Prop. 1985/86:27

Regeringens proposition 1985/86:27

om lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m.

Prop. 1985/86:27

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 24 oktober 1985.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Thage
G Peterson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen läggs fram förslag till en ny lag om obligatorisk kontroll genom
teknisk provning m.m., som skall ersätta lagen (1974:896) om riksprovplatser m.
m. och lagen (1975; 444) om beslutanderätt för riksprovplats som ej är
myndighet. Lagen gäller organisationen av kontrollorgan som svarar för sådan
teknisk provning eller besiktning som är tvingande för enskilda. Syftet är att
få till stånd en samordning av provningsresurser och skapa garantier för att
verksamheten bedrivs kompetent, korrekt och effektivt.

Den
nya organisationen avses kunna ligga till grund för enklare och effektivare
kontrollåtgärder utan att säkerheten eftersatts. I propositionen understryks
att kontrollen inte skall göras mer omfattande än nödvändigt. Det finns för
föreskrivande myndigheter en variation av kontrollformer att välja bland och
den nya lagen ger utrymme att anpassa kontrollen efter det faktiska behovet.
Förslaget ansluter till regeringens pågående strävan att förenkla och förbättra
förvaltningen, i syfte att bl. a. åstadkomma krav och regler som inte verkar
onödigt kostnadshöjande eller byråkratiskt krångliga för näringslivet,
industrin och enskilda.

Den
nu föreslagna organisationen för kontroll kan utnyttjas inom samtliga områden
där någon form av kontroU genom teknisk provning e. d. kan förekomma.

Kontrollordningen
är inte tvingande eftersom de myndigheter som utfärdar
författningsföreskrifter eller andra beslut som uppställer krav på vissa egenskaper
hos produkter eller anläggningar också disponerar över hur kontrollen skall
utföras.

De
nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 27

Prop.
1985/86:27 Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m.

Härigenom
föreskrivs följande

1 §
Med obligatorisk kontroll avses i denna lag sådan kontroll genom

teknisk
provning, analys eller annan liknande undersökning som

1. är
föreskriven i lag eller annan författning, eller

2.
åläggs någon genom beslut av en
myndighet, eller

3.
är förutsättning för att en
ekonomisk förmån, elt tillstånd eller annat Uknande skaU ges enligt föreskrift
i författning.

2 §
För vage område för obligatorisk kontroU (kontrollområde) kan en

riksprovplats utses eller en eller flera provpiatser auktoriseras (auktorise

rade provplatser).

Om
det finns särskilda skäl, kan två eUer flera riksprovplatser utses för samma
kontrollområde.

3
§ Har en riksprovplats eller en
auktoriserad provplats utsetts för elt kontrollområde, skaU obligatorisk
kontroll inom området utföras vid denna, om inte annat följer av föreskrifter
eller av beslul i det särskilda fallet.

4
§ En riksprovplats skall utföra
obligatorisk kontroll på elt sakkunnigt, objektivt och även i övrigt lämpligt
sätt.

Det
allmänna skall ha ett bestämmande inflytande över verksamheten. Denna skall ha sädan
inriktning att riksprovplatsens oberoende ställning inle kan sättas i fräga.

En riksprovplats
utses av regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmier.

5 §
En riksprovplats som skall utföra obligatorisk kontroU får vid kontrol

len utnyttja provningsresultat från tillverkare eller andra med motsvarande

ansvar för produkten, om detta medges i föreskrifter eller i beslut i del

särskilda fallet.

Vid
tillämpning av första stycket skall riksprovplatsen godkänna den vars
provningsresultat skall utnyttjas.

6
§ Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer fär överlämna till en riksprovplats som är
bolag eller stiftelse att pröva frågor som gäller godkännande av personal,
utrustning, förfarande, organisation, produkt eller anläggning eller
fastställande av avgift för utförd kontroll.

7
§ En auktoriserad provplats
skall utföra den obligatoriska kontrollen på ett sakkunnigt, objektivt och även
i övrigt lämpligt sätt.

Auktorisation
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

8 §
Auktorisation meddelas för viss tid eller tills vidare.

Auktorisation kan återkallas, om provplatsen inte fullgör sin skyldighet

enligt
7 § eller annars i något väsentligt hänseende bryter mot de villkor som gäller
för verksamheten .

9 §
En riksprovplats eller auktoriserad provplats kan utses för kontroll Prop.
1985/86:27

som det åligger en myndighet att själv utföra eller låta utföra eller som

enligt
internationell överenskommelse skall utföras i viss ordning.

10
§ Tillsyn över verksamheten vid
riksprovplatser som inte är statliga myndigheter och vid auktoriserade
provplatser utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

11
§ En riksprovplats skall lämna
bidrag liU den centrala förvaltningsmyndighetens kostnader för dess verksamhet
enligt denna lag och lagen (1974:897) om riksmätplatser m. m.

Bidragets
storiek fastställs av regeringen.

12
§ En auktoriserad provplats
skall ersätta den myndighet som har meddelat auktorisationen för kostnader med
anledning av denna,

13
§ En riksprovplats får ta ul
avgift för obligatorisk kontroll enligt vad regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer närmare föreskriver.

14
§ Regeringen får meddela
föreskrifter om auktorisation att inom ett visst område utföra kontroll genom
teknisk provning, analys eller annan Uknande undersökning, som inte utgör
obligatorisk kontroll enligt 1 § (auktorisation för frivUlig kontroll). I fråga
om sådan auktorisation tillämpas vad som gäller om auktoriserade provplatser
enligt 7-10 och 12 §§.

15
§ Beslul i fråga om godkännande
av tillverkare eller annan enligt 5 § får överklagas genom besvär hos statens
mät- och provråd. Mol beslut av mät-och provrådet i sådant ärende fär talan
inte föras.

Har
beslut i annan fråga som avses i denna lag meddelats av annan myndighet än
regeringen, fär beslutet överklagas hos regeringen genom besvär.

1.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1986, då lagen (1974:896) om riksprovplatser m.m. och lagen (1975:444)
om beslutanderätt för riksprovplats som ej är myndighet skall upphöra att
gälla.

2.
Auktorisation som enligt äldre
bestämmelser meddelats för lermogra-fering av byggnader gäller fortfarande. I fräga
om sådan auktorisation tillämpas äldre bestämmelser.

3.
Förekommer i lag eller annan
författning hänvisning till föreskrift som ersätts genom bestämmelse i den nya
lagen, skall i stället den nya bestämmelsen tUlämpas.

Prop.
1985/86; 27 Industridepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1985

Närvarande;
statsråden I. Carlsson, ordförande, Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén,
Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom,
Johansson, Hulterström, Lindqvist.

Föredragande;
statsrådet Peterson

Proposition om lag om obligatorisk kontroll genom teknisk
provning m.m.

1 Inledning

I
ett stort antal författningar uppstäUs generella krav på egenskaper som skall
vara uppfyllda hos ett visst slag av produkter eller anläggningar. Krav ställs
också i ökande utsträckning på arbetssättet vid produkters framställning.
Syftet med föreskrifterna är att skydda liv, hälsa eller egendom. De föreskrivna
kraven kompletteras ofta med ett åläggande för tillverkaren eller brukaren av
produkten att prova eller besiktiga denna, så att man skall kunna avgöra om de
för produkten föreskrivna kraven är uppfyllda eller inte. Detta senare led
kallas officiell provning.

I
en stor mängd författningar föreskrivs att viss verksamhet inte får bedrivas
ulan särskilt tiUständ, I samband med alt tillstånd ges föreskrivs ofta villkor
av olika slag, som också syftar till att skydda allmänna eller enskilda
intressen. Det som kännetecknar denna kontroll är att kontrollen sker efter
beslut i varje särskUt fall. På grund härav faller denna kontroll utanför det
nuvarande begreppet officiell provning.

Statsmakterna
har år 1972 (prop. 1972; 54, NU 28, rskr 199) antagit vissa riktlinjer för
organisationen av den officiella provningen. Avsikten har därvid varit att man
skulle få klara ansvarsförhållanden, ett effektivt utnyttjande av resurser och
garantier för att provningsverksamheten bedrivs opartiskt.

Dessa
riktlinjer preciserades år 1974 (prop. 1974; 162, NU 52, rskr 349) genom lagen
(1974; 896) om riksprovplatser m. m, (riksprovplatslagen) som trädde i kraft
den 1 januari 1975. Riksprovplatslagen föreskriver att den officiella
provningen skall utföras vid en s.k. riksprovplats om inle annat är
föreskrivet. Ansvaret för provningen skall uppdelas på sä sätt att en riksprovplats
skall utses för varje objektområde till dess behovet av provplatser för
officiell provning är täckt. Varje riksprovplats som utses skall uppfylla högt
ställda krav pä att utföra provningen pä ett sakkunnigt och opartiskt säti;.
Beslut om att utse en riksprovplats fattas av regeringen.

Hittills
har sju riksprovplatser utsetts, vilka tillsammans täcker 23 objekt- Prop.
1985/86:27 områden. I riksprovplatslagen finns också bestämmelser om auktoriserade
provplatser för sådan provning som inte är officiell. Auktorisation meddelas
av statens mät- och provråd, som kräver att provplatsen har kompetent personal
och lämplig utrustning. Dessa bestämmelser har hittills tillämpats i mycket
begränsad omfattning.

Ijuni
1982 bemyndigade regeringen chefen för industridepartementet att tillkaUa en
särskild utredare med uppgift att göra en översyn av utformningen av
lagstiftningen om officiell provning m. m. Utredningen som antog namnet
Utredningen om RPP-systemel avlämnade i september 1983 belänkandet (Ds
11983:22) KontroU genom provning - översyn av lagstiftningen om riksprovplatser.
Betänkandet har remissbehandlats. I det följande föreslås att en ny lag om
obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. träder i kraft den 1
januari 1986 i stället för riksprovplatslagen. Lagförslaget utgår från det
förslag som utredningen framlagt i betänkandet.

TUl
protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av betänkandet som
bilaga 1, det lagförslag som lagts fram i betänkandet som bilaga 2 och en
förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena
som bilaga 3.

Regeringen
beslutade den 23 maj 1985 att inhämta lagrådets yttrande över ett inom
industridepartementet upprättat förslag till lag om obligatorisk kontroU genom
teknisk provning m. m. Det till lagrådet remitterade lagförslaget bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga 4,

Lagrådet
har i sitt yttrande, som bör fogas lill protokollet i detta ärende som bUaga 5,
lämnat det remitterade lagförslaget utan erinran. Propositionens lagförslag
skiljer sig från detta endast genom all vissa språkliga och redaktionella
ändringar har gjorts.

Föredragandens
överväganden och förslag

2 Allmänna utgångspunkter för en ny lagstiftning om
obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m.

2.1 Allmänt om kontroll och kontrollsystem

Till
skydd främst av liv, hälsa och egendom ställer samhällel krav på särskUda
egenskaper hos vissa produkter, material eller anläggningar. Kraven kan även
gälla det arbetssätt som används vid produkternas framställning. Dessa krav
kan antingen utfärdas genereUt genom att de är föreskrivna i särskilda
författningar eUer också genom ett beslut i ett särskilt faU och avse en
bestämd produkt eller anläggning. Syftet med författningsföreskriflen eller
beslutet är dock detsamma.

Som
regel krävs, antingen i författningen eller i beslutet, att de oUka produkterna,
materialen, processerna eller anläggningarna måste underkastas någon form av
kontroll för att undersöka om de angivna kraven i säkerhetshänseende är
uppfyllda. Kravet på kontroll är uppbyggt på så sätt

Prop.
1985/86: 27 att de föreskrivna säkerhetskraven ingår som ett led i ett
regelsystem, där grundregeln är det uppställda kravet på en eUer flera
egenskaper hos ett objekt. Detta krav är ofta förenat med någon form av
sanktion som inträder om kravet inte är uppfyllt, t. ex. förbud mot produktens
användning eller försäljning, vilket i sin tur sanktioneras genom straff, vite m.
m, eller indragning av ett tillstånd. Kontrollen kan sedan ske genom provning, besiktning
eller något liknande förfarande, såsom övervakning av en tillverkares
kvalitetsstyrning. Genom ett sådant förfarande får man ett faktaunderlag för
beslut i frågan om den aktuella produkten eller anläggningen kan godkännas
eller inte. Syftet med den samhälleliga kontrollen är att förhindra att de
produkter som inte uppfyller kraven kommer till användning med risk för
åtföljande skadeverkningar.

Omfattningen
och utformningen av den kontroll som skaU företas enligl en särskild föreskrift
eller ett beslut i elt särskilt fall är i hög grad beroende av hur de olika säkerhetskraven
ser ut för den produkt som skall kontrolleras och den grad av säkerhet som
behövs för att bedöma om kraven är uppfyllda. De myndigheter som utfärdar
föreskrifter har var och en inom sitt sakområde ansvaret för skyddet av liv,
hälsa och egendom. Myndigheterna skall i sina föreskrifter eller beslut ange
vilka krav på egenskaper hos produkter eUer anläggningar som gäller. Genom
sådana föreskrifter får tillverkare eller leverantörer också en skyldighet att
se lill alt de föreskrivna kraven är uppfyllda.

Som
nämndes i inledningen utgör sådan tvingande kontroll som är föreskriven i
författning officiell provning enligt lagen (1974; 896) om riksprovplatser m. m.
Förutom i denna lag regleras den officiella provningen och ordningen för denna genom
förordningen (1974:898) om riksprovplatser m.m., förordningen (1977:608) om
provning enligt lagen (1974:896) om riksprovplatser m.m. samt lagen (1975:444)
om beslutanderätt för riksprovplats som inte är myndighet.

I
begreppet officiell provning innefattas inle sådan kontroll genom prov

ning som sker efter ett beslul av en myndighet i ett enskilt faU med stöd av

särskild lagstiftning. Beslutet kan innebära krav på att vissa villkor skall

vara uppfyllda för att elt tiUstånd till en viss verksamhet skall kunna

medges eller ingå som ett led. i en allmän tiUsynsverksamhel. Riksprov

platslagen innehåller regler om den organisatoriska ramen för officiell

provning. Den betydande del av den icke frivilliga provningen som faller

utanför området officiell provning kommer redan av detta skäl utanför

lagens regelsystem. Vidare bedrivs i praktiken en stor del av den officieUa

provningen utanför riksprovplalssystemet. Riksprovplatslagen ger möjlig

het till undantag från huvudregeln att officiell provning skall utföras vid

riksprovplats. Den viktigaste förklaringen tUl att officiell provning bedrivs

utanför riksprovplatssystemet är dock att lagstiftningen vid ikraftträdandet

år 1975 inte gällde kontrollverksamhet som påbörjats dessförinnan. Det

förutsattes visserligen att sådan verksamhet efter hand skulle infogas i den

nya organisEitionen men så har skett endast i begränsad omfattning. En

förklaring till detta har varit att riksprovplatssystemet i sin hittillsvarande

utformning inie i tillräcklig grad har kunnat anpassas till särskilda förut-

6 sättningar på olika områden. Den organisatoriska
ramen för kontrollör-

ganisationen
hänger, som jag strax närmare skall utveckla, nära samman Prop. 1985/86: 27 med
fråga om kontrollformer och kontrollniväer. Ett kontrollsystem måste utformas
från ett helhetsperspektiv,

2.2 Den nya organisationen kan ligga till grund för
effektivare och mer flexibla kontrollsystem

Det
lagförslag som läggs fram i det följande gäller den organisatoriska ramen för
verksamhet som gäller teknisk provning eller besiktning som i någon mening är
tvingande för enskilda. Syftet är alt få till stånd samordning av
provningsresurser och skapa garantier för att verksamheten bedrivs kompetent,
korrekt och så rationellt som möjligt.

Den
föreslagna lagen reglerar däremot inte alls när provning skaU ske, vad som
skall provas eUer på vilket sätt provningen skall ske. Om detta beslutar liksom
tidigare sektorsansvariga myndigheter med särskilda bemyndiganden, vilka
ytterst har stöd i lag. Den nu föreslagna lagen är emellertid betydelsefull på
så sätt att den ger bättre utrymme än den nuvarande riksprovplatslagen för att
anpassa kontroll genom provning eller besiktning tiU förutsättningarna i
särskilda fall. Lagen skall underiätia för de myndigheter som föranstaltar om
kontroll att få denna utförd pä ett effektivt, smidigt och ralioneUt sätt utan
att säkerheten eftersatts. Kon-troUformerna måste också fortlöpande kunna
anpassas till de snabba omvandlingar som sker vid tillverkningen av de
produkter vars säkerhet är kontrollens mål. Frågan om hur ett effektivt
kontrollsystem bör utformas har nära samband med den nya lagen. Den har många
aspekter och är så betydelsefuU att jag här viU utveckla mina synpunkter
närmare.

Den
kontroU frågan gäller har i allmänhet som bakgrund att krav om viss kvalitet
ställs på produkter, material, anläggningar m.m, i syfte att förebygga skador
på personer eller egendom. Genom provning eller besiktning kontrolleras sedan
att kraven uppfyUs. Kontrollen kan ske före ibruktagan-det eller senare, ibland
som t.ex. när det gäller bilar sker en återkommande besiktning. Kontrollen kan
gälla samtliga objekt av elt visst slag eller ett urval. För massfabricerade
artiklar som t. ex. elektrisk materiel är det vanligt med typkontroU som kan
kombineras med tillverkningskontroll och typefterkontroll. Kontrollen kan också
ske på så sätt att tillverkarens egenkontroll övervakas; Del finns ett stort
antal kontrollformer och kontrollnivåer.

En utgångspunkt för en
kontrollverksamhet av detta slag bör vara att det

helt grundläggande säkerhetsarbetet utförs och alltid måste utföras av

tillverkaren av en produkt. Det är alltid han som har den största kunskapen

om sin produkt. Säkerheten måste konstrueras in i produkten, den kan inte

provas in. TiUverkaren har av såväl marknadsskäl som skadeståndsrätts-

liga skäl ett avgörande eget intresse att tillhandahåUa en säker produkt. En

utveckling pågår också inom industrin i riktning mot allt mer avancerade

system för kvalitetssäkring och kontroll av produktionen. Det är givet att

en sådan utveckling påverkar förutsättningarna för den samhäUeliga kon

troUen. Behovet av kontroll av färdiga produkter kan minska och inte

sällan öppnas möjligheter lill nya och ofta både enklare och effektivare 7

Prop.
1985/86: 27 former alt utöva kontrollen om denna inriktats på tillverkarens
kvalitetsstyrningssystem i stället för den slutliga produkten. Förenklingar
kan också göras inom ramen för en äldre kontrollform, t.ex. på så sätt att provningsresultat
från tillverkaren nyttjas i vissa fall i stället för att kontrollorganet
självt utför motsvarande prov.

En
viktig konsekvens av det nu sagda är alt företagens egna konlrollät-gärder, den
s. k. egenkonlrollen, bör få en mycket mer framskjuten roll än tidigare när
utformningen av samhällets kontroll bestäms. Den samhälleliga kontrollen bör
kunna minska i omfattning och i högre utsträckning få karaktär av övervakning
av egenkontroll.

Den
samhäUeliga kontrollens omfattning och utformning blir beroende av hur kraven
ser ut och den grad av säkerhet som behövs för att garantera att de blir
uppfyllda. Det måste i detta hänseende alltid bli fråga om en avvägning mellan
behovet av kontroll och kostnaderna för denna kontroll. Häri ligger att
kontrollen inte bör vara mer omfattande än nödvändigt för att upprätthålla den
avsedda säkerhetsnivån. Innan beslut om föreskrifter om obligatorisk kontroll
fattas, bör regelbundet riskbedömningar bl.a. baserade på skadeerfarenheter och
ekonomiska konsekvensanalyser göras. Utan ordenligt underlag kommer besluten
enbart att grundas på allmänna överväganden. Detta kan resultera i helt
oförutsedda konsekvenser. De mål som stäUs upp beträffande skyddet av liv,
hälsa och egendom skall givetvis uppnås, men formerna for hur de skall uppnås
bör kunna variera inom tämligen vida gränser. Det bör vara en strävan hos de myndigheter
som ställer kontrollkraven att förenkla kontrollen i största möjliga utsträckning
ulan att säkerheten eftersatts. Den nya lagen avses ge utrymme för att kunna
nyansera och anpassa kontrollen efter det faktiska behovet. Vid bedömande av
kontrollbehovet bör också beaktas att det kan finnas andra styrmedel än
tvingande kontrollregler för att uppnå den önskade säkerhetsnivån.

Så
utformade kontrollsystem tillgodoser också bättre industrins och näringslivets
behov av regler som inte verkar onödigt kostnadshöjande, försvårar
strukturförändringar eller får konkurrensbegränsande effekter som följd. Jag
har tidigare, bl. a, i 1985 års budgetproposition (prop, 1984/ 85; 100 bil.
14), framhåUit betydelsen av att vi skapar förutsättningar för en stabil och
gynnsam miljö för industriell tUlväxt och förnyelse, kreativitet, nya initiativ
och nyföretagande. Det inledda arbetet med att förenkla regler och tUIämpning
av regler som riktar sig mot näringslivet sammanhålls av den s.k. normgruppen
(1 1983;H) inom regeringskansliet. Jag vill i sammanhanget erinra om att
regeringen i april i år utfärdade tilläggsbestämmelser till gruppen, bl, a.
med den innebörden att särskilda förenklingsinsatser bör göras inom området
teknisk provning och kontroll. Normgruppen har redan lämnat ett antal förslag till
förenklingar på området.

En viktig aspekt vid
utformningen av kontroUregler är slutiigen de han

delspolitiska behoven av internationeUt harmoniserade kontrollsystem.

Skillnader i nationeUa kontrollregler och kontrollsystem kan ofta förorsaka

tekniska handelshinder. Vid utformningen av kontrollregler och kontroll

system är det viktigt att beakta Sveriges internationella åtaganden visavi

8 bl.a. GATT, EFTA, ECE och samarbete med EG m.m. Ett
omfattande

harmoniseringsarbete,
nordiskt, europeiskt och internaiioneilt i övrigt på- Prop. 1985/86: 27 gär,
där bl.a. standardiseringsorgan har en betydelsefull roll. Av stor betydelse
för svensk del är bl. a. det samarbete som pågår inom EG för att harmonisera
kontrollordningar. Söm exempel på dén vikt som tillmåls harmoniseringssträvandena
internationellt kan för Europas del nämnas att vid ett gemensamt ministermöle
mellan EG- och EFTA-länderna i april 1984 antogs den s. k.
Luxemburgdeklarationen, som betonar vikten av ett förstärkt samarbete och där
frågan om avveckling av tekniska handelshinder lyfts fram.

Sammanfattningsvis
vill jag framhålla att det lagförslag jag nu framlägger bör kunna ligga tiU
grund för effektivare och mer flexibla kontrollsystem på olika områden efter de
grundlinjer jag här har skisserat. Förslaget ingår som ett naturligt led i
regeringens pågående strävan att förbättra den offentliga förvaltningen och där
frågor om regelförenklingar, minskat byråkratiskt krångel och bättre service
för enskilda utgör viktiga inslag.

2.3 Förhållandet föreskrivande myndigheter-kontrollerande organ

Som
framgår av det tidigare bygger det föreslagna systemet alltjämt på principen
att det ansvarsmässigt görs en boskillnad mellan de föreskrivande
myndigheterna och de provande organen. På de föreskrivande myndigheterna skall
det ankomma att ange vilka krav som skall vara uppfyllda på funktioner eller
egenskaper hos produkter och anläggningar. De provande organen skall ta fram
det faktaunderlag som behövs för att man skall kunna avgöra om de föreskrivna
kraven är uppfyllda eller inte. Det är ofta lämpligt att de också prövar frågan
om ett godkännande av produkten eller anläggningen. Denna ansvarsfördelning bygger
på ett väl fungerande samspel mellan de föreskrivande myndigheterna och
provningsorganen, framför allt gäller detta erfarenhetsåterföringen emeUan
dem. Om denna inte fungerar kan den föreskrivande myndigheten i längden komma
att sakna tiUräcklig kunskap om den verksamhet den skall reglera, så att
säkerhetsrisker förbises eller viss kontroll blir för omfattande genom att
myndigheten underlåter att upphäva normer som redan spelat ut sin roU.

