Prop. 1985/86:154

Regeringens proposition 1985/86: 154

om kommunal tjänsteexport;

Prop. 1985/86: 154

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 20 mars 1986.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bo
Holmberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att kommunernas och landstingskommunernas kompetens
utvidgas så att de får möjlighet att tillhandahålla tjänster för export. Syftet
härmed är att främja export av sådana speciella kunskaper och erfarenheter som
finns i den kommunala verksamheten. Utgångspunkten är att kommuner och
landstingskommuner skall tillhandahålla tjänsterna som underleverantörer till
svenska företag eller staten. Regeringen får medge att de kommunala tjänsterna
tillhandahålls också på något annat sätt. Härigenom blir det möjligt att
anpassa de kommunala insatserna till särskilda behov i enskilda fall.

Enligt
förslaget anges kommunernas och landstingskommunernas utökade kompetens i en
särskild lag. Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.

I Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 154

Förslag till Prop. 1985/86: 154

Lag om
kommunal tjänsteexport

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Kommuner och landstingskommuner får tillhandahålla kommunala

tjänster för export enligt föreskrifterna i denna lag.

Med
kommunala tjänster avses i lagen sådana nyttigheter i form av kunskaper och
erfarenheter som finns i kommunernas och landstingskommunernas verksamhet.

2 §
Kommunerna och landstingskommunerna får tillhandahålla tjänster

na åt företag i Sverige eller åt staten, om de inte gör andra åtaganden än att

lämna dem sina tjänster.

Kommunernas
och landstingskommunernas medverkan skall ske på affärsmässiga grunder.

3 §
Om det finns särskilda skäl till det, får regeringen för visst fall medge

att kommunerna och landstingskommunerna tillhandahåller tjänsterna un

der andra förutsättningar än dem som anges i 2 § första stycket. Regering

en skall därvid ange de villkor som behövs för att begränsa det kommunala

risktagandet.

Denna
lag träder i kraft den 1 juli 1986.

Civildepartementet Prop. 1985/86:154

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 mars
1986

Närvarande: statsministern Cadsson, ordförande, och
statsråden Feldt, Leijon, Hjelm-Wallén, Andersson, Bodström, Göransson, Gradin,
Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande: statsrådet Holmberg

Proposition om kommunal tjänsteexport 1 Inledning

Frågan om kommunernas och landstingskommunernas
möjligheter att engagera sig i export har aktualiserats i olika sammanhang.
Riksdagen behandlade under våren 1981 frågan om export av tjänster från
statliga myndigheter och bolag m. m. (prop. 1980/81: 171, NU 58, rskr. 426).
Idet betänkande (SOU 1980:27) Statligt kunnande till salu, som låg till grund
för propositionen, framhöll konsultexportutredningen att en närmare undersökning
borde göras om förutsättningarna för export av kommunala tjänster.

Mot bakgrund härav tillsatte regeringen under sommaren
1982 en särskild utredare (landshövdingen Åke Norling), Utredningen (Kn
1982:02) om export av kommunalt kunnande, med uppgift att överväga möjligheterna
för kommunal och landstingskommunal medverkan i en samordnad exportverksamhet.
Utredningen avlämnade i december 1983 betänkandet (SOU 1983:72) Kommunalt
kunnande - ett stöd för svensk export.

1 betänkandet föreslås att kommunernas och
landstingskommunernas kompetens utvidgas till att omfatta tillhandahållande av
tjänster för att främja svensk export. Betänkandet bör i den del det innehåller
en sammanfattning av utredningens förslag fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 1. Det författningsförslag som läggs fram i betänkandet bör
fogas till protokollet som bilaga 2.

Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna och en sammanställning av deras yttranden bör fogas till
protokollet i ärendet som bilaga 3.

I prop. 1983/84: 168 om exportfrämjande verksamhet
diskuterades frågan om kommunal tjänsteexport. Föredragande statsrådet
konstaterade därvid att de förslag som utredningen om export av kommunalt
kunnande har lagt fram innebär en förändring av kommunernas roll som samhällsorgan.
Han framhöll att det därför krävs ett noggrant övervägande av hur de
kommunalrättsliga principerna skall kunna kombineras med eller utvidgas till
att omfatta kommunala aktiviteter till stöd för den svenska exporten.

I prop. 1984/85:140 om tjänsteexportfrågor behandlades
också frågan

om
kommunal tjänsteexport. Enligt vad föredragande statsrådet uppgav bereddes
lagstiftningsfrågan inom regeringskansliet. Efter samråd med statsrådet
Hellström tar jag nu upp denna fråga.

Prop. 1985/86: 154

2 Allmän motivering

2.1 Kommunalt stöd åt svensk export

Mitt förslag: Kommunerna och landstingskommunerna får
genom en särskild lag möjligheter att genom tjänsteexport främja den svenska
exporten.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanserna är
positiva till att kommuner och landstingskommuner skall kunna främja den
svenska exporten. Några remissinstanser avstyrker dock att kommunerna och
landstingskommunerna får ta på sig sådana uppgifter. Dessa remissinstanser
anser att den kommunala kompetensen inte bör utvidgas till att omfatta
uppgifter som avviker från traditionell kommunal verksamhet.

Skälen för mitt förslag: Den svenska exporten har en stor
betydelse för vår samhällsekonomi. Det är därför nödvändigt att ta till vara
olika möjligheter att öka exportintäkterna. Utredningen har funnit att en
kommunal medverkan vid svenska exportansträngningar kan ge svenska exportörer
konkurrensfördelar. Flera remissinstanser har instämt i detta.

Under många år har vi i vårt land byggt upp och utvecklat
den offentliga sektorn. Inom den har samlats ingående kunskaper på många
områden. Vår svenska modell har ofta tjänat som förebild för andra länder. I
internationella sammanhang åtnjuter därför den offentliga verksamheten i
Sverige stort anseende.

Den kommunala verksamheten har inom många fält ingen
motsvarighet inom näringslivet. Det står därför klart att ett inslag av
kommunal medverkan i ett svenskt exportprojekt kan ge projektet större
förutsättningar att nå framgång på den internationella marknaden. Utredningen
pekar på några verksamhetsområden där en kommunal medverkan kan ha särskild
betydelse. För kommunernas del kan det vara fråga om sådana områden som
kollektivtrafik, utbildning, vatten- och avloppsförsörjning, renhållning och avfallsdestruktion,
brand- och miljöskydd, energiförsörjning, hamnverksamhet, bostadsförsörjning,
exploateringsverksamhet samt fysisk planering. För landstingskommunernas del är
det främst sjukvårdsområdet som kan komma i fråga. De fiesta kommuner och
landstingskommuner som har yttrat sig över utredningens förslag bekräftar att
det i deras verksamhet finns ett kunnande som kan vara användbart på den
internationella marknaden.

För egen del vill jag slå fast att det inom den kommunala
verksamheten

finns ett
betydande kunnande som bör vara av .intresse i internationella Prop.
1985/86: 154 sammanhang. Detta förhållande bör utnyttjas som ett led i den
allmänna strävan som finns att på olika sätt främja den svenska exporten.
Enligt min mening bör man följaktligen öppna möjligheter för kommunerna och
landstingskommunerna att göra sitt kunnande tillgängligt för export.

1 likhet med utredningen anser jag att kommuner och
landstingskommuner genom sitt deltagande i ett exportprojekt kan skapa
förtroende för den svenske exportören och kvalificera honom hos potentiella
köpare. Det ligger i sakens natur att en utländsk kund uppfattar det som en
trygghet om den svenske exportören genom .exportmedverkan av kommunala organ
kan referera till arbeten som han redan har utfört för dessa i Sverige. Denna s.k.
vägröjareffekt kan få stor betydelse främst inom de områden där kommuner och
landstingskommuner är ensamma om kunnandet. Jag har redan nämnt flera sådana
områden.

Som utredningen har framhållit är det dessutom vanligt att
kunderna på den internationella marknaden ställer krav på ett totalansvar från
leverantören. Man kräver att exportören - ensam eller tillsammans med andra
-kan leverera kompletta och driftfärdiga anläggningar där följaktligen olika
komponenter sätts samman till ett system så att köparen får en hel funktion
utförd. Kommunerna och landstingskommunerna kan ställa viktiga delar av en
sådan funktion till förfogande och därigenom öka en svensk exportörs
möjligheter att konkurrera på den internationella marknaden. Det är enligt min
mening angeläget att formella regler inte hindrar kommuner och
landstingskommuner att på detta sätt medverka i och stödja den svenska
exporten.

Kommuner och landstingskommuner kan i dag genom en generös
tjänstledighetspolitik ställa personer med ett unikt kunnande till
näringslivets förfogande. Däremot kan de inte själva engagera sig i export
eftersom en sådan verksamhet faller utanför den allmänna kommunala kompetensen
enligt kommunallagen (1977: 179). Någon remissinstans har ansett att det är
tillräckligt att nyckelpersoner i kommuner och landstingskommuner ges tillfälle
att få tjänstledighet för att delta i exportprojekt. Jag kan inte dela den
uppfattningen. Mot bakgrund av vad jag har anfört tidigare bör kommuner och
landstingskommuner kunna delta mera aktivt i den svenska exporten. De måste
därför genom lagstiftning få en vidgad kompetens på området.

