Prop. 1985/86:41

Regeringens proposition 1985/86:41

om tulltillägg

Prop. 1985/86:41

Regeringen
föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 24 oktober 1985.

Pä
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt
K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att en administrativ sanktion, tulltillägg, införs på
tullområdet motsvarande skatte- och avgiftstilläggen pä den inrikes beskattningens
område.

Sanktionen
riktar sig i huvudsak mot vissa brister vid fullgörandet av anmälnings- och
uppgiftsskyldigheten i tullbehandlingen av den kommersiella importen. Avgränsningen
i förhällande till privatimporten har gjorts så att tillämpningsområdet
omfattar sådan import för vilken tulldeklaration skall lämnas till ledning för
tulltaxeringen.

Tulltillägg
föreslås kunna påföras om införseln inte har getts till känna för en
tullmyndighet eller om oriktiga eller ofullständiga uppgifter lämnats till ledning
för tulltaxeringen. Tulltillägg föreslås vidare kunna påföras vid olovliga
förfoganden över införda oförtullade varor eller över förtullade varor i strid
mot en föreskriven förutsättning för en beviljad tullförmän, såsom nedsättning,
befrielse eller restitution av tull, annan skatt eller införselavgift.
Tulltillägget föreslås bli 20 % av den undandragna tullen, skatten eller
införselavgiften. Det påförs den som är tullskyldig för varan och beslutas av
en tullmyndighet.

Påföring
skall kunna underlåtas i huvudsak enligt samma grunder som gäller för
skattetilläggen. Även förfarandereglerna i övrigt är i stort sett desamma som
för skattetilläggen.

Påföring
av tulltillägg föresläs ske oberoende av om gärningen även beivras i
straffrättslig ordning. För att dubbelbestraffning inte skall förekomma
beträffande mindre allvarliga brott föreslås en talebegränsningsre-gel i
varusmugglingslagen.

1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 41

Prop. 1985/86: 41 Den nya
lagstiftningen föresläs träda i kraft den 1 april 1986.

Lagförslagen
i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför
tre huvuddelar: Lagrådsremissen (s. 12), lagrådets yttrande (s. 94) och föredagande
statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 96).

För
att få skälen till lagförslagen helt klara för sig måste läsaren ta del av alla
tre texterna.

1 Förslag till Prop. 1985/86:41

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling

dels att rubriken närmast före 24 § skall utgå,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 23 a §,
samt närmast före 23 a § en ny mbrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om åtal och talan om förverkande

23 a S

Åtal för varusmuggling eller försök därtill eller för
brott som ctvses i 5 § får väckas endast när del med hänsyn till brottets
allvarliga art eller i övrigt finns särskilda skäl till del, om gärningen kan
föranleda påföring av lulllillägg enligt 40 a § tullagen (1973:670) eller en
sådan särskild avgift som avses 13 § lagen (1975:85) med bemyndigande alt
meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

Vad som sägs i första stycket gäller även talan om
förverkande enligt 9 §.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1986.

Prop.
1985/86:41 2 Förslag till

Lag om ändring i tullagen (1973: 670)

Härigenom föreskrivs i fräga om tullagen (1973:670)'

dels au 40, 40 a-40 d, 44, 45 och 48-50 §§ skall ha
följande lydelse,

dels att
rubriken närmast före 39 § skall lyda "Tullskyldighet i särskilda

fall",

dels att
det i lagen skall införas sju nya paragrafer, 40 e-40 k §§ samt

närmast före 40 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40 §

Om någon infört eller låtit införa en vara utan au den angetts
till förtull-ning eller anmälts för behandling som avses i 2 § tredje stycket
eller 3 § andra stycket, är han skyldig att betala den tull och annan
införselavgift som skulle ha utgått om varan förtullats vid införseln. Detsamma
gäller den som i samband med införsel av en vara i övrigt vidtagit sådan åtgärd
att risk uppkommit för att varan skulle undgå förtullning.

Den som förfogat över en oförtullad vara som avses i 2 §
tredje stycket i strid mot föreskriven inskränkning i förfoganderäUen är
skyldig att betala den tull och annan införselavgift som därigenom undandragits
eller kunnat undandras. Den som förfogat över en förtullad vara i strid mot
föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller
återbetalning av tull eller annan införselavgift fär inte åtnjuta förmånen.

Om särskilda skäl föreligger kan Om särskilda skäl föreligger kan

generaltullstyrelsen medge nedsatt- generaltullstyrelsen
medge nedsätt

ning av eller befrielse från tullen ning av eller befrielse från tullen

eller avgiften. eller avgiften eller medge
befrielse

från tullskyldighet för varor som blir föremål för
behandling enligt 2 § tredje stycket.

Frågor om lullskyldighet enligt denna paragraf får inte
prövas senare än fem år efter utgången av den månad, under vilken varan infördes
eller del olovliga förfogandel ägde rum. Dock skall vad i 15 § föreskrivits om
tider för prövning av eflerlidllaxering i särskilda fall tillämpas på
motsvarande sätt.

Tulltillägg, förseningsavgift, straff och vite

40 a §'

Har den som tagit hand om vara Har den som är lullskyldig och

efter
medgivande enligt 3 § andra skyldig atl lämna tulldeklaration, i

stycket
underlåtit alt inom föreskri- en tulldeklaration eller ett annat

ven tid
lämna tulldeklaration, på- dokument som avgetts till ledning

' -Senaste lydelse av rubriken närmast före 39 § 1974:982.
- Senaste lydelse 1984:940. ' Senaste lydelse 1974:982.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1985/86:41

föres honom förseningsavgift med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket den tullskyldige anmanats
att lämna tulldeklaration inom viss lid men icke efterkommit anma-ningen,
bestämmes förseningsavgiften till 200 kronor.

I fråga om förseningsavgift gäl-ter beslämmelserna i 17-19
§§ samt 21 § andra stycket och 22 § i tillämpliga delar.

för fastställande av tull eller annan införselavgifi, lätnnat
en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift (lulllillägg).
Tulliillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift som inte skidle
ha påförts om den oriktiga uppgiften godtagits. Delsamma gäller om den tullskyldige
skriftligen har lämnat en sådan uppgift i omlulltaxerings- eller besvärsärende
avseende fastställande av tull eller annan införselavgift.

Har avvikelse från tulldeklaration skett med stöd av 16 §
skall den tullskyldige påföras lulllillägg. Tulltillägget är tjugo procent av
den tull och annan införselavgifi som till följd av uppskattningen påförs den
tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del
uppskattningen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tidlskyldige
påförs dock lulllillägg enligt första stycket.

Om den som är lullskyldig enligt 40 § rätteligen skulle ha
lämnat tulldeklaration till ledning för fastställande av tull eller annan
införselavgift skall han påföras tidl-tillägg. Tulliillägget är tjugo procent
av den tull och annan införselavgift som påförs eller, vid förfogande enligt
40 § andra stycket andra meningen, tjugo procent av den tullförmån som den lullskyldige
går miste om.

Fråga
om förseningsavgift prövas av tidlmyndigheten. Innan beslut fattas om påföring
av förseningsavgift, skall den tullskyldige beredas tillfälle atl yttra sig,
om ej hinder möter däremot.

Förseningsavgift får helt efterges, om underlåtenheten
kan anses ursäktlig eller ringa. Sådan avgift får även nedsättas.

Vid
tillämpning av 40 a § ansvarar den som är tullskyldig för handlingar och
underlåtenhet av hans ombud. Tidldeklaration eller annat dokument som lämnats
för en tullskyldig som är juridisk person skall anses ha lämnats av den
tullskyldige, om det inte var uppenbart alt uppgiftslämnaren saknade behörighet
alt företräda den lullskyldige.

■* Senaste lydelse 1974:982.

Prop.
1985/86:41 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Om en
vara eller dess värde blir föremål för förverkande enligt lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling, utgår inte tull eller annan införselavgift för
varan till den del varan eller dess värde förver kas. Ett tidigare meddelat
beslut om tull eller annan införselavgifi skall upphävas eller ändras, sedan
dom eller beslut som innefattar förverkande vunnit laga kraft.

Tiilltillägg påförs inte i samband med rättelse av en
felräkning eller felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller
annat dokument som lämnats till ledning för tulltaxeringen.

Tulllillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser
bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på lullbefrielse
eller luHnedsält-ning. eller fråga om skällghelen av en uppskattning eller
värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Har en lullskyldig frivilligt rättat en oriktig uppgift
eller anmält förhållande som avses i 40 § första eller andra stycket påförs
inte tulltillägg.

Frågor
om lullskyldighet enligt 40 § får inte prövas senare än fem år efler utgången
av den månad, under vilken varan infördes eller det olovliga förfogandet ägde
rum. Dock skall vad i 15 § föreskrivits om tider för prövning av eftertull-taxering
i särskilda fall tillämpas på motsvarande sätt.

Har den som tagit hand om en vara efter medgivande enligt
3 § andra stycket inte kommit in med tulldeklaration vid den tidpunkt då
deklarationen senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift
(förseningsavgift).

Förseningsavgiften
är 100 kronor. Avgiften är dock 200 kronor om den lullskyldige anmodats alt
lämna tulldeklaration men inte fullgjort skyldigheten inom den tid som
föreskrivits.

•' Senaste lydelse 1984:940. '• Senaste lydelse 1984:940.

40 e §

Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis
efterges om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant
samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller
därmed jämförligt förhållande alt den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om
felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den
orikliga uppgiftens beskaffenhet eller annan sär-

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 41

skild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första
meningen.

Tulllillägg får helt efterges även när det belopp som
kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är alt anse
som ringa.

Ttdltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan
den lullskyldige har avlidit.

,40f §

Om en vara eller dess värde blir föremål för förverkande
enligt lagen (1960:418) om straff JÖr varusmuggling, tas inte tull, annan införselavgifi
för varan eller lulltill-lägg ut till den del varan eller dess värde förverkas.
Ett tidigare meddelat beslut om tull, annan införselavgift eller tulllillägg
skall upphävas eller ändras, sedan dom eller beslut som innefattar förverkande
vunnit laga kraft.

40 g §

Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av
tullmyndigheten. Kammarrätten prövar dock, på talan av det allmänna ombudet,
frågor om tulllillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull eller annan införselavgifi.
Sådan talan får föras om den orikliga uppgiften inte har godtagits efter
prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år
från utgången av den månad då domen eller del slutliga bestulet i målet har
vunnit laga kraft.

Den tullskyldiges yrkande ifråga om tulltillägg eller
förseningsavgift skall ulan hinder av vad som annars gäller om besvär prövas,
om beslutet om den tull eller annan införselavgifi som den särskilda avgiften
avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller om del allmänna ombudet
framställt ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige. Om yrkandet
framställs först i domstol, kan domstolen förordna att målet om tull-

Prop.
1985/86:41 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tillägg eller förseningsavgij) skall las upp och vidare
handläggas av tullmyndigheten.

Innan beslut fattas om påföring av tull tillägg eller
förseningsavgift skall den lullskyldige om möjligt beredas tillfälle att ylira
sig.

40 h §

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande
om detta inte har framställts, i den mån del föranleds av vad som har
förekommit i ärendet eller målet om tulllillägg eller förseningsavgift-Om tull
eller annan införselavgift sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet
om tulltillägg som nedsällningen kan föranleda.

40 i §

Tulltillägg under femtio kronor påförs inte. Öretal som
uppkommer vid beräkningen bortfaller.

Tulltillägg tillfaller staten.

40 j §

Om betalningsskyldighet för tull eller annan
införselavgift inte längre kan åläggas får tullmyndigheten inte påföra
tulltillägg på beloppet.

40 k §

/ fråga om tulltillägg och förseningsavgift tillämpas I7—I9§§
samt 21 § och 22 § första och fjärde styckena.

44 § '

Tfl/artwo? beslut, som annan tull- Beslut, som någon annan tull

myndighet än generaltullstyrelsen myndighet
än generaltullstyrelsen

meddelat enligt denna lag eller med har
meddelat enligt denna lag eller

stöd av lagen utfärdade bestämmel- enligt
andra bestämmelser som ut

ser, föres hos generaltullstyrelsen färdats
med stöd av lagen, får

genom besvär. överklagas hos generaltullstyrelsen

genom besvär.

Avser besvären fastställelse av Avser besvären fastställelse av

tull, annan införselavgift, ränta, tull, annan införselavgift, ränta,

restavgift eller förseningsavgift, restavgift, tulltillägg eller förse-

8 ' Senaste lydelse 1984:940.

Nuvarande
hdelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:41

skall
besvärshandlingen ha kommit in inom sex månader frän den dag då beslutet
meddelades. Sker om-tulltaxering gäller dock alt besvärshandlingen skall ha
kommit in inom sex månader från den dag då tull-taxeringsbeslulel meddelades
eller, om besvärstiden blir längre därigenom, inom två månader från den dag då
omtulltaxeringsbeslutet meddelades.

ningsavgift,
skall besvärshandlingen ha kommit in inom sex månader från den dag då
beslutet meddelades eller, i fall då omtulltaxering skett, inom två månader
från den dag då omtulltaxeringsbeslutet meddelades, om besvärstiden därigenom
blir längre.

Talan mot
generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade
bestämmelser föres hos kammarrätt genom besvär, när talan avser fräga om

1. fastställelse av tull eller annan

införselavgift och prövningen ej

gäller sådant beslut om befrielse

från eller nedsättning eller återbe

talning av avgift som meddelats

med stöd av regeringens bemyndi

gande,

2.
temporär
tullfrihet,

3.
restitution av
tull eller annan införselavgift,

4.
varucertifikat
enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen
eller bilaga B del 1 till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,

5.
inskränkning i
rätten att förfoga över vara,

6.
förhandsbesked,

8. ränta, restavgift eller förse

ningsavgift,

9. kostnad som avses i 30 § andra

stycket eller 37 §,

10. föreläggande samt

11. utdömande av vite.

Generaltullstyrelsens
beslut enligt denna lag eller enligt andra bestämmelser som utfärdats med
stöd av lagen får överklagas hos kammarrätt genom besvär, när det är fråga om

1.
fastställelse
av tull eller annan införselavgift och prövningen ej gäller sådant beslut om
befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av avgift som meddelats
med stöd av regeringens bemyndigande,

2.
temporär
tullfrihet,

3.
restitution av
tull eller annan införselavgift,

4.
varucertifikat
enligt protokoll 3 till Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen
eller bilaga B del 1 till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,

5.
inskränkning i
rätten att förfoga över vara,

6.
förhandsbesked,

7.
ränta
eller restavgift,

8. tulllillägg
eller förseningsav

gift,

9. kostnad
som avses i 30 § andra

stycket eller 37 §,

10. föreläggande samt

11. utdömande av vite.

Har generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked
eller återkallat lämnat förhandsbesked eller meddelat beslut som avses i 33 §
tredje stycket, får talan mot beslutet ej föras.

I övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut
enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos regeringen
genom besvär.

Senaste lydelse 1984:940.

Prop.
1985/86:41 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

48 § Tullskyldig får anföra besvär i särskild ordning om

1.
tull eller
annan införselavgift felaktigt fastställts mer än en gång för viss vara,

2.
han, till följd
av underlåtenhet att lämna tulldeklaration eller infordrad uppgift, felaktighet
i tulldeklaration eller annan uppgift som han lämnat eller i uppgift som legat
till grund för sådan deklaration eller uppgift, fått tull eller annan
införselavgift fastställd till belopp som väsentligt avviker från vad som
rätteligen bort fastställas,

3.
han i annat
fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda att tull eller
annan införselavgift skulle ha fastställts till belopp som väsentligt avviker
från det som fastställts.

Besvär enligt första stycket 2 eller 3 fär upptagas till
prövning endast om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom
kännedom saknats när avgiften fastställts, och det framstår som ursäktligt att
den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheten eller
beviset för att fä rättelse.

Besvär som avses i denna paragraf får anföras senast fem
år efter den dag då beslut om fastställelse meddelades.

Allmänt ombud får i fall som avses i denna paragraf anföra
besvär till den tullskyldiges förmån.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas även för beslut
ifråga om ttdltillägg och förseningsavgift-

49 §

Besvär som
anförts i särskild ord dighet än generaltullstyrelsen prövas

Är lulllaxeringen, omlulltaxe-ringen eller efterlulltaxeringen
föremål för prövning av kammarrätt eller har den avgjorts av generaltullstyrelsen
genom beslut som vunnit laga kraft, ankommer det pä kammarrätt att pröva målet.
Har tulltaxeringen, omtidltaxeringen eller efterlulltaxeringen prövats av
kammarrätt eller regeringsrätten skall målet prövas av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrätt kan, om besvär som anförts
i särskild ordning finns böra upplagas till prövning, förordna att målet skall
upptagas och vidare handläggas av generaltullstyrelsen.

ning över
beslut av annan tullmyn-av styrelsen.

kr fråga om fastställelse av tull eller annan införselavgifi
eller om påföring av lulllillägg eller förseningsavgift föremål för prövning
av kammarrätten eller \\ar frågan avgjorts av generaltullstyrelsen genom
beslut som har vunnit laga kraft, ankommer det på kammarrätten att pröva
målet. Har frågan prövats av kammarrätten eller av regeringsrätten skall målet
prövas av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrätten får, om besvär som
anförts i särskild ordning skall tas upp till prövning, förordna att målet
skall vidare handläggas av generaltullstyrelsen.

Nuvarande
lydelse

50 Till omedelbar efterrättelse länder beslut enligt 12—16§§
och beslut om förseningsavgift enligt 40 a § samt i övrigt tullmyndighets
beslut, som meddelas enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade
bestämmelser och som ej innebär att målet eller ärendet avgöres.

Föreslagen lydelse

f

Till omedelbar efterrättelse länder beslut enligt 12-16 §§
och beslut om tulltillägg och förseningsavgift samt i övrigt tullmyndighets
beslut, som meddelas enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade
bestämmelser och som inte innebär att målet eller ärendet avgörs.

Prop.
1985/86:41

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 april 1986.

2.
De nya
bestämmelserna i 40 a-40 k §§ gäller inte i fräga om handling eller
underlätenhet före ikraftträdandet.

' Senaste
lydelse 1984:940.

11

Prop.
1985/86:41 Finansdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 3 oktober 1985.

Närvarande:
statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson,
Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson,
Andersson, Bodström, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg,
Wickbom

Föredragande:
statsrådet Feldt

Lagrådsremiss om tulltillägg 1 Inledning

På
den inrikes beskattningens område har funnits ett administrativt sanktionssystem
sedan år 1972. Syftet med dessa sanktioner är dels att upprätthålla kravet på
noggrannhet vid uppgiftslämnande i fräga om skatter och avgifter, dels att
avlasta de judiciella myndigheterna ärenden av mindre betydelse.

I
betänkandet SOU 1976: 37 Smugglingsbrott och tulltillägg föreslog

varusmugglingsutredningen (VSU) efter mönster från den inrikes beskatt

ningen att en administrativ sanktion, tulltillägg, skulle införas även pä

tullområdet. Enligt förslaget skulle tulltillägg påföras när införsel sker utan

att den ges till känna för tullverket och när olovliga förfoganden äger rum

som kan medföra att tull, annan skatt eller införselavgift undandras stats

verket. Vidare skulle tulltillägg påföras när en oriktig eller ofullständig

uppgift lämnats i en tulldeklaration eller på annat sätt till ledning för

tulltaxering. Enligt förslaget skulle tulltillägg också påföras vid underlåten

het au fullgöra rättelseskyldigheten enligt 11 § tullagen (1973:670, TL).

Förutsättningarna för påföring av tulltillägg motsvarade alltså i princip de

objektiva rekvisiten för påföring av straff enligt 1 och 4 §§ lagen (1960:418)

om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen, VSL). Tulltillägg skulle

också påföras när förfarandena föranledde risk för undandragande av tull

m. m., dvs. i fall som i huvudsak motsvarade försöksbrotten på det straff

rättsliga området. Både skriftliga och muntliga uppgifter skulle kunna

föranleda tulltillägg. Om en tullskyldig företrätts av ombud skulle tillägget i

princip påföras huvudmannen, men under vissa förutsättningar skulle det i

stället påföras ombudet. Tillägget skulle vara lika stort som den undan

dragna tullen och införselavgiften för varan eller, om avsikt till undandra

gande inte kunde anses ha förelegat, med hälften av detta belopp. Vidare

föreslogs regler om att tillägg inte skulle påföras vid frivillig rättelse,

felskrivning m. m. och att eftergift skulle kunna medges i princip i enlighet

12 med vad som gäller beträffande skatte- och
avgiftstilläggen. Tulltillägg

föreslogs
kunna påföras även om gärningen beivrades i straffprocessuell Prop.
1985/86:41

ordning.
I den män en vara eller dess värde förverkades avsågs dock inte

påföring
ske. För att möjliggöra en avkriminalisering av sådana undandra-

gandebrott,
som skulle kunna sanktioneras genom tulltillägg, föreslogs en

regel
enligt vilken åtal för ringa brott skulle få väckas endast om det var

påkallat
av särskilda skäl. Vidare föreslog VSU vissa andra ändringar i

VSL.
En sammanfattning av VSU:s förslag i aktuella delar bör fogas till

protokollet
i detta ärende som bilaga 1.

Förslaget
remissbehandlades under hösten 1976. Av de statliga remissinstanserna
tillstyrkte flertalet förslaget eller lämnade det utan erinran. Några var
tveksamma medan åter andra avstyrkte förslaget. Till de senare hörde hovrätten
för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland och generaltullstyrelsen, GTS.
Kritiska till förslaget var också remissinstanserna bland
näringslivsorganisationerna.

I
sitt remissvar anförde GTS att det inte fanns behov av att påföra tulltillägg
på grund av oriktig uppgift i tulldeklaration. Styrelsen menade att en sådan
sanktion i vissa fall skulle drabba de tullskyldiga alltför hårt. Vissa
skillnader ansågs nämligen föreligga beträffande förutsättningarna och
bedömningsgrunderna när det gällde tulltillägg jämfört med skattetillägg.
Tillämpningen av systemet med tulltillägg bedömdes bli till viss del schablonartad
eftersom undantag och befrielsegrunder föreslogs bli förhållandevis
begränsade. I många fall kunde det anses stötande att påföra ett tulltillägg
som var lika stort som tullar och införselavgifter.

VSU:s
förslag till ändringar i TL omfattade även andra frågor än tulltilläggen. Bl.
a. föreslogs ett utvidgat tullskyldighetsbegrepp samt föreskrifter angående
tull- och avgiftsbeläggningen i samband med förverkande. I nära
överensstämmelse med VSU:s förslag i dessa delar har ändringar numera gjorts i TL
(prop. 1984/85:50, SkU 18, rskr 56, SFS 1984:940). Flertalet av dessa ändringar
hade dä även föreslagits av beredningsgruppen för tullagstiftningsfrägor (H
1982:02). Ändringarna trädde i kraft den 1 januari 1985.

I
en skrivelse till regeringen den 17 juni 1981 har GTS hemställt att ett system
med tulltillägg införs. Bakgrunden till GTS:s framställan är bl. a. att det
straffrättsliga sanktionssystemet visat sig inte vara tillräckligt effektivt, när
det gäller att beivra överträdelser av tullbestämmelserna, och att det
skatteadministrativa sanktionsystemet sedermera reformerats så att det är bättre
lämpat att tjäna som mönster för ett motsvarande system på tullområdet. Vidare
pekas på tullverkets och näringslivets fördjupade erfarenheter av den
tullprocedur som började tillämpas 1974 samt problemen med att kunna
upprätthålla en godtagbar kontrollnivä trots ökande import och
resursbegränsningar. Det system GTS föreslagit skiljer sig från VSU:s förslag i
vissa avseenden. Bl. a. är tulltilläggssanktionen begränsad till vilseledande
uppgifter i tulldeklaration m. m. Möjligheten att påföra ombuden tulltillägg
är mera inskränkt och tilläggets storlek är begränsat till 20% av det
undandragna tull- och avgiftsbeloppet. 1 skrivelsen föreslogs också ett system
med straffavgift vid överträdelser av införselrestriktioner. Det förslaget har
redan lett till lagstiftning (SFS 1984:496).

Prop.
1985/86: 41 GTS:s förslag i nu aktuella delar bör fogas till
protokollet i detta ärende

som
bilaga 2.

Förslaget
har remissbehandlats och moUagits i huvudsak positivt. En sammanställning av
remissyttrandena bör fogas till protokollet som bilaga 3.

Vidare
bör som bilaga 4 till protokollet fogas en redogörelse för tullproceduren och
en sammanställning av de straffrättsliga sanktionsmöjligheterna.

Jag
övergår nu till att diskutera behovet av en administrativ sanktion mot
undandragande av tull, annan skatt och införselavgift, som skall betalas till
tullverket.

2 Allmänna överväganden

2.1 Reformbehovet

Tullmyndigheterna
skall bl. a. debitera, uppbära och redovisa tullar, andra skatter och avgifter,
som skall betalas till tullverket i samband med import av varor.

I
fråga om flertalet skatter och åtskilliga avgifter gäller som grundläggande
princip att skatte- och avgiftsuttaget bestäms med ledning av uppgifter som de
skatt- och avgiftsskyldiga själva lämnar i deklaration eller på annat liknande
sätt. Samma princip gäller numera även för tullar samt sådana andra skatter och
avgifter som det ankommer på tullmyndigheterna att ta ut. Bortsett frän den
import som sker genom resande och annan liknande privatimport grundas således
också tulltaxeringen på uppgifter som lämnas av de tullskyldiga i
tulldeklarationer. Kontroll av att de uppgifter som lämnas är riktiga och
överensstämmer med de införda varorna sker endast stickprovsvis eller när det
anses vara motiverat av särskilda skäl. På grund av det s. k.
hemtagningssystemet (3 § andra stycket TL) är det f ö. beträffande den
reguljära importen ofta sä att varorna inte finns tillgängliga för tullen i
samband med tulltaxeringarna. Som regel kan det därför inte bli fräga om att
kontrollera annat än att uppgifterna i tulldeklarationerna stämmer överens med
vad som kan utläsas ur fraktsedlar, fakturor och andra affärshandlingar rörande
de aktuella varupartierna. Vid dessa förhållanden är det väsentligt att de
sanktioner som står till buds utgör ett verksamt medel att förmå de
tullskyldiga att lämna korrekta och fullständiga uppgifter till ledning för
tulltaxeringen.

På
det inrikes skatte- och avgiftsområdet gäller sedan 1972 att sådana

skaU- och avgiftsskyldiga som åsidosätter sina skyldigheter enligt de cen

trala skatte- och avgiftsförfattningarna kan komma att drabbas av dels

administrativa sanktioner, skatte- och avgiftstillägg, dels vid allvarligare

överträdelser även av straffrättsliga påföljder. Det allmänna syftet med de

administrativa sanktionerna är att kunna tillgripa en enkel och smidig

reaktion mot den som brister i uppgiftslämnande! och därigenom föranle

der att skatten eller avgiften fastställs till för lågt belopp eller att det

.. uppkommer risk för att beslutet om skatt eller
avgift blir felaktigt pä detta

sätt. Skatte- och avgiftstilläggen tillämpas även när
gärningen föranleder Prop. 1985/86:41 åtal.

Pä tullområdet finns ingen motsvarighet till skatte- och
avgiftstilläggen. Den som lämnar oriktiga uppgifter till en tullmyndighet för
fastställande av skatter eller avgifter som skall betalas till tullverket
undgår alltså att drabbas av skatte- eller avgiftstillägg, när han under
motsvarande förhållanden skulle ha påförts en sådan sanktion, om det gällt en
inrikes skatt eller avgift. Mot den som inte uppfyller sina skyldigheter i
fråga om tullar, andra skatter och avgifter som fastställs eller uppbärs av
tullverket kan -om man bortser från bestämmelsen om förseningsavgift vid
underlåtenhet att lämna tulldeklaration inom föreskriven tid (40 a § TL) och
bestämmelserna om vite (42 § TL) - endast straffrättsliga reaktioner
tillgripas. De straffrättsliga bestämmelser som kan vara tillämpbara återfinns
främst i VSL. Vidare finns ansvarsbestämmelser i bl. a. TL (41 §) och
tullstadgan (1973:671, Tst, 71-75 §§). Dessa är subsidiära till VSL:s
bestämmelser. Dessutom kan vissa regler i brottsbalken ibland vara tillämpliga,
exempelvis förverkandebestämmelserna i 36 kap. 3 a §. GTS har i sin skrivelse
den 17 juni 1981 uttalat att det straffrättsliga sanktionssystemet inte
fungerar tillfredsställande när det gäller att beivra att oriktiga
tulldeklarationer lämnas. Särskilt har det enligt GTS kunnat konstateras att
åklagare och domstolar varit restriktiva vid tillämpningen av 5 § VSL, dvs. den
paragraf som föreskriver straff för gärningar som begåtts av grov oaktsamhet.
En förklaring till detta kunde vara att motsvarande gärningar på den inrikes
beskattningens område i många fall enbart föranleder administrativa sanktioner.
Dessa förhållanden medför, hävdar GTS, att tullverket i praktiken saknar
möjlighet att vidta nödvändiga preventiva åtgärder mot vissa typer av
deklarationsfel.

Alltsedan det nuvarande tullförfarandet med
deklarationsskyldighet, privat godsvärd och hemtagning började tillämpas år
1974 har tullverket bedrivit en omfattande kostnadsfri kurs- och
informationsverksamhet för importörer och speditörer. Denna
upplysningsverksamhet har syftat till att ge kunskaper om förfarandet i stort
men också till att ge särskild vägledning beträffande sådana bestämmelser,
handläggningsrutiner m. m. som visat sig förorsaka svårigheter i det löpande
arbetet. Härutöver har lämnats information i anslutning till granskningen av
tulldeklarationer och vid sådana kontrollbesök som tullmyndigheterna
regelmässigt gör hos importörerna. GTS har som en kommentar till denna
verksamhet uttalat att man anser näringslivets kunskaper om sina åligganden i
tullfrågor numera vara goda.

Antalet tulldeklarationer som kommer in till
tullmyndigheterna är numera mer än tvä milj. per år. Det stora flertalet av
dessa deklarationer avser upprepad import, dvs. omfattar varuslag som den
tullskyldige har tullde-klarerat tidigare och oftast åtskilliga gånger
tidigare.

Trots de
vitsordade goda kunskaperna hos näringslivet i fråga om tullför

farandet framhåller GTS att betydande resurser måste avsättas till att rätta

och komplettera tulldeklarationer. Oriktigheterna skulle främst bero på att

deklaranterna inte lägger ner tillräcklig omsorg och noggrannhet när det

gäller att ta fram underlag för deklarationerna och att fylla i blanketterna. 15

Prop.
1985/86:41 Vidare har tullmyndigheterna konstaterat att varor i stor
utsträckning kommer in i landet, utan att de över huvud taget registreras i
samband med gränspassagen. Detta visar sig i att tulldeklarationer som kommer
in till tullmyndigheterna inte alltid kan paras ihop med motsvarande handlingar
som normalt skall lämnas vid gränspassagen. När det gäller s.k. samlast-ningsgods,
dvs. gods som med en och samma lastbil e. d. fraktas till olika mottagare inom
landet, uppges dock bristerna ha minskat påtagligt, efter det att särskilda
bestämmelser utfärdats om att sådant gods i princip skall redovisas på
tullupplag, innan det lämnas ut för disposition.

I
de prioriteringar tullverket gör för att effektivisera och rationalisera
kontrollverksamheten ingår att minska arbetet med formell deklarationsgranskning
till förmån för en utökad fysisk godskontroll samt tätare och fördjupade
kontroll- och revisionsbesök hos företag som importerar varor. Denna inriktning
av kontrollverksamheten förutsätter att resurser tas från deklarationsgranskningen
och förs över till del högre prioriterade kontrollarbetet. Detta förutsätter
emellertid i sin tur att deklarationerna så långt som möjligt är fullständiga
och riktiga i formellt hänseende.

