Prop. 1985/86:146

Regeringens proposition 1985/86:146

om vidaresändning av radio- och TV-program

Prop. 1985/86: 146

Regeringen
föreslår riksdagen atl anta de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel
den 13 mars 1986.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar i den upphovsrätlsliga lagstiftningen
som syftar lill alt reglera de upphovsrätlsliga frågor som uppkommer vid
samtidig och oförändrad återutsändning (vidaresändning) av radio- och TV-program.
Förslagen gäller både trådlös och trådbunden vidaresändning.

Rätlen
lill vidaresändning skall enligt förslaget grundas på avtal mellan rältighelshavarna
och den som svarar för vidaresändningen. För det fall att flertalet rältighelshavare
därvid företräds av någon organisation införs en lagbestämmelse som innebär atl
sådana kollektiva avtal får verkan också för rältighelshavare som står utanför
organisationen, s. k. avtalslicens.

Utövande
konstnärer och fonogramframslällare skall ha rätt till ersättning vid sådana vidaresändningar
som innehåller ljudinspelningar och inte bara som i dag för utnyttjandet i de
ursprungliga sändningarna.

Lagstiftningen
avses träda i kraft den 1 juli 1986.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Proposifionen innehåller därför
tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 7), lagrådets yttrande (s. 37) och föredragande
statsrådets ställningstagande till lagrådels synpunkter (s. 40).

Den
som vill ta del av samtliga skäl för lagförslagen måste därför läsa alla tre
delarna.

1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 146

1 Förslag till Prop. 1985/86:146

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om
upphovsrätt lill litterära och konstnärliga verk

dels atl 22, 45, 47, 48 och 58 §§ skall ha följande lyddse,

dels atl det i lagen skall införas en ny paragraf, 22 d §,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §'

Har radio- eller televisionsförelag rätt att i utsändning
återgiva verk, må företaget ock, under villkor som regeringen bestämmer, för
bruk vid egna utsändningar upplaga verket på anordning, genom vilken det kan
återgivas. Om rätten att göra sålunda upptaget verk tillgängligt för
allmänheten gäller vad eljest är stadgat.

Svenskt radio- eller televisions- Svenskt radio- eller televisions-

förelag som regeringen bestämmer företag som regeringen bestämmer

må, om förelaget på grund av avtal må, om företagel på grund av avtal

med organisation som företräder etl med organisation som företräder etl

flertal svenska upphovsmän på om- flertal svenska upphovsmän på om

rådet äger rätt atl utsända litterära rådet äger rätt alt utsända litterära

och musikaliska verk, jämväl ut- och musikaliska verk, jämväl ut

sända utgivet dylikt verk av upp- sända utgivet dylikt verk av upp

hovsman som icke företrädes av or- hovsman som icke företrädes av or

ganisationen; för utsändningen äger ganisationen; för utsändningen äger

upphovsmannen rätt till ersättning. upphovsmannen rätt till ersättning.

Vad sålunda stadgats gäller dock Vad sålunda stadgats gäller dock

icke sceniskt verk, ej heller annat icke sceniskt verk, ej heller annat

verk om upphovsmannen meddelat verk om upphovsmannen meddelat

förbud mol utsändning eller del el- förbud mot utsändning eller del el

jest föreligger särskild anledning jest föreligger särskild anledning

antaga att han motsätter sig utsänd- antaga atl han motsätter sig utsänd

ningen, ningen. Bestämmelserna i
detta

stycke gäller inte sådan vidaresändning som anges i
22 d §.

22 d §

Har någon på grund av avtal med en organisation som
företräder ett flertal svenska upphovsmän på området rätt att till allmänheten
trådlöst eller genom kabel samtidigt och oförändrat återutsända (vidaresända)
verk som ingår i en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning, får denne
på samma sätt vidaresända även verk av upphovsmän som inte företräds av organisationen.
Vidaresändning får

Senaste lydelse 1978:488.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 146

avse endast verk av det slag som omfattas av avtalet. Även
i övrigt gäller avtalets villkor ifråga om vidaresändningen.

En upphovsman vars verk vidare-sänds med stöd av första
stycket skall i fråga om ersättning som lämnas enligt avtalet och i fråga om
förmåner från organisationen som väsentligen bekostas genom ersättningen vara
likställd med upphovsmän som organisationen företräder. Upphovsmannen har dock
alltid oberoende av detta rätt till ersättning som hänför sig till vidaresändningen,
om han begär det inom tre år efter utgången av det år då vidaresändningen ägde
rum. Krav på ersättning får riktas endast mot organisationen.

Gentemot den som vidaresänder verk med stöd av denna
paragraf får krav på ersättning göras gällande endast av sådana organisationer
som avses i första stycket. Kraven skall framställas samtidigt.

45
f

En utövande konstnärs framförande av etl litterärt eller konstnäriigl
verk må icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film eller annan
anordning, genom vilken del kan återgivas, och ej heller utsändas i ljudradio
eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för
allmänheten.

Ett framförande som har upptagils på en anordning som
avses i första stycket får inte utan konstnärens samtycke överföras från en
sådan anordning lill en annan förrän femtio år har förflutit efter det år då
upptagningen gjordes.

Beträffande upptagning, utsänd- Beträffande upptagning, utsänd

ning och överföring, som avses i ning och
överföring, som avses i

denna paragraf, skall vad i 3, 6— denna
paragraf, skall vad i 3, 6—

9 §§, 11 § första stycket, 14 § första 9
§§, 11 § första stycket, 14 § första

stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § förs- stycket,
17, 20 och 21 §§, 22 § förs

ta stycket, 22 a-22 c, 24, 24 a, 26, la
stycket, 22 a-22 d, 24, 24 a, 26,

27, 28, 41 och 42 §§ sägs äga mol- 27,
28, 41 och 42 §§ sägs äga mot

svarande tillämpning. svarande fillämpning.

47 f Om en grammofonskiva eller en annan anordning på
vilken ljud har upptagits används vid ljudradio- eller televisionsulsändning
eller vid annat offentligt framförande i förvärvssyfte och utsändningen eller
framförandet

- Lydelse enligt prop. 1985/86: 79. 3

' Lydelse enligt prop. 1985/86:79.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 146

äger rum inom femtio år efter det år då ljudupptagningen
gjordes, skall ersättning utgå lill framställaren liksom till utövande
konstnärer vilkas framförande har upptagits på anordningen. Har två eller flera
konstnärer samverkat vid framförandel, kan den rätt som tillkommer dem göras
gällande endast av dem gemensamt. Gentemot den som har använt anordningen
skall konstnärer och framställare göra gällande sina krav samtidigt.

Vad som sägs i första stycket om ljudradio- och
televisionsutsändning gäller också när en trådlös sådan utsändning samtidigt
och oförändrat återutsänds (vidaresändning) till allmänheten trådlöst eller
genom kabel. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning göras
gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett flertal
svenska utövande konstnärer eller framställare. Organisationerna skall
framställa kraven samtidigt med de krav som avses i 22 d §.

Bestämmelserna i 8 och 9 §§, 14 § första stycket, 20, 21
och 24 §§ saml 26 § andra stycket skall äga motsvarande tillämpning i fall som
avses i denna paragraf. Beträffande utövande konstnärs rätt skall jämväl
föreskrifterna i 27, 28, 41 och 42 §§ i motsvarande mån gälla.

Vad i denna paragraf stadgas gäller icke ljudfilm.

48 §"

Ljudradio- eller televisionsulsändning må icke utan radio-
eller televi-sionsföretagels samtycke återulsändas eller upptagas på anordning,
genom vilken den kan återgivas. Utan sådant samtycke må ej heller televisionsulsändning
återgivas för allmänheten i biograf eller därmedjämföriig lokal.

En utsändning som har upptagits på en anordning som avses
i första stycket får inte utan radio- eller televisionsföretagels samtycke
överföras från en sådan anordning lill en annan förrän femfio år har förflufil
efter det år då utsändningen ägde rum.

Vad i 6-9 §§,!!§ första stycket, 14 § första stycket, 17,
20 och 21 §§, 22 § första stycket, 22 a-22 c, 24 och 24 a §§ samt 26 § andra
stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna
paragraf.

Har elt radio- eller tdevisionsföre-tag krav på ersättning
för en sådan vidaresändning som avses i 22 d § första stycket och som har skett
med företagets samtycke, skall företaget framställa sitt krav samtidigt som
de organisationer som avses där.

Lydelse enligt prop. 1985/86:79.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86: 146

Rätt
domstol i mål om Ijudradio-eller televisionsulsändning i strid mot denna lag är
Stockholms tingsrätt. Samma lag vare i mål om ersättning som avses i 9 §
andra stycket, 14 § andra stycket, 16 §, 22 § andra stycket eller 47 §.

Rätt
domstol i mål om Ijudradio-eller televisionsulsändning i strid mot denna lag är
Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller i mål om ersättning som avses i 9 §
andra stycket, 14 § andra stycket, 16 §, 22 § andra stycket, 22 d § eller 47 §.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986. Den skall
tillämpas även på verk och upptagningar som har tillkommit före
ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1973:363.

2 Förslag
till Prop. 1985/86:146

Lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt till fotografisk
bild

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1960; 730) om rätt
till fotografisk bild skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§' Svenskt televisionsförelag som regeringen bestämmer
må, mol ersättning, visa offentliggjord fotografisk bild, såframt fotografen
icke meddelat förbud mol visning eller del eljest föreligger särskild anledning
antaga atl han motsätter sig visningen. Vad nu sagts gäller ej film.

När en trådlös televisionsutsändning samtidigt och
oförändrat återutsänds till allmänheten trådlöst eller genom kabel av någon
annan än ett sådant företag som avses iförs-ta stycket, tillämpas beträffande
fotografisk bild som visas i sändningen 22 d § lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986. Den skall
tillämpas även på fotografisk bild som har tillkommit före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1978:489.

Justitiedepartementet P-oP- '' '"

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 februari 1986

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, R. Carisson,
Holmberg, Hellström, Wickbom, Hulterström, Lindqvist

Föredragande;
statsrådet Wickbom

Lagrådsremiss om vidaresändning av radio- och TV-program

1 Inledning

Vid
samtidig och oförändrad återutsändning (vidaresändning) av radio-och TV-program
uppkommer olika frågor av upphovsrältsligl slag. I departementspromemorian (Ds
Ju 1985:7) Återutsändning av radio- och TV-program har lagts fram förslag som
syftar lill alt lösa dessa frågor.

Promemorian
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har gjorts i justifiedepartementel
och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (Dnr 2496-85).

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av promemorian som
bilaga I, dels promemorians lagförslag som bilaga 2, dels en förteckning över
remissinstanserna som bilaga 3.

I
lagstiftningsärendet har samråd skett med företrädare för vederbörande
departement i de andra nordiska länderna. Vidare har en hearing hållils den 17
januari 1986 med företrädare för olika kategorier rältighelshavare.

2 Allmän motivering

2.1 Bakgrund

I
många länder, framför allt i Nordamerika och Europa, har under de senaste åren
spridning av radio- och TV-program via kabelnät blivit vanlig. Orsakerna
härtill är fiera. Den främsta torde vara att antalet tillgängliga frekvenser
för elersändning är begränsat. Kabelnäten däremot kan vidare-sprida ett stort
antal program och göra detta med hög kvalitet utan de tekniska störningar som
ofta kan förekomma i samband med elersändning. Återutsändning via kabel har
därför blivit vanlig i många länder, särskilt när det gäller utländska program.
Detta gäller speciellt i de tätlbefolkade länderna i Mellaneuropa.
Kabelspridningen torde bli ännu vanligare under de kommande årtiondena då en
stor mängd program kommer all bli tillgängliga från olika TV-satelliler.

I de
nordiska länderna har kabelspridningen hittills varil i huvudsak Prop.
1985/86: 146 begränsad lill storstadsområdena och främst tagit sikte på återutsändning
av TV-program från de nordiska grannländerna.

I samtliga nordiska länder planeras emellertid nu en
omfattande utbyggnad av verksamheten. Detta har gjort alt de radiorältsliga
och upphovs-rättsliga frågorna i sammanhanget har fått ökad aktualitet.

I Sverige har genomförts lagstiftning som rör den
radiorättsliga sidan av radio- och TV-utsändningar i kabel. Dessa frågor
regleras i lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar vilken trädde i kraft den
1 januari 1986 (se prop. 1984/85; 199). Lagen innehåller bestämmelser om Irådsänd-ning
av radioprogram i lokala rundradiosändningar. Enligt lagen krävs tillstånd för
sådana kabelsändningar, utom vid vidaresändning av rundradiosändningar och vid
sådana sändningar som har ett begränsat antal mottagare. Frågor om tillstånd
prövas av en för hela landet gemensam kabelnämnd. Lagen innehåller inte någon
reglering av de upphovsrättsliga frågor som uppkommer vid lokala
kabelsändningar.

Sedan en tid pågår förberedelser för en begränsad
försöksverksamhet med trådlösa rundradiosändningar av finländska TV-program
över Stor-slockholmsområdet. I första hand är avsikten att sändningarna skall
ske i avvaktan på atl etl nordiskt radio- och TV-samarbete via direktsändande
satellit kan inledas (Tele-X). I lagen (1986:3) om rundradiosändning av
finländska televisionsprogram anges de radiorältsliga förutsättningarna för
verksamheten (se prop. 1985/86:54). Lagen trädde i kraft den I februari 1986
och gäller lill utgången av år 1987. Inle heller denna lag reglerar
upphovsrättsliga frågor.

De upphovsrätlsliga frågorna i samband med kabelspridning
har blivit belysta i många olika sammanhang. Sålunda har de under lång lid
diskuterats inom de mellanslalliga organisationer som är ansvariga för
administrationen av de internationella konventionerna på området. För de
nordiska ländernas del har frågorna tagils upp i rapporten (NU 1983; 12) Nabo-lands-TV
i kabel, som har utarbetats av en samnordisk tjänstemannagrupp. För en utföriigare
redogörelse för dessa olika överväganden och de internationella konventionerna
hänvisas dels lill departementspromemorian, dels lill den nu nämnda rapporten.

När det gäller de upphovsrättsliga frågor som uppkommer
vid trådlös eller trådbunden utsändning av radio- och TV-program finns del
anledning att skilja mellan å ena sidan ursprunglig sändning och å andra sidan
samtidig och oförändrad återutsändning. Med ursprunglig sändning avses de fall
då programutbudet produceras eller ställs samman av den som svarar för
utsändningen. Den samtidiga och oförändrade ålerulsändningen avser däremot situafioner
då radio- eller TV-program tas emot och ulan tidsförskjutningar och ändringar
sänds vidare av någon annan än den som svarar för den ursprungliga sändningen.
Denna samtidiga och oförändrade återutsändning motsvarar vad som enligl 2 §
lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar avses med "vidaresändning".
Den ursprungliga sändningen motsvarar närmast vad som där betecknas som "egensändning".

I departementspromemorian har lämnats en utförlig
redogörelse för

innehållet i gällande rätt med avseende pä de olika formerna för spridning. 8

I
den delen kan hänvisas lill promemorian.

Vid ursprunglig sändning
uppkommer inle några nya problem från upphovsrättslig synpunkt. I det följande
behandlas därför endast de frågor som uppkommer vid samtidig och oförändrad återutsändning
(vidaresändning).

Huvudintresset har
hittills främst knutits till sådan programspridning som sker via kabel. På
grund av del nära samband som finns mellan upphovsrällsfrågorna när det gäller
såväl trådlös som trådbunden vidaresändning av radio- och TV-program bör dock
övervägandena, liksom i Danmark, Finland och Norge, la sikte på en reglering av
båda dessa spridningsformer.

Prop.
1985/86: 146

2.2 Behovet av lagstiftning

Mitt
förslag: De upphovsrätlsliga frågor som uppkommer i samband med vidaresändning
av radio- och TV-program bör lagregleras.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Det övervägande antalet remissinstanser tillstyrker promemorians förslag i
denna del. Elt fåtal anser atl de upphovsrätlsliga frågorna bör utredas ytteriigare.

Skälen
för mitt förslag: Med upphovsrätt menas författares, kompositörers,
konstnärers och andra upphovsmäns rätt alt bestämma över utnyttjandet av sina
verk. Den rättspolitiska bakgrunden lill denna lagstiftning är framför allt en
önskan alt stimulera del andliga skapandet och därigenom i vid mening främja
del sociala, kulturella och ekonomiska framåtskridandet. Liknande skäl kan
åberopas för skyddet av vissa rättigheter som står upphovsrätten nära (s. k.
närslående rättigheter). Härmed avses del skydd som lagen ger åt utövande
konstnärer (artister, musiker, skådespelare m.fi. som inte skapar men väl
framför verk), ål framställare av musikinspelningar och andra fonogram samt åt
radio- och TV-förelag.

