Prop. 1985/86:25

Regeringens proposition 1985/86: 25

med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1985/86

mm

Prop.

1985/86:25

Regeringen
förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet
den 31 oktober 1985 för de ålgärder och de ändamål som framgår av
föredragandenas hemställan.

Pä
regeringens vägnar Olof Palme

Kjell-Olof
Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

1
propositionen föresläs utgifter m. m. på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för
innevarande budgetår. De anslag som begärs uppgår till ca I 720 milj. kr. De
redovisade förslagen innebär också att tidigare beviljade anslag om ca 935
milj. kr. inte kommer att utnyttjas. De största anslagen föresläs gå till kostnader
för bidrag till anordnande av daghem och fritidshem, utökade resurser för
utbildning för tekniska yrken inom högskolan, fortsatt anslagsfinansiering av a."betsmarknadsuibildningen
t.o.m. den 30juni 1986, särskilda insatser för arbetsanpassning och
sysselsättning i Bergslagen, ytterligare resurser för flyktingomhändertagande,
ytterligare medel för lokaliseringsbidrag i Uddevallaregionen och medel lill
bidrag för förnyelsefonder inom det statligt reglerade området. Dessutom
föreslås att regeringen bemyndigas medge fortsatta beställningar av materiel m,
m. för försvaret samt att riksdagen godkänner ändrad omfattning av televerkets
investeringar.

Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 25

Prop. 1985/86:25
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985

Närvarande;
statsministern Pa)me, ordförande, och statsråden 1, Carlsson, Lundkvist. Feldt,
Sigurdsen, Leijon. Hjelm-Wallén. Andersson. Göransson. Dahl, F;. Carisson, Holmberg, Hellström, Wickbom.
Johansson. Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsråden Feldt, R. Carisson, Lindqvist. Hulterström, Göransson, Leijon, Wickbom,
Dahl, Holmberg

Proposition med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1985/86

Statsrådet
Feldt anför:

De
ytteriigare medelsbehov utöver gällande statsbudget som nu kan överblickas och
andra frågor som bör las upp i detta sammanhang bör sammanfattas i en gemensam
proposition angående utgifter på tilläggsbudget I till sl.ilsbudgeten för
budgetåret 1985/86. Denna proposition bör föreläggas riksdagen nu. Skulle
anslagsframställningar därutöver på till-läggsbudget för innevarande budgetår
visa sig ofrånkomliga bör dessa föreläggas riksdagen vid en senare tidpunkt.

Statsråden
föredrar förslag till riksdagen i frågor angående anslag m. m. pä
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86. Anförandena redovisas
i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet
Feldt avslutar;

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
besluta om anslag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1985/86 och vidta övriga åtgärder i enlighet med de förslag som föredragandena
har lagt fram.

Regeringen
ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar alt genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragandena lagt
fram.

Regeringen
beslutar att de anföranden som redovisas i underprotokollen och en
sammanställning över de anslag som regeringen begär skall bifogas propositionen
som bilagor 1—9,

Bilagal Prop,
1985/86:25

Försvarsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragande: slalsrädet
R. Carlsson

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1985/86

Beställningsbemyndiganden till det militära försvaret

1. Inledning

Som
ett resultat av budgetarbetet under hösten 1984 ansåg regeringen att del var
nödvändigt med viss återhållsamhet med nya malerielbeslällningar i förhållande
till överbefälhavarens planering. 1 budgetpropositionen (prop. 1984/85; 100,
bil. 6) begärde därför regeringen av riksdagen endast ca hälften av de beställningsbemyndiganden
som myndigheterna för budgetåret 1985/86 föreslagit under anslagen för materielanskaffning.
Beslul om vilka ytterligare bemyndiganden som måste inhämtas borde fattas först
när det ekonomiska läget klarnat och med tiUgäng till fördjupat underlag. Riksdagen
beslutade i enlighet med regeringens förslag (FöU 7 och 9, rskr 131 och 258).
Den restriktiva tilldelningen av beställningsbemyndiganden var en följd av
övervägandena om överplaneringens storiek i den totala planeringen och kravet
på en tillfredsställande ekonomisk handlingsfrihet inför 1987 års
försvarsbeslut.

Det
ekonomiska utrymmet för försvarsmakten efter 1986/87 fastställs först i samband
med nästa försvarsbeslut år 1987, Enligt partiöverenskommelsen våren 1984
medgavs dock överbefälhavaren, utan att delta innebär några bindningar inför
nästa försvarsbeslutsperiod, att planera enligt principen om oförändrad
köpkraft, I enlighet härmed har överbefälhavaren avdelat växande prisreserver
för att möta den av honom förväntade skillnaden mellan försvarets framtida
prisutveckling och dess priskompensation. Överbefälhavaren har aV della skäl
förutsatt att den ekonomiska ramen nominellt sell höjs vid ingången tiU varje
ny försvarsbeslutperiod. Han har sålunda förutsatt en ökning fr. o. m. budgetåret
1987/88 och beräknat denna till 305 milj. kr i prisläget februari 1984.

I
budgetpropositionen ifrågasattes värdet av all överbefälhavaren beräknar
långsikliga prisreserver och däremot svarande ramlyft utifrån osäkra

Prop.
1985/86: 25 prognoser om försvarets prisutveckling och priskompensation.
Regeringen anförde att den med nuvarande budgetpolitik inte kunde förutsätta
större ekonomiska resurser än vad som f n. disponeras. 1984 års försvarskommitté
har i uppdrag att överväga det framtida priskompensationssysiemet. Regeringen
angav som en utgångspunkt att verksamheten t, v. måste bedrivas så alt den.även
efter budgetåret 1986/87 kan genomföras i en nominellt oförändrad ram.
Innebörden härav är bl.a. att malerielbeslällningar inte får göras i sådan
omfattning att riksdagen tvingas höja ramen i nästa försvarsbeslut.

Regeringen
konstaterade vidare att överplaneringen var mycket stor i överbefälhavarens
planering, främst för armén och marinen, och såg härvid vissa risker.
Regeringen förordade därför all överplaneringens totala omfattning .skulle
begränsas i nästa programplan. Utveckling och anskaffning av materiel bedömdes
inte kunna ske fullt ut i den takt och omfattning som överbefälhavaren hade förutsatt.

2. Regeringens direktiv

Överbefälhavarens
programplan för perioden 1985/86-1989/90 gav inte en tillfredsställande
vägledning om vilken materielanskaffning som kan inrymmas i en nominellt
oförändrad ram efter budgetåret 1986/87 och vilken anskaffning som förutsätter
den av överbefälhavaren föreslagna ramhöjningen. Regeringen har därför i
direktiv till överbefälhavaren den 14 mars 1985 bl.a. anbefallt att planeringen
för perioden 1986/87-1990/91 skall redovisas i tvä alternativ. I del ena alternativet
skulle överbefälhavaren genomföra planeringen inom en ekonomisk ram som enligt
hans mening på sikt medger bibehållen köpkraft. I det andra alternativet skulle
överbefälhavaren utgå från att utgiftsramen för det militära försvaret är
oförändrad i fasta priser räknat fr.o.m. budgetåret 1986/87. Överbefälhavaren
anmodades därutöver att senasi den 1 oktober 1985 lämna förslag till de kompletterande
be-stäliningsbemyndiganden som bör begäras av riksdagen för budgetåret 1985/86.
Härvid skulle klart framgå vilka skillnader som uppstår i behovet av beställningsbemyndiganden
saml vilka malerielobjekt som berörs beroende på vUken planeringsram enligl
ovan som läggs till grund för planeringen.

Regeringen
har vidare i nämnda direktiv anmodat överbefälhavaren att i planeringen ta
hänsyn till den rådande likviditetssituationen. Överplaneringen för rnaterielanslagen
inom armén och marinen skall därför vara lägre än i programplanen för perioden
198.5/86-1989/90 medan den för rnaterielanslagen inom flygvapnet
fortsättningsvis inte bör vara högre än vad den var i samma programplan. Den
sammanlagda överplaneringen för det militära försvaret i den nya planen avsågs
inte under någon del av planeringsperioden bli högre än i programplanen
1985/86-1989/90. Härigenom skulle en högre grad av säkerhet i planeringen
kunna uppnås.

3. Överbefälhavarens redovisning Prop. 1985/86:25

överbefälhavaren
har den 16 september 1985 redovisat förslag till kompletterande beställningsbemyndiganden
för budgetåret 1985/86 samt i anslutning härtill sin planering med en
nominellt oförändrad ram fr.o.m. budgetåret 1986/87.

överbefälhavaren
anför bl. a. att den totala överplaneringen inom mate-rielanslagen nu har
begränsats för armén och marinen. För flygvapnet har del visat sig att
föregående års överplanering var alltför liten. Överbefälhavaren har därför
återfört flygvapnets överplanering till tidigare ärs nivå. I förhållande till
anslagets storlek är dock alltjämt flygvapnets överplanering låg enligt
överbefälhavaren. Enligt överbefälhavarens mening kan verksamheten inom
försvarsmakten nu genomföras så all riksdagen inför 1987 års försvarsbeslut har
en tillfredsställande grad av handlingsfrihet. Denna påverkas varken av nu
gällande överplanering eller av planeringsmelodi-ken med oförändrad köpkraft.

Överbefälhavaren
anför vidare att de malerielobjekt för vilka nu kom pletterande bemyndiganden
begärs kan inrymmas i en fr. o. m. budgetåret 1986/87 nominellt oförändrad ram.
Vidare konstaterar överbefälhavaren att huvuddelen av de större beställningarna
kan delas i flera upphandlingar, men att detta i regel medför kos'.nadsstegringar.
Bl.a. av delta skäl anser överbefälhavaren att behovet av ökad handlingsfrihet
inte bör skapas genom att nu i avgörande grad reducera bemyndigandetilldelningen.

Överbefälhavaren
har den I oktober 1985 redovisat sin programplan för perioden 1986/87 —
1990/91. Av denna plan framgår förändringarna i ma-terielplaneringen i
jämförelse med föregående programplan i en ekonomisk ram som enligt
överbefälhavaren på sikt medger bibehållen köpkraft.

4. Föredragandens överväganden

Överbefälhavarens
kompletterande underlag och den nya programplanen ger enligt min mening tiUräckligt
underlag för att bedöma graden av handlingsfrihet inför försvarsbeslutet 1987.
Jag bedömer att de malerielbeslällningar för vilka bemyndiganden nu begärs av
riksdagen kan genomföras ulan att statsmakterna av detta skäl tvingas höja den
militära utgiftsramen i nästa försvarsbeslut. Överbefälhavaren har vidare
redovisat vilka förändringar som bör genomföras i planeringen efter 1986/87 omen
nominellt oförändrad ram skulle tillämpas. Enligt min mening kan därmed en tillfredsställande
grad av handlingsfrihet upprätthållas inför 1987 års försvarsbeslut.

Jag
konstaterar att överplaneringen i programplanen för perioden 1986/87-1990/91
har begränsats med ca. 700 milj. kr. mot slutet av perioden genom senareläggningar
och ambilionsminskningar. Jag erinrar om att verksamhetens omfattning på sikt
skall fastläggas först i 1987 års försvarsbeslut. För den tidigare delen av
perioden, och särskilt för budgetåren 1985/86 och 1986/87 har dock
överplaneringen ökats något vid jämförelse med den föregående planen. Enligt
min mening medför detta att de

Prop.
1985/86:25 risker med en stor överplanering som jag anförde i
budgetpropositionen 1984/85 kvarstår för de närmaste åren.

Enligt
min uppfattning bör dessa risker begränsas genom vissa åtgärder. Jag bedömer
att beställning av materiel för de närmaste åren inte kan ske fullt ut i den
takt som framgår av överbefälhavarens plan. Materielobjekten enligt
partiöverenskommelsen 1984 berörs emellertid inte härav. Storieken av beställningsbemyndiganden
bör begränsas något. Överplaneringens storlek kommer då ätt minska i närtid.
Dock måste även fortsättningsvis en effektiv styrning och kontroll av bestäUningarna
ske.

Jag
har vidare funnit att det kan finnas anledning att se över det nuvarande
systemet med beställningsbemyndiganden och överplanering. Jag avser att låla
genomföra en sådan översyn.

Enligt
min uppfattning föreligger nu tillfredsställande underiag för att hos riksdagen
hemställa om de kompletterande beställningsbemyndiganden och bemyndiganden för
prisreglering som erfordras för budgetåret 1985/86 under anslaget B 2.
Arméförband: Materielanskaffning, C 2. Marinförband: Materielanskaffning, D 2.
Flygvapenförband: Materielanskaffning samt E, 2. Operativ ledning m.m.: Materielanskaffning.
Ulgångspunk-tema för milt förslag framgår av de redovisade övervägandena.

Jag
hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att
ta del av vad jag har anfört om överbefälhavarens planering samt om behovet av
kompletterande beställningsbemyndiganden för del militära försvaret.

Fjärde
huvudtiteln

B. Arméförband

B 2. Arméförband: Materielanskaffning

Beställningsbemyndiganden
(1000-tal kr.)

Prop.
1985/86:25

Primäruppdrag m. m.

1984/85 Tilldelat

1985/86

Grundtilldelning

Komplettering

Chefen
för armén

Regleringsbrev

Överbe-befälhav.

Föredraganden

Arméförband:
Centralt vidtaget materielunderhåll för delprogrammen 1.1-1.99

19200

45 400

45 000

Arméförband: Centralt vidtagen materielanskaffning m. m.
(inkl. sjukvärds-materiel) för del-

programmen 1.1-1,99

1089600

2252 600

350000

1 702 600

1587600

Till regeringens dispoiiition

—

—

200000

—

—

Kostnader

1 108800

2298000

595 000

1702600

1587600

Prisreglering

H-622000

4-289300

-1-153600

-Hl 35 700

-1-134000

Justering p.g.a. inkomster

-170000

-205000

-250000

_

_

Bemyndigande-behov

1560800

2372 300

533 600

1 838 300

1721600

Överbefälhavaren

Anslaget
bör tillföras kompletterande beställningsbemyndiganden om I 838,3 milj, kr.
Härav utgörs 135,7 milj. kr. av bemyndiganden för prisreglering. Fördelning på
funktioner (motsvarande) samt vilka viktigare objekt som avses beställas framgår
av följande sammanställning (prisläge februari 1984; I 000-tal kr.)

Primäruppdrag Funktioner/objekt (motsvarande)

Bemyndigande

Centralt vidtagen materielanskaffning m. m. (inkl. sjukvårdsmateriel
Pansarvärn Viktigare objekt; Lätt pansarvärnsrobot

1475700

Luftvärn Viktigare objekt: Renovering av Cig 760

140000

Ledning
och samband

56900

Sjukvårdsmateriel

30000

Prop.
1985/86:25

Föredragandens
överväganden

Min beräkning av det kompletterande bemyndigandebehovel
framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden. Jag har därvid beräknat
bemyndiganden för tidigarelagd anskaffning av viss vapenmateriel.

Med utnyttjande av de bemyndiganden och betalningsmedel
som genom tidigare beslul (prop. 1984/85; 100, bil. 6, FöU 7 och 9, rskr 131
och 258) erhållits för budgetåret 1985/86 samt här föreslagna bemyndiganden
blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1986 (4516151 204+I 721 600000) 6237751
204 kr. Delta belopp bör emellertid justeras med hänsyn till den beräknade
fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåret 1985/86. Den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1986 blir därmed ca. 6130 milj. kr.

Liksom
tidigare bör det ankomma på regeringen att la ställning lill vilka
anskaffningar m, m. som bör ske inom ramen för del beslällningsbemyndi-gande
som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att bemyndiga regeringen att medge alt beställningar av
materiel m.m. för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av ytteriigare
1721600000 kr.

C. Marinförband

C 2. Marinförband: Materielanskaffning

Beställningsbemyndiganden (1000-tal kr.)

Primäruppdrag m. m.

1984/85 Tilldelat

1985/86

Grundtilldelning

Kompletiering

Chefen för marinen

Regleringsbrev

Överbe-
. befälhav.

Föredraganden

Marinförbancl; Centralt vidtaget materielunderhåll m. m.
för delprogrammen 2.1-2.99

.';2000

66900

66000

900

900

Marinförband;
Centralt vidtagen materielanskaffning ni. m. (inkl. sjukvårdsmateriel) för
delprogrammen 2.1-2.99

711000

1599600

94000

843600

766600

Till regeringens disposiiion

45 000

-

940000

_

_

Kostnader

808000

1666500

I 100 000

844500

767500

Prisreglering

+435 500

+ 322200

+275300

+ 46900

+64 500

Justering p.g.a. inkomster m.m.

- 2000

- 2000

- 2000

—

_

Bemyndigandebeho\

<
1241500

1986700'

1 373 300

891400

832000

' Härutöver begär överbefälhavaren 278 milj. kr. för att
förstärka ubåtsskyddsverksamheten.

överbefälhavaren Prop. 1985/86:25

Anslaget bör tillföras kompletterande beställningsbemyndiganden
om 891,4 milj. kr. Härav utgörs 46,9 milj. kr. av bemyndiganden för prisreglering.
Fördelning pä funktioner (motsvarande) samt vilka viktigare objekt som avses
beställas framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1984; 1
000-tal kr.)

Primäruppdrag Bemyndigande

Funktioner/objekt (motsvarande)

Centralt vidtaget materielunderhåll m. m. 900

Centralt vidtagen materielanskaffning m. m, (inkl. sjukvårdsmateriel)

Fartygsobjekt m.m. 74 100

Viktigare objekt: Gasturbiner

Skeppsteknisk materiel

Vapenmateriel för flottan 514500

Viktigare objekt: Helikoptermaieriel

Torpeder

Ubåisskyddsmateriel

Vapenmateriel för kustartilleriet 253 500

Viktigare objekt: Luflvärnssysiem 75 M

Ubåisskyddsmateriel

Sambandsmaterie! ni. m.

Intendenturmateriel 200

Sjukvårdsmateriel 500

Övrigt 800

Föredragandens överväganden

Min beräkning av det kompletterande bemyndigandebehovel
framgår av sammanställningen över beställningsbemyndiganden. De av mig föreslagna
reduktionerna påverkar inle åtgärderna för ubåtsskydd. Jag har vidare beräknat bemyndiganden
för tidigarelagd anskaffning av viss vapenmateriel.

Med utnyttjande av de bemyndiganden och betalningsmedel
som genom tidigare beslut (prop. 1984/85:100, bil. 6, FöU 7 och 9, rskr 131 och
258) för budgetåret 1985/86 samt här föreslagna bemyndiganden blir bemyndigandeskulden
den 30 juni 1986 (3996166835 + 832000000) 4828166835 kr. Detta belopp bör
emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av
prisregleringsmedel för budgetåret 1985/86. Den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1986 blir därmed 4560 milj. kr.

Liksom tidigare bör det få ankomma på regeringen alt ta stäUning
till vilka anskaffningar m. m, som bör ske inom ramen för det beställningsbe-niyndigande,
som riksdagen kan komma att lämna.

Jag hemställer ati regeringen föreslår riksdagen

att bemyndiga regeringen alt medge att beställningar av
materiel m.m. för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av ytteriigare
832000000 kr.

Prop. 1985/86:25

D.
Flygvapenförband

D 2. Flygvapenförband: Materielanskaffning

Beställningsliemyndiganden (I OOO-tal kr.)

10

Primäruppdrag m. m.

1984/85 Tilldelat

1985/86

Grundlilldelning

Komplettering

Chefen
för flygvapnet

Regleringsbrev

Överbe-befälhav.

Föredraganden

Flygvapenförband: Centralt vidtaget materielunderhåll
för delprogrammen 3.1-3.99

88800

94 400

94000

400

400

Flygvapenförband:
Centralt vidtagen materielanskaffning m.m. (inkl. sjukvårdsmateriel) för
delprogrammen 3.1-3.99

723900

1225 100

366000

499 100

389 100

Till regeringens disposition

—

_

360000

_

_

Kostnader

812700

1319 500

826000

499500

389500

Prisreglering

+
1260700

+454 600

H-469
000

-

-

Justering p.g. a. inkomster m. m.

-3000

+ 80000

- 20000

_

Bemyndigandebehov

1 540900

I 854 100

I 369000

499500

389500

Överbefälhavaren

Anslaget
bör tillföras kompletterande beställningsbemyndiganden om 499,5 milj. kr.
Fördelning på funktioner (motsvarande) samt vilka viktigare objekl som avses
beställas framgår av följande sammanställning (prisläge februari 1984; 1000-tal
kr.)

Primäruppdrtig Funktioner/objekt (motsvarande)

Bemyndigande

Centralt vidtagen materielanskaffning m. m. (inkl. sjukvårdsmateriel

Ledning
samt stridsledning och luflbevakning

104800

Jakt

126000

Attack

47 500

Spaning

2600

Transportflyg
m. m.

11600

Basmateriel

122500

Sjukvårdsmateriel

-

Övrigt

84 100

Föredragandens
överväganden

Min
beräkning av det kompletterande bemyndigandebehovel framgår av sammanställningen
över beställningsbemyndiganden. De av mig föreslagna reduktionerna påverkar
inte genomförandet av JAS-programmet.

Med utnyttjande av de bemyndiganden
och betalningsmedel som genom tidigare beslut (prop. 1984/85:100, bil. 6, FöU 7
och 9, rskr 131 och 258) erhållits för budgetåret 1985/86 samt här föreslagna bemyndiganden
blir bemyndigandeskulden den 30 juni 1986 (11285 100878 + 389500000) 11674600878
kr. Detta belopp bör emeUertid justeras med hänsyn till den beräknade
fördelningen av prisregleringsmedel för budgetåret 1985/86. Den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1986 blir därmed ca. 11000 milj. kr.

Liksom tidigare bör del
ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar m. m. som bör
ske inom ramen för det beställningsbemyndi-gande som riksdagen kan komma att
lämna.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. för
flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av ytteriigare 389500000 kr.

Prop.
1985/86:25

E. Operativ ledning m. m.

E 2. Operativ ledning m. m.: Materielanskaffning

Beställningsbemyndiganden (I OOO-tal kr.)

Primäruppdrag m.m.

1984/85 Tilldelat

1985/86

Grundlilldelning

Komplettering

Överbe-befälhav.

Regleringsbrev

Överbe-befälhav.

Föredraganden

Operativ ledning m.m.: Materielanskaffning för
delprogrammet

4.1-4.99

186400

119600

110000

56000

56000

Kostnader

186400

119600

110000

56000

56000

Prisreglering

+28000

+ 13 700

+ 12300

+4500

+4 500

Bemyndigandebehov

214400

133 300

122300

60500

60500

Överbefälhavaren

Anslaget
bör tillföras kompletterande beställningsbemyndiganden om 60,5 milj. kr. Härav
utgörs 4,5 milj. kr. av bemyndiganden för prisreglering.

mi

11

Prop. 1985/86:25
Föredragandens överväganden

Min
beräkning av det kompletterande bemyndigandebehovet framgår av
sammanställningen över beställningsbemyndiganden. Med utnyttjande av de bemyndiganden
som genom lidigare beslut (prop. 1984/85: 100 bil. 6, FöU 7 och 9, rskr 131 och
258) erhållits för budgetåret 1985/86 samt här föreslagna bemyndiganden blir bemyndigandeskulden
den 30 juni 1986 (273 132865 + 60500000) 333 632865 kr. Detta belopp bör
emellertid justeras med hänsyn till den beräknade fördelningen av
prisregleringsmedel för budgetåret 1985/86. Den beräknade bemyndigandeskulden
den 30 juni 1986 blir därmed ca. 295 milj. kr.

Liksom
tidigare bör det ankomma på regeringen att ta ställning till vilka anskaffningar
m. m. som bör ske inom ramen för det beställningsbemyndi-gande som riksdagen
kan komma att lämna.

Jag
hemställer alt regeringen föreslår riksdagen

att
bemyndiga regeringen att medge att beställningar av materiel m. m. för operativ
ledning m. m. får läggas ut inom en kostnadsram av ytteriigare 60500000 kr.

12

Bilaga
2 Prop. 1985/86:25

Socialdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragande:
statsrådet Lindqvist

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1985/86

Femte huvudtiteln

F. Omsorg om barn och ungdom

F 5. Bidrag till anordnande av daghem och fritidshem

Regeringen
har i propositionen 1984/85; 209 Förskola för alla barn föreslagit att det
tillfälliga anordningsbidrag som utgick under budgetåret 1984/85 även får utgå
under budgetåret 1985/86. Bidraget föreslogs lämnas med 300000 kr. per
avdelning, vid ombyggnad dock med högst 50% av de faktiska kostnaderna.
Föredragande statsrådet beräknade att 100 milj. kr. behövde avsättas för
ändamålet. Han aviserade vidare att han avsåg all återkomma till regeringen i
samband med tilläggsbudget I lill statsbudgeten för budgetåret 1985/86 med
förslag om anslagsmedel. Med hänvisning härtill hemställer jag alt regeringen
föreslår riksdagen att tiil Bidrag till anordnande av daghem och fritidshem för
budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 100000000 kr.

13

Prop. 1985/86:25 Bilaga 3

Kommunikationsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragande;
statsrådet Hulterström

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1985/86

Sjätte huvudtiteln

D. Järnvägar

[I] Statens järnvägar

Statens
järnvägar (SJ) har i en skrivelse den 17 september 1985 hemställt om medgivande
alt få dels teckna aktier för 2 milj. kr. i SMART AB dels, lämna SMART AB ett aklieägartUlskott
på 1675000 kr.

SMART
AB är ett förelag som SJ bildat tillsammans med flygbolagen SAS och Braathens SAFE
för att få en enhetlig dataterminalulrustning hos resebyråerna i Skandinavien.
SMART (Scandinavian Multi Acess Reservation System for Travel agents) är elt datakommunikationssysiem
där resebyråerna - frän en och samma lyp av terminal, SMART-ierminalen, — kan
kommunicera med flera olika reseproducenters datasystem för platsbeställning
och biljettering. .

SMART
AB har avtalat om köp av datautrustning från Svenska AB Philips. Utrustningen
skall efter hand som den levereras hyras ul till resebyråer och leverantörer av
resor och tjänster och träder för SJ:s del i stället för den utrustning "SNAP"
som SJ hittills haft uthyrd för agentförsäljning av färd- och platsbiljetter.

