Prop. 1985/86:152

Regeringens proposition 1985/86:152

om fritidshems verksamheten;

Prop. 1985/86:152

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 13 mars 1986 för de åtgärder och det ändamål som framgår
av föredragandens hemställan.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Bengt Lindqvist

Propositionens huvudsakhga innehåll

I
propositionen behandlas fritidshemsverksamhetens organisation, mål och innehåll
för barn i åldern 7-12 år samt vissa förändringar i statsbidragssystemet.

Fritidshemsverksamheten
bör byggas ut i enlighet med kommunemas barnomsorgsplaner. För bam i årskursema
1-3 kan behovet av omsorg normalt sett tillgodoses genom plats i fritidshem,
utvidgad syskongrupp i daghem eller familjedaghem.

För
barn i årskurserna 4-6 kan i de flesta fall en kompletterande fritidshemsverksamhet
svara mot omsorgsbehovet. I begreppet fritidshemsverksamhet innefattas även de
verksamheter under sommartid som bedrivs i form av sommargårdar/kolonier.

I
fritidshem, utvidgad syskongrupp, familjedaghem och sommargårdar/ kolonier
skall barnen vara inskrivna. I den kompletterande fritidshemsverksamheten är
barnen normalt inte inskrivna. I propositionen framhålls dock att det i många
sammanhang kan föreligga behov av ett tillsynsansvar också för de äldre barnen.

Vidare
anges i propositionen vissa grundläggande principer för fritidshemsverksamhetens
innehåll. Bl.a. aviseras att socialstyrelsen skall få i uppdrag att utarbeta
ett pedagogiskt program för fritidshem.

1
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 152

Socialdepartementet Prop. 1985/86:152

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 13 mars 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Lindqvist

Proposition om fritidshemsverksamheten 1 Inledning

Kommunemas
ansvar och skyldigheter när det gäller fritidshemsverksamheten regleras sedan
år 1982 av socialtjänstlagen (1980:620), SoL, och socialtjänstförordningen
(1981:750).

De
av barnstugeutredningen (SOU 1972:26) formulerade målen för förskolans
verksamhet - att tillsammans med hemmen skapa goda fömtsättningar för varje
barns utveckling och fostra barnen till goda samhällsmedborgare utifrån en
demokratisk människosyn - har i SoL utvidgats till att gälla all verksamhet som
:riktar sig till bam och ungdom. I barnstugeutredningen betonades förskolans
ansvar för bam i behov av särskilt stöd, vilket även görs i SoL.

Barnstugeutredningen
behandlade också frågan om yngre skolbarns behov av omsorg och
fritidsverksamhet (SOU 1974:42). Utredningen utarbetade ett program för
skolbarn med behov av omsorg under den skolfria del av dagen då föräldrarna
arbetar eller studerar. Bl.a. föreslog utredningen en mera öppen
organisationsform, s.k. utvidgade fritidshem som i första hand skulle knytas
till bostadsområdets låg- och mellanstadieskola.

Utredningen
om skolans inre arbete (SIA) föreslog i betänkandet (SOU 1974:53) Skolans
arbetsmiljö bl.a. en samlad skoldag, omfattande såväl undervisning som fria
aktiviteter.

Båda
dessa utredningar betonade vikten av att föreningslivet engageras i fritidsverksamheten
för yngre skolbam.

Riksdagen
ställde sig bakom det av barnstugeutredningen formulerade programmet för fritidshemmeins
organisation, funktion och innehåll (prop. 1975/76:92, SoU 28, rskr 219) och
uttalade sig för SIA-utredningens förslag om införandet av samlad skoldag.

Barnstugeutredningens
förslag om fritidshemmens samlokalisering med skolan och SIA-utredningens
förslag om en samlad skoldag bidrog till att skapa osäkerhet i fråga om siiväl
behovet av fritidshemsplatser som fritidshemmens funktion. Den samlade
skoldagen genomfördes inte i den omfattning eller med den utformning som urspmngligen
avsågs. Utvidgade fritidshem kom inte heller att slå igenom som
organisationsform.

Regeringen
beslutade mot denna bakgrand den 16 september 1982 att till-

kalla en särskild
kommitté med uppgift att belysa frågan om fritidshems- Prop. 1985/86:152 verksamheten
för skolbarn. Till ledamöter i kommittén utsågs riksdagsledamoten Anita
Persson, ordf., riksdagsledamoten Ann-Cathrine Haglund, kommunalråden Lena
Josefsson och Ingvar Samuelsson samt riksdagsledamoten Ulla Tilländer.
Kommittén, som antog namnet Fritidshemskommittén, avgav i maj 1985 betänkandet
(SOU 1985:12) Skolbarnsomsorgen. Betänkandet har remissbehandlats. En
sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 1.

Jag
kommer i det följande att redovisa mina förslag och överväganden med anledning
av fritidshemskommitténs betänkande.

2 Föredragandens överväganden

2.1 Allmänna utgångspunkter

De
senaste årtiondenas snabba samhällsförändring har på många sätt förbättrat
barnens livsvillkor i förhållande till hur barnen hade det tidigare. Det gäller
särskilt de materiella förutsättningama såsom tillgång till mat, kläder, bostäder,
böcker, leksaker m.m., men också tillgång till t.ex. hälso- och sjukvård samt
föräldraförsäkring och annan socialförsäkring. Detta har medverkat till att
bygga upp en trygghet för barnen som var okänd i tidigare generationer.

Jämsides
med denna materiella utveckling har också kunskaperna om bams utveckling och
behov ökat hos vuxna i barnens omgivning. Föräldrarna har fått mer tid och
bättre möjligheter att engagera sig i sina barns intressen och utveckling.

Förändringarna
i samhället har emellertid även inneburit att viktiga funktioner som arbete,
boende och fritid alltmer skilts åt i och med industrialisering, specialisering
och urbanisering.

Barnen
växer numera upp i små familjer, vanligen som enda barnet eller med endast ett
syskon. Ensamföräldrarnas antal har ökat och familjernas sammansättning är mer
skiftande än tidigare. Inflyttningen till storstadsområdena har också
inneburit att många barn har få eller sporadiska kontakter med släktingar och
äldre.

Genom
TV, radio och tidningar samt videofilmer, reklam, lekmaterial m.m. utsätts barn
alltmer påtagligt för en information och påverkan som de ofta behöver hjälp att
bearbeta och förstå.

Sverige
har bl.a. genom invandringen under de senaste årtiondena utvecklats till ett
alltmer mångkulturellt samhälle. Många yngre skolbarn har föräldrar med
invandrarbakgrund. Detta medför bl.a. att olika sociala och kulturella synsätt
och traditioner möts. I många fall inverkar detta på verksamheten i förskolor,
skolor och fritidshem.

Barnens
uppväxtvillkor påverkas således starkt av det samhälle barnen lever i och de
förutsättningar som gäller för barnfamiljerna. Barnomsorgen är därför en viktig
del i samhällets stöd till barnfamiljerna och för barnens utveckling.

Riksdagen
har beslutat om en utbyggd barnomsorg för barn i förskoleål-

1*
Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 152

dern genom att anta förslagen
i prop. 1984/85:209 om förskola för alla barn Prop. 1985/86:152

(SoU
1985/86:5, rskr 27). För skolbarnen i låg- och mellanstadiet finns på

motsvarande
sätt ett behov av omsorg i form av fritidshem, familjedaghem

och
mer öppna former av kompletterande fritidshemsverksamhet. Den mest

omsorgsinriktade
verksamheten avser då i första hand de yngre skolbarnen,

medan
de mer öppna formerna av fritidshemsverksamhet vanligen blir mer

aktuella
för de äldre skolbarnen allteftersom barnen mognar och blir mer

självständiga.

Fritidshemsverksamheten
kan ge de yngre skolbarnen kunskaper och erfarenheter så att de alltmer
självständigt kan fungera i sitt bostadsområde och i samhället i övrigt.

En
väl utbyggd fritidshemsverksamhet är därför av stor betydelse. För de yngre
skolbarnen behövs fritidshem och familjedaghem samt öppen fritids-hemsverksamhet.
För de äldre skolbarnen (årskurs 4-6) räcker det vanligen med enklare former av
fritidsh«;msverksamhet.

En
stor del av de föräldrar som har barn i låg- och mellanstadiet är förvärvsarbetande
och de önskar en trygg och stabil omsorg för sina bam. En utbyggd
fritidshemsverksamhet medverkar därmed till att föräldrama ges möjlighet till
personlig utveckling och att de kan arbeta för sin egen och familjens
försörjning.

Jag
övergår nu till att presentera mina ställningstaganden för fritidshemsverksamheten
i fråga om mål oi;h riktlinjer, organisation m.m.

2.2 Behovet av fritidshenisverksamhet

Min
bedömning: Fritidshemsverksamheten byggs ut i enlighet med kommunernas bamomsorgs])laner.
För barn i årskurserna 1-3 kan behovet av barnomsorg normalt sett tillgodoses
genom plats i fritidshem eller familjedaghem. För barn i årskurserna 4-6 kan en
kompletterande fritidshemsverksamhet svara mot baraens omsorgsbehov. I begreppet
fritidshemsverksamhet innefattas även de verksamheter under sommartid som
bedrivs i form av sommargårdar/kolonier, veckokolonier eller dagkolonier.

Kommitténs
förslag: Utbyggnaden av skolbarnsomsorgen föratsätts fortsätta i minst den
omfattning som ägt rum under den senaste femårsperioden, vilket motsvarar ett
genomsnittligt tillskott per år på 6 000 platser i fritidshem och 4 000
platser i familjedaghem. Kommittén redovisar tre olika utbyggnadsalternativ
där kostnaderna för årlig nyproduktion av 4 000 (I), 6 000 (II) resp. 8 000 (III) heldagsfritidshemsplatser fördelas på platser i heldagsfritidshem
och eftermiddagsfritidshem.

