Prop. 1985/86:131

Regeringens proposition 1985/86:131

om den skattemässiga
behandlingen av kostnader vid viss verksamhet i utlandet, m.m.

Prop. 1985/86:131

Regeringen
föreslår riksdagen alt anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel
den 20 mars 1986.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Kjell-Olof
Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås alt regeringen, i syfte att främja samhällsekonomiskt
betydelsefull verksamhet, skall kunna medge att underskott i viss verksamhet i
utlandet skall få dras av i rörelse som bedrivs här även om de förutsättningar
som annars gäller för sådan avdragsrätt inte föreligger. Vidare föreslås regler
om att avdrag inle medges för kostnader som är hänförliga lill en intäkt som på
grund av dubbelbeskattningsavtal är undantagen från beskattning. Slutligen
föreslås en lag om avräkning av utländsk skatt som ersätter de nuvarande
bestämmelserna om avräkning av utländsk skatt i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt och kommunalskaltelagen (1928:370).

Lagförslagen
i denna proposition har granskals av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar; lagrådsremissen (s. 10), lagrådets yttrande (s. 94) och
föredragandens ställningstaganden till lagrådets synpunkter (s. 97). De som
vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre
delarna.

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 131

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928;
370)' dels alt 72 § 4 mom. och anvisningarna till 74 § skall upphöra atl gälla,
dels att 39§ 2 mom. och 74 § skall ha följande lydelse, dels att del i anvisningarna
till 29 § skall införas en ny punkt, 21, av följande lydelse.

Prop. 1985/86: 131

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2 mom.
Från bruttointäkt av fastighet eller rörelse i utlandet får avdrag ske med
ledning i tillämpliga delar av vad som enligt 22 §, 25 § I och 2 mom. samt 29 §
gäller för motsvarande slag av fastighet eller rörelse inom riket. Avdrag för
underskott som uppkommit på faslighet eller rörelse i utlandet må dock göras
endast från annan intäkt av faslighet eller rörelse i utlandet. Avdrag för
sådant underskott får utnyttjas även senare beskattningsår än det varunder
underskottet uppkommit, dock senast det beskattningsår, för vilket taxering
sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för underskottsåret ägt rum.

2 mom.
Från bruttointäkt av fastighet eller rörelse i utlandet får avdrag ske med
ledning i tillämpliga delar av vad som enligt 22 §, 25 § I och 2 mom. samt 29 §
gäller för motsvarande slag av fastighet eller rörelse inom riket. Avdrag för
underskott som uppkommit på faslig-hel eller rörelse i utlandet må dock göras
endast från annan intäkt av fastighet eller rörelse i utlandet. Avdrag för
sådant underskott får utnyttjas även senare beskattningsår än del varunder
underskottet uppkommit, dock senast det beskattningsår, för vilket taxering
sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för underskollsåret ägt rum.
Avdrag för sådant underskott får dock inte göras om — efter medgivande enligt
punkt 21 av anvisningarna till 29 § — underskottet dragits av i rörelse som
bedrivs här i riket.

Skall I
anledning av överenskommelse eller beslut, varom i 72 eller 73 § sägs,
inkomst, som enligt denna lag är skattepliktig, ej här i riket beskattas, får,
därest underskott uppkommer vid inkomstberäkningen, sådant underskott icke vid
taxering avräknas å inkomst, som skall här heskattas.

Skall,
på grund av överenskommelse eller beslut som avses i 72 eller 73 §, intäkt,
som är skattepliktig enligt denna lag, inte beskattas här i riket, medges inte
heller avdrag för kostnader som är hänförliga till intäkten.

' Senaste lydelse av 72 § 4 mom. 1982: 1098. - Senaste
lydelse 1966: 729.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 131

Anvisningar

till
29 §

21. Regeringen får — i syfte att främja samhällsekonomiskt betydelsefull
verksamhet — medge att underskott i verksamhet i utlandet får dras av i rörelse
som bedrivs här i riket även om de förutsättningar som annars gäller för sådan
avdragsrätt inte föreligger.

1. Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag
då lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling
och tillämpas första gången vid 1988 års taxering om inte annat följer av
punkterna 2 och 3 nedan.

2. Äldre bestämmelser skall fortfarande tillämpas vid
1988 års taxering i fråga om beskattningsår som har påbörjats före den I juli
1986. Äldre bestämmelser i 74 § skall fortfarande tillämpas i fråga om inkomst
som utgörs av ränta på utlånade medel om lånet beviljats före lagens ikraftträdande.

3. Medgivande som avses i punkt 21 av anvisningarna
till 29 § får avse 1977 eller senare års taxeringar. I fråga om 1977-1986 års
taxeringar får besvär anföras i anledning av sådant medgivande i den ordning
som sägs i 100 § taxeringslagen (1956:623). Därvid får besvär avseende
1977-1982 års taxeringar anföras intill utgången av år 1988 ulan hinder av
bestämmelserna i 100 § tredje stycket nämnda lag.

2 Förslag
till Prop. 1985/86:131

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt' dels att rubriken närmast före 24 § skall utgå, dels att
24-26 §§ skall upphöra att gälla, dels att 22 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

Skall i anledning av överenskom- Skall, på grund av
överenskom

melse eller beslut, varom i 20 f eller melse eller beslut som avses i 20

21 § sägs, inkomst som enligt denna eller 21 §, intäkt, som är skatteplik-

lag är skatteplikfig ej här i riket be- tig enligt denna lag, inte beskattas

skattas,/år därest underskott upp- här i riket, medges inte heller av

kommer vid inkomstberäkningen drag för kostnader som är hänför-

sådant underskott icke vid taxering liga till intäkten. Detta gäller dock

avräknas å inkomst, .som skall ta- inte i fråga om utdelning från ut

gås till beskattning härstädes. ländskt företag till svenskt företag i

fall då utdelningen skulle ha varit undantagen från beskattning
om båda företagen varit svenska.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag då
lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och
tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock
tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om beskattningsår, som har påbörjats
före den 1 juli 1986. Äldre bestämmelser i 22 § skall fortfarande tillämpas i
fråga om inkomst som utgörs av ränta på utlånade medel om lånet beviljats före
lagens ikraftträdande.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770

24 § 1982:1099

25 § 1982:1099

26 § 1982:1099.

Senaste lydelse 1974:770.

3 Förslag
till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs atl 31 § 3 mom. taxeringslagen
(1956:623)' skall ha följande lydelse.

Prop.
1985/86:131

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

3 mom.-
Har skattskyldig erhållit avräkning av ufiändsk skatt från sin inkomstskatt
eller förmögenhetsskatt enligt bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal eller
enligt 24-26 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och nedsätts härefter
den utländska skatten, är han skyldig att anmäla detta till skattechefen.
Anmälan skall göras inom tre månader från det att den skattskyldige fått del
av det beslut genom vilket den utländska skatten nedsatts och skall avfattas
på formulär som fastställts av regeringen eller myndighet, som regeringen
bestämmer. Till anmälan skall fogas beslutet eller bestyrkt kopia av detta.

3 mom. Har
skattskyldig erhållit avräkning av utländsk skatt frän sin inkomstskall eller
förmögenhetsskatt enligt bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal eller enligt
lagen (1986:000) om avräkning av utländsk skatt och nedsätts härefter den
utländska skatten, är han skyldig alt anmäla detta till skattechefen. Anmälan
skall göras inom tre månader från det att den skattskyldige fått del av det
beslut genom vilket den utländska skatten nedsatts och skall avfattas på
formulär som fastställts av regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer.
Till anmälan skall fogas beslutet eller bestyrkt kopia av detta.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag då
lagen enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling.
Har skattskyldig erhållit avräkning av utländsk skatt enligt lagen (1947:576)
om stafiig inkomstskatt och nedsätts härefter den utländska skatten, gäller i
31 § 3 mom. taxeringslagen föreskriven anmälningsskyldighet.

' Lagen omtryckt 1971: 399.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:773.

- Senaste
lydelse 1982: 1100.

4 Förslag
till Prop. 1985/86:131

Lag om avräkning av utländsk skatt Härigenom föreskrivs följande.

Nedsättning
av statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt

1 §
Om fysisk person, under tid då han varit bosatt här i riket, eller

inländsk juridisk person har hafl intäkt

a) som mediagits vid taxering enligl
kommunalskattelagen (1928:370) eller lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

b) för vilken han beskattats i utländsk stat och

c) som enligt skattelagsfiftningen i den uUändska
staten anses härröra därifrån,

har
han - med den inskränkning som följer av 2 § — genom avräkning av den del av
den utländska skatten som belöper på intäkten rätt att erhålla nedsättning av
statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt i enlighet med vad som framgår
av 4—10 §§.

2 §
Rätt till avräkning enligl 1 § föreligger inte om statlig inkomstskatt,

kommunal inkomstskatt, den utländska skatten samt den utländska intäk

ten omfattas av dubbelbeskattningsavtal. Vid avräkning med stöd av dub

belbeskattningsavtal tillämpas dock bestämmelserna i 4-18 §§.

I
det fall statlig inkomstskatt, den utländska skatten samt den utländska intäkten
men inte kommunal inkomstskatt omfattas av dubbelbeskattningsavtal, får
avräkning enligt 1 § ske med så mycket av den utländska skatten som motsvarar
den andel som den kommunala inkomstskatten, beräknad utan avräkning, på den
utländska intäkten, efter avdrag för kostnader, utgör av summan av denna skatt
och den statliga inkomstskatt som skulle ha utgått på den utländska intäkten,
efter avdrag för kostnader, om åtgärd för undvikande av dubbelbeskattning inte
vidtagits.

3 § Med utländsk skatt i 1 och 2 §§ avses sådan
allmän slutlig skatt på inkomst som eriagts till utländsk stat, delstat eller
lokal myndighet samt, i fråga om skattskyldig som bedrivit sjöfart eller
luftfart i internationell trafik, även annan skatt som erlagts i utländsk stat,
i den mån skatten beräknats på grundval av fraktintäkler eller biljeltintäkter,
som uppburits i nämnda stat, eller efter därmedjämföriig grund.

4 § Avräkning sker från statlig inkomstskatt som
utgår på grund av taxering det år då den intäkt som beskattats i utländsk stat mediagits
vid denna taxering eller vid taxering till kommunal inkomstskatt.

I
den mån den i första stycket angivna statliga inkomstskatten understiger vad
som enligt I -10 §§ får avräknas, får avräkning ske från kommunal inkomstskatt
som utgår på grund av taxering det år då den intäkt som beskattats i utländsk
stat mediagits vid taxering här.

5 §
Avräkning får ske med ett belopp som motsvarar summan av

a) den utländska skatt som får avräknas enligt 1 §
samt

b) sådan utländsk skatt vartill rätt till avräkning
föreligger enligl dubbelbeskattningsavtal.

6 §
Avräkning får dock ske med högst etl på följande sätt beräknat

spärrbelopp.
Spärrbeloppet utgör summan av den statliga inkomstskatt 6

och den kommunala
inkomstskatt som, beräknad utan sådan avräkning, Prop. 1985/86: 131 hänför
sig till

a) de inkomster på vilka de utländska skatterna utgått
och

b) andra inkomster som mediagits vid laxeringen och som är hänförliga till
fast driftställe eller fastighet i utlandet eller som utgör ränta, royalty
eller utdelning i det fall ulbetalaren är utländsk stal, fysisk person med hemvist
i utländsk stal eller utländsk juridisk person.

7 §
Den statliga inkomstskatt som hänför sig lill de utländska inkomster

na (intäkterna efter avdrag för kostnader) skall anses utgöra så stor del av

den skattskyldiges hela statliga inkomstskatt, beräknad utan avräkning,

som dessa inkomster utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av

olika förvärvskällor före allmänna avdrag (sammanräknad inkomst).

Kommunal
inkomstskatt i en kommun anses hänföra sig lill de utländska inkomsterna till
så stor del som dessa utgör av den skattskyldiges sammanräknade inkomst vilken
skall taxeras i denna kommun.

8 § Om enligt dubbelbeskattningsavtal inkomst skall undantas
från beskattning men medtagas vid taxeringen (alternativ exempt), skall varken
den svenska skatt som enligt avtalet belöper på inkomsten eller den utländska
inkomsten medtagas vid beräkningen av spärrbeloppet enligl 6 §.

9 § Om den skattskyldige erhållit avdrag såsom
omkostnad för den utländska skatt, för vilken avräkning skall ske, eller för
däremot svarande preliminär skatt, skall beräkningen av spärrbeloppet enligl 6
§ utföras som om sådant avdrag ej erhållits. Belopp, varmed avräkning enligl 5
och 6 §§ högst kan erhållas, skall minskas med det belopp varmed den statliga inkomstskatten
och den kommunala inkomstskatten har sänkts genom avdraget.

10 §
Vid tillämpning av 7 § skall utländsk inkomst från sjöfart eller

luftfart i internationell trafik på begäran av den skattskyldige beräknas till

så stor del av den skattskyldiges hela inkomst - efter avdrag för kostnader

- från rederirörelsen eller luftfarlsrörelsen, med tillägg för erhållna avdrag

för utländska skatter, som de i den utländska staten uppburna fraktintäk

terna och biljettintäklerna utgör av den skattskyldiges samtliga intäkter av

sådant slag.

Skattenedsättning
med beaktande av vinstdelningsskatt

11 §
Skattskyldig har enligl 13-16 §§ genom avräkning av utländsk skall

på en utländsk inkomst rätt till ytteriigare nedsättning av statlig inkomst

skatt och till nedsättning av vinsldelningsskatt om

a) den enligt 5 § avräkningsbara summan utländsk skatt
överstiger spärrbeloppet enligt 6 §, saml

b) den avräkningsbara utländska skatten på den utländska inkomsten överstiger
ett enligt 12 § beräknat spärrbelopp.

12 §
Spärrbeloppet enligt 11 § b utgörs av etl belopp motsvarande den

statliga inkomstskatt som, beräknad utan avräkning, hänför sig till den

inkomst på vilken den utländska skatten utgått.

Den
statliga inkomstskatt som hänför sig till den utländska inkomsten (intäkten
efter avdrag för kostnader) skall anses utgöra så stor del av den skaltskyldiges
hela statliga inkomstskatt, beräknad ulan avräkning, som

denna inkomst utgör av den
skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika Prop. 1985/86: 131 förvärvskällor
före allmänna avdrag (sammanräknad inkomst).

Om
den skattskyldige erhållit avdrag såsom omkostnad för sådan skatt för vilken
avräkning enligt l-IO §§ skall ske, eller för däremot svarande preliminär
skatt, skall beräkningen av spärrbeloppet utföras som om sådant avdrag ej
erhållits.

13 §
Avräkning enligl II § får ske med ett belopp som motsvarar enligl

5 § avräkningsbar ufiändsk skall på en inkomst i den mån skatten över

stiger det enligt 12 § beräknade spärrbeloppet på samma inkomst. Sådan

avräkning medges endast i den mån lättnad i beskattningen motsvarande

det i 5 § angivna beloppet inte redan erhållits genom

a) avräkning enligt 1-10 §§,

b) avräkning av annan skatt enligl 11-17 §§ eller

c) avdrag som avses i 12 § tredje stycket.

Avräkning
enligl 11 § får dock ske med högst ett belopp (spärrbelopp) som motsvarar den
vinstdelningsskatt som hänför sig till den utländska inkomsten i fråga. Detta
spärrbelopp beräknas på sätt som anges i 14 §.

14 § Den vinstdelningsskatt som hänför sig till den
utländska inkomsten skall anses utgöra så stor del av den skattskyldiges hela
vinstdelningsskatt, beräknad utan avräkning, som denna inkomst utgör av den
skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor före allmänna avdrag
(sammanräknad inkomst) till statlig inkomstskatt. Dock skall den vinstdelningsskatt
som hänför sig till den inkomst på vilken den utländska skatten utgått i
stället anses utgöra 20 procent av den utländska inkomsten i det fall detta ger
ett lägre belopp.

15 § Om den skattskyldige erhållit avdrag såsom
omkostnad för sådan skatt för vilken avräkning enligt 1-10 §§ skall ske, eller
för däremot svarande preliminär skatt, skall beräkningen av spärrbeloppet
enligt 14 § utföras som om sådant avdrag ej erhållits. Belopp, varmed avräkning
enligt 13 § högst kan erhållas, skall minskas med det belopp varmed vinstdelningsskatten
har sänkts genom avdrag av den utländska skatt, för vilken avräkning skall ske,
eller för däremot svarande preliminär skatt.

16 § Avräkning enligt 11 -15 §§ sker från statlig
inkomstskatt som utgår på grund av taxering det år då den utländska inkomsten medtagits
i underlaget för taxeringen.

I
den mån den statliga inkomstskatten understiger vad som enligt I- 15
§§ får avräknas, får avräkning ske från vinstdelningsskatt som utgår på grund
av vinstdelningsunderiag i vilket den utländska inkomsten ingått.

Allmänna
bestämmelser

17 § Har enligt dubbelbeskattningsavtal skattskyldig
genom avräkning rätt till större nedsättning än vad som följer enligt ovan
angivna bestämmelser, skall nedsättning ske med det ytterligare belopp som
föranleds av avtalet.

18 § Det åligger den skattskyldige att förebringa den
utredning som behövs för prövning av fråga om avräkning av ufiändsk skatt.

Har
den skaltskyldige visat att förutsättningar för avräkning föreligger men förmår
han inte lämna samtliga de uppgifter som erfordras för tillämp-

ning
av ovan angivna bestämmelser, får avräkning medges med skäligt Prop.
1985/86: 131 belopp.

Denna
lag träder i kraft fyra veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den
utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid
1988 års taxering. Lagen tillämpas dock första gången vid 1989 års taxering i
fråga om skaltskyldig som vid 1988 års taxering laxeras för beskattningsår som
har påbörjats före den 1 juli 1986.

Finansdepartementet Prop. 1985/86:13i

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 januari 1986

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carisson, Lundkvist, Feldt,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl,
R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om den skattemässiga behandlingen av
kostnader vid viss verksamhet i utlandet, m. m.

1 Inledning

I
en framställning till regeringen år 1980 från AB Volvo, KemaNobel AB och Swedish
Match AB framhölls att statens stöd till oljeprospekte-ringsverksamheten
riskerade att motverkas av vissa beskattningsregler. Företagen var oroade över
alt det var osäkert om de med verksamheten sammanhängande kostnaderna fick
behandlas som avdragsgilla omkostnader i företagens rörelser i Sverige.

Med
anledning av framställningen och eftersom del även i andra sammanhang
efterlysts ändringar av de gällande reglerna utarbetades inom dåvarande
budgetdepartementet en promemoria (Ds B 1981; 10), Beskattning av verksamhet i
utlandet m.m. I promemorian föreslogs bl.a. att begreppen filial och
självständigt bedriven rörelse i utlandet skulle utmönstras och att all
inkomst av rörelse i utlandet skulle hänföras lill inkomstslaget rörelse. För
närvarande gäller atl inkomst av i utlandet självständigt bedriven rörelse
hänförs till inkomst av kapital och utgör en särskild förvärvskälla. Vidare
föreslogs atl en regel om att avdrag inle medges för kostnader som är
hänförliga till en intäkt som på grund av dubbelbeskattningsavtal inte
beskattas här skulle införas.

Departementspromemorian
remissbehandlades och de fiesta remissinstanserna var i allmänhet positiva
till förslagen. Invändningar gjordes dock från både principiella och tekniska
utgångspunkter och i flera yttranden framhölls att ytterligare utredning
behövdes.

Skatteavräkningssakkunniga
(B 1981:06; särskild utredare f. d. statssekreteraren Ivan Eckersten) som fått
i uppdrag (Dir. 1981:60) att se över bestämmelserna om avräkning av utländsk
skatt samt att behandla vissa därmed sammanhängande skattefrågor med
internationell anknytning, fick därför genom tilläggsdirektiv (Dir. 1982:16) i
uppdrag att ytterligare överväga de frågor som behandlats i den angivna
departementspromemorian.

En
skrivelse från Oljekonsumenlernas förbund, ekonomisk förening, (OK), den 15
april 1983, som i huvudsak behandlade samma problem som

10

framställningen
från AB Volvo, KemaNobel AB och Swedish Match AB, Prop. 1985/86: 131 överiämnades
också till skatteavräkningssakkunniga.

I
betänkandet (Ds Fi 1984:25) Underskoft vid joint venture- och annan verksamhet
i utlandet, m.m., avgivet av skatteavräkningssakkunniga, har de sakkunniga
behandlat dels den speciella samverkansformen "joint venture" dels
frågan om avdragsräll för underskott i filial i utlandet då enligt
dubbelbeskattningsavtal exemplmetoden skall tillämpas i förhållande lill det
land där verksamheten bedrivs genom filial. Vidare har i belänkandet
behandlats två speciella problem, som aktualiseras vid beskattningen av
löntagare som bor i Sverige och arbetar i annat nordiskt land. Slutligen har de
sakkunniga föreslagit vissa förlydliganden och kompletteringar av de interna
reglerna om avräkning av utländsk skatt i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, SIL, och kommunalskaltelagen (1928; 370), KL, som föreslagils bli
samlade i en särskild lag.

Till
protokollet i delta ärende bör som bilaga 1 fogas en sammanfattning av det
angivna betänkandet samt dess förfatlningsförslag.

Betänkandet
har remissbehandlats.

Ett
av de problem som tas upp i betänkandet beträffande beskattningen av löntagare
som bor i Sverige och arbetar i annat nordiskt land har redan behandlats i
regeringens proposition 1985/86:12 om avdragsrätt för nordiska socialavgifter.
De i propositionen framförda förslagen antogs av riksdagen, SFS 1985:922-924.

Beträffande
den del av betänkandet som nu behandlas delar de flesta remissinstanser i
princip den i betänkandet framförda uppfattningen atl behov av ändrade regler
föreligger. Flera av remissinstanserna har dock haft synpunkter på förslagens
utformning. Jag ämnar redovisa dessa i del följande. Som bilaga 2 lill
protokollet bör fogas en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av deras yttranden.

2 Avdragsrätt för kostnader för deltagande i viss
verksamhet i utlandet

Bakgrund

Ett
svenskt företag som bedriver verksamhet i ullandel kan driva verksamheten
genom ett i den främmande staten bildat aktiebolag eller annan juridisk person
eller direkt ulan förmedling av en utländsk juridisk person. Bedrivs
verksamheten direkt är verksamheten antingen en utomlands självständigt
bedriven rörelse eller gren - filial - av en i Sverige bedriven rörelse. Vid
bedömningen av om verksamheten är en filial eller en utomlands självständigt
bedriven rörelse har i praxis avseende fästs vid om verksamheten kan anses
utgöra etl led i den i Sverige bedrivna verksamheten och om verksamhet av
samma eller liknande slag också bedrivs i Sverige.

Utgör
den utländska verksamheten en gren av en i Sverige bedriven

rörelse sker en gemensam resultatberäkning och ett eventuellt underskott i

grenens verksamhet, sedd isolerad, kan utjämnas mot etl eventuellt över

skott i den övriga verksamheten. 11

Inkomst
av utomlands självständigt bedriven rörelse och inkomst av fastighet i utlandet
hänförs i stället till inkomstslaget kapital och utgör en särskild förvärvskälla.
Underskoll i denna förvärvskälla är inle avdragsgill mot annan inkomst.

I
de nämnda skrivelserna från AB Volvo, KemaNobel AB och Swedish Match AB resp.
från OK har företagen uppgivit alt de deltagit i olje-prospekteringsverksamhet
i utlandet. Prospekteringen kräver betydande investeringar under längre tid och
är förbunden med stora ekonomiska risker. Gemensamt för företagen är alt
verksamheten bedrivits tillsammans med utländska bolag i form av s. k. joint
venture. Deltagarna svarar var och en för sin andel av kostnaderna och kommer
att direkt tillföras sin andel av eventuella överskott. Den löpande driften och
fillsynen handhas av en s. k. operating committee bestående av representanter
för de deltagande bolagen. I pågående skatteprocesser har ifrågasatts om prospekte-ringskostnaderna
är avdragsgilla kostnader i rörelsen i Sverige.

Företagen
har framhållit att den nuvarande osäkerheten om rättsläget leder lill
svårigheter att överblicka konsekvenserna av företagna och planerade satsningar
och hemställt all regeringen vidtar åtgärder för att undanröja oklarheterna.

Prop. 1985/86: 131

Mitt förslag:
Regeringen ges möjlighet att, i syfte att främja samhällsekonomiskt
betydelsefull verksamhet, medge all underskott i verksamhet i ufiandet får dras
av i rörelse som bedrivs här i riket även om alla de förutsättningar som annars
gäller för sådan avdragsrätt inte föreligger. För atl medgivande skall kunna
ges också beträffande redan pågående projekt föreslås att medgivande får avse 1977
eller senare års taxeringar.

Utredningens
förslag: Utredningen har föreslagit att om en skattskyldig samverkar i utlandet
med annan i projekt med gemensam ledning, vid bedömningen av huruvida
verksamheten är självständigt bedriven rörelse eller filial skall bortses från
den omständigheten att det föreligger gemensam ledning i projektet.

Remissinstanserna:
Kammarrätterna i Stockholm och Jönköping, Föreningen auktoriserade revisorer,
(FAR), Landsorganisafionen i Sverige, (LO), Landstingsförbundet, Svenska byggnadsenlreprenörföreningen,
Sveriges advokatsamfund, AB Volvo och KemaNobel AB är i huvudsak positiva till
utredningens förslag. Sveriges redareförening och ett par länsstyrelser är
tveksamma fill om den föreslagna ändringen är tillräcklig. Samma tvekan hyser
Lantbrukarnas riksförbund, (LRF), Sveriges hantverks- och industriorganisalion
- Familjeföretagen, (SHIO-Familjeföretagen), Sveriges industriförbund, OK, Swedish
Match AB och Svenska Petroleum AB. Dessa tillstyrker visserligen förslaget men
önskar mer långtgående regler. Anledningen är alt inte alla företag som
bedriver olje-prospektering har någon liknande verksamhet i Sverige, vilket är
en förutsättning för att en filial - en gren - av en i Sverige bedriven
rörelse skall anses föreligga. Med anledning härav önskar de angivna
remissinstanserna

12

helt avskaffa skillnaden
mellan självständigt bedriven rörelse och filial. Prop. 1985/86: 131

Riksskatteverket,
(RSV), Allmänna ombudet för mellankommunala mål, (AO), länsstyrelserna i
Stockholms, Göteborgs och Bohus, Örebro samt Gävleborgs län förordar i stället
för del framlagda förslaget, all en möjlighet lill dispens införs. Osäkerheten
om gällande rätt - när en filial skall anses föreligga — och kontrollproblemen
framhålls som skäl för etl dispensförfarande. Den nuvarande skillnaden i
behandlingen av filialer och självständigt bedrivna rörelser har motiverats bl.
a. av kontrollhänsyn. När det gäller s.k. joint venlure uppslår än värre
kontrollproblem än för utlandsverksamhet i allmänhet menar de angivna
remissinstanserna, eftersom verksamheten i ett joint venlure endast kan kontrolleras
om även övriga deltagares underlag och bokföring ställs till de svenska skattemyndigheternas
förfogande. RSV befarar att förslagel i denna del kan komma att medföra atl
mindre seriösa personer frestas att redovisa underskott av joint venlure-verksamhet
i utlandet och att det föreligger en uppenbar risk för skalteundandragande om
reglerna får den föreslagna utformningen.

Skälen
för mitt förslag: Den nuvarande skillnaden i behandling av filialer och
utomlands självständigt bedrivna rörelser har främst betingals av de kontrollproblem
som uppslår då verksamhet bedrivs utomlands. Sverige har genom etl omfattande
internationellt samarbete försökt all komma lill rätta med dessa problem. För
närvarande har Sverige avtal för undvikande av dubbelbeskattning med ett
sjuttiotal stater. Avtalen innehåller så gott som undantagslöst bestämmelser om
informationsutbyte. Vidare har Sverige handräckningsavtal med de nordiska
staterna och med Förbundsrepubliken Tyskland. Handräckningsavtalen innehåller
förutom bestämmelser om informationsutbyte också bestämmelser om indrivning av
skatt, delgivning av handlingar etc. Flera av dubbelbeskattningsavtalen
innehåller också sådana bestämmelser. Bestämmelserna om informationsutbyte
innebär regelmässigt skyldighet för vardera staten alt, på begäran av den andra
statens skattemyndigheter, hos skattskyldiga i den egna staten utreda, genom
granskning av räkenskapshandlingar eller på annat sätt, förhållanden som kan
vara av betydelse vid beskattning av skaltskyldig i den andra staten. Sverige
har också aktivt tagit del i del arbete som pågår i Organisation för ekonomiskt
samarbete och utveckling, OECD, och Europarådet för atl få lill stånd en
multilateral konvention om handräckning i skatteärenden. Även om det beskrivna
internationella samarbetet bidragit lill att minska kontrollproblemen vid
verksamhet i utlandet är jag inte beredd atl, såsom vissa remissinstanser
önskat, föreslå alt skillnaden mellan filial och självständigt bedriven rörelse
helt avskaffas.

Utredningens
förslag alt ändra gränsdragningen mellan filial och själv

ständigt bedriven rörelse skulle, om det genomfördes, i viss utsträckning

kunna komma att medföra ökade kontrollproblem. Det enda sättet att få lill

stånd en verkligt effektiv kontroll av en utomlands bedriven verksamhet är

genom ett sådant samarbete med myndigheterna i den främmande staten

som beskrivits ovan. Vare sig verksamheten i ufiandet bedrivs i form av en

filial som inte samverkar med andra företag eller i form av etl joint venlure,

är förutsättningen för en effektiv kontroll all bokföringen och företedda 13

verifikat
kan kontrolleras hos leverantörer, kunder och avtalspariner. Så- Prop, 1985/86:
131 som vissa av remissinstanserna påpekat ökar dock kontrollproblemen vid samverkan
i joint venture genom alt bokföringen till viss del kan vara gemensam och en
kontroll av denna endast kan göras om också övriga deltagares underlag och
bokföring ställs lill de svenska myndigheternas förfogande. Utredningen har
undersökt gällande rätt om när en filial resp. en självständigt bedriven
rörelse skall anses föreligga. Utredningen har också undersökt i vilka fall som
samverkan skall anses ske i form av etl utländskt bolag. Trots utredningens arbete
kvarstår viss osäkerhet om gällande rätt. Dessutom har, såsom påpekats av vissa
remissinstanser, inte alla de företag som bedriver oljeprospeklering någon
liknande verksamhet i Sverige. Att ändra gränsdragningen mellan filial och
självständigt bedriven rörelse på det sätt utredningen föreslagit skulle på
grund härav inte hjälpa alla företag som bedriver sådan verksamhet. Den ufiändska
verksamheten skulle ändå i vissa fall komma atl anses som självständigt bedriven.

Jag
är mot bakgrund av del anförda inle beredd att tillstyrka utredningens
förslag.

Liksom
utredningen finner jag det angelägel att underskoll vid deltagande i joint
venture i utlandet i vissa fall skall få dras av i rörelse som bedrivs här. De
fall som jag syftar på är verksamhet som är samhällsekonomiskt betydelsefull
och där samarbetet med de andra företagen betingas av en önskan atl uppnå
erforderlig riskspridning eller av att projektet är av ett sådant slag att ett
svenskt företag av andra skäl inte ensamt förmår att genomföra detta. Det är
samtidigt viktigt alt kontrollproblemen blir beaktade. En dispensregel bör
därför införas.

Vid
dispensprövningen bör speciell vikt läggas vid samarbetsprojekt som förbättrar
den internationella konkurrenskraften för svensk industri och projekt som
tillförsäkrar Sverige tillgång på råvaror och energi. Såsom exempel på sådana
verksamheter kan nämnas förutom oljeprospeklering också byggnads- och
anläggningsverksamhet. Gemensamt för dessa verksamheter är atl del på den
internationella marknaden ofta förekommer projekt av sådan omfattning alt etl
genomförande förutsätter samverkan mellan flera företag. Även i fall då ett
svenskt företag ensamt bedriver verksamhet i utlandet bör dock undantagsvis
dispens kunna komma i fråga.

Vid
etl dispensförfarande bör hänsyn tas till om tillräckliga förutsättningar för
en effektiv kontroll av projektet föreligger. Del senare torde kunna bedömas
bl. a. genom beaktande av det sätt på vilket räkenskaperna förs och med
hänsynstagande till det eventuella samarbete som kan ha inletts med de övriga
inblandade staternas myndigheter. Beslut om dispens bör fattas av regeringen.

Då
fråga är om underskott i en särskild förvärvskälla bör vid bifall

beslutet utformas så att regeringen medger att underskottet skall få dras av

från intäkter i en verksamhet som bedrivs i Sverige. I dispensbesluiet bör i

sådant fall anges i vilken förvärvskälla som avdraget skall ske. Har under

skottet efter medgivande härom dragils av i rörelse som bedrivs här i riket

bör avdraget naturligtvis inte också få göras från annan intäkt av fastighet 14

eller rörelse i utlandet.
Den omständigheten atl eventuella intäkter från verksamheten inte beskallas här
på grund av dubbelbeskattningsavtal, bör inle i och för sig medföra hinder mot
bifall om övriga förutsättningar för bifall föreligger (jfr nästa avsnitt).

Prop. 1985/86: 131

3 Beskattning när exemptmetoden tillämpas

Bakgrund

I
dubbelbeskattningsavtalen undviks dubbelbeskattning antingen med tillämpning av
credit(avräknings)-metoden eller exempt(undanlagande)-meloden. Exemptmetoden
innebär atl viss inkomst inte skall beskattas i en av de avlalsslulande
staterna. 74 § KL och den motsvarande bestämmelsen i 22 § SIL tar sikte på den
situationen att en inkomst på grund av ett dubbelbeskattningsavtal inte
beskattas här i riket. Bestämmelsen i 74 § KL lyder: "Skall i anledning av
överenskommelse eller beslut, varom i 72 eller 73 § sägs, inkomst, som enligt
denna lag är skattepliktig, ej här i riket beskallas, får, därest underskott
uppkommer vid inkomstberäkningen, sådant underskott icke vid taxering avräknas å
inkomst, som skall här beskallas".

Enligt
sin ordalydelse tycks bestämmelsen innehålla ett förbud att, om en inkomst
genom tillämpning av dubbelbeskattningsavtal är undantagen från beskattning i
Sverige, dra av ett underskott från en inkomst som skall beskattas här. Enligt
ordalydelsen torde det inte föreligga någon skillnad mellan underskott i
självständigt bedriven rörelse och i filial. Vissa rättsfall och även
uttalanden i doktrinen ger dock visst stöd för uppfattningen att möjligheten atl
i Sverige utnyttja underskott i en filial i utlandet inte är utesluten därför att
ett dubbelbeskattningsavtal föreligger enligl vilket en intäkt i filialen skall
undantas från svensk skatt.

Dubbelbeskattningssakkunniga
föreslog i betänkandet (SOU 1962:59) Internationella skattefrågor, atl 74 § KL
och 22 § SIL skulle ändras så att, om en inläkt på grund av
dubbelbeskattningsavtal inte fick beskattas här, omkostnader som är hänförliga
till intäkten inte skulle få dras vid taxeringen.

Frågan
togs åter upp i departementspromemorian (Ds B 1981; 10) Beskattning av
verksamhet i utlandet.

Ett avgörande av
regeringsrätten, RÅ 1984 1:27, gällde huruvida den omständigheten att viss
inkomst i rörelse (bankrörelse) på grund av dubbelbeskattningsavtal inte
beskattas i Sverige medför atl avdrag skall vägras för driftkostnad som hänför
sig till inkomsten. Regeringsrätten yttrade bl. a. "Den omständigheten att
förevarande ränteinkomster på grund av särskilda regler i
dubbelbeskattningsavtalen mellan Sverige och ett vart av länderna ej skall
upptas till beskattning i Sverige påverkar icke bankens rätt alt i sin rörelse
göra avdrag för sina driftkostnader".

Mitt förslag: Avdrag
medges inte för kostnader som är hänförliga till en intäkt som på grund av
dubbelbeskattningsavtal är undantagen från beskattning.

15

Utredningens
förslag: Utredningen har föreslagit att nuvarande 74 § KL Prop. 1985/86: 131 kompletteras
med en regel som innebär följande. I de fall avdrag för filialunderskott
medgivits från inkomst som skall beskattas här i riket och underskottet även
beaktats vid beskattningen i den andra staten skall inom tio år motsvarande
belopp återföras lill beskattning i Sverige i den mån överskott uppstår i
filialen. Kan den skattskyldige visa att avdrag för filialunderskottet inte
medges enligt lagstiftningen i den andra staten eller, om sådant avdrag medges,
avdraget inte kunnat utnyttjas, skall beloppet inte återföras till beskattning
i Sverige.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanser delar utredningens uppfattning att behov av klarare
regler föreligger. De flesta är också positiva till det framlagda förslaget men
många remissinstanser anser att förslagel bör kompletteras i olika avseenden.
Viss oro finns också för att en sådan lagstiftning skulle orsaka
tillämpningssvårigheter och kontrollproblem. Flera instanser är också tveksamma
beträffande den uppfattning om rättsläget som betänkandet ger uttryck för. RSV
och flera andra myndigheter önskar i stället för det av utredningen framförda förslaget
ett generellt avdragsförbud. Näringslivets instanser pekar å andra sidan på
konkurrensaspekten och åberopar att regler liknande de som föreslagits av
utredningen finns i andra västeuropeiska stater och fillslyrker utredningens
förslag.