Aktiekapitalet
i SMART AB är f. n. 4 milj. kr. Det har visat sig med hänsyn till den
balansomslutning som bolaget numera redovisar alt aktiekapitalet borde
förstärkas betydligt. Som erforderiigt aktiekapital har 20 milj. kr, bedömts
nödvändigt vilket innebär en ökning med 16 milj. kr., varav 12 milj, kr, faller
på SAS och 2 milj. kr. på vardera SJ och Braathens,

SJ
har tidigare för verksamheten 1983 medgetts tillskjuta av driftmedel

elt aktieägartillskott på 1 milj. kr. (prop. 1983/84: 125. bil. 4, TU:27, rskr

315). Bakgrunden var dä vissa förseningar i leverans- och installations

planen. Även för 1985 har ägarna bedömt att elt aktieägartiUskott erfordras

för all undvika skyldigheten att upprätta likvidationsbalansräkning. Anled

ningen till situationen har varit stora problem med installerad utrustning

14 vilket haft till följd att leverantören fått
avbryta installationerna ett antal

månader för att avhjälpa
felen. Leverantören har nu kommit tiU rätta med felen och installationen pågår
i full skala. Förseningen har dock påverkat bolagets ekonomi genom uteblivna
hyresintäkter. SJ har mot denna bakgrund hemställt om regeringens medgivande
alt av driftmedel få lämna SMART AB ett aktieägartillskott på 1675000 kr. som
motsvarar SJ:s ägarandel.

Prop.
1985/86:25

Föredragandens
överväganden

Jag
anser det angeläget att SJ kan utveckla sitt biljett- och bokningssystem. SJ
bör därför få ge ett aktieägartiUskott på 1 675000 kr, till AB SMART. Jag
hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att
bemyndiga regeringen alt medge att statens järnvägar lämnar aktieägartiUskott till
AB SMART med 1 675000 kr..

[2] Järnvägskoncessioner m. m.

Mitt
förslag: Var och en skall ha rätt att anlägga en enskild järnväg, tunnelbana
eller spårväg för allmän trafik utan särskilt tillstånd (koncession) av
regeringen. Tidigare beviljade koncessioner eller motsvarande tillstånd skall
dock alltjämt gälla med undantag för skyldigheten att upprätthålla viss trafik (trafikeringspliki).

Bakgrunden till och
skälen för mitt förslag:

Kravet
på koncessionstillstånd

Det
svenska järnvägssystemels organisation har från början baserats på den
uppfattningen att staten bör inta en dominerande ställning inom denna del av
kommunikationsväsendet. Detta framgår inte minst därav att staten anlagt de
mest betydelsefulla linjerna. Av de järnvägar avsedda för allmän trafik som
fortfarande innehas av annan än staten kan nämnas Nordmark-Klarälvens Järnvägar
(NKIJ) och Aktiebolaget Storstockholms Lokaltrafik Järnvägar (SLJ) samt TGOJ (Trafikaktiebolaget
Grängesberg-O.xelösund Järnväg) som till hälften ägs av SSAB och statens
järnvägar.

Vad
gäller spårvägstrafiken är den sedan ett par årtionden av mera betydande
omfattning endast i Göteborg och Norrköping. Trafiken drivs av Göteborgs
Spårvägar resp. Norrköpings Spårvägar. I Stockholm finns lokal spånrafik av
särskilt slag, tunnelbanan, som drivs av SL (Storstockholms Lokaltrafik
Aktiebolag).

Principen om statens
dominerande ställning inom järnvägsväsendet har emellertid också tagit sig
andra uttryck än statligt järnvägsbyggande och statlig järnvägsdrift. Staten
har nämligen även vidtagit åtgärder för att se till att enskilda järnvägar
anläggs och drivs på ett sätt som är lämpligt bl. a. från allmänna
kommunikationssynpunkter. Detta har skett på grundval av ett koncessionssyslem
som innebär alt det krävs tillstånd av Kungl. Maj:t

15

Prop.
1985/86: 25 eller numera av regeringen för att anlägga enskilda järnvägar som
är avsedda för allmän trafik. Kungl. Maj;ts och senare regeringens befogenhet
i detta avseende har vuxit fram ur praxis och synes kunna härledas till ett
beslut av Rikets Ständer under 1850-talet (Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse
den 18 november 1854, n:o 183, angående Statens medverkan för jernvägars
anläggning). Enligt praxis har det också krävts koncession för att anlägga
spårvägar och tunnelbanor för allmän trafik.

Konsessionsbeslutets
innehåU

Under
1850-talet och större delen av 1860-lalet, när järnvägarna började anläggas här
i landet, meddelade Kungl. Maj;t tillstånd därtill genom privilegier., oktrojer
eller fastställelse av planer för anläggningarna. Först vid slutet av
1860-talet började Kungl. Maj;t meddela tillstånden i form av koncessioner i
egentlig bemärkelse som sedermera behållits. Innehållet i koncessionerna har
lid efter annan varit olika. Bland de rättigheter, skyldigheter m.m. som
intagits i dessa märks följande: rätt att enligt gäUande bestämmelserom
expropriation förvärva mark som behövs för anläggningen, rätt till upplåtelse
av kronomark som behövs för anläggningen, regier m, m, i fråga om anläggandet
och driften av anläggningen, trafikeringspliki, dvs. skyldighet att
upprätthålla viss trafik, befordringsskyldighet, dvs. skyldighet att utföra
vissa slags person- eller godstransporter, samt rätt för staten att under
särskilda omständigheter inlösa anläggningen.

Författningar
av särskilt intresse

Föreskrifter
som i olika avseenden rör bl.a. anläggandet och driften av enskilda järnvägar,
tunnelbanor och spårvägar finns i ett flertal författningar. Som framgår av
vad jag tidigare har sagt finns det dock inte någon koncessionslagstiftning som
kräver tillstånd för att anlägga sådana spåranläggningar. Av särskilt intresse
i sammanhanget är följande föreskrifter, 1 byggnadslagen (1947: 385, omtryckt
1981: 872, ändrad 1983:517) finns grundläggande bestämmelser om fysisk
planläggning och byggande. De planinstitut som anvisas är generalplan, som
anger grunddragen för markens användning inom kommunen, och detaljplaner,
stadsplaner eller byggnadsplaner, som närmare reglerar bebyggelsen (2 §).
Generalplan skall upprättas i den mån det behövs till ledning för den närmare
planläggningen beträffande kommunens ordnande och bebyggande.

I planen skall anges
grunddragen för markens användning till olika

ändamål. Annan mark än allmän plats, t.ex. ett trafikområde för en järn

väg, för vilken generalplan fastställts, får kommunen lösa till den del

marken inte är avsedd för enskilt bebyggande, om markens användning för

avsett ändamål ändå inte kan anses säkerställd. Stadsplan skall upprättas i

den mån det genom kommunens utveckling påkallas för den närmare

regleringen av bebyggelsen (24 §). I stadsplanen skall utmärkas och till

gränserna anges bl.a. järnvägs- och andra särskilda trafikområden (25 §).

16 Annan i en stadsplan ingående mark än allmän plats,
t. ex. ett trafikområde

för
en järnväg, som inte är avsedd för enskilt bebyggande får kommunen Prop.
1985/86: 25

lösa,
om markens användning för avsett ändamål ändå inte kan anses

säkerställd
(4) §). Uppkommer eller förväntas tätbebyggelse uppkomma

och
krävs inte stadsplan, skall byggnadsplan upprättas om del behövs för

reglering
av bebyggelsen. Byggnadsplanen skall utmärka och till gränserna

ange
de för olika ändamål avsedda områdena som skall ingå i planen

(107
§). I prop. 1985/86; 1 Ny plan- och bygglag har lagts fram förslag till

ändringar
i lagstiftningen. Dessa förändringar har emellertid begränsad

betydelse
i detta sammanhang.

Mark
som behövs för att anlägga en enskild spåranläggning kan -förutom genom
dispositioner på friviJlighelens väg, bl. a. köp eller upplåtelse, eller genom
inlösen enligl byggnadslagen - även las i anspråk genom expropriation med
äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt efter tillstånd av regeringen
eller i vissa fall länsstyrelsen eller annan myndighet som regeringen
bestämmer, 1 kap. 1 §, 2 kap. 2 S och 3 kap. 1 § expropriationslagen
(1972:719, ändrad senast 1983:659).

För
att dra fram eller använda starkströmsledningar, som behövs för spårbunden
trafik krävs tillstånd (koncession) av regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer (statens energiverk), 1 och 2 §§ lagen (1902:71, s. 1),
innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (ändrad senast
1982:487) och I § elförordningen (1982:548, ändrad senast 1983:538).

I
förordningen (1967:604) om enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar
(omtryckt 1975:612, ändrad senast 1981:63) finns föreskrifter om tillsyn av bl.a.
sådana enskilda järnvägar, tunnelbanor och spårvägar som enligt koncessioner är
avsedda för allmän trafik. Tillsynsmyndighet är vägverket. Anläggandet av
nämnda slags spåranläggningar skall anmälas till vägverket som prövar frågan om
fastställelse av arbetsplan för anläggningen och kontrollerar arbetets
utförande (5 §). Anläggningen får inte upplåtas för allmän trafik förrän
vägverket lämnat tillstånd därtill (4 §). För anläggningen skall finnas en av
vägverket fastställd säkerhetsordning (3 §).

Järnvägstrafiklagen
(1985: 192), som trädde i kraft den 1 maj 1985, innehåller en samlad reglering
av järnvägarnas och andra spårföretags förhållande till transportkunderna m. m.
Den gäller inte bara trafik med järnväg utan också i vissa delar trafik med
tunnelbana och spårväg. I lagen finns inte några föreskrifter om trafikeringspliki
eller befordringsskyldighet. Be-fordringsskyldigheten finns i stället reglerad
i förordningen (1985:200) om järnvägs befordringsskyldighet m. m.

Föredragandens
överväganden

Som
framgår av vad jag anfört krävs utan stöd av föreskrift i lag eller annan

författning tillstånd (koncession) av regeringen för att anlägga en enskild

järnväg, tunnelbana eller spårväg som är avsedd för allmän trafik. Denna

ordning slammer - enligt min uppfattning - mindre väl överens med den i

regeringsformen (1 kap. 1 § tredje stycket) inskrivna legalitetsprincipen

som innefattar ett krav. om än inte absolut, på stöd i lag när det gäller

offentiig maktutövning. Vidare är det enligt min mening inte heller längre 17

2 Riksdagen 1985/86. I .simil. Nr 25

Prop.
1985/86:25 behövligt att uppställa något krav på koncession i delta sammanhang
dels därför att nuvarande föreskrifter som gäller i fråga om anläggandet och driften
av nämnda slags spåranläggningar i tillräcklig mån fyller de syften som
koncessionerna är avsedda för, dels därför att några nya sådana spåranläggningar
sannolikt inte kommer att anläggas i någon större omfattning inom överblickbar
framlid. Mot bakgrund av det anförda föreslår jag att det framdeles skall slå
envar fritt att utan särskilt tillstånd (koncession) av regeringen anlägga
enskilda järnvägar, tunnelbanor eller spårvägar avsedda för allmän trafik.

Vidare
föreslår jag att skyldighet för innehavare av enskilda järnvägar, tunnelbanor
eller spårvägar att upprätthålla viss trafik (trafikeringsplikt) som följer av
koncessioner eller motsvarande tillstånd av Kungl. Maj;t eller regeringen inte
längre skall gälla. Den i tillstånden intagna trafike-ringsplikten är nämligen
ett mycket relativt begrepp, eftersom det nästan undantagsläst saknas anvisning
om den omfattning trafiken skall ha för alt trafikeringsplikten skall vara
uppfylld. I realiteten ankommer det alltså på innehavaren av spåranläggningen
att själv avgöra trafikens omfattning. Uppfylls inte trafikeringsplikten kan
följden bli att tillståndet förklaras förverkat eller återkallas varigenom den
som inte längre vill driva trafiken har nått sitt syfte. Att under sådana
förhållanden kräva ett formellt återkallande av tillståndet framstår som en
onödig och byråkratisk omgång.

Däremot
är jag inte beredd att nu förestå att gällande koncessioner eller motsvarande
tillstånd skall upphöra att gälla i sin helhet. Dessa är nämligen — som jag
berört i det föregående - förenade med andra rättsverkningar som i så fall
dessförinnan måste klarläggas.

De
föreskrifter som Jag föreslagit är sådana att de bör tas in i lag. Inom
kommunikationsdepartementet har därför upprättats ett förslag till lag om rätt
att anlägga enskilda järnvägar m. m. Förslaget bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 3.1. Med hänsyn till att lagstiftningen inte är av någon
komplicerad beskaffenhet bör lagrådets hörande kunna underlåtas.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget.

H. Telekommunikationer

[3] Televerkets investeringar

Riksdagen
beslutade (prop. 1984/85:100 bU. 8, TU 28, rskr 382) den 4 juni 1985 att godkänna
vad föredragande departementschefen förordat om inriktningen och omfattningen
av televerkets invesleringar under perioden 1985/86-1987/88 samt bemyndigade
regeringen att besluta om avvikelser därifrån. Samtidigt beslutade riksdagen
att godkänna att verkets verksamhet inriktas på de servicemål, soliditets- och
räntabilitetsmål som angavs i televerkets treårsplan för budgetåren
1985/86-1987/88.

I en skrivelse den 17 juni
1985 till regeringen har televerket hemställt om

godkännande av vissa
angivna avvikelser i fråga om investeringar och

18 finansieringsbehov under budgetåret 1985/86 frän vad som angavs i tele-

verkets
treårsplan för budgetåren 1985/86-1987/88. En oväntat snabb ök- ' Prop.
1985/86: 25 ning av efterfrågan på teletjänster är det främsta motivet till att
verkets investeringar för budgetåret 1985/86 nu beräknas till 6440 milj. kr.
mot lidigare beräknade 5 284 milj. kr. Även de två följande åren beräknas
investeringarna behöva höjas avsevärt i förhållande till vad som angavs i treårsplanen
och i budgetpropositionen 1984/85: 100. Lånebehovet ökar under budgetåret
1985/86 till följd av de ökade investeringarna och televerkskoncernens
soliditet beräknas därmed i förhållande lill tidigare bedömning sjunka från
69% till 63,6% budgetåret 1985/86.

Föredragandens
överväganden

Jag
bedömer att avvikelserna från den tidigare för riksdagen redovisade
treårsplanen är sä stora att de bör underställas riksdagens prövning. De avvikelser
som avser budgetåret 1985/86 tas upp i detta sammanhang. Avvikelserna
budgetåren 1986/87 och 1987/88 bör behandlas i budgetpropositionen 1986.

Det
kan konstateras att efterfrågan på telekommunikation - mätt som antal
samtalsmarkeringar - ökade betydligt mer under 1984/85 än vad televerket
förväntat. Trafiken ökade med hela 7% jämfört med beräknade 3 %. Detta har på
sina håll under vissa tider lett till framkomlighetsproblem i telenätet. Bl. a.
mot denna bakgrund har televerket reviderat sina prognoser och förväntar nu
att trafiken i telefonnätet under de närmaste åren skall öka med 5% per år mot
tidigare förutsedda 3% per år. Det är klart att efterfrägeökningen måste mötas
med anpassningar av nätet så att en hög framkomlighet bibehålls i genomsnitt
och så att de framkomlighetsproblem som pä sina håll under vissa lider
uppkommit i nätet elimineras. För detta krävs såväl omfattande personella
insatser som investeringar i nätanläggningar.

Televerket
kan finansiera de ökade investeringarna - som verket bedömer lönsamma och
produktivitetsfrämjande - antingen med egna medel eller genom län på
kapitalmarknaden. Av den treårsplan som televerket den 30 augusti 1985 ingett till
regeringen framgår att verket för att klara de stora investeringarna både avser
att höja priserna i samma takt som konsumentprisindex — dvs. mer än vad som lidigare
varit vanligt — och öka upplåningen. En högre självfinansieringsgrad skulle
kräva större prishöjningar.

Förutom på
investeringsökningen beror den förväntade nedgången i

soliditeten på att självfinansieringen minskat i samband med att räntabilite

ten uttryckt i real avkastning på eget kapital blev lägre 1984/85 än de 3%

som förutsägs. I nominella termer uppnåddes avkastningsmålet men infla

tionen blev högre än vad verket räknat med. Den reala avkastningen

budgetåret 1984/85 blev -0,9%. Inle heller för budgetåret 1985/86 räknar

verket med att uppnå avkastningsmålet med hänsyn till att lönekostnads

ökningarna ligger högre än de som budgeterats. Enligt den nya treårs

planen, som närmare kommer att behandlas i 1986 års budgetproposition.

kommer dock räntabiliteten under åren 1987 till 1989 att ligga på en högre

nivå än 3 % så alt den — sett över en längre period — ligger på avsedd nivå. 19

Prop.
1985/86: 25 Televerkets; förslag till utökning av investeringarna innebär
således inte någon ändring i fråga om räntabilitetsmålet. Soliditeten kommer
också att kunna höjas något efter att den gått ned till 62% för koncernen år
1987.

Jag
anser att man bör fästa utomordentligt stor vikt vid att televerkets service
hålls på en hög nivå. Viktigast i det sammanhanget ar att framkomligheten i
nätet är god över hela landet och under alla tider på dygnet. Telenätet måste
dimensioneras så att det har kapacitet att klara Irafiktop-par med en mycket
liten andel avvisade anrop. I situationer där kapaciteten är olillriicklig
utlöses en ond cirkel där en allt större del av kapaciteten utnyttjas för
kopplingsförsök. Enligt min mening bör således servicemälet prioriteras i detta
läge då förutsättningarna ändrats. Det innebär att jag anser att det bör accepteras
att televerkskoncernens soliditet tillfälligt sänks något i förhållande till
vad riksdagen tidigare godkänt. Jag vill framhålla att en hög soliditet är
viktig med hänsyn till att verket skall kunna agera självständigt och ha en bra
möjlighet att möta resultatförsämringar. Jag noterar att televerket planerar
för att långsiktigt bibehålla soliditeten för koncernen på en hög nivå. Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
godkänna den ändrade omfattning av televerkets investeringar under budgetåret
1985/86 som jag har redovisat i det föregående.

K. Övriga ändamål

[4] K 2. Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut.

Riksdagen
beslöt hösten 1984 (prop. 1983/84:201, TU 1984/85:1, rskr 4) att godkänna
konventionen om upprättande av den europeiska organisationen Eumetsat (European
Organisation for the Exploitation of Meteorologica! Saiellites). Regeringen
beslöt därefter den 13 december 1984 att ratificera konventionen. Sveriges
kostnader för deltagandet uppgår till 0,93 % av de totala kostnaderna.
Betalningsfördelningen över åren är mycket ojämn, men som angavs i
propositionen betalar Sverige ett konstant bidrag varje år. Detta uppgår tiU ca
två milj. kr. och bestrids från detta anslag.

Eumetsatkonventionen
väntas träda i kraft vid årsskiftet 1985/86. De betalningsregler som skall
gälla när konventionen trätt i kraft beräknas fastställas i november i år.
Enligt det förslag som utarbetats inom organisationen skall de årliga bidragen
lill Eumetsat, som tiUämpar kalenderår som budgetperiod, vara inbetalda senast
under maj månad. Vid försenad inbetalning utgår straffränta.

Under
interimsfasen har andra betalningsterminer tillämpats. För Sveri

ges del har det inneburit ett medgivande att bidraget för respektive kalen

derår har inbetalats under hösten. Anslaget är beräknat med hänsyn härtiU.

SMHI har således betalat bidraget för 1985 med 1985/86 års anslagsmedel.

Bidraget för 1986 skall enligt de nya betalningsreglerna betalas senasi den

20 I maj 1986. dvs. det skall också betalas av
anslaget för 1985/86. SMHI har

därför i en skrivelse till
regeringen den 20 maj 1985 hemställt om medel för Prop. 1985/86: 25 att
täcka 1986 års bidrag lill Eumetsat. Bidraget beräknas till 1 950000 kr. Jag
anser det angelägel att Sverige kan hålla de belalningsregler som kommer att
fastställas av Eumetsat. Hittills är Sverige det enda land som inom Eumetsatsamarbetet
tillämpat speciella betalningsperioder. När konventionen träder i kraft bör
även Sverige följa de regler som faststäUs. Jag hemställer att regeringen
föreslår riksdagen

att
till Bidrag tUl Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut på
tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett
reservationsanslag på I 950000 kr.

21

Prop.
1985/86:25 Förslag till

Lag om rätt aU anlägga enskilda järnvägar m. m.

Härigenom
föreskrivs följande.

1 §
Var och en har rätt att utan särskilt tillstånd (koncession) av regering

en anlägga en enskild järnväg, tunnelbana eller spårväg för allmän trafik,

I
fråga om elektriska anläggningar finns särskilda föreskrifter.

2 §
Tidigare av Kungl, Maj:t eller regeringen beviljade tillstånd (konces

sioner) att anlägga sådana anläggningar som avses i 1 § skall alltjämt gälla

med undanlag för skyldighet att upprätthåUa viss trafik (trafikeringsplikt).

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1986,

22

Bilaga
4 Prop, 1985/86:25

Utbildningsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragande;
statsrådet Göransson

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1985/86

Åttonde huvudtiteln

B Skolväsendet

11] Bl. Skolöverstyrelsen

Enligt
riksdagens beslut med anledning av propositionen om ny organisation för den
särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m. (prop. 1984/85:59, AU 9, rskr
101) skall skolöverstyrelsen (SÖ) fr.o.m. den 1 januari 1986 inte längre vara
central myndighet för arbetsmarknadsutbildningen (AMU). Vid medelsberäkningen (prop.
1984/85:100 bil. 10 p. B I)
för innevarande budgetår avräknades
därför medel för första halvåret 1986 för byrå V 3, dvs. den enhet som inom SÖ
handlagt frågor om AMU, Viss del av den därigenom friställda personalen
beräknas erhålla tjänst i den nya organisationen. Tillsättningen av tjänsterna
inom såväl den nya organisationens centrala och regionala kanslier som den nya
fältorganisationen är starkt försenad. Vid byrå V3 kan personalen beräknas
finnas kvar helt eller delvis i SÖ även under första halvåret 1986. Jag
beräknar med anledning härav kostnaderna under anslagsposten 1
Förvaltningskostnader till 3 milj. kr.

För
den nuvarande fältorganisationen räknades redan i den nämnda propositionen med
en viss övertalighet. De arbetsrättsliga arbetsuppgifter som därvid uppstår
skall utföras av SÖ. De resurser som under en över-gängstid behövs vid SÖ för
dessa uppgifter beräknar jag preliminärt till två årsarbetskrafter. För tiden
den 1 januari-den 30 juni 1986 beräknar jag därför 193000 kr.

Enligt
beslutet om den nya organisationen för AMU skall SÖ medverka i kursplanearbetet
för AMU. Medel för delta arbete har — i avvaktan på bedömning av resursbehovet
i SÖ — inte beräknats för innevarande budgetår. Den särskilda utredare som har
att förbereda AMU-reformen har i samråd med SÖ bedömt det som rimligt alt SÖ t.
v. tillförs resurser motsvarande tre helårsarbetskrafter för arbetet i fråga.

Även andra avdelningar,
främst administrativa avdelningen, inom SÖ

berörs av överföringen av AMU till ny organisation. De resurser som 23

därigenom frigörs
uppskattas motsvara två årsarbetskrafter.

Prop. 1985/86:25 Genomförandet
av den nya AMU-organisationen blir, som jag nämnde,

försenat
när det gäller tjänstetillsättningar. Med hänsyn härtill beräknar jag medel för
en halv årsarbetskraft vid SÖ för kursplanearbetet (+108000 kr.). Till detta
kommer att frigörandet av resurser inom administrativa avdelningen kan medföra
en successiv omdisponering till resurser för kursplanearbete. Emellertid kan
kostnaderna för personal av det slag som krävs för detta ändamål beräknas bli
högre än vad som motsvarar de resurser som frigörs inom administrativa
avdelningen. Jag beräknar 66000 kr. som kompensation härför. Jag hemställer alt
regeringen föreslår riksdagen

alt
till Skolöverstyrelsen på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret
1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 3 367000 kr.

C, Vuxenutbildning

[2] F. d C 1. Sveriges Utbildningsradio aktiebolag

Fr.o.m
budgetåret 1985/86 avgiftsfinansieras den verksamhet med produktion och
sändning av utbildningsprogram m. m. som handhas av Sveriges Utbildningsradio
aktiebolag (prop. 1983/84:40 bil. 6, KrU 8, rskr 90). 1 nämnda prop.
förutskickades att resterande medel - 26,5 milj. kr. — av den engångsanvisning
om 35 milj. kr., som tidigare hade anslagits för utrustning av nya lokaler för bl.a.
radio- och TV-produktion (prop. 1981/82:100 bil. 12, KrU 18, rskr 201) skulle
hållas inne och betraktas som en besparing.

Fram
t.o.m. utgången av budgetåret 1984/85 erhöll Sveriges Utbildningsradio
aktiebolag kvartalsvis kompensation för prisutveckling under anslaget Sveriges
utbildningsradio aktiebolag. Vid beräkningen av priskompensationen för det
fjärde kvartalet under budgetåret 1984/85 befanns anslagna medel under
anslagsposten 4. Kompensation för prisutveckling vara otillräckliga.

Mot
denna bakgrund beslöt regeringen den 11 juli 1985 att erforderiiga medel för piiskompensalion
under nämnda kvartal, 1 559700 kr., fick utgå av de 26,5 milj. kr. vilka såsom
besparing skulle återföras till statskassan. Nämnda medel för priskompensation
har således anslagits under innevarande budgetår, men avser verksamhet som
bedrevs under budgetåret 1984/85.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
godkänna beslutet om utbetalning av priskompensation till Sveriges
Utbildningsradio aktiebolag under budgetåret 1985/86.

[3] C 3. Bidrag till kommunal utbildning för vuxna

I
statsbudgeten för budgetåret 1985/86 har under denna anslagsrubrik

anvisats
ett förslagsanslag av 839700000 kr. Från anslaget bestrids bl.a.

24 kostnaderna för grundutbildning för vuxna (grundvux). För budgetåret

1985/86
har riksdagen fastställt det antal undervisningstimmar (utr) som Prop.
1985/86:25 grundvux får omfatta tiU 1234000!