Kommittén
betonar även behovet av att bygga ut kompletterande former av öppen
fritidshemsverksamhet samt olika sommarverksamheter såsom sommargårdar och
dagkolonier.

Remissinstanserna:
De flesta anser att fritidshemsverksamheten måste byg-

gas ut och förbättras.
Eskilstuna kommun påpekar ätt beslutet om förskola Prop. 1985/86:152 för alla
barn inverkar starkt på behovet av fritidshemsverksamhet. Stockholms läns
barnomsorgschefer framför att eftersläpningen i utbyggnaden av fritidshemsplatser
måste rättas till och alternativa verksamhetsformer för mellanstadiebarn måste
utvecklas. SFL och TCO anser att den konstaterade bristen på fritidshemsplatser
borde leda till förslag till åtgärder som innebär en utbyggnad till dess full
behovstäckning uppnås för barn i åldrarna 7-12 år. Flera remissinstanser menar
att utredningen inte föreslår tillräckliga stimulansåtgärder för att
utbyggnadsmålet skall kunna nås.

Skälen
för min bedömning

Bakgrund

I
samband med att riksdagen år 1981 behandlade frågan om statsbidragsreglerna
för barnomsorgen (prop. 1980/81:205, SoU 1981/82:1, rskr 38) gav riksdagen
regeringen till känna att en plan skulle utarbetas för den fortsatta
utbyggnaden av bamomsorgen. Riksdagen pekade även under hösten 1983 på behovet
av en utbyggnadsplan för barnomsorgen (SoU 1982/83:12, rskr 43).

Riksdagen
beslutade i december 1985 på grandval av propositionen om förskola för alla
barn att godkänna riktlinjer för utbyggnaden av barnomsorgen för förskolebam
med sikte på att alla barn från ett och ett halvt års ålder till dess de börjar
skolan skall ha rätt att delta i kommunal barnomsorgsverksamhet. Denna
målsättning skall främjas genom en planmässig utbyggnad som innebär att bamomsorgen
för alla förskolebarn är fullt utbyggd senast år 1991 (prop. 1984/85:209, SoU
1985/86:5, rskr 27).

Mina
överväganden: Principen om rätt till förskola för alla barn senast år 1991
kommer naturUgtvis att medföra behov av utbyggnad av fritidshemsverksamheten
för de yngre skolbamen. De förskolebam som är inskrivna i daghem eller
familjedaghem kommer vanligtvis att behöva plats i fritidshem eller
familjedaghem även under de första skolåren. Dessutom finns barn vars föräldrar
börjar förvärvsarbeta i samband med att deras barn börjar i skolan.

Samtidigt
innebär barnets skolgång och den tid bamet vistas i skolan att behovet av olika
former av fritidshemsverksamhet bUr betydligt mer skiftande än för bamen i
förskoleåldern.

För
de bam i årskurserna 1-3 vilkas föräldrar förvärvsarbetar eller studerar är
det därvid i första hand fråga om behov av plats i heldagsöppet fritidshem
eller familjedaghem. För övriga barn avses mer öppna former av fritidshemsverksamhet.
Bam i familjedaghem bör även få tillgång till den öppna fiitidshemsverksamheten.

Jag
övergår nu till att redovisa underlag och antaganden för bedömningar av behovet
av fritidshemsverksamhet.

Tillgång
på platser och planerad utbyggnad 1985-89 Prop.
1985/86:152

Enligt
SCB:s sammanställning om barnomsorgen per den 31 december 1984 var 117 500 barn
i åldrama 7-12 år inskrivna i fritidshem eller familjedaghem. Av dessa var 101
200 barn i åldrarna 7-9 år, vilket motsvarar 86 % av samtiiga inskrivna barn i
åldrarna 7-12 år.

Socialstyrelsens
senaste sammanställning av ansökningar om statsbidrag för barnomsorgen år 1985
visar att 121 500 barn i åldem 7-12 år är inskrivna i fritidshemsverksamheten vareiv
ca 72 600 i fritidshem och 48 900 i familjedaghem.

Vid
slutet av år 1984 fanns totalt 636 000 barn i åldem 7-12 år. 19 % av dessa barn
var således inskrivna i fritidshemsverksamheten. 301 000 barn var i åldem 7-9
år och 104 000 (35 %) av dessa barn kan beräknas vara inskrivna i
fritidshemsverksamheten.

Under
den senaste femårsperioden har det genomsnittliga tillskottet av platser i
fritidshem varit ca 5 000 årligen. I familjedaghem har ca 3 000 platser
tillkommit i genomsnitt per år. Enligt kommunernas barnomsorgsplaner för
perioden 1985-89 beräknas att 5 600 nya platser tillkommer i fritidshem eller
familjedaghem under år 1985. För år 1986 beräknas 3 200, år 1987 3 000, år 1988
2 000 och år 1989 200 platser tillkomma i verksamheten.

Samtidigt
kan nämnas att det redan under första halvåret 1985 har tillkommit 4 000
platser i fritidshem enligt den nyss nämnda sammanställningen av kommunernas
statsbidragsansökningar.

Många
barn som inte är inskrivna i fritidshem eller familjedaghem deltar i andra
organiserade verksamheter på sin fritid. Det kan gälla öppna fritidshem,
allmän fritidsverksamhet anordnad av kommuner eller olika organisationer och
enskilda. För dessa llormer av fritidsverksamhet finns ingen samlad statistik
om hur många bam som deltar totalt eller i vilken omfattning varje bam deltar.
Vid beräkningar av behov av utbyggnad ingår därför endast uppgifter för
fritidshem, familjedaghem och s.k. utvidgade syskongrapper.

Beräkning av utbyggnaden fram till år 1993

SCB:s
senaste undersökning om efterfrågan på baraomsorg från år 1982 visar att 125
000 barn (28 %) i åldrarna 7-10 år önskade plats i fritidshem eller familjedaghem
under våren 1983. Eftersom 98 000 bam redan hade plats inom barnomsorgen
saknades {)lats för 27 000 bam. 1 åldersgruppen 7-9 år önskade 111 000 bam (34 %)
plats i fritidshem eller familjedaghem.

Förvärvsfrekvensen
bland kvinnor har ökat snabbt under senare år och många kvinnor har övergått
från deltids- till heltidsarbete. Detta inverkar givetvis på behovet av barnomsorg
för skolbamen.

Barnomsorgsundersökningen
(1982/83) visade att 72 % av 7-10-åringama hade moder eller ensamstående fader
som förvärvsarbetade 16 timmar eller mer per vecka.

Enligt
årsmedeltal från arbet,>kraftsundersökningaraa för åren 1982-1984 har
andelen bam i åldem 7-10 år med moder i arbetskraften ökat från 79,8 till 83,3 %.
Andelen barn med moder som förvärvsarbetar 20 timmar eller

mer per vecka har ökat
från 49 till 54 %. I dessa senare uppgifter ingår inte Prop. 1985/86:152 tillfälligt
frånvarande eller arbetslösa. Vidare har andelen barn med moder som arbetar
mindre än 20 timmar per vecka minskat från 12,8'till 11,4 %.

Med
ledning av SCB:s senaste barnomsorgsundersökning och utifrån bedömningar om
utvecklingen av förvärvsfrekvensen bland kvinnor beräknar jag att ca 227 000
barn i åldern 7-9 år kommer att ha förvärvsarbetande förälder/föräldrar vid
slutet av år 1992. Av dessa barn beräknar jag att ca 145 000 är i behov av
plats i fritidshem eller familjedaghem.

Enligt
kommunernas barnomsorgsplaner för perioden 1985-1989 kommer ca 131 000 barn att
kunna beredas plats i fritidshem eller familjedaghem år 1989. Den
genomsnittliga utbyggnadstakten under planeringsperioden är ca 2 300 platser
per år. Om utbyggnaden av fritidshem och familjedaghem fortsätter i oförändrad
takt även under planeringsperioden 1990-95 kommer ca 142 000 barn att kunna
beredas plats i fritidshem eller familjedaghem år 1993 vilket innebär att
större delen av behovet av plats i fritidshem eller familjedaghem är täckt för
de yngre barnen.

Jag
vill i sammanhanget nämna att utbyggnaden av bl. a. fritidshem under senare år
legat på en högre nivå än vad kommunernas planer visat.

3 Mål och innehåll i fritidshemsverksamheten

Mitt
förslag: För mål och innehåll i barnomsorgens fritidshemsverksamhet skall
finnas en gemensam ram för hela landet i form av ett pedagogiskt program för
fritidshem. Det pedagogiska programmet skall i tillämphga delar ligga till
grund för verksamheten i fritidshem, utvidgad syskongrupp vad avser skolbarnen
och öppet fritidshem. Kommunerna bör besluta om riktlinjer för
fritidshemsverksamheten som är anpassade till lokala förhållanden. Vårdnadshavare
till barn som omfattas av kommunal barnomsorg har rätt att delta i planeringen
av verksamheten samt i dess genomförande enligt riktlinjer som antagits av
kommunen.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. I betänkandet föreslås
att det pedagogiska arbetet i fritidshem inriktas på att stödja barnens
individuella utveckling och deras utveckling som gmppmedlemmar samt att
orientera barnen i närmiljön och det omgivande samhället för att därigenom
stödja deras utveckling till samhällsmedlemmar. Vidare uttalas att verksamheten
skall anpassas till lokala fömtsättningar och behov och utformas i samarbete med
föräldrarna samt samverka med övrig verksamhet för bam och ungdom.

Remissinstanserna:
Remissinstansema är positiva till kommitténs förslag.

