Prop. 1985/86:147

Regeringens
proposition

1985/86:147 [

om vissa ändringar i p

kriminalvårdslagstiftningen
(decentralisering 1985/86:147

inom kriminalvården)

Regeringen
föreslår riksdagen all anta de förslag som har tagits upp bifogade utdrag ur regeringsprotokollel
den 13 mars 1986.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att kriminalvårdsstyrelsen får etl ökat utrymme atl delegera
sin beslutanderätt i vissa s.k. klientärenden till regionala och lokala organ.
Lagändringarna utgör ett led i det pågående arbetet med decentralisering inom
kriminalvården. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.

Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 147

1 Förslag till Prop. 1985/86: 147

Lag om ändring i lagen (1974:202) om beräkning av
strafftid m. m.

Härigenom föreskrivs alt 20 och 28 §§ lagen (1974; 202) om
beräkning av strafftid m. m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §'

För den som har börjat undergå fängelse på viss tid skall
kriminalvårdsstyrelsen så snart det kan ske fastställa dagen för strafftidens
slut. Överstiger strafftiden två månader, skall styrelsen därvid även
fastställa tidpunkten för villkorlig frigivning och för prövotidens utgång
eller, om det är fråga om elt sådant fall som avses i 26 kap. 9 § första
stycket första meningen brottsbalken, ange den eller de dagar, som är av
betydelse för tillämpningen av bestämmelserna om sådan frigivning, saml den
strafftid som då återstår.

Kriminalvårdsstyrelsen får överlåta åt tjänstemän inom
kriminalvården att meddela beslut enligt första stycket.

När omständigheterna ger anled- När omständigheterna ger anled-

ning till det, får kriminalvårdssty- ning till del,
får ett beslut enligt relsen eller, enligt styrelsens be- första stycket
ändras, stämmande, tjänstemän inom kriminalvården ändra etl beslut enligl
första stycket.

Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra vad en tjänsteman inom
kriminalvården har beslutat med stöd av andra eller tredje stycket.

28 §-

När inte annat är angivet medde- När inle
annat är angivet medde-

lar kriminalvårdsstyrelsen de beslut lar kriminalvårdsstyrelsen
de beslut

som avses i denna lag. som avses i denna lag. Styrelsen får

Beslut enligt lagen länder ome- dock överlåta åt chef för
kriminal-

delbart lill efterrättelse, om ej annat vårdsregion eller styresman vid kri-

förordnas. minalvårdsanstalt att meddela så-

dana beslut. Beslut enligl lagen länder omedelbart fill
efterrättelse, om ej annat förordnas.

Kriminalvårdsstyrelsen kan ändra ett beslut som enligt
första stycket andra meningen har meddelats av en tjänsteman som där anges.
Den som beslutet angår får påkalla styrelsens prövning, om beslutet har gått
honom emot.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Senaste lydelse 1983:242. Senaste lydelse 1981:329.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1974: 203) om kriminalvård i
anstalt

Härigenom
föreskrivs att 60 och 61 §§ lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ha
följande lydelse.

Prop.
1985/86: 147

Nuvarande lydelse

60

Regeringen
kan förordna om överflyttning till tjänsteman inom kriminalvården av
övervaknings-nämnds befogenhet enligt 54 och 55 §§ saml av kriminalvårdsstyrelsens
befogenhet enligl denna lag i annat fall än som avses i 17 § första stycket
andra meningen, 20 § andra stycket saml 20 a och 39 §§.

Föreslagen
lydelse

§'

Regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen kan förordna om
överflyttning till tjänstemän inom kriminalvården av övervakningsnämnds befogenhet
enligt 54 och 55 §§ samt av kriminalvårdsstyrelsens befogenhet enligt denna
lag i annat fall än som avses i 17 § första stycket andra meningen, 20 § andra
stycket samt 20 a #.

Innebär förordnande enligt
60 § alt styresman vid anstalt beslutar om disciplinär åtgärd enligt 47 §, skall
styresmannens beslut lända till efterrättelse omedelbart, om denne ej
annorlunda förordnar. Meddelar styresmannen förordnande enligl 47 § andra
stycket 2, skall disciplinärendet omedelbart underställas kriminalvårdsstyrelsens
prövning.

Innebär förordnande enligl
60 § att styresman vid anstalt beslutar om disciplinär åtgärd enligt 47 §, skall
styresmannens beslut lända lill efterrättelse omedelbart, om denne ej
annorlunda förordnar. Meddelar styresmannen förordnande enligl 47 § andra
stycket 2, skall disciplinärendet omedelbart underställas kriminalvårdsstyrelsens
prövning / den mån inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
kriminalvårdsstyrelsen har föreskrivit annat.

Denna
lag träder i kraft den I juli 1986.

