Prop. 1985/86:4

Regeringens proposition 1985/86:4

om att överföra tillverkning och utgivning

av mynt till Sveriges riksbank; Prop.

1985/86:4

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som lagils upp i bifogade utdrag av
regeringsprotokoll den 13 juni 1985.

På
regeringens vägnar INGVAR CARLSSON

Kjell-Olof
Feldt

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att rätten all läla tillverka och ge ul mynt överförs
från regeringen lill Sveriges riksbank. Mynltillverkningen, som myntverket nu
svarar för, föreslås ske i aktiebolagsform med riksbanken som huvudman.
Förslaget föranleder vissa ändringar i lagen (1970: 1028) om rikets mynt och
lagen (1934:437) för Sveriges riksbank.

Frågan
om hur överförandel av myntverkets personal, anläggningar, lager m. m. skall
regleras kommer alt las upp i annat sammanhang.

Lagändringarna
föreslås träda i kraft den 1 juli 1986.

I Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 4

Prop. 1985/86:4
1 Förslag till

Lag
om ändring i lagen (1970:1028) om rikets mynt

Härigenom
föreskrivs alt i 1 och 4§§ lagen (1970: 1028) om rikets mynt ordel
'"regeringen"" skall byias ul mol
""riksbanken"".

Denna
lag trader i kraft den 1 juli 1986.

Senaste lydelse av 1 § 1975:170 4§ 1975: 170.

2
Förslag till

Lag om ändring i lagen (1934:437) för Sveriges riksbank

Härigenom föreskrivs all I KAP, 2S och IV KAP. 25 § lagen (1934:437) för
Sveriges riksbank skall ha nedan angivna lydelse.

Prop.
1985/86:4

Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Riksbanken,
som enligt 9 kap. 13 § regeringsformen ensam liar räll an utgiva sedlar, driver
bankrörelse enligt denna lag.

Därjämte må riksbanken å sill sedeliiyckeri idka tiyckerirörelse
och vid sitt pappersbruk bedriva papperstillverkning.

Riksbanken må ej deltaga i eller driva annan rörelse än
den. som enligl denna lag är rikshanken uttryckligen medgiven.

Riksbanken driver bankrörelse enligt denna lag.

/ 9 kap. 13§ regeringsformen finns besläminelser om
rikshankens rätt att ge ut sedlar. Bestämmelser om rikshankens räll alt låta
tillverka och ge ul inynl finns i lagen (1970:1028) om rikels mynt.

Riksbanken får hedriva tryckerirörelse vid sill
sedeltryckeri och papperstillverkning vid siu pappersbruk samt hedriva
tillverkning av mynt, medaljer och därmed likartad verksamhet vid sitt
myntverk.

Riksbanken får inte delta i eller driva annan rörelse än
sådan som är uttryckligen medgiven enligl denna lag.

Riksbanken må förvärva fasligheter, som är som är avsedda
för inrymmande av riksbankens kontor saml för iiyckerirörelsen och pap-persiillverkningen.

Därjämte
må riksbanken till skyddande av fordran, å offentlig auktion eller fondbörs
eller vid exekutiv försäljning inköpa egendom, som är för fordringen utmätt
eller pantsatt, så ock såsom betalning

KAP.

5§=

Riksbanken får förvärva sådana fastigheter som är avsedda
för riksbankens kontor, sedeliiyckeri. pappersbruk och myntverk.

För att skydda en fordran får riksbanken

I. på offentlig auktion eller fondbörs
eller vid exekutiv försäljning köpa egendom, som är utmätt eller utgör säkerhet
för fordringen.

Senaste lydelse 1974:569. Senaste lydelse 1974:569.

Prop.
1985/86:4 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

för
fordran överlaga för fordringen pantsatt eller annan egendom, dock skall sådan
egendom åter avyttras, när så prövas lämpligt och, i varje fall, när det kan
ske utan förlust.

2. som
betalning för fordran överta egendom som utgör säkerhet för fordringen eller
annan egendom.

Den egendom som rikshanken har förvärvat enligt andra stycket
skall avyttras så snart det lämpligen kan ske och senast när del kan ske utanföijusi.

Denna lag träder i kraft den I juli 1986.

FINANSDEPARTEMENTET

uiarag

PROTOKOLL

vid regeringssammanträde

1985-06-13

Prop.
1985/86:4

Närvarande:
statsrådet 1. Carlsson, ordförande, och statsråden Lundkvist, Feldt, Sigurdsen,
Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson. Andersson, Boström, Bodström, Göransson.
Gradin, Dahl. R. Carlsson, Holmberg, Hellström

Föredragande:
statsrådet Feldt

Proposition
om att överföra tillverkning och utgivning av mynt till Sveriges riksbank

1
Inledning

Enligl
9 kap. 13 § regeringsformen (RF) har endasi riksbanken rätt att ge ul sedlar.
Bestämmelserom penning- och betalningsväsendet i övrigi meddelas genom lag.
Bestämmelser om mynt finns i lagen (1970: 1028) om rikels mynt (mynllagen).
Regeringen har enligt denna lag ensam rätt alt låta tillverka och ge ut mynt.
Dessa skall vara lagligt betalningsmedel. Föreskrifter om mynts sammansättning,
vikt och utförande meddelas av regeringen.

Efter medgivande av regeringen uppdrog chefen för finansdepartementet
i december 1983 åt Revisionsbyrån Lundberg & Co AB att göra en översyn av
myntverkets organisation m. m. Översynen syftade främst till att utröna om
några fördelar kunde vinnas genom alt i en eller annan form samordna mynltillverkningen
med sedelframställningen. 1 december 1984 avgav auktoriserade revisorn Lars
Lundberg en promemoria angående samordning av mynt- och sedelproduktionen m. m.
Promemorian bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna
och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i delta
ärende som bilaga 2.

Prop.
1985/86: 4 2 Föredragandens överväganden

2.1 Bakgrund

Rätten all ge ul betalningsmedel i Sverige är delad genom
att regeringen med stöd av mynllagen ensam har räll atl ge ut mynt och
riksbanken enligl RF har utgivningsrätten för sedlar. All del förhåller sig så
förklaras av historiska skäl.

Mynltillverkningen

Sedan gammall har rätten all ge ul mynt tillhön kungen
(regeringen). Mynten var tidigare värdemätare och skulle ha ett metallinnehåll
som någorlunda svarade mol deras nominella värde. 1 1809 års regeringsform
fanns en särskild bestämmelse'(79 § 2 mom.) angående mynt. Där föreskrevs att
""Ej må nägon förändring i rikels mynt lill skrot eller korn, det
vare sig till förhöjning eller avslag, äga rum ulan riksdagens bifall; Konungens
rättighet atl slå mynt dock oförkränki'". Denna beslämmelse har också
ansetts innebära all Kungl. Maj:l/regeringen tidigare självständigt avgjorde
myntens utseende och prägel. Detta sker numera, efler den nya grundlagen, i
den formen atl regeringen med slöd av 4§ myntlagen utfärdar förordningar om
myntens sammansättning, vikt och utförande. De nu gällande bestämmelserna i
detta avseende finns dels i förordningen (1971:105) om melallinnehäll och siorlek
beträffande rikets mynt (omtryckt 1984:333), dels i förordningen (1984:334) om
prägel pä rikets mynt. Någon relation mellan myntens namnvärde och metallvärde
föreligger numera inte. Vid de tillfällen minnesmynt ges ul anges deras uiformning
i den förordning vari regeringen föreskriver att ett visst minnesmynl skall ges
ul.

Mynttillverkningen ombesörjs av myntverket, som är central
förvaltningsmyndighet för myntväsendet. I mån av resurser fär verket, enligt 2S
förordningen (1979:741) med instruktion för myntverket, ge ul medaljer och även
utföra andra arbeten (uppdragsverksamhet).

Myntverket har under slutet av )970-talel och början av 1980-talel
tillverkat 260—285 miljoner bruksmynl per år. De senaste åren har produktionen
minskal lill drygt 200 miljoner per år lill följd av en nedgång i behovet av
mynt. Utöver bruksmynten tillverkas vissa år minnesmynl till ell anlal av några
hundra lusen och vidare tillkommer uppdragsverksamheten med en årlig
försäljning på drygt 6 milj. kr.

Kostnaderna för myntverkets verksamhei bestrids från tre
anslag, nämligen förslagsanslagen Myntverket: Förvaltningskostnader och
Myntverket: Uppdragsverksamhet saml reservationsanslaget Myntverket: Utrustning.
För budgetåret 1985/86 har för förvaltningskostnader anvisats drygt 8,5 milj.
kr. Uppdragsverksamheten skall inte belasta statsbudgeten. Etl formellt anslag
på I 000 kr. har anvisats. Myntverket disponerar också en

rörlig
kredit i riksgäldskontoret intill 500000 kr. Från ulrustningsanslagel Prop. 1985/86:4

bestrids utgifter för anskaffning och underhåll av mer
kostnadskrävande maskiner. För budgetåret 1985/86 har anvisats 335000 kr (prop.
1984/85: 100 bil. 9, FiU 14, rskr 192).

Mynten bokförs lill sitt nominella värde när de
färdigställts och lagts i myntverkets lager. Mynten säljs sedan lill riksbanken
för del nominella värdet. Genom atl delta värde avsevärt översiiger kostnaden
för inköpt material uppkommer etl överskott som redovisas som
""Myntverkets inlevererade överskott" i statsbudgeten. Denna
post har under senare år varierat mellan 85 och 230 milj. kr. per år.
Riksbanken hämtar mynten hos myntverket och ombesörjer transporten ut till sina
region- och kassakonior, varifrån bank- och postkontor hämiar mynten.
Riksbanken redovisar sill inneliggande lager av mynt som en tillgång, medan
från riksbanken utväxlade mynt inte redovisas i riksbankens bokföring.

Myntverket har ett femtiotal anställda, av vilka åtta är
sysselsatta i uppdragsverksamheten. Till följd av den minskade eflert"rågan
på mynt har verkel planerat för en neddragning av antalet anställda. Efter
förhandlingar med personalorganisationerna har övertalighelen fastställts lill
tolv personer. Under budgetåret 1985/86 har beräknats en besparing pä lönekostnadsanslaget
motsvarande tre tjänster.

Sedeliillverkningen

Sedlarna var ursprungligen etl slags skuldbevis, inlösbara
mot mynt, ulfäi(Jade av riksbanken och dess föregångare. Efler hand har dessa
skuldbevis utvecklats lill gängse betalningsmedel. Genom 1809 års regeringsform
tillförsäkrades riksens ständer allena räll "alt genom banken utgifva
sedlar, som för mynt i riket må erkännas"". Riksbankens ensamrätt all
ge ul sedlar framgår numera av 9 kap. 13 § RF. 1 6§ lagen (1934:437) för
Sveriges riksbank (riksbankslagen) anges all av riksbanken utgivna sedlar skall
utgöra lagligt betalningsmedel. Till skillnad mot mynten redovisas av
riksbanken utgivna sedlar i bokföringen som en bankens skuld. Delta återspeglar
sedlarnas tidigare funkiion som skuldbevis. De sedlar som ligger i riksbankens
lager är med delta betraktelsesätt inte någon tillgäng och redovisas inte
heller i balansräkningen. Riksbankens utgifter för tillverkning av nya sedlar
bokförs som en löpande omkostnad.

I 2S riksbankslagen anges all riksbanken "mä å sill
sedeltryckeri idka tryckerirörelse och vid sill pappersbruk bedriva
papperstillverkning'". Riksbanken har sedan 1750-talei drivit elt eget
pappersbruk i Tumba, till en början endasi för tillverkning av sedelpapper för
bankens sedeltryckeri. Tumba pappersbruk drevs direkl som en riksbankens
rörelse med fullmäktige i riksbanken som högsta styrelse. Ar 1963 beslutade
riksdagen (BaU 1963:15) på framställning från fullmäktige den 14 februari 1963,
atl pappersbruket skulle organiseras som ett av riksbanken ägt aktiebolag.
Aktiebolagsformen förordades av fullmäklige eftersom bruket därigenom såväl

Prop. 1985/86:4

med avseende på skattebelastning och annal som möjligheler
till smidig och affärsmässig förvaltning och drift, likställdes med andra
industriföretag. Driften överfördes emellertid inte omedelbart till
aktiebolagsform ulan drevs inom riksbanken fram till och med år 1970.