Nära
nog samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat utan erinran förslaget
att på tullområdet införa sanktionsavgifter motsvarande skatte-och
avgiftstilläggen på inrikesområdet. Avstyrkt förslaget har Svenska handelskammareförbundet,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund
och Sveriges speditörförbund gjort. Dessa menar att VSL ger fullt tillräckliga
sanktionsmöjligheter och att detta i förening med en rimlig kontroll frän
tullverkets sida bör kunna medföra att erforderlig omsorg och noggrannhet läggs
ner på deklarationsarbetet.

Själv
gör jag följande bedömning. Uppgiftslämnandet till tullmyndigheterna tjänar
viktiga ändamål. Bl. a. skall uppgifterna ligga till grund för fastställandet
av tullar, andra skatter och avgifter, och det är väsentligt att de är riktiga.
GTS uppgifter om att det förekommer en hel del brister både vad gäller
underlaget för tulldeklarationerna och själva deklarationshandlingarna har
inte motsagts vid remissbehandlingen. Bristerna beror uppenbarligen ofta på
slarv, tidsbrist o.d. Oriktigheter i tulldeklarationer och andra handlingar som
lämnas till tullmyndigheterna till ledning för tulltaxering är allvarliga,
inte enbart med tanke på riskerna för felaktiga taxeringsbeslut. De medför
också åtskilligt onödigt merarbete för tullpersonalen och försämrade kontrollmöjligheter.

Det straffrättsliga
sanktionssystemet är uppenbarligen inte tillfyllest för att komma till rätta
med dessa problem. Rättegångsförfaranden är också tidskrävande och kostsamma
och kan framstå som alltför ingripande åtgärder vid mindre allvarliga
överträdelser av införselbestämmelserna. 1 sammanhanget vill jag nämna den
remiss om företagsbot som lämnades till lagrådet i april 1985. Den föreslagna
sanktionen skall kunna åläggas näringsidkare, när allvariiga brott begåtts i
deras verksamhet, och bör kunna få en viss betydelse även på det område som här
är aktuellt. Också en sådan sanktion som företagsbot förutsätter dock, liksom
straff och förverkande, ansvarstalan och fällande dom vid domstol. 16

Jag
ansluter mig mot bakgrund av det anförda till uppfattningen att det Prop.
1985/86: 41 finns behov av ett administrativt sanktionssystem på tullområdet
motsvarande det som sedan fiera år tillämpats pä bl. a. den inrikes
beskattningens område. Det är ett enkelt sanktionssystem, som på ett effektivt
sätt bör kunna understryka vikten av att de tullskyldiga iakttar noggrannhet
och omsorg när de skall fullgöra sin uppgiftsskyldighet för tulltaxeringen.

Från
näringslivet har hävdats att administrativa sanktionsavgifter inte lämpar sig
för tullområdet. Bl. a. har man pekat på att risken för misstag är större vid uppgiftslämnande
för tulltaxering än för taxering till den inrikes beskattningen. Den svårighet
som kan föreligga att rätt klassificera vissa varor enligt lagen (1977:975) med
tulltaxa har angetts som en sådan omständighet som skulle göra avgiftspåföring
olämplig.

Jag
är medveten om att det i vissa fall kan vara svårt att lämna riktiga uppgifter
i tulldeklarationerna. Svårigheterna kan gälla klassificeringsfrågor men också
vara av annan art. Fakturor e.d. kan innehålla felaktiga uppgifter. Varusändningar
kan omfatta andra varor än dem som beställts och som angetts i handlingar m. m.
Framför allt när det är fråga om direktförtullningar, dvs. förtullningar som
sker i direkt anslutning till att varor passerar gränsen, kan felaktigheter i
många fall vara svåra att undvika. Det kan exempelvis vara så att importören
inte haft tillfälle att undersöka varorna före förtullningen. Vid sådana
ursäktliga fel skall sanktionsavgifter inte påföras. Liksom när det gäller den
inrikes beskattningen skall det alltså finnas möjlighet att efterge
sanktionsavgift, när det med hänsyn till omständigheterna är oskäligt att ta ut
avgift.

Merparten
av importen sker dock inom ramen för hemtagningssystemet och avser varor av
samma varuslag som den tullskyldige flera gånger tidigare tagit in i landet. I
dessa fall torde det sällan behöva uppkomma några särskilda
deklarationssvårigheter. Även om det sålunda i vissa andra fall kan vara
problem med att lämna riktiga och fullständiga tulldeklarationer bör med
hänsyn till eftergiftsmöjligheterna goda möjligheter finnas att nå fram till en
godtagbar bedömning från sanktionssynpunkt.

Till
de nyss påtalade fördelarna med ett administrativt sanktionssystem skall också
läggas att det bör leda till att de allmänna åklagarna och domstolarna bör
kunna avlastas arbete med mindre allvarliga mål om varusmuggling och liknande
brott. 1 sammanhanget kan nämnas att riksåklagaren i en till
justitiedepartementet avgiven promemoria (Avkriminalisering och andra
begränsningar i straffrättens tillämpningsområde, oktober 1984) betonat vikten
av att administrativa sanktioner införs på tullområdet. Jag återkommer senare till
frågan om förhållandet mellan straffrättsskipningen och administrativa
sanktioner.

Föreskrifter om
sanktionsavgifter på tullområdet bör utformas i så nära

överensstämmelse som möjligt med bestämmelserna om skatte- och av

giftstillägg. Regleringen av skatte- och avgiftstilläggen har varit föremål för

översyn av skattetilläggsutredningen. 1 betänkandena SOU 1982: 54 och 55

Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 2. Nyansering av

skattetillägg m. m. har utredningen föreslagit ny lagstiftning om avgifts

sanktioner för bl. a. mervärdeskatten och punktskatterna. Förslaget torde

dock inte, annat än möjligen i vissa detaljfrågor, leda till några ändringar 17

inom den närmaste framtiden. 2 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 41

Prop.
1985/86:41 Föreskrifter om administrativa
sanktionsavgifter vid bl.a. bristande

uppgiftslämnande i samband med införsel av varor finns
redan i våra nordiska grannländer. Regelsystemen skiljer sig något länderna
emellan, men en gemensam princip är att avgifterna bestäms i viss proportion
till den tull och annan skatt som undandragits eller kunnat undandras genom
förfarandet.

Föreskrifter om administrativa sanktionsavgifter på
tullområdet förekommer även i vårt land. Således finns sedan den 1 juli 1984
en sådan bestämmelse i lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Bestämmelsen ger regeringen
möjlighet att föreskriva om sanktionsavgifter vid överträdelser av import- och
exportrestriktioner. Avgiften får uppgå till högst 20 % av tullvärdet på den
indier utförselreglerade vara, som på ett oriktigt sätt förts in i eller ut ur
landet. Den skall tas ut av den för vars räkning in- eller utförseln sker. Vid
ursäktliga överträdelser skall avgift inte tas ut. Avgiftsbesluten skall kunnas
överprövas. En sanktionsavgift kan tas ut även enligt lagen (1984:502) om exportdeposiUoner
för skogsprodukter. Avgiften, som är 20 % av det felande depositionsbeloppet,
tas ut av den som underlåtit att till en tullmyndighet fullgöra den
depositionsskyldighet, som ålagts honom i lagen. Bestämmelserna i övrigt,
rörande eftergift m. m., har utformats med föreskrifterna om skattetillägg som
förebild.

Jag övergår nu till att diskutera utformningen av ett
system med administrativa sanktionsavgifter för undandragande av tullar, andra
skatter och avgifter, som skall betalas till staten i anledning av import av
varor. En sådan sanktionsavgift bör lämpligen betecknas tulltillägg. Denna
beteckning kommer visserligen ofta att vara mindre adekvat, eftersom flertalet
varor som importeras inte är belagda med tull. Så är fallet med varor från
staterna i EG och EFTA samt från utvecklingsländerna. Vid import därifrån blir
det endast fräga om uppbörd av andra skatter än tullar samt i vissa fall av
avgifter. Termen tulltillägg uttrycker dock klart i vilket sammanhang
sanktionsavgiften kan bli aktuell, nämligen i samband med tullbehandling av en
vara. Benämningen tulltillägg är enligt min mening att föredra framför skatte-
och avgiftstillägg, som därigenom blir förbehållet det inrikes området.

I TL har som en samlande benämning på tullar, andra
skatter och införselavgifter använts uttrycket tullar och andra
införselavgifter. I den översyn av tullagstiftningen som f. n. görs av
beredningsgruppen för tullagstiftningsfrågor kommer dessa terminologiska
frågor att behandlas bl.a. med utgångspunkt från grundlagsbestämmelserna. I de
förslag till ny lagstiftning som jag nu lägger fram har jag använt det uttryck
som den nuvarande TL har.

18

2.2 Vem
skall påföras tulltillägg?

Prop. 1985/86:41

Mitt
förslag: Vid brister i uppgiftslämnandet till en tullmyndighet skall tulltillägg
påföras den som är tullskyldig.

Tulltillägg skall
kunna komma i fråga i huvudsak vid kommersiell import.

GTS:s
förslag och VSU;s förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom i följande
avseenden. Beträffande fall där uppgifterna lämnats av ett ombud för den
tullskyldige har GTS och VSU föreslagit en uttrycklig bestämmelse om, att den
som är tullskyldig skall anses vara ansvarig för åtgärd eller underlätenhet av
anställd eller ombud, om det inte är uppenbart att behörighet att företräda den
tullskyldige saknats. VSU har vidare föreslagit den inskränkningen i den
tullskyldiges betalningsansvar, att tulltillägget skall påföras ombudet, om den
tullskyldige kan visa att en oriktig eller utelämnad uppgift orsakats genom fel
eller försummelse av ombudet, och den tullskyldige inte eftersatt sin
gransknings- eller rättelseskyldighet.

VSU:s
och GTS:s förslag innebär att såväl kommersiell som privat import skall kunna
leda till tulltillägg.

Remissinstanserna:
Flertalet tillstyrker GTS:s förslag eller lämnar det utan erinran. Hovrätten
för Västra Sverige förordar VSU:s förslag med den motiveringen, att sådana
situationer kan förutses, då det skulle vara uppenbart stötande att en
tullskyldig, som inte eftersatt sin gransknings-eller rättelseskyldighet,
skulle drabbas av tulltillägg på grund av ombudets försummelse. Sveriges speditörförbund
avstyrker förslaget och anför att ett system i enlighet med vad GTS föreslagit
skulle medföra att speditö-rerna, ombuden, skulle få vidkännas tulltilläggen i
form av skadeståndsanspråk från kunderna, de tullskyldiga, och att detta
skulle innebära att premierna för speditörernas ansvarsförsäkringar, vilka
belastas kunderna, skulle komma att stiga.

Nära
nog samtliga remissinstanser avstyrker GTS:s förslag i den del det kan få
tillämpning pä privatimport.

Skälen för mitt förslag: I
bestämmelserna om skattetillägg har tillägget kunnat knytas till ett visst i
lagen angivet subjekt, den skattskyldige. I TL förekommer begreppet
tullskyldig. Enligt 5 § första stycket är den som anger en vara till förtullning
eller som tagit hand om en vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket
tullskyldig för varan. Någon allmän föreskrift om vem det åligger att ange en
vara till förtullning finns dock inte (jfr 4 § andra stycket där hemtagare
åläggs att ange varan till förtullning inom viss tid från hemtagningen). Någon
sådan legaldefinition torde inte heller behövas eftersom 5 § nyligen
kompletterats med föreskrifter i andra stycket (SFS 1984:940), varigenom
paragrafen numera omfattar alla de fall dä någon har att betala tull, annan
skatt och införselavgift till tullverket. Föreskrifterna i 5 § andra stycket
avser särskilda fall av tullskyldighet. De är utformade så, att de i princip
täcker de objektiva förfaranden i VSL, som innefattar undandragande eller risk
för undandragande. Jag anser det därför vara lämpligt att knyta tulltillägget till
den tullskyldige.

19

Prop. 1985/86: 41 .Att
tulltillägget skall påföras den tullskyldige, när denne själv har ombe-

sörjt
importproceduren och brustit i uppgiftslämnadet framstår som naturligt och
riktigt. Delvis olika lösningar har föreslagits av GTS och VSU, för det fall
att införseln har ombesörjts av ett ombud för den tullskyldige. Enligt 7 §
andra stycket TL får tulldeklaration lämnas genom ombud som godkänts av GTS. Om
deklaration lämnats i enlighet härmed åligger det enligt samma paragraf den
tullskyldige att rätta en oriktig uppgift i deklarationen inom tre veckor från
det deklarationen lämnades, om uppgiften kan föranleda att tull m.m. undandras
eller att en vara införs i strid mot förbud. Underiåtenhet att rätta kan
medföra straff enligt VSL eller TL.

Skattetillägget
påförs alltid den skattskyldige, även om denne biträtts av ombud vid
deklarationens upprättande och i princip oberoende av subjektiv skuld hos den
skattskyldige. Denna för ett straffrättsligt betraktelsesätt stränga ordning
bottnar bl. a. i en strävan att skapa ett enkelt, smidigt och lättillämpat
sanktionssystem som ger en rimlig garanti för att de skattskyldiga fullgör sin
uppgiftsskyldighet på ett godtagbart sätt. För att undvika en alltför sträng
tillämpning har emellertid föreskrivits att tillägget får efterges i fall av
ursäktlighet. De skäl som motiverat utformningen av skattetilläggsbestämmelserna
gäller enligt min mening även på tullområdet.

VSU:s
förslag om att ombudet under vissa förhållanden skall kunna påföras tulltillägg
grundar sig på en avvägning mellan olika intressen. Å ena sidan kunde direktpäföring
av tulltillägg pä grund av fel i en ombudsdeklaration - dvs. en påföring av
sanktion utan att den tullskyldige haft möjlighet att granska deklarationen — i
vissa fall, såsom t. ex. vid direkt-förtullning, anses slå alltför hårt mot den
tullskyldige. Å andra sidan måste undvikas att sädana arrangemang vidtas mellan
den tullskyldige och ombudet, att tulltillägg över huvud taget inte kunde tas
ut.

GTS
har bestämt motsatt sig en sådan ordning som den VSU föreslagit, eftersom denna
skulle innebära att tullmyndigheten blev tvungen att i varje enskilt fall
avgöra om felet förorsakats av den tullskyldige eller av hans ombud.

Jag
delar GTS:s uppfattning att en lösning i enlighet med VSU:s förslag inte är
lämplig i ett system, som skall vara enkelt, smidigt och lättillämpat. Ett
viktigt led i tulltilläggets konstruktion är att sanktionen skall beslutas av
en tullmyndighet. Enligt de riktlinjer som angetts för sanktionsavgifter i prop.
1981/82:142 Ekonomiska sanktioner vid brott i näringsverksamhet, vilka
riktlinjer riksdagen har tagit del av och lämnat utan erinran (JuU 53, rskr
328) gäller (punkt 6), att tillämpningen inte bör ankommia på administrativa
myndigheter utan på de allmänna domstolarna när reglerna är utformade på sådant
sätt att det finns utrymme för betydande skönsmäs-siga bedömningar. Dessa
omständigheter talar enligt min mening för att en sådan ordning som VSU
förordat inte bör väljas.

GTS:s förslag motsvarar i
princip vad som gäller beträffande skatte

tilläggen. Som jag redan nämnt har flertalet remissinstanser tillstyrkt detta

förslag eller lämnat det utan erinran. Till motivering av förslaget har GTS

anfört bl. a. följande. Det övervägande antalet fel som kan tänkas föranle-

20 da tulltillägg upptäcks erfarenhetsmässigt vid
kontrollbesök, som avser

kontroll
av import över längre perioder. De ombudsdeklarationer som Prop. 1985/86:41 därvid
kontrolleras har i god tid kunnat granskas och rättas av den tullskyldige.
Erfarenhetsmässigt föreligger brister i fråga om de instruktioner och uppgifter
som lämnats eller borde ha förmedlats av den tullskyldige till hans ombud. Om
det brister i dessa hänseenden är det inte obilligt att tulltillägg påförs den
tullskyldige, oavsett om han granskat deklarationen. En sådan ordning bör leda till
en förbättrad kommunikation mellan de tullskyldiga och ombuden, vilket enligt
tullmyndigheternas erfarenheter är önskvärt.

Om
tulltillägg påförs den tullskyldige innan han kunnat kontrollera ombudets
deklaration, och han anser sig ha lämnat en riktig och uttömmande instruktion
till sitt ombud får frågan om vem som slutligt skall stå för tulltilläggskostnaden
bli en sak dem emellan. Detta är en ordning som gäller över huvud taget i ett
förhållande mellan en huvudman och hans ombud. Den tullskyldige har själv valt
sitt ombud och måste ta konsekvenserna av de åtgärder ombudet med stöd av
fullmakt vidtar pä den tullskyldiges vägnar. Det förhållandet att ombudet
blivit godkänt av GTS enligt 7 § andra stycket TL kan givetvis inte åberopas
som skäl för befrielse från tulltillägg.

Jag
hyser inga principiella betänkligheter mot en ordning som innebär att den
tullskyldige svarar för sitt ombuds handlingar och underlätenheter. Det
överensstämmer med de civilrättsliga principer som gäller i situationer där
ombud anlitas. Visserligen kan en sådan ordning sägas innebära att en hemtagare,
som använder sig av ombud, har bättre möjligheter att lämna en riktig och
fullständig deklaration än en importör, som genom ombud förtullar varorna
direkt vid införseln, eftersom hemtagaren p. g. a. deklarationsfristen har mer
tid till sitt förfogande att undersöka varan och upprätta deklarationen. Denna
olikhet föreligger emellertid även när ombud inte används. Ett riktigt och
uttömmande utbyte av informationer mellan huvudmannen och ombudet bör dock
under alla förhållanden skapa goda förutsättningar för deklarationsarbetet. Vid
ursäktliga fel, bl. a. fel som uppkommit trots att deklaranten gjort vad som skäligen
kan begäras av honom för att undvika oriktigheter, skall enligt vad jag strax
skall återkomma till, tulltillägg inte påföras.

Mot bakgrund av den nu
beskrivna ordningen anser jag att det finns skäl

att något ytterligare kommentera föreskriften om rättelseskyldighet i 7 §

andra stycket TL och den mera generella rättelseskyldighet som föreskrivs

i 11 § TL. I båda dessa paragrafer åläggs sålunda den tullskyldige att rätta

en sådan oriktighet i tulldeklarationen som har föranlett eller kan föranleda

att tull m. m. undandras. Fristerna för rättelse skiljer sig ät något. Bestäm

melserna har också olika ändamål. Enligt 7 § andra stycket åligger det den

tullskyldige att rätta oriktiga uppgifter i en tulldeklaration som lämnats

genom ombud. Rättelseskyldigheten, som omfattar oriktiga uppgifter som

kan föranleda att tull eller annan införselavgift undandras staten eller att en

vara införs i strid mot förbud, skall fullgöras inom tre veckor frän den dag

då deklarationen lämnades. Skyldigheten har alltså sin grund i ombudssys

temet. Den anger också en utgångspunkt för straffrättsligt ansvar för

huvudmannen enligt VSL (prop. 1972:110 s 80 f). Om huvudmannen 21

Prop.
1985/86: 41 åsidosätter sin rättelseskyldighet kan han fällas till ansvar för
smugglingsbrott. Rättelseskyldigheten enligt 11 § innebär att den som är
tullskyldig eller den för vars räkning en vara har införts skall anmäla till
tullmyndigheten de felaktigheter som han upptäckt i en tulldeklaration eller i
övrigt i samband med en förtullning. Rättelseskyldigheten skall fullgöras inom
två veckor frän upptäckten och omfattar fel som kan leda till att för låga
tullar eller andra införselavgifter påförs eller att en vara införs i strid mot
förbud eller villkor. Skyldigheten, som gäller oberoende av om ombud anlitats, syftar
till att komma till rätta med oriktigheter i tulldeklarationer och annat, som
inte beror pä uppsåt eller oaktsamhet hos uppgiftslämnaren. Ett åsidosättande
av anmälningsskyldigheten för sådana ursäktliga fel, som den tullskyldige
sedermera uppmärksammat, kan bestraffas som tullförseelse enligt TL.

Den
princip som jag förespråkar beträffande tulltillägg, att huvudmannen skall
vara ansvarig för fel som förorsakats av hans ombud oberoende av fristen för
rättelseskyldighet enligt 7 § andra stycket TL, är alltså mera långtgående än
den princip som gäller i fräga om hans straffrättsliga ansvar. Någon
betänklighet ger detta dock inte anledning till enligt min mening. Ansvaret i tulltilläggshänseende
korresponderar med huvudmannens ansvar i fråga om att betala tullar, andra
skatter och avgifter till tullverket, något som i det här sammanhanget framstår
som naturligt och ändamålsenligt.

Någon
ändring i fräga om skyldigheten att rätta ger de föreslagna reglerna om
tulltillägg inte anledning till. Rättelseskyldigheten skall således fullgöras
på samma sätt som f. n. Det gäller även om tulkillägg redan påförts, när
rättelse skall ske, detta på grund av vad jag nyss sagt om tidpunkten för
straffansvarets inträde. En rättelse som sker innan tulltillägg beslutats
skall i sig inte kunna ge anledning till tulltillägg. Ett beslut om tulltillägg
i en sådan situation måste alltså grunda sig på andra omständigheter än
rättelsen, exempelvis att revision hade inletts, när rättelsen skedde. Jag
återkommer till dessa frågor i anslutning till att jag behandlar frivillig
rättelse.

I
enlighet med vad nästan alla remissinstanser har anfört bör tulltillägg kunna
komma i fråga i huvudsak endast vid kommersiell import. Motsatsen skulle
innebära att även muntligen lämnade uppgifter skulle kunna leda till påföring
av tulltillägg. Som jag strax skall återkomma till skulle detta enligt min
mening vara betänkligt bl. a. frän bevissynpunkt. För förseelser inom den s. k.
resandetrafiken finns dessutom redan ett effektivt, enkelt och billigt
sanktionssystem i form av ordningsbot enligt ordningsbotskun-görelsen
(1968:199), som även kan innefatta förverkande.

22

2.3 Underlåtenhet att ange en vara till förtullning och
oriktig Prop. 1985/86:41 Uppgift i tulldeklaration m. m. skall medföra
tulltillägg

Mitt
förslag: Tulltillägg påförs när någon underlåtit att anmäla införseln av en
vara till en tullmyndighet eller lämnat en oriktig eller ofullständig uppgift i
en tulldeklaration eller annat dokument och genom förfarandet föranlett att tull,
annan skatt eller införselavgift undandragits staten eller att fara för ett
sådant undandragande uppkommit.

GTS:s
förslag och VSU:s förslag: Förslagen överensstämmer med mitt förslag utom i
följande avseenden. GTS:s förslag omfattar inte underiåtenhet aU ange en vara till
förtullning. Enligt både GTS:s och VSU:s förslag skall underlåtenhet att
fullgöra rättelseskyldigheten enligt 11 § TL och såväl muntliga som skriftliga
oriktiga uppgifter kunna föranleda tulltillägg.

Remissinstanserna:
Vid remissbehandlingen av VSU:s betänkande gjordes ett fåtal invändningar mot förslaget
att underlåtenhet att ange en vara till förtullning skulle föranleda
sanktionsavgift. När GTS:s förslag remissbehandlades avstyrkte nära nog
samtliga remissinstanser att muntliga uppgifter skulle kunna föranleda
tulltillägg. I övrigt tillstyrktes förslaget eller lämnades det utan erinran
såvitt avser tillämpningsområdet.

Skälen
för mitt förslag: Som jag redan nämnt bör tulltilläggen kunna ersätta
straffrättsliga sanktioner vid vissa mindre allvariiga undandragan-debrott
enligt VSL. Jag kommer också att senare uppehålla mig ytteriigare vid den
frågan. Förutsättningarna för påföring av tulltillägg bör täcka de objektiva
förutsättningarna för varusmuggling, som består i undandragande. Ett huvudfall
av varusmuggling är enligt 1 § första stycket VSL att någon för in en vara som
är belagd med tull, annan skatt eller avgift utan att ge det tillkänna för
någon tullmyndighet.

I
likhet med VSU anser jag att tulltillägg bör kunna påföras vid en sådan inte
tillkännagiven införsel. Detsamma bör gälla om det underiåtna tillkännagivandet
upptäcks i en tullkontroll och omständigheterna är sådana att det var risk för
att varan skulle undgå förtullning. Vad gäller själva skyldigheten att betala
tull, andra skatter och importavgifter har föreskrifter som korresponderar med
de nu angivna principerna för påföring av tulltillägg nyligen införts i 40 §
första stycket TL (SFS 1984:940). Jag anser det lämpligt att knyta an tullfilläggsbestämmelsen
rörande underlätet tillkännagivande till denna tullskyldighetsföreskrift.

Ett
annat huvudfall av varusmuggling är enligt 1 § andra stycket VSL att någon
lämnar en oriktig uppgift i en tulldeklaration eller i övrigt vilseleder i samband
med tullbehandling. Förutsättningarna för påföring av tulltillägg bör i dessa
fall - i överensstämmelse med skattetilläggen - lämpligen utformas med eftertaxeringsrekvisiten
som förebild. Den tullskyldige skall alltså ha lämnat en oriktig eller
ofullständig uppgift och uppgiften skall ha föranlett eller kunnat föranleda
att tull, eller annan skatt och införselavgift undandragits staten.

23

Prop.
1985/86: 41 Om de uppgifter som den
tullskyldige lämnat till ledning för tulltaxering-

en är så bristfälliga att de inte kan läggas till grund
för en riktig taxering utan denna måste uppskattas med stöd av 16 § TL bör tulltillägg
också kunna påföras.

Jag övergår så till att behandla olovliga förfoganden m. m.
över oförtullade varor. En vara, som är belagd med tull, annan skatt eller
avgift behöver enligt 2 § tredje stycket TL i vissa fall inte förtullas vid
införseln. Varan får t. ex. läggas upp på tullupplag eller tullager eller
innehas med temporär tullfrihet utan att förtullas. I sådana fall kan
införselavgifter undandras staten genom att någon utan anmälan till tullen
förfogar över varan på ett sätt som strider mot förutsättningarna för
undantaget från förtullningsskyldigheten. Varor kan exempelvis föras bort frän
tullupplag eller tullager eller förbrukas där. Pålagor och avgifter kan också undandras
genom förfogande över varor, för vilka åtnjutits tullfrihet, i strid mot
förutsättningarna för tullfriheten. Dessa typer av undandraganden är
straffbelagda i 4 § VSL. För motsvarande fall har också genom den förut nämnda
ändringen i 40 § andra stycket TL (SFS 1984:940) föreskrivits tullskyldighet.
Tulltillägg bör kunna påföras i dessa fall.

VSU och GTS har föreslagit att såväl muntlig som skriftlig
eller på annat sätt lämnad oriktig eller ofullständig uppgift skall kunna
föranleda tulltillägg. De flesta remissinstanserna har anfört att en sådan
ordning är olämplig med hänsyn till de tillämpningssvårigheter som kan väntas
uppkomma. Bl. a. pekas pä att riskerna för missförstånd är stora, och att det
kan vara svårt att i efterhand konstatera vilken uppgift som egentligen
lämnats, om även muntliga meddelanden skulle kunna grunda avgiftspåföring.

Liksom på den inrikes beskattningens område gäller pä
tullområdet den huvudregeln att underlaget för ett taxeringsbeslut skall hämtas
från en deklaration.

Således
föreskrivs i 7 § TL att den som är tullskyldig skall, när en vara

anges till förtullning, lämna en tulldeklaration till ledning för förtullning
av

varan, om inte GTS föreskrivit att de uppgifter som behövs för förtullning

en skall lämnas i annan ordning. För den kommersiella importen gäller i

huvudsak — och för hemtagare alltid — att den som är tullskyldig skall

lämna skriftlig tulldeklaration. Till varje deklaration skall fogas fakturor

och andra handlingar som behövs för förtullningen. Endast i vissa speciella

fall gäller undantag frän deklarationsplikten i fråga om den kommersiella

importen. Ett sådant undantag utgör postförsändelser, som inte är föremål

för hemtagning. Undantag från deklarationsplikten gäller också för s. k.

privatgods, dvs. varor som förs in för en enskild persons räkning, om

syftet med införseln inte är att varorna skall omsättas i handeln eller i

övrigt komma till yrkesmässig användning. Även för varor för vilka tullfri

het medges enligt särskilda bestämmelser gäller undantag från deklara

tionsplikten. I flertalet av dessa fall skall anmälan till förtullning göras

genom skriftlig importanmälan, om inte tullmyndigheten i fråga anser sig

kunna godta muntliga uppgifter. I praktiken godtas ofta muntligt uppgifts

lämnande. Föreskrifter om dessa avsteg från deklarationsplikten finns i

24 83 § i den av GTS utfärdade
tullordningen (TFS 1973: 159). Särskilda

föreskrifter
gäller även för den s. k. resandetrafiken (81 § tredje stycket 5 Prop.
1985/86: 41 och 83 § tullordningen). Enligt dessa bestämmelser behöver varor
som är fria från pålagor och införselavgifter inte anges till förtullning, och
vidare får en resande, om han skall förtulla privatgods, göra detta muntligen.

Av
den nu lämnade redogörelsen följer att sanktionen tulltillägg i huvudsak
kommer att ha avseende på den kommersiella importen, om tillämpningsområdet
begränsas till sådan import, som det skall lämnas tulldeklaration för. Detta
anser jag också vara lämpligt och ändamålsenligt. Det är beträffande den
kommersiella gränstrafiken som de nuvarande sanktionsmöjligheterna är
otillräckliga. Det subjektiva rekvisitet, uppsåt eller grov oaktsamhet, hos
importörerna är ofta svårt att styrka. Flertalet kriminella importörer är
juridiska personer och kan som sådana inte ådömas straff i egentlig bemärkelse.
De förverkandepåföljder som finns för dessa fall har i praktiken inte visat sig
vara tillräckligt effektiva. När det gäller privatimporten finns, som jag
redan nämnt, enkla och väl fungerande sanktionsmöjligheter inom ramen för ordningsbotsystemet.

En
fräga i det här sammanhanget är om tulltillägg bör kunna påföras pä den grunden
att den som är tullskyldig eftersatt sin rättelseskyldighet enligt 11 § TL. Det
är alltså här fråga om fall där det kan vara ursäktligt aU uppgifter till
tullmyndigheten varit ofullständiga eller oriktiga, men felet sedermera har
uppmärksammats av den tullskyldige. Rättelse skall i dessa fall ske inom tvä
veckor från det den tullskyldige upptäckte felaktigheten. Som jag tidigare
nämnt är föreskriften sanktionerad genom en ansvarsbestämmelse i TL. VSU och
GTS har föreslagit att sanktionsavgift skall kunna påföras även i dessa fall. VSU:s
förslag innebär dessutom aU fristen för anmälningsskyldigheten av upptäckta fel
ges en annan utformning än denf n. har.

Jag
kan i och för sig instämma i att hotet om en sanktionsavgift skulle vara ett
effektivt påtryckningsmedel för att förmå de tullskyldiga att fullgöra den
rättelseskyldighet som föreskrivs i 11 § TL. Jag ser emellertid också betydande
problem vad gäller tillämpningen av en administrativ sanktion, som direkt skall
grunda sig på överträdelser av en sådan bestämmelse som 11 § TL. Främst syftar
jag på de bedömningar som måste göras huruvida och vid vilken tidpunkt en
tullskyldig har blivit medveten om, att de uppgifter han lämnat till ledning
för en förtullning varit oriktiga eller ofullständiga. Enligt min mening
förutsätter en sådan bedömning som regel en ingående utredning, och ofta
fordras det dessutom ett ställningstagande till sanningshalten eller
sannolikheten i den tullskyldiges uppgifter. När förhållandena är sädana att de
förutsätter en bedömning av subjektiva rekvisit för att avgöra om en sanktion
skall påföras eller inte bör beslutanderätten inte ligga hos en administrativ
myndighet utan hos en domstol.

