honduras finns också många flyktingar från El
Salvador. Utvecklingen i Centralamerika ställer krav på omfattande
hjälpinsatser för ett växande antal flyktingar och hemlösa. UNHCR söker öka
flyktingarnas självförsörjning genom olika projekt, ofta administrerade av
enskilda organisationer, varav flera svenska. För att öka säkerheten för
flyktingarna strävar UNHCR efter att flytta dessa längre bort. från oroliga
gränsområden. Så har l.ex. skett i Mexico med ca 20000 flyktingar från Guatemala.

I Sydamerika har antalet
flyktingar minskat under senare år. Demokrati

seringsprocesser i bl. a. Bolivia, Brasilien, Argentina och Uruguay har lett

till alt f.d. flyktingar återvänt. Frivillig repatriering har även förekommit

till andra länder på kontinenten, t. ex. Chile. Antalet flyktingar från Chile

har emellertid samtidigt åter börjat öka efter införandet av belägringstill

stånd i november 1984. Att belägringstillståndet sedermera upphävts och

ersatts av del sedan år 1973 gällande undantagstillståndet har inte inneburit

någon förändring av flyktingströmmen. 5

Antalet asylsökande till
Västeuropa har ökat kraftigt under senare år. År Skr. 1985/86: 129 1983 anlände
80000 asylsökande, år 1984 104000 och år 1985 165000. Antalet asylsökande år
1985 var störst i Förbundsrepubliken Tyskland (73 850) och i Frankrike (21
200). Därefter kom i storleksordning Sverige (14500), Schweiz (9700), Danmark
(8700), Österrike (6700), Nederiänderna (6000), Italien (5400) och
Storbritannien (5000). Flertalet asylsökande i Västeuropa kommer från
utomeuropeiska länder, bl. a. i Mellanöstern och Sydvästasien.

Dennitioner

De
siffror som har angetts i redovisningen av flyktingsituationen i världen är med
nödvändighet ungefäriiga och bygger på delvis olika definitioner. Enligt FN; s
konvention angående flyktingars rättsliga ställning av år 1951 (SÖ 1954:55,
1961:33, 1966:27, 1970:62) och 1967 års protokoll (SÖ 1967:45) är den att
betrakta som flykting "som befinner sig utanför det land, i vilket han är
medborgare, därför att han känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund
av sin ras, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller på grund
av sin religiösa eller politiska uppfattning och som inte kan eller på grund av
sin fruktan inte vill begagna sig av detta lands beskydd".

Flyktingbegreppet
har emellertid på det internationella planet med åren ofta kommit att omfatta
även människor som av andra skäl, exempelvis interna strider, tvingats lämna
sitt land och som befinner sig i en flykting-liknande situation. Detta har
varit särskilt vanligt i Afrika. Särskilt stor uppmärksamhet har på senare år
ägnats Etiopien som till följd av inbördesslrider och återkommande
torkperioder har haft ett stort utflöde till främst Sudan och Somalia.

Organisationen
för Afrikas enhet (OAU) har år 1969 antagit en egen flyktingkonvention som lar
hänsyn lill förhållandena på den afrikanska kontinenten. Som flykting räknas enligl
denna konvention även människor som har lämnat sitt land på grund av extern
aggression, ockupation, utländsk dominans eller händelser som allvarligt stört
den allmänna ordningen. Denna konvention tillämpas allmänt i del
internationella flyktingarbetet i Afrika.

Det
är ofta svårt att få fram korrekta uppgifter om antalet flyktingar i ett område.
Befolkningsstatistik saknas eller är otillförlillig i många utvecklingsländer.
I det kaos som ofta uppstår i en massflyktingsituation kan registreringen, om
den alls fungerar, bli bristfällig. Uppgifter om flykting-antal får därför i
många fall betraktas som ungefärliga. UNHCR skall enligl sin stadga inhämta
information om antalet flyktingar hos värdlandet, men kan också i samråd med
lokall verksamma hjälporganisationer göra egna uppskattningar av hjälpbehovet.

Ibland
måste hänsyn tas till lokalbefolkningen som, liksom flykfingarna, kan vara i
stort behov av hjälp. Närvaron av flyktingar kan i sig rubba lokalbefolkningens
existensvillkor. Det kan därför vara motiverat - inte minst för att undvika
konflikter - atl bistå alla hjälpbehövande i ett flyktingdrabbat område.

3 De
internationella organisationerna - '985/86:129

UNRWA
och UNHCR

Inom
FN-syslemet finns två organisationer som bislår flykfingar: FN;s hjälporganisation
för palestinaflyktingar (UNRWA) och FN:s flyktingkommissarie (UNHCR).

UNRWA
upprättades år 1949 för att bistå de palestinska flyktingarna med oundgängliga
förnödenheter och samhällsservice. UNRWA har med liden kommit alt få särskild
betydelse för skolundervisningen bland palestinska barn. Under åren har nya
flyktingskaror tillkommit, framför allt efter juni-kriget mellan Israel och
arabstaterna år 1967. Det höga födelsetalet har därtill gjort att denna flyktinggrupp,
som år 1948 uppgick till en halv miljon, i dag är fyra gånger så stor.
Jordanien har det största antalet palestinska flyktingar, ca 750000. Övriga
finns på Västbanken och i Ga-zaområdet, Libanon och Syrien. Någon lösning på
detta flyktingproblem kan inte skymtas så länge konflikten mellan Israel och
arabländerna består.

UNRWA
har sedan starten haft stora problem med att finansiera sin verksamhet.
Nedskärningar i budgeten har blivit regel varje år. Under 1980-talet har UNRWA:
s insamlade medel uppgått lill ca 180 milj. dollar per år. I november 1985
efterträddes svensken Olof Rydbeck av italienaren Giorgio Giacomelli på posten
som UNRWA: s generalkommissarie.

UNRWA:
s högkvarter skall ligga i Beirut men är temporärt lokaliserat ,

fill
Wien och Amman. UNRWA har vidare fältkontor i sitt verksamhetsområde som
omfattar Jordanien, Libanon, Syrien, Västbanken och Gaza.

När
UNHCR upprättades år 1950 var det för att under en treårsperiod finna nya hem
åt europeiska flyktingar efter andra världskriget. Sedan dess har nya
flyktinggrupper tillkommit och UNHCR: s mandat har successivt förlängts med fem
år i taget. UNHCR: s främsta uppgift har sedan starten varit att ge rättsligt
skydd åt flyktingar, men inslaget av materiellt bistånd har ökat kraftigt med
åren. Flyktingproblemen har under den senaste tioårsperioden nått en mycket
stor omfattning och komplexitet. De större flyktingströmmarna har främst rört
sig mellan u-länder. I flera av de krislägen som uppstått har UNHCR betraktats
som den bäst lämpade organisationen för akuta hjälpinsatser för såväl
flyktingar som andra hemlösa. UNHCR; s arbetsuppgifter har därmed vidgats,
ofta med stöd av resolutioner i FN; s generalförsamling. Flertalet av dessa har
uppmanat till ökade insatser för flyktingar och hemlösa i Afrika.

UNHCR
har samarbete med flertalet av världens länder. De östeuropeiska staterna står
dock utanför UNHCR: s verksamhet och lämnar inte heller några finansiella
bidrag till organisationen.

UNHCR: s arbete styrs av
en exekufivkommitté med 41 medlemmar

som möts i en formell session ett par veckor varje år i oktober (se avsnitt

4). Kommittén möts därutöver informellt ett par gånger per år, vanligen i

januari och juni. UNHCR tar vidare initiativ till en rad andra möten under

året med berörda regeringar och organisationer för atl diskutera angelägna

frågor. Flera möten om omplacering i tredje land och om integrationsfrågor

har hållits under senare år. 7

12 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 129

I april 1985 hölls i
Geneve ett rundabordssamtal om flyktingkvinnor, i Skr. 1985/86: 129 vilket
jag medverkade. Jag underströk därvid behovet av särskilda åtgärder för
flyktingkvinnor mot bakgrund av att dessa ofta befinner sig i en speciellt
utsatt situation samtidigt som de har etl familjeansvar.

I
maj 1985 anordnade UNHCR för första gången konsultationer med anledning av det
ökade antalet asylsökande i Europa (se avsnitt 4).

Ijuli
1985 höll UNHCR en rundabordskonferens i San Remo om frivilligt återvändande,
varvid fastslogs att återvändande i framtiden måste prioriteras i högre grad.