Regler
om samtliga dessa slag av rättigheter finns i lagen (1960; 729) om upphovsrätt till
litterära och konstnäriiga verk (upphovsrättslagen, URL). Regler om de
rättigheter som fotografer har lill ulnytljandet av sina fotografier finns i
en särskild lag, lagen (1960; 730) om rätt till fotografisk bild (foiografilagen,
FotoL).

Vad
först gäller de egentliga upphovsmännen till radio- och TV-program (bl.a. manusförfattare,
kompositörer, scenografer, regissörer, m.fi.) skall endast konstaleras att i de
ensamrältigheter som varje upphovsman har till sitt verk ingår även rätten all
göra verket tillgängligt för allmänheten, bl. a. i form av offentligt
framförande av verket (2 § URL). Härmed avses exempelvis att verket spelas i en
konsertsal eller på en scen eller sänds i radio eller TV, antingen via etern
eller via kabel lill allmänheten. Rätlen alt göra verket tillgängligt för
allmänheten gäller oavsett om det är fråga om direktsändning eller om
framförandel sker på grundval av en inspelning. En vanlig situation är att
någon fångar upp en radio- eller TV-sändning och återulsänder den på trådlös
eller trådbunden väg. Denna återutsändning kan antingen återge en inspelning av
den ursprungliga sändningen eller

också direkt sprida den
ursprungliga sändningen vidare ulan sådan inspel- Prop. 1985/86: 146 ning. I
det senare fallet blir del fråga om en samtidig och oförändrad återutsändning (vidaresändning)
av den ursprungliga sändningen.

Under
förutsättning att verket görs tillgängligt för allmänheten innebär varje form
av återutsändning ett nytt offentligt framförande som omfattas av
upphovsmannens ensamrätt.

De
utövande konstnärerna har enligt lagen en ensamrätt atl bestämma över
utsändningar i radio eller television av deras framföranden (45 § URL). Detta
gäller i första hand direktsändning av framföranden. Ensamrätten får
emellertid också anses gälla när utsändningen återger en inspelning som ett sändarföretag
har gjort antingen på grund av avtal eller enligl reglerna i 22 § första
stycket URL, dvs. inspelningar uteslutande för ul-sändningsändamål. Enligl
förarbetena till URL (SOU 1956:25 s. 380) omfattar denna rätt både
direktutsändning och återutsändning. På grund härav har det ansetts all de
utövande konstnärernas ensamrätt omfattar även samtidig återutsändning via
etern eller via kabel av en radio- eller TV-ut-sändning (se exempelvis SOU
1983:65 s. 55).

För
utsändning i radio eller television av någon annan upptagning, t. ex. en grammofonskiva,
krävs däremot inte någol samtycke från rältighelshavarna. De utövande
konstnärerna och fonogramproducenlerna har dock rätt till ersättning när
ljudupptagningar ingår i utsändningen (47 § URL). Denna rätt gäller bara vid
ursprunglig sändning och inte vid återutsändning (jfr prop. 1960:17 s. 256).

Slutligen
skall nämnas all radio- och TV-företag har en ensamrätt i fråga om återutsändning
av deras utsändningar (48 § URL). Detta gäller oavsett om ålerulsändningen sker
via etern eller via kabel.

Fotografer
har i princip en ensamrätt när del gäller offentlig visning av deras
fotografier (I § FotoL).

Tillstånd
lill återutsändning krävs sålunda från innehavare av de egentliga
upphovsrättigheterna, från fotografer vars bilder visas och från de sändarföretag
vars sändningar utnyttjas vid vidarespridningen. Dessutom behövs tillstånd från
de utövande konstnärerna för en återutsändning av deras "levande"
framföranden i en ursprunglig sändning. Detsamma gäller när deras framföranden
har spelals in enligt reglerna i 22 § första stycket URL. Om det i den
ursprungliga sändningen ingår ljud- eller bildupplag-ningar, behövs däremot
inget tillstånd till vidaresändningen, vare sig från de utövande konstnärerna
eller från producenterna av upptagningarna. Någon rätt till ersättning
föreligger inle heller.

De
tillstånd som behövs för vidaresändning kan erhållas genom avtal. Etl sätt all
lösa tillståndsfrågan kan emellertid också vara atl genom bestämmelser i lag om
s. k. ivångslicens tillåta vidaresändning ulan tillstånd av rältighelshavarna
men samtidigt ge dem rätt lill ersättning, som vid tvist får bestämmas av
domstol.

Med
hänsyn särskilt lill den snabba utveckling som pågår beträffande

vidaresändning av TV-program via kabel anser jag det angeläget alt dessa

upphovsrätlsliga frågor nu regleras. Det bör således övervägas om erfor

deriiga tillstånd skall inhämtas genom avtal eller om tvångslicensbesläm-

melser skall införas. Vidare finns det anledning alt överväga om utövande 10

konstnärer och producenter skall ha rätt lill ersättning
när deras inspel- Prop. 1985/86: 146 ningar ingår i program som vidaresänds.

Som jag har nämnt inledningsvis har dessa frågor
behandlats ingående i en rad olika sammanhang. För de nordiska ländernas del
har Danmark, Finland och Norge redan genomfört lagstiftning på området. Någol
behov av ytteriigare utredning kan därför inte anses föreligga. De förslag som
nu läggs fram avses inte heller atl vara av tillfällig karaktär. En annan sak
är att lösningarnas praktiska betydelse kan skifta i olika situationer. Delta
gäller l.ex. i förhållande lill försöksverksamheten med trådlös vidaresändning
av de finländska TV-programmen.

Promemorieförslaget omfattar inle vidaresändning av
signaler från satelliter i fast trafik (kommunikationssatelliter). Del beror
på att sådana signaler inle anses vara rundradiosändningar. De är nämligen inle
avsedda all las emot direkt av allmänheten ulan har till uppgift atl överföra
signaler från en avsändarstation till en eller flera mottagarstationer, t. ex.
kabelnät.

Några remissinstanser har ifrågasatt om delta är en
ändamålsenlig begränsning, särskilt med hänsyn lill alt gränsen mellan
direktsändande satelliter och kommunikationssatelliter håller på atl suddas ut
i delta hänseende.

För egen del anser jag all en sådan principiell
begränsning är nödvändig i de fall då signalerna inle är alt anse som en
rundradiosändning. De förslag jag lägger fram i del följande är alltså
avgränsade på samma sätt som förslagen i departementspromemorian. Del bör dock
observeras atl signalerna från en kommunikationssatellit i detta sammanhang
kan jämställas med en rundradiosändning om de sänds samtidigt som en
rundradiosändning med samma innehåll. I ett sådant fall omfattas sändningen av
signalerna av vad som sägs i fortsättningen om vidaresändning.

I det följande avser jag all behandla frågor om

förvärv av rättigheter till vidaresändning inom den
egentliga upphovsrätten i avsnitt 2.3,

närslående rättigheter i avsnitt 2.4,

fotografers rättigheter vid vidaresändning i avsnitt 2.5,

behörig domstol i avsnitt 2.6, och

ikraftträdande m. m. i avsnitt 2.7.

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna
återfinns i specialmotiveringen (avsnitt 4).

2.3 Förvärv av rättigheter till vidaresändning inom den
egentliga upphovsrätten

2.3.1 Avtal eller tvångslicens?

Mitt förslag: Rättigheterna till vidaresändning förvärvas
genom avtal. Några lagbestämmelser införs alltså inle om all rällighelerna får
förvärvas tvångsvis.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna ansluter sig lill prome-

morieförslagel. Etl fåtal
anger all de i princip kan godta förslagel men alt Prop. 1985/86: 146 det är
lämpligare all frågorna om rältighelsförvärv inledningsvis löses genom ivångslicensbeslämmelser.

Skälen
för mitt förslag: Den grundläggande filosofin bakom det upphovsrätlsliga
regelsystemet är atl upphovsmän och andra rältighelshavare skall ha rätt all
bestämma över alla ekonomiskt betydelsefulla utnyltjanden av deras verk.
Bakgrunden till denna inställning är en strävan all genom delta syslem främja
del andliga skapandet, säkerställa olika kulturarbetarkale-goriers utkomstmöjligheter,
ge underlag för de investeringar som är nödvändiga för produktionen av kultur-
och informationsalster och, helt allmänt, främja den ekonomiska och sociala
utvecklingen i samhället.

Självfallet
är vidaresändning av radio- och TV-program elt ekonomiskt betydelsefullt
utnyttjande av upphovsmäns och andra rätlighetshavares verk. Från denna
utgångspunkt är det naturligt atl förvärvet av rättigheter lill trådlös eller trådbunden
vidaresändning av rundradiosändningar sker genom frivilliga överenskommelser
mellan rältighelshavarna och dem som företar vidaresändningar.

Motsatsen
till en ordning som bygger på avtal är etl syslem varigenom man i lagen inför
en ivångslicens. Den mest framträdande praktiska skillnaden mellan ett sådant
syslem och en avtalsordning är att rältighelshavarna i del förra fallet inle
har möjlighet all hindra vidaresändningen. De har inle heller någon i lagen
fastslagen rätt all förhandla om villkoren för vidaresändningen utöver vad som
följer av den ideella rätten.

I
vissa länder har man föredragit alt lösa de upphovsrätlsliga frågorna genom en tvångslicensordning.
Anledningen till detta är den speciella karaktären hos vidaresändningen,
särskilt sådan som sker via kabel. Som har angetts tidigare innebär de
rättigheter som tillerkänns upphovsmännen och vissa andra rätlighetshavare att
en sådan vidaresändning inte får ske ulan tillstånd. Om del inte finns elt
system med ivångslicens har alltså rältighelshavarna möjlighet all hindra den
genom alt vägra ge tillstånd. Trots alt denna möjlighet praktiskt taget aldrig
har utnyttjats har den i vissa länder ansetts oacceptabel från allmän mediepolilisk
synpunkt. Vidare har åberopats att kabelnäten ofta är små, icke-kommersiella
och automatiskt fungerande och att de som svarar för kabelsändningarna därför inle
är i stånd att hanlera rältighelsförvärv.

Bl.
a. av de skäl som nu har angetts har man i Danmark nyligen infört en "generell
licensordning", dvs. en tvångslicensordning som tillåter vidarespridning
via kabel av radio- och TV-utsändningar utan tillstånd från rältighelshavarna
men som tillerkänner dem rätt lill ersättning. Om parterna inle kan komma
överens om ersättningen, fastställs denna av en särskild nämnd.

1
Finland och Norge har man däremot ansett atl principen bör vara all rättigheterna
förvärvas genom avtal. Samma synsätt har man även intagit i andra europeiska
länder, bl.a. Belgien och Nederländerna.

I enlighet med den
grundläggande filosofin för det upphovsrätlsliga

systemet anser jag alt utgångspunkten också för svensk del bör vara atl

rättigheter för trådlös eller trådbunden vidaresändning av radio- och

TV-program bör förvärvas genom avtal mellan rältighelshavarna och dem 12

som önskar utnyttja det
ifrågavarande programmet. Avsteg från denna Prop. 1985/86: 146

princip bör inte ske ulan
all det föreligger starka skäl som talar i en annan

riktning.

När
man bestämmer sig i denna fråga är givetvis erfarenheterna av hur rättighelsfrågorna
hitfills har lösts av största betydelse. Del kan därvid nämnas alt avtal redan
har ingåtts mellan å ena sidan norska kabeloperatörer och å andra sidan
svenska rältighelshavare, huvudsakligen organiserade i den svenska
förhandlingskartellen COPYSWEDE. När del gäller avtal om vidaresändning av
svenska TV-program i andra länder, har räl-lighelshavarnas organisationer förelrätts
av COPYSWEDE (i vilken även STIM ingår), Sveriges Radio och AGICOA (som
företräder filmproducenterna). Beträffande upphovsmännens musikrättigheter har
STIM tecknat avtal som omfattar i stort sett alla kabelsändningar som idag
förekommer i Sverige. Avtalen har främst tecknats med en särskild
förhandlingsgrupp som representerar de allmännyttiga bostadsföretagen, de
privata ka-bel-TV-företagen, pressen och televerket. Förhandlingar pågår också
med de olika rältighelshavarna beträffande vidaresändning av de finländska TV-programmen
i Sverige.

Mol
bakgrund av vad jag nu har anfört finns det inle för närvarande något som tyder
på atl del skall behöva uppstå särskilda svårigheter i kommande förhandlingar
om förvärv av rättigheterna. Del bör också noteras att de organisationer som
företräder rältighelshavarna vid upprepade tillfällen — bl. a. vid den hearing
som har nämnts i avsnitt 1 - har förklarat all någon ersättning inle kommer all
begäras för vidaresändning i Sverige av del nuvarande svenska programutbudet
(se även massmediekommit-léns betänkande SOU 1984; 65 Via satellit och kabel s.
403).

Med
hänsyn lill vad några remissinstanser har framhållit om atl del i vissa fall
kan råda en obalans mellan parterna vill jag erinra om all innehavarna av de
mindre kabelanläggningarna har samma möjligheter all sluta sig samman som rältighelshavarna.
Så har ju redan skett i viss utsträckning genom den nyss nämnda
förhandlingsgruppen. Jag förutsätter all samordningen på användarsidan kommer
alt utvecklas ytterligare. Del skulle underlätta inte bara möjligheterna atl
förhandla om avtal ulan också hanteringen av rättighelsförvärven m. m.

Jag
kan alltså inte finna atl skälen för att införa en tvångslicens är tillräckligt
starka för all man skall frångå den grundläggande principen att rällighelerna
bör förvärvas genom avtal.

Enligl
min mening bör man således i Sverige liksom i Finland och Norge välja en
lösning som bygger på en avtalsmodell. Såväl när del gäller trådlös som trådbunden
vidaresändning bör rättigheterna förvärvas genom avtal mellan rältighelshavarna
och dem som svarar för vidaresändningen.

2.3.2
Avtalslicens?

Mitt förslag: Avtal som
har slutits av en organisation som företräder flertalet rälfighetshavare skall
ha verkan också för rältighelshavare utanför organisationen (s. k. avlalslicens).

13

Promemorians förslag: Överensstämmer med milt förslag. Prop. 1985/86: 146

Remissinstanserna: En remissinstans anser all någon
avtalslicens inte bör gälla beträffande trådlösa vidaresändningar. Övriga
remissinstanser godtar promemorieförslagel eller lämnar det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: I och för sig har
kabeloperatörerna möjlighet all träffa individuella avtal med olika rättighetshavare.
Del är dock inle realistiskt atl tro alt rättighelsförvärven kan klaras på
detta sätt. I stället kan man utgå från alt rällighelerna till största delen
kommer all förvärvas genom kollekliva avtal mellan å ena sidan organisationer
av rältighelshavare och å andra sidan dem som är ansvariga för vidaresändningen.

Inle heller sådana kollekliva avtal utgör emellertid någon
garanti för alt rättighetsförvärven blir heltäckande. Alla rältighelshavare
ingår nämligen inte i avlalsslulande organisationer. När del gäller vidaresändning
i Norden av de nordiska ländernas radio- och TV-program kan man i allmänhet inle
heller bygga på de rättigheter som innehas av sändarförelagen. Dessa företags
utsändningar sker visseriigen till största delen på grundval av kollekliva
avtal, men dessa ger i regel inte rätt till vidaresändning i ullandel.

Till en viss del kan man från praktisk synpunkt
säkerställa rältighelsför-värvel genom lämpligt utformade avtalsklausuler ("indemnily
clauses") som innebär att upplåtaren tar på sig etl särskilt ansvar för de
krav som kan riktas mol vidaresändaren från rätlighetshavare som inle omfattas
av ett kollektivt avtal. Sådana klausuler kan emellertid inle undanröja ett
straff-rättsligt ansvar. Rätlighetsförvärvel bör därför i lagstiftningen lösas
genom särskilda bestämmelser som gör det kollekliva avtalet tillämpligt också
på rättighetshavare som står utanför de avlalsslulande organisationerna. URL
bör sålunda kompletteras med en avtalslicensbestämmelse av den typ som för
närvarande finns i 15 a § och 22 § andra stycket i den lagen.