Sedeltryckeriet var tidigare en särskild avdelning inom
riksbanken. Under 1960-ialel aktualiserades behov av omlokalisering och kapaciletsui-byggnad
för sedeltryckeriet. Den utredning som då gjordes genom riksbankens
fullmäktiges försorg visade alt del mest fördelaktiga alternativet var en
flyttning av tryckeriet lill Tumba, varvid samordning kunde ske med
pappersbruket. Fullmäklige fann det ur riksbankens och AB Tumba bruks synpunkl självfallel
att utgå frän atl iryckerirörelsen skulle bedrivas i bolagels regi. Riksdagen
beslutade i enlighel med framställning frän fullmäktige all riksbankens
sedeltryckeri skulle föriäggas lill Tumba och all del skulle få ankomma på AB
Tumba bruk att vidta de åtgärder som föranleddes därav (BaU 1968:5, rskr 74).
Beslutet innebar all tryckningen av sedlar överfördes från en myndighet,
riksbanken, lill etl bolag. Detla förhållande berördes inte närmare i
propositionen eller vid riksdagsbehandlingen.

1 enlighel med riksdagsbeslutet integrerades pappersbruket
och sedeltryckeriet från och med år 1971 i AB Tumba bruk. Bruket har drygt 400
anställda och en årsomsättning på omkring 200 milj. kr., som fördelar sig jämnt
mellan pappersbruk och värdelryckeri. Vid pappersbruket produceras, utöver
sedelpapper, säkerhelspapper och andra högvärdiga papperskvaliteter. Värdelryckeriei
trycker, föruiom sedlar även checkar, ak-tiebrev, pass och penninglöner. Av
brukels toialomsätlning härrör en dryg tredjedel från export. Riksbanken köper
hela sill sedelbehov frän Tumba bruk. Prissättningen sker pä affärsmässiga
grunder. Avtal träffas årsvis avseende hela behovel av sedlar under året.
Riksbanken svarar för distributionen av sedlar ul till sina region- och
kassakontor och sänder därvid sedlar och mynt i gemensamma transporter.

2.2 Överföring av myntutgivningen till riksbanken

Mitt förslag: Rätten atl låta tillverka och ge ul mynt
överförs från regeringen lill riksbanken.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitl förslag.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker atl
rätten till tillverkning och utgivning av mynt övert'örs till riksbanken.

Skälen
för mitt förslag: Sedlar och mynt är lagliga betalningsmedel, vilket Prop.
1985/86: 4 innebär all den som har betalning all fordra är skyldig atl ta emot
betalning i sedlar eller mynt. Båda typerna av betalningsmedel är numera symboliska
värdetecken och det finns egentligen ingen annan skillnad mellan dem än all del
ena är av papper och används för höga namnvärden och det andra är av metall och
används för låga namnvärden. Skillnaderna belräffande t. ex. huvudmannaskap
och bokföring av mynt och sedlar förklaras av historiska skäl. vilka i dag inte
längre har nägon aktualitet och följaktligen inie kan utgöra motiv för alt
bibehålla den nuvarande ordningen. Det har heller inte tillkommit några nya
skäl för alt ha utgivningsrätten uppdelad mellan regeringen och riksbanken.

Det
förhällandet all mynt och sedlar har samma funktion som betalningsmedel lalar
för en gemensam huvudman för tillverkning och utgivning. Därigenom skulle ocksä
åstadkommas en önskvärd direkl koppling mellan befogenheter och ansvar i fråga
om mynten, liksom redan är fallet beträffande sedlarna. Riksbanken
transporterar såväl mynt som sedlar till sina kontor i landet och
tillhandahåller där betalningsmedlen. Riksbanken framstår däri'ör gentemot
bank- och postkontor och andra kunder som den ansvariga instansen för
försörjning av mynt och sedlar men saknar den formella befogenheten alt styra myntproduklionen.
Vid mynlbrist riktas krilik försl mol riksbanken, medan vid överskottssituationer
främst myntverket drabbas genom ökad lagerhållning. Föruiom att ett gemensamt huvudmannaskap
leder till en direkl koppling mellan befogenhei och ansvar, ger del anledning
för huvudmannen att noga samordna produktion, lagerhållning och distribution.
Ett ytlerligare skäl för etl gemensaml huvudmannaskap är alt det blir en och
samma instans som under riksdagen bereder frågor om huruvida en viss valör
skall tillverkas i form av mynt eller sedel. Slulligen lorde vissa fördelar kunna
vinnas genom ett samui-nyttjande mellan Tumba bruk och myntverket, även om
dessa är skilda juridiska personer, av brukets funktioner för marknadsföring
och ekonomiadministration.

Att
överföra rätten att ge ul mynt till riksbanken förutsätter vissa författningsändringar.
Ett alternativ är att sammanföra bestämmelserna om mynt- och sedelutgivning i
riksbankslagen och alt samtidigt upphäva myntlagen. Härvid skulle också
övergångsbestämmelserna till myntlagen behöva revideras. Eftersom de
författningar som reglerar riksbankens verksamhet f. n. ses över av slatsskuldspolitiska
kommittén (Fi 1983:07), anser jag emellertid alt ändringarna i riksbankslagen
nu bör begränsas lill de som är nödvändiga för all genomföra reformen. Jag
förordar därför alt myntutgiv-ningsrälien överförs lill riksbanken genom atl
ordet "regeringen" byts ut mot "riksbanken" i I och 4§§
myntlagen. Härigenom ges riksbanken ensam rätt dels atl låta tillverka och ge
ut mynt, dels att meddela föreskrifter om mynts sammansättning, vikt och
utförande. Vidare krävs en ändring i 2 § riksbankslagen av innebörd att
riksbanken utöver den nu angivna

Prop. 1985/86:4

verksamheten
också får ge ut mynt samt tillverka medaljer och utföra andra arbeten, i likhel
med vad myntverket nu enligt sin instruktion kan göra. Samtidigt bör språket i
paragrafen moderniseras.

Del
ankommer pä slatsskuldspolitiska kommittén att överväga om bestämmelser om
tillverkning och utgivning av mynt skall föras in i riksbankslagen.

Vad som
anförts i remissyttranden om demonelarisering av vissa mynt - dvs. atl mynten
inte längre skall vara giltiga som betalningsmedel - och ytterligare ändring i
riksbankslagen bör lämpligen las upp i sambnnd med den allmänna översyn av
lagstiftningen om riksbanken som kommer au ske med utgångspunkt i slatsskuldspolitiska
kommitténs förslag.

2.3
Juridisk form för mynttillverkiiingen

Mitt förslag: Mynltillverkningen skall bedrivas i
aktiebolagsform under riksbanken.

Utredarens förslag: Överensstämmer med mitl förslag.
Remissinstanserna: Alla inslanser utom TCO lillsiyrker eller har ingel all erinra
mot aktiebolagsform.

Riksbanken anför alt det är så väsentligt atl kunna
bedriva produktionen i den smidiga aktiebolagsformen alt riksbanken uppställer
detta som ell krav för atl över huvud laget överta ansvaret för myntväsendet.

VCO anser atl bäde sedel- och mynttillveikningen är sådan allmännyttig
verksamhei med monopolställning att staten har etl särskill behov av att kuiiiia
styra verksamheten. TCO förordar däiför all möjlighelerna utreds att ha
myntverket som dottermyndighei lill eller avdelning inom riksbanken.

Skälen för mitt förslag: Av.izörande (ör milt förslag om
aktiebolagsform är alt mynt- och sedelproduklioneii hör h.ii samma formella
relationer lill riksbanken och all ertarenheterna av att diiva st-cleliillverkningen
i bolag samstämmigt är myckel positiva. Del kan tiJirrör inlc komma i IVåga atl
formen för sedeltillverkningen skall ändras. Vidare k:ni verksamheten vid
myntverket i stor uisträckning jämställas med ell indusiriföreiags verksamhet.
Därför bör strävan ocksä vara all mäta resulialet pä elt likarlat sätl. Också
av delta skäl är del en fördel all mynttillverkningen bedrivs i
aktiebolagsform. Till detla kommer atl bolagsformen ger slörre möjligheter till
förändringar av verksamheten och en aktivare marknadsföring. Samarbetet mellan
sedeltryckeri och myntverk underlättas.

Slalen har självfallet etl behov av alt kunna styra sedel-
och myntproduktionen. Den ändrade form för styrning av myntproduklionen som
mitt förslag innebär har redan fungerat under 15 är då del gäller sedelproduk-

tionen.
Styrningen sker genom riksdagen, som dels beslutar om erforderliga lagar, dels
utser riksbanksfullmäktige, utom dess ordförande och suppleanten för denne som
ulses av regeringen, dels granskar riksbankens verksamhet. AB Tumba bruk är elt
av riksbanken helägt bolag vars styrelse utses av fullmäklige genom dess ombud
pä bolagsstämman. De anspråk på möjligheler till statlig styrning som rimligen
kan slällas är därigenom enligt min mening uppfyllda. Erfarenheterna är ocksä
positiva. Styrningen av mynltillverkningen avses alt ske pä i princip samma säll.
Del bör emellertid överlåtas ål fullmäklige all närmare beslämma hur denna tillverkning
skall inordnas under riksbanken, dvs. om verksamheten skall drivas i ell särskill
bolag, föras in i AB Tumba bruk eller om nägon annan konstruktion skall väljas.
Av den föreslagna tidpunkten för ikraftträdandel av lagändringarna följer au
mynttillverkningen bör bedrivas i aktiebolagsform från och med den 1 juli
1986.

Prop. 1985/86:4

2.4 Riksbankens rätt att förvärva fastigheter

Mitt förslag: Riksbanken ges rätt alt förvärva faslighet
avsedd för mynl-och medaljlillverkning.

Utredaren och remissinstanserna har inte berört denna
fråga.

Skälen för mitt förslag: Även om jag här har förutsatt all
mynttillverkningen skall ske i aktiebolagsform kan ett resultat av del
fortsatta arbelel alt förbereda överförandet av myntväsendet lill riksbanken
(se vidare avsnilt 2.5) bli atl del bedöms mesl ändamålsenligt atl riksbanken
förvärvar den faslighel myntverket nu disponerar i Eskilstuna. För all
möjliggöra delta krävs en ändring av 25 S första stycket riksbankslagen. Enligt
denna bestämmelse fär riksbanken nu endast förvärva fasligheter för inrymmande
av sina kontor saml för iryckerirörelsen och papperstillverkningen. Förslaget
till ändring framläggs nu så atl beslul i denna del kan fallas av riksdagen
under hösten dvs. innan regeringen föreslär hur myntväsendet i praktiken skall överiöras
lill riksbanken. Därigenom underlättas de fortsatta förberedelserna för
överförandet. Vad jag nu har föreslagil utesluter inte att riksbanken eller del
bolag som skall svara för mynltillverkningen i slällel hyr lokalerna om en
sådan lösning skulle visa sig lämpligare,

Möjlighelerna alt samordna de rent tekniska funklionerna i
sedelfram-slällning och mynltillverkning är uppenbarligen begränsade. Den
faslighet i vilken myntverket nu bedriver sin verksamhei, har särskilt ulformals
för verkels behov i samband med alt myndigheten omlokaliserades till Eskilstuna
år 1974. För de lekniska funktionerna disponerar verket därför nu ändamålsenliga
lokaler och maskiner. Av bl. a. dessa skäl förutsätter jag för min del atl
tillverkningen av mynt även fortsättningsvis skall vara kvar i Eskilstuna.

I samband med den nu föreslagna ändringen i första stycket
bör språket i paragrafens andra stycke moderniseras.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:4 2.5
Övriga frågor

De
nu redovisade förslagen till lagändringar skapar endast de legala förutsätlningarna
för riksbanken att ge ut mynt. En rad frågor återstår att behandla dä det gäller
överförandet av myntverkels personal, utrustning m. m. Dessa frågor kommer nu atl
beredas i första hand i samverkan mellan riksbanken och myntverket.

3
Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag all regeringen föreslår riksdagen
dels alt anla inom finansdepartementet upprättade förslag till

1.
lag om ändring i lagen (1970:
1028) om rikets mynt,

2.
lag om ändring i lagen
(1934:437) för Sveriges riksbank, dels atl

3. besluta
all tillverkningen av mynt m. m. från och med den 1 juli

1986 skall bedrivas i aktiebolagsform enligt de av mig förordade

riktlinjerna.

4
Beslut

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar atl genom
proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden lagl fram.

Bilagal
Prop. 1985/86:4

REVISIONSBYRÅN LUNDBERG * CO AB Auktoru«rid* riTliortr

• •

'iir;,:"'" ,;;v-i"rtT

198i|-12-19

P M

ANG Å ENDE SAMORDNING MYNT- OCH SEDELPRODUKTION
M.M.

