Prop. 1985/86:150

Regeringens proposition 1985/86:150

med förslag till slutlig reglering av

statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m. m,
(kompletteringsproposition)

Prop. 1985/86: 150

Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i
bifogade utdrag

av regeringsprotokoH den 16 april 1986 för de åtgärder och
de ändamål som framgår av föredragandenas hemstälJan,

På
regeringens vägnar Svante Lundkvist

Kjell-Olof
Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87 som
lades fram i årets budgetproposition kompletteras med hänsyn till senare
inträffade förändringar rörande såväl inkomst- och utgiftssidan av budgeten. I
samband

därmed
redovisas en förnyad beräkning av budgetutfallet för innevarande budgetår.
Denna ger vid handen att budgetunderskottet för budgetåret 1985/86 skulle bli
2,5 miljarder kr. lägre än beräkningarna till årets budgetproposition. Sålunda
förutses nu ett underskott om ca 49,7 miljarder kr.

För
budgetåret 1986/87 beräknades i budgetpropositionen ett underskott om ca 48,9
miljarder kr. De nya beräkningarna visar ett underskott om ca 44,9 miljarder
kr.

I
propositionen redovisar regeringen i en reviderad finansplan sin bedömning av
hur den ekonomiska politiken bör utformas. I särskilda bilagor till denna
redovisas bl.a. en reviderad nationalbudget för år 1986 och kalkyler för den
svenska ekonomin 1987-1989 samt en långtidsbudget för budgetåren
1986/87-1990/91.

I samband med den reviderade finansplanen behandlas även
frågor som rör den kommunala sektorns
ekonomi under år 1987, förenklingar av olika regler inom skattelagstiftningen,
villkoren för allemanssparandet, m. m.

Propositionen
innehåller även förslag till vissa skogspolitiska åtgärder, vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, stöd till investeringar i drivmedelsanläggningar
i glesbygderna samt förebyggande åtgärder m. m. mot jordskred och andra
naturolyckor.

1 Riksdagen 1985/86. 1 samt. Nr 150. Proptext

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 16 april 1986 Prop. 1985/86: 150

Närvarande:
statsrådet Lundkvist, ordförande och statsråden Feldt, Si-gurdsen, Leijon,
Göransson, Johansson, Hulterström, Lindqvist.

Föredragande:
statsråden Feldt, Johansson, Lundkvist, Hulterström och Leijon.

Proposition med förslag till slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m. m. (kompletteringsproposition)

Statsrådet
Feldt anför: Regeringen har i årets budgetproposition (prop. 1985/86:100)
förelagt riksdagen ett förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87. På de
punkter där förslaget upptog endast beräknade belopp har regeringens förslag
redovisats i särskilda propositioner.

Enligt
bestämmelserna i 3 kap. 2§ riksdagsordningen skall regeringen -förutom
förslaget till statsbudget i budgetpropositionen - avge ett särskilt förslag
till slutlig reglering av statsbudgeten för det kommande budgetåret i

den s.k. kompletteringspropositionen. Detta förslag bör nu
lämnas till riksdagen. I samband därmed bör regeringen redovisa sin bedömning
av den ekonomiska politiken i en reviderad finansplan. Likaså bör en reviderad
nationalbudget tillställas riksdagen. I kompletteringspropositionen bör

ociså tas med vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder och
vissa andra

frågor
som har samband med den ekonomiska politiken och budgetpolitiken m.m. och bör
behandlas av riksdagen under innevarande riksmöte, således bör riksdagen bl. a.
föreläggas förslag i fråga om vissa skogspolitiska åtgärder, förenklade
skatteregler och hushållens sparande, m. m.

Statsråden
Feldt, Johansson, Lundkvist, Hulterström och Leijon föredrar de ifrågavarande
förslagen under finans-, försvars-, jordbruks-, arbetsmarknads och
industridepartementens verksamhetsområden. Anförandena redovisas i
underprotokollen för resp. departement.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden
och beslutar

att genom proposition förelägga riksdagen vad
föredragandena har anfört för de
åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen
förordnar att de anföranden och förslag som har upptagits i underprotokollen skall bifogas
propositionen som bilagorna 1—5.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

Bilaga
1

Reviderad finansplan

Bilaga 1

till
kompletteringspropositionen 1986

Finansplan

Prop.

1985/86:150
Bil.l

Finansdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986

Föredragande:
statsrådet Feldt såvitt avser reviderad fmansplan, kommunernas ekonomi,
förenkling av skatteregler samt särskilda frågor avsnitten 1-7 och 11;

statsrådet
Johansson såvitt avser särskilda frågor avsnitten 8-10

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m.m.
(kompletteringspropositionen).

Reviderad finansplan

1 Den ekonomisk-politiska strategin

1.1 Politik för tillväxt och rättvis fördelning

Den
ekonomisk-politiska strategi som regeringen tillämpat alltsedan 1982, ofta
kallad den tredje vägens ekonomiska politik, har hittills varit framgångsrik.
De mål som ställdes upp var ambitiösa. De finansiella obalanserna i ekonomin
skulle hävas, samtidigt som produktion och investeringar skulle ta fart.
Arbetslösheten skulle bekämpas, samtidigt som inflationen skulle pressas
tillbaka.

Vi
kan nu se resultaten av den förda politiken. Budgetunderskottet har minskat
kraftigt. Produktionen har ökat i industrin och näringslivet i övrigt.
Lönsamheten har förbättrats, vilket har medfört att investeringsverksamheten
har tagit fart. Sysselsättningsläget har också förbättrats markant. Antalet
sysselsatta har vuxit kraftigt och det har varit möjligt att

1
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga I, del I

minska
arbetslösheten. Samtidigt har vi reducerat antalet sysselsatta i Prop.
1985/86: 150

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Bil. 1

Vi har skapat utrymme för en ökad tillväxt framöver. Denna
tillväxt kommer dock inte av sig själv, utan det krävs att särskilda åtgärder
vidtas.

Prisstegringarna har dämpats, om än inte tillräckligt med
hänsyn till den låga inflation som nu registreras i våra viktigaste
konkurrentländer.

De nyligen träffade uppgörelserna på den privata
arbetsmarknaden bör dock göra det möjligt att under 1987 varaktigt växla ned
vår pris- och kostnadsstegringstakt till en låg nivå. Vi skulle därmed kunna
stå inför ett trendbrott i den inflatoriska pris- och lönebildning, som har
kännetecknat den svenska ekonomin under den senaste tioårsperioden. Vi har nu
således chansen att närma oss prisstabilitet och detta utan den ökning av
arbetslösheten som åtföljt den minskade inflationen i flertalet övriga
västeuropiska länder.

Antiinflationspolitiken

1982 års devalvering medförde en engångsförbättring av
konkurrenskraften. En sådan förbättring måste bli bestående, om det skall vara
möjligt att varaktigt undanröja obalanserna i ekonomin och skapa
förutsättningar för en stabil tillväxt. Inflationsbekämpningen har därför varit
en viktig uppgift för den ekonomiska politiken. Även om den allmänna
prisutvecklingen har varit gynnsam hittills under 1986, har jag noterat att
vissa företag i böljan av året har höjt sina priser anmärkningsvärt mycket. Jag
och statsrådet Johansson avser därför att kalla representanter för näringslivet
till överläggningar om företagens prissättning. Uppgörelserna på den privata
arbetsmarknaden bör underlätta en återhållsam prissättning under återstoden
av 1986.

Det är emellertid inte enbart viktigt att bekämpa
prisstegringarna för att klara konkurrenskraften och därmed trygga
sysselsättningen. En fortgående inflationsprocess bidrar också till att
omfördela inkomster och förmögenheter i en ojämlik riktning. Därför är det även
från rättvisesynpunkt angeläget att med kraft bekämpa prisstegringarna.

Rättvisa

Full sysselsättning och en rättvis fördelning av välfärden
är centrala mål för den ekonomiska politiken. För att nå en rättvis och jämn
fördelning är hög sysselsättning och låg inflation av avgörande betydelse. Det
behövs också ett väl utbyggt socialt trygghetssystem och en väl fungerande
offentlig sektor, som kan garantera alla medborgare en god standard vad gäller
utbildning, sjukvård och barnomsorg m. m.

Skattepolitiken måste inriktas på en rättvis fördelning,
samtidigt som arbete och sparande gynnas och förutsättningar skapas för höjda
reallöner vid en låg inflation. Detta är syftena med det förslag till reform av
inkomstskatten som nyligen förelagts riksdagen. Kampen mot ekonomisk brottslighet
och oseriös företagsamhet har också intensifierats.

Många barnfamiljer har
fått vidkännas ekonomiska påfrestningar under Prop. 1985/86: 150 senare år. För
att förbättra deras situation höjdes barnbidragen kraftigt i Bil. 1 Qol.
Förslag har lagts om en ytteriigare kraftig höjning av barnbidragen m.m. den 1
januari 1987. Dessa åtgärcler finansieras bl. a: genom att omsättningsskatten
på aktier höjs. Som en följd av den allmänna förbättringen av den svenska
ekonomin har aktiekurserna stigit kraftigt på senare år. Detta är bra för
näringslivet. Det får därmed lättare att dra till sig riskkapital för framtida
expansion. Men det är också rimligt att en del av dessa vinster omfördelas till
barnfamiljernas förmån.

Ökad
tillväxt

Sedan
hösten 1982 har regeringens politik varit inriktad på att etablera en hög och
stabil ekonomisk tillväxt. Våra produktiva resurser måste växa för att det
skall vara möjligt att höja medborgarnas materiella standard, vad gäller såväl
höjda reallöner som utbyggd välfärd. Ekonomisk tillväxt är nödvändig för att
öka sysselsättningen och ytterligare nedbringa arbetslösheten. Härtill kommer
att en god ekonomisk tillväxt också gör det lättare att bemästra de finansiella
obalanserna i ekonomin.

På
senare tid har den internationella ekonomiska bilden ljusnat i flera
hänseenden. Av störst betydelse är det kraftiga oljeprisfallet, som får
positiva effekter i form av lägre inflation och högre tillväxt. Härtill kommer
den anpassning som skett till mera realistiska växelkurser mellan de viktigaste
valutorna och som bl. a. inneburit en nedgång av dollarkursen. Denna
förändring, liksom nedgången av den internationella räntenivån, är positiv för
den internationella ekonomin.

För
Sverige är dessa förändringar i huvudsak gynnsamma. Vi har därför nu fatt en
rejäl chans att under de närmaste åren häva kvarvarande obalanser i ekonomin
och lägga grunden till en ny period av god tillväxt och full sysselsättning.
Detta kommer emellertid inte att ske automatiskt.

Det
krävs alltjämt en stram ekonomisk politik, som bl. a. syftar till att minska
budgetunderskottet ytterligare. Det är också nödvändigt att pris-och
lönestegringstakten varaktigt nedbringas till högst den nivå som råder i våra
viktigaste konkurrentländer.

Av
diagram 1 framgår att vi nu lyckats bryta och vända det dramatiska fallet i
sparandet. Därmed har en grund lagts för ökad tillväxt framöver. Resultatet av
de kalkyler för den svenska ekonomin 1987-1989 som jag kommer att redovisa
senare visar emellertid, att det behövs särskilda åtgärder för att höja
tillväxttakten i ekonomin. Med de höga ambitioner som vi har vad gäller
sysselsättning och fördelningspolitik är det inte tillräckligt med god
konkurrenskraft och en väl avvägd stabiliseringspolitik för att skapa den
nödvändiga tillväxten.

För
att nå en tillräckligt hög tillväxt i vår ekonomi krävs, förutom en hög och
jämn efterfrågan, ett samspel mellan ett flertal ekonomisk-politiska åtgärder.
Ett viktigt krav är att näringslivets investeringar höjs väsentligt, så att
produktionskapaciteten ökar. Den goda lönsamheten i näringslivet har skapat
förutsättningar för detta.

s. 82 Kontrollera mot PDF

Diagram I
Bruttosparkvoten 1970-1986

Bruttoinvesteringar
-l- lagerförändringar + bytesbalanssaldot i procent av BNP

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1

70
71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

Källor:
Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Den
strategi regeringen följer innehåller bl. a. följande inslag:

— Finanspolitiken
ges en fortsatt stram inriktning, så att budgetunderskottet kan nedbringas
ytterligare. Därigenom möjliggörs en fortsatt nedgång av ränteläget, vilket
stimulerar investeringsaktiviteten och dämpar inflationsförväntningarna.

— Skattepolitiken
utformas så att den underlättar löneavtal på låg nominell nivå och stimulerar
till arbete och sparande.

— Förenklingar
görs i sådana regelsystem som lägger en hämsko på näringslivets tillväxt.

— Valutaregleringen
liberaliseras, bl. a. i syfte att främja en dynamisk "utveckling i
näringslivet.

— Arbetsmarknadspolitikens
tyngdpunkt förskjuts mot utbildning och andra tillväxtfrämjande åtgärder.

— De
regionalpolitiska styrmedlen förstärks.

— En
rad åtgärder vidtas i syfte att stimulera till en ökad skogsavverkning.

— Insatserna
för att öka hushållssparandet intensifieras.

— Utbildningen
och forskningsverksamheten förbättras såväl inom näringslivet som inom det
ordinarie utbildningssystemet.

De
åtgärder som nu föreslås för att stimulera till en ökad tillväxt är inte något
heltäckande program. Ytterligare förslag kommer successivt att läggas fram i
syfte att stimulera tillväxten.

1.2 Politikens inriktning Prop. 1985/86:150

Oll. I

Regeringen
har på senare tid lagt fram en rad förslag, som innebär att politiken kan
läggas fast på några centrala områden. Sålunda har regeringen nyligen förelagt
riksdagen förslag om en reform av inkomstskatten för 1987 och 1988. Förslaget
innebär att förutsättningar skapas för löntagarna att erhålla höjda reallöner
både 1987 och 1988. Marginalskatten blir högst 35 % för ungefär hälften av
inkomsttagarna och högst 50 % för ca 90 % av inkomsttagarna. Den högsta
marginalskattesatsen sänks från 80 till ca 75 %. Även personer med låga
inkomster får en märkbar skattesänkning. Reformen innehåller en rad
förenklingsförslag, däribland att sambeskattningen av kapitalinkomster slopas.

Regeringen
har vidare föreslagit åtgärder för att förbättra barnfamiljernas situation, i
första hand genom att barnbidraget föreslås bli höjt med I 020 kr. per år den I
januari 1987. Denna reform finansieras främst genom höjd oljeskatt och höjd
omsättningsskatt på aktier.

En
annan viktig fördelningspolitisk reform som regeringen har aviserat gäller att
återställa den ursprungliga ersättningsnivån om 65 % för alla med delpension.
Reformen avses träda i kraft den 1 juli 1987.

Jag
vill understryka att grunden för en rättvis fördelning är full sysselsättning,
låg inflation och stigande reallöner, som förbättrar möjligheterna till en
rimlig försöoning genom eget arbete. Den ekonomiska politiken måste utformas så
att dessa mål kan uppnås. En viktig förutsättning är därvidlag att den
offentliga utgiftsutvecklingen hålls tillbaka, så att skattehöjningar kan
undvikas. Därigenom skapas erforderligt utrymme för höjda reallöner.

Det
nyligen slutna jordbruksavtalet innebär att priserna inte höjs på prisreglerade
jordbruksprodukter förrän tidigast mot slutet av året. Detta
förhandlingsresultat bör vara gynnsamt både för konsumenterna, som självfallet
gynnas av stabila matpriser, och för jordbrukarna, som kan få bättre avsättning
för sina produkter.

Det
är angeläget att utbyggnaden av viktiga områden inom primärkom-munema och
landstingen fortsätter. Det gäller barnomsorgen, äldreomsorgen och den
allmänna sjukvården. Denna utbyggnad av den offentliga servicen måste
emellertid ske inom ramen för en allmänt lägre expansions-takt än hittills inom
kommunsektorn. Skall det bli möjligt att skapa ett ökat reallöneutrymme, bör
inte kommunsektorn öka med mer än 1 % i volym per år framöver. Denna expansion
ger utrymme för att klara gjorda åtaganden inom de prioriterade områdena.

Jag
kommer i det följande att redovisa mina förslag som berör kommunemas ekonomi.
Tillsammans med de åtgärder som föreslagits i budgetpropositionen och andra
åtgärder som påverkar kommunernas ekonomi -främst inkomstskattereformen - har
därmed förutsättningarna för den kommunalekonomiska utvecklingen under 1987
lagts fast.

Dessa
åtgärder innebär att kommunernas finansiella sparande 1987 redu

ceras jämfört med vad som eljest skulle blivit fallet. Till en del innebär

dessa åtgärder också att statsutgifterna kan begränsas, vilket gör det

möjligt att något minska de finansiella obalanser som råder mellan stat och 5

kommun. Det
inkomstbortfall som beror på höjningen av det kommunala Prop. 1985/86: 150
grundavdraget motsvaras däremot av en välbehövlig skattesänkning, som Bil.
1 främst kommer låginkomsttagarna till del.

Sammantaget
väntas kommunsektorn ändock vid en oförändrad kommunal utdebitering, och efter
hänsynstagande till inkomstbegränsningama, uppvisa ett finansiellt
sparandeöverskott om 4 miljarder kr. 1987. De ekonomiska förutsättningarna
skiljer sig dock markant åt mellan skilda kommuner och landsting. Därför bör
medelsramen för extra skatteutjäm-ningsbidrag ökas. Härtill kommer möjliglieten
till förtida återbetalningar av likviditetsdepositioner att utnyttjas för
kommuner och landsting som haren speciellt besvärlig ekonomisk situation.
Därvid kommer bl. a. kommunala ROT-projekt att bedömas som angelägna
investeringsprojekt.

En
viktig uppgift för den ekonomiska politiken är, som jag tidigare har angivit,
att stimulera till en ökad tillväxt. De redovisade skatteförslagen har denna
inriktning. Detsamma gäller i hög grad också förnyelsefondema, som utgör en av
de största satsningarna någonsin på utbildning och forskning.

Chefen
för jordbruksdepartementet och jag föreslår nu ytterligare åtgärder som har
detta syfte. Det gäller åtgärder som syftar till att åstadkomma en högre
skogsavverkning. Därmed läggs en grund för en snabbare utbyggnad av
skogsindustrin. Detta får positiva effekter på produktion, investeringar,
sysselsättning och bytesbalans.

Den
positiva utvecklingen i den svenska ekonomin och det ökade förtroendet för den
ekonomiska politiken har skapat förutsättningar för att nu inleda en beslutsam
liberalisering av valutaregleringen. Den bör i första hand inriktas på de delar
av valutaregleringen, som kan verka hämmande på näringslivets utveckling.

Andra
åtgärder som föreslås eller aviseras avser avregleringar inom transportsektorn,
inriktningen av forskningspolitiken och insatser för att utveckla
arbetsmarknadspolitiken. Av särskild vikt är det att arbetsmarknads- och
industripolitiken främjar en utveckling som leder till bättre regional balans.
Sysselsättnings- och inkomstförhållandena är idag för ojämlikt fördelade i
landet. Näringslivets investeringar behöver öka ytterligare över hela landet.
Regeringen kommer att inbjuda representanter för näringslivet till en
diskussion om hur det förbättrade vinstläget skall kunna omsättas i ökade
investeringar.

En
viktig uppgift inom skattepohtiken är att förenkla skattesystemet, både för de
skattskyldiga och för skatteförvaltningen. Jag föreslår en rad åtgärder med
detta syfte. Totalt sett innebär dessa åtgärder även en viss skattesänkning.

Statsrådet
Johansson kommer senare i dag att föreslå vissa regelförändringar inom
allemanssparandet och vinstsparandet. Ett syfte är att begränsa statens
kostnader för sparsystemen. Allemanssparandet kommer även efter dessa
förändringar att vara den mest förmånliga sparformen med en hög real avkastning
som är helt skattebefriad. Utrymme skapas vidare för ökade sparvolymer inom
både allemanssparandet och vinstsparandet.

2 Utsikterna
för 1986 Prop. 1985/86:150

Hil 1

2.1 Den
internationella utvecklingen

Utvecklingen i världsekonomin under 19.85 blev i viktiga
avseenden svagare än väntat. Den genomsnittliga tillväxten i industriländerna
stannade vid ca 2 3/4 %. Världshandelns tillväxt blev också lägre än förutsett,
något över 3 %.

Ända till för några månader sedan bedömdes tillväxten i
vår omvärld förbli svag under 1986. Betalningsobalanserna mellan Förenta
staterna och omvärlden fortsatte att växa till följd av en starkt övervärderad
dollar och dollarns värde visade fram till hösten endast en svagt sjunkande
tendens. Till följd härav ökade kraven på protektionistiska åtgärder i Förenta
staterna. Situationen i en rad skulddrabbade u-länder försämrades till följd
bl. a. av den svagare utvecklingen av världshandeln.

Det senaste halvåret har emellertid förändringar skett,
som förbättrat förutsättningarna för en fortsatt stabil tillväxt. En betydande
anpassning av växelkurserna har ägt rum efter det möte, som de fem stora
industriländerna höll i New York förra hösten i syfte att genom samordnade
aktioner åstadkomma en sådan anpassning. Dollarns effektiva kurs har sedan september
fallit, medan främst D-marken och yenen apprecierat. Växelkursanpassningen har
understötts av gemensamma interventioner på valutamarknaden och av en viss
samordning av penningpolitiken i de större länderna.

Härigenom har det också visat sig möjligt att befästa och
förstärka den tidigare tendensen till fallande räntor. Särskilt under de första
månaderna i år har nivån för både den korta och den långa räntan sjunkit i de
större länderna.

Växelkursanpassningen och räntesänkningarna har i,
förening med det kraftiga oljeprisfall som inträffat sedan slutet av förra
året, förbättrat de ekonomiska utsikterna i många länder. I finansplanen i
januari 1986 förutsågs en genomsnittlig tillväxt i industriländerna 1986 på
mellan 2 1/2 och

3 %, en genomsnittlig inflation på strax under 5 % och ett
samlat bytesba

lansunderskott för OECD-länderna på omkring 70 miljarder dollar. På

samtliga dessa punkter är utsikterna nu mer gynnsamma. Tillväxten i

industriländerna bör i år kunna nå 3 1/4 % och inflationen nedbringas till

omkring 3 1/2 % i årsgenomsnitt. I våra nordiska grannländer väntas emel

lertid tillväxten avta i år, vilket bidrar till att marknadstillväxten för de

svenska exportföretagen beräknas bli lägre i år än i fjol. Industriländernas

gemensamma bytesbalansunderskott bör med de nya förutsättningarna

kunna begränsas till ca 30 miljarder dollar.

De förbättrade utsikterna för 1986 måste till övervägande
del tillskrivas

den nedgång i priset på olja som skett sedan slutet av förra året. På några

månader har priset fallit från över 30 dollar per fat till en nivå kring 10-15

dollar. Detta prisfall torde få övervägande positiva effekter på industrilän

dernas ekonomier. Inflationen sjunker och tillväxten ökar. Resultatet bör

bli en förstärkning av den inhemska efterfrågan i flertalet industriländer

och därmed också en ökning av deras inbördes handel. Vilka slutliga

effekter oljeprisfallet får på enskilda länders ekonomier bestäms dock 7

väsentligen av hur
regeringarna i sin ekonomiska politik väljer att reagera Prop. 1985/86: 150

på utvecklingen. Bil. 1

För
u-länderna som grupp är effekterna av oljeprisfallet mindre entydiga. De
oljeimporterande u-länderna gynnas givetvis av prisfallet, medan de
oljeproducerande länderna får vidkännas betydande inkomstbortfall. I synnerhet
för de oljeproducerande länder som samtidigt har en betydande skuldsättning kan
situationen bli mycket svår och leda till förnyade påfrestningar på det
internationella finansiella systemet.

Även
andra problem i världsekonomin består trots den förbättring som oljeprisfallet
innebär. Ett viktigt sådant är de stora betalningsobalansema mellan Förenta
staterna och omväriden. Den växelkursanpassning som hittills kommit till stånd
är inte tillräcklig för att dessa obalanser skall minskas väsentligt de
närmaste åren. Det är emellertid knappast heller önskvärt att de korrigeras
enbart med hjälp av ytterligare växelkursförändringar. Den fortsatta
dollardepreciering som - i avsaknad av andra ekonomisk-politiska åtgärder -
skulle vara nödvändig för att ehminera det amerikanska bytesbalansunderskottet
skulle behöva vara så stor, att den skulle ge upphov till starkt ökad inflation
och i föriängningen sannolikt en recession i den amerikanska ekonomin.

Betalningsobalanserna
bör därför i högre grad korrigeras genom att tillväxten utanför Förenta
staterna stärks. En anpassning i detta syfte av den ekonomiska politiken i
Japan och vissa större europeiska länder synes därför särskilt angelägen. Detta
ter sig än viktigare, då mycket nu talar för att väsentliga nedskärningar
kommer att genomföras i det amerikanska budgetunderskottet under de närmaste
åren. Om de nedskärningar genomförs som förutskickats i samband med den s. k.
Gramm-Rudman-Holl-ings-lagen, har vi att se fram emot ett kraftigt
efterfrågebortfall i den amerikanska ekonomin de närmaste åren. Om inte detta
kompenseras genom en starkare tillväxt utanför Förenta staterna kan
världskonjunkturen komma att försvagas.

Om
dessa hot mot en fortsatt stabil tillväxt skall kunna avvärias, måste ett
närmare internationellt ekonomiskt samarbete komma till stånd. Detta bör bl. a.
sikta till att åstadkomma en bättre samordning av den ekonomiska politiken,
att genomföra en samlad långsiktig strategi för att angripa skuldproblemen och
att genomföra förbättringar i det internationella valutasystemets
funktionssätt. Ansträngningar måste också göras för att nå internationell
enighet om fortsatta handelsliberaliseringar.

De
nordiska finansministrarna har nyligen i ett särskilt uttalande -Samarbete för
tillväxt och stabilitet - redovisat sin syn på hur en internationell
samarbetsstrategi av detta slag bör genomföras. I uttalandet betonas att Japan
och länderna i Västeuropa har ett särskilt ansvar att driva en
tillväxtfrämjande politik i ett läge då den amerikanska tillväxten väntas avta.
Vidare framhålls behovet av särskilda åtgärder för att bemästra skuldproblemen
i u-länderna. Sålunda betonas att Väridsbankens och Internationella
valutafondens resurser behöver förstärkas.

2.2 Den
svenska ekonomin Prop. 1985/86:150

Bil. 1 Utsikterna
för den svenska ekonomins utveckling 1986 har förbättrats

markant under de senaste
månaderna.

I
finansplanen i januari förutsattes att importpriset för råolja skulle vara 26
dollar per fat som genomsnitt för kalenderåret 1986. Spotmarknadspri-serna var
i böljan av april nere under 10 dollar per fat för vissa råoljekvaliteter. De
faktiska priserna för den råolja som importeras har emellertid legat högre och
ett genomsnittspris på 15 dollar per fat 1986 bedöms vara en rimlig
utgångspunkt för prognoserna för den ekonomiska utvecklingen i år. Vidare
förutsattes i finansplanen en genomsnittskurs för dollarn på 7,70 kr. 1986.
Nuvarande beräkningar baseras på valutakurserna i februari 1986, vilket innebär
ett årsgenomsnitt på 7,42 kr. per dollar.

Dessa
nya förhållanden får effekter på flera områden. Oljepris- och
valutakursförändringarna bedöms få en stimulerande effekt på världsekonomin,
vilket förbättrar våra exportmöjligheter. Import- och ränteutgifterna minskar
och bytesbalansen förbättras. Inflationen dämpas, vilket förbättrar
förutsättningarna att uppnå höjda reallöner vid låga nominella löneökningar.
Möjligheterna ökar att hålla en förhållandevis låg inhemsk räntenivå och
förväntningarna om en fortsatt tillväxt stärks, vilket stimulerar
investeringarna.

Man
kan emellertid inte utan vidare räkna med att den kraftiga sänkning av
oljepriset som nu noteras blir bestående. De positiva effekter som följer av
prisfallet kan därför bli tillfälliga. Bestående positiva effekter kan vi få,
om vi utnyttjar tillfället till att varaktigt sänka den svenska pris- och
kostnadsstegringstakten.

Den
upprevidering av prognosen som nu görs innebär att tillväxten av BNP i år
väntas bli ungefär lika hög som i fjol. Sammansättningen av produktionsökningen
väntas dock bli något annorlunda. Tillväxten 1985 bars till stor del upp av
investeringar, medan tillväxten i år i högre grad väntas bli konsumtionsledd.

Priser
och löner

Phs-
och löneökningarna har de senaste åren varit högre i Sverige än i våra
konkurrentländer. Denna utveckling har medfört, att en del av de fördelar, som
uppnåddes genom devalveringarna 1981 och 1982, har gått föriorade. Det svenska
pris- och kostnadsläget är emellertid alltjämt väsentligt bättre än före de
båda devalveringarna. Därtill kommer att lönsamheten och därmed
expansionskraften i den svenska industrin har förbättrats markant. Den
förbättrade lönsamheten ger företagen möjlighet till djärvare marknadsföringsinsatser
och till ökade satsningar på ny teknik. Detta bör på sikt göra de svenska
företagen mer konkurrenskraftiga såväl här hemma som på exportmarknaderna.

Inflationen
har dämpats under senare tid. Under tolvmånadersperioden t. o. m. mars 1986
steg konsumentpriserna med 4,3 %. Inflationen under loppet av 1986 bedöms nu
bli drygt 2 %. Det bör emellertid noteras att prisökningarna dämpas också i
andra länder, varför priskonkurrensen

skärps på de internationella marknaderna. Under
innevarande år väntas Prop. 1985/86: 150

den svenska inflationstakten anpassas ned mot OECD-genomsnittet. Bil. 1

Till grund för prognoserna för den svenska ekonomin 1986
ligger en löneökningstakt i näringslivet i enlighet med de ramavtal, som
nyligen har slutits. För den offentliga sektorn bygger kalkylerna, i avsaknad
av nya löneavtal, på den löneökning, som följer av redan slutna avtal.
Beräknade på detta sätt skulle timlönerna i hela den svenska ekonomin stiga med
i genomsnitt ca 6 % 1986.

Den sjunkande inflationstakten möjliggör påtagliga
reallöneökningar i år. Det förslag till inkomstskatteskalor för 1987 och 1988,
som tidigare har förelagts riksdagen, gör det möjligt att uppnå reala
löneförbättringar även kommande år, förutsatt att prisstegringarna och de
nominella löneökningarna blir måttliga.

Tillväxt och sysselsättning

Tillväxten i den svenska ekonomin bedöms i år bli ca 2 %.
Detta är en upprevidering av bedömningen i finansplanen. Den högre tillväxten
bärs främst upp av privat och offentlig konsumtion, vilket framgår av tabell I.

Tabell I Försörjningsbalans

Miljarder kr. 1985

Procentuell vo

lymförändring

1983

1984

1985

1986

Bruttonationalprodukt
(BNP)

860,3

2,4

3,4

2,3

2,0

Import
av varor och tjänster

282,0

0,4

4,7

7,5

6,7

Tillgång

1142,3

1,9

3,7

3,5

3,2

Privat
konsumtion

437,8

-1,8

1,3

2,7

Offentlig
konsumtion

238,3

0,8

2,0

1,5

1,3

Stat

64,7

-3,3

0,3

-0,1

-0,9

Kommuner

173,6

2,6

2,7

2,1

Bruttoinvesteringar

163,2

1,6

3,9

6,5

1,9

Därav industri

28,1

1,8

16,6

15,8

5,0

Lagerinvestering'

-1.0

-0,4

0,7

0,3

Export
av varor och tjänster

303,9

10,7

6,5

2,8

5,3

Användning

1142,3

1.9

3,7

3,5

3,2

' Förändring i lagerinvestering anges i procent av
föregående års BNP.

Den privata konsumtionen bedöms nu öka med hela 2,7 %
1986. Även den offentliga konsumtionen väntas fortsätta att öka 1986. Kommunsektorns
ekonomi är överlag god, även om skillnaderna mellan enskilda kommuner och landsting
är stora. Den kommunala sysselsättningen beräknas öka med närmare 25 000
personer 1986.

Även investeringar och lageruppbyggnad väntas i någon mån
bidra till

tillväxten 1986. Under de senaste åren har investeringsnivån i den svenska

ekonomin höjts markant. För 1986 förutses en fortsatt ökning av investe

ringarna i industrin och näringslivet i övrigt. För bostadsinvesteringarna

förutses en viss minskning i år, men mycket tyder på att bostadsbyggandet

kommer att öka åren därefter. De totala investeringarna beräknas öka med

ca 2 % 1986. 10

Arbetsmarknadsläget
har förbättrats markant de senaste åren. Antalet sysselsatta har ökat med 85000
personer mellan 1982 och 1985. De arbetsmarknadspolitiska insatserna i form av
beredskapsarbeten m. m. har kunnat reduceras i fjol och en fortsatt
neddragning sker i år. Arbetslösheten har gått ned från toppnivån 3,5 % 1983
till 2,8 % 1985. I internationell jämförelse är detta en mycket framgångsrik
utveckling. Sysselsättningen bedöms nu kunna öka med ytterligare ca 30 000
personer 1986 och arbetslösheten fortsätta att minska något jämfört med i
fjol.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

Bytesbalans

Efter devalveringen i oktober 1982 förbättrades
bytesbalansen kraftigt. År 1984 uppnåddes ett visst överskott i balansen gentemot
utlandet. Till följd av ett starkt inhemskt efterfrågetryck och ett antal
tillfälliga faktorer försvagades bytesbalansen 1985. Underskottet i
bytesbalansen beräknas ha uppgått till 9 miljarder kr. 1985, se tabell 2.

Tabell 2 Bytesbalans

Miljarder kr., löpande priser

1982

1983

1984

1985

1986

Export av varor Import av varor

168,1 173,9

210,5 200,4

242,4 217,9

260,0 244,0

271,1
243,5

Handelsbalans

-5,8

10,1

24,5

16,0

27,6

Korrigeringspost

Tjänstebalans

Transfereringsnetto

-4,4

6,3

-18,9

-3,0

9,3

-23,6

-3,6 9,4

-27,1

-3,6

9,5

-31,3

-3,2

7,2

-28,2

Bytesbalans

-22,8

-7,2

3,2

-9,4

3,4

I finansplanen förutsågs en viss förbättring av
bytesbalansen i år. Den förbättringen blir med de nya förutsättningarna för
oljepriser och dollarkurs betydligt större. I grova drag innebär en nedgång i
oljepriset med I dollar per fat en förbättring av bytesbalansen med ca 600
milj.kr. Vidare innebär en sänkning av dollarkursen med 10 öre vid oförändrat
valutaindex att bytesbalansen stärks med ca 500 milj.kr.

Däremot förbättras inte konkurrenskraften nämnvärt av de
fallande oljepriserna, eftersom de sänker kostnader och priser även i våra
konkurrentländer. Till följd av att prisökningarna på den svenska exporten av
bearbetade varor fortfarande är något högre än i omvärlden, beräknas de svenska
företagen fortsätta att förlora marknadsandelar när det gäller exporten till
OECD-området. Exporten av bearbetade varor förutses i år öka något långsammare
än i fjol. Den totala exporten beräknas likväl öka med drygt 5 % 1986 att jämföra
med 3 % 1985 på grund av att exporten av övriga varor beräknas öka 1986, medan
den minskade 1985.

Importen förutses öka närmare 7 % 1986. Till detta bidrar
en fortsatt kraftig efterfrågeökning i Sverige, främst i form av privat
konsumtion. Även exportens expansion drar med sig ökad import. Den lugnare
utvecklingen när det gäller maskininvesteringar och lageruppbyggnad, vilka
nor-

malt har ett högt
importinnehåll, gör emellertid att importen väntas öka i Prop. 1985/86: 150

något långsammare takt i år än i Qol. Bil. 1

Bytesbalansen
beräknas nu visa ett överskott om drygt 3 miljarder kr. 1986. Förbättringen av
bytesbalansen jämfört med 1985 beror till största delen på lägre oljepriser.

2.3 Penningpolitiken

De
minskade finansiella obalanserna, främst minskningen av statens budgetunderskott
och förbättringen av bytesbalansen, har ändrat förutsättningarna för
penningpolitiken under de senaste åren. Penningpolitiken förs numera
huvudsakligen genom öppna marknadsoperationer från riksbankens sida, dvs.
genom köp och försäljning av statspapper på marknaden, varigenom likviditet och
ränteläge påverkas på önskvärt sätt. Ett viktigt mål för penningpolitiken är
därvid att ränteläge och likviditet anpassas, så att ett valutautfiöde kan
undvikas.

Valutaflöden
och räntor

Det
stora privata valutainflödet under andra halvåret 1985 har fortsatt under årets
första månader. För perioden januari-mars har det totala valutainflödet uppgått
till 9,5 miljarder kr.

Det
omfattande och ihållande valutainflödet och en nedgång i den internationella
räntenivån har möjliggjort en successiv neddragning av den inhemska räntenivån
och en viss förstärkning av den svenska kronans yttre värde. Räntan på
3-månaders statspapper, som var över 16 % efter kreditåtstramningen i maj förra
året, hade sjunkit till under 10 % i mitten av april i år.

Då
de svenska räntorna har sjunkit i snabbare takt än de internationella, har den
svenska räntemarginalen mot t.ex. eurodollarräntorna minskat från 8 till ca 3
procentenheter. Diskontot har också sänkts i flera etapper till 8,5 %.

De
sjunkande räntorna och det fortsatta valutainflödet måste tolkas som att
tilltron till den svenska ekonomin har stärkts i takt med att underskotten i
statsbudgeten och bytesbalansen reducerats. Ett positivt valutainflöde kan ge
utrymme för amorteringar på den statliga utlandsskulden under året.

Statens
lånebehov

Statens
budgetunderskott har reducerats kraftigt under senare år. Detta har i sin tur
inneburit att statens låneanspråk på kreditmarknaden minskat i omfattning. För
1986 beräknas statens lånebehov stanna vid 46 miljarder kr., vilket är 7
miljarder kr. mindre än föregående år. Omkring hälften av upplåningsbehovet
beräknas, genom den indragning av medel som sker på särskilda konton, kunna
finansieras i riksbanken, se tabell 3.

En
mycket stor del av den statliga upplåningen beräknas även under

1986 ske i hushållssektorn, sammanlagt ca 17 miljarder kr. Staten har via 12

Tabell 3
Finansiering av statens lånebehov 1984—1986

Nettobelopp,
miljarder kr.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

74 11

Statens budgetunderskott' Valutaförluster på statliga
utlandslän

Statens lånebehov

Finansiering:

1. Riksbanken

därav: företags och kommuners insättningar i riksbanken
kassakravsmedel övrigt

2. Inhemsk marknad

därav: allemanssparande

premie- och sparobligationer övrigt

3. Utlandet

Summa flnansiering

3 15

-12

22-27

5-10-

-5-0

' Budgetunderskottet anges här enligt riksgäldskontorets
kassamässiga principer och skiljer sig något frän det budgetunderskott som
riksrevisionsverket redovisar. Inkl. prioriterade statsobligationer. Källa:
Riksbanken.

allemanssparandet och det nya premielånet, den s. k.
storpremien, redan under första kvartalet lånat upp mer än hälften av det
belopp som staten bedöms behöva låna i hushållen under 1986. Allemanssparandet
väntas även under återstoden av året kanalisera en stor del av
hushållssparandet till staten. Staten bör därför kunna minska sin upplåning
från hushållen i form av premie- och sparobligationer.

Nettoupplåningen på den inhemska marknaden i form av
statsskuldväxlar och riksobligationer bedöms mot denna bakgrund bli betydligt
mindre under 1986 än under de närmast föregående åren. Det blir dock även fortsättningsvis
frågan om en betydande bruttoupplåning, då en stor del av statsskulden är
kortfristig och därmed omsätts under året. Det är därför angeläget att fa
längre löptider på de statliga lånen genom en ökad andel riksobligationer.

Jag
vill i detta sammanhang nämna att statsrådet Johansson, i enlighet med
riksdagens begäran våren 1985, i det följande kommer att redovisa de närmare
skälen för att behålla den bemyndigandelag som ger regeringen möjlighet att
reglera betalningsvillkoren vid kreditköp.

s. 14 Kontrollera mot PDF

3 Utvecklingen
under återstoden av 1980-talet

Den svenska ekonomins läge är i dag bättre än vad det var
i börian av 1980-talet. Resursanvändningen har vridits i riktning mot
investeringar och minskad utlandsupplåning, samtidigt som statens
budgetunderskott har sjunkit, inflationen minskat och sysselsättningen ökat.
Till den förhållandevis ljusa bilden bidrar också det senaste halvårets
internationella utveck-Ung.

Betydande
problem återstår Prop. 1985/86:150

Bil I

Även om det statliga budgetunderskottet minskat, är det
fortfarande av en

storiek som hotar att driva upp räntenivån och öka
inflationstrycket i ekonomin. Våra affärer med utlandet är ännu inte i varaktig
balans, vilket visade sig i ett förhållandevis stort underskott i bytesbalansen
när kapacitetsutnyttjandet ökade 1985. Det överskott som förutses för
innevarande år beror till största delen på fallet i råoljepriserna och
motiverar därför inte slutsatsen att problemet med externbalansen långsiktigt
skulle vara löst. Det totala sparandet är fortfarande för lågt. Det sparande
som vi nu har räcker inte till för att finansiera såväl importen som
investeringsverksamheten och räntorna på utlandsskulden.

Den svenska pris-och löneökningstakten 1986 torde
fortfarande ligga för högt jämfört med våra viktigaste konkurrentländer. De
nyligen träffade uppgörelserna på den privata arbetsmarknaden bör dock ge goda
möjligheter att växla ned lönestegringstakten 1987.

På arbetsmarknaden har läget generellt sett förbättrats,
men det finns fortfarande betydande problem. Vissa regioner i landet brottas
med stora svårigheter. En del grupper på arbetsmarknaden, framför allt ungdomar
och långtidsarbetslösa har, trots ett förbättrat efterfrågeläge, svårt att faen
stadigvarande sysselsättning.

En väg mot balans

Inom finansdepartermentet har gjorts en analys av den
ekonomiska utvecklingen under perioden 1987-1989 (bilaga 12). I dessa s.k.
treårskal-kyler tecknas en fortsatt väg mot balans för den svenska ekonomin.
Därtill redovisas några alternativa kalkyler för hur ekonomin kan utvecklas vid
en högre lönekostnadsutveckling, ett högre oljepris resp. ett högre arbetskraftsutbud
än i huvudalternativet.

Till grund för analysen antas att tillväxten i omvärlden
blir 3 % per år, vilket ger en världshandelstillväxt om ungefär 5 % per år i
volym. Dollarkursen och råoljepriset antas för kalkylperioden i genomsnitt
ligga på nivån 7,40 kr. per dollar resp. 15 dollar per fat. Vidare antas en
årlig inflationstakt i de industrialiserade länderna på 3 %.

Kalkylerna visar vad som händer, om de nominella
lönekostnadsökningarna i den svenska ekonomin kan begränsas till 4,5 % 1987
och därefter till 3 % per år. Med löneökningar av denna storlek är det möjligt
för svensk industri att sänka sina relativpriser. Därvid kan en fortsatt
utbyggnad av den svenska industrin ske. Detta medför i sin tur att
bytesbalansen förbättras och att utlandsskulden kan minskas.

En stram finanspolitik har förutsatts. Resultatet härav är
en förhållandevis långsam ökning av den offentliga konsumtionen. Det blir därmed
utrymme för en ökning av reallönerna och den privata konsumtionen med drygt 2
% per år.

Sammantaget finns det förutsättningar för att den årliga
tillväxten av

BNP i genomsnitt blir ungefär 2 %. Tillväxten bedöms dock bli något lägre

1987 till följd av att våra marknadsandelar i utrikeshandeln minskar något.

Detta beror främst på att relativpriserna stiger under 1985 och 1986. 14

Sysselsättningen kan också
öka, om ovanstående förutsättningar upp- Prop. 1985/86: 150 fylls. Totalt
kan ytteriigare 80 000 personer förväntas få arbete. Arbetslös- Bil. 1
heten kan därmed fortsätta att minska.

Också
statens finanser bör kunna förbättras kraftigt. Från dagens nivå på ungefär 50
miljarder kr. skulle budgetunderskottet under de angivna förutsättningarna
kunna minska till knappt 20 miljarder kr. 1989.

Stram
finanspolitik och låga nominella löneökningar

Slutsatsen
av kalkylerna är att det är möjligt att fortsätta vägen mot balans för den
svenska ekonomin. Utvecklingen går dock inte i rätt riktning av sig själv. Den
strama finanspolitiken måste vidmakthållas. Den är nödvändig för att sparandet
i den offentliga sektorn skall kunna förbättras. Detta är i sin tur en
förutsättning för att få ned ränteläget och inflationstakten.

Ett
förbättrat offentligt sparande bidrar också till att efterfrågenivån inom
landet inte ökar för snabbt. Härvidlag är det bytesbalansen som är
begränsningen. Trots den stora förbättring i bytesförhållandet som oljeprisnedgången
medfört, finns det skäl att vara bekymrad för bytesbalansen. Den
konkurrensutsatta sektorn är ännu inte tillräckligt stor, för att vi skall
kunna höja kapacitetsutnyttjandet i ekonomin så mycket som vore önskvärt från
tillväxt- och sysselsättningssynpunkt. Ett betydande underskott i
bytesbalansen kan uppkomma, om den inhemska efterfrågan ökar för snabbt.

Förutom
en stram finanspolitik krävs väsentligt lägre löneökningar än tidigare.

Konsekvenserna
av relativt höga löneökningar har studerats i en alternativ kalkyl. Resultatet
skulle bli en uppgång av av industrins relativpriser, som i sin tur skulle
medföra förluster av marknadsandelar såväl på hemma-som på exportmarknaderna.
Tillväxten i ekonomin skulle sjunka kraftigt. Dessutom skulle investeringarna i
industrin minska och därmed bromsa den nödvändiga utbyggnaden av den
konkurrensutsatta sektorn. Också sysselsättningen skulle utvecklas väsentligt
sämre. Arbetslöshetsnivåer på drygt 4 %, motsvarande ca 200 000 personer,
skulle i så fall vara att vänta.

4 Åtgärder för tillväxt

En
hög ekonomisk tillväxt är nödvändig för att förbättra medborgarnas standard i
form av såväl höjda reallöner som utbyggd social välfärd. Det krävs också
tillväxt för att sysselsättningen varaktigt skall kunna ökas och arbetslösheten
nedbringas. Dessutom måste en del av tillväxten tas i anspråk för att öka
investeringarna och förbättra bytesbalansen.

Skall
kraven på rättvis fördelning, social trygghet och förbättrad livs

miljö kunna tillgodoses krävs ekonomisk tillväxt. Detta är dock inte likty

digt med att man till vae pris skall eftersträva högsta tänkbara tillväxt, så

som den mäts i strikt ekonomiska termer. De åtgärder som en sådan

inriktning av den ekonomiska politiken skulle kräva skulle nämligen kom

ma att delvis stå i konflikt med de mål som uppställts för rättvisa, trygghet 15

och miljö. Därför kommer
den ekonomiska politiken även fortsättningsvis Prop. 1985/86: 150

att formas under
hänsynstagande till medborgarnas krav på god livskvali- Bil. 1

tet.

Resultatet
av de treårskalkyler som jag nyss redovisat visar klart på behovet av ökad
tillväxt. Grundläggande för att nå en god tillväxt är en tillfredsställande
konkurrenskraft och en god efterfrågan. Detta kan inte åstadkommas genom
kraftigt ökade offentliga utgifter eller genom stora ofinansierade
skattesänkningar. En sådan politik skulle medföra att budgetunderskottet på
nytt böljade öka, vilket i sin tur skulle leda till att inflationen ånyo tog
fart. Konkurrenskraften och bytesbalansen skulle försvagas och
sysselsättningsläget skulle allvarligt försämras. För att klara den yttre
balansen och få ned inflationen skulle då inte återstå något annat alternativ
för den ekonomiska politiken än en hård finans- och penningpoli-tisk
åtstramning med åtföljande högre arbetslöshet.

För
att öka tillväxten räcker det dock inte med en god konkurrenskraft. Det krävs
också åtgärder som förbättrar ekonomins anpassningsförmåga till förändrade
betingelser. I detta syfte föreslås nu ett antal åtgärder som är ett led i en
dylik tillväxtfrämjande politik. Ytterligare förslag kommer att lämnas bl. a. i
nästa års budgetproposition och när utredningsarbetet med en reformering av
företagsbeskattningen är klart.

4.1 Före nklat s katte s y slem

Skattesystemet
har flera viktiga uppgifter. Genom skatterna finansieras den offentliga
sektorns verksamhet. Skattesystemet skall bidra till en rättvis fördelning av
levnadsstandarden och skall stimulera arbete och sparande. Det bör också kunna
användas inom stabiliseringspolitiken. Ett annat viktigt krav på skattesystemet
bör vara att det skall vara enkelt att förstå och hantera.

En
förenkling av skattesystemet innebär inte bara att reglerna blir lättare att
förstå och tillämpa för myndigheter och skattskyldiga. Ett enklare skattesystem
ökar också effektiviteten i ekonomin och minskar inslagen av skatteplanering.

Ett
komplicerat skattesystem leder till ökade möjligheter till
skatteun-dandragande. De grupper som har de största möjligheterna till och även
de största insikterna i hur en framgångsrik skatteplanering skall göras är till
övervägande del de mest välbeställda. En förenkling av skattesystemet är därför
i hög grad motiverad också av fördelningspolitiska skäl.

Skattereformen
1983-1985 ledde till lägre marginalskatter och en begränsning av
underskottsavdragens skattemässiga värde. Detta var ett nödvändigt steg för att
stimulera arbete och sparande och motverka spekulation och konsumtion på
kredit. I reformen ingick också vissa förenklingar, bl. a. genom att en del
småavdrag avskaffades eller schabloniserades.

1985
beslutade riksdagen att höja schablonavdraget för löntagare till

3 000 kr. och att avdrag för resekostnader till och från arbetet skall få ske

fullt ut. Genom bl. a. dessa förändringar möjliggjordes genomförandet av

den förenklade löntagarbeskattningen, som kommer att kunna användas

fr. o. m. 1987 års taxering.

Samtidigt
med denna reform höjdes också det- s. k. sparavdraget till Prop. 1985/86:
150

1 600
kr. per skattskyldig. I kombination med allemanssparandet leder Bil. 1

detta till att stora grupper kommer att befrias från beskattning av avkast

ningen på sitt sparande.

För
juridiska personer har betydande förenklingar gjorts, bl. a. genom att såväl
den kommunala beskattningen som garantibeskattningen har slopats för
aktiebolagen.

Den
proposition som regeringen förelade riksdagen i mars i år med förslag till
reform av inkomstskatten för 1987 och 1988 innehåller förslag till en rad
förenklingar. T.ex. föreslås att sambeskattningen av B-inkoms-ter, dvs. främst
kapitalinkomster, skall slopas. Även vissa räntetillägg vid beskattningen föreslås
bli slopade. Bl.a. av förenklingsskäl föreslås vidare att marginalskattespärren
slopas liksom den särskilda kvittningsrätten mellan kapitalinkomster och
underskott av annan fastighet upp till 30 000 kr.

Propositionen
om ändrade inkomstskatteskalor lägger grunden för en reallöneökning efter skatt
redan vid mycket måttliga bruttolöneökningar. Höjningen av det kommunala
grundavdraget från 7 500 till 10 000 kr. betyder tillsammans med övriga
förändringar av skatteskalan, bl. a. höjningen av brytpunkten från 124 800
till 150 000 kr. och sänkningen av den högsta marginalskatten till ca 75 %, att
det blir skattelättnader i samtliga inkomstskikt.

De
nya skatteskalor som föreslås blir avsevärt enklare än de nuvarande, eftersom
de endast innehåller fyra skatteskikt mot f.n. tio. Genom höjningen av det
kommunala grundavdraget kommer ytterligare ca 200 000 inkomsttagare helt att
befrias från inkomstskatt. Införandet av ett statligt grundavdrag på samma nivå
är också en förutsättning för att skapa överensstämmelse mellan den statliga
och den kommunala taxeringen.

Jag
föreslår nu att ytterligare en rad förenklingar av skattesystemet föreläggs
riksdagen. Den kommunala garantibeskattningen för fastigheter som ägs av
fysiska personer förelås bli slopad, liksom det extra avdraget på 1 500 kr. som
f.n. får göras av den som är mantalsskriven på sin fastighet. Med borttagandet
av garantibeloppet och det extra avdraget försvinner två av de mest frekventa
felkällorna vid taxeringen. Vidare föreslås att all inkomst skall beskattas i
hemortskommunen, vilket bl. a. innebär att avdrag vid den kommunala taxeringen
i hemortskommunen får göras även för underskott som uppkommer i annan kommun än
hemortskommunen.

De
reformer som nu föreslås innebär att skattesystemet kraftigt förenklas,
samtidigt som de kommunala och de statliga taxeringarna blir identiska. Detta
får också gynnsamma fördelningspolitiska effekter. Exempelvis har det blivit
allt vanligare att skattskyldiga gör sådana dispositioner, att de inte behöver
betala någon garantiskatt. Det har också blivit allt vanligare att
avdragsbegränsningen för underskott i annan kommun än hemortskommunen
kringgås. De åtgärder som jag föreslår innebär således att inslagen av
skatteplanering begränsas.

Jag
föreslår vidare att skatteplikten för restitutionsräntor slopas, liksom

tidigare skett för ränta pä överskjutande skatt. I samband därmed föresläs

räntesatsen bli halverad. Vidare föreslås att inbetalningen av kvarskatt 17

2 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga I, del I

från
löntagarna skall reduceras från fyra till tre månader för att möjliggöra Prop.
1985/86: 150 inleverans till staten vid ett enda tillfälle. På så sätt
förenklas även detta Bil. 1 förfarande. Andra förenklingar som föreslås är
skattefrihet för vittnesersättningar, enklare regler för investeringsfonderna
och för vägtrafikskatten samt en viss förenkling av energibeskattningen.
Dessutom föresläs att den individuella beskattningen av medlem i
bostadsrättsförening slopas. Sammantaget innebär förenklingsförslagen också en
viss skattesänkning.

Arbetet
med att förenkla skattesystemet måste föras vidare. Därför avser jag att göra
en systematisk genomgång av vårt skattesystem för att kunna lämna fler konkreta
förslag till förenklingsåtgärder. Förenklingssträvandena får emellertid inte
innebära att man gör avkall på det övergripande målet om ett rättvist
skattesystem. Därför måste förenklingsåtgärderna hela tiden balanseras mot
kraven på ett rättfärdigt skattesystem.

4.2 Avregleringar

För
all näringsverksamhet krävs att samhället sätter upp vissa normer eller regler
för att uppnå viktiga samhälleliga mål. Sådana regler kan dessutom vara
betydelsefulla för att upprätthålla konkurrens på lika villkor. Samtidigt står
det klart att floran av regler kan bli alltför omfattande och oöverskådlig.
Vissa regler kan också ha blivit föråldrade eller ha en utformning som
motverkar förnyelse eller försvårar konkurrens. Det är därför en central
uppgift att eliminera eller ändra sådana regler som hämmar näringslivets
utveckling. Detta får dock inte innebära att skyddet för de centrala
samhällsmål om hälsa, säkerhet, god miljö m. m. som ligger till grund för olika
regelsystem minskar.

Regeringen
inledde för två år sedan ett arbete med att förenkla de regler som berör
näringslivet. Som samordnare av arbetet fungerar normgruppen inom
regeringskansliet. En central utgångspunkt för detta arbete är dock att det
skall ske i decentraliserade former och att myndigheterna har ett stort ansvar
för förenklingsarbetet inom sina respektive områden.

Normgruppens
uppgift är att som sammanhållande lednings- och utredningsorgan inspirera,
driva på och förmedla erfarenheter av förenklingsarbetet. 1 de anvisningar för
normgruppens arbete som regeringen meddelat anges, att det bör ha en bred
ansats och omfatta samtliga samhällssektorer med reglering av betydelse för
näringslivet.

Både
befintliga regler och nya regler, liksom tillämpning av dessa, bör enligt
programmet ingå i förenklingssträvandena.

Inom
ramen för den breda ansatsen skall koncentrerade insatser göras på vissa
prioriterade områden, nämligen:

-
skatte- och
socialavgiftsområdet, vad avser administration, uppbörd, kontroll m.m.,

-
arbetsmarknadsområdet, vad
avser bl. a. myndighetsservice och tillämpning av lagstiftning,

-
näringslivets plan- och
byggfrågor,

-
transportsektorns reglering,

-
teknisk provning och kontroll.

Resultaten av
ansträngningarna att åstadkomma smidigare fungerande Prop. 1985/86: 150
föreskrifter kan nu böria avläsas. Åtgärder av skiftande karaktär har vidta-
Bil. 1 gits eller planeras. Regeringen har nyligen för riksdagen presenterat
hittillsvarande resultat. Avregleringar och förenklingar har genomförts på
flera områden. Som framgår av skrivelsen är arbetet med att förenkla
regelsystemen mycket omfattande och berör nästan alla offentliga verksamhetsområden.
Under de senaste åren har viktiga resultat åstadkommits på enskilda områden.

Som
exempel kan nämnas avregleringarna på kreditmarknaden och förenklingsarbetet
på skatteområdet. Inom arbetsmarknadspolitiken har skett en kraftig förenkling
av arbetsmarknadsverkets regelsamling. Dessutom utreds viktiga förenklingar
inom bostadslånesystemet och i regelverket på transportområdet. På
utrikeshandelsområdet pågår ett arbete med att undanröja handelshinder såväl i
Norden som i ett vidare västeuropeiskt sammanhang.

Inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde pågår f.n. en översyn av
regleringarna av yrkestrafiken. Syftet är att höja effektiviteten på
transportområdet.

Vad
gäller taxitrafiken bör utrymme lämnas för en friare, mer marknads-mässig
konkurrenssituation. Statliga regleringar bör användas mer återhållsamt än
hittills varit fallet.

Även
på godstrafikområdet är syftet att genom avreglering och.förenkling åstadkomma
ökad effektivitet. Bl.a. övervägs att slopa kraven på behovsprövning för
tillstånd till transportförmedling och godslinjetrafik. Jag har erfarit att
chefen för kommunikationsdepartementet senare i vår ' kommer att lägga fram
förslag till riksdagen i dessa frågor.

4.3 Liberalisering av valutaregleringen

Den
tämligen långtgående valutareglering som, trots vissa uppluckringar under
senare år, alltjämt tillämpas i Sverige måste ses mot bakgrund av de svåra
obalanser som rått i svensk ekonomi under senare delen av 1970-talet och böljan
av 1980-talet. Under de senaste åren har emellertid bytesbalansen förstärkts
kraftigt och budgetunderskottet har nedbringats väsentligt. Konkurrenskraften
för svenskt näringsliv har de senaste åren varit god och inflationstakten är nu
på väg att dämpas avsevärt. Förtroendet för den ekonomiska politiken har
därmed successivt stärkts.

Det
har därför skapats förutsättningar för att genomföra en betydande
liberalisering av valutaregleringen. Liberaliseringen bör särskilt inriktas på
de delar av valutaregleringen som kan bedömas hämma näringslivets utveckling.
Hit hör i första hand att avskaffa kraven på utlandsupplåning vid
direktinvesteringar i utlandet. Andra liberaliseringar som bör genomföras
gäller svenskars förvärv av utländska aktier och köp av fastigheter i utlandet.
Det är vidare angeläget att praxis vid tillämpningen av kvarvarande
regleringar successivt anpassas i syfte att uppnå förenklingar och avlägsna
onödiga hinder.

Vissa
delar av valutaregleringen bör finnas kvar. Motiven för detta är

stabiliseringspolitiska. Hit hör i första hand att förhindra kortfristiga kapi- 19

s. 21 Kontrollera mot PDF

talplaceringar som styrs
av ränteskillnader och förväntningar om ränte- Prop. 1985/86: 150

och växelkursutvecklingen.
Om sådana kapitalplaceringar skulle tillåtas. Bil. 1

skulle potentialen för
spekulativa valutaflöden öka kraftigt. De delar av

valutaregleringen som
förhindrar uppbyggandet av sådana behållningar -

såväl svenskars
placeringar i utländsk valuta som utlänningars placeringar

i
svenska kronor - bör därför bibehållas.

Avvecklingen
av delar av valutaregleringen kan mycket väl leda till påfrestningar i form av
valutaflöden under själva övergångsskedet. Det är dock uteslutet att använda
statlig utlandsupplåning som instrument för att milda sådana övergångsproblem.
Normen att staten inte skall låna i utlandet gäller alltfort.

Liberaliseringen
av valutaregleringen bör kunna inledas redan i år och ske stegvis. I vilken
takt liberaliseringen skall ske måste avvägas mot den samhällsekonomiska
utvecklingen i övrigt. Jag vill i detta sammanhang understryka att regeringens
ekonomiska politik ligger fast. Dess syfte är att häva kvarvarande obalanser i
den svenska ekonomin. Denna inriktning bör medföra en fortsatt förstärkning av
förtroendet för den svenska ekonomin och därmed underlätta den förestående
liberaliseringen av valutaregleringen.

4.4 Forskning och utbildning

Den
svenska och den internationella ekonomin står inför en snabb strukturomvandling.
Kunskaps- och utbildningsnivån kommer att spela en avgörande roll för
möjligheten att upprätthålla den höga ambitionsnivån för sysselsättning och
välfärd. Hög svensk kompetens och forskningstradition finns förvisso inom
viktiga tillväxtområden, såsom medicin, datologi och bioteknik; men vårt läge
är utsatt, eftersom kompetensen inom många områden är investerad i ett litet
antal ganska små forskningsmiljöer.

Statens
uppgift är i detta sammanhang bl. a. att skapa effektivare forskningsmiljöer.
Den skeva åldersfördelningen inom forskar- och lärarkåren måste rättas till och
forskartjänsterna göras mer attraktiva.

Ett
arbete för att bemästra dessa svårigheter har inletts, bl. a. genom det
treårsprogram för forskningen som antogs av riksdagen 1984. En forskningsproposition
förbereds inför 1987. I denna kommer åtgärder för att samtidigt stärka grundforskningen
och att finna en mer effektiv struktur för den sektoriella forskningen att väga
tungt. Chefen för utbildningsdepartementet avser att till 1987 års
budgetproposition presentera förslag till vissa förenklingar av högskolans
anslags- och styrsystem.

4.5 Arbetsmarknadspolitik

Ett
viktigt led i en politik för att främja tillväxten är att stärka arbetsmark

nadens funktionsförmåga. En effektiv arbetsförmedling som möjliggör att

arbetssökande och lediga platser snabbt kopplas samman är därvid ett

viktigt instrument. Genom de olika arbetsmarknadspolitiska åtgärderna

ges arbetskraften ökad kompetens och erfarenhet. Därmed förstärks de

sökandes möjligheter att ta de arbeten som finns på marknaden och arbets- 20

givarna ges ökade
förutsättningar att erhålla kunnig arbetskraft som svarar Prop. 1985/86:
150

mot deras behov. Bil. 1

De
förslag rörande arbetsmarknadspolitiken som chefen för arbetsmarknadsdepartementet
senare kommer att presentera innebär insatser enligt två huvudlinjer. För det
första har de en inriktning så att de olika medlen på både kort och lång sikt
medverkar till att de övergripande tillväxtmålen uppfylls.

Detta
innebär att, utöver de betydande resurser till arbetsmarknadsutbildning som
föreslogs i budgetpropositionen, ytterligare utbildningssatsningar föreslås
med vidgade ramar för utbildning för såväl arbetslösa som anställda inom
näringslivet. Dessutom föreslås vissa regeländringar, vilka gör
utbildningsalternativet gynnsammare för de personer som drabbas av
arbetslöshet. Genom förslagen ges möjlighet att erhålla fullt utbildningsbidrag
för heltidsutbildning, även om den sökande endast arbetat deltid före
utbildningen. Dessutom får utbildningstiden tillgodoräknas som underlag för
arbetslöshetsersättning. Därmed undanröjs ett hinder för rekrytering till
arbetsmarknadsutbildning och utbildningens ställning inom arbetsmarknadspolitiken
stärks.

Bl.
a. förordas vissa regeländringar inom ramen för flyttningsbidragen för att
stödja främst byggnadsarbetare som arbetar på annan ort än hemorten.

Regeringen
kommer också inom kort att med utnyttjande av finansfullmakten besluta om
insatser för att främja byggsysselsättningen i de mest utsatta länen.
Projekturvalet styrs av ett tillväxtpolitiskt perspektiv. Utgångspunkten skall
vara projektens betydelse för utvecklingen av infrastrukturen och näringslivet
på orten eller i regionen.

För
det andra föreslås vissa kompletterande insatser för särskilt utsatta grupper,
vilka trots de senaste årens positiva utveckling på arbetsmarknaden har bestående
problem. Ett nytt system med inskolningsplatser inom näringslivet, som
alternativ till ungdomslag, införs för ungdomar i syfte att underlätta för
dessa att få en förankring inom industri och privat tjänstesektor. Förslaget
förutsätter att parterna på arbetsmarknaden träffar avtal härom. Vidare betonas
att placering i ungdomslag är en sistahandsätgärd, som kan tillgripas när
platsförmedling eller andra åtgärder inte gett resultat och att intensiva
jobbsökaraktiviteter skall fortgå såväl före som under hela perioden i
ungdomslag. Sammantaget innebär det att rekryteringen till näringslivet
stimuleras.

De
förslag jag här har nämnt syftar till att få anpassningen på arbetsmarknaden
att fungera bättre och att därmed förkorta såväl arbetssökandetider som vakanstider.
Arbetsmarknadspolitikens betydelse för tillväxten i ekonomin understryks
därmed. Jag har erfarit att chefen för arbetsmarknadsdepartementet avser att
återkomma med förslag, som leder till att arbetsmarknadspolitikens
tillväxtfrämjande roll förstärks.

4.6 Regionalpolitik

Det
svenska näringslivet genomgår f.n. en snabb strukturomvandling.

Flera
traditionella branscher går tillbaka sysselsättningsmässigt, medan 21

3 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga I, del I

s. 22 Kontrollera mot PDF

tjänstesektorn och den högteknologiska
industrin expanderar. Den privata Prop. 1985/86: 150 tjänstesektorn växer
framför allt i storstadsregionerna. Ett litet antal stora Bil. 1 företag
spelar en dominerande roll för forskning och utveckling. Den högteknologiska
industrin och den nya tjänsteproduktionen är starkt beroende av en bred och
mångsidig arbetsmarknad och av närheten till kunskapsutveckling och forskning.

Denna
utveckling innebär både möjligheter och faror. Det svenska näringslivets höga
utvecklingsnivå och storföretagens utveckling på universitetsorterna utgör
spjutspetsar inför framtiden. Samtidigt finns det en uppenbar risk för att
denna utveckling delvis kan komma att ske på bekostnad av andra landsdelar,
där produktion och sysselsättning kan stagnera och folkmängden minska.
Politiken måste därför inriktas så att en önskvärd utveckling på
universitetsorterna inte utarmar det övriga landet utan tvärtom verkar
stimulerande också för andra regioner.

Mot
denna bakgrund finns det skäl att löpande se över arsenalen av
regionalpolitiska medel och vidta justeringar och kompletteringar för att
stärka slagkraften i de regionalpolitiska insatserna.

Under
industridepartementets anslag anvisas betydande belopp för regionalpolitiska
ändamål. Därutöver anvisas stora belopp på andra departementsområden i syfte
att utjämna regionala skillnader eller på annat sätt påverka regionala
förhållanden. Som exempel kan nämnas skatteutjäm-ningsbidraget, som har en
utpräglad regionalpolitisk fördelningsprofil, stödet till jordbruket i
Norrland och transportstödet till samma region. Även de arbetsmarknadspolitiska
insatserna har en stor betydelse för den regionala utvecklingen. Sålunda är
beredskapsarbetena koncentrerade till de utsatta regionerna. Senare denna dag
kommer chefen för arbetsmarknadsdepartementet att presentera ett program med
insatser för att stärka byggsysselsättningen i skogslänen. Ca 250 milj. kr.
föreslås bh avsatta för detta ändamål. Projekten har valts på ett sådant sätt
att de inte bara skall ge tillfällig sysselsättning utan också mer permanent
skall kunna bidra till regionernas utveckling.

En
förstärkning av infrastrukturen i skogslänen är en viktig del i ansträngningarna
att långsiktigt stärka näringslivet och arbetsmarknaden i dessa län. Av
grundläggande betydelse är därvid ett väl utbyggt transport-och
kommunikationssystem. Omfattande investeringar har gjorts i bl. a.
telekommunikationer och transportanläggningar. Vidare har regeringen stött en
rad projekt inriktade på kunskapsuppbyggnad och teknikspridning i skogslänen.
Bioteknik-, data- och rymdsatsningarna i Umeå, Luleå resp. Kiruna böqar nu ta
konkret form. De särskilda insatser i Bergslagen som regeringen nyligen
föreslagit innehåller åtgärder för att stärka infrastrukturen vad gäller
utbildning och kommunikationer. Framtidsinriktade projekt har genomförts med
regionalpolitiska medel även i andra delar av landet.

Statens
industriverk har fått i uppdrag av regeringen att kartlägga utvecklingen av
den privata tjänstesektorn och lämna förslag om hur även stödområdena skall
kunna få del av dess expansion.

En
angelägen uppgift är att inrikta utbildningen i landets olika delar, så

att fler orter och regioner bUr attraktiva för nya eller expanderande före

tag. Det gäller att öka också de små och medelstora företagens förmåga att 22

utveckla ny teknik samt
att anamma ny teknik som utvecklats på annat Prop. 1985/86: 150 håll. Ett
nära samarbete mellan högskolor, kommuner och näringsliv blir Bil. 1 därmed
nödvändigt. Den miljö som en högskola kan erbjuda blir, om den utnyttjas rätt,
en utvecklingsresurs för hela den region där dén är lokaliserad.

En
ökad satsning på högskolorna i olika delar av landet bör därför, i kombination
med olika teknik- och utvecklingscentra samt med understöd av förnyelsefonderna
och den nya AMU-organisationen, bli av stor betydelse inom regionalpolitiken.

4.7 Ökat virkesutbud

Skogsnäringen
är a v stor betydelse för den svenska ekonomin. Inte mindre än ca 20 % av
landets varuexport härrör från skogsindustrin. För bytesbalansen är branschen
ännu viktigare, eftersom skogsindustrin är mindre beroende av importerade
insatsvaror än exportindustrin i genomsnitt. Också från sysselsättningssynpunkt
är skogsnäringen viktig, inte minst i ett regionalt perspektiv.

Under
senare år har skogsindustrins utveckling bromsats av brist på inhemsk
vedråvara. Denna brist har tagit sig uttryck bl. a. i en omfattande import av
skogsråvara samt i höga virkespriser. Därmed har lönsamheten i skogsindustrin
försämrats och dess utbyggnad hållits tillbaka, samtidigt som bytesbalansen
försvagats. Det samlade exportbortfallet sedan mitten av 1970-talet kan
uppskattas till tiotals miljarder kr.

Det
är emellertid inte tillgången på skog som i första hand har begränsat
avverkningarna. I själva verket har det totala virkesförrådet ökat kraftigt
under 1970- och 1980-talen. Den faktiska avverkningen har det senaste decenniet
varit i genomsnitt ca 10 miljoner m sk per år lägre än den enligt
virkesförsöriningsutredningen möjliga avverkningen.

Ett
antal orsaker till den låga avverkningen har anförts. Bland dessa märks
kombinationen av hög inflation och skatte- och avgiftsreglerna, svårigheter att
tolka skogsvårdslagsstiftningen, otillfredsställande fastighetsstruktur,
ökande andel passiva skogsägare samt i många fall bristande kunskaper om den
egna fastigheten och om virkesmarknaden.

Det
råder bred enighet om att avverkningarna kan öka. Det råder också enighet om
att de bästa förutsättningarna att öka avverkningen finns inom delar av den
privata skogsägargruppen.

Mot
denna bakgrund föreslås nu ett antal åtgärder inriktade på att på kort sikt öka
utbudet av vedråvara. De bör Ullsammans kunna bidra till en högre och mer
stabil avverkningsnivå. En god grund läggs därmed för en snabbare expansion av
skogsindustrin.

För
att göra det mer lönsamt att avverka föreslås att reglerna för insättning på
skogskonto ändras. F.n. medges insättning med 60 % av intäkterna vid
försäljning av s. k. rotposter och 40 % av intäkterna vid försäljning av s. k.
leveransvirke. Dessa procentsatser bör höjas till 90 resp. 70 vid 1987-1989 års
taxeringar. Jag återkommer till detta senare denna dag.

Reglerna
om egenavgifter har också betydelse i detta sammanhang.

Reglerna innebär bl. a. att egenavgifter tas ut på hela nettointäkten av 23

s. 25 Kontrollera mot PDF

fastigheten,
så snart den har "brukats". Även mycket små inkomster från Prop.
1985/86: 150 försäljning av leveransvirke, djur, växtprodukter m. m. gör att
fastigheten Bil. 1 skall anses ha brukats. Detta leder i sin tur till att
egenavgifter tas ut på bl. a. rotpostinkomster. Chefen för socialdepartementet
avser att skyndsamt låta se över reglerna i detta avseende. En möjlighet är
att ändra reglerna så att skogsägaren skall kunna redovisa vissa mindre
"brukan-deinkomster" och ändå inte behöva betala egenavgifter.

Även
reglerna om högsta tillåtna slutavverkning kan ha icke önskvärda effekter på
virkesutbudet. Chefen för jordbruksdepartementet kommer därför att föreslå
lättnader i dessa. Förändringarna beräknas innebära att närmare 75 % av den
privatägda skogsarealen undantas från ransoneringsbestämmelserna mot f.n. 23
%. Vidare ökas under en treårsperiod informationen och rådgivningen om
minimiavverkningsskyldigheten.

De
föreslagna informationsåtgärderna förutsätter tillföriitliga uppgifter om
skogsbeståndet på olika fastigheter. Därför föreslås också att resurserna för
de översiktliga skogsinventeringama ökas.

Utbudet
av skogsråvara bör vidare kunna ökas genom en aktiv£u-e tillämpning av gällande
jordförvärvslag. Lantbruksnämnderna bör använda möjligheterna att ålägga
köpare av skogsmark att upprätta och följa en skogsbruksplan. Vidare skall det
anläggas ett regionalpolitiskt helhetsperspektiv vid förvärvsprövningen
innebärande att skogsindustrin inte alltid skall behöva lämna ersättningsmark
vid köp av skogsfastighet. I den mån omsättningen av fastigheter ökar
stimuleras erfarenhetsmässigt även avverkningarna.

Chefen
för jordbruksdepartementet kommer inom kort att föreslå regeringen att besluta
om en översyn av strukturfrågorna i skogsbruket och jordbruket. Bl.a. skall
effekterna av jordförvärvslagstiftningen ses över. Därvid skall de frågor som
berör skogsbruket och virkesutbudet, inkl. den s. k. prisprövningen, behandlas
med förtur.

För
att stimulera till en förbättring av fastighetsstrukturen och till ett aktivare
brukande bör det införas en regel om att skogsvårdsavgiften skall utgå med
minst 300 kr. för varie ägare av en skogsfastighet. Avgiften för dödsbo som är
äldre än fyra år bör vara minst I 000 kr.

4.8 Stimulanser av hushållssparandet

En
central uppgift för den ekonomiska politiken under senare år har varit att öka
sparandet i den svenska ekonomin. Detta är nödvändigt dels för att
investeringarna skall öka, dels för att underskottet i bytesbalansen skall
elimineras och vändas i ett varaktigt överskott.

Till
stor del bör sparandeökningen ske i den offentliga sektorn, främst

genom att budgetunderskottet minskas. Därtill är det också angeläget att

hushållssparandet ökar. Hushållens sparkvot har sedan 1982 varit låg och

behöver öka både av samhällsekonomiska skäl och därför att det, som

komplement till det kollektiva trygghetssystemet, är värdefulh för hushål

len att ha ett eget sparkapital som en buffert för att möta oförutsedda

utgifter. 24

Den ekonomiska politiken
har under de senaste åren i väsentliga hänse- Prop. 1985/86:150 enden
förbättrat de generella villkoren för hushållssparandet. Marginal- Bil. 1
skatterna har sänkts markant för breda grupper av vanliga inkomsttagare.
Realräntan, som under senare delen av 1970-talet rentav var negativ, har på senare
tid varit förhållandevis hög. Inflationen har nedbringats och fortsätter att
sjunka i år. Den negativa reallöneutvecklingen har brutits. I år väntas
reallönerna öka och förutsättningar har skapats för fortsatta reallöneökningar
under de kommande åren, bl. a. genom regeringens förslag till
inkomstskattereform för 1987 och 1988.

Härtill
kommer att en rad riktade insatser har gjorts för att främja hushållssparandet.
Sparavdraget fördubblas från 800 till 1 600 kr. fr. o. m. i år. 1984 infördes
allemanssparandet, som har blivit den mest framgångsrika sparformen i Sverige
någonsin. Antalet sparkonton överstiger nu 2,5 miljoner. De insatta
sparbeloppen uppgår till närmare 30 miljarder kr. Insättningarna i år beräknas
bli ca 17 miljarder kr.

Genom
en rad regelförändringar har också vinstsparandet blivit en mera attraktiv
sparform. Härtill kommer de insatser som görs, med hjälp av den nyinrättade
spardelegationen, för att genom information och utbildning främja hushållens
sparbeteende.

Genom
att inflationen på senare tid dämpats markant och fortsätter att sjunka, har
realräntan blivit förhållandevis hög. Härigenom har de statsfinansiella
kostnaderna för allemanssparandet blivit större än vad som tidigare
förutsattes. Dessutom finns, med dagens räntesatser i allemanssparandet, vissa
risker både att s. k. skattearbitrage blir lönsamt (dvs. att det i vissa fall
kan löna sig att låna för att sätta in pengar i allemanssparandet) och att
andra sparformer, bl. a. vanlig bankinlåning, får alltför svårt att konkurrera.

Mot
den bakgrunden föreslår statsrådet Johansson i det följande att räntenivån inom
allemansspar fr. o. m. den I juli i år sänks till samma nivå som diskontot,
vilket motsvarar en sänkning med 1,25 procentenheter. Även efter denna sänkning
kommer spararna att få en hög, positiv realränta och allemanssparandet kommer
alltjämt att vara den mest förmånliga sparformen. I syfte att ytterligare
minska statsutgifterna föreslår statsrådet Johansson också att ersättningen
till bankerna för deras hantering av allemanssparandet begränsas.

För
att möjliggöra ett fortsatt uthålligt sparande inom allemanssparandet föreslår
statsrådet Johansson dessutom att taket för de totala insättningarna höjs från
35 000 tiU 50 000 kr.

Vidare
föreslås att allemansfonderna, liksom andra aktiefonder, skall kunna placera
upp till 30 % av fondvärdet i OTC-aktier, vilket bl. a. möjliggör för
OTC-företag att starta företagsanknutna allemansfonder. Dessutom öppnas en
möjlighet för Riksbyggen, liksom tidigare för HSB, att bedriva bosparande för
ungdomar inom allemanssparandets ram.

Statsrådet
Johansson föreslår också vissa förändringar inom vinstspa

randet. Den del av räntan som kan lottas ut föreslås bli höjd från 2 till högst

4 %. Den skatt som hädanefter tas ut på vinstutbetalningar föreslås bli höjd

till 40 %, vilket bättre motsvarar den normala beskattningen av kapitalin

komster. Vidare föreslås att det under perioden december 1986—februari 25

1987
skall vara möjligt att, utöver sedvanliga månadsinsättningar om högst Prop.
1985/86: 150 800 kr., sätta in ytteriigare högst 5 000 kr. i vinstsparandet.
Därmed Bil. I erbjuds samma möjlighet till vinstspararna som tidigare
stått öppen för allemansspararna.

Slutligen
föreslås att ytterligare medel anslås till spardelegationen för förstärkta
informationsinsatser. Totalt sett innebär de föreslagna åtgärderna
statsfinansiella besparingar, som fr. o. m. budgetåret 1987/88 kan beräknas
till drygt 1 miljard kr.

5 Budgetpolitiken

5.1 Saidoutvecklingen innevarande och nästa budgetår

1
budgetpropositionen i januari beräknades budgetunderskottet sjunka från ca 52
miljarder kr. för budgetåret 1985/86 till ca 49 miljarder kr. för budgetåret
1986/87.

Jag
räknar nu med att budgetunderskottet båda budgetåren kommer att bli lägre, ca
50 resp. ca 45 miljarder kr., se tabell 4. Detta beror bl. a. på att
inkomsterna har räknats upp till följd av en snabbare löneutveckling än vad som
låg till underlag för beräkningarna i budgetpropositionen. Vidare har
kostnaderna för statsskulden minskat till följd av att räntenivån och dollar-.
kursen har sjunkit. Övriga utgifter har räknats upp bl.a. till följd av, dels
att vissa tidigare planerade fondupplösningar inte genomförs budgetåret
1985/86, dels att poster omförts mellan budgetens utgifts- och inkomstsida. I avsnittet
"Statsbudgeten och särskilda frågor" kommer jag att lämna en
utförligare redovisning av budgetutvecklingen.

Tabell
4 Statsbudgeten för budgetåren 1985/86 och 1986/87

Miljarder
kr.

1985/86 1986/87

Enligt Nuvarande
Enligt Nuvarande

budgetprop.
beräkning budgetprop. beräkning

Inkomster 273,3 276,2 286,7 292,5

Utgifter
exkl. statsskuldräntor 254,0 260,0 264,6 269,4

Statsskuldräntor 71,5 65,9 71,0 68,0

Saido -52,2 -49,7 -48,9 -44,9

Som framgår av
tablån överensstämmer utvecklingen för redovisat bud-getsaldo, underliggande
saldo och statligt upplåningsbehov relativt väl. Tendensen i saidoutvecklingen
är med andra ord i huvudsak densamma, oavsett vilken mätmetod som används.

Budgetutvecklingen
med olika Miljarder kr.

mått

1985/86

Förändring

1986/87

Redovisat budgetsaldo Underliggande budgetsaldo Statligt
upplåningsbehov

-49,7

-48,2

46,9

-1-4,8 +2,5 -2,7

-44,9

-45,7

44,2

s. 1980 Kontrollera mot PDF

Diagram 2 Statens budgetsaldo* resp. den offentliga
sektorns finansiella sparande Prop. 1985/86: 150

som andel av BNP 1970-1987 gjj j

■ STAIBB BDDOntLDO

- ommuGA aoTOR» nuieiiLL* sparamdb

' Statens budgetsaldo avser budgetåren 1970/71-1986/87.

Med
den nu förutsedda budgetutvecklingen och den utveckling av den kommunala
ekonomin som jag återkommer till i det följande, kommer den offentliga sektorns
finansiella sparande fortsätta att förbättras i år och under 1987.
Förbättringen av det offentliga sparandet sedan 1982 är mycket markant såväl
mot bakgrund av den tidigare negativa utvecklingen som vid en internationell
jämförelse. Denna utveckling framgår av diagram 2.

5.2 Långtidsbudgeten Trenden för budgetsaldot

Under andra hälften av 1970-talet och de första åren av
1980-talet visade långtidsbudgetarna på en mycket dyster statsfinansiell
utveckling. För varje ny långtidsbudget gällde att budgetunderskottet väntades
öka under den framförliggande femårsperioden. Dessutom kom varie ny långtidsbudget
att starta från ett större underskott, så att framtidsutsikterna blev allt
mörkare. Till yttermera visso blev den faktiska utvecklingen för vart år ännu
sämre än den prognostiserade. Denna utveckling illusteras i diagram 3.

Diagram 3 Utvecklingen av budgetsaldot enligt
långtidsbudgetberäkningarna samt Prop. 1985/86: 150

faktiskt beräknat budgetutfall dji i

Miljarder kr.

l Ä O-

...- LB 83

100-

..■■■■■■■"
LB 81 /■..../.....- •••• LB 82

75-

/■ • ■T* ...LB80

50-

J .............. LB79 v '"■ • ■ • -.... LB 85

y' .................. ., ............ LB 78
-■-■■- ■■ • ■.....

25-

/ \ ■

/
LB 86

n -

1
1 1 1 1 1 1 1 I 1 1 1 1 1

75/78 77/78 79/80 81/82 83/84 86/86 87/88 89/90

Anm; För LB 84, LB 85 och LB 86 redovisas lågaltemativet i
diagrammet.

Efter 1983 har bilden förändrats markant.
Långtidsbudgeterna visar nu för varie år en alltmer positiv utveckling under
den kommande femårsperioden. Dessutom bogar vage ny långtidbudget på en lägre
underskottsnivå än föregående års beräkning. Detta gäller också innevarande års
långtidsbudget.

I
det s. k. lågalternativet, med låga nominella pris- och löneökningar och god
tillväxt, beräknas budgetunderskottet i löpande priser sjunka från ca 45
miljarder kr för budgetåret 1986/87 till ca 13 miljarder kr. under budgetåren
1990/91.

Orsaker
till omsvängningen

Denna omsvängning från ett ytterligt oroväckande
statsfinansiellt fram-tidsperpspektiv till en mera kontrollerad
budgetutveckling förklaras av flera faktorer. En viktig orsak är den relativt
goda tillväxt i ekonomin som uppnåtts genom den förbättrade konkurrenskraften
och den gynnsammare internationella utvecklingen. Denna tillväxt har lett till
en kraftig ökning av statsinkomsterna utan att skattetrycket har behövt ökas.
Men även den strama utgiftspolitiken har bidragit till den positiva
saidoutvecklingen. Av långtidsbudgeten framgår att utgifterna exkl.
statsskuldräntorna motsvarade ca 29 % av BNP budgetåret 1975/76, för att sedan
stiga till närmare 35 % budgetåret 1980/81. Under de två följande åren låg
utgiftsandelen

kvar på denna nivå. Sedan
dess har andelen fallit till 29 % för innevarande Prop. 1985/86: 150

budgetår. Bil. 1

Slutsatsen
av årets långtidsbudget är densamma som efter 1984 och 1985 års
långtidsbudgeter: med en ekonomisk politik inriktad på att skapa en god
tillväxt och lägre inflation kombinerad med en stram budgetpolitik som
begränsar utgiftstillväxten, kan statsfinanserna bringas i ordning.

Men
långtidsbudgeten visar också att även mindre avvikelser från denna politik snabbt
kan föra oss tillbaka till en situation med besvärliga statsfinansiella
problem.

I
långtidsbudgeten presenteras en alternativ beräkning, det s. k. högalternativet.
I detta alternativ antas priserna och de nominella lönerna öka snabbare,
räntenivån bli högre och tillväxten utebli. Med dessa förutsättningar, som var
och en för sig inte dramatiskt avviker från lågaltemativets, ökar
budgetunderskottet den kommande femårsperioden från ca 45 miljarder kr. till
54 miljarder kr. En dålig ekonomisk tillväxt och en högre inflation skulle med
andra ord slå igenom mycket kraftigt i statsbudgeten.

Effekten
av svagare budgetpolitik

I
långtidsbudgeten görs dessutom vissa studier av hur utgiftspolitiken påverkar
budgetsaldots utveckling. Till att böria med konstateras att det finns områden
där utgiftsökningar erfarenhetsmässigt brukar beslutas men där sådana beslut —
enligt gällande beräkningsteknik — ej har intecknats i långtidsbudgeten. Detta
gäller t.ex. uppräkning av barnbidragen och arbetsmarknadspolitiska insatser.
Om sådana utgiftspåslag sker under kommande femårsperiod i samma utsträckning
som under senare år blir budgetunderskottet 8 miljarder kr. större slutåret
1990/91 jämfört med lågalternativet.

Vidare
presenteras beräkningar i långtidsbudgeten som visar att en mindre strikt
utgiftsgranskning än under senare år relativt snabbt skulle leda till ökade
budgetunderskott. Om utgifterna exkl. statsskuldräntor exempelvis skulle
tillåtas öka i takt med BNP, skulle budgetunderskottet under slutåret i långtidsbudgetperioden
bli ca 35 miljarder kr. större.

5.3 Slutsatser av långtidsbudgeten och treårskalkylema

En
viktig slutsats som kan dras från långtidsbudgetens resuUat är att den strama
budgetpolitik som bedrivits under senare år och som givit goda resultat i form
av lägre inflationstakt och ökad tillväxt måste drivas vidare med fasthet och
konsekvens. Detta är nödvändigt för att inflationstakten skall nedbringas till
den nivå som gäller i våra viktigaste konkurrentsländer. En fortsatt stram
utgiftsprövning är likaså nödvändig för att statsbudgeten och den offentliga
sektorns sparande skall fortsätta att förbätt-

Långtidsbudgetens
begränsningar Prop. 1985/86: 150

RiI
I Långtidsbudgeten är en ren konsekvensberäkning av vissa givna antaganden.
Sambanden i denna kalkyl är rent mekaniska. Kalkylen säger med andra ord inte
något om huruvida de givna antagandena i verkligheten skulle vara förenliga med
det budgetsaldo som kalkylen leder fram till. Exempelvis kan den antagna
inflationstakten vara oförenlig med det saldo som kalkylen resulterar i.

Utöver
detta konsistensproblem kommer de dynamiska effekterna att underskattas i
långtidsbudgetens mekaniska kalkyl. En sämre allmänekonomisk utveckhng eller
en snabbare utgiftstillväxt leder sannolikt till att saidoförsämringen blir
större än vad beräkningarna i långtidsbudgeten antyder. En budgetförsvagning
torde nämligen negativt påverka förtroendet för den ekonomiska politiken.
Därmed kan inflationsförväntningarna skjuta fart och en högre ränta
framtvingas, vilket i sin tur verkar hämmande på investeringarna. Omvänt kan
ett ökande förtroende för den ekonomiska politiken leda till att
inflationsförväntningarna dämpas och räntan sänkas. Det som karakteriserat
budgetutvecklingen det senaste decenniet är just att en omsvängning kan komma
snabbt och att utvecklingen därefter kan gå fortare än vad som allmänt
förutsetts, vare sig den gått i positiv eller negativ inriktning.

Motiven
för den strama budgetpolitiken

I
treårskalkylema, där en högre grad av konsistens mellan de makroekono-miska
storheterna är möjlig, bedöms budgetsaldot behöva förstärkas genom aktiva
utgiftsbegränsningar under perioden för att den nödvändiga sparandeutvecklingen
och den lägre inflationsutvecklingen skall uppnås.

De
grundläggande motiven för en sådan fortsatt sanering av statsfinanserna utgår
från de ekonomisk-politiska målen om full sysselsättning och jämn fördelning av
levnadsstandarden. Ett stort budgetunderskott bidrar till att hålla
inflationsförväntningar vid liv och leder till en högre räntenivå än eljest.
Inflationen undergräver konkurrenskraften, sänker produktionen och minskar
sysselsättningen redan på kortare sikt. Ett högre ränteläge motverkar
kapitalbildningen och dämpar därmed produktion och sysselsättning på längre
sikt.

Ett
stort och varaktigt budgetunderskott har betydande negativa verkningar även
direkt på inkomst- och förmögenhetsfördelningen. Den av budgetunderskottet
stimulerade inflationen medför att stora förmögenhetsvärden omfördelas från
sparare till låntagare.

En
politik som syftar till att öka jämlikheten och som värnar om en stark

offentlig sektor måste därför bygga på en stark finansiell position för den

offentliga sektorn. Med hänsyn till hur det finansiella sparandet är fördelat

inom den offentliga sektorn måste sparandeökningen i allt väsentligt åstad

kommas inom den statliga sektorn. Mot denna bakgrund är det förstärkta

sparandet i den offentliga sektorn (diagram 2) och den dämpning av stats

skuldens tillväxt som illustreras i diagram 4, en väsentlig framgång för de

senaste årens ekonomiska politik. ,

Diagram 4 Statsskuldens utveckling, netto,
1970/71-1986/87 i procent av BNP Prop.
1985/86:150

Bil. 1

s. 31 Kontrollera mot PDF

—I----- 1--- 1--- 1 "T " I 1
I I -10

1978/79 1986/87

Källa: Finansdepartementet.

Statsskulden (netto) är här definierad som statsskulden
minus statens finansiella tillgångar.

5.4 Budgetpolitiken på kortare sikt

Långtidsbudgeten visar ökat underskott för 1987/88

Budgetutsiktema
för budgetåret 1987/88, så som de framgår av långtidsbudgeten, innebär att den
positiva budgetutvecklingen under senare år skulle brytas. Underskottet skulle
återigen öka. Även om ökningen är begränsad skulle tecken på att underskottet
åter ökar lätt komma att leda till en press uppåt på räntan och till stegrade
inflationsförväntningar. En sådan utveckling är oförenlig med regeringens
ekonomisk-politiska strategi. I denna ligger att budgetunderskottet gradvis
och konsekvent skall reduceras. Från budgetåret 1982/83 har detta också skett i
en genomsnittlig takt av drygt 2 procentenheter av BNP per år. Givetvis måste
takten i denna statsfinansiella sanering anpassas till konjunkturutveckhngen.
Men det är av avgörande betydelse att den drivs vidare.

Skattetrycket
bör hållas i stort sett oförändrat

Regeringen har vid ett flertal tillfällen slagit fast att
skattetrycket bör hållas i stort sett oförändrat på nivån 50 % av BNP. Flera
omständigheter bidrar till att denna gräns bör iakttas. En viktig sådan är den
betydelse statsmaktema fäster vid att en tillräckligt stor del av det
tillgängliga realekonomiska

s. 32 Kontrollera mot PDF

utrymmet avsätts för att
höja reallönerna efter skatt, efter ett decennium Prop. 1985/86: 150 av
sjunkande eller stagnerande reallöner. Skattehöjningar skulle teckna in
Bil. 1 detta utrymme och därmed leda till stagnation eller t. o. m. minskning
av reallönerna.

Med
denna begränsning på statsbudgetens inkomstsida måste den nödvändiga fortsatta
förstärkningen av statsbudgeten ske genom en kombination av restriktiv utgiftspolitik
och god tillväxt i ekonomin. Begränsningen innebär bl. a. att staten inte kan
tillåta en lönekostnadsökning på en annan nivå än vad som gäller för
arbetsmarknaden i övrigt. Högre lönekostnadsökningar måste därför få
återverkningar på verksamhetens omfattning. För budgetpolitiken inför
budgetförslaget 1987/88 innebär detta att utgiftsprövningen måste bli fortsatt
stram.

Principerna
för utgiftspolitiken

Riksdagen
har vid ett flertal tillfällen slagit fast de principer som skall gälla för
utgiftsprövningen. Dessa är:

-
Endast de allra mest angelägna
reformerna bör genomföras. Omfattningen av sådana utgiftsökningar måste hållas
nere samtidigt som de finansieras genom att andra utgifter minskas

-
Utgiftsbegränsningar måste
åstadkommas på vissa områden

-
Arbetet med att begränsa
utgiftsautomatiken måste fortsätta

-
Åtgärder måste vidtas för att
effektivisera den offentliga verksamheten och i vissa fall förändra dess
organisations- och finansieringsformer

- En
fortgående omprövning av existerande utgiftsprogram måste göras.

Riksdagen har tillämpat dessa principer i behandlingen av årets budget

proposition i vad avser den kommunala ekonomin, så att eventuella ut

giftsökningar utöver de förslag som lagts i denna skall finansieras genom

resp. utskotts försorg. Enligt min mening bör denna finansieringsprincip

även gälla på övriga utgiftsområden. I annat fall riskerar finanspolitikens

inriktning att urholkas.

Omprövning
av medlen

Den
nödvändiga fortlöpande omprövningen av verksamheter och utgiftsprogram bör ha
som utgångspunkt de mål för resp. sektor som statsmaktema lagt fast. Syftet
med omprövningen bör vara att pröva humvida de medel som används fortfarande är
de bästa eller om andra, alternativa medel i högre grad skulle kunna uppfylla
de fastslagna målen. Omprövningen måste även innebära omprioriteringar, inte
bara inom utan även mellan olika verksamheter. Likaså måste överväganden om
vilken kvalitativ ambitionsivå som skall upprätthållas inom olika sektorer
ingå i omprövningsarbetet.

Ett
omfattande arbete pågår f.n. för att stimulera till ökad effektivitet

och till omprövning av existerande utgiftsprogram. I detta sammanhang

vill jag nämna att regeringen i sina direktiv för myndigheternas anslags

framställningar för budgetåret 1987/88 ägnar dessa frågor betydande ut

rymme. Tonvikten har därvid lagts på ökad resultatuppföljning och om- 32

s. 33 Kontrollera mot PDF

prövning av såväl de egna
myndighetsanslagen som de transfereringsan- Prop. 1985/86: 150

slag som man administrerar. Bil.l

De
resursbegränsningar som det s. k. huvudförslaget utgör är en viktig
förutsättning för rationaliseringen och effektiviseringen av statsförvaltningen.
Åtgärder har också vidtagits för att öka incitamenten för de anställda att
medverka aktivt.

I
det allmänna statliga löneavtalet för 1984-1985 kom sålunda parterna överens om
att lokala avtal borde träffas om försöksverksamhet med särskilda åtgärder för
att öka produktivitet, kvalitet och service. De lokala parterna förutsattes
komma överens om hur de anställda skulle få del av de förbättringar som
uppnåddes. En sådan försöksverksamhet har inletts vid statens järnvägar och
planeras för ytterligare några myndigheter.

I
det fortsatta arbetet för en effektivare statsförvaltning är det angeläget med
en samordning av de åtgärder som vidtas inom det avtalsreglerade och det
budgettekniska området. Det kan bl. a. föranleda en utveckling av det s. k.
huvudförslaget med ökade incitament för myndigheternas och de anställdas
medverkan.

Treåriga
budgetramar

Ett
viktigt steg i riktning mot en efi"ektivare och meningsfullare budgetprocess
har tagits genom den försöksverksamhet med treåriga budgetramar som startade i
fjol med särskilda direktiv till sex myndigheter. Genom att myndigheternas
anslag genomgår en fördjupad budgetprövning vart tredje år, skulle påtagligt
ökade möjligheter kunna skapas för statsmaktema att pröva hur väl olika
verksamheter fungerar resp. att omprioritera resurser till nya, angelägnare
verksamhetsgrenar. Försöksverksamheten med treåriga budgetramar bör nu
utvidgas till att i en andra omgång omfatta ett tiotal myndigheter.

Riksrevisionsverket
skall inom kort redovisa förslag till hur budgetmedel skulle kunna omfördelas
mellan budgetåren och därmed skapa en bättre finansiell flexibilitet och större
möjligheter till långsiktighet i myndigheternas verksamhet.

Till
de olika åtgärder som bidragit till den gynnsamma statsfinansiella utvecklingen
under senare år hör skilda former av kassahållningsåtgärder. I
budgetpropositionen redovisade jag beräkningar enligt vilka sådana åtgärder
minskat utgiftsnivån med mer än 2 miljarder kr. om året. På detta område finns
ytterligare möjligheter till besparingar och effektivisering.

6 Kommunernas ekonomi

Den
kommunala sektorn fullgör en rad för välfärdssamhället helt avgöran

de funktioner, alltifrån barnomsorg och skola till sjukvård och äldrevård.

Det är därför angeläget att den kommunala sektorn kan fortsätta att ut

vecklas och förstärkas. Utvecklingstakten i denna expansion måste emel

lertid anpassas till de övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politi

ken. 33

s. 34 Kontrollera mot PDF

De
samhällsekonomiska ramarna för den kommunala ekonomin Prop. 1985/86: 150

Bil 1

Vid
behandlingen av budgetpropositionen uttalade sig riksdagen för att

tillväxten i den kommunala konsumtionen borde hållas på
nivån 1 % per år. Detta krävdes för att nödvändigt utrymme skulle återstå för
att reallöner och privat konsumtion skulle kunna öka, samtidigt som
tillräckligt med resurser avsattes för ökade investeringar och förbättrad
utrikesba-lans.

Inom den resursram som följer av en 1-procentig årlig
tillväxt har kommunerna bedömts kunna uppfylla de krav på utbyggnad som följer
bl. a. av den demografiska utvecklingen och riksdagens beslut om barnomsorgen.
En betydande tillväxtpotential ligger även i kommunernas möjligheter till
effektivisering och omprioritering av resurser till de skiftande behoven.

I årets finansplan framhölls att kommunsektorn 1987 skulle
komma att få ett mycket gott finansiellt läge. Detta förklaras av den kraftiga
inkomstökningen detta år samtidigt som utgiftsökningen hålls tillbaka.
Underlag som tagits fram efter det att finansplanen lades fram visar nu att
kommunsektorns gynnsamma ekonomiska läge kommer att förbättras ytterligare vid
låga pris- och löneökningar. Utvecklingen skiljer sig något åt mellan kommuner
och landsting bl. a. beroende på att de senare haft och fortfarande har en
snabbare utgiftsexpansion. En fortsatt hög pris- och löneökningstakt kommer
däremot ofelbart att försämra kommunsektorns ekonomi. Därmed skulle
möjligheterna att fortsätta utbyggnaden av prioriterade områden kraftigt
reduceras.

Det gynnsamma kommunalekonomiska läge som nu kan förutses
skapar betydande finansiella överskott totalt sett. Riksdagen instämde i
regeringens bedömning i finansplanen att det inte är rimligt att kommunerna
långsiktigt skall öka sina finansiella tillgångar kraftigt, samtidigt som
staten tvingas öka sina skulder. Riksdagen uttalade att om inte åtgärder vidtas
för att dämpa kommunernas inkomsttillväxt finns risk att volym- och kostnadstillväxten
inte kan hållas inom de ramar som leder till samhällsekonomisk balans.

Åtgärder inför 1987

Utgångspunkten vid avvägningen av möjliga åtgärder var,
enligt finansplanen, att de skulle kunna genomföras med ett i stort sett
oförändrat skattetryck. Åtgärderna borde vidare lämna utrymme för en fortsatt
volymexpansion på i storieksordningen 1 % per år.

Som ett första steg föreslogs neddragningar av
specialdestinerade transfereringar till kommunerna med omkring 2,5 miljarder
kr. i permanent effekt. Därutöver tillkommer en likviditetsmässig engångseffekt
genom att utbetalningssystemet för kommunalt bostadstillägg till folkpension
(KBT) läggs om. I finansplanen angavs vidare att regeringen under våren avsåg
att föreslå ytterligare åtgärder.

Sedermera har regeringen föreslagit sänkta inkomstskatter
1987 och

1988 i syfte att möjliggöra reallöneökningar vid låga nominella löneökning

ar. För att sänkningen av marginalskatterna skall kunna leda Ull skatte

sänkningar även för låg- och mellaninkomsttagare, föreslogs bl. a. en 34

s. 35 Kontrollera mot PDF

kraftig höjning av det
kommunala grundavdraget. Om förskotten på kom- Prop. 1985/86: 150
munalskatten reduceras i motsvarande mån redan 1987 i stället för 1989,
Bil. 1 leder detta till att den eljest kraftiga ökningen av kommunernas
skatteinkomster 1987 dämpas.

Samtidigt
har de statliga transfereringarna till landstingen ökats genom den nyligen
träffade överenskommelsen om ersättningar till sjukvårdshuvudmännen.

Inför
de slutliga övervägandena om den kommunala ekonomin har överläggningar ägt mm
med företrädare för kommuner och landsting. De ytterligare åtgärder som bör
vidtas för att främja en balanserad finansiell utveckling av den kommunala
ekonomin 1987 måste utformas så att hänsyn tas till att den ekonomiska
situationen varierar markant mellan olika kommuner och landsting.

Inom
skatteutjämningssystemet anpassas skatteutjämningsavgiften så att den
finansierar den automatiska ökningen av bidragen. För att kompensera den
uteblivna besparingen på lärarlönebidragen har i stället valts att i motsvarande
mån höja skatteutjämningsavgiften. Den inkomstökning som följer av
förvärvsavdragets slopande föreslås däremot få vara kvar i kom-munsektom.

Den
metod som i flertalet kommuner nu visat sig tillämpas vid budgeteringen av KBT
medför att den föreslagna omläggningen av utbetalningssystemet för KBT skulle
skapa ett kraftigt bortfall i 1987 års budget trots att det endast rör sig om
en engångsvis effekt. Mot denna bakgrund föreslås att endast hälften - ca 1,7
miljarder kr. - av engångseffekten av omläggningen skall falla på 1987 och
resten på 1988. Dessutom föreslås att förskotten på kommunalskatt 1987
reduceras med 2/3 - ca 1,6 miljarder kr. - av den fulla effekten av det höjda
gmndavdraget detta år.

Sammantaget
kvarstår i kommunsektorn efter dessa förändringar totalt sett ett inte
obetydligt överskott som utöver den enprocentiga ökningen av konsumtionsvolymen
också torde medge ökade satsningar på kommunala ROT-projekt. För utsatta
kommuner kommer, dels medelsramen för extra skatteutjämningsbidrag att ökas, dels
att prövas i vilken utsträckning medel som satts in på likviditetskonton kan
behöva släppas fria. Därvid kommer särskilt att beaktas om angelägna
ROT-projekt återfinns i de kommunala planerna.

Norstedts TrYckeri, Stockholm 1986 35

Den
kommunala ekonomin 'fp '-

Bil.
1

inför
1987

Regeringen hade i
december 1985 överläggningar med företrädare för kommuner och
landstingskommuner om den kommunala ekonomin, i första hand inför 1987. I
årets finansplan (prop. 1985/86: 100 bil. 1) redovisades vissa allmänna
överväganden avseende den kommunala ekonomin inför 1987 och vissa åtgärder
rörande specialdestinerade statsbidrag. Sedan finansplanen lades fram har
underlaget för bedömningarna aktualiserats, inkomstskatteförslag lagts fram och
ytterligare överiäggningar ägt rum med företrädare för kommunerna och
landstingskommunerna. Jag avser att nu närmare redovisa mina överväganden och
förslag i fråga om den kommunala ekonomin inför 1987.

1 Den ekonomiska utvecklingen i kommunsektorn inför 1987

Kommunsektorn
beräknas, under nuvarande förutsättningar, få en mycket god finansiell
situation 1987. Orsaken härtill är att inkomsterna ökar betydligt snabbare än
utgifterna. Vid en inkomstutveckling om närmare 9% och en avsevärt mycket lägre
volym- och prisutveckling kommer det finansiella sparandet i kommunsektorn,
även efter angivna åtgärder, att vara stort. Utvecklingen skiljer sig dock åt
mellan kommuner och landstingskommuner där de senare har en något sämre
finansiell situation. Detta beror bl. a på att landstingen har haft en
betydligt snabbare utgiftsexpansion. Landstingskommunerna har dock fortfarande
en bättre likviditet än kommunerna.

Den finansiella
utvecklingen i kommunsektorn bör ses mot bakgmnd av det betydligt kärvare
statsfinansiella läget men även mot det nödvändiga i att begränsa kommunernas
och landstingskommunernas volymökning till en samhällsekonomiskt acceptabel
nivå. Jag vill här påminna om det beslut riksdagen fattade hösten 1984 om
riktlinjer för den ekonomiska politiken på medellång sikt där utrymmet för
tillväxt i olika samhällssektorer redovisades. Där angavs att den kommunala
konsumtionen inte får öka med mer än I % för att kunna skapa ett tillräckligt
utrymme för reallöneökningar och för den privata konsumtionen, mot bakgmnd av
reallönesänkningarna under ett antal år. Även om det goda finansiella läget ej
skulle resultera i en högre konsumtionsökning, är det inte rimligt att
kommunerna skall kunna öka sina finansiella tillgångar samtidigt som den
statliga skuldsättningen ökar. Om det tillfälliga överutrymmet skulle leda till
kraftiga nominella löneökningar skulle det i motsvarande mån begränsa
möjligheterna att inom givna samhällsekonomiska ramar bygga ut den kommunala
verksamheten på prioriterade områden.

Jag
övergår nu till perspektiven för den kommunala ekonomin inför åren

s. 38 Kontrollera mot PDF

I Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1. Del 2

1987—1988.
I kalkyler som tagits fram i samarbete med de båda kommun- Prop. 1985/86: 150
förbunden redovisas dels den reala utvecklingen, dels den finansiella ut- Bil.
1 vecklingen i kommunsektorn för dessa år. I den reala kalkylen har för
kommunerna beaktats de förutsättningar som följer av befolkningens storlek och
ålderstruktur, statsmakternas utbyggnadsambition för barnomsorgen samt andra
effekter av statsmakternas beslut. För landstingskommunerna redovisas effekten
av befolkningsförändringarna. Resultatet av kalkylerna framgår av följande
uppställning.

Total
volymförändring i den kommunala konsumtionen

Volymför- Varav
p. g. a.

ändring befolknings

förändringar

1987

1988

1987

1988

Kommuner Landstingskommuner

+ 1,2 + 1.1

+ 1,3 + 1,0

0,0 + 1,1

-0,1 + 1,0

+ 1,2

+0,4

+0,3

Kalkylerna
anger en total volymutveckling för den kommunala sektorn kring 1 % åren 1987
och 1988. I kommunerna beräknas volymökningen bli något högre än 1 %. Det
förklaras delvis av att det minskande elevunderlaget i skolan kortsiktigt inte
beräknas ge en motsvarande minskning av resursbehovet. Den största delen av
volymökningen svarar barnomsorgen för med 0,8% 1987 och 1,0% 1988. Kalkylen för
landstingen visar att det största utbyggnadsbehoven finns inom
långtidssjukvården. I kalkylen har inte den pågående omstmktureringen inom
sjukvården mot ökade insatser i hemmet beaktats.

I
de finansiella kalkylerna har, i ett alternativ, fömtsatts en kommunal
konsumtionsökning om 1 % åren 1987 och 1988. Denna nivå överensstämmer med de
av riksdagen godkända riktlinjerna för den ekonomiska politiken på medellång
sikt. I kalkylen redovisas det finansiella sparandet både före och efter
åtgärder i budgetpropositionen 1986 och i inkomstskattepropositionen.
Finansiellt sparande är det begrepp som i nationalräkenska-pema används för att
beteckna skillnaden mellan löpande inkomster och utgifter, exkl. upplåning och
amortering under ett visst år. Enligt beräkningar som bygger på en låg pris-
och löneutveckling kommer den finansiella situationen att totalt sett bli
mycket god även efter hänsynstagande till åtgärderna i budgetpropositionen och
inkomstskattepropositionen. I kalkylen har då förutsatts en oförändrad
utdebitering och en volymökning om 1 % per år. Beräkningar som gmndas på en
högre pris-, löne- och volymökning ger en betydligt ogynsammare finansiell
utveckling.

Den
finansiella situationen i kommunsektorn är således i hög grad bero

ende av löne- och volymutvecklingen. Som exempel kan nämnas att I pro

centenhets snabbare löne- resp. volymutveckling försämrar det finansiella

sparandet med 1,2 miljarder kr. resp. 1,4 miljarder kr. Sammanfattningsvis

kan konstateras att den finansiella situationen i kommunsektorn, under

förutsättning av en låg och stabil pris- och löneutveckling, kommer att bli 38

s. 39 Kontrollera mot PDF

mycket god med ett stort
finansiellt överskott. Utgångspunkten för de Prop. 1985/86: 150

åtgärder som jag i det
följande kommer att redovisa är att de kommunala Bil. 1

inkomstökningarna skall
reduceras så att en välavvägd begränsning av det

finansiella sparandet
sker. Omfattningen av de åtgärder som vidtas är,

enligt min mening, sålunda
avvägda mot kommunsektorns ekonomiska

situation med en konsumtionsökning
på I % och restriktionen att hålla

tillbaka
kommunalskattehöjningar.

Jag
vill här också erinra om vad finansutskottet uttalade i sitt betänkande (FiU
1985/86:10):

"Som
utskottet anfört är det angeläget att hålla tillbaka de statliga utgifterna.
Ett led i detta arbete är att begränsa bidragen till kommunerna. En sådan
inriktning av besparingsarbetet kan också med fördel förenas med
ansträngningarna att minska detaljregleringen av den kommunala sektorn och öka
den kommunala handlingsfriheten. Detta är i sin tur en förutsättning för att
kunna effektivisera och rationalisera den kommunala verksamheten. Starka skäl
talar således för att begränsningar av det kommunala finansiella utrymmet bör
ske genom att begränsa statens bidrag till kommunsektorn."

Jag
vill instämma i finansutskottets uttalande, vilket också riksdagen antagit som
sin mening, angående begränsningarna av det kommunala finansiella utrymmet.
För att kommunernas finanser skall kunna utvecklas på ett balanserat sätt krävs
dock att staten visar en stor återhållsamhet vad avser nya ålägganden samt att
detaljregleringen av kommunernas verksamhet minskas, bl. a. genom de förslag
som övervägs inom stat-kommun beredningens arbete. Samtidigt förutsätter detta
att kommunerna och landstingskommunema effektiviserar sin verksamhet och att
nya resurser för prioriterade områden skapas genom en omdisponering av
befintliga resurser. Detta kan bl. a. ske då elevantalet i skolan minskar och
därmed även resursbehovet för skolan. Inom landstingskommunerna kan den ökade
satsningen på den öppna vården ges utrymme genom en neddragning av den slutna
vården.

De
åtgärder som redan förelagts riksdagen samt de åtgärder jag kommer

att föreslå i det följande summerar totalt till ca 6 miljarder kr. 1987.

Dämtöver kommer en engångseffekt för omläggningen av avräkningssys-

temet för KBT som vid den samlade bedömningen som nu gjorts bör

fördelas med hälften 1987 och hälften 1988. I beloppet ingår även två

tredjedelar av effekten av en höjning av det kommunala grundavdraget

med 1500 kr., i ett första steg år 1987, som genom den reglering mot

förskottet på kommunalskattemedel som jag föreslår i det följande minskar

kommunsektorns inkomster. Jag kommer i det följande även att föreslå

åtgärder motsvarande den uteblivna, i budgetpropositionen 1986 föreslag

na, besparingen inom utbildningsområdet. Jag avser även att föreslå en

höjning av skatteutjämningsavgiften för att finansiera automatiken i skat-

teutjämningsbidraget. Däremot har jag vid den samlade bedömningen av

kommunsektorns ekonomiska situation stannat för att inte föreslå en neu

tralisering av de ökade kommunala skatteinkomsterna som blir följden av

att förvärvsavdraget slopats. 39

s. 40 Kontrollera mot PDF

Totalt sett kvarstår även
efter här angivna åtgärder ett relativt stort Prop. 1985/86: 150
sparandeöverskott i kommunsektorn på omkring 4 miljarder kr. som till Bil.
1 större delen faller på kommunerna.

Den
ekonomiska situationen varierar emellertid kraftigt från kommun till kommun.
För att stödja de kommuner som har en besvärlig ekonomisk situation kommer jag
att i det följande föreslå att medelsramen för extra skatteutjämningsbidraget
höjs. Jag är även positiv till att situationen för utsatta kommuner och
landsting också beaktas genom förtida frisläpp av innestående medel på
likviditetskonto i riksbanken.

De
åtgärder jag föreslår skall således ses, dels mot bakgmnd av det kärva
statsfinansiella läget och nödvändigheten i att vidta åtgärder för att
förstärka statsbudgeten, dels i ljuset av det relativt goda finansiella läget i
kommunsektorn och behovet av att begränsa den kommunala volymökningen så att
utrymme kan ges för reallöneökningar.

2 Det kommunala grundavdraget

1
propositionen om inkomstskatten (prop. 1985/86:130) som nyligen förelagts
riksdagen föreslås en reform av inkomstskatten för åren 1987 och 1988.
Förslaget innebär bl. a. en höjning av det kommunala grundavdraget till 9000
kr. 1987 och till 10000 kr. fr. o. m. 1988. Förslaget medför därmed att
kostnaden för denna del av reformen faller på kommunerna. En höjning av
kommunala grundavdraget skulle - utan särskild reglering mot förskottet -
påverka utbetalningarna till kommunsektorn först 1989. Detta beror på att
kommunernas förskott av skattemedel gmndas på föregående års taxering. Om inte
någon reglering sker mot förskottet uppkommer emellertid en dubbeléffekt 1989,
dels på slutavräkningen för 1987, dels på förskottet för 1989. Motsvarande
dubbeleffekt uppkommer även 1990. För att undvika detta och för att inte
försvaga statsbudgeten föreslås att förskotten för 1987 och 1988 beräknas på
ett skatteunderlag som har omräknats med hänsyn till höjningen av gmndavdraget.
En schablonmässig omräkning i enlighet med de höjda grundavdragen blir
emellertid inte helt korrekt på grund av folkpensionärernas extra avdrag och
skulle medföra att kommunernas förskott på skattemedel 1987 och 1988 minskade
med mer än vad som följer av reformen. Avvikelsen har beräknats till ca 500
milj. kr. 1987 och ca 800 milj. kr. 1988. För att få en bättre överensstämmelse
med det slutliga utfallet föreslår jag att avräkningen av förskotten på
kommunalskattemedel görs så att hänsyn tas till pensionärernas extra avdrag.
En sådan omräkning blir inte exakt för vae enskild kommun men ger ett rimligare
resultat i förhållande till det slutliga utfallet.

Som
jag tidigare angivit bör reduceringen av förskotten för 1987, utifrån

den bedömning som nu gjorts, dessutom ske med två tredjedelar av effek

ten av det höjda grundavdraget 1987. Det innebär att förskotten kommer

att reduceras med ca 1,6 miljarder kr., motsvarande ett grundavdrag om

8 300 kr., och att den resterande tredjedelen får slå med dubbel effekt på

kommunernas skatteinkomster 1989. För 1988 bör förskotten reduceras

med ett gmndavdrag på 9600 kr., motsvarande en reducering av förskotten

på ca 4 miljarder kr. 40

s. 41 Kontrollera mot PDF

3
Skatteutjämningssystemet Prop. 1985/86:150

Bil.
1

I mitten av december
1985 presenterade skatteutjämningskommittén

(Fi
I983:05)sitt betänkande med förslag till förändringar i det nuvarande
skatteutjämningssystemet (SOU 1985:61). Betänkandet remitterades till ett stort
antal remissinstanser som uppmanades att inkomma med sina svar till den 14 mars
1986. Ambitionen var att förslag till riksdagen skulle läggas fram i vår med
sikte på att ett reviderat system skulle kunna träda i kraft fr.o.m. 1987.

Det
stod klart redan tidigare i vår, att det inte skulle vara tidsmässigt möjligt
att lägga fram ett väl övervägt förslag där vederbörlig hänsyn togs till
remissinstansernas synpunkter. Ett reviderat system kan således inte träda i
kraft 1987 utan först 1988. Jag kan nu, när remissinstansernas svar inkommit,
konstatera att kritik riktats mot flera av kommitténs förslag. De behöver
därför beredas ingående innan förslag kan läggas fram för riksdagen. Det
föreslagna systemet har även vissa tekniska brister som behöver åtgärdas innan
det kan träda i kraft.

Detta
innebär att nu gällande regler bör gälla även nästa år. I avvaktan på att ett
nytt reviderat skatteutjämningssystem kan införas bör därför de för 1986
provisoriska åtgärderna förlängas till att gälla även för 1987.

Automatiken
i skatteutjämningsbidraget

För
1987 föreslår jag att skatteutjämningsavgiften som 1986 uppgår till 0:14
kr./skr. höjs med 10 öre/skr. till 0:24 kr./skr. Avgiften, som tas ut på
kommunernas och landstingskommunernas totala skatteunderlag, kommer därmed att
neutralisera ökningen av skatteutjämningsbidraget mellan 1986 och 1987. Det
ordinarie skatteutjämningsbidraget beräknas öka med ca 1,1 miljarder kr. eller
med ca 10% mellan de nämnda åren. Den kraftiga ökningen, jämfört med den
beräknade kostnadsutvecklingen för år 1987, sammanhänger med att
skatteunderlagets ökning två år tidigare bestämmer bidragets storlek.
Beräkningen, som fortfarande är något osäker, baseras på en likartad utveckling
av skatteunderlaget för kommuner och landstingskommuner utom och inom
skaiteutjämningen. Med hänsyn till den föreslagna höjningen med 0:10 kr./skr.
beräknas avgiften totalt inbringa ca 2,1 miljarder kr. 1987.

Utdebiteringsskillnader

Spännvidden
mellan de kommuner som har högst resp. lägst sammanlagd

kommunalskatt har de senare åren, fram till 1985, ökat kraftigt. Detta

förklaras främst av skillnader i skatteunderlag och inte av olikheter i

ambitionsnivå eller effektivitet. De stora skillnaderna skapar stora pro

blem. I regioner där skillnaderna är tydliga kan kommunalskatten bli

styrande vid val av bostadsort. Detta förstärker problemen i högskatte-

kommunerna samtidigt som lågskattekommunerna gynnas. Den stora skill

naden i kommunalt skatteuttag kan även upplevas som orättvis av många

enskilda skattebetalare, som inte känner att den högre kommunalskatten 41

s. 42 Kontrollera mot PDF

motsvaras av en hög
kommunal standard. För att i någon mån kunna stävja Prop. 1985/86: 150
dessa problem beslutade riksdagen med anledning av förslag i förra årets Bil.
1 kompletteringsproposition (prop. 1984/85:150 bil. 1, FiU 29, rskr 406) att
vissa åtgärder skulle vidtas. Dessa åtgärder avsåg endast 1986 då jag ville
avvakta skatteutjämningskommitténs förslag. Som jag tidigare nämnt kommer inte
ett reviderat system att kunna träda i kraft 1987 utan först 1988.

De
åtgärder som då föreslogs och som riksdagen ställde sig bakom innebar att
kommuner med ett skatteunderlag överstigande 135% av medelskattekraften skulle
betala en särskild progressiv avgift. Avgiften tas ut på den del av det egna
skatteunderlaget som överstiger 135% av medel-skattekraften och utformades
enligt följande uppställning.

Skattekraften
i % Avgift per skattekrona

av
medelskattekraften i intervallet

> 135%
140% 5

> 140%
150% 6

> 150% 8

Åtgärden
berör 1986 framförallt två kommuner, nämligen Danderyd och Lidingö, och i
obetydlig mån Solna.

Dämtöver
beslutade riksdagen att kommuner med en hög utdebitering skulle få ett riktad
stöd för att möjliggöra för dessa kommuner att sänka skattesatsen 1986. Bidraget
berör totalt 20 kommuner.

Jag
kan nu konstatera att de åtgärder riksdagen beslutade om givit gott resultat.
Spännvidden mellan den högsta resp. lägsta skattesatsen har minskat. Skillnaden
i total skattesats är 6:35 kr./skr. 1986 att jämföra med 8:28 kr./skr. 1985, en
minskning med nästan 2 kronor.

Jag
vill därför föreslå att de åtgärder riksdagen beslutade om förra våren
förlängs, så att de gäller även för 1987. Detta innebär att en avgift som är
progressiv kommer att tas ut av de kommuner vars skatteunderlag överstiger
135% av medelskattekraften. Avgiften bör utformas enligt samma principer som
gällde för 1986. Vad avser det riktade stödet till kommuner som sänkt sin
utdebitering återkommer jag till det i samband med mina förslag avseende
fördelningen av extra skatteutjämningsbidrag.

4 Besparingar inom utbildningsområdet

I
budgetpropositionen för budgetåret 1986/87 (prop. 1985/86:100 bil. 10)

föreslog regeringen vissa besparingar inom utbildningsområdet. Förslaget ,

innebar att statsbidragen till lärarlönerna skulle reduceras med 3%. Vid

utbildningsutskottets behandling av frågan (UbU 1985/86:14) har utskottet

funnit att det ej finns någon pariamentarisk majoritet för förslaget. Enligt

de budgetpolitiska riktlinjer som riksdagen beslutat om skall utskottet då

föreslå andra former av begränsningar som, i det här fallet, avser kommun

sektorn. Dessa bör, enligt vad finansutskottet uttalat som sin mening (FiU

1985/86:10), dels uppgå till motsvarande belopp, dels uppfylla kravet att de

inte får försvåra en ökad effektivisering av den kommunala verksamheten.

Utbildningsutskottet har föreslagit regeringen att kommunsektorns finan- 42

s. 43 Kontrollera mot PDF

siella
utrymme bör begränsas genom att en avgift om 0:13 kr./skr. tas ut på Prop.
1985/86: 150 kommunernas totala skatteunderlag. Avgiften ger en förstärkning av
de Bil. 1 statliga inkomsterna med ca 600 milj. kr. Jag förordar därför att den
uteblivna besparingseffekten inom utbildningsområdet i stället täcks genom en
höjning av skatteutjämningsavgiften med 0:13 kr./skr. som tas ut på kommunernas
totala skatteunderlag fr.o.m. 1987. Denna höjning berör inte
landstingskommunerna.

Sammantaget
kommer skatteutjämningsavgiften att uppgå till 0:37 kr./skr. för kommunerna och
0:24 kr./skr. för landstingskommunerna. Be-loppsmässigt innebär detta ca 1,7
miljarder kr. för kommunerna och ca 1,0 miljarder kr. för landstingskommunerna.

5 Extra skatteutjämningsbidrag

Trots
att den finansiella situationen generellt sett är mycket god i kommunsektorn
finns det enskilda kommuner och landsfingskommuner som har en besvärlig
ekonomisk situation. De föreslagna åtgärderna skulle för dessa kommuner kunna
medföra betydande påfrestningar med eventuella höjningar av utdebiteringen
eller kraftiga ingrepp i verksamheten som följd. För att underlätta för dessa
kommuner föreslår jag att ramen för extra skatteutjämningsbidrag höjs till
totalt 400 milj. kr. 1987. Jag kommer i det följande att redogöra för
fördelningen av dessa resurser.

Jag
vill även nämna att jag ställer mig positiv till en återbetalning av medel
insatta på riksbankens likviditetskonton till kommuner som har en besvärlig
likviditetsmässig situation. En sådan återbetalning bör baseras på kommunernas
bokslut för 1985. Vid återbetalning av medel bör även beaktas kommuner som
planerar särskilt angelägna ROT-projekt. 1 det sammanhanget bör dock noteras
att det generellt sett mycket goda finansiella läget i kommunerna ger
flertalet kommuner fömtsättningar att med egna medel genomföra betydande
kommunala ROT-insatser.

Den
återbetalning av medel på likviditetskonton i riksbanken som enligt tidigare
beslut skall ske i december 1986 bör av penningpolitiska skäl i stället ske i
april 1987. Statsrådet Johansson återkommer till detta i det följande.

Bidrag
för att sänka skattesatsen

Jag
har tidigare föreslagit att de för 1986 provisoriska åtgärderna för att komma
tillrätta med de mest extrema skillnaderna i skattesatserna även bör gälla
1987. De kommuner som därmed fick bidrag 1986 för att sänka skattesatsen bör
även få en motsvarande kompensation för 1987. Bidraget kan beräknas uppgå till
totalt ca 115 milj. kr. och berör 20 kommuner. Fömtsättningen är att kommunen
ej höjer skattesatsen. Något ansökningsförfarande är enligt min mening ej
nödvändigt. Kommunerna får ett preliminärt besked om bidragets storlek under
september månad och ett slutligt besked i januari 1987 efter det att
kommunernas fullmäktige har fattat beslut om skattesatsen för 1987.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Stöd till vissa
kommuner vid avvecklingen av bidraget till lokal och regional Prop.
1985/86: 150

kollektiv persontrafik Bil. 1

I
budgetpropositionen 1986 (prop. 1985/86:100 bil. 8) föreslog regeringen en
successiv avveckling av statsbidraget till lokal och regional kollektivtrafik.
Statsbidraget föreslås halveras under bidragsåret 1986/87 och därefter avvecklas.
För att trygga kollektivtrafiken i glesbygden där bidraget har störst betydelse
bör 70 milj. kr. anvisas som ett särskilt stöd inom ramen för extra
skatteutjämningsbidraget, dock inte mer än 35 milj. kr. för 1987 då
statsbidraget halveras. Det nuvarande statsbidraget har en markerad regionalpolitisk
profil. I glesbygden svarar statsbidraget för en betydande del av underskottet
för kollektivtrafiken. I skogslänen och på Gotland uppgår statsbidragets andel
av underskottet till nära 20% att jämföra med rikets 7%. För att inrikta
bidraget mot de områden där det har betytt mest föreslår jag att bidraget ges
för landsbygdstrafik till kommunerna och landstingskommunerna i de s. k.
skogslänen och till Gotland. Jag föreslår, mot denna bakgrund, att regeringen
ges bemyndigande att fördela det särskilda stödet, utan ansökan, enligt de
riktlinjer jag redogjort för. 1 denna fråga har jag samrått med chefen för
kommunikationsdepartementet.

Förebyggande
åtgärder mot jordskred m.m

Chefen
för försvarsdepartementet kommer i det följande föreslå vissa åtgärder i syfte
att förebygga jordskred och andra naturolyckor. Detta innebär bl. a. att
kommuner som vidtar förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor
och därigenom åsamkas betungande kostnader bör ges möjlighet att fa ett
särskilt stöd inom ramen för det extra skatteutjämningsbidraget. På det sättet
kan staten stödja de mest utsatta kommunerna i deras verksamhet att förebygga
allvarliga naturolyckor. För att bidrag skall lämnas skall dock en riskvärdering
ha gjorts i kommunen. Mot bakgmnd av vad jag ovan redovisat och vad chefen för
försvarsdepartementet i det följande kommer att anföra föreslår jag att ett
särskilt stöd om 25 milj. kr. avsätts inom ramen för extra
skatteutjämningsbidraget till särskilt utsatta kommuner för förebyggande
åtgärder mot jordskred m.m.

Övrigt

Det
extra skatteutjämningsbidraget har de senaste åren uppgått till mellan 100 och
150 milj. kr. Bidraget har främst utbetalats till kommuner som har en besvärUg
ekonomisk situation och fördelats efter ansökan. Fördelningen sker efter
förslag från skatteutjämningsnämnden, som är ett rådgivande organ vid
fördelning av extra skatteutjämningsbidrag. Mot bakgmnd av den totala
omfattningen av de åtgärder som vidtas för att dra ned inkomstökningen i
kommunsektorn 1987 och olikheterna i kommunemas ekonomiska situation föreslår
jag att 225 milj. kr. avsätts för detta ändamål 1987.

s. 45 Kontrollera mot PDF

6 Övriga frågor Prop. 1985/86: 150

•
Bil. 1 Vissa förslag angående förenklingar av skattereglerna

Jag
kommer i det följande föreslå vissa åtgärder i syfte att förenkla skattereglerna.
Vissa av dessa förslag får effekt även för kommunerna. Ett slopande av
garantibeskattningen och det extra avdraget från inkomst av schablontaxerad
fastighet medför ett skattebortfall totalt på ca 760 milj. kr. Därtill kommer
att skatteutjämningsbidragen minskar med ca 75 milj. kr. Kommunerna, som
påverkas först 1989, bör ges en särskild kompensation för inkomstbortfallet.
För kommunerna utanför skatteutjämningssystemet kommer det att krävas
ytterligare undersökningar för att närmare beräkna utfallet för enskilda
kommuner.

Jag
kommer vidare att i det följande föreslå ett slopande av beskattningen i
utbokommun som huvudsakligen innebär att skatteinkomster omfördelas mellan
kommunerna även om ett visst inkomstbortfall blir fallet. En närmare
undersökning kommer också här att göras av effekterna i anslutning till 1987
års taxering. De enstaka kommuner där effekten av förändringen är påtaglig bör
övergångsvis kunna få ett stöd genom tilldelning av extra
skatteutjämningsbidrag.

Utbetalning
av kommunalskattemedel

Fr.
o. m. den I juli 1985 ändrades utbetalningsmtinerna för kommunalskattemedel.
Förändringen innebar att hälften av kommunalskattemedlen utbetalades den 18
varje månad och återstoden den 20 i månaden. Syftet var att rätta till den
bristande synkroniseringen i betalningsströmmarna till och från staten som
medförde en kraftig likvidisering av kapitalmarknaden den 19 och 20 varie
månad. De gjorda ändringarna har dock visat sig vara otillräckliga. Beredning
pågår f.n.inom finansdepartementet i syfte att regeringen senare under detta år
skall kunna förelägga riksdagen förslag till ytteriigare förändringar som kan
träda i kraft vid årsskiftet 1986-1987.

7 Anslagsfrågor

SJUNDE
HUVUDTITELN

E.
Bidrag och ersättningar till kommunerna

E
1. Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.

1984/85
Utgift 11243946501 1985/86 Anslag 11567500000 1986/87 Förslag 12586500 000

I
prop. 1985/86:100 (bil.9 s.86) har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet till Skatteutjämningsbidrag till
kommunerna m. m. beräkna ett förslagsanslag av 11567,5 milj. kr. Jag tar nu upp
denna fråga.

Skatteutjämningsbidrag
utgår till kommuner och landstingskommuner. I 45

s. 46 Kontrollera mot PDF

Stockholms län finns
därutöver ett inomregionalt skatteutjämningssystem. Prop. 1985/86: 150
Genom en särskild lag ges Stockholms läns landstingskommun befogenhet Bil.
I att lämna bidrag och lån till kommuner inom landstingsområdet, i den mån det
behövs för att främja skatteutjämning mellan kommunerna.

För
de kyrkliga kommunema finns ett inomkyrkligt utjämningssystem som finansieras
genom en allmän kyrkoavgift.

Våren
1983 utfärdades direktiv till en parlamentarisk utredning med uppdrag att se
över skatteutjämningssystemet. Skatteutjämningskommittén överlämnade i
december 1985 sitt betänkande till mig. Som jag i det föregående har anfört
kommer inte ett väl övervägt förslag att kunna föreläggas riksdagen som kan
träda i kraft 1987.

Utöver
ordinarie bidrag har beviljats extra skatteutjämningsbidrag. Extra
skatteutjämningsbidrag utgår främst till kommuner som av olika skäl hamnat i
ekonomiska svårigheter. För 1986 har anvisats 230 milj. kr. för detta ändamål.
Inom ramen för det extra skatteutjämningsbidraget utgår 1986 ett särskiU stöd
till kommuner med hög utdebitering för att göra det möjligt för dem att sänka
skattesatsen.

Som
jag anfört i det föregående bör de för 1986 provisioriska åtgärderna för att
minska spännvidden i skattesatserna mellan kommunerna förlängas till att även
gälla 1987. Kommuner som fick bidrag 1986 bör få en motsvarande kompensation
för 1987. Bidraget kan preliminärt beräknas uppgå till 115 milj. kr.

Inom
ramen för extra skatteutjämningsbidraget föreslås även ett särskilt stöd om 35
milj. kr. 1987, och därefter 70 milj. kr., för att trygga kollekfiv-rafiken i
glesbygden. Bidraget bör ges för landsbygdstrafik till kommuner ich
landstingskommuner i de s. k. skogslänen och till Gotland. Jag har i det
öregående även föreslagit att ett särskilt stöd om 25 milj. kr. avsätts inom
amen för det extra skatteutjämningsbidraget till särskilt utsatta kommuner or
förebyggande åtgärder mot jordskred m. m. För att bidrag skall lämnas crävs
dock att en riskvärdering har gjorts i kommunen.

För
att underlätta för kommuner som har en jämfört med genomsnittet iv kommunerna
besvärlig finansiell situation, föreslår jag att 225 milj. kr. avsätts för
detta ändamål. Sammantaget beräknar jag behovet av extra skatteutjämningsbidrag
till 400 milj. kr. år 1987.

Jag
övergår nu till beräkningen av anslaget för budgetåret 1986/87. Medelsbehovet
under detta budgetår avser bidrag som utbetalas under andra hälften av 1986 och
första hälften av 1987.

Ordinarie
skatteutjämningsbidrag uppgår 1986 till sammanlagt 11699

milj. kr. Bidragen under 1987 är beroende av den fortsatta utvecklingen av

skatteunderlaget och av de kommunala skattesatserna för samma år. Skat

teutjämningsbidraget för 1987 är vidare avhängigt av de skattekraftsgaran

tier för kommuner och landstingskommuner som framkommer vid om

räkning under sommaren 1986 av åldersstmkturfaktorerna. Kostnaderna

kan därför inte beräknas med säkerhet. Med utgångspunkt i 1986 års

skattesatser och en viss antagen höjning av skatteunderlaget samt att

åldersstrukturen är densamma som för 1986 bedöms det ordinäre bidraget

uppgå till 12844 milj. kr. 1987. Som jag tidigare anfört kommer ökningen av

skatteutjämningsbidragen mellan 1986 och 1987 att i stort sett motsvaras 46

s. 47 Kontrollera mot PDF

av intäkter på
statsbudgetens inkomstsida till följd av en avgift på skat- Prop. 1985/86:
150

teunderiaget för både kommuner och landstingskommuner. Bil.
1

Jag
har nyss föreslagit att ramen för det extra skatteutjämningsbidraget bör uppgå
till 400 milj. kr.

Från
anslaget bestrids även kostnaderna för skatteutjämningsnämnden som är ett
rådgivande organ i frågor som rör extra skatteutjämningsbidrag.

Hälften
av beloppen för resp. kalenderår 1986 och 1987, 12586,5 milj. kr. utbetalas
under budgetåret 1986/87. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

E
2. Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet av kommunala
företagsbeskattningen

1984/85
Utgift 845593412

1985/86
Anslag 1694000000 1986/87 Förslag 1569000000

I
prop. 1985/86: 100 (bil. 9 s 86) har regeringen föreslagit riksdagen att, i
avvaktan på särskild proposition i ämnet till Bidrag till kommunerna med
anledning av avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen beräkna ett
förslagsanslag om 1694 milj. kr. 1 samband med att den kommunala
beskattningsrätten av juridiska personer upphörde ges ett bidrag till kommunerna
som kompensation för det intäktsbortfall som uppstår. Första bidragsår är 1985.
Bidraget har fastställts i enlighet med de principer som angavs i prop.
1983/84: 133. Bidraget tilldelas utan ansökan. Det sammanlagda bidrag som
utbetalas till kommunerna 1986, efter det att kompensationen reducerats med 30
kr./inv. eller sammantaget 250 milj. kr, uppgår till 1569 milj. kr. Bidraget
för 1987 bör tas upp med samma belopp, 1 569 milj. kr. Hälften av beloppen för
resp. kalenderår 1986 och 1987, 1569 milj. kr utbetalas under budgetåret
1986/87. Jag förordar att anslaget förs upp med detta belopp.

8 Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget
m. m.,

2.
lag om ändring i lagen
(1985:533) om skatteutjämningsavgift.

De
föreslagna lagändringarna är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.

9 Författningskommentarer

Bestämmelser
om justeringen av förskotten för 1987 och 1988 har tagits in i

en ny paragraf, lc§, i lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser an

gående det kommunala skatteunderlaget.

I lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift har 1 § utvidgats att gälla 47

s. 48 Kontrollera mot PDF

även 1987. Bestämmelserna
i 2§ har ändrats dels med hänsyn till att Prop. 1985/86: 150 reglerna avser
mer än ett år, dels att justering med hänsyn till höjningen av Bil. 1
grundavdraget skall göras också vid beräkningen av underlag för skatteutjämningsavgift.

Avgiftssatserna
som förut fanns i 3§, har delats upp i två paragrafer, i och 4§§, eftersom
olika avgiftssatser skall gälla för kommuner och landstingskommuner. Därvid
har bestämmelserna om den progressiva delen av avgiften inte tagits med såvitt
avser landstingskommunerna, eftersom den saknar aktualitet för dessa.

Återstående
paragrafer, tidigare betecknade 4—8§§, har därför erhållit beteckningarna
5-9§§. Av dessa har 5-8 §§ justerats med hänsyn till att avgiften omfattar mer
än ett år.

Ändringen
träder ikraft den 1 juh 1986. Av övergångsbestämmelserna framgår att den äldre
lydelsen tillämpas i fråga om skatteutjämningsavgift för 1986.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 48

Förenkling
av skattereglerna 3° '- '

1 Inledning

Regeringen
har under de senaste åren påböriat en målmedveten satsning i syfte att förenkla
och förbättra skattesystemet. Flera stora reformer har redan genomförts. Jag
tänker först och främst på den genomgripande nyordning på taxeringsområdet som
riksdagen beslutade om förra våren, nämligen den förenklade självdeklarationen.
Fr. o. m. 1987 års taxering blir det möjligt för ca 4 miljoner skattskyldiga
att använda den nya deklarationsblanketten. Samtidigt förenklas de materiella
beskattningsreglerna bl. a. genom höjda schablonavdrag.

Deklarations-
och taxeringsarbetet har förenklats också genom andra åtgärder. Fr. o. m. 1985
års taxering har man slopat skyldigheten för fysiska personer med fastighet
eller rörelse i annan kommun än hemortskommunen att avge en särskild
självdeklaration i den andra kommunen. Beslutet innebär en minskad
uppgiftsbörda för drygt 500000 skattskyldiga. Vidare har beslutats om att
slopa den kommunala taxeringen för juridiska personer fr. o. m. 1986 års
taxering. Det innebär bl. a. att även de juridiska personerna slipper att lämna
särskilda självdeklarationer i varie kommun där verksamhet bedrivs och att
redovisningen förenklas i den allmänna självdeklarationen.

På
uppbördsområdet kan nämnas reformen med samordnad uppbörd av källskatt och
arbetsgivaravgifter som inneburit påtagliga administrativa fördelar för bl. a.
företagen.