En remissinstans har ifrågasatt om del verkligen
föreligger en vidaresändning enligt vad som avses därmed i art. 11 bis
Bernkonventionen när vidaresändningen föregås av s. k. långdislansöverföring
via radiolänk från ett annat land. Enligt denna remissinstans skulle det strida
mol Bernkon-venlionen all låta en avlalslicens gälla också för trådlös vidaresändning.

Jag delar inle denna uppfattning. En vidaresändning av en
rundradiosändning ("rebroadcasling") enligt art. 11 bis (l)(ii) får
enligt min mening anses föreligga även när en rundradiosändning sker i elt land
och via radiolänk eller på någol annat sätt med sändarföretagels samtycke överförs
lill ett annat land och där återutsänds i samtidigt och oförändrat skick.

Slutsatsen av vad jag nu har anfört är att en ordning med
kollektiva avtal bör kompletteras med lagbestämmelser om en avtalslicens. För
att en sådan ordning skall kunna fungera tillfredsställande krävs emellertid
att en rad förutsättningar är uppfyllda. Dessa frågor tas upp i del följande.

14

2.3.3 Avtalsparterna

Prop.
1985/86: 146

Mitt förslag: Endast kollektiva avtal som sluts av
organisationer som företräder svenska rättighetshavare skall ha verkan för
utomstående rätlighetshavare.

Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: I stort sett samtliga remissinstanser
godtar förslagel i denna del. En remissinstans ifrågasätter emellertid om förslagel
helt är förenligt med Bernkonventionen när det gäller avtalets tvångslicensverkan
för utländska oorganiserade rättighetshavare.

Skälen för mitt förslag: En avialslicensbeslämmelse
innebär all avtalet ges etl slags tvångslicensverkan i förhållande till rätlighetshavare
utanför de avtalsslutande organisationerna.

Enligl art. 11 bis (2) i Bernkonventionen skall verkan av
olika villkor när del gäller upphovsmannens ensamrätt till rundradiosändning,
bl. a. tvångs-licensbestämmelser, vara begränsad till de länder där de har
föreskrivits. Konventionen förbjuder endast Ivångslicensbeslämmelser för utnyltjanden
i ett annat land än det där bestämmelsen har getts. Förbudet tar däremot inte
sikte på var rällighelshavarna befinner sig. Bernkonven-lionen utgör därför
inte något hinder mot en avialslicensbeslämmelse av del slag jag har
föreslagit.

Avlalslicensbestämmelsen ger avtalet samma verkan för
utomstående rättighetshavare som om avtalels bestämmelser hade gällt enligl
svensk lag. För att undvika atl något annat lands lag kan komma att tillämpas
på elt avtal om vidaresändning här i landet bör avtalet kunna ingås endast av
organisationer som företräder svenska rättighetshavare. Det innebär all avialslicensverkan
enligl svensk lag inle bör ges ål etl avtal mellan kabeloperatörer i Sverige
och rätlighetshavarorganisalioner i elt annat land.

2.3.4 Organisationernas ersättningskrav

Mitt
förslag: Kraven på ersättning skall framställas samtidigt av de organisationer
som företräder rältighelshavarna.

Promemorians förslag: Ersättningskraven skall framställas
gemensamt av de olika organisationerna.

Remissinstanserna:
De flesta anser atl kraven bör kunna framställas av de olika organisationerna.
En remissinstans ifrågasätter dock om inte rällighelshavarna bör företrädas av
en enda organisation. Flera remissinstanser anser atl kraven bör framställas
samtidigt i stället för gemensamt. Av dessa förordar en att elt undanlag görs
för upphovsmännens musikrät-tigheler. Samma remissinstans ifrågasätter om inte etl
samordningskrav bör gälla också för dem som svarar för vidaresändningarna.

Skälen för mitt förslag: I den norska lagstiftningen
föreskrivs att avialslicensverkan skall ges bara åt avtal som har ingåtts med
en enda gemensam

15

organisation
som representerar en "vesenllig del" av norska upphovsmän och rättighetshavare
på området. I den danska tvångslicensbestämmelsen anges alt ersättningsrätten
bara kan göras gällande av en gemensam organisation vilken representerar
samtliga grupper av ersättningsberättigade rättighetshavare. Organisationen
skall vara godkänd av kulturministern. Även i Finland får avtalet avialslicensverkan
bara om avtalet har ingåtts av en gemensam organisation som har godkänts av
vederbörande ministerium.

Skälet till den ordning
som nu har beskrivits torde främst vara en önskan att systemet skall fungera så
smidigt som möjligt och atl de som är ansvariga för vidarespridningen bara
skall utsättas för krav från en enda organisation och inte för elt antal krav
vid olika lidpunkter från olika organisationer av rätlighetshavare. Dessa skäl
gör sig visserligen starkt gällande även för svensk del. Den avtalsstruklur som
hittills har utbildats har emellertid inte inneburit alt parterna på rättighelshavarsidan
har bildat någon samorganisation för att ingå avtal. I stället har, som
tidigare har nämnts, de olika rättighelshavarorganisalionerna i nära samarbete
slutit egna avtal med kabeloperalörerna. Denna ordning synes inle ha vållat
några problem och bör kunna fungera väl även i framtiden.

Enligl
min mening finns det därför inte någon anledning atl kräva atl avtalen, för atl
få avialslicensverkan, skall ingås av en enda organisation som representerar
samtliga grupper av rättighetshavare.

Däremot är det av
grundläggande betydelse att den som ansvarar för vidaresändningen får en samlad
bild av alla de olika kraven. För atl åstadkomma en sådan ordning torde det
dock vara tillräckligt atl föreskriva atl kraven skall framställas samtidigt,
dvs. på en och samma gång (jfr prop. 1985/86:79 s. 32 f och 35 f). Härigenom
behåller varje organisation sin förhandlingsfrihet gentemot kabeloperatören.
Jag förutsätter atl organisationerna själva kan åstadkomma den samordning som
kravet på samtidighet föranleder.

Organisationerna
skall företräda samtliga de grupper av rätlighetshavare som kan bli aktuella i
sammanhanget. De skall dessutom vara representativa. Liksom i de nuvarande avlalslicensbeslämmelserna
i 15 a § och 22 § andra stycket URL bör det vara en förutsällning att en
avtalsslutande organisation representerar "elt flertal" av de berörda
rältighelshavarna:

Prop.
1985/86: 146

2.3.5
Vetorätt för utomstående rättighetshavare?

Mitt förslag: Avlalslicensbestämmelsen
skall inle förenas med någon lagfäst möjlighet för utomstående rättighetshavare
alt förbjuda utnyttjande av deras verk för vidaresändning.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Endast etl
fåtal remissinstanser berör frågan. Av dessa anser de flesta att någon
förbudsmöjlighet för rältighelshavarna inte bör införas i själva
avtalslicensbestämmelsen. En remissinstans framhåller

16

all en lagfäst
förbudsmöjlighet bör införas för trådlös vidaresändning av Prop. 1985/86:
146

filmverk.

Skälen
för mitt förslag: Enligl 2 § URL har upphovsmannen vad som brukar betecknas som
en ensamrätt atl förfoga över sitt verk. Denna rätt innebär, som harangetts
inledningsvis, att upphovsmannens fillsiånd fordras bl.a. när hans verk skall vidaresändas
trådlöst eller via kabel och att han alltså kan motsätta sig vidaresändning av
verket genom atl inte lämna något sådant tillstånd. När rättigheterna till vidaresändning
förvärvas med stöd av en avialslicensbeslämmelse uppkommer frågan om en enskild
rältighelshavare ändå skall ha möjlighet att förbjuda vidaresändning av sådana
verk till vilka hans rälfigheler hänför sig.

Om
del kollektiva avtalet innehåller en möjlighet för de rättighetshavare som
företräds av organisationen att förbjuda vidaresändning av deras verk, gäller
denna möjlighet också för utomstående rältighelshavare. Frågan är emellerfid om
avlalslicensbestämmelsen i sig skall kunna ge en sådan förbudsmöjlighet, alltså
oavsett vad del tillämpliga avtalet föreskriver i detta hänseende. Det kan i
vissa situationer vara betydelsefullt för rätlig-hetshavarna att kunna förbjuda
att deras verk utnyttjas. Å andra sidan kan en sådan åtgärd vålla ett avsevärt
avbräck för vidaresändningsverksamhel-en. I många mindre, automatiskt verkande kabdsyslem
kan del dessutom vara svårt eller omöjligt atl efterieva sådana förbud.

Del
kan noteras att varken den finländska eller norska lagstiftningen beträffande avlalslicens
innehåller några föreskrifter om möjligheten för rältighelshavarna att meddela
förbud ulan lämnar den frågan lill parterna att lösas avtalsvägen. Några konvenlionslekniska
eller andra hinder mol att utesluta en sådan förbudsmöjlighet i själva avlalslicensregeln
finns inte heller. Tvångslicensbestämmelser är ju tillåtna på området, och där
blir en förbudsrätt över huvud taget inle aktuell.

För
egen del anser jag alt någon lagfäst förbudsmöjlighet varken är behövlig eller
lämplig. De rättighetshavare som omfattas av del kollekliva avtalet kan ju
avtala om en vetorätt i själva avtalet. Denna vetorätt kan då utnyttjas också
av de utomstående rältighelshavarna. Och skulle en sådan vetorätt inte avtalas,
får dessa i detta avseende liksom annars finna sig i att avtalets bestämmelser
gäller även för dem. Det finns inle heller någon särskild anledning att i detta
avseende behandla trådlös och trådbunden vidaresändning på olika sätt. En sådan
lösning skulle dessutom vara lag-tekniskt komplicerad och svår alt tillämpa i
praktiken.

Som
någon remissinstans har framhållit föreskriver Bernkonventionen uttryckligen i
art. 11 bis (2) att, när tvångslicensbestämmelser eller andra villkor gäller
för vidaresändning, intrång inle får göras i upphovsmännens ideella
rättigheter. Det är enligt min mening viktigt alt detta krav beaktas. Del kan
ske genom atl 26 § URL om säkerställande av de ideella rättigheterna tillämpas
också på den nu föreslagna avlalslicensbestämmelsen, liksom på andra
inskränkningar i upphovsrätten enligt 2 kap. URL.

17

2 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 146

2.3.6 Utomstående rättighetshavares
rätt till individuell ersättning?

Prop. 1985/86:146

Mitt förslag: Rättighetshavare
som slår utanför en avlalsslulande organisation skall inle ha någon lagfäst
rätt lill individuell ersättning.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
Endast etl begränsat antal remissinstanser berör frågan. Några ansluter sig lill
promemorians förslag medan andra anser att rätten till individuell ersättning
bör lagfästas, bl. a. med hänsyn lill gällande konventionsförpliklelser.

Skälen
för mitt förslag: När det gäller upphovsmannens ensamrätt vid rundradiosändning
av hans verk och vidaresändning av sådan rundradiosändning föreskriver
Bernkonventionens art. II bis (2) all upphovsmannen alltid skall ha kvar sin
rätt till skälig ersättning. I de fall då etl avtal genom en avialslicensbeslämmelse
får verkan mot utomstående rätlighetshavare skall dessa alltså ha rätt till
ersättning. Det ankommer på parterna i det kollektiva avtalet atl förhandla om
ersättningens storlek och alt fastställa denna genom avtal. Av förpliktelserna
enligt Bernkonvenlionen följer all även utländska rättighetshavare skall ha rätt
till ersättning. I lagen bör därför föreskrivas atl rättighetshavare utanför avlalsslulande
organisationer skall vara likställda med de organiserade rältighelshavarna i
fråga om del i ersättningen eller i förmåner som i allt väsentligt bekostas ur
ersättningen.

Principen
om likställdhet i ersättningshänseende mellan medlemmar av avlalsslulande
organisationer och utomstående rättighetshavare är av grundläggande betydelse.
Den innebär alt ersättningen så långt möjligt skall fördelas individuellt. Frågan
är då om del i avlalslicensbestämmelsen, som etl slags säkerhetsventil, bör
föreskrivas att utomstående rättighetshavare alltid skall ha rätt all begära
individuell ersättning.

Enligt
min mening är del tillräckligt med den nyss nämnda bestämmelsen om likslällJliet
mellan organiserade och oorganiserade rätlighetshavare för alt
Bernkonventionens förpliktelser enligl art. 11 bis (2) skall uppfyllas. Enbarl
av folkrättsliga hänsyn krävs således inle någon särskild föreskrift om rätt lill
individuell ersättning. Frågan är emellerfid om det ändå är lämpligt med en
sådan bestämmelse.

En
föreskrift om en rätt för rältighelshavare som inte tillhör en avlalsslulande
organisation alt kräva individuell ersättning skulle medföra vissa praktiska
problem, bortsett från musikområdei där del finns en lång tradition för
individuella avräkningar. En beredskap atl betala ut individuella ersättningar
förutsätter nämligen en omfattande administration som många organisationer för
närvarande saknar möjlighet all sköta. Vidare bör beaktas det arbete som pågår
nationellt och internationellt på området. Detta arbete kan komma alt leda lill
atl del skapas system för individuella utbetalningar eller kollekliva
överföringar mellan olika organisationer eller träffas överenskommelser om atl
ersättningarna skall stanna inom det land där de har samlats in. Jag anser att
resultatet av detta arbete bör avvaktas. Atl nu föreskriva en ovillkoriig rätt till
individuell ersättning är därför inle

18

lämpligt. Resultatet av det nyssnämnda arbetet rhéd ett avräkningssysiem
Prop. 1985/86: 146 kan dock leda till att frågan får las upp lill förnyat
övervägande. Jag förutsätter vidare alt de avlalsslulande organisationerna
redan nu strävar efter all fördela ersättningen individuellt så långt möjligt.

2.3.7 Vissa speciella frågor

2.3.7.1 OffentUga framföranden

Mitt
förslag: Frågan huruvida en vidaresändning av radio- och TV-program skall anses
som ett offentligt framförande och därmed kräva tillstånd av rättighelshavarna
får bedömas från fall lill fall. Någon särskild gräns skall alltså inle gälla
för del antal abonnenter som ett kabelnät får ha utan all vidaresändningar
betraktas som offentliga framföranden.

Promemorians förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: De godtar i allmänhet promemorians
förslag. Några förordar dock alt en anlalsgräns införs eller att kretsen
begränsas på annat sätt.

Skälen för mitt förslag: Som har nämnts inledningsvis
uppstår upphovsrätlsliga problem vid återutsändning av radio- och TV-program
genom all återutsändning anses utgöra etl nytt offentligt framförande. En
förutsättning för all så skall vara fallet är all sändningen "görs
tillgänglig för allmänheten".

Med att ett verk görs tillgängligt för en
"allmänhet" menas främst situationer då verket görs tillgängligt
utanför en sluten krets. Även inom en sluten krets kan emellertid ett
offentligt framförande i upphovsrättslig mening föreligga, nämligen om del sker
i förvärvsverksamhet inför en större sluten krets (2 § tredje stycket sista
meningen URL).

När det
gäller trådlös vidaresändning som utgör en rundradiosändning uppslår inte några
speciella problem i upphovsrältsligl hänseende. Vad som vidaresänds på detta
sätt anses principiellt setl alltid göras tillgängligt för allmänheten i URL:s
mening.

När det gäller vidaresändning via kabel är moltagarkretsen
mer begränsad. Den utgörs av dem som har möjlighet all ansluta sina mottagarappa-raler
till kabelanläggningen. Ofta är kravet på all del skall finnas en allmänhet
uppfyllt i dessa fall. Många kabelnät och centralanlennanlägg-ningar är
nämligen så stora atl de får anses betjäna en allmänhet. Om exempelvis ett
antal små kabelanläggningar är knutna lill en gemensam moitagaranlenn eller
basnät, räknas det samlade nätet som ett enda nät. Det kan däremot vara svårt atl
avgöra när frislående mindre kabelanläggningar, som inle drivs i förvärvssyfte,
kan anses betjäna en allmänhet. 1 många fall är det här frågan om vad som
närmast kan betecknas som motlagningsverksamhel och inle ny spridning lill
allmänheten.

1 den danska tvångslicensbestämmelsen anges alt ersätlningsrält
inle skall föreligga när kabelanläggningen inle omfattar "mere end 25 tilslut-

19

ninger i en bygning eller
i en gruppe af naerlliggende bygninger".

