Prop. 1985/86:159

Regeringens proposition 1985/86:159

om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

m.m.

Prop. 1985/86:159

Regeringen
föreslår riksdagen atl anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollel
den 20 mars 1986.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Birgitta
Dahl

Propositionens huvudsakliga innehåll

För
alt stärka skyddet av våra våtmarker föreslås bestämmelser i naturvårdslagen
(1964:822) om krav på tillstånd av länsstyrelsen för markav-vatlningsförelag.
Vidare föreslås all i lagen las in en bestämmelse som gör det möjligt för
regeringen att överlämna åt statens naturvårdsverk all meddela föreskrifter om
nationalparkers vård och förvaltning. Den nya lagstiftningen föreslås träda i
kraft den 1 juli 1986.

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 159

Propositionens lagförslag Prop. 1985/86:159

1 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen
(1964:822)' dels all 5, 20 och 37 §§ skall ha följande lydelse,

dels atl del i lagen skall införas en ny paragraf, 18 c §,
av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Angående nationalparkers vård Angående nationalparkers vård

och förvaltning förordnar regering- och förvaltning förordar regeringen

en. eller
den myndighet som regering

en bestämmer.

Regeringen eller myndighet som Regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer äger för var- som regeringen bestämmer får för

je
särskild nationalpark meddela de varje
särskild nationalpark meddela

föreskrifter beträffande rätten alt de föreskrifter beträffande rätten

färdas över nationalparken eller el- atl färdas över nationalparken eller

jest
vistas där ävensom angående annars vistas där och beträffande

ordningen i övrigt inom området, ordningen i övrigt inom området,

som finnas erforderliga för atl tryg- som behövs för all tillgodose ända-

ga ändamålet med nationalparken. målet med nationalparken.

18 c §

Åtgärder som utförs för att avvattna mark, för att sänka
eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden
är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål (markavvattning).
får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. Ett tillstånd till markavvattning
skall förenas med de villkor som behövs för att begränsa eller motverka menlig
inverkan på naturmiljön av företaget.

För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd
endast om det föreligger sannolika skäl att företaget medför menlig inverkan
på naturmiljön. Tillstånd behövs inte för markavvattning som sker i samband
med takt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (1985:620) om
vissa torvfyndighe-ter m.m. Tillstånd behövs inte hel-

' Lagen omtryckt 1974: 1025.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86: 159

ler för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets
djup eller läge.

Om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig
inverkan på naturmiljön inom ett område, får regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva undantag från
skyldigheten att söka tillstånd enligt första stycket.

20
§ '

Kan arbetsföretag, som ej omfattas av lillslåndstvång enligl
18 eller 19 §, komma alt väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan förelaget
ulföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer kan föreskriva all inom landet eller del därav anmälan
för samråd alllid skall göras i fråga om särskilda slag av arbelsförelag.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket äger
länsstyrelsen förelägga företagaren alt vidtaga de åtgärder som finnas erforderliga
för all begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Bestämmelserna i denna paragraf

skola ej avse bebyggelse inom om

råde, som ingår i fastställd general

plan, stadsplan eller byggnadsplan,

och ej heller företag vartill tillstånd

lämnats enligl vallenlagen

(1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387).

Kan arbelsförelag, som ej omfattas av lillslåndstvång enligl
18,18 c eller 19 §, komma all väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget
ulföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer kan föreskriva alt inom landet eller del därav anmälan
för samråd alllid skall göras i fråga om särskilda slag av arbelsförelag.

Beträffande arbetsförelag som sägs i första stycket får
länsstyrelsen förelägga företagaren atl vidtaga de åtgärder som behövs för
all begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Bestämmelserna
i denna paragraf skall ej avse bebyggelse inom område, som ingår i fastställd
generalplan, stadsplan eller byggnadsplan, och ej heller företag vartill
tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen
(1969:387).

37 § Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes
den som uppsåtligen eller av oaklsamhet

1.
bryter mot
förbud eller föreskrift som meddelats enligl 5, 8, 10, 11 eller 14 §, 16 §
andra stycket eller 19 §,

2.
bryter mot 16 §
första stycket första punkten eller, om ej gärningen är ringa, mot 16 § första
stycket andra punkten,

3.
bryter mot 17 §
andra stycket, om ej gärningen är ringa.

Senaste lydelse 1983:654. Senaste lydelse 1982: 1097.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 159

4. utför läkt (■ strid mot 18 § eller 4. utför läkt eller åtgärd för

åsidosätter villkor som är förenat markavvattning utan att ha behöv-

med tillstånd till takt, ligt tillstånd enligt 18
eller 18 c §

eller bryter mot villkor eller föreskrift som har
meddelats i samband med sådant tillstånd,

5.
underiåler all
fullgöra skyldighet som föreskrivits med stöd av 18 a § eller 20 § första
stycket,

6.
bryter mot 22 §
första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med
medgivande enligt tredje stycket,

7.
åsidosätter
stadgandet i 23 §, om ej gärningen sker på plats, lill vilken allmänheten icke
äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa, eller

8. uppför vilthägn i strid mot 24 a § eller åsidosätter
villkor som är

förenat med tillstånd lill villhägn.

Utbyte av brott som avses i förs- Utbyte av brott som avses i förs-

ta stycket 4 skall förklaras förver- ta stycket 4
skall förklaras förverkat, om del ej är uppenbart obilligt. kal, om det ej
är uppenbart oskäligt.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986.

Beträffande markavvallningsföretag, för vilka ansökan om
förordnande av förrältningsman all handlägga förrättning enligl vaUenlagen
(1983:291) eller motsvarande äldre bestämmelser har inkommit till länsstyrelsen
före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

2 Förslag
till Prop. 1985/86:159

Lag om ändring i lagen (1986:000) om ändring i naturvårdslagen
(1964: 822)

Härigenom
föreskrivs alt 3 § naturvårdslagen (1964:822) i paragrafens lydelse enligt
lagen (1986:000) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.

3§'

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid
prövning av frågor som rör naturvård skall tillbörlig hänsyn tas lill övriga
allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (0000:000) om hushållning
med naturresurser m. m. tillämpas.

Beslut
i frågor som avses i 7- Beslut i frågor som avses i 7-

11 §§, 13 §, 18 § första, andra och 11 §§, 13 §, 18 § första, andra och

fjärde styckena, 19 § saml 20 § and- fjärde styckena, 18 c §, 19 § samt

ra stycket får inte meddelas i strid 20 § andra stycket får inle medde-

mol en detaljplan eller områdesbe- las i strid mot en detaljplan eller

stämmelser. Om syftet med planen områdesbestämmelser. Om syftet

eller bestämmelserna inte molver- med planen eller bestämmelserna

kas, får dock mindre avvikelser gö- inte motverkas, får dock mindre av-

ras. vikelser göras.

'
Lydelse enligt prop. 1985/86:90.

Jordbruksdepartementet Prop. 1985/86:159

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1986

Närvarande:
statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden Bodström, R. Carlsson, Hellström,
Wickbom, Johansson

Föredragande:
statsrådet Johansson

Lagrådsremiss om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

1 Inledning

I
samband med all riksdagen antog en ny vattenlag (1983:291) hemställde riksdagen
hos regeringen om utredning och förslag om lillslåndsplikl för markavvallningsföretag
i naturvårdslagen (JoU 1982/83: 30, rskr 274).

Inom
jordbruksdepartementet har med anledning härav utarbetats promemorian (Ds Jo
1985:2) Förprövning av markavvallningsföretag enligl naturvårdslagen
(1964:822). Promemorian har remissbehandlats.

Till
protokollet i detta ärende bör fogas dels den inom jordbruksdepartementet
upprättade promemorian som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna
och en sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.

Inom
jordbruksdepartementet pågår etl arbete med en nationalparksförordning. Som etl
led i det pågående delegeringsarbelet i regeringskansliet avses föreskrifter om
nationalparkernas vård och förvaltning i fortsättningen beslutas av statens
naturvårdsverk i stället för av regeringen. För delta krävs en ändring i 5 §
första stycket naturvårdslagen.

2 Allmän motivering

2.1 Tillståndsprövning av markavvattningsföretag

2.L1
Bakgrund

Beträffande
bakgrunden till förslagel om tillståndsprövning av markavvallningsföretag
hänvisas till bilaga 1. Riksdagen har numera beslutat lag (1985:620) om vissa lorvfyndigheter
(prop. 1984/85:120, Nu 27, rskr 363).

2.1.2
Allmänna överväganden

Naturen
är vår gemensamma egendom. Våra naturresurser är begränsade. Mångfalden och
artrikedomen i vår natur är i dag hotad. Vi har ansvar inför kommande generafioner
aft se lill att vår flora och fauna inte utarmas. Med hänsyn härtill måste
utnyttjandet av våra naturresurser alltid föregås

av
en noggrann planering, varvid omsorgen orri naturvärdena måste vara Prop.
1985/86: 159 vägledande.

Dessa
grundläggande principer har lagts fast av regeringen i den proposition om lag
om hushållning med naturresurser m. m. (prop. 1985/86: 3) som f. n. behandlas
av riksdagen. I propositionen, som skall ses som etl fullföljande av den
fysiska riksplaneringen, föreslås lagregler som innebär bl. a. atl områden som
har betydelse från allmän synpunkt på grund av sina naturvärden skall så långt
möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada naturmiljön. Områden som
är av riksintresse för naturvården skall skyddas mot åtgärder av det nu nämnda
slaget. Det föreslås också lagregler om atl mark- och vattenområden som är särskilt
känsliga från ekologisk synpunkt så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder
som kan skada naturmiljön.

Våtmarker
är en av de naturlyper där behovet av etl ökat skydd särskilt aktualiserats.
Många djur och växter är helt beroende av våtmarker för all kunna leva vidare.
Strandängar, sumpskogar, mossar, kärr och biandmyrar representerar
betydelsefulla och känsliga ekosystem med växt- och djursamhällen som inte
förekommer i andra naturmiljöer.

Strävan
efter atl ta i anspråk ny mark för uppodling och att förbättra odlingsbelingelserna
på befintlig jordbruksmark har under gångna tider dock lett lill all myckel
betydande arealer av för naturmiljön saml djur-och växtlivet värdefulla sjöar
och andra våtmarker har avvallnals. Särskilt stor omfattning har markavvaltningen
av naturliga skäl fått i de syd- och mellansvenska jordbruksområdena, inräknat
Öland och Gotland. En liknande utveckling har skett även inom skogsbruket.
Denna avvattnings-verksamhet har avsevärt begränsat förekomsten av opåverkade
våtmarker. Föreliggande prognoser tyder på alt det även i framtiden kommer atl
ställas stora anspråk på exploatering av våtmarker, framför allt för skogsbruks-
och energiutvinningsändamål. I det sistnämnda hänseendet har intresset främst
riktats mot lorvutvinning.

Särskilt
värdefulla våtmarksområden har i vårt land skyddats mot exploatering, bl. a.
genom bildande av naturreservat. I etl fall. Store Mosse i Jönköpings län, har
en betydelsefull myrmark avsatts till nationalpark.

Skyddet
av våtmarker är också en viktig internationell naturvårdsfråga. I den s.k. vålmarkskonvenlionen
(Convention on Wetlands), som undertecknades av Sverige i december 1974,
framhålls våtmarkernas värde för fågelskyddet. Samtidigt markeras våtmarkernas
botaniska, limnologiska och hydrologiska betydelse. I konventionens lista över
internationellt vikliga våtmarker har för Sveriges del lagils upp 20 särskilt
vikliga områden.

De
stora anspråk som riktas mot våra våtmarker och de följder en omfattande markavvattning
kan få för naturmiljön skärper enligt min mening kraven på en effektiv
naturvårdslagstiftning. Varje avvaltningsföretag måste noga prövas med hänsyn
till dess långsiktiga effekter på naturmiljön.

En
avgörande förutsättning för en god nalurresurshushållning i fråga om

våtmarkerna är all vi har tillfredsställande kunskaper om våtmarkerna,

deras antal och karaktär. Denna kunskap nås bl. a. genom de inventeringar

av våtmarkerna som naturvårdsverket utför i samarbete med länsstyrelser

na i Uppsala, Jönköping, Kronobergs, Kalmar, Kristianstads, Hallands, 7

Älvsborgs, Skaraborgs,
Kopparbergs och Västerbottens län. I flertalet av Prop. 1985/86: 159 de nu
nämnda länen beräknas invenleringsarbelet vara avslutat i år, medan arbetet i
Kopparbergs och Västerbottens län, där våtmarksarealen är myckel stor, väntas
vara slutfört år 1989. I flertalet av landets övriga län har länsstyrelserna
utfört egna inventeringar.

Genom
de nu beskrivna inventeringarna bör det vara möjligt all successivt få ett
bättre underlag för bedömningar av olika våtmarkers skyddsvärde. Utöver denna
form av inventering pågår också en mera riktad inventeringsverksamhel.
Regeringen gav således våren 1985 statens energiverk i uppdrag att genomföra
en torvmarksinventering i syfte alt öka kunskaperna om torvmarkernas
förutsättningar för energiproduktion. Denna inventering skall bedrivas i
samarbete med naturvårdsverket och vara slutförd senast den 30 september 1986.

Det
är viktigt att den kunskap vi har om behovet av att skydda våtmarkerna förs ut
till dem som har inflytande över dessa markers utnyttjande eller bevarande.
Särskild betydelse i detta sammanhang har den rådgivning som skogsvårdsslyrelser
och lantbruksnämnder lämnar till markägare i olika produktionsfrågor. Såsom
framhållits bl. a. i prop. 1985/86:74 om jordbruksforskning, m. m. är del vikligt
atl rådgivningen inom lantbruket i ökad utsträckning kommer atl omfatta
rådgivning om produktionsmetoder som innebär ett ökat hänsynslagande till
miljöskydds- och naturvårds-aspekter.

Också
forskningen om våtmarkerna måste vidgas och intensifieras. Som ett ullryck för
delta behov vill jag se det långsiktiga, tvärvetenskapliga program för
skogsforskning som skogs- och jordbrukets forskningsråd lagl fram. Programmet
omfattar en intensifierad och vidgad forskning kring skogsskötsel på våta
marker. I regeringens skrivelse lill riksdagen om forskning rörande skog och
miljö (1985/86:76) har förordats atl forskningsprogrammet genomförs.

2.L3
Lagstiftningsbehovet

I
gällande lagstiftning finns olika bestämmelser som kan användas för att skydda
värdefulla våtmarker. Viktigast härvidlag är naturvårdslagens (1964:822), NVL,
bestämmelser om naturreservat, naturvårdsområden och samråd mellan företagare
och länsstyrelsen beträffande arbetsförelag som kan komma alt väsenfligt ändra
naturmiljön. I skogsvårdslagen (1979:429) och lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark, den s.k. skölsellagen, finns bestämmelser om alt hänsyn skall
tas lill naturvårdens intressen vid bedrivande av skogs- resp. jordbruk. Enligt
den nya vattenlagen (1983:291) skall, lill skillnad mot vad som fidigare
gällde, även dik-ningsförelag bedömas med hänsyn fill deras inverkan på
motstående allmänna intressen, t. ex. naturvårdsintresset.

Trots
konstaterandet alt den nya vattenlagens regler om förprövning innebär en
skärpning av tillståndsplikten för markavvaltningsföretagen, har riksdagen
ansett atl våtmarker ofta kan ha ett så stort och mångsidigt bevarandevärde att
del vatlenrältsliga prövningssystemet beträffande markavvattningsföretag borde
kompletteras med bestämmelser om till-

ståndsprövning
enligt NVL. Riksdagen har därför av regeringen begärt Prop. 1985/86: 159 förslag
om sådan prövning. Med anledning härav har den i det föregående nämnda
promemorian upprättals inom jordbruksdepartementet (bilaga 1).

Remissinstanserna
har delade uppfattningar om förslagel i promemorian. Något förenklat kan sägas
all förslaget tillstyrks av de instanser som företräder nalurvårdsinlresset,
men avstyrks av instanser som företräder jord- och skogsbruksnäringarna.

För
egen del vill jag anföra följande. De kontroll- och styrmöjligheter för samhället
som gällande lagstiftning erbjuder är av varierande styrka. Skogsvårdslagens
och skötsellagens hänsynsparagrafer liksom naturvårdslagens bestämmelser om nalurvårdsområden
eller samrådsskyldighet ger inle samhället tillräckliga möjligheter alt
förhindra icke önskvärd avvall-ning av värdefulla våtmarker. Att inrätta
naturreservat är möjligt enbart när en våtmark behöver särskilt skydd eller
vård på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet
eller eljest märkliga beskaffenhet eller då våtmarken är av väsentlig
betydelse för allmänhetens friluftsliv. Med hänsyn härtill och lill alt
förfarandet när naturreservat bildas är omständligt och tidsödande ger enligt
min mening bestämmelserna om naturreservat inte tillräckliga möjligheter atl
tillgodose de skyddsbehov som föreligger. Jag bedömer därför att varken NVL
eller skötsellagarna för jord- och skogsbruk ger samhället tillräckliga
instrument för atl åstadkomma etl tillfredsställande skydd av våra våtmarker.

Den
nya vattenlagen synes i och för sig ge förbättrade möjligheter atl skydda
våtmarker mot utdikning. Jag delar emellertid riksdagens uppfattning att det
är tveksamt om man med stöd av den nya vattenlagen kan få en tillräcklig
kontroll över markavvattningsföretag som berör värdefulla våtmarker. Bl. a.
synes vattenlagens regler om lillslåndsplikl lämna ett ganska stort utrymme för
den enskilde företagaren atl avgöra om tillstånd enligt den lagen lill
företaget skall inhämtas. En förrättning enligl vattenlagen är dessutom ofta
både omständlig och kostsam. Därtill kommer att, i de fall ett markavvattningsföretag
tillståndsprövas vid förrättning enligt vattenlagen, nalurvårdsinlresset kan
ha svårt atl hävda sig mot exploateringsintressena vid den avvägning som skall
ske enligt denna lag. En ytterligare prövning av markavvattningsföretag ligger
också i linje med de hushållningsbestämmelser som föreslås i nalurresurslagen.
Mot bakgrund av det nu anförda biträder jag förslaget alt i NVL föra in regler
om lillståndsphkt för markavvattningsföretag.

I
del följande behandlar jag den närmare utformningen av förslaget till lillslåndsplikl
enligl NVL.

2.L4 Förslag

Prop. 1985/86:159

Mitt förslag: I NVL
las in en ny bestämmelse som innebär all markavvattning inle får ske utan
länsstyrelsens tillstånd. För detalj-dränering genom täckdikning skall lillslåndsplikl
föreligga endast om det finns sannolika skäl för atl företagel medför menlig inverkan
på naturmiljön. Från lillslåndsplikl undantas rensningar saml markavvattning
som sker i samband med läkt av torv, vartill tillstånd lämnats enligt lagen
(1985:620) om vissa lorvfyndigheter m. m. Beträffande områden där etl markavvattningsföretag
inte skulle medföra någon menlig inverkan på naturmiljön skall regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen kunna föreskriva om undantag
från lillståndsplikten.

Promemorieförslaget:
Överensstämmer med mitt utom såvitt avser möjligheten för länsstyrelsen att
föreskriva undanlag från lillståndsplikten.

Remissinstanserna:
En klar gräns går mellan å ena sidan dem som företräder nalurvårdsinlresset,
vilka tillstyrker förslagel, och å andra sidan dem som har jordbruks- och
skogsbruksnäringarna inom sina ansvarsområden, vilka avstyrker förslagel. Till
de förstnämnda har även anslutit sig statens energiverk och till de sistnämnda
Svea hovrätt.

De
som avstyrker förslaget hänvisar till atl nalurvårdsinlressena genom den
utvidgade forprövningsskyldighelen och de förändrade lillållighetsreg-lerna i
nya vattenlagen kommer att tillgodoses tillräckligt i samband med markavvattning.
Åtminstone bör erfarenheterna från tillämpningen av vallenlagen avvaktas innan
förprövningsskyldighel införs även i NVL. Dessa remissinstanser anser också att
del föreslagna förfarandet blir onödigt byråkratiskt med ökad tidsåtgång för
ärendehanteringen och ökade kostnader för både de enskilda och myndigheterna
som följd.

