Prop. 1985/86:171

Regeringens proposition 1985/86:171

om särskilda medel för bekämpningen av AIDS

Prop.

1985/86:171

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet
den 10 april 1986 för de ålgärder och del ändamål som framgår av föredragandens
hemställan.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

G.
Sigurdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås alt särskilda medel anvisas för bekämpningen av AIDS,

I
propositionen redovisas ett samlat åtgärdsprogram mot AIDS som omfattar
insatser för information och psykosocialt stöd lill berörda riskgrupper m, fl,,
insatser för att begränsa smittspridningen bland homo- och bisexuella män samt
insatser för vård och behandling av narkotikamissbrukare, I propositionen
anmäls också en skyndsam utredning om ökade insatser för alt intensifiera
forskningen om AIDS,

1 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 171

Socialdepartementet Prop. 1985/86:17i

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 april
1986

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och
statsråden Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,
Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, Holmberg, Hellström, Wickbom,
Johansson, Hulterström

Föredragande: statsrådet Sigurdsen

Proposition om särskilda medel för bekämpningen av AIDS

1 Inledning

Sjukdomen AIDS (Acquired Immune Deficiency Syndrome)
förvärvad immunbrist utgör ett nytt och allvarligt hot mot folkhälsan, AIDS
kan utvecklas hos den som smittas med ett virus som vanligtvis benämns HTLV-III,
Bland dem som smittats med detta virus har ca 20 % utvecklat sjukdomen AIDS
inom 5 år. Dödligheten hos de smittade som utvecklat AIDS är mycket hög.
Enligt vad man hittills erfarit har ca 80 % avlidit inom två år och i stort
sett alla inom fem år.

Efter det att sjukdomen AIDS blev känd i vårt land har en
rad åtgärder snabbt vidtagits av de ansvariga myndigheterna för att begränsa
spridningen av del virus HTLV-III som framkallar sjukdomen. Regeringen har
inrättat en särskild delegation, AIDS-delegationen, för att samordna arbetet
inom alla samhällets områden med att begränsa spridningen av HTLV-III,

Regeringens beslut - efler förslag av AIDS-delegationen -
att hänföra infektion av HTLV-III till de veneriska sjukdomarna genom ändring
i smittskyddskungörelsen (1968:234) bör ses som ett led i kampen mot AIDS, Det
huvudsakliga ansvaret för det praktiska arbetet med att begränsa spridningen
av HTLV-III vilar på landsting och kommuner. Smittan har hittills fått sin
största spridning i storstadsområdena. Särskilda insatser krävs därför i
storstadsområdena. Kraftfulla insatser i dessa områden behövs också för atl
förhindra spridning till övriga delar i landet. Det svenska samhället har i
jämförelse med andra länder goda förutsättningar atl bekämpa smittspridningen,
Hälso- och sjukvården är väl utbyggd och ger alla möjlighel atl på lika villkor
ta del av den vård som erbjuds,

I budgetpropositionen för 1986/87 har regeringen
föreslagit riksdagen att särskilda medel, 5 milj,kr,, anvisas under anslaget E
17, Epidemiberedskap m, m. för angelägna forskningsändamål för att snabbt få
fram ett vaccin eller botemedel mot sjukdomen samt för särskilda insatser för
information till berörda målgrupper. Den fortsatta snabba spridningen av
sjukdomen inom vissa grupper har uppmärksammat AIDS-delegationen och
regeringen på behovet av ytterligare skyndsamma åtgärder för att förhindra att
smittan får fäste i de stora befolkningslagren. Tidsfaktorn är av avgörande
betydelse

när det gäller att
begränsa antalet smittade. Kraftfulla insatser som sätts in Prop,
1985/86:171 i elt skede när smittspridningen ännu är relativt begränsad bör
kunna förhindra uppkomsten av en annars mycket allvarlig situation.

Jag
kommer i det följande att föreslå etl samlat åtgärdsprogram mol AIDS som
omfattar insatser för informafion och psykosocialt stöd lill berörda
riskutsatta grupper samt särskilda insatser för vård och behandling av narkotikamissbrukare.
Vidare anmäls en skyndsam ulredning om ytterligare insatser för att främja
forskningen på detta område. Det är angeläget all alla ansträngningar görs för
att snabbt få fram ett vaccin och botemedel mot sjukdomen. De föreslagna
åtgärderna står i god överensstämmelse med socialutskottets uttalande i
belänkande (1985/86:15) om anslag till Epidemiberedskap m, m. Jag föreslår att
en medelsram anvisas för genomförande av åtgärdsprogrammel. Jag har beräknat
denna till 75 milj, kr, för vartdera av budgetåren 1986/87 och 1987/88,
Härutöver föreslår jag att ett extra bidrag utgår till landsting och kommuner
för år 1987 med 50 milj, kr. Fördelningen av bidraget framgår av det följande.

Jag
avser atl senare föreslå regeringen alt i sårskild proposition förelägga
riksdagen vissa lagstiftningsförslag rörande sekretess m, m, för all underlätta
genomförandel av smittskyddslagens skyddsåtgärder. Också detta bör ses som elt
led i det samlade åtgärdsprogrammel.

2 Allmänna utgångspunkter

2.1 Sjukdomen och dess spridning

AIDS,
förvärvad immunbrist, är etl tillstånd som utgör slutstadiet i en sjukdomsutveckling,
som i regel har börjat flera år tidigare genom virusinfektion. Viruset benämns
HTLV-III (Humant T-lymfotropl virus typ III) eller LAV (Lymfadenopati-Associerat
virus). I det följande används beteckningen HTLV-III, Det är ett s. k, retrovirus,
som utmärks av att det bygger in sig i lymfocyternas och cellernas arvsmassa
och stannar kvar där livet ut. Det angriper bl, a, T-lymfocyterna, som är av
särskild betydelse för kroppens infektionsförsvar.

Tidigast
en månad efter smittotillfället men oftast många månader eller t. o. m, år
senare kan hos en del personer uppträda lymfkörtelsvullnad i ljumskar,
axelhålor och på halsen, I de fall alt lymfkörtelsvullnaden kvarstår talar man
om lymfadenopatisyndromet, LAS,

Symtomen
vid fulll utvecklad AIDS är starkt varierande. Trötthet, diarré, avmagring och
feberperioder är vanligt förekommande, I slutstadiet inträffar ofta en
speciell lunginflammation, Pneumocystis carinii, eller en speciell tumörsjukdom,
Kaposis sarkom. Viruset kan också angripa centrala nervsystemet.

Hittills
vunna erfarenheter tyder på att endasl en del av dem som har smittats med HTLV-III
kommer att utveckla sjukdomen AIDS, Bland dem som smittats har ca 20 %
utvecklat sjukdomen inom fem år. Det är för tidigt atl säga hur många av de
smittade som på sikt kommer att utveckla AIDS, Dödligheten i sjukdomen är
myckel hög. Enligt vad man hittills erfarit har ca

80 % av
dem som drabbats av sjukdomen avlidit inom två år och i stort sett Prop,
1985/86:171 alla inom fem år,

HTLV-III-virus finns i blodet hos de smittade och
förekommer i hjärnvävnad och i kroppsvätskor, såsom sädesvälska, slidvätska,
saliv, tårvätska, bröstmjölk och ryggmårgsvälska. Smittan sprids främst vid
sexuellt umgänge och genom blodkonlakt. Förekomsten av HTLV-III i blod, sädesvälska
och slidvätska har stor betydelse för smittspridningen. Förekomsten av viruset
i andra kroppsvätskor kan under speciella omständigheter ha betydelse för
smittspridningen, HTLV-III-virus överförs inte vid vanliga sociala-eller
familjekontakter. Detta har bl, a. visats i flera vetenskapliga studier.

