Prop. 1985/86:162

Regeringens proposition 1985/86:162

om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713), m.m.

Prop. 1985/86:162

Regeringen
föreslår riksdagen att anla de förslag som har tagils upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 3 april 1986.

På
regeringens vägnar Svante Lundkvist

Bengt
K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås vissa ändringar i försäkringsrörelselagen (1982:713) och
lagen (1950:272) om rätt för utländska försäkringsföretag alt driva
försäkringsrörelse i Sverige. Åndringarna syftar till att göra del möjligt för
försäkringsbolagen att ansluta sig till nya databaserade system för förvaring
och registrering av överlåtelser och pantsättningar av vissa värdehandlingar.

Elt
försäkringsbolag är skyldigt atl som säkerhet för vissa försäkrings-åtaganden
pantsätta de värdehandlingar som motsvarar de s.k. försäkringstekniska
skulderna. För giltig pantsältning krävs alt handlingarna förvaras avskilda
från bolagets övriga tillgångar och under minsl två lås med olika nycklar. Till
ell av låsen får endast ett ombud som försäkringsinspektionen förordnar inneha
nyckel. Enligt förslagel skall försäkringsinspeklionen kunna medge atl dessa
värdehandlingar i stället - med bibehållen panträtt för försäkringstagarna -
förvaras hos PenningmarknadsCen-tralen PmC Aktiebolag.

De
föreslagna lagändringarna avses träda i krafl den I juli 1986.

1
Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 162

Propositionens
lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982: 713)

Härigenom föreskrivs alt 7 kap. 11 §
försäkringsrörelselagen (1982:713) skall ha följande lydelse.

Prop. 1985/86: 162

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

' kap. 11§

De
värdehandlingar som avses i 9 och 10 §§ skall förvaras avskilda från bolagels
övriga tillgångar och under minsl två lås med olika nycklar. Till ett av
låsen skall endast ell ombud som försäkringsinspeklionen förordnar inneha
nyckel. I dessa värdehandlingar har försäkringstagarna panträtt som i handpant
till säkerhet för all bolaget skall fullgöra sina förpliktelser enligt
försäkringsavtalen.

De värdehandlingar som avses i 9 och 10 §§ skall förvaras
avskilda från bolagels övriga tillgångar och under minst två lås med olika nycklar.
Försäkringsinspektionen får dock på framställning av bolaget medge att värdeltandlingarna
stället, på del sätl och under de villkor som inspeklionen bestämmer, sätts i särskUl
förvar hos Pen-ningmarknadsCéntralen PmC Aktiebolag. Försäkringsinspektionen
skall förordna etl ombud som skall övervaka all värdehandlingar lill erforderiigl
belopp alllid förvaras avskUda påföreskrivel säll. Förvaras värdehandlingarna
under lås hos försäkringsbolagel skall lill ell av låsen endasl ombudei inneha
nyckel. Förvaras de på ell annal säll skall de inie vara åtkomliga för bolaget
ulan ombudets medverkan. I värdehandlingarna har försäkringstagarna panträtt
som i handpant lill säkerhel för alt bolaget skall fullgöra sina förpliktelser
enligt försäkringsavtalen.

Styrelsen och verkställande direktören skall se lill atl
värdehandlingar lill erforderligt belopp alltid förvaras avskilda på det sätt
som föreskrivs i första siycket. Vid fastställande av beloppet skall
värderingsreglerna i 11 kap. 7§ iakttas. Har värdehandlingar satts i förvar lill
högre värde än som erfordras har styrelsen eller verkställande direktören rätt atl
få ul handlingar molsvarande överskottet. Styrelsen eller verkställande
direktören har dessutom, för all kunna betala förfallna försäkrings- eller ålerbä-ringsbelopp,
för vilka avsättning har sketl, rätt alt få ul handlingar till motsvarande
värde. En värdehandling får på styrelsens eller verkställande direktörens
begäran bytas ul mol en annan handling av molsvarande värde.

Behöver
bolaget tillgång lill en värdehandling, som har satts i särskill förvar, för atl
kunna bevaka sin rätt på grund av handlingen eller för något annat liknande
ändamål, skall ombudet mot kvitto lämna ut handlingen till

behörig förelrädare för
bolaget. Styrelsen och verkställande direktören är Prop. 1985/86: 162 skyldiga
att inom skälig lid återställa handlingen eller avlämna annan handling av
motsvarande värde.

Denna
lag träder i krafl den 1 juli 1986.

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländska försäkringsföretag
att driva försäkringsrörelse i Sverige

Härigenom föreskrivs atl 15 § lagen (1950:272) om rätl för
utländska försäkringsföretag att driva försäkringsrörelse i Sverige' skall ha
följande lydelse.

Prop.
1985/86: 162

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

De
värdehandlingar, i vilka försäkringstekniska skulder helt eller delvis
redovisas och som inte är deponerade enligt 6 eller 10§, skall förvaras här
i riket avskilda från företagets övriga tillgångar och under minst två lås
med olika nycklar, av vilka en innehas av etl av försäkringsinspektionen förordnal
ombud. Försäkringsinspektionen fär dock på framställning av förelaget medge
att värdehandlingarna i stället, på del sätl och under de villkor som inspeklionen
bestämmer, sätts i särskilt förvar i bankinstitut. I dessa värdehandlingar
och i de värdehandlingar som avses i 13§ andra siycket har
försäkringslagarna panträtt som i handpant till säkerhet för att förelaget
fullgör sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen.

