Prop. 1985/86:21

Regeringens proposition 1985/86: 21

om förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen
(1956:236)

Prop.

1985/86:21

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 17 oktober 1985.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt
K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att tillämpningstiden för allmänna prisregleringslagen,
som går ut den 20 december 1985, förlängs elt år.

1 Riksdagen 1984/85. I saml. Nr 21

Prop.
1985/86:21 Finansdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1985

Närvarande:
statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom, Johansson

Föredragande;
statsrådet Johansson

Proposition om förlängd tillämpning av allmänna prisregleringslagen
(1956:236)

Allmänna
prisregleringslagen (1956:236: ändrad senast 1984:414) är en beredskapslag som
alltid är i kraft men som får tillämpas endast i vissa särskilt angivna lägen.
Har lagen satts i tillämpning ger den regeringen fullmakt all under vissa
förutsättningar införa olika former av prisreglering.

Förutsättningarna
för tiUämpning av lagen anges i 1 §. Denna paragrafs första och andra stycke
avser fall av krig och krigsfara. I paragrafens tredje stycke föreskrivs alt
regeringen kan förordna om tillämpning av lagens bestämmelser om av annan orsak
fara har uppkommit för aUvarlig prisstegring inom riket på viktigare varu-
eller tjänsteområde. Ett förordnande skall gälla för viss tid, högst ett år
varje gång. Förordnandet skall underställas riksdagen inom en månad eUer, om
riksmöte inte pågår, inom en månad frän början av nästkommande riksmöte. Om
underställningen inte sker eller riksdagen ej inom två månader från del
underställningen skedde godkänner förordnandet, är detta förfallet.

Bestämmelser
om formerna för prisreglering finns i 2-9 §§ prisregleringslagen. EnHgt 2 §
kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva all visst
pris skaU gälla som högstpris vid friviUig försäljning av viss förnödenhet
eller friviUigt utförande av viss tjänst. Ett högstpris får inte överskridas
utan tillstånd. Enligt 3 § kan vidare regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer förordna om stoppris på viss förnödenhet eller tjänst.
Detta innebär att den som frivilligt säljer förnödenheten eller friviUigt utför
tjänsten ej utan tUlstånd får överskrida det pris vilket han tillämpade den dag
som anges i förordnandet. Föreskrift om stoppris skall gälla för viss tid,
högst sex månader. Tiden kan förlängas, varje gång med högst sex månader. Om
ett gällande sioppris finnes vara högre än som kan anses skäligt, kan
föreskrift meddelas om skälig sänkning av priset.

I
3 a § behandlas s. k. prisutfastelse. Härmed förstås att någon till myndighet,
som regeringen bestämmer, har gjort särskild utfästelse om det högsta pris som
han skall tillämpa på förnödenhet eller tjänst eller i övrigt om ordningen för
försäljning av förnödenhet eller utförande av tjänst. En

sådan
utfästelse får inte frångås utan niyndigheiéns tillstånd. Enligt 3 b § Prop.
1985/86; 21

kan regeringen eller
myndighet som regeringen bestämmer föreskriva, att

den som yrkesmässigt
säljer viss förnödenhet eller yrkesmässigt utför viss

tjänst ej utan tillstånd
får höja sitt pris förrän viss tid efter det att han hos

myndighet har gjort
anmälan om prishöjningen och skälen för denna. Tiden

far bestämmas till högst
en månad.

Enligl
4 § kan föreskrift meddelas om att viss förnödenhet inle får säljas eller viss
tjänst utföras, om inle högslpris eller stoppris gäller för förnödenheten
eller tjänsten. 5 § innehåUer förbud mot s, k, prisocker, I 6 § finns bestämmelser
som syftar till att hindra att en prisreglering kringgås genom kombinationsavtal.
7 § ger regeringen möjlighet att föreskriva tvångskar-teUisering,
nyetableringskontroll eller liknande. Enligt 8 § får myndighet som regeringen
bestämmer meddela särskilda föreskrifter om skyldighet att anslå prisuppgifter
och om skyldighet att sälja förnödenhet efter vikt eller mätt i förpackningar
som är märkta på visst sätt o.d. De ytteriigare föreskrifter om varors
utförande, förpackning m. m. som behövs för genomförande av prisreglering
meddelas enligt 9 § av regeringen.

Lagens
återstående paragrafer, 10-22 §§, innehåller straffbestämmelser m. m. När någon
bestämmelse i 2-9 §§ äger tillämpning, skall enligt I § sista stycket även
motsvarande bestämmelser i 10-22 §§ tillämpas.

Allmänna
prisregleringslagen har, med undantag för vissa beslämmelser, varit i
tillämpning sedan den 21 december 1972. Enligt nu gäUande förordning (1984:905)
äger lagens 2-4, 6, 8 och 9 §§ tillämpning t.o.m. den 20 december 1985.
Förordningen är utfärdad nred stöd av ett beslut av riksdagen (prop.
1984/85:26, FiU 4, rskr 31).