Skälen
för mitt förslag: När del gäller frågan om hur vidsträckt en förprövningsplikl
enligt NVL bör vara, har i promemorian föreslagils all den skall omfatta alla markavvallningsföretag
utom sådana som normalt inte innebär någon risk för skador från naturvårdssynpunkl
samt sådana som har samband med lorvutvinning för energiändamål. Jag ansluter
mig härtill. Jag kan således inle biträda förslag från remissinstanser all från
lillståndsplikten generellt undanta avvallning av jordbruksmark eller skogsdikning.
Jag vill i sammanhanget redovisa atl det enligt vad jag erfarit myckel sällan
förekommer alt dikning för skogsproduktion hänskjuls lill förrättning enligt
vattenlagen. Den prövning av skogsdikningsföretag som förutsattes komma atl ske
till följd av den utvidgade förprövningsplikten enligt vattenlagen synes
hittills ha uteblivit.

I
fråga om tillslåndspliklens omfattning förordar jag all tillstånd i princip bör
krävas för varje åtgärd som innefattas i vallenlagens definition av markavvattning.
Härigenom undviks den svårighet som del kan innebära att i lagtexten göra en avgränsning
mellan prövningspliktiga och inte pröv-ningsplikUga företag. Undanlag bör
emellertid göras för sådana förelag som normall inle medför någon risk för
menlig inverkan på naturmiljön.

10

Etl undanlag bör göras för
detaljdränering genoni täckdikning. Endast om Prop. 1985/86: 159

det finns sannolika skäl
att ett sådant företag leder lill menlig inverkan på

naturmiljön bör lillslåndsplikl
föreligga. Prövningsplikten bör heller inte

gälla sådana rensningar i
ett vattendrag som utförs för atl bibehålla avbörd-

ningsförmågan. S. k. skyddsdikning
är en åtgärd som vidtas för atl hindra

grundvattnet atl stiga
efter en skogsavverkning och som därför underlättar

ålerväxten. Skyddsdikning
torde inle omfattas av vallenlagens definition

av markavvattning i 1 kap.
3 § första stycket punkt 4, eftersom kravet på

atl åtgärden skall
varaktigt öka en faslighels lämplighet för något visst

ändamål inle kan anses
vara uppfyllt. Till skyddsdikning är givelvis inle alt

hänföra
sådan dikning av ett avverkat område som, om den hade skett före

avverkningen,
hade varit förprövningspliklig. Från naturvårdssynpunkt

torde
skyddsdikning i regel sakna betydelse. Skyddsdikning bör alltså inte

omfattas
av NVL: s regler om lillslåndsplikl.

Tillslåndspliklen
bör inte heller omfatta dikning som sker för lorvutvinning vartill tillstånd
krävs enligt torvlagen (1985:620). Länsstyrelsen är prövningsmyndighel enligl
den lagen, varför erforderliga naturvårdshänsyn kan las vid länsstyrelsens
prövning enligt denna. Torvläkter för annat än energiändamål skall prövas av
länsstyrelsen enligt 18 § naturvårdslagen. Prövningen av en sådan läkt och en markavvatlningsålgärd
som behövs för del ändamålet bör naturligtvis ulan någon särskild föreskrift samordnas
av länsstyrelsen.

Tillståndsprövningen
enligl NVL av markavvattning bör liksom annan tillståndsprövning enligt NVL ske
hos länsstyrelserna. Länsstyrelsen är enligl 23 § naturvårdsförordningen
(1976:484) redan samrådsmyndighet beträffande skogsdikning. Samrådsförfarandel
torde vara minst lika ar-betskrävande som ett lillståndsförfarande, åtminstone
när det gäller företag där del blir aktuellt atl genom förelägganden om
begränsningar eller andra åtgärder, l.ex. reservalsbildning, skydda etl våimarksområde.
Länsstyrelserna har dessutom alt bevaka allmänna intressen beträffande bl. a.
sådan markavvattning som prövas enligt vattenlagen. Visserligen är det
kammarkollegiet som har alt föra talan för allmänna intressen i vallenmål, men
kollegiet torde i allmänhet vara beroende av länsstyrelsens sakkunskap för atl
kunna ulföra sin talan. Min bedömning är därför all del, med en smidig
tillämpning av den av mig förordade tillståndsprövningen, inte skall behöva bli
någon ökad arbetsbelastning för länsstyrelserna.

En
del av de markavvattningsföretag som kommer att bli föremål för

tillståndsprövning är företag som inte alls eller endast i ringa grad medför

någon menlig inverkan på naturmiljön. Svårigheten all i en lagtext avgrän

sa sådana företag från företag som orsakar menlig inverkan medför emel

lertid all lillståndsplikten, med nyss angivna undanlag, bör utformas så atl

det inte kan uppslå någon tvekan om dennas omfattning. Länsstyrelsen

bör emellertid ges möjlighet atl föreskriva undanlag från lillståndsplikten.

Sådana undantag bör kunna föreskrivas för områden där det med ledning

av utförda inventeringar eller annat underlag i förväg går att bedöma alt

dikningsföretag i princip kan medges från naturvårdssynpunkt och där de

eventuella föreskrifter om skyddsåtgärder eller försiktighetsmått som be

hövs kan meddelas inom ramen för etl samrådsförfarande. 11

Länsstyrelserna
bör för att underlätta för sig själva, markägarna och Prop. 1985/86: 159 andra
berörda myndigheter ta till vara alla möjligheter atl göra prövningsförfarandet
enkelt och smidigt. Som etl led häri bör länsstyrelserna anpassa behovet av
utredningar efter ärendets art. En bedömning av en lantbruksnämnd eller skogsvårdsslyrdse
att ett förelag inte kommer all orsaka någon nämnvärd, menlig inverkan på
naturvårdsintresset bör i många fall vara tillräcklig för atl länsstyrelsen
skall kunna meddela tillstånd utan någon ytterligare utredning. Av stor
betydelse för länsstyrelsens prövning blir resultatet av den pågående vålmarksinvenleringen.
Genom del bedömningsunderlag som inventeringen ger skapas förutsättningar för
alt länsstyrelserna snabbt skall kunna avgöra inkommande ansökningar.

Som
jag tidigare sagt bör en tillståndsprövning av här förordat slag inte bli mera resurskrävande
än länsstyrelsernas nuvarande hantering av våtmarksfrågorna. Jag vill dock
understryka betydelsen av alt alla möjligheter till ett enkelt och smidigt
förfarande tas tillvara. Därvid bör också eftersträvas atl
skogsvårdsstyrelserna och lantbruksnämnderna inlemmas aktivt i
prövningsförfarandet. Redan enligt gällande regler skall all skogsdikning
anmälas lill skogsvårdsstyrelsen, som har atl med eget yttrande rörande
företagels skogliga lämplighet överlämna anmälan lill länsstyrelsen för samråd
enligl 20 § NVL. Med hänsyn lill de kunskaper och den erfarenhet som finns inom
skogsvårdsstyrelserna, torde dessa ha goda förutsättningar atl även medverka
vid bedömningen av dikningens inverkan på naturmiljön. Etl samarbete liknande
del som jag vet redan förekommer i några län mellan länsstyrelsen och
skogsvårdsstyrelsen bör därför kunna utvecklas också i övriga län.

Någon
motsvarighet till det formaliserade samrådet enligl 23 § nalur-vårdsförordningen
finns inte vid markavvattning för jordbruksändamål. Lantbruksnämnderna torde
dock ändå ofta underrätta länsstyrelserna när det föreligger risk för alt etl markavvattningsföretag
kan stå i strid med naturvårdsintressen. Genom de ändringar som nyligen gjorts
i skölsellagen har lantbruksnämnderna fått ett ökat ansvar för frågor om
naturvårdshänsyn inom jordbruket. Vad som sagts nyss om skogsvårdsslyrelsernas
roll i ifrågavarande prövningsförfarande bör därför på motsvarande sätt kunna gälla
lantbruksnämnderna.

Del
får ankomma på naturvårdsverket alt efter samråd med lantbruks-styrelsen och skogsvårdsslyrelsen
bedöma huruvida allmänna råd för samarbetet mellan de regionala myndigheterna
behöver meddelas.

Den
föreslagna tillståndspliktsregeln enligt NVL innebär att det i vissa

fall kan bli fråga om en prövning både enligt NVL och vattenlagen av

markavvattningsföretag. Med ledning av de uppgifter som lämnats av

några länsstyrelser finns del dock skäl alt anta att detta kommer att bli

sällsynt åtminstone vad gäller skogsdikningsföretag. När ett företag kan

behöva prövas enligl både NVL och vattenlagen bör, som jag närmare

redovisar i det följande, den egentliga naturvårdsbedömningen ske vid

tillståndsprövningen enligt NVL. Denna bör då också regelmässigt ske

först. En sådan prövningsordning är att föredra, eftersom förfarandet hos

länsstyrelsen blir väsentligt enklare och billigare för sökanden än en för

rättning enligl vallenlagen. 12

Vid
den tillståndsprövning enligl NVL som länsstyrelsen skall göra kommer
uttömmande att behandlas företagels verkningar på naturmiljön. Häri ligger även
en bedömning av om förelaget strider mot antagna planer eller förordnanden som
meddelats enligl NVL.

Av
de motstående intressen som brukar förekomma i samband med markavvattning är nalurvårdsinlresset
del vanligaste. Även fiskeintresset och andra allmänna intressen kan emellertid
beröras. Om prövningen enligt NVL utmynnar i ett tillstånd torde markägaren på
grundval av materialet i del ärendet och lämpligen i samråd med länsstyrelsen
ofta kunna göra den bedömningen atl det är uppenbart all inle några andra
allmänna intressen skadas. Beträffande fiskeintresset bör samråd lämpligen ske
med fiskenämnden. Tillstånd enligt vallenlagen skulle då inte behöva sökas
annat än om det behövs enligt lagens 4 kap. 2 § andra stycket, dvs. när särskild
Ivångsrätt behövs eller när två eller flera skall delta i företaget och någon
överenskommelse inle har träffals om delaktigheten eller om enskilda intressen
på annat sätt berörs. I de fall det sker en efterföljande prövning enligt
vallenlagen kommer denna atl förenklas genom att naturvårdsfrågorna i
praktiken redan är avklarade.

Om
tillstånd enligl NVL vägras till etl företag, innebär detta all förelaget inte
får genomföras. Det ligger därför i markägarens eget intresse all en förrättning
som har påbörjats enligt vattenlagen inställs så snart beslutet enligt NVL
vunnit laga kraft.

Del
förslag lill Ullslåndsprövning enligt NVL av markavvallningsföretag som nu
läggs fram har lill ändmål alt förbättra skyddet av landets våtmarker. Vid
tillståndsprövningen av ett markavvallningsföretag skall länsstyrelsen
tillämpa den tillållighetsregel som finns i 3 § NVL. Enligt den blir del
tilltänkta förelagels inverkan på naturmiljön av stor betydelse vid prövningen.
Givetvis skall i bedömningen även ingå intresset av atl jordbruks- och
skogsmark skall kunna skötas rationellt och ge god avkastning.

I
propositionen (1985/86:90) om följdlagstiftning lill den nya plan- och bygglagen
m.m. föreslås alt nalurresurslagen skall tillämpas vid prövning av bl. a.
tillståndsfrågor enligt naturvårdslagen. Detta innebär således alt tillåtligheten
av ett markavvattningsföretag skall bedömas även mot bakgrund av hushållningsbeslämmdserna
i naturresurslagen.

Prop.
1985/86: 159

2.2 Förslag till ändring i 5 § NVL

Mitt förslag:
Regeringen bemyndigas att överlämna till en myndighet att meddela föreskrifter
om nationalparkers vård och förvaltning.

Skälen för mitt förslag:
Beslut om alt avsätta etl område iill nationalpark meddelas av regeringen efter
medgivande av riksdagen. Riksdagen bestämmer ändamålet med nationalparken. Enligl
5 § första stycket NVL ankommer det därefter på regeringen att förordna om
nationalparkens vård och förvaltning. Bestämmelser om de särskilda
nationalparkernas gränser samt om deras vård och förvaltning finns f.n. spridda
i ett stort antal reglementen och andra författningar.

13

Enligl 5 § andra stycket NVL får regeringen eller
myndighet som rege- Prop. 1985/86: 159 ringen bestämmer för varje särskild
nationalpark meddela de föreskrifter beträffande rätten alt färdas över
nationalparken och atl vistas där liksom angående ordningen i övrigt inom
området som behövs för atl trygga ändamålet med nationalparken. I nalurvårdsförordningen
finns närmare bestämmelser angående förvaltningen av nationalparkerna.

Statens naturvårdsverk har framfört önskemål om atl bestämmelserna
om nationalparkerna och parkernas vård och förvaltning samlas i en nationalparksförordning.
I förordningen skulle därvid förtecknas alla landels nationalparker och de
syften för vilka de bildals. Av karlbilagor till förordningen skulle vidare framgå
nationalparkernas gränser. Till förordningen skulle dessutom föras över
naturvårdsförordningens bestämmelser om nationalparker. Jag har för avsikt atl
föreslå regeringen all besluta om en sådan nationalparksförordning.

Som jag nyss nämnde är del regeringen som enligl 5 §
första stycket NVL skall förordna om en nationalparks vård och förvaltning. Jag
anser all del, som ett led i del pågående delegeringsarbelet i
regeringskansliet, vore lämpligt alt regeringen kunde delegera denna uppgift till
den myndighet som regeringen bestämmer. De föreskrifter som kan komma i fråga
kan i vissa fall medföra sådana inskränkningar i l.ex. allemansrätten att de
faller under del primära lagområdet enligt 8 kap. 3 § regeringsformen utan alt
omfattas av det nuvarande bemyndigandet i 5 § andra stycket NVL. Riksdagens
bemyndigande för regeringen all överlåta ål en myndighet all meddela vård- och
förvaltningsföreskrifter med stöd av 8 kap. 7 § första stycket 4 och II § regeringsformen behövs därför.
Jag föreslår alt 5 § första stycket NVL ändras i enlighet härmed. Med stöd av
detta bemyndigande avser jag all föreslå all i den nyss omnämnda
nationalparksförordningen införs en bestämmelse om att statens naturvårdsverk
efter samråd med länsstyrelsen får meddela närmare föreskrifter om vården och
förvaltningen av nationalparkerna.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag lill

1. lag om ändring i naturvårdslagen
(1964:822),

2. lag om ändring i lagen (1986:000) om ändring i
naturvårdslagen

(1964:822).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 3.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:
822)

5§

Angående nationalparkers vård och förvaltning förordnar
regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer. 14

Regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer/d;- för varje Prop. 1985/86:
159 särskild nationalpark meddela de föreskrifter beträffande rätten alt färdas
över nationalparken eller annars vistas där och även angående ordningen i
övrigt inom området, som behövs för att tillgodose ändamålet med nationalparken.

Ändringen t första stycket gör del möjligt för regeringen
alt överlåta åt en myndighet att meddela närmare föreskrifter om en
nationalparks vård och förvaltning.

I andra stycket har gjorts några språkliga ändringar.
Någon saklig ändring åsyftas inte med detta.

18 c §

Åtgärder som utförs för att avvattna mark, för att sänka
eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden
är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål (markavvattning).
får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. Tillstånd till detaljdränering
genom täckdikning krävs dock endast om det föreligger sannolika skäl att
företaget medför menlig inverkan på naturmiljön.

Tillstånd behövs inte för markavvattning som sker i
samband med takt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (1985:620)
om vissa lorvfyndigheter m.m. Tillstånd behövs inte heller för att utföra
rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.

Om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig
inverkan på naturmiljön inom ett område, får regeringen eller, efter
regeringens bemyndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva
undantag från skyldigheten att söka tillstånd enligt första stycket.

Ett tillstånd till markavvattning skall förenas med de
villkor som behövs för att begränsa eller motverka menlig inverkan på
naturmiljön av företaget.

Paragrafen är ny.

I första stycket stadgas en generell skyldighet att ansöka
om tillstånd enligt NVL till markavvattning. Undantag från förprövningsplikten
har gjorts för detaljdränering genom täckdikning utom när del föreligger sannolika
skäl alt menlig inverkan uppstår på naturmiljön. Undantag har vidare gjorts i
andra stycket för normalt underhåll i form av rensning av diken och vattendrag lill
tidigare djup eller läge. I fråga om tolkningen av vad som skall förstås med
sådana underhållsrensningar har riksdagen gjort några vägledande uttalanden i
samband med tillkomsten av den nya vattenlagen, se JoU 1982/83: 30 s. 27.
Undantag från prövningspliklen har vidare gjorts för sådana markavvaltningsåtgärder
som sker i samband med läkt av torv. Undantaget gäller endast för takter som
prövas enligt den nya torv-lagstiflningen.

Som har anförts i den allmänna motiveringen omfattas s. k.
skyddsdikning inte av markavvallningsdefinitionen i vare sig vattenlagen eller
förevarande paragraf. Skyddsdikning är således inte tillslåndspliktig. En
sådan åtgärd kan däremot vara omfattad av samrådsplikten enligl lagens 20 §.

/ tredje stycket har regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, ]5

länsstyrelsen
givits möjlighet atl föreskriva undanlag från den i första

stycket stadgade lillståndsplikten
beträffande ett visst område. Anledning Prop. 1985/86: 159 all föreskriva
undanlag för visst område kan finnas om det genom inventeringar eller på annat
sätt framkommit att några särskilda krav för all tillgodose nalurvårdsinlressena
sannolikt inte skulle behöva ställas i samband med markavvattning inom
området.

Eftersom
prövningen enligt NVL kommer atl ske genom ett enklare förfarande än prövningen
enligl vallenlagen kommer del sannolikt atl i de flesta fall visa sig
lämpligast atl prövningen enligl NVL sker före prövningen enligl vattenlagen.
Några särskilda lagbestämmelser om prövningsordningen torde inle behövas.
Prövningen enligt NVL bör kunna ske på etl relativt tidigt stadium i
planeringen och innan delaljutredningar om utformning och kostnader gjorts. De
kunskaper om värdefullare våtmarksområden, som länsstyrelserna efter hand
förvärvar genom vålmarksinvenleringen, torde avsevärt underlätta såväl
länsstyrelsernas och andra myndigheters som berörda näringsutövares arbete i
samband med bedömningen av tillåtligheten av våtmarksdikningsförelag.

Ett
tillstånd enligt NVL skall enligl fjärde stycket kunna förenas med villkor
eller föreskrifter för atl begränsa eller motverka etl företags menliga verkningar
på naturmiljön. Häri ligger även alt länsstyrelsen kan föreskriva
begränsningar i fråga om företagels omfattning.

I
likhet med vad som gäller l.ex. vid vägrat tillstånd ull markavvattning enligt
vattenlagen och vägrat täkllillslånd enligt 18 § NVL medför inle ett vägrat
tillstånd enligl denna paragraf någon rätt lill ersättning för sökanden.

20 §

Kan
arbelsförelag, som ej omfattas av lillslåndstvång enligt 18, 18 c eller 19 §,
komma all väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget ut-föres, samråd
ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan
föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall
göras i fråga om särskilda slag av arbetsförelag.

Beträffande
arbelsförelag som sägs i första stycket får länsstyrelsen förelägga företagaren
alt vidtaga de åtgärder som behövs för att begränsa eller motverka skada på
naturmiljön.

Bestämmelserna
i denna paragraf io// ej avse bebyggelse inom område, som ingår i fastställd
generalplan, stadsplan eller byggnadsplan, och ej heller företag vartill
tillstånd lämnats enligl vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen
(1969:387).

Från
del i paragrafen föreskrivna samrådsförfarandel har undanlag även gjorts för markavvattningsföretag
eftersom dessa skall tillståndsprövas enligt den nya 18 c §. Samrådspliklen
enligt första stycket kan däremot avse täckdikning, skyddsdikning och rensning,
som inte omfattas av lillståndsplikten enligt nämnda §. Vidare kvarstår samrådspliklen
i de fall då länsstyrelsen med utnyttjande av föreskriften i 18 c § tredje
stycket undantagit visst område från tillståndsprövning. Vissa språkliga
ändringar har även gjorts.

