Prop. 1985/86:38

Regeringens proposition 1985/86:38

om vissa socialförsäkringsfrågor

Prop. 1985/86: 38

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 24 oktober 1985.

På
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

G.
Sigtirdsen

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås ändringar i reglerna om indragning och nedsättning av
sjukpenning och föräldrapenning enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring
för att anpassa bestämmelserna till nuvarande förhållanden. En ändring gäller
möjligheten att sätta ned eller dra in sjukpenning när en försäkrad underlåter
att anmäla ändrad vistelseort till försäkringskassan. Vid tillfällig bortovaro
under ett sjukdomsfall skall det inte krävas någon underrättelse till
försäkringskassan. Indragning eller nedsättning av sjukpenning skall kunna
komma i fråga bara om den försäkrade underlåter att meddela kassan sin
vistelseadress vid annan än tillfällig bortovaro. Vidare skall för nedsättning
eller indragning krävas att det är motiverat vid en helhetsbedömning av
omständigheterna. Vid tillfällig föräldrapenning skall samma regler gälla som
för sjukpenning. I övrigt slopas vid föräldrapenning kravet på anmälan om
ändrad vistelse och möjligheten till indragning eller nedsättning.
Bestämmelserna om nedsättning och indragning görs tillämpliga på
arbetsskadesjukpenning och sjukpenning inom det statliga personskadeskyddet.

Vidare
föresläs lagstiftningsåtgärder för att möjliggöra försök med en flexiblare
sjukpenningersättning och försök med att, i stället för sjukpenning, lämna
ersättning för den försäkrades merkostnader för resor till och från
arbetsplatsen om hans hälsotillstånd inte tillåter att han använder det
färdsätt som han normalt utnyttjar. Förslag läggs också fram för att skapa
förutsättningar för ett försök med enhetliga patientavgifter inom offentlig
öppen hälso- och sjukvård. Detta skall ske inom ramen för försöksverksamheten
med ökad kommunal självstyrelse.

1 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 38

Prop.
1985/86:38 1 Förslag till

Lag om ändiing i lagen (1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom
föreskrivs att 3 kap. 17 § lagen (1962: 381) om allmän försäkring' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen lydelse

3 kap.

17 §=

c) utan giltigt skäl underlåter att på sätt stadgas i 6
§ första stycket, anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden, som är av
betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

Angående nedsättning eller indragning i andra fall av
ersättning än som här avses stadgas i 20 kap. 3 §.

Sjukpenning
må indragas eller skäligen nedsättas, om försäkrad

a)
vägrar
att mottaga besök av person, som av den allmänna försäkringskassan erhållit
uppdrag att verkställa .yukkontroll:

b)
under
sjukdom ändrar vistelseort Ulan alt underrätta den allmännaförsäkringskassan;

Sjukpenning/fl/-,
om omständigheterna motiverar det. dras in eller sättas ned om en försäkrad

a)
vägrar
att ta emot besök av en person, som fått i uppdrag av försäkringskassan att
utreda rätten till sjukpenning eller behovet av rehabiliteringsåtgärd,

b)
underlåter
alt meddela försäkringskassan sin vistelseadress när han under sjukdomsfall
vistas annat än tillfälligt på annan adress än den som angetts till kassan,

c)
underiåter att
enligt 6 § första stycket anmäla sådan ändring i sina inkomstförhållanden, som
är av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpenningens storlek.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

' Lagen omtryckt 1982: 120. Senaste lydelse 1983:960.

2 Förslag till Prop. 1985/86: 38

Lag om ändring i lagen (1985: 87) om ändring i lagen
(1962: 381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 18 § lagen (1962: 381) om
allmän försäkring' i paragrafens lydelse enligt lagen (1985:87) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

18 §

Bestämmelserna i 3 kap. 13 § första Bestämmelserna i 3 kap. 13 § första

stycket, 16 och \1 §§ tillämpas styckeX.ld § oc\\ 11 § första stycket

även i fråga om föräldrapenningför- a) och c) samt andra stycket tilläm-

måner. Bestämmelserna i 3 kap. pas även i fråga om föräldrapen-

15 § tillämpas även i fråga om till- ningförmåner. Bestämmelserna i 3

fällig föräldrapenning. kap. 15 § och 17 § första stycket b)

tillämpas även i fräga om tillfällig föräldrapenning.

Vid beräkning av antalet dagar med rätt till
föräldrapenningförmän anses två dagar med halv eller fyra dagar med fjärdedels
föräldrapenning som en dag.

Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som
inte har fyllt 18 år, får försäkringskassan på framställning av socialnämnden
besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan
person eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.

Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i
kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avses i 12 § lagen (1980:621) med
särskilda bestämmelser om vård av unga, fär försäkringskassan på framställning av
föreståndaren för inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer
kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvinnans och
barnets nytta.

Lagen omtryckt 1982: 120.