Prop.
1985/86:4 översyn av mynttillverkningen

INNEHÅLL

0. Sammanfattning

1. Inledning

2. Uppdraget och dess utförande

Bakgrundsbeskrivningar

3.1
Regler for
mynt- och sedelproduktion (här utesluten

3.2
Myntverket

3.3
Aktiebolaget
Tumba Bruk

3.4
Planering och
distribution av mynt

3.5
Internationell
utblick

Problemst ä llningar

4.1
Begr ä nsad samordning mellan sedlar och mynt

4.2
Minskat behov
av mynt

Å tg ä rdsf ö rslag

5.1
Gemensam
huvudman f ö r mynt- och sedelproduktion

5.2
Anpassning av
myntverkets resurser

Aam ä rlmlng: Vissa av bilagorna har h ä r uteslutits. De som me ö ä r 1-4 samt
7:1 och 3,

0. Sammanfattning Pl"Op. 1985/86:4

Riksbanken svarar för den övervägande delen av
rutinerna för planering, lagerhållning och distribution av betalningsmedel.
För produktionen av sedlar anlitas AB Tumba Bruk och för
produktionen av mynt anlitas myntverket. Formellt är riksbanken huvudman
endast för sedlarna, eftersom myntverket är en myndighet.

Utredningen har syftat till att undersöka fördelar
och nackdelar med en ökad samordning mellan betalningsmedlen sedlar och
mynt. Därvid har beaktats förväntade förändringar i myntvalörer och
myntefterfrågan.

Utredningen har väsentligen genomförts under hösten
1984. Omfattande biträde har erhållits från myntverket, AB Tumba Bruk
och riksbanken. Även myntverkets revisionskontor, riksbankens
revisionsavdelning och myntverkets fackliga organisationer, lokalt och
centralt, har lämnat bidrag.

Utredningens resultat är att en ökad samordning kan
betraktas som nödvändig. Samordningsfördelarna finns dock i en ökad
samordning av betalningsmedlen via riksbanken och inte genom direkt
samordning mellan produktionsenheterna. Sålunda föreslås att myntverket
underordnas riksbanken som huvudman. Härigenom uppnås gemensamt
beslutsfattande och verkställande i frågor om val mellan sedlar och
mynt. Vidare uppnås en direkt koppling mellan befogenhet att vidtaga
åtgärder och ansvar för dessa konsekvenser även för mynthanteringen
- i likhet med vad som gäller för närvarande beträffande
sedelhanteringen.

En inordning under riksbanken kräver att
myntverket övergår till aktiebolagsformen. Några nackdelar med
övergången, som gör inordningen under riksbanken olämplig, föreligger
ej. Tvärtom kan med myntverkets verksamhet och inriktning, bl a
används 25% av resurserna för uppdragsverksamheten, aktiebolagsformen
innebära fördelar.

PrOD 1985/86'4 Ekonomiska ber ä kningar med h ä nsynstagande
till ö verg å ngen till aktiebolag, vikande efterfr å gan m m visar att myntverket i aktiebolagsformen kan erh å lla en ekonomiskt sund uppbyggnad. Med
kapitaltillskott i storleksordningen 20 mkr erh å ller myntverket - om f ö reslagen
priss ä ttning ä r acceptabel - en ekonomi som m ö jligg ö r sj ä lvfinansierade investeringar och utrymme f ö r utveckling av uppdragsverksamheten. Ber ä kningarna visar att inf ö rande av 10-kronan och/eller expansion av
uppdragsverksamheten till stor del kan kompensera minskningen i personalbehov
som den vikande efterfr å gar p ä bruksmynt medf ö r.

ö verf ö randet till riksbanken inneb ä r att statsverkets "inkomst fr å n myntningen" upph ö r fr o m budget å ret
19-85/86. Den ber ä knade inkomsten fr ä n budget å ret
1984/85 minskas dessutom med ca 50 mkr p g a ö verg å ngen (v ä sentligen nedskrivning av myntlager). Detta inkomstbortfall
kompenseras av de ö kade int ä kterna hos riksbanken, d ä r mynten f ö resl å s hanteras p å
samma s ä tt som sedlar.

Utredningens f ö rslag
medf ö r behov av utredning om utgivningsr ä tt m m i lagstiftningen om mynt.

1984-11-25

Prop.
1985/86:4

Promemoria angående översyn av mynttillverkningen

1. Inledning

Sedlar och mynt svarar endast f ö r ca 1% av den v ä rdem ä ssiga betalningsf ö rmedlingen,
medan elektronikens andel anses ö verstiga
80%. M ä tt i antal betalningstransaktioner
ä r dock f ö rh å llandet f ö r n ä rvarande n ä stan det omv ä nda.
Sedlar och mynt svarar s ä ledes f ö r merparten av den rutinm ä ssiga hanteringskostnaden f ö r betalningsf ö rmedlingen,
eftersom det ä r transaktionernas antal som i f ö rsta hand p å verkar
kostnaden - inte transaktionsbeloppens storlek.

Myntstr ö mmarna kan -
principiellt och schematiskt - å sk å dligg ö ras med f ö ljande bild.

MYNTVERKET

BANKER/POST

AFFXRER m m

AUTOMATFÖRETAG (Tele, parkering m m)

KUNDER

Riksdagen 1985/86. I .saml. Nr 4

s. 19 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:4

Bilden (h ä mtad fr å n
riksbankens utredning h ö sten 1983 betr ä ffande raynthanteringen) beskriver myntens kretslopp:
Dels kretsloppet mellan aff ä rer m m och
kunder, dels mellan banker/post, aff ä rer
m m, kunder och automatf ö retag m m, dels mellan
riksbankskontor och banker/ post.

Nettotillskotten till kretsloppen fr å n myntverket har under de senaste 10 å ren legat i storleksordningen 175-290 miljoner mynt
per å r. Beroende p å val ö rmixen har
motsvarande nominella v ä rden varierat fr å n 100-275 miljoner kronor. Anskaffningskostnaden f ö r tillskottsmynten har varierat mellan 35 och 70 miljoner
kronor (kostnaderna exkl. material har uppg å tt
till 5-9 miljoner kronor, dvs 10-15% av sj ä lvkostnaden).

Kretsloppen f ö r
sedlar ä r principiellt likartade myntens
med undantag f ö r automatf ö retagens roll och det faktum att sedlarnas livsl ä ngd endast ä r
en br å kdel av myntens (1-2 å r j ä mf ö rt med 25 å r).
Ä rligt nettotillskott i antal
sedlar och nominella v ä rden av sedlar fr ä n Tumba Bruk AB, som tillverkar sedlarna, ä r v ä sentligt st ö rre ä n f ö r mynt. Sj ä lvkostnaden
per sedel ä r dock i regel v ä sentligt l ä gre
ä n motsvarande kostnad f ö r mynt, varf ö r
skillnaden i totala kostnader h ä rigenom
minskar.

Myntens anv ä ndning har
under de senaste 35 å ren tappat i f ö rh å llande till
sedlarna vad g ä ller h ö gsta val ö r.
Att mynten skulle tappa ytterligare i detta avseende f ö refaller ej troligt.

I betalningsf ö rmedling
v ä l insatta personer anser att den
elektroniska betalningsf ö rmedlingens utveckling endast f å r en begr ä nsad
effekt p ä behovet av mynt som betalningsmedel.
Ä ven om de ö kande kostnaderna per kontant betalningstransaktion
verkar f ö r ö kad anv ä ndning av elek-

troniska
betalkort anses utvecklingen ej bli s å
snabb Prop. 1985/86" 4 och omv ä lvande
som ibland framf ö rts. Det b ö r dock p å pekas
att bed ö mningsunderlagen ä r bristf ä lliga.
Ett stort behov av utredningar avseende elektronikens inverkan p å behovet av mynt (och ä ven sedlar) f ö religger.

Av ovanst å ende framg å r att mynten utg ö r
en v ä sentlig del av betalningsf ö rmedlingen och att kostnaderna f ö rknippade med myntframst ä llningen ä r
v ä sentliga. Detta f ö rv ä ntas g ä lla under ö versk å dlig tid oberoende av s ä v ä l f ö rskjutningar mellan sedlar och mynt som av
ytterligare och snabbare framsteg mot det "kontantlbsa" samh ä llet. M ö jligheter
att ö ka effektiviteten och m å luppfyllelsen i myntframst ä llning och -hantering ä r h ä rf ö r v ä sentliga fr å gor att beakta.

Riksdagen besl ö t
v å ren 1983 att mynthanteringen skulle
ses ö ver. Uppdraget utf ö rdes av riksbanken i samverkan med bl a myntverket.
I rapporten daterad 1983-12-12 l ä mnas f ö rslag till f ö rb ä ttrat mynthanteringssystem, bl a kommenteras f ö rpackningsfr å gan,
m ö jligheterna till lokal clearing
(utanf ö r riksbanken), avgiftsbelagd
riksbanksservice, rayntplanering och arbetsmilj ö fr å gor. F ö r n ä rvarande p å g å r vidarebearbetningar
och f ö rs ö ksverksamhet betr ä ffande rapportens f ö rslag.

I januari 1984 uppdrogs till undertecknad att utf ö ra en ö versyn
av mynttillverkningen avseende ekonomiska och organisatoriska fr å gor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86'4 - Uppdrag, utf ö rande och
rapportering

Uppdraget, som redovisas i bilaga 1, innefattade f ö ljande punkter.

Samordning av mynttillverkningen med sedelframst ä llningen

Samordnad administration och l å ngsiktig produktionsplanering i sedel- och
mynttillverkningen

Sedel- och mynttillverkningen under en huvudman

Problemen med anledning av ev. vikande myntefterfr å gan

Mynttillverkningen i annan juridisk form

Inordning av mynttillverkningen i Tumba Bruk AB

Beaktande av ä ndringar
i myntserien enligt myntverkets framst ä llning

Uppdraget har utf ö rts
huvudsakligen under perioderna mars, juni och september 1984. Sven-Erik
Nilsson, ekonomiansvarig myntverket, har ä gnat
v ä sentlig tid till framtagning av
ekonomiskt bed ö mningsunderlag f ö r utredningens r ä kning.
Vidare har Bengt Ulvfot, Ake Gustavsson och Bengt Mossberg med medhj ä lpare och myntverkets fackliga f ö retr ä dare. Stig Nisell,
H å kan Eriksson, Reinert Eriksson och
Bo Malmqvist samt revisionschefen vid riksbanken, Tommy Blomberg, l ä mnat v ä rdefulla
synpunkter under utredningens g å ng. Olle Hawor,
chef f ö r revisionskontoret vid
kammarkollegiet, har varit behj ä lplig med
att utreda vissa redovisningsm ä ssiga fr å gest ä llningar.
Slutligen kan n ä mnas att utredningsarbetet l ö pande f ö ljts
av Tomas Tetzell, finansdepartementet, vilken ä ven varit behj ä lplig med viss informationsframtagning
och synpunkter.

s. 21 Kontrollera mot PDF

3.2 Myntverket Piop. 1985/86:4

3.2.1 Organisation

Enligt myntverkets instruktion skall under myntdirekt ö ren finnas tre enheter, n ä mligen en f ö r
administrativa ä renden, en f ö r tillverkning av mynt och medaljer och en f ö r materialkontroll. Av bilaga 2 framg å r myntverkets organisationsplan. I sammanhanget ä r intressant att observera att f ö rs ä ljning eller
marknadsf ö ring (eller uppdragsverksamheten)
ej givits s ä rskild plats i organisationen.
Myntverkets olika verksamhetsgrenar (uppdragsverksamheten och myntframst ä llningen) å terspeglas
ej heller i organisationen.

Administrativt utnyttjas de statliga standardsystemen f ö r l ö ner (SL Ö R) och redovisning (System S), vilka ä r integrerade med riksredovisningen. Datorbaserade
rutiner i ö vrigt (lagerredovisning,
kalkylsystem etc) utnyttjas ej.

3.2.2 Verksamheten

Myntverket
bedriver sin verksamhet i hyrda lokaler i Eskilstuna sedan 10
år. Lokalerna är anpassade till myntframställning och omfattar ca
3.350 m kontor samt lager-och tillverkningslokaler. Fastigheten ligger
relativt centralt och kan tänkas ha ett marknadsvärde i storleksordningen
8-10 mkr. Hyreskostnaden 1983/84 uppgick till 1.333' (bruttohyran
från byggnadsstyrelsen).

Som
framgår av bilaga 2 var per 1 juli 1984 51 personer anställda
pä myntverket (antalet årsarbetare för 1983/34 utgjorde 50,7
stycken). Av personalstyrkan avser 8 stycken (ca 16%)
administration, 3 stycken (ca 6%) kontroll av

s. 22 Kontrollera mot PDF

Prop 1985/86:4 ink ö pt
material samt 39 stycken (ca 76%) tillverkning (inkl. efterbehandling) av mynt
och medaljer. P å sistn ä mnda enhet svarar medalj till verkningen etc f ö r C3i 23% av
syssels ä ttningen.