I den norska
avtalslicensbestämmelsen finns däremot inle någon antalsgräns. Som skäl
anfördes i förarbetena (jfr Ot. prp. nr 80, 1984-85, s.24) bl. a. att en sådan
särregel skulle vålla större osäkerhet än om man fortsatte all bygga på de
allmänna kriterierna i upphovsrätlslagstiftningen. Del pekades vidare på alt avgränsningsfrågorna
i praktiken sällan hade vållat någon tvist. Man såg snarare en viss fara i alt
en lagfäst antalsbegränsning kunde få betydelse för strukturen av utbyggnaden
av kabelnät. Storleken av anläggningarna, servicekontrakl och organisationen i
övrigt kunde komma atl läggas upp med sikte på all undgå att betala ersättning
till rältighelshavarna. Detta sades i sin lur kunna leda fill en form för
utbyggnad av anläggningarna som inle var önskvärd från bl.a. radio- och kulturpolitisk
synpunkt.

Inle heller i Finland har
införts någon särskild anlalsgräns. När del gäller tolkningen av begreppet vidaresändning
lill allmänheten hänvisas i förarbetena (RP nr 235/85 s. 13) till den praxis
som har utbildats vid tillämpningen av delta begrepp. Del anges också alt det
antal anslutningar till kabelnät eller antal mottagare som utgör en gräns för
stadgandets tillämpning kan anges i avtalet om vidaresändning.

Enligl min mening kan det
för svensk del anföras samma betänkligheter mot en antalsgräns som har varit
avgörande för utformt\ingen av den norska lagstiftningen. Även om en anlalsgräns
kan ha ett visst värde, finns dock risken att den leder lill en snedvridning av
kabelulbyggnaden. Delta skulle vara speciellt betänkligt i Sverige som slår i böijan
av denna utbyggnad. I den avtalslicensordning som nu föreslås har parterna
möjlighet atl genom avtal komma överens om en antalsgräns. I likhet med vad som
gäller i Norge och Finland anser jag därför att den svenska lagstiftningen bör
avstå från att fastställa någon speciell gräns för del antal anslutningar som
ett kabelnät får ha ulan att del uppstår en skyldighet att inhämta rättighetshavarnas
tillstånd till vidaresändning.

Frågan
huruvida det föreligger etl offentligt framförande som medför en sådan
skyldighet får alltså i stället bedömas från fall till fall.

Prop.
1985/86:146

2.3.7.2
Undantag för del svenska programutbudet?

Mitt förslag:
Något undantag skall inte göras från skyldigheten att förvärva rättigheter vid vidaresändning
i Sverige av det svenska programutbudet.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med milt förslag.

Remissinstanserna: Endast
några få remissinstanser berör frågan. Av dessa anser de flesta att det i lag
bör fastställas all någon rätt till ersättning inte skall föreligga för svenska
program som vidaresänds här i landet enligt den s. k. "must-carry"-principen.

Skälen för mitt förslag: I
vissa länder har man diskuterat möjligheten att från skyldigheten alt inhämta rättighetshavarnas
tillstånd undanta vidare-

20

sändning
inom det egna territoriet av de inhemska radio- och TV-programmen. Som skäl
för ett sådant undantag har i huvudsak anförts två skäl. Del ena hänför sig
till den offentligrättsliga förpliktelse som etl kabelförelag har atl i sill
utbud också la in de nationella sändarförelagens utbud ("musl-carry"-principen).
Det andra skälet har sin utgångspunkt i en presumtion alt de nationella sändarförelagen
i sina avtal med rältighelshavarna om rundradiosändning samtidigt har
tillförsäkrat sig rätlen till olika former av återutsändning inom landet.

När del först gäller de
rättsliga aspekterna på elt eventuellt sådant undantag finns det varken enligt
Bernkonventionen eller andra internationella överenskommelser något hinder mot
att underiåla att tillerkänna svenska rätlighetshavare några rätUgheter vid återutsändning
av program som innehåller deras verk. När det gäller utländska upphovsmäns verk
måste emellertid Bernkonvenlionens regler respekteras. Konventionens art. 11
bis ger visseriigen möjlighet till tvångslicensbestämmelser, men den ger inte
utrymme för att inskränka rättigheterna enligl något slags geografiskt
kriterium. De rättigheter som tillkommer utländska upphovsmän måste alltså
vara desamma oavsett om deras verk ingår i svenska eller i utländska
sändningar. Detta innebär all inskränkningar i dessa rättigheter måste vara
generella i den meningen alt de drabbar inhemska och utländska program lika.

När det sedan gäller den
nyss nämnda presumtionen kan del anmärkas att varken Sveriges Radios avtal med upphovsmannaorganisationerna
eller avlalslicensreglerna i 22 § andra stycket URL omfattar någol annat än företagets
egen sändningsverksamhet.

En
lagfäst begränsning av rättigheterna när del gäller de nationella programmen
skulle skapa stora administrativa svårigheter för de organisationer som
handhar rättigheterna och vålla friktioner i deras förhållande till utländska rättighetshavare.
Som har framhållits tidigare (avsnitt 2.3.1) finns det inte heller någon
anledning anta atl svårigheter skulle uppslå när det gäller förvärv av
rättigheter för vidaresändning i Sverige av det svenska programutbudet.

Av
främst konvenlionslekniska men också praktiska skäl bör således avlalslicensbestämmelsen
vara tillämplig på vidaresändning av såväl Sveriges Radio-koncernens program
som det utländska programutbudet. En sådan ordning stämmer överens med vad som
gäller för närvarande i Finland och Norge. I Finland planeras emellertid en
ändring som innebär atl en ivångslicens införs för vidaresändning av det
inhemska radio- och TV-ulbudel.

Prop. 1985/86: 146

2.3.8
Åtgärder om avtal inte sluts

Min bedömning:
Några särskilda åtgärder påkallas inte för närvarande, om avtal inle kommer lill
stånd.

Promemorians bedömning:
Överensstämmer med min bedömning. Remissinstanserna: Endast ett begränsat antal
remissinstanser uppe-

21

håller sig särskilt vid
denna fråga. De anser atl föreskrifter bör ges antingen om ett frivilligt
medlingsförfarande eller om någon form av obligatorisk skiljedom.

Skälen för min bedömning:
En fråga som bör beaktas är om särskilda åtgärder kan anses påkallade om avtal inle
kommer lill stånd. Lagstiftningsvägen kan man här välja mellan olika
lösningar, l.ex. medling eller s.k. ivångsskiljedom.

1 Finland har införts etl skiljemannaförfarande
som skall tillämpas bl. a. när parterna inle kan enas om etl avtal.
Skiljemännen skall grunda sitt avgörande om vidaresändning på vad de anser vara
rätt och skäligt. Elt av skiljemännen beviljat tillstånd har samma avialslicensverkan
som etl direkt tillstånd på grund av avtal.

I Norge har man infört en
ordning som innebär ett slags tvångsskiljedom. Var och en av parterna kan
kräva att tillstånd fill och villkor för vidaresändningen fastställs på etl
bindande sätt av en särskild nämnd. En förutsättning är dock att den andra
parlen har vägrat atl förhandla eller att avtal inte har träffats inom sex
månader efter del att förhandlingar har inletts.

De avtalslicensbeslämmelser
som hittills har införts i svensk upphovsrätt, nämligen för radio- och TV-utsändning
i 22 § andra stycket URL och för folokopiering i undervisningsverksamhet i 15 a
§ URL, innehåller inga regler om Ivångsskiljedom. Den förra bestämmelsen
reglerar inte heller del fall när någol avtal inle träffas. I fråga om folokopiering
i undervisningsverksamhet anvisas däremot för detta fall ett
medlingsförfarande enligt lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrätlslvister.
Denna lag har tillämpats i ett fall, och förfarandet har då lett till atl avtal
har ingåtts.

Enligl min uppfattning bör
utgångspunkten vara att avtalsfriheten skall bibehållas så långt som möjligt.
Den avtalslicenslösning som jag har förordat bygger på den självklara förutsättningen
all avtal verkligen kommer till stånd och alt vidaresändning därigenom skall
kunna äga rum. Utan avtal får givelvis inle någon vidaresändning genomföras.
Jag har emellertid inte någon anledning anta alt det skulle behöva uppslå
svårigheter för parterna all träffa de överenskommelser som är nödvändiga för
sådan återutsändning. Några särskilda åtgärder, såsom införandet av
bestämmelser om medling eller tvångsskiljedom, för den händelse parterna inle
kan enas är därför inle påkallade för närvarande. Skulle denna situation likväl
uppkomma, får frågan övervägas på nytt.

Prop.
1985/86: 146

2.4 Närstående rättigheter

2.4.1
Förvärv av utövande konstnärers rättigheter vid vidaresändning

Mitt förslag: Rällighelerna
lill vidaresändning förvärvas från de utövande konstnärerna genom avtal på
samma sätt som inom den egentliga upphovsrätten.

Promemorians förslag:
Överensstämmer med mitt förslag.

22

Remissinstanserna:
Del övervägande antalet tillstyrker att samma regel-syslem skall gälla för de
utövande konstnärerna som för upphovsmännen.

Skälen för mitt förslag:
Som jag tidigare har nämnt (avsnitt 2.2.) har även de utövande konstnärerna en
ensamrätt alt bestämma över utsändning i radio eller television av deras
framföranden (45 § URL). Denna ensamrätt omfattar också trådlös och trådbunden vidaresändning.
Därför bör samma regler i fråga om rältighelsförvärv som jag har föreslagit för
rältighelshavarna inom den egentliga upphovsrätten gälla också för de utövande
konstnärerna. Del innebär atl rättigheterna till vidaresändning bör förvårvas genom
kollektiva avtal och alt dessa genom avtalslicensbestämmelser i lag får verkan
också för utövande konstnärer som slår utanför avtalsslutande organisationer.
När det gäller övriga frågor i detta sammanhang hänvisas till de överväganden
och förslag som jag har lagt fram beträffande den egentliga upphovsrätten
(avsnitt 2.3).

Prop. 1985/86: 146

2.4.2
Rätten till ersättning

Mitt förslag:
Utövande konstnärer och fonogramproducenter skall ha rätt till ersättning när
ljudupptagningar utnyttjas i vidaresändningar.

Promemorians
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Del
övervägande antalet remissinstanser tillstyrker promemorieförslaget. En
remissinstans avstyrker dock förslagel helt. En annan remissinstans anser atl
endast de utövande konstnärerna, men alltså inle fonogramproducenlerna, bör ha
rätt till ersättning.

Skälen för mitt förslag:
Som jag tidigare har nämnt (avsnitt 2.2) har utövande konstnärer och
producenter av upptagningar vissa rättigheter som står den egentliga
upphovsrätten nära. Sålunda krävs tillstånd från de utövande konstnärerna vid
en direktsändning av deras framföranden, liksom när dessa har spelals in med
stöd av 22 § första stycket URL (45 § URL). För att sända ljud- eller
bildupptagningar i radio eller TV behövs emellertid inte någol tillstånd från
utövande konstnärer och producenter. De har i stället rätt lill ersättning,
som dock bara gäller för ljudupptagningar och endast vid ursprungliga
sändningar. Om en vidaresändning innehåller ljudupptagningar, har således
varken de utövande konstnärerna eller fonogramproducenlerna någon rätt lill
ersättning.

Det nu nämnda förhållandel
vid vidaresändning har hittills inle haft någon större betydelse, eftersom
denna verksamhet har varil av ringa omfattning i Sverige. Situationen i delta
hänseende kommer emellertid all förändras helt när kabelspridningen har byggts
ut i full skala. En stor del av utbudet via kabel till konsumenterna torde
nämligen komma alt utgöras av inhemska eller utländska radio- och TV-utsändningar
där inspelad musik ingår.

En
principiell utgångspunkt är all de olika grupperna på det upphovsrätlsliga
området så långt möjligt skall behandlas lika. Det kan därför inle godtas att
två av de grupper vars prestationer utnyttjas i stor omfattning

23

inte
ens skall ha rätt till ersättning, medan andra grupper av rätlighetshavare
både har rätt till ersättning och en möjlighet atl hindra utnyttjandet. Ett
ökat utnyttjande bör ge ökad rätt till ersättning för samtliga de grupper som
berörs.

Till denna principiella
aspekt kommer en rent praktisk. En stor del av vidaresändningen via kabel kan
komma alt avse elt programutbud med ljudinspelningar som annars inle skulle ha
sänts i Sverige. Detta ökade utbud av musik kommer sannolikt atl påverka
artisternas och fonogram-framsiällarnas situation i allmänhet. Det skydd som
URL ger de utövande konstnärerna motiveras i stor utsträckning av arbelsmarknadsmässiga
och sociala skäl. Det har ansetts nödvändigt all ge dem rättigheter i URL för all
hindra alt modern medieleknologi alltför myckel tar bort arbetstillfällen och inkomslmöjligheler
för artislkåren. Det ökade utnyttjandet av inspelningar i samband med vidaresändning
av radio- och TV-utsändningar kan väntas få negativa verkningar i detta
hänseende. Enligt min uppfattning är del från denna synpunkt rimligt och
önskvärt att rätten lill ersättning för de utövande konstnärerna avser inte
bara ursprunglig sändning ulan även vidaresändning.

Elt av de viktigaste
skälen lill atl fonogramproducenlerna har tillerkänts rätt lill ersättning när
deras inspelningar utnyttjas i radio och television är all de måste ha
möjlighet att täcka de investeringar som görs för produktionen av
inspelningarna. Dessa möjligheter torde komma all begränsas genom del ökade
utbudet av inspelad musik vid vidaresändning via kabel eller på annat sätt. Med
hänsyn härtill är det rimligt all också fonogramproducenlerna får rätt lill
ersättning vid vidaresändningar av program där ljudupptagningar ingår.

Eftersom Romkonventionen
om skydd för utövande konstnärer, fonogramframslällare och radioföretag bara
gäller ursprungliga sändningar finns det inle någon folkrättslig förpliktelse
alt tillerkänna rättighetshavare från andra länder den rätt till ersättning som
nu föreslås. Delta bör därför ske endast på grundval av reciprocitel, dvs. i
förhållande till länder som ger svenska rättighetshavare samma rätt.

Prop.
1985/86: 146

2.4.3
Radioföretagens rättigheter

Mitt förslag:
Några särskilda regler införs inle för alt säkerställa atl vidaresändning kan
ske även om etl radioförelag vägrar att ge tillstånd fill sådan sändning.

Promemorians förslag: Om
ett radioförelag vägrar atl ge tillstånd till vidaresändning skall domstol
kunna meddela sådant tillstånd.

Remissinstanserna: Några
remissinstanser ifrågasätter om del behövs några särskilda regler beträffande radioförelagen
för all säkerställa rätlen lill vidaresändning.

Skälen för mitt förslag:
Den Europeiska överenskommelsen om skydd för televisionsulsändningar
föreskriver atl radioföretagen i de länder som är bundna av överenskommelsen
skall ha rätt atl tillåla eller förbjuda

24

trådlös eller trådbunden återutsändning
av sina TV-utsändningar. Om ett förelag utan skäl vägrar att ge sådant
tillstånd eller ger del på oskäliga villkor, kan dock en fördragsslutande stat
utse ett organ som kan besluta om tillstånd.

Det är givetvis av största
vikt alt en vidaresändning inle hindras genom att etl radioförelag vägrar atl
ge sitt tillstånd eller ställer oskäliga villkor för sändningen. Enligt min
uppfattning finns det emellertid för svenskt vidkommande inte några särskilda
skäl anta att så skulle ske.

Jag är därför, i likhet
med ett antal remissinstanser, inte övertygad om all en sådan regel som har
förordals i promemorian är nödvändig, Liksöm för övriga närstående rättigheter
bör tillståndsfrågan således lösas avtalsvägen.

De krav som ett
radioföretag kan hä föf vidaresändning av en utsändning bör framställas
samtidigt med övriga rättighetshavare.

Prop.
1985/86: 146

2.5 Fotografernas rättigheter vid vidaresändning

Mitt
förslag: Fotografernas rälfigheler vid vidaresändning bör förvärvas genom
avtal, som görs heltäckande med stöd av en avialslicensbeslämmelse.

Promemorians
förslag: Rättigheterna förvärvas med stöd av en tvångsli-

Remissinstanserna: Av del
fåtal remissinstanser som ullalar sig i frågan avstyrker de flesta att en
tvångslicens införs för vidaresändning. De anser att rältighetsförvärvet bör
ske på samma sätt som för övriga rättighetshavare.

Skälen för mitt förslag:
Speciella problem uppstår när det gäller fotografers rättigheter i samband med
vidaresändning av TV-sändningar där deras fotografier används. Enligt 9 § FotoL
gäller en ivångslicensliknande ordning i fråga om visning av fotografier i TV-sändningar.
Svenskt TV-företag som regeringen bestämmer får nämligen mot ersättning visa
fotografiska bilder, om inle fotografen har förbjudit detta eller del finns
särskilda skäl att anta all fotografen skulle motsätta sig visningen. Dessa
företag är de bolag inom Sveriges Radio-koncernen som har rätt all sända TV-program
i rundradiosändning, dvs. Sveriges Television AB och Sveriges utbildningsradio
AB.