Enligt
riksdagens beslut (prop. 1984/85:59. AU 9, rskr 101) om ny organisation för den
särskUt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m. förs grundutbildningen av
vuxna zigenare över till grundvux den 1 januari 1986.

I
budgetpropositionen 1985 anmälde jag min avsikt att i ett senare sammanhang
återkomma beträffande kostnadsberäkningen och det antal utr som åtgår för
grundutbildning av vuxna zigenare.

Jag
beräknar nu att 15625 utr åtgår för tiden fr.o.m. den I januari t. o. m, den 30
juni 1986 för detta ändamål och beräknar kostnaderna härför tiU 2 850 000 kr.

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare denna dag att förorda att medel
för utbildning av vuxna zigenare inom grundvux fr. o. m. den 1 januari 1986
skall föras över från tionde till åttonde huvudtiteln.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Bidrag tUl kommunal utbildning för vuxna på tilläggsbudget I tiU
statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 2 850 000 kr.

D. Högskola och forskning Grundläggande högskoleutbildning

[4] D 8. Utbildning för tekniska yrken

I
statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats
ett reservationsanslag av 658341000 kr. Från anslaget bestrids kostnader för
grundläggande utbildning för tekniska yrken vid de statiiga högskoleenheterna
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde.

Riksdagen
har vid behandUng av anslaget liU utbUdning för tekniska yrken (UbU 1984/85:25)
uttalat att ökade resurser behövs redan budgetåret 1985/86 för såväl anslaget
Utbildning för tekniska yrken som anslagen Tekniska fakulteterna och Inredning
och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m. m. Vidare uttalade
riksdagen att regeringen i nästa budgetproposition borde lägga fram förslag
till mer långsiktiga åtgärder för att främja utbildningen för tekniska yrken.
Riksdagen har som sin mening gett regeringen till känna vad
utbildningsutskottet anfört (rskr 331).

Den
1 april 1985 tUlkallade jag en arbetsgrupp för åtgärder avseende den tekniska
utbildningen och forskningens försörjning med lärare. I denna grupp har
diskuterats behovet av omedelbara åtgärder för att förstärka civilingenjörsutbUdningen
samt för att behålla och rekrytera lärare och assistenter.

Jag förordar att
regeringen föreslår riksdagen att på tilläggsbudget I för

budgetåret 1985/86 anvisa 10 milj. kr. till berörda högskoleenheter. Av

praktiska skäl bör medlen i sin helhet anvisas under anslaget Utbildning för

tekniska yrken. Medlen bör diponeras för all dels allmänt förstärka de

personeUa och materiella resurserna för civilingenjörsutbildningen, dels 25

Prop.
1985/86:25 förbättra möjligheterna att behålla och rekrytera lärare och
assistenter inom i första hand data- och elektronikområdet. En angelägen åtgärd
i detta sammanhang är att inrätta nya doktorandtjänster. I enlighet med
riksdagens uttalande kommer de tekniska högskolornas situation att behandlas i
1986 ärs budgetproposition.

Regeringen
har genom beslut den 26 juli 1985 uppdragit åt berörda högskoleenheter att
vidtaga ålgärder i det angivna syftet.

Beloppet
skaU fördelas enligt följande

Högskoleenhet Belopp

1. Tekniska
högskolan i Stockholm 3 000 000 kr.

2.
Universitetet i Uppsala 500000 kr,

3.
Universitetet i Linköping 2000000 kr.

4.
Universitetet i Lund 2000000 kr.

5.
Chalmers tekniska högskola 2000000 kr,

6.
Högskolan i Luleå 500000 kr.

10000000
kr.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
till Utbildning för tekniska yrken på tilläggsbudget I tiil statsbudgeten för
1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 10000000 kr.

E. Studiestöd m. m.

[5] E 6. Timersättning vid grundvux

I
statsbudgeten för budgetåret 1985/86 har under denna anslagsrubrik anvisats ett
förslagsanslag av 83 200000 kr. (prop. 1984/85:100 bil. 10, SfU 16, rskr 212).

I
budgetpropositionen 1985 anmälde jag att riksdagens beslut i anledning av prop.
1984/85:59 (AU 9, rskr 101) om ny organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildingen
m.m., skulle få konsekvenser för kostnaderna för timersättning. Riksdagen
beslöt i enlighet med regeringens förslag i nämnda proposition att
undervisningen av vuxna zigenare skall föras över tiU grundvux och att
dellagarna skall erhålla samma studiestöd som övriga studerande i grundvux.

Chefen
för arbetsmarknadsdepartementet kommer senare denna dag att förorda att överföringen
av zigenarundervisningen tiU utbildningsdepartementets ansvarsområde skall ske
fr. o. m. den 1 januari 1986 och all medel för verksamheten från samma datum
tillförs åttonde huvudtiteln. För att finansiera timersättningen i grundvux
beräknas kostnaderna tUl 1500000 kr. för första halvåret 1986. Utnyttjandet av
anslaget för arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag under tionde
huvudtiteln kommer därmed att minska med motsvarande belopp.

Jag
hemsläller att regeringen föreslär riksdagen

att till Timersättning vid
grundvux pä tilläggsbudget Itill statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa
ett förslagsanslag av 1500000 kr. 26

[6] E 8. Bidrag till vissa studiesociala ändamål Prop. 1985/86:25

På
statsbudgeten för innevarade budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats
ett reservationsanslag till anslagsposten Produktion av studielitteratur för
synskadade högskolestuderande om 3 868000 kr.

Socialförsäkringsutskottet
anförde följande i betänkande 1984/85:16 med anledning av vissa förslag i
motion 2442:

Vid
behandlingen av förevarande anslag i föregående års budgetproposition fann
utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande SfU 1983/84:16 att de
uttalanden som gjorts av departementschefen gav garantier för att behovet av studieJitteratur
till synskadade studerande i allt väsentligt skulle bli tillgodosett. Vidare
utgick utskottet från att regeringen fortlöpande skuUe bevaka att intentionerna
bakom den nya ordningen kunde fullföljas. Utskottet vidhåller sin uppfattning
om att intentionerna bakom den omläggning som skett fr. o. m. innevarande
budgetår bör fuUföjas, Utskottet förutsätter därvid all i den mån föreslagna
medel inte visar sig vara tillräckliga för ändamålet regeringen återkommer
till riksdagen med förslag om ytterligare medelstilldelning. Någon riksdagens
åtgärd med anledning ay motion 2442 är därmed inte påkallad.

Talboks-
och punktskriftsbiblioteket (TPB) som disponerar den ovan nämnda anslagsposten
har ansökt om ett tilläggsanslag till denna anslagspost för innevarande
budgetår om 3207000 kr, TPB har också begärt att inom ramen för det begärda
tilläggsanslaget dels få inköpa en s, k, Kurz-weU läsmaskin dels få bekosta
inläsning av viss kurslitteratur för en forskarstuderande.

Föredragandens
överväganden

Regeringen
anförde i prop. 1983/84:100, bil. 10, s. 283 att del kunde bli nödvändigt för
talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB) att göra en bedömning av behoven
såväl för enskilda studerande som för skUda ämnesområden och att företräde i
denna situation borde ges åt produktion av kurslitteratur för studerande som
genomgår grundläggande högskoleutbildning eller annan utbildning som kan antas
vara av direkt värde för vederbörandes yrkesverksamhet. Riksdagsbeslutet
innebar att TPB skuUe tiUämpa den föreslagna prioriteringen vid fördelningen av
medel (SfU 1983/84; 16, rskr 184), Jag anser att i en situation då ett stort
tilläggsanslag behövs för att täcka de behov som i första hand skall tUlgodoses
ur förevarande anslag, får behovet av studielitteratur för en forskarstuderande
tillgodoses pä annat sätt.

TPB:s
uppgifter om erforderligt överskridande var vid ansökningen i juni 1985
preliminära. De aktuella antagningssiffrorna tyder på alt ett överskridande om
2 milj. kr, är tillräckligt för att täcka behovet av studielitteratur i
grundläggande utbildning och yrkesutbildning. Jag hemställer att regeringen
föreslår riksdagen

att
till Bidrag tUl vissa studiesociala ändamål på tilläggsbudget I till

statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsan

slag av 2 000 000 kr. ■

Prop. 1985/86:25 F. Kulturverksamhet m. m. [7] F 32. Kulturminnesvård

Byggnadshytta
på Gotland

När
den första etappen av byggnadsvårdsreformen beslutades uttalade föredraganden (prop.
1980/81:122, s. 19-20) bl.a. att problemet med Gotlandskyrkornas vård och
restaurering kräver särskilda insatser. Vid beräkningen av den totala
medelsfördelningen på byggnadsvårdsområdet beaktades därför behovet av
särskilda vårdinsatser på Gotland. Föredraganden uttalade vidare att han fann
det lämpligt att restaureringsresurserna ställdes till riksantikvarieämbetets
och statens historiska museers (RAÄ) förfogande och att fördelningen av
resurser förutsattes ske i samråd med bl.a. församlingarna, kommunen och
länsstyrelsen. Det borde ankomma på RAÄ att finna lämpliga former för planering
av insatserna.

Byggnadsvårdsutredningen,
vars förslag i betänkandet (SOU 1979:17) Kulturhistorisk bebyggelse - värd att
vårda, huvudsakligen låg till grund för regeringens proposition i ärendet,
föreslog bl. a. att en statlig byggnads-hytta skulle inrättas på Gotiand med
främsta uppgift att ta hand om de mera krävande restaureringsarbetena, i första
hand de mest eftersatta kyrkorna. Föredraganden avvisade förslaget att med
statligt arbetsgivaransvar inrätta en byggnadshytta men anförde i del
sammanhanget att det givetvis inte var något som hindrade att man prövade att
stödja uppbyggandet av en byggnadshytta i lokal regi.

Vid
sin behandling av regeringsförslaget underströk kulturutskottet (KrU 1980/81:23
s. 3-7) betydelsen av målmedvetna och genomtänkta ålgärder till skydd för
kyrkor och andra byggnadsverk på Golland. Utskottet uttalade bl. a. att det
utgick ifrån att RAÄ genom kontinuitet i bidragsgivningen och samverkan med
regionala och lokala organ, däri inräknat församlingarna, skulle medverka till
uppbyggandet av en verksamhet med karaktär av byggnadshytta. Enligt utskottet
skulle den organisation och de arbetsformer som ligger i begreppet
byggnadshytta utgöra de bästa garantierna för bevarande av den
hantverksskicklighet och materialkännedom m. m. som iir en förutsättning för
del viktiga byggnadsvårdsarbete som det här är fräga om. Det skulle på så sätt
skapas ett byggnadsvårdscentrum och därmed goda föruisättningar för att
kunskaper och erfarenheter på området kunde både spridas till andra delar av
landet och föras vidare lill kommande generationer.

Riksdagen
biföll utskottets hemställan (rskr 1980/81:265),

RAÄ
överiämnade den 22 oktober 1982 till regeringen en inom ämbetet verkställd
utredning om en byggnadshytia på Golland,

Utredningen
utmynnade i förslaget att en särskild stiftelse - Byggnads

hyttan på Gotiand — skulle bildas med RAÄ, Gotlands kommuii, förening

en Gotlands fornvänner samt en partiell kyrklig samfällighet som stiftare.

Stiftelsens främsta uppgift skulle enligt förslaget vara att främja kultur

minnesvärd genom att på uppdragsbasis bedriva en byggnadsverksamhet

som inriktas på vård och underhåll av de medellida kyrkorna, Visby

2o ringmur och ruiner samt kulturhistoriskt värdefull
bebyggelse i övrigt på

Gotland.
Detta syfte skulle även tillgodoses genom utbildning av hantver- Prop. 1985/86:
25 käre och lärlingar, tillverkning av byggnadsmaterial, utveckling av metoder
för restaurerings- och underhållsarbeten samt sammanställning och spridning av
kunskaper och erfarenheter från verksamheten. Enligt förslaget skulle det även
ankomma på stiftelsen att bevilja statsbidrag för vård och underhåll av de
gotländska kyrkorna.

Med
hänsyn bl.a. lill att den partiella kyrkliga samfällighet, som förutsatts
utgöra en av stiftarna, vid skrivelsens datering ännu inte bildats utgick RAÄ
från att stiftelsebildningen borde vara genomförd den I januari 1984 och att
hyttans egentliga verksamhet borde kunna börja senast under våren 1984.

RAÄ
hemställde att regeringen skulle

1.
föreslå riksdagen att för
budgetåret 1983/84 anvisa ett särskilt anslag om 2,5 milj. kr. för alt
säkerställa erforderiiga bidrag till vården av de medeltida kyrkorna pä
Gotland,

2.
föreslå riksdagen att godkänna
stiftelsebildningen i enlighet med ett i utredningen presenterat förslag till stifteiseurkund,

3.
föreslå riksdagen att ställa
ovannämnda anslag till stiftelsens disposition samt till stiftelsen överlämna
befogenhet alt pröva frågan om fördelning av dessa bidragsmedel under
förutsättning alt stiftelsen utför ifrågavarande arbeten samt

4.
godkänna ett i utredningen
framlagt förslag till finansieringsavtal och fastställa ett likaledes i
utredningen framlagt förslag till stadgar för stiftelsen samt vid behov
tillsätta en organisationskommitté för att förbereda stiftelsens verksamhet.

Av
förslaget framgick vidare att RAÄ förutsatte all arbetsmarknadsstyrelsens
anläggning vid Djupkvior med där befintlig utrustning och material skulle överiåtas
åt RAÄ för att utgöra RAÄ;s bidrag till stiftelsekapitalet.

RAÄ;s
utredning har genom verkets egen försorg remissbehandlats. Yttranden har
inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbetsnämnden i Gotiands län,
länsstyrelsen i Gotlands län, domkapitlet i Visby, Gotlands kommun. Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbunds stiftsförbundsavdelning i Visby samt
föreningen Gotlands fornvänner. Enligt RAÄ har remissinstanserna uttalat en
klart positiv inställning lill bildandet av en stiftelse med den inriktning
och organisation som angavs i utredningen.

Föredragandens
överväganden

Byggnadshytia
på Gotland

Riksantikvarieämbetet
(RAÄ) har föreslagit att en särskild stiftelse -

Byggnadshyttan på Gotland - skall bildas med RAÄ, Gotlands kommun,

föreningen Gotlands fornvänner samt en partieU kyrklig samfällighet inom

Visby stift som stiftare. Hyttan skall på uppdragsbasis och med full kost

nadstäckning bedriva en byggnadsverksamhet som inriktas på vård och

underhåll av de medeltida kyrkorna m.m. Stiftelsen skall även utbilda

hantverkare, tillverka byggnadsmaterial, utveckla metoder för restaure

rings- och underhållsarbeten samt sammanställa och sprida kunskaper och 29

Prop.
1985/86:25 erfarenheter från verksamheten, allt med syfte att främja
kulturminnesvärden.

RAÄ;s
förslag innebär ett regionalt och lokalt ansvarslagande för hytt-verksamheten.
Detta ligger väl i linje med de önskemål som uttrycktes i byggnadsvårdspropositionen
(1980/81:122) och i riksdagens uttalanden (KrU 1980/81:23, rskr 265) med
anledning av propositionen. Mot bl.a. denna bakgrund finner jag det angeläget
att den föreslagna stiftelsebildningen nu kommer tiji stånd.

Enligt
förslaget skall RAÄ ingå bland stiftarna och slå för en del av stiftelsekapitalet.
Vidare förutsätts att stifteisens verksamhet delvis skall finansieras genom
statliga bidrag till restaurering av de medeltida kyrkorna m.m. på Gotland.

Jag
vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen har beslutat att fr. o. m.
budgetåret 1983/84 anvisa drygt 2,5 milj. kr. under anslaget kulturminnesvård
för bidrag till restaurering av kyrkorna m. m. på Golland (prop. 1982/83; 100
bil. 10 s. 82, KrU 24, rskr 301). Jag förutsätter all den kontinuerliga
statliga insatsen för byggnadshytteverksamheten skall rymmas inom en årlig medelsram
av denna omfattning.

RAÄ:s
insats till stiftelsekapitalet förutsätts i förslaget utgöras av de tillgångar
i form av anläggningar vid Djupkvior med där befintlig utrustning och material
som arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) f. n. disponerar. Del aktuella värdet av
dessa tillgångar har beräknats till 700000 kr. Dessa tillgångar bör nu, utan
att ersättning utgår till AMS, föras över till RAÄ. Jag avseratt senare, under
förutsättning av riksdagens godkännande härav och efter samråd med chefen för
arbetsmarknadsdepartementet, återkomma till regeringen med närmare förslag om RAÄ:s
överlagande av dessa tillgångar.

Till
RAÄ;s utredning finns fogat dels elt förslag till stifteiseurkund för stiftelsen
Byggnadshyttan på Gotland, dels ett förslag till avtal mellan RAÄ, föreningen
Gotlands fornvänner, samfälligheten Gotiands kyrkor och Gotlands kommun
angående finansiering av stiftelsens verksamhet. Förslagen till stiftelseurkund
och finansieringsavtal bör för riksdagens kännedom fogas som underbilaga 4.1
resp. 4.2 till protokollet i detta ärende.

Samfälligheten
har börjat sin verksamhet den I januari 1984. Dess huvuduppgift är att svara
för värden av församlingskyrkorna.

Enligt
förslaget skall en av stiftelsens uppgifter vara att stödja samfälligheten
genom bidrag till olika restaureringsobjekt. Detta förutsätts ske genom att den
årliga statliga medelsramen ställs till stiftelsens disposition och att
bidragen lill restaureringsobjekten utgår i form av insatser från byggnadshyttan.
Jag finner det dock lämphgare att RAÄ efter förslag från stiftelsen även
fortsättningsvis beslutar om fördelningen av bidragen och avstyrker således
förslaget i den del som skulle innebära att stiftelsen utövar
myndighetsuppgifter.

Med
hänsyn tiU att stiftelsens verksamhet ändå bygger på åriiga tillskott av
statsmedel bör staten ha ett visst inflytande i stiftelsens styrelse.

Enligt RA.Ä;s förslag till
stadgar för stiftelsen bör styrelsen bestå av sju

30 ledamöter av vilka en utses av regeringen, tvä av RAÄ,
två av samfällighe-

ten,
en av föreningen Gotlands fornvänner och en av Gollands kommun. Prop.
1985/86: 25 För envar av ledamöterna skall finnas en ersättare. Styrelseledamot
och ersättare för denna skall utses för en tid av tre år i sänder. Ordföranden
i stiftelsen skall vara den av regeringen utsedda ledamoten. Styrelsen utser
inom sig en vice ordförande.

Jag
finner RAÄ:s förslag till styrelserepresentalion väl avvägd. Bl.a. med hänsyn
till önskemålet om verksamhetens regionala förankring anser jag dock att styrelsens
ordförande inte bör utses av regeringen. Jag förordar i stället att styrelsens
övriga ledamöter själva utser den sjunde ledamoten, tillika ordförande. Det
bör ankomma på regeringen att fastställa stiftelsens stadgar. Jag förutsätter
att det ytteriigare förberedelsearbete som kan erfordras för att hyttans
verksamhet skall kunna komma igång under våren 1986 kommer att handhas av
stiftelsen och att RAÄ biträder i detta arbete i den omfattning som ämbetet
finner det påkallat.

Förvärv
av fastigheten Össby 49:1, Mörbylänga kommun

RAÄ
har i en skrivelse till regeringen den 19 november 1984 begärt att för statens
räkning få förvärva fastigheten Össby 49; 1 i Mörbylånga kommun, Kalmar län av Mörbylånga
kommun. Förvärvet motiveras bl.a. av RAÄ;s behov av lokaler till personalen vid
den närbelägna museianläggningen Eketorps fornborg. För förvärvet önskar RAÄ
disponera medel ur anslaget F 32. Kulturminnesvård, anslagsposten 5.
Fastighetsförvaltning, som är avsedd för vård och underhåll av de fastigheter
som ämbetet förvallar. Anslaget kan därför inte utan riksdagens godkännande
användas för fastighetsförvärv. Regeringen bör bemyndigas att, om den finner
det lämpligt, besluta om det aktuella förvärvet.

Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
godkänna vad jag har anfört om
överförande till riksantikvarieämbetet och statens historiska museer av de
anläggningar och övriga tUlgångar som arbetsmarknadsverket nu disponerar vid Djupkvior,

2.
godkänna att
riksantikvarieämbetet medverkar vid bildandet av stiftelsen Byggnadshyltan på
Golland i enlighet med de huvudsakliga förutsättningar som jag har redovisat.

3.
bemyndiga regeringen att ta i
anspråk medel frän anslaget till Kulturminnesvård för förvärv för statens
räkning av fastigheten Össby 49:1: Mörbylånga kommun.

31

Prop. 1985/86: 25 Bilaga 4.1

Förslag till

Stiftelseurkund för Stiftelsen Byggnadshyttan på Gotland

Riksantikvarieämbetet,
föreningen Gotlands fornvänner, samfäUigheten Gotiands kyrkor och Gotlands
kommun beslutar härmed att bilda en stiftelse benämnd Stiftelsen
Byggnadshyttan på Gotland.

Stiftelsens
ändamål skaU vara att främja kulturminnesvård genom att utföra och medverka i
vård och underhåU av de medeltida kyrkorna pä Gotiand, Visby ringmur och ruiner
samt kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i övrigt pä Gotiand, genom
utbildning av hantverkare m. fl. tiUverkning av byggnadsmaterial samt genom
utveckling av metoder och sammanställning och spridning av kunskaper och
erfarenheter vid restaurerings-och underhållsarbeten.

För
det angivna ändamålet skall stiftelsen inrätta och driva en byggnadsrörelse på
Gotland kallad Byggnadshyltan.

Till
stiftelsen anslår stiftarna medel i enlighet med bifogade avtal om finansiering
av stiftelsens verksamhet att såsom självständig förmögenhet fortvarande tjäna
det ändamål som föreskrivs i stiftelsens stadgar. Beträffande Gotlands kommun
och samfälligheten Gotiands kyrkor inskränker sig deras finansiella medverkan tiU,
såvitt avser Gotlands kommun, den del av nämnda verksamhet som cj omfattar vård
och underhåU av de medeltida kyrkorna på Gotiand och, såvitt avser samfäUigheten
Gotlands kyrkor, sådan verksamhet som omfattar vård och underhåll av nämnda
kyrkor.

I
övrigt ;;kall för stiftelsen gälla de stadgar som upprättas av stiftarna och faststäUs
av regeringen.

Stockholm
och Visby den

RIKSANTIKVARIEÄMBETET FÖRENINGEN
GOTLANDS

FORNVÄNNER

SAMFÄLLIGHETEN
GOTLANDS GOTLANDS KOMMUN KYRKOR

32

Bilaga
4.2 Prop. 1985/86: 25

Förslag till

AVTAL mellan riksantikvarieämbetet, föreningen Gotlands fornvänner,
samfälligheten Gotlands kyrkor och Gotlands kommun angående finansiering av
Stiftelsen Byggnadshyttan på Gotland

För
finansiering av den verksamhet som stiftelsen Byggnadshyttan på Gotland, nedan
kallad stiftelsen, skall bedriva i enlighet med ändamål som anges i
stiftelseurkunden, ingår riksantikvarieämbetet, föreningen Gotlands fornvänner,
samfälligheten Gotlands kyrkor och Gotlands kommun, nedan kallade stiftarna,
följande avtal.

§1

Stiftarna
förbinder sig att finansiera stiftelsens verksamhet genom att som grundkapital
för investeringar och initialkostnadsläckning tillskjuta värden i kontanter
eller annat, motsvarande ett belopp av 1 500000 kr. Samfälligheten Gotlands
kyrkor och Gotlands kommun tillskjuter 350000 kr. vardera. SamfäUighetens
tillskott sker i form av 200 000 kr. samt genom överförande av utrustning och
material som värderas till 150000 kr. Riksantikvarieämbetets tillskott sker i
form av överförande av arbetsmarknadsstyrelsens anläggningar vid Djupkvior med
där befintlig utrustning och material som värderas till 700000 kr. Föreningen Gotiands
fornvänners tillskott sker i form av att kontorslokalerna i bottenvåningen av
föreningens fastighet Strandgatan 7 i Visby hyresfritt ställs till stiftelsens
förfogande. Föreningen Gotlands fornvänners tillskott värderas till 100000 kr.

§2

Under
§ 1 angivna ekonomiska och andra tillskott skall ställas till stiftelsens
förfogande sä snart denna påbörjat sin verksamhet,

Stockholm
och Visby den

RIKSANTIKVARIEÄMBETET FÖRENINGEN
GOTLANDS

FORNVÄNNER

SAMFÄLLIGHETEN
GOTLANDS GOTLANDS KOMMUN KYRKOR

33

3 Riksdagen 1985/86. I samt. Nr 25

Prop. 1985/86:25 Bilaga 5

Arbetsmarknadsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985

Föredragande:
statsrådet Leijon såvitt avser punkterna 1 —11 och statsrådet Wickbom såvitt
avser punkterna 12—16.

Anmälan till tilläggsbudget I till Statsbudgeten för
budgetåret 1985/86

Tionde huvudtiteln

A. Arbetsmarknadsdepartementet m. m.

[1] Al. Arbetsmarknadsdepartementet.

Under
denna rubrik har i statsbudgeten för innevarande budgetår anvisats ett
förslagsanslag av 24725000 kr. Från anslaget betalas löner och omkostnader i arbeismarknadsdepartementets
verksamhet.

Det
ökade antalet asylsökande sedan hösten 1984 har medfört att även antalet
besvärsärenden hos arbetsmarknadsdepartementet har ökat kraftigt. Personalen
vid departementets ullänningsenhel har förstärkts tillfälligt för att inte de
klagande skall få vänta orimligt länge på regeringsbeslut. Trots detta och
trots betydande övertidsinsatser har ändå balansen av oavgjorda besvärsärenden
ökat under år 1985. Den tillfälliga förstärkningen har därför nyligen utökats
ytterligare.

