Prop. 1985/86:49

Regeringens proposition 1985/86:49

om fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt

Prop. 1985/86:49

Regeringen
föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 24 oktober 1985.

Pä
regeringens vägnar Ingvar Carlsson

Bengt
K. A. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I
propositionen föreslås att lagen (1980:865) mot skatteflykt, som varit i kraft
sedan den I januari 1981 och gäller t. o. m. är 1985, förlängs att gälla t.o.m.
år 1988.

1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 49

Prop. 1985/86:49

Förslag till

Lag om
ändring i lagen (1980: 865) mot skatteflykt

Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelserna
til (1980: S65) mot skatteflykt skall ha följande lydelse.

lagen

Nuvarande
lydelse

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas
på rättshandlingar som har företagits under tiden den 1 januari 1981-den 31 december
1985.

Denna lag träder i kraft den 1 mars 1983 och tillämpas på
rättshandlingar som företagits under tiden den 1 mars 1983-den 31 december
1985.

Föreslagen lydelse

Denna lag' träder i kraft den 1 januari 1981 och tillämpas
på rättshandlingar som har företagits under tiden den Ijanuari 1981-den31 december
1988.

Denna lag" träder i kraft den 1 mars 1983 och
tillämpas på rättshandlingar som har företagits under tiden den I mars 1983
—den 31 december 1988.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1986.

' 1980:865. ' 1983:75. 1985:000.

Finansdepartementet Prop. 1985/86:49

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24
oktober 1985

Närvarande: statsrådet I. Carlsson, ordförande, saml
statsråden Lundkvist. Sigurdsen. Gustafsson. Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, .Andersson,
Bodström, Göransson, R. Carlsson, Holmberg, Hellström. Wickbom, Johansson, Hulterström,
Lindqvist

Föredragande; statsrådet Johansson

Proposition om fortsatt giltighet av lagen mot skatteflykt

1 Inledning

Genom lagstiftning år 1980 (prop. 1980/81:17, SkU 8, rskr
27, SFS 1980:865) infördes en generalklausul mot skatteflykt. Lagstiftningen
tidsbegränsades till att gälla i fråga om rättshandlingar som företas under
åren 1981 t.o.m. 1985. Tidsbegränsningen motiverades med att klausulen mot
slutet av femårsperioden skulle utvärderas från rättssäkerhetssynpunkt och
kunna omprövas på nytt. Justitiekanslern (JK) erhöll regeringens uppdrag att
utföra en sådan utvärdering. Jag behandlar i det följande resultatet av
utvärderingen samt frågan om en förlängning av klausulens tillämpning.

2 Bakgrund

Den generalklausul som trädde i kraft är 1981 tog sikte pä
sädana skatteflyktsförfaranden som innebär att den skattskyldige vid
genomförandet av ekonomiska affärer skaffar sig skatteförmåner som inte är
avsedda av lagstiftaren genom att använda förfaranden som från kommersiella och
liknande synpunkter utgör omvägar. Genom lagstiftning år 1983 (prop. 1982/83:
84, SkU 20, rskr 139. SFS 1983: 75). som trädde i kraft den 1 mars 1983,
utvidgades klausulens tillämpningsområde till att gälla även sådana förfaranden
som - utan all kunna karakteriseras som omvägar — tillkommit uteslutande i
avsikt att uppnå skatteförmåner.

Tidsbegränsningen av klausulens tillämpning gäller såväl
den ursprungliga som den utvidgade utformningen av klausulen.

3 JK:s skrivelse

JK har i yttrande i februari 1985 redovisat sitt uppdrag
att utvärdera klausulen från rättssäkerhetssynpunkt. JK anför bl. a. följande.

Prop. 1985/86: 49 Till
justitiekanslern har fram till denna dag inkommit fyra domar medde-

lade av länsrätt, i vilka frågan om tillämpningen av lagen
mot skatteflykt prövats. En av länsrättsdomarna har efter besvär fastställts av
kammarrätt. Vidare har från riksskatteverket inkommit 106 beslut meddelade av
verkels nämnd för rättsärenden i förhandsbeskedsärenden rörande tillämpningen
av lagen mot skatteflykt. Slutligen har hit inkommit tvä domar av
regeringsrätten med anledning av besvär över av riksskatteverkets nämnd för
rättsärenden meddelade förhandsbesked i vilka tillämpningen av lagen mot
skatteflykt prövats.

I ingen av de fyra hit inkomna länsrättsdomarna som
samtliga avser 1982 års taxering har lagen mot skatteflykt ansetts vara
tillämplig.

Prövningen av de 106 förhandsbeskedsärendena som inkommit
hit från riksskatteverkets nämnd för rättsärenden har i fräga om tillämpningen
om lagen mot skatteflykt utfallit på sätt framgår av nedanstående uppställning.