Myntverkets raynttillverkning utg å r fr ä n ink ö pta halvfabrikat, varf ö r produktionen huvudsakligen avser pr ä gling av halvfabrikaten (de 3 k rondellerna) och efter-bearbetening
i form av r ä kning och kontroll. Pr ä glingen ä r
beroende av en verkstad f ö r framst ä llning av pr ä glingsverktyg
och dylikt. F ö r medaljtillverkningen utg ö r grovarbetet kanske den v ä sentligaste avdelningen.

R å varan (halvfabrikaten) upphandlas
fr å n ett f å tal svenska och utl ä ndska leverant ö rer. Svensk leverant ö r svarar f ö r
ca tv å tredjedalar av rondellerna.

Tillverkade mynt levereras till riksbanken. Detta g ä ller till 100% bruksmynten och ä ven i allt v ä sentligt
de sam-larmynt (minnesmynt) som ibland framst ä lls. Utleveranserna sker p å
initiativ av riksbanken, som h ä mtar med
transportbil n ä r man anser det l ä mpligt (med viss framf ö rh å llning ) .

Medaljerna distribueras genom ca 10.000 stycken postf ö rskott per å r.
Kundregistret omfattar omkring 16.000 kunder, varav ca 1.000 kunder 1 utlandet.
Dock svarar de 15 st ö rsta kunderna f ö r n ä stan 40% av
f ö rs ä ljningen av medaljer och samlarset.

3.2.3 Ekonomi

Mynttillverkningen ä r
anslagsfinansierad, vilket inneb ä r att å rliga anslag erh ä lles
fr ä n statsverket f ö r kapacitetsutgifterna (inkl. personal) f ö r myntframst ä llningen.
I geng ä ld skall myntverkets ä rliga inkomst av myntningen

s. 23 Kontrollera mot PDF

inlevereras till statsverket. Denna inkomst
utgör skill- Prop. 1985/86:4

nåden mellan 1 ena sidan nominella värdet av de mynt
som inlägges i myntverkets lager och ä andra sidan utgifterna för
materialanskaffningen. Myntverkets inbetalningar för mynten erhålles
dock från riksbanken först efter leverans. Sven försäljningen
till riksbanken sker till nominella värden. Mynttillverkningens
"bokslut" utgörs av en anslagsredovisning beträffande
kapacitetskostnaderna (redovisning mot anslag) och inlevererat
överskott (redovisning mot inkomsttitel) , en avräkning av överskottet
mot statsverkets checkräkning samt en balansräkning.

För att beskriva mynttillverkningens resultatstruktur
redovisas i bilaga 3:1 en tä.nkt resultaträkning för räkenskapsåret
1984/8 5 ir.ed utgå.".gspur.kt från anslagsframställningen för 1935/86.
Aret 1934/35 enligt anslagsframställningen innebär att ca 35% av
såväl .laskinell so.m personell kapacitet utnyttjas (kapacitetsberäkningarna
bygger på åren 1978-1981 som basår; se vidare avsnitt 4 nedan).

Som framgår av bilaga 3:1 medför en försäljning
till nominella värden (Alt.O) ett onornalt överskott (även om man
tar hänsyn till avsaknaden av kapitalkostnader och avskrivningar). Under
de senaste fem åren har ca 700 mkr inlevererats till statsverket
med utgå.igspunkt från resultaträkningar enligt Alt.O. överskottet är
av förklarliga skäl extremt beroe.-.de av vilka valörer som
tillverkas. Mer normala resultaträkningar redovisas som alternativ A-C.
Intressant att notera är att den direkta materialkostnaden utgör mer
än 80% av .myntens självkostnad. Detta medför att verksanheten resultatmässigt
sett är förhållandevis "okänslig" för begränsade volyrasvängningar
(denna fräga diskuteras utförligare i avsnitt 4.2 nedan).

Uppdragsverksamheten belyses i bilaga 3:2 genom en
resultaträkning för räkenskapsåret 1983/84. Som framgår utgör

s. 24 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:4 kapacitetskostnaderna
ca 33% av självkostnaden. Under

de
senaste 5 åren har uppdragsverksamhetens omsättning varit relativt
stabil. Omsättningen avser väsentligen medaljer av olika slag -
belöningsmedaljer, egna utgåvor och övriga medaljer, t ex
Nobelstiftelsens.

Myntverkets
balansräkning per 30 juni 1984 redovisas i bilaga 3:3.
Tillgångarna avser uppdragsverksamheten med undantag av varulagret, som
med ca 52 mkr avser myntproduktionen. Som tidigare nämnts beräknas
statsverkets inkomst av myntningen utifrån nominella värden på mynt
levererade till myntverkets eget färdigvarulager. Detta medför att
lagervärdet i förhållande till gängse redovisnings- och
värderingsprinciper per 30 juni 1984 övervärderats (uppskrivits)
med ca 20 mkr. Föregående bokslut var uppskrivningen ca 50 mkr.
Så vitt vi förstått är dock uppskrivningarna ej lagstridiga i en anslagsfinansierad
myndighet - ett motsvarande förfarande i verksamhet, för vilken
bokföringslagen gäller, vore klart lagstridig. Vidare kan noteras att
kundfordringar avseende myntproduktionen saknas.

Bland
tillgångarna saknas även belopp motsvarande myntverkets maskiner och
inventarier. Anledningen härtill är att utrustningen anskaffats genom
erhållna anslag och härigenom "avskrivits" direkt.
Verksamheten belastas vare sig avskrivningar eller kapitalkostnader
avseende utnyttjad utrustning. Historisk anskaffningskostnad för utrustning
anskaffad från och med 1973 utgör ca 5.200 kkr. Om avskrivning
skett med 10% per år skulle bokförda värdet idag röra sig om 1.760
kkr. Utrustningens äteranskaff-ningsvärde beräknat med hjälp av
maskinindex kan uppskattas till ca 13.000 kkr. Avskrivningarna
skulle uppgå till 300-350 kkr, beräknade utifrån historisk
anskaffningskostnad och 450-500 kkr utifrån äteranskaffningsvärdet.

Skulderna
avser huvudsakligen myntproduktionen. Som synes

s. 25 Kontrollera mot PDF

av balansräkningen är
varulagret finansierat via av- Prop.1985/86:4

räkningen
med statsverket. Finansieringsbehovet beror pä att myntverket ärligen
levererar hela myntproduktionens "överskott" ( inkl. lageruppskrivningama)
till statsverket och har säledes ingen möjlighet till självfinansiering.
Detta har däremot uppdragsverksamhet, vars intjänade kapitalbelopp äterfinns
i balansräkningen. Uppdragsverksamhetens kapital är för närvarande
större än omsättningen och verksamheten helt självfinansierad.
Uppdragsverksamheten belastas kapitalkostnad, medan myntproduktionen ej
belastas med nägra finansiella kostnader.

Bilaga
3:4 belyser i sammandrag utvecklingen av myntverkets verksamhet de
senaste 12 åren.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Prop.1985/86:4 3.3 ab Tumba Bruk

AB Tumba Bruk bildades ä r
1755 och ä r ett av Sveriges Riksbank hel ä gt dotterbolag. Fr å n å r 1971 ä r riksbankens sedeltryckeri integrerat i f ö retaget.

Vid pappersbruket tillverkas sedelpapper och s ä kerhetspapper, broschyrpapper, arkivpapper,
postpapper m fl finpapperskvaliteter. Vid tryckeriet framst ä lls v ä rdetryck s å som sedlar, pass, aktier, obligationer, checkar,
lotter m m.

Under perioden 1974-1984 har antalet anst ä llda personer ö kat
fr å n 240 till 400. Oms ä ttningen har under motsvarande period ö kat fr å n
ca 80 mkr till ca 180 mkr. Bilaga 4:1 inneh å ller
en sammanst ä llning, som belyser bolagets sifferm ä ssiga utveckling under å ren 1979-1983. Den ekonomiska utvecklingen m å ste betraktas som god.

AB Tumba Bruk ä gs
till 100% av Sveriges riksbank. Bolaget har haft tv å investeringsperioder - en i b ö rjan av 1970-talet, d å pappersbruket tillbyggdes och nu senast under 1980, d å en ny rotationspress installerades i v ä rdetryckeriet. Enligt 1983 å rs å rsredovisning
f ö rutser man nu ö kade investeringar p å marknadssidan. I å rsredovisningen
st ä lls i utsikt att bolagets str ä van efter aff ä rsm ä ssighet och avkastning p å investerade resurser skall komma huvudmannen
Sveriges riksbank tillgodo i form av utdelning p ä satsat kapital.

Av bolagets oms ä ttning
representeras ungef ä r h ä lften av papper och h ä lften av v ä rdetryck. Av pappersbrukets oms ä ttning svarar sedelpapper och s ä kerhetspapper f ö r
60-65% av oms ä ttningen.

Av totaloms ä ttningen
gick under 1983 47% p ä export, varav sedelpapperet
svarade f ö r ö ver 70%. Sedelpapperet mark-

s. 27 Kontrollera mot PDF

nadsförs pä länder utanför Skandinavien i
samarbete med Prop. 1985/86: 4

engelska
Portals Limited - världens ledande leverantör

av
sedelpapper. Samarbetet innebär att AB Tumba Bruk när

ut på
världsmarknaden utan en alltför tung egen organls-

tion.

För marknadsföring av sedlar och annat värdetryck har
man ett samarbete med det engelska företaget Bradbury, Wilkinson P.L.C.
Samarbetet bedrivs till viss del genom ett gemensamt dotterbolag, Bradbury-Tumba
AB. Bradbury är ett väletablerat sedeltryckeri. Samarbetet med Bradbury
ledde för 1983 till en exportandel för värdetryckeriet av 36%.

Sveriges riksbank köper årligen sitt sedelbehov
frän AB Tumba Bruk. Upphandlingen sker enligt affärsmässiga grunder.
Förutom de årliga beställningarna lämnar riksbanken treårsprognoser
beträffande behovet av sedlar. Samarbetet mellan AB Tumba Bruk och
riksbanken fungerar enligt samstämmiga uppgifter väl.

En skiss av AB Tumba Bruks organisation återfinns
i bilaga 4:2. Som framgår av denna är den grundläggande verksamheten
uppdelad i pappersbruket, värdetryckeriet, försäljningsavdelning och
adrainistrationsavdelning. Vid sidan av dessa finns diverse stabs-
och servicefunktioner. Försäljningsavdelningen omfattar mer än 10
personer och är i sin tur uppdelad i tre enheter, nämligen
försäljning säkerhetspapper och tryck, försäljning civilpapper och
order fakturering och spedition. Administrationsavdelningen handhar
ekonomi, personal och inköp. Ekonomifunktionen är väl datoriserad.

s. 28 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:4 3.4 planering och distribution av mynt

Under utredningens gång har åtgärder vidtagits
för att kartlägga den kort- och långsiktiga produktionsplaneringen av
mynt. Dock har ej fullständig klarhet erhållits beträffande
tillämpade rutiner. Detta kan förklaras av att till-lämpade rutiner
ej är formaliserade och att planeringsfunktionerna ej är särskilt
utvecklade.

Uppenbart är att planering av produktion,
transporter och lagerhållning av mynt är problematisk. Med anledning av
de enorma myntströmmarna ute i näringslivet kan mycket små relativa
förändringar fä stora konsekvenser för myntproduktionen etc i
absoluta tal. I utredningsrapporten "mynthantering i Sverige
- förslag till principlösning", 1983-12-12 (Dnr 83-052-002)
föreslås ett särskilt projekt för myntplanering. Behovet av ökade
insatser pä detta område styrks av denna utrednings resultat.

Under åren 1978-1980 har dock av praktiska skäl
på sätt och vis inte nägon planering behövts. Myntverket har producerat
så mycket man kunnat. Efterfrågan har varit större än utbudet. De
kortsiktiga frågeställningarna har varit vilka myntvalörer som borde
tillverkas först. Myntverket har i princip argumenterat för att
reservera produktionskapacitet för produktion av minnesmynt och
för uppdragsverksamheten .