I
december 1985 höll UNHCR ett seminarium med det internationella rådet för
frivilligorganisationer (ICVA) i syfte att få till stånd ett effektivare
samarbete med de många frivilligorganisafioner som utför hiavuddelen av UNHCR; s
verksamhet på fältet.

UNHCR:
s högkvarter ligger i Geneve. Ett 90-tal fältkontor har upprättats.
Sammantaget har UNHCR ca I 600 anställda.

Det
är UNHCR; s bedömning (januari 1986) att dagens flyktingsituation är av större
dimensioner än någonsin tidigare och att konsekvenserna härav pä sikt aldrig
varit så svåra att överblicka. Människor lämnar sina hemländer på grund av en
rad ofta samverkande faktorer, såsom kränkning av mänskliga rättigheter,
väpnade konflikter, intolerans, naturkatastrofer och ekonomiska kriser. Alla
kontinenter berörs i dag av flyktingströmmar och lösningar måste därför sökas i
ett globalt perspekfiv. Flykfingproble-mens bakomliggande orsaker ges nu allt
större uppmärksamhet liksom behovet av att skapa bestående lösningar (durable solutions)
på dessa.

UNHCR
brukar ange tre möjliga lösningar på ett flyktingproblem;

- Frivillig
repatriering

Allmänt
anses frivillig repatriering vara den bästa lösningen, om förutsättning härför
finns eller kan skapas; en sådan är även den enda realistiska, på lång sikt,
för det stora flertalet flyktingar. Ofta krävs åtgärder för att de återvändande
skall kunna försörja sig vid hemkomsten. Säkerheten för de återvändande
betraktas också som viktig.

- Integration
i första asyllandet

Integration
i första asyllandet kan vara temporär i avvaktan på frivillig repatriering.
Åtgärderna syftar till ekonomiskt oberoende eller bidrag till självförsörjning
så alt flyktingarna kan leva på ungefär samma standard som lokalbefolkningen.

- Omplacering
i trejde land

Omplacering
i tredje land har alltmer kommit att betraktas som en nödlösning när övriga
lösningar inte kan komma i fråga. Traditionella mottagarländer har minskat
antalet platser och lagt ökad vikt vid familjeanknytning. Länder i Europa har
visat ökad beredskap att motta flyktingar om detta kan ske under ordnade
former.

UNHCR
strävar alltid efter lösningar med bestående effekt. Hjälpen utformas i stor
utsträckning så att den underlättar möjligheterna till självförsörjning i
asyllandet. Om frivillig repatriering blir möjlig kan projekt med liknande
syfte också initieras i ursprungslandet.i I början av 1970-talet hade UNHCR
möjlighet att använda upp lill 85% av sina samlade resurser till insatser med
denna inriktning. Denna siffra sjönk dras-

tiskt i samband med de många
samtidiga flyktingströmmarna kring år 1980. Skr. 1985/86: 129 Den senaste
utvecklingen i Afrika har lett till atl endast ca 40% av UNHCR; s resurser för
år 1985 har kunnat användas för bestående lösningar.

En
viktig uppgift för UNHCR är även att verka för flyktingarnas rättsliga skydd.
1951 års flyktingkonvention har ratificerats av 97 stater. UNHCR har att
övervaka att konventionen följs och försöker också öka anslutningen till denna.
UNHCR: s exekutivkommitté granskar flykting-kommissariens verksamhet och ger
råd bl. a. om hur dennes mandat bör tillämpas. Internationellt skydd för
flyktingar behandlas sedan flera år i en särskild underkommitté, där Sverige
ingår, som möts på expertnivå omedelbart före exekutivkommittén och redovisar
resultatet av sitt arbete dit. På förslag av denna underkommitté antar
exekutivkommittén varje år rekommendationer för staternas handlande.

Exekutivkommitténs
verksamhet under de gångna åren har i mycket hög grad bidragit till att stärka
flyktingarnas rättsliga ställning. De rekommendationer underkommittén
utarbetar syftar till alt tolka och utveckla föreskrifterna i
flyktingkonventionen. En av de frågor som kommittén ägnat särskilt intresse är
tillämpningen av förbudet mot atl återsända en asylsökande till ett land där
han riskerar att bli utsatt för förföljelse. De stater som har ratificerat
flyktingkonventionen är förpliktade att iaktta delta förbud. Kommittén har i
hög grad bidragit till att förbudet dessutom kommit atl alltmer betraktas som
en folkrättslig regel.

Kommitténs
insatser har också varit av stor betydelse när det gäller proceduren för
bestämmande av flyktingstatus. Kommittén betonade i sina rekommendafioner år
1977 vikten av att polisen vid gränsen har klara instruktioner för behandlingen
av asylsökande så att en flykting inte skickas tillbaka till ett land där han
riskerar förföljelse. Exekutivkommittén har också understrukit den
asylsökandes rätt atl få vägledning och råd, alt få sitt fall omprövat liksom
rätten att få stanna i landet till dess alt ett beslut har fattats av centrala
myndigheter. Del kan också nämnas att exekutivkommittén år 1982 uttalade att
klara regler behövs för att garantera att en ansökan betraktas som uppenbart
ogrundad endast om den är bedräglig eller om de åberopade skälen inle kan
utgöra grund för asyl.

Exekutivkommittén
har vidare framhållit att en stats beslut atl ge en person flyktingstatus inte
skall kunna ifrågasättas i en annan stat annat än när alldeles särskilda skäl
föreligger.

De
försök som gjorts att nå fram till en överenskommelse om s.k. territoriell
asyl, dvs. rätten för en för fara utsatt person att få asyl i ett land, har hitfills
misslyckats. Mot den bakgrunden har inom exekufivkommittén utarbetats
rekommendationer om skyldighet för en stal all vid omfattande inflöde bereda de
asylsökande i vart fall tillfälligt skydd i avvaktan på en eventuell
omplacering i annat land.

Exekutivkommittén
har under de senaste åren gjort stora ansträngningar för alt åstadkomma etl
dokument med allmänt fördömande av militära attacker på flyktingar i läger.
Någon överenskommelse har emellertid ännu inle nåtts.

Europarådet Skr. 1985/86: 129

Även
inom Europarådet bedrivs ett omfattande arbete för att säkerställa och vidga
skyddet för flyktingar. Bland överenskommelser som har utarbetats inom
Europarådet kan nämnas överenskommelserna om avskaffande av viseringstvång för
flyktingar samt överförande av ansvar för flyktingar. Den senare
överenskommelsen innehåller regler om staters skyldighet att utfärda dokument till
en flykting som vistats i landet en viss tid.

En
särskild kommitté, ad hoc-kommittén för asylrätt och flyktingar (CAHAR), har
tillsatts inom Europarådet för frågor rörande flyktingars skydd. CAHAR har
under de senaste åren ägnat speciell uppmärksamhet åt att få en lösning på det s.
k. första asyllandsproblemet. Första asyllands-principen innebär att ett land
kan vägra att behandla en asylansökan från en person, om denne redan fått eller
kunnat få skydd i ett annat land. CAHAR: s arbete med denna fråga har ännu inte
lett till någon överenskommelse.

Ett
förslag till deklaration om de facto-flyktingar, dvs. personer som inte är
flyktingar i Genéve-konventionens mening men som har starka flykting-liknande
skäl för att söka skydd i annat land, behandlas för närvarande av CAHAR.

Under
år 1985 påbörjade CAHAR arbetet med en konvention om territoriell asyl.

ICM

Intergovernmental
Committee for European Migration (ICEM) upprättades år 1951 för att ombesörja
transport av flyktingar och migranter från Europa till andra världsdelar.
Verksamheten har med åren fått en global inriktning varför ordet European i
organisationens namn slopades år 1980. Beteckningen är därefter ICM. Sverige var
medlem under de första tio åren men utträdde år 1962. År 1980 fick Sverige
observatörsställning i organisationen. Frågan om svenskt medlemskap i ICM
bereds för närvarande i regeringskansliet.

Sverige
har under åren deltagit i flera av ICM: s seminarier i flykting-och migrationsfrågor.
Sverige innehade ordförandeskapet vid det seminarium om återvändandefrågor som
ICM anordnade i december 1985. Jag höll ett anförande vid seminariet där den
svenska politiken på detta område redovisades.

