Prop. 1985/86:167

Regeringens proposition 1985/86:167

om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m. m.

Prop. 1985/86: 167

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 10 april 1986 för de åtgärder och
det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar Ingvar Carlsson

G. Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en överenskommelse som har
träffats med sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen
för år 1987. Överenskommelsen innebär att det fr. o. m. år 1985 införda
systemet för vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen skall gälla även för
år 1987 med mindre förändringar. Detta gäller också i fråga om reglerna för
anslutningen av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster till den allmänna
sjukförsäkringens ersättningssystem.

Den allmänna sjukvårdsersättningen skall således grundas
på ett enhetligt belopp per invånare. Särskilda övergångsregler skall dock,
liksom för åren 1985 och 1986, gälla även för år 1987, De särskilda
ersättningarna för sjuktransporter och för öppen sjukvård till personer som
fullgör värnpliktstjänstgöring, anhållna och häktade samt intagna vid
kriminalvårdsanstalter m. m. ingår fr. o. m. år 1987 i den allmänna
sjukvårdsersättningen.

Den tidigare prestationsbundna ersättningen till
sjukvårdshuvudmännen för sjukhusvård har lagts in i den allmänna
sjukvårdsersättningen. Detsamma gäller den särskilda ersättning som fr. o. m.
den 1 april 1986 utges till de sjukvårdshuvudmän som orsakats inkomstförluster
genom återgång en till ett system med fasta vårdavgifter för utförsäkrade patienter.
I propositionen föreslås att lagregleringen av denna särskilda ersättning
upphävs.

Enligt överenskommelsen skall de två särskilda
ersättningarna för hemsjukvård och öppnare vårdformer inom psykiatrin
sammanföras till en ersättning för avinstitutionalisering inom hälso- och
sjukvården. Detta

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 167

förutsätts
bidra till en fortsatt omstrukturering av vårdens inriktning mot Prpp.
1985/86: 167 öppnare vårdformer.

Den
allmänna sjukvårdsersättningen för år 1987 beräknas till 10 169 milj. kr. och
de sammanlagda ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen beräknas till 12075
milj. kr. Härtill kommer ett särskilt statsbidrag med 159 milj. kr. till den
psykiatriska vården.

I
fråga om de fr.o.m. år 1985 gällande anslutningsreglerna till den allmänna
sjukförsäkringen för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster innebär
överenskommelsen att försöksverksamheten med fri anslutningsrätt i vissa
stödområden och rätten till fri s. k. ersättningsetablering skall fortsätta att
gälla även under år 1987.

1 Förslag till Prop. 1985/86; 167

Lag om upphävande av lagen (1985:1090) om särskild ersättning
för sjukhusvård

Härigenom
föreskrivs att lagen (1985:1090) om särskild ersättning för sjukhusvård skall
upphöra att gälla vid utgången av år 1986. Den upphävda lagen tillämpas dock
fortfarande i fråga om vård som har lämnats före utgången av år 1986.

2 Förslag
till

Lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs att 2 kap. 10 § lagen (1962:381) om allmän försäkring' skall ha
följande lydelse.

Prop. 1985/86: 167

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Frågor om
sjukvårdsersättning prövas i andra fall än som avses i andra stycket av den
allmänna försäkringskassa, hos vilken den försäkrade är inskriven eller
skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4§. Denna
försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkringskassa att pröva
sådana frågor.

Frågor om
sjukvårdsersättning enligt 2, 3 och 5§§ prövas av den försäkringskassa inom
vars verksamhetsområde vårdgivaren bedriver sin verksamhet. Detsamma gäller
sjukvårdsersättning i övrigt i de fall där den försäkrade inte är och inte
heller under den förutsättning som sagts i första stycket skulle ha varit
inskriven hos allmän försäkringskassa.

Frågor om
sjukvårdsersättning enligt 2, 3 och 5 §§ saml ersällning enligi 4§ som inte
hänför sig lill visst vårdtillfälle prövas av den försäkringskassa inom vars
verksamhetsområde vårdgivaren bedriver sin verksamhet. Detsamma gäller sjukvårdsersättning
i övrigt i de fall där den försäkrade inte är och inte heller under den
förutsättning som sagts i första stycket skulle ha varit inskriven hos allmän
försäkringskassa.

Denna
lag träder i kraft den I januari 1987.

Lagen
omtrvckt 1982: 120, ■ Senaste lydelse 1984:686,

3 Förslag till Prop. 1985/86:167

Lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982: 763)

Härigenom
föreskrivs att 17 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

17§'

Av
patienterna får tas ut vårdavgifter enligt grunder som landstingskommunen
bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Patienter som är
bosatta inom landstingskommunen skall därvid behandlas lika.

När
sjukhusvård meddelas en När sjukhusvård meddelas en

pensionär
ifall där rätten lill ersätt- pensionär sedan denne under tid

ning för vården upphört enligt 2 som anges i 2 kap. 12 § lagen

kap. 12 § lagen (1962:381) om all- (1962:381) om allmän försäkring er-

män försäkring, får vårdavgiften hållit sådan vård under 365 dagar,

bestämmas till högst 55 kronor per får vårdavgiften bestämmas till

vårddag. högst 55 kronor per vårddag.

En
fordran på vårdavgift preskriberas tre år efter tillkopisten. I övrigt gäller
preskriptionslagen (1981:130) i fråga om sådana fordringar.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Senaste
lydelse 1985:1091.

Socialdepartementet Prop. 1985/86:167

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1986

Närvarande:
statsministern Carlsson, ordförande och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson,
Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström

Föredragande:
statsrådet Sigurdsen

Proposition om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen, m. m.

1 Inledning

Fr.
o. m. år 1985 infördes ett i grunden förändrat system för ersättning från den
allmänna sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen. Det innebar en övergång
från prestationsbundna ersättningar till en samlad ersättning per invånare för
främst primärvården och annan öppen vård. Det nya systemet innebar också en
samordning med försäkringens ersättningar till privatpraktiserande läkare och
sjukgymnaster. Den överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen som
låg till grund för de nya ersättningsreglerna innehöll även åtgärder för att
öka möjligheterna till samverkan mellan den offentliga sjukvården och de
privata vårdgivarna. Detta innebar att nya regler infördes för
privatpraktiserande läkares och sjukgymnasters anslutning till
sjukförsäkringen. Överenskommelsen som gällde ersättningar under åren 1985 och
1986 har redovisats för riksdagen (prop. 1983/84:190, SfU 31, rskr. 393).

Efter
överläggningar mellan företrädare för socialdepartementet och sjukvårdshuvudmännen
har överenskommelse träffats om ersättningar för år 1987. Den nu träffade
överenskommelsen har byggt vidare på det.nya regelsystemet med inriktning på
ytterligare utjämning av ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen och
ytterligare förenklingar.

Överenskommelsen
innebär att samtliga till sjukvårdshuvudmännen utgående ersättningar för
sjukvård från sjukförsäkringen ingår i det nya ersättningssystemet. Det betyder
således att även ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för sjukhusvård lagts
in i den allmänna sjukvårdsersättningen. För att ytterligare effektivisera
resursutnyttjandet och förenkla ersättningssystemet har några av de nu utgående
särskilda ersättningarna sammanförts under den allmänna sjukvårdsersättningen.
De särskilda ersättningarna för hemsjukvård och för öppnare vårdformer inom
psykiatrin har slagits samman till en ersättning för avinstitutionalisering
inom hälsooch sjukvården. Härigenom uppnås enligt min bedömning inte bara administrativa
effekter utan åtgärden ger också större tyngd åt samhällets samlade
ansträngningar för att utveckla öppnare vårdformer för äldre, sjuka och
handikappade.

När det gäller
samverkansfrågorna och de nya anslutningsreglerna för Prop. 1985/86:167 privatpraktiserande
vårdgivare innebär överenskommelsen bl.a. att försöksverksamheterna med fri etableringsrätt
i vissa stödområden och en fri rätt till ersättningsetablering skall gälla även
för år 1987. Jag vill också framhålla att parterna är överens om att uppmana
sjukvårdshuvudmännen även utanför dessa stödområden att tillämpa motsvarande
synsätt vid nyetablering av heltidsverksamma privatpraktiker inom läkarglesa
delar av resp. landstingsområde.

Det
har, enligt min bedömning, inte framkommit något under år 1985 som skulle
motivera att dessa verksamheter avbryts innan en mer ingående utvärdering
kunnat ske. Inte heller i övrigt finner jag anledning att föreslå några mer
omfattande förändringar i anslutningsreglerna i avvaktan på att erfarenheterna
av försöksverksamheten har redovisats.