Prop. 1985/86: 38

3
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1976: 380) om
arbetsskadeförsäkring

Härigenom föreskrivs att 6 kap. 7 S lagen (1976:380) om
arbetsskadeförsäkring' skall ha följande lydelse.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Bestämmelserna
i 10 kap. 4 §, 16 kap. 11 § och 20 kap. 3—7 §§ lagen (1962:381) om allmän
försäkring om förmåner som sammanträffar, indragning och nedsättning av ersättning
i vissa fall, återbetalningsskyldighet, preskription, utmätningsförbud och
rätt till skadestånd har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning från
arbetsskadeförsäkringen.

Bestämmelserna
i 3 kap. 17 §. 10 kap. 4 §, 16 kap. 11 § och 20 kap. 3-7 §§ lagen (1962: 381)
om allmän försäkring om förmåner som sammanträffar, indragning och nedsättning
av ersättning i vissa fall, återbetalningsskyldighet, preskription,
utmätningsförbud och rätt till skadestånd har motsvarande tillämpning i fråga
om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.

Vad som sägs i 17 kap. 1 § lagen om allmän försäkring
tillämpas även i fråga om ersättning från arbetsskadeförsäkringen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

Lagen omtryckt 1977: 264. Senaste lydelse 1983: 192.

4 Förslag till Prop. 1985/86: 38

Lag om försöksverksamhet inom sjukförsäkringsområdet Härigenom föreskrivs följande.

1 § Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får med

avseende på ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om

allmän försäkring samt motsvarande ersättning enligt lagen (1976: 380) om

arbetsskadeförsäkring och lagen (1977: 265) om statligt personskadeskydd

meddela föreskrifter vid försöksverksamhet enligt denna lag.

Sådana föreskrifter skall avse en eller flera avgränsade
grupper av personer som är försäkrade eller omfattas av statligt
personskadeskydd. Föreskrifterna får gälla längst till utgången av juni 1987.

2
§ För att
möjliggöra en effektivare rehabiliteringsverksamhet i anslutning till
sjukdomsfall får, med avvikelse från 3 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring, föreskrivas dels att den lägsta grad av nedsättning av
arbetsförmågan som fordras för rätt till sjukpenning skall vara en fjärdedel
och dels att två nya ersättningsnivåer skall införas, nämligen en fjärdedels
och tre Qärdedels sjukpenning.

3
§ För att
underlätta återgång till arbetet i anslutning till sjukdomsfall får föreskrivas
att ersättning skall lämnas från sjukförsäkringen enligt lagen (1962: 381) om
allmän försäkring för den försäkrades merutgifter för resor till och från
arbetet. Merutgifterna skall ha uppkommit på grund av att den försäkrades
hälsotillstånd inte tillåter honom att utnyttja det färdsätt som han normalt
använder för sådana resor. Ersättning får inte lämnas med högre belopp än som
svarar mot den sjukpenning som den försäkrade skulle ha erhållit enligt lagen
om allmän försäkring för den tid som reseersättningen avser.

4
§ Vad som sägs
i 2 och 3 §§ har motsvarande tillämpning i fråga om ersättning enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1977:265) om statligt
personskadeskydd.

Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen
enligt uppgift på den utkom från trycket i Svensk författningssamling och
gäller till utgången av juni 1987.

Prop.
1985/86:38 5 Förslag till

Lag om försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom
offentlig öppen hälso- och sjukvård

Härigenom
föreskrivs följande.

För
att möjliggöra försöksverksamhet med enhetliga patientavgifter inom offentlig
öppen hälso- och sjukvård i Örebro läns, Jämtlands läns samt Göteborgs och
Bohus läns landstingskommuner får regeringen meddela föreskrifter om avvikelse
från 7 § andra stycket lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.
Sådana föreskrifter får gälla längst till utgången av år 1988.

Denna
lag träder i kraft två veckor efter den dag då lagen enligt uppgift på den
utkom från trycket i Svensk författningssamling och gäller till utgången av år
1988.

Socialdepartementet Prop. 1985/86:38

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1985

Närvarande:
statsrådet I. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, .A.ndersson, Bodström. Göransson, R.
Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom. Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Sigurdsen

Proposition om vissa socialförsäkringsfrågor

1 Inledning

I
prop. 1982/83: 127 om vissa administrativa frågor inom den allmänna försäkringen
m.m. framhöll föredragande departementschefen det angelägna i att alla
ansträngningar görs för att ytterligare utveckla kontakter mellan allmänheten
och socialförsäkringsadministrationen. Ett viktigt inslag i detta arbete är
att fortlöpande se över tillämpningsföreskrifter m. m. för försäkringskassornas
arbete med försäkrings- och bidragssystemen. Regeringen har mot denna bakgrund
bl. a. uppdragit åt riksförsäkringsverket att göra en översyn av den lagregel
som gör det möjligt för försäkringskassan att under vissa förutsättningar dra
in eller sätta ned sjukpenningen. Sådan åtgärd kan vidtas bl. a. om en
försäkrad vägrar att ta emot besök från försäkringskassan för sjukkontroll
eller under sjukdom ändrar vistelseort utan att meddela försäkringskassan
detta. Motsvarande bestämmelser gäller även för den som uppbär
föräldrapenning. Riksförsäkringsverket har i en rapport den 28 mars 1985
redovisat resultatet av översynen.