I andra fall än när dessa
företag sänder fotografiska bilder gäller alltså fotografens ensamrätt i fråga
om offentlig visning av fotografier. I sådana situationer krävs alltså ett
avtal med fotografen för alt såväl trådlös som trådbunden återutsändning skall
få äga rum.

Även när det gäller frågan
vilken lösning som skall väljas för förvärv av folografirättigheterna vid vidaresändning
bör utgångspunkten vara atl de olika grupperna rättighetshavare så långt
möjligt skall behandlas lika. Delta talar för atl en avtalslösning bör väljas
också för fotografernas vidkommande.

25

I
och för sig kan del förefalla rimligt all de fotografier som ingår i Sveriges
Radios TV-sändningar med stöd av en tvångslicens också fick sändas vidare på
samma grund. Jag anser emellertid all en sådan ordning är motiverad bara i en
situation där del är samma företag som svarar för såväl den ursprungliga
sändningen som vidaresändningen. Detta lär inle bli fallet i Sverige,
åtminstone inle i någon större omfattning.

En
allmän tvångslicens skulle också innebära en inskränkning av den ensamrätt som
i övrigt gäller för fotograferna idag. En sådan ändring skulle enligl min
mening inle vara lämplig med hänsyn till atl FotoL för närvarande ses över av upphovsrällsulredningen.

Sammantaget
anser jag dän"ör all rättigheterna vid vidaresändning bör förvärvas på
samma sätt som. enligl vad jag har förordat skall gälla för övriga rätlighelshavare.
Det innebär dessutom alt kollektiva avtal skall få verkan också för utomstående
rätlighetshavare.

Prop.
1985/86: 146

2.6 Behörig domstol

Mitt
förslag: Stockholms tingsrätt skall pröva frågor om rätt lill ersättning enligl
avlalslicensbestämmelsen.

Promemorians
förslag: Överensstämmer i denna del med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De som uttalar sig i frågan tillstyrker promemorieförslagel.

Skälen
för mi« förslag: I 58 § URL och 20 § FotoL föreskrivs all Stockholms tingsrätt
skall vara "rätt domstol" när del gäller mål om vissa ersättningsfrågor
och "ljudradio- eller televisionsulsändning" i strid med URL resp. "televisionsulsändning"
i strid med FotoL. Dessa uttryck torde omfatta både ursprunglig sändning och återutsändning.

Stockholms
tingsrätt har således redan enligl gällande bestämmelser alt pröva mål om vidaresändning
i strid med den upphovsrätlsliga lagstiftningen. Del är enligt min mening
lämpligt atl Stockholms tingsrätt också är behörig domstol i mål som gäller
rätt lill ersättning vid sådan vidaresändning sker med stöd av en
avtalslicens.

2.7
Ikraftträdande m. m.

Med
hänsyn till den snabba utveckling som för närvarande sker beträffande
utbyggnaden av kabelnät i Sverige och de ökade möjligheterna alt ta emot återutsända
TV-program bör den nya lagstiftningen träda i kraft så snart som möjligt.
Lagstiftningen kan också få betydelse för den försöksverksamhet med återutsändning
av finska TV-program som jag har nämnt tidigare. Tidpunkten för ikraftträdandet
bör därför bestämmas lill den I juli 1986.

I likhet med vad som är
brukligt vid ändringar i den upphovsrätlsliga lagsfiftningen bör de nya
reglerna tillämpas också på verk och prestationer som har tillkommit före
ikraftträdandet.

26

3
Upprättade lagförslag Pop. 1985/86:146

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartemeniet
upprättats förslag lill

1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill
litterära och

konstnäriiga verk,

2. lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till
fotografisk bild.

Förslagen bör fogas lill regeringsprotokollel i delta ärende som bilaga 4.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk

22 §

Har radio- eller televisionsföretag rätt alt i utsändning
återgiva verk, må förelaget ock, under villkor som regeringen bestämmer, för
bruk vid egna utsändningar upptaga verket på anordning, genom vilken det kan
återgivas. Om rätten att göra sålunda upptaget verk tillgängligt för
allmänheten gäller vad eljest är stadgat.

Svenskt radio- eller televisionsföretag som regeringen
bestämmer må, om företaget på grund av avtal med organisation som företräder
ett flertal svenska upphovsmän på området äger rätt att utsända litterära och
musikaliska verk, jämväl utsända utgivet dylikt verk av upphovsman som icke
företrädes av organisationen; för utsändningen äger upphovsmannen rätt lill
ersättning. Vad sålunda stadgals gäller dock icke sceniskt verk, ej heller
annat verk om upphovsmannen meddelat förbud mot utsändning eller del eljest
föreligger särskild anledning antaga atl han motsätter sig utsändningen.
Bestämmelserna i detta stycke gäller inte sådan vidaresändning som anges i 22 d
§.

Denna paragraf innehåller regler som i vissa avseenden
inskränker upphovsmännens rättigheter med avseende på utsändning av deras verk
i radio och television.

I andra stycket finns en avialslicensbeslämmelse som ger elt
sådant svenskt radio- eller TV-företag som regeringen bestämmer rätt att sända
även utomstående rättighetshavares verk. Dessa företag är på televisionsområdet
Sveriges Television AB och Sveriges utbildningsradio AB.

I och för sig torde avlalslicensbestämmelsen i andra
stycket, under de där angivna förutsättningarna, gälla också för samtidig och
oförändrad återutsändning (vidaresändning). En sådan tillämpning tillgodoser
emellertid inle de krav som kan ställas när del gäller vidaresändning. Andra
stycket gäller för närvarande bara företagen inom Sveriges Radio-koncernen och
kan bara göras tillämpligt på andra sändarföretag som uppfyller motsvarande
förutsättningar. Det avser vidare endast utgivna litterära och musikaliska verk
och inle l.ex. filmverk eller sceniska verk. Bestämmelsen ger också en
möjlighet för de rättighetshavare som inle är bundna av det bakomliggande
avtalet atl förbjuda återutsändning av deras verk. Den har alltså inle den avialslicensverkan
som har ansetts nödvändig vid vidaresändning.

Från tillämpningsområdet för andra stycket har därför
uteslutils sådan Prop. 1985/86: 146 vidaresändning som regleras i den nya
22 d §. Fortsättningsvis avser således bestämmelsen i 22 § andra stycket
endast ursprungliga sändningar.

22 d §

Har någon på grund av avtal med en organisation som företräder
ett flertal svenska upphovsmän på området rätt att till allmänheten trådlöst
eller genom kabel samtidigt och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som
ingår i en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning, får denne på samma
sätt vidaresända även verk av upphovsmän som inte företräds av organisationen.

Vidaresändning får avse endast verk av det slag som
omfattas av ett avtal med en organisation. Även i övrigt gäller de villkor i
fråga om vidaresändningen som föreskrivs i avtalet.

En upphovsman vars verk vidaresänds med stöd av första
stycket skall i fråga om ersättning som lämnas enligt avtalet och ifråga om
förmåner från organisationen som väsentligen bekostas genom ersättningen vara
likställd med upphovsmän som organisationen företräder.

Gentemot den som vidaresänder verk med stöd av denna
paragraf får krav på ersättning göras gällande endast av sådana organisationer
som avses i första stycket. Kraven skall framställas samtidigt.

Paragrafen, som är ny, innehåller regler om en avlalslicens
rörande såväl trådlös som trådbunden vidaresändning av radio- och TV-program.

Första stycket

Enligt huvudbestämmelsen i delta stycke skall ett
kollektivt avtal om vidaresändning av verk i radio- och TV-sändningar tillämpas
också i fall då upphovsmännen inte ingår i en avtalsslutande organisation.

Det avtal som skall ligga till grund för
avtalslicensbestämmelsens tillämpning skall ha ingåtts med en organisation som
förträder ett flertal svenska upphovsmän på området . Del valda uttrycket har sin
motsvarighet i avlalslicensregeln i 22 § andra stycket och även i 15 a § URL.
Organisationerna skall alltså vara representativa för rätlighetshavare lill
sådana verk som normalt ingår i rundradiosändningar. Däremot krävs inle att de
företräder upphovsmän till alla slags verk som över huvud taget kan ingå i
sådana sändningar. Uttrycket "upphovsmän" avser såväl de egentliga
upphovsmännen som andra som har förvärvat rättigheter, t. ex. filmproducenter
och radioförelag.

När det särskilt gäller filmverk bör vidare anmärkas alt enligl
svensk

upphovsrätt filmproducenter som sådana inle har några egna rättigheter.

Någon "film copyrighl" finns alltså inle. Upphovsrätten till ett
filmverk

tillhör i stället de upphovsmän, utövande konstnärer etc. som har bidragit

lill verket. Dessa rättigheter kan sedan i större eller mindre utsträckning ha

överlåtits på producenten. I 39 § URL finns en presumtionsregel om

utnyttjandet av verk som har spelals in på film. Enligl den bestämmelsen

omfattar överlåtelse av rätt lill inspelning av ett litterärt eller konstnäriigl

verk på film också rätt alt genom filmen bl.a. göra verket tillgängligt för

allmänheten på biograf, i television eller på annat sätt. Delta gäller dock 28

inte i fråga om
musikaliska verk. Liksom beträffande andra bestämmelser i Prop. 1985/86: 146

3 kap. URL gäller vidare
bestämmelsen bara i den mån annat inle har

avtalats.

I
fråga om utländska filmverk från de länder som är anslutna lill Bernkonventionen
finns motsvarande bestämmelser i I § 3 mom. förordningen (1973; 529) om
tillämpning av lagen (1960; 729) om upphovsrätt till litterära och konstnäriiga
verk och lagen (1960; 730) om rätt lill fotografisk bild med avseende på andra
länder och områden, m. m. Där föreskrivs alt avtal om bidrag lill filmverk, där
inle annat har avtalats, skall anses innebära bl.a. att upphovsmannen inle kan
motsätta sig atl verket framförs offentligt, utsänds i television eller återges
lill allmänheten. Bestämmelsen återspeglar bestämmelserna i Bernkonvenlionens
art. 14 bis 2. 1 Världskonven-lionen om upphovsrätt finns inte några sådana
specialregler. Del har därför inle varil nödvändigt alt införa några särskilda
regler i den nämnda tillämpningsförordningen beträffande filmverk från
världskonventionens länder, exempelvis amerikanska. I enlighet med 2 § 1 mom. i
förordningen gäller därför 39 § URL även i fråga om filmverk från dessa länder.

Eftersom
rättigheterna till filmverk kan ligga hos producenten behövs ett avtal med
denne för alt utsändning av verket, inbegripet trådlös eller trådbunden återutsändning,
skall få äga rum. Detta gäller dock inle om någol annat följer av avtalet om
filmning eller om del är fråga om musikaliska verk. I sådana fall skall rätlighetsförvärvel
ske från de ursprungliga upphovsmännen.

Del
finns ännu inte någon större erfarenhet av sådana avtal som avses med
bestämmelsen i förevarande stycke. Det kan emellertid förväntas alt parterna,
på samma sätt som när del gäller närradion, kommer atl utarbeta modellavtal på
området.

Rätten
enligt avlalslicensbestämmelsen avser bara en samtidig och oförändrad återutsändning
(vidaresändning). Atl sändningen skall ske "samtidigt och
oförändrat" innebär all någon tidsförskjutning inle får ske och alt förändringar
och omredigeringar av verket inle får äga rum. I de internationella mellanslalliga
diskussionerna om kabel-TV-frågor har man dock kommit fram till atl uteslutande
av reklaminslag inle skall anses utgöra en förändring i den mening som avses
här. För alt föreskriften om oförändrad återutsändning skall vara uppfylld
torde inle heller krävas att vidaresändningen avser programutbudet som sådant,
exempelvis en sändares utbud under en hel kväll.

Om
ålerulsändaren textar eller dubbar programmet innebär det också atl ålerulsändningen
sker i förändrad form. Elt avtal som tillåter sådana åtgärder har därför inte avialslicensverkan
i dessa delar. Görs textningen eller dubbningen däremot av det sändarföretag
som företar den ursprungliga sändningen, omfattas ålerulsändningen av avlalslicensbestämmelsen.

Avlalsslulande
part på rättighelshavarsidan måste vara en organisation

som företräder svenska rättighetshavare, dvs. rättighetshavare som är

verksammma i Sverige (jfr 60 § 1). Som närmare har utvecklats i den

allmänna motiveringen (avsnitt 2.3.3) kan avtal mellan kabeloperatörer i

Sverige och enbart ufiändska rätlighetshavarorganisalioner inle läggas till

grund för en avtalslicens. 29

Avlalsslulande part på
användarsidan kan vara ett förelag eller en sam- Prop. 1985/86: 146 manslulning
men kan också vara en fysisk person.

Vidaresändningen
skall ske //// allmänheten . Detta är ett uttryck som återkommer på fiera
ställen i URL och som även i delta sammanhang bör ges den tolkning som framgår
av förarbeten och praxis. Någon särskild gräns i fråga om antalet anslutningar
har inte ansetts lämplig för alt ange vad som skall anses vara vidaresändning
"till allmänheten" i ett kabelnät (se avsnitt 2.3.7.1). Självfallet
kommer en hel del mindre kabelnät att falla utanför allmänhelsbegreppel.
Särskilt gäller delta situationer då mottagningen sker i
grannskapsförhållanden ulan förvärvssyfte.

Avlalslicensregeln
är bara tillämplig på sådan utsändning som tar sikte på allmänheten. Regeln
gäller däremot inte andra utnyltjanden som kan ske av vidaresändningen. Om vidaresändningen
tas upp och återges genom t. ex. högtalare eller TV-skärmar eller genom någon
annan form av offentligt framförande, föreligger etl nytt utnyttjande som
principiellt omfattas av 2 § URL och som förutsätter all rättigheterna till
detta har förvärvals.

Bestämmelsen
lar sikte på, förutom trådlös vidaresändning, även vidaresändning via kabel.
Härmed avses varje form av fysisk ledare, exempelvis koaxialkabel, tråd eller
optiska fibrer.

Avtalet
skall avse vidaresändning av verk som ingår i en ljudradio- eller televisionsutsändning.
Härmed avses en rundradiosändning, dvs. en utsändning som är avsedd att tas
emot direkt av allmänheten och som överförs via en jordbunden sändare eller en direklsändande
satellit. Bestämmelsen gäller bara när verket har sänts ut trådlöst i radio
eller television men däremot inte när elt kabel-TV-förelag svarar för den
ursprungliga sändningen. Kravet alt den radio- eller TV-utsändning som vidaresänds
skall vara trådlös innebär atl utsändningen skall ankomma till vidaresändaren
i form av radiovågor i luften. Kabelspridning av ursprungliga radio-eller TV-utsändningar
som sker via tråd eller kabel faller däremot utanför bestämmelsen. Något
praktiskt behov av att reglera sådana relationer mellan olika kabelnät har inte
ansetts föreligga för närvarande.

Genom
att bestämmelsen gäller endast vidaresändning av "Ijudradio-eller televisionsulsändning"
är den principiellt sett inte tillämplig på åter-ulsändningar av signaler från
satelliter i fast trafik, eftersom dessa signaler för svensk rätts del inte är
att anse som rundradiosändningar. Bestämmelsen gäller däremot, om sändningen
via kommunikationssatellit sker samtidigt som en rundradiosändning med samma
innehåll. I dessa fall kan nämligen salellitsignalen i upphovsrällsligt
hänseende jämställas med den ursprungliga rundradiosändningen.

I
de flesta fall är situationen den att del som skall återulsändas kan las

emot i en moitagaranlenn på den plats från vilken ålerulsändningen sker.

Särskilt i mera bergiga trakter eller då avståndet lill sändaren är stort kan

det emellertid tänkas att återutsändarens moitagaranlenn är placerad på ett

längre avstånd från denna plats. Detta avstånd kan variera betydligt från

exempelvis de fall då ett kabelnät i etl bostadsområde i en dal har sin

antenn placerad på en bergstopp till situationer då en sändning kan las

emot vid landets gräns och sedan med radiolänk eller på annat sätt trans

porteras till återutsändarens anläggning. Avlalslicensbestämmelsen bör 30

vara tillämplig också i
dessa situationer, där en mer eller mindre långdis- Prop. 1985/86: 146 lansbetonad
överföring via kabel eller radiolänk sker till ålerulsändaren. Det är här fråga
om principiellt samma situation som när en radio- eller TV-utsändning
transmitteras via en kommunikationssatellit samtidigt med en rundradiosändning.