Skälen
för mitt förslag: Såsom påpekats i näringslivets remissvar tillåter man i vissa
stater (Förbundsrepubliken Tyskland, Belgien och Nederländerna), med vilkas
företag svenska företag konkurrerar, avdrag för filialunderskott även då exemptmetoden
tillämpas beträffande intäkterna. Jag delar dock den av vissa remissinstanser
framförda åsikten att etl system med rätt till avdrag vid underskott och en
senare återföring av medgivna avdrag skulle kunna medföra
tillämpningssvårigheter och kontrollproblem. Dessutom torde ett sådant system
förutsätta ändringar i alla de aktuella dubbelbeskattningsavtalen. Svenska
företags verksamhet i utlandet bedrivs i de allra flesta fall inte i form av
filial utan genom ett i den utländska staten bildat dotterbolag. I dessa fall
är det inte möjligt att utjämna ett underskott i dotterbolagets rörelse mot ett
överskott i del svenska bolagets rörelse. Mot bakgrund härav är jag inte beredd
all lägga fram förslag om att införa ett sådant system som utredningen
föreslagit.

I
stället för det av utredningen förordade förslagel anser jag liksom dubbelbeskattningssakkunniga,
de som utarbetat den angivna departementspromemorian och flera
remissinstanser, att regler om att avdrag för kostnader inte medges då
kostnaderna är hänförliga till en intäkt som på grund av
dubbelbeskattningsavtal är undantagen från beskattning bör införas. Detta
överensstämmer med den allmänna principen att kostnader som är hänförliga till
intäkter som inte beskattas inte är avdragsgilla.

Genomförs
mitt i föregående avsnitt framlagda förslag kan trots de nu föreslagna
reglerna, då fråga är om samhällsekonomiskt betydelsefull verksamhet, genom
dispens medges att ett underskott i en filial i utlandet får dras av från
intäkter i den övriga rörelsen fastän filialens intäkter enligt ett
dubbelbeskattningsavtal är undantagna från svensk skatt.

16

4
Avräkning av utländsk skatt

Prop. 1985/86:131

Bakgrund

År
1982 infördes en bestämmelse om avräkning av utländsk skatt i KL och vidare
gjordes vissa ändringar i bestämmelserna om sådan avräkning i SIL, SFS
1982:1098-1100. Ändringarna genomfördes efter förslag av skatteavräkningssakkunniga
i betänkandet (Ds B 1982:5) Avräkning av ufiändsk skatt. Enligt tidigare regler
fick allmän slutlig skatt på inkomst som eriagts lill utländsk stat eller
delstat avräknas från den stafiiga inkomstskatten på samma inkomst. Avräkning
mot den kommunala inkomstskatten medgavs inte. Ändringarna innebar bl. a. atl
avräkning fick ske också från den kommunala inkomstskatten och att även sådan
utländsk skatt som är jämförbar med svensk kommunalskatt fick avräknas. Vidare
skall numera alla utländska inkomster och skatter för ett visst beskattningsår
beaktas samtidigt vid bestämmandet av hur mycket svensk kommunalskatt och
statlig inkomstskatt som får tas i anspråk för avräkning samma år. Förfarandet
innebär, att avräkning som sker med stöd av ett dubbelbeskattningsavtal och
avräkning på grund av intern lagstiftning skall ske på i princip samma sätt och
genom ett samordnat förfarande.

Mitt förslag: Avräkningsreglerna
sammanförs i en lag om avräkning av utländsk skatt. I förslaget har reglerna i
förtydligande syfte fått en delvis ny utformning. I den föreslagna lagen har
vidare intagits regler om avräkning från vinstdelningsskatt även i fall då
dubbelbeskattningsavtal med bestämmelser om sådan avräkning saknas.

Utredningens
förslag: I huvudsak lika med mitt. Utredningen har dock föreslagit att avräkning
från vinstdelningsskatt endast skulle få ske då en skaltskyldig enligt
dubbelbeskattningsavtal har rätt till sådan avräkning. Vidare har utredningen
också föreslagit regler om avräkning från sjömansskatt i fall då
dubbelbeskattningsavtal som medför rätt till sådan avräkning föreligger.

Remissinstanserna: I
stort sett samfiiga remissinstanser tillstyrker förslagel eller lämnar det
utan erinran. Flera remissinstanser har haft synpunkter av formell natur på
förslagets utformning. Svenska byggnadsentreprenörföreningen önskar att
avräkning från vinstdelningsskatt skall kunna medges även då
dubbelbeskattningsavtal saknas. Sveriges industriförbund till vars yttrande
Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, och Svenska handelskammarförbundet
anslutit sig anser också att del finns behov av sådana regler. Vidare har
dessa remissinstanser framfört önskemål om bestämmelser som medger en
förskjutning av avräkningsrätten mellan olika beskattningsår. Som ett första
steg anser de att ett system som tillåter en förskjutning till ett
efterföljande år, s.k. carry forward, bör genomföras. Vidare önskar de att
införandet av ett system för förskjutning till ett tidigare år, s. k. carry
back, snarast bör utredas. Slutligen anser man att omkostnadsavdrag för
utländsk skatt bör medges även när dubbelbeskattningsavtal föreligger. RSV har
ifrågasatt om inte möjlighet till avräkning från sjömansskatt bör införas även
i fall då dubbelbeskattningsavtal saknas. 2 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 131

17

Skälen för mitt förslag:
Genom all avräkning som sker med stöd av ett Prop. 1985/86: 131 dubbelbeskattningsavtal
och avräkning som sker på grund av intern lagstiftning efter 1982 års
ändringar skall ske genom ett samordnat förfarande har behov av vissa förlydliganden
uppkommit. Genom införandet av vinstdelningsskatten (SFS 1983:1086) har del
också visat sig nödvändigt med regler om hur avräkning från vinsldelningsskatt
skall ske när en skaltskyldig enligt dubbelbeskattningsavtal har rätt till
sådan avräkning.

Efter
1982 års ändringar sker avräkning av utländsk skatt från kommunalskatt och
statlig inkomstskatt enligl den s. k. overall-metoden. Denna metod innebär att
höga och låga utländska skatter på utländska inkomster kan utjämnas vid
bestämmande av del högsta belopp med vilket avräkning får ske och att därför
större lättnader i den svenska beskattningen kan erhållas. Kretsen av avräkningsbara
utländska skatter har också utvidgats. Allt detta har medfört avsevärt ökade
möjligheter att undanröja dubbelbeskattning även i de fall då något
dubbelbeskattningsavtal inle föreligger. Genom införandet av vinstdelningsskatlen
har vi dock åter kommit i den situationen att rätt till avräkning från all
svensk inkomstskatt för utländsk skall som kan ha utgått på etl svenskt
företags utländska inkomst inte längre föreligger, om inle
dubbelbeskattningsavtal finns som ger sådan avräkningsrätt. Med hänsyn härfill
och fill att de utländska skatter som påförs svenska företags inkomster från
utlandet i många fall är väl så höga som den skatt som påförs inkomsterna i
Sverige, finner jag det angeläget atl, såsom flera remissinstanser önskat,
införa rätt till avräkning från vinstdelningsskatt även i de fall då
dubbelbeskattningsavtal som föreskriver sådan avräkningsrätt saknas.

Beträffande
avräkning från sjömansskall är situationen något annorlunda. För närvarande
övervägs ett slopande av den särskilda sjömansbeskattningen och att i stället
inordna sjömännen i landskattesystemet. Vidare torde situationer då en i
Sverige bosalt sjöman beskattas i en främmande stal för sin inkomst ombord på
ett svenskt handelsfartyg mycket sällan uppkomma.Mot bakgrund härav saknas
enligt min mening anledning alt nu föreslå regler om avräkning från
sjömansskatt.

Frågan
om alt införa regler som medger en förskjutning av avräknings

rätten mellan olika beskattningsår har tagits upp av vissa remissinstanser.

Den frågan har tidigare behandlats i prop. 1982/83; 14 om avräkning av

utländsk skatt. Dåvarande chefen för budgetdepartementel anförde i pro

positionen (s. 14), alt vissa remissinstanser framhållit att ett sådant system

kunde komma att medföra en ökad arbetsbelastning för de tillämpande

myndigheterna och alt han främst med hänsyn till detta och med beaktande

av atl de i övrigt framlagda förslagen torde medföra avsevärt ökade möjlig

heter att undanröja dubbelbeskattning, inle var beredd atl lägga fram

förslag om införande av carry forward av icke avräknad utländsk skatt. De

skäl som då talade mot införandel av ett s.k. carry forward-system är

enligl min mening fortfarande giltiga. Därtill kommer atl skatteavräknings

sakkunniga har i uppdrag atl fortsätta att utreda de olika metoderna för att

undvika internationell dubbelbeskattning och därmed sammanhängande

frågor. Jag är därför inte beredd all nu föreslå andra ändringar i avräk

ningsreglerna än vad om följer av den föreslagna lagen. 18

5
Upprättade förslag Prop. 1985/86: 131

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till

1. lag
om ändring i kommunalskaltelagen (1928: 370),

2. lag om ändring i lagen (1947; 576) om statlig
inkomstskatt,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956; 623),

4. lag om avräkning av utländsk skatt.

Förslagen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

6 Specialmotivering till förslaget om lag om avräkning av
utländsk skatt

/ §

Bestämmelsen
motsvarar 24 § första stycket lagen (1947:576) om stafiig inkomstskatt, SIL.
Liksom i 24 § SIL uppställs såsom villkor för rätt lill avräkning att den
skallskyldige, om han är fysisk person, varit bosatt här i riket eller om fråga
är om en juridisk person, att denne är en inländsk juridisk person. Detta
överensstämmer med den internationellt vedertagna principen att det är
hemviststaten som har att undanröja internationell dubbelbeskattning.

Vidare
har angivits, att intäkten i fråga skall ha mediagits vid taxering, detta för
att markera atl utländsk skall på en intäkt som inte blir föremål för taxering
här i riket på grund av l.ex. sexmånadersregeln [54 § första stycket f kommunalskaltelagen
(1928:370), KL, och 7 § 11 mom. SIL.] eller dispens (7 § 8 mom. 10-12 styckena SIL)
inte får avräknas. Uttrycket "medtagits vid taxering" har använts
för atl markera atl en utländsk skatt i princip får avräknas även om det
uppkommer underskott vid den svenska beräkningen av inkomsten av
förvärvskällan. Vid den svenska taxeringen beräknas inkomsten efter svenska
regler och ett underskott kan därvid uppkomma även i del fall intäkten
föranlett skatt i den utländska staten.

Slutligen
har angivits att den utländska intäkten enligl skattelagstiftning

en i den utländska staten skall anses härröra därifrån. De flesta utländska

stater beskattar en intäkt antingen därför atl den som uppbär denna har

någon form av anknytning till den egna staten såsom bosättning eller

medborgarskap eller för att intäkten anses ha särskild anknytning till staten

i fråga. Många stater uttrycker det senare i sin lagstiftning så all en viss

intäkt skall anses ha källa i eller anses härröra från den egna staten.

Avsikten med att ange att den utländska intäkten enligl skattelagstiftning

en i den ufiändska staten skall anses härröra därifrån är följande. Om en

intäkt har blivit beskattad i den utländska staten endast därför all den som

uppbär intäkten anses ha hemvist eller vara medborgare där, skall avräk

ning inte medges. Om en intäkt visseriigen beskattas i den utländska staten

redan på den grund att personen är medborgare eller anses ha hemvist i 19

denna
stat, men intäkten ändock skulle ha beskattats där även om den Prop. 1985/86:
131 uppburits av person som inte är medborgare eller har hemvist där, skall dock
rätt till avräkning föreligga. Antag atl en medborgare i en stat med vilken
Sverige inte har dubbelbeskattningsavtal har hemvist i Sverige och uppbär en
intäkt från denna stat samt atl intäkten beskattas i denna stat på den grund atl
personen som uppbär intäkten är medborgare där. Om intäkten på grund av samband
med den utländska staten skulle ha beskattats där även om den uppburits av
någon här bosatt person som inte är medborgare i den utländska staten, skall
rätt till avräkning föreligga. I del fall intäkten härrör från Sverige och den
utländska staten beskattar denna endast för alt den som uppbär intäkten är
medborgare där, skall däremot avräkning inte ske. Dubbelbeskattning undviks i
sådant fall i allmänhet genom att den utländska staten medger avräkning för den
skatt som erlagts i Sverige.

2 §

Bestämmelsen
ersätter 24 § andra stycket SIL. För att klariägga förhållandel lill
dubbelbeskattningsavtalen har angivits atl rätt till avräkning enligl 1 § inte
föreligger om statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, den utländska
skatten samt den utländska intäkten omfattas av dubbelbeskattningsavtal. I
detta fall föreligger i stället rätt till avräkning eller undviks dubbelbeskattning
på annat sätt på grund av avtalet. I första stycket andra meningen har angivits
atl även avräkning med stöd av dubbelbeskattningsavtal skall ske med
tillämpning av bestämmelserna i 4-18 §§. Avräkning skall med andra ord ske i
ett samordnat förfarande och på samma sätt, antingen rätt till avräkning
föreligger enligt ett avtal eller enligt 1 §.

1949
års dubbelbeskattningsavtal med Storbritannien omfattar den statliga men inte
den kommunala inkomstskatten. Avtalet, som numera uppr hört att gälla mellan
Sverige och Storbritannien, gäller alltjämt i förhållande till en del tidigare
brittiska besittningar, av vilka de flesta numera är självständiga stater.
Eftersom vid tillämpning av detta avtal dubbelbeskattning endast delvis
undviks, bör möjlighet att erhålla avräkning enligl I § föreligga för en del av
den i den främmande staten erlagda skatten. I andra stycket har därför angivits
att i sådant fall avräkning av den utländska skatten får ske med så mycket av
denna som den kommunala inkomstskatten på den utländska inkomsten utgör av
summan av denna skatt och den statliga inkomstskatt som skulle ha utgått på
inkomsten om denna hade beskattats fullt ut.

3 §

Denna
bestämmelse överensstämmer med 24 § tredje stycket SIL och anger vilka utländska
skatter som får komma i fråga för avräkning enligt I §.

4 §

Här
har angivits att den inkomstskatt från vilken avräkning kan ske är den

som utgåft på grund av taxering det år då den intäkt som beskattats i

utländsk stat medtagits vid taxeringen. Härigenom framgår klart, all av- 20

räkning enligl
dubbelbeskattningsavtal aldrig får ske för utländsk skall som Prop. 1985/86:
131 utgår på inkomst som inte medtagits vid taxeringen.

Andra stycket motsvarar 24 § första stycket andra meningen
SIL. Principen atl avräkning i första hand skall ske från statlig inkomstskall
har sålunda bibehållits. Endast i den mån den statliga inkomstskatten inte
räcker lill för avräkning, får avräkning ske från kommunal inkomstskatt.

5 §

Här anges dels att all utländsk skatt för vilken avräkning
skall ske, skall beaktas samtidigt vid bestämmandet av hur mycket svensk
inkomstskatt som får tas i anspråk, dels huvudregeln om avräkningsbeloppels
storlek. Summan av de avräkningsbara utländska skatterna skall jämföras med det
spärrbelopp som anges i 6 §. Avräkning får sedan ske med del lägsta av de båda
beloppen.

6 §

Här anges beräkningen av det spärrbelopp med vilken
avräkning högst får medges. En precisering har skett av de utländska inkomster
som får beaktas vid beräkningen. Dels får de inkomster medräknas på vilka de avräkningsbara
ufiändska skatterna utgått, dels får liksom tidigare även vissa andra inkomster
medräknas vilka härrör från, dvs. har källa i utlandet. Vanligen blir enligt
skattelagstiftningarna i andra länder inkomster av det senare slaget föremål
för beskattning där. Inkomsterna får sålunda räknas med även om någon skatt
inte utgått på dessa i del enskilda fallet.

7 §

Bestämmelsen överensstämmer med den i 25 § första stycket SIL
angivna regeln för hur spärrbeloppet skall beräknas. För att uppnå ökad klarhet
har del i deklarationsblanketten använda begreppet "sammanräknad inkomst"
införts i lagtexten. Spärrbeloppet erhålls genom all den ifrågavarande svenska
inkomstskatten, beräknad på vanligt sätt, fördelas på de utländska och de
svenska inkomsterna. Den del av den svenska inkomstskallen som belöper på de
utländska inkomsterna utgör spärrbeloppet, dvs. det högsta belopp med vilken
avräkning kan erhållas. Detta erhålls genom atl ett bråktal, där de utländska
inkomsterna utgör läljaren och den skattskyldiges sammanräknade inkomst utgör
nämnaren, multipliceras med den beräknade inkomstskatten.

8 §

Här anges hur beräkningen av spärrbeloppet skall ske då
alternativ exempt

och avräkning skall tillämpas samtidigt. Med alternativ exempt avses att

en inkomst skall undantas från svensk skatt men ändå taxeras här. Meto

den som förekommer i vissa dubbelbeskattningsavtal innebär med andra

ord alt någon svensk skatt inle utgår på inkomsten men atl denna las med i

den laxerade inkomsten. Spärrbeloppet skall, då de båda metoderna skall

användas samtidigt, beräknas med bortseende från den utländska inkomst

som skall undantas från beskattning genom alternativ exempt och den på

denna inkomst belöpande svenska skatten. Sålunda skall den samman- -,,

räknade inkomsten minskas
med däri ingående inkomst som undantagils Prop. 1985/86: 131 från
beskattning genom alternativ exempt.

9 §

Denna
bestämmelse överensstämmer med 25 § andra stycket SIL. Regeln innebär atl, i
del fall omkostnadsavdrag vid laxeringen tidigare erhållits för den utländska
skatten, spärrbeloppet skall beräknas som om avdraget inte erhållits, dvs. den
utländska inkomsten, den sammanräknade inkomsten och den svenska inkomstskallen
som används vid beräkningen skall uppgå till de belopp de hade uppgått lill om
omkostnadsavdraget inle hade medgivits. Del erhållna spärrbeloppet jämförs med
summan av utländsk skatt beräknad enligt 5 §. I princip medges avräkning med
del lägre av beloppen. När omkostnadsavdrag medgivits, har emellertid den
tidigare fastställda skatten blivit lägre än om avdraget inte medgivits. Del
belopp med vilket avräkning eljest skulle ha fåll ske skall därför minskas med etl
belopp motsvarande den sänkning av skatten som den skattskyldige fått genom avdraget.

10 §

Bestämmelsen,
som överensstämmer med 25 § tredje stycket SIL, är en speciell regel för
rederier och luftfartsföretag. Regeln innebär atl den nettointäkt som skall
anses härröra från en viss utländsk stat får - på begäran av den skattskyldige
- beräknas som den del av den skattskyldiges hela inkomst från rederi- eller
luftfartsrörelsen som de i den utländska staten uppburna frakt- och biljettintäklerna
utgör av den skaltskyldiges samtliga intäkter av sådant slag. Om enligl en
sådan beräkning den nettointäkt som skall anses härröra från utländsk stal
blir större än den verkliga nettointäkten från den utländska staten, ökar därmed
spärrbeloppet.

//
och 12 §§

En
skattskyldig som är skyldig erlägga vinsldelningsskatt kan enligt 11-

16 §§ erhålla ytterligare nedsättning av sin inkomstskatt utöver vad han

eventuellt redan erhållit med tillämpning av 1-10 §§ eller genom att

omkostnadsavdrag erhållits för utländsk skatt. I 11 § föreskrivs såsom en

första förutsättning härför att den enligt 5 § avräkningsbara summan ut

ländsk skall överstigit spärrbeloppet enligt 6 §, dvs. all statlig inkomst

skatt inte redan genom avräkning med tillämpning av de föregående be

stämmelserna och i förekommande fall genom omkostnadsavdrag för ut

ländsk skall kunnat nedsättas med belopp motsvarande all avräkningsbar

skatt. Dessutom har såsom en andra förutsättning föreskrivits att den

avräkningsbara utländska skatten på en viss inkomst överstiger ett enligt

12 § beräknat spärrbelopp. Detta spärrbelopp beräknas enligt "per item"-

principen och motsvarar sålunda den statliga inkomstskatt som hänför sig

till just den inkomst på vilken den utländska skallen utgått. Spärrbeloppet

beräknas genom att ett bråktal, i vilket den utländska inkomsten utgör

läljaren och den skattskyldiges sammanräknade inkomst nämnaren, mul

tipliceras med den statliga inkomstskatten. Bestämmelsen i 12 § tredje

stycket motsvarar 9 § första meningen och anger hur beräkningen av 22

spärrbeloppet skall ske då
omkostnadsavdrag erhållits för sådan utländsk Prop. 1985/86: 131 skatt för
vilken avräkning får ske.

13-16
§§

För
alt bestämma det belopp med vilket avräkning enligt II § får
ske har i 13 § såsom huvudregel angivits all sådan avräkning får ske med belopp
som motsvarar den enligl 5 § avräkningsbara skallen på en inkomst i den mån
skallen överstiger det enligl 12 § beräknade spärrbeloppet på samma inkomst.
Hänsyn måste dock tas lill den lättnad i beskattningen som redan kan ha
erhållits genom avräkning eller genom alt omkoslnadsavdrag medgivits för avräkningsbar
skatt. Därför har också angivils alt avräkning medges endast i den mån lättnad
motsvarande det i 5 § angivna beloppet inle redan erhållits. Summan avräkningsbar
utländsk skatt får med andra ord jämföras med redan erhållen skattenedsättning
för all konstatera om ytterligare nedsättning kan ske.

Avräkning
enligt 11 § får dock ske med högst ett belopp (spärrbelopp) som motsvarar den
vinstdelningsskatt som hänför sig till den utländska inkomsten i fråga. I
första hand beräknas detta genom atl ett bråklal, i vilket den ufiändska
inkomsten i fråga utgör läljaren och den skallskyldiges sammanräknade inkomst
nämnaren, multipliceras med den skattskyldiges hela vinstdelningsskatt. Det på
detta sätt erhållna beloppet jämförs med etl belopp motsvarande 20% av den
utländska inkomsten. Skulle detta belopp vara lägre, skall detta i stället
utgöra spärrbeloppet.

Bestämmelsen
i 15 § första meningen motsvarar 12 § tredje stycket och anger hur beräkningen
skall ske då omkoslnadsavdrag erhållits för sådan utländsk skatt för vilken
avräkning enligt 1-10 §§ skall ske. Har omkostnadsavdrag medgivits för den
utländska skatt för vilken avräkning skall ske har den tidigare fastställda vinstdelningsskatlen
blivit lägre än om avdraget inle medgivits. Del belopp med vilket avräkning
eljest skulle ha fått ske skall därför minskas med ett belopp motsvarande den
sänkning av vinstdelningsskatlen som den skaltskyldige fåll genom avdraget.

Även
avräkning enligt 11 § sker i första hand från den statliga inkomstskatten.
Endast om denna inle räcker till får avräkning ske från vinstdelningsskatt.

17
§

I etl
dubbelbeskattningsavtal kan föreskrivas atl avräkning beträffande viss inkomst
skall ske enligt förmånligare regler än vad som följer av övriga bestämmelser.
Så kan exempelvis i etl avtal föreskrivas att avräkning skall ske enligt den s.
k. full credit-principen, dvs. med hela den utländska skallen utan
hänsynstagande till hur stor svensk skall som belöper på inkomsten. Vidare kan
avtalen innehålla regler om avräkning i vissa fall av högre skallebelopp än som
faktiskt erlagts, s. k. malching credil. 1 denna bestämmelse har därför
klargjorts alt den skaltskyldige i ett sådant fall har rätt till den
ytterligare nedsättning som föranleds av avtalet.

23

7 Hemställan p-p- 985/86: i3i

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslagen.

8 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

24

Bilagal Prop. 1985/86:
131

Sammanfattning av betänkandet (Ds Fi 1984:25) Underskott
vid joint venture- och annan verksamhet i utlandet, m. m.

I
detta delbetänkande lägger skatteavräkningssakkunniga fram förslag om vissa
ändringar i beskattningsreglerna för direktägda rörelser i utlandet. Förslagel
avser dels den speciella samverkansformen "joint venture", som
förekommer då svenska förelag tillsammans med utländska går samman i etl
gemensamt, ofta mycket kostnadskrävande, projekt som l.ex. byggnads- och
anläggningsentreprenad och oljeprospeklering, dels frågan om avdragsrätt för
underskott i filial i ufiandet då enligl dubbelbeskattningsavtal exemptmetoden
skall tillämpas i förhållande lill del land där verksamheten bedrivs genom
filial. Vidare behandlas två speciella problem, som aktualiseras vid
beskattningen av löntagare, som bor i Sverige och arbetar i annat nordiskt
land. Slutligen har kommittén föreslagit vissa förlydliganden och
kompletteringar av de interna avräkningsreglerna.

Bakgrunden
till förslaget beträffande joint venlureverksamhet är en framställning lill
regeringen av några svenska företag, som deltar i oljeprospeklering. Förelagen
hemställer om ändrade regler vid beskattningen av sådan verksamhet i ullandel.
Nuvarande regler skiljer mellan de fall en rörelse i utlandet är en gren
(filial) lill en rörelse i Sverige och de fall då den utländska rörelsen
bedrivs självständigt. Om utlandsrörelsen är all betrakta som en filial medför
del bl. a. alt underskott i denna får utnyttjas för avdrag från inkomst av
rörelsen i Sverige. Då det gäller självständigt bedriven rörelse hänförs
verksamheten utomlands till en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget
kapital. Underskott i denna särskilda förvärvskälla får inte räknas av mot
inkomst av verksamhet som bedrivs i Sverige. Vid oljeprospeklering är det
vanligen så atl företag från olika länder samverkar i etl visst projekt (joint venlure).
Detta beror på atl sådan prospeklering är ekonomiskt mycket krävande och
riskfylld. Även inom byggnads- och anläggningsbranschen på den internationella
marknaden är del vanligt alt samverka i joint venture. Enligt nu gällande
regler betraktas joint venlureverksamhet ur skallesynpunkt som självständigt
bedriven rörelse. Detta beror på att samverkan i joint venture kräver en för de
dellagande förelagen gemensam lokal ledning. I och med det anser man atl del
"inre sammanhang" som skall föreligga mellan en svensk rörelse i Sverige
och dess filial i ullandel bryts. Avdrag för underskoll i verksamheten
utomlands får således inte göras. Skatteavräkningssakkunniga föreslår i denna
del (kapitel I) en ändrad gränsdragning mellan filialer och självständigt
bedrivna rörelser, som innebär atl den omständigheten att den skaltskyldige
samverkar i ullandel med annan i projekt med gemensam ledning inte skall leda lill
att verksamhetens karaktär av filial upphör.

En
betydelsefull fråga i detta sammanhang är hur regeln i 74 § KL om

begränsning av rätten till underskollsavdrag i vissa fall skall tolkas. Be

stämmelsen i 74 § stadgar att, om en inkomst genom tillämpning av

exemptmetoden i ett avtal är undantagen från beskattning i Sverige, får -

om
ett underskott i stället uppkommer - detta inle dras av mot inkomst Prop. 1985/86:
131 som är skattepliktig i Sverige. Enligt ordalydelsen i paragrafen torde det inle
föreligga någon skillnad i fråga om underskott om verksamheten i utlandet är en
självständigt bedriven rörelse eller filial. Det skulle således i båda fallen
råda förbud mot avdrag för underskoll i den utomlands bedrivna verksamheten.
Emellertid har 74 § inte kommit atl tolkas eller tillämpas så bokstavligt. Vid
den praktiska tillämpningen skiljer man i avdragshänseende mellan självständigt
bedriven rörelse och filial i utlandet. Då det gäller den förra medges inte
avdrag för underskott som uppkommer utomlands. Däremot medges sådant avdrag i
filialfallet. Det är främst frågan om rätten till avdrag för underskott i
filialfallet som varil föremål för diskussion, då det gäller tillämpningen av
74§. Del har från fiskalt håll riktals kritik mot nuvarande tillämpning och
förslag har framlagts om en ändring av stadgandet så atl avdragsförbudet även
skulle gälla i filialfallel. Man har ansett atl hittillsvarande tillämpning är inkonsekvenl
och ger etl felaktigt resultat. Det kan nämligen inträffa alt den skallskyldige
kan få avdrag för filialunderskottel både i Sverige och i det land där verksamheten
bedrivs.

Skatteavräkningssakkunniga
föreslår atl en ny regel införs i 74 § som innebär följande. I de fall avdrag
för filialunderskoli medgivils från inkomst som skall beskattas här i riket
och underskottet även beaktats vid beskattningen i den andra staten skall inom
tio år motsvarande belopp återföras till beskattning i Sverige i den mån
överskott uppstår. Kan den skaltskyldige visa att avdrag för filialunderskottel
inle medges enligt lagstiftningen i den andra staten, eller om sådant avdrag
får medges, avdraget inte kunnat utnyttjas, skall beloppet inte återföras lill
beskattning i Sverige. Detta syslem brukar kallas "claw back". Bl.
a. Västtyskland har ett sådant modifierat avdragssystem beträffande filialunderskoli
som uppkommit i utlandet.

Bakgrunden
till förslaget i fråga om beskattningen av löntagare, som bor

i Sverige och arbetar i annat nordiskt land (kapitel II), är
att beskaltningssi

tuationen för dessa uppmärksammats bl, a. i flera motioner till riksdagen.

Etl av problemen vid beskattningen av dessa löntagare, vilket också om

nämns i kommittédirektiven, är att varken avtals- eller lagreglerna om

avräkning medger full avräkning om på grund av låg beskattningsbar

inkomst den svenska skallen på en utländsk inkomst är lägre än den

utländska skatten på samma inkomst. En sådan situation kan uppslå t. ex.

om en skattskyldig, som har arbete i annat nordiskt land, redovisar under

skott av sin villafaslighel i Sverige, och hans beskattningsbara inkomst

därför blir så låg atl den svenska skatten inte förslår lill avräkning av den

utländska skatten som beräknats på arbetsinkomsten ulan avdrag för un

derskottet. Enligl kommitténs mening kan en fillfredsställande lösning på

detta problem endast nås genom överenskommelse mellan berörda stater

eller genom harmonisering av lagstiftningarna. En inlernordisk arbets

grupp är sedan en tid tillbaka sysselsatt med att söka finna en lösning på

problemet. Kommittén lägger därför inte fram någol förslag i denna del.

Enligt de exempel som kommittén redovisar torde den grupp vars skattesi

tuation blir besvärande vara relativt liten. 26

Etl annat aktuellt problem
för dessa löntagare rör den s. k. Irygdeavgif- Prop. 1985/86: 131 ten i Norge.
Det norska socialförsäkringssystemet, folketrygden, finansieras delvis med avgifter
från löntagarna själva. Många av de i Sverige bosatta personer, som arbetar i
Norge, är skyldiga all betala till folketrygden. Eftersom avgiften inte
omfattas av del nordiska dubbelbeskattningsavtalet, medges inte avräkning för
denna. Avdragsrätt i Sverige som allmänt avdrag föreligger inte. Enligl
uppgift har inle heller vid den svenska taxeringen avdrag såsom för omkostnad
medgivits för avgiften.

I
denna del föreslår skatteavräkningssakkunniga atl avdragsräll som allmänt
avdrag införs vid inkomsttaxeringen för obligatoriska avgifter, som avses i
konventionen den 5 mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge
om social trygghet. Den norska trygdeavgiften omfattas av denna konvention och
blir alltså avdragsgill i Sverige om förslagel genomförs.

Fr.o.m.
1983 års taxering genomfördes på förslag av skatteavräkningssakkunniga vissa
ändringar i reglerna om avräkning av utländsk skatt. Ändringarna innebar bl. a.
att alla utländska inkomster och skatter för ett visst beskattningsår skall
beaktas samtidigt vid bestämmandel av hur mycket svensk inkomstskall som får
las i anspråk för avräkning detta år. Denna ändring i avräkningsreglerna har
medfört behov av mer detaljerade bestämmelser om avräkning. Genom införandet av
vinstdelningsskatten har behov också uppkommit av regler om hur avräkning från vinsldelningsskatt
skall ske när en skattskyldig enligl dubbelbeskattningsavtal har rätt därtill.
Vidare har det visat sig nödvändigt med regler om avräkning från sjömansskatt.
Kommittén har med anledning härav utarbetat etl förslag till en särskild lag
om avräkning av utländsk skatt. Denna lag kommenteras i kapitel III.

27

Författningsförslag
i betänkandet (Ds Fi 1984:25) Prop. 1985/86:13i Underskott vid joint
venture- och annan verksamhet i utlandet, m.m.

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom
föreskrivs i fråga om kommunalskaltelagen (1928; 370) dels att 72 § 4 mom.
skall upphöra att gälla,

dels
all 35§ 1 mom., 46§ 2 mom., 53§ I mom., 74§ saml punkt 4 av anvisningarna till
38 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

35
§

1 mom.'
Till inläkt av tillfällig förvärvsverksamhet hänförs

1) intäkt som skattskyldig haft av annan förvärvskälla
än förut har nämnts och som inte heller utgör intäkt av kapital,

2) sådan lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligl 19 §,

3) restituerade,
avkortade eller 3) restituerade, avkortade eller

avskrivna egenavgifter enligt lagen avskrivna egenavgifter enligl lagen

(1981:691) om socialavgifter, som (1981:691) om socialavgifter, som

inte utgör intäkt av jordbruksfas- inte utgör intäkt av jordbruksfas

tighet eller rörelse, i den mån av- tighet eller rörelse, och återbetalda

drag har medgetts för avgifterna, avgifter som avses i 46§ 2 mom.

första
stycket 3), allt i den mån avdrag har medgetts för avgifterna,

4) restiluerad, avkortad eller avskriven vinsldelningsskatt
i den mån avdrag har medgetts för skatten, och

5) vinst - i den omfaftning som anges i 2-4 mom. -
genom icke yrkesmässig avyttring (realisationsvinst).

(forts,
av mom. utelämnad här)

46 §

2 mom.
I hemortskommunen får skattskyldig, som varit bosatt här i

riket under hela beskattningsåret, dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmedjämföriig
periodisk utbetalning, som inte får dras av från inkomsten av särskild
förvärvskälla, i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter som
inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3)* för obligatoriska avgifter som den skattskyldige under beskattningsåret,
på grund av arbete i annat nordiskt land, har betalat i överensstämmelse med
den konvention som avses i förordningen

'
Senaste lydelse 1983: 1088.

' Senaste lydelse
1982:421.

* Punkt 3 upphävd genom
SFS 1982:421 och punkt 5 genom SFS 1976:460. 28

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:131

(1981:1284) om tillämpning av konventionen den 5 mars
1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om social trygghet, i
den mån den avgiftsgrundande intäkten beskattas i Sverige;

4) för belopp som den skattskyldige enligt vid
självdeklarationen fogat intyg eller annat skriftligt bevis under
beskattningsåret har betalat för eller tillgodoräknats som underhåll av icke
hemmavarande barn intill dess barnet fyllt 18 år eller intill dess del fyllt
21 år om del genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig
grundutbildning, dock högst med 3000 kr för varje barn;*

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under
beskattningsåret för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som
ägs av arbetsgivare, om försäkringen ägs av den skaltskyldige.