De värdehandlingar, i vilka för-säkringslekniska.skulder
helt eller delvis redovisas och som inte är deponerade enligt 6 eUer 10 §,
skall förvaras här i riket avskilda frän företagets övriga tillgångar och
under minsl tvä läs med olika nycklar. Försäkringsinspeklionen får dock på
framställning av förelaget medge att värdehandlingarna i stället, på del sätl
och under de villkor som inspektionen besiämmer, sätts i särskilt förvar i bankinstilul
eUer hos PenningmarknadsCenlralen PmC Aktiebolag. Försäkringsinspektionen skaU
förordna ett ombud som skall övervaka att värdehandlingar till erforderligt
belopp alllid förvaras avskilda påföreskrivel säll. Förvaras värdeltandlingarna
under lås hos förelagel skall lill ell av låsen endasl ombudei inneha nyckel.
Förvaras de på ell annal sätt skall de inte vara åtkomUga för företagel ulan
ombudels medverkan. I värdehandlingarna och i de värdehandlingar som avses i
13 § andra stycket har försäkringslagarna panträtt som i handpant till säkerhel
för atl förelaget fullgör sina förpliktelser enligt försäkringsavtalen.

Generalagenten skall se till atl del alllid finns
värdehandlingar lill erforderiigl belopp i förvar enligt försia styckel.

Om en värdehandling som har satts i förvar skall tas ut
eller bytas, skaU bestämmelserna i 7 kap. 11 och 12 §§ försäkringsrörelselagen
(1982:713) tillämpas. Vad som där sägs om styrelse, verkställande direkiör och
behörig förelrädare för bolag skall avse generalagent eller ombud, som enligt
27 § har utsetts av förelagel.

' Senaste lydelse av lagens rubrik 1982: 1083, Senaste
lydelse 1984: 1116,

Om en generalagent eller elt
ombud, som etl förelag har utsett enligt Prop. 1985/86: 162 27 §, inte
fullgör vad som åligger honom enligt denna paragraf, skall del av försäkringsinspektionen
förordnade ombudei genast göra anmälan om detta till inspeklionen.

Denna
lag träder i krafl den I juli 1986.

Finansdepartementet Prop. 1985/86:162

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 april 1986

Närvarande;
statsrådet Lundkvist, ordförande, och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson,
Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodslröm, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg. Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande;
statsrådet Johansson

Proposition om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713), m.m.

1 Inledning

Modern
datateknik har skapat förutsättningar för förenklad hantering av värdehandlingar.
PenningmarknadsCenlralen PmC Aktiebolag är elt nybildal bolag med uppgift all bl.a,
förvara penningmarknadsinstrumenl och därvid ta emot och registrera uppgifter
om överlåtelser och pantsältning av dessa. De nu gällande reglerna för
förvaring av de värdehandlingar hos försäkringsbolag som utgör säkerhel för de försäkringslekniska
skulderna gör del omöjligt för försäkringsbolagen alt ansluta sig till PmC-systemel
såvitt gäller dessa handlingar. Bolaget har gjort en framställning om att reglerna
skall ändras så atl en anslutning blir möjlig. Framställningen har remissbehandlats.

2 Allmän bakgrund

2.1 Pantsättningskravet i försäkringsrörelselagstiftningen

På
ett försäkringsbolag ställs kravet alt del skall kunna redovisa tillgångar som
svarar mol dess åtaganden gentemot försäkringslagarna. I bolagets balansräkning
skall, enligt 7 kap. 1 § försäkringsrörelselagen, som skulder tas upp värdet av
bolagets ansvarighet för 1. löpande försäkringar (premiereserven), 2.
försäkringsersättningar för inträffade försäkringsfall (ersättningsreserven),
3. utgifterna för reglering av inträffade försäkringsfall (skadebehandlingsreserven),
4, sådan tilldelad återbäring inom livförsäkringsrörelsen som inte har
förfallit till betalning och 5, sådan tilldelad återbäring inom annan
försäkringsrörelse än livförsäkringsrörelse som inte har förfallil till
betalning. Dessa skulder, tidigare benämnda försäkringsfonden, betecknas som
bolagels försäkringstekniska skulder. Premiereserven utgör huvudparten av
dessa skulder. Denna kan naturiigtvis endasl

uppskattas
statistiskt eller ungefärligt. För beräkning av premiereserven Prop.
1985/86: 162 skall i livförsäkringsrörelse finnas grunder med anlaganden om
dödlighet och andra riskmått, räntefot saml driftskostnader. Grunderna skall
stadfästas av regeringen.

