Prop. 1985/86:36

Regeringens proposition 1985/86: 36

om avgifter för granskning av filmer och

videogram m.m. 1985/86:36

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 24 oktober 1985.

På
regeringens vägnar Olof Palme

Bengt Göransson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen
har i prop. 1984/85:116 föreslagit vissa åtgärder mot våldsskildringar i
videogram m.m. Förslagen innebär bl.a.att videogram för offentlig visning skall
förhandsgranskas på samma sätt som biograffilm och att granskningsskyldigheten
för reklamfilm upphör. Vidare föreslås vissa ändringar i lagen (1981:485) om
förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag, den s.k. videovåldslagen.
Bl.a.skapas möjlighet för videogramdetaljister alt undgå ansvar enligt lagen om
de hyr ut videogram på vilka intygas att de överensstämmer med en av
biografbyrån godkänd kopia. Allmänt åtal enligt lagen föreslås få väckas endast
efter medgivande av statens biografbyrå. Ändringarna föreslås träda i kraft den
1 januari 1986. Riksdagen väntas fatta beslut i anledning av propositionen under
hösten 1985.

I
det följande föreslås nya regler för granskningsavgifter samt vissa resursförstärkningar
för statens biografbyrå för första halvåret 1986.

1
Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 36

Prop.
1985/86:36 Propositionens lagförslag

Förslag till

Lag om avgifter för granskning av filmer och videogram

Härigenom
föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

1 §
I denna lag fmns bestämmelser om avgifter för granskning av filmer

och videogram enligt förordningen (1959: 348) med särskilda bestämmelser

om biografföreställningar m. m.

Avgiften
skall betalas av den som anmäler en film eller ett videogram för granskning.

Avgifter för granskning av film

2
§ För granskning av filmer
skall avgift betalas efter filmens längd räknad i meter.

3
§ För det först granskade
exemplaret av en film (provkopian) betalas för varje påbörjat 50-tal meter

1. 11
kronor 30 öre för

a
en film som till väsentlig del har undervisande, upplysande eller vetenskapligt
innehåll och vars längd inte överstiger 1600 meter, b en film som till
väsentlig del är upplagen efter verkligheten,

2. 55
kronor för andra filmer än sådana som avses i I.

4 §
För de kopior av en film som är lika med provkopian betalas för varje

påbörjat 50-tal meter

1.
2 kronor 50 öre, om avgiften
för provkopian beräknats enligt 3 § 1,

2.
19 kronor, om avgiften för
provkopian beräknats enligt 3 § 2.

5 §
För film som är omkring 8 millimeter bred skall avgiften beräknas

som om filmens längd vore fem gånger den verkliga längden. För annan

film som är smalare än omkring 35 millimeter skall avgiften beräknas som

om filmens längd vore två och en halv gånger den verkliga längden.

Avgifter för granskning av videogram

6
§ För granskning av videogram skaU
avgtft betalas efter videogrammets längd räknad i antalet spelminuter vid
normal visningshastighet.

7
§ För det först granskade
exemplaret av ett videogram (provkopian) betalas för varje påbörjad spelminut

1. 6
kronor 15 öre för

a
ett videogram som till väsentlig del har undervisande, upplysande eller vetenskapligt
innehåll och vars speltid inte överstiger 60 minuter, b ett videogram som till väsentiig
del är upptaget efter verkligheten,

2. 30
kronor för andra videogram än sådana som avses i 1.

8 §
För de kopior av ett videogram som är lika med provkopian betalas

för varje påbörjad spelminut

1.
1 krona 40 öre, om avgiften för provkopian beräknats enligt 7 § 1,

2 2. 10 kronor 30 öre, om avgiften för provkopian
beräknats enligt 7 § 2.

9 §
Har någon fått ett tillståndsbevis som anger att endast vissa delar av Prop.
1985/86: 36

ett videogram godkänts för offentlig förevisning, skall avgift inte las ul för

den
första kopia av videogrammel som han därefter låter granska, om den kopian kan
godkännas i sin helhet.