Situationen
kan ibland vara den alt en radioutsändning sker i ett land och genom radiolänk
eller annan långdislansöverföring överförs till etl annat land för atl återulsändas
där. Som den nordiska kabel-TV-gruppen har uttalat (rapporten s. 97) torde man
kunna anse all del i detta fall föreligger en återulsändningssilualion i moltagariandet
under förutsättning all sän-darföretagel har gett sitt samtycke till överföringen
över gränsen. Om del i mottagarlandet sker en samtidig och oförändrad återutsändning
(vidaresändning), kan alltså den nu aktuella bestämmelsen bli tillämplig.

Del
förekommer redan och kan förväntas bli allt vanligare alt sändningar är kodade.
Detta innebär atl mottagarna kan ta del av dem bara genom atl använda en
särskild apparat, en s. k. dekoder. Kodade sändningar används speciellt i
samband med s. k. belal-TV där man får betala en summa för att la del antingen
av programutbudet som sådant i en kanal eller av enskilda program, "pay-per-view".
Sådana kodade sändningar kan ske genom satelliter i fast trafik. Utsändning
och kabelspridning av dessa sändningar är som regel alt anse som ursprungliga
sändningar. De kan emellertid också ulföras som rundradiosändning genom
jordbundna sändare eller per satellit. I de senare fallen är del fråga om
sändningar riktade lill allmänheten, låt vara endast den allmänhet som innehar dekoderutrustning.

Bestämmelsen
i förevarande stycke blir således i och för sig tillämplig på en återutsändning
av sådant slag som sänds i kodad form för mottagning direkt av allmänheten. Den
som är ansvarig för ålerulsändningen kan återutsända programmen i kodad form så
att abonnenterna i ett kabelnät själva får skaffa sig dekoderutrustning för att
kunna la del av programmen. Ålerulsändaren kan emellertid också tänkas själv
hålla sådan dekoderutrustning och med denna avkoda programmen och sända dem
vidare till abonnenterna i okodad form. Gör han detta utan rättighetshavarnas
tillstånd, vidtar han emellertid en olaglig åtgärd. Då är det nämligen inte
längre fråga om en oförändrad återutsändning.

Ålerulsändningen
skall ske på samma sätt som enligt avtalet. Avser detta endast återutsändning
via kabel får alltså avlalslicensregeln inle åberopas som stöd för trådlös återutsändning
av utomstående upphovsmäns verk.

Andra
stycket

Eftersom
vidaresändningen bara får avse verk av del slag som omfattas av

avtalet kan ett avtal avseende musik inte åberopas som grund för all

vidaresända litterära verk. Den praktiska effekten av denna begränsning

torde emellertid bli ringa eller obefintlig, eftersom de olika kategorierna av

rättighetshavare kan väntas samarbeta vid avtalsförhandlingarna. Bestäm

melsen i andra meningen innebär vidare atl avtalets bestämmelser i övrigt

gäller också för vidaresändning av verk vilkas upphovsmän står utanför 31

den
avtalsslutande organisationen.

Tredje
stycket Prop. 1985/86: 146

Bestämmelsen är delvis utformad efter mönster av
motsvarande bestämmelse i 15 a § URL. Den innebär bl. a. alt utomstående
upphovsmän skall ha samma möjlighet som organisationens medlemmar all få
stipendier och dylikt ur ersättningen.

Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.3.6) har ingen regel tagits in om rätt för utomstående upphovsmän
till individuell ersättning. Avgörande i delta hänseende blir i stället vad
avtalet innehåller. Utomstående upphovsmän skall alltså fullt ut behandlas på
samma sätt som den avtalsslutande organisationens egna medlemmar.

Fjärde stycket

Bestämmelserna avser att förhindra all den som vidaresänder
verk med stöd av avlalslicensbestämmelsen i första stycket skall utsållas för
krav vid olika tider av de skilda grupperna av rättighetshavare. Enligl andra
meningen får krav gentemot vidaresändaren på grund av bestämmelsen bara göras
gällande "samtidigt" av de organisationer som företräder de berörda rättighelshavarna.
Dessa rätlighetshavare kan vara såväl upphovsmän fill olika kategorier av verk
som utövande konstnärer, fonogramframslällare och fotografer (jfr de
föreslagna 45 och 47 §§). Rällighelshavarna behöver visserligen inte bilda
någon samorganisation men de skall presentera sina krav samtidigt, dvs. vid ett
och samma fillfälle gentemot vidaresändaren. Detta krav på samtidighet gäller
även för radioförelagen (48 §).

Del bör observeras alt någon särskild preskripfionsfrjst
inte har föreskrivits för krav mot vidaresändaren eller från rättighelshavarna
mot den organisation som har uppburit betalning från vidaresändaren, Detta innebär
att den vanliga preskriplionsfrislen om lio år blir tillämplig-

45 §

En utövande konstnärs framförande av etl litterärt eller
konstnärligt verk må icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film
eller annan anordning, genom vilken del kan återgivas, och ej heller utsändas i
ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt
för allmänheten.

Ett framförande som har upptagits på en anordning som
avses i första stycket får inte utan konstnärens samtycke överföras från en
sådan anordning lill en annan förrän femtio år har förflutit efter det år då
upptagningen gjordes.

Beträffande upptagning, utsändning och överföring, som
avses i denna paragraf, skall vad i 3, 6-9 §§, 11 § företa stycket, 14 § första
stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § första stycket, 22 3-22 d, 24, 24 a, 26, 27,
28, 41 och 42 §§ sägs äga motsvarande fillämpning.

De grundläggande bestämmelserna om de utövande
konstnärernas rät

tigheter lill sina framföranden ges för närvarande i första och andra styck

ena. Genom de hänvisningar som förekommer j tredje stycket gäller vissa

av bestämmelserna inom den egentliga upphovsrätten också för de ulövan- 32

de konstnärerna.

Hänvisningarna
i tredje stycket kompletteras nu med en hänvisning till Prop. 1985/86: 146
22 d §. Härigenom blir dess bestämmelser tillämpliga även vid vidaresändning
av sådana framföranden som anges i 45 §.

47 §

Om en grammofonskiva eller en annan anordning på vilken
ljud har upplagils används vid ljudradio- eller televisionsulsändning eller
vid annat offentligt framförande i förvärvssyfte och utsändningen eller framförandet
äger rum inom femtio år efter det år då ljudupptagningen gjordes, skall
ersättning utgå lill framställaren liksom lill utövande konstnärer vilkas
framförande har upptagits på anordningen. Har två eller fiera konstnärer
samverkat vid framförandet, kan den rätt som tillkommer dem göras gällande
endast av dem gemensamt. Gentemot den som har använt anordningen skall
konstnärer och framställare göra gällande sina krav samtidigt.

Vad som sägs i första stycket om ljudradio- och
televisionsutsändning gäller också när en trådlös sådan utsändning samtidigt
och oförändrat återutsänds (vidaresändning) till allmänheten trådlöst eller
genom kabel. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning göras
gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett flertal svenska
utövande konstnärer eller framställare. Organisationerna skall framställa
kraven samtidigt med de krav som avses i 22 d §.

Bestämmelserna i 8 och 9 §§, 14 § första stycket, 20, 21
och 24 §§ saml 26 § andra stycket skall äga motsvarande tillämpning i fall som
avses i denna paragraf. Beträffande utövande konstnärs rätt skall jämväl
föreskrifterna i 27, 28, 41 och 42 §§ i motsvarande mån gälla.

Vad i denna paragraf stadgas gäller icke ljudfilm.

I paragrafen regleras den rätt lill ersättning som
utövande konstnärer och fonogramproducenter har när ljudupptagningar i form av fonogram
används i en ursprunglig radio- eller TV-utsändning.

Andra stycket

Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.4.2)

föreslås all utövande konstnärer och fonogramframslällare
skall ha rätt till

ersättning också när ljudradio- eller TV-utsändningar
innehållande sådana

ljudupptagningar vidaresänds. Regler härom har tagits in i
etl nytt andra

stycke.

Rätten lill ersättning gäller i fråga om såväl trådlös som
trådbunden vidaresändning av trådlösa radio- eller TV-utsändningar. 1 likhet
med vad som gäller enligt 22 d § avser bestämmelsen inte återutsändning av ursprungliga
kabelsändningar. Rätten lill ersättning begränsas på samma sätt som sägs i 22 d
§, dvs. den gäller inle i fråga om enskilda anläggningar som faller utanför allmänhelsbegreppel.
Kraven på ersättning mot den som svarar för vidaresändningen skall framställas
genom de organisationer som representerar svenska utövande konstnärer resp. framställare.
Det innebär atl första stycket sista meningen inle är tillämpligt när det
gäller vidaresändning. Ersättningskraven skall också framställas samtidigt med
de andra krav som rättighelshavarna i övrigt kan ha vid vidaresändning.

33

3 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 146

48 § Prop. 1985/86: 146

Ljudradio- eller televisionsulsändning må icke utan radio-
eller televisions-företagets samtycke återulsändas eller upplagas på anordning,
genom vilken den kan återgivas. Ulan sådant samtycke må ej heller televisionsulsändning
återgivas för allmänheten i biograf eller därmedjämföriig lokal.

En utsändning som har upptagits på en anordning som avses
i första stycket får inte utan radio- eller televisionsföretagels samtycke
överföras från en sådan anordning till en annan förrän femtio år har förflutit
efter del år då utsändningen ägde rum.

Vad i 6-9 §§, 11 § första stycket, 14 § första stycket,
17, 20 och 21 §§, 22 § första stycket, 22 a-22 c, 24, 24 a §§ saml 26 § andra
stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna
paragraf.

Har ett radio- eller televisionsföretag krav på ersättning
för en sådan vidaresändning som avses 122 d § första stycket, skall företaget
framställa sitt krav samtidigt som de organisationer som avses där.

I paragrafen finns regler om den rätt som radio- och
televisionsföretag har alt bestämma över hur deras utsändningar utnyttjas.

Enligl vad som har angetts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.3.4) har del ansetts vara av grundläggande betydelse all den som
ansvarar för vidaresändningen får en samlad bild av samtliga de krav som rättighelshavarna
kan framställa på grund av vidaresändningen. Det har därför för upphovsmännens
del föreskrivits i 22 d § all de avlalsslulande organisationernas krav skall
framställas samtidigt. Genom hänvisningar i 45 § tredje stycket och 47 § andra
stycket omfattar kravet på samtidighet även de anspråk som framställs av de
organisationer som företräder utövande konstnärer och fonogramproducenter.

Genom bestämmelsen i fjärde stycket föreskrivs all sändarföreiaget
har all framställa sill krav samtidigt med de övriga rättighetshavarnas organisationer.

58 §

Rätt domstol i mål om ljudradio- eller televisionsulsändning
i strid mol denna lag är Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller i mål om
ersättning som avses i 9 § andra stycket, 14 § andra stycket, 16 §, 22 § andra
stycket, 22 J heller 47 §.

I denna paragraf anges alt Stockholms tingsrätt är rätt
domstol i vissa mål enligt URL.

Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.6) är

del lämpligt all även vissa frågor som rör tillämpningen av den nya 22 d §

prövas av Stockholms tingsrätt. Detta gäller både i den mån saken rör de

egentliga upphovsmännen och i den mån de utövande konstnärerna eller

radioförelagen berörs. Delta täcks genom uttrycket "ljudradio- eller te

levisionsulsändning i strid mol denna lag" i den nuvarande lydelsen och

genom tillägget av 22 d § i uppräkningen av de typer av ersällningsmål som

tingsrätten skall handlägga. När det gäller ersättningsrälten vid vidare

sändning enligl den föreslagna lydelsen av 47 § blir 58 § automatiskt til

lämplig, eftersom den redan omfattar ersällningsmål enligl 47 §. ..

Ikraftträdande-och övergångsbestämmelser Prop. 1985/86:146

Den nya lagen träder i kraft den I juli 1986. Den skall
tillämpas även på verk och upptagningar som har tillkommit före
ikraftträdandet.

4.2 Förslaget til! lag om ändring i lagen (1960: 730) om
rätt till fotografisk bild

9§

Svenskt lelevisionsföretag som regeringen bestämmer må,
mot ersättning, visa offentliggjord fotografisk bild, såframt fotografen icke
meddelat förbud mot visning eller det eljest föreligger särskild anledning
antaga alt han motsätter sig visningen. Vad nu sagts gäller ej film.

När andra än ett svenskt televisionsföretag som avses i
första stycket visar en fotografisk bild i en sådan trådlös
televisionsutsändning som samtidigt och oförändrat återutsänds till allmänheten
trådlöst eller genom kabel, tillämpas 22 d § lagen (1960:729) om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk.

I nuvarande första stycket av denna paragraf regleras den
rätt som ett av regeringen bestämt svenskt TV-förelag (för närvarande endast
Sveriges Television AB och Sveriges utbildningsradio AB) har att med stöd av en
ivångslicens visa offentliggjorda fotografiska bilder.

Som har utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt
2.5) har det ansetts att tillämpningsområdet för denna Ivångslicens inte bör
utvidgas. Vid vidaresändning av fotografiska bilder i en trådlös TV-utsändning
jämställs fotografen med andra rättighetshavare utom i den speciella situation
som omfattas av bestämmelserna i första stycket, dvs. där Sveriges Radio svarar
även för ålerulsändningen.

I andra stycket har därför tagits in en hänvisning till 22
d § URL med den begränsning som nyss har angetts. Den innebär bl.a. atl
reglerna i 22 d § URL gäller för fotografiska bilder som ingår i vidaresändningar
av trådlösa utländska TV-sändningar och i programutbud från ett annat svenskt TV-förelag
än Sveriges Television AB eller Sveriges utbildningsradio AB. Frågan om
tillstånd skall således lösas avtalsvägen. Kollektiva avtal får vidare samma
verkan gentemot utomstående fotografer som övriga sådana avtal på området
medför för andra kategorier av rättighetshavare utanför de avlalsslulande
organisationerna.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Den nya lagen träder i kraft den I juli 1986. Den skall
tillämpas även på fotografiska bilder som har tillkommit före ikraftträdandet.

35

5
Hemställan pp- 1985/86:146

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag om ändring i lagen
(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

2.
lag om ändring i lagen (1960;
730) om rätt fill fotografisk bild.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

36

Utdrag Prop. 1985/86: 146

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1986-03-04

Närvarande:
justitierådet Knutsson, f.d. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Totlie.

Enligt
protokoll id regeringssammanträde den 20 februari 1986 har regeringen på
hemställan av statsrådet Wickbom beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag lill

1. lag
om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och

konstnäriiga verk,

2. lag
om ändring i lagen (1960; 730) om rätt fill fotografisk bild.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Karin

Hökborg.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

Förslaget
till lag om ändring i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

22 d
§

Det
remitterade förslagel innebär alt del införs en s. k. avtalslicensordning i
fråga om vidaresändning av radio- och TV-program. Liknande regler finns redan
nu beträffande utsändning av verk i radio och TV (22 § andra stycket) samt
beträffande folokopiering i undervisningsverksamhet (15 a §). Dessa
bestämmelser innehåller vissa föreskrifter till skydd för rältighelshavare som
står utanför de avtalsslutande organisationerna. Till denna kategori torde
flertalet utländska upphovsmän vara all hänföra. Skyddsreglerna innebär all en
utomstående rättighetshavare dels alltid kan förbjuda atl hans verk utnyttjas
på åsyftat sätt, dels alllid har rätt atl påfordra individuell ersättning,
oavsett del kollektiva avtalets innehåll. Några motsvarande regler har inte
tagits upp i det nu framlagda förslagel.

Lagrådet
har inle något alt erinra mol all del införs regler om avtalslicens på del
aktuella området. Lagrådet kan också godta de argument som har anförts för atl rättighelshavarna
inle bör kunna förbjuda vidaresändning. Bernkonventionens regler synes inte
lägga några hinder i vägen för en sådan ordning.

Vad
beträffar frågan om en rätt lill individuell ersättning finns del anledning
all hysa större tvekan. Delta sammanhänger i första hand med föreskrifterna i Bernkonvenlionen.
Enligt arlikel 11 bis (2) har medlemsstaterna frihet atl reglera villkoren för
rätt lill sådan vidaresändning som del här är fråga om och kan alltså gå så
långt som till all föreskriva en Ivångslicens, men intrång får inle göras i
upphovsmannens rätt all erhålla skälig ersättning ("equitable remuneralion").

