Prop. 1985/86:19

Regeringens proposition 1985/86:19

om lokalisering av kemikalieinspektionen

Prop, 1985/86:19

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 10 oktober 1985,

På
regeringens vägnar Olof Palme

Svante
Lundkvist

Propositionens huvudsakliga innehåll

Riksdagen
beslutade i maj 1985 om dels en ny lag om kemiska produkter, dels en ny
myndighet för kemikaliekontroll benämnd kemikalieinspektionen (prop,
1984/85:118, JoU 30, rskr 340), Inspektionen ersätter pro-duktkontrollnämnden
och enheten för toxikologisk informationsservice vid karolinska institutet.

I
den proposkion som nu läggs fram föreslås en oförändrad lokaHsering av
kemikaliekontrollverksamheten, vilket innebär att kemikalieinspektionen
lokaliseras tik Solna-Sundbybergsområdet i Stockholms län.

1 Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 19

Prop,
1985/86:19 Jordbruksdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 1985

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden 1, Carlsson, Lundkvist. Sigurdsen.
Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carisson,
Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande:
statsrådet Lundkvist

Proposition om lokalisering av kemikalieinspektionen

1 Inledning

I
prop. 1984/85: 118 om kemikaliekontroll redovisade jag att en organisationskommitté
skulle tillkallas för att bl. a, utforma förslag tiU organisation av den nya
kemikalieinspektionen. Kommittén skulle också få i uppdrag att överväga den
lämpligaste lokaliseringen av kemikalieinspektionen. Riksdagen godkände vid sin
behandling av propositionen bl, a. de förordade riktlinjerna för
organisationen av kemikaliekontrollen (JoU 1984/85:30, rskr 340),

Med
stöd av regeringens bemyndigande tillkallade jag i juni 1985 en kommitté för
att utarbeta förslag till organisation m. m. av kemikalieinspektionen.
Kommittén har överlämnat förslag i bl, a, lokaliseringsfrågan.

Organisationskommitténs
promemoria om lokalisering av kemikalieinspektionen bör fogas till protokollet
i detta ärende som en bilaga.

2 Kemikalieinspektionens lokalisering

Mitt
förslag: Kemikalieinspektionen lokaliseras till Solna-Sundbybergsområdet i
Stockholms län.

Organisationskommitténs
förslag: Överensstämmer med mitt förslag.

Skälen
för mitt förslag: Som jag framhållit i prop. 1984/85:118 behövs nu en effektivisering
och samordning av samhällskontrollen på kemikalieområdet. Den
myndighetsorganisation som skapas måste vara väl anpassad för att kunna
medverka lill att de uppställda målen för kemikaliekontrollen skall uppnås.
Liksom hittiUs kommer fiera olika myndigheter alt ha tillsynsuppgifter på
kemikalieområdet. Ansvaret färden grundläggande kemi-

kaliekonlroUen
läggs emellertid på den nya myndighet, kemikaiieinspek- Prop, 1985/86: 19 lionen,
som enligt riksdagens beslut inrättas fr, o. m, den 1 januari 1986.

Kemikalieinspektionen
ersätter produktkontrollnämnden men fär också andra uppgifter. Till
inspektionen förs resurserna vid naturvårdsverkets produktkonlrollbyrå och
enheten för toxikologisk informationsservice vid karolinska institutet. Härtill
kommer viss resursförstärkning. Den nya organisationen innebär således i
huvudsak en fortsättning av pågående verksamhet men i nya former och med ökade
resurser. Kemikalieinspektionen fär, tUl skillnad från produktkontrollnämnden,
en fristående ställning, men med uppgiften att samordna kemikaliekontrollen.

Organisationsförändringarna
är som jag tidigare nämnt ett uttryck för en strävan att koncentrera och
samordna resurserna för att ge kemikaliekontrollen en ökad slagkraft och
effektivitet. Detta måste givetvis beaktas vid ställningstagandet i
lokaliseringsfrågan. Jag är starkt medveten om angelägenheten av att pröva lokaliseringen
vid tillkomsten av varje ny myndighet också från regionalpolitiska
utgångspunkter.

Kemikalieinspektionen
delar ansvaret för samhällets kemikaliekontroll med främst naturvårdsverket och
arbetarskyddsstyrelsen. Såväl när det gäller utredningar om kemiska ämnen som i
författningsarbetet och liksynen kommer dessa myndigheter att vara
inspektionens viktigaste samarbetsorgan bland myndigheterna. Även i andra
frågor kommer ett samarbete mellan kemikalieinspektionen, naturvårdsverket och
arbetarskyddsstyrelsen all vara nödvändigt. Det är därför utomordentligt
viktigt alt skapa goda förutsättningar för ett väl fungerande samarbete mellan
dessa myndigheter. Härutöver behövs omfattande kontakter också med en rad
andra myndigheter, bl.a, socialstyrelsen, konsumentverket och Uvsmedelsver-ket.

De
nämnda myndigheterna har bibliotek, laboratorieresurser och forskningskompetens
av stor betydelse för kemikalieinspektionens verksamhet. Vidare är bl, a, organ
som karolinska institutet och statens miljömedicinska laboratorium samt olika
universitetsinstitutioner av intresse. Av resursskäl och för att onödig
dubblering av kompetens inle skall ske bör kemikalieinspektionen koncentrera
sin egen kompetensuppbyggnad till frågor av central betydelse för inspektionens
myndighetsutövning. Inspektionen kommer därför att i stor utsträckning behöva
utnyttja den kompetens och de resurser som finns hos olika befintliga organ.

En avgörande fömtsättning
för en effektivisering av kemikaliekontrollen

är ett väl fungerande samarbete mellan kemikalieinspektionen och de

övriga myndigheter som har tillsynsuppgifter på kemikalieområdet. Detta

samarbete innebär inte bara överföring av information mellan olika organ,

utan i första hand ett meningsutbyte inför ställningstaganden i ofta kompli

cerade frågor av vetenskaplig och teknisk natur. Till stor del behöver

kontakterna ske i form av organiserat samråd i arbetsgrupper, referens

grupper eller vid andra slag av överiäggningar. I en effektiv kemikaliekon

troll behövs också ett fortlöpande underhandssamråd av mer informell

karaktär som kräver personliga sammanträffanden. De möjligheter som

den moderna tekniken på tele- och datakommunikationsområdet ger när

det gäller rörlighet i fråga om tid och plats för kontakter skall självfallet 3

Prop.
1985/86: 19 utnyttjas för att decentralisera statlig verksamhet. 1 den
fortsatta utvecklingen av kemikaliekontrollen bör därför prövas i vilken mån
decentralisering av olika uppgifter inom denna verksamhet kan ske till
regional eller lokal nivå. För kemikalieinspektionens nu aktuella verksamhet är
dock den samordnade lokaliseringen av utomordentiig betydelse.

Kemikalieinspektionen
kommer som jag tidigare berört att ta över, fortsätta och utveckla en
verksamhet som nu bedrivs vid naturvårdsverket och karolinska institutet.
Kemikalieinspektionen måste repliera på såväl naturvårdsverket som
arbetarskyddsstyrelsen i den dagliga funktionen. Av dessa skäl och med stöd av
organisationskommitténs övriga argument har jag inle funnit det möjligt att av
regionalpolitiska skäl föreslå en utflyttning av kemikalieinspektionen.

Jag
föreslår mot bakgmnd av vad jag nu har anfört alt kemikalieinspektionen
lokaliseras till Solna-Sundbybergsområdet i Stockholms län.