'
Senaste lydelse 1984:395. Senaste lydelse 1976:506.

ti
Riksdagen 1985186. I saml. Nr 147

Justitiedepartementet Prop. 1985/86:147

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1986

Närvarande;
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Wickbom

Proposition om vissa ändringar i kriminalvårdslagstiftningen
(decentralisering inom kriminalvården)

1 Inledning

Som
etl led i statsmakternas strävanden all flytta över beslutsbefogenheter från
central nivå till regionala och lokala organ har regeringen i elt beslut den 24
oktober 1985 uppdragit ål kriminalvårdsstyrelsen att utreda möjligheterna atl
decentralisera vissa ärenden inom kriminalvården (jfr prop. 1985/86; 100 bil. 4
s. 95). När det gäller s.k. klientärenden angavs särskilt alt styrelsen bör
undersöka i vilken mån beslutanderätten kan delegeras från styrelsen lill den
regionala och lokala organisationen i ärenden enligt lagen (1974:202) om
beräkning av strafftid m.m. (StidL) och lagen (1974; 203) om kriminalvård i
anstalt (KvaL).

Som
en följd av detta uppdrag har kriminalvårdsstyrelsen i en skrivelse den 19
december 1985 hemställt om vissa ändringar i dessa lagar. Kriminalvårdsstyrelsen
har uppgett att styrelsen avser att genomföra en försöksverksamhet inom en
eller elt par regioner som underlag för det fortsatta arbetet enligl
regeringsuppdraget. De föreslagna lagändringarna är enligt styrelsen en
förutsättning för att det planerade försöksprojektet skall kunna genomföras.

Skrivelsen
har remissbehandlats. Med hänsyn till alt de i skrivelsen berörda frågorna i
tidigare sammanhang har varit föremål för ingående diskussioner med bl. a.
företrädare för personalorganisationerna på området samt regionala och lokala
organ inom kriminalvården har jag bedömt del som tillräckligt att inhämta
yttranden från justitiekanslern (JK) och kammarrätten i Jönköping. Till delta
protokoll bör fogas skrivelsen som bilaga 1 och de båda remissyttrandena som
bilaga 2 .

2 Bakgrund

Statsmakterna
har under senare år strävat efter all flytta över beslutsbefogenheter från
central nivå till regionala och lokala organ. Målet är atl de cenlrala
myndigheterna därigenom skall kunna använda sina resurser för

uppgifter av mera övergripande slag som l.ex. frågor om
verksamhetens Prop. 1985/86: 147 inriktning, utvecklingsarbete, utbildning
och rådgivning.

Sådana överväganden har gjorts också på kriminalvårdens
område. Frågan har tidigare behandlats i flera olika sammanhang, bl.a. i
betänkandet (Ds Ju 1979:7) Kriminalvårdens organisation. Inom
justitiedepartementet tillsattes under år 1983 en arbetsgrupp med uppgift atl
undersöka möjligheterna att decentralisera olika ärendekalegorier inom
kriminalvården.

Sedan arbetsgruppen hade gjort vissa preliminära
överväganden uppdrog regeringen genom beslut den 24 oktober 1985 ål kriminalvårdsstyrelsen
att på grundval av dessa närmare utreda möjligheterna atl genomföra en
decentralisering inom kriminalvården enligt vissa angivna riktlinjer. När del
gäller de s. k. klientärendena har i riktlinjerna som exempel på ärendetyper
som skulle kunna delegeras angetts föreläggande för den som dömts lill fängelse
alt inställa sig för straffverkställighet (10 § första stycket StidL), uppskov
eller anstånd med straffverkställighet (12 och 13 §§ StidL) saml frågor som rör
strafflidsberäkning (20 § StidL och 39 § KvaL). Dessutom har pekats på
möjligheten att slopa systemet med obligatorisk överprövning, s.k.
underställning, hos kriminalvårdsstyrelsen av tjänslemannabeslut om s. k.
disciplinärt lidstillägg (47 § andra stycket 2 och 61 §KvaL).

Av den inledningsvis nämnda skrivelsen framgår att
kriminalvårdsstyrelsen planerar all genomföra en försöksverksamhet i mindre
skala innan styrelsen tar slutlig ställning till vilka decenlraliseringsålgärder
som enligl dess uppfattning bör genomföras. En sådan försöksverksamhet kan emellertid
enligl vad styrelsen framhåller inte påbörjas, förrän del har införts en
möjlighet till utvidgad delegering av kriminalvårdsstyrelsens beslutanderätt
enligt StidL och KvaL. I skrivelsen har kriminalvårdsstyrelsen därför
föreslagit vissa ändringar i dessa lagar.

Styrelsen har i detta hänseende hemställt dels atl det i StidL
införs elt generellt bemyndigande för styrelsen all delegera sin beslutanderätt
i ärenden enligl den lagen, dels all det i KvaL införs en bestämmelse som ger
möjlighet att till regionchef eller styresman vid anstalt delegera
beslutande-rätlen i ärenden om inräkning av strafftid vid vistelse utanför
anstalt enligl 39 § KvaL och dels att del i KvaL införs etl generellt
bemyndigande för styrelsen atl göra undanlag från skyldigheten alt överpröva
alla beslut om disciplinärt lidstillägg enligt 47 § andra stycket 2 som har
meddelats av en tjänsteman.

