Prop. 1985/86:29

Regeringens proposition 1985/86:29

om fortsatt giltighet av lagen (1979:103) om försöksverksamhet
med användning av telefon vid rättegång m. m.

m

Prop. 1985/86: 29

Regeringen
föreslår riksdagen att anta del förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokollet den 17 oktober 1985.

På
regeringens vägnar

Ingvar
Carlsson

Sten
Wickbom

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att lagen (1979; 103) om försöksverksamhet med användning
av telefon vid rättegång skall fortsätta att gälla till utgången av år 1986
samt att det överlåts åt regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
domstolsverket att bestämma hur många domstolar försöksverksamheten skall
omfatta.

I Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 29

Prop.
1985/86:29

Förslag
till

Lag om dels fortsatt giltighet av lagen (1979: 103) om försöksverksamhet
med användning av telefon vid rättegång, dels ändring i samma lag

Härigenom
föreskrivs i fråga om lagen (1979; 103) om försöksverksamhet med användning av
telefon vid rättegång, som gäller till utgången av år 1985(1),

dels
att lagen skall fortsätta att gälla tiU utgången av år 1986,

dels
att I § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Vid de allmänna
domstolar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket
bestämmer får vid handläggning av mål försöksvis användas telefon i enlighet
med vad som anges i denna lag. Beslut om sådan försöksverksamhetfår avse högst
femton tingsrätter och högst fyra hovrätter.

Vid de allmänna domstolar
som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket bestämmer
får vid handläggning av mål försöksvis användas telefon i enlighet med vad som
anges i denna lag.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1986.

(1) Lagen senast förlängd 1984: 1015.

(2) Senaste lydelse 1982:1116.

Justitiedepartementet Prop. 1985/86:29

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 oktober 1985

Närvarande:
statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Bodström, Göransson, Gradin, Dahl, R.
Carisson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom, Johansson

Föredragande;
statsrådet Wickbom

Proposition om fortsatt giltighet av lagen (1979: 103) om
försöksverksamhet med användning av telefon vid rättegång m. m.

1 Inledning

Den
1 april 1979 trädde lagen (1979:103) om försöksverksamhet med användning av
telefon vid rättegäng i kraft. Syftet med lagen är att man skall pröva
möjligheterna att genom användning av telefon åstadkomma en billigare, snabbare
och smidigare handläggning av mål vid aUmän domstol. Lagen är tidsbegränsad och
gäller efter den senast gjorda förlängningen till utgången av år 1985 (prop.
1984/85:41, JuU 8, rskr 73, SFS 1984; 1015). Den är tillämplig på de allmänna
domstolar som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket
bestämmer. Enligt lagen fär försöksverksamheten omfatta högst femton
tingsrätter och högst fyra hovrätter.

Genom
förordningen (1981:1293) om försöksverksamhet med användning av telefon vid
rättegång (ändrad senast 1982; 1117) har regeringen förordnat att
försöksverksamhet fär ske vid Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne
och Blekinge, hovrätten för Övre Norrland, Handens tingsrätt, Stockholms
tingsrätt. Södra Roslags tingsrätt, Gotlands tingsrätt, Värnamo tingsrätt,
Växjö tingsrätt, Kristianstads tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,
Trollhättans tingsrätt, Sunne tingsrätt, Härnösands tingsrätt, Umeå tingsrätt,
Haparanda tingsrätt och Piteå tingsrätt. 1981 ärs förordning är tidsbegränsad
och gäller efter den senast gjorda föriängningen till utgången av år 1985 (SFS
1984:1017),

Lagen
medger att parter får utföra sin talan och höras per telefon vid sammanträden
för muntlig förberedelse i tvistemål enligt 42 kap. 10 och 12-14 §§ rättegångsbalken
(RB), huvudförhandling i förenklad form i tvistemål enligt 42 kap. 20 § andra
stycket RB, sammanträde enligt 5 § lagen (1974:8) om rättegången i tvistemål om
mindre värden (smämälslagen) och huvudförhandling i brottmål, i vilka det inte
finns anledning att döma till annan brottspåföljd än böter. Vidare öppnar lagen
möjlighet att i brottmål och tvistemål höra vittnen och sakkunniga per telefon.
Detsamma gäller förhör i brottmål med målsägande som hörs i anledning av
åklagarens talan.