Ett
av syftena med riksprovplalssystemet var att de föreskrivande myndigheterna
skulle få en bättre återföring av information och erfarenheter från
provningsverksamheten. Detta skuUe leda tiU att bättre föreskrifter utarbetades
samtidigt som onödiga rensades bort.

Vid
utredarens utvärdering av det rådande systemet har framkommit både från
föreskrivande myndigheter och flera riksprovplatser att kommunikationen dem
emellan inte är tillräckUgt god. Motsvarande gäller säkerligen också konlroUverksamheten
utanför riksprovplatssystemet. Att erfarenhetsåterföringen inte fungerat bra
kan leda tUl att nya föreskrifter inte blir lämpligt utformade och alt behov av
att göra ompriorileringar och att avveckla föreskrifter inte beaktas.

Att de ovan nämnda
problemen kommit i dagen är en viktig början,

eftersom insikt om rådande förhållanden kan vara elt incitament till de

förändrade attityder som krävs såväl hos föreskrivande som hos provande 9

Prop.
1985/86: 27 organ. Det är synnerligen viktigt att elt väl fungerande samspel
kommer till stånd. Detta innebär att de provande organen uppmärksamt måste
följa förhållandena inom sitt konlrollområde samt fortlöpande underrätta de
föreskrivande myndigheterna om iakttagelser som är av betydelse för
myndighetens verksamhetsområde. De bör också föreslå de ändringar i myndigheternas
föreskrifter som de anser påkallade och i samband därmed på lämpligt sätt
biträda de föreskrivande myndigheterna i deras föreskriftsarbete. På samma
sätt bör de föreskrivande myndigheterna samråda med berörda kontrollorgan innan
föreskrifter utfärdas eller ändras. Detta är inte bara av betydelse för
föreskrifternas utformning utan också för kontrollorganisationens planering
och resursbehov.

Självklart
är det av lika stor betydelse att ett erfarenhetsutbyte och ett samspel
förekommer mellan de myndigheter som beslutar om kontroll i särskilt fall och
de kontrollerande organen. Det är i dessa fall fråga om en annan situation,
varför det inte är möjligt att noggrant reglera kravet på samspel och erfarenhetsutbyte.

Jag
vill i detta sammanhang också ta upp den viktiga roll som statens mät- och
provråd far i arbetet med att åstadkomma ändamålsenliga kontrollordningar.
Mät- och provrådet får i sin egenskap av tillsynsmyndighet över riksprovplatserna
en mycket god överblick över verksamheten. Denna erfarenhetsuppbyggnad bör ge
mät- och provrådet goda förutsättningar att aktivt stimulera föreskrivande
myndigheter och riksprovplatser att kontinuerligt ompröva kontroUkrav och
kontrollutformning när t.ex förändringar i produktionsprocessen påkallar det.
Som ett viktigt inslag i det arbetet ingår att stödja myndigheternas arbete med
alt förbättra konsekvensbeskrivningar och utvärdera existerande konlrollkrav.
Statens mät- och provråd spelar således en viktig roll i regeringens
förenklingssträvanden.

3 Gällande ordning

3.1 Officiell provning

År
1972 antog riksdagen riktlinjer för hur kontroll genom provning som är
föreskriven i lag eller annan författning, s. k. officiell provning, skall
bedrivas.

Det
grundläggande syftet med riktlinjerna var att organisera den statliga kontrollverksamheten
så att det i vida kretsar skapades ett allmänt förtroende för hur verksamheten
bedrivs i syfte att tillgodose aUmänhetens och det allmännas
rättssäkerhetsintressen. Förutom krav på kontrollorganens tekniska kompetens släUdes
därför särskilda krav på deras oberoende och opartiskhet. Särskild vikt lades
därför vid kontroUorganens ägarförhållanden, beslutsordning, vinstintressen
och verksamhet vid sidan av officiell provning.

Ylterligare motiv för
riksdagens riktlinjer för organisationen av den

officiella
provningsverksamheten var att man ville åstadkomma klara an-

10 svarsförhållanden meUan ä ena sidan de myndigheter som stäUer krav på

produkter
och ä andra sidan de organ söm kontrollerar om kraven är Prop. 1985/86: 27 uppfyllda.
Man ville också uppnå ett mer effektivt utnyttjande av tillgängliga
provningsresurser.

De
angivna riktlinjerna preciserades år 1974 genom riksprovplatslagen enligt
följande.

Med
officiell provning avses enligt riksprovplatslagen sådan teknisk provning, kontroU
eller besiktning som är föreskriven i lag eller annan författning och som inte
är egenkontroU. OfficieU provning förutsätter således ett provningslvång, där
den som är underkastad tvånget skaU vända sig tUI ett utomstående organ för att
få provningen utförd. Det förhållandet att provningen skall vara föreskriven i
författning innebär att provningstvånget skall följa direkt av
författningstexten.

Egenkontroll
innebär kontroll som någon utan krav på opartiskhet hos den provande utför
eller låter ulföra i egen verksamhet och på eget ansvar. Ibland förekommer att
en myndighet föreskriver att sådan kontroll skaU ske, s. k. föreskriven egenkontroU,
vilket alltså trots att den inte är frivUlig faUer utanför begreppet officiell
provning.

Den
officiella provningen skall utföras vid s. k. riksprovplats om inte annat är
särskilt föreskrivet. En riksprovplats är ett provningsörgan som uppfyller högt
ställda krav på att utföra provningen pä elt sakkunnigt och opartiskt sätt.

Ansvaret
för den officiella provningen skall fördelas inom olika objektområden, varvid
en enda riksprovplats skall utses som ansvarigt provningsorgan för varje
sådant område. Enligt den gällande ordningen skall således ett system av riksprovplatser
organiseras, vilka tillsammans skall täcka behovet av officiell provning.

Regeringen
föreskriver de objektomräden på vilka riksprovplatslagen är tillämplig och
beslutar om att utse riksprovplats enligt förordningen (1977:608) om provning
enligt lagen (1974:896) om riksprovplatser m.m. Hittills har följande sju riksprovplatser
utsetts, vilka f.n. tillsammans täcker 23 objektområden:

AB
Svensk Bilprovning

AB
Statens Anläggningsprovning

SEMKO,
Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB

Slatens
maskinprovningar

Statens
provningsanstalt

Apoteksbolagets
Centrallaboratorium

Statens
väg- och trafikinstitut

Som
nämnts bedrivs f. n. en betydande del av den officiella provningen utanför riksprovplatssystemet.

Den 1 juli 1983 bildades
statens mät- och provråd, som bl.a. övertog

statens provninganstalts tidigare uppgtft som central förvaltningsmyn

dighet för den officiella provningen (prop. 1982/83:100 bil. 14). Mät- och

provrådets organisations- och verksamhetsområde framgår av förordning

en (1983:695) med instruktion för statens mät- och provräd. HuvuduppgU"-

ten är att vara samordnings- och tiUsynsorgan för riksprovplatserna, vilket

innebär att mät- och provrådet får en vid överblick över en viktig del av det 11

Prop.
1985/86:27 område där de föreskrivande myndigheterna är verksamma. Innan en myndighet
föreskriver om officiell provning skall enligl riksprovplatsför-ordningen j.amråd
ske med mät- och provrådet.

Riksprovplatserna
har var och en inom sitt område att tillämpa föreskrifter från flera sådana
myndigheter. Mät- och provrådet skall jämföra oUka föreskriftsområden,
kartlägga de ekonomiska effekterna inom de provningsområden man överblickar
samt rikta vederbörande beslutsorgans uppmärksamhet mot ett eventuellt behov av
åtgärder.

Slatens
mät- och provråd meddelar också auktorisation för sådan provning som inte är
officiell. Vid sidan av riksprovplatssystemet finns i riksprovplatslagen
bestämmelser om s. k. auktoriserade provplatser för sådan provning som inte är
officiell (frivillig provning). Auktorisationen i dessa fall innebär en prövning
av att organet har kompetent personal och lämplig utrustning för den provning auktorisationen
gäller. Mät- och provrådet kontrollerar också fortlöpande att kompetenskravet
är uppfyllt.

Bestämmelserna
om auktorisation har hitintills tillämpats i mycket begränsad omfattning.
Endast på två områden finns auktoriserade provplatser, nämligen för termografering
av byggnader och cisternkonlroU.

3.2 Kontroll genom provning efter beslut av myndighet i särskilt
fall

Som
tidigaie angivils innefattas inte i begreppet officieU provning sådan kontroll
genom provning som sker efter beslut av en myndighet i enskUt faU. Beslut om
kontroll genom provning i ett sådant fall grundar sig alllid pä ett
bemyndigande i lag eller annan författning att myndigheten får fatta ett sådant
beslut. Bemyndigandet kan vara utformat så att det uttryckligen framgår att det
innefattar en rätt att besluta om provning, men ofta är bemyndigandet allmänt
utformat som en rätt att föreskriva villkor eller beslut om förelägganden som
behövs för lagens efterlevnad. Två typfaU förekommer. Del första avser kontroll
av att visst villkor för verksamhet som kräver koncession eller något annat
tillstånd uppfylls. Tillstånd enligt miljöskyddslagen (1969:387) förenas l.ex.
regelmässigt med villkor som bl. a. kan innefatta kontroU genom provning eller
besiktning. Det andra typfallet avser myndighetens tillsynsverksamhet, då en
myndighet med ansvar för tUIsyn över en viss verksamhet har bemyndigande att
besluta om provning eller annan undersökning som behövs för tiUsynen. Som
exempel kan nämnas miljö- och hälsoskyddsnämnderna och yrkesinspektionen.

För
att i någon mån redogöra för hur den kontroll är organiserad som skall ske
efter beslul om kontroll i särskUt fall anges i det följande några exempel på
lagstiftning och verksamhet, där sådana beslut kan förekomma.

12

Enligt
miljöskyddslagen (1969:387) och miljöskyddsförordningen Prop. 1985/86:27 (1981;
574) krävs bl. a. alt man inhämtar tillstånd innan särskilt uppräknade typer av
s. k. miljöfarlig verksamhet påbörjas. TiUståndsprövningen i dessa fall
ankommer på koncessionsnämnden för miljöskydd eller länsstyrelsen. I tillslåndsbesluten
meddelas föreskrifter om försiktighetsmått och de villkor i övrigt som skall gäUa
för verksamheten. Slutligen föreskrivs regelmässigt att ett kontrollprogram
skall upprättas. Koncessionsnämnden brukar överlåta åt länsstyrelsen, som har
ansvaret för den löpande tillsynen enligt miljöskyddslagen, alt fastställa kontroUprogrammets
innehåll. Programmet skall vara utformat så att man kan kontrollera att de för tUlståndsbeslutel
föreskrivna villkoren uppfylls. Vanligen innehåller kontrollprogrammet krav på
besiktning av anläggningen och föreskrtfter om löpande mätningar,
provtagningar, mätmetoder m, m. Besiktningarna utförs vanligen av utomstående
besiktningsorgan som godkänts av länsstyrelsen i förväg. Provningar och
analyser utförs vanligen genom egenkontroll i det berörda företagets regi
eller genom konsulter.

Hälsoskyddslagen
(1982; 1080) syftar allmänt tUl att hindra uppkomsten av och undanröja sanitära
olägenheter. Miljö- och hälsoskyddsnämnden utövar den omedelbara tillsynen inom
kommunen över lagens efterlevnad. Inom länet har länsstyrelsen tillsynsansvaret
medan den centrala tillsynen utövas av socialstyrelsen och slatens
naturvårdsverk. Tillsynsmyndighet äger därvid tillträde tiil byggnader och
lokaler m.m. och får där göra undersökningar och ta prover (17 §). Miljö- och
hälsoskyddsnämnden får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att
bestämmelserna i lagen skaU efterlevas (18 §).

Livsmedelslagen
(1971; 51 1) och livsmedelskungörelsen (1971:807) innehåller
bestämmelser om livsmedels beskaffenhet, hantering, märkning, saluhållande m. m.
Statens livsmedelsverk utövar den centrala tillsynen över lagens efterlevnad.
Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet, medan miljö- och hälsoskyddsnämnden
utövar den omedelbara tillsynen inom varje kommun. Bestämmelserna om tiUsyn
finns i 24-29 §§ livsmedelslagen. Bl.a. gäller att tillsynsmyndighet äger tiUträde
till område, livsmedelslokal eller annat utrymme för alt där göra utidersökning
eller ta prov (26 §).

Enligt
50 § livsmedelskungörelsen anvisar livsmedelsverket övriga tillsynsmyndigheter
de laboratorier som i första hand skaU anlitas vid tUlsyns-verksamheten (anvisningslaboralorium).
Som anvisningslaboratorium kan förordnas laboratorium som har resurser och
kompetens för livsmedelsundersökningar och i vilket stat och kommuner har
sådant inflytande alt laboratorieverksamheten kan utövas som en offentiig
funktion. Livsmedelsverket kan vidare godkänna enskilda laboratorier för
undersökning av livsmedels beskaffenhet (godkända livsmedelslaboratorier).
Verket ger årligen ut en förteckning över anvisningslaboratorier och godkända
laboratorier. Förteckningen omfattar f.n. ca 45 anvisningslaboratorier och tio
godkända laboratorier.

Besiktning
eUer provning efter beslut i särskiU fall förekommer som

synes inom en stor mängd områden och de redovisade områdena utgör

exempel på hur kontrollverksamheten kan variera. 13

Prop. 1985/86: 27 Bestämmelser
som ger stöd för beslut med krav på kontroll i särskilt fall

och
bestämmelser om tillsyn och om rätt att i samband därmed påkalla undersökningar
eller prover finns slutiigen också bl. a. i 7 kap, 3 § arbetsmiljölagen
(1977:1160), 15 § strålskyddslagen (1958; 110), 2 § förordningen (1961:309) om
bekämpande av salmonellainfektion hos djur m,m., 18 § läkemedelsförordningen
(1962:701), 11 § bisjukdomskungörelsen (1974: 212), 5 § kungörelsen (1974; 270)
om kontroll vid införsel av livsmedel, 3 § kungörelsen (1974:271) om kontroU
vid utförsel av livsmedel, 5 § lagen (1975; 187) om kontroU av fabrikssteriliserade
engångsartiklar för hälso-och sjukvärdsändamål, 5 § lagen (1976; 1054) om svavelhaltigl
bränsle, 9 § epizootilagen (1980:369) saml 12 § lagen (1982:821) om transport
av fartigt gods.

4 Allmän motivering till en ny lagstiftning om obligatorisk
kontroll genom teknisk provning m. m.

4.1 Allmänt om en ny lagstiftning

Ordningen
för samhäUets kontroU och provning av produkter, material och anläggningar är
som framgår av det tidigare enhetligt reglerad endast såvitt avser den officiella
provningen. Regleringen av kontroll som faller utanför den officiella
provningen är svåröverskådlig och i många fall ofullständig. Inom vissa områden
finns föreskrifter om vem som skall svara för kontrollen, medan på andra
områden saknas motsvarande beslämmelser. Behovet av en organisation av denna
verksamhet har övervägts i flera sammanhang. Miljöskyddsutredningen
diskuterade i betänkandet (SOU 1978:80) Bättre miljöskydd frågan om att bilda
en riksprovplats för miljön. Utredningen om den regionala
laboratorieverksamheten (LAB 76) föreslog i betänkandet (SOU 1979:3) Regional
laboratorieverksamhet dels en utbyggnad av regionala laboratorier för bl.a.
miljövård inom ramen för ett rikstäckande företag, dels ett auktorisationssystem
för laboratorier för att tillgodose samhällets krav pä kvalitet i
laboratorieverksamheten. Riksdagen har slutligen ylterligare uttalat sig för
en skyndsam utredning av möjligheterna att inrätta ett serviceorgan på
miljökontrollens område (JoU 1982/83; 17, rskr 94).

Inom
föietagshälsovården har företagshälsovårdsutredningen (A

1976:01) föreslagit att ett auktorisationssystem för laboratorie- och mät-

tekniska frågor skall införas inom ramen för lagstiftningen om riksprov

platser (Ds A 1981:01). Utredningens förslag förutsätter all auktorisation

kan ske för officieU provning. I prop. 1981/82:121 hänvisade föredragan

den bl.a. till att förelagshälsovårdsutredningens förslag innebär en viktig

principiell förändring av grunderna för hur den officiella provningen skall

bedrivas, men att de skäl som anförts för att l.ex. på arbetsmiljöområdet

kunna utföra officiell provning inom ramen för ett auktorisationssystem

har betydande tyngd. Föredraganden ansåg dock att den föreslagna lag

ändringen behövde övervägas ytterligare och hänvisade till den nu ifråga-

14 varande översynen av riksprovlagstiftningen.
Riksdagen delade föredra-

gandens
bedömning, varvid utskottet underströk vikten av att arbetet med Prop.
1985/86:27 utredningen och översynen av denna lagstiftning bedrevs skyndsamt (SoU
1981/82:46, rskr 429).

Som
tidigare nämnts syftade 1972 och 1974 års riktiinjer lUI att åstadkomma elt
tillförlitligt system för den officiella provningen med en klar organisation
och ansvarsfördelning. Erfarenheterna av den lagstiftning de angivna riktUnjerna
har lett fram till och utbyggnaden av det rådande systemet med riksprovplatser
har visat att regelsystemet i stort sett är ändamålsenligt. Vissa problem och
behov har dock framkommit under tillämpningstiden. Riksprovplatssystemet har
också i flera sammanhang bUvit utsatt för kritik som bl.a. går ut på att
systemet innebär kraftiga fördyringar, bristande effektivitet och ökad
byråkrati. Att varje riksprovplats har en monopolställning för provningen inom
landet inom sitt område har angetts som en orsak till all systemet har bedömts
som stelbent och medfört betydande kostnadshöjningar och tidsutdräkter.

Utredaren
har efter sin utvärdering av det rådande systemet funnit att detta i stort sett
fungerat väl och all det i vart fall innebär en förbättring jämfört med
tidigare förhållanden. Utredaren föreslår därför ingen genomgripande systemförändring
utan endast vissa åtgärder som behövs för att vidareutveckla och förbättra
systemet. Därvid föreslås bl. a. att riksprovplatslagen ersätts med en ny lag,
som skall kunna omfatta all kontroll som är tvingande oavsett om den är
föreskriven i författning eller åläggs någon genom ett beslut i ett särskilt faU.
1 sakligt hänseende finner utredaren inte skäl att göra någon skillnad mellan
den i bägge fallen föreskrivna kontrollen. Utredaren föreslår också en ökad flexibiUtet
i systemet genom att det också bUr möjligt att auktoriserade provplatser i
vissa fall kan utföra den föreskrivna kontrollen. Utredaren framhåller
slutligen att utvärderingen visat att erfarenhetsåterföringen mellan de
kontrollerande organen och de föreskrivande myndigheterna hittills inte har
fungerat tillräckligt bra. Det föreslagna systemet bygger alltjämt på principen
att det ansvarsmässigt görs en boskillnad mellan de kontrollerande organen och
de föreskrivande myndigheterna. Utredaren understryker därvid att detta förutsätter
ett väl fungerande samspel mellan dem.

De
flesta remissinstanserna anser alt det är väl motiverat med en översyn av
systemet med riksprovplatser och har i huvudsak inget att erinra mot utredarens
överväganden och förslag. Några remissinstanser, däribland statens planverk,
Sveriges industriförbund samt länsstyrelsen i Stockholms län, är övervägande
kritiska till förslagen. Den kritik som kommit fram vid remissbehandlingen
kommer framför allt från intressenter i sådan provningsverksamhet som bedrivs
utanför nuvarande riksprov-platssyslem och frän andra som är oroliga för att tvängsmässigt
integreras i det nu föreslagna kontroUsystemet. Förslaget innebär dock ingen
förändring i detta hänseende i förhällande tiU den nuvarande ordningen. Beträffande
de föreslagna förändringarna i systemet återkommer jag till remissbehandlingen
i det följande.

För
egen del finner jag att utredaren på elt överskådligt sätt beskrivit de

olika formerna för samhällets befintiiga kontroll- och provningsmöjligheter

och de praktiska problem och behov som har framkommit under de år den 15

Prop.
1985/86: 27

nuvarande lagstiftningen
om den officiella provningen har tillämpats. Detta utgör en god grund för de
förändringar som ändå behövs för att åstadkomma nödvändiga förbättringar. Jag
delar utredarens bedömning att någon genomgripande systemändring inle är
påkallad, utan finner det vara tillräckligt med de olika föreslagna åtgärderna
för all vidareutveckla systemet så att det även, i likhet med vad utredaren
föreslagit, kan bli mer flexibelt och tillämpligt pä andra områden för
obligatorisk kontroll.

16

4.2 Mitt förslag till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk
provning m.m.

Regeringen
beslöt den 23 maj 1985 att för lagrådets yttrande överlämna ett inom
industridepartementet upprättat förslag till lag om obligatorisk kontroll
genom teknisk provning m. m. I lagrådsremissen anslöt jag mig till de principer
som legat till grund för utredarens förslag till lag om obligatorisk kontroll
genom teknisk provning. Jag konstaterade all förslaget är väl avvägt och ägnat
att i väsentliga delar läggas till grund för lagstiftning. Lagrådet lämnade i
sitt yttrande den 5 juni 1985 det dit remitterade förslaget utan erinran. Del
förslag jag nu lägger fram skiljer sig från detta endast genom vissa språkliga
och redaktionella ändringar.

Jag
redovisar i del följande de viktigaste avsnitten i mitt förslag till lag om
obligatorisk kontroll genom teknisk provning. Jag tar därvid upp invändningar
och synpunkter som kommit fram under remissbehandlingen och redovisar sakliga
avvikelser som gjorts i förhållande till utredarens förslag. Frågor av delaljkaraktär
behandlas i specialmotiveringen.

I
det följande behandlas följande frågor

avsnitt
4.3 Ny lag med viss ändrad terminologi

avsnitt
4.4 Avgränsningen av området för obligatorisk kontroll

avsnitt
4.5 Kontrollverksamhetens organisation

Den
nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 1986. Med hänsyn till alt den nu
föreslagna organisationen för kontroll inte föranleder några omedelbara
förändringar i rådande kontrollsystem bör det inte föranleda några problem med
den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandet.

4.3 Ny lag med viss ändrad terminologi

Mitt
förslag: Lagen (1974; 896) om riksprovplatser m. m. ersätts med en ny lag som
benämns Lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m. Begreppet
officiell provning och objektområde ersätts med obligatorisk kontroll resp. kontroUområde,
Termerna riksprovplats resp, auktoriserad proVplats bibehålls.

Utredarens
iförslag; Överensstämmer med mitt förslag med undantag av att utredaren föreslagit
alt termerna riksprovplats och auktoriserad provplats ersätts med offentiig
kontrollanstalt resp, auktoriserat kontrollföretag.

Remissinstanserna;
De flesta remissinstanserna tillstyrker utredarens för- Prop. 1985/86: 27 slag
med undanlag av de föreslagna uttrycken offentlig kontrolJanslalt och auktoriserat
kontrollföretag. Flera remissinstanser framför därvid att de gällande uttrycken
riksprovplats och auktoriserad provplats numera blivit väl inarbetade och
accepterade.

Skälen
för mitt förslag: I den gällande riksprovplatslagen är lagens tillämpningsområde
begränsat till att endast avse sådan kontroll som är föreskriven i någon lag
eller annan författning. Med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av tUlämpningsområdet
kommer det föreslagna begreppet' obligatorisk kontroll att innefatta ett vidare
område än begreppet officiell provning enligt nuvarande lagstiftning, vilket på
motsvarande sätt gäUer det föreslagna begreppet konlrollområde i stället för objektomräde.