Innan jag övergår lill alt kommentera de olika
lagförslagen närmare vill jag framhålla all frågan om en decentralisering inom
kriminalvården har varil aktuell sedan lång fid tillbaka. Delta är naturiigt
med hänsyn lill all den beslutsstruktur som för närvarande gäller på området
otvivelaktigt präglas av en förhållandevis långt driven centralisering. Jag ser
det för egen del som myckel angelägel atl förutsältningarna undersöks för en
decentralisering i de avseenden som styrelsen har aktualiserat.

Vid remissbehandlingen har kammarrätten i Jönköping ställt
sig positiv

lill kriminalvårdsstyrelsens förslag. Enligt JK finns del inle några princi

piella skäl mol tanken på en decentralisering inom kriminalvården. JK har

dock, som en allmän kommentar till styrelsens framställning, anfört atl del 5

är
mindre följdriktigt om man ulan alt avvakta resultatet av den pågående utredningen
gör så betydande ingrepp i den gällande ordningen som styrelsen föreslår. JK
anser del emellertid kunna accepteras att man inom en eller flera regioner
eller kriminalvårdsanstalter öppnar möjligheter atl under en begränsad
försöksperiod delegera styrelsens beslutsfunktioner i den omfattning som kan
anses erforderlig för atl utredningsuppdraget skall kunna fullgöras.

Jag kan rent allmänt sett
ha en viss förståelse för JK;s synpunkter. Som jag ser det måste man dock i
detta sammanhang beakta atl fördelningen av beslutsbefogenheter inom
kriminalvårdsverket för närvarande är reglerade i lag i en utsträckning som
inte är påkallad enligt nuvarande normgivnings-principer och som saknar
motsvarighet inom flertalet andra liknande områden. Denna ordning medför i
många fall alt delegering kan ske fill tjänstemän som är centralt placerade
och kan filläggas befogenhet alt fatta beslut i styrelsens namn men inte till
andra tjänstemän inom verket med samma eller högre kvalifikationer. Även med
beaktande av atl det här gäller beslut som kan ha stor betydelse för enskilda
har jag mot denna bakgrund svårt att se några principiella skäl som talar mot
tanken på en ändrad lagstiftning som ger möjlighet alt i viss utsträckning
omfördela beslutsbefogenheterna.

Med
hänsyn till alt det nu i ett första skede är fråga om en försöksverksamhet
skulle det naturligtvis kunna övervägas alt göra de lagändringar som behövs
tidsbegränsade. Alternativt skulle de kunna utformas på det sättet atl det
förbehålls regeringen alt fortlöpande besluta om decentraliseringens
omfattning på grundval av rapporter från kriminalvårdsstyrelsen om utfallet av
försöksverksamheten. Rimligen måste det dock kunna anförtros styrelsen att
göra de bedömningar som här blir aktuella. En liknande ordning har tillämpats
tidigare inom kriminalvården (jfr prop. 1980/81:44 s. 17). Man kan som jag ser
det utgå från att, om befogenheten all bestämma om delegationens omfattning
läggs i kriminalvårdsstyrelsens hand, de nya delegationsmöjligheterna kommer
all användas på ett omdömesgillt sätt och atl styrelsen noga kommer alt följa
deras tillämpning.

Sammanfattningsvis
kan jag mot denna bakgrund inte finna några principiella hinder mol alt gå
styrelsen lill mötes. Jag återkommer i del följande fill de olika delfrågor som
har aktualiserats.

Prop.
1985/86: 147

3 Ärenden enligt lagen om beräkning av strafftid m. m.

Mitt
förslag: I StidL införs elt generellt bemyndigande för kriminalvårdsstyrelsen
att överlåta sin beslutanderätt i ärenden enligt den lagen ål region- och
anstaltschefer inom kriminalvården. Ett beslut som meddelats av en tjänsteman
efter delegation kan ändras av styrelsen.

Kriminalvårdsstyrelsens
förslag överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: Varken JK eller
kammarrätten i Jönköping har haft någon erinran mot förslaget. JK har dock
framhållit vikten av atl delega-

tionsmöjligheten inte
utnyttjas på ett sätt som minskar rättssäkerheten i de Prop. 1985/86: 147 aktuella
ärendena eller föranleder ökade kostnader.

Skälen
för mitt förslag: Som jag redan har nämnt har regeringen uppdragit ål
kriminalvårdsstyrelsen all närmare undersöka möjligheterna att delegera
styrelsens beslutanderätt i vissa ärenden enligl bl.a. StidL lill underlydande
regionala eller lokala organ.

För
närvarande ligger beslulanderätlen i ärenden enligt StidL hos kriminalvårdsstyrelsen.
Dock har beträffande beslut som rör strafflidsberäkning enligl 20 § StidL
införts en generell rätt för styrelsen all övertala sin beslutanderätt till
tjänstemän inom kriminalvården. Denna delegafionsräll infördes år 1981 som ett
led i ett då pågående försöksprojekt att kartlägga i vilken utsträckning arbete
med strafftidsberäkning kunde decentraliseras (prop. 1980/81:44, JuU 32, rskr
252). I övrigt finns emellertid ingen laglig möjlighet för kriminalvårdsstyrelsen
alt delegera beslutanderätten enligl StidL.