3 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
besluta att kemikalieinspektionen skall lokaliseras till Solna-Sundbybergsområdel
i Stockholms län.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Organisationskommittén för PM Prop, 1985/86: 19

kemikalieinspektionen 1985-08-27

Lokalisering av kemikalieinspektionen

Innehållsförteckning

Sid

1 Utgångspunkter ............................................... .... 6

2
Kontaktbehov ................................................ .... 7

2.1 Kontakter
med andra myndigheter 7

2.1.1
Utredningsverksamhet ........................... .... 8

2.1.2
Författningsarbete ................................. .... 9

2.1.3
Förhandsgranskning ............................... .. 10

2.1.4
Tillsyn ................................................. ... II

2.1.5
Litteralurservice ................................... .. 11

2.1.6
Information ......................................... .. 12

2.1.7
Internationellt arbete ............................ .. 13

2.2
Kontakter med
regeringskansliet .................... .. 13

2.3
Kontakter med näringslivet och
arbetsmarknadens organisationer 14

2.4
Samarbete i FoU-frågor ............................... 14

3
Var ligger de viktigaste
kontakterna ................... 15

4
Överväganden och förslag ................................. .. 17

5
Samråd ......................................................... 23

6
Sammanfattning ............................................... .. 23

ti
Riksdagen 1985186. 1 saml. Nr 19

Prop.
1985/86:19 Lokaliscring av

kemikalieinspektionen

1 Utgångspunkter

Riksdagen
har beslutat att kemikaliekontrollen skall organiseras om (prop. 1984/85:118. JoU
30, rskr 340), Produktkontrollnämnden och enheten för toxikologisk
informationsservice vid Karolinska institutets bibliotek och dokumentationscentral,
Tox-info, skall båda upphöra. En ny fristående kemikaliemyndighet,
kemikalieinspektionen, inrättas. Personalresurser som beräknas motsvara storleksordningen
40 resp, 10 årsarbetskrafter överförs från naturvårdsverkets produktkonlrollbyrå
och från Tox-info. Därutöver tillförs inspektionen nya resurser motsvarande 15
årsarbetskrafter.

Såväl
produktkontrollbyrån som Tox-info är belägna i Solna. Kemikalieinspektionen
övertar i aUt väsentligt produktkontrollnämndens och Tox-infos och en stor del
av produktkontrollbyråns nuvarande arbetsuppgifter inom den centrala
kemikaliekontrollen.

Kommittén
har bl.a. alt redovisa förslag till lokalisering av den nya
kemikaliemyndigheten. I direktiven (Dir. 1985:16) framhålls med hänvisning
till propositionen att lokaliseringsfrågan bör bedömas med utgångspunkt i
målsättningen att det nu är nödvändigt att kemikaliekontrollen effektiviseras.
Ett nära samarbete med arbetarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket m. fl.
centrala myndigheter och intresseorganisationer är nödvändigt. Kommittén bör
enligt direktiven därför med beaktande av vad som i övrigt anförts i
propositionen noga studera för- och nackdelar från olika utgångspunkter med
fortsatt lokalisering till nuvarande område jämfört med en annan lokalisering.

Propositionen
innehåller bl. a, följande.

Kemikalieinspektionen
skall bl.a, svara för:

-
tillsyn enligt lagen om kemiska
produkter av tikverkare, importörer och andra leverantörer av kemiska
produkter,

-
utarbetande av föreskrifter och
allmänna råd om t, ex, produkiunder-sökningar och produktinformation,

-
registrering av bekämpningsmedel
samt annan förhandsgranskning,

-
utredningsverksamhet avseende
kemiska produkters hälso- och miljörisker, sammanställningar och dokumentation
avseende användningen av kemiska produkter samt framtagande av underlag i
övrigt för planering och prioritering av olika myndigheters arbete,

-
drift och utveckling av produklregistret,

-
informationsservice tiU övriga
myndigheter på kemikalieområdet,

-
stöd till regionala och lokala tiUsynsorgan,

-
information till bl, a, företag
och aUmänhet,

-
internationellt samarbete på
kemikaliekontrolleris område.

Det
finns ett betydande antal grundläggande frågor om kemiska hälso-

och miljörisker som berör flera olika
miljösektorer. Det gäller särskik för

den
ämnes- och produktinriktade kemikaliekontrollen, Det gäller Prop,
1985/86: 19

också
sådan bevakning av utvecklingen inom toxikologi och kemi som behövs för den
grundläggande kemikaliekontrollen och som är av stor nytta för myndighetsarbetet
inom olika miljöseklorer.

Det
bör ankomma pä kemikalieinspektionen att ha ansvaret för tillämp

ningen av sådan generell reglering av ämnen och produkter som kommer

att föreskrivas med stöd av den nya lagen om kemiska produkter. Det kan

gälla t, ex, förhandsanmälan av nya ämnen, deklaration till produktregis

tret, klassificering och produktinformation. Inspektionen bör också ha det

övergripande ansvaret för prioritering av kontrollen av befintliga kemiska

ämnen som allmänt sett är otillräckligt undersökta samt ansvaret för över

siktliga faroanalyser rörande kemiska ämnen och produkter, -'

Inspektionen
bör vara den myndighet som i första hand får regeringens bemyndigande att, inom
ramen för de begränsningar och krav på samråd som regeringen ställer upp.
meddela tillämpningsföreskrifter till den nya lagen.

Kemikalieinspektionens
kontrollverksamhet bör i första hand avse tiU-verkar- och leverantörsleden,
dvs, de led som har det grundläggande ansvaret för utredningar, bedömningar och
information när det gäller ämnens och produkters egenskaper, I myndighetens
uppgifter bör tUl betydande del ingå föreskrifts-, informations- och
rådgivningsverksamhet men också direkt övervakning av lagens efterlevnad.
Tillsynen är bl.a, en förutsättning för den nödvändiga erfarenhetsåterföringen
och kontakten med den praktiska kemikaliehanteringen i samhället. I motsats till
arbetarskyddsstyrelsens och naturvårdsverkets tillsyn bör kemikalieinspektionens
tillsyn vara inriktad pä leverantörsledets skyldigheter i fråga om främst
produktutredningar och produktinformation. Denna uppgift kräver kompetens i
form av toxikologisk expertis som inte f n, finns hos någon annan myndighet.

För
att kemikalieinspektionen skall kunna arbeta på ett ändamålsenligt sätt krävs
ett nära samarbete med regeringskansliet, andra centrala myndigheter och
intresseorganisationer. Ett särskilt nära samarbete förutses ske med
naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen. Vidare är det angeläget att
kemikalieinspektionen upprätthåller nära kontakter med toxikologisk
forsknings- och laboratorieverksamhet. Omfattande sådan verksamhet bedrivs bl,
a. vid Karolinska institutet och statens miljömedicinska laboratorium. Även vid
arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning bedrivs toxikologisk forskning, I
samma område som nu nämnda myndigheter finns också giftinformationscentralen
och en stor del av landets toxikologiska forskningsresurser. Området har
utvecklats tUl något av ett toxikologiskt centrum. En utveckling av detta
skulle vara till gagn för samtliga de berörda miljömyndigheterna.

2 Kontaktbehov

2.1 Kontakter med andra myndigheter

I proposkionen
betonas mycket starkt vikten av ett fungerande samarbete mellan olika
myndigheter med uppgifter inom kemikaliekontrollen. Det är ett gemensamt ansvar
för alla de berörda organen att väl fungerande samarbetsformer byggs upp där
den nya myndigheten får den roll inom den

Prop.
1985/86: 19 grundläggande kemikaliekontrollen som är avsedd. Det är också ett
gemensamt ansvar för berörda organ att se till att tillgängliga resurser pä olika
håll utnyttjas effektivt och i samverkan. Det gäller både den kompe tens på
det toxikologiska området som byggs upp vid den nya myndigheten och de resurser
för bl.a, forskning, undersökningar och tillsyn som finns hos andra
myndigheter. Departementschefen betonar vikten av att formerna för
kemikalieinspektionens samarbete med naturvårdsverket, arbetarskyddsstyrelsen,
övriga berörda myndigheter och med forskningsinstitutioner utvecklas på ett
positivt sätt.

F.n,
förekommer samråd och samarbete mellan å ena sidan den nuvarande
kemikaliemyndigheten, produktkontrollnämnden, och ä andra sidan andra
myndigheter med ansvar för kemiska hälso- och miljöfrågor, Produktkontrollnämnden,
naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen har t, ex, haft ett organiserat
samarbete i stora fleråriga projekt som uppbyggnaden av produktregistret och
utarbetandet av nya regler för klassificering och märkning av hälso- och
miljöfarliga varor. Ett fortlöpande samarbete förekommer dessutom i
informationsfrågor, utredningsarbete, i handläggning av enskilda ärenden osv.