För
livförsäkring gäller långt mer än för skadeförsäkring att de tillgångar som
svarar mot åtagandena måste placeras så alt de ger långsiktig trygghet ål
försäkringstagarna. Det har därför föreskrivits atl elt belopp motsvarande
försäkringstekniska skulder för livförsäkringar - härmed jämställs även under
vissa omständigheter personförsäkringar av annat slag såsom sjuk-och
olycksfallsförsäkring samt arbetslöshetsförsäkring - alltid skall redovisas i
vissa angivna slag av värdehandlingar. Dessa, i huvudsak siatss-kuldförbindelser,
andra obligationer och skuldebrev med viss säkerhel i fastigheter, finns
förtecknade i 7 kap. 9§ försäkringsrörelselagen. Vid sidan av denna s, k.
bundna sektor får till någon del beloppet redovisas inom en fri sektor i andra
värdehandlingar, dock inte i aktier. För skadeförsäkring gäller motsvarande
placeringsplikt för försäkringar som meddelats för längre tid än tio år och
avser då endast premiereserven. De försäkringar del här är fråga om är i
praktiken endast s, k, allframtidsförsäkring i brand. Av I kap. 5 §
försäkringsrörelselagen följer att de särskilda bestämmelserna om
livförsäkring är tillämpliga även på sådan livränta eller sjukränta som tillhör
annan försäkring än livförsäkring.

De
värdehandlingar, som används för redovisning av försäkringstekniska skulder
för livförsäkringar enligt 7 kap, 9 § och premiereserv enligt 7 kap. I0§, skall
enligt 7 kap. II § försäkringsrörelselagen hällas avskilda från
bolagets övriga tillgångar och förvaras under minst två lås med olika nycklar.
Styrelsen och verkställande direktören skall, med beaktande av lagens
värderingsregler, se till att värdehandlingar till erforderliga belopp förvaras
på föreskrivet sätt. Försäkringsinspektionen övervakar all bolaget fullgör
sina åligganden. En ytterligare kontroll utövas genom atl ell ombud, som
försäkringsinspektionen förordnar, skall inneha nyckel lill ell av låsen. Har
värdehandlingar satts i förvar till högre värde än som erfordras har styrelsen
eller verkställande direktören rätl all få ui handlingar molsvarande
överskottet. Ledningen har dessutom, för alt kunna belala förfallna
försäkrings- eller återbäringsbelopp, för vilka avsättning har skett, rätl alt
få ut handlingar lill motsvarande värde. En värdehandling får pä ledningens
begäran bytas ut mot en annan handling av motsvarande värde.

Behöver
bolaget tillgäng till en värdehandling för att kunna bevaka sin rätt på grund
av handlingen eller för något annal liknande ändamål, skall ombudet mot kvitto
lämna ut handlingen till behörig företrädare för bolaget. Ledningen är skyldig
atl inom skälig tid återställa handlingen eller avlämna annan handling av molsvarande
värde.

Det
anses ligga i sakens nalur alt del av försäkringsinspektionen förord

nade ombudet skall vara skyldigt alt övervaka att försäkringsbolaget re

dovisar och förvarar värdehandlingar i enlighet med bestämmelserna. Om

bolagets ledning inte fullgör sina åligganden skall ombudet enligt 7 kap.

13 § försäkringsrörelselagen genast göra anmälan hos försäkringsinspek

tionen. Försäkringsinspektionen har utfärdat anvisningar angående pant- 7

sätlningsförfarandel.
Enligt dessa skall ombudet varje kvartal av bolaget Prop. 1985/86: 162 erhålla
skriftlig uppgifl om det belopp som vid föregående kvartals slut skulle vara
läckt genom pantsalla värdehandlingar. På grundval av uppgiften skall ombudet
enligt anvisningarna bedöma den erforderliga panlsättningen och tillse alt
behövlig fyllnadspantsätlning sker ofördröjligen. I den mån värdehandlingarna
inte är generelll tillåtna enligt 7 kap. 9§ försäkringsrörelselagen ulan
hävdas vara (enligt punkt 7 i samma paragraf) med dem jämförliga lill sin art
och säkerhet, får värdehandlingarna inte godtas av ombudei, med mindre bolaget
styrker att handlingen godkänts av inspektionen för redovisning.

I
värdehandlingarna har försäkringstagarna enligt 7 kap. 11 § försäkringsrörelselagen
panlräll som i handpant lill säkerhel för atl bolaget skall fullgöra sina
förpliktelser enligt försäkringsavtalen. Med handpanlrätt avses en panträtt som
ar förenad med besittning, dvs. alt panlsättningen fullföljts genom tradition
(överlämnande) av saken. Besittningen eller traditionen är en förutsättning
för all panthavaren skall få en mol Iredje man skyddad rätt till panten. En
giltig panträtt anses föreligga endasl om pantsättaren saknar rättslig eUer
faktisk möjlighet atl disponera över vad som har pantsalls utan att panthavaren
lämnar sill samtycke i varje enskilt fall. Med handpanlrätt följer särskild
förmånsrätt enligt 4 § förmånsrällslagen. Bestämmelsen i
försäkringsrörelselagen innebär all försäkringslagar-' na har samma panträtt i
värdehandlingarna som om de hade överlämnats lill dem i anslutning till
pantsättningen.

Genom
lagstiftning har det även i andra fall gjorts möjligt all stifta panträtt i
lösöre utan tradition, s.k. hypotekarisk panträtt. Som exempel härpå kan nämnas
hypolek i skepp och skeppsbyggen saml företagshypotek. 1 förfarande enligt lösöresköplagen
ersätter kungörelsen traditionen. Enligt lagen (1936:88) om pantsättning av lös
egendom som innehaves av tredje man har en panthavare samma rätt som panthavare
med besittning av panten, om Iredje mannen fält underrättelse (denunliation) om
panlsättningen av panlsättaren eller om panthavaren hos iredje mannen företer skriftlig
handling som visar alt panträtt blivit utfäst.