4 Sverige i det internationella flyktingsamarbetet

Inledning

Sverige
följer noga utvecklingen på flyktingområdet och har under åren

lämnat omfattande stöd till flyktingarnas skydd och bistånd. Snabba för

ändringar i flyktingströmmarna på olika håll i världen har nödvändiggjort

flexibilitet i biståndsformerna och hög beredskap inför nya flyktingsitua

tioner, såväl när det gäller bistånd utanför Sverige som mottagningsplatser 10

här.
Sverige har på senare år starkt utvidgat sina kontakter med berörda Skr.
1985/86: 129

organisationer och andra
stater för att söka åstadkomma en mer aktiv och

bättre
samordnad flyktinghjälp och en rättvisare ansvarsfördelning bland

länderna.
Det redan tidigare nära samarbetet med UNHCR har förstärkts

ytterligare
sedan ett nordiskt regionalkontor upprättats den 1 januari 1986

med
placering i Stockholm. Även samordningen av flyktingfrågorna inom

regeringskansliet
och mellan berörda svenska myndigheter hemma och i

utlandet
har förstärkts.

Sambandet
mellan bistånd och flyktingl\jälp

Som
redan har nämnts har man endast nått begränsade resultat när del gäller atl
finna bestående lösningar för flyktingar. Många flyktingsituationer har haft
en tendens att permanentas, i synnerhet i u-länderna. Det är inte ovanligt att
flyktingar vistas i läger år efter år utan någon lösning i sikte. De blir
därför långvarigt beroende av värdlandets ofta knappa resurser och av utifrån
kommande hjälp. På många håll pågår samtidigt utvecklingsprogram för landets
egen befolkning, som ofta har ungefär samma hjälpbehov som flyktingarna. På
senare tid har man därför eftersträvat en integration av flyktinghjälp och
utvecklingsbistånd. Sverige har i en rad olika sammanhang under senare år
verkat för en utveckling i denna riktning. Det råder nu brett samförstånd om
att UNHCR bör ha fortsatt ansvar för varje ny flyktingsituation men att
organisationer inriktade på utvecklingssamarbete inom och utom FN-syslemet bör
uppmuntras till att snarast möjligt ta över programmen. UNHCR: s resurser
skulle därmed kunna koncentreras på de mer akuta behoven i en
flyktingsituation. Tanken är vidare att integration av flyktingar i
biståndsprogram skulle komma att medföra ett resurstillskott för värdlandet. UNHCR
har inlett samarbete med denna inriktning med ILO och Världsbanken och
förhandlingar pågår nu med andra tänkbara organ.

Dessa
integrationstankar blev fast förankrade under den andra flyktingkonferensen för
Afrika, ICARA II, som hölls i juli 1984 i Geneve. Här underströks
vikten av att länder med stort antal flyktingar även får resurser för att
stärka sin infrastruktur för att dels möta den extra belastning som
flyktingarnas närvaro medför, dels förbättra förutsättningarna för fortsatt
flyktingmottagande.

UNHCR:
s exekutivkommitté

Svensk
flyktingpolitik på det internationella planet kommer främst till uttryck inom UNHCR;
s exekutivkommitté, där Sverige är medlem sedan den upprättades år 1959.

UNHCR; s exekutivkommitté
har följande 41 medlemmar:

Skr. 1985/86: 129

Algeriet

Förenta staterna

Madagaskar

Sverige

Argentina

Grekland

Marocko

Tanzania

Australien

Iran

Namibia

Thailand

Belgien

Israel

Nederländerna

Tunisien

Brasilien

Italien

Nicaragua

Turkiet

Canada

Japan

Nigeria

Uganda

Colombia

Jugoslavien

Norge

Vatikanstaten

Danmark

Kina

Schweiz

Venezuela

Finland

Libanon

Storbritannien

Zaire

Frankrike

Lesolho

Sudan

Österrike

Förbundsrepubliken

Tyskland

Drygt
lika många stater - varav flertalet är u-länder - skickar observatörer till
exekutivkommitténs årsmöten.

I det svenska anförandet
vid årsmötet i oktober 1985, som hölls av statssekreteraren Jonas Widgren,
uttalades besvikelse över att man ännu inte lyckats ena sig om ett allmänt
fördömande av militära attacker på flyktingläger. Varje sådan attack innebar en
kränkning av viktiga principer inom UNHCR och FN i övrigt. Flyktingkommissarien
ombads också undersöka alla möjligheter till att förbättra rättsläget för de khmerer
som befinner sig i gränsområdet mellan Kampuchea och Thailand. Vidare uppmanades
flyktingkommissarien att stärka sin närvaro i områden där problemen var
särskilt stora, t. ex. i Sydvästasien. Det var önskvärt att flyktingproblemen
i större usträckning kunde lösas i den region där de uppstod. Frivillig repatriering,
allmänt betraktad som den bästa lösningen när förhållandena medgav, skulle
därmed kanske kunna aktualiseras oftare än nu var fallet. Widgren tog också upp
problemet med s.k. irreguljära rörelser (irregular movements), dvs. personer
som på egen hand lämnar ett första asylland för att söka sig till ett annat som
bättre svarar mot deras önskemål. Ett närliggande problem var förfalskning och
förstöring av pass och andra resehandlingar i vilseledande syfte. Det var
angeläget atl de konsultationer som inletts mellan UNHCR och berörda länder om
del ökade antalet asylsökande i Europa kunde fortsätta. Widgren uttalade också
regeringens oro över UNHCR; s kritiska budgetläge. Sverige förberedde nu extra
insatser som skulle innebära att det svenska bidraget för första gången
översteg 100 milj. kr.

Exekutivkommittén
antar varje år etl antal slutsatser som avspeglar de frågor eller ämnesområden
där en hög grad av samstämmighet kommit till uttryck under mötet. Vidare fattas
en rad beslut som allmänt betraktas som en viljeförklaring från medlemmarna med
avseende på UNHCR: s fortsatta verksamhet och dess finansiering.

Bland
de långt över hundra slutsatser och beslut som antogs år 1985 redovisas här
några av de viktigaste. Exekutivkommittén

- konstaterade
med stor oro att UNHCR befann sig i en allvariig finansiell

kris och uppmanade regeringar, mellanslalliga och frivilliga organisatio

ner och andra givare att fortsätta stödja dess verksamhet;

— uttryckte
stor oro över de allvarliga konsekvenser torkkatastrofen i

Afrika medfört, där både flyktingar och lokalbefolkning hade drabbats.

12

Uppskattning
framfördes över flyktingkommissariens engagemang i Skr. 1985/86: 129

hjälparbetet
trots att det inneburit en kraftigt ökad arbetsbelastning för

UNHCR;

-
beklagade att katastrofen hade
medfört ett allvarligt bakslag för arbetet med att uppnå bestående lösningar
och för ICARA Il-projekt. Exekutivkommittén uppmanade alla länder att inte
förbise dessa projekts stora betydelse för flyktingarna i Afrika;

-
konstaterade att flyktingars
grundläggande rättigheter alltfort åsidosätts i olika delar av världen genom
piratattacker, andra våldsangrepp, militära och väpnade attacker, godtyckligt
fängslande och återsändande till ursprungsland. Denna utveckling hade ägt rum
samtidigt som ytterligare ansträngningar gjorts för alt stärka fastlagda
principer för behandling av flyktingar;

-
fastslog vikten av att skapa
större förståelse hos allmänheten för flyktingars speciella situation i syfte
att underlätta för flyktingkommissarien att utöva sitt skyddsarbete;

-
fastslog den grundläggande
skyldigheten för fartygsbefälhavare att i enlighet med internationell rätt
rädda alla människor i sjönöd, även asylsökande;

-
konstaterade att
flyktingkvinnorna utgjorde en särskilt sårbar grupp som ofta utsattes för våld,
hot och diskriminering. Ytterligare åtgärder måste vidtas för att säkerställa
deras skydd. Vidare anbefalldes ökat stöd till UNHCR: s biståndsprogram som
syftade till alt hjälpa flyktingkvinnor att bli självförsörjande genom undervisningsinsalser
och arbetsskapande projekt;

-
underströk att internationellt
agerande för att främja frivilligt återvändande krävde hänsynstagande till
situationen i såväl ursprungslandet som första asyllandet. Kommittén fastslog
att insatser av väridssamfun-det i ursprungslandet var en viktig faktor för att
främja återvändande;

-
flyktingkommissarien fillerkändes
fortsatt ansvar för personer som återvänt, i synnerhet om återvändandet möjliggjorts
genom amnesti eller annan form av garanti. Att ha fritt tillträde till dem som
återvänt för att förvissa sig om deras säkerhet förklarades ingå i hans mandal.