Gemensamma bestämmelser

10 §
Avgift för granskning av en film eller ett videogram skall inte tas ut,

om

1. filmen
eller videogrammet helt eller delvis kan godkännas för offentlig

förevisning,

2.
filmen eller videogrammet skall
visas endast vid ett fåtal tillfällen vid film- eller videofestivaler eller
andra arrangemang som inte har kommersiellt syfte, och

3.
den tid under vilken filmen
eller videogrammet skall visas omfattar en period om högst 30 dagar.

Om
avgift inte las ut, skall godkännandet av filmen eUer videogrammel begränsas
till att avse visning uteslutande vid de tillfällen som anges i beslutet om
avgiftsbefrielse.

Har
avgiftsbefrielse meddelats i fråga om en film eller ett videogram, får sådan
befrielse inte åter meddelas i fråga om en film eller ett videogram med samma
innehåll, förrän ett år förflutit från dagen för beslutet om befrielse.

11 §
Statens biografbyrå beslutar om avgifter för granskning.

Avgifterna skall erläggas till byrån.

12 §
Biografbyråns beslut huruvida avgift skall tas ut eller inte vid pröv

ning enUgl 10 § får överklagas hos regeringen genom besvär.

Övriga
beslut enligl denna lag får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Denna
lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Prop.
1985/86:36 Utbildningsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 oktober 1985

Närvarande;
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt,
Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström,
Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, HeU-slröm. Thunborg, Wickbom

Föredragande;
statsrådet Hjelm-Wallén

Lagrådsremiss om avgifter för granskning av filmer och
videogram

1 Inledning

Regeringen
har i prop. 1984/85; 116 om åtgärder mot våldsskildringar i videogram m. m.
föreslagit att den nuvarande förhandsgranskningen vid offentlig visning av film
t. v. skall finnas kvar och utsträckas till att omfatta också offentUg visning
av videogram. I propositionen föreslås också vissa ändringar i lagen (1981;
485) om förbud mot spridning av filmer och videogram med våldsinslag, den s.
k. videovåldslagen. Bl. a. skall videogramdetaljister kunna undgå ansvar
enligt lagen om de hyr ul videogram på vilka intygas att videogrammen
överensstämmer med en av biografbyrån godkänd kopia. Vidare skaU allmänt åtal
enligt lagen få väckas endast efter medgivande av statens biografbyrå.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1986.

Förslagen
i nyssnämnda proposition kräver en ändring i övergångsbestämmelserna lUI lagen
(1976:871) om ändring i regeringsformen. Förslag till sådan ändring har lagts
fram i prop. 1984/85:83 om ändring i regeringsformen m. m. Riksdagen har
antagit förslaget som vilande (KU 1984/85; 20, rskr 117). Avsikten är att ett
andra riksdagsbeslut skall fattas under hösten 1985. Riksdagsbehandlingen av prop.
1984/85:116 har uppskjutits i avvaktan på all grundlagsändringen skaU bli
slutligt beslutad.

Om
riksdagen godkänner förslagen i prop. 1984/85:116 kommer regler om
granskningsavgift för videogram att behöva fastställas. Dessa regler kräver
lagform eftersom det är fråga om regler som berör de grundläggande fri- och
rättigheterna.

2 Bakgrund

AUtsedan
statens biografbyrå inrättades år 1911 har byråns granskningsverksamhet
finansierats genom avgifter. Nuvarande laxesystem infördes år 1954 (se prop.
1954:116, SU 112 och 132, rskr 309). Granskningsavgiften utgår med ett visst
belopp för vaije påbörjat 50-tal

meter
av filmen. Delta belopp uppgår f. n. till kr. 10:35 för filmer som helt eller lill
väsentlig del är av undervisande, upplysande eller vetenskaplig karaktär och
vars längd inle överstiger 1 600 m samt för filmer som helt eller lill
väsentlig del är "upptagna efter verkligheten", såsom journal-eller
reportagefilmer, allt under förutsättning all filmen inte är annons-eller
reklamfilm. För annons- och reklamfilm är beloppet kr. 40:10 och för övrig film
kr. 50:45.