Jag
vill i detta sammanhang också erinra om det förslag till skattereform för åren
1987 och 1988 som regeringen nyligen förelagt riksdagen (prop. 1985/86:130).
Det innebär flera betydande förenklingar, främst genom att sambeskattningen av
B-inkomster slopas.

Reformarbetet
på skatteområdet i syfte att förenkla för skattskyldiga, arbetsgivare och
myndigheter kommer att fortsätta med all kraft. I det följande lägger jag fram
en hel rad förslag som också innebär betydande förenklingar.

Först
och främst föreslås att beskattningen av fysiska personer i andra kommuner än
hemortskommunen slopas och att all inkomst i stället beskattas i
hemortskommunen.

Garantibeskattningen
av fysiska personers fastigheter slopas också.

Även
det extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastighet slopas.

Den
individuella beskattningen av medlem i bostadsrättsförening slopas också.

Räntan
på skatte- och avgiftsbelopp som återbetalas görs skattefri och till följd
härav halveras den nuvarande räntesatsen.

Skattefrihet
införs också för ersättningar som utbetalas till vittnen och

andra för inställelse vid domstolar och andra myndigheter och som avser

resekostnadsersättning, traktamenten och tidsspillan. 53

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1. del 3

De
administrativa rutinerna kring de allmänna investeringsfonderna och vissa andra
fonder hos företagen förenklas. Bl. a. slopas registerföringen hos vissa
myndigheter. Vidare avvecklas en del äldre fonder. Slutligen ändras reglerna om
inbetalning till riksbanken. Den nuvarande kopplingen till dagen för avlämnande
av deklaration slopas och i stället införs fasta inbetalningsdagar.

Vidare föreslås enklare
regler för uppbörd av kvarstående skatt. Det nuvarande förfarandet med uppbörd
av kvarstående skatt under uppbördsmånaderna mars och maj året efter
taxeringsåret ersätts med en ordning med endast ett uppbördstillfälle i april
samma år. I konsekvens med detta föreslås också att arbetsgivarna skall göra
skatteavdrag för kvarstående skatt under månaderna januari-mars året efter
taxeringsåret i stället för som nu under januari-april. Vidare föreslås att
sådan kvarstående skatt som en arbetsgivare innehållit genom skatteavdrag skall
redovisas i en särskild uppbördsdeklaration avsedd enbart för kvarstående
skatt. Förslaget skall tillämpas första gången i fråga om kvarstående skatt
som betalas våren 1987.

Förslag
läggs också fram om att slopa bestämmelsen om att energiskatt på elektrisk
kraft som förbmkas i industriell verksamhet skall utgå efter en högre
skattesats för de första 40000 kilowattimmarna av förbrukningen under ett år.

Betalningsmtinerna
för vägtrafikskatt förenklas genom att betalningen skall ske med vanligt inbetalningskort
i stället för som nu genom postförskott.

Prop.
Bil. 1

1985/86:
150

s. 54 Kontrollera mot PDF

2 Garantibeskattning och beskattningsort 2.1 Huvuddragen i reformen

Mitt
förslag: Garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter slopas liksom
tidigare skett i fråga om fastigheter som ägs av juridiska personer.

Det
extra avdraget från inkomst av schablontaxerad fastighet slopas.

Beskattning i
utbokommun slopas så att all inkomst beskattas i hemortskommunen.

Kommitténs
förslag: Bostadskommittén har i sitt slutbetänkande SOU 1986:4-6 föreslagit att
garantibeskattningen av fysiska personers fastigheter slopas och att
fastighetsskatten för småhus höjs från 1,4% till 2,4%. Vidare har kommittén
föreslagit att räntor avseende småhus i annan kommun än hemortskommunen skall
få dras av under inkomst av kapital.

Skälen för mitt förslag:
De förslag jag nu tar upp avser garantibeskattningen av fastigheter, det extra
avdraget vid villabeskattningen och beskattningsorten.

Garantibeskattningen
innebär att ett garantibelopp motsvarande 1,5% av fastighetens taxeringsvärde
skall tas upp som en särskild inkomstpost

s. 55 Kontrollera mot PDF

vid taxeringen till
kommunal inkomstskatt och inräknas i underlaget för Prop. 1985/86: 150
skatteberäkningen. Eftersom avdrag medges med motsvarande belopp i Bil. 1
den mån nettointäkten räcker till (s. k. procentavdrag), leder garantibeskattningen
till ökad skatt — effektiv garantibeskattning - bara om nettointäkten av
fastigheten understiger garantibeloppet.

Vid
beräkningen av inkomsten av en schablontaxerad en- eller tvåfa-miljsfastighet
får ägaren göra ett extra avdrag på 1 500 kr. om han är mantalsskriven på
fastigheten för beskattningsåret eller taxeringsåret.

Vid
den kommunala taxeringen av fysiska personer beskattas inkomst av
jordbruksfastighet och annan fastighet samt realisationsvinst vid försäljning
av fastighet i den kommun där fastigheten är belägen. Inkomst av rörelse som
drivs från ett fast driftställe beskattas i den kommun där detta är beläget.
Saknas fast driftställe beskattas inkomsten i rörelseidkarens hemortskommun.
Övriga inkomster (av tjänst, kapital och annan tillfällig förvärvsverksamhet än
fastighetsförsäljning) beskattas alltid i hemortskommunen. Saknar den
skattskyldige hemortskommun i riket sker sådan beskattning som annars skulle
ägt rum i hemortskommunen i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.

Vid
inkomstberäkningen i en kommun medges inte avdrag för underskott i
förvärvskälla som skall beskattas i annan kommun, det s. k. kommunala
avdragsförbudet.

Under
en lång följd av år har garantibeskattningen, som är en rest av äldre tiders
skattesystem, varit föremål för kritik och tankar på ett slopande har förts
fram i olika sammanhang. Genom lagstiftning hösten 1984 slopades
garantibeskattningen av juridiska personers fastigheter (prop. 1984/85:70, SkU
23, rskr 110, SFS 1984: 1060). Såväl i det sammanhanget som därefter har frågan
om slopande av garantibeskattningen även av fastigheter som ägs av fysiska
personer aktualiserats.

Bostadskommittén
har i sitt slutbetänkande tagit upp frågan och föreslagit att
garantibeskattningen slopas. Betänkandet är för närvarande på remiss. Det finns
givetvis skäl som talar för att invänta remissutfallet. Med hänsyn till den
långa tid under vilken frågan har varit föremål för diskussioner och det nära
sambandet med frågan om beskattningsort som jag strax skall ta upp och där ett
ställningstagande inte bör skjutas upp anser jag övervägande skäl tala för att
nu också ta ställning till garantibeskattningen.

Garantibeskattningen
innebär en påtaglig komplikation i skattesystemet och utgör den väsentligaste
avvikelsen mellan taxeringen till kommunal inkomstskatt och taxeringen till
statlig inkomstskatt. Dess syfte att tillförsäkra kommunerna en stabil
skatteinkomst från fastigheterna har försvagats. Skatteformen har redan
avskaffats såvitt gäller juridiska personers fastigheter. Åtgärder i syfte att
eliminera garantibeskattningens effekter har vidtagits av vissa skattskyldiga
och det finns skäl anta att omfattningen härav kan komma att öka. Enligt min mening
är tiden nu inne att avskaffa denna beskattning också i fråga om fysiska
personers fastigheter. Genom att sålunda beräkning av procentavdrag och
garantibelopp upphör uppnäs en betydande förenkling.

När
det sedan gäller finansieringsfrågan anser jag till skillnad mot bo

stadskommittén att ett slopande av det extra avdraget i första hand bör 55

s. 56 Kontrollera mot PDF

komma i fråga. Härigenom
uppnås ytterligare en förenkling av beskatt- Prop. 1985/86: 150 ningen,
eftersom det extra avdraget visat sig medföra komplikationer i det Bil. I
förenklade deklarationsförfarandet. Det extra avdraget medges också i mycket
stor utsträckning just samma kategori som nu träffas av en effektiv
garantibeskattning.

Även
efter slopandet av det extra avdraget återstår ett visst skattebortfall genom
avskaffandet av garantibeskattningen. De uppkomna skattelättnaderna bör
beaktas vid de bostadspolitiska överväganden som avses ske under hösten på
grundval av bostadskommitténs betänkande och remissvaren över detta.

Bostadskommittén
har vidare, i syfte att för i första hand fritidshusen undanröja effekterna av
det kommunala avdragsförbudet, föreslagit att räntor avseende småhus i en annan
kommun än hemortskommunen skall få dras av under inkomst av kapital.

Verkningarna
av det kommunala avdragsförbudet på ett annat område, nämligen i fråga om
partrederier, har nyligen varit föremål för behandling i riksdagen (SkU
1985/86:28), varvid förutsattes att regeringen övervägde om inte det kommunala
avdragsförbudet borde få en mer generell lösning än bostadskommittén
föreslagit.

Andra
exempel på verkningarna är att en skattskyldig vid flyttning till en annan
kommun ofta inte kan utnyttja ett underskott på en villa det första året,
eftersom beskattning då sker i den tidigare hemortskommunen, något som kan
medföra en betydande likviditetspåfrestning. Avdragsförbudet drabbar också en
skattskyldig som driver en rörelse i form av enskild firma i en kommun och bor
i en villa i annan kommun, medan motsvarande problem inte uppkommer för den som
driver verksamheten i aktiebolagsform.

Jag
delar uppfattningen att frågan om det kommunala avdragsförbudet bör ges en
generell lösning. Den tidigare mycket stränga uppdelningen av inkomster på
olika kommuner kan inte längre anses motiverad, eftersom fördelningen numera
inte har samma ekonomiska betydelse för kommunerna. Liksom i fråga om
garantibeskattningen har vissa skattskyldiga möjligheter att genom olika
åtgärder eliminera de ogynnsamma verkningarna. Enligt min mening är den
lämpligaste lösningen att beskattningen i annan kommun än hemortskommunen (s.k.
utbokommun) helt avskaffas och att alltså all inkomst beskattas i den
skattskyldiges hemortskommun. Härigenom uppnås också en avsevärd förenkling vid
beskattningen genom att uppdelning av inkomster och avdrag på olika kommuner
inte längre behöver ske samt att taxeringen till statlig och till kommunal
inkomstskatt kommer att helt överensstämma.

Slopandet
av garantibeskattningen och det extra avdraget medför ett

skattebortfall för kommunerna på ca 760 milj. kr. och en ökning av statens

inkomster med ca 360 milj. kr. Härtill kommer en minskning av skatteut

jämningsbidragen med ca 75 milj. kr. Kommunerna bör ges en särskild

kompensation för intäktsminskningen. I fråga om kommunerna utanför

skatteutjämningssystemet krävs ytterligare undersökningar för att närmare

beräkna utfallet för de enskilda kommunema. Eftersom kommunernas

inkomster med det ikraftträdande som föreslås inte påverkas förrän år 1989 56

bör
en sådan undersökning knytas till 1987 års taxering.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Slopandet av beskattningen i utbokommun innebär i första
hand en viss Prop. 1985/86: 150 omfördelning av inkomster mellan kommunerna
även om ett visst skatte- Bil. 1 bortfall också uppkommer genom ökade
möjligheter att utnyttja underskottsavdrag. Åtgärden har märkbar betydelse
endast för ett fåtal kommuner utanför skatteutjämningssystemet. En närmare
undersökning av effekterna bör även här göras i anslutning till 1987 års
taxering. För det fåtal kommuner som kan få ett mer påtagligt skattebortfall
bör ett särskilt stöd ges övergångsvis genom extra skatteutjämningsbidrag.

Jag avser att återkomma till de kommunalekonomiska
frågorna under våren 1988.

De nya reglerna bör tillämpas fr.o.m. 1988 års taxering.
Beskattning i hemortskommunen i stället för i utbokommun kan leda till högre
skatt, nämligen om skattesatsen i hemortskommunen är högre. Reglerna kan därför
inte ges retroaktiv verkan. Det är emellertid till stor del fråga om
förbättringar för de skattskyldiga. Redan på grund härav men också med hänsyn
till de administrativa komplikationer det innebär att tillämpa två system
parallellt vid samma taxering är det angeläget att skattskyldiga med bmtna
räkenskapsår också kan omfattas av de nya reglerna så långt möjligt. Det har
därför inte funnits möjlighet att avvakta remissvaren över bostadskommitténs
betänkande. De nya reglerna kan nu tillämpas på beskattningsår som påbörjas
den 1 maj 1986 eller senare.

2.2 Författningskommentarer

De nu framlagda lagförslagen avser endast de grundläggande
paragraferna i den föreslagna reformen. Åtskilliga ytterligare ändringar
behöver göras. Jag avser att senare i år återkomma med dessa förslag.

Kommunalskattelagen (1928:370) 2§

Ändringen beror på att garantibelopp för fastighet inte
längre skall utgöra underlag för kommunal inkomstskatt.

4§

I och med att garantibeskattningen slopas kommer den vid
fastighetstaxeringen beslutade skatteplikten för en fastighet inte längre att
få samma betydelse för den kommunala inkomstbeskattningen. Fastighetstaxeringen
kommer dock i många fall att ha betydelse vid inkomstbeskattningen. Exempelvis
beräknas inkomsten av schablontaxerad annan fastighet på gmndval av
taxeringsvärdet. Vidare har beskattningsnaturen betydelse för i vilket
inkomstslag inkomsten skall beskattas. En erinran om detta har tagits in i stället
för övriga nuvarande bestämmelser i första stycket.

19 §

Se avsnitt 4 och 5. 57

s. 58 Kontrollera mot PDF

25 §3 mom. Prop. 1985/86:150

Bil
1

Ändringen
innebär att det extra avdraget vid beräkning av inkomst av "

annan fastighet på vilken
den skattskyldige är bosatt avskaffas.

45 §

Som
en direkt följd av att garantibeskattningen av fastigheter slopats har det s.
k. procentavdraget avskaffats.

47
och 47 a §§

Bestämmelserna
om garantibeskattning av fastigheter i 47 § har upphävts. Till lagrummet har i
stället med en smärre justering flyttats definitionen på taxerad inkomst, som
fömt fanns i 47 a §.

56-59
§§

En
av huvudpunkterna i den aktuella reformen är att fysiska personer och dödsbon
skall beskattas för all inkomst i hemortskommunen eller — i avsaknad av sådan —
i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål. En konsekvens härav är att de
mycket detaljerade reglerna om beskattningsort och fördelning av
beskattningsunderlag mellan kommuner har kunnat upphävas.

De
nya bestämmelserna om beskattningsort har tagits in i 56 § och innebär
följande. Den som är bosatt eller stadigvarande vistas i landet under någon del
av inkomståret beskattas i hemortskommunen för all den inkomst för vilken han
är skattskyldig till kommunal inkomstskatt här i enlighet med bestämmelserna om
skattskyldighet i 53 §. Genom att beskattningsorten knyts till begreppet
hemortskommun kommer de som flyttar in i eller ut ur riket att beskattas i
hemortskommunen för all inkomst som är att hänföra till det beskattningsår in-
eller utflyttningen sker. Detta innebär en förändring i förhållande till vad
som hittills gällt då in- resp. utflyttningsdagen varit avgörande för om
inkomsterna skall beskattas i någon viss kommun eller i Stockholm för gemensamt
kommunalt ändamål. Vidare innebär de nya reglerna att de som inte är bosatta
eller stadigvarande vistas här i riket beskattas i Stockholm för gemensamt
kommunalt ändamål för all inkomst som skall beskattas här. Nuvarande undantag
för viss anställningsinkomst slopas alltså.

60
§

Som
en konsekvens av att beskattning av inkomst skall ske i hemortskommunen behövs
inte längre bestämmelserna om fördelning av den beskattningsbara inkomsten på
församlingar i s. k. utbokommun. Bestämmelserna om bestämmande av hemortskommun
används för att avgöra i vilken församling i hemortskommunen som beskattningen
skall ske.

68
§

Se
kommentaren till 56 §.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

Punkt
2 av anvisningarna till 38 § Se avsnitt 3.

Anvisningarna
till 47 §

Bestämmelsen
har upphävts, se kommentaren till 47 §.

Anvisningarna
till 60 §

Bestämmelsen
har upphävts, se kommentaren till 60 §.

Punkt
I av anvisningarna till 66 § Se kommentaren till 56-59 §§.

3 Den individuella schablonbeskattningen av
bostadsrättshavare

Mitt förslag: Den
individuella beskattningen av medlem i bostadsrättsförening slopas.

Kommitténs
förslag: Bostadskommittén har i sitt delbetänkande SOU 1984:34—36 tagit upp
frågan om ett slopande av beskattningen och i slutbetänkandet SOU 1986:4-6 lagt
fram ett sådant förslag.

Remissyttrandena:
Samtliga remissinstanser som tagit upp frågan i sina remissvar över
bostadskommitténs delbetänkande anser att beskattningen bör omprövas eller
slopas.

Skälen
för mitt förslag: Genom lagstiftning hösten 1979 (prop. 1978/79:209, SkU
1979/80:11, rskr 42, SFS 1979:1017) infördes en individuell beskattning av
medlem i bostadsrättsförening. Reglerna innebär att medlemmen som intäkt av
kapital skall ta upp 3 % av värdet av andelen i bostadsrättsföreningen till den
del detta värde överstiger 50000 kr.

Bostadskommittén
har beräknat skatteinkomsterna från den individuella medlemsbeskattningen till
högst 5 milj. kr. Av kommitténs material framgår också att
medlemsbeskattningen kommit att särskilt rikta sig mot bostadsrätter i småhus,
eftersom taxeringsvärdena på dessa fastigheter relativt sett är högre.
Kommittén har också pekat på att de fördelar med personlig avdragsrätt som
beskattningen var avsedd att motverka har reducerats genom
inkomstskattereformen. Dessutom orsakar beskattningsformen administrativa
problem.

Enligt min mening utgör
vad kommittén anfört och de redovisade omständigheterna starka skäl för att
den individuella schablonbeskattningen av medlemmar slopas. Eftersom frågan
tagits upp redan i kommitténs delbetänkande och i remissvaren över detta anser
jag att det inte är nödvändigt att avvakta remissvaren också över
slutbetänkandet. Inte heller det förhållandet att kommittén i sammanhanget
tagit upp frågan om en ändrad värdering av bostadsrättsföreningarnas
fastigheter utgör något hinder, eftersom de synpunkter kommittén fört fram inte
kan föranleda någon ändring av taxeringsvärdena under de närmaste åren.

Jag
föreslår alltså att bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 38 §
kommunalskattelagen om den individuella schablonbeskattningen av medlemmarna
slopas.

Prop. Bil. 1

1985/86: 150

4 Skattefrihet för restitutionsränta

Mitt förslag:
Räntan på restituerade skatte- eller avgiftsbelopp görs skattefri och på grund
härav halveras räntesatsen så att den motsvarar halva diskontot.

Skälen
för mitt förslag: I vissa fall skall betald skatt eller avgift återbetalas
till den skatt- resp. avgiftsskyldige. Grund för återbetalningen kan vara t.
ex. nedsättning av en taxering eller ändring av ett felaktigt avgiftsbeslut.
Bestämmelser om att ränta skal! utgå på det belopp som återbetalas finns i
åtskilliga författningar. Sådan ränta betecknas ibland restitutionsränta.
Räntesatsen för visst kalenderår är lika med diskontot vid utgången av närmast
föregående kalenderår. Räntan är skattepliktig inkomst.

Fr.o.m.
1987 års taxering är den ränta som utgår på överskjutande preliminär skatt
(ö-skatteränta) skattefri. Ö-skatteräntan företer många likheter med
restitutionsräntan och kan i princip anses utgöra en särskild form av
restitutionsränta. Flera av de skäl som motiverar skattefrihet för ö-skatteräntan
gäller också i fråga om skattefrihet för restitutionsräntan. Skattefrihet
innebär t. ex. att den skattskyldige inte behöver redovisa räntan i sin
självdeklaration. När det gäller den förenklade självdeklarationen blir
följden att tilläggsuppgift inte behöver lämnas. Vidare förenklas granskningen
av deklarationerna. Några bärande skäl för att skilja på ö-skatteränta och
restitutionsränta när det gäller skatteplikten föreligger inte. Räntan på
restituerade skatte- och avgiftsbelopp bör därför göras skattefri.

Skattefriheten
medför ett inkomstbortfall för det allmänna och den nuvarande räntesatsen bör
därför - i likhet med vad som bestämdes beträffande ö-skatteräntan - halveras.
Förslaget blir därigenom i huvudsak kost-nadsneutralt för såväl det allmänna
som de skattskyldiga.

Förslaget
föranleder ändring i 19 § kommunalskattelagen samt i 61 och 61 a §§ lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 2 mom. uppbördslagen (1953:272),
36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22 § tullagen (1973:670), 5 kap.
14 § lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter, 40
§ lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter och 24 § lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

De nya reglerna bör gälla fr.
o. m. den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om ränta som belöper på tid
efter ikraftträdandet. Under ett övergångsskede kommer det att finnas räntor
som delvis är hänförliga till tiden före ikraftträdandet. Enligt
övergångsbestämmelserna kommer en sådan ränta att till viss del utgå enligt en
högre räntesats och i den delen vara skattepliktig. I vissa fall skall numera
upphävda författningar tillämpas i fråga om äldre förhållanden. Räntor som
utgår med stöd av en sådan upphävd författning är skattepliktiga även till den
del räntan belöper på tid efter den I januari 1987.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

5 Skattefrihet för vittnesersättningar

Mitt förslag:
Skattefrihet införs för vittnesersättningar o.d. som utgår vid inställelse
inför domstol eller annan myndighet och avser resekostnadsersättning,
traktamenten och tidsspillan.

Skälen
för mitt förslag: Årligen utbetalas ett stort antal ersättningar för vittnens
och andra personers inställelse vid domstol. Det rör sig för varie mottagare i
allmänhet om ett relativt ringa belopp som uppbärs vid ett enstaka tillfälle.
Ersättningarna medför betydande administrativa problem i beskattningshänseende.
Jag föreslår därför att ersättningar till vittnen och andra för deras
inställelse till domstolar och andra myndigheter nu görs skattefria.

I fråga om den närmare
avgränsningen av de ersättningar som bör omfattas av skattefrihet vill jag
anföra följande. Skattefriheten bör endast avse ersättning för sådana kostnader
för inställelse till domstol eller andra myndigheter som tillerkänts vittne
eller annan med stöd av en bestämmelse i lag eller annan författning. Vidare
bör skattefriheten endast gälla ersättning för nödvändiga kostnader för resa
(reseersättning) och uppehälle (traktamente) samt ersättning för mistad inkomst
eller annan ekonomisk förlust (ersättning för tidsspillan). Detta innebär att
utanför det skattefria området faller t. ex. den ersättning som en sakkunnig
får för de kostnader och det arbete han lagt ned på uppdragets fullgörande.
Skattefriheten avser inte när någon uppträder yrkesmässigt, t. ex. en
offentlig försvarare. Däremot är det inte något hinder för skattefriheten att
avgivande av vittnesutsaga har sin gmnd i vederbörandes yrkesutövning såsom i
fråga om poliser, trafikvakter och butikskontrollanter.

Enligt
de författningar som reglerar rätten till ersättning gäller att den skall utgå
antingen med skäligt belopp eller med belopp som anges i förordningen
(1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen m. m. Någon
beloppsmässig övre gräns för skattefriheten behövs inte.

De nya bestämmelserna om
skattefrihet bör tas in i 19 § kommunalskattelagen. De nya reglerna bör gälla
fr. o. m. den I januari 1987.

6
Investeringsfonderna Prop. 1985/86:150

6.1 Inledning ''- '

Under
senare år har företagen gjort stora avsättningar enligt lagen (1979:609) om
allmän investeringsfond. Vidare har fonder av obligatorisk karaktär kommit till
(vinstfonder, särskilda investeringsfonder och förnyelsefonder). En följd har
blivit en ökad belastning hos i första hand tillståndsmyndigheten statens
industriverk (SIND).

I
promemorian (Ds Fi 1986:6) Investeringsfonderna har mot denna bakgmnd gjorts en
översyn av de administrativa rutinerna kring investeringsfonderna. För en
redovisning av nuvarande förhållanden hänvisas till promemorian (kapitel 2 och
3).

Promemorian
har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttranden har upprättats och
finns tillgänglig i finansdepartementets lagstiftningsärende (dnr 320/86).

I
promemorian konstateras att det är angeläget att SIND koncentrerar sina
insatser vad gäller investeringsfonderna till tillståndsgivningen. Förslag
läggs fram om att SIND:s skyldighet att föra register över fonderna skall
slopas. Motsvarande föreslås för länsstyrelsernas del. Ett annat förslag i promemorian
- som innebär förenklingar för i första hand riksbanken - är att vissa äldre
fonder skall återföras till beskattning.

I
promemorian föreslås också en ändring av reglerna om inbetalning till
riksbanken vid avsättning till allmän investeringsfond. Inbetalningsdagen skall
inte som nu vara kopplad till tidpunkten för att lämna deklaration. I stället
införs fasta inbetalningsdagar. Ett anstånd med att lämna deklaration skall
alltså i fortsättningen inte medföra motsvarande anstånd med inbetalningen till
riksbanken. Syftet är i första hand att skapa större rättvisa företagen
emellan. En effekt av förslaget bör också bli att ett antal ansökningar om
anstånd bortfaller.

Förslagen
har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Jag anser att de bör
genomföras liksom vissa föreslagna tekniska justeringar i fondförfattningarna.
Innan jag behandlar förslagen närmare vill jag ta upp en annan fråga.

I
ett särskilt avsnitt i promemorian diskuteras vilka möjligheter det finns att
delvis slopa kravet på individuella tillståndsbeslut i tider då investeringsfonderna
är frisläppta. Något förslag läggs dock inte fram i den delen. Det konstateras
bl. a. att fondfrisläppen i allmänhet är mycket detaljerade och att risken för
misstag och felaktigheter - både från företagens och taxeringsmyndigheternas
sida - skulle öka om man lättade på tillståndskravet.

Ett
antal näringslivsorganisationer anser att tillståndsförfarandet i en del

fall bör kunna undvaras. Flertalet länsstyrelser anser däremot att till

ståndskravet bör behållas och att en ändring på detta område totalt sett

inte skulle leda till några förenklingar. Landsorganisationen i Sverige (LO)

framhåller att ett slopat tillståndskrav skulle kunna medföra men vad gäller

de anställdas inflytande vid fondutnyttjanden. Tjänstemännens centralor

ganisation (TCO) tar av samma anledning avstånd från tankarna på ett

slopat tillståndskrav. 62

För egen del är jag inte
beredd att nu föreslå några ändringar i fråga om tillståndskravet. Det är
emellertid angeläget att utvecklingen följs och att de möjligheter som kan
finnas att förenkla den praktiska hanteringen av investeringsfonderna tas till
vara.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

6.2 Registerföringen

Mitt förslag:
Skyldigheten slopas för SIND och länsstyrelserna att föra register över
allmänna investeringsfonder, vinstfonder, särskilda investeringsfonder och
förnyelsefonder. SIND skall inte heller behöva föra register över allmänna
investeringsreserver.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks allmänt. En länsstyrelse anser dock att länsstyrelserna
även i fortsättningen bör föra register. Två andra länsstyrelser anser att
länsstyrelsernas skyldighet att föra register över allmänna
investeringsreserver också kan slopas.

Skälen
för mitt förslag: Den registerföring som har förekommit hos SIND har tagit
stora resurser i anspråk. Registren har utnyttjats i ringa utsträckning. Några
önskemål om att SIND skall fortsätta att föra register har inte framställts vid
remissbehandlingen. SIND:s skyldighet att föra register bör därför slopas och
därmed också SIND:s formella roll som tillsynsmyndighet.

Registren hos
länsstyrelserna är avsedda att underlätta taxeringskontrollen. Vid
remissbehandlingen har bekräftats att registren i det sammanhanget i allmänhet
är av mycket begränsat värde. Kravet på registerföring hos länsstyrelserna bör
därför också slopas. Jag vill tillägga att förhållandena naturligtvis kan
skifta från län till län. I län där man anser sig ha nytta av registren kan det
vara lämpligt att behålla eller utveckla nuvarande rutiner.

Mitt förslag till
ändringar i registerföringen gör det möjligt att begränsa den omfattande
skyldigheten att skicka underrättelser mellan riksbanken, länsstyrelserna och
SIND. Regleringen i de olika fondförfattningarna kan därför förenklas. Med
hänsyn till den förestående omorganisationen av skatteförvaltningen finns det
inte anledning att i det här sammanhanget ändra taxeringsnämndens
uppgiftslämnande till länsstyrelsen. 1 anledning av ett påpekande vid
remissbehandlingen vill jag vidare tillägga att - som framhållits i promemorian
- någon särskild bestämmelse om att länsstyrelsen på begäran skall lämna
erforderliga uppgifter till SIND inte behövs.

SIND och länsstyrelserna
skall enligt nuvarande regler också föra register över allmänna
investeringsreserver. I promemorian föreslås att denna skyldighet skall slopas
för SIND:s del. Någon ändring av länsstyrelsernas skyldighet att föra register
föreslås däremot inte. Vid remissbehandlingen har å ena sidan sagts att
register hos länsstyrelserna bör kunna undvaras, särskilt om en återföring till
beskattning av avsatta belopp efter sjuårsperiodens utgång säkerställs genom
att en uppgiftsskyldighet införs för bankerna. Det har emellertid också
framhållits att redovisningen av utnyttjandet av äldre avsättningar i
deklarationsbilagorna ibland kan vara bristfällig

och att ett register kan
vara av visst värde i det sammanhanget. För egen del är jag för närvarande inte
beredd att föreslå ändrade regler på detta område. En ändring kan dock komma
att aktualiseras om det — exempelvis som en följd av det arbete som pågår med
att modernisera skatteförvaltningen - skulle visa sig att kontrollaspekten kan
tillgodoses på ett bättre sätt.

Förslaget föranleder ändringar
av 15 och 16 §§ lagen (1979:609) om allmän investeringsfond, 15 § lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv, 14, 17 och 18 §§ lagen (1980:456) om
tillfälligt vinstkonto, 14, 17 och 18 §§ lagen (1982:1185) om inbetalning på
särskilt investeringskonto samt 14, 17 och 18 §§ lagen (1984: 1090) om
inbetalning på förnyelsekonto.

Prop. 1985/86:150 Bil.
1

s. 64 Kontrollera mot PDF

6.3 Avveckling av vissa äldre fonder m. m.

Mitt
förslag: Kvarvarande arbetsmiljöfonder, särskilda investeringsfonder och
investeringskonton för skog enligt 1974 års lagstiftning återförs till
beskattning. Återföringen skall normalt ske vid 1989 års taxering eller - om
företaget på gmnd av förlängt räkenskapsår inte taxeras detta år — vid 1990 års
taxering.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Förslaget tillstyrks.

Skälen
för mitt förslag: Den allra största delen av de belopp som i mitten av
1970-talet avsattes till arbetsmiljöfond eller särskild investeringsfond eller
som inbetalades på särskilt investeringskonto för skog har sedan länge
utnyttjats. Vid utgången av år 1985 hade 186 företag ett sammanlagt innestående
belopp på riksbanken om ungefär 5 milj. kr. Det är angeläget att fonderna och
kontona avvecklas. För att ge de berörda företagen en viss tid att utnyttja dem
på avsett sätt bör återföringen ske först vid 1989 års taxering eller — om
företaget på grund av förlängt räkenskapsår inte taxeras detta år - vid 1990
års taxering.

Jag
föreslår att bestämmelser om avveckling av ifrågavarande äldre fonder och
konton tas in i en särskild lag.

6.4 Inbetalning till riksbanken

Mitt förslag: Den
nuvarande kopplingen till dagen för avlämnande av deklaration slopas.
Inbetalning till riksbanken skall i stället ha gjorts senast den 30 april eller
- om räkenskapsåret avslutats den 31 augusti eller tidigare - senast den 15
februari. Inbetalning som sker senare men senast den 30 juni godtas också mot
en avgift om 3 resp. 6 %. Uppgår förseningen till högst en vecka skall avgiften
vara 1 %.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer med mitt. Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av flertalet
remissinstanser. Vissa näringslivsorganisationer föreslår senare
inbetalningsdagar än den 30

s. 65 Kontrollera mot PDF

april resp. den 15
februari. Föreningen auktoriserade revisorer anser att Prop. 1985/86: 150
den fasta inbetalningsdagen bör vara den 30 april oavsett bokslutstidpunkt.
Bil. 1 En länsstyrelse anser att inbetalningar t. o. m. den 30 september bör
godtas mot särskild avgift.

Skälen
för mitt förslag: Ett system med fasta inbetalningsdagar har flera fördelar
framför ett system där tidpunkten för inbetalningen är beroende av eventuella
deklarationsanstånd. Med fasta inbetalningsdagar blir rättvisan företagen
emellan större samtidigt som ett antal anståndsansökningar kan väntas falla
bort. Vid prövning av om den särskilda avgiften skall utgå behöver inte längre
eventuella anståndsbeslut beaktas.

När
investeringsfonderna är frisläppta får en fondavsättning som gjorts i ett visst
bokslut tas i anspråk för investeringar efter bokslutsdagen. Företag med bmtna
räkenskapsår har således - till skillnad mot kalenderårsföretagen - en
möjlighet att utnyttja avsättningen för investeringar som sker före
taxeringsårets ingång. Det är ett skäl till att ha olika inbetalningsdagar för
de båda kategorierna av företag. Fler än två inbetalningsdagar bör emellertid
inte komma i fråga. De inbetalningsdagar som föreslagits i promemorian, den 30
april om räkenskapsåret avslutats under tiden september—februari och den 15
febmari om räkenskapsåret avslutats tidigare (mars-augusti), ger enligt min
mening företagen tillräckligt med tid för att bestämma inbetalningens storlek.

I
fråga om reglerna vid försenad inbetalning bör en anpassning ske till de regler
som gäller för närvarande. Inbetalningar t.o.m. den 30 juni bör godtas mot en
icke avdragsgill avgift om 3 resp. 6 % beroende på vilken ordinarie
inbetalningsdag som gäller. Liksom nu bör avgiften vara 1 % om inbetalningen
görs högst en vecka för sent.

Vad
jag nu har föreslagit föranleder ändringar i 3 § lagen om allmän investeringsfond.

De
nya bestämmelserna bör tillämpas fr. o. m. 1987 års taxering.

7 Ändrad uppbörd av kvarstående skatt

7.1 Bakgrund

Skatteförenklingskommittén
(B 1982:03) har i betänkandet (SOU 1985:42)

Förenklad taxering behandlat bl. a. frågan om uppbörd av kvarstående

skatt (kvarskatt). Kommittén redovisar tre olika alternativ. Det första

innebär att nuvarande ordning med två uppbördstillfällen i mars och maj

behålls. Det andra alternativet innebär att kvarskatten skall betalas vid ett

uppbördstillfålle senast den 18 mars året efter taxeringsåret. Det tredje

alternativet överensstämmer med det andra bortsett från att kvarskatten

skall betalas senast den 18 april året efter taxeringsåret. Betänkandet har

remissbehandlats. Huvuddelen av de remissinstanser som yttrat sig över

frågan om kvarskatteuppbörden har förordat alternativet med ett upp-

bördstillfalle under uppbördsmånaden april. 65

s. 66 Kontrollera mot PDF

Riksskatteverket
(RSV) har i en promemoria den 10 januari 1986, som Prop. 1985/86: 150
upprättats av verket i samarbete med länsstyrelserna i Stockholms samt Bil. 1
Göteborgs och Bohus län lagt fram förslag till en effektivare hantering av
kvarskatten. RSV föreslår bl. a. att uppbörden av kvarskatten skall ske vid ett
tillfälle i april och framhåller att en sådan reform är en förutsättning för
att länsstyrelserna skall klara samtliga sina arbetsuppgifter i samband med
skatte- och avgiftsuppbörden på ett acceptabelt sätt.

RSV:s
promemoria har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna har varit positiva
till förslagen. Några har dock haft synpunkter på förslagens utformning. Jag
ämnar redovisa dessa i det följande. En sammanställning av remissyttrandena
har också upprättats och finns tillgänglig i finansdepartementets
lagstiftningsärende (dnr 307/86).

7.2 Nuvarande ordning

Vårt
uppbördssystem är utformat med sikte på att både arbetstagare och egna
företagare under inkomståret skall betala in en preliminär skatt som så nära
som möjligt svarar mot den slutliga skatten för året. En viss förskjutning av
betalningen till påföljande år (taxeringsåret) har dock fått medges. Den
källskatt som innehålls under inkomstårets sista månad skall nämligen betalas
in av arbetsgivarna senast den 18 januari under taxeringsåret. Under denna
månad infaller också den sista uppbörden av debiterad preliminär B-skatt. De
skattskyldiga har dämtöver fått ett visst utrymme för fyllnadsinbetalning av
preliminär skatt utan att betalningen skall anses ha skett för sent. Sådan
fyllnadsinbetalning kan göras t. o. m. den 30 april under taxeringsåret.

överstiger
en skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt som skall gottskrivas
honom uppkommer kvarskatt. Om en skattskyldig debiteras kvarskatt skall han
också betala kvarskatteavgift med 8 % av kvarskatten, om den uppgår till högst
5000 kr., och i annat fall med 10 %. I vissa fall skall särskild beräkning ske
av kvarskatteavgiften.

Kvarskatt,
som uppgår till högst 200 kr., skall betalas senast den 18 i uppbördsmånaden
mars året efter laxeringsåret. Annan kvarskatt skall betalas med lika belopp
senast den 18 i var och en av uppbördsmånaderna mars och maj samma år.

En
arbetsgivare som betalar månadslön skall alltså, om arbetstagarens kvarskatt
överstiger 200 kr., göra skatteavdrag med en fjärdedel av kvarskatten under
var och en av månaderna januari-april. Den innehållna skatten skall av
arbetsgivaren betalas in med halva beloppet senast den 18 mars och resterande
belopp senast den 18 maj.

Fr.o.m.
den I januari 1985 tillämpas ett nytt system för uppbörd av

källskatt och arbetsgivaravgifter. Inom det nya systemet har uppbörden av

arbetsgivaravgifterna samordnats med uppbörden av källskatten. Syste

met administreras av de lokala skattemyndigheterna, länsstyrelserna och

RSV. Enligt de nya reglerna skall arbetsgivarna månadsvis i en uppbörds

deklaration redovisa bl. a. innehållna skattebelopp, den lönesumma arbets

givaren betalat ut och på vilken arbetsgivaravgifter skall beräknas samt 66

s. 67 Kontrollera mot PDF

den avgift som belöper pä
lönesumman (månadsavgiften). De innehållna Prop. 1985/86: 150
skattebeloppen och månadsavgiften skall betalas in till länsstyrelsens
skat- Bil. 1 tepostgirokonto samtidigt som redovisningen lämnas.
Redovisningen och betalningen skall göras senast den 18 i månaden efter den
månad då skatteavdraget gjordes eller lönen betalades ut.

Om
summan av de arbetsgivaravgifter som belöper på det kalenderår för vilket
arbetsgivaravgifter skall betalas (utgiftsåret) skall beräknas till annat
belopp än arbetsgivaren betalat för utgiftsåret och skillnaden uppgår till
minst 100 kr. skall arbetsgivaren lämna en årsuppgift. Eventuell kvarstående
avgift skall betalas inom samma tid som årsuppgiften skall lämnas, eller senast
den 1 mars året efter utgiftsåret.

Under
uppbördsmånaderna mars och maj skall en arbetsgivare som redan nämnts redovisa
och betala in innehållen kvarskatt. Detta skall ske i samma ordning som gäller
för innehållen preliminär skatt. Uppbördsdeklarationerna för mars och maj
skall således innehålla, förutom nyss nämnda uppgifter, även uppgift om
avdragen kvarskatt. Denna skall betalas in till länsstyrelsens
skattepostgirokonto samtidigt som arbetsgivaren betalar in övrig innehållen
skatt och arbetsgivaravgifter. Fömtom uppbördsdeklarationen skall
arbetsgivaren vid varie kvarskatteuppbörd lämna en följesedel angående
kvarskatten med specifikation för varie arbetstagare.

7.3 Överväganden och förslag 7.3.1 Behovet av åtgärder

Uppbörden
av kvarskatt är mycket resurskrävande. Detta gäller framför allt i fråga om det
av stämningsarbete som utförs på länsstyrelsens uppbördsenhet och som bl. a.
innebär att arbetsgivarnas inbetalningar av kvarskatt stäms av mot redovisade
belopp och krediteras arbetstagarna. På en länsstyrelse av Stockholms läns
storlek sysselsätter avstämningsarbetet för varie uppbörd ett tjugotal personer
under en och en halv månad under mars-april resp. maj-juni. RSV har vidare
uppgett att länsstyrelsens arbete med årsuppgifterna inom det nya systemet för
samordnad uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgift kräver betydande resurser
också under mars och en stor del av april. Samtidigt med registreringen och
avstäm-ningen av årsuppgifterna och kvarskatterna löper arbetet med
registrering och avstämning av den månatliga uppbörden av preliminär A-skatt
och arbetsgivaravgifter. Även dessa arbetsuppgifter kräver betydande resurser
hos länsstyrelsen.

Arbetet
med årsuppgifterna kräver stora resurser också hos arbetsgivarna, bl. a. under
febmari månad. Detta arbete skall delvis utföras samtidigt med arbetet att
upprätta förteckningar över innehållna kvarskatter som skall redovisas senast
den 18 mars. ■

RSV
anser mot denna bakgrund att länsstyrelsernas arbete med kvar

skatten måste förenklas för att dessa skall kunna klara sina arbetsuppgifter

på ett acceptabelt sätt. En förenkling anses önskvärd också med hänsyn till

arbetsgivarna. 67

Jag delar RSV:s
uppfattning och lägger i det följande fram förslag som syftar till att förenkla
ordningen för uppbörd av kvarskatt.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1

s. 68 Kontrollera mot PDF

7.3.2
Uppbördsmånad

Mitt förslag:
Kvarskatt skall betalas senast den 18 i uppbördsmäna-den april året efter
taxeringsåret.

RSV:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
RSV:s förslag har tillstyrkts av flertalet remissinstanser.
Centralorganisationen SACO/SR, Företagens uppgiftslämnardele-gation, LO,
Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund och TCO anser dock att
kvarskatteuppbörden bör ske under uppbördsmånaden maj. Länsstyrelsen i
Östergötlands län påpekar att statens förlustrisker vid konkurser ökar vid en
senarelagd uppbörd och vid uppbörd med större ackumulerat belopp. Enligt
länsstyrelsens mening skulle föriustris-kerna elimineras eller i vart fall bli
mindre än i dag om avdragen kvarskatt för januari inbetalades den 18 februari,
för febmari den 18 mars och för mars den 18 april. Däremot skulle redovisningen
av kvarskatten med fördelning på arbetstagare enligt länsstyrelsen inte behöva
ske förrän vid inbetalningstillfället i april.

Skälen
för mitt förslag: För att uppnå någon påtaglig förenkling av
kvarskatteuppbörden måste redovisning och helst också inbetalning av kvarskatten
förläggas till ett enda tillfälle. Den nuvarande ordningen med två
uppbördstillfällen skapar ett omfattande dubbelarbete. Jag skall här närmast
belysa några av vinsterna med att gå över till en enda kvarskatteuppbörd.

Med
nuvarande regler kan det inte sällan vara svårt för länsstyrelsen att avgöra
till vilken uppbörd en viss förteckning över redovisade kvarskatter hör. Detta
gäller särskilt om förteckningen kommer in till myndigheten under april månad.
Det har vidare visat sig att arbetsgivare och arbetstagare kan ha svårt att
skilja mellan de två kvarskatteuppbörderna. Detta leder exempelvis till att en
del arbetsgivare redovisar och betalar all innehållen kvarskatt vid
majuppbörden. Ett stort antal telefonsamtal och skrivelser till länsstyrelsen
beror på att uppbörderna blandas samman. Dessa problem försvinner om
kvarskatten kan uppbäras vid endast ett tillfälle. Vidare elimineras
möjligheten för en arbetsgivare att göra kvittningar på ett felaktigt sätt
mellan de två uppbördstillfällena.

Efter
varie uppbörd skall länsstyrelsen sända ut påminnelser om obetald eller för
sent inbetald kvarskatt. Påminnelserna leder till en mängd telefonsamtal och
skrivelser till länsstyrelsen från arbetsgivarna. Dessa arbetsuppgifter kan
också minskas om man inför en enda kvarskatteuppbörd.

En
omräkning av slutlig skatt som leder till att redan debiterad kvarskatt skall
sättas ned kan, med nuvarande system, ibland bli komplicerad på grund av att
den ena uppbörden av kvarskatt förfallit till betalning men inte den andra.
Hanteringen kompliceras ytterligare om anstånd med betalningen har beviljats.
Även dessa problem försvinner med endast en uppbörd.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Vidare
medför en kvarskatteuppbörd att antalet restavgiftsärenden hos Prop.
1985/86: 150

länsstyrelsen minskar och att handläggningen av ärendena förenklas. Bil. 1

En enda kvarskatteuppbörd innebär som redan nämnts
förenklingar också för arbetsgivarna. Arbetsgivarna är för närvarande skyldiga
att vid varie uppbördstillfälle lämna uppgift om hur redovisad kvarskatt fördelar
sig mellan olika arbetstagare. De skall alltså lämna i stort sett samma
uppgifter vid två tillfallen. Det är därför en stor fördel även för arbetsgivarna
om redovisning och inbetalning av kvarskatt kan ske vid bara ett tillfälle.

Arbetsgivarna, inkl. pensionsutbetalarna, är vidare
skyldiga att efter varie kvarskatteuppbörd underrätta sina anställda resp.
pensionärerna om storleken på den kvarskatt som vid varie uppbördstillfälle
inte kunnat dras av från lönen eller pensionen. Införandet av en kvarskatteuppbörd
medför att arbetsuppgifterna för arbetsgivarna även i detta hänseende halveras.

Det anförda visar enligt min mening att en övergång till
en enda kvarskatteuppbörd innebär stora administrativa vinster för såväl
länsstyrelserna som arbetsgivarna.

Frågan är då om i stort sett samma vinster kan uppnås med
det förslag som har förts fram av länsstyrelsen i Östergötlands län och som
alltså innebär att arbetsgivarna redovisar gjorda kvarskatteavdrag vid ett
tillfälle nämligen april, men däremot löpande betalar in skatten under uppbördsmånaderna
februari-april. En fördel från det allmännas sida med detta förslag är ju att
de avdragna skatterna betalas in till statsverket snabbare än enligt RSV:s
förslag.

Man kan då konstatera att länsstyrelsens förslag medför
att avstämningsarbetet visserligen förenklas i förhållande till nuvarande
ordning men att detta blir svårare än enligt RSV:s förslag. Komplikationen
beror givetvis på att tre inbetalningar i stället för en skall stämmas av mot
redovisningen. Vidare ökar det arbete som är förbundet med själva
inbetalningen av kvarskatten och detta även i jämförelse med nuläget. Det
gäller t. ex. ADB-registrering, ansökningar om anstånd, utsändande av
betalningspåminnelser och påförande av restavgift vid för sena betalningar.
Jag anser med hänsyn till det anförda att man i vart fall inte för närvarande
bör stanna för länsstyrelsens förslag utan i stället genomföra RSV:s förslag
med en enda kvarskatteuppbörd.

Nästa fråga är då om denna kvarskatteuppbörd såsom RSV föreslagit
bör ligga i april eller om den bör ligga i maj som några remissinstanser
förordat. Som bl. a. arbetstagarorganisationerna har påpekat innebär RSV:s
förslag att avdrag för kvarskatt skall göras under tre månader i stället för
som nu under fyra. Detta är naturiigtvis till viss nackdel för A-skattebetalare
med stora kvarskatter.

Jag vill med anledning härav framhålla att huvudprincipen
är att in

komstskatt skall eriäggas i form av preliminär skatt under inkomståret. En

A-skattebetalare med sidoinkomster som det inte görs skatteavdrag från

har möjlighet att undvika kvarskatt genom att begära ett förhöjt skatteav

drag från huvudinkomsten. Det finns också möjlighet att rätta till ett

undemttag av preliminär skatt genom en fyllnadsinbetalning. Vidare gäller

att den som får kvarskatt och finner att kvarskatten är för stor för att 69

2 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga I, del 3

s. 70 Kontrollera mot PDF

betalas genom skatteavdrag under tre månader, har
möjlighet att under Prop. 1985/86: 150 vissa förutsättningar få en nedsättning
av skatteavdraget. Det är vidare att Bil. 1 märka att en effektiv uppbörd av
kvarskatt förutsätter att uppbörden sker så tidigt som möjligt. Härigenom
minskas nämligen riskerna för såväl fel som betalningsbortfall. Det bör också
framhållas att en uppbörd i april gör det möjligt att klara av
avstämningsarbetet före sommaren, vilket inte är möjligt om uppbörden sker i
maj. En uppbörd i maj innebär således att indrivningen av obetalda kvarskatter
blir kraftigt försenad. Härtill kommer att en uppbörd i maj medför inte
obetydliga ränteförluster för statsverket. Med hänsyn till det anförda anser
jag att kvarskatteuppbörden inte bör läggas senare än under uppbördsmånaden
april.

I ekonomiskt hänseende innebär den föreslagna ordningen på
det hela taget ingen förändring för statsverket. Den ränteförlust som
statsverket gör genom att senarelägga marsuppbörden uppvägs i stort sett av den
räntevinst som uppstår genom att majuppbörden tidigareläggs.

I ekonomiskt hänseende innebär förslaget vidare att
arbetsgivarna gör en räntevinst jämfört med dagens system. Den uppkommer
därigenom att arbetsgivarna skall göra större skatteavdrag vid varje
löneutbetalningstillfälle och får behålla innehållna belopp längre tid än i
nuvarande system. Ränte vinsten kan med utgångspunkt i en kalkylränta på 10 %
uppskattas till 12 milj. kr. årligen. Arbetstagarkollektivet får vidkännas
motsvarande ränteförlust.

För att syftet med mitt förslag skall uppnås måste den
föreslagna ordningen gälla all kvarskatt, alltså även kvarskatt från dem som
är skyldiga att betala preliminär B-skatt. Även rättviseskäl talar för en sådan
lösning. Den som är skyldig att själv betala in sin kvarskatt bör sålunda inte
ha möjlighet att göra detta vid ett senare tillfälle än den för vilken en
arbetsgivare skall redovisa och betala innehållen kvarskatt.

I detta sammanhang vill jag också säga några ord om
kvarskatteavgiften. Nuvarande kvarskatteavgift, som år 1975 ersatte den
dittills gällande kvarskatteräntan, har en viktig uppgift i uppbördssystemet.
Den skall vara ett påtryckningsmedel som förmår de skattskyldiga att genom bl.
a. fyllnadsinbetalningar bidra till en god överensstämmelse mellan den
slutliga och den preliminära skatten. Den har vid införandet också avvägts med
tanke på den ränteförlust som statsverket gör om den slutliga skatten i stället
betalas som kvarskatt under mars och maj året efter debiteringen. Om kvarskatt
uppkommer för en B-skattebetalare innebär detta att han får kredit under ca 20
månader. B-skattebetalarna har relativt sett de flesta större
kvarskatteposterna. Vid införandet av kvarskatteavgiften ansågs det angeläget
att avgiften avvägdes så att den medförde att särskilt sådana kvarskatteposter
reducerades. Avgiften har alltså bestämts med utgångspunkt i den ordning som
gäller för B-skattebetalarna. För dem medför förslaget i princip inte någon
ändrad kredittid. Senareläggningen av uppbörden i mars till april uppvägs av
att uppbörden i maj tidigareläggs till april. Med hänsyn till vad som sagts nu
finner jag inte skäl att ändra nuvarande regler om kvarskatteavgiften.

Mitt förslag om att kvarskatten skall betalas i april
föranleder ändring i

28 och 31 §§, 39 § 1 mom., 42 §, 43 § 1 mom. samt punkt 4 av anvisningar- 70

na till 39 § uppbördslagen.

7.3.3 Redovisning och inbetalning

Mitt förslag: Kvarskatt som innehållits av en arbetsgivare
skall redovisas i en särskild uppbördsdekiaration. Kvarskatten skall betalas
in till ett särskilt postgirokonto hos länsstyrelsen avsett enbart för sådan
skatt.

Prop.
1985/86: 150 Bil. I

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser har tillstyrkt RSV:s förslag. Länsstyrelsen i
Stockholms län anser att länsstyrelsens hantering av kvarskatteuppbörden kan
förenklas ytterligare genom införande av en bestämmelse om att den särskilda
uppbördsdeklarationen skall uppta det belopp som betalas in i kvarskatt i
stället för som RSV föreslagit det belopp som dragits av för kvarskatt.

Skälen för mitt förslag: En arbetsgivare som gjort
skatteavdrag för kvarskatt är för närvarande skyldig att redovisa och betala
skatten i klump tillsammans med avdragen preliminär A-skatt och
arbetsgivaravgifter. Detta sker med hjälp av uppbördsdeklarationen vilken
fungerar som både deklarationsblankett och inbetalningskort. Förutom uppbördsdeklarationen
skall arbetsgivaren vid vae kvarskatteuppbörd lämna en följesedel angående
kvarskatten med specifikation för varie arbetstagare. Specifikationen av
kvarskatten används scm underlag vid krediteringen av skatten på de olika
arbetstagarna i skattedatabasen.

Med
nuvarande redovisningssystem gör ett stort antal arbetsgivare kvittningar och
sammanblandningar mellan kvarskatt, preliminär skatt och arbetsgivaravgifter.
Detta beror till stor del på att redovisningen och betalningen sker med en och
samma handling, uppbördsdeklarationen. Med hänsyn härtill är det som RSV
föreslagit lämpligt att bryta ut redovisningen av kvarskatten från
uppbördsdeklarationen och i stället låta arbetsgivaren redovisa skatten
separat. För en sådan ordning talar också den omständigheten att kvarskatten
skall uppbäras vid endast ett uppbördstillfalle medan uppbördsdeklarationen
skall användas varie uppbördsmånad. Det är under sådana förhållanden onödigt
att ta i anspråk utrymme för redovisning av kvarskatt på deklarationsblanketten.

Jag anser
att man genom att låta arbetsgivarna redovisa innehållen kvarskatt i en
särskild uppbördsdeklaration för sådan skatt och betala denna till ett särskilt
postgirokonto hos länsstyrelsen kan uppnå väsentliga fördelar. Antalet
sammanblandningar bör minska avsevärt och avstämningsarbetet blir enklare.

Länsstyrelsens
i Stockholms län förslag att den särskilda uppbördsdeklarationen skall uppta
det kvarskattebelopp som betalas in i stället för innehållet belopp är inte
anpassat till den situationen att arbetsgivaren betalar ett lägre belopp än som
innehållits. Visserligen är en arbetsgivare skyldig att betala in all
innehållen kvarskatt men i praktiken är det inte sällan så att arbetsgivaren
förmår betala endast en del av innehållen kvarskatt. Med hänsyn härtill bör
den av länsstyrelsen föreslagna ordningen inte införas.

Mina förslag om
redovisning och inbetalning av kvarskatten föranleder ändring i 54 § 1 mom.
uppbördslagen.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

7.3.4
Ikraftträdande

Mitt
förslag: De nya bestämmelserna om uppbörd av kvarskatt skall tillämpas första
gången i fråga om kvarskatt på gmnd av 1986 års taxering, dvs. kvarskatt som
skall betalas under år 1987.

RSV:s
förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
Samtliga remissinstanser godtar förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län
understryker att det är angeläget att den föreslagna ordningen tillämpas redan
fr. o. m. år 1987.

Skälen
för mitt förslag: Mitt förslag om en ändrad kvarskatteuppbörd syftar till att
förenkla arbetsuppgifterna för i första hand länsstyrelsen men även för
arbetsgivarna. Därigenom skapas utrymme för länsstyrelsens arbete med
årsuppgifterna. Med hänsyn härtill bör de nya reglerna tillämpas så snart som
möjligt eller närmare bestämt första gången i fråga om den kvarskatt som skall
uppbäras under år 1987.

8 Energiskatt på elektrisk kraft

Mitt förslag: Den
särskilda bestämmelsen om att energiskatt på elektrisk kraft som förbrukas i
industriell verksamhet skall utgå efter en högre skattesats för de första 40000
kilowattimmarna av förbmk-ningen under ett år slopas.

Skälen
för mitt förslag: Enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt skall skatt på
elektrisk kraft utgå med 7,2 öre per kilowattimme eller, i vissa i lagen
angivna kommuner, med 6,2 öre per kilowattimme. Dessa skattesatser gäller även
förbmkningen av elektrisk kraft vid industriell tillverkning upp till 40000
kilowattimmar per år. Skatten på den överskjutande förbrukningen utgår med 5
öre per kilowattimme.

Differentieringen
av skattesatsen för förbrukningen vid industriell tillverkning innebär att
industriföretagen för varie arbetsställe får betala 880 kr. (480 kr. i vissa
kommuner) mer i skatt än de skulle få betala om skattesatsen 5 öre per
kilowattimme tillämpades på hela förbrukningen.

Det
skulle innebära en förenkling både för dem som är skattskyldiga till
energiskatt för elektrisk kraft och för RSV om differentieringen för industriföretagen
slopades. Jag föreslår därför att skattesatsen 5 öre per kilowattimme skall
gälla för hela förbrukningen av elektrisk kraft vid industriell tillverkning.

Ändringen
bör träda i kraft den 1 januari 1987.

Förslaget
innebär att statsverkets intäkter av energiskatt minskar med omkring 10 milj.
kr. per år.

s. 73 Kontrollera mot PDF

9
Betalning av vägtrafikskatt

Mitt
förslag: Vägtrafikskatt skall betalas med vanligt inbetalningskort, i stället
för som nu vanligen genom postförskott.

Prop.
Bil. 1

1985/86:150

Skälen
för mitt förslag: Vägtrafikskatt utgår enligt vägtrafikskattelagen (1973:601).
VSL, i form av fordonsskatt och kilometerskatt. Fordonsskatt utgår för
personbilar, motorcyklar, lastbilar, bussar, traktorer, motorredskap och
släpvagnar, om fordonen är registrerade och inte avställda. Det totala antalet
fordonsskattepliktiga fordon är ca 4,2 miljoner och skatteintäkterna för
innevarande budgetår beräknas till ca 3080 milj. kr. Kilometerskatt utgår
huvudsakligen för brännoljedrivna personbilar, lastbilar och bussar samt för
tyngre släpvagnar till sådana fordon. Det totala antalet
kilometerskattepliktiga fordon är ca 270000, och skatteintäkterna för innevarande
budgetår beräknas till ca 2000 milj. kr.

Fordonsskatten
betalas vanligen i förskott för helt år. Om årsskatten överstiger I 500 kr.
betalas dock fordonsskatten för skatteperioder om fyra månader, 12 § första stycket
VSL. Kilometerskatt betalas i efterhand för skatteperiod, 18 § tredje stycket
VSL.

På
grund av bl. a. det stora antalet fordon blir antalet debiteringar mycket
stort. Fordonsskattedebiteringarna är fler än fem miljoner per år, och antalet
debiteringar av kilometerskatt uppgår till mer än 800000 per år.

Det
stora antalet debiteringar innebär givetvis att det är viktigt att mtinerna för
debitering och inbetalning av vägtrafikskatt är rationella. I huvudsak får
anses att det nuvarande förfarandet motsvarar de krav som bör kunna ställas.
Till skillnad mot vad som är vanligt för andra skatter sker dock inbetalning av
vägtrafikskatt vanligen genom en postförskottsm-tin. Detta
postförskottsförfarande är dyrbart och medför även vissa nackdelar för
fordonsägarna. Om även vägtrafikskatl kunde betalas på vanligt sätt med
inbetalningskort skulle stora vinster kunna göras.

De närmare reglerna om
postförskottsförfarandet finns intagna i vägtrafikskatteförordningen
(1973:776). Reglerna innebär i huvudsak att skattekvitto på den skatt som
skall betalas sänds till den skattskyldige under postförskott.
Postförskottsförsändelsen skall sedan lösas inom viss angiven tid. Samtidigt
med skattekvittot erhålls kontrollmärke enligt bilregisterkungörelsen (1972:
599), under fömtsättning att samtliga krav för erhållande av kontrollmärket
uppfyllts. Fråga om utfärdande av kontrollmärket prövas av
trafiksäkerhetsverket i samband med att fordonsskatt påförs ett fordon.

Även om reglerna
fömtsätter att vägtrafikskatt skall betalas genom lösande av
postförskottsförsändelse medges att den som har postgiro eller personkonto
girerar skattebeloppet. I dessa fall sänds, sedan gireringen bokförts,
skattekvittot och kontrollmärket ut i lösbrev. Detta förfarande är numera
mycket vanligt.

Postförskottsrutinerna
har i huvudsak motiverats av kopplingen till utfärdande av skattekvitto och
kontrollmärke. Skattekvittot fyller dock numera knappast någon egentlig
funktion. Exempelvis slopades kravet på att

s. 74 Kontrollera mot PDF

skattekvitto
skall medföras vid färd redan år 1977. Det särskilda skatte- Prop. 1985/86: 150
kvittot bör kunna ersättas med vanligt postkvitto, på samma sätt som vid Bil. 1
inbetalning av andra skatter. Enligt min mening bör också kontrollmärket kunna
sändas ut per brev till fordonsägarna sedan skatten betalats med vanligt
inbetalningskort. Den nackdel som finns med detta är att det dröjer några dagar
från det att skatten betalats till dess att kontrollmärket erhålls. Betalas
skatten för ett fordon någon av de sista dagarna i uppbördsmånaden, kan därför
giltigt kontrollmärke komma att saknas under några dagar. Jag bedömer dock att
detta inte behöver få några betydande nackdelar ur kontrollsynpunkt. Redan nu
förekommer detta för övrigt i det fall då skattebeloppen gireras.

Betalningsmtinerna
för vägtrafikskatt bör således ändras så att trafiksäkerhetsverket sänder ut
inbetalningskort till fordonsägarna på skatten. Sedan betalning skett sänds
eventuellt kontrollmärke ut per brev. Det särskilda skattekvittot bör slopas
och 10 § VSL upphävas. Inbetalning av skatten bör kunna göras kostnadsfritt av
fordonsägarna. En särskild bestämmelse om detta bör införas i VSL som en ny
paragraf, 29 a §. Där bör också införas en regel om när skatten skall anses
vara betald. Regeln bör lämpligen utformas i enlighet med vad som gäller för
inbetalning av mervärdeskatt enligt 44 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
dvs. så att skatten skall anses betald den dag då inbetalningskort eller
försändelse som innehåller gireringshandling inkommit till postanstalt.

Ändringarna
bör träda i kraft den I januari 1987.

För
myndigheternas del innebär slopandet av postförskotten i huvudsak att
postmtinerna förbilligas. Totalt uppgår vinsterna till ca 20 milj. kr. per år.

10 Kontrolluppgift för vissa ersättningar

Riksdagen
har beslutat om ändrad administration av studiehjälp och vuxenstudiestöd m. m.
(prop. 1984/85:184, SfU 25, rskr 327). Beslutet innebär att de studiesociala
myndigheterna skall ha ansvar för bl. a. utbetalningen.

Riksdagen
har vidare beslutat att det studiesociala stödet i samband med grundläggande
svenskundervisning för invandrare - timersättning - skall motsvara den
Umersättning som utgår vid gmndutbildning för vuxna samt att även
administrationen skall vara densamma (prop. 1983/84:199, UbU 1984/85:6, rskr
77).

Till
följd härav bör ändringar göras i 37 § I mom. taxeringslagen (1956:623).
Uppgiftsskyldig för ifrågavarande ersättningar blir vuxenutbildningsnämnd.

Ändringarna
bör gälla fr. o. m. 1987 års taxering.

s. 75 Kontrollera mot PDF

II Upprättade lagförslag Prop. 1985/86:150

Bil.
1 I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370),

2.
lag om ändring i uppbördslagen
(1953:272),

3.
lag om ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

4.
lag om ändring i lagen
(1958:295) om sjömansskatt,

5.
lagom ändring i tullagen
(1973:670),

6.
lag om ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

7.
lag om ändring i lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

8.
lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

9.
lag om ändring i lagen
(1979:609) om allmän investeringsfond,

10.
lag om ändring i lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv,

11.
lag om ändring i lagen
(1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto,

12.
lag om ändring i lagen
(1982:1185) om inbetalning på särskilt investeringskonto,

13.
lag om ändring i lagen
(1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto,

14.
lag om upphävande av vissa
fondförfattningar m. m.,

15.
lag om ändring i lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,

16.
lag om ändring i
vägtrafikskattelagen (1973:601),

17. lag
om ändring i taxeringslagen (1956:623).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.7.

På
grund av förslagens enkla beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande skulle
sakna betydelse. Dessutom är de vid 1 och 2 angivna förslagen, med undantag av
förslagen angående räntor i 19 § kommunalskattelagen och 69 § 2 mom.
uppbördslagen, så brådskande att den fördröjning av dessa förslags behandling
som lagrådsgranskningen skulle medföra, skulle vara till avsevärt men.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 75

Statsbudgeten
och särskilda frågor 7, '''''''■ ''

1 Statsbudgeten budgetåren 1985/86 och 1986/87

I; 1 Beräkningsförutsättningar, m. m.

Vid
en beräkning av statsinkomsternas utveckling är de antaganden som görs om
inkomstutvecklingen i samhället av stor betydelse. Riksrevisionsverkets (RRV:
s) beräkningar grundas på antagandet att lönesumman mellan åren 1984 och 1985
ökade med 9,1 %. Mellan åren 1985 och 1986 antas lönesumman öka med 7,0%. För
år 1987 har RRV schablonmässigt räknat med en lönesummeökning på 4,3%. RRV
räknar med en ökning av utgifterna i löpande priser för privat konsumtion med
drygt 6% mellan åren 1985 och 1986 samt med ca 4,5% mellan åren 1986 och 1987,

Antagandena
påverkar även RRV: s beräkning av statsutgifterna för budgetåret 1985/86.

På
grundval av de nyligen träffade avtalen mellan parterna på arbetsmarknaden
räknar jag med att lönesumman ökar med 0,6 procentenheter mer än vad RRV räknat
med, dvs. 7,6%. För år 1987 har inom finansdepartementet inte gjorts några
prognoser för utvecklingen av lönesumma och priser. Jag utgår därför
kalkylmässigt från de av RRV använda antagandena,

I
RRV:s beräkningar avseende budgetåren 1985/86 (statsbudgetens inkomster och
utgifter) och 1986/87 (statsbudgetens inkomster) har verket tagU hänsyn till
beslut som riksdagen fattat före den 17 mars 1986. RRV har även beaktat förslag
från regeringen före denna tidpunkt. Jag har för egen del beaktat även de
riksdagsbeslut som fattats under återstoden av mars samt förslag från
regeringen som lagts fram under denna period. I några fall har jag även beaktat
förslag som lagts fram efter 31 mars 1985, vilket jag angivit i vaqe enskilt
fall. Det får ankomma på riksdagens finansutskott att göra justeringar för
sådana förändringar som ej kunnat beaktas.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende budgetåret
1985/86

RRV:s
senaste beräkning av budgetutfallet för 1985/86 utgörs av verkets budgetprognos
nr 5 från den 1 april 1986. Beräkningar av inkomsterna för budgetåret 1985/86
har gjorts av RRV i verkets reviderade inkomstberäkning (bilaga 1.4).

Inkomster

I
RRV:s reviderade inkomstberäkning har verket för budgetåret 1985/86 beräknat
inkomsterna till 275638 milj. kr.

RRV
har i sina beräkningar antagit att volymen av den privata konsum

tionen ökar med 2% under 1986. I enlighet med vad jag anfört i det 77

I Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1. Del 4

föregående
beräknas volymökningen 1986 nu till 2,7%. Detta medför att jag räknar upp
statsinkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 100 milj. kr. för
innevarande år.

Jag räknar upp inkomsterna på inkomsttiteln Övriga
inkomster av försåld egendom med 425 milj. kr. till följd av försäljningen av
statens aktier i AB Gambrinus.

Tabell 1. Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens
inkomster budgetåret 1985/86

1 000-tal kr.

Prop.
1985/86:150 Bil. 1

RRV:s

rev. beräkning

Förändring
enligt föredraganden

Föredragandens
justeringar:

1411 MervärdesliatI

3312
Övriga inkomster av försåld egendom

Summa inkomster

Förändring
enligt föredraganden

62400000 1

275 637 550

+ 100000 -t-425000

-(-525000

RRV: s beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran
från min sida. Sammantaget medför mina justeringar av RRV:s beräkningar för
budgetåret 1985/86 en beräknad ökning av inkomsterna med 525 milj. kr. till
276 163 milj. kr.

Utgifter

I statsbudgeten anvisades 323 389 milj. kr. Därutöver har
RRV beaktat beslut och förslag till anslag på tilläggsbudget om sammanlagt 4254
milj. kr. RRV beräknar därmed utgiftsanslagen exkl. statsskuldräntor till
249243 milj. kr. och merbelastningen på förslagsanslag exkl. statsskuldräntor
till 9 128 milj. kr. Sammantaget innebär detta att RRV beräknar utgiftsanslagen
exkl. statsskuldräntor till 258371 milj. kr.

Tabell 2. Statsutgifterna budgetåret 1985/86

Milj. kr.

s. 81 Kontrollera mot PDF

1985/86
Statsbudget

RRV

Föredraganden

Utgiftsanslag
exkl. statsskuldräntor

244989

249243

Finansfullmaktsutnyttjande

360

Beräknad
merbelastning på förslags-

anslag
exkl. siatsskuldräntor

—

9128

Statsskuldräntor

77400

67 800

65900

Förändringar
i anslagsbehållningar

- 500

-1- 727

-1-1327

Andrad
disposition av rörliga

krediter

500

- 81

Beräknat
tillkommande utgifts-

behov,
netto

1000

Summa
statsutgifter

323389

327177

325877

Finansfullmakten
för budgetåret 1985/86 har hittills under budgetåret utnyttjats med 360 milj.
kr. Jag räknar inte med någon ytterligare kassa-

mässig belastning av finansfullmaktsutnyttjandet för
innevarande budget- Prop. 1985/86: 150

ar.

RRV har beräknat utgifterna för statsskuldräntorna till
67800 milj. kr. för budgetåret 1985/86. Enligt uppgifter under hand från
riksgäldskontoret beräknas utgifterna för statsskuldräntorna komma att bli 1900
milj. kr. lägre än vad RRV bedömt. Sedan budgetpropositionen har därmed statsskuldräntorna
minskat med 5600 milj. kr. Minskningen är störst för valutaförluster och
räntor på utländska lån till följd av en kombination av sänkt dollarkurs och
sänkta utlandsräntor. Räntor på inhemska lån beräknas också minska främst
beroende på sänkt ränta för den kortfristiga upplåningen. Detta innebär att
utgifterna för statsskuldräntor för budgetåret 1985/86 nu av riksgäldskontoret
beräknas till 65900 milj. kr. enligt vad som framgår av tabell 3.

Tabell 3. Räntor på statsskulden

Miljarder kr.

1985/86

Budget-

proposi-

Föränd-

Nuv.

tionen

nng

beräkning

Bil. 1

51,9

-1,5

50,4

14,0

-1,6

12,4

5,6

-2,5

3,1

Räntor på inhemska lån m. m. Räntor på utländska lån
Valutaförluster

Summa 715_____ -56_____ 659_____

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna under
innevarande budgetår att minska med 727 milj. kr. för att uppgå till 24062
milj. kr. vid ingången av budgetåret 1986/87. Jag räknar här med eU
anslagsutnyttjande som överstiger RRV: s beräkning med 600 milj. kr. Dessa
hänför sig till ökat utnyttjande av betalningsbalansstödet samt ökade anslagsförbrukningar
vad avser krediter till utvecklingsländer. Jag räknar således med att
anslagsbehållningarna kommer att minska med I 327 milj. kr. för att uppgå till
23462 milj. kr. vid ingången av budgetåret 1986/87. Utvecklingen av anslagsbehållningarna
mellan budgetåren 1984/85 och 1985/86 framgår av tabell 3. Redovisningen
koncentreras till de huvudtitlar där anslagsbehållningarna spelar en särskilt
stor roll.

Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren
1984/85-1985/86

Miljarder kr.

1984/85

1985/86

Utfall

Ber. utfall

5,8

6,4

3,8

3,3

3,7

2,3

9,0

9,2

2,5

2,3

Huvudtitel

Utrikesdepartementet Kommunikationsdepartementet
Arbetsmarknadsdepartementet Industridepartementet Övriga huvudtitlar

Summa 24,8 23,5

Enligt RRV kommer utnyttjandet av röriiga krediter att
minska med 81

milj. kr. Jag har inget att erinra mot denna bedömning. 79

Eftersom
hänsyn har tagits till samtliga tilläggsbudgetar räknar RRV inte Prop.
1985/86: 150 med några ytterligare utgifter under posten tillkommande utgiftsbehov.
Bil. 1 netto. Jag har inget att invända mot denna beräkning.

1 övrigt har jag inga invändningar mot RRV: s beräkning.
Sammantaget beräknar jag sålunda utgifterna budgetåret 1985/86 till 325 877
milj. kr., vilket framgår av tabell 2.

Jag återkommer till statsbudgetens saldo för budgetåret
1985/86 under avsnitt 1.4 i det följande.

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter avseende
budgetåret 1986/87

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster under
budgetåret 1986/87 till 288776 milj. kr. I bilaga 1.4 återfinns en
sammanfattning av RRV:s skrivelse till regeringen av den 4 april 1986. RRV har
tagit hänsyn till beslut eller förslag från regeringen före den 17 mars 1986. I
det reviderade förslaget till statsbudget för nästa budgetår ingår vissa
förslag som påverkar statsbudgetens inkomster. Jag redogör i det följande
förde justeringar av RRV: s beräkningar som jag finner nödvändiga.

RRV har som beräkningsfömtsättning antagit att lönesummans
utveckling kommer att uppgå till 7% under 1986. I enlighet med vad jag
tidigare anfört om löneutvecklingen mm. under 1986 beräknar jag nu att lönesumman
ökar med 7,6%. Med anledning av detta räknar jag upp inkomsttiteln Fysiska
personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse med 2 165 milj. kr.

Jag reviderar upp beräkningen av inkomsttiteln Lagstadgade
socialavgifter som en följd av de nya antagandena om lönesummans utveckling
under 1986 med 1200 milj. kr. Vidare reviderar jag, efter samråd med chefen för
socialdepartementet, ner nettoinkomsterna på inkomsttiteln med 251 milj. kr.
med anledning av det nyligen träffade avtalet om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen. Totalt för inkomsttiteln reviderar jag således upp
inkomsterna med totalt 949 milj. kr. i förhållande till RRV:s beräkning.

RRV har antagit att den privata konsumtionen (volym)
kommer att öka med 2% under 1986. Med anledning av vad jag anfört tidigare
räknar jag att den privata konsumtionen ökar med 2,7%. Jag räknar därför upp
verkets beräkning av inkomsterna på inkomsttiteln Mervärdeskatt med 300 milj.
kr.

Med anledning av det förslag som lagts fram om en höjning
av skatten på vissa resor räknar jag upp inkomsterna på inkomsttiteln Reseskatt
med 100 milj. kr.

Jag reviderar upp inkomsttiteln Övriga inkomster av
försåld egendom med 212,5 milj. kr. till följd av försäljningen av statens
aktier i AB Gambrinus.

RRV:s beräkningar i övrigt föranleder inte någon erinran
från min eller

andra berörda statsråds sida. Totalt innebär de av oss förordade avvikel- 80

serna från verkets beräkningar en uppräkning av
inkomsterna för budget- Prop. 1985/86: 150 året 1986/87 med 3726,5 milj.
kr. Jag beräknar sålunda statsbudgetens Bil. 1 inkomster för budgetåret
1986/87 till 292503 milj. kr. Ändringarna i förhållande till RRV:s beräkning
framgår av tabell 5.

Tabell 5. Ändringar i RRV:s beräkningar av statsbudgetens
inkomster budgetåret 1986/87

1 000-tal kr.

RRV:s beräk-

Förändring

ning (rev.

enligt före-

beräkning)

draganden

Föredragandens
justeringar:

1111
Fysiska personers skatt på inkomst,

realisationsvinst och rörelse

43 716000

H-2 165000

1200
Lagstadgade socialutgifer

58289000

H- 949000

1411
Mervärdeskatt

65900000

-1- 300000

1451
ReseskaU

198000

-F 100000

3312
Övriga inkomster av försåld egendom

-1- 212 500

Summa
inkomster

288776348

Summa
förändringar enligt

föredraganden

-1-3726500

Utgifter

I årets budgetproposition upptogs de totala utgifterna för
budgetåret 1986/87 till 335 575 milj. kr. Av detta belopp svarade minskade
anslagsbehållningar, ökad disposifion av rörliga krediter och beräknat
fillkommande utgiftsbehov, netto för 3000 milj. kr. Utgiftsanslagen uppgick
sålunda till 332575 milj. kr. kr för budgetåret 1986/87.

Sedan
riksdagen förelades budgetpropositionen har fram till den 1 april 1986 dels ett
antal propositioner innebärande anslagsförändringar förelagts riksdagen, dels
riksdagen beslutat om ett antal anslag som föreslogs i budgetpropositionen. Om
riksdagen bifaller förslagen i propositionerna ökar utgiftsanslagen med ca 860
milj. kr. budgetåret 1986/87. Beloppet inkluderar även de anslagsförändringar i
förhållande till budgetpropositionen som beslutats av riksdagen men inte de
minskade utgifterna för statsskuldräntor som jag strax återkommer till.

I samband med min beräkning av anslagskonsekvenserna har
jag låtit upprätta en specifikation över föreslagna och i förekommande fall
beslutade anslagsförändringar på statsbudgeten i förhållande till
budgetpropositionen. Denna specifikation (bil. 1.6) täcker i princip perioden
t. o. m. mars månad 1985.

Anslaget
Räntor på statsskulden m. m. upptogs i budgetpropositionen för budgetåret
1986/87 med ett till 71000 milj. kr. beräknat belopp. Belastningen på detta
anslag är beroende av den ackumulerade statsskulden under det budgetår för
vilket anslaget anvisas och av räntenivån inom och utom landet och av
bokföringsmässiga valutaförluster på gmnd av ändrade växelkurser vid omsättning
eller återbetalning av utlandslån. En förnyad beräkning av riksgäldskontoret
(skrivelse den 3 april 1986 till regeringen) ger vid handen att utgifterna för
räntor på statsskulden torde bli ca 3 000 milj. kr. lägre än vad som togs upp i
budgetpropositionen. Valutaförluster

och räntor
på utländska lån minskar med sammanlagt 1 200 milj. kr. som följd av sänkt
dollarkurs, sänkta utlandsräntor och fördelaktigare villkor vid upptagandet av
nya lån som ersättning för de som förtidsinlöses. De inhemska räntorna beräknas
bli 1 800 milj. kr. lägre än vad som beräknades i budgetpropositionen.
Skillnaden kan främst hänföras till att räntorna på statsskuldväxlar sjunkit
med nästan 2 procentenheter mellan beräkningstillfällena. Förslag till
Inkomst- och utgiftsstat för anslaget Räntor på statsskulden m.m. framgår av
bilaga 1.5. Anslaget bör i enlighet med förslaget föras upp på statsbudgeten
för budgetåret 1986/87 med 68000 milj. kr.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1

Tabell 6. Räntor på statsskulden

Miljarder
kr.

Budgetår

1986/87 1986/87

Budget- Föränd- Nuv.
be-

proposition
ring räkning

Räntor på
inhemska lån m. m. Räntor på utländska lån Valutaförluster

Summa

56,9

-1,8

55,1

12,7

-0,8

11,9

1,4

-0,4

1,0

68,0

71,0

-3,0

Sammantaget innebär detta att jag beräknar utgiftsanslagen
för budgetåret 1986/87 till 330435 milj. kr. Det jag nu anfört om utgifterna
kan sammanfattas enligt följande.

Milj.
kr.

s. 82 Kontrollera mot PDF

1.
Utgiftsanslag
enligt 1986 års budgetproposition exkl. siatsskuldräntor

2.
Anslagsökningar
enligt specifikation i bilaga 1.6, exkl. statsskuldräntor

3.
Minskade
utgifter för statsskuldräntor

Summa utgiftsanslag

332 575

-t- 860 -3000

330435

I syfte att få en så långt möjligt rättvisande bild av den
totala belastningen på statsbudgeten beräknas, utöver utgiftsanslagen, på
statsbudgetens utgiftssida även medel för förändringar i anslagsbehållningar,
ändrad disposition av rörliga krediter och Beräknat tillkommande utgiftsbehov,
netto.

1 budgetpropositionen beräknades förbmkningen av
anslagsbehållningarna komma att uppgå till 1500 milj.kr. netto, budgetåret
1986/87. De propositioner innebärande anslagsförändringar som därefter
förelagts riksdagen motiverar ingen ändring av den beräkning som gjordes i
budgetpropositionen. Jag räknar således även nu med en minskning av
anslagsbehållningarna med 1500 milj. kr. under budgetåret 1986/87.

Budgetutfallet påverkas även av förändringar i utnyttjandet
av rörliga krediter hos riksgäldskontoret. Sådana krediter har enligt
riksdagens beslut ställts till förfogande för vissa affärsverk, myndigheter
och bolag. Med hänsyn till en viss erfarenhetsmässig ökning av utnyttjandet av
rörlig kredit i övrigt räknar jag schablonmässigt, liksom i
budgetpropositionen.

med
en ökning av utnyttjandet av rörliga krediter mellan budgetåren 1985/86 och
1986/87 med 500 milj. kr.

I
syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa den totala
budgetbelastningen förs på budgetens utgiftssida upp posten Beräknat
tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräkningen av denna post görs en
uppskattning av sådana utgifts- och inkomstförändringar som inte förts upp på
annat ställe i budgeten.

I budgetpropositionen
ingick i denna post budgeteffekterna till följd av särpropositioner som senare
under riksmötet skulle komma att föreläggas riksdagen. Då dessa förslag numera
föreligger har medel i stället beräknats under berörda anslag och
inkomsttitlar. I min beräkning har jag emellertid ej justerat berörda anslag
och inkomsttitlar för förslagen i denna proposition. Effekterna av förslagen
har därför beräknats under posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov netto. Det
får ankomma på riksdagens finansutskott att fördela effekterna av dessa
förslag på resp. anslag och inkomsttitlar.

Mot
bakgrund av vad jag nu anfört har jag beräknat posten Beräknat tillkommande
utgiftsbehov, netto till 5000 milj. kr. för budgetåret 1986/87.

Sammantaget
innebär mina beräkningar att statsutgifterna för budgetåret 1986/87 kommer att
uppgå till 337438 milj. kr., vilket är 1863 milj. kr. mer än vad jag beräknade
i 1986 års budgetproposition.

Prop.
Bil. 1

1985/86:150

Tabell
7. Statsutgifterna

Milj.
kr.

budgetåret
1986/87

1986/87

Budgetprop.

Ny beräkning

Utgiftsanslag

Förändringar i anslagsbehållningar Ändrad disposition av
rörliga krediter Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

Summa
statsutgifter

332 575

1500

500

1000

335575

330435

1500

500

5000

337435

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1985/86 och
1986/87

Med
hänvisning till min redovisning i det föregående beräknar jag utfallet av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och förslaget
till statsbudget 1986/87 på sätt som framgår av tabell 8.

Beräkningen
av budgetutfallet för innevarande budgetår ger vid handen att
budgetunderskottet för budgetåret 1985/86 bhr 2,5 miljarder kr. lägre än vad
som beräknades i budgetpropositionen. Nu fömtses ett underskott om ca 49,7
miljarder kr.

Statsinkomsterna nästa
budgetår uppskattas nu till 292,5 miljarder kronor. Utgifterna exkl.
statsskuldräntor beräknades i budgetpropositionen till 264,6 miljarder kronor.
Nu beräknar jag utgifterna till 269,4 miljarder kronor. Sammanfattningsvis
innebär beräkningarna att budgetunderskottet för budgetåret 1986/87 minskar
med 4 miljarder kr. till 44,9 miljarder kr., jämfört med beräkningarna i
budgetpropositionen.

Förändringarna av
inkomsterna och utgifterna i förslaget till statsbudget för budgetåret 1986/87
sedan budgetpropositionen har jag även låtit sammanställa i en specifikation
(bil. 1.6), som bör fogas till regeringsprotokollet.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

Tabell
8. Utvecklingen av statsbudgetens saldo budgetåren 1984/85-1986/87

Miljarder
kr.

1984/85

1985/86

1986/87

Procentuell förändring

Utfall

Budget-

RRV

Ny be-

Budget-

Ny be-

Från ut-

Från ny be-

propo-

räkning

propo-

räkning

fall 1984/

räkning

sitionen

85 till ny

beräkning

1985/86

1985/86 till ny beräkning 1986/87

Inkomster

260,6

273,3

275,6

276,2

286,7

292,5

6,0

5,9

Utgifter

exkl.
stats-

skuld-

räntor

253,9

254,0

259,4

260,0

264,6

269,4

2,4

3,6

Statsskuld-

räntor

75,2

71,5

67,8

65,9

71,0

68,0

-12,4

3,2

Saldo

-68,5

-52,2

-51,5

-49,7

-48,9

-44,9

2
Underliggande budgetsaldo

Den
underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålles om statsbudgetens
inkomster och utgifter korrigeras för sådana effekter som är av
redovisningsteknisk eller tillfällig art. Det bör betonas att det ofta är en
bedömningsfråga om en enskild post skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift
eller betraktas som tillfällig, eller av redovisningsteknisk art. Ur
analyssynpunkt är det trots dessa svårigheter att göra en avgränsning angeläget
att redovisa en beräkning där de engångsvisa effekterna exklu-derats för att ge
en bild av budgetsaldots underliggande utveckling.

På
inkomstsidan har exempelvis följande effekter beaktats vid framräk-ning av det
underliggande budgetsaldot.

-
Ändrade uppbördsperioder av
inkomstskatt, arbetsgivaravgifter och andra skatter, vilket medför att den i
samband med omläggningen registrerade inkomstströmmen ger en felaktig bild av
skatteinkomsterna.

-
vissa engångsvisa
skattehöjningar/sänkningar på t. ex. vinster, förmögenheter och löner

-
fillfälliga extra inleveranser
från affärsverk till statsbudgeten

-
fondupplösningar som
tillfälligt ökar statsbudgetens inkomster

-
utförsäljning av
beredskapslager av olja.

På
utgiftssidan har motsvarande effekter beaktats.

-
Valutaförluster som uppkommer
när redan upptagna utlandslån läggs om till lån med gynnsammare villkor eller
återbetalas.

-
Rena budgetavlastningar, som
att bostadslånegivningen sedan budgetåret 1985/86 inte belastar statsbudgeten.
Vidare finansierar vissa affärsverk sina investeringar genom lån på
kreditmarknaden eller direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare
genom anslag på statsbudgeten.

s. 85 Kontrollera mot PDF

- Som exempel på effekter som inte beaktats vid
framräkning av den Prop. 1985/86:150 underliggande budgetutvecklingen kan
nämnas dels att ränteutgifter för Bil. 1 statsskulden periodiseras på olika
sätt för olika låneinstrument, dels de särskida insatser inom arbetsmarknads-
och industripolitik som gjorts med hänsyn till sysselsättningsläget och till
problem i olika regioner, banker och företag.

Tabell 9 visar den underliggande utvecklingen av
budgetsaldot under perioden 1984/85-1986/87. Det underiiggande
budgetunderskottet minskade kraftigt från budgetåret 1982/83 fram till
budgetåret 1985/86 och ligger därefter kvar på ungefär samma nivå budgetåret
1986/87.

Tabell 9. Underliggande budgetsaldo för budgetåren
1984/85-1986/87

Miljarder kr., löpande priser

1984/85 1985/86 1986/87

Budgetsaldo -58,2 -48,2 -45,7

Andel av BNP 7,1 5,4 4,8

3 Statens lånebehov

Vid en kreditmarknadsanalys är det av intresse att studera
hur likviditeten i den svenska ekonomin påverkas av statens inkomster och
utgifter. För att mäta detta används vanligen begreppet statens lånebehov.
Detta mått avser att mäta de kassamässiga flöden från riksgäldskontorets och
statsverkets checkräkningar som påverkar banksystemets kassaställning via
riksbanken. Det bör betonas att statens lånebehov definierat på detta sätt
enbart belyser budgetens likviditetseffekt.

Det av riksrevisionsverket (RRV) redovisade
budgetunderskottet är ej i alla avseenden kassamässigt. Ej heller inkluderar
det alla relevanta faktorer för en kreditmarknadsanalys. I det följande görs
därför en jämförelse av de båda begreppen för att påvisa relationerna dem
emellan. Därefter diskuteras kort hur vissa institutionella förändringar under
senare år påverkat de båda begreppen.

I tabell 10 nedan visas hur man med vissa korrigeringar av
statens budgetunderskott kan erhålla statens lånebehov. I det följande avser
jag

Tabell 10. Statens lånebehov (netto) budgetåren
1983/84-1986/87

_______________________ 1983/84 1984/85
1985/86 1986/87

-3,1

-1,0

-hO,3

-1-0,3

46,9

44,2

1.
Statens
budgetunderskott enligt RRV 77,1 68,5 49,7 44,9

2.
Diverse
korrigeringar för att uppnå kassa-mässighet -1,8 -1-3,6 -

3.
Valutaförluster/
-vinster på statliga utlandslån -7,6 -14,5

4.
RGK:s kreditgivning
m.m. - -

5.
Statens
lånebehov 67,7 57,6

Anm. Före budgetåret 1985/86 finansierades såväl statliga
bostadslån som vissa

affärsverks investeringar från statsbudgeten, vilket
medförde ca 10 mdr kr. högre 85

budgetunderskott och upplåningsbehov.

s. 86 Kontrollera mot PDF

kommentera
dessa korrigeringar punkt för punkt. Det bör betonas att det Prop. 1985/86:
150 är statens nettoupplåningsbehov som avses. Om man vill erhålla bmtto-
Bi). 1 upplåningsbehovet måste man även inkludera den förfallande statsskulden.

1.
Det av RRV redovisade
budgetunderskottet kan till stor del användas som utgångspunkt för
likviditetsanalyser. Vissa korrigeringar behöver dock göras.

2.
Korrigeringar bör t. ex. göras
då det förekommer skillnader mellan när transaktioner bokförs i myndigheternas
redovisning och när de registreras pä statsverkets checkräkning. Som exempel
kan nämnas att uppbörden av punktskatter sker i slutet av varie månad men inte
alltid betalas in på statsverkets checkräkning förrän under följande månad.

3. Valutaförluster/-vinster
på statliga utlandslån förs enligt nuvarande

redovisningspraxis upp mot statsbudgeten och statsverkets checkräk

ning då ett utlandslån, som bokförts på statsskulden till de växelkurser

som gällde vid upplåningstillfället, förfaller till betalning. Då riksgälds

kontoret skall återbetala mera/mindre än vad som bokförts på statsskul

den måste ett under/överskott föras upp på statsverkets checkräkning.

Detta under/överskott tas upp av riksbanken om utlandslånet amorteras

eller av utlandet om lånet omsätts. Oberoende vilket som blir fallet

innebär förlusten/vinsten ej något likvilditetsflöde till den inhemska

marknaden och bör därför exkluderas från statens lånebehov.

4.
Under senare år har viss
kreditgivning lyfts ut ur statsbudgeten och blivit kreditgivning från
riksgäldskontoret. Denna kreditgivning finansieras genom statlig upplåning och
leder på samma sätt som statsutgifter via budgeten till ett
likviditetstillskott från riksgäldskontorets checkräkning i riksbanken om inte
en kompenserande statsupplåning görs på den inhemska marknaden. Även denna
kreditgivning måste således inkluderas i en likviditetsanalys och bör således
läggas till budgetunderskottet för att erhålla statens lånebehov. I andra fall
förskotterar riksgäldskontoret vissa betalningar från statsbudgeten. Även dessa
krediter bör inkluderas i statens lånebehov.

5.
Genom en saldering av posterna
ovan erhålls statens lånebehov. Vid en kreditmarknadsanalys är detta en korrekt
definition på statens lånebehov.

Under
senare år har en del institutionella gränser mellan staten och olika nyskapade
institut på kreditmarknaden aktualiserats. Detta gäller t. ex. televerkets
ändrade finansieringsformer och bildandet av Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag
(SBAB). Därutöver har en rad fondupplösningar genomförts som påverkat
statsbudgeten. 1 det följande diskuteras dessa i korthet.

De
ändrade finansieringsformerna för televerkets verksamhet innebär att statens
behov att finansiera dessa med upplåning minskat med motsvarande belopp.
Samtidigt har ett nytt institut bildats för att finansiera televerkets
verksamhet. Det samlade finansiella sparandet blir oförändrat av denna
förändring, men kreditgiv ningen flyttar ut från statsbudgeten till det nya
institutet.

Samma
sak gäller för avlyften av statliga bostadslån från statsbudgeten. 86

s. 87 Kontrollera mot PDF

Det finansiella sparandet
förblir oförändrat, men kreditgivningen sker ej Prop. 1985/86: 150

via statligt finansierad upplåning utan via SBAB: s obUgationsupplåning på
Bil. 1

kredhmarknaden. • -.. .'-V' -, c,

Ur
likviditetssynpunkt innebär de ändrade finansieringsformerna andra
fömtsättningar då riksbanken ej bidrar till de nya institutens finansiering
genom någon form av kortfristig kreditgivning. En upplåning från SBAB eller
teleinvest innebär ej att banksystemets kassaställning påverkas och skall av
denna anledning ej inkluderas vid beräkningen av statens lånebehov, som syftar
till att visa vilken statsskuldfinansiering som innebär en önskad grad av
stramhet på kreditmarknaden.

Inom
statsverksamheten finns ett antal fonder som redovisas vid sidan av
statsbudgeten, men vars inkomster och utgifter regleras över statens
checkräkning på samma sätt som de poster som ingår i statsbudgeten. Som exempel
kan nämnas arbetsmarknadsfonden. Över- och underskott i dessa fonder påverkar
normalt inte statsbudgetens utfall, men minskar resp. ökar däremot riksgäldens
upplåningsbehov på marknaden. Detta har ej beaktats i beräkningarna ovan. Ej
heller att när fonderna upplöses eller överförs till statsbudgeten sä påverkas
budgetsaldot men däremot inte upplåningsbehovet.

4 Utnyttjande av fmansfullmakten, m. m.

Regeringen
har av riksdagen bemyndigats att, om arbetsmarknadsläget kräver det, för
budgetåret 1984/85 besluta om utgifter intill ett sammanlagt belopp av 2500
milj. kr. (prop. 1983/84:150 bil. I, FiU 40, rskr 420). I prop. 1984/85:150
(bil. I) redovisades att detta bemyndigande dittills inte
hade disponerats.

Genom
beslut den 16 april 1985 utnyttjades finansfullmakten för vissa
sysselsättningsskapande åtgärder. Beslutet avsåg dels tidigareläggning av
byggnadsarbeten för domstolsväsendet (12,4 milj. kr.) och statlig förvaltning
i övrigt (12,1 milj. kr.), dels byggande av statliga vägar (69,7 milj. kr.),
järnvägar (10,0 milj.kr.) och flygplatser m.m. (10,0 milj.kr.), dels 138,0
milj.kr.för beredskapsarbeten. Sammantaget disponerades härigenom 252,2 milj.
kr. av finansfullmakten. Fullmakten har endast disponerats med detta belopp
under budgetåret 1984/85.

Även
för innevarande budgetår har riksdagen bemyndigat regeringen att, om
arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter intill ett sammanlagt
belopp av 2500 milj.kr. (prop. 1984/85:150 bil. 1, FiU 30, rskr 409).
Fullmakten får liksom tidigare användas för finansiering av tidigareläggning,
utvidgning eller påskyndande av statliga investeringar som normalt finansieras
med anslag på statsbudgeten samt för beredskapsarbeten och för bidrag till
kommunala projekt för investering och sysselsättning. Bidragsprocenten för
kommunala projekt får fastställas av regeringen med hänsyn till ändamålet, dock
högst till 75%. Vidare får finansfullmakten användas för bidrag till
näringslivet och bostadssektorn. Härvid får gällande bidragssatser tillfälligt
höjs till högst 75%.

Genom
beslut den 31 oktober 1985 utnyttjades finansfullmakten med 87

187,0 milj.kr.för
beredskapsarbeten och genom beslut den 13 mars 1986 Prop. 1985/86: 150 med
ytterligare 173 milj. kr. för investeringar i statliga vägar (138 milj.
kr.) Bil. 1 och järnvägar (35 milj. kr.).

Jag
avser att inom kort föreslå regeringen att i begränsad omfattning ta i anspråk
finansfullmakten för vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder. Regeringen borde
få återkomma till riksdagen med en närmare redovisning härav.

Vid
sidan av finansfullmakten har riksdagen lämnat regeringen ett antal konjunktur-
eller arbetsmarknadspohtiskt motiverade bemyndiganden. De olika bemyndigandena
som har lämnats för budgetåren 1984/85 och 1985/86 är följande:

Inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att medge
överskridande av utgiftsramarna för det militära försvaret och civilförsvaret
om det behövs av konjunktur- eller beredskapsskäl.

Inom
utbildningsdepartementets verksamhetsområde: Regeringen har bemyndigats att av
konjunkfurmässiga eller andra skäl av televisionsavgiftsmedel anvisa - utöver
av riksdagen beslutade investeringsmedel - ytterligare högst 10 % till
televerket och byggnadsstyrelsen.

Inom
bostadsdepartementets verksamhetsområde: Under förslagsanslaget Bidrag till
förbättring av boendemiljön har regeringen bemyndigats att överskrida ramen för
beslut om bidrag till förbättring av boendemiljön om det behövs av
sysselsättningsskäl. Under förslagsanslaget Tilläggslån till ombyggnad av vissa
bostadshus m.m.får ramen för tillstyrkanden av lån till kulturhistoriskt
värdefull bostadsbebyggelse samt lån som avser bl. a. byggskador och byggfel
ändras om det behövs av sysselsättningsskäl. Under förslagsanslagen Bidrag till
allmänna samlingslokaler m.m. samt Lån till allmänna samlingslokaler får
ramarna för bidrag och lån överskridas om det behövs av sysselsättningsskäl.

De
bemyndiganden som jag nu har nämnt har inte ianspråktagits utöver vad som
redovisades i prop. 1984/85:150 (bil. I).

Regeringen
disponerar för beslut innevarande budgetår, som jag tidigare nämnt, en
finansfullmakt om 2500 milj. kr. Jag förordar att en fullmakt för budgetåret
1986/87 begärs med samma belopp och för samma ändamål.

5 Statliga garantier

1
1986 års budgetproposition redovisade jag att statens garantiåtaganden per den
1 juli 1986 skulle komma att uppgå till ca 143 397 milj. kr.

Regeringen
har därefter till riksdagen lagt fram förslag som berör omfattningen av det
statliga garantiåtagandet. Förslagen redovisas i tabell 11.

Med
dessa förändringar av garantiramarna kommer statens samlade garantiåtagande att
uppgå till 142782 milj.kr.den 1 juli 1986 och 137782 milj. kr. den 1 januari
1987.

Vad
gäller avgifter för varvsgarantierna föreslås i propositionen om vissa
varvsfrågor att avgiften skall höjas med 0,25 procentenheter den 1 juli 1986
för att den 1 juli 1988 uppgå Ull 1,25%. I varvsproposifionen föreslås vidare
att avgifterna skall erläggas i förskott och inte som hittills i efterskott.

Prop.
1985/86: 150

Bil.
1

Tabell
11. Föreslagna förändringar av ramar for statligt garantiåtagande efter
budgetpropositionen 1986 (milj. kr.)

Proposition

Garantins

Nuvarande

Föreslagen

Förändring

Tidpunkt för

ändamål

garantiram

förändring

1985/86:
120

Till svensk

30000

25000

-5 000

1987-01-01

om vissa

varvsindu-

varvsfrågor

stri och till

m. m.

beställning av fartyg hos svenska varv

1985/86:
102

Garantier

915

300

- 615

1986-05-01

om vissa
åt-

för utveck-

gärder
för

ling och

omställning

introduktion

av
energi-

av ny teknik

systemet

inom energiområdet

6 En balansräkning för staten

I
1985 års långtidsbudget redovisades för första gången en balansräkning för
staten. Jag framhöll då att årliga balansräkningar för staten bör kunna bidra
till förståelsen och analysen av statsfinansernas utveckling. Samtidigt borde
man dock vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser.

Riksrevisionsverket
(RRV) har överlämnat Årsbokslut för staten budgetåret 1984/85 (RRV: s Dnr
1986:187). Detta årsbokslut omfattar statliga myndigheter inkl. affärsverken
samt riksgäldskontoret och övriga myndigheter under riksdagen. Riksbanken, som
också är en myndighet under riksdagen, ingår dock endast med sin grundfond på 1
miljard kr. i den statliga redovisningen. Riksbankens totala egna kapital
uppgår till 24 miljarder kr.

Värderingen
av åtskilliga poster i den balansräkning som ingår i årsbokslutet är
schablonmässig. Vidare ligger betydande tillgångar utanför den statliga
redovisningen. Det finns följaktligen anledning att även i fortsättningen
understryka att några alltför långtgående slutsatser inte bör dras av den
presenterade balansräkningen.

I det följande
presenteras en sammanfattning av den balansräkning som RRV redovisat.

6.1
Balansräkning med noter

Balansräkningen
i årsbokslutet bygger på de tillgångar och skulder som redovisas i ovannämnda
myndigheters bokslut. De materiella anläggningstillgångarna är där i regel
upptagna till anskaffningsvärden minskade med avskrivningar. Balansräkningen
återges i något förkortad form i tabell 12.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1

Tabell 12. Balansräkning för staten

Miljarder
kr.

Bokförda
värden

Beräknad
nukostnad'

1985-06-30

1984-06-30

1985-06-30

1984-06-30

TILLGÅNGAR

Materiella tillgångar Lager och förråd Skepp, maskiner och
inventarier Byggnader och mark Statliga vägar

Finansiella tillgångar Aktier m.m.' Skattefordringar
Övriga fordringar'' Likvida tillgångar

Summa tillgångar

SKULDER OCH KAPITAL

Statsskulden Län i Sverige Lån utomlands

14,3

14,5

19,7

19,5

25,1 60,5

21,9 54,9

52,6

170,6

60,9

46,6 150,3

57,4

99,9

91,3

303,7

273,8

25,0

8,7

160,7

28.8

25,2

8,2

141,8

19,8

25,0

6,5

160,7

23,3

25,2

6,2

141,8

19,8

223,2

195,0

221,0

193,0

323,1

286,3

524,7

466,8

372,2 103.0

475,2

372,2 128,8

501,0

414,5 157,5

572,0

414,5 139,1

553,6

Övriga skulder

Kortfristiga skulder Långfristiga skulder

50,6

5,5

42,6 5,4

50,6

5,5

42,6 5,4

Donationskapital

2,0

1,6

2,0

1,6

Verkskapital

Konsoliderande avsättningar i affärsverken m.m.''
Fonder

46,1

8,2

41,1 6,9

91,1 8,2

79,1 6,9

54,3

48,0

99,3

86,0

Statens
nettoförmögenhet

Vid budgetårets början Förändringar under budgetåret:

- Statsbudgetens netto

underskott'

- Övriga kapitalföränd

ringar

-286,6

- 57,7 + 1,4

-224,0

- 63,8 + 1,3

-169,9 - 34,8

-126,0 - 43,8

Vid
budgetårets slut

-342,9

-286,5

-204,7

-169,8

Summa
skulder och kapital

323,1

286,3

524,7

466,8

Ansvarsförbindelser Gjorda garantiutfästelser Övriga
statliga skuldförbindelser redovisade inom linjen hos riksgäldskontoret

128,4

2,6

135,8

2,4

I
årsbokslutet redovisas också tillgångarna upptagna till beräknade nu- Prop.
1985/86: 150 kostnader. Kravet på tillgångsredovisning inom staten är begränsat
på så Bil. 1 sätt att i princip endast sådana tillgångar som ger en finansiell
avkastning behöver bokföras. En betydande del medel från statsbudgeten och från
andra finansieringskällor har därutöver använts till uppbyggnad av tillgångar
som nyttjas i myndigheternas verksamhet men som inte åsatts något redovisat
värde. För att få uppgifter dels om värdet av dessa oredovisade tillgångar och
dels om redan bokförda tillgångars nukostnad, har förfrågningar sänts ut till
ett stort antal myndigheter. Uppgifter som inkommit från 125 myndigheter har
bearbetats och sammanställts i en särskild kolumn för nukostnad i
balansräkningen. Uppgifter från några större myndigheter saknas. Bl. a. har
underiag för beräkning av kapitalvärdet för tillgångar som används inom
försvaret - flygplan, fordon och annan krigsmateriel - inte kunnat erhållas.
Värdet av museisamlingar, bibliotek m. m. ligger också utanför redovisningen.
Den största tillkommande posten bland nukostnaderna är värdet av det statliga
vägnätet, som här beräknats och tagits in i balansräkningen.

Beräknad till nukostnad uppgår statens nettoförmögenhet
till -204,7 miljarder kr.

6.2 Kommentarer till balansräkningen

6.2.1 Statens nettoförmögenhet

Enligt balansräkningen minskade statens bokförda
nettoförmögenhet under budgetåret med 56,3 miljarder kr. och uppgick vid årets
slut till -342,9 miljarder kr. Minskningen har till övervägande del orsakats av
statsbudge-

' Nukostnad definieras som en tillgångs
nyanskaffningsvärde minskat med avskrivningar grundade på detta

värde.

Värdet på
de statliga vägarna har beräknats med investeringarna i vägnätet under den
senaste 40-årsperio-

den som
underlag. Som investering har räknats utfallet på anslagen för byggande av
statliga vägar. Till detta

värde har
lagts 10% av anslagen till drift av statliga vägar. Erfarenhetsmässigt bedöms
nämligen en så stor

andel av
anslaget utgöra värdehöjande förbättringsarbeten. De sålunda beräknade
investeringsbeloppen har

omräknats
till nukostnad med ledning av vägverkets vägkostnadsindex. Det erhållna
bruttobeloppet har sedan

redcuerats
med avskrivningar (avskrivningstid 40 år).

' Aktierna
är upptagna till sina anskaffningsvärden.

■*
Därav lånefordringar 124,0 miljarder kr. Lönefordringarna har tagits upp till
sina nominella belopp. Hänsyn

har alltså
inte tagits till osäkra fordringar som ingår i summan.

' Från statsskulden enligt riksgäldskontorets redovisning
avgår skulder inom staten. 1 nukostnadskolumnen

har statsskulden omvärderats enligt balansdagens
valutakurser.

' Enligt
de regler som hittills gällt för flertalet affärsverk skall återanskaffningen
av anläggningstillgångar

finansieras med avskrivningsmedel. Reglerna har utformats
sä att avskrivningsmedlen skall täcka även det

ökande
behov av kapital för återanskaffning som uppstår vid inflation, öm inga
expansionsinvesteringar görs

innebär detta i princip att det av staten tillskjutna
kapitalets nominella värde förblir oförändrat medan det

successivt ökande värdet av anläggningstillgångarna
finansieras med driftmedel.

Vid sammanställningen av balansräkningen för staten har
det kapital som tillskjutits frän staten förts till den i balansräkningen
redovisade nettoförmögenheten under det att kapital som tillförts från verkens
driftintäkler redovisas som en särskild post i balansräkningen.

När tillgångarna omvärderas till nukostnad måste även
kapitalposterna omvärderas. ' Med statsbudgetens nettounderskott avses
budgetunderskottet (68,5 miljarder kr) korrigerat för vissa finansiella
transaktioner avseende främst den statliga utlåningen samt för
investeringstransaktioner som påverkat balansräkningens tillgångsposter.

tens
nettounderskott 57,7 miljarder kr., dvs. budgetunderskottet 68,5 miljarder kr.
korrigerat för sådana finansiella transaktioner och investeringstransaktioner
som påverkat tillgångsposter i balansräkningen.

Den
negativa förmögenheten består i stort sett av ackumulerade nettounderskott i
statsbudgeten. En betydande del av statsbudgetmedlen har dock använts till
investeringar som ej tillgångsredovisats. Så har t. ex. under den senaste
5-årsperioden 30,0 miljarder kr. gått till investeringar i försvarets
kapitalobjekt och 11,7 miljarder kr. investerats i vägar. Medel som satsats på
högre utbildning och forskning kan ses som en investering i immateriella
tillgångar. Under tiden 1980/81-1984/85 har 34,2 miljarder kr. gått till detta
ändamål.

Det
bokförda värdet av statens nettoförmögenhet kan följas bakåt i tiden eftersom
det nuvarande redovisningssättet i detta avseende i stor utsträckning
överensstämmer med det tidigare. Se diagram I. Av
diagrammet framgår att nettoförmögenheten var positiv fram till slutet av
1970-talet för att därefter bli negativ och snabbt fallande.

Prop.
1985/86:150 Bil. 1

Diagram
1. Utvecklingen av statens bokförda nettoförmögenhet under 15 år.

Miljarder kr

+ 50

-100

-150

-200

-250

-300

-350

Ar 1971 72 73 74 75 76 77
78 79 80 81 82 83 84 85

6.2.2
Utvecklingen av grupper av balansposter under fem år

I
diagram 2 har balansräkningens poster sammanförts i grupper. Diagrammet visar
hur dessa grupper av balansposter har förändrats under de senaste fem åren.

Bil.
1

56 554

Diagram 2. Scheiiiatisk översikt över grupper av
balansposter i balansräkningar för Prop 1985/86' 150 åren
1980/81-1984/85. Bokförda värden.

615

530

49 400

149

453

Miljarder, kr. Indelnrng av staplarha:

• R ö relsekapitial"

Avs ä ttningar

Anl ä ggn.tillg. - materiella

Ovr. l å ngir. lin

Anl ä ggn.tillg. - finansiella

Statsskulden

Ackumulerat undersk ö n

475

138

343

128

290

287

248

224

102

101

364

4 ä

317

117

155

1982/83

1983/84

1984/85

1980/81

1981/82

6.2.3 Statsskuldens relation till anläggningstillgångar,
rörelsekapital och ackumulerade underskott

I
statlig verksamhet finns det i en helt annan utsträckning än i privat
verksamhet samband mellan finansieringskällor och vissa gmpper av balansposter.
I tabell 2 har en ungefärlig bedömning gjorts av hur statsskulden fördelar sig
på rörelsekapital (med rörelsekapital avses vamlager och kortfristiga
finansiella tillgångar minskat med kortfristiga skulder), anläggningstillgångar
och ackumulerat underskott.

Tabell
13. Andel av statsskulden

1980/81

1981/82

1982/83

1983/84

1984/85

Rörelsekapital 5 %
Anläggningstillgångar 55 % Ackumulerat underskott 40%

4% 48% 48%

3% 42% 55%

3% 38% 59%

4% 35% 61%

2 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1. Del 4

s. 95 Kontrollera mot PDF

Beräkningen är baserad pä
antagandet att balansposterna Skulder för Prop. 1985/86: 150 speciella
ändamål och Övrigt under Verkskapital främst finansierar rörel- Bil. 1
sekapital samt att långfristiga skulder i övrigt, donationskapital och affärsverkens
konsoliderande avsättningar främst finansierar anläggningstillgångar.
Sjukförsäkringsfonden slutligen har bidragit till att täcka de ackumulerade
underskotten.

De
finansiella och materiella anläggningstillgångar som bokförs av myndigheterna
utnyttjas till övervägande del i verksamheter som ger en finansiell
avkastning. Av tabellen framgår att statsskulden i slutet av 1980/81 till 55%
motsvarades av sådana tillgångar. 1984/85 har andelen sjunkit till 35%.

6.3 Förmögenhetsredovisning i övriga delar av den
offentliga sektorn

Vid
bedömningen av statens förmögenhet finns skäl att beakta att staten utgör
endast en del av den offentliga sektorn, till vilken brukar räknas även
kommunerna och socialförsäkringssektorn.

Årsredovisningar
från kommunerna och olika delar inom socialförsäkringssektorn avser kalenderår
och är därför inte helt jämförbara med årsbokslutet för staten som avser det
statliga budgetåret. De ger dock en viss uppfattning om utvecklingen.

Inom
socialförsäkringssektorn ökade under kalenderåret 1984 AP- och
löntagarfondernas egna kapital med 23,0 miljarder kr. till 245,3 miljarder kr.
(därav löntagarfonderna 1,5 miljarder kr.). Ca 30% av fondernas tillgångar
utgörs av lån till staten och ca 6% av lån till kommunerna. De erkända
arbetslöshetskassornas egna kapital ökade med 0,1 miljarder kr. under 1984 och
uppgick vid slutet av året till 1,7 miljarder kr.

Under
samma period ökade den kommunala sektorns egna kapital med 14,1 miljarder kr.
till 163,6 miljarder kr. samtidigt som de långfristiga skulderna endast ökat
med 1,2 miljarder kr. Investeringar och verksamhetskostnader inom denna sektor
har alltså - med bevarad hög likviditet -nästan uteslutande kunnat finansieras
genom skatter, avgifter och statliga bidrag.

En
väsentlig kapitaluppbyggnad har således skett i andra delar av den offentliga
sektorn genom skatte- och avgiftsuttag medan staten till betydande del
tvingats finansiera verksamheten genom upplåning. Detta återspeglas i den
negativa statliga nettoförmögenheten.

Nedanstående
tabell ger en översikt över statens, kommunernas, AP-fondernas samt de erkända
arbetslöshetskassornas ställning vid utgången av respektive räkenskapsår.

Tabell
14. Offentliga sektorns finansiella ställning vid utgången av 1984

Tillgångar
Skulder Eget kapital

Staten 323,1 666,0 -342,9

Kommunerna 238,3 74,7 163,6

AP-
och löntagarfonderna 245,5 0,2 245,3

De
erkända arbetslöshetskassorna 2,1 0,4 1,7 q

7 Utnyttjande av särskild låneordhihg i nordiska
P";»?- 1985/86:150

investeringsbanken ''''

7.1 Nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och
full sysselsättning

Den
nordiska handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning
lades fram av nordiska ministerrådet (finansministrarna) den 31 januari 1985.
Handlingsplanen presenterades som ministerrådsförslag B 59/e vid Nordiska
Rådets 33: e session i Reykjavik den 4-8 mars 1985 där den diskuterades och
antogs (rekommendation 1/85). Ministerrådet fastställde slutligen
handlingsplanen den 26 mars 1985. Handlingsplanen finns publicerad i Nordisk
Utredningsserie (NU 1985:1) med titeln Norden i vekst.

I
handlingsplanen ingår ett antal större investeringsprojekt av infrastrukturkaraktär.
Projekten kostnadsberäknades till omkring 2,5 miljarder norska kronor i 1986
års penningvärde. Detta innebar kraftigt ökade kapitalbehov. Ministerrådet
fann det angeläget att skapa finansieringsmöjligheter som kunde komplettera
eller ersätta den nuvarande finansieringen av nordiska infrastrukturprojekt
över de nationella budgetarna. Orsakerna var i huvudsak två. För det första kan
det förekommande betydande skillnader i det statsfinansiella läget länder
emellan. För det andra är de föreslagna nordiska investeringsprojekten av
skiftande karaktär vad gäller länderfördelningen av kostnader och fördelar som
är förknippade med dem. Av dessa båda skäl bedömdes tillgången av en gemensam
lånefinansiering vara ändamålsenlig och att detta kunde främja ett
framgångsrikt genomförande av projekten.

7.2 Nordiska Investeringsbanken

Ministerrådet
ansåg det vara en fördel om den erforderliga lånefinansieringen kunde knytas
till ett befintligt organ och menade att Nordiska Investeringsbanken (NIB) var
ett lämpligt kreditinstitut.

Ändamålet
med NIB: s verksamhet är att ge lån på marknadsmässiga villkor i
överensstämmelse med samhällsekonomiska hänsyn. Lånen skall i huvudsak avse
privata eller offentliga investeringsprojekt av nordiskt intresse. Lån till
projekt som normalt finansieras över statsbudgetarna bör dock enligt
riktlinjerna för NIB: s verksamhet enbart ges i undantagsfall.

För
att kunna utnyttja NIB som finansiär krävdes därför någon form av
specialarrangemang. Ministerrådet fann den mest ändamålsenligt och smidiga
lösningen vara att inrätta en särskild låneordning inom NIB:s nuvarande
verksamhet garanterad med ett ökat gmndkapital.

7.3 Utlåningsordning för nordiska investeringsprojekt
(UNI)

Den
nya låneordningen. Utlåningsordning för Nordiska Investeringspro

jekt (UNI), skall ha till ändamål att bistå vid finansieringen av de större

investeringsprojekt som ingår i handlingsplanen. Några nya eller ändrade 95

s. 96 Kontrollera mot PDF

stadgar
för NIB:s verksamhet bedöms därvid inte bli nödvändiga. Där Prop. 1985/86:
150

emot vill ministerrådet i
instruktionen till den särskilda låneordningen Pil. 1

explicit
hänvisa till de riktlinjer som formulerades vid NIB:s tillkomst,

vari
bankens engagemang i statliga projekt begränsas enligt det nyss sagda-

Den
nya låneordningen syftar bl. a, till att ge lån till projekt som normalt

finansieras
över statsbudgeterna. Vidare bör lånen kunna finansiera hela

det
angivna projektet, vilket avviker från den praxis som gäller för NIB: s

ordinarie
utlåning.

Erforderlig
upplåning bör kunna ske på kapitalniarknaderna utom och inom Norden och inte
skiljas gt från NIB; s övriga upplåning. Några garantier från medlemsländerna
fpr upplåningen krävs därför inte. Inte heller för utlåningen krävs några
speciella garantier, utan NIB får i överensstämmelse med sin ordinarie
verksamhet i varie enskilt låneärende bedöma om säkerheten är betryggande.
Låntftgare bljr den myndighet, affärsverk, aktiebolag etc, som resp. regering
utväljer för det enskilda projektet.

Utlåningen
skall ske på marknadsmässiga villkor. Lånevillkoren bestäms i förhandlingar
mellan NIB och låntagaren för varie enskilt projekt.

En
extra utlåningsram kommer att fastställas för den nya låneordningen, som därmed
skall kunna utgöra en reell strävan för den ekonomiska utvecklingen i Norden. I
annat fall sker endast en omfördelning av utlåningen inom NIB: s gällande ram.
En extra låneram kräver ökat grundkapital som till viss del kommer att få
formen av inbetalt kapital, för att NIB: s kreditvärdighet skall kunna
bibehållas.

Den
utökade låneramen avser ministerrådet att fastställa till 500 milj. SDR eller
ca 4,4 miljarder norska kronor. Det bör ge tillräcklig marginal för att
ytterligare projekt skall kunna passas in i handlingsplanen samt för
kostnadsökningar. Denna lånevolym torde de närmaste två åren rymmas inom NIB:s
nuvarande ordinarie utlåningsram, I samband med att den särskilda låneordningen
beslutas kommer ministerrådet därför även att göra en utfästelse om att, när så
erfordras, höja NIB: s gmndkapital så att reellt utrymme ges för den extra
låneramen.

Tillgången
till en gemensam extern lånemöjlighet skall inte ändra principerna för den
normala berednings- och beslutsgången för investeringsprojekt. Det åligger
ministerrådet tt bestämma vilka enskilda projekt som kvalificerar för låp i
UNI-finansiering. Varie enskilt land bestämmer därefter själv om och i vilken
utstkräckning UNI skall utnyttjas för finansieringen av projektet.

7.4 Svenska investeringsprojekt som kan bli aktuella för
UNI-finansjering

I
ministerrådets handlingsplan ingick följande svenska investeringsprojekt på
samfardselpmrådet:

-
Väginvesteringar på väg E6 i
Bohuslän på 550 milj. norska kronor mellanåren 1986-1990,

-
Jämvägsinvesteringar på
Västkustbanan samt på två bansträckor mot

Norge
på 455 milj. norska kronor mellan åren 1986-1989.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Den
svenska regeringen har aviserat till nordiska ministerrådet att man Prop.
1985/86: 150 dels avser att utnyttja UNI-finansieringen vid dessa projekt och
dels att Bil. 1 kostnaderna troligen blir större än vad som hade angivits i
handlingsplanen.

De
svenska samfärdselprojekten, med senare ändringar och höjda kostnadsramar, har
godkänts av ministerrådet och är därmed kvalificerade för UNI-finansiering.

Regeringen
har för avsikt att för finansiering av ovanstående väg- och jämvägsprojekt
utnyttja UNI. För Sveriges del bör enligt min uppfattning riksgäldskontoret
vara låntagare hos NIB. Utbetalning av medel till den myndighet eller det
affärsverk som svarar för projekten bör få ske enligt de närmare föreskrifter
som regeringens meddelar för varje särskilt fall. Skuldtjänstkostnaderna vid
ett utnyttjande av låneordningen för väg- och järnvägsinvesteringar, till den
del de senare inte kan anses förräntnings-pliktiga, kommer framledes att
påverka statsbudgeten och bör då redovisas i kommande budgetpropositioner.

8 Sparfrågor

8.1 Allemanssparandet

8.L1
Standardiserad terminologi

Sedan
allemanssparandet startade den 1 april 1984 har sparsystemets båda sparformer
benämnts annorlunda i lagstiftningssammanhang jämfört med de benämningar som
använts i informationskampanjer m. m. Vad som i propositions- och lagtexter
benämnts rikssparkonto och kapitalsparfond har i dagligt tal kommit att kallas
allemanssparkonto och allemansfond. Detta har ofta lett till begreppsförvirring
hos allmänheten. Jag föreslår därför att termerna rikssparkonto och
kapitalsparfond i lagen ersätts med allemansspar/allemanssparkonto resp.
allemansfond/allemansfondkonto. 1 den fortsatta framställningen används också
dessa benämningar.

8.1.2
Höjd maximigräns för de samlade nettoinsättningarna i allemanssparandet

Allemanssparandet
har utan jämförelse blivit den mest omfattande sparfor

men någonsin i Sverige. Sparsystemet har medfört att hushållen på ett

positivt sätt har tagit del i finansieringen av budgetunderskottet och i

näringslivets kapitalförsörining. Att allemanssparandet blivit framgångs

rikt avspeglas bl. a. i det faktum att en stor andel av spararna sätter in

högsta tillåtna belopp per månad, dvs. 800 kr., samt att antalet sparare

ökat kraftigt sedan starten i april 1984. Dessa sparare kommer under 1987

att nå taket för de samlade nettoinsättningarna. Detta aktualiserar en

höjning av den nuvarande 35000-kronorsgränsen. 97

s. 98 Kontrollera mot PDF

Det
skulle kunna hävdas att det tak för insättningarna som f.n. gäller är Prop.
1985/86: 150 tillräckligt högt för att tillgodose spararnas behov av ett
skattefritt grund- Bil. 1 sparande. Jag har emellertid funnit det motiverat med
en begränsad höjning av maximinivån för insättningar i allemanssparandet. En
lämplig gräns skulle enligt min mening vara 50000 kr. Det är min åsikt att vi
därmed har nått en lämplig gräns. En person som nått detta tak, vilket tidigast
kan ske i februari 1989, torde då, inkl. avkastningen på de sparade medlen, ha
ett skattefritt belopp i allemanssparandet som måste anses utgöra en fullt
tillräcklig ekonomisk buffert. Lägger man därtill höjningen av sparavdraget,
från 800 kr. till 1600 kr. fr.o.m. inkomståret 1986, så innebär höjningen av
maximigränsen i allemanssparandet att en person hädanefter kan bygga upp ett
sparkapital på uppskattningsvis 70000-80000 kr. utan av avkastningen beskattas.
Jag förordar alltså att det nuvarande taket, för de samlade
nettoinsättningarna, höjs från 35000 kr. till 50000 kr. Förslaget föranleder en
ändring av 4 § lagen (1983:890) om allemanssparande.

8.L3
Reducerad ränta i allemansspar

Den
allmän-ekonomiska utvecklingen är f.n. mycket positiv. Ett inslag i denna
utveckling är den avtagande inflationstakten, vilken är av godo bl. a. för
spararna. Den avtagande prisstegringstakten samt det kontinuerliga arbetet med
att förbättra statsfinanserna gör det dock påkallat att ifrågasätta den
nuvarande räntan i allemansspar, dvs. riksbankens diskonto plus 1,25
procentenheter. Den skattefria avkastningen medför att en sparare i
allemansspar i dagsläget erhåller en realränta, dvs. ränta med avdrag för
inflation, på 5-6%. Jag anser att denna avkastning är alltför hög för den
riskfria sparform som allemansspar utgör om hänsyn tas till att avkastningen
är befriad från skatt. Den nuvarande avkastningen gör det vidare i vissa fall
lönsamt med s. k. skattearbitrage, dvs. det kan löna sig att låna pengar och
sätta in dessa i allemansspar. Jag föreslår därför att räntan på allemanssparkonto
fr.o.m. den 1 juli 1986 skall utgå enligt en räntefot som motsvarar det av
riksbanken fastställda diskontot. Förslaget föranleder en ändring av 9 § lagen
om allemanssparande.

8.1.4
Vidgade placeringsmöjligheter för aktiefonder, allemansfonder och
aktiesparfonder

Jag
övergår nu till en fråga som rör aktiefonder, allemansfonder och

aktiesparfonder. Möjlighet till nyinsättningar i aktiesparfonder, enligt det

äldre s.k. skattesparandet, upphörde i och med allemansfondernas till

komst den 1 april 1984. Aktiesparfondema fortsätter dock att förvalta de

medel som tidigare satts in av spararna och dessa fonder berörs därmed

också av förslaget. Allemansfondernas och aktiesparfondernas placerings

möjligheter överensstämmer i stort sett. Däremot föreligger skillnader

mellan å ena sidan dessa fonder och å andra sidan övriga aktiefonder.

Dessa skillnader är dock inte av betydelse i detta sammanhang, varför jag

ej avser att här beröra dem. I detta avsnitt använder jag aktiefond som en 98

gemensam
benämning för aktiefond, allemansfond och aktiesparfond.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Möjligheten för
aktiefonder att placera i svenska icke-börsregistrerade Prop. 1985/86: 150
värdepapper inskränker sig till högst 10% av fondens värde. Till denna Bil.
1 grupp värdepapper hör bl.a. OTC-aktier. Bankinspektionen kan, om det finns
särskilda skäl, medge att procenttalet överskrids.

I
börian av år 1985 kom Sveriges värdepapperfonders förening in med en
framställning, där man föreslog att notering vid Stockholms fondbörs inte
längre skall vara avgörande för rätten för aktiefond att placera i värdepapper.
I stället föreslog man att det avgörande skulle vara humvida notering och
handel sker under betryggande former. Man hänvisade bl. a. till att detta
villkor gäller för allmän aktiefonds placeringar i utländska värdepapper.

Framställningen
har remissbehandlats. De flesta remissinstanserna, tretton av femton,
tillstyrkte förslaget eller ansåg att utvidgningen åtminstone borde omfatta
OTC-aktier.

Bankinspektionen
ansåg att förvärvsrätten beträffande OTC-aktier fortfarande bör vara
begränsad. Man förordade att begränsningen avseende förvärv av OTC-aktier höjs
från 10% till 20% av fondens värde. Vad gäller förvärv av icke-börsregistrerade
penningmarknadsinstrument förordade bankinspektionen att dessa bör få förvärvas
upp till högst 20% av fondens värde. Fullmäktige i Sveriges riksbank
förespråkade en höjning från 10% till 20% beträffande den andel av fondens
värde som får placeras i icke-börsregistrerade aktier. Angående placering i
icke-börsregistrerade penningmarknadsinstrument hade riksbanken inget att
erinra.

Som
framgått av framställningen är aktiefondernas möjligheter att placera i
icke-börsregistrerade värdepapper begränsade. Till denna gmpp hör också
OTC-aktier. Det kan hävdas att nuvarande regler diskriminerar placeringar i
OTC-aktier men lagstiftningen har i hög grad styrts av en omtanke om att inte
utsätta spararnas medel för ett alltför stort risktagande. OTC-marknaden har
varit i funktion ett antal år och böqar nu uppvisa en stabilitet, som gör det
motiverat att utvidga aktiefondernas placeringsmöjligheter i OTC-aktier. Enligt
min mening är det angeläget att aktiefonder ges möjlighet att i högre grad än
idag bidra med riskvilligt kapital till OTC-företag. Jag vill emellertid inte
förorda att OTC-aktier likställs med de värdepapper som fonderna i dag fritt
kan placera i. Jag föreslår därför att aktiefonder tillåts placera högst 30% av
fondens värde i OTC-aktier inkl. övriga icke börsregistrerade värdepapper. Den
föreslagna vidgningen till 30% av fondvärdet anser jag utgöra en rimlig
avvägning. Denna nivå ligger högre än den nivå som bankinspektionen och
riksbanken förordade. Orsaken till detta ligger i att mitt förslag medför vissa
konsekvenser beträffande företagsanknutna allemansfonder, till vilket jag
avser att återkomma senare.

Vad
gäller framställningen i övrigt ser jag inte någon anledning att ytteriigare
stimulera aktiefonder till placeringar i enbart räntebärande papper. Detta
behov täcks genom de placeringsmöjligheter i statspapper och konvertibla
skuldebrev som i dag föreligger.

Placeringar
i övriga icke-börsregistrerade värdepapper begränsas såle

des i Ukhet med vad som i dag gäller till högst 10% av fondens värde. Det

innebär således att en aktiefond som väljer att placera maximalt i icke- 99

s. 100 Kontrollera mot PDF

börsregistrerade papper
måste ha minst 20% av fondens värde placerat i Prop. 1985/86: 150

OTC-aktier. Bil. 1

Förslaget
medför också att det blir möjligt för OTC-företag att starta företagsanknutna
allemansfonder. Detta är i dag förknippat med svårigheter, eftersom fonderna
tillåts att placera högst 10% av fondens värde i icke-börsregistrerade
värdepapper, till vilka OTC-aktier räknas. En före-tagsanknuten allemansfond
måste placera minst 25 % av fondens värde i det egna bolagets värdepapper.
Bankinspektionen har visserligen möjlighet att lämna dispens för innehav av
icke-börsnoterade papper som överstiger 10% av fondens värde men i praktiken
har regeln medfört att startandet av företagsanknutna allemansfonder
försvårats. Jag utgår från att den av mig föreslagna åtgärden skall medföra att
intresset från OTC-företag att starta allemansfonder hädanefter skall öka.

De
nya placeringsreglerna föreslås gälla fr. o. m. den 1 juli 1986. Förslaget
föranleder ändringar i aktiefondslagen (1974:931).

8.1.5
Bosparande för ungdomar i Svenska riksbyggen

I
samband med att bosparande för ungdomar infördes i allemanssparandet beslutades
vissa särskilda regler beträffande sådant sparande i HSB:s sparkassa (prop.
1984/85:51, FiU 7, rskr 59, SFS 1984:1036). De särskilda reglerna innebär att
bestämmelserna om sparande på allemanssparkonto får tillämpas på sparande på
sparkonto i HSB:s sparkassa under fömtsättning att kassan åtar sig att lämna
lån för förvärv av nyproducerade bostadsrätter. Bestämmelserna får dock
tillämpas längst till utgången av det kalenderår spararen fyller 28 år. Vidare
behöver insatta medel inte överföras till riksgäldskontoret.

Under
finansutskottets behandling av propositionen inkom Riksbyggen med en skrivelse
där man anhöll om att erhålla samma regler för sitt bosparande som regeringen
föreslog för HSB.

Finansutskottet
ställde sig välvilligt till ansökan men hänvisade till att Riksbyggens
bosparande då befann sig i en uppbyggnadsfas och att omfattningen av detta då
inte motiverade en sådan lagstiftning. Utskottet anmodade emellertid
regeringen att uppmärksamt följa frågan för att eventuellt senare återkomma
till riksdagen med förslag.

Riksbyggens
bosparande för ungdomar, som bedrivs under namnet Riksbospar, har nu fått en
sådan omfattning att skäl talar för att Riksbyggen ges möjlighet att bedriva
detta sparande under samma villkor som HSB:s sparkassa.

Riksbyggen
intar på samma sätt som HSB en särställning på den svenska bostadsmarknaden.
Båda organisationerna tillhör den kooperativa familjen och drivs utan enskilt
vinstintresse. Bostadsrätten avyttras i princip till självkostnadspris till
förstagångsinnehavarna. Organisationernas huvudsyfte är att förse de boende
med bostäder av god kvalitet till rimliga priser.

De
förutsättningar som jag nu berört talar enligt min mening för att

Riksbyggen hädanefter ges samma villkor som HSB:s sparkassa. Jag före

slår därför att Riksbyggen ekonomisk förening fr. o. m. den 1 juli 1986 ges

möjlighet att starta bosparande för ungdomar under samma villkor som 100

s. 101 Kontrollera mot PDF

HSB:s sparkassa. Förslaget
föranleder ändringar av lagen om allemans- Prop. 1985/86: 150

sparande. Bil. 1

8.1.6 Överföringsavgifter

Enligt
nu gällande regler får en sparare överföra, helt eller delvis, behållningen i
en allemansfond till en annan sådan fond. Han får även överföra hela
behållningen på ett allemanssparkonto till sådant konto i en annan bank. Banken
är vid en överföring berättigad till ersättning av spararen för sina kostnader.
Dessa överföringsavgifter ligger i dag i intervallet 150-200 kr.

Jag
anser att de nuvarande överföringsavgifterna hämmar konkurrensen mellan
allemansfonderna. Vad gäller allemansspar, så spelar överföringsavgiften
mindre roll, eftersom villkoren för allemansspar är desamma oavsett i vilken
bank spararen sparar. Beträffande allemansfond medför en alltför hög
överföringsavgift inlåsningseffekter av sparmedlen. En hög överföringsavgift
kan få till följd att en sparare tvekar inför ett önskat byte av allemansfond,
trots att han är missnöjd med fondens förvaltning av sparmedlen. Det gäller
särskilt sparare med Ihen behållning på sina alle-manskonton, då
överföringsavgiften kan komma att utgöra en relativt stor andel av
behållningen. Jag menar således att avgiften inte får vara så hög att den
medför att fondandelsägarna av kostnadsskäl hindras från att överföra medel och
därigenom sätta press på fondförvaltarna. Denna stimulerande konkurrens kan
upprätthållas om spararna har möjlighet att till en låg avgift överföra sina
sparmedel till en annan allemansfond. I detta avseende anser jag att de
nuvarande nivåerna på avgifterna utgör en hämsko. Med anledning av detta
föreslås att överföringsavgiften får uppgå till högst 100 kr. fr. o. m. den 1
juli 1986. Detta bör gälla också vid överföringar mellan allemanssparkonton.
Förslaget föranleder en ändring av lagen om allemanssparande.

8.1.7 Ersättningar
till bankerna avseende allemansspar

Bankernas
ersättning från staten för skötseln av allemansspar regleras genom avtal mellan
riksgäldskontoret och bankerna (prop. 1983/84:30, FiU 13, rskr 32).
Ersättningen motsvarar idag 0,5% av behållningen på kontona, inkl. ränta och
bonusränta, samt 1 % av saidoökningen netto, inkl. ränta och bonusränta, vid
slutet av resp. år. Bankerna erhåller också full räntekompensation från
riksgäldskontoret för hela det räntebelopp som spararna erhållit. Bankerna
erhåller även uttagsavgiften på 1 %. Därutöver får de fritt disponera månadens
nettoinsättningar t. o. m. den 15:e i månaden därefter då medlen överförs till
riksgäldskontoret.

Ersättningen
till bankerna, inkl. värdet av dispositionsrätten till nyin-

satta medel i ca 20 dagar, avseende år 1986 kan beräknas uppgå till ca 400

milj. kr. Detta gäller under förutsättning att de samlade nettoinsättningarna

blir ca 13500 milj. kr. Jag anser att det i nuläget, med den stränga utgifts

prövning som tillämpas på statsbudgetens kostnadssida, finns anledning

att se över ersättningarna till bankerna. 101

3 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1. Del 4

s. 102 Kontrollera mot PDF

Rutinerna
för allemansspar torde i dag vara väl inarbetade i bankerna. Prop. 1985/86:
150 Ersättningen kan således betraktas som en förmedlingsprovision för en
Bil. 1 verksamhet där uppbyggnadsfasen av rutinerna nu är avklarad.

Med
nuvarande regler och sparvolymer kommer ersättningen till bankerna att öka med
ca 60 milj. kr. årligen och således närma sig 500 milj. kr. år 1989. Som
ersättningssystemet f.n. är utformat kommer bankerna exempelvis att erhålla ca
250 milj. kr. år 1988 även om nettoinsättningarna helt skulle upphöra efter
detta år. Detta beroende på den ersättning som är baserad på behållningen,
inkl. ränta och bonusränta, vid slutet av resp. år. Denna ersättning utgår
således oavsett om något nettosparande förekommer eller ej.

Jag
vill vidare påpeka, att när allemanssparandet introducerades antogs de årliga
nettoinsättningarna i allemansspar komma att uppgå till ca 4 miljarder kr. Vi
vet nu att utvecklingen blev en annan. Nettoinsättningama har t. o. m. år 1985
motsvarat en årstakt på ca 9 miljarder kr. och kommer sannolikt att bli än
större under år 1986. Det medför att bankemas dispositionsrätt över sparmedlen
t.o.m. den 15:e i månaden efter sparmånaden har inbringat betydligt större
intäkter till bankerna än vad som hade varit fallet med de ursprungligen
antagna sparvolymerna. Som exempel kan nämnas att 20 dagars dispositionsrätt av
sparmedlen, vid en avkastning på penningmarknaden på 10%, innebär ca 20 milj.
kr. resp. ca 50 milj. kr. vid årliga nettoinsättningar på 4000 resp. 9000 milj.
kr. Bankerna har således tjänat betydande belopp på gmnd av de stora
sparvolymerna i allemansspar.

Mot
bakgmnd av vad jag nu redovisat, förordar jag att den nuvarande provisionen utgår.
Den nya ersättningen från staten till bankerna bör motsvara 0,5 % av årets
nettosaldoökning exkl. ränta och bonusränta samt 0,25% av behållningen på
kontona vid slutet av resp. år exkl. ränta och bonusränta. Den nya ersättningen
bör således baseras på nettoinsättningar och ej som i dag på nettoinsättningar
inkl. räntekrediteringar. Med nettoinsättningar avses de belopp som
inlevereras till riksgäldskontoret. Vid nettouttag sker motsvarande reduktion.
Liksom i dag erhåller bankerna även i fortsättningen full kompensation från
riksgäldskontoret för hela det räntebelopp som spararna erhållit. Den nya
provisionen bör genomföras fr.o.m. den 1 januari 1987 och bör således avse allt
sparande som sker efter denna tidpunkt. Den nya ersättningen avseende behållningen
på kontona vid slutet av resp. år bör beräknas utifrån det utgående saldot,
inkl. ränta och bonusränta, för år 1986.1 övrigt föreslår jag inga förändringar
vad gäller dispositionsrätten och uttagsavgifterna. Det bör uppdras åt
fullmäktige i riksgäldskontoret att med banker och sparkassor träffa nya avtal
angående den ersättning som sålunda bör utgå i fortsättningen.

8.2 Vinstsparandet

8.2.1
Vidgade utlottningsmöjligheter

Den
1 januari 1985 övertog bankerna vinstsparandet i egen regi (prop.

1984/85:51, FiU 7, rskr
59). Vinstsparandet har sedan dess expanderat

102

s. 103 Kontrollera mot PDF

kraftigt och utgör i dag
en viktig inlåningsform för bankema. Sparformen Prop. 1985/86: 150

kännetecknas av att en viss del av avkastningen lottas ut till spararna. Bil. 1

Enligt
regeringens lotteritillstånd tillåts utlottningdelen få motsvara högst 2
procents årsränta. Redan vid bankernas övertagande av vinstsparandet förekom
emellertid önskemål om att spararnas avkastning på vinstsparkonto till en
större del än vad som i dag tillåts skulle få utgå i form av utlottning.

När
riksdagen begränsade den totala vinstsumman till högst 2 procents årsränta,
motiverades det bl. a. av att en sådan utlottningsandel överensstämde ungefär
med den som gällde då staten var direkt medansvarig för vinstsparandet. Vidare
undvek man genom en relativt liten utlottningsandel direkt konkurrens med
statens upplåning i form av premieobligationer.

Situationen
är i dag i viktiga avseenden annoriunda. Allemansspar har medfört att
hushållens andel av statsskuldens finansiering nu är betydligt högre än
tidigare. Kraven på statlig upplåning via bl. a. premieobligationer har därmed
minskat. Vidare anser jag det vara en fördel om den direktupplåning som under
lång tid framöver ändock kommer att vara nödvändig sker via sparformer som
främjar långsiktigt och regelbundet sparande. Detta är i hög grad
kännetecknande för allemansspar. Risken för att en ökad utlottningsandel i
vinstsparandet skulle försvåra den önskade statliga upplåningen från hushållen
har således minskat betydligt.

Mot
denna bakgmnd föreslår jag att bankerna ges möjlighet att, om de så önskar,
lotta ut en total vinstsumma som uppgår till högst 4 procents årsränta.