Erfarenheterna
av den nuvarande terminologin inom det gällande riksprovplatssystemet visar på
ett behov av en enkel, enhetiig och genomarbetad terminologi och att de hittiUs
använda begreppen orsakat åtskillig terminologisk förvirring bland myndigheter
och andra som har kommit i beröring med lagen. Den nya lagstiftningen syftar
till att erbjuda en likformig kontrollorganisation, både vad avser kompetens
och service, för i huvudsak alla områden, där samhäUet uppställer vissa
egenskapskrav på produkter eller anläggningar. Det framstår därvid som
angeläget att de begrepp som skall användas i dessa sammanhang blir klara och
adekvata. Terminologin skaU också kunna anpassas efter samtliga verksamhetsområden,
som kan komma att beröras av den nya lagstiftningen.

Utredaren
har funnit att begreppet kontroU är en mer adekvat benämning än provning på
vad som avses, eftersom kontroll innebär en undersökning för att bestämma om
ett objekt fyller uppställda krav beträffande en eller flera egenskaper. Liksom
utredaren finner jag att begreppet obligatorisk kontroU är den mest adekvata
benämningen för den kontroll som den föreslagna lagstiftningen i fortsättningen
kommer att innefatta, nämligen kontroll som antingen följer direkt av en
föreskrift i en författning eller av myndighets beslut i särskilt fall.

Det
ändrade begreppet kontroU har också motiverat utredaren att föreslå en
motsvarande ändring av begreppen riksprovplats och auktoriserad provplats till offentiig
kontrollanstalt resp. auktoriserat kontrollföretag, vilket enligt utredaren
bättre motsvarar vad som är karakteristiskt för dessa organ. Flera
remissinstanser, bl.a. riksrevisionsverket, statens provningsanstalt, statens
mät- och provråd. Apoteksbolaget AB, SIS-Standardiseringskommissionen i
Sverige, Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB (SEMKO) samt AB
Svensk Bilprovning har framfört att såväl riksprovplats som auktoriserad
provplats har bUvit väl etablerade beteckningar och att det är förenat med
avsevärda kostnader för berörda myndigheter och företag att ändra dem. I likhet
med de angivna remissinstanserna anser jag att fördelarna är större med att
behälla de gamla begreppen än att ersätta dem med de av utredaren föreslagna.

17

2 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 27

Prop,
1985/86:27 4.4 Avgränsningen av området för obligatorisk kontroll

Mitt
förjilag; Den obligatoriska kontrollen föreslås utvidgas till att också omfatta
sådan kontroll som antingen åläggs någon genom beslut av en myndighet i ett
särskilt fall eUer som ett led i en kontroll, som är förutsättning för att en
ekonomisk förmån, tillstånd eller liknande lämnas.

Utredarens
förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna;
De flesta remissinstanserna tillstyrker utredarens förslag. Några
remissinstanser, bl. a. statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk och
statens planverk, är negativa till förslaget och anser att deras ansvarsområden
bör hållas utanför det föreslagna systemet.

18

Skälen
för imitt förslag: Den nuvarande lagen om riksprovplatser m.m. gäller endast officell
provning, dvs. sädan teknisk provning, kontroU eller besiktning som är
föreskriven i lag eller annan författning. Detta innebär att sädan provning och
kontroll som sker efter beslul av myndighet i varje särskilt fall inte
inbegrips. Den angivna gränsdragningen kan sägas vara formell. Del syfte som
skall tillgodoses genom varje föreskriven kontroU, nämligen skyddet av liv,
hälsa eller egendom, är detsamma, oavsett om kontrollen har föreskrivits
generellt i en författning eller i ett särskiU beslut.

Med
någon generalisering kan sägas att behovet av samhällskontroll är starkast
beträffande verksamheter som är underkastade tiUslåndsplikt. I fråga om sådana
verksamheter föreskrivs som tidigare redovisats ofta omfattande kontroUprogram,
som således formellt inte innefattas i begreppet officieU provning enligt
nuvarande lagstiftning. Svagast får behovet av skydd anses vara inom de områden
där myndigheterna, utan att krav på tillstånd uppställts, har en allmän tiUsyn
över att verksamheten bedrivs i enlighet med lag eller annan författning.
Kontrollen sker där tiU övervägande del slickprovsmässigt med i mänga fall
långa mellanrum. Den s.k. officiella provningen enligt riksprovplatslagen kan
sägas inta en mellanställning.

Den
redovisade gränsdragningen mellan officieU provning och provning efter beslut i
särskiU fall kan också förekomma inom samma område. Det kan förekomma att en
och samma kontroU kan vara föreskriven både som officiell provning och som
kontroll efter beslut i särskilt fall. Som exempel kan anges att den ärliga konlrollbesiktningen
av fordons beskaffenhet och utrustning år officiell provning, medan en kontroUbesiktning
som sker efter beslut av t. ex. en polisman efter en s. k. flygande inspektion formeUt
inte är det.

Som
framgår av det anförda finns sakligt sett inga skäl att göra skillnad mellan
kontroll som är föreskriven i författning och kontroll som sker efter beslut i
särskilt fall. Syftet med kontrollen är detsamma; behovet av samhällskontroll
är normalt lika stort och kan också ofta vara större än vad

som gäller för den
nuvarande provningen. Dessutom kan det finnas gräns- Prop. 1985/86: 27

faU av kontroU som inle
utan vidare kan hänföras till den ena eller andra

kategorin.

Övervägande
skäl talar därför för att den kontroll som sker efter beslut i särskilt fall
där så är praktiskt möjligt bör vara organiserad efter samma riktlinjer som gäUer
för den officiella provningen. Samma principer bör nämligen gälla aU kontroll
som syftar till att tillgodose skyddet av liv, hälsa eller egendom. Samma
grundläggande krav på sakkunskap, objektivitet och opartiskhet bör således
gälla.

Några
remissinstanser, bl. a. statens livsmedelsverk, statens naturvårdsverk och
statens planverk, har framfört att deras kontrollområden bör håUas utanför det
föreslagna systemet. Livsmedelsverket hänvisar därvid tiU att del föreslagna
systemet inte är möjligt för livsmedelsområdet med hänsyn dels tiU det
opraktiska i en decentraliserad livsmedelstillsyn med en centraliserad
livsmedelsprovning, dels tiU att Uvsmedelskontrollen tiU stor del inte är en
objektkontroll utan en kontroll av elt hanteringsskede. Naturvårdsverket å sin
sida bedömer att det nu föreligger betydande praktiska och resursmässiga
svårigheter att realisera det föreslagna riksprovplatssystemet inom
miljökontrollområdet.

Planverket
är kritisk tiU utredarens förslag och anser att byggområdet helt bör undantas
från lagens tillämpning.

Med
lagens uppbyggnad som ett frivilligt instrument kan det inte finnas skäl tUl
att något kontrollområde utesluts frän tillämpningen. Det måste vara till
fördel för varje kontroUområde och för de föreskrivande myndigheterna, att det
finns möjlighet att utse kontrollorgan enligt det föreslagna systemet, när de
föreskrivande myndigheterna bedömer att detta är lämpligt.

Som
tidigare anförts är ordningen splittrad när det gäller den kontroll inom
områden som faller utanför den officiella provningen. TUl stor del påminner den
om den ordning som rådde på det officiella provningsområdet före riksprovplatssystemets
införande. Den främsta orsaken till splittringen torde vara att myndigheterna
i stort sett oberoende av varandra försökt f tiU stånd den provningsverksamhet
som deras beslut ger upphov till. Denna splittring leder sannolikt också till
att tUlgängliga resurser inte utnyttjas tillräckligt effektivt och att frågorna
inte bedöms enhetligt. Del rådande förhäUandet har också uppmärksammats av
statsmakterna. I prop. 1982/83:21 redovisades den splittring som råder inom
laboratorieverksamheten och föreslogs en rekonstruktion av AB Svensk Laboratorieljänsl
i syfte att åstadkomma en ändamålsenlig regional laboratorieverksamhet.
Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag (JoU 1982/83:9. rskr 67).
Av vad som anförts framgår att riktlinjer för en organisation av den kontroll
som sker efter beslut i särskilt faU kan behövas. Denna fråga är pä
miljöområdet f. n. föremål för överväganden i olika avseenden. StäUning liU hur
kontrollen på miljöområdet skall utformas i framtiden får tas när resultat av
dessa överväganden föreligger. En betydelsefull faktor därvid är givetvis
möjligheten att då kunna utnyttja det här föreslagna regelsystemet. Också
livsmedelskontrollen är föremål för utredning.

19

Prop.
1985/86:27

I
samband med alt riksprovplatssystemet infördes för den officieUa provningen
framhölls också att den verksamhet som då bedrevs utövades i olika former.
Därför måste organisationen anpassas tiU de olika förhållandena inom varje
område och de föreslagna samordningsåtgärderna ske successivt under en tämligen
lång övergångstid. Det anförda bör i hög grad vara vägledande även nu.

Ett viktigt inslag i riksprovplatssystemet
är slutligen den samordning och tillsyn som statens mät- och provråd svarar för.
EnUgt min mening bör mät- och provrådel kunna spela motsvarande roll också vad gäUer
den verksamhet som avser kontroll efter beslut i särskilt fall.

En
annan grund för provning och kontroU kan föreligga när en myndighet
föreskriver att en ekonomisk förmån, som län eller bidrag till viss verksamhet,
endast utgår om den produkt som skall användas för visst ändamål är godkänd på
visst sätt, t. ex. krav på typgodkännande i samband med bostadslån tUl
installation av en värmepump i bostadshus. Någon rättslig skyldighet all begära
typgodkännande finns inle och provningen kan därför inte anses föreskriven,
vare sig i särskilt beslut eller i författning. Ett starkt faktiskt tvång
föreligger emellertid. Ett liknande fall då ett starkt faktiskt provningstvång
föreligger är då provningen utgör en förutsättning för att få ett tillstånd
med sådana rättsverkningar att tiUståndet i praktiken är en förutsättning för
att få sälja den kontrollerade produkten. Med hänsyn tUl de allmänna intressen
som i dessa fall gör sig gällande bör denna kontroll också ske på samma sätt
som den som föreskrivits i författning eller i särskilt beslut och alltså
såsom utredaren föreslagit innefattas i begreppet obligatorisk kontroll.

4.5 Kontrollverksamhetens organisation

Mitt
förslag: Obligatorisk kontroll genom teknisk provning m.m. skaU, föi-utom vid riksprovplatser,
kunna utföras vid auktoriserade provplatser.

Vid
obligatorisk kontroll som skall ulföras av riksprovplats. kan tiUverkarens provningsresultat
utnyttjas i större utsträckning än vad som gäller f. n.

Auktorisation
för frivillig kontroll får ske inom visst område sedan regeringen meddelat
föreskrift därom.

Utredarens
förslag; Överensstämmer med mitt förslag.

Remissinstanserna:
De flesta remissinstanserna tillstyrker utredarens förslag.

20

Skälen för mitt förslag:
Som tidigare ard'örts är det de myndigheter som utfärdar säkerhetsföreskrifter
som var och en inom sitt område har ansvaret för skyddet av liv, hälsa och
egendom. Pä så sätt är det de föreskrivande myndigheterna som anger ramen för
den kontrollerande verksamheten, inom vilken kontrollorganen sedan har att
verka. Utgångspunkten för

de
föreskrivande myndigheternas arbete måste i sin lur vara det ansvar Prop.
1985/86:27 som allmänt åvilar tillverkare m.fl. av fariiga produkter. Det
grundläggande i allt säkerhetsarbete är och måste alltid vara tillverkarens
egna kontrollåtgärder, den s. k. egenkonlrollen. Det är tillverkaren som har
den största kunskapen om sin produkt. Säkerhet måste konstrueras in i en produkt,
den kan aldrig provas in. I Sverige har också tillverkare och importörer ett
långtgående ansvar för att de produkter de tiUverkar eller importerar inte
skall vålla några skador. I de fall samhället har funnit det befogat alt ställa
upp särskilda krav på egenskaper hos en produkt och att del skall ske en
kontroll for all ta reda på om egenskapskraven är uppfyllda, bör
kontrollkraven vara utformade på ett sådant sätt att kontroUen inte blir mer
omfattande än nödvändigt för att upprätthälla den avsedda säkerhetsnivån. Innan
beslut om obligatorisk kontroll fattas, bör normalt riskbedömningar bl.a. baserade
pä skadeerfarenheter och ekonomiska konsekvensanalyser göras. Utan sådana
kommer besluten att grundas på aUmänna överväganden, vilket kan vara vanskligt.

De
mål som ställs upp beträffande skyddet av liv, hälsa och egendom skall givetvis
kunna uppnäs, men formerna för hur de skall uppnås bör kunna varieras inom
tämligen vida gränser. Det bör finnas en stor variation av kontrollformer att
välja på och det bör vara en strävan hos de föreskrivande myndigheterna, som
ställer konlrollkraven, att förenkla kontrollen i största möjliga utsträckning
utan att säkerheten eftersatts.

Lagen
om riksprovplatser m. m. har som huvudprincip att all obligatorisk kontroll, s.k,
officieU provning, enligt lagens terminologi, skall ske genom riksprovplats och
att en riksprovplats skall utses för varje kontroll-område, s.k, objektomräde,
Lagen bygger i viss mån på principen "allt eller intet" och tiUämpningen
har också varit tämligen sträng. Som tidigare nämnts har sju riksprovplatser
utsetts hittills, vilka täcker 23 kontrollområden. Vid sidan av riksprovplatssystemet
har statens mät- och provråd möjUghet att meddela auktorisation för vissa organ
att utföra frivillig kontroU- Med stöd av en år 1977 företagen ändring i
förordningen (1961:568) om brandfariiga varor har också omkring 150 företag
auktoriserats att utföra s. k. officiell provning i form av vissa
cisternbesiktningar. I de auktoriserade företagens uppgifter ingår dock inte
att meddela beslut om godkännande.

Flera
myndigheter samt riksprovplatser såsom riksrevisionsverket och statens
provningsanstalt har föreslagit att lagen om riksprovplatser anpassas sä att
auktoriserade provpiatser får möjlighet att utföra obligatorisk kontroU. Som
skäl har i allmänhet anförts att de nuvarande riksprovplat-sernas monopolstäUning
medför risker för att verksamheten inte bedrivs på ett rationellt och kostnadsbesparande
sätt. Sprängämnesinspektionen har anfört att systemet med auktoriserade
provplatser för besiktning av cisterner är rationellt och att de hiltUlsvarande
erfarenheterna är positiva.

I
och för sig är det självklart, med hänsyn till vad som lidigare anförts,

att
kontrollverksamheten inte skall organiseras i mer kvalificerade former

.
än vad som är nödvändigt. Att anlita en riksprovplats för viss kontroll kan

ibland
framstå som en alltför ambitiös lösning. Det är fördelaktigt om

systemet ger möjlighet att
anpassa organisationen efter vad som är ända- 21

Prop.
1985/86:27 mälsenligt. Flera ansvariga myndigheter har hänvisat till att lagen
bör öppna möjligheter att låta auktoriserade provplatser utföra obligatorisk kontroll.
Erfarenheterna av att låta auktoriserade provplatser utföra viss cislernkon
troll har uppgivits vara goda, I likhet med utredaren finner jag att
övervägande skäl talar för att obligatorisk kontroll också skall kunna ulföras
av auktoriserade provplatser. Därmed får systemet den ökade flexibilitet som
efterlysts i många fall och som är särskilt nödvändig med hänsyn till vad som
föreslås kunna innefattas i lagens tillämpningsområde. En ytterligare
kontrollnivå bör finnas att tillgå för sådan obligatorisk kontroll som bedöms
kunna utföras utan att kontrollorganet uppfyller de stränga krav som gäller och
fortfarande föreslås gälla för en riksprovplats. Inom de kontrollområden där
någon riksprovplats inte finns att tUlgä kan auktoriserade provplatser möjligen
erbjuda en ersättande kontrollverksamhet.

Som
nämnts föreslås de principer fortfarande gälla som hittills varit vägledande i
fråga om de krav som skall ställas på en riksprovplats. I motiven lill lagen om
riksprovplatser m. m. framhåUs alt höga krav måste ställas på opartiskhet och
oberoende och all detta gör att t. ex. ägarförhållanden, organisation och
verksamhetsinriktning kan behöva ändras innan ett i övrigt lämpligt organ utses
till riksprovplats. Mot bakgmnd av detta föreslås att samhället skall ha det
bestämmande inflytandet i en riksprovplats och att den oberoende ställningen
bör manifesteras förutom i ägarförhållanden, i organisation och övrig
verksamhetsinriktning.

Det
vanliga är att en riksprovplats skaU utföra alla kontrollmoment som ingår i
sådan obligatorisk kontroll avseende produkt inom ett kontrollområde, för
vilket riksprovplats är utsedd. I praktiken har det i vissa sådana fall visat
sig finnas ett behov av ett kontrollförfarande som är en mellanform mellan egenkontroll
och ett fullständigt kontrollförfarande vid en riksprovplats. Så t.ex. har
arbetarskyddsstyrelsen infört elt system för enkla serietillverkade tryckkärl
och gasflaskor, där företagen efter ansökan kan få tUlstånd att ersätta
föreskriven officiell provning med egenkontroll. Som villkor ställs då att riksprovplatsen
skall övervaka och stickprovsvis kontrollera egenkontrollen på visst sätt.
Önskemål har uttryckts om att lUlverkares provningsresultat skall kunna
utnyttjas i större utsträckning än f. n. För att således möjliggöra en
ytterligare flexibilitet i det nya kontrollsystemet föreslår jag därför att
tillverkarens provningsresultat i vissa fall skaU få läggas tiU grund för
prövningen i de fall den obligatoriska kontrollen skall utföras vid en riksprovplats.
Särskilt skall detta gälla tids-eller kostnadskrävande kontrollmoment eller
sådana som förekommer så sällan att det inte är försvariigt att bygga upp
särskilda kontrollresurser. Däremot får inte arbetsbelastningen vid riksprovplatsen
vara styrande för när tillverkares provningsresultat skall kunna utnyttjas. En ytteriigare
fömtsättning är också att tillverkarens kontroll övervakas av riksprovplatsen
på ett tillfredsställande sätt. Även andra än tillverkare, som har motsvarande
ansvar för den produkt som skall kontrolleras, kan tänkas ulföra den obligatoriska
kontrollen i angivna fall, t.ex. importörer med egna laboratorieresurser,

22 Det är inte möjligt att nu ta närmare ställning till
vilka olika objekt som

kan
komma i fråga för kontroll vid riksprovplats eller vid auktoriserad Prop.
1985/86; 27 provplats. Produkter eller anläggningar som kan tänkas medföra
begränsade risker för liv eller hälsa eller som uteslutande kan skada egendom
bör t.ex. kunna komma i fråga för kontroll vid auktoriserad provplals. Vid avvägningen
mellan de olika formerna för kontroll måste såväl säkerhetsskäl som ekonomiska
och rationella skäl beaktas. Internationella hänsyn kan också tala för en viss
form av kontroll. Ett ställningstagande i varje konkret fall måste dock föregås
av noggranna utredningar och överväganden, vilka i första hand ankommer på de
föreskrivande myndigheterna, Pä samma sätt är det de föreskrivande
myndigheterna som närmare har att överväga om någon tillverkares
provningsresultat kan godtas i samband med en kontroll som skall utföras vid riksprovplats.

Som
jag nämnde tidigare får statens mät- och provråd i enlighet med lagen och
förordningen om riksprovplatser m. m. meddela auktorisation för visst organ att
utföra provning och kontroll som inte är officiell. Auktorisation kan endast få
ske om organet har kompetent personal och lämplig utrustning för provningen,

Auktorisation
av provningsverksamhet förekommer i flera länder. Andra länders syften att etablera
en auktorisationsordning har angetts vara såväl nationella som internationella
behov. Så föreligger t.ex, ofta behov för exportörer att kunna visa upp
provningsprotokoll på alt deras produkter uppfyller vissa krav i importlandet
för att undvika en förnyad provning.

I
det sammanhanget bör också nämnas att det inom internationella
standardiseringsorgan har tagits fram standarder avseende krav på kvalitetsstyrningssystem.
Efter kontroll av ett certifieringsorgan kan en tillverkare, ett laboratorium e.
d. få bevis om att företaget uppfyller standardens krav (certifiering).
Förfarandet är frivilligt men har stor betydelse genom att vid upphandling
eller i affärskontrakt, viUkor kan stäUas om kvalitetsstyrning enligt sådana
standarder. Ett syfte med standarderna är att leverantörer, inte minst vid
internationell konkurrens, ställs inför så likartade krav som möjligt.

Den
internationeUa utvecklingen inom detta område har således lett till att allt
fler länder ställer krav på provningsresultat från auktoriserade laboratorier
eller liknande. Alternativet är att produkterna antingen måste kontrolleras i
importlandet eller alt inspektörer från importlandet kontrollerar
tillverkarens provningsverksamhet. För att i största möjliga utsträckning eUminera
olika slag av tekniska handelshinder är det därför angeläget att i Sverige
kunna auktorisera organ för annan kontroll än den obligatoriska.

Den
nuvarande bestämmelsen om auktorisation har hittills tillämpats i mycket
begränsad omfattning. Ett växande intresse för olika former av auktorisation av
provningsverksamhet föreligger dock. Det är således inte uteslutet att det i
vissa fall, t. ex, inom områden där det helt saknas krav på obligatorisk
kontroll, kan finnas skäl att införa ett auktorisationssystem för frivillig
kontroll. Jag föreslår därför att sådan auktorisation får ske inom vissa
områden och sådana beslut lämpligen fattas av regeringen.

23

Prop.
1985/86:27 5 Upprättat lagförslag

I
enlighet rned vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats
förslag till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning

m.m.

24

6
Specialmotivering

6.1 Förslag till lag om obligatorisk kontroll genom
teknisk provning m. m.

1
§ Med obligatorisk kontroll avses i denna lag sådan kontroll genom teknisk
provning, analys eller annan Uknande undersökning som

1. är föreskriven i lag
eller annan författning, eller

2.
åläggs någon genom beslut av en
myndighet, eller

3.
är förutsättning för att en
ekonomisk förmän, ett tillstånd eller annat Uknande skall ges enligt föreskrift
i författning.

Lagrummet
anger vad som avses med begreppet obligatorisk kontroll som är utvidgat i
jämförelse med begreppet officieU provning enligt riksprovplatslagen.

Enligt
första punkten omfattar begreppet sädan teknisk provning, analys eller annan
liknande undersökning som det pä grund av en bestämmelse i lag eller annan
författning föreligger en skyldighet att utföra. Det måste alltså enligl lagrummets
första punkt vara fråga om en rättslig skyldighet att utföra kontrollen, vilket
överensstämmer med vad som gäller enligt riksprovplatslagen.

Enligt
andra punkten avses också sådan kontroll som åläggs någon genom beslut i varje
särskilt fall, vilket är en utvidgad tillämpning. Däremot utgör inte den
kontroll som utförs av den beslutande myndigheten såsom tUlsynsmyndighet över
den genom beslutet tillåtna anläggningen eller verksamheten obligatorisk
kontroll i lagens mening.

Enligt
Iredje punkten omfattar lagen slutligen sädan kontroll som är förutsättning för
att en ekonomisk förmån, tillstånd eller annat liknande skall ges enligt
föreskrift i författning, t. ex. då den föreskrivna kontrollen utgör en
förutsättning för att erhålla statsbidrag. En viktig begränsning är att den
förmån som skall uppnås skall vara författningsreglerad. Detta innebär att i
den mån förmånen består av ett tUlstånd eller liknande skaU detta vara förenat
med rättsverkningar.

Det
är de föreskrivande myndigheterna som beslutar om kontrollformer och kontrollniväer.
I tidigare avsnitt har framhållits vikten av att dessa noga övervägs.
Kontrollen måste bl. a. anpassas tiU den snabba utveckling som pågår i riktning
mot mer avancerade system för kvalitetsstyrning, och som i hög grad påverkar
behovet av och formerna för samhällets kontroll. Omfattningen och utformningen
av kontrollen, den faktiska kontrollnivän och i vilket skede i en
framställningsprocess kontrollen skall äga mm beslutas således inte av
provningsorganen, ulan dessa skall ulföra den obligatoriska kontrollen på det
sätt som angivils i föreskriften eller beslutet.

2§
För varje område för obligatorisk kontroll (kontrollområde) kan en Prop,
1985/86:27 riksprovplats utses eller en eller flera provplatser auktoriseras
(auktoriserade provplatser).