Det
bör anmärkas att i den av regeringen nyligen beslutade propositionen om följdlagstiftning
lill den nya plan- och bygglagen m. m. har föreslå-

gits
ändringar i denna paragraf, som avses träda i kraft den 1 januari 1987. Prop.
1985/86: 159 Den nu föreslagna ändringen avses träda i kraft den 1 juli 1986.

37 §

Till
böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaklsamhet

1.
bryter mot förbud eller
föreskrift som meddelats enligl 5, 8, 10, 11 eller 14 §, 16 § andra stycket
eller 19 §,

2.
bryter mot 16 § första stycket
första punkten eller, om ej gärningen är ringa, mot 16 § första stycket andra
punkten,

3.
bryter mot 17 § andra stycket,
om ej gärningen är ringa,

4.
utför läkt eller markavvattningsåtgärd
utan att ha behövligt tillstånd enligt 18 eller 18 c § eller bryter mot villkor
eller föreskrifter som har meddelats i samband med sådant tillstånd.

5.
underiåler all fullgöra
anmälningsskyldighet som föreskrivits med stöd av 18 a § eller 20 § första
stycket,

6.
bryter mot 22 § första eller
tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med medgivande
enligt tredje stycket,

7.
åsidosätter stadgandet i 23 §,
om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträde
eller har insyn, eller gärningen är ringa, eller

8.
uppför vilthägn i strid mot 24
a § eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd lill villhägn.

Utbyte
av brott som avses i första stycket 4 skall förklaras förverkat, om det ej är
uppenbart oskäligt.

Ändringen
'i första stycket punkt 4 har gjorts för all ansvarsbestämmelsen skall bli
tillämplig också på underiåtenhel atl söka tillstånd enligt 18 c § eller brott
mot villkor eller föreskrifter som meddelats enligt paragrafen.

I
andra stycket har uttrycket "obilligt" bytts ut mot
"oskäligt". Någon saklig ändring åsyftas inte med detta. Stadgandet
kommer också all omfatta utbyte av en otillåten markavvatlningsålgärd.

4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1986: 000) om ändring
i naturvårdslagen (1986:000)

3 §

Vid
prövning av frågor som rör naturvård skall Ullbörlig hänsyn tas till övriga
allmänna och enskilda intressen. Härvid skall lagen (0000:000) om hushållning
med naturresurser m. m. tillämpas.

Beslut
i frågor som avses i 7-11 §§, 13 §, 18 § första, andra och fjärde styckena, 18 c
§, 19 § samt 20 § andra stycket får inle meddelas i strid mot en detaljplan
eller områdesbestämmelser. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte
motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

1
den tidigare nämnda prop. 1985/86:90 har föreslagits bl. a. alt ett nyU

andra stycke las in i 3 § naturvårdslagen. Del föreslagna stadgandet inne

bär att beslut i frågor om naturreservat, naturminnen, takter och nalur

vårdsområden saml föreskrifter för arbelsförelag inle får meddelas i strid

mot detaljplan eller områdesbestämmelser enligl plan- och bygglagen 17

2 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 159

(PBL). Delsamma bör enligl
min mening gälla markavvattningsföretag som Prop. 1985/86: 159

omfattas av
tillståndsplikten i 18 c §. Paragrafen föreslås ändrad i enlighet

härmed.

Ändringen
i denna paragraf bör träda i kraft samtidigt med PBL och följdändringarna i
annan lagstiftning, dvs. den 1 januari 1987.

5 Hemställan

Jag
hemställer atl lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1.
lag om ändring i
naturvårdslagen (1964:822),

2.
lag om ändring i lagen
(1986:000) om ändring i naturvårdslagen (1964:822).

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

18

Bilaga I Prop. 1985/86:
159

JORDBRUKSDEPARTEMENTET

FÖRPRÖVNING AV MARKAVVATTNINGSFÖRETAG ENLIGT
NATURVÅRDSLAGEN

(1964:822)

Ds Jo 1985:2

19

Bilaga

Prop. 1985/86:159

1. rerslag till

Ig cm ä ndring i naturv å rdslagen
(1964:822)

H ä rigenan f ö reskrivs
i fr å ga an naturv å rdslagen (1964:822)

dels att
20 och 37 §§ skall ha nedan angivna lydelse

dels
att i lagen skall inf ö ras en ny paragraf, 18 c § , av nedan angivna lydelse.

Nuvarande
lydelse

F ö reslagen lydelse

1 Ontryckt 1974:1025.

18 c §

Å tg ä rder son utf ö rs
f ö r att awattna nark, f ö r att s ä nka
eller tappa ur en sj ö eller f ö r att skydda mot vatten, n ä r syftet med å tg ä rden ä r att varaktigt
oka en fastighets r å nplig-het f ö r
n å got visst ä ndam å l (narkawattning),
f å r ej ske utan l ä nsstyrelsens tillst å nd. Tillst å nd till detaljdr ä nering genom t ä ckdikning
kr ä vs endast on det f ö religger semnolika sk ä l att f ö retaget leder till skador p å naturmilji å i.

20

Nuvarande
lydelse , RSreslagen lydelse Prop. 1985/86: 159

Tillst å nd beh ö vs inte f ö r
markavvattning scm sker i sanband med tSkt av torv vartill tillst å nd har l ä mnats
enligt lagen (1965:000) an vissa torvfyndig-heter m.m. Tillst å nd beh ö vs
inte heller f ö r att utf ö ra rensningar f ö r
att bibeh å lla vattnets djup eller l ä ge.

Tillst å nd till markavvattning
skall f ö renas med de villkor som b ä iSvs f ö r
att begr ä nsa eller motverka skador p å naturmilj ö n
av f ö retaget.

20 § 2

Kan arbetsf ö retag, son
ej onfat- Kan eirbetsf ö retag, scm ej cmfat-

tas av tillstSndstv å ng enligt 18 tas av tillst å ndstv å ng enligt,

eller 19 § , komna att v ä sentligt 18, 18 c eller 19 § , kcitra att

f ö r ä ndra naturmilj ö n, skall, v ä sentligt f ö r ä ndra naturmilj ö n,

innan f ö retaget utf ö res, samr å d skall, innan f ö retaget utf ö res,

ske med l ä nsstyrelsen. Ftegeringen samr å d ske med l ä nsstyrelsen,

eller nyndiet scm regeringen Regeringen
eller myndighet scm

best ä mmer kan f ö reskriva att inan regeringen best ä nmer kan f ö re

landet eller del d ä rav anm ä lan skriva
att inan landet eller del

f ö r samr å d alltid skall g ö ras
i d ä rav annfilan f ö r samr å d alltid

fr å ga an s ä rskilda slag av ar- skall g ö ras i fr å ga on s ä rskilda

betsf ö retag. slag av arbetsf ö retag.

2 benaste lydelse 1983:654.

21

Nuvarande
lydelse Ftjreslagen lydelse Prop. 1985/86: 159

Betr ä ffande arbetsf ö retag son s ä gs
i f ö rsta stycket ä ger l ä nsstyrelsen
f ö rel ä gga f ö retagaren att vidtaga de å tg ä rder son
finnas erforderliga f ö r att begr ä nsa eller motverka skada p å naturmilj ö n.

Best ä mnelserna i denna paragraf skola ej
avse bebyggelse inan omr å de, son ing å r i fastst ä lld
generalplan, stadsplan eller byggnadsplan, ocii ej heller f ö retag vartill tillst å nd l ä mnats enligt vattenlagen
(1983:291) eller milj ö skyddslagen (1969:387).

37 § 3

Till b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst
sex m å nader d ä nes den san upps å tligen
eller av oaktsantiet

1.
bryter mot f ö rbud eller f ö reskrift
san meddelats enligt 5, 8, 10, 11 eller 14 § ,
16 § andra stycket eller 19 § ,

2.
bryter mot 16 § f ö rsta stycket
f ö rsta punkten eller, an ej g ä r-niren ä r
ringa, mot 16 § f ö rsta stycket andra purikten,

3.
bryter mot 17 § andra stycket, an ej mingen ä r ringa,

4.
utf ö r takt i strid not 18 § 4. utf ö r takt eller inarkawatt-eller å sidos ä tter villkor
son nings å tgSrd utan att ha till- ä r f ö renat med
tillst å nd till st å nd enligt 18 eller 18c § tSkt, eller
bryter mot villkor

eller f ö reskrifter
son har meddelats i samband med s å dant
tillst å nd.

5.
underl å ter att fullg ö ra
skyldiet son f ö reskrivits med st ö d av 18 a §
eller 20 § f ö rsta stycket,

6.
bryter mot 22 § f ö rsta eller
tredje stycket eller mot f ö reskrift san neddelats i santoand
med medgivcinde enligt tredje stycket,

3 Senaste lydelse 1982:1097.

22

Nuvarande
lydelse Hjreslagen lydelse Prop. 1985/86: 159

7.
åsidosätter
stadgandet i 23 §, cm ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke
äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa, eller

8.
uppför vilthägn
i strid mot 24 a § eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd till
vilthägn.

Utbyte av brott san avses i Utbyte av brott son avses i

första stycket 4 skall förklaras första stycket 4 skall förkleirais

förverkat, cm det ej är uppenbart förverkat, cm det ej är uppen-

obilligt. bart oskäligt.

Denna lag tr ä der
i kraft den 1 januari 1986.

Beträffande meirkavvattjiingsfäretag, för vilka ansökan
an förordnande av förrättningsman att Yiaivilägga förrättning enligt
vattenlagen (1983:291) eller motsvarande äldre bestäimelser har inkonmit till
länsstyrelsen före ikraftträdandet av denna lag, gäller äldre be-stämnelser.

23

2. rörslag till

rörorLr.ina cr\ änörino i naturvårdsförordninqen
(1976:484)

Härigenctn föreskrivs att 23 § naturvårdsforordningen (1976:484)
skall ha nedan anaivna Ivdelse

Prop. 1985/86:159

Nuvarande Ivdelse

Fbreslaaen
Ivdelse

A.so'-an on
tillst å nd enligt naturv å rdslagen (1964:822) till markavvattning f ö r virkesproduktion skall inges till s:<ocs-v å rdsstyrelsen. Ans ö kan
o-i tillst å nd till markavvattning f ö r jordbruks ä ndam å l skall inges till lantbruksn ä -Tnden. Ans ö kan
or. tillst å nd till markawattnir.g f ö r annat ä ndam å l skall inges till l ä nsstyrelsen. Sogsv å rds-styrelsen
och lantbruksn ä jimden skall med eget yttrande ö verl ä -n-na ans ö kan till l ä nsstyrelsen.

24

Nuvarande
Ivdelse

röreslaaeh
Ivdelse

Prop.
1985/86: 159

Den son ärinar
företa våtnarks-dik.nir.g för virkesprod'jktion ellar markberedning genor. hyggesplöjning
skall snarast möjligt och senast två månader i för'.'äg anniöla detta till
skogs vårds styrelsen. Denna skall, med eget yttrande en företagets skogliga läriDlighet,
överlä.-iina a.jrala.n till länsstyrelsen för sa.nråd enligt 20 § första
stycket naturvårdslagen (1964:822).

Den sen
ämnar företa markberedning genom hyggesplöjning skall snarast möjligt och
senast två må-nader i förväg anmäla detta till skogsvårdsstyrelsen. Denna
skall, med eget yttrande en företagets skogliga lämplighet, överlämna ajitiälan
till länsstyrelsen för samråd enligt 20 § första stvcket nÄtarvård?laaen.

Den sen
enligt gällande bestämelser har underrättat skogsvårdsstyrelsen en avverkning
son skall äga mm på hans mark skall anses ha gjort anirälan för samråd
beträffande avverkningen enligt 20 § naturvårdslagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1986.

25

INNBHÄLL Prop. 1985/86: 159

1. Inledning 2

2.
Inkomna
skrivelser 4

3.
Sveriges å taganden enligt

"Convention en wetlands" 5

4.
Naturv å rdsverkets v å tnarksinventering 6

5.
GSllande r ä tt 8

6.
Ö verv ä ganden och f ö rslag 10

7. Specialmotivering 15

Bilaga Lagf ö rslag

26

röRDRD Prop. 1985/86: 159

I saraband med behandlingen av prop. 1981/82:130 med f ö rslag till ny vattenlag m.m. har riksdagen hos
regeringen hemst ä llt cm utredning och f ö rslag cm tillst å ndsplikt
f ö r markavvattningsf ö retag i naturv ä rdslagen
(JoU 1982/83:30, rskr 274). I anledning >firav har denna prcmaroria ujpr ä ttats inan jordbruksdepartementet.

27

1.
inledning Prop. 1985/86: 159

Fr å gan en att f ö rst ä rka skyddet
f ö r landets v å tmarker har aktualiserats i olika saimanhang. Den
togs upp bl.a. i den socialdenokra-tiska notionen 1977/78:791 em milj ö v å rden m.m., i
vilken f ö reslogs inf ö rande av en tillst å ndsplikt enligt naturv ä rdslagen f ö r dikningsf ö retag.

Med anledning av motionen uttalade jordbruksutskottet
bl.a. f ö ljande (JoU 1978/79:8 s. 12):

Utskottet vill f ö r
sin del med sk ä rpa understryka att man vid en samh ä llsutveckling san leder till ett ö kat utnyttjande av v å tmarker f ö r bl.a. energiproduktion m å ste ä gna s ä rskild uppm ä rksamhet
å t m ö jligheterna att h ä vda alln ä nna milj ö -
odi naturv å rdsintressen. Med h ä nsyn h ä rtill
Yi ä lsar utskottet med tillfredsst ä llelse den i olika sanmahhang ig å ngsatta inventerings- och utredningsverksamhet ber ö rande v å tmarksfr å gor, vilken i korthet redovisats ovan. Bl.a. b ö r enligt utskottets mening naturv ä rdsverkets v å tmarksinventering
och i anslutning h ä rtill p å b ö rjade
inventeringar av olika energik ä llor med
anknytning till v å tmarker kunna ge ett v ä rdefullt underlag f ö r de av\r ä gningar av olika motst å ende intressen som kan bli n ö dv ä ndiga att g ö ra. Utskottet utg å r
s å lunda fr å n att riskerna f ö r
skador p å milj ö n genom ett okat utnyttjande av v å tmarker
f ö r olika ä ndam å l liksem de
positiva effekterna p å lokalklimat och skogsbruk av
dessas bevarande blir s ä rskilt beaktade av regeringen i
anslutning till p å g å ende eller komnande ö verv ä ganden r ö rande
den inven-terings-och utredningsverksamhet scm har anknytning till v å tmarksfr å gor.
I samband d ä rmed synes ä ven b ö ra pr ö vas i vad m å n
de formella r ä ttsregleisia p å f ö revarande anr ä de ger utrynme f ö r
det f ö rst ä rkta skydd av v å tmarkerna san framst å r scm n ö dv ä ndigt vid ett ö kat
ianspr å ktagande av dessa nerker f ö r t.ex. ett intensifierat skogsbruk eller utveckling
av nya energiformer.

RiJdagen beslutade i enlighet med jordbruksutskottets f ö rslag (rskr 197e/79t63).

Ä ven
i senare motioner har v ä ckts fr å gan an lag ä ndringar
med syfte att f ö rst ä rka skyddet av v å tmarkerna. Motionerna har dock avslagits
av riksdagen med h ä nvisning till det p å g å ende eirbetet
med en ny vattenlag (J ö O 1980/81:5).

28

Regeringen
lade i mars 1982 fram propositionen (1981/82:130) med Prop. 1985/86: 159 f ö rslag till ny vattenlag. I f ö rslaget till best ä nmelser
an markavvattningsf ö retag understrcSt
departementschefen betydelsen av skyddet av v å tmarker. Med h ä nvisning till att den nya lagstiftningen
kcrrmer att m ö jligg ö ra en friare bed ö mning av narkawatt-ningsf ö retagen ä n
vad scm kunde ske med den d å g ä llande vattenlagen, bed ö mde departementschefen att vad riksdagen uttalat i
anledning av motionen 1977/78:791 i allt v ä sentligt
kunde tillgodoses vid till ä npningen av den nya lagen.

I sitt bet ä nkande ö ver f ö rslaget
behandlade jordbruksutskottet bl.a. ett i den socialdenokratiska milj ö raotionen (1981/82:1921) p å nytt framf ö rt
yrkande on tillsli å ndspr ö vning enligt naturv å rdslagen av irerkawattningsf ö retag. I motionen lades fram f ö rslag till en ny paragraf i NvL med f ö ljande inneh å ll

18 a §

Å tg ä rd f ö r att awattna
ö versilningsmark, strand ä ng, k ä rr, mosse
eller annein v å tmark f å r inte utf ö ras
utan l ä nsstyrelsens tillst å nd.

En s å dan å tg ä rd f å r inte till å tas, an den medf ö r ol ä genhet av st ö rre betydelse fr å n
naturv å rdssynpunkt. Ar å tg ä rden av synnerlig
betydelse fr å n allm ä n synpunkt, f å r
den dock till å tas utan hinder av vad nu har
sagts.

L ä nsstyrelsen f å r f ö rena ett
tillst å nd till markawatt:ning med de f ö reskrifter scm beh ö vs f ö r att begr ä nsa eller motverka skada p å naturmilj ö n.

Sedan yttranden ö ver
motionen inh ä mtats fr å n statens naturv å rdsverk,
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, l ä nsstyrelserna
i Skaraborgs, Ö rebro och V ä rmlands l ä n
samt Lantbrukamas riksf ö rbund, anf ö rde utskottet i sitt bet ä nkande (J ö U
1982/83:30) bl.a. f ö ljande:

Utskottet delar motion ä rernas
uppfattning att v å tmarker son naturresurs ofta kan ha
ett stort och m å ngsidigt bevarandev ä rde. Av naturv å rdsverkets
remissyttrande fr å ng å r att det i m å nga fall

29

varit sv å rt att med
tillr ä cklig styrka h ä vda Prop. 1985/86: 159

naturv å rdsintxessen
i samband med torrl ä ggningsf ö retag av olika

slag. Samr å dsplikten
enligt 20 § naturv å rdslagen har inte alltid

varit tillr ä cklig. De
ovan redovisade best ä ntnelserrB an

till å tlighets- ocii tillst å ndspr ö vning av
vattenf ö retag kanmer

att inneb ä ra f ö rb ä ttrade m ö jligheter att inan ramen f ö r den

vattenr ä ttsliga bed ö mningen h ä vda
naturv å rdsintressen nSr ett

markavvattningsf ö retag
skall pr ö vas. Fr å gan med vilken styrka

dessa intressen kan h ä vdas
gentenot exploateringsintressen m.m.

ä r
dock i h ö g grad beroende av vilken praxis scm
koraner att

utbildas i r ä ttstill ä mpningen. Ehligt utskottets nening kan

alltj ä mt viss os ä kerhet anses f ö religga
betr ä ffande n ö jligheten

att med st ö d av nya
vattenlagen f ä en 1j.llfredsst ä llande

kontroll ö ver de å syftade f ö retagen.
Utskottet anser d ä rf ö r att

starka sk ä l taleur f ö r att det vattenr ä ttsliga
pr ö vningssystemet

konpletteras med best ä nmelser
cm tillst å ndspr ö vning enligt

naturv å rdslagen. De
f ö rslag som framf ö rts i motionen och i

santoand med utskottsbehandlingen b ö r genan regeringens f ö rsorg

bli f ö rem å l f ö r ytterligare pr ö vning, varvid sj ä lvfallet

motion ä rernas
synpunkter ocii avgivna remissyttreindai kan tj ä na

som v ä gledning. Utskottet f ö resl å r s å ledes att riksdagen med

anledning av motion 1981/82:1921 yrkande 13 hos regeringen

hemst ä ller cm utredning och f ö rslag cm tillst ä ndsplikt
f ö r

markavvattningsf ö retag
i naturv å rdslagen.

Riksdagen beslutade i enlighet med jordbruksutskottets f ö rslag (rskr 1982/83:274).