Jag anser det inte heller
vara ändamålsenligt att ändra bestämningen av

rättelsefristen. En förkortning av fristen skulle inte påtagligt ändra förut

sättningarna för en bedömning av om det finns grund för aU påföra tull

tillägg. Om fristen i stället begränsades till ett visst antal dagar efter

deklarationens avlämnande skulle visserligen tillämpningssvärigheterna

minska. Men samddigt skulle syftet med bestämmelsen till stor del gä

förlorat. 25

Prop.
1985/86:41

Enligt min mening bör därt'ör
ett åsidosättande av rättelseskyldigheten enligt 11 § inte utgöra någon
självständig grund för påföring av tulltillägg. Detta innebär emellertid inte
att tulltillägg inte skulle kunna påföras i sådana fall som det här är fråga
om. Grunderna för sanktionen bör dock vara de jag tidigare har beskrivit, dvs.
att varan inte har anmälts till tullbehandling, att oriktiga uppgifter har
lämnats i deklarationen etc. Den omständigheten att en tullskyldig befinns
utifrån objektiva utgångspunkter ha brustit i sin rättelseskyldighet får därmed
betydelse bl.a. för bedömningen av om det kan anses vara ursäktligt att
riktiga och fullständiga uppgifter inte har lämnats.

2.4 Oriktig uppgift

Mitt förslag:
Tulltillägg skall påföras om den oriktiga eller ofullständiga uppgiften leder
till för låg tull, annan skatt eller avgift, och uppgiften är att hänföra till
uppgift i sak. En uppgift om en varas nummer enligt tulltaxan eller enligt
statistisk varuförteckning är att anse som en uppgift i sak. Däremot skall
tulltillägg inte påföras om avvikelsen avser bedömning av yrkande, såsom i
fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk pä tullbefrielse eller tullnedsättning
eller i fråga om skäligheten av en uppskattning eller värdering.

26

VSU:s
förslag och GTS:s förslag: GTS:s förslag överensstämmer med mitt. Det gör också
VSU:s förslag, dock med den avvikelsen att även uppgifter om en varas hänförlighet
till ett visst nummer i tulltaxan eller i statistisk varuförteckning skall
kunna bedömas som yrkande under förutsättning att detta klart tillkännages i
deklarationen.

Remissinstanserna:
Nästan alla remissinstanser tillstyrker GTS:s förslag eller lämnar det utan
erinran. Kammarrätten i Stockholm avstyrker förslaget, medan hovrätten för
Västra Sverige förordar VSU:s förslag.

Skälen för mitt förslag:
Som jag nämnt finns ett stort behov av en administrativ sanktion för att kunna
upprätthålla en fungerande ordning för tullproceduren. Sanktionen skall
motverka underdebiteringar. När det gäller tullar och punktskatter, som skall
betalas till tullverket, leder för lågt angivna varuvärden till förluster för
staten i form av undandragna tullar och andra skatter.

Detsamma är förhållandet
om en importör som inte är registrerad för mervärdeskatt underlåter att
deklarera införseln av en mervärdeskatteplik-tig vara eller uppger för lågt
värde på varan. Om emellertid importören är registrerad för mervärdeskatt och
har rätt till avdrag såsom för ingående mervärdeskatt för den skatt som belöper
på de importerade varorna är det närmast fråga om en ränte- och
likviditetsvinst för importören och inte om en definitiv skattevinst. Den
mervärdeskatt som har debiterats av tullverket fär dras av när importören gör
nästa redovisning av mervärdeskatt till länsstyrelsen. Det förhållandet att
mervärdeskatt i fall som detta inte alls inbetalats eller inbetalats till
tullverket med för lågt belopp leder i sig inte till att för låg skatt kommer
att erläggas av den slutlige konsumenten av

varan.
Ett för lågt deklarerat tullvärde medför alltså inte utan vidare ett för Prop.
1985/86: 41 lågt totalt uttag av mervärdeskatt.

Det
kan mot bakgrund härav ifrågasättas om undanhållen import eller för lågt
angivna varuvärden i mervärdeskatteregistrerade importörers deklarationer bör
föranleda tulltillägg. När det gäller den inrikes beskattningen påförs
skattetillägg oavsett om den skatt som t. ex. en varuleverantör har undanhållit
är avdragsgill som ingående skatt hos köparen eller inte. Även om något
slutligt skattebortfall inte uppkommer så kan de tull- och skattskyldiga uppnå
vissa orättmätiga fördelar i likviditetshänseende genom att undanhålla import
eller deklarera för låga varuvärden. Dessutom kan självfallet en bristande
skatteredovisning i ett led fortsättas genom de olika leden. Därigenom
åstadkoms en krympning av verksamheten och skapas utrymme för en skattefri
konsumtion. Att undanta sådana undandraganden från tulltillägg skulle enligt
min mening påtagligt förringa syftet med sanktionen. Intresset från
rättvisesynpunkt att importörerna behandlas lika skulle inte heller kunna
upprätthällas. Jag förordar därför att tulltillägg påförs även mervärdeskatteregistrerade
importörer på grund av att viss import inte redovisats eller att för lågt
angivna varuvärden angetts till ledning för fastställande av mervärdeskatt, som
skall betalas till tullverket.

I
enlighet med vad jag sagt bör alltså tulltillägg kunna påföras en tullskyldig,
som har lämnat oriktig eller ofullständig uppgift dll ledning för en
tulltaxering och tullmyndigheten med avvikelse från uppgiften tar ut tull,
annan skatt eller införselavgift med ett högre belopp. Att tullmyndigheten avviker
från de uppgifter som lämnas innebär dock inte, enligt min mening, att tulkillägg
utan vidare skall påföras. Bortsett från att felet kan vara ursäktligt kan
nämligen avvikelsen bero pä en bedömning av ett yrkande eller en värdering och
i sådana fall bör tulltillägg - i likhet med vad som gäller för skattetillägg -
inte utgå.

Således
föreskrivs i fråga om skattetilläggen, i 116 i § andra stycket taxeringslagen
(1956:623), att fillägg inte skall utgå i den mån en avvikelse avser bedömning
av ett yrkande i ett skriftligt meddelande, såsom när det gäller yrkat avdrag
eller värde av naturaförmån eller tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift
i sak. I förarbetena till bestämmelsen (prop. 1971:10 s. 269) uttalar
departementschefen angående förutsättningarna för att en lämnad uppgift skall
vara att bedöma som ett yrkande, att det skall vara fråga om ett "öppet
yrkande", som grundar sig på en skönsmässig värdering. Om grunden inte är
en skönsmässig värdering utan en oriktig sakuppgift skulle uppgiften däremot
inte kunna bedömas som ett yrkande. Befrielseregeln i taxeringslagen omfattar
emellertid även fall, där avvikelsen avser den rättsliga bedömningen, huruvida
skattelagarna medger avdrag för ifrågavarande ändamål. Bestämmelser motsvarande
116 i § taxeringslagen finns också i mervärdeskattelagen (64 d § andra
stycket) och i lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter (7 kap. 4 §
andra stycket).

Även för tullområdet är
det så att vissa uppgifter som lämnas till ledning

för tulltaxering kan vara grundade pä uppskattningar och värderingar och

inte på sakuppgifter. Avvikelser från sådana uppgifter bör inte föranleda

tulltillägg. Uppgifter som får anses ha karaktär av yrkanden i denna me- 27

Prop.
1985/86: 41 ning förekommer dock sannolikt i mindre omfattning inom tullområdet
än på den inrikes beskattningens område. När tull tas ut efter varans värde fastställs
tullvärdet med ledning av föreskrifterna i förordningen (1980:749) om
tullvärde. I de flesta fall torde det därvid inte finnas utrymme för skönsmässiga
uppskattningar av värdet. I viss utsträckning kan emellertid detta vara fallet.
Jag syftar bl. a. på tullvärdeberäkningar efter skälig grund (7 kap.) och
värdebestämningar av skadade varor (9 kap. 2 §). Enligt principen att
administrativa sanktioner inte bör förekomma när det är fräga om öppet angivna
bedömningar av uppskattningar eller värderingar bör tulltillägg inte påföras
när avvikelsen gäller en värdeangivelse som grundar sig på en skönsmässig
värdering. Hit hör, förutom de nyss nämnda fallen, yrkande om förmånsbehandling
och anspråk pä befrielse eller tullnedsättning.

När
det gäller felaktigt angivna tulltaxenummer eller statistiska nummer anser jag
däremot inte denna princip vara tilllämplig. Klassificeringen bör enligt min
mening ses som en uppgift i sak. Ståndpunkten får anses ha stöd i
departementschefens uttalanden i förarbetena till TL (prop. 1972: 110 s. 78 O
om att fullständig deklaration bör krävas och att straffansvar kan följa vid
uppsåt eller grov oaktsamhet. Denna utgångspunkt torde också ha varit
förutsättningen för hemtagarnas rätt att i princip förfoga över de hemtagna varorna,
innan tullverket granskat tulldeklarationerna och haft tillfälle att genom
iakttagelser av varorna pröva klassificeringens riktighet.

Även
om uppgifter om tulltaxenummer eller statistiska nummer skall betraktas som
sakuppgifter måste, såsom också framhållits i förarbetena till
tullagstiftningen, hänsyn tas till att angivandet av tullpositioner kan
innefatta svårigheter, som kan vara vanskliga att bemästra, ibland t. o. m. för
expertis. Å andra sidan skall dessa problem inte överbetonas. Dels torde de
vara förhållandevis få. Den samlade importen utgörs till mer än 90 % av
upprepad import. Dels finns det i tullagstiftningen handlingsalternativ som
innebär att svårigheterna kan undvikas. Sålunda kan enligt 8 § TL en
tullmyndighet befria en tullskyldig från att ange klassificeringsnummer mot
att denne i stället lämnar andra uppgifter om varan som behövs för förtullningen.
Vidare kan förhandsbesked om klassificeringen lämnas enligt 29 § TL. Frågor om
klassificering besvaras också inom ramen för tullverkets allmänna
upplysningsverksamhet. Om till detta läggs en möjlighet att i enlighet med
förslaget underlåta påföring av tulltillägg i ursäktliga fall, anser jag det
befogat att ha en administrauv sanktion mot oriktigheter i fråga om
klassificeringsuppgifter.

Jag
vill emellertid peka pä en omständighet som enligt min mening åtminstone
övergångsvis kan komma att tala för särskild varsamhet med att påföra
tulltillägg på tullskyldiga, som anger orätt tulltaxenummer eller statistiskt
nummer. Jag syftar på den övergång till en ny internationell tullnomenklatur
med varuförteckning, som nu förbereds, det s.k. Har-monized System. Sveriges
anslutning till denna nya nomenklatur kan bli aktuell inom de närmaste åren.

28

2.5
Tulltilläggets storlek

Prop. 1985/86:41

Mitt
förslag: Tulltillägget skall vara 20 % av den tull, annan skatt och
införselavgift som undandragits eller skulle ha undandragits om inte
förhållandena uppmärksammats.

VSU:s
förslag och GTS:s förslag: GTS:s förslag överensstämmer med mitt. Enligt VSU:s
förslag skall tillägget vara lika stort som den tull, annan skatt och avgift
som kan tas ut för varan, eller som den tullförmån som den tullskyldige går
miste om. Kan avsikt att undandra tull, annan skatt eller avgift inte anses ha
förelegat skall enligt VSU:s förslag tillägget vara hälften av detta belopp.

Remissinstanserna:
Nära nog alla remissinstanser har tillstyrkt GTS:s förslag eller lämnat det
utan erinran. Beklädnadsarbetarnas förbund har med instämmande av LO framhållit
att den föreslagna nivån är för låg för att ge önskad preventiv effekt. Även
riksrevisionsverket har ifrågasatt om inte nivån bör vara högre.

Skälen
för mitt förslag: Den procentsats jag har föreslagit för tulltilläggen överensstämmer
med vad som gäller i fråga om motsvarande skattetillägg, dvs. enligt
mervärdeskattelagen och lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Enhetlighet bör råda i fråga om nivån. VSU:s förslag grundar sig bl. a. på
tidigare gällande bestämmelser om skattetillägg. Dessutom förutsätter förslaget
att den beslutande myndigheten gör en bedömning av, huruvida avsikt att
undandra tull m. m. förelegat. Som jag nämnt bör tillämpningen av
sanktionssystemet inte ge upphov till sådana bedömningar.

2.6 Beslutande myndighet

Mitt förslag:
Frågor om tulltillägg beslutas av en tullmyndighet.

VSLIrs
förslag och GTS:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: De har
tillstyrkt GTS:s förslag eller lämnat det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: I
mervärdeskattefrågor ankommer prövningen av skaUefillägg på länsstyrelsen (64 g
§ första stycket mervärdeskattelagen). När det gäller punktskatter görs
motsvarande prövning av beskattningsmyndigheten, i regel riksskatteverket (7
kap. 7 § första stycket lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter). I fräga
om tulltilläggen bör prövningen ligga hos tullmyndighet.

Uttrycket tullmyndighet
används som en benämning pä de olika administrativa myndigheterna på
tullområdet. Med tullmyndighet avses enligt 1 § Tst generaltullstyrelsen och underiydande
myndighet som är behörig enligt vad generaltullstyrelsen bestämmer på grundval
av fastställd distriktsindelning. Den centrala och överordnade
beslutanderätten har alltså general-tullstyrelsen. Regionalt är landet f n.
indelat i sju tullregioner. För verk-

29

Prop.
1985/86:41

samheten
i en tullregion ansvarar en tulldirektion. För annan verksamhet än
kustbevakning är tullregionerna i sin tur indelade i tulldistrikt. Sammanlagt
finns 21 sådana distrikt, vilka står under ledning av distriktstullkammare.
Därutöver finns ett 20-tal tullkammare och tullstationer.

Frågan om på vilken nivå
beslutsfattandet i tulltilläggsfrågor skall ligga kan lämpligen bestämmas genom
föreskrifter i administrativ ordning. Så har skett beträffande den
myndighetsutövning som föreskrivs i TL. Ett i detta sammanhang näraliggande
exempel är förseningsavgiften enligt nuvarande 40 a § TL. Jag vill dock betona
vikten av att tulltilläggsfrågorna handläggs av tjänstemän som är väl förtrogna
med rättstillämpningen på tullområdet. För att främja en enhetlig
rättstillämpning bör vidare beslutsfattandet inte spridas på alltför mänga
händer.

I likhet med vad som
gäller för mervärdeskatten och punktskatterna på den inrikes beskattningens
område bör i fräga om tulltilläggen föreskrivas att förvaltningsdomstol kan
besluta om tulltillägg i mål om tull och annan skatt, som skall betalas till
tullverket, och om införselavgift.

30

2.7
Tulltillägg i förhållande till förverkande

Mitt
förslag: Tulltillägg skall inte tas ut till den del en vara eller en varas
värde förverkas enligt VSL.

VSU:s
förslag och GTS:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna:
De har med ett undantag tillstyrkt GTS:s förslag eller lämnat det utan erinran.
Hovrätten för Västra Sverige har uttryckt tveksamhet och anfört att den
sammanlagda sanktionen straff, partiellt förverkande och tulltillägg i vissa
fall kunde framstå som alltför hård. Vidare har hovrätten uttalat att ett
system med dubbla sanktioner skulle pä ett inte önskvärt sätt binda
domstolarna, när det gällde att ta ställning till straffmätnings- och
förverkandefrågor.

Skälen för mitt förslag:
Frågan huruvida tull och andra införselavgifter skall utgå för varor som helt
eller delvis förverkats har tills nyligen inte varit författningsmässigt
reglerad. Sedan den 1 januari 1985 gäller dock enligt 40 c § TL (SFS 1984:940),
att tull och annan införselavgift inte skall tas ut till den del en vara eller
dess värde förverkats enligt VSL. Vidare skall ett tidigare meddelat beslut om
tull m. m. upphävas eller ändras, sedan en dom eller ett beslut som innefattar
förverkande vunnit laga kraft. Paragrafen är så utformad att det skall råda
likställighet i tullbeläggningen av varor som förtullas i vanlig ordning och
varor som blir föremål för partiellt förverkande. Av bestämmelsen framgår
motsatsvis att tull- och avgiftsbeläggning skall ske i samma mån som förverkande
har eftergetts. Om förverkande helt eftergetts skall alltså tull och andra
införselavgifter tas ut som om varan införts i vanlig ordning.

Jag
anser det vara befogat och följdriktigt att tulltillägg tas ut enligt samma
principer som gäller för påföring av tull.

Det kan diskuteras hur den
tekniska samordningen mellan en tullmyndighets beslut om tulltillägg och en
domstols beslut om förverkande skall lösas. Om inte tulltillägget påförs före
och oberoende av den judiciella prövningen blir tullmyndighetens prövning
beroende av resultatet av domstolarnas avgörande i förverkandefrågor. Har ä
andra sidan tulltillägg påförts när förverkande beslutas, måste i enlighet med
den princip jag föreslagit, beslutet om tillägg helt eller delvis upphävas. Jag
anser det lämpligast att påföring av tulltillägg alltid sker, om
förutsättningar föreligger för detta, och att det skall åligga
tullmyndigheterna att ex officio vidta de ändringar i beslut om tulltillägg som
senare beslut om förverkande kan föranleda. En sådan ordning har den fördelen
med sig att domstolarna vid sina ställningstaganden i förverkandefrågor får
klart för sig hur stor en ekonomisk sanktion genom tulltillägg blir, om
förverkande helt efterges.

Prop.
1985/86:41

2.8 Ätalsbegränsning m.m.

Mitt förslag: För
mindre allvarliga smugglingsbrott fär åtal eller talan om förverkande väckas
endast när det är påkallat av särskilda skäl, om gärningen i fråga kan föranleda
att tulltillägg påförs.

VSU:s
förslag och GTS:s förslag: VSU:s förslag grundar sig på en översyn av VSL. I
sak föreligger den skillnaden i förhållande Ull mitt förslag att VSU:s förslag
innebär, som jag redan sagt, att tulltillägg skall påföras i alla situationer
som kan föranleda ansvar för varusmuggling eller motsvarande oaktsamhetsbrott
(nuvarande 5 § VSL). I enlighet därmed föresläs att även oriktigt muntligt uppgiftslämnande,
exempelvis inom den s. k. resandetrafiken, skall kunna medföra tulltillägg och
omfattas av talebegränsningsre-geln.

Enligt
GTS:s förslag skall med hänvisning till 2 och 5 §§ VSL åtal och talan om
förverkande fä väckas endast om det är påkallat av särskilda skäl.

Remissinstanserna: VSU:s
förslag mottogs i huvudsak positivt. Mot GTS:s förslag har flertalet
remissinstanser invänt att 2 § VSL endast avser sådana undandragandebrott som
grundar sig på att varor inte getts till känna i samband med införsel, medan
undandraganden genom oriktigt uppgiftslämnande faller utanför paragrafens
tillämpningsområde.

Skälen för mitt förslag: I
samband med införandet av skattetilläggen intogs en åtalsbegränsningsbestämmelse
i skattebrottslagen (13 §). Enligt denna bestämmelse får åtal för skatteförseelse
(3 §) eller bristande uppbördsredovisning (8 §) väckas endast om det är
påkallat av särskilda skäl. Skatteförseelse motsvarar skattebedrägeri som är
ringa, och bristande uppbördsredovisning motsvarar ringa oredlig
uppbördsredovisning. För brotten förutsätts uppsåt på den subjektiva sidan.
Påföljden för skatteförseelse och bristande uppbördsredovisning är böter, dvs.
dagsböter.

När
det gäller motsvarande brott som begåtts av oaktsamhet föreskrivs beträffande
vårdslös skatteuppgift (5 §) att det skall dömas till ansvar, om gärningen rör
betydande belopp, och i fråga om värdslös uppbördsredovisning (9 §) att det
inte skall dömas till ansvar i ringa fall.

31

Prop. 1985/86:41 Med
dessa begränsningar i fräga om det straffbara området avlastas

polis,
åklagare och domstolar i stor utsträckning arbete med de mindre allvarliga
förseelserna pä skatteområdet. Samtidigt motverkar det administrativa
sanktionssystemet att efterlevnaden av reglerna eftersatts.

När
det gäller VSL finns ingen talebegränsningsregel motsvarande den som förekommer
för ringa fall av uppsåtliga skattebrott. Inte heller har VSL någon direkt
motsvarighet till skattebrottslagens gradering i "normalt" och ringa
skattebedrägeri. Visserligen innehåller VSL en bestämmelse om ringa
varusmuggling (2 §). Denna bestämmelse, som föreskriver att straffet för ett
sådant brott skall vara penningböter, högst 1 000 kr., syftar emellertid bara
på det fallet av varusmuggling att någon har smugglat in eller ut en vara utan
att ge den till känna för en tullmyndighet och därigenom undgått tull eller
andra avgifter eller kringgått förbud eller villkor. Andra former av
varusmuggling omfattas inte av bestämmelsen, såsom exempelvis att någon föranlett
att tull eller avgift har undandragits genom att lämna oriktiga uppgifter i en
tulldeklaration eller på annat sätt vilseleda i samband med en tullbehandling.

Varusmuggling
är ett uppsåtligt brott. För motsvarande culpösa brott föreskrivs (5 § VSL) att
det inte skall dömas till ansvar i ringa fall.

Såsom
framgår av den lämnade redogörelsen skiljer sig bestämmelserna i
skattebrottslagen och VSL åt när det gäller bestämningen av ringa uppsåtliga
brott. Vid sidan av att regeln i VSL endast omfattar en bland flera olika
former av varusmuggling är bestämmelsens tillämpningsområde mera begränsat även
genom att påföljden är penningböter. Detta innebär att regeln endast
undantagsvis kan komma till tillämpning i fråga om den kommersiella importen,
bl. a. eftersom de värden det gäller oftast är sä stora att penningböter inte
är en tillräckligt ingripande påföljd. Även om bestämmelsens tillämpningsområde
vidgades till att gälla alla former av mindre allvarlig varusmuggling skulle
alltså, med bibehållande av penningböter som påföljd, de gärningar som kommer
i fråga för tulltillägg som regel inte kunna omfattas av bestämmelsen.

En talebegränsningsregel
som motsvarar den i skattebrottslagen skulle visserligen kunna åstadkommas, om
även påföljden ändrades från penningböter till dagsl5Öter. Detta skulle dock
innebära att det smidiga och praktiska systemet med ordningsbot för
resandesmugglingen inte skulle kunna bibehållas.

Det
är inte heller någon framkomlig väg att generellt vidga det straffria området
för ringa culpösa brott (5 §), eftersom det skulle leda till en avkriminalisering
av mänga oacceptabla gärningar, som inte kan beivras i administrativ ordning.

Den
av VSU föreslagna talebegränsningsregeln motsvarar i stort skattebrottslagens
bestämmelse och är i princip konstruerad på samma sätt. Förslaget bygger dock
pä en i stora delar omarbetad VSL. Som framgår av det jag nyss sagt om den
nuvarande VSL är en sådan modell inte möjlig att införa utan en omfattande
omarbetning av straffbestämmelserna.

Jag har erfarit att
beredningsgruppen för tullagstiftningsfrägor, som hål

ler på med en översyn av bl. a. tullagen och tullförordningen, i sitt slutbe-

32 tänkande, som läggs fram inom kort, kommer att
uttala sig för att även

VSL
bör ses över.

Jag
delar den uppfattningen. Men som jag tidigare har uttalat aren av de Prop.
1985/86: 41 väsentliga fördelarna som kan uppnäs med ett administrativt
sanktionssystem att polis, åklagare och domstolar kan avlastas arbete. Detta
innebär att det måste finnas en bestämmelse som begränsar skyldigheten att föra
talan beträffande gärningar som kan beivras i administrativ ordning. En bestämmelse
med denna innebörd bör därför tas in i VSL utan hänsyn till att lagen kan komma
att omarbetas inom en nära framtid. En sådan talebegränsningsregel får därmed
utformas med utgångspunkt i VSL:s nuvarande uppbyggnad. Den kommer dä också att
ses över i samband med översynen av lagen.

Jag
föreslår därför att en ny bestämmelse införs, som föreskriver att i fråga om
gärningar som avses i 1,2,4 eller 5 § VSL och som kan beivras genom tulltillägg
åtal får väckas endast om särskilda skäl föreligger, om det kan antas att
straffet för gärningen skulle stanna vid ett måttligt bötesstraff Vid
bedömningen av var gränsdragningen skall gå mellan gärningar, som skall beivras
enbart i administrativ ordning och sådana gärningar, som även skall bli föremål
för allmänt åtal anser jag 60 dagsböter vara en lämplig riktpunkt. En gärning
för vilket straffet kan förväntas stanna vid högst 60 dagsböter skall alltså i
normalfallet inte göras till föremål för åtal och domstolsprövning, medan
vanliga ätalsregler skall gälla för allvarligare gärningar.

Motsvarande
bestämmelse bör också gälla för talan om förverkande på grund av brott enligt VSL.

I
sak överensstämmer en sådan talebegränsning med VSU:s förslag.

Jag
föreslår att talebegränsningsregeln skall gälla även när en sådan administrativ
sanktion påförts som avses i 3 § lagen (1975; 85) med bemyndigande att meddela
föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

Särskilda
skäl för åtal kan föreligga, när en importör eller motsvarande misstänks för
flera smuggelbrott, som vart och ett förskyller ett måttligt bötesstraff, men
den sammanlagda brottsligheten är att bedöma allvarligare. Som ett annat
exempel kan nämnas att det rör sig om upprepade förseelser och det har visat
sig att enbart en administrativ påföljd inte leder till förbättringar hos den
tullskyldige. Skäl för åtal kan vidare föreligga, när det rör sig om en
sammansatt brottslighet, t. ex. när en importör misstänks för både
undandragande av tull eller andra avgifter och överträdelse av införselvillkor.
Också i fall när den administrativa sanktionen har riktats mot en juridisk
person kan det finnas skäl att åtala en ställföreträdare.

I
vissa fall kan det även finnas anledning att enbart väcka talan om förverkande
när tulltillägg har påförts. Angående förhållandet mellan förverkande och
tulltillägg hänvisar jag till bestämmelserna i 40 f § TL.

33

3 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr41

Prop.
1985/86:41 2.9 Övriga frågor

Mitt förslag: Tulltillägg skall inte påföras och får
efterges i princip i enlighet med vad som gäller för skattetilläggen.

Innan beslut om tulltillägg meddelas skall kommunikafion
med den tullskyldige ske, om det är möjligt. Beslut om tulltillägg är i princip
att anse som självständiga beslut.

VSU:s förslag och GTS:s förslag: Överensstämmer i allt
väsentligt med mitt förslag.

Remissinstanserna: Tillstyrker förslaget eller lämnar det
utan erinran. Flera remissinstanser har dock påtalat att möjligheterna till
eftergift bör tillämpas generöst, åtminstone i inledningsskedet.

Skälen för mitt förslag: Tulltilläggens nära släktskap med
skattetilläggen medför att så långt som möjligt analoga regler bör gälla i fräga
om de fall när tillägg inte skall påföras och får efterges. Som jag redan nämnt
skall tulltillägg inte påföras när en avvikelse avser bedömning av ett yrkande
(såsom i fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning)
eller när det är fräga om skäligheten av en uppskattning eller värdering,
såvida avvikelsen inte gäller oriktig uppgift i sak. Tulltillägg bör inte
heller påföras, när en avvikelse frän en lämnad uppgift innebär rättelse av en
uppenbar felräkning eller felskrivning. Om en tullskyldig eller hans ombud
frivilligt rättat en oriktig uppgift bör fillägg inte påföras. Det förhållandet
att 7 och 11 §§ TL föreskriver en skyldighet att rätta oriktigheter i
tulldeklarationer m. m. innebär inte att bestämmelsen om frivillig rättelse
inte skulle kunna tillämpas på rättelser som sker i enlighet med föreskrifterna
om rättelseskyldighet. Frågan huruvida en rättelse är att anse som frivillig
får i dessa liksom i andra fall bedömas mot bakgrund av de omständigheter som
rätt.

Tulltillägg bör helt eller delvis kunna efterges, när
felaktigheten, underlätenheten eller åtgärden kan anses ursäktlig med hänsyn
till den tullskyldiges ålder, sjukdom eller bristande erfarenhet, den oriktiga
uppgiftens särskilda beskaffenhet eller jämförbar omständighet. När det
undandragna beloppet är litet bör eftergift också kunna medges.

Som jag tidigare nämnt bör tulltillägg påföras även om
gärningen beivras i straffprocessuell ordning. Till den del en vara eller en
varas värde förverkas bör dock tillägg inte påföras.

Såsom VSU och GTS föreslagit bör, om möjligt, den
tullskyldige beredas tillfälle att yttra sig innan beslut om tulltillägg
fattas.

Likaså bör i enlighet med VSU:s och GTS:s förslag ett
beslut om tulltillägg anses vara ett självständigt beslut, som kan överklagas
genom besvär ulan samband med tulllaxeringsbeslutet. Vid om- eller eftertulltax-ering
bör dock den ändring av det påförda tulltillägget, som det nya
taxeringsbeslutet föranleder, beslutas ex officio. Vid besvär bör tillägget
likaså sättas ned utan särskilt yrkande, om tulltaxeringen nedsätts.

34

3 Upprättade lagförslag ,,.l Prop. 1985/86:41

I enlighet med vad jag har anfört i det föregående har
inom finansdepartementet upprättats förslag till

1.
lag om ändring
i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling,

2.
lag om ändring
i tullagen (1973:670).

Förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 5.

4 Specialmotivering

4.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling.

23 a §

Åtal för brott som avses i 1, 2, 4 eller 5 § fär väckas
endast när det finns särskilda skäl, om påföljden för brottet kan väntas bli
böter med visst högsta belopp eller högst sexfio dagsböter, och gärningen kan
föranleda påföring av tulltillägg enligt 40 a § tullagen (1973:670) eller en
sådan särskild avgift som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att
meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

Vad som sägs i första stycket gäller även talan om
förverkande enligt denna lag.

Paragrafen, som saknar motsvarighet i den nuvarande lagen,
föreskriver begränsning i rätten att föra talan om ansvar och förverkande på
grund av sådana mindre allvarliga varusmugglingsbrott, för vilka påföljden vid
en judiciell prövning kan väntas stanna vid måttliga böter. Den övre gränsen
för vad som skall anses vara ett måttligt bötesstraff för ett brott har i
lagtexten angetts till 60 dagsböter. Böter med ett visst högsta belopp
(penningböter), som är den föreskrivna påföljden enligt 2 § VSL anses härvid
vara en mindre sträng påföljd än dagsböter. En ytterligare förutsättning för
att begränsningsregeln skall vara fillämplig är att en administrativ sanktion i
form av tulltillägg enligt 40 a § TL eller en sådan särskild avgift som avses i
3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller
utförsel av varor, kan påföras för gärningen.

Bestämmelsen är alltså inte tillämplig på undandragandebrott
inom den s. k. resandetrafiken, såsom exempelvis när en resenär tull- och
skattefritt försöker föra in otillåten mängd alkoholdrycker i landet. Dessa
gärningar kan nämligen inte föranleda påföring av tulltillägg (se vidare under
40 a § TL).

Syftet med begränsningsregeln är att straffrättslig
prövning skall underlåtas i sådana fall, där den administrativa sanktionen kan
anses tillräckligt ingripande. Enligt samma princip som gäller för
skattebrotten på det inrikes området skall det krävas särskilda skäl för åta!
och dessutom för förverkandetalan.

Särskilda skäl för åtal kan föreligga, när en importör
eller motsvarande

misstänks för flera smuggelbrott, som vart och ett
förskyller ett måttligt

bötesstraff, men den sammanlagda brottsligheten är att
bedöma allvarli-

35

Prop. 1985/86:41 gare. Som ett annat exempel kan nämnas
att det rör sig om upprepade förseelser och det har visat sig att enbart en
administrativ påföljd inte leder till förbättringar hos den tullskyldige. Skäl
för åtal kan vidare föreligga, när det rör sig om en sammansatt brottslighet,
t. ex. när en importör misstänks för både undandragande av tull eller andra
avgifter och överträdelse av införselvillkor. Också i fall när den
administrativa sanktionen har riktats mot en juridisk person kan det finnas
skäl att åtala en ställföreträdare.

1 vissa fall kan det även finnas anledning att enbart
väcka talan om förverkande när tulltillägg har påförts. Angående förhållandet
mellan förverkande och tulltillägg hänvisar jag till bestämmelserna i 40 f § TL.