Viruset är ännu så länge i huvudsak spritt till vissa
grupper i befolkningen. Smittan har hitfills fått sin största utbredning bland homo-
och bisexuella män som har sexuellt umgänge med många partners. En annan grupp
som drabbats är intravenösa narkotikamissbrukare. Smittspridningen inom denna
grupp sker huvudsakligen genom blodkontakt när samma spruta används av flera
personer.

En tredje grupp som drabbats av smittan är mottagare av
blodprodukter, främst de blödarsjuka. Risken för smittspridning genom blod och
blodprodukter i samband med behandling inom hälso- och sjukvården är numera
starkt begränsad. Fr, o, m, hösten 1985 testas samtliga blodgivare i vårt land.
Numera framställs blodprodukter endast från testat blod. Ytterligare åtgärder
kommer att vidtas av socialstyrelsen för att eliminera smittspridningen genom
blod och blodprodukter.

2.2 Geografisk utbredning

Viruset har sannolikt sitt ursprung i de centrala delarna
av Afrika, varifrån del har spritt sig till USA.

Sjukdomen beskrevs första gången år 1981 hos homosexuella
män i San Francisco och New York. Viruset har sedan dess fått en snabb
spridning, främst i USA men också i Europa,

I slutet av mars 1986 hade ca 22 000 fall av AIDS
rapporterats till WHO, varav ca 19 700 från Nord- och Sydamerika, ca 2 000 från
Europa, 183 från Oceanien, 46 från Asien och endast 31 fall från Afrika, Från
Afrika finns ännu inget säkert officiellt underlag, Alla uppgifter pekar dock
på en kraftig ökning under de senaste åren i de cenlralafrikanska länderna.

I Sverige diagnosticerades det första sjukdomsfallet år
1982. Antalet upptäckta smittbärare i landet var i slutet av mars i år ca 1
000, Det totala antalet uppskattas lill 3 000-5 000, Det fanns vid samma
tidpunkt 50 rapporterade fall av AIDS. Av dessa hade 29 avlidit. Man beräknar atl
antalet AIDS-fall fördubblas f, n, omkring var åttonde månad - tionde månad.

När det gäller kartläggning av sjukdomen och smittan ligger
Sverige långt framme vid en internationell jämförelse. Vårt system med
obligatorisk rapportering av HTLV-III-infeklioner är av stort intresse för
andra länder. Statens bakteriologiska laboratorium har av WHO utsetts lill "collaborating
center" för AIDS,

2.3 Hittills vidtagna åtgärder Prop. 1985/86:171

Efter det att sjukdomen blev känd i vårt land har en rad ålgärder
vidtagits av de ansvariga myndigheterna, främst socialstyrelsen och statens
bakteriologiska laboratorium (SBL), för att begränsa smittspridningen, I prop.
198.5/86:13 om ändring i smittskyddslagen lämnade jag en översiktlig beskrivning
av de åtgärder som då vidtagits av de berörda myndigheterna och
sjukvårdshuvudmännen. En ingående redogörelse för de olika berörda myndigheternas
åtgärder har nyligen också lämnats i socialutskottets betänkande (SoU
1985/86:15) om anslag till Epidemiberedskap m. m. Jag kommer därför inte alt
här närmare uppehålla mig vid detla.

Jag vill endasl helt kort erinra om de föreskrifter
socialstyrelsen beslutat under våren 1986. Socialstyrelsen har nyligen meddelat
föreskrifter (SOS FS 1986:1) om användning och värmebehandling av bröstmjölk
samt föreskrifter (SOS FS 1986:6) om smittförebyggande åtgärder vid
ögonundersökning inom sjukvården och vid kontaktlinsprovning. Det kan vidare
nämnas att socialstyrelsen f, n, förbereder etl s, k, meddelandeblad med
rekommendationer om hur smitta skall kunna förebyggas i samband med fotvård,
akupunktur, tatueringar och på frisersalonger. En ny utförligare informafions-broschyr
om AIDS avsedd för allmänheten beräknar styrelsen ge ut i maj i år,

Siatens bakteriologiska laboratorium har under år 1985 och
våren 1986 ägnat mycket lid åt informationsinsatser till olika grupper. Malerial
som kan användas för direkl information har tagits fram, I samarbete med
socialstyrelsen och skolöverstyrelsen pågår också arbete med etl videomaterial
om AIDS för sexualundervisningen i skolan. Del beräknas vara klart senare i
vår.

Som jag tidigare nämnt inrättade regeringen i maj 1985
under mitt ordförandeskap en särskild delegation, AIDS-delegationen, med uppgifl
atl samordna arbetet inom alla samhållets områden för att begränsa spridningen
av HTLV-III, I delegationen ingår företrädare för samtliga riksdagspartier,
berörda myndigheter och huvudmän samt för forskningen. Till delegationen har
knutits två referensgrupper, en med företrädare för berörda organisationer och
en med företrädare för hälso- och sjukvården samt socialtjänsten i de tre
storstadsregionerna. I den förra referensgruppen ingår följande organisationer:
Föreningen för blödarsjuka i Sverige (FBIS), Riksförbundet för sexuellt
likaberättigande (RFSL), Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU),
Riksförbundet för hjälp ål läkemedelsmissbrukare (RFHL), Riksförbundet
föräldraföreningen mot narkotika (RFMN), Riksförbundet nar-kofikafrill samhälle
(RNS), Venhälsan, LO, TCO och SACO/SR.

AIDS-delegationen fick av regeringen - förutom den
övergripande uppgiften att samordna arbeiei inom alla samhällets områden för
alt begränsa spridningen av HTLV-III - särskilt i uppgifl att

- följa och initiera angelägen
forskning på området samt la initiafiv lill de åtgärder som detta kan föranleda

- bedöma behovel av och initiera
information fill riskgrupper, vårdpersonal, allmänheten m, fl,

- bedöma och påtala behovet av
omedelbara åtgärder t, ex, frågor om r

lagstiftning

■r Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 171

- bedöma
angelägna resursbehov.

En av de första uppgifterna för delegationen var att ta
ställning till frågan om smitlskyddslagens tillämpning på infektion av HTLV-III,

AIDS-delegationen har under hösten 1985 ägnat särskild
uppmärksamhet ål situationen med den snabba smittspridningen bland
narkotikamissbrukare. Delegationen har därvid hafl överläggningar med
företrädare för socialtjänsten saml hälso- och sjukvården i de tre
storstadsregionerna om behovet av insatser inom narkomanvården. Vidare har AIDS-situafionen
inom kriminalvården behandlats.

Delegationen har också diskuterat behovet av ökade
insatser för forskningen om AIDS, Ell intensifierat samarbete med berörda
organisationer har inletts. Organisationerna har en viktig uppgifl i arbetet
med atl bekämpa smittspridningen genom informationsinsatser och kamratstödjande
verksamhet.

Efter det att narkotikafrågan behandlades i delegationen
har såväl kommun- som landslingsförbundet uppmanat sina medlemmar att vidta
särskilda åtgärder inom narkotikaområdel. De båda förbunden har tillsammans med
socialstyrelsen genomfört olika utbildningsinsatser. Såväl socialstyrelsen som
kriminalvårdsstyrelsen har också genomfört olika utbildningsseminarier,

I syfte alt effektivisera smittskyddsarbetet och begränsa
den alltjämt snabba smittspridningen har behovet av ytterligare åtgärder på
bred front övervägts. Etl förslag lill samlat åtgärdsprogram för bekämpningen
av AIDS har utarbetats och behandlats av AIDS-delegationen vid dess sammanträde
den 2 april 1986, Förslaget redovisas i det följande.