Den nya regleringen förutsätter att lagen (1985:1090) om särskild
ersättning för sjukhusvård upphävs. Vidare föreslårjag ändringar i 2 kap. 10§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring och i 17 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
till följd av att allmän sjukvårdsersättning enligt överenskommelsen skall
utges för sjukhusvård. Dessa beslut om lagändringar fattas av riksdagen. I
övrigt ankommer det på regeringen att fastställa grunderna för de aktuella
ersättningarna. Riksdagen bör beredas tillfälle att ta del av överenskommelsen
genom att den fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Jag
förordar att de i överenskommelsen angivna åtgärderna genomförs på det sätt som
redogörs för i det följande. Jag kommer senare att föreslå regeringen de
förordningsbestämmelser som behövs för genomförandet. Frågan om
sjukvårdshuvudmännens övertagande av journalarkiv hos privatpraktiserande
vårdgivare i vissa fall avses bli behandlad i en särskild proposition.

2 Ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen
för åren 1985 och 1986

2.1 Det nya ersättningssystemet fr. o. m. år 1985

Sjukvårdsersättning
från den allmänna sjukförsäkringen utges enligt 2 kap. lagen (1962:381) om
allmän försäkring (AFL) i form av ersättning för öppen hälso- och sjukvård,
tandvård, sjukhusvård och för vissa sjukvårdande behandlingar som utförs av
annan än läkare. Vidare utges viss ersättning för sjukvårdshuvudmännens
kostnader för hemsjukvård, öppen psykiatrisk värd, förebyggande hälsovård,
sjuktransporter och handikapphjälpmedel. Ersättningarna utbetalas efter grunder
som regeringen fastställt.

Efter
en överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen infördes fr.o. m. år
1985 nya regler för ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen. Den gäller för åren 1985 och 1986. Överenskommelse träffades
också mellan parterna om ändring i 1966 års avtal om den psykiatriska vården m.
m.

Det
nya ersättningssystemet domineras av en allmän sjukvårdsersätt- Prop. 1985/86:
167 ning som är avsedd främst för primärvård och annan öppen vård. Ersättningen
grundas på ett enhetligt belopp per invånare och år. Särskilda övergångsregler
gäller dock för åren 1985 och 1986 för att mildra omfördelningseffekterna
mellan sjukvårdshuvudmännen vid övergången till det nya ersättningssystemet.

För
att underlätta utvecklingen av hemsjukvården, öppna vårdformer inom psykiatrin
samt förebyggande åtgärder inom hälso-och sjukvården utges särskilda
ersättningar för dessa ändamål. Vidare utges en särskild ersättning för
tillhandahållande av hjälpmedel för handikappade samt för sjuktransporter.

Ersättningssystemet
innebär också ändrade regler för privatpraktiserande vårdgivares anslutning
till den allmänna försäkringen.

Ersättningssystemet
innefattar även sjukförsäkringens utgifter för läkarvård och annan
sjukvårdande behandling hos privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster.
Sjuktransportersättning och ersättning för sjukhusvård utges enligt
oförändrade regler. De försäkringsersättningar som utges för tandvård, exkl. oralkirurgi
m. m., omfattas inte av överenskommelsen

2.2 Ersättningar och ersättningsbelopp

För
primärvård och övrig öppen vård utges för åren 1985 och 1986 en aUmän sjukvårdsersätlning
på sammanlagt 8242 milj. kr. per år. I den allmänna sjukvårdsersättningen ingår
statsbidraget till allmän sjukvård m.m. på 4300 milj. kr. Vid utbetalning av
den allmänna sjukvårdsersättningen till resp. sjukvårdshuvudman frånräknas
belopp som motsvarar under föregående år utbetalade försäkringsersättningar
till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster (exkl. s. k.
fritidspraktiker) som var verksamma inom respektive sjukvårdshuvudmans
geografiska område.

Med
avsikt att stimulera utvecklingen av hemsjukvården utges en särskild
ersättning med 70 kr. per invånare och år.

För
att underlätta utvecklingen mot öppnare vårdformer inom psykiatrin utges en
särskild ersättning med 24 kr. per invånare och år.

I
syfte att stimulera utvecklingen av förebyggande åtgärder inom hälsooch
sjukvårdsområdet utges en särskild ersättning med 48 kr. per invånare och år.

För
sjukvårdshuvudmännens tillhandahållande av hjälpmedel för handikappade utges
en särskild hjälpmedelsersättning med 80 kr. per invånare och år. Härav skall
ett belopp motsvarande 3:55 kr. per invånare och år tillföras en särskild fond
för handikappinstitutets verksamhet m. m.

I
övrigt utges ersättning till sjukvårdshuvudman för ambulanstrans-porter
(sjuktransportersättning) med 29 kr. per invånare och år samt ersättning för
sjukhusvård med 45 kr, per vårddag. Fr, o,m, den 1 april 1986 erhåller dessutom
vissa sjukvårdshuvudmän särskild ersättning med 13 kr, per vårddag för
sjukhusvård av utförsäkrade patienter.

För
öppen sjukvård för personer som fullgör värnpliktstjänstgöring, anhållna och
häktade, intagna på kriminalvårdsanstalter samt för sådan

öppen vård som föranletts
av arbetsskada utges enligt en tilläggsöverens- 8

kommelse en ersättning med
6 kr, per invånare och år.

Nu
angivna ersättningsbelopp och grunderna för dem har fastställts av Prop.
1985/86: 167 regeringen i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962: 381) om allmän
försäkring, förordningen (1979:849) om ersättning för sjukhusvård m.m. och
förordningen (1985:1092) om särskild ersättning för sjukhusvård.

I
enlighet med en överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen utges
ett särskilt bidrag till den psykiatriska vården fr.o.m. år 1982 och t.o.m. år
1991. För åren 1985 och 1986 skall bidraget vara 148 milj. kr. per år.

2.3 Patientavgifter

Enligt
överenskommelsen för åren 1985 och 1986 får offentlig sjukvårdshuvudman för
öppen hälso- och sjukvård ta ut patientavgifter med högst följande belopp fr.
o. m. den 1 januari 1985.

Läkarvård
50 kr. per besök. Tilläggsavgift 25 kr. vid besök hos den sjuke. Telefonrådfrågning
20 kr.

Sjukvårdande
behandling (utförd av annan än läkare) 25 kr. per behandling.

Dessa
högsta avgifter har fastställts av regeringen i förordningen (1984:908) om
vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.

De
nämnda beloppen för läkarvård innefattar röntgen- och laboratorieundersökningar
och strålbehandlingar efter remiss samt det första läkarbesöket som sker med
anledning av remiss. Ingen avgift får heller tas ut av patient som har
remitterats från privatpraktiserande läkare som är ansluten till försäkringen
eller från läkare vid företagshälsovårdsmottagning som registrerats hos allmän
försäkringskassa, förutsatt att patienten betalar avgift vid besöket hos den
remitterande läkaren. Läkarundersökningar och läkarutlåtanden, som behövs för
de allmänna försäkringskassornas handläggning av försäkringsärenden ombesörjs
av sjukvårdshuvudman utan särskild ersättning. För undersökning och utlåtande i
samband med ansökan om pension eller handikappersättning får patientavgift tas
ut med högst 50 kr. För rådgivning i födelsekontrollerande syfte och för i
samband därmed utlämnade preventivmedel samt för rådgivning angående abort
eller sterilisering får avgift inte tas ut.

2.4 Samverkansavtal och villkor för anslutning till

sjukförsäkringens ersättningsregler

För
att en försäkringskassa skall kunna ansluta en privatpraktiserande

läkare eller sjukgymnast till försäkringen krävs fr.o.m. år 1985 att sjuk

vårdshuvudmannen tillstyrker detta. Denna tillstyrkan förutsätts normalt

ske genom att samverkansavtal träffas. Under åren 1985 och 1986 gäller

försöksvis fri anslutning till försäkringen inom stödområdena A, B och C

(delar av Svealands inland och praktiskt taget hela Norrland) för privat

praktiker med heltidsverksamhet.

De privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som vid utgången av 9

11
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 167

år
1984 var anslutna till försäkringssystemet fick under vissa förutsättning- Prop,
1985/86: 167 ar stå kvar i försäkringssystemet. Det förutsattes dock att deras
verksamhet skulle fortsätta på samma ort.