Det
finns rationaliseringsvinster att göra för de enskilda myndigheterna genom ett
ökat utbyte av kunskaper och erfarenheter och genom samarbete vid inhämtande
av ny kunskap. Ett nära samarbete behövs för att samhällets samlade resurser
skall kunna användas på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt. Det behövs
vidare för att företagen skall bemötas på ett konsekvent och ensartat sätt av
samhällsorganen.

Kemikalieinspektionen
delar tillsammans med främst naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen
ansvaret för samhällets kemikaliekontroll. Inspektionen kommer därför att
behöva ett kontinuerligt och ingående samarbete med dessa myndigheter. Även
flera andra myndigheter har viktiga uppgifter inom området kemiska hälso- och
miljörisker. Kemikalieinspektionen kommer därför att behöva samarbeta också
med socialstyrelsen, sprängämnesinspektionen, konsumentverket,
lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, livsmedelsverket, sjöfartsverket,
räddningsverket, industriverket, strålskyddsinstitutet samt statens
giftinformationscentral. Samarbetsbehov kommer att finnas inom alla delar av
den nya myndighetens verksamhet. Kontaktbehovet är inte ensidigt. Var och en
av de nämnda myndigheterna behöver för sin verksamhet ha samarbete och samråd
med kemikalieinspektionen. Särskilt de centrala miljömyndigheterna, naturvårdsverket
och arbetarskyddsstyrelsen, kommer att behöva fortlöpande kontakter med
kemikalieinspektionen. För de övriga myndigheterna kommer samarbetsbehov att
finnas i vissa frågor inom delar av deras verksamhet,

2.1.1
Utredningsverksamhet

Kemikalieinspektionens
utredningsverksamhet måste innefatta bl.a.

att följa utvecklingen
inom området kemiska hälso- och miljörisker

särskilt i fräga om toxikologisk forskning,

8 att sammanställa lägesrapporter om toxikologiska
forskningsresultat av

betydelse
för kemikaliekontrollen.

att
ta fram underlag för bedömningen av behovet av forsknings- och Prop:
1985/86: 19 utredningsverksamhet avseende kemiska ämnens hälso- och miljöfarlighet,

att
ta fram underlag för prioritering av ämnen som behöver studeras närmare,

att
utarbeta dokument över kemiska ämnens (ämnesgruppers) hälso-och miljöfaiiighet,

att
ta fram underlag till nya eller förbättrade kriterier för bedömning av kemiska
ämnens och produkters hälso- och miljöfarlighet samt till föreskriftsprojekt,
tillsynsprojekt och annan tillsyn,

att
bevaka utbudet frän toxikologiska informationskällor såsom databaser,
tidskrifter o, d..

alt
ta fram underlag för informationsverksamhet.

Resultaten
från kemikalieinspektionens utredningsverksamhet kommer all vara av stort
intresse även för andra myndigheter som arbetar med kemiska hälso- och
miljörisker. På motsvarande sätt kommer kemikalieinspektionen att kunna dra
nytta av andra myndigheters utredningsresultat. Från rationalitets- och
effektivitetssynpunkt är det angeläget att myndigheterna samråder och
samarbetar med varandra.

De
klart största samarbetsbehoven kommer kemikalieinspektionen att ha med
arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket. Myndigheterna måste fortlöpande
samverka och samråda om behovet av utredningar om hälso- och miljörisker på
grund av kemikalieanvändningen. Det kan l.ex, gälla utredning av hälso- och miljöfariighelen
hos enskilda ämnen, produkter och produktgrupper, kartläggning av förekomsten
av kemikalier och hälso- eller miljörisker i en viss bransch. Samarbetet kommer
att kräva täta kontakter i olika former, informella eller formella. En
betydande del av samverkan måste ske i organiserad form l.ex. i arbetsgrupper
och liknande. Direkta personkontakter kommer att krävas i betydande utsträckning
även om möjligheterna tik telefonkontakter och telesammanlrä-den "'tnyttjas.

Uppbyggnaden
och utnyttjandet av produktregistret för utrednings- och kartläggningsändamål
kräver ingående samarbete mellan främst kemikalieinspektionen,
naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen. Också med industriverket behövs
samarbete i detta sammanhang. Visst samarbete kommer också att behövas med
konsumentverket och giftinformationscentralen,

2.1.2
Författningsarbete

Flera
myndigheter har befogenheter att ge ut föreskrifter och allmänna råd

för att förhindra hälso- eller miljöskador av kemikalier. Det är därför

nödvändigt med samarbete för alt myndigheternas samlade kunskaper och

erfarenheter skall kunna tillvaratas och för att undvika dubbelarbete och

onödig reglering. Det kan t. ex, ofta vara effektivast att reglera en viss

hälso- eller miljörisk genom att gå in med regler i leverantörsledei i stället

för att flera myndigheter går in med åtgärder i olika hanteringsled, I

speciella situationer kan det motsatta gälla. Företagen är betjänta av att ha 9

Prop,
1985/86:19 ett enkelt och enhetligt regelsystem att följa och så få myndigheter
som möjligt att hålla kontakt med.

Kemikalieinspektionen
kommer i sitt författningsarbete att behöva samråda främst med arbelarskyddsstyrelsen
och naturvårdsverket. Dessa har viktig kunskap om hur kemiska ämnen och
produkter används och om de risker användningen medför. De kan därför ge värdefulla
bidrag vid inspektionens prioritering av författningsarbetet och vid
utformningen av författningar som rör t. ex. produktinformation, kompetenskrav
osv. Samråd är vidare nödvändigt för att inspektionens regler för
tillverknings- och importledet blir väl avstämda mot reglerna frän de
myndigheter som har att se till att användningen av kemikalier inle orsakar
skada.

Om
en föreskrift kan ha väsentlig inverkan på handeln mellan Sverige och andra
länder, skall samråd ske mellan den föreskrivande myndigheten och
kommerskollegium.

Vid
utarbetande av allmänna regler om klassificering och produktinformation kommer
samråd alt behövas också med t, ex, konsumentverket, sprängämnesinspektionen
och sjöfartsverket. Det internationella samarbetet kräver att reglerna
avseende hälso- och miljöfarlighet samordnas med reglerna för brand- och
explosionsfara som ges ut av sprängämnesinspektionen. På motsvarande sätt
behövs samråd med enheten för landtransport av farligt gods vid sjöfartsverket
som ger ut beslämmelser om klassificering och märkning av farligt gods.

AUa
nämnda myndigheter, i särskilt hög grad naturvårdsverket och arbelarskyddsstyrelsen,
kommer i sitt författningsarbete på kemikalieområdet att ha behov av samråd
med kemikalieinspektionen. Därvid behövs såväl organiserad samverkan i arbetsgmpper,
referensgrupper o.d, som fortlöpande informella personkontakter,

2.1.3
Förhandsgranskning

Den
centrala kemikaliemyndighetens förhandsgranskning av ämnen och produkter måste
normall innefatta flera olika skyddsaspekter. Så är t, ex, fallet med produktkontrollnämndens
nuvarande prövning av bekämpningsmedel. Det blir för kemikalieinspektionen
därför angeläget att samråda med andra berörda myndigheter. Inför godkännande
av yrkesmässigt använda bekämpningsmedel behöver inspektionen ta del av
arbetarskyddsstyrelsens synpunkter. Finns risk för den yttre miljön behövs
samråd med naturvårdsverket. Inför godkännande av preparat som används inom jord-och
skogsbmk och trädgårdsnäringen fmns regelmässigt ett behov av kontakter med
båda myndighetema. Då kan också behövas samråd med lantbruksstyrelsen och
skogsstyrelsen. Godkännande av preparat som används inom
livsmedelsproduktionen kommer att kräva samråd även med livsmedelsverket. En
rad frågor berör problem inom den akmänna hälsovården, I dessa behövs kontakt
med socialstyrelsen,

I
propositionen aviseras ett system för förhandsanmälan av nya ämnen.