I
samband härmed föreslår jag även att lotterivinstskatten hädanefter skall utgå
med 40% på vinstutlottningar i vinstsparandet, vilket är 10 procentenheter
högre än den lotterivinstskatt som utgår på det nuvarande vinstsparandet.
Höjningen motiveras av att den ränta som lottas ut annars kommer att beskattas
betydligt mildare än den marginalskatt som utgår på den fasta räntan i
vinstsparandet. Denna torde för de flesta uppgå till ca 50%. De nya reglerna
beträffande utlottningsdelen i vinstsparandet bör få tillämpas fr. o. m. den 1
juli 1986 och efter det att ändringen skett i lotteritillståndet. Vad jag har
föreslagit föranleder ändringar i lagen om skatt på lotterivinster.

8.2.2
Temporär höjning av högsta tillåtna månadsinsättning

Regeringens
lotteritillstånd för vinstsparandet begränsar, liksom i allemanssparandet, den
högsta tillåtna månadsinsättningen till 800 kr.

Under
första kvartalet 1986 erhöll spararna i allemanssparandet möjlig

het att sätta in högst 5 000 kr. utöver de maximalt tillåtna månadsinsätt-

ningama på 800 kr. (prop. 1985/86:50, FiU 7, rskr 93, SFS 1985:1078). I

samband med detta inkom Svenska sparbanksföreningen med en framstäl-

lan i vilken man hemställde att regeringen skulle bevilja samma möjlighet

för spararna i sparbankernas vinstsparande, det s.k. miljonkontosparan-

det. Regeringen avslog framställan. Bakgmnden härtill var att det be

dömdes att de vidtagna åtgärderna i allemanssparandet i kombination med

den nya storpremien var tillräckliga. 103

s. 104 Kontrollera mot PDF

Jag
anser emellertid att en liknande åtgärd i vinstsparandet vid det Prop.
1985/86:150 kommande årsskiftet skulle kunna bidra till att minska den kraftiga
likvidi- Bil. 1 tetspåspädning som traditionellt inträffar hos hushållen kring
årsskiftena. Fömtom skatteåterbäring och räntekrediteringar kommer hushållen
att erhålla betydande sparbelopp som kommer att frigöras i skattesparandet vid
årsskiftet. Åtgärder från bankväsendet som stimulerar hushållen att använda
dessa medel till sparande begränsar risken för en alltför snabb
konsumtionsökning i ekonomin. Härtill kommer självfallet att en sådan åtgärd
också skulle kunna vara en viktig stimulans till vinstsparandet.

Jag
föreslår därför att de banker vilka handhar vinstsparande ges möjlighet att
under tiden 1 december 1986-28 febmari 1987 erbjuda sparare i vinstsparandet
möjlighet att utöver de maximalt tillåtna månadsinsättningarna på 800 kr.
sätta in högst 5000 kr., fördelade på valfritt antal insättningar.

8.3 Skattefondsparandet

Vid
de kommande årsskiftena 1986-1987, 1987-1988 och 1988-1989 frigörs betydande
belopp inom skattesparandet. Det är belopp som hänför sig till spararen 1981,
1982 och 1983. I skattesparandet föreligger en fem-årig låsningsperiod av
sparmedlen för att spararen skall kunna åtnjuta skattereduktionen för spararet.
Möjligheten till nyinsättningar i skattesparandet upphörde i och med
allemanssparandets start den 1 april 1984.

Storleken
på de belopp som kommer att frigöras beror på förmögenhetsutvecklingen i
skattefonderna, men de sammanlagda belopp som frigörs i skattesparandet kan
beräknas uppgå till 7-9 miljarder kr. vid resp. årsskifte, varav merparten
faller på skattefonderna. Som jämförelse kan nämnas att dessa belopp motsvarar
ca 2-3% av den beräknade privata konsumtionen för år 1986. Utöver dessa
frigjorda sparmedel kommer hushållen årligen att tillföras betydande belopp
kring årsskiftena genom skatteåterbäring och räntekrediteringar.

Jag
vill inte föreslå några särskilda ekonomiska sparstimulanser riktade till
skattesparare de kommande årsskiftena. Skälen härför är dels att skat-tesparama
redan erhållit mycket betydande skattesubventioner, dels att den gällande
skattelagstiftningen redan nu ger betydande fördelar för de sparare som låter
sina medel står kvar i skattefondema efter 5-årsperioden. Frigjorda andelar
beskattas, enligt den enklaste beräkningsprincipen, med tillämpning av de
regler som gäller för avyttring av aktier. De medför bl. a. att om andelar
avyttras med vinst två år efter att de frigjorts, så tas endast 40% av vinsten
upp till beskattning.

Undersökningar
som genomförts tyder på att åtskilliga skattesparare inte har kännedom om de
fördelar som är förknippade med ett fortsatt innehav av skattefondsandelar
efter att de har frigjorts. Vidare tycks rena missförstånd ha uppstått, där
sparare har trott sig vara tvungna att lösa ut sina andelar efter
femårsperioden.

Stabiliseringspolitiska
skäl motiverar därför att statsmakterna tar ett

ansvar för att berörda skattefondsparare blir bättre informerade om förde

lama med att låta sina sparmedel kvarstå i skattefonderna. Spardelega- 104

s. 105 Kontrollera mot PDF

tionen bör därför i nära
samarbete med bankerna utforma informations- Prop. 1985/86: 150 kampanjer
riktade till de skattefondsparare som får sina medel frigjorda de Bil. I
kommande årsskiftena. Antalet berörda sparare är ca 400000 personer vid resp.
årsskifte. Spardelegationen här uppskattat medelsbehovet till ca 5 milj. kr.
per år för att kunna planera och genomföra dessa informationsåtgärder i
nödvändig omfattning. Denna kostnad måste i sammanhanget ses som en mycket låg
statsfinansiell utgift för att undvika alltför stora konsumtionsökningar kring
de kommande årsskiftena. Jag föreslår därför att 15 milj. kr. ställs till
spardelegationens förfogande för budgetåret 1986/87 att disponeras under
budgetåren 1986/87, 1987/88 och 1988/89. Beloppet föreslås utgå som
reservationsanslag.

8.4 Statsfinansiella konsekvenser, m. m.

De
förslag som jag i det föregående har presenterat medför betydande konsekvenser
för statsbudgetens utgifts- och inkomstsidor. Besparingarna och
inkomstförstärkningarna under budgetåret 1986/87 kan beräknas uppgå till ca
500 milj.kr. Besparingar och inkomstförstärkningar i storleksordningen drygt 1
miljard kr. kan förväntas uppstå fr.o.m. budgetåret 1987/88. Dessa växer sedan
över tiden. Denna fömtsägelse är dock betingad av de framtida sparvolymerna i
de sparformer som berörs av förslaget. Beloppet 1 miljard kr. baseras på en
framskrivning med nuvarande årliga sparvolymer.

De
ekonomiska följderna av förslagen är således av betydande omfattning och
kommer att i positiv riktning påverka det statsfinansiella läget.

Jag
avser att återkomma till vissa ytterligare frågor avseende hushållssparandet i
senare sammanhang.

8.5 Upprättade lagförslag

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag
om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,

2.
lag om ändring i
aktiefondslagen (1974:931),

3.
lag om ändring i lagen
(1928:376) om skatt på lotterivinster,

4.
lag om ändring i lagen
(1983:891) om skattelättnader för allemanssparande.

De
föreslagna lagändringarna är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.

9 Ändrad tid för återbetalning av medel på
likviditetskonto

Riksdagen
beslöt i juni 1984 om särskilda likviditetsindragningar från före

tag och kommuner (prop. 1983/84:200, FiD 45, skr. 421, SFS 1984:501).

Arbetsgivare med mer än 20 miljoner kr. i lönekostnader ålades att på 105

s. 106 Kontrollera mot PDF

konto
i riksbanken betala in ett belopp motsvarande viss del - för kom- Prop.
1985/86: 150 muner 3% och för företag 6% - av den del av lönesumman som
översteg Bil. 1 20 miljoner kr. Syftet var att begränsa likviditetstillväxten i
ekonomin och minska inflationstrycket. Totalt inbetalades ca 2 miljarder kr. i
augusti 1984 och ytterligare ca 4 miljarder kr. i januari 1985. I juni 1985
beslöt riksdagen om ytterligare likviditetsindragning (prop. 1984/85:150 bil.
1, och 217, FiU 30, skr. 409, SFS 1985:582). I denna omgång inbetalades i
augusti 1985 och januari 1986 sammanlagt ca 11 miljarder kr. på likviditetskonto.

De
medel som inbetalades i augusti 1984 och januari 1985 skall återbetalas vid
utgången av 1986. Enligt de bedömningar som kan göras idag är detta en från
likviditetssynpunkt olämplig tidpunkt. Statsbudgeten beräknas således under
december 1986 uppvisa ett betydande underskott, främst på grund av stora
utbetalningar av överskjutande skatt. Samtidigt frigörs betydande belopp i
skattesparandet, sammanlagt uppskattningsvis 7 miljarder kr. Att i denna
situation ytterligare öka likviditeten med närmare 6 miljarder kr. från
likviditetskonton skulle bidra till att försvåra ränte- och
likviditetsstyrningen i ekonomin. Inte minst mot bakgmnd av den mer
marknadsorienterade kreditpolitiken under senare år är det en fördel om
destabiliserande effekter på likviditeten i möjligaste mån kan undvikas.

Jag
föreslår därför, i syfte att stabilisera likviditetsutvecklingen i ekonomin,
att de medel på likviditetskonto som skulle återbetalas vid årsskiftet
1986-1987 istället utbetalas den 30 april 1987. Återbetalningen förläggs därmed
till en tidpunkt som, bl. a. genom fyllnadsinbetalningar av skatt, ger ett
betydande inkomstöverskott på statsbudgeten.

I
enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till
lag om ändring i lagen (1984:501) om inbetalning på likviditetskonto.

Lagförslaget
är av så enkel beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

10 Lagstiftning om betalningsvillkor vid kreditköp

Riksdagen
behandlade under våren 1985 frågan om ett utvidgat bemyndigande för regeringen
att förordna om betalningsvillkor vid kreditköp (prop. 1984/85:217, LU 44, rskr
411). Tidigare meddelade bemyndiganden att utfärda föreskrifter om
betalningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar och vid kontoköp
utvidgades då till att avse övriga konsumentkreditköp av varor, tjänster och
andra nyttigheter. Vad gäller kontoköp och övriga konsumentkreditköp togs
bemyndigandet upp i en ny lag, lagen (1985:580) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om betalningsvillkor vid kreditköp.

De
skärpta regler för bilkrediter (förordningen (1985:253) om vissa be

talningsvillkor vid yrkesmässig försäljning av bilar, ändrad 1985:611),

kontoköp (förordningen (1985:252) om vissa betalningsvillkor vid konto

köp) och andra kreditköp (förordningen (1985:610) om betalningsvillkor

vid vissa kreditköp, ändrad 1985:674 och 723) som beslutades av regering- 106

s. 107 Kontrollera mot PDF

en våren och sommaren 1985 med stöd bl. a. av det nya
bemyndigandet Prop. 1985/86: 150 gällde i enlighet med de ursprungliga
avsikterna t. o. m. utgången av mars i Bil. 1 år. Nu gäller för kontokrediter
en överenskommelse mellan kontoföretagen, handeln och konsumentverket om
normerande regler avseende bl. a. marknadsföring och amorteringslakt. För andra
konsumentkreditköp gäller åter konsumentkreditlagens (1977:981) permanenta
regler med krav på en kontantinsats på normalt minst 20 procent av varans
kontantpris.

I samband med den nämnda riksdagsbehandlingen uttalade
riksdagen att regeringen - om det enligt regeringens bedömande finns ett behov
av den nya bemyndigandelagen även efter den I juli 1986 - borde för riksdagen
redovisa skälen för sin bedömning.

Jag vill först erinra om att det sedan lång tid funnits
bemyndiganden för regeringen att reglera betalningsvillkoren vid bl. a. bilköp.
Bemyndigande rörande bilkrediter har gällt sedan år 1959. Ett bemyndigande
avseende kontoköp tillkom år 1980 mot bakgrund av en kraftig ökning av
kontokre-ditgivningen vid denna tidpunkt. En brist i lagstiftningen var dock
att den inte täckte alla former av konsumtionskrediter. Restriktioner i fråga
om kontoköp kunde leda till en överströmning till andra kreditformer, t. ex.
avbetalningsköp. Det beslut som riksdagen fattade våren 1985 syftade bl. a.
till en lagstiftning som var neutral i förhållande till olika kreditformer och
ändamålsenlig i den uppkomna situationen.

Syftet med en bemyndigandelag av detta slag är således att
ge regeringen möjlighet att, i särskilt uppkomna lägen, påverka hushållens
kreditvolym och konsumtion. Behov av sådana restriktioner som här avses kan uppkomma
t. ex. i samband med andra penningpolitiska åtgärder och de måste då kunna
sättas in med omedelbar verkan. Jag vill understryka att behovet av åtgärder, i
likhet med vad som gällde våren 1985, kan uppkomma också i framtiden även om
balansbristerna i ekonomin nu begränsats och den ekonomiska utvecklingen går i
rätt riktning. Utgångspunkten bör dock vara att bemyndigandet så långt
möjlighet inte skall behöva utnyttjas och om så sker endast för en begränsad
period. Det var så bemyndigandet utnyttjades våren 1985, då det på grund av en
kraftig ökning av den privata konsumtionen fanns ett behov att begränsa all kreditgivning
för konsumtionsändamål.

Vad gäller den lagtekniska lösningen har i samband med
tidigare riksdagsbehandling diskuterats en närmare samordning mellan de olika
be-myndigandelagarna och övrig kreditpolitisk lagstiftning. Det kan finnas skäl
att överväga denna fråga närmare. Detta bör lämpligen kunna ske i samband med
beredningen av frågan om en eventuell förlängning av den kreditpolitiska
lagstiftningen, som senast förlängdes att gälla till utgången av år 1986 (SFS
1983:916).

Av de skäl som jag nu har anfört framgår att det
fortfarande finns behov av en bemyndigandelag avseende konsumentkrediter,
vilken gör det möjligt för regeringen att snabbt kunna ingripa med
konsumtionsdämpande åtgärder, när detta är motiverat av ekonomisk-politiska
skäl.

Rättelse: S. 110 8. Står: 63 000000000 kr. Rättat till:
68000000000 kr. 107

13. Står: handläggningsplanen Rättat till: handlingsplanen

s. 108 Kontrollera mot PDF

Il Försäljning av statens aktier i AB Gambrinus
Prop. 1985/86:150

Bil. 1

Frågan om
statens ägarinflytande i bryggeribranschen behandlades senast i

prop. 1982/83:92. Efter de beslut som riksdagen fattade
med anledning av denna prop. (NU 1982/83:40, rskr 153) har AB Pripps Bryggerier
bUvit ett belagt dotterbolag till AB Gambrinus (tidigare Brygginvest AB).
Aktierna i AB Gambrinus har ägts till 75% av staten och till 25% av AB Volvo. I
ett konsortialavtal mellan staten och AB Volvo har funnits regler om bl.a.
hembud på aktierna och villkor för inlösen av dessa.

Bryggeribranschen har under senare år förändrats så att
det numera vid sidan av Pripps och det likaledes av AB Gambrinus ägda Bryggeri
AB Falken finns flera företag som är livskraftiga. Pripps marknadsandelar har
under senare år sjunkit så att företaget inte längre är lika dominerande som
tidigare. Konkurrensen har under senare år tilltagit, vilket kommit konsumenterna
tillgodo.

Statsmakterna har vidare ett intresse från akoholpolitisk
synpunkt vid ölhanteringens olika led. Under senare år har dock ändringar
vidtagits i bl. a. de regler som gäller för försäljning och utskänkning av öl,
så att öl av klass I och II numera
är jämställt med andra drycker.

De alkoholpolitiska motiven för staten att behålla ett
direktägande i ett ölproducerande företag har enligt min mening mot denna
bakgmnd försvunnit.

Under hösten 1985 mottog regeringen flera förfrågningar om
köp av aktierna i AB Gambrinus. Det uppdrogs åt en särskild förhandlare att med
olika potentiella köpare förhandla om försäljning av aktierna i AB Gambrinus.
I förhandlarens uppdrag ingick att en försäljning skulle ske till ett
marknadsmässigt pris och till en köpare som kan medverka till att Pripps får en
kompetent ägare med ett långsiktigt industriellt intresse för bolaget.

Avtal har träffats mellan staten och Procordia AB om att
Procordia skall förvärva 100% av aktierna i AB Gambrinus för en köpeskilling av
850 milj. kr. Staten har i avtalet förbundit sig att omedelbart begära inlösen
av AB Volvos aktier i AB Gambrinus.

Riksdagen har inte föreskrivit någon inskränkning i
regeringens disposition av de statliga tillgångar som aktieinnehavet i
bryggeribranschen utgör. Riksdagens godkännande av försäljningen har således
inte behövts. Jag förordar dock att riksdagen bereds tillfälle att ta del av
vad jag anfört i denna fråga.

Jag vill i detta sammanhang anföra att Procordia AB
uppfyller de krav som regeringen ställt på en köpare av aktierna i AB
Gambrinus. De av AB Gambrinus ägda företagen skall drivas under samma villkor
som andra företag inom Procordia-koncernen.

108

s. 109 Kontrollera mot PDF

12 Mervärdeskatt på guldmynt Prop. 1985/86:150

Bil. I I prop. 1985/86:47 om ändrad mervärdeskatt
föreslogs att sedlar och mynt som är eller har varit gällande betalningsmedel
skulle undantas från mervärdeskatt. Förslaget innebar att försäljningen av
frimärken samt sedlar och mynt skulle likställas i mervärdeskattehänseende.
Förslaget godtogs av riksdagen (SkU 1985/86: 17, rskr 92) och de nya reglerna
gäller fr. o. m. den 1 mars 1986 (SFS 1985:1116).

I fråga om vissa guldmynt, ex. kanadensiska Maple Leaf,
har oklarhet uppstått om myntet verkligen är betalningsmedel eller inte. Klart
är att myntets värde inte är relaterat till det värde som är präglat på myntet.
En del andra guldmynt uppges t.o.m. sakna ett på myntet präglat värde. Myntets
värde är i dessa fall direkt relaterat till det vid varje tillfälle gällande
guldvärdet. Dessa mynt förvärvas, i likhet med guldtackor och liknande, som
placeringsobjekt och inte som betalningsmedel. Ett undantag från mervärdeskatt
för dessa investeringsobjekt kan innebära en konkurrenssnedvridning till
förfång för andra investeringsobjekt av guld.

Genom en ändring i den norska mervärdeskattelagen gäller i
Norge en begränsning av den också där gällande skattefriheten för mynt. Undantaget
från mervärdeskatt gäller inte för guldmynt som är präglade efter den I januari
1967 och som omsätts efter sitt metallvärde.

För att undvika missförstånd och missbmk bör en
motsvarande begränsning införas också i den svenska mervärdeskattelagen.
Begränsningen kan införas som ett nytt sjunde stycke i anvisningarna till 8§.
Det är lämpligt att regeln får samma innehåll som den som gäller i Norge.

Ändringen bör träda i kraft den 1 juli 1986.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.

Den föreslagna lagändringen är av så enkel beskaffenhet
att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som
bilagor:

Reviderad nationalbudget 1986 (Bilaga l.l)

Svensk ekonomi 1986-1989 (Bilaga 1.2)

Långtidsbudget för perioden 1986/87-1990/91 (Bilaga 1.3)

Utdrag ur RRV:s reviderade inkomstberäkning för budgetåret
1986/87 (Biläga 1.4)

Riksgäldskontorets beräkning av räntor på statsskulden m.
m. (Bilaga 1.5)

Reviderat förslag till statsbudget för budgetåren 1985/86
(Bilaga 1.6)

Lagförslag (Bilaga 1.7)

109

s. 110 Kontrollera mot PDF

Hemställan pop- »985/86: 150

Bil. 1

Föredragandena hemställer, mot bakgrund av vad som
anförts, att regeringen

dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken

som har förordats i det föregående,

2.
godkänna de
allmänna riktlinjer för budgetregleringen som har förordats i det föregående,

3.
godkänna
beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1986/87,

4.
godkänna
beräkningen av förändringar i anslagsbehållningar för budgetåret 1986/87,

5.
godkänna
beräkningen av förändringar i dispositionen av rörliga krediter för budgetåret
1986/87,

6.
godkänna
beräkningen av Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto för budgetåret
1986/87,

7.
anta förslaget
till Räntor på statsskulden, m. m. för budgetåret 1986/87,

8.
till Räntor på
statsskulden m. m. för budgetåret 1986/87 anvisa ett förslagsanslag av
68000000000 kr.,

9.
bemyndiga
regeringen att för år 1987 utge extra skatteutjämningsbidrag i enlighet med
som har förordats i det föregående,

10. till Skatteutjämningsbidrag till kommunerna mm. för
budget

året 1986/87 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av

12586500000 kr.,

11. till Bidrag till kommunerna med anledning av
avskaffandet av

kommunala företagsbeskattningen för budgetåret 1986/87 under

sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av I 569000000 kr.,

12. bemyndiga regeringen att för
budgetåret 1986/87, om arbetsmarknadsläget kräver det, besluta om utgifter i
enlighet med vad som förordats intill ett sammanlagt belopp av 2500000000 kr.,

13. att godkänna de angivna
investeringsprojekten på samfärdselområdet som ingår i den nordiska
handlingsplanen för ekonomisk utveckling och full sysselsättning,

14. bemyndiga fullmäktige i
riksgäldskontoret att uppta erforderliga lån i Nordiska Investeringsbanken och
att utbetala medlen i enlighet med vad föredraganden har förordat,

15. i överensstämmelse med vad angetts
i det föregående uppdra åt fullmäktige i riksgäldskontoret att med banker och
sparkassor träffa nya avtal om ersättning för skötsel av allemanssparkonton.

16. godkänna vad som förordats i fråga
om vinstsparandet,

17. till Sparfrämjande åtgärder -
utöver vad som begärts i prop. 1985/86: 100 bil. 9 - för budgetåret 1986/87
under sjunde huvudtiteln anvisa ytteriigare 15000000 kr..

dels föreslår riksdagen att anta förslagen till

18. lag om ändring i lagen (1982: 221) med särskilda
bestämmelser

angående det kommunala skatteunderlaget m.m., 110

19.
lag om ändring i lagen
(1985:533) om skatteutjämningsavgift, Prop. 1985/86:150

20.
lag om ändring i
kommunalskattelagen (1928: 370), Bil. 1

21.
lagom ändring i uppbördslagen
(1953:272),

22.
lagom ändring i lagen
(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

23.
lag om ändring i lagen
(1958:295) om sjömansskatt,

24.
lag om ändring i tullagen
(1973:670),

25.
lag om ändring i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter,

26.
lag om ändring i lagen
(1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,

27.
lag om ändring i lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,

28.
lag om ändring i lagen
(1979:609) om allmän investeringsfond,

29.
lag om ändring i lagen
(1979:610) om allmän investeringsreserv,

30.
lag om ändring i lagen
(1980:456) om insättning på tillfälligt vinstkonto,

31.
lag om ändring i lagen
(1982:1185) om inbetalning på särskih investeringskonto,

32.
lag om ändring i lagen
(1984:1090) om inbetalning på förnyelsekonto,

33.
lag om upphävande av vissa
fondförfattningar m. m.,

34.
lag om ändring i lagen
(1957:262) om allmän energiskatt,

35.
lag om ändring i
vägtrafikskattelagen (1973:601),

36.
lag om ändring i taxeringslagen
(1956:623),

37.
lag om ändring i lagen
(1983:890) om allemanssparande,

38.
lag om ändring i
aktiefondslagen (1974:931),

39.
lag om ändring i lagen
(1928:376) om skatt på lotterivinster,

40.
lag om ändring i lagen
(1983:891) om skattelättnader för allemanssparande,

41.
lag om ändring i lagen
(1984:501) om inbetalning på likviditetskonto,

42.
lag om ändring i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt,

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad föredraganden har anfört om

43.
den ekonomiska utvecklingen i
kommunsektorn m.m.,

44.
utnyttjandet av
finansfullmakten,

45.
statliga kreditgarantier,

46.
betalningsvillkoren vid
kreditköp,

47.
försäljningen av statens aktier
i AB Gambrinus.

Ill

Innehållsförteckning Prop. 1985/86: 150

Bil. 1

Finansplanen

1 Den ekonomisk politiska strategin ................................ I

1.1 Politik
för tillväxt och rättvis fördelning 1

1.2 Politikens
inriktning 5

2 Utsikterna
för 1986 ...................................................... ..... 7

2.1 Den Internationella utvecklingen ............................ ..... 7

2.2 Den svenska ekonomin ............................................ ..... 9

2.3 Penningpolitiken .................................................... 12

3
Utveckhngen
under återstoden av 1980-talet .............. ... 13

4
Åtgärder för
tillväxt ....................................................... ... 15

4.1 Förenklat skattesystem ............................................ ... 16

4.2 Avregleringar .......................................................... ... 18

4.3 Liberalisering av
valutaregleringen ........................ ... 19

4.4 Forskning och utbildning ......................................... ... 20

4.5 Arbetsmarknadspolitik............................................... 20

21 23 24
26

4.6 Regionalpolitik .................................

4.7 Ökat virkesutbud .............................

4.8 Stimulanser av hushållssparandet ....

Budgetpolitiken ....................................

5.1 Saidoutvecklingen innevarande och
nästa budgetår 26

5.2 Långtidsbudgeten ............................ |...................
27

5.3 Budgetpolitiska slutsatser av
långtidsbudgeten och treårskalky-

29 31

lerna ...............................

5.4
Budgetpolitiken på kortare sikt

Kommunernas ekonomi ........

Den
kommunala ekonomin inför 1987 .............................. ... 37

1
Den ekonomiska
utvecklingen i kommunsektorn inför 1987 37

2
Det kommunala
gmndavdraget ...................................... ... 40

3
Skatteutjämningssystemet
............................................ 41

4
Besparingar
inom utbildningsområdet ........................... 42

5
Extra
skatteutjämningsbidrag ...................................... .. 43

6
övriga frågor
................................................................. .. 45

7
Anslagsfrågor ................................................................ .. 45

8
Upprättade lagförslag
................................................... .. 47

9
Författningskommentarer
............................................. 47

Förenkling av skattereglerna ........................................... 53

1
Inledning ...................................................................... 53

2
Garantibeskattning
och beskattningsort .................... 54

2.1 Huvuddragen i reformen ...................................... 54

2.2 Författningskommentarer ........................................ 57

3
Den
individuella schablonbeskattningen av bostadsrättshavare .. 59

4
Skattefrihet
för restitutionsränta ................................ .. 60

5
Skattefrihet
för vittnesersättningar ............................ .. 61

6
Investeringsfonderna
................................................. 62

6.1 Inledning ............................................................... 62

6.2 Registerföringen ..................................................... 63

6.3 Avveckling av vissa äldre fonder m.
m...................... .. 64

6.4 Inbetalning till riksbanken ..................................... .. 64

112

7 Ändrad
uppbörd av kvarstående skatt ............... .. 65 Prop. 1985/86: 150

7.1
Bakgrund ................................................... 65
Bil. 1

7.2
Nuvarande ordning .................................... .. 66

7.3
överväganden och förslag ........................... .. 67

7.3.1
Behovet av åtgärder ............................. 67

7.3.2
Uppbördsmånad .............................. 68

7.3.3
Redovisning och inbetalning .................... 71

7.3.4
Ikraftträdande ................................... 72

8
Energiskatt på elektrisk
kraft ........................... .. 72

9
Betalning av vägtrafikskatt .............................. 73

10
Kontrolluppgift för vissa
ersättningar ................. 74

11
Upprättade lagförslag ...................................... 75

Statsbudgeten
och särskilda frågor ....................... .. 77

1 Statsbudgeten
budgetåren 1985/86 och 1986/87 .. 77

1.1
Beräkningsförutsättningar, m. m..................... .. 77

1.2
Statsbudgetens inkomster och
utgifter avseende budgetåren 1985/86 77

1.3
Statsbudgetens inkomster och
utgifter avseende budgetåret 1986/87 80

1.4
Statsbudgetens saldo för
budgetåren 1985/86 och 1986/87 ... 83

2
Underliggande budgetsaldo ............................... 84

3
Statens lånebehov ......................................... .. 85

4
Utnyttjande av
finansfullmakten, m.m................... .. 87

5
Statliga garantier .......................................... 88

6
En balansräkning för staten ............................... . 89

6.1
Balansräkning med noter ............................. . 89

6.2
Kommentarer till
balansräkningen .................. . 91

6.2.1
Statens nettoförmögenhet .................... . 91

6.2.2
Utvecklingen av grupper av
balansposter under fem år 92

6.2.3
Statsskuldens relation till
anläggningstillgångar, rörelsekapital och ackumulerade underskott ........................................ .. 93

6.3............................................................ Förmögenhetsredovisning
i övriga delar av den offentliga

sektorn ..................................................... 94

7 Utnyttjande
av särskild låneordning i nordiska investeringsbanken 95

7.1
Nordiska handlingsplanen för
ekonomisk utveckling och full sysselsättning 95

7.2
Nordiska investeringsbanken ....................... . 95

7.3
Utlåningsordning för nordiska
investeringsprojekt (UNI) ... 95

7.4
Svenska investeringsprojekt som
kan bli aktuella för UNI-finansiering 96

8 Sparfrågor
...................................................... 97

8.1 Allemanssparandet
.................................... 97

8.1.1
Standardiserad terminologi .................... . 97

8.1.2
Höjd maximigräns för de samlade
nettoinsättningarna i allemanssparandet 97

8.1.3
Reducerad ränta i allemansspar ............... . 98

8.1.4
Vidgade placeringsmöjligheter
för aktiefonder, allemansfonder och aktiesparfonder .................................. . 98

8.1.5
Bosparande för ungdomar i
Svenska riksbyggen 100

8.1.6
överföringsavgifter .............................. 101

8.1.7
Ersättningar till bankerna
avseende allemansspar .... 101

8.2 Vinstsparandet
......................................... . 102

8.2.1
Vidgade utlottningsmöjligheter
.............. . 102

8.2.2
Temporär höjning av högsta
tillåtna månadsinsättning 103

8.3 Skattefondsparandet ............................................ 104 Prop. 1985/86: 150

8.4 Statsfinansiella konsekvenser, m.m......................... 105 Bil. 1

8.5 Upprättade lagförslag ........................................... 105

9 Ändrad tid för återbetalning av medel på likviditetskonto
105

10
Lagstiftning om
betalningsvillkor vid kreditköp ........... 106

11
Försäljning av
statens aktier i AB Gambrinus ............. 108

12
Mervärdeskatt
på guldmynt ........................................ . 109

Hemställan ...................................................................... 110

Tabellförteckning Finansplanen

1
Försöriningsbalans
....................................................... 10

2
Bytesbalans .................................................................. 11

3
Finansiering av
statens lånebehov 1984-1986 .............. 13

4
Statsbudgeten
för budgetåren 1985/86 och 1986/87 .. 26

Särskilda frågor

1
Ändringar i
RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1985/86 78

2
Statsutgifterna
budgetåret 1985/86 ............................ 78

3
Räntor på statsskulden
................................................. 79

4
Anslagsbehållningarna
vid utgången av budgetåren 1984/85-1985/86 79

5
Ändringar i
RRV:s beräkningar av statsbudgetens inkomster budgetåret 1986/87 81

6
Räntor på
statsskulden ................................................. 82

7
Statsutgifterna
budgetåret 1986/87 ........................... 83

8
Utvecklingen
av statsbudgetens saldo budgetåren 1984/85-1986/87 84

9
Underliggande
budgetsaldo för budgetåren 1984/85-1986/87 85

10
Statens
lånebehov (netto) budgetåren 1983/84-1986/87 85

11
Föreslagna
ändringar av ramar för statligt garantiåtagande efter budgetpropositionen
1986 ...................................................................................... 89

12
Balansräkning
för staten ............................................ 90

13
Andel av
statsskulden ................................................ 93

14
Offentliga
sektorns finansiella ställning vid utgången av 1984 ... 94

Diagramförteckning

Finansplanen

1
Bmttosparkvoten
1970-1986 ........................................ 4

2
Statens budgetsaldo
resp. den offentliga sektorns finansiella sparande som andel av BNP 1970-1987
.............................................................................. 27

3
Utvecklingen av
långtidsbudgetberäkningama samt faktiskt/beräknat budgetutfall 28

4
Statsskuldens
utveckling, netto, 1970/71-1986/87 ...... 31

Statsbudgeten och särskilda frågor

1
Utvecklingen av
statens bokförda nettoförmögenhet under 15 år . 92

2
Schematisk
översikt över gmpper av balansposter i balansräkningar för åren 1980/81
-1984/85. Bokförda värden ....................................................................................... 93 114

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

Bilaga
2

Vissa skogspolitiska frågor

Bilaga
2 Prop. 1985/86:150 Bilaga 2.1 Bil. 2

Jordbruksdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986 Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Anmälan till proposition om slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m.m.

1 Allmänt om skogspolitiken och skogsavverkningen

Gällande
riktlinjer för skogspolitiken beslutades av riksdagen år 1979. Samhällets
övergripande mål för skogsbmket sammanfattas i skogsvårdslagens (1979:429) inledande
bestämmelse. Enligt denna skall skogsmark med dess skog genom lämpligt
utnyttjande av markens virkesproduceran-de förmåga skötas så, att den varaktigt
ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till
naturvårdens och andra allmänna intressen. År 1983 kompletterades
skogsvårdslagen med bestämmelser i avsikt att göra det möjligt att effektivt
fullfölja syftet med 1979 års skogspolitiska mål med avseende på avverkning.

Skogsnäringen
skall enligt de skogspolitiska riktlinjerna verka i överensstämmelse med de
övergripande samhällsekonomiska målen och i samspel med andra samhällssektorer.
Det innebär bl.a. att näringen måste bidra till att uppfylla målen om full
sysselsättning, ekonomisk tillväxt, regional balans, balans i utrikesbetalningarna
och målen för miljövårds- och naturvårdspolitiken.

Skogsnäringen
intar en central plats i svensk ekonomi. Även om näringens andel av den totala
sysselsättningen och produktionen har minskat fortlöpande är den fortfarande
betydelsefull. Genom att verksamheterna inom näringen i stor utsträckning är
lokaliserad till orter och bygder med i övrigt få arbetstillfällen är
skogsnäringen dessutom särskilt viktig för den regionala balansen.
Skogsnäringen svarar för nära 20% av landets vamex-port. Samtidigt är
importinnehållet i näringens produkter avsevärt lägre än vad som gäller för
svenska exportvaror i genomsnitt. Skogsbruket och skogsindustrin har därför en
särskilt viktig roll även när det gäller att förbättra bytesbalansen.

Under
senare år har virkesförsöriningen varit ett av de största hindren för
skogsindustrins utveckling. Under en följd av år har avverkningen i våra skogar
sålunda inte varit tillräcklig för att försöria den svenska industrin. Därför
har en stor del av råvarubehovet fått täckas genom import av skogsråvara och
minskning av råvarulagren.

1
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 2

I de
avverkningsberäkningar som nyligen utförts av Sveriges lantbruks- Prop.
1985/86: 150 universitet redovisas tre olika program för hela landet vad avser
den Bil. 2 möjliga avverkningen och skogstillståndets sannolika utveckling. Den
beräknade praktiskt och fysiskt möjliga årliga bruttoavverkningen för perioden
1990-2020 har för de olika alternativen beräknats till mellan 74 och 80 milj.msk.
Detta är huvudsakligen i linje med I979års uttalade mål, enligt vilket man bör
åstadkomma en skogsproduktion som möjliggör en långsiktig årlig
bruttoavverkning om åtminstone 75milj.m'sk. Dämtöver skall strävan vara att öka
produktionen ytterligare i den mån detta är möjligt och lämpligt med hänsyn
till andra viktiga samhällsmål.

Avverkningama
har under senare år uppgått till endast något över 60 milj.msk. De nyss nämnda
avverkningsberäkningarna visar att landets skogstillgångar medger en ökad
avverkning inom ramen för gällande skogspolitiska mål.

Den
påtagliga och långvariga underavverkningen är ett allvarligt samhällsekonomiskt
problem. Importen av vedråvara leder till direkta kostnader för samhället.
Till detta kommer att den fluktuerande och under många år alltför låga
avverkningen har medfört att den svenska skogsindustrin är mindre än vad den
skulle ha kunnat vara. Detta har i sin tur haft konsekvenser för
bytesbalansen. Den negativa ackumulerade effekten på bytesbalansen kan
beräknas till tiotals miljarder kronor. Den låga avverkningsnivån har också
medfört en lägre sysselsättning i skogsnäringen, vilket särskilt har drabbat
regioner med en redan svag sysselsättningsutveckling.

Undersökningar
redovisade av virkesförsöriningsutredningen i betänkandet (SOU 1981:81)
Skogsindustrins virkesförsörining visar på en mängd orsaker till utebliven
avverkning såsom skatte- och avgiftsreglerna, svårigheter att tolka
skogsvårdslagstiftningen, otillfredsställande fastighetsstruktur, hög ålder
hos skogsägaren och bristande kunskaper om fastigheten och virkesmarknaden. I
det följande kommer jag att ta upp några av dessa problem och föreslå
förändringar i syfte att öka utbudet av virke från de svenska skogarna och
samtidigt förbättra fömtsättningarna för ett aktivt skogsbruk.

Det
råder bred enighet om att avverkningarna kan öka från dagens låga nivå. Det
råder också enighet om att ökningspotentialen finns inom delar av den privata
skogsägaregruppen. De åtgärder jag förordar tar sikte på de skogsägare som av
olika skäl är passiva eller har låg aktivitet i sitt skogsbruk.

2 Vissa åtgärder på skogspolitikens område

Skogsmarkens
ägare svarar för att slutavverkning bedrivs i lämplig omfattning så att en
jämn åldersfördelning av skogen på hans bmkningsenhet främjas. För varje hel I
O-årsperiod gäller enligt skogsvårdslagstiftningen en högsta tillåten areal som
får slutavverkas och en lägsta areal som måste slutavverkas. Högsta och lägsta
slutavverkningsareal är beroende av bl. a. andelen slutavverkningsbar skog på brukningsenheten
och markens produktionsförmåga.

Minimiavverkningsskyldigheten
skall vara fullgjord första gången senast Prop. 1985/86: 150 den I juli 1990.
Det ankommer på skogsvårdsstyrelserna att i god tid Bil. 2 informera berörda
skogsägare om detta. Uppskattningar visar att intensifierad information och
rådgivning skulle kunna öka det årliga virkesutbudet till och med år 1990 med
5-7 milj. msk i förhållande till nuläget. Det omedelbara behovet av ökade
avverkningar gör det angeläget att skogsvårdsstyrelserna under en treårsperiod
tillförs resurser för att öka information, rådgivning och tillsyn i direkt
kontakt med skogsägarna. Jag föreslår mot bakgrund av detta att
skogsvårdsstyrelserna för sina myndighetsuppgifter för nästa budgetår tillförs
8,5 milj. kr. utöver vad som har beräknats i årets budgetproposition.

Det
är nödvändigt att informationen även från virkesmarknadens parter intensifieras
och blir entydig. Dessa parter har redovisat omfattande planer på en
fortlöpande, gemensamt organiserad informationskampanj i syfte att åstadkomma
ett virkesutbud som är rimligt med hänsyn till skogstillståndet och som är
anpassat till skogsindustrins behov. Vidare har jag erfarit att
virkesmarknadens parter arbetar aktivt med att förbättra virkesmarknadens funktion
i syfte att komma till rätta med icke önskvärda inslag i denna.

Jag
vill betona att det i första hand är virkesmarknadens parter som har ansvaret
för att virkesförsöriningen fungerar. Det är emellertid angeläget att även
skogsvårdsstyrelserna i sin verksamhet kan informera om virkes-marknaden och
efterfrågan på skogsråvara. Jag har erfarit att sådan information nu planeras.

En
viktig fömtsättning för den föreslagna rådgivningsinsatsen från
skogsvårdsstyrelsernas sida är ett tillfredsställande faktaunderlag om det
lokala skogstillståndet. Därför bör resurserna för de översiktliga skogsinventeringarna
ökas under en treårsperiod. Rambeloppet för de översiktliga
skogsinventeringarna bör för nästa budgetår räknas upp med 4,5 milj. kr. till
50,5 milj. kr. Det sammanlagda rambeloppet under nionde huvudtitelns anslag
Bidrag Ull skogsvård m. m. bör sålunda ökas med 4,5 milj. kr. i förhållande
till vad som har förordats i årets budgetproposition.

Den
högsta tillåtna slutavverkningen har preciserats i skogsvårdsförordningen
(1979:791) och i skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till
skogsvårdslagen. Särskilda bestämmelser om högsta tillåtna slutavverkningsareal
har införts för brukningsenheter med en ideal produktionsförmåga över 200 m'sk
per år. För bmkningsenheter vars ideala produktionsförmåga överstiger 100 m'sk
per år får skogsstyrelsen meddela föreskrifter i fråga om slutavverkning i
syfte att begränsa andelen kalmark och ungskog på brukningsenheterna.

Skogsstyrelsen
har föreslagit att nämnda gränser höjs till 1000 resp. 200 m'sk. Detta skulle
innebära att 74% av den privatägda skogsarealen undantas från
ransoneringsbestämmelserna jämfört med 23% för närvarande. Fortfarande skall
gälla att högst 50% av en fastighets areal får utgöra kalmark eller skog yngre
än 20 år.

Skogsstyrelsens
förslag innebär, förutom att skogsägarna får lättare att

tillämpa reglerna, också en bättre anpassning till det nuvarande skogstill

ståndet vad avser krav på långsiktig jämnhet i virkesförsörjningen. Jag vill 3

starkt understryka att
kraven på hänsynstagande till naturvårdens intres- Prop. 1985/86: 150 .

sen inte förändras. Bil. 2

Jag
har för avsikt att i annat sammanhang återkomma till regeringen med förslag
till ändringar av ransoneringsbestämmelserna i skogsvårdsförordningen.

Jag
vill också ta upp frågan om skogsvårdsstyrelsernas behov av likvida medel i sin
uppdragsverksamhet och frö- och plantverksamhet. Skogsstyrelsen disponerar för
dessa ändamål en rörlig kredit intill 65 milj. kr. i riksgäldskontoret. I årets
budgetproposition har föreslagits oförändrad kredhram för nästa budgetår.
Skogsstyrelsen har hemställt om att ramen ökas med 25 milj. kr. till 90 milj.
kr. med hänvisning till förändring av beredskapsarbetenas finansiering och
reglerna för inleverans av skattemedel. Jag föreslår att nämnda ram för nästa
budgetår ökas till 90 milj. kr.

3 Jordförvärvslagstiftningen

Strukturen
på landets jordbmks- och skogsfastigheter är av avgörande betydelse för
virkesförsörjningen. Flerägandet ökar. Ägostmkturen är särskilt i vissa
områden av landet otillfredsställande. En dålig ägar- och ägostmktur försvårar
ett lönsamt skogsbmk. Intresset för ett aktivt skogs-bmk försvagas och
underlaget för ett företagsekonomiskt intressant skogsbmk försämras. De
virkeskvantiteter som härigenom kan undandras skogsindustrin har stor ekonomisk
betydelse. Vad jag nu har redovisat motiverar en samlad genomgång och
utvärdering av strukturproblemen i skogsbmket och jordbmket, varvid en översyn
av jordförvärvslagstiftningens effekter bör ske. Vidare bör bl. a. beaktas
resultatet av det arbete som den s.k. dödsboutredningen (Ju 1977:07) utför.
Skogsbrukets strukturproblem kommer att behandlas med förtur, varvid bl. a.
den s. k. prisprövningen skall belysas särskilt. Jag har för avsikt att inom
kort föreslå regeringen att besluta om denna översyn.

Genom
tillämpning av gällande jordförvärv slag (1979:230) kan utbudet av skogsråvara
påverkas redan nu. Enligt 5§ jordförvärvslagen kan en juridisk person få
tillstånd att förvärva en jordbruksfastighet om egendom avstås som är av
betydelse för jordbmkets eller skogsbrukets rationalisering och i storlek
eller värde ungefär motsvarar den egendomen som avses med förvärvet. Avser
förvärvet huvudsakligen skogsmark och är förvärvaren juridisk person som
bedriver skogsindustrien verksamhet i vilken egendomens virkesavkastning
behövs, får tillstånd lämnas utan krav på kompensation, om inte egendomen med
hänsyn till ortsförhållandena bör ägas och brukas av någon som är bosatt på
orten. Möjligheterna att utveckla kombinerade skogs- och jordbruksföretag bör
givetvis tas till vara där detta ger goda regionalpolitiska effekter. Men
strävan att stärka sådana företag får inte medföra en för snäv avgränsning av
juridiska personers möjligheter att förvärva mark.

Sågverk
och andra företag som bedriver skogsindustrien verksamhet har ofta en stor
betydelse för sin bygd. Tillgången till egna skogar stärker företagens
konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter. Vid tillämpningen

av ifrågavarande bestämmelser i jordförvärvslagéh skall
det anläggas ett Prop. 1985/86: 150 regionalpolitiskt helhetsperspektiv.
Detta innebär att sådana förvärv bör Bil. 2 prioriteras som tillgodoser de
regionalpolitiska intressena genom att vid ett rationellt utnyttjande av produktionsresurserna
skapa största möjliga antal arbetstillfällen inom skogsbruk, jordbruk och
förädlingsindustri.

Enligt 11 § jordförvärvslagen kan tillståndsmyndighet i
beslut om förvärvstillstånd ålägga förvärvaren att inom viss tid vidta åtgärd
för att förbättra egendomen. Som exempel på åtgärder som avses med bestämmelsen
nämns i lantbruksstyrelsens anvisningar till jordförvärvslagen
skogsförbättringsåtgärder samt upprättande och fullföljande av skogsbruksplan.
I syfte bl. a. att tillgodose samhällets intresse av att skogen utnyttjas
rationellt och riktigt är det angeläget att lantbruksnämnderna tillämpar dessa
anvisningar i beslut om förvärvstillstånd.

4 Skogsvårdsavgiften

Skogsvårdsavgiften har höjts flera gånger under senare år.
Avgiften är för närvarande 8 "/qo av
skogsbruksvärdet. Totalt inbringar den fr. o. m. nästa budgetår ca 420 milj.
kr. per år.

Strukturutredningen redovisade i sitt betänkande (SOU
1983:71) Bättre struktur i jord- och skogsbmk ett förslag om en garantiintäkt
för ägare av jordbruks- och skogsfastigheter i syfte att stimulera till
aktivare bmkande och till stmkturförbättringar. Detta syfte har stor betydelse
från virkesför-söriningssynpunkt. Strukturutredningens konkreta förslag i denna
del har emellertid mött en ganska omfattande kritik vid remissbehandlingen, särskilt
från skatteadministrationen. Kritiken går bl. a. ut på att garantiintäkten i
alltför hög grad skulle komplicera skattesystemet. Kritiken får anses
berättigad och utredningens förslag bör därför inte genomföras. Jag förordar i
stället en annan lösning.

Det finns flera skäl att differentiera uttaget av
skogsvårdsavgift genom att införa en regel om att avgiften för varie ägare
alltid skall utgå med åtminstone ett minimibelopp. Ett skäl härför är att en
minimiavgift kan bidra till en bättre stmktur inom skogsbmket. Om
minimiavgiften beräknas för varie delägare för sig — och inte för fastigheten
— får delägare i flerägda fastigheter anledning överväga att koncentrera
ägandet till en eller ett fåtal personer.

Ett annat skäl för en minimiavgift är att varie
fastighetsinnehav för med sig administrativa kostnader av skilda slag som bara
i mycket begränsad utsträckning är beroende av fastighetens storlek. Flerägda
fastigheter skapar mer av pappershantering och kräver mer av insatser från
myndigheternas sida.

Jag föreslår sålunda en minimiavgift för varje skogsägare.
Minimibeloppet bör lämpligen bestämmas till 300 kr. per skogsägare. Det
betyder att avgiften beräknas enligt dagens regler - 8%o av skogsbruksvärdet -
om skogsbruksvärdet (eller det på varje delägare belöpande skogsbruksvärdet) är
minst 37500 kr. Är skogsbruksvärdet mindre träder reglerna om minimiavgift in.
Avgiften för äldre dödsbon bör sättas högre än 300kr. för att motverka att
dödsbon behålls oskiftade under en längre tid, ett förhållande som
erfarenhetsmässigt motverkar ett aktivt brukande. Det minsta avgifts-

beloppet för dödsbon som
bestått i fyra år och som inte beskattas som Prop. 1985/86: 150

handelsbolag bör vara 1 000 kr. Bil. 2

Mot
bakgmnd av vad jag har anfört i det föregående har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift.

Förslaget har upprättats efter samråd med chefen för finansdepartementet.
Lagförslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.1.1.

Med
hänsyn till förslagets enkla beskaffenhet anser jag att lagrådets hörande
skulle sakna betydelse.

Författningskommentarer

Lagen
har omredigerats på så sätt att bestämmelserna om vilka som är avgiftsskyldiga
har samlats i 1 § och bestämmelserna om avgiftsberäkningen i 2 §. 3-5 §§
motsvarar nuvarande 2-4 §§. Formuleringarna har här anpassats till 5, 7 och 8§§
lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt.

I
det följande kommenteras de nya reglerna i 1 och 2 §§ samt övergångsbestämmelserna.

1§

I
samband med slopandet av den kommunala taxeringen av juridiska personer
omredigerades de bestämmelser som reglerar avgiftsskyldigheten. Bestämmelserna
utformades med reglerna om garantibeskattning i 47§ kommunalskattelagen
(1928:370), KL, som förebild. Någon bestämmelse kom dock inte att införas i
lagen om skogsvårdsavgift om vem som är avgiftsskyldig i det fallet att en
jordbmksfastighet ägs av en juridisk person som inte är skattesubjekt vid
inkomsttaxeringen. I ett nytt tredje stycke har nu införts en uttrycklig regel
om att avgift skall betalas av delägarna om fastigheten ägs av ett handelsbolag
eller av ett dödsbo som vid inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag enligt
53 § 3 mom. fjärde stycket KL.

2 §

De
nya reglerna om en minimiavgift finns i andra stycket. Minimiavgiften om 300
kr. gäller per person och taxering. Beloppet påverkas alltså inte av
beskattningsårets längd eller av om fastigheten förvärvats eller avyttrats
under året. En delägare i ett handelsbolag eller i ett dödsbo som beskattas som
handelsbolag skall betala minimiavgift även om inkomstfördelningen i bolaget
eller boet är sådan att delägaren inte redovisar någon inkomst av fastigheten.

Ett
exempel kan belysa samspelet mellan huvudregeln i första stycket (8 promille av
skogsbmksvärdet) och minimiregeln i andra stycket (lägst 300 kr.). Anta att
skogsbmksvärdet är 100000kr. för en fastighet med fyra delägare.
Skogsbmksvärdet per delägare är 25000 kr. Avgiften för varje delägare blir då
300 kr. och inte (8 promille av 25000 =) 200 kr.

1 andra stycket finns
också regeln om en högre minimiavgift för vissa Prop. 1985/86: 150 äldre
dödsbon. Det gäller här dödsbon som skulle ha beskattats som Bil. 2
handelsbolag om beloppsgränserna i 53 § 3 mom. Qärde stycket KL hade
överskridits och dödsbon som efter dispens från riksskattéverket fått stå kvar
som särskilda skattesubjekt. Minimiavgiften är I 000 kr. För dödsbon på vilka
handelsbolagsreglerna skall tillämpas gäller däremot - som redan framgått — en
lägsta avgift om 300 kr. per delägare.

Övergångsbestämmelserna

De
nya reglerna om en minimiavgift skall tillämpas första gången vid 1988 års
taxering. Reglerna tillämpas inte i de undantagsfall då beskattningsåret
påböriats före den 1 maj 1986.

6 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen dels att anta förslaget till

1. lag
om ändring i lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

dels att

2.
till Skogsvårdsstyrelserna:
Myndighetsuppgifter för budgetåret 1986/87 utöver i prop. 1985/86:100 bil. 11
föreslaget förslagsanslag anvisa ytterligare 8500000 kr.,

3.
medge att under budgetåret
1986/87, med ändring av vad som har föreslagits i prop. 1985/86:100 bil. 11,
statsbidrag beviljas med sammanlagt högst 231000000kr. till skogsvård m. m.,

4.
till Bidrag till skogsvård m.
m. för budgetåret 1986/87 utöver i prop. 1985/86: 100 bil. 11 föreslaget
förslagsanslag anvisa ytterligare 4500000 kr.,

5.
medge att skogsstyrelsen under
budgetåret 1986/87, med ändring av vad som har föreslagits i prop. 1985/86:100
bil. 11, får disponera en rörlig kredit av 90000000kr. i riksgäldskontoret.

Bilaga
2.1.1 Prop. 1985/86: 150 Bil. 2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1946: 324) om
skogsvårdsavgift

Härigenom
föreskrivs att lagen (1946: 324) om skogsvårdsavgift' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Skogsvårdsavgift skall betalas för jordbruksfastighet som
vid fastighetstaxeringen åsatts delvärdet skogsbmksvärde. Avgiften betalas av
ägaren till fastigheten eller den som enligt I kap. 5 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall anses som ägare.

Den som innehar fastighet med åborätt eller eljest med
ständig eller ärftlig besittningsrätt och på gmnd av denna sin rätt inte äger
utöver husbehovet tillgodogöra sig avkastning av skog på fastigheten påförs
dock inte någon skogsvårdsavgift.

Skogsvårdsavgiften utgör för varje beskattningsår åtta
promille av skogsbruksvärdet. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre
tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under
beskattningsåret, skall underlaget för avgiften jämkas med hänsyn härtill.

Skogsvårdsavgift utgår i helt antal kronor varvid öretal
bortfaller.

Föreslagen
lydelse

Skogsvårdsavgift skall betalas för jordbruksfastighet som
vid fastighetstaxeringen åsatts delvärdet skogsbruksvärde.

Avgiftsskyldig är ägaren till fastigheten eller den som
enligt I kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.
Den som innehar fastighet med åborätt eller eljest med ständig eller ärftlig
besittningsrätt och på gmnd av denna sin rätt inte får utöver husbehovet
tillgodogöra sig avkastning av skog på fastigheten påförs dock inte någon
avgift.

I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid
inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag är delägarna avgiftsskyldiga.

2 §

Skogsvårdsavgiften är för varje beskattningsårs promille
av skogsbruksvärdet. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än
tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret,
skall underlaget för avgiften jämkas med hänsyn härtill.

Avgift utgår för var och en som är avgiftsskyldig enligt
l§ med lägst 300 kronor. Avgiften för

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 185. Senaste
lydelse 1984: 1079.

Nuvarande
lydelse

2§

Vad i 75 § 2 mom. första stycket kommunalskattelagen
(1928:370) sägs om ansvarighet för kommunal ut skyld, som påförts avliden person,
gäller också ifråga om skogsvårdsavgift.

3§

Om debitering och uppbörd av skogsvårdsavgift stadgas i
uppbördslagen.

Föreslagen
lydelse

dödsbo som är särskilt skattesubjekt enligt 53 § 3 mom.
kommunalskattelagen (1928:370) är dock, såvitt avser taxering som sker efter
det fjärde kalenderåret efter det kalenderår då dödsfallet inträffade, lägst
1000 kronor.

Skogsvårdsavgift utgår i helt antal kronor.
Avgiftsbeloppet avrundas till närmast lägre krontal.

3§

Vad som föreskrivs i 15 § 2 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt om ansvarighet för sådan skatt gäller också
beträffande skogsvårdsavgift.

4§

I fråga om debitering och uppbörd av skogsvårdsavgift
gäller bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272).

Prop. 1985/86: 150 Bil. 2

4§

Influtna skogsvårdsavgiftsmedel tillfalla staten.

5§

Skogsvårdsavgift tillfaller staten.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986 och tillämpas
första gången vid 1988 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas fortfarande
vid denna taxering i fråga om avgift för beskattningsår som har påbörjats före
den 1 maj 1986.

' Senaste lydelse 1979:431.

Bilaga
2.2 Prop. 1985/86:150 Bil. 2

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll
vid regeringssammanträde den 16 april 1986 Föredragande: statsrådet Feldt

Anmälan
till proposition om slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87,
m.m. såvitt avser tillfälligt ökade möjligheter till insättning på skogskonto
m. m.

Vid
min genomgång tidigare denna dag av åtgärder för att stimulera virkesutbudet
tog jag upp skogskontoreglerna. Jag nämnde att det fanns skäl att Ullfälligt
öka möjligheterna till insättning på skogskonto. Jag återkommer nu till denna
fråga.

Skogskonto
är ett särskilt bankkonto för fysiska personer och för sådana dödsbon som inte
beskattas enligt handelsbolagsreglerna. Syftet med reglerna om skogskonto är
att göra det möjligt för skogsägaren att fördela intäkterna från ett större
skogsuttag över en tioårsperiod.

Enligt
skogskontolagen (1954:142) kan skogsägaren få uppskov vid inkomsttaxeringen
med ett belopp som svarar mot vad som satts in på kontot. Fr.o.m. 1984 års
taxering gäller att uppskov medges med högst 60% av köpeskillingen för
rotposter och högst 40% av köpeskillingen för leverans virke och värdet av
uttag till egen rörelse. Uppskov får inte leda till underskott i
förvärvskällan. Har skog skadats så att avverkningar måste tidigareläggas kan
uppskov medges med högst 80 resp. 50%. Vid mycket omfattande skador på skogen
kan insättning få göras på ett s.k. skogsskadekonto med 20 års löptid.

Det
lägsta belopp som får sättas in på skogskonto är 5000 kr. (50000 kr. för
skogsskadekonto). Lägsta uttagsbelopp är 1000 kr. Så länge medlen står inne
läggs räntan till kapitalet utan beskattning. Beskattning sker först när uttag
görs från kontot. Detta - i förening med att räntan beräknas på hela det
innestående (obeskattade) beloppet - gör att skogskonton ger en bättre
avkastning än andra bankkonton. Medel på skogskonto förmögen-hetsbeskattas
också lindrigt.

Skogskontomedlen
skall i princip tas upp till beskattning om fastigheten byter ägare.
Skogskontot får dock behållas om äganderättsövergången sker genom köp, byte
eller gåva. I dessa fall beskattas alltså den tidigare ägaren först när han tar
ut medlen från kontot. Undantagsregeln kom till efter ett förslag från
virkesförsöriningsutredningen.

De
nuvarande reglerna för insättning på skogskonto ger i de flesta fall
tillräckliga möjligheter till en fördelning av skogsintäkten. Begränsningen
till 60 resp. 40% kan dock leda till att skogsägaren avstår från att göra ett
skogsuttag eller gör ett mindre uttag än han skulle ha gjort om möjligheter-

na till insättning hade
varit större. Särskilt gäller naturligtvis detta om Prop. 1985/86: 150
skogsägaren regelbundet har inkomster som inte härrör från fastigheten.
Bil. 2

I
nuvarande virkesförsörjningsläge är det angeläget att de enskilda skogsägarna
stimuleras till en ökad försäljning av skog. På skatteområdet kan detta
lämphgen ske genom att rätten till insättning på skogskonto höjs från den
nuvarande nivån 60 resp. 40%. Jag föreslår att insättning skall få ske med
högst 90% av köpeskillingen för rotposter och 70% av köpeskillingen för
leveransvirke och värdet av egna uttag. De högre procentsatserna bör bara få
tillämpas vid 1987-1989 års taxeringar. På lång sikt bör procentsatserna inte
ligga kvar på denna högre nivå. Fr.o.m. 1990 års taxering bör alltså
insättningsrätten åter begränsas.

I
de fall beskattningsåret sammanfaller med kalenderåret kommer den förhöjda
insättningsrätten att gälla skogsintäkter som hänför sig till tiden den 1
januari 1986-den 31 december 1988. För det relativa fåtal skogsägare som har
brutet räkenskapsår kommer sfimulansperioden att böria och sluta tidigare.
Dessa variationer får godtas. Jag är alltså inte beredd att som ytterligare
krav ställa att skogsintäkterna alltid skall hänföra sig till en viss bestämd
period. Sådana regler skulle öka kontrollproblemen och tvinga
skattemyndigheterna att tillämpa två regelsystem vid en och samma taxering.

I
det här sammanhanget bör vidare göras en ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt. Ändringen - som är av samma karaktär som den av chefen för
jordbruksdepartementet föreslagna ändringen i I § lagen (1946:324) om
skogsvårdsavgift - innebär att det uttryckligen slås fast att det är delägarna
i ett handelsbolag och i ett handelsbolagsbeskattat dödsbo som är skattskyldiga
till statlig fastighetsskatt.

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till lag om tillfälliga regler för insättning på skogskonto och lag om
ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. Lagförslagen bör fogas
Ull protokollet i detta ärende som bilaga 2.2.1. Förslagen är av så enkel
beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1.
lag om tillfälliga regler för
insättning på skogskonto,

2.
lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt.

Bilaga
2.2.1 Prop. 1985/86:150 Bil. 2

1 Förslag till

Lag om
tillfälliga regler för insättning på skogskonto

Härigenom
föreskrivs följande.

Vid
1987-1989 års taxeringar gäller i stället för vad som sägs i 2 § första-tredje
styckena skogskontolagen (1954: 142) att uppskov medges med högst ett belopp
motsvarande summan av

a)
nittio procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog, som har avyttrats genom
upplåtelse av avverkningsrätt,

b)
sjuttio procent av den på
beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt

c) sjuttio procent av saluvärdet av skogsprodukter,
som under beskattningsåret har tagits ut för förädling i egen rörelse.

Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1986.

2 Förslag
till Prop. 1985/86:150

Lag om
ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt ''-

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§' Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till
fastigheten eller den som enligt 1 kap. 5§ fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall anses som ägare.

/ fråga om handelsbolag och dödsbon som vid
inkomsttaxeringen behandlas som handelsbolag åvilar skattskyldigheten dock delägarna.

Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar
beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten
förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för
fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Senaste lydelse 1984: 1078.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 13

Bilaga
3

Försvarsdepartementet: Förebyggande åtgärder m.m. mot
jordskred och andra natmolyckor

Försvarsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 16 april 1986 Föredragande: statsrådet Hulterström

Bilaga
3 Prop. 1985/86:150 Bil. 3

Anmälan till proposition om slutlig reglering av
statsbudgeten för budgetåret 1986/87 såvitt avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde.

Förebyggande åtgärder m. m. mot jordskred och andra
naturolyckor

1 Inledning

På
flera håll i Sverige finns områden som på gmnd av topografin samt jordarternas
sammansättning och lagring är utsatta för risk för jordskred. Under 1900-talet
har ett antal större jordskred inträffat som i några fall medfört förluster av
människoliv och stora materiella skador på byggnader och anläggningar. Som
exempel härpå kan nämnas skreden i Surte år 1950, Göta år 1957 och Tu ve år
1977.

Regeringen
uppdrog i december 1978 åt statens geotekniska institut (SGI) att utföra en
översiktlig kartering av vissa områden inom vilka risk för skred kan föreligga.
De områden där risken för skred kan bedömas som störst har avgränsats.
Resultatet av karteringen har efter hand redovisats för statens planverk samt
berörda kommuner och länsstyrelser. SGI har till regeringen slutredo visat sitt
uppdrag i februari 1984.

I
mars 1979 bemyndigade regeringen chefen för dåvarande kommundepartementet att
tillkalla en kommitté med uppdrag att bl. a. utreda frågan om geotekniska
undersökningar och förebyggande åtgärder mot jordskred. Kommittén', som antog
namnet räddningstjänstkommittén, avgav i december 1982 delbetänkandet (Ds Fö
1983:2) Geotekniska undersökningar och förebyggande åtgärder mot skred. I
betänkandet föreslås att kommunerna — såsom frivilliga uppgifter — skall svara
för såväl detaljerade geotekniska undersökningar som det praktiska
genomförandet av förebyggande åtgärder mot jordskred. Kommunerna föreslogs få
statsbidrag med minst 50% - i enskilda fall upp till 90% - för sina kostnader.
Enligt förslaget skulle kommunerna få ta ut bidrag för sina kostnader för
förebyggande åtgärder mot jordskred av de fastighetsägare som har nytta av
åtgärderna, dock med högst 10% av taxeringsvärdet. Betänkandet har
remissbehandlats.

' Dåvarande landshövdingen Carl G. Persson, ordförande,
riksdagsledamoten Olle Aulin, dåvarande riksdagsledamoten Lilly Bergander,
riksdagsledamoten Hugo Bergdahl, numera ombudsmannen Rune Johnsson, dåvarande
riksdagsledamolen Helge Karlsson samt riksdagsledamoten Karl-Erik Svartberg.

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 3

Mot bakgrund av de
synpunkter som framfördes under remissbehand- Prop. 1985/86: 150 lingen och av
statsfinansiella skäl bereddes frågan ytterligare inom för- Bil. 3
svarsdepartementet med inriktningen att kommunerna borde ta ansvaret för de
aktuella frågorna. Detta förslag innebär i huvudsak följande. Kommunerna får
enligt en särskild lag rätt att tillträda en fastighet för att där utföra
detaljerade geotekniska undersökningar. Kommunerna svarar själva för
kostnaderna för sådana undersökningar. Kommunerna får vidare ta ut ersättning
för sina kostnader för förebyggande åtgärder mot jordskred från ägarna till de
fastigheter som har nytta av åtgärderna med högst hälften av de faktiska
kostnaderna. För schablontaxerade fastigheter bör därvid som riktmärke gälla
att bidraget inte bör överstiga 20% av taxeringsvärdet. Återstoden av
kostnaderna skall stanna på kommunen. Kommuner som därigenom åsamkas särskilt
betungande kostnader kan få extra skatteutjämningsbidrag inom ramen för de
regler som redan gäller för sådana bidrag. Förslaget har remissbehandlats.

I
propositionen 1983/84:6 om ersättning för skador till följd av naturolyckor
diskuteras frågan om en gemensam beteckning för mer allvarliga naturhändelser.
Föredraganden anslöt sig där till räddningstjänstkommitténs förslag att kalla
händelserna för naturolyckor. Det skulle vara fråga om rena naturhändelser som
inte är vanliga eller har ett långsamt odramatiskt förlopp. Naturolyckorna
angavs till åsknedslag, jordskred, jordras, bergras och laviner, jordskalv,
stormar och hagel, översvämningar och snötryck (snöoväder). Med naturolyckor
avses i förevarande proposition sådana naturhändelser.

Naturolyckor
av olika slag kan vålla mycket stora skador både på människor och egendom.
Exempel på allvarliga jordskred är redan angivna och årligen förekommer ett
antal skred som berör bebyggda områden. Även andra naturolyckor har vållat och
kan vålla stora skador. Detta gäller främst översvämningar. Exempel är
översvämningarna i bl. a. Kopparbergs och Gävleborgs län under hösten 1985.
Principiellt föreligger ingen skillnad mellan olika slags naturolyckor. Kan med
rimliga insatser åtgärder vidtas för att minska risken för att en naturolycka
med allvarliga konsekvenser för människors liv och hälsa och för egendom
inträffar inom bebyggt område så bör olika naturolyckor behandlas från samma
utgångspunkt. Åtgärder för att förebygga naturolyckor är emellertid i första
hand aktuella när det gäller jordskred och översvämningar.

SGI,
länsstyrelserna i Hallands, Göteborgs och Bohus, Värmlands och Kopparbergs län
samt Hallstahammars kommun har i skrivelser till regeringen hemställt om medel
för bl. a. förebyggande åtgärder mot jordskred.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Undersökningar

Undersökningar
med anledning av risken för en naturolycka kan vara av olika slag och ha olika
syften. De kan vara detaljerade och sikta till att utröna risken för en bestämd
naturolycka. Resultatet av undersökningen

kan då utnyttjas för
direkta åtgärder till förhindrande av en olycka. De kan Prop. 1985/86: 150
också vara av mer översiktligt och uppföljande slag. Risken för natur- Bil. 3
olyckan kan då vara känd och vara sådan att förebyggande åtgärder inte behöver
vidtas för tillfället. Hotet bör emellertid övervakas. Jag anser att det finns
skäl att behandla dessa olika slag av undersökningar på skilda sätt. Den förra
typen av undersökning föreslår jag kallas detaljerad undersökning och den
senare översiktlig undersökning.

Gällande
bestämmelser i byggnadslagstiftningen, främst 1, 2 och 5§§ byggnadslagen
(1947:385) och 9, 16 och 29 §§ byggnadsstadgan (1959:612), innebär att statliga
och kommunala myndigheter vid planläggning eller tillståndsprövning har ett
ansvar för att ny bebyggelse inte kommer till stånd inom områden som med hänsyn
till bl. a. gmndförhållandena inte är lämpliga att bebygga. Ansvaret för att
undersökningar av bl. a. grundförhållandena kommer till stånd i samband med
tillkomsten av bebyggelse ligger i första hand hos kommunen. Staten eller
kommunen har däremot inte något fortlöpande ansvar enligt
byggnadslagstiftningen för att gmndförhållandena under befintlig bebyggelse är
tillräckligt stabila. Följaktligen föreligger heller ingen direkt skyldighet
att utföra geotekniska undersökningar inom sådana områden. En stor del av
bebyggelsen i landet har dock tillkommit innan noggranna överväganden om
riskerna för skred blev vanliga.

I
proposition 1985/86:1 om ny plan- och bygglag (PBL), vilken för närvarande
behandlas av riksdagen, föreslås att den statliga fastställelsen av
detaljplaner avskaffas. Länsstyrelserna får dock möjlighet att ingripa mot
planläggning som är olämplig med hänsyn till behovet av skydd mot
olyckshändelser.

När
det gäller andra detaljerade undersökningar än geotekniska för att utröna
risken för naturolyckor har varken staten eller kommunen något ansvar utöver
det nu angivna.

Som
jag konstaterat finns det i dag inte några regler som sörjer för att
detaljerade undersökningar kommer till stånd inom områden med befintlig
bebyggelse. Det är därför den enskilde fastighetsägaren som har att avgöra om
han inom ramen för sina resurser skall genomföra sådana undersökningar. De praktiska
förutsättningarna för att undersökningarna skall komma till stånd är dock
begränsade. Kommunerna har det primära ansvaret för plan- och byggnadsväsendet
och har sedan länge ett avgörande inflytande över bebyggelsens lokalisering. I
samband med planläggning och tillståndsprövning utanför detaljplanelagt område
skall kommunen, eller den myndighet i övrigt som har byggnadsnämndsansvar,
vidare pröva om marken med hänsyn till grundförhållandena lämpar sig för
bebyggelse, en uppgift som i många fall inte kan fullgöras utan genomförande av
bl. a. geotekniska undersökningar. Undersökningarna har således ett nära samband
med kommunens egen exploaterings- och anläggningsverksamhet.

Kommunen
har den bästa kännedomen om förhållandena på platsen.

Betydelse i sammanhanget har även kommunens ansvar i fråga om väghåll

ning, vatten- och avloppssystem osv. Kommunerna svarar vidare enligt

brandlagen (1974:80) för räddningstjänsten i kommunen och har således

ett ansvar för befolkningens säkerhet. Mot bakgrund av det anförda finner 3

jag att kommunerna är bäst lämpade att ombesöria att
detaljerade under- - Prop. 1985/86: 150

sökningar kommer till stånd inom områden med befintlig bebyggelse. Bil. 3

Frågor som rör befolkningens säkerhet aktualiseras i många
sammanhang. Kommunerna har att beakta sådana frågor inom flera av sina verksamhetsområden.
Befogenhet finns för kommunerna att genomföra detaljerade undersökningar. Det
får enligt min mening ankomma på kommunerna att inom ramen för den kommunala
självstyrelsen pröva om detaljerade undersökningar bör komma till stånd. Jag är
av den meningen att kommunernas ansvar för sina invånare kommer att medföra
att detaljerade undersökningar kommer till stånd i den utsträckning som
framstår som motiverat. Kostnaderna för undersökningarna torde inte vara
större än att de kan bäras av de enskilda kommunema. Någon åtgärd från statens
sida är därför enligt min mening inte påkallad.

För närvarande genomförs på olika håll översiktliga
undersökningar av naturförhållanden för att mer allmänt utröna risken för en
naturolycka eller för att följa utvecklingen vid ett möjligt hot om
naturolycka. Regeringen har i olika sammanhang anvisat medel för sådan
verksamhet. Enligt min mening bör staten även fortsättningsvis bekosta viss sådan
verksamhet.

Strävan bör vara att åstadkomma en samlad och förenklad
behandling inom hela det förevarande området. Beträffande översiktliga undersökningar
torde då vara mest rationellt att regeringen anvisar en ram och att en
myndighet får uppgiften att inom denna ram bedöma verksamheten. Statens
räddningsverk inrättas den 1 juli 1986. Verket skall vara central myndighet för
befolkningsskyddet och räddningstjänsten i fred och i krig. Vidare skall verket
bl. a. svara för samordningen av samhällets verksamhet inom dessa områden. Jag
anser att statens räddningsverk är den myndighet som är mest lämpad att handha
den föreslagna uppgiften. Jag utgår därvid ifrån att verket i de enskilda
ärendena samråder med expertmyndigheterna i erforderlig omfattning. Jag anser
vidare att verket bör få disponera högst 750000 kr. om året för verksamheten.
För budgetåret 1986/87 förordar jag att denna utgift finansieras inom ramen för
fjärde huvudtitelns anslag H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst.

SGI har sedan länge som myndighetsuppgift att övervaka
stabilitetsförhållandena längs Göta älv. Medel för verksamheten anvisas genom
den sedvanliga budgetprocessen. Denna verksamhet och liknande fortlöpande
undersökningar bör även framdeles vara myndighetsuppgifter, för bl. a. SGI samt
statens meteorologiska och hydrologiska institut.

2.2 Förebyggande åtgärder

På många håll i landet är det angeläget att förebyggande
åtgärder mot naturolyckor vidtas. Att så inte redan har skett beror bl. a. på
att det är oklart vem som är ansvarig för detta.

I en situation där ett jordskred eller en annan
naturolycka är omedelbart förestående kan det föreligga skyldighet för
samhällets räddningstjänst att vidta åtgärder och för försäkringsgivarna att
svara för kostnader som försäkringstagarna har åsamkats för åtgärder.

Med räddningstjänst förstås enligt brandlagen (1974:80)
verksamhet 4

som syftar till att bl. a.
vid ras eller översvämning avväga eller begränsa Prop. 1985/86: 150 skada på
människor eller egendom eller i miljön. Skyldighet att ingripa kan Bil. 3
föreligga redan innan händelsen har inträffat, om denna befaras vara omedelbart
förestående. Skyldigheten att ingripa är dock begränsad till situationer där
det föreligger en rimlig relation mellan kostnaden för räddningsinsatsen och
det intresse som hotas. Rent förebyggande åtgärder, dvs. åtgärder som vidtas på
förhand för att förebygga att en händelse som kan leda till skador inträffar
eller föranleder skador, faller utanför räddningstjänstbegreppet. Kommunerna
har enligt brandlagen rätt till viss ersättning av statsmedel för sina
räddningstjänstkostnader. 1 ett antal fall har omfattande och kostnadskrävande
bl. a. skredförebyggande åtgärder hänförts till räddningstjänst. Under åren
1980-1985 har sammanlagt ca 28,6 milj. kr. utbetalats till kommunema som
ersättning för räddningstjänstkostnader i samband med förebyggande åtgärder.
Staten har sålunda redan i dag tagit på sig ett betydande ansvar för
räddningstjänstkostnader.

Att
skydda människor till liv och hälsa är ett allmänt intresse. Den enskildes
möjligheter att själv snabbt ingripa och avvärja skador i samband med skredrisk
är begränsade. När det gäller den enskildes möjligheter att avväria skadorna
kan även hans försäkringsgivare komma i fråga. Gällande regler innebär
emellertid att försäkringsgivaren endast under vissa fömtsättningar kan bli
skyldig att svara för räddningsåtgärder som den enskilde själv har utfört. När
det gäller innebörden av denna skyldighet saknas dock vägledande praxis. Jag
anser inte att det f. n. finns anledning att föreslå lagstiftning som medel för
att få till stånd ett utvidgat försäkringsgivaransvar för förebyggande
åtgärder mot skred.

1
den mån ansvaret för förebyggande åtgärder mot jordskred inte faller inom ramen
för samhällets räddningstjänst eller omfattas av försäkringsskyddet, ligger
det enligt min mening inom den kommunala kompetensen att ombesöria dessa
åtgärder.

Visserligen
har detta satts i fråga. Kommunens allmänna kompetens begränsas bl.a. av den
s.k. kommunala likställighetsprincipen, vilken innebär att en kommun inte får
fatta beslut som otillbörligt gynnar en viss kommunmedlem eller gmpp av
kommunmedlemmar i förhållande till andra. Allmänintresset skall vara
normerande för kommunens allmänna kompetens. Att det är ett allmänintresse att
befolkningen skyddas mot skador genom jordskred framstår som uppenbart.
Uppgiften får därför anses ligga inom kommunens allmänna kompetens och som
andra kommunala angelägenheter fullgöras i den utsträckning som kommunens
resurser medger. I den mån åtgärderna är att hänföra till räddningstjänst
föreligger dock som jag har anfört i det föregående en skyldighet för kommunen
att genomföra dem.

Jag
har tidigare framhållit att en strävan bör vara att åstadkomma en

samlad och förenklad behandling vad gäller såväl undersökningar som

förebyggande åtgärder mot naturolyckor. Detta bör gälla även sådana

naturolyckor som är sällsynt förekommande och naturolyckor där gällande

lagstiftning redan i dag ger vissa möjligheter att vidta förebyggande åtgär

der. Vad jag har anfört om förebyggande åtgärder mot jordskred bör därför

i tillämpliga delar gälla också förebyggande åtgärder mot andra natur- 5

olyckor. 1
vattenlagen (1983: 291) finns en viss grund för att vidta förebyg- Prop.
1985/86: 150 gande åtgärder mot översvämningar. De åtgärder som kommunen
kan Bil. 3 komma att vidta bör endast utgöra ett komplement till vad som
kan genomföras i enlighet med vattenlagens regler.

När kommunen vidtar förebyggande åtgärder uppkommer frågan
i vilken omfattning berörda fastighetsägare kan förväntas bidra till kostnaderna.

En fastighetsägare vars egendom hotas av en naturoiycka
har naturligtvis också ett intresse av att hotet undanröjs. Till detta kommer
hans mer långsiktiga ekonomiska aspekter i och med att fastighetens värde
sannolikt ökar när ett sådant hot undanröjs jämfört med om inga förebyggande
åtgärder vidtas. Jag vill påminna om att ansvaret för skydd av egendom ligger
först och främst på egendomens ägare eller hans försäkringsgivare. Mot bakgrund
härav bör fastighetsägarna ha ett intresse av att förebyggande åtgärder vidtas
och därmed också vara benägna att bidra till finansieringen av kostnaderna för
dem, t. ex. genom att göra åtaganden gentemot kommunen om medverkan i
finansieringen.

Om ett jordskred eller en annan naturolycka är omedelbart
förestående, är förebyggande åtgärder ofta att hänföra till räddningstjänst
enligt brandlagen. För kostnaderna för sådana räddningstjänståtgärder är
kommunen enligt 21 § brandlagen (1974:80) berättigad till viss ersättning av
statsmedel. Vid remissbehandlingen av de tidigare förslagen diskuterades att
låta de rent förebyggande åtgärderna finansieras genom att räddningstjänstbegreppet
utvidgas till att omfatta även sådana åtgärder. Något sådant kan jag emellertid
inte förorda. En sådan ordning skulle få betydande konsekvenser även på andra
områden där det kan vara aktuellt med förebyggande åtgärder. Det skulle
undergräva det allmänna ansvaret för att vidta olycks- och skadeförebyggande
åtgärder. Det skulle vidare leda till att åtgärderna till en icke oväsentlig
del skulle komma att finansieras av staten vilket jag mot bakgrund av det
statsfinansiella läget inte kan förorda. Det kan vara ekonomiskt fördelaktigt
för en kommun att avvakta med att vidta förebyggande åtgärder intill dess att
omedelbar fara föreligger eftersom det då blir fråga om räddningstjänst. Jag är
emellertid av den uppfattningen att kommunerna knappast kommer att vänta med
åtgärderna bara för att på det sättet få dem delvis ersatta av staten. Jag tror
inte att kommunerna är villiga att riskera sina invånares liv, hälsa och
egendom på sådana ekonomiska gmnder.

Lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag innehåller ett
generellt skatteutjämningsbidrag vars syfte är att utjämna skillnaderna i
primär- och landstingskommunernas ekonomiska förutsättningar. 1 systemet tas
hänsyn till flera faktorer som påverkar den kommunala ekonomin. Systemet är
emellertid inte helt komplett varför kommunerna ges möjlighet att söka extra
skatteutjämningsbidrag från staten. Enligt motiven (prop. 1978/79:95 s. 72) är
syftet med detta bidrag att ge stöd till de kommuner som av en eller annan
anledning har hamnat i ekonomiska svårigheter.

Det är bara i ett förhållandevis litet antal kommuner som
det finns stora

områden med risk för jordskred eller andra naturolyckor. Kriterierna för

extra skatteutjämningsbidrag är tillämpliga på dessa kommuner. Det inne- 6

bär att en kommun kan få
extra skatteutjämningsbidrag inom ramen för de Prop. 1985/86: 150 regler som
redan gäller om den åsamkas betungande kostnader för före- Bil. 3 byggande
åtgärder mot bl. a. jordskred. Vid remissbehandlingen av tidigare förslag
uttrycktes tveksamhet till möjligheterna att erhålla extra skatteutjämningsbidrag
inom det nuvarande regelsystemet för sådant bidrag. Jag anser den tveksamheten
till viss del vara befogad och förordar därför att inom systemet särskilda
medel om 25 milj. kr. om året avsätts för förebyggande åtgärder mot jordskred
och andra naturoiyckor. På det sättet skulle staten mer påtagligt kunna stödja
de mest utsatta kommunerna i deras verksamhet att förebygga allvarliga
naturolyckor. Efter samråd med chefen för finansdepartementet förordar jag att
25 milj. kr. av det belopp som han denna dag har förordat för extra
skatteutjämning under sjunde huvudtiteln reserveras för nu nämnda åtgärder.

Statens
insatser genom det extra skatteutjämningsbidraget skall ses långsiktigt.
Förebyggandet av jordskred och andra naturolyckor är naturligtvis också något
som måste ske på längre sikt. Mot bakgrund härav vill jag framhålla betydelsen
av att åtgärder, som kan motivera att extra skatteutjämningsbidrag lämnas,
vidtas först på de platser i landet som utgör verkliga högriskområden.

En
kommuns intresse av att vidta förebyggande åtgärder kan vara olika stort för
olika delar av kommunen och detta oavsett de egentliga riskerna. Sålunda kan
kommunen vara mer intresserad av att vidta förebyggande åtgärder i ett område
med befintlig bebyggelse som expanderar än att vidta åtgärder i ett äldre
område med befintlig bebyggelse där någon utbyggnad knappast är att förvänta
och där kanske kostnaderna för de förebyggande åtgärderna blir större. En
kommun kan resonera på detta sätt även om riskerna för en naturolycka kanske är
större i det senare området. Extra skatteutjämningsbidrag bör kunna förvägras
en kommun som prioriterar lågriskområden före högriskområden. För att extra
skatteutjämningsbidrag skall kunna lämnas anser jag därför att en riskvärdering
skall ha gjorts i kommunen. Extra skatteutjämningsbidrag bör inte kunna lämnas
för förebyggande åtgärder i samband med nyexploatering av markområden för
bebyggelse m.m.

3 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna att statens
räddningsverk under budgetåret 1986/87, inom ramen för fjärde huvudtitelns
anslag H 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst, får disponera högst 750000
kr. för att genomföra översiktliga undersökningar,

2.
godkänna att inom ramen för det
extra skatteutjämningsbidraget särskilda medel om 25 milj. kr. om året avsätts
för bidrag till särskilt utsatta kommuner för förebyggande åtgärder mot
jordskred och andra naturolyckor.

3. ta del av vad jag
anfört om genomförande av detaljerade och Prop. 1985/86: 150 översiktliga
undersökningar samt förebyggande åtgärder mot Bil. 3 jordskred och
andra naturolyckor.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

Bilaga 4

Arbetsmarknadsdepartementet: Vissa arbetsmarknadspolitiska
åtgärder

Bilaga
4 Prop. 1985/86: 150 Bil. 4

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986 Föredragande:
statsrådet Leijon

Anmälan till slutlig reglering av statsbudgeten för
budgetåret 1986/87 såvitt avser arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde

Tionde huvudtiteln

B. Arbetsmarknad m. m.

Inledning

I
årets budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 12) visades att den ekonomiska
politiken de senaste åren har varit framgångsrik. Återhämtningen av ekonomin
har gått snabbare än vad som har kunnat förutses. En industriell expansion har
inletts och sysselsättningen har vuxit efter tillbakagången åren 1981 och 1982.

Den
bild som jag tecknade i budgetpropositionen av utvecklingen på arbetsmarknaden
under förra året kan nu göras mer fullständig, eftersom statistik för hela kalenderåret
1985 nu finns tillgänglig. Det kan därför också finnas anledning att något
jämföra det senaste konjunktumppsving-et, som för arbetsmarknadens del var
tydligast åren 1984 och 1985, med det föregående som inträffade åren 1979 och
1980.

Under
den förra konjunktumppgången sjönk arbetslösheten med ca 8000 personer eller
med 0,2 procentenheter. Under den därpå följande lågkonjunkturen närmast
fördubblades arbetslösheten, samtidigt som sysselsättningen minskade för
första gången på flera decennier. Perioden 1983-1985 reducerades arbetslösheten
med 26000 personer eller med 0,7 procentenheter. Antalet latent arbetssökande
har samtidigt minskat mer än dubbelt så snabbt under den senaste
högkonjunkturen som under den förra. Antalet latent arbetssökande sjönk också
under år 1985 till den lägsta nivån någonsin.

Dessa
stora framgångar i kampen mot arbetslösheten till trots bör det noteras att
arbetslösheten under högkonjunkturåret 1985 var 0,8 procentenheter högre än år
1980. Omfattningen av beredskapsarbeten var densamma båda åren, men de nya
åtgärderna ungdomslag och rekryteringsstöd betydde en ökning av den totala
volymen sysselsättningsskapande åtgärder år 1985 jämfört med år 1980.

I Riksdagen 1985186. I saml. Nr 150. Bilaga 4

Rättpl«p* .S 1 nntlim rättat till ifi nnril

Ungdomslagen svarar för
merparten av denna ökning. Det genomsnittli- Prop. 1985/86: 150 ga antalet
ungdomar i ungdomslag år 1985 motsvarar emellertid nästan Bil. 4 exakt den
befolkningsökning i de aktuella åldrarna som har skett sedan år 1980. Den
kraftiga befolkningsförändringen bland ungdomar under 1980-talets första hälft
illustreras av att den totala befolkningsökningen mellan åren 1980 och 1985
uppgick till knappt 0,5%. I åldersgruppen 18-19 år var ökningen 13% och bland
20-24-åringarna6%.

Det
faktum att arbetslösheten och åtgärdsvolymen, trots den markanta minskningen,
nu ligger på en något högre nivå än år 1980, har enligt min mening sina rötter
i den snabbt växande arbetslösheten åren 1981 och 1982. Sysselsättningen
minskade och arbetslösheten msade i höjden. Härigenom skapades gmnden för en
växande och allt svårare långtidsarbetslöshet och ett ökat antal
förtidspensioneringar. Även om Sverige i ett internationellt perspektiv intar
en särställning när det gäller såväl en låg arbetslöshetsnivå som att bemästra
långtidsarbetslösheten så visar utvecklingen de senaste åren hur oerhört svårt
det är att bryta en etablerad långtidsarbetslöshet.

Expansionen
i ekonomin och på arbetsmarknaden åren 1984 och 1985 illustreras ännu tydligare
när sysselsättningsutvecklingen under de två senaste konjunktumppgångarna
studeras. Uppgången var visserligen större i slutet av 1970-talet än nu senast
då den uppgick till 80000 personer. De riktigt stora skillnaderna avser
emellertid inriktningen på sysselsättningen och antalet utförda arbetstimmar.

Under
den senaste konjunktumppgången har huvuddelen av sysselsättningsökningen skett
inom näringslivet. Inom industrin har sysselsättningen ökat med ca 30000
personer och inom den privata tjänstesektorn har ökningen varit 26000 personer.
Tillväxten inom industrin har därmed varit mer än fyra gånger så stark som
under åren 1978—1980. Under den förra konjunkturuppgången däremot tillkom
nästan hela sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn, närmare bestämt
nio av tio nya arbeten. Dessutom tog en ökande frånvaro i stor utsträckning ut
den sysselsättningsökning som skedde under uppgången åren 1978—1980.
Tillväxten av antalet personer i arbete stannade då vid ca 28000 personer,
vilket är mindre än hälften av den expansion som har skett under perioden
1983-1985, då ökningen av antalet personer i arbete uppgick till drygt 60000.

Det
bör vidare nämnas att antalet deltidssysselsatta har minskat, och samtidigt har
de del- och heltidsarbetandes genomsnittliga arbetstid ökat de senaste åren.
Sammantaget innebär det att antalet arbetade timmar har totalt ökat med hela 4
miljoner per vecka. Tillväxten är fyra gånger så stor som den var i slutet av
1970-talet. En större ökning har inte inträffat under någon konjunkturuppgång
de senaste två decennierna. Det har dessutom skett en uppgång i antalet
arbetade timmar tre år i rad, 1982-1985, vilket inte har inträffat tidigare.

ökningen
av sysselsättningen och minskningen av arbetslösheten har

som jag redovisade i budgetpropositionen skett i en situation, där många

länder i vår omvärld fortfarande brottas med ökande arbetslöshet, och

detta på nivåer som är totalt främmande för svensk arbetsmarknad. När vi

i Sverige lyckats pressa ned arbetslösheten från 3,5 till 2,8%, har arbets- 2

lösheten i exempelvis
Storbritannien ökat från 12,--5 till drygt 13 % och i EG Prop. 1985/86: 150

som helhet från 10,5 till över 11 %. Bil. 4

Den
utveckling som har skett på arbetsmarknaden under de första månaderna år 1986
ger inte intryck av att det skett några större förändringar sedan fjärde
kvartalet 1985. När de månadsvisa uppgifterna från arbetskraftsundersökningarna
räknas om för att eliminera de regelmässiga säsongvariationerna, visar det sig
att sysselsättningen ökade kontinuerligt t.o.m. Qärde kvartalet 1985. Under det
första kvartalet i år var nivån oförändrad i jämförelse med de tre sista
månaderna i fjol. En viss upp-bromsning av sysselsättningstillväxten kan
således nqjeras i inledningsskedet av år 1986. Antalet sysselsatta är
emellertid betydligt högre än ett år bakåt i tiden och mellan de första
kvartalen 1985 och 1986 ökade sysselsättningen med 32000 personer. Samtidigt
har de sysselsättningsskapande åtgärderna kunnat reduceras med 20000 personer.

Arbetslösheten
har sjunkit successivt under två och ett halvt år och minskningen fortsatte
under första kvartalet i år. Totalt uppgick arbetslösheten under första
kvartalet till 126000 personer, vilket betyder en minskning med 10000 jämfört
med antalet ett år tidigare. I relativa termer innebar det 2,9% mot 3,1 % året
före. Bland ungdomar i åldern 16-19 år var arbetslösheten drygt 3 % mot ca 4%
år 1985 och drygt 9% första kvartalet 1983 då ungdomslagen inte fanns som ett
medel i den arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen. Arbetslösheten bland
utländska medborgare är fortfarande betydligt högre än bland svenska
medborgare.

Konjunkturperspektivet
och arbetsmarknadspolitiken

De
ekonomiska utsikterna har för Sveriges del ljusnat under de senaste månaderna.
Oljepriset och den sjunkande dollarkursen har en positiv inverkan på ekonomin.
Tvåårsavtal har nyligen träffats för den privata arbetsmarknaden.

Chefen
för finansdepartementet har tidigare i dag redogjort för den ekonomiska
utvecklingen i Sverige och därvid pekat på de tydligt positiva externa impulser
som föreligger, men också på de krav detta ställer på den ekonomiska politiken
och de olika inhemska aktörerna i ekonomin om Sverige varaktigt skall kunna
bibehålla och befästa en i många avseenden unik utveckling. På några få år har
budgetunderskottet halverats. Underskottet i bytesbalansen har sjunkit
drastiskt och saldot kan för år 1986 bli positivt. Detta har uppnåtts samtidigt
som välfärdssystemet har hållits intakt. En fortsatt positiv utveckling
fömtsätter emellertid att inflationstakten i Sverige inte överstiger nivån i
omvärlden. Endast då kan välfärden och levnadsstandarden vidareutvecklas.

Den
utveckling som har förelegat sedan budgetpropositionen utarbeta

des, ger enligt min mening inte anledning till några avgörande förändringar

i omfattningen av arbetsmarknadspolitiken. Den tredje vägens politik inne

bar i sitt första skede att en serie akuta åtgärder fick sättas in inom ramen

för den ekonomiska politiken. I den andra fasen ställdes inflationsbekämp

ningen i förgmnden. Det faktum att inflationen har begränsats betydligt

innebär emellertid inte att vaksamheten när det gäller prisutvecklingen kan 3

dämpas. Som ett tredje steg avser regeringen nu att
prioritera insatser som Prop. 1985/86: 150

kan befrämja tillväxten i ekonomin. Bil. 4

Arbetsmarknadspolitiken har i alla faser under den tredje
vägens politik haft en betydelsefull roll för utvecklingen på arbetsmarknaden
och som komplement till den generella ekonomiska politiken. De nu rådande konjunkturutsikterna
förändrar inte detta. Enligt min mening måste fortsatta ansträngningar göras
för att försöka bryta tendensen mot ständigt högre arbetslöshetsnivåer vid
jämförbara konjunkturlägen. Detta kräver kraftfulla insatser vid nedåtgående
konjunkturer men också en intensiv verksamhet i en uppåtgående konjunktur.
Sammansättningen av åtgärderna måste emellertid anpassas till de behov som
föreligger och de problem som kan förväntas uppkomma. Inriktningen av
åtgärderna kan därmed komma att variera betydligt mellan olika konjunkturfaser.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har i skrivelse den 21 mars
1986 redovisat sin syn på arbetsmarknadsutsikterna och behovet av åtgärder,
vilket kan härledas till de bedömningar länsarbetsnämnderna har gjort. AMS
fäster uppmärksamheten på att det, trots de väsentliga förbättringar som
uppnåtts på arbetsmarknaden, finns kvarstående problem. Särskild uppmärksamhet
måste ägnas de grupper och regioner som inte i någon högre grad har kunnat dra
fördel av den gynnsamma utvecklingen. AMS understryker också att de bedömningar
som kan göras beträffande det ekonomiska förloppet under nästa budgetår rymmer
flera osäkerhetsfaktorer. Skolöverstyrelsen har i skrivelse den 8 april 1986
redovisat sina synpunkter på AMS förslag till åtgärdsprogram för ungdomar.

Jag delar AMS bedömning att särskild uppmärksamhet bör
ägnas vissa grupper och regioner, men jag kan emellertid inte dela AMS
uppfattning om behovet av en volymökning av de sysselsättningsskapande
åtgärderna. AMS presenterar i sin skrivelse en serie förslag vilka spänner över
ett mycket brett fält. Jag kommer i det följande att redovisa min uppfattning
om de flesta av dessa. Vissa av förslagen får emellertid bedömas falla något
vid sidan av vad som bör behandlas i en kompletteringsproposition, och kan för
närvarande inte tillstyrkas.

Riksdagen har i sitt beslut med anledning av
budgetpropositionen (AU 1985/86:11, rskr 153) givit regeringen i uppdrag att
redovisa förslag till hur ett effektivt stöd till de långtidsarbetslösa
lämpligen bör utformas. Jag kommer att behandla denna fråga i samband med att
jag behandlar AMS framställning.

De förslag rörande arbetsmarknadspolitiken under
budgetåret 1986/87

som jag strax kommer att redogöra för, innebär insatser enligt två huvud

linjer. För del första har de en inriktning så att de olika medlen både på

kort och lång sikt medverkar till att de övergripande tillväxtmålen uppfylls.

Detta innebär utbildningssatsningar med vidgade ramar för utbildning för

såväl arbetslösa som anställda. Jag kommer också att föreslå vissa regel

ändringar vilka gör utbildningsalternativet gynnsammare för den som drab

bas av arbetslöshet. Arbetsförmedlingens resurser ökar genom förslag om

riktade insatser för flyktingar. Vissa regeländringar inom ramen för flytt

ningsbidragen förordas för att bl. a. underlätta för byggnadsarbetare som

arbetar på annan ort än hemorten. Regeringen kommer inom kort att 4

besluta om insatser för
byggnadsverksamheten-i-de mest utsatta länen. Prop. 1985/86: 150 Projekten
bör väljas med utgångspunkt i deras betydelse för utvecklingen Bil. 4 av
infrastmkturen och näringslivet på orten eller i regionen.

För
det andra kommer jag att föreslå vissa kompletterande insatser för särskilt
utsatta grupper, som trots de senaste årens positiva utveckling har bestående
problem, vilka inte kan lösas med generella medel. Jag kommer att föreslå att
ett nytt system med inskolningsplatser införs för ungdomar i syfte att
underlätta för dessa att få en förankring i näringslivet. Detta fömtsätter att
parterna på arbetsmarknaden träffar ett avtal härom. Möjligheterna för
handikappade byggnadsarbetare att genom särskilt anordnad sysselsättning
beredas rehabilitering för att kunna fortsätta i arbetslivet vidgas genom ett
särskilt strukturstöd. Slutligen kommer jag att föreslå ett rekryteringsstöd,
liknande det nu gällande, men med en mer strikt inriktning på de
långtidsarbetslösa. Jag övergår nu till att redovisa mina överväganden rörande
de enskilda åtgärderna och i förekommande fall förorda att regeringen hos
riksdagen hemställer om medel för dessa.

B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader

I
propositionen 1985/86:138 om arbetsmarknadsverkets ansvarsområde m. m.
redogjorde jag för utvecklingen av arbetsförmedlingen under de senaste åren och
framhöll att förmedlingen är det viktigaste självständiga instrumentet bland
alla de åtgärder som ryms inom samlingsbegreppet arbetsmarknadspolitik. Jag
redovisade vidare det förändringsarbete som pågår inom arbetsmarknadsverket och
som syftar till att öka förmedlingens service till arbetssökande och
arbetsgivare. Detta sker bl. a. genom organisationsförändringar och en
successiv överföring av personalresurser till den lokala
förmedlingsorganisationen från central och regional administration. Den
tekniska upprustningen av förmedlingen fortsätter också.

Även
om det således sker en kontinuerlig förstärkning av arbetsförmedlingen finns
det enligt min mening behov av en tillfällig förstärkning av
förmedlingsservicen under nästa budgetår för att stödja de flyktingar som har
kommit hit.

Av
arbetsmarknadsverkets lönemedel för nästa budgetår har ca 12 milj. kr.
beräknats för förmedlingsservice åt flyktingar. Beloppet har beräknats utifrån
en flyktingtillströmning på ca 4500 flyktingar per år. Mot bakgmnd av att
antalet flyktingar har ökat markant under åren 1984 och 1985 har AMS hemställt
om ytterligare 14 milj. kr. för att stödja flyktingar.

Det
stora antalet flyktingar som har kommit under senare år blir nu i allt

snabbare takt klara för att träda ut på arbetsmarknaden. Arbetsförmedling

en måste nu snabbt kunna sätta in stora resurser för att möta flyktingarnas

behov av förmedlingsservice. Att arbetsförmedlingen kan lämna en god

service till flyktingar är en viktig fömtsättning för att flyktingmottagningen

ute i kommunerna skall kunna genomföras på ett fullgott sätt. Jag tillstyr

ker därför att AMS under budgetåret 1986/87 som en engångsanvisning

tillförs ytterligare 14 milj. kr. för förmedlingsinsatser. AMS förslag om

medel för särskilda invandrarprojekt är jag inte beredd att tillstyrka. Jag

har i dessa frågor samrått med statsrådet Gradin. Jag vill i detta samman- 5

häng erinra om att
regeringen genom särskilda beslut har ställt medel till Prop. 1985/86: 150
förfogande för invandrarprojekt i Södertälje, Malmö, Norrköping och Öre-
Bil. 4 bro kommuner.

För
arbetsmarknadsverket gäller ett besparingsmål på 75,7 milj. kr. under fyra
budgetår fr. o. m. budgetåret 1986/87. AMS begär att få utnyttja dessa medel
för att förbättra kapaciteten inom arbetsförmedlingen och arbetsmarknadsinstituten.
Jag vill erinra om att jag i årets budgetproposition redovisade ett liknande
förslag av AMS från hösten 1985 och att jag då avstyrkte förslaget. Jag finner
ingen anledning att nu frångå det ställningstagandet. Jag kan inte heller
tillstyrka ett förslag av AMS om att få disponera särskilda medel för
metodutveckling och försöksverksamhet inom platsförmedlingen. Jag är positiv
till oHka åtgärder som vidtas för att förnya och utveckla förmedlingens
arbetsformer. Sådana åtgärder bör emellertid i första hand bekostas av AMS inom
ramen för de ordinarie medel som AMS disponerar. Jag vill vidare erinra om att
regeringen förfogar över särskilda medel för försöksverksamhet med
sysselsättningsskapande åtgärder. Av dessa medel har regeringen tidigare tilldelat
AMS betydande belopp för bl. a. olika försöksverksamheter inom arbetsförmedlingen.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen

föreslår
riksdagen

att
till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1986/87 under
tionde huvudtiteln utöver i prop. 1985/86:100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett
förslagsanslag av 14000000 kr.

B 2. Arbetsmarknadsservice

AMS
har föreslagit en rad ändringar i fråga om flyttningsbidrag enligt
arbetsmarknadskungörelsen (1966:368). AMS förslag omfattar bl. a. en kraftig
höjning av starthjälpsbeloppen, ändringar i villkoren för vissa flyttningsbidrag
men också tekniska ändringar i syfte att förenkla hanteringen och
administrationen av bidragen. Jag kommer här att redovisa de förslag som jag är
beredd att biträda.

Flyttningsbidrag
i form av starthjälp kan normalt bara utgå om den

anställning som tillträds på den nya orten har en varaktighet av minst sex

månader. Kortvariga anställningar berättigar således inte till starthjälp.

Den erfarenhet som man förvärvar vid en kortare anställning på annan ort

kan också vara betydelsefull för att förbättra möjligheterna till arbete på

hemorten. Vidare gäller för många arbetssökande att en kortvarig anställ

ning ofta är inkörsporten till en fast anställning eller ger den extra erfaren

het som behövs för att kvalificera för en annan anställning av längre

varaktighet. Jag föreslår därför att på försök under två år bör prövas att

bevilja personer som har fått anställning med minst tre månaders varak

tighet på annan ort flyttningsbidrag i form av starthjälp. Mitt förslag

innebär att ett reducerat belopp, 2000 kr., skall utgå för de tre första 6

månaderna och att
resterande del av det normala'starthjälpsbeloppet skall Prop. 1985/86: 150
utgå om arbetstagaren kvarstår i arbete på den nya orten efter sex måna-
Bil. 4 der. Försöksverksamheten bör inte gälla för kortvariga arbeten av typ
säsonganställningar, sommarvikariat och liknande. Verksamheten bör utvärderas
under försöksperioden. Jag beräknar kostnaderna för förslaget till 5 milj. kr.

Fr.o.m.
den 1 juli 1985 gäller att byggnadsarbetare som är bosatta i skogslänen och som
får anställning med minst tre månaders varaktighet utom dagpendlingsavstånd kan
få flyttningsbidrag i form av två fria hemresor per månad i högst tolv
månader. En förutsättning är dock att traktamente från arbetsgivaren inte
utgår. Genom denna begränsning har detta flyttningsbidrag inte fått önskad
effekt. Jag föreslår därför att flyttningsbidrag i form av hemresor skall få
utgå till dessa byggnadsarbetare oberoende av om traktamente från
arbetsgivaren utgår. Vidare föreslår jag att även byggnadsarbetare bosatta på
Gotland skall omfattas av samma bestämmelser som i dag gäller för skogslänen.
Jag beräknar kostnaderna för dessa förslag till sammanlagt 5 milj. kr.

De
ändringar som jag nu har föreslagit i fråga om vissa flyttningsbidrag bör gälla
fr. o. m. den 1 juli 1986.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att

1. godkänna
vad jag har förordat i fråga om vissa flyttningsbidrag,

2. till
Arbetsmarknadsservice för budgetåret 1986/87 under tionde

huvudtiteln utöver i prop. 1985/86:100 bil. 12 upptagna medel anvisa

ett förslagsanslag av 10000000 kr.

B 3. Arbetsmarknadsutbildning

Genom
riksdagens beslut (AU 1985/86:11, rskr 153) med anledning av
budgetpropositionen har arbetsmarknadsverket anvisats 1 838,2 milj. kr. för
upphandling av arbetsmarknadsutbildning. Därvid har antagits att 80000 personer
under budgetåret 1986/87 kommer att delta i kurser som länsarbetsnämnderna
köper samt dämtöver 20000 personer i kurser inom det reguljära
utbildningsväsendet och 15000 i sådan utbildning som anordnas med statsbidrag
enligt förordningen (1984:518) om bidrag till arbetsmarknadsutbildning i
företag.

Med
hänvisning till arbetsmarknadsutbildningens dubbla funktion att både begränsa
arbetslösheten under en nedåtgående konjunktur och förbättra
produktionsfömtsättningarna inför den efterföljande uppgången föreslår AMS, att
utbildning skall få genomföras för ytterligare 10000 deltagare, varav 5000 i
upphandlad arbetsmarknadsutbildning och 5000 personer som beviljas
utbildningsbidrag för att delta i kurser inom det reguljära
utbildningsväsendet.

För
egen del anser jag att en upphandling av arbetsmarknadsutbildning

för ytteriigare 5000 personer eller ca 100000 utbildningsveckor bör svara 7

s. 10 Kontrollera mot PDF

mot behovet under
budgetåret 1986/87. Kostnaderna härför beräknar jag Prop. 1985/86: 150 till
145 milj. kr. Totalt kan därigenom 1 620000 utbildningsveckor motsva- Bil. 4
rande 85000 deltagare upphandlas under budgetåret samt därutöver — enligt
riksdagens beslut (AU 1985/86: 11, rskr 153) med anledning av budgetpropositionen
- 20000 personer beviljas utbildningsbidrag för kurser inom det reguljära
utbildningsväsendet.

Genom
det nya systemet för upphandling av utbildning blir det naturligt för
länsarbetsnämnderna att vid upphandlingen pröva köp av utbildning från det
reguljära utbildningsväsendet. Jag räknar därvid med att sådana särskilda
kurser för arbetslösa ungdomar som under en följd av år har fått anordnas av
folkhögskolorna, skall kunna upphandlas. En särskild ram för sådana
folkhögskolekurser kommer därför inte längre att behövas. Jag har i denna fråga
samrått med chefen för utbildningsdepartementet.

Jag
vill i anslutning till mina förslag om utökning av arbetsmarknadsutbildningen
erinra om att fr. o. m. innevarande budgetår en del av vuxenutbildningsavgiften
avsätts för särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa (SVUXA). Det tillgängliga
beloppet beräknas under budgetåret 1986/87 uppgå till 53 milj. kr. Enligt vad
jag har erfarit avser chefen för utbildningsdepartementet att föreslå
regeringen att dessa medel får tas i anspråk fr. o. m. den 1 juli 1986 efter
fördelning på län med relativt hög arbetslöshet. Beloppet beräknas motsvara ca
1 500 studiestöd under ett läsår.

1
budgetpropositionen föreslogs ett försök med utbildning av anställda i vissa
kommuner och landsting enligt villkoren för AMU i företag. AMS föreslår dels att
försöket skall utvidgas till att gälla hela landet, dels att ramen för
utbildning enligt bestämmelserna för AMU i företag ökas med ytteriigare lOOOO
deltagare till totalt 25000.

Jag
finner det inte motiverat att utvidga försöksverksamheten på det kommunala
området innan den har påböriats. Däremot anser jag det befogat att vidga
volymen utbildning för anställda inom näringslivet med stöd av bidrag för AMU i
företag. Därmed höjs kompetensen hos de anställda och utvecklingspotentialen i
företagen främjas. Risken för permitteringar begränsas och flaskhalsproblem i
produktionen motverkas. Jag förordar att volymen för AMU i företag utökas med
5000 deltagare. Utbildningskostnaden beräknar jag till 42 milj. kr.

För
att understryka arbetsmarknadsutbildningens aktiva roll som ett
tillväxtbefrämjande medel, har AMS föreslagit vissa regeländringar gällande
utbildningsbidragen. De nuvarande bestämmelserna kan i vissa fall försvåra
arbetsförmedlingens arbete att stimulera arbetslösa att påböria
arbetsmarknadsutbildning.

Enligt
nuvarande bestämmelser reduceras utbildningsbidraget för den som har arbetat
deltid även om utbildningen bedrivs på heltid. Jag delar AMS uppfattning att en
ändring av bestämmelserna bör göras så att heltidsstudier för tidigare
dehidsarbetande skall berättiga till ett bidrag som är beräknat på
heltidsarbete.

AMS
pekar också på att de nuvarande bestämmelserna angående kvalifi

cering för kassaersättning endast medger att högst två månader i arbets

marknadsutbildning får tillgodoräknas. Nuvarande regler motverkar rekry

tering av bl. a. personer som hotas av utförsäkring från arbetslöshetskas- 8

s. 9 Kontrollera mot PDF

san. AMS föreslår att all
tid i arbetsmarknadsutbildning skall få räknas Prop. 1985/86: 150 tillgodo
vid upparbetning av det s. k. arbetsvillkoret. LO, TCO och Arbets- Bil. 4
löshetskassornas Samorganisation har tidigare fört fram förslag om att en sådan
ordning skall gälla för utförsäkrade kassamedlemmar som ej har fyllt 60 år.

För
närvarande gäller att två månader av genomgången arbetsmarknadsutbildning och
yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått
får tillgodoräknas som med arbete jämställd tid för uppfyllande av
arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet
(KAS). Arbetsvillkoret omfattar normalt fem månaders arbete och måste således
innehålla minst tre månaders förvärvsarbete. Arbetet behöver inte vara ett
arbete på den öppna arbetsmarknaden utan kan vara ett beredskapsarbete, dvs. en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Ur arbetsmarknadspolitisk synvinkel är det för
många arbetslösa oftast mer angeläget att i stället för ett beredskapsarbete
välja en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd, t. ex. arbetsmarknadsutbildning
eller yrkesinriktad rehabilitering, som kan skapa förutsättning för en på sikt
fastare förankring på arbetsmarknaden. Valet av åtgärd bör inte styras av
kortsiktiga överväganden om rätten till arbetslöshetsersättning. Det är därför
enligt min mening rimligt att arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad rehabilitering
för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått ur arbetsvillkorssynpunkt
jämställs med arbete. Jag förordar att en sådan ordning skall gälla fr. o. m.
den 1 juli 1986.

Enligt
9§ lagen (1973: 370) om kontant arbetsmarknadsstöd kan sådant stöd utgå bl. a.
till den som har avslutat en arbetsmarknadsutbildning som har omfattat minst
fem månader och som därefter har stått till arbetsmarknadens förfogande i
minst 90 dagar. Denna kvalificeringsgmnd blir överflödig med den ordning som
jag nu har föreslagit i fråga om möjligheterna att helt fullgöra
arbetsvillkoret. För den som har fullgjort arbetsvillkoret huvudsakligen genom
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering bör dagpenningen i
arbetslöshetsförsäkringen normalt utgå med belopp som motsvarar
utbildningsbidraget och KAS med det gällande stödbeloppet. I övrigt bör gängse
regler för beräkning av normal veckoarbetstid m. m. gälla.

Jag
beräknar att mina förslag kommer att innebära endast marginella merkostnader
för staten med hänsyn till att flertalet av dem som kan komma att omfattas av
förslagen i dag kvalificerar sig till arbetslöshetsersättningen genom
beredskapsarbeten. Den nya ordningen bör gälla fr.o.m. den I juli 1986 och av
praktiska skäl omfatta endast arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering som har avslutats tidigast den 30 juni 1986. Mina förslag
föranleder ändringar i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring och lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd. Förslagen till ändringar i dessa lagar
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.1. De föreslagna
lagändringarna är av enkel beskaffenhet. Jag anser därför att lagrådets
yttrande inte behöver inhämtas. Berörda organisationer har inte haft några
invändningar mot dessa förslag.

AMS
förslag i fråga om utbildningspremie till personer som har genom

gått arbetsmarknadsutbildning med inriktning mot tillverkningsindustrin, 9

har jag tidigare avvisat
och jag är inte heller nu beredd att tillstyrka detta Prop. 1985/86: 150
förslag. Jag vill i detta sammanhang erinra om de förbättringar av utbild-
Bil. 4 ningsbidragen som kommer att gälla fr. o. m. den I juli 1986.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

dels
anta inom arbetsmarknadsdepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,

2.
lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd,

dels

3.
godkänna den ändring i gmnderna
för utbildningsbidraget som jag har förordat,

4.
till Arbetsmarknadsutbildning
för budgetåret 1986/87 under tionde huvudtiteln utöver i prop. 1985/86:100
bil. 12 upptagna medel anvisa ett reservationsanslag av 187000000 kr.

B 4. Bidrag till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag

Under
anslaget B 3. Arbetsmarknadsutbildning har jag redovisat mitt förslag om en
utökning av antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildning -upphandlad utbildning
och AMU i företag - under budgetåret 1986/87 i förhållande till vad som har
föreslagits i årets budgetproposition. Kostnaderna för utbildningsbidrag
beräknar jag till 122 milj. kr. Av detta belopp utgör 43 milj. kr. anslagsmedel
som bör föras upp under förevarande anslag. Resterande belopp finansieras genom
en arbetsgivaravgift, den s. k. arbetsmarknadsavgiften. Jag hemställer att
regeringen föreslår riksdagen

att
till Bidrag till arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag för budgetåret
1986/87 under tionde huvudtiteln utöver av riksdagen redan anvisade medel (AU
1985/86:11, rskr 153) anvisa ett förslagsanslag av 43 000000 kr.

B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder

strukturstöd
för byggarbetsmarknaden

På
byggarbetsmarknaden har under de senaste 10-15 åren stora och omfattande
förändringar ägt mm. Expansionen av byggnadsinvesteringarna har utvecklats i
väsentligt lägre takt än tidigare. Samtidigt har omfattande strukturella
förändringar skett. Andelen nybyggnadsverksamhet inom den totala produktionen
har successivt minskat, medan omfattningen av reparations- och
ombyggnadsverksamheten har vuxit starkt. Detta har medfört omfattande
stmkturella problem. En regional obalans mellan efterfrågan och utbud på
arbetskraft liksom en obalans i efterfrågan på olika yrkesgrupper har blivit
alltmer markant.

För
att lösa dessa problem har ett systematiskt arbete inletts i samarbete Prop.
1985/86:150 mellan byggarbetsmarknadens parter och arbetsmarknadsmyndigheterna.
Bil. 4 I 1985 års kompletteringsproposition (prop. 1984/85: 150 bil. 2:2)
redogjorde jag närmare för detta och presenterade förslag till bl. a. utbildnings-
och rörlighetsfrämjande insatser. I propositionen anmälde regeringen också sin
avsikt att utreda vilka insatser som behövs för att bereda arbete åt byggnadsarbetare,
som på gmnd av handikapp har svårt att få arbete på den öppna marknaden. Jag
anmälde i budgetpropositionen (prop. 1985/86:100 bil. 12 s. 97) att ett sådant
uppdrag har lämnats till AMS. Med skrivelse den 10 febmari 1986 har AMS
redovisat uppdraget. Jag återkommer senare till AMS förslag.

Inom
byggsektorn arbetar ca 300000 personer, varav ca 100000 tillhör den s. k.
BTM-gmppen (betong- och träarbetare och murare). För en mycket stor del av
denna gmpp gäller att de har s.k. objektanställning. Deras anställning upphör
när ett byggnadsprojekt är avslutat. För övriga arbetstagare inom byggsektorn -
elektriker, rörmokare, isolerare, plåtsla-gare, m.fl. — gäller att den normala
anställningsformen är tillsvidareanställning.

Svenska
Byggnadsarbetareförbundet har i skrivelse till regeringen, med hänvisning till
att frågan om anställningsförhållandena ej kunnat lösas avtalsvägen, begärt att
frågan skall regleras genom lag. Mot bakgmnd härav har ett förberedande arbete
nu inletts inom regeringskansliet.

De
anställningsvillkor som Svenska Byggnadsarbetareförbundet kräver är likvärdiga
med vad som gäller för den övriga arbetsmarknaden. Jag anser därför att
förbundets krav är rimliga. Att det inte skulle innebära några oöverstigliga
hinder tycker jag klart framgår av att huvuddelen av arbetstagarna inom
byggsektorn har anställningsformen tillsvidareanställning. Jag har samddigt
den principiella inställningen att en avtalslösning där så är möjligt är att
föredra framför lagstiftning. Mot denna bakgmnd fömtsätter jag att parterna på
byggarbetsmarknaden söker uppnå en förhandlingslösning i denna fråga. Om så
inte skulle bli fallet, överväger jag att föreslå regeringen att aktualisera en
ändring i berörd lagstiftning.

De
omfattande stmkturella förändringarna inom byggsektorn liksom villkoren för
anställning inom byggsektorn har båda bidragit till att skapa svårigheter för
äldre och arbetshandikappade byggnadsarbetare att få arbete. Det finns på
byggarbetsmarknaden en gmpp arbetare som riskerar att helt slås ut från
möjligheterna till arbete. 1 den omstruktureringsprocess som vi är inne i och
som kan fömtses pågå ytterligare ett antal år finns det risk att dessa problem
förstärks.

Som
jag nyss har nämnt har AMS kommit in med förslag till åtgärder

utifrån regeringens uppdrag. AMS har fört förhandUngar med landets åtta

största byggföretag och Byggförbundet samt haft samråd med Svenska

Byggnadsarbetareförbundet. Även Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet har deltagit i utredningsarbetet. AMS förslag innebär

i korthet att en verksamhet skall komma till stånd för att ge arbete och

rehabilitering för arbetshandikappade byggnads- och anläggningsarbetare.

Verksamheten skall successivt byggas upp för att slutligt som mest kunna

beröra ca 2000 personer. AMS fömtsätter att det skall ges en ekonomisk 11

ram
för att klara detta. Enligt AMS kommer ett antal svenska byggföretag, Prop.
1985/86: 150 med rikstäckande byggnads- och anläggnings verksamhet, att åtaga
sig att Bil. 4 etablera en organisation som har till syfte att erbjuda
arbetshandikappade arbete i särskilda objekt. Staten föreslås att via AMS ersätta
viss del av lönekostnaden för de arbetshandikappade som anställs inom
organisationen. Arbetsmarknadsverket skall svara för anvisning av
arbetskraften. Produktionen avses uföras på ett för förhållandena tekniskt och
ekonomiskt riktigt sätt och prissättningen skall följa marknadsmässiga
villkor.

Byggföretagen
samt Byggförbundet avser att etablera en rikstäckande organisation till vilken
skall knytas en central samverkansgmpp, i vilken staten. Svenska
Kommunförbundet, Landstingsförbundet och berörda personalorganisationer inom
arbetarområdet föreslås ingå. Genom byggföretagens försorg bildas regionala
aktiebolag som kan omfatta ett eller flera län. De regionala bolagen skall
samordna den lokala verksamheten och anställa arbetskraften samt ansvara för
dess rehabilitering i samverkan med länens anpassningsgmpper för byggsektorn.
Även på regional nivå föreslås en samverkansgrupp i likhet med den på central
nivå.

De
anvisade personernas arbets- och yrkeserfarenhet skall vara tydligt knuten till
byggnads- och anläggningsverksamheten och de skall bedömas kunna klara ett
arbete och en rehabilitering. Personerna skall vara arbetshandikappade
och/eller äldre samt lokalt bundna. Vidare anser AMS att de arbetshandikappade
personerna till övervägande delen skall ha en övergående funktionsnedsättning
och således på sikt kunna ta anställning på den ordinarie arbetsmarknaden.
Personerna föreslås vara tillsvidareanställda i de regionala bolagen, men
skall vara skyldiga att ta anvisat lämpligt arbete. Förslaget innebär att det
är de ansvariga i de regionala bolagen som avgör vilka som skall anställas
medan det är arbetsförmedlingen som, efter samråd med Bygghälsans regionala
anpassningsgmpp, avgör för vilka som lönekostnaden skall subventioneras.

De
regionala bolagen skall, enligt AMS, verka för att de anställda återförs till
den ordinarie arbetsmarknaden med målet att åtminstone 10% av arbetskraften
årligen överförs till ordinarie anställningar. För att förstärka
utslussningsmöjlighetema föreslås arbetskraften kunna erbjudas ordinarie arbete
med bibehållen anställning och subvention i de regionala bolagen. Detta
föreslås ske under en övergångsperiod med reducerad subvention under periodens
senare del. De regionala bolagen skall utnyttja de rehabiliteringsresurser som
redan finns t. ex. inom Bygghälsan. Frågorom anställning, rehabilitering och
utslussning skall behandlas i Bygghälsans regionala anpassningsgrupp för
byggsektorn.

När
det gäller statens bidrag föreslår AMS en bidragsram som motsvarar

kostnaderna för 2000 personer. Avsikten är att särskilda överenskom

melser om bidragsnivån därefter skall träffas mellan arbetsförmedlingen

och de regionala bolagen i syfte att dels kunna erbjuda mesta möjliga

sysselsättning inom ramen för anslagna medel, dels även kunna anställa

personer med svåra arbetshandikapp. Avsikten är att de anställda i de

regionala bolagen inte skall permitteras. Vid otillräcklig objektstillgång

skall de som är i behov av detta kunna erbjudas bl. a. påbyggnadsutbild

ning enligt de regler som gäller för AMU i företag. 12

s. 14 Kontrollera mot PDF

För
egen del vill jag erinra om att det inom arbetsmarknadspolitiken Prop. 1985/86:
150 finns ett antal åtgärder för att underiätta för arbetshandikappade sökande
Bil. 4 att erhålla ett arbete. Dessa är bl. a yrkesinriktad rehabilitering vid
arbetsmarknadsinstitut (Ami), lönebidrag och olika former av skyddat arbete.
Anställning med lönebidrag - med 50% bidrag de två första anställningsåren och
därefter 25% - är ett medel. Särskilt lönebidrag kan i vissa fall utgå med 90%
det första året och därefter med 50%. För gravt socialmedicinskt handikappade
infördes år 1985 skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare med ett lönebidrag
om högst 75%. Arbete inom Samhällsföretags-gruppen är en ytterligare möjlighet.

De
nämnda insatserna är mot bakgmnd av vad jag nyss anfört om objektsanställning
m. m. inte särskilt väl avpassade för byggarbetsmarknaden. Härtill kommer att
byggsektorn står inför omfattande strukturell omdaning. Mot bakgrund härav och
med hänsyn till att omfattande rehabiliteringsinsatser behövs vill jag förorda
att en försöksverksamhet med ett särskilt strukturstöd prövas inom
byggarbetsmarknaden.

Enligt
min mening bör försöksperioden maximeras till fem år och omfatta högst 2000
personer. Under det första året bör stöd kunna utgå för högst 500 personer och
takten i den försatta utbyggnaden bör åriigen bestämmas av regeringen. Stöd bör
kunna utgå för anställning av byggnadsarbetare som är arbetshandikappade eller
över 55 år och bedöms som svårplace-rade. Målet för verksamheten skall vara att
genom särskilda rehabiliteringsinsatser och yrkesverksamhet så snart som
möjligt återföra den enskilde till den ordinarie arbetsmarknaden.
Arbetsförmedlingen skall anvisa personer och byggsektors regionala
anpassningsgrupper bör som AMS fömtsätter ha en central roll. Sedan den I
januari 1986 gäller nya regler om företagshälsovård och arbetsanpassning. Genom
en ändring (SFS 1985:321) av arbetsmiljölagen (1977:1160) har
skyddskommittéerna ålagts att verka för att en på lämpligt sätt organiserad
arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamhet bedrivs på arbetsstället.
Vidare gäller sedan den 1 januari 1986 nya regler för bidrag till
företagshälsovård. Ett villkor för sådant bidrag är att företagshälsovården har
kompetens och erforderiiga resurser för anpassnings- och rehabiliteringsarbete.
För byggsektorn finns särskilda föreskrifter (SFS 1985:729) om bidrag till
företagshälsovård för vissa anställda inom byggnadsbranschen.

Statsbidrag
till den särskilt anordnade sysselsättningen bör få utgå med högst 75% av
lönekostnaderna under högst tre år för samma individ. För den som efter denna
period inte har kunnat beredas annat arbete bör statsbidrag få utgå med 50% i
ytteriigare två år. Det särskilda strukturstödet bör således inte kunna få
utgå längre tid än fem år för vae individ. För den person som en lösning av
arbetssituationen inte har varit möjlig inom denna tidsram får ordinarie
arbetsmarknadspolitiska insatser prövas inkl. de åtgärder som finns för
arbetshandikappade.

Eftersom
jag anser det helt avgörande att det föreslagna stödet kommer

de mest behövande till del och fungerar i enlighet med uppsatta mål

föreslår jag regeringen att verksamheten följs upp kontinuerligt. Det är

också mot denna bakgrund som jag har förordat att takten i utbyggnaden

upp till 2000 personer skall bestämmas efter hand. Verksamheten bör 13

påböria
budgetåret 1986/87 och omfatta högst 500 personer under första Prop.
1985/86: 150 året. Jag beräknar kostnaderna härför till 50 milj. kr., vilket
motsvarar ca Bil. 4 290 helårsanställda. Beloppet bör avräknas från de
medel som har anvisats till beredskapsarbeten under nästa budgetår.

Tidigareläggning av byggande m. m.

Läget på byggarbetsmarknaden är fortfarande något bättre
än under de senaste åren. De geografiska och yrkesmässiga skillnaderna har dock
snarare ökat än minskat. Genomgående kan sägas att efterfrågan är stor i hela
landet på byggnadshantverkare såsom målare, elektriker, rörarbetare och
plåtslagare. Ett överskott av anläggnings-, trä- och betongarbetare finns
främst i skogslänen.

I 1985 års kompletteringsproposition påtalades behovet av
en yrkesmässig anpassning och omflyttning av byggarbetskraften i främst
skogslänen. Sådana åtgärder tar ett antal år att genomföra, varför även
kortsiktiga åtgärder måste vidtas för att minska såväl den regionala som den
inomregionala obalansen på byggarbetsmarknaden.

AMS har föreslagit att tidigareläggningar av statliga
investeringar bör göras föV ca 500 milj. kr. i främst skogslänen och några
övriga län. Skrivelser med krav på tidigareläggning av statliga investeringar
har också inkommit från länsstyrelsen och länsarbetsnämnden i Jämtlands län,
landshövdingen i Kalmar län, Sollefteå kommun, Karishamns kommun, m.fl. För
riksdagens kännedom vill jag meddela att regeringen inom kort med utnyttjande
av den av riksdagen beviljade finansfullmakten (prop. 1984/85:150 bil. I, FiU
30, rskr 409) avser att besluta om insatser för totalt 265 milj. kr. för att
främja byggsysselsättningen i de sex nordligaste länen.

För att stärka projektberedskapen för investeringsobjekt
föreslår AMS att ett projekteringsbidrag införs. Jag kan inte tillstyrka
förslaget.

En uppsökande verksamhet bland arbetslösa byggnadsarbetare
har bedrivits i nära samverkan mellan Svenska Byggnadsarbetareförbundets avdelningar
och arbetsförmedlingen. AMS har redovisat positiva erfarenheter från denna
verksamhet och en liknande försöksverksamhet riktad till långtidsarbetslösa
metallarbetare har inletts och försök inom fler områden planeras. AMS avser att
fortsätta verksamheten och utveckla den vidare.

Även fortsättningsvis bör enligt min mening särskilda
medel kunna avsättas för att möjliggöra uppsökande verksamhet bland
byggnadsarbetare. För andra branscher får motsvarande insatser göras inom
ramen för reglerna för beredskapsarbeten.

Beredskapsarbeten

AMS föreslår i sin skrivelse att nya bidragsregler bör
utformas för kommu

nala och statliga beredskapsarbeten som avser investeringsarbeten. AMS

föreslår att en del av de beredskapsmedel som tillfaller arbeten där statliga

myndigheter är huvudman skall föras över till berörd myndighet över

ordinarie anslag samt avräknas medlen till beredskapsarbeten. Även

skogsstyrelsen har i skrivelse den 27 mars 1986 framfört ett liknande 14

förslag. Jag är inte nu beredd att biträda förslagen.

AMS bedömer att behovet av
beredskapsarbeten för budgetåret 1986/87 Prop. 1985/86:150 kommer att uppgå
till minst 6 miljoner dagsverken, vilket enligt AMS Bil. 4 kräver ett
tillskott till beredskapsmedlen på 700 milj. kr. jämfört med föreslagna medel i
budgetpropositionen (prop. 1985/86: 100 bil. 12) för nästa budgetår.

I
budgetpropositionen har jag beräknat behovet av medel för beredskapsarbeten
till 2607 milj. kr. Jag räknade då med att rekryteringsstödet tillfälligt
skulle avskaffas och att enskilda beredskapsarbeten skulle få-en ökad
omfattning. I och med att riksdagen har uttalat (AU 1985/86: 11, rskr 153) att
någon form av stöd till de långtidsarbetslösa bör finnas - till vilket jag
strax återkommer - torde behovet av beredskapsarbete minska något. Vad gäller
behovet av beredskapsarbeten gör jag en annan bedömning än AMS. Jag beräknar
behovet av beredskapsarbeten till ca 4,3 miljoner sysselsättningsdagar, vilket
motsvarar 2 182 milj. kr. inberäknat insatserna för arbetshandikappade
byggnadsarbetare som jag tidigare har föreslagit. Jag föreslår att av de medel
som har anvisats för beredskapsarbeten under nästa budgetår 425 milj. kr.
avsätts för rekryteringsstöd och enskilda beredskapsarbeten av icke
investeringskaraktär.

Rekryteringsstöd
och enskilda beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär

Riksdagen
har i anledning av budgetpropositionen (prop. 1985/86:100 bil. 12) för
budgetåret 1986/87 anfört (AU 1985/86: 11, rskr 153) att den förutsätter att
regeringen i kompletteringspropositionen redovisar förslag till hur ett
effektivt stöd till de långtidsarbetslösa bör utformas.

AMS
har i sin skrivelse redovisat en reviderad översyn av rekryteringsstödet. Av
den framgår bl. a. att det under år 1985 påbörjades ca 29000 anställningar med
rekryteringsstöd, varav ca 40% inom tillverkningsindustrin. Den 1 januari 1985
ändrades riktlinjerna för stödet så att det främst skall användas för
långtidsarbetslösa. Den ändrade prioriteringen har, enligt AMS, också slagit
igenom under år 1985. Drygt 40% av dem som placerades med rekryteringsstöd
under 1985 och som var över 20 år, hade en sedan januari 1984 sammanlagd
arbetslöshetstid på sex månader - fyra månader för ungdomar. Enligt min mening
kan man dock av AMS utvärdering inte utläsa att stödet har fått en mer
selektiv inriktning under år 1985. Även för år 1984 gällde att drygt 40% av dem
som fick arbete med hjälp av rekryteringsstöd hade en sammanlagd
arbetslöshetsperiod på sex månader - fyra månader för ungdomar. Denna siffra
var dessutom inte högre än vad som gällde för arbetslösa arbetssökande som
placerades i arbete utan rekryteringsstöd under år 1984. Inte heller i AMS
löpande statistik framgår att någon nämnvärd ökning skett av den låga andelen
rekryteringsstöd till personer med en obruten arbetslöshet över sex månader
mellan åren 1984 och 1985. Den fortsatt höga andelen långtidsarbetslösa bland
personer under 55 år kan uppfattas som ytterligare en indikation på att stödet
har haft för svag fördelningsprofil.

Begreppet
långtidsarbetslös är ej särskilt väl definierat. Bland personer

med långa arbetslöshetstider finns en grupp på i storieksordningen 20000 15

—
25000 personer som har varit arbetslösa i sex-eller för ungdomar fyra - Prop.
1985/86: 150 månader utan avbrott för arbete, utbildning eller annan åtgärd. I
denna Bil. 4 grupp finns personer som av formella skäl står som sökande. Dessa
utgör dock långtifrån hela gruppen. Enbart cirka 10% av rekryteringsstödet har
hitintills gått till gruppen personer med långa obrutna arbetslöshetsperioder.
Den större delen av stödet har avsett andra som också har en besvärlig
situation och som riskerar att hamna i den sämst ställda gmppen. Det är
personer som karaktäriseras av att de under en lång period har haft svårt att
få fäste på arbetsmarknaden. Perioder av reguljärt arbete har varvats med
arbetslöshet, beredskapsarbete, utbildning m.m. Deras arbetslöshet kan mycket
väl ha uppgått till mer än sex månader under en ett- till tvåårsperiod, men den
har inte varit obmten. Jag anser det synnerligen väsentligt att denna gmpp
hjälps och stöds, men att de med långa obrutna arbetslöshetsperioder och de som
riskerar att utförsäkras måste prioriteras. För egen del kan jag beträffande
det nuvarande rekryteringsstödet konstatera att det jämfört med tidigare former
av rekryteringsstöd har varit både effektivare och billigare. Enligt min mening
har det emellertid i alltför begränsad utsträckning nått de långtidsarbetslösa
som har den mest utsatta situationen.

Jag
föreslår därför att rekryteringsstödet omformas och samtidigt delas upp i två
former. Den första formen skall avse personer med obmten arbetslöshet på mer än
sex månader, resp. fyra månader för 20-24-åring-ar, samt utförsäkringshotade
personer. Bidraget bör även fortsättningsvis vara 50% av lönekostnaden inkl.
sociala avgifter. Stödet bör utgå under högst sex månader. Jag beräknar behovet
till 1,1 miljoner sysselsättningsdagar vilket kostar 275 milj. kr. Om behov
uppstår av att ytterligare öka volymen bör möjlighet finnas att överföra medel
från anslagsposten Beredskapsarbete till förevarande anslagspost.

Den
andra formen bör avse rekryteringsstöd för övriga svårplacerade personer och
där andra insatser har visat sig otillräckliga. Bidragsandelen bör vara
densamma som i den första formen men stödet bör inte få utgå längre än högst
tre månader och avse högst 600000 sysselsättningsdagar, vilket kostar 150 milj.
kr. Denna medelsram bör inte få utvidgas genom omprioriteringar.

Bidrag
till arbetslösa för att starta egen verksamhet

För
innevarande budgetår har riksdagen (prop. 1984/85:100, bil. 12, AU 11, rskr 188
samt prop. 1985/86:101, AU 9, rskr 140) anvisat 50 milj. kr. för bidrag till
arbetslösa för att starta egen verksamhet. För riksdagens kännedom vill jag
anmäla att regeringen hämtöver har medgivit AMS att av de medel som har
beräknats för beredskapsarbeten disponera 20 milj. kr. för detta bidrag. Totalt
disponerar således AMS under innevarande budgetår 70 milj. kr. för
verksamheten.

Bakgrunden
till den höjda medelsramen är det starka intresse för att

böria verksamhet som egna företagare som funnits bland de arbetslösa. De

utvärderingar som AMS och högskolan i Växjö har redovisat pekar också

på att stödet har fungerat tillfredsställande. De pekar emellertid på bl. a. 16

behovet av
utbildningsinsatser i ekonomi, marknadsföring m.m. som en Prop. 1985/86:
150 förberedelse för en start av eget företag och AMS avser att göra
utbild- Bil. 4 ningsinsatser till i stort sett obligatoriska innan bidrag
beviljas. Jag delar AMS bedömning att den sökande bör uppfylla rimliga krav på
baskunskaper innan bidrag beviljas.

Mot
bakgrund av vad jag nu har anfört bör antalet bidrag under nästa budgetår ökas
till ca 2000. Kostnaderna härför beräknar jag till 75 milj. kr. för budgetåret
1986/87, dvs. 25 milj. kr. utöver vad jag förordat i 1986 års
budgetproposition.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna vad jag har anfört om
strukturstöd för handikappade byggnadsarbetare,

2.
godkänna vad jag har anfört om
uppsökarverksamhet bland arbetslösa byggnadsarbetare,

3.
godkänna vad jag har anfört om
rekryteringsstöd för långtidsarbetslösa,

4.
till Sysselsättningsskapande
åtgärder för budgetåret 1986/87 under tionde huvudtiteln utöver i prop.
1985/86: 100 bil. 12 upptagna medel anvisa ett reservationsanslag av 25000000
kr.

Insatser för ungdomar

Under
denna rubrik avser jag att ta upp dels gjorda utvärderingar av situationen för
ungdomsgruppen 18-24 år, dels införandet av s.k. inskolningsplatser, dels den
s.k. Örebromodellen.

Utvärderingar

Lagen
(1983:1070) om arbete i ungdomslag hos offentliga arbetsgivare trädde i kraft
den I januari 1984. Den garanterar ungdomar i åldern 18-19 år arbete i avvaktan
på utbildning eller reguljärt arbete på den öppna arbetsmarknaden. Som jag
redovisade i årets budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 12 s. 101) gav
regeringen under hösten 1985 tre olika uppdrag att se hur lagen fungerar. Jag
avser nu att i korthet redovisa resultaten av dessa uppdrag.

AMS
har med skrivelse den 27 februari 1986 överlämnat två rapporter. Den ena
behandlar erfarenheter av de s. k. jobbsökaraktiviteterna och den andra är en
uppföljning av ungdomar i ungdomslag.

Enligt
AMS är erfarenheterna av jobbsökaraktiviteterna goda. För de

särskilda medel för anställning av handledare som AMS erhållit har 128

tjänster inrättats. Av rapporten framgår att jobbsökaraktiviteterna har

bidragit till att förbättra kontakterna mellan arbetsförmedlingen och ung

domarna. Ungdomarnas kunskaper om arbetsmarknaden har ökat och de

har också blivit mer aktiva i att själva söka arbete. Aktiviteterna har också 17

2
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 4

ökat ungdomarnas
benägenhet till fortsatt utbildning och gynnsamt påver- Prop. 1985/86: 150

kat deras attityder till olika yrken. Bil. 4

Av
AMS rapport angående uppföljning av ungdomar i ungdomslag framgår att under
åren 1984 och 1985 har totalt 117308 ungdomar deltagit i ungdomslag och
majoriteten eller drygt 85% har varit i ungdomslag endast en gång. Unga kvinnor
är överrepresenterade och utgör ca 60% av dem som påböriade arbete i
ungdomslag. I genomsnitt har ungdomarna deltagit 7,1 månader och kvinnorna har
längre tider i ungdomslag, 7,3 månader jämfört med 6,7 månader för män. En
tredjedel av ungdomarna har kortare tid än tre månader. Närmare 70% av
ungdomarna har minst tvåårig gymnasieutbildning. Totalt under åren 1984 och
1985 avslutade 86000 ungdomar arbete i ungdomslag varav nästan 54% erhöll ett
förvärvsarbete. Drygt 21% avaktualiserades av annan orsak t. ex. utbildning,
värnpliktstjänstgöring eller att kontakten med arbetsförmedlingen upphörde och
ca 19% blev arbetslösa.

Riksrevisionsverket
(RRV) har med skrivelse den 20 febmari 1986 redovisat en studie (Dnr 1985:909)
av jobbsökaraktiviteter för ungdomar i ungdomslag. RRV: s sammanfattande
bedömning är att satsningen på en intensifierad ungdomsförmedling har fått en
god effekt. RRV anser emellertid att det finns skäl att ersätta handledarna
med "ungdomsförmedlare" vilka kan ta ett helhetsansvar för ungdomsgmppen.
Vidare konstaterar RRV att det är en mycket stor gmpp ungdomar som lämnar
ungdomslag mycket snabbt. RRV anser att denna gmpp borde ha kunnat få arbete på
den öppna arbetsmarknaden om anvisningstiderna till ungdomslag hade varit
längre och jobbsökaraktiviteterna bedrivits före placering i ungdomslag.

Av
den preliminära rapport över studie av ungdomslag som Göteborgs universitet den
21 mars 1986 har överlämnat till regeringen framgår att det är fler flickor än
pojkar i ungdomslag. Kontakten mellan ungdomarna och arbetsförmedlingen har i
vissa fall varit bristfällig. Jobbsökaraktiviteterna har i första hand ägnats
åt den som närmar sig 20-årsåldern. Många ungdomar har också olika vikariat
under perioden i ungdomslag och flertalet har gymnasieutbildning.