En
heltidsverksam privatpraktiker som under försöksåren 1985 och 1986 övertar
befintlig praktik (ersättningsetablering) skulle efter yttrande från sjukvårdshuvudmannen
ha rätt att vara ansluten till försäkringssystemet.

Hälso-
och sjukvårdsberedningen (S 1983:02) förutsattes följa utvecklingen av de
nämnda försöksverksamheterna.

Möjligheten
att stå kvar i försäkringssystemet fr.o.m. år 1985 gällde däremot inte läkare
och sjukgymnaster som bedriver praktik vid sidan av en heltidsanställning hos
sjukvårdshuvudman. Ersättningen till sådan praktiker blev i stället en
angelägenhet mellan denne och resp. sjukvårdshuvudman.

3 Ersättningar till sjukvårdshuvudmännen för år 1987

3.1 Utgångspunkter för överenskommelsen

Hälso-
och sjukvårdslagen (1982:763) som trädde i kraft den 1 januari 1983,
aktualiserade en övergång från prestationsbundna till schablonberäknade
ersättningar till de offentliga sjukvårdshuvudmännen. Det fr. o. m. år 1985
införda ersättningssystemet syftade bl.a. till att uppnå en bättre regional
fördelning av landets sjukvårdsresurser och underlätta ett effektivt
resursutnyttjande med hänsyn till de lokala förutsättningarna för varje sjukvårdshuvudman.
En vikfig utgångspunkt för det nya systemet var att del skulle underlätta de
försäkrades möjligheter att fä tillgång till den sjukvård som försäkringen är
avsedd att tillförsäkra dem. En vård och omsorg som svarar mot befolkningens
behov förutsätter en fortsatt omstrukturering av vårdens inriktning mot en
utbyggd primärvård som ger närhet och kontinuitet samtidigt som den skapar
förutsättningar för ett effektivt samarbete mellan hälso- och sjukvården och
primärkommunernas socialtjänst.

3.2 Omfattning och inriktning

Mot
den bakgrund som jag nyss har redogjort för har en överenskommelse 'träffats
med sjukvårdshuvudmännen om ersättningar från sjukförsäkringen för år 1987.
Överenskommelsen utgår i sina huvuddrag från den nu gällande, men innebär i
några avseenden ytterligare schabloniseringar och förenklingar.

Den
allmänna sjukvårdsersättningen skall grundas på ett enhetligt be

lopp per invånare och år. Liksom för åren 1985 och 1986 behövs även för

år 1987 särskilda övergångsregler för att mildra omfördelningseffekterna

mellan sjukvårdshuvudmännen vid övergången från de tidigare ersätt

ningsreglerna. Ytterligare steg tas genom överenskommelsen för år 1987

mot en jämnare fördelning av ersättningen. 10

De
särskilda ersättningarna för transporter med ambulansbil och för Prop. 1985/86:
167 öppen sjukvård till personer som fullgör värnpliktstjänstgöring, anhållna och
häktade, intagna vid kriminalvårdsanstalter samt för sådan öppen vård som
föranletts av godkänd arbetsskada ingår för år 1987 i den allmänna
sjukvårdsersättningen. Den tidigare prestationsbundna ersättningen till sjukvårdshuvudmännen
för sjukhusvård som utgetts med 45 kr. per vårddag har nu lagts in som en del
i den allmänna sjukvårdsersättningen. Den nya ersättningen omfattar inte
ersättning för sjukhusvård vid sjukhus som inte drivs av sjukvårdshuvudmännen.
Detta innebär att ersättning med 45 kr. per vårddag under år 1987 skall utges
till de sjukvårdsinrättningar som enligt en förteckning som fastställs av
riksförsäkringsverket är att anse som sjukhus. Den särskilda ersättning för s.
k. utförsäkrade patienter som fr. o. m. april i år utges till de
sjukvårdshuvudmän som orsakas inkomstförluster genom återgången till ett
system med fasta vårdavgifter för dessa patienter skall upphöra att utgå.
Hänsyn till detta har tagits vid beräkningen av den allmänna
sjukvårdsersättningen. Lagen (1985:1090) om särskild ersättning för sjukhusvård
kan därför upphöra att gälla vid utgången av år 1986.

I
den allmänna sjukvårdsersättningen ingår enligt överenskommelsen fr.o.m. år
1987 också ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sluten vård som lämnas
personer som fullgör värnpliktstjänstgöring, anhållna och häktade samt intagna
vid kriminalvårdsanstalter.

De
särskilda ersättningar som nu ges för att utveckla hemsjukvården och för att
utveckla öppnare vårdformer inom psykiatrin har med hänsyn till den likartade
målsättningen slagits samman till en ersättning för att underlätta avinstitutionaliseringen
inom hälso- och sjukvården. Detta förutsätts bidra till en fortsatt
omstrukturering av vården mot en utbyggd primärvård som ger närhet och
kontinuitet samt skapar förutsättningar för ett effektivt samarbete mellan hälso-
och sjukvården och primärkommunens socialtjänst.

Bestämmelserna
i 2 kap. AFL om ersättning för sjukhusvård är utfor

made för att passa den hittillsvarande ordningen att ersättning från försäk

ringen lämnas med ett visst belopp per dag vid sjukhusvård av en försäk

rad. Den nu överenskomna ordningen med allmän sjukvårdsersättning till

sjukvårdshuvudmännen även för sjukhusvård aktualiserar en omarbetning

av bestämmelserna, I detta sammanhang stannar jag vid att föreslå ändring

i 2 kap. 10§, Enligt den nuvarande lydelsen av 10§ är huvudregeln att den

försäkringskassa där den försäkrade är inskriven beslutar om ersättning för

sjukhusvård. Paragrafen bör ändras så att det framgår att den allmänna

sjukvårdsersättningen även för sjukhusvård beslutas av den försäkrings

kassa inom vars verksamhetsområde vårdgivaren bedriver sin verksam

het. Pensionärernas rätt till i princip avgiftsfri sjukhusvård under 365

dagar, det s.k. gratisåret som följer av 12§, påverkas inte av den nya

ordningen med allmän ersättning till sjukvårdshuvudmännen. Den nuva

rande ordningen enligt 17 § hälso- och sjukvårdslagen (HSL) med möjlighet

för sjukvårdshuvudmännen att ta ut patientavgift med högst 55 kr. per dag

vid sjukhusvård av pensionärer för tid efter gratisåret skall inte heller

ändras. Bestämmelsen i 17§ HSL föreslås dock jämkad så att det framgår 1'

att den skall tillämpas så
snart 365 dagars sjukhusvård har erhållits, alltså Prop. 1985/86: 167

även om inte individuellt
beräknad sjukvårdsersättning utgetts för dessa

dagar.

3.3 Ersättningsbelopp för år 1987

Som
jag tidigare har nämnt skall merparten av ersättningen utges i form av en
allmän sjukvårdsersätlning. Denna ersättning är för år 1987 avsedd inte bara
för primärvård och övrig öppen vård utan även för sjukhusvård och för
sjuktransporter. Den allmänna sjukvårdsersättningen bör uppgå till totalt 10169
milj. kr, och med den fördelning mellan sjukvårdshuvudmännen som framgår av
bilaga 2 till överenskommelsen. Vid utbetalning av ersättningen för år 1987
skall avräknas ett belopp som motsvarar den försäkringsersättning som har
utbetalts under år 1986 till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som
var verksamma inom respektive sjukvårdshuvudmans geografiska område.

Den
fr.o.m. år 1987 schabloniserade ersättningen till sjukvårdshuvudmännen för
sjukhusvård har baserats på vad försäkringskassorna har betalat ut till
sjukvårdshuvudmännen under år 1984.1 den allmänna sjukvårdsersättningen ingår
dessutom den särskilda ersättningen på 13 kr. per vårddag för utförsäkrade
patienter med anledning av återgången till ett system med fasta vårdavgifter
för dessa patienter fr.o.m. den 1 april 1986. Den schabloniserade ersättningen
innefattar även ersättningen för sluten vård som lämnas patienter som fullgör
värnpliktstjänstgöring, anhållna och häktade samt intagna vid
kriminalvårdsanstalter.

När
det gäller ersättningen för sjuktransporter som ingår i den allmänna
sjukvårdsersättningen innefattar denna fr. o. m. år 1987 även sjuktransporter
av personer som fullgör värnpliktstjänstgöring.

I
den allmänna sjukvårdsersättningen ingår också kompensation till sjukvårdshuvudmännen
för att avgifter inte tas ut för de patienter som remitteras till offentlig
sjukvård från läkare vid studerandehälsovårdsmot-tagning.