Utvecklingen
av antalet asylsökande tyder på att antalet besvärsärenden även i
fortsättningen kommer att ligga på en hög nivå. Det innebär att det också finns
ett behov av att mer långsiktigt behålla en del av nuvarande bemanningsnivå.
Enligt min bedömning behöver organisationen, med den ärendemängd som nu kan
förutses, utökas med tio årsarbetskrafter. Därutöver behövs en extra
förstärkning under innevarande budgetår med medel motsvarande fem tjänster för
att arbeta av den mängd ärenden som f. n. finns i departementet. Totalt behöver
ytteriigare 2034000 kr. tillföras anslaget för budgetåret 1985/86. Jag har i
denna fräga samrått med statsrådet Gradin.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag alt regeringen föreslår
riksdagen

att
till Arbetsmarknadsdepartementet på tilläggsbudget I tUl statsbudgeten för
budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 2034000 kr.

34

B.
Arbetsmarknad m. m. Prop. 1985/86:25

Innanjag
går vidare med niinaanslagsberäkningar vill jag ta upp frågan om försöksverksamhet
med ökad kommunal självstyrelse,

[2] Försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse

Riksdagen
beslöt ijuni 1984 att en försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse,
det s,k, frikommunförsökel, skall bedrivas fram t.o.m. är 1988 (prop. 1983/84:
152, KU 32, rskr 368). Regeringen har sedan utsett tre landstingskommuner,
Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Örebro läns landstingskommuner och nio
kommuner. Ale, Bräcke. Gnosjö, Haninge, Helsingborg, Sandviken, Tyresö, Varberg
och Örebro, som skall ingå i försöket.

Avsikten
med försöksverksamheten är att de deltagande kommunerna och
landstingskommunerna, efter ansökan, skall kunna få dispens frän vissa statliga
regler som kan upplevas som hinder för att bedriva en effektiv kommunal
verksamhet. Det kan också gälla att utveckla former för en bättre samverkan
mellan kommunala och statliga organ.

Under
våren och sommaren 1985 har de s.k, frikommunerna och frilandstingen i skilda
skrivelser kommit in till regeringen med förslag om regeländringar inom
arbetsmarknadspolitikens område. Förslagen har beretts vid överiäggningar
mellan berörd frikommun och resp. länsarbetsnämnd. En utgångspunkt vid
överläggningarna har varit att staten även i fortsättningen skall ha
huvudansvaret för arbetsmarknadspolitiken.

Innanjag
går in på de olika förslagen vill jag upplysa om att regeringen nyligen har
beslutat om en förordning (SFS 1985:788) om försöksverksamhet inom
arbetsmarknadspolitikens område i vissa kommuner.

I
anslutning till redan inledd försöksverksamhet med arbetsförmedlingsnämnder
får arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) nu möjlighet att besluta om att utvidga denna
verksamhet även till frikommunerna. En sådan nämnd verkar inom samma
geografiska område som en kommun. 1 nämnden ingår representanter för
arbetsgivare och fackliga organisationer liksom representanter för kommunen.
Arbetsförmedlingsnämnden övertar de uppgifter som i dag åvilar distriktsarbetsnämnden.
Meningen är dock inte att därvid förändra den ordning med beslulsdelegering som
i dag gäller från distrikts-arbetsnämnd till kontorsföreslåndare och
handläggare på arbetsförmedlingen. Inrättandet av arbetsförmedlingsnämnder
innebär att en ny samverkansform mellan stat och kommun prövas i
arbetsmarknadspolitiken. I anslutning till frikommunförsökel bör också ges
möjligheter för dessa arbetsförmedlingsnämnder att pröva en ordning med friare
disposition av de arbetsmarknadspolitiska medlen. Jag utgår därvid ifrån att dessa
nämnder utöver statliga medel för sysselsättningsskapande åtgärder kommer att
få disponera vissa kommunala medel.

Flera
försökskommuner har föreslagit längre perioder för beredskapsarbete och
rekryteringsstöd än de högst sex månader som i normalfallet nu gäller enUgt
bestämmelserna i arbetsmarknadskungörelsen (1966:368) resp, förordningen
(1983:992) om rekryteringsstöd. Jag föreslår att arbets-

Prop.
1985/86; 25 förmedlingsnämnderna pä försök fär besluta om tiden i
beredskapsarbete och om hur lång tid rekryteringsstöd skall utgå. Tidsperioden
bör dock inte fä vara längre än tolv månader.

Inom
de landstingskommuner som deltar i frikommunförsökel kommer försök med sysselsällningskontrakt
alt genomföras. Försöken bygger pä att landstingskommunen får ett bidrag frän
staten mot ett visst angivet sysselsättningsåtagande. Härvid bör även bidrag
för beredskapsarbete och rekryteringsstöd kunna förlängas till tolv månader.
Jag föreslår att länsarbetsnämnden får möjlighet att besluta om en sådan
förlängning i samband med att sysselsättningskontrakt tecknas.

F.n.
kan kommunerna enligt 7 § lagen (1983:1070) om arbete i ungdomslag hos
offentliga.arbetsgivare utsträcka den dagliga arbetstiden för ungdomar i ungdomslag
på egen bekostnad i vissa fall. Genom den tidigare nämnda förordningen har
regeringen givit arbetsförmedlingsnämnderna i frikommunerna möjlighet alt inom
givna ekonomiska ramar fastställa omfattningen jiv särskilda insatser i fråga
om beredskapsarbete och rekryteringsstöd. Jag föreslår att, om en
arbetsförmedlingsnämnd finner det angeläget, resurser som har avsatts för
beredskapsarbeten och rekryteringsstöd får användas inom försöksverksamheten
för ändamål som möjliggör åtgärder motsvarande en utvidgning av den dagliga
arbetstiden i ungdomslag.

Ungdomslagen
omfattar de ungdomar som har fyllt 18 och ej 20 år. Det innebär alt de ungdomar
som har fullföljt och avslutat en minst tvåårig gymnasial utbildning på våren
och fyller 18 år först på hösten inte omfattas av ungdomslagen förrän de uppnår
18 år. Bland frikommunernas förslag finns önskemål om ändringar på denna punkt.

Mycket
talar för att reglerna i ungdomslagen på denna punkt borde ändras generellt.
Det saknas dock tillräckligt underiag för att nu göra en sådan ändring. Jag
anser emellertid att arbetsförmedlingsnämnderna i frikommunerna bör ges
möjlighet att. på samma sätt som nyss beskrivits i fråga om utvidgning av
arbetstiden i ungdomslag, använda de avsatta resurserna för beredskapsarbete
och rekryteringsstöd för att bereda sysselsättning åt den här avsedda
ungdomsgruppen. Detta förutsätter all undantag görs för frikommunerna från de
nedre åldersgränserna för beredskapsarbete och rekryteringsstöd.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. godkänna
vad jag förordat i fråga om arbetsförmedlingsnämnder

nas och berörda länsarbetsnämnders rätt att föriänga tiden för

beredskapsarbete och rekryteringsstöd,

2. godkänna
vad jag förordat om arbetsförmedlingsnämndernas rätt

att utnyttja resurser som har avsatts för beredskapsarbeten och

rekryteringsstöd och om de nedre åldersgränserna för bered

skapsarbete och rekryteringsstöd i frikommunerna.

36

[3] B I. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Prop. 1985/86:25

Inom
arbetsmarknadsverket finns särskilda arbetsförmedlingsresurser för all ge
arbetsmarknadsservice åt flyktingar.

Mot
bakgrund av den kraftiga ökningen av antalet flyktingar under det senaste årel
har AMS i skrivelse den 27 september 1985 hemställt om ytteriigare 15 milj. kr.
för att förstärka denna service. Jag anser att de krav som det ökade antalet
flyktingar städer på arbetsmarknadsverket bör kunna klaras inom ramen för
tillgängliga resurser och är nu inte beredd att tillstyrka denna framställning.
Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Gradin.

Under
anslaget B 3. Arbetsmarknadsutbildning kommer jag bl.a. att ta upp frågan om en
förstärkning av länsarbetsnämndernas resurser för planering och upphandling
för arbetsmarknadsutbildning fr. o. m. den 1 januari 1986. Jag kommer att
föreslå att 2 milj. kr. avsätts för detta ändamål. Dessa medel bör anvisas
under anslaget B 1. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemstäUer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa elt förslagsanslag av 2000000 kr.

14] B 2. Arbetsmarknadsservice.

I
anledning av prop. 1978/79; 131 om ADB i arbetsförmedlingen m. m. log riksdagen
(AU 34, rskr 304) ställning för att användning av ADB-teknik i arbetsförmedlingen
på längre sikt är en förutsättning för alt arbetsförmedlingen skall kunna
erbjuda de arbetssökande och arbetsgivarna den service som de har rätt att
fordra. AMS har under flera år prövat olika ADB-funk-tioner inom
platsförmedlingen såsom sökning av lediga platser, platsbevakning för en
arbetssökandes räkning, viss ålgärdsregistrering samt sökande- och arbetsgivareregisler.
Samtidigt har en viss anskaffning av terminaler till arbetsförmedlingen skett.
AMS har inte någon egen datorkraft för systemet utan har hyrt in sig hos en
servicebyrå, Control Data AB (CDC). F. n. pågår upphandlingen av det ADB-system
inom platsförmedlingen som beräknas vara i drift i slutet av 1980-talet.
Regeringens beslut om vem som skall leverera utrustningen kan väntas tidigast i
slutet av innevarande år.

I
1984 års budgetproposition (prop. 1983/84; 100 bil. 12, s. 93) anförde jag att
i avvaktan på att AMS får egen datorkraft, utbyggnaden av terminaler vid
arbetsförmedlingen inte borde ske så att det totala antalet terminaler överskrider
det antal som ryms dels inom det då gällande avtalet med CDC, totalt I 000
terminaler. Genom riksdagens beslut med anledning av innevarande års
budgetproposition (prop. 1984/85:100 bil. 12, AU 11, rskr 188) kommer detta
antal att uppnås under budgetåret 1985/86.

1 skrivelse den 24 maj
1985 har AMS begärt att få överskrida nämnda

antal terminaler för att bygga ut systemet helt i Malmöhus och Göteborgs 3

och Bohus län.

Prop. 1985/86: 25 Som jag
nyss nämnde har AMS ingen egen datorkraft för ADB-systemet

inom
platsförmedlingen utan har hyrt in sig hos CDC. Statskonsult AB har numera
genom sitt dotterbolag AF-DATA-AB köpt in den centrala datorutrustning som AMS
har utnyttjat hos CDC. Därigenom har kostnaderna för ADB-systemet inom
platsförmedlingen kunnat sänkas. AMS gör nu den bedömningen att inom ramen för
de medel som har anvisats under innevarande budgetår för ADB-systemet antalet
terminaler kan utökas med minst 117 utöver de 1000 som har medgivits. Enligl
AMS är det dessutom tekniskt möjligt att lill systemels söknings- och
bevakningsdel ansluta betydligt fler än 1000 terminaler med befintlig
datorutrustning.

För
egen del gör jag nu den bedömningen att del inte finns någon anledning att
begränsa utbyggnaden av antalet terminaler till 1000. AMS bör få rätt att
anskaffa terminaler i den takt som de kan finansieras inom ramen för de av
riksdagen anvisade medlen. Anskaffningen bör ske i sedvanliga former. Någon
utbyggnad utöver I 000 terminaler bör dock inte få ske förrän regeringen har
fatlat beslut i upphandlingsfrågan eftersom nyanskaffningen bör omfatta
utrustning som är användbar i såväl nuvarande som kommande system. Det bör
ankomma pä regeringen att besluta om när AMS skall få anskaffa mer än I 000
terminaler.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
godkänna vad jag har förordat i fråga om utbyggnaden av ADB-systemet inom
platsförmedlingen.

[5] B 3. Arbetsmarknadsutbildning.

I
prop. 1984/85:59 (AU;9 rskr: 101) om ny organisation för den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen anmälde jag min avsikt alt åter komma till
regeringen med förslag till riksdagen i fråga om dels beräkning och fördelning
av redan anslagna medel för arbetsmarknadsutbildningen, dels ny
anslagskonstruktion för verksamheten med arbetsmarknadsutbildning och dels
beräkning av ett särskUt anslagsfinansierat driftbidrag till den nya AMU-organisationen.

Den
särskilda utredaren (A 1984:03) (AMU-kommittén) för genomförande av en ny
organisation för arbetsmarknadsutbildningen har i dels en anslagsframställning
för budgetåret 1986/87, dels i en särskild redovisning avseende det första
halvåret 1986 beräknat AMU-organisationens medelsbehov.

AMU-kommittén
föreslär att den nuvarande finansieringsformen och

änslagskonstruktionen för arbetsmarknadsutbildningen behåUs under peri

oden 1 januari - 30 juni 1986. Det främsta skälet till en förlängning av det

nuvarande ekonomiska systemet är att verksamheten redan är planerad

och beräknad enligt de nuvarande förutsättningarna. Ett annat skäl för att

avvakta med ett nytt ekonomiskt system är att personalen kommer att

behöva såväl utbildning som praktisk förberedelse inom den nya organisa

tionen för all smidigt kunna gä över från en anslags- till en intäktsfinan-

sierad verksamhet.

38 Några nya anslag för uppdragsverksamhet resp. vissa
driftutgifter behö-

ver
således inte inrättas för innevarande budgetår. I stället bör de medel Prop.
1985/86:25 som finns upptagna under anslaget B 20. Kostnader för ny
organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m.m. för
perioden 1 januari - 30 juni 1986 föras upp under anslagen B 1.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, B 3. Arbetsmarknadsutbildning och
B 9. Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen. Härutöver bör
i enlighet med vad jag har nämnt i prop. 1984/85; 59 om ny organisation för den
särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen, medel tillföras vissa andra
anslag. Jag återkommer strax lill dessa.

Under
anslaget B 20. Kostnader för ny organisation för den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen m.m. har anvisats 933775000 kr. Dessa medel bör
fördelas enligt följande;

1.
Under anslaget B I.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader bör 2 milj. kr. föras upp. Detta
motsvarar hälften av den årskostnad som jag i prop. 1984/85:59 beräknade för en
förstärkning av länsarbetsnämndernas resurser för planering och upphandling av
arbetsmarknadsutbildning.

2.
Under anslaget B 9.
Arbetsmarknadsverket: Inköp för arbetsmarknadsutbildningen bör 22,5 milj. kr.
föras upp. Detta motsvarar den andel av kostnaderna för utrustning och
inredning som har beräknats under anslaget B 20. för perioden 1 januari - 30
juni 1986.

3.
Under åttonde huvudtitelns
förslagsanslag Bl. Skolöverstyrelsen bör 174000 kr. föras upp. Bakgrunden tiU
mitt förslag är följande. Arbetsmarknadsutbildningen utnyttjar f.n. resurser
hos skolöverstyrelsen (SÖ) även utanför byrå V 3, framför allt vid den
administrativa avdelningen. AMU-kommittén har bedömt att medel motsvarande tre
tjänster bör ligga kvar hos SÖ. Jag delar denna uppfattning.

Jag
räknar med all de resurser, motsvarande två helårsarbetskrafter, som i dag
finns inom den administrativa avdelningen och som i dag utnyttjas för arbetsmarknadsutbUdningen,
på sikt bör kunna omfördelas för kursplanearbete. För att möjliggöra en sädan
omvandling förordar jag att skillnaden i lönekostnaden mellan två tjänster vid
administrativa enheten och två tjänster för kursplanearbete för AMU inom vuxenut-bildningsenhelen
fär föras upp på SÖ: s förvaltningsanslag. Jag har för den andra delen av
budgetåret 1985/86 beräknat denna skillnad tiU 66000 kr. Vidare bör medel
motsvarande en tjänst i samma löneläge föras tiU SÖ: s förvaltningsanslag. För
ett halvt budgetår beräknar jag kostnaden för enna tjänst tiU 108000 kr. Sammanlaget
innebär detta 174000 kr.

I
samband med övergången till den nya AMU-organisationen, kom

mer som jag anförde i prop. 1984/85:59 vissa arbetsuppgifter att upphö

ra. Den personal inom AMU: s nuvarande lokala organisation som

härvid blir övertalig har enligt gällande avtal uppsägningstider som

infaller under såväl våren 1986 som budgetåret 1986/87. För riksdagens

kännedom vill jag meddela att jag avser föreslå regeringen att kostnader

för övertalig personal inom den nuvarande lokala organisationen skall

täckas från utgående reservation per den 30 juni 1985 pä anslaget B 3.

Arbetsmarknadsutbildning. Vissa personaladministrativa uppgifter för 39

Prop. 1985/86:25 den
övertaliga personalen måste utföras av SÖ centralt. För dessa

arbetsuppgifter
har chefen för utbildningsdepartementet lidigare i dag i samråd med mig
beräknat löner för två årsarbetskrafter. Dessa lönekostnader bör i likhet med
kostnaderna för den överlalighet som kan förutses uppstå vid SÖ centralt till
följd av omorganisationen av AMU få bestridas genom medel som tillförs
förslagsanslaget B I. Skolöverstyrelsen under åttonde huvudtiteln. 4. Under
åttonde huvudtitelns anslag C 3. Bidrag till kommunal utbildning för vuxna bör
2850000 kr. föras upp. Detta motsvarar hälften av den årskostnad som jag i prop.
1984/85:59 i samråd med chefen för utbild-ningsdef)artementet har beräknat för
en utökning av grundvux i samband med att grundutbildningen för vuxna zigenare
inom AMU upphör. Jag har likaså beräknat att medelsbehovet för timersättningen
i grundvux kommer att öka med ca 1,5 milj. kr. Detta belopp bör föras upp
under åttonde huvudtitelns anslag E6. Timersättning vid grundvux. Härigenom
kommer kostnaderna för bidrag till arbetslöshetsersättning och
utbildningsbidrag all minska. 4. Under åttonde huvudtitelns anslag C 3. Bidrag
till kommunal utbUdning för vuxna bör 2850000 kr, föras upp. Detta motsvarar
hälften av den årskostnad som jag i prop. 1984/85:59 i samråd med chefen för
utbildningsdepartementet har beräknat för en utökning av grundvux i samband
med att grundutbildningen för vuxna zigenare inom AMU upphör. Jag har likaså
beräknat att medelsbehovet för timersättningen i grundvux kommer att öka med
ca 1,5 milj. kr. Detta belopp bör föras upp under åttonde huvudtitelns anslag E6.
Timersättning vid grundvux. Härigenom kommer kostnaderna för bidrag till
arbetslöshetsersättning och utbildningsbidrag att minska.

Med
hänsyn till vad jag nu har anfört kommer anslaget B 20 Kostnader för ny
organisation för den särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m. inle att
utnyttjas.

Enligt
rikisdagens beslut om ny organisation för arbetsmarknadsutbild

ningen (AU 1984/85:9, rskr 101) skall organisationen anvisas ett särskilt

driftbidrag under de fem första verksamhetsåren. Driftbidrag skall anvisas

dels för utvecklingsarbete, personalutbildning och marknadsföring som

föranleds av omorganisationen, dels för kostnader för sådana lokaler som

inte behövs och som avses avvecklas under perioden. Driftbidraget för

subvention uv lokalkostnaderna svarar mot en de! av nuvarande kostnader

för lokaler och innebär således inget extra medelstillskott, AMU-kommit

tén har i sin framställning avseende den nya AMU-myndigheten för andra

hälften av budgetåret 1985/86 beräknat medelsbehovet för driftbidrag exkl.

lokalsubvention till 12 milj. kr. I sin beräkning av medelsbehovet för första

halvåret 1986 föreslår kommittén att det beräknade driftbidraget anvisas

som en särskild post under anslaget 3 3. Arbetsmarknadsutbildning. För

egen del beräknar jag att under tiden I januari - 30 juni 1986 bör resur

serna för utvecklingsarbete, personalutbildning och marknadsföring för

stärkas med 8 milj. kr. och förordar att della medelsbehov får täckas inom

ramen för redan anslagna medel. Det bör ankomma på regeringen att

40 utfärda föreskrifter därom. AMU-kommittén bör
därvid ges möjlighet alt i

viss
utsträckning besluta om användningen äV dessa medel redan före den Prop.
1985/86:25 1 januari 1986. Något medelstillskott för lokaler är inte aktueUt
för första halvåret 1986.

Enligt
mina beräkningar bör anslaget B3. Arbetsmarknadsutbildning således tillföras
906,3 milj, kr. Anslaget uppgår därmed till I 811,3 milj. kr. Därtill kommer de
192,5 milj. kr. av utgående reservation per den 30 juni 1985 på anslaget som
genom regeringens beslut den 6 juni 1985 står till AMS förfogande för
arbetsmarknadsutbildningen. Av de sammanlagda medlen har jag efter de
justeringar som jag nyss har redovisat, beräknat 1779,3 milj. kr. för den
särskilt anordnade arbetsmarknadsutbildningen. Jag har därvid även beaktat de
förändringar i verksamheten som följer av prop. 1984/85; 59 i fråga om
nedläggning av fritidsverksamheten vid AMU-centra samt inläktsfinansiering av
måltidsverksamheten. Jag räknar härvid med att de anvisade medlen även bör
täcka tUlkommande kostnader för styrelsearvoden och vissa ombyggnader av
lokaler för utbildningspersonalen. Samtliga medel på anslaget bör stäUas lill
AMS förfogande. Det bör ankomma pä regeringen alt besluta om hur SÖ och den nya
centrala AMU-myndigheten efter rekvisition skall fä utnyttja dessa medel.

Nytt
huvudmannaskap för Nordkalottens ÄMU-center i Övertorneå

Nordkalottens
AMU-center är en gemensam institution för Sverige, Finland och Norge med syfte
att främja arbetsmarknadsutbildningen särskilt inom de tre ländernas
nordligaste delar. Centret, som är beläget i Övertorneå, inrättades den I juli
1970. En överenskommelse om centrets verksamhet undertecknades av de tre
ländernas regeringar den 20 december 1974 (Nordisk Statutsamling 1974:46) och
ändrades den 26 november 1975 (NStat 1975 s. 46). För centret gäller särskilda
av skolöverstyrelsen i Sverige den 2 juni 1983 (SÖ-FS 1983:132) meddelade
föreskrifter.

Genom
prop. 1984/85:59 AU 9, rskr 101 kommer en ny organisation för den särskilt
anordnade arbetsmarknadsutbildningen att träda i kraft den 1 januari 1986. I
delta sammanhang har Nordkalottens AMU-center inte behandlats.

Jag
tillkallade därför genom beslut den 10 september 1984 en särskild arbetsgrupp
för att se över huvudmannaskapet för Nordkalottens AMU-center m.m.

Arbetsgruppen
har överlämnat sin rapport i maj 1985. Efter remiss har yttranden över
rapporten avgetts av statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), SÖ, efter
hörande av länsskolnämnden i Norrbottens län, AMS, efter hörande av
länsarbetsnämnden i Norrbottens län, länsstyrelsen i Norrbottens län, styrelsen
för Nordkalottens AMU-center, utredningen ' för förberedelse och genomförande
av ny organisation för arbetsmarknadsutbildningen (AMU-kommittén),
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO)
och Centralorganisationen SACO/SR. En sammanställning av remissyttrandena har
upprättats inom arbetsmarknadsdepartementet.

Synpunkter
har även inhämtats från Arbetskraftsministeriel i Finland,

Kommunal- och arbeidsdepartemenlel i Norge och Nordiska Ministerrå- 41

Prop.
1985/86: 25 det. För kännedom har arbetsgruppens rapport även skickats till Arbejds-ministeriet
i Danmark och Socialministeriet i Island. Vidare har överläggningar hållits
med företrädare för det finska ministeriet och det norska departementet.

Vid
AMU-centret i Övertorneå inkl. filialen i Hedenäset finns ca 90 anställda. Ca
300 kursdeltagare finns i genomsnitt vid centret varje månad.

Ett
grundläggande problem i verksamheten vid Nordkalottens AMU-center i dag är alt
beslutanderätten för centrets styrelse är starkt kringskuren. I
organisatoriskt avseende är styrelsen och centret underställda såväl
kursstyrelsen i Norrbottens län som SÖ i Sverige. 1 frågor om
utbildningsverksamhetens omfattning och inriktning har dessutom länsarbetsnämnden
i Norrbottens län och AMS i Sverige ett avgörande inflytande. Styrelsens
begränsade beslutanderätt har bl.a. lett till viss kritik frän främst finsk
sida.

Arbetsgruppen
föreslär att Nordkalottens AMU-center skall ingå som en egen anslagsfinansierad
myndighet i den nya AMU-organisationen i Sverige. Syflel är bl.a. att stärka
ställningen för centrets styrelse och dess inflytande över utbildningen. Vidare
föreslås att en styrelseledamot för varje land skall representera sitt lands
arbetsmarknadsmyndighet och en ledamot för varje land den myndighet som har det
centrala ansvaret för arbetsmarknadsutbildningen i resp. land. Utbildningen
föreslås också stå öppen för deltagare från Danmark och Island.

Jag
biträder i huvudsak arbetsgruppens förslag. Jag anser det viktigt att stärka
styrelsens ställning och dess inflytande över framför allt utbildningens
omfattning, inriktning och utformning.

1
likhet med arbetsgruppen anser jag att Nordkalottens AMU-center fr. o. m. den I
januari 1986 bör ha en självständig ställning och vara en egen myndighet. Under
våren 1986 bör finansieringen ske genom anslag på samma sätt :i0m för den
övriga AMU-organisationen. Fr. o. m. budgetåret 1986/87 anser jag emellertid - till
skillnad från arbetsgruppen - alt myndigheten Nordkalottens AMU-center i
princip skall grunda sin verksamhet på intäkter av uppdrag från
arbetsmarknadsmyndigheterna i de tre länderna. Enligt min mening är det
viktigt att verksamheten i detta avseende så lite som möjligt skiljer sig frän
den övriga AMU-organisationen.

Med
de förslag i fråga om kostnader och finansiering som jag strax återkommer till
bedömer jag att denna form av finansiering inte kommer att innebära någon
större förändring jämfört med nuvarande ordning. Styrelsen kommer att inom
ramen för sina beräknade intäkter och anslagsmedel kunna planera för och
genomföra den utbildning som de tre ländernas arbetsmiirknadsmyndigheter
bedömer lämplig. Gentemot Finland och ■ Norge kan jag inte se någon skillnad
till följd av förändrad finansieringsform.

Arbetsgruppen
har även behandlat frågan om styrelsens sammansätt

ning. Någon ändring av grunderna föreslås inte. Styrelsen bör även i

fortsättningen bestå av två ledamöter från vart och ett av de ire länderna. I

Sverige bör ledamöterna utses av AMS resp. den centrala AMU-myndig

heten.