På
uppdrag av regeringen har AMS i skrivelse den 26 febmari 1986

sammanställt en rapport avseende sammansättningen av gruppen arbets

lösa i åldern 20-24 år. Utvecklingen under 1984 och 1985 för denna

åldersgrupp skall ses mot bakgrund av att befolkningen i dessa åldrar har

ökat med 30000 personer och att antalet 20-24-åringar i arbetskraften har

ökat med 23000 personer. Antalet sysselsatta har ökat med 24000 perso

ner. Under de närmaste två åren beräknas befolkningen i denna ålders

grupp öka med ytterligare ca 30000 personer. Arbetslösa 20—24-åringar

uppvisar en lägre utbildningsnivå än den genomsnittliga för hela ungdoms

gruppen i arbetskraften. Av rapporten framgår vidare att många av de

arbetslösa 20—24-åringarna kom till arbetsförmedlingen första gången det

år som grundutbildningen slutade. Ca 60% av de arbetslösa skrevs in

första gången vid 16-18 års ålder. Omkring en tredjedel av ungdomarna

har varit anställda hos fyra eller fler arbetsgivare men antalet anställningar

som varat över sex månader är förhållandevis få. De anställningar som 18

flertalet ungdomar har
haft är i de flesta fall av tillfällig art, vikariat, Prop. 1985/86: 150
visstidsanställningar m. m. Drygt en tredjedel av ungdomarna har inte haft
Bil. 4 någon anställning som varat längre än sex månader. Närmare 70% av
ungdomarna i undersökningen har varit i någon form av arbetsmarknadspolitisk
åtgärd.

Inskolningsplatser
och ungdomslag

Enligt
lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag får arbetsförmedlingen under vissa
begränsade fömtsättningar medge att ungdomar i ungdomslag får utföra
arbetsuppgifter åt enskilda arbetsgivare. Detta har inte fått någon större
omfattning. Frågan om att ge ungdomar en möjlighet att som ett alternativ till
arbete i ungdomslag hos en offentlig arbetsgivare kunna arbeta i det privata
näringslivet har diskuterats bl. a. inom de fackliga organisationerna. Detta
har gjorts mot bakgrund av att många ungdomar kommer att arbeta inom den
privata sektorn i framtiden och att erfarenheterna visar att ett sådant arbete
på sikt kan medföra en fastare förankring på arbetsmarknaden. En sådan
inriktning är också betydelsefull ur jämställdhetssynpunkt.

För
egen del anser jag det angeläget att i väsentligt större omfattning än i dag
utnyttja näringslivet för att ge arbetslivserfarenhet åt ungdomar. Flera försök
att finna vägar till ett inskolningssystem för ungdomar har gjorts. Vid mina
kontakter med arbetsmarknadens parter har jag konstaterat att intresset för att
finna en lösning nu är stort och i det avtal för åren 1986— 1987 som nyligen
träffades mellan Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i
Sverige (LO) har detta särskilt anmärkts. AMS har också lämnat förslag i denna
riktning. Jag kommer i det följande att föreslå ett system med s. k. inskolningsplatser
och att medel avsätts härför. Systemet bygger på den förutsättningen att
parterna träffar ett särskilt avtal härom. Inskolningsplatserna kommer att
utgöra en del i ett samlat åtgärdssystem för ungdomar och ett viktigt
komplement till de beslut som under nästa budgetår kan komma att fattas på
grundval av de förslag som arbetsgruppen för översyn av den gymnasiala
yrkesutbildningen nyligen har presenterat i betänkandet (SOU 1986:2) En treårig
yrkesutbildning. Förslaget är på remiss till den 1 september 1986 och innebär
att de flesta gymnasiala yrkesutbildningar blir treåriga.

Inskolningsplatser
bör innehålla ett introduktionsprogram som bl. a. garanterar handledning,
information om arbetsmiljö, arbetsplatsförhållanden och systematisk prövning på
skilda arbetsuppgifter inom företaget. Introduktionen bör vara allsidig och
inte specialiserad mot ett visst område. Platserna bör i första hand tas fram
inom industrin men hela det privata näringslivet bör kunna komma i fråga.

De
som i första hand bör omfattas av dessa inskolningsplatser är ungdo

mar som har genomgått en minst tvåårig gymnasieutbildning. Detta skall

ses mot bakgmnd av den tidigare uttalade målsättningen att alla ungdomar

under 20 år bör erbjudas plats i gymnasieskolan. Aktiva arbetsförmedlings-

och utbildningsinsatser bör göras innan en inskolningsplats kommer i

fråga. Arbete på ordinarie villkor eller utbildning skall alltså även i
fortsätt- 19

ningen
vara den normala lösningen för arbetssökande ungdomar.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Den
kvinnliga dominansen i ungdomslagen kan delvis förklaras av att Prop. 1985/86:
150 unga kvinnor har en högre arbetslöshet än unga män. Ungdomslagens Bil. 4
inriktning mot den offentliga sektorn, vilken framför allt är kvinnornas
arbetsmarknad utgör sannolikt en ytteriigare förklaring. För att särskilt ge
unga kvinnor en möjlighet att pröva ett arbete i näringslivet vilket traditionellt
haft en manlig inriktning bör systemet med inskolningsplatser utformas så att
en jämn könsfördelning kan uppnås. Platserna bör vidare i arbetsförmedlingens
åtgärdssystem komma före arbete i ungdomslag som även i fortsättningen bör vara
den sista åtgärden.

Jag
räknar med att parterna kan träffa ett avtal om inskolningsplatser som kan
träda i kraft senast den 1 oktober 1986. Jag förordar mot bakgmnd härav att
regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att med utgångspunkt från det
avtal som kan förväntas, få fastställa statsbidragsnivån och den tid under
vilka bidrag får utgå. Jag beräknar att ca lOOOO platser kan tas fram till en
bidragskostnad av 250 milj. kr. Vid mina beräkningar har jag därvid utgått
ifrån ett statsbidrag om högst 50 % av den totala lönekostnaden under högst
sex månader. Åtgärden bör under budgetåret 1986/87 finansieras inom ramen för
anslaget Statsbidrag för ungdomslag.

AMS
har föreslagit att anvisningstiden till arbete i ungdomslag förlängs från tre
veckor till tre månader och att den unge under den perioden skall vara föremål
för arbetsförmedlingens åtgärder. För egen del anser jag att det är särskilt
viktigt att ungdomar så snart som möjligt kan placeras i arbete eller
utbildning. Detta var ju också en av grundtankarna när ungdomslagen infördes.
Jag anser det därför inte lämpligt att generellt låta en ungdom vänta i upp
till tre månader på ett arbete i ungdomslag. Däremot anser jag, vilket
överensstämmer med AMS förslag och med vad jag anförde i förra årets
budgetproposition, att jobbsökaraktiviteterna bör komma in så tidigt som
möjligt efter det att den unge har anmält sig till arbetsförmedlingen.
Jobbsökaraktiviteter bör alltså vara ett inslag i arbetsförmedlingens arbete
innan någon placeras i ungdomslag och i inledningsskedet av arbetet i
ungdomslag. Mot bakgrund härav bör inte anvisningstiden förlängas. Den
nuvarande anvisningstiden om tre veckor bör även i fortsättningen gälla vid
placering i ungdomslag och nuvarande jobbsökaraktiviteter bör fortsätta på
samma sätt som i dag men föriäggas så tidigt som möjligt efter det att den unge
har anmält sig till förmedlingen. Samtidigt vill jag erinra om att
anvisningstiden för den som slutat skolan eller annan utbildning som inte varit
helt kortvarig redan i dag är tre månader och för en stor del av dem som får
arbete i ungdomslag har således förmedlingen denna tid att söka andra
lösningar. Jag finner det också naturiigt att det praktiska arbetet med
ungdomarna organiseras så att de särskilda handledarna för
jobbsökaraktiviteterna och ungdomsförmedlarna inte utgör skilda arbetsgrupper.

Insatser
för 20—24-åringar

Bakgrunden
till regeringens uppdrag till AMS att redovisa situationen för

arbetslösa i åldersgmppen 20-24 år är att arbetslösheten i denna ålders

grupp ligger väsentligt över andra gruppers. Första kvartalet 1986 var 20

32000 (6,7%) av ungdomarna
i denna åldersgrupp arbetslösa enligt ar- Prop. 1985/86: 150 betskraftsundersökningarna
(AKU). Samtidigt kan konstateras att ungdo- Bil. 4 marnas arbetslöshetstid är
kortare än för andra grupper. Under första kvartalet 1986 har över 60% av de
arbetslösa i åldersgruppen 20-24 år en arbetslöshetstid av högst tre månader.
12% har en arbetslöshetstid som överstiger sex månader. Av AMS redovisning
framgår att de arbetslösa har en lägre utbildningsnivå än genomsnittet för hela
åldersgruppen. Vidare framgår att många har haft korta anställningar, vilket
innebär att de har svårt att få fäste på arbetsmarknaden. Det kan också
konstateras att en stor del av dessa ungdomars problem är avhängiga av den
regionala obalans som finns på arbetsmarknaden. I skogslänen drabbas gruppen
hårdare än i andra delar av landet.

Jag
har nyligen förordat en ny modell för rekryteringsstöd, som enligt min mening
bör bli en effektiv åtgärd för att bl. a. hjälpa ungdomar i åldern 20-24 år som
har långa arbetslöshetstider. Arbetsmarknadsutbildning bör också i större
utsträckning kunna utnyttjas för denna gmpp. En låg utbildningsnivå är en
förklaring till att dessa ungdomar har svårt att få fäste på arbetsmarknaden.
Med olika utbildningsinsatser bör deras fömtsättningar att erhålla ett fast
arbete kunna stärkas väsentligt. Att i större utsträckning än i dag varva
utbildning med andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder som beredskapsarbete och
rekryteringsstöd är ytterligare ett sätt att stödja denna grupp. Jag vill i
sammanhanget påminna om det avtal som har träffats på det kommunala området
rörande värvning mellan beredskapsarbete och utbildning. Jag återkommer dll
detta i det följande när jag behandlar örebromodellen.

Mot
bakgmnd av vad jag nu anfört gör jag den bedömningen att fr. o. m. nästa
budgetår kommer det att finnas en rad åtgärder för denna åldersgrupp i syfte
att stärka deras ställning på arbetsmarknaden. Några ytterligare åtgärder
anser jag f. n. inte behövliga utan att aktivt förmedlingsarbete t. ex. i form
av jobbklubbar i kombination med utbildning och andra arbetsmarknadspolitiska
hjälpmedel bör utnyttjas fullt ut.

Örebromodellen

I
närmare två år har i Örebro kommun bedrivits en försöksverksamhet

med ungdomsarbete för 20-24-åringar. Försöksperioden går ut den 30 juni

i år. Verksamheten har inneburit att samtliga ungdomar som fyllt 20 år men

inte 25 år och som inte har kunnat erbjudas ett arbete, utbildning eller

annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd fått erbjudande om ett ungdomsar

bete i form av värvning av kommunalt beredskapsarbete och utbildning.

Av den totala tiden skall 60% vara arbete och 40% utbildning och någon

begränsning av ungdomsarbetets längd har ej angetts. Kommunen har

erhållit statsbidrag med 80% av utbetalade lönekostnader varav 5% ut

gjort bidrag för handledarkostnader och staten har garanterat ett totalt

statsbidrag om 42 milj. kr. per år. Till följd av bl. a. den positiva arbets

marknadsutvecklingen har de faktiska utgifterna stannat vid ca 28 milj. kr.

per år.

I skrivelse den 11 september 1985 har Örebro kommun hemställt om att 21

s. 22 Kontrollera mot PDF

få
fortsätta ifrågavarande försöksverksamhet inom ramen för frikommun- Prop.
1985/86: 150 försöken. Verksamheten utvärderas för närvarande inom högskolan i
Öre- Bil. 4 bro. Den slutsats som redan i dag kan dras av tillgängligt
utredningsmaterial är att värvning av arbete och utbildning har visat sig vara
en lämplig åtgärd för ifrågavarande åldersgmpp. Genom Örebroförsöket har en modell
skapats för hur en sådan värvning skall ske och ett särskilt avtal har tecknats
mellan Svenska Kommunförbundet och arbetstagarorganisationerna. Härigenom har
möjligheter skapats för andra kommuner att genomföra värvning av
beredskapsarbete och utbildning enligt i princip samma modell som i Örebro. För
detta utgår normalt statsbidrag med 75% av lönekostnaderna. Värvning av arbete
och utbildning har i såväl Örebro som på andra håll visat sig vara ett mycket
bra och effektivt instmment.

Enligt
min mening har Örebroförsöket visat på nya vägar att möta ungdomarnas problem
på arbetsmarknaden. Ett arbetsmönster för samarbete mellan förmedling och
kommun har vuxit fram och varvade insatser av utbildning och arbete har
utvecklats. Detta arbete bör fortsätta inom frikommunförsöken och i den
arbetsförmedlingsnämnd som har inrättats i kommunen. I det föregående har jag
förordat förändringar av rekryteringsstödet och införande av
inskolningsplatser. Mot denna bakgmnd räknar jag med att behovet av
ungdomsarbete i Örebro kommun kommer att kunna minska under nästa budgetår. Jag
kan samtidigt inte finna skäl för att Örebro när det gäller nivån på
statsbidraget i fortsättningen skall behandlas annorlunda än andra kommuner när
nu utvecklingsarbetet kan sägas vara avslutat. Statsbidrag för
handledarkostnader i samband med beredskapsarbete har också generellt tagits
bort. Det vore emellertid orimligt att fr. o. m. nästa budgetår reducera
medelstilldelningen till vad som kan betecknas som Örebros normala nivå. Jag
föreslår därför att Örebro kommun inom ramen för anvisade medel för
beredskapsarbeten får disponera 18 milj. kr. under nästa budgetår för fortsatta
försök. Därefter får försöksverksamheten anses vara avslutad och kommunen och
arbetsförmedlingen bör komma överens om hur verksamheten därefter bör bedrivas
inom ramen för tillgängliga resurser.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. bemyndiga
regeringen att för budgetåret 1986/87 - under fömt

sättning av att parterna på arbetsmarknaden träffar ett särskilt avtal

angående inskolningsplatser - besluta att 250000000 kr. av anslaget

B 6. Statsbidrag för ungdomslag får disponeras i enlighet med vad

jag har anfört,

2. godkänna
de riktlinjer för fortsatt försöksverksamhet med ung

domsarbete i Örebro kommun som jag har förordat.

Medel för
särskilda insatser i Uddevallaregionen Prop.
1985/86:150

Bil. 4 AMS har i
sin tidigare nämnda skrivelse behandlat frågan om medel för

extra
insatser i Uddevallaregionen. Efter regeringens förslag i prop. 1984/85:125
bil. 7 anvisade riksdagen 127600000 kr. för detta ändamål(AU 1984/85:19, rskr
316). Medlen anvisades via ett särskilt reservationsanslag under tionde
huvudtiteln, B 18. Medel för särskilda insatser i Uddevallaregionen, och avsåg
tiden fram till den 30 juni 1986. Medlen har i dag inte förbrukats och kommer
inte att vara förbrukade vid juni månads utgång. Hur mycket som kommer att ha
utnyttjats går inte i dag att exakt fastställa. Jag är inte beredd föreslå att
ytterligare medel avsätts för extra insatser inom Uddevallaregionen. Med hänsyn
till att nedläggningen av varvet förskjutits i tiden i förhållande till vad som
urspmngligen planerades och att utbildningsinsatser och andra åtgärder
planerats till tiden efter den 30 juni i år bör avsatta medel och medgivna
ramar för handikappåtgärder i form av introduktionsbidrag och särskilt
lönebidrag få disponeras enligt tidigare givna ramar även under budgetåret
1986/87. De insatser t. ex. i form av förstärkta förmedlingsinsatser,
utbildning m.m. som dämtöver anses nödvändiga får enligt min mening finansieras
med ordinarie anvisade medel för budgetåret 1986/87.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. godkänna
vad jag har anfört om omfattningen av introduktions

bidrag och särskilt lönebidrag under budgetåret 1986/87,

2. medge
att ej ianspråktagna medel under det för budgetåret

1984/85 inrättade reservationsanslaget Medel för särskilda insatser i

Uddevallaregionen får disponeras under budgetåret 1986/87.

Underbilaga 4:1 Prop. 1985/86:150 Bil. 4

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 370) om arbetslöshetsförsäkring

Härigenom föreskrivs att 7 och 20§§ lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§ Med tid under vilken en försäkrad enligt 6§ skall ha
utfört förvärvsarbete jämställs tid då den försäkrade

1. genomgått arbetsmarknadsut- 1. genomgått arbetsmarknadsut

bildning eller yrkesinriktad rehabi- bildning eller yrkesinriktad rehabi

litering för vilken statligt utbild- litering för vilken statligt utbild

ningsbidrag utgått, fullgjort värn- ningsbidrag utgått,

plikt eller åtnjutit föräldrapenning 2. fullgjort värnplikt eller
åtnjutit

enligt lagen (1962:381) om allmän föräldrapenning enligt
lagen

försäkring,
i samtliga fall dock till- (1962:381) om allmän försäkring, i

sammans högst två månader, båda fallen dock tillsammans högst

2.
haft
semester, eller två månader,

3.
eljest varit
ledig eller av annan 3. haft semester, eller anledning
än sjukdom, värnplikts- 4. eljest varit ledig av annan
an-tjänstgöring eller barns födelse med ledning
än sjukdom, värnplikts-helt eller delvis bibehållen lön. tjänstgöring eller barns födelse med

helt eller delvis bibehållen lön.

20 §

Dagpenning får ej utgå med högre belopp i förhållande till
den försäkrades dagsförtjänst än som framgår av en av arbetsmarknadsstyrelsen
fastställd överförsäkringstabell.

Med dagsförtjänst avses en femtedel av veckoinkomst eller,
i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som
den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som
var normal för den försäkrade. Föreligger särskilda omständigheter, får
arbetsmarknadsstyrelsen medge att större andel av medlems inkomst än som nu
sagts skall utgöra medlemmens dagsförtjänst.

Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt
andra stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga
arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom samma yrke och med samma
arbetsförmåga som medlemmen.

Utan hinder av bestämmelserna i första—tredje styckena får
dagpenning till försäkrad som uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken
statligt utbildningsbidrag har utgått bestämmas till belopp som motsvarar
utbildningsbidraget.

' Lagen omtryckt 1982:432. 24

Nuvarande lydelse

Åtnjuter
medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande ersättning från annan än
erkänd arbetslöshetskassa, får dagpenning utges högst med belopp som motsvarar
skillnaden mellan det högsta belopp som får utgå enligt försla-tredje styckena
och ersättningen.

Föreslagen lydelse

Prop.
1985/86: 150 Bil. 4

Denna lag träder i kraft
den I juli 1986. I fråga om försäkrad som före den 30 juni 1986 avslutat
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt
utbildningsbidrag har utgått gäller äldre föreskrifter.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 371) om kontant
arbetsmarknadsstöd

Prop.
1985/86: 150 Bil. 4

Härigenom
föreskrivs att 7 och 9§§ lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd' skall
ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Med tid
under vilken sökanden enligt 6§ skall ha utfört förvärvsarbete jämställs tid
då sökanden

1. i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad i
sådan utsträckning att

sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande,

2. genomgått arbetsmarknadsut- 2. genomgått arbetsmarknadsut

bildning eller yrkesinriktad rehabi- bildning eller yrkesinriktad rehabi-

litering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,
fidlgjort värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, i samtliga fall dock tillsammans högst två månader,

3.
haft semester,
eller

4.
eljest varit
ledig av annan anledning än sjukdom, värnpliktstjänstgöring eller barns
födelse med helt eller delvis bibehållen lön.

litering för vilken statligt utbildningsbidrag utgått,

3.
fullgjort
värnplikt eller åtnjutit föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, i båda fallen dock tillsammans högst två månader,

4.
haft semester,
eller

5. eljest varit ledig av annan an

ledning än sjukdom, värnplikts

tjänstgöring eller barns födelse med

helt eller delvis bibehållen lön.

Den som i
minst 90 kalenderdagar under en ramtid av tio månader i anslutning till att
han avslutat utbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som
berättigar till studiesocialt stöd eller arbetsmarknadsutbildning som omfattar
minst fem månader, stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande
genom den offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat är berättigad
till kontant arbetsmarknadsstöd utan att ha uppfyllt arbetsvillkoret. Vid
bestämmande av ramtid inräknas inte tid då sökanden har varit hindrad att stå
till arbetsmarknadens förfogan-

Den som i
minst 90 kalenderdagar under en ramtid av tio månader i anslutning till att
han avslutat utbildning på heltid som omfattar minst ett läsår och som
berättigar till studiesocialt stöd stått till arbetsmarknadens förfogande som
arbetssökande genom den offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat
är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd utan att ha uppfyllt
arbetsvillkoret. Vid bestämmande av ramtid inräknas inte tid då sökanden har
varit hindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande på gmnd av sjukdom,
värnpliktstjänstgöring, havandeskap el-

Lagen
omtryckt 1982:433. Senaste lydelse 1984:514.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

de
på grund av sjukdom, värn- ler vård av eget barn eller
adoptiv-pliktstjänstgöring, havandeskap el- barn som inte har fyllt två år.
ler vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år.

Arbetslös
som avses i 1 § 3 skall vid tillämpning av första stycket anses ha fullgjort
arbetsvillkoret.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. I fråga om sökande som före den 30 juni
1986 avslutat arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för
vilken statligt utbildningsbidrag har utgått gäller äldre föreskrifter.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 27

Bilaga 5

Industridepartementet: Glesbygdsstöd till investeringar i
drivmedelsanläggningar

Industridepartementet

Utdrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 16 april 1986 Föredragande: statsrådet
Johansson

Bilaga 5 Prop. 1985/86: 150 Bil. 5

Anmälan till proposition med förslag till slutlig
reglering av statsbudgeten för budgetåret 1986/87, m. m.

Tolfte huvudtiteln

Glesbygdsstöd till investeringar i drivmedelsanläggningar

Mitt förslag: Om särskilda skäl föreligger får under
perioden den 1 juli 1986-den 30 juni 1988 avskrivningslån till drivmedelsanläggningar
i glesbygd lämnas med högst 75% av den godkända kostnaden för investeringar
som föranleds av övergången till blyfri bensin.

Bakgrund och skäl för mitt förslag: Enligt bestämmelserna
i förordningen (1985:619) om glesbygdsstöd kan avskrivningslån till
drivsmedelsanlägg-ningar lämnas med högst 50% av den godkända kostnaden för
investeringen.

Riksdagen har beslutat om en övergång till blyfri bensin.
I propositionen om skärpta avgasreningskrav för personbilar, m.m. (prop.
1985/86:61, JoU 11, rskr. 101) hösten 1985 berördes kortfattat problemet med
distribution av bensin i glesbygd. I propositionen konstaterades att det i
glesbygd kan bli långa avstånd mellan bensinstationer som tillhandahåller
blyfri bensin. Vidare noterades att kompletterande investeringar vid
tankställen med endast en bensinpump kan behövas och att sådana kan stödjas med
glesbygdsstöd. Slutligen anfördes att utvecklingen skulle följas med uppmärksamhet
och eventuellt behov av ytterligare åtgärder studeras.

Distribution av bensin till konsumenter i glesbygd sker
ofta från bensinpump i anslutning till en lanthandel. I många fall finns där
endast en pump, vilket vid en övergång till blyfri bensin gör det omöjligt att
utan investeringar förse kunderna med dels blyad bensin för äldre bilar, dels
blyfri bensin för nyinköpta bilar. Det bör tilläggas att bensinförsäljning i
sig inte är särskilt lönsam för glesbygdshandlaren, utan att den är en service
som erfordras för att de bilburna inte skall åka förbi butiken till annan ort
och köpa bensin, vilket ofta leder till att även dagligvaror inhandlas där.

Konsumentverket hemställde i en skrivelse den 1 november
1985 att regeringen skulle överväga särskilda åtgärder för att motverka de
olägen-

1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 5

heter som
kunde drabba konsumenterna i landets glest befolkade delar vid Prop.
1985/86: 150 införandet av blyfri bensin och obligatoriskt skärpta krav på
avgasrening Bil. 5 för personbilar.

Konsumentverket bedömde att en stor andel av
bensinanläggningarna i glesbygd saknar förutsättningar att själva bära de
investeringskostnader som föranleds av övergång till blyfri bensin. Verket har
i andra sammanhang tidigare föreslagit bl. a. att avskrivningslån skall kunna
lämnas med högst 75% av investeringskostnaden om det finns särskilda skäl.
Enligt verket kan det nu bli nödvändigt med ett sådant förhöjt investeringsstöd
för att en acceptabel distributionsstruktur för bensin skall kunna upprätthållas
i glesbygd. Samtidigt meddelades att verket hade påbörjat en inventering av
drivmedelshandelns struktur i glesbygd för att bedöma investeringsbehovet.

Sveriges Livsmedelshandlarförbund ans\öt sig i en
skrivelse till regeringen den 21 november 1985 till konsumentverkets
hemställan.

ICA-förbundet har i en skrivelse till regeringen den 31
januari 1986 hemställt att investeringsstödet till drivmedelsanläggningar i
glesbygd ges en sådan storlek att erforderliga ombyggnader och kompletteringar
kan ske. För ICA-butikerna bedömdes investeringsbehovet uppgå till ca 16 milj.
kr.

Konsumentverket återkom i en skrivelse den 17 februari i
år med den inventering av drivmedelsförsöoningen i glesbygd som tidigare
aviserats. Det sammanlagda investeringsbehovet uppskattas till 24 milj. kr.,
medan det totala behovet av statligt stöd inte bedöms överstiga 14 milj. kr.
Tidigare framlagda förslag om förhöjt glesbygdsstöd upprepas liksom att
erforderligt utrymme måste säkerställas inom ramen för anslaget C 4. Regionala
utvecklingsinsatser m.m.

Av konsumentverkets inventering framgår att 60% av de
studerade bensinanläggningarna var etablerade på orter som tidigare beviljats
statligt stöd till kommersiell service. Det är således väsentligt att följderna
av beslutet om övergång till blyfri bensin inte resulterar i försämrade överlevnadsmöjligheter
för de hundratals butiker som fått glesbygdsstöd. Särskilt angeläget är detta
med hänsyn till att erforderliga investeringar i regel inte leder till annat än
att den nuvarande försäljningsvolymen kan bibehållas. Således är möjligheten
att förränta insatt investeringskapital i de flesta fall mycket begränsad.
Möjlighet bör därför, enligt min mening, öppnas för att i sådana fall lämna
förhöjt glesbygdsstöd till nödvändiga kompletteringsinvesteringar. Givetvis
skall - liksom hittills - förordningens generella bestämmelse gälla att stödet
inte får vara större än som med hänsyn till övriga finansieringsmöjligheter och
andra omständigheter fordras för att den åtgärd som åsyftas med stödet skall
kunna genomföras.

Det är angeläget att snabbt få till stånd nödvändiga
investeringar, och därmed ge glesbygdsinvånarna rimlig åtkomst till blyfri
bensin. Enligt min mening bör det förhöjda glesbygdsstödet enbart kunna lämnas
under en övergångstid, varför jag föreslår att det tillämpas under perioden den
1 juli 1986-den 30 juni 1988.

Flera strategiskt belägna butiker i glesbygd har numera
rustats upp med

hjälp av glesbygdsstöd. Förbmkningen av medel för sådana insatser inom 2

ramen för anslaget C 4.
Regionala utvecklingsinsatser m.m. har därför Prop. 1985/86: 150 minskat under
senare år. Därmed bör ett visst ekonomiskt utrymme för nu Bil. 5 nödvändiga
investeringar i bensinanläggningar ha skapats. Eftersom det föreslagna förhöjda
glesbygdsstödet dessutom inte gäller generellt, utan är en möjlighet om det
finns särskilda skäl, bör medelsförbmkningen till följd av den föreslagna
förändringen kunna rymmas inom nuvarande anslagsram.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
godkänna vad jag förordat om möjligheten att lämna förhöjt glesbygdsstöd till
investeringar i drivmedelsanläggningar som för anleds av övergången till blyfri
bensin.

Norstedts Tryckeri, ä tockholm 1986

Bilaga
1.1

Reviderad nationalbudget 1986

Reviderad nationalbudget för 1'; ]'- 'o

Bil.
1.1

1986

Förord

Den
reviderade nationalbudget, som härmed läggs fram, beskriver den internationella
och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1986. Na-• tionalbudgeten bygger på
material från fackdepartement och olika verk och institutioner. Det
huvudsakliga underlaget är konjunkturinstitutets prognos för 1986, vilken
offentliggjordes i mars. Utredningsrådet har hörts, men dess ledamöter bär inte
något ansvar för de bedömningar som görs i nationalbudgeten. Arbetet har letts
av statssekreteraren Erik Ås-brink och departementsrådet Svante Öberg.
Kalkylerna avslutades den 15 april 1986.

1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

1 Sammanfattning Pi-op- '985/86:150

Bil.
l.l

Nya förutsättningar

Konjunkturiäget
har förbättrats markant de senaste månaderna. Hösten 1985 framstod utsikterna
för fortsatt produktionstillväxt som måttliga både internationellt och framför
allt i Sverige. Nu har emellertid förutsättningarna ändrats. Oljepriset har
halverats och dollarkursen har anpassats nedåt. För industriländerna väntas en
förstärkning av tillväxten. I Sverige torde BNP-ökningen bli ungefär lika stark
i år som i fjol, ca 2%.

I
den preliminära nationalbudgeten antogs genomsnittspriset på importerad råolja
bli 26 dollar per fat 1986. Prisnivån i december 1985 när kalkylerna
avslutades var något högre. I börian av april 1986 hade spotmark-nadspriserna
för vissa råoljekvaliteter fallit till under 10 dollar per fat. Det faktiskt
registrerade priset på importerad råolja har emellertid legat högre och ett
genomsnittspris på 15 dollar per fat 1986 har nu bedömts vara en rimlig
utgångspunkt för föreliggande konjunkturprognos.

Dollarkursen
har sjunkit från ca 7,70 kr. i december till drygt 7,40 kr. i börian av april.
Till grund för beräkningarna har lagts de valutakurser som gällde i februari
1986, vilka också överenstämmer väl med de kurser som gällde andra veckan i
april efter kursjusteringarna inom EMS. Det innebär en genomsnittskurs för
dollarn på 7,42 kr. 1986.

De
sjunkande oljepriserna får en stimulerande inverkan på världsekonomin.
Oljeprisfallet dämpar inflationen i de oljeimporterande länderna. Därigenom
ökar den reala inhemska efterfrågan i dessa länder, vilket drar med sig import
och ökar världsmarknadens tillväxt. I viss utsträckning motverkas dessa
stimulerande effekter på väridshandeln av en svagare utveckling i de
oljeproducerande länderna. Dessutom kan den ökade efterfrågenivån i vissa
länder komma att hållas tillbaka av finans- och penningpolitiska åtgärder i
åtstramande riktning. Såvitt nu kan bedömas kommer detta emellertid bara att
ske i liten utsträckning. Dessutom innebär den dämpade inflationen att
finanspolitiken automatiskt blir mer expansiv. Nettoeffekten av oljeprisfallet
blir därför en lägre inflation och en högre tillväxt i världsekonomin. Den
stimulerande effekten på produktionen förstärks av att lönekostnaderna dämpas
och att tilltron till fortsatt tillväxt ökar. Oljeprisfallet kan därigenom, om
den lägre prisnivån blir bestående, komma att verka stimulerande på väridsekonomin
i åtminstone ett par år.

Dollarkursens
anpassning nedåt har också en gynnsam effekt. Den begränsar åtminstone på
något längre sikt obalanserna i utrikeshandeln mellan å ena sidan Förenta
staterna och å andra sidan Förbundsrepubliken Tyskland och Japan. Anpassningen
är ur denna synvinkel emellertid ännu otillräcklig och torde inte, även om den
drivs längre, ensam kunna upphäva obalanserna.

BNP-tillväxten
i OECD-området bedöms nu bh 3 1/4% 1986. I våra

nordiska grannländer beräknas emellertid tillväxten bli svagare i år än i

Qol. Detta och en svagare importtillväxt i Förenta staterna gör att även

exportmarknaden för svenska bearbetade varor beräknas öka något lång

sammare i år eller med ca 5%. Inflationen i OECD-området beräknas falla

till 3 1/2% 1986 och även arbetslösheten ser ut att kunna minska något. 2

Internationella
förutsättningar Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.1

1984

1985

1986

BNP i
OECD, %

4,9

2,8

3 1/4

Konsumentpriser
i OECD, %'

5,3

4,6

3 1/2

Arbetslöshet
i OECD, %

8,4

8,3

Exportmarknadstillväxt,
%'

11,3

6,8

5.1

Världsmarknadspriser
i natio-

nella
valutor, %

5,1

3,9

0,3

Dollarkurs
i kr.

8,28

8,61

7,42

Räoljepris,
dollar per fat

' KPI årsgenomsnitt

Avser bearbetade varor. De vikter, som har tillämpats,
avspeglar ländernas betydelse som avsättningsmarknad för svensk export av
bearbetade varor.

När det gäller effekterna på den svenska ekonomin, kan man
konstatera, att tillväxten sUmuleras, sysselsättningen stiger, inflationen
sjunker och bytesbalansen förbättras. Särskilt väsentligt är att möjligheterna
ökar att uppnå höjda reallöner vid låga nominella löneökningar. Det bör noteras
att den svenska ekonomins konkurrenskraft inte förbättras nämnvärt av de
fallande oljepriserna, eftersom inflationen dämpas väsentligt även i några av
våra viktigaste konkurrentländer. Däremot förbättras de svenska företagens
situation genom att marknadstillväxten ökar.

Försörjningsbalans

Den privata konsumtionen beräknas öka med 2,7% 1986, dvs.
i ungefär samma takt som i fjol, se tabell 1:1. Det innebär att
konsumtionsnivån höjs med närmare 7% mellan 1983 och 1986. Upprevideringen av
konsumtionsprognosen från den preliminära nationalbudgeten är drygt I
procentenhet och beror huvudsakligen på att inflationen nu beräknas bli lägre.

Till gmnd för den stigande privata konsumtionen ligger
både ökade reallöner och ökade inkomstöverföringar. Sparkvoten har antagits bli
oförändrad mellan åren. Det finns faktorer som talar för en ökning av sparkvoten,
bl. a. att sparandet var osedvanligt lågt 1985, att realräntan är hög och att
staten stimulerar hushållssparandet. Men det finns också faktorer som talar för
en minskning av sparkvoten, särskilt de förbättrade möjligheterna att låna.

Den offentliga konsumtionen väntas öka med 1,3% 1986, dvs.
i nästan samma takt som i fjol. Därvid förutses den kommunala konsumtionen
fortsätta att öka med ca 2%. Kommunsektorns ekonomi är överlag god. Kommunernas
inkomster beräknas öka med 8 1/2% 1986, likviditeten är god och den kommunala
utdebiteringen minskade 1986 för första gången på 30 år. Skillnaderna mellan
enskilda kommuner och landsting är emellertid stora. Den statliga konsumtionen
väntas minska med ca I % till följd av den restriktiva inriktningen av statens
budgetpolitik.

Den ökade optimismen och den lägre räntenivån torde verka
stimulerande på investeringarna i år. Näringslivets investeringar beräknas öka
med närmare 4% 1986. Uppgången berör nästan alla delar av näringslivet.
Industriinvesteringarna beräknas öka med ca 5% 1986 och därmed bli

Tabell
1:1 Försörjningsbalans

Prop. 1985/86: 150 -
Bil. 1.1

Miljarder kr.

Procentuell
volymförändring

löpande prisei

1985

1984

1985

1986

BNP

860,3

3,4

2,3

2,0

Import
av varor och tjänster

282,0

4,7

7,5

6,7

Tillgång

1 142,3

3,7

3,5

3,2

Privat
konsumtion

437,8

1,3

2,7

Offentlig
konsumtion

238,3

2,0

1.5

1,3

Stat

64,7

0,3

-0.1

-0,9

Kommuner

173,6

2,7

2,1

Bruttoinvesteringar

163,2

3,9

6,5

1,9

Näringsliv

106,1

5,1

10,1

3,7

därav: industri

28,1

16,6

15,8

5.0

statliga affärsverk

12,3

-10.5

5,6

16,1

Statliga myndigheter

6,0

3,8

-8,6

-0,3

Kommunala myndigheter

15,8

-3,9

-1,8

-0,9

Bostäder

35,3

4,5

3,5

-1,6

Lagerinvesleringar'

-1,0

0,7

0,3

Export
av varor och tjänster

303,9

6,5

2,8

5,3

Användning

1 142,3

3,7

3,5

3.2

'
Förändringstalet avser förändring i lagerinvestering i procent av föregående
års BNP.

närmare
45% högre än 1982. Inom de statliga affärsverken svarar statens
vattenfallsverk, televerket och statens järnvägar för betydande ökningar. Bostadsbyggandet
beräknas komma att öka de närmaste åren till följd av stigande realinkomster,
sänkt ränte- och oljeprisnivå, minskning i antalet outhyrda lägenheter m.m.
Antalet påböriade lägenheter beräknas öka till 32000 i år. Till följd av ett
osedvanligt litet antal igångsatta lägenhetsbyggen i slutet av förra året och
i börian av 1986 beräknas bostadsinvesteringarna emellertid volymmässigt
minska något i år. Minskningar förutses även för handelsflottans och de
offentliga myndigheternas investeringar. De totala investeringarna beräknas öka
med ca 2% 1986.

Den
förväntade lageruppbyggnaden 1985 uteblev i stort sett. Ändå gav
lagerrörelserna ett betydande positivt bidrag till den totala användningen till
följd av lageravvecklingen året innan. För 1986 förutses en begränsad
lageruppbyggnad innebärande svagt minskande lagerkvoter i industri och handel.
Lageromslaget beräknas till 0,3% av BNP.

Exporten
beräknas öka med ca 5% 1986. Denna prognos innefattar en fortsatt långsam
förlust av marknadsandelar för exporten av bearbetade varor till OECD-området.
Detta motverkas av återtagande av andelar i övriga länder. Övrig varuexport
minskade 1985, medan en ökning förutses 1986. Den totala exporten väntas därmed
öka snabbare i år än i fjol. Importen beräknas öka med knappt 7% 1986, vilket
är en något långsammare importökning än 1985. Genom prisfallet på råolja och
petroleumprodukter väntas värdet av varuimporten bli i stort sett oförändrat
mellan 1985 och 1986 i löpande priser.

Med
dessa förutsättningar skulle bruttonationalprodukten (BNP) öka med ca 2% 1986.
Det innebär att BNP-tillväxten för Qärde året i rad når upp till en nivå, som
är förenlig med långsiktig resurstillväxt och successiv

anpassning
fill fullt resursutnyttjande. I föriängningen innebär detta att Prop.
1985/86: 150 möjligheterna ökar att i enlighet med 1984 års långtidsutredning
nå full Bil. 1.1 sysselsättning och samhällsekonomisk balans i slutet av
1980-talet.

När
det gäller tillväxtens sammansättning under fyraårsperioden 1982-1986 beräknas
kapitalbildningen ha svarat för ca 60%, se nedanstående tablå. På längre sikt
är det ungefär vad som krävs för att nå balans enligt långtidsutredningen. Det
kan jämföras med att kapitalbildningen svarade för endast ca 10% av tillväxten
under perioden 1970-1982. Det har emellertid skett en klar förskjutning mot
konsumtion de senaste två åren. Medan konsumtionen bara svarade för ca 10% av
den totala produktionsökningen 1982-1984, beräknas konsumtionsandelen bli ca
75% 1985 och ca 85 % 1986. Detta senare är en klart starkare inriktning på
konsumtion än vad som kan bedömas vara långsiktigt förenligt med en utveckling
mot balans i den svenska ekonomin, men får ses mot bakgrund av att särskilt den
privata konsumtionen under en längre period har utvecklats svagt.

BNP-tillväxt
1970-1986

Årlig
procentuell volymförändring och bidrag därtill

1970-

1982-

1983

1984

1985

1986

1982

1986

BNP

1,7

2,5

2,4

3,4

2,3

2,0

Bidrag
från:

-
konsumtion

1,5

1,0

-0,7

1,2

1,7

-
kapitalbildning'

0,2

1,5

3,1

2,2

0,6

0,3

Bruttoinvesteringar,
lagerinvesteringar och nettoexport.

Arbetsmarknad

Arbetsmarknadsläget
har förbättrats kraftigt de senaste åren. Sysselsättningen ökade med 36000
personer 1984 och 44000 personer 1985. Arbetslösheten har reducerats från
nästan 4% i mitten av 1983 till under 3% i börian av 1986 (säsongrensade tal).
Denna sysselsättningsökning och dämpning av arbetslösheten har uppnåtts trots
att de arbetsmarknadspolitiska insatserna har reducerats. Internationellt sett
är detta en mycket bra utveckling. Arbetslösheten i OECD-området är i
genomsnitt ca 8%, i många länder betydligt högre.

En
fortsatt sysselsättningsökning fömtses i år, dock i långsammare takt än i fjol.
Antalet sysselsatta beräknas öka med ca 30000 personer 1986. Åven arbetsutbudet
väntas öka något långsammare än i fjol. Arbetslösheten beräknas kunna hållas
på en säsongrensat oförändrad nivå under loppet av året, trots minskade
arbetsmarknadspolitiska insatser i form av beredskapsarbeten m.m. Mellan
årsgenomsnitten 1985 och 1986 torde arbetslösheten minska något.

Priser
och löner

Prisökningarna
har de senaste åren varit högre i Sverige än i andra industriländer. Under
senare tid har emellertid inflationen dämpats betydligt i

Sverige,
från 8,1 % i december 1984 till 4,3% i mars 1986 (KPl-ökning de senaste tolv
månaderna t.o.m. den angivna månaden). Prisökningarna under loppet av 1986
beräknas stanna vid drygt 2%. Det skulle innebära att inflationen under 1986
anpassades ned mot OECD-genomsnhtets.

Man
bör emellertid hålla i minnet att i OECD-området ingår några, främst
sydeuropeiska, länder med höga inflationstal, vilka drar upp OECD-genomsnittet.
Jämförs Sverige med 14 OECD-länder samman-vägda med hänsyn till ländernas
betydelse som konkurrenter torde inflationen i Sverige även i år överstiga
utlandets. I Förbundsrepubliken Tyskland och Japan beräknas inflationen bli I %
eller därunder i år.

En
väsentlig orsak till att inflationen sjunker i Sverige är att de internationella
prisstegringarna har dämpats och framför allt att oljepriserna har fallit under
de senaste månaderna. Dessutom har de inhemska kostnadsfaktorerna utvecklats
gynnsamt. Inflationens karaktär av självgenererande process medför att den
minskade inflationen, även om den initieras av lägre utländska prissteringar, torde
få dämpande effekter på pris- och löneökningarna både under detta år och nästa
år.

Som
grund för prognoserna för 1986 ligger en löneökningstakt i näringslivet i
enlighet med de avtal, som nyligen har slutits. För den offentUga sektorn har,
i avsaknad av nya löneavtal, beräkningsmässigt utgåtts från den löneökning, som
följer av tidigare slutna avtal. Beräknad på detta sätt stiger den
genomsnittliga timlönen med ca 6% 1986. Detta är en lägre ökningstakt än under
senare år, men ändå högre än i våra konkurrentländer. Den reala timlönen före
skatt beräknas stiga med i genomsnitt ca 2% 1986.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.1

Bytesbalans

Bytesbalansen
försämrades 1985 till följd av en kraftig efterfrågeökning och vissa
tillfälliga faktorer, främst en ökning av nettoimporten av råolja och
petroleumprodukter. Efter att ha uppvisat ett mindre överskott 1984 beräknas nu
underskottet ha blivit 9 miljarder kr. 1985.

Främst
genom de fallande oljepriserna förbättras balansen mot utlandet i år.
Bytebalansen beräknas uppvisa ett överskott på ca 3 miljarder kr. 1986, en
förbättring med över 12 miljarder kr. från i fjol.

Tabell
1:2 Bytesbalans

Miljarder
kr., löpande priser

1983

1984

1985

1986

Export av varor Import av varor

210,5 200,4

242,5 217,9

260,0 244,0

271,1 243,5

Handelsbalans

10,1

24,6

16,0

27,6

Korrigeringspost'

Tjänstebalans

Transfereringsnetto

-3,0

9,3

-23,6

-3,7

9,4

-27,1

-3,6

9,5

-31,3

-3,2

7,2

-28,2

Bytesbalans

-7,2

3,2

-9,4

3,4

'
Korrigering av handelsstatistiken till att överensstämma med nationalräkenskaperna.

Till
förbättringen av bytesbalansen bidrar också dollarkursens nedgång Prop.
1985/86: 150 mellan 1985 och 1986. Denna nedgång förstärker de svenska
företagens Bil. l.l konkurrenskraft, minskar priserna på importerade varor
prissatta i dollar och reducerar ränteutgifterna för utlandsskulden.

Finansiell balans

Ett väsentligt led i den ekonomiska politiken de senaste
åren har varit att återupprätta finansiell balans i den svenska ekonomin.
Ambitionerna har kommit till uttryck i de långsiktiga mål statsmakterna har
uttryckt om att uppnå ett överskott i den offentliga sektorns finansiella
sparande och i bytesbalansen. Avsikten är att uppnå ett sparande i den svenska
ekonomin, som är tillräckligt stort för att finansiera en investeringsnivå,
som är förenlig med stabil tillväxt och full sysselsättning. Ett omfattande
sparande är också en förutsättning för att räntenivån skall kunna hållas nere
och för att på längre sikt kunna avskärma Sverige från inflationsimpulser
utifrån.

De senaste åren har den offentliga sektorns finansiella
sparande förbättrats kraftigt från ett underskott på 40 miljarder kr. 1982
till ett beräknat underskott på 10 miljarder kr. 1986. Till största delen är
det reduceringen av statens budgetunderskott som svarat för förbättringen.
Statens budgetunderskott beräknas bli 48 miljarder kr. 1986. Huvudsakligen
väntas detta kunna finansieras genom företagens insättningar på olika konton i
riksbanken, bankernas kassakravsmedel och upplåning från hushållen.

Företagens lönsamhet och bruttosparande har stigit
väsentligt de senaste åren. Emellertid har även investeringar inkl. lager ökat
kraftigt, varför det finansiella sparandet beräknas ha minskat fram till 1985.
För 1986 förutses en fortsatt god lönsamhet och en viss ökning av företagens
finansiella sparande. Hushållens sparande beräknas bli fortsatt lågt 1986.

Bytesbalansen har förbättrats från ett underskott på 22
miljarder kr. 1982 till ett beräknat överskott på 3 miljarder kr. 1986.
Förbättringen av bytesbalansen riskerar emellertid att dölja det förhållandet,
att det på något längre sikt krävs en fortsatt utbyggnad av den exporterande
och importkonkurrerande delen av näringslivet. För det första är en stor del av
förbättringen av bytesbalansen i år en konsekvens av fallet i oljepriser, men
stor osäkerhet råder ännu om den framtida nivån på oljepriserna. För det andra
förhindras en fortsatt försämring av den svenska konkurrenskraften bara av en
effektiv depreciering av den svenska kronan både 1985 och 1986, en följd av
dollarkursens nedgång och vissa rörelser i valutakursindex. Pris- och
löneökningarna i Sverige har ännu inte anpassats ned till takten i våra
konkurrentländer. För det tredje måste den inhemska efterfrågenivån
fortfarande höjas väsentligt för att ett fullt resursutnyttjande skall kunna
uppnås.

Slutsatsen är således att den finansiella balansen har
förbättrats påtagligt de senaste åren, men att en balanserad situation ännu
inte har uppnåtts. Än återstår mycket innan ett permanent överskott har
etablerats i den offentliga sektorns sparande och innan näringslivet har
utvecklats så att ett stmkturellt överskott kan nås i bytesbalansen.

APPENDIX Pp, \'''''-'''

Bil.
1.1

Effekter av olika oljeprisantaganden

1
delta appendix redogörs för de samhällsekonomiska effekterna av ändrade
oljepriser. Analysen visar hur prognoserna för några centrala variabler
påverkas av en sänkning av det genomsnittliga räoljepriset under 1986 med 5
dollar per fat. Analysen avser också att belysa effekterna av den oljeprissänkning
som faktiskt ägt rum.

Först
behandlas effekterna på den internationella ekonomin och en känslighetsanalys
görs avseende förändringar i vissa nyckeltal för OECD-området. Därefter följer
kalkyler avseende den svenska ekonomin. Underlaget för beskrivningen är de beräkningar
som konjunkturinstitutet har gjortv utvecklingen vid råoljepriser på 20 dollar
resp. 15 dollar per fat.

Effekter
på världsekonomin

Utbudsöverskott
av olja på de internationella marknaderna, svag efterfrå-getillväxt samt ökade
svårigheter för de oljeproducerande länderna att enas om
produktionsbegränsningar har medfört att oljepriserna fallit kraftigt. Det
genomsnittliga råoljepriset på spotmarknaden har sjunkit från 26 dollar per fat
under senare delen av 1985 till ca 10 dollar per fat i börian april 1986.

Att
prognosticera utvecklingen på oljemarknaden är svårt. En allmän bedömning är
dock att oljepriserna inte kommer att stiga brant inom den närmaste framtiden.
Ett skäl är att marginalkostnaden för icke OPEC-an-slulen produktion
fortfarande ligger under marknadspriset. Ett annat är att oljeefterfrågan har
en låg priselasticitet, vilket innebär att ett prisfall inte ger någon stor
omedelbar konsumtionsökning. På längre sikt är emellertid prisutvecklingen
mycket svår att förutse.

Effekterna
på världsekonomin av den oljeprissänkning som ägt rum är starkt beroende av hur
priser och löner i industriländerna påverkas, hur finans- och penningpolitiken
utformas i dessa länder och hur de oljeproducerande ländernas import
utvecklas. De lägre oljepriserna torde dämpa priserna mer än lönerna under
1986. Därigenom stiger realinkomsterna och den inhemska efterfrågan i de
oljeimporterande länderna.

Den
ökade efterfrågan kommer i vissa industriländer att neutraliseras av
finanspolitiska åtgärder men de flesta länder avstår sannolikt från sådana.
Därtill kommer att finanspolitiken automatiskt blir mer expansiv när inflationen
sjunker eftersom de offentliga utgifterna i högre utsträckning än inkomsterna
är nominellt fixerade. Nettoresultatet torde bli att finanspolitiken inte
neutraliserar utan i stället t. o. m. förstärker den ökade efterfrågan.
Penningpolitikens inriktning är svårare att förutse. En sänkning av räntenivån
som följd av fallande oljepriser förefaller sannolik.

Lägre
oljepriser innebär kraftiga inkomstomfördelningar mellan olika länder och
länderområden. De oljeproducerande ländernas exportintäkter reduceras mycket
kraftigt och de måste då anpassa importen därefter.

Importnedskärningarna
i de oljeproducerande länderna drabbar industri- Prop. 1985/86: 150
ländernas export. Sverige exporterar dock en mindre andel av den totala
Bil. 1.1 exporten (5%) till OPEC-länderna än vad de flesta OECD-länder gör. De
icke OPEC-anslutna oljeproducerande länderna Norge och Storbritannien, som är
två av Sveriges viktigaste exportmarknader, har sannolikt långsammare
anpassningsmekanismer till de minskade exportinkomsterna.

Öst-västhandeln kommer att beröras negativt av
oljeprisfallel. I Sovjet svarar oljeexporten för hälften av landets inkomster i
utländsk valuta och där står knappast någon annan möjlighet att finna än att
kraftigt skära ner importen. De oljeproducerande ländernas neddragning av
importen motverkar i viss utsträckning de positiva effekterna på världshandeln
men nettoeffekten på exportmarknadstillväxten blir ändå positiv.

1 tabell 1 redovisas effekterna på tillväxt och inflation
i OECD-området saml på världshandelns utveckling om råoljepriset sänks med 5
dollar per fat. Nettoeffekten på BNP-tillväxten i OECD-området har uppskattats
till drygt 1/4%. Denna bedömning, som har gjorts av konjunkturinstitutet,
stämmer väl överens med de studier som har gjorts av bland andra
OECD-sekretariatet. Den internationella inflationen, räknat som
väridsmark-nadsprisutvecklingen för bearbetade varor, dämpas med 0,6%. Marknadstillväxten
för svensk export av bearbetade varor beräknas öka med 0,5%. Därvid förutses en
ökning på 0,7% i OECD-områdets handel och en dämpning av OPEC- och
statshandelsländernas import.

Tabell 1 Marginaleflekter på vissa nyckeltal för OECD-området
vid en genomsnittlig råoljeprissänkning på 5 dollar per fat 1986

Procent

BNP-utveckling

0.3

Marknadstillväxten
för svensk export av bearbetade varor

0.5

Väridsmarknadspriser
i nationella valutor

-0,6

Effekter på Sveriges ekonomi

I det föregående har översiktligt beskrivits effekterna av
ett oljeprisfall på inkomstbildningen i andra länder och därmed på
exportmarknadstillväxten. För Sveriges del kan man då räkna med en ökning av
exportmarknadstillväxten med 0,5%. Det är emellertid troligt att exporten av
bearbetade varor, med det kapacitetsläge som väntas råda 1986, inte stiger lika
mycket på grund av flaskhalsproblem i vissa expansiva branscher. Effekten på
exportvolymen av bearbetade varor har med hänsyn till detta uppskattats fill
0,3%.

Oljeprisfallet sänker industrins kostnader dels genom
lägre energikostnader, dels genom den lägre allmänna prisnivån i omvärlden.
Anpassningen av produktpriserna till de lägre oljepriserna sker emellertid
sannolikt med en viss eftersläpning. Om så är fallet kommer en del av
prissänkningen på råolja att tillfälligt stanna kvar i företagssektorn i form
av högre vinster. Till detta kommer att lägre oljepriser innebär högre
aktivitetsnivå och sannolikt även mer positiva framtidsförväntningar. Båda
faktorerna torde verka stimulerande på investeringarna. Det skall här
understrykas

att
konkurrenskraften inte förbättras då även konkurrentländerna får lägre
Prop. 1985/86: 150 kostnader. Exportmarknadstillväxten är dock såpass kraftig
att situationen Bil. l.l för företagen på världsmarknaden blir förbättrad
jämfört med tidigare. Den ökade aktivitetsnivån i ekonomin beräknas medföra en
sysselsättningsökning på ca 0,1 %, motsvarande drygt 4000 personer.

I tabell 2 redovisas effekterna under 1986 på försöriningsbalansen
och vissa nyckeltal i den svenska ekonomin av en sänkning av det genomsnittliga
importpriset på råolja med 5 dollar per fat. 1 bilagan till kompletteringspropositionen
rörande svensk ekonomi 1987-1989 analyseras de samhällsekonomiska konsekvenserna
på något längre sikt om priset på råolja stiger till 25 dollar per fat.

Tabell 2 Marginaleffekter på försörjningsbalans m. m.
1986 vid en genomsnittlig råoljeprissänkning på 5 dollar per fat

Procent

Försörjningsbalans

Bruttonationalprodukt 0,2

Import av varor och tjänster 1,0

Tillgång 0,4

Privat konsumtion 0,5

Offentlig konsumtion 0,0

Bruttoinvesteringar 0,4

Lagerinvesteringar 0,1

Export av varor och tjänster 0,5

Användning 0,4

Nyckeltal Konsumentprisindex

- dec-dec -0,8

- årsgenomsnitt -0.5

Bytesbalans, miljarder kr. 3,2

Som framgår av tabellen ger sänkta priser på råolja en
positiv effekt på efterfrågan. Detta leder till en högre import.
Efterfrågeökningen riktar sig även mot inhemsk produktion. Den ökade
efterfrågan beräknas resultera i en 0,2% högre BNP. Att BNP-ökningen i Sverige
beräknas bli lägre än i OECD-området beror till stor del på de tidigare nämnda
flaskhalsproblemen i några expansiva branscher. Av de olika
försöriningsbalanskompo-nenterna är det importen som påverkas mest. Såväl
export- som importpriser påverkas av sänkta kostnader. Priserna på
varuexporten beräknas sjunka med ca 1 %; priserna på varuimporten beräknas bli
ca 3% lägre. I dessa tal inkluderas sänkta priser på råolja och
petroleumprodukter. Trots att importen volymmässigt ökar mer än exporten
innebär det förbättrade bytesförhållandet att bytesbalansen förstärks avsevärt.
Ett oljeprisfall på 5 dollar per fat beräknas förbättra bytesbalansen med 3,2
miljarder kr. under 1986.

Inhemska sektorer kan tillgodogöra sig de lägre oljepriserna
på olika

sätt. Om man inom företagssektorn låter oljeprisfallet slå igenom på pro

duktpriserna kommer hushållen att tillgodogöra sig största delen av olje

prissänkningen genom lägre priser. Hushållens reala köpkraft ökar då i

motsvarande mån. I den utsträckning hushållen väljer att spara sina ökade 10

realinkomster höjs
sparkvoten, och detta verkar dämpande på efterfrå- Prop. 1985/86: 150
geökningen. Effekten på KPI av en oljeprissänkning är beroende av hastig- Bil.
1.1 heten och styrkan hos genomslagskraften av det lägre oljepriset. 1 dessa
kalkyler beräknas prisstegringstakten under loppet av 1986 sjunka med
ytterligare 0,8%. Därvid har hänsyn tagits till dels de direkta effekterna på
KPI av sänkta priser på bensin och eldningsolja, dels vissa av de indirekta
prisdämpande effekterna via sänkta kostnader i företag som förbrukar olja och
bensin. Enbart sänkningen av priset på bensin och eldningsolja motsvarande de
lägre världsmarknadspriserna uppskattas sänka KPI med ca 0,4% via de KPI-vikter
som anger hur stor del av hushållens konsumtion som dessa båda produkter svarar
för.

Under
1985 var det genomsnittliga importpriset på råolja 27 dollar per fat.
Prisfallet mellan 1985 och 1986, på 12 dollar per fat beräknas, om denna kalkyl
extrapoleras, höja BNP med 0,5%, förbättra bytesbalansen med knappt 8 miljarder
kr. samt sänka inflationstakten med 1,2% (KPI årsgenomsnitt).

2 Den
internationella utvecklingen

2.1 Allmän översikt

Sedan
den preliminära nationalbudgeten har förutsättningarna för den internationella
ekonomiska utvecklingen förändrats i vissa viktiga avseenden. Den mest
betydelsefulla förändringen är det hastiga fall i oljepriset som ägt rum de
senaste månaderna. Men även när det gäller växelkurser och räntor har
utvecklingen gått i en riktning som till övervägande del innebär bättre
förutsättningar för en snabbare ekonomisk tillväxt och lägre inflation under
1986.

Betingelserna
för utvecklingen under 1986 måste emellertid också bedömas mot bakgrund av att
den ekonomiska tillväxten i industriländerna blev långsammare än väntat 1985.
Ökningstakten i BNP för OECD-länderna sammantagna dämpades från strax under 5%
1984 till ca 2 3/4% 1985 och blev därmed omkring en halv procentenhet lägre än
vad som väntades i t. ex. den reviderade nationalbudgeten för ett år sedan.
Flera av de balansbrister som kännetecknat den ekonomiska utvecklingen under
senare år kom därmed snarast att förstärkas. Underskotten i Förenta staternas
federala budget och bytesbalans vidgades ytterligare i fjol. Överskottet i den
japanska bytesbalansen fortsatte att stiga. Arbetslösheten planade ut för hela
OECD-området, men fortsatte att gå upp för Europa. Protektionis-

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.1

Tabell
2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig
procentuell förändring

Andel av

1984

1985=

1986-

OECD-

områdets

totala

BNP i %'

De
sju stora länderna

Förenta
staterna

45,4

6,9

2,5

3'/4

Japan

15,4

5.1

4,3

3'/2

Förbundsrepubliken
Tyskland

7,2

2,7

2,5

3'/4

Frankrike

5,9

1.6

1,1

2'/,

Storbritannien

5,1

2,6

3,0

2'/l

Italien

4,2

2,6

2,3

Kanada

4,0

5,0

4,4

4'/4

Norden

Danmark

0,7

3,9

3,0

2'/=

Finland

0,6

3,0

2,8

Norge

0.7

3,8

4,4

2'/:

Sverige

1,2

3,4

2,3

Vissa
andra OECD-länder

Belgien

0,9

1,3

1,5

1'/,

Nederländerna

1,4

1,7

2,1

Schweiz

1,1

2,1

3,8

Österrike

0.8

1,9

2,7

2'/2

OECD-Europa

33,2

2,4

2,2

2-%

OECD-totalt

100,0

4,9

2,8

3'/4

' 1985 års BNP, löpande
priser och växelkurser. Finansdepartementets bedömningar.

Tabell
2:2 Konsumentprisernas

utveckling
i vissa

OECD-länder

Prop.
1985/86: 150

Procentuell
förändring mellan årsgenomsnitt

_ Bil. 1.1

1984

1985

1986'

De
sju stora länderna

Förenta
staterna

Japan

Förbundsrepubliken
Tyskland

Frankrike

Storbritannien

Italien

Kanada

4,3 2,2 24 7,4 5,0 10,8 4,3

3,5 2.1 2,2 5,8 6,1 9,2 4,0

3'/, 1 '/-.

3'/;

5 3X

Norden

Danmark Finland Norge Sverige

6,3 7,0 6,2 8,0

4,7 5,9 5,7 7,4

2 V, 3

5'/, 3'/;

Vissa
andra OECD-länder

Belgien

Nederländerna Schweiz Österrike

6,3 3.3 3,0 5,6

4,9 2,3 3,4 3,2

'/, 1 1

OECD-Europa

7,4

6,6

OECD-totalt

5,3

4,5

3'/,

Finansdepartementets
bedömningar.

tiska åtgärder vidtogs i
oförminskad omfattning. Även världshandelns ökningstakt bromsades upp till ca
3% 1985 jämfört med närmare 9% året dessförinnan. Detta drabbade särskilt
u-ländernas export. Skuldtjänstbe-talningarna kom därmed att ta i anspråk en än
större andel av u- ländernas exportintäkter.

I den prognos för den
internationella utvecklingen under 1986 som ligger till grund för kalkylerna i
denna reviderade nationalbudget förutses BNP för OECD-området totalt öka med 3
1/4%. Detta är en upprevidering med 1/2 procentenhet sedan den preliminära
nationalbudgeten, vilket i huvudsak motsvarar den beräknade effekten av lägre
oljepriser. (Se vidare nedan.) Även för Västeuropa har tillväxtprognosen
justerats upp med 1/2 procentenhet, till 2 3/4%. Tillväxten bedöms på de flesta
håll bli något mindre investeringsinriktad än de senaste åren. Den förstärkta
tillväxten medger en viss minskning av arbetslösheten som dock för Västeuropa i
genomsnitt fortfarande beräknas ligga omkring 11 %.

Inflationen förutses i
genomsnitt för hela OECD-området bli 3 1/2% under 1986 och i vissa
betydelsefulla länder t. o. m. 1 % eller därunder. Främst är det lägre importpriser
som drar ned inflationstakten, men den inhemska kostnadsutvecklingen i
industriländerna bedöms fortsätta att sakta av även 1986. Även vid långsammare
ökning i de nominella lönerna beräknas dock en reallöneökning om drygt 1 1/2 %
komma till stånd, vilket är den största uppgången sedan 1979. Sannolikt innebär
detta en viss försvagning av företagens vinstsituation 1986. De externa
obalanserna i industriländerna förvärras något i löpande priser, främst till
följd av utvecklingen av export- och importpriserna efter inträffade
växelkursför-

Tabell 2:3 Arbetslöshet i några OECD-länder

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade
defmilioner

1984

1985

1986'

Förenta
staterna

7.4

7,1

Japan

2,7

2,6

2'/4

Förbundsrepubliken
Tyskland

8,5

8,6

Frankrike

9,7

10,1

Storbritannien

13,0

13,2

Danmark

10,0

9,0

Finland

6,1

6,2

6'/,

Norge

3,0

2,5

2'/.

Sverige

3,1

2,8

OECD-Europa

10,8

11,0

OECD-totalt

8,2

8,1

Prop.
1985/86:150 Bil. l.l

s. 14 Kontrollera mot PDF

' Finansdepartementets bedömningar. ' Nationell
definition.

ändringar. 1 Förenta staterna förutses sålunda
underskottet i bytesbalansen stiga till motsvarande ca 3 1/2% av BNP, medan
överskotten i Japan och Förbundsrepubliken Tyskland beräknas öka till ca 5 1/2
resp. 4% av BNP.

Tillväxten i u-länderna bedöms bli endast obetydligt
snabbare än under fjolåret, eller strax över 3% 1986. Förutsättningarna skiljer
sig åt väsentligt mellan olika länder. Priserna på råvaror exkl. olja förutses
fortsätta att gå ned i reala termer. Den totala världshandeln beräknas få ett
visst uppsving som dock dämpas av en omfattande neddragning av importen i de
oljeex-porterande länderna och en återhållsam importtillväxt i övriga u-länder.
För bearbetade varor beräknas världshandeln öka med omkring 4% 1986, vilket är
en något lägre tillväxttakt än 1985.

Utvecklingen på oljemarknaden får en avgörande betydelse
för den allmänna ekonomiska tillväxten under 1986. Under andra halvåret 1985
ökade råoljeutvinningen inom OPEC-området med mer än 25 %. Huvuddelen av tillskottet
härrörde från Saudiarabien. I och med att efterfrågan ökade säsongsmässigt
under hösten och marknadens förväntningar var inriktade på stabila priser,
kunde världsmarknadspriset ändå upprätthållas. Det böriade falla först mot
slutet av fjolåret när det böriade stå klart att OPEC-länderna hade större
intresse av att söka öka sina marknadsandelar

Tabell 2:4 Bytesbalanssaido i några OECD-länder

Miljarder dollar

1984

1985

1986'

Förenta
staterna

Japan

Förbundsrepubliken
Tyskland

Frankrike

Storbritannien

-107

- 1

-119

-140

OECD-Europa

OECD-totalt

- 69

- 59

- 30

Finansdepartementets
bedömningar.

än att
försvara det rådande oljepriset. Det prisfall som därefter följt har Prop.
1985/86: 150 återfört oljepriset i reala termer till en nivå under den som
rådde före den Bil. 1.1 snabba uppgången 1979.

OPEC:s strävan att konkurrera ut andra producentländer och
samtidigt stimulera efterfrågan torde realistiskt räknat kräva en ganska lång
tid för att förverkligas, i och med att den förutsätter förändringar i
kapiialutmst-ningen både på utvinnings- och på förbrukningssidan. Vid vilket
pris som jämvikt kan etableras under denna anpassningsperiod är mycket osäkert,
och innan läget på oljemarknaden stabiliserats kan betydande prisfluktuationer
komma att ske. Mot bakgrund av prisutvecklingen på världsmarknaden fram till
börian av april har det bedömts rimligt att basera kalkylerna i den reviderade
nationalbudgeten på att priset på råolja för import till Sverige i genomsnitt
under 1986 kommer att uppgå till 15 dollar/fat.

Jämfört med 1985 innebär detta nära nog en halvering av
världsmarknadspriset på råolja. Det beräknas medföra att den allmänna
prisnivån blir ca I procentenhet lägre än om oljepriset varit oförändrat. De
sålunda ökade realinkomsterna stimulerar i första hand den privata
konsumtionen, vilket väntas föranleda att såväl produktionen som importen i
industriländerna blir större än eljest.

Totalt sett beräknas den genomsnittliga BNP-tillväxten i
industriländerna bli ca 1/2 procentenhet större 1986 till följd av
oljeprisfallet. Den beräknade tillväxteffekten varierar mellan enskilda länder
som följd av skillnader i energiförsörjning, geografisk fördelning av exporten
etc. Även länder som Norge och Storbritannien beräknas kunna dra viss nytta av
fallande oljepriser. För industriländerna sammantagna beräknas oljeimporten
förbilligas med ca 40 miljarder dollar och bytesbalansen förbättras netto med
25 ä 30 miljarder dollar. Jämfört med 1985 innebär detta att
bytesbalansunderskottet halveras.

Flertalet länder har hittills valt att släppa fram
huvuddelen av den stimulans till ekonomin som oljeprisfallet utgör. Tillväxten
i OECD-området var dessförinnan snarast på väg att plana ut och i behov av
extra stimulans. Restriktionerna på utbudssidan synes i stort sett vara av begränsad
betydelse för den extra tillväxt som oljeprisfallet beräknas kunna ge upphov
till. Ett särskilt problem kunde vara de senaste årens långsamma tillväxt av
kapitalstocken i industrin, inte minst i Västeuropa. Vissa beräkningar av den
potentiella tillväxten under senare år tyder dock på att kapacitetsreserven
ökat i flera stora länder i Västeuropa, såsom Förbundsrepubliken Tyskland,
Frankrike och Italien.

För de oljeexporterande länderna i Mellersta östern
motsvarar inkomstbortfallet till följd av det halverade oljepriset mer än 5%
av BNP. En betydande minskning av importen till dessa länder måste därför
förutses, vilket reducerar oljeprisfallets stimulanseffekt på världshandelns
tillväxt. För övriga länder spelar oljeexporten inte fullt lika stor roll i
ekonomin, men flera av dessa har i stället en svår finansiell situation i
utgångsläget. Situationen i skuldtyngda länder som t. ex. Mexiko, Venezuela och
Indonesien torde därför komma att förvärras och utgöra ett potentiellt hot mot
stabiliteten i det internationella kreditsystemet.

Till de mera betydelsefulla förändringar som inträffade i
väridsekonomin Prop. 1985/86: 150 under 1985 hör utvecklingen på
växelkursområdet, i första hand den om- Bil. 1.1 fattande depreciering av
dollarn som skedde. De samordnade aktioner mellan de fem största
industriländerna som genomfördes under hösten spelade en viktig roll för att
åstadkomma dessa förändringar. Från september 1985 fram till mars 1986
deprecierades dollarn med mer än 20% mot både D-marken och yenen. 1 effektiva
termer tappade dollarn under samma tid nära 15% av sitt värde, medan D-marken
effektivt apprecierades med ca 10% och yenen med ca 25%. Vissa uppskattningar
tyder dock på att dollarn fortfarande är övervärderad med mellan 10 och 15%.
Hur denna återstående anpassning kan komma till stånd och hur snabbt den kan
ske får stor betydelse för de ekonomisk-politiska reaktionerna i framför allt
Förenta staterna. Ett hastigt ras i dollarkursen betyder ökade inflationsrisker
i Förenta staterna vilket kan framkalla en åtstramning av penningpolitiken.

En fortsatt gradvis anpassning av växelkurserna skulle
göra det lättare att undvika åtstramningar som kan återverka på den ekonomiska
tillväxten. Ett uttalat syfte med samarbetet mellan de fem största
industriländerna är att möjliggöra en god ekonomisk tillväxt utanför Förenta
staterna, vilket skulle göra det lättare att avhjälpa de amerikanska
obalanserna. I denna del har samarbetet hittills inte lett till några mera
omfattande förändringar i finanspolitiken i Förbundsrepubliken Tyskland och
Japan, vilka främst ansetts ha utrymme för sådan stimulans. Den redan tidigare
planerade tyska skattereformen har dock genomförts och tillväxten synes vara
på väg att förstärkas. Japan har vidtagit vissa begränsade åtgärder för att
förbättra den inhemska efterfrågetillväxten och förbereder enligt uppgift
ytterligare åtgärder, men det är ovisst vilken omfattning dessa kan få.

Samordningen mellan industriländerna på det
penningpolitiska området har varit mer framgångsrik, och mer eller mindre
gemensamma reduktioner av räntenivån har kunnat genomföras. Den japanska
räntan måste höjas i slutet av oktober 1985 för att understödja en fortsatt
yen-apprecie-ring, men sedermera har yen-räntan successivt fallit och den
allmänna tendensen bland de internationella valutorna är i riktning mot lägre
räntor. De främsta undantagen är pund, lire och kanadensiska dollar. Den korta
räntan i Förenta staterna har gått ned och medgivit en gradvis depreciering av
dollarn. Penningpolitiken har där givits en flexibel utformning. Ännu 1986
beräknas dock det amerikanska bytesbalansunderskottet fortsätta att stiga, och
en ökande del därav måste finansieras genom att attrahera kapital frän andra
länder. Huruvida detta kan ske utan att räntemarginalen mot andra länder åter
vidgas återstår att se. Det är anmärkningsvärt att den långa amerikanska räntan
föll med inemot 2 procentenheter under 1985 trots det fortfarande stora
federala budgetunderskottet; någon krympning av räntemarginalen mot omvärlden
skedde dock inte därigenom. Avtagande inflation och inflationsförväntningar
under 1986 talar för att en fortsatt nedgång i ränteläget kan ske, i varje fall
utanför Förenta staterna. Samtidigt som restriktioner kan göra sig gällande för
utformningen av den amerikanska penningpolitiken beräknas stimulanseffekten
från de senaste årens mycket expansiva finanspolitik nu ebba ut. Den lag om
balan-

sering av den federala
budgeten år 1991 (Gramm-Rudman-Hollings) som Prop. 1985/86: 150 antagits av
kongressen har begränsade effekter på budgeten innevarande Bil. 1.1 budgetår
men sätter därefter mycket bestämda gränser för handlingsfriheten i
finanspolitiken. I de större länderna utanför Förenta staterna beräknas
finanspolitiken allmänt sett bli något mindre restriktiv 1986 än föregående
år; förändringen är dock på de flesta håll relativt liten och sker från ett
stramt utgångsläge.

2.2 Regionala översikter

Förenta
staterna och Japan

1 båda
de två största länderna i OECD-området bromsades den ekonomis

ka tillväxten upp oväntat kraftigt i slutet av 1985. Huvudprognosen för

innevarande år innebär en fortsatt något dämpad utveckling i såväl Förenta

staterna som Japan med en tillväxttakt som beräknas ligga nära genomsnit

tet för i-länderna totalt.

Den
genomsnittliga BNP-tillväxten i Förenta staterna uppgick till

2 1/2%
1985. Ökningstakten drogs ned särskilt kraftigt av fallande lagerin

vesteringar som totalt sett ledde till minskade lagerstockar, såväl i relation

till försäljningen som i absoluta tal. Lagerkvoten föll till den lägsta nivån

sedan 1973. Den slutliga inhemska efterfrågan ökade ca 2 procentenheter

snabbare än BNP, men för alla privata efterfrågekomponenter dämpades

ökningstakten jämfört med föregående år. Den offentliga konsumtionen

var något mer expansiv. Exporten föll successivt i volym under större

delen av året och importen fortsatte att stiga, vilket bidrog till att reducera

BNP-tillväxten även 1985.

Trots
avmattningen förbättrades sysselsättningsläget ytteriigare under 1985, mycket
beroende på att produktiviteten i näringslivet utvecklades ovanligt svagt.
Arbetslösheten kom att understiga 7% i slutet av året. Inflationstakten var
lägre än 4% under hela Qolåret med någon tendens till ökning de sista
månaderna. Penningmängden (Ml) ökade med ca 12% under loppet av 1985, och den
korta räntan sjönk med någon procentenhet. Från mars och fram till årets slut
föll den effektiva dollarkursen med ca 15%, men i genomsnitt för hela 1985 låg dollarns
effekfiva värde faktiskt något högre än 1984.

Administrationens
officiella prognos för den amerikanska ekonomin innebär att tillväxten i BNP
helåret 1986 blir drygt 3 1/2%. Kongressens budgetkontor ligger i sin prognos
ca 1/4 procentenhet lägre. Båda utgår från att en återhämtning kommer att ske i
lagerinvesteringarna som följd av de lägre realräntorna, vilket skulle ge
betydande tillskott till tillväxten. Även övrig efterfrågan bedöms kunna
utvecklas positivt, och ändå baseras dessa prognoser på ett mindre fall i
oljepriset än vad som sedermera inträffat.

Den
officiella prognosen är likväl i vissa stycken optimistisk. Den pri

vata konsumtionen kan komma att stimuleras av de lägre oljepriserna, men

hushållens inkomster förutses fortsätta att öka i relativt måttlig takt och

sparkvoten befinner sig på en historiskt sett låg nivå. Vad gäller lagerut- 17

2 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.1

vecklingen
hör till bilden att utsikterna till inflationsvinster på lagren Prop. 1985/86:
150 minskat markant under senare tid och att lagerkvoten därför inte behöver
Bil. l.l stiga redan 1986. Företagens investeringar kan komma att stimuleras av
ökad lönsamhet och lägre realränta. Näringslivets kapitalstock har ökat
relativt måttligt trots den uppgång som skett i bmttoinvesteringarna. Ett
osäkerhetsmoment är dock inriktningen av den framtida företagsbeskattningen.
Under loppet av 1986 kan, å andra sidan, de första reala effekterna av den
hittills skedda dollardeprecieringen på nettoexporten visa sig och innebära ett
minskat "läckage" till utlandet av den inhemska efterfrågan.
Sammantaget kan de nämnda faktorerna förväntas ge upphov till en BNP-tillväxt
1986 om ca 3 1/4%.

Utformningen
av finanspolitiken under prognosperioden är i hög grad knuten till den plan för
avveckling av det federala budgetunderskottet som kongressen antagit. Även om
denna plan efter slutlig rättslig prövning skulle upphävas eller modifieras,
torde målet om balanserad budgetutveckling spela en avgörande roll för
finanspolitikens kommande inriktning. De första mera betydande åtstramningarna
väntas först från det budgetår som börjar den 1 oktober 1986, och i genomsnitt
för innevarande år beräknas budgetens finanspolitiska effekt bli i stort sett
neutral.

Större
osäkerhet vidlåder bedömningen av penningpolitiken under året. Det är känt att
det föreligger något skilda uppfattningar mellan centralbanken och
finansdepartementet om vilka inflationsrisker som är förknippade med en
fortsatt depreciering av dollarn. Inte minst mot bakgrund av expansionen av
penningmängden under fjolåret kan det finnas ett intresse hos centralbanken att
strama åt penningpolitiken. Den depreciering av dollarn som hittills skett är
otillräcklig för att bringa bytesbalansen i jämvikt. Det kan inte uteslutas att
skärpningar i den amerikanska penningpolitiken temporärt kan framkallas för
att en fortsatt extern anpassning skall kunna ske i ordnade former. Sådana
skärpningar behöver dock inte leda till en höjd absolut räntenivå utan kan ske
inom ramen för en internationell nedjustering av de korta räntorna. Den långa
räntan i Förenta staterna kan sannolikt fortsätta att falla under 1986. I Japan
beräknas BNP under 1985 ha ökat med 4,3 %. Jämfört med 1984

Försörjningsbalans
för Förenta staterna och Japan

Förändring i volym,
procent (Finansdepartementets bedömningar)

Förenta staterna

Japan

1985

1986

1985

1986

Privat
konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar
Utrikesbalans

BNP

3'/4

7'/,

:':;:

2'/, 3% 0 0

3'/4

1'/,

4V4

2'U 5 'U - '/.

Anm:
Förändring av 1 ende års BNP.

lagerinvesteringar
och utrikesbalans mäts i

procent

. av
föregå-

har tillväxttakten avtagit
med närmare en procentenhet, vilket främst kan Prop. 1985/86: 150
tillskrivas en försvagning av den externa efterfrågan. Bytesbalansöver-
Bil. 1.1 skottet ökade trots detta från 35 miljarder dollar 1984 till 49
miljarder dollar 1985.

Under
1986 bedöms BNP kunna öka med 3 1/2%. Denna fortsatta upp-bromsning av den
japanska tillväxten kan i stor utsträckning hänföras till den kraftiga
yenapprecieringen, vilken leder till minskad nettoexport. 1 ett första skede
ökar emellertid bytesbalansöverskottet och väntas komma upp till närmare 75
miljarder dollar för 1986. Till detta bidrar oljeprisfallet, som kraftigt
reducerar kostnaderna för Japans import. Samtidigt kan oljeprisfallet
förväntas ge en stimulans till den japanska ekonomin. Investeringsbenägenheten
bedöms bli beroende bl. a. av i vilken utsträckning de lägre oljepriserna kan
kompensera för de minskade marginaler som den höga yenkursen orsakat särskilt
exportindustrin. Löneutvecklingen väntas bli fortsatt svag med löneökningar på
cirka 3 %. Den privata konsumtionen kan trots detta komma att öka något
snabbare 1986 än 1985 på gmnd av den mycket låga inflationen som beräknas bli
cirka 1 procent 1986. Sparandet förväntas ligga kvar på nuvarande höga nivå.
Arbetslösheten bedöms bli cirka 2 3/4%.

Den
japanska ekonomins tillväxt framöver blir i allt väsentligt beroende av i
vilken omfattning den inhemska efterfrågan förmår ersätta bortfallet av extern
efterfrågan. Den japanska regeringen för i sin strävan att uppnå en balanserad
budget till 1990 en utpräglat restriktiv finanspolitik. På grund av de
kontraktiva effekter som den minskade nettoexporten har på ekonomin, har
emellertid regeringen tvingats vidta vissa åtgärder för att stimulera den
inhemska efterfrågan. Dessa har dock haft relativt begränsad omfattning.
Penningpolitiken har sedan börian av 1986 mjukats upp något. Diskontot har
sänkts i två omgångar med totalt en procentenhet och är nu 4%. Denna lägre nivå
förväntas få en viss sfimulerande effekt på den inhemska efterfrågan.

Västeuropa

Tillväxtens
exportberoende i de västeuropeiska länderna minskade under 1985, och framför
allt den privata konsumtionen kom att spela en allt viktigare roll. Detta
mönster förefaller i allt väsentligt gälla även för 1986. BNP i Västeuropa
beräknas ha ökat med 2 1/4% under förra året, och tillväxten väntas kunna bli
1/2 procentenhet snabbare i år. Den genomsnittliga inflationen sänktes förra
året till under 7%, och fortsatt avtagande prisökningar förutses under 1986.
Arbetslösheten i Europa har, trots en förbättrad tillväxt i flera av länderna,
fortsatt att stiga något, till nivån 11 % och förväntas ligga kvar på den nivån
1986.

I
Förbundsrepubliken Tyskland beräknas BNP under 1985 ha ökat med

cirka 2 1/2% i volym. Under året skedde en förskjutning från extern till

intern efterfrågan. Överskottet i bytesbalansen beräknas likafullt ha mer

än fördubblats jämfört med året innan och blev 39 miljarder DM, motsva

rande ca 2% av BNP. Inflationen uppgick vid årets slut till endast 2,2%.

Arbetslösheten låg oförändrat kvar på drygt 8 %. 19

s. 21 Kontrollera mot PDF

Under 1986 bedöms BNP kunna öka med cirka 3 3/4%.
Valutakursut- Prop. 1985/86: 150 vecklingen torde medföra märkbara föriuster av
marknadsandelar. I stället Bil. 1.1 kan den privata konsumtionen förväntas
spela en central roll för tillväxten. Till följd av fallande importpriser i
allmänhet och lägre energipriser i synnerhet förväntas inflationen falla till
under 1 %. Avtalsförhandlingarna för 1986 bedöms medföra lönehöjningar på
ungefär samma nivå som 1985, dvs. 3,5-4%. Reallöneutvecklingen förutses därmed
accelerera kraftigt under året. Detta beror delvis också på att under 1986 det första
ledet genomförs i den skattereform som beslutades under 1985.

Industrins maskininvesteringar förväntas öka i samma takt
som 1985, dvs. med 8-9%. Samtidigt torde det allmänna uppsvinget i ekonomin,
tillsammans med en fömtsedd förbättring av kommunernas finanser, bidra till en
viss ökning av såväl offentliga investeringar som byggnadsinvesteringar.

En mycket kraftig förbättring av bytesförhållandet torde,
trots en svag exportefterfrågan, leda till ett betydligt ökat
bytesbalansöverskott 1986. Ett resultat i intervallet 60-70 miljarder DM,
motsvarande 3,5% av BNP, förefaller troligt. Den ökande aktiviteten i ekonomin
kan leda till att den registrerade arbetslösheten faller något under året.

1 den ekonomiska politiken ligger den hittillsvarande
kursen, med inriktning på budgetkonsolidering, fast. Som en effekt bl. a. av
skattereformens första steg, förutses dock att finanspolitiken under 1986 för
första gången på fyra år inte kommer att ha en restriktiv effekt på ekonomin.
Några planer förefaller inte finnas på att genom energibeskattning hindra de
fallande oljepriserna att helt slå igenom i konsumentledet.

Den västtyska ekonomin torde, i synnerhet på sikt, komma
att påverkas av förändringarna i växelkurserna för de viktigare valutorna.
D-markens appreciering gentemot dollarn under slutet av 1985 och hittills under
1986 har varit betydande. En uppskrivning av bl. a. D-marken med 3% inom ramen
för EMS-samarbetet skedde den 6 april i år. Ännu under 1986 torde bytesbalansen
komma att förstärkas, men den försämring av den västtyska industrins
konkurrenskraft som kursjusteringarna innebär kommer successivt att slå
igenom.

Försörjningsbalans för Förbundsrepubliken Tyskland,
Frankrike och Storbritannien

Förändring i volym, procent (Finansdepartementets
bedömningar)

Förbundsrepubliken Tyskland

Frankrike

Storbritannien

1985 1986

1985

1986

1985

1986

Privat konsumtion Offentlig konsumtion
Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Utrikesbalans

BNP

1% 4 2 '/4 2 '/,

- '/4 5 "

V4 '/4

1 - V: 2'/, 3

2 '/,

l'/4

2/4

'/,

- %

2'/,

2'/4

'/4 '/4

'/4

2'/4

'/4

2 V,

Anm: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans
mäts i procent av föregå

ende års BNP. 20

I Frankrike uppgick
tillväxten under 1985 till något mer än 1 %. Handels- Prop. 1985/86: 150
balansen förbättrades endast marginellt. Inflationen sjönk till 5,8%iårsge-
Bil. 1.1 nomsnitt medan arbetslösheten föll obetydligt.

Bedömningen
av utsikterna för den franska ekonomin under 1986 försvåras av att den nya
regeringen som tillträdde i mars ännu inte i detalj gett till känna sin
ekonomiska politik. I anslutning till kursjusteringen inom EMS i börian av
april i år, då francen skrevs ned med 3 %, presenterades dock planer på vissa
ekonomisk-politiska åtgärder.

Regeringen
avser att genomföra besparingar i budgeten redan under innevarande år, och
målet är att under en treårsperiod eliminera budgetunderskottet exkl. räntor
och amorteringar. Vidare aviserades åtgärder för att på sikt avveckla pris- och
hyresregleringarna. Arbetsgivaravgifterna skall sänkas och andra
arbetsmarknadspolitiska åtgärder vidtas för att få ned arbetslösheten, särskilt
bland ungdomar.

De
förväntade positiva effekterna på den franska ekonomin av de fallande
oljepriserna och en sedan tidigare förutsedd stark privat konsumtion gör att en
ökning av tillväxten till ca 2 1/2% kan bedömas som trolig för 1986. Någon
höjning av energibeskattningen förutses ej.

Den
privata konsumtionen fömtses öka med ca 3 % och således utgöra den viktigaste
faktorn för den ökade tillväxten. Förslag från regeringen om skattesänkningar
torde inte hinna få effekt under innevarande år.

Inflationen
bedöms fortsätta att sjunka under 1986, men torde knappast kunna falla under 3%
under loppet av året, till följd av devalveringen och förväntade höjningar av
offentliga taxor och avgifter.

Bytesbalansen
kan under 1986 komma att uppvisa ett kraftigt ökat överskott, omkring 50
miljarder francs, huvudsakligen till följd av en kraftig förbättring av
bytesförhållandet. Trots detta och devalveringen av francen kvarstår dock
Frankrikes konkurrenskraftsproblem.

I
Storbritannien beräknas BNP ha ökat med 3 1/2% under 1985. Framför allt första
halvårets goda utveckling av export och privata investeringar bidrog till
tillväxten. Under andra halvåret mattades ökningen på dessa båda områden. I
stället ökade den privata konsumtionen till följd av fallande inflation och en
kraftig löneutveckling med nominella löneökningar på 7 1/2%.

För
1986 förutses en BNP-ökning på 2 1/2%. Exporten, av vilken Nordsjöoljan svarade
för 8% 1985, torde bidra i minskad utsträckning bl. a. på gmnd av
oljeprisfallet. Den nominella löneutvecklingen har ännu inte visat tecken på
att försvagas. Detta i kombination med en avtagande inflationstakt torde bidra
till att privatkonsumtionen blir den efterfråge-komponent som ökar starkast
under 1986. Bytesbalansöverskottet kan förväntas minska i år. Arbetslösheten
väntas ligga kvar på nuvarande höga nivå, dvs. ca 13%. Inflationen bedöms kunna
sjunka till 4% 1986.

Den
ekonomiska politiken är liksom tidigare inriktad på att få ner infla

tionen och att konsolidera budgeten. Vissa skattelättnader föreslås dock i

budgeten för 1986/87, även om de fatt minskas från planerade 3,5 miljarder

pund till 1 miljard pund på gmnd av de kraftigt reducerade oljeintäkterna.

Privatiseringen av statliga bolag väntas inbringa 4 3/4 miljarder pund bud

getåret 1986/87. 21

s. 22 Kontrollera mot PDF

Norden Prop. 1985/86: 150

År 1985 var det fjärde året i följd som de nordiska
länderna hade en högre ' ' ' tillväxt än genomsnittet i Västeuropa. Tillväxten
i Qol bars främst upp av den inhemska efterfrågan. Inflationen har dock
förblivit högre än genomsnittet för de västliga industriländerna. För 1986
bedöms BNP-tillväxten för Norden som helhet bli något lägre än föregående år.
Prisfallet på olja kommer att ge skilda utslag i de olika ekonomierna vad
gäller tillväxt och bytesbalans.

Den inhemska efterfrågan i Danmark beräknas 1985 ha stigit
med närmare 5%, vilket berodde på en fortsatt ökning av privata investeringar
och privat konsumtion. Exporten steg mot slutet av året men beräknas ha ökat
klart långsammare än importen. Den totala BNP-tillväxten reducerades därför
till 3% och underskottet i bytesbalansen ökade till 28 miljarder danska kronor,
eller 4 1/2% av BNP.

Utsikterna för den danska ekonomin under 1986 tyder på en
något svagare BNP-tillväxt än föregående år till följd av en långsammare inhemsk
efterfrågetillväxt och ett fortsatt negativt bidrag från nettoexporten.
BNP-tillväxten bedöms bli 2 1/2%. Inflationstakten torde kunna bromsas upp
väsentligt och i genomsnitt för året uppgå till 2 1/2%.

Försvagningen av bytesbalansen har föranlett den danska
regeringen att vid två tillfällen kraftigt strama åt finanspolitiken.
Effekterna av dessa åtgärder samt sänkta oljepriser och dollarkurs torde
medverka till ett lägre underskott i bytesbalansen i år och till att
underskottet i statsbudgeten elimineras. För den samlade offentliga sektorn kan
man i så fall räkna med ett betydande överskott.

I Finland avtog den ekonomiska aktiviteten under andra
halvåret 1985. BNP ökade för helåret med omkring 3%. Avmattningen berodde på en
sämre exporttillväxt, som för helåret uppgick endast till knapptl/2%. Den
inhemska konsumtionen fortsatte att öka starkt, och importen ökade med 5%.
Underskottet i bytesbalansen växte därför mer än beräknat och bedöms ha
uppgått till omkring 4 miljarder mark. Prisstegringstakten avtog under året och
den finska regeringens inflationsmål om högst 5% under loppet av året kunde
infrias. Arbetslösheten visade en svag ökning och uppgick i genomsnitt till 6
1/4%.

Försörjningsbalans för Danmark, Finland och Norge

Förändring i volym, procent (Finansdepartementets
bedömningar)

Danmark Finland Norge

1985

1986

1985

1986

1985

1986

Privat konsumtion Offentlig konsumtion
Bruttoinvesteringar Lagerinvesteringar Utrikesbalans

BNP

3'/, 1

14 0 -IV4

- '/4

- 'U

-1

4'/4

3 1

-1%

3'/,

-1

7'/, 4 V,

2 20

-2'/.

-2'/4

2 V,

Anm: Förändring av lagerinvesteringar och utrikesbalans
mäts i procent av föregå

ende års BNP. 22

Utsikterna för den finska
ekonomin i år är mindre ljusa än på många år. Prop. 1985/86: 150 BNP-tillväxten
bedöms bli 2%. Den lägre dollarkursen och det lägre Bil. 1.1 oljepriset
påverkar direkt exporten österut till följd av kravet på balanserad handel
mellan Finland och Sovjetunionen. Vidare begränsar Finlands försvagade
konkurrensförmåga möjligheterna att dra nytta av efter-frågeuppgången på
västmarknaderna. Konsumentpriserna bedöms öka med högst 2% under loppet av året.
Arbetslösheten beräknas öka något.

Finanspolitiken
har under det senaste året haft en svagt expansiv inriktning och dess
tillväxtstödjande effekt kan väntas öka något i år. Hushållens disponibla
realinkomster stärks kraftigt i år till följd av skattelättnader, uppbromsning
av inflationen och nya avtalsmässiga löneökningar.

Konjunktumppgången
i Norge befästes förra året och BNP beräknas ha ökat med 4 1/2%. Den privata
konsumtionen ökade med hela 7 1/2%. Det traditionella näringslivets
investeringar utvecklades gynnsamt medan investeringarna i olje- och
varvsnäringarna sjönk drastiskt. Sysselsättningen ökade kraftigt och
arbetslösheten sjönk till 2 1/2% i genomsnitt. Löne- och prisutvecklingen
fortsatte att vara snabbare än hos landets viktigaste handelspartners.

Den
privata konsumtionen väntas öka något långsammare i år. Näringslivets fasta
investeringar bedöms dock kunna öka kraftigt. BNP beräknas 1986 öka med ca 2
1/2%.

Oljeprisfallet
kommer att medföra en kraftig försämring av budget- och bytesbalanserna. Vissa
skärpningar i såväl penning- som finanspolitiken har genomförts i år och
möjligen kan en fortsatt press nedåt på den norska kronan till följd av
oljeprisfallet leda fill en stramare kreditpolitik. Överhettningstendenser i
flera sektorer på arbetsmarknaden försvårar möjligheterna att dämpa
löneutvecklingen, varför konkurrenskraften torde fortsätta att försämras.

3
Utrikeshandeln Prop. 1985/86:150

Bil. 1.1 3.1 Världshandeln

Världshandeln utvecklades svagt under loppet av 1985.
Tillväxten mellan 1984 och 1985 stannade vid ca 3% mot hela 9% året innan.
Huvudkomponenterna i avmattningen var att oljehandeln minskade med ett par
procent samtidigt som ökningstakten för handeln med bearbetade varor halverades.
Den viktigaste faktorn bakom dämpningen av handeln med bearbetade varor var
utan tvekan den mycket kraftiga nedgången i Förenta staternas importtillväxt.
Ökningen under andra halvåret 1985 blev endast 1 %, mätt i årstakt, jämfört med
närmare 40% under första halvåret 1984. Denna uppbromsning hade i sin tur
spridningseffekter, så att även andra OECD-länders import ökade markant
långsammare än tidigare. Den inhemska efterfrågan i dessa övriga OECD-länder
ökade emellertid något mer 1985 än 1984, vilket gav en viss stimulans till
importen. En kraftigt avvikande utveckling hade Sveriges nordiska grannländer,
som tar emot nästan en fjärdedel av vår export. Importen växte här med ca 11 %
både 1984 och 1985.

Utanför OECD-området minskade OPEC-länderna under 1985 sin
import för fjärde året i rad. Det beräknas att OPECs andel av världsimporten
av bearbetade varor därigenom fallit från 15% 1982 till 10% 1985. Även
statshandelsländerna, som till stor del är beroende av oljeexport för att få
västvaluta, hade en svag utveckling med importökningar på under 2%. U-länderna
utanför OPEC ökade sin import med 4% 1985, mot ca 8% 1984.

Utvecklingen under 1986 kommer naturiigtvis att starkt
präglas av de kraftigt minskade oljepriserna. Mellan november 1985 och april
1986 mer än halverades oljepriset, mätt i dollar. Effekten på de svenska
importpriserna förstärktes ytterligare av att dollarkursen under samma tid
föll med nästan 10%. Beräkningar tyder på att oljeprisfallet kan höja
OECD-länder-nas importtillväxt med drygt 1 procentenhet. Samtidigt blir dock ytterligare
åtstramningar nödvändiga i de oljeproducerande länderna. Nettoeffekten på den
svenska exportmarknadstillväxten reduceras något av detta, men beräknas ändå
uppgå till ca 1 procentenhet för 1986.'

Oljeprisfallet medför att handeln mellan OECD-länderna
väntas växa i god takt även 1986. Marknadstillväxten för den svenska exporten
till OECD-området beräknas bli 6,7%, vilket skulle innebära ökad tillväxt
jämfört med de relativt svaga andra och tredje kvartalen 1985. Det är framför
allt i Norden och i Förbundsrepubliken Tyskland som importökningen förutses
bli stark, men även i Förenta staterna kan svenska exportföretag vänta
betydande efterfrågetillväxt. Utanför OECD-området gynnas de
icke'oljeproducerande u-länderna av oljeprisfallet och av sjunkande
skuldräntebetalningar. De beräknas därför höja importtillväxten något, till
strax över 5%. OPEC-länderna och statshandelsländerna blir däremot

' En kalkyl.över oljeprisförändringarnas effekter på den
svenska ekonomin visas i

appendix til! kapitlet 1. 24

Tabell3:l
Exportmarknadstillväxt, relativa priser och iinarknadsandelar för Sveriges
Prop. 1985/86: 150

export av bearbetade varor g-| j i

Procentuell
förändring

1982

1983

1984

1985

1986

Exportmarknadstillväxt'

14 OECD-länder Hela världen

3.1

1,7

5,3 3,0

13,5 11,3

8,5 6,8

6,7 5,1

Priser

14
OECD-länders importpriser,

nat.val.'

14
OECD-länders importpriser, SEK'

Svenskt
exportpris, SEK

Relativpris,
SEK

6.4 18.8 12.3

-5,4

3,8 16,2 11,9

-3,7

5,1 3,2 6,0

2,7

3,9 5,1 6,0 0,9

0,3 1.8 2.7 0.9

Marknadsandelar,
volym

I 14 OECD-länder I övriga länder Totalt

2,2 1,5 1,9

7,7

-2,7

5,0

0,4 1.4 0,6

-1,5 -4.0 -2.0

-0.9

3.0

-0.1

'
Sammanvägt enligt varje lands betydelse som avsättningsmarknad för svensk

export.

Källor:
OECD, konjunkturinstitutet och finansdepanementet.

tvungna
att begränsa sin import. Nedskärningar i storleksordningen 15% väntas bli
nödvändiga för OPEC-länderna medan importneddragningarna för
statshandelsländernas del beräknas stanna vid 5 %. Sammantaget kommer
marknadstillväxten för svensk export av bearbetade varor att, trots
oljeprisfallets gynnsamma effekter på många länder, falla från 7% 1985 till 5%
1986. Avmattningen kan dels förklaras med direkta och indirekta effekter av den
minskade importtillväxten i Förenta staterna, dels med att Norges och Finlands
import beräknas öka långsammare än tidigare.

Världshandeln med
råvaror har under denna konjunkturcykel utvecklats avsevärt svagare än handeln
med bearbetade varor. Oljehandeln, som minskade 1985, väntas ta viss fart 1986
till följd av de sänkta priserna. För övriga råvaror steg OECDs import med ca
4% 1984-1985. Ökningen avtog under loppet av 1985 till ca 3% i årstakt, en
tillväxt som beräknas bestå även under 1986.

3.2 Industrins internationella konkurrenskraft

I
den preliminära nationalbudgeten visades att den svenska industrins
kostnadsläge var avsevärt bättre 1985 än 1981. De relativa kostnaderna, dvs.
Sverige jämfört med våra 14 viktigaste konkurrentländer, var hela 10% lägre
1985 än 1981. Då innefattades alla röriiga kostnader, dvs. även för
insatsprodukter. De relativa arbetskraftskostnaderna per enhet föll under samma
period med nästan det dubbla, dvs. nära 20%. Alla tecken tyder därmed på att
den svenska industrins konkurrenskraft, mätt som det relativa kostnadsläget,
för närvarande är god.

Den reviderade
nationalbudgetens kalkyler bygger på antagandet att timlönekostnaderna inom den
svenska industrin ökar med ca 6% 1986. Arbetsproduktiviteten beräknas stiga med
drygt 2% vilket skulle medföra

Diagram 3: 3 Exportvolym

Index första kvartalet
1981 = 100, säsongrensade kvartalsdata

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.1

Källor:
Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

exempelvis
med hela 7,5%, delvis till följd av marknadsandelsförluster i samband med
tillkomsten av ny produktionskapacitet i andra länder, medan trävamexporten
minskade med 2%. Tack vare kraftiga ökningar av exporten av jordbmksprodukter
(22%) och mineraler (15%) blev den sammantagna råvaruexporten dock i stort sett
oförändrad.

Under 1986 beräknas
massaexporten minska med ytterligare någon procentenhet medan trävamexporten
fömtses bli oförändrad. Ett särskilt orosmoment utgör tillgången på
skogsråvara. I bästa fall väntas avverkningarna bli oförändrade mellan 1985
och 1986. Under 1985 tillgodosågs en del av skogsindustrins råvambehov genom
att rundvirkeslagren minskade till en historiskt sett mycket låg nivå. Det
torde inte vara möjligt att ytterligare reducera lagren 1986.1 stället väntas
importen av rundvirke öka till sin högsta nivå sedan rekordåret 1981. De
otillräckliga avverkningarna innebär också att skogsindustrins kostnader drivs
upp. Av denna anledning beräknas trävaruexportens marknadsandelar minska med
2-3%. Bland övriga vamgrupper väntas minskad export för jordbruksprodukter och
mineraliska produkter, med -6% resp. -4%. Exporten av ickejärn-metaller
beräknas däremot stiga med hela 8,5 % som en följd av att produktionskapaciteten
ökat. Sammantaget fömtses en liten ökning av råvamex-porten även 1986.

Exporten av tjänster steg
med 1,4% 1985. Resevalutaintäkterna var oförändrade (i volym) medan måttliga
ökningar kunde konstateras för sjöfartstjänster och övriga tjänster. Prognosen
för 1986 innebär att tjänsteexporten väntas stiga med ca 7%.
Resevalutaintäkterna beräknas därvid öka med ca 4% medan en starkare utveckling
fömtses för transporttjänsterna. Exporten av övriga tjänster - dit
byggentreprenader, licensin-

takter och tekniska tjänster hör - utgör ca hälften av
tjänsteexporten. Till följd av bland annat vikande export av byggentreprenader
till OPEC-länderna beräknas exporten av övriga tjänster stiga förhållandevis
måttligt.

Totalt väntas exporten av varor stiga med 4,9% 1986.
Fartygsexporten bidrar till detta med 0,7 procentenheter. Exporten av varor och
tjänster kan därmed beräknas öka med 5,3% vilket skulle göra 1986 till ett
förhållandevis gott exportår.

Tabell 3:2 Exporten varugruppsvis

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

Exportvärde miljarder kr.

1984 1985 1986

Åriig procentuell förändring

Volym

Pris

1984

1985

1986

1984

1985

1986

Råvaror exkl. petroleumprodukter Bearbetade varor

38,9 184,9

37,6
205,5

35,6 221,6

4,6 11,5

0,5 4,9

0,6 5,0

12,6 6,0

-3,6 6,0

-5,8 2,7

Export exkl. petroleumprodukter och fartyg

223,7

243,1

257,2

10,2

4,1

4,3

7,1

4,4

1,5

Petroleumprodukter' Fartyg

13,8 4,9

12,6 4,3

7,9 6,0

-2.2
■ -40,5 ■

-10,0

-14,7

5,9 39,0

5,4 7,5

0,6 3,2

-40,5
0,0

Total
varuexport

242,5

260,0

271,1

7,6

3,0

4,9

7,1

4,1

-0,6

Total varuexport enl. NR- Tjänsteexport enl. NR

241,4 43,0

258,2
45,7

269,1 48,0

7,9 -0,6

3,0 1,4

4,9 7,0

7,0

7,3

3,9

4,7

-0,7 -2,1

Export
av varor och tjänster

284,4

303,9

317,1

6,5

2,8

5,3

7,0

4,0

-0,9

' Inkl. elström.

- Inkl. korrigering av handelsstatistiken.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

3.4 Importen

Importen av bearbetade varor ökade med drygt 10% 1985
vilket var den starkaste uppgången sedan 1979. Bakom importökningen låg främst
växande investeringar och stigande privat konsumtion. Exporten, som var den
viktigaste förklaringen bakom de två föregående årens importökningar, spelade
däremot en mindre roll än tidigare. Investeringarnas bidrag (inkl.
lagerförändring) till importtillväxten väntas minska från ca 5 procentenheter
1985 till ca I 1/2 procentenheter 1986. Då övriga efterfrågekomponenter
beräknas stiga i ungefär samma takt som 1985 innebär detta en markant dämpning
av efterfrågan som riktas mot import.

Alltsedan
devalveringen 1982 har prisrelationen mellan svensktillverkade och importerade
varor ändrats till de svenska varornas nackdel.

Priser
på bearbetade varor,

,
procentuell förändring

1983

1984

1985

1986

Hemmamarknadspris

Importpris

Relativpris

10,4

14,5

-3,7

9,2

5,5 3,5

7,2 4,2 2,9

3,8 3,6 0,2

Anm. Priser enligt producentprisindexsystemet. Dessa
avviker något frän priserna enligt utrikeshandelsstatistiken, vilka visas i
tabell 3:4.

Prisförändringar
påverkar importvolymen med upp till 2 års eftersläpning. För 1986 beräknas
tidigare års relativprishöjningar medföra en extra importökning på drygt 2
procentenheter.

Importen av olja och övrig
energi har minskat kontinuerligt de senaste 10 åren, mätt i form av
energiinnehåll. Detta är en kombinerad effekt av alt energiförbrukningen
sjunkit och att produktionen från inhemska energikällor ökat, se tabell 3:4.
Minskningen av energiförbrukningen har skett trots att BNP vuxit. Det minskade
beroendet av importerad energi har i sig påverkat bytesbalansen positivt. Mätt
med 1984 års oljepriser medförde den minskning av energiimporten som skett
sedan 1976 att importkostnaderna 1984 blev ca 10 miljarder kr. lägre än de
annars skulle varit. Trots den gynnsamma volymeffekten steg kostnaderna för
energiimporten från ca 14 miljarder kr. 1976 till nästan 30 miljarder kr. 1984,
vilket var en följd av kraftigt ökade energipriser.

Mellan
1985 och 1986 väntas en minst lika stark förändring av importkostnaderna för
energi som mellan 1978 och 1980 (det s. k. OPEC II). Denna
gång går dock förändringen i för Sverige positiv riktning. Den kombinerade effekten
av fallande dollarkurs och sjunkande oljepriser beräknas minska kostnaderna
för Sveriges nettoimport av råolja och petroleumprodukter med hela 15
miljarder kr.

Importen
av övriga råvaror exkl. olja och el är starkt knuten till industriproduktionen.
Den svaga produktionsutvecklingen under 1985 medförde att importökningen
stannade vid 2%. Industriproduktionens tillväxt väntas bli måttlig även 1986,
men till följd av en viss lagemppbyggnad beräknas importen öka något mer än
året innan.

Tjänsteimporten
var i stort sett oförändrad mellan 1984 och 1985. En kraftig minskning av
importen av sjöfartstjänster motverkades av stigande

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell
3:3 Import av energi m. m.

1976

1977

1978

1979

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Miljarder
kr., löpande priser

Nettoimport
av olja

12,9

14,0

13,0

22,8

27,7

29,1

31,9

31,3

27,2

31,4

15,9

elström

0,0

-0,2

-0,1

0,0

-0,4

-0,3

0,0

-0,1

0,1

-0,1

kärnbränsle

0,3

0,7

0,3

0,8

0,2

0,3

1,5

1,8

1,1

1,6

1,2

kol m.m.

0,4

0,3

0,4

0,6

0,7

0,9

1,4

1,6

2,2

2,0

Nettoimport
av energi totalt

13,6

14,8

13,6

24,2

28,6

29,9

34,3

34,5

29,8

35,2

19,0

Terawattimmar

Nettoimport
av olja

336

326

307

316

288

260

238

214

204

212

198

kärnbränsle

kol m.m.

Nettoimport
av energi totalt

374

363

349

358

333

315

297

277

284

301

293

Inhemska
energikällor

102

110

107

109

105

126

133

136

133

Total
tillförsel

472

454

451

468

440

424

402

403

417

437

426

Tillförsel/BNP,

index
1976 = 100

100

Importandel,
procent

79,2

80,0

77,4

76,5

75,7

74,3

73,9

68,7

68,8

68,9

68,8

Källor:
Konjunkturinstitutet och statens energiverk.

4
Industrin

4.1 Produktion, produktivitet och sysselsättning

Industriproduktionen ökade 1985 preliminärt med ca 2%
efter ett par år med god tillväxt. Sågverken och massaindustrin minskade därvid
produktionen till följd av vikande exportefterfrågan och försämrad lönsamhet.
Bäst var utvecklingen i verkstadsindustrin (-1-5,6%) som med en hög andel
investeringsvaror i produktionen brukar gynnas relativt sent i
konjunktur-förioppet.

Skillnaderna i tillväxttakt mellan branscherna är en
direkt spegling av exportens utveckling för olika varugrupper. Det förefaller
också som om effekten på industriproduktionen av en inhemsk efterfrågeökning är
förhållandevis svag under ett normalår, vilket dels beror på att en del av den
inhemska efterfrågetillväxten riktas mot tjänstesektorerna och dels på att det
marginella importinnehållet är högt. Under 1985 avtog sålunda produktionsökningen
i samband med att efterfrågetillväxtens tyngdpunkt flyttades från
exportmarknaderna till Sverige, se nedan.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

Inhemska
efterfrågans utveckling

Procentuell
förändring

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Sverige -2,8
OECD -1,0

0,8

1,2

-0,8 1,8

2,7 3,4

3,8 2,9

2,4 3,7

Anm: OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands
betydelse som marknad för svensk export av bearbetade varor.

Exporten väntas ta något förnyad fart 1986 samtidigt som
emellertid importpenetrationen av den svenska marknaden ökar. Resultatet
beräknas bli att industriproduktionen kommer att växa något snabbare än i fjor.
Verkstadsindustrin förutses bli tillväxtmotor även i år, men skillnaderna
mellan olika branscher väntas bli mindre än 1985.

Tabell 4:1 Produktion, produktivitet och sysselsättning i
industrin

Årlig förändring

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Procent

Produktion

0,4

-3,5

-0,8

5,1

7,1

2,1

3.0

Produktivitet

1,7

0,3

2,5

7,4

6,2

2,2

2,5

Antal
arbetade timmar

-1,2

-3,7

-3,2

-2,2

0.8

0,1

0,5

Tusental
personer

Sysselsättning

-32

-35

-5

Källa:
Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet. Anm.:
Produktiviteten är här definierad som förädlingsvärde per timme. I tabell 4:2
är produktiviteten däremot beräknad som bruttoproduktion per timme. Vidare
avser tabell 4: 1 tillverkningsindustri och gruvor medan i tabell 4: 2
petroleumraffinaderier och varv är borttagna.

3 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

Anmärkningsvärd är den
mycket starka produktionsökningen i järn- Prop. 1985/86: 150 malmsgruvorna.
Mellan 1983 och 1985 steg produktionen med drygt 70%. Bil. 1.1 Samtidigt
reducerades antalet arbetade timmar med ca 20% viket innebar en fördubbling av
arbetsproduktiviteten på ett par år. På gmnd av att man nu nått kapacitetstaket
beräknas produktionen inte kunna öka med mer än 3% ytteriigare 1986.

Tillverkningsindustrins
produktions-, produktivitets- och sysselsättningsutveckling i ett längre
perspektiv visas i diagram 4: 1.
Av det övre vänstra diagrammet framgår
att produktiviteten haft en jämnare, och sedan slutet av 1960-talet också högre,
tillväxt än produktionen i 10 OECD-länder sammantagna. Följden har blivit att
sysselsättningen, mätt i timmar, minskat de senaste 15 åren. I de övriga tre
diagrammen visas produktion, produktivitet och antal arbetade timmar inom
industrin i Sverige, Förenta staterna och i 10 OECD-länder (där Sverige ej
ingår). Produktion och produktivitet har därvid dividerats med trenden för de
10 OECD-ländernas genomsnittliga produktions- och produktivitetstillväxt för
att tydligare åskådliggöra utvecklingen. För antal arbetade timmar sammanfaller
dock de faktiska och de trendrensade uppgifterna.

Ur
diagrammet kan flera saker utläsas. Fram till 1970-talets mitt hade Sverige och
Förenta staterna en svagare produktionsutveckling än genomsnittligt i de 10
OECD-länderna. Detta var i hög grad naturiigt då utgångsnivån, på gmnd av
andra världskriget, var mycket högre i Sverige och Förenta staterna än i de
flesta andra länder. Mellan 1979 och 1986 var produktionsutvecklingen däremot
ungefär densamma i de tre områdena.

Om
Sverige liknar Förenta staterna i produkfionshänseende så är bilden den omvända
när det gäller produktiviteten. Sverige uppvisar här, trots att den
förhållandevis måttliga produktionstillväxten skulle kunna innebära ett
långsamt införande av ny teknik, samma snabba ökning av produktiviteten som
genomsnittligt för OECD-länderna. Produktivitetsutvecklingen i Förenta staterna
är däremot avsevärt långsammare än genomsnittet. Resultatet är att
industrisysselsättningen mätt i timmar, genom kombinationen av lägre produktionstillväxt
och genomsnittliga produktivitetsökningar, har minskat mer i Sverige i än
övriga länder. I Förenta staterna har däremot den lägre produkfionstillväxten
mer än väl motverkats av svagare produktivitetsutveckling och resultatet har
blivit ökad industrisysselsättning.

De
senaste 10 åren har arbetslösheten varit ett stort problem. I de flesta
OECD-länder, med undantag för Förenta staterna, har man samfidigt haft svag
produktionsutveckling och höga produktivitetsökningar. Produktivi-tetsUllväxten
är delvis en följd av den arbetskraftsbesparande "kapitalfördjupning"
som skett, framför allt i Västeuropa, och som i sin tur antas ha orsakats av
bl. a. höga lönekostnader.

En
annan faktor, utöver timlönekostnaderna, som sannolikt påverkar

företagens benägenhet att anställa är möjligheterna att vid behov dra ned

personalstyrkan. Ett sätt att mäta det senare är att beräkna i vilken mån

produktionsvariationer påverkar produktivitet respektive sysselsättning.

Här framkommer ett mönster där i Förenta staterna 66% av produktions

variationerna fångas upp av sysselsättningsförändringar, medan motsva- 34

Diagram
4:1 Produktion, produktivitet och arbetade tiinmar inom tillverkningsindu-
Prop. 1985/86:150

sfin Bil. 1.1

Index
1977= 100

140

10 OECD-l ä nder

150

Produktion'

120

Arbetade timmar

;., F ö renta Staterna

Produktion

Produktivitet

20 f l I r I I I 1 I I I I r I I I I I I I
1 I I r I I ir I I I I I I 1 I I Ar

50 55 60 65 70 75 80 85

T TI rr n rr r i i i t t t t rriTr i t i i i i i i t r i i n

50
55 60 65 70 75 80 85

■ Å r

Produktivitet'

Antal
arbetade timmar

10 OECD-l ä nder

80-

F ö renta Staterna

70
I I I I I M I I r I I I I I I I I I I i I r I I I I r I I I I I
II I I Ar

50 55 60 65 70 75 80 85

I I II I I I II I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I I

50
55 60 65 70 75 80 85

' Avvikelse från 10 OECD-länders genomsnittliga trend.

Anm. De 10 OECD-länderna sammanvägda med varje lands
betydelse som konkurrent till Sverige på exportmarknaderna som vikt.

Källor: US department of labor, OECD, statistiska
centralbyrån och finansdepartementet.

rande andel är 48% i Sverige och 55% i lOOECD-länder i
genomsnitt. Det Prop. 1985/86: 150 verkar därmed finnas en samvariation
mellan möjligheten att på kort sikt Bil. 1.1 möta produktionsvariationer
med ändrad sysselsättning och utvecklingen av antalet arbetade timmar i
industrin.

Komponentuppdelning
av produktionsvariationer omkring trend 1950—1986

Andel av
variationer i procent

Sverige

Förenta staterna 10 OECD-länder

Produktivitet 52 Arbetade
timmar 48

34 45 66 55

Källor: US department of labor, OECD och
finansdepartementet.

4.2 Lönsamhetsutveckling

Industrins lönsamhet sjönk preliminärt något 1985, efter
tre år i följd med lönsamhetsförbättringar. Vinstnedgången kan lokaliseras till
råvambran-scherna och var i huvudsak konjunkturen, orsakad av stagnerande efterfrågan
och fallande priser. Betydande vinstfall registrerades för bl. a.
massaindustrin, sågverken och ickejärnmetallverken. Inom den del av industrin
som producerar bearbetade varor, främst verkstadsindustrin, förbättrades
däremot lönsamheten även 1985. Detta skedde trots att produktionskostnaderna
steg snabbare än i konkurrentländerna. Såväl timlönekostnader som
arbetsproduktivitet utvecklades därvid ogynnsamt. Vinstmarginalförbättringen
kan sägas vara en följd av att svensk industri höjt försäljningspriserna mer än
sina utländska konkurrenter. Relativprisökningarna uppgick till 1 % på
exportmarknaderna och till 3% på den svenska hemmamarknaden.

Vinstprognosen för 1986 präglas av osäkerhet kring hur
stor del av oljeprissänkningen som kommer att resultera i
vinstmarginalhöjningar och hur stor del som via sänkta försäljningspriser
kommer att vidarebefordras

Tabell 4:2 Rörliga produktionskostnader, produktpriser och
marginaler per producerad enhet i industrin exkl. varv och
petroleumrafllnaderier

Procentuell förändring

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Insatskostnad

11,9

9,3

11,5

10,6

9,0

5,5

1.2

Lönekostnad'

10,8

10,0

4,3

0,8

4,3

4,7

3,3

Lönekostnad per timme

11.4

10,5

7,2

8,4

10,5

6,9

5.8

Produktivitet

0,5

0.5

2.8

7,6

5,9

2,2

2.4

Summa
rörlig kostnad'

11,0

9,6

9.4

7,7

7,9

5,3

1.7

Produktpris

11,6

8,8

10,6

10,3

8,5

4,7

2,4

Marginal

0,5

-0.7

l.l

2,4

0,6

-0,6

0,7

' Lönekostnad per timme avser löner inkl. kollektiva
avgifter och icke varuan-

knutna
indirekta skatter per arbetad timme. Produktivitet avser bruttoproduktion

per timme.

Med
avdrag för subventioner.

Källa: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och
finansdepartementet.

/l/iAM..Setabell4:
1.

till konsumenterna.
Kalkylerna grundas på antagandet att nästan hälften Prop. 1985/86: 150 av det
utrymme oljeprisfallet skapar kommer att användas till att höja Bil. 1.1
vinstmarginalerna. Under denna förutsättning beräknas industrins lönsamhet öka
1986. Mönstret är ungefär detsamma som 1985 med fortsatt vinstnedgång i
råvambranscherna och lönsamhetsförbättringar för producenter av bearbetade
varor. Relativprishöjningar väntas även 1986, om än i mindre omfattning än
1985.

I
tabell 4: 3 visas lönsamhetsutvecklingen i form av några räntabilitets-mått.
Den högsta räntabiliteten på såväl eget som totalt kapital noterades 1983. Det
var också det enda år under den senaste I O-årsperioden då avkastningen på
arbetande kapital översteg avkastningen på finansiellt kapital. Räntabiliteten
på totalt kapital föll från 11,0% 1983 till 9,9% 1984. Nedgången kan emellertid
till stor del hänföras till den kraftiga ökning av industriföretagens
skattemässiga avskrivningar, som skedde i samband med vinstdelningsskattens
införande. Hade avskrivningarna 1984 varit av mer normal storlek skulle
räntabiliteten varit ungefär densamma som året innan. En annan konsekvens är
att avkastningen på arbetande kapital med "normala" avskrivningar
översteg avkastningen på finansiellt kapital även 1984.

Preliminära
beräkningar för 1985 tyder på en anpassning nedåt av företagens avskrivningar.
Det var en faktor bakom att räntabiliteten steg, trots den lönsamhetsförsämring
inom tillverkningen som beskrevs i samband med tabell 4: 2. En annan viktig
faktor var att bidraget från finansiellt kapital steg till följd av stigande
räntor. I prognosen för 1986 har förutsatts att avskrivningarna kommer att
ligga på en normal nivå. Vinstmarginalförbättringen medför därmed, trots att
nedgången i kapacitetsutnyttjandet väntas innebära att kapitalets
omsättningshastighet sjunker, att räntabiliteten på totalt kapital ökar något.

Vid
bedömningen av räntabiliteten är även inflationen av betydelse. Vid en hög
inflationstakt åtgår en stor del av avkastningen till att vidmakthålla det egna
kapitalets reala värde. Den bokföringsmässiga räntabiliteten på eget kapital
var 12,0% 1980 och inflationen 13,7% (KPI dec-dec), vilket gav en
"real" räntabilitet på —1,5%. Ar 1986 beräknas räntabiliteten på eget
kapital uppgå till ca 22% och inflationen till ca 2%. Detta skulle resultera i
en "real" räntabilitet på ca 20%, vilket i så fall blir det högsta
värdet under 1970- och 1980-talen. Samtidigt har emellertid även realräntan på
finansiella placeringar höjts.

I
tabellen visas också en finansieringsanalys för tillverkningsindustrin.

Här framgår att vinstuppgången i kombination med låga investeringar

mellan 1981 och 1983 medförde en mycket kraftig likviditetsuppbyggnad.

På två år fördubblades industrins likvida medel från 35 miljarder kr. till 70

miljarder kr. Därigenom förstärktes industrins finansiella ställning så att

det samlade finansnettot 1984 visade ett överskott på drygt en miljard kr.,

vilket får betraktas som ett mycket ovanligt förhållande. I samband med de

kraftiga investeringsökningarna 1984 och 1985 avtog likviditetsuppbyggna

den. Investeringsuppgången avsåg både materiellt kapital och aktieköp

samtidigt som finansiering av lagerförändringar krävde stora belopp. På

finansieringssisdan kan det konstateras att industrin, trots den goda likvi- 37

Tabell 4:3
Finansieringsanalys m. m. för tillverkningsindustrin

Miljoner
kr., bokföringsmässiga värden

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

1980
1981 1982 1983 1984 1985 1986

s. 38 Kontrollera mot PDF

Avser
identiska företag' Summa tillförda medel

20300 12 805 27 389 38324 40005 33400 34000

Internt
genererade medel

17761

11352

21830

29848

30679

26200

27600

Ökning
av långfristiga

skulder

1677

-2521

2964

1739

4175

4600

3000

Nyemission

928

3974

2595

6737

5151

2600

3400

Summa
använda medel

17731

14317

12964

20645

35353

32700

33000

Materiella
investeringar

13125

12539

10736

12640

17 374

21200

23 500

Nettoköp
av aktier

2576

6096

3 264

3 580

11989

4 800

7 500

Ökning
av långfristiga

fordringar

1 196

-755

-3 122

1798

2708

4100

500

Övrigt

834

-3 563

2086

2627

3 282

2600

1500

Förändring
av rörelsekapital

2635

-1512

14425

17
679

4652

700

1000

Kassa
och bankmedel

m. m.-

-1998

-868

13314

18719

8028

3 200

2000

Lagerförändring

6612

-678

3453

1301

5 822

4300

3000

Övriga
korta fordr. och

skulder

-1979

-2 342

-2341

-9198

-6800

-4000

Minnesposter,
avser samtliga industriföretag

Resultat
före boksluts-

dispositioner

13 563

10589

19606

33458

34459

36900

40800

Industrins
likvida medel

34456

35469

50048

70164

78426

81800

83 800

Procent

Räntabilitet
på totalt kapital

7,3

7,0

8,7

11,0

9,9

10,6

Räntabilitet
på eget kapital

12,0

8,6

14,7

23,8

21,0

20,9

21,7

"Real"
räntabilitet på eget

kapital'

-1,5

-0,7

4,4

13,3

11,9

14,3

19,0

' Beräkningen grundas på jämförelser av samma företag
mellan tvä på varandra

följande år. Anledningen är att företagsköp och
försäljningar inte skall påverka

analysen.

Inkl. kortfristiga räntebärande fordringar. ,

' Räntabiliteten deflaterad med KPI:s förändring dec-dec.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och
finansdepartementet.

diteten, valt att låna upp betydande belopp genom
nyemissioner. En viktig orsak till detta är att svenska företag finansierat köp
av utländska företag med emissioner riktade mot utlandet.

De preliminära uppgifterna för 1985 och prognoserna för
1986 bör tolkas med försiktighet. Det kan dock fömtses att
likviditetsuppbyggnaden kommer att fortsätta, trots fortsatt
investeringstillväxt. Det förefaller därför inte som bristande finansiering
utgör ett hinder för öka investeringarna.

s. 39 Kontrollera mot PDF

5
Arbetsmarknaden Prop. 1985/86:150

Bil.
1.1 Den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden, som tog sin börian

hösten
1983, fortsatte under hela 1985. Även första kvartalet 1986 registrerades en i
förhållande till de senaste åren låg nivå på arbetslösheten i säsongrensade
tal.

I
den preliminära nationalbudgeten förväntades en betydligt långsammare ökning
av sysselsättningen 1986 än de två senaste åren och en oförändrad nivå på
arbetslösheten. En viss försvagning av arbetsmarknadsläget under loppet av
1986 kunde inte uteslutas. Sedan dess har emellertid den allmänna
konjunkturbilden förändrats i positiv riktning, vilket har betydelse för
bedömningen av sysselsättningen under senare delen av året. Den nya prognosen
innebär att sysselsättningen fortsätter att öka i relaUvt snabb takt i år, dock
något långsammare än i fjol. Arbetslösheten väntas minska något mellan 1985
och 1986.

5.1 Sysselsättning

I
samband med konjunkturuppgången i slutet av 1970-talet ökade sysselsättningen
mycket snabbt. Fjärde kvartalet 1979 var 112000 fler personer sysselsatta än
vid motsvarande tid 1977. De fyra första åren på 1980-talet innebar emellertid
en stagnation av sysselsättningsutvecklingen. Årsgenomsnittet 1983 för antalet
sysselsatta låg t. o. m. lägre än nivån 1980.

Fjärde
kvartalet 1983 markerar en ny vändpunkt och sysselsättningen har sedan dess
återigen ökat kraftigt. Mellan Qärde kvartalen 1983 och 1985 ökade antalet
sysselsatta med 98000 personer, samtidigt som antalet personer sysselsatta
genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskade med ca 6000 personer. Större
delen av denna sysselsättningsökning uppnåddes under loppet av 1984.

Sysselsättningsökningen
de två senaste åren har i betydligt högre grad än vid förra uppgången uppstått
inom industrin. Under loppet av 1984 och

1985 ökade
antalet industrisysselsatta med 36000 personer. Denna ökning

kom efter en långvarig nedgång, som böriade redan 1976. Konjunktumpp

gången 1978-79 förmådde bara temporärt bromsa nedgången. Totalt mins

kade antalet industrijobb med 160000 mellan 1976 och 1983. Av dessa har

således en fjärdedel återtagits de senaste två åren.

Arbetsmarknadsstatistiken
tyder på att industrisysselsättningen kommer att utvecklas svagare under
innevarande år än i fjol. Inflödet till arbetsförmedlingarna av lediga platser
inom tillverkningsindustrin låg i slutet av förra året och börian av detta
lägre än ett år tidigare och antalet industrianställda berörda av varsel om uppsägning
var något högre. Konjunkturinstitutets konjunkturbarometer för mars 1986 visar
emellertid en betydligt ljusare bild av industrins situation än de föregående
barometrarna. Den tidigare förväntade sysselsättningsminskningen första
kvartalet

1986 uteblev
i stort sett och under andra kvartalet väntas en oförändrad

sysselsättningsnivå. Bristen på yrkesarbetare och tekniska tjänstemän lig

ger kvar på en hög nivå.

Sammantaget
bedöms industrisysselsättningen komma att ligga kvar på 39

s. 40 Kontrollera mot PDF

en
oförändrad nivå under loppet av 1986, vilket motsvarar en ökning Prop.
1985/86: 150

mellan årsgenomsnitten på 5 000 personer, se tabell 5: 1. Bil, 1.1

Sysselsättningsminskningen inom industrin motverkades
under de tre första åren på 1980-talet av en ökad sysselsättning inom den
privata tjänstesektorn, som under dessa år fick ett sysselsättningstillskott på
67000 personer. Under loppet av de två senaste åren har sektorns sysselsättning
ökat med 35000 personer, dvs. en ökning av samma storleksordning som
industrisektorns. Dessa båda sektorer svarar därmed för ca 70% av hela
sysselsättningsökningen under konjunkturuppgången 1983—1985 mot endast 8% under
uppgången 1977-1979. Utvecklingen under de första månaderna 1986 tyder på att
sektorns sysselsättning kommer att fortsätta öka under året. Förändringen
mellan årsgenomsnitten beräknas bli 15000 personer.

Den snabba sysselsättningstillväxten under slutet av
1970-talet låg till mycket stor del i den offentliga sektorn, som under loppet
av fyraårsperioden 1975-1979 ökade sin sysselsättning med drygt 300000
personer. På 1980-talet bromsades den offentliga sysselsättningsexpansionen upp
betydligt och stannade de första fyra åren på sammanlagt 60000 personer. Till
följd av ökade arbetsmarknadspolitiska insatser, bl. a. genom införandet av
ungdomslag, ökade den offentliga sysselsättningen relativt snabbt 1984, en
ökningstakt som fortsatte 1985 trots en neddragning av antalet
beredskapsarbeten. Under 1980-talet har den kommunala sektorn svarat

Tabell 5:1 Sysselsättning i olika branscher

Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Antal

personer

1985

Förändring

1981

1982

1983

1984

1985

1986

prognos

Jord-
och skogsbruk Industri

Byggnadsverksamhet
Privata tjänster Offentliga tjänster

189 1019

257 1447 1330

3 -39

- 4

-36

-II

- 4

-10

15 14

-10 13

- 7 15 29

- 7

- 1

-7

Totalt

4 243

-12

Arbetskraftsutbud
Arbetslöshet Arbetslöshetsnivå, %

4367 124 2,8

25 2,5

3,2

24 13

3,5

-14

3,1

-12

2,8

27 -6

2,7

Sysselsättning i åldrarna 16-74 år

4 299

-II

Anm.: Fr.o.m. 1986 omfattar SCB:s
arbetskraftsundersökningar (AKU) normalt endast befolkningen i åldrarna 16-64
år, mot att tidigare ha omfattat åldrarna upp till 74 är. Den andel av
arbetskraften som är mellan 65 och 74 år uppgick 1985 till 1,3%. Av dessa var
ca 35 % sysselsatta i jord- och skogsbrukssektom jämfört med 5 % av
sysselsättningen i hela äldersinvervallet 16-74 år. Andelen personer över 64 år
i arbetskraften har varit fallande, vilket innebär att ökningen i
arbetskraftsutbud och sysselsättning varit något större för gruppen 16-64 åran
för gruppen 16-74 år. De senaste åren har dock skillnaden varit liten. Antalet
arbetslösa över 64 är har under 1980-talet varit helt försumbart. Det är inte
heller någon skillnad i relativt arbetslöshetstal mellan åldersgrupperna 16-64
år och 16-74 är.

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU),
konjunkturinstitutet och finansdepartemen

tet. 40

för
hela sysselsättningsökningen, medan staten till följd av en stram budgetpolitik
minskat sin sysselsättning något.

De kommunala budgeterna
tyder på en fortsatt sysselsättningsökning med närmare 25000 personer 1986.
Staten väntas fortsätta minska sin sysselsättning något. Prognosen är en ökning
mellan årsgenomsnitten för den offentliga sektorn på totalt 20000 personer. 1
detta är inkalkylerat en viss neddragning av beredskapsarbeten m. m.

Sysselsättningen
inom byggnadssektorn har sedan början av 1970-talet varit avtagande. Under 1984
och 1985 stabiliserades emellertid byggsysselsättningen. Läget på
byggarbetsmarknaden vintern 1985/86 var bättre än på flera år. Den totala
byggvolymen beräknas öka svagt 1986 och sysselsättningen väntas bli
oförändrad.

Sammantaget
beräknas det totala antalet sysselsatta (i åldrarna 16-74 år) bli i genomsnitt
30000 personer fler 1986 än 1985, en ökning som således är koncentrerad till
tjänstesektorerna.

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.1

5.2 Medelarbetstid och sysselsättning i timmar

Sysselsättningstillväxten
kombinerades under 1970-talet med en sänkning av den genomsnittliga arbetstiden
per sysselsatt, se diagram 5:1. Sänkningen var tillräckligt stor för att det
totala antalet arbetade timmar skulle minska, med undantag för under
högkonjunkturåren.

Diagram
5: sysselsatt

Index 1970
=

Antal arbetade timmar, antal sysselsatta samt
medelarbetstiden per

100

■ TOTALT ANTAL ARBITADE TDOIAR

• TOTALT ANTAL SYSSELSATTA

' UEDELARBBTTSTIDEN PER SYSSELSATT

70
71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85

Källa: Statistiska centralbyrån - AKU

Under 1980-talet har medelarbetstiden istället ökat både
som en följd av Prop. 1985/86: 150 att långtidsfrånvaron minskat och att
arbetstiden för personer i arbete Bil. l.l blivit längre, se tabell 5:2. En
beräkning för åren 1980—1985 visar att den ökade medelarbetstiden för personer
i arbete till hälften förklaras av att de heltidsarbetandes arbetstider har
ökat, bl. a. som följd av ett ökat övertidsuttag, och till en tredjedel av att
de deltidsarbetande nu har längre arbetstider. Dessutom har den tidigare
förskjutningen mot en ökad andel deltidsarbetande upphört. Mellan 1980 och
1985 ökade istället andelen heltidsarbe-tande. Särskilt kraftigt har andelen
heltidsarbetande anställda med en faktisk arbetstid över 40 timmar/vecka ökat.

En följd av denna utveckling är att
sysselsättningsökningen de två senaste åren mätt i antal arbetade timmar är
betydligt större än mätt i antal personer, 3,5% mot 2,3% (ijärde kvartalet
1983-fjärde kvartalet 1985). Antalet arbetade timmar är därmed tillbaka på
samma nivå som 1970. Detta står i kontrast till sysselsättningsuppgången
1977-1979 då antalet sysselsatta personer ökade med 2,7% medan antalet arbetade
timmar endast ökade med 0,7%. Utvecklingen mot kortare medelarbetstider under
1970-talet och längre medelarbetstider i börian av 1980-talet torde sammanhänga
med att reallönerna steg kraftigt i början av 1970-talet medan de sjönk i
slutet av 1970-talet och i börian av 1980-talet.

Även 1986 beräknas medelarbetstiden per sysselsatt öka
något bl. a. till följd av att långtidsfrånvaron, som 1985 tillfälligt drogs
upp av en influensa och arbetsmarknadskonflikten, väntas minska. Antalet
arbetade timmar förväntas därför öka något mer än antalet sysselsatta personer,
1,1 % mot 0,7%. Antalet arbetade timmar för löntagare, vilket är av betydelse
för lönesummans utveckling, beräknas öka med 1,4% till följd av en ökning av
andelen löntagartimmar i den totala sysselsättningsvolymen.

Till grund för bedömningen av sysselsättningsutvecklingen
i både personer och timmar ligger beräkningar av produktionens utveckling per
bransch. För 1985 föreligger ännu en betydande osäkerhet om produktionens
branschvisa utveckling. De preliminära nationalräkenskaperna visar en ökning av
BNP mätt från användningssidan med 2,3 % och från produktionssidan med 1,7%.
Eftersom användningssideberäkningarna bmkar anses vara mest tillförlitliga är
det troligt att både produktions- och produktivitetsutvecklingen i industrin
och den privata tjänstesektorn var nå-

Tabeli 5:2 Sysselsättning i antal arbetade timmar

Årlig procentuell förändring

1981

1982

1983

1984

1985

1986 prognos

Antal
arbetade timmar

0,4

0,0

1,7

1,9

1,5

1,2

per
vecka enl. AKU

därav p.
g. a. förändring i

- antal
sysselsatta

-0,1

-0,2

0,2

0,9

1,1

0,8

-
långtidsfrånvaro

0,9

-0,1

1,2

0,2

-0,4

0,2

-
medelarbetstid för

personer i arbete

-0,4

0,3

0.3

0,8

0,2

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU) och
finansdepartementet.

Anm.: Tabellen avser personer i åldrarna 16-64 år. 42

got
starkare 1985 än vad som framgår av tabell 5:3. Detta bör noteras vid
jämförelser av utvecklingen 1986 med tidigare år.

Den
totala produktionsvolymen beräknas 1986 öka med ca 2%. Tillsammans med den
förväntade utvecklingen av antalet arbetade timmar innebär detta att
produktiviteten stiger med ca en procent, vilket är något svagare än de två
föregående åren. Inom industrin beräknas produktiviteten öka med ca 2'/2%.
Kortsiktiga förändringar av produktiviteten påverkas till stor del av att
sysselsättningen regelmässigt anpassas ofullständigt till utvecklingen av
produktionsvolymen och dessutom med en tidseftersläpning. Den långsammare
tillväxten av industriproduktionen 1985 och 1986 förväntas därför innebära en
långsammare utveckling av produktiviteten jämfört med tidigare år. På längre
sikt är det andra faktorer som bestämmer produktivitetsutveckingen som teknisk
och organisatorisk utveckling, utbildningsinsatser, sysselsättningens
branschmässiga sammansättning m.m.

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.1

Tabell
5:3 Produktion, produktivitet och sysselsättning

Årlig
procentuell förändring

Produktion

Produktivitet

Sysselsättning
(timmar)

1984

1985

1986 prognos

1984

1985

1986
prognos

1984

1985

1986 prognos

Jord-
och skogsbruk

2,3

-2,9

-2,2

4,7

1,8

1,3

-2,3

-4,6

-3,5

Industri

7,1

2,1

3,0

6,2

2,2

2,5

0,8

-0,1

0,5

Byggnadsverksamhet

3,8

1,7

0,9

3,4

3,0

0,9

0,5

-1,3

0,0

Privata
tjänster

2,7

1,7

3,0

1,6

0,2

1,4

1,0

1,5

1,6

Offentliga
tjänster

1,8

1,0

1,4

-1,2

0,1

0,2

3,0

0,9

1,2

Totalt

3,8

1,7

2,1

2,6

0,4

1,0

1,2

1,4

1,1

Källa:
Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

5.3 Utbud
av arbetskraft

Befolkningen
i yrkesverksam ålder har under 1980-talet ökat i en allt långsammare takt. Det
ökade arbetskraftsdeltagandet förklarar därför en allt större del av
arbetskraftsförändringen. Arbetskraftsdeltagandet brukar med en viss
eftersläpning samvariera med utvecklingen av det allmänna sysselsättningsläget.
Arbetskraftstalen har också ökat mer under 1985 än under tidigare år på
1980-talet, se tabell 5:4.

Utöver
den sedan länge stigande förvärvsfrekvensen för kvinnor i åldrarna 25—54 år
har sedan början av 1984 även ungdomarnas förvärvsfrekvens ökat efter att ha
varit fallande i flera år. Detta gäller främst de yngsta åldersgrupperna efter
införandet av ungdomslagen. Ävende vuxna männens arbetskraftsdeltagande har
ökat något de två senaste åren.

Under
1986 kommer befolkningsförändringar inte att ge något större bidrag till
arbetskraften än under 1985, se tabell 5:5.1 stort sett motsvarar
befolkningsökningen nettoinvandringen. Den något svagare utvecklingen för
sysselsättningen förväntas medföra att också arbetskraftsdeltagandet ökar
långsammare än 1985. Totalt beräknas arbetskraften öka med ca 25000 personer
mellan årsgenomsnitten, varav en femtedel beror på befolkningsökningen.

Tabell 5:4 Relativa arbetskraftstal

1985

Årsmedeltal 1985 och förändring i procentenheter 1981-

1985

1981

1982

1983

1984

1985

Män

86,0

-1,1

-0,3

-0,4

0,4

därav
16-24 år

65.7

-3,6

-0,9

-1,3

-1,1

l.l

25-54 år

95,3

-0,5

0,0

0,1

-0,1

0,3

55-64 år

76,0

-0,6

-0,4

-0,6

-0.9

-0,2

Kvinnor

79,2

1,1

0,6

0,7

0,6

1,0

därav
16-24 år

66,4

-2,3

-1,4

-1,3

-0,2

1,5

25-54 år

88.9

1,9

1,0

1,2

1,1

0,8

55-64 år

59,9

2,2

1,4

0,8

-0,1

0,3

Samtliga

82,6

0,0

0,2

0,1

0,7

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

Källa: Statistiska centralbyrån (AKU).

Anm.: Eftersom arbetskraftsdeltagandet i åldersgrupperna
över 64 år är väsentligt lägre än för befolkningen i övrigt innebär
begränsningen av AKU:s population till att endast omfatta 16-64 åringar att det
relativa arbetskraftstalet för samtliga i AKU-mätningarna nu ligger ca tio
procentenheter högre än för befolkningen i åldrarna 16-74 år. Det relativa
arbetskraftstalet för 64-74 åringar har sjunkit från 18% 1970 till 7% 1985.