De
särskilda ersättningar som enligt nuvarande överenskommelse utges för att
stimulera utvecklingen av hemsjukvården resp, öppnare vårdformer inom
psykiatrin syftar båda till att minska behovet av vård på olika institutioner.
Denna utveckling är enligt min uppfattning mycket angelägen och måste därför
ges ett fortsatt särskilt stöd. De två olika ersättningar som nu Utges med 70
resp. 24 kr. per invånare och år bör dock av främst administrativa skäl kunna
föras samman till en ersällning för avinstitutionalisering inom hälso- och
sjukvården. Ersättningen för dessa ändamål bör såsom överenskommits utges med
95 kr. per invånare för år 1987.

Den
pågående satsningen på förebyggande hälsovårdande ålgärder anserjag vara av
stor vikt. Det är därför angeläget att denna verksamhet även för år 1987 ges en
särskild ersättning från försäkringen. Ersättningen för detta ändamål bör såsom
överenskommits utges med oförändrat 48 kr. per invånare för år 1987.

Enligt
gällande överenskommelse utges en särskild ersättning med 80 kr.

per invånare och år till sjukvårdshuvudmännen för tillhandahållande av 12

hjälpmedel åt handikappade
m.m. Från hjälpmedelsersättningen skall Prop. 1985/86:167 3:55 kr. per invånare
och år avräknas och tillföras en särskild fond för handikappinstitutets
verksamhet. Hjälpmedelsersättningen bör som nu överenskommits utges med 85 kr.
per invånare för år 1987. Från detta belopp skall 3:80 kr. per invånare
avräknas och tillföras den särskilda fonden för handikappinstitutets
verksamhet.

Enligt
överenskommelsen skall de särskilda ersättningarnas funktion samt möjligheterna
att sammanföra dessa med den allmänna sjukvårdsersättningen prövas inför den
försäkringsöverenskommelse som skall gälla fr.o.m. år 1988.

Enligt
en särskild överenskommelse mellan statens förhandlingsnämnd och företrädare
för Landstingsförbundet skall ett särskUl bidrag ulges liU den psykiatriska
vården fr.o.m. år 1982 och t.o.m. år 1991. Bidraget är 148 milj. kr. för
vardera åren 1985 och 1986. För år 1987 bör bidraget vara 159 milj. kr. att
fördelas mellan huvudmännen enligt särskilda regler. Överenskommelsen bör fogas
till detta protokoll som bdaga 2.

Den
totala ekonomiska omfattningen av överenskommelsen för år 1987 framgår av följande
sammanställning.

Ändamål Totalbelopp milj, kr,

1,
Allmän sjukvårdsersättning 10169 (primärvård
och övrig öppen vård, sjukhusvård, sjuktransporter)

2,
Ersättning för avinstitutionalisering
95 kr,/inv. 794

3,
Ersättning för förebyggande
åtgärder 48 kr,/inv, 401

4,
Ersällning för
tillhandahållande av hjälpmedel

för
handikappade 85 kr,/inv, 711

12075

Sammantaget
innebär överenskommelsen att ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen ökar med
ca 600 milj, kr, jämfört med år 1986.

Ersättningarna
skall liksom f. n. i huvudsak utges från sjukförsäkringen. I den allmänna
sjukvårdsersättningen ingår även ett särskilt statsbidrag. I årets
budgetproposition (prop. 1985/86:100 bil. 7) har för budgetåret 1986/87 under
punkt E 19. Bidrag till allmän sjukvård m. m. tagits upp ett förslagsanslag av
4 533682000 kr. I avvaktan på resultatet av de nu slutförda överläggningarna
med sjukvårdshuvudmännen har anslagsberäkningen gjorts med utgångspunkt i att
1987 års särskilda statsbidrag skall utges med ett oförändrat belopp av 4300
milj.kr. Utbetalningen från nämnda förslagsanslag följer de allmänna
utbetalningsreglerna enligt vilka sjukvårdshuvudmännen får ersättningen
månadsvis i efterskott.

Jag
föreslår nu att det särskilda statsbidraget till den allmänna sjukvårdsersättningen
får - med hänsyn till takten i utbetalningarna - belasta det nämnda
förslagsanslaget för budgetåret 1986/87 med 4300 milj. kr., vilket innebär
oförändrad anslagsbelastning i denna del.

Från
nämnda förslagsanslag finansieras också det särskilda statsbidraget

till den psykiatriska vården. Även här har anslagsberäkningen i årets 13

budgetproposition gjorts
med utgångspunkt från ersättningens storlek för Prop. 1985/86: 167 åren 1985
och 1986. Överenskommelsen i denna del innebäratt statsbidraget för år 1987
ökar med 11 milj. kr., vilket medför en merbelastning av anslaget för
budgetåret 1986/87 med 5,5 milj. kr.

Staten
förpliktas genom överenskommelserna att från anslaget Bidrag till allmän
sjukvård m. m. senare utbetala resterande hälft av nämnda belopp av 4300 milj.
kr. resp. 159 milj. kr.

Jag
föreslår att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att ikläda staten
denna förpliktelse, som avses fullgöras först under budgetåret 1987/88.

Jag
kommer senare denna dag att återkomma till regeringen med förslag om särskilda
medel för bekämpning av AIDS. Därvid kommer jag också att ta upp frågan om
motsvarande resurstillskott som belastar ifrågavarande anslag.

Belastningen
av förslagsanslaget D 1. Bidrag till sjukförsäkringen ökar till följd av
överenskommelsen med 45 milj. kr. för budgetåret 1986/87.

3.4 Patientavgifter m. m.

Ersättningarna
till sjukvårdshuvudmännen bör även i fortsättningen vara förenade med
bestämmelser om de högsta patientavgifter som får tas ut för öppen hälso- och
sjukvård, eftersom sjukförsäkringen syftar till att vara ett skydd mot höga
sjukvårdskostnader för de försäkrade,

1
enlighet med vad som har överenskommits bör de högsta patientavgifter som
under år 1986 får tas ut för öppen hälso- och sjukvård av offentlig
sjukvårdshuvudman gälla även fr. o. m. den 1 januari 1987 med de särskilda
villkor angående rätten att ta ut avgifterna som gäller enligt förordningen (1984:908)
om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring. Jag har redan redogjort för de nuvarande
avgifterna (avsnitt 2.3). Dessutom bör fr. o. m, år 1987 gälla att ingen avgift
får tas ut av patient som remitterats från läkare vid studerandehälsovårdsmottagning,
under förutsättning att patienten betalat avgift vid besöket hos den
remitterande läkaren. I anslutning till detta villjag erinra om att avgift för
sluten vård som lämnas s, k, utförsäkrad patient får tas ut med högst 55 kr,
per vårddag.

Jag
vill i detta sammanhang framhålla att det från riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna inte har inrapporterats att de nya ersättningsreglerna
inneburit några större problem varken för de försäkrade eller från socialförsäkringens
synpunkt. Några övergångsvisa problem uppges dock ha uppstått i en del
landsting när det gäller kassornas möjligheter att få läkarutlåtanden. Från de
försäkrades synpunkt bör nämnas att en del problem uppstått vid debitering av
patientavgifter av privatpraktiserande läkare som har vårdavtal med
sjukvårdshuvudman när läkarens årskvot enligt avtalet har förbrukats. Detta är
dock främst ett problem som sjukvårdshuvudmännen och berörda läkare måste
lösa.

Även
om erfarenheterna hittills talar för att de nya reglerna har fungerat 14

väl
utgår jag från att riksförsäkringsverket och försäkringskassorna även Prop.
1985/86: 167 under år 1987 kommer att följa och redovisa erfarenheterna av
regelsystemet.

4 Effekter av de nya anslutningsreglerna

4.1 Privatpraktiserande läkare

Av
riksförsäkringsverkets statistik framgår att antalet anslutna privatpraktiserande
läkare i november 1985 var drygt 1 900. Av dessa bedrev ca 620 en mer
omfattande verksamhet, dvs. hade mer än 2000 besök per år. I förhållande till
år 1984 är denna grupp i det närmaste av samma storlek. Av statistiken framgår
vidare att antalet läkare som under år 1985 etablerat sig och anslutits till
försäkringen utanför storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö var nio, varav
sex inom stödområdena. Fyra av dessa etablerade sig i Norrbottens läns
landsting. Antalet ersättningsetableringar i hela landet uppgick under år 1985
till 13.