2. Inkomna skrivelser

Till jordbruksdepartementet har den 10 april 1980 ihkomnit
en skrivelse fr å n Norrbottens l ä ns naturv å rdsf ö rbund. I skrivelsen f ö resl å s en ä ndring i 23 § naturv å rdsf ö rordningen
(1976:484) samt ber ö rs sekretesslagens till ä npning vcid ller anm ä lningar cm dikning enligt nyssn ä mnda
best ä mmelse och an avverkning enligt 17 § skogsv å rdslagen.
Dessutom har l ä nsstyrelsen i Kronobergs l ä n den 30 december 1983 koitmit in med en skrivelse
ang å ende naturv å rdsh ä nsyn vid v å tmarksdikning f ö r
virkesproduktion. L ä nsstyrelsen hemst ä ller att regeringen vidtar s å dana å tg ä rder att det klarl ä ggs att skogs-v å rdsstyrelsema har ett ansvar f ö r naturv å rdsh ä nsynen vid v ä t-nerksdikning
cx ä i att s å lunda 21 §
skogsv å rdslagen ä ven ä r tillSnp-1ig
p å s å dana skogssk ö tsel å tg ä rder.

30

3. Sveriges å taganden enligt "Convention on wetlands" Prop. 1985/86: 159

Ett internationellt samarbete betr ä ffande skyddet av v å tmarker ledde till att en konvention (Convention on Wetlands) kunde tr ä da i kraft å r
1975, De l ä nder, bl.a. Sverige, san anslutit
sig till konventionen har d ä rigenon f ö rbundit sig att \r ä ma an v å tmarker i allm ä nhet inom landets gr ä nser men ocks å att speciellt skydda vissa
utpekade cmr å den. Sverige har f ö r sin del angett 20 s ä dana s ä rskilt skydds\r ä rda ccnr å den.
Cmr å dena har en areed cm sahiTBnlagt
2700 km. Betr ä ffande en mindre del av denna areal
har markutnyttjandet reglerats gencm bildande av nationalparker eller
naturreservat.

De f ö r Sverige i den s.k. CW-listan upptagna cmr å dena ä r

Falsterbo-Fotevikencmr å det,
M l ä n

Klingav ä ls å n-Krarikesj ö n,
M l ä n

Helge ä n, L l ä n

Otteriby, H l ä n

S ö dviken, H l ä n

Otter ö n, H l ä n

K ä vsj ö n-Store Mosse, F l ä n

Gr ö tlingboholme-Rave Ytterholme , I l ä n

Laus holmar, I l ä n

Skenholmen, I l ä n

Homborgasj ö n, p l ä n

T å kem, E lan

Kvismaren, T l ä n

Hj ä lstaviken, c l ä n

Annsj ö n, Z l ä n

Gamnelstadsviken, BD l ä n

Pers ö fj ä rden, BD l ä n

lamas j ö n, AC l ä n

Sjaunja-Kaitum, BD l ä n

Taavavucma, BD l ä n

Med v å tmarker f ö rst å s i
konventionen sunpmarker, k ä rr, torvmossar eller vattenomr å den, vare sig de ä r
naturliga eller konstgjorda.

31

permanenta
eller tillf ä lliga eller har ett vatten scm ä r stilla- Prop. 1985/86: 159 st å ende eller rinnande, s ö tt, br ä ckt eller salt.

4. Naturv å rdsverkets v å tmarksinventering

Hed anledning av ett riksdagsbeslut den 1 juni 1977
uppdrog regeringen den 30 juni saiima ä r
å t statens naturv å rdsverk att genanf ö ra en ö versiktlig inventering fr å n naturv å rdssynpunkt
av de svenska v å tmarkerna. Inventeringen skulle
redovisas till regeringen f ö re den 1
november 1978. Naturv å rdsverket fick vidare i uppdrag att
i samarbete med ö vriga statliga ryndigheter utarbeta
en plan f ö r fortsatt inventering av v å traarke-jna. Syftet med den fortsatta inventeringen
angavs vara att ge en mera detaljerad kunskap cm landets v å tmarker, deras naturv ä rden och betydelse. Den fortsatta inventeringen
har i ett antal l ä n f ö ljts av regionala v å timrksin-venteringar.

Den ö versiktliga inventeringen utanf ö r fj ä llregionen
genomf ö rdes å r 1978. Ä r 1979 kon en sanmanst ä llning av litteraturuppgifter i samarbete med l ä nsstyrelserna och redovisades av naturv å rdsverket i rapporterna SNV m 1181-1184.

I den ö versiktliga
inventeringen redovisades 3600 v å tmarksanr å den scm skyddsv ä rda.
Omr å dena har en sanmanlagd yta p å ca 800 000 ha, vilket ä r en tiondel av landets totala v å tmarksareal. ET5r omkring 12 % av antalet redovisade
cmr ä den, motsvcurande 24 % av arealen, har
med st ö d av naturv å rdslagen utf ä rdats
n å gon form av skydd. Skyddet ä r av olika art och crifattning, alltifr å n nationalparksbe-st ä mnelser till best ä nmelser an samr å d f ö r arbeten
san v ä sentligt kan ä ndra naturmilj ö n.
Av de 3600 sk-ddsv ö rda cmr å dena anges 300 som s ä rskilt skyddsv ä rda.

Naturv å rdsverket
konstaterar i sin redovisning att v å tjiarkema
ä r i varierande utstir ä ckning och grad p å verkeide
av olika arbetsf ö retag s å son sj ö s ä nkning, dikning, torvt ä kt odi skogsodling. S ä rskilt har
de areella n ä ringarna medf ö rt stora minskningar av v å tmarksarealen och f ö r ä ndringar i ö vrigt av v å tmarkskarakt ä ren. San exenpel anges att i K ä vlinge å ns
vattensystem har genom dikning och andra former

32

av markavvattning
ca 90 % av v å tmarkerna f ö r é viihnit fr å n b ö rjan av Prop.
1985/86: 159 1800-talet fram till 1970-talet. Qi likartad utvecklir har skett ä ven p å Gotland och
i Mellansveriges jordbruksanr ä den.

Det st ö rsta framtida
hotet not landets skyddsv ä rda v å tmarker bed ö ns h ä rr ö ra fr å n skogsbruket i form av intensifierad dikning och g ö dsling av b å de
myrar och sumpskogar. Ä ven energiskogsodling befaras kenma
att st ä lla anspr å k p å anv ä ndning av v å tmarker,
liksem en ö kad brytning av torv scm energir å vara. Man pekar ocks ä p å det hot san vattenkraftutbyggnader
inneb ä r i form av ö verd ä mning av
bl.a. myrmarker f ö r tillskapande av nya
regleringsmagasin.

Den ö versiktliga inventeringen gav vid
handen ett stort behcv av ö kade kunskaper an v ä tnerkema och deras betydelse f ö r naturmilj ö n.
Regeringen gav d ä rf ö r den 27 mars 1980 naturv å rdsverket
i \ 5 3pdrag att genonf ö ra en fortsatt inventering av Sveriges v ä tnarker enligt ett modifierat f ö rslag till program scm verket lagt fram f ö r regeringen den 18 januari 1980. Inventeringen
skulle i f ö rsta hand inriktas p å de omr å den
d ä r intresset att ta v å tmarker i anspr å k
f ö r skogs- odt\ energiproduktion var st ö rst.

En kartering av anspr å ken
p ä v å tmarkerna son publicerades av naturv å rdsverket 1980 i SNV m 1364 visade att intresset att ta v å tmarker i anspr å k
f ö r skogs- odh energiproduktion var st ö rst i en s ä rskilt
v å tnarksrik region p å den \r ä st:ra
sidan av sydsvenska h ö glandet. Bl inventering har ocks ä genomf ö rts
i denna del av landet. Resultaten har redovisats i rapporterna SNV PM
1680-1683.

Ut ö ver inventeringen (scm ber ö r fem l ä n)
i sydv ä stra Sverige har verket utf ö rt motsvarande arbete i Kalmar l ä ns Sm å landsdel i samverkan
med l ä nsstyrelsen i Kalmar l ä n. Denna inventering ä r redovisad i rapporterna SNV FM 1787-1788.

Inventeringen i sydv ä stra
Sverige t ä cker ca 10 000 ha. Den redovisar saiimanlagt
2 153 objekt st ö rre ä n ca 10 ha, varav 190 s ä rskilt v ä rdefulla. Inventeringen i det v ä tmarksfattigare Kalmar l ä n tar upp 542 objekt, varav 50 s ä rskilt \ ä rdefulla.

33

3 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 159

Inventeringarna cmfattar samnanlagt 16 typer av nossar, 23
typer av Prop. 1985/86: 159

k ä rr, 15 typer av suitpskog, 4 typer av fuktLig hed, 9
typer av fxikt-

ä ngar samt 16 typer av vegetation i
sj ö ar och vattendrag. I den

sydv ä stra regionen ä r mossar av olika form ocii slag vanligeist, i

Kalmar l ä n k ä rr. Den st ö rsta é urealen s ä rskilt v ä rdefulla
v å tmarker

upptas av myrkonplex med inslag av m ä ssar och k ä rr
i sydv ä stra

Sverige
samt v å tmarkskonplex i anslutning till sj ö ar och vattendrag

i Kalmar l ä n.

I santoand med inventeringen har det framkotrmit att mer
omfattande awattning genan dikning f ö rekcrmer
ä n vad tidigare Vcurit k ä nt. Andelen vStnarker scm ä r op å verkade av
arbetsf ö retag ocii andra ingrepp i de inventerade
omr å dena ä r f ö rsvinnande liten. De v å t-marksobj é kt
vilka markeras son s ä rskilt v ä rdefulla eller \ Ä rdefulla
ä r dock v ä sentligen op å verkade
morfologiskt-hydrolcjgisktl. De representerar i stort sett den regionala veuriationen
av v ä tjiarkstyper.

Regionala inventeringar utf ö rs eller har utf ö rts i Uppsala, J ö n-kSpings, Kalmar, Kronctoergs, Kristianstads,
Hallands, Alvsborgs, Skaraborgs, Kopparbergs och V ä sterbottens l ä n.

5. G ä llcinde r ä tt m.m.

Lagregler cm tillst å ndspr ö vning av norkawattningsf ö retag finne i vattenlagen (1983:291), VL. Best ä nmelser i annan lagstiftning son kan bli aktuella
att tillSitpa p å s å dana f ö retag finns ä ven i naturv å rdslagen
(1964:822), NvL, cxii naturv å rdsf ö rordningen (1976:484),

NvF.

Markavvattningsf ö retag
h ä nf ö rs till vattenf ö retag enligt VL. Med markavvattning
avses å tg ä rder scm utf ö rs f ö r att awattna nark, f ö r att s ä nka eller tiappa ur en sj ö eller f ö r
att skydda mot vatten, n ä r syftet ä r att varaktigt eka en fastighets l ä nplighet f ö r
n å got visst ä ndam å l (1 kap. 3
och 4 §§ ). San huvudregel g ä ller att ett narkawattningsf ö retag inte f å r
utf ö ras utan att tillst å nd enligt VL inh ä mtas.
Undantag fr å n huvudregeln cm tillst å ndsplilct g ö rs
an det ä r uppenbart att varken allm ä nna eller enskilda intressen ska-

■'■till form- och vattenf ö rh å llanden

34

das gencm
f ö retagets inverkan p ä vattenf ö rh å llandena. Likas å
g ö rs Prop. 1985/86: 159 undantag
f ö r f ö retag scm avser detaljdr ä nering
gencm t ä ckdikning och det inte finns
sannolika sk ä l att allm ä nna eller enskilda intressen skadas genan f ö retaget.

Ett markavvattningsf ö retag
f å r inte gencmf ö ras cm det strider mot n å gon av tLill å tlighetsreglema
i 3 kap. VL. S å lunda f å r det enligt 1 §
genan valet av plats eller p å n å got annat s ä tt
inte n ö ta hinder mot f ö retaget fr å n
alln ä nna planeringssynpurikter. Det f å r inte heller strida not fastst ä llda planer enligt byggnadslagen (1947:385). Qn det
annars, i andra fall ä n san avses i 16, 18 ocii 20 §§ NvL, ller s ä rskilda
best ä mnelser f ö r bebyggande eller annan anv ä ndning av ett nark- eller vattenomr å de, skall f ö retiaget
enligt 2 § utf ö ras s å att syftet med best ä nmelsema inte motverkas, s å dana best ä nmelser
san avses torde vad g ä ller raarkawattaiings-f ö retag i regel utg ö ras
av f ö rordnanden enligt NvL an
naturreservat eller naturv ä rdsorar å de. l ö rondnanden
an naturreservat eller natur-v å rdscmr å den scm omfattar v å tmarker torde d ä rf ö r i regel starkt besk ä ra eller f ö rhindra n ö jlighetema
tdll markavvattning. Ä ven cm det inte finns andra hirder
not f ö retaget f å r det inte korara till st å nd an det skulle leda till skador eller ö l ä genheter av
st ö rre betydelse f ö r alln ä nna
intressen, d ä ribland naturv å rdsintresset. Regeringen kan dock meddela dispens
vad g ä ller hinder av det sistn ä mnda slaget.

I VL finns ocks å
en é kononisk till å tlighetsregel (4 § )
enligt vilken ett vattenf ö retag f å r kcrana till st å nd
bara an f ö rdelama fr å n alln ä n
och enskild synpunkt ö verv ä ger kostnaderna samt skadorra och ö l ä genheterna av det.

Pr ö vningen av markavvattningsf ö retag sker vid f ö rr ä ttning. F ö rr ä ttningen handl ä ggs
av en f ö rr ä ttningsman son f ö rordnas av l ä nsstyrelsen. Han bitr ä ds i regel av tv ä gode m ä n.

Enligt 7 § NvL kan ett
omr å de san ä r s ä rskilt skyddsv ä rt fr å n na-turv ä rdssynpurikt av l ä nsstyrelsen
f ö rklaras scm naturreservat. Naturreservat
f å r inte bildas an syftet med å tg ä rden i allt v ä sent-

35

ligt kan
tillgodoses genan att cmr ä det i st ä llet med st ö d
av 19 § Prop. 1985/86: 159 NvL f ö rklaras san naturv å rdsanr ä de. Ett f ö rordnande cm naturv å rds-cmr ä de f å r emellertid inte leda till s å
ingripande inskr ä nkningar i mark ä garens r ä tt
att f ö rfoga ö ver omr å det
att p å g å ende markanv ä ndning avse\rt f ö rsv å ras. Qn ett
f ö rordnande on naturreservat medf ö r s å dana inskr ä nkningar blir mark ä garen enligt 26 § NvL ber ä ttigad till ers ä ttning
av staten.

Enligt 18 § NvL f å r takt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller
andra jordarter inte bedrivas utan att tillst å nd l ä mnats av l ä nsstyrelsen. E;tt avslag p å en tillst å ndsans ö kan leder int:e till ers ä ttningsr ä tt
f ö r scSranden.

Cm ett arbetsf ö retag
scm inte omfattas av tillst å ndstv å ng enligt 18 §
kan kcrana att v ä sentligt ä ndra naturmilj ö n
skall enligt 20 § samr å d ske med l ä nsstyrelsen. Betr ä ffande s å dant
arbetsf ö retag f å r l ä nsstyrelsen
f ö rel ä gga f ö retagaren att vidta de å tg ä rder som beh ö vs f ö r att begr ä nsa eller notverka skador p ä naturmilj ö n.
Regeringen eller myndighet som regeringen best ä nmer f å r f ö reskriva att inan landet eller del d ä rav anm ä lan f ö r samr å d alltid sked.! g ö ras i fr å ga
cm s ä rskilda slag av arbetsf ö retag. Med st ö d
av sistn ä imda best ä mnelse stadgas i 23 § vF att v å tmarksdikning f ö r virkesproduktion skall senast tv å m å nader i f ö rv ä g ann ä las till vederb ö rande
skogsv å rdsstyrelse, som har att ö verl ä mna anm ä lan till l ä nsstyrelsen
f ö r samr å d enligt 20 § .

Tillst å ndsplikten
enligt 18 § NvL f ö r torvt ä kt
f ö resl å s enligt ett till lagr å det nyligen
remitterat f ö rslag till lag (1985:000) om vissa torvfyndigheter
m.m. att upph ö ra. Tillst å ndsfr å gan skall i st ä llet pr ö vas
enligt den f ö reslagna lagen. Pr ö vningsmyndighet blir l ä nsstyrelsen.

6. Ö verv ä ganden ocii f ö rslag

Str ä van efter att ta i anspr å k ny mark f ö r
uppodling och att f ö rb ä ttra odlingsbetingelsema j å
befintlig jordbruksnark har under g å ngna
tider lett till att mycket betydcinde arealer av f ö r naturmilj ö n
samt djur- och \ ö xtlivet v ä rdefulla sj ö ar
cx ä i andra v ä tmar-

36

ker har
awattnats. En liknande utveckling har skett även inan Prop. 1985/86: 159

skogsbruket. Särskilt stor omfattning har markawattuxingen
av naturliga skäl fått i de syd- och mellansvenska jordbruksanrådena, inräknat Öleind
och Gotland. Denna awattningsverksantiet har avse-\ört begränsat förekomsten av
opåverkade våtitarker. sålunda konsta-teréir naturvårxisverket i sin
redovisning av uppiraget att inventera landets våtmarker, att det frarakoranit
att mer omfattande awattning gencm dikning förekoraner än vad san tidigcu?e
varit känt. Andelen våtmarker som är opåverkade av arbetsföretag odi andra
ingrepp inom inventeringscmrådena sSgs vara försvinneinde liten. Föreliggande
prognoser tyder på att det även i framtiden koraner att ställas stora anspråk
på exploatering av våtmarker, framför allt för skogsbruks- ocii energiutvinningsändamäl.
I det sistnämnda hänseendet har intjesset främst riktats mot torvutvinning.

De åtgärder son utfcSrs för markavvattning påverkar landskapsbilden
samt förändrar naturmiljön på ett sådcint sStt att livsbetingelserna för djur ocii
växter scm Sr aiiassade till våtinarksmiljön förstöra eller försämras.

Riksdagen har son tidigare nämnts ansett att det vattenrättsliga
prövmingssystemet betiäffande nturkawattningsföretag bör konpletteras med bestänmelser
om tillstandspitSvning enligt NvL. Riksdagen har bert att regeringen lägger
fram ett förslag cm tillstånds-plikt för markawattningsföretag i NvL.

Mat bakgrund av det nu anförda föreslås att i NvL införs
en ny bestämnelse, 18 c §, cm tillståndsprövning av markavvattningsföretag.

I fråga om provningsskyldighetens räckvidd föreslås
följande. E-prövmingsplikt bör i princip gälla edla former av irarkavvatt:ning
scm cmfåttas av VL:s bestänmelser. Härigenan undviks den svårighet som det kan
innebära att i lagtexten göra en avgränsning mellan prövningspliktiga ocii inte
prövningspliktiga företag. Ureiantag bör emellertid göras för sSdan narkawattning
scm nomalt inte innebär risk för skador på natvirmiljön, nämligen detaljdrSnering
av jordbruksmark genan täcikdikning. Elidast cm det finns sannolika skäl att

37

ett dylikt
f ö retag skadar naturmilj ö n b ö r tillst å ndsplikt f ö relig-
Prop. 1985/86: 159 ga. Pr ö vningsplikten b ö r heller inte g ä lla
s å dana rensningar i ett vattendrag
san utf ö rs f ö r att bibeii å lla avb ö rdningsf ö rm å gan. S.k. skyddsdikning ä r en å tg ä rd scm vidtas f ö r
att hindra grundvattnet att stiga efter en skogsavverkning och scm d ä rf ö r underl ä ttar å ter-v ä xten. Skyddsdikning torde inte omfattas av VL:s
definition av markavvattning i 1 k. 3 §
f ö rsta stycket punkt 4, eftersom
kravet p å att å tg ä rden skall varaktigt Ska en
fastighets l ä npliet f ö r n å got visst ä ndam å l inte kan
anses vara uppfyllt. Fr å n naturv å rds-synpunkt torde skyddsdikning ocks å i regel sakna betydelse. Skyddsdikning b ö r allts å
inte omfattas av NvL:s regler cm tillst ä ndsplikt.

I anledning av det tidigare omn ä mnda f ö rslaget
till torvlagstift-ning, b ö r tillst å ndsplikten inte heller anfatta dikning san sker f ö r torvutvinning vartill tillst å nd koraner att kr ä vas
enligt n ä mnda lagstiftning. Erforderliga
naturv å rdsh ä nsyn f å r l ä nsstyrelsen ta vid sin pr ö vning
enligt dai lagstiftningen.