Distribution av mynt från myntverket till
riksbankskontoren sker med riksbankens egna bilar och administreras av
riksbankens transportavdelning. Man försöker, sä långt möjligt, köra
mynten direkt frän Eskilstuna till aktuella riksbankskontor. Ofta mellanlagras
dock mynten vid huvudkontoret. Mynten transporteras antingen
tillsammans med sedlar eller i särskilda mynttransporter. Vid
avhämtning av mynt från myntverkets lager erhåller myntverket ofta
anmärkningsvärt korta varsel. Detta har under perioder av
"myntbrist" för-

s. 29 Kontrollera mot PDF

orsakat en
del problem och medf ö rt en del omst ä llningar i Prop. 1985/86:4 produktionsapparaten.

Med h ä nsyn till att de tekniska kraven p å distribution avseende sedlar och mynt ä r olika bl a ur s ä kerhetssynvinkel,
skulle m ö jligen en st ö rre del av "myntspeditionen" kunna ombes ö rjas direkt fr å n
myntverket i Eskilstuna. I ovann ä mnda riksbanksutredning
betr ä ffande mynthanteringen i Sverige
omn ä mns m ö jligheterna att utnyttja myntverkets lokaler i Eskilstuna i st ö rre utstr ä ckning
i distributionen.

I samband med anslagsframst ä llningarna g ö r myntverket prognoser ö ver behovet av nya mynt med hj ä lp av statistik avseende be loppsm ä ssig f ö r ä ndring i utel ö pande
mynt per val ö r samt uppgifter om lager i
riksbanken och myntverket. Med hj ä lp
av dessa historiska uppgifter uppskattas framtiden. Prognosen ö vers ä nds norraalt
till riksbanken f ö r yttrande och anv ä nds d ä refter i
myntverkets ekonomiska planering .

Riksbankens lager av mynt ligger normalt i
storleksordningen 150 mkr. Detta belopp motsvaras antalsm ä ssigt av ca 125 miljoner stycken mynt. Myntverkets
lager i b ö rjan av 1984 uppgick till ca 43 mkr
i nominella v ä rden, vilket belopp motsvarade
ungef ä r 75 miljoner stycken mynt. Totalt
sett motsvarar lagren s å ledes ungef ä r 200 miljoner stycken mynt, vilket ä r ungef ä r
en knapp å rsproduktion hos myntverket. Under
sommaren och h ö sten 1984 har den totala lagerh å llningen ö kat
till ca 275 miljoner stycken mynt.

I anslutning till en redog ö relse betr ä ffande planering och distribution
av mynt b ö r framh å llas att det rimligtvis ä r riksbanken som har st ö rsta m ö jligheterna att f ö rutse s ä v ä l kort- som l å ngsiktiga sv ä ngningar i myntbehovet. Riksbanken svarar
f ö r distributionskedjan och
kontakterna med konsumenterna. Eventuella negativa konsekvenser av os ä kra prognoser och
produktionsplaner f å r dock tagas av myntverket.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:4 Sven om givetvis en god samordning mellan
riksbanken och myntverket underl ä ttar och minimerar
dessa negativa konsekvenser b ö r en direkt
koppling mellan befogenheter och ansvar g ö ras.
En s å dan koppling finns betr ä ffande sedelproduktionen.

■ >

s. 31 Kontrollera mot PDF

3.5 Internationell utblick i myntverksrapporten Prop. 1985/86:4

Mynthanteringen i Norge handhas av Norges bank. Norges
bank ä r enligt lag skyldig att tillhandah å lla mynt. Myntverket, den Konglige Mynt, tillh ö r Norges bank sedan 1962. Verket ligger i Kongsberg
ca 10 mil fr å n Oslo, d ä r Norges bank har huvudkontor. Den Konglige Mynt har
75 anst ä llda, varav 50 arbetar med
tillverkning av rondeller. Viss m ä ngd
f ä rdiga rondeller k ö ps dock fr ä n
Tyskland. Man har en kapacitet att pr ä gla
ca 130 miljoner mynt om å ret.

I Finland distribueras mynten av Finlands bank via de
underlydande kassorna. Finlands myntverk l ä mnar
sin produktion till myntkassan. Myntverket har en pr ä glingskapacitet p å ca
100 miljoner mynt per å r. Egen tillverkning sker av ca 20%
av rondellbehovet. Myntverket i Finland sorterar under finansministeriet.

Danmarks nationalbank har huvudkontor i K ö penhamn. Inom huvudkontoret svarar myntkassan f ö r all mynthantering. Myntverket, den Konglige MjSnt,
ing å r i nationalbanken. Myntverket
ligger ca 2 mil fr å n K ö penhamn. Verket har egen tillverkning av rondeller.

Internationellt ä r
vanligast att s å v ä l tillverkning av rondeller, pr ä gling
som utgivningsr ä tt ä r placerad under regeringarna eller motsvarande. Betr ä ffande sedlar ä r
det dock vanligast att tryck och utgivningsr ä tt
sorterar under riksbankerna eller motsvarande.

N ä stan samtliga industrialiserade l ä nder har eget myntverk. Dock f ö rekommer viss export, framf ö rallt fr å n
England, Kanada, Tyskland och Frankrike. Enligt uppgifter fr å n 1979 tillverkade Royal Mint i England ca 20
miljoner mynt f ö r Botswana, ca 11 miljoner f ö r Gambia, 53 miljoner f ö r Jamaica, 105 miljoner f ö r Marocko, 14 miljoner f ö r Tanzania och 12 miljoner f ö r F ö renade
Arabemiraten. Frankrikes mynt-

s. 32 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:4 verk
exporterade ca 41 miljoner mynt till Västafrika, 40

miljoner
till Madagaskar och 33 .niljoner till Mali. Tyskland exporterade 90
.Tiiljoner mynt till Algeriet och 60 miljoner till Vietnam.
Kanadas myntverk exporterade 140 miljoner mynt till Bangladesh och
15 miljoner till Syrien. Redogörelsen illustrerar den typ av
internationell handel med myntprägling som förekommer.

Frän
tillgänglig internationell statistik har i bilaga 5:1 sammanställts
uppgifter beträffande producerade bruksmynt åren 1979 och 1982. Av
bilagan framgår högsta och lägsta producerade myntvalör respektive
år samt den andel av respektive års produktion som valören utgör.
Av de medtagna 17 länderna har Sverige en av de fem lägsta
högvalörerna (högsta valör i myntserien). Samtliga länder utom Schweiz
har en lägsta myntvalör som är lägre än 10 öre. I bilagan har
även beräknats totalt antal producerade mynt per innevånare för
åren 1979 och 1982. Sverige ligger relativt högt på denna
skala, men väsentligt lägre än USA. I bilaga 5:2 redovisas för
samma länder genomsnittsvärdet per producerat mynt för åren 1979
och 1982. Ar 1979 låg Sverige på den nedre delen av skalan
och 1982 i mitten.

I
bilaga 5:3 redovisas några uppgifter beträffande produktionen av minnesmynt
åren 1979 och 1982.

För
att belysa den internationella utvecklingen har i bilaga 5:4
intagits detaljerade uppgifter beträffande ett antal länders bruksmyntvalörer
1979 och 1982 med uppgift om antal som producerats. Intressant
att notera är att av 17 länder redovisar 9 länder en minskad
produktionen mellan åren och 8 en ökad produktion.

Av
den internationella utblicken kan dragas slutsatsen att relativt etablerade
affärsförbindelser finns för export av mynt. Vidare kan noteras att
internationellt produceras

s. 33 Kontrollera mot PDF

fortfarande
m å nga l å ga myntval ö rer och att Sverige torde PrOp.
1985/86:4 vara ett av de l ä nder i v ä rlden som har den kortaste myntserien, m ä tt i antal val ö rer.
I ö vrigt g ä ller f ö r
Sverige inte n å gra s ä rskilt anm ä rkningsv ä rda f ö rh å llanden j ä mf ö rt med andra l ä nder.

33 3 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 4

s. 34 Kontrollera mot PDF

Prop.1985/86:4
4. Problemst ä llningar

4.1 Begr ä nsad
samordning sedlar och mynt

En utg å ngspunkt f ö r detta avsnitt ä r
att i denna utredning ber ö rda fr å gest ä llningar
ligger inom det ö vergripande m å let avseende en effektiv betalningsmedelshantering.
I vilken m ä n som betalningsmedlen b ö r utg ö ras av
sedlar elle mynt ä r s ä ledes en underordnad fr å ga och kan
bed ö mas utifr å n tekniska, kostnadsm ä ssiga och anv ä ndarm ä ssiga f ö rh å llanden. A'/vikelser fr å n
fullst ä ndig samordning b ö r d ä rf ö r s ä rskilt kunna
motiveras.

Den kanske v ä sentligaste
skillnaden mellan mynthanteringer å
ena sidan och sedelhanteringen å andra sidan
ä r riksbankens roll. Som n ä mnts ovan i avsnittet om AB Tumba Bruk ä r relationen mellan riksbanken (best ä llaren) och AB Tumbj Bruk (leverant ö ren) aff ä rsm ä ssig. Best ä llaren
har ansvaret f ö r l ä mpliga leveransvillkor och att han best ä ller r ä tt pr dukter i f ö rh å llande till
sitt behov. Leverant ö ren har ansvaret f ö r att leverera specificerade produkter p å utsat tid. Den part som inte uppfyller sina å taganden f ä r
sj ä lv b ä ra konsekvenserna. Som framg å r
av avsnitt 3:4 ovan ä r re lationen mellan myntverket och
riksbanken inte lika klar i praktiken, vare sig betr ä ffande befogenheter eller ansvar. En motsvarande
relation som f ö r sedlar skulle verka f ö r en effektivare planering avseende produktion,-
distribution och lagerh å llning, s å v ä l hos
riksbanken som hos myn verket. Den aff ä rsm ä ssiga relationen kompletteras av riksbankens ä garansvar i AB Tumba Bruk. Min uppfattning ä r att relationen mellan riksbanken och AB Tumba Bruk
gynnar s å v ä l aff ä rsm ä ssighet som samordning.

Vid ö verg ä ngen fr å n 5-kronorssedel till 5-kronorsmynt
illustrerades bl a vissa konsekvenser av den begr ä nsade samordningen mellan sedlar å ena sidan och mynt å andra sidan

s. 35 Kontrollera mot PDF

Den l å nga ö verg å ngsperioden uppfattas av m å nga som nega- Prop. 1985/86:4 tiv. En gemensara
beslutsfattare avseende val av mynt eller sedel f ö r en betalningsmedelsval ö r
skulle framtvinga specifikt beslut i fr å gan.
I den p å g å ende diskussionen om in f ö rande
av 10-kronorsmynt i st ä llet f ö r 10-kronorssedel har av olika anledningar myntets
tekniska utformning kommit att diskuteras innan n å got beslut ora ö verg å ng tagits. Det ä r ocks å m ö jligt att
tidpunkten f ö r upph ö rande med 5- ö res-och
25- ö resmynt b ä ttre hade anpassats till ett inf ö rande av 10-kronorsmyntet och slopande av 10-kronorssedeln
om s ä v ä l de ö vergripande ekonomiska ansvaret och
beslutsfattandet varit gemensamt.

En ytterligare skillnad mellan sedlar och mynt ä r att de ekonomiskt behandlas olika. Sedlarna f ö rv ä rvas av riksbanken
fr å n AB Tumba Bruk till framf ö rhandlat pris. Riksbanken kostnadsf ö r ink ö pet och
noterar sedan utl ä mnade sedlar som en skuld till
allm ä nheten. Mynten d ä remot, f ö rv ä rvas av riksbanken fr å n myntverket till nominellt v ä rde.
Ink ö pet bokf ö rs dock som en tillg ä ng och belastar s å ledes inte riksbankens resultat.
De ö vervinster som uppst å r hos myntverket p å grund av den stora skillnaden mellan myntens tillverkningskostnad
och nominella v ä rde behandlas som reell vinst och
levereras in till statsverket. Visserligen å terkommer
endast en mindre andel av mynten (antaganden om 30-40% har gjorts), men dels
borde inte n ä gon int ä kt tagas upp f ö rr ä n mynten utl ä mnats
till allm ä nheten (vinsten uppst å r inte vid produktionen och lagerh å llningen), dels borde i varje fall vinsten senarel ä ggas i f ö rh å llande till utl ä mnandet
till allm ä nheten. Exempel p ä konsekvensen av beaktande av de "fiktiva"
vinsterna ä r att inl ö sningen av 5- ö res-
och 25- ö resmynt ber ä knas å tertaga
50-100 mkr av tidigare redovisade vinster.