För
budgetåret 1984/85 anvisade regeringen 5 milj. kr. för projektverksamhet inom
försäkringskassornas område i syfte att effektivisera försäkrings- och
bidragsadministration och tillämpningen. Innevarande budgetår har 10 milj. kr.
anvisats för samma ändamål. Medlen gör det möjligt för försäkringskassorna att
bedriva ett utvecklingsarbete som kan ge en bättre administration av
socialförsäkringen från såväl den enskildes som samhällets synpunkt. Som ett
viktigt led i projektverksamheten ingår också att pröva möjligheterna till
förenklingar i försäkrings- och bidragshandläggningen och till förbättringar i
servicen gentemot allmänheten. Riksförsäkringsverket har i skrivelse den 21
augusti 1985 till regeringen hemställt om ändring i vissa förmånsregler inom
den allmänna försäkringen i anslutning till försöksprojekt. Ett projekt avser
att genom flexiblare sjukpenningregler skapa bättre förutsättningar för
yrkesinriktad rehabilitering och för en smidigare återgång till arbete efter
långvarig sjukskrivning. Verket

Prop.
1985/86:38

begär
också att förutsättningar skapas att försöksvis, i stället för sjukpenning,
lämna ersättning för den försäkrades merkostnader för resor till och från
arbetsplatsen. Detta skulle gälla om den försäkrades hälsotillstånd inte
tillåter att det färdsätt som normalt utnyttjas kan användas.

Riksdagen beslutade i juni
1984 att en försöksverksamhet med ökad kommunal självstyrelse skall bedrivas t.
o. m. år 1988 (prop. 1983/84: 152, KU 32, rskr 368). Försöksverksamheten är en
del av det omfattande förändrings- och förnyelsearbete som bedrivs inom hela
den offentliga sektorn. Avsikten är att de deltagande kommunerna och
landstingen skall kunna fä dispens från statliga regler som utgör hinder för
att bedriva en effektiv kommunal verksamhet. Örebro läns landsting, som ingår i
detta frikommunförsök, har i skrivelse den 28 juni 1985 till regeringen begärt
att förutsättningar skapas för ett försök med enhetliga patientavgifter för besök
i öppen sjukvård som bedrivs av landstinget. Ett system med enhetliga
patientavgifter bedöms ge en enklare administration och enklare och mer
överskådliga regler för patienten.

Jag övergår nu till att
behandla förslagen till ändringar inom främst den allmänna försäkringen.

2 Ändrade regler för indragning och nedsättning av
sjuk- och föräldrapenning

Mitt
förslag: Ändringar görs i reglerna om indragning och nedsättning av
sjukpenning och föräldrapenning enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL)
för att nå en anpassning till nuvarande förhållanden.

En
ändring avser indragning eller nedsättning av sjukpenning vid försummelse att
underrätta försäkringskassan om ändrad vistelseort. Underrättelse skall inte
krävas vid tillfällig bortovaro. Påföljd kan komma i fråga bara om den
försäkrade underlåter att meddela kassan sin vistelseadress vid annan än
tillfällig bortovaro.

Beträffande
tillfällig föräldrapenning skall gälla samma regler som för sjukpenning. I
övrigt slopas vid föräldrapenning kravet på anmälan om ändrad vistelse och
möjligheten till indragning eller nedsättning.

För
indragning eller nedsättning av en förmån på de grunder som avses i 3 kap. 17 §
AFL skall krävas att sådan påföljd är motiverad vid en helhetsbedömning av
omständigheterna i det särskilda fallet.

Begreppet
sjukkontroll i lagbestämmelsen ersätts av en beskrivning som bättre täcker
åtgärdens syfte.

Bestämmelserna
om nedsättning och indragning görs tillämpliga även i fråga om
arbetsskadesjukpenning och sjukpenning inom det statliga personskadeskyddet.

Riksförsäkringsverkets
förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Enligt verket finns dock
inte tillräckliga skäl att vid föräldrapenning

för tillfällig vård av barn (tillfällig föräldrapenning)
ha en skyldighet att Prop. 1985/86:38 göra anmälan om ändrad
vistelseadress.