Tillst å ndspr ö vningen enligt NvL av narkawattning b ö r likson annan tillst å ndspr ö vning enligt NvL ske hos l ä nsstyrelserna. I fr å ga an den ö kade arbetsbelastning detta kan
leda till kan s ä gas f ö ljcinde. L ä nsstyrelserna ä r enligt 23 §
NvF redein samr ä dsmyndiet betr ä ffande skogsdikning. L ä nsstyrelserna Yiar dessutom visst ansvar f ö r att bevaka eillin ä nna intressen betr ä ffande bl.a.
s å dan narkawattning som pr ö vas enligt VL. Visserligen ä r det kaninarkollegiet scm skall f ö ra talein f ö r
allm ä nna intressen i vattenm å l, men kollegiet torde oftast vara beroende av l ä nsstyrelsens sakkunskE? » f ö r att kunna
f ö ra denna talan.

Den ö kade curbetsbeleistning f ö r l ä nsstyrelsen
san en obligatorisk tillst å ndspr ö vning enligt NvL skulle leda till kan redan med h ä nsyn till vad scm nu sagts bed ö mas bli m å ttlig.
Den kan ytterligare minskats cm skogsv å rdsstyrelsema
och lantbruksn ä mnderna inlemnas aktivt i pr ö vningsf ö rfarandet.
Kedan enligt g ä llande regler skall all
skogsdikning ann ä las till skogsv å rdsstyrelsen, som har att med eget yttrcinde r ö rande f ö retagets
skogliga l ä nplighet ö verl ä mna annfilan
till l ä nsstyrelsen f ö r samr å d
enligt 20 § NvL. Med h ä nsyn till de kunskaper odi den erfarenhet san finns
inan

38

skogsv å rdsstyrelsema, torde dessa vara v ä l l ä npade att ä ven gSra Prop. 1985/86: 159 bed ö mingar av dikningens inverkan p å naturmilj ö n.
Skogsv å rdsstyre Isemas befattning med skogsdiknings ä renden torde kunna utvidgas p å detta s ä tt
utan att det leder till n ä nnv ä rt merarbete.

N ä goi motsvarighet till samr å det enligt 23 §
NvF finns inte vid narkawattning f ö r
jordbruks ä ndan å l. Genon de ä ndringar som nyligen f ö retagits i lagen (1979:425) cm sk ö tsel av jordbruksmark (sk ö tsellagen) har eraellertid lantbruksn ä mnderna f å tt
ett ö kat ansvar f ö r fr å gar cm
naturv å rdsh ä nsyn inan jordbruket. Vad san sagts ovan ang å ende skogsv å rdsstyrelsemas
roll i ifr å gavarande pr ö vmingsf ö rfarande
b ö r d ä rf ö r ä ven kunna g ä lla lantbruksn ä mnderna.

Fh l ä nplig ordning skulle d ä rf ö r vjura att
en ans ö kan cm m é urkawatt-ning f ö r
skogsbruks- eller jordbruks ä ndam å l inges till vederb ö rande skogsv å rdsstyrelse resp. lantbruksn ä mnd. Efter erforderlig utredning ö verl ä mnar d ä refter nyndigheten ans ö kningshandlingarna med eget yttrande till l ä nsstyrelsen. Yttraidet b ö r avse s å v ä l l ä nplig-heten
fr å n skogsv å rds- resp. jordbrukssyrwiikt som verkningarna p å naturmilj ö n.
l ä nsstyrelsen b ö r vid den f ö ljande
tillst å ndspr ö vningen normalt kunna grunda sitt beslut p å den bed ö miing
som gjorts av skogsv å rdsstyrelsen eller lantbruksn ä mnden, varf ö r
f ö rfarandet kan bli mycket enkelt i
de fall d ä ans ö kan tillstyrks. Yttrandet b ö r
givetvis ä ven kunna inneh å lla f ö rslag till f ö rsiktighets å tg ä rder exil begr ä nsningar
av f ö retaget.

Den f ö reslagna tillst å ndspliktsregeln enligt NvL inneb ä r att nan i vissa fall inf ö r en dubbelpr ö vning
av markawattningsf ö retag. Det blir h ä r fr å ga cm en
verklig dutbelpr ö vning eftersom verkningarna av ett
och sanma f ö retag fr å n naturv å rdssynpurikt
skall bed ö mas enligt b å de VL och NvL. Denna dvibbelpr ö vning torde emellertid -s å som n ä rmare
utvecklas nedan - i praktiken inte bli s ä rskilt
betungande, f ö rutsatt att tillst å ndspr ö vningen regelufissigt
f ö rst sker enligt NvL. En s å dan pr ö vmingsordning
ä r att f ö redra, eftersom f ö rfarandet
hos l ä nsstyrelsen blir v ä sentligt enklare ocii billigare f ö r s ö kanden ä n en f ö rr ä ttning enligt VL.

39

vid den pr ö vning enligt NvL san l ä nsstyrelsen skall g ö ra karmer
Prop. 1985/86: 159 utt ö ranande att behandlas f ö retagets verkningar p ä naturmilj ö n. Ffiri ligger ä ven en bed ö mning
av om f ö retaget strider mot antagna planer eller
f ö rordneinden som meddelats enligt NvL.

Av de motst å ende intressen
san brukar f ö rekoraia i n\ å l an markavvattning ä r naturv å rdsintresset det vanligaste. Mera s ä llan ber ö rs
fiskeintressen eller andra allm ä nna
intressen. Cm pr ö vningen enligt NvL utmynnar i ett
tillst å nd torde mark ä garen d ä rf ö r ofta kunna g ö ra
den bed ö mningen att det ä r uppenbart att inte allm ä nna intressen skadas. Innan han g ö r denna bed ö mning
b ö r han samr å da ned l ä nsstyrelsen
i dess egensk av tillsynsmyndighet enligt VL. Tillst å nd enligt VL skulle d ä inte beh ö va s ö kas annat ä n an det beh ö vs enligt 4 kap. 2 § andra stycdcet VL, dvs. n ä r
s ä rskild tv å ngsr ä tt beh ö va eller n ä r
tv å eller flera skcdl deltaga i f ö retaget och n å gon
ö ver-enskonmelse inte har tr ä ffats cm delaktigheten. I de fall det sker en efterf ö ljande pr ö vming
enligt VL koiroer denna att f ö renklas genom
att naturv å rdsfr å goma i praktiken redan ä r avklarade.

Cm tillst å nd enligt NvL
inte l ä mnas till ett f ö retag, inneb ä r
detta att f ö retaget inte f å r genanf ö ras,
ä ven cm en efterf ö ljande pr ö vning
enligt VL kunde t ä nkas leda till ett tillst å nd. Fii p å b ö rjad f ö rr ä ttning enligt VL b ö r d ä rf ö r avbrytas s å snart beslutet enligt NvL vunnit
laga kraft.

Det f ö rslag till tillst å ndspr ö vning enligt
NvL av markawattningsf ö retag scm nu l ä ggs fram har till ä ndam å l att f ö rb ä ttra skyddet
av landets v å tmarker. Det tillt ä nkta f ö retagets
inverkan p å naturmilj ö n blir d ä rf ö r av st ö rsta
betydelse vid l ä nsstyrelsens pjr ö vming. Givetvis skall ä ven h ä nsyn tas till mark ä garens intresse av att f å f ö rb ä ttra sin mark samt det samh ä llsekoncmiska intresset av att jordbruks- ocii
skogsmark skall kunna sk ö tas rationellt ocii ge god avkastning.
Detta fr å ng å r redan av 3 § NvL. FtSr att en ans ö kan skall avsl å s
b ö r det d ä rf ö r kr ä vas att det framst å r scm ett beak-tansv ä rt naturv å rdsintresse att det ber ö rda mark- eller vattenomr å det bevaras op å verkat
f ö r framtiden. N å gra till ä tlighetsregler
ut ö ver n ä rmda stadgande tieh ö vs inte i NvL.

40

Fh ytterligcire
fråga som bör tas np i detta saimanhang är den cm Prop. 1985/86: 159

en markägare skall bli berättigad till ersättning för det
fall länsstyrelsen avslår en einsökan an narkawattning.

Cm ett tillstånd till ei förprbvningspliktig verksairhet
vägras, brukar detta i de flesta andra sanmarihang inte leda till att sökanden
blir ersättningsberättigad. Detta gäller bl.a. verksamheter för vilka krävs
tillstånd enligt 18 § NvL eller enligt VL.

Den nu föreslagna bestäimielsen innebär att det i NvL
införs en generell tillståndsplikt för narkawattning. Tillståndspliktens cmfattning
är bestämd på sanna sätt san i Vl. hfarkawattningsföre-tagen
kcransr således att bli förprövningspliktiga enligt NvL i saitma utsträckning
som de redan nu är enligt VL. Den tillåtlighets-prövming san skall ske med
avseende pä företagets inverkan på naturmiljön blir också i princip densamna i
de båda lagarna. Någon rätt till ersättning bör därför inte tillkomna sökanden
cm tillstånd till markavvattning vägras enligt NvL.

7. Specialmotivering

Beslag till ändring i natvorvårdslagen (1964:822)

18 c §

Åtgärder san utförs för att awattna nark, för att säiika
eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden
är att varaktigt <3ca en fastighets länplighet för något visst ändamål (narkawattning),
får ej ske utan länsstyrelsens tillstånd. Tillstånd till detaljdränering
genan täckdikning krävs endast cm det föreligger sannolika skäl att företaget
leder till skador pä naturmiljön.

Tillstånd bdiövs inte för markavvattning som sker i
samband med takt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (1985:000)
cm vissa torvfyndigheter m.m. Tillstård behövs inte heller för att utföra
rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.

Ett tillstånd till markavvattning skall förenas med de
villkor san behövs för att begränsa eller motverka skador pä naturmiljön av
företaget.

41

Paragrafen
ä r ny. Prop. 1985/86: 159

I f ö rsta stycket stadgas en generell
skyldighet att ans ö ka an tillst å nd enligt NvL till narkawattning. Undantag fr ä n f ö rpr ö vningsplikten har emellertid gjorts f ö r detaljdr ä nering
genom t ä ckdikning utan n ä r det f ö religger
sannolika sk ä l att skador uppst å r p ä naturmilj ö n. Undantag har vidare gjorts i andra stycket f ö r normalt underh å ll
i form av rensning av diken och vattendrag till tidigare djup eller l ä ge. I fr å ga
cm tolkningen av vad san skall f ö rst å s med s ä dana
underh ä llsrensningar har
jordbruksutskottet gjort n å gra v ä gledande uttalanden i samband med tillkomsten av den nya vattenlagen,
se JoU 1982/83:30 s. 27. Undantag fr å n
prbvningsplikten f ö r s å dana narkawattnings ä tg ä rder san sker i samband med takt av torv har vidare
gjorts. Denna fr å ga har behandlats i avsnitt 6.
Undantaget g ä ller endast f ö r takter som pr ö vas
enligt den f ö reslagna torv-lagstiftningen.

Som har anf ö rts i
avsnitt 6 omfattas s.k. skyddsdikning inte av markawattningsdefinitionen i vare
sig VL eller f ö revarande paragraf. Skyddsdikning ä r s å ledes inte tillst å ndspliktig.

Eftersom pr ö vningen
enligt NvL komner att ske gencm ett eriklare f ö rfarande ä n pr ö vningen enligt VL b ö r pr ö vmingen enligt NvL ske f ö re pr ö vningen
enligt VL. N å gra s ä rskilda best ä nmelser om pr ö vningsordningen torde inte beh ö vas. Pr ö vningen
enligt NvL b ö r kunna ske p å ett relativt tidigt stadium i planeringen och innan
detaljutredningar cm utfonnning och kostnader gjorts. Med den k ä nnedom an v ä rdefullare
v å tnarksomr å den som l ä nsstyrelserna
f ö r\rvat, bl.a. gencm naturv å rdsverkets v å tmarksinventering,
torde de flesta l ä nsstyrelser ha underlag f ö r att ganska snabbt fatta beslut i tillst å nds fr å gan.

San tidigare franli å llits
keraner ett meddelat tillst å nd enligt NvL
ofta att leda till att pr ö vmingen enligt VL kan undvikas
eller f ö renklas. Ett tillst å nd av l ä nsstyrelsen
torde n ä mligen i regel kunna tolkas scm att
det ä r uppenbart att allm ä nna intressen inte skadas, å tminstone s ä
vitt g ä ller naturmilj ö n.

42

Ett tillstånd enligt NvL skall enligt tredje stycket kunna
förenas Prop. 1985/86: 159

med villkor eller föreskrifter för att begränsa ett
företags verkningeir pä naturmiljön. Häri ligger även att länsstyrelsen hör
kunna föreskriva begränsningar av företagets onfattuiing.

20 §

Kan arbetsföretag, scm ej cmfattas av tillståndstvång
enligt 18, 18c eller 19 §, komna att väsentligt förändra naturmiljön, skall,
innan företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller nyndiet
scm regeringen bestänmer kan föreskriva att inan landet eller del därav anmälan
för samråd alltid skall göras i fråga an särskilda slag av arbetsföretag.

Beträffamde arbetsföretag son sägs i första stycket äger
länsstyrelsen förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som finnas
erforderliga för att begränsa eller motverka skada pä naturmiljön.

Bestänrnelsema i denna paragraf skola ej avse bebyggelse
inan anräde, san ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan,
och ej heller företag vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983:291)
eller miljöskyddslagai (1969: 387).

Från det i paragrafen föreskrivna samrådsförfarandet hcu: undcintag
även gjorts för markawattningsföretag eftersom dessa skall till-ståndsprö\/as
enligt den nya 18 c §. Samrådsplikten kan däremot avse täckdikning, skyddsdikning
och rensning, scm inte omfattas av t J.ll - ståndsplikten enligt nämnda §.

37 §

Till b ö ter eller f ä ngelse i h ö gst
sex m å nader d ö mes den som upps å tligen
eller av oaktsanihet

1.
bryter mot f ö rbud eller f ö reskrift
scm meddelats enligt 5, 8, 10, 11 eller 14 § ,
16 § a « ira stycket eller 19 § ,

2.
bryter mot 16 § f ö rsta stycket
f ö rsta punkten eller, an ej g ä rningen ä r
ringa, mot 16 § f ö rsta stycket andra purikten,

3.
bryter mot 17 § eindra stycket, cm ej g ä rningen ä r
ringa,

4.
utf ö r takt eller markavvattnings å tg ä rd utan att
ha tillst å nd enligt 18 eller 18 c § eller bryter mot villkor eller f ö reskrifter san har meddelats i santoand med s å dant tillst å nd,

5.
underl å ter att fullg ö ra
aniifilningss)?yldighet scm f ö res)crivits med
st ö d av 18 a § eller 20 §
f ö rsta stycket

6.
bryter mot 22 § f ö rsta eller
tredje stycket eller mot f ö reskrift san neddelats i samband
med medgivande enligt tredje stycket,

43

7. å sidos ä tter stadgandet i 23 § , om ej rningen sker p å
plats, Prop. 1985/86: 159

till vilken alln ä riheten icke ä ger tilltir ä de
eller har insyn,

eller g ä rningen ä r ringa, eller

8. uppf ö r vilth ä gn i strid mot 24 a § eller å sidos ä tter villkor san

ä r f ö renat med tillst å nd till vilth ä gn.

Utbyte av brott son avses i f ö rsta stycket 4 skall f ö rklaras f ö rverkat, om det ej ä r uppenbart osk ä ligt.

Ä ndringen
i f ö rsta stycket puiikt 4 haur gjorts f ö r att ansvarsbe-st ä nmelsen skall bli till ä mplig ocks å p å underl å tenhet att s ö ka
tillst å nd enligt 18 c § eller brott mot f ö reskrift som meddelats enligt paragrafen.

I andra stycket har uttryciket "bbilligt" bytts
ut mot "osk ä ligt". N å gon saklig ä ndring
å syftas inte med detta. Stadgandet komner
ocks å att omfatta utbyte av en otill å ten markavvattnings å tg ä rd.

44

Bilaga
2 Prop. 1985/86: 159

Sammanställning av remissyttranden över promemorian (Ds Jo
1985:2) Förprövning av markavvattningsföretag enligt naturvårdslagen (1964:822)

Efter
remiss har yttranden över promemorian avgetts av kammarkollegiet, lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, fiskeristyrelsen, statens naturvårdsverk, statens energiverk,
domänverket, länsstyrelsernas organisationsnämnd, Svea hovrätt, Sveriges
lantbruksuniversitet, länsstyrelserna i Kronobergs, Skaraborgs, Värmlands,
Västerbottens och Örebro län, Lantbrukarnas riksförbund, Svenska
naturskyddsföreningen och Svenska cellulosa- och pappersbruksföreningen.

Lantbruksstyrelsen
har hört lantbruksnämnderna i Kristianstads, Malmöhus, Norrbottens, Skaraborgs,
Södermanlands, Uppsala, Västerbottens, Älvsborgs, Örebro och Östergötlands
län. Skogsstyrelsen har hört skogsvårdsstyrelserna i Gävleborgs, Hallands,
Kronobergs, Malmöhus, Skaraborgs, Stockholms, Södermanlands, Värmlands,
Västmanlands och Örebro län. Fiskeristyrelsen har hört fiskeriintendenterna i
övre norra distriktet, nedre norra distriktet, mellersta distriktet och nedre södra
distriktet samt sötvattenslaboratoriet.

1. ALLMÄNT

Lantbruksstyrelsen:
Under första hälften av 1900-talet utfördes många sjösänkningar och vattenavledningar
vars syfte till väsentlig del var att ta i anspråk markområden för uppodling till
åker. Lantbruksstyrelsen vill påpeka att dessa typer av markavvattningsföretag
tillhör en svunnen tid och har numera i praktiken upphört.

Markavvattningsföretag
för jordbruksändamål kommer för överskådlig tid framöver att vara inriktade på
att förbättra brukningsbetingelserna på idag befintlig bnikningsvärd åkermark.
Dessa markavvattningsföretag kommer enligt styrelsens bedömning endast i
undantagsfall att beröra våtmarker som är av intresse ur naturvårdssynpunkt.

Styrelsen
instämmer i den redovisade uppfattningen att det är den framtida markavvattningen
för skogsbruk och energiutvinningsändamäl som kan medföra risk för påverkan av
skyddsvärda våtmarker. Enligt styrelsens uppfattning borde detta kommit till
uttryck i förslaget på så sätt att markavvattning för jordbruksändamål lämnats
utanför förprövningen enligt naturvårdslagen.

Huvudregeln
enligt vattenlagen är att för markavvattningsföretag krävs tillstånd enligt
denna lag. Denna skärpning av tillståndsplikten leder enligt lantbruksstyrelsens
bedömning till en väsentlig ökad frekvens av markavvattningsföretag som
framöver kommer att prövas enligt vattenlagen.

Vid
handläggningen av markavvattningsärende vid lantbruksnämnderna 45

tar
dessa vid misstanke om att naturvårdsintressen kan påverkas, kontakt Prop.
1985/86: 159 med länsstyrelsens naturvårdsenhet för samråd enligt 20 §
naturvårdslagen. Det har inte kommit till styrelsens kännedom att någon
lantbruksnämnd genomdrivit någon åtgärd som skulle strida mot länsstyrelsens samrådsställningstagande.
1 de fall då markägarna yrkat på mer omfattande åtgärder som kan påverka
naturmiljön har parterna diskuterat en jämkning av företaget. I annat fall har
ärendet hänskjutits till prövning enligt vattenlagen.

Inom
lantbruksverket arbetar sedan några månader en grupp med att se över verkets
handläggningsrutiner vid markavvattningsförrättningar. Samråds- och
remissförfarandet vid tillåtlighetsprövningen uppmärksammas därvid särskilt.

Vid
prövningen av markavvattningsföretag enligt vattenlagen tillmätes synpunkter
från myndigheter som har att bevaka allmänna intressen mycket stor betydelse.
Styrelsen kan ge exempel på flera förrättningar där förrättningsmannen på grund
av motstående naturvårdsintressen förklarat företaget ej tillåtligt. I ett par
fall har frågan om tillåtlighetsprövningen hänskjutits till regeringen för
avgörande. Vad lantbruksstyrelsen erfarit har under senare år endast ett fall
kunnat noteras där naturvårdsintresset fått stå tillbaka för ett starkt
jordbruksintresse.