Vad g ä ller samordning mellan sedlar och
mynt har s ä rskilt penetrerats olika omr ä den, s å som
produktion, administration och marknadsf ö ring.
Betr ä ffande produktionen kan konstateras

s. 36 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:4 att n å gra s ä rskilda samordningsf ö rdelar knappast kan konstateras p å grund av de skilda tillverkningsprocesserna. Vad g ä ller administrationen skulle m ö jligen en sammanslagning av
ekonomiadministrationerna f ö r AB Tu.mba
Bruk och myntverket kunna inneb ä ra vissa
personella besparingar, men dessa ä r
dels os ä kra och dels i sammanhanget
marginella. Den v ä rdefulla konsekvensen av en
samordning skulle kunna vara tillg ä ngen
till mera utarbetade, fr ä mst datorbaserade administrativa
system. Med h ä nsyn till f ö rdelarna av n ä rhet
mellan ekonomiadministration och ö vriga
funktioner i f ö retaget ä r min bed ö mning
att en sammanslagning ej ä r motiverad. Vid en oml ä ggning av myntverkets ekonomiadministrativa system
eller datorisering av å tminstone vissa delar, b ö r genom saraarbete i andra former erfarenheterna och
kunskaperna hos AB Tumba Bruk kunna tillvaratagas.

En fr å ga som s ä rskilt penetrerats ä r m ö jligheterna till ö kad samordning betr ä ffande marknadsf ö ring etc. Tanken har h ä rvid varit att AB Tumba Bruks erfarenhet fr å n utlandsf ö rs ä ljning etc skulle kunna utnyttjas av myntverket. Det
l å g bl a n ä ra till hands att anta att AB Tumba Bruks kontakter
vid f ö rs ä ljning av sedlar ocks å skulle
kunna vara myntkunder. S å dana f ö rh å llanden
torde finnas p å sina h ä ll, men ä r
inte alltid givna. Vidare r å der f ö r n ä rvarande en stor
ö verkapacitet i v ä rldens rayntproduktion, varf ö r m ö jligheterna
att tr ä nga in p å marknaden ä r
sm å f ö r myntverket. Betr ä ffande
myntverkets uppdragsverksamhet torde en annan typ av marknadsf ö ring och f ö rs ä ljning ä n
vad AB Tumba Bruk har erfarenhet av vara aktuell. Slutsatsen fr å n bed ö mningen av m ö jligheterna till marknadsm ä ssig samordning ä r
att vissa m ö jligheter kan finnas p ä sikt, men att n å gra
kortsiktiga samordningsf ö rdelar av v ä sentlig betydelse inte torde finnas.

Sammanfattningsvis kan betr ä ffande problemst ä llningen om begr ä nsad samordning mellan sedlar och mynt s ä gas att det ä r
framf ö rallt..samordningen via riksbanken
som ger samordningsf ö rdelarna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

4.2 Minskat behov av mynt Prop.1985/86:4

Som tidigare n ä mnts
ö kade behovet av mynt, fr ä .mst 1-kro-norsmynt, kraftigt till och med 1980.
Detta berodde troligen p ä en rad samverkande faktorer, som t
ex ö kat antal automater och myntatergivare,
silverprisets h ö ga niv ä (nedsm ä ltning
av mynt) och myntverkets l å ga tillverkningskapacitet f ö re 1974. Fr å n
1981 har behovet av nya mynt minskat undan f ö r
undan. Detta beror troligtvis ocks ä
p å flera samverkande faktorer, som t
ex att enarmade banditer f ö rbj ö ds, bankernas privatgiro, bensinbolagens betalkort och sedelautomater
samt m ä nadskort p å bussar etc. S ä v ä l svenska som internationella bed ö mare synes eniga om att efterfr å gan p ä mynt har minskat
och kommer att minska ä nnu mer.

Av bilaga 6 framg å r
utvecklingen vad g ä ller myntutv ä xling, mynttillverkning och myntlager. Som synes har
tillverkningen bibeh å llits i stort sett konstant,
samtidigt som efter-fr å n p å mynt minskat (utv ä xlingen) ,
varigenom myntlagren ö kat kraftigt. Detta inneb ä r att produktionsbehovet fram ö ver ytterligare minskas genom att lagren d ä kan och b ö r
tappas av. En ytterligare faktor som verkar i samma riktning, ä r den rationalisering och effektivisering av myntcirkulationen
som diskuteras i riksbankens promemoria ".Mynthantering i Sverige - f ö rslag till principl ö sning".

Konsekvenserna av olika antagna produktionsvolymer redovisas
nedan i punkt 5.2.

s. 38 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:4 5. Atg ä rdsf ö rslag

5.1.1 Gemensam huvudman f ö r mynt- och sedelproduktion

Av diskussionen i tidigare delar av rapporten, i f ö rsta hand avsnitt 4:1, ä r det enligt min uppfattning uppenbart att ö verv ä gande sk ä l talar f ö r
att riksbanken erh å ller b å de befogenheter till å tg ä rder och ansvar f ö r konsekvenser f ö r
mynthantertngen p å samma s ä tt som f ö r
sedelhanteringen.

De organisatoriska l ö sningar
som d ä st å r till buds ä r

att myntverkets verksamhet f ö rs in som en avdelning i riksbanken och att AB Tumba Bruks
sedeltryckeri avskiljs fr ä n bolaget och f ö rs in i samma avdelning i riksbanken,

att myntverkets verksamhet inordnas 1 samma juridiska person
som sedeltryckeriet eller som underordnad juridisk person till AB Tumba Bruk,

att myntverket underordnas riksbanken p å samma s ä tt
som f ö r n ä rvarande AB Tumba Bruk.

Det f ö rsta alternativet ä r enligt min uppfattning inte aktuellt, ef tersom
relationen mellan riksbanken och AB Tumba Bruk fungerar utomordentligt. Det
andra alternativet ä r inte heller, enligt min
uppfattning, l ä mpligt. Anledningen till detta ä r att den v ä sentliga
samordningen kan uppn å s mellan myntverket och riksbanken
och inte mellan myntverket och AB Tumba Bruk. En inordning direkt under AB Tumba
Bruk skulle ocks ä kunna inneb ä ra att den naturliga konkurrensen mellan sedlar och
mynt inte bibeh å lles. Valen mellan
betalningsmedelsform b ö r ligga p ä best ä llaren och inte
p å leverant ö ren.

Det tredje alternativet ä r d ä rf ö r, enligt min uppfattning, att f ö redraga.
Detta f ö ruts ä tter dock att myntverkets verk-

s. 39 Kontrollera mot PDF

samhet inf ö rs i aktiebolagets juridiska form. H ä rigenom Prop.1985/86:4 uppn å s en likartad relation mellan riksbanken och myntverket
som mellan riksbanken och AB Tumba Bruk. I vilken m å n som riksbanken internt skall avdela en enhet f ö r betalningsmedelshantering, ligger inte inom denna
utrednings ram att bed ö ma. Om dock hanteringen av tv ä separata aktiebolag antas kr ä va s ä rskild
administration, vilket dock enligt min bed ö mning
inte b ö r vara fallet, kan aktiebolagen
myntverket och AB Tumba Bruk inordnas under ett gemensamt moderaktiebolag. I
detta skulle d ä betalningsmedelshanteringen
administreras. Detta bolag torde ä ven
ha en marknad, eventuellt ä ven en internationell s å dan, f ö r
konsultationer betr ä ffande betalningsmedel, planering
och hantering. En fr ä ga som d å b ö r behandlas
i en s ä dan enhet ä r det l å ngsiktiga
behovet av betalningsmedlen sedlar och mynt i f ö rh å llande till elektroniska betalningsmedel.
Jag l ä mnar dock fr å gan om myntverkets direkta eller indirekta inordning
i riksbanken till vidare utredning inom riksbanken.

I sammanhanget har bed ö mts
om aktiebolaget myntverket skulle kunna erh å lla
samma f ö rdelar av en samordning av r ä varutill-verkning och pr ä gling som AB Tumba Bruk (papperstillverkning och
sedeltryckeri). Med h ä nsyn till den begr ä nsade, s ä
vitt kan bed ö mas f ö r n ä rvarande, utl ä ndska marknaden synes inga direkta f ö rdelar finnas att vinna. Fr å gan b ö r dock diskuteras
med den svenske leverant ö ren av halvfabrikat (rondeller) .

s. 40 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:4 5.1.2 Val av juridisk form

I och med alternativet med en ökad samordning av
mynt- och sedelproduktionen genom myntproduktionens inordning under
riksbanken behöver valet av juridisk form egentligen inte särskilt
diskuteras. Det enda praktiska alternativet är att bedriva
myntproduktionen och därmed förenlig verksamhet i ett aktiebolag, dvs
pä motsvarande sätt som sedelproduktionen för närvarande bedrivs.
För fullständighetens skull diskuteras dock nedan för- och nackdelar
beträffande olika juridiska former från allmänna utgångspunkter.

Som myndighet räknas central förvaltningsmyndighet,
uppdragsmyndighet och affärsverk. Myntverket är en central
förvaltningsmyndighet, varför karaktäristika för en sädan beskrivits
ovan i samband med beskrivningen av myntverket och dess verksamhet.
Affärsverken har större frihet än andra myndigheter i ekonomiskt
avseende. De har ett individuellt specificerat avkastningskrav. De
är avgiftsfinansierade och har rätt att använda löpande inkomster
för bestridande av driftsutgifter. Staten svarar dock för
kapitalförsörjningen. Egen upplåning är inte tilläten för myndigheter.
För att täcka varierande behov av rörelsekapital har affärsverken en
rörlig kredit i riksgäldskontoret. För att täcka finansiella behov
kan även särskilda investeringsanslag över statsbudgeten ställas
till förfogande på längre sikt. Ränta skall alltid erläggas.
Affärsverk har dock begränsade möjligheter att behålla vinstmedel.
Även beträffande inrättande och tillsättande av tjänster har
affärsverken i allmänhet något större frihet än övriga
myndigheter. För närvarande finns sju affärsverk. Det yngsta
(Luftfartsverket) tillkom 1945. Affärsverksformen betraktas numera
inte som ett aktuellt alternativ vid bildande av statliga myndigheter
eller bolag.

En s k uppdragsmyndighet är ett mellanting mellan
central förvaltningsmyndighet och affärsverk. Uppdragsmyndigheten

s. 41 Kontrollera mot PDF

har i regel st ö rre
ekonomisk handlingsfrihet ä n den Prop. 1985/86:4

centrala f ö rvaltningsmyndigheten,
men mindre ä n aff ä rsverken. En uppdragsmyndighet kan anv ä nda sina l ö pande inkomster f ö r bestridande av driftsutgifter p å samma s ä tt
som aff ä rsverken. Det ä r dock vanligt att delar av verksamheten anslagsfinansieras.
J ä mf ö rt med aff ä rsverken har oftast
uppdragsmyndigheten mindre ekonomisk frihet avseende investeringar, d ä r oftast regeringens medgivande kr ä vs i varje s ä rskilt
fall. I sammanhanget b ö r dock n ä mnas att instruktionen f ö r varje enskild uppdragsmyndighet kan anpassas till
speciella krav och omst ä ndigheter. Friheten att l å ta en uppdragsmyndighet arbeta under "aff ä r sverksliknande" former ä r d ä rf ö r stor.

Myndighetsformen inneb ä r
att beslut ang å ende verksamhetens inriktning och
omfattning centraliseras till regering och riksdag. Sk ä l som d ä rf ö r kan anf ö ras
f ö r att en verksamhet skall bedrivas
i myndighetsform ä r att staten har ett s ä rskilt behov av styrning av verksamheten eller att verksamheten
inte ä r ekonomiskt sj ä lvst ä ndig. Sven h ö gt st ä llda s ä kerhetskrav p å
verksamheten kan motivera myndighetsformen. Ett grundl ä ggande sk ä l
f ö r att v ä lja myndighetsform ä r naturligtvis att n å gon form av
myndighetsut ö vning skall utf ö ras. Ytterligare sk ä l ä r ex:vis monopolst ä llning, f ö rsvarsberedskap,
syssels ä ttningspolitik eller
regionalpolitik.

Ett grundl ä ggande motiv
f ö r att statlig verksamhet bedrivs i
aktiebolagsform ä r att verksamheten ä r en aff ä rsverksamhet
och att dennas resultat ä r av intresse. Om detta ä r fallet och inte klara motiv f ö r val av myndighetsform f ö religger ä r
aktiebolag den naturliga associationsformen. Ett argument ä r vidare att verksamhet, som bedrivs med samma syfte
och metoder som i relaterad verksamhet, b ö r
ske i samma associationsform. Allm ä nt
kan konstateras att aktiebolagsformen ger st ö rre
ansvar f ö r enheten att sj ä lv best ä mma
i olika fr å gor. Detta g ä ller kanske framf ö rallt
betr ä ffande l å ngsiktiga beslut, d ä r

s. 42 Kontrollera mot PDF

Prop.1985/86:4 resultatet varierar ö ver å ren. S å dana beslut ber ö r
ofta investeringar och finansieringen av dessa.