(forts, av mom. utelämnad här)

53 §

1 mom. Skyldighet atl erlägga skatt för inkomst åligger så
framt ej annat föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser,
meddelade på grund av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs;

a) fysisk person;

för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:

för all inkomst, som av honom här i riket eller å utländsk
ort förvärvats; samt

för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:

för inkomst av här belägen fastighet;

för inkomst av rörelse, som här bedrivits;

för avlöning eller annan därmedjämföriig förmån, som
utgått av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;

för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som
utgått av annan anställning eller annat uppdrag, i den mån inkomsten uppburits
härifrån och förvärvals genom verksamhet här i riket;

för pension enligl lagen (1962:381) om allmän försäkring fill
den del beloppet överstiger 7500 kronor och för annan ersättning enligt nämnda
lag;

för pension på grund av anställning eller uppdrag hos
svenska staten eller svensk kommun;

för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring
än tjänstepensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven
försäkringsrörelse;

för ersättning enligt lagen (1954:243) om
yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen
(1956:293) om ersäUning åt smittbärare samt enligt annan lag eller
författning, som utgått till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller
på grund av militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigsskadeersätlning till
sjömän;

för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligl
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd;

Senaste lydelse 1984: 353. 29

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 131

för timstudiestöd och inkomslbidrag enligt
studiestödslagen (1973:349); för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här
i riket förvärvad inkomst av tjänst;

för återfört avdrag för egenav- för återfört avdrag för egenav-

gifter enligt lagen (1981; 691) om so- gifter enligt
lagen (1981:691) om so

cialavgifter saml — i den mån av- cialavgifter samt - i den mån av

drag har medgetts för avgifterna - drag har medgetts för avgifterna -

restituerade, avkortade eller av- restituerade, avkortade eller av

skrivna egenavgifter; skrivna egenavgifter samt för åter

betalda avgifter som avses i46§ 2

mom. första stycket 3) i den mån

avdrag har medgetts för avgif

terna;

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av fastighet
eller rörelse här i riket eller tillbehör till sådan fastighet eller rörelse
och av egendom som avses i 35 § 3 a mom. och som innefattar nyttjanderätt lill
ett hus eller del av ett hus här i riket; samt

för vinst vid icke yrkesmässig avyttring av aktier och
andelar i sådana svenska företag som avses i punkt 4 a av anvisningarna till 41
§, om överlåtaren vid någol tillfälle under de lio kalenderår som närmast
föregått del år då avyttringen skedde hafl sitt egentliga bo och hemvist här i
riket eller stadigvarande vistats här;

(forts, av mom. utelämnad här)

74 § Skall i anledning av överenskommelse eller beslut,
varom i 72 eller 73 § sägs, inkomst, som enligt denna lag är skattepliktig, ej
här i riket beskattas, får, därest underskott uppkommer vid inkomstberäkningen,
sådant underskott icke vid taxering avräknas å inkomst, som skall här
beskattas.

/ det fall kostnaderna i rörelse i

utlandet, som är gren av rörelse

inom riket, överstigit intäkterna i

samma rörelsegren och underskot

tet avräknats mot rörelseresultatet

här i riket gäller följande. Om in

täkterna i rörelsegrenen, ett senare

år överstiger kostnaderna i samma

rörelsegren, skall det medgivna un

derskottsavdraget återföras till be

skattning här i riket för detta år. År

överskottet lägre än underskottsav

draget, återförs till beskattning

dock endast ett belopp motsvaran

de överskottet. Återstående under

skottsavdrag återförs på motsva

rande sätt till beskattning för sena

re år. Visar den skattskyldige att

avdrag för underskott i rörelse

grenen i utlandet enligt lagstift

ningen där inte medges, skall åter- 30

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 131

föring till beskattning inte ske. Medges underskottsavdrag
i utlandet och visar den skattskyldige att sådant avdrag inte kunnat utnyttjas
med ett belopp som uppgår till det svenska underskoltsavdraget. skall återföring
till beskattning ske endast med ett belopp motsvarande vad som medgivits som
avdrag i utlandet. Återföring till beskattning får inte ske senare än det
tionde taxeringsåret efter det taxeringsår, då underskottet avräknades.

Anvisningar fill 38 § 4.'' Intäkt av fastighet eller
rörelse i utlandet beräknas med ledning i tillämpliga delar av vad som enligl
21 §, 24§ I mom. och 28 § gäller för motsvarande slag av fastighet eller rörelse
inom riket.

Med rörelse i utlandet avses så- Med rörelse i utlandet avses så-

dan rörelseverksamhet, som där- dan rörelseverksamhet, som
där

städes självständigt bedrivits. Har i slädes självständigt bedrivits. Har i

ullandel bedriven rörelse utgjort al- utlandet bedriven rörelse utgjort al

lenast en gren (filial) av en rörelse lenast en gren (filial) av en rörelse

inom riket, upptagas av rörelsen i inom riket, upptas av rörelsen i

dess helhet härflutna intäkter så- dess helhet härflulna intäkter så

som intäkt av rörelse (jfr punkt 6 av som intäkt av rörelse (jfr punkt 6 av

anvisningarna till 28 §). anvisningarna lill 28§). Om skatt-

skyldig samverkar i utlandet med annan i projekt med
gemensam ledning, skall vid bedömningen av huruvida verksamheten är självständigt
bedriven rörelse eller filial bortses från den omständigheten att det
föreligger gemensam ledning i projektet.

Denna lag träder i kraft den

De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1987 års
taxering. De äldre bestämmelserna i 72§ 4 mom., 74 § och punkt 4 av
anvisningarna lill 38 § fillämpas dock vid 1987 eller 1988 års taxering i fråga
om skaltskyldig som då taxeras för beskattningsår, som har påbörjats före den
1 januari 1986 och avslutats före den 1 mars 1987 respektive den 1 mars 1988.
De nya bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna fill 38 § och i 46§ 2 mom. får
tillämpas från och med 1980 respektive 1983 års taxering. Önskar den
skattskyldige sådan tillämpning, får han i den ordning som anges i 100 §
taxeringslagen (1956:623) anföra besvär, såvitt avser punkt 4 av anvisningarna
till 38 §, över 1980, 1981, 1982, 1983 eller 1984 års taxering, och såvitt
avser 46§ 2 mom., över 1983 eller 1984 års taxering.

■• Senaste lydelse 1966:729.

Förslag
till Prop. 1985/86: 131

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom
föreskrivs att 24-26 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall upphöra
atl gälla.

Denna
lag träder i kraft den Bestämmelserna i 24—26 §§ tillämpas dock fill och med
1986 års taxering. Bestämmelserna skall även tillämpas vid 1987 eller 1988 års
taxering i fråga om skattskyldig som då taxeras för beskattningsår, som har
påbörjats före den 1 januari 1986.

32

Förslag
till Prop. 1985/86:131

Lag om avräkning av utländsk skatt Härigenom föreskrivs följande.

Skattenedsättning
med beaktande av statlig inkomstskatt och kommunalskatt

1 §
Fysisk person, som under tid då han varil bosalt här i riket, eller

inländsk juridisk person, som hafl intäkt som

a) medtagits i underiaget för laxeringen till skatt
enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (statlig inkomstskatt),

b) beskattats i utländsk stat och

c) enligt skattelagstiftningen i den utländska staten
anses härröra därifrån, har genom avräkning av den del av den utländska
skatten som belöper på intäkten rätt fill nedsättning av svensk inkomstskatt i
enlighet med vad som framgår av 4-10 §§.

Vad
som i första stycket sägs äger motsvarande tillämpning i fråga om intäkt som medtagits
i underlaget för taxering till skatt enligl kommunalskattelagen (1928:370)
(kommunal inkomstskatt).

2 §
Rätt fill avräkning enligt 1 § första stycket föreligger ej om den

statliga inkomstskatten, den utländska skatten samt den utländska intäkten

omfattas av dubbelbeskattningsavtal.

Rätt
till avräkning enligt 1 § andra stycket föreligger ej om den kommunala
inkomstskatten, den utländska skatten samt den utländska intäkten omfattas av
dubbelbeskattningsavtal.

Vid
avräkning, vartill rätt föreligger enligt dubbelbeskattningsavtal, till-lämpas
dock bestämmelserna i 4-10 §§.

3 § Med utländsk skall i 1 och 2 §§ avses sådan
allmän slutlig skatt på inkomst som erlagts till utländsk stat, delstat eller
lokal myndighet samt, i fråga om skattskyldig som bedrivit sjöfart eller
luftfart i internationell trafik, även annan skatt som erlagts i utländsk stat,
i den mån skallen beräknats på grundval av fraktintäkter eller biljeltintäkter,
som uppburits i nämnda stat, eller efter därmedjämföriig grund.

4 § Avräkning sker från stafiig inkomstskatt som
utgår på grund av taxering det år då den intäkt som beskattats i utländsk stal medtagits
i underiaget för denna taxering eller i underiaget för taxering till kommunal inkomstskatt.

I
den mån den statliga inkomstskatten understiger vad som enligl 5— 10 §§ får
avräknas, får avräkning ske från kommunal inkomstskatt som utgår på grund av
den i första stycket nämnda taxeringen till sådan skatt.

5 §
Avräkning får ske med etl belopp som motsvarar summan av

a) den utländska skatt som får avräknas enligl I §
samt

b) sådan utländsk skatt som får avräknas enligl
dubbelbeskattningsavtal och som är hänförlig till intäkt som medtagits i
underlaget för laxeringen.

6 §
Avräkning får dock ske med högst etl belopp (spärrbelopp) som

motsvarar den statliga inkomstskatt och den kommunala inkomstskatt

som, beräknad utan sådan avräkning, hänför sig lill

a)
de inkomster på vilka de utländska skatterna utgått och 33

3 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 131

b) andra
inkomster som medtagits i underlaget för laxeringen och som Prop. 1985/86:
131 är hänföriiga lill fast driftställe eller fastighet i utlandet eller som
utgör ränta, royalty eller utdelning i det fall utbetalaren är utländsk stat,
fysisk person med hemvist i utländsk stat eller utländsk juridisk person.

7 § Den statliga inkomstskatt som hänför sig fill de
utländska inkomster

na (intäkterna efter avdrag för kostnader) skall anses utgöra så stor del av

den skaltskyldiges hela statliga inkomstskatt, beräknad ulan avräkning,

som dessa inkomster utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av

olika förvärvskällor före allmänna avdrag (sammanräknad inkomst).

Kommunal inkomstskatt i en kommun anses hänföra sig lill
de utländska inkomsterna fill så stor del som dessa utgör av den skallskyldiges
sammanräknade inkomst vilken skall laxeras i denna kommun.

8
§ Om enligl
dubbelbeskattningsavtal inkomst skall undantas från beskattning men medlas vid
taxeringen (alternafiv exempt), skall varken den svenska skatt som enligt
avtalet belöper på inkomsten eller den utländska inkomsten beaktas vid
beräkning av spärrbeloppet.

9
§ Om den
skattskyldige erhållit avdrag såsom omkostnad för den utländska skatt, för
vilken avräkning skall ske, eller för däremot svarande preliminär skau, skall
beräkningen av spärrbeloppet ulföras som om sådant avdrag ej åtnjutits.
Belopp, varmed avräkning högst kan erhållas, skall därvid minskas med ett
belopp motsvarande den statliga inkomstskatt och den kommunala inkomstskatt som
den skattskyldige undgått genom avdraget.

10 § Vid tillämpning av 7 § skall utländsk inkomst från
sjöfart eller

luftfart i internationell trafik på begäran av den skallskyldige beräknas lill

så stor del av den samlade inkomsten - efter avdrag för kostnader - i

rederirörelsen eller luftfartsrörelsen, med tillägg för erhållna avdrag för

utländska skatter, som de i den utländska staten uppburna fraktintäkterna

och biljettintäklerna utgör av den skaltskyldiges samtliga intäkter av så

dant slag.

Nedsättning av sjömansskatt

11
§ Har enligl
dubbelbeskattningsavtal skattskyldig genom avräkning av utländsk skatt rätt till
nedsättning av skatt enligl lagen (1958:295) om sjömansskatt (sjömansskall),
iakttas bestämmelserna i 12- 15 §§.

12
§ Avräkning får
ske från sjömansskall som utgått på beskattningsbar månadsinkomst i vilken den
inkomst som beskattats i utländsk stal medtagits. Avräkning får också ske från
sjömansskatt som utgått på sådant engångsbelopp, som anges i anvisningarna till
9 § lagen (1958:295) om sjömansskatt om den inkomst som beskattats i utländsk
stat ingått i beloppet.

13
§ Avräkning får
ske med etl belopp som motsvarar den utländska skatt som i enlighet med
dubbelbeskattningsavtalet får avräknas.

14
§ Avräkning får
dock ske med högst ett belopp (spärrbelopp) som motsvarar den sjömansskall som,
beräknad utan sådan avräkning, hänför sig till den inkomst på vilken den
utländska skatten utgåft.

34

15 §
Den sjömansskall som hänför sig till den inkomst (intäkterna efter Prop.
1985/86: 131

avdrag för kostnader) på vilken den utländska skatten utgått skall anses

utgöra så stor del av summan av den skattskyldiges i 12 §
angivna sjömansskatt som denna inkomst utgör av summan av den skaltskyldiges i
12 § angivna månadsinkomst och engångsbelopp.

Skattenedsättning med beaktande av vinstdelningsskatt

16 § Skattskyldig har i enlighet med vad som framgår av
18-21 §§ ge

nom avräkning av utländsk skatt rätt till ytterligare nedsättning av svensk

inkomstskatt om

a)
den
skattskyldige enligt dubbelbeskattningsavtal genom avräkning av utländsk skall
har rätt till nedsättning av svensk inkomstskatt och skatt enligt lagen
(1983:1086) om vinsldelningsskatt (vinsldelningsskatt) omfattas av avtalet,

b)
den enligl 5 § avräkningsbara
utländska skatten överstiger spärrbeloppet enligl 6 §, saml

c)
den enligl
dubbelbeskattningsavtalet avräkningsbara utländska skallen på en viss inkomst
överstiger ett enligl 17 § beräknat spärrbelopp.

17 § Del i 16 § c) avsedda spärrbeloppet utgörs av ett
belopp motsvaran

de den statliga och kommunala inkomstskatt som. beräknad utan avräk

ning, hänför sig till den inkomst på vilken den utländska skallen utgått.

Den statliga inkomstskatt som hänför sig till den
utländska inkomsten (intäkten efter avdrag för kostnader) skall anses utgöra så
stor del av den skaltskyldiges hela statliga inkomstskatt, beräknad utan
avräkning, som denna inkomst utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av
olika förvärvskällor före allmänna avdrag (sammanräknad inkomst).

Kommunal inkomstskall i en kommun anses hänföra sig lill
den utländska inkomsten till så stor del som denna utgör av den skaltskyldiges
sammanräknade inkomst vilken skall laxeras i denna kommun.

18
§ Avräkning
enligt 16 § får ske med ett belopp som motsvarar den enligt dubbelbeskattningsavtalet
avräkningsbara utländska skallen på en viss inkomst i den mån skallen
överstiger spärrbeloppet enligt 17 § och någon del av summan av denna skatt och
annan enligt 5 § avräkningsbar utländsk skatt inte kunnat avräknas enligl 4-10 §§.

19
§ Avräkning enligl
16 § får dock ske med högst ett belopp (spärrbelopp) som motsvarar den vinsldelningsskatt
som, beräknad ulan sådan avräkning, hänför sig till den utländska inkomsten.

20
§ Den vinstdelningsskaU
som hänför sig till den utländska inkomsten skall anses utgöra så stor del av
den skaltskyldiges hela vinsldelningsskatt, beräknad utan avräkning, som denna
inkomst utgör av den skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor
före allmänna avdrag (sammanräknad inkomst) till statlig inkomsiskau. Dock
skall den vinstdelningsskaU som hänför sig till den inkomst på vilken den
utländska skallen utgått i stället anses utgöra 20 procent av den utländska
inkomsten i det fall detta ger ett lägre belopp.

21
§ Avräkning enligl
16-20 §§ sker från statlig inkomstskatt som utgår på grund av taxering del år
då den utländska inkomsten medtagits i underlaget för taxeringen.

I den mån den statliga inkomstskatten understiger vad som
enligt 5-10 35

och 16-20 §§ får avräknas,
får avräkning ske från kommunal inkomstskatt Prop. 1985/86: 131 som utgår
på grund av taxering samma år som den utländska inkomsten taxerats till statlig
inkomstskatt.

I
den mån även den kommunala inkomstskatten understiger vad som enligl 5-10 och
16-20 §§ får avräknas, får avräkning ske från vinstdelningsskatt som utgår på
grund av vinstdelningsunderlag i vilket den utländska inkomsten utgått.

Allmänna
bestämmelser

22 § Har enligt dubbelbeskattningsavtal skattskyldig
genom avräkning rätt till större nedsättning än vad som följer enligt ovan
angivna bestämmelser, skall nedsättning ske med del ytterligare belopp som
föranleds av avtalet.

23 § Det åligger den skattskyldige atl förebringa den
utredning som behövs för prövning av fråga om avräkning av utländsk skatt.

Har
den skattskyldige visat att förutsättningar för avräkning är för handen men
förmår han inte lämna samtliga de uppgifter som erfordras för tillämpning av
ovan angivna bestämmelser, får avräkning medges med skäligt belopp.

Denna
lag träder i kraft den och tillämpas första gången vid 1987 års taxering. Lagen
tillämpas dock första gången vid 1988 eller 1989 års taxering i fråga om
skallskyldig som 1987 respektive 1988 taxeras för beskattningsår som har
påbörjats före den 1 januari 1986.

36

Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956: 623)

Härigenom
föreskrivs atl 31 § 3 mom. taxeringslagen (1956; 623) skall ha nedan angivna
lydelse.

Prop. 1985/86:131

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

3 mom.' Har skaUskyldig
erhållit avräkning av ufiändsk skatt från sin inkomstskaft eller förmögenhetsskatt
enligt bestämmelse i dubbelbeskattningsavtal eller enligt 24-26 §§ lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt och nedsäUs härefter den utländska skatten,
är han skyldig au anmäla detta till skaUeche-fen. Anmälan skall göras inom tre
månader från det att den skaltskyldige fått del av det beslut genom vilket den
utländska skatten nedsatts och skall avfattas på formulär som fastställts av
regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer. Till anmälan skall fogas
beslutet eller bestyrkt kopia av defta.

3 mom. Har skaltskyldig
erhållit avräkning av utländsk skall från sin inkomstskall eller förmögenhetsskatt
enligl bestämmelse i dubbelbeskattningsavtal eller enligt lagen (1985:000) om
avräkning av utländsk skatt och nedsätts härefter den utländska skatten, är
han skyldig aft anmäla detta till skattechefen. Anmälan skall göras inom tre månader
från det all den skattskyldige fåll del av del beslut genom vilket den
utländska skatten nedsatts och skall avfattas på formulär som fastställts av
regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer. Till anmälan skall fogas
beslutet eller bestyrkt kopia av defta.

Denna
lag träder i kraft den

Har skattskyldig
erhållit avräkning av utländsk skaU enligt 24-26 §§ lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt i någon av dess lydelser före ikraftträdandet av lagen (1985:000)
om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och nedsätts härefter den
utländska skatten gäller i 31 § 3 mom. taxeringslagen föreskriven
anmälningsskyldighet.

' Senaste lydelse
1982:1100.

37

Bilaga
2 Prop. 1985/86: 131

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
Underskott vid joint venture- och annan verksamhet i utlandet, m. m. (Ds Fi
1984:25)

I
det följande lämnas en redogörelse för remissinstansernas yttranden över
betänkandet utom såvitt avser förslagel atl införa rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen
för vissa obligatoriska socialavgifter. Sammanställningen följer så långt del
är möjligt betänkandets disposition.

1 Remissinstanserna

Efter
remiss har yttranden avgelts av riksskattéverket (RSV), allmänna ombudet för mellankommunala
mål (AO), kammarrätterna i Stockholm och Jönköping, länsstyrelserna i
Stockholms, Kristianstads, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro saml
Gävleborgs län, Föreningen auktoriserade revisorer (FAR), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Svenska
arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska byggnadsenlreprenörföreningen. Svenska
företagares riksförbund (SFR), Svenska handelskammarförbundet, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges hantverks- och industriorganisation — Familjeföretagen (SHIO-Familjeföretagen),
Sveriges industriförbund,, Sveriges redareförening, AB Volvo, KemaNobel AB,
Oljekonsumenternas förbund (OK), Swedish Match AB och Svenska Petroleum AB.

2 Allmänt

Flera
remissinstanser har understrukit viklen av all få regler som inte hämmar
svenska företags utlandselableringar.

FAR
anför:

Inledningsvis
vill FAR allmänt framhålla viklen för svenskt näringsliv och svensk export av
att företagen har möjlighet atl skatlemässigl avräkna de inarbetnings- och initialförlusler
som de oftast riskfyllda elableringarna utomlands oavsett företagsform kan
medföra.

Svenska
byggnadsentreprenörföreningen anför:

Atl
svenska företags etableringar i utlandet — inle minst då svenska byggnads- och
anläggningsförelags etableringar - har gynnsamma effekter för samhällsekonomin
torde vara ställt utom vaije tvivel. Mot denna bakgrund bör del vara en
angelägen uppgift för statsmakterna atl tillse att de förutsättningar som råder
i Sverige för att bedriva verksamhet i utlandet stimulerar förelagens
strävanden till utlandselableringar.

Från
samhällets sida synes också finnas ambitioner alt skapa ett klimat

som stimulerar enskilda svenska företag lill export. Den s.k. ijänsleex- g

portutredningen,
som under 1984 lade fram betänkandet "Handla med Prop. 1985/86: 131
tjänster", hade sålunda ett sådant syfte. Betänkandet innehöll också förslag
som skulle kunna stimulera bl. a. svenska byggföretags strävanden lill etablering
utomlands. Värt atl framhålla är, som Ijänsleexporlulredningen också
konstaterade, atl etl svenskt byggföretags etableringar i utlandet innebär atl
sysselsättning också skapas i näringar utanför byggnadsindustrin. Nämnas kan
att under 1983 exporterade byggindustrin för ca 6,3 miljarder kronor samtidigt
som byggmaterial exporterades för ca 18 miljarder kronor.

Till åtgärder som bör vara angelägna från samhällets sida
hör också sådana som syftar lill alt åstadkomma alt beskattningsreglerna för
företagen inle är sådana all de missgynnar svenska förelag i förhållande till
deras utländska konkurrenter. Väsentligt är också att undanröja eventuella
oklarheter i beskattningreglerna som kan verka hämmande för företagens vilja
och möjligheter till engagemang i ofta ekonomiskt krävande och riskfyllda
projekt i utlandet.

Sveriges industriförbund, lill vars remissyttrande
SAF och Svenska handelskammarförbundet ansluter sig, anför;

Det är utomordentligt viktigt alt svenska företag som
etablerar sig i utlandet icke missgynnas av skatteregler som försämrar deras
konkurrenssituation i förhållande lill andra i utlandet verksamma företag
eller lill inhemska svenska förelag. Skatteregler som inte medger resultatuljämning
mellan företagets olika verksamheter i samma utsträckning oavsett var
verksamheterna bedrivs eller som inte medger antingen fullt omkoslnadsavdrag
för utländska skatter eller fullständig avräkning av utländska skatter mot
svenska skatter, vartill räknas även vinstdelningsskatlen, innebär ofrånkomligt
en försämrad konkurrenssituation för utlandsverksamheten. Eftersom svenska
företags utlandselableringar är av mycket stor betydelse för såväl
bytesbalansen som sysselsättningen i Sverige och dessutom de verksamheter som KemaNobel
AB, Swedish Match AB och AB Volvo bedriver inom oljeprospekteringsområdel i
form av joint ventures kan komma atl förbättra energiförsörjningen i Sverige är
det ett övergripande intresse för svensk ekonomi och sysselsättning att
skattereglerna utformas ur strikt konkurrensneutral synpunkt. Eventuella kontrollsvårigheler
måste bemästras på annat sätt än genom en konkurrenssnedvridande skatlelag-stiflning.

3 Ändrad gränsdragning mellan filialer och självständigt
bedrivna rörelser

I stort setl samtliga remissinstanser synes dela den i
promemorian framförda uppfattningen att behov av ändrade regler föreligger.

Beträffande del framlagda förslagel är dock
uppfattningarna delade.

Kammarrätterna i Stockholm och Jönköping. FAR. LO. Landstingsförbundet
och SFR tillstyrker förslaget eller lämnar detta utan erinran.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen tillstyrker också
förslaget men delar inte utredningens slutsatser beträffande innebörden av
gällande rätt när svenska företag deltar i byggkonsorlier utomlands och anför;

39

Utredningen anser atl
förvärvskällegemenskapen mellan den svenska och Prop. 1985/86: 131 den
utländska byggverksamheten bryts i dessa fall eftersom den utomlands bedrivna
konsortieverksamheten och den svenska verksamheten inte står under gemensam
ledning.

Enligt
SBEF:s mening är det på intet sätt givet att förvärvskällegemenskapen, som
utredningen hävdar, enligt gällande rätt skulle brytas när ett svenskt
byggföretag deltar i ett utländskt byggkonsortium. SBEF kan sålunda icke finna
att ordalydelsen av bestämmelserna i 18 § KL lägger hinder i vägen för atl anse
den utländska konsortieverksamheten och byggverksamheten i Sverige ingå i en
gemensam förvärvskälla. Goda skäl kan anföras för att en sådan
förvärvskällegemenskap mellan den svenska och den utländska byggverksamheten
föreligger på samma sätt som när konsortieverksamhet bedrivs som enkelt bolag i
Sverige. I det senare fallet torde sålunda inle dellagande i konsortium ses som
en särskild förvärvskälla utan anses ingå i de dellagande förelagens
"egen" rörelse. Enligt SBEF föreligger i principiellt hänseende inte
någon skillnad mellan organisationen av ett i Sverige bedrivet konsortium och
ett i utlandet bedrivet sådant. Inle heller föreligger i detta hänseende någon
skillnad mellan kon-sortieverksamhel och ett företags "egen"
verksamhet.

Detta
sammanhänger med den speciella organisation som råder inom ett byggföretag och
för själva byggprocessen. Sedan väl de övergripande besluten gällande arbetet
fattats är beslutsprocessen synnerligen långt decentraliserad. Den operativa
ledningen finns sålunda i regel placerad på byggarbetsplatsen.

När
det gäller konsortiearbeten fungerar dessa i huvudsak på samma sätt som
"egna" arbeten. De övergripande beslut som fattas tillsammans med de
andra konsortiedeltagarna träffas i huvudsak före det alt arbetet på
byggarbetsplatsen påbötjas. I detta skede fastställer parterna principerna för
hur själva byggandet etc. skall organiseras och utföras. Därefter fungerar som
nämnts konsortiebyggarbetsplatsen som vilken annan byggarbetsplats som helst
inom företaget, dock givetvis med den skillnaden att företagen bara har en viss
andel av byggarbetsplatsens intäkter och kostnader.

Såvitt
SBEF kan förstå måste det vara uteslutet att hävda att vaije byggarbetsplats
hos ett förelag skulle utgöra en särskild förvärvskälla. Som tidigare anförts
finns inte några avgörande principiella skillnader mellan beslutsprocess, drift
etc. av ett byggnadsarbete som utförs ensamt av ett företag eller tillsammans
med andra företag, utländska eller svenska, i konsorfium. Mot denna bakgrund
bör inte verksamheten i ett utländskt byggkonsortium enligt SBEF vara att
hänföra till särskild förvärvskälla.

Oaktat
det anförda fillslyrker SBEF del av utredningen föreslagna tilllägget till
punkt 4 av anvisningarna till 38 § KL. Åtminstone undanröjes därmed de
oklarheter som kan finnas beträffande innebörden av gällande regler för ufiändska
byggkonsortier.

Sveriges
advokatsamfund som inte har något att erinra mot förslaget önskar dock visst
förtydligande av lagtexten och anför:

Samfundet
instämmer i skatteavräkningssakkunnigas förslag om ändrad

gränsdragning
mellan filial i utlandet och utomlands självständigt bedriven

rörelse.
En vidgad möjlighet till skattemässigt avdrag för kostnader i joint

venlureverksamhet
är önskvärd och kommer all främja svenska förelags

utlandsverksamhet.
Den i promemorian företrädda tanken att man vid

gränsdragning
mellan självständigt bedriven rörelse och filial skall bortse q

från
gemensam projektledning framstår som välgrundad.

Enligl samfundets mening
föreligger del ett påtagligt behov av en lag- Prop. 1985/86: 131 sliftning, som
skapar större klarhet beträffande "joint veniures" utanför Sverige. Skatteavräkningssakkunnigas
uppfattning om gränsdragningen mellan filialer och självständigt bedrivna rörelser
- grundad på förvärvskällereglerna i I8§ kommunalskaltelagen - framstår inte
som i och för sig självklar. Samfundet har dock intet att erinra mot förslaget
i denna del men förordar att man i lagtexten uttryckligen anger atl det är
förvärvskällereglerna i kommunalskattelagen som skall vara avgörande för
gränsdragningen mellan filial och självständigt bedriven rörelse.

AB
Volvo tillstyrker förslaget men hemställer alt del i propositionen klart uttalas
att bestämmelsen inbegriper den verksamhetsform i vilken pe-iroleumsprospeklenng
vanligen bedrivs. Företaget anger alt prospekleringen vanligen bedrivs på
följande säU;

Varje
delägare i blocken svarar för sin andel av kostnaderna och kommer att tillföras
sin andel av eventuella framtida överskott. Vid delägar-sammanträden - rösträtt
efter innehav - fattas de för verksamheten väsentliga besluten. Inom ramarna
för de av delägarna sålunda lämnade direktiven omhändertas den löpande driften
av en av delägarna (operatör).

KemaNobel
AB som anser alt förslaget fått en ändamålsenlig utformning anför:

Förutsätter
man atl konstaterad gemensam ledning innebär alt självständig rörelse alltid
föreligger så har förslaget om ändring i punkten 4 av anvisningarna till 38 §
KL fått en med hänsyn lill utgångspunkterna i direktiven ändamålsenlig
utformning.

Också
om man - som vi gjort - kommer till slutsatsen aU gällande rätt inle innebär
något absolut krav på bibehållen egen ledning måste förslaget anses ha fått en
ändamålsenlig utformning. I våra tidigare framställningar har vi förutsatt alt
just ett förtydligande av det ifrågavarande lagrummet kan vara påkallat.

KemaNobel
AB anför följande beträffande bakgrunden till förslaget och om gällande rätt;

Bakgrunden

Det
ifrågavarande belänkandet måste anses vara förhållandevis kortfattat och
summariskt med hänsyn lill komplexiteten hos de frågor som skall lösas. Detta
kan säkert åtminstone delvis förklaras av alt utredningen uppställt som mål all
behålla de grundläggande skatterällsliga begreppen oförändrade. Vad som
emellertid här särskilt måste framhållas är det förtjänstfulla i att bakgrunden
lill utredningsuppdraget har redovisats ut-föriigt. 1 den mån lagförslaget
genomförs torde den i betänkandet redovisade industriella och
företagsekonomiska bakgrunden komma atl utgöra en för de skattskyldiga och de
tillämpande myndigheterna värdefull tolkningsbakgrund.

I
en den 9 juni 1980 dagtecknad skrivelse till regeringen redovisade AB Volvo, KemaNobel
AB och Swedish Match AB ingående förutsättningarna för bolagens deltagande i oljeprospeklering.
Bolagen framhöll alt statsmakterna på många sätt verkade för alt svenska
förelag skulle la aktiv

del
i prospeklering efter och utvinning av olja. Taxeringsnämnder och

41

allmänna
ombudet för mellankommunala mål hade emellertid givit uttryck Prop. 1985/86:
131 för en helt ny tolkning av begreppet "rörelse i utlandet" som
stod i direkt strid med statsmakternas intentioner då del gäller prospeklering
efter petroleum. Mot bakgrund av de redovisade omständigheterna hemställde bolagen
all regeringen måtte föranstalta om vidtagande av sådana åtgärder att de
oklarheter som föranlett de beskrivna fiskala aktionerna snarast undanröjdes så
all svenska förelags prospekteringsverksamhet utomlands ej försvårades.

När
utredningen i sammanfattningen (sid 9) anger innehållet i bolagens hemställan
sker detta med en till synes betydelselös avvikelse från det här redovisade
innehållet. Det anges nämligen alt bolagen hemställer om "ändrade regler"
vid beskattningen av svenska förelags oljeprospeklering i ullandel. I likhet
med Oljekonsumenternas förbund (OK) - som i en den 15 april 1983 dagtecknad
skrivelse till regeringen redogjort för förutsättningarna för dess dellagande
i oljeprospeklering - hemställde alltså bolagen atl den ifrågavarande
lagstiftningen måtte klargöras. Del förutsattes således inte att en egentlig
nyordning var erforderiig. Som exempel på lagstiftning med sådant syfte och
innebörd från senare lid må anföras den nyligen i en lagrådsremiss föreslagna
förtydligande justeringen i 56 § 1 mom. taxeringslagen.

Gällande
rätt

Utredningen
konstaterar alt remissbehandlingen av betänkandet Ds B 1981:10 visat att
osäkerhet råder om hur gränsen dras mellan grenar (filialer) och självständigt
bedrivna rörelser i utlandet. Orsaken till den föreliggande situationen uppges
vara atl KL inle innehåller någon helt tydlig regel om hur gränsen dras. Frågan
berördes inte heller särskilt i propositionen (1927: 102) med förslag lill kommunalskallelag.
Det framhålls vidare atl i ett senare betänkande (SOU 1950:35) har ullalats atl
en förutsättning för att en rörelse skall anses självständigt bedriven torde
vara att den har egen bokföring och egen lokal ledning.

Några
rättsfall som ger vägledning om vilka omständigheter som kan vara av betydelse
vid gränsdragningen mellan filial och självständig rörelse i utlandet finns ej
enligt utredningen. Av etl notisfall från 1978 (RÅ 1978 Aa 216) har utredningen
tyckt sig kunna utläsa atl etl begrepp "inre sammanhang" har en
central roll. Del finns emellertid ingenting som stöder antagandel atl
regeringsrätten i detta nolisfall utgått från etl i gällande rätt särskilt
preciserat och utmejslat begrepp. Inle heller finns i notisfallel någol stöd
för anlagandel atl regeringsrätten vid tillämpningen av 38 § KL och
anvisningspunkten 4 lill samma paragraf skulle ha utgått från något begrepp som
vore identiskt med del i 18 § KL använda uttrycket "varje förvärvsverksamhet
som är alt anse som självständig rörelse".

Med
hänsyn till de i tilläggsdirektiven givna förutsättningarna — bl. a. departementschefens
anvisning all utredningen skulle överväga om förvärvskällereglerna i 18 § KL
borde göras direkt tillämpliga vid rörelse i utlandet - ter sig ståndpunkten
alt så redan skulle vara fallet enligt gällande rätt såsom minst sagt
förvånande. Måhända är det dock endast fråga om val av uttryckssätt. I vår
skrivelse den 9juni 1980 talade vi själva om "undanröjande av
oklarheter". Härmed gav vi uttryck för vår uppfattning atl det var en
otillåtet snäv avgränsning av självständig rörelse i utlandet som de fiskala
företrädarna intagit.

Kommittén
uttalar (sid 55) alt det finns goda skäl för uppfattningen all

begreppen "självständig rörelse" i 18 § KL och "självständigt
bedriven

rörelse" i 38 § 2 mom. KL har samma innebörd. Som framgått ovan och av 42

redogörelsen
i betänkandet saknas varje stöd för att kommunalskalte- Prop. 1985/86: 131

lagens
upphovsmän hafl sådana avsikter eller över huvud tagel ägnat

frågan någon närmare
uppmärksamhet vilket för övrigt framgår av alt det i

första
stycket av punkten 4 av anvisningarna lill 38 § KL talas om "rörelse

i utlandet" och att
detta i andra stycket ansetts böra utvecklas närmare

genom anvisningen
"Med rörelse i utlandet avses sådan rörelseverk-

samhel som därstädes
självständigt bedrivits".

Om
utredningen i stället uttryckt sig så atl goda skäl talar för aU en rörelse
skall beskattas enligt samma regler oberoende av om den bedrivs i Sverige eller
utomlands skulle vi ej haft något alt invända. Vi kan härvid erinra om all vi i
vår framställning till regeringen framhållit just viklen av skaltemässig
neutralitet. Ett sådant ställningstagande skulle dessutom ha utgjort ett svar
på den av departementschefen i tilläggsdirektiven framställda huvudfrågan om
det är motiverat atl även i fortsättningen göra skillnad mellan olika former av
verksamhet i utlandet eller om man bör gå över till ett system som innebär att
en rörelse beskallas enligl samma regler oberoende av om den bedrivs i Sverige
eller utomlands.

I
och för sig kan det anses stå i överensstämmelse med svensk rältskäl-lelära atl
fylla ut ett regelverk genom alt i efterskott förse en lagregel med motiv och atl
konstruera samband mellan olika lagregler som inte var uppenbara för dem som
dellog vid lagstiftningens tillkomst och all detta likväl inte behöver
uppfattas som en förändring. Gällande rätt har endast "förtydligats"
eller "klarlagts". Det är i sådana fall fråga om en tillåten rättslig
fikfion. I ett lagstiftningsärende bör man emellertid för tydlighels skull
nämna saker vid deras rätta namn. Som framgår av vår kommentar till
ikraftträdandebestämmelserna (avsnitt 1.4 nedan) hade detta varit särskilt
påkallat med hänsyn till den retroaktiva tillämpning som de nya bestämmelserna
i punkten 4 av anvisningarna lill 38 § KL avses få.

Den
frihet som utredningen ansett sig ha när den på angivet sätt fyller ut gällande
rätt genom att göra 18 § KL direkt tillämplig på ullandsfallen står i skarp
kontrast lill den bundenhet till ordalydelsen i punkten 3 av anvisningarna lill
18 § KL som utredningen gett uttryck för. Än viktigare är emellertid - som
framgår av del följande - atl utredningen inle grundar sitt ställningstagande
på en analys av de bestämmelser i 18 § KL jämte anvisningar som den ansett
skola tillämpas även i utlandsfallen.