Några remissinstanser har haft invändningar mot en
utvidgning av den kommunala kompetensen på den grunden att exportmedverkan i
alltför hög grad skulle förändra den roll kommunerna och landstingskommunerna
har som samhällsorgan. För egen del anser jag emellertid att det är möjligt att
ange villkoren för den kommunala kompetensen på området på ett sådant sätt att
kommunernas och landstingskommunernas befogenheter gentemot det privata
näringslivets verksamhet blir avgränsade på ett tillfredsställande sätt. Med
en sådan lösning slår man vakt om kommunernas och landstingskommunernas roll
som samhällsorgan. Enligt min mening är det väsentligt att lagstiftningen också
utformas så att kommunernas och landstingskommunernas risktagande begränsas så
långt som möjligt.

Jag föreslår alltså att den kommunala kompetensen utvidgas
genom 5

lagstiftning
till att omfatta exportfrämjande insatser och övergår nu till att Prop.
1985/86: 154

behandla
de nyssnämnda frågorna om avgränsningen av den kommunala

kompetensen.

2.2 Kommunal tjänsteexport

Mitt förslag: Kommunernas och landstingskommunernas exportverksamhet
kommer f tt omfatta tjänster som bygger på kunskaper och erfarenheter som finns
hos dem.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till
utredningens förslag i denna del.

Skälen för mitt förslag: Utredningen har haft som
utgångspunkt att de kommunala insatserna för export endast skulle omfatta
kunskaper och erfarenheter. Av vad jag tidigare har sagt framgår också att det
i första hand är som tjänsteexportörer kommuner och landstingskommuner kan
komplettera svenska företags export.

Många kommunala kunskaper och erfarenheter finns inte
tillgängliga på annat håll och det kan därför vara väsentligt för både varu-
och tjänsteexportörer att få tillgång till dem. Det är följaktligen genom
konsultinsatser inom de kommunala och landstingskommunala verksamhetsområdena
som kommuner och landstingskommuner kan främja den svenska exporten. Sådana
insatser kan t. ex. vara att med utnyttjande av kunskaper och erfarenheter från
en anläggning i Sverige utföra inkörning eller drift av en liknande anläggning
som har exporterats av ett svenskt företag. Det kan också vara fråga om
utbildning och träning av den utländske kundens personal eller
tillhandahållande av referensobjekt. Jag förordar därför att de kommunala
insatserna för export avgränsas till att omfatta enbart tjänster.

Av den nu nämnda avgränsningen av den kommunala
kompetensen följer att kommuner och landstingskommuner inte får ägna sig åt
varuexport. Denna begränsning av den kommunala verksamheten är enligt min
mening av grundläggande betydelse. Härigenom upprätthåller man en klar gräns
mellan de varuproducerande företagens verksamhet och den verksamhet som
bedrivs av offentliga organ. Vad jag nu har sagt får naturligtvis inte hindra
att det som ett inslag i den kommunala tjänsteexporten förekommer att även
någon vara tillhandahålls, så länge som exporten av tjänsterna framstår som det
helt väsentliga. Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen.

För att gränsen mot det privata näringslivet skall hållas
klar krävs det också en annan avgränsning av den kommunala kompetensen. Kommunerna
och landstingskommunerna bör endast få tillhandahålla sådana kunskaper och
erfarenheter som redan finns i den egna verksamheten. Härigenom kan man
undvika att det byggs upp kommunal verksamhet som enbart

eller till sin huvuddel är
inriktad på exportmarknaden. Tanken är nämligen att kommunerna och
landstingskommunerna skall kiinna främja den svenska exporten genom att
tillföra näringslivet sådana kunskaper som är specifika för den kommunala
verksamheten.

Den
kommunala verksamheten har som främsta mål att tillgodose kommunmedlemmarnas
behov. Del är viktigt att slå fast att den kompetensutvidgning jag nu föreslår
inte på något sätt avser att förändra den verksamhetsinriktningen. Del är
således fråga om att inom en alltmer utvecklad kommunal verksamhet ta tillvara
den kunskap som redan finns inom den kommunala förvaltningen, inte att skapa en
helt ny kommunal verksamhetsgren.

Prop.
1985/86: 154

2.3 Formerna för den kommunala tjänsteexporten

Mitt
förslag: Kommunerna och landstingskommunerna får medverka vid export som
underleverantörer åt företag i Sverige eller åt staten under förutsättning att
de inte gör andra åtaganden än att lämna huvudleverantören sina tjänster. Om
det finns särskilda skäl får regeringen medge att kommunal tjänsteexport
förekommer under andra förutsättningar.

Utredningens
förslag: Kommuner och landstingskommuner skall på grund av avtal med ett
exportföretag eller med staten få samverka med dem vid export. Om det
föreligger särskilda skäl skall kommunerna och landstingskommunerna ensamma
såsom huvudleverantörer få tillhandahälla tjänster för export.

Remissinstanserna:
De fiesta remissinstanserna är positiva till utredningens förslag. Några
instanser är av den uppfattningen att kommuner och landstingskommuner inte
skall få tillhandahålla tjänster ensamma eller i samverkan med varandra. En
instans menaratt en kommunal medverkan i export bör begränsas till att
företagen får tillgång till tjänstemän som har ledigl från sina kommunala
tjänster.

Skälen
för mitt förslag: Hittills har kommuner och landstingskommuner kunnat främja den
svenska exporten enbart genom att ge anställda tjänstledigt för att de skall
kunna delta i näringslivets export. Utredningen räknar med att en sådan
medverkan från kommunalt håll skall kunna förekomma även i framtiden. För egen
del utgår jag från att kommuner och landstingskommuner kommer att vara
positiva till en sådan exportmedverkan när den efterfrågas. Det måste
emellertid ankomma på varje enskild kommun eller landstingskommun att själv
avgöra när en sådan medverkan är lämplig och möjlig. Från statsmakternas sida
krävs inte några åtgärder för att kommuner och landstingskommuner i denna form
skall kunna medverka i export.

Utredningen
påpekar att kommuner och landstingskommuner har vissa svagheter som påverkar
deras förutsättningar att nå framgång som tjänste-

exportörer. Svagheterna
anges bl. a. vara bristande internationell erfaren- Prop. 1985/86: 154 het
och otillräcklig kommersiell inriktning. Kommunerna och landstingskommunerna
har av naturliga skäl inte någon erfarenhet av internationell affärsverksamhet.
Deras verksamhet är lokalt begränsad och har få kommersiella inslag.

Utredningen
utgår från att den normala formen för kommunal exportmedverkan skall vara
samverkan med ett exportförelag, något som utredningen kallar avtalsmodellen.
1 avtalsmodellen förutsätts att kommunen eller landstingskommunen genom avtal
gör en utfästelse om att leverera en viss tjänst för export.

Fördelen
med avtalsmodellen är för kommunerna och landstingskommunerna att de hos
exportören får tillgång till de kunskaper om de särskilda villkoren för export
som de själva saknar. För exportören innebär avtalsmodellen främst den fördelen
att han får tillgång till den kommunala eller landstingskommunala
organisationens totala resurser och inte som i tjänstledighetsalternativet
enbart till den kunskap som en enskild tjänsteman besitter.

För
egen del kan jag konstatera att denna form för tjänsteexport inte har mött
någon avgörande kritik från remissinstanserna. Det är enligt min mening den
form för kommunal medverkan där man på det mest naturliga sättet tar till vara
det kommunala kunnandet. I likhet med utredningen anser jag därför att ett
kommunalt engagemang i första hand bör ske i samverkan med ett exportföretag eller,
i de fall statliga myndigheter själva bedriver exportverksamhet, med staten.

Utredningens
utgångspunkt är att kommuner och landstingskommuner inte skall stå för
risktagandet vid samarbete med svenska exportörer. Enligt vad utredningen
uttalar måste företagen, åtminstone till en början, vara beredda att stå för
risktagandet. Därför bör enligt utredningen kommuner och landstingskommuner
vid en sådan samverkan som jag nu har berört normalt uppträda som
underleverantörer med begränsat ansvar och utan alltför stort risktagande.
Utredningens förslag är emellertid inte begränsat till denna form av
samverkan.

Jag
har erfarit att det är myckel vanligt vid internationella affärer att den utländske
kunden kräver säkerhet för exportörens åtaganden i anbud eller avtal. Ibland
krävs en avgift för att exportören skall få lämna ett anbud. Säkerheterna, s.k.
bonds, uppgår oftast till betydande belopp som binds för lång tid. Vissa typer
av bonds kan t.o.m. ha en giltighetstid som sträcker sig över det datum då ett
exportprojekt är färdigställt. Detta kan vara fallet vid entreprenader och
anläggningar där kunden vill vara säker på att exportören har utfört ett
tillfredsställande arbete. Det händer att säkerheter utnyttjas otillbörligt av
den utländske kunden. Ett sådant förhållande skapar stora rättsliga problem
och en finansiell osäkerhet för exportören. Ofta återförsäkrar sig därför
exportören mot sådana föriuster där säkerheter tas i anspråk. Premierna för
sådana försäkringar utgör en inte obetydlig del av säkerhetens totala belopp.

Som
jag redan har nämnt är det av vikt att kommunernas och landstings

kommunernas kompetens på området avgränsas på ett sådant sätt att man

slår vakt om deras roll som samhällsorgan och förhindrar att de dras in i ett 8

risktagande i samband med
exportaffärer. Enligt min mening bör det därför Prop. 1985/86: 154 såvitt
möjligt skapas garantier för att kommuner och landstingskommuner vid
tjänsteexport inte utsätts för affärsrisker som kan leda till ekonomiska föriuster,
vilka får täckas med skattemedel. Jag anser att den kommunala kompetensen vid
exportsamverkan med ett företag eller med staten i huvudsak bör begränsas till
de fall när kommunerna och landstingskommunerna intar ställningen av underieverantörer
till exportörerna. Härigenom fullföljer man utredningens tankar om att det
skall vara företagen som tar affärsriskerna för exportprojekten. Ett
grundläggande villkor för kommunal tjänsteexport blir alltså att kommuner och
landstingskommuner inte får binda sig i förhållande till någon annan än
exportören.