Prop. 1985/86:171

3 Intensifierade informationsinsatser

Min bedömning: En samordning av informationsinsatserna om
AIDS inom olika samhällssektorer bör ske och ett program utarbetas för en
långsiktig informationsstrategi. Frivillig- och intresseorganisationernas roll
i informationsarbetet bör uppmärksammas, AIDS-delegationen bör ha ansvaret för
detta arbete.

Skälen för min bedömning: Spridningen av HTLV-III är i
vårt land i huvudsak begränsad till vissa grupper i befolkningen. För
närvarande sker en snabb smittspridning bland injektionsmissbrukare. Det är en
grupp som mer än andra kan befaras sprida smittan vidare ut i samhället.
Skyndsamma åtgärder är nödvändiga för atl förhindra en sådan utveckling och för
att hejda spridningen av smittan inom de riskutsatta grupperna. Allmänheten
bör ges förstärkt informafion om sjukdomens spridning och om riskerna att
drabbas av sjukdomen. Tidsfaktorn är av avgörande betydelse när det gäller att
begränsa antalet smittade i vårt land,

I brist på vaccin och botemedel mol sjukdomen är
kunskapsförmedling och information våra viktigaste instrument för atl förebygga
en fortsatt

smittspridning.
Informationsakfiviteter om AIDS pågår inom olika samhällssektorer.
Samordningen av insatserna behöver dock förbättras. Allmänheten hår ibland
delgivits olika budskap om sjukdomens orsak och spridning. Kunskaperna om AIDS
är starkt varierande inom befolkningen, '

Myndigheter och organisationer har en grannlaga och svår uppgifl
i informationsarbetet, Informalionen om AIDS berör centrala och emotionellt
laddade frågor för varje människa, frågor om sexualiteten och dess olika yttringar,
om missbruk och asocialt beteende samt ytterst frågor om livets mening, sjuklighel
och död.

Del är enligt min mening nu nödvändigt att en närmare
kartläggning av det framtida behovet av information sker. Underlagen för
besluten om informationsinsatser kan förbättras genom undersökningar av
allmänhetens kunskaper och attityder på för smittbekämpningen relevanta
områden. De erfarenheter som kan finnas av information om AIDS i andra länder
bör las till vara, liksom erfarenheter av tidigare informationskampanjer av
liknande slag. En fortlöpande uppföljning och utvärdering av
informationsinsatserna år nödvändig.

Massmedia spelar en betydande roll i opinionsbildningen.
Bättre förutsättningar måste skapas för en ansvarsfull och korrekt
informationsförmedling från massmedia, Detla kan ske genom återkommande
journalistseminarier eller annan specialanpassad utbildning för journalister.
Berörda myndigheter, AIDS-delegationen m, fl. bör bidra med insatser för
detta,

AIDS-delegationen bör enligt min mening ha det samordnande
ansvaret för atl initiera informations- och utbildningsinsatser om AIDS på
grundval av en långsiktig, genomtänkt informationsstrategi med sårskild
inriktning på insatser för nyckelmålgrupperna hom.o- och bisexuella män,
injektionsmissbrukare m, fl, Allmänhelens behov av information bör dock också
uppmärksammas vid planeringen av delta arbete.

Prop. 1985/86:171

3.1 Bidrag till informationsinsatser

Mitt förslag: Särskilda medel skall anvisas under budgetåren
1986/87 och 1987/88 för utarbetande av den långsiktiga informationsstrategin
beträffande AIDS samt för vissa inledande insatser bl, a, fill utbildning av
informatörer inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten och andra
samhällssektorer. Bidrag skall vidare utgå lill frivillig- och intresseorganisationer
för deras medverkan i informationsarbetet.

Skälen för mitt förslag: Informationsinsatserna från
myndigheter och andra samhällsorgan behöver effektiviseras och intensifieras.
Utbildning av informatörer genom bl, a, vidareutbildning av berörda
personalkategorier pågår inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten,
kriminalvården och polisen. Detta arbete behöver utvecklas och ges fastare
former. Återkommande utbildning som behandlar aktuella frågor om AIDS behöver
tillskapas. För allt detta behövs ytterligare medel.

Frivillig- och intresseorganisafionernas medverkan i
informationsarbetet

om AIDS är enligt min
mening ett viktigt led i smittbekämpningen. De fackliga organisationernas kamratstödjande
arbete och informationsinsatser är av stor betydelse och bör understödjas, RFSL,
RFHL och RFMN är exempel på organisationer som gör viktiga insatser för
homosexuella respektive narkotikamissbrukare och deras anhöriga, RFSU har en
viktig uppgift i informationsarbetet. Förbundet planerar en kampanj till
ungdomar om "säkrare sex" som kan få stor betydelse för
smittbekämpningen. Jag föreslår alt särskilda bidrag utgår under de två
kommande budgetåren till berörda intresse- och frivilligorganisationer för
deras medverkan i informationsarbetet. En kartläggning av organisationeras
möjligheter atl medverka i informationsarbetet pågår inom AIDS-delegationen,

Det behövs
informationsinsatser av skilda slag. Allmänheten bör ges ökade kunskaper om
AIDS och information om- smittrisker. De riskutsatla grupperna, homo/bisexuella
mån och narkomaner, måste nås med riktade informationsinsatser. Vissa av dessa
är svåra att nå med konventionella metoder. Det finns också andra grupper som
behöver särskilt utformad information genom speciella kanaler, såsom ungdomar,
värnpliktiga m. fl. Den viktigaste och svåraste delen i informationsarbetet är
all långsikfigt påverka attityder och beteenden, t. ex. sexualvanor. Informationen
bör utformas så att den motverkar diskriminering och fördomar mot utsatta
grupper. Den bör också förebygga ogrundad oro och rädsla. En viktig
förutsättning för atl detla skall lyckas är, enligt min mening, alt
informationen anpassas för olika målgrupper.

Prop, 1985/86:171

4 Behovet av psykosocialt stöd 4.1 Sjukvårdshuvudmännens ansvar

Min
bedömning: Ett gott psykosocialt stöd i vården bör erbjudas de AIDS-sjuka och HTLV-III-smittade,
Att ombesörja detta är ett ansvar för sjukvårdshuvudmännen enligt hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763),

Skälen
för min bedömning: Sjukvårdshuvudmännen har etl ansvar enligt hälso- och
sjukvårdslagen att ge alla patienter en god vård. Till en god vård räknas,
förutom det renl medicinska omhändertagandet, ett gott psykosocialt
omhändertagande. Det psykosociala stödet har stor betydelse i många
vårdsituationer, Hälso- och sjukvården har ett slort ansvar när det gäller att ge
stöd och vård till de AIDS-sjuka och lill dem som smittats med HTLV-III, Ännu
saknas möjligheter att bota sjukdomen. Detta, liksom att prognosen är dålig
för den som utvecklat AIDS, gör att sårskilt stor vikt måste läggas vid det psykosociala
omhändertagandet av de drabbade. Den som har smittats med HTLV-III kommer
sannolikt alt bära smitlåmnet under återstoden av sitt liv och utgör således
under hela denna tid en potentiell smittkälla. För alt patienten skall ha
styrka och tillräcklig motivation att ändra sin livsstil krävs ett starkt stöd
där hälso- och sjukvården kan spela en bety-

delsefull
roll. Jag finner del också angeläget all de anhörigas och sjukvårdspersonalens
behov av psykosocialt stöd uppmärksammas av sjukvårdshuvudmännen.

De psykosociala
vårdresurserna bör enligt min mening finnas tillgängliga inom den befintliga
sjukvårdsorganisationen vid t. ex. sjukhus, öppenvårdsmottagningar och
vårdcentraler. Den närmare organisationen bör självklart anpassas till de olika
behov och förhållanden som råder inom varje enskilt landstingsområde. Det är
också viktigt alt den kommunala socialtjänsten uppmärksammar behovet av psykosocialt
stöd inom missbrukarvården.