För
utländska försäkringsföretag som önskar driva rörelse i Sverige genom
generalagent gäller lagen (1950; 272) om rätt för utländska försäk- , ringsföretag
all driva försäkringsrörelse i Sverige. Reglerna för de utländska förelagens
verksamhet ansluter nära till försäkringsrörelselagens föreskrifter. En
skillnad beslår däri alt förelagen enligt 6 och 10 §§ är skyldiga all göra
vissa depositioner i svenskt bankinstilul. Därmed sammanhänger alt
försäkringsinspektionen enligt 15 § får medge att värdehandlingar, i vilka
försäkringstekniska skulder hell eller delvis redovisas och som inte är deponerade
enligt 6 eller 10§, i stället för alt förvaras under minst två lås med olika
nycklar, sätts i särskilt förvar i bankinstitut. Försäkringslagarna har
panträtt som i handpant i dessa värdehandlingar och i viss del av deponeringen
enligt 6 och I0§§, under förutsättning att deponeringen förvaras åtskild från deponeringen
i övrigt och beslår av särskill angivna värdehandlingar.

2.2 PenningmarknadsCenlralen Prop. 1985/86: 162

Under senare är har den svenska penningmarknaden fäll stor
omfattning. Penningmarknaden brukar normalt definieras som den del av
kapitalmarknaden som arbetar med värdehandlingar med löptider på upp till tvä
år. På denna marknad kan företag, institutioner, kommuner och andra placerare
(ägare av värdepapper) förränta likviditetsöverskott under kortare tider.
Lägsta belopp som handlas på denna marknad uppgår lill en miljon kr, och genomsnitlslransaktionen
beräknas ligga i storleksordningen tio miljoner kr. Marknaden hade i slutet av
år 1985 en volym av omkring 270 miljarder kr. Den årliga omsättningen uppgår till
mångdubbelt detta belopp. En väsentlig del av marknaden består av handeln med stalsskuldväxlarna.
Andra exempel pä penningmarknadsinstrument är bankcertifikat, förelags-certifikat,
kommuncertifikat och marknadsbevis.

Med ökningen av handeln har följt problem av administrativ
art. Vid leverans av värdepapper från en depå lill en annan föreligger risk för
tillgrepp eller obehörigt nyttjande. En viss tröghet i handeln uppslår i de
fall då leverans av värdepapper skall ske samtidigt som likvid eriäggs. När
samma papper kan köpas och säljas flera gånger under en och samma dag blir
hanteringen både tidskrävande och administrativt betungande.

På initiativ av ell anlal banker och fondkommissionsbolag
samt riksgäldskontoret har en projektgrupp utrett förutsättningarna för atl
inrätta ett gemensamt institut för värdepapper och likvidhantering på penningmarknaden,
överläggningar har ägt rum med bl.a, representanter för finansdepartementet,
riksbanken och riksgäldskonloret. Gruppens arbete har resulterat i att ett
aktiebolag, PenningmarknadsCenlralen PmC Aktiebolag (PmC). har bildats.
Delägare är affärsbankerna, sparbankerna och föreningsbankerna med tillsammans
45%, de fria fondkommissionärerna med 22%, staten med 10%, riksbanken med 10%, riksgäldskonloret
med 8% och stadshypolekskassan med 5% av aktiekapitalet (prop. 1984/85:125).

PmC: s förberedelser är nu inne i ett slutskede, Driftsstarien
är beräknad

till den I september 1986. Målsättningen är att PmC skall fungera som ett

serviceorgan ät aktörerna (placerare, handlare och emittenter) på penning

marknaden. All handel skall liksom lidigare gå över bankerna och övriga

fondhandlare, vilka sammanfattningsvis i syslemet benämnes kontofö

rande institut. Som kontoförande institut för egna innehav av värdepapper

har även ett anlal större kreditmarknadsinslitul antagils. Vid anslutning till

systemet ger de konloförande instituten genom avtal PmC rätten all i valv

deponera värdepapper för deras och placerarnas räkning, PmC upprättar

därefter depåkonlon för placerarna i vilka konton alla transaktioner bok

förs. Avtal måste också tecknas mellan varje placerare och den eller de

fondhandlare som för deras räkning skall kunna rapportera till PmC om

affärshändelserna. Inrapporteringar av köp- och säljlransaktioner skall gå

via vederbörande placerares kontoförande inslilul lill PmC, Denna inrap

portering, som kan ske via leletransmission, dalamedia eller särskild blan

kett, bildar underiag för en daglig journal hos PmC, där dagens samtliga

transaktioner samlas. Varje vardag kl, 17.00 avbryts inrapporteringen. o

varpå köp-
och säljlransaktioner noteras mot varandra och avstämning Prop. 1985/86: 162
verkställs. Följande bankdag vid Il-tiden regleras likvid för genomförda
affärer under vederbörande bankers och riksbankens medverkan, Efler avstämning
och kontroll av likvider mot inrapporterade transaktioner (likvid mot
leverans) uppdateras samtliga depåkonlon hos PmC vid 15-tiden, Kontoutdrag och avstämningslislor
tas fram och distribueras per post till de placerare, vilkas konton förändrats,
och till de kontoförande inslilul som inrapporterat transaktioner.