För
att skapa ett tillräckligt skydd för den kommunala ekonomin anser jag att det
dessutom finns anledning att uppställa villkoret att kommuner och
landstingskommuner bara får tillhandahålla sina kunskaper och erfarenheter.
Något engagemang i exportörens verksamhet utöver tillhandahållandet av den
tjänst som skall exporteras skall alltså inte få förekomma. Kreditgivning eller
andra ekonomiska åtaganden till exportören blir sålunda inte tillåtna. Som jag
återkommer till i specialmotiveringen är det lämpligt att låta en motsvarande
princip gälla i de fall när en kommun eller landstingskommun samverkar med
staten.

Utredningen
har behandlat ytterligare en form för kommunal tjänsteexport som man kallar
huvudleverantörsmodellen. Denna innebär att en kommun eller landstingskommun
ensam är leverantör till en utländsk kund och därmed tar på sig
marknadsförings- och kontraktsansvar samt bär riskerna för ett exportprojekt.
Modellens positiva effekter består i att kommunen eller landstingskommunen på
egen hand kan styra uppläggning och omfattning av sin insats. Mot detta skall
ställas att man måste ta på sig marknadsföringsansvar och kontraktsansvar.
Detta är förenat med ett betydande ekonomiskt risktagande. När det gäller
marknadsföringsansvaret finns risken att kommunen eller landstingskommunen
trots en dyrbar marknadsföring inte lyckas få avsättning för de tjänster man
kan tillhandahålla. I fråga om kontraktsansvaret finns en påtaglig risk för
att kommunernas och landstingskommunernas bristande kännedom om internationell
affärsverksamhet medför att ett exportavtal på ett eller annat sätt blir ekonomiskt
ofördelaktigt för dem. Det kan bero på t. ex. underskattning av kostnader för ett
exportprojekt eller att ett skadeståndsansvar uppkommer på grund av
omständigheter som kan vara svåra att förutse. Av i huvudsak dessa skäl har
utredningen utgått från att sådan export skall få förekomma som ett rent
undantagsfall. Denna restriktiva hållning har fått stöd under
remissbehandlingen.

Jag
delar utredningens uppfattning att man bör vara mycket restriktiv

när det gäller att medge kommunal tjänsteexport som sker utan samverkan

med ett exportföretag. Någon gång kan det emellertid vara befogat att en

kommun eller landstingskommun tar del i den svenska exporten på andra

villkor än att enbart vara underleverantör till ett företag eller staten. Som

exempel kan nämnas den export av kommunalt kunnande som kan ske

genom aktiebolag knutna till Svenska kommunförbundet eller Landstings

förbundet. I vissa särskilda fall kan dessutom omständigheterna vara så- 9

ti Riksdagen 1985/S6. I saml. Nr 154

dana att en enskild kommun bör ges möjlighet att exportera
tjänster på egen hand. Det kan vara fallet vid export av ett unikt kommunalt
kunnande där det inte finns någon naturlig partner bland svenska exportörer.

Några
remissinstanser har avstyrkt att kommunal tjänsteexport skall få bedrivas utan
samverkan med ett exportföretag. De invändningar som har redovisats bygger på
att ett sådant kommunalt engagemang kan vara riskfyllt och att det är främmande
för den kommunala verksamheten. Som framgår av vad jag redan har sagt anser jag
att det bör finnas en möjlighet för kommuner och landstingskommuner att i
undantagsfall exportera sitt kunnande på egen hand. Det gäller då att
verksamheten kan bedrivas på ett sätt som medger alt förtroendet för kommunerna
och landstingskommunerna som samhällsorgan inle rubbas. Med en sådan
utgångspunkt är del inte tillräckligt att som utredningen föreslår knyta
kompetensen enbart till det vaga begreppet särskilda skäl. A andra sidan är del
inte praktiskt möjligt att i lagstiftning fullständigt ange de fall där det kan
vara befogat att kommunerna och landstingskommunerna skall få bedriva sådan
tjänsteexport. Detta har lett mig till den uppfattningen att det i stället bör
ankomma på regeringen att i varje särskilt fall göra en prövning av det
kommunala exportprojektet. Enligt min mening bör regeringens prövning också
omfatta de fall där en kommun eller en landstingskommun i samverkan med ett
företag eller med staten vill engagera sig djupare än att enbart vara underleverantör.
Genom den av mig förordade lösningen får man en klar gräns för den kommunala
kompetensen. Denna knyts nämligen direkt till det tillstånd som krävs i det
enskilda fallet. Den av mig nu förordade ordningen får anses i huvudsak gå
remisskritiken på denna punkt till mötes.

I samband med prövningen bör regeringen beakta det ekonomiska
men också det tekniska risktagandet och då, om det behövs, ställa upp de
villkor som bör gälla för att exporten skall få komma till stånd. Ett väsentligt
inslag i regeringens tillståndsprövning bör enligt min mening vara att begränsa
de kommunala åtagandena på ett sådant sätt att man kan undvika ekonomiska
risker.

Prop.
1985/86: 154

2.4 Affärsmässighet

Mitt förslag: Kommunernas och landstingskommunernas medverkan
i export skall ske på affärsmässiga grunder.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna är positiva till utredningens förslag.

Skälen för
mitt förslag: Utredningen framhåller att en kommunal exportmedverkan inte får
verka konkurrenshämmande eller konkurrenssnedvri-dande. Detta kan enligt
utredningens uppfattning undvikas endast om kommunerna och landstingskommunerna
baserar sina exportinsatser på en affärsmässig prissättning. Detta kräver i sin
tur att verksamheten organi-

10

seras på ett sådant sätt
att uppföljning och kontroll av exportverksamheten Prop. 1985/86: 154 kan ske.
Utredningen menar att frågan om prissättningen av de kommunala tjänsterna har eli
samband med konkurrensaspekterna. Kommunerna och landstingskommunerna skall
enligt utredningen alltid beräkna sina kostnader och därmed prissätla sina
tjänster enligt samrha normer som privata företag tillämpar, dvs. enligt
affärsmässiga principer.

I
likhet med utredningen anser jag att ett villkor för en kommuns eller landstingskommuns
export av tjänster bör vara att den sker på sedvanliga affärsmässiga principer.
Detta innebär att det kommunala engagemanget skall vara affärsmässigt motiverat
och att även prissättningen bör ske på affärsmässiga grunder. Kommunerna och
landstingskommunerna får följaktligen inte subventionera exportföretagen. Jag vill
här understryka att det inte är meningen att kommunerna och
landstingskommunerna skall konkurrera med privata företag på sådana områden där
det redan finns ett kunnande inom näringslivet. Som jag tidigare har framhållit
är avsikten med reformen att svenska exportörer skall kunna komplettera sina
insatser med det särskilda kunnande som finns hos kommuner och landstingskommuner.
Det är också väsentligt att dessa inte medverkar i export på andra villkor än
dem som gäller för näringslivet. Jag anser att kravet på affärsmässighet vid
prissättningen av de kommunala tjänsterna också är motiverat med tanke på det risktagande
som exportaffärer kan innebära. Därtill kommer att utgångspunkten för reformen
är att kommunerna och landstingskommunerna genom sin medverkan i export skall
bidra till att öka vårt lands exportintäkter.

3 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom civildepartementet upprättats ett
förslag till lag om kommunal tjänsteexport.

4 Specialmotivering

Lag om kommunal tjänsteexport

1
§ Kommuner och landstingskommuner får tillhandahålla kommunala tjänster för
export enligt föreskrifterna i denna lag.

Med
kommunala tjänster avses i lagen sådana nyttigheter i form av kunskaper och
erfarenheter som finns i kommunernas och landstingskommunernas verksamhet.

Genom
paragrafens första stycke ges kommunerna och landstingskommunerna den
grundläggande kompetensen alt verka för svensk export. Exportverksamheten får
omfatta kommunala tjänster och ske på de villkor som ställs upp i lagen.
Villkoren anges i 2 och 3 §§.

1
paragrafens andra stycke definieras begreppet kommunala tjänster.

Med sådana tjänster avses i detta sammanhang nyltigheter i form av

kunskaper och erfarenheter som finns i den kommunala verksamheten. 1
\

Genom alt
avgränsa begreppet på detta sätt klargör man att det som får Prop. 1985/86: 154
ställas till exportmarknadens förfogande från kommunernas och landstingskommunernas
sida är konsultinsatser. Som redan har framgått av den allmänna motiveringen
medför avgränsningen att varuexport från en kommun eller landstingskommun inte
kan förekomma med stöd av bestämmelserna i lagen. Detta hindrar inle att det till
en export av kommunala tjänster knyts någon vara eller annan materiell produkt
som utgör etl nödvändigt komplement till tjänsteexporten. Del kan vara fråga om
mediciner eller förbrukningsmateriel av något slag. I det fall en sådan produkt
tillhandahålls av kommunen eller landstingskommunen i samband med tjänsteexport
måste emellertid tjänsteexporten framstå som det helt väsentliga i
sammanhanget. Av definitionen i andra stycket följer också att kommunerna och
landstingskommunerna endast får tillämpa de kunskaper och erfarenheter som de
har fåll i den egna verksamheten. Denna avgränsning medför att de inle vid
sidan av den egentliga kommunala verksamheten får bygga upp någon allmän
konsultverksamhet med inriktning på exportmarknaden.

2 § Kommunerna och landstingskommunerna får tillhandahålla
tjänsterna ål förelag i Sverige eller ål staten, om de inte gör andra
åtaganden än att lämna dem sina tjänster.