Skälen för mitt förslag

Bakgrund

Riksförsäkringsverket har på regeringens uppdrag redovisat
erfarenheterna av de föreskrifter i 3 kap. 17 § lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) som gör det möjligt för försäkringskassan att under vissa
omständigheter dra in eller sätta ned sjukpenning för en försäkrad. Enligt 4
kap. 20 § AFL gäller motsvarande bestämmelser även för föräldrapenning. Verket
har också undersökt om de aktuella reglerna bör ges en annan utformning som är
bättre anpassad till nuvarande förhållanden. Inriktningen på översynen har
varit att bestämmelserna bör utformas så att den försäkrade endast åläggs att
lämna sådana uppgifter som kan anses vara helt nödvändiga för att ge
försäkringskassan möjlighet till godtagbar kontroll i ett enskilt
försäkringsärende. På grundval av riksförsäkringsverkets rapport bör nu göras
vissa ändringar i reglerna om indragning och nedsättning av sjuk- och
föräldrapenning.

Hembesök

Enligt 3 kap. 17 § första stycket a AFL får sjukpenning
dras in eller sättas ned om den försäkrade vägrar att ta emot besök av person
som av försäkringskassan erhållit uppdrag att verkställa sjukkontroll. Enligt
uppgifter som försäkringskassorna lämnat till riksförsäkringsverket tillämpas
denna bestämmelse ytterst sällan. Kassorna anser dock att det finns ett behov
av bestämmelsen. Det förekommer att försäkrade inte utan diskussion accepterar
sjukkontroll i form av ett hembesök. I ett sådant läge kan vetskapen om kassans
möjlighet att besluta om påföljd vara av betydelse för den försäkrades
ställningstagande. Enligt verkets mening bör en sanktionsbestämmelse behållas
för dessa situationer. Jag har för egen del inte någon annan uppfattning. Som
framgår av det följande bör emellertid regleringen ändras i vissa avseenden.

En väl fungerande sjukkontroll utgör ett viktigt inslag i sjukfallshante-ringen.
I vissa fall är det nödvändigt att sjukkontrollen görs genom hembesök. Med
sjukkontroll avses emellertid numera mer än kontroll för att förebygga och
beivra missbruk av den allmänna försäkringen. Syftet med sjukkontroll är också
att tillse att försäkrads rätt tillgodoses. Ett annat syfte är att ta reda på
vilket behov av rehabiliteringsåtgärder som finns. Enligt min mening bör
begreppet sjukkontroll i lagtexten ersättas med en beskrivning som bättre
täcker avsikten med åtgärden. Jag föreslår att bestämmelsen skall avse vägran
att ta emot besök från försäkringskassan för utredning av rätten till
sjukpenning eller behovet av rehabiliteringsåtgärd.

Även när
det gäller föräldrapenningförmånerna föreligger ett behov av

att i vissa fall göra hembesök. Behovet här är dock inte lika stort som vid

sjukpenning. Enligt vad försäkringskassorna har uppgett till riksförsäk- 9

Prop. 1985/86:38 ringsverket är det främst vid
föräldrapenning för tillfällig vård av barn (fr.o.m. år 1986 tillfällig
föräldrapenning) som behovet aktualiseras i enstaka fall. Med hänsyn till vad
som framkommit anser jag liksom riksförsäkringsverket att sanktionsmöjligheten
med avseende på föräldrapenning-förmåner bör bestå.

Ändrad vistelse

Enligt 3 kap. 17 § första stycket b AFL får indragning
eller nedsättning av sjukpenning ske om försäkrad under sjukdom ändrar
vistelseort utan att underrätta försäkringskassan. Denna bestämmelse infördes
ursprungligen i rent kontrollsyfte. Den försäkrade skulle inte kunna undgå
sjukkontroll genom att resa bort. Såsom riksförsäkringsverket framhåller har
detta motiv fortfarande giltighet, även om det naturligtvis numera ofta är
fråga om att tillgodose försäkringskassornas behov av att kunna komma i kontakt
med den försäkrade för rehabiliteringsutredning e. d.

Utformningen av 3 kap. 17 § första stycket b AFL bör
anpassas till nuvarande förhållanden. I bestämmelsen används uttrycket
"ändrar vistelseort". Detta uttryck innebär enligt förarbeten till
bestämmelsen att den försäkrade beger sig till en annan kommun. När bestämmelsen
infördes var dock antalet kommuner avsevärt fler än i dag och varje kommun
omfattade ofta ett litet geografiskt område. Numera är kommunerna större och
det kan finnas flera större orter inom samma kommun. Enligt riksförsäkringsverket
bör frågan om bestämmelsen skall kunna tillämpas inte vara beroende av om den
försäkrade under sjukdomsfall bytt adress inom en kommun eller till en annan
kommun. Jag instämmer i denna bedömning och föreslår att bestämmelsen skall
avse underlåtenhet att vid sjukdomsfall meddela ändring av vistelseadressen.