Socialstyrelsen
har utfärdat råd om psykologiskt omhändertagande av HTLV-III-smittade inom hälso-
och sjukvården (Meddelandeblad nr 35/85). Råden har distribuerats också fill
läkare inom narkomanvården och kriminalvården saml fill intresse- och frivilligorganisafioner.

De
särskilda behoven av psykosocial stödverksamhet till de AIDS- sjuka och HTLV-III-smittade
har också uppmärksammats av sjukvårdshuvudmännen. Så har t, ex. i Slockholms
läns landsling särskild psykiatrisk expertis knutits till Roslagstulls sjukhus
och Södersjukhuset.

Prop. 1985/86:171

4.2 Bidrag till frivillig- och intresseorganisationer

Mitt
förslag: Bidrag skall utgå till inlresse- och frivilligorganisationer till insatser
för psykosocialt stöd till riskutsatta grupper.

Skälen
för mitt förslag: Det psykosociala arbete som bedrivs av frivillig-och
intresseorganisationer genom särskilda kontaktgrupper, stödsamtal och kamratstödjande
aktiviteter av skilda slag är elt viktigt komplement fill den omvårdnad som
sker inom den offenlliga vården. Inom organisationer träffas personer med
gemensamma intressen och livsvillkor. Den gemensamma bakgrunden gör det lättare
att diskutera och förstå varandras problem. En ideellt baserad verksamhet har
också lätt att nå ul till många. Del kan t, ex, nämnas att i San Francisco, där
staden starkt stött frivilliga organisationer, har vårdtiderna minskat och
livskvaliteten ökat hos de sjuka vid en jämförelse med förhållandena i t, ex,
New York.

AIDS-delegationen
har genom den särskilda referensgruppen för organisationer ett fortlöpande
samarbete med organisationerna om deras medverkan i smiltskyddsarbetet. En
kartläggning av organisationernas behov av resurser för psykosocialt stöd
pågår.

Av
de medel som jag i det följande kommer alt föreslå riksdagen att anvisa för
bekämpningen av AIDS under de kommande två budgetåren bör bidrag ulgå till
berörda organisafioner för insatser för psykosocial stödverksamhet.

5 Insatser för att begränsa smittspridningen bland homo-
och bisexuella män

HTLV-III-smittan
har hittills fått sin största utbredning bland homo- och bisexuella mån, I
såväl Amerika som Europa ulgör de ca 70 % av antalet

AIDS-fall.
Av 50 hittills i Sverige rapporterade fall av AIDS år 44 homo- Prop. 1985/86:171
eller bisexuella mån. En uppskattning är atl det kan finnas mellan 100 000-200
000 homo- och bisexuella män i Sverige, Av de homosexuella männen som sökt till
venereologiska mottagningar har 10 % uppgett sig vara bisexuella. Av de
hittills rapporterade fallen av HTLV-III-smitla hos homosexuella män är 25 %
rapporterade som bisexuella.

5.1 Anonymt HTLV-III-test

Homo-
och bisexuella män år enligt de erfarenheter man hittills har den största
riskgruppen för atl smittas med HTLV-III, Bisexualitet utgör också en allvarlig
smittrisk för heterosexuella kontakter. Skyndsamma ålgärder behöver därför
vidtas för alt nå gruppen homo- och bisexuella män. Många homo- och bisexuella
män misstror samhället och vågar inte söka sjukvård på grund av rädslan för
registrering, Etl väl etablerat förtroende mellan de homosexuella och hälso-
och sjukvården är en förutsättning för ett effektivt smittskyddsarbete. Målet
bör vara atl nå alla smittade med råd för hälsan och den fortsatta livsföringen
för undvikande av en vidare spridning av smittan. Del har rapporterats från
bl. a. Venhälsan i Stockholm att besöksfrekvensen för provtagning avseende HTLV-III
väsentligt minskat under hösten 1985. Man är osäker på om de sjunkande talen
betyder att de flesta med högriskbeteende tidigare nåtts och testats eller om
minskningen av deras andel beror pä att de inte längre vågar söka för
provlagning på grund av rädslan för registrering mot bakgrund av den nya patienljournallagen
(1985:562), Riksdagen har därför nyligen beslutat (SoU 1985/86:15, rskr, 154)
om en ändring i patienljournallagen som innebär att möjligheter öppnas lill anonym
provtagning avseende HTLV-III, Beslutet bör ses som ett led i
smittskyddsarbetet. Det kan väntas få betydelse för att förmå homo- och bisexuella
mån till undersökning och provtagning.

5.2 Psykosocialt stöd m. m.

Jag
har i det föregående behandlat intresse- och frivilligorganisationernas
medverkan i informationsarbetet och deras betydelse för del psykosociala
stödet. De homo- och bisexuella männen utgör den största riskgruppen för HTLV-III-smitta.
Många homosexuella lever i en ständig ångest för att bli smittade. De som
smittats utsätts för svåra psykologiska påfrestningar. Etl föredömligt arbete
har initierats av Riksförbundei för sexuellt likaberättigande (RFSL) genom de
särskilda kontaktgrupper som bildats för stöd och rådgivning till smittade och
sjuka. Även andra grupper har bildats för att möta detta behov. Detta arbete
bidrar till att göra mångas livssituafion drägligare, men också till att
förebygga fortsatt smittspridning. Jag anser atl sådana aktiviteter bör
stödjas av samhället.

Vikliga
kanaler för att påverka sexualbeteendet utgör den information

som RFSL ger ut i form av broschyrer, informationsbulleliner m. m. Här

ges bl. a. råd om metoder för sexualteknik som minskar risken för smitt

spridning. 10

5.3
Lokaler

Prop. 1985/86:171

Det
finns ett stort behov av lokaler där homosexuella kan träffas för sociala och
kulturella aktiviteter av olika slag. Lokaler behövs också för den psykosociala
kontaktverksamhet som bedrivs av de homosexuellas organisationer. Många
homosexuella behöver stöd och kontakter för all komma ifrån ensamhet och
social isolering. Organisationer och grupper som arbetar med denna typ av ny verksamhei
finns. Lämpliga lokaler för de homosexuellas organisafioner i t. ex. Stockholm
finns att tillgå. Ekonomiska resurser för nödvändig ombyggnad och upprustning
saknas. Jag anser alt de homosexuellas organisafioner gör värdefulla insatser
i smittbekämpningen och förordar statligt stöd till samlingslokaler för olika
slag av sociala aktiviteter.

I
betänkandet (SOU 1984:63) Homosexuella och samhället behandlas flera förslag
som rör de homosexuellas ställning i samhället. Betänkandet bereds för
närvarande inom regeringskansliet. Avsikten är atl under hösten förelägga
riksdagen ett förslag.

6 Insatser inom narkomanvården

Mitt förslag:
Hotet alt AIDS snabbi skall spridas bland intravenösa narkotikamissbrukare gör atl
utvecklingsarbetet inom narkomanvården måste påskyndas väsenfiigt. Statligt
stöd skall utgå dels för att utveckla en offensiv öppenvård, dels till
utveckling av etl mer differen-fierat utbud av behandlingshem som år inriktade
på vård av eftersatta målgrupper t. ex. prostituerade missbrukare och andra,
tungt belastade missbrukare.