Kommunernas och landslingskommurernas medverkan skall ske
på affärsmässiga grunder.

1 paragrafen behandlas den enligt lagen normala formen för
kommunal tjänsteexport, nämligen tillhandahållande av tjänsterna åt ett eller
flera förelag i Sverige eller åt staten. Med företag i Sverige avses både
svenska företag här i landet och sådana utländska företag som har tillstånd att
idka näring här. En grundläggande tanke är att kommunerna och landstingskommunerna
med sina kunskaper och erfarenheter skall komplettera i första hand
näringslivets export. Kompetensutvidgningen bärs upp av statens intresse av att
främja den svenska exporten. Det är därför naturligt att, i den mån del blir
aktuellt, staten pä samma villkor som näringslivet lar ansvaret för de
exportaffärer där den samverkar med en kommun eller landstingskommun.

1 paragrafens första stycke anges de grundläggande villkor
som skall vara uppfyllda för att en kommun eller landstingskommun vid export
skall få samverka med ett företag eller med staten. Det första villkoret är alt
kommunen eller landstingskommunen endast tillhandahåller tjänsterna åt den
samverkande parten. Del är alltså endast gentemot den svenske exportören, inte
gentemot den utländske kunden, som kommunen eller landstingskommunen får binda
sig genom avtal. Kommunen eller landstingskommunen får härigenom ställning som
underleverantör till en exportör. Av första stycket följer vidare att
kommunerna och landstingskommunerna inle får göra andra åtaganden än att lämna
det samverkande förelaget eller staten sina tjänster. Villkoret förhindrar att
kommunerna och landstingskommunerna finansiellt går in i etl exportprojekl, t.
ex. genom att göra åtaganden gentemot kreditgivare eller andra utomstående. Det
förhindrar också ett djupare ekonomiskt engagemang i förhållande till den

samverkande
parten. Genom regeln skapas eli betydelsefullt skydd för den Prop. 1985/86:
154 kommunala ekonomin. De närmare motiven för regeln framgår av den allmänna
motiveringen (avsnitt 2.3).

I paragrafens andra stycke anges som ett ytterligare
villkor för kommunernas eller landstingskommunernas kompetens att deras
medverkan sker på affärsmässiga grunder. Detta innebär till en början alt en
kommunal medverkan i ett exportprojekt skall vara affärsmässigt motiverad.
Regeln innebär vidare att en kommun eller en landstingskommun skall gä in i en
exportaffär på sådana villkor att den inle endast får sina kostnader täckta
utan också har möjlighet alt göra vinst. De villkor som i allmänhet gäller för
det privata näringslivels affärsdrivande verksamhet skall alltså vara
vägledande för kommunernas och landstingskommunernas exporlmedver-kan.

3 § Om del finns särskilda skäl till del, får regeringen
för visst fall medge att kommunerna och landstingskommunerna tillhandahåller ijänslerna
under andra förutsättningar än dem som anges i 2 § första stycket. Regeringen
skall därvid ange de villkor som behövs för att begränsa del kommunala riskiagandet.

Paragrafen tar sikte på kommunal tjänsteexport utan
samverkan med ett förelag i Sverige eller med staten. Det kan exempelvis gälla
i de särskilda fall då kommunen eller landstingskommunen tar huvudansvaret för
ett exportprojekt eller då export av kommunall kunnande sker via Svenska
kommunförbundet eller Landstingsförbundet.

För att sådan tjänsteexport som nu har nämnts skall få
förekomma krävs att regeringen medger det. Enligt paragrafen har nämligen
regeringen till-lagts rätt att i enskilda fall dispensera från de villkor som ställs
upp i 2 § första stycket. Någon möjlighet alt medge befrielse från det i 2 §
andra stycket uppställda kravet på affärsmässighet föreligger däremot inte.

För att regeringen skall kunna medge att kommunerna och
landstingskommunerna tillhandahåller tjänsterna under andra förutsättningar än
dem som anges i 2 § första stycket gäller enligt den nu förevarande paragrafen
att det skall finnas särskilda skäl till det. Ett sådant särskilt skäl kan vara
att en kommunal tjänsteexport inte lämpligen kan ske på det sätt som anges i 2
§ första stycket samtidigt som det kommunala risktagandet är mycket begränsat.
Det kan också vara fråga om sådan kommunal tjänsteexport som redan
framgångsrikt har initierats och där verksamheten bedrivs på ett
tillfredsställande sätt.

En viktig förutsättning för att en kommun eller
landstingskommun skall

få bedriva tjänsteexport på annnat sätt än som anges i 2 § första stycket är

att exportprojektet inte är förenat med några mera betydande risker. Inte

bara projektets art och omfattning utan också kommunens eller landstings

kommunens ekonomiska bärkraft och tekniska kompelens är härvid av

betydelse. Av paragrafen framgår att regeringen skall ange de villkor som

behövs för att begränsa det kommunala risktagandet. För att kunna ange

dessa villkor måste regeringen pröva både affärsprojektet som sådant och

kommunens eller landstingskommunens förutsättningar att klara sina åta

ganden. De villkor regeringen kan ställa kan vara av olika slag. Det kan 13

vara krav
pä ekonomiska garantier eller ett minskat kommunalt engage- Prop. 1985/86:
154 mang. Del kan också ställas krav på att verksamheten skall bedrivas genom
en särskild juridisk person för att härmed tillgodose önskemålet om neutralitet
i skattehänseende mellan olika förelag.

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen alt anta
förslaget till lag om kommunal tjänsteexport.

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som
föredraganden har lagl fram.

14

Bilaga
1 Prop. 1985/86: 154

Sammanfattning av utredningens förslag

Vår uppgift har varit att lägga fram förslag som gör det
möjligt för kommuner och landsting alt engagera sig i exportfrämjande verksamhet
pä olika kommunala och landsiingskommunala verksamhetsområden.

Med tanke på möjligheten alt dra paralleller gör vi i kap.
2 en genomgång av den statliga tjänsteexporten. Vi konstaterar bl. a. att den hittills
hafl en relativt liten omfattning. De största volymerna har uppnåtts inom
tekniskt inriktade områden, t. ex. tele, vägar, järnvägar, luftfart, elkraftsprodukiion.
skogsbruk och lantmäteriverksamhet. Pä områden där ett mer renodlat
administrativt kunnande är verksamhetens kärna har del varit betydligt svårare,
att nå fram till affärer. Vi noterar att etl särskilt utvecklingsprogram
genomförs för den statliga tjänsteexporten. En erfarenhet från detta arbete är
att det tar tid att förankra synsätt och genomföra intern utveckling inför
tjänsteexport från verk och myndigheter.

I kap. 3 redovisar vi ett antal exempel på aktiviteter där
kommunalt kunnande har utnyttjats eller skulle ha kunnat utnyttjas. Det
kommunala kunnandet har använts nästan enbarl genom all enskilda tjänstemän
tagit ledigl från sina kommunala tjänster och tjänstgjort i exportprojekt som
drivits av företag. Vi ger emellertid också några exempel på initiativ där
kommuner iräffal uppgörelser med enskilda förelag i syfte all utnyttja kommunens
särskilda resurser och kunnande i exporlsammanhanp. Vi redo\ isar också några
projekt, som av olika skiil inle genomförts, men där avsikten varil ati kommun
eller landsting skulle engagera sig djupare än att enharl ge tjänslledighet
till enskilda tjänstemän. I nägot fall har sådana planer lagts åt sidan redan i
ett förberedande skede med hänvisning till risken att komma i konflikt med
kommunallagens kompelensbeslämmelser.

Utbyggnad av infrastruktur och samhällsteknisk service är
aktiviteter där ett kommunalt kunnande är särskilt intressant att utnyttja. 1
många länder finansieras sådana projekt till stor del via biståndsmedel. Vi gör
därför i kap. 4 en genomgång av såväl det svenska bilaterala biståndet som
olika multilaterala biståndsinsatser. Vi noterar alt ambitionen att öka
insatserna för planering, kontroll och uppföljning av de bilaterala
biståndsinsatserna - liksom inriktningen mot effektivisering av drift och
underhåll av befintliga anläggningar — breddar marknaden för användning av
kommunalt kunnande. 1 samma riktning talar ansträngningar som görs via bl. a.
Sveriges Exportråd för alt öka andelen svenska leveranser till projekt som
finansieras via multilaterala biståndsmedel.

1 kap. 5 lämnas en kortfattad redovisning av de olika
exportfrämjande åtgärder .som är möjliga att utnyttja i projekt där kommunalt
kunnande kan ingå.

Kap. 7 innehåller dels en redovisning av några besdata och
utvecklingsteri

denser kring tjänsteexporten, dels en redogörelse för förutsättningar, krav

och problem som en tjänsteexportör har att beakta. En tendens är att

köparna efterfrågar leveranser som ger dem möjlighet att få en hel funktion

utförd. Kunden ställer i allt större omfattning krav på ett totalansvar från *

leverantören.
Den tekniska utvecklingen leder till alltmer avancerade system Prop.
1985/86: 154 och produktionsprocesser. Anläggningar och installationer måste
verka med maximal effektivitet från början och utan störningar i löpande drift.

I vår utvärdering och analys, som inleds i kap. 8.
behandlar vi inledningsvis marknadens omfattning. Vi konstaterar bl. a. att
konkurrensen generellt sett hårdnar. Ett sätt för svenska leverantörer att nå
konkurrensförsteg kan vara att offerera paket där utbildning, management, drift
och underhåll är väsentliga delar.