Indragning eller nedsättning av sjukpenning kan idag ske
om den försäkrade endast under mycket kort tid vistas på annan adress under en
pågående sjukperiod. Detta torde av många upplevas som en alltför sträng reglering.
Möjligheten till sjukkontroll påverkas oftast inte nämnvärt av en kortare tids
bortovaro. Riksförsäkringsverkets förslag innebär en uppmjukning så att kravet
på anmälan om ändrad vistelseadress endast skall gälla vid annan än tillfällig
bortovaro. Jag instämmer i detta och föreslår att 3 kap. 17 § första stycket b AFL
ändras i enlighet härmed. Riksförsäkringsverket anser att med tillfällig
bortovaro bör avses sådan bortovaro som varar högst tre dagar. Detta anser
också jag bör kunna utgöra en lämplig avgränsning i den praktiska
tillämpningen. Jag förutsätter att riksförsäkringsverket ger erforderiig
vägledning för försäkringskassornas bedömning i hithörande frågor.

F. n. gäller att även den som uppbär föräldrapenning kan
få ersättningen

nedsatt eller indragen om han utan att underrätta kassan ändrar vistelseort.

Riksförsäkringsverket konstaterar i sin rapport att det i fråga om förmåner

na föräldrapenning i samband med barns födelse och särskild föräldrapen

ning inte'är motiverat att ålägga föräldrarna skyldighet att anmäla ändrad

vistelseadress. Anledningen härtill är att försäkringskassan i dessa fall har

10 ett mycket ringa behov av kontakt
med den försäkrade såväl vad gäller

kontroll
som ur utredningssynpunkt. Inte heller när det gäller föräldrapen- Prop.
1985/86: 38 ning vid tillfällig värd av barn (fr.o.m. år 1986 tillfällig
föräldrapenning) anser riksförsäkringsverket att tillräckliga skäl föreligger
att ha en skyldighet att anmäla ändrad vistelseadress.

Jag
instämmer i att behovet av anmälningar om ändrad vistelseadress under tid då
föräldrapenningförmån utgår är mycket begränsat. Beträffande den förmån som
fr.o.m. år 1986 heter tillfällig föräldrapenning bör emellertid motsvarande
reglering gälla som för sjukpenning, dvs. en möjlighet till indragning eller
nedsättning skall finnas vid underlåtenhet att anmäla annan än tillfällig
bortovaro. Jag förordar således att möjligheten slopas att besluta om påföljd för
försummelse att underrätta försäkringskassan om ändrad vistelse vid den förmån
som fr.o.m. år 1986 heter föräldrapenning. Detta föranleder ändring i 4 kap. 18
§ AFL i lagrummets lydelse fr. o. m. den 1 januari 1986 enligt lagen (1985:87)
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Användningen
av påföljd

En
återstående fråga är om indragning eller nedsättning av förmånen normalt skall
ske om den försäkrade har vägrat att ta emot hembesök eller inte underrättat
försäkringskassan om ändrad vistelseadress. Beträffande den frågan vill jag
framhålla följande.

Påföljdsmöjligheten
bör kunna användas bara om det är påkallat vid en helhetsbedömning av
omständigheterna i det enskilda fallet. Beslut om påföljd bör anses motiverat
när det kan antas att den försäkrade medvetet undandrar sig kontroll genom att
vägra att ta emot besök av person från kassan eller genom att låta bli att
underrätta kassan om ändrad vistelseadress. Så kan också vara fallet om
försäkringskassan hindras eller väsentligt fördröjs i sitt arbete på grund av
den försäkrades handlande. Vid ändring av vistelseadress bör ett påföljdsbeslut
inte grundas enbart på att den försäkrade inte har underrättat kassan om
ändringen. Påföljd bör t. ex. inte aktualiseras om försäkringskassan på annat
sätt än genom direktanmälan från den sjukskrivne utan större omgång kan fä
reda pä var han vistas. Regleringen i 3 kap. 17 § första stycket föreslås
utformad sä att den här antydda tillämpningen uppnäs. Enligt vad
riksförsäkringsverket anfört avser verket att ge ut allmänna råd till
försäkringskassorna i anslutning till lagändringen.

Enligt 3 kap. 17 § första
stycket c AFL får sjukpenning dras in eller

sättas ned om en försäkrad utan giltigt skäl underlåter att på sätt som anges

i 6 § första stycket samma kapitel anmäla sådan ändring i sina inkomstför

hållanden som är av betydelse för rätlen till sjukpenning eller för sjukpen

ningens storlek. Som nämnts i det föregående avses möjligheten till påföljd

vid vägran att ta emot hembesök och vid underlåtenhet att meddela vistel

seadress bli begränsad till fall då det är motiverat av omständigheterna.

Motsvarande begränsning bör enligt min mening gälla vid underlåtenhet att

anmäla ändring i inkomstförhållanden enligt första stycket c. Jag förordar

därför att lagrummet jämkas redaktionellt på denna punkt, varvid orden

"utan giltigt skäl" utgår. 11

Prop. 1985/86: 38

Arhelsskadesjukpenning m.
m.