Föreskrifter om åtalsunderlätelse finns också i 20 kap. 7
§ rättegångsbalken (riksåklagarens cirkulär, RÅG I: 105).

Övergångsbestämmelser

De föreslagna ändringarna är av sådant slag att några
särskilda övergångsbestämmelser enligt min mening inte behövs.

4.2 Förslaget till lag om ändring i tullagen (1973:670)

40 §

Om någon infört eller låtit införa en vara utan att den angetts
till förtullning eller anmälts för behandling som avses i 2 § tredje stycket
eller 3 § andra stycket, är han skyldig att betala den tull och annan
införselavgift som skulle ha utgått om varan förtullats vid införseln. Detsamma
gäller den som i samband med införsel av en vara i övrigt vidtagit sådan åtgärd
att risk uppkommit för att varan skulle undgå förtullning.

Den som förfogat över en oförtullad vara som avses i 2 §
tredje stycket i strid mot föreskriven inskränkning i förfoganderätten är
skyldig att betala den tull och annan införselavgift som därigenom undandragits
eller kunnat undandras. Den som förfogat över en förtullad vara i strid mot
föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller
återbetalning av tull eller annan införselavgift får inte åtnjuta förmånen.

Om särskilda skäl föreligger kan generaltullstyrelsen
medge nedsättning av eller befrielse från tullar eller avgifter eller medge
befrielse frän tullskyldighet för varor som blir föremål för behandling enligt
2 § tredje stycket.

Frågor om tullskyldighet enligt denna paragraf fär inte
prövas senare än fem år efter utgången av den månad, under vilken varan
infördes eller det olovliga förfogandet ägde rum. Dock skall vad i 15 §
föreskrivits om tider för prövning av eftertulltaxering i särskilda fall
tillämpas pä motsvarande sätt.

Den föreslagna ändringen i tredje stycket innebär att GTS
kan besluta att förtullning inte skall ske, om varan i stället blir föremål för
behandling enligt 2 § tredje stycket, dvs. transiteras, förvaras på tullupplag
eller dylikt, innehas med temporär tullfrihet eller återutförs. Det har visat
sig att förtullning i sådana fall många gånger leder till såväl oskäliga
konsekvenser för importörerna som praktiska problem i tullverksamheten. Om befrielse
medges frän tullskyldighet faller också grunden för att påföra tulltillägg
bort. 36

1
övrigt har den ändringen gjorts i paragrafen att föreskrifterna enligt Prop.
1985/86:41 nuvarande 40 d § tas in som ett Qärde stycke i 40 §.

40
a §

Har
den som är tullskyldig och skyldig att lämna tulldeklaration, i en
tulldeklaration eller ett annat dokument som avgetts till ledning för fastställande
av tull eller annan införselavgift, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig,
skall han påföras en särskild avgift (tulltillägg). Tulltilllägget är tjugo
procent av den tull och annan införselavgift som inte skulle ha påförts om den
oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller om den tullskyldige skriftligen
har lämnat en sådan uppgift i omtulltaxerings- eller besvärsärende avseende
fastställande av tull eller annan införselavgift.

Har
avvikelse frän tulldeklaration skett med stöd av 16 § skall den tullskyldige
påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan
införselavgift som till följd av uppskattningen påförs den tullskyldige utöver
vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del uppskattningen innefattar
rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg
enligt första stycket.

Om
den som är tullskyldig enligt 40 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration
till ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift skall han
påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgift
som påförs eller, vid förfogande enligt 40 § andra stycket andra meningen,
tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.

Här
anges förutsättningarna för påföring av tulltillägg. I de tre styckena
behandlas sålunda olika situationer, när påföring skall ske. Gemensamt för
dessa fall är att det förelegat deklarationsplikt. På införsel som inte omfattas
av någon sådan skyldighet är föreskrifterna om tulltillägg således inte
tillämpliga. Bl. a. faller den s. k. resandetrafiken normalt utanför tillämpningsområdet,
eftersom tullmyndigheterna i dessa fall i regel godtar muntligt uppgiftslämnande.
För sådana förseelser är påföljden ofta penningböter, högst 1 000 kr., och den
enkla och effektiva sanktionen ordningsbot enligt ordningsbotskungörelsen
(1968: 199) kan tillämpas.

I
första stycket anges de förutsättningar under vilka en tullskyldig som lämnat
oriktiga uppgifter till ledning för tulltaxering skall påföras tull-fillägg.
Med uttrycket "annat dokument" avses andra skriftliga handlingar än
en tulldeklaration, som lämnats för att utgöra underlag för tulltaxeringen.
Det kan vara fråga om Ullägg till eller ändringar i en tulldeklaration. Även
inte undertecknade tulldeklarationer är att hänföra till "annat dokument".
Uttrycket har valts med tanke pä att det även skall avse sädana uppgifter som
överförts på elektronisk väg med hjälp av dator eller med utnyttjande av annan
liknande teknik.

I
överensstämmelse med motsvarande bestämmelser på det inrikes området skall
uttrycket "oriktig uppgift" även ges innebörden ofullständig uppgift.
Förutsättningar för påföring av tulltillägg enligt detta stycke är alltså att
den tullskyldige lämnat en oriktig eller ofullständig uppgift till ledning för
tulltaxeringen, att avvikelse har skett från dessa uppgifter samt att tull,
annan skatt eller införselavgift skulle ha påförts med för lågt belopp

om uppgifterna hade
godtagits.

37

Prop. 1985/86:41 Den
oriktiga eller ofullständiga uppgiften skall alltså ha betydelse för

tulltaxeringens
ekonomiska resultat, så att ett för lågt belopp skulle ha åsatts, om den
tullskyldiges uppgifter hade följts. Om den tullskyldige uppgett fel nummer
enligt tulltaxan för en vara, men tullen, skatten och avgiften är densamma för
detta nummer som för det riktiga numret skall tulkillägg således inte påföras,
eftersom det ekonomiska resultatet skulle ha blivit riktigt även om
tullmyndigheterna hade godtagit den oriktiga uppgiften.

Enligt
andra stycket skall tulltillägg påföras en tullskyldig som för tulltaxeringen
lämnat så bristfälliga uppgifter att taxeringen inte kan ske pä grundval av
dessa uppgifter utan måste ske uppskattningsvis med stöd av 16 §.

I
tredje stycket föreskrivs att tulltillägg skall påföras den som är tullskyldig
enligt 40 § under förutsättning att denne vid införsellillfället varit skyldig
att avge tulldeklaration för den aktuella varan. I 40 § regleras i huvudsak
sådana fall av tullskyldighet som objektivt motsvarar VSL:s bestämmelser om
dels illegal införsel av varor "utan att giva det till känna", dels
olovliga förfoganden över oförtullade, i vederbörlig ordning införda varor
eller över varor, för vilka tullfrihet, tullnedsättning eller liknande
tullförmån medgetts (jfr 1 § första stycket och 4 § VSL). 40 § har kommenterats
i prop. 1984/85: 50 s. 19 f och 29 - 34.

Tulltillägg
kan enligt tredje stycket påföras vid en rad olika otillåtna förfaranden, såsom
när en hemtagare fört in en vara utan att ange den i hemtagningsanmälan, eller
när någon oriktigt har underlåtit att lämna en skriftlig anmälan vid införsel
av en vara som avses i 2 § tredje stycket TL. När det gäller förfoganden över
varor i strid mot medgivna tullförmåner (tullbefrielse m. m.) vill jag
framhålla att tulltillägg skall påföras endast om det i fråga om den aktuella
förmånen har föreskrivits anmälningsplikt, om varan skall användas på annat
sätt än som varit avsett när förmånen beviljades.

40
b §

Vid
tillämpning av 40 a § ansvarar den som är tullskyldig för handlingar och
underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnats
för en tullskyldig som är juridisk person skall anses ha lämnats av den
tullskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade
behörighet att företräda den tullskyldige.

Bestämmelsen
i första meningen innebär att den tullskyldige ansvarar för vad hans ombud gör
eller underlåter att göra i införselärenden. Vid handläggningen av frågor om
tulltillägg skall alltså i princip ingen skillnad göras på de fall där ombud
använts och de fall, där den tullskyldige själv upprättat och lämnat in
underlag för tulltaxeringen. Detta förutsätter naturligtvis att ombudet har
fullmakt att företräda den tullskyldige. Eftergiftsreglerna i 40 e § har
tillämpning även på ombuden.

Förhållandet
mellan föreskrifterna om påföring av tulltillägg i ombudssituationer och
bestämmelserna om rättelseskyldighet i 7 och 11 §§ har behandlats under den
allmänna motiveringen (avsnitt 2.2). 38

Föreskriften
i andra meningen om ställföreträdarskap för juridiska per- Prop. 1985/86:
41 söner överensstämmer med motsvarande bestämmelser på den inrikes
beskattningens område.

40
c §

Tulltillägg
påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller felskrivning som
uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat dokument som lämnats till
ledning för tulltaxeringen.

Tulkillägg
påförs inte heller i den män avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fräga
om yrkad förmänsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning,
eller fråga om skäligheten av en uppskattning eller värdering, och avvikelsen
inte gäller uppgift i sak.

Har
en tullskyldig frivilligt rättat en oriktig uppgift eller anmält förhållande
som avses i 40 § första eller andra stycket påförs inte tulltillägg.

I
paragrafen anges förhållanden som medför att tulltillägg inte skall påföras,
trots att oriktiga uppgifter lämnats i en tulldeklaration eller ett annat
dokument. Till en början föreskrivs att fillägg inte skall påföras vid rättelse
av en felräkning eller felskrivning, som uppenbart framgår av de handlingar som
lämnats. Felet skall alltså vara så iögonfallande att den som granskar uppgiften
med normal noggrannhet inte kan undgå att upptäcka det.

Enligt
andra stycket skall tulltillägg inte påföras om oriktigheten gäller ett yrkande
eller en uppskattning eller värdering och avvikelsen inte avser en uppgift i
sak. Uppgift om en varas tulltaxenummer eller statistiska nummer bör anses som
en uppgift i sak. Bestämmelsen har behandlats under den allmänna moUveringen
(avsnitt 2.4). Till vad som där sagts kan följande kompletteringar göras.

I de allra flesta fall
torde det inte vålla några svårigheter aft ange rä«

tulkaxenummer eller statistiskt nummer. I tveksamma fall kan förhands

besked enligt 29 § TL inhämtas. Tullverket bistår också allmänt med råd

och upplysningar. Trots det kan det inte uteslutas att det i vissa fall kan

komma att uppstå problem. Det kan vara fråga om, huruvida en varube-

skrivning i en tullförfattning stämmer in på varan eller vilket nummer som

skall anges, när en vara med fog kan hänföras till olika nummer. Dessa

frågor får bedömas mot bakgrund av föreskrifterna om eftergift av tull-

fillägg. Jag vill dock i det här sammanhanget ange den riktpunkten för

tillämpningen, att tulltillägg inte bör påföras, om den tullskyldige lagt ner

tillböriig noggrannhet och omsorg pä underiaget för tulltaxeringen. Främst

är det klart oriktiga statistiska nummer och pä grund av slarv eller i ond tro

lämnade felaktiga uppgifter som bör föranleda påföring av tulltillägg. Med

denna utgångspunkt bör det vara möjligt för tullmyndigheterna att komma

fram till en rimlig praxis, som också beaktar de skilda krav som får ställas

på olika grupper av tullskyldiga, pä kommersiella yrkesmän och på lekmän

som mer eller mindre tillfälligt importerar varor. Om en avvikelse gäller en

oriktig uppgift i sak skall tulltillägg påföras även om uppgiften är knuten
till

ett yrkande. Om en tullskyldig t. ex. till stöd för ett yrkande om förmånsbe

handling av en vara åberopar att varan har EFTA-ursprung men denna

uppgift är oriktig, skall han påföras tulltillägg, om inte oriktigheten är o

ursäktlig.

Prop.
1985/86: 41 I tredje stycket föreskrivs att
tulltillägg inte skall påföras, när en oriktig

uppgift blivit frivilligt rättad. Rättelse kan göras av
den tullskyldige men även av annan, som har rätt att företräda den
tullskyldige. En förutsättning för att bestämmelsen skall vara tillämplig är
att rättelsen skett frivilligt. Om detta krav kan anses uppfyllt eller inte
måste bedömas från fall till fall med beaktande av omständigheterna. Rent
allmänt kan sägas att en åtgärd som vidtas efter det den tullskyldige fått
anledning inse eller misstänka att myndigheterna är honom på spåren eller att
de inlett en kontroll, som kan leda till upptäckt, inte kan anses frivillig. En
rättelse som vidtas efter det att en tullskyldig förelagts att lämna ifrån sig
bokföring m.m. för granskning är alltså inte att anse som frivillig. Den
omständigheten att 7 och 11 §§ föreskriver skyldighet att rätta oriktiga
tulldeklarationer medför inte att en rättelse som görs i enlighet med
skyldigheten skall ses som ofrivillig.

Rättelsen skall innebära att tullen, skatten eller
avgiften kan påföras med rätt belopp. Bestämmelsen har tillämplighet även på
sådana fall, dä någon enligt 40 § fört in en vara utan att anmäla den till förtullning
eller för behandling som avses i 2 § tredje stycket eller 3 § andra stycket
eller föranlett risk för att varan skulle undgå förtullning eller förfogat över
oförtullad vara m. m. Den tullskyldige kan gå fri från tulltillägg genom att
efter införandet eller förfogandet meddela tullmyndigheten detta och lämna de
uppgifter som behövs för att tullen m. m. skall kunna fastställas. Vid
förfoganden som inneburit risk för undandraganden kan han genom att
"återgå till ordningen" och ange varan Ull förtullning eller annan
tillåten behandling se till att tull m. m. påförs och på så sätt slippa
tulltillägg.

Rättelse eller motsvarande åtgärd bör kunna ske formlöst, muntligen
eller skriftligen. Med hänsyn till värdet av att i efterhand kunna styrka både
att en viss rättelseåtgärd vidtagits och vad den avsett är det emellertid
lämpligt att rättelsen sker i skriftlig form.

40 d §

Har den som tagit hand om en vara efter medgivande enligt
3 § andra stycket inte kommit in med tulldeklaration vid den tidpunkt då
deklarationen senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift
(förseningsavgift).

Förseningsavgiften är 100 kronor. Avgiften är dock 200
kronor om den tullskyldige anmodats att lämna tulldeklaration men inte fullaort
skyldigheten inom den tid som föreskrivits.

Paragrafen motsvarar den nuvarande 40 a §.

40 e §

Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis
efterges om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant
samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller
därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om
felaktigheten eller underlätenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör
annat än vad som sägs i första meningen.

Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som
kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse
som ringa. 40

I
paragrafen anges grunder för befrielse från tulltillägg och förseningsav- Prop.
1985/86: 41 gifter. Grunderna överensstämmer med vad som gäller i fråga om skatte-och
avgiftstillägg. Föreskrifterna bör tillämpas generöst i fråga om personer som
är ovana vid tullsystemet. När det gäller dem som yrkesmässigt importerar varor
finns det dock anledning att vara mer restikfiv, eftersom dessa importörer är
eller åtminstone bör vara väl förtrogna med vad de skall iaktta.

Befrielsegrunden
"med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet" kan antas fä
särskild betydelse i fråga om uppgifter angående en varas nummer enligt
tulltaxan eller statistisk varuförteckning eller andra uppgifter av intrikat
tullteknisk natur. Jag hänvisar i dessa frågor till kommentarerna till 40 c §.
I övrigt kan ledning för tillämpningen av paragrafen hämtas från tillämpningen
av motsvarande föreskrifter på den inrikes beskattningens område.

I
lagtexten har inte särskilt angetts att även ursäktliga felaktigheter av ombud
kan leda till nedsättning eller eftergift. Detta innebär inte att ärenden, där
ett ombud har ombesörjt införselproceduren, skall undantas frän möjligheter
till nedsättning eller eftergift. Att påföring av tulltillägg skall kunna
underlåtas även vid ursäktliga fel i dessa fall följer bl. a. av att i paragrafen
talas om "därmed jämförligt förhållande". Det ligger dock i sakens
natur att utrymmet för att tillämpa befrielsegrunden "bristande erfarenhet"
är litet i dessa fall.

Det
fär ankomma på GTS att meddela närmare föreskrifter för tillämpningen. Detta
gäller även i fräga om föreskriften i sista stycket, dvs. vad som är att anse
som ringa belopp.

I
fråga om särskilda avgifter på skatteområdet gäller att de inte fär påföras
sedan den skattskyldige avlidit. En motsvarande bestämmelse har inte tagits med
i detta förslag. Någon skillnad i sak är dock inte avsedd. Det ligger i sakens
natur att en avgift inte påförs den som avlidk, när avgiften skall beslutas.

40
f§

Om
en vara eller dess värde blir föremål för förverkande enligt lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling, tas inte tull, annan införselavgift för varan
eller tulltillägg ut för varan tid den del varan eller dess värde förverkas.
Ett Udigare meddelat beslut om tull, annan införselavgift eller tulltillägg
skall upphävas eller ändras, sedan dom eller beslut som innefattar förverkande
vunnit laga kraft.

Paragrafen
överensstämmer nära med nuvarande 40 c §. Föreskrifterna

i den paragrafen har kompletterats med en bestämmelse om att tulltillägg

liksom tull, annan skatt eller införselavgift inte skall tas ut för en vara
eller

en varas värde, i den mån varan eller dess värde förverkats. Enligt andra

meningen skall ett redan meddelat beslut om tull m. m. och tulltillägg

ändras eller upphävas, sedan en dom eller ett beslut som innehåller förver

kande vunnit laga kraft. Detta är ett resultat av förslaget att tulltillägg
skall

påföras av tullmyndigheterna oberoende av om ärendet överlämnas till

åklagare för ätalsprövning. Det kan därför hända att införselavgifter och

tulltillägg blivit påförda och har betalats när förverkandefrågan avgörs. 41

Prop.
1985/86:41 Tullmyndigheten skall då självmant ompröva sina beslut och
göra de ändringar som betingas av förverkandet.

40
g-j §§

Föreskrifterna
överensstämmer i allt väsentligt med motsvarande föreskrifter på den inrikes
beskattningens område.

40
k §

I fråga om särskild avgift
tillämpas 17-19 §§ samt 21 § och 22 § första och

fjärde
styckena.

Genom
paragrafen görs flertalet bestämmelser som gäller uppbörd och återbetalning av
tull m.m. tillämpliga på tulltillägg. I likhet med vad som gäller pä det
inrikes skatte- och avgiftsområdet skall ränta inte beräknas på tulkillägg som
påförs genom beslut av en besvärsmyndighet. I enlighet med detta har 20 och 20
a § samt 22 § andra och tredje styckena inte gjorts tillämpliga på tulltillägg
och förseningsavgift men väl 21 § samt 22 § första och fjärde styckena. Restavgift
tas alltså ut på tulltillägg och förseningsavgift som inte betalas i rätt tid.
Beträffande förseningsavgiften innebär detta en ändring i förhållande till den
nuvarande ordningen.

44,
45 och 48-50 §§

I
dessa paragrafer har gjorts ändringar som är betingade av föreskrifterna om
tulltillägg.

Övergångsbestämmelserna

Ändringarna
i tullagen föresläs träda i kraft den 1 april 1986. De nya bestämmelserna i 40
a—40 k §§ skall dock inte tillämpas i fråga om förhållanden som avser tiden
före ikraftträdandet. Tulltillägg kan därför inte påföras på grund av handling
eller underlåtenhet som ägt rum tidigare.

5 Hemställan

Jag
hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen.

6 Beslut

Regeringen
beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

42

Bilaga!
Prop. 1985/86:41

Varusmugglingsutredningens betänkande SOU 1976: 37
Smugglingsbrott och tulltilllägg. Sammanfattning och förslag till lagtext.

Sammanfattning

Reaktionssystemet
på tullområdet är, till skillnad från vad som gäller vid den inrikes
beskattningen, enbart av straffrättslig karaktär frånsett att bestämmelser om
förseningsavgift införts år 1974 för fall då hemtagare försummat sin deklarationsskyldighet.
Flertalet smugglingsbrott gäller ringa varusmuggling och avgörs genom
strafförelägganden som utfärdas av särskilt förordnade befattningshavare inom
tullverket. Trots att det alltså mera sällan behöver bli fräga om åtal, kräver
målen en betydande arbetsinsats, som knappast står i rimlig proportion till
intresset av att brottet beivras i straffprocessuell ordning. De tidskrävande
åtgärder som måste vidtas redan i samband med upptäckten är en betydande
belastning, särskilt därför att upptäckten ofta sker i samband med kontroll av
resandetrafiken, då kravet pä snabbhet är starkt. En stor del av
bevakningsresurserna tas i anspråk, vilket inverkar negativt pä den egentliga
kontrollverksamheten.

Enligt
utredningens förslag skall på tullområdet införas en administrativ sanktion,
motsvarande skatte- och avgiftstilläggen. Bestämmelser om den administrativa
sanktionen, som enligt utredningens mening bör benämnas tulltillägg, föreslås
bli inarbetade i tullagen (1973:670). I anslutning härull föreslås vissa
ändringar i övriga centrala tullförfattningar. Vidare framläggs förslag till
ändringar i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, som möjliggör bl. a.
att det stora flertalet fall av undandragandebrott enligt lagen inte beviras i judiciell
ordning utan enbart föranleder tulltillägg.

Bestämmelserna
om tulltillägg m. m.

Vid
utformningen av bestämmelserna har motsvarande regler i författningarna om den
inrikes beskattningen tjänat som mönster. Särskilda förhållanden på
tullområdet har dock ansetts moUvera vissa avsteg från de principer som gäller
pä inrikesområdet.

Bestämmelserna om
tulltillägg bör bygga på ett generellt tullskyldighets

begrepp på samma sätt som skattetilläggen avser skattskyldig och har

därför inte utan vidare kunnat anknytas till den i tullagen nu givna bestäm

ningen av vem som är tullskyldig. Med tullskyldig avses nämligen där

endast den som anger vara fill förtullning och den som tagit hand om

oförtullad vara enligt särskilt medgivande, dvs. hemtagare. Har införseln

skett utan att varan angetts till förtullning eller tagits hem är
tullskyldighet

inte föreskriven i tullagen. Flertalet illegala förfaranden faller sålunda

utanför lagen. Utredningen föreslår att tullskyldighetsbegreppet vidgas, så

att det kommer att omfatta även de fall när införsel sker utan att den ges till 43

prop.
1985/86:41 känna för tullverket och när olovliga förfoganden äger rum,
som kan föranleda att tull eller annan införselavgift undandras statsverket.'

De
föreslagna bestämmelserna om tulltillägg bygger på det utvidgade tullskyldighetsbegreppet
och har utformats såsom fall av särskild tullskyldighet med sikte på att de
såvitt gäller brottsliga förfaranden skall täcka de objektiva rekvisiten för
varusmugglingslagens undandragandebrott och försök till sädana brott.

I
enlighet härmed föreslås en bestämmelse om att den som har infört eller låtit
införa vara utan att den angetts till förtullning eller anmälts för sådan
behandling som medför aft den inte behöver förtullas vid införseln är skyldig
att betala den tull och annan införselavgift som skulle ha utgått om varan
förtullats vid införseln. Detsamma gäller om någon i samband med införsel av
vara eljest vidtagit sädana åtgärder att risk uppkommit för att varan skulle
undgå förtullning. Vidare skall den som förfogat över oförtullad vara som
införts på legal väg vara skyldig att betala den tull och annan införselavgift
som undandragits eller kunnat undandragas genom förfogandet. Den som förfogat
över förtullad vara i strid mot föreskriven förutsättning för befrielse från
eller nedsättning av tull eller annan införselavgift skall gå miste om
tullförmånen.

I
de nu angivna fallen skall den tullskyldige även påföras tulltillägg. Tillägget
skall vara lika stort som den påförda tullen eller avgiften eller den
tullförmån som den tullskyldige gått miste om, men skall utgå med hälften av
nämnda belopp om avsikt att undandraga tull eller annan införselavgift kan
antagas inte ha förelegat.

Tulltillägg
skall vidare påföras tullskyldig som angett vara till förtullning, om han i
tulldeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig eller ofullständig uppgift
till ledning för tulltaxeringen. Tillägget kan påföras oavsett om uppgiften
lämnats muntligen eller skriftligen. Såsom oriktig uppgift anses bl. a.
oriktigt tulltaxenummer eller statistiskt nummer, om det inte särskilt angetts
att nummerangivelsen är avsedd att vara ett yrkande. Utredningen förutsätter
att tuUverket genom information och rådgivningsverksamhet verkar för att
skyldigheten att ange sådant nummer inte blir onödigt betungande för de
tullskyldiga. Även tullskyldig som eftersatt sin i tullagen föreskrivna
rättelseskyldighet skall kunna påföras tulltillägg.

Tulkillägg
kan enligt förslaget inte påföras hemtagare som underlåtit att fullfölja
hemtagningsanmälan med deklaration. Detta är en principiell avvikelse från
reglerna om skattetillägg. Möjligheten för tullmyndigheten att Ullgripa
vitesföreläggande och att, om deklaration trots sådant föreläggande inte
lämnas, på grund av uppgifterna i hemtagningsanmälan göra en från det allmännas
synpunkt nöjaktig tulltaxering har, i förening med möjligheten att återkalla hemtagningstillständet
för en tredskande hemtagare, antagits medföra att en bestämmelse om
tulltillägg för de nu avsedda fallen inte har någon egentlig funktion att
fylla.

Tulltillägg
på grund av oriktiga, ofullständiga eller eljest bristfälliga uppgifter i
samband med förtullning skall i princip påföras den tullskyldige

'
De föreslagna ändringarna genomförda, se SFS 1984:940, prop. 1984/85:50. SkU

44 18, rskr 56.

även
om deklaration lämnats av ombud eller anställd. Dock gäller det Prop.
1985/86:41 undantaget, att om bristfällighet i en genom ombud lämnad
deklaration visas ha orsakats genom fel eller försummelse av ombudet,
tulltillägget skall påföras ombudet om den tullskyldige inte eftersatt sin i
tullagen föreskrivna gransknings- eller rättelseskyldighet.

Tulkillägget
skall, när den tullskyldige avsiktligt lämnat oriktig eller ofullständig
uppgift eller underläut att rätta sådan uppgift, vara lika stort som den tull
eller annan införselavgift som utgår till följd av avvikelse från hans
uppgifter. När tull eller avgift fastställts efter skälig grund till följd av-bristfälliga
uppgifter, skall tillägget motsvara det avgiftsbelopp som utgår utöver vad som
följer av den tullskyldiges uppgifter. Kan det antagas att avsikt att undandra
avgifter inte har förelegat, skall tulltillägget utgå med halva det undandragna
beloppet.

De
i jämförelse med skattetilläggen ganska höga procentsatserna för tulkilläggen
har ansetts ofrånkomliga främst därför att det vid en avkriminalisering skulle
te sig oförsvarligt att gå längre i en försvagning av den nuvarande reaktionen
mot varusmuggling. Denna innefattar ju i allmänhet både straff och förverkande
av varan. Även andra skäl har bidragit till ståndpunktstagandet. Utredningen
pekar på de svårigheter som är förenade med kontrollen av varutrafiken till
landet inom ramen för den nya tullproceduren, där trafikens krav på snabbhet
ansetts motivera långt gående möjligheter att föra in och förfoga över varor,
innan den egentliga tullbehandlingen har ägt rum. Vidare noteras den nackdel
från utredningssynpunkt som ligger i att importörens medkontrahent, som
normalt borde vara en viktig upplysningskälla, befinner sig utomlands och
därför inte utan vidare är tillgänglig för förhör, än mindre för omedelbara
tvångsåtgärder i händelse av misstanke om brott.

Den
föreslagna differentieringen av tulltilläggen, grundad på om avsikt att
undandra avgift kan antas ha förelegat eller inte, är ett avsteg frän den i fräga
om skattetilläggen tillämpade principen att sådant tillägg utgår utan hänsynstagande
till skuldsynpunkter (bortsett från de särskilt angivna fall då felaktigheten
anses ursäktlig). Med hänsyn till de erfarenheter, som inom tullväsendet finns
i fräga om handläggning av ringa överträdelser av varusmugglingslagen och övrig
tullagstiftning, har utredningen ansett det möjligt att anförtro
tullmyndigheterna en sådan bedömning. Det bör tilläggas att tullmyndigheterna
i våra grannländer vid tillämpning av sanktioner motsvarande de föreslagna
tulltilläggen anförtrotts att göra liknande bedömningar med hänsyn till de
subjektiva rekvisiten.

De
fall, när tulkillägg enligt förslaget inte alls skall utgå eller får helt
efterges, motsvarar i princip vad som gäller i fråga om skattetilläggen. Tulltillägg
skall sålunda inte utgå, i den mån avvikelse från lämnad uppgift innebär
rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning. Tulkillägg utgår inte
heller om avvikelsen avser bedömning av yrkande (såsom fråga om yrkad
förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning) eller fräga
om skäligheten av uppskattning eller värdering såvida avvikelsen inte gäller
oriktig uppgift i sak. Uppgift om varas statistiska nummer anses inte som
yrkande, om detta inte framgår av deklarationen. Tulltillägg

45

Prop.
1985/86:41 utgår inte om den tullskyldige eller ombudet frivilligt
vidtagit rättelse, som leder till att införselavgifterna kan påföras med rätt
belopp.

Tulltillägg
får helt efterges, om felaktigheten, underlåtenheten eller åtgärden kan anses
ursäktlig med hänsyn till den tullskyldiges ålder, sjukdom eller bristande
erfarenhet, den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed
jämförlig omständighet. Utredningen diskuterar ingående sädana omständigheter
inom tullområdet, som enligt angivna regler bör föranleda att tulltillägg inte
utgår eller att det efterges.

Tulltillägg
får även efterges, om det belopp som undandragits eller kunnat undandras är att
anse som ringa. Tulltillägg i samband med resandetrafiken får dock på denna
grund efterges endast undantagsvis och skall annars utgå med lägst 50 kr. Denna
spärregel har ansetts nödvändig för att sanktionssystemet i samband med
resandetrafikens regler inte helt skall förlora sin effekt.

Tulltillägg
skall liksom skattetillägg påföras, även om gärningen beivras i straffprocessuell
ordning. Tillägg skall dock inte utgå i den mån varan eller dess värde föklaras
förverkat.

Fråga
om tulltillägg prövas av den tullmyndighet som har hand om tulltaxeringen.
Kommunikation skall om hinder inte möter ske med den tuUskyldige innan beslut
meddelas.

Beslut
om tulltillägg skall i princip anses vara ett självständigt beslut, som kan
prövas genom besvär utan samband med tulltaxeringsbeslutet. Vid om- eller eftertulltaxering
skall den ändring av påfört tulltillägg som föranleds därav dock beslutas ex officio.
Vid besvär skak tillägget likaså nedsättas utan särskilt yrkande, om
tulltaxeringen nedsätts.

Tullmyndighet
föreslås få rätt att som säkerhet för tulltillägg ta hand om den vara som
tillägget har samband med. Detta är nödvändigt med hänsyn till att
beslagsbestämmelserna i varusmugglingslagen inte blir tillämpliga i fall av
ringa varusmuggling, då förverkande skall komma i fråga endast undantagsvis.
Den som påförs tulltillägg skall vara skyldig att ersätta tuUverket, om
särskild kostnad uppkommer för varans förvaring.

En
bestämmelse om preskription i de särskilda fallen av tuUskyldighet föreslås.
Flertalet bestämmelser om uppbörd och återbetalning av tull och annan
införselavgift föresläs bli tillämpliga även pä tulltiUägg.

För
att möjliggöra den avkriminalisering av ringa undandragandebrott som avses med
bestämmelserna om tulltillägg har på liknande sätt som skedde vid
skattebrottslagens Ullkomst en särskild åtalsregel införts. Enligt denna regel
får åtal för ringa varusmuggling eller motsvarande oaktsamhetsbrott väckas
endast om det är påkallat av särskilda skäl, när brottet medfört enbart
undandragande eller risk för undandragande. Samma regel gäller för talan om
förverkande.