Kriminalvårdsstyrelsens
beslut enligt StidL kan gälla föreläggande för en till fängelse dömd person alt
inställa sig vid anstalt (10 § första stycket), begäran hos en polismyndighet
om förpassning av den dömde lill anstalt (10 § andra stycket), uppskov eller
anstånd med straffverkställighet (12 och 13 §§) saml beräkning av strafftid i
vissa speciella situationer innan lagens förutsättningar för verkställighet
föreligger (26 §).

Del
finns mycket som talar för att dessa beslut lill viss del bör kunna delegeras.
Det är enligt min mening ändamålsenligt att — i enlighet med vad som planeras
inom kriminalvårdsstyrelsen - ett slutgiltigt ställningslagande till delegeringens
omfattning får föregås av en viss försöksverksam-hel.

Klart
är visserligen att en del ärendetyper av aktuellt slag kan vara mindre lämpade
för en delegering. Del skulle därför kunna övervägas all förse en ny delegeringsbefogenhet
med uttryckliga undantag för vissa typfall. Av skäl som jag berörde
inledningsvis anser jag dock inle detta nödvändigt. En sådan lösning skulle
också som jag ser det innebära en väl hög delaljeringsnivå i lagstiftningen.

Jag
föreslår därför att det genom en komplettering av 28 § SfidL införs

ett allmänt bemyndigande för kriminalvårdsstyrelsen att överiåla åt tjäns

temän inom kriminalvården all meddela beslut i ärenden enligt lagen.

Lämpligen bör därvid uttryckligen anges att sådan delegation får ske

endast till regionchef eller styresman vid anstalt! I enlighet med den

beslutsstruktur som gäller för kriminalvården bör sådana beslut som efter

delegafion har meddelats av en tjänsteman kunna ändras av kriminalvårds

styrelsen (jfr 20 §). En föreskrift av denna innebörd bör meddelas som ett

nytt andra stycke i 28 § StidL, varvid i tydlighetens intresse uttryckligen

bör anges att den som beslutet angår får påkalla styrelsens prövning, om

beslutet har gått honom emot. Den som är missnöjd med elt beslut av en

regionchef eller en styresman och som inte kan vinna rättelse genom

hänvändelse till den som har meddelat beslutet skall sålunda liksom nu

kunna anmäla saken till kriminalvårdsstyrelsen, som även självmant kan

ompröva beslutet. Styrelsens beslut kan i sin tur överklagas lill kammar

rätt. Det bör emellertid anmärkas alt kriminalvårdsstyrelsen principiellt 7

sett
efter alt självmant ha tagit upp ett ärende kan besluta om ändring även lill
den enskildes nackdel, låt vara att detta praktiskt tagel aldrig lär förekomma
i praktiken.

Om
mitt förslag genomförs, blir de nuvarande delegationsbestämmelserna i lagens
20 § obehövliga. Jag föreslår därför atl bestämmelserna i 20 § andra och fjärde
styckena upphävs. Tredje stycket i den paragrafen -som ger befogenhet för en
tjänsteman att vid behov besluta om ändring även i strafftidsresolulioner vilka
meddelats av honom själv (se prop. 1980/81:44 s. 17) - bör stå kvar med viss redakfionell
justering. Jag vill i del sammanhanget erinra om den skyldighet att i vissa fall
ompröva etl beslut som föreskrivs i 27 § i det nyligen framlagda förslaget till
en ny förvaltningslag (prop. 1985/86:80). Om del förslaget genomförs, blir ändringsbefogenheten
enligt 20 § StidL elt komplement till denna omprövningsskyldighet.

Del
är från allmän synpunkt angeläget all en delegering på förevarande område
kommer lill stånd. Jag vill emellertid i likhet med JK och kammarrätten
understryka viklen av alt kriminalvårdsstyrelsen utnyttjar rätten till delegering
under hänsynstagande inte bara till kostnads- och effektivitetssynpunkter ulan
också lill rätlssäkerhetsintresset. Sistnämnda intresse bör självfallet
tillmätas avgörande betydelse.

Prop.
1985/86: 147

4 Ärenden enligt lagen om kriminalvård i anstalt 4.1 Beräkning av strafftid vid
vistelse utanför anstalt

Mitt
förslag: Regeringens möjlighet atl förordna om delegation från kriminalvårdsstyrelsen
utvidgas till atl omfatta även beslut som rör beräkning av verkslällighelstid i
fall av vistelse utanför anstalt. Avsikten är atl öppna möjlighet för styrelsen
all anförtro beslut i sådana ärenden åt regionchef eller styresman för riksanslall.

Kriminalvårdsstyrelsens
förslag överensstämmer med mitt bortsett från all styrelsens förslag innebär
all delegering skall kunna ske även lill styresman för lokalanstall.

Remissinstanserna:
JK har förordat att någon ändring vad gäller beslutanderätten i dessa ärenden
inte genomförs innan kriminalvårdsstyrelsen slutfört sill uppdrag. Kammarrätten
i Jönköping har inle velat motsätta sig atl förslagel genomförs.