I
lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977:265) om
statligt personskadeskydd (LSP) finns i dag ingen reglering motsvarande den i
3 kap. 17 § AFL. De skäl som jag tidigare anfört för sådana bestämmelser vad
gäller sjukpenning är enligt min mening också giltiga vad gäller
arbetsskadesjukpenning och sjukpenning inom det statliga personskadeskyddet.
Bestämmelserna i 6 kap. 7 § LAF bör därför kompletteras med en hänvisning till
3 kap. 17 § AFL. Genom en sådan komplettering kommer vad som sägs i 3 kap. 17 §
AFL också att gälla det statliga personskadeskyddet.

Ikraftträdande

De
ändringar i AFL och LAF som jag har föreslagit enligt det anförda bör träda i
kraft den 1 januari 1986.

3 Försöksverksamhet med flexiblare
sjukpenningersättning och ersättning för merkostnader i vissa sjukfall

Mitt
förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas
att meddela föreskrifter som avviker från vissa regler inom den allmänna
sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen i syfte att möjliggöra dels
försök med flexiblare sjukpenningersättning i samband med rehabilitering och
återgång till arbete, och dels försök där ersättning för merkostnader för resor
till och från arbetsplatsen kan ges i stället för sjukpenning. Sådana föreskrifter
skall kunna gälla till utgången av juni 1987.

Riksförsäkringsverket:
Dispens bör lämnas till Malmöhus, Västernorrlands och Gävleborgs läns allmänna
försäkringskassor från gällande bestämmelser i 3 kap. 7 § AFL så att
sjukpenning också kan lämnas med en Qärdedel och tre fjärdedelar av en hel
förmån om arbetsförmågan är nedsatt i motsvarande mån. Västernorrlands,
Gävleborgs, Blekinge och Västerbottens läns samt Göteborgs allmänna
försäkringskassor bör ges möjlighet att lämna ersättning för den försäkrades
merkostnader för resor till och från arbetsplatsen om den försäkrades
hälsotillstånd inte tillåter att det färdsätt som normalt utnyttjas kan
användas.

12

Skälen för mitt förslag:
För innevarande budgetär har särskilda medel avsatts för projektverksamhet.
Försäkringskassorna ges härigenom möjlighet att bedriva ett utvecklingsarbete
som kan ge en bättre socialförsäkringsadministration frän såväl den enskildes
som samhällets synpunkt.

Riksförsäkringsverket har
i en skrivelse den 21 augusti 1985 till regeringen hemställt om dispens från
vissa förmånsregler i anslutning till försöks-

verksamheten.
Tvä av projektområdena förutsätter avsteg från bestäm- Prop. 1985/86: 38 melser
i AFL för att kunna genomföras.

Enligt
nuvarande regler kan endast hel eller halv sjukpenning utges. Nackdelarna med
en sådan begränsning har diskuterats under många är. Statsrådet Andersson har i
direktiven (Dir. 1985:13) för den kommitté, som skall göra en översyn av
sjukförsäkringens roll när det gäller förebyggande åtgärder och i samband med
rehabilitering, framhållit att kommittén bör utreda om det är möjligt att göra
sjukpenningen mera flexibel med ett ökat antal ersättningsnivåer. Tre försäkringskassor
har begärt projektmedel för försök som förutsätter ett större antal
ersättningsnivåer än vad som är möjligt idag. Försöken avser rehabilitering och
utarbetande av en metodik för att successivt återtöra sjukskrivna till arbete.
Försöken skall omfatta vissa avgränsade grupper inom berörda kassor och i två
fall ske i nära samarbete med företagshälsovården.

Jag
kan konstatera att denna försöksverksamhet ligger väl i linje med den effektivisering
av rehabiliteringsverksamheten som eftersträvas. Erfarenheterna från
försöksverksamheten bör ge ett gott underlag för de överväganden som
nyssnämnda kommitté har att göra. Jag anser det därför vara angeläget att den
nu beskrivna försöksverksamheten med fler sjukpenningnivåer pä sätt
riksförsäkringsverket förordat kan komma till stånd.

Enligt
nuvarande regler är det inte möjligt att, som ett alternativ till sjukpenning,
utge ersättning för ökade kostnader för resa mellan bostaden och arbetsplatsen
i samband med sjukdom. Detta kan medföra att en person som sjukskrivs t.ex.
efter ett benbrott inte återgår till sitt arbete även om skadan i sig själv
inte innebär något hinder för honom att utföra sina arbetsuppgifter.
Riksförsäkringsverket vill möjliggöra försök med ersättning för merkostnader
för resor till och från arbetsplatsen om den försäkrades hälsotillstånd inte
medger att han utnyttjar det färdsätt han normalt använder till och från
arbetsplatsen.

Även
detta försök ligger väl i linje med direktiven till den tidigare nämnda
kommittén och jag anser det angeläget att försöksverksamheten kan genomföras.
Som riksförsäkringsverket framhåller bör merkostnadsersättning för resor dock
inte få utges med högre belopp än som motsvarar den sjukpenning som eljest
kunde ha utgivits.