46

Förslag
till

Lag om
ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrives i fråga om tullagen (1973:670)

dels att
rubriken närmast före 39 § skall lyda "Tullskyldighet i särskilda fall, tulkillägg
m.m.",

dels att
4, 5, 7, 11, 14, 15, 20, 20 a, 39-40 b, 41, 44, 45 och 48-50 §§ skall ha nedan
angivna lydelse,

dels att i
lagen skall införas fio nya paragrafer, 40 c-40 I §§, av nedan angivna lydelse.

Prop. 1985/86:41

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

temporära
tullfriheten upphör. Har vara tagits om hand efter medgivande enligt 3 §
andra stycket skall den som erhållit medgivandet ange varan till förtullning
inom den tid som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
generaltullstyrelsen bestämmer. Blir varan inom samma tid föremål för behandling
enligt 2 § tredje stycket, skall vad nu sagts om skyldighet att ange vara
till förtullning ej gälla.

Vara, som
skall förtullas, anges till förtullning vid införseln eller, om den sändes
under tullverkets överinseende till ort inom tullområdet, vid ankomsten till
denna ort. Förvaras sådan vara på tullupplag eller tullager eller i frihamn,
anges den till förtullning innan förvaringen upphör.

Vara
anges till förtullning vid införseln eller, om den sändes under tullverkets
överinseende till ort inom tullområdet, vid ankomsten till denna ort. Oförtullad
vara, som förvaras pä tullupplag eller tullager eller i frihamn eller innehas
med temporär tullfrihet, anges till förtullning innan förvaringen eller den

Den som
anger vara fill förtullning eller som tagit hand om vara efter medgivande
enligt 3 § andra stycket är tullskyldig. Tullskyldig skall utom tull erlägga
annan införselavgift/ör varan som uppbäres av tullverket.

Den som anger vara till förtullning eller som tagit hand
om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket är tullskyldig/ör varan.

Om
tullskyldighet i särskilda fall föreskrives i 39 och 40 §§.

Tullskyldig skall utom tull erlägga annan införselavgift
som uppbäres av tullverket.

Anträffas ej någon som är tullskyldig,/år tull och annan
införselavgift tagas ut av varan.

7 §
När vara anges till förtullning, skall tullskyldig till ledning för förtullningen
lämna tulldeklaration. Generaltullstyrelsen får för särskilda fall föreskriva
att de uppgifter som behövs för förtullningen skall lämnas i annan ordning.

Lydelse
enligt prop. 1975/76: 16.3.

47

Prop.
1985/86:41 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

då deklarafionen
lämnades.

Tullmyndighet
får medge att tulldeklaration lämnas av någon som är anställd och kan anses
intaga förtroendeställning hos den tullskyldige eller, om deklarationen
lämnas genom ombud som avses i andra stycket, hos ombudet.

Tulldeklaration
får lämnas genom ombud som godkänts av generaltullstyrelsen. Innehåller
deklaration som lämnats genom ombud oriklig uppgift och kan del föranleda,
alt tidl eller aiman införselavgift undandrages statsverket eller att vara
införes i strid mot Jorbud, åligger del tullskyldig att rätta uppgiften inom
tre veckor irå.r\ den dag.

Tulldeklaration
får lämnas genom ombud som godkänts av gene-rakullstyrelsen. Det åligger den
tullskyldige att granska innehållet i sådan deklaration inom tio dagar från den
dag då deklarationen lämnades.

Om
skyldighet att rätta oriktig eller ofullständig uppgift föreskrivs i 11 §.

Finner
tullskyldig eller den för vars räkning vara införts att uppgift som lämnats i
tulldeklaration eller i övrigt i samband med förtullning är oriktig eller
ofullständig, åligger det honom att utan dröjsmål rätta uppgiften, om den
föranlett eller kan föranleda att tull eller annan införselavgift
undandrages statsverket eller att vara införes i strid mot förbud eller
villkor.

Finner tullskyldig eller den för vars räkning vara införts
att uppgift som lämnats i tulldeklaration eller i övrigt i samband med förtuUning
ej överensstämmer med vara som införts, åligger det honom att inom två veckor
från det förhållandet upptäcktes anmäla delta hos tullmyndighet, om
förhållandet föranlett eller kan föranleda att tuU eller annan införselavgift
undandrages statsverket eller det föranlett att vara införts i strid mot
förbud.

Har tid för besvär över beslut, varigenom tull eller annan
införselavgift för varan fastställts, gått ut när förhällande som avses i
första stycket upptäckes, föreligger ej anmälningsskyldighet.

14 §

Har
tullskyldig i tulldeklaration eller på annat sätt lämnat oriktig uppgift till
ledning för tulltaxering eller underlåtit att lämna uppgift som det ålegat
honom att lämna och har detta föranlett att tull och annan införselavgift icke
fastställts eller fastställts till för lågt belopp, sker eftertulltaxering.
Sådan taxering får dock ej ske, om del belopp den tullskyldige skulle ha att
erlägga är att anse som ringa eller det med hänsyn till omständigheterna framstår
som uppenbart oskäligt att eftertulltaxering sker.

Har
tullskyldig som avses i 5 § första stycket i tulldeklaration eller på annat
sätt lämnat oriktig uppgift till ledning för tidltaxeringen eller underlåtit
att lämna uppgift som det ålegat honom att lämna och har detta föranlett att
tull och annan införselavgift icke fastställts eller fastställts till för
lågt belopp, sker eftertulltaxering. Sådan taxering får dock ej ske, om det belopp
den tullskyldige skulle ha att erlägga är att anse som ringa eller det med
hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att eftertulltaxering
sker.

Nuvarande
hdelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:41

Eftertullaxering får ej ske sä länge omtulltaxering kan
ske och ej senare än fem år efter den dag då varan angavs till förtullning.

Har den tullskyldige avlidit, påföres eftertulltaxering
hans dödsbo. Sådan eftertulltaxering får ske endast om fråga därom prövats
senast under andra året efter utgången av det kalenderår då bouppteckning efter
den tullskyldige lämnats in för registrering.

Har tullskyldig åtalats för brott enligt lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling, får, även efter utgången av den i första eller
andra stycket angivna tiden, eftertulltaxering ske för den vara som åtalet
avser. Eftertulltaxering får dock ske endast om fråga därom prövats före
utgången av kalenderåret efter det dä åtalet väcktes. Har den tullskyldige
avlidit, skall fråga om eftertulltaxering prövas inom sex månader från
dödsfallet. Ogillas åtalet, skall, när domen vunnit laga kraft, den med stöd av
detta stycke åsatta eftertulltaxeringen undanröjas av tullmyndigheten.

Tredje
stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som företrätt juridisk
person åtalats för brott enligt lagen om straff för varusmuggling, om brottet
avser tull eller annan införselavgift som den juridiska personen haft att
erlägga.

Eftertulltaxering får ej ske sä länge omtulltaxering kan
ske och ej senare än fem år efter den dag då varan angavs till förtullning,
såvida icke tullskyldig samtyckt till alt eftertulltaxering sker. Har den tullskyldige
avlidit, påföres eftertulltaxering hans dödsbo. Sådan eftertulltaxering får
ske endast om fråga därom prövats senast under andra året efter utgången av det
kalenderår då bouppteckning efter den tuilskyldige lämnats in för registrering.

Har tullskyldig åtalats för brott enligt lagen (1960:418)
om straff för varusmuggling, fär, även efter utgången av den i första stycket
angivna tiden, eftertulltaxering ske för den vara som åtalet avser. Eftertulltaxering
fär dock ske endast om fräga därom prövats före utgången av kalenderåret efter
det då åtalet väcktes. Härden tullskyldige avlidit, skall fråga om eftertulltaxering
prövas inom sex månader från dödsfallet. Ogillas åtalet, skall, när domen vunnit
laga kraft, den med stöd av detta stycke åsatta eftertulltaxeringen undanröjas
av tullmyndigheten.

Andra
stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som företrätt juridisk
person åtalats för brott enligt lagen om straff för varusmuggling, om brottet
avser tull eller annan införselavgift som den jurdiska personen haft att
erlägga.

20 §' Ränta utgår pä tull eller annan införselavgift som
skall betalas

1. på grund av omtulltaxering eller eftertulltaxering,

2. enligt beslut av
generaltullstyrelsen, kammarrätt eller regeringsrät-

ten.

3. i fall som avses i 20 § första eller tredje stycket
tullförordningen (1973:979).

3.
ifall
som avses 140 §. när tull eller annan införselavgifi undandragils,

4.
i fall som
avses i 20 § första eller tredje stycket tuliförordningen (1973:979).

Senaste
lydelse 1974:982.

49

4 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 41

Prop.
1985/86:41 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har tull eller annan införselavgift enligt preliminärt
beslut eriagts med lägre belopp än som slutligt fastställts utgår ränta på det
överskjutande beloppet.

Fördröjes utfärdande av särskild tullräkning till följd av
att den som tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket icke angett
varan till förtullning inom föreskriven tid utgår ränta.

20 a § Ränta enligt 20 § utgår för visst kalenderår efter
den högre av de räntesatser som gäller vid beräkning av ränta för det året
enligt 69 § 1 mom. andra stycket uppbördslagen (1953:272). För tid som infaller
efter utgången av det är då införselavgiften slutligt fastställes tillämpas
dock den räntesats som gäller för det året. Räntebelopp som understiger femtio
kronor påföres ej.

Vid beräkning av ränta enligt Vid beräkning av ränta enligt

20 § första eller andra stycket gäller 20 § första stycket
1, 2 eller 4 eller

att ränta utgår erdigl andra stycket gäller att
ränta

utgår från utgången av den andra månaden efter den då
varan angavs till förtullning, dock att ränta på avgift, som motsvarar tidigare
återbetalat avgiftsbelopp, utgår frän utgången av den månad då beloppet
återbetalades, till och med den månad då beloppet skall erläggas.

Ränta enligt 20 § första stycket 3 utgår

från utgången av den. månad då varan infördes eller det
olovliga förfogandet ägde rum,

till och med den månad då belop

pet skall erläggas.

Ränta enligt 20 § tredje stycket utgår för den tid fördröjningen omfattar.

Ränta enligt andra stycket utgår Ränta enligt andra och tredje

ej för längre tid än två är utom i fall styckena utgår ej
för längre tid än

som avses i 20 § första stycket J. två
år utom i fall som avses i 20 §

första stycket 4.

Har beslut, som föranlett ränta. Har beslut,
som föranlett ränta,

ändrats på sådant sätt att ränta icke ändrats på sådant
sätt att ränta icke

skulle ha utgått eller skulle ha ut- skulle ha utgått eller skulle ha ut

gått med lägre belopp, skall ny be- gått med annat belopp, skall ny be

räkning av ränta göras och för myc- räkning av ränta göras. För mycket

ket påförd ränta återbetalas. Ränta erlagd ränta skall återbetalas. Rän-

utgår ej på räntebelopp som tull- ta utgår ej på räntebelopp som tull

skyldig älägges betala enligt 20 § ut- skyldig ålägges betala enligt 20 § ut

över tidigare erlagd ränta. över
fidigare erlagd ränta.

Bestämmelserna i denna lag om tull och annan
införselavgift äger motsvarande tillämpning beträffande ränta enligt denna
paragraf.

39 §

Går oförtullad vara förlorad, när Har
oförtullad vara gått förlorad

den
införes till tullområdet eller när den infördes till tullområdet el-

50 ' Senaste lydelse 1974:982.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.
1985/86:41

sändes under tullverkets överinseende inom detta, erlägges
särskild avgift till tullverket för varan av fraktföraren eller, om ej fraktförare
åtagit sig att befordra varan, den som eljest befordrat varan.

Går oförtullad
vara födorad, när åer\ förvaras på tullupplag, tullager eller i exportbutik,
eller förfogar innehavare av lullupplag, tullager eller exportbulik över vara
i strid mot bestämmelser för varas förvaring, erlägger han särskild avgift till
tullverket för varan.

Den som visar att förlust av vara ej beror på fel eller
försummelse av honom eller någon för vilken han svarar är ej skyldig atl
erlägga särskild avgift. Föreligger eljest särskilda skäl kan
generaltullstyrelsen medge nedsättning av eller befrielse från särskild avgift.

ler sändes under tullverkets överinseende inom detta, är
fraktföraren lullskyldig för varan. Har ej fraktförare åtagit sig att beforda
varan, är den som eljest befordrat varan lidlskyldig för den.

Har oförtullad vara gått förlorad, när den förvarades på
tullupplag, tullager eller i exportbutik, är innehavaren av upplaget, lagret
eller e.xpoributiken tullskyldig för varan.

Har oförtullad vara gått förlorad, när den innehades med
temporär tullfrihet, är den som åtnjöt den temporära lidlfrihelen lullskyldig
för varan.

Den som visar att förlusten av varan ej berodde pä fel
eller försummelse av honom eller någon för vilken han svarade är ej lullskyldig
enligt första —tredje styckena. Föreligger eljest särskilda skäl kan
generaltullstyrelsen medge nedsättning av eller befrielse frän tidlen eller avgiften.

Ifråga
om tullskyldig som avses i första-lredje styckena gäller beslämmelserna i
7-16, 22 och 40 a §§ i tillämpliga delar.

Särskild
avgift för vara skall motsvara den tull och annan införsel-avgift, som skulle
ha tagils ut för varan om denna förtullats efter anmälan av den som är
betalningsskyldig enligt 39 §. Ifråga om spritdrycker och vin tages den
särskilda avgiften ut med tillämpning av avgiftssats som gäller för resandes
införsel av sådan vara.

Har särskUd avgift eriagts för vara, utgår ej tull eller
annan införselavgifi för varan.

Bestämmelserna i 7-22 samt 35 och 36 §§ äger motsvarande
tillämpning på uttagande av särskild avgift.

Har någon infört eller låtit införa vara utan att den angetts
till förtullning eller anmälts för behandling som avses i 2 § tredje stycket
eller 3 § andra stycket, är han skyldig all betala den tull och annan införselavgifi
som skulle ha utgått om varan fört ullals vid införseln. Detsamma gäller den
som i samband ined införsel av vara eljest vidtagit sådan åtgärd atl risk uppkommit
för alt varan skidle undgå förtullning.

Den som
förfogal över oförtullad vara som avses 12 § tredje stycket i strid mot
föreskriven inskränkning i förfoganderätten är skyldig att betala den tull och
annan införselavgift som därigenom undandragils eller kunnat undandragas. Den
som förfogat över förtullad vara i strid mot föreskriven förutsättning

51

Prop. 1985/86:41 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

för befrielse från eller nedsättning eller återbetalning
av tull eller annan införselavgift äger ej åtnjuta tullförmånen.

Tulllillägg skall därjämte påföras den tullskyldige med
ett belopp lika stort som den påförda tullen och avgiften eller, vid förfogande
enligt andra stycket andra meningen, med lika ston belopp som den tullförmån
han gått miste om.

40 a §

Har den
som tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 § andra stycket underlåtit att
inom föreskriven tid lämna tulldeklaration, påföres honom förseningsavgift
med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket den lullskyldige anmanats
all lämna tulldeklaration inom viss lid men icke efterkommit anma-ningen,
bestämmes förseningsavgiften till 200 kronor.

1 fråga om förseningsavgift gäller beslämmelserna i 17-19
§§ samt 21 § andra stycket och 22 § i till-lämpliga delar.

Har lullskyldig som angett vara till förtullning i
tulldeklaration eller på annat sätt lämnat oriklig eller ofullständig uppgift
till ledning för tulltaxering eller eftersatt gransknings- eller rältelseskyldighel
enligt 7 eller II § påföres honom tulltilllägg med ett belopp lika stort som
den tull eller annan införselavgift som utgår tillföljd av avvikelse från hans
uppgifter.

Ttdltillägg påföres även, när tull eller annan
införselavgift har uppskattats med stöd av 16 § till följd av all den
tullskyldige lämnat bristfälliga uppgifter till ledning för tull-taxeringen. I
sådant fall skall tillägget motsvara det avgiftsbelopp som på grund av
uppskattningen utgår utöver vad som följer av den lull-skyldiges uppgifter.

Vid tillämpning av första och andra styckena anses lullskyldig
ansvarig för åtgärd eller underlåtenhet av anställd eller ombud, om det icke
är uppenbart alt behörighet att företräda den tullskyldige saknats. Visar lullskyldig,
alt oriklig eller utelämnad uppgift i tulldeklaration orsakals genom fel eller
försummelse av ombud, skall tulliillägget påföras ombudet, såvida den lullskyldige
ej eftersatt sin gransknings- eller rältelseskyldighel enligt 7 eller 11 §.

52

40b §

Fråga om förseningsavgift prö- Kan del antagas atl den som

vas av
tullmyndigheten. Innan be- skall påföras tidltillägg ej haft för slut
fallas om påföring av förse- avsikt att undandraga tull eller an-

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:41

ningsavgift,
skall den tullskyldige beredas tillfälle att yttra sig, om ej hinder möter
däremot.

Förseningsavgift
får helt efterges, om underlåtenheten kan anses ursäktlig eller ringa. Sådan
avgift får även nedsättas.

nan införselavgifi,
bestämmes till-lägget till hälften av vad som eljest utgår enligt 40 eller 40 a
§.

40 c § Tulllillägg i samband med resandetrafiken utgår
med lägst 50 kro-

40d§

Tulltillägg utgår ej i den mån avvikelse innebär rättelse
av uppenbar felräkning eller misskrivning. Tulllillägg utgår ej heller, om
avvikelsen avser bedömning av yrkande, såsom fråga om yrkad för-månsbehandling,
anspråk på lullbefrielse eller tullnedsättning, eller fråga om skäligheien av
uppskattning eller värdering, såvida avvikelsen ej gäller oriktig uppgift i
sak. Uppgift i tulldeklaration om varas nummer enligt tulltaxan (1971:920)
eller enligt statistisk varuförteckning anses som yrkande endast om detta
framgår av deklarationen.

Har den tullskyldige eller ombud som avses i 40 a § tredje
stycket frivilligt rättat oriklig uppgift eller vidtagit annan åtgärd, som
leder till all tull och annan införselavgift kan påföras med räii belopp, utgår
ej tulllillägg.

40e §

Ttdltillägg får helt efterges om felaktigheten,
underlåtenheten eller åtgärden kan anses ursäktlig med hänsyn till den lullskyldiges
ålder, sjukdom eller bristande erfarenhet, den oriktiga uppgiftens särskilda
beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet.

Tulltillägg får även efterges, om det belopp som
undandragils eller kunnat undandragas är atl anse som ringa. Tulltillägg i
samband med resandetrafiken får dock på denna grund efterges endast undanlagsvis.

53

Prop.
1985/86:41 Nuvarande lydelse

54

Föreslagen lydelse

40 f§ I den mån vara eller dess värde blir föremål för
förverkande enligt 12 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, utgår ej
tull eller annan införselavgift för varan och ej heller tulllillägg. Tidigare
meddelat heslut härom skall undanröjas eller ändras, sedan dom eller beslut
som innefallar förverkande vunnit laga kraft.

40g §

Har den som tagit hand om vara efter medgivande eidigt 3 §
andra stycket underlåtit alt inom föreskriven tid lämna tulldeklaration, påföres
honom förse ning sav g if t med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket den tidlskyldige anmanats
atl lämna tulldeklaration inom viss tid men icke efterkommit anma-ningen,
bestämmes förseningsavgiften till 200 kronor.

Förseningsavgift får helt efterges, om underlåtenheten
kan anses ursäktUg eller ringa. Sådan avgift får även nedsättas.

40h § Fråga om lulllillägg eller förseningsavgift prövas
av tullmyndigheten. Innan beslut fallas om påföring, skall den för vilken
tillägget eller avgiften ifrågasättas beredas tillfälle att yttra sig, om ej
hinder möter däremot.

40 i §

Andras tulltaxeringsbeslut genom omtidltaxering eller eftertulltaxering,
skall därav föranledd ändring av tulltillägg beslutas. Finnes vid prövning av
besvär mol tulltaxeringsbeslui alt taxeringen skall nedsättas, skall den ändring
av tulltiUägg som föranleds av nedsällningen beslutas.

Medger regeringen eller, efler regeringens förordnande
generaltullstyrelsen befrielse från eller återbetalning av tull eller annan
införsel-

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 41

avgift, får medgivandet avse även tulllillägg och
förseningsavgift.

40 j§

Tullmyndighet får som säkerhet för tulltillägg taga hand
om vara som avses 140 eller40a §. Den som påföres tulltiUägg är skyldig atl
er-sälla lullverkel särskUd kostnad som uppkommer för varans förvaring.

40k§ Fråga om lullskyldighet och tulltillägg enligt 40 §
får ej prövas senare än fem år efler utgången av den månad, då varan infördes
eller det olovliga förfogandel ägde rum, om ej den tullskyldige samtyckt därlill.
Dock skall vad i 15 § föreskrivits om tider för prövning av eftertulltaxering
i särskilda fall äga motsvarande tillämpning.

401 § I fråga om lulllillägg och förseningsavgift gäller
bestämmelserna i 17-19 §§ .samt 21 § och 22 § första och ftärde styckena i
tillämpliga delar.

41 §'*

Den som uppsåtligen eller av Den som uppsåtligen eller av

oaktsamhet underlåter oaktsamhet underlåter att lämna

/. att lämna uppgift eker hand- uppgift eller handling enligt 7-9 §§

ling enligt 7-9 §§ eller 10 § första eller 10 § första stycket, dömes för

stycket eller tullförseelse till böter, om ej under-

2. att göra anmälan enligt II §, låtenheten är belagd med straff i la-

dömes för tullförseelse till böter, gen (1960:418) om straff för varu-

om ej underiåtenheten är belagd smuggling.

med straff i lagen (1960:418) om

straff för varusmuggling.

Allmänt åtal för tullförseelse får ej väckas utan anmälan av tullmyn

dighet.

" Senaste lydelse 1974:982. 55

Prop.
1985/86:41 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

44 § -

Talan mot beslut, som annan tullmyndighet än
generaltullstyrelsen meddelat enligt denna lag eller med stöd av lagen
utfärdade bestämmelser, föres hos generaltullstyrelsen genom besvär.

Avser besvären fastställelse av Avser besvären fastställelse av

tull, annan införselavgift, särskUd tull, annan
införselavgift, ränta, avgift, ränta, restavgift eller förse- restavgift,
lulllillägg eller förseningsavgift, skall besvärshandling- ningsavgift,
skall besvärshandlingen ha kommit in inom sex månader en ha kommit in inom
sex månader från den dag då beslutet medde- från den dag då beslutet meddelades.
Sker omtulltaxering gäller lades eller, i fall då omtulltaxerir\g dock alt
besvärshandlingen skall skett, senast tvä månader från den ha kommit in
inom sex månader dag då omtulltaxeringsbeslutet från den dag då tulllaxeringsbeslu-
meddelades, om besvärstiden där-let meddelades eller, om besvärsU- igenom
blir längre, den blir längre därigenom, inom tvä månader från den dag då omtulltaxeringsbeslutet
meddelades.

45 §"

Talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag
eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser föres hos kammarrätt genom
besvär, när talan avser fräga om

1. fastställelse av tull eller annan införselavgift
och prövningen ej gäller

sådant beslut om befrielse frän eller nedsättning eller återbetalning av

avgift som meddelats med stöd av regeringens bemyndigande,

2. temporär tullfrihet,

3. restitution av tull eller annan införselavgift,

4. varucertifikat enligt protokoll 3 till Sveriges
avtal med Europeiska

ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del 1 till konventionen angående

upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,

5. inskränkning i rätten att förfoga över vara,

6.
förhandsbesked,

7.
särskild
avgift, 1. ränta eller restavgift,

8.
ränta, restavgift
eller förse- 8. lulllillägg eller förseningsav-ningsavgift,
gift,

9.
kostnad, som
avses i 30 § andra stycket eller 37 §,

10. föreläggande samt

11. utdömande av vite.

Har generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked
eller återkallat lämnat förhandsbesked eller meddelat beslut som avses i 33 §
tredje stycket, får talan mot beslutet ej föras.

I övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt
denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos regeringen genom
besvär.

48 § Tullskyldig får anföra besvär i särskild ordning om

1. tull eller annan införselavgift felaktigt
fastställts mer än en gång för

viss vara,

2. han, till följd av underlåtenhet att lämna
tulldeklaration eller inford

rad uppgift, felaktighet i tulldeklaration eller annan uppgift som han lämnat

' Senaste lydelse 1974:982.

56 (• Lydelse enligt prop. 1975/76:
163.

Nuvarande hdelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86:41

eller i uppgift som legat till grund för sådan deklaration
eller uppgift, fått tull eller annan införselavgift fastställd till belopp som
väsentligt avviker från vad som rätteligen bort fastställas,

3. han i annat fall kan åberopa omständighet eller bevis
som bort föranleda att tull eller annan införselavgift skulle ha fastställts till
belopp som väsenfiigt avviker frän det som fastställts.

Besvär enligt första stycket 2 eller 3 får upptagas till prövning
endast om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom kännedom saknats
när avgiften fastställts, och det framstår som ursäktligt att den som söker
rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheten eller beviset för att fä
rättelse.

Besvär som avses i denna paragraf fär anföras senast fem
år efter den dag dä beslut om fastställelse meddelades.

Allmänt ombud får i fall som avses i denna paragraf anföra
besvär till den tullskyldiges förmån.

Beslämmelserna i denna paragraf gäller i tillämpliga
delar beträffande beslut ifråga om tulllill-lägg eller förseningsavgift. Vad
som sägs om lidlskyldig äger motsvarande tillämpning på ombud som påförts
tulltillägg enligt 40 a §.

49 §

Besvär som anförts i särskild ordning över beslut av annan
tullmyndighet än generaltullstyrelsen prövas av styrelsen.

Är lulllaxeringen, omiiilllaxe- kr frågan om fastställelse av tull

ringen eller eftertulltaxeringen eller annan
införselavgift eller om

föremål för prövning av kammar- påföring av tulllillägg eller förse

rätt eller har den avgjorts av gene- ningsavgift föremål för prövning av

raltullstyrelsen genom beslut som kammarrätt eller har frågan av-

vunnk laga kraft, ankommer det pä gjorts av generaltullstyrelsen ge-

kammarrätt att pröva målet. Har nom beslut som vunnk laga kraft,

tulltaxeringen, omlulllaxeringen el- ankommer det på kammarrätt att

ler eftertulltaxeringen prövats av pröva målet. Warfrågan prövats av

kammarrätt eller regeringsrätten kammarrätt eller av regeringsrätten

skall målet prövas av regeringsrät- skall målet prövas av regeringsrät

ten, ten.

Regeringsrätten och kammarrätt kan, om besvär som anförts
i särskild ordning finns böra upptagas till prövning, förordna aU målet skall
upptagas och vidare handläggas av generaltullstyrelsen.

50 §

Till omedelbar efterrättelse Till omedelbar efterrättelse

länder beslut enligt 12-16 §§, be- länder
beslut enligt 12-16 §§, be

slut om särskild avgift enligt 39 § slut
om tulllillägg enligt 40 eller

och om förseningsavgift enligt 40a § och
om förseningsavgift en-

40 a § samt i övrigt tullmyndighets ligt
40g § samt i övrigt tukmyndig-

beslut, som meddelas enligt denna hets
beslut, som meddelas enligt

lag eller med stöd av lagen medde- denna
lag eller med stöd av lagen

lade bestämmelser och som ej inne- meddelade
bestämmelser och som

bär aU målet eker ärendet avgöres. ej
innebär att målet eller ärendet

avgöres. 57

"P " 1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1977.

2.
De nya bestämmelserna i 40-401 §§
gäller ej i fråga om handling eller underlåtenhet som ägt rum före
ikraftträdandet.

3.
De äldre bestämmelserna i 39
och 40 §§ om särskild avgift gäller fortfarande i fall då vara har gått
förlorad eller varit föremål för olovligt förfogande före ikraftträdandet.

4.
Äldre bestämmelser i 7 § andra
stycket och 11 § första stycket om rättelse- och anmälningsskyldighet gäller
fortfarande i fall då där angivna tidsfrister börjat löpa före ikraftträdandet.
Vid underlåtenhet att fullgöra sådan skyldighet gäller fortfarande de äldre
bestämmelserna i 41 § första stycket. Tulltillägg enligt 40a § i dess nya
lydelse utgår ej i sådant fall.

58

Bilaga 2 Prop.
1985/86:41

Generaltullstyrelsens förslag den 17 juni 1981

Tulltillägg
på grund av oriktig uppgift i tulldeklaration m. m.

I
sitt betänkande Smugglingsbrott och tulltillägg (SOU 1976: 37) föreslog varusmugglingsutredningen
att en administrativ sanktion skulle införas pä tukomrädet, motsvarande skatte-
och avgiftstilläggen. Bestämmelser om den administrativa sanktionen, som enligt
utredningens mening borde benämnas tulltillägg, föreslogs bli inarbetade i
tullagen. Vid utformningen av bestämmelserna tjänade motsvarande regler i
författningarna om den inrikes beskattningen som mönster. Särskilda
förhållanden på tullområdet ansågs dock motivera vissa avsteg från den princip
som gällde pä inrikes-området. Utredningen föreslog att tullskyldighetsbegreppet
skulle vidgas så att det skulle komma att omfatta även de fall när införsel
sker utan att den ges till känna för tullverket och när olovliga förfoganden
äger rum som kan föranleda att tull eller annan införselavgift undandras
statsverket.

Varusmugglingsutredningens
förslag remissbehandlades under hösten 1976 och mottogs positivt av flertalet
hörda myndigheter, medan näringslivsorganisationerna avstyrkte förslaget.
Generaltullstyrelsen ansåg att det inte fanns behov av att påföra tulltillägg
på grund av oriktig uppgift i tulldeklaration. När det gäller annan smuggling,
framför allt resandesmugglingen, ansåg styrelsen att ett enklare
sanktionssystem borde kunna genomföras, om en avkriminalisering av dessa brott
skulle aktualiseras och framförde vissa förslag därom. I första hand ansåg
styrelsen dock att frågan om införande av ordningsbot vad gäller ringa
smuggling borde utredas. Utredningens förslag beträffande uttagandet av tull
och andra införselavgifter vid förverkande och utvidgningen av tullskyldighetsbegreppet
ansåg styrelsen däremot böra genomföras så snart som möjligt, oavsett hur
frågan om tulltillägg avgjordes.

Ett väsentligt skäl till
varför styrelsen avstyrkte varusmugglingsutredningens förslag om tulltillägg
vid oriktig uppgift i tulldeklaration var att ett administrativt
sanktionssystem i vissa fall skulle drabba de tullskyldiga alltför hårt.
Bakgrunden till detta var att vissa skillnader ansågs föreligga beträffande
förutsättningarna och bedömningsgrunderna när det gällde tuktillägg jämfört med
skattetillägg pä det inrikes beskattningsområdet. Tillämpningen av det
föreslagna systemet bedömdes bli ull viss del schablonartad eftersom undantag
och befrielsegrunder föreslogs bli förhällan-devis begränsade. I många fall
kunde det anses stötande att tullskyldiga påfördes ett tulltillägg som var lika
stort som den påförda tullen eller avgiften eller den tullförmån som den
tullskyldige gått miste om.

Det
skatteadministrativa sanktionssystemet på det inrikes beskattnings-området
utsattes samtidigt för hård kritik, bl. a. i flera riksdagsmotioner. Det
uttalades i motionerna att systemet visserligen allmänt sett hade stärkt skattemoralen
men att det hade skett till priset av beslut som för den skattskyldige varit
obilliga. Genomgående kritiserades bristen på nyansering.

59

Prop. 1985/86:41 Sedermera
har ändringar genomförts av sanktionssystemet, vilka i allt

väsentligt
innebär lättnader för de skatt- och avgiftsskyldiga. Nivån pä skattetillägg
enligt taxeringslagen sänktes sålunda frän 50 till 40 % i normakallen och från
25 till 20 % i de fall dä den oriktiga uppgiften kunde rättas med ledning av
visst kontrollmaterial. Samtidigt infördes en mer vidsträckt tillämpning av
möjligheterna att efterge skattetillägg och avgiftstillägg. De nya
bestämmelserna började tillämpas i fråga om 1978 års taxering.