Avgifterna
är vidare olika höga för den först granskade kopian av varje film (provkopian)
och för övriga kopior. Motivet till denna differentiering är att arbetet med
att kontrollera kopiorna är av enklare beskaffenhet än det som gäller
provkopian. För övriga kopior uppgår avgiftsbeloppet till kr. 2: 30, 13; 95 och
17; 40 för resp. filmkaiegori.

För
smalfilm tillämpas samma taxa men avgiften räknas fram som om filmens längd
vore två och en halv gånger den verkliga längden för 16 mm film och fem gånger
den verkliga längden för 8 mm film.

Biografbyrån
kan besluta om tidsbegränsat godkännande av film. Om godkännandet är begränsat
tas avgtft inte ut för granskningen av filmen. Begränsat godkännande får lämnas
för filmer som skall visas endast vid ett fåtal tillfällen vid filmfestivaler
och andra kulturarrangemang som inte har kommersieUt syfte. Godkännandet skall
begränsas till ifrågavarande tillfällen och får avse en tid av högst 30 dagar.

Bestämmelserna
om granskningsavgifi för film är f. n. intagna i förordningen (1965:748) med
instruktion för statens biografbyrå (ändrad senast 1985:304). Bemyndigande för
regeringen att besluta om avgifter lämnades år 1975 (prop. 1975; 8, KU 10, rskr
62).

År 1976 gjordes omfattande
förändringar i regeringsformens kapitel rörande de grundläggande fri- och
rättigheterna. Genom dessa ändringar kom bl.a.biografföreställningar att
omfattas av skyddet för mötesfriheten. Bestämmelserna om filmcensuren fick
stöd i en särskUd övergångsbestämmelse. Det är denna bestämmelse som i prop.
1984/85:83 föreslagils utvidgad till att omfatta också offentlig visning av
videogram.

I vanUga fall kan
regeringen - efter bemyndigande enligt RF 8 kap. 9 § -meddela föreskrifter om
avgifter. Bestämmelser om avgifter för granskning av filmer och videogram
innebär dock begränsningar i RF; s bestämmelser om yttrande- och mötesfriheten.
De måste därför beslutas genom lag (se 2 kap. 12 § första stycket, 2 kap. 13 §
och 8 kap. 1 § samt förslaget till ändring av RF; s övergångsbestämmelser i prop.
1984/85; 83).

Prop.
1985/86: 36

3 Lagförslaget

3.1 Reglernas allmänna uppbyggnad

Mitt
förslag: Den som anmäler en film eller ett videogram till granskning skall
erlägga avgift för granskningen. Avgiftsreglerna bör vara likartade för filmer
och videogram.

Prop.
1985/86:36

I
fråga om film bör avgifterna, som hittills, beräknas med utgångspunkt i
filmens längd räknad i meter. För videogram bör speltiden läggas lill grund för
avgiftsberäkningen.

Avgiften för granskning av
det första exemplaret av varje slag av programbärare (dvs. film resp.
videogram) bör vara högre än för de följande exemplaren. Om endast vissa delar
av ett videogram har godkänts för offentlig förevisning bör avgift inte utgå
för granskning av den första kopia av videogrammet som samme anmälare låter granska,
om den kopian kan godkännas i sin helhet.