Skälen
för mitt förslag: De intravenösa missbrukarna är en för smittskyddet mycket
strategisk grupp. De löper stor risk att smittas av HTLV-III, Erfarenheterna,
bl, a, från USA, tyder dessutom på alt sprutnar-komanerna är en grupp som, mer
än andra riskgrupper, kan befaras komma att sprida AIDS-epidemin till personer
utanför de nuvarande riskgrupperna,

Hitfills
har ca 5 600 tesler gjorts på narkofikamissbrukare. Inom denna grupp är 307
personer HTLV-III-positiva, Smittan har fått en allvarlig spridning bland
heroinmissbrukare i Stockholmsområdet men inte i Skåneregionen, Heroinmissbruk
förekommer mycket begränsat utanför dessa två regioner. Smittspridningen bland
centralslimulantiamissbrukare tycks, utifrån tillgängliga testresultat, ännu
vara begränsad. Det kan dock vara en fidsfrå-ga innan HTLV-III-viruset kommer
att ha spridils fill en stor del av de intravenösa missbrukarna.

Del finns inte några enkla
och snabba ålgärder som i ell slag kan stoppa den vidare smittspridningen bland
narkotikamissbrukarna. Det krävs omfattande insatser för att begränsa
spridningen av AIDS/HTLV-III bland dessa, Efiersom missbrukarnas riskbeteenden
år starkt knutna fill missbruket år den effektivaste smittskyddsåtgården en väl
fungerande narkomanvård, Alla andra åtgärder kan isolerade endast få
marginella effekter. Socialtjänsten måste i samverkan med hälso- och sjukvården
och andra myndigheter utöka

11

och
utveckla sina insatser så alt samtliga intravenösa missbrukare nås för Prop.
1985/86:171 provtagning, avgiftning och behandling.

Vi har - till skillnad från de flesta andra länder i
världen - en relativt välorganiserad och väl utbyggd narkomanvård. Samtidigt
är det uppenbart alt narkomanvården har allvarliga brister. Många tunga
narkotikamissbrukare saknar kontakt med narkomanvården. Vården är inte utformad
så att alla de som själva söker - eller kan förmås att söka vård - kan tas om
hand omedelbart. Tvångsvården för narkotikamissbrukare fungerar inte tillfredsslällande.

Älgärder inom narkomanvården måste vidtas omedelbart. Det
råder bred enighet, särskill bland polifiker i kommuner och landsling i
storstadsregionerna, om att AIDS-hotet motiverar resursförstärkningar inom narkomanvården.

Huvudansvaret för insatser inom narkomanvården och för
arbetet all förhindra en vidare spridning av HTLV-III-viruset bland
missbrukare åvilar kommuner och landsling. Statsbidrag utgår fill huvudmännen
som bidrag lill missbrukarvården. Statsbidragetför år 1986är810milj, kr. Som
jag tidigare föreslagit bör elt extra bidrag för år 1987 om 50 milj. kr. anslås
till huvudmännens insatser mot AIDS. Dessa ytterligare medel skall användas
bl. a. för insatser inom narkomanvården.

Enbart resursförstärkningar löser dock inte problemen. Det
krävs också förändringar inom narkomanvården. En betydligt större del av
narkomanvårdens resurser måste avdelas för uppsökande verksamhet. Vården måsle
bli mer låtfillgänglig för de missbrukare som söker eller kan mofiveras att
söka behandling. Flera behandlingshem bör inråttas som är inriktade på
särskilda gruppers vårdbehov. Socialtjänstens, hälso- och sjukvårdens och
kriminalvårdens insatser måste i större utsträckning samordnas. Resurser måste
tillskapas så att tvångsvårdslagstiftningen kan användas i de fall den är
tillämplig. Innehållet i tvångsvården måste utvecklas.

Det krävs nu kraftfulla initiativ för atl påskynda
utvecklingen. Statliga medel bör därför sättas in på de områden inom
narkomanvården där de får Största möjliga effekt från smittskyddssynpunkt samt
användas för alt möjliggöra en snabb utveckling av vårdresurser för eftersatta
målgrupper.

Stöd bör utgå till kommuner, landsfing och frivilliga
organisationer. Frivilliga organisationer har också svarat för värdefulla
pionjärinsatser inom missbrukarvården genom atl utveckla nya och
okonventionella metoder och vårdformer. Organisationernas engagemang och
kunskaper bör tas tillvara. Genom insatser inom strategiskt vikliga områden bör
de kunna sfimulera framväxten av offensiva och okonventionella arbetsmetoder
inom den offentliga narkomanvården.

De föreslagna medlen bör lämnas lill utvecklingsinsatser
inom de områden jag anger i det följande,

6.1 Mobilisering av personal inom narkomanvårdens frontlinje

Personalen inom narkomanvårdens öppenvårdsenheter ulgör,
jämte perso

nalen vid sjukvårdens avgiftningsenheter, narkomanvårdens frontlinje. De .

har ansvaret för kartläggning av missbruket, uppsökande arbete, motiva

tionsarbete, bedömning av missbrukarnas vårdbehov samt ulgör basen/kon-

finuiteten i behandlingen åven
då klienter överförs till familjevård, behand- Prop. 1985/86:171 lingshem
etc.

Särskilda
öppenvårdsenheter för narkotikamissbrukare finns i många kommuner. Utbyggnaden
år dock ojämn. Det finns hela landsdelar som saknar denna resurs, Samfidigl
finns kommuner med stora resurser men där vårdbasorganisationen fungerar
otillfredsställande.

Kommuner
med specialiserad narkomanvård kan känna fill flertalet missbrukare samt ha
behandlingskontakt med en stor del av denna grupp, I andra kommuner som saknar
denna resurs är det inte ovanligt att socialtjänsten känner till endasl en
minoritet av missbrukarna. Den uppkomna situationen med en växande AIDS-epidemi
innebär atl målet för narkomanvården måste vara att snabbt nå samtliga
missbrukare.

Verksamhetens
metoder måsle omprövas. Den specialiserade öppna narkomanvården måste i hög
grad omprioritera sitt arbete. Ofta får narkomanvårdsbaserna arbeta lång tid i
öppenvård med missbrukare som egentligen har andra vårdbehov som familjevård,
behandlingshem, psykoterapi etc. Detta genom alt kringresurserna saknas eller
fungerar mindre väl.

De
kringresurser som bör finnas för att narkomanvården skall fungera är följande:

- avgiftningskliniker för narkotikamissbrukare

- mofivationshem för bedömning/behandlingsplanering

- behandlingshem/behandlingskollektiv m. m.

- organiserad familjevård för vuxna

- specialenheter för terapi i öppenvård

öppenvården
kan dock aldrig nå alla narkotikamissbrukare utan ell nära samarbete med andra
samhällsorgan. Samarbetet med hälso- och sjukvården, polisen och
kriminalvården är därför centralt. Detla samarbete måsle organiseras så atl det
blir en naturlig del av arbetet.

Många
kommuner måste nu utveckla sitt öppenvårdsarbele för narkotikamissbrukarna.
Medel bör ställas lill förfogande för att snabbt få igång utvecklings- och
utbildningsprojekt som omfattar alla delar av landet. Medel bör kunna utgå till
planeringsarbete, projektering av nya öppenvårdsenheter, utbildnings- och handledningsinsalser,
prakfiktjänstgöring, m, m.

6.2 Åtgärder för att förebygga spridning av HTLV-III bland
unga missbrukare

Ännu
finns det inga tecken på att någon missbrukare under 20 år smittats med HTLV-III.
Det är dock en tidsfråga innan smittan är spridd också bland de yngre
missbrukarna. Denna grupp är mycket strategisk ur smittskyddssynpunkt. De är
ofta sexuellt mycket akfiva och har flera sexuella kontakter utanför missbrukargruppen
än de äldre missbrukarna. Riskerna för alt HTLV-III-viruset skall spridas
bland ungdomar via de yngre missbrukarna är därför stor. Insatser för atl nå
och rehabilitera yngre missbrukare är därför cenlrala.