Enligt
den föreslagna lagregeln skall rättighetshavare som slår utanför de
avtalsslutande organisationerna vara likställda med dessas medlemmar i

fråga
om förmåner som utgår enligl avtalet. Detta innebär inte någon Prop. 1985/86:
146 garanti för all de får rätt lill individuell ersättning om deras verk
utnyttjas. Departementschefen har emellertid ansett den föreslagna regeln
tillräcklig för all Bernkonvenlionens krav skall vara tillgodosedda. Någon
motivering för denna bedömning har inte anförts. Den samnordiska tjänstemannagrupp
som i rapporten (NU 1983; 12) Nabolands-TV i kabel behandlat bl. a. upphovsrätlsliga
frågor i samband med kabelspridning har synbarligen ansett alt Bernkonventionen
kräver atl utomstående upphovsmän tillförsäkras en rätt all påfordra
individuell ersättning (rapporten s. 112, 130, 134). Enligt den
departementspromemoria som ligger till grund för lagförslaget skulle en sådan
regel "självfallet ha etl värde för all uppfylla kon-venlionsbeslämmelsen".

I
likhet med flera av de remissinstanser som har uttalat sig härom vill lagrådet
ifrågasätta om förslagel på denna punkt är förenligt med Bernkonventionen. Det
är enligl lagrådels mening angeläget atl undvika lagstiftning som inle ulan fog
kan sägas stå i strid med våra konvenlionsenliga åtaganden.

Som
skäl mol en regel om rätt lill individuell ersättning har i remissen anförts
alt den skulle medföra praktiska problem med hänsyn lill atl många organisationer
saknar erforderliga administrativa resurser. Lagrådet kan inte bedöma tyngden
hos detta argument men föreställer sig atl problemen knappast skulle bli så
myckel större på detta område än när det gäller folokopiering, där
organisationerna uppenbarligen förutsätts kunna administrera ett sådant
syslem. Inte heller hänvisningen till pågående internationellt arbete pä
området framstår som någol avgörande skäl mot en rätt lill individuell
ersättning. Ett samarbete mellan organisationer i olika länder bör i och för
sig kunna underlätta distributionen av ersättningar lill enskilda upphovsmän.
Vidare är del uppenbart att etl internationellt samarbete på området måste
anordnas på ett sätt som är förenligt med gällande internationella
konventioner.

Lagrådet
vill slutligen i detta sammanhang peka på att det föreslagna nya andra stycket
i 47 § ger fonogramproducenter och utövande artister en bättre ställning än
upphovsmännen då del gäller rätt lill ersättning vid vidaresändning av radio-
och TV-program där ljudupptagningar har använts. Del förefaller svårt att
sakligt motivera detta.

Mol
bakgrund av del anförda föreslår lagrådet alt till paragrafens tredje stycke
fogas följande efter mönster av 15 a § och med beaktande av 22 d § fjärde
stycket utformade regler: "Upphovsmannen har dock alltid oberoende av
delta rätt till ersättning som hänför sig till vidaresändningen, om han begär
det inom tre år efter utgången av del år då vidaresändningen ägde rum. Krav på
ersättning får riktas endast mol organisationen."

I
paragrafens sista stycke föreskrivs all organisationerna skall framställa sina
ersättningskrav samtidigt. Enligt ordalagen avser denna regel endast de krav
som hänför sig till avtalslicensen. Det får emellertid förutsättas all en
motsvarande bestämmelse tas in i de avtal som direkt reglerar frågan för organisationsmedlemmarnas
räkning.

I
remissen har inte diskuterats vilka rättsverkningar som inträder ifall

föreskriften om samtidighet inle iakttas. Klart torde vara atl ersältningsräl- 38

ten
inte går föriorad. Däremot bör sändarföreiaget kunna avböja all be- Prop.
1985/86: 146

handla
krav som har framställts av en organisation i avvaktan på alt de

övriga
anger sina anspråk. Om någon organisation dröjer oskäligt länge

med
att presentera sina krav kan delta aktualisera frågor om skyldighet atl

ersätta
kostnader och ränteförluster som orsakas av dröjsmålet. Del nära

samarbete
som har etablerats mellan organisationerna på området gör det

dock
osannolikt att problem av detta slag skall uppkomma, och det synes

därför
försvarligt all lämna hithörande frågor oreglerade.

47 §

Det
föreslagna nya stycket innebär att utövande konstnärer och fonogramframslällare
ges en laglig rätt till ersättning vid sådant utnyttjande av ljudupptagningar
som avses där. Härav torde följa atl en organisation inle kan avstå från rätt
till ersättning med verkan för utomstående rättighetshavare. När det
föreskrivs, att endast organisationerna får framställa krav på ersättning hos
den som svarar för vidaresändningen, får detta därför också anses innebära, att
de är i förhållande till rällighelshavarna skyldiga alt framställa sådana krav,
i den mån inle rättighelshavarna har avstått från sina anspråk.

48
§

Av
paragrafen framgår atl vidaresändning inte får ske ulan radio- eller TV-företagets
samtycke. Om denna regel överträds kan företagel kräva ersättning enligl 54 §
jämförd med 57 § första stycket. Den i fjärde stycket av förevarande paragraf
upptagna regeln torde inle vara avsedd all omfatta sådana krav, Med hänsyn
härtill föreslås atl efter orden "22 d § första stycket" tillfogas "och
som har skett med företagels samtycke".

Förslaget
till lag om ändring i lagen om rätt till fotografisk bild

Förslaget
lämnas utan erinran.

39

Justitiedepartementet Prop. 1985/86:146

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om vidaresändning av radio- och TV-program

1 Anmälan av lagrådsyttrande m.m.

Föredraganden
anmäler lagrådels yttrande (beslut om lagrådsremiss fatlat vid
regeringssammanträde 1986-02-20) över förslag lill

1. lag
om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt lill litterära och

konstnäriiga verk,

2. lag
om ändring i lagen (1960; 730) om rätt till fotografisk bild.

Föredraganden redogör för lagrådels yttrande och anför.

Förslaget
till lag om ändring i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

22 d
§

Lagrådet
har inle hafl något all erinra mol atl del införs regler om avtalslicens på
det nu aktuella området. Lagrådet har också godtagit alt rällighelshavarna
inte bör kunna förbjuda vidaresändning. Däremot har lagrådet funnit anledning atl
hysa större tvekan när det gäller frågan om en rätt till individuell ersättning
och har ifrågasatt om förslaget på denna punkt är förenligt med
Bernkonventionen.

Enligl den föreslagna
lagregeln skall rättighetshavare som står utanför de avlalsslulande
organisationerna vara likställda med dessas medlemmar i fråga om ersättning och
andra förmåner som utgår enligl avtalet. Som lagrådet har framhållit innebär
delta inle någon garanti för alt de får rätt lill individuell ersättning om
deras verk utnyttjas med stöd av avialslicensen.

Som jag har angett i remissprolokollel
har jag vid utformningen av lagstiftningen på denna punkt bedömt det som
tillräckligt med bestämmelsen om likställdhet mellan organiserade och
oorganiserade rätlighetshavare för all uppfylla Bernkonventionens
förpliktelser enligt art. 11 bis (2). Vad lagrådet har framhållit på denna
punkt visar emellertid all denna bedömning kan sällas i fråga. Enligl min
mening är det angelägel all undanröja vaije tvivel om huruvida lagstiftningen
står i överensstämmelse med Bernkonventionen. Jag förordar därför all del i
enlighet med lagrådels

40

förslag
införs en bestämmelse i lagen som tillförsäkrar de oorganiserade Prop.
1985/86: 146 rältighelshavarna en rätt till individuell ersättning.

Bestämmelsen
bör utformas på det sätt som lagrådet har föreslagit. Den innebär alt de
utomstående rättighetshavarnas krav endast får riktas mot organisationen.
Tvister om ersättning skall alltså föras mellan rältighelsha-varen och
organisationen. Bestämmelsen innebär vidare alt organisationen i princip inte
regressvis kan kräva ytterligare ersättning av den som svarar för vidaresändningen.
Jag utgår från att organisationerna på etl smidigt sätt kan lösa de praktiska
problem som eventuellt kan uppslå.

Jag
ansluter mig till vad lagrådet i övrigt har anfört beträffande innebörden av
detta lagrum.

Utöver
lagrådets förslag beträffande rätt till individuell ersättning har en redaktionell
ändring gjorts i paragrafen som innebär atl dess första och andra stycken har
förts samman till ett stycke.

47
och 48 §§

Jag
har inte någol alt erinra mot vad lagrådet har anfört beträffande dessa lagrum.

Förslaget
till lag om ändring i lagen om rätt till fotograrisk bild

I 9
§ har gjorts en ändring av redaktionell art.

2 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen all anta de av lagrådet granskade
lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen all anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

41

4 Riksdagen 1985/86. 1 .saml. Nr 146

Bilaga 1 Prop. 1985/86: 146

Sammanfattning av promemorian

I
promemorian läggs fram förslag lill ändringar i den upphovsrättsliga
lagstiftningen som avser förvärv av rättigheter vid samtidig och oförändrad återutsändning
av radio- och TV-program.

Det
konstateras att flertalet rättighetshavare enligl den upphovsrätlsliga lagstiftningen
har en ensamrätt all bestämma över radio- och TV-sändningar av deras verk och
prestationer. Ensamrätten omfattar också fall då dessa radio- och TV-sändningar
återutsänds samtidigt och i oförändrad form, oavsett om detta sker trådbundel
eller trådlöst. Ett företag som önskar bedriva verksamhet med återutsändning
behöver därför förvärva dessa rättigheter.

I
promemorian behandlas två olika sätt all förvärva de rättigheterna, nämligen
genom avtal med rältighelshavarna eller genom s. k. ivångslicens. 1 del senare
fallet får återutsändning ske ulan samtycke från rättighelshavarna men mol
ersättning. Det föreslås all rällighelerna skall förvärvas genom avtal mellan ålerulsändaren
och rättighelshavarna.

För
alt ett avtal mellan ålerulsändaren och organisationer som företräder svenska rättighetshavare
skall få verkan även för rätlighetshavare utanför dessa organisationer föreslås
en s. k. avialslicensbeslämmelse som innebär all avtalet i alla delar blir
gällande också för utomstående rättighetshavare. De skall l.ex. ha samma rätt till
ersättning som de organiserade rättighelshavarna. Med en avialslicensbeslämmelse
undviks också all ålerulsändarna drabbas av l.ex. ansvar för intrång i de
utomstående rättighetshavarnas ensamrätt.

Om
etl avtal inte kommer lill stånd får återutsändning inte ske. Någol särskilt
förfarande för all ändå åstadkomma avtal, l.ex. medling eller Ivångsskiljedom,
föreslås inle.

Rätten
att förbjuda återutsändning i vissa fall kan tas in i avtalet. Någon särskild
rätt till detta las emellertid inte in i själva avlalslicensbestämmelsen.
Delsamma gäller rätlen all begära individuell ersättning.

I
promemorian föreslås vidare att avialslicensverkan bara skall ges åt avtal
mellan svenska parter, bl.a. av vissa konvenlionslekniska skäl. Dessutom anges
att kraven mol ålerulsändaren bara får göras gällande gemensamt av de olika rättighetshavarorganisalionerna.

Del
föreslås inle någon speciell gräns för det antal anslutningar som ett kabelnät
får ha utan all det uppstår en skyldighet att förvärva erforderiiga rättigheter.
Del anges alt den frågan bör kunna lösas avtalsvägen.

När
det gäller utövande konstnärer (artister, musiker, m.fi.) och fonogramproducenter
föreslås alt de skall få en rätt lill ersättning vid återutsändning av radio-
och TV-program som innehåller ljudinspelningar. De har idag en sådan ersätlningsrält
bara vid ursprungliga radio- och TV-sändningar.

Radio-
och TV-sändningar får inte återulsändas utan radio- eller TV-fö

retagets samtycke. Del föreslås atl elt sådant samtycke kan ersättas med

ett tillstånd från domstol, om företaget vägrar atl lämna tillstånd till en 2

återutsändning
genom tråd eller kabel.

Del
föreslås också atl Stockholms tingsrätt skall vara specialforum för Prop.
1985/86: 146 mål om tillstånd av domstol i stället för samtycke från elt radio-
eller TV-företag och om ersättning enligt avlalslicensbestämmelsen.

Beträffande fotografernas rättigheter föreslås atl samma
tvångslicens som nu gäller för Sveriges radios TV-sändningar också skall gälla
för alla samtidiga och oförändrade återulsändningar av TV-sändningar som innehåller
fotografier.

Lagstiftningen skall enligt promemorian träda i kraft den
I juli 1986.

43

Bilaga 2 Prop- 1985/86: 146

Promemorians lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om
upphovsrätt lill

litterära och konstnärliga verk dels alt 22, 45, 47 och 58
§§ skall ha följande lydelse, dels atl i lagen skall införas två nya
paragrafer, 22 d § och 48 a §, av

följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §

Har radio- eller televisionsföretag rätt att i utsändning
återgiva verk, må företaget ock. under villkor som regeringen bestämmer, för
bruk vid egna utsändningar upptaga verket på anordning, genom vilken det kan
återgivas. Om rätlen all göra sålunda upptaget verk tillgängligt för
allmänheten gäller vad eljest är stadgat.

Svenskt radio- eller televisions- Svenskt radio- eller televisions-

företag som regeringen bestämmer företag som regeringen
bestämmer

må, om företaget på grund av avtal må, om förelaget på grund av avtal

med organisation som företräder ett med organisation som företräder ett

fiertal svenska upphovsmän på om- flertal svenska upphovsmän på om

rådet äger rätt atl utsända litterära rådet äger rätt all utsända litterära

och musikaliska verk, jämväl ut- och musikaliska verk, jämväl ut

sända utgivet dylikt verk av upp- sända utgivet dylikt verk av upp

hovsman som icke företrädes av or- hovsman som icke företrädes av or

ganisationen; för utsändningen äger ganisationen; för utsändningen äger

upphovsmannen rätt till ersättning. upphovsmannen rätt lill ersättning.

Vad sålunda stadgats gäller dock Vad sålunda stadgats gäller dock

icke sceniskt verk, ej heller annat icke sceniskt verk, ej heller annat

verk om upphovsmannen meddelat verk om upphovsmannen meddelat

förbud mol utsändning eller det el- förbud mot utsändning eller det el

jest föreligger särskild anledning jest föreligger särskild anledning

antaga att han motsätter sig utsänd- antaga att han motsätter sig utsänd

ningen, ningen. Bestämmelserna i
detta

stycke tillämpas ej på återutsändning som avses i 22 d §.

22 d§

Har etl företag eller en satnman-slutning på grund av
avtal tned en organisation som företräder elt flertal svenska upphovsmän på området
rätt att till allmänheten trådlöst eller genom tråd eller kabel återutsända
verk ingående i en trådlös ljudradio- eller televisionsutsändning, får
företaget eller sammanslutningen på samma sätt samtidigt och i oförändrad
form återut-

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 146

sända även utsänt verk av upphovsmän som inte företräds
av organisationen.

Återutsändning får avse endast verk av det slag om
omfattas av avtalet med organisationen. Även i övrigt gäller de villkor i fråga
om ålerulsändningen som föreskrivs i avtalet.

En upphovsman vars verk återutsänds med stöd av första stycket
skall i fråga otn ersättning som lämnas enligt avtalet och i fråga om förmåner
från organisationen som väsentligen bekostas genom ersättningen vara likställd
med upphovsnian som organisationen företräder.

Gentemot den som återulsänder verk med stöd av denna
paragraf får krav på grund av bestämmelsen endast göras gällande gemensantt av
de organisationer som jöreträ-der de berörda rättighelshavarna.

45 §

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller
konstnärligt verk må icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film
eller annan anordning, genom vilken del kan återgivas, och ej heller utsändas i
ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för
allmänheten.

Ej må framförande, som upplagils på anordning varom i
första stycket sägs, ulan konstnärens samtycke överföras från en sådan
anordning till en annan, förrän tjugofem år förflutit efter det år, då
upptagningen ägde rum.

Beträffande upptagning, utsänd- Beträffande upptagning, utsänd-

ning och överföring, som avses i ning och överföring, som
avses i

denna paragraf, skall vad i 3 och denna paragraf, skall vad i 3 och

9 §§, 11 § första stycket, 14 § första 9 §§, 11 § första stycket, 14 § första

stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § förs- stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § förs

ta stycket, 22 a-c, 24, 24 a, 27, 28, ta stycket, 22 a-d, 24, 24 a, 27, 28,

41 och 42 §§ sägs äga motsvarande 41 och 42 §§ sägs äga motsvarande

fillämpning. tillämpning.