Skälen
för mitt förslag: Genom regeringens decentraliseringsuppdrag har kriminalvårdsstyrelsen
bl.a. anmodats att undersöka om den prövning som sker med stöd av 39 § KvaL kan
delegeras. Enligt denna bestämmelse skall lid för vistelse utanför anstalt i
vissa angivna situationer som vid frigång, korttids- och frigivningspermission m.
m. normalt räknas in i verk-slällighetstiden, om inte särskilda skäl talar emot
del. Sådana särskilda skäl som kan föranleda undantag från huvudregeln kan t.
ex. vara att den intagne missbrukat friheten genom atl begå nya brott. Beslut i
dessa

ärenden meddelas för
närvarande av kriminalvårdsstyrelsen (58 § KvaL). Prop. 1985/86: 147 Styrelsen
saknar laglig möjlighet all delegera sin beslutanderätt (60 §

KvaL).

Vid
remissbehandlingen har kammarrätten som nämnts förklarat all den inle vill
motsätta sig kriminalvårdsstyrelsens förslag. JK har anmärkt all prövningen enligl
39 § KvaL har en i del närmaste bestraffningsliknande funktion som kan jämföras
med beslut om disciplinär bestraffning enligl 47 § samma lag. Förordnanden av
detta slag kan därför ha myckel kännbara verkningar för den intagne. Mot den
bakgrunden har JK förordat all någon ändring beträffande behörigheten atl fatta
beslut inle genomförs innan styrelsen har slutfört sitt utredningsuppdrag.

Med
anledning av vad JK har påpekat vill jag framhålla alt det naturiigtvis är
myckel vikfigl atl sådana beslut som del här gäller tillkommer under former som
garanterar atl högt ställda krav på rättssäkerhet är uppfyllda. För närvarande
handläggs dessa ärenden normalt av kriminalvårdsstyrelsen med en byrådirektör
som beslutsfattare. Jag anser med hånsyn till rätlssäkerhetsintresset alt
besluten lämpligen inte bör kunna delegeras till andra tjänstemän utanför
kriminalvårdsstyrelsen än chefer för riksan-staller och kriminalvårdsregioner.
Förbehålls beslutanderätten chefer på den nivån, kommer en delegering därmed
att innebära att de aktuella ärendena avgörs av tjänstemän i högre
tjänsteställning än vad som för närvarande normall är fallet.

Självfallet
gäller emellertid även här att en slutlig utformning av en ändrad ordning måste
föregås av att styrelsen undersöker hur en ändrad beslutsordning fungerar i
praktiken enligl del planerade försöksprojektet. Jag vill i det sammanhanget
särskilt framhålla atl jag naturligtvis utgår från att en sådan begränsad
försöksverksamhet genomförs under betryggande överinseende från styrelsens
sida. Särskilt vikligt är all styrelsen finner former för atl fortlöpande hålla
berörda tjänstemän underrättade om styrelsens och förvaltningsdomstolarnas
praxis. Jag vill slutligen erinra om atl en inlagen som är missnöjd med ett
beslut som fallals efter delegation alltid kan påkalla all styrelsen prövar
frågan. Styrelsens beslut kan sedan överklagas hos kammarrätten.

Min
slutsals blir således atl kriminalvårdsstyrelsen bör ha rätt att delegera sin
beslutanderätt enligl 39 § KvaL. Detta innebär att 60 § bör ändras så atl
regeringen får möjlighet atl föreskriva en delegationsrätt beträffande denna
ärendekategori och atl regeringen även kan bemyndiga kriminalvårdsstyrelsen
alt förordna om delegation. Om förslaget genomförs, ämnar jag senare föreslå
regeringen en ändring i kungörelsen (1974:248) om vissa föreskrifter rörande
tillämpningen av lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvalK) av innebörd
all beslut enligt 39 § KvaL skall kunna delegeras lill chef för kriminalvårdsregion
eller styresman vid riksanslall. Alt ett beslut av en sådan tjänsteman kan
ändras av kriminalvårdsstyrelsen följer av 42 § KvalK. Jag avser att även
beträffande den paragrafen föreslå en justering som tydligt anger att den dömde
har rätt att påkalla styrelsens prövning.

4.2
Överprövning av beslut om disciplinärt tidstillägg

Prop. 1985/86:147

Mitt förslag:
Kriminalvårdsstyrelsen skall ha rätt att bestämma att den nu obligatoriska
underställningen av beslut som meddelats av en anslallschef om disciplinärt
lidstillägg skall kunna underiålas när beslutet har fattats av styresmannen vid
en riksanstalt. 1 fråga om beslut av styresman vid lokalanstalt skall styrelsen
ha möjlighet atl flytta överprövningen till regionchefen.

Kriminalvårdsstyrelsens
förslag går ut på en generell befogenhet för styrelsen att föreskriva att
underställning ej behöver ske.

Remissinstanserna:
Enligt JK bör någon ändring i systemet med obligatorisk underställning i de
aktuella fallen inte göras innan styrelsen slutfört sitt decenlraliseringsuppdrag.
Kammarrätten i Jönköping har däremot inte velat motsätta sig att
kriminalvårdsstyrelsens förslag genomförs.