FN:
s generalförsamling

UNHCR;
s verksamhet behandlas varje år i FN: s generalförsamling i dess tredje
utskott. I det svenska anförandet vid den 40: e generalförsamlingen i november
1985 uttalade Sveriges FN-ambassadör Anders Ferm uppskattning över vad UNHCR
åstadkommit sedan organisationen inledde sin verksamhet för 35 år sedan.
Miljoner människor hade blivit hjälpta lill en ny start och många liv hade
räddats. Men flyktingproblemen syntes nu mer omfattande och svårlösta än
någonsin. Regeringar i länder som gav upphov fill flyktingströmmar måste inse
sitt ansvar gentemot hela sitt folk. Om dessa regeringar tillät sina medborgare
att åtnjuta sina mänskliga rättigheter samt främjade ekonomisk och social
rättvisa skulle en stor del av problemen vara lösta. Ferm noterade vidare att
97 stater nu tillträtt FN; s

13

flyktingkonvention.
Det var angeläget att fler länder anslöt sig, inte minst Skr. 1985/86: 129
sådana som hyste ett stort antal flyktingar.

Till
ny flyktingkommissarie efter dansken Poul Hartling, vars mandat utlöpte vid
utgången av år 1985, utsågs under generalförsamlingen schweizaren Jean Pierre Hocké,
innehavare av en ledande befattning inom ICRC.

I
generalförsamlingen behandlas också frågan om efterievnaden av de internationella
konventionerna rörande de mänskliga rättigheterna. Den svenske representanten
underströk hösten 1985 bl. a. viklen av att innehållet i konventionerna
genomfördes och efterlevdes. Av synnerlig vikt var att sådana särskilt
allvarliga förbrytelser mot de mänskliga rättigheterna som kunde hänföras fill
tortyr, försvinnanden och summariska och godtyckliga avrättningar noga följdes
och fördömdes. Sverige var också med-förslagsställare till ett antal
resolutioner om bl. a. mänskliga rättighetssituationen i Guatemala, El
Salvador, Chile och Afghanistan samt om tortyrkonventionen.

Även UNRWA: s
verksamhet är ett stående inslag på generalförsamlingens dagordning. Vid dess
40: e möte uttalade Sverige djup oro över UNRWA; s ekonomiska kris som nu
förvärrats ytterligare. Fler länder måste delta i finansieringen av UNRWA: s
verksamhet och länder som lämnade små bidrag i förhållande till sina resurser
borde öka sina bidrag. Den svenske delegaten erinrade om att UNRWA utgör en
viktig faktor för att upprätthålla en rimlig grad av social och polifisk
stabilitet i området.

Sveriges ekonomiska
bidrag

UNHCR:
s budget för år 1985 uppgick till drygt 500 milj. dollar. Under året nödgades UNHCR
anslå betydande belopp till nödhjälp för torkdrabbade i Afrika inom ramen för
särskilda program. Härigenom uppstod ett underskott på ca 20 milj. dollar vad
gäller UNHCR: s reguljära verksamhet.

Sveriges
totala bidrag till FN; s flyktingkommissarie uppgick år 1985 till 111 milj. kr.
Därmed är Sverige den sjätte största bidragsgivaren efter USA, Japan,
Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och Danmark. Av beloppet utgjorde
60 milj. kr. bidrag till UNHCR: s reguljära budget. Övriga medel utgick liksom
tidigare år i form av extra bidrag till UNHCR: s olika program i bl. a. Afrika,
Pakistan och Centralamerika. Repatrierings-programmen i Kampuchea och Laos har
fått extra stöd liksom programmet för återförening av anhöriga till båtflyklingar
från Vietnam. Under året har specialenheten för katastrofhjälp, som utgör en
del av den svenska beredskapsstyrkan för FN-tjänst, genomfört en
vattenförsörjnings- och hälsovårdsinsats för etiopiska flykfingar i östra
Sudan.

Det
svenska reguljära bidraget till UNRWA för år 1985 uppgick till 60 milj. kr.
Extra bidrag på 10 milj. kr. lämnades under året. Sverige är tredje största
bidragsgivare efter USA och Japan.

Från
tredje huvudtitelns reservationsanslag C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,
anslagsposten 24, Katastrofer m. m., har under året ca 115 milj. kr. tagits i
anspråk för flyktingar och hemlösa. Medlen har kanaliserats genom FN-organ (UNHCR,
UNRWA, UNICEF, WFP), Röda korset (Svenska röda korset, Rödakorsföreningarnas
förbund, internationella rö-

14

dakorskommittén) samt
genom svenska frivilligorganisationer som Evan- Skr. 1985/86: 129 geliska Fosteriands-Stiftelsen,
Diakonia, Rädda Barnen och Lutherhjälpen.

Under
samma anslag har från anslagsposten 21 - Humanitärt bistånd i Latinamerika - ca
80 milj. kr. gått till flyktingar och hemlösa. Biståndet har lämnats genom
svenska och internationella organisationer som Diakonia, Kyrkornas världsråd
och World University Service till enskilda grupper och organisationer i
mottagarländerna.

Vidare
har från anslagsposten 22 - Humanitärt bistånd i södra Afrika -under året
uppskattningsvis 80 milj. kr. använts för flyktingprogram av olika slag. En
stor del har gått lill utbildningsinsatser, rättshjälp och information genom
olika frivilligorganisationer. En mindre del har gått till FN: s olika program
för södra Afrika.

Utöver
vad som nu nämnts har i vissa fall delar av det svenska biståndet till FN-organ
som WFP och UNICEF använts för flyktingprogram i FN-organens egen regi.

Sveriges
samlade bidrag under år 1985 till flyktingar och hemlösa världen över (utanför
Sverige) kan därmed uppskattas till över 400 milj. kr. I siffran ingår hjälp till
såväl flyktingar som hemlösa i en flyktingliknande situation inom eller utom
det egna landet.

Det
är i många fall svårt att avgöra i vilken mån hjälp utgått till flyktingar,
hemlösa i en flykfingliknande situation eller andra nödlidande. Ofta görs i
fältarbetet ingen åtskillnad mellan hjälpbehövande människor. Flera av de
redovisade uppgifterna bygger därför på uppskattningar.

Asylsökande
i Europa

Västeuropa
och Nordamerika har på senare tid erfarit en ökande invandring av asylsökande.
Detta avspeglar den försämrade flykfingsituationen i världen. Samtidigt har det
blivit allt vanligare att personer som senare visar sig sakna grund för asyl
använder förfalskade identitetshandlingar. Detta har negativt påverkat den
allmänna opinionen. Ökningen av antalet asylsökande som enligl gällande lag
inte är berättigade till asyl kan på sikt befaras leda till en urholkning av
flyktingbegreppet. En viss skärpning av flyktingkriterierna har redan kunnat
iakttas på vissa håll.

Ökningen av antalet
asylsökande, som först uppmärksammades vid 1984

års möte med UNHCR; s exekutivkommitté, får nu hög prioritet inom

UNHCR och i flera av dess medlemsländer. Från många håll har anförts

att UNHCR bör spela en mer aktiv roll i första asylländerna. UNHCR har

ombetts alt tillse aft omplacering i största möjliga utsträckning sker i

ordnade former och kommer dem fillgodo som är i störst behov av en

fristad. Flyktingkommissarien kallade mot denna bakgrund i maj 1985

berörda länder fil! konsultafioner om den ökande inströmningen i Europa.

Sverige underströk i sitt anförande, som hölls av statssekreteraren Jonas

Widgren, aft det ytterst gällde att slå vakt om solidariteten med flyktingar

och om de rättigheter för dessa som arbetats fram under de senaste

decennierna. Man kom överens om att intensifiera sitt samarbete för att

söka nya lösningar och en jämnare bördefördelning. I november samma år 15

inbjöd Sverige
flyktingkommissarien och ett mindre antal europeiska Skr. 1985/86: 129
länder till fortsatta diskussioner om dessa frågor i Stockholm. Konsultationerna
kommer att fortsätta under år 1986.

Flyktingkommissarien
har vidare under år 1985 i särskild ordning låtit utreda den ökande
flyktinginvandringen i Europa. Arbetet utmynnade i en rapport som belyser de
asylsökandes rättigheter, berörda länders legala och humanitära förpliktelser
samt de problem som på senare tid börjat göra sig gällande i anslutning till
den ökande inströmningen.