Det kan antas att detta
liksom fallet är i USA, och inom EG kommer att

avse såväl hälso- som
miljörisker. Kemikalieinspektionen kommer därvid

10 att ha behov av fortlöpande organiserat samråd i första hand med
natur-

vårdsverket
och arbelarskyddsstyrelsen, I vissa fall kan också behövas Prop. 1985/86:19 kontakter
med livsmedelsverket, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen eller skogsstyrelsen.
Det kan förväntas att samrådet i betydande utsträckning måste ske i form av
personkontakter. Värderingen av forsknings- och undersökningsresultat kommer
sannolikt att kräva en hel del samråd som inte enbart kan ske per telefon eller
skriftligen.

2.1.4 Tillsyn

Flera
myndigheter har tiksynsuppgtfter inom kemikaliekontrollen, dels inom ramen för
den särskilda lagstiftningen om kemiska produkter (f n, lagen om hälso- och
miljöfarliga varor) dels enligt bl. a. miljö-, arbetsmiljö-och
hälsoskyddslagstiftning. Det är angeläget från effektivitetssynpunkt att
tillsynsmyndigheterna samråder om tillsynen, bl, a, för att undvika onödig
dubbelkontroll.

Kemikalieinspektionen
tilldelas viktiga tillsynsuppgifter avseende tillverkares och importörers
efterlevnad av lagstiftningen. Arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket har
att utöva tillsyn i främst bmkarledet. Konsumentverket har uppgifter i fråga om
konsumentskyddet. Kemikaliekontrollen i bmkarledet är emellertid, liksom
räddningstjänsten, starkt beroende av alt leverantörerna av kemiska produkter
uppfyller sina skyldigheter. Arbetarskyddsstyrelsen, naturvårdsverket,
konsumentverket och räddningsverket kommer därför att ha stort intresse av att
följa kemikalieinspektionens tUlsyn mot leverantörsledet. På motsvarande sätt
kan myndigheternas tillsyn i bmkarledet ge för kemikalieinspektionen viktig
information om användningen av kemikalier samt om hälso- och miljöaspekter på
denna. 1 myndigheternas tillsynsarbete kommer del därför att finnas stora behov
av samråd. Delta gäller såväl planering och uppläggning av tillsynen som den
löpande dagliga tillsynen. För en stor del av samrådet kan det bli erforderUgi
med personkontakter.

2.1.5 Litteraturservice

Ansvarsbibliotek
finns sedan år 1983 vid arbetarskyddsstyrelsen (arbetsmiljöområdet) och sedan
den Ijuli 1984 vid Karolinska instkutet (området medicin). Humantoxikologi
ingår som en naturlig del av det medicinska ansvarsbibliotekets ansvarsområde.
Då humantoxikologi är av största betydelse för kemiska arbetsmiljöfrågor
bevakas detta område även av arbe-tarskyddsstyrdsens bibHotek. Enligt
riksdagsbeslutet blir naturvårdsverkets bibliotek ansvarsbibliotek för den
yttre miljön och kommer alt täcka området ekotoxikologi.

Ansvarsbiblioteken
skall erbjuda litteratur- och dokumentationsservice, inkl. möjlighet till
sökningar i olika databaser och till utbildning i informationssökning.

Kemikalieinspektionen
måste i stor utsträckning stödja sig på de ansvarsbibliotek som täcker human-
och ekotoxikologi, även om den självfallet måste ha egna biblioteksresurser
inom sitt centrala verksamhetsområde. Närheten till dessa ansvarsbibliotek är
myckel betydelsefull för inspek-

Prop.
1985/86:19 tionens verksamhet. Det är angeläget att litteratur kan skaffas fram
med kort varsel och all det inte är alltför besväriigt för inspektionens
personal att besöka ansvarsbiblioteken. Sökningar där personkontakter är heh
nödvändiga kan förväntas bli vanliga i inspektionens verksamhet.

2.1.6
Information

För
att lagstiftningens allmänna syften och de olika tillämpningsföreskrifterna
skal! efterlevas är det nödvändigt att alla som berörs av kemikaliehanteringen
är tikräckligt informerade. Myndigheterna har här viktiga uppgifter, som i sin
betydelse för att uppnå praktiska resultat kan jämställas med
kontrolluppgifterna. Myndigheterna bör informera om de mål för
kemikaliekontrollen som satts upp av samhällel, om gällande författningar och
deras tolkning och om olika parters ansvar. De bör sprida allmän information om
kemikaliers hälso- och miljöeffekter, om risker vid hantering och om lämpliga
skyddsåtgärder.

De
viktigaste målgrupperna för sådan information är levererände företag,
hanterande företag, skyddsombud, anställda, allmänheten och andra myndigheter.

Information
till allmänheten och till näringslivet är enligt propositionen en viktig del av
myndighetsarbelet också inom kemikalieområdet. Det är av stort värde för
mottagarna att myndigheternas information om kemiska hälso- och miljörisker
samordnas.

Tillverkare
och importörter har centrala uppgifter att fylla för att säkerheten på
kemikalieområdet skall bli tillfredsställande. Myndighetsinsatser som riktas
till dessa kan få stor indirekt verkan på användande företag genom att dessa i
sin tur får bättre produktinformation och genom att utvecklingen av nya
produkter mera påverkas av hälso- och miljöhänsyn.

Den
allmänna informationen till tillverkare och importörer kan t. ex. innehålla
upplysningar om nya toxikologiska fakta som har nått myndigheten. Därigenom
kan myndighetsarbetet med att följa den vetenskapliga litteraturen och
myndighetens medverkan till undersökningar av ämnen nyttiggöras även av andra.
Information till tillverkare och importörer bör också kunna vara av värde för
andra som har intresse av att noga följa dessa frågor, t. ex.
företagshälsovården och de fackliga organisationerna.

Ansvaret
för myndighetsinformation till dem som yrkesmässigt brukar kemikalier ligger i
första hand på arbelarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket.

Det
är nödvändigt att den kunskap och kompetens som samlas hos

kemikalieinspektionen kan komma också andra myndigheter pä kemikalie

kontrollens område tillgodo. Det gäller bl, a, information frän produktre

gistret samt resukaten av sådan utrednings-, sammanställnings- och doku

mentationsverksamhet som inspektionen kommer att bedriva. Såväl arbe

tarskyddsstyrelsen och naturvärdsverket som andra myndigheter har be

hov av t, ex, uppgifter om vilka ämnen och produkter som förekommer och

om de egenskaper hos produkterna som kan vara av betydelse från hälso-

och miljöskyddssynpunkt. Del är enligt propositionen också en central

12 uppgift för kemikalieinspektionen att utifrån sin
sakkunskap på kemika-

lieområdet
svara för en informationsservice till andra myndigheter som Prop. 1985/86:
19 arbetar inom detta område. På motsvarande sätt ankommer det självfallet på
övriga berörda myndigheter att tillhandahålla information inom området.

De
centrala miljömyndigheternas information om kemiska hälso- och miljörisker till
företag, allmänhet, massmedia osv, måste liksom tillsynen vara samordnad för
att dubbelarbete och oklara budskap skall kunna undvikas. Organiserad samverkan
behövs för störte informationsinsatser. Det dagliga informationsarbetet kräver
fortlöpande informell samverkan som delvis måste ske i form av personkontakter.
Det största kontaktbehovet kommer kemikalieinspektionen att ha med
naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen, KemikaHeinspektionen kommer också
att behöva samarbeta med konsumentverket och giftinformationscentralen.