Skälen
för mitt förslag: Utgångspunkten för taxesättningen bör, liksom f. n. för
filmens del, vara att avgiften skall stå i proportion till filmens eller videogrammets
speltid. För filmens del talar praktiska skäl för alt man behåller nuvarande
ordning enligt vUken avgiften las ut med ett visst belopp för vaije påbörjat
50-tal meter. För smalfilm bör liksom f. n. tillämpas samma taxa som för film
i normalbredd (35 mm och däröver), och beräkningen grundas på en filmlängd som
är större än den verkliga. För film som är ca 8 mm bred bör avgiften därför
även i fortsättningen beräknas som vore filmen fem gånger så lång och för
övrig smalfilm som vore den två och en halv gånger så lång. För videogram bör avgtften
anges som ett belopp per spelminut vid normal uppspelningshastighet.

F.n
utgår en högre avgift för granskning av den första kopian, den s. k.
provkopian, än för övriga kopior som är lika med provkopian. Skälet är, som jag
nämnt i del föregående, att de följaride kopiorna är lättare all granska. Denna
ordning bör bibehållas så länge programbäraren är av samma slag som provkopian,
dvs. elt videogram där provkopian är ett videogram och en film där provkopian
är en film.

Om
granskningen däremot gäller ett annat slags programbärare än provkopian, dvs.
ett videogram där provkopian är film eUer omvänt, bör avgiften för det först
granskade exemplaret av det nya slaget av programbärare beräknas som för
provkopia. Skälet för detta är att biografbyråns arbetsinsats för alt granska
ett nytt slags programbärare är betydligt mer omfattande än om det gäller att
granska ytterligare kopior av samma slag.

Om
en film blir godkänd först efter viss kUppning utförs klippningen av biografbyrån.
En godkänd kopia kan därför direkt användas för förevisning. Biografbyrån kan
däremot inle utesluta delar av ett videogram. Om vissa delar av ett videogram
förbjuds för offentlig förevisning måste därför ett nytt videogram, där de
förbjudna partierna avlägsnats, godkännas för att sådan förevisning skall kunna
ske. För granskningen av del sist nämnda videogrammet bör avgift inte utgå.

3.2 Differentiering av avgiften

Mitt
förslag: Liksom f. n. bör avgiften vara lägre för bl. a. undervisnings-,
upplysnings- och dokumentärfilm än för annan film. Samma regel bör gälla för
videogram.

Skälen för mitt förslag: Granskningsavgiften
har alltid varit differentierad med hänsyn till de granskade filmernas
karaktär. Kategoriindelningen går tiUbaka på en indelning i
"nyttofilmer" och "nöjesfilmer", där den lägre taxan har
tillämpats för "nyttofilmerna". Skälen för denna differentiering
torde ha varit såväl en önskan all gynna t. ex. undervisnings-, upplysnings-
och dokumentärfilm som att sådan film har ansetts ge biografbyrån mindre arbete
än de kommersiellt syftande spelfilmerna. Enligl min mening bör avgifterna även
i fortsättningen differentieras enligt i huvudsak samma grunder eftersom det
erfarenhetsmässigt krävs en lägre arbetsinsats, för att granska "nyttofilmerna".
Eftersom reklamfilm inle längre skall förhandsgranskas bortfaller dock behovet
av en särskild avgiftsklass för annons- och reklamfilm.

Den lägre avgiften bör tas
ut för filmer och videogram som tUl väsentlig del har undervisande, upplysande
eller vetenskapligt innehåll. Denna regel stämmer överens med vad som nu gäller
för film. För att den lägre avgiften skall tillämpas fordras f. n. vidare att
längden inte överstiger I 600 m. Jag föreslår att denna begränsning skall gälla
också i fortsättningen. Motivet har varit och är fortfarande en önskan att
undvika klassifikationssvårig-heter i fråga om vissa längre filmer av
etnografisk, personhistorisk, kulturhistorisk eller liknande karaktär. För
videogrammens del bör på motsvarande sätt föreskrivas att speltiden skall vara
högst 60 minuter för att den lägre avgiften skall tillämpas.