Tabell 5:5 Förändring i arbetskraften uppdelad på effekt
av förändring i befolkningen respektive relativa arbetskraftstal

Tusental
personer (i åldrarna 16-64 år)

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Arbetskraften

-
befolkningen

-
relativa AK-tal

-1

Källa:
Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

5.4
Arbetsmarknadspolitiska insatser och arbetslöshet

En stagnerande sysselsättning och ett fortsatt ökat utbud
av arbetskraft innebar under de inledande åren på 1980-talet nära nog en
fördubbling av arbetslösheten, se diagram 5:2. Då kulmen nåddes i september
1983 var 3,9% av arbetskraften arbetslös (säsongrensade tal) trots en ökning av
antalet sysselsatta i beredskapsarbeten. Därefter har sysselsättningen vuxit
snabbare än arbetskraften och arbetslösheten har följaktligen reducerats. Ar
1985 var i genomsnitt 124000 personer arbetslösa, motsvarande 2,8% av
arbetskraften.

Samtidigt som arbetslösheten steg i börian av 1980-talet
förlängdes också arbetslöshetsperiodernas längd. Den tid de arbetslösa varit
utan arbete var i genomsnitt 15 veckor 1980. Den hade förlängts till nästan 23
veckor 1984. Mellan 1984 och 1985 minskade dock den genomsnittliga arbetslöshetstiden.

Under de
första åren på 1980-talet ökade också det antal personer, som i
arbetskraftsundersökningarna uppger att de velat och kunnat ta mer arbete om
det funnits, dvs. ofrivilligt har kortare arbetstid. Skillnaden mellan
genomsnittlig önskad och faktisk arbetstid har varit oförändrat ca 15 timmar
per vecka. Detta betyder att arbetslösheten mätt i timmar har varit

större och stigit snabbare än vad den gjort mätt i antal
personer. Dessa siffror skall emellertid tolkas med stor försiktighet eftersom
orsakerna till att uppge partiell arbetslöshet är av mycket olika karaktär.
Likaså torde de ekonomiska och sociala problemen för individen av en partiell
arbetslöshet i de flesta fall vara betydligt mindre än för de som räknas som
öppet arbetslösa. Det är emellertid ändå ett uttryck för en obalans på arbetsmarknaden
att en grupp som är lika stor som gruppen öppet arbetslösa inte kan realisera
sitt arbetskraftsutbud.

Arbetsmarknadssituationen har varit särskilt besväriig för
ungdomarna. År 1983 var arbetslösheten bland 16-19-åringarna i arbetskraften
10,6% och bland 20-24-åringar 6,8%. Främst genom införandet av ungdomslagen i
januari 1984 har arbetslösheten bland 16-19 åringar mer än halverats. Idag har
ca 30000 ungdomar arbete genom ungdomslagen. Däremot har arbetslösheten bland
de äldre ungdomarna inte minskat ens i samma utsträckning som den totala
arbetslösheten. Ar 1985 var den fortfarande 6,3% i genomsnittt.

Det förbättrade arbetsmarknadsläget har, tillsammans med
ungdomslagen och det likaledes i januari 1984 införda rekryteringsstödet,
medfört att

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

s. 1980 Kontrollera mot PDF

Diagram 5:2 Antal arbetslösa, antal personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt antal partiellt arbetslösa

Tusental personer

' ARBETSLÖSHET

' PERSONER I ARBETSUASKNAOSPOLmSKA ATGXROER

'
PARTIELL ARBETSLÖSHET

1977
1978 1979

1980

1981
1982

1983 1984

1985

Anm: Med
partiellt arbetslösa avses personer i arbete mindre än 35 tim/vecka som

uppger att
de önskar ta mer arbete om det funnes.

Källor:
Statistiska centralbyrån - AKU och arbetsmarknadsstyrelsen.

antalet personer i
beredskapsarbete kunnat minska kraftigt. Ar 1985 var Prop. 1985/86: 150
25000 sysselsatta i beredskapsarbeten. Den totala volymen av sysselsätt-
Bil. 1.1 ningsskapande åtgärder (beredskapsarbeten, ungdomslag och rekryteringsstöd)
ökade från 59000 personer 1983 till 95000 personer 1984. Störst omfattning hade
dessa åtgärder i börian av 1984 varefter de har reducerats väsentligt, se
diagram 5:2. Genomsnittsnivån var 70000 personer 1985.

Under
loppet av förra året förbättrades successivt arbetsmarknadsläget och
arbetslösheten sjönk säsongrensat sett. Det första kvartalet 1986 var
arbetslösheten i säsongrensade tal ungefär lika stor som Qärde kvartalet 1985.
Prognoserna för sysselsättning och arbetskraft innebär att arbetslösheten
under loppet av innevarande år kommer att ligga kvar på en säsongrensat i
stort sett oförändrad nivå. För årsgenomsnitten motsvarar detta en nedgång.

6 Löner och priser 6.1 Löner

Jämfört med förhållandena i omvärlden ligger
löneökningarna i Sverige fortfarande på en hög nivå. Timlöneökningarna i
industrin för OECD-området var ca 5% 1985. För 1986 väntas en ytteriigare
dämpning till ca 4,5%. Löneökningarna i sådana konkurrentländer som
Förbundsrepubliken Tyskland, Förenta staterna och Japan beräknas bli ännu
lägre, strax över 3%. Den dämpning av inflationstakten inom OECD-området, som
fömtses för 1986 (se avsnitt 6.2), kan verka ytteriigare dämpande på
timlöneökningarna för 1987. För att Sverige skall kunna upprätthålla de
konkurrensfördelar som uppnåddes genom devalveringarna 1981 och 1982 krävs att
löneökningarna dämpas till motsvarande nivåer. En rad studier har visat att
högre nominella löneökningar än i omväriden får betydande negativa konsekvenser
för den framtida utvecklingen av BNP, investeringar och sysselsättning.

Enligt statistik för SAF/LO-området ökade timförtjänsten
(tidlön -I- ackord) för industriarbetare,
liksom för hela LO-kollektivet, med 7,3% mellan andra kvartalen 1984 och 1985.
För privattjänstemännen visar lönestatistiken en ökning med 7,2% mellan augusti
1984 och augusti 1985. På det offentliga området har timlöneökningen beräknats
till 5,6%. Sammantaget och omräknat till årsgenomsnitt skulle detta innebära
en timlöneökning för samtliga löntagare på ca 7% 1985, se tabell 6:1.
Förtjänststatistiken tyder därvid på en något lägre ökning (6,8%) än
nationalräkenskaperna (7,2%). De senare baserar sig på kontrolluppgifter från
arbetsgivarna. Skillnaden mellan de båda beräkningarna torde delvis bero på
att förtjänststatistiken inte täcker alla löntagare och inte heller alla typer
av ersättningar.

De nyligen slutförda avtalsförhandlingarna på LO- och PTK-områdena
beräknas medföra att timlönerna inom näringslivet ökar med närmare 6%.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell 6:1 Timlöneutveckling och arbetskraftskostnader
för industriarbetare

Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare

Industriarbetare

Avtal

Löneglid-

Summa

Avtal

Löneglid-

Timför-

Sociala

Timkost-

ning

tjänst

kostnader

nad

1980

7,4

1,8

9,2

6,1

3,2

9,3

0,8

10,2

1981

6,2

2,7

8,9

5,9

4,2

10,1

0,5

10,7

1982

4,6

1,1

5,7

4,1

3,5

7,6

0,2

7,8

1983

4,7

1,4

6,1

3,8

2,9

6,7

2,4

9,3

1984

5,6

3,0

8,6

6,2

4,1

10,3

-0,1

10,2

1985

4,3

2,9

7,2

3,8

3,7

7,5

0,3

7,8

Anm: Uppgifterna för samtliga löntagare baserar sig på
lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare grundar sig på
förtjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats
med engångsbelopp som ej ingår i SCB:s statistik. Källor: Statistiska
centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

s. 1981 Kontrollera mot PDF

Beträffande det offentliga området har, med hänsyn till
att något nytt avtal Prop. 1985/86: 150 ännu inte slutits, antagits att
lönerna stiger i enlighet med gällande avtal. Bil. 1.1 Sammantaget för
hela ekonomin beräknas timlönerna öka med ca 6% 1986.

6.2 Priser

Inflationstakten i Sverige har under 1985 dämpats
väsentligt. Under loppet av 1985 ökade KPI med 5,8% och mellan årsgenomsnitten
för 1984 och 1985 med 7,4%. Under loppet av 1985 skedde dessutom en successiv
nedtrappning av inflationstakten uttryckt som förändringen över 12 månader. I
mars 1986 var 12-månaderstakten nere i 4,3%.

Även om således prisökningstakten dämpats väsentligt
ligger prisökningarna i Sverige fortfarande på en högre nivå än den som gäller
i våra viktigaste konkurrentländer. Detta framgår av diagram 6:1, där prisutvecklingen
i OECD-området och i de 14 s.k. korgländerna jämförs med prisutvecklingen i
Sverige. (De 14 korgländerna är de länder som ingår i den svenska valutakorgen.
Prisutvecklingen har vägts samman med s. k. konkurrensvikter). Gapet mellan
inflationstakten i Sverige och omvärlden

Diagram 6:1 Konsumentprisindex, 12-månaders
förändringstal, utfall t. o. m. mars 1986, Sverige resp. feb. 1986, OECD.

1111111111 1 111 1 11 1 111111111111111111111
ri 11 1 111111111111111111 11 11111 11 1 11 11111111

1980

1981

1982 1983

1984

1985 1986

Anm. För
Sverige 3-månaders glidande medelvärden. OECD-länderna sammanvägda med vikter
som avspeglar ländernas betydelse som konkurrenter till Sverige på
exportmarknaden.

Källor: US
department of labor, OECD, statistiska centralbyrån samt finansdepartementet.

har
emellertid successivt minskat de senaste månaderna. För 1985 beräknas
konsumentpriserna för hela OECD-området ha ökat med 4,5%. För 1986 pekar
prognoserna pä en prisökning på ca 3,5%. I Förbundsrepubliken Tyskland
beräknas konsumentpriserna under 1986 öka med 0,5%, i Japan med 1 %och i
Förenta staterna med 3,5%. Under loppet av 1986 kan inflationstakten i Sverige
komma att anpassas ned mot OECD-områdets. Det bör då emellertid noteras att
OECD-genomsnittet inkluderar några länder med mycket höga inflationstal, vilket
drar upp områdets medelvärde. Det är främst detta förhållande, som medför att
kurvan i diagram 6: 1 för 14 OECD-länder vanligen ligger under kurvan för
OECD-området.

Bedömningen
av prisutvecklingen 1986 utgår från prognoser och antaganden om
arbetskraftskostnader, importpriser m.m. och innefattar kalkyler av hur dessa
faktorer kan väntas påverka prisutvecklingen. Jämfört med den bedömning som
gjordes i den preliminära nationalbudgeten har förutsättningarna ändrats i
olika avseenden. Oljepriserna förutsätts nu ligga på 15 dollar per fat jämfört
med 26 dollar per fat i den preliminära nationalbudgeten. Växelkursen mot
dollarn har antagits ligga på 7.42 kr. jämfört med 7,70 kr. i den preliminära
nationalbudgeten. Diskontot förutsätts ligga kvar på den nivå (8 1/2%), som
gällde efter diskontosänkningen den 13 mars. Prognosen bygger vidare på
förutsättningen alt bidraget till prisutvecklingen från indirekta skatter och
subventioner blir oförändrat under året.

Priserna
på råolja och petroleumprodukter beräknas sammantagna minska med nästan 50%
under loppet av 1986. Priserna på övriga importvaror, som påverkar KPI,
beräknas öka med drygt 3,5%. De internationellt bestämda priserna beräknas
därmed sänka den totala prisnivån med 1,4%, se tabell 6: 2. Detta innebär en
nedjustering med nästan 2 procentenheter jämfört med beräkningarna i den
preliminära nationalbudgeten.

Tabell 6: 2 Konsumentprisförändring uppdelad på
komponenter

Procentuell förändring och bidrag därtill

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

1980

1981

1982

1983

1984

1985

1986 prognos

Konsumentpriserna
under loppet

av
året, långtidsindex dec-dec.

13,7

9,4

9,9

9,3

8,1

5,8

2,3

Därav
hänförs till:

Ändring i indirekta skatter

3.4

-0,7

0,4

2,0

1,2

0.1

Automatiska effekter av

indirekta skatter

1,0

1.1

l.l

0,8

0,7

0,6

Ändring av internationellt

bestämda priser

2,7

4,0

4,4

2,1

1,6

0,3

-1,4

Ändring av jordbrukspriser

0,6

1,0

0,8

0,6

0,4

0,3

Ändring av bostadsprissättning

2,4

2,2

1.6

0.8

1.9

1,6

0,9

Ändring av diverse taxor

0,6

0,8

0,4

0,6

0,4

0,3

0,4

Trendavvikelse i priserna på

färskvaror

0,2

-0.3

0,1

-0,2

0,0

Restfaktor

3,0

1,5

1.4

2,2

2,1

2,6

1,6

Konsumentprisindex
årsgenomsnitt

13,7

12,1

8,6

8,9

8,0

7,4

3,6

Implicitprisindex
för privat konsum-

tion,
årsgenomsnitt

12,4

11,3

10,3

10,6

8,3

7,2

4,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och
finansdepartementet.

4 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga l.l

Bostadskostnaderna
beräknades i den preliminära nationalbudgeten Prop. 1985/86: 150 medföra
en höjning av den totala prisnivån med strax över I %. En nedjus- Bil. 1.1
tering av denna bedömning görs nu, beroende på diskontosänkningarna i januari
och mars. Egnahemskostnaderna beräknas nu öka med 1 % jämfört med ca 5% i den
preliminära nationalbudgeten. Sammantaget innebär detta att bostadskostnaderna
beräknas höja prisnivån med knappt 1 %.

Prisökningarna
för livsmedel har under de senaste åren varit högre än ökningen av den totala
prisnivån. Under loppet av 1985 steg livsmedelspriserna med 7% jämfört med
5,8% för totala KPI. Hittills i år har livsmedelspriserna stigit med 4,8%
jämfört med 1,0% för den totala prisnivån. Förutsättningarna för att
prisökningstakten för livsmedel skall dämpas under resten av året är emellertid
goda. De sänkta energipriserna och den sänkta räntan bör, bl. a. genom
jordbruksförhandlingarna, ge förutsättningar för låga prisökningar på
livsmedel framöver.

Restfaktorn
och diverse taxor, som i beräkningarna kan sägas representera lönekostnadernas
genomslag inom de för internationell konkurrens skyddade områdena exkl.
bostäder och jordbruk, beräknas höja KPI med 1,6% resp. 0,4%. I restfaktorn tas
också hänsyn till effekterna av hur vinstmarginalerna förändras.
Vinstmarginalförändringarnas bidrag till prisökningarna 1986 har med hjälp av
finansdepartementets modell för medel-fristig ekonomisk analys (den s. k.
AMMA-modellen) uppskattas till 0,5% 1986, främst till följd av direkta och
indirekta effekter av de fallande oljepriserna. För 1985 var
vinstmarginalförändringarnas bidrag 0,1 %.

Under
loppet av 1986 beräknas konsumentpriserna totalt öka med drygt 2%, vilket
innebär en ökning mellan årsgenomsnitten 1985 och 1986 med ca 3 1/2%. Detta
innebär att inflationstakten i Sverige skulle vara nere på en nivå som gällde
under 1950- och 1960-talen. Implicitprisindex för privat konsumtion beräknas
1986 öka något mer än KPI.

Prognosen
för prisutvecklingen är starkt beroende av de antaganden, som har gjorts
rörande oljepris, dollarkurs och diskonto. En förändring av oljepriset med en
dollar kan väntas påverka KPI med ca 0,15% (se appendix till kapitel I). En förändring av växelkursen mot dollarn med 20 öre kan väntas påverka
KPI med ca 0,2% och en förändring av diskontot med 1 % påverkar KPI med ca
0,25%.

De
bedömningar som nu görs av prisutvecklingen innebär således att
inflationstakten skulle komma ner på en nivå som gällde för ett par decennier
sedan. Detta bör påverka de förväntningar som finns i näringslivet om den
framtida inflationstakten. Näringslivsorganisationer som Sveriges Industriförbund,
Sveriges Grossistförbund, SHlO-familjeföretagen, Sveriges Köpmannaförbund och
Svensk Industriförening har således informerat sina medlemsföretag om de
gynnsamma förutsättningarna för en dämpad pris- och kostnadsutveckling. Inom
dagligvaruhandeln har utfästelser gjorts om att hålla priserna nere.

Sammanfattningsvis
kan noteras att pris- och löneutvecklingen under

läng tid har varit ett centraU problem i den svenska ekonomin. En av

förutsättningarna för att Sverige skall kunna upprätthålla den förbättring

av konkurrensläget som uppnåddes genom devalveringarna 1981 och 1982

är att pris- och löneökningarna kommer ner till den nivå som råder i våra 50

viktigaste
konkurrentländer. Under 1986 torde prisutvecklingen i Sverige Prop.
1985/86: 150 dämpas mycket kraftigt. De löneavtal, som nyligen har slutits på
den Bil. 1.1 privata arbetsmarknaden, innebär en klar dämpning även av
löneökningstakten.

7
Hushållens ekonomi

7.1 Hushållens disponibla inkomster

Förutsättningarna för påtagliga förbättringar av
realinkomsterna och reallönerna under 1986 har ökat väsentligt sedan de
bedömningar som gjordes i den preliminära nationalbudgeten. Den neddragning av
inflationsprogno-sen som gjorts medför att realinkomsterna nu beräknas öka mer
än dubbelt så mycket som i den preliminära nationalbudgeten, 2,7% i stället för
1,1 %, se diagram 7:1.

Under i
stort sett hela 1970-talet ökade hushållens reala disponibla inkomster år från
år. 1 genomsnitt uppgick den årliga ökningstakten till närmare 2%. Som en följd
av den allmänt sett sämre ekonomiska utvecklingen försämrades realinkomsterna
därefter kraftigt. Försämringen av realinkomsterna var i genomsnitt närmare 2%
per år under de första åren på 1980-talet. Från 1983 har en återhämtning skett
- realinkomsterna ökade med närmare 1 % 1984 och ca 2% 1985. För 1986 förutses
en fortsatt ökning, med närmare 3%.

De reala timlönerna ökade under första delen av
1970-talet, fram till 1977. Därefter låg de och pendlade kring denna nivå fram
till 1980. Under de första åren på 1980-talel sjönk de reala timlönerna
kraftigt. Anpassningen nedåt av de reala timlönerna inleddes redan före
devalveringarna 1981

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

Diagram 7:1 Real disponibel inkomst samt reallön per timme
före och efter skatt

1980 års priser. Index 1974= 100

■ RSAL DISPONIBEL INKOlfST

- rkallon per tdoix lorx skatt rkallOn per tdqie
etter skatt

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

och 1982. Över perioden 1980-1983 minskade de reala
timlönerna såväl före som efter skatt med mer än 10%. Reallönerna sjönk under
denna period kraftigare än vad de totala realinkomsterna gjorde. Detta beror på
att pensioner och andra transfereringar inte minskade i samma omfattning som
reallönerna, trots den avräkning som gjordes av pensionerna på grund av
devalveringen. Efter 1983 har en återhämtning av reallöneutvecklingen skett.
Återhämtningen har varit starkare avseende reallön efter skatt än före skatt.

Hushållens inkomster ökade nominellt med drygt 9% 1985, se
tabell 7: 1. För 1986 antas den nominella timlönen öka med ca 6% och lönesumman
med drygt 7,5%. Tillsammans med de beräknade ökningarna av inkomstöverföringar
och direkta skatter, som redovisas i det följande, ger detta en nominell ökning
av hushållens disponibla inkomster 1986 med knappt 7%. Kombinerat med den
beräknade prisökningen innebär detta att realinkomsterna 1986 väntas öka med
2,7%.

Inkomstöverföringarna till hushållen från den offentliga
sektorn ökade realt med ca 5% 1985, se tabell 7:2. Bakom denna relativt kraftiga
ökning ligger dels en kraftig höjning av barnbidrag, flerbarnstillägg och
studiebidrag från den 1 januari 1985, dels en kraftig ökning av
ATP-utbetalningarna beroende på att det genomsnittliga antalet basbelopp per
pensionär ökar.

Prop.
1985/86: 150 Bil. l.l

Tabell 7:1 Hushållssektorns disponibla inkomster,
konsumtion och sparande

Löpande
priser

Faktorinkomster

Löner

Enskilda
företagares inkomster

Tillräknat
driftsöverskott, egna hem

Tilläggspost
till disponibel inkomst

Neltoinbetalningar till det offentliga

Inkomstöverföringar till hushåll Direkta skatter,
avgifter m. m.

Räntor och utdelningar, netto

Övriga transfereringar, netto

Disponibel inkomst Privat konsumtion Sparkvot, nivå i %

1980 års priser Disponibel inkomst Privat konsumtion

Prisindex

Implicitprisindex för privat konsumtion (1980=100)
Konsumentprisindex (1980=100)

Milj.
kr.

Procentuell förändring från föregående år

1984

1985

1986 prognos

1984

1985

1986 prognos

418745

334 264

44 737

1
29684

10060

455490

364 732

47288

32690

10 780

485 713

392415

49004

33083

11211

9,9 10,1 9,8 8,4 8,2

8.8 9,1

5,7 10,1

7,2

6,6 7,6 3,6 1,2 4,0

-
21057

146864

-167921

-
18637

165 244

-183 881

- 23814

178 581

-202 395

29.1

7,2 9,5

-11.5 12,5 9,5

27,8

8,1

10,1

-
4 750

-
7151

- 4208

- /,/

50,5

-41,2

7480

7485

9161

5,0

0,1

22,4

400418

397911

0,6

437187

437795

-0,1

466852

467 512

-0,1

9,1

9,7

9,2 10,0

6,8 6,8

271931 270220

277086

277476

284510 284912

0,7 1,3

1,9

2,7

2,7 2,7

147,25

157,78

164,09

8,3

7,2

4,0

143,19

153,75

159,30

8.0

7,4

3,6

Källor:
Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Tabell 7:2 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till
hushåll

Prop.
1985/86: 150 Bil. l.l

s. 54 Kontrollera mot PDF

Milj. kr..

löpande
priser

Procentuell förändring

1980 års

priser

1984

1985

1986 prognos

1984

1985

1986 prognos

Från
staten

69885

77418

81929

- 4,5

3.4

1,8

Barnbidrag

5 739

8285

8307

- 8,5

34,7

- 3,6

Studiebidrag
m.m.

2675

3 654

3823

-15,3

27,5

0,6

Arbetsmarknadsutbildning

2216

2 250

2428

- 3,2

- 5,3

3,8

Arbetsskadeförsäkring

1599

1953

2570

- 4,7

14,0

26,5

Kontant
arbetsmarknadsstöd

549

385

445

-34,8

-34,6

11,1

Lönegaranti

725

702

751

-17,7

- 9,6

2,9

Folkpensioner

45 483

48586

51860

- 3,7

- 0,3

2,6

Delpension

1 135

904

800

-21,8

-25,7

-14,8

Pensioner
till f. d. anställda

2 265

2310

2450

0,0

- 4,8

2,0

Övrigt

7499

8389

8495

5,5

4,4

- 2,6

Från
kommunerna

14223

15273

/6565

1,4

0,2

4.3

Bostadsbidrag

2507

2704

2 758

- 6,4

0,7

- 1,9

Pensioner
till f. d. anställda

2441

2631

2826

- 0,8

0,6

3,2

Socialbidrag

2833

3 371

3910

12,0

11,1

11,5

Övrigt

6442

6 567

7074

1,4

- 4,9

3,6

Från
socialförsäkrings-

sektorn

62 756

72553

80084

2,6

7,9

6.1

ATP

36172

42116

48300

2,8

8,7

10,3

Sjukförsäkring
m. m.

20721

24 321

25419

2,3

9,5

0,5

Arbetslöshetsförsäkring

5 863

6116

6365

1,6

- 2,7

0,1

Summa
inkomstöverföringar

146864

165 244

178581

- 1,0

5,0

3,9

Källor:
Konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket, riksrevisionsverket, statistiska
centralbyrån och finansdepartementet

Även socialbidragen ökade kraftigt 1985, men detta har
liten betydelse för den totala utvecklingen av de offentliga
inkomstöverföringarna, eftersom socialbidragen endast utgör 2% av den
offentliga sektorns inkomstöverföringar till hushållen.

Prognoserna för 1986 innebär att de offenliga
inkomstöverföringarna från den offentliga sektorn till hushållen ökar realt med
ca 4%. Det är främst ATP-utbetalningarna som bidrar till ökningen. Basbeloppet
höjdes med 6,8% från 21 800 kr. 1985 till 23300 kr. 1986.

Hushållens
inbetalningar av skatter, avgifter m.m. till det offentliga ökade 1985 med
nästan 10%, vilket motsvarar en real ökning med drygt 2%, se tabell 7:3. För
1985 sänktes marginalskatterna och basenheten för den statliga skatteskalan
justerades upp. Vidare gällde för löntagare en särskild skattereduktion på
högst 600 kr. 1 motsatt riktning verkade det slopade förvärvsavdraget och
höjningen av den genomsnittliga kommunala utdebiteringen med 8 öre.

Prognoserna för 1986 innebär att hushållens totala skatter
och avgifter ökar med 10%, motsvarande en real ökning med nästan 6%. I neddragande
riktning verkar införandet av höjt schablonavdrag vid inkomstbeskattningen
(från 1 000 kr. till 3000 kr.) i samband med att deklarationsförfarandet
förenklas samt det höjda sparavdraget. Vidare sänktes den ge-

s. 55 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell 7:3 Hushållens direkta skatter, avgifter m. m.

Milj. kr.

,
löpande priser

Procentuell förändring

1980 års

pnser

1984

1985

1986

1984

1985

1986

prognos

Direkta
skatter

155166

169907

187391

1,0

2,2

6,1

Prel.
A-skaU

143 506

156668

173 459

1,4

1,9

6,5

Prel.
B-skaU

12252

13814

15 500

2,8

5,2

7,9

Slutskatteregleri

986

395

1805

-44,3

-62,7

340,4

Avgår:Indirekta

skatter

2301

2560

5 243

- 3,8

3,8

96,9

Övriga
direkta s

katter

723

1590

1870

- 0,2

105,3

13,1

Avgifter
m.m.

/2 7JJ

13974

15004

2,5

2,3

3,2

Summa
direkta skatter

avgifter
m. m.

167921

183881

202395

1,1

2,2

5,8

Källor: Konjunkturinstitutet, riksförsäkringsverket,
riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

nomsnittliga kommunala utdebiteringen med 4 öre. I motsatt
riktning verkar den omständigheten att den särskilda skattereduktionen enbart
gällde 1985.

Den reala lönesumman efter skatt ökade med 2,8% 1985,
varvid ett ökat antal arbetade timmar beräknas ha bidragit med 1,8%, se tabell
7:4. Reallönen per timme efter skatt beräknas därmed i genomsnitt ha ökat med
ca 1 % 1985. Ar 1986 beräknas den reala lönesumman efter skatt öka med

Tabell 7:4 Realinkomsternas förändring

1980 års priser

Milj. kr.

Procentuell förändring

1980

från föregående år

1981

1982

1983

1984

1985

1986

prog-

nos

Inkomster
, skatter och avgifter

Faktorinkomster

296 931

- 3,8

- 1,6

1,6

1.1

3,3

Lönesumma

245 924

- 2,9

- 4,0

- 2,5

1,6

1,8

3,5

Övrigt

51007

- 7,7

10,7

2,5

1,4

- 2,1

2,5

Inkomstöverföringar

102 508

2,5

- 0,3

1,2

- 1,1

4,4

4,5

därav: pensioner

62709

4,3

- 0,8

2,3

- 0,9

2,7

5,8

Direkta
skatter och avgifter

115 267

- 2,8

0,7

0,0

1,1

2,2

5,8

Disponibel
inkomst

284172

- 1,9

- 2,0

- 1,1

0,7

1,9

2,7

Inkomster
efter skatter och

avgifter

Faktorinkomster

205141

- 3,0

- 1,8

- 2,1

2,0

1,4

2,6

Lönesumma

163761

- 1,8

- 5,4

- 3,2

2,2

2,8

2.7

övrigt

41380

- 7,5

13,5

1,9

1,2

- 3,2

2,2

Inkomstöverföringar

79031

0,9

- 2,6

1,2

- 2,4

3,1

2,9

därav: pensioner

52497

3,3

- 2,6

0,3

- 1,8

1,3

3,6

Disponibel
inkomst

284172

- 1,9

- 2,0

- 1,1

0,7

1,9

2,7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och
finansdepartementet.

s. 56 Kontrollera mot PDF

2,7%.
Bidraget från sysselsättningen avseende löntagare beräknas till Prop.
1985/86: 150 1,4% vilket skulle medföra att reallönen per timme i genomsnitt
ökar med Bil. 1.1 1,3% 1986.

Övriga
faktorinkomster, som inkluderar enskilda företagares inkomster samt tillräknade
driftsöverskott i egnahem, minskade realt efter skatt med drygt 3% 1985. Ar
1986 väntas de öka med drygt 2%. Inkomstöverföringarna efter skatt bidrog
positivt till realinkomstutvecklingen 1985 och kommer även 1986 att ge ett
positivt bidrag. Pensionerna efter skatt, som 1985 realt ökade med drygt I %,
beräknas 1986 öka med ca 3,5%.

Den
utveckling av realinkomster och reallöner efter skatt som redovisats ovan är
den genomsnittliga utvecklingen för hela befolkningen respektive för hela
löntagarkollektivet. Inom ramen för dessa genomsnitt ryms stora skillnader
mellan olika kategorier av hushåll och olika kategorier av löntagare.

7.2 Privat konsumtion och sparande

Den
privata konsumtionen ökade med 2,7% 1985. Detta är en ökningstakt som ungefär
ligger i nivå med den som gällde under första delen av 1970-talet. Den
nivåmässiga ökningen av konsumtionsvolymen 1985 skedde redan första kvartalet.
Säsongrensat ökade konsumtions volymen med 2,4% första kvartalet 1985 jämfört
med Qärde kvartalet 1984. Under de följande tre kvartalen 1985 låg
konsumtionsvolymen kvar på ungefär den nivå som nåddes första kvartalet.
Ökningen förklaras dels av en stark ökning av uppvärmningskostnaderna, särskilt
fjärrvärme och elström, dels av en kraftig ökning av bilinköpen samt inköp av
kapitalvaror och andra varor från den s. k. sällanköpsvaruhandeln.

Försäljningen
inom sällanköpsvaruhandeln ökade starkt under hela år 1985. Jämfört med 1984
låg försäljningen inom sällanköpsvaruhandeln 1985 nivåmässigt nästan 7% högre.
De största ökningarna har skett för ra-dio/TV-handeln, cykel- och sporthandeln,
möbelhandeln, konfektions- och ekiperingshandeln och fotohandeln. Ökningarna
inom sällanköpsvaruhandeln har fortsatt de två första månaderna på 1986.

Nybilsregistreringarna
ökade kraftigt under första halvåret av 1985. Från och med augusti har
emellertid uppgången brutits. Antalet nyregistrerade personbilar låg fr. o. m.
augusti under den nivå som gällde motsvarande månad 1984. De tre första
månaderna 1986 var nyregistreringen också lägre än ett år tidigare.

Under
1985 minskade hushållens nettosparande och blev svagt negativt, se diagram 7:
2. Det är det reala sparandet, som till huvuddelen utgörs av investeringar i
småhus med avdrag för kapitalförslitning, som har sjunkit 1985. Det finansiella
sparandet har legat i stort sett stilla. Det reala sparandet har minskat
kontinuerligt varie år från 1979 vilket sammanhänger med det minskade
småhusbyggandet. Att det reala sparandet blir negativt 1985 innebär att
kapitalförslitningen av hushållens kapitalstock, enligt nationalräkenskapernas
beräkning, är större än hushållens investeringar.

I
jämförelse med förta decenniet har hushållens sparkvot legat mycket

lågt de senaste fyra åren. Under perioden 1970-1981 låg sparkvoten i 56

intervallet
2,5-5%, medan den därefter varit bara O-1 %.

s. 80 Kontrollera mot PDF

Enligt
SCBs kreditmarknadsstatistik har nyutlåningen till hushållen under den senaste
tioårsperioden mer än tredubblats i löpande priser. I fasta priser (deflaterad
med KPI) är expansionen mer måttlig eller runt 50%. Den senaste tioårsperioden
har också kännetecknats av en sjunkande småhusproduktion. Det minskade
lånebehovet för småhusinvesteringar bar radikalt ändrat kreditmarknadsbilden
för hushållen. Under fyraårsperioden 1982-1985 var de nybyggda husens andel av
nyutlåningen 13% jämfört med 32% under perioden 1978-1981. Motsvarande andelar
för s. k. övriga krediter, dvs. konsumtionskrediter och krediter för
finansiella placeringar, var 50% resp. 37%.

Bedömningarna
avseende utvecklingen av privat konsumtion och sparande under 1986 är osäkra,
beroende på att det finns faktorer som verkar i olika riktningar. Faktorer som
talar för ett åtminstone på längre sikt ökat sparande är den höga realräntan,
avdragsbegränsningen och sparstimulanser i form av höjt sparavdrag och
möjligheter till extra insättningar i allemanssparandet. Hushållens behov av
att åter bygga upp en sparandebuffert efter en period av eftersatt sparande
bör också verka i denna riktning.

Den
väntade relativt kraftiga realinkomstutvecklingen för 1986 kan emellertid också
innebära att den privata konsumtionen fortsätter att öka kraftigt. Även det
från november lättade kreditläget kan tala för en fortsatt kraftig
konsumtionsökning och ett stagnerande eller t.o.m. minskat nettosparande. Det
är dock ännu för tidigt att uttala sig om det har skett någon

Diagram
7:2 Sparkvoten 1970-1986.

Sparandet
i procent av disponibel inkomst

Prop. 1985/86: Bil. 1.1

■ TOTAL SPARKVOT REAL SPARKVOT FINAMSIELL SPARKVOT

'4-*

70 71 72
73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

Källor: Statistiska
centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

ökad nettoutlåning. Den
ökning av bankernas kreditgivning till hushållen, Prop. 1985/86: 150 som
kunnat noteras de senaste månaderna sammanhänger till stor del med Bil. 1.1
att bankerna har tagit över lån från den s. k. grå kreditmarknaden. Hushållen
har sedan november 1985 haft möjlighet att sanera lånebilden.

Den
fallande inflationstakten under 1986 kan också tala för att sparandet
ytterligare skulle minska. Enligt såväl internationella som svenska studier
föreligger ett positivt samband mellan inflationstakt och sparande. Hur starkt
detta samband är vid fallande inflationstakt är svårt att med bestämdhet
uttala sig om.

Den
finansiella sparkvoten har under den senaste tioårsperioden förändrats enligt
ett bestämt mönster, se diagram 7: 2. Vart tredje år, 1976, 1979 och 1982, har
sparkvoten sjunkit, vilket till stor del kan sammanhänga med utvecklingen på
kreditmarknaden. Åren närmast efter dessa år har sparkvoten åter ökat. För
1985 har nedgången i den finansiella sparkvoten i stort sett uteblivit,
beroende på den åtstramning av kreditmarknaden som gjordes i maj 1985 och det
åtföljande höga ränteläget. Det finns därför inte någon anledning att vänta sig
en ökning av sparkvoten 1986 i enlighet med det synbarligen cykliska förlopp,
som sparkvoten tidigare har uppvisat.

Sammantaget
görs nu bedömningen att sparkvoten ligger kvar på en oförändrad nivå 1986. Den
privata konsumtionen skulle därmed öka i samma takt som den reala disponibla
inkomsten, dvs. med 2,7%.

8 Investeringar 8.1 Inledning

Den kraftiga investeringsexpansionen i näringslivet de
senaste åren har resulterat i en markant ökning av investeringskvoten, dvs. de
totala fasta investeringarna i procent av bruttonationalprodukten. Liksom för
praktiskt taget samtliga industriländer, särskilt de mindre länderna, var
tendensen mot en fallande kvot tydlig under 1970-talet. Efter att ha legat på
ca 23 % under 1970-talets börian minskade investeringskvoten i Sverige till ca
18,5% 1983 främst till följd av att investeringarna i bostäder och offentliga
myndigheter minskade som andel av BNP, men också till följd av en
omstrukturering mot mindre kapitaltunga branscher. Investeringskvoten beräknas
ha stigit till 19,5% 1985.

På sikt är investeringstakten av central betydelse för att
den svenska ekonomin skall återföras till balans. I 1984 års långtidsutredning
bedömdes vägen mot balans kräva en investeringsökning 1983-1990 på drygt 4% per
år i näringslivet och på ca 10% per år i industrin. Investeringsökningen i
näringslivet var i genomsnitt ca 7,5% per år 1983-1985 och för industrin drygt
16%. År 1985 omfattade investeringsboomen alla större sektorer i ekonomin utom
de offentliga myndigheterna.

Den bedömning för 1986 som presenterades i den preliminära
nationalbudgeten revideras nu upp något med hänsyn till de ljusare
framtidsutsik-

Diagram 8:1 Bruttoinvesteringar i näringsliv, bostäder och
offentliga myndigheter

Miljarder kr., 1980 års priser

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

■ NÄRINGSLIV

■ BOSTÄDER

■ OFFENTUGA MYNDIGHPPER

I I I ■■■~ — I 11 I I I I I

70 71 72
73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

terna. Den
internationella tillväxten stöds av fallande oljepriser. Samtidigt som den
fallande dollarkursen försämrar konkurrensläget i förhållande till Förenta
staterna, öppnar D-markens och yenens ökning möjligheter på andra marknader.
Det tvååriga löneavtalet i den privata sektorn torde inverka positivt på förväntningsbildningen
genom att skapa större klarhet om långsiktigare faktorer bakom
kostnadsutvecklingen samt genom att bereda möjligheten till nedväxling i
inflationstakten. Därtill kommer näringslivets fördelaktiga finansieringsläge
samt nedgången i ränteläget. På grund av de trögheter, som utmärker särskilt
byggnadsinvesteringarna, torde emellertid effekterna på investeringsnivån inte
bli så stora 1986.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

8.2 Näringslivet

Investeringsuppgången i det svenska näringslivet har den
senaste treårsperioden varit stigande och 1985 nådde den över 10%.
Investeringsnivån i näringslivet översteg därmed den tidigare toppnivån, se
diagram 8: 1. Därmed har näringslivets investeringskvot åter nått upp till den
nivå som rådde under det tidiga 1970-talet. Tyngdpunkten i de senaste årens
expansion ligger på industri, handel och övrigt näringsliv, vilka har uppvägt
en något svagare utveckling i statliga affärsverk, jordbruk och skogsbruk.

Investeringsökningen i industrin blev ca 16% 1985, ca 11 %
i byggnader och anläggningar och ca 18% i maskiner och inventarier. Ökningen
bars upp av basindustrins tjugofemprocentiga uppgång och även verkstadsindustrin
där investeringsökningen blev ca 13%, se diagram 8:2. Bidragande till
basindustrins expansion var särskilt ökningarna i massa- och pappersindustrin
på ca 41 % samtjärn- och stålverken på ca 20%. Industrins investeringskvot
ökade därmed till ca 15%, vilket dock är lägre än i bögan av 1970-talet när
kapitaltunga branscher utgjorde en större andel av industrin. Medan en nedgång
i basindustrins investeringar väntas 1986, särskilt hos massa- och
pappersindustri, fortsätter verkstadsindustrins expansion. Inom den övriga
gmppen väntas fortsatt expansion inom jord- och stenva-

Tabell 8:1 Fasta bruttoinvesteringar efter näringsgren

Milj.
kr.

Åriig
procentuell förändring, 1980

års
priser

1985,
löpande

1982

1983

1984

1985

1986

priser

prel.

prognos

Näringsliv

106 111

0,1

3,3

5,1

10,1

3,7

Jord- och skogsbruk

6123

5,9

1,4

- 1,5

-1,9

0,0

Industri

28095

-17,3

1,8

16,6

15,8

5,0

Handel m. m.

14516

3,8

8,9

16,0

20,8

7,1

Statliga affärsverk

12 252

22,0

0,2

-10,5

5,6

16,1

Övrigt näringsliv

45 125

3,5

3,9

2,4

6,8

-0,1

Offentliga
myndigheter

21837

- 4,6

-0,8

- 1,8

-3.7

-0,7

Permanenta
bostäder

35 294

- 1,7

-1,2

4,5

3,5

-1,6

Totalt
inkl. diskrepans

163242

- 1,1

1,6

3,9

6,5

1,9

därav: näringsliv exkl

handelsflottan

' 104759

- 1,2

5,1

2,9

11,7

5,5

Källor:
Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

mindustri och stigande investeringar inom textil-,
beklädnads- och läderindustri samt grafisk industri.

Förutsättningarna
för en fortsatt expansion av investeringarna inom industrin, särskilt
verkstäder och gruvor är goda 1986. Efterfrågeläget på hemmamarknaden till
följd av inkomst- och konsumtionsutvecklingen i inflationssänkningens spår
torde komplettera avsättningsmöjligheterna i utlandet. Enligt
konjunkturinstitutets konjunkturbarometer har företagen inom flera viktiga
branscher sedan förra enkättillfället uppreviderat sina förväntningar och
planer för 1986. Den goda lönsamheten och tillgången på krediter bidrar till
att undanröja restriktioner på investeringarnas finansiering. Samtidigt
representerar de sänkta räntorna en stimulans till investeringar i realkapital
i stället för finansiella placeringar. Som ekonometriska studier av
industriinvesteringar påvisat verkar ökad lönsamhet på materiellt kapital
respektive sänkt avkastning på finansiellt kapital höjande på
investeringstakten. Med hänsyn till de föreliggande indikationerna på en
förlängning av den goda konjunkturen bedöms industrins investeringar öka med ca
5% 1986.

Dominerande delar av den privata tjänstesektorn har under
en följd av år noterat investeringsökningar. Handeln, bank-, försäkrings- och
hotellbranscherna expanderar både lokalmässigt och på maskinsidan med betydande
insatser på dataautomatikens område. Även inom samfärdsel och

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

Diagram 8:2 Bruttoinvesteringar i industrin

Miljarder kr.. 1980 års priser

71 72
73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

70 Källor:
Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet

uppdragsverksamhet
har expansionen varit kraftig. Dessa sektorer har stimulerats av industrins
återhämtning men också av informationsteknologins frammarsch,
kontorsautomatiseringen samt framväxten av delvis nya marknader som finans- och
konsulttjänster. Som framgår av tabell 8: 1 har investeringsökningen inom
handeln m. m. överträffat industrins under perioden t. o. m. 1985. Även under
1986 väntas investeringarna öka betydligt i denna sektor och återigen mer än i
industrin.

De
statliga affärsverken fömtses öka sina investeringar med drygt 16% 1986. Den
väntade ökningen speglar en fortsatt expansion hos statens vattenfallsverk,
televerket och statens järnvägar. Utvecklingen i övrigt näringsliv är något
svårbedömbar p. g. a. ett bräckligare statistiskt underlag samt
heterogeniteten inom sektorn.

Sammantaget
bedöms investeringsvolymen i näringslivet utanför industrin öka med ca 3,7%
under 1986. Investeringar i handelsflotta (inkl. off-shoreinvesteringar)
svänger kraftigt mellan åren och påverkas 1986 negativt av bl. a.
fartygsförsäljningar. Exklusive handelsflottan väntas näringslivets
investeringar växa med ca 5,5%.

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.1

s. 62 Kontrollera mot PDF

8.3 Bostadsinvesteringar och offentliga investeringar

Sammansättningen
av bostadsinvesteringarna har drastiskt förändrats under det senaste
decenniet. Ombyggandet har vuxit från ca 14% till ca 55% av de totala
bostadsinvesteringarna. Ökningen i ombyggandet 1985 har mer än kompenserat
minskningen i nybyggandet, se tabell 8:2.

Den
långsiktiga utvecklingen i bostadsbyggandet påverkas av bl. a. realinkomster,
energipriser och räntor. När efterfrågan på bostäder överstiger bostadsbeståndet
stiger nybyggandet. När balans uppnås minskar bostadsbyggandet och nybyggandet
fyller endast ersättningsbehovet, dvs. nya bostäder byggs för att ersätta gamla
utrangerade bostäder. Under senare år har vissa mättnadstendenser av det slaget
kunnat skönjas i flera delar av landet vad beträffar antalet bostäder samtidigt
som efterfrågan inriktats mot andra dimensioner i boendet. Detta mönster
avspeglas i den ökade

Tabell
8:2 Bostadsinvesteringar

Milj. kr. 1985, löpande priser

Åriig
procentuell förändrii

ng, 1980

års
priser

1982

1983

1984

1985 prel.

1986 prognos

Nybyggnad

Flerbostadshus

Småhus

16084 7 774 8310

- 8,8 10,1

-17,7

- 9,8

- 1,4

-15,0

-17,8
-10,8

-22,8

- 5,5

0,4

-10,5

-2,9 -4,0 -2,0

Ombyggnad'

Flerbostadshus

Småhus

19210

16019

3 191

17,8

32,4

- 9,9

16,9 19,1 10,5

41,0 36,6

54,2

12,0

28,3

-31,4

-0,5

0,0

-2,9

Totalt

35294

- 1,7

- 1,2

4,5

3,5

-1,6

' Häri innefattas om- och
tillbyggnad samt åtgärder för bostadsanpassning, förbättrad boendemiljö och
energihushållning.

Källor:
Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Tabell
8:3 Offentliga investeringar

''■?■;■■

Prop. 1985, Bil. 1.1

'86:
150

Milj. kr. 1985, löpande priser

Äriig
procentue

11
förändring, 1980

års
priser

1982

1983

1984

1985 prel.

1986 prognos

Statliga myndigheter Statliga affärsverk Primärkommuner
Landsting

Totalt'

6020 12 252 14 126

5 943

44658

0,5

22,2

-10.2

7,8

3,0

4,2

0.2

-4,1

4,5

0,4

3,8 -10,5

- 6.4

1,7

- 4,8

-8,6

5.6

-0,9

-4,7

-0,1

-0,3

16,1

-1,2

-1.7

1,9

'
Inklusive kommunala företag, församlingar m. m. och exklusive bosläder. Källor:
Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

ombyggnadsvolymen
(i viss mån en form av ersättningsinvesteringar), i arbetsmarknadsläget inom
byggsektorn samt i storstadsområdenas under 1980-talet växande andel av
nybyggnationen.

Det
lägre ränte- och energiprisläget i år samt utsikterna till realinkomst-ökningar
talar för en ökad efterfrågan på bostäder. Den på senare tid fallande andelen
outhyrda lägenheterna samt de stigande priserna på and-rahandsmarknaden pekar
på att efterfrågeökningen inte kan tillfredsställas av det redan befintliga
beståndet. Statsmakterna har också genom förändrade låneregler förbättrat
möjligheterna att starta produktionen av både småhus och flerbostadshus. Den
ökade mängden ansökningar om statliga bostadslån tyder också på ett ökat
bostadsbyggande. Under 1985 påbörjades 28450 lägenheter. Under 1986 väntas ca
32000 lägenheter påbörias. Till följd av att antalet påböriade lägenheter var
osedvanligt lågt i slutet av 1985 och början av 1986 beräknas emellertid
nybyggnadsinvesteringarna volymmässigt minska något 1986. Även för
ombyggnadsinvesteringama fömtses en liten minskning. Därför väntas de totala
investeringarna i bostadssektorn bli lägre 1986 än 1985.

I
den offentliga sektorn har myndigheternas totala investeringar avtagit under de
senaste åren. De statliga myndigheternas investeringar, som utgör en mindre del
av de totala myndighetsinvesteringarna, ökade dock t. o. m. 1984, se tabell 8: 3.
Dämpningen 1985 skedde endast på byggnadssidan bl. a. beroende på minskat
vägbyggande. De kommunala myndigheternas investeringar har avtagit under
perioden och dämpningen utgörs huvudsakligen av byggnadsinvesteringar medan
maskininvesteringarna ständigt har ökat. Samma mönster väntas gälla under
1986.

8.4 Byggnadsverksamhet

Den
kraftiga investeringsökningen de senaste åren innefattar sedan 1984

även byggnadsinvesteringar, som brukar reagera mer trögt på förändrade

förutsättningar. De ökade bostadsinvesteringarna under 1984 och 1985

samt näringshvets expansion har hållit uppe de totala byggnadsinvestering

arna trots sjunkande offentligt byggande. Industrins byggnadsinvestering

ar beräknas ha ökat med 10% 1985 efter en ökning med 45% året innan och 63

s. 64 Kontrollera mot PDF

Tabell
8:4 Byggnadsverksamhet

Prop. 1985/86:150

Milj. kr. 1985, löpande priser

Åriig
procentuell

förändring,
1980

års
priser

Bil. 1.1

1982

1983

1984

1985 prel.

1986 prognos

Byggnadsinvesteringar 86019 därav
näringsliv 34 130

offentliga

myndigheter 16595 bostäder 35
294 Reparation och underhäll 37 690

Summa
byggproduktion 123 709

-1,8 0,4

-5,5 -1,7

5,4 0,1

-0,4 1,2

-1,5 -1,2

3,9 0,9

2,0

2,8

-3,9

4.5

4,6 2,7

0,1 2,9

-7,2 3.5

8,1 3,1

0,1 3,3

-0,7 -1,6

2,7 0,9

Källor:
Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

ökningen!
handeln m.m. var 19% 1985. Minskade byggnadsinvesteringar! resten av
näringslivet medförde att tillväxten i dess totala byggnadsinvesteringar blev
obetydligt större 1985 än 1984. Genom den ökande reparations- och
underhållsverksamheten, delvis en följd av ett ökat kapitalbestånd och delvis
av bostadsförbättringsprogram m. m.. härden totala bygg-produktionen ökat.

Utsikterna
för byggnadssektorn är goda även under 1986, se tabell 8:4. Byggproduktionen
väntas öka med ca 1 % p.g.a. att den fortsatta ökningen av näringslivets
byggnadsinvesteringar samt av reparations- och underhållsverksamheten mer än
kompenserar för den begränsade dämpningen hos myndigheter och i bostadssektorn.
Den ökande byggproduktionen de senaste åren har resulterat i successivt sänkta
arbetslöshetstal och arbetslösheten var lägre i början av 1986 än ett år
tidigare. För 1986 förutses en oförändrad sysselsättning.

Byggarbetsmarknaden
präglas dock av stora regionala och yrkesmässiga obalanser med en påtaglig
brist på arbetskraft i vissa regioner, t. ex. i Stockholm och Uddevalla,
samtidigt som andra regioner uppvisar en hög arbetslöshet. Den yrkesmässiga
obalansen har skärpts under senare år som en följd av att byggnadsarbetarkårens
sammansättning inte har anpassats till den omsvängning som skett från
nybyggnation till reparation och underhåll.

8.5 Lagerinvesteringar

Första
halvåret 1985 steg lagren i industrin, vilket kan ha tolkats som att en
lågkonjunktur var i antågande. Industrin synes ha reagerat snabbt på dessa
signaler. För att undvika alltför stora lager anpassades produktionsnivåerna
nedåt och industriproduktionen slutade att öka under 1985. Denna snabba
anpassning av industriproduktionen till den förväntade efterfrågan kan bero på
att lagerstyrningen är effektivare än tidigare, på den höga realräntan och på
de dåliga erfarenheterna från 1970-talets stora överiager. Samtidigt som
produktionen stagnerade under 1985 så ökade efterfrågan från utlandet på
bearbetade varor mot slutet av året. Anpassningen av

industriproduktionen
och efterfrågeutvecklingen under 1985 medförde att 64

industrins
lager minskade under andra halvåret.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Tabell
8:5 Lagervolymförändringar l Milj. kr., 1980 års priser

lotalt
och efter näringsgrenar

Prop. 1985/86: 150 Bil. l.l

1982

1983

1984

1985 prog.

1986 prog.

Jord-
och skogsbruk

Industri

El-,
gas- och vattenverk

Handeln

Summa

284 -5 023

- 304

- 138

-5181

34 -5 388 - 329 -1686

-7369

- 311

-1591

- 536

-1339

-3777

-334 1476 -518

-527

956

-100

895

1771

Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån

För hela ekonomin sammantagen förblev lagren i stort sett
oförändrade 1985, men i industrin ökade lagren med ca 1,5 miljarder kr. i fasta
priser. Handel och el-, gas-, värme- och vattenverk minskade sina lager med
vardera en halv miljard kr. i fasta priser, vilket framgår av tabell 8:5.

För 1986 förutses en mindre ökning av lagren i industrin
beroende på ökande produktion. Denna ökning väntas fördelas ungefär lika mellan
insatsvaror, varor i arbete och färdigvaror. I handeln kan en viss ökning
förväntas, jämnt fördelad mellan parti- och detaljhandeln. Lageromslaget väntas
1986 bli relativt obetydligt och bidraget till den inhemska efterfrågan
beräknas bli 0,3% av BNP.

65 5 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga l.l

s. 66 Kontrollera mot PDF

9 Den offentliga verksamheten Prop. 1985/86:150

Bil. 1.1 9.1 Staten

Den
finansiella utvecklingen för staten har varit mycket positiv de senaste åren.
Det statliga budgetunderskottet beräknas ha minskat med 35 miljarder kr.
mellan 1982 och 1986. Orsaken till detta är främst att statens löpande utgifter
ökat långsammare än inkomsterna, vilket kommer till uttryck i utvecklingen av
det finansiella sparandet. Detta har förbättrats med ca 26 miljarder kr. under
samma tidsperiod. Förbättringen beror både på en stram budgetpolitik och ett
förbättrat konjunkturläge, vilket bl. a. medfört att insatser inom de
arbetsmarknads- och industripolitiska områdena minskats. I övrigt har en mängd
åtgärder som påverkar utlåning m. m., såsom kortare kredittider för
inleveranser av skatter, utflyttning av bostadslånen ur statsbudgeten och
minskade kursförluster på utländska lån, bidragit till förbättringen. En del av
åtgärderna är av tillfällig natur, men andra är varaktiga, särskilt de som
sammanhänger med statens kassahållningsåtgärder, s.k. cash management.

Statens
inkomster av direkta skatter har utvecklats snabbt de senaste åren till följd
av att skatteunderlaget ökat kraftigt. För 1986 fömtses en något långsammare
ökning av de direkta skatterna genom att lönesumman fömtsatts öka med endast
7,6%. Dessutom införs den s.k. förenklade självdeklarationen, vilket för de
direkta skatterna bl. a. innebär att alla löntagare får rätt till ett
schablonavdrag på 3000 kr. mot tidigare 1000 kr. Vidare fördubblas det s. k.
sparavdraget från 800 kr. till 1600 kr. Sammantaget innebär dessa förändringar
att statens inkomster beräknas bli ca 3,3 miljarder kr. lägre än utan förändringar.
Detta uppvägs dock i viss mån av att den s. k. basenheten som ligger till grund
för de statliga skatteskalorna är oförändrad, 7800 kr., 1986. Ett förslag
rörande inkomstskatterna för 1987 och 1988 har överlämnats till riksdagen.

Närmare
hälften av inkomsterna från indirekta skatter kommer från mervärdeskatten.
Dessa inkomster har ökat snabbt genom den snabba ökningen av den privata
konsumtionen. För 1986 väntas prisutvecklingen dämpas vilket medför en
långsammare ökning av dessa inkomster. Oljeskatten har föreslagits höjas med
ca 200 kr., dock först från den 1 januari 1987. Ökningen av de indirekta
skatterna 1986 beror till stor del på eftersläpande effekter av den 1985
införda fastighetsskatten.

Statens
inkomster av socialförsäkringsavgifter ökade mycket snabbt 1985 beroende på att
inbetalningarna baserades på en aktuell och därmed högre lönesumma. Den
långsamma ökningen 1986 beror på att fyllnadsinbetalningar för år 1985
därigenom bortfaller. Vidare sker inga höjningar av avgiftssatserna. En höjning
av arbetsmarknadsavgiften den 1 januari 1987 har föreslagits för att finansiera
förbättringarna i arbetslöshetsförsäkringen (se avsnitt 9.2). Statens övriga
inkomster ökar något 1986. Till följd av ändrad beräkningsgrund för den
statliga bostadslåneräntan ökar statens ränteinkomster kraftigt. Därigenom ökar
även räntebidragen, se nedan.

Transfereringar
till hushåll består till övervägande del av pensionsutbe-

lalningar.
Dessa ökar till följd av att basbeloppet har höjts från 21 800 kr.

•■■■;

Prop.
1985/86: 150

Bil.
1.1

Tabell
9:1 Statens inkomster och utgifter

Exkl.
statliga affärsverk och aktiebolag

-
''.-- -■

Milj. kr.

Förändring, %

1983

1984

1985

1986

1984

1985

1986

Löpande
priser

Inkomster

216798

247474

279385

299 570

14,1

12,9

7,0

Direkta
skatter

49140

55805

64749

67 310

13,6

16,0

4,0

Indirekta
skatter

105 183

124 300

136765

151580

18,2

10,0

11,0

Socialförsäkringsavgifter

35 569

38 390

43 808

45470

7,9

14,1

4,0

Övriga
inkomster

26906

28979

34 063

35210

7,7

17,5

3,5

Utgifter

271603

289129

321750

333240

6,5

11,3

3,5

Transfereringar

211250

225 514

254737

262960

6,8

13,0

3,0

Till hushåll

67 540

69885

77418

81930

3,5

10,8

6,0

Till socialförsäkringen

8 777

10322

16247

16700

17,6

57,4

3,0

Till kommuner

48144

52991

52943

54 850

10,1

-0,1

3,5

Till företag

36926

33816

37488

39480

-8,4

10,9

5,5

Till internationell

verksamhet

4866

4 866

5781

6000

18,8

4.0

Ränteutgifter

44997

53 634

64 860

64000

19,2

20,9

-1,5

Konsumtion

54 554

58129

61593

64170

6,6

6,0

4,0

Investeringar

5 645

6205

5970

6150

9,9

-3,8

3,0

Lagerinvestering

-835

-671

-160

Nettoköp
av fastigheter

115

116

121

120

Finansiellt
sparande

-54805

-41655

-42365

-33670

Utlåning
och andra

finansiella
transaktioner

15704

10999

8172

3110

Kursföriuster

6055

11660

8952

2400

Korrigeringspost

3 398

11046

-2 239

8820

Budgetsaldo

-79962

-75360

-57 250

-48000

Budgetsaldo
i % av BNP

-11,3

-9,6

-6,7

-5,2

1980
års priser

Konsumtion

43 044

43 201

43 133

42 760

0,4

-0.2

-0,9

Investeringar

4 335

4501

4109

4100

3,8

-8,7

-0,3

Anm.
Uppbörden av inkomstskatt och arbetsgivaravgifter samordnades 1985, vilket
innebar att inbetalningar giordes av 13 månaders inkomstskatt och 11 månaders
arbetsgivaravgifter. För att uppnå jämförbarhet mellan åren redovisas i
tabellen, liksom i resten av kajiitlet, inkomster och utgifter som om 12
månaders inbetalningar hade gjorts av både inkomstskatt och
arbetsgivaravgifter. Detta avsteg från nationalräkenskapernas principer (NR
redovisar 11 månaders uppbörd av arbetsgivaravgifter och 12 månaders
inkomstskatt) medför att statens inkomster och finansiella sparande blir 4,9
miljarder kr. bättre än enligt NR, alt socialförsäkringens avgiftsinkomster
blir 5,7 miljarder kr. högre, statsbidraget 2,9 miljarder kr. lägre och det
finansiella sparande 2,8 miljarder kr. högre samt att den offentliga sektorns
inkomster och finansiella sparande blir 10,6 miljarder kr. bättre. Samma
korrigering av NR gjordes i den reviderade nationalbudgeten 1986 men inte i
konjunkturinstitutets decemberrapport 1985. Korrigeringen påverkar inte
redovisningen av 1984 och 1986. Källor: Finansdepartementet,
konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska centralbyrån.

1985 till
23 300 kr. 1986, dvs. med 6,9%. Genom att konsumentpriserna väntas öka med 3,6%
mellan årsgenomsnitten medför detta en real ökning av pensionerna med över 3%.
Genom att bidragsreglerna för övriga transfereringar inte ändras beräknas de
totala transfereringarna till hushåll öka något långsammare. Barnbidragen har
föreslagits höjas med 1020 kr. per barn och år, studiebidragen höjas och
föräldraförsäkringen förbättras från den 1 januari 1987. Transfereringar till
socialförsäkringssektorn oeb transfereringar till kommuner kommenteras i
avsnitt 9.2 och 9.3

Transfereringar till företag inkluderar i enlighet med
nationalräkenska- Prop. 1985/86: 150 pernas principer livsmedelssubventioner
och räntebidrag. Livsmedelssub- Bil. 1.1 ventionerna ökar långsamt 1986.
Räntebidragen däremot ökar kraftigt, dels på grund av en höjning av
bostadslåneräntan, dels genom att räntebidragen till nyare fastigheter höjs som
kompensation för fastighetsskatten. Särskilda industripolitiskt motiverade
större transfereringar m. m. till företag har de senaste åren begränsat sig
till täckning av föriuster vid fartygsförsäljning från statsägda rederier.
Därutöver tillkommer 1986 kostnader för avveckling av Uddevallavarvet och
Kockums varv i Malmö. Vidare tillkommer det s. k. Bergslagspaketet, med
satsningar på näringslivet i Bergslagen.

Transfereringar till internationell verksamhet utgörs
huvudsakligen av gåvodelen i u-landsbiståndet. Dessa transfereringar väntas
1986 nå upp till 6 miljarder kr. Den totala biståndsramen för budgetåret
1986/87 ligger på nära 9 miljarder kr.

Ränteutgifterna för statsskulden har ökat kraftigt under
senare år. Minskande budgetunderskott, fallande dollarkurs och sjunkande
räntesatser dämpar ränteutgifternas utveckling. År 1986 väntas ränteutgifterna
minska för första gången på flera decennier.

Den statliga konsumtionen minskade marginellt 1985 i reala
termer. Antalet sysselsatta i staten minskade med 3700 personer vilket medförde
att den statliga lönesumman realt sett sjönk med 1,6%. Denna minskning
motverkades dock av en ökad statlig förbrukning. För 1986 väntas den statliga
konsumtionen minska med närmare 1 % till följd av rationaliserings- och
besparingskraven på statliga myndigheter. De statliga myndigheternas
investeringar väntas minska något 1986.

Statens utlåning och andra finansiella transaktioner
minskade kraftigt 1985 och väntas minska ytterligare 1986. Fr.o.m. den 1 juli
1985 fördes de statliga bostadslånen över till ett särskilt
bostadslåneinstitut, vilket innebar att denna typ av utlåning minskade med ca 4
miljarder kr. 1985 och väntas minska ytterligare lika mycket 1986.
Kursförluster på statens utlandslån beräknas bli betydligt lägre 1986 än
tidigare år som en följd av den lägre dollarkursen.

9.2 Socialförsäkringssektorn

Socialförsäkringssektorn omfattar allmän sjukförsäkring
(inkl. föräldraförsäkring), allmän tilläggspensionering samt erkända
arbetslöshetskassor. Sektorns inkomster följer i stort sett utvecklingen av
inkomster från socialförsäkringsavgifterna. Avgifterna är oförändrade 1985 och
1986. Den snabba ökningen av avgiftsinkomsterna 1985 berodde på att avgifterna
beräknades på ett mer aktuellt och därmed högre lönesummeunderlag. Den
långsamma ökningen 1986 beror pä bortfall av fyllnadsinbetalningar för 1985.

Bidrag från staten ökade kraftigt 1985 beroende på att
bidraget för

psykiatrisk sjukvård fr.o.m. den I januari 1985 redovisas som inkomst

(statsbidrag) och som utgift (transferering till kommuner) för socialförsäk

ringen. Detta påverkar dock inte utvecklingen 1986. Förbättringen av 68

arbetslöshetsförsäkringen fr. o. m. den 1 juli 1986 innebär ett visst tillskott
i

statsbidragen.

Tabell 9:2 Socialförsäkringssektorns inkomster och
utgifter

Löpande priser

Prop.
1985/86: 150 Bil. l.l

Milj. kr.

Föränd

ring, %

1983

1984

1985

1986

1984

1985

1986

Inkomster

91616

102291

120033

125620

11,7

17,3

4,5

Avgifter

60084

65 287

74 080

75980

8,7

13,5

2,5

Bidrag
från staten

8777

10322

16247

16700

17,6

57.4

3.0

Ränteinkomster
m. m.

22 357

25436

28471

30690

13,8

11,9

8,0

Skatter

398

1246

1235

2 250

213,1

-0,9

82,0

Utgifter

72571

79774

95 843

102840

9,9

20,1

7,5

Transfereringar
till

hushällen

56492

62756

72 553

80080

11,1

15,6

10,5

Övriga
transfereringar

13211

14066

20113

19410

6,5

43,0

-3,5

Konsumtion
m. m.

2 868

2 952

3 177

3 350

2,9

7,6

5,5

Finansiellt
sparande

19 045

22 517

24190

22780

Källor: Finansdepartementet, konjunkturinstitutet,
riksförsäkringsverket och statistiska centralbyrån.

Ränteinkomsterna ökar kraftigt varie år beroende på de
stora finansiella sparandeöverskotten. Sektorn har också inkomster av skatter,
vinstdelningsskatten och löntagarfondsavgiften. Vinstdelningsskatten väntas
tredubblas 1986. Löntagarfondsavgiften väntas inbringa ca 750 miljoner kr.
1986.

Transfereringar till hushållen består till över hälften av
utbetalningar av allmän tilläggspension (ATP). Dessa följer basbeloppet, vilket
höjdes med 6,9% 1986. De totala utbetalningarna däremot väntas öka med nära
15%. Den maximala arbetslöshetsersättningen höjs med 45 kr. till 360 kr. per
dag från den 1 juli 1986. Härigenom ökar utbetalningarna från de erkända
arbetslöshetskassorna trots sjunkande arbetslöshet. Detta finansieras genom en
höjning av arbetsmarknadsavgiften med 0,3 procentenheter från den 1 januari
1987.

Det
finansiella sparandet motsvarar i stort sett uppbyggnaden av AP-fonden (fr. o.
m. 1983 även löntagarfonderna). Ar 1985 beräknas det underliggande finansiella
sparandet ha varit 24 miljarder kr., men genom de förändrade mtinerna för
uppbörden av arbetsgivaravgifterna begränsades det faktiska sparandet till 21
miljarder kr. Den kassamässiga uppbyggnaden av AP-fonden väntas bli något
större 1986. Den 31 december 1985 var värdet av Allmänna pensionsfonden drygt
259 miljarder kr. Fondens reala värde ökade med 2% 1985. Genom den avtagande
inflationstakten väntas det reala värdet öka med över 6% 1986 trots oförändrat
avgiftsuttag.

9.3
Kommunerna

Kommunernas ekonomiska situation har under 1980-talet
varit mycket god. Under perioden 1978—1984 har det finansiella sparandet för
kommunsektorn varit positivt (med undantag för ett litet underskott 1981).
Nationalräkenskapernas preliminära statistik för 1985 tyder på ett negativt
finan-

siellt
sparande på ca 1 miljard kr. Detta innebär en nedjustering jämfört med den
bedömning som gjordes i den preliminära nationalbudgeten. För 1986 pekar
beräkningarna på att det negativa finansiella sparandet från

1985 vänds till ett svagt positivt finansiellt sparande.
Kommunernas likviditet är fortfarande mycket god. Kommunernas samlade likvida
medel, det s.k. finansieringskapitalet, uppgick till ca 33 miljarder kr. i
slutet av 1985. För primärkommunerna utgjorde finansierings-kapitalet ca 13% av
de externa utgifterna och för landstingen ca 15%. Variationerna mellan enskilda
kommuner och landsting är dock stora. För att motverka överlikviditet i den
svenska ekonomin har riksdagen beslutat om likviditetsindragningar 1984 och
1985. Kommunerna har i enlighet därmed gjort insättningar på räntebärande konto
i riksbanken 1985 och

1986
motsvarande 3% resp. 6% av
lönesumman överstigande 20 milj. kr. Totalt har 6,8 miljarder kr. betalats in.
För att underlätta för kommuner med en ansträngd likviditet beslöt regeringen
hösten 1985 att till vissa kommuner återbetala medel från likviditetskonto.
Återbetalningarna, som gjordes i januari 1986, uppgick till ca 320 milj. kr.
och berörde 48 primärkommuner och 2 landsting.

Kommunernas
inkomster beräknas öka med drygt 8% 1986. Kommunernas skatteinkomster, som
utgör drygt 50% av kommunernas totala inkomster, beräknas öka med nästan 12%
1986. Det sammanhänger med att de av staten utbetalda kommunalskatterna
beräknas på 1984 års skatteunderlag och att skatteunderlaget steg kraftigt
detta år. Den genomsnittliga kommunala utdebiteringen sänktes för första
gången på 30 år, med 4 öre till 30,34 kr.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell
9:3 Kommunernas inkomster och utgifter

Exkl.
kommunala aktiebolag och stiftelser

Milj. kr.

Föränd

ring, %

1983

1984

1985

1986

1984

1985

1986

Löpande
priser

Inkomster

198958

215798

230524

249930

8,5

6,8

8,5

Skatter

107 363

115534

123 119

137680

7,6

6.6

12,0

Bidrag
från staten och

socialförsäkringssektorn

55 178

60383

65 790

67040

9,4

9,0

2,0

Övriga
inkomster

36417

39881

41615

45210

9,5

4,3

8,5

Utgifter

198322

215555

232008

249230

8,7

7,6

7,5

Transfereringar

31852

34299

37 100

39420

7,7

8,2

6,5

Till hushåll

12948

14223

15 273

16570

9.8

7,4

8,5

Till staten

3 129

3 345

3 380

3470

6.9

1,0

2,5

Till företag

6720

6927

7 783

8 170

3,1

12,4

5,0

Ofördelat

9055

9804

10664

11210

8,3

8,8

5,0

Konsumtion
m. m.

146272

160604

173 506

187 740

9,8

8,0

Investeringar

20198

20652

21402

22070

2,2

3,6

3,0

Finansiellt
sparande

636

243

-1484

700

1980
års priser

Konsumtion

114020

117132

119624

122 120

2,7

2,1

Investeringar

15 706

15 097

14787

14 590

-3,9

- 2,1

-1,3

Källor:
Finansdepartementet, konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket och statistiska
centralbyrån.

Bidragen från staten och
socialförsäkringssektorn beräknas öka med ca Prop. 1985/86: 150 2% 1986.
Ökningen av skatteutjämningsbidragen 1986 finansieras genom Bil. 1.1 en
skatteutjämningsavgifl på 14 öre per skattekrona (motsvarande 1,1 miljarder kr.
1986), vilken ingår i transfereringar till staten. De speciella statsbidragen
beräknas öka långsamt 1986. Det sammanhänger med att bidragen är nominellt
oförändrade, såvida del inte finns särskilda regler om pris-, löne- eller
volymkompensation.

Kommunernas
ut gifter beräknas öka med drygt 7% 1986. Konsumtionsutgifterna svarar för
huvuddelen (ca 75 %) av kommunernas totala utgifter. Den kommunala konsumtionen
ökade med drygt 2% 1985 trots att antalet kommunala beredskapsarbeten minskade.
För 1986 beräknas konsumtionsvolymen öka med ca 2%. Investeringsutgifterna
svarar för knappt 10% av kommunernas totala utgifter och beräknas minska något
1986, dock i långsammare takt än de senaste åren.

Sysselsättningen
i kommunerna ökade preliminärt med 22000 personer 1985. Den underliggande
ökningen blev högre, till följd av beredskapsarbetenas minskande omfattning.
År 1986 beräknas sysselsättningen i kommunerna öka med ca 23000 personer.
Antalet personer i arbete genom ungdomslagen och kommunala beredskapsarbeten
antas sammantaget minska något 1986.

9.4 Den totala offentliga sektorn och samhällsekonomin

Som
framgår av tabell 9:4 försämrades det finansiella sparandet i den offentliga
sektorn 1985. Det var framför allt staten, men även kommunerna, som försämrade
sitt finansiella sparande. Försämringen inträffade trots den påtagliga
förbättringen av det statliga budgetsaldot. För 1986 beräknas emellertid den
offentliga sektorns finansiella sparande åter förbättras kraftigt. Det är
främst staten som svarar för denna förbättring. Mätt som andel av BNP minskar
det finansiella sparandeunderskottet från 2,3% 1985 till 1,1% 1986.

De
offentliga utgifterna satta i relation till BNP nådde sitt maximum 1982 då de
uppgick till 67,4%. Därefter har de, som framgår av tabell 9:5, sjunkit varje
år utom 1985 då en liten ökning kunde konstateras. För 1986 väntas
utgiftsandelen åter sjunka till under 64%. Den totala inkomstandelen steg
något 1985, liksom även skattekvoten, främst beroende på den tillfälliga
ökningen av inkomsterna från socialförsäkringsavgifterna. För 1986 beräknas
skattekvot och inkomstandel ligga kvar på den högre nivån, bl. a. som en följd av
att BNP genom den lägre inflationstakten värdemässigt ökar relativt långsamt.

Den
offentliga sektorn påverkar på kort sikt resten av ekonomin främst

via de reala inkomst- och utgiftsförändringarna. Dessa är i sin tur beroende

av hur samhällsekonomin i övrigt utvecklas, varför något entydigt sam

band inte finns. Med denna reservation redovisas i tabell 9:6 hur den

offentliga sektorns reala inkomster och utgifter har utvecklats under

1980-talet. De reala offenthga utgifterna ökade 1985 snabbare än de reala

offentliga inkomsterna, vilket också gav utslag i det finansiella sparandet.

För 1986 väntas däremot de offentliga utgifterna öka långsammare än 71

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell 9:4 Den offentliga sektorns inkomster och
utgifter

Milj. kr.

Föränd

ring,
%

1983

1984

1985

1986

1984

1985

1986

Löpande
priser

Inkomster

437388

488276

540821

583920

11,6

10,8

8,0

Skatter

262084

296885

325 868

358820

13,3

9,8

10,0

Socialförsäkringsavgifter

95653

103 677

117 888

121450

8,4

13,7

3,0

Övriga
inkomster

79651

87714

97 065

103650

10,1

10,7

7,0

Utgifter

472 512

507 171

560480

594110

7,3

10,5

6,0

Transfereringar

242821

259348

295 382

310680

6,8

13,9

5,0

Till hushåll

137 374

147 391

165 826

179210

7,3

12,5

8,0

Till företag

49518

47027

52066

54 380

-5,0

10,7

4,5

Till internationell

verksamhet

4 866

5781

6000

18,8

4,0

Räntor

51063

60064

71709

71090

17,6

19.4

-1,0

Konsumtion

203 683

221510

238 312

255 280

8,8

7,6

7,0

Investeringar
m. m.

25927

26068

26751

28110

0,5

2,6

5,0

Nettoköp
av fastigheter

245

Finansiellt
sparande

-35 124

-18895

-19659

-10190

% av BNP

-5,0

-2,4

-2,3

-1,1

Över
statsbudgeten

finansierad
utlåning

15704

10999

8 172

3110

1980-års
priser

Konsumtion

159316

162 568

165022

167130

2,0

1,5

1,3

Investeringar

20074

I963I

18931

18720

-2,2

-3,6

-1,1

Anm:
1 tabellen har transfereringar (utom räntebetalningar) mellan de tre offentliga
delsektorerna eliminerats. Däremot har inte interna skattebetalningar
eliminerats. Källa: Finansdepartementet.

Tabell
9:5 Inkomst-Procent av BNP

skatte-
och utgiftsandelar för offentliga sektorn

1980
1981 1982 1983 1984 1985 1986

Inkomster

Skatter
och avgifter

Utgifter

58,6

60,4

61,0

62,0

62,9

62,8

49,5

50,9

50,1

50,7

50,9

51,6

51.6

62,3

65,3

67,4

67.0

64,4

65,1

63.9

Källa: Finansdepartementet.

Tabell!9:6 Reala förändringar av den offentliga sektorns
inkomster och utgifter

Årlig procentuell volymförändring

1981

1982

1983

1984

1985

1986

Inkomster

0,4

1,9

4,9

3,4

3,2

4,2

Utgifter

3,7

4,2

2,6

0,1

,3,5

1,4

Utgifter
exkl. räntor

2,0

1,9

2,0

-1,0

2,5

2,2

Staten

3,0

5,5

3,2

-1,1

3.9

-0,3

Staten
exkl. räntor

-0,1

1,3

2,0

-3,3

1,9

0,8

Socialförsäkringen

2,0

4,1

4,4

1,9

11,9

3,5

Kommunerna

2,2

1,5

1,7

1,6

1,4

1,9

Anm.
Förändringstalen för den totala offentliga sektorns inkomster och utgifter
redovisas med interna transfereringar (utom ränteutgifter) eliminerade (liksom
i tabell 9:4). I utvecklingstakterna för delsektorernas utgifter ingår
emellertid dessa interna transaktioner (liksom i tabell 9:1 -9:3). Inkomster
och transfereringsutgifter hardeflaterats med KPI. Offentlig konsumtion och
investeringar har defialerals med respektive implicitdeflator.

Källa: Finansdepartementet.

inkomsterna.
De statliga utgifterna beräknas t.o.m. minska realt sett, räknat inklusive
statsskuldsräntorna. Minskningen beror på realt sett minskade transfereringar
till kommunerna och socialförsäkringssektorn samt lägre ränteutgifter.

I tabell
9:7 redovisas beräkningar av finanspolitikens effekter under 1980-talet. År
1985 hade den offentliga sektorn en svagt expansiv inverkan på
samhällsekonomin. Staten hade en svagt återhållande inverkan på
samhällsekonomin, vilken förstärks 1986 genom realt sett minskande
transfereringar. Kommunerna och socialförsäkringssektorn har sammantagna en
viss expansiv effekt både 1985 och 1986. Totalt sett är den offentliga sektorns
inverkan på samhällsekonomin neutral 1986.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell 9:7 Finanspolitiska effekter

Procent av bruttonationalprodukten i fasta priser

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986

Staten

Socialförsäkringen

Kommunema

-1,0 0,2 1,3

0,0 0,1 0,5

1,2 0,3 0,4

-1,3
0,2 0,6

-2,9

-0,2

0,4

-0,3 0,0 0,7

-0,5
0,3 0,0

Totala
offentliga sektorn

0,5

0,6

1,9

-0,5

-2,7

0,4

-0,2

Anm: Förändring av delposter i de offentliga inkomsterna
och utgifterna har olika multiplikativ effekt på samhällsekonomin. Med
antaganden om bl. a. de marginella konsumtions- och importbenägenhetema erhålls
värden på ett antal multiplikatorer med vars hjälp effekten av förändringar i
offentliga sektorns verksamhet på bruttonationalprodukten erhålls.

Källa:
Finansdepartementet.

9.5
Statsskulden och den offentliga förmögenheten

Under senare delen av 1970-talet och börian av 1980-talet
hade staten ett växande budgetunderskott. Denna utveckling bröts 1983. Sedan
dess har budgetunderskotten minskat. Så länge staten har ett underskott i
budgeten kommer emellertid statsskulden fortsätta att öka. Staten har också
omfattande finansiella tillgångar. Även andra delar av den offentliga sektorn,
främst AP-fonden, har betydande finansiella tillgångar. Skillnaden mellan den
offentliga sektorns finansiella tillgångar och skulder utvisar den finansiella
förmögenheten. Däri ingår dock inte den reala förmögenheten i form av t.ex.
mark, byggnader och maskiner hos statliga och kommunala myndigheter.

Som
framgår av tabell 9:8 uppgick den totala statsskulden den 31 december 1985
till 606 miljarder kr. Statens utlandsskuld är därvid värderad till aktuella
växelkurser. I bokförda värden var statsskulden 596 miljarder kr., varav 128
miljarder kr. avsåg upplåning utomlands. Samtidigt hade staten finansiella
tillgångar motsvarande 249 miljarder kr. Den finansiella nettoskulden var
således 357 miljarder kr. Medräknas även socialförsäkringssektorn, kommunerna
och riksbanken uppgick den finansiella nettoskulden till 52 miljarder kr.
Riksbanken räknas i detta sammanhang in i den offentliga sektorn, vilket den
inte gör i resten av kapitlet. Både socialförsäkringssektorn och riksbanken
har en positiv finansiell nettoförmögenhet.

Tabell 9:8 Den offentliga sektorns flnansiella
nettotillgångar

Miljarder
kr., löpande priser

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.1

Statsskuld

Statens tillgångar Kommunemas tillgångar, netto
Socialförsäkringens tillgångar, netto Riksbankens tillgångar, netto

Summa

Offentliga sektorns finansiella tillgångar, netto

606

249 -16

272 49

554

-52

s. 73 Kontrollera mot PDF

Källa: Konjunkturinstitutet.

Socialförsäkringens nettotillgångar består nästan
uteslutande av AP-fonden.

Utvecklingen av statsskulden samt den offentliga sektorns
finansiella tillgångar och nettoförmögenhet från 1970 redovisas i diagram 9:1.
För att göra värdena jämförbara över tiden uttrycks de i 1985 års penningvärde.
Som framgår av diagrammet ökade den finansiella nettoförmögenheten fram till
1976, då den uppgick till 260 miljarder kr. uttryckt i 1985 års penningvärde.
Därefter har den sjunkit för att 1983 förbytas i en netto-

Diagram 9:1 Statsskulden och den offentliga sektorns finansiella
tillgångar

Per den 31 december 1970-1986. miljarder kr., 1985 års
priser

■ STATSSKULDEN

' DEN OFFENrUGA SEKTORNS FINANSIELLA TILLGÅNGAR

• NETTO

-100

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

s. 74 Kontrollera mot PDF

Källor:
Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

s. 75 Kontrollera mot PDF

skuld. Försämringen av den
offentliga sektorns finansiella nettoförmögen- Prop. 1985/86: 150 het har
successivt dämpats under första hälften av 1980-talet. För 1986 Bil. 1.1
fömtses en viss fortsatt minskning av den offentliga sektorns finansiella
nettoförmögenhet.

Den
offentliga sektorns finansiella nettoförmögenhet är väsentlig för hur
betungande ränteutgifterna är för den offentliga sektorn. Den stora nettoförmögenheten
i mitten av 1970-talet genererade betydande ränteinkomster. Statsskuldens
kraftiga ökning det senaste decenniet har i stället medfört en ökad
belastning. Ränteutgifterna inkl. valutakursförluster uppgick till 74 miljarder
kr. 1985. Det motsvarade en nominell räntesats på 14% och en realränta på 8%.
Uppbromsningen i försämringen av den offentliga sektoms finansiella ställning
de senaste åren är därför av stor betydelse för möjligheterna att på längre
sikt finansiera den offentliga verksamheten.

10 Kreditmarknaden

10.1 Internationell bakgrund

Den internationella utvecklingen av valutakurser och
räntor har under vintern 1986 präglats av fortsatt fallande dollarkurs och
sjunkande räntor. Från årsskiftet och fram till börian av mars försvagades
dollarn mot D-mark och yen med ca 20%. Från början av mars 1985, då dollarn
böriade vika från sin högsta nivå, har de västtyska och japanska valutorna
stärkts med närmare 50% mot dollarn. Den svenska kronan stärktes under motsvarande
12-månadersperiod med ca 35% mot dollarn. Tendensen mot en utjämning av
växelkurserna fortsatte dock inte under loppet av mars och första hälften av
april månad. Utvecklingen mot en mer balanserad kursparitet mellan de
tongivande valutorna har initierats och stöttats av offentliga uttalanden från
ledande politiker. Valutamarknaderna kan sägas ha uppfattat signalerna om det
nödvändiga i en sådan utveckling.

Det internationella ränteläget, som under hösten 1985 inte
undergick några nämnvärda förändringar, har under vintern 1986 kunnat justeras
ned under intryck av bl. a. dollarkursens fall och sjunkande oljepriser. Inte
minst nedgången i oljepriserna torde ytterligare ha stärkt förväntningarna att
inflationen förblir låg och snarast avtagande.

Prop.
1985/86: 150 Bil. l.l

Diagram 10:1 Ränteutvecklingen

3-månaders eurodollarränta, räntan på 3-månaders
statsskuldväxlar samt en korgvägd ränta

STATSSKULDVXXLAR EtmODOLLAR KOROTXGD RXNFA

17-r

16-

15-

14-

13-

12-

11-

10-

....... "i!a*—

;

I I
[[ I [ 1 I t I I [ I I [ I I I I I I I
I I I I I r I I I I I I I I I I I I
I I I I I I

Anm. För
den korgvägda räntan gäller att räntorna i olika länder är vägda med samma
vikter som i valutakorgen. Källa: Riksbanken.

s. 10 Kontrollera mot PDF

I Förenta staterna har de
långa räntorna fallit med ett par procentenheter Prop. 1985/86: 150 men
även de korta räntorna har sjunkit. Det lägre ränteläget markerades i Bil.
1.1 mars med en diskontosänkning på en halv procent. Då även Japan och
Förbundsrepubliken Tyskland hade sänkt sina diskonton gavs förutsättningar för
ett allmänt lägre ränteläge i Västeuropa.

Realräntorna
har gått ned något och ligger nu i flera länder, bl. a. i Förenta staterna och
Förbundsrepubliken Tyskland, på en i ett historiskt perspektiv mer normal nivå.
Utsikterna till ytterligare lägre nominella räntor får i hög grad anses bero på
om den lägre prisnivån pä olja blir bestående. Utvecklingen mot konsolidering
eller begränsning av de statliga budgetunderskotten och upplåningsbehoven i
industriländerna generellt kan väntas fortsätta. Det stärker utsikterna till
att den mindre strama penningpolitik som gradvis utvecklats kan bestå.
Osäkerheten angående den ekonomiska politiken i Förenta staterna måste dock
alltjämt bedömas vara stor och gäller i första hand hanteringen av
budgetunderskottet och de utgiftsnedskärningar som planeras.

10.2 Penningpolitikens utformning

Den
yttre balansen har under lång tid varit av centralt intresse för utformningen
av den svenska penningpolitiken. Underskotten i bytesbalansen har riktat
uppmärksamheten på kapitalbalansen och nödvändigheten att finansiera dessa
underskott. En annan huvuduppgift har varit att bereda utrymme för
finansieringen av statens budgetunderskott och samtidigt ha kontroll över
likviditetstillväxten i ekonomin. Under senare år har utvecklingen av
sparandebalanserna i kombination med ökat utnyttjande av upplåningsinstrument
avsedda för hushållen väsentligt underlättat finansieringen av
budgetunderskotten utanför bank- och försäkringssektorn. Till detta har också
bidragit att värdepappersmarknaden och då i första hand penningmarknaden
snabbt utvecklats till en väl fungerande marknad.

Utvecklingen
av nya kanaler utanför kreditinstituten har emellertid inte varit begränsad
till statsskuldfinansieringen utan omfattat all sorts kreditgivning.

Effektiviteten
av olika regleringsåtgärder har successivt avtagit till följd av denna
utveckling. Därför har en radikal nyordning av penningpolitikens utformning
genomförts. Flertalet av de administrativa regleringar såsom räntereglering och
utlåningstak som tidigare gällt har tagits bort under 1985. Riksbankens
centrala operationella uppgift har utvecklats till att styra likviditeten och
därmed räntan på marknaden. Syftet är i första hand att upprätthålla ett
balanserat valutaflöde och en stabil växelkurs gentemot valutakorgen.

Genom
köp och försäljning av värdepapper, s. k. operationer på den

öppna marknaden, avvägs likviditeten i banksystemet och bankernas upp

låning i riksbanken. Denna sker numera till varierande ränta beroende på

upplåningsvolymerna enligt en s.k. räntetrappa. Därmed ges förutsätt

ningar för en bättre automatik i ränteanpassningen, vilket är motiverat mot

bakgrund av den stora rörlighet, som utvecklats på penning- och valuta- 77

s. 9 Kontrollera mot PDF

marknaderna. Systemet
ställer även ökade krav på riksbankens förmåga Prop. 1985/86: 150 att rätt
bedöma de centrala likviditetspåverkande faktorerna i ekonomin Bil. 1.1
även på mycket kort sikt.

Den
stabiliseringspolitiska uppgiften under en mer marknadsinriktad penningpolitisk
regim ändras i princip inte. Tidigare har kvantitativa regleringar och
restriktioner begränsat utlåningen på den reguljära kreditmarknaden. I
nuvarande system kommer kreditutbudet totalt sett att styras av likviditets-
och ränteutvecklingen. De instrument riksbanken nu förfogar över är emellertid
av generell karaktär och som sådana mer inriktade på att uppfylla övergripande
penning- och valutapolitiska mål såsom fast växelkurs och begränsad
likviditetsökning. Bytesbalansens utveckling i kombination med normen att
staten ej skall nettolåna utomlands får ett avgörande inflytande på
räntestyrningen. Generellt kan sägas att överskott i bytesbalansen ökar
valfriheten i räntepolitiken. Räntenivån kan då i ökad utsträckning avvägas
med hänsyn till de prioriteringar som görs avseende de centrala inhemska
ekonomisk-politiska målen.

10.3 Ränteutveckling och valutaflöde

Fram
till årsskiftet 1985/86 hade de svenska penningmarknadsräntorna fallit till en
nivå strax över 12% (diagram 10:1). Marginalen gentemot eurodollarräntan hade
därvid återgått till de ca 4% som rådde före den kraftiga höjningen av straffräntan
i maj. Tendensen till sjunkande marknadsräntor bestod efter årsskiftet. Efter
det att budgetpropositionen publicerats anpassades därför diskontot i mitten
av januari till det lägre ränteläge som etablerats på marknaden och sänktes
från 10,5% till 9,5%. Sedan marknadsräntorna tillåtits falla i februari
justerade riksbanken ned diskontot i mars, nu till 8,5%. I samband med
diskontosänkningarna har den prioriterade obligationsräntan sänkts med
sammantaget 1,5%. I mars hade marginalen mellan penningsmarknadsräntorna och
eurodollarn ytterligare minskat något till drygt 3%.

Ränteutvecklingen
har resulterat i att den långa räntan sedan november/ december 1985 ligger i
nivå med de kortare penningmarknadsräntorna (diagram 10:2). Avkastningskurvan,
som visar sambandet mellan ränta och återstående löptid på olika placeringar,
har radikalt förändrats. Under en stor del av 1985 hade avkastningskurvan en
brant negativ lutning, vilket speglade starka förväntningar om fallande räntor.
Den flackare-kurva som etablerats under senare tid visar däremot att marknaden
uppfattar ränteläget som stabilare (diagram 10:3).

I
samband med diskontosänkningarna har bankerna korrigerat sina in-och
utlåningsräntor mot allmänheten och i första hand mot hushållen. Tendensen med
sjunkande räntor har varit entydig på hela den svenska kreditmarknaden under
första kvartalet. Särskilt kan noteras bostadsinstitutens successiva
sänkningar av sina oprioriterade utlåningsräntor.

Grunden
för denna gynnsamma ränteutveckling utgörs av ett stabilt

valutainflöde från sommaren 1985. Ett bytesbalansunderskott på 9 mil

jarder kr. kompenserades av ett privat kapitalinflöde på ca 11,5 miljarder 78

Diagram 10:2 Ränteutvecklingen Prop. 1985/86: 150

3-månaders statsskuldväxlar samt statsobligationer förfallande
om 5 år (effektiv p-i , ,

ränta).

Källa: Riksbanken.

Diagram 10:3 Avkastningskurvor för statsskuldväxlar och
statsobligationer

Effektiv
årsränta, säljkurs, procent

io-

171-

16-

15-

""■-- 25 juni 1985

14-

--..

13-

12-

11-

■■•.„

'•■■.....
25 mars 1986

'"■..................................... '■■'

1 1 1
1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1
1 1 1 1 1 1 1 1 1 1

5 6 9 1 ÅR 2 Ar 3 Ar 4 Ar

Källa: Riksbanken.

kr. för helåret 1985. Det kan noteras att det privata
kapitalflödet var i balans eller visade nettoinflöden under i stort sett alla
månader (diagram 10:4).

Valutainflödet i börian av 1986 var mycket kraftigt (-1-9,5
miljarder kr. januari-mars) och omslaget jämfört med motsvarande period i Qol
osedvanligt stort, ca 15 miljarder kr (diagram 10:5). Detta torde bl. a.
förklaras av en markant bättre bytesbalans. Även kapitalbalansen torde
emellertid ha uppvisat ett nettoinflöde trots att räntemarginalen ytteriigare
krympt.

En annan faktor som torde ha bidragit till en lägre
räntenivå, är att statens lånebehov minskat samtidigt som en större del täckts
genom upplåning hos hushållen.

Valutareserven ökade med 11 miljarder kr. under 1985. Den
statliga nettoupplåningen utomlands uppgick till 11,5 miljarder kr. Inkluderas
kursförluster på omsättningen av statens totala utlandsskuld uppgick utlandsupplåningen
till 19 miljarder kr. Den statliga utlandsskulden, redovisad enligt de
valutakurser som gällde vid upplåningstillfället, ökade således med detta
belopp till 128 miljarder kr. Omräknas däremot skulden till valutakursen per
den 31 december 1985 var den oförändrad under året och uppgick till 135
miljarder kr.

Valutakursindex har sjunkit efter en högsta nivå i maj
1985, vilket innebär att kronan förstärkts. Riksbanken har, bl. a. för att
reducera osäkerheten om kursutvecklingen, officiellt deklarerat att den
maximala variationen av index är ± 1,5 % från riktvärdet 132.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

Diagram 10:4 Bytesbalans och privat kapitalbalans

Kumulativt från årets början

- B mmiimu aB

Miljarder kr

15.0

Miljarder kr

15.0

1985

Anm. Räntedifferensen avser skillnaden mellan 3-månaders
statsskuldväxlar och eurodollar,

månadsgenomsnitt.

Källa:
Riksbanken.

Diagram 10:5 Valutailödet 1984, 1985 och 1986

Kumulativt
från årets början, miljarder kr.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

DEC
JAN FEB MAR APR MAJ JUN JUL AUG SEP OKT NOV DEC

Källa:
Riksbanken.

10.4 Kreditmarknaden efter avregleringen

Slopandet av utlåningsrestriktionerna i november 1985
bedömdes medföra omfördelningar av lånestockarna både inom den reguljära
kreditmarknaden och mellan denna och den grå marknaden. En viss ökning av den
totala utlåningen kunde också förväntas mot bakgrund av den hårda kreditransonering
som tidigare gällde under 1985.

I stora drag har utvecklingen också varit den förväntade.
För 1985 som helhet var kreditökningen osedvanligt begränsad både till företag
och hushåll (tabell 10: I). Bankernas
övrigutlåning ökade exempelvis med endast 4% under loppet av året och med 3% i
genomsnitt.

I
november—december registrerades emellertid en kraftig ökning av såväl bankernas
som finansbolagens krediter. Detta torde till övervägande del vara en
säsongeffekt men också vara en följd av att krediter i ökad utsträckning
redovisats inom balansräkningarna. Perioden januari—febmari 1986 uppvisade en
säsongsmässig nedgång av nettoutlåningen som dock var svagare än normalt.
Tolvmånaderstalen för bankernas övrigutlåning steg till ca 6% per febmari.

Bostadsinstitutens oprioriterade utlåning var större än
bankernas men var likväl klart lägre 1985 jämfört med 1984 (tabell 10:2). Efter
det att utlåningsbegränsningarna avskaffats expanderade dock nettoutlåningen
mot slutet av 1985 och börian av 1986.

Sammanfattningsvis torde kreditutvecklingen under vintern
1985/86 i huvudsak spegla omläggningen av kreditpolitiken och för hushållens
del

6 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga l.l

Tabell 10:1 Bankernas krediter till andra ändamål än
bostadsbyggande, s. k. övrigut- Prop. 1985/86:150

låning Bil. 1.1

Milj. kr., förändring

1984

1985

varav 4kv. 1985

Övrigutlåning
i svenska kronor

Kommuner Företag Hushåll Övriga

-272 7238 2800 2592

-1586 5 828 3 903 1 174

-16 6446 7861 3 306

Summa

12358

9319

17597

Utlåning
i utländsk valuta

Kommuner

Företag

Övriga

15 104

2 385

284

5 736

-1797

318 912 -51

Summa

17489

4223

1179

Källa: Riksbanken.

möjligheterna att omplacera lån. Någon samlad värdering av
hur hushållens krediter utvecklats kan dock ännu ej göras. Hushållens reella
låneefterfrågan är svårbedömbar bl. a. mot bakgrund av tidigare regleringar.
Ett uppdämt nettolånebehov kan naturligtvis finnas. Realräntan efter skatt är
dock i motsats till tidigare positiv och även om många hushåll nu kan erhålla
bättre lånevillkor har också många fått kraftigt ökade räntekostnader under
senare år.

De räntor som alltjämt bestäms på administrativ väg är
diskontot och de prioriterade obligationsräntorna. Regleringen av bankernas
utlåningsräntor upphörde i maj 1985. Som nämnts har dock bankerna även
därefter valt att ändra sina ut- och inlåningsräntor gentemot hushållen i samband
med diskontoändringarna. Diskontots roll som normbildare för bankräntorna har
emellertid inte samma karaktär som tidigare. Utvecklingen mot en alltmer
integrerad penning- och kreditmarknad torde leda till att bankernas
räntesättning gentemot allmänheten blir mer flexibel.

Det kan noteras att bankerna i samband med den kraftiga
diskontohöjningen i maj 1985 generellt vidgade marginalen mellan ut- och
inlåningsräntorna genom att höja utlåningsräntorna 0,5-1,0% mer än diskontot.
Diskontosänkningarna därefter synes i huvudsak ha åtföljts av lika stora
räntekorrigeringar. 1 första hand tycks bankerna emellertid ha utnyttjat den
fria räntesättningen till att successivt förändra sin ränteprofil, dvs. öka
diversifieringen beroende på kundstruktur och andra kundförhållanden.

Tabell 10:2 Bankernas, Tmansbolagens och
Irastadsinstitutens utlåning

Nettoflöden,
miljarder kr.

Banker (övrig utlåning)

Finansbolag
(disp. krediter och leasing)

Bostadsinslitut
(oprioriterad utlåning)

16,1

12,4

8,3

14,2

3,8

10,2

7,8

20,9

14,2

I avregleringarnas spår framtonar en ny marknadssituation.
Bankerna kan disponera sina placeringar efter mer marknadsmässiga principer.
Det kan komma att innebära skilda strategier bankerna emellan och kraftigare
förskjutningar i marknadsandelar på olika sektorer. Även de utländska bankemas
etablering på den svenska kreditmarknaden torde komma att bidra till en ökad
profilering av de enskilda bankerna.

En friare
kreditgivning och prissättning baserad på tillgång och efterfrågan innebär
hårdare konkurrens mellan bankerna, särskilt om hushållskunderna. Det gäller
också kreditakliebolag och finansbolag. En ständig "kreditransonering"
har tidigare kännetecknat hushållens lånemarknad i bankerna. Den situationen
gäller inte längre. Successivt torde hushållen komma att bli mer medvetna om
vikten av bättre information om verkliga kostnader för lån och andra tjänster
som underiättar en rationell värdering av marknadens kreditutbud. Samtidigt
kommer marknaden att få tydligare signaler än tidigare om låntagarnas
priskänslighet.

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.1

10.5 Finansiellt sparande och budgetunderskottets
finansiering

Det finansiella sparandet har förskjutits kraftigt mellan
olika sektorer under senare år (tabell 10:3). Den offentliga sektorns
sparandeunderskott var som störst 1982 och låg då runt 40 miljarder kr. Detta
underskott har sedan successivt nedbringats och för 1986 beräknas
sparandeunderskottet inom den offentliga sektorn uppgå till endast ca 10 miljarder
kr. Förbättringen i den offentliga sektoms sparande kan nästan helt hänföras
till det kraftigt reducerade statliga budgetunderskottet.

Den offentliga sektoms sparandeförstärkning har skett
parallellt med ett minskat privat finansiellt sparande, men har också delvis
reflekterats i ett ökat totalt inhemskt sparande och därmed en förstärkning av
bytesbalansen.

Inom den privata sektorn är det företagens sparande som
reducerats och nu återgått till en historiskt sett mer normal nivå. Detta i sin
tur är i första hand ett resultat av att investeringsaktiviteten ökat
väsentligt.

Omfördelningen av det finansiella sparandet har
naturligtvis fått betydande effekter på kreditmarknaden. Det minskande
statliga budgetunderskottet har, speciellt under det senaste året, medfört att
finansieringen

Tabell 10:3 Finansiellt sparande i olika sektorer

Miljarder
kr.

Offentliga
sektorn, totalt

Staten

Kommunema

Soc .försäkringssektorn

Privata sektorn, totalt

Icke-finansiella företag Finansiella företag Hushåll

Bytesbalans = totalt inhemskt sparande

-35

-19

-20

-10

-55

-42

-34

-1

-3

-10

-24

-19

blivit
allt mindre problematisk. Ett par faktorer har därtill bidragit till att underiätta
upplåningen. Genom att företag och kommuner ålagts att under en viss period
sätta in medel på olika konton i riksbanken har en indragning skett från
marknaden. Det har bl. a. gällt särskilda investeringsfonder, likviditetskonton
samt förnyelsefonder. Nettoinsättningarna på dessa konton uppgick för 1984 och
1985 till 9 resp. 15 miljarder kr. och är för 1986 beräknade till ca 11
miljarder kr. Dessa indragningar har gjort det möjligt att finansiera en ökad
andel av budgetunderskottet i riksbanken utan likviditetspåspädning i ekonomin.
Placeringsutrymmet i riksbanken ökar engångsvis under innevarande år dessutom
med ytterligare 8 miljarder kr. till följd av den höjning av kassakvotskraven
som i år åläggs bankerna.

En
annan faktor är, som nämnts, att upplåningen från hushållssektorn ökat kraftigt
under senare år (tabell 10:4). Detta sammanhänger primärt med introduktionen av
allemanssparandet under 1984. För 1984 och 1985 var upplåningen via
allemanssparandet 6 resp. 10 miljarder kr. och för 1986 förväntas ca 15
miljarder kr. kanaliseras till staten denna väg. Under innevarande år har
dessutom det nya premieobligationslånet, den s.k. storpremien, dragit in ett
betydande belopp bmtto, ca 7 miljarder kr.

Den
ökade statliga finansieringen i riksbanken och i hushållssektorn innebär att
nettoupplåningsbehovet på den öppna marknaden i form av statsskuldväxlar och
riksobligationer i år blir betydligt mindre än tidigare.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.1

Tabell
10:4 Budgetunderskottets rinansiering

Nettobelopp,
miljarder kr.

1984

1985

1986

Statens budgetunderskott' Valutaförluster på statliga
utlandslån

74 11

61 8

Statens
lånebehov

Finansiering: / Riksbanken därav: företags och kommuners

insättningar

i
riksbanken

kassakravsmedel

övrigt

9 19

-12

8 5

2 Inhemsk marknad därav: allemanssparande

premie-
och sparobligationer

övrigt

35 6 9

22-27

5-10

3
Utlandet

-5-0

Summa
Tinansiering

'
Budgetunderskottet anges här enligt riksgäldskontorets kassamässiga principer
och skiljer sig något från det budgetunderskott som riksrevisionsverket
redovisar. - Inkl. prioriterade statsobligationer. Källa: Riksbanken.

Innehåll Prop. 1985/86:150

Bil. 1.1

1 Sammanfattning ........................................................... 2

Appendix: Effekter av olika oljeprisantaganden............ ..... 8

2 Den internationella utvecklingen................................... 12

2.1 Allmän översikt.......................................................... ... 12

2.2 Regionala översikter.................................................. ... 17

3 Utrikeshandeln.............................................................. ... 24

3.1 Väridshandeln ........................................................... 24

3.2 Industrins internationella
konkurrenskraft................ 25

3.3 Exporten.................................................................... ... 26

3.4 Importen.................................................................... 29

3.5 Bytesbalansen .......................................................... 31

4 Industrin ..................................................................... ... 33

4.1 Produktion, produktivitet och
sysselsättning............. ... 33

4.2 Lönsamhetsutveckling............................................... ... 36

5 Arbetsmarknaden.......................................................... ... 39

5.1 Sysselsättning ......................................................... 39

5.2 Medelarbetstid och sysselsättning i
timmar............... ... 41

5.3 Utbud av arbetskraft ............................................... 43

5.4 Arbetsmarknadspolitiska insatser
och arbetslöshet . 44

6 Löner och priser............................................................. 47

6.1 Löner ....................................................................... ... 47

6.2 Priser......................................................................... ... 48

7 Hushållens ekonomi .................................................... ... 52

7.1 Hushållens disponibla inkomster............................... ... 52

7.2 Privat konsumtion och sparande ............................. 56

8 Investeringar................................................................. 59

8.1 Inledning................................................................... ... 59

8.2 Näringslivet .............................................................. ... 60

8.3 Bostadsinvesteringar och offentliga
investeringar . 62

8.4 Byggnadsverksamhet................................................ 63

8.5 Lagerinvesteringar ................................................... 64

9 Den offentliga verksamheten ....................................... 66

9.1 Staten ..................................................................... .. 66

9.2 Socialförsäkringssektorn..................................
..... 68

9.3 Kommunerna............................................................. 69

9.4 Den totala offentliga sektorn och
samhällsekonomin ... 71

9.5 Statsskulden och den offentliga
förmögenheten ..... 73

10 Kreditmarknaden.......................................................... .. 76

10.1 Internationell bakgrund ........................................... .. 76

10.2 Penningpolitikens utformning.................................... .. 77

10.3 Ränteutveckling och valutaflöde .............................. 78

10.4 Kreditmarknaden och avregleringen......................... .. 81

10.5 Finansiellt sparande och
budgetunderskottets finansiering 83

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 85

Bilaga
1.2

Svensk ekonomi 1986-1989

s. 84 Kontrollera mot PDF

Bilaga
1.2

Treårskalkylema 1986

En bedömning av svensk ekonomi 1987-1989

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Innehåll Prop. 1985/86:150

.. , , Bil. 1.2

Forord ............................................................... ........... 3

1.
Inledning
.................................................................... ... 5

2.
De senaste
årens utveckling ........................................ ... 7

Draghjälp från omvärlden .............................................. 7

Flera positiva drag i den svenska utvecklingen ........... ... 9

Förbättrad bytesbalans, men kostnadsutvecklingen inger
oro ... 11

Snabb industriell tillväxt ................................................ 12

Positiv sysselsättningsutveckling ................................. 14

Minskade finansiella obalanser .................................... ... 16

Fördelningspolitiska spänningar .................................. 18

3. Internationell bakgrund ................................................. .. 21

Stabil internationell tillväxt .......................................... 21

Osäkerhet om råvarupriserna ...................................... .. 22

Tillväxt under anpassning ............................................ .. 23

Risker för sämre utveckling .......................................... .. 24

4. En väg mot balans ....................................................... 25

Några utgångspunkter .................................................. 25

Utvecklingens grunddrag ............................................. 26

Löner, priser och konkurrenskraft ............................... 29

Förbättrad konkurrenskraft och bytesbalans .............. .. 31

Fortsatt investeringsuppgång ....................................... .. 31

Högre sysselsättning och lägre arbetslöshet .............. .. 33

Sjunkande räntor ......................................................... 34

Det offentliga sparandet förbättras ytterligare ........... 35

Omfördelning av det privata sparandet ....................... 37

5. Några känslighetsanalyser ........................................... 39

Högre pris- och lönestegringstakt ................................ .. 39

Högre oljepriser ........................................................... 42

Större arbetskraftsutbud ............................................... .. 44

6. Sammanfattning och slutsatser ................................... 45

Ett bättre utgångsläge ................................................ .. 45

En väg .mot balans ...................................................... 46

Kraven från LU 84 kvarstår .......................................... 47

Förord ™P- '8-5/86: I50

Bil. 1.2

I
denna bilaga analyseras den ekonomiska utvecklingen under perioden 1987-1989.
Med hjälp av finansdepartementets beräkningsmodeller beskrivs en fortsatt väg
mot balans för den svenska ekonomin. Därtill görs känslighetsanalyser, som
belyser konsekvenserna för den ekonomiska utvecklingen av förändringar i några
centrala variabler. Avsikten är att ge ett diskussions- och beslutsunderlag för
utformningen av den ekonomiska politiken. De presenterade treårskalkylema
kompletterar alltså beräkningarna i nationalbudgeten, som genomförs med ett
ettårigt perspektiv.

I
den senaste långtidsutredningen från år 1984 (LU 84) gjordes bedömningar fram
till år 1990. I denna bilaga görs förutom en framåtblickande analys även en
jämförelse mellan långtidsutredningens s. k. balansalternativ och utvecklingen
under åren 1984-1986. En motsvarande bedömning redovisades i fjolårets
treårskalkyler (prop. 1984/85:150).

Kalkylerna
har utarbetats inom finansdepartementets långsiktsenhet under ledning av planeringschefen
Lars Mathlein och departementsrådet Lars Heikensten. I den grupp som utfört
arbetet har vidare deltagit kanslirådet Rein Hinno, departementssekreteraren
Gustav Adlercreutz, departementssekreteraren Hans Bäckström,
departementssekreteraren Leif Jansson, avdelningsdirektören Urban Karlström
och departementssekreteraren Ingvar Linse.

I Inledning Prop. 1985/86: 150

Bil.
1.2

Den
ekonomiska politiken har verkningar som sträcker sig över många år. Därför
krävs också ett beslutsunderlag som sträcker sig längre än det i
nationalbudgetarna, där enbart utvecklingen under det kommande året belyses.

Underiag
för den ekonomiska politiken på längre sikt ges i långtidsutredningarna.
Sådana genomfördes ursprungligen vart femte år. Under senare delen av
1960-talet gjordes också avstämningar mellan långtidsutredningarna. En
förändring i LU:s utredningscykel skedde i börian av 1980-talet. LU 80 följdes
redan efter Qorton månader av en avstämning, LU 82. Denna följdes i sin tur
efter 24 månader av LU 84.

Till
de här förändringarna i LU-cykeln fanns naturliga förklaringar. De ekonomiska
förutsättningarna i omvärlden förändrades i väsentligt snabbare takt än
tidigare. Gjorda bedömningar blev därför snabbt överspelade. Därför fanns goda
motiv för att göra långtidsbedömningar med kortare mellanrum.

Till
detta kom att behovet av ett medelfristigt perspektiv vid utformningen av
stabiliseringspolitiken ökade. Underskott i statens budget och i folkhushållets
betalningar med utlandet, av den storlek som Sverige drog på sig under senare
delen av 1970-talet, kunde inte åtgärdas inom något enstaka år. En medelfristig
strategi för den ekonomiska politiken var nödvändig. Som underlag för denna
krävdes i sin tur bedömningar av den framtida ekonomiska utvecklingen, som
sträckte sig längre fram än endast för det närmaste året.

Även
den ekonomiska teorins utveckling har givit motiv för en förändring. Tilltron
till kortsiktiga, konjunkturpolitiskt motiverade finjusteringar i politiken har
minskat. I stället betonas idag behovet av långsiktighet och stabila
beteenderegler.

Starka
skäl talar således för att kalkyler som belyser utvecklingen under ett par
framförliggande år bör presenteras årligen. Numera är siktet inställt på att
långtidsutredningar skall publiceras vart tredje år. Under de två
mellanliggande åren skall treårskalkyler utarbetas och publiceras i kompletteringspropositionen.

Treårskalkylema
kan ses som årliga avstämningar av långtidsutredningarna. Samtidigt är det
klart att syftet med treårskalkylema delvis skiljer sig från det med
långtidsutredningarna. Treårskalkylema är avsedda att huvudsakligen ge ett
underlag för stabiliseringspolitiken medan det i långtidsutredningarna även
ägnas ett stort utrymme åt frågor rörande t. ex. ekonomins funktionssätt och resursernas
användning. Dessutom analyseras i långtidsutredningarna utvecklingen inte bara
under de närmaste tre åren utan även i ett ännu längre strukturellt perspektiv.
Den strukturella analy-

sen i
nästa års långtidsutredning (LU 87) är exempelvis tänkt att sträcka sig
Prop. 1985/86: 150

framtill 1995. Bil. 1.2

De bedömningar som redovisades i fjolårets
kompletteringsproposition byggde på det kända utfallet för 1984 och den
reviderade nationalbudgetens (RNB) bedömningar för 1985. I dag föreligger reviderade
utfallssiffror för 1984. Dessutom finns ett preliminärt utfall för 1985. De
siffror för 1986 som integrerats i kalkylerna i denna bilaga bygger på
uppgifterna i RNB. Med dessa som utgångspunkt har bedömningar gjorts för åren
1987-1989. I detta arbete har finansdepartementets modell för aggregerad
medelfristig analys, AMMA, utnyttjats.'

I det närmast följande kapitlet diskuteras den ekonomiska
utvecklingen under åren 1984 till 1986. Avsikten är dels att visa hur ekonomin
utvecklats jämfört med de krav på en balanserad utveckling som ställdes i
långtidsutredningen 1984, dels att fastställa utgångsläget för de följande
kalkylerna. I det därpå följande kapitlet redovisas den förväntade
internationella utvecklingen under perioden 1987-1989. Därefter presenteras i
kapitel 4 en fortsatt väg mot balans för den svenska ekonomin. De beräkningar
som redovisas utgör ingen prognos. Syftet är snarare att visa vad som krävs för
att det skall vara möjligt att nå balans i ekonomin. Kapitel 5 innehåller tre
känslighetsanalyser. Avsikten är att visa vilka effekter som uppkommer när
några centrala antaganden rörande t. ex. den inhemska pris- och löneutvecklingen
eller de internationella oljepriserna förändras. I det avslutande kapitlet
finns en kort sammanfattning. Därutöver dras några slutsatser rörande
stabiliseringspolitiken.

' För en presentation av AMMA se Jansson, L. och Olofsson,
T., An Aggregate Model for Medium-Term Analysis (AMMA), Finansdepartementet,
Stockholm, 1986 (stencil).

2 De
senaste årens utveckling ' Prop.
1985/86:150

Bil.
1.2

I
detta kapitel jämförs den faktiska utvecklingen under perioden 1984-1986 med
den väg mot balans som beskrevs i LU 84. Avsikten är att lägga en grund för en
analys av de problem som svensk ekonomi står inför idag.

Draghjälp från omvärlden

Kalkylerna
i LU 84 utgick ifrån en relativt försiktig bedömning av den internationella
ekonomiska utvecklingen. Tillväxten i industriländerna antogs för perioden
1983-1990 komma att uppgå till i genomsnitt 2% per år. För åren 1984-1986 förutsattes
en något högre BNP-tillväxt, drygt 2 1/2% per år. Tillväxten antogs dock avta
under loppet av treårsperioden.

Utvecklingen
har i flera avseenden blivit väsentligt bättre än vad som antogs. Tillväxten i
både BNP och världshandel var mycket snabb under 1984. Efter en tillfällig
dämpning 1985, förväntas tillväxten 1986 åter öka, bl. a. till följd av
utvecklingen på oljemarknaden. Enligt RNB kan BNP-tillväxten i OECD-området
förväntas bli 3,2% 1986. Den genomsnittliga årliga tillväxten för perioden 1984-1986
blir då 3,6%.

Att
utveckhngen så kraftigt överträffar bedömningarna i LU 84 hänger främst samman
med den ovanligt snabba konjunkturuppgången i Förenta staterna under 1984. För
hela treårsperioden kan tillväxten nu beräknas bli ca 4,2% i genomsnitt per år,
vilket är nära 1 1/2 procentenhet mer än vad som antogs i LU 84.

Den
internationella utvecklingen 1984-1986

Procentuell
förändring

Enligt LU 84

Utfall

1984 1985

1986

1984

1985

1986"

Bruuonationalprodukt, OECD 3,5 3,0 Världshandel
med bearbetade varor, volym""
5,8 6,0 Konsumentpriser, OECD 5,5 6,0

1,5

2,0 6,0

4,9

11,3

5.3

2,8

6,8 4,6

3,2

5,1

3,5

"Prognos
enligt RNB 1986.

''
Härmed avses i denna tablå marknadstillväxten för svensk export av bearbetade

varor.

Successivt
har utvecklingen i Förenta staterna ändrat karaktär. Den expansiva
finanspolitik som burit upp tillväxten har kommit att få mer neutrala
effekter, och en ökad andel av efterfrågetillväxten har riktats mot import
snarare än inhemsk produktion. Även efterfrågeexpansionen har

efterhand
mattats betydligt. Efter det senaste årets växelkursanpassning torde emellertid
utrikesbalansen förbättras i reala termer. Samtidigt beräknas oljeprisfallet i
stort sett upphäva den inflationseffekt som dollardeprecieringen annars skulle
ha givit upphov till. Den lågkonjunktur som LU 84 förutsatte 1986 har därmed
inte blivit verklighet.

Även i Västeuropa
förväntas tillväxten bli högre än vad som antogs i LU 84 eller i genomsnitt
2,4% per år 1984-1986 mot fömtsatta 1,9%. Den starkare tillväxten i Förenta
staterna har stimulerat aktiviteten i flera andra länder. Sedan den amerikanska
expansionen dämpats, har inhemska faktorer spelat en större roll. Anpassningen
på växelkursområdet har ökat utrymmet för penningpolitiska lättnader. Samtidigt
har inflationen avtagit snabbare än beräknat. I oljeprisnedgångens kölvatten
kan en ytteriigare dämpning av inflationen förväntas ske. Denna bör i sin tur
kunna bädda både för en högre konsumtion och för ökade investeringar.
Fortfarande består emellertid ett antal ekonomiska problem för Västeuropa som
helhet. Arbetslösheten har inte kunnat minskas, utan fortfarande är ca 19
miljoner personer arbetslösa.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.2

Diagram
2.1

Konsumentpriser
i Sverige och i OECD-länder 1976—1986

Procentuell
förändring från föregående år

15.0

10.0-

Källor:
1970-1984 OECD Economic Outlook, December 1985. 1985-1986 RNB 1986.

LU
84 fömtsatte en viss, om än marginell, uppgång i konsumentpriserna. Den
nedgång som i verkligheten skett i den internationella prisstegringstakten har
i hög grad bidragit till det positiva ekonomiska klimat som idag råder, och
därmed bl. a. till den högre tillväxten i BNP och världshandeln. På så vis
gynnas också den svenska ekonomin. Dessutom har givetvis förutsättningarna
ökat för att sänka den svenska inflationstakten. Av diagram 2.1 framgår
emellertid att den svenska inflationstakten ännu inte har kommit ner i nivå med
den i omvärlden.

Flera positiva drag i den svenska utvecklingen

De gynnsamma ekonomiska förhållandena i omvärlden är en
viktig orsak till den i många avseenden positiva utvecklingen av den svenska
ekonomin 1984-1986. Tillsammans med effekterna av 1981 och 1982 års devalveringar
har den internationella utvecklingen bidragit till att en exportledd expansionsfas
kunnat inledas.

Diagram 2.2 visar utvecklingen under senare år för fyra
centrala variabler; arbetslöshet, inflation, budgetunderskott och bytesbalans.
Förde fyra i diagrammet medtagna variablerna förefaller utvecklingen från 1983
till 1986 att gå i en gynnsam riktning.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.2

Bytesbalans, % av BNP

------- 1------------ 1 —

0.0 5.0

Diagram
2.2

Sveriges
balansproblem 1983—1986

5.0

4.0
3.0-2.0-1.0

Arbetsl ö shet, %

Budgetsaldo

% av BNP

0.0' -1.0--2.0

-15.0 -10.0 -5.0

Källa: Finansdepartementet.

Inflation, %

10.0

5.0

4.0

3.0

- 2.0

1.0

0.0

-1.0

-2.0 15.0

Inflationstakten har pressats ner och närmar sig 1986
nivån för OECD-området. Sysselsättningen har ökat något snabbare än utbudet av
arbetskraft. Arbetslösheten kommer därför att kunna minska från 3,5% 1983 till
en nivå runt 2,7% 1986. Statens budgetunderskott som andel av BNP kan förväntas
minska från 11,3% till 5,2%. Parallellt förefaller bytesbalansunderskottet
försvinna. Det var 1983 7,2 miljarder kr. Enligt RNB förväntas 1986 ett
överskott på 3,4 miljarder kr.

En mer detaljerad beskrivning av utvecklingen under
perioden 1983-1986 ges i tabell 2.1. Bruttonationalprodukten ökade 1984 med
3,4% och 1985 med 2,3% i volym. Enligt RNB förutses tillväxten under
innevarande år bli 2,0%. Medeltalet för dessa tre år, 2,6%, innebär mer än en
fördubbling av tillväxttakten från perioden 1975-1983. Då uppgick tillväxten
Ull i genomsnitt 1,2% per år.

Även de årsvisa förändringarna i försörjningsbalansens olika
poster anges i tabell 2.1. Av denna framgår bl. a. att industriinvesteringarna
har ökat betydligt. Denna ökning ligger i linje med vad som i LU 84 ansågs vara
nödvändigt för att bryta den långvariga industriella stagnationen.

+ 1 Riksdagem 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.2

Tabell
2.1 Försörjningsbalans 1983-

-1986

Prop. 1985/86: 150

Årlig
procentuell volymförändring

Bil. 1.2

1983-

1984-

1985-

1983-1986

1984

1985

1986

prognos

Utfall
och prognos

Enl. LU
84

Privatkonsumtion
1,3

2,7

2,2

1,1

Offentlig
konsumtion 2,0

1,5

1,3

1,6

0,6

Stat 0,3

-0,1

-0,9

-0,2

-1,2

Kommuner 2,7

2,1

2,3

1,3

Bruttoinvesteringar
3,9

6,5

1,9

4,1

2,2

därav: industri 16,6

15,8

5,0

12,3

13,0

Lagerinvestering"
0,7

0,7

0,3

0,6

0,9

Export
av varor och

tjänster
6,5

2,8

5,3

4,8

4,5

Import
av varor och

tjänster
4,7

7,5

6,7

6,3

2,7

Bruttonationalprodukt
3,4

2,3

2,0

2,6

2,8

" Förändring i lagerinvestering i procent av
föregående års BNP. Källor: LU 84 och RNB 1986.

Däremot har konsumtionen ökat snabbare än vad som angavs i
LU:s balansalternativ för dessa år. Detta gäller i första hand den kommunala
konsumtionen, men även den privata konsumtionen har överskridit det beräknade
utrymmet. Den största avvikelsen i förhållande till LU 84 utgörs emellertid av
importens snabba volymökning.

Trots att konsumtionen och importen ökat snabbare än i den
väg mot balans som LU 84 beskrev har användningen av de växande resurserna på

Diagram 2.3

Resurstillväxt och resursanvändning 1976—1986

Årsgenomsnitt, miljarder kr. 1980 års priser

20.0

15.0-

10.0

R-

5.0

0.0

1984-1986

1984-1986 enl. LU 84

1 Konsumtion Investeringar Nettoexport

Kapitalbildning (K)

det hela taget kunnat
vridas i önskvärd riktning. Detta framgår av diagram 2.3, som visar hur
produktionstillväxten använts för konsumtion och kapitalbildning dels under
åren 1976-1983, dels under 1984-1986. Med kapitalbildning avses investeringar
inkl. lager och nettoexport (export av varor och tjänster minus import av varor
och tjänster). För jämförelsens skull anges också fördelningen av
produktionstillväxten enligt balansalternativet i LU 84 för åren 1984-1986.

Under
åren 1976-1983 användes större delen av produktionstillväxten för konsumtion.
Även nettoexporten ökade, men kapitalbildningens andel drogs ner av minskade
investeringar. Om prognosen för 1986 står sig kommer däremot investeringarnas
andel av produktionstillväxten under perioden 1984-1986 att i stort sett
motsvara vad som i LU 84 bedömdes som nödvändigt. Samtidigt förefaller vi komma
att importera mera än vi exporterar och konsumtionen tar fortfarande en alltför
stor andel av resurstillväxten.

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.2

s. 82 Kontrollera mot PDF

Förbättrad bytesbalans, men kostnadsutvecklingen inger oro

Handelsbalansens
och bytesbalansens utveckling under den senaste tioårsperioden illustreras i
diagram 2.4. Från mitten av 1970-talet försämrades den svenska bytesbalansen
snabbt. Tillfälliga förbättringar i handeln åstadkoms 1977 och 1978 men snabbt
blev handelsbalansen åter negativ. Successivt byggdes en allt större
utlandsskuld upp. Räntebetalningarna på denna skuld medförde att det krävdes
allt större överskott i handeln för att generera också ett överskott i
bytesbalansen.

Devalveringarna
1981 och 1982 ledde i kombination med en stram finanspolitik till en rejäl
förbättring i handelsbalansen. Underskottet i bytesbalansen vändes därmed i
ett överskott 1984. Under 1985 försämrades åter bytesbalansen till följd av ett
omslag i handelsbalansen.

Diagram 2.4

Sveriges handelsbalans och bytesbalans 1976—1986

Miljarder kronor i löpande priser

25.0-

76 77 78 79 80
81 82 83

Källor: Statistiska centralbyrån och RNB 1986.

84
85 86

Bytesbalans
1984-1986

Miljarder
kr., löpande priser

Enligt LU 84

Utfall

1984 1985

1986

1984

1985

1986"

Handelsbalans Bytesbalans

10,4 16,1 -5.3 -0.5

14,7 -3,6

20,9

3,2

12,4
-9.4

24,4 3.4

"
Prognos enligt RNB 1986.

I
jämförelse med LU 84 kan bytesbalansen under perioden 1984-1986 komma att
utvecklas förhållandevis positivt. Det genomsnittliga bytesbalansunderskottet
är mindre än vad LU 84 utgick ifrån. Tidsprofilen inger emellertid viss oro.
Utfallet 1984 var klart bättre än vad som förutsågs i LU 84. En kraftig
försämring inträffade 1985. Mycket talar för att det inte heller under 1986
hade gått att undvika ett bytesbalansunderskott om inte oljenotan blivit
billigare.

Bakom
försämringen i bytesbalansen 1985 låg en något mindre stram finanspolitik och
ett antal tillfälliga faktorer. Till detta kom den i förhållande till
omvärlden oförmånliga pris- och löneutvecklingen. Såväl inflationen som
löneökningstakten har visserligen sjunkit kontinuerligt 1984-1986 men nedgången
har inte varit lika snabb som den i omvärlden.

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.2

Pris-
och löneutvecklingen

Procentuell
förändring

1984-

-1986

Enligt
LU 84

Utfall

1984
1985 1986

1984 1985

1986"

Timlön Konsumentpris

5,9 5,1 7,2 6,6 3,0 4,3

8,6 7,2 8,0 7,4

6,1 3,6

Prognos
enligt RNB 1986.

I jämförelse med LU
84 framstår utvecklingen inte som fullt lika oförmånlig. Under 1984 och 1985
var pris- och lönestegringarna högre än vad LU 84 räknade med. Men RNB utgår
ifrån att det 1986 ska vara möjligt att komma ner i lägre tal än de i LU 84.
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att inflationen i omväriden är
väsentligt lägre än vad LU 84 utgick ifrån.

Snabb
industriell tillväxt

Den
svenska industriproduktionen stagnerade under 1970-talets senare del och under
de första åren av 1980-talet. Som framgår av diagram 2.5 var utvecklingen
väsentligt mer negativ än vad den var i genomsnitt för de europeiska
OECD-länderna. En förklaring till detta är den försämring av konkurtenskraften
som skedde.

Diagram 2.5

Industriproduktionen i Sverige och OECD-Europa 1975-1986

Index 1975 = 100

130.0

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.2

120.

110.0

100.0

90.0

Anm. Uppgift för OECD-Europa för 1986 saknas. Källor: OECD
och RNB 1986.

Den s. k. kostnadskrisen är emellertid inte den enda förklaringen
till den i förhållande till de europeiska OECD-länderna bekymmersamma utvecklingen
under 1970-talet. Redan i slutet av 1960-talet gmndlades den svenska
industrins problem genom en alltför snabb lönestegringstakt. Den resulterade i
rationaliseringar och nedläggningar. Industrisektorn blev för liten och
dessutom ytterst känslig för lönestegringar. När kostnadskrisen inträffade
under 1970-talet hade en stor del av rationaliseringsmöjligheterna redan
utnyttjats och svensk industri drabbades därför hårt.

Industriproduktionen har ökat snabbt under senare år.
Expansionstakten har emellertid mattats av, vilket kontrasterar mot den
utveckHngsprofil som i LU 84 angivits vara förenlig med en väg mot balans 1990.

Industrins
produktion och bruttoinvesteringar 1984-

Procentuell
volymförändring

1986

Enligt LU 84

Utfall

1984 1985 1986

1984

1985

1986"

Produktion Bruttoinvesteringar

5,9 5,2 5.3 8,0 9,2 22,4

7,1 16,6

2,1 15,8

3,0 5,0

"
Prognos enligt RNB 1986.

Även industrins investeringar har ökat snabbt under senare
år. I RNB förutses emellertid en lägre ökningstakt för 1986.

Den
internationella marknadstillväxten, förbättringen av det relativa kostnadsläget
och en omfattande avveckling av strukturellt olönsam kapacitet har medfört en
påtaglig höjning av lönsamheten i näringslivet. Som framgår av diagram 2.6 har
industrins bruttovinstandel ökat påtagligt under

Diagram
2.6

Bruttovinstandelar i
tillverkningsindustrin 1960—1986

Andelar av förädlingsvärde
till faktorpris, löpande priser

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.2

-1--- 1-- 1-- r

60
62 64

-!---- 1-- 1-- 1-- 1—1--- 1-- 1-- f--- r-

66 68 70
72 74 76

Källor:
Statistiska centralbyrån och RNB 1986.

T—I—I—r- 80 82 84

de
senaste åren. Det framgår emellertid också att det uppnådda vinstläget, sett i
ett lite längre tidsperspektiv, knappast är uppseendeväckande högt.

Ett
annat resultat av den goda produktions- och lönsamhetsutvecklingen är att
aktiekurserna stigit kraftigt, men från en mycket låg utgångsnivå. En naturlig
förklaring till detta mycket uppmärksammade fenomen tar sin utgångspunkt i att
- aktier kan ses som en fordran på framtida företagsvinster. När
förväntningarna om företagens framtida vinstutveckling stiger, stiger också aktiekurserna.
Börsuppgången har inneburit att producerande verksamhet nu åter blivit
förhållandevis intressant från kapitalplaceringssynpunkt, efter att under
åtskilliga år ha givit en lägre avkastning än placeringar i fastigheter,
finansiella tillgångar etc.

I
LU 84 angavs som en riktpunkt att den genomsnittliga räntabiliteten på
materiellt kapital bör överstiga avkastningen på finansiella placeringar med 2
procentenheter. Detta ansågs nödvändigt för att uppnå en nivå och struktur på
den konkurrensutsatta sektorn som är förenlig med balanserad långsiktig
utveckling. Industrins bmttovinstandel beräknades mot denna bakgrund behöva
ligga på närmare 30% för att motsvara den önskvärda räntabiliteten. Som
framgick av diagram 2.6 har detta mål uppnåtts genom de senaste årens uppgång.

Den önskvärda
lönsamhetsnivån är emellertid ett relativt begrepp. Om den reala räntenivån kan
förmås att sjunka långsiktigt - vilket är ett uttalat mål för den ekonomiska
politiken - bör också industrins lönsamhetskrav kunna sänkas.

Positiv
sysselsättningsutveckling

Arbetsmarknaden
försvagades kraftigt i börian av 1980-talet. Antalet sysselsatta stagnerade
för första gången på decennier. Arbetskraftsutbudet

fortsatte emellertid att öka i takt med att den kvinnliga
förvärvsfrekvensen Prop. 1985/86: 150 steg. Resultatet blev att
arbetslösheten i stort sett fördubblades på tre år. 1 Bil. 1.2 mitten av
1983 vände utvecklingen. Arbetslösheten började minska. Under loppet av 1984
och 1985 steg sysselsättningen kraftigt. Även under 1986 räknar RNB med en
uppgång i sysselsättningen.

Arbetskraftsutbudet har under 1980-talet ökat
förhållandevis långsamt, i genomsnitt med drygt 20000 personer per år. Det
innebär en halvering av det genomsnittliga årliga tillskottet under 1970-talet.
Men under 1985 var ökningen kraftigare, 35000, medan den för 1986 beräknats
till 21000 personer.

Arbetskraftsutbud och medelarbetstid 1984-1986

Enligt LU 84 Utfall

1984 1985 1986 1984 1985 1986"

Arbetskraftsutbud,

1000-lal personer 4375 4405 4435 4 391
4426 4447

Medelarbetstid,

timmar per vecka 36.0 35,8 35,7 36,4
36,6 36,7

" Prognos enligt RNB 1986.

Anm: Avser befolkningen i åldern 16-74 år.

En annan faktor på arbetsmarknadens utbudssida, som har
betydelse för arbetslöshetens storlek, är medelarbetstiden. Denna sjönk
trendmässigt fram till 1982. I LU 84 antogs att denna utveckling skulle
fortsätta. Men utvecklingen har blivit den motsatta. Medelarbetstiden har med
andra ord ökat, vilket i sin tur inneburit en markant uppgång i arbetsutbudet
räknat i timmar. En tänkbar förklaring till denna utveckling är att reallönen
per arbetad timme sjönk under en följd av år med börian 1979; för att behålla
konsumtionsstandarden valde hushållen då att öka sitt arbetsutbud.

Den ökade medelarbetstiden till trots, visar de
beräkningar som gjordes i LU 84 god överensstämmelse med den faktiska
utvecklingen av antalet sysselsatta respektive arbetslösa.

Sysselsättning
och arbetslöshet 1984-1986

1
000-tal personer (16-74 år)

Enligt LU 84

Utfall

1984 1985 1986

1984 1985

1986"

Antal sysselsatta 4 240 4280
4325 Antal arbetslösa 135 125 110

4 255 4 299 136 124

4 329 118

" Prognos enligt RNB 1986.

Den oväntade ökningen av medelarbetstiden har till stor
del absorberats

av uppgången i efterfrågan på arbetskraft. Till bilden hör dock också att

antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökat något - fram till

och med 1984 skedde därför totalt sett en ökning av antalet arbetslösa plus 15

personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Under 1985 har detta dock vänts i en klar
minskning, och en fortsatt nedgång förutses också för 1986.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.2

Minskade finansiella obalanser

Sparandefördelningen på olika sektorer var under en längre
tidsperiod fram till 1976 förhållandevis stabil. Den privata sektorn hade ett
sparandeunderskott i storieksordningen 4% av BNP, medan den offentliga sektorn
hade ett sparandeöverskott av motsvarande storlek. Detta resulterade i en
ungefärlig jämvikt i bytesbalansen.

Diagram 2.7

Finansiellt sparande i privat och offentlig sektor samt
bytesbalans 1970—1986

Andel av BNP

10.0'

Offentlig
sektor

-10.0

70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80
81 82 83 84 85 86

Källor:
Statistiska centralbyrån och RNB 1986.

Efter 1976 försämrades den offentliga sektorns finansiella
sparande kraftigt. Samtidigt ökade det privata finansiella sparandet (diagram
2.7), men denna ökning kunde inte balansera minskningen i den offentliga
sektorn och därmed försämrades bytesbalansen.

Praktiskt
taget hela uppgången på den privata sidan härrörde från ickefinansiella
företag. Bakgrunden till denna utveckling var ursprungligen återhållna
investeringar. Så småningom bidrog också en högre vinstnivå till att sparandet
i de icke-finansiella företagen steg. De finansiella företagen hade ett
positivt och något stigande sparande, medan hushållens sparande var obetydligt
i detta sammanhang.

På den offentliga sidan står omkastningen i
sparandemönstret sedan mitten av 1970-talet främst att finna i de växande
statliga budgetunderskotten (diagram 2.8). Samtidigt böriade utbetalningarna
från AP-systemet komma upp i nivå med inbetalningarna. Kommunerna har däremot
haft en någorlunda stabil finansiell utveckling.

Diagram 2.8

Statens
budgetsaldo 1976-1986

Andel av
BNP

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.2

0.0-T

-7.5

-10.0

-12.5

-15.0

76 77 78 79

Källor: Finansdepartementet.

I tabell 2.2 visas hur det finansiella sparandet har
förändrats under senare år i förhållande till balansalternativet i LU 84. I den
privata sektorn blev det finansiella sparandet sämre 1984 än vad LU 84 hade
räknat med. Denna nedgång uppvägdes emellertid av ett högre sparande i den
offentliga sektorn, till övervägande del beroende på den starka minskningen av
statens budgetunderskott. Totalt resulterade detta i ett utfall för bytesbalansen
som var 8 miljarder kr. bättre än enligt LU 84.

Den offentliga sektorns finansiella sparande var även 1985
bättre än enligt kalkylerna i LU 84. Däremot blev resuhatet också detta år
sämre i den privata sektorn. I icke-finansiella företag var nedgången i
förhållande till LU ca 8 miljarder kr. Bakom denna utveckling döljer sig en
ökning i både investeringar och driftsöverskott som är större än vad LU 84
räknade med. Exempelvis ökade industriinvesteringarna 1984 och 1985 med sam-

Tabell 2.2 Skillnader i flnansiellt sparande 1984-1986 i
förhållande till LU 84

Miljarder
kr, löpande priser

Stat

Socialförsäkring

Kommuner

Summa offentlig sektor

Icke-finansiella Finansiella företag Hushåll

Summa privat sektor

Bytesbalans

+ 10

-1- 5

-t- 9

-1- 2

+ 3

- 1

-1-
1

+ 1

-1- 5

+ 13

-1- 9

+ 13

- 8

+ 8

- 2

- 5

- 3

- 8

- 9

- 5

-18

- 6

+ 8

- 9

+ 7

Källor: LU
84 och RNB 1986.

t2 Riksdagen 1985/75. I saml. Nr 150. Bilaga 1.2

mantaget 35% i volym. I
LU:s balansalternativ angavs motsvarande ök- Prop. 1985/86: 150 ning till
18%. Till detta kommer en negativ effekt på de icke-finansiella Bil. 1.2
företagens sparande av mer teknisk karaktär; en förändring i debiteringsrutinerna
för arbetsgivaravgifterna.

Även
under 1986 förefaller den offentliga sektorns finansiella sparande bli högre än
vad LU 84 räknat med. Den stora förändringen jämfört med 1985 hänför sig till
den privata sektorn, bl. a. fömtses att sparandeunderskottet i de
icke-finansiella företagen reduceras kraftigt i motsats till vad som förutsågs
i kalkylerna i LU 84. Sammantaget leder detta till en positiv bytesbalans.

Anmärkningsvärd
är vidare den genomgående oförmånliga utvecklingen av hushållens sparande.
Detta var både 1984 och 1985 lägre än i LU 84 och förefaller förbli så även
1986.

Sammanfattningsvis
kan konstateras att investeringarna under senare år har ökat i snabb takt.
Särskilt gäller detta industriinvesteringarna. Det inhemska finansiella
sparandet var emellertid inte tillräckligt stort under 1985 för att det skulle
gå att undvika ett bytesbalansunderskott. Mycket talar för att det inte heller
under 1986 hade varit möjligt att undvika ett bytesbalansunderskott om inte
oljepriserna sjunkit så kraftigt.

Fördelningspolitiska spänningar

Tidigare
har framgått att lönsamheten i det svenska näringslivet ökat kraftigt under de
senaste åren. Denna uppgång har varit önskvärd. Endast om lönsamheten är god
byggs industrin ut, vilket i sin tur är en förutsättning för full
sysselsättning och fortsatt ekonomisk tillväxt. Utvecklingen är emellertid inte
problemfri.

Den
snabba lönsamhetsuppgången har - även om den skett från en mycket låg nivå —
skapat fördelningspolitiska spänningar. Efter många år med stagnerande eller
sjunkande privat konsumtionsstandard för flertalet, finns en naturlig önskan om
kraftiga lönelyft.

Det
är i detta sammanhang intressant att inte enbart se på den reala
timlöneutvecklingen, utan också på den reala lönesumman och hushållens
disponibla realinkomster. En sådan jämförelse visar dels betydelsen av
förändringar i sysselsättningsutvecklingen, dels inverkan av skatte- och
transfereringssystemet.

Trots
en sämre allmän ekonomisk utveckling under andra hälften av 1970-talet, med
lägre tillväxt och underskott i utrikesbetalningarna, fortsatte den reala
timlönen att stiga ända fram till 1979. Fallet därefter blev kraftigt,
sammanlagt 12% under de följande fyra åren. Redan 1977 hade emellertid den
reala lönesumman börjat sjunka. Skillnaden mellan de båda kurvorna förklaras av
att arbetstiden per sysselsatt minskade till följd av bl. a. ökat deltidsarbete
och införandet av en femte semestervecka. Under senare år är emellertid
tendensen den motsatta; lönesumman ökar snabbare än timlönen till följd bl. a.
av att både medelarbetstiden och antalet sysselsatta ökar.

Skatte-
och transfereringssystemet tenderade att dämpa effekterna av

reallönefallet på den reala disponibla inkomsten. När timlönerna och löne- 18

Diagram 2.9

Reallöner
och realinkomster 1975—1986

Index 1975
= 100

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.2

105.0

Real disponibel inkomst

100.0

95.0-

90.0

Real timl ö n — V.