I
den skattelagstiftning som gällde före år 1928 hade inga föreskrifter meddelats
om avgränsningen av särskilda förvärvskällor. Avsikten bakom KL:s indelning i
särskilda förvärskällor inom bl. a. inkomstslaget rörelse har varit atl skapa
naturliga skattetekniska enheter.

Såsom
särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse anses enligt 18 § KL varje
förvärvsverksamhet som är att anse såsom självständig rörelse. Del bör
understrykas att detta är den grundläggande och enda egentliga lagbestämmelsen
i KL vari avgränsningen av särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse
behandlas. Den kortfattade lagtexten måste därför tolkas utifrån den ovan
angivna avsikten med dess fill-komst. Till hjälp vid tolkningen och
tillämpningen av den ifrågavarande bestämmelsen finns vidare de vägledande
synpunkterna i punkten 3 av anvisningarna fill 18 § KL.

Innehållet
i anvisningspunkten är i huvudsak detsamma nu som vid införandet av kommunalskaltelagen
år 1928. Vid olika tillfällen har dock texten omredigerats.

Första
stycket i anvisningspunkten, som anger all en förvärvskälla i

regel föreligger om rörelse bedrivits huvudsakligen med den skaltskyldiges

egen arbetskraft, torde sakna varje betydelse för verksamhet som bedrivs i

aktiebolagsform. 43

Andra stycket i
anvisningspunkten fyller funktionen atl ange problem- Prop. 1985/86:131
ställningen: Om rörelsen bedrivs med användande av nedlagt kapital eller
avlönad arbetskraft kan ej sällan spörsmål uppstå om verksamheten är att hänföra
till en och samma förvärvskälla eller flera särskilda förvärvskällor.

Först
i tredje stycket återfinns anvisningar av mer stipulaliv karaktär. Där anges atl
om särskilda slag av förvärvsverksamhet är till arten helt olika och utan någol
egentligt inre sammanhang, dessa är att anse som särskilda förvärvskällor. Del
anges vidare all verksamhetens särskilda grenar i sådant fall framträder såsom
ekonomiskt sett särskilda förelag.

Fjärde
stycket anger att saken ligger annorlunda till om de olika förvärvsgrenarna
framträder såsom ett enhetligt företag genom alt de företer ett inre sammanhang.

Del
hittills refererade i innehållet i anvisningspunkten skulle kunna sammanfattas
enligt följande;

Olika
förvärvsgrenar hänförs lill en och samma förvärvskälla om de företer etl
sådant inre sammanhang all de ekonomiskt sett framträder såsom etl enhetligt
företag.

Innehållet
i övrigt i anvisningspunkten upptas av mer eller mindre utförliga exempel
avsedda att tjäna till vägledning vid avgränsningen av "särskild
förvärvskälla" respektive "enhetligt företag". Det måste
understrykas att del således inle varit lagstiftarens mening att skapa etl
särskilt skatterätlsligt företagsbegrepp vars innebörd skulle kunna utläsas
genom bokstavstolkning, analogier eller motsatsslut utifrån texten i anvisningspunkten.

Att
den exemplifierande delen av innehållet i anvisningspunkten skulle kunna vanlolkas
insåg redan vederbörande departementschef vid lagstiftningens tillkomst. I det
ursprunglig lagförslaget hade nämligen angivits "idkar någon både
järnförädlings- och Iräförädlingsrörelse, föreligga åter särskilda
förvärvskällor". I propositionen 1927; 102 medtogs inte detta exempel
eftersom departementschefen ansåg all "del syntes kunna föranleda en för
snäv tillämpning av regeln om driftkomplex såsom en enda förvärvskälla" (prop.
sid 343).

Det
förtjänar vidare understrykas atl de i anvisningspunkten redovisade aspekterna
på l.ex. "inre sammanhang" har som självklar utgångspunkt svenskt
näringsliv med den struktur detta hade för sextio år sedan. Det är därför lika
självklart att del moderna näringslivet med t. ex. en mängd nya former för
samverkan inte skall bedömas utifrån 1920-lalels uppfattning om betydelsen av l.ex.
gemensam ledning.

Det
saknas dessutom varje stöd för anlagande att 1928 års lagstiftare ansett atl etl
absolut krav på gemensam ledning skulle upprätthållas. Vad som sägs i
anvisningspunkten är enligt dess ordalydelse endast atl gemen-samhet i ledning
ej ensamt är tillräckligt för att konstituera en gemensam förvärvskälla. Om
"gemensam ledning" hade varit att uppfatta såsom ett nödvändigt lagrekvisit
så hade tillika delta rekvisil tarvat en närmare analys och beskrivning. Det
förhållandet all varken anvisningspunkten eller förarbetena anger vad som skall
förstås med "ledning" eller "gemensam ledning" utgör ytteriigare
belägg för att lagstiftaren inte hafl några sådana avsikter. Över huvud taget
är det betecknande att innehållet i den ifrågavarande anvisningspunkten inte
närmare utvecklats eller kommenterats i förarbetena till KL, vilket förklaras
av att ambitionen endast varit att ge en allmän vägledning vid tillämpningen av
bestämmelsen i 18 § KL.

Slutsatsen
av vad ovan anförts är alltså att något särskilt skatterätlsligt

ledningsbegrepp inte finns. Frågan huruvida en eller flera förvärvskällor

skall anses föreligga måste istället avgöras med utgångspunkt från faktiskt

föreliggande organisations-, marknads-, produkt-, integrations- och an- 44

svarsförhållanden
m.m.

Samarbete eller samverkan mellan förelag kan avse
varierande frågor Prop. 1985/86: 131 och ta sig myckel olika uttryck. I vissa
fall kan företagen i en bransch ha myckel långtgående och detaljrika avtal med
en gemensam leverantör om marknadsföring. Det enskilda företagets möjligheter
att sedan avtalet ingåtts själv välja försäljningskanaler eller sättet alt
göra reklam för produkterna kan härvid vara kraftigt begränsade. Likväl torde
det uppfattas som både långsökt och direkt felaktigt om någon hävdade atl del
enskilda förelaget härigenom frånhänt sig ledningen över den aktuella verksamheten
på sådant sätt alt den inte skulle kunna konstituera gemensam förvärvskälla
tillsammans med annan verksamhetsgren inom företaget. Tvärtom förhåller del
sig ju så att samgåendet är en från förelagsekonomiska utgångspunkter nödvändig
förutsättning för ekonomisk tillväxt i den egna och med övrig verksamhet
integrerade förvärvskällan.

Dagspressen är en av flera branscher där långtgående
prisöverenskommelser förekommer och t.o.m. uppmuntras av presstödsorganen.
Inte heller i dessa fall - där alltså etl företag för alt kunna åstadkomma en
prisändring är beroende av de andra förelagens samtycke - torde med fog kunna
hävdas atl det enskilda företagel frånhänt sig ledningen över sin verksamhet.

Inom expansiva branscher blir del allt vanligare all etl
enskilt förelags organisation inte räcker till för nya respektive utvidgade
åtaganden. Det förekommer då att ett annat företag ålar sig s.k. managemeniansvar
för det förstnämnda förelaget vilket innebär atl den dagliga, operativa verksamheten
kommer aU skötas av en utomstående part. Beslut av mer principiell och
långsiktig betydelse förutsätts fallas av del förstnämnda företagets styrelse
sedan de managemenlansvariga tagit fram underlagen för besluten och utvärderat
dessa.

Om man, som här skett, går igenom och analyserar olika
aspekter på mer eller mindre långtgående samverkan mellan förelag inser man
snart atl bibehållandet av en egen ledning i aktuellt hänseende inte utesluter
att tämligen långtgående samverkan sker beträffande t. ex. produktinriklning,
marknadsföring, prissättning och operaliv ledning. Det väsentliga torde i
stället vara atl den verkställande direktören och styrelsen barett oavvisligt
ansvar gentemot aktieägarna och andra intressenter även beträffande den
verksamhetsgren där samverkan sker med utomstående.

Det är således uppenbart atl frågan huruvida ett enhetligt
företag föreligger i det enskilda fallet måste besvaras utifrån den i
betänkandet (sid. 66) angivna ambitionen all gränsdragningen skall vara
anpassad lill formerna för dagens företagsamhet.

Det är ävenledes uppenbart atl den inställning i
förevarande fråga som vissa beskattningsmyndigheler givit ullryck för (se sid.
2 ovan) inle har stöd i vare sig lagstiftning, förarbeten eller rättspraxis.

Sveriges redareförening, som stöder förslaget, anser atl
den föreslagna ändringen i punkt 4 av anvisningarna fill 38 § KL inte är fillräcklig.
1 den angivna punkten har föreslagits en ändring införd med innebörden all man
skall bortse "från den omständigheten att del föreligger gemensam ledning
i projektet". Redareföreningen anser att denna skrivning inte är
tillräcklig ulan föreslår följande lydelse "- bortse från varje gemenskap
i ledning, förvaltning eller annat gemensamt förhållande i övrigt".

Sveriges redareförening anför följande beträffande de
förhållanden som råder inom sjöfarten och om hur dessa ur skallesynpunkl skall
bedömas:

45

Redareföreningen finner
det i detta sammanhang angelägel all klargöra Prop. 1985/86: 131 vilka
förhållanden som råder inom sjöfarten och hur dessa ur skallesynpunkl skall
bedömas, av del skälet all Redareföreningen noterat bristande insikt hos vissa
skattemyndigheter i denna fråga.

Under
den senaste 20-årsperioden har i ökad omfattning träffats samar-betsavlal
mellan rederier i olika länder för att i pooler samordna dessa rederiers
resurser i gemensamma aktiviteter inom sjöfarten. Anledningen lill del ökade
antalet pooler är atl investeringskostnaderna inom sjöfarten dramatiskt ökat,
vilket inneburit att många rederier hafl att välja mellan att samarbeta med
andra rederier eller lämna marknaden. Många rederier har upprätthållit till
exempel linjeverksamhet inom samma eller näraliggande trafikområden och för
merparten av dessa rederier har det varit nödvändigt att gå in i poolsamarbete
för att inte bli utkonkurrerade. Mot bakgrund av del samarbete som finns sedan
gammall inom sjöfartsnäringen i de olika sjöfarlskonferenserna har del varit
förhållandevis lätt atl komma till överenskommelser om poolsamarbete för att
på så sätt bibehålla eller eventuellt förbättra avkastningen av gjorda
investeringar. Utan poolsamarbete i linjesjöfarlen hade det med visshet varit
omöjligt för svensk linjesjöfart all upprätthålla linjetrafik inom ett flertal
trafikområden. Under senare år har poolsamarbeten även kommit lill stånd inom
tank- och bulksjöfarten. Parterna i en pool måste givelvis manifestera
principerna för sitt samarbete i etl avtal. Sådana avtal är av mycket
varierande omfattning.

Poolavtal
inom sjöfarten reglerar en samordning av resurser. För att kunna utnyttja dessa
resurser krävs en organisation som motsvarar en sedvanlig rederiorganisalion
med bokföring och redovisning av poolens intäkter, kostnader och resultat.
Ansvarig poolmanager finns alllid och poolen har också en kontorsorganisaiion.
Del är självklart nödvändigt att beslut i vissa för poolens verksamhet vikliga
frågor fallas gemensamt.

Betänkandet
behandlar enbart samarbelsavtal som berör annan verksamhet än sjöfart. Detta
är i och för sig väl motiverat, eftersom förhållandena för sjöfarten till
huvudsaklig del genom de speciella sjöfartsartiklarna i avtal om undvikande av
dubbelbeskattning reglerat ifrågavarande förhållanden för sjöfartens del. På
sid. 42, 2.3.1, tredje stycket, sägs att "utlandsverksamhet bedrivs dock
mera sällan i direklägd form annat än vad gäller entreprenad-och oljeprospekteringsverksamhet".
För sjöfartens del torde det kunna påslås att utlandsverksamhet regelmässigt
bedrivs i direklägd form såsom detta definierats på sid. 32 i betänkandet,
nämligen "utan förmedling av ett utländskt dotterbolag eller någon annan
utländsk juridisk person".

Sjöfartsartikeln
i dubbelbeskattningsavtalen är helt entydig. Beskattningsorl är den ort där
rederiets verkliga ledning finns. Detta gäller inle bara om det enskilda
företaget ensamt bedriver verksamhet, utan även när verksamheten bedrivs i poolsamarbete.
Vid bestämmandet av var beskattning skall ske, bortser man alltså från del
föreliggande samarbelsavtalet och behandlar de i samarbetet ingående rederierna
som helt oavhängiga. Del är alltså orten för respektive rederis verkliga
ledning som är avgörande för var beskattning skall ske. Genom sjöfartsartikeln
har respektive land avstått från beskattningsrätten av inkomst av sjöfart även
om rederiet ifråga skulle ha fast driftställe i det andra landet.

Redareföreningen
har för sin del inga invändningar all göra mot det

förslag som lagts fram i betänkandet, men vill göra följande påpekande.

Under punkten 3.2 behandlas beskattningen av direklägd verksamhet ut

omlands enligt dubbelbeskattningsavtalen. I detta avsnitt sägs atl inga

avtal finns där man genomgående använt credil of lax-metoden, samt att i

de credit-avtal Sverige ingått i vissa fall bibehållits exemplmetoden för 46

rörelseinkomst från fast driftställe. Del torde därför
förekomma avtal där Prop. 1985/86: 131 credil-metoden används beträffande rörelseinkomsl.
1 de fall den utländska avräkningsbara skatten vid någol tillfälle skulle
överstiga den svenska skatten, bör därför finnas en rätt all inom förslagsvis
en sexårsperiod få avräkna den överskjutande delen av den utländska skatten.

Den rättspraxis som utbildats och som innebär att det inre
sammanhanget mellan svensk verksamhet och verksamhet i utlandet anses brutet
genom atl vissa beslut i väsentliga frågor måste fallas gemensamt på grund av samarbelsavtal,
har följaktligen inle varil tillämplig på samarbelsavtal inom sjöfarten. Ett
avtal om undvikande av dubbelbeskattning kan endast lindra effekten av intern
skaltelag. Enligt Redareföreningens bestämda uppfattning innebär sjöfartsarlikeln
i dubbelbeskattningsavtalen en för sjöfarten mildare tillämpning av intern
svensk rätt.

Trots alt den föreslagna lagstiftningen får effekt även på
samarbelsavtal inom rederinäringen, finner Redareföreningen del nödvändigt och
angelägel all understryka de särregler som därutöver enligt dubbelbeskattningsavtalet
gäller för sjöfarten.

Sammanfattningsvis förutsätter Redareföreningen alt
specialregleringen i dubbelbeskattningsavtalen rörande inkomstbeskattningen av
sjöfart bibehålles.

Länsstyrelsen i Kristianstads län, som inle heller har
något att erinra mot att anvisningarna lill 38 § KL kompletteras, anser också
all del föreslagna tillägget är otillräckligt för att uppnå avsedd effekt och
anför:

Vid gränsdragning mellan självständig rörelse och filial i
utlandet är en med andra förelag gemensam ledning i ullandel av verksamheten
endast en av de faktorer som konstituerar en självständig rörelse. Även del
förhållandel alt en verksamhet i ullandel är artskild från verksamheten i
Sverige eller saknar samband genom varuleveranser eller tjänster konstituerar enligl
länsstyrelsens mening att fråga är om självständig rörelse i utlandet. Enligl
denna utgångspunkt skulle lagförslaget vara tillräckligt för alt konsortier
utomlands i byggnads- och anläggningsbranschen normalt ska betraktas som
filialer. Däremot kan oljeprospekteringsverksamhet i joint ventures utomlands
knappast bedömas som filialer för AB Volvo, KemaNobel AB och Swedish Match AB
med den föreslagna lagtexten.

Länsstyrelsen förordar följaktligen ett ytteriigare
förtydligande i anvisningarna lill 38 §.

Liknande tankegångar framförs av länsstyrelsen i Malmöhus
län som anför:

Länsstyrelsen delar de skatteavräkningssakkunnigas
uppfattning att av

drag bör medgivas för underskott som uppkommer vid joint venluresam-

verkan för företag som bedriver oljeprospeklering saml byggnads- och

anläggningsverksamhet i utlandet. Laglekniskt bör detta emellertid kunna

lösas på ett mera tillfredsställande sätt än vad som föreslås i betänkandet.

AU beteckna AB Volvo;s, Kema Nobel AB;s och Swedish Match AB;s

oljeprospeklering i främmande länder såsom en gren (filial) av deras rörel

ser inom riket är ologiskl eftersom dessa bolag inle bedriver någon sådan

eller liknande verksamhet här i landet. Det är svårt att se ett sådant inre

sammanhang mellan dessa bolags rörelser i Sverige och oljeprospekle-

ringen i utlandet atl gemensam förvärvskälla och filialförhållanden skulle

vara för handen. 47

Mellankommunala
skatterätten och kammarrätten har ansett alt oljepro- Prop. 1985/86: 131 spekteringen
som ett svenskt aktiebolag bedrev i samarbete med svenska och utländska bolag
utgör självständigt bedriven rörelse på grund av alt bolaget inte ensamt hade
någon bestämmanderätt beträffande denna verksamhet. Det kan ifrågasättas om inle
domstolarna skulle ha kommit till samma domslut även om anvisningarna till 38 §
KL haft den lydelse som skatteavräkningssakkunniga föreslår i betänkandet. All
bortse från om "del föreligger gemensam ledning i projektet" torde
inte vara tillräckligt för alt filialverksamhet skall anses föreligga.

LRF,
SHIO-Familjeföretagen. Sveriges industriförbund. OK. Swedish Match AB och
Svenska Petroleum AB tillstyrker i och för sig förslaget men önskar mer
genomgripande ändringar i lagstiftningen. SAF och Svenska handelskammarförbundet
instämmer i vad som i frågan anförs i yttrandet från Sveriges industriförbund.

LRF
anför:

Delegationen
vill till att börja med framhålla del angelägna i att svenska företags
verksamheter i utlandet inte motverkas av svensk skattelagstiftning.
Nyetablering är som regel förenad med stora kostnader och man får normall räkna
med underskott under etl uppbyggnadsskede. En förutsättning för att ullandselablering
skall ske är i många fall alt underskott i den utländska verksamheten kan
kvittas mot överskott i den svenska rörelsen. Problemet har visserligen
särskilt accentuerats inom sådana mycket riskfyllda och kostnadskrävande
verksamheter som oljeprospeklering saml byggnads- och anläggningsinduslri, men
har givelvis betydelse även inom andra områden. Därvid torde i synnerhet de
mindre förelagen vara känsliga för nyelableringskostnader.

Delegationen
har mot den här bakgrunden tidigare tillstyrkt ett förslag från dåvarande
budgetdepartementet som innebar att reglerna för beskattning gjordes neutrala
i förhållande lill om verksamheten bedrevs i Sverige eller utomlands. Förslagel
innebar också atl man i princip inte gjorde någon skillnad mellan filial och
självständigt bedriven verksamhet i utlandet. Vid den statliga taxeringen gavs
enligt förslaget följaktligen full kvittningsrält oavsett om det var fråga om
filial eller självständigt bedriven verksamhet i ufiandet. Det tidigare
förslaget har vunnit ytterligare i styrka sedan den kommunala taxeringen av
juridiska personer slopats från ingången av år 1985.

Delegationen
anser därför atl man i första hand bör överväga en mer generell lösning.

Skattedelegationen
delar i och för sig de sakkunnigas bedömning alt gällande rätt är så att
förstå att förvärvskällereglerna skall vara avgörande för gränsdragningen
mellan filial och självständigt bedriven verksamhet. En utvidgning av området
för vad som skall anses utgöra filialverksamhel, på sätt som föreslås i
betänkandet, är i och för sig ändamålsenlig för all uppnå det enligt
delegationens mening alltför begränsade syftet att undériäUa för svenska
företag ett deltaga i sk joint venlureverksamhet.

48

SHIO-Familjeföretagen anför. Prop. 1985/86:131

Del
är ur samhällsekonomisk synpunkt angeläget att svenska företags verksamhet i
utlandet inte försvåras av svenska skatlebeslämmelser. En möjlighet att kunna
kvitta underskott i utlandsverksamhet mot överskott i Sverige torde vara en
förutsättning för att nyetablering skall vara möjlig på utlandsmarknaden.
Framför allt för de mindre företagen är kostnaderna för etablering i utlandet
ett allvariigt hinder mot sådan verksamhet. Mot denna bakgrund är det angeläget
med en ordning där skattereglerna i princip är neutrala i förhållande till om
verksamhet bedrivs i Sverige eller i utlandet. Delta skulle kunna åstadkommas
genom atl del överhuvud laget inle görs någon skillnad mellan verksamhet i
Sverige och verksamhet i utlandet när del gäller kvittning mellan
förvärvskällor. De oklarheter som för närvarande finns i fråga om en
verksamhet skall bedömas som filial eller självständigt bedriven rörelse
skulle då bortfalla. SHIO-Familjeföretagen föreslår därför en mera
genomgripande lösning av problemet med beskattning av rörelse i utlandet.

SHIO-Familjeföretagen
har, mot bakgrund av vad som tidigare anförts, i och för sig inget atl invända
mot den lösning som de sakkunniga föreslår i syfte atl underlätta för de
företag som deltar i joint venture-verksamhet.

Sveriges
industriförbund anför:

I
vårt remissyttrande över skatteavräkningssakkunnigas tidigare betänkande
"Beskattning av verksamhet i utlandet m. m." har vi utförligt
redovisat vår inställning till beskattningen av rörelsegrenar i utlandet. Vi
framhöll där att gränsdragningen mellan filial och självständig rörelse borde
lösas i enlighet med bestämmelserna i 18 § KL om respektive gemensam och särskild
förvärvskälla. I det nu framlagda betänkandet har skatteavräkningssakkunniga
intagit samma ståndpunkt.

I
fråga om olika behandling i resultatutjämningshänseende mellan den utländska
och svenska verksamheten beroende på om verksamheten i utlandet är särskild
förvärvskälla eller ej har i de nu föreliggande betänkandet inte redovisats
något nytt förslag. I stället har föreslagits en särreglering som begränsar
den skatteräUsliga betydelsen av gemensam ledning vid joint venture. Förslaget
i denna del måste ses som en reträtt jämfört med vad som tidigare föreslogs
nämligen atl en rörelse i utlandet skulle behandlas på i princip samma sätt som
rörelse i Sverige. Det tidigare förslagel innebar nämligen att vid den statliga
laxeringen fullständig resultatuljämning skulle få ske mellan den skaltskyldiges
samtliga förvärvskällor. Vid den kommunala taxeringen skulle
utjämningsmöjligheterna begränsas eftersom någon fullständig resultatutjämning
inle var medgiven mellan särskilda förvärvskällor som bedrevs inom olika
svenska kommuner. Därmed ansåg man sig ha åstadkommil en likabehandling av
verksamheter inom och utom riket. Det nu förevarande förslaget innebär däremot
atl särskilda förvärvskällor i ufiandet kommer all hänföras till inkomstslaget
kapital.

Sveriges
Industriförbund tillstyrkte de sakkunnigas tidigare förslag men

ansåg atl del var motiverat att också medge resultatuljämning vid den

kommunala taxeringen. Genom atl den kommunala taxeringen fr.o.m.

den I januari 1985 slopats för flertalet juridiska personer bl. a. för aktiebo

lagen saknar de sakkunnigas tidigare förslag all begränsa resultalutjäm-

ningen lill den statliga laxeringen bärighet. De skäl som tidigare kunde ha

funnits all begränsa resultatutjämningen vid den kommunala taxeringen .„

4
Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 131

föreligger
därför inle längre såvitt avser berörda juridiska personer bl. a. Prop.
1985/86: 131 alla aktiebolag.

Som vi anfört i vårt yttrande över det tidigare
betänkandet var den ursprungliga underskotlsavdragsbegränsningen en följd av
all det tidigare förelegat en rätt till omedelbart avdrag för invesleringsulgifter.
1 konsekvens med alt denna rätt upphävdes borde också förbudet mot underskollsavdrag
slopas. Med hänsyn lill alt det fr. o. m. 1985 inle finns några underskoltsavdragsbegränsningar
för svenska juridiska personer med särskilda förvärvskällor i olika kommuner
inom riket bör samma regler gälla för svenska förelag som bedriver verksamhet
såväl i Sverige som i utlandet. De tolkningsproblem som uppstår när man skall
bedöma om verksamheter utgör särskild eller gemensam förvärvskälla skulle
därigenom försvinna.

Genom alt slopa skillnaden mellan självständig rörelse och
filial skulle också våra krav på en konkurrensneulral beskattning för exportföretagens
del tillgodoses såväl gentemot svenska förelag med verksamhet enbart i Sverige
som gentemot utländska förelag i de länder ullandsetableringen sker.

Som vi inledningsvis uttalat skulle en sådan
konkurrensneutralitet verksamt bidra till att förbättra bytesbalansen,
sysselsättningen och energiförsörjningen. Allt risklagande som är förknippat
med nyetableringar skulle nämligen kunna ske med full avdragsräll.

Ett genomförande av vårt förslag skulle dessutom innebära atl
den av de sakkunniga föreslagna särregleringen för joint venlure blir
obehövlig.

Därest vårt förslag inte skulle bli föremål för
lagstiftning tillstyrker vi förslaget i betänkandet såvitt avser all slopa
kravet på gemensam ledning vid joint venture.

OK anför:

OK har tidigare i skrivelsen 1983-04-15 lill regeringen
hemställt om lagstiftningsåtgärder, som klarlägger att kostnader för ett
svenskt företags deltagande i konsortium för oljeprospeklering utomlands utgör
avdragsgill omkostnad för det svenska företagel. OK hälsar därför med
tillfredsställelse utredningsförslaget till den del det kan anses tillgodose
dessa våra tidigare framförda synpunkter. Emellertid innebär förslagel lill
komplettering av punkt 4 anvisningarna till 38 § KL endast att vissa tidigare
osäkerhetsmoment undanröjs.

Själva den grundläggande frågan var en oljeprospekteringsrörelse
skall anses bedriven diskuteras överhuvudtaget inte i betänkandet. Denna fråga
borde besvarats innan den skattemässiga behandlingen av prospekterings-projekt
i joint venture-form regleras.

De sakkunniga synes i betänkandet utgå från att ett
dellagande i oljeprospekteringsverksamhet i utlandet alltid utgör en utomlands
bedriven rörelse och diskuterar utifrån detta förhållande om verksamheten
skall anses utgöra en självständigt bedriven rörelse eller en filial till den
svenska rörelsen. Hur man har kommit fram lill den förstnämnda slutsatsen framgår
inte, men tydligen utgår de sakkunniga från att prospeklering av olja i sig
konstituerar fast driftställe på samma sätt som gruvfyndighet etc. Delta
synsätt torde emellertid vara felaktigt.

I 61 § KL räknas upp vad som anses utgöra fast
driftställe. Där anges

bl.a. fyndigheter, som varil föremål för bearbetning. En oljekälla kan

möjligen i och för sig ingå i begreppet fyndighet, men prospekleringen av

olja kan ingalunda jämställas med bearbetning, varför oljeprospeklering q

inle
kan anses utgöra fast driftställe. Om fast driftställe saknas för verk- Prop.
1985/86: 131 samhet utomlands kan denna i vart fall inte anses självständig i
förhållande lill här bedriven verksamhet.

Frågan
är då om oljeprospeklering utomlands, utan att utgöra fast driftställe, likväl
konstituerar rörelse utomlands. Svaret på denna fråga är förstås var någonstans
en prospekteringsrörelse skall anses bedriven. Om den skall anses bedriven där
prospekteringen fysiskt pågår är del givet atl del är rörelse utomlands. Stöd
härför skulle vara förekomsten av l.ex. särskild anläggning eller liknande
anordning som enligt 61 § KL utgör fast driftställe. Man kan också tänka sig
att verksamheten bedrivs där de övergripande besluten fallas. Dessa beslut
fattas av varje joint venlure-dellagare suveränt var för sig, dvs. i regel där
respektive parts centrala ledning är belägen. För OKs vidkommande fattas de
övergripande besluten rörande oljeprospekteringsverksamheien helt klart av
förbundsledningen i Stockholm. Mycket talar därför för all hela denna
verksamhet skall anses vara förlagd till Sverige, trots atl en del av
verksamheten sker genom dellagande i joint venture-projekl utomlands.

Ytteriigare
alternativ till svar på frågan var en prospekteringsrörelse skall anses
bedriven är platsen för den dagliga ledningen. Projekt bedrivna i samverkan
drivs ofta av en av parterna gemensamt utsedd operatör. Denne kan i vissa fall
bedriva rörelse där prospekteringen fysiskt äger rum, men kan i andra fall
sköta den dagliga ledningen från annan ort och/eller land. Det måste också underslykas
alt den lokala ledningen av en joint venture bedriven oljeprospeklering är helt
osjälvständig i förhållande till de i projektet ingående samarbetspartnerna.
Den lokala ledningen styrsju helt och hållet på dessas uppdrag.

Olika
synpunkter kan således läggas på frågan var en oljeprospekteringsrörelse skall
anses bedriven. Enligt OKs mening bör en sådan verksamhet, som sker i samverkan
med andra intressenter, anses bedriven där respektive intressent har sin cenlrala
ledning. Detta torde också överensstämma med internationell rättsuppfattning.

OK
vill i detta sammanhang också passa på atl ta upp en här näraliggande fråga.
På sid. 57 i betänkandet sägs som en självklarhet att om rörelse bedrivs endast
i ullandel så utgör utlandsverksamheten en självständigt bedriven rörelse. Om oljeprospeklering
utomlands genom dellagande i joint venture-projekt anses utgöra utomlands
bedriven rörelse -vilket OK enligt vad som framgår ovan bestrider — kan denna
"självklarhet" leda till allvarliga problem för OK. Förslaget till
komplettering av punkt 4 av anvisningarna lill 38 § hjälper i sådant fall inte
heller lill all lösa detta problem.

OK
bedriver nämligen sin oljeprospeklering genom det helägda dotterbolaget OK Development
AB. Någon oljeprospeklering inom Sveriges gränser bedrivs av kända skäl inle
annat än genom delägarskap i OPAB. Verksamheten i dotterbolaget finansieras
genom dels statsbidrag, dels koncernbidrag från moderföretaget, som ju bedriver
med oljeprospeklering integrerad verksamhet. Om deltagande i joint venture-projekl
utomlands skall anses utgöra utomlands bedriven rörelse och någon prospeklering
fysiskt sett inle sker i Sverige skulle därvid OK Developmenls prospekteringsverksamhet
utgöra utomlands självständigt bedriven rörelse. Kostnaderna för atl delta i prospekteringsverksamheten
skulle därmed inle kunna kvittas mot moUagna koncernbidrag, vilket i sin tur
skulle omintetgöra hela verksamhetens fortlevnad.

Såvitt
OK kunnat finna är del vanligt all prospekteringsverksamheten,

bl.a. med hänsyn till de stora riskerna, bedrivs i särskilda rättssubjekt, i

synnerhet i aktiebolagsform. Om de i föregående stycke redovisade effek- 51

terna
anses avspegla gällande rätt hemställer därför OK om ett uttalande Prop.
1985/86:131 från departementshåll innebärande all kravet på integration mellan
rörelse i Sverige och i utlandet skall anses uppfyllt om sådant inre samband
finns mellan ett svenskt företags ufiändska verksamhet och verksamhet bedriven
i Sverige av företaget eller annat inom samma koncern ingående företag.

Swedish
Match AB anför;

Kommittén
har kommit fram till all "förvärvskällereglerna i 18 § KL är avgörande för
hur gränsen dras mellan rörelsegrenar (filialer) och självständigt bedrivna
rörelser utomlands" (sid. 58).

Vi
delar inte oreserverat kommitténs tolkning av nuvarande rättsläge, men avstår
från alt i detta sammanhang utveckla vår uppfattning. Föreliggande yttrande
lämnas därför med det antagandet att kommitténs tolkning är korrekt.

Vi
vill först åberopa bakgrunden till direktiven fill utredningen. I grunden
ligger bl. a. den skrivelse som tillställts regeringen från AB Volvo m. fi. 1980-06-09.
Av skrivelsen framgår atl statsmakternas stöd lill oljeprospekteringsverksamhet
riskerar att motverkas av vissa beskattningsregler. Oljeprospekteringsverksamhet
är, setl ur svenskt perspektiv, unik såtillvida all investeringskostnaderna är
större än i någon annan bransch. Vidare förflyter regelmässigt avsevärd lid
mellan invesleringstidpunkt och tidpunkt då verksamheten ger ett ekonomiskt
resultat. I praktiken torde inte någon annan samverkansform än den hittills
använda - dvs. joint venture - vara möjlig. En sådan samverkansform måste
givetvis omfatta såväl det ekonomiska risktagandet som ansvaret för den
praktiska skötseln och den administrativa beslutsprocessen.

Det
rådande skattemässiga synsättet - att joint venlure i utlandet utgör självständig
rörelse — torde effektivt stoppa så gott som all oljeprospekteringsverksamhet
bedriven utomlands av svenska förelag.

Del
är bl. a. mot denna bakgrund som utredningen gjorts. I tilläggsdirektiven (Dir
1982:16) har chefen för budgetdepartementel konstaterat att den nuvarande gränsdragningen
mellan filial och självständig rörelse är oklar. Han har härvid ifrågasatt om
gränsdragningen är ändamålsenlig. Departementschefen fastslår vidare atl
kommittén särskilt måste överväga om nuvarande förvärvskälleregler i 18 § KL
bör göras direkt tillämpliga på utlandsfallen eller om särskilda begränsningar
eller preciseringar behövs.

Härmed
har departementschefen uttalat all nuvarande förvärvskälleregler i 18 § KL
inte för närvarande är direkt tillämpliga på tolkningen av "utomlands
självständigt bedriven rörelse" i 38 § 2 mom. KL.

Trots
utredningsdirektiven har kommittén valt att inte föreslå ändringar eller
preciseringar ifråga om gränsdragningen mellan filial och självständig rörelse.
1 stället har man valt atl genom ett tillägg i anvisningarna till 38 § KL
föreslå att man skall bortse från eventuell gemensam ledning i ufiands-projektel.
Härigenom har kommittén valt all behandla alla branscher lika ulan alt särskilt
beakta det som är unikt för oljeprospekteringsbranschen.

Vi
har i och för sig inget alt erinra mot den generella räckvidd som

förslaget givits, men tvingas samtidigt konstalera all de skattemässiga

problem som uppkommer i samband med oljeprospekteringsverksamhet

utomlands i stor utsträckning kvarstår. Genom att kommittén vall alt

fastslå att förvärvskällebegreppet i 18 § KL gäller vid tolkningen av "ut

omlands självständigt bedriven rörelse" i 38 § 2 mom. KL kan oljepro

spekteringsverksamhet utomlands anses utgöra en gren av den svenska 2

verksamheten endast om oljeprospekteringsverksamheien
ingår i samma Prop. 1985/86: 131 förvärvskälla som den svenska verksamheten.
Ett skattesystem med sådan regel kan knappast sägas vara konkurrensneutralt.

Vi
menar atl utredningen borde utmynnat i eu förslag som löste samtliga skattemässiga
problem i samband med utlandsverksamhet. Den lämpligaste lösningen torde vara atl
hänföra all rörelse - i Sverige och utomlands -lill inkomstslaget rörelse. Det
saknas vägande skäl all bibehålla den nuvarande regeln att "utomlands
självständigt bedriven rörelse" skall hänföras lill inkomst av kapital.

I
sammanhanget vill vi också framhålla all den av kommittén gjorda kopplingen till
förvärvskällereglerna i 18 § KL rimmar illa med de nya bestämmelserna om slopad
kommunal taxering av juridiska personer. Del finns numera ingen anledning - för
juridiska personer - alt fördela inkomst av rörelse mellan olika
förvärvskällor. Del kan inte vara rimligt atl en omotiverad bestämmelse i 38 §
2 mom. KL skall framtvinga en sådan fördelning, som många gånger kan vara
ytterst komplicerad.

Av
det ovan anförda framgår, att den nuvarande distinktionen mellan filial och
självständig rörelse bör slopas.

Svenska
Petroleum AB anför;

De
stater i vilka prospeklering efter och utvinning av petroleum bedrivs anser sig
ha en självklar rätt atl beskatta nettointäkten av verksamheten. Formen för det
lokala skattesubjekt som krävs enligl reglerna i de enskilda staterna varierar.
I vissa länder är del fillfyllest med en på visst sätt registrerad adress, i
andra länder krävs en lokal filial av det utländska bolaget. 1 åter andra
behövs etl lokall registrerat dotterbolag till del utländska bolaget.