Besluts-

Lag mot

skatle-

Lag mot

skatle-

Inget ut-

år

flykt tillämplig

flykt ej t:

illämplig

talande

(anlal)

lanlal)

(antal)

1981

1

13

5

1982

3

16

7

1983

V

9

14

1984

6'

20

5

Summa

17

58

31

' Dessa fall avser tillämpning av lagen mot skatteflykt i
dess lydelse frän och med den 1 mars 1983.

De två domarna av regeringsrätten är från 1983 och 1984. I
den ena domen förklarar regeringsrätten med ändring av riksskatteverkets nämnds
för rättsärenden beslut att lagen mot skatteflykt ej är tillämplig. I den andra
domen fastställer regeringsrätten nämndens beslut att lagen ej är tillämplig.

Av de fyra länsrättsdomarna angår tre frågan om lagen mot
skatteflykt i dess ursprungliga lydelse ägde tillämpning i de fall då avdrag giorts
för eriagd förskottsränta. Lagen ansågs inte tillämplig på sådant förfarande. 1
den fjärde domen gällde frågan om uppskov med realisationsvinstbeskattning vid
försäljning av fast egendom i visst fall kunde anses falla under lagen, vilket
inte ansågs vara fallet.

I fråga om de av riksskatteverkets nämnd för rättsärenden
avgjorda ärendena kan dessa i de fall där lagen mol skatteflykt bedömts vara
tillämplig indelas i vissa grupper. En sådan grupp ärenden rör räntefria lån
till barn. 1 dessa fall har, vare sig barnen uttryckligen eller inte skall få
tillgodogöra sig avkastningen på länen, fråga ansetts vara om en förmögenhetsöverföring
till barnen. Anordningen har bedömts som en omväg i förhållande till att
sökanden lyft avkastningen och överlämnat samma belopp till barnen. Den
skatteförmån som uppstår har också ansetts strida mot grunderna för förbudet
mot avdrag för periodiskt understöd till hemmavarande barn. Förfarandet har
ansetts innebära att skatiebestämmelse kringgås. Den här avsedda gruppen
innehåller sju ärenden. I ett av dessa ärenden har lagen i lydelsen fr. o. m.
den 1 mars 1983 ansetts tillämplig på räntefri utlåning till myndiga närstående
utan hushållsgemenskap med givarna, eftersom överföringen av avkastningen å det
utlånade beloppet ansetts strida mot förbudet mot avdrag för gåva och mot
reglerna för avdrag för periodiskt understöd. En annan sådan grupp rör ärenden
där ena maken säljer fast egendom till den andra maken för ett pris understigande
inköpspriset och marknadsvärdet. Genom förfarandet uppkommen

realisationsföriust
har bedömts vara konstruerad för att motsvara en för Prop. 1985/86:49 den
skattskyldige uppkommen realisationsvinst och lagen mot skatteflykt har i dessa
fall ansetts vara tillämplig. Sex ärenden ingår i denna grupp. 1 tvä fall har
kvittning av avsiktligt framkallad realisationsföriust vid fastighetsförsäljning
mot realisationsvinst vid försäljning av aktier respektive fastighet ansetts
stå i strid mot lagen mot skatteflykt. I samtliga åtta sist nämnda fall
bedömdes förfarandet mot lagen om skatteflykt i lydelsen fr. o.m. den I mars
1983. I övrigt har i två ärenden som prövats av nämnden lagen mot skatteflykt
befunnits tillämplig. Del ena fallet rör avyttring av en fastighet med
bostadsbyggnad och återköp av byggnaden me ' tomt. Med avseende pä
tillgodoräknande av fasta tillägg till avdrag for ingångsvärde vid beräkning av
realisationsvinst har förfarandet ansetts innebära etl kringgående av
skattelag. Det andra av dessa fall rör ett förfarande genom vilket fast egendom
skänks till barnbarn med avsikt att dessa skall avyttra fastigheten. Härigenom
slipper givaren betala realisationsvinstskatt. Skatten betalas i stället av
barnbarnen och blir därigenom lägre. Riksskatteverkets nämnd för rättsärenden
ansåg lagen mot skatteflykt tillämplig. Fallet är identiskt med det i vilket
regeringsrätten ändrade nämndens förhandsbesked.