Till all börja med kommer endast slalsskuldväxlar alt las
med i systemet, I etl senare skede avses även övriga löpande penningmarknadsinstrumenl
kunna hanteras av PmC, Avlal har iräffals mellan PmC och riksbanken om
förhyrning av ett valv i riksbankshuset. Vid emissioner av löpande penningmarknadsinstrumenl
framdeles är avsikten atl samtliga emitterade värdepapper, som förvärvas av
placerare anknutna till PmC, skall inläggas direkl i PmC; s värdevalv.
Fördelningen av emissionen på olika placerares depåkonton skall ombesörjas av PmC,
som därefter skall bevaka inlösen och ränteförfallodagar saml automatiskt
överföra ifrågavarande belopp till av placerarna i förväg angivna bankkonton,

I systemet skall även finnas en funktion för pantsältning
av en placerares innehav eller del av innehav på depåkonlo. Meddelande om pantsältning
skall ges av ell konloförande institut varpå panthavaren genom PmC meddelas om panlsättningen.
Eventuella transaktioner till PmC som berör pantsatt innehav kommer inte att
effektueras. Av säkerhetsskäl mäste vid hävande av pant panthavare vända sig till
etl annal konloförande institut än det som meddelade panlsättningen, om delta
är pantsättare, Hävning sker genom alt detla lill PmC meddelar en av panthavaren
angiven pant-kod.

Kostnaderna för PmC-syslemet kommer i första hand atl
läckas av avgifter frän emittenlerna och de medverkande konloförande
instituten. Till förebyggande av ekonomiska dalabrolt och förluster på grund av
vårdslöshet eller försummelse vid förvaringen eller registreringen av pen-ningmarknadsinslrumenten
utarbetas etl omfattande säkerhelsprogram,

2.3 Penningmarknadscentralens framställning

I en framslällning som den 27 augusti 1985 inkom lill
finansdepartementet har Penningmarknadscentralen PmC Aktiebolag (PmC) hemställt
atl beslämmelsen i 7 kap. II §
försäkringsrörelselagen om att vissa värdehandlingar skall förvaras under
minst tvä lås med olika nycklar ändras så alt försäkringsbolagen kan låta
förvara sina penningmarknadsinstrumenl hos PmC, PmC har därvid anföri bl, a,
följande.

För att PmC
på bästa säll skall kunna fullgöra sin uppgift är det av vikt

att alla. eller i varje fall alla större, placerare på den svenska penningmark

naden utnyttjar PmC och dess tjänster. Bland de större placerarna märks

försäkringsbolagen. Beslämmelsen i 7 kap. 11 § försäkringsrörelselagen är

inte endast ett hinder för försäkringsbolagens inlemmande i PmC; s system

utan kan också allmänt sett uppfattas som otidsenlig. Den mycket omfat

tande svenska penningmarknaden, i vilken försäkringsbolagen lar en aktiv 10

del,
kännetecknas bl. a, av de korta löptiderna på penningmarknadsinstru-menten och
en mycket hög omsättning av dessa. En beslämmelse som den angivna synes illa
anpassad lill denna marknad, I dag synes exempelvis förvar i bankernas depåer
kunna erbjuda minsl den nivå på säkerheten som bestämmelsen syftar till att
uppnå, samtidigt som en mycket högre grad av anpassning lill marknaden kan
åstadkommas. Delsamma gäller del förvar av värdehandlingar som kommer lill
stånd inom PmC; s verksamhei. För PmC: s del har utarbetats särskilda regler
för hur pantsältning av penningmarknadsinstrumenl som förvaras hos bolaget
skall gå lill och anmälas, Åven dessa regler tillgodoser högt ställda
säkerhetskrav.

En
lagändring bör kunna göras så alt det i lagtexten anges alt berörda
värdehandlingar skall förvaras avskilda från försäkringsbolagens övriga
tillgångar antingen i den nu angivna formen under två lås eller hos institut
som försäkringsinspeklionen kan godta. Med framställningen åsyftas i försia
hand atl PmC skall vara ett sådanl institut. Också exempelvis bankerna bör
givelvis godias som förvarare. Paragrafen bör i fortsättningen som hittills
ange att de sålunda förvarade värdepapperen skall pantsättas lill förmån för
försäkringstagarna och vara åtkomliga för det särskilda ombud, vilket
företräder försäkringstagarna. Del kan gentemot PmC tillkomma endast ombudei
alt i samråd med försäkringsbolagel genom konloförande institut ge PmC
instruktion om atl en pantsältning upphört,

I en till
framställningen fogad PM om pantsältning i PmC-systemel har bl.a. antecknats
följande. Vid friställande av pant måste en panthavare meddela sig genom annat
valfritt kontoförande institut, Alla sädana institut skall därför ta på sig
skyldigheten att till PmC vidarebefordra sådana meddelanden. Del ankommer då på
det kontoförande institutet att -liksom vid alla övriga meddelanden till PmC -
kontrollera behörigheten hos panthavaren. När PmC erhållit meddelande om alt panlräll
utfästs för visst värdepapper kommer denna pantsältning atl vid registreringen åsättas
en panlsättningskod, Pantsättningskoden är en unik kod som därför alltid skall
användas vid meddelanden till PmC angående den ifrågavarande panten. För atl
eliminera risken av att panlsättaren skall kunna friställa panten, har man
byggt in i syslemet atl pantsättningskoden ej kan kopplas ihop med det kontoförande
institutets eller panisättarens identitetskod. Vid hävande av panträtten
behöver panthavaren endasl använda sig av panikoden vid hävningsförklaringen.
Skulle han emellertid vilja friställa endast del av panten måsle han förutom
pantkoden ange vilka värdepapper som friställs. Efter registrerad friställning
erhåller han en ny pantkod.