42 Arbetsgruppen har som nämnts föreslagit alt chefen
för myndigheten

skall
vara en utbildningschef som utses av den centrala AMU-myndigheten Prop.
1985/86: 25 i Sverige efter samråd med berörda myndigheter i Finland och Norge.

Med
hänsyn lill att jag nyss har förordat att Nordkalottens AMU-center skall vara
en självständig myndighet, med resultatansvar för verksamheten, anser jag att
chefen för myndigheten Nordkalottens AMU-center bör vara likställd med de
regionala myndigheternas chefer. Det ankommer på regeringen att efter samråd
med berörda myndigheter i Finland och Norge utse chef för centret. Därutöver
anser jag del befogat att förstärka de ekonomiadministrativa resurserna vid
centret.

Ett
genomförande av förslaget innebär således att det i Norrbottens län kommer att
finnas två uppdragsmyndigheler för AMU, dels den regionala AMU-myndighelen,
dels Nordkalottens AMU-center.

Jag
går nu över till frågan om kostnader och finansiering.

Arbetsgruppen
har föreslagit att verksamheten vid Nordkalottens AMU-center skall finansieras
genom anslag.

Flertalet
remissinstanser biträder utredningens förslag. Statskontoret och RRV anser dock
att utbildningsverksamheten vid Nordkalottens AMU-center bör vara inläktsfinansierad
och att grunderna för beräkning av ersättning från Finland och Norge bör
ändras. Eventuell subventionering av verksamheten bör ske med regionalpolitiska
medel.

Som
jag har nämnt tidigare anser jag det, i likhet med statskontoret och RRV,
viktigt att ha likartade principer för finansiering inom hela AMU-organisationen.
Jag föreslår därför att även Nordkalottens AMU-center skall anordna utbildning på
uppdrag som ger intäkter till verksamheten.

Arbetsgruppens
förslag till anslagsfinansiering grundar sig delvis på praktiska synpunkter.
Bl. a. kan det ta läng tid att beräkna hur stor ersättning Finland och Norge
skall erlägga. Jag anser alt praktiska problem av den arten bör kunna lösas.

Centrets
särskilda ställning som nordiskt samarbetsorgan och förutsättningarna i övrigt
för verksamheten kan leda till att full kostnadstäckning inte uppnås. Det kan
därför erfordas att ett driftbidrag tillförs centret bl. a. för alt garantera
täckning av underskott som kan uppkomma i verksamheten.

Frågan
om ett eventuellt driftbidrags konstruktion och omfattning bör få övervägas
närmare av den nya AMU-organisationen i samråd med RRV. Jag avser att senare
återkomma till regeringen med närmare förslag till riksdagen i denna fråga.

Nuvarande
modell för prissättning innebär att Finland och Norge betalar för en
motsvarande eller jämförbar utbildning i resp. land. Jag delar arbetsgruppens
uppfattning att denna princip bör kvarstå med tillägget att högst faktisk
kostnad skall erläggas. Med mitt förslag om en inläktsfinansierad myndighet bör
givelvis även Sverige omfattas av denna princip. Utgångspunkt bör då vara
prissättningen på motsvarande AMU-kurser i Norrbottens län. Kostnaderna för de
inkvarteringsplatser som utnyttjas beräknas enligl samma princip. Arbetsministerierna
i Finland och Norge har anslutil sig lill dessa grundprinciper. Samma modell
för prissättning bör gälla för elever från Danmark och Island.

Arbetsgruppen
har vidare föreslagit alt Sverige, Finland och Norge på 43

Prop.
1985/86: 25 förhand förbinder sig att stå för kostnaderna för ett visst antal
platser. Kostnadsgarantin skall gälla för de utbildningsplatser som på grundval
av denna förbindelse har fördelats även om dessa inte har utnyttjats till
fullo. I samråd med mina kollegor i Finland och Norge har överenskommits all en
sådan kostnadsgaranli försöksvis skall lämnas under tre år. Vid arbetsmi-nistermöte
i Mariehamn den 12-13 november 1985 kommer detta att konfirmeras genom prolokollsanteckning.
Genom detta förfarande och genom instruktionen för Nordkalottens AMU-center,
som vi är överens om, är det inte nödvändigt att nu ändra i den grundläggande
överenskommelsen från år 1974.

Arbetsgruppen
har föreslagit att centret — utöver sin huvuduppgift -skall få möjlighet att
mot full kostnadstäckning sälja utbildning och utbildningstjänster till bl. a.
företag och förvaltningar. AMS har i sitt yttrande anfört att verksamheten vid
Nordkalottens AMU-center med nytt huvudmannaskap bör finna sin form innan
frågan om sådana uppdrag las upp. Jag har tidigare anfört att jag anser det
väsentligt att verksamheten vid Nordkalottens AMU-center så långt möjligt
överensstämmer med AMU-verk-samheten i övrigt. I konsekvens härmed biträder jag
arbetsgruppens förslag.

Med
hän.jyn till de speciella förhållanden som råder vid Nordkalottens AMU-center
delar jag arbetsgruppens uppfattning att centret skall ansvara för elevsocial
personal pch elevsociala åtgärder inkl. inkvartering för deltagarna.

Arbetsgruppen
har föreslagit att Nordkalottens AMU-center skall kunna användas som ett nordiskt
utvecklingscenter för arbetsmarknadsutbUd-ning.

I
det sammanhanget vill jag nämna att bland de olika alternativen till huvudmannaskap
som arbetsgruppen har haft att la ställning lill fanns ett med innebörden att
Nordkalottens AMU-center på sikt skulle ombildas till en nordisk institution
under Nordiska Ministerrådet. Arbetsgruppen har därvid sett förslaget om ett
nordiskt utvecklingscenter pä Nordkalotten som ett steg i den riktningen. Jag vill
informera om att jag har för avsikt att vid ministermölel i Mariehamn den 12-13
november 1985 även ta upp denna fråga.

Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna vad jag föreslagit i fräga
om finansiering av den nya organisationen för arbetsmarknadsutbildning under
tiden den I januari - den 30juni 1986,

2.
till Arbetsmarknadsutbildning
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett
reservationsanslag av 906250000 kr.,

3.
godkänna att Nordkalottens AMU-center
fr.o.m. den 1 januari 1986 skall ingå som en egen myndighet i AMU-organisationen
i

44 Sverige,

4.
godkänna de allmänna riktlinjer för verksamheten vid Nordka- Prop.
1985/86:25 lottens AMU-center som jag har angett i det föregående.

[6] B 5. Sysselsättningsskapande åtgärder.

AMS
har i skrivelsen den 27 september 1985 gjort den bedömningen att beredskapsarbeten
för ytteriigare ca 950 milj. kr. behövs för att arbetslösheten under första
halvåret 1986 skall kunna begränsas. AMS föreslår alt en viss del av dessa
medel skall avsättas för riktade insatser i de län som bedöms komma att drabbas
av en hög arbetslöshet bland byggnadsarbetare under den kommande vintern.

AMS
föreslår vidare att de rörlighetsstimulerande åtgärder för byggnadsarbetare -
två fria hemresor per månad - som infördes fr. o. m. den I juli 1985 förstärks ytteriigare
för att i första hand underiätia pendling till Stockholms och Göteborgs och
Bohus län.

AMS
föreslår också att försök med ett mer flexibelt resursutnyttjande av de
arbetsmarknadspolitiska medlen bör få prövas i elt par län.

När
det gäller rekryteringsstödet bedömer AMS att i genomsnitt högst 2500 arbelsplaceringar
per månad kommer att kunna göras med hjälp av delta stöd under innevarande
budgetår. Anvisade medel kommer därför inte all kunna utnyttjas fullt ut. AMS
föreslår att ca 275 milj. kr. av tilldelade medel förs över till beredskapsarbeten,
vilket reducerar nettobehovet av medelstillskott för beredskapsarbeten.

Beredskapsarbeten

För
beredskapsarbeten disponerar AMS för innevarande budgetår I 816,8 milj. kr.
inkl. reservationsmedel från föregående budgetår. Under andra halvåret 1985
beräknas antalet sysselsatta i beredskapsarbeten till i genomsnitt ca 22000
per månad. Då har hänsyn också tagits till dem som är sysselsatta inom
offentligt skyddat arbete. Med nuvarande medelsram begränsas utrymmet för
insatser under första halvåret 1986 till ca 15000 sysselsatta, vilket är en
halvering jämfört med nivån under våren 1985.

För
riksdagens kännedom vill jag meddela att chefen för finansdepartementet denna
dag kommer att föreslå regeringen att den - med utnyttjande av den av riksdagen
beviljade finansfullmakten (prop. 1984/85:150 FiU 30, rskr 409) - skall besluta
om att avsätta ytteriigare 187 milj. kr. för beredskapsarbeten. Jag gör i
likhet med AMS bedömningen att medel för rekryteringsstöd inte kommer att
kunna utnyttjas fullt ut och jag kommer därför senare denna dag att föreslå
regeringen att 300 milj. kr. från anslagsposten Rekryteringsstöd och enskilda
beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär förs över till anslagsposten
Beredskapsarbeten för alt användas till beredskapsarbeten. Totalt disponerar
härigenom ytteriigare 487 milj. kr, för beredskapsarbeten.

Jag
kan inle biträda AMS förslag om ytterligare förbättringar av de rörlighetsstimulerande
åtgärderna för byggnadsarbetare. Visserligen finns ett ökat behov av denna arbetskraft
i vissa storstadsområden, men del är

ännu för tidigt att bedöma
effekten av en åtgärd som infördes så sent som 45

den Ijuli i år.

Prop. 1985/86: 25 När det
gäller försök med flexiblare medelsanvändning vill jag hänvisa

till
vad jag tidigare har redogjort för beträffande de s.k. frikommunförsö-ken. Jag
avser alt också återkomma till denna fråga i samband med budget-proposilior för
budgetåret 1986/87.

[7] B 7. Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning.

För
innevarande budgetär har anvisats 9.5 milj. kr. för anskaffning av utrustning
till arbetsmarknadsverket (prop. 1984/85:100 bil. 12, AU 11, rskr 188).
Merparten av dessa medel avser anskaffning av teleutrustning till
arbetsförmedlingen och länsarbetsnämnderna.

I
skrivelsen den 27 september 1985 har AMS hemställt om ytteriigare 2 milj. kr.
för anskaffning av teleutrustning. Kostnaden för telefonväxlar har till följd
av tidigare inte förutsedda prisförändringar höjts väsentligt. Tillskott av
medel är enligt AMS nödvändigt för att kunna genomföra planerade utbyten av
telefonväxlar. Jag tillstyrker att AMS tillförs 2 milj. kr. för detta ändamål.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
tiil Arbetsmarknadsverket: Anskaffning av utrustning på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 2000000
kr.

[8] B 9. Arbetsmarknadsverket: Inköp för
arbetsmarknadsutbildningen.

Hälften
av de medel för anskaffning av utrustning inom arbetsmarknadsutbildningen som
jag har beräknat för innevarande budgetår har i årets budgetproposition
anvisats under anslaget B 20. Kostnader för ny organisation för den särskilt
anordnade arbetsmarknadsutbildningen m.m. Jag har nyss urder anslaget B 3.
Arbetsmarknadsutbildning förordat att den nya organisationen för den särskilt
anordnade arbetsmarknadsutbildningen förblir anslagsfinansierad under hela
detta budgetår och att ett nytt ekonomiskt system baserat på inläktsfinansiering
införs vid budgetårsskiftet den Ijuli 1986. Det innebär att de medel under
anslaget B 20. Kostnader för ny organisation för den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen m.m.. som har beräknats för anskaffning av
utrustning för perioden I januari — 30 juni 1986 bör föras upp under anslaget B
9. Arbetsmarknadsverket; Inköp för arbetsmarknadsutbildningen. Därmed ställs
45 milj. kr. till AMS disposition under budgetåret 1985/86 för inköp för
arbetsmarknadsutbildningen.

Det
bör ankomma på regeringen att utfärda föreskrifter för SÖ: s och den nya AMU-myndigheiens
rätt att rekvirera medel från AMS.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
till Arbetsmarknadsverket: Inköp Jör arbetsmarknadsutbUdning

en på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86

46 anvisa ett reservationsanslag av 22500000 kr.

[9] B 20. Kostnader för ny organisation för den särskilt Prop. 1985/86:25

anordnade arbetsmarknadsutbildningen m. m.

I
statsbudgeten har under delta anslag beräknats 933775000 kr. Jag har i det
föregående under anslaget B 3. Arbetsmarknadsutbildning redovisat dels mitt
förslag om hur den nya organisationen för arbetsmarknadsutbildning bör
finansieras under första halvåret 1986, dels de förändringar i medelstilldelningen
som följer av förändringar i verksamheten. Med hänsyn härtill kommer
ifrågavarande anslag inte att utnyttjas.

C. Arbetslivsfrågor

Den
pågående omstruktureringen av näringslivet i Bergslagen medför enligt AMS,
behov av vissa resursförstärkningar på särskilt utsatta orter i regionen.
Styrelsen har därför i skrivelsen den 27 september 1985 föreslagit att
sysselsättningen inom Sttflelsen SamhäUsföretag skall kunna utökas med 100000
timmar.

Vidare
har AMS föreslagit att särskilda resurser sätts in i anslutning tiU förestående
friställningar vid Avesta AB. För personer med särskilda svårigheter på
arbetsmarknaden föreslår AMS en förstärkning av arbetsmarknadsinstituten (Ami)
genom inrättande av ett extra arbetslag i regionen.

Regeringen
har den 24 oktober 1985 beslutat om vissa förstärkningar av insatserna för
sökande i Bergslags-regionen med särskilda svårigheter på arbetsmarknaden. Därvid
har regeringen, med stöd av riksdagens bemyndigande, gett Stiftelsen SamhäUsföretag
i uppdrag att utöka den skyddade verksamheten på vissa orter inom regionen med
motsvarande 100 000 bidragsberättigade arbetstimmar.

Regeringen
har samma dag medgivit att AMS får ta i anspråk 750000 kr. av utgående
reservation den 30 juni 1985 under anslaget C 3. Yrkesinriktad rehabilitering
för en tillfällig förstärkning av Ami-organisationen i Kopparbergs län med
ytterligare elt arbetslag. Regeringen har också genom beslut den 29 augusti
1985 ställt medel till förfogande för en förstärkning av arbetsförmedlingen i
Avesta. Jag räknar också med att AMS vid sin fördelning av medel för sysselsättningsskapande
åtgärder tar hänsyn till situationen i Bergslagen.

[lÖ] C4. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och
sysselsättning.

Under
denna rubrik har på statsbudgeten för innevarande budgetår förts upp ett
förslagsanslag av 2691 714000 kr. Härav har under anslagsposten Anställning med
lönebidrag anvisats 2 550954000 kr.

Riksdagen har i anledning
av propositionen (1984/85: 125 bil. 7) med

förslag om tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1984/85 be

slutat (AU 1984/85; 19, rskr 316) om omfattningen av introduktionsbidrag

och särskilda lönebidrag under budgetåren 1984/85 och 1985/86. Beslutet

innebar ett utökat antal platser med sådana bidrag, dels i UddevaUa-re- 47

Prop.
1985/86:25 gionen, dels i riket i övrigt. Kostnaderna för utökningen av
bidragen, som beräknades till sammanlagt 93,8 milj. kr., skulle på grund av
rekvisitionsförfarande m. m. komma att belasta anslaget först under budgetåret
1985/86. Medel anvisades därför inte i samband med beslutet.

Nu
bör anslaget tillföras dessa medel. Jag föreslår därför att 93,8 milj. kr.
tillförs anslaget C 4. Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning
för budgetåret 1985/86.

I
sin skrivelse den 27 september har AMS föreslagit ytterligare utökningar av
antalet platser med introduktionsbidrag och särskilt lönebidrag. EnUgt AMS
behöver antalet platser med introduktionsbidrag öka med 400 till 3400, bl.a.
för att arbetsförmedlingen i samverkan med SamhäUsföretag skaU kunna öka
antalet utplaceringar från SamhäUsförelags verkstäder.

Flertalet
av dem som placeras med introduktionsbidrag övergår till en anställning med
särskilt lönebidrag, AMS har därför förordat en utökning även av antalet
platser med särskUt lönebidrag med 1300. Vidare har styrelsen föreslagit att möjlighelen
att lämna särskilt lönebidrag för redan anställda skaU utökas. AMS har beräknat
kostnaden för dessa förstärkningar till 100 milj. kr., men bedömt att medel
inte behöver anvisas förrän till budgetåret 1986/87.

För
egen del anser jag att antalet platser med introduktionsbidrag bör utökas med
200 för att tiUgodose behov av särskilda insatser för svårpla-cerade
arbetshandikappade i Bergslagen.

Jag
föreslår vidare att antalet platser med särskilt lönebidrag på 50-pro-centnivån
ökar med 200 till 1600 platser.

Jag
beräknar kostnaden för den utökade bidragsgivningen till ca 17 milj. kr. för
andra hälften av budgetåret 1985/86, men bedömer att utgiften kommer att
belasta anslaget först under nästa budgetår. Jag avser därför att återkomma med
förslag om medel i anslutning till mina förslag i 1986 års budgetproposition.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
till Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och sysselsättning på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett
förslagsanslag av 93800000 kr.

[11] C 6. Statsbidrag till offentligt skyddat arbete.

I
statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna rubrik anvisats ett
reservationsanslag av 300 milj. kr.

Över
anslaget finansieras den skyddade sysselsättning hos offentliga arbetsgivare
som anordnas för socialmedicinskt handikappade som tidigare under lång lid och
i flera omgångar har varit sysselsatta i beredskapsarbete i kommunal regi (s.k.
Tl-arbeten). För budgetåret 1985/86 beräknades behovet av platser till 3 800.
Vid en bidragsnivå på 75 % innebär detta sysselsättning för ca 5000 personer.

AMS
framhåller i sin skrivelse den 27 september 1985 alt införandet av

offentligt skyddat arbete
har möjliggjort en mer stabil sysselsättningssitua-

48 tion för de svärplacerade som under långa tider har varit placerade i

beredskapsarbete.
Styrelsen har vid en föihyäd kartiäggning bedömt beho- Prop. 1985/86: 25 vet av
platser till 5 300 lill en kostnad av 400 milj, kr. för elt helt budgetår. I denna
beräkning ingår den sysselsättningsskapande verksamhet som bedrevs i andra
former för denna grupp i Västerbottens och Norrbottens län och som inte ingick
i underlaget för bedömningen i 1985 års budgetproposition av behovet av
platser.

Jag
är inte beredd att förorda någon allmän utökning av antalet platser under
innevarande budgetår. Däremot bör utrymme skapas på anslaget för ytterligare ca
270 platser i skyddat arbete hos offentliga arbetsgivare i Västerbottens och
Norrbottens län. Jag beräknar att helårskostnaden för delta uppgår till 26
milj. kr. Eftersom dessa anställningar inte kan komma till stånd förrän en stor
del av budgetåret har förflutit, beräknar jag behovet för innevarande budgetår
till 13 milj. kr. Jag har vid beräkningen av resurser för beredskapsarbeten
tagit hänsyn till detta.

Med
hänvisning tiU vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
till Statsbidrag till offentligt skyddat arbete på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 13000000
kr.

D. Invandring m. m.

[12] Dl. Statens invandrarverk.

Under
denna rubrik har på statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats ett
förslagsanslag av 59328000 kr.

Antalet
utlänningar som söker asyl i Sverige har under åren 1984 och 1985 varit
väsentligt större än vad som har varit normalt tidigare under 1980-talet. Det
totala antalet asylsökande under år 1984 var ca 10700 personer, inkl.
medföljande barn. Omkring 1500 av dessa har emellertid efter prövning avvisats
vid gränsen. Under år 1985 har t: o. m. september ca 9500 utlänningar, inkl.
barn, sökt asyl. Därav har ca 1500 avvisats vid gränsen.

Det
stora antalet asylsökande har medfört en kraftigt ökad arbetsbelastning för
statens invandrarverk. Det gäller självfallet den del av verket som svarar för
prövning av asylansökningar. Genom verkets nya ansvar för mottagning av
asylsökande och flyktingar fr.o.m. den I januari 1985 berörs emellertid också
andra delar av verket direkt av den ökade tillströmningen av asylsökande. Det
är i första hand samordningsbyrån inom vilken huvudansvaret för mottagningen av
flyktingar och asylsökande ligger samt administrativa byrån som har fått ökade
uppgifter bl. a. som en följd av att flera nya föriäggningar har fått öppnas.
Även informationsbyråns verksamhet påverkas av det ökade antalet asylsökande.

I
syfte alt förhindra alt ökningen av antalet asylärenden under år 1984

skulle leda till avsevärt längre handläggningstider och därmed också ökade

statliga kostnader för bostad och uppehälle åt de asylsökande beviljades

invandrarverket på tilläggsbudget I för budgetåret 1984/85 en tilirällig för

stärkning med 1 milj. kr. under första halvåret 1985 för handläggning av 49

4
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 25

Prop,
1985/86:25 tillståndsärenden. Därigenom kunde lillständsbyrån och
registerenheten tillfälligt förstärkas med totalt 14 årsarbetskrafter. Denna
förstärkning har tillsammans med vidtagna rationaliseringsätgärder inom verket
medfört att anlalel avgjorda ärenden har kunnat ökas väsentligt under första
halvåret 1985, Den genomsnittliga handläggningsliden i de ärenden som har avgjorts
under samma period har ökat endast marginellt trots den kraftigt ökade
ärendemängden. Samtidigt har dock balansen av asylärenden successivt ökat.

Mot
bakgrund av att antalet asylsökande även under första halvåret 1985 legat på en
väsentligt högre nivå än tidigare har invandrarverket fått möjlighet att
behålla den tillfälliga förstärkningen för tillståndsprövningen under andra
halvåret 1985, Vidare har verket fåll möjlighet att under samma period
tillfälligt förstärka de centrala resurserna för mottagande av flyktingar och
asylsökande. Detta har skett genom att regeringen den 5 september 1985 har
medgivit att verket får överskrida anvisade lönemedel för budgetåret 1985/86
med högst 2177000 kr. Totalt fär anslagsposten Förvaltningskostnader enligt
regeringens beslut överskridas med högst 5617000 kr. Därav är 2,5 milj. kr.
avsedda för kostnader för en ny telefonväxel som skall installeras under våren
1986. Nuvarande växel har inle varit tillräckligt dimensionerad för att klara
den ökade belastning som verket har utsatts för under det senaste året, vilket
har lett till betydande problem i verkets telefonservice.

Utvecklingen
under åren 1984 och 1985 tyder på att antalet asylsökande även under de
närmaste åren torde komma att översliga vad som har varit normalt tidigare
under 1980-talet. Det finns mot denna bakgrund behov av att även mer
långsiktigt tillföra invandrarverket en del av de resurser som verket nu
tillfälligt disponerar. Jag föreslår därför att verkels resurser för tillståndsprövning
på detta sätt förstärks med medel motsvarande tio tjänster fr. o. m. den I
januari 1986. Härmed skapas bättre förutsättningar för att handläggningsliderna
i tillstånds- och avlägsnandeärenden skall kunna bibehållas på en låg nivå. För
innevarande budgetår bör verket därutöver tilldelas en fortsatt tillfällig
resursförstärkning av sådan storlek alt verkets resurser för tillståndsprövning
bibehålls på samma nivå som under år 1985. Det innebär att verket temporärt för
första halvåret 1986 bör få tillfälliga medel motsvarande fyra tjänster.

För
all tilUimpningen av utiänningslagstiftningen skall vara effektiv och

för att begränsa statens kostnader för uppehälle m. m. för utlänningar som

får avslag på sina asylansökningar och skall utvisas är det väsentligt att

utvisningsbeslul som har vunnit laga kraft kan verkställas snabbi och pä ett

lämpligt sätt. I detta avseende har vissa problem förekommit under senare

tid. Liten eriärenhet hos vissa polismyndigheter av att verkstäUa utvis

ningsbeslut kan vara en bidragande orsak till sådana problem. En central

samordning och förbättrad information borde kunna underlätta polismyn

digheternas arbete pä detta område. Med hänsyn till att invandrarverket

har en stödjande funktion och att en stor del av kunskapen om aktuella

länder och förhållanden redan finns pä invandrarverket bör verket svara

för denna uppgift. Jag föreslår därför att verket tillförs medel motsvarande

50 en årsarbetskraft för detta ändamål.

Vid
den dimensionering av invandrarverkets centrala resurser för flyk- Prop,
1985/86: 25 tingmoltagande, som beslutades av riksdagen våren 1984 (prop. 1983/84:124,
Sfu 27, rskr 295) var utgångspunkten all mottagandet skulle omfatta ca 5000
personer per år. Det större antal som nu är aktuellt har ställt mycket störa
krav på verkets resurser. Inom samordningsbyrån har i enlighet med anvisningar
i budgetpropositionen 1985 resurserna omfördelats frän bevakningsarbete till
arbete som gäller flyktingmottagningen. Denna omprioritering har varit
genomgripande och flertalet av handläggarna på samordningsbyrån har på något
sätt involverats i arbetet med att få fram kommunplatser eller i andra delar av
flyktingmottagningen. Alt få fram kommunplatser kommer också framdeles att
kräva betydande arbetsinsatser. Vidare medför det förhållandet att flera
mottagningskommuner saknar erfarenhet av flyktingmoitagning stora krav på
information, rådgivning och uppföljning från invandrarverket. Med hänsyn lill
alt flykiingmot-tagandet har fått en väsentligt större volym och spridning över
landet än vad som tidigare har beräknats föreslår jag att verket fr. o. m. den
1 januari 1986 tillförs medel motsvarande tre årsarbetskrafter för en mer
långsiktig förstärkning av samordningsbyrån och informationsbyrän.

Genom
det ökade antalet asylsökande har också belastningen på administrativa byrån
blivit väsentligt större än vad som beräknades i prop. 1983/84; 124. Särskilt
förläggningsverksamheten har blivit mycket omfattande och den kommer även om
den kan minskas jämfört med f.n. att ställa större krav än beräknat på
invandrarverkets centrala administration. Det är viktigt all ha tillräckliga
resurser för personal- och ekonomiadministration för att snabbi kunna anpassa
verksamheten till fluktuationer i flyktinginvandringen. Jag föreslår att
verkels administrativa byrå förstärks med medel motsvarande fyra
årsarbetskrafter fr. o. m. den I januari 1986. Jag har därvid räknat med att såväl
personal-, ekonomi- som konlorsdrift-sektionerna behöver förstärkas. Jag har
också räknat med att en förstärkning bör ske av verkets centrala
planeringsfunktion.