I den lägre avgiftsgruppen
bör vidare ingå filmer och videogram som till väsentlig de) är "upptagna
efter verkligheten". Videogrammen tillkommer sålunda i förhållande lill
vad som nu gäller. Vidare bör exemplen "journal-och reportagefilm"
uteslutas främst av språkliga skäl. Det innebär inte att tillämpningsområdet
bör förändras i förhållande till vad som nu gäller för film.

Den högre avgiftsgruppen
kommer främst alt omfatta filmer och videogram av spelfilmskaraklär.

Prop. 1985/86:36

3.3 Begränsat godkännande i vissa fall

Mitt
förslag: För filmer och videogram som skall visas vid ett begränsat antal
tillfällen i vissa icke kommersiella sammanhang bör biografbyrån i likhet med
vad som f. n. gäller för film kunna meddela ett begränsat godkännande. Ett
sådant godkännande bör meddelas utan avgift och gälla för en sammanhängande
period om högst 30 dagar.

Skälen
för mitt förslag: Liksom f. n. bör del vara möjligt att erhålla godkännande
utan avgtft för filmer som skaU visas vid ett fåtal tillfällen i icke kommersiella
sammanhang. Samma regler bör gälla för videogram. Ett sådant begränsat
godkännande bör avse rätten att visa filmen eller videogrammet vid ett fåtal tillfäUen
vid film- och videofeslivaler eller andra arrangemang som inte har kommersieUt
syfte. Godkännandet bör därvid få meddelas för högst 30 dagar. Frågan om
förutsättningarna för ett begränsat

Prop.
1985/86: 36 godkännande föreligger bör prövas av biografbyrån på begäran av den
som anmält filmen eller videogrammet för granskning och på grundval av de uppgifter
han lämnat.

Förslaget
skiljer sig från nuvarande ordning framför allt genom att även andra icke
kommersiella arrangemang än filmfestivaler och andra kulturarrangemang bör
omfattas. Härigenom utvidgas möjligheten att erhåUa godkännande utan avgift till
att också gälla vid t.ex. sammankomster för upplysning eller opinionsbildning.

Det
kan inträffa att en film eller ett videogram, som vid ett tillfälle har visats
vid ett arrangemang av del slag jag nyss nämnde, efter en tid åter skall visas
vid ett liknande arrangemang. Det bör vara möjligt all då på nytt meddela
godkännande utan avgift. För att missbruk skall motverkas bör dock minst ett år
ha förflutit sedan beslut om avgiftsbefrielse senast meddelades.

Mitt
förslag innebär att reglerna för begränsat godkännande behålls i stort sett
oförändrade och att de nu tas in i avgiftslagen. Skäl skulle i och för sig
kunna anföras för andra lösningar. Jag har emellertid erhållit regeringens
bemyndigande att tillkalla en sakkunnig som skall utreda frågor om åtgärder mot
våldsskildringar i rörliga bilder. Enligt direktiven (Dir. 1985:29) skall
utredaren bl.a. göra en allmän översyn av reglerna inom området och se över
biografförordningen med anslutande författningar i tekniskt hänseende. Jag är
därför inte beredd att i detta sammanhang föreslå några ytterligare
förändringar i förhållande tUl gällande ordning.

3.4 Granskningsavgiftens nivå

Mitt
förslag: För film bör granskningsavgiften för varje påbörjat 50-tal meter vara
11:30 kr. för provkopian och 2:50 kr. för övriga kopior för filmer som tillhör
den lägre avgiftsgruppen (undervisnings- och dokumentärfilmer m.fl.). För
övrig film bör avgiften vara 55 kr. för provkopian och 19 kr. för övriga
kopior.

För
videogram bör granskningsavgiften för varje påbörjad spelminut vid normal visningshastighel
vara 6; 15 kr. för provkopian och 1:40 kr. för övriga kopior i den lägre
avgiftsklassen och 30 kr. resp. 10:30 kr. i övrigt.

Förslaget
innebär en höjning av de olika avgiftsnivåerna för film med ca 9 %. Avgifterna
för videogram bör anpassas tiU vad som gäller för film.