De
fall i vilka nämnden för rättsärenden funnit lagen mot skatteflykt inte vara
tillämplig är mera splittrade och låter sig ej inordnas i ett fätal grupper.
Några större grupper finns dock. Den största, som innehåller nio fall, rör
livränta som likvid vid försäljning av fast egendom före den 1 juli 1984. Lagen
mot skatteflykt har inte i något fall ansetts vara tillämplig på sådana
förfaranden. Ett annat förfarande som lagen inte ansetts vara tillämplig på rör
avdrag för ränta till barn på grund av revers skänkt till barnet av annan än
förälder. Denna grupp innehåller fem ärenden. En grupp innehållande tre
avgöranden rör utskiftning av aktiebolags tillgångar till aktieägare vilket
medfört lägre skatt än vid t. ex. utdelning. Förfarandet har bedömts som ett
alternativ av flera tillåtna och ej innebära kringgående av skattelag. I tvä
fall har ränta på lån tagna för att möjliggöra gåva till församling bedömts.
Lagen mot skatteflykt har ej ansetts tillämplig. Förfarandet med fördelade
(strimlade) län har i ett bedömt fall ej ansetts stå i strid mot lagen mol
skatteflykt. Detta gäller också tre fall av förskottsränta. Förlustförsäljning
av obligationer för kvittning mot realisationsvinst och därefter nytt köp av
obligationer har i ett bedömt fall ej ansetts falla under lagen mot
skatteflykt. I två fall har försäljning av fastighet till barn med förlust
bedömts. Förlusten har betraktats som avdragsgill och lagen mot skatteflykt har
ej ansetts vara tillämplig. Ett fall har gällt försäljning av aktier (ej
omsättningstillgång) för kontant belopp och revers löpande på tio är. Reversen
diskonterades till 50-60 procent av nominella beloppet, i syfte att få loss sä
myckel kontanter som möjligt. Frågan om förlusten på reversen var avdragsgill
besvarades jakande. Lagen mot skatteflykt ansågs ej tillämplig. Betalning av
ränta för barns lån har också prövats i tvä fall och inte bedömts falla under
lagen. Överiåtelsen av aktiebolag i vissa fall och utdelning å aktier i vissa
fall har också prövats utan atl anses falla under lagen. Ytterligare ett antal
ganska udda fall har prövats med samma resultat.

I
de fyra fall som prövats av länsrätt och ej avser förhandsbesked har lagen mot
skatteflykt ej ansetts vara tillämplig. Dessa fyra fall ger ett dåligt underlag
för en bedömning av tillämpningen av lagen. Möjligen kan dessa fall peka mot
att domstolarna i varje fall inte tillämpar lagen mot skatteflykt pä något
överdrivet strängt vis. De fyra fallen är emellertid sådana att de klart torde
falla utanför lagens tillämpningsområde.

Den
slutsats som ligger närmast till hands efter ett studium av de beslut i 5

Prop.
1985/86:49 förhandsbeskedsärenden, som riksskatteverkets nämnd för rättsärenden
meddelat, är alt även i dessa fall tillämpningen präglas av stor försiktighet. Det
är i huvudsak endast i klara fall som lagen ansetts vara tillämplig. Skiljaktig
mening har förekommit sällan. Nämndens beslut har i ett fall ändrats av regeringsrätten.
Härav synes någon slutsats ej kunna dras.

Lagens
tikämpning efter lagändringen från och med den I mars 1983 har endast prövats i
ärenden om förhandsbesked. Det vill synas som om rättshandlingar underkänts med
stöd av den nya lydelsen i större omfattning än med stöd av den gamla.

Lagen
om skatteflykt synes såvitt inkomna domar utvisar ha spelat en myckel obetydlig
roll vid de årliga taxeringarna. De skattskyldiga har i viss utsträckning
utnyttjat möjligheten all genom förhandsbesked fä fastställt om lagen träffar
ett tilltänkt handlande. Möjligheten att på detta sätt få ledning vid ingående
av rättshandlingar tillmättes stor betydelse vid lagens tillkomst. Det
föreliggande materialet torde inte tillåta några egentliga slutsatser rörande
den effekt som lagen mot skatteflykt kan ha haft. Till-lämpningen hittills
synes inte ge stöd för något påstående att rättssäkerhetsintressen trätts för
nära.

4 Föredragandens överväganden

De
erfarenheter som hittills vunnits om den praktiska tillämpningen av klausulen
har mycket begränsad räckvidd, särskilt såvitt avser den utformning klausulen
fick genom 1983 års lagstiftning. De är enligt min mening otillräckliga som
underlag för någon egentlig utvärdering av klausulen. Å andra sidan är de inte
ägnade att inge farhågor för att en fortsalt tillämpning av klausulen skulle
innebära någon fara ur rättssäkerhetssynpunkt. Mot bakgrund härav anser jag atl
lagen mot skatteflykt bör utsträckas att gälla ytterligare tre är för alt
möjliggöra en säkrare utvärdering av lagstiftningen. Även denna utvärdering
bör sammanställas av JK mot slutet av tillämpningsperioden. Liksom vid del
föregående uppdraget bör JK ägna särskild uppmärksamhet ät frågan om lagens
tillämpning svarat mot rimliga krav pä rättssäkerhet samt belysa eventuella
ojämnheter och särskilda problem som kan ha framkommit i tillämpningen. Genom
den särskilda förordning (1981:367) om skyldighet för de allmänna förvaUningsdomsto-larna
och riksskatteverket atl lämna vissa uppgifter rörande tillämpningen av lagen mol
skatteflykt är JK garanterad underlag för utvärderingen.

Mitt
förslag är av så okomplicerad beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.

5 Hemställan

Med
hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen

att
anta etl inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen
(1980: 865) mot skatteflykt.

6
Beslut Prop. 1985/86:49

Regeringen
ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom
proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden har lagt
fram.

Norstedts Trvckeri, StockhoJm 1985