Skälen
för mitt förslag: I regeringens proposition 1984/85:209 om förskola för alla
barn behandlas frågan om mål och innehåll i barnomsorgen vad avser förskolans
verksamhet. Jag vill i det följande ta upp och belysa frågan vad avser
fritidshemsverksamheten.

1"
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 152

3.1 Mål
och inriktning Prop. 1985/86:152

Fritidshemsverksamhetens
uppgift är att i samarbete med föräldrarna medverka till en god och
utvecklande uppväxtmiljö för barn i åldern 7-12 år och ge dem en trygg omsorg
under den skolfria delen av dagen samt under lovdagar och ferier, medan
föräldrarna förvärvsarbetar eller studerar. Fritidshemsverksamheten skall
stödja bamens utveckling och ge dem erfarenheter av och kunskap om närmiljön
och samhället. Verksamheten skall förmedla ett kulturarv och bidra till atl bamen
kan finna sig väl tillrätta i samhället och vilja delta i och påverka :iamhällsutvecklingen.
Den grund som i dessa avseenden lagts i förskolan skall vidareutvecklas i skola
och fritidshem.

Det
övergripande målet föi innehållet i bamomsorgen - förskola och fritidshem - är
att förmedla och ge en konkret innebörd åt demokratiska värderingar.
Verksamheten skall fostra barnen till solidaritet med andra barn samt utveckla
deras uppfattning om allas lika värde, självbestämmanderätt och integritet.
Detta överensj.tämmer med den människo- och samhällssyn som präglar
socialtjänstlagens 1 §. Nyckelorden är demokrati, solidaritet, jämhkhet,
trygghet och ansvar. Dessa ideologiska mål skall vägleda och prägla
barnomsorgen.

Fritidshemsverksamheten
skall vidare tillsammans med hemmet stödja barnens individuella utveckling i
fysiskt, socialt, emotionellt och intellektuellt avseende genom en allsidig
personlighetsutveckling. Verksamheten skall också utveckla barnen som gmppmedlemmar
genom att ge dem möjlighet att orientera sig om gränser och normer för social
samvaro.

Fritidshemmet
skall verka för att minska skillnaderna mellan barns olika uppväxtvillkor. Alla
barn skall ges möjlighet att utveckla sina egna resurser och sin självkänsla.
Särskild uppmärksamhet i detta avseende skall de barn få som av olika skäl är
missgynnade vad gäller möjligheter att utveckla sina inneboende resurser. Det
kan t.ex. gälla barn med handikapp, barn med psykosociala problem, barn som
kommer från språkligt eller socialt eftersatta miljöer, barn med olika kulturbakgrund.
För dessa barn har fritidshemmet ett särskilt ansvar.

För
de yngre skolbarnen är behovet av omsorg och trygghet fortfarande stort.
Utveckling av social kompetens som stärker barnens förmåga att klara sig själva
blir efter hand en allt viktigare fråga. Fritidshemmet skall ge barnen
möjligheter att lära känna sin närmiljö och få kontakt med andra barn, vuxna
och verksamheter där. Barnen skall efter hand få ta ett ökat ansvar för sin
egen fritid. Fritidshemmet skall successivt ge bamen stöd i deras frigörelse
från det nära beroendet av vuxna.

Omsorgsbehovet
kvarstår i allmänhet under hela perioden 7-12 år, men förändrar karaktär. De
yngsta barnen inom denna åldersgrupp (7-9 år) är vanligen fortfarande beroende
av en nära och stabil vuxenkontakt, medan 10-12-åringen behöver en trygg miljö,
en bas att utgå ifrån och återkomma till, där det finns vuxna att diskutera
erfarenheter med, söka hjälp hos och som kan ge stöd i olika situationer.

Vad
jag här framhållit när det gäller fritidshemsverksamhetens uppgifter, mål och
inriktning innebär att fritidshemmen skall bedriva en i vid mening pedagogisk
verksamhet.

Verksamheten skall
planeras och genomföras utifrån barnens egen livssi- Prop. 1985/86:152 tuation
och uppväxtmiljö samt vara baserad på barnens egna erfarenheter för att på ett
aktivt sätt fortsätta att utveckla barnen från dessa utgångspunkter.
Verksamheten bör ha en förankring i närmiljön. Därför skall den pedagogiska
planeringen, för vilken personalen ansvarar, ske tillsammans med barnen i den
egna verksamheten och i nära samarbete med bamens föräldrar. Fritidshemmet
skall också samverka med skolan och andra verksamheter i närmiljön som
påverkar barnens fostran och utveckling.

3.2 Föräldrarna

Fritidshemsverksamheten
bör utformas i samarbete med hemmet. För att verksamheten skall kunna planeras
och genomföras på ett målinriktat sätt bör personalen ha kunskap om barnens
värld i familjen och i bostadsområdet. Föräldrarna behöver veta hur bamet har
det under fritiden och hur verksamheten i fritidshemmet bedrivs. Föräldrasamarbetet
är enligt min uppfattning en viktig del i en kvalitativt god barnomsorg.
Föräldrarna bör därför ges möjlighet till medansvar och delaktighet i
fritidshemsverksamheten.

Kommittén
pekar i sitt betänkande på behovet av regelbundna samtal och kontakter med
barnens föräldrar, kunskap om hemmets värderingar och normer samt möjlighet för
föräldrarna att tillsammans med personalen aktivt delta i och bidra till
verksamhetens utveckhng och utformning. Utredningen framhåller att det är
personalen i fritidshemmet som skall ansvara för och ta initiativ till föräldrasamarbetet
och därvid söka få med alla föräldrar.

I
den av riksdagen godkända prop. 1984/85:209 om förskola för alla barn föreslogs
en rätt för barnens vårdnadshavare att delta i planeringen av förskolans
verksamhet. Jag anser att en motsvarande rätt också bör gälla föräldrar vars
barn vistas i fritidshem.

Föräldrars
möjligheter att delta i fritidshemmets planering och verksamhet skiftar
givetvis och det är nödvändigt att varje fritidshem söker finna former för ett
föräldrasamarbete som är ändamålsenligt och anpassat till olika föräldrars
behov och förutsättningar.

Ytterligare
en viktig del av samarbetet är att föräldrama genom fritidshemmet kan knyta
kontakter sinsemellan, utbyta kunskaper och ge varandra stöd och hjälp utanför
verksamheten.

3.3 Den pedagogiska verksamheten

Flera
utredningar har behandlat förskoleverksamhetens pedagogiska innehåll, t.ex.
Barnstugeutredningen (SOU 1975:67) och Familjestödsutrednin-gen (SOU 1981:25).
Barnstugeutredningen behandlade också frågan om yngre skolbarns behov av omsorg
och fritidsverksamhet (SOU 1974:42). Socialstyrelsen har fortlöpande utarbetat
arbetsplaner för förskolan. Något motsvarande arbete för fritidshemmen har inte
gjorts. Det är enligt min uppfattning en angelägen uppgift att också
fritidshemsverksamhetens mål, innehåll och arbetssätt konkretiseras.

Av
de medel som regeringen sedan den 1 juli 1984 anslagit till utvecklings- Prop.
1985/86:152 och förnyelsearbete inom bamomsorgen har hittills ca 4 milj.kr.
beviljats till olika projekt som behandlar fritidshemsverksamheten. De flesta
av dessa projekt avser att pröva olika former för fritidshemsverksamhet för
barn i åldern 10-12 år och utveckla ett innehåll anpassat till dessa åldrar.
Jag fäster stor vikt vid kommunemas utvecklingsarbete och det är min
övertygelse att sådant arbete kan ge erfarenheter och kunskaper som gagnar
verksamheten.

Jag
har i det tidigare påpekat att fritidshemsverksamheten är en i vid mening
pedagogisk verksamhet. Fritidshemmen skall ge barnen omtanke, trygghet och
gemenskap. Barnen skall få uppleva ömhet, glädje och uppskattning i nära
relationer med personal och kamrater. I fritidshemmet skall bamen få leka,
skapa, pröva sina krafter, få ta ansvar, möta utmaningar och äventyr.
Verksamheten skall också ge barnen möjligheter till vila och avkoppling och egna
tankar i lugn och ro.

Den
inskrivna barngrappen med barn i olika åldrar ger fritidshemmet goda
förutsättningar att bedriva en verksamhet som planeras med utgångspunkt i
intressen och behov som finns i barngruppen.

Barns
utveckling sker i näira kontakt och genom ett aktivt samspel med omgivningen,
människor och miljö. Det är genom eget handlande och egen aktivitet som bamet
prövar och utvecklar sin förmåga, kunskap och förståelse i relation till
omgivningen. Utvecklingen i de tidiga skolåldrarna kännetecknas bl.a. av en
tilltagande social förmåga - man utvecklas som gruppmedlem. Att fatta beslut
tillsammans, genomföra gemensamt planerade aktiviteter i eller utanför
fritidshemmet är ett sätt att utveckla barnens sociala förmåga.