Mot
bakgrund av den nya situationen har Sverige även bilateralt utvecklat
kontakterna med en rad berörda länder, såväl i som utom Europa. Ökningen av
antalet asylsökande i Danmark, Norge och Sverige har vidare föranlett aktivitet
på det nordiska planet. Flyktingfrågor diskuteras nu i ökad grad både inom Nordiska
ministerrådet och inom Nordiska rådet. I samband med Nordiska rådets s.k.
minisession i Mariehamn i november 1985 framhöll jag att de nordiska länderna
nu står inför likartade problem på det flyktingpolifiska området och därför
borde öka sill samarbete såväl när det gäller åtgärder i den egna regionen som
i det internationella flyktingarbetet. Flyktingfrågorna togs också upp under
Nordiska rådets session i Köpenhamn i början av mars 1986.

5 Överföring av flyktingar till Sverige

Sedan
1950-talet har etl stort antal flykfingar överförts från läger på olika håll i
världen till Sverige genom statliga hjälpaktioner. Syftet har varit dels att av
humanitära skäl hjälpa flyktingar som befunnit sig i en svår belägenhet, dels
att som en handling av internationell solidaritet avlasta de länder som fått
bära den största flyktingbördan. Överföringen sker i regel efter samråd med UNHCR.
Omfattningen och inriktningen av överföringen bestäms genom årliga beslut av
regeringen. Denna del av flyktinginvandringen brukar benämnas flyktingkvoten.

Ansvaret
för uttagning och överföring av flyktingar till Sverige ligger hos statens
invandrarverk (SIV). Uttagning kan ske genom att en svensk uttagningsdelegation
besöker flyktingläger eller genom att UNHCR eller svensk utlandsmyndighet för
SIV presenterar enskilda fall som behöver omplaceras till tredje land (s. k. dossieruttagning).
Ärenden kan också initieras på ansökan av flyktingar eller någon orgisation i
Sverige. Under senare år har dossieruttagning varit det vanligaste. Svenska
myndigheter utomlands ombesörjer myckel av det praktiska arbetet i samband med flyktingövertoring,
ofta i samarbete med ICM.

Under
åren 1950-1971 överfördes till Sverige efter regeringsbeslut sam

manlagt drygt 20000 flyktingar från läger i Europa. Sedan början av

1970-talet har den årliga flyktingkvoten omfattat I 250 personer. I denna

ram inräknas även nära anhöriga till flyktingar som förs över hit om de

kommer samtidigt med dessa eller omedelbart därefter. Sedan år 1973 har

flykfingar från Latinamerika getts visst företräde. Åren 1978-1981 beslöt

regeringen om extra kvoter för sammanlagt 3000 s.k. bålflyktingar från

Vietnam och anhöriga till dessa. 16

Flyktingkvoten för budgetåret
1985/86 skall i första hand utnyttjas för Skr. 1985/86: 129 flyktingar från
Sydvästasien och Syd- och Centralamerika. Vidare bör i viss utsträckning uttagning
ske av flyktingar från läger i Europa. Därutöver får uttagning ske av enstaka
flyktingar från övriga delar av världen.

Under
kalenderåret 1985 har totalt 668 flyktingar överförts till Sverige inom ramen
för flyktingkvoten. Att kvoluttagningen synes vara förhållandevis liten har
flera orsaker. Siffran för kalenderår blir inte helt rättvisande eftersom kvoluttagningen
sker per budgetår. Omläggningen av mottagningssystemet för flyktingar och
asylsökande, som ägde rum under året, tog en avsevärd del av SIV: s resurser i
anspråk. Den omfattande inströmningen av enskilt inresta asylsökande innebar
en hög belastning på föriägg-ningar och i kommuner. Vidare har
framställningarna från UNHCR om flyktingmottagning varil färre än vanligt. SIV
har därför sett sig föranlett alt senarelägga överföring inom kvoten av större
grupper från läger medan akutfall tagits emot som vanligt.

Av
kvotflykfingarna år 1985 kom 277 personer från Latinamerika. De var främst
medborgare i Chile (150) och El Salvador (120). Kvotflyktingarna från
Sydvästasien kom främst från Iran (179) och Irak (36).

Uttagning
av europeiska flyktingar under år 1985 har främst skett från Jugoslavien och
avsett i första hand rumäner. Från Österrike, Italien och Grekland har ett
fåtal fall uttagits. Totalt har 115 östeuropeiska flyktingar tagits emot inom
flyktingkvoten.

Från
Afrika har 4 flyktingar tagits emot på kvoten. Vidare har 51 vietnamesiska
båtflyktingar tagits emot inom ramen för ett program som upprättats av UNHCR
för att underlätta och påskynda landsättning av flyktingar som räddats till
havs.

Inom
ramen för en särskild familjeåterföreningskvot för vietnamesiska båtflyktingar,
vilken upphörde den 30 juni 1984, hade SIV fram till dess beviljat totalt 2000
personer tillstånd. Vid årsskiftet 1985/86 återstod ca 300 fall som ännu inte,
av olika skäl, lämnat Vietnam. Med tillämpning av sedvanliga
anknytningskriterier har SIV under andra halvåret 1984 saml under år 1985
beviljat ca 300 vietnamesiska medborgare tillstånd för familjeåterförening.

SIV
har också möjlighet att bevilja bidrag för resa till Sverige för nära anhörig
till sådana flyktingar som avses i 3 § UtlL. Under år 1985 bifölls 134 sådana
ansökningar avseende 368 personer.

Anhöriga
till personer som fått uppehållstillstånd med stöd av 5 eller 6 §§ UtlL kan
inte få sådant bidrag. Dessa kan emellertid ansöka om resebidrag hos Svenska
röda korset.

Nämnas
bör också de diplomatiska framställningar regeringen gör i vissa fall, främst i
Östeuropa, för att söka utverka utresetillstånd för anhöriga till flyktingar
som är bosatta i Sverige.

6 Svensk flyktinglagstiftning m. m.

Den
svenska lagstiftningen beträffande flyktingar står i överensstämmelse

med
Genéve-konvenfionen och protokollet. I 3 § utlänningslagen 17

(1980:376,
omtryckt 1984:595 - UfiL) återfinns en definition och en Skr. 1985/86:129 skyddsbestämmelse
rörande flykfingar som överensstämmer med konventionens. Bestämmelserna i 5
och 6 §§ UtlL om skydd åt krigsvägrare och åt personer, som utan att vara
flyktingar kan åberopa starka politisk-humani-tära skäl för att få stanna i
Sverige, ger skydd även åt personer som inte omfattas av Genéve-konventionen.
Denna vidare flyktingbedömning ligger i linje med vad UNHCR rekommenderar.
Liknande regler eller praxis återfinns i flera av västvärldens stater.

Den
som på egen hand kommer till Sverige för att söka asyl här skall redovisa sina
skäl för polisen redan vid gränsen. Polisen gör en första utredning för att
kunna avgöra om asylsökanden skall avvisas eller om ärendet skall överlämnas
till SIV för handläggning. Om den asylsökande anför politiska skäl - och dessa
inte är uppenbart oriktiga - skall ärendet överlämnas fill SIV. Finner polisen
däremot att skälen är uppenbart oriktiga kan beslut fattas om avvisning. Detta
får emellertid inte verkställas innan SIV fått kännedom om fallet och beslutat
att inte överta ärendet. SIV har således möjlighet att häva polisens beslut om
avvisning och i stället undersöka fallet närmare.

Regeringen
tillsatte år 1984 den s. k. asylutredningen (A 1984; 01) för att undersöka om
ändringar bör vidtas i utlänningslagen så att rättssäkerheten för de
asylsökande stärks ytterligare. I delbetänkandet (Ds A 1985:4) Kla-gorätt i
verkställighetsärenden enligt utlänningslagen föreslår utredningen att en klagorätt
beträffande polismyndighetens beslut i verkställighetsärenden införs.
Regeringen framlägger i mars 1986 en proposifion i frågan. I propositionen
lämnas även förslag om vissa åtgärder för att säkerställa identiteten hos
utlänningar som söker uppehållstillstånd i Sverige. Handläggningsordningen
föreslås också ändras så till vida att SIV skall ges möjlighet att ompröva sina
beslut. Besvär över beslut fattade av SIV om avvisning eller utvisning skall
enligt förslaget fr. o. m. den 1 juli 1986 inges fill SIV.