Kap. 8 innehåller också en analys av hittills genomförda
kommunala exportinsatser. Sjukvårdssektorn har varit det helt dominerande
sakområdet och svarar för ca 90 'yc av genomförda leveranser. Mer omfattande
insatser har också gjorts inom områdena kollektiv trafik och stadsplanering. I
övrigt har förekommit smärre insatser inom flera kommunala verksamhetsområden.

Det kommunala kunnandet har i huvudsak levererats i form
av personalresurser för management, drift och underhåll samt utbildning och
träning av personal. Del är framför allt personal från de stora kommunerna och
landstingen som deltagit i exportprojekt. De företag som utnyttjat del
kommunala kunnandet är dels konsultföretag, dels systemleverantörer inom
byggsektorn och tillverkningsindustrin. Det skall tilläggas att kommuner och
landsting inle krävt någon ersättning för att man låtit sin personal delta i
näringslivets exportverksamhet.

En viktig utgångspunkt för en kommunal exportmedverkan är
att kommuner och landsting på flera verksamhetsområden har monopol eller näst
intill monopol på verksamheten. Detta gäller framför allt driften, vilket
innebär alt driftskunnandet pä många områden är förbehållet den kommunala sektorn.
Kommunerna och landslingen sköter också själva ofta upphandlingen av såväl
mjuk- som hårdvaror till olika anläggningar. Den kommunala sektorn sitter
därför inne med vikligt underlag för kravspecifikation i planering och
projektering av anläggningar och utrustning. Kommuner och landsting äger också
de anläggningar som privata förelag vill referera till.

1 kap. 9 för vi en principdiskussion kring kommunernas och
landstingens roll i tjänsteexporten. Vi analyserar därvid bl. a. ett antal mål
för en kommunal exportmedverkan. Vi finner att det primära målet måste vara
att utnyttja kunnandet i den kommunala sektorn för att öka landets
exportintäkter. För att uppfylla detta mål måste kommunerna och landstingen ta
pä sig etl antal krav som är relativt okända i traditionell kommunal
verksamhet. Dessa krav gäller bl. a. prissättning av levererade tjänster,
konkurrensaspekter, kommersiell inriktning hos berörd personal samt
organisatoriska förhållanden.

Principdiskussionen konkretiseras i kap. 10. Vi förtecknar
där ett antal sakområden inom vilka vi bedömer att det finns en leveranskapaciiel.
sär-präghit kunnande i den kommunala sektorn och/eller tillgång till lämpliga
referensobjekt. 1 fråga om leveransformerna pekar vi på den roll kommuner och
landsting kan spela i processen för att kvalificera en leverantör hos en
köpare. Presentation av referensanläggningar och information till köparen om
bakgrunden till att kommunen/landstinget valt en viss lösning och leverantör
är viktiga inslag.

Säkerhet och effektivitet i driften är centrala faktorer
när det gäller att

ban;i \äg för nya order. En medverkan från dem som har drifts- och under-

hållse:farenhet. dvs. på flera områden kommuner och landsting, är därför 16

betydelsefull
när svenska företag till utländska köpare levererar syslem som Prop.
1985/86: 154

innefattar
driflsåtaganden. Driftskunnandet kommer till pass inte bara då

anläggningar
är byggda och installationer pu plats. En förutsättning för

effektiv
drift är all man redan på förstudie- och planeringsstadiet beaktat

driftsaspekterna.

En speciell variant på kommunal tjänsteexport är
försäljning av vårdplatser till utländska patienter. Det finns såväl
överkapacitet inom flera specialiteter i svensk sjukvård som en dokumenterad
efterfrågan från en betal-ningsstark kundkrets. Vi anser all vård i Sverige i
många fall kan genomföras som en separat affär, men atl det ocksä finns goda
möjligheter all kombinera vårdåtaganden med leveranser av anläggningar,
utrustning och tjänster till utländska köpare.

En central fråga i vårl arbete är formerna för samverkan
mellan kommuner/landsting och företag. Vi skisserar och analyserar tre
principmodeller för samverkan: tjänstledighetsmodellen, avtalsmodellen och
huvudleverantörsmodellen. De tre modellerna skiljer sig åt bl. a. i fråga om
konsekvenserna för de anställda, för företagen och kommunerna saml i fråga om
graden av vidgning av kommunernas affärsmässiga engagemang.

Sett ur enbart praktisk synvinkel går en skiljelinje mellan
tjänsteledighets-och avtalsmodellerna. Tjänstledighetsmodellen innebär atl den
enskilde anställde för en tid lämnar sin kommunala befattning och inordnas
bland företagels övriga anställda. 1 avtalsmodellen köper - eller tillgodogör
sig i annan affärsmässig form - företagel resurser i kommunen'landslingei. Den
enskilde utför sitt arbete som anställd hos sin kommunala arbetsgivare. Setl ur
komniunernas'landstingens och företagens synvinkel innebär avtalsaltcr-nalivel
- jämfört med tjänslledighetsalternativet - atl den kommunala organisationen diiekl
engageras i exportverksamheten. Med detta följer bl. a. ett ansvar för
uppdragets utförande i fråga om i, ex. tidpunkt och kvalitet, bemanning och
andra personalfrågor och - beroende på samarbetets utformning - etl visst
risklagande. Avtalsmodellen ger emellertid också kommuner och landsting
möjlighet att ta betalt för sina insatser.

Från principiell synpunkt går en skiljelinje mellan
avtals- och huvudleverantörsmodellerna. I avtalsmodellen vilar projektansvaret
på företagen. Kommuner och landsting uppträder normalt som underleverantörer
med begränsat ansvar och utan alltför stort risktagande. 1 extrema fall kan den
kommunala insatsen bli sa stor att företag och kommun/landsting delar ansvar
och risker i stort sett lika. Steget därifrån och över till huxudleveran-törsmodellen
är ändå stort. I denna är det kommunen/landstinget som tar på sig
marknadsförings- och kontraktsans\ar och som bär huvuddelen av riskerna.

I kap. 12 diskuterar vi detaljerna i samverkan mellan
kommuner/landsting och företag. Vår grundinställning är att formerna för
samverkan måste vara flexibla. Åtminstone inledningsvis måste företagen vara
beredda alt stå för riskiagandet i samarbetsprojekten. Uthyrning av personal
enligt avtalsmodellen kan vara ett sätt för kommuner/landsting att skaffa
erfarenhet av medverkan i exportprojekt. Efterhand som man på ömse håll får
större erfarenhet av samarbete bör kommuner/landsting och företag kunna samverka
på alltmer affärsmässig grund. Avtalsmodellen bör vara den normala formen för
en kommunal exportmedverkan.

Vi kan emellertid förutse fall där
huvudleverantörsmodellen kan tilläm- \j

pas, dvs.
alt kommun/landsting uppträder som ensam leverantör eller som Prop.
1985/86: 154 kontraktsansvarig tillsammans med privata underleverantörer.
Modellen kan tillämpas för i huvudsak fristående drifts- och
utbildningsinsatser eller insatser på områden där det kommunala kunnandet är
exklusivt och efterfrågas som fristående komponent,

I anslutning till diskussionen av samverkansformerna
belyser vi också konkurrens- och prissällningsfrågorna. Vi anser att en
kommun/landsting inle bör binda upp sig i avtal som ger något eller några företag
generell exklusiviiei i fråga om att utnyttja en kommunal partners resurser.
Det bör vara öppet för alla företag att utnyttja det kommunala kunnandet. Kommuner
och landsting som deltar i exportprojekl bör beräkna sina kostnader och
prissälta sina tjänster enligt samma normer som privata företag tillämpar. 1
ett särskilt avsnitt om organisation och arbetsformer konstaterar vi att
samordnings- och samarbetsfrågorna kring export av varor och tjänster för
vårdsektorn nyligen har diskuterats ingående i samband med insatser för att
rekonstruera Stiftelsen Swecare. Avsikten är att utveckla Swecare till atl bli
det officiella exportfrämjande organet för vårdsektorn. Vi förutsätter att
såväl Swedehealth - landstingens bolag för export av sjukvårdskunnande -som
privata företag inom området kommer atl vara medlemmar i Swecare. Därigenom har
Swedehealth. som företrädare för den offentliga värden, och privata förelag med
marknadskunnande, affärsmässighet och finansiell förmåga en bas för atl lösa
praktiska samarbetsfrågor.

Förutom atl svara för produkt- och personkännedom inom den
offentliga vårdsektorn kan Swedehealth fylla rollen som kommersiellt
riskfördelningsförelag åt de enskilda landstingen, Swedehealth har vidare
möjlighet att stå som k\aliletsgarant och svara för atl befintliga resurser
används effektivt bl. a. i samband med försäljning av vårdplatser till
utländska patienter eller utbildningsplatser till utländska studenter.

På det primärkommunala verksamhetsområdet saknas
motsvarighet till Swedehealth, Vi rekommenderar heller inte att en sådan
paraplyorganisation byggs upp. Eftersom vi i våra förslag utgår från att det
kommunala kunnandet i normalfallet skall exploateras i samverkan med företag
förutsätter vi också att företagen kan bistå i olika operativa frågor. 1
situationer där en kommun inte kan repliera på ett enskilt företag finns andra
organ. 1. ex. TEMU-Bolagen. som kan tjäna som stödresurs i ett operativt skede
av en kommunal tjänsteexport.