Den
i departementspromemorian föreslagna förprövningen sträcker sig långt utöver
vad som avsågs med ovan redovisat motionsförslag utan att närmare ha redovisat
skäl utöver de som behandlades i motionen. Promemorians förprövningsregler
omfattar alla markavvattningsföretag med undantag för vissa uppräknade i den
föreslagna lagparagrafen. Vidare föreslås att lantbruksnämnderna utan att det
leder till nämnvärt merarbete skall svara för erforderliga utredningar och till
länsstyrelsen lämna yttrande över såväl markavvattningsföretagets lämplighet
från jordbrukssynpunkt som dess verkningar på naturmiljön.

Föreslagen
tillståndspliktsregel i NVL innebär enligt lantbruksstyrelsens mening en
dubbelprövning av nästan samtliga markavvattningsföretag som av någon
anledning skall prövas enligt vattenlagen. Det är endast i något undantagsfall
som en markavvattning prövas enligt vattenlagen av enbart skälet påverkan på
naturvårdsintressen.

Lantbruksstyrelsen
ställer sig mycket tveksam till om det föreslagna prövningsförfarandet
verkligen leder till en uttömmande behandling av ett markavvattningsföretags
verkningar på naturmiljön. Vid en sådan prövning erfordras ingående hydrotekniska
och ekonomiska bedömningar av i vattenfrågor kunnig och erfaren personal.
Nästan alltid då allmänna intressen berörs erfordras en bedömning av
alternativa åtgärder för att väga samman alla intressen som berörs vid
förrättningen så att en för alla parter acceptabel lösning kan erhållas. De
alternativa förslagens effekter på naturmiljön måste bedömas av i
naturvårdsfrågor kunnig personal vid länsstyrelserna.

Enligt
förslaget så skall länsstyrelsens förprövning behandla i huvudsak

endast företagets verkningar på naturmiljön. Vid prövning av ett markav

vattningsföretag förekommer nästan alltid flera allmänna intressen som

måste sammanvägas till en helhet och bedömas i relation till nyttan och 46

angelägenheten
av den sökta förrättningen.

Allmänna intressen utöver
naturvård som kan förekomma vid en mark- Prop. 1985/86: 159 avvattningsförrättning
för jordbruksändamål är friluftsliv, påverkan på bebyggelse, fabrik,
anläggningar, odlad jord till en efter ortsförhållanden betydande omfattning
samt säkerhets- och skyddsfrågor, fiskeintressen, förändrade förhållanden för
närboende och påverkan på allmänna hälsotillståndet m.fl.

Mot
bakgrund av den erfarenhet som lantbruksstyrelsen har av markavvattningsförrättningar
gör styrelsen den bedömningen att nuvarande prövningsförfarande enligt
vattenlagen ger minst lika stor och ibland bättre möjlighet att ta hänsyn lill
naturvårdsintressen. Där utöver kan alternativa lösningar prövas som inte
sällan kan leda till förbättrade förhållanden både för naturvården och markavvattningsintresset.

Det
torde kräva mycket starka skäl för att införa en dubbelprövning av det slag som
redovisas i departementspromemorian. Det kan enligt lantbruksstyrelsens mening
inte vara försvarligt att införa en dubbelprövning av alla markavvattningsföretag
för att uppnå möjligheten att påverka det mindre antal företag för vilka
ursprungligen avsikten var att stärka naturvårdsskyddet.

Med
hänvisning till det ovan anförda avstyrker lantbruksstyrelsen i likhet med
samtliga hörda lantbruksnämnder förslaget om att införa en förprövning av markavvattningsföretag
för jordbruksändamål enligt naturvårdslagen.

Fiskeristyrelsen:
I promemorian framhålls bl. a. att de motstående intressen som brukar
förekomma i mål om markavvattning är naturvårdsintresset det vanligaste,
samtidigt sägs att mera sällan berörs fiskeintressen eller andra allmänna
intressen.

Enligt
fiskeristyrelsens uppfattning är s. k. markavvattningsföretag praktiskt taget
undantagslöst till men för fiskets intressen och därmed i princip oacceptabla
för såväl fiskerinäringen som för sportfiskare och vattenägare.

De
skador som uppkommer orsakas av uttorkning av lek- och uppväxtområden för
fisk, utsvämning av finkornigt material som minskar den biologiska produktionen,
snabbare vattenståndsförändringar, förhöjda vattentemperaturer, risker för utsvämning
av tungmetaller, försurningschocker m.m.

Fiskeristyrelsen
har instruktionsmässig skyldighet att vårda och bevara de svenska fiskbestånden
så att dessa dels kan ge underlag för ett bibehållet fiske dels bestå som de
oersättliga element de utgör i vår vattenfauna. Mot bakgrund härav måste fiskeristyrelsen
ur såväl bevarande- som nytt-jandesynpunkt bevaka den ytterligare utslagningen
av våtmarker, vare sig de utgörs av myrar, mossar, sjöar eller rinnande vatten.
Att i detta läge endast låta skogsvårdsstyrelsen, lantbruksnämnden eller
länsstyrelsen få avgöra tillåtligheten av dessa företags förprövningsansökningar
enligt naturvårdslagen är helt oacceptabelt från fiskets sida.

Från
fiskerisynpunkt är det positivt att tillståndsprövning sker av mark

avvattningsföretag i enlighet med förslaget. Fiskeristyrelsen förutsätter

dock att klart inskrivna regler tillförs om ett obligatoriskt hörande av 47

fiskerimyndigheterna.

Skogsstyrelsen:
I promemorian sägs att föreliggande prognoser tyder på att Prop. 1985/86: 159 det
även i framtiden kommer att ställas stora anspråk på exploatering av våtmarker
framförallt för skogsbruks- och energiutvinningsändamäl. Genom en utredning
1979 har skogsstyrelsen klarlagt skogsbrukets anspråk. Av den tillgängliga
våtmarksarealen 7milj. ha skulle 21 % dikas under en 50-årsperiod sedan bl. a.
våtmarker med särskilda naturvårdsvärden un-dantagits. Med den takt som
skogsdikning nu bedrivs dröjer det 75-100 år innan arealen är dikad.

Skogsstyrelsen
anser av skäl som närmare utvecklas nedan att tillståndsplikt inte kan
förordas framför allt med hänsyn till det skydd för våtmarkerna som hittills
uppnåtts genom gällande samrådsplikt och det ökade skydd som en
tillståndsprövning enligt nya vattenlagen (VL 1983:291) innebär.

För
skogsdikning finns en obligatorisk samrådsskyldighet med länsstyrelsen sedan
1980. Redan tidigare fanns i många län fungerande samrådsrutiner. Efter det
att samrådsskyldigheten tillkom har dessa rutiner ytterligare utvecklats vid
för skogsvårdsstyrelser och länsstyrelser gemensamma seminarier och
exkursioner. Som ett led i arbetet har naturvårdsverket gett ut allmänna råd
och riktlinjer (1980:3) och skogsstyrelsen har föreskrivit att statsbidrag inte
får beviljas till dikning av våtmarker som bedöms ha särskilt värde ur
naturvårdssynpunkt. Enligt skogsvårdsstyrelserna har samrådsskyldigheten
utfallit väl och naturvårdshänsynen i regel beaktats vid dikningens utförande.

Genom
VL har tillståndsplikt införts fr.o.m. I januari 1984 för alla markavvattningsföretag
utom då det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas.
Tillämpat på skogsdikning innebär detta att tillstånd fordras bl. a. i alla de
fall då länsstyrelsen i motsats till markägarna anser att en våtmark inte bör
dikas alls eller att den avsedda dikningen bör modifieras så att
skadeverkningarna mildras. Samtidigt som länsstyrelsen är tillsynsmyndighet
över VL får den också kännedom om alla planerade skogsdikningsföretag och kan
effektivt tvinga fram en prövning enligt VL. Vid efterföljande förrättning
åligger det förättningsmannen att höra berörda myndigheter dvs. länsstyrelsen
vad avser bl.a. naturvärdena hos våtmarken.

Man
kan i och för sig tänka sig att prövning enligt VL ändå utmynnar i ett
tillstånd för ett företag som inte skulle få tillstånd vid prövning enligt NVL.
I sådana fall skulle våtmarkerna få ett sämre skydd enligt VL än enligt NVL.
Skogsstyrelsen anser att sannolikheten för att detta inträffar är mycket liten
och förutsätter att det vid prövning i överinstanser ganska snart skulle
utbildas en rättspraxis som överensstämmer med den behandling ärendena skulle
antas få vid en prövning enligt NVL. I varje fall borde den nuvarande ordningen
kunna prövas under några år innan steget tas till ett tillståndstvång enligt NVL.

Den
föreslagna tillståndsplikten innebär att markavvattningsföretag

skall tillståndsprövas enligt både NVL och VL. Därigenom tas mera re

surser från det allmänna och den enskilde i anspråk än om företagen bara

prövades enligt VL. Enligt promemorian skulle många företag inte behöva

prövas enligt VL om de har fått tillstånd enligt NVL. Detta förhållande 48

gäller
även vid nuvarande samrådsplikt eftersom länsstyrelsen då ger Prop. 1985/86:
159 tillkänna sin åsikt om dikningsföretaget. Föreligger därvid inga anspråk från
naturvårdshåll är prövning enligt VL i avseende på dessa inte aktuell. För
närvarande skall skogsvårdsstyrelserna i samrådsförfarandet främst yttra sig om
den skogliga lämpligheten av ett dikningsföretag. I promemorian föreslås en
ändring så att styrelserna som ett led i tillståndsprövningen dessutom åläggs
att bedöma dikningens inverkan på naturmiljön. Skogsvårdsstyrelserna har
kompetens att bedöma den naturvårdshänsyn som bör tas i samband med ett skogsdikningsföretag,
dvs. de modifieringar av en diknings utförande som naturvärdena kan kräva.
Detta motsvarar till-lämpningen av 2I§ skogsvårdslagen vad avser andra skogliga
åtgärder. För att bedöma om en våtmarks naturvärden är så höga att en betydande
del av dikningen bör förhindras behövs oftast en överblick på riksnivå och regional
nivå. Denna överblick och kompetens besitter länsstyrelsen. Den formella
hanteringen av eventuella tillståndsärenden med ovan redovisade kompetensområden
tar skogsstyrelsen i detta yttrande ej ställning till.

Skogsstyrelsen
anser slutligen att det ökade skydd för våtmarker som eftersträvas bäst kan
tillgodoses om man jämsides med tillämpning av nuvarande regler ökar
kunskaperna genom fortsatta inventeringar och samtidig klassificering av
skyddsvärdet. Detta skulle tillsammans med den skogliga inventering och
planläggning som pågår dels ge nödvändig överblick och dels ge väl
dokumenterat beslutsunderlag för den prövning av naturvärden som i olika
sammanhang blir aktuell att utföra.

Sammanfattningsvis
anser skogsstyrelsen att tillståndsplikt för skogsdikning enligt NVL inte kan
förordas för närvarande att nu gällande ordning med samrådsplikt och prövning
enligt VL bör ge

ett
gott skydd för våtmarkerna att nu gällande rutiner inte bör ändras innan det
visats att en för naturvärdena ogynnsam rättspraxis utvecklats att den
övergripande naturvärdesbedömningen i tillståndsärenden vad

avser
skogsdikning bör göras av länsstyrelsen att kunskaperna om våtmarkerna bör ökas
genom inventering och klassificering av skyddsvärdet.

Statens
naturvårdsverk: Verket tillstyrker föreliggande förslag om tillståndsprövning
av markavvattningsföretag, liksom att detta införs som en ny bestämmelse i
naturvårdslagen, 18c§. Alla markavvattningsföretag som omfattas av vattenlagens
bestämmelser kommer därmed att vara underkastade en generell förprövningsplikt
enligt NVL. Detta innebär också att frågan om prövning av tillstånd till ett markavvattningsföretag
inte längre, som enligt VL: s bestämmelser, blir beroende av den bedömning
företagaren gör. Om denne exempelvis anser det uppenbart att företaget inte
leder till skador på naturmiljön erfordras ingen prövning.

Verket
är berett att i samråd med länsstyrelserna anordna utbildning för

personal på lantbruksnämnder och skogsvårdsstyrelser om och hur natur

värden bör beaktas vid tillståndsprövning enligt NVL av markavvattnings

företag. Lantbruksnämnderna respektive skogsvårdsstyrelserna, torde 49

4 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 159

därigenom
få goda förutsättningar att förse länsstyrelsen med bedömnings- Prop.
1985/86: 159 underlag som också avser företagets inverkan på aktuella
naturvärden.

Statens energiverk: Då våtmarkerna utgör en omistlig del
av den svenska naturen är det av stor vikt att dessa bevaras så långt det är
möjligt. På så sätt underlättar det tillståndsgivning för den lilla del av
våtmarkerna som behövs tas i anspråk för annat ändamål, t. ex.
energiproduktion.

En förprövning av markavvattningsföretag enligt
naturvårdslagen kan därför enligt verkets uppfattning endast vara positivt ur
energisynpunkt. Verket vill därmed tillstyrka det lagda förslaget.

Domänverket: Enligt framlagt förslag skall tillståndsplikt
enligt NVL införas utan att tillståndsprövningen enligt VL tas bort, alltså en
dubbelprövning enligt två olika lagar. Visserligen sägs att den senare kan
förenklas eller t. o. m. inställas. Men detta måste egentligen vara möjligt
även nu, om det vid samrådet enligt NVL står klart att inga allmänna intressen
skadas. Vid införandet av nya vattenlagen anfördes också särskilt att lagen
skulle utformas så att en helhetsbedömning skulle göras av domstolen i ett
sammanhang och att samtidigt undvika en dubbelprövning.

Nu gällande samrådsmodell med skogsvårdsstyrelsens
medverkan fungerar enligt domänverkets åsikt smidigt och bra. Genom
bestämmelserna i nya vattenlagen har dessutom en säkerhetsspärr införts mot att
naturvårdens eller andra allmänna intressen skall lida skada. Verket anser,
att en sådan koppling av de två lagarna är att föredra. En mera informell handläggning
enligt den första lagen kan vid behov följas upp med en formell enligt den
andra. Tid bör ges för att rutiner och praxis för detta skall utvecklas.

En formell tillståndsprövning enligt två olika lagar utan
klara regler för samordning av lagarna framstår som en sämre lösning.
Domänverket avstyrker därför det framlagda förslaget. Om detta ändå skulle
genomföras, vill verket betona vikten av att s. k. skyddsdikning hålls utanför
på det sätt, som föreslås. Några andra intressen kan inte gärna skadas av en
tillfällig reglering av vattenförhållandena i avvaktan på att det nya
skogsbeståndet självt skall klara vattenbalansen.

Kammarkollegiet: För att tillvarata allmänna intressen
skall kammarkollegiet enligt 12kap. 20§ vattenlagen (1983:291) föra talan vid
förrättning för prövning av markavvattningsföretag. Denna uppgift för kollegiet
är emellertid enligt lagen begränsad till fall där "det behövs".
Frågan om ett sådant fall föreligger blir i praktiken beroende av
förrättningsmannens bedömning, eftersom han enligt 12 kap. 14 § andra stycket
skall sända kungörelsen om vattenföretaget till kollegiet "om allmänna
intressen kan beröras".

Sker inte detta, får kollegiet i allmänhet inte kännedom
om företaget.

Sedan den nya vattenlagen trädde i kraft, har endast något mer än ett år

förflutit, och äldre lag är fortfarande tillämplig vid en förrättning där

ansökan om förrättningsman gjorts eller förordnande om syneförrättning

meddelats före den nya lagens ikraftträdande. Efter ikraftträdandet har 50

kollegiet
fått kungörelse om markavvattningsföretag i endast två fall. Även Prop.
1985/86: 159 enligt den äldre vattenlagen anmäldes bara något eller några
enstaka fall åriigen till kollegiet.

Om man skall utgå från förrättningsmännens bedömning,
förekommer således endast ett ytterst litet antal markavvattningsföretag som
kan beröra naturvårdsintressen eller andra allmänna intressen. Kollegiet kan
inte avgöra riktigheten av denna bedömning. I promemorian synes man emellertid
utgå från en annan bedömning i fråga om innebörden och förekomsten av allmänna
intressen vid markavvattningsföretag. Frekvensen anmälningar av sådana företag
hos kollegiet kan också ställas samman med en iakttagelse som i promemorian
redovisas från naturvårdsverkets inventering av våtmarkerna i sydvästra
Sverige, nämligen att mer awattning genom dikning förekommer än som tidigare
varit känt och antalet opåverkade våtmarker är försvinnande litet.

Bedömningen av naturvårdsintresset vid ett markavvattningsföretag
kan vara svår. En sådan bedömning innefattar inte bara tekniska frågor utan
förutsätter ibland ekologiska kunskaper och en överblick över naturvårdens
intressen som den enskilde saknar. Som rådgivare och förrättningsmän vid markavvattningsföretag
anlitas i stor utsträckning anställda hos lantbruksverket eller jordbrukets
organ resp. skogsvårdsstyrelserna. De har visserligen att iaktta även
naturvårdens intressen men är naturligen primärt inriktade på jord- resp.
skogsbrukets intressen.

Mot denna bakgrund och med hänsyn till kammarkollegiets
uppgift att vid markavvattningsföretag företräda allmänna intressen - varmed då
avses intressen som står i motsatsförhållande till exploateringsintresset -har
kollegiet inte något att erinra mot en lagstiftning som syftar till ökat skydd
åt värdefulla våtmarker. Kollegiet anser sig därför i huvudsak kunna förorda de
lagförslag som framläggs i promemorian.

Inordningen av bestämmelsen om tillståndsplikt i
naturvårdslagen har emellertid medfört att av bestämmelsen inte kommer att
framgå vad som gäller för länsstyrelsens tillståndsprövning. Till skillnad från
vattenlagen med sina utförliga regler för tillåtlighetsprövningen innehåller
den föreslagna paragrafen 18c ingen vägledning för vare sig sökande eller
länsstyrelse. Samma förhållande gäller emellertid 18 § naturvårdslagen. 1
promemorian hänvisas till 3 § naturvårdslagen, ett stadgande som bara säger att
länsstyrelsen vid sin prövning skall ta tillböriig hänsyn till övriga allmänna
och enskilda intressen, som berörs av frågan. Det på s. 3 i promemorian intagna
motionsförslaget till en ny 18 a § gav från denna synpunkt bättre ledning för
tillämpningen.

På s. 14 i promemorian diskuteras förhållandet mellan
naturvårdsintres

sena och andra allmänna intressen i samband med länsstyrelsens tillstånds

prövning. Det förutsätts där att länsstyrelsen, efter att ha prövat företaget

enligt naturvårdslagen, skall kunna ge markägaren besked om de andra

intressen än naturvårdsintressena, som berörs av företaget. Ett sådant

förfarande innebär påtagliga risker för att andra allmänna intressen blir

åsidosatta. Man tycks i promemorian - säkeriigen med fog - utgå från att ett

sådant besked i praktiken blir bestämmande för sökandens bedömning, om

allmänna intressen kräver prövning även enligt vattenlagen. För att läns- 51

styrelsen skall kunna lämna ett besked, som sålunda
praktiskt ersätter Prop. 1985/86: 159 denna prövning, måste krävas att
länsstyrelsen gör en tillfredsställande kontroll av att andra intressen inte
föreligger. Sålunda bör länsstyrelsens uttalande förutsätta att länsstyrelsen
har hört t. ex. vederbörande fiskeri-tjänsteman och att denne inte haft några
yrkanden. Med hänsyn till att denne fiskeritjänsteman regelmässigt får uttala
sig när markavvattnings-företaget prövas enligt vattenlagen borde det inte
innebära någon administrativ omgång att också länsstyrelsen begär yttrande av fiskeritjänsteman-nen.
Även företrädare för kulturminnesvården, som ibland kan ha ett väsentligt
intresse i ett markavvattningsföretag, måste höras innan länsstyrelsen lämnar
ett besked.

Lansstyrelsernas organisationsnämnd: Utifrån de synpunkter
länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON) har att beakta, har LON ingen
erinran mot förslaget.