Med
hänsyn till den samordning som sker mellan sjukpenning enligt AFL, lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och lagen (1977: 265) om statligt
personskadeskydd (LSP) finner jag det angeläget att de nu aktuella försöken fär
omfatta ersättningar enligt samtliga dessa lagar. Enligt min mening bör det
inte vara avgörande enligt vilken lag sjukpenning betalas ut när ställning tas
till lämpliga rehabiliteringsåtgärder.

Jag
förordar att regeringen föreslår riksdagen att anta en lag som ger regeringen,
eller den myndighet regeringen bestämmer, möjlighet att meddela föreskrifter
om avsteg från vissa regler inom den allmänna sjukförsäkringen,
arbetsskadeförsäkringen och det statliga personskadeskyddet så att
försöksverksamhet av det slag jag nu har beskrivit kan genomföras. Jag anser
att dessa föreskrifter bör göras tidsbegränsade. 1 första hand gäller det att
tillgodose behovet av avvikelser fram till utgången av innevarande

budgetår. Möjlighet bör
dock ges att meddela föreskrifter som gäller till 13

utgången av juni 1987.

Prop.
1985/86: 38

Kostnaderna för AFL-förmåner
till försäkrade inom ramen för försöksverksamhet av det slag jag nu har
beskrivit bör belasta det under femte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget D
1. Bidrag till sjukförsäkringen. Vad gäller ersättningar enligt LAF och LSP bör
kostnaderna bäras av arbetsskadeförsäkringen resp. personskadeskyddet.
Kostnaderna för administration inom försäkringskassorna av försöksverksamheten
täcks av de medel för projektverksamhet som anslagits inom ramen för det under femte
huvudtiteln upptagna förslagsanslaget B 4. Allmänna försäkringskassor.

4 Försök med enhetliga patientavgifter inom den
offentliga öppna hälso- och sjukvården

Mitt
förslag: Regeringen ges möjlighet att föreskriva avsteg från lagen (1981:49) om
begränsning av läkemedelskostnader, m.m. i syfte att möjliggöra försök med
enhetliga patientavgifter inom den offentliga öppna hälso- och sjukvärden.
Sädana föreskrifter skall kunna gälla längst till utgången av är 1988.

Örebro läns
landstingskommun: Möjlighet bör ges för landstingskommunen att ta ut en
enhetlig patientavgift på 30 kr. för såväl läkarbesök som besök för
sjukvårdande behandling. De i dag avgiftsfria åtgärderna remissbesök hos läkare
och förlängning av sjukintyg dä patienten konsulterar läkare direkt vid föriängningen
beläggs med avgift. I enhetstaxan bör också inordnas två åtgärder vars avgifter
fastställs i den taxa för viss vård utanför de allmänna försäkringskassornas
betalningsskyldighet m. m. som rekommenderas av Landstingsförbundet. Dessa är
dels hälsokontroll som inte föranleds av särskilt intyg, dels injicering av
vaccin i samband med vaccinationer. Vidare bör högkostnadsskyddet anpassas sä
att kvalificerings-gränsen för besök för sjukvårdande behandling sänks till 15
besök. Landstingskommunen föreslår också att resor till läkare och till
sjukvårdande behandling skall ingå i det s. k. högkostnadsskyddet.

14

Skälen
för mitt förslag: Örebro läns landstingskommuns förslag om en enhetlig
patientavgift är en del i de åtgärder landstingskommunen vill pröva inom ramen
för försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse, det s. k. frikommunförsöket.
Syftet är att åstadkomma förenklingar som kommer både patienten och
administrationen till godo. För egen del anser jag att det är angeläget att
pröva olika vägar som kan leda till förenklingar och effektiviseringar inom den
offentliga sektorn. Jag är därför positiv till att Örebro läns
landstingskommun ges möjlighet att genomföra ett försök med enhetliga
patientavgifter i huvudsaklig överensstämmelse med den ansökan som gjorts.

Den
enhetliga patientavgiften föreslås bli 30 kr. per besök oavsett om det gäller
läkarvård eller annan sjukvårdande behandling. Patientavgiftens

storlek
regleras i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till sjuk- Prop.
1985/86:38 värdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring. Enligt denna får patientavgift för läkarvårdsbesök tas ut
med högst 50 kr. (9 §) och med högst 25 kr. för annan sjukvårdande behandling än
läkarvård (11 §). För att möjliggöra en enhetlig patientavgift på 30 kr. i Örebro
läns landstingskommun krävs således avsteg från 11 § avseende annan
sjukvårdande behandling i detta landsting. Av 8 § i samma förordning framgår
att om den rådfrågade läkaren remitterar en försäkrad till en läkare inom
offentlig vård innefattar patientavgiften också besöket hos den senare läkaren.
Örebro läns landstingskommun föreslär nu att patientavgift skall kunna tas ut
även för sådant remissbesök. Det ankommer på regeringen att besluta om de
ändringar i författningshänseende som behövs för att möjliggöra de här berörda
avvikelserna från gällande avgiftsregler.