Asylulredningen
skall vidare klargöra hur utlänningslagens bestämmelser om polismyndigheternas
skyldighet att i vissa fall fill SIV överlämna ärenden om asylansökningar
tillämpas i praktiken och om gällande regler bör ändras. Utredningens slutbetänkande
väntas föreligga under år 1986.

Den
1 juli 1985 ändrades utlänningslagen så alt möjlighet finns att omhänderta ufiännings
biljett för resa från Sverige för att säkerställa att utlänningen i enlighet
med stadgandet i 99 § UUL själv står för kostnaden för sin utresa i händelse
avvisning eller utvisning (SFS 1985; 425).

Vissa
åtgärder har vidtagits för att komma tillrätta med problem som uppstår i
samband med att asylsökande frånhänt sig sina dokument. Efter överiäggningar
med Tyska Demokrafiska Republiken (DDR) fick man i böljan av år 1985 till stånd
etl arrangemang som syftade lill att förhindra förstöring av pass under
överfarten från Sassnitz till Trelleborg. DDR har i slutet av år 1985 anpassat
sig till inlernafionell praxis i fråga om transitvi-seringar och utfärdar inte
sådana i samma utsträckning som tidigare.

Problemet
med passförstöring har även diskuterats med flyktingkom

missarien. Frågan har vidare tagits upp av en arbetsgrupp inom European

Civil Aviation Committee (ECAC). Arbetsgruppen har därvid diskuterat 18

olika
förslag till lösningar och samtidigt konstaterat att det inte finns några
Skr. 1985/86: 129

enkla,
effektiva metoder för att komma fill rätta med problemen utan att

vålla
allvarliga störningar i den reguljära resandetrafiken. Arbetsgruppen,

där
Sverige innehade ordförandeskapet, avslutade sitt arbete i september

1985.

7 Asylsökande i Sverige

Kvotflyktingarna
utgör för närvarande endast en mindre del av den totala flyktinginvandringen
till Sverige. Mångdubbelt fler var under såväl år 1984 som år 1985 de som på
egen hand reste hit och sökte asyl vid gränsen eller efter ankomsten till
Sverige. Under år 1985 uppgick dessa till ca 14500 personer inklusive barn,
varav ca 2900 direktavvisades. Under år 1984 var antalet asylsökande ca 11000
och antalet direktavvisade ca 2 300.

Liksom
föregående år kom flertalet asylsökande år 1985 från Iran, Irak, Polen, Turkiet
och Chile. Följande kan sägas beträffande de olika naliona-litetsgrupperna.

.Antalet
iranska asylsökande har ökat kraftigt och uppgick år 1985 till 3878 (år 1984
uppgick antalet till 1723). Hitresorna sker huvudsakligen från Turkiet. Den
vanligaste resvägen har varil till Trelleborg via DDR. Sedan slutet av år 1985
har fler iranska asylsökande anlänt via Arlanda. Majoriteten är unga män som
inte vill delta i kriget mot Irak. Många åberopar också repression mot
oliktänkande. Kvinnor anför i många fall att de har en allmänt svår situation.
Under andra halvåret 1985 har allt fler personer som beviljats besöksvisering
sökt asyl efter ankomsten till Sverige. Under år 1985 beviljades 2853 iranska
medborgare uppehållstillstånd av skäl hänföriiga till 3, 5 eller 6 §§ UtlL.

På
motsvarande premisser beviljades under år 1985 1 194 irakiska medborgare
uppehållstillstånd.

Ca
2000 personer från Libanon sökte under året asyl i Sverige. Stora svårigheter
har uppstått vid verkställighet av utvisnings- och avvisnings-beslut med avseende
på personer som saknat dokument. Barnfamiljer har oftast, av humanitära skäl,
fått stanna. Under år 1985 har totalt ca 1000 personer från Libanon beviljats
uppehållstillstånd.

Under
året har ca 400 turkiska medborgare sökt asyl i Sverige. Uppehållstillstånd av
politiska skäl har under året beviljats 191 personer från Turkiet.

Omkring
4000 polska medborgare besöker Sverige varje månad för tillfällig vistelse här.
Av dessa ansöker 100-200 om uppehållstillstånd efter inresan. Två tredjedelar
anför skäl av politisk natur medan övriga åberopar humanitära omständigheter.
Under år 1985 beviljades ca 400 polska medborgare uppehållstillstånd, en
ökning från 220 år 1984.

De
chilenska asylsökandena uppgick under året till 1 629. Uppehållstillstånd
beviljades 576 personer.

Under
år 1985 beviljades sammanlagt 5685 uppehållstillstånd för vuxna

på flykting- eller flyktingliknande skäl, vilket är ca 1 100 fler än under år

1984. I siffran ingår de som beviljats uppehållstillstånd inom ramen för 19

flyktingkvoten
under år 1985. Om barn inräknas uppgår den totala flykting- Skr. 1985/86:
129 invandringen till ca 7300. De som under ett visst år beviljas uppehållstillstånd
har i åtskilliga fall ansökt om tillståndet under ett tidigare år. Många av de
enskilt inresta asylsökandena under år 1985 väntade fortfarande på beslut vid
ingången av år 1986.

Tillståndsgivningen
under år 1985 har i stora drag följt den praxis som utvecklats under tidigare
år. En särskild undersökning avseende SIV: s och regeringens praxis har i
början av år 1986 genomförts inom arbetsmarknadsdepartementet. Denna
undersökning visar att ungefär hälften beräknas ha fått uppehållstillstånd på
skäl hänföriiga till 3 § UtlL, som motsvarar flykfingkonventionens
flyktingdefinition. Ca 10% fick uppehållstillstånd på grundval av 5 § UtlL (krigsvägrarparagrafen)
medan övriga ca 40% fick stanna enligt 6 § UtlL.

Därutöver
gavs uppehållstillstånd till 868 vuxna personer på humanitära grunder. Motsvarande
siffra för år 1984 var 829.

Om
även barnen inräknas fördelas den utomnordiska invandringen under år 1985 på
följande sätt, enligt SIV: s statistik:

Flykting-
och flyktingliknande skäl 7 300

Humanitära
skäl 1 200

Anknytningsfall 8 300

Arbetsmarknadsskäl 100

Adoptivbarn 1400

18300

Flyktinginvandringen
under år 1985 uppgick därmed till nära hälften av den totala utomnordiska
invandringen på ca 18 300 personer. Då det statistiska materialet innehåller
vissa osäkerhetsfaktorer får här redovisade uppgifter betraktas som ungefäriiga.

8
Resursfrågor

ökningen
av antalet asylsökande har inneburit ökad belastning för berörda myndigheter
med längre handläggningsfider som följd. Regeringen har därför under år 1985
fattat beslut om förstärkningar med ett 30-tal årsarbetskrafter inom
regeringskansliet och SIV. Inom polisväsendet har den ökade belastningen
därvid, så långt det varit möjligt, klarats av genom en omfördelning av
befintliga resurser.

Den
ökade belastningen har emellertid resulterat i allt längre handläggningstider
i vissa polisdistrikt. Hösten 1985 gav därför regeringen i uppdrag ål
statssekreteraren i jusfitiedepartementet, Lennart Myhiback, all med biträde av
en arbetsgrupp följa de särskilda insatser som polisen vidtagit för att
snabbare handlägga asylärenden. Balanserna av asylärenden inom polisen var vid
årsskiftet också nere på en godtagbar nivå. Myhiback skulle också lämna förslag
till hur man skulle kunna undvika att balanserna på nytt började växa.
Regeringen har i mars 1986 uppdragit åt rikspolisstyrelsen och SIV att
gemensamt utveckla de förslag som lämnats. Arbels-

20

gruppen fortsätter med
viss förändrad sammansättning sitt arbete med att Skr. 1985/86: 129 följa
handläggningen av asylärenden inom SIV och inom regeringskansliet.

Genom
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 (prop. 1985/86:25,
bil 5 SfU 7, rskr 73) förstärktes arbetsmarknadsdepartementet mer långsiktigt
med tio tjänster fr.o.m. I januari 1986. Därutöver fick departementet en
tillfällig förstärkning motsvarande fem tjänster fram till den 1 juli 1986 för
att avarbeta den mängd ärenden som finns inom regeringskansliet. SIV; s fasta
resurser förstärktes också fr. o. m. den 1 januari 1986 med 18 tjänster, varav lio
avser handläggning av asylärenden.