47 §

Användes anordning som i 46 § Användes anordning som i 46 §

sägs vid ljudradio- eller televisions- sägs vid ljudradio- eller televisions

ulsändning, skall om utsändningen utsändning, skall om utsändningen

äger rum inom lid som i nämnda äger rum inom tid som i nämnda

paragraf stadgas, ersättning utgå lill paragraf stadgas, ersättning utgå till

framställaren ävensom till ulövan- framställaren ävensom till utövan

de konstnär, vars framförande upp- de konstnär, vars framförande upp

tagils på anordningen. Hava två el- tagits på anordningen. Om en iit-

45

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86: 146

ler flera konstnärer samverkat vid framförandel, kan dem
tillkommande rätt endast göras gällande av dem gemensamt. Gentemot radio-eller
televisionsförelaget göres utövande konstnärs rätt gällande genom framställaren.

Bestämmelserna i 9 §, 14 § första stycket samt 20, 21 och
24 §§ skola äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf.
Beträffande utövande konstnärs rätt skola jämväl föreskrifterna i 27, 28, 41
och 42 §§ i motsvarande mån gälla.

Vad i denna paragraf stadgas gäller

sändning
som nu har nämnts har skett trådlöst, föreligger rätt till ersättning även när
utsändningen samtidigt och i oförändrad form återutsänds till allmänheten trådlöst
eller genom tråd eller kabel. Hava två eller fiera konstnärer samverkat vid
framförandet, kan dem tillkommande rätt endast göras gällande av dem gemensamt.
Gentemot radio- eller lelevisionsförela-gel göres utövande konstnärs rätt
gällande genom framställaren.

Bestämmelserna
i 9 §, 14 § första stycket saml 20, 21, 22 rf och 24 §§ skola äga motsvarande
tillämpning i fall som avses i denna paragraf. Beträffande utövande konstnärs
rätt skola jämväl föreskrifterna i 27, 28, 41 och 42 §§ i motsvarande mån
gälla, icke Ijudfilm.

48 a §

Om ljudradio- eller televisionsföretag vägrar att ge
tillstånd till sådan återutsändning genom tråd eller kabel som avses i 48 §
första stycket kan domstol meddela sådant tillstånd.

58 §

Rätt
domstol i mål om Ijudradio-eller televisionsulsändning i strid mol denna lag är
Stockholms tingsrätt. Samma lag vare i mål om ersättning som avses i 9 §
andra stycket, 14 § andra stycket, 16 §, 22 § andra stycket eller 47 §.

Rätt
domstol i mål om Ijudradio-eller televisionsutsändning i strid mol denna lag är
Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller i mål enligt 48 a § samt mål om ersättning
som avses i 9 § andra stycket, 14 § andra stycket, 16 §, 22 § andra stycket,
22 rf § dier 47 §.

Den nya
lagen träder i kraft den 1 juli 1986. Den skall tillämpas även på verk och
upptagningar som har tillkommit före ikraftträdandet.

46

2 Förslag
till Prop. 1985/86:146

Lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till
fotografisk bild

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1960; 730) om rätt lill
fotografisk bild skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§ Svenskt lelevirionsförelag som regeringen bestämmer må,
mol ersättning, visa offentliggjord fotografisk bild, så framt fotografen icke
meddelat förbud mot visning eller det eljest föreligger särskild anledning
antaga alt han motsätter sig visningen. Vad nu sagts gäller ej film.

Fotografisk bild som lovligen ingår i en trådlös televisionsulsändning
får mot ersättning samtidigt och i oförändrad form trådlöst eller genom tråd
eller kabel återulsändas till allmänheten. 1 fråga om ersättningen tillämpas
22 d § fjärde stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986. Den skall
tillämpas även på fotografisk bild som har tillkommit före ikraftträdandet.

47

Bilaga 3 Prop. 1985/86: 146

Förteckning över remissinstanserna

Yttranden
över promemorian har avgetts av justitiekanslern, Svea hovrätt, Stockholms
tingsrätt, statens kulturråd, televerket, upphovsrällsulredningen, juridiska
fakulteten vid Stockholms universitet, Svenska kommunförbundet, Sveriges
industriförbund. Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges advokatsamfund.
Svenska journalistförbundet, Svenska tidnings-ulgivareföreningen. Tidningarnas
arbetsgivareförening, Sveriges författarförbund. Konstnärliga och litterära
yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS), Föreningen Svenska tonsättares
internationella musikbyrå (STIM) u.p.a.. Svenska artisters och musikers
intresseorganisation (SAMI), Svenska musikerförbundet. Svenska lealerförbundet.
Teatrarnas riksförbund. Föreningen Sveriges filmproducenter, Sveriges Radio AB,
Svenska gruppen av the International Federation of Producers of Phono-grams and
Videograms (IFPl), Landsorganisationen (LO), Centralorganisationen SACO/SR,
Kooperativa förbundet (KF), Förhandlingskartellen Copyswede, Svenska Elektronikinduslriföreningen,
Sveriges Radio-& Hemeleklronikleveranlörer (SRL), Ceniralantennmalerielleverantörernas
Förening (CANT), Esselte Video AB, HSB;s Riksförbund ek. för. (HSB), Svenska
Riksbyggen förening u. p. a. (Riksbyggen), Sveriges Bostadsrättsföreningars
Centralorganisation ek. för. (SBC), Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag
(SABO), Sveriges Fastighetsägareförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Sveriges
Villaägareförbund, Induslriförvaltnings AB Kinnevik, Sveriges Filmulhyrareförening,
Sveriges Yrkesmusikerförbund (SYMF). Officerarnas riksförbund har anslutit sig lill
yttrandet från SYMF.

48

Bilaga 4 p>-°p-
' '

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960: 729) om upphovsrätt till
litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om
upphovsrätt till

litterära och konstnäriiga verk dels att 22, 45, 47, 48
och 58 §§ skall ha följande lydelse, dels alt del i lagen skall införas en ny
paragraf, 22 d §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §' Har radio- eller televisionsförelag rätt att i
utsändning återgiva verk, må företagel ock, under villkor som regeringen
bestämmer, för bruk vid egna utsändningar upplaga verket på anordning, genom
vilken det kan återgivas. Om rätten all göra sålunda upplaget verk
tillgängligt för allmänheten gäller vad eljest är stadgat.

Svenskt radio- eller televisions- Svenskt radio- eller televisions

förelag som regeringen bestämmer företag som regeringen bestämmer

må, om företaget på grund av avtal må, om företaget på grund av avtal

med organisation som företräder elt med organisation som företräder etl

flertal svenska upphovsmän på om- fiertal svenska upphovsmän på om

rådet äger rätt atl utsända litterära rådet äger rätt all utsända litterära

och musikaliska verk, jämväl ut- och musikaliska verk. jämväl ut

sända utgivet dylikt verk av upp- sända utgivet dylikt verk av upp

hovsman som icke företrädes av or- hovsman som icke företrädes av or

ganisationen; för utsändningen äger ganisationen: för utsändningen äger

upphovsmannen rätt till ersättning. upphovsmannen rätt till ersättning.

Vad sålunda stadgats gäller dock Vad sålunda stadgats gäller dock

icke sceniskt verk, ej heller annat icke sceniskt verk, ej heller annat

verk om upphovsmannen meddelat verk om upphovsmannen meddelat

förbud mot utsändning eller det el- förbud mol utsändning eller det el

jest föreligger särskild anledning jest föreligger särskild anledning

antaga alt han motsätter sig utsänd- antaga att han motsätter sig utsänd

ningen, ningen. Bestämmelserna i
detta

stycke gäller inte sådan vidaresändning som anges i
22 d §.

22 d §

Har någon på grund av avtal med en organisation som
företräder ett flertal svenska upphovsmän på området rätt att till allmänheten
trådlöst eller genom kabel samti-

' Senaste lydelse 1978:488. 49

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 146

digt och oförändrat återutsända (vidaresända) verk som
ingår i en trådlös ljudradio- eller televisions-utsändning, får denne på samma
sätt vidaresända även verk av upphovsmän som inte företräds av organisationen.

Vidaresändning får avse endast verk av det slag som
omfattas av ett avtal med en organisation. Även i övrigt gäller de villkor i
fråga om vidaresändningen som föreskrivs i avtalet.

En upphovsman vars verk vidaresänds med stöd av första
stycket skall i fråga om ersättning som lämnas enligt avtalet och i fråga om
förmåner från organisationen som väsentligen bekostas genom ersättningen vara
likställd med upphovsmän som organisationen företräder.

Gentemot den som vidaresänder verk med stöd av denna
paragraf får krav på ersättning göras gällande endast av sådana organisationer
som avses i första stycket. Kraven skall framställas samtidigt.

45 §-

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller
konstnärligt verk må icke utan hans samtycke upplagas på grammofonskiva, film
eller annan anordning, genom vilken det kan återgivas, och ej heller utsändas i
ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för
allmänheten.

Ett framförande som har upptagits på en anordning som
avses i första stycket får inte utan konstnärens samtycke överföras från en
sådan anordning lill en annan förrän femtio år har förflutit efter del år då
upptagningen gjordes.

Beträffande upptagning, utsänd- Beträffande upptagning, utsänd-

ning och överföring, som avses i ning och överföring, som
avses i

denna paragraf, skall vad i 3, 6-9 denna paragraf, skall vad i 3, 6-

§§, 11 § första stycket, 14 § första 9 §§, 11 § första stycket, 14 § första

stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § förs- stycket, 17, 20 och 21 §§, 22 § förs

ta stycket, 22 a-22 c, 24, 24 a, 26, ta stycket, 22 a-22 rf, 24, 24 a, 26,

27, 28, 41 och 42 §§ sägs äga mot- 27, 28, 41 och 42 §§ sägs äga mot

svarande tillämpning. svarande tillämpning.

Lydelse enligt prop. 1985/86: 79. 50

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 146

47 §

Om en grammofonskiva eller en annan anordning på vilken
ljud har upplagils används vid ljudradio- eller televisionsutsändning eller vid
annat offentligt framförande i förvärvssyfte och utsändningen eller
framförandel äger rum inom femfio år efter det år då ljudupptagningen gjordes,
skall ersättning utgå till framställaren liksom till utövande konstnärer vilkas
framförande har upplagils på anordningen. Har två eller flera konstnärer
samverkat vid framförandet, kan den rätt som tillkommer dem göras gällande
endast av dem gemensamt. Gentemot den som har använt anordningen skall
konstnärer och framställare göra gällande sina krav samtidigt.

Vad som sägs i första stycket om ljudradio- och
televisionsutsändning gäller också när en trådlös sådan utsändning samtidigt
och oförändrat återutsänds (vidaresändning) till allmänheten trådlöst
eller genom kabel. Gentemot den som vidaresänder får krav på ersättning göras
gällande endast genom sådana organisationer som företräder ett flertal
svenska utövande konstnärer eller framställare. Organisationerna skall
framställa kraven samtidigt med de krav som avses i'22 rf §. Bestämmelserna i 8
och 9 §§, 14 § första stycket, 20, 21 och 24 §§ saml 26 § andra stycket skall
äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf. Beträffande
utövande konstnärs rätt skall jämväl föreskrifterna i 27, 28, 41 och 42 §§ i
motsvarande mån gälla. Vad i denna paragraf stadgas gäller icke ljudfilm.

48 §"

Ljudradio- eller televisionsulsändning må icke utan radio-
eller televisionsföretagets samtycke återulsändas eller upptagas på anordning,
genom vilken den kan återgivas. Utan sådant samtycke må ej heller televisionsutsändning
återgivas för allmänheten i biograf eller därmedjämföriig lokal.

En utsändning som har upptagits på en anordning som avses
i första stycket får inte utan radio- eller televisionsföretagets samtycke
övertoras från en sådan anordning lill en annan förrän femtio år har förflutit
efter del år då utsändningen ägde rum.

Vad i 6-9 §§, 11 § första stycket, 14 § första stycket,
17, 20 och 21 §§, 22 § första stycket, 22 a—22 c, 24, 24 a §§ samt 26 § andra
stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna
paragraf.

Har ett radio- eller televisionsföretag krav på
ersättning för en sådan vidaresändning som avses i 22 rf § första stycket,
skall förelaget framställa sitt krav samtidigt som de organisationer som avses
där.

' Lydelse enligt prop. 1985/86: 79.

Lydelse
enligt prop. 1985/86: 79. 51

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86: 146

Rätt
domstol i mål om ljudradio-dier televisionsulsändning i strid mol denna lag är
Stockholms tingsrätt. Samma lag vare i mål om ersättning som avses i 9 §
andra stycket, 14 § andra stycket, 16 §, 22 § andra stycket eller 47 §.

Rätt
domstol r mål om Ijudradio-eller televisionsulsändning i strid mol denna lag är
Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller i mål om ersättning som avses i 9 §
andra stycket, 14 § andra stycket, 16 §, 22 § andra stycket, 22 d § eller 47 §.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Den skall tillämpas även på verk och upptagningar
som har tillkommit före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1973:363.

52

2 Förslag
till Prop. 1985/86:146

Lag om ändring i lagen (1960: 730) om rätt till
fotografisk bild

Härigenom föreskrivs atl 9 § lagen (1960:730) om rätt till
fotografisk bild skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§' Svenskt televisionsförelag som regeringen bestämmer
må, mot ersättning, visa offentliggjord fotografisk bild, såframt fotografen
icke meddelat förbud mot visning eller del eljest föreligger särskild anledning
antaga att han motsätter sig visningen. Vad nu sagts gäller ej film.

När andra än ett svenskt televisionsföretag som avses i
första stycket visar en fotografisk bild i en sådan trådlös televisionsutsändning
som samtidigt och oförändrat återutsänds till allmänheten trådlöst eller genom
kabel, tillämpas 22 d § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986. Den skall
tillämpas även på fotografisk bild som har tillkommit före ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1978:489. 53

Innehåll Prop. 1985/86: 146

Sid

Propositionen
................................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ............................. ...... 1

Propositionens
lagförslag ................................................. 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20
februari 1986 7

1
Inledning ........................................................................ 7

2
Allmän
motivering ........................................................ ...... 7

2.1 Bakgrund ................................................................. ...... 7

2.2 Behovet av lagstiftning ........................................... ...... 9

2.3 Förvärv av rättigheter till vidaresändning
inom den egentliga upphovsrätten .................................................................................. 11

2.3.1 Avtal eller ivångslicens? .................................. ..... II

2.3.2 Avlalslicens? .................................................... .... 13

2.3.3 Avtalsparterna ................................................. .... 15

2.3.4 Organisationernas ersättningskrav ................. .... 15

2.3.5 Vetorätt för de utomstående rättighelshavarna?
16

2.3.6 Utomstående rättighetshavares rätt
till individuell ersättning? .......................................................................... 18

2.3.7 Vissa speciella frågor ...................................... .... 19

2.3.7.1 Offentliga framföranden ........................ .... 19

2.3.7.2 Undanlag för del svenska
programutbudet? ... 20

2.3.8.......................................................................... Åtgärder
om avtal inte sluts 21

2.4 Närstående rättigheter ........................................... 22

2.4.1 Förvärv av utövande konstnärers
rättigheter vid vidaresändning 22

2.4.2 Rätlen lill ersättning ......................................... 23

2.4.3 Radioföreiagens rättigheter ............................. 24

2.5 Fotografernas rättigheter vid vidaresändning
......... ... 25

2.6 Behörig domstol ...................................................... ... 26

2.7 Ikraftträdande m.m .................................................. ... 26

3
Upprättade
lagförslag ................................................... ... 27

4
Speciaimolivering
.......................................................... 27

4.1 Förslagel till lag om ändring i lagen (1960; 729) om
upphovsrätt

till litterära och konstnäriiga verk ............................ ... 27

4.2............................................................................. Förslagel
lill lag om ändring i lagen (1960:730) om rätt lill

fotografisk bild ........................................................ ... 35

5
Hemställan ................................................................... 36

6
Beslut ........................................................................... 36

Utdrag ur lagrådets protokoll den 4 mars 1986 .............. 37

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars
1986 ... 40

Bilaga I Sammanfattning av promemorian ................ 42

Bilaga 2 Promemorians lagförslag ............................... 44

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna .............. 48

Bilaga
4 Lagrådsremissens lagförslag ......................... ... 49

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

54