LON vill dock peka på en smidigare lösning än den att
tillståndsprövning införs. Problemet enligt gällande lag är att - såsom praxis
har utvecklats -tolkningen av begreppet arbetsföretag i 20 § natui;vårdslagen
innebär att länsstyrelsen samrådsvis inte kan totalförbjuda ett arbetsföretag.
En lösning är att länsstyrelsen uttryckligen ges möjlighet, enligt 20§, att
stoppa ett arbetsföretag samrådsvis. Ett annat alternativ är att begreppet markavvattning,
i detta sammanhang, definieras så att den specifika åtgärden inte innebär ett
arbetsföretag utan att den endast skall ses som ett led i annat arbetsföretag,
exempelvis skogsbruk.

Svea hovrätt: Ett dubbelt prövningsförfarande som
förutsättning för tillstånd att vidta en åtgärd eller starta en verksamhet har
alltid ansetts betungande, varför en sådan ordning om möjligt borde undvikas.
Under senare år har detta lett till lagstiftningsåtgärder som eliminerat
tidigare föreskriven tillåtlighetsprövning enligt såväl vattenlagen som
miljöskyddslagen av företag som muddring, fiskodling och värmeutvinningsanlägg-ningar.
Det torde i detta läge få krävas särskilda skäl för att beträffande viss typ av
vattenföretag införa en dubbelprövning som nu inte förekommer. - Hovrätten
konstaterar att den motion som ligger till grund för riksdagens framställning
om nu ifrågakommande lagstiftning avstyrkts av så gott som samtliga de
instanser som fått den på remiss, att reservanter i jordbruksutskottet avstyrkt
motionen samt att i departementspromemorian inte anförts några skäl utöver de
av motionärerna åberopade för att en lagstiftning bör komma till stånd.

Det kan mot bakgrund av det anförda till en början vara
motiverat att söka bilda sig en uppfattning om / vilken omfattning den framtida
markav-vattningsverksamheten kan antas komma i konflikt med ett till våtmarkerna
knutet naturvårdsintresse.

I det utskottsutlåtande som låg till grund för riksdagens
framställning

underströks att man vid ett ökat utnyttjande av våtmarker måste ägna

särskild uppmärksamhet åt möjligheterna att hävda allmänna miljö- och

naturvårdsintressen. Det borde prövas i vad mån de formella rättsreglerna

på området gav utrymme för det förstärkta skydd av våtmarkerna som 52

framstod som nödvändigt om
våtmarkerna i ökad utsträckning skulle tas i Prop. 1985/86: 159 anspråk för
t. ex. ett intensifierat skogsbruk eller utveckling av nya energiformer.

Hovrätten
är väl medveten om att de synneriigen omfattande markavvattningsföretag för jordbruksändamål,
huvudsakligen sjösänkningar, som har förekommit tidigare många gånger har
inneburit att våtmarker som med nutida betraktelsesätt har ett skyddsvärt
miljövärde har eliminerats eller utarmats. Denna verksamhet hade emellertid i
allt väsentligt till syfte att skaffa fram ny åkermark. Markavvattningsverksam-het
i detta syfte kan numera anses ha upphört. Framtida markavvattningsföretag för
jordbruksändamål kommer i stället så gott som undantagslöst att beröra enbart
redan odlad jord. Endast ett fåtal per år av dessa företag kan antas beröra
våtmarker. De markavvattningsåtgärder som numera är helt dominerande för
jordbruket är rörläggning av öppna diken och rensningar i markavvattningsföretagens
avloppsdiken för att företagen skall kunna bibehållas vid avsett djup. Dessa markavvattningar
saknar betydelse för våtmarkerna. Vid organogena jordar kan det dessutom bli
nödvändigt att fördjupa avloppsdikena samt på sina ställen utföra
kompletterande invallningar. I båda dessa fall kan skyddsvärda våtmarker tänkas
bli berörda men endast perifert.

Markavvattning
för skogsbruk kan förväntas fortgå i ungefär samma omfattning som för
närvarande och framtida utvinning av torv är knappast tänkbar utan markavvattning.
Markavvattningsföretag för skogsbruk torde så gott som alltid påverka våtmarker
liksom utdikning för torvtäkt.

Vad
därefter angår de nuvarande rättsliga möjligheterna att beakta

skyddsvärda naturvårdsintressen i samband med markavvattning vill hov

rätten anföra följande. Jordbruksutskottet har i sitt betänkande velat ifrå

gasätta om de "formella rättsreglerna på förevarande område" är
tillräck

ligt effektiva för att skydda våtmarkerna. Om därmed avses endast proces-

suella eller även materiella författningsbestämmelser är ej helt klart. Den

nya vattenlagen har emellertid infört en materiell tillåtlighets

prövning för dikningsföretag; denna typ av markavvattning ansågs tidi

gare så nyttig och ofarlig ur allmän synpunkt att någon tillåtlighetsbedöm

ning på grundval av beräknad båtnad och skada eller intrång på allmänt

intresse inte behövdes. Vidare måste förutsättas att den mer allsidiga

tillåtlighetsbedömningen som i den nya vattenlagen införts för alla typer av

markavvattningsföretag ger ökat utrymme för hänsynstagande till all

männa intressen som naturvården. När det gäller att freda speciellt

skyddsvärda objekt mot markavvattning föreligger redan nu omfat

tande rättsliga möjligheter. Våtmarker som redovisats i CW-listan förefal

ler lämpligen böra skyddas genom förordnande enligt naturvårdslagen.

Ingrepp i dessa liksom i varje annat skyddsvärt objekt kan vidare förbehål

las regeringens prövning enligt vattenlagen. - Hovrätten vill här ännu en

gång understryka att de nya markavvattningsföretag som berör våtmarker

enligt definitionen i departementspromemorian kan förväntas inskränka

sig till ett fåtal om året. Härtill kommer att hotet mot naturvårdsintresset

enligt det tidigare anförda i allt väsentligt kommer från markavvattning för 53

5 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 159

torvtäkt
och skogsbruk. Den förstnämnda typen av företag har undantagits Prop. 1985/86:
159 från den nu föreslagna prövningen av länsstyrelsen, eftersom sådan prövning
ändå skall ske enligt annan lagstiftning. Att markavvattning för skogsbruk hittills
i betydande omfattning genomförts utan prövning enligt vattenlagen säger
självfallet ingenting om möjligheterna att värna om naturvårdsintresset vid en
prövning av dessa företag enligt vattenlagen.

I
departementspromemorian ges inget exempel på att naturvårdsintresset i fråga
om våtmarker under senare år på ett oriktigt sätt fått stå tillbaka för andra
intressen vid tillståndsprövning enligt vattenlagen. Hovrätten har inte heller
från sin erfarenhet något exempel på att tillåtligheten av ett markavvattningsföretag
varit beroende av vilken vikt man tillmätt våtmarksintresset, annat än i mål
där sistnämnda intresse varit knutet till mycket begränsade arealer i periferin
av en omfattande våtmark som Kvismaren.

Jordbruksutskottet
har emellertid uttalat att det är nödvändigt att förstärka det rättsliga
skyddet för våtmarkerna om dessa i ökad utsträckning skall tas i anspråk för
exempelvis intensifierat skogsbruk eller utveckling av nya energiformer. Enligt
hovrättens mening måste detta behov bedömas på grundval av den antagliga
framtida markavvattningsverksamheten och dess förhållande till våtmarkernas
naturvärden samt de redan nu existerande rättsliga möjligheterna att skydda
dessa naturvärden vid markavvattning. Av vad ovan anförts torde framgå att
hovrätten ansluter sig till utskottets bedömning att den framtida markavvattningen
för skogsbruk och torvtäkt kan medföra risk för naturvårdsintressen i
anknytning till våtmarker. I anslutning härtill vill dock hovrätten understryka
att få andra markavvattningsföretag medför någon sådan risk samt att ytterst få
av de våtmarker som i promemorian bedöms som skyddsvärda lärer komma att beröras
av framtida markavvattningsföretag, med undantag för mossar med utvinningsvärd
torv. Hovrätten vill hävda att den av utskottet påtalade nödvändigheten av
förstärkt våtmarksskydd egentligen bara föreligger vid markavvattning för
skogsbruk. Vid denna typ av markavvattning skulle naturvårdsintresset
säkerligen ha bättre möjligheter att hävda sig, om blott företaget prövades
enligt vattenlagen. Att åstadkomma en ökad frekvens av sådan prövning ligger i
linje med utskottets hemställan om översyn av de "formella"
rättsreglerna men har ej upptagits i departementspromemorian. Om nuvarande
praxis att underlåta vattenlagsprövning av markavvattning för skogsbruk tillåts
fortgå, kan självfallet en tillåtlighetsprövning av länsstyrelsen medföra ett
förstärkt skydd för våtmarker.

Det
kan enligt hovrättens mening inte vara rimligt att införa ett dubbelt

prövningsförfarande för alla markavvattningsföretag - även dem som är

helt utan betydelse ur nu aktuell naturvårdssynpunkt - bara för att göra det

möjligt att påverka tillståndsgivning och utformning av del fåtal markav

vattningsföretag som skulle kunna komma i konflikt med verkligt skydds

värda våtmarksintressen. Det avsedda skyddet för våtmarkerna kan ernås

på ett mer adekvat och enkelt sätt, exempelvis genom skyddsförordnande

enligt naturvårdslagen eller förbehåll enligt vattenlagen om regerings

prövning beträffande de verkligt skyddsvärda objekten. Under angivna

omständigheter framstår den föreslagna dubbelprövningen som onödig och 54

klart
olämplig. Härtill kommer att länsstyrelsernas resurser inte torde Prop.
1985/86: 159 medge någon reell prövning av projekt av någon omfattning. En
sådan prövning fordrar ingående tekniska och ekonomiska utredningar, av mark-avvattningskunnig
personal, av den art som framtas vid markavvattningsförrättningar enligt
vattenlagen. Med den i departementspromemorian förutsatta
handläggningsordningen skulle denna utredning göras först sedan länsstyrelsen
träffat sitt avgörande.

Hovrätten kan inte heller ansluta sig till en värdering
som sätter intresset av att bevara våtmarker framför varje annat legalt
samhällsintresse att utnyttja dessa. Vid en markavvattningförrättning enligt
vattenlagen, liksom vid företagets eventuella fortsatta prövning i domstol, göres
en avvägning mellan olika intressen. Härvid kan ifrågakomma att av hänsyn till
naturvårdsintresset förklara företaget otillåtligt men även att av samma skäl
ge det ett från ansökan inskränkt eller på annat sätt modifierat utförande. En
tillståndsprövning av länsstyrelsen i enlighet med departementsförslaget
däremot skulle uttryckligen ha till syfte att tillvarata naturvårdsintresset
och kan förutsättas komma att ensidigt beakta detta intresse på andra
intressens bekostnad. Hovrätten vill ifrågasätta om en sådan prioritering av
naturvårdsintresset verkligen åsyftas. För hovrätten framstår den som
omotiverad och medförande risk för sakligt obefogade inskränkningar i
möjligheten att på mest ändamålsenligt sätt utnyttja våtmarkerna.

Under hänvisning till det anförda avstyrker hovrätten
departementsförslaget om att införa en tillståndsprövning av länsstyrelsen för
markavvattningsföretag. I andra hand föreslår hovrätten att en sådan prövning
begränsas till att avse markavvattning för skogsbruk.

Sveriges lantbruksuniversitet: Sveriges våtmarker är en
tillgång för olika slag av användning likaväl som andra markslag. Många
våtmarker har som kategori kommit att skattas särskilt högt som skyddsvärda
naturvårdsobjekt. De har därigenom också tilldelats ett lämpligt skydd. En
förutsättning för att skyddsvärdet skall kunna bedömas är, att de olika
objekten är väl kända och karakteriserade. För närvarande är detta endast
delvis fallet. En förstärkning av naturskyddet på detta område är därför mest
betjänt av en starkt utökad, systematisk inventering av landets våta marker.
Det förslag till komplettering av NVL som nu föreslås har föga effekt så länge
kunskaperna om våtmarkernas kvalité är så tunn som i nuläget. Förslaget
innebär i huvudsak bara en ökning av det regelsystem som redan är i funktion,
utan att skapa någon nämnvärd förstärkning av naturskyddet. Med den måttliga
omfattning som dikning för närvarande har inom jord- och skogsbruk, särskilt
rörande objekt som omfattas av VL: s bestämmelser, är det ingen orsak att
påskynda införandet av ytterligare regleringar. Det är väsentligare att följa
och värdera effekterna av redan gällande förordningar.

SLU anser att den föreslagna dubbelprövningen av markavvattningsfö-retagen
ej är förenlig med ett rationellt handläggningsförfarande. I första hand bör
resultaten av de lagskärpningar som genomförts på området under 1984 inom ramen
för vattenlagen och lagen om skötsel av jordbruksmark utvärderas.

Om det trots allt bedöms angeläget att ytteriigare stärka
länsstyrelsernas 55

möjligheter att bevaka skador på naturmiljön kan detta
lämpligen ske Prop. 1985/86: 159 genom att införa generell skyldighet att till
länsstyrelsen anmäla planerad markavvattning. med undantag för detaljdränering
genom täckdikning, om det föreligger sannolika skäl att företaget ej leder till
skador på naturmiljön. Lämpligen kan detta ske genom tillägg i
naturvårdslagens 20§. Länsstyrelsen får därmed kännedom om all markavvattning
och har möjlighet att fungera som rådgivande rörande naturmiljön. Länsstyrelsen
kan då också meddela föreläggande om prövning enligt vattenlagen om de anser
detta erforderligt. Tillståndsprövningen kan på så sätt ske i ett sammanhang
inom vattenlagens ram och med samtidigt beaktande av alla berörda intressen.
Länsstyrelsen slipper ifrån den övergripande bedömning som en
tillståndsprövning enligt 3 § naturvårdslagen medför enligt det framlagda
förslaget. Markavvattningsföretag kan vara komplicerade och kräva omfattande
sakkunskap och tekniskt utredningsunderlag om ett avvägt beslut skall kunna
fattas.

Om naturmiljön trots den skärpta vattenlagen anses för
svagt hävdad, bör lagreglerna i den nyligen antagna vattenlagen skärpas.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Länsstyrelsen gjorde den
30 december 1983 en framställning till regeringen om handläggningen av ärenden
rörande våtmarksdikningen för virkesproduktion. Bakgrunden till framställningen
var främst att de nuvarande bestämmelserna rörande våtmarksdikning för
virkesproduktion uppfattades som orationella av både skogsvårdsstyrelsen och
länsstyrelsen. Därför föreslogs vissa åtgärder beträffande bl. a.
regelsystemet, så att våtmarksdikning i skogsmark så långt möjligt skulle kunna
prövas ur såväl skogsvårds- som naturvårdssynpunkt enligt skogsvårdslagstiftningen.

Länsstyrelsen anser i konsekvens därmed att markavvattningsföretag
som endast berör skogsmark enligt skogsvårdslagens definition bör kunna undantas
från tillståndsplikten. Anmälningsskyldigheten till skogsvårdsstyrelsen skulle
dock kvarstå beträffande sådana företag. Detta system leder till avsevärt färre
tillståndsärenden för länsstyrelsen, särskilt på längre sikt, jämfört med det
remitterade förslaget.

Vad gäller markavvattningsföretag för jordbruksändamål
bedömer länsstyrelsen att endast ett fåtal kommer att utföras utan prövning
även enligt vattenlagen, eftersom de oftast berör även enskilda intressen. Det
föreslagna systemet bör därför knappast innebära någon nackdel ur rationalitetssynpunkt,
eftersom länsstyrelsen ändå i regel måste ta ställning i dessa ärenden redan
nu.

För markavvattningsföretag, som berör våtmark som inte är
att hänföra till skogsmark eller jordbruksmark, bör tillståndsplikt enligl
naturvårdslagen införas. I dessa ärenden, som med den av länsstyrelsen
föreslagna ansvarsfördelningen skulle bli ganska få, skulle handläggningen bli
avsevärt effektivare än vad som är möjligt med nuvarande bestämmelser.

Länsstyrelsen anser sammanfattningsvis att det nuvarande
regelsystemet för markavvattningsföretag inte fungerar bra och förändringar av
det slag som framförs i det remitterade förslaget tillstyrks därför.

Länsstyrelsen föreslår dock, i likhet med vad som tidigare
framförts, att 56

markavvattningsföretag i
ren skogsmark undantas från tillståndsplikten. Prop. 1985/86: 159
Skogsvårdslagen bör därför ändras så att dessa företag kan hanteras som
anmälningsärenden enligt skogsvårdslagstiftningen och att därvid skogsvårdslagen
21 § om naturvårdshänsyn kommer att tillämpas.

Länsstyrelsen
i Skaraborgs län: Länsstyrelsen har ingen erinran mot den slutliga utformningen
av den föreslagna regleringen om tillståndsprövning av markavvattningsföretag.
Lagförslaget tillstyrkes därför.

Länsstyrelsen
vill dock föreslå att ett tillägg görs i 25 S naturvårdsförordningen så att
paragrafen (första stycket) även gäller markavvattningsföretag.

Länsstyrelsen
i Värmlands län: Att med de alltmer begränsade personella resurser som i dag
står länsstyrelsen till buds behöva förordna om reservat i skyddsvärda
våtmarker är orealistiskt. Förordnande kan endast bli förbehållet de allra
mest skyddsvärda objekten.

Ett
stort antal i och för sig skyddsvärda våtmarksområden löper därmed risk att
negativt påverkas.

Mot
bakgrund härav anser länsstyrelsen förslaget i föreliggande promemoria välbetänkt
och motiverat.

1
promemorian föreslås att skyddsdikning inte skall omfattas av regler om
tillståndsplikt. Länsstyrelsen delar denna uppfattning men vill samtidigt peka
på att skyddsdikning i anslutning till översilningsmark, sumpskog, mosslagg
etc. kan utgöra ett hot mot höga bevarandevärden.

Länsstyrelsen
i Västerbottens län: Länsstyrelsen tillstyrker införandet av en förprövning av markavvattningsföretag
i huvudsak i enlighet med föreliggande förslag.

Beträffande
s.k. skyddsdikning föreslår länsstyrelsen en mindre justering av förslaget i
enlighet med följande.

De
gemensamma erfarenheter länsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i Västerbottens
län har av ca 5 års samråd enligt 20§ NVL om våtmarksdikning för
skogsproduktion är att det i många fall är svårt att dra skarpa gränser mellan skyddsdikning
och produktionshöjande skogsdikning. Det har också visat sig att effekterna på
nedströms liggande våtmarker, sjöar och vattendrag vid skyddsdikning i stort
sett är av samma slag som de som uppkommer vid produktionshöjande dikningsföretag.

Länsstyrelsen
föreslår med hänsyn till vad som ovan anförts att länsstyrelsen även ges
möjlighet att föreskriva tillståndsprövning enligt I8c§ NVL för skyddsdikning i
de fall "det föreligger sannolika skäl att företaget leder till skador på
naturmiljön".

Länsstyrelsen
i Örebro län: Länsstyrelsen finner att det förslag till tillståndsplikt som nu
utarbetats på riksdagens uppdrag är ändamålsenligt utformat för att uppnå målet
med ett förbättrat skydd för våtmarkerna utan alltför komplicerad prövning
eller onödig dubbelprövning.

Enligt
länsstyrelsens uppfattning bör handläggningen av tillståndsären

dena enligt naturvårdslagen kunna belysa även andra allmänna intressen 57

på ett sådant sätt att den sökande skall kunna bedöma om
prövningsplikt Prop. 1985/86: 159 enligt vattenlagen föreligger eller ej. I det
stora flertalet fall kommer det sannolikt endast att erfordras prövning enligt
naturvårdslagen om det inte finns motstående enskilda intressen. Eftersom
prövning enligt naturvårdslagen förutsätts kunna ske under enklare former och
tidigare i planeringsprocessen än enligt vattenlagen, kan därigenom en
förenkling uppnås samtidigt som naturvårdens möjligheter att bevaka de oskadade
och värdefulla våtmarkerna förbättras.

Länsstyrelsen tillstyrker att förprövning av vattenavledningsföretag
införs i naturvårdslagen i enlighet med framlagt förslag.

Lantbrukarnas Riksförbund: LRF konstaterar att Sverige
omfattar betydande våtmarksarealer. Enligt riksskogstaxeringen är arealen
drygt 7 miljoner hektar. I statens naturvårdsverks våtmarksinventering utpekas
3 600 våtmarksområden såsom skyddsvärda, omfattande 800000 hektar. Cirka 300 av
dessa områden är särskilt skyddsvärda.