2.1.7
Internationellt arbete

Kemikalieinspektionen,
arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket har var och en inom sitt
ansvarsområde att bevaka den internationella utvecklingen och representerar
Sverige i internationella samarbetsorgan. Även andra myndigheter deltar, Hksom
flera departement (se nedan), i det internationeUa arbetet inom
kemikalieområdet. De internationella frågorna kräver ett omfattande samarbete
mellan myndigheterna och med departementen för att garantera ett ensartat
uppträdande. Nära kontakter behövs också för informationsåterföring från det
internationella arbetet. Det internationella arbetet med prioritering och
utredning av sådana ämnen som redan är i bmk kommer att kräva ett organiserat
samarbete mellan flera av de myndigheter som arbetar med kemiska hälso- och
miljöfrågor, inte minst mellan kemikalieinspektionen, arbetarskyddsstyrelsen
och naturvårdsverket. I flera sammanhang kommer kemikalieinspektionen att bli den
naturliga företrädaren för Sverige inom de internationella samarbetet kring
kemikaliekontrollen men får då ofta behov av samråd med andra myndigheter,

2.2 Kontakter med regeringskansliet

Kemikalieinspektionens
ansvarsområde och arbetsuppgifter innebär att

dess ställningstaganden kommer att beröra åtskilliga departements an

svarsområden. Jordbruksdepartementet blir berört som ansvarigt för ke

mikaliekontrollen i allmänhet, för miljöfrågor, jordbmksfrågor och för

livsmedelsfrågor. Arbetsmarknadsdepartementet berörs som ansvarigt för

arbetsmiljöfrågor, finansdepartementet som ansvarigt för konsumentfrå

gor och socialdepartementet som ansvarigt för frågor om allmän hälso

vård. Kemikalieinspektionens verksamhet berör även försvarsdeparte

mentet (räddningstjänst), kommunikationsdepartementet (transport av far

ligt gods), industridepartementet (industripolitik, säkerhetsfrågor rörande

brandfarliga och explosiva kemikalier) utrikesdepartementet och utbild

ningsdepartementet. Sammantaget kommer kemikalieinspektionen således

att behöva omfattande kontakter med regeringskansliet. 13

Prop. 1985/86:19 2.3 Kontakter med näringslivet och
arbetsmarknadens organisationer

Kemikalieinspektionens
ställningstaganden blir av särskilt stor betydelse för tillverkare och importörer.
Eftersom deras utredningar, bedömningar och information är av största vikt för bmkarföretagens
kemikaliekontroll är även dessa intresserade av att följa och vid behov ge
synpunkter på bl, a, regel- och tillsynsarbetet vid kemikalieinspektionen.
Också bmkarföretagens anställda har detta intresse.

Kemikalieinspektionen
måste för att få god överblick över kemikalieanvändningen och de problem den
medför liksom för att kunna agera vid rätt tidpunkt på rätt sätt, i alla delar
av sin verksamhet arbeta i fortlöpande kontakt med de nämnda intressenterna, i
praktiken ofta med deras organisationer.

Av
särskild vikt är kontakterna vid författningsarbete och tillsyn. Föreskriftsarbetet
måste ske i organiserat samråd med intressenterna. Det blir inför alla slags
regleringar nödvändigt alt kemikalieinspektionen inhämtar de olika
intressenternas syn på aktuella hälso- eller miljöproblem liksom pä hur dessa
kan lösas. Inspektionen skall göra de konsekvensanalyser och
risk-nyttovärderingar som behövs för att finna de bästa regleringsmetoderna.

Det
är också angeläget att kemikalieinspektionen i sin utredningsverksamhet håller
löpande kontakter med tillverkar- och importörsorganisationerna. De kan få
fram utredningsmaterial, t. ex. toxikologiska undersökningar och uppgifter om
användning av olika kemiska ämnen. Samråd behövs också för
informationsverksamheten. På båda områdena bör det i större projekt vara
lämpligt med organiserat samråd.

Kontakten
med organisationerna måste till stor del ske i form av personkontakter.
Därigenom kommer det att finnas bättre möjligheter lill insyn i kemikaliemyndighetens
verksamhet samt ökade möjligheter till samråd, något som både näringslivs- och
arbetstagarsidan efterlyst,

I
sin tklsynsfunktion kommer kemikalieinspektionen att ha omfattande kontakter
med de företag som tillverkar och importerar kemikalier. Såväl inspektionsbesök
som kontakter per brev och telefon kommer att behövas. Direkta kontakter med
företagen kommer att vara viktiga även för inspektionens utredningsverksamhet
och författningsarbete. Ett besök vart tredje år skulle innebära ungefär 700
inspektionsbesök om året.

2.4 Samarbete i FoU-frågor

I
propositionen framhålls vikten av att myndigheterna avsätter tillräckliga

resurser åt kunskapsuppbyggnad och åt att följa utvecklingen inom områ

det. Särskik viktigt är detta på det toxikologiska området. Den toxikolo

giska forskningen ger oss kontinueriigt nya rön om kemikaliers skadliga

effekter på hälsa och miljö. Det är därför angeläget att kemikalieinspek

tionen har fortlöpande och nära kontakter med den toxikologiska forsk

ningen men även med anknytande arbetsmedicinsk och miljömedicinsk

14 forskning. Kontakterna kan ibland behöva utformas
så att en eller flera

experter
lånas in till myndigheten för längre eller kortare tid.

Kemikalieinspektionen
kommer också att behöva lägga ut uppdrag till Prop, 1985/86: 19 forskningsinstitutioner,
såväl rena forskningsuppdrag som utredningsuppdrag. Detta erfordras för kemikalieinspektionens
egna prioriteringar och överväganden om åtgärder. Ett gott kunskapsunderlag är
nödvändigt för en omsorgsfull prioritering mellan olika problemområden. Det är
också nödvändigt för att kemikalieinspektionen skall kunna ge informationsservice
till andra myndigheter som arbetar med kemiska hälso- och miljöfrågor.

Sammanlaget
kommer kemikalieinspektionen att ha ett omfattande behov av fortlöpande och
nära kontakter med den toxikologiska, arbetsmedi-cinska och miljömedicinska
forskningen såväl inom som utom landet. Bland de svenska
forskningsinstitutioner som är mest aktuella att hålla nära kontakt med kan
nämnas statens miljömedicinska laboratorium. Karolinska institutet,
arbetarskyddsstyrelsens forskningsavdelning, natur värdsverkets laboratorier
samt olika universitetsinstitutioner.

3 Var ligger de viktigaste kontakterna

I
tabell 1 redovisas var de för kemikalieinspektionens kontakter viktigaste myndigheterna,
organisationerna, forskningsinstitutionerna och laboratorierna är belägna.
Kontaktobjekten är grupperade efter hur omfattande behovet av personkontakter
med inspektionen har bedömts vara. Det framgår tydligt av tabellen alt
kemikalieinspektionens viktigaste kontakter ligger i Stockholmsområdet med en
koncentration till Solna,

Tabell
2 redovisar belägenheten av kemikalieinspektionens viktigaste tillsynsobjekt,
de ca 2000 företag som tillverkar eller importerar kemikalier. De flesta av
företagen, ca 31 %, ligger i Stockholnis län varav ca 30% i Storstockholmsområdet.
I Malmöhus län ligger ca 14% och i Göteborgs-och Bohus län ca 12% av företagen.
Inget annat län har en andel av tillverkare och importörer som överstiger 5% av
det totala antalet. Av uppgifter i kemikommissionens huvudbetänkande framgår
alt de företag som marknadsför fler än 100 produkter per företag svarar för 70%
av det totala antalet produkter. Dessa företag, ca 10% av det totala antalet,
blir de viktigaste tillsynsobjekten för kemikalieinspektionen. Bland dessa
stora leverantörer är koncentrationen till Stockholms län än större, ca 38%, medan
Malmöhus och Göteborgs- och Bohus län har 17 resp 18% av de stora företagen.