Prop. 1985/86: 162

3 Motivering

3.1
Förvaring av värdepapper hos PmC

Mitt
förslag: Försäkringsbolagen bör under vissa förutsättningar ges möjlighet atl
förvara pantsatta värdehandlingar hos PenningmarknadsCenlralen PmC Aktiebolag.

11

Penningmarknadscentralens förslag: PmC har föreslagit alt
berörda vär- Prop. 1985/86:162 dehandlingar skall få förvaras avskilda från
försäkringsbolagen antingen som nu hos bolaget under tvä lås eller hos institut
som försäkringsinspeklionen kan godta.

Remissinstanserna: Försäkringsinspektionen ställer sig
positiv till all möjlighet öppnas för försäkringsbolagen att delta i PmC-systemel
med de pantsatta värdehandlingarna under förutsättning atl utformningen av del
administrativa systemet tillmötesgår säkerhetskraven med hänsyn till såväl panlhavarnas
(försäkringstagarnas) som pantställarnas (försäkringsbolagens) intressen.

Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och Folksam
tillstyrker förslaget men har i vissa andra avseenden framfört synpunkler på
utformningen av PmC-syslemet,

Skälen för mitt förslag: Som jag lidigare (avsnitt 2,1)
närmare beskrivit är försäkringsbolagen skyldiga atl som säkerhet för vissa
försäkringsåtaganden pantsätta de värdehandlingar som motsvarar de s, k,
försäkringstekniska skulderna. Del nuvarande syslemet för pantsältning
infördes genom 1903 års lagstiftning om försäkringsrörelse. Det förutsätter alt
det av försäkringsinspektionen förordnade ombudet är personligen närvarande när
värdehandlingar läggs in i eller tas ut från det valv, där försäkringsbolagen
förvarar sina pantsatta värdehandlingar. Pantsättningen manifesteras i att
valvet är försett med två lås, av vilka ombudet ensam har nyckel lill del ena.
Omsättningen av värdehandlingarna är numera långt livligare än lidigare. Del
är därför ofrånkomligt atl panlsältningsförfarandel medför vissa praktiska
svårigheter för försäkringsbolagen,

Försäkringsverksamhetskommittén har den 7 mars 1986
framlagt belänkandet (SOU 1986:8) Soliditet och skälighet i
försäkringsverksamheten, i vilket bl.a, föresläs atl pantsättningskravet i
försäkringsrörelselagarna ersätts med en allmän förmånsrätt för
försäkringstagarna. Betänkandet har ännu inte remissbehandlats.

Modern datateknik har skapat förutsättningar för en
förenklad hantering

av värdehandlingar. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag fullgör med

automatisk dalabehandling uppgifter bl.a, atl föra aktiebok för anslutna

bolag, ombesörja utbetalning av utdelningar och distribuera emissions

handlingar. Det är möjligt att värdepapperen pä sikt ersätts av värdepap-

perskonton i ADB-regisler, På penningmarknadsomrädet har som en mot

svarighet till VPC bildats ett bolag, PenningmarknadsCenlralen PmC Ak

tiebolag, vilket skall ha till uppgift bl, a, all förvara penningmarknadsin

strument och därvid ta emot och registrera uppgifter om överlåtelser och

pantsättning av dessa, PmC synes kunna inleda sin verksamhei den I

september 1986, För att PmC på bästa sätt skall kunna fullgöra sina

uppgifter är det av vikt att alla större placerare frän begynnelsen kan

använda sig av dess tjänster. En ansenlig del av de värdehandlingar försäk

ringsbolagen har pantsatta utgörs av skilda typer av penningmarknadsin

strumenl. De nuvarande pantsältningsreglerna i försäkringsrörelselagen är

ell hinder för anslutning lill PmC, Nämnda förhällande ger anledning att nu

söka anpassa pantsältningsreglerna lill PmC-systemel. utan atl beredning

en av försäkringsverksamhetskommilléns belänkande först.avvaktas. Som 12

jag
skall återkomma till bör det ankomma på försäkringsinspektionen att på
framställning av försäkringsbolag pröva om del finns förulsältningar atl medge atl
värdehandlingar förvaras hos PmC i stället för i del egna valvet. Med
bibehållet pantsätlningskrav får värdehandingarna inte heller hos PmC vara
åtkomliga för försäkringsbolagen utan ombudels medverkan. Det är sannolikt all
den nya situationen ställer ökade krav pä ombudels tillgänglighet. En
anslutning till PmC medför också att ombudet måsle ha tillgång lill en
dataterminal för alt kunna fullgöra sina uppgifter.

En
förutsättning för all förvaring av värdehandlingar hos PmC skall kunna medges
är naturligtvis alt den äger rum under sådana former all försäkringstagarnas
panträtt inte kan ifrågasättas. Som jag i fortsättningen skall återkomma till anserjag
inte all någon tveksamhet härvidlag behöver hysas. Jag föreslår därför alt en
dispensmöjlighet öppnas för förvaring ay värdehandlingar hos PmC.