Även om vi inte ser behov av någon fast
paraplyorganisation för den operativa verksamheten anser vi atl ganska
omfattande insatser krävs för alt i ett initialskede utveckla förutsättningar
och former för en kommunal tjänsteexport. Vi skisserar i kap. 13 etl utvecklingsprogram
för den kommunala tjänsteexporten. Programmet innehåller bl. a. åtgärder för
att utveckla produkter, leveransformer, organisation och personal,
marknadsföra det kommunala kunnandet, söka projekt samt utforma samverkan med
företag i konkreta projekt. Vi föreslår att Sveriges Exportråd får huvudansvar
för att genomföra programmet. Till rådet bör knytas en särskild styrgrupp för
kommunal tjänsteexport i vilken kommun- och landslingsförbunden är givna
deltagare tillsammans med företrädare för privata företag och statliga tjänsteexportörer.

Utvecklingsprogrammet bör i första hand drivas under en
försöksperiod på

tre år med början den 1 juli 1984. Vi uppskattar kostnaden till 2 Mkr per år 18

och föreslår atl den täcks av statliga medel.

1 kap. 14
behandlar vi vissa personal-, löne- och ersättningsfrågor. Vi Prop. 1985/86:
154 konstaterar att en tillämpning av avtals- och huvudleverantörsmodellerna
kräver att flera arbets- och allmänt avtalsrällsliga problem löses och oklarheter
undanröjs. Det är en uppgift för kolleklivavtalsparterna all hanlera dessa
frågor. Vi noterar ocksä atl gällande skaltelagar innebär all utlandsijänstgö-rande
personal får olika behandling i beskattningshänseende om arbetsgivarna är en
kommunal förvaltning jämfört med om arbetsgivaren är ett förelag. Vi föreslår atl
skaltelagarna ändras så att likabehandling uppnås,

1 kap. 15 behandlar vi bl. a. möjligheterna att utnyttja
kommunall kunnande i biståndsprojekt. Vi föreslår att SIDA försöker fånga upp
personer anställda i kommuner och landsting och som är intresserade av all
arbeta som rådgivare i u-länders cenlrala, regionala och lokala
administrationer. Avsikten är atl dessa personer med hjälp av sina erfarenheter
av verksamheten inom olika samhällssektorer skall kunna dels i tidiga skeden
fånga upp och förmedla information om olika projekt, dels påverka valet av
olika praktiska lösningar så alt del gynnar svenska leverantörer. Vi föreslår
också all SIDA till sig knyter någon kommun som institutionell konsult och den
vägen prövar olika sätt all överföra svenskt kunnande till u-länder.

Frågan om samverkan mellan den kommunala sektorn och
näringslivet i teknikupphandlingsfrågor omnämns särskilt i direktiven för värt
utredningsarbete, 1 kap. 6 sammanfattar vi några intryck a\ det arbete som hittills
bedrivits inom området. De slutsatser vi därvid drar utvecklar \ i vidare i
kap. II. Vi konstaterar att del sker en vardagsbetonad
teknikupphandling inom den kommunala sektorn. För detta finns en val fungerande
beställarkompe-lens och beprövade former för fördelning av risk mellan
beställare och leverantör. För framliden förutser vi emellertid beho\ av
ytterligare kompetensuppbyggnad på beställarsidan och av riskavlyft hos
beställare och leverantör. Vi räknar också med alt behovet av stöd till
företagen i marknadsföringen av produkter som tagils fram genom
teknikupphandling kommer att öka och att avsältningsmöjlighelerna i Sverige
måste kompletteras med export. Vi anser att del ökade kommunala engagemanget i
exportverksamhet vi foreslagit också kan utnyttjas i kombination med
teknikupphandling. Redan i samband med en upphandlingsuppgörelsc kan en
kommunal beställare och en leverantör beakta möjligheterna till en framtida
samverkan i exporlsammanhang. Vi anser också att STU och andra finansiärer bör
ge särskild prioritet at teknikutvecklingsprojekt som resulterar i produkter
och syslem med goda avsättningsmöjligheter på exportmarknaden.

En kommunal medverkan i exportprojekl i de former vi föreslår
avviker från traditionell kommunal verksamhet. Vi har därför särskilt behandlat
frågan om kommunal kompelens för tjänsteexport. Den redovisas i kap. Ib. Vi
anser att kompetensfrågan i och för sig skulle kunna lösas utan lagstiftning.
Del finns emellertid faktorer som kan skapa osäkerhet såväl i kommuner och landsfing
som bland företag kring huruvida en viss kommunal medverkan Slår i
överensstämmelse med lagen eller ej. För att undanröja sådana oklarheter
föreslår vi en särskild kompetenslag om kommunala åtgärder för att främja
svensk expon.

19

Bilaga 2 Prop. 1985/86: 154

Utredningens lagförslag

Förslag till

Lag om
vissa kommunala åtgärder för att främja svensk

export

En kommun får i samverkan med förelag eller staten
tillhandahålla tjänster i syfte att främja svensk expon. Som förutsättning
härför skall gälla att kommunen därvid utnyttjar de särskilda kunskaper eller
erfarenheter som redan finns inom kommunens förvaltning och alt affärsmässiga
villkor tillämpas. Om särskilda skäl föreligger får kommunen ensam
tillhandahålla tjänsterna. Vad som sagts om kommun gäller även för
landstingskommun.

Denna lag träder i kraft den

20

Bilaga
3 Prop. 1985/86: 154

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet
Kommunalt kunnande — ett stöd för svensk export (SOU 1983:72)

1 Inkomna yttranden

Efter
remiss har yttranden över betänkandet avgelts av styrelsen för internationell
utveckling (SIDA), beredningen för internationellt tekniskt samarbete,
kommerskollegium, socialstyrelsen, sjukvårdens planerings-och
rationaliseringsinstitut (Spri), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ),
skolöverstyrelsen (SÖ), styrelsen för teknisk utveckling, statskontoret, riksrevisionsverkel,
Sveriges ambassad i Caracas, Sveriges exportråd. Svenska handelskammarförbundet,
universiteten i Lund och Göteborg, Stockholms, Täby, Uppsala, Norrköpings,
Karlskrona, Malmö, Göteborgs, Västerås, Skellefteå, Umeå och Luleå kommuner,
Stockholms, Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Malmöhus och Västerbottens läns
landstingskommuner. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, Sveriges
industriförbund. Svenska värmeverksföreningen. Svenska konsultföreningen.
Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbetsgivareföreningen, utredningen
(H 1982:07) om åtgärder för atl främja export av tjänster, energiupphandlingsdelegalionen,
beredningen för internationellt läkemedelssamarbete. Statskonsult international
AB, TEMU-bolagen. Svenska vallen- och avloppsverksföreningen, Swecare founda-lion,
SwedeHealth AB, Medenlgruppen.

Yttrande har
dessutom inkommit från länsstyrelsen i Västerbottens län och Svenska
kommunalarbetareförbundet.

2 Allmänna synpunkter på kompetensutvidgningen

De
flesta remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller lämnar dem utan
erinran. Detta gäller bl. a. Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet, SÖ,
Sveriges exportråd, riksrevisionsverket, socialstyrelsen, kommerskollegium,
beredningen för internationellt läkemedelssamarbete, styrelsen för teknisk
utveckling, statskontoret. Statskonsult international AB, Spri, UHÄ, Lunds
universitet, Göteborgs universitet, LO, TCO, SACO/SR, Swecare foundalion, SwedeHealth
AB, Medenlgruppen, TEMU-bolagen och Svenska värmeverksföreningen. De flesta
kommuner och landstingskommuner som har yttrat sig är positiva till
utredningens förslag.

Negativa
eller tveksamma till utredningens förslag är bl. a. Sveriges Industriförbund,
Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska handelskammarförbundet. Svenska konsullföreningen
samt Täby och Umeå kommuner.

21

Statskontoret: Prop. 1985/86: 154

Utredningens förslag om en aktiv medverkan från
kommunernas sida atl sälja kommunala tjänster till utlandet förutsätter att
kommunernas medverkan inte strider mot kommunallagen som reglerar den
kommunala kompetensen. Den granskning som utredningen låtit utföra av den kommunala
kompetensen i förhållande till den av utredningen föreslagna tjänsteexporten
antyder atl kompelenstvislfrågor kan uppkomma. 1 syfte all undvika alt del i
viss mån oklara rättsläget kan verka hämmande på den tilltänkta kommunala
tjänsteexporten har utredningen föreslagit en särskild kompelenslag om vissa
kommunala åtgärder för att främja svensk export. Statskontoret har inget all
erinra mot en sådan lag.

Utredningen har enligt statskontorets uppfattning gjort en
noggrann genomgång av förutsättningarna för kommunal tjänsteexport. Statskontoret
ställer sig i allt väsentligt positivt till utredningens förslag om inriktning
och utformning av export av kommunala tjänster. Verket instämmer också i
utredningens bedömning all förutsättningarna får anses goda för export av
tekniskt och administrativt kunnande från kommunala och landstingskommunala
organ. Hos dessa finns kompetens, erfarenheter och referensobjekt av sådan art
som bör utgöra en god grundval för sådan tjänsteexport som efterfrågas, bl. a.
som komplement till näringslivets exportprodukter.

Som utredningen framhållit finns del emellertid problem
förknippade med atl sälja kommunala tjänster till utlandet. Orsakerna härtill
hänför sig till bl. a. bristande kommersiell erfarenhet hos det stora flertalet
svenska kommuner alt bedriva tjänsteexport, stora krav på insatser av tid och
riskvilligt kapital, ävensom av hård konkurrens på den internationella
marknaden från vissa andra länder. Avgörande för en framgångsrik export av de
kommunala tjänsterna — liksom i fråga om det statliga tjänsteutbudet - är
efterfrågan hos kunderna, förmågan att inom Sverige fånga upp denna och anpassa
de tjänster som erbjuds till efterfrågan. På motsvarande sätt som för del
statliga tjänsteutbudet på exportmarknaden ställs här stora krav på en väl
fungerande organisation för kontakter såväl med utlandet som inom landet.