Om
del finns särskilda skäl kan två eller flera riksprovplatser utses för samma kontroUområde.

Enligt
ovanstående lagrum kan för varje särskilt område för obligatorisk kontroll, s.
k, kontrollområde, utses antingen en riksprovplats eller auktoriserade
provplatser.

Den
enligt gäUande lag använda terminologin objektområde har i lagrummet ersatts
med konlrollområde med hänsyn till att lagen numera skall kunna få sådan
omfattning att ordet objektområde inte längre kan anses helt adekvat. Detta
innebär dock inle all man i fortsättningen skall frångå den hittills gäUande s.
k. objektområdesprincipen, som innebär att själva provningsobjekten utgör
indelningsgrund.

Bestämmelsen
all endast en riksprovplats skall utses för visst varu- eller objektområde
motsvarar den gällande regleringen, där ansvaret för den officiella provningen
har fördelats mellan de olika riksprovplatserna så att var och en har ansvar
för ett visst objektområde. I riksprovplatsens ansvar ingår sedan att bedriva verksatnheten
riksomfattande och med anpassning till det totala behovet inom provplatsens objektomräde,
vilket har fört med sig att en riksprovplats kan få bedriva verksamhet på flera
olika orter i landet. Av vad som anförts följer också att om en riksprovplats
har utsetts inom ett visst kontrollområde bör det inte få finnas auktoriserade
provplatser inom delta område. Riksprovplats skall dock utan något särskilt förordnande
kunna utföra auktoriserad kontroll som enligt föreskriften skuUe kunna utföras
vid auktoriserad provplats.

Enligt
gällande ordning föreskriver regeringen på vilka objektområden lagen är tUlämplig
och utser riksprovplatser, förordningen (1977:608) om provning enligt lagen
(1974:896) om riksprovplatser m.m. Denna ordning avses bibehåUas. Vad gäller
auktoriserade provplatser avser regeringen att föreskriva inom vilka kontroUområden
auktorisation för obligatorisk kontroll kan meddelas.

I
lagtexten anges att en riksprovplats eller auktoriserade provplatser kan utses
för varje kontrollområde. Detta möjliggör alt både nytillkommande kontrollområden
och områden inom vilka sedan gammalt en annan ordning för kontrollen råder, kan
inordnas i systemet. Bestämmelsen innebär också att det inte är tvingande att
inordna några kontrollområden i det nu föreslagna systemet. Ett skäl till
varför en riksprovplats eller auktoriserad provplats inte utses för ett
kontrollområde, kan vara t. ex, att den föreskrivande myndigheten bedömer, att
den rådande ordningen för kontroU inom hela dess ansvarsområde eller del därav
fungerar tillfredsställande. Ett inordnande av ett kontrollområde i det nu
föreslagna systemet förutsätter självfallet att ett samordnat intresse av detta
föreligger mellan den föreskrivande myndigheten och ett ifrågasatt
kontrollorgan.

Lagregeln innehåller
slutligen att två eller flera riksprovplatser kan utses

för samma konlrollområde, när det föreligger särskilda skäl. Avsikten är

alt detta är en undantagsbestämmelse som skall användas restriktivt, när js

Prop.
1985/86:27 det någon gång kan visa sig ändamålsenligt. Det kan t. ex. tänkas
att större kommunala laboratorier kan vara obenägna att ingå i en rikstäckande organisation.
Konkurrens mellan riksprovplatser bör inle förekomma, utan i sådana fall förtitsätts
det att det sker en regional uppdelning av verksamheten.

3 §
Har en riksprovplats eller en auktoriserad provplats utsetts för ett

kontrollområde, skall obUgatorisk kontroll inom området utföras vid den

na, om inte annat följer av föreskrifter eller av beslut i det särskilda
fallet.

Paragrafen
motsvarar 2 § riksprovplatslagen, Presumtionen är att obligatorisk kontroll
skall utföras vid riksprovplats eller auktoriserad prov-plats om sådan utsetts
för kontrollområdet. Enligt paragrafen kan obligatorisk kontroll inte bara
utföras vid riksprovplats utan också vid auktoriserad provplats.

För
att uppnå en ökad flexibilitet i gällande system har möjligheten införts att
obligatorisk kontroU kan utföras av ett auktoriserat organ, s. k. auktoriserad
provplats. Detta innebär dels fördelar genom alt del finns ytterligare en kontrollnivå
att tillgå för sådan obligatorisk kontroll, som bedöms kunna utföras utan att
kontrollorganet uppfyller de stränga krav som skall gälla för en riksprovplats,
dels en ökad flexibiUtet som behövs i samband med det utvidgade
tillämpningsområdet för obligatorisk kontroll som den nya lagen kan innebära.

Inom
kontroUområden för vilka riksprovplats eller auktoriserad prov-plats utsetts
kan hksom enligt gäUande ordning om det finns särskilda skäl undantagsvis
förekomma att kontrollen inte behöver ulföras vare sig vid riksprovplats eller
auktoriserad provplats. Endast starka sakliga skäl bör dock föranleda sådana
undantag, t. ex. att kontrollen avser obetydligheter.

Med
egenkontroll avses sådan kontroll som någon låter utföra på eget ansvar utan krav
på att kontrollen utförs vid någon riksprovplats eller auktoriserad provplats.

Egenkontroll
som är föreskriven i författning omfattas av definitionen på obligatorisk
kontroll enligt 1 §. Att frivillig egenkontroll, dvs. sådan kontroll som inle
följer av någon författning utan enbart företas på eget initiativ, inte
omfattas av lagen följer redan av definitionen av den obUgato-riska kontrollen.
Att föreskriven egenkontroU inte i något fall måste utföras vid riksprovplats
eller auktoriserad provplats följer självfallet av den föreskrivande
myndighetens föreskrift eller beslut.

4 §
En riksprovplats skall utföra obligatorisk kontroll på elt sakkunnigt,

objektivt och även i övrigt lämpligt sätt. Det allmänna skall ha ett bestäm

mande inflytande över verksamheten. Denna skall ha sädan inriktning att

riksprovplatsens oberoende ställning inte kan sättas ifråga.

En
riksprovplats utses av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

I
paragrafen anges de grundläggande krav som måste ställas pä en

26 riksprovplats. Skäl att ändra de principer som
hittills varit vägledande i

detta
hänseende har inte förelegat. Riksprovplatserna skall därför var och Prop.
1985/86; 27 en inom sitt område representera nödvändig sakkunskap. De skall
också vara fristående från kommersiella och andra intressen på ett sådant sätt
att deras objektivitet i förhällande till sill kontrollområde inte kan
ifrågasättas. Detta framstår som viktigt med hänsyn lill det förtroende som riksprovplatsen
bör åtnjuta. Denna oberoende ställning bör manifesteras i ägarförhållandena,
organisationen och den eventuella verksamhetsinriktning som provplalsen kan ha
förutom den obligatoriska kontrollen.

1
samtiiga riksprovplatser, som regeringen hittills har utsett och som inte är
myndigheter, har staten det bestämmande ägarinflytandet. Att även fortsättningsvis
kräva att staten skaU ha det bestämmande ägarinflytandet inom de provpiatser
som utses och som inte är myndigheter, förefaUer inte nödvändigt. För att få en
garanti för att provplatsens oberoende ställning inte skall kunna ifrågasättas
bör det vara tUlräckligt all staten tillsammans med svenska kommunförbundet
eller landstingsförbundet e.d. har det bestämmande inflytandet.

Enligt
paragrafens tredje stycke ankommer det på regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer att utse riksprovplats.

S
§ En riksprovplats som skall utföra obligatorisk kontroll får vid kontrollen
utnyttja provningsresultat från tillverkare eller andra med motsvarande ansvar
för produkten, om detta medges i föreskrifter eller i beslut i det särskUda
fallet.

Vid
tillämpning av första stycket skall riksprovplatsen godkänna den vars
provningsresultat skall utnyttjas.

Normalt
gäller all alla olika konlrollmoment som ingår i den obligatoriska kontrollen
skall utföras av den för kontrollområdet utsedda riksprovplatsen. I viss
utsträckning har det också tidigare förekommit att tillverkarens
provningsresultat har lagts tiU grund för provningen vid riksprovplats. I
paragrafen öppnas möjligheter till att vissa fabrikanters provningsresultat skall
kunna utnyttjas i större utsträckning än tidigare. Detta bör endast gälla
sådana kontrollområden för vilka riksprovplats är utsedd. Endast sädana
tillverkare eller andra med motsvarande ansvar för den produkt som skaU
kontrolleras, t.ex. en importör med egna laboratorieresurser, skall kunna komma
i fräga för kontroll som den berörda riksprovplatsen har godkänt för sådan
kontroll. I övrigt bör det ankomma på de föreskrivande myndigheterna att
överväga vUka kontrollmoment som kan utföras av angivna tillverkare och i vilka
fall del inte får ske.

Att en riksprovplats
liksom hittills får utnyttja provningsresultat från

andra kontrollorgan som riksprovplatsen har förtroende för, har inte an

setts behöva komma till uttryck i lagtexten. Att sådana provningsresultat

ligger till grund för riksprovplatsens bedömningar och beslut är pä vissa

områden vanligt förekommande, t.ex. inom Norden. Ett internationellt

samarbete på provningsområdet är i hög grad önskvärt för alt underlätta

handeln och förhindra dubbelarbete. Det är dock viktigt att komma ihåg att

bedömningar och beslut i ett ärende alltid sker på riksprovplatsens ansvar

även om ett utifrån kommande provningsresultat ligger till gmnd härför. 27

Prop.
1985/86:27 6 § Regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna
till en riksprovplats som är bolag eller stiftelse att pröva frågor som gäUer
godkännande av personal, utmslning, förfarande, organisation, produkt eller
anläggning eller fastställande av avgift för utförd kontroll.

Paragrafen
upptar de bestämmelser som nu återfinns i lagen om beslutanderätt för riksprovplats
som inte är myndighet.

7
§ En auktoriserad provplats skaU utföra den obligatoriska kontrollen på ett sakkunnig',t,
objektivt och även i övrigt lämpligt sätt,

Auktorisation
meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen
upptar de krav som ska ställas på auktoriserade provplatser. Genom auktorisationsförfarandet
skapas ett komplement tUl systemet med riksprovplatser. Som exempel på organ
som kan komma i fråga kan nämnas statiiga och kommunala verk med teknisk
verksamhet saml industrilaboratorier och konsultföretag som för egen eller
annans räkning utför kontroll. Med hänsyn lUl att deras verksamhet numera avses
gälla obligatorisk kontroll skaU kraven för auktorisation inte bara avse krav
på sakkunskap, vilket innebär en prövning av att provplatsen har kompetent personal
och lämplig utmslning för viss kontroll. En viss prövning med avseende pä
redbarhet skaU också ske m. m. I de fall en tillverkare ska bli auktoriserad
för viss obligatorisk kontroll kan t.ex. krav släUas på att tillverkaren skall
ha en sädan organisation, som innebär att den kontroUe-rande verksamheten är
skild från den tillverkande delen av verksamheten.

Sedan
auktorisation meddelats skaU den myndighet som meddelat auktorisationen
fortlöpande kontroUera att de nämnda kraven är uppfyllda.

I
likhet med vad som gäller beträffande riksprovplats ankommer det på regeringen eUer
den myndighet som regeringen bestämmer att utse auktoriserad provplats.

8
§ Auktorisation meddelas för viss tid eller tiUs vidare.

Auktorisationen
kan ålerkaUas, om provplatsen inte fullgör sin skyldighet enligt 7 § eUer
annars i något väsentiigt hänseende bryter mot de villkor som gäller för
verksamheten.

Paragrafen
motsvarar 8 och 10 §§ riksprovplatslagen och innehåller bestämmelser om gUtighetstiden
för auktorisation och om återkallelse,

9
§ En riksprovplats eller auktoriserad provplats kan utses för kontroU som det
åligger en myndighet att själv utföra eller låta utföra eller som enligt inlemalioneU
överenskommelse skall utföras i viss ordning.

28 ----

Som
tidigare nämnts kan en myndighet som är tillsynsmyndighet enligt Prop. 1985/86:
27 en viss lagstiftning komma att utöva kontroll genom teknisk provning e. d.
beträffande anläggningar eller produkter vilka tillåtits genom myndighetens
beslut. Enligt 1 § 2 skall sådan kontroU inle anses ulgöra obligatorisk kontroll
i lagens mening. Denna kontroll bör ändå kunna inrymmas i systemet på så sätt
att en riksprovplats eller auktoriserad provplats skall kunna utses för
kontrollen.

Enligt
paragrafen skall vidare en riksprovplats eller auktoriserad provplats kunna
utses för sådan kontroll som enligt internationell överenskommelse, tUl vUken
Sverige anslutit sig, skall ulföras i viss särskUd ordning. Som exempel på
sådana överenskommelser kan nämnas de reglementen som Förenta Nationemas
ekonomiska kommission för Europa (ECE) fastställt för vissa fordonskomponenter
m.m. Vaije reglemente innehåUer regler om provning och typgodkännande, vilka i
några faU saknar motsvarighet i fordonskungörelsen. Godkännande enligt dessa
reglementen kan ske i vUken som helst av de anslutna staterna och gäller i
samtliga dessa stater. Möjlighet bör finnas alt utse en riksprovplats eller
auktoriserad provplats för dessa kontroller.

10
§ TiUsyn över verksamheten vid riksprovplatser som inle är statliga myndigheter
och vid aiiktoriserade provplatser utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Paragrafen
motsvarar 6 § riksprovplatslagen med tillägget att tiUsynen numera också
omfattar de auktoriserade provplatserna.

Såvitt
avser en riksprovplats som är statlig myndighet bör det även i fortsättningen
ankomma pä regeringen att meddela de föreskrifter som behövs. För auktoriserade
provplatser som är statiiga myndigheter, bör det organ som auktoriserat
myndigheten för den ifrågavarande kontroUen vara tUlsynsmyndighet med hänsyn
till de åtgärder, vari tiUsynen kan beslå.

11
§ En riksprovplats skaU lämna bidrag till den centrala förvaltningsmyndighetens
kostnader för dess verksamhet enligt denna lag och lagen {1974:897) om riksmätplatser
m, m. Bidragets storlek fastställs av regeringen.

Paragrafen
motsvarar 11 § riksprovplatslagen. I paragrafen föreskrivs att en riksprovplats
hksom tidigare skaU lämna bidrag tiU den centrala förvaltningsmyndighetens
kostnader för administration av riksprovplats-och riksmätplatssystemet.

12
§ En auktoriserad provplals skaU ersätta den myndighet som har meddelat auktorisationen
för kostnader med anledning av denna.

29

Prop. 1985/86: 27 De
auktoriserade provplatserna är skyldiga att ersätta förvaltningsmyn-

dighetens
kostnader för auktorisation. Skyldigheten omfattar också de kostnader som
sammanhänger med den fortlöpande kontrollen av att kraven för auktorisation
fortfarande är uppfyllda. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
skall meddela närmare föreskrU"ter för tillämpningen,

13
§ En riksprovplats får ta ut avgift för obligatorisk kontroll enligt vad regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer närmare föreskriver.

Paragrafen
motsvarar 12 § riksprovplatslagen.

I
paragrafen fastslås rätten att ta ut ersättning för den kontroll som har ulförts
av riksprovplats. Paragrafen innehåller också ett bemyndigande för regeringen eller
den myndighet som regeringen bestämmer att meddela normer för debiteringen
liksom de övriga föreskrifter som behövs för tillämpningen av bestämmelsen.

14
§ Regeringen får meddela föreskrifter om auktorisation att inom ett visst
område utföra kontroll genom teknisk provning, analys eUer liknande
undersökning, som inte ulgör obligatorisk kontroll enligl 1 § (auktorisation för
frivUlig kontroU). I fråga om sådan auktorisation tUlämpas vad som gäller om
auktoriserade provplatser enUgt 7-10 och 12 §§.

Paragrafen
innehåUer bemyndigande för regeringen all meddela föreskrifter om alt auktorisation
för friviUig kontroll får ske inom ett visst område. Därvid skall de
bestämmelser som är tiUämpliga för auktoriserade provplatser i huvudsak gälla.

IS
§ Beslut i firåga om godkännande av tiUverkare eUer annan enligt 5 §, fär
överklagas genom besvär hos statens mät- och provräd. Mot beslut av mät- och
provrådet i sådant ärende får talan inte föras.

Har
beslut i annan fräga som avses i denna lag meddelats av annan myndighet än
regeringen, får beslutet överklagas hos regeringen genom besvär.

Paragrafens
första stycke upptar en bestämmelse om rätt att föra talan mot riksprovplats
beslut angående godkännande av sådana tUlverkare, vars provningsresultat skaU
få utnyttjas för den kontroll som annars skall ske vid riksprovplats.

Paragrafens
andra stycke motsvarar 13 § riksprovplatslagen och upptar en bestämmelse om
rätt i övrigt att överklaga beslut av annan myndighet än regeringen.

30

7 Hemställan Prop. 1985/86: 27

Med
hänvisning tUl vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår
riksdagen att anta förslaget till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk
provning m. m.

8 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar all genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag föredraganden har lagt fram.

31

Prop. 1985/86:27 Bilagal

Sammanfattning

I
ett stort antal författningar, som i flertalet fall är verksföreskrifter, ställs
upp genereUa krav pä egenskaper som skaU vara uppfyllda hos ett visst slag av
produkter eUer anläggningar (t. ex. motorfordon). Syftet med föreskrifterna är
att skydda hv, hälsa eller egendom. Sammanlagt ett 30-tal myndigheter har rätt
alt utfärda sådana föreskrifter. Kraven kompletteras ofta med ett åläggande för
tillverkaren eller bmkaren att prova eller besiktiga produkten eUer
anläggningen för att man skall kunna avgöra om föreskrifternas krav är
uppfyllda eller inte. Detta senare led kallas officiell provning,

I
en stor mängd lagar och andra författningar föreskrivs att viss verksamhet
inte fär bedrivas utan särskilt tUlstånd (t. ex. mUjöfarlig verksamhet). I
samband med att tillstånd ges föreskrivs ofta vUlkor av oUka slag för att skydda
allmänna eUer enskUda intressen. Genom tillsyn kontrolleras att vad som är
föreskrivet i lag eller författning eller tillståndsbeslut iakttas. Tilllsynen
kan bestå exempelvis i undersökningar på platsen eller tagande av prover. I åtskiUiga
fall får verksamhet bedrivas utan tillstånd men den är underkastad tillsyn så
att myndighet har rätt att göra undersökningar och/eller la prover (exempel
finns bl. a. i livsmedelslagen). Kännetecknande för såidan kontroU är att
kontrollen sker efter beslut i varje särskilt fall. Kontrollen faUer därmed
utanför begreppet officiell provning.

Statsmakterna
antog år 1972 vissa riktlinjer för organisationen av den officiella provningen.
Riktlinjerna kompletterades år 1974 med bl. a. lagen om riksprovplatser m. m.
som trädde i kraft den 1 januari 1975. EnUgt den gäUande ordningen skaU
organiseras ett system av riksprovplatser, vilka tillsammans skall täcka
behovet av officieU provning. Ansvaret för provningen inom varje objektområde
skall läggas på en enda riksprovplats som uppfyUer högt ställda krav på att
utföra provningen på ett sakkunnigt och opartiskt sätt.

Beslut
om utseende av riksprovplats fattas av regeringen. HittiUs har sju riksprovplatser
utsetts, tillsammans täckande 22 objektomräden.

I
lagen om riksprovplatser m. m. finns bestämmelser också om s.k. auktoriserade provpiatser
för provning som inte är officieU (friviUig provning). För auktorisation krävs
att organet har kompetent personal och lämplig utmslning. Auktorisation
meddelas av statens mät- och provråd. Bestämmelserna har hittiUs tillämpats i
begränsad utsträckning. Enligt särskilda bestämmelser utför auktoriserade
provplatser officieU provning av vissa enklare cisterner.

Under
tiUämpningen av lagen om riksprovplatser m.m. har vissa problem och praktiska
behov framkommit. En översyn av lagstiftningen har därför ansetts påkallad.
Denna skall enUgt direktiven omfatta följande.

1. Lämpligheten
av den nuvarande avgränsningen av området för offici

ell provning.

2. Prövningen
av lämpligheten av att låta officiell provning bedrivas av

32 auktoriserade organ.

3.
Konsekvenserna för berörda
kontrollföretag och deras personal dä en Prop. 1985/86: 27 riksprovplats
bildas eller ett nytt objektområde utvidgas.

4.
De problem och behov i övrigt
som framkommit vid tUlämpningen av lagstiftningen.

Riksprovplatssystemet
har i olika sammanhang bUvit utsatt för kritik. Såvitt utredaren kunnat finna
gäller emeUertid en stor del av kritiken mer de föreskrivande myndigheterna än riksprovplatserna.
Kritiken gäller nämligen ofta omfattningen och inriktningen av provningen, att
myndigheterna utfärdar för Sverige unika föreskrifter och att de försummar att
göra ekonomiska konsekvensanalyser. Den kritik som direkt riktar sig mot riksprovplatssystemet
går bl. a. ut pä att systemet inneburit kraftiga fördyringar, bristande
effektivitet och ökad byråkrati. EnUgt de undersökningar utredaren utfört
saknar talet om kraftiga fördyringar i allt väsentligt gmnd. Punktvis har dock
prisstegringar utöver konsumentprisindex skett. Påståendena om sänkt
effektivitet och ökad byråkrati har inte kunnat beläggas. En stor del av
kritiken mot riksprovplatssystemet är alltså ogmn-dad eUer överdriven. Den aUmänna
slutsats som kan dras av utvärderingen är att riksprovplatssystemet i stort
fungerat väl och att del innebär en förbättring i relation till tidigare förhåUanden.
Någon genomgripande systemändring är därför inte påkallad. Vad som behövs är
olika åtgärder för att vidareutveckla och förbättra systemet.

Utredaren
föreslår att riksprovplatslagen ersätts med en ny lag, benämnd lagen om
obligatorisk kontroU genom provning m. m, I förslaget används i vissa delar en
ändrad terminologi. Sålunda har begreppet officieU provning utmönstrats och
ersatts av obligatorisk kontroll. Riksprovplats har bytts ut mot offentlig
kontrollanstalt.

Vad
gäller avgränsningen av området för obligatorisk konttoll konstaterar
utredaren alt gränser meUan officiell provning och provning efter beslut i särskUt
fall är formeU. I sak är del samma syfte som skall tiUgodoses, nämligein
skyddet av liv, hälsa eller egendom. Inom vissa områden förekommer att en och
samma kontroU kan vara föreskriven som officieU provning men också kan ske som
provning efter beslut i särskilt faU.

Hur
provningen efter beslut i särskUt fall är organiserad varierar. I vissa faU har
myndigheten erforderliga egna resurser och utför de undersökningar som behövs.
I andra fall anUtas organ med status som i stort motsvarar en riksprovplats. I
stor utsträckning finns emellertid endast privata laboratorier eller
konsultföretag att tillgå.

Bilden
är alltså splittrad och tiU stor del påminnande om den ordning som rådde på det
officieUa provningsområdet före riksprovplatssystemets införande. De största
bristerna anses föreligga på miljökontrollens område.

Utredaren
menar att del sakligt sett inte finns något skäl att göra skillnad mellan direkl
i författning föreskriven kontroll och kontroU som sker efter beslut i särskilt
fall. Övervägande skäl anses tala för att kontroUen bör vara organiserad efter
samma riktlinjer oavsett på vilken gmnd den kommer tUl stånd. Obligatorisk kontroU
skall alltså enligt förslaget omfatta kontroU som sker efter beslul i särskUt faU.
Liksom f. n. undantas s, k. egenkontroll.

Närmast
med tanke på det nu aktueUa området föreslår utredaren att när 33

3 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 27

Prop.
1985/86:27 särskilda skäl föreligger tvä eUer flera regionalt verksamma
offentliga kontroUanstsdter skall kunna utses.