PmC har också föreslagit
att försäkringsinspeklionen skall kunna medge alt även andra institut,
exempelvis bankerna, förvarar pantsatta värdehandlingar. Jag finner inte
anledning alt nu behandla denna fråga. Det kan emellertid finnas anledning att
återkomma till den i samband med behandlingen av försäkringsverksamhelskommilléns
senasi avgivna betänkande. Jag vill i delta sammanhang framhålla alt de nu
föreslagna lagändringarna - som är föranledda av önskemålet om att
försäkringsbolagen skall ha möjlighel alt från början ansluta sig till PmC-syslemet
- också kan behöva ses över med anledning av förslagen i belänkandet och vunna
erfarenheter.

Prop.
1985/86: 162

3.2 Försäkringsinspektionens roll

Mitt förslag: Det
får ankomma på försäkringsinspektionen att bedöma om det finns förulsältningar
all medge alt värdehandlingar förvaras hos PmC och all uppställa villkor för
förvaringen. I lagen skrivs in all det åligger det av försäkringsinspektionen
förordnade ombudet att övervaka all värdehandlingar till erforderligt belopp
alltid förvaras på föreskrivet sätl.

Skalen för mitt förslag:
En förutsättning för medgivande av det alternativa förvaringssällel är att det
kan erbjudas betryggande rutiner för pantsättningen. Denna fråga skall jag
närmare beröra i det följande (avsnitt 3.3). Etl annal krav som måste
uppställas är alt försäkringstagarna inte skall kunna lida skada genom all
värdehandlingarna på grund av brott eller vårdslöshet undanskaffas. PmC; s
arbetsformer bör också ha vunnit någon stadga innan ett godkännande bör ifrågakomma.
Prövningen härav bör ankomma på försäkringsinspektionen, som har
förutsättningar att fortlöpande följa verksamhelen. Det ligger i sakens natur
att inspektionen skall kunna uppställa villkor för sitl medgivande. Inspektionen
måste vid medgivande av en framslällning se till att ombudet har tillgång till
sådan dataterminal - hos inspeklionen eller hos någol konloförande institut -
som behövs för kommunikation med PmC.

Enligt
nu gällande lydelse av 7 kap. 11 § försäkringsrörelselagen skall lill

13

ell av de
minst två lås, under vilka värdehandlingarna skall förvaras, endast elt ombud
som försäkringsinspektionen förordnar inneha nyckel. Enligt 13 § skall ombudet genast
göra anmälan hos försäkringsinspektionen om styrelsen eller verkställande
direktören inte fullgör sina åligganden enligt 11 §. Härav följer alt ombudei
är skyldigt all övervaka att försäkringsbolagel redovisar och förvarar
värdehandlingarna i enlighet med bestämmelserna. När nu en möjlighet till ett
alternativt förvaringssäll öppnas, bör ombudets övervakningsplikt skrivas in i
lagen. Övervakningsplikten avser naturligtvis både värdehandlingarna i det
egna valvet och värdehandlingarna hos PmC,

Prop. 1985/86: 162

3.3 Försäkringstagarnas panträtt

Mitt
förslag: Åven i värdehandlingar som förvaras hos PmC skall försäkringstagarna
kunna ha panträtt. De pantsatta värdehandlingarna får inte vara åtkomliga för
bolaget ulan ombudets medverkan.

Skälen för mitt förslag: Pantsättningskravet syftar till
alt skydda försäkringstagarna i händelse av atl ett försäkringsbolag fär
svårigheter all infria sina åtaganden. Av praktiska skäl är del uteslutet alt
de enskilda försäkringstagarna själva besitter pant eller, som skulle vara
fallet vid tillämpning av lagen (1936:88) om pantsättning av lös egendom som
innehas av tredje man, i vart fall lämnar samtycke om pantsättaren vill byta ul
eller på annat sätt förfoga över panten. 1 försäkringsrörelselagen har därför
tillskapats en särskild panträtt för försäkringstagarna, där försäkringslagarna
i panlsätl-ningssammanhangel kan sägas vara representerade av det av
försäkringsinspektionen förordnade ombudet. Även när värdehandlingar förvaras
hos PmC skall försäkringstagarna ha panträtt i värdehandlingarna. Lika väl som
de pantsatta värdehandlingarna, när de är satta under lås hos bolaget, inte är
åtkomliga för bolaget ulan ombudels medverkan, bör vid del alternativa förvaringssätlet
gälla all bolaget inte skall kunna förfoga över värdehandlingarna Ulan
ombudets medgivande. Såsom tidigare sagts får det ankomma på försäkringsinspeklionen
alt pröva om tillfredsställande rutiner härför kan erbjudas.