75 76 77 78 79 80
81 82 83 84 85 86

Källor:
Konjunkturinstitutet och RNB 1986.

summan
föll bromsades nedgången i de disponibla inkomsterna genom att
transfereringarna ökade, till priset av en snabb försämring av statsfinanserna.
Under börian av 1980-talet vidgades gapet ytteriigare. En förklaring till detta
är att pensionärskollektivet haft en snabbare inkomstutveckling än löntagarna.

Avslutningsvis
kan konstateras att den disponibla inkomsten har ökat under senare år liksom
lönesumman. Utvecklingen har emellertid varit långsam i förhållande till den
förbättring som skett i det allmänna ekonomiska läget. Förklaringen är enkel;
det har varit nödvändigt att sätta av resurser för investeringar och för att
minska underskottet i bytesbalansen.

3
Internationell bakgrunci Prop. 1985/86:150

Bil.
1.2

Den
internationella ekonomiska utvecklingen analyseras i detta kapitel. Mot bakgmnd
av de resonemang som förs preciseras de antaganden rörande den internationella
utvecklingen som läggs till grund för de beräkningar som redovisas i följande
kaphel.

Stabil internationell tillväxt

Den
utveckling för världsekonomin under 1986 som fömtses i RNB innebär, att den
ekonomiska tillväxten får en extra impuls av fallet i oljepriserna, den
inledda anpassningen av växelkurserna och nedgången i de internationella
räntorna. Om tillväxten i OECD-området blir i nivå med prognoserna, kommer den
ackumulerade produktionsökningen sedan konjunkturens bottenläge att bli större
än vid tre av de fyra senaste konjunkturuppgångarna. Samtidigt kommer den
nuvarande uppgångsfasen i så fall att ha varat längre än vad som tidigare varit
normalt. Från den utgångspunkten är det naturligt att fråga sig om det under
treårsperioden 1987-1989 är sannolikt att tillväxten under någon tid kommer
att mattas av.

I
de internationella förutsättningar som årets treårskalkyler baseras på
fömtsatts inte några konjunktursvängningar. Dels saknas i realiteten analysmässiga
möjligheter att förutsäga konjunkturförlopp så långt i förväg, dels kan det
finnas anledning att förvänta att konjunktursvängningarna under resten av
1980-talet blir mer dämpade än tidigare. För det sistnämnda talar främst den
låga inflationstakt som uppnåtts i flertalet industriländer redan före
oljeprisfallet. Därtill kommer att konjunktumppgången varit förhållandevis
utdragen, vilket på många håll inneburit att tillväxten inte överstigit den
potentiella ökningstakten för BNP. Traditionellt fluktureran-de
efterfrågekomponenter, som t. ex. lagerinvesteringarna, har under den senaste
konjunktumppgången lämnat ett mindre bidrag till tillväxten än tidigare.
Finanspolitiken i de större industriländerna har, med vissa undantag, varit
stram under en längre tid. Samtidigt har penningpolitiken kännetecknats av
relativt stor stabilitet. Mycket talar därför för en förhållandevis stabil
tillväxt 1987-1989.

Flera
av de obalanser och riskmoment som i någon form finns kvar i börian av
treårsperioden utgör emellertid ett hot mot den förhållandevis gynnsamma bild
som tecknats. Exempel på faktorer som kan påverka tillväxten i negativ riktning
är de stora externa obalanserna inom OECD-området, det amerikanska federala
budgetunderskottet och problemen i de mest skuldsatta länderna.

Tabell 3.1 Internationella förutsättningar i sammandrag

Årlig förändring i procent

1987-1989

Jämförelsetal

1985

1986

BNP realt Förenta staterna Japan Västeuropa OECD

3 4 2 1/2

2.5 4,3 2,2 2,8

3 1/4 3 1/2

2 3/4

3 1/4

KPI

OECD

4,6

3 1/2

Världshandel
bearb. varor

volym

pris

5 2

5 4

Ränta
(procent)

lång kort

11 9

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.2

Osäkerhet
om råvarupriserna

Utvecklingen
på oljemarknaden får troligen inte lika central betydelse för tillväxten i
industriländerna 1987-1989 som är fallet 1986. Osäkerheten i denna bedömning är
betydande, men i dagsläget finns det skäl att anta att oljepriset kommer att
förbli lågt under den kommande treårsperioden (jämfört med 1979-1985) och att
förväntningarna om detta så småningom stabiliseras.

Efterfrågan
på olja torde på tre års sikt vara relativt oelastisk mot bakgmnd av de
satsningar som gjorts de senaste åren för att spara och substituera olja.
Utvecklingen av utbudet dikteras främst av prissättningsstrategiska
överväganden, och det är i första hand Saudiarabien som har kapacitet att
påverka utbudet på världsmarknaden (upp och ned) med några större kvantiteter.
Det är därför främst i förändrad saudisk utvinning som de viktigaste orsakerna
till prisutvecklingen kan stå att finna.

Så
länge osäkerheten på oljemarknaden består torde priset kunna fluktuera mer
eller mindre kraftigt. 1 treårskalkylema antas oljepriset vara genomsnittligt
oförändrat 15 dollar per fat under vart och ett av åren 1987-1989. För att
belysa konsekvenserna av ett högre oljepris prövas också i en känslighetsanalys
ett alternativ där oljepriset blir i genomsnitt 25 dollar per fat under
treårsperioden.

Även
för övriga råvaror är prisutvecklingen svårbedömd. Den mycket svaga
realprisutveckling som skett under 1980-talet torde föranleda en stmkturell
anpassning på utbudssidan, men det är svårt att generellt bedöma hur långt
denna anpassning har kommit. Dollarns dominans som noteringsvaluta har
ytterligare förvärrat prisförhållandena för flertalet råvaror 1985-1986.
Kalkylantagandet i detta sammanhang är oförändrade reala råvampriser 1987-1989.

De
tendenser till avtagande inflation som fömtses 1986, till följd av

prisutvecklingen för olja
och andra råvaror, kan väntas bestå till viss del Prop. 1985/86: 150 även
1987. Därmed ges ett underlag för positiva spridningseffekter på Bil. 1.2
prisbildning och inflationsförväntningar i industriländerna.

Tillväxt under anpassning

Vilken
ekonomisk politik som kommer att föras i de större industriländerna fram till
1989 kan givetvis inte fömtses med någon säkerhet. Bland de inslag som måste
antas få betydande konsekvenser finns den plan för avveckling av det federala
budgetunderskottet i Förenta staterna som antagits av kongressen. Denna plan
kommer troligen att förverkligas i en eller annan form. Den restriktiva
finanspolitiska effekt som i så fall uppkommer lär dämpa tillväxten i Förenta
staterna; humvida en regelrätt recession utvecklas beror även på andra
tillväxtpåverkande faktorer.

Ett
osäkerhetsmoment utgörs av vilka effekter på företagens investeringsvilja som
kan uppkomma om den skattereform som nu diskuteras genomförs. Till detta kommer
att det finns vissa näringsgrenar med speciella strukturproblem. Den
dollardepreciering som skett underlättar emellertid en successiv neddragning av
underskottet i bytesbalansen. Om inflationen trots deprecieringen förblir
måttlig finns också goda möjligheter att föra en lätt penningpolitik som
motvikt till den strama finanspolitiken. De fortsatta beräkningrna utgår från
en genomsnittlig tillväxt om 3 % per år i Förenta staternas BNP.

Anpassningen
i den amerikanska utrikeshandeln underlättas om tillväxten i övriga delar av
världen hålls uppe. Japan står inför en inte okomplicerad anpassningsprocess,
där ett viktigt steg tagits genom den långtgående yen-appreciering som redan
ägt rum. En utveckling mot lägre överskott i bytesbalansen skulle i hög grad
underlättas av en förstärkt tillväxt i den inhemska efterfrågan. Om
förstärkningen främst är en följd av högre investeringar skulle en reduktion
av det inhemska sparandeöverskottet kunna ske utan att den långsiktiga
tillväxtpotentialen försvagas. En relativt försiktig inledning på denna
anpassningsjjrocess antas här leda till att BNP-tillväxten i genomsnitt uppgår
till 4% per år 1987—1989.

Det
dominerande ekonomiska problemet i Västeuropa, arbetslösheten, kan sannolikt
inte väntas få någon lösning under treårsperioden. För detta skulle krävas
betydligt snabbare ekonomisk tillväxt än vad som f. n. förefaller realistiskt
att räkna med.

Avgörande
för tillväxten är utveckhngen av investeringarna, som under

de senaste åren ökat blott hälften så snabbt som under de tidigare kon

junktumppgångarna. Ökningen har också varit klart mindre än i t. ex.

Förenta staterna och Japan. En expansion av de europeiska investeringar

na fömtsätter både god tillväxt av total efterfrågan och god avkastning på

investerat kapital. Delvis står dessa fömtsättningar i konflikt med varand

ra. En bred tillväxt måste innefatta ökad privat konsumtion, underbyggd

av stigande reallöner. Detta synes nu bli möjligt genom den avtagande

inflationstakten. Samtidigt begränsar detta utrymmet för att öka vinstande

len i företagen, och risken finns därför att investeringsincitamenten ändå

blir otillräckliga. En försiktig bedömning leder till en antagen BNP-tillväxt 23

i
Västeuropa om 2,5% per år i genomsnitt 1987-1989.

Med de här skisserade
tillväxtförutsättningarna skulle BNP för OECD- Prop. 1985/86: 150 området
sammantaget öka med 3% per år under kalkylperioden. I länder- Bil. 1.2 na
utanför den industrialiserade världen är bilden splittrad.

De
oljeproducerande länderna står inför en problematisk anpassningsperiod efter
de fallande oljeprisena. Särskilt illa utsatta är förstås de med stora
utländska skulder. De s. k. NIC-länderna (nyligen industrialiserade u-länder)
kan sannolikt åter snabbt nå en god tillväxt efter den senaste tidens
avmattning, och även i övriga u-länder stimuleras den ekonomiska utvecklingen
av det låga oljepriset, avtagande inflation i i-länderna som kan ge lägre
räntor, frånvaron av en djupare recession i i-länderna etc. Skuldproblemen kan
härigenom bli mindre svårhanterliga i de icke-oljepro-ducerande länderna, och i
gynnsamma fall kan visst utrymme då frigöras för tillskott till finansieringen
av bytesbalansunderskotten även i de oljeproducerande länderna.

Sammantaget
bedöms de här angivna tendenserna ge underiag för en tillväxt i världshandeln
med bearbetade varor om 5 % per år under treårsperioden. Prisutvecklingen i
världshandeln med dessa varor bedöms förbli långsam efter 1986; i kalkylerna
antas den årliga prisökningstakten bli 2% i genomsnitt 1987-1989. Detta
förutsätts vara konsistent med en allmän inflationstakt i OECD-området om 3%
per år under samma period.

Räntenivån
kan förväntas sjunka något snabbare än inflationstakten, om den skisserade
utvecklingen mot successivt mindre obalanser inom och mellan olika
industriländer förverkligas. Realräntan kan då falla mot en genomsnittlig nivå
om ca 3% för långa placeringar i slutåret.

Risker för sämre utveckling

Det
förtjänar att understrykas att också den relativt försiktiga utveckling som här
antas råda under kalkylperioden kan komma att visa sig innebära en
överskaltning av den utveckling som faktiskt kommer till stånd. Som nämnts
redan inledningsvis finns i utgångsläget ett antal obalanser. Det är långtifrån
säkert att de kan minskas under perioden - i värsta fall kan de t. o. m.
förvärras. Fömtom att den globala tillväxten i så fall kan väntas bli markant
lägre, ökar också risken för att inflationen skjuter fart på nytt.

Snabbare
prisstegringar kan bli följden om betalningsobalanserna mellan OECD-länderna i
huvudsak utjämnas genom växelkursanpassning eller om det amerikanska
budgetunderskottet inte nedbringas utan måste finansieras med en inflationsdrivande
upplåning. Givetvis kan inte heller ännu mer akuta händelser uteslutas, som t.
ex. en dramatisk uppgång i oljepriserna, kriser i råvaruförsöriningen,
fallissemang hos internationella banker etc.

4 En väg mot balans Prop. 1985/86: 150

Bil.
1.2

Avsikten
med detta kapitel är att beskriva en utvecklingsväg mot balans för den svenska
ekonomin under perioden 1987-1989. Om denna väg följs bör det vara möjligt att
uppnå de mål för den ekonomiska utvecklingen 1990 som LU 84 satte upp och som
riksdagen senare ställde sig bakom.

Det
är viktigt att slå fast att det inte är en prognos för den kommande
treårsperioden som presenteras, utan en s.k. kravanalys. Det innebär att
beräkningarna utgår från ett antal fömtsättningar som måste vara uppfyllda för
att ekonomin skall följa det balanserade utvecklingsförloppet.

Några utgångspunkter

För
att kunna upprätthålla en hög tillväxt och sysselsättningsnivå i ekonomin,
samtidigt som bytesbalansen förbättras krävdes det enligt LU 84 en utbyggnad av
den konkurrensutsatta sektorn. En tillräcklig sådan utbyggnad kunde enligt LU
84 inte förväntas komma till stånd med mindre än att relativprisema för svenska
varor sjönk med i genomsnitt 1 % per år fram till 1990.

En
viktig fråga inför den framförliggande treårsperioden är om det fortfarande
krävs relativprissänkningar av denna storlek. Mycket talar för att så är
fallet. Av kapitel 2 framgick att relativprisema inte sjunkit under 1984 och
1985. Inte heller under 1986 bedöms relativprissänkningar vara möjliga. Å andra
sidan framgick av kapitel 3 att såväl BNP-tillväxten i omvärlden som
världshandelstillväxten kan förväntas öka snabbare än LU 84 räknade med. De
lägre oljepriserna medför också att det blir lättare att uppfylla
bytesbalanskravet.

I
LU 84 konstaterades vidare att investeringamas andel av den totala produktionen
varit alltför låg under en följd av år. En högre investeringsnivå ansågs
nödvändig både för att den konkurrensutsatta sektorn skulle kunna byggas ut och
för att potentialen för tillväxt i ekonomin som helhet skulle öka.

För
att skapa utrymme för en investeringsökning, utan underskott i bytesbalansen,
argumenterade LU 84 för att det var nödvändigt med en relativt långsam
konsumtionsökning. Två alternativ presenterades, ett med en något starkare ökning
av den privata konsumtionen - inom ramen för en begränsad total
konsumtionstillväxt — och ett med en något starkare ökning av den offentliga
konsumtionen. Statsmakterna har senare tagit ställning för alternativet med
inriktning på privat konsumtion.

Det
finns idag inget underlag för att ifrågasätta den investeringsbedöm

ning som gjordes av LU 84. Det innebär i sin tur att slutsatsen om behovet

av en dämpad konsumtionstillväxt sannolikt står sig. 25

Skälen
för en begränsad tillväxt i den offentliga konsumtionen står sig Prop.
1985/86:150 också. Redan det faktum att den privata konsumtionen i fasta priser
har Bil. 1.2 legat nästan stilla sedan 1976, medan den offentliga
konsumtionen under samma period har ökat med över 20%, antyder att det kan finnas
argument för att ge ett större utrymme för privat konsumtion. En sådan
inriktning på politiken bör också underlätta avtalsrörelserna.

För
en förhållandevis långsam offentlig konsumtionsökning talar också problemen med
att finansiera den offentliga verksamheten. Den konsoliderade offentliga
sektorn har ju faktiskt under en följd av år haft underskott. Om inte den
offentliga sektorns utgifter ökar i långsammare takt än tillväxten i ekonomin,
krävs det att intäktema från skatter och avgifter ökar som andel av BNP. Men en
ökning av skattetrycket skulle få allvarliga konsekvenser för ekonomins
funktionssätt. På olika vis skulle resursanvändningen snedvridas. Därför är
den ekonomiska politiken inriktad på att skattetrycket skall vara oförändrat.

Behovet
av ökade investeringar, tillsammans med målet om att bytesbalansens saldo
skall vara positivt 1990, ledde LU 84 till att ställa mycket bestämda krav på
det inhemska sparandet; det måste förbättras. Med den utveckling som bedömdes
vara rimlig för det privata sparandet var det endast genom ett högre offentligt
sparande som ett tillräckligt totalt sparande skulle kunna åstadkommas. I
praktiken innebar det att statens budgetunderskott måste sänkas.

Även
detta är en intressant frågeställning att få belyst i de följande kalkylerna.
Av kapitel 2 framgick att det offentliga sparandet förbättrats i en snabbare
takt än LU 84 räknade med. Å andra sidan har det privata sparandet - särskilt i
hushållen - ökat långsammare.

Utvecklingens grunddrag

Den
väg mot balans som beskrivs i detta kapitel bygger på att Sverige under den
framförliggande treårsperioden stärker sin ställning på världsmarknaden. Trots
att den internationella bild som lagts till grund för beräkningarna är gynnsam
i förhållande till vad som förutsattes i LU 84 (se kapitel 3), krävs det att
relativpriserna på svenska varor sjunker med i genomsnitt 1% per år under
perioden 1987-1989 om tillväxten i den svenska ekonomin skall kunna bli
fortsatt hög och sysselsättningen öka.

De
avtal som nyligen slutits mellan LO och SAF respektive PTK och SAF bedöms ge
möjligheter till en viss marginell relativprissänkning 1987. Merparten av den
relativprissänkning som krävs måste därför ske 1988 och 1989.

Nedanstående tablå visar
de pris- och löneökningstakter som förutsatts.

1986"

1987

1988

1989

Timlön i Sverige Konsumentpris i Sverige'' Konsumentpris
i OECD''

6,1 4,0

3,5

4,0 2,0 3,0

3,0 1,5 3,0

= RNB
1986.

"Implicitprisindex.
ÅrsgenomsniU.

Prisbedömningen
gmndas på den antagna löneutvecklingen och på att näringslivets vinstandel
bibehålls på 1986 års nivå.

Från de skattade
exportsamband som använts, går det att sluta sig till att de lägre
relativpriserna i kombination med den gynnsamma marknadstillväxten möjliggör
en successivt stigande tillväxt av exportvolymen för bearbetade varor, från
knappt 4% 1987 till 6-7% 1989. För exporten av råvaror m. m. förutses en
betydligt svagare tillväxt — knappt I % per år.

Också importutvecklingen
beräknas med hjälp av skattade samband. Under 1987 och 1988 beräknas importen
växa något snabbare än BNP. Dock minskar differensen successivt. Annorlunda
uttryckt minskar im-portelasticiteten från drygt 2,5 åren 1984-1986 till drygt
1,5 år 1989. Förändringen betingas i allt väsenthgt av att relativpriserna
sänks.

Sammantaget medför export-
och importutvecklingen att bytesbalansen förstärks gradvis under perioden
1987-1989 (se diagram 4.1). Det blir möjligt för Sverige att betala tillbaka på
den stora utlandsskulden.

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.2

Diagram
4.1

Sveriges
balansproblem 1986 och 1989. Balansalternativet

5.0

s. 27 Kontrollera mot PDF

Budgetsaldo,
% av BNP

4.0 3.0-2.0 1.0 0.0 -1.0

-2.0

-------- 1------------ 1—

-15.0 -10.0 -5.0

Källa: Finansdepartementet.

Arbetsl ö shet, %

Bytesbalans % av BNP

0.0

5.0

Inflation, %

10.0

4.0

-
3.0

-
ao

1.0 0.0 -1.0 -2.0

15.0

Den tecknade vägen mot
balans bygger vidare på en fortsatt stram finanspolitik. I jämförelse med det
budgetutfall som normalt skulle följa utifrån redan gjorda åtaganden har
förstärkningar i statens budget på 10 miljarder kr. under perioden 1987-1989
lagts in som en beräkningsmässig fömtsättning. En stor del av dessa
budgetförstärkningar riktar sig mot kommunsektorn och är delvis tillgodosedda
med de förslag som lagts bl. a. i årets budget- och
kompletteringspropositioner.

Med dessa fömtsättningar förbättras
statens budgetsaldo påtagligt; från beräknade -48 miljarder kr. 1986 till -17
miljarder kr. 1989. Minskningen av det statliga budgetunderskottet bidrar till
att det finansiella sparandets fördelning på sektorer förändras i den riktning
som LU 84 ansåg nödvändig— den konsoliderade offentliga sektorn uppnår mot
slutet av perioden åter ett positivt nettosparande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Finanspolitikens fömtsatta inriktning medför att
penningpolitiken skall Prop. 1985/86: 150 kunna lätta och de svenska räntorna
bör därmed kunna sjunka. I takt med Bil. 1.2 att den offentliga sektorns
finanser förbättras och ett överskott i bytesbalansen etableras har de svenska
räntorna antagits komma ner i nivå med räntorna i utlandet. Tillsammans med de
inflationsantaganden som gjorts innebär det här att realräntorna under perioden
fömtsatts sjunka successivt i Sverige.

1986 1987 1988 1989

Kort
marknadsränta i Sverige

10,5

8,5

7,0

5,0

Lång
marknadsränta i Sverige

10,0

8,5

7,0

6,0

Kort
marknadsränta

internationellt"

7,0

6,5

6,0

5,0

" Valutakorgvägd euroränta, 3 mån.

Tabell 4.1 visar en försöriningsbalans för perioden
1986-1989. Av denna framgår att tillväxten i ekonomin i genomsnitt kan
förväntas uppgå till ungefär 2% per år. En uppbromsning sker 1987. Denna är en
följd främst av marknadsandelsförluster för svensk industri. I sin tur
sammanhänger de med den relativprisuppgång som skett 1985 och som också bedöms
ske 1986. I gengäld kan tillväxten förväntas uppgå till 2,4% 1989.

För den offentliga konsumtionen har en tillväxttakt på
0,5% per år fömtsatts. Bakom denna siffra döljer sig en antagen statlig
konsumtionsminskning på 1 % per år och en årlig kommunal konsumtionsökning på
1 %, den senare i linje med det mål som lagts fast senast i årets kompletteringsproposition.

Tabell 4.1 Försörjningsbalans och nyckeltal 1986—1989.
Balansalternativet

Årlig procentuell volymförändring

1985-

1986-

1987-

1988-

1986

1987

1988

1989

Privat
konsumtion

2,7

2,6

1,9

1,8

Offentlig
konsumtion

1,3

0,5

Stat

-0,9

-1,0

Kommuner

2,1

1,0

Bruttoinvesteringar

1,9

3,2

3,3

därav: industri

5,0

Lagerinvestering"

0,2

0,0

-0,3

-0,2

Export
av varor och tjänster

5,3

3,5

4,6

5,4

Import
av varor och tjänster

6,7

4,1

3,4

3,8

Bruttonationalprodukt
(BNP)

2,0

1,6

2,0

2,4

Arbetslöshet (procent) 2,7 2,6 2,4 2,3

Bytesbalans (miljarder kr,

löpande priser) 3 0 2 6

Budgetsaldo (miljarder kr,

löpande priser) -48 -38 -35 -17

Anm. Utveckling för 1986 enligt RNB 86. " Andel av
föregående års BNP.

Källa: Finansdepartementet. 28

s. 29 Kontrollera mot PDF

Genom den förutsatta
måttliga offentliga konsumtionsökningen skapas Prop. 1985/86: 150 utrymme
både för en relativt god tillväxt i den privata konsumtionen (ca Bil. 1.2
2% per år i genomsnitt) och för en investeringsutveckling i linje med vad som i
LU 84 bedömdes vara nödvändigt.

Investeringarna
i industrin beräknas komma att öka med 5% per år. Denna utveckling fömtsätter
dels att vinstandelen i industrin bibehålles på den nivå som prognostiserats
för 1986, dels att räntorna sjunker på det sätt som antagits.
Bruttoinvesteringarna i näringslivet som helhet bedöms få en årlig tillväxt på
knappt 4%. Den bedömning som gjorts av de offentliga investeringarna visar att
en viss minskning är trolig under perioden. Vidare har mot bakgrund av
historiska erfarenheter en viss lageravveckling fömtsatts komma till stånd
under perioden.

Produktionstillväxten
leder till en ökad efterfrågan på arbetskraft. I sin tur innebär detta att
antalet sysselsatta personer under treårsperioden ökar med nära 80000. 1 kombination
med den antagna utvecklingen av arbetskraftsutbudet bhr resultatet en svag
minskning av arbetslösheten.

Löner, priser och konkurrenskraft

På
längre sikt beror konkurrenskraften av faktorer som allmän utbildningsnivå och
forskningsinsatser. Det är emellertid inte möjligt att på några få år påverka
dessa faktorer i någon större utsträckning. Avgörande för konkurrenskraften
under den framförliggande treårsperioden är därför främst
relativprisutvecklingen. Denna beror i sin tur huvudsakligen på pris- och
löneutvecklingen i Sverige relativt vår omvärld.

Av
kapitel 2 har framgått att den svenska ekonomin under de senaste 10-15 åren
haft betydande svårigheter att upprätthålla konkurrenskraften. Detta har kommit
till uttryck i stora balansproblem. Att med ekonomiskpolitiska åtgärder
åstadkomma ett trendbrott i pris- och kostnadsutvecklingen har genom åren
visat sig svårt; inflationen tenderade under många år att permanentas kring
tioprocentsnivån. De senaste åren har prisstegringarna visserligen bromsats
upp, men fortfarande ligger inflationstakten alltför högt, sedd i relation
till våra viktigaste konkurrentländer.

En
utveckling mot balans fömtsätter att prisstegringstakten sjunker rejält. Om en
sådan förändring inte kommer till stånd under de framförliggande tre åren
kommer den gynnsamma konkurrenssituation som åstadkommits genom 1981 och 1982
års devalveringar att reduceras till ett tillfälligt positivt mellanspel i en
långsiktigt nedåtgående utveckling.

Den
starkt fallande inflationstakt som kan förväntas i omvärlden -

delvis som en följd av de sjunkande oljepriserna - skärper givetvis detta

krav. 1 kalkylen har dock antagits att en tillräckligt snabb dämpning av den

svenska pris- och lönestegringstakten inte är möjlig att uppnå under 1986.

Som en konsekvens av de löneavtal som slutits på det privata området

kommer relativpriserna att öka. Samtidigt innebär avtalen att goda fömt

sättningar finns för en väsentligt lägre pris- och lönestegringstakt 1987. En

viss marginell sänkning av relativpriserna bör vara möjligt detta år. Icke

desto mindre får svensk industri vidkännas vissa marknadsandelsförluster 29

Diagram
4.2 Prop. 1985/86: 150

Relativpriser och marknadsandelar för Sveriges export av bearbetade
varor till rj-i it

OECD-området 1980-1989 rSll. 1./

Index
1980 = 100

115.0

105.0-

100.0

85.0

ISBO
1981 1982 1983 1084 1065 1086 1087
1S88 1989

Källa:
Finansdepartementet.

även
1987. Men 1988 och 1989 förefaller det kunna vara möjligt att återta förlorade
marknadsandelar, som följd av de relativprissänkningar som sker från och med
1987. (Se diagram 4.2).

Pris-
och lönescenariot (och därmed den relativa prisutvecklingen) bygger, som
tidigare nämnts, på vissa bestämda antaganden. Dessa antaganden kan
naturligtvis diskuteras. Exempelvis kan den historiskt sett mycket låga
nominella löneökningstakten 1988 och 1989 vid ett första påseende framstå som
orimligt låg. 1 teorin kan man också tänka sig en snabbare löneökning inom
ramen för en balanserad utveckling. Detta skulle i så fall förutsätta antingen
att vinstandelen tilläts sjunka i motsvarande grad, eller att produktiviteten
ökade snabbare än vad som här har antagits, vilket skulle ge ett större
löneutrymme. Ett utvecklingsförlopp som bygger på sådana antaganden är
emellertid inte realistiskt.

I
kapitel 2 har konstaterats att vinstandelen i ett historiskt perspektiv inte är
exceptionelh hög. Med tanke på de utbyggnads- och förnyelsebehov som finns i
svenskt näringsliv, efter en lång period av industriell tillbakagång och
fallande investeringar, måste en fortsatt hög vinstnivå ses som ett nödvändigt
villkor för en gynnsam ekonomisk utveckling. För att öka sysselsättningen och
få till stånd en uthållig reallönetillväxt krävs alltså att nuvarande
vinstandel bibehålles.

Produktivitetsutvecklingen
är givetvis svårbedömd. Men det finns för närvarande inte några skäl att anta
att den svenska industrin kommer att kunna öka sin produktivitet snabbare än
industrin i omvärlden, bl. a. beroende på det höga kapacitetsutnyttjande som
råder i utgångsläget.

Förbättrad konkurrenskraft och bytesbalans Prop. 1985/86:150

De
sänkta relativpriserna medför att den svenska industrin från och med '
'

1988
ökar sina marknadsandelar i utrikeshandeln (diagram 4.2). Detta, tillsammans
med den förhållandevis höga internationella marknadstillväxten, leder som
tidigare framgått till en god exporttillväxt. På importsidan dämpas
volymtillväxten av relativprisutvecklingen. Uppgången i produktionen blir dock
mer modest, beroende på den relativt svaga tillväxten på hemmamarknaden.

Sammantaget
medför export- och importutvecklingen en bytesbalansförbättring åren 1988 och
1989 (tabell 4.2). Utvecklingen under 1986 och 1987 är dock mer problematisk.
År 1986 sker en kraftig förbättring av bytesbalansen, i allt väsentligt
beroende på de sjunkande oljepriserna. Samtidigt dämpas prisutvecklingen
internationellt, vilket medför att relativpriserna ökar för svenska produkter.
Detta slår igenom i form av marknadsandelsförluster även 1987 på såväl export-
som hemmamarknad. Den svaga volymutveckling i utrikeshandeln, som är en följd
av föregående års relativprisstegring, sammantaget med de låga exportintäkter
som följer med de lägre relativpriserna 1987 reducerar bytesbalansöverskottet
kraftigt. Detta illustrerar på ett tydligt sätt två viktiga förhållanden. För
det första innebär oljeprisfallet en kraftig förbättring av bytesbalansen. Förbättringen
är dock av engångskaraktär. För det andra visar det att inflationsbekämpningen
fortsättningsvis inte kan ges lägre prioritet. Tvärtom blir den om möjligt ännu
viktigare för att uppnå en varaktig bytesbalansförbättring.

Tabell
4.2 Handelsbalans och bytesbalans 1985-1989

Miljarder
kr, löpande priser

1985 1986

1987

1988

1989

Handelsbalans
12 24
Bytesbalans -9
3

22 0

24 2

28 6

Källa:
Finansdepartementet.

Fortsatt investeringsuppgång

Produktionstillväxten
i näringslivet i kombination med en fortsatt hög lönsamhet bildar basen för de
förhållandevis höga investeringar som ingår i utvecklingsbilden.

Industrins
investeringar har bedömts bl. a. med hjälp av historiskt skattade samband.'
Med den vinstandel och de räntor som förutsatts är en investeringsökning på i
genomsnitt ca 5% per år möjlig att uppnå (diagram 4.3). Hur förloppet skulle
gestalta sig år för år är vanskligt att bedöma, men den stabila internationella
tillväxten, den positiva och relativt odramatiska produktionsutvecklingen och
den stabila lönsamhetsnivå som förutsatts borde komma att innebära ganska
måttliga fluktuationer även på investe-

'
Den investeringsfunktion som använts utvecklades i samband med 1984 års Lång

tidsutredning. Se SOU 1984: 7, bilaga 13 för en fyllig diskussion. 31

ringssidan. Samtidigt torde - med de fömtsättningar
kalkylen baseras på Prop. 1985/86: 150 - företagens förväntningar påverkas
positivt, vilket ger ytterligare argu- Bil. 1.2 ment för en positiv och
uthållig investeringstillväxt.

Diagram 4.3

Industrins bruttoinvesteringar 1970-1989

Miljarder kr 1980 års priser

25.0-

iZ5

10.0-1 .-- ,-- 1-

70 72 74 76 78 80 82 84 86 88

Källa:
Statistiska centralbyrån och finansdepanementet.

För investeringsutvecklingen inom övriga delar av
näringslivet har en överslagsmässig bedömning gjorts med utgångspunkt från
produktions-och vinstutvecklingen. En successiv ökning av
investeringstillväxten har bedömts som sannolik. Tillväxten antas dock bli
något långsammare än i industrin.

Ett likartat förlopp har bedömts vara rimligt även när det
gäller bostadsinvesteringarna. De antas stiga successivt. Utvecklingen skall
ses mot bakgrund av dels de senaste årens låga bostadsbyggande, dels den fortgående
förbättring av hushållens disponibla inkomster som förutsätts ske under
perioden.

Lagerstocken har fömtsatts minska något under åren
1987-1989. En förhållandevis långsam lageravveckling har bedömts vara rimlig
mot bakgrund av att lageruppbyggnaden under 1985 och 1986 förefaller bli modest.

Som framgått av kapitel 2 var en central slutsats i LU 84
att den totala kapitalbildningen, dvs. summan av bruttoinvesteringar,
lagerinvesteringar och nettoexport, måste öka snabbare än konsumtionen för att
åstadkomma ett visst överskott i bytesbalansen och för att bygga upp en
konkurrensutsatt näringslivssektor med tillräcklig bredd och styrka. Om
utvecklingen 1986-1989 följer den bana som här har redovisats kommer också
detta kriterium att uppfyllas. Sett över hela perioden ökar kapitalbildningen,
definierad enligt ovan, med drygt 11 %, medan den totala konsumtionstillväxten
är knappt 5%. Räknat som andel av periodens BNP-tillväxt tar kapitalbildningen
i anspråk drygt 40%.

Högre
sysselsättning och lägre arbetslöshet

Produktionsuppgången
leder till att efterfrågan på arbetskraft ökar med cirka 0,5% per år, uttryckt
i arbetstimmar. Hur antalet sysselsatta respektive arbetslösa påverkas beror
bl. a. på medelarbetstidens utveckling och på den framtida förvärvsfrekvensen.
Detta beror i sin tur på en rad demografiska och sociala faktorer, liksom t.
ex. på utvecklingen av reallöner och skatter. Ett visst utvecklingsförlopp i
termer av antal arbetstimmar kan alltså förenas med ett flertal tämligen
olikartade förlopp för utvecklingen av antalet sysselsatta respektive
arbetslösa personer. Detta illustreras i kapitel 5, där en partiell
känslighetsanalys har genomförts för att studera inverkan av variationer i
arbetskraftsutbudet.

Utgångspunkten för
beräkningarna i balansalternativet är att medelarbetstiden sjunker med 0,2%
per år under kalkylperioden, främst som en följd av den positiva
reallöneutveckhngen. Vidare antas arbetskraftsutbudet öka med 20000 personer
per år, vilket i stort sett innebär en fortsättning av den utveckling som rått
under 1980-talets första hälft. Detta innebär sammantaget att
arbetsmarknadssituationen förbättras - arbetslösheten minskar både i antal
personer och som andel av arbetskraften. I relativa tal innebär det för 1989 en
sänkning till 2,3% av arbetskraften, vilket kan jämföras med förväntade 2,7%
under 1986 (diagram 4.4).

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.2

Diagram
4.4

Sysselsättning (miljarder
timmar) och arbetslöshet (%)

3.0

- ao

Arbetsl ö shet

5.0 -1---- T T---- 1---- 1--- 1---- T~- 1--- T--- 1---- 1-- -T---- r—

70 72 74 76 78 80 82 84 86 sis

1.0

Källor: Statistiska
centralbyrån och finansdepartementet.

Sysselsäitningssituationen
utvecklas således positivt. Trots detta kvarstår 1989 en arbetslöshet på över
100000 personer. Detta är givetvis otillfredsställande; arbetslösheten är fortfarande
för hög jämfört med det mål på 2,0% som sattes i LU 84.

Sjunkande
räntor

Investeringsutvecklingen i näringslivet har ett nära
samband med kapacitetsutnyttjandet och vinstutvecklingen. Vid sidan av dessa
faktorer är bl. a. ränteutvecklingen av central betydelse för investeringarna -
ju högre real räntenivå, desto fler är de potentiella investeringsprojekt som
inte klarar lönsamhetskriterierna.

Den räntenivå som kan förväntas för de närmaste åren, och
som via sparande- och investeringsbeslut påverkar den reala ekonomin, bestäms i
första hand av den internationella ränteutvecklingen. I vad mån den inhemska
räntenivån kommer att avvika från den internationella, bestäms i sin tur i hög
grad av förtroendet för den ekonomiska politik som bedrivs. Detta hänger
säkerligen samman med bl. a. prisutvecklingen och utvecklingen av landets
totala finansiella sparande, dvs. bytesbalansen.

Den inhemska räntenivån har under det senaste året tidvis
legat betydligt över den internationella. I de ränteantaganden som lagts till
grund för kalkylerna har antagits att räntegapet mot omvärlden successivt
minskar i takt med att obalansen i den offentliga sektorns finanser försvinner,
inflationstakten kommer ner i nivå med den i omvärlden och att ett överskott i
bytesbalansen etableras. Någon statlig nettoupplåning utomlands fömtsatts inte
äga mm. Kravet om balans i de privata kapitalflödena förväntas under 1986 och
1987 innebära att nivån på den korta svenska räntan är 3 respektive 2% högre än
på motsvarande utländska ränta. För 1988 och 1989 har antagits att tilltron
till den svenska ekonomin är så stark att räntemarginalen gentemot omvärlden
kan vara försumbar (diagram 4.5).

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.2

Diagram 4.5

Korta marknadsräntor 1983—1989, internationellt och i
Sverige

17.5

3-m å naders statskuldv ä xlar

s. 34 Kontrollera mot PDF

5.0-

3-m å naders valutakorgv ä gd euror ä nta

1983 1984 1985

Källa: Finansdepartementet.

1986

1987

1988

1989

s. 35 Kontrollera mot PDF

Det offentliga sparandet förbättras ytterligare Prop. 1985/86:150

Under
det senaste decenniet har svensk ekonomi präglats av en permanent
sparandebrist, vilken tagit sig uttryck i fortlöpande underskott i bytesbalansen.
Som framgått av redogörelsen i kapitel 2, skedde försämringen av bytesbalansen
parallellt med en dramatisk nedgång i den offentliga sektorns sparande.

I
det utvecklingsförlopp som kalkylerats, kommer den nödvändiga uppgången i det
inhemska sparandet till stånd genom en avsevärd förbättring av den offentliga
sektorns sparande (tabell 4.3). Mätt som andel av BNP uppvisar den konsoliderade
offentliga sektorn ett överskott på knappt 1 % 1989 jämfört med ett underskott
på drygt 2% 1985. Förstärkningen av den offentliga sektorns sparande betingas
av främst tre saker: fortsatta besparingar i den statliga sektorn, en
neddragning av den kommunala konsumtionstillväxten, och en sjunkande räntenivå
som medför att den offentliga sektorns nominella räntenetto förbättras.
Förbättringen från räntesidan sker dock inte med en gång. Det beror bl. a. på
att statsskulden fortsätter att öka och på att den delvis är placerad i
obligationer med fast ränta.

Tabell
4.3 Finansiellt sparande i olika sektorer 1985-1989

1985

1986

1987

1988

1989

Stat

Socialförsäkring

Kommuner

-45 27

- 1

-34 23

-28

22 3

-24 21

- 7

- 4

Summa
offentlig sektor

-19

-10

- 3

- 1

Icke-finansiella företag Finansiella företag Hushåll

-24 33

-19 30

-28

-30

28 5

-35 28

Summa
privat sektor

- 2

Bytesbalans

- 9

Källa:
Finansdepartementet.

Kommunerna
får, trots att de i kalkylen blir föremål för statliga indragningar, ett
finansiellt sparöverskott 1987 och 1988. Detta förbyts dock till ett underskott
1989. Den för kommunerna positiva utvecklingen 1987-1988 beror till stor del på
att kommunalskatteutbetalningarna till kommunerna sker med två års
eftersläpning. De förhållandevis stora nominella löneökningarna 1985 och 1986
slår därför inte igenom i kommunalskatteutbetalningarna förrän 1987 och 1988.
Effekten av den snabba skatteinkomsttillväxten ligger delvis kvar 1988 men har
klingat ut 1989.

Det
kraftigt reducerade budgetunderskottet innebär att statens nettolå-

neanspråk på kreditmarknaden blir betydligt mindre än tidigare. En viss

nettoupplåning, ca 15 miljarder kr per år, har beräknats ske i hushållssek

torn medan det resterande stathga lånebehovet tillgodoses genom emission

av statsskuldväxlar och riksobligationer. Statsskulden mätt som andel av

BNP når en topp 1986 och minskar därefter något (diagram 4.6). I absoluta

tal kommer statsskulden 1989 att ha ökat till drygt 700 miljarder kr. 35

s. 36 Kontrollera mot PDF

Tabell
4.4 Inkomster och utgifter

den
konsoliderade offenti

iga
sektorn

Prop.
1985/

86:150

Miljarder kr, löpande priser

Genomsnittlig

förändring

1986-1989

Bil.
1.2

1986

1989

Inkomster

Direkt skatt Indirekt skatt Socialförsäkringsavgifter
Övriga inkomster

204 155 121

230

170

136

4,1 3,2 4,0 2,3

Totalt

535

595

3,4

Utgifter

Transfereringar
till hushåll Övriga transfereringar exkl. Räntenetto Investeringar Konsumtion

179

räntor
60

256

202 55 18 30

282

4,1 -2,9 -6,0

2,3 3,4

Totalt

545

587

2,7

Finansiellt
sparande

-10

Källa: Finansdepartementet.

Statsskulden har idag en förhållandevis kort genomsnittlig
löptid. Den har sjunkit från knappt 6,7 år 1976 till 3,9 år 1985. Detta innebär
att statens bmttoupplåningsbehov kommer att vara fortsatt mycket stort trots
ett snabbt minskande budgetunderskott. Detta kommer att ställa stora krav på en
väl fungerande kreditmarknad.

Diagram 4.6

Den svenska statsskulden 1970-1989

Andel av BNP

80.0

60.0

40.0-

20.0

Källa: Riksgäldskontoret och finansdepartementet.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Omfördelning
av det privata sparandet Prop. 1985/86:150

Bil. 1.2 Det bör
påpekas att de ränteantaganden som görs är av stor betydelse för

de finansiella sparsaldona
i olika sektorer. Ett högt nominellt ränteläge får

exempelvis en negativ
effekt på det finansiella sparandet för staten och de

icke-finansiella
företagen, som har betydande finansiella nettoskulder.

För
icke-finansiella företag försämras i balansalternativet det finansiella
sparandet kraftigt, trots ökande driftsöverskott. Detta beror till stor del på
fortsatt ökande investeringar. Dessutom faller sektorns räntenetto, vilket
sammanhänger med två faktorer. Dels ökar de icke-finansiella företagens
nettoskuld, dels antas företagen avveckla en del av sin likviditet under
perioden. Avvecklingen kommer att drabba högavkastande tillgångar, som
statsskuldväxlar, specialinlåning och riksobligationer. Detta medför att den
genomsnittliga avkastningen på företagens finansiella tillgångar kommer att
falla betydligt snabbare än den genomsnittliga räntan på företagens skulder.

Sparandet
i de finansiella företagen är däremot i stort sett oförändrat under perioden.
Det är på sitt sätt förvånande eftersom räntenettot är den stora inkomstposten
i denna sektor och räntorna faller. Förklaringen är att genomslaget från
räntefallet tar tid eftersom en stor del av tillgångarna är obligationer med
fast ränta och lång löptid. Dessutom ökar sektorns nettoförmögenhet under
perioden.

Hushållssektorn
har under de senaste åren uppvisat ett ökande med fortfarande mycket lågt
finansiellt sparande. Detta kan antas stiga något under perioden beroende på
relativt höga realräntor och stigande realinkomster. Som andel av
disponibelinkomsten kan det dock väntas förbli relativt lågt; 1989 har den
finansiella sparkvoten antagits bli ca I %, vilket kan jämföras med en
prognosticerad sparkvot kring 0,5% för innevarande

5 Några känslighetsanalyser Prop. 1985/86:150

Bil.
1.2

Kalkylerna
för den ekonomiska utvecklingen 1987-1989 bygger på ett flertal bestämda
förutsättningar och antaganden rörande den internationella utvecklingen, den
inhemska pris- och löneutvecklingen, m. m. I detta kapitel skall tre
känslighetsanalyser redovisas. I de två första - som avser förändringar i pris-
och lönestegringstakten och i nivån på oljepriset -analyseras alternativa
utvecklingsförlopp med hjälp av den beräkningsmodell som använts i arbetet med
balansalternativet. Den sista känslighetsanalysen - avsedd att belysa
konsekvenserna för arbetslösheten av variationer i arbetskraftsutbudet - är
till sin karaktär mycket mer partiell.

Högre pris- och lönestegringstakt

De
beräkningar som presenterades i kapitel 4 utgick från att det historiska
lönebildningsmönstret bryts och att Sverige successivt förbättrar sitt relativa
konkurrensläge gentemot omväriden. Vilka blir effekterna om lönebildningen
istället kommer att följa tidigare års mönster? Ett sådant förlopp beskrivs i
denna känslighetsanalys med hjälp av de pris- och lönebildningsekvationer som
ingår i AMMA-modellen. En fortsatt stram finanspolitik, definierad på samma
vis som i balansalternativet, ligger till grund även för denna utvecklingsbild.

Pris-
och lönesambanden genererar en betydligt snabbare ökningstakt än den som är
förenlig med en fortsatt väg mot balans för den svenska ekonomin. De
ökningstakter för timlöner och konsumentpriser som känslighetsanalysen bygger
på framgår av tabell 5.1.1 den anges också motsvarande siffror för
balansalternativet.

Tabell 5.1 Timlöner och konsumentpriser 1986-1989

1986 1987 1988 1989

Balansaltemativet Timlön Konsumentpris"

6,1 4,0

4,0 2,0

3,0 1,5

Alternativ med högre priser och löner

Timlön

Konsumentpris"

6,1 4,0

6,1

4,5

5,4 4,0

4,1 3,5

"
Implicitprisindex. Årsgenomsnitt. Källa: Finansdepartementet.

Den
nominella pris- och löneökningstakten är högre än i balansalternativet under
hela treårsperioden. Den närmar sig emellertid successivt den internationella
nivån.

Konsekvensen
av den snabbare pris- och lönestegringstakten är kraftiga 39

marknadsandelsförluster
för svenskt näringsliv. Exporten ökar under kal-

kylperioden,
om än svagt, vilket beror på den gynnsamma internationella Prop. 1985/86: 150
marknadstillväxten (tabell 5.2). Denna snabba tillväxt är tillräcklig för att
Bil. 1.2 medge en viss exportökning trots det försämrade relativa
konkurrensläget. Initialt stiger exportvärdet beroende på högre exportpriser,
medan intäkterna sedan sjunker alltmer relativt balansaltemativet p.g.a. den
försämrade konkurrenskraften. Genom en alltför snabb pris- och löneutveckling
försämrar Sverige sin position på världsmarknaden; marknadsandelarna sjunker.

Den
försämring av bytesbalansen vi kan observera - jämfört med vägen mot balans -
orsakas också av att svenska producenter förlorar andelar på hemmamarknaden. Trots
marknadsandelsförlusterna på hemmamarknaden växer emellertid importvolymen
långsamt. Det hänger samman med att den inhemska efterfrågan stagnerar.

Den
försämring av bytesbalansen i förhållande till balansalternativet som sker
efter något år medför betydande risker. Mot bakgrund av dels de
bytesbalansproblem Sverige haft sedan mitten på 1970-talet, dels de många
devalveringarna under samma period, uppstår lätt förväntningar om
växelkursförändringar. Sådana förväntningar leder till omfattande kapitalrörelser.
Om bytesbalansen skulle försämras är risken alltså stor att förtroendet för
den svenska kronan böriar svikta.

En
fömtsättning för penningpolitiken är, i likhet med vad som gäller i
balansahernativet, att staten inte nettolånar utomlands. Detta innebär att
trycket uppåt på räntorna kommer att öka. Det är mot den bakgmnden som det i
denna känslighetsanalys har förutsatts ett större räntegap i förhållande till
omvärlden än i den tecknade vägen mot balans. De svenska marknadsräntorna har
antagits ligga ett par procentenheter högre än de internationella räntor
analysen bygger på.

Tabell 5.2 Försörjningsbalans och nyckeltal 1986—1989.
Alternativ med högre priser och löner

Årlig procentuell volymförändring

1985-

1986-

1987-

1988-

1986

1987

1988

1989

Privat
konsumtion

2,7

1,5

1,0

Offentlig
konsumtion

1,3

0,5

Stat

-0,9

-1,0

Kommuner

2,1

1,0

Bruttoinvesteringar

1,9

2,7

-1.2

-3,7

därav: industri

5,0

4,0

-5,0

Lagerinvestering"

0,2

0,0

-0,3

Export
av varor och tjänster

5,3

1,0

0,7

1,6

Import
av varor och tjänster

6,7

3,4

2,3

1,8

Bruttonationalprodukt
(BNP)

2,0

0,3

-0,2

-0,1

Arbetslöshet
(procent)

2,7

2,6

3,1

4,2

Bytesbalans
(miljarder kr,

löpande priser)

-1

Budgetsaldo
(miljarder kr.

löpande priser)

-48

-34

-32

-30

Anm. Utveckling för 1986 enligt RNB 86. " Andel av
föregående års BNP. Källa: Finansdepartementet.

De
försämrade förutsättningarna att nå extern och intern balans påverkar också
investeringsutvecklingen. Det högre ränteläget och de sämre

framtidsutsikterna
leder till att investeringarna kan förväntas bli betydligt lägre i detta
alternativ. Bruttoinvesteringarna sjunker i volym under perioden.

De
högre nominella löneökningarna leder huvudsakligen, via effekterna på utrikeshandels-
och investeringsutvecklingen, till att tillväxttakten försämras dramatiskt
jämfört med förloppet i balansalternativet. Under flera år råder i stort sett
nolltillväxt i ekonomin. En konsekvens av stagnationen är att arbetslösheten
ökar snabbt. Inom loppet av några år blir den öppna arbetslösheten nästan
dubbelt så hög som i det fall med en mer balanserad utveckling som tidigare
diskuterats. Arbetskraftsutbudet förutsätts vara marginellt lägre än i
balansalternativet. Men fallet i efterfrågan dominerar och leder till den högre
arbetslösheten.

Den
sämre ekonomiska utvecklingen visar sig inte endast i försämrad extern balans,
svagare investeringsutveckling, långsammare tillväxt och högre arbetslöshet
utan även i sämre konsumtionsutveckling och försvagade statsfinanser. Såväl
reallönema som disponibelinkomsterna växer under hela treårsperioden i en
långsammare takt än i balansalternativet.

I
balansahernativet kunde vi konstatera att statens budgetsaldo förbättrades
snabbt under kalkylperioden. Under det sista året blir den konsoliderade
offentliga sektorns sparande t. o. m. positivt. Om Sveriges relativa
kostnadsläge försämras gentemot utlandet och detta medför ett högre ränteläge
försämras också statens budgetsaldo, men först mot slutet av perioden. Under
1987 och 1988 stiger skatteintäkterna något på grund av de snabbare
löneökningarna och progressionen i skatteskalorna. Detta leder till en viss
förbättring av budgetsaldot trots att statens ränteutgifter ökar. Men 1989 är
budgetsaldot betydligt sämre än i balansalternativet.

En
snabb pris- och lönestegringstakt får alltså mycket allvarliga konsekvenser
för den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren även vid en relativt
gynnsam internationell utveckling. Tillväxten stagnerar, arbetslösheten fördubblas
och statsskulden fortsätter att växa till följd av den bestående obalansen i
statens finanser. Slutsatsen är given; det är nödvändigt att pris- och
lönestegringstakten snabbt kan sänkas i Sverige så att utvecklingen kan
fortsätta mot intern och extern balans.

Diagram 5.1

Sveriges balansproblem 1986 och 1989. Alternativ med högre
priser och löner

5.0

5.0-

----- r~—--

- 4.0 3.0 2.0 1.0 0.0 -1.0

4.0 3.0-1

1.0-1 0.0 -1.0-

Arbetsl ö shet, %

Inflation,
%

Budgetsaldo, % av BNP

Bytesbalans, % av BNP

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.2

-r

-2.0

—I— -5.0

-15.0 -10.0

Källa: Finansdepartementet.

0.0

5.0

10.0

-2.0

15.0

Högre oljepriser Prop. 1985/86:150

Det
omfattande prisfallet på olja under de första månaderna av 1986 är i det
' ' " närmaste lika dramatiskt som oljeprischocken 1973. Oljepriserna
har sedan årsskiftet fallit med närmare 50%.

Bakom
utvecklingen ligger förändringar både på oljemarknadens utbuds- och
efterfrågesida. De stora prishöjningarna i börian och slutet av 1970-talet har
medfört dels betydande produktionsökningar utanför OPEC:s kontroll, dels ett
ökat utbud av andra energiråvaror. Parallellt har det skett en anpassning på
efterfrågesidan. Efterfrågan på olja har minskat drastiskt. Nedgången beror på
den låga tillväxten i väridsekonomin, på en effektivare oljeanvändning och på
en övergång till alternativa energikällor. Sammantaget har dessa faktorer
medfört att svårigheterna att hålla samman OPEC ökat betydligt. Det är idag
mycket osäkert om nya överenskommelser om produktionsbegränsningar kan nås
eller om oljepriserna kommer att bestämmas på en fri marknad utan
kartellbildning.

I
denna känslighetsanalys diskuteras effekterna av en annorlunda utveckling av
oljepriserna än vad som antogs i balansaltemativet. I den simulering som gjorts,
antas att oljepriset fr.o.m. 1987 höjs till nivån 25 dollar per fat. Det priset
ligger sedan kvar perioden ut.

En
varaktig uppgång i oljepriset kommer med stor sannolikhet att få konsekvenser
för aktivitetsnivån i världsekonomin. Visserligen innebär en oljeprisförändring
i sig endast att bytesförhållandet ändras mellan oljeproducerande och
oljeimporterande länder. Världen som helhet har alltså inte blivit vare sig
rikare eller fattigare utan vad som skett är en omfördelning mellan olika
grupper av länder. Men effekten av en oljeprisuppgång på aktivitetsnivån kan
ändå uppkomma som en följd av de ekonomisk-politiska reaktionerna i olika
länder. På samma sätt som vid 1970-talets oljekriser tvingas de länder som får
bytesbalansproblem att strama åt. Om oljepriserna åter skulle stiga kraftigt
finns det skäl att förvänta sig en minskad importefterfrågan från de
oljeimporterande länderna. I de oljeproducerande ekonomierna ger å andra sidan
de förbättrade bytesbalanserna utrymme för en ökad efterfrågan. Sammantaget
antas ett oljepris på 25-dollarnivån medföra att världsmarknadstillväxten
sjunker (se tabell 5.3). Det finns även anledning att förvänta sig en snabbare
prisökningstakt.

Tabell
5.3 Jämförelse mellan de internationella förutsättningarna för balansalternativet
och ett alternativ med högre oljeprisnivå

Balans-

Högre

alternativet

oljeprisnivä

Världsmarknadstillväxt,
%

Värdsmarknadspriser
bearbetade

varor,
%

2,0

3,5

KPI,
OECD, %

3,0

5,0

Oljepriser,
dollar/fat

Källa:
Finansdepartementet.

Effekterna
på svensk ekonomi av en oljeprisuppgång kommer att länkas

via flera olika mekanismer. Den initiala effekten innebär att bytesförhål

landet försämras och att hela folkhushållet upplever en inkomstminskning. 42

Men svensk ekonomi kommer också att påverkas utifrån genom den indi-

rekta
effekt en oljeprisuppgång får på den totala efterfrågenivån i väridsekonomin.

Vid
sidan av dessa makroekonomiska konsekvenser uppkommer mer långsiktiga
stmkturella effekter på gmtid av ändrade relativpriser. Eftersom olja är en
betydelsefull insatsvara, kommer dess användning att minska i
produktionsprocessen. En omfördelning sker därmed - allt annat lika — mellan
olika energislag och mellan energi och övriga produktionsfaktorer. Dessutom
kommer konsumenterna att omfördela sina inköp mellan olika varor beroende på
hur mycket oljepriset slår igenom i vampriset. En oljeprisförändring kommer
således att påverka efterfrågemönstret. Den anpassningsprocess som blir följden
kommer att löpa genom många led och också ta lång tid. Det här är effekter som
bara i mycket begränsad utsträckning kan belysas med den beräkningsmodell som
här används. Det hindrar inte att de på sikt antagligen skulle vara mycket
betydelsefulla.

Tabell
5.4 Resultat av förändrat oljepris 1987-1989

Årlig
procentuell volymförändring

1987

1988

1989

BNP-ullväxt Balansalternativet Högre oljepriser

1,6

1,0

2,0 1,2

2,4 1,2

Privat konsumtion Balansalternativet Högre oljepriser

2,6 1,0

1,9

0,7

1,8 0,8

Export Balansaltemativet Högre oljepriser

3,5 2,4

4,6

2,8

5,4 3,3

Import Balansalternativet Högre oljepriser

4,1

2,7

3,4 2,1

3,8 2,7

Arbetslöshet
{tusental Balansaltemativet Högre oljepriser

personer)

114 117

109

122

105 129

Bytesbalans (miljarder kr, löpande priser)
Balansaltemativet Högre oljepriser

- 7

2 - 4

6 - 1

Budgetsaldo
(miljarder löpande priser) Balansalternativet Högre oljepriser

kr.

-38 -40

-35 -40

-17

-24

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.2

Källa: Finansdepartementet.

I tabell 5.4 jämförs
utfallen i känslighetsanalysen med högre oljepriser med balansalternativet.
Utvecklingen 1986 är i sin helhet densamma i båda alternativen. Under åren
1987-1989 antas vidare att räntenivån, investeringarna och den offentliga
konsumtionen är oförändrad jämfört med balansalternativet.

Den stora och omedelbara
effekten av att oljepriset återgår till 25-dollars nivån är att bytesbalansen
försämras kraftigt. Framför allt är det oljepriseffekten som slår igenom, men
den långsammare världsmarknadstillväxten medför också att exporten ökar
långsammare än i balansalternativet.

Den
privata konsumtionens tillväxttakt blir drygt en procentenhet lägre än i
balansalternativet. Detta hänger samman med att den nominella löneökningstakten
har antagils vara konstant. Reallönerna har därmed sjunkit när prisstegringarna
ökat. Till detta kommer att sysselsättningen i ekonomin minskar.

Effekten
på BNP innebär en sänkning av tillväxttakten med storleksordningen 1
procentenhet relativt balansalternativet.

Flera
av de antaganden som gjorts kan naturligtvis ifrågasättas. Ett fall i
investeringarna förefaller inte osannolikt. Det skulle medföra en ytterligare
nedgång i tillväxten och sysselsättningen. Vidare kan man tänka sig att den
nominella löneökningstakten stiger med prisstegringarna så att reallönerna och
inte de nominella lönerna är konstanta. I så fall blir både tillväxten och den
privata konsumtionen högre på kort sikt. Efter en tid motverkas emellertid
uppgången i den inhemska efterfrågan av marknadsandelsförluster i
utrikeshandeln.

Inom
ramen för den använda beräkningsmodellen genererar alltså en förändring av
oljepriset, av den storleksordning som här diskuterats, ett klart sämre, men
inte något dramatiskt annorlunda utvecklingsförlopp. Om oljeprisstegringen
däremot följs av en omläggning av den ekonomiska politiken eller förändrar
framtidsförväntningarna - vilket är troligt - kan återverkningarna givetvis bli
betydligt större än de som redovisats ovan.

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.2

Större arbetskraftsutbud

Som
framgår av föregående kapitel är en bedömning av arbetsutbudets utveckling
förenad med betydande osäkerhet. Såväl medelarbetstidens som
förvärvsfrekvensens utveckling har visat sig svår att fömtsäga. Mot denna
bakgrund har en känslighetsanalys genomförts för att kvantifiera hur
arbetslöshetsutvecklingen påverkas. Den totala arbetskraftsefterfrågan
uttryckt i antal arbetstimmar är hela tiden densamma som i den tecknade vägen
mot balans.

Tabell S.S Arbetsutbud och
sysselsättning 1987—1989, tusental personer

s. 44 Kontrollera mot PDF

Utbud

Sysselsättning
Arbetslöshet Arbetslöshet, %

Källa:
Finansdepartementet.

Balansalternativet

Känslighetsanalys

Differens

1987
1988 1989

1987 1988 1989

1987

1988

1989

4467
4487 4512

4467 4487 4522

4353
4 378 4407

4 339 4353 4 366

-14

-25

-41

114 109 105

128 134 156

2,6 2,4 2,3

2,9 3,0 3,4

I balansalternativet
antogs medelarbetstiden sjunka med 0,2% per år under kalkylperioden. Det ansågs
rimligt mot bakgmnd av den positiva reallöneutveckling som följer med vägen mot
balans. Men om medelarbetstiden sjunker är det ett trendbrott i förhållande
till den utveckling som förevarit under de allra senaste åren, då den istället
tenderat att öka. 1 känslighetsanalysen har därför antagits en högre medelarbetstid.
Vidare har förvärvsfrekvensen höjts något, vilket resulterar i en ökning av
arbetsutbudet på cirka 10000 personer. Som framgår av tabell 5.5 leder dessa
antaganden sammantaget till en väsentligt högre arbetslöshet än i balansalternativet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

6
Sammanfattning och slutsatser Prop.
1985/86:150

Bil.
1.2

Treårskalkylema
består av två delar. 1 kapitel 2 görs en avstämning mot den senaste
långtidsutredningen (LU 84). Frågan är hur den faktiska ekonomiska
utvecklingen har gestaltat sig i förhållande till den väg mot balans som LU 84
beskrev. I de följande kapitlen 3-5 analyseras utvecklingen under den
framförliggande treårsperioden 1987-1989. Huvudfrågan i denna del är hur
svensk ekonomi skall kunna fortsätta att utvecklas mot balans och därmed närma
sig de mål för den ekonomiska utvecklingen 1990 som LU 84 ställde upp.

Syftet
med treårskalkylema är att ge ett underlag för utformningen av
stabiliseringspolitiken. Avsikten är alltså primärt inte att ta upp frågor
rörande t. ex. ekonomins funktionssätt eller resursanvändningen i olika
sektorer. Problem av denna art kommer att belysas i den kommande
långtidsutredningen (LU 87). De belyses också kontinuerligt inom ramen för det
statliga utredningsväsendet.

Ett bättre utgångsläge

Av
kapitel 2 framgick att de senaste årens ekonomiska utveckling i många avseenden
varit positiv. Obalanserna i svensk ekonomi har reducerats. Underskottet i
bytesbalansen har minskat och prognoserna för 1986 pekar på ett överskott. Den
offentliga sektorns finanser har också snabbt förbättrats. Det statliga
budgetunderskottet som andel av BNP har minskat från 13,2% till 6,7% mellan
1982 och 1985 och under 1986 förväntas en ytteriigare nedgång. Dessa
förbättringar i ekonomin har åstadkommits samtidigt som den öppna
arbetslösheten sjunkit och såväl industriproduktionen som den totala
produktionen i ekonomin ökat. Efter några år med sjunkande reallöner har nu
trenden brutits och reallönerna har åter börjat öka.

När
den faktiska utvecklingen jämförs med den väg mot balans som beskrevs i LU 84
är avvikelserna betydande i framför allt ett avseende; den inhemska pris- och
löneökningstakten har varit väsentligt snabbare. Konkurrenskraftsproblemet har
ytterligare skärpts av att inflationen i omvärlden sjunkit snabbare än vad LU
84 räknade med.

Den
förhållandevis höga pris- och löneökningstakten har medfört att framför allt
importen ökat väsentligt snabbare än vad LU 84 förutsåg. Importökningen
sammanhänger emellertid inte enbart med en oförmånlig pris- och
lönestegringstakt. Av avgörande betydelse är det inhemska efterfrågeläget.

Om
utrymme skulle kunna skapas för nödvändiga investeringar visade

LU 84 att den inhemska konsumtionen måste utvecklas förhållandevis

långsamt. Industriinvesteringarna har ökat mycket snabbt under senare år 45

s. 46 Kontrollera mot PDF

och även de totala
investeringarna har väl uppnått de nivåer LU 84 räk- Prop. 1985/86: 150
nade med. Problemet är att konsumtionen ökat snabbare än beräknat. Bil. 1.2
Särskilt har detta gällt den kommunala konsumtionen. Men även den privata
konsumtionsökningen har varit för snabb.

Sammantaget
skulle den här utvecklingen kunna ha resulterat i betydande
bytesbalansunderskott under perioden 1984-1986. År 1984 doldes emellertid
relativprisstegringarnas effekter på bytesbalansen av den snabba världsmarknadstillväxten
medan bytesbalansen under 1986 förbättras kraftigt till följd av
oljeprisfallet.

En väg mot balans

Avsikten
med de beräkningar som redovisats i kapitel 4 är att beskriva en fortsatt väg
mot balans för den svenska ekonomin under perioden 1987-1989. Om denna väg
följs, bör det vara möjligt att uppnå de mål LU 84 satte upp.

Även
i denna sammanfattning förtjänar det att upprepas, att det inte är en prognos
för den kommande treårsperioden som har presenterats utan en kravanalys. Med
utgångspunkt från ett antal förutsättningar har beskrivits vilka krav som måste
vara uppfyllda för att ekonomin skall kunna fortsätta att röra sig mot balans.

I
den internationella bild som lagts till grund för analysen har tillväxten i
omvärlden antagits öka med ungefär 3 % per år, vilket i sin tur fömtsatts
generera en världshandelstillväxt på ungefär 5 % per år i volym. Dollarkursen
och oljepriserna har antagits ligga på nivåer väsentligt lägre (7,40 kr. per
dollar, 15 dollar per fat) än de som rådde när Qolårets treårskalkyler
genomfördes. Denna utveckling har i sin tur antagits medföra en inflationstakt
i de industrialiserade länderna på 3%.

För
att tillväxten i den svenska ekonomin skall vara tillräckligt hög och
sysselsättningen öka i önskvärd utsträckning utan att bytesbalansen försämras,
visar det sig vara nödvändigt att konkurrenskraften förbättras. Den svenska
industrin måste sänka sina relativpriser med I % per år. Annorlunda uttryckt
krävs det att den inhemska kostnads- och prisökningen närmar sig utvecklingen
i bl. a. Förbundsrepubliken Tyskland och Japan.

För
att göra det möjligt att sänka relativpriserna måste den nominella
löneökningstakten i den svenska ekonomin sjunka. Under år 1987 har det inte
bedömts vara möjligt att åstadkomma en lägre nominell löneökningstakt än 4%.
För åren därefter, 1988 och 1989, förutsätts emellertid de nominella timlönerna
öka med 3% per år. Med ett antagande om bibehållna vinstandelar - vilka krävs
för att få till stånd en tillräcklig investeringsökning - genererar dessa timlöneökningar
prisökningar på ungefär 1,5%. Om relativpriserna sänks i den takt som fömtsatts
kan en fortsatt utbyggnad av den svenska industrin förväntas att ske. Detta
medför i sin tur att bytesbalansen förbättras. Det blir möjligt för Sverige att
betala tillbaka på den stora utlandsskulden.

Beräkningarna
utgår vidare från en fortsatt stram finanspolitik. För

stärkningar i statens budget på sammanlagt ca 10 miljarder kr. har under 46

s. 47 Kontrollera mot PDF

perioden 1987-1989 lagts
in som en beräkningsmässig förutsättning. En Prop. 1985/86: 150 stor del av
dessa budgetförstärkningar riktar sig mot kommunsektorn och Bil. 1.2 är
delvis redan tillgodosedda med de förslag som lagts i bl. a. årets budget-och
kompletteringspropositioner. Resultatet är en kraftig förbättring i statens
sparande. Från 1986 års beräknade nivå på ca 48 miljarder kr. kan
budgetunderskottet därigenom förväntas minska till ca 17 miljarder kr.

Den
strama finanspolitiken är konsistent med den i ett historiskt perspektiv
långsamma ökningstakt som förutsatts för offentlig konsumtion. Genom att den
offentliga konsumtionen växer långsamt, finns det utrymme för både en relativt
snabb ökning av privat konsumtion (ca 2% per år) och för en investeringsökning
i ungefär den takt som LU 84 ansåg nödvändig för att ekonomin skulle kunna röra
sig mot balans.

Sammantaget
medför detta att tillväxten i ekonomin i genomsnitt kan förväntas uppgå till ca
2% per år. En viss uppbromsning sker 1987. Denna är en följd främst av de
marknadsandelsförluster svensk industri gör både på export- och
hemmamarknaderna. I sin tur sammanhänger de med de relativprisförsämringar som
skett 1985 och som förväntas ske även 1986. I gengäld kan tillväxten förväntas
uppgå till runt 2,4% 1989.

Sysselsättningen
i ekonomin kommer att kunna öka om ovanstående förutsättningar uppfylls. Totalt
kan ytterligare nästan 80000 personer förväntas få arbete. Arbetslösheten kan
fortsätta att minska.

Den
beskrivna utvecklingen är i hög grad beroende av räntenivån i ekonomin. Här
finns också en koppling till vår externa balans. Endast om bytesbalansen
förstärks, kan räntenivån förväntas sjunka. Detta underlättar i sin tur
strävanden att få ner budgetunderskottet. Omvänt gäller att ett lägre
budgetunderskott leder till en bättre bytesbalanssituation och ett lägre
ränteläge.

Kraven från LU 84 kvarstår

Slutsatsen
av de beräkningar som orts är alltså att det är möjligt att fortsätta vägen mot
balans för den svenska ekonomin. De krav som LU 84 ställde upp kvarstår
emellertid. Den strama finanspolitiken måste fortsätta. Den är nödvändig för
att sparandet i den offentliga sektorn skall kunna förbättras. Detta är i sin
tur väsentligt bl. a. för att få ned ränteläget och inflationstakten. Ett högre
offentligt sparande bidrar till att efterfrågenivån inom landet inte ökar för
snabbt. Därmed kan nödvändiga investeringar genomföras utan att bytesbalansen
försämras.

Trots
den stora förbättring i bytesförhållandet, som oljeprisnedgången medfört, finns
det skäl att vara bekymrad för bytesbalansen. Endast om den svenska pris- och
löneökningstakten anpassar sig till den i omväriden kan utbyggnaden av den
konkurrensutsatta sektorn fortsätta. Detta är i sin tur en fömtsättning för att
det skall vara möjligt att upprätthålla tillväxten och öka sysselsättningen
utan att bytesbalansen försämras.

I
en känslighetsanalys har konsekvenserna av pris- och löneökningar

enligt det historiska mönstret studerats. Resultatet av en sådan utveckling

blir en snabb försämring av industrins konkurrenskraft. Denna medför i sin

tur marknadsandelsförluster och en vikande export. Bytesbalansen blir i 47

s. 48 Kontrollera mot PDF

denna situation efter
något år sämre än i balansalternativet. Dessutom Prop. 1985/86: 150 minskar
investeringsverksamheten i industrin och därmed bromsas den på Bil. 1.2
längre sikt så nödvändiga utbyggnaden av den konkurrerande sektorn. Tillväxten
i ekonomin sjunker ned mot noll. Också sysselsättningen utvecklas väsentligt
sämre. En arbetslöshet på över 4% uppstår i detta alternativ mot slutet av
perioden.

Om
de nominella löneökningarna kan komma ner på den nivå som förutsatts i
balansalternativet kan den privata konsumtionen öka förhållandevis snabbt
under de kommande åren. Höga nominella löner kan däremot bara förbättra
löntagarkollektivets situation mycket kortsiktigt.

Avslutningsvis
finns det skäl att framhålla osäkerheten i de internationella antaganden som
gjorts. Även om den bild som tecknats är ganska försiktig jämfört med flertalet
av de bedömningar som aorts i olika internationella organisationer, står det
klart att den internationella utvecklingen rymmer betydande orosmoment och
risker för en betydligt sämre utveckling. Om exempelvis oljepriserna skulle
komma att stiga snabbare kan konsekvenserna bli allvarliga för den svenska
ekonomin, vilket framgår av en av de känslighetsanalyser som genomförts. Detta
talar för att det är viktigt att idag inte släppa fram en alltför stark inhemsk
efterfrågan. Genom att i den nu uppkomna situationen betala tillbaka en del av
skulderna kan ett större handlingsutrymme skapas för den ekonomiska politiken i
framtiden, om situationen då skulle förvärras.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 48

Långtidsbudget för perioden 1986/87-1990/91

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.3

Prop. 1985/86: 150

Långtidsbudget
för perioden bh. 1.3

1986/87-1990/91

Sammanfattning

Långtidsbudgeten
belyser utvecklingen av statsbudgetens inkomster, utgifter och saldo under en
femårsperiod under vissa givna antaganden om den ekonomiska utvecklingen under
perioden. Långtidsbudgeten är varken en plan eller en prognos för
statsbudgetens utveckling.

Beräkningsresultaten
påverkas kraftigt av de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som görs.
Liksom tidigare år redovisas budgetutvecklingen utifrån två olika antagandestrukturer
för pris- och löneutvecklingen, ett lågalternativ och ett högalternativ.
Antagandena utgår från dem som legat till grund för beräkningarna i d s. k.
treårskalkylema (se bil. 1.2 till kompletteringspropositionen).

Under
långtidsbudgetperioden beräknas statsinkomsterna i lågalternativet öka med i
genomsnitt 4,2% per år från 292 miljarder kr. budgetåret 1986/87 till 345
miljarder kr. budgetåret 1990/91 och i högalternativet med i genomsnitt 4,8%
per år till 353 miljarder kr. Inkomsterna är beroende av lönesummans utveckling
och av prisförändringarna. Även räntenivån påverkar statens inkomster. Liksom
tidigare år beräknas punktskatterna — enligt långtidsbudgettekniken - med
oförändrad skattesats för hela perioden.

Statsutgifterna
exkl. statsskuldräntor ligger kvar på samma nivå som budgetåret 1986/87 i
oförändrad pris- och lönenivå vid slutet av perioden.

I
löpande priser och löner ökar statsutgifterna enligt långtidsbudgetens
lågalternativ med 1,5% per år från 337 miljarder kr. till 358 miljarder kr. 1
högalternativet ökar utgifterna med 4,8% per år till 407 miljarder kr.
budgetåret 1990/91.

Budgetsaldot
förbättras i lågalternativet från 45 miljarder kr. budgetåret 1986/87 till 13
miljarder kr. budgetåret 1990/91. I högalternativet försämras saldot till 54
miljarder kr. för slutåret av perioden. Skillnaden på 41 miljarder kr. mellan
alternativen beror i första hand på den kraftiga ökningen - 13 miljarder kr.
under perioden - av statsskuldräntorna i högalternativet. I detta alternativ
är för slutåret statsskuldräntorna 18 miljarder kr. högre och räntebidragen
till bostäder 5 miljarder kr. högre än i lågalternativet. Statsskuldräntorna
beräknas för slutäret av perioden uppgå till 63 miljarder kr. resp. 81
miljarder kr. i de båda alternativen.

En
särskild analys visar att om utgifterna under perioden 1986/87-1990/91 skulle
utvecklas realt i samma takt som under perioden 1975/76-1982/83 skulle
budgetsaldot 1990/91 bli 46 miljarder kr. högre än i lågalternativet. På
motsvarande sätt skulle saldot för slutåret bli 35 miljarder kr. högre om
utgifterna under perioden följer BNP-utvecklingen.

Med
hänsyn tagen till bl. a. olika beräkningsmetoder - framför allt ifråga om
punktskatterna - de schablonmässigt inlagda saidoförbättrande

Diagram 1. Budgetsaldots utveckling 1980/81-1990/91 Prop. 1985/86:150

Miljarder kr. r»ji i n

-\--- 1--- T

80/81 82/83 84/85 86/87 88/89 90/91

, 81/82 83/84 „ 85/86 ,, 87/88 89/90 ,

Utfall Nuv. ber. LB-ber.

åtgärderna i treårskalkylema samt olika periodiseringar är
det inte meningsfullt att jämföra långtidsbudgetens och treårskalkylernas
beräknade saldon.

1 Utgångspunkter

1.1 Syftet med långtidsbudgeten

Långtidsbudgetens beräkningar över statsbudgetens
utveckling t.o.m. budgetåret 1990/91 är i princip en kalkyl över de finansiella
resurser som krävs för att av statsmakterna fattade beslut och gjorda åtaganden
skall kunna infrias. Inga försök görs att förutse vilka nya beslut som kan
komma att fattas under perioden. Långtidsbudgeten är varken en plan för den
framtida utvecklingen eller en prognos för den mest sannolika utvecklingen.
Syftet med långtidsbudgetkalkylen är att — under vissa antaganden om den
ekonomiska utvecklingen — redovisa vilken budgetutveckling som blir följden om
inga nya beslut fattas om ändrade åtaganden eller ändrade skatte- och
avgiftsregler.

Långtidsbudgeten är således i allt väsentligt en
konsekvensberäkning där det framräknade budgetsaldot erhålles som ett resultat
av beräkningsmetodiken och de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som beräkningen
baseras på. De slutsatser som dras av dessa konsekvensbeskriv-

ningar är partiella och
utvecklas inte till en samhällsekonomisk analys. De Prop. 1985/86: 150
antaganden som görs om utvecklingen av t. ex. priser, löner och räntenivå Bil.
1.3 fömtsätter egentligen att andra faktorer i ekonomin utvecklas på visst
sätt. Sålunda påverkar budgetsaldots storlek direkt räntenivån och indirekt
också pris- och löneutvecklingen. Det budgetsaldo som erhålls som beräkningsresultat
är därför normalt på längre sikt inte förenligt med de antaganden om den
ekonomiska utvecklingen som utgjort utgångspunkt för beräkningarna. Det i
långtidsbudgeten framräknade budgetsaldot skulle med andra ord leda till en
annan pris-, löne- och ränteutveckling än den som legat till grund för
beräkningen av saldot. Med denna förändrade utveckling av priser, löner och
räntor skulle i sin tur ett annat budgetsaldo erhållas.
Långtidsbudgetberäkningen kan bl.a. av detta skäl därför inte betraktas som en
prognos över den sannolika utvecklingen av statsbudgetens inkomster, utgifter
och budgetsaldo på sikt. En samhällsekonomisk analys byggd på etablerade
samband mellan olika storheter i ekonomin görs däremot i de s. k.
treårskalkylema i bil. 1.2. Dessa baseras på ekonometriska modeller där
utvecklingen av priser, löner, räntenivå, budgetsaldo m. fl. ekonomiska
variabler är konsistent.

1.2 Antaganden

För
att genomföra beräkningar av utgifts- och inkomstutvecklingen krävs antaganden
om bl. a. vissa volymförändringar samt pris-, löne- och ränteutvecklingen
under långtidsbudgetperioden.

Antagandena
i långtidsbudgeten har fram t. o. m. budgetåret 1988/89 som utgångspunkt de
antaganden som legat till grund för beräkningarna i treårskalkylema (se bil.
1.2) och redovisas i två alternativ. För åren efter 1989 har mer
schablonmässiga antaganden gjorts.

Beräkningen
för budgetåret 1986/87 baseras på långtidsbudgetens lågalternativ för år 1987
och presenteras mer utförligt i den reviderade finansplanen.

Tabell
I. Antaganden Lågaltemativet

1986

1987

1988

1989

1990

1991

Timlön

6,1

4,0

Lönesumma

7,6

4.3

4,3

KPI
(årsgenomsnitt)

3,6

2,5

Nyupplåningsränta,

inhemsk

11,0

9,0

7,5

6,5

utländsk

9,0

8,0

7,5

6,5

BNP,
volym

2,0

1,5

2,0

2,5

Högalternativet

1986

1987

1988

1989

1990

1991

Timlön

6,5

5,0

Lönesumma

6,0

4,5

KPI
(årsgenomsnitt)

5,0

4,5

4,0

Nyupplåningsränta,

inhemsk

12,0

10,5

9,5

utländsk

—

8,0

7,5

6,5

BNP,
volym

-1,0

-0,5

1.3 Beräkningsmetodik , Prop. 1985/86:150

Bil. 1.3 Beräkningarna
av utgifterna utgår frän anslagsbeloppen för budgetaret

1986/87
enligt 1986 års reviderade budgetförslag. Beräkningarna \ fasta priser utgår
normalt - i enlighet med långtidsbudgettekniken - från oförändrad pris- och
lönenivå jämfört med 1986 års budgetproposition. Omräkningen till löpande
priser sker med hjälp av den antagna pris- och löneutvecklingen under
perioden. De i appendix II och III redovisade tabellerna avser
utgiftsutvecklingen i oförändrad pris- och lönenivå, dvs. de återspeglar
oftast volymutvecklingen under perioden. Med löneutveckling i oförändrad pris-
och lönenivå avses således enbart sysselsättningsutvecklingen och vad beträffar
sjuk- och föräldraförsäkringen utvecklingen av antalet ersättningsdagar. Vad
som därmed inte framkommer är den reala inkomstförstärkning som löntagare och
mottagare av transfereringar knutna till löneutvecklingen erhåller under
perioden som följd av att de reala timlönerna i lågalternativet antas öka med
i genomsnitt 1,5% per år under perioden.

Följande
principer har i huvudsak tillämpats vid bedömningen av hur utgifterna i fasta
priser utvecklas under perioden, definierade som "fattade beslut".

-
De s. k. förvaltningsanslagen
antas normalt få en oförändrad anslagsnivå.

-
Utvecklingen av s. k.
transfereringsanslag - exempelvis folkpensionsanslaget, bidragen till driften
av gmnd- och gymnasieskolan, skatteutjämningsbidraget — beräknas med
antaganden om förändringar av de utgiftsstyrande faktorerna, bl. a. förändrade
volymer (se vidare appendix III Ändamålsavsnitt). Utvecklingen av dessa anslag
styrs ofta av automatiskt verkande regelsystem. Effekterna av detta utvecklas i
appendix I Automatiken i statsutgifterna.

-
Anslag som fömtsätter separata
beslut av statsmakterna då ambitionsnivån för ändamålet skall fastställas,
fömtsatts ha en oförändrad anslagsnivå under perioden.

-
Vissa anslag styrs av att
statsmakterna lagt fast långsiktiga ramar för verksamheten. Som exempel kan
nämnas anslagsramarna för militärt försvar resp. civilförsvaret. För vissa
anslag styrs volymutvecklingen av olika typer av avtal. Styrande för
anslagsberäkningen är bl. a. avtalsperiodens längd och de faktorer som reglerar
volymen av den verksamhet som avtalet gäller. I de fall klara uttalanden om
tidsbegränsningar av ramar, program, avtal m.m. föreligger, har i
långtidsbudgetberäkningama antagits att utgifterna bortfaller när programmet
eller motsvarande upphör. I övriga fall har i regel schablonmässigt antagits
att utgifterna för de olika ändamålen kvarstår på oförändrad eller sänkt nivå
under hela långtidsbudgetperioden.

-
Beräkningen av utgifterna för
arbetsmarknads- och näringspolitik har gjorts med utgångspunkt från att inga
nya utgiftsåtaganden görs under långtidsbudgetperioden. Samtidigt faller medel
för tillfälliga insatser bort under perioden. Kostnaderna för
arbetsmarknadspolitiken i fasta priser

har
beräknats med utgångspunkt i den nivå som föreslogs för de arbets- c

marknadspolitiska
åtgärderna i 1986 års budgetproposition.

Utgiftsutvecklingen i
löpande priser har beräknats med utgångspunkt i Prop. 1985/86: 150
utvecklingen i fasta priser och med de antaganden om förändring av priser.
Bil. 1.3 löner, m.m. under perioden som redovisas i avsnitt 1.2.1 beräkningarna
av förvaltningsanslagen har schablonmässigt antagits att huvudförslaget tillämpas
under långtidsbudgetperioden.

Utgiftsutvecklingen
i löpande priser beräknas också med ett par alternativa antagandestrukturer. I
kapitel 3 om statsutgifternas utveckling görs bl. a. en beräkning av hur
utgifterna skulle utvecklas om de följde BNP-för-ändringen under perioden.
"Fattade beslut" definieras i långtidsbudgeten normalt som av riksdag
eller regering fattade beslut fram till och med kompletteringspropositionen.
För vissa ändamål har hämtöver historiskt sett regelmässigt ytterligare
utgiftsåtaganden gjorts. Det kan gälla utgiftsslag som arbetsmarknadspolitiska
insatser, men även för andra ändamål uppkommer erfarenhetsmässigt ytterligare
utgifter utöver definitionen för fattade beslut. För att därför få en bild av
hur statsbudgetens saldo skulle utvecklas har i kapitel 4 om budgetsaldot som
ytterligare ett alternativ en schablonmässig beräkning återgivits som bygger på
att de erfarenhetsmäs-siga memtgifterna utöver nivån "fattade
beslut", uppkommer under långtidsbudgetperioden.

I
kapitlet om statsutgifterna redovisas den historiska utgiftsutvecklingen
1980/81-1984/85 i fasta priser. Omräkningen till fasta priser har skett med olika
index för de skilda utgiftsslagen.

Beräkningarna
av inkomsterna i långtidsbudgeten gmndar sig på antaganden om bl. a.
lönesummans och prisemas utveckling. Inkomstskatter, socialavgifter och
mervärdeskatt styrs bl. a. av utvecklingen av dessa variabler. Vidare har
beslutade och föreslagna förändringar av skatteregler beaktats. Vad gäller
punktskatter innebär långtidsbudgetmetoden att skattesatserna antas ligga kvar
på oförändrad nominell nivå, dvs. någon justering av skattesatserna med hänsyn
till prisutvecklingen har inte lagts in.

2 Statsbudgetens inkomster

2.1 Inledning

Statsinkomsternas
utveckling påverkas i hög grad av den ekonomiska tillväxten.
Sysselsättningsnivån och löneutvecklingen påverkar främst inkomsterna från
inkomstskatt och lagstadgade socialavgifter, medan privat konsumtion främst
påverkar inkomsterna av mervärdeskatt och punktskatter. Utvecklingen under
1970-talet och hittills under 1980-talet bekräftar dessa samband. Under
1970-talets första hälft ökade statsinkomsterna i fasta priser med ca 4% per år
till följd av dels att skattesatser höjdes, dels att produktion och efterfrågan
ökade. Under resten av decenniet stagnerade inkomsterna realt sett, eftersom
den då avtagande ekonomiska tillväxten innebar att statsinkomsterna realt sett
inte nämnvärt kunde öka vid oförändrat skattetryck. Från börian av 1980-talet
har statsinkomsterna återigen ökat och har t. o. m. budgetåret 1984/85 årligen
stigit med ca 4% i genomsnitt i fasta priser.

Inkomsterna
från fysiska personers skatt, juridiska personers skatt, Prop. 1985/86: 150
lagstadgade socialavgifter samt skatt på varor och tjänster svarar för
drygt Bil. 1.3 80% av de totala statsinkomsterna. Framställningen i det
följande koncentreras därför till dessa inkomstslag.

2.2 Resultatet av beräkningarna

Den
beräknade utvecklingen av statsbudgetens inkomster med de antaganden som finns
i långtidsbudgetens lågalternativ framgår av tabell 2.

Tabell
2. Totala statsinkomster

Miljarder
kr., löpande priser, lågalternativet

Genom-

In-

Förändi

ing till

Procentuell

Genom-

snittlig

komst-

förändring

snittlig

procentuell

titel

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

1986/87-

procentuell

förändring

1986/87

1987/88

förändring

1980/81-

1986/87-

1984/85

1990/91

Inkomstskatt

12,6'

63,4

-2,1

+ 10,5

+ 12,5

+ 7,4

- 3,3%

+9,4%

Socialavgifter

9,9'

59,2

+ 2,9

+ 2,5

+ 3,3

+ 3,5

+ 4,9%

+4,8%

Mervärdeskatt

12,3

36,2

+3,5

+ 3.5

+ 3,7

+ 3,9

+ 5,3%

+5,1%

Övriga
indirekta

skatter

13,4

49,4

+ 1,5

+ 0,5

+ 0,6

0,5

+ 3,0%

+0,4%

Ränteinkomster
och

återbetalning av lån

18.8

18,6

-2,0

- 1,5

- 1,0

- 0,6

-10,7%

-8,3%

Övriga
inkomster

32,8

35,6

-1,0

+ 0,5

- 0,2

+ 0.3

- 3.1%

-0,2%

Totala
statsinkomster

13,2

292,5

+2,6

+
16,0

+
18,9

+
15,0

+ 1,0%

+4,2 %

Absolut
nivå

295,1

311,1

330,0

345,0

Andel av
BNP, %

30,9

29.9

30,0

30.2

30,1

Inkomster
uttryckt i

1986/87 års priser

292.5

287,7

296,2

306,2

312,6

- 1,6%

+0,5%

Exklusive
engångseffekten budgetåret 1984/85 av den samordnade skatteuppbörden.

Inkomstskatterna
utgörs av fysiska personers och juridiska personers inkomstskatter. Merparten,
eller ca 70% av dessa inkomster härrör från fysiska personers inkomstskatt.
Utvecklingen av skatteinkomsterna beror på faktorer som skattesatser,
avdragsmöjligheter och antaganden om skatteunderlag.

En
avgörande faktor för utvecklingen av fysiska personers inkomstskatter fr.o.m.
1987 är den skattereform som föreslagits av regeringen. I propositionen
(1985/86:130) har förslag lagts fram om den statliga inkomstskatten för åren
1987 och 1988. Förslagen innebär en höjning av det kommunala gmndavdraget till
9000 kr. för år 1987 och till 10000 kr. fr. o. m. år 1988. Det skattefria
bottenskiktet i statsskatteskalan omvandlas till ett statligt gmndavdrag på
samma belopp.

Antalet
skikt i statsskatteskalan minskas kraftigt så att marginalskatten blir konstant
i breda inkomstskikt. Gränsen för 50% marginalskatt, den s.k. brytpunkten, höjs
till 150000 kr. (före gmndavdrag) fr.o.m. år 1988. Högsta marginalskattesatsen
sänks till 75%.

Flera
väsentliga förenklingar i skattesystemet föreslås. Den viktigaste är slopande
av sambeskattningen av makars B-inkomster och den därmed

sammanhängande rätten att
utnyttja vissa av den andra makens avdrag. Prop. 1985/86: 150 Två fall av
särskilt tillägg, räntetillägg, vid beräkning av underiag för Bil. 1.3
tilläggsbelopp slopas också, liksom den särskilda rätten till kvittning mellan
underskott av villa och kapitalinkomst.

Inkomstskatterna
för fysiska personer beräknas öka med i genomsnitt 9,4% per år under
långtidsbudgetperioden. Att utvecklingstakten överstiger den antagna
lönesummeutvecklingen beror delvis på eftersläpning i
kommunalskatteutbetalningarna men också på att exempelvis skatteinkomsterna
från pensioner ökar snabbare än lönesumman. Under perioden 1980/81-1984/85
ökade dessa inkomster med i genomsnitt 18,8% per år. Den kraftiga
inkomstutvecklingen under den historiska perioden jämfört med
långtidsbudgetperioden förklaras till största delen av den höga pris-och löneutvecklingen
under perioden 1980/81-1984/85. Vidare ingår engångseffekten av den samordnade
skatteuppbörden i utfallet för budgetåret 1984/85. Om engångseffekten
exkluderas från budgetåret 1984/85, uppgår den genomsnittliga årliga ökningen
till 12,6%.

Juridiska
personers inkomstskatt utgör ca 6% av statsinkomsterna. På
företagsbeskattningens område har nyligen en rad förändringar genomförts.
Dessa förändringar medför att osäkerheten vid beräkningar av statens inkomster
från dessa inkomstslag har ökat. Osäkerheten består bl. a. i att
regeländringarna verkar i olika riktningar, vilket innebär svårigheter att
bedöma storleken på nettoeffekten av gjorda regeländringar. Den faktor som har
störst betydelse för statsinkomsternas utveckling på längre sikt är emellertid
utvecklingen av företagens lönsamhet som i sin tur i hög grad påverkas av den
ekonomiska utvecklingen i stort.

De
lagstadgade socialavgifterna svarar för drygt en femtedel av de totala
inkomsterna på budgeten. Vid givna avgiftssatser följer inkomsterna i huvudsak
lönesummans utveckling.

Totalt
beräknas 105,8 miljarder kr. att inbetalas i socialavgifter under budgetåret
1986/87. På statsbudgeten redovisas emellertid endast 59,2 miljarder kr., dvs.
ca 40% av de sammanlagda avgiftsinkomsterna. Vissa inkomster förs helt eller
delvis till fonder utanför statsbudgeten.

I
tabell 3 redovisas dels vilka principer som gäller för redovisningen av
socialavgifter på statsbudgeten, dels de i beräkningarna antagna avgiftsuttagen
under långtidsbudgetperioden.

Vid
ingången av budgetåret 1985/86 finns på arbetsmarknadsfonden en

skuld till statsverket på grund av att inkomsterna från arbetsmarknadsav

giften inte räckt till för att täcka de utgifter som belastar fonden. I ett
läge

då fonden visar underskott redovisas årets utfall över statsbudgetens in

komstsida, trots att fonden formellt sett ligger utanför statsbudgeten. Av

statsutgifterna för kontant arbetsmarknadsstöd, bidrag till arbetslöshets

kassorna m.m. skall avgiftsmedel svara för 65% (resterande del finansi

eras över anslag på budgetens utgiftssida). Arbetsmarknadsavgiften höjdes

den 1 januari 1985 från 1,3% till 1,6%. Genom denna avgiftshöjning och

med de antaganden om arbetslösheten som gjorts i lågalternativet för

långtidsbudgetperioden kommer avgiftsinkomsterna att överstiga utgif

terna, varför fondens skuld till staten kommer att minska. I lågalternativet

visar fonden överskott fr.o.m. budgetåret 1987/88. Åren därefter ökar 8

Tabell
3. Lagstadgade socialavgifter

Prop. 1985/86: 150

Procentuellt uttag för;

avgift

såret

Bil. 1.3

Faktiskt

Antaget

1985 1986

1987-1991

Avgifter
vars inkomster helt redovisas

på
statsbudgeten

Foikpensionsavgift

Sjukförsäkringsavgift

Bamomsorgsavgift

Vuxenutbildningsavgift

Allmän
löneavgift

9,45 9,45 9,5 9,3
2,2 2,2 0,25' 0,264 2,0 2,0

9,45

9,3

2,2

0,264

2,0

Avgift vars inkomster delvis redovisas

på
statsbudgeten

Arbetsmarknadsavgift 1,6 1,586 1,886

Avgifter vars inkomster inte redovisas

på
statsbudgeten

10,0

10,2

0,5

0,6

0,2

0,155

0,35

(1,2)

Socialförsäkringsavgift till ATP

Delpensionsavgift

Arbetsskadeavgift

Lönegaranliavgift

Arbetarskyddsavgift

Avgift till sjöfolkspensionering

Summa 36,455 36,45 36,95

' Ändrades från 1985-07-01 till 0,264. Ändrades från
1985-07-01 till 1,586.

överskottet med ca 2 miljarder kr. per år. Detta påverkar
dock inte statsinkomsternas och budgetunderskottets storlek. I högalternativet
beräknas fonden fortfarande uppvisa en skuld vid utgången av budgetåret
1990/91, vilket gör att fonden över långtidsbudgetperioden i detta alternativ
kommer att redovisas över inkomsthuvudgruppen lagstadgade socialavgifter på
statsbudgeten, och därmed negativt påverka statsbudgetens saldo.

Inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas
öka med i genomsnitt 4,8% årligen under långtidsbudgetperioden, vilket stämmer
väl överens med lönesummans utveckling.

Mervärdeskatten är statsbudgetens största enskilda
inkomsttitel och svarar för 22 % av de totala inkomsterna. Det som bestämmer
inkomsternas utveckling vid given skattesats är bl. a. antaganden om
konsumtionen av mervärdeskattebelagda varor och tjänster samt antaganden om
prisutvecklingen. Exporten är också av betydelse för den framtida utvecklingen
av inkomsterna från mervärdeskatten. Om ett ökat resursutrymme avsätts för
export kommer inkomsterna av mervärdeskatt kortsiktigt att bli mindre än om
samma resurser används för konsumtion. Detta beror på att mervärdeskatt inte
utgår för exporten. På sikt kommer emellertid ökad export att stimulera
tillväxten i ekonomin vilket även medför ökade skatteinkomster.
Mervärdeskattens åriiga ökningstakt i löpande priser beräknas uppgå till ca
5,1% under långtidsbudgetperioden vilket i stort sett följer antagandena om
konsumtionens utveckling i löpande priser.

I
enlighet med långtidsbudgetens beräkningsmetoder har endast besluta- Prop.
1985/86: 150 de eller föreslagna förändringar av skattesatser för övriga indirekta
skatter Bil. 1.3 lagts in i beräkningarna. Detta förklarar varför dessa
inkomster ökat med i genomsnitt 13,4% under perioden 1980/81-1984/85 medan
ökningen endast uppgår till ca 3,0% per år under långtidsbudgetperioden. Om
skattesatserna skulle höjas i takt med den antagna inflationen skulle
inkomsterna budgetåret 1990/91 bli ca 5 miljarder kr. högre i lågalternativet
(och ca 9 miljarder högre i högalternativet).

Ränteinkomster
och återbetalning av lån beräknas i löpande priser att minska med 8,3% per år
under långtidsbudgetperioden. Under perioden 1980/81-1984/85 ökade inkomsterna
med i genomsnitt 18,8% årligen. Skillnaden i utveckling kan förklaras med att
bostadslånen fr. o. m. budgetåret 1985/86 bokförs utanför statsbudgeten och
därför medför successivt sjunkande ränteintäkter till statsbudgeten. Vidare
antas räntenivåerna sjunka under långtidsbudgetperioden.

2.3 Bruttoredovisning av statens inkomster

Vid
bmttoredovisning av statens inkomster framgår att inkomsterna är betydligt
större än vad som normalt framgår av de nettobelopp som redovisas på olika
inkomsttitlar på statsbudgeten. Den största differensen föreligger inom
inkomstskattens område. Bmttoinkomsterna under inkomstskattetiteln utvecklar
sig över en längre tidsperiod i stort efter lönesummans utveckling. Utgifterna
består till största delen av kommunalskatteutbetalningar och överskjutande
skatt. Kommunalskatteutbetalningarna sker månadsvis och avser dels förskott
baserat på senast kända taxering och med hänsyn till aktuell utdebitering, dels
slutavräkning för senast kända taxeringsresultat. Detta betyder att kraftiga
förändringar av lönesummans tillväxt slår igenom på
kommunalskatteutbetalningarna först med viss eftersläpning. Stora skillnader
mellan bmtto- och nettoinkomster finns även för inkomstslagen lagstadgade
socialavgifter och mervärdeskatt. Bruttoinkomsterna på inkomsttiteln
lagstadgade socialavgifter består av arbetsgi-var- och egenavgifter medan
utgifterna utgörs av exempelvis utgifter för sjukförsäkring och överföring av
medel till vissa fonder. Utvecklingen av bmttoinkomsterna följer i stort sett
lönesummans utveckling medan utgifterna även beror på exempelvis sjuktalets
utveckling och de olika fondernas ställning. Bruttoinkomsterna på
inkomsttiteln mervärdeskatt består av importmoms samt nettoinkomster som
redovisas av länsstyrelserna medan utgifterna består av nettoåterbetalningar av
moms.

Tabell 4. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomstsida
budgetåren 1986/87- Prop 1985/86" 150

1990/91, lågalternativet „.. , .,

Miljarder kr., löpande priser

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

Inkomskatt inkomster utgifter netto

227,7

169,2

58,5

238,3 180,8

57,5

252,5

184,4

68,1

267,5 187,4 80,1

282,8

195,8

88,0

Socialavgifter (exkl. ATP) inkomster utgifter netto

104,7 46,4 58,3

109,3 47,8 61,5

114,1 50,4 63,7

119,1

52,1 67,0

124,3 53,8 70,5

Mervärdeskatt inkomster utgifter netto

120,3 54,4 65,9

127,1 57,7 69,4

135,4 62,5 72,9

143,9 67,3 76,6

152,9 72,4 80,5

Övriga
inkomster (netto)

106,1

104,7

104,2

103,6

104,0

Totala
statsinkomster

288,8

293,1

308,9

327,3

342,0

2.4 Effekterna på statens inkomster av andra antaganden

Antagandena
enligt det s. k. högalternativet i långtidsbudgetkalkylerna leder till en annan
inkomstutvecklingstakt framför allt för inkomstslagen inkomstskatt, lagstadgade
socialavgifter, mervärdeskatt och ränteinkomster.

Inkomstskatterna
beräknas i högalternativet öka med i genomsnitt 9,7% årligen. Att inte
skillnaden i utvecklingstakt blir större i förhållande till lågaltemativet kan
förklaras med utvecklingen av kommunalskattebetalningarna. De lagstadgade
socialavgifterna beräknas öka med 6,1 % årligen. Hämtöver kan nämnas att
ränteinkomster och återbetalning av lån beräknas minska med 4,0% i det högre
alternativet. Övriga inkomstslag utvecklas i stort sett på samma sätt som i
lågalternativet. Se vidare tabell 5.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.3

Tabell
5. Totala statsinkomster

Miljarder
kr., löpande priser, högalternativet

Genom-

In-

Förändring
till

Procentuell

Genom-

snittlig

komst-

förändring

snittlig

procentuell

titel

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

1986/87-

procentuell

förändring

1986/87

1987/88

förändring

1980/81-

1986/87-

1984/85

1990/91

Inkomstskatt

12.6'

63,4

+ 4,1

+ 9,5

+ 8,6

+ 6,3

+6,5%

+9,7%

Socialavgifter

9,9'

59,2

+ 6,0

+ 2,9

+ 3,4

+ 3,6

+0,1%

+6,1%

Mervärdeskatt

12,3

66,2

+ 4,8

+ 4,0

+ 3,4

+ 3,6

+4,3%

+ 5,6%

Övriga
indirekta

skatter

13,4

49,4

+ 1,5

+ 0,5

+ 0.6

+ 0,5

+ 3,0%

+0,4%

Ränteinkomster
och

återbetalning av lån

18,8

18,6

- 1,2

- 0,3

- 1,0

- 0,2

-6,5%

-4,0%

Övriga
inkomster

32,8

35,6

- 0,9

+ 0,5

- 0,2

+ 0,4

-2,3%

Totala
statsinkomster

13,2

292,5

-t-13,9

+17,1

+
15,0

+
14,4

+4,8 %

Absolut
nivå

306,4

323,5

338,5

352,9

Andel av
BNP, %

30.9

30,4

31,4

31,6

Inkomster
uttryckt i

1986/87 års priser

292,4

293,2

297,6

299,6

303,3

+0,3%

+0,2%

' Exkl. engångseffekten
budgetåret 1984/85 av den samordnade skatteuppbörden.

3
Statsutgifterna

3.1 Sammanfattning av statsutgifternas utveckling

Utgifterna
på statsbudgeten ökade under senare hälften av \970-la\et och de första åren på 1980-talet kraftigt. Mellan
budgetåren 1975/76 och 1982/83 ökade utgifterna med i genomsnitt 16% per år i
löpande priser vilket motsvarar en real ökning på drygt 5% per år. Mätt som
andelar av BNP ökade utgiften från 30,5% 1975/76 till 41,7% 1982/83.

Budgetåret
1983/84 bröts denna trend. Mellan 1982/83 och 1985/86 stannade den årliga
ökningstakten i löpande priser vid 5,5% vilket innebär en real sänkning med 1,3
% per år. Om man exkluderar den kraftiga ökningen av statsskuldräntorna är den
reala sänkningen av utgiftema än mer markant eller 2,5% per år under perioden.
Mätt som andel av BNP sjönk utgifterna med 5 procentenheter under perioden
1982/83-1985/86.

Under
långtidsbudgetperioden 1986/87-1990/91 beräknas i lågalternativet
statsutgifterna exkl. statsskuldräntor i oförändrat pris- och löneläge ligga
kvar på oförändrad nivå. Eftersom såväl pris- som löneutvecklingstakten dämpas
avsevärt under perioden kommer ökningen i löpande priser att stanna vid 2,3%
per år. Trots den ökande statsskulden kommer utgifterna för statsskuldräntor
att minska ifrån 68 miljarder kr. till 63 miljarder kr. som följd av att
räntesatserna faller under perioden. Detta innebär att de totala
statsutgifterna ökar med 1,5% per år i löpande priser motsvarande en real
sänkning med 1 % per år. Mätt som andel av BNP kommer statsutgifterna att
sjunka från 35,7% 1986/87 till 31,2% 1990/91.

Statsutgifterna
består av ett flertal olika slags utgifter. För ekonomin i sin helhet har dessa
utgifter mycket olika innebörd. Det är därför nödvändigt att vid en analys av
utgifternas inverkan på samhällsekonomin inte enbart studera statsbudgetens totala
utgifter utan också försöka analysera de olika komponenternas betydelse. I
detta kapitel redovisas en sammanfattning av de i appendix III redovisade
statsutgifterna uppdelade på olika ändamål. 1 appendix I beskrivs de
automatikbindningar som finns i budgeten. Utgifterna uppdelade på realekonomiska
kategorier redovisas i appendix II.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

3.2 Statsutgifternas utveckling uppdelade på olika ändamål

Beräkningarna av statsutgifterna utgår från de
anslagsbelopp för budgetåret 1986/87 som redovisas i budgetpropositionen
eller, om förändringar därefter inträffat på gmnd av särpropositioner m.m.,
från det reviderade budgetförslaget. Den utveckling av statsbudgetens utgifter
som redovisas i appendix III sammanfattas i tabell 6. Enligt beräkningarna
skulle statsutgifterna i oförändrad pris- och lönenivå (exkl.
statsskuldräntor) ligga kvar på samma nivå som budgetåret 1986/87 vid slutet av
perioden. Den faktiska

Tabell 6. Utgiftsutvecklingen i oförändrad pris- och
lönenivå

Miljarder kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Genomsnittlig

Procentuell Genom-

------------ förändring snittlig

procentuell
1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1986/87- procentuell

förändring 1987/88 förändring

1980/81- 1986/87-

1984/85 1990/91

Rättsväsende

+0,6

10,6

-0,1

+0,0

1,2

-0,5

Internationellt
utveck-

lingssamarbete och

övrig internationell

samverkan

+ 2,0

11,0

+0,1

+0,2

+0,3

l.l

+ 1,9

Totalförsvar

—

28,1

-0,1

+0,0

—

0,2

-0,1

Folkpensioner,
sjuk-

försäkring m.m.

-1,5

55,0

-0,2

-0,6

-0,3

-0,4

0,4

-0,7

Stöd
till barnfamiljer

+ 2,3

22,5

+0,4

+0,2

1,6

+ 1,5

Hälso-,
sjuk- och

socialvård

-2,9

8,9

+0,0

+0,1

+0,0

+0,1

0,1

+0,5

Kommunikationer

-0,8

11,2

-0,1

+0,0

-0,1

1,2

-0,7

Allmänna
bidrag till

den kommunala sek-

torn

-3,6

13,3

+ 1,2

-0,1

+0,1

9.1

+2,4

Utbildning
och forskning -1,4

40,8

-1,1

-0,4

-0,2

—

2,8

-1,3

Arbetsmarknads-
och

regionalpolitik

+4,0

20,2

+0,1

0,3

+0,5

Bostadspolitik

+ 5,3

15,5

+0,4

+0,1

-0,5

-0,7

2,3

-1,0

Näringspolitik

-6,7

5,7

-0,4

-0,2

-0,1

6,2

-4,8

Energiförsöoning

-4,7

3,8

+0,2

-0,1

-0,4

+ 0,0

5,0

-1,8

Övrigt

-6,5

22,7

+ 2,0

+ 1,1

-0,2

-0,4

8,7

+ 2,4

Utgifter
i oförändrad

pris-
och lönenivå exkl.

statsskuldräntor

-1,0

269,4

+2,0

+0,2

-M

-1,1

0,7

utvecklingen
av utgifterna exkl. statsskuldräntor under den bakomliggande perioden
1980/81-1984/85 innebar en genomsnittlig minskning med 1% per år i fasta
priser. Bl. a. de utgifter som minskar under långtidsbudgetperioden kan nämnas
utgifter till utbildningsväsendet p.g.a. minskade elevantal. U-landsbiståndet
och skatteutjämningsbidraget till kommunerna hör till de utgifter som ökar
realt under perioden.

För
de flesta anslag är utvecklingen av priser och/eller löner styrande för de
framtida utgifterna. I tabell 7 redovisas utgiftsutvecklingen i löpande priser.
Omräkningen till löpande priser baseras på den utgiftsutveckling i oförändrad
pris- och lönenivå (fasta priser) som redovisas i tabell 6. Till grund för
omräkningen ligger de antaganden enligt lågalternativet som presenteras i
kapitel 1. För varie anslag på statsbudgeten beräknas utgifterna utifrån
gällande regler vad gäller de utgiftsstyrande faktorerna. Sålunda räknas t.ex.
folkpensionsanslaget upp med basbeloppet medan beräkningarna av
förvaltningsanslagen baseras på den antagna löneutvecklingen för den del av
anslagen som utgörs av löner och på prisantagandet

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.3

Tabell 7. Utgiftsutvecklingen i löpande pris- och
lönenivå, lågalternativet

Miljarder kr.

Förändring
till

Procentuell

Genom-

förändring

snittlig

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

1986/87-1987/88

procentuell förändring 1986/87-1990/91

Rättväsende

10,6

+0,5

+0.6

+0,4

+4,6

+4,4

Internationellt
utvecklings-

samarbete och övrig inter-

nationell samverkan

11,0

+0.3

+0,4

+ 2,7

+ 3,1

Totalförsvar

28,1

+ 1,0

+0,8

+ 3,7

+ 2,9

Folkpensioner,
sjukförsäkring

m.m.

55,0

+ 1,3

+0.5

+ 1,1

+ 1,0

+ 2,5

+ 1,8

Stöd
till barnfamiljer

22.5

+0,5

+0,3

+0,4

+0,3

+ 2,2

+ 1,6

Hälso-,
sjuk- och socialvård

8,9

+0.1

+0,1

+ 1.1

+0,8

Kommunikationer

11,2

+0,2

+0,1

+0,2

+ 1,8

+ 1,5

Allmänna
bidrag till den

kommunala sektorn

13,3

+ 1,6

+0,4

+0.6

+0,7

+9.8

+ 5,7

Utbildning
och forskning

40,8

+ 1,0

+0,9

+ 1,0

+ 1,2

+ 2,9

+ 2,4

Arbetsmarknads-
och regional-

politik

20,2

+0,4

+0,3

+0,4

+2,0

+ 1,7

Bostadspolitik

15,5

+0,4

+0,1

-0,4

-0,6

+ 2,6

-0,8

Näringspolitik

5,7

-0,4

-0,1

-0,2

-6,1

-3,1

Energiförsörjning

3,6

+0,2

-0.3

+0.1

+ 5,6

Övrigt

22,9

+ 2,1

+ 1,2

+0,2

+ 1,2

+9,2

+4,8

Delsumma
utgifter i löpande

priser
exkl. statsskuldräntor

269,4

+8,9

+5,4

+4,9

+6,3

+3,3

+2,3

Statsskuldräntor

68,0

-1.0

-1,0

-2.0

-1,5

-1,8

Totala
statsutgifter i löpande

priser

337,4

+7,9

+4,4

+3,9

+4,3

+2,3

+ 1,5

Absolut
nivå

345,3

349,7

353,6

357,9

s. 10 Kontrollera mot PDF

för
övriga delar. Utgifterna för förvaltningen har vidare beräknats under Prop.
1985/86: 150

antagandet att det s. k. huvudförslaget genomförs. Bil.
1.3

Efter
omräkning blir den genomsnittliga åriiga ökningen av statsutgifterna i löpande
priser (exkl. statsskuldräntor) 3,7% under långtidsbudgetperioden.

Utgifterna
för statsskuldräntor beräknas under slutåret uppgå till 63 miljarder kr. För en
närmare beskrivning av statsskuldräntornas utveckling hänvisas till appendix II.

I
tabell 8 redovisas en jämförelse mellan utgifterna enligt låg- och högalternativet.
Den största skillnaden hänförs till statsskuldräntorna vilket beror på den
betydligt högre räntenivån i högalternativet. Den högre räntenivån bidrar även
till skillnaden mellan alternativen för räntebidragen till bostäder. I övrigt
bidrar bl. a. den högre pris- och lönenivån till att utgifterna för
folkpensioner och andra indexbundna transfereringar ökar. Men även utgifterna
för offentlig konsumtion (inkl. löner) blir högre i högalternativet.

Tabell
8. Högalternativet jämfört med lågalternativet

Effekt
på utgifterna

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

Utgifter
exkl.

statsskuldräntor Statsskuldräntor

Totalt

- 7

-14

-15 - 9

-24

-24 -15

-39

-31 -18

-49

+ budgetförstärkning - budgetförsvagning

3.3 Utgiftsutvecklingen 1975/76-1985/86

En
viktig orsak till de minskade budgetunderskotten under senare år är att
statsutgifternas tidigare snabba tillväxt vänts till en minskning i reala
termer. I detta avsnitt redovisas utgiftsutvecklingen under de senaste tio
åren. Beräkningarna baseras på redovisade utfall för budgetåren 1975/76-1984/85
och på den beräkning av budgetutfallet för budgetåret 1985/86 som presenteras i
den reviderade finansplanen. Erfarenhetsmässigt avviker inte det redovisade
utfallet i någon större omfattning från prognoser gjorda vid slutet av
budgetåret. Prognosen för budgetåret 1985/86 bör med andra ord ligga nära det
slutliga utfallet.

Utgiftema
har beräknats i fasta priser. Omräkningen till fasta priser har skett med en ihopvägd
deflator bestående av konsumentprisindex och den implicita deflatorn för
offentlig konsumtion.

För
att illustrera förändringen i utgifternas utveckling har en uppdelning

gjorts i två perioder, nämligen budgetåren 1975/76-1982/83 (sju år) och

budgetåren 1982/83-1985/86 (tre år). Periodindelningen har valts så att de

ingående åren i varie period i stort kännetecknas av samma genomsnittliga

utvecklingstakt. ]5

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tabell
9. Utgiftsutvecklingen under budgetåren 1975/76-1985/86

Prop. 1985/86: 150

1975/76- 1982/83-1982/83 1985/86

Underiiggande utgifter' 1982/83-1985/86

Bil. 1.3

Löpande
priser, proc. förändring

per
år

Totala
utgifter

Utgifter
exkl. statsskuldräntor

+ 16.1 +5,5 + 13.7 +4,1

+6,6

+ 5,5

Fasta
priser, proc. förändring per år

Totala
utgifter

Utgifter
exkl. statsskuldräntor

+ 5,2 -1,3 + 3,1 -2,5

-0,4 -1,4

Andel
av BNP. Förändring procentenheter

Totala
utgifter

Utgifter
exkl. statsskuldräntor

+ 11,2 -5,2 + 5,2 -5,3

-4,0 -4,2

' Hänsyn
har tagits till de budgetavlastningar som gjorts under perioden.

Utgiftsutvecklingen under perioden 1975/76-1982/83
kännetecknades av en såväl snabb real som nominell utveckling. Den snabba reala
utgiftsökningen kan till viss del hänföras till det försämrade
arbetsmarknadsläget, vilket medförde kraftigt ökade utgifter för
arbetsmarknads- och industripolitiska åtgärder.

Övriga viktiga utgifter som ökade kraftigt var bidragen
till kommunerna där såväl skatteutjämningsbidraget som de specialdestinerade
bidragen, främst de som är riktade till utbildningsväsendet, ökade. Den höga löne-och
prisökningstakten under perioden bidrog till att den nominella ökningen av
utgifterna blev extremt hög, eftersom en stor andel av utgifterna ökar
automatiskt med pris- och löneökningar via en rad indexkopplingar. Under
perioden ökade såväl timlönerna som konsumentpriserna med i genomsnitt drygt
10% per år. Den höga pris- och lönenivån bidrog även till att räntenivån nästan
fördubblades under perioden, vilket i sin tur medförde ökade utgifter för
statsskuldräntor och räntebidrag.

Under perioden 1982/83-1985/86 har ett trendbrott
inträffat i de tidigare så höga utgiftsökningarna. Det ökade upplåningsbehovet,
nedskrivningen av kronan och den höga räntenivån har emellertid medfört att
räntekostnaderna stigit med ca 40 miljarder kr. under perioden. Förutom de
ökade räntekostnaderna har utgifterna stigit med endast ca 30 miljarder kr.
under de senaste tre budgetåren, vilket motsvarar en total ökning med drygt 4%
per år.

Eftersom prisökningarna under perioden i genomsnitt varit
knappt 7 % per år, innebär det en real sänkning på ca 2,5 % per år. Anledningen
till att utgifterna kunnat sänkas beror delvis på ett bättre konjunkturläge,
vilket medfört att de tidigare höga kostnaderna för insatser inom det
industripolitiska området har reducerats kraftigt under perioden. I övrigt har
utgiftsbegränsningar genomförts inom de flesta områden.

Mätt som andelen av BNP ökade utgifterna från 30,5%
1975/76 till 41,7% budgetåret 1982/83. Sedan dess har utgiftemas andel minskat vaqe
år och var budgetåret 1985/86 36,5%. Om man exkluderar statsskuldrän-

torna
ökade utgifternas andel av BNP från 29% budgetåret 1975/76 till Prop.
1985/86: 150 34,5% 1982/83. Sedan dess har denna andel fallit kontinuerligt och
var Bil. 1.3 1985/86 29,0%.

3.4 Följderna av en snabbare utgiftstillväxt

1 detta avsnitt redovisas effekterna på budgetsaldot
om utgifterna skulle

öka snabbare än vad som antagits i långtidsbudgetens lågalternativ.

I tabell 10 redovisas utvecklingen under perioden
1986/87-1990/91 om utgiftsökningen följer BNP-utvecklingen under denna period.
Beräkningarna utgår från utgifterna exkl. statsskuldräntor budgetåret 1986/87.
Att de ökade utgifterna normalt påverkar aktiviteten i ekonomin och därmed även
inkomsterna har inte beaktats. En grundläggande förutsättning för att ökade
utgifter skall leda till en ökad aktivitet i ekonomin är att det finns icke
utnyttjad kapacitet hos företagen. De multiplikativa effekterna av att öka
statsutgifterna vid dagens höga kapacitetsutnyttjande skulle sannolikt endast
leda till prisstegringar, ökad import och höjda räntor och därmed försämra budgetsaldot
ytterligare. Däremot har effekterna på utgifterna för statsskuldräntor av ett
större budgetunderskott inkluderats i beräkningarna. Resultatet visar alt om
utgifterna ökar i takt med BNP-utvecklingen -trots den låga prisutvecklingen
under denna period - försämras budgetsaldot avsevärt under perioden.

Tabell 10. Utgiftsutveckling i takt med BNP-utvecklingen

(saidopåverkan miljarder kr.)

1987/88 1988/89
1989/90 1990/91

Ökade utgifter exkl.

statsskuldräntor -5 -12 -22 -32

Statsskuldräntor - - I - 2 - 3

Totalt_______________ 5______ -13 -24 -35

I tabell 11 redovisas utvecklingen under perioden
1986/87-1990/91 om utgifterna utvecklats realt i samma takt som under perioden
1975/76-1982/83. Denna reala utveckling har räknats upp till löpande priser med
hjälp av den prognostiserade prisutvecklingen.

Tabell 11. UtgifUutveckling i takt med utgiftsökningen
1975/76-1982/83

(saidopåverkan miljarder kr.)

_______________ 1987/88 1988/89
1989/90 1990/91

Ökade utgifter exkl.

statsskuldräntor -9 -17 -30 -41

Statsskuldräntor - - 1 - 3 - 5

Totalt_______________ 9______ -\8_____ -33 -46

Resultatet av beräkningarna bör tolkas med stor
försiktighet, bl.a. med

hänsyn till att någon bedömning av effekterna på ekonomin i övrigt av den

höga utgiftstillväxten inte har gjorts i detta sammanhang. Används beräk

ningarna som en känslighetsanalys framträder klart den betydelse som

utgiftsprövningen har på statsbudgeten. )7

2 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

4 Statens budgetsaldo

De tidigare presenterade beräkningarna av statens
inkomster och utgifter under långtidsbudgetperioden har sammanställts i tabell
12. Utöver den framräknade utvecklingen under långtidsbudgetperioden redovisas
utfallen för budgetåren 1980/81-1984/85 och beräknat utfall för budgetåren
1985/86 och 1986/87.

Tabell 12. Budgetsaldo budgetåren 1980/81-1990/91

Miljarder kr., löpande priser

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.3

Budgetår

Inkomster

Utgifter exkl.

Statsskuld-

Budget-

Saldo i pro-

statsskuld-

räntor

saldo

cent av BNP

räntor

Utfall

1980/81

155,3

191,5

23,8

-60,0

10,9

1981/82

167,1

207,4

27,7

-68,1

11,4

1982/83

191,3

229.7

48,2

-86,6

13,1

1983/84

221,1

237,9

60,4

-77,1

10,3

1984/85

260,6

253,9

75,2

-68,5

8.3

Ber.
utfall

1985/86

276,2

260,0

65,9

-49,7

5,6

1986/87

292,5

269,4

68,0

-44,9

4,8

Lågalt.

1987/88

295,1

278,3

67,0

-50,2

5,1

1988/89

311,1

283,7

66,0

-38,6

3,7

1989/90

330,0

288,6

65,0

-23,6

2,2

1990/91

345,0

294,9

63,0

-12,9

1.1

Högalt.

1987/88

306,4

283,8

74,0

-51,4

5,2

1988/89

323,5

299,0

75,0

-50,5

4,9

1989/90

338.5

312,3

80,0

-53,8

5.0

1990/91

352,9

325,8

81.0

-53,9

4,8

Budgetunderskottet försämras i lågalternativet från 45
miljarder kr. budgetåret 1986/87 till 50 miljarder kr. budgetåret 1987/88.
Därefter förbättras gradvis budgetunderskottet för att uppgå till 13 miljarder
kr. budgetåret 1990/91. Uttryckt som andel av BNP innebär detta en minskning
från 4,8 % budgetåret 1986/87 till 1,1 % budgetåret 1990/91.

1 tabell 13 redovisas BNP-andelarna för inkomster,
utgifter exkl. statsskuldräntor, statsskuldräntor och budgetunderskott för
långtidsbudgetens första och sista år.

Tabell 13. Inkomster och utgifter i procent av BNP

Miljarder
kr.

1986/87

1990/91

Låg

Hög

Inkomster

31,0

30,1

31,6

Utgifter
exkl.

statsskuldräntor

28,5

25,7

29.2

Statsskuldräntor

7,2

5,5

7,3

Budgetunderskott

4,8

l.l

4,8

I
enlighet med tekniken i långtidsbudgetberäkningarna tas ingen hänsyn Prop.
1985/86: 150 till framtida politiska beslut vid beräkningen av inkomster och
utgifter. Bil. 1.3 Detta innebär bl. a. att punktskatter och vissa utgifter -
exempelvis barnbidrag och bostadsbidrag - inte har beräknats med hänsyn till
den allmänna prisutvecklingen, eftersom en förändring av bl. a. dessa bidrag
kräver särskilda politiska beslut. Om man inkluderar vissa sådana utgiftsökningar
som historiskt sett regelmässigt uppkommit, exempelvis höjda barnbidrag och
bostadsbidrag samt ökade insatser inom arbetsmarknadspolitiken och
regionalpolitiken, kommer budgetsaldot enligt lågalternativet att försämras med
ca 8 miljarder kr. budgetåret 1990/91.

Resultatet
av långtidsbudgetkalkylen bör således tolkas med viss försiktighet. Som
framgår av tabell 14 föreligger betydande skillnader mellan
beräkningsresultaten i tidigare långtidsbudgetar och de faktiska budgetutfallet.

Tabell
14 Budgetsaldots utveckling i de senaste långtidsbudgetarna

Miljarder
kr., löpande priser

Långtidsbudget,
år

1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87
1987/88 1988/89 1989/90 1990/91

1980

-58 -65

-74

- 78

1981

-75

-80

-82

- 90

- 99

1982

-76

-87

- 88

- 90

-96

1983

-90

-101

-110

-114

-120

1984

- 67

- 72

- 75

- 76
-75

1985

- 61

- 64

- 63
-55 -50

1986

- 45

- 50
-39 -24 -13

Utfall

-60 -68

-87

-77

-68

I
årets långtidsbudget görs inga beräkningar av det underliggande saldot för
långtidsbudgetperioden eftersom det inte finns några särskilda budgeteffekter
under perioden som i någon större omfattning påverkar beräkningsresultatet.

Med
hänsyn tagen till bl. a. olika beräkningsmetoder (framför allt ifråga om
punktskatterna), de schablonmässigt inlagda saidoförbättrande åtgärderna i treårskalkylema
samt olika periodiseringar är det inte meningsfullt att jämföra saidoresultatet
mellan långtidsbudgeten och treårskalkylema.

Jämförelse
mellan beräkningarna i 1985 och 1986 års långtidsbudgetar

I
årets långtidsbudget beräknas budgetunderskottet bli avsevärt lägre vid slutet
av perioden än vad som var fallet i 1985 års långtidsbudget. Jämfört

Tabell 15, Jämförelse mellan långtidsbudgetarna (LB) 1985
och 1986 avseende budgetåren 1985/86 och 1989/90

Andelar
av BNP

LB-85

LB-86

85/86

89/90

85/86

89/90

Inkomster

30,1

28,9

30,9

30,3

Utgifter
exkl.

statsskuldräntor

28,6

26,0

29,1

26,5

Statsskuldräntor

8,5

7,6

7,4

6,0

Budgetunderskott

7,0

4,7

5,6

2,2

med förra årets
långtidsbudget blir budgetunderskottet ca 25 miljarder kr. Prop. 1985/86:
150

lägre för budgetåret 1989/90. Jämförelsen avser lågalternativet. Bil. 1.3

Jämfört
med 1985 års långtidsbudget blev utfallet för 1985/86 betydligt bättre. Mätt
som andelen av BNP blev budgetsaldot 1,4 procentenheter lägre. Knappt en
procentenhet av detta är en följd av att inkomsterna blev högre än beräknat.
Detta förklaras av såväl en högre lönesumma som den privata konsumtionens
snabbare ökning, vilket gett högre inkomster av moms och övriga punktskatter än
vad som tidigare förutsågs. Även statsskuldräntorna blev lägre än beräknat
vilket förklaras av det lägre budgetunderskottet och därmed lägre
upplåningsbehovet samt av att räntenivåerna sjunkit sedan föregående
beräkning. Övriga utgifter beräknas däremot hamna något högre än i förra årets
långtidsbudget.

I
långtidsbudgeten 1985 föll budgetunderskottets andel av BNP mellan 1985/86 och
1989/90 med 2,3 procentenheter. I långtidsbudgeten 1986 faller denna andel med
3,4%, dvs. med drygt 1 procentenhet mer än i långtidsbudgeten 1985. Detta kan
tillfullo förklaras av att inkomsterna inte alls faller i samma takt som i
långtidsbudgeten 1985. Utgifternas (exkl. statsskuldräntor) andel av BNP
faller nu liksom i långtidsbudgeten 1985 med ca 2,6 procentenheter, vilket är
en följd av en minskning av de reala utgifterna samtidigt som BNP antas öka
realt med i genomsnitt drygt 2% per år under perioden.

Beräkningarna
är mycket känsliga för förändringar av antagandestrukturen. Som exempel kan
nämnas att en procentenhets högre räntenivå under perioden försämrar saldot med
8 miljarder kr. för budgetåret 1990/91. På motsvarande sätt förbättras saldot
med 10 miljarder kr. om löneutvecklingen blir en procentenhet högre samtliga år
under perioden. Jämförelserna fömtsätter att övriga delar av ekonomin inte
påverkas av de ändrade antagandena, dvs. att exempelvis ett högre löneantagande
inte har negativa bieffekter på sysselsättning, prisutveckling m. m.

De
kalkyler som redovisas i långtidsbudgeten avser endast de inkomster och
utgifter som redovisas över statsbudgeten. Denna avgränsning följer ingen
strikt principiell gräns utan har utvecklats på historiska grunder som en följd
av politiska beslut under en lång period. Ett annat sätt att definiera den
statliga verksamheten är att utgå från de klassificeringar som görs i
nationalräkenskapssystemet. Enligt denna definition skulle utgifterna för den
statliga verksamheten budgetåret 1984/85 vara drygt 24 miljarder kr. högre än
redovisningen över statsbudgeten. Motsvarande siffra för inkomsterna är knappt
23 miljarder kr. I nationalräkensskapssystemet ingår inte socialförsäkringssektom.

Appendix
I Prop. 1985/86: 150

Automatiken i statsutgifterna Automatikens effekter

En
stor del av statsbudgetens utgifter styrs av regelsystem som medför mer eller
mindre automatiska utgiftsförändringar. Pris- och löneförändringar,
befolkningsförändringar m. m. medför att utgifterna förändras inom ramen för
gällande regelsystem, utan att några beslut om ändrade åtaganden fattats. Av
den nominella utgiftsförändringen mellan olika budgetår beror merparten på
dessa automatiskt verkande faktorer, medan nya beslut om ändrade utgiftsnivåer
endast svarar för en mindre del. Så länge dessa regelsystem inte omprövas är
det därför faktorer utanför statsmakternas direkta beslut som styr vissa
utgifters utveckling. Detta skall inte uppfattas så att utgiftsutvecklingen på
dessa anslag inte kan styras av statsmakterna. Självfallet kan statsmakterna
när som helst fatta beslut om ändringar i regelsystem, bl. a. uppbrytning av
indexeringar.

De
automatikstyrda anslagen är i allmänhet transfereringar till andra sektorer i
ekonomin, främst hushållen. Syftet med automatiken är i första hand att
säkerställa att överföringens reala värde för mottagaren är oförändrat även om
nivån på priser eller löner ändras (t.ex. folkpensionerna och bidragen till
kommunerna för grundskolan). Därmed kan mottagaren i princip överblicka sina
reala resurser i dessa delar flera år framåt i tiden.

Anslagsautomatikens
effekt på statsutgiftemas utveckling och för den allmän-ekonomiska utvecklingen
ligger främst i stabiliteten i utgifternas tillväxt. Riksdagen fattar för varie
anslag i statsbudgeten åriigen beslut om vilket anslagsbelopp som skall anvisas
för nästkommande budgetår. För de anslag som styrs av automatiskt verkande
regler krävs normalt direkta ingrepp för att påverka anslagets storiek,
exempelvis att gällande lagstiftning eller förordning ändras eller att
etablerad praxis revideras. För anslag som inte, eller bara i begränsad
utsträckning, styrs av sådana regler, har riksdagen i praktiken lättare att
bestämma vilken anslagsnivå som skall gälla för nästa budgetår. Man kan då
välja att låta t. ex. den aktuella ekonomiska situationen få en stor inverkan
på anslagsbeloppets storlek.

Denna
stabilitet har både för- och nackdelar. Om för- eller nackdelarna kan anses
överväga beror bl. a. på den allmänna ekonomiska situationen. Då ekonomin
befinner sig i obalans kan indexkopplingar i ekonomin leda till att den
anpassning som är nödvändig försvåras och försenas. Vid t. ex. en kraftig
ökning av priserna på importerade varor, leder prisindexbind-ningen i ekonomin
till att inflationstakten ökar. Samtidigt erhålls i normalfallet en försämrad
bytesbalans. I andra situationer med en för kraftig depressiv utveckhng av
ekonomin kan indexbindningar som håller uppe efterfrågan verka stabiliserande
på ekonomins utveckhng. Å andra sidan kan detta innebära ökad inflation och
därmed en ytterligare försvagad ekonomisk situation. Sett till statsbudgeten enskih
kan det vara så att utgiftsutvecklingen i en balanserad ekonomi med låg
inflation är långsammare med en störte andel automatikbundna utgifter.

Vid
en bedömning av automatikbindningar spelar också andra faktorer en betydande
roll. Sådana faktorer kan vara, hur omfattande indexbind-

ningen är och vilka
ändamål den avser. Det är även av betydelse vilken typ Prop. 1985/86: 150
av index som utnyttjas, särskilt om olika skatter ingår i indexet eller ej,
Bil. 1.3 liksom hur långa tidsperioder det avser och med vilken eftersläpning
det slår igenom.

Automatikens
andel i statsbudgeten

Under
en följd av år har i långtidsbudgeten redovisats hur automatiken i
statsbudgeten har utvecklats.

Statsbudgetens
utgifter har då delats in i tre huvudgrupper efter graden av automatik

1.
Utgifter med fullständig
automatik

2.
Utgifter som styrs av sedvanlig
pris- och löneomräkning

3.
Utgifter som huvudsakligen
styrs av separata beslut.

Den
första huvudgruppen - fullständig automatik - kännetecknas av utgifter som
direkt påverkas av skilda index. Kostnadsutvecklingen kan i princip inte
påverkas av statsmakterna annat än genom ändringar i existerande regelsystem.

Den
andra huvudgruppen består av anslag som främst går till statlig konsumtion och
där myndigheternas utgifter är föremål för en årlig uppräkning i
budgetarbetet.

Den
tredje huvudgruppen kännetecknas av att ingen eller en mycket ringa del av
utgifterna påverkas av automatik. Detta hindrar inte att det i de särskilda
beslut som krävs ibland tas hänsyn till såväl pris- som löneförändringar och
förändringar i demografiska faktorer. Till kategorin separata beslut hör t. ex.
utgifterna för barnbidrag och bostadsbidrag.

Fördelningen
av utgiftsanslagen i budgetpropositionerna för budgetåren 1985/86 och 1986/87
efter graden av automatik framgår av nedanstående tabell.

Tabell
1. Statsbudgetens utgifter exkl. statsskuldräntor för budgetåren 1985/86 och
1986/87 (enligt budgetpropositionen 1984/85:100 och 1985/86:100) fördelade på
utgiftsstyrande faktorer

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

1986/87

1985/86

Miljarder

Procentuell

kr.

fördelning

exkl.
stats-

exkl. stats-

skuldräntor

1. Fullständig
automatik

163,3

62,5

63,0

därav

O basbelopp

55,1

21,1

O FPl'

25,6

9,8

10,0

O BNI

7,4

2,8

2,7

O timlön

22,2

8,5

8,7

O lönesumma

19,7

7,5

7,7

o ränta'

13,6

5,2

4,7

O kostnadsutveckling

8,0

3,1

3,3

O enbart volymutveckling

11,7

4,5

4,8

2.
Pris- och löneomräkning

44,7

17,1

17,3

3.
Separata beslut

53,5

20,4

19,7

Summa

261,5

100

Räntor på statsskulden

71,0

Resterande

3,0

Summa toUi

335,5

' Löner 35 % och
nettoprisindex 65 %. Påverkar åren basbeloppet.

Tabellen
visar att den andel av statsutgifterna som styrs av fullständig automatik har
minskat endast marginellt mellan budgetåren 1985/86 och 1986/87 medan den andel
som styrs av separata beslut har ökat något. De pris- och löneomräknade
anslagens andel är i stort sett oförändrad. Förändringen förklaras emellertid
inte av att statsmakterna fattat beslut om avautomatisering. Förklaringen är i
stället den att de anslag som styrs av fullständig automatik beräknas få en
lägre kostnadsökningstakt till 1986/87 än de som styrs av separata beslut.
Utgifterna på automatiskt styrda anslag beräknas öka med ca 6% medan de som
styrs av separata beslut beräknas öka med 11 %. Detta förhållande leder till
att de automatiskt styrda anslagens andel av utgifterna minskar och till att
andelen anslag som styrs av separata beslut i motsvarande mån ökar.

Den
metod som hittills har använts för att belysa graden av automatik i
statsbudgetens utgifter har utgått från att vaqe anslag endast påverkas av en
automatikfaktor. Detta innebär att sådana anslag som påverkas av flera faktorer
endast har klassificerats efter den huvudsakliga faktorn. Här bör dock påpekas att
det inte alltid är enkelt att avgöra vilken denna huvudsakliga faktor är. Det
kan också vara så att detta ändras till följd av olika externa förändringar
utan att själva regelsystemet ändras.

Anslaget
"Bidrag till driften av grundskolor" har i den hittills använda
redovisningen ansetts vara automatiskt styrt av löneutvecklingen. Minst lika
viktig för kostnadsutvecklingen av detta anslag är emellertid förändringar i
elevantalet, något som dock hittills inte har beaktats.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Åtskilliga anslag som på detta sätt påverkas av såväl kostnadsutveck-
Prop. 1985/86: 150 lings- som volymfaktorer har under de senaste åren
förändrats på så sätt Bil. 1.3 att en av dessa faktorer har avautomatiserats.
Detta gäller t. ex. "Bidrag till kommunal barnomsorg" där
statsbidraget till sin huvuddel numera utgår med visst belopp per barn i
barnomsorgen i kommunerna. Tidigare var bidragsbeloppen automatiskt knutna även
till löneutvecklingen. Numera fastställs beloppen i särskild ordning av
statsmakterna och den automatiska följsamheten till löneutvecklingen har
alltså övergivits. Denna förändring har emellertid ej varit möjlig att belysa
i automatikklassificeringen med hittillsvarande metod.

I syfte att komplettera den hittillsvarande redovisningen
och för att ge en mer fullständig bild över hur olika faktorer påverkar
statsbudgetens utgifter har en alternativ modell arbetats fram. Modellen är
inte heltäckande, men drygt 94% av statsbudgetens utgifter exkl.
statsskuldräntorna omfattas av modellen. I beräkningarna ingår samtliga anslag
som är större än I miljard kr. Vidare ingår hela biståndsramen, den statliga
konsumtionen inkl. försvaret samt de statliga investeringarna. De 6% av
statsbudgetens utgifter som ej är medräknade torde till övervägande delen sakna
automatikanknytningar.

Dessa anslag m. m. har hänförts till åtta olika påverkande
faktorer. Varje anslag kan därvid ha hänförts till mer än en sådan påverkande
faktor. Vid denna klassificering har hänsyn tagits till vilka faktorer som i
realiteten påverkar anslagen och således inte enbart till den strikt formella
påverkan. De faktorer som har använts är bruttonationalinkomsten, basbeloppet,
löneutvecklingen, prisutvecklingen, räntenivån, separata prisbeslut, automatisk
volymutveckling och påverkbar volymutveckling. Med separata prisbeslut avses t.
ex. fastställandet av storleken på barnbidraget. Exempel på automatisk volymutveckling
är antalet barn som är berättigade till barnbidrag. Som exempel på påverkbar
volymutveckling kan nämnas beslutat antal barn inskrivna i den kommunala
barnomsorgen eller beslutat antal gymnasieplatser.

Den statliga konsumtionen har till 62% hänförts till
löneutvecklingen och till 38% till prisutvecklingen. På motsvarande sätt har av
försvarsanslagen 35% hänförts till löneutvecklingen och 65% till
prisutvecklingen. De statliga investeringarna har hänförts till separata
prisbeslut.

Beräkningarna har gjorts med utgångspunkt i
anslagsbeloppen i budgetpropositionen för budgetåret 1986/87. Resultatet av
beräkningarna framgår av nedanstående sammanställning.

Utgiftsstyrande
faktor

Miljarder kr.

Procent av statsutgifterna

Bruttonationalinkomsten

8,8

3,6

Basbeloppet

55,1

22,4

Löneutvecklingen

81,7

33,2

Prisutvecklingen

37,2

15,1

Räntenivån

14,6

5,9

Separata
prisbeslut

48,6

19,8

Automatisk
volymutveckling

108,0

43,9

Påverkbar
volymutveckling

20,2

8,2

Anm. Eftersom ett anslag kan ha hänförts till mer än en
faktor blir summan mer än 24

100%.

De avautomatiseringsbeslut
som genomförts uiider de senaste fyra-fem Prop. 1985/86: 150 åren har främst
inneburit att påverkansfaktorn löneutveckling har ersatts Bil. 1.3 med eller
begränsats till enbart faktorn separata prisbeslut. Ett exempel på detta är det
tidigare nämnda anslaget "Bidrag till kommunal barnomsorg".
Sammanlagt har belopp som påverkats av löneutvecklingen minskats med nästan 18
miljarder kr. (i kostnadsnivå för budgetåret 1986/87 enligt prop. 1985/86:100)
och motsvarande ökning har då skett för de separata besluten.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Appendix II Prop. 1985/86: 150

Statsutgifterna uppdelade på realekonomiska kategorier

Denna
genomgång av statsbudgetens utgifter i realekonomiska termer bygger i huvudsak
på det inom nationalräkenskaperna tillämpade internationella SNA-systemet
(System of National Accounts) som innebär att statsutgifterna delas upp i
utgifter för konsumtion, investeringar, transfereringar och finansiella
transaktioner.

Vid
en analys av utvecklingen i reala termer måste de finansiella transaktionerna
särskiljas från utgifterna i övrigt.

Realekonomiskt
betraktas nämligen de finansiella transaktionerna som en del av
kreditmarknaden. Det är vidare viktigt att skilja mellan å en sidan sådana
utgifter där staten slutligt förbrukar produktionsresurser och å andra sidan
sådana utgifter som utgörs av överföringar (transfereringar) till andra
sektorer i ekonomin.