15

Prop. 1985/86: 19 TabeU
i

Kontaktobjekr

Beläget i

1.
Dagliga eller veckovisa personkontakter

Statens
naturvärdsverk

Solna

Arbetarskyddsstyrelsen

Solna

Karolinska
institutet

Solna

Statens
miljömedicinska laboratorium

Solna

Sveriges
kemiska industrikontor

Stockholm

Landsorganisationen
i Sverige och LO-förbunden

Stockholm'

Plast-
och kemikalieleverantörers förening

Stockholm

Svenska petroleuminstilutel

Stockholm

2.
Flera personkontakter varje månad

Sprängämnesinspektionen

Solna

Konsumentverket

Vällingby

Statens
livsmedelsverk

Uppsala

Lantbruksstyrelsen

Jönköping

Lantbi-uksuniversitctet

Uppsala

Statens
giftinformationscentral

Solna

Socialstyrelsens
läkemedeisavdelning

Uppsala

Regeringskansliet

Stockholm

Toxikologiska
forskningslaboratorier-

vid Stockholms universitet

Stockholm

Institutet
för vatten- och luftvård

Stockholm'

Svenska
arbetsgivareföreningen och arbeisgivarförbunden

Stockholm'

Industrins
övriga branschorganisationer

Stockholm'

3.
Mindre läia personkonlakler

Kommerskollegium

Stockholm

Socialstyrelsen
(utom läkemedelsavdelningen)

Stockholm

Sjöfartsverket

Norrköping

Skogsstyrelsen

Jönköping

Strälskyddsinstitutet

Solna

Statens
industriverk

Stockholm

Statens
räddningsverk

Karlstad

Naturhistoriska
riksmuseet

Stockholm

Toxikologiska
forskningslaboratorier-

vid Uppsala universitet

Uppsala

Statens
veterinärmedicinska anstalt

Uppsala

Tjänstemännens
centralorganisation

Stockholm

Centralorganisalionen
SACO/SR

Stockholm

' Delvis är angivna verksamheter lokaliserade utanför
Stockholm, Tyngdpunkten i kontakterna ligger dock i Stockholm,

- Toxikologisk forskning förekommer även vid flera andra
högskolor. Utanför Stockholm är Uppsala den viktigaste universitetsorten vad avser
toxikologi.

16

Tabell 2. (Uppgifter ur produktregistret i maj 1985)

Pi-op. 1985/86: 19

Antal tillverkare

Andel tillverkare

och importörer

och importörer (%)

Län

Totalt

Med mer än 100 produkter

Av samtliga

Av företag

med mer

.n 100 produkter

AB'

594

66

30,9

38.4

C

21

3

1,1

D

36

2

1,9

E

68

6

3.5

F

78

3

4,1

G

38

1

2,0

H

44

2

2.3

I

1

0

0,0

K

17

0

1.0

L

57

4

3.0

M

277

30

14,4

17,4

N

58

0

3,0

0

239

31

12,4

18,0

P

77

15

4,0

R

50

2

2.6

S

45

1

2.3

T

62

4

3,2

U

31

0

1,6

W

35

0

1,8

X

32

0

L7

Y

30

1

1,6

Z

9

0

0,5

AC

15

0

0,8

BD

8

1

0,4

Summa

1922

172

100,1

' Varav
i

i
Storstockholm

573

63

29,8

36,6

4
Överväganden och förslag

Riksdagen
har beslutat om åtgärder för att nu kraftsamla samhällets insatser inom kemikaUekontroUen,
Lokaliseringsfrågan måste enligt propositionen bedömas med utgångspunkt i
målsättningen att det nu är nödvändigt att kemikaliekontrollen effektiviseras.
Samtidigt behöver hänsyn tas tkl den rådande statsfinansiella situationen. Vid
valet av lokaliseringsort måste därför enligt kommitténs uppfattning särskilt
beaktas

att kemikalieinspektionen
delar ansvaret för samhällets kemikaliekontroll med främst statens
naturvårdsverk och arbetarskyddsstyrelsen, varför del är utomordentligt
viktigt att åstadkomma fömlsättningar för ett väl fungerande samarbete mellan
dessa myndigheter

att orten väljs för att
underlätta de mycket omfattande kontakter kemikalieinspektionen måste ha med
myndigheter, näringslivs- och arbetsmarknadsorganisationer, företag och
forskningsinstitutioner

att kemikalieinspektionen
behöver komma i gång med verksamheten med minsta möjliga dröjsmål och därför
med minsta möjliga kompetensförluster och nyanställningssvårigheter

17

Prop. 1985/86:19

att
de önskade rationaliseringsförddarna genom samlokalisering med annan likartad
verksamhet kan uppnås

all
lokaliseringen inte medför onödigt kostsamma och tidsödande resor.

Kommittén har i det föregående
gett en översikt över de personkontakter som behövs för att få till stånd det
nödvändiga samarbetet med myndigheter och andra intressenter i
kemikalieinspektionens verksamhet. Verksamheten kommer att vara
kunskapsintensiv och kommer att kräva hög kompetens inte minst inom det
toxikologiska området. Samarbetet kommer inte bara att bestå i överföring av
information mellan de olika intressenterna utan i första hand i ett
meningsutbyte inför ställningstaganden i ofta komplicerade frågor av
vetenskaplig och teknisk natur. Nedanstående figur är hämtad ur rapporten
Regional mångfald till rikets gagn, Liber föriag 1984. Figuren visar hur
betydelsen av direkta personkontakter för informationsöverföringen ökar med
inslagen av kunskap, kompetens och kreativitet i verksamheten.

: Telekommunikationer

INFORMATION

\

KUNSKAP

\

KOMPETENS

\

KREATIVFTET

Personkontakter

18

Den tidigare genomgången
ger vid handen att kemikalieinspektionen har ett synnerligen stort behov av
kontakter med en rad andra myndigheter, med regeringskansliet, med näringslivs-
och arbetsmarknadsorgan och andra externa intressenter, med enskilda företag
samt med vissa delar av forskningsvärlden. Till betydande del måste kontakterna
ske i form av organiserat samråd i arbetsgrupper, leferensgmpper, eller vid
andra slag av överläggningar. I andra fall behövs ett fortlöpande
underhandssamråd av mer informell karaktär. Även för en stor del av de
informella kontakterna kommer det att krävas personliga sammanträffanden.
Tillsynsverksamheten kommer att kräva företagsbesök. Det är mot bakgrund av
det mycket stora behovet av kontakter angeläget alt kemikalieinspektionen
lokaliseras så att kontakterna underlättas.

För
kemikaliekontrollen är det som tidigare anförts angeläget att myn-

digheterna
kan utnyttja sin samlade toxikologiska sakkunskap så effektivt Prop, 1985/86:
19 som möjligt. Av många skäl kommer tillgången till toxikologisk expertis även
framdeles att vara begränsad. För att arbetsuppgkterna skall kunna fördelas
rationellt och dubbelarbete undvikas behövs ett fortlöpande samarbete om gmndläggande
toxikologisk utrednings- och bedömningsverksamhet, dels myndigheterna emellan
dels mellan myndigheter och extern toxikologisk sakkunskap. Lokaliseringen får
inte lägga hinder i vägen för ett sådant samarbete,

I
proposkionen betonas att det är en avgörande fömtsättning för en fungerande
kemikaliekontroll att kunskapsnivån är tiUräcklig bl, a. hos ansvariga
myndigheter. Kemikalieinspektionens viktigaste resurs kommer att vara dess
personal. Det är därför av största vikt alt vid valet av lokaliseringsort
beakta möjligheterna att få högsta möjliga kompetens hos personalen.

Den
personal som redan finns vid produktkontrollbyrån och Tox-info har erfarenhet
inom flera av kemikalieinspektionens verksamhetsområden. Under de senaste åren
har personalens toxikologiska kompetens ökat dels genom nyanställningar dels
genom vidareutbildning. Det är självfallet angeläget att kunna föra över
befintlig kompetens till den nya myndigheten. Kunskapsnivån hos
kemikalieinspektionen måste emellertid höjas ytteriigare jämfört med produktkontrollbyrån.
I första hand behövs förstärkningar av kompetensen för utredningsverksamhet
och för kvalificerade tillsynsfrågor. En hög kompetens i dessa avseenden är
nödvändig om kemikalieinspektionen skall kunna bedriva en effektiv verksamhet
med angivna resurser. Även ledningsfunktionerna behöver väsentiiga förstärkningar.