Som exempel p ä
skillnader mellan myndighetsformen och aktiebolagsformen kan vidare n ä mnas att aktiebolagsformen ger st ö rre m ö jlighet att
f ö reta snabba f ö r ä ndringar av
organisationen. Huvuddragen i en myndighets organisation fastst ä lls av regering och riksdag. Vidare inneb ä r myndighetsformen att omplaceringar av h ö gre befattningshavare ofta medf ö r st ö rre
organisations ä ndringar, som beslutas av
riksdagen. En myndighet ä r oftast bunden till de statliga
villkoren f ö r avl ö ningsf ö rm å ner och anst ä llningsf ö rh å llanden.

En viktig fr å ga
vid ö verv ä ganden om bolagsform ä r de ekonomiska
m ö jligheterna f ö r verksamheten. En f ö ruts ä ttning f ö r bolagsformen ä r
att verksamheten p å sikt ger tillfredsst ä llande avkastning.

Enligt min uppfattning talar inte ovan angivna f ö rh å llanden
entydigt f ö r eller emot myndighetsformen eller
aktiebolagsformen. Det faktum att myntverkets produktion av mynt b ö r uppn ä
m å l formulerade i ekonomiska termer och
att f ö r n ä rvarande ca 25% av de personella resurserna ä r sysselsatta inom uppdragsverksamheten, vilken ä r aff ä rsm ä ssigt betingad, talar f ö r aktiebolagsformen. Ett tungt v ä gande sk ä l
f ö r bolagsformen ä r ä ven att
sedelproduktionen sker i aktiebolagsform. N å gra
direkta sk ä l f ö r att myndighetsut ö vning i
egentlig mening i st ö rre utstr ä ckning skulle vara kopplad till myntproduktion ä n till sedelproduktion har jag inte funnit.

En genomg ä ng av f ö r- och nackdelar med olika verksamhetsformer
talar f ö r att den verksamhetsform b ö r v ä ljas som mest gynnar samordnincjen
mellan produktion och planering av sedlar och mynt, dvs samordning av ansvar
och befogenheter mellan myntverket och riksmtftt.

banken

s. 43 Kontrollera mot PDF

5.2 Anpassning av myntverkets resurser Prop. 1985/86:4

Vid de f ö ljande
ekonomiska ber ä kningarna har utg ä tts fr å n
å ren 1978-1980, d ä myntverkets resurser utnyttjades i l ä mplig utstr ä ckning.
Dessa å r producerades ca 280 miljoner
mynt, maskinparken sysselsattes ungef ä r
22.500 timmar och personalen utgjorde 53 personer med den uppdelning som framg å r av bilaga 3-

Med dessa f ö ruts ä ttningar har i bilaga 7 ber ä knats resultatr ä kningar,
likviditetsbudgets och balansr ä kningar f ö r å ren 1985/86
- 1988/89. Syftet med ber ä kningarna i bilaga 7 ä r att finna en l ä mplig
priss ä ttningsmodell ur myntverkets
synvinkel. Av bilaga 7 framg å r att med de
f ö ruts ä ttningar som anges i bilaga 7:1 blir den totala oms ä ttningen ca 62 mkr och resultatet f ö re avskrivningar ca 3 mkr. (Se bilaga 7:2). Om
bolaget 1 ing å ngsl ä get ges en balansr ä kning som ö verensst ä mmer
med balansr ä kningen f ö r 1 juli 1985 enligt bilaga 7:4 erh ä lles ett resultat f ö re skatt p ä n å got ö ver 2 mkr. Dessa f ö ruts ä ttningar
inneb ä r ä ven att om anslagsframst ä llningens
volymer tillverkas f ö r 1984/85 kommer inkomsten fr å n myntningen att i samband med ö verg ä ngen (p å budget å ret
1984/85) minska med 40-50 mkr f ö r anpassning
av varulager etc till god redovisningssed. Dessutom kommer den ber ä knade inkomsten fr å n myntningen att minskas med å terl ö sta 5- och 25- ö ringar,
som inkommit f ö re budget å rsskiftet. F ö r
ä ter-l ö sen som sker d ä refter antas att riksbanken erh å ller s ä rskild
kompensation, om s ä anses beh ö vligt. Till myntverkets nya f ö ruts ä ttningar h ö r ä ven att, som
framg å r av bilaga 7:4, det givits ett
kapital p ä 20 mkr (uppdelat i aktiekapital,
reservfond och aktie ä gartillskott via resultatr ä kningen). Vidare ges en extern kredit, som t ä cker ytterligare finansieringsbehov av fr ä mst ö vertaget varulager.
Tanken ä r s ä ledes att det nya aktiebolaget ö vertar
tillg å ngar och skulder enligt ovan fr ä n myndigheten per den 30 juni 1985.

s. 44 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:4 Bilaga 7 bygger p å en priss ä ttning enligt f ö ljande:

15% p å l ä gg p å summan av direkt l ö n och direkt material. (Med direkt l ö n f ö rst å s de personalkostnader som i bilaga 1 betecknas med R).
Om i st ä llet p å l ä gget s ä tts till 20% blir resultatet enligt samma f ö ruts ä ttningar som
i bilaga 7 i ö vrigt f ö re skatt 4,9 mkr f ö r 1985/86, 4,5 mkr f ö r 1986/87,
5,2 mkr f ö r 1987/88 och 6,0 mkr f ö r 1988/89. Resultatet inneb ä r bl a att verksamheten de tv å senaste ä rt
blir sj ä lvfinansierad. Utan att f ö rs ä mra den st ä llningen kan under perioden investeringar i
storleksordningen 20 mkr g ö ras. Om p å l ä gget s ä tts till 25% blir resultaten f ö r motsvarande å r
7,5, 7,5, 8,7 resp. 10,1 mkr.

I bilaga 9 redovisas kapacitetsutnyttjande, resultatr ä kningar, likviditetsbudgets och balansr ä kningar med f ö ruts ä ttningar i enlighet med bilaga 7 med det undantag
att volymerna f ö r bruksmynt och minnesmynt har
anpassats till anslagsframst ä llningen f ö r 1985/86 (alternativet exkl. 10-kronan). Som framg å r av 9:2 sjunker kapacitetsutnyttjandet b å de f ö r
maskinparken och den r ö rliga personalen, under 80% det f ö rsta r ä kenskaps å ret och d ä refter
till under 70%. Detta inneb ä r, som framg å r av bilaga 9:3, att behovet av r ö rlig arbetskraft minskar med 6-8 personer. Dessutom
kan antas att ä ven en minskning av den gemensamma
personalen ä r befogad vid en s å dan stor kapacitetsned-g ä ng. Enligt bilaga 9:3 blir resultatet enligt de
givna f ö ruts ä ttningarna i storleksordningen 3-5 mkr. Detta inneb ä r att utrymme f ö r
investeringar i ö verkapacitet och andra satstningar
finns. De f ö rh å llandevis sm å resultatm ä ssiga effekterna av ö verkapaciteten f ö rklaras av kapacitetskostnadernas
l å ga andel av verksamhetens totala
kostnader. Som framg å r av bilagorna 9:4 och 9:5 blir likviditet
och finansiell st ä llning tillfredsst ä llande.

I bilaga 10 har intagits motsvarande ber ä kningar enligt samma f ö ruts ä ttningar med undantag av att
volymen nu an-

s. 45 Kontrollera mot PDF

passats
till anslagsframst ä llningen 1985/86 inkl. 10- Prop,1985/86:4
kronan. Som framg å r av bilaga 10:2 ligger d å kapacitetsutnyttjandet h ö gt under hela perioden utom 1988/89. Med priss ä ttning enligt l ä gsta
alternativet (p å l ä gg 15%) blir resultat f ö re skatt
mellan 6-10% av oms ä ttningen. Som framg å r av bilaga 10:4 finns v ä sentligt utrymme f ö r egenfinansierade investeringar. Avkastningen p å eget kapital enligt bilaga 10:5 blir acceptabel.

F ö r att balansera volymantagandena
enligt alternativ 1 och 2 (bilagorna 9 och 10) har ett pessimistiskt alternativ
intagits i bilaga 11. I dessa ber ä kningar
har priss ä ttningen h ö jts till att motsvara ett p å l ä gg p ä 20%. Volymerna har h å llits ordentligt l å gt. N ä gon produktion av 10-kronan har ej medtagits. Som
framg å r av bilaga 11:2 halveras d å kapacitetsutnyttjandet. Detta inneb ä r att personalbehovet f ö r r ö rlig
personal minskar med ca 13-14 personer samt att ä ven behovet av gemensara personal minskar v ä sentligt. I samband med mer detaljerad utredning om
å tg ä rder f ö r att expandera kompletterande verksamheter,
dvs uppdragsverksamheten, b ö r
ytterligare ber ä kningar i enlighet med alternativen
1, 2 och 3 utf ö ras. Ber ä kningsmodellen ä r
datoriserad och kr ä ver sm å insatser f ö r
nya alternativ.

Ber ä kningarna ovan visar enligt min
uppfattning att om priserna enligt bilaga 8 ä r
konkurrenskraftiga, vilket dock varit svart att f å en uppfattning om i samband med utredningen, finns m ö jligheter att bedriva en ekonomiskt sund verksamhet.
Om 10-kronan tages i bruk inneb ä r ber ä kningarna vidare att relativt begr ä nsade personella nedsk ä rningar kan bli aktuella. Under utredningsarbetet har ä ven framkommit f ö rh å llanden som talar f ö r att uppdragsverksamheten kan expanderas. Jag anser att inordningen
under riksbanken och ö verg å ngen till aktiebolagsformen gynnar detta.

s. 46 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:4 Underbilaga 1

utdrag ur Finansdepartementets PM

Ö VERSYN
AV MYNTTILLVERKNINGEN

Ansvaret f ö r
penningutgivningen i Sverige ä r delat genom
att regeringen med st ö d av myntlagstiftningen ensam har r ä tt att utge mynt och att riksbanken enligt riksbankslagen
skall utge sedlar. Detta f ö rh å llande har sin historiska f ö rklaring.
Vad g ä ller anv ä ndningen av sedlar och mynt ä r numera den enda skillnaden att sedlar anv ä nds f ö r h ö ga namnv ä rden
och mynt f ö r l å ga naranv ä rden.

Den svenska sedeltillverkningen sker vid AB Tumba Bruk, som
ä r ett av Sveriges riksbank hel ä gt aktiebolag. Vid bolagets pappersbruk tillverkas
sedelpapper m fl finpapperskvaliteter. Vid bolagets tryckeri framst ä lls utom sedlar annat v ä rdetryck som pass, aktier och obligationer. Bolaget
har ca 400 anst ä llda.

Mynttillverkningen i Sverige sker vid myntverket i Eskilstuna.
Myntverket ä r en central f ö rvaltningsm ö jlighet.
F ö rutom mynt ger verket ut medaljer
och utf ö r andra arbeten mot ers ä ttning (sj ä lvfinansierad
uppdragsverksamhet). Myntverket f ö rest å s av en myntdirekt ö r och har drygt 50 anst ä llda,
av vilka ca tio arbetar inom uppdragsverkasmheten

Riksbanken tillv ä xlar
sig mynten f ö r det nominella v ä rdet. Sedlarnas k ö per
riksbanken av AB Tumba Bruk f ö r ett pris som
ber ä knas med utg å ngspunkt i tillverkningskostnaderna. Riksbanken
distribuerar sedan s å v ä l sedlar som mynt ö ver landet
och lagrar vid sina kontor icke cirkulerande sedlar och mynt. Sj ä lva utv ä xlingen
till allm ä nheten av mynten sk ö ts av riksbanken p å samma s ä tt som vad g ä ller sedlarna.

Regeringen avser nu att g ö ra en ö versyn av verksamheten i myntverket
i Eskilstuna. Unders ö kningen syftar till att utr ö na om n å gra
f ö rdelar kan vinnas genom att i en
eller

s. 47 Kontrollera mot PDF

annan form
samordna mynttillverkningen med sedelfram- Prop.1985/86:4

st ä llningen.

Utredningen b ö r
fr ä mst syfta till att klarl ä gga vilka f ö rdelar
som kan vinnas genom att samordna administration och l å ngsiktig produktionsplanering. M ö jligheterna att samordna de rent tekniska
funktionerna i sedelframst ä llning och mynttillverkning ä r uppenbarligen begr ä nsade. F ö r de tekniska funktionerna
disponerar myntverket ä ndam å lsenliga lokaler och maskiner i Eskilstuna. H ä rtill kommer att arbetsmarknadssk ä l talar f ö r
att bibeh å lla produktionen i Eskilstuna. En
utg å ngspunkt f ö r utredningen b ö r
allts å vara att den produktionstekniska
delen av myntverkets verksamhet inte skall flyttas.