I
detta sammanhang bör även nämnas atl utrikesförvaltningens resurser för
handläggning av utlänningsärenden förstärktes med I milj. kr. budgetåret
1985/86.

9 Kommunernas flyktingmottagande

Den
1 januari 1985 infördes ett nytt system för mottagande av flyktingar i Sverige.
Reformen innebär bl. a. ett ökat statligt ansvar för mottagande av asylsökande
och att ansvaret har förts över från arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) fill SIV.
Verket skall träffa överenskommelser med kommuner om mottagande av flyktingar
och asylsökande mot statlig ersättning. Organiserat överförda flyktingar skall
normalt under några veckor vistas på en föriäggning. Därefter skall de erbjudas
bostad i en kommun med vilken SIV träffat överenskommelse och där få
svenskundervisning och annan introduktion i det svenska samhället. Personer som
söker asyl i samband med inresan lill Sverige skall tas emot i en
utredningsförläggning medan asylärendet utreds. Därefter skall de anvisas
bostad i en kommun som SIV har träffat överenskommelse med.

Utlänningar
som söker asyl först efter en lids vistelse i landet har hittills normalt inte
hänvisats lill någon utredningsförläggning utan blivit inkvarterade i vistelse
kommunen. Detta har inneburit en särskilt tung belastning för
storstadsregionerna, främst Stockholmsområdet. Riksdagen har därför under år
1985 antagit nya riktlinjer (prop. 1985/86; 25, bil 5 SfU 7, rskr 73) som
innebär atl även utlänningar som söker asyl en tid efter inresan i ökad utsträckning
skall inkvarteras på ulredningsföriäggning medan asylärendet utreds. Med den
nya ordningen, som genomförs successivt fr. o. m. den I januari 1986, hoppas
man kunna placera en större andel av nytillkomna asylsökande utanför
storstadsregionerna.

I
början av år 1985 var ca 4500 personer inkvarterade på AMS föriägg-ningar medan
mindre än 300 personer fanns kvar där ett år senare. Övriga hade under året,
liksom 2600 enskilt inkvarterade personer, av AMS och SIV placerats ut i olika
kommuner, i arbete, utbildning eller på annat sätt. Sedan de kvarvarande
asylsökandena fått sina ärenden avgjorda kunde AMS som planerat avveckla sina
sista förläggningar före den I mars 1986.

Sedan
det nya systemet trädde i kraft har antalet flyktingar och asylsö

kande legat kvar på den höga nivå som nåddes i mitten av år 1984. Flera

nya utredningsförtäggningar har därför upprättats under året. De 5000

kommunplatser som beräknades vara tillräckliga inför det nya systemets 21

ikraftträdande visade sig klart otillräckliga. Kommunerna
har i stället tagit Skr. 1985/86: 129

emot
13000—14000 personer. Samtidigt har förläggningstiderna som regel

blivit
avsevärt längre än de fyra veckor som angivits som mål, eftersom det

inte har varit möjligt att snabbt få fram det antal
kommunplatser som

svarat mot det ökade behovet. Under år 1985 har 137
kommuner deltagit i

mottagandet. För år 1986 planerar SIV att söka upprätta
avtal med ca 200

kommuner.

Vid utgången av år 1985 fanns fem permanenta
utredningsförläggningar, nämligen i Flen, Märsta, Alvesta, Moheda och
Landskrona. Tillfälliga utredningsförläggningar har upprättats i Surahammar, Fagersta,
Nässjö, Oxelösund, Tyringe, Bocksjön, Frostavallen, Säffle och Timrå. SIV
driver vidare slussförläggningar i Lättarp, Byerum, Köpings vik och Långrösta.
Kommunala slussförläggningar finns i Trelleborg och Märsta.

Antalet flyktingar och asylsökande i SIV;s förläggningar
var den 31 december 1985 omkring 3 300.

Flyktingmottagningen i kommunerna under år 1985 fördelar
sig enligt följande;

Län

Kommuner med avtal

Mottagna år 1985

Stockholm

24

5429

Uppsala

4

745

Södermanland

5

360

Östergötland

6

758

Jönköping

7

497

Gotland

1

49

Kronoberg

3

249

Kalmar

6

281

Blekinge

4

215

Kristianstad

6

322

Malmöhus

16

1109

Halland

5

246

Göteborgs
och Bohus

6

1218

Älvsborg

5

246

Skaraborg

5

229

Värmland

2

82

Örebro

5

469

Västmanland

5

408

Kopparberg

3

73

Gävleborgs

6

338

Västernorrland

4

248

Jämtland

3

76

Västerbotten

4

524

Norrbotten

2

61

Summa 137 14 232

Kommunerna erhåller stafiig ersättning för de faktiska
kostnaderna för bostad och uppehälle under de tre första åren samt en schablonberäknad
summa som skall täcka vissa andra kostnader. Under år 1985 uppgick kommunernas
kostnader för sådana ändamål till ca 400 milj. kr.

AMS kostnader för verksamheten med flyktingar och
asylsökande -

dvs. främst kostnader för föriäggningar och enskild inkvartering - uppgick

under året till ca 340 milj. kr. SIV: s kostnader för motsvarande verksam

het uppgick fill 156 milj. kr. Den sammanlagda kostnaden för staten för

flykfingmottagningen i Sverige under år 1985 kan därmed uppskattas till ca 22

900 milj. kr.

Insatserna
för flyktingar i Sverige omfattar självfallet även andra åtgär- Skr. 1985/86:
129 der än hjälp med bostad och försörjning under den första tiden. I samband
med genomförandet av reformen med del nya kommunala flyklingmotta-gandet har
AMS åtgärder för att bereda flyktingar sysselsättning setts över. En serie
åtgärder inom utbildning och arbetsmarknad som igångsatts på försök i fyra
kommuner (Malmö, Norrköping, Södertälje, Örebro) syftar till att slussa bl. a.
flyktingar till varaktig anställning på arbetsmarknaden.

10 Frivilligt återvändande

Sverige
ansluter sig till den internationellt vedertagna uppfattningen att frivilligt
återvändande är den bästa lösningen på flyktingproblem, om förutsättningarna
härför föreligger. I enlighet med det invandrarpolitiska valfrihetsmålet bör
den enskilde flyktingen ha reella möjligheter atl fritt kunna inrikta sig på en
permanent bosättning i Sverige eller på att så småningom återvända.

Återvändande
har hittills främst aktualiserats för latinamerikanska f.d. flyktingar sedan en
polifisk normalisering ägt rum i flera av deras hemländer. Under år 1985 har
Sverige från anslagsposten Humanitärt bistånd i Latinamerika (tredje
huvudtiteln) bidragit med ca 27 milj. kr. till integrationsprogram för
återvändande i Latinamerika, främst i Argentina och Uruguay. Detta stöd har
främst utgått genom Diakonia och Worid University Service.

I
början av år 1986 beviljade Sverige Uruguays statliga repatrierings-kommission
ett engångsbidrag om 2,5 milj. kr. för repatriering av uru-guayanska flyktingar
från berörda länder, däribland Sverige.

Svenskt
stöd till återvandring ges i enlighet med särskild förordning (SFS 1984:980) i
form av resebidrag, vilket är avsett för kostnaderna för resa, uppehälle under
resan och de första dygnen efter återkomsten samt för transport av bagage.
Utöver själva resekostnaden har under år 1985 bidrag utgått med 1000 kr. per
person. Bidragen administreras av SIV.

AMS,
som tidigare administrerade resebidragen, bekostade resor under åren 1977-1984
för sammanlagt ca 1600 personer (inkl. barn). Under år 1985 återflyttade 365
personer på medel från SIV. Därav var ca 140 barn. Resebidrag utbetalades
främst för återflyttning till Uruguay (230), Chile (55), Argentina(34) och
Bolivia (10).

Många
återvandrar på egen bekostnad. Enligt statistiska centralbyrån emigrerade 4569
personer från Sverige till något sydamerikanskt land under åren 1980-1985. Det
rörde sig i flertalet fall om personer som återvandrade efter längre vistelse i
Sverige.

11 Svenska frivilligorganisationer m.m.

Som
nämnts utgår statligt stöd till en rad svenska frivilligorganisationer

som i sin tur stödjer och
samarbetar med andra flyktingorganisationer med 23

verksamhet
bland flyktingar i främst u-länder. Flera organisationer bedri- Skr.
1985/86: 129 ver även bilaterala flyktingprojekt i Afrika, Asien och i Syd- och
Centralamerika. Svenska röda korset (SRK) kanaliserar sitt bistånd genom internationella
röda korset.