Förstärkningarna
måste ske omgående och kan därför bara åstadkommas genom nyanställningar.
Sådana behövs också rent resursmässigt. Valet av lokaliseringsort får stor
betydelse för möjlighetema att få tillräcklig kompetens till myndigheten. Det
är angeläget att myndigheten lokaliseras så att den får så lätt som möjligt
att attrahera personer med önskvärd kompetens.

Lokalisering
utanför Storstockholmsområdet

Utanför
Stockholmsområdet är det endast Uppsala som i någon mån kan tillgodose det
intensiva kontaktbehov med myndigheter och forskningsinstitutioner som
kemikalieinspektionen kommer att ha i sin verksamhet. I Uppsala finns en inte
obetydlig toxikologisk verksamhet och där ligger också ett par av de
myndigheter inspektionen kommer att samarbeta med, livsmedelsverket och
socialstyrelsens läkemedelsavdelning.

En lokalisering till
Uppsala skulle emellertid medföra stor tidsförlust

genom resor för kemikalieinspektionens personal. De nödvändiga kontak

terna med de för kemikalieinspektionen viktigaste hälso- och miljömyn

digheterna och forskningsinstitutionerna i Solna måste upprätthållas. Den

totala restiden till Solna, järnvägsresa plus anslutningsresor, skulle bli ca

tvä timmar enkel resa. Med så långa resor skulle del bli svårt att tillgodose

det stora behovet av personkontakter. Även kontakterna med centrala 19

prop.
1985/86: 19 näringslivs-, arbetslagar- och andra organ skulle försvåras liksom
kontakterna med regeringskansliet. Resorna skulle också innebära fördyringar
av verksamheten och risk finns att angelägna kontakter skulle eftersättas,

Uppsala
skulle tack vare en inte oväsentlig toxikologisk verksamhet och på gmnd av
närheten till Stockholm kunna erbjuda vissa möjligheter vid personalrekrytering.
Rekryteringsbasen är dock så begränsad alt det ändå sannolikt skulle bli
betydande övergångsproblem under flera år genom avgångar i samband med en omlokalisering.
Den långsiktiga kompetensuppbyggnaden skulle sannolikt underlättas av den vittomspännande.forsk-ningsmiljö
som Uppsala kan erbjuda, Å andra sidan skulle de försämrade möjligheterna till
kontakter med de viktigaste myndigheterna och forskningsinstitutionerna få en
negativ inverkan på kompetensnivån.

Kommittén
anser att starka skäl talar mot en lokalisering av kemikalieinspektionen lill
Uppsala. Ingen annan region utanför Stockholm-Uppsalaområdet kan heller
erbjuda tillfredsställande möjligheter till kontakter med toxikologisk
forskning. Därtill är denna forskning för begränsad även på orter som Umeå
eller Linköping. Ett Hka allvariigt avbräck för verksamheten skulle de stora
reseavstånden bli. Även med flyg blir tiden för enkel resa från l.ex. Umeå till
Solna 3 timmar eller mer. Med sådana restider skulle en stor del av de
nödvändiga personkontakterna omöjliggöras. Resorna blir också mycket
betungande ekonomiskt. Den effektiva arbetstiden skufle reduceras på ett
oacceptabelt sätt.

Möjligheten
tUl rekrytering av personal med nödvändig kompetens skulle begränsas. Detta
skulle få mycket allvarliga konsekvenser på kort sikt eftersom personalavgången
med säkerhet skulle bli mycket stor. För en myndighet som har så speciella krav
på kompetens som kemikalieinspektionen kan det bli svårt att alls få tag i personal
med nödvändig kompetens, 1 viss utsträckning skulle problemen kanske efter
några år kunna reduceras genom vidareutbildning. Sådana särskilda
utbildningsinsatser skuUe dock bli ekonomiskt betungande, eftersom det rör sig
om flerårig utbildning.

Kommittén
vill i sammanhanget erinra om att riksdagen vid besluten om utlokalisering av
statlig verksamhet i början av 1970-talet undantog miljömyndigheterna,
arbetarskyddsstyrelsen och naturvårdsverket, med hänvisning tiU deras stora
behov av kontakter med regeringskansliet och andra centrala organ. Detta motiv
gäller även för kemikalieinspektionen.

Kommittén
avstyrker således att kemikalieinspektionen lokaliseras utanför
Storstockholmsområdet.

Lokalisering
till Stockholmsområdet

Vid
övervägandena rörande lämpligaste lokalisering inom Stockholmsom

rådet av kemikalieinspektionen är det enligt kommittén viktigt att konsta

tera att det inte är fråga om en helt ny verksamhet utan om en fortsättning,

om än i nya former och med förstärkta insatser, av en pågående verksam

het. Det är därför nödvändigt att beakta dels de allmänna för- och nackde

lama den nuvarande lokaliseringen erbjuder jämfört med andra tänkbara

lokaliseringar, dels de särskilda praktiska övergångsfördelar som kan ligga

20 i att verksamheten kan fortsätta på samma eller i
stort sett samma plats

som
f. n.

Den
pågående verksamhet som skall omstmktureras när kemikaliein- Prop. 1985/86:
19 spektionen inrättas finns nu i Solna,

Den
helt dominerande delen av de myndigheter, organisationer och forskningsenheter
kemikalieinspektionen kommer att samarbeta och samråda med ligger i
Storstockholmsområdet med en koncentration till de inre norra och nordvästra
delarna av regionen, I Storstockholm finns också det största antalet
tillverkare och importörer av kemikalier. Från kontaklsyn-punkt är därför en
lokalisering av inspektionen till Storstockholmsområdet och särskilt till
Solna-Sundbybergsregionen mycket gynnsam. Genom att Solna-Sundbyberg har mycket
goda trafikförbindelser med centrala Stockholm kan nödvändiga kontakter med de
viktigare samråds- och samarbetsorgan som ligger utanför Solna-Sundbyberg lätt
upprätthållas. Det blir också lätt att vid inspektionsverksamheten nå 1/3 av
aktuella förelag och 2/5 av de största företagen.

Ansamlingen
av tidigare nämnda myndigheter och forskningsinstitutioner till
Solna-Sundbybergsområdet har lett till uppkomsten av ett kunskapscentrum i
kemiska hälso- och miljöfrågor. En lokalisering av kemikalieinspektionen till
Solna-Sundbybergsregionen, dvs. oförändrad lokalisering jämfört med produktkontrollnämnden
och Tox-info, skulle förstärka detta centmm.

Ansvarsbiblioteken
för medicin och för arbetsmiljö finns i Solna-Sundbyberg Hksom det blivande
ansvarsbiblioteket för yttre miljö. Goda möjligheter till täta personkontakter
med dessa ansvarsbibliotek är nödvändiga för kemikalieinspektionen.
Inspektionen kan inte rimligen bygga upp egna resurser som kan ersätta närheten
till dessa bibliotek.

Det
kan med fog sägas att Solna-Sundbybergsregionen utgör en s.k. kreativ miljö
inom området hälso- och miljörisker (jfr Regional mångfald tik rikets gagn,
Liber Förlag 1984). Här finns hög kompetens, mångfald samt en närhet som
möjliggör de täta personliga kontakter som behövs för att kreativa processer
kan starta och fortgå. En föriäggning av kemikaliein-speltionen i denna miljö
kan därför förväntas befrukta inte bara inspektionens egen verksamhet utan
också arbetet inom de andra miljömyndigheterna och, vilket är inte minst
viktigt, forskningen vid de laboratorier som är belägna i området.

Även
från personalrekryteringssynpunkt har en fortsatt lokalisering till Solna-Sundbyberg
stora fördelar. Huvuddelen av de personer som i dag är intressanta från
kompetenssynpunkt är sysselsättningsmässigt inriktade på Solna-Sundbybergsregionen
med dess många myndigheter och forskningsinstitutioner inom hälso- och
miljöområdet. Det är angeläget att kemikalieinspektionen snabbt kommer igång
med sin verksamhet.