Beträffande
åtgärden förlängning av sjukintyg, då patienten konsulterar läkaren direkt vid föriängningstillfället,
gäller enligt nyssnämnda 8 § att läkarintyget skall utfärdas utan särskild
avgift. Landstingskommunens möjlighet att ta ut patientavgift för läkarkonsultationen
följer emellertid också av paragrafen i dess nuvarande lydelse. Något avsteg
från avgiftsregleringen på denna punkt torde inte behövas. Vad gäller
hälsokontroll som inte föranleds av särskilt intyg eller injicering av vaccin i
samband med vaccinering finns inte något fastslaget i lag eller förordning
angående patientavgift. De avgifter som nu tas ut för dessa åtgärder finns i
stället angivna i den taxa jag tidigare nämnt som utgör en rekommendation från Landstingsförbundet
till sjukvårdshuvudmännen. Det föreligger därför inte något författningsmässigt
hinder för att inordna åtgärderna i ett system med enhetsavgift.

Ett
genomförande av försöket med enhetliga patientavgifter bör kombineras med en
ändring av reglerna för högkostnadsskyddet. Reglerna för kostnadsbefrielse
finns i 7 § lagen (1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m. m. Av
paragrafens andra stycke framgår att det för kostnadsbefrielse fordras att
prisnedsatta läkemedel har inköpts eller patientavgifter för läkarbesök har eriagts
vid sammanlagt minst 15 tillfällen. Med ett sådant tillfälle likställs två
tillfällen då patientavgift har eriagts för besök för sjukvårdande behandlingar
eller för telefonrådfrägningar som har skett hos läkare eller hos
privatpraktiserande sjukgymnast.

Om en enhetlig
patientavgift, lika för både läkarvärdsbesök och besök

för annan sjukvårdande behandling, införs bör varje tillfälle då patientav

gift har eriagts för besök för annan sjukvårdande behandling i offentlig regi

jämställas med ett tillfälle då prisnedsatta läkemedel har inköpts eller

patientavgift har eriagts för läkarbesök. Detta innebär bl. a. att redan 15

sådana besök för sjukvårdande behandlingar blir tillfyllest för att kvalifice

ra för kostnadsbefrielse. Jag förordar därför att regeringen lägger fram ett

förslag till en lag som ger regeringen möjlighet att meddela föreskrifter som

avviker från 7 § andra stycket lagen (1981:49) om begränsning av läkeme

delskostnader, m.m. för att försöket med enhetliga patientavgifter skall

kunna genomföras enligt vad jag har anfört. Föreskrifterna skall kunna

gälla under den tid frikommunförsöket pågår, dvs. till utgången av år 1988.

Bemyndigandet bör utformas så att föreskrifter kan meddelas att gälla i de 15

Prop.
1985/86:38 landstingskommuner som omfattas av frikommunförsöket, dvs. Örebro läns,
Jämtlands läns samt Göteborgs och Bohus läns landstingskommuner. Örebro läns
landstingskommun har också begärt att kostnader för resor till läkare och till
sjukvårdande behandling skall ingå i det s. k. högkostnadsskyddet. F. n. pågår
en försöksverksamhet med sjukresor inom Piteå och Ystads sjukvårdsdistrikt och
inom Pajala kommun. Under försöksverksamheten administreras sjukresorna av
landstingen i Norrbottens och Malmöhus län. Försöksverksamheten syftar till att
fä underlag för att bedöma hur ett eventuellt överförande av det ekonomiska och
administrativa ansvaret för sjukresor från de allmänna försäkringskassorna
till sjukvårdshuvudmännen kan organiseras. Försöksverksamheten syftar också
till att pröva möjligheterna att genom organisatoriska m.fl. åtgärder begränsa
sjukresekostnaderna. Innan erfarenheterna från den försöksverksamheten
föreligger är jag inte beredd att föreslå en sådan ändring att även resekostnader
skulle omfattas av det system för kostnadsbefrielse som gäller enligt 7 § lagen
(1981:49) om begränsning av läkemedelskostnader, m.m.

5 Upprättade lagförslag

I
enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprättats
förslag till

1.
lag om ändring i lagen (1962:
381) om allmän försäkring,

2.
lag om ändring i lagen
(1985:87) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

3.
lag om ändring i lagen (1976:
380) om arbetsskadeförsäkring,

4.
lag om försöksverksamhet inom
sjukförsäkringsområdet,

5.
lag om försöksverksamhet med
enhetliga patientavgifter inom offentlig öppen hälso- och sjukvård.

6 Hemställan

Jag
hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen.

7 Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt
fram.

16 Norstedts
Tryckeri, Stockholm 1985