De
statliga konsumtions- och investeringsutgifterna visar statens direkta
(slutliga) förbrukning av reala resurser. Som konsumtionsutgifter betraktas
utgifter för statliga myndigheters produktion av tjänster inom t. ex. försvaret,
undervisningssektorn och rättsväsendet. Konsumtionsutgifterna består till
närmare 50% av lönekostnader, inkl. sociala avgifter. Återstoden är omkostnader
i den löpande verksamheten, exempelvis inköp av konsumtionsvaror, hyror,
reparationer och underhåll. Försvarets investeringar, som inte antas ha någon
civil användning, betraktas i enlighet med SNA-systemet som konsumtion.

Det
investeringsbegrepp som används skiljer sig i princip inte från det som gäller
för den privata sektorn. Som statliga investeringar betraktas utgifter för
byggnader och anläggningar samt materielinköp för civila ändamål. Precis som
för övriga utgifter på statsbudgeten belastar investeringar statsbudgeten vid
tidpunkten för utbetalningen. Investeringsutgifterna periodiseras således
inte. Till skillnad från vad som gäller vid en strikt tillämpning av SNA-systemet
räknas i långtidsbudgeten även affärsverkens investeringar i den mån de
finansieras över statsbudgeten som statliga investeringar.

Det
bör understrykas att gränsen mellan konsumtion och investeringar i vissa fall
kan vara flytande. Det kan sålunda hävdas att delar av utgifterna för t. ex.
utbildning och forskning, vilka klassificeras som konsumtion, utgör produktiva
investeringar i lika hög grad som exemplevis inköp av maskiner.

Transfereringarna
indelas i undergrupper med utgångspunkt i vilken sektor av ekonomin som är
mottagare av inkomstöverföringen. I långtidsbudgeten delas transfereringarna
upp i överföringar till hushåll, kommuner och företag. I SNA-systemet räknas
också ränteutgifter för statsskulden som transfereringar. I långtidsbudgeten
redovisas dock dessa för sig.

Till
gruppen finansiella transaktioner hänförs utgifter för utlåning, aktieteckning
m.m.

Konsumtion

Som framgår av tabell 1 utgörs ca hälften av
statsbudgetens konsumtionsutgifter av kostnader för löner. I beräkningarna har
schablonmässigt lagts in en fortsatt tillämpning av det s.k. huvudförslaget.
Under den framförliggande perioden minskar sammantaget de statliga
konsumtionsutgifterna i fasta priser med i genomsnitt 0,2% per år.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.3

Tabell 1. Konsumtionsutgifternas utveckling

Miljarder
kr., oförändrad pris- och lönenivå

Genomsnittlig procentuell förändring 1980/81-1984/85

1986/87

Procentuell andel av totala statsutgifter

Genomsnittlig procentuell förändring 1986/87-1990/91

Summa
statliga konsumtionsutgifter

därav

Löner

Annan konsumtion

-0,2

74,8

37,9 36,8

22,2

11,2 10,9

-0,2

-0,2 -0,2

Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. Detta
gör att de realekonomiska fördelningarna i olika långtidsbudgetar inte är helt
jämförbara.

Investeringar

1 statsbudgeten återfinns utgifter för investeringsändamål
inom såväl statlig som kommunal och privat sektor. Staten påverkar emellertid
en större andel av den totala investeringsvolymen eftersom betydande delar av
affärsverkens (inkl. dotterbolagens) totala investeringar inte finansieras över
statsbudgeten. Se vidare ändamålsavsnittet om kommunikationer. Vidare
klassificeras utgifter på budgeten för investeringar i kommunal och privat regi
som transfereringsutgifter. I långtidsbudgeten redovisas som direkta statliga
investeringar endast de medel som på budgeten anslås för investeringar inom
statliga myndigheter och statliga affärsverk.

De direkta statliga investeringarna på budgeten uppgår
budgetåret 1986/87 till ca 13,2 miljarder kr. Under långtidsbudgetperioden
beräknas dessa i princip vara oförändrade. Beräkningarna tar i första hand
hänsyn till beslutade, och för affärsverken vissa planerade, investeringar.

Tabell
2. Investeringar

Miljarder
kr.,

oförändrad
pris- och lönenivå

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

Genomsnitt- 1986/87

Genomsnittlig procentuell förändring 1986/87-1990/91

tuell förändring 1980/81-1984/85

Procentuell
andel av totala statsutgifter

Summa statliga investeringsutgifter

därav

Statliga affärsverk Övriga investeringar

+ 13,2 11,3

-0,2 4,6 + 3,1 6,7

3,3%

1,4% 2,0%

-0,2 +0,2

Anm.
Utgifternas klassificering anpassas löpande. Detta gör att de realekonomiska
fördelningarna i olika långtidsbudgetar inte är helt jämförbara.

För
att de totala statsutgifterna inte skall underskattas under långtidsbudgetperioden
till följd av ovan nämnda beräkningsteknik har skillnaden mellan utgifterna för
en låg "normal" nivå på investeringarna och i tabellen inlagda
belopp beaktats under posten Tillkommande utgiftsbehov, netto.

Transfereringar

Transfereringarna
beräknas för budgetåret 1986/87 svara för ca 52,6% av de totala
statsutgifterna. Utvecklingen av transfereringarna redovisas i tabell 3. Om man
ser till utvecklingen under de senaste åren, finner man att transfereringarna
till hushåll varit i princip oförändrade medan transfereringarna till företag
minskat med 5,2% i fasta priser. Totalt sett har transfereringarna minskat med
0,2% i fasta priser mellan budgetåren 1980/81-1984/85. Under den
framförliggande perioden beräknas transfereringarna i oförändrad pris- och
lönenivå vara oförändrade.

Tabell
3. Transfereringarnas utveckling

Prop. 1985/86: 150

Miljarder kr.

,
oförändrad pris-

- och
lönenivå

Bil. 1.3

Genomsnitt-

1986/87

Genomsnitt-

lig procen-

tuell för-

Procentuell

tuell för-

ändring

andel av

ändring

1980/81-

totala

1986/87-

1984/85

statsutgifter

1990/91

Summa
transfere-

ringar

-0,2

177,5

52,6

±0

därav

Transfereringar till

hushåll'

±0

94,1

27,9

-0,2

Transfereringar till

kommunsektorn

±0

60,0

17,8

+0,2

Transfereringar till

företag m. m.

-5,2

15,1

4,5

-0,2

Internationella

transfereringar

±0

8,2

2,4

+ 2,5

' Inkl. räntebidrag för bostäder. - Inkl.
livsmedelssubventioner.

Anm. Utgifternas klassificering anpassas löpande. DeUa gör
att de realekonomiska fördelningarna i olika långtidsbudgetar inte är helt
jämförbara.

Transfereringar till hushåll beräknas minska med i
genomsnitt O, I % per år i oförändrad pris- och lönenivå. Folkpensionerna
dominerar i denna grupp och svarar för över hälften av utgifterna. Som framgår
av tabell 4 minskar folkpensionerna något i fasta priser bl. a. till följd av att
allt fler pensionärer erhåller ATP, vilket över långtidsbudgetperioden sänker
kostnaderna på statsbudgeten för pensionstillskott. Statens totala utgifter
för pensioner, dvs. inkl. ATP, ökar däremot med 0,1% per år i oförändrad pris-
och lönenivå under perioden 1986/87-1990/91.

Tabell 4. Transfereringar till hushåll

Miljarder kr.

1986/87 Genomsnittlig
årlig förändring

1986/87-1990/91

Oförändrad
Löpande Löpande

pris- och priser priser

lönenivå lågalterna- högalterna

tivet tivet

Summa
transfere-

ringar
till hushåll

94,1

-0,1 %

+0,2 %

+4,1 %

därav

Folkpensioner

48,1

-0,1%

+0,2%

+ 3,8%

Räntebidrag till

bostäder

14,6

—

+7,2%

Barnbidrag

9,1

-0,1%

Sjukförsäkring

och föräldraförsäkring

; 6,0

+0,1%

+ 3,1%

+ 5,2%

Utgifterna
för barnbidrag minskar. Detta beror på att antalet barn beräknas minska och
att bidragsnivån enligt långtidsbudgettekniken förutsätts vara oförändrad.

De statliga
transfereringarna till kommunsektorn för konsumtion och investeringar omfattar
dels bidrag avsedda för särskilda ändamål, t. ex. löner för lärare i
grundskolan och gymnasieskolan, dels allmänna bidrag, främst skatteutjämningsbidrag.
Ett drygt tiotal specialdestinerade bidrag svarar för närmare 80% av de statsbidrag
till den kommunala sektorn som utgår för särskilda ändamål. Transferingarna
till kommunsektorn beräknas under långtidsbudgetperioden öka med 0,1 % per år i
oförändrad pris- och lönenivå och i löpande priser öka med 2,8% per år i
lågalternativet resp. 5,4% per år i högalternativet.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

Tabell
5. Transfereringar till kommunsektorn

Miljarder
kr.

1986/87 Genomsnittlig
årlig förändring

1986/87-1990/91

Oförändrad
Löpande Löpande

pris- och priser priser

lönenivå lågalterna- högalterna

tivet tivet

Summa
transfe-

reringar
till

kommunsektorn

60,0

+0,1 %

+2,8 %

+5,4 %

därav

Bidrag till skol-

väsendet m. m.

18,5

-0,2%

+ 3,0%

+4,4%

Skatteutjämnings-

bidrag

11,6

+3,0%

+6,8%

+8,7%

Bidrag till sjuk-

vård, social hem-

hjälp m. m.

6,4

+0,1%

Bidrag till barnomsorg

8,5

+3,6%

+ 3,6%

Bidrag
till skolväsendet m. m. avser till över 90% löner till grundskole-och gymnasieskolelärarna.
Nedgången i oförändrad pris- och lönenivå sammanhänger framför allt med minskat
antal elever.

Transfereringar
till företag m.m. inkluderar överföringar till såväl privata som statliga
företag. I fasta priser registreras en genomsnittlig minskning med 0,2% per år
under perioden. 1 lågalternativet erhålls en lika stor minskning eftersom dessa
transfereringar inte har omräknats med hänsyn till pris- och löneantagandena. I
det högre alternativet ökar utgifterna med 2,7 % per år på gmnd av de
tillkommande utgifter för arbetsmarknads- och industripolitiska insatser som
antas uppstå på grund av den låga ekonomiska aktiviteten i detta alternativ.
Som framgår av redovisningen under ändamålsgruppen Näringspolitik har de
statliga insatserna till krisdrabbade företag och branscher varit mycket stora
under den historiska perioden. För långtidsbudgetperioden har några nya sådana
insatser inte lagts in i beräkningarna.

De
internationella transfereringarna består nästan helt av anslag till

utvecklingsbistånd (u-hjälp).
Biståndets tillväxt följer bruttonationalinkomstens utveckling. Totalt ökar
transfereringarna med 2,5% i fasta priser. Denna beräkning baseras på
lågalternativets antagande om viss årlig tillväxt i BNI. 1 löpande priser
innebär detta en årlig genomsnittlig ökning med 5,0% per år i lågalternativet
samt med 3,9% per år i högalternativet. Den lägre ökningstakten i
högalternativet beror på antagandebildens lägre ekonomiska tillväxt (jämfört
med lågalternativet).

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.3

Statsskuldräntor

Utgifterna
för statsskuldräntor, m. m. består dels av ränteutgifter för av staten upptagna
lån inom och utom landet, dels av valutaförluster' till följd av ändrade
växelkurser. Totalt beräknas dessa utgifter uppgå till 68,0 miljarder kr.
budgetåret 1986/87. I lågalternativet ökar utgifterna för statsskuldräntor m. m.
till 63,0 miljarder kr. budgetåret 1990/91. I högalternativet uppgår
motsvarande utgifter till 81,0 miljarder kr. Beräkningarna har gjorts med hjälp
av riksgäldskontorets modell för beräkning av statsskuldräntor vid
upplåningstillfället. Om lånets värde i kronor vid inlösentidpunkten, till
följd av valutakursförlustförändringar, avviker från det redovisade värdet
uppstår en valutaförlust eller valutvinst.

Tabell
6. Utgifter för statsskuldräntor, m. m.

Miljarder
kr.

i
löpande priser

Absolut

nivå

1986/87

Förändri

ing till

Årlig procentuell förändring 1986/87 1990/91

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

A.
Totalt: Lågaltemativet varav: - räntor på inhemska lån

- räntor
på utländska lån

- valutaföriuster

68,0

55,1

11,9

1,0

-1,0 -1,9 ±0 +0,9

-1,0 -0,4 -0,1 -0,5

-1,0 -1,1 -0,3 +0,4

-2,0 -1-0,6 -0,4

-2,2

- 1,8

- 1,3

- 1,6

-24,5

Minskningen
av utgifterna för statsskuldräntorna beror på att effekterna på ränteutgifterna
av den ökade statsskulden motverkas av en sänkt räntenivå.

Finansiella transaktioner

I posten
finansiella transaktioner ingår dels statlig utlåning till olika ändamål såsom
studiemedel, lokaliseringslån och övriga lån till företag, dels aktieköp, köp
och försäljning av mark samt förändringar i dispositionen av röriiga krediter.
Som framgår av tabell 7 beräknas de finansiella transaktionerna öka med 0,2%
per år i oförändrad pris- och lönenivå.

' Utländska lån är
bokförda till värdet i kronor vid upplåningstillfället. Om lånets värde i
kronor vid inlösentidpunkten, till följd av vajutakursförlustförändringar,
avviker från det bokförda värdet uppstår en valutaförlust eller valutavinst.

Tabell
7. Finansiella transaktioner

Miljarder
kr.

1986/87

Genomsn 1986/87-

ittlig åriig förändring 1990/91

Oförändrad pris- och lönenivå

Löpande priser iägalterna-livet

Löpande priser högallerna-livet

Summa rinansiella transaktioner

därav

Statliga
lån

varav

Studiemedel

5,9

5,7 4,5

+0,2 % +0,2% ±0%

+3,8 %

+ 4,2% + 0,1%

+ 9,7% + 10,3% + 4,4%

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.3

Statens finansiella
transaktioner är av väsentlig betydelse vid en studie av sparandets utveckling.
Statens finansiella sparande definieras som budgetsaldot reducerat med
nettobeloppet av finansiella transaktioner, inkl. valutaförluster, på budgetens
utgiftssida och amorteringar av statliga lån på budgetens inkomstsida.

Sammanfattning
av statsbudgetens utgifter uppdelade på realekonomiska kategorier

Totalt
sett beräknas statsutgifterna exkl. statsskuldräntorna under långtidsbudgetperioden
vara oförändrade i fasta priser. Omräknat till löpande priser blir det en
ökning med 0,3% i lågalternativet och 4,8% i högaltema-tivet. 1 tabell 8
redovisas utvecklingen i löpande priser för de totala statsutgifterna uppdelade
på realekonomiska kategorier.

Tabell
8. Totala statsutgifter

Miljarder
kr., löpande priser

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.3

Genom-

Förändring till

Genom-

snittlig

procentuell

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

procentuell

förändring

1980/81-

1986/87-

1984/85

1990/91

-
Statlig konsumtion

och investeringar

+ 7,9%

86,1

+ 2,6

+ 1.1

+ 0,2

+ 3,4

+ 0,3%

-
Transfereringar till

hushåll

+ 9,4%

94,1

+ 2,1

+ 0,8

+ 0,9

+ 0,5

+ 0,2%

kommuner

+ 8,0%

60,0

+ 3,7

+ 2,1

-t 3,0

+ 2,1

+ 3,4%

företag

+ 3,2%

15,1

- 0,2

+ 0,3

- 0,2

- 0,2%

utlandet

+ 8,5%

8,2

+ 0,4

+ 0,5

+ 0,4

+ 5,0%

- Finansiella

transaktioner

- 0,2

5,9

+ 0,3

+ 0,6

-1- 0,0

+ 0,1

+ 4,0%

Summa
utgifter exkl.

statsskuldräntor

+ 7,4%

269,4

+ 8,9

+ 5,4

+ 4,9

+ 6,3

+ 0,3%

Statsskuldräntor

+43,0%

68,0

- 1,0

- 2,0

- 1,8%

Summa
utgifter

(lågalternativet)

+ 11,2%

337,4

+ 7,9

+ 4,4

+ 3,9

+ 4,3

+ 0,2%

Summa
utgifter

(högalternativet)

+ 11,2%

337,4

+22,3

+ 14,3

+ 18,3

+ 14,4

+ 4,8%

Summa
utgifter exkl.

statsskuldräntor
i fasta

priser

- 1,0%

269,4

+ 2,0

+ 0,2

- 1,1

3 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Appendix III Prop. 1985/86: 150

Ändamålsavsnitt '' '

Inledning

I appendix
III redovisas statsbudgetens utgifter uppdelade på ändamål. Ett ändamål kan
innefatta utgifter hänförliga till mer än ett departement. Ändamålet "Stöd
till barnfamiljer" t.ex. upptar utgifter som i statsbudgeten redovisas
under både socialdepartementets och bostadsdepartementets verksamhetsområden.
Ett anslag pä statsbudgeten kan i sin tur innefatta utgifter för fler ändamål.
I dessa fall hänförs anslaget till den ända-målsgmpp som svarar mot anslagets
huvudsakliga syfte.

I
Rättsväsende

Till
ändamålsgmppen hör utgifterna för polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet
och kriminalvården.

Tabell
1. Rättsväsende

Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring
till

Genom snittlig

Procentuell Genom-

--------
förändring snittlig

procentuell 1986/87
1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1986/87- procentuell

förändring 1987/88 förändring

1980/81- 1986/87-

1984/85 1990/91

Totala
utgifter

+0,6

10575

-129

-61

-20

+ 3

-1,2

-0,5

därav

Polisväsende

+0,7

6119

- 42

-17

+ 2

+ 3

-0,7

-0,2

Domstols-
och åklagar-

väsende

-0,4

2 375

- 83

-16

- 3

-3,5

-1,0

Kriminalvård

+ 2,2

1980

- 3

-28

-19

-0,1

-0,6

Resursförbmkningen
inom rättsväsendet är till stor del beroende av brottsutvecklingen och hur stor
andel av brotten som anmäls till polisen. Brott mot brottsbalken som har kommit
till polisens kännedom har under den senaste tioårsperioden ökat med i
genomsnitt 3,2% per år. Ar 1984 uppgick antalet anmälda brott mot brottsbalken
till ca 845000 vilket är en ökning med ca 45000 jämfört med 1983. Antalet
anmälda brott mot annan lagstiftning (t.ex. skattebrott, trafikbrott och
narkotikabrott) har från en hög nivå 1981 och 1982 minskat och uppgick 1984
till ca 137000.

De
prognoser för brottsutvecklingen som redovisas i årets budgetproposition pekar
på en fortsatt uppåtgående trend för brottsbalksbrotten med någon eller några
procent per år. Någon prognos för brott mot annan lagstiftning presenteras ej.

Vid sidan av
brottsutvecklingen påverkar lagstiftningens utformning samt de olika
verksamheternas effektivitet resursbehoven. I syfte att begränsa kostnaderna
pågår för närvarande ett omfattande arbete inom justitiedepartementet för att
ändra lagstiftningen i olika avseenden samt ge olika verksamheter en
effektivare organisation.

Med hänsyn till bl. a.
detta arbete utgår långtidsbudgetens beräkningar Prop. 1985/86: 150 från
att den förutsedda ökningen av antalet brott kommer att rymmas inom Bil.
1.3 ramen för oförändrade resurser.

Merparten
av kostnaderna iöT polisväsendet utgörs av löner och till följd av en tidigare underbudgetering
av anslaget har i årets budgetproposition en nivåjustering gjorts av anslaget
med ca 270 milj. kr. utöver den sedvanliga löneomräkningen.

Utvecklingen
under det gångna året har inneburit att antalet utbildade polismän som inte har
s. k. tablåtjänst ytterligare har stigit och uppgår för närvarande till drygt I
400.

Strävan
är att nå bättre balans mellan antalet polismanstjänster och antalet utbildade
polismän.

Långtidsbudgetberäkningarna
utgår från en aspirantintagning om 150 aspiranter budgetåren 1986/87 och
1987/88, 250 aspiranter budgetåret 1988/89 samt 430 aspiranter de två sista
åren i långtidsbudgetperioden.

Åklagarväsendet
har under tidigare budgetår tillförts resurser bl. a. för att bekämpa
narkotikamissbruket och den ekonomiska brottsligheten. Några ytterligare
resursförstärkningar har inte beräknats för långtidsbudgetperioden.

Inom
domstolsväsendet föreslås i årets budgetproposition att de tillfälliga
resursförstärkningarna till kammarrätterna för att få ner målbalanserna
bibehålls. Dessa förstärkningar förutsätts emellertid kunna avvecklas under
långtidsbudgetperioden.

Kriminalvårdens
inriktning styrs av de principbeslut om kriminalvårdens utformning som
fattades av 1973 års riksdag. Beläggningen vid kriminalvårdsanstalterna
fortsatte att minska under 1985. Minskningen beror bl. a. på de nya regler om
villkorlig frigivning som trädde i kraft den Ijuli 1983 samt på att antalet
domar med fängelsestraff har gått ned. Stängningar av anstaltsplatser har, som
en följd av beläggningsnedgången, kunnat föreslås i såväl förra årets som årets
budgetproposition.

Behovet
av anstaltsplatser under långtidsbudgetperioden bedöms kunna tillgodoses inom
ramen för oförändrade resurser sedan fattade beslut om stängningar av platser,
byggande av lokalanstalter och inrättande av småavdelningar har genomförts.

II Internationellt
utvecklingssamarbete och övrig internationell samverkan

Ändamålsgmppen
omfattar utgifterna för internationellt utvecklingssamarbete (bistånd och u-landsverksamhet)
samt övrig internationell samverkan såsom utrikesförvaltningen och Sveriges
deltagande i internationella organisationer.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

Tabell 2. Internationellt utvecklingsamarbete och övrig
internationell samverkan

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring
till

Genomsnittlig

Procentuell Genomförändring snittlig

procentuell 1986/87 1987/88 1988/89
1989/90 1990/91 1986/87- procentuell

förändring 1987/88 förändring

1980/81- 1986/87-

1984/85 1990/91

ToUla
utgifter +2,0

därav

Internationellt

utvecklingssamarbete
+0,4

Utrikesförvaltning och

övrig internationell

samverkan +8,8

11006 +125 +185 +257 +260 +1,1 +1,9

8760 +150 +190 +250 +250 +1,7 +2,4

2246
- 25 +5 +7 +10 -1,1 -0,1

Regeringen har föreslagit att ca 8,8 miljarder kronor
anvisas till internationellt utvecklingssamarbete för budgetåret 1986/87.
Härutöver tillkommer ca 180 milj. kr. som föreslås anvisas över andra anslag
än de reguljära biståndsanslagen. Beräkningarna i långtidsbudgeten för
budgetåren därefter har utgått från att biståndet skall uppgå till 1 % av
bruttonationalinkomsten (BNI).

Återflödet i biståndet, dvs. upphandling av varor och
tjänster i Sverige för medel som anvisats över biståndsanslagen, uppgår till
betydande belopp. Totalt används ca 45 % av biståndsmedlen för upphandling i
Sverige. Krediterna till utvecklingsländer, u-krediterna, beräknas generera upphandling
i Sverige till ett värde av ca tre gånger det bistånd som lämnas i form av
krediter.

Utgifterna för Sveriges deltagande i internationella
organisationer styrs genom särskilda beslut. De skilda organisationernas
budgetar fastställs efter förhandling mellan deltagande stater och kostnaderna
fördelas efter överenskomna fördelningsnycklar.

Utgifterna för utrikesförvaltningen är till stora delar
direkt eller indirekt utlandsberoende och påverkas av inflationen i
värdländerna och av valutakursutvecklingen.

III
Totalförsvar Prop. 1985/86: 150

Ändamålsgruppen omfattar utgifterna för totalförsvarets
militära och civila ' ' ' delar samt övrig verksamhet inom
totalförsvaret.

Tabell 3. Totalförsvar

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Genom- Förändring till Procentuell Genom

snittlig ------------------------- förändring snittlig

procentuell 1986/87 1987/88 1988/89
1989/90 1990/91 1986/87- procentuell

förändring 1987/88 förändring

1980/81- 1986/87-

1984/85 1990/91

Totala utgifter

därav

Militärt
försvar Civila sektorer/ funktioner Övriga ändamål

-1,0

28089

-65

-15

-1

-0,2

-0,1

24411

-18

-0,1

3453 225

-42 - 5

-14

- 1

-1

-1,2 -2,2

-0,4 -0,9

Klassificering
förändrad.

Riksdagen tog våren 1982 ställning till inriktningen av
totalförsvaret för perioden 1982/83-1986/87 (1982 års försvarsbeslut).
Långtidsbudgeten utgår med vissa undantag från dessa ställningstaganden. För
närvarande arbetar 1984 års försvarskommitte med att förbereda 1987 års
försvarsbeslut. För de fyra budgetåren 1987/88-1990/91 har i avvaktan på
riksdagens beslut i princip förutsatts att intentionerna i 1982 års
försvarsbeslut kommer att fullföljas.

Utgiftsramarna för det militära försvaret och
civilförsvaret, utom vad avser skyddsmm, skall enligt 1982 års försvarsbeslut priskompenseras
enligt ett försvarsprisindex (FPI). FPl är en sammanvägning av två indexserier
- ett löneindex för de 35 % av utgiftsramarna som beräknas bestå av
lönekostnader och nettoprisindex för de resterande 65 %. Vid priskompensation m.
m. av utgiftsramen för militärt försvar skall emellertid försvarsprisindex t.
o. m. budgetåret 1986/87 kompletteras med ett hänsynstagande till inträffade
växelkursförändringar m.m. Anslaget för skyddsmm pris-kompenseras även
fortsättningsvis med nettoprisindex (NPl).

1982 års försvarsbeslut — med de förändringar som
riksdagen beslutade om våren 1983 - ligger till gmnd för utgiftsberäkningen för
det militära försvaret. Riksdagen beslutade våren 1984 att den militära
utgiftsramen skall tillföras ytterligare 600 milj. kr. per år utöver den
kompensation FPI ger under resterande del av försvarsbeslutsperioden, alltså t.
o. m. budgetåret 1986/87.

Stora besparingar är planerade inom fredsorganisationen.
För perioden 1982/83-1991/92 är planeringsförutsättningen att ca 9,1 miljarder
kr., i prisläge febmari 1984, skall sparas och antalet anställda minskas med ca
6000 (13,8%). Detta innebär att den personalminskningstakt som rått under
1970-talet bibehålls även under 1980-talet.

Möjligheterna till ytterligare besparingar under
1990-talet utreds för närvarande.

Besparingar görs för att
skapa tillräckligt ekonomiskt utrymme för ut- Prop. 1985/86: 150

bildning och utrustning för krigsorganisationens behov. Bil.
1.3

Utgifterna
för militärt försvar under budgetåret 1986/87 föreslås totalt uppgå till 24,4
miljarder kr., varav 2,0 miljarder kr. utgör beräknad priskompensation.

1
syfte att skapa ökad handlingsfrihet inför 1987 års försvarsbeslut har
regeringen visat viss återhållsamhet i budgetpropositionen - i förhållande till
överbefälhavarens planering - i fråga om att inhämta beställningsbe-myndiganden
för materielobjekt från riksdagen som får betalningskonsekvenser efter
budgetåret 1986/87.

För
totalförsvarets civila del beräknas ett totalt medelsbehov över statsbudgeten
på ca 3500 milj. kr., varav ca 225 milj. kr. avser investeringar inom den s.k.
särskilda medelsramen för budgetåret 1986/87. I princip omfattar
totalförsvarets civila del all samhällelig verksamhet som avses fortgå i krig.
I budgetsammanhang är dock avgränsningen snäv och avser endast anslag eller
delar av anslag som är direkt inriktade mot beredskapsuppgifter.

För
civilförsvaret innebär 1982 års försvarsbeslut ökade insatser i fråga om bl. a.
utbildning och övningsverksamhet samt befolkningsskydd. Ansvaret för
civilförsvarsverksamheten på lokal nivå i krig skall fr. o. m. den I januari
1987 föras över till kommunerna.

I
årets budgetproposition föreslås utgifterna budgetåret 1986/87 för civilförsvar
m. m., utom skyddsmm, uppgå till 540 milj. kr., varav 47 milj- kr. för beräknad
priskompensation enligt FPI. För skyddsmm föreslås utgifter om ca 632 milj. kr.
varav 53 milj. kr. för beräknad priskompensation enligt NPl.

Riksdagen
har beslutat om utgiftsbegränsande åtgärder bl. a. inom civilförsvaret.
Planeringsramen för civilförsvar utom skyddsrum är därför något lägre än vad
som svarar mot 1982 års försvarsbeslut. Riksdagen har beslutat att
tilldelningen av beställningsbemyndiganden för skyddsrumsbyggande skall
begränsas under budgetåren 1984/85 och 1985/86. I årets budgetproposition har
regeringen föreslagit att en sådan begränsning bör gälla även under budgetåret
1986/87. Dessa beslut har beaktats i långtidsbudgetberäkningarna. Behovet av
andningsskydd för hela befolkningen beräknas vara huvudsakligen täckt under
budgetåret 1993/94.

Styrande
för utgifterna inom det hittillsvarande ekonomiska försvaret är främst
investeringsnivån i oljelagringsprogrammet, storleken på den s.k. särskilda
medelsramen samt de driftskostnader dessa investeringar föranleder.
Driftskostnaderna utgörs till stor del av kapitalkostnader. Den statliga
redovisningen medför motsvarande inkomster på statsbudgetens inkomstsida.

En
översyn av oljelagringsprogrammet har genomförts bl. a. för att

pröva hur stor minskning av lagringen som den minskade oljekonsum

tionen i samhället motiverar. Mot bakgrund av översynen beslöt riksdagen

våren 1984 att inga ytterligare inköp behöver göras t.o.m. budgetåret

1986/87. Riksdagsbeslutet innebär också att betydande mängder olja utför-

säljs.

För funktioner som tidigare rubricerades "ekonomiskt försvar" har för 38

budgetåret 1986/87 föreslagits ca 1 734 milj. kr: För
övriga civila totalförsvarsfunktioner föreslås för budgetåret 1986/87 utgifter
om sammanlagt ca 548 milj. kr. Utgifterna styrs i huvudsak av pris- och
löneutvecklingen inom den offentliga sektorn.

Vid
medelsberäkningen för övrig verksamhet inom totalförsvaret har det fömtsatts
att våra engagemang inom ramen för FN:s fredsbevarande verksamhet m. m. kommer
att vara av oförändrad omfattning, dvs. knappt 170 milj. kr./år under perioden.

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.3

IV Pensioner, sjukförsäkring, m. m.

Ändamålsgruppen domineras av utgifter för folkpensionering,
bidrag till sjukförsäkring och statens bidrag till kommunalt bostadstillägg
till folkpension (KBT). Dämtöver redovisas i detta avsnitt utgiftsutvecklingen
för den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) vars utgifter och inkomster inte
redovisas över statsbudgeten. Bland övriga förmåner inom socialförsäkringssystemet
som finansieras via fonder, och inte redovisas över statsbudgeten, kan nämnas
delpensions- och arbetsskadeförsäkringama.

Administrationen av socialförsäkringssystemet i sin helhet
ingår be-loppsmässigt i detta ändamålsavsnitt och beräknas budgetåret 1986/87
uppgå till ca 3 miljarder kr.

Tabell 4. Pensioner, sjukförsäkring, m. m.

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Genom snittlig

Procentuell Genom-

------------ förändring snittlig

procentuell
1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1986/87- procentuell

förändring 1987/88 förändring

1980/81- 1986/87-

1984/85 1990/91

Totala
utgifter

-1,5

därav

Folkpensioner

-2,1

Bidrag
till sjuk-

försäkring*

-1-3,0

54975
-226 -625 -287

49186
-260 -655 -325

5008
+45 +40 +40

-387

-0,4

-0,7

-425

-0,5

-0,8

+ 40

+0,9

+0,8

s. 39 Kontrollera mot PDF

inkl.
administrationskostnader.

Pensioner

Folkpensionssystemet omfattar hela befolkningen. För
folkpensionärer som har liten eller ingen ATP-pension kompletteras
folkpensionen med pensionstillskott. Pensionstillskottet avräknas mot utgående ATP-pension.
Folkpensioneringen beräknas kosta ca 49 miljarder kr. budgetåret 1986/87, varav
tre fjärdedelar utgår som ålderspension. Inemot en femtedel utgörs av
förtidspension. Bland övriga pensionsförmåner återfinns änkepension,
hustrutillägg och handikappersättning.

Utgiftsutvecklingen för folkpensionerna styrs i huvudsak
av förändringar i befolkningens ålderssammansättning och den allmänna
prisutvecklingen. Även arbetsmarknadsläget påverkar utgiftsnivån.

s. 40 Kontrollera mot PDF

Det totala antalet
ålderspensionärer beräknas öka under hela långtids- Prop. 1985/86: 150
budgetperioden. Antalet folkpensionärer beräknas år 1986 uppgå till Bil.
1.3 knappt 2 miljoner, varav knappt 1,5 miljoner är ålderspensionärer. Närmare
1 miljon pensionärer erhåller under samma år ålderspension med ATP.
Folkpensionärer vars huvudsakliga inkomst består av folkpension, medges vid
inkomsttaxeringen ett särskilt inkomstrelaterat avdrag för nedsatt
skatteförmåga. Den som endast har ålderspension och pensionstillskott får
extra avdrag med så stort belopp att någon skatt inte påförs. Skattebortfallet
på gmnd av avdraget kan beräknas till i storleksordningen 6 miljarder kr. för
budgetåret 1985/86.

Utgiftema
för statsbidrag till kommunalt bostadstillägg till folkpension (KBT) styrs
främst av antalet personer som med hänsyn till inkomst och bostadskostnad är bidragsberättigade
men också av hyresnivån i kommunerna och kommunernas egna ambitioner för
bostadstilläggen. Statsbidrag utgår inom vissa intervall av hyreskostnaderna
med 25 % av kommunemas statsbidragsberättigade kostnader för bostadstillägg.
Stigande ATP-nivå förväntas begränsa statsbidraget med i genomsnitt 4 % per
budgetår. Statsbidraget beräknas för budgetåret 1986/87 uppgå till 695 milj.
kr. Kommunernas del av kostnaderna för KBT beräknas för samma tid till ca 3,5
miljarder kr. Statens andel av de samlade kostnaderna för KBT blir därmed
drygt 16%.

Den
allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom kollektiva
socialavgifter och genom avkastningen på AP-fonden. Inkomster och utgifter
redovisas inte till någon del över statsbudgeten. Reglering sker via AP-fonden.
Avgiften har för år 1986 fastställts till 10,0% och fr.o.m. år 1987 till 10,2%.
Av tilläggspensioneringen är 0,2 procentenheter avsedda för finansiering av löntagarfoderna.
Avkastningen på det kapital som dessa fonder förvaltar förs årligen över till
de pensionsutbetalande första, andra och tredje fondsstyrelserna.

Utgifterna
för ATP beräknas uppgå till 50 miljarder kr. för budgetåret 1986/87.
Försäkringen omfattar ålderspension, förtidspension och familjepension. ATP-systemets
andel av transfereringarna från socialförsäkringen har på 15 år ökat från ett
par procent till drygt 30% år 1986. Det totala antalet ATP-pensionärer beräknas
år 1986 bli knappt 1,6 miljoner. Utgifterna för ålderspension väntas samma år
utgöra drygt två tredjedelar av ATP-utbetalningarna, medan förtidspensionerna
beräknas stå för drygt en femtedel.

Utbetalningarna
av ATP ökar dels på grund av att antalet pensionärer som uppbär ATP ökar, dels
på gmnd av att den genomsnittliga ATP-pen-sionens storlek ökar. Detta beror på
att de nytillkommande pensionärerna vanligen har en högre ATP-poäng.

Utgifterna
för pensionstillskotten kommer under perioden att minska på grund av att
nytillkommande pensionärer i större omfattning får ATP. Pensionsutbetalningarna
inkl. ATP, som budgetåret 1986/87 beräknas uppgå till ca 103 miljarder kr.,
förväntas dock öka markant under perioden. Av tabell 5 framgår
utgiftsutvecklingen för de olika delarna av pensionssystemet.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Tabell 5. Utgiftsutvecklingen för pensionerna (exkl.
delpension och KBT) Prop. 1985/86: 150

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå gjl j 3

Beräknat 1986/87

Utgiftsförändring
till

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

Grundpension

Pensionstillskott

ATP

Summa

40650

7 450

50650

98750

+ 250 - 450 +2950

+2750

+ 150 - 450 + 2 550

+2250

+ 150 - 450 + 2400

+2100

0 - 400 + 2 200

+ 1800

Anm. Basbelopp 23 750 kr.

Förvärvsarbetande
mellan 60 och 65 år har möjlighet att minska sin arbetstid genom att gå över
till deltidsarbete i kombination med delpension. Delpensionen fyller då ut en
viss andel av det inkomstbortfall som följer av arbetstidsminskningen.
Delpensionen utgör för närvarande 50% av inkomstbortfallet vid minskningen av
arbetstiden.

De
utgiftsstyrande faktorerna för delpensionen är bl. a. antalet delpensionärer,
hur stort inkomstbortfall som ersätts av pensionen, den genomsnittliga
lönenivån hos dem som har delpension och prisutvecklingen. Pensionsförmånen är
knuten till basbeloppet. Antalet delpensionärer och kostnaderna för dessa ökade
under de första åren efter det att pensionsförmånen infördes. År 1981, då
ersättningsnivån sänktes från 65% till 50%, minskade antalet delpensionärer. 1
januari 1986 var antalet delpensionärer 37000. Utgifterna för budgetåret
1986/87 beräknas till ca 900 milj. kr. Regeringen har tagit ställning till aU
ersättningsnivån skall fastställas till 65% av inkomstbortfallet från den 1
juli 1987. Med en sådan ersättningsnivå beräknas utgifterna enligt
långtidsbudgetens lågalternativ uppgå till ca 2000 milj. kr. för slutåret av
långtidsbudgetperioden.

Delpensionsförsäkringen
finansieras genom en avgift från arbetsgivare och egenföretagare om 0,50% av
löneunderlaget. Avgiften förs till en särskild fond. Under ett antal år har
fonden uppvisat ett underskott. År 1980 fördubblades avgiften för att
avgiftsinkomsterna skulle ge full täckning för de löpande
pensionsutbetalningarna och därutöver successivt täcka underskottet.
Underskottet är numera täckt.

Sjukförsäkring
m.m.

Sjukförsäkringssystemet
omfattar hela befolkningen. Försäkringen ger rä« till dels sjukpenning, dels
viss ersättning i samband med läkarvård och läkemedelsinköp, tandvård,
sjukhusvård och viss annan sjukvård samt för sjukresor. Sjukförsäkringen
finansieras till 15% på statsbudgetens utgiftssida och till 85% av
socialförsäkringsavgifter över inkomsttitel. Socialförsäkringsavgiften till
sjukförsäkringen utgör 9,3% av löneunderiaget år 1986.

Sjukpenning
utgår med 90% av inkomsten upp till sju och ett halvt

basbelopp, vilket år 1986 vid basbeloppet 23300 kr. motsvarar en inkomst

på 174700 kr. Kostnaderna för sjukpenning utgör drygt 50% av försäk-

ringsutgiftema. Dessa påverkas bl. a. av sjuktalets utveckling och av löne- 41

s. 42 Kontrollera mot PDF

utvecklingen. Antalet
ersatta sjukdagar minskade från i genomsnitt 22,8 år Prop. 1985/86: 150
1978 till 18,4 år 1983. Det genomsnittliga antalet ersatta sjukdagar per
Bil. 1.3 försäkrad uppgick 1984 till 18,8 och för år 1985 beräknas preliminärt
en ökning till 20,2 ersatta sjukdagar. En förändring av det genomsnittliga antalet
ersatta sjukdagar med en dag motsvarar en ändrad kostnad för sjukförsäkringen
med totalt ca 850 milj. kr. per år.

Ett
i förhållande till 1985 oförändrat sjuktal ligger till grund för kostnadsberäkningarna
i långtidsbudgeten.

Fr.o.m.
år 1985 gäller ett nytt system för ersättning till de offentliga
sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen och statsbudgeten. I princip bygger
det nya ersättningssystemet på enhetliga ersättningar beräknade per invånare.

Utöver
en viss avgift från patienten svarar också försäkringen för kostnaderna för
läkemedel. Dessa utgör ca 13% av sjukförsäkringens kostnader. En viss
volymökning har härvid antagits under långtidsbudgetperioden.

Tandvårdsförsäkringen,
som utgör knappt 10% av försäkringens utgifter, ersätter 40% av
tandvårdskostnader upp till 2500 kr. och 75% av kostnader därutöver enligt
gällande tandvårdstaxa. Utgifterna styrs av patienttillströmningen, antalet
verksamma tandläkare som har rätt till ersättning från försäkringen samt av
den ersättningsberättigade taxa som har bestämts för varje behandling.

Arbetsskadeförsäkringen
omfattar alla förvärvsarbetande samt personer som genomgår utbildning i den mån
utbildningen medför särskild risk för arbetsskada. Den ger i princip full
ersättning för inkomstbortfall till den som drabbas av skada i sitt arbete.
Arbetsskadeförsäkringen samordnas under de första 90 dagarna efter en skada med
den allmänna sjukförsäkringen.

Arbetsskadeförsäkringen
ligger utanför statsbudgeten och finansieras helt genom avgifter från arbetsgivare
och egenföretagare. Avgiften utgör fr.o.m. år 1980 0,6% av löneunderlaget, dvs.
för närvarande ca 2 300 milj. kr. per år. Fondens behållning uppgick vid
ingången av år 1986 till ca 1,7 miljarder kr. Utbetalningarna från försäkringen
var ca 720 milj. kr. under år 1978 - det första året med försäkringens
nuvarande utformning - och beräknas ha stigit till drygt 1,7 miljarder kr. år
1984. Utgifterna styrs av antalet som skadas, den ersättning dessa beviljas
samt tillämpningen vid prövning om rätt till ersättning föreligger. Antalet
skadefall ökade under år 1985. Ökningen väntas fortsätta under år 1986.

V
Stöd till barnfamiljer

Utgifterna
under denna ändamålsgrupp består till drygt 60% av inkomst

överföringar till hushållen i form av allmänna barnbidrag och flerbarnstill-

lägg, föräldrapenning, bidragsförskott, bostadsbidrag för barnfamiljer,

barnpension samt vårdbidrag för handikappade barn. Vidare ingår statsbi

draget till barnomsorgen och den del av statens bidrag till social hemhjälp

som avser hjälp till barnfamiljer inom denna ändamålsgrupp. Statsbidraget

till kommunernas barnomsorg står för den snabbaste utgiftsökningen un- 42

der
perioden.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

Tabell 6. Stöd till barnfamiljer

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Genom- Förändring till ------- Procentuell Genom

snittlig ------------------------ förändring snittlig

procentuell 1986/87 1987/88 1988/89
1989/90 1990/91 1986/87- procentuell

förändring 1987/88 förändring

1980/81- 1986/87-

1984/85 1990/91

+94 - 26 - 17 +400 +400

+0,7 +
3,0

Totala
utgifter

+2,3

22454

+354

därav

Ekonomiskt
stöd till

barnfamiljer

inkl.
bostadsbidrag

-0,5

13927

-1- 94

Bidrag
till barnomsorg

+ 7.0

8 527

+ 260

+374
+383 +238 +1,6

- 12 +250

+ 1,5

+0,1 -1-3,6

Utgiftsstyrande faktorer för de allmänna barnbidragen är
antalet bidragsberättigade barn och bidragets storiek, som fastställs av
statsmakterna i enskilda beslut. Barnbidraget utgår f.n. med 4800 kr. per år
och barn under 16 år. Regeringen har föreslagit riksdagen en höjning av bidraget
till 5820 kr. per år fr.o.m. den 1 januari 1987. Bidragsberättigade är för
närvarande ca I miljon familjer med ca 1,6 miljoner barn. Flerbarnstillägg
utgår till familjer med tre eller flera barn. Därutöver räknas även studerande
i åldern 16-19 år med när flerbarnstillägget bestäms.

Under perioden beräknas antalet bidragsberättigade barn -
och därmed det totala bidraget - minska, eftersom antalet barn som passerar
16-års-gränsen beräknas överstiga antalet födda under resp. år.

Föräldraförsäkringen består av föräldrapenning som lämnas
i anslutning till barns födelse och tillfällig föräldrapenning som utges bl. a.
för vård av sjukt barn. Utgiftsutvecklingen för föräldraförsäkringen är
beroende av flera faktorer. Utgifterna för föräldrapenning, som kan tas ut
under barnets fyra första levnadsår, beror främst på antalet födda barn samt
föräldrarnas förvärvsfrekvens och inkomst.

Utgifterna för tillfällig föräldrapenning är bl. a.
beroende av i vilken utsträckning barnen är sjuka. Utgifterna för
havandeskapspenningen påverkas av antalet gravida kvinnor, deras
förvärvsfrekvens och inkomst samt det antal gravida kvinnor som bedöms ha ett
arbete av sådan karaktär att det inverkar menligt på graviditetens utveckling.

Föräldraförsäkringen finansieras till 15% på
statsbudgetens utgiftssida och till 85% av socialförsäkringsavgifter på
inkomsttitel på inkomstsidan. Under långtidsbudgetperioden beräknas utgiftema
för föräldraförsäkringen öka något eftersom antalet födda barn förväntas öka.
Totalt beräknas utgifterna för föräldraförsäkringen uppgå till ca 6,7 miljarder
kr. budgetåret 1986/87.

Barn vars
föräldrar lever åtskilda kan få bidragsförskott. Fr. o. m. den 1 januari 1985
utgår bidragsförskott också för studerande barn i åldern 18-20 år. Från samma
tidpunkt utgår till ensamstående föräldrar som adopterat barn ett bidrag
motsvarande bidragsförskott.

Bidragsnivån
är relaterad till basbeloppet. Kostnaderna för bidragsför- Prop. 1985/86: 150
skottet beror främst på det totala antalet barn, andelen barn som lever Bil.
1.3 skilda från någon eller båda föräldrarna, de underhållsskyldiga föräldrarnas
betalningsförmåga samt hur underhållsbidragets nivå fastställs. Andelen barn
för vilka bidragsförskott utgår - för närvarande ca 14% - har ökat något medan
det totala antalet barn i bidragsberättigade åldrar minskar. Antalet barn som
uppbär bidragsförskott bedöms fortsätta att öka. Av de förskotterade
underhållsbidragen återbetalas ca 80%. Utgifterna för budgetåret 1986/87
beräknas till 1685 milj. kr.

Regeringen
kommer i en proposition under 1986 att föreslå förändringar i reglerna för
erhållande av bidragsförskott och fastställande av underhållsbidrag.

Föräldrar
till handikappade barn under 16 år kan få vårdbidrag om barnet behöver särskild
tillsyn eller vård eller om merkostnader uppstår på gmnd av handikappet.
Vårdbidrag utges med ett belopp som motsvarar hel eller halv förtidspension
(folkpension jämte pensionstillskott). För budgetåret 1986/87 beräknas 470
milj. kr. betalas ut för ca 13500 barn. Antalet barn för vilka vårdbidrag utges
antas öka något under långtidsbudgetperioden.

Till
barn där någon eller båda föräldrarna har avlidit utgår barnpension. Antalet barnpensioner
har minskat under senare år. Under budgetåret 1986/87 beräknas barnpension utgå
till ca 32500 barn till en kostnad av 211 milj. kr. Antalet barnpensioner antas
vara oförändrade under långtidsbudgetperioden.

Riksdagen
beslutade under hösten 1985 på gmndval av propositionen om förskola för alla
barn om principerna för rätt för alla barn att delta i kommunal
barnomsorgsverksamhet från ett och ett halvt års ålder till dess de böriar
skolan.

För
att underlätta den utbyggnad som krävs för att nå full utbyggnad av
barnomsorgen enligt dessa principer senast år 1991 har riksdagen beslutat om
vissa höjningar av nuvarande statsbidrag till barnomsorgen. Vidare införs
statsbidrag till deltidsgmppernas verksamhet. Förändringarna i
statsbidragssystemet gäller från den I januari 1986.

Statens
bidrag till driften av förskola och fritidshem styrs bl. a. av kommunernas
utbyggnad av barnomsorgen samt personaltätheten. Kommunerna analyserar behovet
av barnomsorg med utgångspunkt i beräkningar av antalet barn, förvärvsintensitet,
efterfrågan, ekonomiska förutsättningar m. m. Antalet barn som kan beredas
plats i barnomsorgen avgörs i hög grad av efterfrågan på barnomsorg och
kommunernas ambitioner, ekonomiska fömtsättningar samt tillgång på mark,
lokaler, personal m.m. Utvecklingen vad gäller fritidshemmen påverkas även av i
vilken omfattning barnen vistas i skolan.

Det
statliga stödet till kommunernas barnomsorg beräknas till sammanlagt ca 8,5
miljarder kr. för budgetåret 1986/87. Totalt beräknas kostnaderna för
samhället för barnomsorgen uppgå till ca 17 miljarder kr.

Beräkningarna
i långtidsbudgeten har gjorts med utgångspunkt i kommu

nernas barnomsorgsplaner och med hänsyn tagen till effekterna av det nya

statsbidragssystemet och det tillfälliga anordningsbidraget för daghem och 44

fritidshem
som utges under innevarande budgetår.

Utöver ovan redovisade
utgifter under denna ändamålsgrupp utgår stöd till barnfamiljer och
underhållsbidragsskyldiga inom ramen för skattesystemet, vilket påverkar
statens inkomster. Skattebortfallet på grund av dessa skattelättnader kan
beräknas uppgå till totah omkring 850 milj. kr. under år 1986.

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.3

VI Hälso-, sjuk- och
socialvård

Ändamålsgruppen
omfattar utgifter för statliga och statsunderstödda vårdområden. För
budgetåret 1986/87 har beräknats ett statsbidrag om ca 8,9 miljarder kr. för
detta ändamål. Huvuddelen avser statsbidrag till vårdområden under kommunalt
huvudmannaskap. Det allmänna statsbidraget till den psykiatriska vården samt de
tidigare ersättningarna från sjukförsäkringen för läkarvård m.m. inom öppen
vård har fr.o.m. 1985 i princip omvandlats till en enhetlig ersättning per
invånare till de offentliga sjukvårdshuvudmännen. Vidare utgår statsbidrag
till kommuner och landstingskommuner för drift av socialtjänstens hem för vård
eller boende. Statsbidrag utgår också till kommunerna för annan hälso- och
sjukvård, social hemhjälp och samhällets åtgärder för handikappade.

Tabell
7. Hälso-, sjuk- och socialvård

Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå

Genom-

Förändring
till

Procentuell

Genom-

snittlig

förändring

snittlig

procentuell

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

1986/87-

procentuell

förändring

1987/88

förändring

1980/81-

1986/87-

1984/85

1990/91

Totala
utgifter

-2,9

8935

+ 13

+56

+54

+0,1

+0,5

därav

Allmän
sjukvård m. m.

-6,3

4534

Åldrings-
och handi-

kappomsorg

+2,1

2372

+ 52

+ 56

+54

+ 2,2

+2,2

Social
omsorg

-1-6,4

1690

-32

-1,9

-0,5

De statliga utgifterna för
hälso- och sjukvård avser, fömtom utgifter för vissa statliga myndigheter,
statsbidrag till kommunerna för vissa former av hälso- och sjukvård.

Staten och
landstingskommunerna har träffat överenskommelse om ersättning till
sjukvårdshuvudmännen för hälso- och sjukvård för åren 1985 och 1986. De
sammanlagda ersättningarna beräknas till ca 11,4 miljarder kr. för vartdera
året 1985 och 1986. Den största delen betalas av sjukförsäkringen. Förslag om
ersättning för 1987 har nyligen förelagts riksdagen. De sammanlagda
ersättningarna föreslås, i enlighet med överenskommelsen mellan företrädare
för regeringen och sjukvårdshuvudmännen, uppgå till ca 12,1 miljarder kr.

Ett nytt
statsbidragssystem till missbrukarvård m. m. har införts fr. o. m. I januari
1986. Bidragssystemet innebär att de tidigare bidragen till driften av hem för
vård eller boende slagits samman med bidragen till alkoholpo-

likliniker och
vårdcentraler för narkotikamissbmkare. Överenskommelse Prop. 1985/86: 150
har träffats mellan kommun- och landstingsförbunden och statens förhand-
Bil. 1.3 lingsnämnd för åren 1986-1989. För år 1986 är bidraget 810 milj. kr.

Inom
äldre- och handikappomsorgen inriktas samhällets insatser i ökad omfattning på
öppna vårdformer. Statsbidrag till den kommunala verksamheten med social
hemhjälp utgår dels per årsarbetskraft inom den sociala hemhjälpen, dels per
ålders- och förtidspensionär. Statsbidraget till social hemhjälp beräknas till
drygt 1,8 miljarder kr. för budgetåret 1986/87. Den kommunala kostnaden för
verksamheten är beroende av volymen av social hemhjälp och av löneutvecklingen
för aktuella personalkategorier.

Samhällets
åtgärder för handikappade omfattar flera områden. Den största delen av
utgifterna - t. ex. förtidspensioner och handikappersättningar inom
folkpensioneringen, bidrag till driften av särskolor och stöd till
arbetshandikappade — redovisas inom andra ändamålsgmpper. 1 denna ändamålsgmpp
ingår utgifter för färdtjänst och social hemhjälp samt bidrag till
organisationer m.m. Ansvaret för handikapphjälpmedel åvilar landstingen.
Ersättning för hjälpmedlen lämnas över sjukförsäkringen och redovisas därför i
ändamålsgruppen sjukförsäkringar m. m.

Statsbidrag
tiW färdtjänst utgår i princip med 35% av kommunernas kostnader för
verksamheten och beräknas för budgetåret 1986/87 till 410 milj. kr.
Kostnadsnivån bestäms av den allmänna kostnadsutvecklingen, antalet förflyttningshandikappade
samt de enskilda kommunernas utformning av verksamheten. Ökningstakten för
statsbidraget till färdtjänst har gradvis avtagit under senare år. Detta beror
bl. a. på att bidragsreglerna ändrats fr.o.m. bidragsåret 1981 i syfte at
begränsa kostnadsutvecklingen och samtidigt utjämna skillnaderna mellan
kommunerna. Under långtidsbudgetperioden har antagits en mindre volymökning.

VII
Kommunikationer

Ändamålsgruppen
omfattar utgifter för affärsverken (postverket, televerket, statens järnvägar,
luftfartsverket och sjöfartsverket) samt vägväsen-det inkl. trafiksäkerhet.

För
vägväsendet baseras långtidsbudgetens beräkningar på planeringsförutsättningar,
som innebär realt oförändrade anslag.

Statens
järnvägar (SJ) tillgodoser sitt behov av medel för investeringar i rullande
materiel genom upplåning i riksgäldskontoret. SJ:s investeringar i spårnätet
och i trafikrörelsens fasta anläggningar finansieras över statsbudgeten. I
långtidsbudgeten beräknas dessa investeringar ligga på en realt oförändrad
nivå.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

Tabell 8. Kommunikationer

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring till

Genom snittlig

Procentuell Genom-

------- —— förändring snittlig

procentuell
1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91 1986/87- procentuell

förändring 1987/88 förändring

1980/81- 1986/87-

1984/85 1990/91

Totala
utgifter

- 0,8

11216

-139

-94

-29

-54

-1.2

-0,7

därav

Vägväsendet

+ 1,1

7 201

-137

-71

-15

-28

-1.9

-0.9

Järnvägar

+ 1,0

2 777

- 27

-27

-1,0

Luft-
och sjöfarts-

väsendet

+ 10,6

813

+ 11

+ 7

- 5

+ 1,4

+0.8

Post-
och tele-

kommunikationer

-10,8

425

- 9

- 6

-1.5

-1,2

Televerket tillgodoser fr.o.m. budgetåret 1984/85 sitt
kapitalbehov genom upplåning på den allmänna kapitalmarknaden. Någon
anslagsbelastning har därför inte tagits upp i långtidsbudgeten.

Fr. o. m. budgetåret 1985/86 har postverket möjlighet att
finansiera samtliga investeringar med medel utanför statsbudgeten.
Investeringsutgifterna under perioden kommer således inte att belasta
långtidsbudgeten.

Långtidsbudgeten för sjöfartsverksamheten utgår från de
nya principer för sjöfartens betalningsansvar som redovisas i
budgetpropositionen 1986. Detta innebär att även sjöfartsverket ges möjlighet
att finansiera sina investeringar genom upplåning i riksgäldskontoret. Vidare
förs kapacitetskostnaderna för isbrytningen över till sjöfartens
betalningsansvar medan Vänersjöfarten finansieras från ett särskilt anslag.

Investeringsutgifter

De statliga investeringarna inom ändamålsgruppen
Kommunikationer är omfattande. De ojämförligt största insatserna avser
vägbyggande samt järnvägs- och teleanläggningar. Dessa svarar för närmare 90%
av totalutgifterna som kan beräknas till 13,5 miljarder kr. I diagram 1 visas ända-målsgmppens
totala investeringsutgifter samt fördelningen av dessa för budgetåret 1986/87
oberoende av finansieringskälla.

Diagram 1 Fördelning av större statliga investeringsuppgifter
inom ändamålsgrup- Prop. 1985/86: 150

pen kommunikationer för budgetåret 1986/87 dji i ->

Ö vrigt
3%

Postv ä sende 8 %

De
investeringar i nät och annan utmstning som beräknas falla på
televerkskoncernen uppgår för budgetåret 1986/87 till 8,5 miljarder kr. För de
påföljande åren beräknas investeringsnivån uppgå till samma storleksordning.
Investeringsutgifterna finansieras helt utanför statsbudgeten. Kapitalanskaffningen
handhas normalt av Teleinvest AB.

SJ:s
investeringar beräknas för budgetåret 1986/87 uppgå till 2,2 miljarder kr.
Däri ingår dels en leasing-ram om totalt ca 70 milj. kr. för
godsvagnsanskaffning och ca 80 milj. kr. för bussanskaffning m. m. genom ett
särskilt dotterbolag. Investeringar i milande materiel för 640 milj. kr.
föreslås få finansieras genom upplåning i riksgäldskontoret.

De
beräknade investeringsutgifterna för postväsendet uppgår för budgetåret
1986/87 till ca 1070 milj. kr. varav 590 milj. kr. för byggande av posthus.
Investeringarna föreslås få finansieras med i postverkets rörelse tillgängliga
likvida medel. Enligt nuvarande planer kommer nivån på byggnadsverksamheten
att sjunka något framöver.

Utgifterna för
vägbyggande kommer totalt för budgetåret 1986/87 uppgå till ca 1,4 miljarder
kr., varav det statliga vägbyggandet svarar för 1 miljard.
Investeringsutgifterna för luftfartsverket beräknas för 1986/87 uppgå till ca
223 milj. kr.

VIII Allmänna bidrag
till den kommunala sektorn

De
allmänna bidragen till kommunerna utgår i motsats till de specialdestinerade
utan knytning till ett speciellt verksamhetsområde och aktivitetsnivån inom
detta. Ändamålsgmppen omfattar utgifter för skatteutjämningsbidrag till
kommuner och landsting samt bidrag till kommunerna med anledning av
avskaffandet av kommunala företagsbeskattningen.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

Tabell
9. Allmänna bidrag till den kommunala sektorn

Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå

Genom-

Förändring
till

Procentuell

Genom-

snittlig

förändring

snittlig

procentuell

1986/87

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

1986/87-

procentuell

förändring

1987/88

förändring

1980/81-

1986/87-

1984/85

1990/91

Skatteutjämningsbidrag och
kompensationsbidrag

-3,6

13
262 +1208 -53

+89

+
111 +9,1

+ 2,4

Skatteutjämningsbidraget
syftar till att minska skattekrafts- och kostnadsskillnaderna i olika delar av
landet. Bidragen har störst betydelse för Gotlands kommun, för
norrlandskommuner och för glesbygdskommuner i andra delar av landet.

I
Stockholms län finns därutöver ett inomregionalt skatteutjämningssystem. Genom
en särskild lag ges Stockholms läns landstingskommun befogenhet att lämna
bidrag och lån till kommuner inom landstingsområdet i den mån det behövs för
att främja skatteutjämning mellan kommunerna.

För
kyrkliga kommuner finns ett inomkyrkligt utjämningssystem som finansieras över
den s.k. kyrkofonden med en allmän kyrkoavgift vars storiek fastställs av
regeringen.

Våren 1983 utfärdades
direktiv till en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över
skatteutjämningssystemet. Skatteutjämningskommittén överlämnade i december
1985 sitt betänkande. I betänkandet redovisas förslag till förändringar av
skatteutjämningssystemet och hur automatiken i bidraget bör finansieras.
Betänkandet remitterades till ett stort antal remissinstanser som nu har
inkommit med sina svar. Av tidsskäl kan ett förslag till reviderat
skatteutjämningssystem föreläggas riksdagen som träder i kraft först 1988. I
avvaktan på detta nya system föreslås i den reviderade finansplanen att de
provisoriska åtgärderna 1986 förlängs till att gälla även 1987.

Skatteutjämningsbidragen
består dels av ordinarie bidrag, dels av extra skatteutjämningsbidrag.

Utgifterna för det
ordinarie bidraget styrs av skatteunderlaget och skattesatsernas nivå i
kommuner och landsting. Budgetåret 1986/87 beräknas bidraget komma att uppgå
till 12271,5 miljarder kr. Systemet garanterar kommunerna och
landstingskommunerna ett visst skatteunderlag i skattekronor per invånare
(skattekraft) i förhållande till genomsnittet för riket (medelskattekraften).
Den garanterade skattekraften påverkas också av de tillägg till eller avdrag
från grundgarantin som görs med hänsyn till befolkningens åldersstmktur i
resp. kommun och landstingskommun. Tillägg ges vidare för omfattande
befolkningsminskningar.

Den totala garantin räknas
om åriigen. Då justeras omfattningen av den enskilda kommunens resp.
landstingskommunens skatteutjämningsbidrag.

4
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

Däremot
påverkas i princip inte omfattningen av de samlade bidragen. Prop. 1985/86:
150 Omfattningen påverkas endast av om relationerna mellan kommuner inom
Bil. 1.3 resp. utom skatteutjämningssystemet förändras ifråga om den beaktade
åldersstrukturen.

Skatteutjämningsbidragens storlek bestäms också av resp.
kommuns och landstingskommuns skattesats. Förändringar av skattesatserna i de
bidragsmottagande kommunerna och landstingskommunerna får således effekt på
omfattningen av skatteutjämningsbidragen.

Skatteutjämningsbidragets utveckling påverkas således fömtom
av skattesatsändringar, dels av utvecklingen av det egna skatteunderlaget i
den enskilda kommunen eller landstingskommunen i förhållande till genomsnittet
i landet, dels av en förändring av medelskattekraften.

Det extra skatteutjämningsbidraget ges till kommuner som
av olika skäl har kommit i ekonomiska svårigheter. För år 1986 har anslagits
250 milj. kr. för detta ändamål. Inom ramen för extra skatteutjämningsbidraget
utbetalas ett särskilt bidrag till kommuner med hög utdebitering för att göra
det möjligt för dem att sänka skattesatsen.

För år 1987 föreslås i den reviderade finansplanen att
ramen för extra skatteutjämningsbidraget höjs till 400 milj. kr.

Ett särskilt bidrag till kommunerna har införts fr.o.m. år
1985 med anledning av avskaffandet av den kommunala taxeringen av juridiska
personer. Företagsbeskattningen är därmed helt statlig. Bidragsåret 1986
utbetalas I 569 milj. kr. till kommunerna. Bidraget är helt avindexerat.

IX Utbildning och forskning

Ändamålsgruppen omfattar utgifter för utbildningsväsendet
och för den civila gmndforskning som bedrivs av staten eller ges statligt stöd.
I utgifterna ingår bl. a. det obligatoriska skolväsendet (inkl. särskolan),
gymnasiala skolor, vuxenutbildning, högre utbildning, studiestöd samt
grundforskning. Till högre utbildning och forskning hänförs bl. a. högskolan
(inkl. lantbmksuniversitetet), de statliga forskningsråden och styrelsen för
teknisk utveckling. Vidare ingår de statliga utgiftema för forskning och utveckling
inom industriområdet. Kostnaderna för energiforskning och till-lämpad forskning
redovisas däremot under ändamålsavsnittet Energiförsörjning.

Tabell 10. Utbildning och forskning

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.3

s. 51 Kontrollera mot PDF

Genom- Förändring till ------- Procentuell Genom

snittlig ------------------------- förändring snittlig

procentuell 1986/87 1987/88 1988/89
1989/90 1990/91 1986/87- procentuell

förändring 1987/88 förändring

1980/81- 1986/87-

1984/85 1990/91

Totala
utgifter

-1,4

40764

-1125

-359

-418

-235

-2,8

-1,3

därav

Obligatoriska
skol-

väsendet

-3,5

15 334

- 978

-235

-327

-215

-6,4

-2,9

Gymnasieskolan

+0,3

4674

+ 19

-
2

- 25

- 1

+0,4

Högre
utbildning,

forskning
m. m.

+ 1,9

10099

-
91

-124

- 52

- 17

-0,9

-0,8

Studiestöd
m.m.

-1,2

7613

+ 3

- 10

-0,1

-0,3

De viktigaste utgiftspåverkande faktorerna inom ändmålsgmppen
är antalet elever, löneutvecklingen för lärare samt basbeloppet. Dessa faktorer
påverkar framför allt anslagen inom skolväsendet, den högre utbildningen och
studiestödet.

Staten svarar för merparten av kostnaderna för skolledar-
och lärar-löner. Dessa motsvarar något mindre än hälften av den offentliga
sektorns samlade utgifter för det obligatoriska skolväsendet och
gymnasieskolan. Resterande utgifter faller på kommunerna.

Under långtidsbudgetperioden minskar antalet elever i
grundskolan (7-15 år) med ca 7%. Vad beträffar gymnasieskolan (16-19 år) är
antalet 16-åringar i stort sett oförändrat under perioden. De stora årskullarna
från mitten av 1960-talet passerar under perioden igenom högskolan. För högskolan
beslutades mot denna bakgrund om riktlinjer som innebar att antalet nyböriarplatser
ökat med ca 3000 under den första delen av 1980-talet. Under slutet av
1980-talet minskar årskullarna i högskoleaktuell ålder. Dessa förändringar inom
högskolan genomförs med oförändrad resurstilldelning. Anslagen i fasta priser
till grundläggande högskoleutbildning beräknas således bli oförändrade under
långtidsbudgetperioden.

Eftersom antalet elever sjunker minskar utgifterna i fasta
priser för det obligatoriska skolväsendet under hela långtidsbudgetperioden.

Utgiftsstyrande faktorer för gmndskolebidraget i löpande
priser är -fömtom löneutveckUngen och antalet elever - det genomsnittliga
antalet elever per klass eller undervisningsgrupp och omfattningen av lärarnas
undervisningsskyldighet. Genom att utbetalningen av statsbidraget fördelas på
förskott och slutreglering är belastningen på statsbudgeten regelmässigt skild
från vad kommunema är berättigade till i statsbidrag för ett visst läsår.

Det antal intagningsplatser inom gymnasieskolans
grundskoleanknutna ram som regeringen föreslår i årets budgetproposition
(124000) fömtsatts gälla hela perioden. Utöver dessa platser finns ca 33000
platser i sådana

s. 52 Kontrollera mot PDF

specialkurser
som för tillträde kräver tidigare gymnasial utbildning, prak- Prop.
1985/86: 150 tik eller viss ålder. Liksom beträffande grundskolan styrs
kostnaderna för Bil. 1.3 gymnasieskolan — förutom av löneutvecklingen och
antalet elever — av storiekarna på klasserna eller undervisningsgmpperna samt
omfattningen av lärarnas undervisningsskyldighet. Härtill kommer för
gymnasieskolans del timplanernas skiftande utformning.

Statsbidrag
utgår fr. o. m. den 1 juli 1983 till vissa kommunala åtgärder för de ungdomar
under 18 år som efter gmndskolan inte genomgår reguljär utbildning eller har
fast arbete. Utgifterna styrs av antalet ungdomar som blir föremål för dessa
åtgärder. Utgångspunkt för medelsberäkningen i årets budgetproposition är att
14000 ungdomar i åldern 16-17 år väntas vara i behov av dessa åtgärder, vilket
beräknas kosta drygt 220 milj. kr. Till gmnd för beräkningarna under hela
långtidsbudgetperioden ligger ett antagande om att antalet l6-l7-åringar som
kommer att bli föremål för åtgärder genom det kommunala uppföljningsansvaret är
oförändrat.

Kostnaderna
för vuxenutbildningen, som huvudsakligen består av bidragsanslagen till
studiecirklar, invandrarundervisning i svenska, driften av folkhögskolor och
kommunal utbildning för vuxna (grundvux och kom-vux), beräknas inte öka under
långtidsbudgetperioden. De totala kostnaderna för vuxenutbildning beräknas för
budgetåret 1986/87 uppgå till 2,7 miljarder kr.

Riksdagen
tar årligen ställning till nivån på anslagen till studiecirklar och invandramndervisning.
Anslagen till driften av folkhögskolor och kommunal utbildning för vuxna
följer huvudsakligen löneutvecklingen för lärare. Utbildningsvolymen förväntas
bli oförändrad under perioden. Detta hänger bl. a. samman med riksdagens
beslut om att maximera antalet undervisningstimmar för såväl gmndvux som komvux
som antalet elevveckor i folkhögskolan. Maximeringen av dessa utbildningars
omfattning fömtsatts gälla för hela perioden.

Utgiftema
i fasta priser för den grundläggande högskoleutbildningen väntas i stort sett
bli oförändrade. Ökningen av platsantalet på vissa utbildningsUnjer kommer att
finansieras genom att resurser fördelas om inom området.

De
dominerande utgiftsstyrande faktorerna för den gmndläggande högskoleutbildningen,
exkl. kommunal högskoleutbildning, utgörs av dels de planeringsramar i form av nyböriarplatser
som årligen fastställs av riksdagen, dels utbildningens längd, kostnaderna per
utbildningsplats samt kring-kostnader såsom administrationen vid
högskoleenheterna m.m. Dessa faktorer utgör gmnden för de årliga
anslagsberäkningarna. Lönerna utgör ca 85 % av de totala utgifterna.

Bidragen
till de kommunala undervisningssjukhusen har för långtidsbud

getperioden i huvudsak beräknats med utgångspunkt i gällande gmnder för

den i avtal fastställda finansieringsfördelningen mellan stat och kommun.

Statens utgifter styrs främst av läkarutbildningens och den medicinska

forskningens omfattning och av kostnaderna för investeringar vid under

visningssjukhusen. Investeringarna beräknas minska något under peri

oden.

Staten ger bidrag till kommuner och landstingskommuner för driften av 52

s. 53 Kontrollera mot PDF

den kommunala
högskoleutbildningen. Bidraget, som för budgetåret Prop. 1985/86: 150
1986/87 beräknas uppgå till 189 milj. kr., antas vara realt oförändrat
under Bil. 1.3 långtidsbudgetperioden.

Utgifterna
för studiesociala ändamål styrs av antalet studerande på gymnasie- och
högskolenivå. Den största utgiftsposten - de återbetalningspliktiga
studiemedlen — styrs även av basbeloppet. Studiemedelsta-garnas sammanlagda
skuld till staten uppgick vid utgången av år 1985 till ca 33 miljarder kr.

Utgifterna
för vuxenstudiestöden finansieras genom vuxenutbildningsavgiften. Denna avgift
kommer fr. o. m. den 1 juli 1986 att vara 0,27% av den totala lönesumman.
Inkomsten av vuxenutbildningsavgiften beräknas till 970 milj. kr. budgetåret
1986/87.

Såväl
antalet gymnasiestuderande som antalet studerande i högskolan beräknas totalt
sett vara oförändrat under långtidsbudgetperioden.

Antalet
studerande som utnyttjat studiemedel har under de senaste åren minskat något.
Under långtidsbudgetperioden bedöms dock utnyttjandegraden vara i stort sett
oförändrad.

De
stathga anslagen till forskning och utveckling uppgår till ca 11 miljarder kr.
budgetåret 1985/86. Utgifterna för forskningsändamål följer i stort den löpande
pris- och löneutvecklingen.

Fömtsättningarna
för anslagsberäkningarna för forskning och forskarutbildning budgetåren
1984/85-1986/87 presenterades i 1984 års proposition om forskning. 1
propositionen angavs att någon besparing enligt huvudförslaget inte skulle
göras under de aktuella budgetåren vad gäller anslagen till forskning och forskamtbildning
inom högskolan. Däremot angavs att förnyelse bör ske inom ramen för befintliga
resurser. En ny proposition om forskning är planerad att läggas fram våren
1987.

Riksdagen
har för perioden 1984/85-1986/87 fastställt ett program för stöd till teknisk
forskning och industriellt utvecklingsarbete. Tyngdpunkten i detta program
ligger på styrelsen för teknisk utveckling. De totala utgifterna för programmet
uppgår till ca 2,3 miljarder kr. under den angivna perioden.

För
utveckling inom rymdområdet beräknas 906 milj. kr. under perioden
1986/87-1989/90, varav huvuddelen avsätts för europeiskt samarbete.

I
långtidsbudgeten har ej beaktats de eventuella förändringar som den planerade
propositionen 1987 kan leda till. För perioden efter budgetåret 1986/87 har
därför beräknats oförändrade resurser för forsknings- och utvecklingsarbete.

Forskningen
inom utbildningsdepartementets område svarar budgetåret 1985/86 för
3,2miljarder kr. eller 30%, av det statligt finansierade forsknings- och
utvecklingsarbetet. Verksamheten inom området finansieras även vid sidan av
utbildningsdepartementets anslag, främst via sektorsforskning och
uppdragsverksamhet, men också till viss del genom fondavkastningar och
stiftelsemedel. De externa medlen uppgick till ca 1,8 miljarder kr. budgetåret
1983/84.

Inom
jordbruksdepartementets område uppgår de totala utbildnings- och

forskningsresurserna till ca 870 milj. kr. för budgetåret 1986/87. Till detta

kommer resurser utanför statsbudgeten pä ca 245 milj. kr. Huvuddelen av 53

medlen inom departementets
område finansierar verksamheten vid Sveriges lantbmksuniversitet. Inom
departementets område finansieras också viss kollektiv forskning rörande jordbmks-
och skogsteknik m.m. samt miljövård. Nya förhandlingar rörande finansiering av
den kollektiva forskningen kommer att tas upp med resp. bransch under
långtidsbudgetperioden. Medlen till forsknings- och utveckUngsverksamhet fömtsatts
i stort vara oförändrade under perioden i fasta priser och löner.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

s. 54 Kontrollera mot PDF

X Arbetsmarknads- och
regionalpolitik

Ändamålsgruppen
omfattar statens utgifter för skilda arbetsmarknadspolitiska åtgärder såsom
arbetsförmedling, sysselsättningsskapande åtgärder, arbetsmarknadsutbildning, kontantstöd
vid arbetslöshet, Stiftelsen Sam-hällsföretag, arbetsmiljöåtgärder samt vissa
andra sysselsättningsfrämjande åtgärder. Vidare hör utgifterna för
regionalpolitiska åtgärder till denna ändamålsgrupp.

Tabell
11. Arbetsmarknads- och regionalpolitik

Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå

Genom-

snhtlig

procentuell

förändring

1980/81-

1984/85

1986/87

Förändring
till

Procentuell
förändring 1986/87-1987/88

Genomsnittlig
procentuell förändring 1986/87-1990/91

1987/88

1988/89

1989/90

1990/91

Totala
utgifter

+4,0

20208

+69

+99

+ 118

+ 138

+0,3

+0,5

därav

Arbetsmarknadspolitik

+ 5,6

18423

+65

+81

+ 98

+ 120

+0,4

+0,5

Regionalpolitik

-8,4

1785

+ 4

+ 18

+ 20

+ 18

+0,2

+0,9

Arbetsmarknadspolitik

Utgifterna
för arbetsmarknadspolitiken beräknas för budgetåret 1986/87 uppgå till drygt 18
miljarder kr.

En
arbetsgivaravgift om 2,006% tas fr.o.m. den I juli 1986 ut för att täcka 65% av
kostnaderna för vissa bidrag inom ändamålsgmppen. Den andel av dessa bidrag som
inte täcks av arbetsgivaravgiften finansieras via statsbudgeten.

Arbetsmarknadsutbildning
omfattar dels särskilda kurser som anordnas av den s.k. AMU-gmppen efter avtal
med länsarbetsnämnd inom resp. län, dels utbildning inom det reguljära
skolväsendet eller studieförbund m.fl. för vilken deltagare beviljas
utbildningsbidrag. Till arbetsmarknadsutbildningen hör också sådan utbildning
av anställda för vilken arbetsgivaren kan erhålla bidrag enligt särskilda
regler, s. k. AMU i företag. Deltagare i särskilda kurser och kurser inom det
reguljära utbildningsväsendet uppbär utbildningsbidrag. De totala utgiftema för
arbetsmarknadsutbildning beräknas för budgetåret 1986/87 uppgå till 4,5
miljarder kr. varav 2,9 miljarder kr. finansieras via anslag över statsbudgeten
och resterande 1,6 miljarder kr. med arbetsgivaravgifter.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Utgiftsutvecklingen
för arbetsmarknadsutbildningen styrs i första hand Prop. 1985/86: 150 av
antalet kursdeltagare samt av utbildningskostnaden och utbildningsbi- Bil. 1.3
dragets storlek per kursdeltagare. Antalet deltagare i arbetsmarknadsutbildningen
och utbildningsbidragens storlek fastställs genom särskilda regeringsbeslut.
Antalet kursdeltagare i verksamheten är beroende av arbetsmarknadsläget och av
i vilken utsträckning de sökande uppfyller arbetsmarknadskungörelsens villkor
för tillträde till utbildningen. Utbildningens inriktning och fördelningen av
kursdeltagarna regionalt har också betydelse för kostnadsutveckUngen.

Utbildningsbidragen
är till viss del kopplade till ersättningen vid arbetslöshet, dvs. höjda
arbetslöshetsersättningar kan ge höjda utbildningsbidrag. Antalet
kursdeltagare och fördelningen av dem mellan olika typer av utbildningar
bestämmer antalet kursveckor, vilket är avgörande för kostnaderna för de
utbildningsresurser i form av lärare, lokaler etc. som krävs. För innevarande
budgetår har medel anvisats för 120000 deltagare i olika former av
arbetsmarknadsutbildning. För budgetåret 1986/87 har medel beräknats för 115
000 deltagare. För långtidsbudgetperioden har antagits att utbildningsvolymen
kommer att trappas ned till 110000 deltagare. Utgiftsberäkningarna har vidare
utgått från riksdagens beslut om en begränsning av kostnaderna för
arbetsmarknadsutbildningen med 15%.

Sysselsättningsskapande
åtgärder, som för budgetåret 1986/87 beräknas kosta ca 2,7 miljarder kr., avser
främst statliga, kommunala och enskilda beredskapsarbeten.

Behovet
av beredskapsarbeten är i hög grad avhängigt av konjunkturutvecklingen och
sysselsättningsläget. Det innebär att medelsåtgången kan variera kraftigt
mellan budgetåren. Avgörande för kostnaderna för verksamheten är dels antalet
sysselsättningsdagar, dels kostnader per sysselsättningsdag.

Till
kommunalt och enskilt beredskapsarbete av investeringskaraktär lämnas fr. o. m.
den 1 juli 1985 statsbidrag normalt med 70% av lönekostnaderna för de anvisade
arbetslösa. Dämtöver utgår ett tilläggsbidrag om 10% för övriga kostnader.

De
statliga utgifterna för sysselsättningsskapande åtgärder har som nämnts ovan
beräknats till ca 2,7 miljarder kr. för budgetåret 1986/87 motsvarande sammanlagt
6,5 milj. sysselsättningsdagar för beredskapsarbeten. Utgifterna för
statsbidrag till de ungdomslag för 18- 19-åringar som startade i januari 1984
beräknas till ca 6 miljarder kr. sammanlagt för hela långtidsbudgetperioden.
Därvid har antagits en volym om 25000 platser i genomsnitt per år under
perioden.

Stöd
vid arbetslöshet utgår dels i form av ersättning från erkända arbets

löshetskassor, dels i form av kontant arbetsmarknadsstöd till personer som

står utanför arbetslöshetsförsäkringen. Statsbidragen till arbetslöshetsför

säkringen samt det kontanta arbetsmarknadsstödet finansieras dels över

statsbudgeten (35%), dels genom arbetsgivaravgifter (65%). Övriga kost

nader för arbetslöshetsförsäkringen finansieras genom medlemsavgifter

från de försäkrade och genom ränteinkomster. Behovet av medlemsavgif

ter styrs till stor del av statsbidragets storlek. Statsbidragen till de
erkända

arbetslöshetskassorna utgör för närvarande ca 95 % av den arbetslöshets- 55

ersättning
som betalas ut.

s. 56 Kontrollera mot PDF

Utgifterna för stöd vid
arbetslöshet styrs av arbetslöshetens omfattning Prop. 1985/86: 150 -
antalet arbetslösa och antalet ersättningsdagar - och ersättningsnivån.
Bil. 1.3 Den högsta ersättningsnivån, som höjs till 360 kr. per dag fr. o. m.
den I juli 1986, fastställs av statsmakterna.

Arbetslösheten
uppgick till 2,8% i genomsnitt under 1985. Under det sista kvartalet var den
genomsnittliga arbetslösheten 2,6%. Under långtidsbudgetperioden har
beräkningarna baserats på ett sjunkande arbetslöshetstal. En förändring av
arbetslösheten med en procentenhet under en tid av två månader innebär att
utgifterna för arbetslöshetsersättning förändras med ca 132 milj. kr. på
statsbudgeten och med ca 245 milj. kr. på arbetsmarknadsfonden.

Arbetsmiljö
och arbetsanpassning

För
att öka möjligheten för arbetshandikappade att få arbete på den reguljära
arbetsmarknaden kan lönebidrag lämnas till arbetsgivare. Dessutom finns ett
särskilt introduktionsstöd vid anställning av arbetshandikappade inom vissa
sektorer. Vidare kan bidrag lämnas till arbetshjälpmedel åt handikappade. För
budgetåret 1986/87 beräknas utgifterna för de här nämnda stödformerna uppgå
till ca 3 miljarder kr.

Kostnaderna
för stöden bestäms dels av regelsystemet, dels av arbetsförmedlingens
möjligheter att placera sökande med arbetshandikapp. Även volymramar styr
omfattningen av vissa bidrag. Introduktionsstöd föreslås kunna utgå inom en
viss volymram. Antalet platser med 100% lönebidrag hos statliga myndigheter är
sedan länge begränsat. Bidrag med 90% av lönekostnaden till allmännyttiga
organisationer får öka i viss begränsad omfattning. Anställning med lönebidrag
med lägre subventionsnivåer hos enskilda företag, kommunala arbetsgivare och
affärsdrivande verk får däremot komma till stånd i obegränsad omfattning. Under
lång-lidsbudgetperioden beräknas antalet lönebidragsplatser öka med 2000 per
ar.

Kostnaderna
för lönebidrag och introduktionsstöd påverkas även av utvecklingen av löner och
sociala avgifter, eftersom bidragen lämnas med viss andel av lön och lönebikostnader
upp till ett högsta lönebelopp.

Utgifterna
för lönebidrag, introduktionsstöd och arbetshjälpmedel åt handikappade kan
väntas fortsätta att öka med ca 130 milj. kr. per år. Detta beror främst på en
fortsatt volymökning inom icke begränsade sektorer.

För
den yrkesinriktade rehabiliteringen väntas i stort sett oförändrade utgifter
under långtidsbudgetperioden.

Rörelseunderskottet
vid driften av stiftelseorganisationen för skyddat arbete - Samhällsföretagsgmppen
- finansieras helt via statsbudgeten. Stiftelsen Samhällsföretag föreslås få
ett anslag om ca 3 miljarder kr. för att täcka detta underskott samt vissa
investeringar under budgetåret 1986/87. Utgifterna beräknas sjunka under
långtidsbudgetperioden genom att verksamheten effektiviseras och
försäljningsintäkterna ökar.

Genom
arbetarskyddsfonden kommer ca 560 milj. kr. att fördelas till

arbetsmiljö- och arbetslivsändamål under budgetåret 1986/87. Verksamhe- 56

s. 57 Kontrollera mot PDF

ten finansieras via en
särskild arbetsgivaravgift och redovisas inte på Prop. 1985/86: 150

statsbudgeten. Bil. 1.3

Ett
nytt statsbidragssystem för företagshälsovården infördes år 1986. Det innebär
inte några förändringar av samhällets kostnader för ersättningar till
företagshälsovården.

Regionalpolitik

Det
regionalpolitiska stödet till näringslivet består bl. a. av åtgärder för
företags- och teknikutveckling, stöd i samband med investeringar och
glesbygdsinsatser på industridepartementets område, transportstöd på
kommunikationsdepartementets område samt pris- och rationaliseringsstöd till
jordbruk i norra Sverige påjordbmksdepartementets område.

Det
regionalpolitiska stödet inom industridepartementets område syftar främst till
att skapa varaktiga sysselsättningstillfällen i de regioner i landet som
drabbats av undersysselsättning och arbetslöshet. Riksdagen har beslutat om en
ekonomisk ram för budgetåren 1985/86-1988/89 för dessa stödåtgärder. Ramen
uppgår till ca 6,5 miljarder kr. och omfattar bl. a. lokaliseringsstöd, offertstöd,
investeringsbidrag, företagsutvecklings- och glesbygdsstöd samt
sysselsättningsstöd och nedsättning av socialavgifter. För
långtidsbudgetperioden har i övrigt i enlighet med långtidsbudgetmetoden
förutsatts att ambitionsnivån är oförändrad. Den årliga utgiften kan beräknas
till drygt 1,6 miljarder kr.

De
kortsiktiga variationerna i utnyttjandet av de medel som disponeras är bl. a. avhängiga
av den allmänna konjunkturutvecklingen. Utnyttjandet beror även på den
subventionsnivå som tillämpas.

Transportstödet
till Norrland m. m. är i långtidsbudgeten beräknat utifrån en viss real
tillväxt och inkluderar från 1986 dels ett persontransportstöd, dels ett stöd
för datakommunikation. Den sammanlagda kostnaden beräknas uppgå till ca 250
milj. kr. budgetåret 1986/87.

Inom
jordbruksområdet lämnas ett prisstöd till jordbruket i norra Sverige. I
avvaktan pä särskild proposition föreslås i budgetpropostionen 1986 för
budgetåret 1986/87 att prisstödet till jordbruket i norra Sverige skall utgå
med knappt 400 milj. kr. För jordbmksföretag i norra Sverige lämnas även ett
rationaliseringsstöd. Detta stöd föreslås utgå inom en bidragsram på 30 milj.
kr.

XI Bostadspolitik

Statsutgifterna
inom ändamålsgruppen domineras av räntebidrag till ny-

och ombyggnad. För innevarande budgetår beräknas utgifterna för räntebi

drag uppgå till ca 10,7 miljarder kr. Belastningen på räntebidragsanslaget

har ökat under senare år. Detta beror bl. a. på den historiskt sett höga

räntenivån samt på att bidragsunderlaget per lägenhet har ökat, vilket

medfört ökade räntebidragsutgifter för vaqe års tillskott av ny- och om

byggda bostäder. Utgifterna för räntebidrag beräknas öka med 3,9 mil

jarder mellan 1985/86 och 1986/87. Den relativt sett kraftiga ökningen skall

ses särskilt mot bakgmnd dels av höjd ränta för bostadslån på gmnd av 57

5 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.3

ändrade
beräkningsgmnder fr. o. m. år 1986, dels av att de garanterade räntorna har
sänkts i samband med införandet av fastighetsskatten. Räntebidrag kan även
lämnas för lån till vissa typer av underhålls- och energisparåtgärder.

Utgifterna
för bostadsbidrag avser dels statliga bostadsbidrag till barnfamiljer, dels
statsbidrag till de statskommunala bostadsbidrag som utgår till barnfamiljer
och ensamstående/makar med s.k. umgängesrättsbarn. De sammanlagda utgifterna
för staten och kommunerna uppgick till ca 2,9 miljarder kr. år 1985, varav
staten svarade för ca 1,5 miljarder kr. Statsbidrag till kommunalt
bostadstillägg till folkpensionärer (KBT) redovisas under ändamålsavsnitt
Pensioner, sjukförsäkring, m.m.

Bland
andra utgifter inom ändamålsgruppen märks bidrag och lån till
bostadsförbättringar m.m. och bidrag till förbättring av boendemiljön m.m.

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.3

Tabell
12. Bostadspolitik

Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå

Genom-
, Förändring till Procentuell Genom

snittlig -------------- förändring snittlig

procentuell 1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91
1986/87- procentuell

förändring 1987/88 förändring

1980/81- 1986/87-

1984/85 1990/91

Totala
utgifter

+ 5,3

därav

Räntebidrag

+ 13,5

15508 +358
+110 -450 -670 +2,3 -1,0

14600
+500 +200 -400 -600 +3,4 -0,5

I
beräkningarna för budgetåret 1986/87 antas nybyggnadsvolymen omfatta ca 28 000
lägenheter per år. Ombyggnadsverksamheten antas uppgå till ca 35000 lägenheter
per år. Under längtidsbudgetperioden antas att nybyggnadsvolymen ökar till ca
32000 lägenheter per år mot slutet av perioden medan ombyggnadsverksamheten
antas ligga kvar på i stort sett oförändrad nivå.

Räntebidragen
täcker mellanskillnaden mellan faktisk räntekostnad för såväl statliga
bostadslån som bottenlån och den s.k. garanterade räntan, beräknad på urspmnglig
skuld för motsvarande lån. Den garanterade räntan under det första året av
bostadslånets löptid varierar fr.o.m. år 1985 mellan 2,15% och 4,8% beroende på
låntagarkategori. Därefter ökar räntan med 0,25 procentenheter per år för flerbostadshus
och 0,50 procentenheter per år för egnahem tills marknadsräntan uppnås.
Riksdagen har därutöver beslutat om extra upptrappningar av de garanterade
räntorna för vissa årgångar av bostadshus.

Räntebidragsanslagets
utveckling är känslig för förändringar av den allmänna räntenivån. En sänkning
av den allmänna räntenivån med ca två procentenheter per år fr. o. m. år 1987 -
jämfört med rådande räntenivå -minskar utgifterna för räntebidragen med drygt 7
miljarder kr. budgetåret 1990/91.

Bostadsbidragen
till barnfamiljer består av en statlig del, som lämnas med ett visst belopp per
barn och en statskommunal del, som är beroende

Diagram 2 Kostnader för räntebidrag under
långtidsbudgetperioden vid en ränteut- Prop. 1985/86:150 veckling enligt
låg- resp. högalternativet. Nybyggnadsvolymen har anta- gj, , t gits öka något i båda alternativen
medan ombyggnadsvolymen antas vara i stort sett oförändrad

Milj. kr

22 H 20-

16 14-

• OF. (21600)

H Ö G
(193001

L Å G (14
300)

--- 1----------- r------------ 1------------ 1 I

80/87 87/88 88/89 89/90 90/91

av bostadskostnaden. Bostadsbidraget är inkomstprövat och
reduceras med en viss del av den bidragsgmndande inkomsten. Statskommunalt
bostadsbidrag till hushåll utan barn upphörde vid utgången av år 1985. Bidrag
kan dock lämnas till ensamstående/makar med s. k. umgängesrättsbarn.

Bostadsbidrag utgick under år 1985 till 322000 hushåll.
Utgifterna för bostadsbidrag påverkas av antal barn, förvärvsfrekvens,
utveckling av inkomster och bostadskostnader. Anslagsbelastningen beräknas
minska något under långtidsbudgetperioden, vilket är en följd av att bidragsreglerna
fömtsatts vara oförändrade under perioden.

Sambandet med statsbudgetens inkomstsida

Ett inslag i bostadspolitiken är utformningen av
fastighetsbeskattningen.

För egnahemsägare innebär skattereglerna bl. a. att ett schablonbelopp

förs upp som beskattningsbar inkomst, medan ränteutgifterna för fastig

hetslånen är avdragsgilla. Normalt får också ett extra avdrag göras. För

hus med större lånebelopp överstiger avdragen normalt schablonintäkten.

Detta medför att många egnahemsägare redovisar ett underskott av sitt

fastighetsinnehav vid inkomsttaxeringen, vilket leder till ett skattebortfall

för staten och kommunerna. Under år 1985 beräknas bortfallet för staten

uppgå till drygt 5 miljarder kr. En schablonmässig framskrivning baserad

på de antaganden som gäller för beräkningarna i långtidsbudgeten, tyder på

att beloppet i stort kommer att vara oförändrat under perioden. 59

Statens intäkter av
fastighetsskatten från bostadshus beräknas under år Prop. 1985/86: 150 1986
uppgå till 3,2 miljarder kr. Intäkterna beräknas öka något under Bil. 1.3
långtidsbudgetperioden i takt med att nya årgångar bostadshus kommer in i
systemet. Utgiftsökningarna inom räntebidragssystemet till följd av kompensationsåtgärder
beräknas uppgå till ca 1,6 miljarder kr. under 1986 och till ca 2,4 miljarder
kr. per år vid slutet av långtidsbudgetperioden.

För
bostadslån gäller att amorteringar registreras som inkomster på statsbudgetens
inkomstsida. Amorteringarna beräknas uppgå till ca 2,5 miljarder kr. per år
under långtidsbudgetperioden. Även räntorna på bostadslånen registreras som
inkomster. Dessa ränteinkomster bör ställas mot statens ränteutgifter för
upplåningen. Under 1986 beräknas statens ränteinkomster av bostadslån uppgå
till ca 9,3 miljarder kr. och till ca 8 miljarder kr. per år vid slutet av
långtidsperioden.

Räntebidragen
och skattebortfallet för staten och kommunerna kan betraktas som utgifter för
generella bostadssubventioner. Dessa kan jämföras med inkomster av kommunala
garantiskatter för bostadshus samt inkomster för bostadshus av
fastighetsskatten. Vid slutet av långtidsbudgetperioden uppskattas de
generella bostadssubventionerna vid dagens räntenivå till sammanlagt ca 35
miljarder kr. per år.

Vissa
effekter utanför statsbudgeten

De
statliga bostadslånen svarar för 22—30% av den prioriterade bostadsutlåningen
beroende av fastighetsägarkategori. Bottenbelåningen för bostadsbyggande sker
genom prioriterade krediter på kapitalmarknaden. För denna utlåning svarar
bostadslåneinstituten. Den sammanlagda bostadsutlåningen beräknas uppgå till
ca 28 miljarder kr. under 1985 och - med tidigare angivna ränteantaganden -
till ca 38 miljarder kr. per år vid slutet av långtidsbudgetperioden.

Genom
fastighetsbeskattningen tillförs kommunerna inkomster som kan uppskattas till
ca 1,8 miljarder kr. per år under långtidsbudgetperioden. Reglerna för avdrag m.
m. vid fastighetsbeskattningen för egnahemsägare innebär ett skattebortfall för
kommunerna som kan uppskattas till ca 7 miljarder kr.

XII Näringspolitik

Ändamålsgruppen Näringspolitik omfattar utgifter för
handel och industri, jordbmk, skogsbmk, fiske samt hantverk. Utgifterna uppgår
för budgetåret 1986/87 till ca 5,9 miljarder kr.

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.3

Tabell 13. Näringspolitik

Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå

procentuell
förändring 1986/87-1990/91

Genomsnittlig

procentuell
1986/87 förändring 1980/81-1984/85

Förändring
till

1987/88 1988/89 1989/90 1990/91

Procentuell Genomförändring snittlig 1986/87-1987/88

Totala
utgifter

-6,7

5941

-353

-381

-169
-98

-6,2

-4,8

De
industripolitiska insatser som redovisas över statsbudgeten kan delas in i två
huvudkategorier nämligen mer permanenta program och tillfälliga insatser.
Kostnaderna för den förstnämnda kategorin kan relativt väl förutses. De
tillfälliga insatserna har gjorts i enskilda företag eller branscher med
allvarliga strukturella problem. Belastningen över budgetåren har varierat
kraftigt. Stmkturella förändringar, konjunkturutvecklingen och enskilda
företags ekonomiska ställning påverkar starkt utfallet. Industristödet har
under budgetåret 1984/85 till 50% bestått av tillfälliga insatser. De
tillfälliga insatserna är koncentrerade till varven. Stödet till stålindustriföretag
och andra krisdrabbade företag har i stort sett eliminierats, bortsett från
vissa kvarstående kostnader för tidigare fattade beslut. Totalt har under
perioden 1980/81 -1984/85 nettokostnaden för tillfälliga insatser uppgått till
31,2 miljarder kr. (löpande priser).

För
tekoindustrin och den träbearbetande industrin finns för närvarande särskilda
branschprogram. För främjande av de små och medelstora företagens utveckling finns
bl. a. utvecklingsfonderna.

De
tillfälliga insatserna har företrädesvis gjorts i statliga företag eller i
företag som övergått i statlig ägo. Under budgetåren 1980/81-1984/85 uppgick
kostnaderna på statsbudgeten för insatser till krisdrabbade företag och branscher
till totalt ca 42,7 miljarder kr. i långtidsbudgetens prisnivå. Detta motsvarar
ett genomsnitt av ca 8,5 miljarder kr. per år. För innevarande budgetår
beräknas denna typ av insatser komma att kosta ca 6,4 miljarder kr. i samma
prisnivå. Budgetåren därefter kommer statsbudgeten att belastas med vissa
utgifter för redan fattade beslut. Dessa utgifter ingår i beräkningarna för
långtidsbudgeten.

I diagram
3 redovisas omfattningen av sådana insatser i krisdrabbade företag och
branscher, som har gjorts med hjälp av medel som tillskjutits genom särskilda
beslut vid sidan av ordinarie anslag. Vidare redovisas utgifterna till följd av
redan fattade beslut som avser långtidsbudgetperioden. Den framtida
belastningen rör främst insatser inom varvsindustrin.

Diagram 3 Statliga insatser i krisdrabbade f ö retag och branscher

Miljarder kronor, of ö r ä ndrad pris- och l ö neniv å

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

s. 83 Kontrollera mot PDF

7,6

6,4

3,1

----- 1---- 1---- 1---- 1---- 1---- 1---- 1---- 1---- 1---- 1---- 1
Budget å r

80/81
81/82 82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/90 90/91

s. 84 Kontrollera mot PDF

Sifferuppgifterna i
diagram 3 avviker från de nettokostnadsberäkningar av industristödet som görs
inom industridepartementet. Detta beror på skillnader i beräkningssätt. Industridepartementet
beräknar för lån och tillskott till ägarkapital en kapitalkostnad, baserad på
statens avkastningskrav. Vidare beaktas nedskrivning av lån samt intäkter i
form av bl. a. ränteinbetalningar och garantiavgifter. En beskrivning av
metoden finns i rapporten Industristödets nettokostnader (Ds 1982:5).

De beloppsmässigt mest
omfattande programmen av permanent karaktär är exportkreditgarantierna och de statsstödda
exportkrediterna (det s.k. SEK-systemet). Under de senaste åren har betydande
underskott uppstått i exportkreditgarantisystemet till följd av omfattande
skadeutbetalningar på gmnd av bristande återbetalning från ett begränsat antal

s. 85 Kontrollera mot PDF

länder. Även under de
närmaste åren kan underskott förutses i EKN:s Prop. 1985/86: 150

verksamhet. Medel från
statsbudgeten kan då behöva tas i anspråk. Kost- Bil. 1.3

naderna för SEK-systemet
beräknas, på basis av de antaganden som

långtidsbudgeten bygger
på, bli ca I miljard kr. budgetåret 1986/87 för att

sedan successivt minska till
ca 0,4 miljarder kr. budgetåret 1990/91. Den

faktor som i första hand
påverkar utgiftens storlek är omfattningen av den

räntesubvention som ges i varie
enskild exportaffär. Efter uppjusteringen

av utlåningsräntan och de
förändringar som införts i SEK-systemet under

år 1984 har statens
kostnader för nya krediter begränsats avsevärt. Till

följd av SEK-systemets
konstruktion är emellertid överhänget i form av

kostnader
för tidigare beslut avsevärda.

En
betydande del av exportkreditstödet (ca 1/3) avser fartygsexport. För denna
gäller särskilt förmånliga räntevillkor.

De
totala utgifterna för jordbruk, skogsbmk och fiske över statsbudgeten uppgår
för budgetåret 1986/87 till ca 1,8 miljarder kr. Utgifterna inom dessa områden
styrs i hög utsträckning av enskilda beslut som statsmakterna fattar årligen.
Huvuddelen av utgifterna har i enlighet med långtidsbudgettekniken beräknats
vara oförändrade under långtidsbudgetperioden.

Näringslivet
får även statligt stöd i former som inte redovisats på statsbudgetens
utgiftssida.

Staten
lämnar skilda slag av garantier för lån som tas upp av bl. a. privata och
statliga företag. Sådana kreditgarantier möjliggör en upplåning som annars
kanske inte skulle ha kommit till stånd. Den I juli 1985 hade staten totala
utestående garantiåtaganden om 141 miljarder kr. varav inom exportkreditgarantisystemet
51 miljarder kr. För de statliga garantierna tas ut avgifter för att täcka bl.
a. förlustriskerna.

Inom
ramen för beskattningen ges stöd till näringslivet i form av olika avdrag m. m.
Ett exempel är att företag med energiintensiv produktion kan få nedsättning av
energiskatten. För budgetåret 1986/87 beräknas skattebortfallet för detta
uppgå till ca 700 milj. kr.

Företagen
kan genom att utnyttja sina investeringsfonder omedelbart få avdrag för
investeringar i byggnader och inventarier. Eftersom sådana investeringar annars
skrivs av under en längre tid medför fondutnyttjandet att en skattekredit ges.
Fr. o. m. 1986 års taxering skall företag som har en vinst på 500000 kr. eller
mer betala in ett belopp motsvarande 10% av vinsten till ett räntelöst konto i
riksbanken (förnyelsekonto). Inbetalningen är avdragsgill om företaget gör en
lika stor avsättning till en förnyelsefond. Förnyelsefonden får användas för
att finansiera utbildning av anställda hos företaget samt för forskning och
utvecklingsarbeten.

Flertalet
skattebestämmelser för egenföretagare gäller även jordbmksföretag. Bland dessa
kan nämnas huvuddragen i inkomstberäkningen och avsättningen till s. k. allmän
investeringsreserv. För skogsbrukare gäller särskilda avdragsregler vid
insättning på skogskonto.

s. 86 Kontrollera mot PDF

XIII Energiförsörjning

Ändamåisgruppen
domineras av utgifterna för statens vattenfallsverk, ersättning för försenat idrifttagande
av kärnreaktorer, energiforskning m. m. Huvuddelen av statsutgifterna inom
energiområdet går till investeringar, ofta av långsiktig karaktär.

Beslut om investeringar
inom ändamålsgmppen påverkar ofta utgiftsnivån under flera år framåt. För
långtidsbudgetperioden är vissa investeringar i elproduktionsanläggningar
beslutade.

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.3

Tabell
14. Energiförsörjning

Milj.
kr., oförändrad pris- och lönenivå

s. 60 Kontrollera mot PDF

Förändring till

Genomsnittlig

Procentuell
Genomförändring snittlig

procentuell 1986/87 1987/88 1988/89 1989/90 1990/91
1986/87- procentuell

förändring 1987/88 förändring

1980/81- 1986/87-

1984/85 1990/91

Totala
utgifter

-4,7

3805

+ 180

- 87

-353

-2

+4,7

- 1,8

därav

Energibesparande

-7,8

- 6

+ 60

- 3

-7,3

+ 15,5

Energiförsörjning
inkl.

energiforskning

-3,5

3723

+ 186

-147

-350

-2

+5,2

- 2,3

Vid
beräkning av utgifterna i fasta priser för statens vattenfallsverk har
investeringsnivån under perioden 1985/86-1989/90 bedömts ligga på oförändrat
ca 3 miljarder kr. per år. Kärnkraftverket i Forsmark har färdigställts.
Behovet av förnyelse av vattenfalls verkets äldre anläggningar ökar. Vissa
äldre delar av storkraftsnätet kommer att ersättas av sådana med större
kapacitet.

Vid
försenad idrifttagning av kärnreaktorer utgår ersättning enligt särskilda
avtal mellan reaktorinnehavarna och staten. Ersättning utgår för reaktorerna
Forsmark I, 2 och 3 samt Ringhals 3 och 4. Ersättningen kommer successivt att
minska för att efter budgetåret 1987/88 upphöra.

Regeringen
har föreslagit att det innevarande oljeersättningsprogrammet upphör fr.o.m. den
1 maj 1986. Från samma tidpunkt införs i stället ett stödsystem med syftet att
främja utveckling och introduktion av ny teknik som kan underlätta övergången
till framtidens energisystem. Disponibla medel för de närmaste åren har
beräknats till 150 milj. kr. för bidrag och villkorliga bidrag. För
lånegarantier har beräknats en ram om 300 milj. kr. Stödet bör kunna ges till
främst användaranknutna försöksanläggningar och demonstrations- och fullskaleanläggningar.

Reglerna
för finansiering av energibesparande åtgärder i bostadsbeståndet innebär att
lån för sådana åtgärder skall tas upp på den oprioriterade kreditmarknaden.
Till kapitalkostnaderna för åtgärderna lämnas räntestöd enligt vissa villkor.
Ett riktat bidrag - energibidrag - lämnas till vissa åtgärder. Utgifterna på
statsbudgeten för bidrag enligt gamla och nya bestämmelser till energibesparande
åtgärder i bostadsbeståndet m. m. beräknas för budgetåret 1986/87 till 180
milj. kr. Utgifterna för det riktade energisparbidraget till bostäder beräknas
under långtidsbudgetperioden uppgå till ca 115 milj. kr. per år.

Inom energiområdet ges
utöver anslag på statsbudgeten även kreditga- Prop. 1985/86: 150 rantier
dels för utvinning m. m. av olja, naturgas eller kol, dels för Svensk Bil.
1.3 Kärnbränsleförsörining AB:s åtaganden i samband med upphandlingar inom
kärnbränsleområdet. Dessa garantiramar uppgår för budgetåret 1986/87 till sammanlagt
ca 8,45 miljarder kr.

XIV
Övrigt

Till
gruppen Övrigt har förts utgifter som inte har behandlats i någon av de
tidigare redovisade ändamålsgmpperna. Här återfinns bl. a. anslag för
livsmedelssubventioner, riksdag och regering, skatteadministration, miljövård,
kulturverksamhet, kyrkliga ändamål samt idrotts- och fritidsverksamhet.

Priserna
på jordbruksprodukter fastställs av statsmakterna normalt efter överläggningar
mellan statens jordbruksnämnd, jordbmksnämndens konsumentdelegation och
Lantbrukarnas förhandlingsdelegation. År 1973 infördes livsmedelssubventioner
för att resultatet av just dessa prisförhandlingar inte skulle slå igenom på
livsmedelspriserna. Utgifterna för livsmedelssubventionerna styrs av enskilda
beslut som fattas av statsmakterna och av konsumtionen av livsmedel. Ett
slopande av livsmedelssubventio-nerna påverkar konsumentprisnivån och därmed
indirekt utgifter som styrs av basbeloppet. Kostnaderna för
livsmedelssubventionerna, som numera enbart avser mjölk, kan beräknas till 2,4
miljarder kr. för budgetåret 1986/87. Inkluderas vissa låginkomstsatsningar
för jordbrukare och annat, uppgår beloppet till ca 3 miljarder kr.
Livsmedelssubventionerna beräknas därigenom sänka livsmedelspriserna med ca
knappt 3,5%. Subventionerna beräknas vara oförändrade under
långtidsbudgetperioden.

Riksdagen
beslutade våren 1985 att resurserna i jordbmket i stort sett bör stämma överens
med vad som behövs för vår livsmedelsförsörining och för de utfästelser som
Sverige gjort i det internationella arbetet mot väridsvälten. För de kostnader
som uppstår till följd av att åkerarealen överstiger detta behov skall
samhället under en övergångstid ta ett delansvar. Andelen för samhället skall
vara 40%, medan näringen svarar för 60%, räknat vid normalskörd. Riksdagen har
för 1985 års skörd slagit fast att procenten skall räknas på de verkliga
kostnaderna för spannmålsöverskottet.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.3

Tabell 15. Övrigt

Milj. kr., oförändrad pris- och lönenivå

Förändring
till

Genomsnittlig

Procentuell Genomförändring snittlig

procentuell 1986/87 1987/88 1988/89
1989/90 1990/91 1986/87- procentuell

förändring 1987/88 förändring

1980/81- 1986/87-

1984/85 1990/91

22697
+1975 +1060 -244 -449 + 8,7

Totala utgifter - 6,5

därav

Livsmedelssubventioner

m.m. -11,6

Rekreation,
kyrkliga

och
kulturella ändamål - 0,8

Skatteadministration

m.m. - 1,1

3 001 - 20 - 20 2939 - 73 - 14 9399 - 349 - 177

-20 - 80 - 0,7

O 0-2,5

-363
-226 - 3,7

+2,4

-1,1 -0,8 -3,0

Införselavgiftsmedel från import av jordbruksprodukter och
livsmedel användas för olika ändamål, bl. a. prisreglering, med belopp som
riksdagen beslutar om för varie år. Det belopp som skall tillföras jordbmket
fastställs efter en särskild s. k. fördelningsplan. För regleringsåret 1986/87
beräknas de totala införselavgiftsmedlen, som inte redovisas över
statsbudgeten, uppgå till knappt 600 milj. kr. Tilldelningen av
införselavgiftsmedel till jordbmket innebär att hvsmedelspriserna, inom ramen
för ett prisregleringssystem, blir lägre än utan dessa medel.

Kostnader för den centrala myndighetsutövning, som inte
kan hänföras till annat område, redovisas under denna ändamålsgrupp. Vissa
utgifter för riksdag, regeringskansli och kommittéer samt anslagen till de kungl.
hov-och slottsstaterna redovisas också här.

Även skatteadministrationen m. m. ingår i denna ändamålsgmpp.
Kostnaderna för riksskattéverket, länsstyrelserna, de lokala skattemyndigheterna,
kronofogdemyndigheterna samt för arvoden till taxeringsnämndordföranden m. m.
beräknas budgetåret 1986/87 uppgår till ca 1,6 miljarder kr. och kan i stort
delas in i förvaltningsanslag och bidragsanslag. Huvuddelen av bidragsanslagen
styrs av automatik, genom att bidragen är relaterade till lönekostnaderna för
vissa verksamheter.

Staten bidrar vidare till en del regional kulturverksamhet
som drivs i stiftelseform och ofta har landstingskommuner som huvudmän.

Kulturverksamheten finansieras även genom inkomster vid
kulturinstitutionerna såsom entremedel m.m., lotterimedel och forskningsmedel.
Resurser erhålls också inom ramen för sysselsättningspolitiken. Dessutom
tillförs några kulturinstitutioner avkastning från fonder.

Inom medieområdet är stöden till dagspressen den största
utgiften på statsbudgeten. Dessa stöd styrs av automatiskt verkande
volymregler. Totalt uppgår statens utgifter på medieområdet till ca 690 milj.
kr. budgetåret 1986/87 och beräknas under långtidsbudgetperioden vara i stort
sett oförändrade.

Sveriges Radio-koncernens verksamhet finansieras med
avgiftsmedel

som
tillförs radiofonden. Avgiften är kopplad till innehav av televisions- Prop.
1985/86:150 mottagare. Fondens medel redovisas utanför statsbudgeten och
finansierar Bil. 1.3 radio- och TV-verksamhetens drifts- och
investeringskostnader inkl. televerkets och, hittills, byggnadsstyrelsens
utgifter för programverksamheten. Även radionämndens verksamhet finansieras av
fondmedel. Undantagen från avgiftsfinansiering är programverksamheten för
utlandet som finanseras över statsbudgeten. Radiofonden förvaltas av
riksgäldskontoret.

Riksdagen
fastställer årligen hur stort belopp som får rekvireras ur fonden. På denna bas
får SR därutöver rekvirera medel enligt särskilda regler. Avgiftshöjningar görs
löpande för att täcka inflationskostnader och av statsmakterna fastställd
ambitionsnivå för koncernens verksamhet. 1 prop. 1985/86:99 har föreslagits en
avgiftshöjning per den I juh 1986 om 15 kr. per kvartal.

För
budgetåret 1984/85 rekvirerades totalt drygt 2,5 miljarder kr. ur fonden.

Statens
utgifter för kyrkliga ändamål beräknas till ca 104 milj. kr. för budgetåret
1986/87.

Det
statliga stödet till idrotten uppgår - inkl. det lokala aktivitetsstödet -
budgetåret 1986/87 till ca 312 milj. kr. Utgifterna för ändamålet prövas
årligen av statsmakterna.

Kostnaderna
för miljövårdsinsatserna uppgår budgetåret 1986/87 till ca 500 milj. kr. i
bidrag och direkta insatser. Även dessa utgifter fastställs genom årlig
prövning.

Under
posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto, har för den framförliggande
perioden lagts in reserver om 6 miljarder kr. per år motsvarande de kostnader
som erfarenhetsmässigt uppkommer i samband med sedvanliga tilläggsbudgetar samt
viss reserv därutöver för att beakta den underskattning av utgifterna för
investeringar och särskilda program som långtidsbudgettekniken normalt innebär.

Förändringar
i anslagsbehållningar skall motsvara förändringen av den kassamässiga
belastningen på bl. a. reservationsanslag. Anslagsbehållningarna beräknas vid
utgången av budgetåret 1985/86 uppgå till närmare 24 miljarder kr.

Under
långtidsbudgetperioden antas anslagsbehållningarna minska med ca 1 500 milj.
kr. per år, dvs. budgetens utgifter stiger i samma mån.

Utnyttjandet
av rörliga krediter i riksgäldskontoret är ett sätt för bl. a. vissa affärsverk
och myndigheter att klara av tillfälliga likviditetspåfrestningar. Riksdagen
medger dock en högsta kreditgräns. Utnyttjandet av rörliga krediter varierar
kraftigt. Ijuli år 1985 var ca 2,3 miljarder kr. av en total ram på ca 8,7
miljarder kr. utnyttjad. Bland de myndigheter, affärsverk m. fl. som kan
utnyttja rörliga krediter kan nämnas statens jordbruksnämnd, Stiftelsen Samhällsföretag
och statens vattenfallsverk. Exportkreditnämnden disponerar även en rörlig
kredit för förluster på exportkreditgarantier. Utnyttjandet av rörliga
krediter beräknas under långtidsbudgetperioden schablonmässigt komma att öka
med 500 milj. kr. per år.

Långtidsbudget för perioden 1986/87-1990/91

Bilaga
1.3 Prop. 1985/86:150 Bil. 1.3

Innehållsförteckning

Sammanfattning
.................................................. 2

1 Utgångspunkter ............................................... 3

1.1
Syftet med långtidsbudgeten........................... 3

1.2
Antaganden ................................................ .... 4

1.3
Beräkningsmetodik......................................... .... 5

2 Statsbudgetens inkomster................................... .... 6

2.1
Inledning...................................................... .... 6

2.2
Resultatet av beräkningarna............................ .... 7

2.3
Bruttoredovisning av statens inkomster.............. .. 10

2.4
Effekterna på statens inkomster
av andra antaganden 11

3 Statsutgifterna.................................................. 12

3.1
Sammanfattning av
statsutgifternas utveckling... .. 12

3.2
Statsutgifternas utveckling
uppdelade på olika ändamål 13

3.3
Utgiftsutvecklingen
1975/76-1985/86 ............... .. 15

3.4
Följderna av en snabbare
utgiftstillväxt ............. 17

4 Statens budgetsaldo........................................... .. 18

Appendix
I

Automatiken
i statsutgifterna................................. .. 21

Automatikens
effekter........................................... .. 21

Automatikens
andel i statsbudgeten......................... .. 22

Appendix
II

Statsutgifterna
uppdelade på realekonomiska kategorier 26

Konsumtion......................................................... 27

Investeringar....................................................... 27

Transfereringar.................................................... .. 28

Statsskuldräntor.................................................. .. 31

Finansiella
transaktioner........................................ 31

Sammanfattning
av statsbudgetens utgifter uppdelade på realekono

miska kategorier................................................... 33

Appendix
III

Ändamålsavsnitt

Inledning

I
Rättsväsende................................................. 34

II
Internationellt utvecklingssamarbete
och övrig internationell samverkan 35

III
Totalförsvar................................................... 37

IV
Pensioner, sjukförsäkring, m. m.......................... . 39

v Stöd till
barnfamiljer....................................... .. 42 Prop.
1985/86: 150

VI
Hälso-, sjuk- och socialvård.............................. .. 45 gji
i 3

VII
Kommunikationer ............................................ .. 46

VIII
Allmänna bidrag till den
kommunala sektorn.......... 48

IX
Utbildning och forskning .................................. .. 50

X
Arbetsmarknads- och
regionalpolitik.................... .. 54

XI
Bostadspolitik................................................. .. 57

XII
Näringspolitik.................................................. 61

XIII
Energiförsörjning............................................. 64

XIV
Övrigt........................................................... 65

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 59

Bilaga
1.4

Utdrag ur riksrevisionsverkets reviderade inkomstberäkning
för budgetåret 1986/87

REGERINGEN Prop. 1985/86: 150

FINANSDEPARTEMENTET Bil. 1.4

Riksrevistonsverkets
reviderade inkomstberäkning för budgetåret 1986/87.

Riksrevisionsverket
(RRV) skall enligt sin instruktion varje år till regeringen lämna en reviderad
beräkning av statens inkomster för det kommande budgetåret, avsedd som underlag
för inkomstberäkningen i kompletteringspropositionen.

RRV
redovisar med denna skrivelse nya beräkningar av inkomsterna för budgetåret
1986/87 på de större inkomsttitlarna samt vissa speciellt konjunkturkänsliga
inkomsttitlar. 1 anslutning till beräkningarna har även utfallet för
budgetåret 1985/86 bedömts. Underlag för beräkningarna har inhämtats från
berörda myndigheter. För beräkningarna av inkomstskatterna har dessutom
uppgifter utnyttjats dels från RRVs taxeringsstatistiska undersökning avseende
inkomståret 1984, dels från RRVs aktiebolagsenkät.

I
beräkningarna har hänsyn tagits till riksdagsbeslut samt propositioner och
andra regeringsbeslut som förelåg den 17 mars 1986.

För
vissa titlar avseende budgetåret 1986/87, där RRV nu förordar förändringar,
lämnas kommentarer till förändringarna.

I
en tabellbilaga redovisas resultaten av RRVs reviderade beräkningar titel för titel
för budgetåren 1985/86 och 1986/87. För att underiätta jämförelse med
prognoserna i den reviderade nationalbudgeten presenteras i tabellbilagan också
beräkningsresuhaten kalenderårsvis för åren 1986-1987.

Den
av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1985/86 kan tillsammans med RRVs
inkomstberäkning i december 1985 (bilaga 1.2 finansplanen 1986) användas som
ett komplement till den nu presenterade reviderade inkomstberäkningen. Inkomstliggaren
innehåller utförliga beskrivningar av vilka inkomster som hänför sig till de
olika inkomsttitlarna och vilka bestämmelser som gäller för dessa.

Beslut
i detta ärende har fattats av tf. generaldirektören Gustafsson i närvaro av
avdelningschefen Sanell, avdelningsdirektören Dalmo, föredragande, avdelningsdirektörerna
Karlson och Svahlstedt, byrådirektörerna Aronsson och Rahmn samt förste
revisorn Andersson. I beredningen av detta ärende har även deltagit
revisionsdirektören Danielsson.

Åke
Gustafsson

Stig
Dalmo

Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.4

Utdrag ur

RIKSREVISIONSVERKETS
REVIDERADE INKOMSTBERÄKNING

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.4

I. Sammanfattning

Förutsättningar

Riksrevisionsverkets
(RRV) förslag till reviderad beräkning av statsbudgetens inkomster under
budgetåret 1986/87 och den nu giorda uppskattningen av inkomsterna under
budgetåret 1985/86 grundas på den ekonomiska politik som har kommit till
uttryck i beslut av statsmakterna eller i förslag som har lagts fram av
regeringen i propositioner offentliggjorda före den 17 mars 1986 samt därefter
på antagandet om oförändrad ekonomisk politik.

Fömtom
de institutionella förutsättningarna är bedömningen av kon-junktumtvecklingen
betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den bedömning som
regeringen presenterade i den preliminära nationalbudgeten har utgjort det
huvudsakliga underlaget för antagandena om den samhällsekonomiska utvecklingen.
RRV har vidare inhämtat upplysningar från konjunkturinstitutet och
finansdepartementet i anslutning till det där pågående arbetet med den
reviderade nationalbudgeten. Med anledning härav har revideringar gjorts av
antagandena i den preliminära nationalbudgeten.

Följande
antaganden ligger till gmnd för RRVs beräkningar

Förändr

1985 jfr med

1986
jfr med

1987 jfr med

budget-

prop.

Utbetald
löne-

summa'

9,1 + 0

7,0 +0,3

4,3 + 0,3

Konsumentprisindex årsmedeltal'

7,4 +0,1

4,0 -0,8

2,5 - 1,0

Privat
konsumtion.

volym'

2,7 +0,3

2,0 +0,5

2,0 -(- 1,0

Basbelopp,
kr.

21800 + 0

23 300 +
0

24200 + 0

Basenhet

7800 + 0

9000 -1-1200 11,25 - 2,15

Bostadslåneränta

11,25 + 0

13,4 + 0

Procentuell
förändring från föregående år

Sedan
budgetpropositionen lagts fram har följande propositioner och regeringsbeslut
tillkommit som har betydelse för inkomstberäkningarna:

-
Vissa inkomstförstärkningar på
statsbudgeten (1985/86:140)

-
Regeringsbeslut 86-02-20
beträffande nedskrivning av kommunala lån

-
Inkomstskatten åren 1987 och
1988 (1985/86:130)

Propositionen
om inkomstskatten innebär bl. a. att antalet skikt i statsskatteskalan minskar
kraftigt. Gränsen för 50 % marginalskatt höjs till 150000 kr. fr. o. m. år
1988. Det kommunala grundavdraget föreslås höjas till 9000 kr. för år 1987 och
till 10000 kr. fr. o. m. år 1988. Vidare införs ett motsvarande gmndavdrag vid
den statliga taxeringen.

I
propositionen om vissa inkomstförstärkningar föreslås att energiskat- Prop.
1985/86: 150 ten höjs på bl.a. olja och kol fr.o.m. år 1987. Omsättningsskatten
på Bil. 1.4 handel med värdepapper föreslås i samma proposition höjas till
2 % fr. o. m. den 1 juli 1986.

Kommunerna har erbjudits en rabatt på 4 %, om de under
första halvåret 1986 löser in markförvärvslånen och andra kommunala lån.
Rabatten och god tillgång till alternativa krediter gör att intresset för
inlösen beräknas vara stort från kommunernas sida.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas
endast inkomster. På ett mindre antal titlar redovisas även utgifter. För dessa
titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och utgifter tas upp
på statsbudgetens inkomstsida. I tabell 1 finns en sammanställning av
bruttobeloppen budgetåren 1984/85, 1985/86 och 1986/87. I RRVs prognosarbete
ingår att för dessa titlar bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för såväl inkomster
som utgifter.

Den största differensen mellan bmtto- och
nettoredovisningen finns på inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgmppen
1100 består till största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal
inkomstskatt m.m.). Utgifterna utgörs bl. a. av utbetalningar av
kommunalskattemedel och överskjutande skatt. För huvudgmpp 1100 beräknas bmttoinkomsterna
öka med 2,0 % mellan budgetåren 1984/85 och 1985/86. Den låga ökningstakten
förklaras av en engångseffekt på 13,6 miljarder kr. budgetåret 1984/85 till
följd av den samordnade uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter.
Bruttoutgifterna beräknas öka med 7,5 % för budgetåret 1985/86. För budgetåret
1986/87 ökar bruttoinkomsterna med 7,9 % och bruttoutgifterna med 11,2 %.

Inkomstema på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av
arbetsgivaravgifter. I den tabellariska bmttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter
som de övriga arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför
statsbudgeten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och olika
fonderingar inom den statliga sektorn. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgiftens
andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för huvudgmppen 1200
beräknas öka med 18,1 % mellan budgetåren 1984/85 och 1985/86. Den kraftiga
ökningen beror på att den samordnade uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter
medförde en negativ engångseffekt på 7,8 miljarder kr. budgetåret 1984/85.
Utvecklingen av bruttoinkomsterna mellan budgetåren 1985/86 och 1986/87
beräknas till 4,2%.

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 169,6
miljarder kr. för budgetåret 1986/87 och bruttoutgifterna till 54,4 miljarder
kr. för samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt.

ti Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.4

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.4

Tabell 1. Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster
budgetåren 1984/85—1986/87, milj.kr.

Inkomst Inkomster Utgifter Inkomst på statsbudgeten

huvudgrupp

1984/85 1985/86 1986/87 1984/85 1985/86 1986/87 1984/85
1985/86 1986/87

1000 Skatter481740 523675 557 105 259625
287950 310185 222115 235724 246920

varav

1100' Skatt på inkomst, rea

lisationsvinst och

rörelse 209309 213512 230388 141521 152102 169204 67788 61410
61184

1200' agstadgade social

avgifter 117689
138970 144870 75 162 85348 86581 42527 53622 58289

1400 Skatt pä varor och

tjänster 147
212 163 388 169 598 42942 50 500 54400 104 270 112888 115
198

2000 Inkomster av statens

verksamhet 28154
29699 32646 - - - 28154 29699 32646

3000 Inkomster av försåld

egendom 82 123 110 - - - 82 123 110

4000 Återbetalning av lån 4663 5896 4827 - - - 4663 5896 4827

5000 Kalkylmässiga in

komster 9639 8219 8487
4057 4024 4214 5582 4195 4273

varav

5200' Statliga pensionsavg

netto 5 501 4400 4520
4057 4024 4 214 1444 376 306

Summa 524 278 567 612 603175 263682
291974 314399 260 596 275638 288776

' Omföringen mellan statsbudgetens inkomsttitlar är exkluderade.

Utveckling av inkomsterna

Inkomsterna på statsbudgeten för budgetåret 1985/86
beräknas till 275,6 miljarder kr. vilket är 2,3 miljarder kr. mer än vad som
beräknades i budgetpropositionen. För budgetåret 1986/87 beräknas ökningen till
2.2 miljarder kr. och inkomsterna till totalt 288,8 miljarder kr. Förklaringen
till förändringarna kan delas upp i tre komponenter som redovisas i neden-stående
tablå. En av komponenterna är de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som
ligger till grund för beräkningarna. En annan är de föreslagna förändringarna i
de lagar och de regelsystem som påverkar statens inkomster och utgifter. En
tredje komponent benämnd övrig information innehåller bl. a.
beteendeförändringar, justeringar med ledning av utfallsdata, förändrade
beräkningsmetoder, prognosfel m.m.

Uppdelningen på dessa komponenter kan inte göras på ett
entydigt sätt. Förändringarna kan ibland bestå av kombinationseffekter.

I följande sammanställning redovisas orsakerna till förändringarna
av inkomsterna budgetåren 1985/86 och 1986/87 mellan beräkningarna budgetpropositionen
och nuvarande beräkning.

1985/86 1986/87

Beräkning i budgetpropositionen 273,3 286,6

+0,8 + 1,2 +0,3

+ 1.0 + 1,4 -0,2

275,6

288,8

+2,3

+2,2

Förändring till följd av. Nya antaganden Propositioner m. m.
Övrig information

Nuvarande beräkning

Summa förändring

p.g.a.
förändrade antaganden har inkomsterna justerats upp med 0,8 Prop. 1985/86: 150
miljarder kr. 1985/86 och med 1,0 miljarder kr. 1986/87. Den utbetalda Bil. 1.4
lönesumman antas öka med 0,3 procentenheter mer för vart och ett av åren 1986
och 1987 jämfört med vad som antogs i beräkningen i budgetpropositionen. Det
högre lönesummeantagandet beräknas öka inkomsterna med ca 0,5 miljarder kr.
1985/86 och med ca 0,6 miljarder kr. 1986/87. Inkomsterna av mervärdeskatt har
räknats upp med 0,3 miljarder kr. resp. 0,4 miljarder kr. Värdet av den privata
konsumtionen antas förändras i ungefär samma takt som antogs i
budgetpropositionen. Däremot antas värdet av den offentliga konsumtionen och de
totala investeringarna öka 1986.

Den sammanlagda effekten av lagda propositioner m. m.
beräknas öka inkomsterna med 1.2 miljarder kr. resp. 1,4 miljarder kr.
budgetåren 1985/86 och 1986/87. För budgetåret 1985/86 är det i huvudsak
inlösen av kommunala bostadslån som orsakar upprevideringen. Propositionen om
inkomstskatterna för åren 1987 och 1988 minskar inkomsterna under budgetåret
1986/87 med netto ca 0,3 miljarder kr. Höjda energiskatter 1987 och en
fördubbling av omsättningsskatten på värdepapper fr.o.m. den 1 juli 1986
beräknas öka inkomsterna med 0,8 miljarder kr. resp. 0,9 miljarder kr.
budgetåret 1986/87.

I det följande redogörs ytterligare för
inkomstberäkningarna budgetåren 1985/86 och 1986/87 samt för differenserna
gentemot budgetpropositionen. En mer detaljerad redovisning av
beräkningsresultaten finns publicerad i RRVs skrivelse (dnr 1986:77).

Fysiska personers inkomstskatter

Inkomstskatterna för fysiska personer beräknas öka med 507
milj.kr. för budgetåret 1985/86 jämfört med budgetpropositionen. Denna ökning
är en följd av att antagandet om lönesummans utveckling justerats upp för år
1986.

Inkomstskatterna för budgetåret 1986/87 påverkas av det
förslag som lagts fram i prop. (1985/86:130) om inkomstskatterna åren 1987 och
1988 jämfört med beräkningen i budgetpropositionen. Förslagen innebär i korthet
följande.

-
Det kommunala
grundavdraget höjs till 9000 kr. för år 1987 och till 10000 kr. för år 1988

-
Ett statligt
grundavdrag återinförs på 9000 kr. för år 1987 och höjs till 10000 kr. för år
1988

-
Den s.k.
brytpunkten höjs från 124800 kr. till 135000 kr. för år 1987 och till 150000
kr. för år 1988

-
Alla som har
beskattningsbar inkomst får betala 100 kr. fr. o. m. år 1987

-
Antalet skikt i
skatteskalorna minskas. År 1988 finns endast två skikt för grundbelopp resp.
tilläggsbelopp

-
Marginalskattespärren
slopas år 1987

-
Sambeskattningen
av makes kapitalinkomster slopas år 1987

-
Rätten att
utnyttja makes outnyttjade avdrag upphävs

-
Räntetillägg
slopas på bostad i jordbruksfastighet och bil i näringsverksamhet.
Arbetsgivare åläggs att i kontrolluppgiften ange räntefria och lågfinansierade
lån

-
Rätten till kvittning mellan
villaunderskott och kapitalinkomst begrän- Prop. 1985/86: 150 sas år 1987
och slopas helt år 1988 Bil. 1.4

-
Extra avdraget för pensionärer avtrappas
med en enhetlig procentsats. RRV har i sin taxeringsstatistiska undersökning
beräknat effekterna av

några
av dessa förslag på den slutliga skatten för år 1987. Beräkningen av effekterna
baseras på den inkomstfördelning som gällde år 1984 framskri-ven med de olika
antaganden om lönesumma m. m. som gäller för denna beräkning. Beräkningarna för
år 1987 har sedan jämförts dels med gamla regler, dels med de nya föreslagna.

Effekt på slutlig skatt år 1987, milj.kr. Jämförelse
mellan beräkningar i prop. 1985/86:130 och RRVs beräkningar.

RRV Prop. 1985/86:130

1. Höjning av kommunala grundavdraget -2354 -2480

Ändring
av det statliga grundbeloppet

- 948

- 900

Ändring
av tilläggsbelopp

- 505

- 530

Ny skau
pä 100 kr.

+ 623

+ 630

Begränsning
av kvittning på inkomst av

kapital
- villaunderskott

+ 53

+ 147

Slopande
av sambeskattningen

- 175

- 125

Avtrappning
av extra avdraget

+ 70

Slopade räntetiilägg

- 2

Summa

-3238

-3190

varav
kommuner

-2294

-2420

För
budgetåret 1986/87 påverkas inkomsttiteln fysiska personers inkomstskatt av de
förändringar som beräknas påverka dels posten preliminär A-skatt, dels posten
utbetalningar av kommunalskattemedel.

Skatteomläggningen
år 1987 påverkar inbetalningarna med fem uppbördsperioder av samtliga tolv för
helåret 1987. Skatteomläggningen med nya skatteskalor, grundavdrag och det nya
100 kronorsbeloppet påverkar via preliminärskattetabellerna direkt posten
preliminär A-skatt med ca I 500 milj.kr. i sänkt skatt. De andra förslagen
påverkar posterna fyllnadsinbetalningar, utbetalning av överskjutande skatt
och inbetalning av kvarstående skatt åren 1988 och 1989.

Posten
preliminär A-skatt för budgetåret 1986/87 beräknas även öka med 450 milj.kr. på
grund av förändrat lönesummeantagande jämfört med budgetpropositionen. Till
detta kommer en nedjustering med ca 550 milj. kr. beroende på ett lägre utfall
år 1985 av den preliminära A-skatten. Sammantaget beräknas de preliminära
A-skatter som betalas in för budgetåret uppgå till 175350 milj.kr., vilket är
en nedjustering med ca 1650 milj.kr. jämfört med beräkningarna i
budgetpropositionen.

Vid
beräkningarna av utbetalningarna till kommunema har hänsyn tagits till
förslaget att kommunernas förskott för 1987 skall justeras med det utökade
grundavdraget till 9000 kr. Detta innebär att staten behåller motsvarande
belopp på inkomsttiteln.

Nedräkningar
även av övriga utbetalningar från titeln gör att utbetalningarna beräknas
minska med drygt I 600 milj.kr.

Sammantaget
innebär den nu gjorda revideringen att inkomsttiteln fysiska personers
inkomstskatter har räknats ned med 20 milj.kr. jämfört med budgetpropositionen
till 43715 milj.kr.

Juridiska personers
inkomstskatter

Juridiska
personers skatter beräknas vara oförändrade för budgetåret 1985/86 jämfört med
vad som beräknades i budgetpropositionen. Budgetåret 1986/87 beräknas
inkomsterna minska med 226 milj.kr.

Vid beräkningen av
juridiska personers skatter har de resultat som kommit fram i en enkät, till
2500 st svenska aktiebolag, sparbanker och försäkringsbolag (Bl-längden) legat
till gmnd. Endast 64 % av företagen besvarade enkäten, varför resultatet är
osäkert. En kortfattad redovisning av enkätresultatet lämnas nedan.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.4

Antal anställda

Statligt taxerad inkomst

Kommunalt taxerad inkomst

Fyllnads-inbetaln
våren 1986

Vinstdelnings-underlag 1987

1984 1985 förändr

1984
1985

förändr

0-499 500-Uppgift saknas

Totalt

Utfall

8063 9820 +21,8 6 153 8867 -1-44.1

1011 943 - 6,7 15227 19630 +28,9 15 495

11074
4939 8674 857

1413
423 21161 6219

23 825

-55,4
-90,1

-70,1
-70,6

2789 2245

322 5356

2892 3169

586 6647

I
motsvarande enkät hösten 1985 beräknades det statliga skatteunderlaget för Bl-längden
öka med 47,6 % mellan inkomståren 1984 och 1985. RRV beräknade då att det
totala statliga skatteunderlaget skulle öka med 44 %. I vårens enkät beräknades
det statliga skatteunderlaget öka med 29 %.Med utgångspunkt från dessa båda
enkäter beräknar RRV nu att det statliga skatteunderlaget ökar med 40 % mellan
inkomståren 1984 och 1985. Denna minskning av skatteunderlaget förklarar
minskningen av den preliminära B-skatten med 226 milj.kr. budgetåret 1986/87.

Det
kommunala skatteunderlaget beräknas minska med ca 70 % mellan inkomståren 1984
och 1985 enligt enkäten. I höstens enkät beräknades minskningen bli 63 % mellan
åren. Minskningen beror på att den kommunala taxeringen i princip slopas fr.
o. m. taxeringen 1986 dvs. för inkomståret 1985. För företag med bmtet
räkenskapsår slopas den kommunala beskattningen fr. o. m. taxeringen 1987. RRV
anser med utgångspunkt från enkätresultatet att det inte finns anledning att
ändra på antagandena från höstens beräkningar.

Vinstdelningsunderiaget
för år 1985 beräknas enligt enkäten till 6647 milj.kr. Vinstdelningsskatten,
som är 20 % på underlaget, blir då 1 329 milj.kr. RRV beräknar, med hänsyn till
det osäkra enkätresuhatet, att vinstdelningsskatten 1985 blir 1500 milj.kr.,
vilket är detsamma som beräknades i höstas.

Vid
bedömningen av skatteunderlaget 1986 har RRV utgått från en trendmässig ökning
på 10%. Dämtöver tillkommer bl. a. effekterna av fastighetsskatten, som är en
avdragsgill kostnad för konventionellt beskattade fastigheter. Detta avdrag
beräknas till 1700 milj.kr. Skatteunderlaget beräknas då öka med 5 % mellan
inkomståren 1985 och 1986. För de följande inkomståren beräknas skatteunderlaget
trendmässigt öka med 10%.

Lagstadgade socialavgifter Prop. 1985/86:150

Inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas
till 53,6 mil-jarder kr. för budgetåret 1985/86 och till 58,4 miljarder kr. för
budgetåret 1986/87. Detta innebär att inkomsterna har justerats ned för bägge
budgetåren i förhållande till beräkningen i budgetpropositionen. Orsaken till nedjusteringen
av inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna är att utbetalningarna från
inkomsttiteln sjukförsäkringsavgift, netto nu beräknas bli betydligt högre än
tidigare bedömning. Den uppräkning av sjukfrånvaron som gjorts av
riksförsäkringsverket har lett till att utbetalningarna för sjukpenning
beräknas bli ca 1,1 miljarder kr. högre för budgetåret 1985/86 resp. 0,8 miljarder
kr. högre för budgetåret 1986/87.

Skatt på egendom

Inkomsterna av skatt på egendom beräknas nu till totalt
7,8 miljarder kr. för budgetåret 1985/86 och till 12,3 miljarder kr. för
budgetåret 1986/87. I prop. 1985/86:140 föreslås att omsättningsskatten på
värdepapper fördubblas fr. o. m. den 1 juli 1986. Skatten utvidgas också till
andra värdepapper bl. a. köpoptioner. Av denna anledning har RRV reviderat upp
inkomsterna på titeln 1342 skatt på värdepapper med 895 milj.kr. budgetåret
1986/87 jämfört med beräkningarna till budgetpropositionen.

Skatt på varor och tjänster

Inkomsterna av skatt på varor och tjänster beräknas nu
till totalt 112,9 miljarder kr. för budgetåret 1985/86 och till 115,2 miljarder
kr. för budgetåret 1986/87. För vart och ett av budgetåren har inkomsterna
räknats upp med 1,3 miljarder kr. resp. 1,6 miljarder kr. jämfört med
beräkningen i budgetpropositionen. Den beloppsmässigt största inkomsttiteln
under skatt på varor och tjänster är mervärdeskatt. Inkomstema av mervärdeskatt
har räknats upp med 0,3 miljarder kr. resp. 0,4 miljarder kr. för budgetåren
1985/86 och 1986/87. Uppräkningen beror på högre antaganden om värdet på den
offentliga konsumtionen och de totala investeringarna år 1986, jämfört med
budgetpropositionen. Totalt beräknas inkomsterna av mervärdeskatt till 62,4
miljarder kr. för budgetåret 1985/86 och till 65,9 miljarder kr. för budgetåret
1986/87.

1 den tidigare nämnda propositionen (1985/86:140) om vissa
inkomstför-stärkande åtgärder på statsbudgeten ingår ett förslag om höjd
energiskatt. Fr.o.m. den I januari 1987 föreslås skatten på bl.a. olja bli höjd
med 199 kr. per m och på kol med 165 kr. per ton. Till följd av skattehöjningen
beräknas inkomsterna av energiskatt öka med ca 0,8 miljarder kr. budgetåret
1986/87. Räknat per helår blir ökningen ca 2 miljarder kr. Den förhållandevis
kalla vintern har medfört en ökad förbrukning av olja och el. Detta har lett
till att inkomsterna av energiskatt och särskild avgift på oljeprodukter för
innevarande år har räknats upp med tillsammans ca 0,8 miljarder kr.
Energiskatten beräknas nu till 10,9 miljarder kr. för budgetåret 1986/87.

1 övrigt
har inkomsterna av skatt på varor och tjänster räknats upp med Prop. 1985/86:
150 0,2 miljarder kr. budgetåret 1985/86 och med 0,4 miljarder kr. budgetåret
Bil. 1.4 1986/87 jämfört med beräkningen i budgetpropositionen. Upprevideringen
beror på ökad försäljning av sprit-, vin- och maltdrycker och en beräknad ökad
bensinförbrukning. De beräknade inkomsterna på enskilda titlar framgår av
tabell 2. Av tabellen framgår också skillnaden mellan nuvarande beräkning och
beräkningen till budgetpropositionen.