Av
personalen på de upphörande myndigheterna bor två tredjedelar i de norta eller
västra förorterna (inkl. 4 personer i Uppsala) en sjättedel i centrala
Stockholm och en sjättedel söder om Stockholms innerstad.

En fortsatt lokalisering
til! Solna-Sundbyberg ger goda förutsättningar

för att snabbt komma igång med verksamheten, LokaHseringen till ett

geografiskt centrum för toxikologi samt hälso- och miljöskydd bidrar till att

ge inspektionen hög attraktionskraft. Personalavgången blir sannolikt liten

och möjlighetema att nyanställa personal blir de bästa möjliga, 21

Prop. 1985/86: 19 En
lokalisering av kemikaliemyndigheten till delta centrum skulle starkt

bidra
till den nödvändiga kraftsamlingen av samhällets kemikaliekontroll. Kemikalieinspektionens
verksamhet förstärker det hälso- och miljöcentrum som ansamlingen av hälso-
och miljömyndigheter och toxikologiska forskningslaboratorier lill
Solna-Sundbyberg utgör. Detta får positiva effekter både pä
kemikalieinspektionen och på de övriga verksamheterna som syftar till att
undanröja kemiska hälso- och miljörisker.

Genomgången
av kontaktbehoven visar att kemikalieinspektionen behöver mycket omfattande
kontakter med både naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen. Sett
uteslutande från kontaklsynpunkt är därför en samlokalisering med någon av
dessa myndigheter önskvärd. Några lokaler i tillräckligt nära anslutning till
arbetarskyddsstyrelsen finns inte tillgängliga f,n,

I
anslutning till naturvårdsverket finns däremot ändamålsenliga lokaler till låg
kostnad tillgängliga från den 1 januari 1986 när kemikalieinspektionen
inrättas. Enligt uppgift från byggnadsstyrelsen kan dessa lokaler (ca 400 kr.
per m och år) för kemikaUeinspektionen innebära en besparing om ca 1 milj, kr./år
jämfört med nya lokaler (ca 900-1000 kr. per m- och år),

1
de ekonomiska beräkningarna i propositionen förutsätts att vissa rationaliseringsfördelar
kan uppnås genom samlokalisering med annan likartad verksamhet. Ett
samutnyttjande med naturvårdsverket av vissa resurser för administrativ
service i form av personaladministration, ekonomiadministration,
kontorsservice (repro, förråd m,m.), telefonväxel, lokalvård,
informationstjänster, datateknik och litteraturservice kan ge kemikalieinspektionen
en årlig besparing på ca i milj, kr. Därvid minskar också inspektionens
investeringskostnader med 0,8-1 milj. kr, (telefonväxel, repro, arkiv,
förråd).

Om
kemikalieinspektionen samlokaliseras med naturvårdsverket får inspektionen
alltså goda förutsättningar alt bedriva sitt arbete effektivt redan från
början.

Kommktén
konstaterar här att det aktuella nytillskottet av arbetstiUfäl-len (15
årsarbeten) till Solna-Sundbyberg avsevärt understiger de pågående personalminskningarna
i området.

När
det gäller andra kommuner i Storstockholmsområdet än Stockholm, Solna och
Sundbyberg är andelen arbetstillfällen per invånare betydligt lägre än t. ex. i
Solna, En lokalisering t, ex. till en kommun i södra Stockholmsområdet skulle
emellertid innebära flera nackdelar, en del av allvarlig art.

Inga
av kemikaliemyndighetens samarbetsorgan återfinns i södra Stockholmsområdet.
Den enda forskningsmiljö som existerar i Stockholmsområdets södra delar finns
vid Huddinge sjukhus. I anslutning till sjukhuset planeras ett centmm för
tillämpad forskning och utveckling inom biotekniken. Denna verksamhet är dock
inte inriktad på att bygga upp kunskaper om kemikaliers hälso- eller miljöeffekter.
Forskningen vid sjukhuset och vid detta centrum får därför ingen nämnvärd
relevans för kemikalieinspektionen.

Den
nya myndigheten får begränsade resurser. Restiden till myndighe-

22 terna och forskningsinstkutionerna i Solna blir ca
1 timme enkel resa från

orter
som t, ex. Handen eller Botkyrka. Eftersom kemikalieinspektionen Prop. 1985/86:
19 behöver ha omfattande kontakter med dessa myndigheter och institutioner kan
en lokalisering till de södra förortskommunerna förväntas ge påtagligt negativa
effekter. Resor drar i sig ned efTektivileten på grund av bortfall av effektiv
arbetstid. Det finns också risk för att man vid längre restider av arbetsbelastningsskäl
avstår från kontakter som egentligen skulle behövas. Kemikalieinspektionens
personkontakter riskerar dä att försämras. En sädan utveckling kan inte godtas
med de stora samarbetsbehov som föreligger. Det finns också anledning att tro
alt kemikalieinspektionens möjligheter att upprätthålla den nödvändiga
kompetensen skulle påverkas negativt pä gmnd av försämrade kontakter.

En
omlokalisering kan medföra risk för en betydande avgång av befintlig personal.
Därtill kommer att det är den bäst utbildade personalen som är mest benägen att
lämna verksamheten vid en omlokaksering.

Med
hänvisning till nu redovisade överväganden föreslår kommktén att
kemikalieinspektionen lokaliseras till Solna-Sundbybergsområdet,

5 Samråd

Kommittén
har samrått med arbetsgruppen för decentralisering av statlig verksamhet. Av
samrådsyttrandet framgår att arbetsgruppen delar kommitténs uppfattning att
det utanför Stockholmsområdet endast är Uppsala som kan komma i fråga som
lokaliseringsort och att det inom Stockholmsområdet är Solna-Sundbyberg som är
den lämpligaste lokaliseringen för inspektionen. Vid sin prövning utifrån
statsmaktemas regionalpolitiska målsättningar finner arbetsgmppen att Uppsala
som lokaliseringsort bör tillmätas större intresse.

Med
anledning av arbetsgmppens yttrande vill organisationskommktén framhålla att kommkténs
tidigare redovisade överväganden innebär att kommittén från verksamhetssynpunkt
funnk fördelarna vara mycket stora med en lokalisering till nuvarande område
jämfört med en omlokaUsering till Uppsala.

Kommittén
har informerat arbetsmarknadens parter och de närmast berörda
näringslivsorganisationerna och gett dem tillfälle att framföra synpunkter på
lokaliseringsfrågan. De har därvid förklarat sig stödja förslaget om fortsatt
lokalisering till Solna-Sundbyberg. Regionalekonomiska enheten vid
länsstyrelsen i Stockholms län har också informerats.

6 Sammanfattning

Enligt
propositionen är inrättandet av kemikalieinspektionen ett uttryck

för en strävan att koncentrera och samordna resurserna på kemikaliekon

trollens område för att åstadkomma en ökad slagkraft och effektivitet.

Också lokaliseringsfrågan måste bedömas med utgångspunkt i målsättning

en att det nu är nödvändigt att kemikaliekontrollen effektiviseras. Med

hänsyn till detta ställningstagande från statsmakternas sida och med hän- 23

syn till

Prop.
1985/86: 19 dels den nya myndighetens utomordentligt stora
behov av kontakter

med
andra myndigheter främst naturvårdsverket och arbetarskyddsstyrelsen, forskningsinstkutioner
samt intressenter inom näringsliv och arbetsmarknadsorganisationer,

dels
behovet av hög kompetens hos kemikalieinspektionen,

dels
kostnadsskäl,

anser
kommittén att det inte är lämpligt att omlokalisera den centrala kemikaliemyndigheten,

Kommittén
föreslår att kemikalieinspektionen lokaliseras till Solna-Sundbybergsområdet
och att därvid möjligheterna till rationaliseringsvinster genom
samlokalisering med naturvårdsverket utnyttjas så långt möjligt.

24 Norsiedls
Tryckeri, StQcVholm 1985