Mina
förslag innebär sammantaget att invandrarverket långsiktigt bör tillföras medel
motsvarande 18 årsarbetskrafter fr. o. m. den 1 januari 1986. Därutöver
tillförs verket temporärt för första halvåret 1986 vissa tillfälliga medel. Jag
förutsätter i detta sammanhang att rationaliseringsarbetet fortgår inom olika
delar av verket för att möta de krav som har ställts genom den ökade
flyktinginvandringen och för att skapa flexibilitet i verksamheten.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
lill Slatens invandrarverk på tilläggsbudget I tiU statsbudgeten för budgetåret
1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 1974000 kr.

[13] D 2. Åtgärder för flyktingar.

Under
denna rubrik har på statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats

ett förslagsanslag av 2000000 kr. Frän anslaget bekostas övergångsvis den

förläggningsverksamhet som AMS under innevarande budgetår fortfaran

de bedriver för flyktingar och asylsökande som har kommit till Sverige före 51

Prop.
1985/86:25 år 1985. Förläggningarna skall enligt riksdagens beslut
avvecklas successivt av AMS.

Verksamheten
för organiserat överförda flyktingar skulle enligl planerna avvecklas i sin
helhet under första halvåret 1985. Ett mindre antal flyktingar har dock varit
inkvarterade av AMS även under sommaren i avvaktan på att utbildning har kunnat
påbörjas. Detta har medfört vissa kostnader som ej har beräknats i
budgetpropositionen. Den 1 oktober 1985 var denna verksamhet helt avvecklad.

AMS
föriäggningar för asylsökande skall avvecklas successivt i takt med att de som
vistas pä föriäggningarna antingen får uppehållstillstånd och utplaceras i en
kommun eller får avslag på asylansökningen och utvisas. Till följd av del stora
antalet asylsökande under hösten 1984 och den ökade arbetsbelastning detta har
inneburit för vissa polismyndigheter, invandrarverket och regeringskansliet
har många av de asylsökande som har inkvarterats av AMS på förläggning fått
vänta lång tid på beslut i tillståndsärendet. Under våren och sommaren 1985
har dessutom utplaceringen i kommuner av personer som har fått uppehåUstillstånd
inte kunnat ske i samma takt som uiipehållstillslånden har beviljats. Detta har
inneburit alt mänga har fåll vara kvar på förläggning en relativt lång tid
efter det alt de har fått uppehållstillstånd. Härigenom har avvecklingen av
förläggningarna inte kunnat ske i planerad takt och resursbehovet för
innevarande budgetår har blivit väsentligt högre än vad som har beräknats i
budgetpropositionen 1985. T. o. m. september var de redovisade kostnaderna på
anslaget totalt ca 54 milj. kr., varav ca 43 milj. kr. avsåg inkvartering av
asylsökande.

Under
de senaste månaderna har ett stort antal flyktingar kunnat utplaceras i
kommuner och avvecklingen av föriäggningar har gått relativt snabbt. Den 15
augusti fanns fortfarande 18 föriäggningar med tillsammans närmare I 300
personer. Den 1 oktober hade antalet förläggningar minskals till åtta. Antalet
inkvarterade personer var 668, varav 200 hade beviljats uppehållstillstånd och
väntade på utplacering i en kommun. 372 hade fått ett utvisningsbeslut av
invandrarverket och överklagat detta hos regeringen. 58 hade ett
regeringsbeslut om utvisning och 38 hade ännu inte fått något beslut frän
invandrarverket.

AMS
räknar med att ytteriigare fyra förläggningar skall kunna vara avvecklade i
början av november år 1985.

Det
är angeläget att även de kvarvarande fyra förläggningarna avvecklas

så snärt som möjligt. Flertalet av de personer som är inkvarterade på

föriäggningarna har vistats där i mer än ett är. Flyktingar som finns vid

AMS förläggningar och har fått tillstånd prioriteras av invandrarverket vid

utplacering i kommuner. Inom regeringskansliet har nyligen handläggarre-

surserna förstärkts ytterligare varför det bör vara möjligt att i en stor del
av

ärendena fatta beslut under innevarande år. Komplicerade ärenden kan

emellertid ta längre tid och de utlänningar som nyligen har fått ett utvis

ningsbeslut av invandrarverket och har överklagat beslutet torde knappast

kunna få något beslut av regeringen under de närmaste månaderna. En

fullständig avveckling av föriäggningarna under år 1985 förefaller därför

inte vara möjlig.

52 Från AMS har föreslagits att invandrarverket bör la
över kvarvarande

föriäggningar
den 1 januari 1986 och svara för avvecklingen av dem. Med Prop. 1985/86:25 hänsyn
till bl, a, de konsekvenser del skulle medföra för personalen och de ökade krav
en överföring skulle ställa på invandrarverkets redan hårt ansträngda centrala
administration är detta enligt min mening mindre lämpligt. Jag kommer också i
det följande att lämna förslag som kan komma att ställa krav pä att
invandrarverket skall öka kapaciteten vid utredningsförläggningar från
årsskiftet. Om invandrarverket skall ta över verksamhet som skall avvecklas
från AiMS bör det vara i en slutfas av avvecklingen när en överföring inte
skulle kräva så omfattande administrativt arbete. Vid årsskiftet kan det
fortfarande finnas flera förläggningar kvar med några hundra asylsökande.

Någon
överföring av ansvaret för kvarvarande föriäggningar från AMS till
invandrarverket bör således inte ske den I januari 1986. Däremot bör andra
möjligheter att påskynda avvecklingen av AMS verksamhet prövas. Mot bakgrund av
att samtliga förläggningar som kommer att vara kvar den 1 november 1985 är
lägenhetsförläggningar skulle t. ex. de aktuella föriägg-ningskommunerna genom
sedvanliga överenskommelser med invandrarverket kunna ta över ansvaret för de
asylsökande som vistas på förläggningen trots att beslut ännu inte fattats i
tillståndsfrågan. Jag har erfarit att invandrarverket redan haft kontakt med
några föriäggningskommuner för att undersöka om det finns några förutsättningar
för ett sådant kommunalt omhändertagande på aktuella orter.

Det
stora flertalet av de besvärsärenden inom regeringskansliet som gäller
asylsökande som vistas på AMS-förläggning borde kunna avgöras före den 1 mars
1986. Om del tiU denna lidpunkt inte har varit möjligt att träffa
överenskommelse med förläggningskommunerna om att de tar hand om de asylsökande
som är inkvarterade på AMS förläggningar bör ansvaret för inkvarteringen av
dessa asylsökande kunna tas över av invandrarverket.

Som
jag tidigare har nämnt har kostnaderna t. o. m. september uppgått till 54 milj.
kr. Resursbehovet för tiden fr.o.m. den 1 oktober 1985 är beroende av när
regeringen kan fatta beslut i aktuella besvärsärenden, i vilken takt den som
får tUlstånd kan utplaceras i en kommun och hur snabbt de som har fått utvisningsbeslul
av regeringen kan utvisas. Jag uppskattar detta resursbehov till 18 milj. kr.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. godkänna
vad jag har förordat i fråga om avveckling av arbets

marknadsstyrelsens förläggningar för utlänningar som sökt asyl i

Sverige,

2. till
Åtgärder för flyktingar på tilläggsbudget I lill statsbudgeten

för 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 70000000 kr.

53

Prop. 1985/86:25 [14] D 3. Åtgärder för invandrare.

54

Under
anslagsposten Bidrag till stiftelsen Invandrartidningen har i statsbudgeten
för innevarande budgetår under denna rubrik anvisats 4515000 kr. Anslagsposten
behandlas som ett särskilt reservationsanslag.

Stiftelsen
Invandrartidningen har hos regeringen hemställt om ytterligare statsbidrag på
125000 kr. för innevarande budgetår för alt bestrida kostnader i samband med
flyttning av stiftelsens verksamhet tUl nya lokaler.

Stiftelsens
ekonomi är mycket hån ansträngd. Flera besparingsåtgärder har vidtagits under
de senaste åren. En av dessa åtgärder har varit att flytta stiftelsens
verksamhet till nya lokaler och därigenom nedbringa hyreskostnaderna. De
kostnader som uppstått i samband med flyttningen finns inte möjlighet att
inrymma i budgeten för stiftelsens verksamhet. Stiftelsen Invandrartidningens
uppgifter inom ramen för samhällsinformationen för invandrare är f. n. föremål
för utredning. Utredningsuppdraget kommer att redovisas under hösten 1985. För
att undvika nedskärningar i tidningsverksamheten under innevarande budgetår
och därmed förändra förutsättningarna för det pågående utredningsarbetet är
det enligt min mening angeläget att Stiftelsen Invandrartidningen beviljas ett
extra bidrag på 125000 kr. under innevarande budgetär.

Under
anslagsposten Informationsverksamhet har i statsbudgeten för innevarande
budgetår under denna rubrik anvisats 3708000 kr. Anslagsposten behandlas som
ett särskilt reservationsanslag.

Från
denna anslagspost bekostas statens invandrarverks arbete dels med grundläggande
samhällsinformation till nya invandrare, dels påverkans- och samordningsarbete
för att öka majoritetsbefolkningens kunskaper om invandring och invandrare.

Det
nya systemet för flyktingmottagning och den kraftiga ökningen av antalet
asylsökande har inneburit att ett stort antal kommuner utan tidigare erfarenhet
av arbete med flyktingar har engagerats som motiagningskom-muner. Från
kommunerna ställs ökade krav på invandrarverket ifråga oni råd och stöd och
också medverkan i planeringen och genomförandet av informations- och
utbildningsinsatser riktade till kommunernas anställda. Ökade krav ställs också
på stöd i kommunernas opinionspåverkande arbete riktat till kommuninvånarna.
Jag anser det vara synnerligen angeläget att ytterligare resurser ställs till
förfogande för det mycket viktiga arbetet med information och andra opinionspåverkande
åtgärder i syfte att lokalt förankra den svenska flyktingpolitiken och underiätia
kommunernas arbete med flyktingmotlagningen. Verket bör därför tillföras
ytterligare resurser under innevarande budgetår för detta arbete. Samtidigt
bör också medel ställas till regeringens förfogande för opinionspåverkande
åtgärder i flyktingfrågor. Totalt bör I milj. kr. anvisas för här angivna
ändamål.

Med
hänvisning lUl vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att
till Åtgärder för invandrare pä tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 1125000 kr.

[15] D 5. Överföring och mottagning av flyktingar m. m. Prop. 1985/86:25

Under
denna rubrik har pä statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats ett
förslagsanslag av 59200000 kr. Över anslaget anvisas medel bl.a. för anordnande
och drtft av mottagningsförläggningar för flyktingar och utredningsförläggningar
för asylsökande samt verksamhet i direkt anslutning tiU sådana föriäggningar.

Invandrarverket
driver fr, o, m. den 1 januari 1985 permanenta förläggningar i Flen, Märsta,
Alvesta, Moheda och Hallslahammar. Föriäggningarna i Flen och Märsta med
sammanlagt 300 permanenta platser är enbart avsedda för att ta emot
asylsökande. Förläggningarna i Alvesta, Moheda och Hallslahammar, viUca har
tagits över från AMS, får utnyttjas för såväl asylsökande som organiserat
överförda flyktingar. När invandrarverket tog över dessa förläggningar hade de tolaU
ca 400 permanenta platser som primärt var avsedda för organiserat överförda
flyktingar. Enligt de riktlinjer för flyktingmottagningen som har antagils av
riksdagen (prop. 1983/84:124, SfU 27, rskr 295) bör antalet platser för
organiserat överförda flyktingar vid förläggningarna i Alvesta, Moheda och Hallslahammar
ha minskats från 400 till 200 senast den 1 juli 1987.

Vid
behov får verket också anordna och driva tillfäUiga förläggningar för flyktingar
och asylsökande eller utöka kapaciteten vid de permanenta förläggningarna.
Verket får också svara för annan tillfällig inkvartering av asylsökande i
anslutning tiU inreseorlerna.

På
utredningsförläggningar tas emot de utlänningar som söker asyl i samband med
inresan tUl Sverige och som inte har bostad ordnad på annat sätt, t.ex. genom
en nära anhörig. Under förläggningsvistelsen görs polisens utredning i
asylärendet och en planering av i vilken kommun den asylsökande bör erbjudas
bostad. Målsättningen är att förläggningsvislel-sen skall vara högst fyra
veckor. Utplacering i en kommun som invandrarverket har träffat
överenskommelse med sker oberoende av om asylärendet är avgjort eller inte.

Dimensioneringen
av de permanenta ulredningsförläggningarna gjordes med utgångspunkt i det antal
utiänningar som t, o. m. år 1983 åriigen sökte asyl i samband med inresan. Det
ökade antalet asylsökande under år 1985 har medfört att det har blivit
nödvändigt för invandrarverket att utöka förläggningskapaciteten väsentiigt.
Samtidigt har förläggningstiderna som regel blivit avsevärt längre än de fyra
veckor som har angivits som målsättning, eftersom det inte har varit möjligt
att snabbt få fram del antal kommunplatser som svarar mot det ökade behovet och
eftersom det har varit nödvändigt att vid utplaceringen i kommuner prioritera
flyktingar som kom under är 1984 och som har varit inkvarterade lång tid pä
någon av AMS förläggningar.

Den 1 oktober 1985 hade
antalet platser vid de permanenta förläggning

arna utökats till ca 1300. Vid samma tidpunkt fanns också drygt 900 platser

i tillfälliga utredningsförläggningar som verket har anordnat i Surahammar,

Fagersta, Nässjö, Oxelösund, Tyringe och Bocksjön. Vidare har verket

inrättat några tillfälliga slussförläggningar där asylsökande inkvarteras i

avvaktan på att det finns plats på uiredningsförläggningar. I böijan av ,_

Prop.
1985/86: 25 november 1985 öppnar verket ytterligare en utredningsförläggning i
Landskrona med ca 200 platser. En ylterligare utökning av förläggningskapaciteten
planeras senare under hösten för all tillgodose det aktuella behovet av inkvarteringsplatser.

Utlänningar
som inte söker asyl i direkt anslutning till inresan ulan först efter en tids
vistelse i landet hänvisas f. n. normalt inte till någon utredningsförläggning.
Deras ärenden utreds av polismyndigheten i den kommun där de har lämnat in
asylansökan och kommunen svarar i enlighet med riktiinjerna i prop. 1983/84;
124 normalt för inkvartering och socialt stöd under väntetiden. Kommunen bör
dock enligt dessa riktiinjer i vissa fall kunna vända sig till invandrarverket
i syfte att undersöka om verket kan erbjuda inkvartering i föriäggning.
Bakgrunden till att den som söker asyl först en lid efter inresan enligt
gällande riktlinjer normalt inte skall hänvisas till förläggning är bl.a. elt
anlagande om att den som söker asyl efter en tids vistelse i en kommun oftast
har någon form av anknytning till orten.

Det
är främst Stockholm och vissa andra kommuner i Stockholmsområdet samt
Göteborg, Malmö och Uppsala som får la emot utlänningar som söker asyl efter en
tids vistelse i landet. Som regel har den asylsökande bara vistats en myckel
kort tid i kommunen när han söker asyl hos polisen. Vanligen vänder han sig
samtidigt tUl socialförvaltningen i kommunen för att få ekonomisk hjälp och
bostad. Erfarenheterna hittills visar att de asylsökande som regel inte har
någon nära anhörig i kommunen eller annan stark anknytning dit. Särskilt i
Stockholm har det varit svårt att ordna bostäder och många asylsökande har tUlfälligt
fält placeras på hotell.

Stockholms
kommun och vissa andra kommuner som har fått ta emot ett stort antal
asylsökande har vänt sig till invandrarverket och begärt att de som söker asyl
i kommunen skall tas om hand av verket på utredningsförläggning.
Invandrarverket har emellertid hittiUs endast i mycket begränsad utsträckning
kunnat tillgodose kommunernas krav i ett läge när det hela tiden har varit
nödvändigt alt utöka anlalel förläggningsplatser för att klara inkvarteringen
av dem som söker asyl i direkt anslutning till inresan.

EnUgt
min mening finns det flera skäl för att asylsökande som inte har

någon egen bostad eller nära familjeanknytning i vistelsekommunen i ökad

utsträckning bör inkvarteras på utredningsförläggning under den tid poli

sens utredning i asylärendet genomförs. Ett skäl är att det skulle minska de

problem som finns när det gäller att få fram bostäder i Stockholm och på

vissa andra håll och att det skulle ge de aktuella kommunerna väsentligt

bättre möjligheter att planera sitt flyktingmottagande. Ett annat mycket

starkt skäl är att det bör kunna leda till kortare handläggningstider i

asylärendena om polisutredningarna görs vid förläggningar där polisens

resurser är anpassade till förläggningskapacilelen. I Stockholm och Malmö

för f. n. många asylsökande vänta i mer än sex månader innan de hörs av

poUsen därför att polisens utredningsresurser är hårt belastade till följd av

det ökade antalet asylsökande. Det finns ytterUgare en aspekt som gäller

rättvisan mellan olika flyktingar. F. n. intecknas en stor del av storstads

kommunernas mottagningsplatser av dem som söker asyl en tid efter

56 inresan. Det innebär alt den som söker asyl vid
gränsen har mycket svårt

att efter föriäggningsvistelsen
få komma till exempelvis Stockholm. Om en Prop. 1985/86: 25 större del av
de utlänningar som söker asyl efter en kortare tids vistelse i landet tas emot
pä en förläggning under den första tiden blir förutsättningarna för att komma
till en storstad mer oberoende av när och var asylansökningen lämnas in.

Av
de skäl som jag här angivit vore del önskvärt om i princip alla asylsökande som
saknar bostad och som inte har någon mycket nära anhörig eller har andra
särskilda skäl för att bo i en viss kommun kunde inkvarteras av invandrarverket
på uiredningsförläggningar under den tid polisens utredning genomförs. Det
skulle emellertid innebära elt väsentligt ökat behov av föriäggningsplatser och
ställer också ökade krav pä invandrarverket centralt. Med hänsyn till
nuvarande situation i fråga om behovet av förläggningsplatser är det knappast
möjligt för invandrarverket att i ett kortsiktigt perspektiv kunna ta hand om
alla de utlänningar som söker asyl efter inresan och som i princip borde
inkvarteras på förläggning under polisens utredning. Den ökade inkvarteringen
av asylsökande på utredningsförläggningar bör därför genomföras successivt.
Med hänsyn till all problemen vad gäller såväl bostäder som handläggningstider
hos polisen är särskilt stora i Stockholm är det angeläget att utlänningar som
söker asyl hos polisen i Stockholm och saknar bostad i första hand anvisas
plats på förläggning.

Det
successivt utökade ansvar för invandrarverket i fråga om inkvartering på utredningsföriäggning
som jag har föreslagit innebär inle att berörda kommuners ansvar för att ge
bistånd till nyanlända asylsökande upphör. Om den asylsökande har någon nära anhörig,
1. ex. make/maka eller barn. som är bosatt i kommunen eller om den asylsökande
av någon speciell anledning inle kan få sina behov tillgodosedda genom
inkvartering pä en statiig utredningsförläggning har vistelsekommunen precis
samma ansvar som i dag. För asylsökande som skall inkvarteras på
utredningsförläggning har kommunen ett ansvar för all ge temporärt bistånd av
olika slag till dess att den asylsökande kan tas emot på en förläggning och
behoven kan tillgodoses där. Det kan t.ex. behövas tillfäUig inkvartering i
kommunal regi i avvaktan på att en placering på föriäggning kan genomföras.

Som
jag nyss har nämnt planerar invandrarverket att under hösten öppna ytteriigare
utredningsförläggningar för att klara det akuta platsbehov som har uppstått
till följd av det ökade antalet asylsökande. Behovet av platser pä
utredningsförläggningar under år 1986 blir beroende av hur många asylsökande
som kommer till Sverige och i vilken takt utplacering i kommunerna kan ske, BLa,
mot bakgrund av behovet av beredskap och mitt förslag att utlänningar som söker
asyl en tid efter inresan i Sverige i ökad utsträckning skall inkvarteras på
förläggning, är det sannolikt att de förläggningsplatser som inrättas under år
1985 kommer att behövas under hela den återstående delen av budgetåret 1985/86.
Det innebär väsentligt fler förläggningsplatser än vad som kunde förutses före
reformens genomförande och därmed avsevärt större resursbehov än vad som
beräknades i budgetpropositionen 1985. Det ökade resursbehovet kan beräknas till
ca 105 milj. kr.

Förslaget
att även de asylsökande som inte söker asyl i samband med 57

Prop.
1985/86:25 inresan i ökad utsträckning skall hänvisas till en utredningsföriäggning
innebär att del också på lång sikt - även om flyktinginvandringen åter skulle
minska lill den nivå som var normal före år 1984 - behövs fler föriäggningsplatser
för asylsökande än vad som tidigare har beräknats. Som jag lidigare har
redovisat är antalet permanenta förläggningsplatser f. n. 700 varav en del i
första hand är avsedda för organiserat överförda flyktingar. Enligt de riktiinjer
för flyktingmottagandet som har antagits av riksdagen skall 200 av de platser i
Hallstahammar och Alvesta/Moheda som primärt är avsedda för organiserat
överförda flyktingar avvecklas till den 1 juli 1987 om inle förutsättningarna
helt förändras. Det ökade behovet av platser vid utredningsförläggningar
innebär helt ändrade föruisättningar och någon minskning av det permanenta
antalet platser vid förläggningarna i Alvesta/Moheda eller Hallstahammar bör
därför inte ske. Förläggningen i Alvesta/Moheda som ursprungligen var avsedd
att i första hand ta emot organiserat överförda flyktingar har i praktiken
blivit en utredningsförläggning ftir asylsökande. Den bör nu även i formell
mening bli en utredningsförläggning med en permanent kapacitet för att ta emot
250 asylsökande. Förläggningen i Hallslahammar bör även framdeles i första hand
ta hand om organiserat överförda flyktingar. För della ändamål krävs minst 150
permanenta platser.

Utöver
de permanenta platser som f. n. finns vid föriäggningarna behövs under de
närmaste åren ytterligare permanenta platser för asylsökande. Dessa platser kan
skapas antingen genom att man permanent utökar kapaciteten vid någon av de
befintliga föriäggningarna eller genom att man inrättar en ny permanent
förläggning. Bl.a. för att inte ha alltför många asylsökande på samma ort under
lång tid anser jag att en ny utredningsförläggning bör inrättas.
Invandrarverket har föreslagit att den föriäggning som man inom kort kommer att
inrätta i Landskrona skall bli permanent. Jag har inget att erinra mot detta
förslag. Landskrona är inte minst på grund av närheten till Trelleborg och
Malmöregionen lämplig för lokalisering av en ny permanent utredningsföriäggning.
Förläggningen bör ha kapacitet att kunna inkvartera minst 200 asylsökande.

Det
förslag som jag har lämnat i fråga om nya utredningsförläggningar innebär en
permanent förläggningskapacitet under de närmaste åren på ca 900 platser. Om
antalet asylsökande skulle minska pä elt sådant sätt att det permanenta
platsbehovet blir lägre bör självfallet en minskning av den permanenta
förläggningskapaciteten pä nytt aktualiseras.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. godkänna
de riktlinjer som jag har förordat i fråga om mottagning

på uiredningsförläggningar för asylsökande,

2. till
Överföring och mottagning av flyktingar m.m. på tilläggs

budget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett för

slagsanslag av 105000000 kr.

58

[16] D6. Ersättning till kommunerna för åtgärder för Prop. 1985/86:25

flyktingar m. m.

Under
denna rubrik har på statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats ett
förslagsanslag av 443000000 kr.

Ökningen
av antalet asylsökande under det senaste året medför ett ökat resursbehov under
innevarande budgetår för ersättning till kommuner enligt förordningen
(1984:683) om statlig ersättning för mottagande av flyktingar och vissa andra
utlänningar. Det gäller såväl ersättningen från länsstyrelserna för ekonomiskt
bistånd m.m. som schablonersättningarna från invandrarverket till kommuner som
har träffat överenskommelse om mottagande av flyktingar och ersättningarna till
landstingskommuner för sjukvårdskostnader.

Det
ökade resursbehovet för ersättning från länsstyrelserna för ekonomisk hjälp
kan uppskattas till ca 80 milj. kr. Vad gäller denna ersättning vill jag i
detta sammanhang också anmäla att en mindre förändring av reglerna i den
aktuella förordningen bör göras så att intentionerna i fråga om hur lång tid
staten skall svara för socialbidragskostnaderna helt uppfylls. Enligt
förordningen har kommunerna rätt till ersättning för ekonomisk hjälp som har
lämnats under det kalenderår då uppehållstillstånd första gången beviljades en
flykting och de därpå följande tre kalenderåren. Avsikten med bestämmelsen är
att kommunen skall vara garanterad ersättning för faktiska kostnader under
flyktingarnas första tid i Sverige. Vad gäller vissa flyktingar har dock inte
bestämmelsen i förordningen fått avsedd effekt. Det gäller flyktingar som före
inresan i Sverige har ansökt om uppehållstill-stånd här och fått detta beviljat
men inte har fått utresetillstånd frän vistelselandet förrän efter elt eller
flera är. För att inte kommuner som tagit emot sådana flyktingar skall
missgynnas bör reglerna ändras så att en statlig ersättning utgår under det är
flyktingen kommer till Sverige och de därpå följande tre åren, i de fall uppehållstiUstånd
har beviljats innan flyktingen kommit till Sverige.

Från
länsstyrelserna utgår inte bara ersättning för ekonomisk hjälp utan

också ersättning för vissa vårdkostnader för barn som har kommit till

Sverige utan egna vårdnadshavare. Sådan ersättning betalas ut kalenders

årsvis i efterskott och redovisas i likhet med socialbidragskostnaderna

individuellt för varje person. Den vanligaste formen av vård för dessa barn

är vård i familjehem. Statsbidragskonstruktionen är för detta ändamål

enkel eftersom dessa kostnader normalt kan redovisas för varje individ.