S ä rskilt vid f ö r ä ndringar i
sedel- eller myntserien ä r det n ö dv ä ndigt att
noggrann samplanering sker av s å v ä l produktion som distribution och lagring.
Indragning av ett mynt eller utgivande av ett nytt mynt eller sedel st ä ller n ä mligen
mycket stora krav p ä riksbankens distributions- och
lagringskapacitet. Produktion av ett nytt mynt liksom indragning av mynt m ä ste allts å
tidsm ä ssigt anpassas till riksbankens m ö jligheter att i distributions- och lagrings-leden ta
hand om de nya respektive de indragna mynten.

Utredningen b ö r
bl a belysa vilka f ö rdelar som kan vinnas genom att
sammanf ö ra sedel- och mynttillverkningen
under en huvudman.

Behovet av nya mynt ö kade
kraftigt till och med 1980. Detta innebar att myntverkets produktionskapacitet
helt togs i anspr å k. Denna trend synes nu ha brutits.
Mycket talar f ö r att myntproduktionen i st ä llet kan komma att framdeles minskas. Utredningen b ö r uppm ä rksamma
detta f ö rh ä llande och bilda sig en uppfattning om de problem som kan uppkomma
med anledning h ä rav.

s. 48 Kontrollera mot PDF

Prop.
1985/86:4 Eftersom sedel- och mynttillverkningen ombes ö rjs av ett

aktiebolag resp. en central f ö rvaltningsmyndighet b ö t utredningen ä ven pr ö va om en samordning skulle underl ä ttas av om mynttillverkningen bedrevs i annan
juridisk form, t ex av en uppdragsmyndighet eller av ett aktiebolag. Ocks ä alternativet att inordna mynttillverkningen i aktiebolaget
Tumba Bruk b ö r pr ö vas.

I utredningen b ö r
beaktas de ä ndringar i myntserien som kan komma
att g ö ras i anledning av myntverkets
framst ä llning till regeringen.

Underbilaga
2 Prop. 1985/86: 4

MYNTVERKET

Organisationsplan per 1984-07-01 enligt anslagsframställning
1985/86

Antal tjänster/anställda = 51

Uppdelningen i G, R och U har gjorts i samband
med utredningen

Myntdirektör

G = 1 1

Mynt-
och medalj

tillverkning

0=7, R=23,
U=9£J9

—

Prägling G=l, R=7

Räknir.g och kontroll G=1, R=9, U=3

Medaljtillverkning U=4

Verktyg
och

underhåll

G=4, R=4,
U=1 9

Transporter
och

förråd

G=1, R=3
1

Materialkontroll

G=2, R=1 3

Administration =6, U=2

£ 8

Personal

Kassa och bokf ö ring

Sekretariat och kontxirsservice

G = fasta eller halvfasta resursbehov, dvs resursbehovet f ö rv ä ntas ej
variera med volymf ö r ä ndringar i myntframst ä llningen
(inom vissa ramar) .

R = r ö rliga resursbehov, d v s en ö kning eller minskning i tillverkningsvolymen (antal
eller vikt) f ö rv ä ntas direkt ö ka eller minska behovet av antal
anst ä llda.

U = resursbehov (fast eller r ö rligt) avseende uppdragsverksamheten.

4 Rik.sd<igen 1985/86. I saml. Nr 4

Prop.
1985/86:4 Underbilaga 3:1

MYNTVERKET

Sammanfattad balansräkning 1984-06-30 (kkr)

Tillgångar

Kassa och bank* 4.876

Kundfordringar 97

övriga fordringar 146

Varulager'' 54.636

59.755

Skulder

Leverantörskulder 781

övriga skulder 398

Avräkning statsverket 51.541

52.720

!S§Eital 7.035

Behållning hos riksgäldskontoret (rörlig kredit)

I beloppet ingår färdigvarulager av mynt värderade
till nominella värden pä ca 40.000 kkr. Anskaffningskostnaden är
ca 20.000 kkr lägre. Om lagervärdet justeras härför blir det ca
35 mkr, varigenom balansomslutningen minskar till ca 40 mkr. Per
1983-06-30 var "övervärderingen" ca 50.000 kkr.

Underbilaga
3:1 Prop. 1985/86:4

MYNTVERKET

Resultatr ä kning f ö r
1984/85 med utg å ngspunkt fr å n anslagsframst ä llningen
1985/86 (sid. 16), dvs exkl. uppdragsverksamheten.

(mkr)

Alt.O

Alt.A

Alt.B

Alt.C

Bruksmynt
(nom. v ä rden) 192 Minnesmynt (nom. v ä rden) 30

Materialkostnad

222

105

Bruksmynt .Minnesmynt

Kapacitetskostnader

L ö ner inkl. soc.

Lokalkostnader

ö vrigt

50 15

5,3 1,6 2,1

Ö verskott exkl. uppdrags

verksamheten 148

Alt. A, B
och C

Om int ä kterna ist ä llet ber ä knas
utifr å n ett p å l ä gg p å direkt material p å 50% f ö r bruksmynt och 100% f ö r minnesmynt blir oms ä ttningen 105 mkr och resultatet 31 mkr. P å l ä gg uppg å ende till 25% resp. 50% ger en oms ä ttning p ä
85 mkr och resultat f ö re skatt p å 11 mkr. P å l ä gg med totalt 15% av materialkostnaden ger en vinst p å 1 mkr.

Prop.
1985/86:4 Underbilaga 3:2

MYNTVERKET

Resultaträkning, uppdragsverksamheten 1983/84 (kkr)

Intakter

Medaljer m m 4.047

ö vrigt och samlarmynt 1.417 5.464

Material

Personal

Ö vrigt

(nettoint ä kt)

ö verskott

Kostnader

3.221

1 .200

581

1 .624

Beloppet inkluderar r ä nteint ä kter p ä
500 kkr, uppv ä rdering medaljmaterial 372 kkr samt
ö vriga kostnader 291 kkr.

överskottet belastas med kalkylmässig ränta
statskapital på 965 kkr.

Underbilaga 3:3 Prop. 1985/86:4

MYNTVERKET

Sammanfattad balansräkning 1984-06-30 (kkr)

Tillgångar

.876

146

54,

.636

59,

.755

Kassa och bank Kundfordringar

övriga
fordringar

1 2)

Varulager

Skulder

(Leverantörskulder 781"") O

Övriga skulder 393

Avräkning
statsverket 51.541

51.939

K§Bit§i 7.816

Beh å llning hos riksg ä ldskontoret (r ö rlig
kredit f ö r uppdragsverksamheten).

I beloppet ing å r
f ä rdigvarulager av mynt v ä rderade till nominella v ä rden p ä
ca 40.000 kkr. Anskaffningskostnaden ä r
ca 20.000 kkr l ä gre. Om lagerv ä rdet justeras h ä rf ö r blir det ca 35 mkr, varigenom balansomslutningen
minskar till ca 40 mkr. Per 1983-06-30 var " ö verv ä rderingen" ca 50.000 kkr.

Leverant ö rskulder
avs. myntproduktionen ej medtagna i bokslutet.

53 5 Riksdagen 1985/86. 1 .saml. Nr 4

Prop.
1985/86:4

Underbilaga
3:4

S<3 ö:

(D tN (N (S O -

CO o -!

in *H O

2 X

S 2 i

:5
8

ff. si

5-S

.5
-3 - * ►-
4 > >

» A
CD'

<z> tn

-T oC;

iE i

'I 111

- K\

- »

( o

ff-.

cCI

S CN

"N »

M3 -

■o
(7\

ir »

p* o

■er
kA

■

'S,

-7 03

r-i

« D

to r\

c><

0 O

r> «

R 3

■

• v

-1
tM

* ,

O 04

CT\

• s.

VO K\

- f » >

• a

NO
O

» O

P 5

(T\

C?v

r »

\o — <

r CO

» f\

« % o

• O

lA .-1

<D
-7

•» .

t-
1

» A

• <3 CM

iTl
o"

» r\

<X}

C 03

r- .T

'-.

» A CN

» A — t

-t -O

iTi O

Ai CD

» A f*.

r « fA

Cm *■

■o ca

-i" d

fcf\

pv \o

CO 03

■ »

• a

» n

fM *

CM r

(?.

ir\

- » -H

» A

■w

ci '

« A

H -3

- » r

1" O

-H fS

kT c

5 n

ii 1

1 1

s a

» i* *J

< **

« i
a

o »

" » i

a:
<A

a.
? a. r

11 l ä

lA
O)

» A

NO 03

» A

(h O}

■q-

S "

:s "

-s.

— t O

ff »

» A

■>w

(N* lA

l>*
lA

» A

CN lA

lA «

lA
—

CN Ia

» A

CN 7

P » .

» A « -

rf\

■s.

& V

-i a

Ä i 5

< 52 »

F M

Z w

2 ?s

S »

■u
'n "n

c
o. .43

UJ
c

a.
<

fSS

s. 5 Kontrollera mot PDF

Underbilaga
4:1 Prop. 198.5/86:4

AB Tumba Bruk

SaitiTianställning belysande bolagets utveckling under
åren 1979 - 1983.

1979

1981

1982

1983

1980

Utveckling

Ctnsättning

107.481

118.640

135.816

133.904

181.507

Antal
anställda

392

415

416

392

385

jrets
nettoinvesteringar

26.627

16.644

9.176

5.895

13.563

Resultat
och lönsamhet

Vinst
före extraordinära

poster,dispositioner och ;

skatt

9.359

9.289

11.776

9.896

19.029

Vinst i
procent av onsättningen

8,7

7,8

8,7

7,4

10,5

Avkastningsgrad
på justerat

eget

kapital vid utgången av året (%) 24,0

22,8

27,6

22,6

39,9

Avkastningsgrad
på justerat

totalt

kapital vid utgången av året (%) 11,4

10,7

13,2

9,4

19,2

Finansiell
balans

Rörelsekapital

26.405

30.214

38.064

41.348

51.547

Soliditet

0,28

0,31

0,25

0,33

Ställning

Varulager

19.084

26.309

29.388

39.479

29.334

Anläggningstillgångar

104.007

107.019

97.281

90.331

71'681

Kortfristiga
skulder

16.914

19.493

18.455

53.647

27.581

.långfristiga
skulder

75.377

77.774

68.282

65.672

60.319

Obeskattade
reserver

11.450

13.920

16.536

17.472

21.361

Eget
kapital

33.847

34.467

35.255

35.996

36.977

s. 56 Kontrollera mot PDF

Prop. 1985/86:4

Underbilaga
4:

AB Tumba
Bruk

En organisatorisk skiss

Styrelse

Pappersbruk

V ä rdetryckeri

F ö rs ä lj -ning

Administration

Dessutom
finns organisatoriskt särskilda enheter för olika stabs- och
servicefunktioner, så som kontrollchef, utveckling processteknik,
vattenmärkesgravyr, utveckling elektronik.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Underbilaga 7:1 Prop.
1985/86: 4

MYNTVERKET

Frisbest ä mningsal ternativ
* 15% (utg å ngspunkt å ren
1978 - 1980 100% kaoac 1. tetsutny tt3ande)

F ö ruts ä ttningar

- Volymer: Mynt: Under å ren
1985/86 - 1988/89 totalt

280 miljoner bruksmynt respektive å r.

Uppdragsverksamheten: Of ö r ä ndrad volym med 50%
materialkostnad, 20% personalkostnad och 10% ö vriga kostnader.

F ö rs ä ljningspris: P å l ä gg 15% p å
direkt material och l ö n

tillverkning ((DM + DL) x 1,15).

Timkostnad: 68,21 kr inkl. sociala avgifter etc.

Lagerh å llning: 50% av n ä sta å rs volymer

R ä ntor: "Checkr ä kning" 15% och l å ngfristig upp-

l å ning 1 3%

Investeringar: Under å ren
1985/86 - 1988/89 investeras

500, 1.000, 500 och 400 kkr resp. å r

Avskrivningar: Maskiner & inventarier 15%

Utg å ngsbalans: Kapitaltillskott (aktiekapital etc)

p å 20 mkr samt extern finansiering
med c: a 23 f ö r att finansiera maskinpark (4 mkr)
och lager (39 mkr)

Utdelning: Ingen de fyra f ö rsta
å ren

Prop.
1985/86:4

Underbilaga
8

MYNTVERKET

Försalinlngspriser