Ett
led i regeringens prispolitik är den fortlöpande prisövervakning som bedrivs av
statens pris- och kartellnämnd (SPK). Enligt sin instruktion (SFS 1983; 407)
skall nämnden bl. a. följa prisförhållandena inom näringslivet och främja
allmän kännedom härom. Enligt de riktiinjer för prisövervakningen som
regeringen meddelade i februari 1983 skall denna ha till väsentiigt syfte att
klarlägga förekomsten av prishöjningar som kan komma i konfiikt med
övergripande samhällsekonomiska mål. Om nämnden finner att planerade eller
genomförda pris- eller marginaländringar inom de övervakade områdena är
anmärkningsvärda mot bakgrund av riktUnjerna för prisövervakningen, skall nämnden
utan dröjsmål anmäla det til! regeringen. Nämnden skall vidare enligt sin
instruktion utan dröjsmål anmäla till regeringen om nämnden finner att någon
bestämmelse i 2-9 §§ allmänna prisregleringslagen bör träda i tillämpning.

I
prop. 1984/85:26 redovisades de prisregleringsåigärder som hade vidtagits fram
till den 11 oktober 1984. Jag vill nu redogöra för de åtgärder på området som
därefter vidtagits.

Den
8 mars 1985 beslutade regeringen att införa allmänt prisstopp. Förordningen
(1985:82) om allmänt prisstopp, m, m, trädde i kraft den 13 mars 1985. Som
stoppris gällde det pris som tillämpades den 6 mars 1985.

Bakgrunden till
prisstoppet var en strävan att säkerställa att företag inte

höjer priserna utöver vad som motiveras av de femprocentiga lönekost

nadsökningar, vilka accepterats av parterna på arbetsmarknaden, och

andra inträffade kostnadsökningar. Regeringen uppdrog den 14 mars 1985 -

Prop.
1985/86: 21 åt SPK att förhandla med företrädare för företagen om vilka
prisstegringar som i respektive fall kunde föranledas av faktiska
kostnadsökningar, inklusive lönekostnadsökningar inom den femprocentiga ramen.

Vid
prisstoppets införande uttalades att prisstoppet kominer att avvecklas bransch
för bransch då företagen har gjort utfästelser, enligl vilka det står klart att
företagen inte utnyttjar den uppkomna situationen till att höja priserna mer än
vad dessa faktorer motiverar.

I
enlighet med uttalandet har prisstoppet successivt avvecklats pä skilda varu-
och tjänsteområden, I prisstoppsförordningen har sålunda gjorts vissa ändringar
(SFS 1985: 137, 496, 698 och 722) och efter den avveckling, som beslutades den
29 augusti 1985 och trädde i kraft den 1 september, omfattade prisstoppet
knappt 30 % av den privata konsumtionen. Samma dag beslutades (SFS 1985:722)
att prisstoppsförordningen, som ursprungligen gällde I, o. m. den 12
september, skuUe fortsätta att gälla t.o.m. den 20 december 1985, alltså samma
dag som tillämpningstiden för allmänna prisregleringslagen löper ut.

Under
tiden efter den I september har ytterligare utfästelser gjorts på viktiga varu-
och tjänsteområden. Regeringen har därför bedömt alt prisstoppet kan hävas i
dess helhet. Genom beslut tidigare denna dag upphör prisstoppsförordningen alt gäUa
den 19 oktober.

I
samband med riksdagsbehandlingen av propositionen 1984/85:26 om förlängd
tillämpning av allmänna prisregleringslagen (1956:236) uttalade finansutskottet
(FiU 1984/85:4) bl.a. att nu gäUande praxis att tiUämpa prisregleringslagen ger
regeringen möjlighet att ha en fortsatt hög handlingsberedskap i akuta
situationer. Enligt utskottets mening borde prisregleringar kunna tiUgripas
för kortare perioder. Vidare anförde utskottet att varje regering i vissa situationer
måste vara beredd att inom ramen för stabiliseringspolitiken tillgripa olika
former av prisregleringar som komplement tUl andra åtgärder. Utskottet tUlstyrkte
därför en förlängning av tillämpningstiden för prisregleringslagen t. o. m. den
20 december 1985.

Utskottet
erinrade avslutningsvis om att en juridisk-teknisk översyn av
prisregleringslagen pågår (prislagsulredningen, Fi 1983:09). All utredningsarbetet
ännu inte var avslutat talade enligt utskottet också för att förordnandet om
fortsatt tiUämpning av prisregleringslagen förlängdes ytterligare ett år.

Enligt
vad jag inhämtat beräknar utredningen att kunna redovisa resultatet av sitt
arbete till sommaren 1986.

Regeringens
ekonomiska politik syftar bl. a. till att varaktigt nedbringa inflationstakten.
Den förda politiken har hittills varit framgångsrik och prisökningstakten i
Sverige har kunnat dämpas. Som jag tidigare anförthar också det prisstopp som
infördes i mars i år kunnat avvecklas i dess helhet. Det är nu av yttersla vikt
att slå vakt om de uppnådda resultaten. För att kunna ytteriigare nedbringa infiationstaklen
krävs emellertid en fortsatt vaksamhet och en handlingsberedskap alt ingripa om
pris- och kostnadsutvecklingen inte håller sig inom vad samhällsekonomin tål.

Mot
bakgrund av vad jag här anfört anser jag att allmänna prisregleringslagen bör
vara i tiUämpning även efter den 20 december 1985. TiUämp-

ningsliden
bör förlängas med ytteriigare ett år. Detta kräver riksdagens Prop.
1985/86:21 godkännande. Jag hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att
godkänna alt regeringen förordnar om fortsatt tillämpning av 2-4, 6, 8 och 9 §§
allmänna prisregleringslagen (1956:236) under tiden den 21 december 1985-den 20
december 1986.

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985

-..fMi&i:..