För vissa barn kan emellertid någon form av kollektiv placering vara ett

lämpligt alternativ och detta kan kräva särskilda anordningar i fråga om

personal, lokaler m.m. Invandrarverket har haft kontakter med vissa

kommuner om särskilt anordnade kollektiva lösningar för vården av min

deråriga barn. I dessa fall kan dock nuvarande regler med ersättning från

länsstyrelsen ibland vara elt problem eftersom de inte är anpassade lill

kollektiva lösningar. Jag föreslår mot denna bakgrund att invandrarverket

- på samma sätt som f. n. gäller i fräga om kollekliva genomgångsbostäder

för asylsökande - skall kunna ersätta kostnaderna i särskild ordning efter

överenskommelse med kommunen i stället för att kostnaderna skall redo- cg

Prop.
1985/86:25 visas per individ och ersättas av länsstyrelsen. Mitt förslag medför
inga ökade kostnader utan del är bara fråga om en förändrad administration.

Möjligheterna
för invandrarverket att i särskild ordning ersätta inkvartering av asylsökande
i genomgångsbostäder har utnyttjats mer än beräknat under innevarande budgetår
till följd av det ökade antalet asylsökande. Det ökade resursbehovet uppskattas
till 10 milj. kr.

Även
i fråga om vissa andra kostnader som normalt ersätts av länsstyrelsen inom
ramen för den ersättning som lämnas för ekonomisk hjälp kan det i vissa fall
vara lämpligt och mera rationellt att ersättning i stället betalas ut i
särskild ordning. Invandrarverket bör därför vid behov kunna bemyndigas alt
efter särskild överenskommelse ersätta kostnader som eljest skulle ersättas av
länsstyrelsen med stöd av förordningen (1984:683) om statiig ersättning för
mottagande av flyktingar och vissa andra utlänningar. Jag vill i detta sammanhang
för riksdagen redovisa att regeringen i juni 1985 har beslutat om bidrag i
särskild ordning till Stockholms kommun för vissa kostnader för tandvård för
flyktingar och asylsökande vilka annars skulle ha ersatts av länsstyrelsen.

SchabIon(;rsätlningarna
till kommuner som har träfiat överenskommelse med invandrarverket om mottagande
av flyktingar och asylsökande fastställs åriigen av regeringen efter
överläggningar med Svenska kommunförbundet. Sådana överläggningar har nyligen
slutförts. För år 1986 kommer följande belopp att gälla:

Asylsökande Flyktingar

Barn
under K. år 10 500 kr 26 300 (20 000 kr)

Övriga 6300 kr 12600 (10500 kr)

De
inom parentes angivna beloppen avser schablonersättning för en flykting när
schablonersättning avseende väntetiden har lämnats till samma kommun.

Höjningarna
av schablonersättningarna fr.o.m. den 1 januari 1986 och det större antalet
asylsökande än beräknat som utplaceras i kommuner under budgetåret 1985/86
medför ett ökat resursbehov på ca 70 milj. kr. för schablonersättningar jämfört
med vad som har beräknats i budgetpropositionen 1985.

För
särskilda bidrag tUl kommunen har tidigare anvisats 6 milj. kr. Sådana bidrtig
är i första hand bl. a. avsedda för uppbyggnad av kompetens i moltagningskommuner
som tidigare inte har tagit emol flyktingar. Under år 1985 har väsentiigt fler
nya kommuner än beräknat engagerats i flyktingmottagande. Ramen för särskilda
bidrag från invandrarverket till kommuner bör mot denna bakgrund höjas med 2 mUj.
kr.

Vad
gäller ersättning till landstingskommuner för hälso- och sjukvård

har invandrarverket i en skrivelse den 23 september 1985 föreslagit vissa

regeländringar grundade på erfarenheterna hittills av de regler som började

gälla den 1 januari 1985. De förändringar som har föreslagits kräver endast

i begränsad utsträckning beslut av riksdagen och övervägs f.n. inom

regeringskansliet. Ett av förslagen, som enligt min mening bör genomföras

60 redan fr.o.m. den 1 januari 1986, bör emellertid
föreläggas riksdagen

eftersom det innebär en
viss utvidgning av det statiiga kostnadsansvaret Prop. 1985/86: 25 jämfört
med vad riksdagen har beslutat med anledning av prop. 1983/84;
124.

F.n.
har sjukvårdshuvudmännen rätt tiU ersättning för varaktig vård pä sjukhus eller
annan vårdinstitution av organiserat överförda flyktingar. Bakgrunden lill
denna bestämmelse är att Sverige inom ramen för flyktingkvoten varje år
normalt tar emot ett antal sjuka och handikappade flyktingar som behöver
långvarig särskild vård på institution och att det inte är rimligt alt det
enskilda landstinget skall stå för dessa kostnader, som i många fall kan vara
betydande. Under år 1985 har det också kommit ett antal asylsökande till
Sverige som är gravt handikappade på grund av krigsskador eller sjukdomar och
som kräver lika omfattande vårdinsatser som de nämnda kvotflyktingarna. För
dessa personer kan landstingen f. n. inte få någon ersättning sedan de har fått
uppehållstillstånd. Detta kan innebära problem vid planering av lämplig
vårdform.

Det
är enligt min mening önskvärt att samma regler gäller i fråga om ersättning för
varaktig värd för flyktingar som har kommit till Sverige på egen hand och
flyktingar som är organiserat överförda hit. Vilka kostnader som mitt förslag
medför är beroende av hur många flyktingar med allvarliga handikapp som kommer
hit pä egen hand. Jag räknar med en årskostnad på ca 1-2 milj. kr. under de
närmaste åren. Totalt räknar jag med ett ökat resursbehov på ca 7 milj. kr. för
ersättning för sjukvårdskostnader under budgetåret 1985/86 jämfört med vad som
har beräknats i budgetpropositionen. Huvuddelen av dessa kostnader är enbart
en följd av att antalet asylsökande har ökat.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1.
godkänna vad jag har förordat i
fråga om ersättning tUl kommuner och landstingskommuner för mottagande av
flyktingar och asylsökande

2.
till Ersättning tUt kommunerna
för åtgärder för flyktingar m. m. på tilläggsbudget I lill statsbudgeten för
budgetåret 1985/86 anvisa elt förslagsanslag av 169000000 kr.

61

Prop. 1985/86:25 Bilaga 6

Bostadsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragarde:
statsrådet Dahl

Anmälatt till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1985/86.

Elfte huvudtiteln

B. Bostadsförsörjning m. m. [1] B 1. Bostadsstyrelsen.

Under
denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats ett förslagsanslag
av 57970000 kr.

I
beslut den 30 augusti 1984 har regeringen gett bostadsstyrelsen i uppdrag att
utarbeta ändrade rutiner för utbetalning av räntebidrag, s. k. nettoavisering.
Genomförande av nettoavisering beräknas medföra betydande besparingar för
staten. Den nya ordningen kommer även att medföra en större säkerhet vid
beräkningen av räntebidrag.

Bosladssi.yrelsens
arbete med att förändra rutinerna har bedrivits planenligt och den första
etappen som omfattar nettoavisering av nya lån har avslutats. Under budgetåret
1985/86 skall man i en andra etapp införa nettoavisering av lånekostnaderna för
lånen i lånestocken.

Riksdagen
har hittills i enlighet med regeringens förslag i prop. 1984/85; 100 bil. 13
och prop. 1984/85: 101 bil. 6 anvisat sammanlagt 2900000 kr. för projektet (BoU
1984/85; 14, rskr 231),

T
skrivelse till regeringen den 22 augusti 1985 har bosladsstyrelsen hemställt
om ytterligare 2515000 kr. för projektets sista dei. Bostadsstyrelsen anför att
den ursprungliga bedömningen av kostnaderna för projektets andra etapp har
varit orealistisk. Genomförandel av den första etappen har visat att hela
behovet av tekniska insatser för ett system av aktuell typ ligger på drygt den
dubbla nivån mot vad som ursprungligen bedömdes. Det är i första hand
medelsbehovet för konsultinsatser som är större än man tidigare hade beräknat.

Det
framgår av bostadsstyrelsens nu aktuella beräkningar att projektet

trots den redovisade ökade kostnaden kommer alt ge positiv avkastning

redan under innevarande budgetär. Det är därför angeläget att del åter

stående arbetet med att genomföra de nya rutinerna kan bedrivas enligt

planerna. Jag beräknar medelsbehovet lill 2000000 kr.

62 Regeringen beslutade den 15 december 1983 i
enlighet med vad som

anförts
i prop. 1983/84; 40 bil. 9 (s. 88) om tillfälliga medel tUl bostadssty- Prop.
1985/86:25 relsen för utredning av formerna för en utvidgad kostnadsuppföljning
och för stickprovskontroller av kostnader för ombyggnad. En arbetsgrupp inom
bostadsstyrelsen har utfört granskningar och bedömt resultaten av dessa. I
enlighet med regeringens beslut har bostadsstyrelsen också i en rapport
Stickprovs- och specialkontroU av ombyggnadskostnader i bostadslåneärenden,
daterad den 28 juni 1985. redovisat slutresultatet av utredningen.

I
skrivelse den 12 augusti 1985 anför bostadsstyrelsen bl.a. att det i en stor
andel av ansökningarna har uppgelts för höga kostnader och att detta i många
fall har lett till felaktigt utbetalda lån och bidrag.

Bosladsstyrelsen
hemställer bl. a. om 800000 kr. i särskilda medel för att granska kostnaderna i
ett urval av ärenden som har fält slutligt beslut om bostadslän för ombyggnad
under det första halvåret 1985. En sådan granskning skulle enligt
bostadsstyrelsens uppfattning kunna visa vilken effekt vissa ändrigar i
föreskrifterna för ombyggnadslån kan ha haft på överensstämmelsen mellan de
uppgivna och de verkliga kostnaderna.

För
egen del anser jag del inte motiverat att anvisa särskilda medel till kostnaderna
för en sådan kontroll.

Bostadsstyrelsen
hemsläller också att 5000000 kr. ställs till styrelsens förfogande för
granskning av alla ärenden som har fått slutligt beslul om ombyggnadslån under
år 1983. Syftet är att återkräva för myckel utbetalda lån och räntebidrag. En granskning
av 1983 ärs samtliga ärenden skulle enligt bostadsstyrelsens bedömning komma
att ge en besparing för staten på ca 85 000000 kr.

Jag
delar bostadsstyrelsens bedömning av vikten av en noggrann kostnadskontroll.
Utgångspunkten måste dock vara att en sådan kontroll i fortsättningen skall
ingå som en del i bostadsverkets normala verksamhet. Bostadsstyrelsen anför att
man i dag dock inte har vare sig resurser eller kompetens för att kunna företa
de nödvändiga kontrollerna, men att man avseratt inom ramen för den fortlöpande
kursverksamheten inom bostadsverket la upp erfarenheter frän
granskningsverksamheten. Det behövs emellertid också särskild utbildning i
bokföring och redovisning.

Även
jag anser att bosladsstyrelsen i ett inledande skede behöver särskilda medel
för att genomföra en fortsatt kostnadskontroU. Jag beräknar medelsbehovet till
3000000 kr. Hälften av detta belopp I 500000 kr., bör anvisas för innevarande
budgetår och I 500000 kr för budgetåret 1986/87.

Jag
hemställer att regeringen föreslär riksdagen

att
till Bosladsstyrelsen på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 3500000 kr.

63

Prop.
1985/86:25 Bilaga 7

Industridepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragande;
statsrådet Dahl

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1985/86

Tolfte huvudtiteln

B. Industri m. m.

[1] Ändring av 5 § lagen (1980: 1097) om Svenska skeppshypotekskassan

Svenska
skeppshypolekskassans verksamhet regleras genom lagen (1980; 1097) om Svenska skeppshypotekskassan.
Kassans ändamål är att medverka vid finansiering av rederiverksamhet här i
riket genom att lämna lån huvudsakligen av långfristig karaktär eller ikläda
sig garanti för sädana lån. Staten har ställt 167 milj. kr. till förfogande
såsom garantifond för kassans verksamhet. Garantifonden utgörs av
garantiförbindelser utfärdade av riksgäldskontoret.

I
skrivelse den 12 mars 1985 har kassan anhållit att lagen ändras, så att det
finns möjligheter att belåna fartyg som är högst 20 år gamla mot f. n. högst 15
år. Kassan har framhållit att ändringen skulle innebära förbättrade möjligheter
för belåning av inköpt begagnat tonnage. Samtidigt innebär ändringen enligt
kassans mening inte någon förändring av kassans säkerhetsmarginaler.

Fullmäktige
i riksbanken, bankinspektionen och Svenska bankföreningen som avgett yttranden
har inte haft något att invända mot förändringen.

Med
hänsyn tUl att den föreslagna förändringen inte avses innebära nägon förändring
av säkerheten för kassan lämnade krediter föreslår jag att lagen ändras så som
kassan föreslagit.

Med
anledning av vad jag har anfört har inom industridepartementet upprättats
förslag till lag om ändring av lagen (1980; 1097) om Svenska skeppshypotekskassan.
Lagförslaget bör fogas till detta ärende som bilaga 7.1.

Jag
hemsläller att regeringen föreslår riksdagen

att
anta förslaget till lag om ändring i lagen (1980; 1097) om Svenska skeppshypotekskassan.

64

c.
Regional utveckling Prop. 1985/86:25

[2]
c 9. Lokaliseringsbidrag m.m. i Uddevallaregionen

Något
anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten för budgetåret
1985/86.

Riksdagen
beslöt våren 1985 (prop. 1984/85:125 bil. 9, AU 13, rskr 354) att
lokaliseringsbidrag i Lysekils, Munkedals och Uddevalla kommuner skall kunna
lämnas med högst 30% av den del av de totala utgifterna som avser byggnader,
markanläggningar, maskiner och andra inventarier. Regeringen har senare
beslutat att även offertstöd i nämnda kommuner får lämnas med högst 30% av de
totala utgifterna för åtgärden. I övrigt tillämpas för regionalpolitiskt stöd i
dessa kommuner samma regler som gäller för orter och kommuner som regeringen
utpekar skall tillfälligt komma i fråga för regionalpolitiskt stöd. Ansökningar
om stöd skall lämnas in till vederbörande myndighet före utgången av år 1986.

Bakgrunden
till besluten är nödvändigheten av att stimulera nyetablering av företag och
expansion i det befintliga näringslivet i regionen, eftersom nedläggningen av
Uddevallavarvet kommer att fa stora effekter på sysselsättningen.

För
att de särskilda regionalpolitiska åtgärderna som beslutats för Uddevallaregionen
inte skall försämra möjligheterna att lämna regionalpolitiskt stöd i andra
delar av landet anvisade riksdagen medel för dessa över särskilda anslag på
tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret 1984/85: C 9.
Lokaliseringsbidrag m.m. i Uddevallaregionen och C 10. Lokaliseringslån i
Uddevallaregionen.

Regeringen
har beviljat Volvo Personvagnar AB lokaliseringsbidrag med 240 milj. kr. för
att bolaget skall etablera en bilfabrik i Uddevalla. Denna beräknas sysselsätta
1200 personer. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har som mål att minsl
1000 nya arbetstillfällen härutöver skall komma till stånd i små och medelstora
företag med hjälp av det regionalpolitiska stödet.

Vid
statsrådet R. Carlssons anmälan tUl tilläggsbudget III tiU statsbudgeten för
budgetåret 1984/85 framförde han att, om de medel som riksdagen anvisat inte är
tillräckliga för framlida behov, han avsåg att återkomma till regeringen och
föreslå att den begär att riksdagen anslår ytterligare medel.

Riksdagen
anvisade ett reservationsanslag om 225 milj. kr. för Lokaliseringsbidrag m. m.
i Uddevallaregionen. Nu tillgängliga uppgifter tyder på alt medeisbehovet för
de ändamål vartill medel anvisas över detta anslag kommer att uppgå till ytterligare
ca 125 milj. kr,, varav 30 milj. kr. till offertstöd.

Med
hänvisning tiU vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslär
riksdagen

att
till Lokaliseringsbidrag m. m. i Uddevallaregionen på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av
125000000 kr.

65

5 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 25

Prop. 1985/86:25 [3] C 10. Lokaliseringslån i
Uddevallaregionen

Något
anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten för budgetåret
1985/86.

Riksdagen
anvisade ett reservationsanslag av 25 rnilj. kr. för Lokaliseringslän i
Uddevallaregionen på tilläggsbudget III till statsbudgeten för budgetåret
1984/85.

Med
hänvisning till vad jag tidigare anfört under C 9. Lokaliseringsbidrag m. m. i
Uddevallaregionen och till nu tillgängliga uppgifter beräknar jag medelsbehovet
för lokaliseringslån till ytterligare 25 milj. kr. Jag hemställer att
regeringen föreslår riksdagen

att
till Lokaliseringslån i Uddevatlaregionen på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 25000000 kr.

D. Mineralförsörjning m.m.

[4] D 1. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering
m.m.

Under
denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats ett reservationsanslag
av 68650000 kr.

Den
omorganisation av Sveriges geologiska undersökning (SGU) som genomfördes den 1
juli 1982 innebar bl. a. att en del av verksamheten vid statens industriverks
mineralbyrå i Stockholm överfördes lill SGU i Uppsala. De tjänster vid
industriverket som berördes omstationerades till Uppsala den I januari 1983.
Till de tjänstemän som vid tjänsternas flyttning inte fått ny bostad i Uppsala
utgick under en sexmånadersperiod vissa avtalsenliga förmåner, bl. a.
reseersättning och traktamente.

SGU
har i skrivelse den 27 augusti 1984 hemställt om särskilda medel för att täcka
dessa extra kostnader. Medelsbehovet för della ändamål är 161000 kr.

I
likhet med SGU anser jag att dessa medel bör anvisas under innevarande
budgetär.

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att
lill Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering in. m. på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett
reservationsanslag av 161000 kr.

E. Energi

[5] Djupgasprojektet i Siljansringen

Statens
vattenfallsverk har i en skrivelse till regeringen den 16 september

1985 hemställt om medgivande att träfta avtal med svenska finansiärer om

samverkan i gemensamma bolag för undersökning av förekomsten av

66 abiogen djupgas i Siljansområdet m. m. samt om
medgivande att förvärva

andelar
resp, aktier i bolagen.

Regeringen
har bemyndigats alt under vissa förutsättningar besluta om Prop. 1985/86: 25 bildande
av bolag inom statens vatlenfallsverks verksamhetsområde. Bemyndigandet gäller
endast bolag inom ramen för vattenfallsverkets uppgifter eller med nära
anknytning till dessa (prop. 1981/82; 125 bil. 9, NU 53, rskr 405).
Bemyndigandet har vidare begränsats till att inte gälla större bolagsbildningar
(prop. 1982/83:25 bU. 7, NU 15, rskr 116).

Jag
anser att den av vattenfallsverkel föreslagna bolagsbildningen är av sådan
karaktär att den bör underställas riksdagens prövning.

Bakgrund

Olje-
och gasprospektering världen över grundas i dag på den biologiska ursprungsteorin,
som innebär att växter och djur begravda i sedimentära bergarter under inverkan
av tryck och temperatur omvandlas till petroleumprodukter. Sveriges berggrund
består till helt övervägande del av kristallina urbergarter som enligt nämnda
teori inle har förutsättningar för förekomst av olja eller gas.

Statens
vattenfallsverk har under de senaste två åren undersökt förutsättningarna för
förekomsten av abiogen (icke-biologisk) djupgas i Siljans-området. Anledningen
till att sådan skuUe kunna förekomma är ett mycket stort meteoritnedslag i
området som kan ha skapat speciellt gynnsamma förutsättningar för en ansamling
av stora volymer abiogen gas. Bakomliggande teori är emellertid ännu ej
bekräftad och föremål för stor oenighet bland vetenskapliga och professionella
bedömare. Projektet är därför behäftat med stora risker vilka sträcker sig
utöver de risker som finns vid reguljär prospekteringsverksamhet.

Verket
har i ett förberedande utredningsarbete lagt ned ca 15 milj. kr. och kommit
till slutsatsen att nästa steg bör vara att borra ett djuphål ner till 3-5 km.
Som förberedelse för borrning har i detta steg under våren och sommaren 1985
ytterligare 15 milj. kr. lagts ned för erforderUg planering och
upphandlingsförberedelse samt geofysiska och geokemiska undersökningar. Dessa
undersökningar har enligt verket ytterligare styrkt indicierna om kolväten i
området. Borrstart beräknas tiU juni 1986, innebärande att en utvärdering av prospekteringsarbetet
kan föreligga tUl sommaren 1987.

Det
totala finansieringsbehovet inkl, kostnaderna för hittills utfört förundersökningsarbete
bedöms av verket uppgå till ca 150 milj. kr., varav ca 52 milj. kr. tillskjuts
via statens vattenfallsverk.

Gas
Research Institute (GRI), ett forskningsinstitut som finansieras av gasindustrin
i USA, har förklarat sig berett att bidra till vattenfallsverkets kostnader
förprojektet med ca 22 milj. kr.

Statens
vattenfallsverk

Vattenfallsverket
har till skrivelsen den 16 september 1985 fogat en detaljerad beskrivning av
förutsättningarna för projektet.

För genomförandet avser
verket att bilda två bolag; dels ett kommandit

bolag med firma Dala Djupgas Provborrningar KB, dels ett aktiebolag med

firma Dala Djupgas Produktions AB, Avsikten är att vattenfaUsverket, 67

Prop.
1985/86:25 som har ansökt om rätt - enligt lagen (1974; 890) om vissa
mineralfyndig-heter (minerallagen) - till undersökning
{undersökningskoncession) samt företrädesrätt till bearbetning av eventuell kolvätefyndighel
inom området, skall överlåta sina rättigheter enligl minerallagen till
kommanditbolaget. Detta bolag skall, med verket som operatör, genomföra prospekteringsarbetet.
Under denna tid skall aktiebolaget ha en begränsad verksamhet. När provborrningarna
är avslutade säljer Dala Djupgas Provborrningar KB samtliga rättigheter enligt
minerallagen till Dala Djupgas Produktions AB.

Denna
samverkan i gemensamma bolag avses vara reglerad mellan staten genom
vattenfallsverket och övriga parter i ett konsortialavlal. Elt förslag till avtalstext
med tillhörande bolagsavtal och bolagsordning för resp. bolag har utarbetats av
verket och fogats till skrivelsen. Avsikten med konsorlialavtalet är att bl.a.
skapa samma ägarstruktur i de båda bolagen för att därigenom säkerställa
kontinuiteten i arbetena och stabiliteten i bolagen. Så länge båda bolagen
beslår, kommer varje andel i projektet att bestå av en andel i kommanditbolaget
samt en skyldighet att teckna aktier i aktiebolaget och omvänt.

Kommanditbolaget
skall enligt avtalen ha ett insatskapital på 149500000 kr. Insatskapitalet
fördelas på 115 andelar på vardera 1 300000 kr. Statens vattenfallsverk
tillskjuter vid bolagets bildande 52000000 kr., dvs. 40 andelar. Statens
vattenfallsverk är komplementär och således obegränsat ansvarig för bolagets
förpliktelser. Övriga delägare, som får tUlskjuta en eller flera andelar,
svarar för bolagels förpliktelser med sin insats. Vattenfallsverket kommer
enligt konsorlialavtalet och kommanditbolagsavtalet att tillförsäkras ett
dominerande inflytande i kommanditbolaget, vilket motiveras av statens
ställning som komplementär. Bolagets angelägenheter avses handhas på
bolagsstämma där delägarna har rösträtt i förhållande till sina andelar, varvid
varje hel andel som staten tiUskjutit berättigar tiU två röster oi:h varje hel
andel som kommanditdelägarna tillskjuiil berättigar till en röst.

Aktiekapitalet
i aktiebolaget skall uppgå till 100000 kr., fördelat på 1000 aktier. Aktierna
emitteras för 120 kr. per styck; Överkursen avsätts tiU en reservfond, .aktiekapitalet
fördelas på 550 A-aktier, som tecknas av staten, och 450 B-aktier, som tecknas
av övriga parter i projektet. Enligt den föreslagna bolagsordningen skall varje
aktie av serie A ha ett röstvärde av tio röster och varje aktie av serie B ett röstvärde
av en röst.

Avtalen
har ingåtts under förutsättning av statsmakternas godkännande och avses gälla
till utgången av år 1989.

Statens
vattenfallsverk hemställer om medgivande att träffa avtal med svenska
finansiärer, enligt villkoren i konsortialavtalet med bilagor, om samverkan i
gemensamma bolag för undersökning av förekomster av gas vid Siljansringen samt
om produktion av sådan gas i vad staten genom avtal ikläder sig ekonomiska
förpliktelser. Verket hemställer också om medgivande att förvärva andelar och
aktier i Dala Djupgas Provborrningar Kommanditbolag resp. Dala Djupgas
Produktions Aktiebolag.

68

Föredragandens
överväganden Prop. 1985/86: 25

Jag
finner, i likhet med flertalet bedömare, att Djupgasprojektet är av
högriskkaraktär. Jag anser emellertid alt vattenfallsverkets undersökningar
kan vara ett värdefullt inslag i vårt arbete med att hitta alternativa inhemska
energikällor för framtiden. Under förutsättning att verkets finansiella
åtaganden inte utökas, dvs. att vattenfallsverkets insats i projektet inte blir
större än redan satsade 30 milj. kr., har jag ingen invändning mot att statens vattenfallsverk
går vidare med projektet och bjuder in svenska finansiärer att delta.

Jag
förordar därför alt regenngen inhämtar riksdagens bemyndigande att medge att
verket deltar i bildande av bolag för prospektering och utvinning av djupgas.
Jag återkommer härtill i min hemställan under punkten Eli. Statens vattenfaUsverk;
Kraftstationer m. m.

[6] Övriga gasfrågor

Jag
kommer under denna punkt att ta upp dels frågor i anslutning till konsortialavtalet
den 26 oktober 1983 meUan staten. Sydkraft AB och kommunala intressenter
angående det s. k. Sydgasprojektet, dels frågan om beredskapslagring.

Sydgasprojektet

Sydgas
AB har i skrivelse den 23 september 1985 redogjort för statens åtaganden
beträffande Sydgas resultat- och finansieringsbehov. Bolaget anmäler att resultaltäckning
formellt kommer att begäras av delägarna i relation tiU deras aktieinnehav.