När
det gäller antalet besök hos privatpraktiserande läkare, exkl. offentligt
anställda läkare med vårdavtal, under år 1985 beräknas detta, enligt uppgift
från Landstingsförbundet, ha ökat något i förhållande till år 1984. Ökningen
understiger för hela landet en procent. Inom alla Norriands-landsting (exkl,
Gävleborg) beräknas att besöken hos privatpraktiserande läkare har ökat. Den
största ökningen har skett i Västerbottens läns landsting.

Antalet
läkare som år 1985 har omfattats av vårdavtal med sjukvårdshuvudmännen uppgick
enligt Landstingsförbundets beräkningar till drygt 1600, vilket är ca 450 färre
än som var verksamma inom försäkringen under år 1984. Antalet besök hos sådana
läkare har också minskat, framför allt inom Stockholms läns. Malmöhus läns,
Södermanlands läns och Uppsala läns landsting samt i Malmö kommun.

4.2 Privatpraktiserande sjukgymnaster

Riksförsäkringsverkets
statistik visar att antalet anslutna privatpraktiserande sjukgymnaster har
minskat från 2097 vid utgången av år 1984 till 1 578 i mitten år 1985.
Minskningen blir betydligt mindre, drygt 100 sjukgymnaster, om jämförelsen
avser verksamma sjukgymnaster.

Antalet
sjukgymnaster som under år 1985 etablerat sig och anslutits till försäkringen i
stödområdena uppgick till 16 varav 15 etablerat sig i Norrlandslänen. Antalet ersättningsetableringar
i hela landet under är 1985 var 18, varav flertalet i Stockholms län.

Trots
minskningen av antalet anslutna sjukgymnaster har den privata vårdens
omfattning ökat under år 1985. Riksförsäkringsverket har uppskattat ökningen
av antalet behandlingar till 4 procent.

Vad
gäller den sjukgymnastik i öppen vård som bedrivs i offentlig regi

redovisar Landstingsförbundet att denna verksamhet mellan åren 1984 och

1985 inte visar någon ökning. 15

5 Ändringar i anslutningsreglerna pp- 1985/86:167

Av
det nu redovisade framgår att kåren av heltidsverksamma eller verksamma
privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster i stort sett är av samma
omfattning som före år 1985. Den privata vårdens omfattning, exkl. den som
lämnas av offentligt anställda läkare med vårdavtal, har dessutom ökat något i
förhållande till år 1984.

Beträffande
målsättningen att få till stånd en jämnare geografisk fördelning av
privatpraktiserande vårdgivare över landet infördes pä försök fri etableringsrätt
inom stödområdena. Det kan konstateras att detta under år 1985 preliminärt har
lett till att sammanlagt 25 läkare och sjukgymnaster nyetablerat sig utanför
storstadsområdena, de flesta i stödområdena. I avvaktan på en mer ingående
utvärdering av denna försöksverksamhet, vilken torde kunna föreligga i slutet
av år 1986, bör försöksverksamheten pågå även under år 1987.

När
det gäller försöksverksamheten med fri ersättningsetablering över hela landet
skall en utvärdering göras. I avvaktan på att detta sker och med hänsyn till
utvecklingen under år 1985 bör några ändringar i den fria ersättningsetableringen
inte ske för år 1987.

När
det gäller anslutningsreglerna i övrigt anserjag att det har framkommit behov
av att göra ett antal mindre förändringar och kompletteringar. Samtliga dessa
ändringar anserjag kunna genomföras redan fr. o. m. den 1 juli i år i samband
med att en ny taxeperiod börjar. Det ankommer på regeringen att besluta om dessa
ändringar.

I
3 § läkarvårdstaxan föreskrivs att en läkare som är anställd hos sjukvårdshuvudman
med lägst 17 timmars veckoarbetstid inte får föras upp på förteckning hos
försäkringskassan annat än som tillfällig vikarie. För den händelse en på
förteckningen uppförd läkare med anställning hos sjukvårdshuvudman ökar sin
veckoarbetstid så att den uppgår till lägst 17 timmar saknas författningsmässig
grund att föra av vederbörande från förteckningen. Enligt min uppfattning bör
nämnda föreskrift kompletteras i detta avseende. På motsvarande sätt finns en
föreskrift i 5 § i behandlingstaxan om att en sjukgymnast som är
heltidsanställd hos sjukvårdshuvudman inte får föras upp pä förteckningen
annat än som tillfällig vikarie. Denna bestämmelse bör också kompletteras så
att en sjukgymnast som blir heltidsanställd hos sjukvårdshuvudmannen skall
föras av från förteckningen.

Nuvarande
regler medger att offentligt anställda läkare och sjukgymnas

ter, som tillfälligt vikarierar för en på försäkringskassans förteckning upp

förd läkare eller sjukgymnast som på grund av sjukdom eller annat godtag

bart hinder inte kan driva sin verksamhet, får föras upp på förteckningen

som tillfällig vikarie. Analogt med detta bör det enligt min bedömning i

läkarvårdstaxan (1974:699) och i förordningen (1976: 1018) med taxa för

sjukvårdande behandling m. m. införas en beslämmelse som möjliggör för

privatpraktiker att tillfälligt vikariera inom den offentliga vården utan att

bli avförda från försäkringskassans förteckning. Det bör ankomma på

riksförsäkringsverket att efter samråd med Landstingsförbundet utfärda

närmare föreskrifter angående tillämpningen härav. 16

När det gäller
privatpraktiserande sjukgymnaster i gruppmottagning har Prop. 1985/86: 167 det
uppstått problem att ersätta en ansluten sjukgymnast som har lämnat mottagningen
för att bedriva egen verksamhet som privatpraktiker inom kommunen. Eftersom det
inte är fråga om en ersättningsetablering har det krävts en tillstyrkan av
sjukvårdshuvudmannen för den nye sjukgymnasten. Jag anser att en tillstyrkan
inte skall behövas i ett sådant här fall. Anslutningsreglerna för sjukgymnaster
vid gruppmottagning bör därför ändras. Rätten att vara ansluten till
försäkringen bör därvid begränsas till den tid vederbörande arbetar vid
gruppmottagningen. Denna föreskrift bör dock inte kunna tillämpas retroaktivt.
Det får ankomma på riksförsäkringsverket att, efter samråd med
Landstingsförbundet, utfärda de tillämpningsföreskrifter som kan bli
erforderliga.

Svenska
psykoanalytiska föreningen och Svenska föreningen för holis-tisk psykoterapi
och psykoanalys har i en skrivelse till socialdepartementet tagit upp frågan om
psykoanalytikernas möjligheter att bedriva sin verksamhet. Bl.a. begärs att låkarpsykoanalytiker
ges möjlighet att arbeta deltid i offentlig tjänst och deltid privat.
Socialförsäkringsutskottet underströk i sin behandling av prop. 1983/84: 190
om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m. m. (SfU 1983/84: 31, rskr.
393) angelägenheten av att tillgången på psykoanalytisk behandling och
utbildning inte minskade. Socialförsäkringsutskottet anslöt sig också till vad
som sades i socialutskottets yttrande (SoU 1983/84:4y), nämligen att frågan
måste beaktas i sjukvårdshuvudmännens fortsatta planering. Ersättningsfrågan
borde emellertid vara en angelägenhet mellan fritidspraktikerna och resp. sjukvårdshuvudman.
Jag vill även för egen del framhålla det angelägna i en god tillgång till
psykoterapeutisk behandling och vill understryka det angelägna i att denna
fråga behandlas på ett positivt- sätt i sjukvårdshuvudmännens planering. Jag är
emellertid inte beredd att nu föreslå några särskilda regler vad gäller läkarpsykoanalytikernas
anslutning till försäkringen.

De
nya anslutningsreglerna innebär att en privatpraktiserande läkare eller
sjukgymnast med undantag för de som bedriver sin verksamhet inom stödområdena
inte kan ansluta sig till försäkringen utan att sjukvårdshuvudmannen
tillstyrkt detta. En sjukgymnast måste dessutom i princip ha haft två års
tjänstgöring i offentlig vård för att få rätt att påbörja egen verksamhet inom
försäkringens ram. Den omständigheten att sjukvårdshuvudmannen lämnat sin
tillstyrkan innebär således inte att försäkringskassan automatiskt kan föra
upp en sjukgymnast utan att nämnda krav på erfarenhet är uppfyllt. Även om
detta kan utläsas av behandlingstaxan och riksförsäkringsverkets
tillämpningsföreskrifter finns det enligt min uppfattning anledning för
riksförsäkringsverket att genom försäkringskassorna uppmärksamma resp.
sjukvårdshuvudman på detta. Däremot är naturligtvis sjukvårdshuvudmannen
oförhindrad att genom vårdavtal ta till vara den vårdresurs som har erbjudits.