Utredaren
konstaterar att det i vissa faU förekommer provning som inte är direkt föreskriven
i författning eUer ålagd genom beslut i särskUt fall men där det föreligger ett
starkt faktiskt tvång att utföra provningen. Som exempel anförs att statsbidragsförtattningar
som villkor för statsbidrag uppställer att viss provning skett och att på
byggområdet formelll frivillig provning kan vara ett villkor för att
byggnadsnämnd skaU godta visst utförande utan att göra egna undersökningar.
Kontroll av dessa slag bör enligl förslaget anses som obligatorisk om den
utförs som fömtsättning för att ekonomisk förmån, tillstånd eUer liknande skaU
lämnas enligt föreskrift i författning.

En
slutsats av utvärderingen är att variationen och mångfalden i kon-trollformema
behöver öka. Fråga om lämpUgheten av att låla obligatorisk kontroll utföras av
auktoriserade organ bör enligt utredaren prövas mot denna bakgnmd, Bakgmnden
till denna slutsats är följande.

Ett
flertal myndigheter, riksprovplatser och organsiationer har i olika sammanhang
uttalat sig för att obligatorisk kontroll bör kunna utföras av auktoriserade
organ. Som skäl anförs främst att ett inslag av konkurrens ger lägre priser
utan att för den skull nödvändigtvis leda tUl sämre kvalitet. Systemet med
auktoriserade provplatser för besiktning av vissa enklare cisterner anses vara
rationellt och hittiUsvarande erfarenheter positiva.

Utredaren
framhåller mot denna bakgmnd att kontrollverksamheten inte bör organiseras i
mer kvaltficerade former än som är nödvändigt. Att anlita en offentlig
kontrollanstalt för viss kontroU kan ibland framstå som en aUtför ambitiös
lösning. Med hänsyn tiU opinionen även bland ansvariga myndigheter och de
positiva erfarenheterna av cisternkontrollen föreslår utredaren att möjligheter
öppnas att låta auktoriserade kontrollföretag i vissa fall utföra obligatorisk
kontroll. Enligt utredaren är i första hand aktueUa anordningar som medför
begränsade risker för liv eUer hälsa eller som uteslutande kan skada egendom.
Typprovning anses i regel inte kunna komma i fråga. Beslut i godkännandefrågor
bör inte heUer delegeras på auktoriserade organ.

Utredaren
diskuterar i övrigt möjlighetema att på olika sätt öka variationen och mångfalden
i kontroUformerna och gör vissa uttalanden och rekommenderar vissa lösningar.

Enligt
förslaget skall en offentlig kontroUanstalt eller auktoriserade kontrollföretag
kunna utses för kontroU som myndighet själv utför eller låter utföra eUer för
kontroll som enligt internationell överenskommelse skall utföras i viss ordning.

I
samband med att AB Statens anläggningsprovning bildades uttalade riksdagen bl.
a. att stor hänsyn tUl krav på anställningstrygghet och likvärdiga anställningsvUlkor
skulle las då det gällde att tiU bolaget föra över befintlig verksamhet. I
betänkandet redogörs för tillvägagångssättet vid bUdandet av bolaget. Enligt
utredaren bör de tillämpade principerna kunna vara vägledande när offentliga kontroUanstalter
etableras framledes.

Samma
konsekvenser som då en offentlig kontroUanstalt bildas kan

34 uppstå också då ett objektomräde utvidgas. Också då
bör skälig hänsyn tas

till
berörda förelag och deras personal. Kan konsekvenserna antas bli mera Prop.
1985/86:27 avsevärda bör enligt förslaget myndigheten vara skyldig att
underställa regeringen beslutet.

Indelningen
i kontroUområden fastställs av regeringen. Smärre ändringar bör kunna ske i
enkla former. Utredaren föreslår att statens mät- och provråd bemyndigas alt
meddela kompletterande föreskrifter till indelningen i kontrollområden.

Riksprovplatssystemet
bygger på principen att det ansvarsmässigt görs en boskillnad mellan den
föreskrivande myndigheten och det provande organet. Denna skillnad bör
upprätthållas. Den förutsätter emellertid ett väl fungerande samspel meUan den
föreskrivande myndigheten pch kontrollorganet. Utvärderingen visar att erfarenhetsåterföringen
mellan kontrollerande organ och föreskrivande myndighet inte fungerar tilbräckligt
bra. Utredaren föreslår att offentlig kontrollanstalt fortlöpande skall hålla föreskrivande
myndighet underrättad om iakttagelser som den gör av betydelse för myndighetens
verksamhet och föreslå de ändringar i myndighetens föreskrifter som den anser
påkallade. Föreskrivande myndighet skall å sin sida särskilt samråda med
offentlig kontroUanstalt innan föreskrifter ufärdas eller ändras.

Utredaren
erinrar om att förarbetena tiU auktorisationsbestämmelserna i riksprovplatslagen
är knapphändiga och inte ger någon egentlig ledning för tiUämpningen. I
realiteten har statens mät- och provråd fått en in blanco-fullmakt att
auktorisera för olika ändamål. En sådan fuUmakt är inte förenlig med den restriktivitet
som präglar statsmakternas inställning till frivilliga auktorisationssystem.
Enligt utredaren är det emellertid inte uteslutet att det någon gång kan
finnas skäl att införa auktorisation för frivUlig kontroll. Så bör då kunna ske
utan alltför stor omgång. Utredaren föreslår att det skall ankomma på
regeringen att bestämma inom vilka områden auktorisation får ske.

I
övrigt berörs i betänkandet vissa frågor rörande sjöfarts- och byggområdena,
verksamhet vid sidan av obligatorisk kontroll och påföljder för underläten kontroU.
I dessa delar läggs inle fram några konkreta förslag.

De
förslag utredaren lägger fram beräknas inte leda till ökade kostnader som inte
uppvägs av besparingar.

35

Prop. 1985/86: 27 Bilaga 2

Förslag till

Lag om obligatorisk kontroll genom provning m. m.

1 §
Denna lag gäller sådan kontroll genom teknisk provning, analys eller

annan liknande undersökning som

1. är
föreskriven i någon lag eller annan författning eller

2. åläggs
någon genom beslut av en myndighet i ett särskilt fall.

Sådan kontroll kallas obligatorisk kontroll.

Som
obligatorisk kontroll anses också kontroU som utförs som fömtsättning för att
ekonomisk förmån, tillstånd eller liknande skaU lämnas enligt föreskrift i
författning.

Lagen
gäller inte egenkontroll.

2
§ För visst område för
obligatorisk kontroU (kontrollområde) kan utses en offentlig kontrollanstalt
eller auktoriserade kontrollföretag. Föreligger särskilda skäl kan två eller
flera offentliga kontroUanstalter utses.

3
§ Har för ett kontroUområde
utsetts offentlig kontrollanstalt eUer auktoriserade kontrollföretag, skall
obligatorisk kontroll inom området utföras där, om inte annat följer av
föreskriften eller beslutet.

4
§ En offentUg kontroUanstalt eUer
auktoriserade kontroUföretag kan utses för kontroU som myndighet själv utför
eller låter utföra gentemot enskild eller för kontroU som enligt internationell
överenskommelse skall utföras i viss ordning.

5
§ En offentlig kontrollanstalt
skall bedriva verksamheten på ett sakkunnigt och omdömesgUlt sätt. Samhället
skall ha det bestämmande ägarinflytandet. Ägarförhållandena i övrigt samt
organisationen och verksamhetsinriktningen skaU vara sådana att anstaltens
oberoende stäUning inte kan sättas i fråga.

En
offentlig kontrollanstalt utses av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

6 §
Ett auktoriserat kontrollföretag skall bedriva verksamheten på elt

sakkunnigt och omdömesgillt sätt.

Auktoriserade
kontroltföretag utses av regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer.

7
§ Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får överlämna tUl offentlig kontrollanstalt
som är bolag eller stiftelse all pröva frågor som gäUer godkännande av
personal, utmslning, förfarande, organisation, produkt eller anläggning eller
fastställande av avgift för utförd provning.

8 § Tillsyn över verksamheten vid sådana offentiiga
kontrollanstalter och auktoriserade kontrollföretag som inte är statiiga
myndigheter utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

36

9 § Auktorisationen för
ett auktoriserat kontrollföretag meddelas för viss tid eller tills vidare. Auktorisation
kan återkallas, om företaget inte uppfyller de krav som

ställs
i 5 § första stycket eller annars i något väsentligt hänseende bryter Prop.
1985/86: 27 mot de vUlkor som gäller för verksamheten.

10
§ En offentiig kontrollanstalt
och auktoriserade kontroUföretag skall lämna bidrag tUl den centrala
förvaltningsmyndighetens kostnader för dess verksamhet enligt denna lag och
lagen (1974; 897) om riksmätplatser m. m.

11
§ En offentlig kontroUanstalt
får uppbära avgift för obligatorisk kontroll enligt vad regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer närmare föreskriver.

12
§ Regeringen får meddela föreskrifter
om auktorisation all inom ett visst område utföra kontroU genom teknisk
provning, analys eUer liknande undersökning som inte är obligatorisk enligt 1 §.
Därvid får föreskrivas avgift för auktorisationen.

I
Iråga om sådan auktorisation tillämpas vad som gäller om auktoriserade
kontrollföretag enligt 5, 8 och 9 §§.

13 §
Har beslut i någon fråga som avses i denna lag meddelats av annan

myndighet än regeringen, fär beslutet överklagas till regeringen genom

besvär.

Denna
lag träder i kraft den , då lagen (1974:896) om riksprov-

platser
m. m. och lagen (1975:444) om beslutanderätt för riksprovplats som ej är
myndighet skall upphöra att gälla.

Hänvisningar
i lagar eUer andra författningar till riksprovplats skall i stället avse
offentlig kontrollanstalt.

Äldre
bestämmelser tillämpas alltjämt i fråga om auktorisation för termografering av
byggnader.

37

Prop. 1985/86:27 Bilaga 3

Sammanställning av remissyttranden över utredningens om RPP-systemet
betänkande; Kontroll genom provning — översyn av lagstiftningen om riksprovplatser
(Ds I 1983:22)

Efter
remiss har yttrande över betänkandet avgetts av rikspolisstyrelsen (RPS), kommerskoilegium,
statens brandnämnd (Sbrn); socialstyrelsen (SoS), televerket, statens järnvägar
(SJ), vägverket (VV), trafiksäkerhets-verket (TSV), sjöfartsverket (SjöV),
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), luftfartsverket,
slätens väg- octi trafikinstitut, riksskatteverket (RSV),
näringsfrihetsombudsmannen (NO), konsumentverket, statens livsmedelsverk (SLV),
statens jordbruksnämnd (JN), statens naturvårdsverk (SNV), produktkontroUnämnden,
statens strålskyddsinsti-tot (SSI), aibetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen,
statens planverk, statens energiverk, statens kämkraftsinspektion (SKI),
styrelsen för teknisk utveckling (STU), statens provningsanstalt (SP), statens
mät- och provräd, riksrevisionsverket (RRV), Göta hovrätt, kammarrätten i
Sundsvall, Apoteksbolaget AB, Landstingsförbundet, Svenska handelskammarförbundet,
statens lanlbrukskemiska laboratorium (SLL), statens maskinprovningar, SiS-Standardiseringskommissionen
i Sverige, sprängämnesinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms, Blekinge och
Skaraborgs län, länsstyrelsen i Västemorrlands län som bifogar yttrande frän
Sundsvalls kommun, Sveriges grossisT.förbund, Sveriges industriförbund.
Hushållningssällskapens förbund, Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Landsorganisationen i Sverige (LO); Svenska arbetsgivareföreningen (SAF);
Sveriges Mekanförbund; SEMKO-Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB;
AB Stiitens Anläggningsprovning; AB Svensk Bilprovning samt AB Svensk
Laboratorietjänst.

Dessutom
har yttrande pä eget initiativ avgetts av Betongvamindustrins Riksförbund;
Gunnar Gärde, Industrins Byggmalerialgmpp; Industrins Kommitté för Byggbestämmelser;
Sveriges Kemiska Industrikontor; Kon-troUnämnden för fabriksbetong;
Kontrollrådet för Betongvaror samt Svensk ByggstålkontroU,

1 Allmänt

Flera
remissinstanser anser det väl motiverat med en översyn av systemet med riksprovplatser
som i nuvarande form fungerat i snart ett decennium.

Några
remissinstanser däribland Sbm, SoS, SJ, statens väg- och trafikin-sutut samt STU
har inget att erinra mot utredningens överväganden och förslag.

De
flesta remissinstanserna bl. a. RPS, TSV, SMHI, luftfartsverket,

38 konsumentverket, SSI, arbetarskyddsstyrelsen,
bostadsstyrelsen, statens

energiverk,
SKI, SP, MPR, RRV, Göta hovrätt. Landstingsförbundet, Prop. 1985/86:27

SLL,
länsstyrelserna i Blekinge och Skaraborgs län, TCO, SEMKO, AB

Statens
Anläggningsprovning, AB Svensk Laboratorieljänsl samt Sveriges

Kemiska
Industrikontor instämmer i stort i utredningens överväganden

och
förslag även om några av instanserna föreslär kompletterings- och

undantag
eller kritiserar enstaka delar av betänkandet.

Negativt
inställda tUl betänkandet - framför allt p, g, a, förslagen om kontroll av
byggnadsverksamheten är bl, a. VV, Statens planverk, Betongvamindustrins
Riksförbund;

Industrins
Konimilté för Byggbestämmelser; KontroUnämnden för Fabriksbetong; Kontrolh-ädet
för Betongvaror samt Svensk ByggstålkontroU.

Av
olika skäl är televerket; NO, Svenska handelskammarförbundet; länsstyrelsen i
Stockholms län, Sveriges industriförbund saml Gunnar Gärde övervägande kritiska
till utredningsförslagen.

Remissinstansernas
kommentarer

Kommerskollegium
konstaterar att utt-edaren funnit att kritiken mot riksprovplatssystemet till
stor del gäUer mer de föreskrivande myndigheterna än riksprovplatserna, då
denna kritik nämligen ofta gäller omfattningen och inriktningen av provningen,
att myndighetema utfärdar för Sverige unika föreskrifter m. m. Då del ej
omnämnts i utredningen kan det, enligt kommerskoUegiet, i anslutning härtiU
finnas anledning att erinra om att det enligl kungörelsen 1973:233 (senaste
lydelse enligt SFS 1979:1209) föreligger skyldighet för myndighet att
underrätta och samräda med kommerskollegium av vissa föreskrifter m. m. Härmed
avses myndigheters föreskrifter eller allmänna råd i fråga om teknisk
utformning eller beskaffenhet i övrigt, märkning, provning eller godkännande
av en vara som är föremål för internationell handel. Genom samarbetsarrangemang
med Standardiseringskommissionen i Sverige erhåller kollegiet även förslag tiU
tekniska regler som utarbetas av vissa enskilda organ. Beträffande de olika förslag
tUl svenska tekniska regler som enligl ovan inrapporterats har kollegiet till
uppgift alt fortlöpande pröva bl.a. om av myndighet anmälda - föreslagna eller
antagna - föreskrifter och allmänna råd innebär eller kan komma att innebära
tekniska handelshinder och hur föreskrifterna etc. ställer sig i relation till
Sveriges internationella åtaganden.

Enligt
televerkets uppfattning har utredarna i sin strävan att lösa de problem som
finns med den nuvarande lagstiftningen i stället infört nya problem som syns
vara fler och mer omfattande än de hittillsvarande. Dessa problem kommer bl. a,
att kunna påverka verkets provning av radioanläggningar även om denna inle alla
har uppmärksammats i utredningen. Verket anser att en överarbetning av
lagförslag och förordningsförslag är behövlig.

Vägverket framhåller att
verket uppträder både som föreskrivande myn

dighet och som beställare inom byggområdet. En central frågestäUning i

båda rollerna är att pä ett ekonomiskt och tekniskt godtagbar sätt verifiera

att slutprodukten uppfyller uppställda krav. Vägverket medverkar i och

använder härvid den kontrollordning som Kontrollrädet för betongvaror 39

Prop.
1985/86:27 (KRB), KontöroUnämnden för fabriksbetong (KN) och Svensk byggstål-kontroU
(SBS) tUlhandahåller. Enligl verkets erfarenhet uppfyUes på detta sätt de
grundläggande fömtsättningarna för att byggobjektel skall få avsedd kvalitet.
Verkets specieUa kvaUtelskrav säkerställes sedan genom en kompletterande intern
kontrollordning. Den interna insatsen kan minskas i omfattning samtidigt som
den kan ges en inriktning mot våra särskUda krav och fömlsättningar. Enligt
verket framför utredaren inga sakskäl mot den kontrollordning som finns
etablerad inom byggområdet och som fungerar väl. I utredningen framhålles också
att genom samverkan med organisationer på branschnivå erhålles större
förståelse och tiUtro tiU verksamhetens ändamålsenlighet.

NO
anser att den i stort positiva bild av RPP-syslemet som utredningen ger uttryck
år inte stämmer helt med den utvärdering som gjorts av Sinova AB på Statens
Provningsanstalts uppdrag och som anges ha utgjort ett viktigt underlag för
utredarens överväganden. Även i denna utvärdering framkom kritik mot bl. a.
avgiftsnivån och väntetiderna, vUket tyder på att del inte bara varit fråga om
övergångsproblem

Enligt
SNV påverkar utredningens förslag gällande arbetsfördelning, ansvarsområden och
organisation inom miljövårdsområdet. Konsekvenserna härav har inte närmare
utretts anser SNV.

SSI
framhilUer att utredningen på ett föredömhgt sätt klargör vilka olika former av
provning och kontroll som finns i dag, vilka argument som talar för och emot
dessa olika former och vilka förändringar utredningsförslagen skuUe medföra. Utrednignens
förslag kommer att vara ett värdefuUt referensdokument i SSl:s arbete. Avsnitt
4 i utredningen behandlar prisut-veckUngen. Detta är en punkt där nuvarande
system kritiserats, och enligt direktiven en viktig del av utredningen. Trots
alt ofrånkomliga praktiska aspekter föranlett en viss schablonisering av
prissättningen både på den officiella provningen och på den av SSI enligt äldre
regler utförda provningen, har SSI inte i någon större utsträckning kommit i
direkt kontakt med den omtalade kritiken. SSI begränsar sig därför i detta
avseende till att konstatera att utredningsresultaten inte tyder pä att
prisutvecklingen genereUt skulle ha varit oskälig.

Arbetarskyddsstyrelsen
finner i huvudsak utredningens överväganden väl gmndade och tillstyrker därför
i princip de framlagda förslagen. Styrelsen anser det värdefullt att RPP-systemet
föreslås bli mera flexibelt. Att auktoriserade provplatser kan användas även
för ofliciell provning har stor betydelse på arbelsmiljöområdet.

Statens
planverk anser att utredningsförslagen visar att utredningen inte har haft
tillgång till sakkunskap rörande normgivning och tiUsyn inom byggnadsverksamheten.
Detta har fått lill följd att byggnadsverksamheten och dess kontrollbestämmelser
blivit mycket bristfälligt klarlagda i utredningen. Eftersom förslagen i sä
stor utsträckning inriktar sig pä att reglera just byggområdet och kommer att
så radikalt påverka detta, framstår denna underlåtenhet enligt statens planverk
som anmärkningsvärd.

Utredningens uppfattning
att riksprovplatssystemet i stort fungerat väl

överensstämmer med statens
energiverks erfarenheter. De förslag utred-

40 ningen lägger finner verket väl ägnade att leda till elt enklare och
smidigare

kontrollsystem. Särskilt
förtjänar påpekas att förslagen inte beräknas med- Prop. 1985/86:27 föra
några ökade kostnader för statsverket eller enskUda anser verket.

SKI
anser att erfarenheterna av riksprovplalssystemet i stort sett är goda, men att
möjligheter tiU förbättringar finns i flera avseenden. Enligt SKI:s bedömning
kommer de nya förslagen till författningar all verka i gynnsam riktning.

SP
påpekar att utredningens uppgift har varit att se över nuvarande lagstiftning
om rUcsprovplatser (RPP) m. m. mot bakgmnd av de erfarenheter som erhållits
under de snart tio år som lagstiftningen tiUämpats. RPP-systemet har blivit
utsatt för kritik i olika avseenden. Bl. a. har hävdats att systemet inneburit
kraftiga fördyringar, bristande effektivitet och ökad byråkrati. De fallstudier
och övriga undersökningar som genomförts i utredningen visar att en stor del av
denna kritik är ogrundad eUer överdriven. Det konstateras att RPP-systemet i
stort fungerat väl och inneburit en förbättring i relation till tidigare
förhållanden. Nägon genomgripande systemändring har därför inte ansetts
motiverad. 1 stället föreslås ett antal olika åtgärder för att vidareutveckla
och förbättra systemet. SP delar väsentiigen dessa bedömningar. Detta grundas
på de erfarenheter av systemet som SP har som landels centrala
provningsinstitution och som RPP för närvarande har tolv olika objektomräden.
Också SP har i några fall närmare utrett påståenden om ineffektivitet och höga
kostnader inom SP:s egen RPP-verksamhet. Som exempel kan nämnas återkommande
kontroll (justering) av Vågar och gatupumpar. Resultatet överensstämmer med de
slutsatser som utredningen kommit fram tUl i sina fallstudier. I utredningen har
behandlats mänga av de frågor och problem som är aktuella i det nuvarande RPP-systemet.
Dock saknas enligt SP helt en belysning av problematiken kring verksamheten vid
små RPP. Enligt SP;s erfarenheter har det visat sig svårt att finansiera
uppbyggnad och drift av små RPP på det sätt som fömtsätts i lagstiftningen,
dvs. helt genom avgifter. Metodut-veckUng, information och resurshåUning måste
skötas oberoende av antalet uppdrag. De taxor som skulle ge full
kostnadstäckning uppfattas som helt orimliga av uppdragsgivarna och kommer i
vissa fall all snedvrida konkurrensen i förhållande till importerade och
utomlands godkända produkter anser SP.

För
statens mät- och provråds del är det tillfredsställande att en översyn av RPP-lagstiftningen
nu genomförts. RPP-syslemet har prövats i ca tio ärs tid. De erfarenheter som
därvid kommit fram ger en god grund för förbättringar. Utredningen har enligt MPR:s
mening på ett överskådligt sätt beskrivit förhållandena på området och
redovisat de faktorer som i stort sett bör vara styrande för framtida åtgärder.
MPR delar i de flesta fall de uppfattningar som utredaren redovisat. Detta
gäller i huvudsak också de förslag tUl ålgärder som utredaren framför.

RRV
finner det värdeftjUt att en översyn av riksprovsplats-(RPP)-lag-

stiftningen nu genomförts. Utredningen har pä ett överskådligt sätt beskri

vit RPP-systemets uppbyggnad och de viktigaste erfarenheterna av de 9 år

systemet funnits. RRV är i stort sett positiv tiU de av utredningen fram

lagda förslagen. Många av dem ligger väl i linje med vad RRV föreslagit

under senare år i revisionsrapporter och remissvar. RRV anser i Ukhel med 41

Prop.
1985/86: 27 utredningen att någon genomgripande systemändring inte är påkallad,
trots den kritik som under årens lopp framförts, utan att i stället oUka
åtgärder behövs för att vidareutveckla och förbättra systemet. RRV delar också
den av utredningen gjorda bedömningen att kontroUverksamheten inte bör organiseras
i mer kvalificerade former än nödvändigt och att möjUgheter därför bör öppnas
för att låta autoriserade kontrollföretag i vissa faU få utföra obligatorisk
kontroll. RRV tiUstyrker därför alt RPP-lagen ersätts med en ny lag med i stort
sett det innehåll som föreslås i betänkandet.

Göta
hovrätt framhåller att en bedömning i detalj av de förslag som utredningen
lägger fram kräver en ingående kännedom om verksamheter av mycket skiftande
art. Av naturliga skäl är det därför svårt för hovrätten att ta ställning tiU
om förslagen i sak kommer att innebära en bättre lösning för de myndigheter och
kontroUorgan som skall handha verksamheten. AUmänt sett förefaUer förslagen
dock vara väl underbyggda och föranleder inte heller några erinringar såvitt
gäller organisationens uppbyggnad eUer handläggningsmtinema anser hovrätten.