Skälen
för mitt förslag: Med stöd av 47 § andra stycket 2 KvaL kan förordnande
meddelas att viss tid inte skall räknas in i verkställighetstiden. Detta
innebär alt den intagnes strafftid l.ex. på grund av en ordningsförseelse
förlängs med ett bestämt antal dagar, högst tio. Enligt 49 § KvaL begränsas den
lid som genom upprepade förordnanden inte skall räknas in i verkslällighetstiden
till tio dagar för den som avtjänar högst en månad, till 15 dagar för den som
avtjänar mer än en månad men högst fyra månader och till maximalt 45 dagar för
den som undergår fängelse i mer än fyra månader. Beslut om disciplinär
bestraffning får meddelas av styresmannen vid den anstalt där den dömde är
intagen (60 § KvaL och 39 § KvalK).

Ett
förordnande om disciplinärt tidstillägg av detta slag kan naturiigtvis innebära
mycket allvarliga verkningar för den intagne. Det är mol denna bakgrund man
skall se föreskriften i 61 § som innebär atl kriminalvårdsstyrelsen allfid
skall underställas ett sådant beslut som fattats av en styresman. Delta skall
således ske oberoende av eventuellt missnöje med beslutet.

Underställningsförfarande
förekommer numera mycket sparsamt i för-valtningslagsfiflningen. Jag instämmer
emellertid med vad JK anfört om att den typ av beslut som det här gäller måste
omgärdas med tillfredsställande rältssäkerhetsgaranfier. I konsekvens med mitt
ställningstagande i föregående avsnitt är jag inte beredd att förorda att en
decentralisering skall kunna ske i vidare mån än att underställningsförfarandet
bör kunna avskaffas när beslut har fatlats av styresman vid riksanslall och att
beslut av styresman vid lokalanstalt bör kunna underställas regionchefen i
stället för kriminalvårdsstyrelsen. Jag föreslår att 61 § KvaL ändras så att
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, kriminalvårdsstyrelsen skall
kunna föreskriva en sådan ordning. Den planerade försöksverksamheten får visa i
vilken utsträckning reformen lämpligen bör genomföras mera permanent.
Självfallet gäller även beträffande dessa beslut atl de efter hänvändelse från
den dömdes sida eller på kriminalvårdsstyrelsens eget initiativ skall kunna
ändras av styrelsen och att styrelsens avgöranden kan överklagas.

10

Om
förslaget genomförs, avser jag alt föreslå erforderliga följdändringar Prop.
1985/86: 147 i 39 och 42 §§ KvalK.

5 Hemställan

Jag
hemställer all regeringen föreslår riksdagen all anta inom jusfitiedepartementet
upprättade förslag lill

1.
lag om ändring i lagen (1974:202)
om beräkning av strafftid m. m.,

2.
lag om ändring i lagen
(1974:203) om kriminalvård i anstalt.

6 Beslut

Regeringen
ansluter sig lill föredragandens överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

11

Bilaga I Prop. 1985/86:147

Kriminalvårdsstyrelsen

1985-12-19 PSAA12-199-86

Regeringen

Justitiedepartementet

103 33 STOCKHOLM

Begäran om vissa ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

I regeringens uppdrag till kriminalvårdsstyrelsen den 24
oktober 1985 angående decentralisering inom kriminalvården anges, såvitt nu är
i fråga, all styrelsen skall utreda möjligheterna alt decentralisera vissa klienlären-den.
Bl.a. nämns ärenden om uppskov, föreläggande och strafflidsberäkning. Vidare
berörs ärenden om inräkning av lid för vistelse utom anstalt enligl 39 § lagen
(1974; 203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) och disciplinär bestraffning
enligt 47 § 2sl 2. Utredningen av dessa frågor har nu påbörjats inom styrelsen.
Även om styrelsen ännu inle tagit ställning lill i vilken omfattning
decentralisering kan och bör genomföras vill styrelsen redan nu aktualisera
vissa ändringar i lagstiftningen som behövs för etl genomförande.

Såvitt gäller ärenden som rör tillämpningen av lagen
(1974:202) om beräkning av strafftid m. m. (StidL) finns i 20 § StidL ett
bemyndigande för styrelsen att överlåta beslut i fråga om strafflidsberäkning
till tjänstemän inom kriminalvården. I övrigt finns i StidL inte befogenhet för
styrelsen att överiåla beslutanderätten i de ärenden som styrelsen f. n. avgör.
Det gäller t. ex. ärenden om uppskov, föreläggande om inställelse i
kriminalvårdsan-stall och begäran om förpassning hos polismyndighet. För att
underlätta ett genomförande av decentralisering av dessa ärenden — helt eller
delvis - föreslår styrelsen etl tillägg i StidL som ger styrelsen generell
befogen-hel all överlåta till regionchef eller styresman vid kriminalvårdsanslall
all besluta i ärenden enligt denna lag som styrelsen f. n. har all avgöra. I
samband härmed föreslår styrelsen alt det i StidL införs en bestämmelse som
innebär atl styrelsen kan ändra vad regionchef eller styresman beslutat (jfr
20 § 4 st StidL och 42 § kungörelsen (1974:248) med vissa föreskrifter rörande
tillämpningen av lagen om kriminalvård i anstalt (KvalK).