De
regler som i dag gäller för skattetillägg är onekligen mer lämpade än de
ursprungliga att tjäna som mönster för ett administrativt sanktionssystem på
grund av oriktig uppgift i tulldeklarafion. Det finns samtidigt ett intresse av
likformighet vid behandlingen av undandragandebrott vid den inrikes varubeskattningen
och vid tullbehandlingen. Oriktig deklaration som exempelvis leder till att för
låg mervärdeskatt påförs importvara bör leda till i stort sett samma sanktion
som oriktig deklaration avseende mervärdeskatt i internhandeln.

När
generaltullstyrelsen yttrade sig över varusmugglingsutredningens betänkande i
oktober 1976 hade vidare den nya tullproceduren, som bl. a. innebar införandet
av en deklarationsskyldighet för importörerna, endast varit i kraft 2 1/2 år.
Varken tullverket eller näringslivet hade då någon djupare erfarenhet av
proceduren. Styrelsen saknade därför möjlighet att med någon störte säkerhet
förutse vilka problem som skulle kunna uppstå. Styrelsen framhöll med hänsyn
därtill att om framtida utredningar skulle visa att oriktiga tulldeklarationer
förekom systematiskt och med undandragande i mera betydande skala avsåg
styrelsen att vidta de åtgärder och föreslå de författningsändringar som kunde
visa sig behövliga.

Generaltullstyrelsen
framhöll i sitt yttrande även vikten av att genom rådgivande och vägledande
verksamhet främja att bestämmelser som rör tull och annan avgift vid införsel
eller utförsel, av vara, villkor för sådan införsel eller utförsel eller varas
ursprung tikämpas riktigt och enhetligt såvitt avser tullverkets
verksamhetsområde. Informationsverksamheten är på det fiskala området bl. a.
ett medel att nå en rättvis likformig beskattning. Tullproceduren förutsätter
exempelvis att deklaranterna har god kännedom om tillämpningen av
tullbestämmelserna. Tullverket har därför alltsedan 1974 bedrivit en
omfattande, kostnadsfri kurs- och informationsverksamhet som riktas mot
importörer och speditörer. Den tar främst sikte på att befästa kunskaperna om tukproceduren
och deklarationsförfarandet samt att ge särskild upplysning och vägledning om sådana
bestämmelser, handläggningsrutiner m. m. som visar sig förorsaka svårigheter i
det löpande arbetet. Information av allmän natur ges i första hand i en
periodisk publikaUon, Tullinformation, som tillhandahälls allmänheten mot en
förhållandevis låg prenumerationsavgift. Härutöver ges löpande en munflig information
till importörer och speditörer i anslutning lik granskningen av
tulldeklarationer och vid de kontrokbesök som regelmässigt görs av tullmyndigheterna.
Den senare informationen är anpassad till de behov och önskemål som föreligger
i enskilda fak.

Enligt
generaltullstyrelsens bedömning har näringslivet numera en så

60 god kännedom om tullproceduren och de materiella
reglerna på tullområ-

det
att ett administrativt sanktionssystem på tullområdet motsvarande de Prop.
1985/86: 41 uppmjukade bestämmelserna på den inrikes beskattningens område inte
längre kan anses vara obilligt.

En
annan omständighet som har medfört att bedömningsgrunderna för införande av
tulltillägg har ändrats är att erfarenheten har visat att det straffrättsliga
sanktionssystemet enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling
(varusmugglingslagen) inte har fungerat tillfredsställande när det gäller att
beivra lämnandet av oriktiga uppgifter i tulldeklaration. Särskilt har det
kunnat konstateras att åklagare och domstolar varit restriktiva vad gäller
tillämpning av 5 § varusmugglingslagen, dvs. det lagrum som stadgar straff för
gärningar som begåtts av grov oaktsamhet. En förklaring härtill kan bl. a. vara
att motsvarande brott pä inrikesbeskattningens område i många fall enbart
föranleder administraUva sanktioner, dvs. skattetillägg. Det synes ha lett till
att åklagare och domstolar blivit benägna att sätta gränsen mellan (straffri)
enkel oaktsamhet och (straffbar) grov oaktsamhet vid mycket svåra fel.
Tullverket saknar därför i praktiken möjlighet att vidta nödvändiga preventiva
åtgärder mot vissa typer av deklarationsfel. Detta är desto allvariigare i nuvarande
läge, eftersom tullverkets minskade resurser och därav föranledda ändrade
kontrollrutiner med glesare kontroll har ökat behovet av att kunna ingripa med
kännbara sanktioner vid upptäckt av oriktiga uppgifter i tulldeklarationer.

Frågan
huruvida ett administrafivt sanktionssystem avseende fel i tulldeklarationer
bör införas eller ej och hur ett sådant bör utformas måste övervägas mot
bakgrund av innehållet, inriktningen och omfattningen av tuktaxeringsarbetet
samt den kontroll som tullmyndigheterna regelmässigt utövar. Dessa frågor
belyses närmare i bilaga 1 till denna skrivelse.'

Generaltullstyrelsen
har i de senaste årens anslagsframställningar pekat på att resurserna för
kontroll av trafiken och godsflödet över landets gränser har måst skäras ned
väsentligt. Den efterfrågestyrda verksamheten i form av expediering av trafiken
och godset samt den allmänna tillsynen har tagit en allt större andel av
resurserna i anspråk. Möjligheterna att ytterligare rationalisera dessa
arbetsmoment är numera ytterst begränsade.

När
det gäller tuktaxeringsarbetet framhöll styrelsen i anslagsframställningen för
1981/82 bl. a. följande:

"Nedskärningen
av tullverkets resurser för trafikexpediering och kontroll med inemot 2 % för
budgetåret 1980/81 kan i särskilt hög grad väntas komma att drabba tulltaxeringssektorn.
Detta hänger samman med att elasficiteten inom tullverket när det gäller
handläggande personal och kontorspersonal till stor del finns inom tuktaxeringsomrädet.
Nedskärningen kommer emellertid inte enbart att fä återverkningar på
tullmyndigheternas kontrollverksamhet. Det är ofrånkomligt att också
trafikanterna får känna av förändringarna i form av t. ex. en försämrad
service, längre väntetider och störte avstånd till olika tullklareringsexpeditioner.
En ytterligare minskning av tullverkets expeditioner vid tullupplag måste
övervägas liksom en koncentration av tulltaxeringsverksamheten.

'
Ej medtagen här. 61

Prop. 1985/86:41 Även
om vissa rationaliseringar kan genomföras kommer minskningen

av
resurser i kombination med importökningen ofrånkomligen att leda till en
nedgång i gransknings- och kontrollnivån vad avser tuktaxeringsarbetet. Som
framgår av p. 5.1.1.1 måste nedskärningen till mycket stor del avse det
egentliga kontrollarbetet, för vilket redan nu kan disponeras endast mellan 15
och 20 % av de totala resurserna inom tulltaxeringssektorn. Den för tuktaxeringsarbetet
avdelade personalen har minskats med sammanlagt 13 tulltaxeringsutbildade
tjänstemän och 9 övrig personal frän den 1 juli 1980. Styrelsen har utfärdat
direktiv om att värdegränsen för formalgranskning skall höjas från 25000 fill
40000 kronor. Någon höjning till högre belopp bör enligt styrelsens bedömning
nu inte ifrågakomma, eftersom en väsentlig del av det totala importvärdet
berörs om värdegränsen sätts högre. Minskningen av den tulltaxeringsutbildade
personalen måste i övrigt leda till en allmän nedgång i den egentliga
kontrollen, vilket blir särskilt märkbart för ursprungskontrollen och
kontrollbesöken. Minskningen av biträdespersonalen inom tulltaxeringssektorn
leder till en försämrad granskning i formellt hänseende av tulldeklarafionerna.
Därigenom ökar risken att fel uppstår i vad avser såväl debiteringen av tull
och skatter som handelsstaUsUken. Det får heker inte uteslutas att arbetet med
rättelser och omtulltaxeringar i anslutning Ull bearbetningen pä statisfiska sektionen
av statisUkmaterialet kommer att öka. Minskningen blir så mycket mer kännbar,
eftersom import volymen, som nämnts ovan, beräknas stiga."

Även
om anslagstilldelningen för tullverkets del under de kommande åren blir
oförändrad i fast penningvärde, så kommer ett ökande gap att uppstå mellan arbetsvolym
och resurser. 1980 års långtidsutredning beräknar sålunda i båda sina huvudalternaUv
att importvolymen t.o.m. 1985 kommer att öka med bortemot 4 % per år.

Detta
leder inom tuktaxeringsomrädet tik en allmän minskning av kontrollverksamheten
och därmed även av möjligheterna att spåra sådan ekonomisk brottslighet vari
utrikes transaktioner ingår. Risken för att oegent-ligheter inte upptäcks ökar,
vilket kan leda till fiskala förluster (tullverkets uppbörd beräknas för
innevarande budgetår uppgå till 32 miljarder kronor, dvs. ca 20 % av de totala
statsinkomsterna) men även till att mindre laglydiga importörer lyckas med oegentligheter
i enskilda fall till nackdel för den seriösa importhandeln.

Sådana
iakttagelser har även gjorts vid en undersökning som BRÅ utfört och som inom
kort kommer att publiceras.

Av
betydelse i sammanhanget är även att tullmyndigheterna under senare år i
anslutning till den egentliga tullkontrollen har kunnat notera ett ökat antal
misstänkta fall av oegentligheter pä exempelvis valutaområdet och det direkta
skatteområdet.

Tullmyndigheternas
medverkan i kontrollen av att importregleringen på

bl. a. TEKO-området efterlevs får vidare allt större betydelse i och med

det ökade trycket pä de svenska textil- och konfektionsindustrierna. Cirka

tre Qärdedelar av varurubrikerna inom TEKO-området berörs av licens

kravet i en eller annan utsträckning. Kravet avser här import från alla

62 länder utom de som tillhör EFTA och EG (utom
Portugal resp. Grekland),

varjämte importen från
cirka 25 länder är kvoterad. För livsmedel och Prop. 1985/86:41 jordbruksvaror
krävs licens vid import från alla länder avseende cirka 200 varurubriker.
Dessutom erfordras licens för import från alla länder av järn och stål avseende
cirka 150 varurubriker. Totalt tenderar det licensierade varuområdet att öka.

Generaltullstyrelsen
framlägger mot bakgrund av det anförda i det följande förslag om införande av
ett system med administrativ sanktion (tulltillägg) på grund av oriktig uppgift
i tulldeklaration. Tillämpningen av ett sådant sankfionssystem på förevarande
område medför i och för sig ett visst merarbete för tullmyndigheterna. Det är
dock av lätt insedda skäl nödvändigt att den form av granskning och
kontrollsystem som tullverket numera har att tillämpa kompletteras med ett
sanktionssystem som har en preventiv verkan. Nackdelarna i form av merarbete,
förorsakat av ett administrativt sanktionssystem, uppvägs mer än väl av att
deklaranterna kan antas lägga ner större noggrannhet vid utfärdande av
tulldeklarationer och att risken för oegentligheter i samband med import kan
väntas minska. Härtill kommer att en del av de arbetskrävande förundersökningar
som nu måste göras inte längre blir behövliga.

Förslaget
till ett system med administrativ sanktion på grund av oriktig tulldeklaration
bygger i stora delar på varusmugglingsutredningens betänkande men skiljer sig
frän detta främst i följande hänseenden. Tulltikägg föreslås endast för
oriktiga uppgifter i tulldeklaration och sålunda inte för andra former av
undandraganden av tull, skatt och andra avgifter. Systemet blir därigenom en
direkt motsvarighet tik skattetillägg. Även de undantag och befrielsegrunder
som numera gäller för skattetillägg föreslås i Ullämpliga delar ingå i systemet
med tulltillägg. Till skiknad från varusmugglingsutredningens förslag innebär
styrelsens förslag inte att ombud som lämnat tulldeklaration skall påföras
tulltillägg. Den tullskyldige skall anses hek ansvarig för åtgärd eller
underlåtenhet av ombud. Konsekvenserna härav utvecklas närmare i det följande.
Vidare föreslås att i tulldeklaration angivet tulltaxenummer eller statistiskt
nummer skall anses som uppgift i sak och inte, såsom varusmugglingsutredningen
föreslog, som yrkande om detta framförts i deklarationen. Tulltillägg föresläs
utgöra 20 % av undandraget belopp, dvs. samma procentsats som gäller för skat-tetiklägg
enligt lagen om mervärdeskatt. Som anförts i det föregående föreslog
varusmugglingsutredningen mot bakgrund av bl. a. då gällande regler om
skattetillägg 100 % och för icke avsiktliga fel 50 % i tulltillägg. Slutligen
bör nämnas att förevarande förslag anpassats till de ändrade regler för
skattetillägg som föreslogs genom prop. 1977/78:136 och vilka sålunda Ullkom
efter det att varusmugglingsutredningen lagt fram sitt betänkande.

63

Prop.
1985/86:41 Förslag till lag om ändring i tullagen (1973: 670)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1973:670)

dels att 40 a, 40 b, 44, 45 och 48—50 §§ skall ha nedan
angivna lydelse, dels att i lagen skall införas åtta nya paragrafer 40 c-40 j §§,
av nedan

angivna lydelse.

40 a §

Har tullskyldig i tulldeklaration eller på annat sätt till
ledning för tulltaxering lämnat uppgift, som befinns oriktig eller
ofullständig, eller eftersatt skyldighet som avses i 11 § påförs honom
tulltillägg med tjugo procent av den tull eller annan införselavgift som ej
skulle ha påförts honom om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller
när tullskyldig skriffligen har lämnat sådan uppgift i mål om tull eller annan
införselavgift.

Har tullskyldig i tulldeklaration eller på annat sätt
lämnat oriktig eller ofullständig uppgift eller vidtagit åtgärd i strid mot 2 §
5 lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade
varor m. m. och därigenom föranlett att vara kommit ut i den fria rörelsen i
strid mot bestämmelse om importbegränsning, påföres honom straffavgift med 20 %
av varans tullvärde.

Vid tikämpning av bestämmelserna i denna paragraf anses
tullskyldig ansvarig för åtgärd eller underlåtenhet av anställd eller ombud, om
det icke är uppenbart att behörighet att företräda den tullskyldige saknats.

40 b §

Tulltillägg och straffavgift utgår ej i samband med
rättelse av felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår av
tulldeklaration eller annan handling som lämnats till ledning för
tulltaxeringen. Tulltillägg utgår ej heller, om avvikelsen avser bedömning av
yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller
tullnedsättning, eller fråga om skäligheten av uppskattning eller värdering,
såvida avvikelsen ej gäller oriktig uppgift i sak. Uppgift i tulldeklaration om
varas nummer enligt tulltaxan (1977:975) eller enligt statistisk varuförteckning
anses som uppgift i sak.

Har den tullskyldige eller ombud som avses i 40 a § tredje
stycket frivilligt rättat oriktig uppgift eller vidtagit annan åtgärd, som
leder tik att tull och annan införselavgift kan påföras med rätt belopp, utgår
ej tulltilllägg.

40 c §

Tulltillägg och straffavgift får helt efterges, om
felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha sådant samband med den
tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt
förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller om felaktigheten eller
underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens
beskaffenhet eller annan särskild omständighet, som rör annat än vad som sägs
i första meningen.

Tulltillägg fär helt efterges även i fall då det belopp
som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse
som ringa. Straffavgift får efterges om värdet på varan, som tagits ut i fria
rörelsen, är ringa.

40 d §

I den mån vara eller dess värde blir föremål för
förverkande enligt 12 §

64 lagen (1960:418) om straff för
varusmuggling, utgår ej tull eller annan

införselavgift för varan och ej heller tulltillägg eller
straffavgift. Tidigare Prop. 1985/86:41 meddelat beslut härom skall
undanröjas eller'ändras, sedan dom eller beslut som innefattar förverkande
vunnit laga kraft.

40 e §

Tulltillägg och straffavgift får icke påföras sedan den
tullskyldige har

avlidit.

40 f §

Har den som tagit hand om vara efter medgivande enligt 3 §
andra stycket underlåta att inom föreskriven tid lämna tulldeklaration, påförs
honom förseningsavgift med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket den tullskyldige anmanats
att lämna tulldeklaration inom viss tid men icke efterkommit anmaningen,
bestäms förseningsavgiften till 200 kronor.

Förseningsavgift får helt efterges, om underlåtenheten kan
anses ursäktlig eller ringa. Sådan avgift får även nedsättas.

40 g §

Fråga om tulkillägg, strafTavgift och förseningsavgift
prövas av tullmyndigheten. Innan beslut fattas om påföring, skall den för
vilken tillägget eller avgiften ifrågasätts beredas tillfälle att yttra sig, om
ej hinder möter däremot.

40 h §

Bestämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande
härom ej har framställts, i den mån det föranleds av vad som förekommit i
ärendet eller målet om tulltikägg, straffavgift eller förseningsavgift.

40 1 §

Ändras tulltaxeringsbeslut genom omtulltaxering eller eftertulltaxering
eller i anledning av besvär, skall därav föranledd ändring av tulltillägg
eller straffavgift beslutas.

Medger regeringen eller, efter regeringens förordnande,
tullmyndighet befrielse från eller återbetalning av tull eller annan
införselavgift, får medgivandet avse även tulltillägg.

40j§

I fräga om tulltikägg, straffavgift och förseningsavgift
gäller bestämmelserna i 17-19 §§ samt 21 § och 22 § första och fjärde styckena
i tillämpliga delar.

44 §

Talan mot----- genom besvär.

Avser besvären fastställelse av tull, annan
införselavgift, särskild avgift, ränta, restavgift, tuktklägg, straffavgift
eller förseningsavgift, skall besvärshandlingen ha kommit in inom sex månader
från den dag då beslutet meddelades eller, i fall då omtulltaxering skett,
inom tvä månader från den dag då omtuktaxeringsbesluten meddelades, om
besvärstiden därigenom blir längre.

45 §

Talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag
eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser föres hos kammarrätt genom
besvär, när talan avser fräga om

12. tulltillägg och straffavgift enligt 40 a §. .65

5 Riksdagen 1985/86. 1 saml. Nr 41

Prop.
1985/86:41 48 §

Tullskyldig får---- tullskyldiges förmän.

Bestämmelserna i denna paragraf gäller i tillämpliga delar
beträffande beslut i fråga om tulltillägg, straffavgift och förseningsavgift.

49 §

Besvär som anförts i särskild ordning över beslut av annan
tullmyndighet än generaltullstyrelsen prövas av styrelsen.

Är frågan om fastställelse av tull eller annan
införselavgift eller om påföring av tulltillägg, straffavgift eller
förseningsavgift föremål för prövning av kammartätt eller har frågan avgjorts
av generaltullstyrelsen genom beslut som vunnit laga kraft, ankommer det på kammartätt
att pröva målet. Har frågan prövats av kammarrätt eller av regeringsrätten
skall målet prövas av regeringsrätten.

Regeringsrätten och-- av generaltullstyrelsen.

50 §

Till omedelbar efterrättelse länder beslut enligt 12-16 §§,
beslut om särskild avgift enligt 39 §, om tulkillägg och straffavgift enligt
40 a § och om förseningsavgift enligt 40 f § samt i övrigt tullmyndighets
beslut, som meddelas enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade
bestämmelser och som ej innebär att målet eller ärendet avgöres.

66

Förslag till lag om ändring i lagen (1960:418) om straff
för Prop. 1985/86:41

varusmuggling

Härigenom
föreskrivs att i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling skall införas en
ny paragraf, 8 a §, av nedan angiven lydelse.

8a
§

Har
brott enligt 2 eller 5 § inneburit

att
oriktig eller ofullständig uppgift lämnats i tulldeklaration eller på annat
sätt till ledning för tulltaxering eller för kontroll av att vara, som underkastats
importbegränsning, får införas eller

att
någon förfogat över importbegränsad vara i strid mot 2 § 5 lagen (1973:980) om
transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor m.m.

och
kan, såvitt avser 5 §, brottet endast förskylla dagsböter, fär åtal eller talan
om förverkande pä grund av brottet väckas endast om det är påkallat av
särskilda skäl.

67

Prop.
1985/86:41 Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över
generaltullstyrelsens förslag till tulltillägg

1 Remissinstanser

Remissyttranden har inkommit frän riksåklagaren, hovrätten
för Västra Sverige, kammarrätten i Stockholm, kammarrätten i Göteborg. Stockholms
tingsrätt, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet, statskontoret, riksrevisionsverkel,
riksskatteverket, statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, länsstyrelsen i
Malmöhus län, skaitelilläggsulredningen (Fi 1975:06), Sveriges advokatsamfund,
Sveriges speditörförbund. Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och
Landsorganisationen i Sverige (LO). Gemensamt yttrande har avgetts av Svenska handelskammarförbundet,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Sveriges
industriförbund. TCO har som eget remissyttrande åberopat ett utlåtande av Tullijänsiemannaförbundet.
LO har anslutit sig till ett utlåtande av Beklädnadsarbeiarnas förbund.
Riksåklagaren har överlämnat yttranden från överåklagarna i Stockholms och
Göteborgs åklagardislriki samt frän länsåklagarmyndigheterna i Malmöhus,
Norrbottens och Värmlands län.

2 Remissyttrandena

2.1 Reformbehovet

Flertalet remissinstanser instämmer i att reformbehov
föreligger eller lämnar GTS påstående därom utan erinran. Till dem som
uttryckligen uttalar att tulltillägg bör införas hör länsåklagarmyndigheierna i
Värmlands, Norrbottens och Malmöhus län, hovrätten för Västra Sverige,
kammarrätten i Göteborg, rikspolisstyrelsen, BRA, riksrevisionsverkel. TCO och
LO.

Svenska handelskammarförbundet, Sveriges grossistförbund,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund och Sveriges speditörförbund
anser att det inte finns behov av en tulltilläggssanktion. De nuvarande
sanktionsmöjligheterna skulle vara tillräckliga. Ökade kontrollmöjligheter för
tullverket vore en bättre lösning än tulltillägg, enligt dessa remissinstanser.

2.2 Vem skall påföras tulltillägg?

Med några få undantag tillstyrks eller lämnas utan erinran
GTS förslag att tulltillägget skall påföras den som är tullskyldig, även om
denne företrätts av ombud, såvida inte ombudet överträtt sin behörighet. Länsåklagarmyndigheierna
i Värmlands och Norrbottens län samt kommerskollegium och Beklädnadsarbeiarnas
förbund tillstyrker uttryckligen förslaget. 68

Hovrätten
för Västra Sverige förordar en lösning i enlighet med VSU:s Prop. 1985/86:
41 förslag och anför:

Vad
som talar mot varusmugglingsutredningens förslag i denna del är de svårigheter
som skulle kunna uppkomma för tullmyndigheten vid prövning av tullskyldigs
invändning om att felet eller försummelsen orsakats av ombudet. Problemen
härvidlag bör dock ej överdrivas. Med hänsyn till den tullskyldiges
gransknings- och rättelseskyldighet sammanställt med det förhållandevis stränga
beviskravet vad avser ombudets skuld torde det mera sällan bli fråga om att
påföra tulltillägg för ombudet. Sådana situationer kan emellertid förutses dä
det skulle vara uppenbart stötande att tullskyldig som ej eftersatt sin
instruktionsskyldighet skulle drabbas av tulltillägg på grund av ombudets
försummelse. Generaltullstyrelsen har i sin skrivelse ansett <8v det
önskvärt med en förbättrad kommunikation mellan tullskyldig och ombud. Enligt
hovrättens uppfattning borde denna önskan bli bättre tillgodosedd genom
varusmugglingsutredningens förslag, eftersom det fär anses ligga i såväl den
tullskyldiges som ombudets intresse att kunna dokumentera i vad mån den
förstnämnde har vidtagit erforderliga åtgärder vad avser instruktioner till
ombudet.

Sveriges
speditörförbund avstyrker GTS förslag och anför:

Generaltullstyrelsen
föreslår nu - till skillnad från varusmugglingsutredningens tidigare förslag —
att ombud som lämnat tulldeklaration inte skall påföras tulltillägg. Detta
skulle i prakuken medföra att förbundets medlemmar inte direkt drabbades av
tulltillägg utan endast i förekommande fall skulle få vidkännas påföljden i
form av skadeståndsanspråk från uppdragsgivarna/importörerna. Risken för
skadeståndsanspråk från kunderna är generellt försäkrad genom den
ansvarsförsäkring som förbundets medlemmar är skyldiga att inneha. Premierna
för denna ansvarsförsäkring belastas kunderna (enligt nuvarande praxis t.o.m.
synligt i speditörfakturoma). Om tulltilläggen i framtiden skulle komma att tas
ut i någon omfattning, kommer detta självfallet att påverka
försäkringspremierna och importörerna därmed generallt drabbas av en extra
avgift i samband med importen. Även om detta rent formellt inte skulle innebära
en kränkning av Sveriges internationella åtaganden strider den tilltänkta
uppläggningen i vart fak mot deras andemening. Generaltullstyrelsens förslag
att belasta importörerna med tulltillägg innebär dessutom praktiska och
rättstekniska svårigheter och skulle medföra avsevärd administrativ omgång.

2.3 Vilka överträdelser mot tullagstiftningen skall
tulltilläggen vara tillämpliga på?

Mot
GTS förslag att tulltillägg skall påföras vid oriktigt uppgiftslämnande i
deklaration görs inte några särskilda erinringar.

Däremot
motsätter sig nära nog samtliga remissinstanser att även muntligt lämnade
uppgifter skall kunna läggas till grund för beslut om tulltillägg. Som skäl för
detta anförs dels att svära bevisfrägor skulle uppkomma, dels att
resandetrafiken bör hållas utanför tillämpningsområdet för tulltilläggen.

Svenska lulltjänstemannaförbundet
och Beklädnadsarbeiarnas förbund

tillstyrker GTS förslag att även "på annat sätt" lämnad oriktig
uppgift

skall kunna leda till påföring av tulltillägg. En begränsning skulle enligt g

förbunden på ett menligt
sätt begränsa regelsystemets tillämpningsområde.

Prop.
1985/86:41 Även när det gäller frågan huruvida
tulltaxenummer och statistiska

nummer skall betraktas som yrkanden eller som uppgifter i
sak tillstyrker de flesta remissinstanserna GTS förslag eller lämnar det utan
erinran. Flera remissinstanser, däribland kammarrätten i Göteborg och kommerskollegium,
framhåller att varuklassificeringen kan vara svår och att eftergiftsbestämmelserna
därför måste tillämpas generöst. Hovrätten för Västra Sverige förordar VSU:s
förslag och anför:

Skillnaden mellan de två förslagen torde i praktiken ej
bli särskilt stor, eftersom eftergkt av tulltillägg enligt 40 c § blir aktuell
i de fall då den tullskyldige i deklarationen lämnat erforderliga sakuppgifter
men gjort en med hänsyn till omständigheterna ursäktlig feltolkning av tulltaxa
eller statistisk varuförteckning. Om man följer varusmugglingsutredningens förslag,
uppnås bättre överensstämmelse med vad som gäller enligt taxeringslagen.
Hovrätten förordar därför att bestämmelsen utformas i enlighet med detta.

Kammarrätten i Stockholm samt handelskammarförbundel, grossistför-bundel,
köpmannaförbundet, industriförbundet och spedilörförbundel motsätter sig att
angivande av statistiskt nummer bedöms som uppgift i sak. Skälet är att
uppgiften kan vara svårbedömbar.

2.4 Tulltilläggets storlek

Beklädnadsarbeiarnas förbund framhåller att den av GTS
föreslagna avgiftsnivån är för låg för att ge önskad preventiv effekt. Även riksrevisionsverkel
ifrågasätter om inte den föreslagna avgiftsnivån är för låg. I övrigt görs inga
erinringar mot förslaget.

2.5 Beslutande myndighet

Inga särskilda erinringar görs mot GTS förslag att frågor
om tulltillägg skall beslutas av tullmyndigheten.

2.6 Tulltillägg i förhållande till förverkande

Hovrätten för Västra Sverige ställer sig tveksam till GTS
förslag och anför:

Förslaget i denna del innebär en ändring av
hittillsvarande praxis. Enligt denna skall i fall då endast en del av värdet
förklarats förverkat någon tull eller annan införselavgift ej utgå. Hovrätten
ställer sig tveksam Ull generaltullstyrelsens förslag i denna del, särskilt
såvitt bestämmelsen innebär att i vissa fall tulltillägg fill viss del utgår då
domstol förordnat om partiellt förverkande. Den sammanlagda sanktionen i form
av straff, partiellt förverkande och tulltillägg skulle i vissa fall framstå
som alltför hård. Systemet med dubbla sanktioner skulle för övrigt på ett icke
önskvärt sätt binda domstolarna när det gäller straffmätning och förverkande.
Eftersom förverkande ej blir aktuellt då det gäller skattebrott framstår
olägenheten för domstolarna med det nu framlagda förslaget som mera påtaglig än
vad som gäller beträffande skattetillägg. Hovrätten vill därför ifrågasätta om
det

inte
vore lämpligare med en regel av innebörd aU tulltillägg ej skall påföras Prop.
1985/86: 41 i fall där tullmyndigheten avser anmäla gärningen till åtal. Om
fråga om tulltillägg i sådana fall därefter upptas endast då åtal ej kommer till
stånd eller fällande dom ej meddelas, saknas anledning att överväga en regel om
åtalsbegränsning i varusmugglingslagen i enlighet med generaltullstyrelsens
förslag. En sådan regel kan för övrigt - såsom framhållits i departementspromemorian
- ej införas utan att varusmugglingslagens systematik revideras. Hovrätten
ställer sig vidare tveksam tkl huruvida en regel om ätalsbegränsning för de
fall som föreslagits har någon nämnvärd praktisk betydelse. Enligt
generaltullstyrelsens bedömning leder förhållandevis fä fall av de förfaranden,
varom här är fråga, fill åtal och än färre till fällande dom. I ett system med
dubbla sanktioner kan domstolen i sin straffmätning beakta det men som tulkillägget
innebär.

I
övrigt görs inga erinringar mot förslaget.

2.7 Åtalsbegränsning

Flertalet
remissinstanser däribland åklagarmyndigheterna, hovrätten för Västra Sverige,
Stockholms tingsrätt och jordbruksnämnden kritiserar GTS förslag. Kritiken går
ut på aU 2 § VSL avser sådana undandragandebrott, som grundar sig på att varor
inte getts till känna i samband med införsel, medan undandraganden genom
oriktigt uppgiftslämnande till tullmyndigheten faller utanför paragrafens
tillämpningsområde.

2.8 Övriga frågor

Några
direkta erinringar mot de föreslagna eftergiftsgrunderna görs inte. Flera
remissinstanser, däribland kammarrätten i Göteborg och kommerskollegium,
påtalar dock att bestämmelserna om eftergift bör tillämpas generöst, särskilt i
inledningsskedet och i fråga om angivande av statistiska nummer.

Kammarrätten
i Stockholm anför:

Allmänt
framgår att eftergiftsgrunderna skall tillämpas liberalt, möjligen mer
frikostigt än i andra skattesammanhang. I fråga om juridiska personer synes
avsett att detta skall gälla med avseende på de allmänna eftergiftsgrunderna,
särskilt i fak av sjukdom hos medhjälpare. Med hänsyn till de särskilda
förhållanden som kan råda i fråga om förtullning och tulldeklarationer synes
en sådan liberalisering befogad.

Särskilda
problem uppstår när det gäller att bedöma om allmän efter-giftsgrund föreligger
då en deklarant har lämnat oriktig eller ofullständig uppgift på grund av att
han har vilseletts av en utländsk varuleverantör. Så kan vara fallet
beträffande uppgift om såväl själva varans beskaffenhet och användning som dess
värde och ursprung. I tullsammanhang måste något ansvarigt subjekt finnas inom
riket, eftersom ansvar för tull endast undantagsvis kan utkrävas av den som är
utomlands. I praxis har eftertulltaxering praktiskt taget genomgående skett
trots att den tullskyldige har anfört aft taxeringen varit uppenbart oskälig på
grund av att han vilseletts av utländsk leverantör.