I Sverige lämnas stöd till asylsökande och flyktingar i
form av rådgivning och information. SRK har under år 1985 handlagt ett stort
antal familjeåterförenings- och efterforskningsärenden. Rädda Barnen, som
särskilt uppmärksammar barnens rättsliga ställning vid asylprövning av familjer
har under hösten 1985 tillsatt ett flyktingombud för atl tillvarata barnens
intressen.

Svenska kyrkan samverkar med kommuner och frivilligorganisationer
vid flyktingmottagandet i Sverige och bedriver också ett lokalt samarbete med invandrarkyrkor.
Församlingen kan också ge stöd till enskilda flyktingar.

I det lokala flyktingmottagandet har initiativ tagils till
olika projekt för att skapa kontakt mellan svenskar och flyktingar. Genom
arrangemang med "vänfamiljer" och stödgrupper har enskilda flyktingar
kunnat få ett socialt stöd.

Svenska röda korset startade under september 1985 etl
särskilt rehabiliteringscenter för tortyrskadade. Centret, som är placerat vid
Röda korsets sjukhus i Stockholm, finansieras förutom av SRK bl. a. med stöd av
vissa kommuner, Stockholms läns landsting och staten.

Amnesty International, som finansierar sin verksamhet helt
med egna medel, distribuerar fortlöpande genom sin svenska sektion
dokumentation om tillämpningen av mänskliga rättigheter i länder varifrån
flyktingutvandring äger rum. Informationen går till såväl svenska myndigheter
som andra intresserade parter.

Genom seminarier och kurser på flyktingområdet medverkar
frivilligorganisationerna till att sprida kunskaper och skapa opinion inom och
utom egna led. Under år 1985 har ett omfattande förberedelsearbete utförts
inför den samnordiska Flykting -86-kampanjen i oktober 1986, vilken syftar till
att öka allmänhetens kunskaper och förståelse för världens flyktingproblem saml
till att samla in pengar för operativa insatser såväl inom som utom Norden.

Regeringen verkar aktivt för att främja samarbete på det flykfingpoli-tiska
området mellan berörda statliga organ m.fl. och frivilligorganisafio-nerna. Som
ett led i detta har jag inbjudit till en konferens om solidaritet med
flyktingar och invandrare alt hållas i mars 1986. Inbjudna är företrädare för
folkrörelser, frivilligorganisationer, politiska partier, fackföreningsrörelsen
och näringslivet. Konferensen finansieras med medel för informa-fion i
flyktingfrågor som riksdagen ställde till arbetsmarknadsdepartementets
förfogande i filläggsbudget I i december 1985.

I syfte att skapa ett forum för informationsutbyte,
diskussion och samråd om aktuella flyktingfrågor inrättade regeringen i juni
1984 en flykting-politisk beredning. I denna ingår företrädare för samtliga
riksdagspartier, berörda frivilligorganisationer och FN; s flyktingkommissarie.
Beredningen har under år 1985 sammanträtt två gånger, i mars och i oktober.

24

12 Sammanfattning Skr. 1985/86:129

Dagens
flyktingsituation är enligl UNHCR av större dimensioner och mer sammansatt än
någonsin tidigare. De bakomliggande orsakerna till flyktingproblemen ges nu
ökad uppmärksamhet. Det totala antalet flyktingar beräknas uppgå till 12
miljoner, vartill kommer ett stort antal hemlösa.

Sverige
har under året aktivt deltagit i det internationella flyktingarbetet inom FN
och andra organisationer. Samarbetet med UNHCR har ytteriigare intensifierats,
bl. a. genom öppnandet av ett nordiskt regionalkonlor i Stockholm den I januari
1986. Sverige har också hållit nära kontakt med andra europeiska länder för atl
söka lösa gemensamma problem. Nya samarbetsformer har diskuterats, som bl. a.
innefattar ökade insatser från UNHCR; s sida i s. k. första asylländer. UNHCR
höll konsultationer härom i maj 1985, vilka på svenskt initiativ följdes upp
vid ett möte i Stockholm i november samma år.

Sveriges
totala bidrag år 1985 fill UNHCR uppgick till 111 milj. kr., vilket är det
högsta någonsin. Sverige ligger därmed på sjätte plats bland givarländerna. Det
svenska bidraget till UNRWA uppgick till 70 milj. kr., vilket gör Sverige lill
den tredje största bidragsgivaren. Därutöver har under år 1985 ca 225 milj. kr.
tagits i anspråk från biståndsanslaget för åtgärder för flyktingar och hemlösa
genom andra organisationer med humanitär inriktning. Sveriges samlade bidrag
under år 1985 till flyktingverksamhet utanför Sverige uppgick därmed till över
400 milj. kr.

I
de flesta länder i Europa har antalet asylsökande fortsatt atl öka. Sammanlagt
sökte år 1985 ca 165000 personer, främst från länder i Asien, asyl i
Västeuropa. De största antalen kom till Förbundsrepubliken Tyskland (73850),
Frankrike (21200), Sverige (14500), Schweiz (9700) och Danmark (8700). Vad
gäller Sverige kom merparten av de asylsökande från Iran, Irak, Libanon och
Chile.

Åtgärder
bar vidtagits för att förhindra alt pass och andra resedokument förstörs inför
ansökan om asyl i Sverige.

Invandrarverket
och regeringskansliet har under år 1985 förstärkts med ett trettiotal tjänster
för att klara den ökade arbetsbördan och undvika en förlängning av
handläggningstiderna. Omprioriteringar har skett inom polisen, och
utrikesförvaltningen har tillförts ökade resurser för handläggning av
utlänningsärenden.

Sammanlagt
fick år 1985 ca 7300 utlänningar uppehållstillstånd i Sverige som flyktingar
eller därmed jämställda (3, 5, 6 §§ UtlL), en ökning med ca I 100 jämfört med
år 1984. Därav fördes nära 700 hil inom ramen för flyktingkvoten. Av dessa kom
de största grupperna från Iran, Chile och El Salvador.

Det
nya systemet med kommunalt mottagande av flyktingar har inletts under år 1985.
Under året har 137 kommuner medverkat i mottagandet av närmare 14000 flyktingar
och asylsökande. SIV har byggt upp en omfattande förläggningsverksamhet med
fem permanenta och ett femtontal tillfälliga förläggningar.

Insatserna
för att genom information och opinionsbildning verka för en

fortsalt solidarisk svensk flyktingpolitik har förstärkts. 25

Regeringen
har sammanfattningsvis under år 1985 ökat sina insatser för Skr. 1985/86: 129 flyktingar
såväl utomlands som inom landet. Samarbetet med UNHCR och andra länder har
intensifierats för alt öka möjligheterna till bestående lösningar och för att
komma till rätta med de bakomliggande orsakerna till flyktingproblemen.
Regeringen har under år 1985 anvisat ökade resurser för flyklinghandläggning
och -mottagande för att möta stigande behov.

13 Hemställan

Jag
hemställer

att
regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört i det föregående.

14 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar i enlighet med
hennes hemställan.

26

Innehållsförteckning Skr. 1985/86:129

sid

L
Inledning ..................................................... ... 3

2. Flyktingsituationen
i världen ........................ 4

Antalet
flyktingar .......................................... 4

Definitioner
................................................... 6

3. De
internationella organisationerna .................... 7

UNRWA
och UNHCR ......................................... 7

Europarådet
................................................. .. 10

ICM
............................................................ .. 10

4. Sverige
i det internationella flyktingsamarbetet .... .. 10

Inledning
..................................................... .. 10

Sambandet
mellan bistånd och flyktinghjälp .......... ... II

UNHCR;
s exekufivkommitté ............................. ... II

FN:
s generalförsamling .................................. .. 13

Sveriges
ekonomiska bidrag ............................. 14

Asylsökande
i Europa ...................................... 15

5.
Överföring av flyktingar
till Sverige .............. 16

6.
Svensk
flyktinglagstiftning m. m...................... 17

7.
Asylsökande i Sverige .................................... 19

8.
Resursfrågor ............................................... .. 20

9.
Kommunernas
flyktingmottagande ............... .. 21

10.
Frivilligt
återvändande ................................ .. 23

11.
Svenska
frivilligorganisationer m. m................ 23

12.
Sammanfattning .......................................... .. 25

13.
Hemställan ................................................... 26

14.
Beslut ......................................................... 26

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 27