Socialstyrelsen:

Socialstyrelsen instämmer i utredningens allmänna
bedömning alt landsting och primärkommuner har förutsättningar atl mer aktivt
medverka i svensk export. Kommitténs lagförslag kan därför tillstyrkas.

Umeå kommun:

Det är tveksamt om del under den pågående utvecklingsfasen
med samver

kan mellan kommunerna och näringslivet är lämpligt att lagstifta inom ett

område som kan väntas beröra bara etl mindre antal kommuner. Samma

effekt skulle kanske nås genom all avge någon annan typ av viljeförklaring

och låta en tidsenlig tolkning av kommunallagens allmänna kompetensbe

stämmelse utvisa gränserna. Det föreliggande lagförslaget är dessutom inte

entydigt när det gäller en kommuns möjligheter alt ensam eller i samverkan

med annan kommun tillhandahålla kommunala tjänster för export. Del

finns förutom informationsvärdet inte mycket som talar för atl i nuläget

stifta en särskild kompetenslag som också kommer att innebära tolknings-

svårigheter. Farhågorna för alt kommunerna känner sig hämmade inför

tilltänkt verksamhet på exportområdet om inte lagstiftning kommer till

stånd är överdrivna. 22

Umeå kommun är sammanfattningsvis positiv till att
förutsättningarna Prop. 1985/86: 154 för kommunal tjänsteexport undersöks
närmare.

Malmöhus läns landstingskommun:

Del är angelägel att skapa klarhet i rättsläget när del
gäller möjligheten för kommuner och landsting atl engagera sig i tjänsteexport.
Det lagförslag som utredningen lägger är i detta avseende tillfredsställande.
Samtidigt framstår del tydligt alt kompetensutvidgningen strider mot
lokaliseringsprincipen och självkostnadsprincipen vilka är av grundläggande
betydelse i svensk offentlig rätt.

Även om tveksamhet kan anföras ur legala aspekter, vill
dock utskottet inle motsätta sig förslaget. Den kommunala tjänsteexporten är en
verksamhet som är klart avskild från övriga arbetsområden, varför någon allmän
uppluckring av kompelensreglerna inte behöver befaras. Vidare finns anledning
räkna med att verksamheten blir av begränsad omfattning. Medborgarnas krav på
tillgänglighet och kvalitet på servicen ger litet utrymme för prioritering av
exportfrämjande åtgärder.

Tjänstemännens centralorganisation (TCO):

Inledningsvis konstaterar vi all utredningen gjort en
intressant och väldokumenterad genomgång av problemen inom området. TCO har
den principiella uppfattningen att det är positivt med åtgärder som på olika
sätt kan utveckla den kommunala verksamheten och tillföra den kunnande och
erfarenheter. Vi tror också att ett kommunalt samarbete med företag för exportbefrämjande
åtgärder kan bli utvecklande för de anställda i kommuner och landsting.

Vi instämmer i de mål utredningen sätter upp för export av
kommunalt kunnande. Kommunernas främsta uppgift blir att agera som undanröjare av
hinder och stöd till exportföretagen. Detta är tillsammans med den kunskapsbas
som kommunerna utgör kommunernas främsta funktion i detta sammanhang.

I diskussionen om kommunal tjänsteexport har överdrivna
förhoppningar om de sysselsättningsskapande effekterna framkommit. En
realistisk bedömning är all sysselsältningseffeklerna av kommunal tjänsteexport
inom överskådlig framtid endast blir marginella.

Svenska arbetsgivareföreningen:

Den offentliga sektorn i Sverige har expanderat i snabb
takt under de senaste decennierna. För närvarande uppgår de offenfliga
utgifterna till cirka 70 procent av BNP. Detta har bl. a. medfört ett kraftigt
budgetunderskott och stor upplåning utomlands. En fortsatt expansion av den
offentliga sektorn skulle innebära en ytterligare försämring av den samhällsekonomiska
balansen. Del är således nödvändigt atl den offentliga sektorn inte tillåts öka
ytterligare utan i stället hålls tillbaka och effektiviseras. Samtidigt måste
det privata näringslivet öka i volym för att kunna finansiera den offentliga
sektorn och för att den samhällsekonomiska balansen skall kunna återställas.
För atl få balans i utrikeshandeln krävs gynnsamma tillväxlförulsätlningar inom
den konkurrensulsatta delen av det privata näringslivet, både inom industrin
och inom tjänstesektorn.

Mot den bakgrunden avvisar föreningen bestämt det av
utredningen

framförda förslaget atl kommuner skall ges möjlighet alt medverka i ex

portansträngningar på ett sätt som avviker från traditionell kommunal

verksamhet. Som utredningen påpekar har kommunerna till största del en

förvaltande roll, medan flertalet kunder pä exportmarknaden efterfrågar 23

uppbyggnadsinsatser.
Den förvaltande rollen bör enligt föreningens me- Prop. 1985/86: 154 ning
även fortsättningsvis vara huvudinriktningen i kommunernas verksamhet.

Sveriges industriförbund:

Förbundet avstyrker en ändring av kommunernas
kompetensområde med följande motivering.

- Den kommunala verksamheten syftar till all tillvarataga
kommunmed

lemmarnas gemensamma intressen med principer om likaberättigande,

rättssäkerhet och beskattningsrätt som grund för sill handlande på olika

områden.

Organisationen är baserad på lokala förutsättningar och
politiskt bestämda behov snarare än på en marknadsmässigt bestämd efterfrågan.

-
Det sätt enligt
vilket en kommun ger service ål sinq invånare skiljer sig följaktligen på många
och väsentliga punkter fråp de principer som råder i en marknadsekonomi och det
finns inget som talar för alt den kommunala organisationsformen skulle ha några
fördelar vid exportverksamhet.

-
Det kommunala
kunnandet är i första hand knutet till lokala förvaltningsuppgifter som är
baserade på svensk tradition och lagstiftning och på förhållanden som i
huvudsak saknar direkta motsvarigheter i andra länder.

-
Det finns inle
något generellt kommunalt kunnande att marknadsföra. Utredningen har redovisat
några enstaka fall där del är teoretiskt tänkbart atl tjänsterna skulle kunna
vara säljbara, under förutsättning atl det finns en marknad.

-
Del kunnande
som finns är i allmänhet knutet till enskilda personer. Del bästa sättet att
tillgodose direktivens önskemål att frärnja svensk export är att tillämpa en generös
tjänstledighelspolilik i sådana fall där utnyttjandet av kompetensen skulle
leda till ökade svenska exportintäkter.

Svenska konsultföreningen:

Konsultföreningen anser dessutom att exportverksamhet
definitivt inle faller inom det kommunala kompetensområdet. Denna ståndpunkt
inläs också av utredningen.

Föreningen anser emellertid inte - i motsats till
utredningen - atl riksdagen genom lagändring skall ge kommuner och landsting
förändrade förutsättningar för exportverksamhet. Denna verksamhet inom tjänstesektorn
- och andra sektorer - kräver för att b|i framgångsrik, förutom tillgång på
kompetens, också en god marknadskännedom. Ett brett kontaktnät, kunskap om hur
den på hemmamarknaden ofta standardiserade produkten skall anpassas till
mottagarlandets behov och en utvecklad marknadsföring är också förutsättningar
för exportframgång. Förutsättningar som uppnås genom uthållig
marknadsbearbetning. Entreprenör-anda, affärsmässighet, ett nödvändigt
risktagande och finansiell uthållighet är andra avgörande komponenter i
exportsatsningar.

Ovanslående innebär en affärsinriktning och ett
risktagande som enligt vår uppfattning inte är förenlig med kommunernas/landstingens
roll i samhället.

24

3
Formerna för kommunal exportmedverkan Prop. 1985/86:154

De flesta remissinstanserna godtar de tre olika
samarbetsformerna vid kommunal exportmedverkan som beskrivs av utredningen,
tjänstledighets-modellen, avtalsmodellen och huvudleverantörsmodellen. Bland
dessa instanser kan nämnas Sveriges exportråd, kommerskollegium och Stockholms
kommun.

Några remissinstanser är negativa till huvudleveranlörsmodellen.
Till dessa hör Sveriges industriförbund och Svenska handelskammarförbundet.
Svenska arbetsgivareföreningen godtar endast tjänslledighetsmodel-len.

Riksre visionsverket:

- Intresserade kommuner bör överväga möjligheten att
starta ett gemensamt exportbolag i syfte all underiätta kontakter med förelag,
ge utredningsservice i ekonomiska och organisatoriska frågor samt eventuellt
förmedla personalresurser, intressanta ur exportsynpunkt, mellan olika kommuner.
Alternativt skulle en sådan funktion kunna ligga inom kommun-respektive
landstingsförbundet.

Universitets- och högskoleämbetet:

I belänkandet föreslås och diskuteras olika former för
kommunal tjänsteexport. Den form som förefaller vara mest lämplig är atl kommunema
på ett aktivt sätt engagerar sig i det lokala eller beträffande landstingskommunerna
regionala näringslivet och försöker etablera samarbetsprojekl där det kommunala
kunnandet tas tillvara. Ett agerande på exportmarknaden från kommuner där dessa
av näringslivet uppfattas som konkurrenter på tjänsteexportmarknaden synes inte
önskvärt. Förtroendet från näringslivets representanter för ett samarbete
skulle i sådana fall kunna undergrävas.