Det är angeläget all de nu föreslagna lagändringarna
genomförs så snart som möjligt, bl. a. därför att styrelsen överväger atl
genomföra en försöksverksamhet i en eller etl par regioner som ett underiag
för ett definitivt ställningstagande när det gäller omfattning av
decentraliseringen.

Beslut om inräkning av lid för vistelse utom anstalt
enligt 39 § KvaL meddelas f. n. av styrelsen utan möjlighet till delegation.
Styrelsen föreslår en ändring i KvaL och eventuellt i KvalK som ger styrelsen
befogenhet atl överlåta beslutanderätten i dessa ärenden till regionchef eller
styresman vid kriminalvårdsanslall.

Beslut om disciplinär bestraffning enligl 47 § KvaL, som
innebär alt viss

tid inle skall inräknas i verkställigheten, skall enligt 61 § KvaL alltid 12

underställas
styrelsens prövning. Om underställningen skall avskaffas Prop. 1985/86: 147
måste alltså denna bestämmelse ändras. Styrelsen föreslår härvidlag en ändring
som ger styrelsen generell befogenhet atl förordna att underställning av de
aktuella besluten inle skall ske.

Anslutningsvis
vill styrelsen betona det angelägna i atl beslutsordningen i de aktuella
ärendena regleras på det sått styrelsen föreslagit, dvs. atl styrelsen ges
befogenhet all överiåla beslutanderätten och avskaffa underställningen av
beslut. Förutom alt denna ordning ger möjlighet för viss försöksverksamhet ger
den utrymme för en viss flexibilitet när det gäller omfattningen av och
tidpunkten för en decentralisering.

De
ytterligare lagändringar som kommer att aktualiseras med anledning av
decentraliseringsuppdraget återkommer styrelsen till senare.

Enligt
vad som anförts i regeringens beslut om decentraliseringsuppdraget har berörda
arbetstagarorganisationer informerats om innehållet i denna skrivelse.

I
handläggningen av delta ärende, som avgjorts av generaldirektören Bo
Martinsson, har deltagit överdirektören Marianne Håkansson, avdelningschefen
Clas Amilon, planeringschefen Vilhelm Kariström och byråchefen Urban Sanden,
föredragande.

Bo
Martinsson Bo Martinsson

Urban
Sanden

Urban
Sanden

13

Bilaga 2 Prop.
1985/86: 147

Remissyttranden Över skrivelsen 1985-12-19 från kriminalvårdsstyrelsen
med begäran om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen

Efter
remiss har yttranden över skrivelsen avgivits av justitiekanslern (JK) och
kammarrätten i Jönköping. JK har anfört:

Allmänt

Kriminalvårdsstyrelsen
har enligl regeringens uppdrag den 24 oktober 1985 bl.a. atl utreda
möjligheterna alt decentralisera vissa klienlärenden. En sådan decentralisering
ligger i linje med statsmakternas strävan atl i allt större utsträckning flytta
över beslutsbefogenheter från central nivå till regionala och lokala organ, och
det finns enligl min mening inte några principiella skäl att i detta hänseende
undanta vissa beslut beträffande intagna inom kriminalvården.

Av
styrelsens framställning framgår att utredningen har påböijats men att
styrelsen ännu inle har tagit ställning till i vilken omfattning decentralisering
kan och bör genomföras. De lagändringar som styrelsen nu aktualiserar innebär
emellertid att lagliga möjligheter öppnas för en mycket långtgående
decentralisering av de uppgifter som idag ankommer på styrelsen. Visseriigen
har en generell lagändring av liknande art tidigare gjorts delvis för att
möjliggöra försöksverksamhet (prop. 1980/81:44 s. 17) men del är ändå enligt
min mening mindre följdriktigt om man utan att avvakta resultatet av den
pågående utredningen skall göra så betydande ingrepp i den gällande ordningen
som styrelsen nu föreslår.

Det
bör emellertid enligt min mening kunna accepteras atl man inom en eller flera
regioner eller kriminalvårdsanstalter öppnar möjligheter atl under en
begränsad försöksperiod delegera styrelsens beslutsfunktioner i den omfattning
som kan anses erforderlig för alt styrelsen skall kunna fullgöra sill
utredningsuppdrag.

Utöver
dessa allmänna synpunkter vill jag i anslutning lill de särskilda förslagen i
kriminalvårdsstyrelsens framställning anföra följande.

Lagen
om beräkning av strafftid

Elt
generellt bemyndigande av den lydelse som styrelsen föreslår innebär att de
delegationsbestämmelser som f.n. finns i 20 § kan utgå. Vid tillkomsten av
dessa framhöll dåvarande chefen för juslitiedepartemntet vikten av all
delegationsmöjligheten inte skulle utnyttjas på etl sätt som minskar rällssäkerheten
i de aktuella ärendena eller som kan föranleda ökade kostnader (prop.
1980/81:44 s. 17). Del är enligt min mening angeläget atl motsvarande synpunkt
också beaktas vid en eventuellt utökad delegalionsmöjlighet.