Landstingsförbundet
kan i allt väsentligt instämma i de förslag utredningen framsäller i syfte att
vidareutveckla och förbättra riksprovplatssystemet. Några av delförslagen
kommenteras särskilt häir nedan.

Statens
maskinprovningar påpekar att lagen om riksprovplatser har nu fungerat i snart
ett decennium och finner det därför väl motiverat med en översyn och
utvärdering av riksprovplatssystemet. I likhet med utredningen anser statens
maskinprovningar att systemet i stort sett har fungerat väl och att del rätt tiUämpat
kan tillgodose de gmndläggande krav på skydd för liv, hälsa och egendom,
rättssäkerhet och effektivitet, som systemet är avsett alt främja.

Att
viss kritik har förekommit mot officieU provning beror på att det ibland har
varit svårt att helt motsvara de höga krav som systemet stäUer pä samspelet
mellan de provande organet och den föreskrivande insatsen anser staten.
maskinprovningar.

Länsstyrelsen
i Stockholms län framhåller att den för egen del har begränsad erfarenhet av
den nuvarande RPP-lagstiftningen. Någon enstaka gång förekommer pa
länsstyrelsen besvär över riksprovplats beslut beträffande maskindrivna portar,
hissar o.d. Den reflektion som dessa ärenden föranleder är att riksprovplatsens
hanterande av ärenden från förvaltningsjuridisk utgångspunkt är i vissa
avseende bristfäUig. Humvida den s, k. RPP-lagstiftningen från andra
utgångspunkter är otillräckling eller eljest i behov av förnyelse kan
länsstyrelsen inte bedöma. Mot den bakgrunden att en ny lagstiftning på
området verkligen behövs finner länsstyrelsen utredningens förslag
förvirrande. I en tid dä aUa goda krafter engageras i kampen mot onödig
byråkrati och formalism föreslår utredningen en genereU lagstiftning som för
den oinvigde är obegriplig och för den initierade svårtillgänglig och aUtför
litet anpassad till olika verksamhetsområdens särdrag. Redan av detta skäl är
länsstyrelsen ytterst tveksam till utredningens förslag,

Sveriges grossistförbund
påpekar att utredaren i sitt betänkande konsta

terar att riksprovplatssystemet i olika sammanhang blivit utsatt för kritik.

42 En stor del av denna kritik gäller emellertid —
såvitt utredaren kunnat

finna
- mer de föreskrivande myndighetema än riksprovplatserna. Kriti- Prop. 1985/86;
27 ken gäller nämligen ofta omfattningen och inriktningen av provningen, alt myndigheterna
utfärdar för Sverige unika föreskrifter och att de försummar alt göra ekonomiska
konsekvensanalyser. Denna kritik bör därför inte riktas mot riksprovplatserna,
som enligt gäUande lagstiftning har att sakkunnigt och opartiskt ulföra den
provning som författningsenligt är föreskriven. Sveriges grossistförbund kan
för vår del instämma i detta uttalande från utredarens sida. Riksprovplatserna
har ofta kommit att få klä skott för det ökande antalet föreskrifter och den
byråkrati som dessa ofrånkom-Ugen skapar. Förbundet vill i detta sammanhang med
tiUfredsställelse notera att behovet av avreglering alltmer uppmärksammas, även
från statsmakternas sida. Den arbetsgrupp med uppgift att gå igenom den statliga
normgivningen gentemot näringsUvet som chefen för industridepartementet
tillsatte i slutet av förra året är ett tacknämligt exempel härpå. Vad som nu
sagts utesluter emellertid inte all det finns skäl att uppmärksamma de risker
för ineffektivitet som kan finnas i riksprovplalssystemet. Riksprovplatserna är
ensamma inom sina respektive objektområden, vilket gör att det inte finns
någon effektiv mätare på produktiviteten. Det är visserligen så att statens
mät- och provråd har en viss kontroll över prisutveckUngen men rådet kan
knappast komma åt det gmndläggande problemet, som bristen på konkurrens.
Utredaren framhåller att enligt gjorda utredningar talet om kraftiga
fördyringar i allt väsentligt saknar grund. Della är säkerligen i och för sig
en riktig slutsats men utesluter ändå inte de risker som förbundet påtalat.
Inom flera provningsområden har medlemsföretag i förbundels organisation
framhållit att kostnaderna för provningen är alltför höga. Del ligger i sakens
natur att kostnaderna upplevs som särskUt betungande inom produktområden fär
marknaden är förhållandevis begränsad. Detta har exempelvis påtalats av Sveriges
Bildelsgrossisters Föreningen i en skrivelse till trafiksäkerhetsverket
rörande provningen av varningsfyrar med blått ljus och larmanordningar. Marknaden
för dessa produkter är av naturliga skäl begränsad, och provningskostnaden
blir inte sällan så hög att den inte täcks av nettovinsten pä försäljningen
Företagen måste ändå ta pä sig denna kostnad, eftersom produkten ingår i elt
komplett sortiment av produkter avsedda för utryckningsfordon.

Hushållningssällskapens
förbund har i princip inga erinringar mot de av utredningen framlagda
förslagen. Förbundet viU dock i detta sammanhang understryka angelägenheten av
att tillgängliga och lämpliga laboratorieresurser genom auktorisation även i
fortsättningen utnyttjas för ohka former av kontroll.

LO konstaterar att riksprovplatssystemet
i olika sammanhang har blivit

utsatt för kritik i form av att det hävdats att systemet inneburit kraftiga

fördyringar, bristande effektivitet och ökad byråkrati. Enligt de undersök

ningar utredaren utfört saknar talet om kraftiga fördyringar i aUt väsentligt

grund. Påståendena om sänkt effektivitet och ökad byråkrati har inte

kunnat beläggas. En stor del av kritiken mot riksprovplatssystemet är

alltså ogrundad eller överdriven. Den allmänna slutsals som kan dras av

utvärderingen är enligt LO att riksprovplalssystemet i stort fungerat väl

och att det innebär en förbättring i relation till tidigare förhållanden. 43

Prop. 1985/86: 27 AB
Statens Anläggningsprovning finner att utredningen är myckel väl

genomarbetad
och instämmer nästan genomgående i där framförda värderingar och förslag.

AB
Svensk Bilprovning påpekar att den nuvarande organisationen av den officieUa
provningen syftade till att åstadkomma klara ansvarsförhållanden, ett effektivt
resursutnyttjande och garantier för att verksamheten bedrivs opaitiskt. Av
redovisningen i betänkandet framgår att den nuvarande organisationen i aUt
väsentligt har fungerat på ett tiUfredsstäUande sätt. Mot denna bakgmnd synes
skäl inte föreligga att nu göra några genomgripande förändringar i systemet. I
stället bör man söka förbättra och vidareutveckla den befintliga
organisationen. Förslagen i föreliggande betänkande har också i huvudsak denna
inriktning. Den kritik mot riksprovplatssystemet för bristande effektivitet
och höga kostnader som likväl har framförts har enligt utredaren ofta visat sig
vara osaklig eller överdriven. Riksprovplalsernas ställning som monopolorgan
innebär emellertid att vissa risker för t.ex. bristande effektivitet och
otillfredsställande service finns inbyggda i systemet. Det är därför viktigt
att det finns en insyn i riksprovplatssystemet, som kan medverka tiU att riksprovplatserna
blir väl fungerande enheter och följer de intentioner som är angivna i
riksprov-platslagstiftningen. Verksamheten hos riksprovplatserna och inom hela riksprovplatssystemet
bör också ha en viss homogenitet trots att objektområdena kan vara av mycket
olika karaktär. Den övergripande synen på riksprovplastsverksamheten och tUlämpningen
av de genereUa reglerna bör vara så likartad som möjligt mellan riksprovplatserna.
Mät- och provrådet har på detta område gjort väsentliga insatser bl. a. genom
regelbundet förekommande seminarier med representanter för riksprovplatserna.
De utökade arbetsuppgifter och befogenheter som mät- och provrådet erhållit
genom de genomförda organisatoriska förändringarna bör ytterligare kunna bidra
till en positiv utveckling av riksprovplatssystemet anser AB Svensk
Bilprovning.

För
statens mät- och provråds del är det tUlfredsställande att en översyn av RPP-Iagsliftningen
nu genomförts. RPP-systemet har prövats i ca tio års lid. De erfarenheter som
därvid kommit fram ger en god gmnd för förbättringar. Utredningen har enligt MPR:s
mening på ett överskådligt sätt beskrivit förhållandena på området och
redovisat de faktorer som i stort sett bör vara styrande för framtida åtgärder.
MPR delar i de flesta fall de uppfattningar som utredaren redovisat. Detta
gäller i huvudsak också de förslag tiU åtgärder som utredaren framför.

2 Terminologi samt avgränsning av området obligatorisk
kontroll

Utredningen
om RPP-systemet föreslår:

Beträffande
terminologi

-
att med uttrycket "obligatorisk kontroU" anses sådan kontroll genom

teknisk provning, analys eller liknande undersökning som följer anting-

44 en direkl av författning eller av myndighetsbeslul
i särskilt faU

att
med uttrycket "egenkontroU" avses kontroll som tillverkare eller Prop.
1985/86: 27 bmkare utför i egen verksamhet och pä eget ansvar. Om kontrollen
skall ske i egen regi eUer med anlitande av utomstående är vederbörandes ensak.
KontroUen kan vara friviUig men del förekommer alt myndighet föreskriver att egenkontroll
skall utföras s. k. "föreskriven egenkontroU"

att
den nuvarande benämningen "riksprovplats" byts ut mot "offentUg
kontrollanstalt".

Beträffande
avgränsningen av området för obligatorisk kontroU

-
att obUgatorisk kontroll skaU omfatta ett betydligt vidare område än officiell
provning enligt riksprovplatslagar. De fall som föreslås ulgöra obligatorisk
kontroll enUgl lagen om obligatorisk kontroll genom provning m. m. utan att
vara officiell provning enligt nuvarande lag är

1. när
en enskUd genom beslut av en myndighet i särskUt fall åläggs att

utföra provning som ett led i myndighetens kontrollverksamhet och

2. när
en provning utförs som ett led i en kontroll, sbm är förutsätt

ning för att en ekonomisk förmån, ett tiUstånd eller liknande skaU

lämnas en enskUd enligt föreskrift i författning.

Remissopinionen är splittrad både när det gäUer förslaget om införande

av
ny terminologi och förslaget om avgränsning av området för obligatorisk
kontroll.

Bland de instanser som tillstyrker båda förslagen finns bl. a. RPS, Sbrn,
SoS, SJ, luftfartsverket, statens väg- och trafikinstitutet, SSI samt bo-stadsslyrelsen.

Positiva
till förslagen om ändrad terminologi i övrigt men negativa tUl uttrycket "offentUg
kontroUanstalt" är bl. a, SP, MPR, RRV, Apoteksbolaget AB, SIS, LO, SEMKO
saml AB Svensk Bilprovning. Göta hovrätt ifrågasätter om inte uttrycket "egenkontroU"
bortdefinieras.

övervägande negativa till införandet av ny terminologi överhuvudtaget är
t. ex. TSV, arbetarskyddsstyrelsen, statens planverk samt kammarrätten i Simdsvati.

Positiva till förslaget beträffande avgränsningar av området för
obligatorisk kontroll är bl. a. SP, MPR, RRV, länsstyrelsen i Skaraborgs län
samt AB Svensk Bilprovning.

Negativa
till förslaget om avgränsning är t. ex, statens planverk och Betongvaruindustrins
Riksförbund ur framför allt byggnadskontroUens synpunkt samt SLV, JN, SNV och
länsstyrelserna i Stockholms och Blekinge län vad gäller synpunkter på
livsmedels- och miljökontroll. Flera av dessa instanser anser att deras
kontrollområden bör håUas utanför det föreslagna systemet.

Kommerskoilegium
framhåller att de internationella aspekterna inte uppmärksammats i tilhäckligt
hög grad hittUls.

När
det gäller utformning och tiUämpning av ny lagstiftning om obligatorisk
kontroll, provning m.m. bör enligt kommerskoUegium hänsyn tas tUl de av Sverige
biträdda internationeUa överenskommelserna i t. ex. GATT, EFTA och ECE med
avsikt att underlätta betingelserna för internationell

Prop.
1985/86:27 handel t. ex. genom undanröjande av tekniska handelshinder. En
nationell lagstiftning som alltför strikt reglerar kontroll- och
provningsverksamhet i Sverige bereder aUraänt sett större svårigheter att
efterleva internationella överenskommelser och rekommendationer än en
lagstiftning med mer vidsträckta tiUämpningsmöjligheter. Det är därför av vikt
att inte binda kontroll- och provningsmöjligheter aUtför starkt tiU ett system
som ej direkt motsvarar förhållanden i andra länder utan att ge utrymme för
olika lösningar som från svenska intressen i förhåUande tiU de internationella handelspolitiska
överenskommelserna kan finnas vara önskvärda och ändamålsenliga. Vad gäUer
frågan om önskvärdheten för svensk del av alt underlätta betingelsema för del internationeUa
varuutbytet viU kollegiet särskilt beröra frågan om fömtsättningarna för att
upprätta och tillämpa meUanstatliga provnings- och certifieringsarrangemang.
Även här gäller att en aUtför strikt och detaljerad nationeU reglering av
kontroll- och provningsverksamhet i Sverige i vissa fall kan komma i konflikt
med den internationeUa arbetsfördelning av nämnda verksamhet som sådana arrangemang
förutsätter och därmed också motverka möjligheterna att upprätta och tUlämpa
sådana arrangemang. Det kan noteras att dessa arrangemang kan förekomma i olika
konstellationer; bilaterala, regionala eUer internationella och på olika
nivåer: regerings- eller myndighetsnivå eller på det enskilda planet
(exempelvis mellan olika provningsorgan). På samma sätt som det angivils att de
svenska myndighetemas funktioner avser bl. a. anmälan och notifikation av
myndigheters föreskrifter liksom upplysningsverksamhet om nationeUa tekniska
föreskrifter m. m. För svensk del åvUar det kollegiet att svara för de angivna
informationsfunktionerna. Kollegiet finner det mot bakgmnd av vad som ovan
angivits angeläget all det fortsatta arbetet med att genomföra riksprovplatssystemet
till nya objektområden sker i nära samverkan med andra länder i internationeUt
samarbete rörande provningssystem så att framtida svenska insatser pä detta område
ej kommer att onödigtvis fjärma sig från motsvarande utveckling hos Sveriges
utrikeshandelspartners.

TSV
påpekar att utredningen själv konstaterar att det finns vissa nackdelar med
att byta en väl inarbetad terminologi. Inom TSV:s verksamhetsområde torde
dessa vara större än fördelarna med elt byte.

Livsmedelsverket
anser att förslaget lill organisation av en riksprovplats och därmed
sammanhängande lokala enheter inte är möjligt för livsmedelsområdet. De tyngst
vågande skälen för detta är enligt verket den ituslag-ning av livsmedelskontrollen
som blir följden, dels det opraktiska i en decentraUserad livsmedelstillsyn med
en centraliserad livsmedelsprovning, dels att livsmedelskontrollen till stor
del inte är en objektskontroll utan en kontroll av ett hanteringsskeende.

Livsmedelsverket
anser vidare att den enda bestämmelse som är till-

lämpligt är den angående särskUd kontroll som myndighet själv utför eller

låter utföra i tiUsynsverksamheten. Fortfarande gäller dock att det, om

livsmedelskontroUen skall handläggas via statens mät- och provräd, inne

bär nödvändiga krav pä omorganisation och överföring av viss personal tiU

rådet eller en dubblering av personal.

46 JN anser att den kontroU myndigheten ansvarar för,
med undantag för

fodermedelskontroUen,
har enbart ett kvalitetssyfte och inte i syfte "att Prop. 1985/86: 27 skydda
liv, hälsa och egendom" som angivits för objeklsprovningen. Redan detta
gör alt JN:s kvalitetskontroH bör hållas utanför det föreslagna systemet.
Enligt JN;s mening fungerar den beskrivna kontroUverksamheten väl. Den utförs
också av väl meriterade och seriösa företag. Kontrollens opartiskhet och
oberoende torde inle heUer kunna ifrågasättas. Något behov från JN:s sida att styra
verksamheten mer än f. n. föreligger inte. Eftersom kontrollen har aUa de
kvaliteter som förslaget syftar tUl torde ett faststäUande av förslaget inte
leda till några förbättringar utan enbart till ökade kostnader för statsverket.
Om offentUg kontroUanstalt inrättas får enligt förslaget inte någon annanstans
liknande verksamhet pågå. Den offentliga kontroUanstalten får heller inte ägna
sig åt andra undersökningar utanför det anvisade området. Detta torde leda tiU
att man inom JN:s ansvarsområde måste bygga upp en organisation paralleU tUl
den nu väl fungerande. Organisationen av offentliga kontroUanstalter med
statens mät- och provräd som tiUsynsmyndighet skulle även medföra att personal
med kompetens inom de kontroUområden som JN ansvarar för måste föras tiU rådet.
Vidare skuUe de kontroUanter som lar prover för JN:s räkning överföras till den
offentliga kontrollanstalten då, enligt lagförslaget, den föreskrivande
myndigheten skaU vara skild frän den offentliga kontroUanstalten. Av flera
skäl är enligt JN;s mening förslaget om obligatorisk kontroll inte lämpligt för
den typ av kvalitetskonlroU som JN ansvarar för. Ur allmän synpunkt har dock
inte JN någon erinran mot förslaget. Ett ytterligare skäl för att de kontroUer
som JN ansvarar för bör håUas utanför det föreslagna systemet är att regeringen
nyligen tillsatt en kommitté med uppdrag att se över livsmedelskontrollens
framtida utformning. Även fodermedelskontrollens framtida utformning är
föremål för statsmakternas överväganden på gmndval av en av lantbmksstyrelsen
gjort framstäUning påpekar JN. JN föreslår därför alt antingen
övergångsbestämmelsen tiU lagen (1974:896) om riksprovplatser införs öven i det
remitterade lagförslaget eller att regeringen bemyndigas besluta vilken
provning som skall omfattas av lagen. SNV bedömer att;

-
betydande praktiska och
resursmässiga svårigheter föreligger att nu realisera föreslaget riksprovplatssystem
inom miljökontrollomrädet,

-
elt riksprovplatssystem för
miljökontrollen fordrar en betydande utveckling av föreskrifter, krav och
villkor för att kunna fungera och dessutom fordrar systemet att åtgärder vidtas
även beträffande tillstånds- och tillsynsmyndigheterna och de fömlsättningar
dessa har att arbeta efter,

-
föreslagna rutiner för samråd
med statens mät- och provråd och riksprovplatsen innan beslut fattas som
föranleder mät- och kontrollverksamhet kan leda till ett tungrott
beslutssystem om det tUlämpas inom mUjöskyddsområdet,

-
det är rimligt att SNV fär del
av den finansiering via provningstaxor som enligt förslaget tillkommer statens
mät- och provråd om det i sak skulle bli så att provrådet i betydande
utsträckning behöver repliera på SNV;s

sakkunskap
för att kunna fuUgöra sin myndighetsuppgift i enlighet med 47

utredningens
förslag.

Prop.
1985/86:27 - bristema i dagens mUjökontroU inte enbart beror på svagheter
i den nuvarande provningsorganisationen utan främst har en resursmässig bakgmnd.
SNV föreslår att:

-
firågan om den framtida
organisationen av miljökontrollen blir föremål för ytterligare överväganden
inom ramen för en särskUd utredning inriktad på att finna en total
systemlösning för miljöskyddsarbetet som blir så effektiv som möjligt inom tiUgänglig
resursram,

-
miljövårdsområdet i avvaktan pä
erforderligt utredningsunderlag liUs vidare inle skall omfattas av den
föreslagna lagen om kontroll genom provning.

SSI
konstaterar att utredningen väljer att vidga området för obligatorisk kontroll
jämfört med officieU provning. Dels inkluderas nu kontroU efter beslut i
särskilt fall, och inte bara sådan kontroU som baseras på genereUa föreskrifter,
och dels inkluderas kontroll som inte i och för sig är obligatorisk men som är
en fömtsättning för all ekonomiska förmåner, tiUstånd e. d. skall beviljas. SSI
har ingen erfarenhet av det senare problemet, men finner att logiska skäl talar
för att kontroll efter särskilt beslut samordnas med övrig kontroU. Det är dock
angeläget att beakta all kontroUvolymen på SSI:s område är ganska liten och att
antalet inrättningar och personer med erforderlig kompetens är begränsat. Som
utredningen nämner är det alltså en förutsättning för det vidgade tiUämpningsområdet
att den nya lagen också ger utrymme för variation i fräga om hur provningen
skall bedrivas. Under den fömtsättningen tiUstyrker SSI att obligatorisk kontroll
även omfattar kontroU efter beslut i särskilt fall.

Arbelarskyddsstyrelsen
anser att uttrycket "obligatorisk kontroU" i den

betydelse det har i betänkandet är ägnat alt vålla missförstånd. Språkligt

sett ligger det mycket nära till hands att anta att det omfattar föreskriven

kontroll, dvs. även föreskriven egenkontroll, som dock inle avses omfattas

av lagen. Det vore därför bättre att för det avsedda begreppet välja uttryc

ket "officiell kontroU". Härigenom pekar man på den ur formeU
synpunkt

väsentUga egenskapen hos kontrollen, nämligen att den utförs av elt organ

med något slag av officiell ställning. Med denna ändrig bör egenkontrollen

undantas redan i 1 § första stycket. "Obligatorisk kontroll" skulle
då

kunna användas som beteckning för all föreskriven kontroll. Med uttryc

ket "teknisk provning, analys eller annan liknande undersökning"
avser

utredningen tydligen alt täcka även kontroll av förfarande, t. ex. övervak

ning av egenkontroll. Styrelsen menar därför alt även ordet "kontroU"

borde tas med i uppräkningen. En definition av begreppet "egenkontroU"

bör enligt styrelsens åsikt i klarhetens intresse införas i lagtexten t. ex.

"Lagen gäller inte sådan kontroll där det står den enskUde fritt att själv

utföra kontrollen eller välja vem som skaU utföra den utan något krav pä

opartiskhet hos den kontrollerande (egenkontroU). Styrelsen tvivlar på att

det är en fördel att byta ul ordet riksprovplats mot offentiig kontroUanstalt.

Del kan medges alt ordet riksprovplats inte är en hek lyckad benämning på

institutioner av den typ som i praktiken har blivit aktueUa. Den har dock

under den tid som gått sedan den infördes blivit välkänd och gått in i del

48 allmänna medvetandet. Att nu byta ut den mot ett
nytt begrepp är ägnat att

väcka
missförstånd och osäkerhet hos aUmänheten. HärtiU kommer det . Prop. 1985/86:27
stora och kostsamma arbete som måste ulföras med att ändra och trycka om alla
blanketter för protokoll, beslut, besvärshänvisningar, besiktningskyltar, kaUelser
liU besiktning m.m. som nu används. Det förefaller onödigt alt dra på sig dessa
kostnader, som kan bli avsevärda; endast tor att kunna genomföra en rent
terminologisk ändring. Styrelsen anser vidare all uttrycket "auktoriserat kontrolU"öretag"
borde kunna bytas ut mot "auktoriserat kontrollorgan".