Lek,
skapande och experimenterande måste få dominera de yngre skolbarnens fritid. I
en anda präglad av engagemang och lekfullhet skall barnen ha stor frihet att
själva välja \ad de vill ägna sig åt i fritidshemmet. Kamratgruppen blir i
dessa åldrar allt betydelsefullare för barnens utveckling. Kam-ratgrappens egna
lekar och ifria verksamheter som inte arrangerats av de vuxna ger barnen
viktiga tillfiillen att utforska omvärlden och lära känna sig själva i relation
till andra. Diirför är det viktigt att personalen i fritidshemmet så långt möjhgt
stöder och respekterar barnen egen kultur. Det är en naturlig uppgift för
personalen att skapa fömtsättningar för att kamratgmp-pen utvecklas
demokratiskt, att motverka utstötning och se till att relationerna i kamratgruppen
präglas av uppfattningen om allas lika värde. Detta kräver kunskap och insikt
hos personalen om hur baraens relationer fungerar. Personalen i fritidshemmet
bör ge bamen tillfällen att pröva och söka kunskap och förståelse, hjälpa dem
att bearbeta sina erfarenheter och leda dem vidare mot nya insikter. Vistelsen
i fritidshemmet innebär en gruppsamvaro med bam i olika åldrar under friare
former än den som normalt förekommer i skolan. Fritidshemmet kan ge barnen
andra perspektiv, kunskaper och färdigheter än dem skolan ger. Innehållet i
verksamheten kan anpassas till frågor och intressen som är aktuella i bamgruppen.
Resurser såväl inom fritidshemmet som i närmiljön kan utnyttjas för
aktiviteter och verksamheter. Fritidshemmet kan också med sin frihet vid val av
innehåll stödja skolans arbete i olika tillämpningar, studiebesök och
praktiska verksamheter.

10

Kompetensutveckling
och socialisation är nödväriäiiga för barns utveck- Prop. 1985/86:152 ling i
dessa åldrar. Kompetensutveckling innebär att bamet från det totala beroendet
av andras omvårdnad utvecklar en egen förmåga att själv eller tillsammans med
andra förstå och hantera tillvaron, dvs. att klara sig på egen hand. Socialisation
innebär att kunna ingå i grupper, samarbeta, lösa konflikter och utveckla
kritiskt tänkande, att kunna omfatta normer, värderingar och handlingsmönster.

I
fritidshemmet bör barnen efter hand lära sig att själva ta ansvar för olika
delar av verksamheten. Att göra upp matsedlar, sköta om inköp, och tillreda enklare
måltider är exempel på sådana aktiviteter. En annan viktig uppgift för
fritidshemmet är att lära barnen behärska sin närmiljö - att klara trafikmiljön,
kunna åka själv med bussen till simhallen, hitta till bibliotek och parkleken
eller att känna till föreningslivet i området.

Fritidshemmet
skall medverka till att barnen får utveckla egna intressen som de själva kan
bygga vidare på. Jag vill understryka vikten av att barnen engagerar sig i
olika former av föreningsverksamhet. Det är därför värdefullt att barnen innan
de slutar i fritidshemmet har haft möjlighet att knyta kontakter med det
fritidsutbud och det föreningsliv som finns att tillgå för dem. För detta krävs
att personalen känner till och har kontakter med förenings-, kultur- och
fritidsliv i närmiljön och i kommunen.

3.4 Pedagogiskt program för fritidshem

Regeringen
har nyligen givit socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta ett pedagogiskt
program för förskolan. Arbetet skall vara slutfört den 1 oktober 1986. Jag
avser att återkomma till regeringen med frågan om ett motsvarande uppdrag till
socialstyrelsen att utarbeta ett pedagogiskt program för fritidshem.

Socialstyrelsen
har påbörjat ett arbete som är avsett att gälla för all verksamhet för barn i
åldrarna 7-12 år i fritidshem eller daghem. År 1985 publicerades ett
programförslag som remitterades till bl.a. ett stort antal kommuner. Arbetet
med remissammanställningen pågår f.n.

I
programförslaget görs en översiktlig beskrivning av ett tänkbart innehåll i
fritidshemsverksamheten med utgångspunkt i bams livsvillkor och bams utveckling
i dessa åldrar. Innehållet är indelat i begreppen natur, kultur och samhälle.
Det framhålls att verksamheten bör vara gmppinriktad, att lek och
vardagssysslor är viktiga inslag och att verksamheten bör ske under aktiv pedagogisk
ledning och med demokratisk inriktning.

I
likhet med vad som tidigare framhållits när det gäller det pedagogiska programmet
för förskolan är det min mening att det pedagogiska programmet för
fritidshemmen bör vara av principiell karaktär och ange ramama för verksamheten.

Alla
skolbarn i fritidshem, utvidgad syskongrapp vad avser skolbamen

och öppet fritidshem skall få del av det pedagogiska programmet. Program

met bör utformas så att det kan tjäna som underlag för kommunernas led

ning, utveckling och utvärdering av den pedagogiska verksamheten och för

personalens pedagogiska planering. ....

Det
pedagogiska programmet skall anpassas och vidareutvecklas med Prop.
1985/86:152 hänsyn till lokala förhållanden och resurser i kommunen. Detta bör
ske genom att varje kommun utarbetar riktlinjer för barnomsorgens fritidshemsverksamhet
och dess pedagogiska innehåll.

I
prop. 1984/85:209 om förskola för alla barn framhålls betydelsen av barnomsorgspersonalens
möjligheter till fortbildning för en kvalitativ utveckling av verksamheten.
Det ankommer på varje kommun att ansvara för personalens fortbildning och att
vid behov avsätta medel till vikarier då personalen deltar i fortbildningen.
En del av kommunernas vikariekostnader täcks genom årsarbetarbidraget till
anställda inom barnomsorgen.

Socialstyrelsens
uppgift är att utarbeta studiematerial och annat vägledande material i
anslutning till det pedagogiska programmet såväl för förskolan som för
fritidshemmen.

4 Organisation

4.1 Principer för organisationen

Min bedömning: Den
organisatoriska och pedagogiska utformningen av fritidshemsverksamheten skall
inom ramen för gällande lagstiftning beslutas av varje kommun

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med tnin bedömning.

Remissinstanserna
: Flertalet av remissinstanserna tillstyrker kommitténs förslag.

Skälen
för min bedömning: Jag har i det föregående behandlat frågorna om mål och
inriktning för fritidshemsverksamheten. Någon ytterligare styrning av
verksamheten är enhgt min mening inte nödvändig. I likhet med fritidshemskommittén
anser jag att lokala fömtsättningar och behov måste vara avgörande för hur
fritidshemsverksamheten organiseras. I praktiken innebär detta att det inom
samma kommun kan komma att finnas flera olika fritidshemsformer. Den
lokalkännedom som finns i kommunen är nödvändig för att nå ett effektivt
utnyttjande av resursema. Fritidshemskommittén framhåller att barnens behov av kontinuerUga
vuxen- och kamratkontakter bör vara vägledande då verksamheten organiseras. Jag
delar den uppfattningen och vill framhålla att även om det inom kommunen finns
flera olika fritidshemsformer så bör det (mskilda barnet normalt sett inte
delta i oUka fritidshemsformer under dagen.

Det
yttersta ansvaret för fritidshemsverksamhetens organisation vilar på kommunen.
Det innebär att kommunen beslutar om fördelningen mellan olika
verksamhetsformer och även i övriga frågor av organisatorisk art t.ex. bamgruppemas
storlek, personaldimensionering, extra resurser för bam i behov av särskilt
stöd, lokalutformning och öppethållande.

Det
är också kommunens sak att beräkna behovet av platser i de olika formema.
Fritidshemskommitténs beräkningar utgår från att plats i heldags-

12

öppna fritidshem i första
hand kommer att efterfrågas för barn i årskurserna 1-3. Barn på mellanstadiet
kan få sitt omsorgsbehov tillgodosett genom kombinationen av skolans verksamhet
och ett eftermiddagsöppet fritidshem eller en öppen fritidshemsverksamhet. Jag
delar i stort kommitténs uppfattning men vill också framhålla att det bör vara
möjligt att erbjuda även de yngre barnen plats i eftermiddagsöppna avdelningar
i den mån deras omsorgsbehov kan tillgodoses genom en sådan lösning. Det bör
inte heller finnas några hinder för att äldre barn i vissa fall behåller sin
plats i heldagsöppet fritidshem t.o.m. 12 års ålder. Jag förutsätter även att
kommunen vid sin planering tar hänsyn till att verksamheten måste vara
tillgänglig även för barn med olika handikapp eller med andra behov av särskilt
stöd för sin utveckling.

Socialstyrelsen
bör även fortsättningsvis noggrant följa fritidshemmens utveckling i
kommunerna. I synnerhet gäller detta utvecklingen av nya verksamhetsformer för
barn i årskursema 4-6.

Fritidshem
kan också bedrivas av föräldrakooperativ eller av föreningar. Kommunens ansvar
för verksamhetens kvalitet kvarstår dock även om driften för en anläggning
överlåtits på ett kooperativ eller på en förening.

Prop.
1985/86:152

4.2 Former för organisationen

Min
bedömning: Verksamhet för inskrivna bam i åldern 7-12 år kan erbjudas i form av
fritidshem eller familjedaghem. Till dessa former knyts en kompletterande
allmän fritidsverksamhet. Vissa fritidshem kan vara eftermiddagsöppna.

Konunitténs
förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
Flertalet av remissinstansema delar kommitténs uppfattning om olika former av
fritidshem och kompletterande fritidsverksamhet.

Skälen för min
bedömning: Barnomsorgen omfattar barn t.o.m. 12 års ålder. I Ukhet med
fritidshemskommittén finner jag ingen anledning att ändra principen om att de bam
som har ett behov av omsorg och tillsyn skall kunna få detta tillgodosett. Det
finns däremot anledning att sträva efter att få ett utbud av olika
tillsynsformer som står i relation till oHka baras tillsynsbehov. Bam i
fritidshemsverksamhet i form av daghem (utvidgade syskongrapper), fritidshem,
familjedaghem eller organiserad sommarverksamhet skall vara inskrivna i
verksamheten. För bam i andra former av fritidshemsverksamhet kan också finnas
skäl för inskrivning.