Vid
beskattning är kriteriet på oriktig uppgift närmast identiskt vid å ena

sidan eftertaxering och efterbeskattning samt å andra sidan påförande av 71

Prop.
1985/86: 41 skattetillägg. Mot bakgrund av den liberalare inställning till
eftergiftsgrunderna som generaltullstyreisen har gett uttryck för och till
vilken kammarrätten har anslutit sig kan en strängare bedömning <8v tänkas
komma att ske vid eftertulltaxering på grund av vilseledande som har
förorsakats av en utländsk leverantör än när fråga är om eftergift i
motsvarande fall av tulltillägg. En sådan avvägning kan möjligen vara
materiellt riktig men kan ändå tänkas förorsaka problem vid tillämpningen.

Ett
särskilt skäl för eftergift bör anses föreligga, när en tulldeklarant gör
sannolikt att oriktig uppgift från hans sida i en deklaration beror på att han har
fått oriktiga eller vilseledande uppgifter av tulltjänsteman, t. ex. angående
varans rubricering eller principerna för hur tullvärdet skall beräknas.

Hovrätten
för Västra Sverige anför att tulldeklarationsskyldigheten till övervägande del
berör personer eller företag som i sin yrkesverksamhet betalar tullar och andra
införselavgifter, varför eftergift enligt paragrafens första mening i huvudsak
bör komma i fräga för personer som inte yrkesmässigt driver importverksamhet.
Vidare förutsätter hovrätten att GTS kommer att utfärda detaljerade anvisningar
för att en i största möjliga utsträckning likartad praxis skall kunna
upprätthållas av de lokala tullmyndigheterna.

72

Bilaga 4 Prop.
1985/86:41

Tullprocedurer
och straffrättsliga sanktioner

Inledning

I
samband med import av varor skall ofta tull, annan skatt eller avgift betalas
till statsverket. Tullarna tillkom ursprungligen i statsfinansiellt syfte.
Efterhand har de mera kommit att fungera som näringspolitiskt instrument.
Tullarnas betydelse har emellertid frän båda dessa synpunkter blivit allt
mindre. Tull uppbärs alltid av tullverket. Skatter i samband med import liksom
andra införselavgifter uppbärs i allmänhet av tullverket men i vissa fall av
annan myndighet. Tullverkets uppbörd av mervärdeskatt uppgår till betydande
belopp och är väsentligt större än tulluppbörden. Tull och andra avgifter som
tullverket uppbär fastställs vid förtullningen av varan. Innan tull och andra
införselavgifter har betalats, fär i princip ingen förfoga över varan. Det s.
k. hemtagningssystemet utgör emellertid ett undantag härifrån. Systemet innebär
att en etablerad importör som fått GTS:s medgivande att vara hemtagare i
princip fär ta hand om och i övrigt förfoga över varan trots att den inte har
förtullats. Annan importör som har fått tillstånd av GTS att betala tull och
avgift enligt särskild tullräkning kan, sedan tulltaxering skett, fä förfoga
över varan, trots att tullen inte har betalats.

Vid
förtullning utgår tull enligt tulltaxan, om annat inte är föreskrivet.

Vid uppbörden av skatter
som utgår även på importerade varor tillämpas tvä olika system. Vissa skatter
tas liksom tull genomgående ut av tullverket vid importen. Andra skatter
uppbärs delvis av tullverket i samband med importen delvis av den inrikes beskattningsmyndigheten,
som regel riksskatteverket (RSV). På RSV ankommer då enligt principerna för det
s.k. punktskattesystemet aft ha hand om uppbörden av sådan skatt, som faller på
vissa särskilt registrerade skattskyldiga. Dessa skattskyldiga - i huvudsak
större importörer - skall leverera in skatten till RSV i samband med sin övriga
skatteredovisning för tillverkning eller omsättning inom landet. Tullverket har
då i samband med införseln endast att till beskattningsmyndigheten lämna
rapport om den skattepliktiga import som skett till registrerad skattskyldig.
Det ankommer dock alltid på tullverket att för sådan varuinförsel uppbära
förekommande tull och mervärdeskatt. Det uppskov med skatteinbetalningen, som
detta punktskattesystem ger de registrerade skattskyldiga, innefattar
självfallet en betydande ekonomisk förmån för dem, eftersom de får lagerhålla
varan utan att ha erlagt den punktskatt som utgör en stor del av priset vid
varans äterförsäljning. Därmed vinns det väsentliga syftet att den registrerade
importören (tillverkare, återförsäljare eller störte förbrukare) i
beskattningshänseende kommer i samma konkurrensläge som inhemska producenter
av den punktskat-tebelagda varan. Till den del andra än registrerade
skattskyldiga importerar punktskattepliktiga varor - som regel en obetydlig
del av importen -tas däremot skatten ut av tullmyndigheten i samband med förtullningen.

73

Prop.
1985/86: 41 Tullverket fungerar alltså här som beskattningsmyndighet.
Skatten påförs och tas ut i samma ordning som gäller för tull.

Tullverket
ombesörjer genomgående den pä importen fallande uppbörden av mervärdeskatt
enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt, chokladutjämningsavgift enligt lagen
(1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk, reklamskatt enligt lagen
(1972:266) om skatt på annonser och reklam, burkavgift enligt förordningen
(1983:847) om avgift vid införsel av aluminiumburkar. Även växtskyddsavgift
enligt förordningen (1975:994) om införsel av växter samt s. k. vegetabilieavgift
enligt 6 § kungörelsen (1974:270) om kontroll vid införsel av livsmedel uppbärs
av tullverket.

Uppbörden
av skatten eller avgiften är fördelad mellan RSV och tullverket och sålunda
olika reglerad för registrerade och oregistrerade importörer enligt den nyss
antydda ordningen i följande skatteförfattningar:

lagen
(1941:251) om särskild varuskatt,

lagen
(1957:262) om akmän energiskatt,

lagen
(1961: 372) om bensinskatt,

lagen
(1961:394) om tobaksskatt,

lagen
(1973: 37) om avgift på vissa dryckesförpackningar,

lagen
(1973:1216) om särskild avgift för oljeprodukter och kol,

bilskrotningslagen
(1975: 343),

lagen
(1977:306) om dryckesskatt,

lagen
(1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon,

lagen
(1982:691) om skatt på vissa kassettband,

lagen
(1982:1200) om skatt pä videobandspelare,

lagen
(1984: 355) om skatt på vissa dryckesförpackningar och

lagen
(1984:409) om avgift på gödselmedel.

För
vissa varor utgår ohka prisregleringsavgifter i samband med import, tillverkning
m. m.

Enligt
lagen (1967:340) om prisreglering pä jordbrukets område utgår sålunda vissa
avgifter för jordbruksprodukter som tillverkas, omsätts m. m. inom landet.
Jordbruksnämnden är beskattningsmyndighet i dessa fall. Även vid införsel utgår
vissa avgifter. Dessa uppbärs på något undantag när av tullverket i samma
ordning som tull. Uppbörden av avgifter enligt lagen (1974: 226) om
prisreglering pä fiskets område är på liknande sätt uppdelad mellan
jordbruksnämnden och tullverket.

Skatter
och avgifter på export av varor förekommer i. n. mera sällan, och de avgifter
som utgår betalas inte till tullverket utan uppbärs av annan myndighet.
Tullverket har dock regelmässigt skyldighet att kontrollera att föreskrivna
avgifter har eriagts, innan utförsel fär ske.

Enligt
kungörelsen (1968:591) om erläggande av mervärdeskatt i vissa

fak vid utförsel utgår mervärdeskatt för vara, som utförs för försäljning

från kiosk eller liknande försäljningsställe ombord på fartyg på linjer mel

lan Sverige och Danmark, Finland eller Norge. Detta gäller dock inte i

fråga om spritdrycker, vin, starköl, öl, tobaksvaror, parfymer, kosmetiska

preparat och toalettmedel samt choklad- och konfektyrvaror. Skatten ad

ministreras av länsstyrelserna på samma sätt som skatt på omsättning

inom landet.

74 Statens jordbruksnämnd har hand om uppbörd och
redovisning av vissa

avgtfter
som utgår vid utförsel av jordbruksprodukter, fisk och vissa andra Prop.
1985/86: 41 varor. Avgifterna regleras i lagen (1967:340).med vissa
bestämmelser om prisreglering pä jordbrukets område och lagen (1974: 226) om
prisreglering på fiskets område.

Allmänt om förfarandet

Den
sedan 1974 tillämpade tullproceduren, avviker i väsentliga hänseenden frän den
tidigare gällande. Enligt den äldre ordningen skulle tulltaxeringen baseras på
en undersökning av varorna i varje särskilt fall. Klassificeringen av varorna
och bestämmandet av deras tullvärde vilade liksom fastställandet av tull och
andra införselavgifter helt på tullverket. I princip ålåg det även tullverket
att ta hand om varorna i avvaktan på förtullningen. I prakuken utvecklades
emellertid förfarandet så att godsundersökning förekom endast i begränsad
omfattning. Tulltaxeringen skedde i regel främst på grundval av handlingar som
företeddes vid införseln och uppgifter frän importören. Förfarandet gick under
benämningen avancerad tulltaxering. Ett frivilligt deklarationsförfarande
tillämpades försöksvis i viss omfattning. Försöksvis infördes också en ordning
som tillät godsvård i privat regi i avvaktan på varornas förtullning.

En
väsentlig nyhet i den nya tullproceduren var hemtagningsförfarandet, som
innebär att företag, som bedriver en mer regelbunden importverksamhet, fär
efter tillstånd av tullmyndighet ta hand om och förfoga över varorna redan
innan dessa har förtullats.

Tullverkets
befattning med godsvården har i princip upphört. 1 avvaktan pä tullbehandling
tas varorna om hand av privata förelag, som fått tullverkets tillstånd att
bedriva godsvård.

Tulltaxeringen
sker som regel med ledning av en tulldeklaration, som lämnas av den som anger
varan till förtullning. TulldeklaraUonen skall i princip innehålla sådana
uppgifter om varorna, att dessa omedelbart kan tulltaxeras med ledning av
uppgifterna i deklarationen.

Hemtagning

De
grundläggande bestämmelserna om hemtagning finns i 3-5 §§ TL. Där föreskrivs
att den som bedriver importverksamhet med tullmyndighetens medgivande kan få ta
hand om och förfoga över vara, trots att den inte har förtullats, och vidare
anges hemtagarens skyldighet i fråga om varans förtullning. Närmare
föreskrifter om hemtagning finns i 2—7 §§ TSt och 148-158 §§ Generaltukstyrelsens
tullordning (TFS 1973:159, TO). Bestämmelserna innebär i huvudsak följande.

Tillstånd till hemtagning
meddelas av tulldirektion eller i vissa fall av

GTS. För att fä hemtagningstillstånd bör importören vara etablerad här i

landet och registrerad i aktiebolags-, förenings- eller handelsregister. Åter

kommande import förutsätts. Importören skall ha sådana personella och

andra resurser, att han kan fullgöra sina skyldigheter mot tullverket. Verk

samheten skall bedrivas i sådana former, att tullverket kan utöva tillsyn

och kontroll genom inspektionsbesök och bokföringsgranskning. Hem- 75

Prop.
1985/86: 41 tagningstillstånd ges i allmänhet endast till företagare, som är
bokföringsskyldiga enligt lag. Hemtagningstillstånd kan lämnas för viss tid
eller tills vidare. Det kan begränsas till vissa bestämda varuslag och
förbindas med de villkor som tullmyndigheten finner nödvändiga. I tillståndet
anges den tullanstak, till vilken importören skall lämna anmälan om förtullning
eller annan tullklarering av hemtagen vara (konirolltullanstalt). Hemtagningstillstånd
kan när som helst återkallas.

När
en hemtagare vill ta hand om en vara, skall han lämna en hemtagningsanmälan till
tullanstalten på den ort där varan finns. Hemtagningsanmälan får lämnas genom
ombud, exempelvis en speditör. Anmälan skall innehålla uppgift om kollis antal,
slag, märke och nummer och varans slag och kvalitet samt de övriga uppgifter om
varan som behövs för tullkontrollen. Vidare skak finnas en försäkran att varan
inte är av sådant slag att dess hemtagning hindras av importrestriktioner.
Tullmyndigheten kontrollerar, att hinder för hemtagning inte föreligger. Enligt
lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade
varor, m.m. gäller särskilda regler i fråga om hemtagning av varor, för vilka
föreskrivits införselförbud eller särskilda införselvillkor.

Där
inga särskkda restriktioner gäller, får hemtagaren fritt förfoga över varorna,
t. ex. sälja eller förbruka dem. Ofta levereras varorna direkt till importörens
kunder. Om en hemtagare efter varans mottagande upptäcker, att varan inte
stämmer med vad som uppgetts i hemtagningsanmälan, skall han utan dröjsmål skriftkgen
anmäla förhällandet till kontrolltukan-stalten.

Anmälan
till förtullning

Vara
som förs in till tullområdet skall förtullas. Vid förtullningen tar
tullmyndigheten ut tull, skatt och annan införselavgift. I samband med förtullningen
kontrolleras att varan får införas. Utan att förtullas får varan enligt 2 §
tredje stycket TL 1) sändas genom tullområdet eller transiteras, 2)förvaras på
tullupplag eller tullager, i frihamn eller exportbutik, 3) innehas med
temporär tullfrihet eller 4)återutföras.

Hemtagna
varor anmäls till förtullning periodvis. Varor som har tagits hem under en
kalendervecka skall sålunda normalt anmälas senast torsdagen i andra
kalenderveckan därefter (155 § TO). Hemtagaren har alltså 10-17 dagar på sig
att göra i ordning förtuUningshandlingarna. Om det föreligger särskilda skäl
kan GTS i hemtagningstillståndet föreskriva annan längre tid för förtullningsanmälan.

Anmälan
till förtullning av hemtagen vara sker genom att importanmälan

och tulldeklaration lämnas till kontrolltukanstalten (82 § TO). Faktura eller

motsvarande skall fogas vid deklarationen och på anmodan skall hemta

garen förete frakt- och försäkringshandlingar o.d. och lämna andra upp

gifter om varan som är av betydelse för tulltaxeringen (90 § TO). Hemta

garen kan i stället för att ange varan till förtullning anmäla den till någon

annan form av tullklarering, t. ex uppläggning på tukkredillager eller tull

upplag. Anmälan skall innehålla de uppgifter om varans beskaffenhet,

76 värde och kvantitet som kontroktullanstalten
föreskriver med hänsyn till

tullkontrollen och
åtföljas av handlingar som bestyrker dessa uppgifter Prop. 1985/86:41 (157
§ TO).

Den
som inte är hemtagare skall anmäla varan till förtullning vid införseln eller,
om varan transiteras till ort inom riket, när den ankommer dit (förtullningen
kan dock skjutas på framtiden genom att varan istället anmäls till uppläggning
på tullupplag eller tullager eller någon annan form av tullklarering). Därvid
skall importanmälan och tulldeklaration lämnas omedelbart. I fråga om
skyldighet att inge faktura eller motsvarande handling och att på anmodan visa
upp frakt- och försäkringshandlingar samt förete andra handlingar och lämna
tillgängliga uppgifter om förhållande som kan ha betydelse för tulltaxeringen
gäller detsamma som vid förtullning av hemtagen vara (90 § TO). Frän
skyldigheten att lämna deklaration finns dock omfattande undantag.
Deklarationsplikt föreligger sålunda inte i fråga om varor som införs av
resande och vid annan privatimport och inte heller om varan är fri från tull
enligt vissa angivna stadganden i tullförordningen (1973:979) och tukkungörelsen
(1973:1014). Om tullmyndigheten inte anser sig kunna godta muntliga uppgifter
skall de uppgifter som behövs för förtullningen lämnas i importanmälan. Resande
kan normalt anmälda de varor han för med sig muntligt.

En
tullskyldig som inte behöver lämna tulldeklarafion skall avge särskild värdeförsäkran,
om värdet av varorna överstiger 5000 kr. (93 § TO). Tullmyndigheten kan även i
annat fall kräva sådan försäkran, om den finner anledning till det. Om varan
förs in för annans räkning, kan den tullskyldige anmodas att införskaffa
särskild värdeförsäkran frän denne. Sä skall som regel ske, när värdet
överstiger 5 000 kr.

Särskilda
regler finns i fråga om förtullning av post- och järnvägsförsändelser. Bl. a.
gäller att tulldeklaration som regel inte behöver lämnas vid förtullning av
postförsändelse (206 § TO).

När
varor vid införseln har underkastats annan tullklarering än förtullning, kan
skyldigheten att ange varan till förtullning eller att betala tull m.m.
uppkomma senare. Om exempelvis en vara, som innehas med temporär tullfrihet
används i strid mot de villkor som gäller för tullfriheten, skall den
förtullas, om regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, GTS inte
bestämmer annat (4 § TL och 16 § TE). Vidare kan nämnas att den som vid
inflyttning till riket enligt 21 § TK tullfritt fått införa ett begagnat
motorfordon och överlåter detta inom ett år skall betala tull m. m. för
fordonet, om inte GTS pä grund av särskilda skäl medger undantag härifrän.

Tulldeklaration
skall i princip vara fullständig och utgöra ett färdigt

underlag för beslutet om tulltaxering. I deklarationen skall sålunda finnas

uppgifter om varans art och klassificering, kvantitet och värde för beräk

ning av tull eller annan införselavgift, avgiftssats samt beloppet av tull och

andra avgifter som skall utgå för varan (8 § TL). Det har dock förutsetts,

att det ibland kan vara svårt att lämna en så fullständig deklaration.

Tullmyndigheten kan därför medge undantag frän skyldigheten att lämna

uppgift om varas nummer eller annat, om avsevärd svårighet föreligger att

lämna uppgiften (10 § TSt). Tullanstalten kan vidare medge att den tull

skyldige får lämna preliminär tulldeklaration, om den tullskyldige saknar 77

Prop.
1985/86: 41 det underlag som behövs för en slutlig deklaration och det skulle
förorsaka synnerlig olägenhet att uppskjuta förtullningen (86 § TO). Preliminär
deklaration får vidare lämnas, om varor som enligt tulltaxan skall taxeras gemensamt
anges till förtullning vid skilda tillfällen (9 § TL). Preliminär deklaration
skall så snart som möjligt följas av slutlig deklaration. Tullanstalten kan
bestämma att slutlig deklaration skall lämnas inom viss tid. För att framtvinga
slutlig deklaration kan vite föreläggas (87 § TO). Utöver de uppgifter som
erfordras för tulltaxeringen skall i importanmälan eller tulldeklaration
lämnas uppgift om införseltillstånd och andra omständigheter som behövs för att
avgöra om varan får införas (84 § TO).

Tulldeklaration
fär även lämnas genom ombud, som är godkänt av GTS (7 § andra stycket TL). Även
anställd som kan anses inta förtroendeställning hos den tullskyldige eller hos
ombud kan efter tullmyndighets medgivande få lämna tulldeklaration (7 § tredje
stycket TL). Om en tulldeklaration som har lämnats genom ombud innehåller
oriktig uppgift, som kan föranleda att tull eller annan införselavgift undandras
statsverket eller att vara införs i strid mot förbud, åligger det den
tullskyldige att rätta den oriktiga uppgiften inom tre veckor från den dag
deklarationen lämnades (7 § andra stycket TL). Rättelsen skall göras
skriftligen (88 § TO). En garanti för att den tullskyldige skall få del av
innehållet i ombudets deklaration återfinns i 8 § TSt. där det föreskrivs att
ombudet utan dröjsmål skall överlämna en bestyrkt avskrift eller kopia av
deklarationen till den tullskyldige. Ombud som uppsåtligen eker av grov oaktsamhet
underlåter detta kan enligt 73 § 3 TSt straffas med böter. En tullskyldigs
underlåtenhet att rätta oriktig uppgift i tulldeklaration som lämnats genom
ombud bestraffas i första hand enligt VSL och i andra hand enligt 41 § TL.

En
generell skyldighet att rätta oriktig uppgift som lämnas i samband med förtullning
föreskrivs i 11 § TL. Enligt lagrummet skall en tullskyldig (eller annan för
vars räkning en vara införts) som upptäcker att uppgift som lämnats i
tulldeklaration eller pä annat sätt i samband med förtullningen inte
överensstämmer med varan, anmäla detta hos tullmyndighet inom två veckor från
upptäckten, om förhållandet föranlett eller kan föranleda att tull eller annan
införselavgift undandras eller det föranlett att varan införts i strid mot
förbud. Rättelse behöver dock inte ske, om tiden för besvär över
tulltaxeringsbeslutet gått ut när förhållandet upptäcks. Underlåtenhet att fukgöra
rättelseskyldigheten enligt 11 § bestraffas som tullförseelse enligt 41 §
första stycket 2 TL. om VSL inte kan tillämpas.

Tulltaxering

Med
ledning av de uppgifter som har lämnats i tulldeklarationen eller pä

annat sätt, fastställer tullmyndigheten tull och annan införselavgift för

varan (tulltaxering). Undersökning av varan sker endast stickprovmässigt,

om inte någon särskild omständighet som t. ex. misstanke om oriktig

uppgift föreligger. Tulltaxeringsbeslutet är preliminärt i de fall preliminär

tulldeklaration har lämnats eller särskild utredning behövs för slutlig tull-

78 taxering (96 § TO). Även en hemtagare som inte har
avlämnat deklaration i

rätt
tid kan åsättas en preliminär debitering pä grundval av uppgifterna i Prop.
1985/86:41 hemtagningsanmälan.

Om
ett tulltaxeringsbeslut är felaktigt skall omtulltaxering ske, om felet inte är
att anse som ringa (13 § TL). Omtulltaxering kan verkställas såväl efter
framställning från enskild part som på tullmyndighetens eget initiativ. Fråga
om omtulltaxering får inte väckas, om besvär har anförts över tulltaxeringsbeslutet
eller om besvärstiden har gått ut. Även om en framställning från en
tullskyldig har betecknats som besvär, men tullmyndigheten finner att
taxeringen borde ha fastställts i enlighet med yrkande som har framställts av
den tullskyldige, fär omtulltaxering ske under förutsättning att den
tullskyldige inte har någon invändning häremot. Fråga om omtulltaxering avgörs
av den tullanstalt som har meddelat tulltaxeringsbeslutet.

Eftertulltaxering
skall ske under förutsättning att den tullskyldige i deklaration eller på
annat sätt har lämnat oriktig uppgift till ledning för tulltaxeringen eller
underlåter att lämna uppgift som det ålegat honom att lämna och detta föranlett
att tull och annan införselavgift inte fastställts eller fastställts till för
lågt belopp (14 § TL). Eftertulltaxering fär dock inte ske, om det belopp som
den tullskyldige skulle ha att eriägga är ringa eller om det med hänsyn till
omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att eftertulltaxering sker. Eftertulltaxering
fär normalt inte ske senare än fem år från den dag varan angavs Ull förtullning
(15 § TL). Särskilda bestämmelser gäller om den tullskyldige har avlidit eller
om åtal har väckts mot honom för brott enligt VSL.

På
tull eller annan införselavgift som skall betalas på grund av omtulltaxering
eller eftertulltaxering utgår ränta (20 § första stycket TL).

Om
tull eller annan införselavgift inte kan beräknas tikföriitligt vid tuiltaxering,
omtulltaxering eker eftertulltaxering fastställs avgiften efter skälig grund
(16 § TL). Så kan ske bl. a. då slutlig deklaration inte inges inom föreskriven
tid i fall då preliminär deklaration har lämnats (87 § TO).

Uppbörd

Tull
och annan införselavgift skall betalas till tullverket inom 15 dagar från tulltaxeringsbeslutet
(17 § TL). Importör som har fått tillstånd av GTS att betala avgifterna enligt
särskild tullräkning, s. k. kreditimportör, får dock erlägga betalning senare,
eller inom 15 dagar från den dag räkningen utställts (247 § TO). Varan fär
lämnas ut till honom, innan avgifterna har eriagts. Hemtagare skall vara
registrerad som kreditimportör (148 § andra stycket TO). Ombud som får lämna
tulldeklaration kan åtaga sig betalningsskyldighet för tukräkning (18 § tredje
stycket TL). Betalar inte ombudet inom föreskriven tid, skall den tullskyldige
betala räkningen inom 15 dagar från den dag han fått meddelande därom (255 §
TO).

När tull och
införselavgifter inte har eriagts inom föreskriven tid utgår

restavgift (21 § första stycket TL). Förfallet belopp jämte restavgift indrivs

av kronofogdemyndigheten på begäran av tullmyndighet (21 § andra och

tredje styckena TL). Har säkerhet ställts för avgifterna eller utgör varan 79

Prop.
1985/86:41 säkerhet - det gör den så länge den står under tullverkets
överinseende (19 § TL) - kan avgifterna jämte eventuell ränta tas ut av
säkerheten. Skall beloppet tas ut av varan, försäljs den i regel genom
tullmyndighetens försorg på offentlig auktion, s.k. tullauktion (13-15 §§ TSt).

Straffrättsliga
sanktioner

De
centrala straffbestämmelserna för överträdelser av föreskrifter om in-eller
utförsel av varor finns i VSL. Straffbestämmelser finns dessutom i TL och TSt
samt i vissa av de speciella författningar, som reglerar import och export av
varor. I brottsbalken finns dessutom en förverkanderegel som kan vara
tillämplig vid överträdelser av tullförfattningarna.

Varusmugglingslagen

VSL:s
straffbestämmelser omfattar såväl in- och utförsel i strid mot förbud som
undandragande av tull, annan skatt eller avgift i samband med in- och utförsel
av varor. Lämnas oriktiga uppgifter till ledning för tulltaxering med resultat
att t. ex. mervärdeskatt påförs med för lågt belopp skall förfarandet bedömas
enligt VSL. Motsvarande förfarande vid den inrikes varubeskattningen faller
däremot under skattebrottslagen (1971:69, SkBL). Gränsdragningen mellan VSL och
SkBL har lösts genom att det i 1 § sista stycket SkBL har föreskrivits att
lagen inte skall tillämpas, om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs
i den ordning som gäller för tull.

De
centrala brottet varusmuggling i 1 § VSL omfattar två alternativa förfaranden.
Där föreskrivs i första stycket straff för den som för in varor till riket
eller för ut varor därifrån utan att ge det tik känna för vederbörlig myndighet
och i andra stycket straff för den som lämnar oriktig uppgift i tulldeklaration
eller på annat sätt vilseleder i samband med tullbehandling av gods.
Brottsförutsättningarna i övrigt är att tull eller annan allmän avgift undandras
statsverket eller att in- eller utförseln sker i strid mot förbud.

Vad
som menas med in- eller utförsel har inte närmare definierats i VSL eller
tullagstiftningen. Huvudregeln är att införsel anses ha skett när godset förts
in till eller ut från tullområdet (land- och sjöterritoriet). Regeln måste dock
modifieras med hänsyn till att tullmyndigheten, hos vilken varan skall anmälas,
inte alltid finns precis vid tullområdets gräns.

Det
tillkännagivande av in- eller utförsel av vara som avses i 1 § VSL kan vara
helt formlöst men måste vara riktigt och fullständigt (prop. 1960:115 s. 60).
Tillkännagivandet kan ske genom att föreskriven anmälan lämnas tik en
tullmyndighet, men även exempelvis genom att uppgift om godset lämnas på
adresskortet till ett postpaket (Jungefors-Walberg, Smugglingslagstiftningen s.
72).

Varusmugglingen
föreligger oavsett om den avgift som är i fråga skall

betalas till en tullmyndighet eller till annan myndighet. Avgiftsplikt skall

emellertid föreligga i det enskilda fallet. Det är således inte tillräckligt,
att

80 godset Ullhör ett avgiftspliktigt varuslag.

På
samma sätt krävs för straff vid in- eller utförsel i strid mot förbud att Prop.
1985/86: 41 sådant förbud gäller i det särskilda fallet.

Under
uttrycket tullbehandling i 1 § andra stycket, där vilseledande i samband med tukbehandling
straffbeläggs, ingår varje åtgärd, som tullverket har att vidta med godset,
innan det definitivt frigjorts från tullverkets befaUning (prop. 1960: 115 s.105).

Pä
den subjektiva sidan krävs uppsåt. Eventuellt uppsåt är tillräckligt.

Straffskalan
för varusmuggling av normal svårhetsgrad innefattar böter eller fängelse i
högst två år. Om varusmuggling, som är hänförlig till 1 § första stycket
(underlåtenhet att ge in- eller utförsel tillkänna), med hänsyn till godsets
värde och övriga omständigheter är att anse som ringa är dock straffet enligt 2
§ endast böter högst ettusen kr. För grov varusmuggling är straffet enligt 3 §
fängelse lägst sex månader och högst sex år eller, om smugglingen gällt
narkotika, lägst två och högst tio år. Vid bedömande om brottet är grovt skall
särskilt beaktas om det förövats yrkesmässigt eller avsett gods av betydande
myckenhet eller värde eller om gärningen eljest varit av farlig art.

Enligt
4 § skak vissa uppsåtliga förfaranden, som inte faller in under den allmänna
brottsbeskrivningen i 1 §, anses som varusmuggling.

I
första punkten av 4 § straffbeläggs vissa förfaranden med gods som i föreskriven
ordning redan anmälts hos tullmyndighet. Det är här fråga om oförtukat eller
obeskattat gods eller restitutionsgods eller gods som är underkastat in- eller
utförselförbud. Med restitutionsgods menas gods för vilket ifrågasätts
återbetalning av eller befrielse frän tull eller annan allmän avgift. Det
straffbara handlandet består i att någon förfogar över godset och därigenom
föranleder att tull eller annan allmän avgift undandras statsverket eller att
godset i strid mot införselförbud kommer ut i den fria rörelsen eller utförs i
strid mot förbud. Under denna punkt faller exempelvis aft någon obehörigen för
bort oförtullade varor från tullager eller tullupplag eller att obeskattade
proviantvaror, som förvaras på proviante-ringslager eller har tagits ombord på
fartyg, olovligen förbrukas.

I
andra punkten straffbeläggs att någon, som har fått tullfrihet eller tuknedsättning
för infört gods under viss stadgad förutsättning, förfogar över godset i strid
mot vad som förutsatts. Fall av sådant förfogande är ibland hänförliga under
huvudstadgandet i 1 §. Om den som har fört in en vara uppsåtligen har lämnat
oriktig uppgift vid tullbehandlingen om det ändamål varan är avsedd att
användas för och därigenom utverkat tullfrihet eller tuknedsättning, skak han
straffas för varusmuggling enligt 1 § andra stycket. Men förelåg inte uppsåtet,
när uppgiften lämnades till tullmyndigheten eller kan sådant uppsåt inte visas,
blir ett förfogande över varan i strid mot förutsättningen att bedöma enligt 4
§ andra punkten. Ett annat fall, där detta stadgande är tillämpligt, är då en
resande, som har fört in en bil och därvid erhållit temporär tullfrihet enligt
44 § 1 TK, sedermera överlåter bilen utan att anmäla det till tullmyndigheten.
Om förvärvaren i ett sådant fall inser att fordonet förts in med temporär
tullfrihet, kan han dömas för medhjälp till det olovkga förfogandet.

I
tredje punkten avses förfoganden över varor, som är föremål för

import- eller exportreglering. I samband med att licens beviljas för sådan 81

6 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 41

Prop. 1985/86:41 vara kan licensmyndigheten föreskriva
vissa villkor exempelvis rörande varans användning. Ett förfogande över varan i
strid mot sådant villkor faller under tredje punkten.

1 fiärde punkten straffbeläggs det fallet att någon
vilseleder myndighet, som har att pröva ansökan om tillstånd att införa eller
utföra vara, angående ändamålet med tillståndet och därigenom föranleder att
varan införs eller utförs i strid mot förbud. I dessa fall föreligger en
formellt riktig licens, men den har utfärdats under felaktiga förutsättningar.