Sydgas
anmäler i skrivelsen behov av finansieringsmedel avseende år 1986. För
upplåning erfordras delägarnas borgen. En begäran om sådan delägarborgen kommer
därför att tUlställas delägarna under år'1986.

I
konsortialavtalet den 26 oktober 1983 förutsätts bl.a. att nyttjanderättsavgifter
för av Sydgas AB utnyttjad stamledning som ägs av Swedegas AB skaU utgå först
fr. o. m. det elfte avtalsåret. Denna bestämmelse i konsortialavtalet överförs tiU
avtalen meUan Swedegas AB och Sydgas AB genom tillägg till det särskilda
transportavtalet av den 18 juni 1981.

I
skrivelse den 24 september 1985 framhåller statens vattenfaUsverk att eftersom Swedegas
AB enligt transportavtalet ej upptar några intäkter för /Sydgas AB:s
utnyttjande av stamledningen förrän från år 1995, kommer .■Swedegas AB,
om inga åtgärder vidtas, att redovisa driftunderskott under denna tid. Verket
hemställer därför i skrivelsen om tillstånd att med driftmedel täcka de
underskott som kan komma att uppstå hos Swedegas AB enligt gällande konsortialavtal
om Sydgas AB och att lämna en utfästelse härom till Swedegas AB. Som ett viUkor.för
utfästelsen anges att vattenfallsverkel erhåller återbetalning av utlagda medel
inkl. ränta när nyttjanderättsavgifter böijar utgå från Sydgas AB.

För
egen del kan jag vad gäller Sydgas AB:s skrivelse konstatera att de

föreslagna formerna för delägarnas fullgörande av sina åtaganden står i 69

Prop.
1985/86: 25 överensstämmelse med punkt 7.3 i det av staten godkända konsortialavtalet
av den 26 oktober 1983. I avtalet stadgas bl.a. att behov av ytteriigare driftmedel
i första hand skall läckas genom extern upplåning mot delägarborgen. I prop.
1983/84:47 om vissa naturgasfrågor framhålls att för statens del kan en sådan
garanti ställas inom ramen för den år 1975 införda garantin för utvinning av
olja, naturgas och kol. Jag anser det lämpligt att använda denna garanti i nu
aktuellt sammanhang. Jag förordar att regeringen ger riksdagen till känna att
regeringen avser använda 1975 års garantiram vid finansiering av statens del
av resultatunderskottet i Sydgas I- projektet. Beträffande
statens vatlenfallsverks skrivelse vUl jag anföra alt det ankommer på
regeringen att besluta i frågan om hur verket skall täcka uppkomna underskott i
Swedegas AB.

Beredskapslagring

Riksdagen
antog våren 1985 den lag (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet
som regeringen föreslagit i propositionen om försörjningsberedskap på naturgasomrädet
(1984/85:172, FöU 13, rskr 390). Vid samma tillfälle godkände riksdagen också
de riktlinjer för försörjningsberedskapen som regeringen förordat i samma
proposition. Lagen träder i kraft den 1 januari 1986 och skyldigheten att vidta
beredskapsätgärder gäller fr. o. m. lagringsäret 1986/87. Lagen kommer vid
ikraftträdandet att vara tillämplig på naturgasförbrukning inom det s. k. Sydgasprojektet.

Den
lösning av beredskapsfrågan som nu föreligger är av provisorisk karaktär,
vilket också framhölls i prop. 1984/85:172.1 propositionen förutskickades
fortsatta överväganden, bl.a. med sikte på åtgärder för att utjämna kostnaderna
för de naturgaskonsumenter som t, v, undantas från krav på beredskapsåtgärder
och övriga förbrukare av naturgas. Försvarsutskottet uttalade i sitt
betänkande över propositionen, liksom näringsutskottet i sitt yttrande til!
försvarsutskottet, att det är angeläget att en sådan utjämning sker. Utskottet
menade all regeringen kunde väntas återkomma i frågan till riksdagen innan
lagen om försörjningsberedskap på naturgasområdet trätt i kraft, dvs. före den
1 januari 1986. Riksdagen hade ingen erinran.

Inom
industridepartementet bereds f. n. olika frågor med syfte att finna en mer
permanent lösning på beredskapsfrågan inom naturgasområdet. 1 anslutning
härtill utförs bl.a. vissa tekniska utredningar inom Swedegas och Sydgas. En
redovisning av detta arbete kan lämnas först i 1986 års budgetproposition. Den
av riksdagen berörda frågeställningen hänger intimt samman nied dén mer
långsiktiga lösningen och jag har därför funnit det lämpligt att avvakta med
ett ställningstagande tUl dess.

Jag hemsläller att
regeringen ger riksdagen tUl känna vad jag anfört om

1.
användning av 1975 års
garantiram för utvinning m.m. av olja, naturgas eller kol,

2.
beredskapslagringsfrågan.

70

[7] E 11. Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m. Prop. 1985/86:25

I
statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna rubrik anvisats ett
reservationsanslag av 2453 milj. kr. (prop. 1984/85; 120, NU 30, rskr 362). För
innevarande budgetår är den ingående reservationen I 096 milj. kr.

1
regleringsbrev för budgetåret 1985/86 har vattenfallsverkel medgetts en
investeringsram om 2 793 milj. kr. Härtill kommer 48,8 milj. kr. som vid budgetårets
ingång inle har förbrukats av medel som har anvisats över finansfullmakten
under tidigare budgetår.

Statens
vattenfallsverk

1 skrivelse
den 11 mars 1985 har statens vattenfallsverk hemställt om

medel för att bygga tiksirömsförbindelser mellan Sverige och Finland samt

mellan svenska fastlandet och Gottand.

Samköming
mellan Sverige och Finland sker f. n. via 400 kV växelströmsledningar som på
svensk sida utgår från Luleälvsområdet. Kapaciteten uppgår till ca 700 MW och
utnyttjas för tillfälliga kraftutbyten.

Ett
avtal har träffats mellan statens vattenfallsverk och det finska kraftföretaget
Imatran Voima Oy om ett utökat kraftsamarbete som baseras på långsiktiga fasta
kraftleveranser. Sverige kommer att exportera kraft med start år 1988, medan äterleverans
kan ske senare.

I
anslutning till det nämnda avtalet har vattenfallsverket och Imatran Voima Oy
träffat en principöverenskommelse om att bygga en likströmsförbindelse mellan Rauma
i Finland och Forsmark i Sverige. Likströmslänken planeras att få en
överföringsförmåga om 430 MW och las i drift år 1990. Likströmsförbindelsen kan
förutom för fasta kraftleveranser även användas för tillfälliga kraftutbyten
mellan Sverige och Finland.

Kostnadsfördelningen
mellan de två parterna är att vattenfallsverket bekostar all utrustning i
Sverige samt hälften av kostnaderna för sjökabeln, Imatran Voima Oy bekostar
förutom hälften av sjökabeln all utrustning i Finland. Vattenfallsverkets
kostnader beräknas i verkets anslagsframställning för budgetåret 1986/87 tUl
totalt 692 milj. kr., varav 6 milj. kr. under budgetåret 1985/86.

Del
gotländska kraftsystemet försörjs i huvudsak via två likströmsförbindelser
frän fastlandet, nämligen Gotland I och Gotland 2. Gotland 1 har överföringsförmågan
30 MW och togs i drift år 1954. Förbindelsen måste med stor sannolikhet tas ur
drift under senare delen av 1980-talet. Gotland

2 togs
i drift år 1983 och har överföringsförmägan 130 MW. Som reserv

finns oljebaserade värmekraftsanläggningar på Gotland meiä en installerad

effekt av totalt ca 150 MW. Belastningen pä Gotland uppgår nu till ca 130

MW och den väntas stiga till 160 MW år 1990. Gotlands elförsörjning är

således beroende av likströmslänken Gotianti 2.

Varje avbrott på
förbindelsen Gotland 2 leder till ett temporärt totalav

brott för kraftförsörjningen på Gotland. Avbrotten har blivit väsentiigt fler

än vad som bedömdes sannolikt i samband med att beslutet om Gotland 2

togs. Åtgärder vidtas nu för att minska avbrottsfrekvensen. Det hedöms 7]

Prop.
1985/86:25 dock inle troligt att felfrekvensen kan minskas sä mycket att
Gotlands kraftförsörjning långsiktigt endast kan vara beroende av en enda
överföringsförbindelse från fastlandet. Mol denna bakgrund erfordras en ytteriigare
likstrcmslänk. Golland 3, så att denna förbindelse och Gotland 2 kan utgöra
ömsesidig reserv. Genom den angivna förstärkningen kan en planerad utbyggnad
av det gotländska kraftsystemet med en gasturbin undvikas. Samtidigt kan
förbindelsen Gotiand 1 avvecklas.

Det
är enligt vattenfallsverkel angeläget att Gotlands kraftförsöijning snarast förirättras.
Inriktningen är därför att la i drift Gotland 3 under år 1987. Härigenom
erhålls också en önskvärd spridning av idrifttagningslid-punkterna för Gotland
3, Kontiskan 2 (ny likströmsförbindelse Västsveri-ge-Jylland, se prop.
1984/85:120 s. 281 och 292) och nyss nämnda förbindelse Sverige-Finland.

Kostnaden
för Gotiand 3 beräknas i verkets anslagsframställning för budgetåret 1986/87 till
totalt 403,8 milj. kr., varav 190 milj. kr. under budgetåret 1985/86.

I
skrivelse den 7 juli 1985 har statens vattenfallsverk hemställt att regeringen
skall godkänna ett avtal med Bålforsens Kraft aktiebolag (BÅKAB) om byte av krafltillgångar.

BÅKAB,
som är helägt av Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA, producerar och
distribuerar elektrisk kraft i Norrland, Kraftomsättningen är 1983 var 5300 GWh
(5,3 TWh).

BÅKAB:s
har fasta krafltillgångar i egna och delägda företags kraftstationer samt
kraftandelar, främst i form av ersättningskraft enligt 9 kap. vattenlagen i
dess lydelse före den I juli 1974, i andra producenters vät-tenkraftsstationer.
BÅKAB:s ersättningskrafl härrör huvudsakligen från kraftstationer som tiUhör
statens vattenfallsverk. BÅKAB:s kraftandelar i vattenfallsverkets stationer är
följande;

Kraftstationer Kraftandelar

9,73%

2,90%

10.45%

april-juni

I 578 kW

juli-oktober

1 739 kW

november-mars

1 937 kW

2,9%

12,7%

14,0%

Lasele
Kilforsen Forsmo Midskog

Näverede

Stugun

Järkvissle

Ett
medelår erhålls ca 290 GWh från dessa anläggningar.

Härutöver har BÅKAB rätt till kraft från Stornorrfors kraftstation enligt

avtal med Umeå kommun. Genom avtalet har kommunen förbundit sig att

av sin kraftandel i stationen till BÅKAB leverera en kraflkvantitet motsva

rande 1,835% av produktionen! Kraftkvantiteten utgör elt medelår ca 40

GWh vid nuvarande utbyggnad av stationen. Stornorrfors kraftstation

tUlhör statens vattenfallsverk.

BÅKAB disponerar även ca 44 GWh per år i ersättningskraft från

' Svarthålsforsens kraftstation som tillhör Stockholm
Energi Produktion

AB.
Stockholm Energi Produktion AB erhåller i sin tur ca 39 GWh per år i Prop.
1985/86: 25 ersättningskraft från Stadsforsens kraftstation som tillhör statens
vattenfallsverk. Vattenfallsverkets kraftleverans till Stockholm Energi Produktion
AB samt Stockholm Energi Produktion AB:s leverans till BÅKAB fullgörs t. v,
genom att vattenfallsverkel till BÅKAB levererar en kraftkvantitet som
motsvarar ersättningskraften från vattenfallsverkel till Stockholm Energi
Produktion AB. För skillnaden i kraftbeloppen erhåller BÅKAB dessutom
ersättning i pengar från Stockholm Energi Produktion AB.

Totalt
erhåller således BÅKAB från vattenfallsverkets anläggningar eller genom
vattenfallsverkets förmedling ca 370 GWh per år ersättningskraft eller därmed
jämställd kraft från nio olika kraftstationer med separat beräkning av uttagningskostnadérna
för varje station och med olika leve-ranspuhkter. Härutöver avräknas ca 5 GWh
per år i pengar. Systemet är mycket betungande administrativt, eftersom avtal
med delvis olika innebörd gäller för resp. station. De administrativa
svårigheterna ökar genom att uttagningskostnadérna för ersätlningskraften kan
omräknas vart tionde år med därav följande överväganden och förhandlingar. I
syfte att eliminera dessa olägenheter har BÅKAB och vattenfaUsverket
diskuterat en strukturrationalisering. Dessa diskussioner har lett fram till elt
avtal om ett byte av krafttillgångar enligt följande.

BÅKAB
överiåler samtliga aktier i det helägda dotterbolaget Forsmo-forsens
Kraftaktiebolag (FKAB) liU statens vattenfallsverk. Vattenfallsverket
överlåter till BÅKAB samtliga sina aktier i Korsselbränna Aktiebolag och
Blåsjöns Kraftaktiebolag (29,8% av det totala antalet aktier i Korsselbränna
resp. 25 % av det totala antalet aktier i Blåsjöns Kraftaktiebolag). De
aktieposter verket överlåter representerar krafttillgångar om ca 395 GWh per
år. Överiåtelserna skall ske den 31 december 1985. Avtalet har träffats med
förbehåll för regeringens godkännande.

Vid
överlåtelsen skall FKAB ha erhälUt från BÅKAB samtliga nyss nämnda rätter tUl
ersättningskraft från Lasele, Kilforsens, Forsmo, Mid-skogs, Näverede, Stuguns,
Järkvissle, Svarthålsforsens och Stornorrfors kraftstationer. FKAB skall vidare
av BÅKAB ha erhållit en majoritetsandel av fallhöjden i projektet Mårdsel i
Råneälven motsvarande minst 55 GWh. Avtalet innefattar också att en tidigare
överföring av fallhöjd från BÅKAB tiU statens vattenfaUsverk nu skall anses
vara reglerad.

Vid
värderingen av de olika poster som ingår i bytet har hänsyn tagits till skillnader
i kapitalkostnader, drift- och underhållskostnader, överföringskostnader m. m.
Enligt denna värdering är bytesobjekten likvärdiga. Någon mellanlikvid utgår
därför inte.

Föredragandens
överväganden

Den
av statens vatlenfallsverk föreslagna likströmsförbindelsen till Fin

land kan användas för både fasta och tillfälliga kraftutbyten mellan Sverige

och Finland. Ett avtal om ett fast kraftulbyte med böijan år 1988 har också

träffats mellan vattenfallsverket och det finska kraftföretaget Imatran

Voima Oy. Den föreslagna likströmsförbindelsen medför vidare en förbätt- 73

Prop.
1985/86:25 rad driftsäkerhet i det svenska storkraftnätet. Förbindelsen
ingår i den nordiska handlingsplan som fastställdes i mars 1985 av Nordiska
Rådet.

Avbrottsfrekvensen
på Gotland är f. n. otillfredsställande hög. Den av vattenfallsverkel
föreslagna likslrömslänken tUl Golland och den länk som togs i drift hösten
1983 kan utgöra en ömsesidig reserv. Härigenom minskar elförsörjningens
sårbarhet och driftsäkerheten på Gotiand blir jämförbar med den på fastiandet.
Vidare kan en planerad utbyggnad av det gotländska kraftsystemet med en
gasturbin undvikas.

Jag
tillstyrker mot denna bakgrund alt de av vattenfallsverket föreslagna
likströmsförbindelserna mellan Sverige och Finland samt mellan Gotland och det
svenska fastiandet kommer till stånd. De bör ingå som ytteriigare
investeringsändamål under anslaget Eli, Statens vattenfallsverk: Kraftstationer
m.m. Jag räknar med att verkets investeringsram för budgetåret 1985/86 behöver
räknas upp med 196 milj. kr. härför. Med hänsyn till den ingående
reservationens storlek ryms en sådan ökning av investeringsramen inom ramen
för tillgängliga medel för budgetåret 1985/86. Ytteriigare medel behöver
således inte anvisas.

BÅKAB
och statens vattenfallsverk har under förutsättning av regeringens godkännande
träffat ett avtal om byte av krafttUlgängar. Bytet innebär all betydande struklurfördelar
nås. De avtal och övriga bestämmelser som reglerar ersättningskraftleveransema
från vattenfallsverkel till BÅKAB är anpassade tiU vattenlagen i dess lydelse
före är 1974. Dessa avtal medför ett omfattande administrativt arbete utan att
den totala elförsörjningen tillförs några värden. Kraftbytel innebär alt ca 50
olika avtal och domar, som delvis är svåra att tolka och tillämpa, inte längre
behöver hanteras.

Bytet
innebär vidare för vatlenfaUsverkets del att verket blir den dominerande
fallhöjdsinnehavaren i Råneälven och därmed får ett avgörande inflytande på
älvens utbyggnad. En utbyggnad av Råneälven skuUe innebära en direkl
sysselsättning om 950 manår och skulle således förbättra sysselsättningsläget
för vattenfallsverkets byggnadsorganisation inom Norrbotten.

Med
hänsyn till vad jag nu har anfört finner jag att bytet av krafttiUgång-ar bör
genomföras. Jag förordar därför att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande
att godkänna det mellan statens vattenfallsverk och BÅKAB träffade avtalet om
byte av krafltillgångar.

Jag
har nyss tagit upp djupgasprojektet i Siljansringen och redovisat mitl ställningslagande.tiU.det.
Jag förordade därvid att regeringen inhämtar riksdagens bemyndigande att medge
att vattenfaUsverket deUar i bildande av bolag för prospektering och utvinning
av djupgas.

74

Hemställan Prop. 1985/86: 25

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1.
bemyndiga regeringen att
godkänna del mellan statens vattenfallsverk och Bälforsens Kraftaktiebolag träffade
avtalet om byte av krafttillgångar,

2.
bemyndiga regeringen att medge
att statens vattenfallsverk deltar i bildande av bolag för prospektering och
utvinning av djupgas,

3.
godkänna vad jag nu har anfört
om ytteriigare investeringsändamål under reservationsanslaget Statens
vattenfalls verk: Kraftstationer m. m.

75

Prop. 1985/86:25 Bilaga 7.1

Förslag nill

Lag om lindring i lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan

Härigenom
föreskrivs att 5 § lagen (1980:1097) om Svenska skeppshypotekskassan skall ha
följande lydelse:

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse

5§
För lån från kassan skall vara ställd betryggande säkerhet i form av inteckning
i svenskt fartyg eller tillgodohavande hos eUer borgen av staten eller bank.

Inteckning
skall ligga inom sjut- Inteckning skall ligga inom sjut

tio procent av det värde till vilket tio procent av det värde till vilket

styrelsen uppskattar fartyget. Som styrelsen uppskattar fartyget. Som

säkerhet får inte godtas inteckning i säkerhet far inte godtas inteckning i

fartyg som är äldre än femton år. fartyg som är äldre än tjugo år.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1986.

76

Bilaga
8 Prop. 1985/86:25

Civildepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985 Föredragande:
statsrådet Holmberg

Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret
1985/86

Trettonde huvudtiteln

B. Statlig rationalisering och revision, statistik m.m.

[1] B.2 Anskaffning av ADB-utrustning

Under
denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisats ett
reservationsanslag av 275000000 kr. Från anslaget finansieras och redovisas
generellt användbar ADB-utrustning som anskaffas inom den civila statsförvaltningen
för andra myndigheter och institutioner än de affärsdrivande verken.

1
prop. 1984/85:225 om statsförvaltningens användning av ADB m.m. redovisade jag
statskontorets arbete med upphandling av basdatorer. Jag pekade på den stora
betydelse detta arbete har för att åstadkomma en decentraliserad arbetsstruktur
inom statsförvaltningen. En förutsättning för att detta skall lyckas är dock
alt det tUl maskinutrustningen finns ändamålsenliga program för gemensamma
administrativa lUlämpningar t.ex. ekonomi- och personaladministration.

Jag
aviserade vidare att medel bör avsättas för att få till stånd en
teknikupphandling av programvara till basdatorerna.

En
viktig utgångspunkt för användningen av basdatorerna är att myndighetema har
ett sammanhållet stöd i kontorsarbetet. Den tekniska utvecklingen har medfört
att det finns många olika typer av ADB-stöd för de enskilda kontorsrutinerna t.
ex. diarieföring. ord- och textbehandling, kal-kylering. Genom att anskaffa
skilda system för de olika rutinerna finns en risk för att varje myndighet
behöver lägga ner stora kostnader för att kunna samutnyttja informationen i de oUka
systemen. Basdatorerna syftar till att på ett effektivt sätt kunna ge
myndigheterna ett sammanhållet kontorsstöd.

Tillgången
pä program för basdatorerna har inte utvecklats i den takt som är önskvärd för
att stimulera en vidare användning av basdatorerna. Det är enligt min mening
utomordentligt angeläget att ett utvecklingsarbete kommer igång. Program för
generella användningsområden som l. ex. diarieföring, ekonomi- och
personaladministration måste kunna erbjudas för att basdatorerna skall kunna
utnyttjas effektivt.

Det
är dessutom angeläget att myndigheterna stimuleras att skapa ut- 77

Prop.
1985/86:25 rymme för eget utvecklingsarbete för att ta fram speciella
program för den egna produktionen.

För
att göra det möjligt att utveckla program, anpassa på marknaden tUlgängliga
produkter samt skapa goda förutsättningar för egenutveckling av programvara tiU
basdatorerna bör 5 milj. kr. ställas till förfogande för teknikupphandling inom
detta område. Detta arbete bör ske inom ramen för statskontorets samordningsansvar.
Medlen bör därför anvisas som en av regeringen fastställd ram inom anslaget
Anskaffning av ADB-utrustning.

Datorer
a v den typ och storlek som basdatorerna representerar utnyttjas även utanför
statsförvaltningen. Teknikupphandling av programvaror för basdatorerna kan bli
ett värdefullt projekt där statsförvaltningen som beställare kan påverka och
medverka till att skapa industriella utvecklingsprojekt.

Den
det av utvecklingskostnaderna som bekostas med medel ur det nu aktuella
anslaget skaU återvinnas enligt samma princip som gäller för övriga
investeringar som finansieras från anslaget. Detta kommer att ske genom
avgiftsbeläggning av produkterna eller i andra former som vanligtvis utnyttjas,
exempelvis via royalty.

Med
hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att
lill Anskaffning av ADB-utrustning på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 5000000 kr.

D. Statlig personalpolitik m. m.

[2] D 19. Bidrag till förnyelsefonder på det statligt
reglerade området

1
avtal den 5 juni 1985 mellan staten och de statsanställdas huvudorganisationer
har parterna satt av särskilda medel för inrättande av förnyelsefonder på det
statligt reglerade området. Fondernas ändamål skall enligt avtalet vara att i
samband med förnyelse av arbete och verksamhet tillföra särskilda resurser för
att bereda utvecklingsmöjligheter och tryggad anställning för arbetstagare med
bristande utbildningsbakgrund och för personalgrupper som till följd av
strukturförändringar befinner sig i eller riskerar att komma i övertalighetssituationer.

För
budgetåren 1985/861, o. m, 1988/89 har parterna enats om att fondernas storlek
skall vara 50 resp. 100, 100 och 50 milj. kr, Överiäggningar mellan parterna om
formerna för beslutande och för fondsystemets organisation m.m. pågårf.n.

Avtalet
har godkänts av riksdagens lönedelegalion och regeringen. Något anslag för
detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten för budgetåret 1985/86.

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen

föreslår riksdagen

78 att till Bidrag tiU förnyelsefonder på det statligt
reglerade området

på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86 anvisa ett
reservationsanslag av 50000000 kr.

Bilaga
9 Prop. 1985/86:25

Förteckning

över av regeringen hos riksdagen i prop. 1985/86: 25 begärda
anslag på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86

statsutgifter

V.
Socialdepartementet

F5
Bidrag tUl anordnande av daghem och fritidshem,

reservationsanslag 100 000000

VI. Kommunikationsdepartementet

K2
Bidrag tUl Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
reservationsanslag

1950000

VIII.
Utbildningsdepartementet

Bl
Skolöverstyrelsen, förslagsanslag 3367000

C3 Bidrag till kommunal utbildning för vuxna,/öw/flg,j-

anslag 2850000

D8 Vlbildningför tekniska yrken, reservationsanslag 10000000

E6 Timersättning vid grundvux, förslagsanslag 1500000

E8 Bidrag till vi.ssa studiesociala ändamål, reserva

tionsanslag 2000000

X. Arbetsmarknadsdepartementet

Al
Arbetsmarknadsdepartementet,/ör5/a,?.y/3/i.y/ag 2034000

Bl
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,

förslagsanslag 2000000

B3 Arbetsmarknadsuthlldning,
reservationsanslag 906250000

B7
Arbetsmarknadsverket; Anskaffning av utrustning,

reservationsanslag 2000000

B9
Arbetsmarknadsverket; Inköp för arbetsmarknads

utbildningen, resevationsanstag 22500000

C4 Särskilda åtgärder för arbetsanpassning och syssel

sättning, förstagsans(ag 93 800 000

C6 Statsbidrag till offentligt skyddat arbete, reserva

tionsanslag 13000000

Dl Statens invandrarverk,/örj/agj«/!j/ag 1974000

D2 Åtgärder för flyktingar,/öw/agia«j/flg 70000000

D3 Åtgärder för invandrare, reiervrto/wflni/ög 1125000

D5 överföring och mottagning av flyktingar m. m., för

slagsanslag 105000000

79

Prop. 1985/86:25 D6
Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyk-

ti ngar m.m.,
förslagsanslag 169 000 000

XI. Bostadsdepartementet Bl Bostadsstyrelsen,/örs/flgjonä/ag

3500000

XII. Industridepartementet

C9
Lokaliseringsbidrag m. m. i Uddevallaregionen, re

servationsanslag 125000000

CIO
Lokaliseringslån i Uddevallaregionen, reservations

anslag 25000000

Dl
Sveriges geologiska undersökning; Geologisk kar

tering m. m., reservationsanslag 161 000

XIII. Civildepartementet

B2
Anskaffning av ADB-utrustning, reservationsan

slag 5000000

DI9
Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade

områd
et, reservationsanslag 50 000 000

Summa statsutgifter 1719011000

80

Norstedts Tryckeri, Stockholm 198S