Skälen
för mitt förslag: Avgifterna är beräknade så att inkomsterna kan väntas motsvara
kostnaderna för biografbyråns granskningsverksamhet.

Förslagen
i prop. 1984/85; 116 innebär som nämnts bl. a. att granskningen av
reklamfilmer skall upphöra och att granskning av videogram tillkommer.
Inkomsterna av granskningsverksamhelen kommer därför, om förslaget antas, att
minska med den del som hänför sig tiU reklamfilmerna. I gengäld tiUkommer
avgifter för granskning av videogram.

Reklamfilmen
har svarat för ca 14 % av granskningsavgifterna. Om man utgår från budgeterade
intäkter för budgetåret 1985/86 innebär bortfallet av granskningsavgifter för
reklamfilmen ca 380000 kr., räknat som helårsef-fekl.

Hur
omfattande granskningen av videogram kommer alt bli är svårt att veta.
Beräkningar av inkomsterna för denna granskning blir därför osäkra.

Granskningsskyldigheten
gäller enbart för videogram som skall visas offentligt. Man kan anta att
antalet sådana videogram inledningsvis kommer att vara relativt begränsat. Förhandsgranskningen
torde emellertid också komma att omfatta videogram som i första hand är avsedda
för hemvideomarknaden. Granskningen syftar här till att säkerställa att den som
hyr ul videogrammen inte skall kunna fällas lill ansvar enligt videovåldslagen.
Det finns skäl att tro att antalet videogram som granskas av denna orsak kommer
att överväga, åtminstone till en början.

De förändrade
arbetsuppgifterna kommer all medföra en mindre ökning av resursbehovet vid
biografbyrån. Jag avser att återkomma till detta i samband med förslag om
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1985/86.

Jag förordar att
avgifterna för granskning av film höjs med 9 % fr. o. m. den 1 januari 1986.
Erfarenheten får visa om denna nivå är väl avvägd eller om senare justeringar
blir nödvändiga.

För filmer som enligl vad
jag anfört i det föregående bör åsättas den lägre taxan bör avgiften bestämmas
till 11:30 kr. för varje påbörjat 50-tal meter för provkopian och 2:50 kr för
följande kopior. För övrig fUm bör avgiften vara 55 kr. för provkopian och 19
kr. för övriga kopior.

För videogram som skall
följa den lägre taxan föreslår jag en avgift om 6:15 kr. per påbörjad spelminut
för provkopian och 1:40 kr för övriga kopior. För övriga videogram bör avgiften
sättas till 30 kr. per påbörjad spelminut för provkopian och 10:30 kr. för
övriga kopior.

Prop. 1985/86:36

3.5 Besvärsrätt

Mitt
förslag: Biografbyråns beslut enligl den föreslagna lagen bör kunna överklagas
till kammarrätten utom när det gäller beslul som rör begränsat godkännande.
Besvär över sådana beslut bör kunna anföras hos regeringen.

Skälen
för mitt förslag: F. n. kan alla beslul om avgifter för granskning av film
överklagas till regeringen. Besvärsärenden om begränsat godkännande kan kräva
en bedömning av syftet med olika arrangemang. Del är enligt min mening lämpligt
att en sådan prövning görs av regeringen. Prövningen av övriga beslut bör
däremot lämpligen ske vid förvaltningsdomstol.

Prop.
1985/86:36 4 Upprättat lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom utbildningsdepartementet upprättals
förslag till lag om avgifter för granskning av filmer och videogram. Förslaget
bör fogas lill protokoUel i detta ärende som bilaga

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över lagförslaget.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemsläUan.

'
Bilagan har uteslutits här. Förslaget är likalydande med det som är fogat till

10 propositionen.

Utdrag Prop. 1985/86:36

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1985-10-14

Närvarande:
justitierådet Knutsson, f.d.justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 3 oktober 1985 har regeringen på
hemställan av statsrådet Hjelm-Wallén beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till lag om avgifter för granskning av filmer och videogram.