17

6 Övriga
ändringar i regelsystemet Prop. 1985/86:167

Vid
remiss till en läkare inom offentlig sjukvård skall enligt 16 och 17 §§ läkarvårdstaxan
patientavgift inte tas ut för det första besöket i anledning av remissen.
Studerandeorganisationernas hälsovård är sedan den 1 juli 1985 helt avskild
från den allmänna försäkringens ersättningssystem genom att ett nytt system
med statsbidrag införts för denna verksamhet. Detta har bl. a. lett till att
sjukvårdshuvudmännen fått formell möjlighet att debitera patientavgift för
sådana besök i offentlig vård som sker efter remiss av läkare inom
studerandehälsovården.

En
ändring bör därför göras i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring
fr.o.m. år 1987 för att klargöra att den patientavgift som har tagits ut av
försäkrad vid besök hos läkare anställd av studerandehälsovårdsorganisation
även innefattar sådan röntgen- och laboratorieundersökning, röntgen- och
radiumbehandling och annan behandling med joniserande strålning som
vederbörande läkare har remitterat den försäkrade till. Remitterar den
rådfrågade läkaren den försäkrade till en läkare inom offentlig vård skall
patientavgiften också innefatta det första besöket hos den läkaren.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om att ett nytt ersättningssystem med statsbidrag
har införts för företagshälsovård fr.o.m. den 1 januari 1986. Härigenom har
också den verksamheten blivit avskild från den allmänna försäkringens
ersättningssystem. Den nu nämnda bestämmelsen om vad patientavgiften innefattar
gäller därvid läkare vid företagshälsovårdsmottagning för vilken bidrag lämnas
enligt beslut av yrkesinspektionen.

Bestämmelserna
i 16 och 17 §§ läkarvårdstaxan gäller enligt 18 § enbart vid remiss inom det
sjukvårdsområde där den försäkrade är bosatt. Även om tolkningen av
bestämmelsen uppges variera är ändå innebörden att den försäkrade skall betala
en ny patientavgift vid remiss till hemlandstinget. Enligt vad riksdagen har
uttalat (SoU 1984/85:13) bör patientavgift inte tas ut i de fall försäkrad
remitteras till sitt hemlandsting. Riksdagen har därvid förutsatt att
regeringen i lämpligt sammanhang prövar behovet av kompletterande bestämmelser
eller andra åtgärder på denna punkt. Jag ansluter mig till vad riksdagen anfört
och avser att föreslå regeringen att 18 § ändras så att det framgår att
avgiftsfrihet skall gälla även vid remiss till det sjukvårdsområde där den
försäkrade är bosatt. Med hänsyn till vad jag ovan anfört beträffande studerandehälsovården
bör dessutom bestämmelserna om remiss i 16 och 18 §§ läkarvårdstaxan utformas
så att de även inbegriper läkare anställd av studerandehälsovårdsorganisation.

18

7 Hemställan Prop. 1985/86: 167

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta inom socialdepartementet upprättade förslag till

1.
lagom upphävande av lagen
(1985:1090) om särskild ersättning för sjukhusvård,

2.
lag om ändring i lagen
(1962:381) om allmän försäkring,

3. lag
om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Vidare hemställer jag att regeringen

dels
föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att i enlighet med vad jag har
anfört ikläda staten den ekonomiska förpliktelsen att under budgetåret 1987/88
betala ut sammanlagt 2 229 500 000 kr, enligt de i propositionen redovisade
överenskommelserna,

dels
bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om ersättningarna
från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder
och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

19

Bilaga 1 Prop.
1985/86: 167

SOCIALDEPARTEMENTET
LANDSTINGSFÖRBUNDET

1986-04-02

Överenskommelse om ersättningar från sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen för år 1987

Efter
överläggningar mellan representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen har
överenskommelse träffats om ersättningar från.sjukförsäkringen till
sjukvårdshuvudmännen under år 1987 enligt följande. Denna överenskommelse
grundas på motsvarande överenskommelse år 1984 angående ersättningar för åren
1985 och 1986. Vad som framgår av 1984 års överenskommelse skall gälla även för
år 1987 med de ändringar som framgår nedan.

1 Nuvarande ersättningsbelopp

Följande
ersättningar utgår till sjukvårdshuvudmännen från sjukförsäkringen enligt nu
gällande överenskommelse.

a)
Allmän sjukvårdsersättning
främst för primärvård och övrig öppen vård med 8242 milj. kr.

b)
För att utveckla hemsjukvården
70 kr. per invånare och år.

c)
För att utveckla öppnare
vårdformer inom psykiatrin 24 kr. per invånare och år.

d) För
att uXveckla förebyggande åtgärder inom hälso- och sjukvårdsom

rådet 48 kr. per invånare och år.

e) För
sjukvårdshuvudmännens tillhandahållande av hjälpmedel för han

dikappade 80 kr. per invånare och år. Av hjälpmedelsersättningen skall

ett belopp motsvarande 3:55 kr. per invånare och år tillföras en särskild

fond för handikappinstitutets verksamhet m. m.

O För transporter med ambulansbU
eller annat fordon som är särskilt

anpassat för sjuktransport
29 kr. per invånare och år. g) För öppen sjukvård till personer som fullgör
värnpliktstjänstgöring, anhållna och häktade, intagna vid
kriminalvårdsanstalter samt för sådan öppenvård som föranletts av arbetsskada
utgår, enligt en tilläggsöverenskommelse, en ersättning med 6 kr. per invånare
och år. h) För stulen vård 45 kr. per vårddag för vård av försäkrade patienter,
i) I anslutning till förslaget om att avskaffa de differentierade vårdavgifterna
har överenskommits om en särskild ersättning fr. o. m. 1986-04-01 på 13 kr. per
vårddag för utförsäkrade patienter till de sjukvårdshuvudmän som orsakas
inkomstförluster genom återgången till ett system med fasta vårdavgifter för utförsäkrade
patienter. Totalt utgår till sjukvårdshuvudmännen ersättningar från
sjukförsäkringen enligt punkt a)-i) med ca 11 483 milj. kr. år 1986.

20

2
Ersättningar för år 1987 Prop. 1985/86:167

Den
allmänna sjukvårdsersättningen skall grundas på ett enhetligt belopp per
invånare och år. För att mildra omfördelningseffekterna mellan sjukvårdshuvudmännen
vid övergången från det tidigare prestationsanknutna ersättningssystemet gäller
dock enligt 1984 års överenskommelse särskilda övergångsregler. Ytterligare
steg bör nu tas i riktning mot ett enhetligt belopp per invånare och år för den
allmänna sjukvårdsersättningen. Samtidigt bör som framgår nedan vissa av de
särskilda ersättningarna nu läggas in i den allmänna sjukvårdsersättningen.

Särskilda
ersättningar utgår nu för att utveckla hemsjukvården och för att utveckla
öppnare vårdformer inom psykiatrin. De båda ersättningarna syftar till att
underlätta avinstitutionalisering av vården och bör därför föras samman till en
ersättning. Detta förutsätts bidra till en fortsatt omstrukturering av vården
mot en utbyggd primärvård som ger närhet och kontinuitet samt skapar
förutsättningar för ett effektivt samarbete mellan hälso- och sjukvården och
primärkommunernas socialtjänst.

I
den allmänna sjukvårdsersättningen bör i fortsättningen ingå den ersättning
som nu utgår för transporter med ambulansbil eller annat fordon som är särskilt
anpassat för sjuktransport. Denna ersättning innefattar fr.o.m. år 1987 även
sjuktransporter av personer som fullgör värnpliktstjänstgöring.

Ersättningen
för öppen vård till personer som fullgör värnpliktstjänstgöring, anhållna och
häktade, intagna på kriminalvårdsanstalt samt för sådan öppen sjukvård som
föranletts av godkänd arbetsskada har tillkommit efter det att den
ursprungliga överenskommelsen träffades. Denna ersättning bör i fortsättningen
ingå i den allmänna sjukvårdsersättningen och även innefatta sluten vård som
lämnas patienter som fullgör värnpliktstjänstgöring, anhållna och häktade samt
intagna vid kriminalvårdsanstalt.