Övriga inkomster

Övriga inkomster på statsbudgeten består av huvudgrupperna
inkomster av statens verksamhet, inkomster av försåld egendom, återbetalning av
lån och kalkylmässiga inkomster. I budgetpropositionen beräknades dessa
inkomster till 37,8 miljarder kr. budgetåret 1985/86 och till 41,8 miljarder
kr. budgetåret 1986/87.

För innevarande budgetår har inkomsterna räknats upp med
1,5 miljarder kr. eller med 4 % till 39,3 miljarder kr. För budgetåret 1986/87
beräknas summan av övriga inkomster i stort sett bli oförändrad jämfört med
budgetpropositionen.

För innevarande budgetår har riksbankens inlevererade
överskott räknats upp med 0,5 miljarder kr. till 6,8 miljarder kr. Överskottet
på särskilda räkningar i riksbanken blev störte än vad som antogs i
budgetpropositionen. För budgetåret 1986/87 beräknas inkomstema oförändrat
till 7,1 miljarder kr.

Kommunerna har erbjudits en rabatt på 4 % som om de under
första halvåret 1986 löser in bl.a. tomträttslån och markförvärvslån. Eftersom
tillgången på krediter till lägre ränta är god bör intresse finnas att lösa in
lånen. RRV beräknar att inkomsttiteln 4212 återbetalning av lån för bostadbyggande
räknas upp med 1200 milj.kr. och att inkomsttiteln 4513 återbetalning av lån
för kommunala markförvärv räknas upp med 143,0 milj.kr. under innevarande
budgetår. För budgetåret 1986/87 revideras inkomsterna pä 4513 upp med 60 milj.kr.

Affärsverkens avskrivningarökar totalt med 308,8 milj.kr.
under innevarande budgetår i förhällande till budgetpropositionen. Av denna
förändring svarar statens vattenfallsverks avskrivningar för 298,0 milj.kr.
Ökningen beror på reviderade beräkningar med anledning av utfallet för verkets
kalkylmässiga avskrivningar för år 1985.

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.4

Tabell
2. Jämförelse mellan inkomster enligt budgetpropositionen och RRVs beräkning
för budgetåren 1985/86 och 1986/87, tusental kronor

Inkomsttitel

Enligt

Ökning (
+ ) Enligt

budget-

RRVs

Minsk-
budget-

proposi-

beräkning

ning(-)
proposi-

tionen

Enligt Ökning
(-(-)

RRVs Minsk-

beräkning
ning(-)

verksamhet

139700

94800

-44900

213700

116000

-97 700

1281
Allmän löneavgift

7 750000

7700000

-50000

8100000

8 161000

61000

1300
Skatt på egendom:

7665000

7805000

140000

11254000

12249000

995000

1310
Skatt på fast egendom:

1324000

4311000

1311
Skogsvårdsavgifter

373 000

—

420000

1312 Hyrehusavgift/

Fastighetsskatt

951000

3 891000

—

1000 Skatter:

1100 Skatt på inkomst, realisa' tions vinst och rörelse:

1110 Fysiska personers skatt på inkomst,
realisationsvinst och rörelse:

1111 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst
och rörelse

1120 Juridiska personers skatt på
inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1121 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst
och rörelse

1130 Ofördelbara skatter på inkomst,
realisationsvinst och rörelse:

1131 Ofördelbara skatter på inkomst, realisationsvinst
och rörelse

1140 Övriga inkomstskatter:

1141 KupongskaU

1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillningsskatt

1144 Lotierivinstskatt

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift,

netto 1231 Barnomsorgsavgift 1241 Vuxenutbildningsavgift
1251 Övriga socialavgifter,

netto 1261 Bidrag till förvaltningskostnader för arbetsskadeförsäkringen
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens

2072300
-256000

-20000

-226000

235475401 235724401 249000 244847201 246919501

60881500 61409500 528000 61440000 61184000

42762000 43269000 507000 43736000 43 716000

42762000 43 269000 507000 43736000 43 716000

15031000
14805000

15531000 15531000

-
15031000 14 805000

15531OOD 15 531000

/100000
1100000

/100000 1100000

1488500
154000

1509500 140000

21000 -14000

1573000 160000

; 563 000 150000

-10000 -10000

11500

3000

1 320000

11500

3 000

1355 000

35 000

5000

3000

1405 000

5 000

3000

1405 000

—

55308400

36550000

53621600

36300000

-1686800

-250000

58571700

38300000

58289000

38433000

-282700

133000

1 111000

8500000

930000

-290000

8500000

950000

-1401000
20000

1610000

8900000

970000

679000 8947000 1031000

-931000 47 000 61000

444000

39000

258000

297000

478000

100

69700

69800

922000

Prop.
1985/86: 150

Bil. 1.4

1985/86

1986/87

Inkomsttitel

Enligt

Ökning (+

) Enligt

Enligt

Ökning (+)

budget-

RRVs

Minsk-

budget-

RRVs

Minsk-

proposi-

beräkning

ning (-)

proposi-

beräkning

ning (-)

tionen

1320 Förmögenhetsskatt:

1511000

2048000

1321
Fysiska personers för-

mögenhets skatt

1481000

2018000

1322 Juridiska
personers för-

mögenhets skaU

30000

—

1330
Arvsskatt och gåvo-

skatt:

1140000

/140000

1220000

1331 ArvsskaU

930000

1000000

1332
Gåvoskatt

210000

220000

1340
Övrig skatt på egendom:

3690000

3830000

140000

3675000

4670000

995000

1341 StämpelskaU

2540000

2640000

100000

2470000

2 570000

100000

1342
Skatt på värdepappper

I 150000

1 190000

40000

1205000

2100000

895 000

1400
Skatt på varor och

tjänster:

111620501

112888301

1267800

113581501

115197501

1616000

1410
Allmänna försälj-

ningsskatter:

62100000

62400000

300000

65550000

65
900000

350000

1411
Mervärdeskatt

62 100000

62400000

300000

65
550000

65900000

350000

1420,

1430
Skatt på specifika

varor:

40778500

41887500

/ 109000

38968500

40347500

1379000

Ull "Bensinskatt

12600000

11700000

11820000

120000

1422
Särskilda varuskatter

872000

877 000

5000

929000

1423
Försäljningsskatt på

motorfordon

1530000

1551000

21000

1530000

1552 000

22000

1424 TobaksskaU

4000000

3980000

-20000

3960000

3 960000

1425
Skatt på spritdrycker

5245000

5 375000

130000

5 125 000

5 250000

125 000

1426
Skatt pä vin

2015000

2090000

75000

2030000

2 110000

80000

1427
Skatt på malt- och

läskedrycker

1321000

1365000

44000

1325 000

1368000

43 000

1428
Energiskatt

10510000

11210000

700000

9938000

10900000

962000

1429
Särskild avgift på

svavelhaltigt bränsle

1500

—

1500

1431
Särskild avgift för

oljeprodukter m. m.

1452000

1567000

115000

1250000

1 250000

1432
Kassettskatt

40000

58000

18000

35 000

50000

15 000

1433
Skatt på videoband-

spelare

92000

104000

12000

92000

104000

12000

1434 SkaU
på viss elektrisk

kraft

1010000

980000

1435
Särskild avgift mot för-

surning

90000

99000

9000

73000

73 000

1440 Överskott vid försälj

ning av varor med

statsmonopol: 290000 291800 1800 310000 310000

1441 AB Vin- & Spritcentra

lens inlevererade över

skott 160000 161800 1800 180000 180000

7000
7000

130000

1232000

1239000

7000

1348000

1355000

190000

198000

1442 Systembolaget ABs in

levererade överskott

1450 katt på tjänster:

1451 Reseskatt

1452 SkaU på annonser och reklam 545000 552000 7000 610000 617000

Prop. 1985/86:
150 Bil. 1.4

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning (-(-) Enligt

budget- RRVs Minsk-
budget-

proposi- beräkning ning( —) proposi

tionen tionen

Enligt Ökning
(4-)

RRVs Minsk-

beräkning
ning(-)

1453 Totalisatormedel

1454 Skatt på spel

1460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt

1470 Skatt på import:

1471 Tullmedel

1480 Övriga skatter på varor och
tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och tjänster

2000 Jnkomster av statens

V--------- -verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade
överskott:

2111 Postverkets inlevererade överskott

2112 Televerkets inlevererade överskott

2113 Statens järnvägars inlevererade överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade över skott

2115 Affärsverkets FFVs inlevererade överskott

2116 Statens vattenfallsverks inlevererade överskott

2117 Domänverkets inlevererade överskott

2120 Övriga myndigheters inlevererade
överskott:

2121 Statens vägverks inlevererade överskott

2122 Sjöfartsverkets inlevererade överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyrning av ADB-utrustning

2130 Riksbankens inlevererade
överskott:

2131 Riksbankens inlevererade överskott

2140 Myntverkets inlevererade
överskott:

2141 Myntverkets inlevererade överskott

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

395000
102000 5200000 3 080000 2120000 2020000 2020000

435000
105 000 5305000
3 160000 2145
000 2100000

435000
105000 5305
000 3 160000
2 145000 1980000

-10000 -10000

-140000

-120000 -120000

395000 102000 5190000 3 070000 2120000 1880000

1880000 -140000 2100000 1980000

29183228

29699007

515779

32614528

32646108

31580

11946212

12
531609

585397

12326980

12432980

106000

3
951171

3 941370

-9801

3381180

3351080

-30100

46071

46070

-1

50 340

48 280

-2060

319800

297 000

297000

220000

125000

-95000

100000

150000

50000

91700

148000

70900

68800

-2100

73 200

70300

-2900

3 026000

3 113000

87 000

2 580000

2486000

-94 000

176700

177 000

300

132640

151500

18860

151608

146408

-5200

170200

158900

-11300

35 500

34 300

-1200

42000

36900

-5 100

56000

52000

-4000

64000

63 500

-500

60108

64200

58500

-5700

6300000

6800000

500000

7100000

6300000

6800000

500000

7 100000

-54 700

-56000

-1300

-54700

-56000

-1300

1598133

1699831

101698

1675600

1823000

147400

1 163000

1234000

71000

1218600

1264000

45 400

435 133

465831

30698

457000

559000

102000

Prop. 1985/86:
150 Bil. 1.4

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning (+) Enligt

budget- RRVs Minsk-
budget-

proposi- beräkning ning(-)
proposi

tionen tionen

Enligt Ökning ( + )

RRVs Minsk-

beräkning
ning(-)

459468

459520

651900

616930

-34970

459468

459520

651 900

616930

-34970

2524

2576

1400

1430

12115598

12208743

93145

13825602

13770852

-54750

833472

853480

20008

820987

808937

-12050

300000

320000

20000

300000

290000

-10000

275

250

5 559

5559

6251

189

179

1795

1697

20736

19419

—

500

650000
615000

456444
456444

2200 Överskott av statens fastighets förvaltning:

2210 Överskott av civil fastighets
förvaltning:

2211 Överskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens fastighetsförvaltning

2215 Överskott av generaltullstyrelsens fastighetsförvaltning

2300 Ränteinkomster:

2310,

2320 Räntor på näringslån:

2311 Räntor på lokaliseringslån

2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån

2314 Ränteinkomster på fiskerilån

2316 Ränteinkomster pä vattenkraftslån

2317 Ränteinkomster på luftfartslån

2318 Ränteinkomster på statens län för den mindre
skeppsfarten

2319 Ränteinkomster på kraftledningslån

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor pä övriga näringslån. Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga lån, Lantbruksstyrelsen

2324 Räntor på televerkets statslån

2325 Räntor på postverkets statslån

2330 Räntor på bostadslån:

2331 Ränteinkomster på egnahemslån

2332 Ränteinkomster på

lån för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för
mindre bemedlade barnrika familjer

2334 Räntor på övriga bostadslån, Bostadsstyrelsen

179000 179000

3 525 3 525

272000 272 000

50340 50348

8272855 8320555

8272300 8 320000

255

300

165000

3 800

274000

274 000

8 47700

50 340 9912530

48290 9912635

47700 9912000 9912000

230

275

300

360

-35000

-2050 105

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.4

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning (+) Enligt

budget- RRVs Minsk-
budget-

proposi- beräkning ning(-)
proposi

tionen tionen

Enligt Ökning ( + )

RRVs Minsk-

beräkning
ning(-)

31000

28000

465000

486500

21500

540000

465000

486500

21500

540000

7000

943016

934973

-8043

935960

920000

-15
960

943016

934973

-8043

935960

920000

-15 960

1563245

1575225

11980

1581115

1554270

-26845

31010

28010

1000

3000

3 000

40000 46000 6000 25000 6000

175 130 -45 175 130

15800

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster på statens lån för
universitetsstudier

2342 Ränteinkomster på allmänna
studielån

2350 Räntor pä energi-sparlån:

2351 Räntor på energi-sparlån

2360 Räntor på medel avsatta till
pensioner:

2361 Ränteinkomster på medel avsatta
till folkpensionering

2370 Räntor på beredskapslagring:

2371 Räntor på beredskapslagring och förråds-anläggningar

2380. ..

2390 Övriga ränteinkomster:

2381 Ränteinkomster på lån till personal inom utrikesförvaltningen
m. m.

2382 Ränteinkomster på lån till personal inom biståndsförvaltningen
m. m.

2383 Ränteinkomster på statens bosättningslän

2384 Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv

2385 Ränteinkomster på lån för studentkårlokaler

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa
specialbostäder

2391 Ränteinkomster på

markförvärv för jord

brukets rationalisering

2392 Räntor på intressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

2396 Ränteinkomster på det

av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet

1500

5 5000

1500

30 5000

11200

365

3000 3000

25000 25000

100000 100000

1377000 1383000

13600

340

3000 3000

25000 25000

100000 100000

6000 1410000 1400000

•19000

-45

2200

-10000

Prop.
1985/86:150

Bil. 1.4

1985/86

1986/87

Inkomsttitel

Enligt

Ökning (
+ ) Enligt

Enligt

Ökning (
+ )

budget-

RRVs

Minsk-

budget-

RRVs

Minsk-

proposi-

beräkning

ning (-)

proposi-

beräkning

ning!-)

tionen

2400
Aktieutdelning:

304554

390399

2410
Inkomster av statens

aktier:

304554

504554

390399

590399

2411
Inkomster av statens

aktier

304554

304 554

390 399

390399

2500 Offentligrättsliga
av-

gifter:

2228016

2215101

-12915

2302 966

2323666

20700

2511
Expeditionsavgifter

515600

501600

-14000

554 800

560300

5 500

2514
Elevavgifter vid styrel-

sen för vårdartjänst

2517
Trafiksäkerhetsavgift

47900

47 900

—

49 300

2518 Fyravgifler,
farieds-

varuavgifter

307000

315 000

8000

351500

350000

-1 500

2519
Skeppsmätningsavgifter

2500

2 500

2521 Fartygsinspektions-

avgifter

6315

7100

785

6000

—

2522
Avgifter för granskning

av biograffilm

2894

2981

—

2523
Avgifter för särskild

prövning och fyllnads-

prövning inom skol-

väsendet

1500

—

2524
Avgifter vid statens

jordbruksnämnd

2600

2527
Avgifter för stats-

kontroll av krigs-

materieltillverkning

900

1000

2528
Avgifter vid bergs-

staten

3 300

—

3 200

2529
Avgifter vid patent-

och registrerings-

väsendet

149375

146375

-3000

152025

149025

-3000

2531
Avgifter vid registre-

ring i förenings m. fl.

22000

24 000

24000

2532 Utsökningsavgifter

90000

2533
Avgifter vid statens

planverk

600

630

2534
Vissa avgifter för re-

gistrering av körkort

och motorfordon

I243()0

125 700

1400

130500

133 300

2800

2535
Avgifter för statliga

kredit garantier

166900

—

130000

2536
Lotteriavgifter

3 200

2537
Miljöskyddsavgift

21000

15000

-6000

23000

25000

2000

2538
Miljöavgift på bekämp-

ningsmedel och handels-

gödsel

120000

115000

-5000

120000

2539 Täktavgift

10000

iOQOO

10000

2541
Avgifter vid tullverket

25000

30000

5000

35000

50000

15000

2542
Patientavgifter vid

tandläkarutbildningen

22000

—

Prop. 1985/86:150
Bil. 1.4

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning ( + ) Enligt

budget- RRVs Minsk-
budget-

proposi- beräkning ning(-)
proposi

tionen tionen

Enligt Ökning ( + )

RRVs Minsk-

beräkning
ning(-)

-100

583000

-100

583100

2543 Skatteutjämningsavgift 583 100

2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändningar

2545 Närradioavgifter

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminalvården

2612 Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium

2616 Försäljning av sjökort

2617 Lotsavgifter 2619 Inkomster vid riksantikvarieämbetet

2624 Inkomster av uppbörd av felparkeringsavgifter

2625 Utförsäljning av beredskapslager

2700 Böter m.m.:

2711 Restavgifter

2712 Bötesmedel

2713 Valtenföroreningsavgift

2800 Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens verksamhet

3000 Inkomster av försåld

egendom: 122326

3100 Inkomster av försålda

byggnader och maski

ner m.m.: 90 750

3110 Affärsverkens inkomster av
försålda fastigheter och maskiner: 76 000

3111 Postverkets inkomster av försålda fastigheter

och maskiner -

3113 Statens järnvägars

inkomster av försålda

fastigheter och maskiner 45 000

3114 Luftfartsverkets in

komster av försålda

fastigheter och maskiner -

3115 Affärsverket FFVs in

komster av försålda

fastigheter och maskiner 1 000

3116 Statens vattenfalls verks

inkomster av försålda

fastigheter och maskiner 30 000

3117 Domänverkets
inkoms

ter av försålda fastig

heter och maskiner -

583000

—

4650 2048

4 650 2048

153080

1016080

-137000

2110480

2110980

500

119200

125 200

9080

7 500

63 000

9080

7 500

64 000

1000

10280

7 500

66800

10280

7 500

67300

500

300

54000

50400

900000

762000

-138000

1850000

456300

260000

195 800

500

443400

260000

182 900

500

-12900

467801

270000 197800

461901

270000 191900

-5900

520000

538400

520000

538400

122900

574

4300 4300

71450

91324

574

75750

61000

76600

600

61000

30000

45000

30000

1600

600

1000

30000

Prop. 1985/86:
150 Bil. 1.4

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning ( + ) Enligt

budget- RRVs Minsk-
budget-

proposi- beräkning ning(-)
proposi

tionen tionen

Enligt Ökning ( + )

RRVs Minsk-

beräkning
ning(-)

3120 Statliga myndigheters inkomster av
försålda byggnader och maskiner:

3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda
byggnader och maskiner

3122 Statens vägverks inkomster av försålda byggnader och
maskiner

3123 Sjöfartsverkets inkomster av för sålda byggnader
och maskiner

3124 Statskontorets inkomster av för sålda datorer m. m.

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader
och maskiner

3126 Generaltullstyrelsens inkomster av försålda
byggnader och maskiner

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markförsäljning

3300 Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruvegendom

3312 övriga inkomster av försåld egendom

4000 Återbetalning av lån: 4100 Återbetalning av
näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliseringslån

4120 Återbetalning av jprdbrukslån:

4122 Återbetalning av statens avdikningslån

4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

4131 Återbetalning av vattenkraftslån

4132 Återbetalning av luftfartslån

-26

14
750

500 5 800

500 600

7000

350

14724

500 5800

500 600

7 000

324

10450

500 6200

500 200

3 000

4300

14 750

500 6200

500 200

4 300

7300

-26

1575

30001

33000

30000

33000

33 000

1 4502381

1 5896085

1393704

4861410

4827111

-34299

441537

496 537

55000

466705

491 705

25000

290000

310000

20000

290000

310000

20000

290000

20651

27176

750

650

19901

26526

130886

165 886

35000

149529

174529

25000

235

233

2220

2309

Prop. 198-5/86:150
Bil. 1.4

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning (+) Enligt Enligt Ökning (+)

budget- RRVs Minsk-
budget- RRVs Minsk-

proposi- beräkning ning(-)
proposi- beräkning ning(-)

tionen tionen

531

24 531

1138040
1138040

4133 Återbetalning av statens lån för den mindre
skeppsfarten

4134 Återbetalning av kraftledningslän

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga närings lån. Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga närings lån.
Lantbruksstyrelsen

4138 Återbetalning av tidigare infriade statliga
garantier

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4211 Återbetalning av lån till ejnahem

4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande

4213 Återbetalning av lån för bostadsförsöijning för
mindre bemedlade barnrika familjer

4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Bostadsslyrelsen

4300 Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 Återbetalning av energi-sparlån

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av lån til! personal inom utrikesförvaltningen
m. m.

4512 Återbetalning av lån till personal inom
biståndsförvaltningen m. m.

4513 Återbetalning av lån för kommunala markförvärv

087

25 087

95 000

72000

95000

1800

30000 65000 35000 25000 50000

2400500 3600504 1200004 2500450 2 500451

- 4 4 - 1

2400000 3600000 1200000 250QDOO 2500000

500

450

500

450

1384040 1384040

13000

8000

125000

1 125 000

1376000

1 376000

275000

270000

5000

300000

275000

270000

-5000

300 OPP

300000

247304

391004

143700

2IP2J5

150915

4000 4000 - 4000 4000

527 527 -120000 263000 143000 85000
25000

25000

-59300

-60000

Prop. 1985/86:
150 Bil. 1.4

Inkomsttitel

Enligt Enligt Ökning (+) Enligt

budget- RRVs Minsk-
budget-

proposi- beräkning ning(-)
proposi

tionen tionen

Enligt ökning
(+)

RRVs Minsk-

beräkning
ning(-)

4514 Återbetalning
av lån för

studentkårlokaler 125 125

4515 Återbetalning
av län för

allmänna samlingslokaler 5 300 6
000

4516 Återbetalning av

utgivna startlån

och bidrag 15000 15000

4517 Återbetalning av U-lands-

lån

4519 Återbetalning av

statens bosättningslån 25 000 25 000

4521 Återbetalning av lån

för inventarier i vissa

specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

5000 Kalkylmässiga inkomster: 5100 Avskrivningar:

5110 Affärsverkens avskrivningar:

5113 Statens järnvägars

avskrivningar

5114 Luftfartsverkets avskrivningar

5115 Affärsverket FFVs avskrivningar

5116 Statens vattenfallsverks avskrivningar

5120 Avskrivningar på civila fastigheter:

5121 Avskrivningar på civila fastigheter

5130 Uppdragsmyndigheters
komplementkostnader:

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader

5140 Övriga avskrivningar:

5141 Statens vägverks avskrivningar

5142 Sjöfartsverkets avskrivningar

5143 Avskrivningar på ADB-utrustning

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för

ekonomskt försvar 60295 60295

125 5 500

15000
15000

700

125 6200

15000 15000

1350

31950

33 550

44052

50690

3978574 3514574

4195157 3819157

216583 304583

4218615 3868615

4273303 3967303

54688 98688

2657200

2966000

308800

2994900

3075100

80200

232000

220000

-12000

480000

454000

-26000

100000

103000

3000

102000

107000

5000

75 200

95000

19800

112900

119100

6200

2 250000

2548000

298000

2 300000

2395000

95000

252500

267550

284994

17444

252 500

267 550

284994

17444

85162

117086

117206

120

85 162 519712

85 162 515495

-4217

117 086 489079

117 206 490003

120 924

186700

185 900

185900

98400

94000

-4400

53 000

51500

-1500

174317

174500

183

194 825

195000

175

57603

2249

55 354

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.4

376000 -88000 350000 306000

273261910 275637 550 2 375640 286647779
288776348

Inkomsttitel

Enligt

budget-

proposi-

tionen

5200
Statliga pensionsavgifter.

netto:

464000

5211
Statliga pensionsavgifter.

netto

464000

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER

Enligt Ökning ( + ) Enligt

RRVs Minsk- budget-

beräkning ning(-) propositionen

Enligt ökning
( + )

RRVs Minsk-

beräkning
ning(-)

-44000

2128569

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

Bilaga
1.5

Förslag tiU räntor på statsskulden, m.m., budgetåret
1986/87

Prop.
Bil. 1

1985/86: 150

Förslag till
räntor på statsskulden, m. m., budgetåret 1986/87

utgifter

A Räntor på statsskulden

a Räntor på upplåning inom landet Kr.

1. Ränta på räntelöpande obligationslån,

förslagsvis ......................................................... 21838000000

2.
Ränta på
riksobligationer,/ör.y/aiv/i .................. 7670000000

3.
Vinster på
premieobligationslån,/öri/agiv/i ........ 3676000000

4.
Ränta på
statsskuldförbindelser,/öri/flgiWi ....... 29000000

5.
Ränta på sparobUgaUoner,
förslagsvis ....... ....... 5 806000000

6.
Ränta på av
staten övertagna lån,/öri/flgiv/5 ... 40000

7.
Ränta på lån
hos statsinstitutioner och fonder m. m.

förslagsvis ........................................................ ....... 800000000

8.
Ränta på allemanssparandet,/öri/flg5ww
......... 2511000000

9.
Ränta på
köpeskillingen för fastigheten nr 1 i kv. Lejonet i

Stockholm ......................................................... ........... 90000

10. Ränta på Konung Carl XlII:s
hemgiftskapital .... ............. 8000

11. Ränta på kortfristig upplåning hos
banker m.fl.,/ör5/flg5W(ä 1000

12. Ränta på skattkammarväxlar,/ör5/agjv/i
........... . 2000000000

13. Ränta på statsskuldväxlar,/örs/flgiv/j
............... . 9100000000

b Ränta på upplåning i utlandet, förslagsvis ........

c Ränta på beräknad ny upplåning inom landet,
förslagsvis d Ränta på beräknad ny upplåning utom landet, förslagsvis

B Kapitalrabatter, kursförluster m.m.........................

1. Kapitalrabatter, förslagsvis ................................ ............. 1 000

2.
Kursförluster,/ör5/ag5V(5
................................. .............. 1000

3.
Valutaförluster,/örj-/flgsvi5
................................ .. 1000000000

C Diverse
utgifter

1. Försäljningsprovisioner m. m., förslagsvis .......... . I 150000000

2.
Inlösningsprovisioner
m. m., förslagsvis .......... .... 188000000

3.
Kostnad för
börsnotering av obligationslån,/örs/agiv/j 13
200000

4.
Officiella
dragningslistor för premielånen,/ör5/agjv/5 .... 7400000

5.
Särskilda
dragningslistor för premielånens lOO-brev,

förslagsvis ........................................................ 350000

6. Övriga diverse utgifter,/ö/-5/flgiv/5 ................... ____ 100000

Summa

53430139000

11000000000 895713000 900000000

1000002000

1 359050000 68584904000

Anm. Valutaomvandling har skett till medelvärdet av
valutakurserna under tiden 17.2-14.3 1986.

1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.5

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.5

Inkomster

A Räntor

1. Ränta på uppköpta obligationer .......

2.
Ränta på
rörliga krediter ..................

3.
Ränta på
krediter till vissa affärsverk ...

4.
Ränta på
checkräkningsmedel i riksbanken ..

5.
Ränta på övriga
utlånade medel .......

B Uppgåld,
kursvinster m.m.

1. Uppgäld ...........................................

2.
Kursvinster
......................................

3.
Valutavinster
.....................................

C Diverse
inkomster

1. Preskriberade obligationer och kuponger m.m.

2.
Officiella
dragningslistor för premielånen

3.
Övriga diverse
inkomster ...................

Underskott att föras av på statsbudgeten

80000000

300000000

150000000

1000

1000000

531001000

1000

3000

44000000

9800000

100000

53900000

Summa

584904000

68000000000

Summa

68584904000

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

Reviderat förslag till statsbudget för budgetåret 1986/87

Bilaga
1.6

Bilaga 1.6

REVIDERAT FÖRSLAG TILL STATSBUDGET FÖR BUDGETÅRET 1986/87

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.6

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.6

Statsbudgeten för budgetåret 1986/87

Inkomster

Budget-

Senare

Summa

propositionen

ändringar

1 000-tal

1 000-tal kr.

kr.

Inkomster

Skatter

244 847201

+ 5 586300

250433 501

Inkomster av

statens
verksamhet

32614528

+ 31580

32646108

Inkomster av

försåld egendom

106025

+ 216800

322825

Återbetalning

av lån

4861410

- 34299

4827 III

Kalkylmässiga inkomster

4218615

+ 54688

4 273 303

Summa

286647779

+5855069

292 502 848

Underskott

48926823

-3994983

44931840

Summa

335574602

+ 1860086

337434688

Prop.
1985/86: Bil. 1.6

150

Förändringar i förslaget till statsbudget budgetåret
1986/87

utgifter

Budgetpropositionen
1 000-tal kr.

Senare
ändringar 1 000-tal kr.

Summa 1 000-tal kr.

Utgiftsanslag Kungl. hov- och slottsstaterna Justitiedepartementet
Utrikesdepartementet Försvarsdepartementet Socialdepartementet
Kommunikationsdepartementet Finansdepartementet Utbildningsdepartementet
Jordbruksdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Bostadsdepartementet
Industridepartementet Civildepartementet Riksdagen och dess myndigheter Räntor
på statsskulden m. m. Oförutsedda utgifter

Beräknad övrig medelsförbrukning Minskning av
anslagsbehållningar Ökad disposition av rörliga krediter

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

33 575

10008 341

10008
341

10673 107

10673
107

26368432

84491298

856500

85 347
798

11994 180

9500

12003680

18413398

5492

18418890

41487744

-1-

262 578

41750322

6566936

13000

6579936

19583 243

150659

19733902

17 623 360

1760

17625
120

9860354

449195

9411 159

3 999783

11 152

4010935

469851

1360

468491

71000000

-3000000

68000000

1000

Summa

332574602

-2139914

330434688

1500000

500000

Summa

2000000

1000000

+4000000

5000000

Summa

335
574602

+ 1860086

337434688

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.6

Specifikation
av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1986/87

1100 Skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse:

1110 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst
och rörelse: 1111 Fysiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse
1120 Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse: 1121
Juridiska personers skatt på inkomst, realisationsvinst och rörelse 1130 Ofördelbara
skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse: 1131 Ofördelbara
skatter på inkomst, realisationsvinst och rörelse 1140 Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningskatt och ersättningsskatt

1143 Bevillingsskatt

1144 Lotterivinstskatt

1200 Lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgift 1221 Sjukförsäkringsavgift, netto
1231 Barnomsorgsavgift 1241 Vuxenutbildningsavgift 1251 Övriga socialavgifter,
netto 1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter till arbetarskyddsstyrelsens och
yrkesinspektionens verksamhet 1281 Allmän löneavgift

1300 Skatt på egendom:

1310 Skatt på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter

1312 Fastighetsskatt 1320
Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt

1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt

45881000 45881000

14805000

1 100000

150000

5000

3000

1405000

1100000

1563000 63349000

38906000

1051000

8998000

1036000

116000
8206000

925000

59238000 59238000

420000

3891000

4311000

2018000

30000

2048000

Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.6

1986/87

Tusental kr.

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt

1 000000

1332 Gåvoskatt

220000

1220000

1340 Övrig skatt på egendom:

1341 Stämpelskatt

2570000

1342 Skatt på värdepapper

2100000

4670000 12249000

1400
Skatt på varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt 1420,1430 Skatt på specifika varor:

1421 Bensinskatt

1422 Särskilda varuskatter

1423 Försäljningsskatt på motorfordon

1424 Tobaksskatt

1425 Skatt på spritdrycker

1426 Skatt på vin

1427 Skatt på maltoch läskedrycker

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavelhaltigt
bränsle

1431 Särskild avgift för oljeprodukter m.m.

1432 Kassettskatt

1433 Skatt på videobandspelare

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1435 Särskild avgift mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av varor

med statsmonopol:

1441 AB Vin-& Spritcentralens inlevererade
överskott

1442 Systembolaget ABs inlevererade
överskott

1450 Skatt på tjänster:

1451 Reseskatt

1452 Skatt på annonser och reklam

1453 Totalisatorskatt

1454 Skatt på spel 7460 Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt 1470 Skatt på
import:

1471 Tullmedel 1480 Övriga skatter på varor och tjänster:
1481 Övriga skatter på varor och tjänster

66200000

11820000 929000

1552000 3960000 5250000 2110000 1368000 10900000

1500

1250000

50000

104000

980000

73000

40347500

180000

130000

310000

298000

617000

435000

105000

1355000

3160000

2145000

5305000

1980000

115597501

Summa skatter

250433501

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.6

2000 Inkomster av statens verksamhet: 2100 Röreiseöverskott:

2110
Affärsverkens inlevererade överskott:

2111 Postverkets inlevererade över-

skott

48280

2112 Televerkets inlevererade över-

skott

297000

2113 Statens järnvägars inlevererade

överskott

150000

2114 Luftfartsverkets inlevererade

överskott

148000

2115 Affärsverket FFVs inlevererade

överskott

70300

2116 Statens vattenfallsverks inleve-

rerade överskott

2486000

2117 Domänverkets inlevererade

överskott _

151500

3351080

2120
Övriga myndigheters inlevererade

överskott:

2121 Vägverkets inlevererade över-

skott

36900

2122 Sjöfartsverkets inlevererade

överskott

63 500

2123 Inlevererat överskott av uthyr-

ning av ADB-utrustning _

58500

158900

2130
Riksbankens inlevererade överskott:

2131 Riksbankens inlevererade över-

skott

7100000

2150
Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

1264000

2152 Lotterimedel

559000

1823000

2200 Överskott av statens fastighetsförvaltning:

2210 Överskott av fastighetsförvaltning: 2211 Överskott av
kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens
verksamhet

2215 Överskott av generaltullstyrelsens
fastighetsförvaltning

500

615000

1430

616930

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.6

808937

7000

920000

2300 Ränteinkomster:

2310,2320 Räntor på näringslån:

2311 Räntor på lokaliseringslån 290000

2313 Ränteinkomster på statens avdikningslån 250

2314 Ränteinkomster på lån till fiskerinäringen 6251

2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 179

2317 Ränteinkomster på luftfartslån 1 697

2318 Ränteinkomster på statens lån

till den mindre skeppsfarten 19419

2319 Ränteinkomster
på kraftled

ningslån —

2321 Ränteinkomster på skogsväglån 51

2322 Räntor på övriga näringslån.
Kammarkollegiet 165 000

2323 Räntor på övriga näringslån.
Lantbruksstyrelsen 3800

2324 Räntor på televerkets statslån 274000

2325___________________________ Räntor på postverkets
statslån 48290

2330 Räntor på bostadslån:

9912000

275

360

9912635

28000

28010

540000

2331 Ränteinkomster på egnahemslån -

2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning
för mindre bemedlade barnrika familjer

2334 Räntor på övriga bostadslån.
Bostadsstyrelsen

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster på statens lån för
universitetsstudier

2342 Ränteinkomster på allmänna
studielån

2350 Räntor på energisparlån:

2351 Räntor på energisparlån 2360 Räntor på medel
avsatta till pensioner:

7000

2361 Ränteinkomster på medel avsatta till
folkpensionering 2370 Råntor på beredskapslagring:

2371 Räntor på beredskapslagring

och förrådsanläggningar 920000

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.6

2380.2390
Övriga ränteinkomster:

2381 Ränteinkomster på lån till personat
inom utrikesförvaltningen m.m,

2382 Ränteinkomster på lån till personal
inom biståndsförvaltningen m.m.

2383 Ränteinkomster på statens bosättningslån

2384 Ränteinkomster på lån för kommunala
markförvärv

2385 Ränteinkomster på lån för studentkårlokaler

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna
samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa
specialbostäder

2391 Ränteinkomster på markförvärv

för jordbrukets rationalisering

2392 Räntor på intressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

2396 Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen
förvaltade kapitalet

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

2500 Offentligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter 2514 Elevavgifter vid
styrelsen för vårdartjänst

2517 Trafiksäkerhetsavgift

2518 Fyravgifter, farledsvaruavgifter

2519 Skeppsmätningsavgifter

2521 Fartygsinspektionsavgifter

2522 Avgifter för granskning av filmer
och videogram

2523 Avgifter för särskild prövning och
fyllnadsprövning inom skolväsendet

2527 Avgifter för statskontroll av krigsmaterieltillverkning

2528 Avgifter vid bergsstaten

2529 Avgifter vid patentoch registreringsväsendet

1000

3000 6000

130 15800

340

3000

25000

100000

1400000

390399

560300

49300

350000

2500

6000

2981

1500

1000 3200

149025

1554270 13770852

390399

Prop.
1985/86: 150

Bil. 1.6

1986/87

Tusental kr.

2531 Avgifter för registrering i för-

enings m.fl. register

24000

2532 Utsökningsavgifter

90000

2533 Avgifter vid statens planverk

630

2534 Vissa avgifter för registrering av

körkort och motorfordon

133 300

2535 Avgifter för statliga garantier

130000

2536 Lotteriavgifter

3 200

2537 Miljöskyddsavgift

25000

2538 Miljöavgift på bekämpningsme-

del och handelsgödsel

120000

2539 Täktavgift

10000

2541 Avgifter vid tullverket

50000

2542 Patientavgifter vid tandläkarut-

bildningen

22000

2543 Skatteutjämningsavgift

583000

2544 Avgifter i ärenden om lokala ka-

belsändningar

4650

2545 Närradioavgifter

2048

2323666
2323666

2600 Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminalvården

125200

2612 Inkomster vid statens rättske-

miska laboratorium

10280

2616 Försäljning av sjökort

7500

2617 Lotsavgifter

67300

2619 Inkomster vid riksantikvarieäm-

betet

300

2624 Inkomster av uppbörd av felpar-

keringsavgifter

50400

2625 Utförsäljning av beredskaps-

lager

1850000

2110980
2110980

2700 Böter m.m.:

2711 Restavgifter

270000

2712 Bötesmedel

191900

2713 Vattenföroreningsavgift

461
901 461901

2800
Övriga inkomster av statens verksamhet:

2811
Övriga inkomster av statens verksamhet

538400

Summa inkomster av
statens verksamhet 32646108

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.6

3000
Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner m.m.:

3110 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och
maskiner:

3113 Statens järnvägars inkomster av
försålda fastigheter och maskiner

3114 Luftfartsverkets inkomster av
försålda fastigheter och maskiner

3115 Affärsverket FFVs inkomster av
försålda fastigheter och maskiner

3116 Statens vattenfallsverks inkomster
av försålda fastigheter och maskiner

3117 Domänverkets inkomster av försålda
fastigheter och maskiner

3120 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader
och maskiner:

3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkomster
av försålda byggnader och maskiner

3122 Vägverkets inkomster av försålda
byggnader och maskiner

3123 Sjöfartsverkets inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3124 Statskontorets inkomster av försålda
datorer m.m.

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3126 Generaltullstyrelsens inkomster av
försålda byggnader och maskiner

3200 Övriga inkomster av markförsäljning:

3211 Övriga inkomster av markförsäljning

30000

1000

30000

500 6200

500 200

7300

1575

61000

14750

7575

75750

1575

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.6

3300
Övriga inkomster av försåld egendom:

3311 Inkomster av statens gruvegendom

3312 Övriga inkomster av försåld
egendom

33000 212500

245500

Summa
inkomster av försåld egendom 322825

4000
Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4770 Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliserings

lån 290000

4120 Återbetalning av jordbrukslån:

650
26526

4122 Återbetalning av statens avdikningslån

4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen

4130 Återbetalning av övriga näringslån:

233 2309

25087

95000

1800

50000

4131 Återbetalning av vattenkraftslån

4132 Återbetalning av luftfartslån

4133 Återbetalning av statens lån till
den mindre skeppsfarten

4134 Återbetalning av kraftledningslån

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga näringslån,
Kammarkollegiet

4137 Återbetalning av övriga näringslån,
Lantbruksstyrelsen

4138 Återbetalning av tidigare infriade
statliga garantier

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4211 Återbetalning av lån till egnahem 1

4212 Återbetalning av lån för bostadsbyggande 2500000

4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörjningen
för mindre

bemedlade barnrika familjer 450

4214 Återbetalning
av övriga bo

stadslån, Bostadsstyrelsen _______ -

290000

27176

174529

2500451

491705

2500451

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.6

4300
Återbetalning av studielån:

4311 Återbetalning av statens lån för
universitetsstudier

4312 Återbetalning av allmänna studielån

4313 Återbetalning av studiemedel

4400 Återbetalning av energisparlån:

4411 Återbetalning av energisparlån

4500 Återbetalning av övriga lån:

4511 Återbetalning av lån till personal
inom utrikesförvaltningen m.m.

4512 Återbetalning av lån till personal
inom biståndsförvaltningen m.m.

4513 Återbetalning av lån för kommunala
markförvärv

4514 Återbetalning av lån för studentkårlokaler

4515 Återbetalning av lån för allmänna
samlingslokaler

4516 Återbetalning av utgivna startlån
och bidrag

4517 Återbetalning av u-landslån

4519 Återbetalning av statens bosätt

ningslån

4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa
specialbostäder

4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor

4526 Återbetalning av övriga lån

1384040

8000 1376000

300000

4000

25000

125

6200

15000

1350

33550 50690

150915

Summa återbetalning av lån 4827111

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.6

Summa
kalkylmässiga inkomster 4273303 STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER 292502848

5000 Kalkylmässiga inkomster: 5100 Avskrivningar:

5110 Affärsverkens avskrivningar:

5113 Statens järnvägars avskrivningar

5114 Luftfartsverkets avskrivningar

5115 Affärsverket FFVs avskrivningar

5116 Statens vattenfallsverks avskrivningar

5120 Avskrivningar på fastigheter:

5121 Avskrivningar på fastigheter

5130 Uppdragsmyndigheters komplementkostnader:

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader

57-0 Övriga avskrivningar:

5141 Vägverkets avskrivningar

5142 Sjöfartsverkets avskrivningar

5143 Avskrivningar på ADB-utrustning

5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar
för ekonomiskt försvar

5200 Statliga pensionsavgifter, netto:

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

454000

107000

119100

2395000

3075100

284994

284
994

117206

185900

51500

195000

57603

490003

3967303

306000

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.6

Specifikation av anslagsförändringar i förhållande till
budgetpropositionen för budgetåret 1986/87

1 OOO-tal
kr.

Ökning (
+ ) Minskning (-)

Huvudtitel,
anslag

Beräknat
belopp i budgetpropositionen

Slutligt
förslag eller beslut Förändring

Propositio- Anslags-nens eller belopp
skrivelsens nummer

8500

4 500

11000

13000

///. Utrikesdepartementet Utredningar m. m.,
reservationsanslag Information om mellanfolkligt samarbete, nedruslningssträvanden
och andra utrikespolitiska frågor, reservationsanslag Utvecklingssamarbete
genom SIDA, reservationsanslag

Övriga u-landspolitiska insatser m. m., reservationsanslag

Summa

V. Socialdepartementet

Särskilda medel för bekämpningen av AIDS,

reservationsanslag

Allmänna barnbidrag, förslagsanslag

Bidrag till föräldraförsäkringen,

förslagsanslag

Bidragsförskott, förslagsanslag

Bidrag till kommunala

bostadstillägg till folkpension,

förslagsanslag

Bidrag till allmän sjukvård m. m.. förslagsanslag

Bidrag till undervisningssjukhus m. m.,

förslagsanslag

Summa

VI. Kommunikationsdepartementet

Transportstöd för Gotland, förslagsanslag

Summa

VII. Finansdepartementet

Konsumentverket, förslagsanslag

Allmänna reklamationsnämnden, förslagsanslag Kostnader för
vissa nämnder, förslagsanslag

Summa

VIII. Utbildningsdepartementet

Sameskolor, förslagsanslag

Bidrag till kommunal utbildning för vuxna,

förslagsanslag

Studiehjälp
m. m., förslagsanslag

Stöd till
dagspressen, förslagsanslag

Stöd till
tidningar på andra språk än

svenska,
förslagsanslag

Summa

IX. Jordbruksdepartementet

Främjande av rennäringen, reservationsanslag
Skogsvårdsstyrelserna: Myndighetsuppgifter, förslagsanslag

Bidrag till skogsvård m. m., förslagsanslag Ersättning för
viltskador m. m., förslagsanslag

Summa

4983

252

5 235 rskr 134

8927

rskr 134

9179

252

4624 545

rskr 164

4 649545

-1-

25000

1 108000

rskr 164

1083000

—

25 000

5 746707

5746707

171

75000

8245000

137,96

9135000

890000

954000

137

964000

10000

1530000

135

1685000

155 000

1040000

SfU 15

695000

345000

4533 682

171

4 564 182

30 500

1087000

111

1128000

41000

17 389682

18246182

856500

44 500

105

54 000

9500

44500

54000

9500

45651

121

50001

4 350

8 262

121

8424

-1-

162

605

108

1585

-1-

980

54518

60010

5492

14 342

rskr 151

14985

643

964 550

UbU 18

1000550

36000

1 576445

137

1806445

-1-

230000

475 600

476900

-1-

1300

5 365

3036302

3298880

262578

29220
JoU 13

18 220 - 11000

143 420
290000

325

150 150 JoU
13

+ + + +

151920

294 500

11325

462965

475965

Prop. 1985/86: 150
Bil. 1.6

Ökning (+)
Minskning (-)

Huvudtitel,
anslag

Beräknat
belopp i budgetpropositionen

Slutligt
förslag eller beslut Förändring

Propositio- Anslags-nens eller belopp
skrivelsens

3 111282 AU 11 8 584 98

3257 282 + 146000 11590 -I- 3006

X. Arbetsmarknadsdepartementet

Bidrag till arbetslöshetsersättning och

utbildningsbidrag, förslagsanslag

Åtgärder för invandrare, reservationsanslag

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

m. m., förslagsanslag

Summa

XI. Bostadsdepartementet

Centralnämnden för fastighetsdata,

förslagsanslag

Summa

XII. Industridepartementet

SIND: Förvaltningskostnader, förslagsanslag Kostnader för
statsstödd exportkreditgivning avseende export av fartyg m. m., förslagsanslag

Stöd för oljeersättande åtgärder m.m., reservationsanslag

Täckande av förluster i anledning av statliga garantier
för oljeersättande åtgärder samt för utveckling och introduktion av ny
energiteknik, m. m., förslagsanslag STU: Teknisk forskning och utveckling,
reservationsanslag Europeiskt rymdsamarbete m. m., förslagsanslag

Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag Nämnden för
fartygskreditgarantier, förslagsanslag

Räntestöd m. m. till varvsindustrin, förslagsanslag

Ränta och amortering på skuldebrev till Svenska Varv AB,
förslagsanslag Kostnader för att upprätthålla viss varvskapacitet av
beredskapsskäl, reservationsanslag

Summa

XIII. Civildepartementet

Riksrevisionsverket, förslagsanslag

SPAR-nämnden, förslagsanslag

Summa

XIV. Riksdagen och dess myndigheter

Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader,

förslagsanslag

Summa Summa förändringar på statsbudgeten

1653

3119866

+ 1653 3270525 + 150659

43 322

112

45082

1760

43322

45082

1760

47 587

120

52000

4413

450000

120

340000

110000

169600

102

169600

20000

102

1000

19000

672545

127

655445

17 100

135423

127

175000

39577

127

34000

-1-

34000

4 335

120

4 335

300000

120

280000

20000

212150

120

212150

120

25 000 1562445

25 000

2011640

449195

90688

124

101260

10572

112

580 101840

+ +

580

90688

11152

47 581

FiU 19

46221

1360

47 581

46221

1360

32047771

32907857

860086

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

Bilaga
1.7 Prop. 1985/86: 150

1 Förslag till Bil. 1.7

Lag om ändring i lagen (1982: 221) med särskilda
bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget m. m.

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1982:221) med
särskilda bestämmelser angående det kommunala skatteunderlaget skall införas
en ny paragraf, 1 c §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 c§

Vid bestämmande av det förskott på kommunalskatt,
landstingsskatt och församlingsskatt enligt 4 och 4 a §§ lagen (1965:269) med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.
m. som skall utbetalas under åren 1987 och 1988 samt av skatteunderlag för
bidragsåren 1987 och 1988 enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag
skall beräkningen grundas på ett justerat skatteunderlag enligt följande.

Antalet skattekronor och skatteören enligt
taxeringsnämndens beslut vid 1986 respektive 1987 års taxering skall omräknas
till det antal som kan beräknas ha blivit påfört om grundavdraget enligt 48 §

2 mom. första stycket kommunal

skattelagen (1928:370) hade upp

gått till 8300 respektive 9600 kro

nor vid nämnda taxeringar.

Vid bestämmande av skattesats för åren 1987 och 1988 skall
bestämmelserna i denna paragraf beaktas.

Denna lag träder i kraft den I juh 1986.

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.7

2
Förslag till Prop. 1985/86: 150

Lag om
ändring i lagen (1985: 533) om skatteutjämningsavgift Bil. 1.7

Härigenom föreskrivs
att lagen (1985:533) om skatteutjämningsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Landstingskommun
och kommun skall under år 1986 erlägga avgift (skatteutjämningsavgift) enligt
denna lag.

Föreslagen lydelse

Landstingskommun
och kommun skall under åren 1986 och 1987 erlägga avgift (skatteutjämningsavgift)
enligt denna lag.

Avgiftsunderlaget
utgörs av det antal skattekronor som enligt taxeringsnämndens beslut vid
taxeringen till kommunal inkomstskatt år 1985 påförts skattskyldiga som avses
i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt samt det antal
skattekronor som tillskjuts för år 1986 enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

3§

Avgiften
utgör

14
öre per skattekrona till den del avgiftsunderlaget inte överstiger vad som
motsvarar 135 procent av medelskattekraften,

5
kronor och 74 öre per skattekrona
till den del avgiftsundedaget överstiger vad som motsvarar 135 men inte
överstiger vad som motsvarar 140 procent av medelskattekraften,

6
kronor och 14 öre per skattekrona
till den del avgiftsunderlaget överstiger vad som motsvarar 140 men inte
överstiger vad som motsvarar 150 procent av medelskattekraften,

8
kronor och 14 öre per skattekrona till den del avgiftsunderlaget

Avgiftsundedaget
utgörs av det antal skattekronor som enligt taxeringsnämndens beslut vid
taxeringen till kommunal inkomstskatt närmast föregående år påförts skattskyldiga
som avses i 10 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, jMs/era?
enligt 1 c § lagen (1982:221) med särskilda bestämmelser angående det kommunala
skatteunderlaget m.m., samt det antal skattekronor som tillskjuts för året
enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

3§

Avgiften
utgör för landstingskommun 24 öre per skattekrona.

4§

Avgiften
utgör/ör kommun

37
öre per skattekrona till den del

avgiftsunderlaget
inte överstiger

vad
som motsvarar 135 procent av

medelskattekraften,

5
kronor och 37 öre per skattekrona
till den del avgiftsunderlaget överstiger vad som motsvarar 135 men inte
överstiger vad som motsvarar 140 procent av medelskattekraften,

6
kronor och 37 öre per skattekrona
till den del avgiftsunderlaget överstiger vad som motsvarar 140 men inte
överstiger vad som motsvarar 150 procent av medelskattekraften,

8
kronor och 37 öre per skattekrona till den del avgiftsunderlaget

Nuvarande lydelse

överstiger vad som motsvarar 150 procent av medelskattekraften.

Avgiften är dock endast 14 öre per skattekrona till den
del avgiftsundedaget inte överstiger vad som motsvarar den tillförsäkrade
skattekraften enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

4§

Med medelskattekraften förstås den enligt 12 § lagen
(1979: 362) om skatteutjämningsbidrag fastställda medelskattekraften att
användas vid beräkning av skatteutjämningsbidrag för år 1986.

5§

Ändras rikets indelning i landstingskommuner eller
kommuner, beräknas skatteutjämningsavgift på grundval av den indelning som gäller
vid ingången av år 1986.

6§

Länsstyrelsen fastställer skatteutjämningsavgift och
tillställer senast den 27 januari 7956 landstingskommun och kommun uppgift om
avgiftens belopp.

Till ledning för landstingskommuns och kommuns
budgetarbete skall länsstyrelsen senast den 10 september 1985 lämna landstingskommun
och kommun uppgift om uppskattad skatteutjämningsavgift.

7§

Skatteutjämningsavgiften skall betalas med en tolftedel
varje månad under år 1986 genom avräkning med lika belopp vid varje utbetalning
av landstingsskatt och kommunalskatt enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om' kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. Är
avgiften inte uträknad vid avräkningstillfällena i månaderna januari och
februari, får avräkning ske med ett uppskattat belopp. Om något av de belopp
som avräknas i

Föreslagett.lydelse

överstiger vad som motsvarar 150 procent av
medelskattekraften.

Avgiften är dock endast 37 öre per skattekrona till den
del avgiftsunderlaget inte överstiger vad som motsvarar den tillförsäkrade
skattekraften enligt lagen (1979:362) om skatteutjämningsbidrag.

5§

Med medelskattekraften förstås den enligt 12 § lagen
(1979:362) om skatteutjämningsbidrag fastställda medelskattekraften att
användas vid beräkning av skatteutjämningsbidrag för året.

6§

Ändras rikets indelning i landstingskommuner eller
kommuner, beräknas skatteutjämningsavgift på grundval av den indelning som gäller
vid ingången av året.

7§

Länsstyrelsen fastställer skatteutjämningsavgift och
tillställer senast den 25 januari landstingskommun och kommun uppgift om
avgiftens belopp för året.

Till ledning för landstingskommuns och kommuns
budgetarbete skall länsstyrelsen senast den 10 september lämna landstingskommun
och kommun uppgift om uppskattad skatteutjämningsavgift för nästa år.

8§

Skatteutjämningsavgiften skall betalas med en tolftedel
varje månad under året genom avräkning med lika belopp vid varje utbetalning
av landstingsskatt och kommunalskatt enligt 4 § lagen (1965:269) med särskilda
bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m. m. Är
avgiften inte uträknad vid avräkningstillfällena i månaderna januari och
februari, får avräkning ske med ett uppskattat belopp. Om något av de belopp
som avräknas i

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.7

Länsstyrelsens
beslut enligt den- Länsstyrelsens beslut enligt den-

na lag får överklagas
hos regeringen na lag får överklagas hos regeringen

genom besvär. genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986. Bestämmelserna i 2 och 3 §§ i deras äldre
lydelse tillämpas i fråga om skatteutjämningsavgift för år 1986.

Nuvarande
lydelse

månaderna
januari och februari inte motsvarar en tolftedel av landstingskommunens eller
kommunens avgift, skall den jämkning som föranleds av detta ske i fråga om det
belopp som avräknas i mars månad.

8§

Föreslagen
lydelse

9§

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

3 Förslag
till Prop. 1985/86:150

Lag om
ändring i kommunalskattelagen (1928: 370) Bil.
1.7

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)'

dels att 45, 47 och 57-59 §§, anvisningarna till 47 § samt
anvisningarna till 60 § skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 47 § skall upphöra att
gälla,

dels att nuvarande 47 a § skall betecknas 47 §,

dels att 2, 4 och 19 §§. 25 § 3 mom., nya 47 §, 56, 60 och
68 §§, punkt 2 av anvisningarna till 38 § samt punkt 1 av anvisningarna till 66
§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Allmän kommunalskatt utgår så- Allmän kommunalskatt utgår

som kommunal inkomstskatt, viV- som kommunal
inkomstskatt och ken beräknas på grundval av in- beräknas på grundval av beskatt-komst
och av garantibelopp för fas- ningsbar inkomst. tighet.

Såsom underlag för kommunal inkomstskatt påföres
skattskyldig ett skatteöre för vaije krona beskattningsbar inkomst.

Etthundra skatteören bilda en skattekrona.

4§

Underlag för beräkning av kom- Såvitt gäller fastighet beräknas

munal inkomstskatt såvitt gäller inkomst i de fall
som anges i denna fastighet bestäms vid fastighets- lag på grundval av
vad som be-taxering, om inte annat föreskrivs. stämts vid
fastighetstaxering. Därvid beslutas även om fastighet skall vara skattepliktig.
Skatteplikt för fastighet innebär att garantibelopp enligt 47 § skall beräknas
för fastigheten.

Bestämmelserna i denna lag om fastighet skall också
tillämpas i fråga om byggnad, som är lös egendom, om inte annat föreskrivs.
Samma skall gälla beträffande sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2
kap. 2 och 3 §§ jordabalken, i den mån de tillhör byggnadens ägare.

Föreskrifter om fastighetstaxering finns i
fastighetstaxeringslagen (1979:1152).

' Senaste lydelse av

45 § 1984:1060

47 § 1984:1060

57 § 1 mom. 1984: 1060

57 §2 mom. 1963:303

57
§ 3 mom.
1984:1060

58
§ 1984: 1060

59
§ I mom.
1984:1060 59 § 2 mom. 1966:729 59 § 3 mom. 1984:1060 anvisningarna till 47 §
1983:446 anvisningarna till 60 § 1984: 1060 rubriken närmast före 47 §
1953:400. Senaste lydelse 1953:400.

' Senaste lydelse 1979: 1154. - 5

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.7

19 §"

Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:

vad som vid bodelning eller eljest på grund av giftorätt
tillfallit make eller vad som förvärvats genom arv, testamente, fördel av oskift
bo eller gåva:

vinst vid icke yrkesmässig avyttring av lös egendom i
andra fall än som avses i 35 § 3—4 mom.:

vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på
här i riket utfärdade premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt
lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår
till högst 100 kronor;

ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen
(1962:381) om allmän försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller
lagen (1976: 380) om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6000 kronor eller högre belopp för
år eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller
särskild författning, som utgått annorledes än på grund av sjukförsäkring, som
nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under
militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd eller lagen (1977: 267) om krigsskadeersättning till sjömän
om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor eller högre
belopp för år, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall
tillfallit någon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med
tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension
eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § I
eller 2 mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller,
med nedan angivet undantag, annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av
skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur;

ersättning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår under de första trettio
dagarna av den tid den skadade är arbetsoförmögen och beräknas så att
ersättningen uppgår för insjuknandedagen till högst 30 kronor och för övriga
dagar till högst 6 kronor för dag;

belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av
försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring;

försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på
egendom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser
driftbyggnad på jordbruksfastighet, byggnad på fastighet som avses i 24 § I
mom., byggnad som är avsedd för användning i ägarens rörelse eller sådan del av
värdet av markanläggning som får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag,
dels i den mån köpeskilling, som skulle ha influtit om den försäkrade eller
skadade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt av
fastighet eller av rörelse och dels i den mån ersättningen eljest motsvarar
skattepliktig intäkt av eller avdragsgill omkostnad för fastighet eller rörelse;

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som
utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan
sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt
vinstandel, som utgått på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på
grund

"Senaste lydelse 1985:405. " 6

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:150

av skadeförsäkring, för vilken rätt till avdrag för premie
icke förelegat; ■

ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt
smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst av 6 000 kronor
eller högre belopp för år;

periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk
intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren
enligt 20 § eller punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till
avdrag för Utgivet belopp;

stipendier till studerande vid undervisningsanstalter
eller eljest avsedda för mottagarens utbildning;

studiestöd enligt 2, 3 eller4 kap. studiestödslagen
(1973:349), internatbi-drag, återbetalningspliktiga studiemedel och
resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag samt sådant särskilt
bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet meddelade bestämmelser
utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant
bidrag likställda, och äger i följd härav den bidragsberättigade icke göra
avdrag för kostnader som avsetts skola bestridas med bidrag av förevarande
slag;

allmänt barnbidrag;

lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas
skatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt;

kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med
bidrag av statsmedel;

handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om
allmän försäkring, sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 § samma lag som
utgör ersättning för merkostnader samt hemsjukvårdsbidrag, som utgår av
kommunala eller landstingskommunala medel till den vårdbehövande;

kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension;

kommunalt bostadstillägg till handikappade;

bostadsbidrag som avses i förordningen (1976:263) om
statliga bostadsbidrag till barnfamiljer eller förordningen (1976:262) om
statskommunala bostadsbidrag;

ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått
av allmänna medel till den som — utan att det skett yrkesmässigt — inställt
sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning,
traktamente eller ersättning för tidsspillan;

sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som
arbetsgivare uppburit från personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke
medgivits vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;

gottgörelse som arbetsgivare uppburit från
pensionsstiftelse, till den del stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen
än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;

intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar
som den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett
beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor, såvida intäkterna inte kan
hänföras till rörelse som den skattskyldige driver eller utgör lön eller
liknande förmån;

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 150

ränta enligt 69 § 1 mom. upp- räntaenWgt 61 § lagen
(1941:416) '' '

bördslagen (1953: 272). om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1

och 2 mom., 69 a § tredje stycket

eller 75 a § fiärde stycket upp

bördslagen (1953:272), 36 §

3 mom. lagen (1958:295) om sjö

mansskatt, 22 § tullagen

(1973:670), 20 § lagen (1982:1006)

om avdrags- och uppgiftsskyldighet

beträffande vissa uppdragsersätt

ningar, 5 kap. 13 § lagen

(1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter, 40 § lagen

(1984:404) om stämpelskatt vid

inskrivningsmyndigheter eller 24 §

lagen (1984:668) om uppbörd av

socialavgifter från arbetsgivare.

Beträffande vissa försäkringsbelopp som utgår till
lantbrukare, yrkesfiskare m.fl. gäller särskilda bestämmelser i punkt 16 av
anvisningarna till 21 § och i punkt 11 av anvisningarna till 28 §.

(Se vidare anvisningarna.)

25 § 3 mom. I fråga om fastighet, för vilken intäkten
skall beräknas enligt 24 § 2 mom., får avdrag inte göras för andra omkostnader
än för ränta på lånat kapital, som har nedlagts i fastigheten, samt tomträttsavgäld
eller liknande avgäld.

Utöver avdrag som i föregående stycke sägs får dock fysisk
person, som blivit för året före taxeringsåret eller för taxeringsåret mantalsskriven
på honom tillhörig fastighet, som avses i 24 § 2 mom., i fråga om nämnda
fastighet göra ett extra avdrag med, för helt år räknat, 1500 kronor, dock
högst med det belopp, som jämlikt sistnämnda lagrum skall tas upp som intäkt av
fastigheten. Äger skattskyldig endast del av fastigheten, skall avdraget i
motsvarande mån nedsättas. Vad i detta stycke stadgas skall gälla jämväl
beträffande dödsbo under förutsättning att någon delägare i boet blivit
mantalsskriven på fastigheten.

Har fastighet, för vilken intäkten skall beräknas enligt 24
§ 2 mom., delvis använts i ägarens rörelse, skall räntan och avgälden minskas
med den del därav, som kan anses belöpa på den i rörelsen använda fastighetsdelen.

(Se vidare anvisningarna.)

' Senaste lydelse 1984: 1060. 8

Föreslagen
lydelse

47 §

Sammanlagda beloppet av den skattskyldiges inkomster
från olika förvärvskällor, minskat i förekommande fall med sådant avdrag som
avses i 46 och 46 a §§, utgör taxerad inkomst.

Nuvarande
lydelse

47 a f

Sammanlagda beloppet av den inkomst från en ellerfiera
förvärvskällor, vilken är skattepliktig i en komtnun, med avdrag i förekommande
fall som avses i 46 och 46 a §§, samt av i 47 § omförmält garantibelopp utgör
skattskyldigs inom kommunen taxerade inkomst.

Den taxerade inkomsten avrundas nedåt till helt hundratal
kronor.

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.7

Skatt för inkomst av jordbruksfastighet eller av annan
fastighet skall utgöras till kommun, där fastigheten är belägen.

Äro
fastigheter inom olika kommuner att anse som e n förvärvskälla, efter ty i 18
§ sägs, skall den från fastigheterna gemensamt här-flutna inkomsten tagas till
beskattning i varje kommun till så stor del, som kan anses hava inom kommunen
influtit. Kan utredning härom icke vinnas, skall inkomsten fördelas till beskattning
mellan kommunerna efter ty som kan finnas skäligt med hänsyn till den
bruttointäkt, som influtit inom varje kommun, eller till det förhållande,
vari fastigheternas taxeringsvärden stått till varandra.

Skatt
för inkomst skall utgöras i hemortskommunen, om den skattskyldige har varit
bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av året före
taxeringsåret, och i annat fall i Stockholm för gemensamt kommunalt ändamål.

Innefattar
kommun flera församlingar, skall fysisk person, som skall mantalsskrivas i
någon avförsamlingarna, beskattas i denna församling/ör hela den inkomst, som
enligt bestämmelserna om beskattningsort skall beskattas i kommunen. Vad nu
sagts skall äga motsvarande tillämpning, då oskift dödsbo efter avliden person,
som varit vid dödsfallet bosatt här i riket, skall beskattas inom kommun, som
innefattar flera församlingar.

' Senaste lydelse 1984; 1060. ''Senaste lydelse 1951:790. '
Senaste lydelse 1973: 1099.

Innefattar
hemortskommunen flera församlingar sker beskattningen i den församling där den
skattskyldige med tdlämpning av reglerna om hemortskommun anses ha sin
hemort.

Nuvarande lydelse

För annan än i första stycket avsedd skattskyldig skall,
om kommun innefattar flera församlingar, vid taxering enligt denna lag angivas,
huru stor del av den beskattningsbara inkomsten som belöper å varje
församling, och skola därvid de i 56—59 §§ givna bestämmelserna om
beskattningsort hava motsvarande tillämpning. Innan sådan fördelning sker
skall dock, om i den skattskyldiges taxerade inkomst ingår garantibelopp för
fastighet, så stor del av den beskattningsbara inkomsten, som motsvarar
garantibeloppet, tillföras den församling, där fastigheten är belägen.

(Se vidare anvisningarna.)

68 Vad i denna lag stadgas om person, som varit här i
riket bosatt, skall även gälla person som stadigvarande vistats i Sverige utan
att vara bosatt här. Detsamma gäller den som har vistats tillfälligt här och
har haft arbetsanställning, vid vilken skatteavdrag enligt 39 § 1 mom.
uppbördslagen (1953:272) har kommit ifråga. Vad som nu har sagts om
skattskyldig som har vistats här tillfälligt skall dock icke gälla vid
tillämpning av 53 § 1 mom. och icke heller då den skattskyldige vid vistelsen
här uppbär lön av anställning hos svenska staten eller svensk kommun om anställningen
avses fortsätta utomlands.

Föreslagen
lydelse

(Se vidare anvisningarna.)

Vad i denna lag stadgas om person, som varit här i riket
bosatt, skall även gälla person som stadigvarande vistats i Sverige utan att
vara bosatt här.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.7

Anvisningar

till 38 §

2.'" Utdelning från aktiebolag eller ekonomisk
förening, som utgår i förhållande till gjorda inköp eller försäljningar eller
efter därmed jämförlig grund, är skattefri, där utdelningen blott innebär en
minskning i levnadskostnader, och skall i annat fall hänföras till den
förvärvskälla, vartill den på grund av sin beskaffenhet är att räkna. Sålunda hänföres
exempelvis till inkomst av jordbruk respektive rörelse näringsidkares utdelning
från ekonomisk förening i form av pristillägg å varor, som han sålt till
föreningen, eller i form av rabatt för varor, som han för sin näring inköpt av förening-

' Senaste lydelse 1978:925. '° Senaste lydelse 1984:
1060. .

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

en. Till utdelning, som på grund av bestämmelserna i detta
stycke är skattefri, hänföres icke förmån av bostad eller annan förmån av
fastighet Gfr emellertid bestämmelserna i andra stycket). Skattepliktig
utdelning från aktiebolag eller ekonomisk förening, som icke skall räknas såsom
intäkt vid beräkning av annat slag av inkomst, hänföres till intäkt av kapital.

Har
bostad eller annan förmån av fastighet tillkommit medlem av bostadsförening
eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap och är det inte
fråga om upplåtelse som avses i tredje stycket, skall värdet av bostaden
eller förmånen inte räknas som skattepliktig intäkt för delägaren. Till
följd härav får avdrag inte ske, såvitt det inte är fråga om en till rörelse hän-förlig
utgift, för medlemmens eller delägarens inbetalningar till föreningen eller
bolaget eller för andra omkostnader som hänför sig till innehavet av
bostaden eller förmånen.

Har bostad eller annan förmån av fastighet tillkommit
medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans
egenskap och är det inte fråga om upplåtelse som avses i tredje stycket,
skall som skattepliktig intäkt av kapital tas upp ett belopp motsvarande för
helt år räknat 3 procent av den del av medlemmens eller delägarens andel i
föreningens eller bolagets behållna förmögenhet som överstiger 50000 kronor.
Därvid skall värdet av andelen beräknas med utgångspunkt i taxeringsvärdet
året före taxeringsåret på föreningens eller bolagets fastighet och med hänsyn
till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt bokslutet
för det senaste räkenskapsår som avslutats före den 1 juli året före taxeringsåret.
Vid denna beräkning skall bortses från skuld som föreningen eller bolaget har
ådragit sig på sådana villkor eller under sådana omständigheter att skulden
bör likställas med inbetalning av insats eller därmed jämförligt eget kapital.
I fråga om bostad som innehas av två eller flera medlemmar tillsammans skall
beloppet 50 000 kronor fördelas dem emellan efter andelarnas storlek. Vid
inkomstberäkningen får avdrag inte ske, såvitt fråga inte är om till rörelse hänfödig
utgift, för medlemmens eller delägarens inbetalningar till föreningen eller
bolaget eller för andra omkostnader som är hänförliga till innehavet av
bostaden eller förmånen.

Har bostad eller annan förmån, som tillkommit medlem av
bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap, helt
eller till övervägande del varit av medlemmen eller delägaren mot vederlag
upplåten till annan under hela eller större delen av beskattningsåret, räknas
vederlaget jämte värdet av bostad eller annan förmån, som medlemmen eller
delägaren för eget bruk förfogat över, såsom intäkt av kapital för medlemmen
eller delägaren.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

Annan utdelning från bostadsförening eller
bostadsaktiebolag än i andra och tredje styckena sägs, som icke utgått i förhållande
till innehavda andelar eller aktier, räknas såsom intäkt av kapital för
medlemmen eller delägaren, om och i den mån utdelningen överstiger sådana på
beskattningsåret belöpande avgifter och andra inbetalningar till föreningen
eller bolaget, vilka icke äro att anse som kapitaltillskott.

Med
bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås ekonomisk förening och
aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att åt
föreningens medlemmar eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som ägs av
föreningen eller bolaget. Som bostadsförening eller bostadsaktiebolag anses
även ekonomisk förening eller aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller så
gott som uteslutande består i att tillhandahålla föreningens medlemmar eller
bolagets delägare garage eller annan för deras personliga räkning avsedd
gemensam anordning i byggnad som ägs av föreningen eller bolaget.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

I."
Av
bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskrifterna i 68 §, framgår,
att för den som under ett beskattningsår eller del därav stadigvarande vistats
här i riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i någon kommun beträffande
honom förelegat för året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun
anses den kommun, där han under det år, som närmast föregått taxeringsåret,
först vistats, utan att vistelsen varit allenast tillfällig. För den som har
vistats tillfälligt här i riket och har haft arbetsanställning, vid vilken
skattavdrag har kommit i fråga utan att nyssnämnd mantalsskrivningsskyldighet
beträffande honom har förelegat, skall såsom hemortskommun anses den kommun,
där han under det år som närmast föregått taxeringsåret först har vistats.

1. Av
bestämmelserna i denna paragraf, jämförda med föreskrifterna i 68 §, framgår,
att för den som under ett beskattningsår eller del därav stadigvarande vistats
här i riket utan att mantalsskrivningsskyldighet i någon kommun beträffande
honom förelegat för året näst före taxeringsåret, skall såsom hemortskommun anses
den kommun, där han under det år, som närmast föregått taxeringsåret, först
vistats, utan att vistelsen varit allenast tillfällig.

1.
Denna lag
träder i kraft den I januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års
taxering om inte annat följer av punkterna 2 och 3 nedan.

2.
De nya
bestämmelserna om ränta i 19 § tillämpas inte på ränta som belöper på tid före
ikraftträdandet.

3.
Äldre
bestämmelser i 2, 4, 45, 47, 47 a och 56-60 §§, anvisningarna till 47 § samt
anvisningarna till 60 § tillämpas vid 1988 års taxering i fråga om
förvärvskälla för vilken beskattningsåret har påbörjats före den 1 maj 1986.

"
Senaste lydelse 1978:925.

4 Förslag
till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953: 272)

Härigenom föreskrivs att 28 och 31 §§, 39 § 1 mom., 42 §, 43
§ I mom., 54 § I mom., 69 § 2 mom. samt punkt 4 av anvisningarna till 39 § uppbördslagen
(1953: 272)' skall ha följande lydelse.

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.7

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

28 §'
Kvarstående skatt under 25 kronor uttages ej.

Kvarstående
skatt, som uppgår till högst 200 kronor, skall betalas senast den 18 i
uppbördsmånaden mars året efter taxeringsåret. Annan kvarstående skatt skall
betalas med lika belopp senast den 18 i var och en av uppbördsmånaderna mars
och maj året efter taxeringsåret. Om öretal uppkommer skall dock det belopp
som skall betalas under uppbördsmånaden mars bestämmas till närmast lägre och
det andra beloppet till närmast högre hela antal kronor.

Kvarstående
skatt skall betalas senast den 18 i uppbördsmånaden april året efter
taxeringsåret.

31 §3

Uträkning av de särskilda skatteposter som ingår i
tillkommande skatt samt debitering av sådan skatt verkställs efter samma
grunder, som har gällt för debitering av motsvarande slutliga skatt.

Sänkning
av viss skatt vid ändrad debitering avräknas mot höjning av annan skatt till
följd av ändringen. Tillkommande skatt under 25 kronor uttages ej.

s. 1979 Kontrollera mot PDF

Tillkommande
skatt skall betalas senast den 18 i den uppbördsmånad eller de två
uppbördsmånader, som lokal skattemyndighet bestämmer, varvid en uppbördsmånad
skall ligga mellan betalningstillfällena. I sistnämnda fall skall skatten
fördelas enligt de grunder som anges i 28 §.

Tillkommande
skatt skall betalas senast den 18 i den uppbördsmånad eller, om skatten överstiger
200 kronor, de två uppbördsmånader, som lokal skattemyndighet bestämmer,
varvid en uppbördsmånad skall ligga mellan betalningstillfällena. I
sistnämnda fall skall skatten betalas med lika belopp i var och en av
uppbördsmånaderna. Om öretal uppkommer skall dock det belopp som skall betalas
först bestämmas till närmast lägre och det andra beloppet till närmast högre
hela antal kronor.

' Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:771. Senaste lydelse 1979:489. ' Senaste lydelse
1984:669.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

39 §

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.7

/
mom.'* Vid utbetalning av kontant belopp, som för mottagaren (arbetstagaren)
utgör sådan inkomst av tjänst som i 3 § 2 mom. under 1 första och andra
styckena avses (lön), skall den som utbetalar beloppet (arbetsgivaren) göra
avdrag för betalning av preliminär A-skatt som arbetstagaren har att betala
(skatteavdrag) om inte annat följer av bestämmelserna i lagen (1983:850) om
undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272) m.m. Bestämmelser
om skyldighet att göra avdrag i vissa fall när det utbetalade beloppet inte
utgör sådan lön finns i lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet
beträffande vissa uppdragsersättning-

Har arbetstagare,
vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt, att erlägga
kvarstående skatt, som har debiterats året före det år skatteavdraget skall
göras, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av lön göra skatteavdrag
även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock inte, om anställningen
är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning av den kvarstående
skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle avdraga ett
belopp motsvarande så stor del av den skatt, som skall betalas under den
uppbördsmånad som gäller enligt 28 §, som belöper på utbetalningstillfället
med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före ingången av nämnda
uppbördsmånad. Belopp, som dras av vid annat utbetalningstillfälle än det
första, skall dock avrundas till närmast lägre hela antal kronor och
återstoden dras av vid det första utbetalningstillfället.

Har
arbetstagare, vilken har att vidkännas skatteavdrag för preliminär A-skatt,
att erlägga kvarstående skatt, som har debiterats året före det år
skatteavdraget skall göras, är arbetsgivaren skyldig att vid utbetalning av
lön göra skatteavdrag även för sådan skatt. Avdragsskyldighet föreligger dock
inte, om anställningen är avsedd att vara kortare tid än en vecka. För betalning
av den kvarstående skatten skall arbetsgivaren vid varje utbetalningstillfälle
avdraga ett belopp motsvarande så stor del av skatten som belöper på
utbetalningstillfället med hänsyn till antalet utbetalningstillfällen före
ingången av uppbördsmånaden april. Belopp, som dras av vid annat
utbetalningstillfälle än det första, skall dock avrundas till närmast lägre
hela antal kronor och återstoden dras av vid det första
utbetalningstillfället.

42 r

Om utbetald lön inte är så stor, att skatteavdrag kan
göras för både utgående preliminär skatt och den kvarstående skatt, som
belöper på utbetalningstillfället, skall genom skatteavdraget innehållet
belopp anses i första hand avse preliminär skatt.

Kan vid
visst utbetalningslillfälle skatteavdrag för kvarstående skatt inte göras med
belopp, som motsvarar på utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid
senare utbetalningstillfälle före ingången av

Kan vid
visst utbetalningstillfälle skaueavdrag för kvarstående skatt inte göras med
belopp, som motsvarar på utbetalningstillfället belöpande skatt, skall vid
senare utbetalningstillfälle före ingången av

"
Senaste lydelse 1984: 669. ' Senaste lydelse 1984:669.

Nuvarande lydelse

den uppbördsmånad som gäller enligt 28 § avdragas så
stort belopp att de innehållna beloppen tillsammans förslår till den skatt som
skall betalas under nämnda uppbördsmånad.

Föreslagen 'lydelse

uppbördsmånaden april avdragas så stort belopp att de
innehållna beloppen tillsammans motsvarar den kvarstående skatten.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

43 §

7 mom. Arbetsgivare skall vid varje avlöningstillfälle
genom särskilt kvitto eller på annat lämpligt sätt lämna arbetstagare uppgift
om det belopp, som genom skatteavdrag har innehållits på lönen. Skyldighet att
lämna sådan uppgift föreligger dock inte, om lönen kvitteras på avlöningslista,
där skatteavdraget har angivits.

Har
skatteavdrag för kvarstående skatt inte kunnat göras med så stort belopp,
som motsvarar den kvarstående skatten, skall arbetsgivaren vid det
avlöningstillfälle, som närmast föregår uppbördsmånaden april, underrätta
arbetstagaren om storleken av felande belopp.

Har skatteavdrag för kvar-

stående skatt inte kunnat göras med så stort belopp, som
skall betalas under viss uppbördsmånad, skall arbetsgivaren vid det
avlöningstillfälle, som närmast föregår denna uppbördsmånad, underrätta arbetstagaren
om storleken av felande belopp.

Efter den 18 i den sista uppbördsmånad, under vilken skatt
enligt skattsedel skall erläggas, eller, om arbetstagare tidigare har slutat
sin anställning, vid dennas slut skall arbetsgivaren återlämna skattsedeln
till arbetstagaren. Har arbetstagaren slutat sin anställning under tid då
avdrag för kvarstående skatt skall göras, skall arbetsgivaren lämna
arbetstagaren skriftlig uppgift om summan av gjorda skatteavdrag för sådan
skatt och den tid som avdragen avser. Sådan uppgift, som skall vara
undertecknad eller signerad av arbetsgivaren eller någon hos honom anställd,
skall också omfatta arbetsgivarens namn och adress.

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
fastställer formulär till blanketter för uppgifter enligt detta moment.
Blanketterna skall kostnadsfritt tillhandahållas arbetsgivare.

54 §

1 mom. En
arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag eller utgett lön för vilken
månadsavgift skall redovisas enligt lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare skall utan anmaning lämna uppgift
(uppbördsdeklaration) om detta till den länsstyrelse som avses i 52 § första
stycket. Arbetsgivare som avses i 3 § andra stycket sista meningen lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall dock lämna deklarationen
till länsstyrelsen i Stockholms län. Deklaration skall lämnas

' Senaste lydelse 1979:489. ' Senaste lydelse 1984:669.

1 mom. En
arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för preliminär A-skatt eller utgett
lön för vilken månadsavgift skall redovisas enligt lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare skall utan anmaning lämna uppgift
(uppbördsdeklaration) om detta till den länsstyrelse som avses i 52 § första
stycket. Arbetsgivare som avses i 3 § andra stycket sista meningen lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall dock lämna deklarationen
till länsstyrelsen i Stockholms län. Dekla-

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:150

Bil. 1.7

senast den 18 i uppbördsmånaden ration skall lämnas senast den 18 i

efter den månad då skatteavdraget uppbördsmånaden efter den månad

gjordes eller lönen utgavs. då
skatteavdraget gjordes eller

lönen utgavs.

Efter anmaning av länsstyrelsen eller lokal
skattemyndighet är också den, som inte är deklarationsskyldig enligt första
stycket, skyldig att avge uppbördsdeklaration.

Uppbördsdeklaration skall avges på heder och samvete samt
avfattas på blankett enligt faststäUt formulär.

Uppbördsdeklararation skall upptaga

1)
arbetsgivarens
personnummer, organisationsnummer eller särskilda redovisningsnummer;

2)
uppgift om den
tid för vilken redovisning lämnas;

3)
det
belopp som har dragits av 3)
det belopp som har dragits av för preliminär A-skatt och vid upp- för
preliminär A-skatt; bördsmånaderna mars och maj vad

som har dragits avför kvarstående skatt;

4) sådan utgiven avgiftspliktig lön eller ersättning som
avses i 2 kap. 3 §

lagen (1981:691) om socialavgifter, dock inräknat del belopp som avses i

punkt 5;

5)
det belopp med
vilket avdrag görs enligt 6 § lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare;

6)
den lön eller
ersättning på vilken månadsavgiften beräknas;

7)
månadsavgiftens
belopp;

8)
summan av skatt
enligt punkt 3 och avgift enligt punkt 7.

En arbetsgivare, som har gjort skatteavdrag för
kvarstående skatt, skall lämna uppgift (uppbördsdeklaration för kvarstående
skatt) om detta. Sådan deklaration skall lämnas senast den 18 i
uppbördsmånaden april och upptaga, förutom uppgift som avses i fiärde stycket
1, det belopp som dragits av för kvarstående skatt. I övrigt gäller i
tillämpliga delar vad som sägs i första-tredje styckena.

69 §

2 mom.* På skatt, kvarskatteav- 2 mom. På skatt, kvarskatteav

gift, respitränta och anståndsränta, gift, respitränta och anståndsränta,

som återbetalas enligt 68 § 2 mom., som återbetalas enligt 68 § 2 mom.,

och vid utbetalning av skaU eller och vid utbetalning av skatt eller

ränta, som har innehållits med stöd ränta, som har innehållits med stöd

av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår

ränta (restitutionsränta). Vid ränta (restitutionsränta)./?ej-

ränteberäkningen gäller i tillämp- titutionsränta utgår för visst kalen-

liga delar bestämmelserna i 32 § derår efter en räntesats som mot-

första stycket. Ränta skall dock be- svarar halva det av riksbanken fast-

" Senaste lydelse 1983:977. 16

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 150

räknas utan tillägg av där angivna ställda diskonto
som gällde vid ut-

procentenheter. gången av närmast föregående ka-

lenderår. För tid som infaller efter utgången av det år då
beslut om återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som gäller för det
året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i
förekommande fall avrundas uppåt. Räntebelopp som understiger femtio kronor
betalas inte ut.

Vid beräkning av restitutionsränta gäller i övrigt,

att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret
har betalts som preliminär skatt, från utgången av taxeringsåret och på annat
belopp från utgången av den månad, då det har betalts;

att, om skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten
har förfallit till betalning, skatten anses som betald under nämnda
uppbördsmånad;

att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen
avser endast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda
beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts;

att ränta utgår till och med den månad, då beloppet
återbetalas; samt

att ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på
sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om
ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är den skattskyldige
skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket. Bestämmelserna
i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsränta.

Om restitutionsränta i särskilda fall föreskrivs i 69 a §
tredje stycket och 75 a § fjärde stycket.

Anvisningar

till 39 §

4.' Föreligger särskilda svårighe- 4. Föreligger särskilda svårighe-

ter för arbetsgivare att göra skat- ter för arbetsgivare
att göra skatteavdrag för kvarstående skatt, får teavdrag för kvarstående
skatt, får den lokala skattemyndigheten med- den lokala skattemyndigheten medge,
att sådant avdrag inte görs. Svå- ge, att sådant avdrag inte görs. Svårighet
att göra skatteavdrag för så- righet att göra skatteavdrag för sådan skatt kan
vara för handen, om dan skatt kan vara för handen, om lön utbetalas för kvartal
eller halvår lön utbetalas för kvartal eller halvår eller annars vid sädana
tidpunkter, eller annars vid sådana tidpunkter, att genom skatteavdrag
innehållna att genom skatteavdrag innehållna medel inte förslår att betala
kvar- medel inte förslår att betala den stående skatt under vederbörlig k\'arstående
skatten, uppbördsmånad.

Såväl arbetsgivare som arbetstagare kan göra framställning
om befrielse från skatteavdrag. Har arbetsgivare begärt befrielse från att göra
skatteavdrag, skall arbetstagare, som berörs av framställningen, eller ombud
för denne höras i frågan.

' Senaste lydelse 1979:489. 17

2 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 150. Bilaga 1.7

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:150

Vid
prövning av arbetsgivares ansökan om befrielse från skyldighet att göra
skatteavdrag skall särskilt beaktas intresset för arbetstagare att få en bekväm
skattebetalningsform och för det allmänna att få en effektiv skattebetalning.

Denna
lag träder i kraft i fråga om 69 § 2 mom. den 1 januari 1987 och tillämpas på restitutionsränta
som belöper på tid efter ikraftträdandet. I övrigt träder lagen i kraft den 1
juli 1986 och tillämpas första gången i fråga om kvarstående skatt som grundas
på 1986 års taxering.

5 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och

gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att 61 och 61 a §§ lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt' skall ha följande lydelse.

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.7

Nuvarande
lydelse

61 Har
dödsbo eller skattskyldig rätt att återfå betalad skatt på grund av överrätts
beslut eller beslut enligt 27 §, 33 § 3 mom. eller 56-59 §§, skall
skattebeloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning som är föreskriven i
uppbördslagen (1953:272) i fråga om restitution av skatt. Beslut som grundar
rätt till återbetalning skall omgående sändas till den länsstyrelse som
enligt 52 § I mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet. På skattebelopp som
återbetalas utgår ränta om inte annat följer av andra stycket.

Föreslagen lydelse §

Har dödsbo eller skattskyldig rätt att återfå betalad
skatt på grund av överrätts beslut eller beslut enligt 27 §, 33.§ 3 mom. eller
56-59 §§, skall skattebeloppet kostnadsfritt återbetalas i den ordning som är
föreskriven i uppbördslagen (1953:272) i fråga om restitution av skatt. Beslut
som grundar rätt till återbetalning skall omgående sändas till den
länsstyrelse som enligt 52 § I mom. tredje stycket är uppbördsmyndighet. På
skattebelopp samt ränta enligt 52 §, 52 a § och 55 § 2 mom. som återbetalas
utgår ränta om inte annat följer av andra stycket.

I fall, som avses i 57-58 a §§, ankommer det på regeringen
att förordna i vad mån ränta skall utgå.

Har enligt
55 § anstånd medgetts med edäggande av skatt, skall vid befrielse från hela det
skattebelopp som inte har betalats den ingivna skuldförbindelsen återställas.
Avser befrielsen en del av det obetalda skattebeloppet skall
beskattningsmyndigheten eller överrätten ompröva anståndsbeslutet.

61 af

Ränta
enligt 61 § första stycket utgår från och med månaden efter den, då
skattebeloppet efter meddelat beslut om skattens fastställande blivit
inbetalat, till och med den månad då beloppet utbetalas.

Ränta
utgår även på ränta enligt 52 och 52 a §§ samt 55 § 2 mom., som återbetalas. I
fråga om räntan, vilken skall beräknas av länsstyrelsen, gäller i övrigt
bestämmelserna i 52 § 1 mom. Räntan skall dock

Ränta
enligt 61 § första stycket utgår från och med månaden efter den, då.det belopp
på vilket ränta skall beräknas inbetalades, till och med den månad då
återbetalning görs. I fråga om räntan, vilken skall beräknas av länsstyrelsen,
gäller i övrigt bestämmelserna i 52 § 1 mom. Räntan under visst kalenderår
skall dock utgå efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken
fastställda diskonto

' Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974:857. Senaste lydelse 1983: 384. Senaste lydelse
1983:978.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 150

utgå efter räntesats som motsvarar som gällde vid
utgången av när- ' " "

det i 52 § I mom. angivna diskon- mast föregående kalenderår. Ran

tat, tesatsen bestäms till
procenttal

med högst en decimal, som i förekommandefall avrundas
uppåt.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987 och tillämpas
i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

6 Förslag
till Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1958: 295) om sjömansskatt B*'- ' -7

Härigenom
föreskrivs att 36 § 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

36
§

3 mom. Sjöman eller redare 3 mom. Sjöman eller redare som

som
har rätt att återfå för mycket har rätt att återfå för mycket erlagd

erlagd skatt skall erhålla ränta (res- skatt skall erhålla ränta (restitu-

titutionsränta) på beloppet. tionsränta) på beloppet. Ränta

Ränta utgår under visst kalenderår utgår under visst kalenderår efter

efter den räntesats som motsvarar en räntesats som motsvarar halva

det av riksbanken fastställda dis- det av riksbanken fastställda dis

konto som gäller vid utgången av konto som gällde vid utgången av

december det föregående året. närmast föregående kalenderår.

Räntebelopp som understiger fem- Räntesatsen bestäms till procenttal

tio kronor utbetalas ej. med högst en decimal, som i före-

kommande
fall avrundas uppåt. Räntebelopp som understiger femtio kronor utbetalas ej.

Vid
beräkning av ränta skall iakttagas,

att
ränta för skatt, avseende visst beskattningsår, utgår från och med den 1 mars nästföljande
år, om skatten erlagts före denna tidpunkt, och i annat fall från och med
månaden efter den då skatten erlagts,

att
ränta utgår till och med den månad, då beslut om återbetalning meddelas, samt

att
ränta utgår i helt krontal, varvid öretal bortfaller.

Har
beslut som föranlett ränta ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha
utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet beaktats vid
ränteberäkningen, är sjöman eller redare skyldig återbetala vad han sålunda
uppburit för mycket. Bestämmelserna om revisionskrav äga därvid motsvarande
tillämpning.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om restitutionsränta
som belöper på tid efter ikraftträdandet.

' Lagen omtryckt 1970:933.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

Senaste lydelse 1983:979. 21

7 Förslag
till Prop. 1985/86: 150

Lag om ändring i tullagen (1973: 670) Bil. 1.7

Härigenom föreskrivs att 22 § tullagen (1973:670) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22 §' Har tullskyldig inbetalat tull eller annan
införselavgift med högre belopp än han rätteligen har att erlägga, återbetalas
överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han inbetalat tull eller annan
införselavgift trots att avgift ej skall utgå. Har med stöd av 5 §
tullförordningen (1973:979) meddelats förordnande att tull inte skall utgå för
vara av visst slag återbetalas inbetalat tullbelopp. Belopp, som den
tullskyldige kan dra av enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, återbetalas
dock ej.

På belopp som återbetalas utgår På belopp som återbetalas utgår

ränta. Ränta utgår även på ränta ränta. Ränta utgår även
på ränta

enligt 20 § som återbetalas. Vid enligt 20 § som återbetalas. Vid

ränteberäkningen tillämpas bestäm- ränteberäkningen tillämpas bestäm

melserna i 20 a § första stycket. melserna i 20 a § första stycket.

Räntan skall dock beräknas utan Räntan för visst kalenderår skall

tillägg av där angivna procentenhe- dock beräknas efter en räntesats

ter. Ränta utgår från utgången av som motsvarar halva det av riks-

den månad under vilken beloppet banken fastställda diskonto som

erlagts till och med den månad då gällde vid utgången av närmast fö-

beloppet utbetalats. regående kalenderår. Räntesatsen

bestäms till procenttal med högst en decimal, som i
förekommande fall avrundas uppåt. Ränta utgår från utgången av den månad under
vilken beloppet erlagts till och med den månad då beloppet utbetalats.

Har beslut, som föranlett ränta enligt andra stycket,
ändrats på sådant sätt att ränta icke skulle ha utgått eller skulle ha utgått
med lägre belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han sålunda uppburit
för mycket. Bestämmelserna i denna lag om tull och annan införselavgift gäller
därvid i tillämpliga delar.

Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras
för till betalning förfallen tull eller avgift som den tullskyldige har att
erlägga till tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid återbetalning av
skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till
återbetalning.

Denna lag träder i kraft den I januari 1987 och tillämpas
i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

Senaste lydelse 1985:151. 22

8 Förslag
till :.:..j.i

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 14 § lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

5 kap. 14 §

Räntan
beräknas för visst kalenderår efter den räntesats som motsvarar det av
riksbanken fastställda diskonto som gäller vid utgången av december månad det
föregående året, ifall som avses i 12 § med ett tillägg av tre
procentenheter. För tid som infaller efter utgången av det år då skatten
beslutas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året.

Räntan beräknas, ifall som avses i 12 §, för visst
kalenderår efter en räntesats som motsvarar det av riksbanken fastställda
diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår med tillägg
av tre procentenheter.

Räntan beräknas, i fall som avses i 13 §, för visst
kalenderår efter en räntesats som motsvarar halva det av riksbanken fastställda
diskonto som gällde vid utgången av närmast föregående kalenderår. Räntesatsen
bestäms till procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall avrundas
uppåt.

För tid som infaller efter utgången av det år då skatten
beslutas tillämpas den räntesats som gäller för det året.

Vid
ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast lägre hela krontal.
Räntebelopp under femtio kronor tas inte ut och återbetalas inte.

Denna lag
träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas i fråga om ränta som belöper på
tid efter ikraftträdandet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

9 Förslag
till Prop. 1985/86:150

Lag om
ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid Bil. 1.7

inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att 40 § lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 §

Återbetalning av skatt på grund av ett beslut enligt denna
lag görs av inskrivningsmyndigheten eller av den myndighet som regeringen
bestämmer. Återbetalning skall ske även om beslutet inte har vunnit laga
kraft.

Ränta skall, om inte annat följer av 42 §, utgå på det
återbetalade beloppet från och med den dag då skatten har betalats till och med
den dag då återbetalning görs.

Räntan beräknas för visst kålen- Räntan beräknas för visst
kalen

derår efter den räntesats som mot- derår efter en räntesats som mot

svarar det av riksbanken fastställda svarar halva det av riksbanken fast

diskonto som gäller vid utgången ställda diskonto som gällde vid ut

av december månad det föregåen- gången av närmast föregående ka

de året. lenderår. Räntesatsen bestäms till

procenttal med högst en decimal, som i förekommande fall
avrundas uppåt.

Vid ränteberäkningen skall avrundning ske till närmast
lägre hela krontal. Räntebelopp under femtio kronor betalas inte ut.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas
i fråga om ränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

10 Förslag till Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av Bil. 1.7

socialavgifter
från arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att 24 § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

24 §

På avgiftsbelopp som en arbetsgi- På
avgiftsbelopp som en arbetsgi-

vare har rätt att få tillbaka och som vare har rätt att få
tillbaka och som

återbetalas efter den 30 juni året ef- återbetalas efter den 30 juni året ef

ter utgiftsåret utgår ränta (r e s t i t u- ter utgiftsåret utgår ränta (restitu

tionsränta). Restitutionsränta tionsränta). Restitutionsränta

utgår för visst kalenderår efter den utgår för visst kalenderår efter en

räntesats som motsvarar det av räntesats som motsvarar halva det

riksbanken fastställda diskonto av riksbanken fastställda diskonto

som gällde vid utgången av det fö- som gällde vid utgången av närmast

regående året. föregående kalenderår. Räntesat-

sen bestäms till procenttal med högst en decimal, som i
förekommande fall avrundas uppåt.

På avgiftsbelopp som betalats in senast den 30 juni året
efter det utgiftsår som avgiften avser beräknas restitutionsränta från utgången
av nämnda månad till och med den månad då beloppet återbetalas. I andra fall
beräknas restitutionsränta från utgången av den månad då beloppet betalades
in. Har avgiftsbeloppet betalats in i flera poster och avser restitutionen
endast viss del av detta, skall det belopp som restitueras avräknas mot den
eller de poster som betalats sist.

Restitutionsränta som understiger 50 kronor betalas inte
ut. Öretal som uppkommer vid ränteberäkningen bortfaller.

Har ett beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på
sådant sätt att ränta inte skulle ha beräknats eller skulle ha beräknats med
lägre belopp om ändringsbeslutet hade beaktats vid ränteberäkningen, är
arbetsgivaren skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit för mycket.
Sedan den lokala skattemyndigheten ålagt arbetsgivaren betalningsskyldighet för
beloppet får det omedelbart drivas in.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas
i fråga om restitutionsränta som belöper på tid efter ikraftträdandet.

s. 1979 Kontrollera mot PDF

11 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond

Härigenom föreskrivs att 3, 13, 15 och 16 §§ lagen
(1979:609) om allmän investeringsfond skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

s. 26 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Avdrag
medges inte med högre belopp än fyra tredjedelar av det belopp som har
inbetalats på räntelöst konto i riksbanken (konto för investering). För att
medföra rätt till avdrag skall inbetalningen ha kommit riksbankskontor till
hända under det beskattningsår som avsättningen avser eller därefter men
senast den dag, då företaget enligt 34 § 1 mom. eller 34 § 2 mom.
taxeringslagen (1956:623) skall ha avlämnat självdeklaration för beskattningsåret.

Avdrag medges inte med högre belopp än fyra tredjedelar av
det belopp som / rätt tid har inbetalats på räntelöst konto i riksbanken (konto
för investering).

Har räkenskapsåret avslutats senast den 31 augusti året
före taxeringsåret skall inbetalningen ha gjorts senast den 15 februari under
taxeringsåret. Har räkenskapsåret avslutats efter den 31 augusti året före
taxeringsåret skall inbetalningen ha gjorts senast den 30 april under
taxeringsåret. Inbetalningen skall anses ha gjorts när medlen kommit riksbanken
till hända.

Inbetalning
som har gjorts senare än vad som sägs i första stycket men senast den 30 juni
under taxeringsåret skall, om företaget begär det, medföra samma rätt till
avdrag. I nu avsedda fall skall företaget betala en särskild avgift till
statsverket. Avgiften är fyra procent eller — om inbetalning har gjorts
senast en vecka efter den i första stycket angivna dagen — en procent av det
för sent inbetalade beloppet.

Inbetalning som har gjorts senare än vad som sägs i andra
stycket men senast den 30 juni under taxeringsåret skall, om företaget begär
det, också medföra rätt till avdrag enligt första stycket. I nu avsedda fall
skall företaget betala en särskild avgift till statsverket. Avgiften är en
procent av det för sent inbetalade beloppet om inbetalningen har gjorts senast
en vecka efter den i andra stycket angivna inbetalningsdagen. Har
inbetalningen gjorts senare är avgiften sex procent av det för sent inbetalade
beloppet om inbetalningen skulle ha gjorts senast den 15 februari och tre
procent av samma belopp om inbetalningen skulle ha gjorts senast den 30 april.

Den särskilda avgiften skall betalas inom den tid som
länsstyrelsen bestämmer. Betalas inte avgiften inom föreskriven tid utgår restavgift
enligt 58 § I mom. första stycket uppbördslagen (1953:272) på avgiftsbeloppet.
Den särskilda avgiften och restavgiften får drivas in i den ordning som gäller
för indrivning av restförd skatt enligt uppbördslagen.

Avgifterna är inte avdragsgilla vid inkomsttaxeringen.

' Senaste lydelse 1984: 1091.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagehdydelse Prop. 1985/86: 150

Bil. 1.7

13 §'

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens
industriverk kan, om särskilda skäl föreligger, medge att ett företags allmänna
investeringsfond helt eller delvis övertas av ett annat företag. För sådant
medgivande krävs

a)
att det ena
företaget är moderföretag och det andra företaget dess helägda dotterföretag,
eller

b)
att båda
företagen är helägda dotterföretag till samma moderföretag, eller

c)
att det ena
företaget är ett svenskt aktiebolag vars aktier till mer än nittio procent ägs
av moderföretaget tillsammans med eller genom förmedling av ett eller flera av
dess helägda dotterföretag och det andra företaget antingen är ett annat sådant
aktiebolag eller också moderföretaget eller dess helägda dotterföretag.

Vid tillämpningen av första stycket avses med moderföretag
svenskt aktiebolag, svensk ekonomisk förening eller svensk sparbank och med helägt
dotterföretag svenskt aktiebolag vars aktier till mer än nittio procent ägs av
moderföretaget.

I beslut om övertagande av all- I beslut om övertagande av all-

män investeringsfond skall anges i män
investeringsfond skall anges i vilken förvärvskälla hos det överta- vilken
förvärvskälla hos det övertagande företaget som fonden skall gande
företaget som fonden skall anses avsatt. Har det övertagande anses avsatt.
företaget förvärvskälla i inkomstslaget annan fastighet men inte i
inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse, skall beslutet innehålla
medgivande enligt 11 § tredje stycket att fonden får behållas viss tid.

Riksbanken skall på framställning av det överlåtande
företaget överföra medel, som svarar mot den allmänna investeringsfond som
skall övertas med stöd av beslutet, från företagets konto för investering till
ett motsvarande konto för det övertagande företaget.

Har allmän investeringsfond övertagits skall det anses som
om det övertagande företaget gjort avsättning till fonden och inbetalning till
riksbanken vid den tidpunkt då det överlåtande företaget gjorde avsättningen
och inbetalningen.

15 §' Företag som vid beskattningsårets utgång har allmän
investeringsfond eller som under beskattningsåret har avvecklat sin allmänna
investeringsfond skall vid självdeklarationen lämna uppgifter om fondens
storlek, användning och avveckling. Uppgifterna skall lämnas i två exemplar på
blankett enligt formulär som fastställs av riksskattéverket. Till deklarationen
skall fogas besked från riksbanken rörande insättning på konto för investering.

Senaste lydelse 1983:668.

'Senaste lydelse 1983:668. 27

s. 28 Kontrollera mot PDF

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 150

Taxeringsnämnden skall, i fråga om företag som nämnden
skall taxera ' ' ' till statlig inkomstskatt, lämna uppgifter till
länsstyrelsen om allmänna investeringsfonder som finns vid beskattningsårets
utgång och allmänna investeringsfonder som har avvecklats under
beskattningsåret.

Länsstyrelsen skall snarast möjligt efter det att
taxeringsnämndernas arbete beträffande visst års taxering har avslutats till
statens industriverk översända de i första stycket angivna uppgifterna. Sådana
uppgifter behöver inte lämnas beträffande företag som inte har medgetts avdrag
för avsättning till allmän investeringsfond. Har beslut om avdrag för
avsättning till allmän investeringsfond eller ian-språktagande av fonden
ändrats, skall länsstyrelsen snarast meddela statens industriverk detta.

Riksbanken skall lämna bevis till företaget om inbetalning
till konto för investering.

Riksbanken skall till statens in- Riksbanken skall
till länsstyrel-dustriverk och länsstyrelsen över- sen och - om det begärs
— till sla-sända uppgifter angående de för tens industriverk lämna uppgifter
beskattningsåret gjorda inbetal- om inbetalningar till och utbetalningarna
till konton för investering ningar från konton för investering. senast den
31 maj under taxeringsåret eller, om belopp har betalats in vid senare
tidpunkt, snarast därefter. I uppgifterna, som skall lämnas särskilt för
varje företag, skall anges företagets firma, adress och organisationsnummer,
det beskattningsår som inbetalningen avser samt det inbetalade beloppets
storlek.

Har medel utbetalats från konto för investering, skall
riksbanken senast den 31 januari året efter det att utbetalningen har gjorts
underrätta statens industriverk och länsstyrelsen om detta. I underrättelsen
skall anges företagets firma, adress och organisationsnummer samt det utbetalade
beloppets storlek.

16 §" Allmänna investeringsfonder skall stå
under tillsyn av statens industriverk. Företag med allmän in-

* Senaste lydelse 1983: 1087. 28

Nuvarande lydelse

vesteringsfond skall på anmaning till verket lämna de uppgifter
om fondens storlek, användning och avveckling som verket behöver.

Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall föras
register över allmänna 'investeringsfonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Stockholm skall föras
register över samtliga konton för investering.

Föreslagen
lydelse

Hos riksbanken skall föras register över samtliga konton
för investering.

Prop. 1985/86: 150 Bil. 1.7

Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1986. De nya bestämmelserna i 3 § tillämpas första
gången vid 1987 års taxering.

12 Förslag till Prop. 1985/86:150

Lag om
ändring i lagen (1979: 610) om allmän Bil.
1.7

investeringsreserv

Härigenom föreskrivs att 15 § lagen (1979:610) om allmän
investeringsreserv skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

15 §'

Hos statens industriverk och Hos länsstyrelsen skall föras re-

länsstyrelsen skall föras register gister över
allmänna investeringsre-över allmänna investeringsre- server. server.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Senaste lydelse 1983:669. 30

13 Förslag till Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1980:456) om insättning på
tillfälligt Bil. 1.7 vinstkonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1980:456) om
insättning på tillfälligt vinstkonto' dels att 17 § skall upphöra att gälla,
dels att 14 och 18 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §- Medel, som har satts in på vinstkonto, får utbetalas
endast

a)
i fall som
avses i 8 § första stycket,

b)
i fall som
avses i 9 §,

c)
om vinstfond i
fall som avses i 11 § första stycket e) och O helt eller delvis har återförts
till beskattning,

d) om beslut har meddelats att företaget skall
försättas i konkurs,

e) om vinstfond helt eller delvis har överförts till ett
annat företag och

medlen därför skall överföras till det andra företagets vinstkonto eller

f) om företaget har inbetalat mer än det belopp som
skall sättas in på

kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före
senare inbetalade medel.

I fall som avses i första stycket c) skall länsstyrelsen
på framställning av företaget besluta om utbetalning av medel som svarar mot
den del av fonden som har återförts till beskattning i den mån medlen inte
tidigare har återgått till företaget.

I fall som avses i första stycket f) skall länsstyrelsen
på framställning av företaget besluta om utbetalning av det överskjutande
beloppet.

Har medel betalats ut från ett Riksbanken skall till länsstyrel-

vinstkonto skall riksbanken under- sen och — om det begärs — till sta-

rätta statens industriverk och läns- tens industriverk lämna uppgifter

styrelsen om detta. om utbetalningar från vinstkonton.

18 §3

Vinstfonder skall stå under tillsyn av statens
industriverk. Företag med vinstfond skall på anmaning till verket lämna de
uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling som verket behöver.

Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall föras
register över vinstfonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Hos riksbanken skall föras regis-

Stockholm skall föras register över ter över samtliga
vinstkonton, samtliga vinstkonton.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Senaste lydelse av 17 § 1983:670.

Senaste lydelse 1983: 670.

' Senaste lydelse 1983:670. 31

14 Förslag till Prop. 1985/86: 150

Lag om ändring i lagen (1982:1185) om inbetalning på
särskilt Bil. 1.7 investeringskonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1982:1185) om
inbetalning på särskilt investeringskonto'

dels att 17 § skall upphöra att gälla,

dels att 14 och 18 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 §2

Medel, som har betalats in på särskilt investeringskonto,
får utbetalas endast

a)
i fall som
avses i 8 § första stycket,

b)
i fall som
avses i 9 §,

c)
om särskild
investeringsfond i fall som avses i 11 § första stycket e) och f) helt eller
delvis har återförts till beskattning,

d) om beslut har meddelats att företaget skall
försättas i konkurs,

e) om särskild investeringsfond helt eller delvis har
överförts till ett

annat företag och medlen därför skall överföras till det andra företagets

särskilda investeringskonto eller

f) om företaget har inbetalat mer än dpt belopp som
skall betalas in på

kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före
senare inbetalade medel.

I fall som avses i första stycket c) skall länsstyrelsen
på framställning av företaget besluta orn utbetalning av medel som svarar mot
den del av fonden som har återförts till beskattning i den mån medlen inte
tidigare har återgått till företaget.

I fall som avses i första stycket f) skall länsstyrelsen
på framställning av företaget besluta om utbetalning av det överskjutande
beloppet.

Har medel betalats ut från ett Riksbanken skall till länsstyrel-

särskilt investeringskonto skall sen och — om det begärs — till sta-

riksbanken underrätta statens in- tens industriverk lämna uppgifter

dustriverk och länsstyrelsen om om utbetalningar från särskilda in

delta, vesteringskonton.

18 §'

Särskilda investeringsfonder skall stå under tillsyn av
statens industriverk. Företag med särskild investeringsfond skall på anmaning
till verket lämna de uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling
som verket behöver.

Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall föras
register över särskilda investeringsfonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Hos riksbanken skall föras regis-

Stockholm
skall föras register över ter över samtliga särskilda investe-samtliga
särskilda investeringskon- ringskonton, ton.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Senaste lydelse av 17 § 1983:671. -Senaste lydelse
1983:671. •'Senaste lydelse 1983:671.

15 Förslag till Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1984: 1090) om inbetalning på Bil. 1.7

förnyelsekonto

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984: 1090) om inbetalning
på förnyelsekonto dels att 17 § skall upphöra att gälla, dels att 14 och 18 §§
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14 § Medel, som har betalats in på förnyelsekonto, får
utbetalas endast

a)
i fall som
avses i 8 § första stycket,

b)
ifall som avses
i 9 §,

c)
om
förnyelsefond i fall som c) om förnyelsefond i fall som
avses i 11 § första stycket d och e avses i 11 § första stycket e och / helt
eller delvis har återförts till be- helt eller delvis har återförts till beskattning,
skattning,

d) om beslut har meddelats att företaget skall
försättas i konkurs,

e) om förnyelsefond helt eller delvis har överförts till
ett annat företag

och medlen därför skall överföras till det andra företagets förnyelsekonto

eller

0 om företaget har inbetalat mer än det belopp som
skall betalas in på

kontot.

Tidigare inbetalade medel skall anses ha utbetalats före
senare inbetalade medel.

1 fall som avses i första stycket c skall länsstyrelsen
på framställning av

företaget besluta om utbetalning av medel som svarar mot den del av

fonden som har återförts till beskattning i den mån medlen inte tidigare har

återgått till företaget.

I fall som avses i första stycket f skall länsstyrelsen på
framställning av företaget besluta om utbetalning av det överskjutande
beloppet.

Har medel betalats ut från ett Riksbanken skall till länsstyrel-

förnyelsekonto skall riksbanken un- sen och — om det
begärs — //// sta-

derrätta statens industriverk och tens industriverk lämna uppgifter

länsstyrelsen om detta. om utbetalningar från förnyelse-

konton.

18 §

Förnyelsefonder skall stå under tillsyn av statens
industriverk. Företag med förnyelsefond skall på anmaning till verket lämna de
uppgifter om fondens storlek, användning och avveckling som verket behöver.

Hos statens industriverk och länsstyrelsen skall föras
register över förnyelsefonder.

Hos riksbankens huvudkontor i Hos riksbanken skall föras regis-

Stockholm
skall föras register över ter över samtliga förnyelsekonton, samtliga
förnyelsekonton.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986. 3 Riksdagen
1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.7

16 Förslag till Prop. 1985/86:150

Lag om
upphävande av vissa fondförfattningar m. m. Bil. 1.7

Härigenom
föreskrivs att följande lagar skall upphöra att gälla vid utgången av år 1990,
nämligen

1.
lagen (1974:325) om avsättning
till arbetsmiljöfond,

2.
lagen (1974:988) om avsättning
till särskild investeringsfond,

3.
lagen (1974:989) om insättning
på investeringskonto för skog. Belopp som enligt nämnda lagar avsatts eller för
vilket uppskov med

taxeringen
erhållits skall vid 1989 års taxering tas upp som intäkt i den förvärvskälla
där avdraget för avsättningen gjorts eller till vilken uppskovet hänför sig.
Taxeras inte den skattskyldige vid 1989 års taxering på grund av förlängt
räkenskapsår skall beloppet i stället tas upp som intäkt vid 1990 års taxering.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

17 Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1957:262) om allmän energiskatt

Härigenom
föreskrivs att 14 § lagen (1957:262) om allmän energiskatt' skall ha följande
lydelse.

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.7

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Skatten utgår med 6,2
öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i kommuner som anges i
bilaga 2 till denna lag och med 7,2 öre per kilowattimme i övriga fall. I
fråga om sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock skatten
med 5 öre per kilowattimme för den del av förbrukningen under ett år som överstiger
40 000 kilowattimmar.

Skatten utgår med 6,2 öre
per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i kommuner som anges i
bilaga 2 till denna lag och med 7,2 öre per kilowattimme i övriga fall. I
fråga om sådan kraft som förbrukas i industriell verksamhet utgår dock skatten
med 5 öre per kilowattimme.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Denna lag träder i
kraft den I januari 1987.

Lagen omtryckt 1984:994.

Senaste lydelse av lagens
rubrik 1975:272.

s. 36 Kontrollera mot PDF

18
Förslag till Prop. 1985/86:150

Lag om
ändring i vägtrafikskattelagen (1973:601) Bil.
1.7

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattelagen
(1973:601)' dels att 10 § skall upphöra att gälla,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 29 a §,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 a §

Skatten betalas genom insättning på särskilt
postgirokonto utan kostnad för den skattskyldige.

Inbetalning anses ha skett den dag inbetalningskort eller
försändelse som innehåller gireringshandling kommit in till postanstalt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas
i fråga om skatt som påförs från och med denna dag.

Lagen omtryckt 1984:256.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:869. 36

s. 37 Kontrollera mot PDF

19 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 37 § 1 mom. taxeringslagen
(1956:623)' skall ha följande lydelse.

37 § Nuvarande lydelse 1 mom. Till ledning vid
inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och registrering av preliminär A-skatt,
som har innehållits genom skatteavdrag, skall varje år utan anmaning avlämnas
uppgifter {kontrolluppgifter) för det föregående kalenderåret enligt följande
uppställning.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

Uppgiftsskyldig

Vem
uppgiften skall Vad uppgiften skall

avse avse

3 c.
Allmän försäkringskassa.

3 d. Arbetslöshetskassa.

3 e. Universitet och högskola.

3 f. Skolstyrelse eller annan kommunal nämnd som kommunen
föreskriver.

Den som åtnjutit utbildningsbidrag i form av dagpenning
eller stimulansbidrag.

Den som åtnjutit

timstudiestöd, in-

komstbidrag
eller vuxenstudiebidrag enligt studiestödslagen (1973:349).

Den som uppburit dagpenning vid utbildning och
tjänstgöring inom totalförsvaret.

Den som från kassan åtnjutit dagpenning vid
arbetslöshet.

Den som uppburit utbildningsbidrag för doktorander.

Den som uppburit

timersättning vid

grundläggande utbildningförvuxna.

Dagpenning och stimulansbidrag som uppgår till sammanlagt
minst 100 kronor för hela året.

Utgivet
belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor
för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt 100 kronor för
hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor
för hela året.

Lagen
omtryckt 1971:399. Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773. ■ Senaste
lydelse 1985: 1029.

4 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Bilaga 1.7

Föreslagen
lydelse 1 mom. Till ledning vid inkomsttaxering, förmögenhetstaxering och
registrering av preliminär A-skatt, som har innehållits genom skatteavdrag,
skall varje år utan anmaning avlämnas uppgifter (kontrolluppgifter) för det
föregående kalenderåret enligt följande uppställning.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

Uppgiftsskyldig

Vem
uppgiften skall avse

Vad uppgiften skall avse

3 c.
Allmän försäkringskassa.

3 d. Arbetslöshetskassa.

3 e. Universitet och högskola.

3 f. Vuxenutbildningsnämnd.

Den som åtnjutit utbildningsbidrag i form av dagpenning
eller stimulansbidrag.

Den som uppburit dagpenning vid utbildning och
tjänstgöring inom totalförsvaret.

Den som från kassan åtnjutit dagpenning vid
arbetslöshet.

Den som uppburit utbildningsbidrag för doktorander.

Den som åtnjutit

timstudiestöd, in-

komstbidrag eller vuxenstudiebidrag enligt
studiestödslagen (1973:349).

Den som uppburit

timersättning vid

grundutbildning för vuxna (grundvux) och vid
grundläggande svenskundervisning för invandrare.

Dagpenning och stimulansbidrag som uppgår till sammanlagt
minst 100 kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor
för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt 100 kronor för
hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor
för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100
kronor för hela året.

Utgivet belopp som uppgår till sammanlagt minst 100 kronor
för hela året.

Denna lag
träder i kraft den 1 juli 1986 och tillämpas första gången vid 1987 års
taxering. Äldre bestämmelser skall dock gälla vid nämnda taxering i fråga om
utbetalda ersättningar som avser tid före ikraftträdandet.

20
Förslag till Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1984: 501) om inbetalning på Bil. 1.7

likviditetskonto

Härigenom
föreskrivs att 7 § lagen (1984:501) om inbetalning på likviditetskonto skall
ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

7§'

Det belopp som en arbetsgivare Det belopp som en arbetsgivare

har betalat in på likviditetskonto har betalat in på likviditetskonto

skall med ränta enligt 5 § av riks- skall med ränta enligt 5 § av riks

banken betalas tillbaka till arbetsgi- banken betalas tillbaka till arbetsgi

varen den 30 december 1986 eller våren den 30 april 1987 eller den

den tidigare dag som regeringen fö- tidigare dag som regeringen före-

reskriver eller beslutar i särskilda skriver eller beslutar i särskilda fall.

fall.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Senaste
lydelse 1984: 1114. 39

21
Förslag till Prop. 1985/86:150

Lag om
ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande '''' ' "

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:890) om allemanssparande'

dels att i 27 § ordet "rikssparkonto" i olika
böjningsformer skall bytas ut mot "allemanssparkonto" i motsvarande
form,

dels att i 8, 10-12, 14, 18-23 och 27 §§ ordet "kapitalsparfond"i
olika böjningsformer skall bytas ut mot "allemansfond" i motsvarande
form,

dels att i rubriken närmast före 9 § ordet
"Rikssparkonton" skall bytas ut mot "Allemanssparkonton",

dels att i rubrikerna närmast före 10 och 19 §§ orden
"Kapitalspar-fonder" respektive "kapitalsparfonder" skall
bytas ut mot "Allemansfonder" respektive "allemansforjder",

dels att 3, 4, 7, 9, 15, 16, 24 och 25 §§ skall ha
följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 24 § skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§

Sparmedlen skall sättas in i en Sparmedlen skall sättas in i en

svensk bank som enligt överens- svensk bank som enligt överens

kommelse med riksgäldskontoret kommelse med riksgäldskontoret

förmedlar allemanssparande. En förmedlar allemanssparande. En

sparare får inte spara på mer än ett sparare får inte spara på mer än ett

rikssparkonto och i fler än två kapi- allemanssparkonto och i fler än två

talsparfonder. allemansfonder.

Vad som föreskrivs i första stycket och annars i denna lag
i fråga om bank gäller, med undantag för bestämmelserna om lån för förvärv av
bostad och för bosättning i övrigt (bosparlån) i 8 a och 26-28 §§, också i
fråga om sparkassa.

För visst sparande på sparkonto För visst sparande på sparkonto

hos HSB:s Riksförbunds Sparkassa hos HSB:s
Riksförbunds Sparkassa (HSB:s Sparkassa) gäller särskilda (HSB:s Sparkassa)
samt för visst bestämmelser enligt 24 och 25 §§. sparande som är
anordnat av Riksbyggen ekonomisk förening gäller särskilda bestämmelser
enligt 24 och 25 §§.

4 § '

Varje sparare får sätta in högst 800 kronor i månaden i allemanssparandet.

Under första kvartalet år 1986 får en sparare, utöver
insättningar enligt första stycket, sätta in sammanlagt högst 5 000 kronor i allemanssparandet.

'
Senaste lydelse av 27 § 1984: 1036 Senaste lydelse 1984: 1036.

3 Canoct.>
1v<IaUi> IQRS' in7R

Senaste lydelse 1985: 1078. 40

Nuvarande lydelse

Spararens
insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, får sammanlagt inte
överstiga 55000 kronor.

Föreslagen lydelse

Spararens
insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, får sammanlagt inte
överstiga 50000 kronor.

Prop. 1985/86:150 Bil.
1.7

En
sparare far överföra hela behållningen på sitt rikssparkonto till ett sådant
konto i en annan bank. Med iakttagande av 3 § första stycket far han även
överföra, helt eller delvis, behållningen i en kapitalsparfond till annan
sådan fond.

Banken
är berättigad till ersättning av spararen för sina kostnader för en
överföring. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte betalas.

En sparare får överföra
hela behållningen på sitt allemanssparkonto till ett sådant konto i en annan
bank. Med iakttagande av 3 § första stycket får han även överföra, helt eller
delvis, behållningen i en allemansfond till annan sådan fond.

Banken
är berättigad till ersättning med högst 100 kronor av spararen för sina
kostnader för en överföring. Någon uttagsavgift enligt 6 § skall inte betalas.

De
medel som sätts in på ett rikssparkonto skall överföras från banken till
riksgäldskontoret.

På de medel som
satts in på ett rikssparkonto utgår årlig ränta enligt en räntefot som
motsvarar det av riksbanken fastställda, vid vaije tid gällande diskontot med
tillägg av 1,25 procentenheter.

De
medel som sätts in på ett allemanssparkonto skall överföras från banken till
riksgäldskontoret.

På de medel som satts
in på ett allemanssparkonto utgår årlig ränta enligt en räntefot som motsvarar
det av riksbanken fastställda, vid varje tid gällande diskontot.

Fondbolag får till en kapitalsparfond
förvärva endast följande slag av värdepapper, nämligen

Fondbolag får till en
allemansfond förvärva endast följande slag av värdepapper, nämligen

1.
sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolstg utfärdade konvertibla
skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som är
inregistrerade vid Stockholms fondbörs,

2. sådana svenska
aktier och av svenskt aktiebolag utfärdade konvertibla skuldebrev eller
skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning som utbjuds till försälj-

2.
svenska aktier i
bolag som träffat avtal med fondkommis-sionär om att denne på begäran skall
ange kurser på aktier i bolaget och till dessa kurser köpa och sälja aktier i
bolaget (OTC-bolag).

3. sådana svenska aktier och av svenskt aktiebolag
utfärdade konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt
till nyteckning som utbjuds till försälj-

*
Senaste lydelse 1984:192.

Rättelse:
S. 47 rad 4 och 5 höger spalt. Står. fjärde och femte styckena. Rättat till:
femte och sjätte styckena.

Nuvarande lydelse

ning
under sådana förhållanden att sannolika skäl finns för antagande att de inom
ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid Stockholms fondbörs,

3. andra
svenska aktier samt and

ra av svenskt aktiebolag utfärdade

konvertibla skuldebrev eller skul

debrev förenade med optionsrätt

till nyteckning,

4. förlagsandelsbevis
i svensk

ekonomisk förening,

5.
bevis om rätt att teckna
eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1 —4,

6.
obligationer och andra skuldförbindelser,
utfärdade av staten.

Har
värdepapper som förvärvats enligt första stycket 2 ej inregistrerats inom ett
år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske, om de inte
vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas inom tioprocentsgränsen
enligt sista stycket.

Ett
fondbolag får inte till en kapitalsparfond förvärva aktier i bolaget.

Ett
fondbolag får inte till fonden mot vederlag förvärva värdepapper som avses i
första stycket 3 och 4 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana
värdepapper i sådan omfattning att värdet av värdepapperen och bevisen genom
förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Bankinspektionen
kan, om det finns särskilda skäl, medge att procenttalet överskrids. Ej heller
får ett fondbolag till fonden mot vederlag förvärva värde-

Föreslagen lydelse

ning
under sådana förhållanden att sannolika skäl finns för antagande att de inom
ett år från förvärvet kommer att inregistreras vid Stockholms fondbörs,

4. andra
svenska aktier samt and

ra av svenskt aktiebolag utfärdade

konvertibla skuldebrev eller skul

debrev förenade med optionsrätt

till nyteckning,

5. förlagsandelsbevis
i svensk

ekonomisk förening,

6.
bevis om rätt att teckna
eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i 1 -5,

7.
obligationer och andra skuldförbindelser,
utfårdade av staten.

Har
värdepapper som förvärvats enligt första stycket 3 ej inregistrerats inom ett
år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske, om de inte
vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas inom trettioprocentsgrän-sen
enligt fiärde stycket eller tioprocentsgränsen enligt femte stycket.

Ett
fondbolag får inte til! en allemansfond förvärva aktier i bolaget.

Ett
fondbolag får inte till fonden mot vederlag förvärva aktier som avses i första
stycket 2 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana aktier i en
sådan omfattning att värdet av aktierna och bevisen, tillsammans med de
värdepapper som omfattas av tioprocentsgränsen enligt sista stycket, genom förvärvet
kommer att överstiga trettio procent av fondens värde.

Ett
fondbolag får inte till fonden mot vederlag förvärva värdepapper som avses i
första stycket 4 och 5 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana
värdepapper i sådan omfattning att värdet av värdepapperen och bevisen genom
förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde. Bankinspektionen
kan, om det finns särskilda skäl, medge att procenttalet överskrids. Ej heller
får ett fondbolag till fonden mot vederlag förvärva värde-

Prop. 1985/86: 150 Bil.
1.7

Nuvarande
lydelse

papper enligt första stycket 6 i sådan omfattning att
värdet av de värdepapper som där avses genom förvärvet kommer att överstiga
tjugofem procent av fondens värde. Den sistnämnda begränsningen gäller dock
inte förrän ett år efter det att fondbolaget erhållit bankinspektionens tillstånd
att bedriva fondverksamhet.

Föreslagen
lydelse

papper enligt första stycket 7 i sådan omfattning att
värdet av de värdepapper som där avses genom förvärvet kommer att överstiga
tjugofem procent av fondens värde. Den sistnämnda begränsningen gäller dock
inte förrän ett år efter det att fondbolaget erhållit bankinspektionens
tillstånd att bedriva fondverksamhet.

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.7

16 i

Ett
fondbolag skall tillse att en allemansfond får en med hänsyn till intresset
av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Eu fondbolag skall tillse att en kapitalsparfond får en
med hänsyn till intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Fondbolaget får ej till fonden mot vededag förvärva
värdepapper av samme utfärdare i sådan omfattning att värdet av de värdepapper
i fonden som utfärdats av denne genom förvärvet kommer att överstiga tio
procent av fondens värde. Detta gäller ej värdepapper som har utfärdats av
staten.

Om det finns särskilda skäl, kan bankinspektionen medge
att procenttalet i andra stycket överskrids.

Utan
hinder av andra stycket och 15 § sista stycket får vid emission aktier,
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier
eller skuldebrev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast
ett år efter förvärvet, om värdepapperen ej vid något tillfälle under ettårsperioden
kunnat inrymmas inom de gränser som anges i andra stycket och 15 § sista
stycket första meningen. Om det finns särskilda skäl, kan bankinspektionen
medge uppskov med avyttringen.

HSB-Sparkassa'

Utan
hinder av andra stycket och 15 fiärde och femte styckena får vid emission
aktier, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier
eller skuldebrev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast
ett år efter förvärvet, om värdepapperen ej vid något tillfälle under
ettårsperioden kunnat inrymmas inom de gränser som anges i andra stycket och i
15 § fiärde stycket och femte stycket första meningen. Om det finns särskilda
skäl, kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.

Bosparande i HSB och Riksbyggen

Bestämmelserna
om sparande på allemanssparkonto får, med de undantag som följer av andra
stycket och 25 §, även tillämpas på sparan-

Bestämmelserna om sparande på rikssparkonto får, med de
undantag som följer av andra stycket och 25 §, även tillämpas på sparande på

' Senaste lydelse 1984: 1036. * Senaste lydelse 1984:
1036.

Rättelse: S. 46 höger spalt rad 4 och 5 uppifrån

Står: fiärde--- femte stycket

Rättat till: femte-- sjätte stycket

rad 9 nedifrån. Rättat till: fiärde och femte styckena

Nuvarande lydelse

sparkonto i HSB:s Sparkassa under förutsättning att kassan
har åtagit sig att lämna spararen lån för förvärv av bostadsrätt avseende en
nyproducerad lägenhet i en bostad-rättsförening inom HSB. Dessa bestämmelser
far dock tillämpas längst till utgången av det kalenderår spararen fyller 28
år.

Föreslagen lydelse

de på sparkonto i HSB:s Sparkassa samt på bosparande
anordnat av Riksbyggen under förutsättning att den som tar emot inlåningen har
åtagit sig att lämna spararen lån för förvärv av bostadsrätt avseende en
nyproducerad lägenhet i en bostad-rättsförening inom HSB eller Riksbyggen.
Dessa bestämmelser får dock tillämpas längst till utgången av det kalenderår
spararen fyller 28 år.

Prop.
1985/86:150 Bil. 1.7

Insatta medel skall inte överföras till riksgäldskontoret.

25 §'

En
sparare i HSB:s Sparkassa får under det kalenderår spararen fyller 28 år
överföra hela eller en del av sparandet enligt 24 § till rikssparkonto eller kapitalsparfond.

Den som
bosparar i HSB eller Riksbyggen får under det kalenderår han fyller 28 år
överföra hela eller en del av sparandet enligt 24 § till allemanssparkonto
eller allemansfond.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Senaste
lydelse 1984:1036.

22 Förslag
till

Lag om
ändring i aktiefondslagen (1974:931)

Prop.
1985/86: 150 Bil. 1.7

Härigenom föreskrivs
att 19 och 21 ha följande lydelse.

! aktiefondslagen
(1974:931) skall

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

19
§'

Medel
som tillföres aktiefond skall så snart det anses lämpligt placeras i
värdepapper, i den mån behov av likvida medel icke föreligger.

Fondbolag får
till aktiefond förvärva endast följande slag av värdepapper, nämligen

1.
svenska aktier, obligationer och andra värdepapper som noteras vid Stockholms
fondbörs.

2.
utländska aktier,
obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligt fondbestämmelserna
och värdepapperen är föremål för notering och handel vid fondbörs eller eljest
under betryggande förhållanden,

3.
aktier, obligationer och
andra värdepapper som utbjudes till försäljning under sådana förhållanden att
sannolika skäl finnes för antagande att de inom ett år från förvärvet kommer
att inregistreras vid fondbörs,

4.
andra svenska aktier,
obligationer, förlagsbevis, konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning,

5.
bevis om rätt att
teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i I -4,

6.
skattkammar- och
statsskuldväxlar.

Har
värdepapper som förvärvats enligt andra stycket i ej inregistrerats eller
noterats inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart

1.
svenska aktier,
obligationer och andra värdepapper som är inregistrerade vid Stockholms fondbörs,

3.
utländska aktier,
obligationer och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske enligt fondbe-stämmelsema
och värdepapperen är föremål för notering och handel vid fondbörs eller eljest
under betryggande förhållanden,

4.
aktier, obligationer och
andra värdepapper som utbjuds till försäljning under sådana förhållanden att
sannolika skäl finns för antagande att de inom ett år från förvärvet kommer
att inregistreras vid fondbörs,

5.
andra svenska aktier,
obligationer, förlagsbevis, konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade
med optionsrätt till nyteckning,

6.
bevis om rätt att
teckna eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i I -5,

7.
skattkammar- och
statsskuldväxlar.

Har
värdepapper som förvärvats enligt andra stycket 4 ej inregistrerats inom ett
år från förvärvet, skall de avyttras så snart det lämpligen

'
Senaste lydelse 1983:586.

Nuvarande
lydelse

det lämpligen kan ske, om de inte vid något tillfälle
under ettårsperioden kunnat inrymmas inom tioprocentsgränsen enligt sista
stycket.

Föreslagen lydelse

kan ske, om de inte vid något tillfälle under euårsperioden
kunnat inrymmas inom trettioprocentsgrän-sen enligt femte stycket eller tioprocentsgränsen
enligt sjätte stycket.

Fondbolag får ej till aktiefond förvärva aktier i bolaget
eller fondandel i fonden.

Ett fondbolag får ej till fonden mot vederlag förvärva
aktier som avses i andra stycket 2 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla
sådana aktier i sådan omfattning att värdet av aktierna och bevisen, tillsammans
med de värdepapper som omfattas av tioprocentsgränsen enligt sista stycket,
genom förvärvet kommer att överstiga trettio procent av fondens värde.

Ett
fondbolag får ej till fonden mot vederlag förvärva värdepapper som avses i
andra stycket 4 eller bevis om rätt att teckna eller erhålla sådana
värdepapper i sådan omfattning att värdet av värdepapperen och bevisen genom
förvärvet kommer aU överstiga tio procent av fondens värde.

Ett fondbolag far ej till fonden mot vederlag förvärva
värdepapper som avses i andra stycket 5 eller bevis om rätt att teckna eller
erhålla sådana värdepapper i sådan omfattning att värdet av värdepapperen och
bevisen genom förvärvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde.

Prop.
Bil. 1

1985/86:150

21 §2

Fondbolag skall tillse att aktiefond får en med hänsyn
till intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper.

Fondbolaget får ej till fonden mot vederlag förvärva
värdepapper med samme utfärdare i sådan omfattning att värdet av de värdepapper
i fonden som utfärdats av denne genom förvärvet kommer att överstiga tio
procent av fondens värde. Föreligger särskilda skäl, kan bankinspektionen medge
att procenttalet överskrids.

Utan hinder av andra stycket får till fonden förvärvas
obligationer och andra skuldförbindelser, utfärdade av staten.

Utan hinder av andra stycket och

19 §
femte och sjätte styckena får vid emission aktier, konvertibla skuldebrev
eller skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning förvärvas på grund
av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier eller skuldebrev skall dock
avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast ett år efter förvärvet, om

Utan
hinder av andra stycket och 19 § sista stycket får vid emission aktier,
konvertibla skuldebrev eller skuldebrev förenade med optionsrätt till
nyteckning förvärvas på grund av fondens tidigare aktieinnehav. Sådana aktier
eller skuldebrev skall dock avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast
ett år efter förvärvet, om värdepap-

2 Senaste
lydelse 1983:586.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Nuvarande lydelse

peren
ej vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas inom de gränser som
anges i andra stycket och 19 § sista stycket. Om särskilda skäl föreligger, kan
bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.

Föreslagen lydelse

värdepapperen
ej vid något tillfälle under ettårsperioden kunnat inrymmas inom de gränser
som anges i andra stycket och 19 § femte och sjätte styckena. Om särskilda skäl
föreligger, kan bankinspektionen medge uppskov med avyttringen.

Prop. 1985/86:150 Bil. 1.7

Denna lag träder i kraft
den 1 juli 1986.

s. 48 Kontrollera mot PDF

23
Förslag till Prop. 1985/86:150

Lag om ändring i lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster Bil. 1.7

Härmed
föreskrivs att 1 § lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

If Skatt
betalas enligt denna lag till staten för vinst i svenskt lotteri.

Skatten
utgör trettio procent av Skatten utgör fyrtio procent av

vinstens
värde. Skatt skall dock vinstens värde ifråga om vinst vid

inte betalas med högre belopp än vinstdragning i vinstsparande an

an av vinsten återstår etthundra ordnat av bank eller sparkassa och

kronor. trettio procent av vinstens värde i

fråga
om annan vinst. Skatt skall dock inte betalas med högre belopp än att av
vinsten återstår etthundra kronor. Skatt skall inte betalas för

1. vinst
vid vadhållning genom totalisator vid hästtävlingar eller vinst vid

vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer,

2.
vinst i lotteri, när
vinsten inte utgörs av pengar,

3.
vinst i sådant spel som
avses i lagen (1972:820) om skatt på spel,

4.
vinst som uppgår till
högst etthundra kronor.

Vid
beräkning av skattebeloppet skall i vinstens värde inräknas den skatt som
belöper på vinsten.

Skatt
skall inte betalas på vinster som utfallit på lotter som inte sålts, eller för
vinster som inte tagits ut av vinnaren.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

'
Lagen omtryckt 1984: 152.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1984:152.

2 Senaste lydelse 1986:126. 48

s. 49 Kontrollera mot PDF

24
Förslag till Prop. 1985/86:150

Lag om
ändring i lagen (1983:891) om skattelättnader för ''" ''

allemanssparande

Härigenom
föreskrivs att i lagen (1983:891) om skattelättnader för allemanssparande'
ordet "kapitalsparfond" skall bytas ut mot "allemansfond".

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Senaste lydelse 1985:264. 49

25
Förslag till Prop. 1985/86: 150

Lag om
ändring i lagen (1968: 430) om mervärdeskatt Bil. 1.7

Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 8§ lagen
(1968:430) om mervärdeskatt' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningarna till 8 f

Som yrkesmässig sjöfart anses även transport med skepp av
eget gods. Undantaget för skepp gäller icke sådan farkost, för vilken
förflyttningen är av underordnad betydelse i förhållande till huvuduppgiften.
Flodspruta, pontonkran, flytdocka och annan till tulltaxenummer 89.03 hänfödig
farkost än bärgningsfartyg utgör skattepliktig vara.

Undantaget för skepp för yrkesmässigt fiske gäller alla
skepp, som säljs eller införs för att användas vid sådant fiske, oavsett om
skeppet är särskilt anordnat för detta ändamål eller inte.

Undantaget för fartyg för livräddning, gäller endast
sådant fartyg som ställes till förfogande för Svenska sällskapet för räddning
af skeppsbrutne.

Undantaget för gas och annat bränsle gäller icke vara, som
med hänsyn till försäljningsform, kvantitet eller förpackning har karaktär av
butiksvara.

Undantaget för allmän nyhetstidning gäller sådan
publikation av dagspresskaraktär som normalt utkommer med minst ett nummer
varje vecka.

Undantaget för periodisk publikation under 6 gäller
svenskt och utländskt alster av angivet slag, som enligt utgivningsplan
utkommer med normalt minst fyra nummer om året. Till sammanslutning med
huvudsakligt syfte att verka för idrottsligt ändamål hänföres endast
sammanslutning som är ansluten till Sveriges riksidrottsförbund eller Svenska
korporationsidrottsförbundet eller är representerad inom Sveriges olympiska
kommitté. Som försvarsfrämjande sammanslutning räknas endast sammanslutning
som anges i 1 § kungörelsen (1970: 301) om frivillig försvars verksamhet eller
som har till uppgift att stödja hemvärnets verksamhet.

Undantaget för mynt gäller inte guldmynt präglade efter
den 1 januari 1967 som omsätts efter sitt metallvärde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

' Lagen omtryckt 1979: 304.

Senaste
lydelse av lagens rubrik 1974: 885. Senaste lydelse 1985: 1116.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

Innehållsförteckning Prop. 1985/86:150

Bilaga 1 Reviderad Finansplan Innehall

1
Den ekonomisk
politiska strategin ................................ ... I

2
Utsikterna för
1986 ....................................................... 7

3
Utvecklingen
under återstoden av 1980-talet ............. 13

4
Åtgärder för
tillväxt ..................................................... ... 15

5
Budgetpolitiken
............................................................ ... 26

6
Kommunernas
ekonomi ................................................. ... 33

Den kommunala ekonomin inför 1987 ............................ ... 37

1
Den ekonomiska
utvecklingen i kommunsektorn inför 1987 37

2
Det kommunala
grundavdraget ..................................... ... 40

3
Skatteutjämningssystemet
........................................... ... 41

4
Besparingar
inom utbildningsområdet .......................... ... 42

5
Extra skatteutjämningsbidrag
...................................... ... 43

6
Övriga frågor
................................................................ 45

7
Anslagsfrågor ................................................................. 45

8
Upprättade
lagförslag ................................................... 47

9
Författningskommentarer
............................................. 47

Förenkling av skattereglerna .......................................... ... 53

1
Inledning ...................................................................... ... 53

2
Garantibeskattning
och beskattningsort .................... ... 54

3
Den
individuella schablonbeskattningen av bostadsrättshavare .. 59

4
Skattefrihet
för restitutionsränta ................................ ... 60

5
Skattefrihet
för vittnesersättningar ............................ ... 61

6
Investeringsfonderna
................................................. ... 62

7
Ändrad uppbörd
av kvarstående skatt ...................... ... 65

8
Energiskatt på
elektrisk kraft ...................................... 72

9
Betalning av
vägtrafikskatt ......................................... 73

10
Kontrolluppgift
för vissa ersättningar ......................... 74

11
Upprättade
lagförslag ................................................. 75

Statsbudgeten och särskilda frågor ................................ 77

1
Statsbudgeten
budgetåren 1985/86 och 1986/87 ..... 77

2
Underliggande budgetsaldo
........................................ 84

3
Statens
lånebehov .................................................. ..... 85

4
Utnyttjande av
finansfullmakten, m. m.......................... 87

5
Statliga
garantier ........................................................ .. 88

6
En
balansräkning för staten ......................................... 89

7
Utnyttjande av
särskild låneordning i nordiska investeringsbanken 95

8
Sparfrågor ..................................... ............................ 97

9
Ändrad tid för
återbetalning av medel på likviditetskonto 105

10
Lagstiftning om
betalningsvillkor vid kreditköp ........... 106

11
Försäljning av
statens aktier i AB Gambrinus .............. 108

12
Mervärdeskatt
på guldmynt ....................................... 109

Hemställan ...................................................................... 110

I Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 150. Innehåll