Prop. 1985/86:29 Rättegängsutredningen
har i sitt delbetänkande (SOU 1982:25-26)

Översyn
av rättegångsbalken I, Processen i tingsrätt, bl,a. mot bakgrunden av de
övervägande positiva erfarenheter som har vunnits av försöksverksamheten
föreslagit att möjligheten till telefonanvändning i förevarande sammanhang
permanentas och att bestämmelser därom för tingsrätternas del tas in i RB,
Betänkandet har remissbehandlats och övervägs f. n. i justitiedepartementet.

I prop.
1982/83:43 om föriängning av försöksverksamheten uttalade dåvarande
departementschefen att mycket talade för att möjligheten all anordna telefonförhör
kan bidra till en rationalisering av donistolsverk-samheten och förordade en
fortsatt försöksverksamhet med användning av telefon i rättegång i avvaktan på
ett slutligt ställningslagande till rättegångsutredningens förslag. I
lagstiftningsärendet erinrade han också om alt rättegängsutredningen genom
tilläggsdirektiv (Dir 1981:47) fått sitt uppdrag utvidgat till att omfatta
även överrättsprocessen och att försöksverksamheten med användning av telefon
i rättegång därför borde fortsätta även vid de hovrätter som deltagit i
verksamheten i avvaktan pä ett slutligt ställningstagande tiU frågan om
telefonanvändning i överratl.

2 Föredragandens överväganden

Enligt
vad jag har inhämtat från domstolsverket har möjligheten till telefonförhör
utnyttjats i 337 mål under år 1984 och i 179 mål under första halvåret 1985.
Enligt min mening bör försöksverksamheten fortsätta i avvaktan på att ställning
las till rättegångsutredningens tidigare nämnda delbetänkande samt till vad
utredningen kan komma att föreslå beträffande överrättsprocessen. Förslag till
lagstiftning i ämnet kan beräknas föreligga tidigast under år 1986 och ny
lagstiftning torde kunna träda i kraft den 1 januari 1987. Föriängningen bör
lämpligen avse en tidsperiod av ett år, dvs. till utgången av år 1986.

Graden
av utnyttjande av möjligheterna till telefonförhör har varierat avsevärt mellan
försöksdomstolarna. Som jag anförde i samband med den senaste föriängningen av
giltighetstiden anser jag att de möjligheter lill besparingar och
rationalisering som telefonförhör kan innebära skulle kunna utnyttjas i större
omfattning än nu, åtminstone hos en del av de berörda domstolarna.

Som
framgår av vad jag förut har anfört föreskrivs f.n. i lagen alt försöksverksamheten
får omfatta högst femlon tingsrätter och fyra hovrätter. Det tUlåtna antalet
har utnyttjats fullt ut. Under den fortsatta försöksli-den kan det bli aktuellt
att något utvidga verksamhetens omfattning under förutsättning att erforderlig
utrustning kan ställas till förtbgande. Del bör. lämpligen ankomma på
regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, domstolsverket att besluta om
delta. Jag föreslär därför alt man i avvaktan på en permanent reglering i RB av
möjligheterna att använda telefon i rättegång slopar den nuvarande
begränsningen i själva lagen av anlalel försöksdomsiolar.

Frågorna
om föriängning av lagens giltighetstid och om avskaffandet av,

den
nuvarande begränsningen av försöksverksamheten tiil ett bestämt Prop.
1985/86:29 antal domstolar är enligt min mening av så enkel beskaffenhet att
lagrådets hörande inte kan anses påkallat.

3 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemsläller jag att regeringen föreslår
riksdagen alt anta ett inom justitiedepartementet upprättat förslag lill

lag
om dels fortsatt giltighet av lagen (1979: 103) om försöksverksamhet med
användning av telefon vid rättegång, dels ändring i samma lag.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedls Tryckeri, Stockhoim 19B5