I
rubr. promemoria synes man skilja mellan "direklbedriven" utländsk prospeklering
(där kostnaderna inte är avdragsgilla i Sverige) och sådan som bedrivs genom en
utländsk filial (där kostnaderna är avdragsgilla i Sverige). I vår erfarenhet
krävs i de fiesta fall en lokal filial där inte ett lokalt dotterbolag
erfordras (del senare alternativet kan ju motiveras även från icke-fiskala
utgångspunkter). Del faktum alt en lokal filial ofta krävs hindrar dock inte atl
prospekleringen i de flesta fall bedrivs inom ramen för konsortier på sätt som beskrivs
i promemorian och i den mån därav följer all (trots den lokala filialen)
nedlagda prospekteringskoslnader inle nu är avdragsgilla mot övriga rörelseinläkler
i Sverige är de föreslagna lagändringarna välkomna och viktiga.

Vad dessa emellertid inte
beaktar är de vanliga fall då den aktuella staten

för sin licensgivning kräver atl prospekteringen bedrivs i ett lokall registre

rat dotterbolag. F. n. finns såvitt bekant inga möjligheter atl i Sverige få

avdrag för medel som härifrån direkt tillskjutits etl sådant bolag för finansi

ering av dess prospekteringskoslnader. Hittills har i sådana fall problemet

lösts genom en filialbildning och (med lokala myndigheters tillstånd) över

låtelse av det "ekonomiska intresset" av licensen till filialen under
del alt

dotterbolaget fortsatt all vara formell licenshavare. I vissa länder (där del

alls tillåts) ställs dock särskilda villkor i samband med sådan överiålelse

och del faktum att prospekleringen ur skallesynpunkt anses bedriven i

filialens intresse snarare än i dotterbolagets medför vissa negativa konse

kvenser i en skaltemässig miljö som i övrigt inle är anpassad därtill. Vi får

därför hemställa att departementet överväger möjligheterna atl komplette

ra de föreslagna ändringarna i 74 § och i anvisningarna lill 38 § med regler

enligl vilka lillskoH till utländskt hel- eller delägl bolag för finansiering
av ,,

där
bedriven prospeklering blir avdragsgilla i Sverige mot rörelseinläkler Prop.
1985/86: 131 här.

1 delta sammanhang vill vi fästa uppmärksamheten på 43 §
mom. 2 st. KL där det anges aU bidrag från eU svenskt företag fill annat
svenskt (vår understrykning) företag kan bli avdragsgill efter regeringens
tillstånd även om förutsättningarna för koncernbidrag eljest inte föreligger. I
den mån denna bestämmelse används för att åstadkomma avdragsrätt för kostnader
för finansiering av utomlands bedriven oljeprospeklering (vilket skedde för
sådan som bedrevs av Fetroswede Aktiebolag under 1970-talel) riskerar den atl
förfela sitt syfte i de fall de svenska förelag som är mottagare av koslnadsbidragen
i sin tur inte kan få avdrag för sina utländska prospekteringskoslnader av de
skäl som redovisats ovan. Det vore därför önskvärt och ändamålsenligt om det
aktuella stycket kunde ändras så att kravet på atl del bidragsmottagande
förelaget är svenskt, slopas. Eventuellt kan samma effekt uppnås genom ett
särskilt uttalande all de därpå följande två sista styckena i 43 § 3 mom. KL
kan utnyttjas även för här angivna ändamål och inle endast för utländsk
bedriven forskning och utveckling vilket nu synes framgå av förarbetena.

I detta sammanhang vill vi också erinra om den diskussion
som på initiativ av Industridepartementet förs mellan Svenska Petroleum och vissa
stora svenska företag om dessa företags förvärv direkt eller indirekt av
andelar i Svenska Petroleum Exploration A/S. Den exakta formen för sådana
förvärv har ännu inte fastlagts men det torde vara ytterst väsentligt för de
tilltänkta intressenterna aU de kapitaltillskott som dessa förelag förväntas
prestera för att finansiera såväl norsk prospektering/ulvinning som norsk
forskning och utveckling leder till skattemässiga kostnadsavdrag mot
förelagens övriga svenska rörelseinläkler.

RSV. AO. länsstyrelserna i Stockholms. Göteborgs och
Bohus. Örebro saml Gävleborgs län förordar, i stället för det framlagda
förslaget, alt en möjlighet till dispens införs. Osäkerheten om gällande räft
och kontrollproblemen framhålls särskilt som skäl för ett dispensförfarande.

RSV anför:

1. Allmänt

Bakgrunden till de förslag som framlagts i promemorian är atl
några större svenska förelag, som deltar eller ämnar deltaga i oljeprospekteringsverksamhet
i utlandet genom s. k. joint veniures, hemställt om ändrade beskattningsregler
för att inte sådant deltagande skall allvariigt försvåras eller omintetgöras.
Bolagen har framhållit alt den nuvarande osäkerheten om rättsläget på
ifrågavarande område leder till stora svårigheter atl överblicka de ekonomiska
konsekvenserna av företagna och planerade satsningar. Vidare har framhållits
den belastning ur konkurrenssynpunkt som de svenska reglerna medför i
förhållande lill utländska förelag vid uppbyggnad av en utlandsverksamhet. I
remissvar på fidigare utredning i frågan, förordar etl bolag i första hand och etl
annat i andra hand all ett dispensförfarande införs för sådan
utlandsverksamhet som kan anses önskvärd från samhällets synpunkt.

RSV delar uppfattningen att ullandselablering inte bör
försvåras eller

hindras av skatteregler. En allmän utgångspunkt vid lagstiftning bör dock

vara all de värden som lagstiftningen är avsedd all främja klart överstiger

de olägenheter eller kontrollproblem som den ger eller kan tänkas ge 54

upphov lill. De problem
som nuvarande lagstiftning och oklara rättsläge Prop. 1985/86: 131 ger upphov till
synes begränsade lill ett mindre antal relativt speciella situationer. Detta
förhällande talar i och för sig för atl en lösning av del aktuella problemet
skulle kunna åstadkommas genom ett dispensförfarande. Ett dispensförfarande
förutsätter dock all gällande rätt är klar. Utredningen har i sina förslag
utgått ifrån atl gällande rätt har ett visst innehåll trots att detta, vilket
utredningen själv redogör för, är långt ifrån klart. RSV anser all dispensinslilulet
skall användas endast i undanlagsfall. Mot bakgrund av vad nedan sägs angående konlrollaspekter
vill dock RSV ändå i detta fall förorda aU etl dispensinslitul övervägs framför
lagstiftning av generell natur. Etl sådant dispensinstitut skulle kunna ta i
beaktande både den inlerna rätten och effekterna av dubbelbeskattningsavtalen
för atl avgöra från fall lill fall när utlandsrörelse i beskattningshänseende
skall jämställas med rörelse som bedrivits i Sverige. Vilka kriterier som skall
användas för att dispens skall ges är närmast etl politiskt ställningslagande.
RSV vill dock peka på all kontrollproblemen skulle begränsas och erfarenheter
kunna las tillvara för en eventuell framtida generell lagstiftning på området.
Härvid skulle även den faktiska tillämpningen av infor-maiionsklausulen i
dubbelbeskattningsavtal kunna beaktas.

RSV
anser all utredningens ställningslagande och förslag jämfört med direktiven
till utredningen ger vid handen all problemställningarna inte har tillräckligt
penetrerats för atl en lagstiftning skall kunna genomföras.

2.
Beskattning enligt interna regler

Nuvarande
regler skiljer mellan de fall en rörelse i utlandet är en gren (filial) lill en
rörelse i Sverige och det fall då den utländska rörelsen bedrivs självständigt.
I filialfallet får underskoll i den utländska verksamheten dras av från inkomst
av rörelsen i Sverige. Vidare får etl underskott i hela förvärvskällan dras av
mot ett överskott i annan förvärvskälla. Då del gäller utomlands självständigt
bedriven rörelse hänföres resultatet av verksamheten lill en särskild
förvärvskälla inom inkomstslaget kapital. Inom denna särskilda förvärvskälla
får kvittning av underskott ske mot överskott från olika verksamheter i
ullandel men ett eventuellt underskoll får inte dras av mot ett överskoll i
annan förvärvskälla. Det skall genast anmärkas för undvikande av missförstånd
all den angivna distinktionen mellan "filialfallet" och fallet med en
utomlands självständigt bedriven rörelse enbarl är av skatterättslig natur. För
resultatberäkningen gäller i båda fallen samma regler som för rörelse i
Sverige. Mot bakgrund härav torde del i och för sig äga sin riktighet alt
kontrollproblemet är delsamma i båda fallen. Den begränsade erfarenhet som
finns utvisar dock att undertaget för bokföringen av den utländska
verksamheten ofta enbart av myckel summarisk karaktär återfinns i Sverige.

Konlrollskäl
har tidigare av lagstiftaren anförts som grund för begränsning av
avdragsrätten. Dessa skäl kvarstår enligt RSV:s mening även i dag men kan
således även sägas gälla filialfallet (jfr beträffande nuläget och förväntad
utveckling den redovisning som lämnats i Ds C 1984; 4A, Sveriges
datakommunikation med utlandet - en inventering).

Huvudfrågan
för utredningen har varil om del är motiverat alt göra

skillnad mellan olika former av verksamhet i utlandet eller om man bör gå

över lill ett system som innebär alt en rörelse skall beskallas enligl samma

principer oberoende av om den bedrivs i Sverige eller utomlands. Tidigare

utredning på området (Ds B 1981; 10 Beskattning av verksamhet i utlandet

m. m.) föreslog atl samma princip skulle gälla varvid önskemålet om neu

tralitet vid beskattning skulle uppnås. Delta skulle uppnås genom atl man 55

istället
för de kortfattade och oklara bestämmelserna om "filialer" och Prop.
1985/86: 131 självständiga rörelser skulle få en mera direkt anknytning lill
förvärvskällereglerna i 18 § KL med anvisningar, vilka ansågs mer preciserade.
Remissinstanserna ställde sig i stor utsträckning positiva till regler som medförde
att verksamheter inom och utom riket i högre grad beskattades lika. Utredningen
har i denna del till atl börja med ansett alt frågan om gränsdragningen mellan
olika former av direktägda utlandsverksamheter även aktualiserar frågan om
gränsdragningen mellan sådana verksamheter och verksamhet som anses bedriven
genom etl utländskt skattesubjekt. Det är naturiigtvis helt klart alt en sådan
första fråga måste besvaras i varje särskilt fall. RSV vill särskilt påpeka att
behandlingen av ufiändska handelsbolag med svenska delägare i
rättstillämpningen varil myckel oklar och är för närvarande föremål för
processer. Utredningens slutsats att rörelse som bedrivs genom utländsk
juridisk person aldrig kan beskattas som direklägd rörelse är naturligtvis
riktig. RSV ställer sig dock tveksam till påståendet all frågan om rätlssubjektiviiel
skall bedömas enligl del främmande landets civilrättsliga regler (jfr bl. a.
Nils Matssons artikel i Svensk skattetidning 1973 sid. 215 ff). Som exempel kan
nämnas tyska handelsbolag. Dessa är enligt tysk rätt inte alt anse såsom
juridiska personer. Del torde knappast vara utredningens mening all sådana
skall vara all anse såsom joint ventures.

Utredningen
anser atl man inte funnit något övertygande argument för atl det skulle finnas
olika regler för gränsdragning mellan förvärvskällor för verksamheter inom
respektive utom riket. Slutsatsen är atl begreppen "självständig
rörelse" i 18 § och "självständigt bedriven rörelse" i 38 § 2 mom.
har samma innebörd och alt därmed rättsläget innebär all förvärvskällereglerna
i 18 § är avgörande för hur gränsen dras mellan rörelsegrenar (filialer) och
självständigt bedrivna rörelser. Med utgångspunkt härifrån har utredningen
funnit övervägande skäl tala för atl bibehålla nu gällande regler och att i
stället endast finna en lösning på problemet med den oklarhet som råder
beträffande joint venlure.

Gränsdragningen
mellan filial och självständig rörelse har vållat problem. Någon definition av
vad som är filialverksamhet finns inle i KL. I stället har praxis försökt
bestämma vad som är självständigt bedriven rörelse varefter filial bestämts som
sådan verksamhet som inle är självständigt bedriven. Härvid har man bland
annat sökt ledning i förvärvskällereglerna i 18 § KL. Rättsläget kan därför
sägas vara det av utredningen förfäktade. En annan sak är ifall rättsläget
avspeglar lagstiftarens ursprungliga intentioner. Härom kan råda delade
meningar. En tillämpning av förvärvskällereglerna innebär i sig en utvidgning
av filialbegreppel och det kan ifrågasättas ifall en tillämpning av dessa
regler innebär en förenkling. Frågor rörande vad som är atl anse som en eller
flera förvärvskällor enligt förvärvskällereglerna är även det mycket oklart och
praxis kan sägas vara myckel diffus på området. Det skulle kunna ifrågasättas
om det inle vore mer fruktbärande alt söka definiera vad som förstås med en
filialverksamhet. Ledning skulle härvid kunna hämtas från de bestämmelser som
regelmässigt finns i dubbelbeskattningsavtal angående fast driftställe. Goda
skäl talar för atl man vid bestämning av vad som avses med en filial också
skulle kunna hämta ledning från de interna reglerna om fast driftställe.
Härmed skulle harmoni kunna uppnås i förhållandel mellan intern rätt och
dubbelbeskattningsavtal. Även frågan om vad som menas med "utomlands
bedriven verksamhet" skulle i del sammanhanget kunna lösas. Denna
frågeställning har utredningen inte berört.

Enligt
RSV:s mening kan ingen oklarhet råda såvitt gäller joint ventures

med utgångspunkt i förvärvskällereglerna i 18 § utan deltagande i en sådan 56

verksamhet blir att anse
såsom "självständigt bedriven rörelse". Utred- Prop. 1985/86: 131 ningen
tycks också mena alt så är fallet och vill därför införa en regel om alt man
vid en bedömning av gränsdragningen skall bortse från den omständigheten all
det föreligger en gemensam ledning i det projekt där samverkan med andra
förekommer. Utredningen kan därmed sägas endast ha försökt lösa just del
problem som gäller för de förelag som aktualiserat frågeställningen. En sådan
perifer ändring i sammanhanget liknar i mångt och myckel ren
speciallagstiftning och talar närmast för atl ett dispensförfarande bör
införas.

Anmärkas
bör atl det inte är helt säkert ja t.o.m. knappast troligt all många bolag
skulle "klara av" en test gentemot övriga kriterier i förvärvskällereglerna.
Härigenom kan knappast någon neutralitet i beskattningsreglerna uppkomma.
Företag som avser att starta verksamhet i utlandet antingen helt ensamma eller
i samverkan med andra skulle för sin del inle kunna göra gällande
filialverksamhet och därmed underskollsavdrag ifall del exempelvis skulle röra
sig om en ny verksamhet utan samband med den svenska verksamheten. Del kan
betecknas som otillfredsställande all detta problem skulle kvarstå ifall man
anser all skatteregler inle skall hindra ullandselablering.

3.
Kontrollaspekten

Såsom
tidigare sagts har kontrollproblemet för närvarande blivit detsamma vad gäller
ett bolag oavsett om den utländska verksamheten är all betrakta såsom
"filial" eller självständigt bedriven rörelse. Svårigheterna ligger i
första hand i det faktum att verksamheten bedrivits utomlands. Om däremot
såsom utredningen föreslår andel i en joint venture verksamhet skall få dras av
i Sverige om underskott uppkommer blir kontrollproblemet artskill. Resultatet
av verksamheten i ett joint venture kan ju enbart kontrolleras i fall även
övriga deltagares underlag och bokföring ställs lill skattemyndigheternas
förfogande. Det uppkommer även problem med att applicera svenskt regelsystem på
ett sådant underlag. Mot bakgrund härav är utredningens konstaterande (sid 67)
- atl del föreslagna tillägget lill punkt 4 av anvisningarna lill 38 § ej är av
sådan karaktär att dylik kontroll försvåras - enligt RSVs mening felaktigt.
Rent allmänt kan sägas alt man vid ändringar i materiell lagstiftning tidigare
i alltför liten utsträckning beaktar konlrollsynpunkler. Lagstiftaren har
försummat en analys av de faktiska förutsättningarna för kontrollen. Förslaget
har ur denna aspekt troget följt tidigare spår.

RSV
befarar att förslagel i denna del kan komma alt medföra atl mindre seriösa
personer frestas atl redovisa underskott av joint venture verksamhet i
ullandel. Det föreligger en uppenbar risk att skalteundandragande kommer till
stånd genom all de materiella reglerna får den föreslagna utformningen.

Särskilt
yttrande avgavs av ledamoten Dag Helmers;

Lagstiftning
är den principiellt rätta metoden för att reglera joint veniures. Metoden
medger rättslig prövning och förhandsbesked. De tekniska invändningar som
framförts mot en lagstiftning bör kunna beaktas under det fortsatta
lagstiftningsarbetet.

57

AO anför; Prop. 1985/86: 131

Allmänt

Beskattning
av verksamhet som drivs utomlands i egen regi eller tillsammans med andra
aktualiserar flera frågeställningar. Bland de viktigaste är vad som anses med
"utländskt" bolag och gränsdragningen mellan filial och utomlands
självständigt bedriven rörelse. De sakkunniga har ingående analyserat
rättsläget och gör såvitt gäller den första frågan den bedömningen (sid 52)
all under begreppet faller endast juridiska personer och atl frågan om rätlssubjektiviieten
därvid skall bedömas enligl hemlandels civilrätlsliga regler. Beträffande den
andra frågan gör de sakkunniga den bedömningen (sid 58) all
förvärvskällereglerna i 18 § kommunalskaltelagen är avgörande för hur gränsen
skall dras mellan rörelsegrenar (filialer) och utomlands självständigt bedrivna
rörelser. Jag delar den bedömning som de sakkunniga gjort av rättsläget; i vart
fall som huvudregler från vilka del emellanåt torde finnas anledning till
avsteg för atl bedömningarna inle skall bli helt verklighetsfrämmande eller
leda till praktiska omöjligheter. Detta gäller särskilt begreppet
"utländskt bolag" där även det villkoret atl bolaget är ett
skattesubjekt i det andra landet bör uppställas emellanåt. Jag vill härutöver
tillägga följande.

Del
är av utomordentligt stor betydelse all lagen har sådant innehåll i här berörda
avseenden atl missförstånd och oklarheter rörande karaktären på en utomlands
bedriven rörelse kan undvikas så långt del är möjligt. En förutsättning härför
är atl reglerna är enkla atl förslå för såväl skattemyndigheterna som de
enskilda företagen och all de har etl sådant innehåll atl gränsdragningsproblem
kan undvikas. De nuvarande reglerna brister i dessa avseenden och de sakkunniga
borde, som jag ser del, inle ha stannat vid den gjorda analysen utan gått etl
steg längre och därvid föreslagit förtydliganden/ändringar i lagtexten som
överensstämmer med de tolkningar av rättsläget som de sakkunniga har gjort. Etl
sådant "klargörande" medför att diskussioner rörande tolkningen av
begreppen i framtiden kan undvikas eller i vart fall minskas. Detta är av vikt
eftersom den gjorda tolkningen kan visa sig vara felaktig och säkerligen inte
kommer all stå oemotsagd. Bristen på praxis rörande de här aktuella frågorna är
nämligen, vilket också framgår av betänkandet, stor.

Som
exempel på hur svårt det är att avgöra om en verksamhet i utlandet är en gren
av den svenska verksamheten eller självständigt bedriven rörelse vill jag
nämna ett nyligen avgjort förhandsbeskedsärende. Avgörandet finns refererat i riksskatteverkets
förhandsbeskedsserie under beteckningen RSV/FB Dl 1984:32. Sökanden bedrev
verksamhet i Sverige. Han avsåg all utvidga verksamheten genom att etablera en
filial i Frankrike. All försäljning skulle ske genom huvudkontoret i Sverige.
Leveranser skulle dock i viss utsträckning ske direkt från filialen till
kunderna. Leveranser från filialen skulle faktureras därifrån. Väsentlig
administration och den övergripande ledningen av filialverksamheten skulle
utövas i Sverige. Vidare förelåg gemensamhel i fråga om inköp för driften. Rältsnämnden
ansåg all fråga var om självständigt bedriven rörelse och anförde;

Under
de i ansökningen angivna förutsältningarna får den

av A i Frankrike bedrivna verksamheten anses utgöra en

självständigt bedriven rörelse. Nämnden förklarar därför att

den i Frankrike bedrivna verksamheten inte ingår i samma

förvärvskälla som den av A i S-slad bedrivna verksamheten.

Rättsnämndens beslut - mot vilket del fanns skiljaktiga meningar -

grundades sannolikt på del skälet att verksamheten i Frankrike på det 58

sättet
var självständig i förhållande till den svenska verksamheten all den Prop.
1985/86: 131 hade en egen bokföring. Någol annat skäl kan jag inte finna. (Anm:
Jag var motpart till den skattskyldige i förhandsbeskedsärendei.)
Regeringsrätten ändrade emellertid nämndens beslut och förklarade att
verksamheten utgjorde allenast en filial lill den svenska verksamheten. I
domen anförde regeringsrätten bl. a. följande:

Av
upplysningar som lämnats i målet får anses framgå all mellan den verksamhet som
A bedriver i Sverige och den i Frankrike planerade verksamheten kommer atl
föreligga ett inre sammanhang på grund av gemensam ledning samt huvudsaklig
gemensamhet i fråga om inköp av förnödenheter för driften och försäljning av
produkter. Med hänsyn härtill skall verksamheten i Frankrike, under de i
ansökningen angivna förutsättningarna, betraktas som en gren (filial) av A;s
rörelse i Sverige och sålunda vid taxering anses ingå i samma förvärvskälla
som verksamheten i Sverige. Regeringsrättens dom torde innebära en bekräftelse
på den av de sakkunniga gjorda tolkningen; en första prövning av karaktären på
verksamheten utomlands skall alltså göras utifrån förvärvskällereglerna. Atl
det skulle vara någon skillnad om verksamheten utomlands bedrivs nära eller långt
ifrån Sverige torde vidare sakna betydelse. Huruvida verksamheten bedrivs i
betydande eller ringa omfattning i del andra landet torde också sakna direkt
betydelse. Jag vill i detta sammanhang hänvisa fill RÅ 1952 Fi 148 och RÅ 1971
ref 50.

Som ytterligare ett
exempel på hur svåra gränsdragningsproblemen kan

bli och på vilken tolkningsmetod som bör tillämpas vill jag omnämna

regeringsrättens dom 1985-03-14 (mål nr 2289-1979) rörande 1979 års taxe

ring av AB Aeroiransport (ABA). Detta bolag äger 3/7 i flygkonsortiet

SAS. Domen gällde om SAS-konsorliets andel i ett danskt "kommandit-

selskap" som bedrev hotellverksamhel i Köpenhamn skulle anses ingå i

flygrörelsen som en integrerad del av denna eller om andelen skulle anses

som en utomlands självständigt bedriven rörelse. Mellankommunala skat

terätten hade gjort den bedömningen atl andelen inte ingick i flygrörelsen

ulan hänfört den lill en särskild förvärvskälla. Kammarrätten i Stockholm

hade motsatt uppfattning. Regeringsrätten delade mellankommunala skat

terättens bedömning. 1 sin dom konstaterade regeringsrätten först att dub

belbeskattningsavtalet mellan Sverige och Danmark endast innehöll en

formell, icke materiell, fördelningsregel avseende beskattningsrätten till

SAS-konsortiels inkomst. Därefter anförde regeringsrätten bl. a. följande:

ABA hävdar alt SAS' del av kommanditselskapels rörelse

skall anses ingå i luftfartsverksamheten och alt rörelseresulta

tet därför bör direkt påverka konsortiets inkomst. Med ett

sådant synsätt, som kammarrätten har godtagit, skulle kom

manditselskapels underskott anses som omkostnad även för

ABA lill aktuell andel. Vilken verksamhet som skall inbegri

pas i luftfart är visseriigen något oklart, men viss ledning kan i

detta avseende fås från kommentarerna till OECD;s modell-

avtal beträffande dubbelbeskattning, som i sin artikel 8 inne

håller en bestämmelse som svarar mot arlikel 8 punkt 1 i

dubbelbeskattningsavtalet med Danmark. I kommentaren till

modellavtalel uttalas, all bestämmelsen angående luftfart inte

omfattar klart fristående verksamhet, exempelvis hotellverk

samhel som bedrivs som särskild rörelse. I vissa fall måste

dock bestämmelsen tillämpas även på hotellrörelse, t. ex. när

hotellverksamhel inte har annat syfte än att tillhandahålla 59

transilpassagerare
nattlogi och kostnaden för sådan kundser- Prop. 1985/86:131 vice ingår i
färdbiljettens pris.

Utredningen
i målet ger inte stöd för åsikten att kommanditselskapels hotellrörelse skall
hänföras till konsortiets luftfartsverksamhet. Som framgått har inte andra av
SAS genom dotterbolag ägda hoiellrörelser upptagils i konsortiets räkenskaper.
Vad ABA åberopat i nyssnämnda hänseende kan därför inte beaktas vid bedömningen
av frågan i målet. ABA;s nu avsedda avdragsyrkande skall pä grund härav anses
vara ett yrkande om avdrag för underskott i ett utom landet beläget bolag.
Regeringsrättens dom är intressant bl. a. av det skälet allt regeringsrätten
först gör en prövning av frågan om hotellverksamheien är hänföriig till
luftfartsverksamheten trots alt hotellverksamheien bedrivs genom en utländsk
juridisk person.

"Joint'Venture"

De
sakkunniga anför (sid 58) att det särskilt vad gäller "joinl-venlure"
kan uppstå problem då det gäller atl avgöra om fråga är om en filial eller
självständigt bedriven rörelse. För alt finna en lösning på detta och för all minska
beskattningsreglernas hämmande effekt på etableringar och annan verksamhet
utomlands föreslås därför en komplettering i punkt 4 av anvisningarna till 38
§ kommunalskaltelagen. Enligl förslagel skall det förhållandel alt den skaltskyldige
bedriver verksamheten i utlandet tillsammans med annan under gemensam ledning inte
innebära alt verksamhetens karaktär av filial omintetgörs. Detta förslag
innebär atl avdragsräll inte heller i framtiden kommer att föreligga i de fall integralionssamband
saknas mellan den svenska verksamheten och verksamheten i utlandet. Del är därför
inle säkert att förslaget löser alla de problem som aktualiserats genom
skrivelserna från de svenska företag som deltar i oljeprospeklering utomlands.
Förslaget innebär vidare atl vissa konlrollfrågor aktualiseras. En av dessa är
frågan om samverkan i utlandet är ett självständigt rättssubjekt eller ej
enligt det landets lagstiftning. Är så fallet är del fråga om samverkan i ett
utländskt bolag. Möjligheterna till en utjämning i beskattningshänseende
föreligger då inte (jfr dock den ovan angivna ABA-do-men).

All
avgöra om det är fråga om samverkan i etl utländskt bolag eller ej kommer atl
vålla problem för de svenska skattemyndigheterna bl. a. av det skälet atl
statusen på samverkansformen i första hand är all bedöma utifrån lagen i del
land där verksamheten bedrivs. Det ligger i öppen dag att tvister rörande denna
fråga kommer atl uppstå. Jag anser det därför vara nödvändigt atl förslaget
kompletteras med åtminstone uttalanden i den eventuellt kommande propositionen
av innehåll att skallskyldig som bedrivit verksamhet i etl "joinl-venlure"
har alt visa genom intyg utfärdat av beskattningsmyndigheterna i det andra
landet eller på annat liknande sätt vilken rättslig status den aktuella
samverkansformen har. Bevisbördan rörande tillämpningen av del föreslagna
tillägget bör alltså klart ligga på den skaltskyldige. Bäst vore del kanske om
bestämmelse härom togs in i anslutning lill tillägget eller på lämpligt ställe
i taxeringslagen.

En
ytteriigare kontrollfråga som aktualiseras genom det föreslagna till-

lägget är hur redovisningen i konsortiet skall kunna kontrolleras. De sak

kunniga har (sid 67) endast angell atl tillägget ej är av sådan karaktär atl

kontrollen ur taxeringssynpunkt försvåras. Varför utvecklas dock inte

närmare. Detta borde de sakkunniga ha gjort och avsaknaden av skäl för 60

påståendet anser jag utgöra en allvarlig brisli Dessutom
tror jag del är Prop. 1985/86: 131 felaktigt. Enligl min uppfattning är det
klart att det dyker upp "nya" kontrollproblem samtidigt som vissa "gamla"förstärks.

Om inle de föreslagna reglerna skall kunna missbrukas
måste de svenska skattemyndigheterna ha möjlighet att kontrollera
konsortieredovisningen. De svenska förelagen måste således kunna åläggas all
ställa den utländska redovisningen avseende verksamheten i konsortiet lill
förfogande för granskning. Kontrollmöjligheterna får således inte vara sämre än
i de fall verksamheten i utlandet bedrivs genom en sedvanlig filial. Detta är
ett berättigat krav eftersom avdragsrällen blir densamma. Med hänsyn lill alt
verksamheten i ett "joinl-venlure" bedrivs tillsammans med utländska
intressenter och då bokföringen för verksamheten kanske sköts av en av de
utländska intressenterna kommer konlrollfrågorna dock att bli mer komplicerade
än de som gäller de sedvanliga filialfallen. Kontrollfrågorna bör därför
utredas närmare innan förslaget kan godtas. Under alla omständigheter bör
taxeringslagen kompletteras med en bestämmelse om att de skattskyldiga har all
öppet i självdeklaralionen ange resultatet av verksamheten i utlandet.

Sammanfattningsvis anser jag all förslaget i denna del
inrymmer så många osäkerhetsmoment alt del kan ifrågasättas om det även efter
de kompletteringar jag föreslagit bör godtas. För all inle hindra verksamhet i
utlandet som kan antas ha särskild betydelse för del svenska näringslivet vill
jag dock inle motsätta mig all förelagen erhåller den föreslagna rätlen till
avdrag för underskoll av verksamhet i etl "joinl-venlure". För alt
minska riskerna för missbruk anser jag dock att förslaget bör kompletteras
jämväl med en dispensbeslämmelse av innehåll all avdragsrällen endast gäller om
del föreligger synnerliga skäl. Beslut om sådan dispens bör fattas av
regeringen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför;

Länsstyrelsen har full förståelse för de
konkurrensaspekter som ligger lill grund för den föreslagna ändringen av
anvisningarna lill 38 § kommunalskattelagen.

Den föreslagna ändringen torde emellertid inle vara
tillräcklig för atl underlätta konkurrensen för de svenska företagen. Vidare
öppnar förslaget nya möjligheter lill ekonomisk brottslighet. Förelag kan genom
bulvaner eller liknande i utlandet få verksamhet i utlandet all omfattas av en
skattelindring som inte är avsedd. Kontroll av dylika oegentligheler är mycket
svår.

De företag som i betänkandet avses ges en skattelindring
är realistiskt sett ganska få och antalet fall där lagstiftningen skulle kunna
tillämpas torde inte översliga femtio per år. Länsstyrelsen föreslår därför att
ingen ändring görs av lagtexten men att länsstyrelserna ges möjlighet atl under
vissa förutsättningar ge dispens efter ansökan. Vid en sådan lösning skulle
reglerna för dispens kunna utformas på etl sådant sätt atl joint venlureverksamhet
i utlandet underiättas för svenska förelag på ett mer markant sätt än vad förslagel
i belänkandet medger.

Den av länsstyrelsen förordade lösningen kräver dock
resurser. Detta gäller framför allt länsstyrelsen i Stockholm men även i viss
utsträckning Göteborg och Malmö.

61

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför: Prop. 1985/86: 131

Länsstyrelsen tillstyrker i princip förslaget atl avdrag
medges för underskott av joint-ventureverksamhet i ullandel. Från fiskal
synpunkt måste man dock peka på konlrollfrågan. Del finns anledning anta att
verksamheter av nämnt slag blir mycket svåra, för alt inte säga näst intill
omöjliga alt kontrollera för skattemyndigheterna. Även om departementschefen i
direktiven sagt (sid 33) att utredningen särskilt skall beakta konlrollaspek-ten
och atl nya regler inle bör kunna utnyttjas för ett ökat skalteundandragande
över gränserna, så har kommittén inte närmare utrett hur kontrollen skall ske.
Några instrument i likhet med vad som exempelvis föreslagils i Ds B 1981; 10
(som inte blivit föremål för lagstiftning) har kommittén inte föreslagit.
Länsstyrelsen vill i sammanhanget peka på vad som sägs i Prop 1984/85:32 (sid
27). Departementschefen anför all "för all motverka den ekonomiska
brottsligheten måste kontrollpolitiska aspekter beaktas i samband med
införande av ny och reformer av äldre lagstiftning. Lagar och förordningar bör
i möjlig mån utformas så atl missbruk förebyggs". Med hänsyn lill
kontrollproblemen, risken för skalteundandragande över gränserna samt de
relativt få fall av sådan joint-ventureverksamhet som kommitténs förslag
handlar om, ifrågasätter länsstyrelsen om frågan inte i första hand borde lösas
genom ett dispensförfarande.

Länsstyrelsen i Örebro län anför;

Joint venture och liknande samverkansformer

Länsstyrelsen delar utredningens uppfattning alt
definitionen på förvärvskälla i 18 § kommunalskaltelagen är avgörande för om
en verksamhet i utlandet är filial till verksamhet i Sverige eller
självständigt bedriven rörelse.

I det av utredningen framlagda förslagel görs ett undantag
från den nu gällande definitionen på förvärvskälla i inkomstslaget rörelse.
Vissa ul-landsprojekt med särskild ledning föreslås ingå i förvärvskälla i
Sverige. Enligt nu gällande regler är sådan projektverksamhet självständigt
bedriven rörelse, vilket gör atl underskott ej får dras av från överskoll av
förvärvskälla i Sverige.

Ändringen är av utredningen placerad i anvisningarna lill
38 § kommunalskaltelagen.

Beskattningsreglerna är i vissa situationer otvivelaktigt
ett hinder för svenska förelags verksamhet i ullandel. Utredningens förslag är
inriktat på all underiätta för de svenska företag, som ägnar sig åt oljeprospeklering
och entreprenadverksamhet i ullandel.

Länsstyrelsen har erfarit att verksamhet i form av joint venlure
blir allt

vanligare i internationella sammanhang. De viktigaste anledningarna -

förutom bristen på rättssubjeklivitel - synes vara att risken sprids på fiera

deltagare och all det är lättare alt komma in på marknaden i etl främmande

land om en eller flera deltagare i verksamheten är hemmahörande i landet.

Genom au etl joint venture vanligen inte har rättssubjeklivitel, kan den

formen för samarbete vara att föredra framför att, under det föriust-

bringande initialskedet, bilda eu särskilt bolag, som är juridisk person, för

verksamheten. Hittills har deltagande i joint veniures för svenska förelag

sannolikt begränsats av alt sådan verksamhet är i utlandet självständigt

bedriven rörelse. Om den föreslagna ändringen införs, förutser länsstyrel

sen alt svenska företag kommer all delta i joint ventures utomlands i 2

ökande omfattning i allt fler branscher.

Utredningen
har (sid 59 och 65-66) funnit övervägande skäl tala för aU Prop. 1985/86: 131
bibehålla nu gällande regler för beskattning av filialer resp självständigt
bedriven rörelse och att endast föreslå ändring på problemet med joint
ventures. Del framgår inle klart om utredningen därmed menar alt de inle har
för avsikt all ytterligare utreda frågan om skatlemässigl lika behandling av
rörelse i utlandet och i Sverige. Länsstyrelsen anser att del finns skäl alt
vidare utreda frågan.

Förslaget innebär en ändring av förvärvskällebegreppet.
Ändringen -om den genomförs - bör enligl länsstyrelsens uppfattning i så fall
införas som ett tillägg till punkt 3 i anvisningarna till 18 § kommunalskaltelagen.
1 anvisningarna lill 38 § och i punkt 6 anvisningarna till 28 § kommunalskaltelagen
bör hänvisas till punkt 3 anvisningarna till 18 §.

Utredningen framför uppfattningen alt den föreslagna
ändringen inte medför att kontrollen ur laxeringssynpunkt försvåras. Som bekant
är del redan i dag stora problem för skattemyndigheterna att kontrollera
utlandsverksamhet.

Eftersom projekt i form av joint veniures sannolikt kommer
att öka antalsmässigt om förslaget genomförs, förutser länsstyrelsen atl
kontrollproblem kommer all öka. Dessutom lär ytterligare gränsdragningsproblem
tillkomma. I nuläget behöver man vid underskott sällan fastslå om verksamheten
bedrivs i utländskt bolag eller ej, eftersom del i vilket fall är självständigt
bedriven verksamhet. Förslagel innebär all man i varje särskilt fall måste ha
klargjort atl verksamheten inle drivs i en association med rättssubjeklivitel.
Ute på länen torde inte annat än i undantagsfall finnas tid och kompetens för
de utredningar som erfordras.