Enligt bestämmelsen är det att anse som varusmuggling, om
den som har lämnat tulldeklaration genom ombud underlåter att inom föreskriven
tid rätta oriktig uppgift som förekommer i deklarationen och därigenom föranleder
undandragande av tull eller annan allmän avgift eller införsel i strid mot
förbud. Bestämmelsen är inte i och för sig avsedd att inverka på ombudets
straffrättsliga ansvar för den oriktiga uppgiften.

Varusmuggling kräver som tidigare har nämnts uppsåt. 1 5 §
första stycket har de förfaranden som vid uppsåt grundar ansvar för varusmuggling
straffbelagts även vid grov oaktsamhet från gärningsmannens sida. Straffet är
böter eller fängelse i högst tvä år. I ringa fall skall dock inte dömas till
straff

Försök till varusmuggling skall enligt 8 § första stycket
föranleda ansvar enligt de allmänna reglerna i 23 kap. BrB. Detsamma gäller
förberedelse tik smuggling av narkotika och stämpling till sådan smuggling av
narkotika som inte är ringa.

I 5 § andra stycket straffbeläggs vissa mot försök
svarande förfaranden, när grov oaktsamhet föreligger. Fara skall ha uppkommit
för att tull eller allmän avgift undandras statsverket eller att gods införs
eller utförs i strid mot förbud. De förfaranden som avses är vilseledande -
genom oriktig uppgift i deklaration eller på annat sätt - i samband med
tullbehandling eller licensprövning samt underlätenhet att rätta oriktig
uppgift i tulldeklaration som lämnats genom ombud. Straffskalan i första
stycket - böter eller fängelse i högst två år — gäller även i dessa fall liksom
regeln att straff inte skall ådömas om gärningen är ringa. Den som frivilligt
vidtar åtgärd, som leder fill att faran undanröjs, skall inte dömas till ansvar
enligt andra stycket.

Tullagen

Enligt 41 § TL bestraffas vissa fall av uppsåtlig eller oaktsam
underiåtenhet att iaktta lagens föreskrifter som tullförseelse med böter. De
fall som avses är underlåtenhet att lämna uppgift eller handling som enligt 7-9
§§ eller 10 § första stycket skall lämnas tik ledning för förtullningen, och
underlätenhet att enligt 11 § inom föreskriven tid anmäla upptäckt av
felaktighet i tulldeklaration eller annan uppgift som lämnats till ledning för förtullningen.

Den
skyldighet att rätta oriktig uppgift i tulldeklaration m. m. som före

skrivs i 11 § är en annan än den som enligt 7 § andra stycket gäller för

tullskyldig som har lämnat tulldeklaration genom ombud. Föreskriften i

82 11 § torde ha betydelse främst vid direktförtukning.
Den tullskyldige måste

dä grunda sina uppgifter i huvudsak på de handlingar han
har fått från Prop. 1985/86:41 leverantören, eftersom uppgifterna avges innan
varan har lämnats ut till honom och det av praktiska skäl inte kan begäras att
han annat än i undantagsfall undersöker varan, innan han anger den till förtullning.
Med hänsyn härtill och till den tidspress som råder, kan i dessa fall
skiljaktigheter lätt uppkomma mellan de uppgifter som lämnas och varusändningens
faktiska innehåll utan att uppsåt eller oaktsamhet kan läggas den tullskyldige
till last. Leverantören kan t. ex. ha skickat en större kvantitet varor än som
har beställts och fakturerats. Rättelse skall ske inom två veckor från det
förhällandet upptäcktes, om det har föranlett eller kan föranleda att tull
eller annan införselavgift undandras statsverket eller det föranlett att vara
infört i strid mot förbud. Rättelse behöver inte göras, om felet upptäcks sedan
tiden för besvär mot avgktsbeslutet gått ut.

Ansvar för tullförseelse skall inte ådömas, om underlåtenheten
är straffbelagd i VSL. Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter
medgivande av tullmyndighet.

Tullstadgan

I 72-74 §§ TSt straffbeläggs vissa förseelser mot stadgans
bestämmelser eller föreskrifter som meddelats med stöd av stadgan med böter.
Här avses t. ex. förbrukning eller användning av oförtullad vara pä tullupplag
eller tullager, underlåtenhet av ombud som har lämnat deklaration för tullskyldig
att lämna bestyrkt avskrift eller kopia av deklarationen till den tukskyl-dige
och underlåtenhet av befälhavare pä transportmedel att lämna föreskrivna
anmälningshandlingar. Pä den subjektiva sidan krävs uppsåt eller oaktsamhet. I
ringa fall skall enligt 75 § inte dömas till ansvar. De förfaranden som avses
i bestämmelserna faller ibland även under VSL. I sådana fall tar VSL:s
bestämmelser över stadgans enligt föreskrift i 75 §. I likhet med vad som
gäller om tullförseelse fär allmänt åtal för förseelse mot TSt väckas endast
efter medgivande av tullmyndighet.

Brottsbalken

En bestämmelse om förverkande, som förtjänar särskild
uppmärksamhet i

detta avseende, är 36 kap. 3a § brottsbalken (i kraft den 1 juli 1982). Enligt

detta stadgande skall domstol förverka sådana företagsekonomiska vinster

som uppkommit hos näringsidkare till följd av brott i deras näringsverk

samhet. Bestämmelsen som är subsidiär i förhällande tik andra förverkan

deregler tar inte enbart sikte pä direkta brottsförtjänster utan även på

värdet av sådana ekonomiska fördelar som pä ett mera indirekt sätt kan

härledas till brottet. Hit kan räknas exempelvis besparingar i form av

uteblivna kostnader av olika slag samt i vissa fall ökade vinster som har

uppkommk i anledning av att gällande bestämmelser blivit åsidosatta. Om

bevisningen av värdet hos de ekonomiska fördelarna inte kan eller endast

med svårighet kan föras fär värdet uppskattas tik ett med hänsyn till

omständigheterna skäligt belopp. Förverkande skall inte ske om det är

obilligt. Vid bedömningen om sä är fallet skall bl. a. beaktas om det finns 83

Prop.
1985/86:41 anledning anta att annan betalningsskyldighet som svarar mot
fördelarna av brottet kommer att åläggas näringsidkaren eller annars fullgörs
av denne.

84

Bilagas Prop. 1985/86:41

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs i fräga om lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling

dels att rubriken närmast före 24 § skall utgå,

dels att i lagen skall införas en ny paragraf 23 a §, samt
närmast före 23 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Om åtal och talan om förverkande

23 a §

Åtal för brott som avses 11,2,4 eller 5 § får väckas
endast när det finns särskilda skäl, om påföljden för brottet kan väntas bli
böter med visst högsta belopp eller högst sextio dagsböter, och gärningen kan
föranleda påföring av lulllillägg enligt 40 a § lullagen (1973:670) eller en
sådan särskild avgift som avses i 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande all
meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor. Vad som sägs i första
stycket gäller även talan om förverkande enligt denna lag.

Denna lag träder i kraft den I april 1986.

7 Riksdagen 1985/86. 1 .-iaml. Nr 41 85

Prop. 1985/86:41 pörslag
till

Lag om ändring i tullagen (1973:670)

Härigenom föreskrivs i fråga om lullagen (1973:670)'

dels aft 40, 40 a-40 d, 44, 45 och 48-50 §§ skall ha
följande lydelse,

dels att
rubriken närmast före 39 § skall lyda "Tullskyldighet i särskilda

fall". dels att i lagen skall införas sju nya
paragrafer, 40 e-40 k §§ samt

närmast före 40 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

40

Om någon infört eker låtit införa en vara utan att den angetts
till förtullning eller anmälts för behandling som avses i 2 § tredje stycket
eller 3 § andra stycket, är han skyldig att betala den tull och annan
införselavgift som skulle ha utgått om varan förtullats vid införseln. Detsamma
gäller den som i samband med införsel av en vara i övrigt vidtagit sådan åtgärd
att risk uppkommit för att varan skulle undgå förtullning.

Den som förfogat över en oförtullad vara som avses i 2 §
tredje stycket i strid mot föreskriven inskränkning i förfoganderätten är
skyldig att betala den tull och annan införselavgifi som därigenom undandragits
eller kunnat undandras. Den som förfogat över en förtultad vara i strid mot
föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller
återbetalning av tull eller annan införselavgift fär inte åtnjuta förmånen.

Om särskilda skäl föreligger kan Om särskilda skäl föreligger kan

generaltullstyrelsen medge nedsatt- generaltullstyrelsen
medge nedsätt

ning av eller befrielse från tullen ning av eller befrielse från tullen

eller avgiften. eller avgiften eller medge
befrielse

från tuUskyldighet för varor som blir föremål för
behandling enligt 2 § tredje stycket.

Frågor om lullskyldighet enligt denna paragraf får inte
prövas senare än fem år efter utgången av den månad, under vdken varan infördes
eller det olovliga förfogandet ägde rum. Dock skall vad i 15 § föreskrivits om
tider för prövning av eftertulltaxering i särskilda fall tillämpas på
motsvarande sätt.

Tulltillägg, förseningsavgift, straff och vite

40
a f

Har den som lagil hand om vara Har den som är lidlskyldig och

efter
medgivande enligt 3 § andra skyldig alt lämna tidldeklaration, i

stycket
underlåtit att inom föreskri- en tulldeklaration eller ett annat

ven tid
lämna tulldeklaration, på- dokument som avgetts till ledning

' Senaste lydelse av rubriken närmast före 39 § 1974; 982.

- Senaste lydelse 1984:940.

86 ' Senaste lydelse 1974: 982.

Nuvarande
hdelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:41

föres honom förseningsavgift med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket den tullskyldige anmanats
atl lämna tulldeklaration inom viss tid men icke efterkommit anmaningen,
bestämmes förseningsavgiften till 200 kronor.

I fråga om förseningsavgift gäller bestämmelserna / I7—19§§
saml 21 § andra stycket och 22 § i tillämpUga delar.

för fastställande av tull eller annan införselavgifi,
lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras en särskild
avgift (tulltilllägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan införselavgifi
som inte skulle ha påförts om den orikliga uppgiften godtagils. Delsamma
gäller om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i omtulltaxerings-
eller besvärsärende avseende fastställande av tull eller annan införselavgift.

Har avvikelse från tulldeklaration sketl med stöd av 16 §
skall den lullskyldige påföras lulllillägg. Tulliillägget är tjugo procent av
den lull och annan införselavgifi som lill följd av uppskattningen påförs den
tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del
uppskattningen innefallar rättelse av en oriklig uppgift från den tidlskyldige
påförs dock tulllillägg enligt första stycket.

Om den
som är lullskyldig enligt 40 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration till
ledning för fastställande av tull eller annan införselavgift skall han
påföras tulltilllägg. Tulliillägget är tjugo procent av den lull och annan införselavgifi
som påförs eller, vid förfogande en-hgt 40 § andra stycket andra meningen,
tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.

Fråga
om förseningsavgift prövas av tullmyndigheten. Innan beslut fattas om påföring
av förseningsavgift, skall den lullskyldige beredas tillfälle atl yttra sig,
om ej hinder möter däremot.

Förseningsavgift
får helt efterges, om underlåtenheten kan anses ursäktlig eller ringa. Sådan
avgift får även nedsättas.

Vid
tillämpning av 40 a § ansvarar den som är lullskyldig för handlingar och
underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnats
för en tullskyldig som är juridisk person skall anses ha lämnats av den lullskyldige,
om del inte var uppenbart all uppgiftslämnaren saknade behörighet all
företräda den lullskyldige.

Senaste
lydelse 1974:982.

87

Prop.
1985/86:41 Nuvarande lydelse

Föreslagen
lydelse

Om en
vara eller dess värde blir föremål för förverkande enligt lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling, utgår inte lull eller annan införselavgift för
varan lill den del varan eller dess värde förverkas. Ett tidigare meddelat
beslut om tull eller annan införselavgift skall upphävas eller ändras, sedan
dom eller beslut som innefattar förverkande vunnit lagq kraft.

Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en
felräkning eller felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller
annat dokument som lämnats till ledning för lulllaxeringen.

Tulllillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser
bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på lullbefrielse
eller tullnedsättning, eller fråga om skäligheten av en uppskattning eller
värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Har en lullskyldig frivilligi rätlai en oriklig uppgift
eller anmäh förhållande som avses i 40 § första eller andra stycket påförs
inte tulltilllägg.

40 d

Frågor om tullskyldighet enligt 40 § får inte prövas
senare än fem år efter utgången av den månad, under vilken varan infördes eller
del olovliga förfogandel ägde rum. Dock skall vad i 15 § föreskrivits om lider
för prövning av efterlull-laxering i särskilda fall tillämpas på motsvarande
sätt.

Har den som tagit hand om en vara efter medgivande enligt
3 § andra stycket inte kommit in med lulldeklaralion vid den iidpunkl då deklaraiionen
senast skulle ha lämnats, påjörs han en särskild avgift (förseningsavgift).

Förseningsavgiften
är 100 kronor. Avgiften är dock 200 kronor om den lullskyldige anmodats atl
lämna lulldeklaralion men inie fullgjort skyldigheten inom den tid som
föreskrivits.

' Senaste lydelse 1984:940. Senaste lydelse 1984:940.

40 e §

Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis
efterges om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant
samband med den lullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller
därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Delsamma gäller om
felaktigheten eller under-låtenbeten framstår som ursäktlig med hänsyn till den
oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan sär-

Nuvarande
lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 41

skild omständighet, som rör annat än vad som sägs i första
meningen. Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandragits
genom felaklighelen eller underlålenhelen är alt anse som ringa.

40 f§

0/7? en vara eller dess värde blir föremål för förverkande
enligt lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, tas inte tull, annan införselavgift
för varan eller tulltilllägg ut till den del varan eller dess värde förverkas.
Ett tidigare meddelat beslut om tull, annan införsel-avgift eller lulllillägg
skall upphävas eller ändras, sedan dom eller beslul som innefattar förverkande
vunnit laga kraft.

40 g §

Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av lullmyndig-heien.
Kammarrällen prövar dock, på talan av del allmänna ombudet, frågor om lulllillägg
på grund av oriktiga uppgifter i mål om lull eller annan införselavgift. Sådan
talan får föras om den oriktiga uppgiften inte har godtagils efler prövning i
sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom eti år från ulgången
av den månad då domen eller del slulliga beslutet i målet har vunnit laga
kraft.

Den lullskyldiges yrkande ifråga

om tulltillägg eller förseningsavgift

skall utan hinder av vad som an

nars gäller om besvär prövas, om

beslutet om den tull eller annan in

förselavgifi som den särskilda av

giften avser inte har vunnit laga

kraft. Detsamma gäller om det all

männa ombudet framställt ett så

dant yrkande till förmån för den

tullskyldige. Om yrkandet fram

ställs först i domstol, kan domsto

len förordna all målet om tulltill

lägg eller förseningsavgift skall tas

upp och vidare handläggas av tull

myndigheten. 89

Prop.
1985/86:41 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Innan beslul fattas om påföring av lidhillägg eller
förseningsavgift skall den tullskyldige om möjligt beredas tUlfälle atl yttra
sig.

40 h §

Beslämmelserna om eftergift skall beaktas även om yrkande
om detta inte har framslällls, i den mån del föranleds av vad som har
förekommit i ärendet eller målet om lulllillägg eller förseningsavgift-Om tull
eller annan införselavgift sålts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet
om tulllillägg som nedsällningen kan föranleda.

40 i §

Tulltillägg under femtio kronor påförs inte. Öreial som
uppkommer vid beräkningen bortfaller. Tulllillägg lillfaller staten.

40j§

Om betalningsskyldighet för tull eller annan införselavgifi
inie längre kan åläggas får tullmyndigheten inte påföra lulllillägg på beloppet

40 k §

/ fråga om lulllillägg och förseningsavgift lillämpas
17-19 §§ saml 21 § och 22 § första och fjärde styckena.

44 §"

7"a/an mo? beslut, som annan tull- Beslut, som någon annan tull

myndighet än generaltullstyreisen myndighet
än generaltullstyrelsen

meddelat enligt denna lag eller med har
meddelat enligt denna lag eller

stöd av lagen utfärdade bestämmel- enligt
andra bestämmelser som ut

ser, föres hos generaltullstyrelsen färdats
med stöd av lagen, får

genom besvär. överklagas hos generaltullstyrelsen

genom besvär.

Avser besvären fastställelse av Avser besvären fastställelse av

tull, annan infö.rselavgift, ränta, tull,
annan införselavgift, ränta,

restavgift eller förseningsavgift, restavgift,
tulltillägg eller förse

skall besvärshandlingen ha kommit ningsavgift,
skall besvärshandling-

in inom sex månader frän den dag en ha kommk
in inom sex månader

då beslutet meddelades. Sker om- frän den dag
dä beslutet medde-

90 Senaste lydelse 1984:940.

Nuvarande
lydelse

Föreslagen
lydelse

Prop.
1985/86:41

tulltaxering
gäller dock all besvärs-handlingen skall ha kommit in inom sex månader från den
dag då tulllaxeringsbeslutet meddelades eller, om besvärstiden blir längre därigenom,
inom två månader från den dag då omtulltaxeringsbeslutet meddelades.

lades
eller, i fall då omtulltaxering skett, inom två månader från den dag dä omtulltaxeringsbeslutet
meddelades, om besvärstiden därigenom blir längre.

Talan mot generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag
eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser föres hos kammartätt genom
besvär, när talan avser fråga om

1. fastställelse av tull eller annan
införselavgift och prövningen ej gäller sådant beslut om befrielse frän eller
nedsättning eller återbetalning av avgift som meddelats med stöd av
regeringens bemyndigande,

2. temporär tullfrihet,

3. restitution av lull eller annan
införselavgift,

4. varucertifikat enligt protokoll 3
Ull Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen eller bilaga B del
1 tkl konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,

5. inskränkning i rätten all förfoga
över vara,

6. förhandsbesked,

8. ränta, restavgift eker förseningsavgift,

9. kostnad som avses i 30 § andra
stycket eller 37 §,

10. föreläggande samt

11. utdömande av vite.

Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller
enligt andra bestämmelser som utfärdats med stöd av lagen får överklagas hos kammartätt
genom besvär, när del är fråga om

1. fastställelse av tull eller annan

införselavgifi och prövningen ej

gäller sådant beslut om befrielse

från eller nedsättning eller återbe

talning av avgift som meddelats

med stöd av regeringens bemyndi

gande,

2.
temporär
tullfrihet,

3.
restitution av
tull eller annan införselavgift,

4.
varucerfifikat
enligt protokoll 3 lill Sveriges avtal med Europeiska ekonomiska gemenskapen
eller bilaga B del 1 till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,

5.
inskränkning i
rätten alt förfoga över vara,

6.
förhandsbesked,

7.
ränta
eller restavgift,

8.
tulltiUägg
eller förseningsavgift,

9.
kostnad som
avses i 30 § andra stycket eller 37 §,

10. föreläggande samt

11. utdömande av vite.

Har
generaltullstyrelsen avvisat ansökan om förhandsbesked eller återkallat lämnat
förhandsbesked eller meddelat beslut som avses i 33 § tredje stycket, får talan
mot beslutet ej föras. I övrigt föres talan mot generaltullstyrelsens beslut
enligt denna lag eller med stöd av lagen utfärdade bestämmelser hos regeringen
genom besvär.

'Senaste
lydelse 1984:940.

91

Prop.
1985/86:41 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

48 § Tullskyldig får anföra besvär i särskild ordning om

1.
tull eller
annan införselavgift felaktigt fastställts mer än en gång för viss vara,

2.
han, till följd
av underlåtenhet att lämna tulldeklaration eller infordrad uppgift,
felaktighet i tulldeklaration eller annan uppgift som han lämnat eller i
uppgift som legal till grund för sådan deklaration eller uppgift, fått tull
eller annan införselavgift fastställd till belopp som väsentligt avviker från
vad som rätteligen bort fastställas,

3.
han i annat
fall kan åberopa omständighet eller bevis som bort föranleda att tull eller
annan införselavgift skuUe ha faslstäkls till belopp som väsenfiigt avviker
frän del som fastställts.

Besvär enligt första stycket 2 eller 3 får upptagas till
prövning endast om besvären kan grundas på omständighet eller bevis, varom
kännedom saknats när avgiften fastställts, och det framstår som ursäkfiigt alt
den som söker rättelse icke i annan ordning åberopat omständigheten eller
beviset för att få rättelse.

Besvär som avses i denna paragraf får anföras senast fem
år efler den dag då beslut om faststäkelse meddelades.

Allmänt ombud får i fall som avses i denna paragraf anföra
besvär fill den tullskyldiges förmån.

Bestämmelserna i denna paragraf tillämpas även för beslut
ifråga om lulllillägg och förseningsavgift-

49 § Besvär som anförts i särskild ordning över beslut av
annan tullmyndighet än generaltullstyrelsen prövas av styrelsen.

Är lulllaxeringen, omiuUtaxe- Är fråga om fastställelse av tull

ringen eller eftertulltaxeringen eller annan
införselavgift eller om

föremål för prövning av kammar- påföring av tulltiUägg
eller förse-

räii eller har den avgjorts av gene- ningsavgifi
föremål för prövning av

raltullstyrelsen genom beslut som kammarrätten
eller har frågan av

vunnit laga kraft, ankommer det på gjorts
av generaltullstyrelsen ge-

kammarräti att pröva målet. Har nom beslut
som har vunnit laga

lulllaxeringen, omtidltaxeringen el- kraft,
ankommer det på kammar-

ler efterlulltaxeringen prövats av rätten
att pröva målet. Har frågan

kammartätt eker regeringsrätten prövats av
kammarrätten eker av

skall målet prövas av regeringsrät- regeringsrätten
skall målet prövas

ten. av regeringsrätten.

Regeringsrätten och kammarrätt Regeringsrätten och kammarräl-

kan, om besvär som anförts i sär- len får, om besvär som anförts i

skild ordning finns böra upptagas särskild ordning skall las upp till

till prövning, förordna att målet prövning, förordna att målet skall

skall upplagas och vidare handlag- vidare handläggas av generalluk-

gas av generaltullstyrelsen. styrelsen.

92

Nuvarande
lydelse

50 Till omedelbar efterrättelse länder beslut enligt 12—16
§§ och beslut om förseningsavgift enligi 40 a § samt i övrigt tullmyndighets
beslut, som meddelas enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade
bestämmelser och som ej innebär att målet eller ärendet avgöres.

Föreslagen
lydelse

Till omedelbar efterrättelse länder beslut enligt 12-16 §§
och beslut om lulllillägg och förseningsavgift samt i övrigt tullmyndighets beslut,
som meddelas enligt denna lag eller med stöd av lagen meddelade bestämmelser
och som inie innebär atl målet eller ärendet avgörs.

Prop.
1985/86:41

1.
Denna lag
träder i kraft den 1 april 1986.

2.
De nya
bestämmelserna i 40 a - 40 k §§ gäller inte i fråga om handling eller underiåtenhet
före ikraftträdandet.

Senaste
lydelse 1984: 940.

93

Prop. 1985/86:41 Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid
sammanträde 1985-10-14

Närvarande:
jusfitierådet Knutsson, f.d. justitierådet Sterzel, regeringsrådet Tottie.

Enligt
protokoll vid regeringssammanträde den 3 oktober 1985 har regeringen på
hemställan av statsrådet Feldt beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag lill

1.
lag om ändring i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling,

2.
lag om ändring i tullagen
(1973:670).

Förslagen
har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars Nordin.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet

Förslaget
till lag om ändring i lagen om straff för varusmuggling

Den
föreslagna älalsbegränsningsregeln i 23 a § har inte, såsom i skattebrottslagen,
kunnat anknytas Ull vissa brottsbeskrivningar i lagen. Som kriterium för att
avgränsa bestämmelsens tillämpningsområde har i stället valts den påföljd som
"kan väntas". Enligt formuleringen förutsätts alltså åklagaren göran
en prognos rörande utfallet av en ansvarstalan. Detta kan knappast vara
meningen. I vissa lägen skulle prognosen sålunda fä bygga pä uppenbart
orealistiska förutsättningar, såsom dä det är fråga om flera brott vilka vid en
lagföring skulle behandlas gemensamt. Vad som avses torde snarare vara att
brottet skall vara av sådan svårhetsgrad att det enligt åklagarens bedömande
förskyller ett strängare straff än sextio dagsböter. Även om regeln formuleras
om för att ge klarare uttryck ät denna tanke ger den emellertid anledning till
vissa betänkligheter. Lagrådet vkl därför ifrågasätta om det inte vore lämpligt
att behandla brottets svårhetsgrad som en faktor att ta i beaktande när det
gäller atl avgöra om det finns särskilda skäl atl väcka åtal. Ett argument för
en sådan ordning är att del synes naturligt att ställa mindre krav pä styrkan
hos de särskilda skäl som talar för åtal i fak då brottets straffvärde ligger
nära den angivna gränsen än då det är fråga om ett brott som i och för sig är bagatellartat.
Väljs den här antydda uppläggningen av åtalsregeln bör den omständigheten att
brottet framstår som så allvarligt all det typiskt sett förskyller strängare
straff än sextio dagsböter betraktas som ett sådant särskilt skäl vilket
motiverar åtal.

Del
torde i vissa fall kunna komma i fråga atl påföra tulltillägg för en gärning
som vid ett straffrättsligt bedömande skulle vara att beteckna som försök till
varusmuggling. Älalsbegränsningsregeln bör med hänsyn härtill omfatta även
försöksbrott.

De skäl som talar för att älalsbegränsningsregeln
skall tillämpas också

vid en fristående talan om
förverkande gör sig knappast gällande vid

94 sådant förverkande som avses i 10 §. Den i förslagels andra stycket
upp-

tagna regeln om förverkande synes därför böra begränsas till
förverkande Prop. 1985/86: 41 enligt 9 §. En sä utformad regel kommer
självfallet också att omfatta förverkande som sker enligt 9 § men med stöd av
12 § begränsas till en del av egendomens värde. Beaktas nu avförda synpunkter
kan paragrafen ges följande utformning: "Åtal för varusmuggling eller försök
därtill eller för brott som avses i 5 § får väckas endast när det med hänsyn lill
brottets allvarliga art eller eljest finns särskilda skäl till det, om
gärningen kan föranleda påföring av tulltilllägg enligt 40 a § tullagen
(1973:670) eller en sådan särskild avgift som avses i 3 § lagen (1975:85) med
bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor.

Vad som sägs i första stycket gäller även talan om
förverkande enligt 9§."

Förslaget till lag om ändring i tullagen

40 a-40 k §§

Dessa paragrafer har såväl innehållsmässigt som språkligt
utformats i nära anslutning till vad som på andra håll inom skatteområdet
gäller för motsvarande tillägg och avgifter. Fördelarna härmed är uppnebara. Genom
alt beslämmelserna om tulllillägg kommer att i huvudsak gälla endast för den
kommersiella importen får dock regelsystemet en faktisk begränsning som gör
alt Iklämpningsområdet för vissa av reglerna blir mindre och den vägledning som
kan hämtas från praxis på andra områden i motsvarande mån begränsad. Sålunda
torde eftergift av tulltillägg på grund av den tullskyldiges ålder kunna komma till
användning bara i rena undantagsfall. Frän låg ålder torde i praktiken kunna
bortses och såvitt avser hög ålder krävs i praxis för eftergift på inkomst- och
förmögenhetstaxeringens område alt den skattskyldige inte är att beteckna som
ekonomiskt aktiv, dvs. han får vid sidan av pension ej uppbära någon mer
betydande inkomst av förvärvsarbete (RÅ 82 1:30). Fördelarna med en så långt
möjligt enhetlig ordning i fråga om tillägg och avgifter gör emellertid att
lagrådet avstår från att föreslå sådana smärte ändringar och justen'ngar som
annars varii befogade.

Viktigt är dock att avvikelser frän vad som eljest är
föreskrivet görs endast när så finnes sakligt motiverat med hänsyn till de
särskilda förhållandena på tullområdet. För att undvika missförstånd synes
sålunda den i mervärdeskattelagen (64 f § fjärde stycket), lagen om
punktskatter och prisregleringsavgifter (7 kap. 6 § tredje stycket) och taxeringslagen
(116 1 § första stycket) intagna bestämmelsen att särskild avgift inte fär
påföras sedan den skatteskyldige avlidit böra erhålla sin motsvarighet i
tullagen, förslagsvis som ett nytt tredje stycke i 40 e §. Det kan vidare
ifrågasättas om man inte kan undvara den i 40 j § intagna bestämmelsen, som
överensstämmer med 46 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare
men saknar motsvarighet på andra häll.

95

Prop.
1985/86:41 Finansdepartementet

Utdrag
ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 oktober 1985.

Närvarande:
statsrådet I. Carlsson ordförande, och statsråden Lundkvist, Sigurdsen,
Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, R.
Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande:
statsrådet Johansson

Proposition om tulltillägg

1 Anmälan av lagråds yttrande

Föredraganden
anmäler lagrådets yttrande' över förslag till

1.
lag om ändring i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling

2.
lag om ändring i tullagen
(1973:670).

Föredraganden
redogör för lagrådets yttrande och anför.

Jag
godtar vad lagrådet uttalat i fråga om förslaget Ull lag om ändring i lagen om
straff för varusmuggling och föreslår att paragrafen ges den lydelse lagrådet
har förordat.

Jag
delar också lagrådets mening att det i tullagen bör finnas en bestämmelse om
att sanklionsavgift inte får påföras, sedan den person som skulle ha påförts
avgiften avlidit. En sådan bestämmelse kan lämpligen, såsom lagrådet anfört,
tas in som ett nytt tredje stycke i 40 e §. Den i 40 j § intagna bestämmelsen
anser jag bör ingå i lagförslaget.

2 Hemställan

Jag
hemställer atl regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade
lagförslagen med vidtagna ändringar.

3 Beslut

Regeringen
ansluter sig tik föredragandens överväganden och beslutar atl genom proposition
föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

96 ' Beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 3
oktober 1985.

Innehållsförteckning Pop. 1985/86:4i

Sid.

Proposition ...................................................................... ..... 1

Propositionens huvudsakliga innehåll ............................. ..... 1

Propositionens lagförslag

1
lag om ändring
i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling .... 3

2
lag om ändring
i tullagen (1973:670) ......................... 4

Protokoll vid regeringssammanträde den 3 oktober 1985 12

1
Inledning ........................................................................ ... 12

2
Allmänna
överväganden ............................................. 14

2.1 Reformbehovet ........................................................ 14

2.2 Vem skall påföras tulltillägg ..................................... ... 19

2.3 Underlåtenhet att ange en vara lill
förtullning och oriktig uppgift i tulldeklaration m. m. skall medföra
tulltillägg .......................................... ... 23

2.4 Oriktig uppgift ........................................................ ... 26

2.5 Tullfilläggets storiek ............................................... ... 29

2.6 Beslutande myndighet ............................................. ... 29

2.7 Tuktillägg i förhållande till
förverkande .................... 30

2.8 Ätalsbegränsning m.m.............................................. 31

2.9 övriga frågor .......................................................... 34

3
Upprättade
lagförslag ................................................... ... 35

4
Specialmotivering
......................................................... ... 35

4.1 Förslaget lill lag om ändring i
lagen (1960:418) om straff för varusmuggling 35

4.2 Förslaget till lag om ändring i tukagen
(1973:670) ... 36

5
Hemstäkan ................................................................... ... 42

6
Beslut ........................................................................... ... 42

Bilaga 1 Sammanfattning av varusmugglingsutredningens
förslag

(SOU 1976: 37) ................................................ ..... 43

Bilaga 2 Generaltulistyrelens förslag ............................ ..... 59

Bilaga 3 Sammanställning av remissyttrandena över
generaltull

styrelsens förslag till tulllillägg ........................ ..... 68

Bilaga 4
Tullprocedurer och straffrättsliga sankuoner .... ..... 73

Bilaga 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:418)
om straff för

varusmuggling ................................................ ..... 85

Förslag till lag om ändring i tullagen (1973:670) 86

Utdrag ur lagrådets protokoll den 14 oktober 1985 ....... 94

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24
oktober 1985 96

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1986 97