Enligt
statens planverk är den föreslagna terminologin inte ägnad att skapa
erforderlig klarhet - snarare tvärtom. Planverket anser det inkonsekvent alt
införa begreppet "obligatorisk kontroU" och att benämnda den nya
lagen "Lag om obligatorisk kontroll genom provning m, m,". För det
första är egenkontroU ofta föreskriven, dvs, obligatorisk, vilket innebär att
ett generellt undantag måste införas i lagen. För det andra är redan begreppet
föreskrift (och föreskriven) lagfäst och för det tredje används begreppet
"officiell provning" sedan länge för att benämna sådan provning som utförs
av ett oberoende (opartiskt) provningsorgan med erforderlig kompetens. Ett
sådant provningsorgan benämns vanligen "officiellt provningsorgan"
eller - enligt ISO Guide 2 - "erkänt provningsorgan". Det är därför
inte motiverat alt nu lansera begreppet "offentlig" i detta
sammanhang. Av vad planverket anfört tidigare i detta yttrande framgår all
övervakande kontroll kan ulföras utan samband med provning samt innebära undersökningar
av heh annan art än provning. Å andra sidan kan provning vara en självständig
bedömningsåtgärd. Därför bör de båda begreppen av formella och praktiska skäl
hållas i sär (jfr bl. a. SS 02 01 01). Av det nyss anförda framgår all
lagförslagets giltighetsområde: "kontroU genom teknisk provning, analys
eller annan liknande undersökning" är inkonsekvent och inte kan
accepteras. Vidare föreslår planverket att det av utredningen föreslagna
begreppet obligatorisk kontroll ersätts av begreppen officiell provning och
officiell — alternativt övervakande - kontroll. Dessa begrepp stämmer väl
överens med den terminologi som används i förslaget tUl ny plan- och bygglagstiftning.
Utredningens förslag att utvidga tiUämpningsområdet till att avse även sådan
övervakande tillsyn som föranleds av typgodkännande av produkter och system för
vilka statligt stöd kan utgå i form av lån eller bidrag ställer sig planverket
avvisande till, eftersom den tillsyn som nu äger rum i princip överensstämmer
med den övervakande tillverknings-kontrollen av typgodkända produkter även då statiigt
stöd inte utgår. Det sagda innebär att ett kontrollorgan, som i vissa fall kan
vara RPP, utövar tillsyn på det sätt som anges i SBN 12; 12. Provning av vissa
egenskaper hos produkterna sker vid officiellt provningslaboratorium. Den
övervakande kontrollen sker enligt planverket på ett tillfredsställande sätt
och det föreligger inte bärande skäl för att ändra pä denna ordning.

SP
tillstyrker alt begreppet "obligatorisk kontroU" ersätter
"officiell provning" samtidigt som det nya begreppet fär föreslaget
utvidgat tillämpningsområde, men förordar (till skillnad från utredaren)
begreppen "officiellt kontrollorgan" och "auktoriserat
kontrollorgan" som ersättning för de tidigare "RPP" och "APP".

MPR
anser det vara väl motiverat att byta till begreppet obligatorisk 49

4
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 27

Prop.
1985/86:27 kontroll. En ändring av ordet provning till kontroll motiverar i sig
också en motsvarande ändring av termen riksprovplats. MPR anser emellertid att fördelarna
med alt behålla del gamla uttrycket är större än nackdelarna. Beteckningen riksprovplats
har nu blivit inarbetat och accepterad i allt vidare kretsar. Nägon nämnvärd
förändring av riksprovplalsernas ställning och uppgifter sker heller inle till
följd av utredarens förslag. Ett byte av beteckning skulle dessutom dra med sig
kostnader för information; byte av blanketter, formulär, brevpapper m. m. Under
alla förhållanden anser MPR att utredarens förslag - offentlig kontroUanstalt -
är olämpligt. Uttrycket ofientlig har i allmänt språkbruk en annan innebörd än
vad som avses här och beteckningen anstalt ger elt trist och i flera fall
vilseledande intryck. Av dessa skäl vill MPR förorda all riksprovplats
bibehålls som benämning för de organ som skall ulföra obligatorisk kontroll.
Utredaren föreslår vidare att uttrycket auktoriserad provplats ändras till
auktoriserat kontrollföretag. Även i detta fall anser MPR att nackdelarna med
ett byte är större än fördelarna. Auktoriserad provplats och förkortningen APP
börjar nu på samma sätt som beteckningen riksprovplats att bli inarbetat hos t.
ex, företag och byggnadsnämnder. Ett byte till auktoriserat kontrollföretag
skulle bl, a, medföra påtagliga kostnader för de ca 150 företag som i dag är
auktoriserade. MPR vill med hänvisning lill bl. a. dessa förhållanden föreslå
att även benämningen auktoriserad provplats behålls. Däremot delar MPR
utredarens mening ati begreppet kontroUområde är bättre än objektområde. MPR
tillstyrker även den utvidgning av lagstiftningens tillämpningsområde som
utredaren föreslär. Den provning och kontroll som sker lill följd av t. ex.
förelägganden eUer tillstånd i enskilda fall - och som hittills inte omfattats
av lagstiftningen — är av samma slag och har samma syfte som den som krävs i
generella föreskrifter. Utredarens förslag att dessa båda områden skall
behandlas lika är därför väl motiverat enligt MPR;s uppfattning. MPR anser att
förslaget medför en mera konsekvent avgränsning av den föreskrivna kontrollen
än tidigare och hittillsvarande problem med olika behandling i likartade fall
bör därmed kunna undanröjas. Motsvarande gäller också för kontrollen av
livsmedel, läkemedel, fröer och den yttre miljön. I flera fall bör det här
dessutom finnas möjligheter till teknisk samordning med den provnings- och
kontrollverksamhet av likartat slag som sker på andra områden, t. ex.
arbetsmiljöområdet. Även för de föreskrivande myndigheterna bör denna
utvidgning enligt MPR:s mening ge fördelar i form av ökat erfarenhetsutbyte och
ökade möjligheter till jämförelser mellan olika provningsområden. Detta bör
kunna leda till effektivare och ändamälsenligare provning och kontroll på alla
områden.

RRV
instämmer i utredningens motiv för att i framtiden utnyttja begreppen
obligatorisk kontroll och konlrollområde, RRV är dock tveksam till beteckning "offentiig
kontrollanstalt". Uttrycket "kontrollanstalt" är ålderdomligt
och en aning negativt färgat. Såväl riksprovplats som auktori-derad provplals
har blivit så etablerade beteckningar att det torde vara förenat med icke
oväsentliga kostnader för berörda myndigheter och förelag att ändra dem. RRV
anser därför att beteckningarna riksprovplats och auktoriserad provplals bör
bibehållas.

50 De hittillsvarande gränserna mellan officiell
provning/kontroll, efter be-

slut
i särskilt fall, liksom provning/kontroll som utförs som förutsättning Prop.
1985/86:27 för ekonomisk förmån eller kontroll som utförs som förutsättning för
ekonomisk förmän eller tillstånd grundad på författning har huvudsakligen varit
av formell art. RRV tillstyrker därtÖr utredningens förslag om en utvidgning av
områdel för obligatorisk provning. RRV anser dock all bestämmelsen i den
föreslagna förordningen, att föreskrivande myndigheter innan de meddelar
provningsföreskrifter noga skall överväga hur kontrollen bör utformas, även
bör gälla i fråga om kontroll som åläggs nägon benom beslut i särskilt fall.
Inte heller sådan provning bör enligl RRV:s uppfattning bedrivas i mer
kvalificerade former än nödvändigt. Regionala och lokala myndigheter bör
således inte ulan särskilda skäl kunna kräva att en viss typ av provning,
utöver den obligatoriska provningen enligt en lag eller central
myndighetsföreskrift, skall utföras av offentiig konirollanstalt. För privata
provningsföretag framstår det också som ett rättssäkerhets-krav att det
offentliga provningsmonopolel inte utvidgas genom beslut av lokala myndigheter,
t, ex. yrkesinspektionen. Sådana särskilda skäl skuUe t.ex. kunna vara all egenkontrollen
efter en reparation inte gjorts på ett kompetent sätt eller att det finns
anledning att misstänka fusk med redovisade mätvärden. Utredningen föreslår
att det skall finnas möjligheter till all utse två eller flera offentliga kontroUanstalter
för ett och samma objekt-område när det finns särskilda skäl för detta. RRV
känner för sin del tveksamhet inför detta förslag med hänsyn lill den klart
uttalade förutsättningen att inte tillåta någon konkurrens mellan offentliga kontrollanslaiter.
I de fall där särskilda skäl talar för flera kontroUanstalter bör detta behov kunna
tillgodoses genom regionala kontor vid en kontroUanstalt. samar-belsavtal med
den offentliga kontrollanslalten eller alternativet med auktoriserade
provplatser anser RRV.

Kammarrätten
i SundsvaU påpekar alt lagen om riksprovplatser har varit i kraft i närmare tio
år och av utredningen framgår all riksprovplatssystemet i stort fungerat
tillfredsställande. Med hänsyn härtill och då önskemål om en ny lag eller
ändrad terminologi inte framförts vare sig i direktiven eUer på annan plats i
utredningen kan möjligen ifrågasättas om inle praktiska skäl talar för att
bibehålla den nu gällande lagstiftningen med dess inarbetade terminologi och
inom ramen för denna lagstiftning behandla utredningens olika förslag.

Apoteksbolaget
AB anser alt naturiigtvis är en viss nackdel alt en inarbetad beteckning
ändras, men de av utredaren anförda skälen för ändring är enligt
Apoteksbolagets mening starkare än skälen för elt bibehållande. I det
sammanhanget vill bolaget uttrycka en viss tveksamhet mot ordet anstalt, men
har tyvärr inget bättre förslag.

Slatens maskinprovningar
anser att den nya terminologi som föreslås i

utredningen innebär en förbättring. Det nya begreppet "obligatorisk kon

troll" är klart bättre än "officiell provning". Däremot bör
begreppet

"objektområde" bibehållas i stället för del föreslagna
"kontrollområde".

En av de stora fördelarna med RPP-systemet är att ägare och brukare av

objekt kan vända sig till endast en RPP för att få objektet provat ur olika

kontrollaspekter oavsett antalet föreskrivande myndigheter inom området.

Denna princip är så viktig att den bör återspeglas även i terminologin. 51

Prop.
1985/86: 27 Riksprovplats är ingen helt lyckad benämning anser statens
maskinprovningar. Stora ansträngningar har gjorts för alt arbeta in begreppet
i vida kretsar, men hittills ulan framgång. Det är dock tveksamt om det
föreslagna nya begreppet offentiig kontroUanstalt innebär någon egentiig
förbättring. Statens maskinprovningar tillstyrker förslaget att provning efter
föreläggande i särskilt fall skall hänföras till officiell provning.

SIS
noterar med tillfredsställelse att de terminologiska oklarheter i lagstiftningen
som funnits när det gäller begreppen kontroll och provning nu har undanröjts
och att förslaget till ny lag anpassats till terminologin i svensk standard (SS
02 01 01 Provning och kontroll - Terminologi). Beträffande termen
kontrollanstalt och kontrollföretag föreslår SIS alt den genetiska termen
kontrollorgan används tillsammans med förleden offentligt (eller officieUt)
respektive auktoriserat för att särskilja de olika typerna av kontrollorgan.
Ett val av denna term överensstämmer med de diskussioner om svenska termer
till internationell terminologi som sker inom ramen för SIS samarbetsdelegation
för certifiering och harmonisering.

Länsstyrelsen
i Stockholms län konstaterar all utredningens förslag innebär bl.a. att tiUämpningsområdet
för den officiella provningen avsevärt utvidgas. Bl.a. föreslås alt kontroll
som sker efter beslul av myndighet i särskilda fail skall vara organiserad
efter samma riktlinjer som nu gäller för ofl:lciell provning. Detta innebär
exempelvis att kontroll enligt miljöskyddslagen kommer att omfattas av riksprovplatssystemet.
Införs riksprovplatssystemet för kontroU enligt miljöskyddslagen kommer det att
resultera i en rad förändringar med icke önskade effekter. Nämnas kan enligt
länsstyrelsen:

1.
Koncessionsnämnden och
länsstyrelserna kommer att vara föreskrivande myndigheter och skall vara boskilda
från provande organ.

2.
Provande organ utför kontroll
enligt utarbetad kravspecifikation (kontroUprogram) och avgör om uppställda
krav är uppfyllda.

3.
För att provande organ skall
klara av arbetsuppgifterna (provning och bedömning) kommer huvudparten av
länsstyrelsernas resurser att koncentreras tiU ul£irbetning och anpassning av synnerUgen
detaljerade kontrollprogram.

4.
Ändringar i kontrollprogram
från föreskrivande myndighet (länsstyrelsen) skall granskas och godkännas av
statens mät- och provråd innan de far tUlämpas av det provande organet.

5.
Tillsyn överförs till stor del
från länsstyrelserna (kommunerna) och naturvärdsverket tiU det provande
organet. Föreskrivande myndigheter kommer att isoleras från kontrollobjekten.

De
ovan angivna punkterna kommer att ställa starkt ökande krav på

länsstyrelsens resurser. Om statsmakterna skulle vara beredda att öka

resurserna till miljövård skulle dessa med betydligt bättre resultat för god

miljö kunna .användas på helt annat sätt anser länsstyrelsen. Länsstyrelsen

anser mot denna bakgmnd att nuvarande flexibla kontrollsystem för miljö

vården bör bibehållas. Vidare anser länsstyrelsen att SNV bör genomföra

en frivillig auktorisation av provorganen samt att SNV tiUsammans med

provningsorganen får ökade resurser att fastställa testprovtagningsme-

52 toder helt med internationell anknytning (jfr SCAN-standard
för provtag-

ning och test av massa och
papper). I fråga om livsmedelskontrollen Prop. 1985/86:27 föranleder
utredningens förslag följande synpunkter. TiUsyn enligt livsmedelslagen sker
genom bl. a. inspektioner och analyser av livsmedelsprover, hygienkontroller (tryckplatlar);
personalhälsokonlroll etc. Analysverksamheten är ett diagnostiskt hjälpmedel i
den totala tiUsynen. Enligt utredaren betecknas sådan analysverksamhet
kontroll efter beslul i särskilt fall och skall enligt förslaget tas in i den
nya lagstiftningen. Länsstyrelsen finner detta olämpligt och viU bestämt avstyrka
förslaget i denna del. Tillsynsmyndigheterna (länsstyrelser och
hälsoskyddsnämnder) behöver använda analysverksamheten som ett av flera led i deii
löpande tUlsynen. Det går inte alt dra en gräns mellan vad som skulle hänföras
till analyser (temperaturkonlroller i varor, tryckplattor etc.) ingående i
tillsynsverksamheten. Regeringen har nyligen tUlsatt en större parlamentarisk
utredning om hela livsmedelskontrollen. Resultatet av denna utredning bör avvaktas
anser länsstyrelsen.

I
fråga om miljökontroll vill länsstyrelsen i Skaraborgs län särskilt understryka
vikten av att denna inordnas i den föreslagna obligatoriska kontrollverksamheten.
Härigenom skulle enhetligare regler för verksamheten kunna skapas och en
effektivare kontroU uppnås.

LO
har inget att erinra mot att den nya lagen får ett vidare tillämpningsområde,
enär avgränsningen av den föreskrivna kontroUen blir mera konsekvent. Ej
heller alt begreppet officiell provning ersätts av obligatorisk kontroll.
Namnet offentlig kontroUanstalt borde kunna bytas ut mot offentligt
kontrollorgan anser LO.

SEMKO-Svenska
elektriska materielkontrollanstalten AB tillstyrker uttrycket
"obligatorisk kontroU". Uttrycken "kontrollanstaU" och
"kontrollföretag" kan kanske anses vara historiskt motiverade, men
anknyter, enligt SEMKO;s uppfattning, alltför myckel till vissa
verksamhetsformer. SEMKO föreslår all de båda uttrycken ersätts med "kontroUorgan",
ett uttryck som använts i utredningen i ett flertal faU. Vidare föreslår SEMKO att
uttrycket "offentiig" ersätts med "officieU".

AB
Statens Anläggningsprovning är inte helt införstådd med förslaget om ny
terminologi. Det är visserligen riktigt att ersätta "provning" i
nuvarande nomenklatur med "kontroll" men "officieU" och
"auktoriserad" är väl inarbetade i sammanhanget och det är inte
motiverat att ändra dem. SA föreslär därför att begreppen kallas och sorteras
enligt nedan:

Aktivitet:__________________ Utförs
av_______________

obligatorisk
kontroll är samlingsnamn för

-
officieU kontroU officiellt kontrollorgan

-
auktoriserad kontroll auktoriserat kontrollorgan

-
föreskriven egenkontroll tillverkare
eller brukare

samt

- övervakning
av egen- officiellt kontrollorgan

kontroU

5 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 27

Prop. 1985/86: 27 AB
Svensk Bilprovning konstaterar att den nuvarande riksprovplatsla-

gen
föreslås ersättas med en ny lag som får ett vidare tillämpningsområde än den
nuvarande. Genom att även kontroll etter provning, somföreskrivs av myndighet i
särskilt beslut, faller in under den nya lagens tillämpningsområde synes avgränsningen
av den föreskrivna kontrollen bli mera konsekvent. Bolaget har heller inget
att erinra mot benämningen obligatorisk konlroU som sammanfattning på kontroU
som är föreskriven i tag eder annan författning eller genom beslut av myndighet
i särskilt fall. Däremot anser botaget benämningen offentlig kontroUanstalt
vara mindre lämplig. Ordet anstalt förekommer visserligen i samband med
provning i några faU men benämningen har tillkommit för lång tid sedan. EnUgt
bolagets mening skidle benämningen officiellt kontroUorgan vara mera passande.

3 Obligatorisk kontroll genom auktoriserade organ m.m.

Utredningen
om RPP-systemet föreslår:

-
att möjligheter öppnas att låta
auktoriserade kontrollföretag i vissa fall utföra obligatorisk kontroll. I
första hand skall kontrollen omfatta anordningar som medför begränsade risker
för liv eller hälsa eller som uteslutande kan skada egendom. Typprovning anses
i regel inte kunna komma i fråga. Beslut i godkännandefrågor bör inte heller
delegeras på auktoriserade organ. Auktorisation för enbart kontroU av egna produkter
och anläggningar bör inte ges. Alternativet är övervakning av egenkontroll, Auktorisation
bör därför i princip endast ske inom områden där särskilt godkännandebeslut
inte krävs eller där detta utan olägenhet kan fattas av myndighet på grundval
av undersökningsprotokoU,

-
att godkännandefrågor delegeras
till de offentliga kontrollanstalterna i så storut;;träckning som möjligt i
syfte att undvika dubbelarbete och förkorta handläggningstiderna,

-
att en offentlig kontroUanstalt
eller auktoriserade kontrollföretag skall kunna utses för kontroU som myndighet
själv utför eller låter utföra eller för kontroll som enligt internationell
överenskommelse skall utföras i viss ordning,

-
att vid etablerande av
offentliga kontroUanstalter lösningen med halvstatliga bolag allvarligt
övervägs.

De
flesta remissinstanserna är i huvudsak positiva till förslagen, bl. a. RPS, Sbrn;
SoS, SJ; statens väg- och trafikinstitui, konsumentverket, SSI, bosladsstyrelsen,
SUI, SP, landstingsförbundet, statens maskinprovningar, sprängänmesinspektionen,
Hushållningssällskapens förbund, LO samt SEMKO-Svenska elektriska materielkontrollanstalten.

Sveriges
Mekanförbund framhåller alt besiktning av hissar inte bör göras av auktoriserade
kontorsföretag.

AB
Svensk BUprovning anser obligatorisk kontroU utförd hos auktoriserat kontroUföretag
bör kallas "kontroU hos auktoriserat kontrollföre-

54 '"-

Remissinstansernas
kommentarer Prop. 1985/86: 27

TSV
anser att vad gäUer provning och typgodkännande är det lämpUgt att som hittiUs skUja
pä dessa uppgUter när det gäller ECE-reglementen. Provningen enligt olika
reglementen är av så olika karaktär att den måste fördelas mellan flera kontroUanstalter,
medan godkännandefrågor måste skötas på ett likformigt sätt och därför inte kan
spridas ut på för många händer. Ett Uknande resonemang kan föras för sädan
kontroll enligt nationella föreskrtfter, där antalet kontroUer per föreskrift
eller produktområde är måttligt anser TSV.

RSV
framhåller att de offentiiga konlroUanstalternas organisationsform kan få viss
betydelse vid tolkning av myndighetsbegreppel i andra författningar. Som
exempel kan nämnas att del har ifrågasatts om brytande av den plombering av kilometerräknarapparatur
som görs av AB Svensk Bilprovning skall kunna jämstäUas med det borttagande av
myndighets försegling som nämns i 13 § 17 kap brottsbalken.

NO
menar att riskerna för att opartiskheten kommer i fara vid konkurrens i sådan
verksamhet av säkerhetskaraktär som officiell provning utgör inte bör
överdrivas. Det konstateras i utredningen att det ligger i producentemas egen
intresse att deras produkter inte vållar skador och att de har ett starkt
ekonomiskt ansvar härför. Det bör därmed också vara ett intresse hos dem att få
provning och kontroU av säkerhetsskäl gjord på ett sakkunnigt och vederhäftigt
sätt. Konkurrens meUan provningsorgan är i så fall inte en sådan risk från
objektiv kvalitetssynpunkt som utredningen vUl göra gällande. Den
liberalisering som ligger i all obligatorisk kontroll för visst kontrollområde
skall kunna ske vid ett antal auktoriserade kontroUorgan i stället för vid en
enda offentiig kontroUanstalt är i och för sig positiv från konkurrenssynpunkt.
Man möjliggör härigenom ett visst mått av konkurrens, vilket befrämjar
effektiviteten. Man kan också härigenom bättre ta tillvara befintliga
kontrollresurser, vilket måste vara kostnadsbesparande. Detta förslag tillstyrkes.
EmeUertid är även ett sådant auktorisationssystem en konkurrensbegränsning,
som har sina risker, vUket relaterats (s 55 f) i betänkandet. Över huvud taget
bör därför restriktivitet iakttas även när det gäller auktorisationssystem, så
att man inte enbart för principens skuU ingriper i fungerande system. Även
möjligheten tiU frivUliga auklorisationer bör utnyttjas ytterst sparsamt anser
NO.

Konsumentverket
välkomnar de strävanden som syftar till ökad flexibilitet och som leder till
minskad byråkrati på provningsområdet. Det är från konsumentsynpunkt angeläget
att kostnaderna och provningstiderna för obligatorisk kontroll håUs på en så
låg nivå som möjligt. Enligt verkets mening kan detta uppnäs genom att redan tiUgängliga
provningsresurser verkligen kommer till utnyttjande och att konkurrensbegränsande
åtgärder inte vidtas i större utsträckning än absolut nödvändigt. Beträffande
tillskapandet av nya offentliga kontroUanstalter bör stor restriktivitet
iakttas. Under hänsynstagande tUi att de anspråk som ställs på provningsverksamheten
blir tillgodosedda, bör provningarna i sä stor utsträckning som möjligt
anförtros åt auktoriserade kontrollföretag.

SNV
anser att avsaknaden av konkurrens om provningsuppdragen utgör

Prop.
1985/86:27 en risk för bristande effektivitet. I betänkandet anges vägar att
skapa incitament för en god effektivitetsutveckling och
kostnadsrationalisering, t.ex. att offentiig kontrollanstalt drivs i bolagsform
med privata intressenter på branschnivå som aktieägare. Dessa erfarenheter bör
tas tUl vara vid en eventuell tUIämpning på miljöområdet menar SNV.

SSI
påpekar att avsnitt 12.4 behandlar olika möjligheter att praktiskt nå den
större flexibilitet i kontrollorganisationen. SSI instämmer i att egenkontroll
därvid är gmndfömtsättningen för aUt säkerhetsarbete. SSI tUlstyrker också
fortsatt utveckling av typkontroU saml kombination av typkontroll med
ritningsgranskning, vUket förbUUgar och förenklar kontroUen för alla parter.
Utredningen påpekar alt en variant av övervakad egenkontroll kan vara att företag/motsv.
efter ansökan kan få tiUstånd att ersätta eljest föreskriven obligatorisk
kontroll med övervakad egenkontroll. SSI tUlstyrker att denna möjlighet
utnyttjas.

SKI
konstaterar att i utredningen (sid 126) anges ett antal kontroUnivåer. I de av SKI
utgivna villkoren förekommer ett större antal nivåer än i tabellen. Vidare
anser inspektionen inte att ordningsföljden är självklar.

Det
är inte självklart att 100-procentig obligatorisk kontroU ger högre reell
säkerhetsnivå än övervakad egenkontroll med möjlighet till stickprovsvis
omprövning av offentiig kontrollanstalt. SKI fömtsätter att frihet att
definiera andra system av kontrollnivåer finns.