Fritidshem

Fritidshemmen
utnyttjas i dag främst av bam i årskursema 1-3. Ca 85 % av de 75 000 fiitidshemsplatser
som firms beläggs av de yngre skolbamen. Den

13

låga
andelen mellanstadiebarn kan delvis förklaras genom att brist på platser Prop.
1985/86:152 tvingat kommunerna att prioritera lågstadiebarnen. Men den kan
också förklaras genom att efterfrågan på plats i fritidshem är lägre för barn i
mellanstadieåldrarna. Jag vill peka på möjHgheten att man, som fritidshemskommittén
föreslår, kan välja att samla barnen ur årskurserna 4-6 på särskilda
fritidshemsavdelningar som kan anpassa sitt öppethållande till barnens
skoltider och som hålls heldagsöppna under lovdagar och ferier. Många mellanstadiebam
kommer dock sannolikt att i stället för fritidshem utnyttja en öppen
fritidsverksamhet. De heldagsöppna fritidshemmen kommer enligt min uppfattning
i första hand att behövas för barn i årskurserna 1-3.

Utvidgad syskongrupp

Utvidgade
syskongrapper innebär att barn i åldem 7-12 år integreras i en daghemsavdelning.
1 flera kommuner är utvidgade syskongrapper den dominerande
organisationsformen. Utvidgade syskongrapper ställer särskilda krav på en
medveten planering för barn i olika åldrar. Jag vill framhålla betydelsen av
att verksamheten för skolbarn i de utvidgade syskongrupperna bör planeras med
utgångspunkt i det pedagogiska programmet för fritidshem.

Familjedaghem

Av
de skolbam som i dag har plats inom barnomsorgen har ca 40 % plats i familjedaghem.
Fritidshemskommittén anser att förutsättningarna för arbetet i familjedaghem
är sådana att viss kompletterande verksamhet krävs för att en plats i
familjedaghem skall kunna anses vara likvärdig med en plats i fritidshem. Jag
delar kommitténs uppfattning och kommer i det följande att föreslå inrättandet
av öppna fritidshem som komplement till familjedaghem för skolbam.

Öppet fritidshem

För bam
inskrivna i fanuljedaghem och för bam till hemmavarande föräld

rar finns ett behov av organiserad fritidsverksamhet under eftermiddagstid.

Fritidshemskommittén föreslår att öppna fritidshem organiseras i befintliga

lokaler i skolor, kvarters- och fritidsgårdar eller om möjligt i barnomsorgslo

kaler. För bara i åldrama 10-12 år kan det öppna fritidshemmet tillgodose

en del av omsorgsbehovet. Normalt är bamen inte inskrivna i dessa verk

samheter. Jag vill emellertid peska på att i många sammanhang kan det finnas

behov av ett större ansvarstagande från kommunens sida även för dessa äld

re bam. Det kan t.ex. behöva tas hänsyn till bostadsområdens utformning

eller andra liknande faktorer, .lag anser i likhet med kommittén att det finns

ett behov av kompletterande verksamhet för skolbarn i familjedaghem. I

syfte att stimulera utbyggnaden av öppna fritidshem kommer jag i det följan

de att föreslå att en del av driftbidraget till fritidshem får användas även
för

öppet fritidshem. 14

Sommargårdar/kolonier

Prop.
1985/86:152

Under
sommarmånaderna kan behovet av barnomsorg för skolbarnen vara större än under
övriga delar av året. Genom att skolan stänger uppstår ett tillsynsbehov även
för de barn som normalt får sin tillsyn i skolan. I många fall minskar även
utbudet av allmän fritidsverksamhet under sommaren. Det är därför av stor
betydelse att barnomsorgen om möjligt organiseras så att man kan erbjuda omsorg
även till de bam som under skolterminerna inte efterfrågar detta.

Enligt
min uppfattning bör sådan verksamhet som bedrivs i form av koloni eller
sommargårdar, veckokoloni och dagkoloni ses som en del av barnomsorgen under
sommaren. I syfte att stimulera en sådan utveckling kommer jag i det följande
att föreslå vissa förändringar i statsbidragssystemet.

5 Samverkan och samordning

Min
bedömning: Kommunen bör besluta om riktlinjer för samverkan mellan
fritidshemmet, annan fritidsverksamhet och skolan. Av riktlinjerna bör framgå
hur ett effektivt utnyttjande av de samlade resurserna kan uppnås. Av rikfiinjerna
bör det vidare framgå vilka mål som gäller för samverkan och vilka medel som
ställs till förfogande för att nå de uppställda målen.

Kommitténs
förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna:
Flertalet av remissinstanserna delar kommitténs uppfattning att samverkan
mellan fritidshemmet och skolan behöver förbättras.

Skälen
för min bedömning: En viktig föratsättning för att samverkan skall upplevas som
meningsfull för båda parter är att den äger rum på lika villkor.

Jag
delar fritidshemskommitténs uppfattning att det finns skäl att överväga en
större grad av gemensamt brak av lokaler och personal för att nå ett bättre
utnyttjande av befintliga resurser. I likhet med flera remissinstanser anser
jag att de oregelbundna skoldagaraa för barnen på lågstadiet bidrar till att
öka kostnaderna för fritidshemsverksamheten. En samlad skoldag med fasta tider
kan enhgt min uppfattning vara att föredra.

Det
är, inte minst med tanke på en effektiv resursanvändning, väsentligt att
klargöra att skolan har ett tillsynsansvar liknande fritidshemmet under den tid
som barnen vistas i skolan. Skolans tillsynsansvar gäller oavsett om samlad
skoldag införs eller inte. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Göransson.

Det
kan, av pedagogiska och resursmässiga skäl, finnas anledning att överväga
sambrak av lokaler och personal mellan fritidshemmet och andra angränsande
verksamheter som t.ex. förskolor, fritidsgårdar eller parklek. Erfarenheter
från Danmark visar att större sammanhållna anläggningar som

15

innehåller
såväl verksamhet för inskrivna barn som en allmän fritidsverk- Prop.
1985/86:152 samhet för barn i skolåldrarna har goda fömtsättningar att hålla en
hög kvalitet. Många kommuner saknar emellertid möjlighet att skapa sådana anläggningar
men kan då i stället överväga viss samordning mellan förskolans och
fritidshemmets verksamhet. Det blir enligt min uppfattning en allt angelägnare
uppgift för kommunerna att nå effektiva samverkansformer mellan de olika
verksamheterna för barn och ungdom för att uppnå en så kvalitativt bra
verksamhet som möjligt.

Även
under de närmaste åren kommer en betydande del av kommunernas utgifter för
fritidshemsverksamheten att bestå av kostnader i samband med inrättande av nya
platser. Jag vill i det sammanhanget också peka på möjUg-heten att kommunernas
lokaler redan från början planeras för flera olika verksamheter för att nå ett
så effektivt utnyttjande som möjligt.

6 Statsbidrag

Mitt
förslag: Statsbidrag till fritidshem och familjedaghem skall lämnas med 7 000
kr. per inskrivet barn i årskursema 1-3. Bidrag till per-sonalkostnadema skall
lämnas med 30 000 kr. per årsarbetare i fritidshem och kolonier som finns
upptagna i kommunens barnomsorgsplan. För bara med behov av särskilt stöd i
fritidshem lämnas ett bidrag med 7 500 kr. per varje helt tiotal inskrivna barn
i fritidshem i årskursema 1-3 i kommunen. För fritidshemsverksamhet och viss öppen
fritidsverksamhet för bani i årskurserna 4-6 lämnas ett schablonbidrag med 7
000 kr. per varje helt tiotal inskrivna bara i fritidshem i årskurserna 1-3.
För att schablonbidrag skall länmas skall kommunen även ha någon form av
verksamhet med krav på inskrivning för de äldre bamen, t.ex. i form av eftermiddagsfritidshem.
Förändringarna i statsbidragssystemet genomförs den 1 juli 1986.

Konunitténs
förslag: Fritidshemskommittén föreslår en förändring av statsbidragssystemet
för fritidshem och familjedaghem så att bidraget differentieras efter barnens
ålder. Utgångspunkten för kommitténs resonemang har varit att bam i de lägre årskursema
har ett tidsmässigt större tillsynsbehov och behöver en mer personalkrävande
verksamhet. En differentiering av bidraget på det sätt som kommittén föreslår
innebär också att statsbidraget bättre anpassas till kommunernas verkUga
kostnader för de oUka verksamhetsformerna. Kommittén föreslår vidare att
kommunernas personalkostnader för sommargårdsverksamhet, veckokolonier och
dagläger skall få räknas in i underlaget för personalbidrag till baraomsorgen.
På samma sätt föreslås bidrag utgå till verksamhet i öppet fritidshem.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanser tillstyrker en differentiering

av bidraget per inskrivet bara med hänsyn till bamets ålder. Många har dock

påtalat behovet av att bidrag med det högre beloppet bör utgå under hela

årskurs 3. Socialstyrelsen framhåller att ett procentbidrag skulle ha påtagliga 16

administrativa fördelar.
Riksrevisionsverket anser att det finns anledning att Prop. 1985/86:152 överväga
ett mer schabloniserat statsbidrag. TCO vill att statsbidraget helt knyts till
kommunernas lönekostnader. I andra hand förordar TCO ett vis-telsetidsbaserat
statsbidrag.

6.1 Nuvarande regler

Ett
nytt statsbidragssystem för barnomsorgen infördes från den 1 januari 1984.
Enligt detta system lämnas ett bidrag per inskrivet bara i daghem, fritidshem
och familjedaghem kombinerat med ett bidrag per årsarbetare i daghem och
fritidshem. Ett särskilt bidrag lämnas även för barn med behov av särskilt
stöd. Detta bidrag beräknas i förhållande till antalet inskrivna bam i daghem
och fritidshem. Vidare omfattas den öppna förskolan av rätten till
statsbidrag. Bestämmelserna finns i förordningen (1983:943) om statsbidrag till
kommunal barnomsorg.