Socialtjänsten har stora
möjligheter,att nå samtliga unga narkofikamiss

brukare. Detta kan ske genom ett medvetet ungdomsarbete där den kom- ..-

munala socialtjänsten via fältgrupper/ungdomsgrupper samordnar de

kunskaper
som finns inom polis, fritidsförvaltning, skola och inom den övri- Prop.
1985/86:171 ga socialtjänsten, I propositionen (1984/85:19) om en samordnad och
intensifierad narkotikapolifik (bilaga 2 s, 30-38 och s, 59-61) har jag
närmare berört hur denna samordning bör ske. Jag vill också i detta sammanhang
framhålla det önskvärda i att kommunerna utvecklar drogpolitiska handlingsprogram.

Det
finns flera kommuner som har en utvecklad behandlingskedja för unga missbrukare
och som planerar förstärkta insatser. Jag vill särskill peka på del offensiva
arbete som pågår i Stockholm och dess kranskommuner. Del finns myckel som lyder
på atl detta arbete har bidragit fill all injektionsmissbruket bland unga har
minskat i Stockholmsregionen,

Offensiva
insatser mot ungdomsmissbruket måste nu utvecklas i andra delar av landet.
Staten bör medverka till en sådan utveckling genom alt ställa medel till
förfogande för att kommunerna skall utveckla metoder i socialt behandlingsarbete
bland ungdomar i riskzonen och unga missbrukare samt för atl utveckla en
organisation som möjliggör samordnade insatser mol ungdomsmissbruk på del
lokala planet.

6.3 Åtgärder för prostituerade missbrukare

De
prostituerade missbrukarna utgör en speciellt viktig målgrupp ur smittskyddssynpunkt.

Det
finns inga enkla lösningar när det gäller att få de prostituerade missbrukarna
i behandling eller att mera generellt angripa prostitutionen. Gruppen utgörs
av kvinnor med omfattande problem. För all komma åt dessa problem behövs
förebyggande, uppsökande och behandlande insatser på bred front.

Ur
smittskyddssynpunkt kan prostitufionen motverkas genom insatser på följande
områden:

- information till allmänheten om riskerna för HTLV-III-smitta
via prostituerade,

- aktiva fällinsatser från socialtjänsten,

- fortsatta aktiva insatser från polisens sida
riktade mot koppleri, narkotikabrott, m, m.

Det
finns många positiva exempel på framgångsrik verksamhet. 11, ex, Slockholm och
Malmö har projekt genomförts för att nå de prosfituerade missbrukarna.
Erfarenheterna visar att det genom intensivt motivalionsar-bele går att nå
många prostituerade för vård. Detta kan ske genom samordnade och offensiva insatser
från polisens och socialtjänstens sida. Del visar sig också alt förulsältningar
för vård enligt LVM ofta föreligger i de fall inte vården kan ske i frivilliga
former. Erfarenheterna visar dock all vården måste byggas ut och göras mer
differentierad för att anpassas till de prostituerade missbrukarnas behov.

Det
uppsökande arbetet bland prostituerade missbrukare i främst storstä

derna måsle förslärkas kraftigt, Detla kan ske genom förstärkning av so

cialtjänstens resurser men också genom att medel ställs till förfogande för

olika organisationer - såsom klient- och kvinnoorganisäfioner - för all nå 14

dessa
grupper.

Vidare år
det nödvändigt att olika former av mer långsiktig behandling Prop, 1985/86:171
utvecklas som tar fasta på de prosfituerade missbrukarnas behandlingsbehov.
Staten bör lämna stöd lill sådana utvecklingsinsatser.

6.4 Samordnade insatser för narkotikamissbrukare inom kriminalvården

Så gott som alla narkofikamissbrukare som utvecklat ett
tungt missbruk aktualiseras förr eller senare - för det mesta återkommande -
inom kriminalvården. En stor del av de intagna vid häkten och
kriminalvårdsanstalter år narkotikamissbrukare. Många av dessa har ingen
behandlingskontakt inom socialtjänsten. Det är därför väsentligt alt
socialtjänsten i ökad utsträckning samarbetar med kriminalvården för atl kunna
nå de narkotikamissbrukare som finns på anstalter, i häkten och i frivårdsorganisationen.

Genom ett nära samarbete med kriminalvården har
narkomanvården unika möjligheter alt nå en mycket stor andel av de grava
narkotikamissbrukarna. Projekt bör stödjas som innebär atl narkomanvården i
samverkan med kriminalvården försöker nå missbrukare på häkten, anstalter och
inom frivården för olika mofivations- och behandlingsinsatser.

Samarbetet mellan socialtjänst och kriminalvård har varit
ett område för de utvecklingsinsatser som initierats av socialdepartementet
sedan budgetåret 1983/84 och som givit goda resultat. Det år angelägel all
detta arbete intensifieras och sprids vidare.

En förutsättning för att socialtjänstens insatser skall ge
resultat är att det finns kompelens och resurser för motivafionsarbete inom
kriminalvården. Samtliga regioner och riksanstaller har därför utarbetat
särskilda åtgärdsplaner med avseende på HTLV- Ill-positiva
kriminalvårdsklienter och övriga narkotikamissbrukare. Med planerna som grund
har kriminalvårdsstyrelsen utarbetat ett förslag fill åtgärdsprogram mot AIDS.

Det är angeläget att kriminalvården utvecklar sin
verksamhet inom främst tre områden: den uppsökande verksamheten, mofivalionsarbetel
samt omhändertagandet av smittbärare/AIDS- sjuka i såväl anstalt och häkte som
inom frivården.

Varje narkofikamissbrukare bör utsättas för en intensiv
påverkan att upphöra med sitt missbruk. Missbrukarna bör också mofiveras att
lämna prov för HTLV-III-analys,

Häktena är bland de viktigaste platserna där det går att
nå de grava missbrukarna. Del är därför viktigt alt håktningstiden las till
vara på etl effektivare sätt än vad som sker för närvarande. Konkreta
behandlingsåtgärder, t, ex, i form av en vistelse utanför anstalt enligt 34 §
lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt, bör förberedas under denna lid. Man
bör sträva efler att, om övriga förutsättningar är uppfyllda, få till stånd
sådana placeringar förhållandevis tidigt under straffverkställighetsfiden.
Detta förutsätter ett närmare samarbete mellan häkte, frivård och socialtjänst
liksom att häktespersonalen får ökade möjligheter alt aktivt delta i mofivalionsarbetel.

Det molivationsskapande arbetet måsle också intensifieras
på såväl de

slutna lokalanstalterna som de slutna riksanstalterna. Enligt kriminalvårds- .

styrelsens statistik är inslaget narkofikamissbrukare
bland de intagna sår- Prop. 1985/86:171 skilt slort på vissa slutna riksanstaller.
Särskilda satsningar bör göras på dessa anstalter för att nå och motivera
missbrukare till behandling. Särskilda program för utbildning och handledning i
motivationsarbete bör också genomföras för anstaltspersonal i hela landet.
Vidare bör en satsning göras för atl öka antalet § 34-placeringar på
behandlingshem och i familjevård.

Kriminalvården måste också utveckla sina resurser för att
kunna ge det stöd och den vård HTLV-III-positiva intagna är i behov av. Vidare
bör kriminalvården förbereda hur intagna AIDS-sjuka skall beredas vård.

Även frivårdens personal kommer i kontakt med etl ökat anlal
HTLV-III-positiva missbrukare och har en viktig uppgifl att motivera
missbrukare till behandling. Därför bör också denna del av kriminalvården få fillgång
till utbildning och handledning i motivafionsarbete.