Länsstyrelsen har erfarit all del underlag, som finns
tillgängligt hos den svenske deltagaren i ett joint venlure, i allmänhet består
av operatörens faktura på debilerad kostnad eller, om även intäkter finns, en
avräkning. För kontroll av att resultalberäkningen är riktig, krävs all man har
tillgång lill operatörens underlag och bokföring för projektet. De nödvändiga
uppgifterna lär knappast vara åtkomliga för svenska myndigheter. En utvidgning
av avdragsrätten, så som utredningen föreslår, där kontrollen blir beroende av
företagens välvilja att bistå skattemyndigheterna med uppgifter, framstår som
helt otillfredsställande. Just konlrollsvårighelerna har tidigare använts som
skäl för atl begränsa avdragsrällen. Länsstyrelsens uppfattning är därför atl
det inte är lämpligt att införa en specialbesläm-melse av den generella
omfattning som utredningen föreslår. Om avsikten är att underlätta för svenska
företag att delta i större projekt av visst slag utomlands, föreslår
länsstyrelsen all man skapar en möjlighet till dispens från det eljest gällande
förvärvskällebegreppet för utlandsprojekt i de fall del av en eller annan
anledning anses atl svenskt deltagande skall uppmuntras. Vid ett dispensbeslut
kan föreskrivas atl det svenska företaget skall lämna sådana uppgifter all
resultatet av projektet kan kontrolleras. Dispens bör lämnas av regeringen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför;

Länsstyrelsen anser det rimligt att t. ex. OK och svenska
byggföretag som i olika samverkansformer, vilka inle har rättssubjeklivitel,
bedriver verksamhet i utlandet får avdrag i Sverige för underskott i
verksamheten. Det är befogat att för dessa typer av företag, vars verksamhet
kan främja export av svenska varor och tjänster, införa en gränsdragning mellan
filial och självständigt bedriven rörelse som är bättre anpassad lill formerna
för dagens företagsamhet.

Den föreslagna kompletteringen av punkt 4 andra stycket
anvisningarna 63

till 38 § kommunalskaltelagen
kan emellertid enligl länsstyrelsens mening Prop. 1985/86: 131

medföra icke avsedda
effekter. Den kan l.ex. medföra att en i Sverige

bosalt ägare till här
befintliga travhästar kan salsa pengar i en i ullandel i

någon samverkansform ägd
travhäst och få avdrag i Sverige för underskott

på sistnämnda travhäst. En
sådan i utlandet bedriven verksamhet måste

också vara myckel svår all
kontrollera ur laxeringssynpunkt.

Länsstyrelsen,
som delar kommitténs uppfattning atl gränsen mellan filial och självständigt
bedriven rörelse i ullandel följer förvärvskällereglerna för rörelse i 18 § kommunalskaltelagen,
tillstyrker del föreslagna tillägget endast om del konstrueras så atl undantag
från förvärvskällereglernas krav på gemensam ledning endast kan medges efter
dispens från riksskattéverket. Det bör i lagtexten anges att dispens får medges
endast om den i utlandet bedrivna verksamheten kan främja export av svenska
varor och tjänster eller på annat sätt vara till nytta för samhället.

Kommittén
konstaterar att det föreslagna tillägget inte torde vara av sådan karaktär att
kontrollen ur laxeringssynpunkt försvåras men har inle motiverat sitt
konstaterande.

Länstyrelsen
i Malmöhus län förordar att skattelättnaderna tills vidare begränsas lill
företag inom vissa branscher och anför;

Om
bestämmelserna om underskollsavdrag för verksamhet i utlandet ges en sä
generell omfattning som föreslås i belänkandet föreligger risk för missbruk.
Därför bör skattelättnaderna tills vidare begränsas till atl gälla endast de
företag som bedriver oljeprospeklerings-, byggnads- och an-läggningsverksamhet
i utlandet. Även om del nu är ovanligt atl svenska företag samarbetar med
utländska förelag i joint venture-projekl, är del inte osannolikt att sådana
verksamheter kan få större omfattning i framtiden. Joint venlure lär vara en
lämplig samarbetsform för svenska företag som önskar etablera sig i
sydamerikanska länder med hög inflation.

Länsstyrelsen
i Kristianstads län anför följande om kontrollproblemen:

Ur
konlrollsynpunkl innebär joint ventures och konsortier utomlands särskilda
svårigheter. För sådana verksamheter finns normall en särskild bokföring, som
upprättas hos någol av de deltagande företagen. Hos de svenska dellagande
förelagen finns normalt endast tillgång till någon form av
sammanställningar/rapporter utvisande deras andel i intäkter och kostnader. De
krav, som ställs i bokföringslagen, på all räkenskapsmalerialet ska finnas i
Sverige tillgängligt för bl. a. företagets revisorer och för taxeringskontroll,
kan knappast upprätthållas på annat sätt än, atl bokslut eller annat sammandrag
av intäkter och kostnader i dessa typer av utlandsverksamhet betraktas som
tillräckligt underlag i de svenska företagens bokföring.

Länsstyrelserna
i Malmöhus, Örebro och Gävleborgs län önskar alt taxeringslagen ändras.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län anför:

I
yttrande över departementspromemorian Beskattning av verksamhet i

utlandet (Ds B 1981:10) framhöll länsstyrelsen svårigheterna all kontrolle

ra verksamhet i ufiandet och i tilläggsdirektiven lill skatteavräknings

sakkunniga säger departementschefen alt de konlrolltekniska aspekterna ,.

bör tillmätas stor
betydelse. Skatteavräkningssakkunniga konstaterar i sill Prop. 1985/86: 131 belänkande
alt den föreslagna lagändringen inte är av sådan karaktär atl kontrollen
försvåras och har därför inte ansett sig behöva föreslå någon lagändring som
medför förbättrade kontrollmöjligheter. 1 detta sammanhang vill länsstyrelsen
peka på vad som sägs i Prop. 1984/85:32 Om riktlinjer för del framtida arbetet
mot ekonomisk brottslighet m.m. På sidan 27 i Bilaga I till propositionen framhålles
all för atl motverka den ekonomiska brottsligheten måste kontrollpolitiska
aspekter beaktas i samband med införande av ny och reformer av äldre
lagstiftning och atl lagar och förordningar bör i möjlig mån utformas så atl
missbruk förebyggs. Detta principuttalande bör enligt länsstyrelsens uppfattning
beaktas vid ändrad lagstiftning beträffande beskattning av svenska förelags
verksamhet i utlandet.

Alla
företag som bedriver verksamhet från fast driftställe i utlandet bör vara
skyldiga att särredovisa resultatet av sådan verksamhet i självdeklaralionen
vare sig del är fråga om självständigt bedriven rörelse eller filial.
Taxeringslagen bör ändras så att de skattskyldiga åtminstone blir skyldiga att
utan anmaning lill självdeklaralionen foga officiell årsredovisning för det
utländska företagel innehållande balans- och resultaträkning med tillhörande
noter och förklaringar samt förvaltningsberättelse, liksom upplysning om deras
andel i det utländska företaget. Såväl betänkandet av dubbelbeskattningssakkunniga
(SOU 1962:59) som departementspromemorian (Ds B 1981:10) innehöll förslag lill
ändring av 30 § TL av liknande innebörd. Vid remissbehandlingen av Ds B 1981;
10 tillstyrkte praktiskt taget alla remissinstanser förslagel om särskild
redovisningsskyldighet för företag som har ett fast driftställe i ett land med
vilket Sverige har ingått dubbelbeskattningsavtal enligt exemptmetoden. Del är
därför anmärkningsvärt aU de skatteavräkningssakkunniga inte framlagt något
förslag lill lagändring på detta område.

Länsstyrelsen
i Örebro län anför:

I
detta sammanhang vill länsstyrelsen påtala all del i taxeringslagen inle finns
någon skyldighet föreskriven alt lämna separat redovisning för del av
förvärvskälla. Filial i utlandet ingår som del av förvärvskällan i den svenska
deklarationen, ibland ulan att det av deklarationshandlingarna framgår alt
utlandsfilial finns. I promemorian Ds B 1981:10 Beskattning av verksamhet i
utlandet m.m. föreslogs införande av ett femte moment i 30 § taxeringslagen med
innebörden, atl filial med fast driftställe i exemptland skall redovisas
särskilt. Länsstyrelsen föreslog i sitt yttrande över promemorian alt särskild
redovisning skall lämnas för alla fasta driftställen utomlands.

Vid
kontroll av utlandsverksamhet är det vikligt att skattemyndigheterna får
vetskap om verksamheten så snart som möjligt. Länsstyrelsens uppfattning är atl
del är nödvändigt med särskild redovisning löpande av utlandsverksamheten.
Länsstyrelsen förordar därför en generell bestämmelse att utlandsverksamhet
även i filialfallen skall redovisas särskild från verksamheten i Sverige.

Länsstyrelsen
i Gävleborgs län anför;

Länsstyrelsen
anser atl del finns risk för alt kontrollsvårigheler kan upp

komma. Det bör därför i taxeringslagen införas en bestämmelse om alt

deklarationsskyldig, som bedrivit verksamhet i ullandel i samverkan med 65

5 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 131

annan i projekt med
gemensam ledning, skall vid deklarationen foga rä- Prop. 1985/86: 131 kenskapsutdrag
eller någon därmed likvärdig uppställning som visar de intäkter och kostnader
som är hänförliga lill verksamheten. Bestämmelsen kan lämpligen införas i ett
nytt 5 mom. i 30 § taxeringslagen.

RSV
och länsstyrelsen i Örebro län anser att utredningens förslag all den föreslagna
ändringen skall tillämpas retroaktivt talar för att ett dispensförfarande bör
övervägas. RSV anför.

Utredningen
har såvitt avser ikraftlrädandebestämmelser till lagförslaget vad gäller punkt
4 anvisningarna till 38 § (att man skall bortse från gemensam ledning vid
bedömning av huruvida verksamheten är självständigt bedriven rörelse eller
filial) föreslagit alt den föreslagna bestämmelsen skall få tillämpas från och
med 1980 års taxering.

Förslagel
om retroaktivitet har överhuvudtagel inle kommenterats av utredningen. RSV
finner detta anmärkningsvärt mot bakgrund av pågående processer i
frågeställningen. Förfarandet ger återigen snarast intrycket av att
utredningen närmast varit inriktad på att lösa problemet för aktuella bolag och
ger än mer stöd för åsikten att etl dispensförfarande bör övervägas.

Länsstyrelsen
i Örebro län anför:

Utredningen
föreslår att ändringen av punkt 4 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen
skall gälla retroaktivt från och med 1980 års taxering. Anledningen härtill
har inle berörts av utredningen. Sannolikt är rel-roaktiviteten föranledd av
den framställning som AB Volvo m.fl. gjorde till regeringen 1980. Detta tyder
på alt utredningens förslag är inriktat på alt lösa just det problem som de oljeprospekterande
bolagen påtalat. Problemet torde inte finnas för mer än etl fåtal svenska
företag. Länsstyrelsen anser att detta än mer talar för, atl etl
dispensförfarande är alt föredra framför en generell ändring av
kommunalskattelagens regler om förvärvskälla.

Länsstyrelserna
i Kristianstads och Göteborgs och Bohus län anser förslaget all ändring skall
gälla retroaktivt fr. o. m. 1980 års taxering som olämpligt.

Länsstyrelsen
i Kristianstads län anför.

Flera
skatteprocesser med de nuvarande reglerna har drivits avseende de år relroaktiviteten
föreslås gälla. Länsstyrelsen avser därför det föreslagna retroaktiva
ikraftträdandet från 1980 års taxering beträffande punkt 4 i anvisningarna till
38 § som olämpligt. Denna lagstiftning har knappast varit oklar men några
företag har yrkat avdrag för joint veniure-underskott, vilka vägrats. Möjlighet
föreligger för dessa förelag alt inom den gamla lagstiftningen under 6 år
utnyttja underskotten som föriustavdrag mot överskott av samma eller andra
verksamheter i ullandel.

66

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför: Prop. 1985/86: 131

Del föreslås all de nya bestämmelserna skall tillämpas
retroaktivt fr. o. m. 1980 års taxering. Länsstyrelsen ställer sig tveksam lill
detta förslag med hänsyn lill vad som ovan anförts om kontrollproblemen. Förslagel
avstyrks därför.

Svenska byggnadsentreprenörföreningen anser alt även om
del är positivt alt förslaget får tillämpas retroaktivt så uppväger detta inle
olägenheterna av den osäkerhet som rått. Svenska byggnadsentreprenörföreningen
anför;

SBEF vill därtill framhålla atl del är angeläget alt
frågan om gränsdragningen mellan filial och självständig rörelse i utlandet nu
snarast får sin lösning. Till saken hör därvid all del nu är drygt fyra år
sedan departementspromemorian "Beskattning av verksamhet i utlandet"
lades fram med förslag som bl. a. syftade fill atl lösa den aktuella
gränsdragningen. Även om det är positivt atl det nu framlagda förslagel får
tillämpas retroaktivt, uppväger delta inte helt ölägenheterna av den osäkerhet
som rått under mellantiden.

Sveriges industriförbund. KemaNobel AB och Swedish Match
AB vill all ändringen skall få tillämpas fr.o. m. 1978 års taxering. Sveriges
industriförbund anför;

övergångsreglerna måste emellertid utformas på sådant sätt
alt de åtminstone täcker in de verksamheter som ovannämnda företag i form av joint
venture bedriver inom oljeprospekteringsområdel. Detta betyder alt de föreslagna
reglerna skall få tillämpning fr. o. m. 1978 års taxering.

KemaNobel AB anför;

Med hänsyn lill alt förslagel - som vi ovan påvisat - bör
uppfattas endast såsom ett förtydligande och inle en egentlig nyordning saknas
emellertid varje skäl för att begränsa bestämmelsens tillämpning beträffande
tidigare taxeringar än 1987 års taxering.

Förslaget all den nya bestämmelsen skall få tillämpning
beträffande tidigare taxeringar har inle motiverats närmare av kommittén. Någon
särskild motivering kan emellertid knappast anses erforderlig. Bakgrunden, d.v.s.
skrivelsen lill regeringen från KemaNobel AB, AB Volvo m.fl. bolag med
hemställan om att åtgärder måtte vidtas i den för bolagen uppkomna situationen,
lill utredningens direktiv har ju som ovan framhållits givits en mycket
utförlig redovisning i belänkandet.

Från principiella utgångspunkter måste det anses rikligt
att pä sätt utredningen gjort anknyta lill besvärsreglerna i 100 §
taxeringslagen (TL). Att i detta sammanhang tillåta atl taxeringar genom besvär
i särskild ordning finge brytas upp utan alt tiden härför begränsades torde inle
stå i överensstämmelse med svensk förvaltningsrätt. Något principiellt hinder
mot att låta den nya bestämmelsen få tillämpas beträffande tidigare taxeringar
än 1980 års taxering föreligger emellertid inle om detta kan ske ulan all lagakraftvunna
taxeringar behöver brytas upp.

Den ovan och i belänkandet redovisade bakgrunden till
lagförslaget

reser ju också från allmänna utgångspunkter krav på alt de berörda bola- 57

gens pågående skalteprocesser skall påverkas.

Vi hemställer med
anledning av det ovanslående alt ikraftträdandebe- Prop. 1985/86: 131 stämmelserna
måtte ändras endast i så måtto all den nya bestämmelsen i punkt 4 av
anvisningarna till 38 § KL får tillämpas från och med 1978 års taxering.

Swedish
Match AB anför:

Kommittén
har föreslagit att den nya bestämmelsen i anvisningarna lill 38 § KL skall få
tillämpas fr.o.m. 1980 års taxering. De problem som uppkommit med anledning av oljeprospekteringsverksamhet
utomlands har uppkommit redan tidigare i år. Då det saknas anledning atl
begränsa ikraftträdandet till 1980 års taxering föreslår vi att de nya
bestämmelserna i anvisningspunkt 4 till 38 § KL skall få tillämpas fr. o. m.
1978 års taxering.

4 Beskattningen när exemptmetoden tillämpas

De
fiesta remissinstanserna delar den i belänkandet framförda uppfattningen om
att behov av klarare regler föreligger.

Beträffande
del framlagda förslagel är också de flesta positiva men många remissinstanser
anser atl förslagel bör kompletteras i olika avseenden. Flera instanser är
också tveksamma beträffande den uppfattning om rättsläget som de sakkunniga
gett uttryck för.

RSV
har i första hand den principiella inställningen att kostnader i utomlands
bedriven rörelse inte i någol fall skall fä beaktas i avdragshänseende om
inkomsten av verksamheten i fråga genom ett exemplavtal har undantagits från
beskattning. RSV anför

Diskussionen
i denna del har gällt om 74 § i exemptfallen är tillämplig på både filialfallet
och självständigt bedriven rörelse eller endast på del sistnämnda d.v.s. om
ett underskott vid filialfallet, trots all ett överskott endast beskattas i
ullandel, ändå skall få dragas av i Sverige. Rent allmänt kan sägas atl om man
undantar vinsterna av en verksamhet från beskattning måste motsvarande
rimligtvis gälla förlusterna. Tidigare utredning konstaterade atl
dubbelbeskattningsavtalen inte brukar innehålla några uttryckliga regler om
behandlingen av underskott men att de uppenbarligen bygger på principen atl
den stat som avhänt sig rätten atl beskatta överskottet av en viss verksamhet inle
heller skall ta hänsyn till de underskott som verksamheten kan lämna.
Utredningen konstaterar också all enligl ordalydelsen i paragrafen föreligger
ingen åtskillnad mellan de bägge fallen. Man redogör också för praxis och
doktrin i hithörande frågor och konstaterar aft avdrag medges i filialfallet.

Enligt
RVS:s mening är del inle helt klart om praxis har denna innebörd

eftersom vissa rättsfall synes kunna ge stöd för att förhållandet skulle vara

det motsatta. Lagtexten kan sägas vara helt klar och borde därför tillämpas

i enlighet med sin lydelse. RSV anser därför all rättslägel snarast är del atl

avdrag inte skall medges i filialfallet. Utredningens tillägg till 74 § bygger

helt på all rättsläget är det av utredningen förutsatta. Ifall så inle visar
sig

vara fallet kommer förslagel att sakna mening. Enligt RSV;s åsikt måste

ett svar på frågan om avdragsgillhel föreligger ges innan lagstiftaren kan ta 68

ställning
till förslaget i denna del. Ifall man anser att man inte har lid att Prop.
1985/86: 131 avvakta ett avgörande i frågan från regeringsrätten måste
lagtexten ändras eller klarläggas så att fullständig klarhet vinns i den
principiella frågan. I sammanhanget kan påpekas att tidigare utredning ville ha
till stånd eU klariäggande och att en majoritet av remissinstanserna
tillstyrkte förslaget alt kostnader i utomlands bedriven verksamhet inte i någol
fall skulle få beaktas i avdragshänseende om inkomsterna av verksamheten ifråga
genom exemplavtal hade undantagits från beskattning i Sverige. RSV delar denna
principiella inställning.

Under
förutsättning att rättsläget är det av utredningen förutsatta är det regelsystem
utredningen föreslår all föredra jämfört med atl möjligheterna till dubbelt
avdrag skall finnas kvar. Under förutsättning atl avdrag inte tillåls kan
tankegångarna bakom förslaget om "claw back" användas såsom villkor
vid ett dispensförfarande. Utredningen har hänvisat till rådande system i
utlandet. Elt skäl som mycket starkt talar för den föreslagna lösningen är atl
lagstiftningen inte skall försämra svenska företags förutsättningar att
etablera sig utomlands jämfört med sina utländska konkurrenter. Med hänsyn till
atl förslagel innebär all möjligheterna lill dubbelt avdrag för etl underskott
tas bort är RSV, med förbehåll för vad som nedan sägs, berett tillstyrka att förslagel
genomförs i denna del, ifall inle den tidigare principiella ståndpunkten skulle
anses ha sådan tyngd alt avdrag överhuvudlaget inte skall medges i exemptfallen.

Utredningen
har inte närmare berört frågan om hur underskott som tidigare åtnjutits skall
behandlas ifall filialen omvandlas till akfiebolag eller annat bolag med
andelar. Av lagtexten framgår dock att någon återföring inte skall komma till
stånd. Denna frågeställning bör enligt RSV:s mening även den närmare belysas om
del föreslagna systemet skall införas.

Förslaget
innebär även atl svenska skalleintressen blir beroende av föriustutjämningsregler
i andra länder. RSV ställer sig tveksam till om deUa principiellt kan anses
acceptabelt. Visavi länder utan föriustutjämningsregler skulle del
förhållandet inträffa all underskott alltid skulle få dras av i Sverige
oberoende av ifall verksamheten senare skulle ge elt beskattningsbart överskott
i del andra landet eller inte.

Utredningen
har inte närmare klargjort hur ett administrativt förfarande skall läggas upp
eller hur kontrollen av att tidigare åtnjutna underskollsavdrag återförs
senare år skall gå till. RSV anser att dessa frågeställningar måste klargöras
innan det föreslagna systemet införs.

AO
anför;

De
sakkunniga har gjort en ingående analys av tillämpningen av 74 § kommunalskaltelagen
på filialer utomlands och drar - med hänsyn särskilt till RÅ 1946 not Fi 141
och vissa uttalanden i doktrinen - den slutsatsen alt lagrummet inte begränsar
rätlen till avdrag för underskott av filialverksamhet i ett "exempt-land".
För egen del anser jag att slutsatsen inte kan accepteras utan vidare. I
stället anser jag atl frågan alltjämt får anses som "öppen". Min
uppfattning grundar sig på följande.

För
det första talar ordalydelsen i 74 § kommunalskattelagen för atl det

inte föreligger rätt till avdrag lill underskottet. Om lagstiftaren hade velat

ge lagrummet en så begränsad betydelse som den som de sakkunniga

förordar i betänkandet borde detta rimligen ha kommit till uttryck i lagens

förarbeten. Så är dock inle fallet. För det andra talat mycket för alt

regeringsrätten inte ingick på en prövning av lagrummet i RÅ 1946 not Fi

141. I regeringsrättens motivering anges nämligen inget härom. Något 69

egentligt skäl för regeringsrättens beslut anges över
huvud tagel inle utan Prop. 1985/86: 131 regeringsrätten anger endast alt AB Regnkappsfabriken,
med avseende på vad i målet förekommit, får anses berättigat till avdrag med 43
533 kronor avseende driftkostnader för verksamheten i USA. Vidare anges AB
Regn-kappsfabrikens filial med firman "American Raincoat Cowpfl«>'"(under-strykning
av mig). Det kan således inte uteslutas atl regeringsrätten prövat avdragsrällen
i en vidare bemärkelse än den de sakkunniga gör gällande. I stället kan
regeringsrätten ha gjort följande bedömning. "Filialen" var nystartad
och den skulle i vissa hänseenden verka för moderbolagels egen rörelse.
Driftkostnaderna för filialen utgjorde därför driftkostnader för moderbolaget.
Vidare kunde det inle anses vara fråga om otillåten vinst-överföring eller
kapitaltillskott till verksamheten i USA - d. v. s. beloppet 43 533 kr var storleksmässigl
oantastbarl såsom driftkostnad. Skäl vägra bolaget avdrag för det angivna
beloppet kunde därför inte anses föreligga. Av del nu anförda följer atl
regeringsrätten kan ha medgett avdrag för beloppet ulan alt ha ingått på en
prövning av 74 § kommunalskaltelagen. Denna tolkning framförs också av Lennart Wingquisl
i Skattenytt 1982 sid. 495. Han anför där atl regeringsrätten kan ha betraktat
utgiften för fabriken i USA som en kostnad direkt uppkommen i den svenska
rörelsegrenen på samma sätt som vilken annan driftkostnad som helst och all
regeringsrätten då inte alls har tagit ställning till hur ett underskott i den
utländska rörelsegrenen borde behandlas. Befogenheten i Wingquists tolkning
stöds av eu senare räftsfall nämligen RÅ 84 1:16. Målet gällde om svenskt
moderbolag, som lämnat räntefria lån till dotterbolag utomlands, var skyldigt
att som inkomst uppta ränta på lånen. Regeringsrätten, som avslog
taxeringsintendentens yrkande härom, anförde till stöd för sill beslut bl. a.;
"Utredningen i målet ger vid handen all omständigheterna vid moderbolagets
försök att via dotterbolagen komma in på en ny marknad varit sådana att
moderbolaget måste anses hafl goda affärsmässiga skäl alt i ett uppbyggnadsskede
inte betunga dotterbolagen med räntekostnader för de investeringar som genom
lånen gjordes i dessa bolag". Regeringsrättens dom bekräftar att svenskt
moderföretag vid etablering utomlands kan ha rätt till skäligt avdrag för del
utländska dotterbolagets driftkostnader som om de varil egna driftkostnader. I
del sist angivna målet bestred moderbolaget dotterbolagens räntekostnader för
lånen. I RÅ 1946 not Fi 141 bestred det svenska företagel vissa andra
driftkostnader för den utländska "filialen". I sak torde det inte
vara någon skillnad mellan målen. Del bör härvid observeras att RÅ 1946 not Fi
141 i betänkandet Koncernbidrag m.m. (SOU 1964:29) redovisas i bilaga I lill
belänkandet under rubriken "Rättsfall angående koncernbidrag och andra
överföringar mellan bolag". Det får anses naturligt eftersom del anges all
fråga var om belopp som utbetalats fill filialen i USA. (Se betänkandet sid
147-148).

Mot en uppfattning atl 74 § kommunalskaltelagen begränsar
rätten till

avdrag för underskott av filialer i "exempt-länder" skulle kunna
riktas den

invändningen att om avdrag inte medges så innebär exemptbestämmelsen i

avtalet en otillåten inskränkning i den interna rätlen lill avdrag för under

skott av filialer i utlandet. Avtalet skulle därigenom verka i skärpande

riktning och detta anses inte vara fillåtet. En sådan invändning kan dock

inle anses bärande; 74 § är ju en del av den interna rätten och den är

dessutom hänföriig till ett kapitel som har rubriken "Om undantag från

denna lags bestämmelser i vissa fall". Vidare hänvisar jag i denna fråga
till

OECD:s Modell för dubbelbeskattningsavtal beträffande inkomst och för

mögenhet (Rapport av OECD;s kommitté för skattefrågor 1977). I kom

mentaren (den svenska översättningen) lill arlikel 23 A i modellavtalel,

som behandlar exempl-metoden, anförs på sidan 172 vid 44 bl a; 0

Vid tillämpning av artikel
23 Ä behandlar åtskilliga stater Prop. 1985/86: 131 förlust som uppkommit i
den andra staten på samma sätt som inkomst från denna stat. I egenskap av hemvislslat
(staten R) medger de inle avdrag för förlust som uppkommit beträffande fastighet
eller fast driftställe i den andra staten (E eller S). Under förutsättning
att denna andra stat medger förlust utjämning, kommer den
skattskyldige inte i ett sämre läge (understrykning av mig), eftersom han
endast hindras från att yrka avdrag för samma förlust två gånger, nämligen i
staten E (eller S) och i staten R. Slutligen vill jag rörande tolkningen av 74
§ kommunalskaltelagen göra det tillägget att det förslag till ändring av
lagrummet som föreslogs av dubbelbeskaltningssakkunniga i SOU 1962:59 sannolikt
skulle ha inneburit en större skärpning än den som var avsedd. Förslagel
innebar alt om skattepliktig intäkt, i anledning av dubbelbeskattningsavtal,
inte skulle upptas till beskattning här i riket, sä skulle omkostnader hänföriiga
till intäkten inte få dras av vid taxeringen i Sverige. Meningen var atl
begränsa rätten till avdrag för underskott av filialer i "exempt-länder".
Delta bör jämföras med utgången i RÅ 84 1:27 där avdrag medgavs för kostnader hänförliga
till ränteintäkter som var undantagna från beskattning här i riket genom
bestämmelse i dubbelbeskattningsavtal.

Med
ovanstående har jag velat fästa uppmärksamheten på atl 74 § kommunalskaltelagen/örira
stycket bör ändras och ges del klara innehållet att avdrag medges för
underskott av filialverksamhet också i "exempt-land". Vidare föreslås
ett tillägg lill 74 § avseende de fall filialen efter föriustår går med vinst.
Det torde dock kunna ifrågasättas om denna ålerläggnings-regel får någon
praktisk betydelse. Avdragsrällen samma år som föriusten uppkommer torde
medföra atl filial etableras under ett uppbyggnadsskede. När verksamheten blir
lönande bildas etl aktiebolag som övertar filialens verksamhet. Någon "avskallning"
sker inle. För alt komma tillrätta härmed föreslår jag alt en motsvarighet lill
bestämmelserna i Västtyskland övervägs (se sid. 86).

Ytteriigare
bör det noteras atl det föreligger ett samband mellan förslagen rörande "joinl-venlure"
i punkt 4 av anvisningarna lill 38 § kommunalskattelagen och förslaget rörande
underskott av filialverksamhet i 74 § kommunalskattelagen. För verksamhet genom
ett "joint-venlure" torde återiäggningsregeln i 74 § andra stycket kommunalskaltelagen
bli tillämplig. Vidare gäller att det under exempelvis oljeletning torde vara
naturligt atl man under prospekleringsstadiel har en tillfällig organisation av
typ "joint-venlure". Om olja upptäcks torde det i de flesta fall bli
aktuellt med en fastare organisation i form av ett bolag i exploaleringslandei.
För dessa fall bör det finnas en återiäggningsregel (jfr föregående stycke).

Tillämpningen
av de äteriäggningsregler som tillskapas kommer alt medföra kontrollproblem
för beskatlningsmyndighelerna. De skattskyldiga bör därför åläggas att i
deklarationen öppet lämna sådana uppgifter all kontrollen underiättas.

Avslutningsvis
ställer jag mig tveksam till innehållet i det föreslagna andra stycket till 74
§ kommunalskattelagen. Avsikten är väl aU det endast skall gälla för "exempt-fallen"?
Enligl sin ordalydelse gäller det också filialer som skall beskattas enligl credil-of-lax-meloden.
Detta kan knappast vara avsikten. Förhållandel bör klargöras.

71

/wa/Mma/-rä»en / 5rofA/io/m
pekar särskilt på kontrollproblemen och anför; Prop. 1985/86: 131

I
sak har kammarrätten ej heller någol att erinra mot kommitténs förslag att,
genom etl tillägg i 74 § KL, införa ett modifierat avdragssystem efter västtysk
modell såvitt avser underskoll i filial i utlandet. De rent praktiska
effekterna härav är dock inle behandlade i betänkandet. Utredningen berör exempelvis
inte de kontrollsvårigheler som kan länkas uppslå när det gäller att bestämma
underlaget för en återföring lill beskattning i Sverige av överskott som
uppkommit i verksamheten under senare år. Kammarrätten förutsätter en närmare
analys av denna och hithörande frågor innan det slutliga förslaget till
lagändring läggs fram.

Kammarrätten
i Jönköping tillstyrker de sakkunnigas förslag. Länsstyrelsen i Stockholms län
anför;

Länsstyrelsen
vill redan inledningsvis peka på brislen av överväganden avseende kontrollaspeklerna
i belänkandet och hänvisar därvid lill vad som framförts i prop. 1984/85; 32,
bilaga 9, sid. 27.

Beträffande
den föreslagna ändringen i 74 § kommunalskaltelagen är länsstyrelsen inle säker
på all den tolkning av gällande rätt som gjorts i betänkandet är rätt. Klart är
emellertid atl nämnda paragraf bör förtydligas så att befintliga oklarheter
elimineras.

Del
förslag till ändring som görs i betänkandet kommer atl leda lill merarbete vid
kontrollverksamheten genom att uppkomna underskott i filial i utlandet måste
följas upp i granskningsarbelet under en tioårsperiod. Om förslaget genomförs
bör det i lagtexten anges atl lill deklarationen som avlämnas här i riket skall
underskollsåret och under vart och etl av de efterföljande tio åren efter underskollsåret
bifogas en av riksskattéverket för ändamålet upprättad blankett. Den föreslagna
lagtexten i sista meningen bör också ändras till: "Återföring till
beskattning skall ske före det elfte taxeringsåret efter det taxeringsår, då
underskottet avräknades".

Länsstyrelsen
i Kristianstads län anför:

Genom
etl tillägg till 74 § föreslås äterföringsskyldighet av underskollsavdrag för
utländsk filial, när överskoll uppkommer i filialen. Den föreslagna återföringsskyldigheten
i Sverige för i andra länder erhållna underskottsavdrag är välmotiverad,
eftersom avdrag redan erhållits i Sverige. Om filialer finns i länder med
motsvarande skatteuttag som i Sverige synes förslagel i princip innebära skaltemässig
neutralitet i förhållande till tillämpningen av creditavtal.

En
återföring av underskollsavdrag för filial, som omvandlats till utländskt
aktie- eller andelsbolag, på sätt sker enligt väsUysk skattelagstiftning, bör
övervägas även i motsvarande svenska lagstiftning.

Länstyrelsen
anser det även lämpligt, alt de oklarheter, som råder i tillämpningen av 74 §
beträffande rätlen lill avdrag för underskott i filial utomlands, får en
lösning genom komplettering av lagtexten i enlighet med sakkunnigas bedömning
av rättsläget.

I
sista meningen i förslaget lill 74 § anges, alt återföring till beskattning

inte/år ske senare än IO;e taxeringsåret efter det laxeringsår, då under

skottet avräknades. Ordet/år kan leda lill missförstånd för den läsare som

inte läst molivlexlen. Avsikten torde vara, alt undanta underskoll från

återföring ifall överskoU ej uppkommit inom 10 år p.g.a. kontrollskäl.

Detta bör bättre framgå i lagtexten. 72

Länsstyrelsen i Malmöhus
län anför: • Prop. 1985/86: 131

Trots
att bestämmelserna i 74 § KL funnits oförändrade sedan kommunalskattelagens
tillkomst och lagtexten i paragrafen förefaller vara klar, har sedan länge rått
och råder alltjämt stor osäkerhet hur paragrafen skall tolkas. Dubbelbeskaltningssakkunniga
framförde redan år 1962 sin tolkning av bestämmelserna i 74 § Kl och föreslog
vissa ändringar men förslaget ledde inle lill någon lagändring. En arbetsgrupp
inom budgeldeparte-menlet tolkade 74 § KL i en promemoria Beskattning av
verksamhet i ullandel (Ds B 1981: 10) och föreslog ändringar men ej heller
dessa förslag ledde lill ändrad lagstiftning. Skatteavräkningssakkunniga har i
sill här aktuella belänkande lämnat sitt bidrag lill tolkning av 74 § KL och
föreslår viss lagändring.

Förelag
med filial i land, med vilket Sverige har dubbelbeskattningsavtal enligl exemplmetoden,
kan utnyttja underskott i filialverksamheten både som underskollsavdrag i
hemlandet under förluståret och som förlustavdrag i filiallandet under senare
år. För alt råda bot på denna inkonsekvens i bestämmelserna föreslår de skatteavräkningssakkunniga
alt etl syslem liknande det som finns i Västtyskland införes. Avdrag för
underskott i utländsk filial skall liksom hittills medges, men om verksamheten
senare år lämnar överskott skall underskoltsavdraget återföras lill
beskattning.

Handläggare
vid länsstyrelsens skatteavdelning har vid taxeringsrevisioner erfarit atl
företag som etablerar verksamhet i utlandet börjar med att starta en filial
under uppbyggnadsskedet då verksamheten i allmänhet går med föriusl. Senare år
när verksamheten lämnar överskott bildas ett helägt utländskt dotterbolag, som
överlager filialens verksamhet. Eventuellt avvecklas filialen först några år
efter dotterbolagets bildande. I sädana fall skulle med de skatteavräkningssakkunnigas
förslag någon återföring till beskattning av tidigare år medgivna filialunderskoli
aldrig komma lill stånd. Sverige skulle få bära skattebortfallet på grund av
förlusterna under uppbyggnadsskedet medan ullandel skulle komma atl åtnjuta skatleiniäk-terna
av överskotten i det väletablerade dotterbolaget. Även i sådana fall bör enligt
länsstyrelsens mening tidigare åtnjutna underskollsavdrag återföras till
beskattning och del bör ske det beskattningsår då organisationsförändringen
äger rum.

Enligt
uppgift i dagspressen har elt svenskt aktiebolag nyligen överiåtit sin andel i
ett oljeprospekteringsförelag. Säljaren äger rätt lill andelar av vinsterna
från eventuella framlida fyndigheler. Försäljningen aktualiserar spörsmålet om
eventuell vinst vid försäljning av "andelen" skall medföra all
tidigare åtnjutna underskollsavdrag skall återföras till beskattning vid
föreslagen lagändring av 74 § KL. Ett joint venture-förelag torde närmast motsvara
elt enkelt bolag och överlåtelse av "andel" skulle då utgöra försäljning
av inkråmel i bolaget och därmed troligtvis inkomst av filialverksamheten.
Eventuell vinst vid försäljning av "andel" skulle i så fall innebära atl
tidigare åtnjutna underskollsavdrag skulle återföras till beskattning.
Delsamma torde gälla vinsterna från eventuella framtida fyndigheter.