Enligt förbundets bedömning kommer under 1980-talet
Sveriges åkerareal att hållas i stort sett oförändrad. Marginellt kan ske
nyodling för att erhålla bättre arronderingsförhållanden. Torrläggning av
våtmarker för att erhålla utökat produktionsunderlag för livsmedel erfordras
inte. Däremot behövs ständigt ett underhåll och en förbättring av markavvattningen
för att hålla landets nuvarande åkerareal i god hävd. Härvid berörs främst
våtmarker i anslutning till åkermarker inom samlade jordbruksområden. LRF vill
understryka det angelägna i att inte erforderliga torrläggningsåtgärder
avseende befintlig åkermark onödigtvis försvåras.

Dikning av våtmarker för skogsproduktion har sedan länge
pågått i Sverige. Härigenom har åstadkommits en angelägen ökning av skogsarealen
ävensom av tillgången till vedråvaror. Skogsstyrelsen har bl. a. med
utgångspunkt från virkesförsörjningsutredningen upprättat ett långsiktigt
program för dikning inom skogsbruket. Härvid har naturvårdsintresset beaktats.

I samband med att riksdagen 1979 antog ny skogsvårdslag
(1979:429) beslutade regeringen om generell skyldighet att via
skogsvårdsstyrelsen anmäla våtmarksdikning till samråd enligt 20 §
naturvårdslagen och 23 § naturvårdsförordningen. Dikning bör, enligt
skogsstyrelsens tillämpningsföreskrifter, helt eller delvis undvikas på sådana
våtmarker som är särskilt skyddsvärda. För sådana våtmarker utgår heller inget
statsbidrag för skogsdikning. LRF konstaterar mot bakgrund av det sagda att väl
fungerande rutiner för samråd mellan skogsvårdsstyrelsen och länsstyrelserna
tillskapats och även vinner tillämpning så vitt gäller markavvattningsåtgärder
inom skogsbruket. Enligt förbundets förmenande är rådande ordning ur allmän
synpunkt fullt tillfredsställande.

Någon motsvarighet till samrådet enligt 23 §
naturvårdsförordningen

finns inte vid markavvattning för jordbruksändamål. Genom de ändringar

som nyligen företagits i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark

(skötsellagen), har emellertid lantbruksnämnderna fått ett ökat ansvar för

frågor om naturvårdshänsyn inom jordbruket. Vattenlagens prövnings

regler och lantbruksnämndernas rådgivande verksamhet torde vara till- 58

räckligt
skydd för de allmänna intressena härvidlag. LRF vill i samman- Prop. 1985/86:
159 hanget peka på den tillståndsplikt för vattenföretag som återfinns i
gällande vattenlag. 1 vattendomstols prövning ingår att naturvårdsintressen
skall beaktas. Den föreslagna tillståndspliktsregeln enligt naturvårdslagen
innebär att man inför en dubbelprövning av markavvattningsföretag. Det blir
här fråga om en verklig dubbelprövning eftersom verkningarna av ett och samma
företag från naturvårdssynpunkt skall bedömas både enligt vattenlagen och
naturvårdslagen. I motsats till förslagsställarna anser LRF att
dubbelprövningen kan bli både betungande och byråkratisk. Därför skulle
tillstånd enligt vattenlagen inte behövas annat än i speciella fall. LRF anser
att grunderna härför är dåligt utvecklade.

Av utredningen framgår vidare att om prövning enligt
naturvårdslagen utmynnar i ett tillstånd torde markägaren därför kunna göra den
bedömningen att det är uppenbart att inte allmänna intressen skadas. Innan han
gör denna bedömning bör han samråda med länsstyrelsen i dess egenskap av tillsyningsmyndighet
enligt vattenlagen.

Naturvårdsplaner upprättas löpande av landets
länsstyrelser. Medels dessa rullande planer kan värdefulla våtmarker redovisas
och kombineras med förslag till skyddsåtgärder med stöd av naturvårdslagen.
Inventeringarna underiättar samtidigt länsstyrelsernas behandling av torvtäktsärenden
och ärenden om samråd för dikning enligt naturvårdslagens 18 och 20§§. Dessa
planer möjliggör ställningstagande till separata skydd enligt exempelvis 7§
naturvårdslagen (naturreservat).

Sammanfattningsvis konstaterar LRF att gällande
lagstiftning och praxis ger vedebörande myndigheter fullgoda möjligheter att
skydda angelägna våtmarker. Myndighetsinflytandet över markavvattningsföretag
är redan i dag mycket betydande. Att införa ytterligare tillståndsregler leder
således knappast till att våtmarksskyddet förbättras.

LRF kan för sin del heller inte acceptera att nya
tillåtlighetsregler införs i naturvårdslagen med verkan att markägares rätt till
ersättning för hinder i pågående markanvändning går förlorad. Enligt förbundets
uppfattning utgör i vart fall normala rationaliseringsåtgärder - såsom t. ex. markavvattning
inom skogsbruket och jordbruket - ett led i pågående markanvändning.

LRF avstyrker i promemorian upptaget lagförslag.

Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen: Skogliga
våtmarker, dvs. relativt torra gräs- och rismyrar med ett befintligt någorlunda
tätt träd-eller plantbestånd samt s. k. försumpad skogsmark, innehåller en
betydande virkesproduktionspotential. Samtidigt behövs för frigörande av denna
potential betydande ekonomiska insatser i form av kompletterande dikning,
gödsling och iståndsättande beståndsåtgärder.

De aktuella arealerna är också i betydande grad redan
tidigare dikade om

än på ett sätt som ej varit fullt tillräckligt för beståndets utveckling. Efter

olika inventeringar har man med förvåning konstaterat att sådana arealer

förekommer långt vanligare än som tidigare varit känt. Det bör dock

påpekas att för skogsbruket är detta förhållande naturiigtvis inte obekant.

Inventeringarna konstaterar också att våtmarker är ett vidsträckt och 59

synneriigen
varierande begrepp. De våtmarkstyper som är av intresse för Prop. 1985/86: 159 skoglig
virkesproduktion omfattar bara en viss del av dessa typer. Öppna blöta
fågelmyrar och andra säregna typer med särskilda naturvärden är inte av
intresse ur skoglig synpunkt. En uppodling av sådana typer innebär betydande
biologiska svårigheter med mycket osäkra resultat samt dessutom orealistiska
kostnadsinsatser.

Det
är vår uppfattning att dikning av skogliga våtmarker med redan befintligt men
stagnerat plant- eller trädbestånd innebär en vitalisering och berikning av
hela ekosystemet såväl ur fauna som florasynpunkt. För dessa våtmarkstyper
gäller därför inte det generaliserande påståendet på sidan II i
promemorian: "De åtgärder som utförs för markavvattning påverkar
landskapsbilden samt förändrar naturmiljön på ett sådant sätt att livsbetingelserna
för djur och växter som är anpassade till våtmarksmiljön förstörs eller
försämras." Påståendet är naturligtvis fullt giltigt för flera andra vätmarkstyper.

Beträffande
de skogliga våtmarkerna finns idag en etablerad rutin innebärande samråd med
länsstyrelserna via anmälning av objekt till skogsvårdsstyrelsen. Det är vår
erfarenhet att denna form fungerar utmärkt och att god kompetens för bedömning
och rangordning av såväl naturvärden som skogsbruksvärden successivt etablerats
på dessa myndigheter. Urval av objekt för anmälning sker i regel med stor
hänsyn till redan utförda inventeringar och i förberedande samråd med berörda
handläggare. Det är vår erfarenhet att hänsyn alltid tagits till de särskilda
synpunkter och önskemål ur naturvårdssynpunkt som framförts. Vi utgår därför
ifrån att när naturvårdsverket enligt sid. 3 menar "att det i många fall
varit svårt att med tillräcklig styrka hävda naturvårdsintressen i samband med torriägg-ningsföretag"
detta måste avse andra typer av företag än virkesproduktion på skogliga
våtmarker. Om så ändå inte är fallet måste man tyda det så att
naturvårdsintressena i dessa särskilda fall trots allt förmodlingen inte varit särskilt
starka och välmotiverade.

Mot
ovanstående bakgrund vill vi föreslå att undantag för föreslagen tillståndsprövning
enligt NVL generellt skall ges för företag som avser virkesproduktion på
skogliga våtmarker. Begreppet skogliga våtmarker bör härvid relativt enkelt
kunna preciseras varvid ett kriterium t. ex. bör vara ett befintligt bestånd av
viss definierad beskaffenhet.

Förslaget
innebär att nuvarande väl fungerande former ej störs och att onödig byråkratisering
undviks i en fråga där en lagändring i praktiken inte skulle medföra någon
egentlig skillnad i de slutliga objektsvalen.

Svenska
Naturskyddsföreningen: Föreningen konstaterar att förslaget till sin innebörd
ligger mycket nära förslag som föreningen själv framfört i flera sammanhang.
Föreningen välkomnar och tillstyrker förslaget.

2. RESURSER, KOSTNADER

Lantbruksstyrelsen:
Lantbruksstyrelsen delar inte uppfattningen att lant

bruksnämndernas befattning med ovan redovisade yttranden kan ske utan

nämnvärt merarbete. Enligt styrelsens bedömning medför förslaget på 60

jordbrukets
område att flera hundra ärenden per är skulle bli föremål för Prop.
1985/86: 159 förprövning enligt naturvårdslagen till en arbetsinsats för
lantbruksnämnderna om 4-6 årsverken per år.

Kunskapen
inom länen vad gäller naturvårdens intressen finns samlad hos länsstyrelserna.
Det föreslagna utredningsförfarandet innebär att lantbruksnämnderna i
flertalet fall måste bedriva arbetet tillsammans med länsstyrelsens personal.
Denna personal måste dessutom såvitt styrelsen förslår pröva nämndens yttrande
innan länsstyrelsen fattar beslut. Enligt lantbruksslyrelsens uppfattning är
det alt föredra att länsstyrelsen svarar för nalurvårdsutredningen i ärendet.
Styrelsen avstyrker därför det föreslagna ulredningsförfarandet.

Skogsstyrelsen:
I promemorian diskuteras arbetsbelastningen till följd av tillståndsplikten.
Det anses att skogsvårdsstyrelsernas arbete med att bedöma även naturvärdena
inte skulle leda till nämnvärt merarbete. Skogsstyrelsen delar inte denna
uppfattning. Den skogliga lämpligheten kan i de flesta fall bedömas snabbt och
utifrån uppgifter i l.ex. skogsbruksplaner vars omfattning ökar i snabb takt.
Utkrävande av naturvårdshänsyn förutsätter väl underbyggda skäl och alltid
besök i fält. Skogsvårdsstyrelserna ägnar f.n. ca 400 ijänstgöringsdagar per år
åt samrådsförfarandel vid ca I 500 dikningsföretag. Skogsstyrelsen bedömer atl
antalet dagar vid tillståndsprövning måste minst fördubblas, kanske
tredubblas. Kostnadsökningen blir 0,5-1 milj. kr. per år.

Eftersom
inga avgifter föreslås får del antas att tillståndsprövningen enligt NVL skall
betalas av det allmänna varvid tillståndet är förenat med en mindre avgift för
sökanden enligt expeditionskungörelsen. Skogsvårdsstyrelsernas dagar för
samråd finansieras ur anslaget D3 Skogsvårdstyrelserna: Myndighetsuppgifter.
Enligt anvisningarna för AF 1986/87 skall för detta anslag redovisas en
minskning med 5% under en treårsperiod dvs. med ca 5000 myndighetsdagar för
skogsvårdsstyrelserna. Under dessa förhållanden anser inte skogsstyrelsen att
ett ytteriigare behov av 400-800 dagar för tillståndsprövning är en rimlig
prioritering med hänsyn till andra viktiga verksamheter som organisationen
ålagts att utföra.

Domänverket:
Enligt domänverkets mening underskattas i promemorian det merarbete, som
tillståndsprövningen enligt NVL skulle medföra. En formell tillståndsprövning
ställer trots allt andra krav på handläggningen och är mera arbetskrävande än
ett enkelt samrådsförfarande.

Länsstyrelsen
i Kronobergs län: En tillståndsprövning enligt naturvårdslagen av alla markavvattningsföretag,
(uppskattningsvis ca 300 ärenden per år i Kronobergs län), skulle till en böijan
innebära en avsevärt ökad arbetsbelastning för länsstyrelsen.

På
längre sikt kommer tillsynen över bl. a. efterievnaden av lämnade tillstånd att
kräva ökade resurser. Länsstyrelsen är angelägen om att framhålla skillnaden i
behovet av tillsyn mellan tillståndsprövning och anmälningsförfarande.

61

Länsstyrelsen i
Västerbottens län: De föreslagna ändringarna kommer att Prop. 1985/86: 159 innebära
viss ökad arbetsbelastning för länsstyrelsen. Länsstyrelsen avser dock atl
tillsammans med skogsvårdsstyrelsen och lantbrukssiyrelsen söka utveckla
rationella och tidsbesparande rutiner för handläggning av markavvattningsföretag
enligt NVL.

Länsstyrelsen
i Örebro län: Länsstyrelsen bedömer atl den föreslagna tillståndsprövningen
kommer att kräva något större resurser än nuvarande samrådsförfarande. I
gengäld kommer sannolikt länsstyrelsens insatser vid prövning av vattenavledningsföretag
enligt vattenlagen att minska, varför den totala resursåtgången inte påverkas
alltför mycket.

62

Bilaga
3 Prop. 1985/86: 159

De
remitterade förslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen
(1964:822)' dels att 5, 20 och 37 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i
lagen skall införas en ny paragraf, 18 c §, av följande

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Angående nationalparkers vård Angående nationalparkers vård

och förvaltning förordnar regering- och förvaltning förordnar regering

en, en eller den myndighet som rege

ringen bestämmer.

Regeringen eller myndighet som Regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer äger för var- som
regeringen bestämmer får för

je särskild nationalpark meddela de varje
särskild nationalpark meddela

föreskrifter beträffande rätten att de
föreskrifter beträffande rätten

färdas över nationalparken eller el- att
färdas över nationalparken eller

jest vistas där ävensom angående annars
vistas där och även an

ordningen i övrigt inom området, gående
ordningen i övrigt inom öm

som/;n/7fl5 erforderliga för att tryg- rådet,
som behövs för att tillgodose

ga ändamålet med nationalparken. ändamålet
med nationalparken.

18 c §

Åtgärder som utförs för att avvattna mark, för att sänka
eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot vatten, när syftet med åtgärden
är att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål (markavvattning),
får inte vidtas utan länsstyrelsens tillstånd. Tillstånd till detaljdränering
genom täckdikning krävs dock endast om det föreligger sannolika skäl att företaget
medför menlig inverkan på naturmiljön.

Tillstånd behövs inte för markavvattning som sker i
samband med takt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (1985:620)
om vissa torvfyndigheter m.m. Tillstånd behövs inte heller för att utföra
rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.

' Lagen omtryckt 1974: 1025. 63

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86: 159

Om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig
inverkan på naturmiljön inom ett område, får regeringen eller, efter regeringens
bemyndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva undantag från
skyldigheten att söka tillstånd enligt första stycket.

Ett tillstånd till markavvattning skall förenas med de
villkor som behövs för atl begränsa eller motverka menlig inverkan på naturmiljön
av företaget.

20
§ -

Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång
enligt 18 eller 19 §, komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan
företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet
som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav
anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av
arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket äger
länsstyrelsen förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som finnas erforderliga
för alt begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Bestämmelserna i denna paragraf skola ej avse bebyggelse
inom område, som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan,
och ej heller företag vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen (1983:291)
eller miljöskyddslagen (1969:387).

Kan arbetsföretag. som ej omfattas av lillslåndstvång enligl
1%, 18 c eller 19 §, komma atl väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget
ulföres, samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan
för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket/«/•
länsstyrelsen förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som behövs för atl
begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Bestämmelserna i denna paragraf skall ej avse bebyggelse
inom område, som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan,
och ej heller företag vartill tillstånd lämnats enligl vattenlagen (1983:291)
eller miljöskyddslagen (1969:387).

37 §' Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes
den som uppsåtligen eller av oaklsamhet

1.
bryter mot
förbud eller föreskrift som meddelats enligt 5, 8, 10, 11 eller 14 §, 16 §
andra stycket eller 19 §,

2.
bryter mot 16 §
första stycket första punkten eller, om ej gärningen är ringa, mot 16 § första
stycket andra punkten,

3. bryter mot 17 § andra stycket, om
ej gärningen är ringa.

' Senaste
lydelse 1983:654. ' Senaste lydelse 1982: 1097.

64

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 159

4. utför läkt i strid mot 18 § eller 4. utför läkt eller markavvatt-

åsidosätter villkor som är förenat ningsåtgärd utan alt ha behövligt

med tillstånd till takt, tillstånd enligt 18 eller
18 c § eller

bryter mot villkor eller föreskrifter sotn har meddelats i
samhand med sådant tillstånd,

5.
underlåter att
fullgöra skyldighet som föreskrivits med stöd av 18 a § eller 20 § första
stycket,

6.
bryter mot 22 §
första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med
medgivande enligt tredje stycket,

7.
åsidosätter
stadgandet i 23 §, om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke
äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa, eller

8.
uppför vilthägn
i strid mot 24 a § eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd till
vilthägn.

Utbyte av brott som avses i förs- Utbyte av brott som avses i förs-

ta stycket 4 skall förklaras förver- ta stycket 4
skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart obilligt. kat, om det ej
är uppenbart oskäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1986.

BeträfTande markavvattningsföretag, för vilka ansökan om
förordnande av förrättningsman atl handlägga förrättning enligt vattenlagen
(1983:291) eller motsvarande äldre bestämmelser har inkommit lill länsstyrelsen
före ikraftträdandet, gäller äldre bestämmelser.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1986:000) om ändring i naturvårdslagen
(1964: 822)

Härigenom föreskrivs alt 3 § naturvårdslagen (1964:822) i
paragrafens lydelse enligt lagen (1986:000) om ändring i nämnda lag skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§' Vid prövning av frågor som rör naturvård skall
tillbörlig hänsyn tas lill övriga allmänna och enskilda intressen. Härvid skall
lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

Beslut i frågor som avses i 7- Beslut i frågor som avses i 7-

II §§, 13 §, 18 § första, andra och II §§, 13 §, 18 § första, andra och

Ijärde styckena, 19 § samt 20 § and- fjärde styckena, 18 c §, 19 § samt

ra stycket får inte meddelas i strid 20
§ andra stycket får inte medde-

mot en detaljplan eller områdesbe- las
i strid mot en detaljplan eller

stämmelser. Om syftet med planen områdesbestämmelser.
Om syftet

eller bestämmelserna inte motver- med
planen eller bestämmelserna

kas, får dock mindre avvikelser gö- inte
motverkas, får dock mindre av-

ras. vikelser göras.

' Nuvarande lydelse enligt prop. 1985/86:90. 65

Lagrådet p-""?-
185/86: 159

Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 11 mars 1986

Närvarande: f.d. justitierådet Hull, regeringsrådet
Dahlman, justitierådet Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 6 mars 1986
har regeringen på hemställan av statsrådet Johansson beslutat inhämta
lagrådels yttrande över förslag till

1.
lag om ändring
i naturvårdslagen (1964: 822),

2.
lag om ändring
i lagen (1986:000) om ändring i naturvårdslagen (1964:822).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Mats Ericsson. Lagrådet lämnar förslagen ulan erinran.

66

Jordbruksdepartementet Prop. 1985/86:159

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 mars 1986

Närvarande:
statsministern Carisson, ordförande, och statsråden Feldt, Leijon, Hjelm-Wallén,
Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström,
Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Dahl

Proposition om ändring i naturvårdslagen (1964:822) m.m.

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid
regeringssammanträde den 6 mars 1986) över förslag lill

1.
lag om ändring i
naturvårdslagen (1964:822),

2.
lag om ändring i lagen
(1986:000) om ändring i naturvårdslagen (1964:822).

Föredraganden
upplyser att lagrådet har lämnat lagförslagen utan erinran och hemställer att
regeringen, efter vissa redaktionella ändringar, föreslår riksdagen atl anta
förslagen.

Ärendet
bör behandlas under innevarande riksmöte.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 67