Av den föreslagna ramen bör särskilda resurser avsättas
för insatser för narkotikamissbrukare inom kriminalvården. Utvecklings- och
utbildningsprojekt bör stödjas som utgår dels från socialtjänstens samverkan
med kriminalvården dels från att kriminalvården skall utveckla sin egen
verksamhet. För alt en effektiv samordning av utvecklingsinsatserna skall komma
lill stånd avser jag atl uppdra åt regeringens samordningsorgan för narkotikafrågor
atl inrätta en särskild beredningsgrupp med uppgifl att föreslå regeringen
konkreta insatser.

Jag har beträffande förslagen i fråga om kriminalvården samrått
med chefen för justifiedepartementel.

6,5 Åtgärder för att förbättra möjligheterna till avgiftning
och behandlingsplanering

Avgiflningsklinikerna utgör en central och viktig del av
narkomanvården. De kan också spela en avgörande roll för etl effektivt smiltskyddsarbele
bland narkotikamissbrukarna. Klinikerna kan samordna provverksamheten och vid
behov erbjuda inläggning av klient vid t, ex, positivt provsvar. Det är därför
otillfredsställande att antalet avgiftningsplatser i landet är så begränsat.
Särskilda avgiftningskliniker finns i princip bara i Stockholmsområdet, Del är
f, n, dock brist på platser där, Slockholms läns landsting har beslutat om en
utbyggnad av avgiftningsvården liksom Malmö kommun.

F. n. sker flertalet inläggningar på avgiflningsklinikerna
endast då det finns en konkret behandlingsplan och i allmänhet i direkt
anslutning till en placering på ett behandlingshem.

Klienter som kommer spontant fill klinikerna avvisas ofta.
Öppenvården har inga möjligheter att använda avgiftningen som ell terapeutiskt
instrument i behandlingsplanering, ulredning och i det molivationsskapande
arbetet.

Avgiftningsvården måste därför utökas så att alla
missbrukare som kan motiveras till avgiftning omedelbart kan få vård. Metoderna
för den delen av vårdkedjan måsle också utvecklas.

En förutsättning för att avgiftningsvården skall fungera
effektivt är all

missbrukare kan erbjudas lämplig långsiktig behandling
direkt efler avgift-

16

ningen.
Brislen på behandlingshemsplatser bromsar upp genomströmningen Prop.
1985/86:171 på avgiflningsklinikerna. Därför bör narkomanvården få tillgång
till fler s. k. motivationsenheter. Del finns ett antal sådana enheter som kan
karaktäriseras som lågtröskelenheter. Målsättningen med placeringen är att
missbrukaren skall motiveras till fortsatt vård i öppen-, institutions- eller
familjevård. Statligt stöd bör utgå för att utveckla fler motivationshem som
kan kopplas direkl till avgiftningsvården.

6.6 Åtgärder för att stimulera utbyggnaden av olika behandlings
hem

F, n, finns omkring 900 platser på behandlingshem för narkofikamissbrukare.
Efterfrågan på behandlingshemsplatser är mycket stor. Med en ökad satsning på
uppsökande och motiverande verksamhei kommer behovel av fler
behandlingshemsplatser att öka. Del finns också behov av atl utveckla
behandlingshem som är inriktade på särskilda grupper av missbrukare.

Statligt stöd bör därför kunna användas för alt snabbt få
igång nya behandlingshem främst inriktade på eftersatta målgrupper. Härmed
avses prostituerade missbrukare, andra tungt belastade och omotiverade missbrukare,
missbrukare som är HTLV-III-positiva samt missbrukare som kan placeras enligt
34 § lagen om kriminalvård i anstalt. Bidraget bör vara av engångskaraktär och
täcka kostnader för projektering och anordning. Bidrag bör också kunna utgå för
utveckling av befintliga behandlingshem för att de skall kunna inrikta sin
verksamhet på målgrupper som är viktiga från smillskyddssynpunkt.

6.7 LVM-vård av narkotikamissbrukare

När lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall,
LVM, trådde i kraft den' 1 januari 1982 fanns inga hem som särskilt anpassats
för tvångsvård av vuxna narkotikamissbrukare. Uppgiften kom därför att läggas
på de f, d, nykterhetsvårdsanstalterna vilka saknade erfarenhet av
narkomanvård, Dét är fortfarande brist på institutioner som är beredda att ta
emot narkotikamissbrukare, Endasl en institution har inrättat en speciell
avdelning för narkotikamissbrukare. Institutionerna har haft betydande
svårigheter att tillgodose narkotikamissbrukarnas vårdbehov. Först i februari
1986 inrättades det första LVM-hemmet för narkotikamissbrukare - i Slockholm,

Som jag tidigare framhållit motiverar risken för en mer
omfattande AIDS-epidemi bland narkotikamissbrukarna en utbyggnad av
narkomanvärden, I första hand rördet sig självfallet om en utbyggnad av den
frivilliga narkomanvården. Del är emellertid ett realistiskt antagande att
inånga narkotikamissbrukare inte direkt kommer att kunna motiveras för frivillig
behandling. Det är därför enligt min mening ofrånkomligt att överväga en
utvidgad användning av tvångsvård för denna grupp. Det är därför viktigt att
antalet LVM-platser snabbt ökar samt att vårdinnehållet anpassas lill narkotikamissbrukarnas
behov.

Socialberedningen ägnar sig nu helt åt att göra en översyn
av LVM, Den- 17

na översyn beräknas vara avslutad under första halvåret
1987,

7
Särskilda medel för bekämpningen av AIDS

Prop. 1985/86:171

Mitt förslag: En medelsram skall ställas till förfogande
för genomförande av det i det föregående redovisade samlade åtgärdsprogrammel
för bekämpningen av sjukdomen AIDS. Jag beräknar medelsbehovel lill 75 milj.
kr, för vartdera av budgetåren 1986/87 och 1987/88, Jag föreslår atl 75 milj,
kr, anvisas för budgetåret 1986/87 under ett nylt reservationsanslag Särskilda
medel för bekämpningen av AIDS.

Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående
redovisat ett samlat åtgärdsprogram mot AIDS som omfattar insatser för
information och psykosocialt stöd till berörda riskgrupper m. fl,, insatser
för att begränsa smittspridningen bland homo- och bisexuella män saml insatser
för vård och behandling av narkotikamissbrukare. Under budgetåret 1986/87
behövs för ändamålet 75 milj, kr. som bör anvisas under ett nytt reservationsanslag
Särskilda medel för bekämpningen av AIDS, Socialdepartementet bör besluta om
den närmare fördelningen av medlen.

8 Extra bidrag till landsting och kommuner

Mitt
förslag: För att stödja smiltskyddsarbetet inom landsting och kommuner skall ett
extra bidrag för år 1987 utgå till de landsting och kommuner där HTLV-III-smittan
är särskilt utbredd. Bidraget har beräknats till 50 milj, kr, och föreslås
fördelas med 25 milj, kr, till Stockholms läns landsting, med 10 milj, kr. lill
Stockholms kommun och med 5 milj, kr, till vardera Göteborgs kommun, Malmö
kommun och Malmöhus läns landsting. Bidraget utbetalas med halva beloppet för
ett vart av budgetåren 1986/87 och 1987/88, Kostnaderna bör belasta femte
huvudtitelns anslag E 19, Bidrag till allmän sjukvård m, m.