14

Lagen om kriminalvård i
anstalt Prop. 1985/86: 147

Ett
förordnande enligt 47 § andra stycket 2 alt viss tid inle skall inräkas i
verkställigheten har under förarbetena till lagen ansetts ha så allvariiga verkningar
för den intagne att ärenden i vilka styresman har meddelat sådant förordnande
lämpligen bort bli föremål för en obligatorisk överprövning (prop. 1974:20 s.
165). I regeringens utredningsuppdrag lill styrelsen har också förutsatts atl
om överprövningssyslemel slopas så bör etl system med besvärsrätt införas. Etl
förordnande enligl 39 § alt lid utanför anstalt inte skall inräkas i
verkställighet avses bl.a. kunna ges om den intagna missbrukat friheten eller
del därav genom atl avvika eller utnyttja den för annat ändamål än det avsedda,
l.ex. för brottslig verksamhet. Bestämmelsen har således en bestraffningsliknande
funktion och den bör om beslutanderätten delegeras omgärdas av samma rällssåkerhetsgaran-lier
som 47 §.

Vad
jag har sagt nu talar enligt min mening för atl någon ändring beträffande
behörigheten atl fatta beslut enligl 39 eller 47 § över huvud tagel inte bör
genomföras innan styrelsen har slutfört sin utredning.

Övrigt

I
delta sammanhang vill jag understryka önskvärdheten atl frågan om besvärsrätten
beträffande beslut inom kriminalvården närmare klarläggs i det fortsatta
utredningsarbetet. Möjligen bör beslut av tjänsteman inom kriminalvården kunna
överklagas direkt till kammarrätten (jfr 59 § lagen om kriminalvård i anstalt).

Den
remitterade framställningen föranleder i övrigt inte något yttrande av mig.

Kammarrätten
har anfört

Kriminalvårdsstyrelsen
vill genom sin framställning om lagändring möj-liggöra försöksverksamhet med
decentralisering av besluten inom kriminalvården. Kammarrätten finner det
värdefullt att en sådan verksamhet kommer till stånd. Den bör noga följas och
utvärderas inle bara ur effektivitetssynpunkt utan också från
rättssäkerhetssynpunkt innan slutlig ståndpunkt tas om hur långt
decentraliseringen bör drivas.

Kammarrätten,
som konstaterar all förslaget inte innebär någon ändring när det gäller besvär
till kammarrätten över styrelsens beslut, anser sig böra granska förslaget
väsentligen från råussäkerhetssynpunkl.

När
det gäller kriminalvårdsstyrelsens förslag angående ärenden som rör
tillämpningen av lagen om beräkning av strafftid m. m. finner kammarrätten
inte någon anledning till erinran.

Beslut
om inräkning av tid för vistelse utom anstalt enligl 39 § lagen om kriminalvård
i anstalt och om disciplinär bestraffning enligt 47 § andra stycket 2. samma
lag har så allvariiga verkningar för den intagne atl del kan ifrågasättas om inle
nuvarande ordning vad gäller beslutanderätt och underställning bör bibehållas.
För kriminalvårdsstyrelsens förslag talar emellertid bland annat att styresmän
och regionchefer i allmänhet torde ha tillräcklig kompelens för att göra
korrekta bedömningar i de ifrågavarande

ärendena, att en fast
praxis råder, vilken kriminalvårdsstyrelsen lämpligen bör kunna redovisa i
anvisningsform, och att styrelsen med stöd av 42 § tillämpningskungörelsen
efter besvär kan ändra vad nämnda tjänstemän beslutat. Nu nämnda omständigheter
utgör enligt kammarrättens mening tillräckliga garantier för rällssäkerheten.
Kammarrätten vill mot bakgrund härav inte motsätta sig kriminalvårdsstyrelsens
förslag även i denna del. Del bör emellertid understrykas all styrelsen bör
vara försiktig att decentralisera dessa ärenden så all beslutanderätt inle ges
åt personer ulan tillräcklig utbildning och erfarenhet.

Prop. 1985/86: 147

Innehåll ?■■«?• '85/86:147

Sid

Proposition
....................................................... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... ... 1

Lagförslag
.......................................................... 2

1
Förslag till lag om ändring i
lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m 2

2
Förslag lill lag om ändring i
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt 3

Utdrag ur regeringsprotokoH
den 13 mars 1986 ......... 4

1
Inledning ........................................................ ... 4

2
Bakgrund ....................................................... ... 4

3
Ärenden enligt lagen om
beräkning av strafftid m. m ..... 6

4
Ärenden enligl lagen om
kriminalvård i anstalt ....... ... 8

4.1
Beräkning av strafflid vid
vistelse utanför anstalt 8

4.2
Överprövning av beslut om
disciplinärt lidstillägg . .. 10

5
Hemställan ..................................................... ... II

6
Beslut .......................................................... ... II

Bilaga
I Skrivelse 1985—12-19 från kriminalvårdsstyrelsen med

begäran
om ändringar i kriminalvårdslagstiftningen 12

Bilaga
2 Remissyttranden över kriminalvårdsstyrelsens skrivelse 14

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 ]
7