Förslaget
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Britt-Marie Blanck.

Förslaget
föranleder följande yttrande av lagrådet:

Lagrådet
lämnar förslaget utan erinran.

11

Prop.
1985/86:36 Utbildningsdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1985

Närvarande:
statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, R.
Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Göransson

Proposition om avgifter för granskning av filmer och
videogram m.m.

1 Anmälan av lagrådets yttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till lag om avgifter för granskning av
filmer och videogram.

Föredraganden
upplyser att lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran.

2 Biografbyråns resursbehov

De
nya uppgifter som läggs på statens biografbyrå, om riksdagen antar förslagen i prop.
1984/85:116, medför att byrån måste kunna granska videogram. I fråga om
videogram som skaU visas offentligt bUr granskningen obligatorisk. Man kan
vidare räkna med all många videogramdistribu-lörer kommer att låta granska
videogram som inte skall visas offentligt, i syfte att säkerställa att åtal
inte skall kunna väckas enligl videovåldslagen. Också för att kunna fullgöra
sin uppgift att ge tillstånd tUl aUmänt åtal enligt videovåldslagen behöver
byrån kunna spela upp de aktuella videogrammen.

Kostnaderna
för de nya arbetsuppgifterna är av två slag. För det första behövs teknisk
utrustning för granskning av videogram. Anskaffningen av sådan utrustning kan
ske genom utnyttjande av en särskild, förslagsvis betecknad anslagspost i
biografbyråns stat för anskaffning av utrustning. Ränle- och
avskrivningskostnader för utrustning som anskaffats på detta sätt ingår i den
kostnad som skall täckas med avgifter. Anslagsposten, som är uppförd med ett
formellt belopp av 1000 kr., får belastas efter prövning av regeringen.

De
förändrade arbetsuppgifterna leder vidare till en mindre ökning av driftskostnaderna.
Biografbyrån har i skrivelse den 29 augusti 1985 redovi-

12 ' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 3
oktober 1985.

sal
att kostnadsökningen kan beräknas till 57000 kr. för första halvåret Prop.
1985/86:36 1986 motsvarande lönekostnader för en assistent med
deltidstjänstgöring samt visst förbrukningsmaterial.

Jag
ansluter mig till biografbyråns beräkningar av resursbehovet. Anslaget bör
därför höjas med 57000 kr.

3 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. anta
det av lagrådet granskade förslaget tiU lag om avgifter för

förhandsgranskning av filmer och videogram,

2. lill
Statens biografbyrå på tilläggsbudget I till statsbudgeten för

budgetåret 1985/86 anvisa ett förslagsanslag av 57000 kr.

4 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagt fram.

13

Prop. 1985/86:36 innehåll

Sid.

Propositionen
..................................................... 1

Propositionens
huvudsakliga innehåll ...................... ... 1

Propositionens
lagförslag ....................................... 2

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 oktober 1985 4

1
Inledning ....................................................... ... 4

2
Bakgrund ..................................................... 4

3
Lagförslaget .................................................. ... 5

3.1
Reglernas allmänna uppbyggnad ..................... ... 5

3.2
Differentiering av avgiften .......................... 6

3.3
Begränsat godkännande i vissa
fall ................. 7

3.4
Granskningsavgiftens nivå ............................ 8

3.5
Besvärsrätt .............................................. 9

4
Upprättat lagförslag ....................................... .. 10

5
Hemställan .................................................... .. 10

6
Beslul .......................................................... .. 10

Utdrag
ur lagrådets protokoU den 14 oktober 1985 .... .. 11

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1985 12

1
Anmälan av lagrådets yttrande ......................... 12

2
Biografbyråns resursbehov .......................... 12

3
Hemställan...................................................... 13

4
Beslut ......................................................... 13

] 4 Norstedts
Tryckeri, Stockholm 1985