Skälen för
mitt förslag: Det huvudsakliga ansvaret för det praktiska arbetet med att
begränsa spridningen av HTLV-III vilar på landsling och kommuner. Varje
landsting skall således enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) erbjuda en
god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstingskommunen.
Sjukvårdshuvudmännen bär huvudansvaret för provtagning och för att erbjuda
smittade och sjuka medicinsk vård och psykosocialt stöd. Del åligger kommunerna
enligt smittskyddslagen (1968:231) alt vidta erforderliga åtgärder till skydd mol
smittsamma sjukdomar. Det huvudsakliga arbetet med att bekämpa de veneriska
sjukdomarna sker dock inom hälso- och sjukvården. Här har smitiskyddsläkaren
tillagts betydande befogenheter i smittskyddslagen. Socialstyrelsen har den
högsta tillsynen över bekämpandet av smittsamma sjukdomar i riket.
Socialstyrelsen skall meddela föreskrifter och allmänna råd till ledning för smiltskyddsarbetet.

18

Under
anslaget E 17, Epidemiberedskap m, m, disponerar socialstyrelsen särskilda
medel för information och rådgivning, SBL är regeringens expertorgan i smiltskyddsfrågor
och biträder socialstyrelsen såsom fackorgan i epidemiologiska frågor. Även SBL
disponerar medel från nämnda anslag för bevakning av epidemiläget och för
särskilda insatser för att bekämpa smittsamma sjukdomar, m, m.

Socialtjänsten har ett ansvar för att genom en effektiv
narkomanvård förebygga en vidare spridning av HTLV-III bland narkomaner.
Skyndsamma åtgärder för vård och behandling behöver vidtas för att begränsa den
snabba spridningen av HTLV-III som för närvarande sker bland injektionsmissbrukare.
Sprutnarkomaner är en grupp som. mer ån andra riskgrupper, kan befaras komma
att sprida smittan till personer utanför de nuvarande riskgrupperna.

Den snabba spridningen av HTLV-III-smittan är koncentrerad
till i första hand Stockholmsområdet, Risken för en snabb spridning också i
Göteborg och Malmö år dock överhängande, Etl sårskilt ansvar vilar på huvudmännen
i de tre storstadsområdena. Ett effektivt smittskyddsarbete inom de mest
utsatta områdena gagnar övriga huvudmän i landet. Tidsfaktorn är av avgörande
betydelse när det gäller att begränsa antalet smittade.

Det är enligt min mening angeläget att en förstärkning
sker av smittskyddsorganisationen i de berörda områdena. Medlen bör i övrigt
stå till huvudmännens disposition för sådana åtgärder som huvudmännen finner bäst
gagna smiltskyddsarbetet för att begränsa spridningen av HTLV-III inom varje
enskilt område. Fördelningen av bidraget har sketl med utgångspunkt i antalet
kända fall av smitta.

Kostnaderna bör belasta femte huvudtitelns anslag E 19,
Bidrag till allmän sjukvård m, m. Jag har tidigare denna dag i min anmälan av
proposition om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m, m, redovisat
förslag som belastar detta anslag med 5,5 milj, kr, för budgetåret 1986/87,
Tillsammans med det förslag jag nu tar upp angående extra bidrag till
landsting och kommuner för att stödja smiltskyddsarbetet kan merbelastningen av
anslaget för budgetåret 1986/87 beräknas till 30.5 milj, kr.

Prop.
1985/86:171

9 Behovet av intensifierade forskningsinsatser

Min
bedömning: Forskningen om sjukdomen AIDS bör intensifieras i syfte atl snabbt
få fram ett vaccin och botemedel mot sjukdomen.

Skälen för
min bedömning: Under anslaget E 17, Epidemiberedskap m, m, har för nästa
budgetår beräknats 5 milj, kr, för angelägna forskningsändamål samt för
särskilda insatser för information om sjukdomen AIDS till berörda målgrupper.
Medicinska forskningsrådet har beslutat att anslå 3.3 milj, kr, för
forskningsprojekt om AIDS,

Kunskapsutvecklingen
om sjukdomen och den fortsatta spridningen har ytterligare understrukit behovet
av skyndsamma forskningsinsatser. Unik

19

kunskap på detla område när det gäller utveckling av
vaccin och antivirala Prop. 1985/86:171 medel för behandling av sjukdomen finns
i några forskargrupper i vårt land. För att kunskapen bedöms som unik talar bl,
a. det faktum att denna forskning i stor utsträckning stöds med bidrag från
USA. Den svenska forskningen kan kanske komma atl ge ett avgörande bidrag till
forskningsresultaten i världen.

Intensifierade forskningsinsatser kan förväntas inge
riskgrupperna ett ökat förtroende för hälso- och sjukvården och därigenom förmå
flera all söka sig till undersökning och testning. Det skulle få en positiv effekt
för smiltskyddsarbetet.

Min avsikt år alt föreslå regeringen alt besluta om en
utredning för att närmare analysera förutsättningarna för etl väsentligt
utbyggt svenskt forskningsprogram mol AIDS, I uppdraget bör ingå att lämna en
redogörelse för kunskapsläget i Sverige inom högskoleforskningen, SBL och
läkemedelsindustrin samt en närmare bedömning av svensk forsknings ställning
internationellt. Utredningen bör bedrivas skyndsamt. Resultatet av uppdraget
bör Hgga till grund för ett slutligt ställningstagande till frågan om
intensifierade insatser för forskning om AIDS,

10 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anföri hemställer jag
att regeringen föreslår riksdagen att

dels till Särskilda medel för bekämpningen av AIDS för
budgetåret 1986/87 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 75
000 000 kr,,

dels med ändring av förslag i prop, 1985/86:100, bil, 7
till Bidrag ull aUmän sjukvård m. m. för budgetåret 1986/87.anvisa ell
förslagsanslag av 4 564 182 000 kr.

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen lillfälle
all la del av vad jag har anfört i det föregående om behovet av information, psykosocialt
stöd och forskning.

11 Beslut

Regeringen ansluter sig lill föredragandens överväganden
och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har
anfört för de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

20

Innehåll

Sid,

Propositionen................................................................. ....... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll............................ 1

Utdrag ur
protokoll vid regeringssammanträde den 10 april 1986 . . 2

1
Inledning.................................................................. ....... 2

2
Allmänna
utgångspunkter........................................ 3

2.1
Sjukdomen och
dess spridning........................ ....... 3

2.2
Geografisk
utbredning..................................... ....... 4

2.3
Hittills
vidtagna åtgärder................................. ....... 5

3 Intensifierade
informafionsinsalser.......................... ....... 6

3.1 Bidrag lill informationsinsatser...................... 7

4 Behovet
av psykosocialt stöd................................... ....... 8

4.1
Sjukvårdshuvudmännens
ansvar..................... 8

4.2
Bidrag lill
frivillig- och inlresseorganisafioner... ....... 9

5............................................................................... Insatser
för att begränsa smittspridningen bland homo- och bi

sexuella män............................................................ 9

5.1
Anonymt HTLV-III-test..................................... 10

5.2
Psykosocialt
stöd m.m..................................... 10

5.3
Lokaler............................................................ ..... 11

6 Insatser
inom narkomanvården............................... 11

6.1
Mobilisering av
personal inom narkomanvårdens frontlinje 12

6.2
Åtgärder för
att förebygga spridning av HTLV-III bland

unga missbrukare............................................ ..... 13

6.3
Ålgärder för
prostituerade missbrukare ........ ..... 14

6.4
Samordnade
insatser för narkotikamissbrukare inom kriminalvården 15

6.5
Åtgärder för
att förbättra möjligheterna fill avgiftning

och behandlingsplanering............................... 16

6.6
Åtgärder för
att stimulera utbyggnaden av olika behandlingshem 17

6.7
LVM-vård av
narkotikamissbrukare.................. 17

7
Särskilda medel
för bekämpningen av AIDS............. 18

8
Exlra bidrag lill
landsfing och kommuner................... 18

9
Behovet av
intensifierade forskningsinsatser........... 19

10
Hemställan............................................................... ..... 20

11
Beslut......................................................................... .. 20

Prop, 1985/86:171