Kommittén
föreslår att underskotlsavdragen skall återföras till beskatt

ning inom lio år och hänvisar lill vad som gäller för föriustavdrag. Tids

gränsen för sådana avdrag är enligt lagen om föriustavdrag lio år för

aktiebolag och ekonomiska föreningar och sex år för övriga skattskyldiga.

Motivet för skilda tidsperioder för olika förelagsformer (Prop. 1977/78:79)

var atl självdeklaraiionerna för aktiebolag och ekonomiska föreningar

förvaras fills sex år förflutit efter utgången av det år bolaget eller förening

en upplösts (13 § TF) medan andra skattskyldigas deklarationer förslöres 73

sex
år efter laxeringsårets utgång (50 § TL). Del är uppenbart att det Prop.
1985/86:131 kommer atl bli svårt för skattemyndigheterna alt kontrollera ifall
bestämmelsen om återföring till beskattning av underskottsavdrag iakttages av
andra skattskyldiga än aktiebolag och ekonomiska föreningar eftersom
självdeklarationerna inte förvaras i mer än sex år. Spörsmålet har inte behandlats
i betänkandet.

En
filial kan gå med förlust under mer än elt år och därför kan underskollsavdrag
uppkomma under fiera år i följd. När verksamheten senare år lämnar överskott
och underskotlsavdragen enligl kommitténs förslag skall återföras till
beskattning bör enligl länsstyrelsens uppfattning principen "först in —
först ut" tillämpas. De skattskyldiga bör inte ha rätt att välja vilket
förlustårs underskoll som skall återföras lill beskattning ulan de äldsta
förlusterna bör i första hand tagas i anspråk före en senare deklarerad
förlust. För atl undvika missbruk bör en bestämmelse härom intagas i 74 § KL om
de skatteavräkningssakkunnigas förslag lägges till grund för ändrad
lagstiftning.

I
de äldre dubbelbeskattningsavtalen tillämpas i regel exemptmetoden medan credil
of tax användes i de yngre avtalen. Frågan uppkommer då hur i betänkandet
föreslagna bestämmelser skall tillämpas om ett exemplavtal är gällande under
en filials föriustår men nytt avtal med credil of tax ingåtts därefter och
skall användas de år filialöverskott uppkommer. Problemet har inte belysts i
betänkandet. Rätteligen synes återföring av tidigare åtnjutna
underskottsavdrag böra komma ifråga endast i de fall avtal med exemptmetoden är
gällande för såväl förluståren som överskoltsåren.

De
skatteavräkningssakkunniga har ägnat större delen av Kapitel 1:3 i betänkandet
ål analys av gällande rättspraxis och egen tolkning av bestämmelserna i 74 §
KL medan en obetydlig del av kapitlet ägnats åt kommentarer av eget förslag lill
ändring av 74 § KL. Såsom påpekats ovan råder det stor osäkerhet hur
bestämmelserna i 74 § KL skall tolkas och denna tveksamhet synes inle ha
skingrats genom de skatteavräkningssakkunnigas redogörelse. Det är osäkert om skalledomslolarna
skulle tolka bestämmelserna på samma sätt som de skattavräkningssakkunniga gör
i betänkandet om spörsmålen kom under rättslig prövning.

Om
lagtexten i 74 § KL skall ändras efter all ha varil oförändrad sedan kommunalskaltelagens
tillkomst bör ändringen enligl länsstyrelsens åsikt göras på ett sådant sätt
att tidigare oklarheter i görligaste mån undanröjes. Den i betänkandet
föreslagna ändringen är ytterst marginell och medför inte att större klarhet
beträffande bestämmelserna i 74 § KL uppnås. Dessutom har de skatteavräkningssakkunniga
inte penetrerat sitt förslag tillräckligt och därför föreligger risk för atl
nya tolkningsproblem skulle uppkomma om förslaget läggs till grund förändrad
lagstiftning. Länsstyrelsen avstyrker därför förslagel men anser del angeläget
att bestämmelserna om beskattning av verksamhet i ullandel blir föremål för
fortsall utredning.

Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför:

Länsstyrelsen
är inle ense med kommittén om alt rättsläget är så entydigt atl avdrag skall
medges för underskott i filial i exemptland. Del föreslagna fillägget till 74 §
KL - vilket länsstyrelsen i princip tillstyrker - bör inte bli föremål för
lagstiftning innan paragrafen får en sådan skrivning atl del klart framgår att
ifrågavarande underskollsavdrag skall medges.

Länsstyrelsen
i Örebro län vill ha elt avdragsförbud och dispensmöjlighet;

Den
gällande lagtexten säger helt klart att underskott av verksamhet i 74

exemptland
inle är avdragsgillt vid taxering! Sverige. Utredningen konsla- Prop.
1985/86: 131 lerar all praxis inte följer lagtexten i filialfallen.
Länsstyrelsen är inte lika övertygad om innebörden av praxis men medger atl
avdrag för underskott av filial i exemptland sannolikt godtas utan närmare
eftertanke.

Det av utredningen föreslagna tillägget innebär atl
möjligheten till dubbelavdrag försvinner. Länsstyrelsen tror dock inte alt
tillägget till 74 § kommunalskaltelagen kommer atl öka beskatlningsunderiaget i
Sverige. I internationell skatteplanering rekommenderas filialverksamhel så
länge underskoft uppkommer, men så snart verksamheten lämnar överskott
rekommenderas bolagsbildning. Om överskottet redovisas i utländskt eller annat
svenskt bolag, lär någon återföring av tidigare medgivna underskoll knappast
kunna ske.

Länsstyrelsen vill därför förorda alt man, i stället för
det av utredningen gjorda tillägget, förtydligar innebörden i 74 § kommunalskaltelagen,
så att det klart och entydigt framgår, alt avdrag för underskoll av filial i exemptland
inte medges. Man bör dock även i delta sammanhang skapa en dispensmöjlighet i
samband med dispens för förvärvskällebegreppet.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län anför:

Länsstyrelsen har samma uppfattning som kommittén om hur
74 § kommunalskaltelagen för närvarande tillämpas samt anser i princip atl den
nuvarande tillämpningen är inkonsekvenl och felaktig. Med hänsyn lill all
tillämpningen varit densamma under myckel lång lid har exportindustrin, som
kommittén anför, säkerligen anpassat sig lill den nuvarande ordningen. Del bör
därför inte komma i fråga atl i filialfallen helt la bort rätten lill avdrag i
Sverige.

Länsstyrelsen tillstyrker i princip den av kommittén
föreslagna lösningen men anser all den bör kompletteras med en bestämmelse i
taxeringslagen om skyldighet all lill ledning för taxeringarna under "ålerföringsperio-den"
(lio år efter del taxeringsår då underskottet avräknades) årligen lämna
särskild utredning om överskott och underskott i rörelsegrenen och gjorda ålerföringar.

FAR anser atl de sakkunniga gjort en lämplig avvägning
mellan de fiskala intressena å ena sidan och exportindustrins behov av
internationellt kon-kurrensneuirala beskattningsregler å andra sidan och
tillstyrker förslaget.

LO tillstyrker också medan Landstingsförbundet inle funnit
anledning lill erinran mot förslagel.

LRF tillstyrker också förslagel och anför;

Skattedelegalionen delar den principiella uppfattningen
all det är felaktigt atl en skaltskyldig får avräkna ett underskott som
uppkommit i en verksamhet i utlandet när etl överskoll på samma verksamhet
inte är skattepliktig i Sverige. Skalledelegationen tillstyrker därför all kviltningsförbu-det
utsträcks till att gälla även underskott i filialverksamhel.

Med hänsyn lill de starka samhällsintressen som finns
bakom en interna

tionalisering av del svenska näringslivet är det väl motiverat att företagen

under etableringsfasen kan få räkna av etl underskott som uppkommer i en

verksamhet utomlands mot överskott i den svenska verksamheten. Den

metod som skatteavräkningssakkunniga föreslagit för återföring till be

skattning av underskotten när utlandsverksamheten ger överskott förefal

ler väl avvägd. Skattedelegalionen tillstyrker därför förslaget även i denna

del. 75

Svenska
byggnadsentreprenörföreningen tillstyrker förslaget och Svenska Prop.
1985/86: 131 företagares riksförbund lämnar detta utan erinran.

Sveriges advokatsamfund vill ha viss ändring i förslaget
och anför;

Samfundet anser att förslaget om särskild reglering i del
fall del uppstår ett mot svenska inkomster utnyttjat underskott i en filialverksamhel
bedriven i ett land med vilket Sverige ingått exemplavtal bör förändras. Del är
inte skäligt att ålägga den skallskyldige att visa att avdrag för underskottet inle
medges enligl den utländska lagstiftningen. Särskilt i de fall tvist med
utländska taxeringsmyndigheter om inkomstberäkningen uppkommit leder den
föreslagna regleringen till tillämpningssvårigheier. Återföring till beskattning
i Sverige bör enligt samfundels uppfattning endast ske om del är uppenbart atl elt
avdrag enligt avtalslandets lagstiftning slutligt har utnyttjats.

SHIO-Familjeföretagen tillstyrker förslagel och anför;

SHIO-Familjeföretagen delar uppfattningen alt del är
principiellt felaktigt atl en skalleskyldig kan ha rätt till avdrag för
underskott i utländsk filial vid beskattningen i Sverige när etl överskoll från
sådan verksamhet inle hade varil skattepliktigt.

Del finns emellertid etl samhällsekonomiskt intresse av
att underlätta för svenska företag på den internationella marknaden.
Restriktiva bestämmelser om återföring lill beskattning i det aktuella fallet
kan leda till all nyetablering försvåras på utlandsmarknaden. Det är därför
motiverat atl förelag under etableringsfasen ges möjlighet all räkna av
underskott i utlandsverksamhet mot överskott i Sverige. Den föreslagna metoden,
där underskottsavdrag återförs lill beskattning inom en tioårsperiod när utlandsverksamheten
visar överskott, förefaller vara väl avvägd.

SHIO-Familjeföretagen tillstyrker därför förslaget även i
denna del.

Sveriges industriförbund, till vars yttrande SAF och
Svenska handelskammarförbundet ansluter sig, tillstyrker också förslaget. AB
Volvo som i princip inle har någol all erinra mot förslaget anför;

Vi har förståelse för utredningens uppfattning att det
framstår som omotiverat att en skatteskyldig kan utnyttja ett filialunderskoli
i exemptland dels såsom avdrag vid taxeringen i Sverige, dels i form av
förlustavdrag vid taxeringen i utlandet. Med hänsyn härtill och till att
utredningen vall att begränsa avdragsrällen genom en s. k. "claw-back"-metod
har vi inget att erinra mot förslaget i princip.

Vi vill emellertid peka på följande. Förutsatt att
utredningens tolkningar av 74 § KL är korrekta, medför bestämmelserna i
lagrummet, att utvisar en förvärskälla / sin helhet underskott, medges ej
avdrag för den del av underskottet som belöper på ufiandsfilialen varken i form
av kvittning mot eventuella övriga intäkter eller såsom förlustavdrag. Vi kan
inte finna någon som helst omständighet som motiverar att den föreslagna claw-back-regeln
inte skall tillämpas på nyssnämnt lill utlandet hänföriigt underskott. Vi
förordar därför alt 46 § I mom. och 74 § KL ävensom 4 § I mom. och 22 § SIL
ändras på så sätt atl den föreslagna claw-back-regeln blir tillämplig även i de
fall hela förvärvskällan ulvisar underskott.

76

KemaNobel AB tillstyrker
förslaget och anför; , Prop. 1985/86: 131

Lika
med kommittén konstaterar vi atl lagrummet fått en tolkning som inle ulan
vidare låter sig förena med stadgandets ordalydelse. Det förhållandet all
förarbetena inte ger någon närmare motivering till bestämmelsen framstår
härvid såsom särskilt besvärande.

Ändringen
i 74 § KL framstår av flera skäl såsom ändamålsenlig. För det första därför att
den inte innebär någon betydande förändring av sedan länge etablerade
förutsättningar för svenska företags verksamheter i utlandet. Det får vidare
anses som en stor fördel alt lagregler beträffande verksamhet i utlandet, såsom
i detta fall skett, utformas efter mönster av de lösningar som valts i
västeuropeiska länder med vilka vi har intima handelsförbindelser. Kommitténs
förslag atl anpassa längden av lidsbegränsningen för återföring till
förlustavdragslagen synes på motsvarande sätt ägnat att öka konsekvensen i och
bidra till förenkling av skattesystemet.

5 Underskott i förvärvskälla vid internationell
beskattning

I
stort sett samtliga remissinstanser som vall alt besvara remissen i denna del
delar de sakkunnigas uppfattning alt frågan bör lösas genom en överenskommelse
mellan de nordiska staterna eller genom en harmonisering av lagstiftningen.

Kammarrätten
i Stockholm anser dock inle alt problemet är av sådan art alt det på sikt måste
lösas och anför;

Under
avsnitt II 3 redogör kommittén för de problem som underskott i
förvärvskälla kan förorsaka vid internationell beskattning av arbetsinkomster.
Kommitténs slutsats är alt någon tillfredsställande lösning på denna fråga inte
torde kunna åstadkommas varken genom ändringar av avräkningsreglerna eller
inkomstberäkningsreglerna. Kammarrätten delar denna uppfattning. Kommittén
anvisar i stället överenskommelser mellan berörda stater eller en harmonisering
av lagstiftningarna som möjligheter atl komma tillrätta med problemet.
Kommittén har inte närmare gått in på hur detta skall ske. Avser kommittén en
ordning enligt vilken Sverige och den berörda staten ifråga skulle medge avdragsräll
för underskott som uppkommit i den andra staten? En sådan lösning kan synas
svårgenomför-bar bl. a. med tanke på skillnaden i del faktiska utbytet av
arbetskraft mellan Sverige och de nordiska länderna. När det gäller utomnordiska
stater torde möjligheten att lösa problemet på angivet sätt av olika skäl vara
än mindre.

De
exempel som kommittén redovisar (s. 131 fO antyder emellertid -som kommittén
själv konstaterar - atl situationen inte är särskilt alarmerande för dem som
arbetar i Norge och atl detsamma torde kunna sägas för dem som arbetar i övriga
nordiska länder. Problemets omfattning begränsas vidare av makes rätt lill
underskottsavdrag i förekommande fall. Kammarrätten kan därför inte dela
kommitténs mening att problemet är av sådan art att del på sikt måste lösas. Om
åtgärder ändå skulle anses påkallade ser kammarrätten som enda realistiska
möjlighet all justera spärreglerna i lagen (1960:63) om förlustavdrag.

Även länsstyrelsen i
Gävleborgs län ifrågasätter om någol problem verkli- Prop. 1985/86: 131 gen
finns att lösa och anför;

Som
kommittén anfört antyder exemplen i bilagan till belänkandet atl situationen
för dem som arbetar i Norge och har villa i Sverige inle är särskilt
alarmerande. Även med avdragsräll i Sverige för trygdeavgiften skulle den
svenska skatten på den norska inkomsten inle i någol av de två exemplen
undersliga den norska skatten på samma inkomst. Skulle den skaltskyldige ha
haft svensk inkomst förutom den norska blir den svenska skatten på den norska
inkomsten större än i exemplen.

Problemet
för svenska gränsgångare med arbete i Danmark torde bli alarmerande fr.o. m.
beskattningsåret 1987 endast om den danska skatten är högre än den norska. Så
torde dock inte vara fallet.

Länsstyrelsen
ifrågasätter om del verkligen finns någol problem all lösa.

Om
del ändå finns ett problem som fordrar någon åtgärd delar länsstyrelsen
kommitténs uppfattning atl ingen av de skisserade lösningarna bör införas. Den
bästa lösningen av problemet skulle sannolikt kunna ske inom ramen för den internordiska
arbetsgruppens arbete. Länsstyrelsen tillstyrker därför att problemet
överlämnas till denna arbetsgrupp.

Kammarrätten
i Jönköping som anser atl det kan vara riktigt alt problemen löses genom
förhandlingar uttalar sympati för tanken all helt undanta utlandsinkomsterna
från beskattning. Kammarrätten i Jönköping anför;

När
del gäller beskattningen av de löntagare som bor i Sverige men arbetar i annat
nordiskt land hänvisar kommittén till att problemet behandlas av en inlernordisk
arbetsgrupp pä departementsnivå. Del kan väl vara riktigt all problemen löses
efter förhandlingar mellan länderna. Kammarrätten vill dock redan nu uttala
sympati för tanken atl helt undanta ullandsinkoms-terna från beskattning för de
i detta sammanhang berörda inkomsttagarna. En sådan ordning skulle vara enkel
för den enskilde. De statsfinansiella konsekvenserna för Sveriges vidkommande
torde inte bli så stora med en sådan metod. Någon officiell statistik över
antalet i Sverige bosalla som arbetar i övriga nordiska länder finns inte. Men
i kommitténs förslag beträffande införande av avdragsrätt vid inkomsttaxeringen
för erlagda nordiska socialavgifter har kostnaden för det reformförslaget
antagits utgöra mycket begränsade belopp. Inte heller den individuella
"överkompensationen" som denna löntagargrupp eventuellt skulle
erhålla torde ställa dem i någon speciellt gynnsam position i förhållande lill
andra löntagare. Kammarrätten anser därför starka skäl tala för att den s.k. exemptmetoden
väljes.

Länsstyrelsen
i Malmöhus län instämmer i att en tillfredsställande lösning endast kan nås
genom överenskommelse mellan berörda stater och anför;

Det
är onekligen viktigt atl finna lösningar på de problem, som skatteavräkningssakkunniga
upptagit lill behandling. Inle enbart antalet skattskyldiga från de övriga
nordiska länderna gör del motiverat atl först sälla problemet under debatt i
förhållande ull det avtalet. Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden och det
även i övrigt nära samarbetet mellan de nordiska länderna gör det angeläget atl
i görligaste mån kunna finna sådana lösningar, alt beskattningsreglerna inle
utgör hinder för att ta arbete eller att bosätta sig i annat nordiskt land. Del
torde också var lättare att inom

Norden utarbeta sådana lösningar än alt göra del gentemot
andra länder. Prop. 1985/86: 131

Skatteavräkningssakkunniga har upptagit det problem till
behandling, atl varken lagregler eller avtal för undvikande av
dubbelbeskattning medger full avräkning i Sverige om på grund av låg
beskattningsbar inkomst den svenska skallen på utländsk inkomst är lägre än
den utländska skatten på samma inkomst. Skatteavräkningssakkunniga är av den
åsikten, att problemet har samband med principen för skatteavräkning som metod
för undvikande av dubbelbeskattning. Delta kan visserligen sägas vara riktigt,
men man bör därför inte dra slutsatsen, all problemet är rent teoretiskt.
Enligt länsstyrelsens uppfattning är valet av lösning snarare av praktisk,
politisk natur.

Problemet med bristande avräkning kan — om än mest
teoretiskt -förekomma,då den utländska skatten på inkomsten är högre än den
svenska skatten, men oftast uppkommer det vid underskott i förvärvskälla.

Som första möjlighet atl komma tillrätta med detta
problem, diskuterar kommittén en ändring av avräkningsreglerna. Kommittén har
här funnit, att del i sä fall skulle var nödvändigt att samtidigt införa rätt lill
carry-back eller carry-forward och rätt till full credil. Lika med kommittén
finner länsstyrelsen, alt det är nödvändigt atl införa full credil för att
dämpa de skattskyldigas finansieringssvårigheler. Länsstyrelsen instämmmer
också i all det är ett så markant avsteg från hittillsvarande principer, all
systemet för den skull inte bör införas. Det förtjänar även all framhållas, alt
etl sådant system endast skulle innebära lättnad för de skattskyldiga, som
arbetar i annat land någol eller några år, men knappast för dem som gör del
under en följd av år. Även delta är ett skäl lill atl systemet inle bör
införas.

Som andra möjlighet till lösning diskuterar kommittén
ändringar av inkomslberäkningsreglerna. Kommittén har där skisserat etl syslem,
där den svenska beskattningsbara inkomsten genom en förskjutning av kostnadsavdrag
beräknas på sådant sätt, all den svenska skall mot vilken avräkning får ske,
blir minst lika stor som den avräkningsbara utländska skatten. Kommittén anser
sig dock inte kunna förorda en sådan lösning.

Länsstyrelsen måste instämma i detta. Förutom att vissa
invändningar av teoretiskt slag kan göras, förefaller den skisserade lösningen
knappast praktiskt genomförbar.

Kommittén har därefter funnit, alt en tillfredsställande
lösning endast kan nås genom överenskommelse mellan berörda stater eller genom
en harmonisering av de respektive ländernas lagstiftning. Länsstyrelsen får
instämma i detta.

Om skalteförmågeprincipen tillämpas så, atl en samlad
bedömning av den skaltskyldiges inkomst- och skatteförhållanden görs, synes
det, när två stater kan utöva sin beskattningsrätt och båda dessa stater
tillåter avdrag för underskoll, svårt alt finna några principiella skäl all
vägra underskottsavdrag från den främmande inkomsten, om avdraget inte kan
utnyttjas i hemvislstalen. En sådan lösning skulle även göra det möjligt atl
medge avdrag för ränta på faslighetslån vid bosättning i etl land och offentlig
anställning i etl annat nordiskt land. Länsstyrelsen vill fästa uppmärksamhet
på att del förekommer ett flertal sådana fall här i länet.

Även om ett system med övenskommelser och harmonisering
får anses som mest praktiskt och principiellt rikligast, ger denna metod ingen
lösning i de fall full avräkning inte kan ske på grund av låg inkomst i
Sverige av annan anledning än underskollsavdrag.

79

LRF önskar med hänsyn till
atl problemet är akut alt någon form av Prop. 1985/86: 131 lättnadsregler
införs omgående och anför:

Skattedelegationen
vill gärna framhålla att även om kommitténs beräkningar visar att antalet
skattskyldiga som för närvarande drabbas kanske inte är så stort så är det inle
desto mindre ett problem då man hamnar i situationen alt inle få avräkning för skaU.
Som kommittén har pekat på kommer antalet drabbade all öka när den s.k. gränsgängarregeln
upphör all gälla om något år.

Skattedelegalionen
delar kommitténs uppfattning atl frågan bäst löses genom atl fastighelsunderskotlel
får beaktas när skaUen på arbetsinkomsten i arbetsslaten fastställs. Med
hänsyn till all någon tidsplan inle har upprättals för den nordiska
arbetsgruppens arbete och del här problemet är akut anser skattedelegalionen atl
någon form av lältnadsregler omgående bör införas för de här situationerna. Den
metod som skattedelegationen då vill förorda är den s.k. carry back metoden
eftersom endast den kan förhindra att den skattskyldige får likvidilelsproblem
när räntor på lån i l.ex. en villafasfighet skall betalas. Dessutom bör
avräkning få ske även mot arbetsinkomster som härrör från anställning i Sverige
(s. k. full credil). Med hänsyn fill den samverkan som finns inom
arbetsmarknaden och socialväsendel de nordiska länderna emellan kan en sådan
utvidgning av rätlen lill avräkning inte anses gå för långt.

Svenska
byggnadsentreprenörföreningen uppger atl svenska entreprenadföretag på grund
av gällande regler ofta har svårt atl rekrytera personal till arbeten i Norge.
Föreningen anser därför atl arbetet med all finna en gemensam nordisk lösning
bör bedrivas skyndsamt.

Svenska
handelskammarförbundet och Sveriges industriförbund anser att i avvaktan på en
slutlig lösning bör ändringar göras i lagen om föriustavdrag.

Svenska
handelskammarförbundet anför:

Handelskammarförbundet
delar kommitténs uppfattning att endast ett införande av carry-forward eller carry-back
i kombination med full credil kan lösa ifrågavarande problem. Förbundet inser
emellertid all införande av full credil knappast är tänkbart med hänsyn lill
hittills tillämpade principer för undvikande av dubbelbeskattning.

Kommitténs
överväganden när det gäller inkomslberäkningsreglerna synes även ha skäl för
sig.

Det
är dock angelägel att finna en lösning på problemen all inte kunna utnyttja
eventuella underskollsavdrag i Sverige. Förbundet anser del angelägel alt den
tillsatta internordiska arbetsgruppen snarast finner en lösning som baseras på
en överenskommelse mellan länderna eller en harmonisering av länderna.s
lagstiftningar. En acceptabel lösning bör sedermera överföras fill alt även
gälla gentemot övriga länder. Handelskammarförbundet tillstyrker således att
frågan överlämnas lill nämnda arbetsgrupp.

I
avvaktan på en slutlig lösning bör ändringar göras i föriuslutjämnings-lagen.
Förbundet ansluter sig härvid till vad Industriförbundet anfört i frågan.

Sveriges
industriförbund anför:

Beträffande
del första delproblemet diskuteras delta med utgångspunkt 80

från dels den situafion aU
den skaUskyldige beskattas för sina utländska Prop. 1985/86: 131
arbetsinkomster såväl i Sverige som i utlandet och dels den situation all
arbetsinkomsten beskallas endast i utlandet.

Två
olika lösningar har därvid övervägts. Den ena avser ändringar i avräkningsreglerna
och den andra ändringar av inkomslberäkningsreglerna. Såvitt avser ändringar
av avräkningreglerna har övervägts införande av carry-forward, carry-back och
full credil. Utredningen konstaterar därvid att vare sig ett införande av carry-back
eller carry-forward nämnvärt skulle lösa problemet om man inte samtidigt
införde full credit. Vi delar denna uppfattning.

Beträffande
full credil, dvs. avräkning även mot skall på svenska inkomster, konstaleras atl
införandet av en sådan möjlighet innebär etl markant avsteg från hittills
tillämpade principer och går utöver vad som kan anses hänföriigt till
undvikande av dubbelbeskattning. Kommittén har inte heller kunnat finna någol
utländskt exempel på full credit och avvisar tanken på att lösa problemet med
en sådan reform. Industriförbundet delar även i detta avseende kommitténs
uppfattning.

Beträffande
ändringar av inkomslbeskaltningsreglerna diskuteras att helt undanta
utlandsinkomsterna från beskattning i Sverige. Härigenom skulle i många fall
underskott som uppkommer i Sverige vid ufiandstjänst-göring kunna utnyttjas
genom förlustavdrag vid senare års taxering genom kvittning mot svenska
inkomster. Möjligheterna till föriusluljämning begränsas dock av en inläklsspärr
på 6.000 kr under förluståret. För att säkerställa möjligheten till
förlustavdrag skulle därför också erfordras en justering av nämnda spärr.

På
anförda skäl avvisar kommittén tanken på en generell exemptmetod för
utlandsinkomster. I stället diskuteras all den skaltskyldige skulle begränsa
sina underskollsavdrag så atl maximal avräkning erhölls och alt ej utnyttjade underskollsavdrag
skulle få utnyttjas under ett senare år. Av laxeringslekniska och processuella
skäl avvisar utredningen även tanken på en sådan lösning.

Vi
delar utredningens uppfattning även i delta avseende.

Kommittén
föreslår i stället atl problemet löses inom en inlernordisk arbetsgrupp så att
överenskommelse träffas all underskott i Sverige skall få utnyttjas i de andra
nordiska länderna.

Eftersom
de andra lösningar som övervägts i utredningen inte är bra tillstyrker vi att
frågan överlämnas till nämnda arbetsgrupp för en snar lösning.

I
avvaktan härpå anser vi dock alt ändringar bör göras i förluslutjäm-

ningslagen. Den nuvarande spärren på 6.000 kr för utnyttjande av föriust

avdrag leder i många fall lill icke önskvärda konsekvenser vid utlands-

tjänstgöring. Spärren har ursprungligen tillkommit för all hindra personer

från att t. ex. under sin studietid bygga upp underskott som sedan skulle

kunna utnyttjas vid inträde i förvärvslivet (se prop. 1960 nr 30). I de fall

som nu är aktuella, dvs. underskollsavdrag på egna hem, är situationen

helt annorlunda. Personer som har sådana underskollsavdrag torde regel

mässigt under en följd av år varit yrkesverksamma i Sverige och genom

skuldsättning skaffat sig en egen bostad. Utlandstjänslgöringen innebär

därför ofta endast ett avbrott från verksamheten i Sverige. Genom reglerna

i förluslutjämningslagen kommer underskottsavdrag som uppkommer un

der utlandsvistelsen på del egna hemmet inte atl kunna utnyttjas efter

återkomsten till Sverige i alla de fall taxeringsvärdet på fastigheten under

stiger 300.000 kr och ej heller andra svenska inkomster redovisats under

föriuståret. Eftersom räntekostnaderna kan vara ytterst betydande går den

skattskyldige miste om förlustavdrag som skulle medgivits därest laxe- 81

6 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 131

ringsvärdel
uppgått till 300.000 kr. Del övervägande flertalet permanent- Prop. 1985/86:
131 bostäder utanför storstadsområdena torde ha taxeringsvärden som understiger
300.000 kr. Genom den s.k. ettårsregeln i 54 § kommunalskattelagen är
problemet med förlorade förlustavdrag hvudsakligen ett internt svenskt problem
och inle i första hand en fråga om skatteavräkning. Eftersom i en lagrådsremiss
det f. n. övervägs all ändra ettårsregeln lill en sexmånadersregel är del inte
uteslutet atl ytterligare skallskyldiga kan komma att beröras av problemet.

Med
hänsyn till atl spärregeln inte tillkommit för alt hindra förlustavdrag i nu
förevarande situationer och då problemet berör ett stort antal skattskyldiga
anser Industriförbundet del angeläget alt ändra spärregeln på sådant sätt att
rätten lill fulla förlustavdrag säkerställs för berörda skattskyldiga.

Sveriges
fartygsbefälsförening och Svenska maskinbefälsförbundet har i en gemensam
skrivelse tagit upp beskattningen av anställda inom offshore-seklorn i Nordsjön
och yrkat all gällande dubbelbeskattningsavtal skall omförhandlas.

Svenska
sjöfolksförbundet har tagit upp samma fråga och ställt samma yrkande.

Sveriges
Redareförening som ansluter sig till föreslaget förfarande beträffande
underskottsavdrag har bifogat en skrivelse från Consafe AB om tolkningen av det
nordiska dubbelbeskattningsavtalet.

6 Avräkningsreglerna

Ingen
remissinstans har haft något alt invända mot all reglerna om avräkning nu
samlas i en lag. I stort sett samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar
det framlagda förslaget utan erinran. Flera har dock haft synpunkter på
utformningen. Vidare har flera representanter för näringslivet önskat längre
gående avräkningsmöjligheler. RSV af\för

Utredningen
förslår att de inlerna reglerna för avräkning av utländsk skatt tas in i en
särskild lag - lag om avräkning av utländsk skatt. RSV har inget atl erinra mot
att dessa regler förs samman i en särskild lag.

Rätten
fill avräkning regleras i 1 § i den föreslagna lagen. Enligt denna paragraf har
här bosatt fysisk person eller inländsk juridisk person rätt till avräkning av
utländsk skatt om följande tre kriterier är uppfyllda;

a) inkomsten tagits med i beskatlningsunderiaget,

b) inkomsten
beskattats i utlandet och

c) inkomsten enligt skattelagsliftningen i den utländska staten härrör därifrån.

Huruvida
kriterierna under a) och b) är uppfyllda bör taxeringsnämnderna kunna
konstatera förhållandevis lätt. Att däremot avgöra om inkomsten enligt skattelagsliftningen
i utlandet anses härröra därifrån och dessutom enligt denna lagstiftning skulle
kunna beskattas även enligt annan grund än den - t ex medborgarskapet - som
faktiskt tillämpats innebär betydande tillämpningssvårigheter för nämnderna.

11
§ i den nya lagen bör erinras om den inskränkning i avräkningsrätten

som följer av 2 § samma lag såväl av pedagogiska skäl som av del skälet att 82

avräkningsbeloppet
- den utländska skatten - enligt 5 § samma lag i annat Prop. 1985/86: 131
fall torde omfatta även utländsk skall på inkomst i de fall då dubbelbeskattningen
lindras genom alternativ exempt.

RSV vill återigen (se yUrande 1985-03-20, dnr 121/85-15)
framhålla del önskvärda i alt rätten alt besluta om avräkning av skall förs
över från taxeringsnämnden till lokala skattemyndigheten.

RSV ifrågasätter om inte dubbelbeskattning av sjömansskatt
bör kunna undvikas genom alt avräkningsmöjlighel införs även i de fall då
dubbelbeskattningsavtal saknas.

AO anför:

Att sammanföra reglerna till en särskild lag är
välmotiverat. De är dock generellt sett myckel krångliga och svåra all förslå.
I avsikt all underiätta förståelsen av reglerna har de sakkunniga föreslagit
vissa förtydliganden. Jag anser att de borde ha gått längre i strävan att
åstadkomma begriplighet. En lämplig metod anser jag vara att komplettera
lagtexten med anvisningar innehållande givna exempel (jfr
tillämpningsföreskrifterna lill ett dubbelbeskattningsavtal). Visserligen blir
textmassan då mer omfångsrik, men detta medför endast önskad effekt nämligen
ökade möjligheter atl förstå reglernas innebörd. Atl riksskattéverket utfärdar
vissa blanketter för av-räkningsberäkningarna ändrar inte förutsättningarna för
mitt förslag.

Ytteriigare gäller att vissa materiella frågor kan anses
diskutabla. Etl förhandsbeskedsärende som nu är föremål för regeringsrättens
prövning upptar flera frågeställningar som berör avräkningsreglerna - närmast
hur spärrbeloppet skall beräknas. Regeringsrättens dom kan förväntas inom kort.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför:

Då del numera visals föreligga behov av regler om
avräkning av utländsk skatt även mot sjömansskall och vinstdelningsskall får
det från systematisk synpunkt anses riktigt alt samla bestämmelserna om
avräkning i en särskild lag. De förtydliganden som gjorts i förhållande lill nu
gällande lagtext hälsas med tillfredsställelse, samtidigt som det emellertid
konstateras atl den föreslagna lagtexten inte är mer lättläst än tidigare. -
För all undvika oklarhet vill länsstyrelsen förorda all hänvisning i 5 § a)
föreslagen tag görs även lill 2 § samma lag. Lagförslagets I § omfattar
nämligen enligt ordalydelsen även skatt för vilken alternativ exempt gäller och
avsikten är naturligvis inle all en avräkning enligl 5 § skall omfatta sådan
skatt. Länsstyrelsen vill även påpeka viklen av alt RSV i god lid före lagens
ikraftträdande utarbetar blanketter lill ledning för tillämpningen av
föreslagna bestämmelser. - Länsstyrelsen, som i övrigt inle har någol alt
invända mot den föreslagna lagen, biträder förslagel.

Länsstyrelsen i Örebro län uppger sig ej kunna bedöma förslagel
vad avser avräkning mot sjömansskatt men tillstyrker detta i övriga delar.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen anför:

Utredningens förslag lill lag om avräkning av utländsk skaU
utgörs lill stor del av gällande regler saml förlydliganden av dessa. SBEF har
inget atl erinra mot förslagen i dessa delar.

De av skatteavräkningssakkunniga nu och tidigare
föreslagna ändringarna av reglerna för avräkning av utländsk skatt har
sammantaget medfört

avsevärt förbättrade
möjligheter till avräkning av utländsk skatt och där- Prop. 1985/86: 131

med alltså ökade
möjligheter all undanröja dubbelbeskattning. Enligl vad

SBEF erfarit innebär dock
avsaknaden av möjligheten lill "carry back"

eller "carry
forward" vid avräkning betydande ölägenheter för företagen.

SBEF anser därför att
starka skäl talar för att införa ett system i första

hand med carry forward i
enlighet med vad skatteavräkningssakkunniga

föreslog i sitt år 1982
avlämnade belänkande "Avräkning av utländsk

skau".

1
det fall dubbelbeskattningsavtal saknas mellan Sverige och ett land där verksamhet
bedrivs av ett svenskt företag medger avräkningsreglerna inle alt den utländska
skatten på viss inkomst får avräknas mot svensk vinstdelningsskatt som belöper
på denna inkomst. SBEF kan icke finna några skäl för denna begränsning. SBEF
anser därför all reglerna bör ändras så alt det också i del fall
dubbelbeskattningsavtal saknas kan medges avräkning av utländsk skatt från vinsldelningsskatt.

Sveriges
industriförbund, till vars yttrande SAF och Svenska handelskammarförbundet
anslutit sig, anför;

Inledningsvis
får vi framhålla att genomförandet av skatteavräkningssakkunniga tidigare
framlagda förslag till utökade avräkningsmöjligheler inneburit avsevärda
förbättringar och utgjort ett klart steg i rätt riktning. Del nu framlagda förslagel
att överföra avräkningsreglerna från lagen om statlig inkomstskatt fill en
särskild förtydligad lag tillstyrker vi. Som vi anfört i vårt fidigare
remissyttrande över de sakkunnigas belänkande "Avräkning av ufiändsk
skatt" är det en brist i avräkningsreglerna alt bestämmelser saknas som
möjliggör förskjutning av avräkningsrätten mellan beskattningsår. Eftersom en
sådan avräkningsmöjlighel finns i ett flertal av våra konkurrentländer är det
angeläget att liknande avräkningsförfarande införs i Sverige. Som ett första
steg bör det av de sakkunniga i dess tidigare belänkande framlagda förslaget
till carry forward genomföras. Frågan om införande av carry back bör snarast
utredas.