SP
delar den grundläggande värderingen att det är angeläget att öka

flexibUiteten i det nuvarande systemet. Det är samtidigt nödvändigt att det

även i fortsättningen finns någorlunda klara principer och riktlinjer för hur

systemet skaU byggas upp. Risken blir annars att olika föreskrivande

myndigheter utvecklar och tiUämpar olika synsätt även i gmndläggande

värderingsfrågor. Det är väsentiigt att valet av kontrollform föregås av

noggranna utredningar och överväganden och sker i samråd mellan före

skrivande myndighet och statens mät- och provräd, I dessa avvägningar

måste självfallet både tekniska och ekonomiska skäl beaktas. För vissa

typer av obligatorisk kontroU kan det visa sig lämpligt att inte utnyttja

officiella kontrollorgan utan i stället auktoriserade. Av utredningen fram

förs alt dessa tvä kontrollformer inte bör förekomma inom samma

konlrollområde. Vidare sägs alt kontroll genom auktoriserade organ i

första hand bedöms kunna bli aktuell inom områden med begränsade risker

för Uv eller hälsa. Det konstateras att auktorisation för typprovning inte

bör komma i fråga. Vid de kontakter utredningen haft med näringslivet har

framhåUits att behov av likformighet och sekretess är särskilt stort vid

detta slag av provning. Med dessa preciserade fömlsättningar tUlstyrker

SP utredningens förslag om att auktoriserade organ i vissa fall bör kunna

utses för obligatorisk kontroll. Enligt SP:s erfarenhet är det särskUt väsent

Ugt alt typprovning inle splittras på flera institutioner. Typprovningen

utgör underlag för beslut om typgodkännande och för uppläggning av

typefterkontroll/tillverkningskontroll. I den fortlöpande kontrollen utnytt

jas ofta förenklade metoder, vUka kan relateras tUl typprovningsmetoden.

Del är därmed av speciell betydelse att lypprovningen ger en korrekt och

fullständig information. Om det i ett senare skede skulle uppdagas att en

56 lypgodkänd produkt inle uppfyller gällande krav kan
det bli nödvändigt att

återkalla
och byta ul redan levererade produkter. Detta medför självfallet Prop.
1985/86:27 stora olägenheter och kostnader för det berörda förelaget. I
utredningen sägs också att det är angeläget att möjligheterna att delegera
godkännandefrågor utnyttjas så långt det är möjligt. SP delar denna
uppfattning. En fömtsättning är dock alt föreskrifter och godkännanderegler med
lämplig utformning finns fastställda av ansvarig myndighet inom det aktuella kon-troUomrädet.

Frågan
om lämplig organisationsform för officiella kontroUorgan har kortfattat
berörts. Utredaren tycker sig ha konstaterat att de RPP som drivs i bolagsform
har högre medvetenhet om betydelsen av effektivisering och rationalisering av
sin verksamhet än de RPP som är myndigheter. Enligl SP:s mening är sambandet
inte sä enkelt. Det måste t. ex. också beaktas att de RPP som är bolag driver
sin verksamhet inom stora, tekniskt sett likformiga monopolområden, där
stordriftsfördelar lätt kan utnyttjas. För SP som nationell provningsanstalt
utgörs huvuddelen av verksamheten av frivUlig provning och kontroll. Detta förhåUande
innebär ett starkare incitament än associationsformen för
effektivitetsutveckling och behovs-anpassning. Olika åtgärder och erfarenheter
i deta avseende kommer självfallet SP:s hela verksamhet, dvs. även RPP-funktionen,
tUl godo.

Statens
mät- och provråd anser alt förslaget alt låta t.ex. auktoriserade organ utföra
officiell kontroU innebär fördelar. Redan i dag finns visseriigen exempel på
att auktoriserade provplatser får genomföra officieU provning av vissa
cisterner. De formella besluten som tillåter detta är emellertid svåröverskådliga
och de bakomliggande bestämmelsema svårtolkade. Alla inblandade skulle få
större förståelse för hur kontroUsystemet fungerar om reglema förenklas och
görs klarare. Den största fördelen med utredarens förslag är enligt MPR;s
mening emeUertid all valet mellan oUka organisationsformer för kontrollen bHr
friare och att lösningarna lättare kan anpassas till behoven från fall tiU
fall. Samtidigt måste det slå klart att kraven på auktoriserade organ inte
omfattar något krav på att de skall ha en opartisk ställning. Om opartiskhet är
väsentligt vid en viss obligatorisk kontroll bör således auktoriserade organ
inte komma i fråga. En annan följd av förhållandena beträffande opartiskhet
måste bli ett beslut om godkännanden inte skall delegeras till auktoriserade
organ. MPR delar alltså utredarens uppfattning på denn punkt.

Vad
beträffar ägarförhållandet av de offentliga kontroUanstalterna instämmer RRV i
utredningens bedömning att dessa skall vara sådana att anstaltens oberoende
ställning inte kan sättas i fråga. Inom denna ram anser RRV att frågan om att
omvandla vissa av de nuvarande riksprovplatserna som bedrivs i myndighetsform tUI
hel- eller delägda statiiga bolag bör prövas. I anslutning härtill förtjänar
det alt påpekas alt när det gäller att tillfredsställa behovet av offentiig
provning bör även utländska provningsorgans resurser beaktas. Härigenom kan
kostnaderna för provning/kontroll begränsas. Ett exempel härpå utgörs av
kontrollen.av material i tandregleringar, som enligt socialstyrelsens
föreskrifter skall kontrolleras av en provningsinstitution i Norge. Det
smidigaste sättet torde dock här vara att föreskrivande myndighet ställer krav
på intyg från sädan utiändsk

57

Prop.
1985/86:27 provningsinstitution utan att denna för den skuU fär ställning
som offentiig kontrollanstalt i det svenska systemet.

Landstingsförbundet
vill understryka utredarens mening att kontrollverksamheten inte bör
organiseras i mer kvalificerade former än som är nödvändigt. Mot bakgmnd härav
bör så långt möjligt användas möjligheten att låta auktoriserade kontroUföretag
ulföra obligatorisk kontroll.

Sveriges
industriförbund delar utredningens uppfattning att kontrollverksamheten inte
bör organiseras i mer kvalificerade former än som är nödvändigt. För att denna
intention skall bli verklighet krävs ett organ som ifrågasätter om de
föreskriftsutfärdande myndigheternas krav pä obligatorisk kontroU är
berättigade. Förbundet hoppas att statens mät- och provråd kan bli den instans
om ifrågasätter om obligatorisk kontroll på olika områden är nödvändig. Som
Industriförbundet vid flera tUlfällen tidigare framfört anser vi att en större
del av den obligatoriska kontrollen kan genomföras som egenkontroll eUer vid
auktoriserade kontrollföretag. Förbundet tycker att det är ett rimligt mål att
inte upprätta någon ny offentUg kontroll-anstalt under 80-lalet. Med tanke på
att utredningen vill förenkla formerna för obligatorisk kontroU är det
beklagligt att utredningen vidhåller uppfattningen att staten skall ha de
bestämmande ägarinflytandet i en offentiig kontrollanstalt. Detta skrivs t. o. m.
in i den nya lagen. Industriförbundet anser alt kompetensen hos det provande
organet skaU vara avgörande för om del skall godkännas som offentlig
kontrollanstalt. Kompetensen är i ringa grad beroende av ägarförhåUandena. En
privat organisation vars hela existens vUar pä förtroendet hos kunderna kommer
med all sannolUchet att uppträda saJ<kunnigt och omdömesgillt, om den utsägs
till offentlig kontroUanstalt. Del vore sålunda slöseri med redan knappa
resurser att bygga upp ny kompetens inom en offentlig kontrollanstalt om
motsvarande kunnighet redan finns på annat håll.

SLL
delar inte utredningens uppfattning att auktorisation skall ges restriktivt. Auktorisation
ger en viss trygghet för de kunder, som anlitar ett kontrollföretag så att
kompetens och utrustning svarar mot rimliga krav. Detta har stor betydelse
särskilt för den friviUiga kontroUen. Då de "kon-troUerade" icke är
och icke bör vara representerade i kontroUföretagens styrelser men att god
kontakt är önskvärd, anser SLL att ett rådgivande (icke beslutande)
kontaktorgan meUan kontrollförelaget och kunderna för utbyte av erltarenheter
bör inrättas.

Statens
maskinprovningar stöder med viss tvekan utredningens förslag att viss officiell
provning av enklare slag får utföras vid auktoriserad provplats. Denna möjUghet
bör utnyttjas restriktivt och endast i de fall, när de praktiska fördelarna med
ett sådant arrangemang tillför kontrollverksamheten ett klart mervärde, som
överväger de principiella nackdelarna med att öveilämna provningen tiU ett
organ med lägre status än riksprovplats. Om det finns riksprovplats utsedd för
det aktueUa provningsområdei bör riksprovplatsen ges i uppdrag att på lämpligt
sätt övervaka den tekniska verksamheten vid den auktoriserade provplatsen.

SlS-Slandardiseringskommissionen
i Sverige hälsar med tillfredsstäUel-

se att en ökad variation
och mångfald i kontroUformerna föreslås av

58 utredaren. SärskUt vUl SIS understödja utredarens förslag alt
auktorisera-

de
kontrollföretag skall kunna utses för kontroll som enligt internationeU Prop.
1985/86:27 överenskommelse skall utföras i viss ordning. Della och andra
förslag torde kunna bidra till att kontrollverksamheten i framtiden inte
organiseras i mer byråkratiska och kvalificerade former än som är nödvändigt.

Sprängämnesinspektionen
begränsar sina synpunkter lill förslaget om en lagändring som innebär att även
viss officiell provning i framtiden skall kunna utföras av auktoriserade
kontrollföretag. Scm inspektionen framhållit vid diskussioner med företrädare
för utredningen har inspektionen enbart positiva erfarenheter av det system med
auktoriserade provplatser (APP) som tiUkom 1977 genom en ändring av
förordningen om brandfarliga varor. SÄI tiUstyrker därför en lagändring som
skapar fömlsättningar för ett likartal kontrollförfarande genom auktoriserade
kontrollföretag även inom andra områden.

Hushållningssällskapens
förbund har i princip inga erinringar mot de av utredningen framlagda
förslagen. Förbundet viU dock i detta sammanhang understryka angelägenheten av
att tillgängliga och lämpliga laboratorieresurser genom auktorisation även i
fortsättningen utnyttjas för olika former av kontroU.

LO
anser att val av kontrollform bör ingå som en viktig del i myndighetemas
föreskriftsarbete. Kontroll hos såväl riksprovplatser som hos auktoriserade
organ bör därvid kunna komma i fråga, då del är angeläget att öka flexibiliteten
och variationerna i kontroUformerna.

SAF
vill kraftigt instämma i denna utredarens uppfattning att avsaknaden av
konkurrens uppenbarligen medför risker för kostnadsfördyringar, varför det är
angeläget att effektiviteten och kostnaderna kontinuerligt övervakas. Dessutom
är tveklöst möjligheten att bedöma den ekonomiska . effektiviteten näst intill obefintiig
i en monopolsituation. Ett utmärkt sätt att få fram jämförelsematerial är att
låta auktoriserade provpaltser — företag — utföra officiell provning. Utredaren
uttalar sig också för en sådan förändring. SAF vill ansluta sig härtill och
anser att förändringen tveklöst kommer att leda till ett bättre
provningsförfarande.

SEMKO-Svenska elektriska materielkontrollanstalten
delar utredarens

synpunkter att variationen och mångfalden i kontrollformerna behöver

öka, framför allt mot bakgrund av den från oss lidigare framförda uppfatt

ningen att det vore önskvärt att, under väl definierade förutsättningar,

kunna utnyttja vissa provningsresultet från tillverkare som kompletterande

imderlag för utfärdande av typgodkännande. SEMKO noterar med till

fredsställelse att utredaren år positiv till att sådana möjligheter öppnas.

SEMKO anser dock att andra vågar än övevakning av egenkontroU, som

enUgt anstaltens uppfattning icke är relevant när det gäller utfärdande av

typgodkännande, måste öppnas och noterar utredarens uppfattning att

det bör ankomma på föreskrivande myndigheter att närmare överväga

dessa frågor. Enligt SEMKO:s uppfattning vore det dock smidigare, om

den offentUga kontrollanslalten kunde en gång för alla ges rätten att på

eget ansvar få utnyttja tillverkarens provningsresultat som kompletteran

de underlag för den obligatoriska kontrollen. Vad gäller relationerna

mellan offentliga kontrollahstalter och auktoriserade konlroltföretag är

SEMKO.s uppfattning densamma som utredarens, dvs. att auktorisation 59

Prop.
1985/86:27 för typprovning inte bör komma ifråga, skälen härför är desamma som anförs
av utredaren. SEMKO delar även uppfattningen, att auktorisation i princip
endast bör ske inom områden där särskUt godkännandebeslut inte krävs eller där
detta utan olägenhet kan fattas av myndighet på grundval av undersökningsprotokoU,
liksom att inom kontrollområde där offentlig kontrollanstaU utsetts
auktoriserade kontrollförelag inle bör få finnas. SEMKO noterar även med
tillfredsställelse utredarens positiva inställning tiU verksamhetsformen
halvstatliga bolag för offentliga kontroUanstalter. AB Statens
Anläggningsprovning anser att övervakning av egenkontroU ("föreskriven"
är underförstått i detta sammanhang) är otUlräckUgt definierad i utredningen
trots att den är vanUgen förekommande. Bolaget tror att övervakad elJer delövervakad
egenkontroll kommer öka i betydelse varför den är värd att uppmärksammas.
Övervakning innebär att en utomstående kontrollant genom att närvara vid
provningen förvissar sig om att provningen utförs i enlighet med gällande
föreskrifter, att dess resultat utvärderas på rätt sätt och alt kontrollerade
objekt blir så märkta att ingen förväxUng kan ske.

En
lindrigare form av övervakning är delövervakning. Uttrycket "del-övervakning"
är kanske inte allmänt vedertaget, men det finns heller inget annat inarbetat
uttryck. ("Stickprovsövervakning" förekommer men kan vara
vilseledande eftersom stickprov är begränsat till mycket liten andel).
Delövervakning innebär att man låter en utomstående kontrollant granska om
förutsättningarna för egenkontroll av visst parti eller för egenkontroU under
viss tid är adekvata. Detta sker genom att kontrollanten före provningens
böljan granskar all det föreligger korrekta instruktioner för provningen, att
det finns lämplig och kalibrerad provningsulmstning, att personalen som skall
utföra provningen och tolka resultaten har erforderlig kompetens samt att det
finns lämpliga mtiner att egenkontrollen av en del av partiet övervakas.
Storleken av denna del beror på omständigheterna; den anges vanligtvis i förväg
som t. ex. ca 1 % eller ca 10%. Obligatorisk övervakning av egenkontroU bör
utföras av officieUt kontrollorgan. Vid delövérvakniing är
sanktionsmöjligheterna svaga, beslutet att godkänna objekten ligger ju hos den
vars egenkontroll övervakas. Övervakarens huvudsakliga verktyg är
tillrättavisningar och övertalning. För att fä gehör för sina önskemål kan
övervakaren behöva ett officiellt kontrollorgans hela auktoritet bakom sig.

AB
Svensk BUprovning menar att valet av kontroUform bör ingå som en viktig del i
myndigheternas föreskriftarbete. KontroUen bör givetvis inte göras mer
omfattande än som är motiverat av samhällets intresse alt skydda Uv, hälsa och
egendom. Kontroll hos såväl riksprovplatser som hos auktoriserade organ bör
därvid kunna komma i fråga liksom föreskriven egenkontroU. Avgörande för val av
kontroltform bör vara bl, a. bedömningen av risksituationen, vikten av
opartisk behandling samt kostnadsbU-den. Bolaget delar utredarens uppfattning
att beslutsrätt inte bör delegeras lill auktoriserade kontrollföretag. Enligt
förslaget kommer benämningen obligatorisk kontroll att avse även sådan
föreskriven provning som utförs av auktoriserat organ. Det finns dock anledning
att skilja meUan provning

60 utförd hos riksprovplats och provning hos auktoriserat organ. Kravet
på

opartiskhet
gäUer endast för rUcsprovplatsema. I många fall bör kravet på Prop. 1985/86: 27
opartisk behandling vid provning ges sådan tyngd att endast riksprovplats bör
komma i fråga för uppgiften. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Förslagsvis
skuUe den obligatoriska kontrollen kunna delas upp i officiell kontroll och kontroU
hos auktoriserat kontrollföretag. Endast riksprovplats kan utföra officiell
kontroll.

61

Prop. 1985/86:27 Bilaga 4

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till

Lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning m. m.

Härigenom
föreskrivs följande

1 §
Med obligatorisk kontroll avses i denna lag sådan kontroll genom

teknisk provning, analys eller annan liknande undersökning som

1. är
föreskriven i lag eller annan författning, eUer

2.
åläggs någon genom beslut av en
myndighet i ett särskilt fall, eller

3.
utförs som fömtsättning för att
en ekonomisk förmån, ett tillstånd eller liknande skall lämnas enligt
föreskrift i författning.

2 §
En riksprovplats eller auktoriserade provplatser kan utses för varje

särskilt område för obligatorisk kontroll (kontrollområde).

Om
det finns särskilda skäl kan två eller flera riksprovplatser utses.

3
§ Har en riksprovplats eller en
auktoriserad provplals utsetts för ett kontrollområde, skaU den obligatoriska kontroUen
inom området utföras därom inte annat följer av föreskrift eller beslul i särskUt
faU.

4
§ En riksprovplats skall utföra
den obUgatoriska kontrollen på elt sakkunnigt, objektivt och i övrigt lämpligt
sätt.

För
att säkerställa att den obligatoriska kontrollen vid en riksprovplats utförs på
ett objektivt sätt skall inflytandet i riksprovplatsens organisation och dess veirksamhetsinriktning
i övrigt vara sådant att provplatsens oberoende ställning inle kan sättas i
fråga,

Riksprovplatser
utses av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

5 §
En riksprovplats som skall utföra obligatorisk kontroll får utföra

kontrollen

1. genom
egen provning av produkten eller anläggningen eller

2. genom
kontroll av provningsresultat från tiUverkare eUer andra med

motsvarande ansvar för produkten, som riksprovplatsen godkänt för ända

målet. För att kontroll skall få utföras enligt första stycket p. 2, skall
detta

framgå av en föreskrift eller av ett beslut i särskilt faU.

6
§ Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till en riksprovplats som är
bolag eller sttftelse att pröva frågor som gäller godkännande av personal, utmslning,
förfarande, organisation, produkt eller anläggning eller faställande av avgift
för utförd kontroU.

7
§ Auktoriserade provplatser
skall ulföra den obligatoriska kontroUen på ett sakkunnigt, objektivt och i
övrigt lämpligt sätt.

Auktoriserade
provplatser utses av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

8 §
Auktorisationen för en auktoriserad provplats meddelas för viss tid

eUertiUs
vidare.

,_ Auktorisationen kan återkallas om den auktoriserade
provplatsen inte

o2

uppfyUer kraven enligt 7 §
eller annars bryter mot de villkor som gäller för Prop. 1985/86:27 verksamheten
i något väsentiigt hänseende.

9 §
En riksprovplats eller auktoriserad provplats kan utses för kontroU

som det åligger en myndighet att själv utföra eller låta utföra gentemot

enskild eller för kontroU som enligl internationell överenskommelse skall

utföras i viss ordning.

10
§ Tillsyn över verksamheten vid
riksprovplatser som inte är statliga myndigheter eUer vid auktoriserade
provplatser utövas av den myndighet som regeringen bestämmer.

11
§ En riksprovplats skall lämna
bidrag till den centrala förvaltningsmyndighetens kostnader för dess
verksamhet enligt denna lag och lagen (1974; 897) om riksmätplatser m. m.

Bidragets
storlek faställs av regeringen.

12
§ En auktoriserad provplats
skall ersätta kostnaderna för auktorisationen tUl den myndighet som har
meddelat auktorisationen.

13
§ En riksprovplats får ta ut
avgift för obligatorisk kontroll enligt vad regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer närmare föreskriver.

14
§ Regeringen får meddela
föreskrifter om auktorisation alt inom ett visst område utföra kontroll genom
teknisk provning, analys eller liknande undersökning, som inte är obligatorisk
enligt 1 § (auktorisation för frivillig kontroll). I fråga om sädan auktorisation
tUlämpas vad som gäller om auktoriserade provplatser enligt 7-10 och 12 §§.

15
§ Har beslut meddelats i fråga
som avses i 5 §, får beslutet överklagas genom besvär hos statens mät- och
provråd. Mot beslut av slatens mäl-och provråd enligl 5 § får talan inte föras.

Har
beslut i annan fråga som avses i denna lag meddelats av annan myndighet än
regeringen, får beslutet överklagas hos regeringen genom besvär.

1. Denna
lag träder i kraft den I januri 1986, då lagen (1974:896) om

riksprovplatser m. m. och lagen (1975; 444) om beslutanderätt för riksprov

plats som ej är myndighet skaU upphöra att gälla.

Förekommer
i lag eller annan författning hänvisning till föreskrifter som ersätts genom
bestämmelse i den nya lagen, skall i stället den nya bestämmelsen tillämpas.

2. Äldre
bestämmelser skall aUtjämt tillämpas i fråga om auktorisation

för termografering av byggnader.

63

Prop. 1985/86:27 Bilaga 5

Lagrådet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 juni 1985

Närvarande:
f.d. justitierådet Hult, regeringsrådet Björne, justitierådet Gregow,

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 23 maj 1985 har regeringen på
hemställan av statsrådet Peterson beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag tiU lag om obligatorisk kontroU genom teknisk provning m,m.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Annika Marcus.

Lagrådet
lämnar förslaget utan erinran.

64

Innehållsförteckning Prop. 1985/86:27

sid

Propositionens
huvudsakliga innehåU ..................... 1

Propositionens lagförslag
..................................... ... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 4

1. Inledning ...................................................... ... 4

2,.................................................................. Allmänna
utgångspunkter för en ny lagstiftning om obligatorisk

kontroU genom teknisk provning m, m................... ... 5

2.1
Allmänt om kontroll och kontroUsystem
........... 5

2.2
Den nya organisationen kan
ligga tUl grund för effektivare och

mer
flexibla kontrollsystem ............................ 7

2.3............................................................. Förhållandet
föreskrivande myndigheter - kontrollerande or

gan............................................................ ... 9

3 Gällande ordning ............................................... 10

3.1
Officiell provning ......................................... 10

3.2
Kontroll genom provning efter
beslut av myndighet i särskilt

fall ................................................................................ 12

4.................................................................... Allmän
motivering till en ny lagstiftning om obligatorisk kontroll

genom teknisk provning m.m................................ 14

4.1
AUmänt om en ny lagstiftning ....................... .. 14

4.2
Mitt förslag till lag om
obligatorisk kontroU genom teknisk provning m. m 16

4.3
Ny lag med viss ändrad
terminologi .................. 16

4.4
Avgränsningen av området för
obligatorisk kontroll 18

4.5
Kontrollverksamhetens
organisation ................ 20

5
Upprättat lagförslag........................................... .. 24

6
Specialmotivering ............................................ .. 24

6.1
Förslag till lag om obligatorisk kontroll genom teknisk provning

m.m............................................................ 24

7 Hemställan ..................................................... .. 31

8 Beslut ........................................................... .. 31

Bilaga
1 Sammanfattning av betänkandet Kontroll genom prov

ning — översyn av lagstiftningen ........... 32

Bilaga
2 Betänkandets förslag till lag om obligatorisk kontroll ge

nom provning m. m................................. ..... 36

Bilaga
3 Sammanställning av remissyttranden över utredningens om RPP-systemet
betänkande; Kontroll genom provning - översyn av lagstiftningen om riksprovplatser

(DS
11983:22) ................................... ..... 38

Bilaga 4 Lagrådsremissens
lagförslag .................. ..... 62

Bilaga 5 Lagrådets
yttrande ........................... ..... 64

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985 65