Ersättningen
för sluten vård utgörs f. n. av ett belopp per vårddag. För att fullfölja
övergången till ett mer behovsrelaterat ersättningssystem bör även ersättningen
för sluten vård ingå som en del i den allmänna sjukvårdsersättningen. Även den
nuvarande ersättningen till de sjukvårdshuvudmän som orsakas inkomstförluster
genom återgången till ett system med fasta vårdavgifter för utförsäkrade
patienter bör ingå i den allmänna sjukvårdsersättningen.

Ersättningarna
till sjukvårdshuvudmännen för år 1987 skall mot denna bakgrund vara följande.

a)
Allmän sjukvårdsersätlning avseende såväl öppen som sluten vård. Liksom för
åren 1985 och 1986 tillämpas även för år 1987 vissa övergångsregler vid fördelningen
av ersättningen mellan sjukvårdshuvudmännen. Sammantaget utgår allmän
sjukvårdsersättning med 10 169 milj. kr. Fördelningen av den allmänna
sjukvårdsersättningen mellan huvudmännen framgår av bilaga 2.

Vid
utbetalning av den allmänna sjukvårdsersättningen till respektive

sjukvårdshuvudman skall räknas från ett belopp som motsvarar under

föregående år utbetalade försäkringsersättningar till privatpraktiseran- 21

de
läkare och sjukgymnaster som var verksamma inom respektive Prop. 1985/86:
167 sjukvårdshuvudmans geografiska område.

b)
För att underlätta avinslitutionalisering
inom hälso- och sjukvården utgår ersättning med 95 kr, per invånare.

c)
För att utveckla förebyggande
åtgärder inom hälso- och sjukvärden utgår ersättning med 48 kr. per invånare.

d) För
sjukvårdshuvudmännens tillhandahållande av hjälpmedel Ull han

dikappade utgår en hjälpmedelsersättning med 85 kr. per invånare. Av

hjälpmedelsersättningen skall ett belopp motsvarande 3:80 kr, per invå

nare tillföras en särskild fond för handikappinstitutets verksamhet

m, m.

Anmärkning

Särskild
överenskommelse träffas mellan staten och Landstingsförbundet om
finansieringen av handikappinstitutets verksamhet m, m.

Den
ekonomiska omfattningen av överenskommelsen framgår av bilaga 1. Totalt
beräknas ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen frän sjukförsäkringen enligt
punkt a)-d) uppgå till ca 12075 milj. kr. år 1987.

3 Patientavgifter

Liksom
för år 1986 får offentlig sjukvårdshuvudman för öppen hälso- och sjukvård ta ut
patientavgifter med högst följande belopp fr. o. m. den 1 januari 1987.

-
Läkarvård 50 kr. per besök.
Tilläggsavgift med 25 kr. vid läkarbesök hos den sjuke.

-
Telefonförfrågning hos läkare
20 kr.

-
Sjukvårdande behandling utförd
av annan än läkare 25 kr. per behandling (besök).

Som
särskilda villkor angående rätten att ta ut patientavgift gäller vad som sägs i
8—13§§ i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudman
frän sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Dessutom
skall gälla att ingen avgift fär tas ut av patient som remitterats från läkare
vid studenthälsovårdsmottagning, förutsatt att patienten betalar avgift vid
besöket hos den remitterande läkaren. I annat fall får avgift tas ut med
angivet belopp.

Avgift
för sluten vård som lämnas utförsäkrad patient får tas ut med högst 55 kr. per
vårddag.

4 Samverkan mellan de offentliga sjukvårdshuvudmännen

och de privata vårdgivarna

För
samverkan mellan de offentliga sjukvårdshuvudmännen och de privata vårdgivarna
skall gälla vad som framgår av 1984 års överenskommelse.

Den
försöksverksamhet med fri anslutning för privatpraktiker till försäk

ringen som under åren 1985 och 1986 gäller inom stödområdena A, B och C

skall i avvaktan på utvärdering av erfarenheterna gälla även under är 1987.

Parterna är överens om att uppmana sjukvårdshuvudmännen även utanför 22

dessa stödområden att tillämpa motsvarande synsätt vid
nyetablering av Prop. 1985/86: 167

heltidsverksamma privatpraktiker inom läkarglesa delar av
respektive

landstingsområde.

Liksom under åren 1985 och 1986 bör även under år 1987
gälla att heltidspraktiker som övertar befintlig praktik (ersättningsetablering)
efter samråd med sjukvårdshuvudmannen har rätt att vara ansluten till försäkringssystemet.

För sjukgymnast verksam vid gruppmottagning och som fr. o.
m. år 1987 ansluts till försäkringen skall rätten att vara ansluten till
försäkringen begränsas till den tid vederbörande arbetar vid gruppmottagningen.

Läkarvårds- respektive behandlingstaxan ändras så att till
försäkringen ansluten läkare och sjukgymnast kan arbeta som tillfällig vikarie
inom offentlig vård utan att bli avförd från försäkringskassans förteckning.

5 Uppföljning av verksamhet och resursanvändning

Enligt 1984 års överenskommelse bör socialstyrelsen
årligen i samråd med Landstingsförbundet till hälso- och sjukvårdsberedningen
redovisa en sammanställning och analys av de förändringar som skett inom de
områden för vilka ersättningar utgår. Dessutom fastslås att närmare analys
skall ske inom de tre huvudområdena primärvärdens utveckling, de individ- och samhällsinriktade
förebyggande insatserna och psykiatrins utveckling mot öppnare vårdformer.
Arbetet skall ske stegvis och koncentreras på ett område om året.

Regeringen uppdrog åt socialstyrelsen att i enlighet med
dessa riktlinjer före den 1 oktober 1985 till socialdepartementet redovisa planerad
och faktisk utveckling beträffande de förebyggande insatsernas omfattning och
inriktning.

Motsvarande analys beträffande primärvårdens utveckling
skall redovisas före den 1 oktober 1986 och beträffande psykiatrins utveckling
mot öppnare vårdformer före den 1 oktober 1987.

Socialstyrelsen har i en rapport den 25 oktober 1985
redovisat det förebyggande arbetets omfattning och inriktning hos samtliga häJso-
och sjukvårdshuvudmän.

De förändringar som nu görs av den allmänna
sjukvårdsersättningen innebär ingen ändring i uppdraget till socialstyrelsen
att i samråd med Landstingsförbundet följa och till hälso- och
sjukvårdsberedningen årligen redovisa utvecklingen inom ovan angivna områden.

Parterna är överens om att inför den
försäkringsöverenskommelse som skall gälla fr, o. m. år 1988 skall de särskilda
ersättningarnas funktion samt möjligheterna att sammanföra dessa med den
allmänna sjukvårdsersättningen prövas.

6 Fortsatt utredningsarbete

En arbetsgrupp har på hälso och sjukvårdsberedningens
uppdrag gjort en

utvärdering av den försöksverksamhet som bedrivits angående det admini

strativa och ekonomiska ansvaret för sjukresorna. Parterna avser att inför 23

ett
sluUigt ställningstagande om ett eventuellt överförande av det ekono- Prop.
1985/86: 167 miska och administrativa ansvaret för sjukresorna från
försäkringskassorna till sjukvårdshuvudmännen utarbeta erforderiiga ändringar
i regelsystemet för sjukresorna och bedöma kostnadskonsekvenserna för sjukvårdshuvudmännen
av ett ändrat ansvarsförhållande.

Frågor
som rör möjligheterna att låta socioekonomiska faktorer utgöra en grund för
fördelningen av den allmänna sjukvårdsersättningen bör närmare utredas. Detta
arbete skall samordnas med de förändringar i skatteutjämningssystemet som kan
komma att beslutas inför år 1988.

Vissa
anslutningsregier för nyetablering och ersättningsetablering av privatpraktiker
som gäller försöksvis åren 1985-1987 skall utvärderas i enlighet med 1984 års
överenskommelse och rapporteras till hälso- och sjukvårdsberedningen.

Angivna
utrednings- och utvärderingsarbeten skall inriktas på att ge underlag inför den
försäkringsöverenskommelse som skall gälla fr. o. m. år 1988.

Statens
och sjukvårdshuvudmännens samverkan om handikappinstitutet och dess verksamhet
grundas på en överenskommelse träffad den 24 mars 1977. Parterna är nu ense om
att, mot bakgrund av de förändringar som sker inom hjälpmedelsområdet,
gemensamt utreda handikappinstitutets framtida verksamhet.