Fr.o.m
den 1 januari 1986 har genomförts vissa förändringar i statsbidragssystemet (prop.
1984/85:209, SoU 1985/86:5, rskr 27, SFS 1985:971). Förändringarna gäller
främst barn i förskolan och har inneburit att vissa statsbidragsbelopp har
höjts. Vidare har underlaget för beräkning av bidrag för personalkostnaderna
utvidgats till att omfatta även personalkostnader för deltidsgrapper och öppna
förskolor. För bam i fritidshem lämnas ett årligt statsbidrag med 7 000 kr.
per barn. För bara i familjedaghem är bidraget 7 500 kr. om barnets vistelsetid
är mindre än 7 timmar per dag. Om bamets vistelsetid är minst 7 timmar per dag
är bidraget 16 500 kr.

Bidraget
för årsarbetare i fritidshem är 30 000 kr. För bam med behov av särskilt stöd i
fritidshem utgår ett bidrag som beräknas på vart tionde inskrivet barn.
Beloppet har i detta fall höjts från 6 000 kr. till 7 500 kr. fr.o.m. år 1986.

För
verksamhet i daghem och fritidshem med annan huvudman än kommunen lämnas
bidrag för inskrivna bara och för personalkostnaderna enhgt samma regler som
för kommunen under fömtsättning att daghemmet eller fritidshemmet finns upptaget
i kommunens barnomsorgsplan. Huvudmannen för denna verksamhet måste därvid
vara en organisation eller annan sammanslutning som tar ansvar för egna och
andras barn. Verksamheten fömtsatts drivas utan vinstsyfte.

Skälen
för mitt förslag: Under åldersperioden 7-12 år förändras bamens

omsorgsbehov på ett påtagligt sätt. De yngre skolbamen som har korta och

oregelbundna skoldagar har ett tidsmässigt större omsorgsbehov än de äldre

barnen som får en stor del av sitt omsorgsbehov täckt genom skolans verk

samhet. För de yngre bamen är det naturligt att erbjuda omsorg i form av

plats i fritidshem eller familjedaghem. Även för barn i årskursema 4-6 kan

ibland en fritidshemsplats vara den lämpligaste omsorgsformen. Det är dock

troligt att efterfrågan på plats i fritidshem avtar i slutet av
mellanstadieperio

den. De äldre bamen söker sig oftare till öppna fritidsverksamheter och till

föreningsaktiviteter av ohka slag. Jag delar, som jag tidigare har framhåUit,

fritidshemskommitténs grandtankar om att fritidshemsverksamheten måste

anpassas till lokala förutsättningar och behov. Att knyta statsbidraget för t-.

fritidshemsverksamhet för
barn i årskursema 4-6 till kravet på inskrivna Prop. 1985/86:152 barn ger
enligt min uppfattning inte utrymme för tillräcklig lokal handlingsfrihet.

Som
jag tidigare har framhållit kan flera olika alternativ vara tänkbara för mellanstadiebarnen.
Plats i fritidshem är ett altemativ men det finns också flera alternativ där
barnen inte är inskrivna i traditionell mening. Jag föreslår därför en schablonisering
av statsbidraget för de äldre skolbarnen som innebär att bidraget, om kommunen
önskar det, även kan användas för en öppen fritidsverksamhet.

1
likhet med fritidshemskommittén anser jag det vara viktigt att slå fast att fritidshemsverksamhet
och övrig fritidsverksamhet för barn i åldern 7-12 år bedrivs året runt. Många
kommuner anordnar under sommarperioden särskild verksamhet i form av kolonier
veckokolonier eller dagkolonier. Verksamheten kan vända sig såväl till bam som
under året i övrigt är inskrivna i fritidshem eller deltar i den allmänna
fritidsverksamheten som till bam som endast har ett omsorgsbehov under
sommaren. Till den del av sommarverksamheten som innebär att kommunen tar ett
tillsynsansvar för barnen bör årsarbetarbidrag utgå på samma sätt som till
barnomsorgen i övrigt under föratsättning att verksamheten är upptagen i
kommunens barnomsorgsplan.

7 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna de riktlinjer som jag har angett för mål och innehåll i fritidshemsverksamheten,

2.godkänna
de riktlinjer som jag har angett för statsbidrag till fritidshemsverksamheten m.m.

Vidare
hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag
anfört oim organisationen av fritidshemsverksamheten.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

18

Bilaga 1 Prop. 1985/86:152

Sammanfattning av remissyttranden över fritidshemskommitténs
betänkande (SOU 1985:12) Skolbarnsomsorgen

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgivits av socialstyrelsen. Barnmiljörådet
(BMR), statens handikappråd, statens invandrarverk (SIV), riksrevisionsverket
(RRV), Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) efter hörande av högskoloraa,
skolöverstyrelsen (SÖ), Högskolan i Jönköping, Högskolan i Sundsvall/Härnösand,
statens ungdomsråd. Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Stockholms kommun,
Eskilstuna kommun, Oxelösunds kommun. Lomma kommun, Malmö kommun, Luleå
kommun. Svenska kommunförbundet, Landstingsförbundet, Tjänstemännens
centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisationen i
Sverige (LO), Riksförbundet Hem och Skola (RHS) och Sveriges Förenade Studentkårer
(SFS).

Yttranden
har vidare lämnats av fritidshemspersonal i Engelbrekts skolområde i
Stockholm, fritidspedagogerna i socialdistrikt 9 och 16, Stockholm, fritidshemspersonal
i Åkalla, Svenska kommunalarbetareförbundet, avd. 1, sektionerna 16 och 42,
Högskolan i Eskilstuna/Västerås, De Handikappades Riksförbund (DHR), Stockholms
läns barnomsorgschefer (SLB), Föreningen för Blödarsjuka i Sverige (FBIS),
Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund (SSKF), Handikappförbundens
Centralkommitté (HCK), Svenska facklärarförbundet (SFL), Norrköpings kommun och
Järfälla kommun.

Allmänna
synpunkter på utredningen och bakgrundbeskrivningen

Flertalet
av remissinstanserna är positiva till utredningens arbete. Enligt socialstyrelsens
mening fyller betänkandet en viktig funktion i den pågående diskussionen om
verksamhetens framtida utformning. Liknande synpunkter framförs av
Barnmiljörådet, Högskolan i Jönköping, Stockholms kommun och Oxelösunds kommun.
Även TCO anser det tillfredsställande att skolbarnsomsorgen bhvit föremål för
en ny utredning men påpekar samtidigt att "... utredningens
förutsättningar att föreslå verkhga förbättringar i praktiken har varit små
men hänsyn till de snäva ekonomiska ramama. Förslagen i betänkandet riskerar
således att bli utan effekt om inte ökade resurser ställs till
förfogande." Svenska facklärarförbundet menar att "kommittén skulle ha
koncentrerat sitt arbete på att utreda vad som skulle behövas för att dagens
fritidshem skulle utvecklas och hur de tillsammans med skolan skulle kunna ge
barnen en så bra omsorg som möjUgt".

Flera
remissinstanser framför kritik mot vissa av de begrepp som utred

ningen använder. Universitets- och högskoleämbetet framhåller att man, i lik- o

het med flera
högskoleenheter, är kritiska till begreppet "skolbarnsom- Prop.
1985/86:152 sorg". Liknande synpunkter framförs också av
skolöverstyrelsen, Stockholms kommun, Göteborgs kommun och av Stockholms läns
barnomsorgschefer.

Begreppet
familjefritidshem som benämning på familjedaghem för skolbarn möter också
kritik bl.a. från socialnämnden i Malmö kommun, Ovanåkers kommun.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län, socialstyrelsen och TCO.

Kap.
1 Barns utveckling och livsvillkor

Utredningen
beskriver barns utveckling och livsvillkor utifrån olika utgångspunkter och
teorier i syfte att förbättra kunskapen om hur skolbarnsomsorgen skall
utformas och planeras.

Flertalet
av remissinstanserna är positiva till de beskrivningar som utredningen gör i
kapitlet. Socialstyrelsen beklagar att beskrivningarna ibland är alltför
översiktliga.

Kap.
2 Krav och förutsättningar för en bra skolbarnsomsorg

Kapitlet
kommenteras endast av ett fåtal remissinstanser. Dessa är huvudsakligen
positiva. Luleå kommun kritiserar emellertid utredningen för att den beskriver
lokallösningar och samarbetsformer utifrån idealförhållanden i stället för att
komma med försUig till hur den befintliga bamomsorgen skall utvecklas.

Kap.
3 Förslag till mål, innehåll och inriktning av skolbarnsomsorgen

I
kapitlet presenterar utredningen förslag till mål, innehåll och metodisk inriktning
för skolbarnsomsorgen. De flesta remissinstanserna är positiva till utrednignens
förslag. Socialstyrelsen anser att utredningens tankar i princip överensstämmer
med de tankar som finns i förslaget till pedagogiskt program för fritidshem.
Socialstyrelsen vill framhålla att fritidshemmen skall bedriva en pedagogisk
verksamhet och anser också att riksdagen bör få tillfälle att ta ställning till
huvuddragen i det pedagogiska programmet. Skolöverstyrelsen påpekar vikten av
att det formuleras gemensamma mål för förskola -skola och fritidshem.
Barnmiljörådet anser att utredningens målformuleringar är av övergripande
karaktär och att de skulle vinna på att relateras till verksamheten på ett
konkret sätt. Riksförbundet Hem och Skola anser att fritidsverksamheten i
anslutning till skoldagen bör komplettera skolarbetet och att det därför är
viktigt att de pedagogiska målen för skolbarnsomsorgen samspelar med skolans
mål och likthnjer. Svenska kommunförbundet anser att utredningens mål för
fritidshemmen bygger vidare på de intentioner som styr förskolans verksamhet
och att de delvis också sammanfaller med de övergripande målen för skolan. .Stockholms
kommun och Oxelösunds kommun stöder kommitténs förslag om att
skolbarnsomsorgen skall utformas utifrån lokala förutsättningar och behov.
Luleå kommun påpekar att det krävs välubildad och medveten personal för att
uppnå de mål som utredningen ställer upp.