En fräga
som vid utarbetandet av rutiner för panlsättningen är av särskild vikt är atl
del klart framgår vid vilken tidpunkt panträtt uppkommer respektive upphör i en
transaktion inom PmC-systemel. Alt panträtten upphör när PmC lar emot hävningsförklaringen
från ombudet är uppenbart. Det föreligger inte heller någon tvekan om att panlräll
lill en värdehandling, vilken redan tidigare är registrerad som innehavd av
ett försäkringsbolag, uppkommer när försäkringsbolaget till PmC meddelar att
panträtt utfästs för värdehandlingen. När pantsättning sker i omedelbar anslutning
till förvärvet av värdehandlingen är frågan inte riktigt lika enkel. Som jag lidigare
(avsnitt 2.2) beskrivit inrapporteras köp- och säljlransaktioner i PmC-systemel
före likvidregleringen. Efter avstämning och kontroll av likvider uppdateras
kontona. PmC synes hävda atl äganderätten övergår lill köparen först när
kontona uppdateras och alt därmed först då en till

14

förvärvet knuten panlrätlsupplåtelse kan göras gällande.
Jag förutsätter att Prop. 1985/86: 162 inspeklionen intar en lika försiktig
attityd, även om belraktelsesätlel kan medföra vissa praktiska problem. Det
synes nämligen oundvikligt atl försäkringsbolagen i vissa lägen i samband med
omsättning av värdehandlingar måste inneha värdehandlingar lill högre värde än
som motsvaras av de försäkringslekniska skulderna. Om exempelvis etl
försäkringsbolag vill sälja i valvet förvarade obligationer och köpa i PmC
registrerade slalsskuldväxlar, synes ombudet inte kunna medge att
obligationerna lämnar valvet förrän stalsskuldväxlarna registrerats som
innehavda av bolaget i PmC, om inte på annat säll täckning finns för de försäkringslekniska
skulderna.

En annan fråga som reser sig är om panträtt i detla
sammanhang förutsätter atl värdehandlingarna vid panlsättningen "öronmärkts",
dvs. atl de förklarats avse vissa fysiskt bestämbara papper. Hur högt bör med
andra ord kravel på specialisering av panten ställas? Enligt de allmänna
villkoren för PmC äger PmC förvara olika placerares värdepapper tillsammans och
låta deponerade värdepapper ingå i elt för flera placerare gemensamt
värdepapper. Pantsältning avses i PmC-syslemet kunna ske av värdehandlingar lill
visst värde med viss förfallodag. Panten anges i sådanl fall inte avse vissa
fysiskt bestämbara papper. Inte heller åtföljs panlsättningen av all
värdehandlingar molsvarande denna fysiskt åtskiljs från övriga hos PmC deponerade
värdehandlingar.

Panlsätlning hos PmC i sådana fall synes få en karaktär av
registerpanl. PmC:s noteringar om vad panten omfattar tjänar som register.
Huruvida detta är sakrättsligl hållbart generellt är en fråga för sig. Den
behöver inte lösas här, ty när del gäller försäkringstagarnas panträtt regleras
den direkt i lag. Det är här i stället fråga om atl ge bestämmelserna om
panträtt en sådan utformning atl del klart framgår atl panträtten gäller i de
värdehandlingar som finns i särskilt förvar för de försäkringslekniska
skulderna.

Renl allmänt vill jag framhålla atl det i delta sammanhang
inte finns några bärande skäl för att fordra att pantsatta värdehandlingar
individualiseras mer än vad PmC-systemel förutsätter. För alla parter framstår
det ju, för att la ett exempel, som likgiltigt i vilka individuella slalsskuldväxlar
som panträtten konkretiseras, sä länge växlarna under alla förhållanden har
samma värde. Det bör emellertid åligga försäkringsinspektionen all bevaka atl
varje värdepapperslyp, som av hänsyn till värde, förfallodag och övriga villkor
behandlas som en enhet, verkligen har jämngod kvalitet.

Del kan
antas att försäkringsbolagen i PmC-systemel kommer att hante

ra både pantsatta värdehandlingar och värdehandligar som är hänförliga lill

andra delar av försäkringsrörelsen. Detta medför att PmC kommer all i

riksbanksvalvet förvara de pantsatta värdehandlingarna tillsammans med

andra bolagen tillhöriga handlingar. Det kan måhända diskuteras om det

mot denna bakgrund är adekvat alt beteckna förvaringssätlet som "särskilt

förvar" och att säga atl de pantsatta värdehandlingarna "förvaras
avskil

da". För min del anserjag att de nämnda lokutionerna läcker det här

beskrivna förvaringssätlet. Del väsentliga är nämligen all de handlingar, i

vilka panträtt utfästs, förvaras under sådana villkor atl de är oåtkomliga

för bolagen utan ombudels medverkan. 15

4
Upprättade lagförslag '"''P'
'- '

I
enlighet med del anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),

2. lag om ändring i lagen (1950; 272) om rätl för
utländska försäkringsförelag att driva försäkringsrörelse i Sverige.

5 Lagrådets hörande

Med
hänsyn lill lagstiftningsfrågans enkla beskaffenhet anserjag atl något yttrande
från lagrådel inte behöver inhämtas.

6 Hemställan

Med
hänvisning lill vad jag nu har anfört hemställer jag atl regeringen föreslår
riksdagen atl anta inom finansdepartementet upprättade förslag till

1, lag om ändring i försäkringsrörelselagen
(1982:713),

2, lag om ändring i lagen (1950:272) om rätl för
utländska försäkringsföretag atl driva försäkringsrörelse i Sverige,

7 Beslut

Regeringen ansluter
sig till föredragandens överväganden och beslutar alt genom proposition föreslå
riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986

16