7 Övriga frågor

I
och med denna överenskommelse skall följande frågor om ersättning till sjukvårdshuvudmännen
vara slutligt reglerade.

-
Huvudmännens merkostnader i
samband med den obligatoriska ettåriga allmäntjänstgöringen för tandläkare (jfr
prop. 1978/79:41).

-
Förändringar i det generella
vaccinationsprogrammet vad avser vaccinationerna mot difteri och polio
avseende dds förskole- och skolbarn, dels vuxna (40-åringar),

- Förändringar
i smittskyddsorganisationen som för sjukvårdshuvudmän

nens del föranleds av beslut med anledning av utredningsförslaget (SOU

1985: 37) om ändrad smittskyddsorganisation,

- Övertagandet
av journalarkiv huvudsakligen för avlidna eller deslegiti

merade privatpraktiserande vårdgivare (läkare, tandläkare och psyko

loger m,fl,),

8 Utbetalningsregler

Ersättning
enligt ovan betalas ut utan särskild rekvisition månadsvis i efterskott.

Ersättning
enligt punkt 2 b-d utgår med angivet belopp för vatje invånare som var bosatt
inom sjukvårdsområdet vid årets början.

Överenskommelsen
gäller under förutsättning att den godkänns av regeringen och
Landstingsförbundets styrelse.

Anmärkning:
Lagförslag och författningsändringar som behövs för ge-

24

nomförandet av
överenskommelsen kommer att utarbetas av socialdepar- Prop. 1985/86:167 tementet.
Närmare tillämpningsanvisningar utarbetas av Rikförsäkringsverket efter samråd
med Landstingsförbundet.

för
staten för Landstingsförbundet

Monica
Andersson Gunnar Hofring

25

Bilaga 1:1 Prop.
1985/86: 167

Den ekonomiska omfattningen av Överenskommelsen

Ändamål Totalbelopp

milj, kr, år 1987

1,
Allmän
sjukvårdsersättning 10169

2,
Ersättning för avinstitutionalisering
95 kr,/inv, 794

3,
Ersättningför
förebyggande åtgärder 48 kr,/inv, 401

4,
Ersättningför
tillhandahållande av hjälpmedel 85 kr./inv, 711

Summa milj. kr. 12075

26

Bilaga 1:2 Prop.
1985/86: 167

Fördelning av allmän sjukvårdsersättning år 1987

Landsting/kommun Milj, kr. Landsting/kommun Milj, kr,

AB............................ 1939 S ............................ 343

C............................. 294 T..............................
344

D............................. 297 U.............................
288

E.............................. 465 W.............................
349

F.............................. 354 X ............................. 355

G..............................
219 Y..............................
316

H.............................. 293 Z.............................
165

K.............................. 201 AC...........................
291

L.............................. 334 BD...........................
322

M..............................
627 1.............................. ...... 73

N..............................
262 MM...........................
349

O.............................
317 OG .......................... 593

P..............................
464

R..............................
315 *"'""

27

Bilaga 2 Prop.
1985/86: 167

Protokoll,
fört vid förhandlingar den 2 april 1986 mellan statens förhandlingsnämnd och
företrädare för Landstingsförbundet om särskilt bidrag till den psykiatriska
vården m. m.

Närvarande: Statens förhandlingsnämnd

Departementsrådet
Bo Jonsson Departementsrådet Thomas Luttropp Byrådirektören Birgitta Pettersson

Landslingsförbundel
Ordföranden Gunnar Hofring vice ordföranden Olov Lekberg vice ordföranden Bengt
Mollstedt Landstingsrådet Ragnar Gustafsson Riksdagsledamoten Böije Hörnlund Förbundsdirektören
Walter Slunge Avdelningschefen Ulf Wetterberg Sektionschefen Anders Hedberg

Staten
och Landstingsförbundet har den 22 mars 1984 träffat överenskommelse om
ändrade regler för vissa statsbidrag och ersättningar från sjukförsäkringen
till sjukvårdshuvudmännen.

Vid
förhandlingar denna dag har parterna enats om följande.

1
Staten skall till
sjukvårdshuvudmännen utge ett särskilt bidrag till den psykiatriska vården till
och med år 1991. Bidraget för år 1987 skall vara 159 miljoner kronor. Nämnda
bidrag skall fördelas mellan sjukvårdshuvudmännen enligt den till detta
protokoll fogade bilagan A. Bidraget fr. o. m. år 1988 skall fastställas i
samband med överläggningar mellan staten och Landstingsförbundet om
ersättningar från sjukförsäkringen.

2
Enligt 12 § lagen om beredande
av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (1966: 293) ankommer det på
socialstyrelsen att föranstalta om att den som genom lagakraftvunnen dom
överlämnats till sluten psykiatrisk vård utan dröjsmål intas på sjukhus för
sådan vård.

Parterna
är ense om att det åligger respektive sjukvårdshuvudman att även
fortsättningsvis svara för vårdkostnaderna, sedan domen vunnit laga kraft och
socialstyrelsen beslutat om sjukhusplacering. Ersättning för vårdkostnader då
vederbörande kvarligger på rättspsykiatrisk klinik utgår år 1987 med 920 kronor
per vårddag.

28

3
Denna överenskommelse skall för att bli gällande godkännas av rege- Prop.
1985/86: 167 ringen samt av Landstingsförbundets styrelse och samtliga
landstingskommuner och berörda kommuner.

Detta
protokoll är upprättat i två exemplar, av vilka parterna tagit var sitt.

Stockholm
den 2 april 1986

För
svenska staten

Statens
förhandlingsnämnd För Landstingsförbundet

Bo
Jonsson Gunnar Hofring

BirgUla
Pettersson Ulf Wetterberg

29

Bilaga A Prop.
1985/86:167

Fördelning av SÄRSKILDA BIDRAGET för psykiatrisk vård för
år 1987

Det
i förhandlingsprotokoll den 2 april 1986 under punkt 1 angivna beloppet för år
1987 skall fördelas mellan huvudmännen enligt nedan.

Landsting/

Särskilt bidrag

Landsting/

Särskilt
bidrag

kommun

för 1987

kommun

för 1987

(1000-tal kr)

(1000-taIkr)

AB.............

.............
31323

S ...............

.............
7791

C...............

.............
4293

T................

-

D...............

.............
636

U................

.............
7473

E...............

.............
9699

W...............

.............
14469

F................

.............
8109

X ................

.............
9381

G...............

,, ,. -
.

Y................

.............
19398

H...............

.............
6996

Z................

.............
3657

K...............

.............
954

AC..............

.............
6519

L................

.............
4293

BD..............

.............
2862

M.............

.............
2862

I.................

.............
2067

N...............

.............
5565

MM..............

.............
954

0...............

.............
477

OG .............

—

P...............

R...............

.............
7791

.............
1431

Summa

159000

30

Innehållsförteckning sid P'"«p-
985/86:167

Propositionens
huvudsakliga innehåll ..................... .... 1

Lagförslag ......................................................... 2

Utdrag ur protokoll vid
regeringssammanträde den 10 april 1986 ,,, 6

1
Inledning ........................................................ .... 6

2
Ersättningar från
sjukförsäkringen för åren 1985 och 1986 7

2.1
Det nya ersättningssystemet fr.
o. m. år 1985 .... 7

2.2
Ersättningar och
ersättningsbelopp ................ .... 8

2.3
Patientavgifter .......................................... .... 9

2.4
Samverkansavtal och villkor för
anslutning till sjukförsäkringens ersättningsregler 9

3 Ersättningar till
sjukvårdshuvudmännen för år 1987 10

3.1
Utgångspunkter för
överenskommelsen ........... .. 10

3.2
Omfattning och inriktning ............................ .. 10

3.3
Ersättningsbelopp för år 1987
....................... .. 12

3.4
Patientavgifter m.m.................................. ....... 14

4 Effekter av de nya
anslutningsreglerna ................ .. 15

4.1
Privatpraktiserande läkare ........................... .. 15

4.2
Privatpraktiserande
sjukgymnaster ................ .. 15

5
Ändringar i
anslutningsreglerna .......................... .. 16

6
Övriga ändringar i
regelsystemet ....................... .. 18

7
Hemställan .................................................... 19

8
Beslut .......................................................... 19

Bilagal
Överenskommelse om ersättningar från sjukförsäkringen

till
sjukvårdshuvudmännen för år 1987 .... .. 20

Bilaga
2 Överenskommelse om särskilt bidrag till den psykia

triska vården, m. m................................ 28

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986 31