Kap.
5 Beslut på statlig och kommunal nivå påverkar skolbarnsomsorgens Prop.
1985/86:152 utformning

Kapitlet
har inte närmare berörts av remissinstanserna.

Kap.
6 Kommunen och socialtjänsten har ansvaret för skolbarnsomsorgen

Utredningen
påpekar att lokala samordningslösningar ibland kan medföra att en annan nämnd
än socialnämnden ansvarar för driften av skolbarnsomsorgen. Socialnämnden,
eller motsvarande lokala organ, har dock ett yttersta ansvar för exempelvis
fördelning av platser oavsett om annan nämnd driver verksamheten.

De
flesta remissinstanserna delar utredningens uppfattning att det i vissa fall
kan vara möjligt för socialnämnden att överlåta driften av skolbarnsomsorgen
på annan nämnd. Socialstyrelsen anser dock att kommitténs resonemang är
oklart. Socialstyrelsen anför vidare att skolbarnsomsorgen utgör en del av
kommunens socialtjänst. Som sådan bör den även fortsättningsvis såväl ansvars-
som verksamhetsmässigt tillhöra socialnämnden. Skolöverstyrelsen vill
understryka vikten av att varje kommun själv utifrån lokala faktorer beslutar
om vem som skall ha ansvar för verksamhetens praktiska genomförande.
Stockholms kommun framhåller att huvudmannaskapsfrågan vid ett mera utvecklat
samarbete mellan de olika förvaltningarna kräver ytterligare överväganden.
Svenska kommunförbundet anser inte att det finns något hinder i lagstiftningen
för att annat organ än socialnämnden anlitas för själva genomförandet av skolbamsomsorgen.
TCO och Svenska facklärarförbundet biträder inte uppfattningen att olika
kombinationer vad gäller ansvaret för det praktiska genomförandet skulle vara
möjliga. TCO:s uppfattning är att en och samma nämnd bör ha ansvaret för det
praktiska geomfö-randet av såväl fritidshemsverksamheten som förskolan.

Kap.
7 Ledningsorganisationen är en länk mellan politiska beslut och den service som
skolbarnsomsorgen erbjuder

Flertalet
av remissinstansema stöder utredningens tankegångar. Barnmiljörådet vill
särskilt framhålla vikten av att ledningspersonalen bör ha erfarenhet av
skolbarnsomsorg. Skövde kommun påpekar att det krävs ett ubild-ningsprogram för
befintlig personal i ledningsorganisationen. Svenska kommunförbundet
framhåller att det naturligtvis krävs en ledningsorganisation som förmedlare
mellan verksamheten och den ansvariga nämnden. Sättet på vilket detta löses -
genom en central eller decentraliserad funktion - är en organisationsfråga för
de enskilda kommunerna att ta ställning till. Högskolan i Eskilstuna/Västerås
har uppattningen att införandet av kom-mundelsnämnder innebär att
ansvarsfrågorna inom barnomsorgen får en annan struktur. Högskolan menar att
man därför bör rikta särskild uppmärksamhet mot ledningsorganisationen under de
närmaste åren.

21

Kap.
8 Skolbarnsomsorgens tiltynansvar för det enskilda barnet beror på Prop.
1985/86:152 barnets ålder, utveckling och mognad

Fritidshemskommittén
föreslår att tillsynsansvaret tydligt avgränsas mellan skolan och
skolbarnsomsorgen samt att tillsynsansvaret för det enskilda barnet bedöms med
hänsyn till barnets ålder och mognad.

Svenska
kommunförbundet anför att barns behov av att pröva sin självständighet stiger
i takt med deras ökade utvecklingsgrad och att detta kan komma i konflikt med
personalens ansvar för att utöva en fullgod tillsyn. Kommunförbundet anser, i
likhet med utredningen, att ett sätt att tydUgare markera gränser för
personalens tillsynsansvar kan göras genom att man i de kommunala riktlinjerna
fastställer vilka regler som skall gälla t.ex. transport av barnen i
personalens bilar, vid lägervistelse, utflykter, förvaring av verktyg m.m.
Liknande åsikter framförs av Luleå kommun, Skövde kommun och Oxelösunds kommun.
Eskilstuna kommun och Järfälla kommun delar utredningens uppfattning att
skolan har ett tillsynsansvar för barnen under skoldagen.

Fritidshemspersonalen
behöver därmed inte finnas tillhands - beredskap

- i
den händelse barn blir sjuka eller av andra skäl inte kan delta i reguljär

skolverksamhet. TCO har en annan uppfattning och framhåller att skolan i

dag inte klarar ett fullständigt tillsynsansvar. TCO anser att skolbamsomsor

gen även fortsättningsvis måste klara omsorgsbehovet för vissa barn vid

sjukdom m.m. Liknande åsikter framförs av Luleå kommun, Skövde kom

mun och Oxelösunds kommun. Eskilstuna kommun och Järfälla kommun

delar utredningens uppfattning att skolan har ett tillsynsansvar för barnen

under skoldagen.

Fritidshemspersonalen
behöv{;r därmed inte finnas tillhands - beredskap

- i
den händelse barn blir sjuka eller av andra skäl inte kan delta i reguljär

skolverksamhet. TCO har en annan uppfattning och framhåller att skolan i

dag inte klarar ett fullständigt tillsynsansvar. TCO anser att skolbarnsomsor

gen även fortsättningsvis måste klara omsorgsbehovet för vissa barn vid

sjukdom m.m. Liknande åsikter anförs av Svenska facklärarförbundet. Riks

förbundet Hem och Skola anser att avgränsningen av tillsynsansvaret mellan

skolbarnsomsorgen och skolan skall diskuteras med bamens föräldrar.

Kap.
9 Tillgång, behov och fördelning av platser inom skolbarnsomsorgen

Utredningen
konstaterar att behovet av nya platser inom skolbarnsomsorgen kommer att vara
stort även imder den kommande femårsperioden. Utredningen föreslår att man på
sikt skall kunna ge plats i någon form av skolbarnsomsorg för alla barn i
åldern 7-12 år som har behov av detta. För att nå det målet krävs en särskild
satsning på mellanstadiebarnen.

De
flesta remissinstansema delar kommitténs uppfattning att det krävs en

fortsatt utbyggnad av skolbarnsomsorgen. Socialstyrelsen anser att målet

måste var att de som vill ha eller hiehöver skolbamsomsorg också skall få det.

Styrelsen anser att utredningen borde ha varit mera offensiv och presenterat

förslag till hur utbyggnaden skall stimuleras. Sveriges Socialdemokratiska

Kvinnoförbund har uppfattningen att alla barn skall ha rätt till barnomsorg 22

oavsett omvårdnads- eller
tillsynsbehov. LO anser att skolbarnsomsorgen Prop. 1985/86:152 behöver byggas
ut och förbättras i synnerhet under sommartid och för barn vars föräldrar
förvärvsarbetar eller studerar. Stockholms läns barnomsorgschefer framhåller
att eftersläpningen i utbyggnaden av fritidshemsplatser måste rättas till och
att alternativa verksamhetsformer för mellanstadiebarnen måste utvecklas.
Skövde kommun och Eskilstuna kommun pekar båda på att det finns ett samband
mellan behovet av plats i förskola och behovet av plats i fritidshem. Beslutet
om förskoelutbyggnad som en följd av prop. 1984/85:209 "Förskola för alla
barn" kommer därför att påverka också efterfrågan på platser i fritidshem.
En liknande uppfattning har även Luleå kommun som dessutom anser att behovet av
plats i fritishem bör bedömas med utgångspunkt bl.a. i den kvinnliga
förvärvsfrekvensen. Svenska facklärarförbundet anser att den brist på platser
i skolbamsomsorgen som kommittén redovisat borde leda till att regeringen
föreslår åtgärder som leder till en full behovstäckning i åldersgmppen 7-12 år.

Kap.
10 Hur länge är barnen i skola och skolbarnsomsorg?

Det
är enligt utredningens uppfattning möjligt att fördela arbetet jämt över veckans
dagar och att ha relativt fasta tider för den enskilde elevens skoldag oavsett
om samlad skoldag genomförts eller inte. LO framhåller att organisationen
länge har drivit kravet om en samlad skoldag. Den nuvarande situationen med
splittrade dagar innebär ofta svårigheter att hålla samman verksamheten i
fritidshem och familjedaghem. Splittrade skoltider kan också skapa problem för
föräldrar anser LO. Malmö kommun, Eskilstuna kommun, Jäfälla kommun och
Oxelösunds kommun delar utredningens uppfattning. TCO har en annan uppfattning
och anser att utredningens beskrivning av skolan schemaläggning är bristfällig.
"De pedagogiska övervägandena dominerar visserligen i detta arbete men
lokaltillgång, skolskjutsorganisationen och lärarnas tjänstgöring vägs också
in". Detta måste man, enligt TCO:s uppfattning ta hänsyn till i kommunema
när man skall bedöma hur resurserna skall fördelas.