Enligt
de sakkunnigas förslag skall skaltskyldig medges rätt till avräkning av
utländsk skatt mot vinstdelningsskatlen. Förslagel gäller dock endast de fall
vinstdelningsskallen omfattas av ett dubbelbeskattningsavtal. I betänkandet
har inte framförts några skäl för all avräkningen skall begränsas enbart till
dubbelbeskattningsavtal som omfattar vinstdelningsskatten. Eftersom vinstdelningsskatlen
är en statlig skatt bör den vara avräkningsbar enligt samma grunder som gäller
för den statliga inkomstskatten. Detta skulle också underlätta den praktiska
tillämpningen.

Vi
föreslår därför att en självständig rätt lill avräkning av vinstdelnings-skatten
enligt de interna avräkningsreglerna införs.

I
detta sammanhang får vi ta upp problem som berör bestämmelserna i punkt 4 sista
stycket av anvisningarna lill 20 § KL. Enligt detta stycke medges inte
omkostnadsavdrag för utländsk skatt om på grund av överenskommelse med
utländsk stat dubbelbeskattning av viss intäkt kan undanröjas eller lindras.
Sistnämnda bestämmelse synes delvis strida mot de uttalanden som gjordes av föredragande
departementschefen i propositionen 127 år 1966.

I
anledning av all vissa remissinstanser föreslog etl slopande av omkosl-

nadsavdraget uttalande han bl. a. på sidan 85 i propositionen atl omkost-

nadsavdragel borde bibehållas för sådana utländska skatter l.ex. en

gångsskatter som inle fick ingå i avräkningsunderlagel. Han uttalade vi

dare "Omkostnadsavdrag bör sålunda kunna medges vid sidan om skat- 84

teavräkning. Självfallet
skall dock vid bestämmande av det belopp med Prop. 1985/86: 131 vilket
avräkning skall medges hänsyn tas till omkoslnadsavdrag som åtnjutils vid
inkomsttaxeringen".

Innebörden
av nämnda uttalande synes vara alt omkostnadsavdrag skall medges för utländska skatter
men all en korrigering skall göras vid avräkningen. Då del visat sig att
nämnda bestämmelse i punkt 4 av anvisningarna i den praktiska tillämpningen
lett lill att omkostnadsavdrag vägrats och att den utländska skatten på grund
av för låg taxerad inkomst i Sverige inte fullt ut kunnat avräknas får vi
hemställa om etl förtydligande i en eventuellt kommande proposition.

AB
Volvo anför:

Den
föreslagna lagen innehåller huvudsakligen förtydliganden i förhållande lill
gällande rätt samt regler beträffande rätt lill avräkning av utländsk skatt mot
vinstdelningsskatten. En sådan rätt föreslås emellertid - under vissa angivna
förutsättningar - endast när fråga är om tillämpning av dubbelbeskattningsavtal
som omfattar nämnda skall. Såvitt vi förstår omfattar de av Sverige ingångna
avtalen normalt även vinstdelningsskatlen. Vi anser del därför motiverat med
avräkning mot vinstdelningsskallen även enligt de inlerna reglerna. En sådan avräkningsrätt
skulle för övrigt innebära en förenkling i förhållande till de föreslagna
bestämmelserna eftersom den s.k. overallmetoden skulle kunna tillämpas även
beträffande vinstdelningsskatlen.

Med
andra ord föreslår vi all vinstdelningsskatten i avräkningshän-seende skall
likställas med de föreslagna bestämmelserna avseende kommunal inkomstskatt. Vi
har dock inga synpunkter på den inbördes turordning mellan de olika skatterna enligl
vilken avräkning skall ske.

I
övrigt har vi inget att erinra mot förslagel.

85

7 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 131

Bilaga 3 Prop. 1985/86: 131

De
remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskatlelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskaltelagen
(1928:370)

dels
att 72 § 4 mom. och anvisningarna till 74 § skall upphöra att gälla, dels att
39 § 2 mom. och 74 § skall ha följande lydelse, dels att i anvisningarna till
29 § skall införas en ny punkt, 21, av följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

2 mom.'
Frän bruttointäkt av fastighet eller rörelse i utlandet får avdrag ske med
ledning i tillämpliga delar av vad som enligl 22 §, 25 § I och 2 mom. saml 29 §
gäller för motsvarande slag av fastighet eller rörelse inom riket. Avdrag för
underskott som uppkommit på fastighet eller rörelse i utlandet må dock göras
endast från annan intäkt av faslighet eller rörelse i utlandet. Avdrag för
sådant underskoll får utnyttjas även senare beskattningsår än det varunder
underskottet uppkommit, dock senast det beskattningsår, för vilket taxering
sker sjätte kalenderåret efter det, då taxering för underskollsåret ägt rum.

2 mom.
Från bruttointäkt av faslighet eller rörelse i utlandet får avdrag ske med
ledning i fillämpliga delar av vad som enligl 22 §, 25 § 1 och 2 mom. samt 29 §
gäller för motsvarande slag av fastighet eller rörelse inom riket. Avdrag för
underskoll som uppkommit på faslighet eller rörelse i utlandet må dock göras
endast från annan intäkt av fastighet eller rörelse i ufiandet. Avdrag för
sådant underskoll får utnyttjas även senare beskattningsår än det varunder
underskottet uppkommit, dock senast del beskattningsår, för vilket taxering
sker sjätte kalenderåret efter del, då taxering för underskollsåret ägt rum.
Avdrag för sådant underskott får dock inte göras om — efter medgivande enligt
punkt 21 av anvisningarna till 29 § — underskottet dragits av i rörelse som
bedrivs här i riket.

Skall i
anledning av överenskommelse eller beslut, varom i 72 eller 73 § sägs,
inkomst, som enligt denna lag är skattepliktig, ej här i riket beskattas,
får, därest underskott

Skall, på
grund av överenskommelse eller beslut som avses i 72 eller 73 §, intäkt, som
är skattepliktig enligl denna lag, inte beskattas här i riket, medges inte
heller av-

Senaste lydelse 1966:729.

86

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 131

uppkommer vid inkomstberäkning- drag för kostnader
som är hänför-en, sådant underskott icke vid taxe- liga till intäkten, ring
avräknas å inkomst, som skall här beskattas.

Anvisningar till 29 §

21. Regeringen får — i syfte att främja samhällsekonomiskt
betydelsefull verksamhet — medge att underskott i verksamhet i utlandet får
dras av i rörelse som bedrivs här i riket även om de förutsättningar som
annars gäller för sådan avdragsrätt inte föreligger.

1.
Denna lag
träder i kraft fyra veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den utkom
från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gången vid 1988
års taxering om inte annat följer av punkterna 2 och 3 nedan.

2.
Äldre
bestämmelser skall fortfarande tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om
beskattningsår som har påbörjats före den I juli 1986.

3.
Medgivande som
avses i punkt 21 av anvisningarna till 29 § får avse 1977 eller senare års
taxeringar. 1 fråga om 1977-1986 års taxeringar får besvär anföras i anledning
av sådant medgivande i den ordning som sägs i 100 § taxeringslagen (1956:623).
Därvid får besvär avseende 1977-1982 års laxeringar anföras intill utgången av
år 1988 ulan hinder av bestämmelserna i 100 § tredje stycket nämnda lag.

87

2 Förslag
till Prop. 1985/86:131

Lag om ändring i lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt'

dels atl 24-26 §§ skall upphöra alt gälla, dels alt 22 §
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §2

Skall i anledning av överenskom- Skall, på grund av överenskom

melse eller beslut, varotn i 20 § el- melse eller beslut som avses i 20

ler 21 § sägs, inkomst som enligl eller 21 §, ;«/åA7, som är skatteplik-

denna lag är skattepliktig ej här i tig enligt denna lag, inte beskattas

riket beskallas, får därest under- här i riket, medges inte heller av

skott uppkommer vid inkomstbe- drag för kostnader som är hänför

räkningen sådant underskott icke liga till intäkten,

vid taxering avräknas å inkomst,

som skall tagas till beskattning här

städes.

Denna lag träder i kraft fyra veckor efter den dag då
lagen enligl uppgift på den utkom frän trycket i Svensk författningssamling och
tillämpas första gången vid 1988 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas
dock vid

1987 och tidigare års laxeringar.
Bestämmelserna skall även tillämpas vid

1988 års taxering i fråga om
beskattningsår, som har påbörjats före den I juli 1986.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770

24 § 1982:1099

25 § 1982:1099

26 § 1982: 1099.

- Senaste lydelse 1974: 770. 88

3 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs atl 31 § 3 mom. taxeringslagen
(1956:623)' skall ha följande lydelse.

Prop.
1985/86:131

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

3 mom. Har
skaUskyldig erhållit avräkning av utländsk skall frän sin inkomstskatt eller
förmögenhetsskatt enligt bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal eller enligt
24-26 §§ lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och nedsätts härefter den
utländska skatten, är han skyldig atl anmäla detta lill skattechefen. Anmälan
skall göras inom tre månader från det atl den skattskyldige fåll del av del
beslut genom vilket den utländska skatten nedsatts och skall avfattas pä formulär
som fastställts av regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer. Till
anmälan skall fogas beslutet eller bestyrkt kopia av detta.

3 mom. Har
skaltskyldig erhållit avräkning av utländsk skatt från sin inkomstskatt eller
förmögenhetsskatt enligt bestämmelser i dubbelbeskattningsavtal eller enligt
lagen (1986:000) om avräkning av utländsk skatt och nedsätts härefter den
utländska skatten, är han skyldig all anmäla delta lill skallechefen. Anmälan
skall göras inom tre månader från det alt den skallskyldige fåll del av det
beslut genom vilket den utländska skatten nedsatts och skall avfallas på
formulär som fastställts av regeringen eller myndighet, som regeringen bestämmer.
Till anmälan skall fogas beslutet eller bestyrkt kopia av detta.

Denna
lag träder i kraft fyra veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den
utkom från trycket i Svensk författningssamling. Har skattskyldig erhållit
avräkning av utländsk skatt enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt i
någon av dess lydelser före ikraftträdandet av lagen (1986:000) om ändring i
lagen (1947:576) om stafiig inkomsiskau och nedsätts härefter den utländska
skatten gäller i 31 § 3 mom. taxeringslagen föreskriven anmälningsskyldighet.

' Lagen
omtryckt 1971:399

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:773. - Senaste lydelse 1982: 1100.

89

4 Förslag
till Prop. 1985/86: 131

Lag om avräkning av utländsk skatt Härigenom föreskrivs följande.

Nedsättning
av statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt

1 §
Om fysisk person, under lid då han varil bosatt här i riket, eller

inländsk juridisk person har haft intäkt

a) som medtagits vid taxering enligt kommunalskaltelagen (1928:370) eller
lagen (1947; 576) om statlig inkomstskatt,

b) för vilken han beskattats i utländsk stat och

c) som enligt skattelagstiftningen i den utländska staten anses härröra därifrån,

har
han - med den inskränkning som följer av 2 § - genom avräkning av den del av
den utländska skallen som belöper på intäkten rätt all erhålla nedsättning av
statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskall i enlighet med vad som framgår
av 4-10 §§.

2 §
Rätt lill avräkning enligl I § föreligger inte om statlig inkomstskatt,

kommunal inkomstskatt, den utländska skatten samt den utländska intäk

ten omfattas av dubbelbeskattningsavtal. Vid avräkning med stöd av dub

belbeskattningsavtal tillämpas dock bestämmelserna i 4-18 §§.

I
det fall statlig inkomstskatt, den utländska skatten samt den utländska intäkten
men inte kommunal inkomstskatt omfattas av dubbelbeskattningsavtal, får
avräkning enligt I § ske med så myckel av den utländska skatten som motsvarar
den andel som den kommunala inkomstskallen, beräknad utan avräkning, på den
utländska intäkten, efter avdrag för kostnader, utgör av summan av denna skatt
och den statliga inkomstskatt som skulle ha utgått på den utländska intäkten,
efter avdrag för kostnader, om åtgärd för undvikande av dubbelbeskattning inte
vidtagits.

3 § Med utländsk skatt i I och 2 §§ avses sådan
allmän slutlig skatt på inkomst som eriagts lill utländsk stat, delslat eller
lokal myndighet samt, i fråga om skattskyldig som bedrivit sjöfart eller
luftfart i internationell trafik, även annan skatt som erlagts i utländsk stat,
i den mån skallen beräknats på grundval av fraktintäkler eller biljeltintäkter,
som uppburits i nämnda stat, eller efter därmedjämföriig grund.

4 § Avräkning sker från statlig inkomstskatt som
utgår på grund av taxering det år då den intäkt som beskattats i utländsk stat medtagits
vid denna taxering eller vid taxering till kommunal inkomstskatt.

I
den mån den i första stycket angivna statliga inkomstskatten understiger vad
som enligt 1-10 §§ får avräknas, får avräkning ske frän kommunal inkomstskatt
som utgår på grund av taxering del är då den intäkt som

beskattats
i utländsk stat medtagits vid taxering här.

90

5 § Avräkning får ske
med eU belopp som motsvarar summan av Prop. 1985/86: 131

a) den utländska skall som får avräknas enligl I § saml

b) sådan utländsk skatt vartill rätt till avräkning föreligger enligl
dubbelbeskattningsavtal.

6 §
Avräkning får dock ske med högst ett på följande sätt beräknat

spärrbelopp. Spärrbeloppet utgör summan av den statliga inkomstskatt

och den kommunala inkomstskatt som, beräknad utan sådan avräkning,

hänför sig till

a) de inkomster pä vilka de utländska skatterna utgått och

b) andra inkomster som medtagits vid laxeringen och som är hänförliga till
fast driftställe eller fastighet i ullandel eller som utgör ränta, royalty eller
utdelning i det fall ulbetalaren är utländsk stat, fysisk person med hemvist i
utländsk stal eller utländsk juridisk person.

7 §
Den statliga inkomstskatt som hänför sig lill de utländska inkomster

na (intäkterna efter avdrag för kostnader) skall anses utgöra så stor del av

den skaltskyldiges hela statliga inkomstskatt, beräknad ulan avräkning,

som dessa inkomster utgör av den skallskyldiges sammanlagda inkomst av

olika förvärvskällor före allmänna avdrag (sammanräknad inkomst).

Kommunal
inkomstskatt i en kommun anses hänföra sig till de utländska inkomsterna till
så stor del som dessa utgör av den skaltskyldiges sammanräknade inkomst vilken
skall taxeras i denna kommun.

8 § Om enligl dubbelbeskattningsavtal inkomst skall undantas
från beskattning men medlas vid laxeringen (alternativ exempt), skall varken
den svenska skatt som enligt avtalet belöper på inkomsten eller den utländska inkomsten
medtagas vid beräkningen av spärrbeloppet enligl 6 §.

9 § Om den skattskyldige erhållit avdrag såsom
omkostnad för den utländska skatt, för vilken avräkning skall ske, eller för
däremot svarande preliminär skatt, skall beräkningen av spärrbeloppet enligt 6
§ utföras som om sådant avdrag ej erhållits. Belopp, varmed avräkning enligt 5
och 6 §§ högst kan erhållas, skall minskas med del belopp varmed den statliga inkomstskatten
och den kommunala inkomstskatten har sänkts genom avdraget,

10 §
Vid tillämpning av 7 § skall utländsk inkomst från sjöfart eller

luftfart i internationell trafik på begäran av den skallskyldige beräknas till

så stor del av den skauskyldiges hela inkomst - efter avdrag för kostnader

- från rederirörelsen eller luftfarlsrörelsen, med tillägg för erhållna avdrag

för utländska skatter, som de i den utländska staten uppburna fraklinläk-

terna och biljettintäklerna utgör av den skaltskyldiges samtliga intäkter av

sådant slag.

91

Skattenedsättning med
beaktande av vinstdelningsskatt Prop. 1985/86: 131

11 §
Skattskyldig har enligt 13-16 §§ genom avräkning av utländsk skatt

på en utländsk inkomst rätt lill ytterligare nedsättning av statlig inkomst

skall och till nedsättning av vinsldelningsskatt om

a) den enligt 5 § avräkningsbara summan utländsk skatt överstiger spärrbeloppet
enligl 6 §, samt

b) den
avräkningsbara utländska skatten på den utländska inkomsten överstiger ett enligl
12 § beräknat spärrbelopp.

12 §
Spärrbeloppet enligl 11 § b utgörs av elt belopp motsvarande den

statliga inkomstskatt som, beräknad utan avräkning, hänför sig till den

inkomst på vilken den utländska skatten utgått.

Den
statliga inkomstskatt som hänför sig till den utländska inkomsten (intäkten
efter avdrag för kostnader) skall anses utgöra så stor del av den skaltskyldiges
hela statliga inkomstskatt, beräknad ulan avräkning, som denna inkomst utgör av
den skattskyldiges sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor före allmänna
avdrag (sammanräknad inkomst).

Om
den skaltskyldige erhållit avdrag såsom omkostnad för sådan skall för vilken
avräkning enligl I —10 §§ skall ske, eller för däremot svarande preliminär
skall, skall beräkningen av spärrbeloppet utföras som om sådant avdrag ej
erhållits.

13 §
Avräkning enligt II S får ske med elt belopp som motsvarar enligt

5 § avräkningsbar utländsk skatt på en inkomst i den mån skatten över

stiger det enligl 12 § beräknade spärrbeloppet på samma inkomst. Sådan

avräkning medges endast i den män lättnad i beskattningen motsvarande

det i 5 § angivna beloppet inte redan erhållits genom

a) avräkning enligt l-IO §§,

b) avräkning
av annan skall enligl 11-17 §§ eller

c) avdrag som avses i 12 § tredje stycket.

Avräkning
enligl II § får dock ske med högst ett belopp (spärrbelopp) som
motsvarar den vinsldelningsskatt som hänför sig till den utländska inkomsten i
fråga. Detta spärrbelopp beräknas på sätt som anges i 14 §.

14 §
Den vinsldelningsskatt som hänför sig till den ufiändska inkomsten

skall anses utgöra så stor del av den skaltskyldiges hela vinstdelningsskall,

beräknad ulan avräkning, som denna inkomst utgör av den skaltskyldiges

sammanlagda inkomst av olika förvärvskällor före allmänna avdrag (sam

manräknad inkomst) till statlig inkomstskatt. Dock skall den vinstdel

ningsskatt som hänför sig lill den inkomst på vilken den utländska skallen

utgått i stället anses utgöra 20 procent av den utländska inkomsten i del fall

detta ger elt lägre belopp.

15 §
Om den skallskyldige erhållit avdrag såsom omkostnad för sådan

skatt för vilken avräkning enligl l-10§§ skall ske, eller för däremot

svarande preliminär skatt, skall beräkningen av spärrbeloppet enligl 14 §

utföras
som om sådant avdrag ej erhållits. Belopp, varmed avräkning enligt 2

13 § högst kan erhållas,
skall minskas med del belopp varmed vinsldel- Prop. 1985/86: 131 ningsskatien
har sänkts genom avdrag av den utländska skall, för vilken avräkning skall ske,
eller för däremot svarande preliminär skatt.

16 8
Avräkning enligl 11-15 §§ sker från statlig inkomstskall som utgår

på grund av taxering det är då den utländska inkomsten medtagits i under

laget för taxeringen.

I
den män den statliga inkomstskatten understiger vad som enligl I- 15
§§ får avräknas, får avräkning ske från vinstdelningsskatt som utgår på grund
av vinstdelningsunderlag i vilket den utländska inkomsten ingått.

Allmänna
bestämmelser

17 § Har enligt dubbelbeskattningsavtal skallskyldig
genom avräkning rätt till större nedsättning än vad som följer enligt ovan
angivna bestämmelser, skall nedsättning ske med det ytteriigare belopp som
föranleds av avtalet.

18 § Del åligger den skattskyldige aU förebringa den
utredning som behövs för prövning av fråga om avräkning av utländsk skatt.

Har
den skaltskyldige visat all förutsättningar för avräkning föreligger men förmår
han inte lämna samtliga de uppgifter som erfordras för tillämpning av ovan
angivna bestämmelser, får avräkning medges med skäligt belopp.

Denna
lag träder i kraft fyra veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den
utkom från trycket i Svensk författningssamling och tillämpas första gängen vid
1988 års taxering. Lagen tillämpas dock första gången vid 1989 års taxering i
fråga om skaltskyldig som vid 1988 års taxering laxeras för beskattningsår som
har påbörjats före den I juli 1986.

93

Lagrådet Prop. 1985/86: 131

Utdrag protokoll vid sammanträde 1986-02-18

Närvarande; justitierådet Knulsson, f. d. justitierådet Sterzel,
regeringsrådet Totlie.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 9 januari
1986 har regeringen på hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta
lagrådels yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i kommunalskattelagen (1928:370),

2.
lag om ändring
i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3.
lag om ändring
i taxeringslagen (1956: 623),

4.
lag om
avräkning av utländsk skatt.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av
kammarrättsassessorn Stefan Ersson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen

Enligl övergångsbestämmelserna skall de nya reglerna i
kommunalskattelagen bli tillämpliga första gången vid 1988 års taxering (punkt
1). Av regeringen enligl punkt 21 av anvisningarna till 29 § lämnat medgivande atl
göra avdrag för underskoll föreslås emellertid i viss omfattning få avse även
tidigare års laxeringar. Enligl punkt 3 i övergångsbestämmelserna får i
anledning av sådant medgivande besvär anföras i den ordning som sägs i I00§
taxeringslagen.

Att en lagändring som syftar till atl bereda de
skattskyldiga en viss skattelättnad ges retroaktiv verkan och att denna lättnad
avses bli förverkligad genom alt de skattskyldiga anför besvär i särskild
ordning enligt 100 § taxeringslagen är en teknik som redan vid flera tillfällen
har använts i lagstiftningen. Rättsmedlet, som ibland även benämns
extraordinära besvär, står enligt 100 § till de skattskyldigas förfogande för
vinnande av rättelse av en lagakraflvunnen taxering i vissa uppräknade
situationer. Gemensamt för dessa är alt besvären skall anföras inom fem år
efter laxeringsåret; har längre tid förflutit återstår endast att söka resning
hos regeringsrätten. Såväl femårsfrislen som de övriga i lagrummet angivna rekvisiten
för extraordinära besvär är utformade som processförulsäll-ningar, dvs. de
utgör krav för alt besvären skall tas upp lill prövning. Såtillvida tillhör de
alla i vid bemärkelse reglerna om den processuella ordningen för rättsmedlet i
fråga.

Varken i 100 § eller i övriga lagrum rörande besvär i
särskild ordning

finns regler som direkt beaktar behovet av en ändrad taxering som följd av

retroaktiv lagstiftning. Det rör sig ju då inle om någol egentligt fall av

"rättelse", eftersom laxeringen var korrekt när den åsatles. 102 S
tillhan

dahåller emellertid ett exempel på fall av ändring av en på sin tid riktig

taxering, vars underiag sedermera ändrats (ändrat taxeringsvärde för fas

tighet som grund för inkomst- eller förmögenhelstaxering). 94

Rättsmedlet
besvär i särskild ordning står i och för sig till förfogande, Prop. 1985/86:
131 oavsett om hänvisning därtill görs i övergångsbestämmelse eller ej. Det kan
vidare hävdas aU 100 § går all tillämpa enligt sitt innehåll även i fall av
retroaktiv lagstiftning. Förklaras exempelvis en inkomst inle längre vara av
skattepliktig natur, kan besvären inordnas under första stycket 1). Om - såsom
i förevarande lagstiftningsärende — en tidigare inte till buds stående avdragsräll
införs retroaktivt, torde detta kunna anses vara en sådan omständighet som
enligt första stycket 7) ger rätt lill besvär i särskild ordning. Härvid gäller
dock dels del s. k. väsenllighetsrekvisitet -omständigheten skall ha bort
föranleda väsentligt lägre taxering eller väsentligt lägre skatt på grund av
taxeringen - dels ursäktlighelsrekvisitet -kännedom om omständigheten skall ha
saknats vid fastställandet av taxeringen och det skall framstå som ursäktligt
att den skaltskyldige inte i annan ordning åberopat omständigheten lill
vinnande av riklig taxering.

Det senare rekvisitel lär regelmässigt vara uppfyllt vid
retroaktiv lagstiftning berörande lagakraftvunna taxeringar. Väsenllighetsrekvisitet
däremot kan möjligen komma atl aktualiseras. Även om retroaktiv lagstiftning
knappast lär komma i fråga annat än när del föreligger elt påtagligt behov av
skallelättnaden, kan del inte uteslutas alt en nyvunnen avdragsräll för ett
visst förflutet laxeringsår avser elt så oväsentligt belopp att extraordinär besvärsrält
inle skulle föreligga för just del året.

Varken den tidigare i övergångssammanhang använda lydelsen
atl besvär får anföras "enligt" 100 § taxeringslagen (SFS 1977:989)
eller den i förevarande remiss begagnade att så får ske "i den ordning som
sägs" i paragrafen ger ett klart och entydigt svar på frågan om någon
modifikation i besvärsreglerna åsyftas och i så fall i vilken omfattning. Att femårsfrislen
inle skulle beröras framgår av vissa uualanden (prop. 1982/83: 157 s. 51).
Andra uttalanden åter tyder närmast på att avsikten med övergångsbestämmelsen
är all öppna möjligheten för en fullständig omprövning av laxeringarna, oavsett
om de särskilda rekvisiten avseende väsentlighet och ursäktlighet är uppfyllda
eller ej (a. st. samt DsFi 1984:25 s. 124, jfr prop. 1985/86: 12 s. 13 f). I
själva verket tillhandahåller då övergångsbestämmelsen i sig en självständig
grund för extraordinär besvärsrätt vid sidan av de i 100§ taxeringslagen
uppräknade.

I lagrådsremissen går man nu etl steg längre. Besvär skall
sålunda få anföras även ulan hinder av den i 100 § tredje stycket intagna femårsfrislen.
Eftersom en omprövning föreslås kunna ske fr. o. m. 1977 års taxering och det
pä ansökan intill utgången av år 1988 blir fristen som längst utsträckt lill
elva år.

Enligl lagrådets mening innebär förslaget på denna punkt aU
den i I00§ taxeringslagen uppdragna ramen för rättsmedlet besvär i särskild
ordning sprängs på ett sätt som är klart otillfredsställande från rätlssystemaliska
och processlekniska utgångspunkter. Med bestämmelserna i 100 § återstår intet
annat gemensamt än själva namnet besvär i särskild ordning. I realiteten är
del fråga om att riva upp lagakraftvunna taxeringar som för närvarande kan
angripas endast efter resning.

Om tillvägagångssättet med retroaktiv skattelag kombinerad
med besvär

i särskild ordning även forlsäuningsvis blir ett återkommande inslag i 95

lagstiftningen, kan del övervägas om inte efter mönster av
102 § en särskild Prop. 1985/86: 131 bestämmelse därom bör införas i
taxeringslagen. En sådan åtgärd ler sig mot bakgrunden av det tidigare sagda särskilt
angelägen i den mån förslag till lagändringar, när de är till den skaltskyldiges
förmån, framläggs i sådan tid all femårsfrislen inte räcker lill för att etl
materiellt tillfredsställande resultat skall kunna uppnås. Frågan om ett sådant
tillägg lill taxeringslagen kan emellertid inte närmare övervägas i detta skede
av lagstiftningsärendet.

I sak har lagrådet ingen erinran mot att del fåtal
skattskyldiga som avses bli berörda av den dispensvis medgivna avdragsrällen
kan erhålla en långtgående retroaktiv omprövning av sina taxeringar. Hänsyn bör
också las lill del förhållandet atl dessa skattskyldiga reste frågan om en
lagändring i nära anslutning lill de äldsta ifrågavarande laxeringsåren och atl
hela lagstiftningsärendet därefter dragit ut på tiden. Även om starka
principiella skäl talar mot den tekniska lösning som valls, vill lagrådet
därför inte i delta särskilda fall motsätta sig att förslaget genomförs.

Övriga lagförslag

Förslagen lämnas utan erinran.

96

Finansdepartementet p™p- ''' '3'

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 mars
1986

Närvarande: statsministern Carisson. ordförande, och
statsråden Feldt, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Bodström, Göransson, Gradin,
Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande; statsrådet Feldt

Proposition om den skattemässiga behandlingen av kostnader
vid viss verksamhet i utlandet, m. m.

1 Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande' över förslag lill

1. lag om ändring i kommunalskaltelagen
(1928:370),

2. lagom ändring i lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt,

3. lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

4. lag om avräkning av utländsk skatt.
Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

2 Punkt 3 av övergångsbestämmelserna i förslaget till lag
om ändring i kommunalskattelagen

Lagrådet har inle hafl några invändningar mot förslagen
bortsett från utformningen av punkt 3 av övergångsbestämmelserna i förslaget lill
lag om ändring i kommunalskattelagen (KL).

Enligt punkt 3 av de föreslagna övergångsbestämmelserna
får medgivande som avses i punkt 21 av anvisningarna fill 29 § avse 1977 eller
senare års laxeringar. I fråga om 1977-1986 års taxeringar får, enligl de
föreslagna bestämmelserna, besvär anföras i anledning av sådant medgivande i
den ordning som sägs i 100 § taxeringslagen (TL). Därvid får besvär avseende
1977-1982 års laxeringar anföras intill utgången av år 1988 ulan hinder av
bestämmelserna i 100 § tredje stycket nämnda lag.

Såsom lagrådet konstaterat har tekniken au medge de
skattskyldiga besvärsrält i särskild ordning enligt 100 § TL använts vid fiera
tillfällen tidigare. Därvid har avsetts att övergångsbestämmelserna i sig skall
utgöra en självständig grund för besvärsräu. Meningen har med andra ord inle
varit att en prövning skall ske huruvida del s.k. väsenfiighelskriteriet är
uppfyllt. Avsikten har i vissa fall också varit alt undanröja tveksamhet
rörande det s.k. ursäktlighetskriteriet när lagändringen skett innan den

' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde
den 9 januari 1986. 97

ordinarie
besvärstiden gått ut. Hänvisningen till 100 § TL har gjorts endast Prop.
1985/86: 131 för alt ange vilken instans som skall pröva besvären och inom
vilken tid besvären skall anföras. Som jag nämnt tidigare har i det
föreliggande förslagel föreskrivits, att besvär avseende 1977—1982 års
laxeringar får anföras intill utgången av år 1988. Mot bakgrund av alt
övergångsbestämmelserna i sig skall utgöra en självständig grund för besvär
kan den föreskrivna ordningen inle anses som ett avsteg från fastlagda
principer. Däremot kan det av praktiska hänsyn vara olämpligt atl tillåta en
långtgående retroaktiv omprövning av lagakraftvunna taxeringar. Av de skäl som
lagrådet anfört, har jag dock i detta fall ansett del rimligt att medge en
sådan omprövning. Lagrådet har ju inte heller velat motsätta sig att förslagel genomförs
i delta särskilda fall.

3 Utdelning från utländskt bolag

I
7 § 8 mom. lagen om statlig inkomstskatt (SIL) finns regler om frikallelse från
skallskyldighet för utdelning som svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk
förening erhåller från svenska aktiebolag eller svenska ekonomiska föreningar.
Reglerna har tillkommit för all förhindra s. k. kedjebe-skalining av
bolagsvinst. I så gott som samtliga svenska dubbelbeskattningsavtal har
intagits bestämmelser avsedda att utsträcka tillämpningen av de angivna
reglerna till atl också omfatta utdelning från bolag i den andra avlalsslulande
staten. Avsikten med att la in sådana bestämmelser i avtalen är all, på samma
sätt som när fråga är om utdelning mellan svenska bolag, förhindra alt
bolagsvinst blir beskattad flera gånger. För all klargöra all utdelning som på
delta sätt undanlagils från beskattning skall behandlas på samma sätt som
utdelning från svenska bolag, har elt tillägg gjorts lill förslagel om ändrad
lydelse av 22 § SIL jämfört med del förslag som granskats av lagrådet. Genom
del gjorda tillägget har klargjorts alt den inskränkning i rätten atl göra
avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande som förslaget innehåller inte
gäller i fråga om utdelning från utländskt företag lill svenskt förelag i fall
då utdelningen skulle ha varit undantagen från beskattning om båda företagen varil
svenska.

4 Ränta på utlånade medel

Ett
par affärsbanker har påpekat all den inskränkning i rätlen alt göra

avdrag för kostnader för intäkternas förvärvande som förslagen till ändrad

lydelse av 74 § KL och 22 § SIL innehåller medför problem för de banker

som beviljat län lill länder med vilka Sverige har s. k. exemplavtal. När

låneavtalen ingicks logs hänsyn till atl kostnaderna för förvärvande av

räntan var avdragsgilla i Sverige. Dessutom har meddelats att de aktuella

länderna numera har stora problem alt fullgöra sina betalningsåtaganden

enligt avtalen. För all tillgodose bankernas önskemål har ett tillägg gjorts i

de föreslagna övergångsbestämmelserna i förslagen lill ändring i KL och 98

SILjämfört med de förslag
som granskats av lagrådet. Genom tilläggen har Prop. 1985/86: 131 i
övergångsbestämmelserna föreskrivits att äldre bestämmelser i 74 § KL och 22 § SIL
fortfarande skall tillämpas i fråga om inkomst som utgörs av ränta på utlånade
medel om lånet beviljats före lagens ikraftträdande. Uttrycket
"beviljats" har använts för atl markera alt den omständigheten atl de
aktuella lånevillkoren ändrats i olika avseenden efter lagens ikraftträdande inle
skall medföra att de nya bestämmelserna skall tillämpas om fråga är om
låneavtal som ursprungligen ingåtts före lagens ikraftträdande.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen alt anta de av lagrådet granskade förslagen till

1. lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928; 370),

2. lag om ändring i lagen (1947; 576) om statlig
inkomstskatt,

3. lag om ändring i taxeringslagen (1956; 623),

4. lag om avräkning av utländsk skall, med därefter
vidtagna ändringar.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

99

Innehållsförteckning Prop. 1985/86:131

Propositionens huvudsakliga innehåll................................ ...... I

Lagförslag ......................................................................... ...... 2

1
Förslag till
lagom ändring i kommunalskaltelagen (1928:370) .... 2

2
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 4

3
Förslag lill
lagom ändring i taxeringslagen (1956:623) ........ 5

4
Förslag till
lag om avräkning av utländsk skatt ............ 6

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 januari
1986 .. 10

1
Inledning ....................................................................... ... 10

2
Avdragsräll för
kostnader för deltagande i viss verksamhet i utlandet 11

3
Beskattning när
exemptmetoden tillämpas ................... .. I.*)

4
Avräkning av
utländsk skatt ......................................... ... 17

5
Upprättade
förslag ....................................................... 19

6
Speciaimolivering
lill förslagel om lag om avräkning av utländsk skatt 19

7
Hemställan ................................................................... 24

8
Beslut ........................................................................... 24

Bilaga I Sammanfattning av betänkandet (Ds Fi 1984: 25)
Underskott

vid joint venlure- och annan verksamhet i utlandet, m. m.. ... 25

Förfatlningsförslag i belänkandet (Ds Fi 1984:25)
Underskott vid

joint venlure-
och annan verksamhet i utlandet, m.m........ ... 28

Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över
betänkandet (Ds Fi 1984:25) Underskott vid joint venlure- och annan verksamhet i

ufiandet ........................................................................... ... 38

1
Remissinstanserna
...................................................... ... 38

2
Allmänt............................................................................ ... 38

3
Ändrad
gränsdragning mellan filialer och självständigt bedrivna rörelser 39

4
Beskattningen
när exemptmetoden tillämpas ................ ... 68

5
Underskott i
förvärvskälla vid internationell beskattning 77

6
Avräkningsreglerna
......................................................... 82

Bilaga 3 De remitterade förslagen ................................... ... 86

1
Förslag till
lagom ändring i kommunalskatlelagen (1928:370) .... 86

2
Förslag lill
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt 88

3
Förslag lill
lagom ändring i taxeringslagen (1956:623) 89

4
Förslag lill
lag om avräkning av utländsk skatt ............ ... 90

Utdrag ur lagrådels protokoll den 18 februari 1986 ......... ... 94

Utdrag ur prolokollet vid regeringssammanträde den 20 mars
1986 97

1
Anmälan av
lagrådsyttrande ........................................ ... 97

2
Punkt 3 av
övergångsbestämmelserna i förslaget lill lag om ändring i kommunalskatlelagen 97

3
Utdelning från
utländskt bolag ..................................... 98

4
Ränta på
utlånade medel ............................................. ... 98

5
Hemställan ................................................................... 99

6 Beslut ........................................................................... 99

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

100