Göteborgs universitet:

När det gäller varuexport är det den svenska, privata
industrisektorn som svarar för en mycket stor del. Dessa exportföretag har i
allmänhet under många år byggt upp gedigna kunskaper om hur man exporterar,
vart man skall exportera, vilka kanaler man skall välja etc. Många förelag har
genomfört direktexport, men en hel del har dock föredragit all överlåta
exportfunktionen åt vissa andra specialiserade företag, såsom handelshus,
konsultföretag, trading-bolag m.fl., dvs. man har överlåtit de internationella
marknadsföringsaktiviteterna till de som har ett bättre kunnande.

Kommunerna har etl stort kunnande om sitt
verksamhetsområde, men frågan är om de har personal med exportkunskaper eller
möjligheter atl anskaffa erforderlig sådan. Kanske borde man koncentrera sig på
indirekt export, dvs. anlita sådana förelag och organisationer som har
mångåriga erfarenheter inom området och som har bättre exportkunskaper än kommunerna
själva.

Svenska handelskammarförbundet:

De möjligheter till kommunal medverkan som kan finnas på varusidan
är

enligt Handelskammartorbundel mer komplicerade på
tjänstesidan, där

det inom en rad områden är fråga om en
konkurrenssituation. Del finns

som utredningen framhåller ett kunnande inom den kommunala
verksam- 25

heten som har internationell efterfrågan och som därför
bör kunna exporte- Prop. 1985/86: 154 ras. En förutsättning för att detta
kunnande skall kunna kommersialiseras är emellertid alt man finner smidiga
samverkansformer mellan den kommunala och privata sektorn. Det är således
angeläget alt kommunerna utnyttjar den kommersiella erfarenhet som landets
exportföretag har. Handelskammarförbundet vill varna kommunerna för att på
egen hand ge sig ut på den internationella marknaden. För atl landets totala
exportintäkter skall öka måste man undvika att den kommunala tjänsteexporten
sker på bekostnad av eller i konkurrens med de privata förelag som redan är
etablerade. Den kommunala tjänsteexporten bör begränsas till områden där
kommunerna har ett exklusivt kunnande eller kan komplettera de privata
förelagens export. För att undvika störningar och negativa export-effekter
måste kommunerna offerera på affärsmässiga grunder.

Göteborgs kommun:

Av de olika formerna för samverkan menar kommunstyrelsen atl
avtalsmodellen är den fördelaktigaste och alt man bör vara restriktiv när det
gäller atl använda huvudleverantörsmodellen. Vidare vill kommunstyrelsen
framhålla vikten av alt avtalsfrågorna från början handlägges med ertorderlig
teknisk, ekonomisk och juridisk kompetens.

Norrköpings kommun:

Riskerna beträffande olika projekt bör ligga på företagen,
medan kommunerna bör uppträda som underleverantörer och genom avtal med
respektive företag sälja sina tjänster.

Svenska arbetsgivareföreningen:

Föreningen anser det dock vara värdefullt all som tidigare
låta företag utnyttja kommunall kunnande i exportsammanhang enligt utredningens
s.k. tjänstledighetsmodell. Detta kan bidra till att främja en angelägen
expansion inom den privata tjänstesektorn. De övriga två modeller som
utredningen för fram skulle enligt föreningens mening verka bromsande för den
nödvändiga tillväxten av det privata näringslivet och därmed för strävanden atl
nå samhällsekonomisk balans.

Sveriges industriförbund:

Kommunal export i egen regi bör enligt förbundels mening
inte förekomma. Brist på affärsmässighet, entreprenörsanda, kunskap om
anpassning av tjänster till olika förutsättningar etc, talar klart emot
kommunal export i denna form.

Kommunal export bör endast ske i samverkan med företag. Kommunernas
insatser får ej heller konkurrera med företagens export utan skall utgöra ett
komplement till denna.

- I enstaka fall kan ett unikt kunnande vara samlat
hos etl fåtal kom

muner. I den mån detta är koncentrerat till för exportmarknaden intres

santa segment bör kommunerna överväga om inte dessa verksamheter

bör överföras till näringslivet genom entreprenader. Förelagen kan då

upparbeta ett kunnande på området med hemmamarknaden som bas för

att sedan gå ut på exportmarknaden.

— Avgränsningen mellan kommunal verksamhet och
näringslivets är inte

glasklar, men bereder i allmänhet inga större lolkningssvårigheler mot

bakgrund av regeringsrättens tolkningspraxis. Kompelenslagsliftningen

är för närvarande föremål för stat-kommunberedningens utredning.

Det finns enligt Industriförbundets uppfattning ingen
anledning att göra 26

någon förändring av den
kommunala kompetensen innan denna utredning Prop. 1985/86: 154 har lagt
fram sitt belänkande.

Tjänsteexportutredningen
(Tjut):

Tjut
förordar att denna kunskap görs tillgänglig för export i samverkan med
näringslivet. Den professionella kunskapen måste för framgångsrik affärsverksamhet
kombineras med kommersiell kunskap och erfarenhet, vilket helt naturligt,
enbart finns inom den konkurrensutsatta sektorn. Om kommunerna engagerar sig i
export av skälet att vara vägröjare och spjutspets för näringslivels export
och alt därigenom en förlustbringande verksamhet legitimeras sker
ofrånkomligen en oönskad inkomslöverföring från kommunernas invånare till
exportföretagen. Krav på avkastning måste därför vara vägledande i framlida exportprojekl.

4 Efterfrågan på kommunala tjänster för export

Riksrevisionsverket:

Utredningen
diskuterar för- och nackdelar med de tre modellerna för kommunal tjänsteexport:
tjänstledighetsmodellen, avtalsmodellen saml huvudleverantörsmodellen. RRV vill
i sammanhanget peka på ytteriigare några risker som är förknippade med
avtalsmodellen. För det första kan kommunens avtalspart - exportföretaget —
drabbas av sådana betalningssvårigheter att kommunen inle får ersättning för
alla kostnader enligt avtalet. För det andra kan kommuner, delvis på grund av
sin ovana att ingå affärsavtal av internationell karaktär, komma alt ingå
oförmånliga avtal med exportföretag, som ofta har en långt större erfarenhet på
området. Detta kan inträffa utan att exportföretaget på något sätt sökt vinna
oskäliga fördelar.

Statskontoret:

Statskontorets
erfarenheter av dess medverkan i den statliga tjänsteexporten är atl
efterfrågan på renodlade administrativa tjänster hittills har varil myckel
begränsad. Mot bakgrund härav vill verket i detta sammanhang varna för en
alltför stor optimism hos kommunerna när det gäller utlandels efterfrågan på
kommunala administrativa tjänster. Svårigheterna atl sälja sådana tjänster kan
också accentueras om det gäller att för export erbjuda stora och komplicerade datorbaserade
syslem.

SIDA:

De
kontakter med svenska exportanslrängningar som SIDAs kontor i u-länderna får
tyder på all det inle är hemmaproduktens förträfflighet i sig som säljer, utan
förmågan alt sälla sig in i kundens behov och all visa uppfinningsrikedom för
att tillgodose dem. Utredningen nämner inget om den kunskapskälla som finns hos
de kommunalt anställda som tidigare haft u-landsuppdrag för SIDA. Den borde
utnyttjas i detta sammanhang.

Svenska
handelskammarförbundet:

När
fråga är om samverkan med varuproducerande företag torde del

kommunala kunnandet enligt Handelskammarförbundet väl kunna tillvara

tas. Det framgår inte minst av de exempel som anges i betänkandet. En

sådan samverkan måste enligt Handelskammarförbundet ske på affärsmäs

siga villkor. Del betyder bland annat all kommunerna skall komplettera 27

företagen och inle agera
på egen hand. Nödvändigheten av affärsmässigt Prop. 1985/86: 154 beteende
framhålls också av utrec" ' .gen, ehuru den enligt förbundet underskattat
de svårigheter del innebär för icke kommersiella företrädare att agera
affärsmässigt.

Svenska
värmeverksföreningen:

När
del gäller export av tjänster på energiområdet i allmänhet och Oärrvär-meområdet
i synnerhet, finns kunskaper i kommunerna som kan vara av intresse för
utländska kunder. Del gäller exempelvis den samlade bilden och erfarenheten av
planering, konstruktion, byggande, drift och underhåll av anläggningar. Detta
gör kommunernas möjligheter atl medverka intressanta, t. ex. i beställarfunktionen.
Företagens kunnande är ofta begränsat till de komponenter som den egna
tillverkningen avser, medan kommunernas kunskap främst gäller systemen. Ett
samlat utnyttjande av komponenl-och syslemkunnande genom samarbete mellan
svenska företag och kommuner bör i hög grad stärka exportmöjligheterna.

28

Innehåll Prop. 1985/86: 154

sid.

Propositionen .................................................... .... I

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Förslag till lag om
kommunal tjänsteexport ............. .... 2

Utdrag
av protokoll från regeringssammanträde den 20 mars 1986 .. 3

1
Inledning ........................................................ 3

2
Allmän motivering ............................................ 4

2.1
Kommunalt stöd åt svensk
export .................. 4

2.2
Kommunal tjänsteexport .............................. 6

2.3
Formerna för den kommunala
tjänsteexporten .. .... 7

2.4
Affärsmässighet ......................................... .. 10

3
Upprättat lagförslag ........................................ .. 11

4
Specialmotivering ............................................. .. 11

5
Hemställan .................................................... .. 14

6
Beslut ........................................................... 14

Bilagal
Sammanfattning av utredningens förslag ..... 15

Bilaga
2 Utredningens lagförslag .................... 20

Bilaga
3 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet

Kommunalt
kunnande — ett stöd för svensk export

(SOU
1983:72) ................................... 21

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 29