Kap.
11 Förslag till olika former av skolbarnsomsorg för stöd och tillsyn av barn i
ålder 7-12 år

Utredningen
föreslår att skolbamsomsorgen såväl pedagogiskt som organisatoriskt skall
anpassas till lokala fömtsättningar och behov. Utredningen redovisar flera
tänkbara lösningar och menar att valet av modell/modeller måste avgöras lokalt.
De flesta remissinstanseraa delar utredningens grundläggande uppfattning om
värdet av lokal anpassning av skolbarnsomsorgen. Några remissinstanser är
tveksamma till inrättandet av särskilda fritidshem för mellanstadiebarn.
Svenska kommunförbundet understryker vikten av att man ger kommunerna möjlighet
att använda sig av flexibla lösningar efter lokala fömtsättningar och behov.
Förbundet vill därför inte förorda någon särskild organisationsmodell eftersom
ett varierat utbud bäst kan tillgodose olika barns och föräldrars behov. LO
accepterar utredningens förslag till olika omsorgsformer och vill samtidigt
markera vikten av att omsorgen hålls

öppen helgdagar vid både
längre och kortare skollov. Socialstyrelsen anser Prop. 1985/86:152 att den
viktigaste principen för organisation av skolbarnsomsorgen måste vara bamets
behov av kontinuerliga vuxenkontakter och de behov som familjen har.
Principerna om hänsyn till lokala förutsättningar och lokala behov måste
underordnas principen om kontinuitet i vuxenkontakterna vid val av formerna för
skolbarnsomsor;en.

Remissinstansernas
uppfattning varierar då det gäller inrättandet av särskilda fritidshem för
mellanstadiebarnen. Stockholms kommun, Malmö kommun, Norrköpings kommun,
Riksförbundet Hem och Skolan samt Stockholms läns barnomsorgschefer delar i
huvudsak utredningens uppfattning. Järfälla kommun har genom det utveckhngsarbete
som bedrivits i kommunen dragit slutsatsen att det ". . . generellt sett
inte finns något behov av en särskild fritidshemsverksamhet för
mellanstadiebarnen. Om man bortser från de barn som går i fjärde klass så är
det en liten andel av mellanstadiebarnen som efterfrågar plats på fritidshem.
Att ordna särskild verksamhet för dessa barn ställer sig för Järfällas del
dyrare än att låta dem vara kvar i den reguljära fritidshemsverksamheten".
Ovanåkers kommun anför att man har funnit ett värde i sammanhållna åldersgrapper
och att den samlade gruppen 7-12-åringar utgör en fin grupp för den pedagogiska
verksamheten. Sveriges Förenade Studentkårer anser att det heldagsöppna
fritidshemmet är det bästa alternativet för att kunna be;driva en bra
pedagogisk verksamhet. Svenska facklärarförbundet avvisar tanken på eftermiddagsöppna
fritidshem men framhåller att om kommunerna ändå väljer en sådan lösning är det
väsenthgt att formen endast riktar sig till mellanstadiebarnen.

Utredningen
föreslår att öppna fritidshem inrättas som komplement till den verksamhet som
bedrivs i familjedaghemmen. De flesta remissinstanserna stöder utredningens
förslag. TCO har dock en avwikande uppfattning och anför att öppet fritidshem,
är ett begrepp som inte behövs och som kan bidra till att skapa oklarhet.
Järfälla kommun tillstyrker utredningens förslag men framhåller att kommunens
erfarenheter är att denna form av verksamhet passar bäst som del av den
allmänna fritidsverksamheten. Kommunen är därför tveksam till begreppet öppet
fritidshem.

Kap.
12 En del barn behöver särskilt stöd för sin utveckling

Utredningen
konstaterar att skolbarnsomsorgen har ett särskilt ansvar för de bara som har
ett särskilt behov av stöd för sin utveckling.

24

De
flesta remissinstansema delar utredningens uppfattningar. Några anser dock att
utredningen behandlat problemområdet alltför ytUgt. Socialstyrelsen anser att
området generellt sett är knapphändigt belyst. Styrelsen anser också att det
är möjUgt att särskilda utredningsinsatser kan vara befogade. Länsstyrelsen i
Gävleborgs län anför att utredningen inte lyckats med denna del av uppdraget.
De beskrivningar som ges är alltför ytliga och resonemanget alltför allmänt
hållet. TCO anser att utredningen alltför lite övervägt situationen för barn
med psykosociala problem. Liknande synpunkter framförs också Svenska
facklärarförbund och Norrköpings kommun. Malmö kommun anser det vara
otillfredsställande att utredningen inte ansett sig kunna ta upp frågan om
tillsynsbehovet för handikappade barn

över 12 år mer utförligt.
Liknande åsikter har också Ovanåkers kommun och Prop. 1985/86:152 HCK.
Statens invandrarverk anser att frågan om invandrarbarnens situation i
skolbarnsomsorgen kunde ha belysts mera iiigående.

Kap.
13 Sommarverksamheten är en del av skolbarnsomsorgen

Utredningen
föreslår att skolbarnsomsorgen skall bedrivas även under sommarperioden.
Remissinstanserna delar utredningens uppfattning.

Kap.
14 Samordning och samverkan är en arbetsmetod för aUfå ett bra resursutnyttjande
och en bättre verksameht

Utredningen
föreslår en bättre samordning och samverkan i syfte att höja kvalitén i verksamheten
samt att uppnå ett bättre utnyttjande av befintliga resurser.

De
flesta remissinstanserna stöder utredningens tankegångar.

Stockholms
kommun anser att såväl resurs- som verksamhetsmässiga skäl talar för en bättre
planering och samordning av socialtjänstens, fritidens och skolans insatser för
bamen. Likande uppfattningar har också Eskilstuna kommun, Oxelösunds kommun.
Lomma kommun, Skövde kommun. Ovanåkers kommun och LO. TCO anser att kommittén
inte lämnar några mer konkreta förslag till hur en bättre samordning mellan
skola och fritidshem skall ske. TCO finner detta mycket otillfredsställande.

Kap.
16 Statens, kommunernas och föräldrarnas kostnader för skolbarnsomsorgen

Fritishemskommittén
föreslår en förändring i statsbidragssystemet för fritidshem och familjedaghem
så att bidraget differentieras för de yngre och de äldre skolbarnen.
Utgångspunkten för kommitténs resonemang har varit att barn i de lägre
årskurserna har ett tidsmässigt större tillsynsbehov och behöver en mer
personalkrävande verksamhet. En differentiering av bidraget på det sätt som
kommittén föreslår innebär också att statsbidraget bättre anpassas till
kommunernas verkliga kostnader för de olika verksamehtsformer-na. Kommittén
föreslår också att kommunernas personalkostnader för sommargårdsverksamhet,
veckokolonier och dagläger skall få räknas in i underlaget för personalbidrag
till barnomsorgen. På samma sätt föreslås bidrag utgå till verksamhet i öppet
fritidshem.

Flertalet
av remissinstanserna stöder kommitténs förslag om differentiering av
statsbidraget med hänsyn till barnens ålder. Många remissinstanser framhåller
dock behovet av att låta statsbidrag med det högre beloppet utgå under hela
årskurs 3. Socialstyrelsen anser att de ändringar av statsbidragen till fritidshem
och familjedaghem som utredningen föreslår förefaller rimliga i den meningen
att de är lätta att administrera och kontrollera och att de är någorlunda
neutrala i förhållande till verksamhetsformer. Svenska kommunförbundet anför
att de kommuner som i dag bereder äldre skolbarn plats

25

inom
ramen för heltidsomsorgen kommer att åsamkas ekonomiska förluster Prop.
1985/86:152

jämfört med i dag och att detta är olyckligt. Denna effekt bör dock vägas

mot behovet av en bättre resursanvändning menar förbundet. Mot denna

bakgrund, och då kommittén också anvisar olika alternativ som gör det möj

ligt att bibehålla finansieringsgraden, finner kommunförbundet förslaget

rimligt. Malmö kommun anser det vara rimligt att åldersbasera statsbidraget

men menar att det högre stats;bidraget borde utgå för bam också under vår

terminen i årskurs 3. Liknande synpunkter framförs också av Lomma kom

mun, Luleå kommun, Stockholms kommun och Stockholms läns barnom

sorgschefer. Järfälla kommun anser att det högre statsbidraget bör utgå till

inskrivna bam i årskurs 1-4. '

Göteborgs
kommun förordar ett statsbidrag som differentieras med hänsyn till
verksamhetsform. Eskilstuna kommun avstyrker utredningens förslag och förordar
ett s.k. proi:entbidrag. TCO anser att statsbidrag i första hand skall knytas
till kommunemas lönekostnader. I andra hand förordar TCO att statsbidragen
knyts till barnens vistelse tider. Riksrevisionsverket anser att det finns skäl
att öveirväga att ersätta nuvarande statsbidragssystem med ett mer schabloniserat
bidrag per helårsinskrivet barn oavsett verksamhetsform i syfte att uppnå bättre
kostnadsneutralitet och lämna stort utrymme för flexibilitet.

Kap.
17 Behov av forsknings- och utvecklingsarbete omkring skobarnsom-sorgen

Utredningen
framhåller värdet av att forsknings- och utvecklingsarbete omkring barns
utveckling och livsvillkor i de yngre skolåldrarna stimuleras.

De
flesta remissinstanserna delar utredningens syn på behovet av forsknings- och utveckhngsarbete.
Svenska kommunförbundet \ill framhålla betydelsen av ytterligare forskning
omkring skolbamsomsorgen och att de centrala myndigheterna avsätter resurser
för att göra det möjligt att dokumentera och återföra de erfarenheter som
framkommer genom forskning och utvecklingsarbete. Malmö kommun finner det viktigt
att stödet till forskning om skolbamsomsorg ut<3kas och att det etableras
forskarkompetens inom området. Högskolan i Linköping vill betona vikten av att
de nu anslagna medlen för försöks- och utvecklingsarbete inom skolan och
barnomsorgen utökas. Högskolan i Sundsvall/Härnösand och Högskolan i Eskilstunal-Västerås
framför liknande synpunkter.

26